Svenska kyrkans gudstjänst

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

GllDSê

TJJANST

1982 ÅRS REVISIONSGRUPP BAND 8 INOM 1968 ÃRS KYRKOHANDBOKSKOMMITTE

och

Huvudgudstjänster övriga

gudstjänster

Kyrkliga handlingar

91+

Statens offentliga utredningar 1985:46

äwä

Civildepartementet

Svenska

kyrkans

gudstjänst

Band 8

och

Huvudgudstjänster övriga gudstjänster Kyrkliga handlingar

Nl/ “f c N:

øj:,,«; //âu “Åg/i ;ä

f

1982 års revisionsgrupp Stockholm 1985

Omslag Lars Tempte ISBN 91-38-08991-2 ISSN 0375-250X Liber Tryck AB Stockholm 1985

Till

Statsrådet och chefen för

civildepartementet

1968 års kyrkohandbokskommitté överlämnar härmed det förslag till revision av vissa delar av 1942 års kyrkohandbok jämte musik som efter från 1982 års kyrkomöte har självständigt utarbetats av den framställning genom departementsbeslut 1982-09-14 tillsatta särskilda arbetsgrupp, som antagit namnet 1982 års revisionsgrupp. Stockholm den 30 september 1985

Åke A ndrén

Lars Eckerdal

1982 års revisionsgrupp får härmed via 1968 års kyrkohandbokskommitté avge det slutliga förslag till revision av vissa delar av 1942 års kyrkohandbok jämte musik för vilka arbetsuppgifter arbetsgruppen särskilt tillkallats. Revisionsgruppen anser sig härmed ha slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 30 september 1985

Sven Ingebrand

Claes Gunnarsson Rune Klingert

Innehåll

UTREDNINGSUPPDRAG OCH GENOMFÖRANDE . 9 Uppdrag och arbetsplanering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 1.1.1 Kyrkohandbokskommitténs uppdrag och arbetsplanering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 1.1.2 Revisionsgruppens uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 1.1.3 Kyrkohandbokskommitténs och Revisionsgruppens uppdrag och inbördes arbetsfördelning . . . . . 1 1 1.1.4 Kyrkomötets hänvändelser till . 12

llevisionsgruppen

1.1.5 Revisionsgruppens arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 1.2 Revisionsgruppens förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 1.3 Sammanfattning av innehållet i Revisionsgruppens betänkande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

ORDNINGAR FÖR DE ALLMÄNNA GUDSTJÄNS- TERNA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Huvudgudstjänster A. Huvudgudstjänster med nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 1. 1-lögmässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 2. Söndagsmässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 3. Familjemässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 B. Huvudgudstjänster utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 4. Högmässa utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 5. Söndagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 6. Familjegudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 7. Julotta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 96 8. Långfredagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

Övriga gudstjänster A. Övriga gudstjänster med nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . 105

l. Veckomässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 2. Temamässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 3. Sjukas nattvardsgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 112

B. Övriga gudstjänster utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . 114

4. Temagudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 5. Söndagsbön/Veckobön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Anvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121

6 Innehåll

MOTIVERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Allmänna principer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 3.1.1 Teologiska principer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 3.1.2 Språkliga principer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 3.1.3 Alternativ eller en enda ordning . . . . . . . . . . . . . . . . 135 3.1.4 Teologisk likriktning eller pluralism . . . . . . . . . . . . 136 3.1.5 Kyrkomusikaliska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 principer 3.1.6 Psaltarsången i huvudgudstjänsten . . . . . . . . . . . . . . 142 3.2 Kommentarer till ordningarna för den allmänna gudstjänsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 3.2.1 Gudstjänsttyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 3.2.2 Högmässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 3.2.3 Söndagsmässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 3.2.4 Familjemässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.2.5 Högmässa utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 3.2.6 Söndagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 3.2.7 Familjegudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 3.2.8 Julotta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 3.2.9 Långfredagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 3.2.10 Veckomässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 3.2.1| Temamässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 3.2.l2 Sjukas nattvardsgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 3.2.13 Temagudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 3.2.14 Söndagsbön/Veckobön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

UTVÄRDERING AV 1976 ÅRS GUDSTJÄNSTORD- NING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 4.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 4.2 Högmässa med/utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 4.3 Familjegudstjänsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

4.4 Övrigt kring nattvardsñrandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

4.5 av andra ritual Användning än högmässoordningen . . . . . 216 4.6 Lekmännen och GO 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219

ORDNINGAR FÖR DE KYRKLIGA HANDLINGAR- NA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 Dop Dopgudstjänst alt I: Dop av barn . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 Dopgudstjänst alt I1: Dop av unga och vuxna . . . . . . 229 Dop i krissituation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 Mottagande i församlingen efter dop i krissituation . . 240

Konfirmation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

Bik: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 Vigsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Begravning Begravningsgudstjänst alt I . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 Begravningsgudstjänst alt 11 : Begravning av dödfött barn eller barn som avlidit i späd ålder . . . . . . . . . . . . . 263

Utfärdsbön/Bisättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267

Innehåll 7

Gravsättning utan anslutning till begravningsguds-

Minnesgudstjänst då någon omkommit och icke återfunnits . . . 271

MOTIVERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 6.1 Allmänna principer Se ovan 3.1 6.2 Kommentarer till ordningarna för de kyrkliga handlingarna 279 6.2.1 279 Dop 6.2.1.1 Dopgudstjänst alt 1: Dop av barn . . . . . . 279 6.2.1.2 Dopgudstjänst alt 11: Dop av unga och vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 284 6.2.1.3 Dop i krissituation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284 6.2.1.4 i församlingen efter dop i Mottagande krissituation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

6.2.2 Konfirmation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286

6.2.3 Bikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 291 6.2.4 Vigsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293 6.2.5 Begravning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 295 6.2.5.1 Begravningsgudstjänst alt I . . . . . . . . . . . . 295 6.2.5.2 Begravningsgudstjänst alt II: Begravning av dödfött barn eller barn som avlidit i späd ålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300 6.2.5.3 Utfärdsbön/Bisättning . . . . . . . . . . . . . . . . 300 6.2.5.4 Gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300 6.2.5.5 Minnesgudstjänst då någon omkommit och icke återfunnits . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

UTVÄRDERING AV 1982 ÅRS ORDNINGAR FÖR KYRKLIGA HANDLINGAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 303 7.1 Dop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 304 7.2 Konfirmation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 312 7.3 Vigsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 317 7.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 322 Begravning

l och genomförande Utredningsuppdrag

1.1 Uppdrag och arbetsplanering

1.1.1 K yrkohandbokskommitténs uppdrag och arbets-

planering

1968 års Kyrkohandbokskommitté (U1969:44) tillkallades av chefen för utbildningsdepartementet enligt Kungl Maj:ts beslut 1968-03-15 för att biträda med en revision av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision”. Under arbetets gång har givits vissa tilläggsuppdrag inom denna ram. Till sakkunniga utsågs professorn Åke Andrén, biskopen Ragnar Askmark, prosten Pehr Edwall, professorn Harald Göransson och författaren Britt G Hallqvist. Det uppdrogs åt biskop Askmark att som ordförande leda utredningsarbetet. Efter framställning från 1979 års kyrkomöte tillkallade chefen för kommundepartementet ytterligare två sakkunniga, prosten Ragnar Lundell och musikdirektören Lennart Stripple. Sedan biskop Askmark avlidit uppdrogs åt professor Andrén att som ordförande leda arbetet. På framställningar från kommittén har departementschefer vid skilda tillfällen förordnat såväl experter som sekreterare åt kommittén. Vad huvuduppgiften beträffar innehåller Den svenska kyrkohandboken (HB) av år 1942 tre delar med liturgisk text. Musiken återfinns i Den svenska mässboken, del 1 av år 1942 och del 2 av år 1944. Kommittén valde att inrikta arbetet i tre etapper med koncentration på resp del i HB jämte musiken. Arbetet, som även innefattat liturgisk försöksverksamhet i särskild ordning, har resulterat i två tidigare delbetänkanden med förslag till gudstjänstordning för Svenska kyrkan. Det första (SOU l974:66-68, 97 -98) innehöll förslag till reviderade eller nya former för församlingens huvudgudstjänst på sön- och helgdagar, vidare för nattvardsfirande vid andra tillfällen, temagudstjänst och lekmannaledd söndagsbön samt i anslutning därtill förslag till kyrkorättslig reglering. Förslaget motsvarade väsentliga partier av kyrkohandbokens första del, rubricerad Den allmänna gudstjänsten”. Viktigare partier av dess andra del fick sin motsvarighet i det andra delbetänkandet (SOU 1981 :65-68) med förslag till de kyrkliga handlingarna dop, konñrmation, förnyelsegudstjänst, vigsel och begravning. På grundval av kommitténs förslag och i enlighet med beslut av 1975 och 1982 års kyrkomöten har regeringen utfärdat förordningar (1976:204 resp 1982:870) om rätt för församlingar som så beslutade att längst t o m

10 Utredningsuppdrag och genomförande SOU 1985 :46

domssöndagen 1986 bruka de antagna delarna av den nya gudstjänstordningen såsom alternativ till HB 1942 jämte musik. Enligt kommitténs arbetsplan skulle den tredje etappen ägnas åt två huvuduppgifter. Dels skulle förslag framläggas med gudstjänstformer motsvarande kyrkohandbokens tredje del, vignings- och invigningshandlingar. Dels skulle kommittén slutföra en översyn och komplettering av de för gudstjänstbruk antagna partierna av den nya gudstjänstordningen. Syftet var att år 1985 kunna framlägga ett slutbetänkande omfattande ett fullständigt förslag till gudstjänstordning för Svenska kyrkan. Denna arbetsplanering har reviderats med anledning av initiativ från 1982 års kyrkomöte enligt följande.

1 . l .2

Revisionsgruppens uppdrag

Vid 1982 års kyrkomöte väcktes två motioner rörande revisionsarbetets slutförande. I den ena, nr 6, önskades åtgärder för att vinna ”enhetlighet i liturgin”. I den andra motionen, nr 43, som undertecknats av biskoparna Ahrén, Lindegård, Brattgård och Lönnebo, fördes resonemang som i huvudsak vann beredningsutskottets anslutning. I betänkandet, nr 9, tillstyrktes en hemställan om en särskild arbetsgrupp. Efter att ha refererat och kommenterat vad som förevarit fortsatte utskottet: I detta läge vill utskottet framhålla två synpunkter. För det första är det viktigt, att arbetet inte tar för lång tid. Den rörlighet på gudstjänstens område som försöksverksamheten har medfört upplevs på många håll som besvärande. Kyrkohandbokskommittén har hittills i stort sett hållit den tidsplan som gjorts upp. Enligt denna skall slutligt förslag till kyrkohandbok läggas fram 1985. Liksom motionärerna finner utskottet det angeläget att ärendet inte fördröjs. För det andra menar utskottet, att det är nödvändigt, att en mindre grupp utanför kyrkohandbokskommittén fär se på materialet med nya, friska ögon. Det är därvidlag en fördel, om sakkunskap och erfarenheter från olika delar av landet kan tas i anspråk. Om en arbetsgrupp skall tillsättas, bör dess uppgift enligt utskottets mening inte vara revision av gudstjänstordningen utan framläggande av slutligt förslag till kyrkohandbok i vad avser den allmänna gudstjänsten och de kyrkliga handlingarna. Därvid skall arbetsgruppen utgå från kyrkohandbokskommitténs arbete och dettas behandling vid kyrkomötena 1975 och 1982 samt från erfarenheter av de alternativa gudstjänstordningarna från församlingsplanet. Arbetsgruppen skall arbeta självständigt men formellt vara inordnad i kyrkohandbokskommittén. Utskottet menar att detta arrangemang inte behöver medföra väsentligt ökade kostnader. En viss minskning av antalet ledamöter i kyrkohandbokskommittén bör vara möjlig, eftersom den nya arbetsgruppen kommer att avlasta betydande uppgifter från kommittén. Ett fullständigt förslag till ny kyrkohandbok bör om möjligt föreligga före den l januari 1985. Utskottsförslaget bifölls av kyrkomötet. I skrivelse 1982-05-19, nr 30, anhöll således kyrkomötet under hänvisning till utskottets betänkande att regeringen skulle tillsätta en arbetsgrupp på tre personer med uppgift att utarbeta slutligt förslag till kyrkohandbok i vad avser den allmänna gudstjänsten och ordningen för dop, konfirmation, enskilt skriftermål eller bikt, vigsel och begravning samt att via 1968 års kyrkohandbokskommitté lägga fram dessa förslag. Efter att ha återgett kyrkomötets hemställan förordnade chefen för kommundepartementet 1982-09-14 biskopen Sven lngebrand, kontraktspros-

Utredningsuppdrag och genomförande ll

ten Rune Klingert och kantorn Claes Gunnarsson såsom experter åt kyrkohandbokskommittén för att, med beaktande av vad beredningsutskottet har anfört, biträda 1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44) med nämnda uppgift. Enligt kyrkomötets förslag angavs tiden till 1982-10-01 - 1984-12-31. Efter särskild framställning beslöt chefen för civildepartementet 1984-06- 13 att förordnandena skulle gälla ”tills vidare, dock längst till dess vederbörandes arbetsuppgifter i kyrkohandbokskommittén är slutförda”. Arbetsgruppen har antagit namnet 1982 års revisionsgrupp och har uppdragit ät biskop Ingebrand att som ordförande leda arbetet.

1.1.3 K yrkohandbokskommitténs och revisionsgrup-

pens uppdrag och inbördes arbetsfördelning

Kommitténs ursprungliga uppdrag är oförändrat. Genom revisionsgruppens tillsättning för de angivna arbetsuppgifterna framstod det som nödvändigt för såväl kommitté som revisionsgrupp att vid gemensamma överläggningar göra en arbetsfördelning. En sådan framstod som så mycket mer angelägen som revisionsgruppens arbetsområde såsom detta av kyrkomötet erbjöd tolkningsproblem. För såväl kommitté angivits som revisionsgrupp var det ä ena sidan angeläget att respektera uppfattatt det var nödvändigt med en från kommittén helt fristående ningen arbetsgrupp. Från den synpunkten sett betraktades den tekniska lösningen -- arbetsgrupp inom kommittén - enbart som en teknisk lösning. Å andra sidan var det samtidigt nödvändigt att också respektera kravet att ett slutligt förslag till ny gudstjänstordning ”inte fördröjs. Från den synpunkten sett framstod en viss samordning som angelägen. Kommittén arbetade exempelvis med förutsättningen att t ex vigningshandskulle kunna infogas i de former för huvudgudstjänst som revilingarna sionsgruppen skulle f ramlägga slutligt förslag för, etc. Generellt sett syftade därtill båda organens arbete till slutliga förslag för en enda Svenska kyrkans gudstjänstordning. Med anledning av överväganden av dessa slag hölls en gemensam överläggning 1982-10-25 för att göra en så klar arbetsfördelning som möjligt i anslutning till en detaljgenomgång av återstående arbetsuppgifter. Det stod samtidigt klart att flera problem måste och kunde ”lösas efterhand inom ramen för ett samarbete mellan kommittén och revisionsgruppen.” Såsom uppföljning av överläggningen har kommittén och revisionsgruppen sammanträffat vid ytterligare fyra tillfällen. I arbetets slutskede har kommittén för kännedom överlämnat preliminära förslag till revisionsgruppen, som i sin tur överlämnat vissa av sina preliminära förslag. Tre mer övergripande beslut vid arbetsfördelningen bör redovisas. Kommittén överlät till revisionsgruppen den av kommittén 1979 initierade undersökningen av användningen av 1976 års gudstjänstordning, belyst från olika synvinklar, som i samarbete med kommittén utformats och genomförts av Religionssociologiska institutet under ledning av professor Göran Gustafsson, Lund. Det har vidare överenskommits att revisionsgruppen skulle ansvara för slutligt förslag till gudstjänstordning motsvarande del ett och två i HB 1942 jämte musik.

12 Utredningsuppdrag och genomförande

På kommittén skulle dock ansvaret kvarstå för förslag för veckans och kyrkoårets bönegudstjänster och vissa särskilda gudstjänster, allt motsvarande partier i första delen av HB 1942. Slutligen har gemensamt tillsats en kyrkomusikalisk arbetsgrupp till tjänst för revisionsgruppen. Denna grupp har bestått av kantor Gunnarsson, sammankallande, prosten Edwall, professor Göransson och musikdirektör Stripple. Gruppen har sedan tillsättningen haft en rad sammanträden för att fullfölja det givna uppdraget. I enlighet med det anförda framlägger 1982 års revisionsgrupp sina förslag för gudstjänstordningen i ett eget betänkande (SOU l985:46-47). 1968 års kyrkohandbokskommitté åter har trots oförändrat mandat inte ansett sig böra framlägga slutligt förslag i dessa delar. Enligt arbetsfördelningen framlägger kommittén dock sådant vad gäller bönegudstjänster (SOU 1985:44). Därjämte vad gäller vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar (SOU 1985:45). Kyrkohandbokskommitténs och revisionsgruppens betänkanden innehåller tillsammantagna förslag till ny Gudstjänstordning för Svenska kyrkan såsom ersättning för Den svenska kyrkohandboken 1942 och Den svenska mässmusiken del l, 1942 och del 2, 1944.

1.1.4 K

yrkomötets hänvändelser till revisionsgruppen

Revisionsgruppen har utöver det ursprungliga sätt uppdraget på olika mottagit flera hänvändelser, vilka skall redovisas i följande avsnitt. I sitt betänkande SOU 1981:65 anförde kyrkohandbokskommittén bl a, att den i ett senare betänkande avsåg att framlägga förslag till ordningar för enskilt skriftermál och för sjukas nattvardsgång. 1982 års kyrkomöte införde emellertid, med bifall till motion 1982:16, en ordning för enskilt skriftermål eller bikt i de av samma kyrkomöte

antagnakyrkliga handlingarna. Därmed kom, såsom redan framgått,

denna ordning att tillhöra revisionsgruppens uppdrag.

Genom arbetsfördelningen mellan och re-

kyrkohandbokskommittén visionsgruppen har ansvaret för den andra i nämnda betänkande angivna uppgiften, att framlägga ordning för sjukas nattvardsgâng, också lagts på revisionsgruppen. Till detta förhållande kunde senare 1985 års kyrkomöte hänvisa, enär det då förelåg en motion (1985:107) om en klar och enkel ordning för sjukkommunion. Så skedde också i evangelisationsutskottets betänkande (KE 1985:4). I kommitténs betänkande 1981 fanns även ett förslag till förnyelsegudstjänst. Denna ordning avvisades, då kyrkomötet menade att framväxten av förnyelsegudstjänster är inne i ett utvecklingsskede, då det är för tidigt att fixera en ordning i officiellt handboksritual. Kommittén har emellertid varit beredd att återkomma förangående nyelsegudstjänsten i sitt slutbetänkande. I överenskommelse med revisionsgruppen har det lagts på denna att framlägga ordning för förnyelsegudstjänst tillsammans med slutligt förslag till ordning för enskilt skriftermål. Vid 1982 års kyrkomöte behandlades en motion (l982:36) om julotta såsom huvudgudsyänst. Beredningsutskottet hemställde i sitt betänkande 1982:10, att kyrkomötet måtte besluta att hos regeringen anhålla om att

Utredningsuppdrag och genomförande 13

den i motionen föreslagna ordningen med vissa kompletteringar fick användas i den pågående försöksverksamheten. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan. Regeringen fastställde emellertid inte ordningen utan överlämnade 1982-12-02 ärendet till kyrkohandbokskommittén, som efter bearbetning hade att återkomma till kyrkomötet. Så skedde också, och vid 1983 års kyrkomöte förelåg, via regeringen, kommitténs förslag, som kyrkomötet antog och utfärdade kyrklig kungörelse om. I och med att denna julotteordning blivit en av de i försöksverksamheten ingående allmänna gudstjänsterna kom den också att ingå i revisionsgruppens uppdrag. Kyrkomötet 1982 behandlade även en motion (l982:87) om ordning för familjegudsyänst med nattvard. Beredningsutskottet hemställde (BU 1982:5) att kyrkomötet hos regeringen anhöll att kyrkohandbokskommittén fick i uppdrag att utarbeta en sådan ordning. Kyrkomötet biföll hemställan. Ärendet överlämnades av regeringen till kommittén 1982-09-02. I den senare arbetsfördelningen mellan kommittén och revisionsgruppen har det blivit revisionsgruppens uppgift att lägga fram den av kyrkomötet begärda ordningen för familjegudstjänst med nattvard (familjemässa). Utöver de av regeringen givna direktiven och de uppgifter, som blivit följden av arbetsfördelningen mellan kommitté och revisionsgrupp, har

revisionsgruppen tagit intryck av en rad informella hänvändelserfrân

kyrkomötet, framför allt från 1983 och framåt. Dessa hänvändelser har främst tagit sig uttryck antingen i att kyrkomötet uttalat sig för att revisionsgruppen måtte ta sig an en viss uppgift eller i att utskottet i sin betänkandeskrivning gjort direkta hänvisningar till revisionsgruppens pågående arbete, varvid man låtit förstå att man förväntar sig att revisionsgruppen beaktar vad som anförts av utskottet. Detta skedde redan vid det kyrkomöte, som uttalade sig för att en revisionsgrupp borde tillskapas. Vid 1982 års kyrkomöte fanns en motion (l982:80) om dels högmässa med överlåtelseböni stället för syndabekännelse, dels familjegudsyänstordning innehållande syndabekännelse och avlösning. Beredningsutskottet anförde i sitt betänkande häröver, 1982:4, att dessa ting kunde övervägas i samband med den slutliga revisionen av kyrkohandboken men att regeringsinitiativ inte nu skulle begäras. I plenum anförde biskop Lönnebo, att här var en uppgift för den särskilda beredningsgruppen (varmed det som senare kom att kallas revisionsgruppen åsyftades). Samme motionär återkom vid 1985 års kyrkomöte med hemställan om högmässa med överlåtelsebön (motion 1985:138). Kyrkomötet avvisade motionen med uttrycklig hänvisning till revisionsgruppens pågående arbete (evangelisationsutskottets betänkande KE 1985:12). 1983 års kyrkomöte uttalade sig genom bifall till ett yrkande i plenum av Per Blomquist för att 1982 års revisionsgrupp inom 1968 års kyrkohandbokskommitté skulle bearbeta det förslag till ordning för nöddøp/ krisdop, som intagits i 1982 års Kyrkliga handlingar; detta med anledning av en motion (1983:102) om överarbetning av de nämnda ordningarna. I motion 1983:134 hemställdes om nyöversättning av trosbekännelserna på sådant sätt att dessa kunde samordnas med de nya gudstjänstordningarnas sprákdräkt. Utskottet delade denna intention och hänvisade bl a

14 Utredningsuppdrag och genomförande

till Svenska ekumeniska nämndens arbete härmed. Av formella skäl ville utskottet dock inte tillstyrka motionen: Eftersom handboksarbetet befinner sig i slutskedet bör man inte ingripa i dess arbete med nya direktiv. För övrigt måste det anses redan nu ligga i revisionsgruppens uppdrag att överväga utformningen av trosbekännelserna, eftersom ju dessa ingår i gudstjänsten” (EU 1983:18). Kyrkomötet följde utskottet och avslog motionen. Vid 1983 års kyrkomöte förelåg vidare en motion om att (1983:61) skriftermâlsmässa enligt 1976 års gudstjänstordning och nattvardsgudstjänst enligt 1942 års kyrkohandbok skulle få firas som huvudgudstjänsti fall av tjänstedubblering för prästen. Evangelisationsutskottet anförde: ”Den i motionen aktualiserade frågan hör till det område, där 1982 års revisionsgrupp inom 1968 års kyrkohandbokskommitté för närvarande arbetar (EU 1983:6). Utskottet hemställde därför om avslag, vilket blev kyrkomötets beslut. 1 anslutning härtill kan nämnas två andra kyrkomötesärenden omför-

kortade former för huvudgudsyänst. De förekom båda vid kyrkomötet

1985. 1 motion 1985:124 hemställdes om ordning för högmässa i förkortad form enligt 1976 års ordning. 1 motion 1985:31 hemställdes om ordning för huvudgudstjänst med nattvard, anpassad till församlingshem och kyrkstuga. 1 det förra fallet ställde sig evangelisationsutskottet avvisande med hänvisning till revisionsgruppens arbete (KE 1985:12). I det senare fallet framhöll utskottet revisionsgruppens pågående arbete med s k söndagsmässa och menade, att med detta kunde motionen anses besvarad (KE 1985:4). Kyrkomötet följde utskottet i båda fallen. I motion 1983:13 hemställdes att kyrkohandbokskommittén skulle få i uppdrag att utforma en ny gudstjänstordning för Svenska kyrkan på sådant sätt att den innehöll ett minimum av varianter. Utskottet delade inte denna uppfattning och så gjorde ej heller kyrkomötet. I betänkandet anförde emellertid utskottet, att motionen berörde den del av det pågående liturgiska revisionsarbetet, som vilar på 1982 års revisionsgrupp inom kyrkohandbokskommittén (EU 1983:3). Revisionsgruppen, som har att föreslå kyrkorättslig reglering för de gudstjänstordningar, som ingår i uppdraget, noterar även att det vid 1983 års kyrkomöte motionerades om att temagudsyänst skulle få firas som

huvudgudsyänst efter beslut av kyrkorådet (dvs ej av domkapitlet) (mo-

tion 1983: 136). Utskottet delade denna uppfattning men kunde i gällande rättsläge, där kyrkomötet inte har delegationsrätt, ej hemställa om bifall. I sitt betänkande SOU 1974:66 lade kyrkohandbokskommittén fram förslag till s k bibelmässor. Dessa togs av kyrkomötet inte in i 1976 års gudstjänstordning. 1 motion 1983:118 hemställdes om att ordningar för bibelmässor skulle införas vid slutredigeringen av ny kyrkohandbok. Utskottet (EU 1983:9) sade sig med anledning av motionen förutsätta, att revisionsgruppen även beaktar bibelmässorna. Mot den bakgrunden hemställdes om avslag på motionen, vilket också blev kyrkomötets beslut. I redovisningen av ärenden vid 1983 års kyrkomöte kan slutligen medtagas en motion (1983 :63), vari hemställdes att såväl gudstjänstordningar som de kyrkliga handlingarna måtte kompletteras så att gudstjänsten blir

Utredningsuppdrag och genomförande 15

så begriplig som möjligt och anknyter till människors faktiska livssituation.

Häröver anförde evangelisationsutskottet (EU 1983:7), att kyrkomötet bör avvakta resultatet av den översyn av de alternativa gudstjänstordningarna, som 1982 års revisionsgrupp inom 1968 års kyrkohandbokskommitté är sysselsatt med. Med denna hänvisning avslogs motionen. Vid 1984 års kyrkomöte förelåg två motioner rörande den pågående gudstjänstrevisionen, dels 1984:20 om de tempore-bundna allmänna förböner i högmässan, dels 1984:93 om bearbetning av Imprøperiema. Evangelisationsutskottet anförde i sitt betänkande 1984:3 bl a: Det ingår i uppgiften för 1968 års kyrkohandbokskommittés revisionsgrupp att samla in synpunkter och förslag beträffande gudstjänstordningen och dess olika moment. Utskottet förutsätter att revisionsgruppen också beaktar de i motionerna framförda förslagen. Kyrkomötets läronämnd framhöll i ett yttrande över den andra motionen, att det naturliga är att uppdraget att bearbeta Improperierna ges till revisionsgruppen. Motionären, Sune Garmo, tog i plenum upp möjligheten att i dessa ärenden utnyttja ”den interna postgången till revisionsgruppen”. Han hade därför i det läget inget annat yrkande än utskottets hemställan att motionen skulle lämnas utan åtgärd. Utöver vad som redan redovisats i det föregående förelåg vid 1985 års kyrkomöte en rad motioner i gudstjänstfrågor: Om ändrad lydelse av förbönsmømentet för avliden enligt 1976 års gudstjänstordning (motion 1985:20), om införande av den s k Olavus Petri-hälsningen Käraste bröder och systrar i moderniserad form i ordningen för högmässa utan nattvard (1985:21), om trosbekännelsens utbyte mot psalm i söndagsgudsyänsten (l985:64), om Zulukyrkans Laudamus som ett alternativ i högmässan (1985:83) samt om strukturförändringari högmässan så att K yrie placeras i anslutning till syndabekännelsen och Gloria följer på avlösningen (1985:137). Beträffande samtliga dessa motioner hemställde utskottet (KE 1985:12) om avslag under upprepade hänvisningar till revisionsgruppens arbete och till att detta arbete befinner sig i sitt slutskede. Kyrkomötet följde utskottets mening. Slutligen fanns vid 1985 års kyrkomöte en motion (1985:26) med hemställan om en medveten dijferentiering när det gäller Svenska kyrkans huvudgudstjänst på så sätt att det finns två huvudmodeller, dels högmässan, dels en enklare, mer folklig gudstjänstform. Även här hänvisade utskottet (KE 1985:4) till revisionsgruppens arbete och anförde, efter ett principresonemang om förhållandet mellan tradition och förnyelse, bl a: ”Mycket av det material som kyrkohandbokskommittén, dess kommitté för de s k bigudstjänsterna samt revisionsgruppen redovisat för utskottet följer dessa allmänt skisserade grundlinjer. Det är utskottet bekant att vi i den kommande kyrkohandboken kan räkna med ett antal ordningar för alternativa huvudgudstjänster, vilket bör kunna tillfredsställa det behov av differentiering som diskuteras i motion 1985:26. I samma motion, andra att-satsen, argumenterar motionärerna för ett formulär för en enkel folklig huvudgudstjänst. Detta yrkande ställer sig dock utskottet avvisande till med hänvisning till det arbete som redan pågår inom revisionsgruppen”.

16 Utredningsuppdrag och genomförande

Även här följer kyrkomötet utskottets hemställan om att anse motionen i dess första yrkande om differentiering besvarad med vad utskottet anfört och att avslå motionen i dess andra yrkande. Av det nu sagda framgår, att revisionsgruppens arbete spelat en mycket stor roll för kyrkomötet, ehuru inga uppdrag i form av direktiv har kunnat ges utöver de inledningsvis nämnda. Det är naturligt att kyrkomötets uttalanden och ställningstaganden i sin tur spelat en viktig roll i revisionsgruppens arbete, även om i några av de relaterade exemplen hänvisningen är ganska allmänt hållen och utskottet och kyrkomöte funnit motionernas förslag mindre välgrundade. I huvudsak förhåller det sig emellertid så, att revisionsgruppen kunnat konstatera, att i flera av de frågor, där kyrkomötet hänvisat till revisionsgruppen, denna redan fört motsvarande resonemang och intagit samma principiella hållning. I andra frågor, där kyrkomötet uttalat sig för att revisionsgruppen särskilt skall beakta vissa ting eller sagt sig förvänta att arbetet går i en viss riktning, har revisionsgruppen, det informella tillvägagångssättet till trots, ansett sig böra införliva de berörda uppgifterna och förslagen med sitt uppdrag.

l . 1.5 arbete

Revisionsgruppens

I enlighet med direktiv givna i kyrkomötets skrivelse till regeringen nr 30, 1982-05-19 har Revisionsgruppen inte begränsat sin uppgift till enbart revision av gudstjänstordningarna 1976 och 1982. Revisionsgruppens i uppgift har varit att ”utarbeta slutligt förslag till kyrkohandbok i vad avser den allmänna gudstjänsten och ordningen för dop, konfirmation, enskilt skriftermål eller bikt, vigsel och begravning. Utöver detta har kyrkomötena 1982, 1983, 1984 och 1985 hänskjutit en

lång rad ärenden till Revisionsgruppen.

Hösten 1982 gjordes en fördelning av arbetsuppgifterna mellan Kyrkohandbokskommittén och Revisionsgruppen. Denna fördelning har på några punkter kompletterats och ändrats. Så fick t ex Revisionsgruppen från början uppdraget att lägga fram en ordning för förnyelsegudstjänst. En sådan ordning utarbetades också. Eftersom Kyrkohandbokskommittén nu ånyo vill aktualisera det förslag som lades fram för kyrkomötet 1982, har Revisionsgruppen beslutat att inte lägga fram någon sådan ordning. Revisionsgruppen har i sitt arbete utgått från följande material: 1942 års kyrkohandbok med tillbakablickar på tidigare handböcker. 1968 års kyrkohandbokskommittés förslag SOU 1974:66 och SOU 1981:65 med dess rika bakgrundsmaterial. De alternativa ordningarna för den allmänna gudstjänsten GO 76 och för de kyrkliga handlingarna GO 82. Dessa ordningar har ställningen som alternativ till 1942 års kyrkohandbok fram till Domssöndagen 1986. Utöver detta svenska material har ett mycket omfattande internationellt liturgiskt material studerats. En omfattande utvärdering av hur gudstjänstordningen 1976 mottagits av församlingarna har utförts av Religionssociologiska institutet. Denna har naturligtvis varit till stor hjälp för Revisionsgruppen i dess arbete. För de kyrkliga handlingarna (GO 82) förelåg inte någon sådan utvärdering. Eftersom en sådan ansågs mycket värdefull men den tillgängliga

SOU I985:46 Utredningsuppdrag och genomförande 17

tiden var mycket kort, utförde Revisionsgruppen denna utvärdering i egen regi. 1982 års kyrkomötes beredningsutskott betonade i sitt betänkande nr 9, att vid arbetet med det slutliga förslaget erfarenheter från olika delar av landet skulle tas i anspråk. Revisionsgruppen har därför deltagit i ett stort antal studiedagar kring den nya gudstjänsten i de flesta stift och där inhämtat reaktioner och prövat lösningar på liturgiska problem. Den har också förlagt sina sammanträden till olika delar av vårt land och då sammanträffat med representanter för olika fromhetsriktningar. Viktiga överläggningar har också ägt rum i Svenska kyrkans liturgiska nämnd. Revisionsgruppens medlemmar har dessutom hållit föredrag vid fortbildningsdagar för präster och kyrkomusiker och andra gruppers informationsdagar i gudstjänstfrågor. Det förslag till ordningar som nu framläggs har därför i hög grad växt fram i dialog med församlingsrepresentanter från vitt skilda håll. Vid dessa sammankomster har i regel gudstjänster firats enligt de föreslagna ordningarna. Deltagarnas reaktioner har varit mycket värdefulla. Som ovan nämnts har kyrkomötena framställt olika önskemål till Revisionsgruppen. För att tillmötesgå dessa och för att kunna lägga fram ett förslag till fullständig kyrkohandbok inom Revisionsgruppens ansvarsområde har ny text och musik måst arbetas fram i en oväntat stor omfattning. Mycket av detta har växt fram inom Revisionsgruppen men många medhjälpare har också anlitats. Författarinnan Margareta Melin har skrivit många viktiga texter. Vid en av Revisionsgruppen anordnad tonsättarkonferens lämnades viktiga bidrag av bl a teol dr Anders Ekenberg, tonsättarna Roland Forsberg och Trond Kverno samt musikdirektören Curt Lindström. Deras arbete med psaltarsången redovisas endast delvis i Revisionsgruppens betänkande. Det mesta materialet finns intaget i Psalmkommitténs betänkande 1985:16. I detta sammanhang bör också nämnas de årligen återkommande koralveckorna i Vadstena för präster, kyrkomusiker och korister. Där har Revisionsgruppens material presenterats och prövats. För utarbetande av förslag till ordning för dop i krissituation har en arbetsgrupp varit verksam. Den har bestått av Astrid Andersson Wretmark, Lars Björklund, Kjell Kallenberg, Sten Lundgren och Per Erik Persson. Den ordning som Revisionsgruppen lägger fram bygger på denna arbetsgrupps förslag och ett förslag som insänts av Caroline Krook. Som underlag för ordningarna för sjukkommunion ligger ett material som utarbetats av Sten Lundgren. Internt inom Revisionsgruppen har Claes Gunnarsson fungerat som sekreterare. I arbetets slutskede har konfirmandkonsulenten inom Svenska kyrkans Nämnd för undervisning och utbildning Anders Lindberg frigjorts från sin ordinarie tjänst och fungerat som biträdande sekreterare. Han har därvid utfört ett för Revisionsgruppen mycket värdefullt arbete.

Revisionsgruppens förslag

1982 års Revisionsgrupp överlämnar härmed sitt betänkande i två band, som tillsammans innehåller slutligt förslag till de ordningar för den all-

18 Utredningsuppdrag och genomförande

männa gudstjänsten, som ligger inom gruppens ansvarsområde samt slutligt förslag till ordningar för de kyrkliga handlingarna. Revisionsgruppen föreslår

att de framlagda gudstjänstordningarna och till dessa hörande musik ersätter momenten 1-5 och 10-11 av kapitel l, moment 1 i kapitel 2 samt kapitlen 3-9 i 1942 års kyrkohandbok och musiken i Den svenska mässboken, del 1 1942 och del 2 1944. att de framlagda gudstjänstordningarna och till dessa hörande musik också ersätter de alternativa gudstjänstordningarna av år 1976 och 1982 med därtill hörande musik. Därmed SFS 1976:204 upphör förordning och 1982:870 att gälla. att de framlagda gudstjänstordningarna och till dessa hörande musik antages av kyrkomötet för att ingå såsom den del i den nya kyrkohandboken, som motsvarar det ansvarsområde, som blivit 1982 års Revisionsgrupp anförtrott. att en sådan kyrkorättslig reglering ges att församlingarna själva får bestämma vilken av de föreslagna formerna för huvudgudstjänst den i varje enskilt fall skall använda, dock så att domkapitlen kan följa utvecklingen på gudstjänstlivets område.

Efter beslut vid 1986 års kyrkomöte måste tid beräknas för redigering och tryckning av den nya kyrkohandboken innan denna kan tas i bruk. Eftersom gudstjänstordningarna av år 1976 och 1982 får brukas endast t o m domssöndagen 1986 föreslår Revisionsgruppen

att kyrklig kungörelse utfärdas enligt vilken 1976 och 1982 års alternativ till gällande kyrkohandbok jämte musik får brukas intill dess den nya kyrkohandboken för Svenska kyrkan skall tagas i bruk.

1.3 av betänkandets innehåll

Sammanfattning

1. Med anledning av en motion vid 1982 års kyrkomöte (1982:43) undertecknad av biskoparna Ahrén, Lindegård, och Lönnebo anhöll Brattgård kyrkomötet i skrivelse nr 30 av den 19/5 1982 att regeringen skulle tillsätta en arbetsgrupp på tre personer med uppgift att utarbeta slutligt förslag till kyrkohandbok i vad avser den allmänna gudstjänsten och ordningen för dop, konfirmation, enskilt skriftermål eller bikt, vigsel och begravning samt att via 1968 års kyrkohandbokskommitté lägga fram dessa förslag.” Den 14/9 1982 förordnade chefen för kommundepartementet biskopen Sven Ingebrand, kontraktsprosten Rune Klingert och kantorn Claes Gunnarsson för fullföljande av ovan nämnda uppgift. Arbetsgruppen antog namnet 1982 års Revisionsgrupp och uppdrog åt biskop Ingebrand att som ordförande leda arbetet. Revisionsgruppen har i sitt arbete utgått från följande material: - 1942 års kyrkohandbok med tillbakablickar på tidigare handböcker. - 1968 års kyrkohandbokskommittés förslag SOU 1974:66-68, 97-98 och SOU 1981 :65-68.

och genomförande 19 Utredningsuppdrag

- De alternativa för den allmänna gudstjänsten GO 76 ordningarna och för de kyrkliga handlingarna GO 82. - Ett rikt internationellt material. liturgiskt - institutets utvärdering av GO 76. Religionssociologiska - av GO 82. Den av Revisionsgruppen genomförda utvärderingen - Önskemål som framställts till Revisionsgruppen av kyrkomötena 1982- 1985. - Samlade från en lång rad kontakter och en omfattande synpunkter skriftväxling med präster, kyrkomusiker, övriga församlingsanställda samt församlingar representerande olika fromhetstraditioner och miljöer. - från en tonsättarkonferens i januari 1984. Bidrag - som arbetat fram underlag för Revisions- Bidrag från ad hoc grupper gruppens förslag. 2. I enlighet med sitt uppdrag lägger Revisionsgruppen i sitt betänkande fram förslag till de ordningar för den allmänna gudstjänsten, som ligger ansvarsområde. allmänna dvs böne-

inom gruppens Övriga gudstjänster

ansvarsområde gudstjänsterna, ligger inom Kyrkohandbokskommitténs och redovisas ställe. Revisionsgruppens ordningar ersätter i på annat detta fall momenten l-S och 10- ll av första kapitlet och moment 1 i andra kapitlet i 1942 års kyrkohandbok, samt den alternativa gudstjänstordningen GO 76. Revisionsgruppen lägger också fram förslag till ordningar för de kyrkliga handlingarna. Detta material ersätter kapitlen 3 -9 i 1942 års kyrkohandbok samt den alternativa gudstjänstordningen GO 82. Alla dessa ordningar finns i band 8. I band 9 lägger revisionsgruppen fram förslag till musik för de gudstjänstordningar som redovisas i band 8.

3. Innehållet två band disponeras sätt: i Revisionsgruppens på följande

Band 8 innehåller ordningar för följande gudstjänster:

HUVUDGUDSTJÄNSTER

Med nattvard Utan nattvard Högmässa utan nattvard Högmässa Söndagsmässa Söndagsgudstjänst Familjemässa Familjegudstjänst Julotta Långfredagsgudstjänst

ICKE HUVUDGUDSTJÄNSTER

Veckomässa Temamässa Temagudstjänst Sjukas nattvardsgång Söndagsbön/Veckobön Efter ordningarna för den allmänna gudstjänsten följer en redogörelse för de teologiska principer som varit vägledande för Revisionsgruppen. i

20 och

Utredningsuppdrag genomförande

Där behandlas också det s k BEM-dokumentet och dess betydelse för gudstjänstordningar i olika kyrkor. Avsnittet om de språkliga principerna tar framför allt upp förhållandet till NT 81, främst några särskilt svåra frågor, t ex änglahälsningen i Gloria, nattvardens instiftelseord och Herrens bön. Därefter diskuteras alternativens berättigande. Nästa avsnitt har rubriken Teologisk Iikriktning eller pluralism. Där behandlas frågan om hur teologiskt enhetlig en gudstjänstordning skall vara och i vad mån den i sina alternativ skall spegla olika fromhetsriktningar. Därefter behandlas ganska utförligt de musikaliska och psaltarsången principerna i gudstjänsten. Efter dessa principiella avsnitt följer kommentarer till gudstjänstordningarna. Dessa inleds med en förklaring till de olika gudstjänsttyper som så småningom växt fram i vår kyrka. Själva kommentarerna består av en utförlig textanalys som tar sikte på liturgins pastorala och själavårdsmässiga dimensioner. Kommentarerna är särskilt utförliga vid de nyskrivna momenten. I kommentarerna finns också en enkel handledning för användningen av gudstjänstordningarna. Band 8 innehåller också en utförlig sammanfattning av den utvärdering av GO 76 som Religionssociologiska institutet utfört. 4. Band 8 innehåller dessutom förslag till ordningar för de kyrkliga hand- Iingarna. Även dessa ordningar kommenteras och råd mycket utförligt ges både till förberedelse och genomförande av gudstjänsterna. I ett avslutande kapitel redogörs för den utvärdering av GO 82 som Revisionsgruppen utfört. 5. Band9innehåller utöver musiken till de allmänna och gudstjänsterna de kyrkliga handlingarna också ett avsnitt Allmänna anvisningar och

Källförteckning.

6. Upphovsrättsliga frågor Genom skriftväxling med författare och tonsättare vilkas (i lag skyddade) verk ingår i betänkandet, har avtal träffats om att verken får publiceras i betänkandet. 7. Revisionsgruppens förslag Med överlämnande av detta betänkande i två band föreslår Revisionsgruppen att de framlagda gudstjänstordningarna och till dessa hörande musik skall användas i stället för motsvarande ordningar i 1942 års kyrkohandbok och musiken i Den svenska mässboken, del l 1942 och del 2 1944 samt i stället för motsvarande ordningar i gudstjänstordningarna GO 76 och GO 82 med därtill hörande musik.

för de allmänna

Ordningar

gudstjänsterna

Anmärkningar och teckenfärklaringar

Asterisk (*) markerar att församlingen står upp. Kursivering i liturgisk text visar att anpassning skall ske till situationen (han/ hon, dessa/ detta, era/ ert/ ditt, oss/ honom/ henne, det/ honom/ henne etc). Med ”NN markeras att den aktuella personens eller de aktuella personernas namn skall nämnas. Där så är lämpligt används endast tilltalsnamnet. Liturgiska partier som kan utelämnas av andra skäl än att de är alternativ har dragits in ett stycke ät höger. Inom parentes har satts rubriker till liturgiska moment som helt kan utelämnas. Detsamma gäller ord som kan utelämnas i löpande liturgisk text. + anger att korstecken kan göras, resp skall göras där detta framgår av sammanhanget. I Överskrifter till moment och i anvisningar anges i vissa fall dels de svenska beteckningarna och dels inom parentes även de allmänkyrkliga, vanligen från latinet hämtade liturgiska uttrycken. Förkortningar F = Församlingen P = Prästen (P) Prästen eller någon annan person.

22 Högmässa

HÖGMÄSSA

I INLEDNING Psalm lngångspsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde. Nattvardsgåvorna kan bäras fram här eller under Tillredelsen. Beredelsen P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Skriftetal eller beredelseord

Beredelsen kan inledas med skriftetal eller med något av följande eller andra beredelseord. Därefter följer bön om förlåtelse. Beredelseord A. P I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. När ondska och nöd omger och uppfyller oss, låt oss då besinna, att vi har vårt ursprung i Gud, att han skapat oss till att älska såsom han älskar, och att hans kärlek kommit till oss genom Jesus Kristus. Låt oss därför ge ord åt vår skuld. Bön om förlåtelse Alla Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, ord och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit. Herre, hör nu varje hjärtas tysta bekännelse:

Högmässa 23

Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd. Alla Detta litar jag på och ber om förlåtelse för all min synd för Jesu Kristi skull. eller Alla Jag bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag har syndat med tankar, 0rd och gärningar.

Jag har inte älskat dig över allting,

inte min nästa som mig själv. Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig. Därför ber jag om hjälp att se och bryta med mina synder. Förlåt mig för Jesu Kristi skull. eller Alla Gud, var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i din stora barmhärtighet. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark. Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig att villigt följa dig. eller Alla Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag är född med synd och på många sätt har brutit emot dig. Jag har inte älskat dig över allting och inte min nästa som mig själv. Det är mot dig och dina bud jag har syndat med tankar, ord och gärningar. Jag vet att jag är värd att förkastas från ditt ansikte, om du skulle döma mig som mina synder har förtjänat. Men du, käre himmelske Fader, har lovat, att med mildhet och nåd ta emot alla som vänder om till dig. Du vill förlåta dem allt vad de har brutit och försummat och skall aldrig mer tillräkna dem deras synder. Detta litar jag på när jag nu ber dig om förlåtelse för min Frälsare Jesu Kristi skull.

24 Högmässa

Beredelseord B. P Kära vänner. Innan vår Herre gav brödet och bägaren till sina lärjungar, böjde han sig ned och tvättade deras fötter. Han har omsorg också om oss. Han känner vår vandring och vår väg, och han vet hur den tröttat, sårat och smutsat oss. I sin medkänsla böjer han sig ned och betjänar oss. Låt oss ta emot honom, när han kommer till oss, och ge honom frihet att tvätta oss, trösta oss och förbinda våra sår. Låt oss bedja. Bön om förlåtelse Alla Barmhärtige Gud, du som i Kristus öppnar vägen till dig och utplånar världens alla synder, jag ber dig: Rena mig, så blir jag ren, hela mig, så blir jag hel, drag mig till dig, så får mitt hjärta ro. A vläsning P Du som ber om dina synders förlåtelse, på Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: Dina synder är dig förlåtna i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Alla Amen. eller Begär du dina synders förlåtelse för Jesu Kristi skull så är i kraft av Guds 0rd och löfte fast och visst att Gud av nåd förlåter dig alla synder. Och denna förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres Jesu Kristi befallning i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Alla Amen. T ackbön

(P) Gud, vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Alla Amen.

Högmässa 25

eller (P) Käre Fader i himmelen, vi tackar dig för syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen. Om gudstjänsten inletts med ingångspsalm kan man här sjunga en psaltarpsalm med församlingsomkväde som introitus eller gammalkyrklig introitus. Herre, förbarma dig (Kyrie) P Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, förbarma dig över oss. (P) Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss. (P) Kriste, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. (P) Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig kan sjungas eller läsas trefaldigt eller sexfaldigt. eller (P) Herre, du blev vår broder. Du känner vår nöd. Du bar den på ditt kors. Ge oss din frälsning. Herre, förbarma dig. (P) Kriste, du är den levande Herren. Du är hos oss efter ditt löfte. Bevara oss i din närhet. Kriste, förbarma dig. (P) Herre, du sitter på Faderns högra sida. Bed för oss och styrk vår tro. Vi ser mot din tillkommelses dag. Du vår Herre, kom. Herre, förbarma dig. Herre, du blev vår broder sjungs eller läses.

26 Högmässa

Lovsången (Gloria och Laudamus) Momentet kan utgå under Fastan. Gloria P Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. Laudamus F Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/P Vi tackar dig för din stora härlighet, Herre Gud, himmelske konung, Gud Fader allsmäktig. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/ P Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus, Herre Gud, Guds Lamm, Faderns Son, du som borttager världens synder, förbarma dig över oss. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/ P Ty du är allena helig, du allena Herre, du allena den högste, Jesus Kristus, med den helige Ande, i Guds Faderns härlighet. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Amen. l stället kan en av följande lovsånger användas: Alla Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk Herre Gud, evige konung, vår himmelske Fader. Herre Guds Son, vår broder, Jesus Kristus. Helige Ande, livets källa, vår hjälp och tröst. Amen. eller Alla Gud, vår Gud, vi lovar dig, vi bekänner dig, o Herre, dig som är till evig tid tillber ändlighetens släkten. Hela jorden, hav och land, ärar, Fader vår, ditt namn.

Högmässa 27

Dig, vår Fader, stor i nåd, ofattbar i makt och ära, och din sanne, ende Son, tillbedd intill jordens ändar, och din Ande, Hjälparen, sänd till oss från himmelen. eller Alla Allena Gud i himmelrik må lov och pris tillhöra för all den nåd han kärleksrik med oss har velat göra. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Så låt oss alltid glädjas vid Guds nåd och goda vilja. eller (särskilt under Fastan) Alla Vår Gud, till dig du skapat oss och blott i dig kan frid vi få. Din nåd är ny för varje dag. Vi tackar och välsignar dig. O Jesus Krist, i din gestalt blir Faderns kärlek uppenbar. Från död till liv med dig vi går. Vi tackar och välsignar dig. Guds Ande, du oss skänker kraft och mod att se vad sanning är. Du samlar oss i Kristi namn. Vi tackar och välsignar dig.

28 Högmässa

II ORDET Kollektbön P Låt oss bedja. Prästen ber någon av dagens kollektböner. Alla Amen.

Textläsning

Gammaltestamentlig text

Läsningen kan inledas av prästen med orden: Vi lyssnar till den gammaltestamentliga texten på . . . (söndagens namn). Den är hämtadfrân. . . Psalmsáng, företrädesvis psaltarpsalm (ev endast omkvädet), eller körsång med anknytning till omgivande texter kan förekomma efter läsningen. Om sång ej förekommer bör växling ske mellan textläsare. Epistel Läsningen kan inledas av prästen med orden: H0r Herrens 0rd i dagens episteltext. Sâ skriver/står skrivet i. . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder Herrens ord. Alla Gud, vi tackar dig. Gradualpsalm * Evangelium Läsningen kan inledas av prästen med orden: Upplyft era hjärtan till Gud och här dagens heliga evangelium. Så skriver/står skrivet i. . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder det heliga evangeliet. Alla Lovad vare du, Kristus. Efter evangeliet kan sjungas evangeliemotett eller annan körsång med anknytning till evangeliet. Predikan Predikan hålls över någon av de upplästa texterna. På helgdagar med karaktäristisk text (Första söndagen i Advent, Juldagen, Trettondag Jul, Palmsöndagen, Annandag Påsk, Kristi himmelsfärds dag, Pingstdagen, Kristi förklarings dag, Jungfru Marie kyrkogángsdag, Jungfru Marie bebádelsedag och Den helige Mikaels dag) kan under andra och tredje árgången predikas över särskilt angiven text, upplåst i samband med predikan. I sådana fall utgår antingen den gammaltestamentliga läsningen eller episteln.

Högmässa

* Trosbekännelse (Credo)

Trosbekännelsen kan inledas med orden: La°t oss stämma in i kyrkans bekännelse, eller: Låt oss bekänna vâr kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

eller

Alla Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus lidit och blivit begraven; _ som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;

och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen,

30 H

ägmässa

på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen. Efter trosbekännelsen kan körsång förekomma. Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. Meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall lämnas tillsammans med förböner. Dop: l kyrkans gemenskap har genom det heliga dopet upptagits följande (barn): NN. Gud, vår Fader, bevara dem (honom, henne) i ditt färbund och välsigna dem (honom, henne) nu och till evig tid. Lysning: Lysning till äktenskap kungörs härmed mellan NN och NN/Äktenskap har ingåtts mellan NN och NN. Herre Gud, ge dem nåd att besinna äktenskapets ansvar och gåva och välsigna deras liv tillsammans. Dödsfall: En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag, då härmed tillkännages att föl/ande medlem(mar) av vår församling har avlidit, nämligen NN i en ålder av. . . Herre, lär oss att så tänka pâ vâr egen bortgång, att när vi skall skiljas från detta livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd. Meddelanden och böner av detta slag kan i stället infogas i församlingens förbön. Församlingens förbön Församlingens förbön bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. En av följande förböner kan i stället användas. Vid lämpligt tillfälle kan i varje förbön utrymme lämnas för tyst bön. Förbönen leds av präst eller lekman. Låt oss bedja.

Färbän 1 (P) För din kyrka i världen, för hennes gudstjänst och arbete bland människor,

Högmässa

för hennes uppgift att bära bud om frälsning och fred, för dem som får lida för sin tro ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) Vi ber för dem som genom dopet har blivit upptagna i vår församling: . .. Bevara dem i din kärlek. Alla Herre, hör vår bön. (P) Vi ber för hemmen i vår församling och för dem som skall bli äkta makar: . . . Bevara dem i din kärlek. Alla Herrre, hör vår bön. (P) Vi blir stilla i tacksamt minne inför dem som genom döden tagits ifrån oss: . . . Tack för allt de fick göra och ge. (Klockringning) Vi ber för dem som sörjer sina kära. Låt dem finna tröst och vila i dig. Bevara dem i din kärlek. Alla Herre, hör vår bön. (P) För vårt land och vårt folk, för konung, regering och riksdag, för vårt arbete och vår helg ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) För den värld som har glömt att alla människor är skapade av dig, för dem som är indragna i krigets elände, för dem som lider under rasförtryck och sociala orättvisor, för dem som kämpar för sitt människovärde ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) För dem som är ensamma, för dem som har svårigheter med sitt arbete, med sitt hem och sina barn,

för dem som står utanför mänsklig gemenskap,

för dem som är arbetslösa, för dem som plågas av kroppslig och själslig nöd, för dem som har svårigheter med sin tro ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön.

eller

32 H ögmässa

Förbän 2 (P) Herre vår Gud, vi ber dig: Styrk och led din kyrka och samla ditt folk kring ordet och sakramenten. Låt ditt evangelium nå ut i hela världen och väcka levande tro. Ge dina vittnen kraft, när de får lida för din skull. Skydda vårt land och bevara dem som har ansvar i samhället. Välsigna vårt arbete och våra uppgifter. Skänk världen fred och rättvisa. (Särskilt ber vi för . . .) Ge oss dagligt bröd, och stärk vår vilja att dela med oss åt dem som lider nöd. Låt våra hem präglas av sammanhållning, trygghet och öppenhet. Hjälp också vår församling att bli ett hem, där vi får mötas i bön, arbete och gemenskap. Kom, Herre, till de sjuka, sörjande och ensamma. (Särskilt ber vi för . . .) Sänd oss till alla som behöver vår omtanke och vårt stöd. Följ oss hela livet med din nåd och låt oss till sist komma hem till din eviga glädje. Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre. Amen.

eller

Förbön 3 (P) Gud, du som är en Fader för hela världen, vi ber till dig för alla dina barn, för rika och fattiga, för starka och svaga. Var oss alla nära, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Att du hjälper i svårigheter, att du stöder dem som sviktar, att du ger tröst i sorg, att du närmar fiender till varandra, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Att vi med varandra skall kunna dela pá allt som du ger oss, mat och vatten, pengar och kunskaper, tid och möjligheter, omsorg och rättvisa, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss.

Högmässa

(P) Vi ber för alla som är annorlunda och oförstådda, de förtvivlade, övergivna och rädda, för dem som finns på andra sidan en mur. Ge de ensamma en vän, låt alla få någon att hålla av, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Tack, Herre, för kunskapen om dig genom Jesus Kristus, för hjälpen du ger genom din helige Ande, som leder oss så att vi kan förverkliga din plan för oss på vägen mot evigheten och Livet. Alla Amen. eller Förbön 4 P Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, förbarma dig över oss. (P) Om Andens kraft åt din kyrka, om enhet och förnyelse, om evangeliets framgång bland alla folk ropar vi till dig, 0 Herre. Hör oss, du vår Herre Gud. (P) Om rättvisa och fred i världen, om ansvar för skapelsens gåvor, om utvägar ur de fattiga folkens nöd ropar vi till dig, o Herre. Hör oss, du vår Herre Gud. (P) Om tröst åt sorgsna och sjuka, om vänner åt de övergivna, om aktning för människans värde och värdighet ropar vi till dig, 0 Herre. Hör oss, du vår Herre Gud. Herre, du hör innan vi ropar. Tack för att du är mäktig att ge långt utöver vad vi kan be eller tänka. I Jesu namn. Amen. Du vår Gud är värdig att ta emot härligheten och äran och makten från evighet till evighet. Amen.

eller

SOU [985146 34 H ögmässa

Förbön 5 (P) Gud vår Fader, F förbarma dig över oss. (P) Jesus Kristus, Guds Son, F förbarma dig över oss. (P) Helige levande Ande, F förbarma dig över oss. (P) Du som har skapat världen och skapar den ständigt på nytt. F Herre, förbarma dig. (P) Skydda luften och vattnet och marken och det som växer på marken. F Herre, förbarma dig. (P) Hjälp alla hungriga, övergivna och hemlösa. F Herre, förbarma dig. (P) Ge oss gemenskap och fred. Läk såren som krigen slagit. F Herre, förbarma dig. (P) Låt inte människor bli förtryckta, utnyttjade eller föraktade. F Herre, befria oss. (P) Låt alla få arbete. Låt inte arbetet bli meningslöst. F Herre, befria oss. (P) Gör oss fria från feghet och lögn. Håll fast vid oss när vi sviker eller blir svikna. F Herre, befria oss. (P) Hjälp oss att tro på ditt ord, och hjälp alla förnekare att finna dig. F Herre, befria oss. (P) Fyll din kyrka med lovsång och trohet och kraft. F Herre, bevara oss. (P) Låt alla dagar fyllas av dig, och hjälp oss när tiden är ute. F Herre, bevara oss.

Högmässa

(P) Böj dig emot oss och stilla vår oro och tag oss till dig. Herre, bevara oss. (P) Förbarma dig över oss alla när världens tid är förgången. Herre, bevara oss. (P) Fader, som skapade oss och bevarar din skapelse, Herre, förbarma dig. (P) Kristus Guds Son, som har gett sitt liv för oss, Kristus, förbarma dig. (P) Helige Ande, som tröstar oss och förnyar oss, Herre, förbarma dig. (P) Gud, du är vår tillflykt och vår starkhet. Du känner den nöd som vi inte själva vet om. Hjälp oss, bevara oss för det onda, drag oss till dig. Låt oss en gång med alla trogna få stämma in i den eviga lovsángen. Alla Amen. eller Förbän 6 (särskilt under Fastar:) (P) Evige, allsmäktige Gud. F Förbarma dig över oss. (P) Herre, hör vår bön. F Herre, hör vár bön. (P) Herre Gud Fader i himmelen. Herre Guds Son, världens Frälsare. Herre Gud, du helige Ande. Förbarma dig över oss. (P) Var oss nådig. Hjälp oss, milde Herre Gud. (P) För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden. Bevara oss, milde Herre Gud.

36 Högmässa

(P) Genom din heliga födelse, genom ditt kors och din död, genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd, i frestelse och fall, i välgång och lycka, i dödens stund, på yttersta domen: Hjälp oss, milde Herre Gud. (P) Vi arma syndare beder dig att du leder och bevarar din heliga kristna kyrka, att du sänder trogna arbetare i din skörd, att du med ordet giver din Ande och kraft, att du gör ditt namn känt i hela världen, att du enar alla trogna, så att det blir en hjord och en herde. Hör oss milde Herre Gud. (P) Att du förunnar alla folk fred och endräkt, att du skyddar och bevarar vårt fosterland, att du välsignar våra hem och för de unga på dina vägar. Hör oss, milde Herre Gud. (P) Att du tröstar alla bedrövade och svårmodiga, att du undsätter alla dem som är i nöd och fara, att du vederkvicker och hjälper alla sjuka, att du välsignar allt gott verk, att du förbarmar dig över alla människor, att du nådigt hör vår bön. Hör oss, milde Herre Gud. (P) Herre, allsmäktige Gud, du som hör de botfärdigas suckar och tröstar bedrövade hjärtan, hör den bön som vi i vår nöd bär fram, och hjälp oss, så att allt det onda, som djävulen, världen och vi själva tillfogar oss, genom din Andes kraft blir tillintetgjort. Så vill vi, frälsta från allt ont, i din församling alltid tacka och lova dig. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen.

H ögmässa 37

III MÅLTIDEN

Tillredelsen (Offertorium) Psalm Kyrkvärdama och andra medhjälpare kan under tillredelsepsalmen bära fram nattvardsgåvorna. Även kollekten kan bäras fram. Medhjälparna och prästen kan be: Herre, av ditt ger vi åt dig. Tag emot oss och våra gåvor för Jesu Kristi skull. Amen. * Lovsägelsen Lovsägelsens inledning (S ursum corda) P Upplyft era hjärtan till Gud. F Vi upplyfter våra hjärtan. P Tacka Gud vår Herre. F Allena han är värd vårt tack och lov. Lovsägelsens fortsättning (Prefati0nen)) P Ja sannerligen, du ensam är värd vårt lov, allsmäktige Fader, helige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre. Bönen fortsätter med ett kyrkoársbestämt avsnitt. Allmän prefatiøn Du är en Fader för oss människor, du nämner oss alla vid namn och håller världen i dina händer. Ty därtill har du skapat oss och därför gav du oss livet, att vi skulle höra samman med dig och vara ditt folk på jorden. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för Advent

Honom sände du när tiden var inne att förkunna glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna och syn för de blinda. Genom honom gör du allting nytt i dag och då han kommer åter i härlighet. Därför vakar och väntar vi och med alla dina trogna och hela den himmelska härskaran prisar vi ditt namn, tillber dig och sjunger:

38 Högmässa

Prefatian för Jul

Ty så älskade du världen att du lät din Son bli människa för vår skull. I honom är vi ditt folk, frälsta från mörkret till ditt underbara ljus. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga: Prefatiøn för T rettondedagstiden Han är din härlighets återsken och ditt väsens avbild, i honom uppenbarade du din härlighet för världen. Den som följer honom vandrar inte i mörkret utan har livets ljus. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för Fastan

Han gick lidandets och lydnadens väg för att den som tror på honom skall vara räddad från död till liv, och i sin nattvard ger han oss det yttersta beviset på sin kärlek. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för Fastan (särskilt Passionsriden)

Honom har du utgivit för våra synders skull och låtit dö för oss som var döden värda att vi skulle ha liv genom honom. Och av denna hans välgärning blir vi delaktiga i hans heliga nattvard. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för Påsk

Ty det gamla är nu förgånget, den fallna skapelsen áterlöst, och livet har trätt fram på nytt i honom. Därför strålar hela världen i påskens glädje och därför sjunger vi din ära med alla dina trogna och förkunnar ditt lov utan ände: - Prefatiøn för Kristi himme/Järds dag Pingst Honom har du upphöjt till din högra sida, genom honom sänder du din Ande, som tröstar och leder och bevarar oss som dina barn.

Högmässa 39

I honom skall alla folk och tungomål förhärliga ditt namn. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för T refaldighetstiden

Han är det levande brödet som kommit ned från himmelen för att ge världen liv. Den som kommer till honom skall aldrig hungra och den som tror på honom skall aldrig någonsin törsta. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation för Trefaldighetstiden

Han är ditt eviga Ord som går ut över hela jorden att möta människor och gripa in i deras liv. Över hela jorden sker under, då människor känner igen honom som din Son, vår Frälsare. Av honom lär vi ditt namn, som är Fader, och ser i honom ditt väsen, som är kärlek. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation vid kyrkoårets slut

I honom ger du oss en framtid och ett hopp. Vi vakar och ber med din stora dag för ögonen och firar denna nattvard som himmelrikets måltid, för att en gång få göra det på nytt i ditt rike. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefationer vid särskilda tillfällen

Prefatiøn till Skaparens ära (t ex Midsommardagen) Ty du har skapat världen och givit oss tid och rum att leva i. Människan har du gjort till din avbild och lagt din skapelse i hennes händer. Du har bestämt oss till att råda över jorden och till att tjäna dig, vår Herre och Skapare. Därför sjunger hela skapelsen ditt lov och dina heliga förenas i tillbedjan inför dig. Därför prisar vi ditt namn med alla dina trogna, vi jublar och förkunnar din ära:

40 Hägmässa

Prefatiøn för Alla Helgons dag Ty med dina helgons strålande vittnesbörd uppfyller du ständigt på nytt din kyrka med kraft och ger oss tecken på din kärlek. Du inspirerar oss genom deras exempel och hör deras förbön för oss. Därför vill vi med änglarna och alla dina trogna prisa ditt namn förkunna

och ijubel:

Prefatiøn vid konjirmation med mässa Han tog barnen i sin famn och välsignade dem. Han upprättade dem som ingen räknade med och fyllde de osäkra och rädda med frimodighet. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation vid vigsel med mässa

Han har gjort ditt namn känt för oss och uppenbarat ditt kärleksfulla väsen för att den kärlek, som du älskat honom med, skall vara i oss. Till man och kvinna skapade du oss, till att förkroppsliga din kärlek ger du oss åt varandra. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga:

Prefation vid begravning med mässa

Du är av evighet och dina år har ingen ände, från släkte till släkte varar din trofasthet. Genom din Son Jesus Kristus lät du din kärlek födas i vår värld. Genom hans död och uppståndelse har du för oss öppnat vägen till paradiset. Vi ñrar denna nattvard som himmelrikets måltid på jorden och väntar att en gång få dricka det nya vinet i ditt rike. Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn, tillbe dig och sjunga: Helig (Sanctus) Alla Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden.

H ägmässa

Nattvardsbönen Prästen ber en av bönerna A-E. Nattvardsbön A P Ja, helig är du, Herre vår Gud, som håller himmel och jord i din hand. Vi tackar dig, som sände din Son för att frälsa världen. Han avstod från allt, ödmjukade sig och var lydig till döden på korset. Därför har du upphöjt honom och gett honom namnet över alla namn. Tag emot oss, när vi nu får de] i allt som han har gjort för oss och nalkas dig förenade med honom. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min âminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Himmelske Fader, sänd din Ande över oss som frambär dessa gåvor och tar emot det himmelska bröd och den välsignelsens bägare, som är Kristi kropp och blod. Hjälp oss att ge hans kärlek vidare i världen. Ge oss hans blick för alla som lider nöd och gör våra hjärtan brinnande av hans kärlek. Gör din kyrka till ett enhetens tecken så att världen kan tro. I väntan på den fulla föreningen med dig i himmelen ber vi med hela din kyrka: Härefter följer Fader var, s 46

42 Högmässa

Nattvardsbön B P Lovad vare du, himmelens och jordens Herre, som förbarmat dig över oss människor och gett oss din ende Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Vi tackar dig för den frälsning du berett oss genom Jesus Kristus. Sänd din Ande i våra hjärtan att han må hos oss tända en levande tro. Helga också genom din Ande detta bröd och vin, gåvor av jordens frukt och människors arbete som vi bär fram inför dig, så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Därför firar vi, helige Fader, denna måltid till åminnelse av din Sons lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Av livets bröd och välsignelsens bägare äter och dricker vi intill den dag då han kommer åter i härlighet. Vi ber dig: Se till hans fullkomliga och eviga offer med vilket du har försonat världen med dig själv. Låt oss alla genom den helige Ande förenas till en enda kropp och fullkomnas till ett levande offer i Kristus.

Genom honom och med honom och i honom tillhör dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige Andes enhet, all ära och härlighet från evighet till evighet. Amen. Härefter följer Fader vår, s 46 Natrvardsbön C P Lovad vare du, himmelens och jordens Herre, som omsluter hela skapelsen med din kärlek. Vi tackar dig för den frälsning som du skänkt oss genom Jesus Kristus. Bered oss genom din helige Ande att ta emot honom, när han kommer till oss i sin heliga nattvard. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse.

(Alla Din död förkunnar vi,

din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet.) Himmelske Fader, skänk oss i denna måltid de välsignade frukterna av din Sons lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Ge oss liv av hans liv så att han förblir i oss och vi i honom. l väntan på hans återkomst i härlighet ber vi den bön som han själv har lärt oss: Härefter följer Fader vår, s 46.

44 Högmässa

Nattvardsbön D P Välsignad är du, allt levandes Skapare. Välsignad är du, Herre över rymd och tid. Välsignad är du, alltings ursprung och mål. Oss har du kallat att vara dina medarbetare. Välsignad är du. Vi tackar dig för Jesus Kristus, som du har sänt till att tjäna och ge liv, att förkunna frihet för de fångna och ge ditt rike till dem som tar emot det. Han levde vårt liv och dog vår död. Vi vet, att han i sin härlighet hos dig alltid ber för oss och att han kommer åter för att döma levande och döda den dag du har bestämt. I den natt då han blev förrádd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav át lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Herre vår Gud, sänd din Ande över oss och dessa våra gåvor och låt oss, som får del av hans kropp och blod, bli människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Ge denna värld, som vi älskar, ett nytt ansikte med rättvisa och fred överallt, där människor lever tillsammans. Skänk oss genom Jesu Kristi kraft den fred vi inte själva kan skapa. Han är din Son, här i vår mitt, den nya människan, vår framtid och vårt hopp.

H ögmässa 45

Genom honom välsignar vi dig. I din helige Ande vill vi prisa ditt namn i dag och alla dagar från evighet till evighet. Amen. Härefter följer Fader vår, s 46

Nattvardsbän E P Vi tackar dig, du himmelens och jordens Herre, som öppnar din hand och mättar allt levande med nåd. Du ger oss dagligt bröd, hälsa och kraft. Av åkrarnas korn och bergens druvor bereder du bröd och vin. Du dukar ditt bord för oss. Låt din Ande komma över oss och dessa gåvor så att vi får del av det himmelska bröd och den välsignelsens bägare som är Kristi kropp och blod. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er.

Gör detta till min åminnelse.

Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Bönen fortsätter på ett av följande sätt: Vår Herre och Frälsare, högtlovad i all evighet. Dig vare pris och ära för att du utgav dig själv, lät ditt blod utgjutas och din kropp nedbrytas i döden för oss, för att vi skall ha syndernas förlåtelse och evigt liv. Förena oss, o Gud, inbördes och med alla heliga i himmel och på jord i en allt innerligare gemenskap. Helga vår kropp och själ till ett levande och heligt offer,

46 Högmässa

som behagar dig. Hjälp oss att med ord och gärning alltid prisa och lova ditt heliga namn. Vi ber om en glädjerik uppståndelse genom din Son, vår Frälsare, och förenas i den bön som han själv har lärt oss: eller Låt alla dem som delar detta bröd och denna bägare genom den helige Ande förenas till en enda kropp och fullkomnas till en levande offergåva i Kristus, dig till ära och pris. Amen.

Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som äri himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

Brödsbrytelsen Prästen tar ett nattvardsbröd och bryter det under orden: P Brödet som vi bryter är endelaktighet av Kristi kropp. Alla Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd.

* Herrens frid (Pax)

P Herrens frid vare med er. Fridshälsning kan utväxlas.

H ögmässa 47

* O Guds Lamm (Agnus Dei) Alla O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid.

Måltiden P Kom, nu är allt tillrett. Nattvardsgästerna går fram och tar emot brödet och vinet. Till varje nattvardsgäst säger prästen: Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet. Om nattvardsgästen samtidigt tar emot både brödet och vinet (intinktion), säger prästen: Kristi kropp och blod för dig utgivna. Efter utdelandet säger prästen: Ni/vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare er/oss till evigt liv. Alla Amen. Gå i Herrens frid. Vid obruten kommunion säger prästen efter utdelandet och iordningställandet: Vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv. Alla Amen.

Bön efter måltiden - P Låt oss bedja. Prästen eller någon annan ber en av följande böner. Allmän (P) Vi tackar dig, vår Gud och Fader, som genom din Son Jesus Kristus har stiftat den heliga nattvarden till vår tröst och salighet. Vi ber dig: Ge oss nåd att så lira Jesu åminnelse på jorden att vi får vara med om den stora nattvarden i himmelen. Amen.

48 H ögmässa

Allmän Kristus, du som blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger, hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat. Uppenbara för oss nattvardens hemlighet ett enda bröd och en enda mänsklighet. Amen. Advent Herre Jesus Kristus, vi tackar dig som kommer till din församling i nattvardens bröd och vin. Bered väg för ditt rike bland oss och upplys vårt mörker med ljuset av ditt evangelium, så att vi med hjärtat kan hylla dig som vår konung. Amen. Jul Herre vår Gud, vi lovsjunger och ärar dig för att du lät din Son födas i världen och bli människa som vi. Låt hans gudomliga liv, som vi här fått ta emot, befria oss från allt ont och föra oss hem till himmelens glädje. Amen. Trettondedagstiden Herre, vi prisar dig som i den heliga nattvarden uppenbarar din härlighet. Led oss i din sannings ljus och låt oss i evigheten skåda dig sådan du är. Amen. Fastan Himmelske Fader, vi tackar dig som lät din Son gå korsets väg för vår skull. Hjälp oss att leva i bön och bot så att vi vandrar i hans fotspår och blir alltmer lika honom. i Amen. Passionsliden Herre Jesus Kristus, du som gav oss detta sakrament som ett bevis på din kärlek och nu på nytt har utgivit dig själv åt oss, vi tackar dig för att du led döden för våra synder och ber om att bli bevarade i din förlåtelse och frid. Amen.

Högmässa 49

Påsk Evige Gud, vi lovar dig med hela din kyrka för din Sons uppståndelse från de döda. Tack för påskens glädje och för att du i den heliga nattvarden ger oss del av det liv som aldrig dör. Din är makten och äran i evighet. Amen.

Pingst Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för din närvaro i denna måltid och ber dig: Tänd våra hjärtan med din helige Andes glöd, så att vi får gå från denna nattvard fyllda av himmelsk kärlek och kraft. Amen.

Trefaldighetstiden Himmelske Fader, vi tackar dig som har givit oss att äta av det bröd som kommer ned från himmelen och att dricka av välsignelsens bägare. Hjälp oss att troget förbli i Kristi gemenskap och att förverkliga vår kallelse att vara jordens salt och världens ljus, och låt oss med honom få leva till evig tid. Amen. Trefaldighetstiden Vi tackar dig, Herre, för det innerlighetens mysterium vi åter fått dela med dig. Liksom brödet och vinet blir ett med våra kroppar, uppbyggande och förnyande, så är du själv förenad med hela vår varelse. Stärkta av måltidsrasten bryter vi glada upp, lovprisande din eviga närvaro. Amen.

Trefaldighetstiden Himmelske Fader, vi tackar dig som i nattvardens måltid ger oss färdkost på vandringen genom livet. Var du oss nära i livets alla förhållanden, i sorg och i glädje. Amen.

50 Hägmässa

Trefaldighetstiden Tack, Herre, för dina gåvor. Tack för din kärlek, din förlåtelse, din närhet. Herre, bli kvar hos oss. Tack för att vi får gå från denna nattvard med dig i våra hjärtan. Hjälp oss att bära din kärlek vidare. Din är makten och äran i evighet. Amen. Vid kyrkoårets slut Allsmäktige Gud, du är vår framtid och vårt hopp. Låt denna nattvard fördjupa vår vaksamhet och väntan, så att vi är beredda när Herren Jesus Kristus kommer och med honom får gå in i den himmelska bröllopssalen. Genom din Son, Jesus Kristus, som med dig och den helige Ande lever och regerar från evighet till evighet. Amen.

Högmässa 51

IV AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus) Momentet kan utgå under Fastan. P Tacka och lova Herren. F Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja, * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen, amen, amen. Slutpsalm Postludium Sändningsord Momentet kan utgå. Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Om procession äger rum under postludiet uttalas sändningsorden efter slutpsalmen. Församlingen ansluter till processionen. I stället för orgelmusik kan sång förekomma under processionen.

52 Söndagsmässa

SÖNDAGSMÄSSA

I ORDET Psalm lngångspsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde. Hälsning P Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Kära kristna. Vi har samlats till gudstjänst för att lovsjunga Herrens namn, lyssna till hans ord och möta honom i bön och nattvard. Kollektbön P Låt oss bedja. Prästen ber någon av dagens kollektböner. Alla Amen. Textläsning En Iekman eller prästen läser en av dagens texter. Predikan * Trosbekännelse (Credo) Den apostoliska trosbekännelsen användes. Den kan inledas med orden: Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse, eller: Lât oss bekänna vár kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Söndagsmässa 53

Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. När söndagsmässa firas som huvudgudstjänst lämnas meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall tillsammans med förböner (se vidare Högmässa s 30). Meddelanden och böner av detta slag kan i stället infogas i församlingens förbön. Som förbön användes i så fall förbön l i ordningen för Högmässa, s 30. Bönen bedes närmast före tillredelsen.

Psalm Bön om förlåtelse

P Låt oss bedja. Alla Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, ord och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit.

Herre, hör nu varje hjärtas tysta bekännelse:

Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd.

Alla Detta litar jag på och ber om förlåtelse för all min synd för Jesu Kristi skull. eller

Alla Gud, var mig nådig i din godhet. tag bort mina synder i din stora barmhärtighet. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark. Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig att villigt följa dig. Även annan bön om förlåtelse enligt ordningen för Högmässa, s 23, kan användas.

54 Sändagsmässa

Avläsning P Du som ber om dina synders förlåtelse, på Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: Dina synder är dig förlåtna i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Alla Amen.

Tackbön

(P) Käre Fader i himmelen, vi tackar dig för syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen.

(Församlingens förbön)

S öndagsmässa 55

[1 MÅLTIDEN

Tillredelsen (Offertorium) Psalm Kyrkvärdama och andra medhjälpare kan under tillredelsepsalmen bära fram nattvardsgåvorna. Även kollekten kan bäras fram. Medhjälpama och prästen kan be: Herre, av ditt ger vi åt dig. Tag emot oss och våra gåvor för Jesu Kristi skull. Amen. * Lovsägelsen När omständigheterna så kräver kan Lovsägelsen t o m Helig uteslutas. Lovsägelsens inledning (Sursum corda) P Upplyft era hjärtan till Gud. F Vi upplyfter våra hjärtan. P Tacka Gud, vår Herre. F Allena han är värd vårt tack och lov. Lo vsägelsens fortsättning (Prefationen) P Ja sannerligen, du ensam är värd värt lov, allsmäktige Fader, helige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre. Bönen fortsätter med ett kyrkoårsbestämt avsnitt enligt ordningen för Högmässa, s 37 ff. Helig (Sanctus) Alla Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlama och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden.

56 Söndagsmässa

Nattvardsbönen med församlingens förbön Om församlingens förbön betts före tillredelsen väljes här annan nattvardsbön ur ordningen för Högmässa, s 41 ff. Herre, vår Gud, vi lovar dig för din eviga makt och godhet, för din skapelses skönhet och för din omsorg om oss. I kärlek har du gett oss din ende Son som vår försonare och förebild. Vi ber dig: Kom till oss med din Ande, som helgar dessa våra gåvor av bröd och vin, så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod. I den natt då han blev förrádd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet.

Helige Fader, i denna måltid firar vi åminnelsen av din Sons död och uppståndelse, hans seger över ondska, synd och död och hans delaktighet i din makt och härlighet. I förtröstan på honom och i tro på dina löften kommer vi inför ditt ansikte och ber: För din kyrka över hela världen . . . för dem som lider för sin tros skull . . . för vår egen kyrka, för vårt stift och vår församling . . . för den värld du gett oss . . . för freden och barmhärtigheten oss emellan . . . för oss själva och vår frälsning . . . för dem som står oss nära . . .

Söndagsmässa 57

för de sjuka och ensamma . . . för dem som gått hem till dig och nu är i frid . .. Förena vår bön med alla dina heligas böner och inneslut den i din Sons förbön för oss alla. Låt den dag komma snart då du befriar din skapelse från lidande och förnedring till glädje och fulländning. Din är all ära och härlighet från evighet till evighet. Alla Amen. Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen i evighet. Amen.

Brödsbrytelsen Prästen tar ett nattvardsbröd och bryter det under orden: P Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Alla Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd. * Herrens frid (Pax) P Herrens frid vare med er. Fridshälsning kan utväxlas.

58 Söndagsmässa

* O Guds Lamm (Agnus Dei)

Alla O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig Över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder giv oss din frid. Måltiden P Kom, nu är allt tillrett. Nattvardsgästerna gár fram och tar emot brödet och vinet. Till varje nattvardsgäst säger prästen: Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet. Om nattvardsgästen samtidigt tar emot både brödet och vinet (intinktion), säger prästen: Kristi kropp och blod för dig utgivna. Efter utdelandet säger prästen: Ni/vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare er/ oss till evigt liv. Alla Amen. Gå i Herrens frid. Vid obruten kommunion säger prästen efter utdelandet och iordningställandet: P Vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv. Alla Amen. Bön efter måltiden P Låt oss bedja. Prästen eller någon annan ber bön efter måltiden enligt något av alternativen i ordningen för Högmässa, s 47 ff.

Söndagsmässa 59

III AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus) Momentet kan utgå under Fastan. P Tacka och lova Herren F Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen, amen, amen. Slutpsalm Postludium Sändningsord Momentet kan utgå. Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Om procession äger rum under postludiet uttalas sändningsorden efter slutpsalmen. Församlingen ansluter till processionen. l stället för orgelmusik kan sång förekomma under processionen.

60 Familjemässa

FAMILJ EMÄSSA

I INLEDNING Psalm Ingångspsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde. Nattvardsgávorna kan bäras fram här eller under tillredelsen.

Inledningsord Alla Vi är här för att vara med Gud och få liv av honom. Han är nära som luften vi andas. Han omsluter oss med godhet. Vi vill glädja honom och sjunga: eller Alla Nu är Guds tid. Här i sitt hus sluter han in oss i värme och ljus. Nu är Guds tid. Nu skall hans ord leda oss rätt och hjälpa oss tro. Nu är Guds tid. Nu vill vi be och ta emot vad Gud har att ge.

* Lovsången Alla Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Gud. Himmel och jord, allting är hans. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

Jesus, Guds son, levde och dog för alla, för oss, lever idag, ja, han är här, ja, han är här. Herren vår Gud vill vi tacka.

SOU l985:46 61

Familjemässa

Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn. Anden, vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud, stöder och bär dag efter dag. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn. Alternativt kan väljas någon av högmässans lovsånger, söndagsgudstjänstens lovsång eller någon annan lovsång.

II ORDET Textläsning och predikan En lekman eller prästen läser en av dagens texter. Predikan kan ha dopanknytning när dop förekommer. * Trosbekännelse (Credo)

Trosbekännelsen kan inledas med orden: Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse. eller: Lát oss gemensamt bekänna vâr kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

62 Familjemässa

Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamál anges. När familjemässa firas som huvudgudstjänst lämnas meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall tillsammans med förböner (se vidare Högmässa s 30). Meddelanden och böner av detta slag kan i stället på lämpligt sätt infogas i församlingens förbön. I så fall används Församlingens förbön nr l s 30. Psalm Bön om förlåtelse - Avlösning P Låt oss be för oss själva och hela världen och först låta Gud rena våra samveten. Alla Vi vänder oss till dig, vâr Gud, för att du är så god mot oss och alltid gör gott. Vi vill också vara goda och göra gott som du. Men vi glömmer bort oss och gör det vi inte vill. Förbarma dig över oss, förlåt oss

och rädda oss från det onda.

Gud, vâr Far, har visat sin barmhärtighet genom Jesus Kristus, och förlåter oss allt.

Församlingens förbön (P) Gud, vi kommer till dig med alla våra önskningar och behov och ber om din hjälp. Låt ditt rike komma till oss. Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske.

(P) Vi ber för jordens framtid, om fred och rättvisa mellan folken, om godhet och vishet hos de människor som får makt att styra. Låt ditt rike komma till oss.

Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. (P) Vi ber om rent vatten och livgivande mat för alla människor, om hem, skolor och arbetsplatser där man samverkar och hjälper varandra. Låt ditt rike komma till oss.

SOU I985:46 63

Familjemässa

Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. (P) För din kärleks skull överlämnar vi oss åt dig och åt ditt rike på jorden. I kampen mot ondskan förena oss med dig och med dina änglar och med alla dina heliga i himlen och på jorden. Alla Amen.

III MÅLTIDEN

Tillredelsen (Offertorium) Psalm Kyrkvärdarna och andra medhjälpare kan under tillredelsepsalmen bära fram nattvardsgåvorna. Även kollekten kan bäras fram. Medhjälparna och prästen kan be: Herre, av ditt ger vi åt dig. Tag emot oss och våra gåvor för Jesu Kristi skull. Amen. * Lovsägelsen Løvsägelsens inledning (Sursum corda) P Upplyft era hjärtan till Gud. F Vi upplyfter våra hjärtan. P Tacka Gud, vár Herre. F Allena han är värd vårt tack och lov.

Lovsâgelsens fortsättning (Prefatiønen) P Ja sannerligen, du ensam är värd vårt lov, allsmäktige Fader, helige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Bönen fortsätter med ett kyrkoårsbestämt avsnitt en-

ligt ordningen för Högmässa, s 37 ff. Helig (Sanctus) Alla Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden.

64 Familjemässa

Nattvardsbönen P Helige Gud, vi prisar dig för allt vad du gör och vill. Underbart har du skapat oss alla, var och en med sin egen skönhet. Vi tackar dig för den skönaste av alla: Din älskade Son. Han liknar både dig och oss och visar vägen till dig. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade. och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. P Låt, o Gud, din Ande helga allt i denna måltid, så att vi, när vi äter brödet och dricker vinet, tar emot vår Herre Jesus Kristus.

Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som äri himmelen. . du som är i himlen. l-lelgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt

_65

Familjemässa

och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. Brödsbrytelsen Prästen tar ett nattvardsbröd och bryter det under orden: P Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Alla Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd. Herrens frid (Pax) P Herrens frid vare med er. Fridshälsning kan utväxlas. O Guds Lamm (Agnus Dei) Alla O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid. O Guds Lamm (Agnus Dei) P Kom, nu är allt tillrett. Nattvardsgästerna går fram och tar emot brödet och vinet. Till varje nattvardsgäst säger prästen: Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet. Om nattvardsgästen samtidigt tar emot både brödet och vinet (intinktion), säger prästen: Kristi kropp och blod för dig utgivna. Efter utdelandet säger prästen: Ni/ vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare er/ oss till evigt liv. Alla Amen. Gå i Herrens frid. Vid obruten kommunion säger prästen efter utdelandet och iordningställandet: Vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv. Alla Amen.

66 Familjemâssa SOU l985:46

Bön efter måltiden P Låt oss bedja. Prästen eller någon annan ber följande bön. (P) Vi tackar dig, Jesus, för att du har kommit till oss och gett dig åt oss. Vi har tagit emot dig i vår mun och i vårt hjärta. Nu ber vi dig ödmjukt: Stanna kvar i oss, så att vi alltid kan vara med dig och bli som du. Amen.

IV AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus) Momentet kan utgå under Fastan. Tacka och lova Herren. Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen, amen, amen. Slutpsalm Postludium Sändningsord Momentet kan utgå. Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Om procession äger rum under postludiet uttalas sändningsorden efter slutpsalmen. Församlingen ansluter till processionen. I stället för orgelmusik kan sång förekomma under processionen.

Högmässa utan nattvard 67

HÖGMÄSSA UTAN NATTVARD

I INLEDNING Psalm Ingángspsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde. Om man i gudstjänstens inledning vill ha en bön om förlåtelse följer man alternativ A, om man vill ha en överlátelsebön följer man alternativ B s 69. Om man vill placera bön om förlåtelse respektive överlåtelsebön senare i gudstjänsten följer man anvisningarna på s 82 f. A. lnlednlngsord till bön om förlåtelse P Herren är mitt ibland oss. Han förstår våra tankar och känner alla våra vägar. Han omsluter oss på alla sidor och håller oss i sin hand. Därför vill vi nu be: eller Vår Gud är god och möter oss med barmhärtighet. Han låter sin sol skina över onda och goda, han söker de vilsegångna, han upprättar de ringaktade. Låt oss därför ge ord åt vår skuld och frimodigt möta hans ansikte i förtröstan på hans nåd. eller Herren är i sitt heliga tempel. Hans tron är i himmelen, men han är också hos dem som är ödmjuka och ångerfulla. Han hör deras bekännelse och vänder sig till deras bön. Låt oss därför med frimodighet komma inför honom och be om förlåtelse.

68 Högmässa utan nattvard

Bön om förlåtelse Alla Gud var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i din stora barmhärtighet. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark. Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig att villigt följa dig.

eller

Alla Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, ord och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit.

eller

Alla Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag är född med synd och på många sätt har brutit emot dig. Jag har inte älskat dig över allting och inte min nästa som mig själv. Det är mot dig och dina bud jag har syndat med tankar, ord och gärningar. Jag vet att jag är värd att förkastas från ditt ansikte, om du skulle döma mig som mina synder har förtjänat. Men du, käre himmelske Fader, har lovat, att med mildhet och nåd ta emot alla som vänder om till dig. Du vill förlåta dem allt vad de brutit och försummat och skall aldrig mer tillräkna dem deras synder. Detta litar jag på när jag nu ber dig om förlåtelse för min Frälsare Jesu Kristi skull. Prästen väljer ett av följande löftes- eller avlösningsord.

Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

_ Högmässa utan nattvard 69

eller P Begär du dina synders förlåtelse för Jesu Kristi skull, så är i kraft av Guds 0rd och löfte fast och visst att Gud av nåd förlåter dig alla synder. Och denna förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres Jesu Kristi befallning i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. Efter löftes- eller avlösningsordet beds följande tackbön.

(P) Gud, vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Alla Amen.

B. Inledningsord till överlåtelsebön P Herre, du är mitt ibland oss. Du förstår våra tankar och känner alla våra vägar. Du omsluter oss på alla sidor och håller oss i din hand. Därför vill vi nu be: Överlåtelsebön (P) Du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja, allt i mig känner du och omsluter med ömhet, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig ät dig utan fruktan och förbehåll. Som ett lerkärl lämnarjag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda, så att jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl. Om gudstjänsten inletts med ingångspsalm kan man här sjunga en psaltarpsalm med församlingsomkväde som introitus eller gammalkyrklig introitus.

70 Högmässa utan nattvard

Herre, förbarma dig (Kyrie) P Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, förbarma dig över oss. (P) Herre, förbarma dig över oss. F Herre, förbarma dig över oss. (P) Kriste, förbarma dig över oss. F Kriste, förbarma dig över oss. (P) Herre, förbarma dig över oss. F Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig kan sjungas eller läsas trefaldigt eller sexfaldigt. eller (P) Herre, du blev vår broder. Du känner vår nöd. Du bar den på ditt kors. Ge oss din frälsning. F Herre, förbarma dig. (P) Kriste, du är den levande Herren. Du är hos oss efter ditt löfte. Bevara oss i din närhet. F Kriste, förbarma dig. (P) Herre, du sitter på Faderns högra sida. Bed för oss och styrk vår tro. Vi ser mot din tillkommelses dag. Du vår Herre, kom. F Herre förbarma dig. Herre, du blev vår broder sjungs eller läses.

Invsången (Gloria och Laudamus)

Momentet kan utgå under Fastan. Gloria P Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. * Laudamus F Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/ P Vi tackar dig för din stora härlighet, Herre Gud,

Högmässa utan nattvard 71

himmelske konung, Gud Fader allsmäktig. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/P Herre, Guds enfödde Jesus Kristus,

Son,

Herre Gud, Guds Lamm, Faderns Son, du som borttager världens synder, förbarma dig över oss. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Kör/P Ty du är allena helig, du allena Herre, du allena den högste, Jesus Kristus, med den helige Ande, i Guds Faderns härlighet. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig, vi prisar och ärar dig. Amen. l stället kan en av följande lovsånger användas: Alla Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk Herre Gud, evige konung, vår himmelske Fader. Herre Guds Son, vår broder, Jesus Kristus. Helige Ande, livets källa, vår hjälp och tröst. Amen. eller Alla Gud, vâr Gud, vi lovar dig, vi bekänner dig, o Herre, dig som är till evig tid tillber ändlighetens släkten. Hela jorden, hav och land, ärar, Fader vår, ditt namn. Dig, vår Fader, stor i nåd, ofattbar i makt och ära, och din sanne, ende Son, tillbedd intill jordens ändar, och din Ande, Hjälparen, sänd till oss från himmelen. eller Alla Allena Gud i himmelrik må lov och pris tillhöra för all den nåd han kärleksrik med oss har velat göra. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Så låt oss alltid glädjas vid Guds nåd och goda vilja. eller (särskilt under Fastar:)

72 Hägmässa utan nattvard

Alla Vår Gud, till dig du skapat oss och blott i dig kan frid vi få. Din nåd är ny för varje dag. Vi tackar och välsignar dig. O Jesus Krist, i din gestalt blir Faderns kärlek uppenbar. Från död till liv med dig vi går. Vi tackar och välsignar dig. Guds Ande, du oss skänker kraft och mod att se vad sanning är. Du samlar oss i Kristi namn. Vi tackar och välsignar dig.

[I ORDET Kollektbön P Låt oss bedja. Prästen ber någon av dagens kollektböner. Alla Amen.

Textläsning Gammaltestamentlig text Läsningen kan inledas av prästen med orden: Vi lyssnar till den gammaIIestament/iga texten på . . . (söndagens namn). Den är hämtad från . . . Psalmsáng, företrädesvis psaltarpsalm (ev endast omkvädet), eller körsång med anknytning till omgivande texter kan förekomma efter läsningen. Om sång ej förekommer bör växling ske mellan textläsare. Epistel Läsningen kan inledas av prästen med orden: Här Herrens 0rd i dagens episteltext. Så skriver/står skriver i. . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder Herrens ord. Alla Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm

Högmâssa utan nattvard 73

* Evangelium Läsningen kan inledas av prästen med orden: Upplyfr era hjärtan till Gud och här dagens heliga evangelium. Sá skriver/står skrivet i. . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder det heliga evangeliet. Alla Lovad vare du, Kristus. Efter evangeliet kan sjungas evangeliemotett eller annan körsång med anknytning till evangeliet.

Predikan Predikan hålls över någon av de upplästa texterna. På helgdagar med karaktäristisk text (Första söndagen i Advent, Juldagen, Trettondedag Jul, Palmsöndagen, Annandag Påsk, himmelsfärds dag,

Kristi

Pingstdagen, Kristi förklarings dag, Jungfru Marie kyrkogångsdag, Jungfru Marie bebådelsedag och Den helige Mikaels dag) kan under andra och tredje årgángen predikas över särskilt angiven text, upplåst i samband med predikan. I sådana fall utgår antingen den gammaltestamentliga läsningen eller episteln.

* Trosbekännelse (Credo)

Trosbekännelsen kan inledas med orden: Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse, eller: Låt oss bekänna vâr kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

eller

74 Högmässa utan nattvard

Alla Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen. Efter trosbekännelsen kan körsång förekomma.

Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. Meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall lämnas tillsammans med förböner. Dop: I kyrkans gemenskap har genom det heliga dopet upptagits följande (barn): NN. Gud, vâr Fader, bevara dem (honom, henne) i dmfärbund och välsigna dem (honom, henne) nu och till evig tid. Lysning: Lysning till äktenskap kungärs härmed mellan NN och NN/Åklenskap har ingåtts mellan NN och NN. Herre Gud, ge dem nåd att besinna äktenskapels ansvar och gåva och välsigna deras liv tillsammans.

Högmässa utan nattvard 75

Dödsfall: En ny påminnelse om vâr dödlighet lämnas oss idag, då härmed tillkännages att följande medlem(mar) av vârfärsamling har avlidit, nämligen NN i en ålder av... Herre, lär oss att så tänka pa vár egen bortgång, att när vi skall skiljas från detta li vet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd. Meddelanden och böner av detta slag kan i stället infogas i församlingens förbön. Psalm Kollekten insamlas under psalmen och bärs fram, varvid prästen kan be: P Herre, av ditt ger vi åt dig. Välsigna de gåvor vi nu bär fram. Amen. Församlingens förbön Församlingens förbön bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. En av följande förböner kan i stället användas. Vid lämpligt tillfälle kan i varje förbön utrymme lämnas för tyst bön. Förbönen leds av präst eller lekman. Låt oss bedja. Förbön l (P) För din kyrka i världen, för hennes gudstjänst och arbete bland människor, för hennes uppgift att bära bud om frälsning och fred, för dem som får lida för sin tro ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) Vi ber för dem som genom dopet har blivit upptagna i vår församlingz. .. Bevara dem i din kärlek. Alla Herre, hör vår bön. (P) Vi ber för hemmen i vår församling och för dem som skall bli äkta makar:. . . Bevara dem i din kärlek. Alla Herre, hör vår bön. (P) Vi blir stilla i tacksamt minne inför dem som genom döden tagits ifrån ossz. . . Tack för allt de fick göra och ge. (Klockringning) Vi ber för dem som sörjer sina kära. Låt dem finna tröst och vila i dig. Bevara dem i din kärlek. Alla Herre, hör vår bön.

76 Högmässa utan nattvard

(P) För vårt land och vårt folk, för konung, regering och riksdag, för vårt arbete och vår helg ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) För den värld som har glömt att alla människor är skapade av dig, för dem som är indragna i krigets elände, för dem som lider under rasförtryck och sociala orättvisor, för dem som kämpar för sitt människovärde ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. (P) För dem som är ensamma, för dem som har svårigheter med sitt arbete, med sitt hem och sina barn, för dem som står utanför mänsklig gemenskap, för dem som är arbetslösa, för dem som plågas av kroppslig och själslig nöd, för dem som har svårigheter med sin tro ber vi till dig, Herre vår Gud. Alla Herre, hör vår bön. eller Förbön 2 (P) Herre vår Gud, vi ber dig: Styrk och led din kyrka och samla ditt folk kring ordet och sakramenten. Låt ditt evangelium nå ut i hela världen och väcka levande tro. Ge dina vittnen kraft, när de får lida för din skull. Skydda värt land och bevara dem som har ansvar i samhället. Välsigna vårt arbete och våra uppgifter. Skänk världen fred och rättvisa. (Särskilt ber vi för...) Ge oss dagligt bröd, och stärk vår vilja att dela med oss åt dem som lider nöd. Låt våra hem präglas av sammanhållning, trygghet och öppenhet. Hjälp också vår församling att bli ett hem, där vi får mötas i bön, arbete och gemenskap. Kom, Herre, till de sjuka, sörjande och ensamma. (Särskilt ber vi för. . .) Sänd oss till alla som behöver vår omtanke och vårt stöd. Följ oss hela livet med din nåd och låt oss till sist komma hem till din eviga glädje. Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre. Amen.

Högmâssa utan nattvard 77

eller

Färbän 3 (P) Gud, du som är en Fader för hela världen, vi ber till dig för alla dina barn, för rika och fattiga, för starka och svaga. Var oss alla nära, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Att du hjälper i svårigheter, att du stöder dem som sviktar, att du ger tröst i sorg, att du närmar fiender till varandra, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Att vi med varandra skall kunna dela på allt som du ger oss, mat och vatten, pengar och kunskaper, tid och möjligheter, omsorg och rättvisa, det ber vi om, Herre, Alla och vi vet att du hör oss. (P) Vi ber för alla som är annorlunda och oförstådda, de förtvivlade, övergivna och rädda, för dem som finns på andra sidan en mur. Ge de ensamma en vän, låt alla få någon att hålla av, det ber vi om, Herre. Alla och vi vet att du hör oss. (P) Tack, Herre, för kunskapen om dig genom Jesus Kristus, för hjälpen du ger genom din helige Ande, som leder oss så att vi kan förverkliga din plan för oss på vägen mot evigheten och Livet. Alla Amen.

eller

Förbön 4 Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, förbarma dig över oss. (P) Om Andens kraft åt din kyrka, om enhet och förnyelse, om evangeliets framgång bland alla folk ropar vi till dig, 0 Herre. Hör oss, du vår Herre Gud.

78 Högmässa utan nattvara

(P) Om rättvisa och fred i världen, om ansvar för skapelsens gåvor, om utvägar ur de fattiga folkens nöd ropar vi till dig, 0 Herre. Hör oss, du vår Herre Gud. (P) Om tröst åt sorgsna och sjuka, om vänner åt de övergivna, om aktning för människans värde och värdighet ropar vi till dig, 0 Herre. Hör oss, du vår Herre Gud. Herre, du hör innan vi ropar. Tack för att du är mäktig att ge långt utöver vad vi kan be eller tänka. I Jesu namn. Amen. Du vår Gud är värdig att ta emot härligheten och äran och makten från evighet till evighet. Amen. eller Förbän 5 (P) Gud vår Fader, förbarma dig över oss. (P) Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över oss. (P) Helige levande Ande, förbarma dig över oss. (P) Du som har skapat världen och skapar den ständigt på nytt. Herre, förbarma dig. (P) Skydda luften och vattnet och marken och det som växer på marken. Herre, förbarma dig. (P) Hjälp alla hungriga, övergivna och hemlösa. Herre, förbarma dig. (P) Ge oss gemenskap och fred. Läk såren som krigen slagit. Herre, förbarma dig.

Hägmässa utan nattvard 79

(P) Låt inte människor bli förtryckta, utnyttjade eller föraktade. F Herre, befria oss. (P) Låt alla få arbete. Låt inte arbetet bli meningslöst. Herre, befria oss. (P) Gör oss fria från feghet och lögn. Håll fast vid oss när vi sviker eller blir svikna. Herre, befria oss. (P) Hjälp oss att tro på ditt ord, och hjälp alla förnekare att finna dig. Herre, befria oss. (P) Fyll din kyrka med lovsång och trohet och kraft. Herre, bevara oss. (P) Låt alla dagar fyllas av dig, och hjälp oss när tiden är ute. Herre, bevara oss. (P) Böj dig emot oss och stilla vår oro och tag oss till dig. Herre, bevara oss (P) Förbarma dig över oss alla när världens tid är förgången. Herre, bevara oss (P) Fader, som skapade oss och bevarar din skapelse, Herre, förbarma dig. (P) Kristus Guds Son, som har gett ditt liv för oss, Kristus, förbarma dig. (P) Helige Ande, som tröstar oss och förnyar oss, Herre, förbarma dig. (P) Gud, du är vår tillflykt och vår starkhet. Du känner den nöd som vi inte själva vet om. Hjälp oss, bevara oss för det onda, drag oss till dig. Låt oss en gång med alla trogna få stämma in i den eviga lovsången. Alla Amen.

80 Högmässa utan nattvard SOU l985:46

eller Förbän 6 (särskilt under Fastan) (P) Evige, allsmäktige Gud. Förbarma dig över oss. (P) Herre, hör vår bön. Herre, hör vår bön. (P) Herre Gud Fader i himmelen. Herre Guds Son, världens Frälsare. Herre Gud, du helige Ande. Förbarma dig över oss. (P) Var oss nådig. Hjälp oss, milde Herre Gud. (P) För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden. Bevara oss, milde Herre Gud. (P) Genom din heliga födelse, genom ditt kors och din död, genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd, i frestelse och fall, i välgáng och lycka, i dödens stund, på yttersta domen: Hjälp oss, milde Herre Gud. (P) Vi arma syndare beder dig att du leder och bevarar din heliga kristna kyrka, att du sänder trogna arbetare i din skörd, att du med ordet giver din Ande och kraft, att du gör ditt namn känt i hela världen, att du enar alla trogna, så att det blir en hjord och en herde. Hör oss milde Herre Gud. (P) Att du förunnar alla folk fred och endräkt, att du skyddar och bevarar vårt fosterland, att du välsignar våra hem och för de unga på dina vägar. Hör oss, milde Herre Gud. (P) Att du tröstar alla bedrövade och svårmodiga, att du undsätter alla dem som är i nöd och fara, att du vederkvicker och hjälper alla sjuka,

utan nattvard 81

Högmässa

att du välsignar allt gott verk, att du förbarmar dig över alla människor, att du nådigt hör vår bön. F Hör oss, milde Herre Gud. (P) Herre, allsmäktige Gud, du som hör de botfårdigas suckar och tröstar bedrövade hjärtan, hör den bön som vi i vår nöd bär fram, och hjälp oss, så att allt det onda, som djävulen, världen och vi själva tillfogar oss, genom din Andes kraft blir tillintetgjort. Så vill vi, frälsta från allt ont, i din församling alltid tacka och lova dig. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen. Fader vår P Låt oss nu alla bedja så som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss. Alla Fader vår Vår Fader som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

82 utan nattvard

Högmässa

III AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus) Momentet kan utgå under Fastan. P Tacka och lova Herren. F Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren Iåte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen, amen, amen. Slutpsalm Postludium Sändningsord Momentet kan utgå. Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Om procession äger rum under postludiet uttalas sändningsorden efter slutpsalmen. Församlingen ansluter till processionen. I stället för orgelmusik kan sång förekomma under processionen.

Högmässa utan nattvard 83

A LTERNA TI V CERING A V OM FÖRLÃ

gLA BNÖN TELSE

RESPEK T1 VE 0 VERLÅ TELSEBON l högmässa utan nattvard kan bön om förlåtelse respektive överlåtelsebön alternativt följa efter psalm efter predikan. I så fall inleds gudstjänsten med något av följande inledningsord: P Stora och underbara är dina verk, Herre Gud, du allsmäktige; rättfärdiga och rätta är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig och prisa ditt namn? Du allena är helig, och alla folk skall komma och tillbedja inför dig. eller P Gud, du är min Gud, tidigt söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig. Så skådar jag nu efter dig i helgedomen för att få se din makt och ära. Därefter följer Herre förbarma dig (Kyrie). Efter psalm efter predikan följer: A Bön om förlåtelse eller B Överlåtelsebön

Avlösning Församlingens förbön Tackbön Församlingens förbön Som inledning i båda fallen säger prästen: Låt oss bedja.

84 Söndagsgudstjänst

SÖNDAGSGUDSTJÄNST

Psalm

Inledningsord P Stora och underbara är dina verk, Herre Gud, du allsmäktige; rättfärdiga och rätta är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig och prisa ditt namn? Du allena är helig och alla folk skall komma och tillbedja inför dig. eller P Den Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är byggda av människohand. Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Men här är han - inte långt borta från någon enda av oss. I honom är det som vi lever och rör oss och är till. Vårt ursprung har vi i honom - och vårt mål. Med jordens alla folk i alla tider prisar vi honom för hans underfulla värld. eller P Till dig, vår Gud, kommer vi med vår hunger och oro, vår längtan och vårt hopp. Möt oss med din godhet och mätta oss med din nåd. Fyll våra hjärtan med den frid som din närvaro skänker, så att vi kan glädja oss över livet och prisa dig för att vi är till. * Lovsången Kör/(P) Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk. F Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk. (P)/ Kör O Gud, du råder bortom alla stjärnor och skapar varje strå på jorden, du skådar ner i nödens världar och är oss en Fader, en Fader. F Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk.

S 85

öndagsgudsyänst

(P)/Kör Jesus Kristus, vår plåga bar du och tog vår skuld ifrån oss, uppstânden är du alltid hos oss, evigt ber du för oss hos Fadern. F Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk. (P)/ Kör Helige Ande, du förnyar jordens anlete och giver världen liv, du vittnar om syndares tröst och lyser oss hem till Fadern, till Fadern. F Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk. Amen. Bön Dagens ämne kan belysas genom fritt formulerade 0rd eller genom läsning av någon nutida text, som leder över till någon av dagens kollektböner. Textläsningar När söndagsgudstjänsten inte är huvudgudstjänst kan antalet texter reduceras. Gammaltestamentlig text Läsningen kan inledas av prästen med orden: Vi lyssnar till den gammaltestamentliga texten pâ . . . (söndagens namn). Den är hämtad/rån . . . Psalmsång, företrädesvis psaltarpsalm (ev endast omkvädet), eller körsång med anknytning till omgivande texter kan förekomma efter läsningen. Om sång ej förekommer bör växling ske mellan textläsare.

Epistel Läsningen kan inledas av prästen med orden: Hör Herrens ord i dagens episteltext. Så skriver/står skrivet i. . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder Herrens 0rd. Alla Gud, vi tackar dig. Psalm

86 S öndagsgudsyänst

* Evangelium Läsningen kan inledas av prästen med orden: Upplyfr era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så skriver/står skrivet i . . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder det heliga evangeliet. Alla Lovad vare du, Kristus. Efter evangeliet kan sjungas evangeliemotett eller annan körsång med anknytning till evangeliet. Textutläggning Predikan hålls över någon av de upplästa texterna. På helgdagar med karaktäristisk text (Första söndagen i Advent, Juldagen, Trettondedag Jul, Palmsöndagen, Annandag Påsk, Kristi himmelsfärds dag, Pingstdagen, Kristi förklarings dag, Jungfru Marie kyrkogångsdag, Jungfru Marie bebådelsedag och Den helige Mikaels dag) kan under andra och tredje årgången utläggas särskilt angiven predikotext, uppläst i samband med textutläggningen. l sådana fall utgår antingen den gammaltestamentliga läsningen eller episteln. Textutläggningen kan bestå av meditation, samtal eller kyrkospel. * Trosbekännelse

Trosbekännelsen kan inledas med orden: Lät oss stämma in i kyrkans bekännelse, eller: Lä! oss bekänna vår kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. I stället för läst trosbekännelse kan en trospsalm sjungas, t ex psalm 335, i nya psalmförslaget.

Söndagsgudstjänst 87

Om söndagsgudstjänst inte är huvudgudstjänst kan trosbekännelsen utgå. Efter läst trosbekännelse eller, om trosbekännelsen utgått, efter textutläggningen kan körsång förekomma. Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. När söndagsgudstjänst firas som huvudgudstjänst lämnas meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall tillsammans med förböner (se vidare Högmässa s 30). Meddelanden och böner av detta slag kan i stället infogas i församlingens förbön. Som förbön användes i så fall förbön l i ordningen för Högmässa, s 30. Psalm Kollekten insamlas under psalmen och bäres fram, varvid prästen kan be: P Herre, av ditt ger vi åt dig. Välsigna de gåvor vi nu bär fram. Amen. Bön om förlåtelse med löftesord (A) eller Överlátelsebön (B) A. Bön om förlåtelse med Iáftesord P Låt oss bedja. Alla Gud, vår Far, du har skapat oss att vara som du. Därför är vår längtan att likna dig. Förbarma dig över oss, när vi sviker vår längtan, när vi gör det vi inte vill, när vi inte vet vad vi gör. Förlåt oss för Jesu Kristi skull. Omvänd oss till dig, så att vi ser oss själva i ditt ljus och alltmer förmår göra det vi vill. eller Alla Gud, var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i din stora barmhärtighet. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark. Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig.

88 Sändagsgudszjänst

Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig att villigt följa dig. Därefter säger prästen: Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Alla Amen. B. Överlåtelsebän Alla Du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja, allt i mig känner du och omsluter med ömhet, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll. Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda, så attjag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl. Församlingens förbön Församlingens förbön bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. Som förbön kan även användas följande eller annan förbön i ordningen för Högmässa, s 30 ff. Vid lämpligt tillfälle kan i varje förbön utrymme lämnas för tyst bön. Förbönen leds av präst eller lekman. (P) Gud, av din förlåtelse lever vi. Därför ber vi till dig för din kyrka i hela världen. Ena och förnya henne med din Ande. Hjälp oss att ta ansvar för henne. Befria oss från tröghet och ängslan, så att världen kan se att din kärlek verkar.

Gud, vi ber dig för alla som lider under krig och katastrofer, rashat och sociala orättvisor. Vi ber för de plågade. Hindra oss från att ta andras lidande med ro. Ge oss förstånd, fantasi och kraft att hjälpa. Vi ber för vårt land och folk,

SOU l985:46 Söndagsgudsyänst 89

för konung, regering och riksdag. Hjälp oss att vårda naturen och ta väl vara på dess rikedomar. Hjälp oss att skapa ett bättre samhälle med rättvisa och trygghet för alla. Vi ber för dem som saknar hälsa och arbete, för de bortglömda, de ensamma, de utfrusna, för de bam som misshandlas och försummas. Ge oss blick för den dolda nöden och mod att gripa in. Om allt detta ber vi i vår Herres Jesu Kristi namn. Alla Amen.

Fader vår P Låt oss nu alla bedja så som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Lovpsalm En längre lovpsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde sjungs. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen.

90 Söndagsgudsyänst sou 1935 ;46

* Sändningsord Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Postludium Postludiet kan också spelas före sändningsorden. Om procession äger rum under postludiet ansluter församlingen sig till den. I stället för orgelmusik kan sång förekomma under processionen.

Familjegudstjänst 91

FAMILJ EGUDSTJ ÄNST

Psalm Som psalm kan i denna gudstjänst även sång ur t ex Kyrkvisor användas.

Inledningsord Alla Nu är Guds tid. Här i sitt hus sluter han in oss i värme och ljus. Nu är Guds tid. Nu skall hans 0rd leda oss rätt och hjälpa oss tro. Nu är Guds tid. Nu vill vi be och ta emot vad Gud har att ge. eller Alla Vi är här för att vara med Gud och få liv av honom. Han är nära som luften vi andas. Han omsluter oss med godhet. Vi vill glädja honom och sjunga: * Lovsången Alla Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Gud. Himmel och jord, allting är hans. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

Jesus, Guds Son, levde och dog för alla, för oss, lever i dag, ja, han är här, ja, han är här. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

92 Familjegudsyänst

Anden, vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud, stöder och bär dag efter dag. Herren vår Gud vill vi tacka.

Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn. Alternativt kan väljas någon av högmässans lovsånger, söndagsgudstjänstens lovsång eller någon annan lovsång. Textläsning och predikan En lekman eller prästen läser en av dagens texter. Predikan kan ha dopanknytning när dop förekommer. * Trosbekännelse Trosbekännelsen kan inledas med orden: Lä! oss stämma in i kyrkans bekännelse, eller: Lä! oss gemensamt bekänna vår kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. När familjegudstjänst firas som huvudgudstjänst lämnas meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall tillsammans med förböner (se vidare Högmässa s 30).

Familjegudsyänst 93

Meddelanden och böner av detta slag kan i stället på lämpligt sätt infogas i församlingens förbön. l så fall används Församlingens förbön nr l s 30. Psalm Kollekt kan insamlas och bäras fram, varvid prästen kan be: P Herre, av ditt ger Vi åt dig. Välsigna de gåvor vi nu bär fram. Amen. Församlingens förbön Församlingens förbön bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. En av följande böner kan i stället, helt eller delvis, användas. Herren är nära. Han är mitt ibland oss. Låt oss bedja. (P) Herre vår Gud, du känner och älskar oss alla. Du vet att vi har syndat. Vi har glömt bort vad du vill att vi skall göra. Vi har tänkt mer på oss själva än på andra. Förlåt oss för Jesu skull. Herre, dina barn ber dig:

Alla Gud, var med oss alla. (P) Herre vår Gud, trösta dem som gråter. Hjälp alla sjuka, ensamma och rädda. Bevara våra föräldrar, syskon och vänner. (I dag tänker vi särskilt på . . .) Herre, dina barn ber dig:

Alla Gud, var med oss alla. (P) Låt det bli fred och rättvisa i hela världen. Låt alla små och stora få vad de behöver: mat, kläder och ett hem att bo i. (I dag tänker vi särskilt på . . .) Herre, dina barn ber dig:

Alla Gud, var med oss alla. (P) Kom till alla dem som inte känner dig. Bevara vår församling och kyrkan i hela världen. (I dag tänker vi särskilt på . . .) Herre, dina barn ber dig:

Alla Gud, var med oss alla.

94 Familjegudstjänst SOU I985:46

(P) Herre vår Gud, ge alla människor ett ljus i mörkret, en hand att hålla i, en framtid med dig. Herre, dina barn ber dig:

Alla Gud, var med oss alla. Amen. eller Låt oss be för oss själva och hela världen och först låta Gud rena våra samveten. Alla Vi vänder oss till dig, vår Gud, för att du är så god mot oss och alltid gör gott. Vi vill också vara goda och göra gott som du. Men vi glömmer bort oss och gör det vi inte vill. Förbarma dig över oss, förlåt oss och rädda oss från det onda. Gud, vår Far, har visat sin barmhärtighet genom Jesus Kristus, och förlåter oss allt. (P) Gud, vi kommer till dig med alla våra önskningar och behov och ber om din hjälp. Låt ditt rike komma till oss. Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. (P) Vi ber för jordens framtid, om fred och rättvisa mellan folken, om godhet och vishet hos de människor som får makt att styra. Låt ditt rike komma till oss. Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. (F) Vi ber om rent vatten och livgivande mat för alla människor, om hem, skolor och arbetsplatser där man samverkar och hjälper varandra. Låt ditt rike komma till oss.

Alla Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. (P) För din kärleks skull överlämnar vi oss åt dig och åt ditt rike på jorden.

Familjegudstjänst 95

I kampen mot ondskan förena oss med dig och med dina änglar och med alla dina heliga i himlen och på jorden. Alla Amen. Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. varde ditt namn. Helgat Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Lovpsalm * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen. Alla kan gå ut i procession under sång eller musik.

96 Julotta

J ULOTTA

I INLEDNING Psalm 119 (Var hälsad, sköna morgonstund) lntroitus lntroitus med församlingsomkväde: Idag är en Frälsare född âr oss (psalm 666) eller Ett barn är oss/ätt (psalm 684). Även följande växelsáng kan brukas: (P) Se, jag bär bud om en stor glädje. Halleluja. F En glädje för allt folk. Halleluja. (P) Ty i dag har en Frälsare fötts åt er. Halleluja. F Han är Kristus, Herren. Halleluja. (P) Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. F Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

II ORDET Kollektbön P Låt oss bedja. Herre Gud, himmelske Fader, vi tackar dig för att du har låtit din Son bli människa. Vi tackar dig för ljuset, som strålar från hans krubba och fyller världen. Låt oss få vandra i det ljuset och glädjas åt din kärlek. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen. Textläsning Gammaltestamentlig text Läsningen kan inledas av prästen med orden: Vi lyssnar till den gammaltestamentliga texten pâ Juldagen. Den är hämtad frân profeten Jesajas bok. Psalmsång, företrädesvis psaltarpsalm (ev endast omkvädet), eller körsång med anknytning till omgivande texter kan förekomma efter läsningen. Om sång ej förekommer bör växling ske mellan textläsare.

Familjegudsgänst 97

Epistel Läsningen kan inledas av prästen med orden: Här Herrens ara i .Ia/dagens epistel. Sá skriver/står skrivet i . . . Textläsaren kan avsluta: Så lyder Herrens 0rd. Alla Gud, vi tackar dig. Gradualpsalm * Evangelium Läsningen kan inledas av prästen med orden: Upplyft era hjärtan till Gud och här de! heliga julevangeliet. Sâ skriver evangelisten Lukas.

Änglahälsningen, även i annan textversion, kan

sjungas av kör eller försångare. Textläsaren kan avsluta: Så lyder det heliga evangeliet. Alla Lovad vare du, Kristus. Efter evangeliet kan sjungas evangeliemotett eller annan körsång med anknytning till evangeliet. Predikan * Trosbekännelse (Credo)

Trosbekännelsen kan inledas med orden: Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse. eller: Lát oss bekänna vâr kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders sida, högra därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. eller t

98 Familjegudsyänst

Alla Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen. Efter trosbekännelsen kan körsång förekomma.

Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. Meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall lämnas tillsammans med förböner i förekommande fall. De kan i stället infogas i församlingens förbön. I så fall användes förbön l i ordningen för Högmässa, s 30.

Psalm Kollekten insamlas under psalmen och bärs fram, varvid prästen kan be: P Herre, av ditt ger vi åt dig. Välsigna de gåvoçvi nu bär fram. Amen.

Familjegudszjänst 99

Församlingens förbön Församlingens förbön bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. Följande bön kan i stället användas. Förbönen leds av präst eller lekman. Låt oss bedja. (P) Himmelske Fader, vi prisar dig för att du så älskar världen att du sänt oss din ende Son, Jesus Kristus, och låtit honom bli vår broder och frälsare. Vi tackar dig för din närvaro i vår värld och ber: Släck hatets brand, som driver folk och stater till krig med varandra. Du som i Jesus Kristus erbjuder oss människor frid och fred, låt försoningens evangelium läka alla sår och gör oss villiga att dela jordens tillgångar med varandra. Vi ber dig för vårt land och vår bygd. Hjälp oss att se de människor i vår närhet, som behöver vår omtanke. Vi lovsjunger dig för din närvaro i din heliga kyrka och ber: Låt din kyrka stifta fred, där oförsonlighet råder, förmedla tröst, där sorg råder, ge glädje och hopp, där resignation och förtvivlan råder. Gör också vår församling till ett hem för kärlek och upprättelse. Vi prisar dig för din närvaro i våra liv och ber att du låter oss växa och mogna i vår tro. Hjälp oss att leva så med varandra att vi får vara tillsammans också hos dig i himmelen. Vår Herre och Gud, du är hos oss och verkar bland oss. Vi tillber dig och ärar dig, som genom Jesus Kristus lärt oss att bedja:

100 Familjegudszjänst

Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

III AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus)

P Tacka och lova Herren F Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige andes namn. Alla Amen, amen, amen,

Slutpsalm Postludium

Lângfredagsgudstjânsr

LÅNGFREDAGSGUDSTJÄNST

Psalm Botpsalm P Ur djupen ropar jag till dig, Herre. F Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. P Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? F Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. P Jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. F Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än våktarna efter morgonen. P Hoppas på Herren, ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom. F Och han skall förlossa sitt folk från alla dess missgärningar.

eller

P Gud, var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i din stora barmhärtighet. F Gör mig fri från all min skuld, rena mig från min synd. P Ty jag känner mina brister och min synd är alltid inför mig. \ F Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. P Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld. F Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark. P Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. F Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig att villigt följa dig. Botpsalmen kan även läsas gemensamt av alla. Efter botpsalmen säger prästen:

102 Lângfredagsgudstjänst

P Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Alla Amen. Kollektbön P Låt oss bedja. Prästen ber någon av Långfredagens kollektböner. Alla Amen. Första läsningen: Om Herrens lidande tjänare Prästen säger: Hör Herrens 0rd om hans lidande tjänare. Sa säger Herrens profet: (Läsning av Jes 53:3-7.) Psalm Andra läsningen: Om Kristus som överstepräst Prästen säger: Hör Herrens ara om Kristus som överstepräst. Så står skrivet i Hebréerbrevet: (Läsning av Hebr 4:l4- 16, 5:7-10.) Psalm Tredje läsningen: Om Jesu lidande och död Prästen säger: Upplyfr era hjärtan till Gud och här dagens heliga evangelium. Så skriver/står skrivet i. . . (Läsning av någon i evangelieboken angiven text för Lángfredagens huvudgudstjänst.) Predikan * Trosbekännelse Kan utelämnas Psalm Litania Litanian Evige, allsmäktige Gud, s 35. Inför korset Momentet kan utelämnas. Det kan även utgöra särskild gudstjänst. P Se korsets trä på vilket världens Frälsare är fästad. Kom, låt oss tillbedja. Församlingen blir stilla i tyst bön. Växelsången Min folk, mitt folk (lmprøperierna) kan sjungas i kör. Höga kors (psalm 462) sjungs av församlingen eller kör:

Lângfredagsgudsyänst 103

Höga kors, du enda ädla bland de träd som vuxit här. Fast du ej bär blad och blommor, intet träd din like är. Ljuva stam med ljuva grenar, som den ljuva bördan bär.

Sjung, min tunga! Sjung den hårda, höga, ärofyllda strid som på korset Herren kämpat till triumf och evig frid, stark som lejonet i öknen och som offerlammet blid! All den dom som genom fallet över världen kommen var och från det förbjudna trädet låg på syndigt släkte kvar, ville han på trädet sona, på det kors som honom bar. Honom plågar spö och gissel, spott och hån och övermod; törnets krans och korsets spikar pressar fram det dyra blod att all världen skulle renas i den helga, djupa flod. Kristi kors! Blott du är värdigt att dig hela världen ser. Du för Israel och folken är det rätta Guds banér, och den dig i tro har skådat dom och död ej rädes mer.

104 Lângfredagsgudsyänst

Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren lâte sitt ansikte lysa över er och vare er nádig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen. Psalm

Veckomässa 105

VECKOMÄSSA

Om man vid nattvardsfirande på vardagar önskar en fylligare gudstjänst än Veckomässa kan ordningen för Söndagsmässa brukas.

I BEREDELSEN

Psalm Nattvardsgávorna bäres fram under psalmen. Skriftetal eller beredelseord Angående beredelseord se s 22, 24. Bön om förlåtelse Alla Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, 0rd och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet

och förlåt mig för Jesu Kristi skull

vad jag har brutit.

Herre, hör nu varje hjärtas tysta bekännelse:

Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd.

Alla Detta litar jag på och ber om förlåtelse för all min synd för Jesu Kristi skull. l stället kan användas annan bön om förlåtelse i 0rdningen för Högmässa, s 23. Avlösning P Du som ber om dina synders förlåtelse, på Jesu Kristi uppdrag sägerjag dig: Dina synder är dig förlåtna i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Alla Amen. Tackbön (P) Gud, vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek Alla Amen.

106 Veckomässa

eller (P) Käre Fader i himmelen, vi tackar dig för syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen.

11 MÅLTIDEN

Tillredelsen (Offertorium) Psalm * Lovsägelsen Lovsägelsen tom Helig kan i förekommande fall uteslutas. Lovsägelsens inledning (Sursum corda) P Upplyft era hjärtan till Gud. F Vi upplyfter våra hjärtan. P Tacka Gud vár Herre. F Allena han är värd vårt tack och lov. Lovsägelsensfortsältning (Prefatiønen) P Ja sannerligen, du ensam är värd vårt lov, allsmäktige Fader, helige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre. Bönen fortsätter med ett kyrkoársbestämt avsnitt enligt ordningen för Högmässa, s 37 ff. Helig (Sanctus) Alla Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden. Nattvardsbönen Prästen ber endera av följande nattvardsböner. P Ja, helig är du, Herre vår Gud, som håller himmel och jord i din hand. Vi tackar dig, som sände din Son för att frälsa världen. Han avstod från allt, ödmjukade sig och var lydig till döden på korset. Därför har du upphöjt honom och gett honom namnet över alla namn.

Veckomässa 107

Tag emot oss, när vi nu får del i allt som han har gjort för oss och nalkas dig förenade med honom. l den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse.

Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Himmelske Fader, sänd din Ande över oss som frambär dessa gåvor och tar emot det himmelska bröd och den välsignelsens bägare, som är Kristi kropp och blod. Hjälp oss att ge hans kärlek vidare i världen. Ge oss hans blick för alla som lider nöd och gör våra hjärtan brinnande av hans kärlek. Gör din kyrka till ett enhetens tecken så att världen kan tro. I väntan på den fulla föreningen med dig i himmelen ber vi med hela din kyrka: Härefter följer Fader vår, s 108. eller Ja, helig är du, Herre, hela skapelsen lovar dig som ger liv åt allt. Genom alla tider samlar du åt dig ett folk och lovsången till din ära skall aldrig upphöra. Kom med din Ande till oss och dessa våra gåvor av bröd och vin så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod. I den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade:

108 Veckomässa SOU l985:46

Tag och ät. Detta är min kropp. som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla: Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse.

Alla Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Vi firar inför dig, helige Fader, åminnelsen av din Sons lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd och väntar hans återkomst i härlighet.

Gör oss till ett i kärleken

så att vi kan vara Kristi kropp i världen och uppenbara hans liv, som är fred och läkedom för alla människor. Din är äran och härligheten från evighet till evighet. Amen. Annan nattvardsbön enligt ordningen för Högmåssa eller Söndagsmässa kan användas, s 4| ff och 56. Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

SOU l985:46 Veckomässa 109

Brödsbrytelsen Prästen tar ett nattvardsbröd och bryter det under orden: P Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.

Alla Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd. * Herrens f rid (Pax) P Herrens frid vare med er. Fridshälsning kan utväxlas. * O Guds Lamm (Agnus Dei) Alla O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss. O Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid. Måltlden P Kom, nu är allt tillrett. Nattvardsgästerna går fram och tar emot brödet och vinet. Till varje nattvardsgäst säger prästen: P Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet. Om nattvardsgästen samtidigt tar emot både brödet och vinet (intinktion), säger prästen: KrIÄSIikropp och blod för dig utgivna. Efter utdelandet säger prästen: P Ni/vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare er/oss till evigt liv. Alla Amen. P Gå i Herrens frid. Vid obruten kommunion säger prästen efter utdelandet och iordningställandet: P Vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv. Alla Amen. Bön efter måltiden P Låt oss bedja. Prästen eller någon annan ber bön efter måltiden enligt något av alternativen i ordningen för Högmässa, s 47 ff.

l 10 Veckomâssa sou 193546

III AVSLUTNING * Tacka och lova Herren (Benedicamus) Momentet kan utgå under Fastan. Det kan alltid ersättas med psalm, varvid slutpsalmen utgår. Tacka och lova Herren. Herren vare tack och lov. Halleluja, halleluja, halleluja. * Välsignelsen Prästen kan säga: P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen, amen, amen. eller P Himmelsk välsignelse förlänc er Gud den allsmäktige, Fadern och Sonen och den helige Ande. 4 Alla Amen. Slutpsalm (Postludium) Sändningsord Momentet kan utgå. Prästen kan säga: P Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje.

sou 1985:46 Temamässa l ll

TEMAMÄSSA

Temamässa kan utformas så att högmässans, söndagsmässans, familjemässans eller veckomässans liturgi präglas av ett genomgående, inte kyrkoårsbundet tema. Den i gudstjänstordningen fastställda gudstjänststrukturen behålles, men samtliga moment förutom instiftelseorden, eller vissa av momenten (exempelvis inledningsord, kollektbönen, textläsningarna, församlingens förbön, lovsägelsens variabla del /prefationen/ och bönen efter måltiden liksom musiken) gestaltas med ledning av det ämne som valts. Temamässa enligt denna ordning kan, med domkapitlets tillstånd, firas som huvudgudstjänst.

Temamässa kan också bestå av ritual, där första delens både struktur, texter och musik utformas med utgångspunkt från det ämne som valts. Nattvardens gudstjänst åter följer den i gudstjänstordningen fastställda strukturen, men det är möjligt att tematiskt gestalta enskilda moment (inklusive musiken) med undantag för instiftelseorden. Temamässa enligt denna ordning kan firas endast med domkapitlets tillstånd. Den kan utgöra huvudgudstjänst då särskilda omständigheter föreligger. Temamässa kan slutligen utformas så att struktur, texter och musik även i Nattvardens gudstjänst utformas med ledning av det valda temat. Instiftelseorden skall dock ingå. Temamässa av detta slag t ex bibelmässor kan firas endast med domkapitlets tillstånd. Den kan inte utgöra huvudgudstjänst.

112 Sjukas nattvardsgâng

SJUKAS NATTVARDSGÅNG

När prästen kallas till sjukkommunion hos enskild patient på sjukhus eller i hem, kan, när en koncentrerad utformning är pákallad, följande ordning användas. Den är även lämplig, när prästen i anslutning till nattvardsgudstjänst på sjukhus kallas att dela ut nattvarden till patient, som inte kunnat komma till det gemensamma nattvardsfirandet. Psalm Bibelord Till bibelordet kan, allt efter omständigheterna, en kort tillämpning fogas. Bön om förlåtelse P Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, 0rd och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit.

Avlösning P Du som ber om dina synders förlåtelse, på Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: Dina synder är dig förlåtna i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. lnstiftelseorden P Vår Herre Jesus Kristus i den natt då han blev förrådd tog ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Var gång ni dricker den, gör det till min åminnelse. Fader vår Kan utelämnas.

Sjukas nattvardsgâng 113

Máltiden Vid utdelandet bör möjligheten till intinktion uppmärksammas. Prästen överräcker då det i vinet neddoppade brödet och säger: P Kristi kropp och blod, för dig utgivna. Eljest säger prästen: P Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet. Efter utdelandet säger prästen: P Du har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare dig till evigt liv. Amen. Bön efter måltiden P Vi tackar dig, vår Gud och Fader, som genom din Son Jesus Kristus har stiftat den heliga nattvarden till vår tröst och salighet. Vi ber dig: Ge oss nåd att så fira Jesu åminnelse på jorden att vi får vara med om den stora nattvarden i himmelen. Amen. Välsignelsen Prästen lägger om möjligt handen på den sjukes huvud. Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm Vid annan sjukkommunion i hem än i brådskande fall samt då nattvardsgång anordnas som ett led i församlingens ordinarie gudstjänstliv på sjukhus m fl institutioner, bör en rikare ordning, lämpligen Sändagsmässa, s 52, eller Veckomässa, s 105, användas. Vid dessa tillfällen följer texter, psalmer och böner kyrkoårets rytm.

l 14

Temagudstjânst

TEMAGUDSTJÄNST

Temagudstjänst kan utformas så att ordningen för högmässa utan nattvard eller söndagsgudstjänst eller familjegudstjänst präglas av ett genomgående, inte kyrkoårsbundet tema. Den i gudstjänstordningen fastställda gudstjänststrukturen behålls men samtliga moment eller vissa av dessa (exempelvis inledningsord, kollektbönen, textläsningarna, församlingens förbön och musiken) gestaltas med ledning av det ämne som har valts. Då särskilda omständigheter föreligger, kan temagudstjänst av detta slag, med domkapitlets tillstånd, firas som huvudgudstjänst. Temagudstjänst kan också ñras enligt ett ritual, där både struktur, texter och musik gestaltas med utgångspunkt från det valda ämnet. Sådan temagudstjänst kan inte utgöra huvudgudstjänst.

Söndagsbön/ Veckobön 115

SÖNDAGSBÖN/VECKOBÖN

Följande ordning användes vid gudstjänst ledd av lekman. Den som leder gudstjänsten (L= lekmannen/1ektorn) gör detta från koret - gärna från en enkel läspulpet (ambo) - eller gången eller den främsta bänken.

Psalm

Psaltarpsalm En av psaltarpsalmerna nedan, s 117 ff, läses av lektorn ensam eller växelvis av lektorn och församlingen.

Syndabekännelse L Låtoss träda fram inför Herren med vår bön och bekännelse. Alla Vi bekänner inför dig, helige Gud, att vi ofta och på många sätt har syndat med tankar, 0rd och gärningar. Tänk på oss i barmhärtighet och förlåt oss för Jesu Kristi skull vad vi har brutit. Det är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig: Jesus Kristus har kommit till världen för att rädda syndare. Alla Amen. * Lovsången L Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. Alla Allena Gud i himmelrik må lov och pris tillhöra för all den nåd han kärleksrik med oss har velat göra. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Så låt oss alltid glädjas vid Guds nåd och goda vilja. Annan lovsång ur ordningen för Högmässa, s 26 f, kan användas.

116 SändagsbÖn/Veckøbön

Textläsning Lektorn läser sön- eller helgdagens texter. Mellan texterna kan psalmsång förekomma.

Betraktelse Lektorn läser en betraktelse ur en predikosamling. * Trosbekännelse

Trosbekännelsen kan inledas med orden: Lär oss srämma in i kyrkans bekännelse, eller: Låt oss bekänna vår kristna tro. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria. Pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Meddelanden Se ordningen för Högmässa s 30.

Psalm Under psalmen kan kollekten insamlas. Församlingens förbön L Låt oss bedja. Se ordningen för Högmässa s 30 ff.

Fader vår L Låt oss bedja den bön som Herren Jesus Kristus själv har lärt oss. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Lät din vilja ske,

SOU .l985 :46 Sändagsbön/ Veckobän l 17

såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

Välsignelsen L Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Alla Amen. Psalm

INLEDNINGSORD UR PSALTAREN

Allmän serie L Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa. Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger. Ty Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand och bergens höjder är hans. Hans är havet, ty han har gjort det och hans händer har danat det torra, Kom, låt oss tillbedja och nedfalla, låt oss knäböja för Herren, vår skapare.

Ty han är vår Gud och vi är det folk som han har till sin hjord, vi är får som står under hans vård. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.

l l8 Söndagsbön/ Veckobön

Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen. (Psalt 95:1 -7)

Hur ljuvliga är icke dina boningar, Herre Sebaot. Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud

Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig beständigt. Saliga är de människor som i dig har sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. När de vandrar genom Tåredalen, gör de den rik på källor och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, så träder de fram inför Gud på Sion. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen. (Psalt 84:2-8)

Jag lyfter mina ögon upp till bergen: Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.

Söndagsbän/Veckobön 119

Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen. (Psalt 121 :l -8)

Morgonpsalmer L Himlarna förtäljer Guds ära och fästet förkunnar hans händers verk. F Den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra. L Det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres. F De sträcker sig ut över hela jorden, och deras ord går till världens ändar. L Åt solen har han gjort en hydda i dem, och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig såsom en hjälte att löpa sin bana. F Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. (Psalt 19:2-6)

L Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig. F Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten. L Så skådar jag nu efter dig i helgedomen för att få se din makt och ära. F Ty din nåd är bättre än liv, dig skall mina läppar prisa. L Så skall jag då lova dig så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. F Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara

från evighet till evighet. Amen. (Psalt 63:2-5)

L Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova, ja, så vill min ära. F Vakna upp, psaltare och harpa, jag vill väcka morgonrodnaden. L Jag vill tacka dig bland folken, Herre, och lovsjunga dig bland folkslagen.

120 Söndagsbön/ Veckobön

F Ty din nåd är stor ända upp över himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. L Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, över hela jorden sträcke sig din ära. F Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. (Psalt lO8:2-6)

Aftonpsalmer L Herre, jag ropar till dig, skynda till mig, lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig. F Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer. L Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. F Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar. L Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. (Psalt 14! :l -4)

L Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller uppstår, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. F Om jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. L Ty förrän ett 0rd är på min tunga, se så känner du, Herre, det tillfullo. F Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. L En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan icke begripa den. F Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? L Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se så är du ock där. F Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Söndagsbän/Veckøbän

L så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. F Och om jag sade: Mörker må betäcka mig och ljuset bli natt omkring mig, så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig. L Natten skulle lysa såsom dagen, ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. F Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Alla Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. (Psalt l39zl- 12)

ANVISNINGAR

Huvudgudstjänster

H ägmässa

Med * anges moment under vilka församlingen står. Om intet annat anges sitter församlingen under gudstjänsten. Under bön om förlåtelse, avlösning, instiftelseorden och Fader vår kan församlingen knäböja. Prästen leder Inledningen och Ordet från en enkel läspulpet (ambo) i koret, eller från altaret. Beredelsen kan även ledas från kortrappan (motsvarande). Predikan hålls från predikstolen eller ambo. Församlingens förbön leds från ambo, predikstolen eller annan hörbar plats i koret. Måltiden och Avslutningen leder prästen från altaret. När gudstjänsten leds från altaret kan prästen befinna sig bakom altaret, vänd mot församlingen (versus populum), eller framför altaret, vänd mot församlingen vid tilltal till denna och vänd mot altaret vid böner, lovsång etc. Om procession äger rum, går den in under sammanringningen eller under ingångspsalmen. Den går ut antingen under postludiet, varvid ev sändningsord uttalas efter slutpsalmen eller efter postludiet och ev sändningsord. Församlingen ansluter till processionen.

Herre förbarma dig. (Kyrie) Om prästen inte sjunger, kan prästens partier utföras av försångare.

Lovsången (Gloria och Laudamus) Av psalmen Allena Gud i himmelrik sjungs vers l. I undantagsfall, om man särskilt vill framhålla laudamusmomentets treenighetskaraktär, kan även verserna 2 och 3 sjungas. Om prästen inte sjunger, kan prästens partier utföras av försångare.

Kollektbön. En av dagens kollektböner används.

Söndagsbön/Veckobön

Textläsning. Texterna läses av lekmän eller prästen. Mellan den gammaltestamentliga texten och episteln bör sång förekomma. Om så inte sker, bör växling äga rum mellan textläsare.

Evangelium. Texten läses av lekman eller präst. Före läsningen går prästen till den plats från vilken predikan skall hållas. Meddelanden Eventuella kungörelser läses. Kollektändamål anges. Uppgifter om gudstjänster och övrig församlingsverksamhet lämnas helst på blad som utdelas i samband med gudstjänsten. Församlingens förbön. Förbönen bör vara lokalt förankrad och förberedd av präst och lekmän. En av de angivna förbönerna kan i stället användas. Bönen leds av präst eller lekman/lekmän. Om en sjungen förbön används, kan prästens partier utföras av försângare. Måltiden Under utdelandet kan psalmsång, körsång, orgel- eller annan instrumentalmusik förekomma. Utdelandet kan även ske under tystnad. Med särskilt tillstånd kan icke prästvigd biträda prästen vid utdelandet.

S öndagsmässa Anvisningarna för Högmässa gäller i tillämpliga delar.

Familjemässa Anvisningarna för Familjegudstjänst och Högmässa gäller i tillämpliga delar.

Högmässa utan nattvard Anvisningarna för Högmässa gäller i tillämpliga delar. Prästen går till altaret under psalmen efter predikan och leder återstoden av gudstjänsten därifrån.

S öndagsgudsqânst Gudstjänsten leds från ambo i koret eller från altaret. Om förra delen av gudstjänsten letts från ambo, kan prästen gå till altaret under psalmen efter predikan och leda återstoden av gudstjänsten därifrån. Om procession äger rum, går den in under sammanringningen eller under ingångspsalmen. Den går ut efter sändningsorden. Församlingen ansluter till processionen.

Familjegudstjänst Gudstjänsten kan ledas från ambo i koret eller från altaret. Om förra delen av gudstjänsten letts från ambo, kan prästen gå till altaret under

sou 1985:46 Söndagsbön/ Veckobön 123

sången före Församlingens förbön och leda återstoden av gudstjänsten därifrån. När dop förrättas, kan predikan ha dopkaraktär. Julotta som huvudgudstjänst Denna ordning används, när Julotta är huvudgudstjänst, dvs när inte någon annan gudstjänst firas på Juldagens förmiddag. Meddelanden om dop, äktenskaps ingående och dödsfall lämnas tillsammans med förböner i förekommande fall, dvs när Juldagen infaller på en söndag. Lângfredagsgudsyänst Ordningen kan användas vid Långfredagens huvudgudstjänst. Gudstjänsten leds från ambo i koret eller från altaret. Predikan hålls från ambo eller predikstol. Församlingen sitter under läsningarna, även under den tredje läsningen. Musiken till Höga kors återfinns som nr 462 i Psalmkommitténs betänkande SOU 1985:16.

ÖVRIGA GUDSTJÄNSTER

Veckomässa Anvisningarna för Högmässa gäller i tillämpliga delar. Sjukas nattvardsgâng Se anvisningar i gudstjänstordningen. Temamässa Temamässa utformas med ledning av anvisningarna s lll. Temagudstjänst Temagudstjänst utformas med ledning av anvisningarna s 114. Sändagsbön/ Veckobön Se anvisningar i gudstjänstordningen.

Motivering 125

3 Motivering

3.1 Allmänna

principer

3. 1 . 1 Teologiska principer

Bakom varje gudstjänstordning finns en teologi. I tider av starka teologiska brytningar har också gudstjänstordningarna påverkats. Reformationstiden är ett sådant exempel. Men också mindre förskjutningar i teologien ger utslag i gudstjänstordningarna. De olika kyrkohandböcker som utkommit i Sverige alltsedan reformationen präglas av vissa teologiska förskjutningar. Det finns också andra faktorer än de rent teologiska som påverkat gudstjänstordningarna. Skilda fromhetsriktningar och olika stilideal har visserligen teologiska komponenter, men utgör ett vidare orsaksmönster. Hit hör också allmänkulturella strömningar. Hur dessa olika faktorer påverkat den liturgiska utvecklingen i olika kyrkor under de senaste decennierna har 1968 års Kyrkohandbokskommitté utrett i ingående undersökningar samlade i SOU 1974:67 Gudstjänst i dag, Liturgiska utvecklingslinjer, och sammanfattade i SOU 1974:66 sid 119- 124. Kyrkohandbokskommitténs förslag 1974 var alltså framställt mot en bred teologisk bakgrundsteckning. Revisionsgruppen 1982 har inte utfört en motsvarande dokumentation, men har dock följt den teologisk-liturgiska utvecklingen även efter 1974. Ett viktigt nytt material har också tillkommit, nämligen dets k BEM-dokumentet, Baptism Eucharist and Ministry” (förkortas i fortsättning BEM). Detta utkom 1982 och var resultatet av ett mångårigt ekumeniskt-teologiskt arbete inom Faith and Order, där även Svenska kyrkan medverkat. Kyrkorna uppmanades att ta ställning till detta dokument och inkomma med svar före den 31 december 1984, vilket senare ändrats till samma dag 1985. Svenska Kyrkan har utarbetat ett svar som antogs av 1985 års kyrkomöte. Det är klart att detta svar i viss mån påverkat de ordningar som framlägges i detta förslag. Men redan Kyrkohandbokskommitténs förslag 1974 och 1981 och därmed försöksordningarna 1976 och 1982 är påverkade av dessa diskussioner och de tidigare sammanfattningarna som utgivits av dessa. BEM-dokumentet behandlar två för gudstjänsten så viktiga ämnen som dopet och nattvarden. Naturligtvis är även ämbetet viktigt för guds-

tjänstordningen, men mera på ett indirekt sätt. Dokumentet tar upp frå-

gan om vad dop och nattvard är och går även in på hur de skall gestaltas i

126 Motivering

gudstjänsten. Här kan endast några huvudtankar anges. Viktiga är därvid huvudmotiven i dop och nattvard.

l. Dopet betyder enligt BEM för delförsta delaktighet i Jesu död och uppståndelse. Den som döpes dör och uppstår med Kristus. Dopet är därmed inte en punktuell handling, utan en process som sträcker sig över den döptes hela liv. 2. Dopet är för det andra förbundet med omvändelse, förlåtelse och rening. Nya testamentet understryker dopets etiska konsekvenser. 3. Dopet ger för det tredje Andens gåva, något som är bibliskt betygat men ganska lite antytt i vår tradition. 4. Dopet betyder för detfjärde den döptes införlivande i Kristi kropp, dvs kyrkan. Dopet är inte bara något som gäller individen, utan det sätter in denne i ett större sammanhang, också något som ganska lite betonas i vår tradition.

5. Dopet är för detfemte ett tecken på Guds rike och den kommande

världens liv. Dopet för in det nya livets verklighet redan i denna världen. Det har därmed en eskatologisk innebörd.

Det svenska svaret menar, att dessa motiv är bibliskt förankrade och

därför bör finnas med i en dopordning. Vad det däremot saknar är den

betoning av Ordet som finns i den evangelisk-lutherska traditionen. Detta är blott en kort antydan om BEM-dokumentets framställning av dopet och den svenska reaktionen. Mera kommer att sägas i motiveringen till dopordningen. BEM ger kyrkorna också rekommendationer hur dopet bör tillgå. Eftersom dopet är av så grundläggande betydelse för det kristna livet, bör det normalt ske i den offentliga gudstjänsten, så att församlingens medlemmar kan påminnas om sitt eget dop. De förslag som Kyrkohandbokskommittén framlade 1981 och som kyrkomötet antog 1982 är präglade av denna syn. Det är också denna syn som går igen i Revisionsgruppens förslag. BEM betonar också starkt vattnet som symbol i dopet. Detta är inget nytt för svensk tradition, men man kan nog märka att de nya ordningarna gett vattnet en mera framträdande plats. l varje dop bör enligt BEM följande moment ingå: Bibelns förkunnelse om dopet. Nedkallande av den helige Ande.

9S^PP°E°T“

Avsägelse av det onda. Bekännelse av tro på Kristus och den heliga treenigheten. Bruk av vatten. En förklaring att de döpta vunnit en identitet som söner och döttrar hos Gud och som kyrkans medlemmar. Vad som är nytt i denna uppräkning för Svenska kyrkans tradition är framför allt nedkallandet av den helige Ande, som inte haft någon plats i dopordningen trots den ställning denna sida av dopet har i NT. Apg 237-38, 19:1-7, l Kor 6:11 och 12:13, Titus 3:5-6.

Motivering 127

Att BEM så starkt betonar den helige Andes plats i dopet beror förutom på NT:s egna ord framför allt på den ortodoxa kyrkan som också deltagit i de ekumeniska samtalen. Den har av ålder givit Anden en mera framträdande plats än Västerlandets kyrkor. I den gamla kyrkans dopordning bads en bön om Andens närvaro i dopet, den s k epiklesen. Denna bön om Andens närvaro i dopet har den ortodoxa kyrkan fortsatt att se som något väsentligt. I Västerlandet däremot blev utvecklingen genom Augustinus en annan. Han övergår till att låta dopets instiftelseord och speciellt dess slutord ”I Faderns och Sonens och den helige Andes namn bli det väsentliga i dopet, de ord som konsekrerade dopvattnet. Skälet härtill var att det enligt honom behövdes ett mera auktoritativt ord som gav vattnet dess renande verkan än den tämligen fritt formulerade bönen om Anden. Han formulerade detta i sin kända definition av sakramentet: ”Detrahe verbum, et quid est aqua, nisi aqua? Accedit Verbum ad elementum et fit Sacramentum. I Västerlandet följde man sedan Augustinus och orden ”I Faderns och Sonens och den helige Andes namn betraktades som konsekrationsord. Även reformationen står i denna tradition, även om man inte uppfattade konsekrationen såsom den romerska kyrkan. Luther använde sig av Augustinus ord när han definierade vad ett sakrament var. När BEM rekommenderar, att bön om den helige Ande bör finnas i dopordningen, inför den något som länge varit undanskymt i Västerlandets dopordningar men som finns både i NT och Gamla kyrkan. På ett sätt finns det en anknytning till detta synsätt även i reformationens teologi. Luther talade ofta om de yttre förmedlarna av Guds nåd: det yttre Ordet, dopvattnet och brödet och vinet i nattvarden. Den helige Ande gjorde det yttre Ordet till ett inre ord för dem som tog emot det, han gjorde dopvattnet till en nådens källa och han gjorde brödet och vinet till bärare av Kristi kropp och blod. Utan Anden förblir dessa blott yttre medel Även framställningen av nattvardeni BEM och de föregående samtalen har påverkat utformningen av nattvardsliturgin i försöksordningarna 1976 liksom i här föreliggande förslag. Utmärkande för tolkningen av nattvarden i BEM är den stora motivrikedomen som kan jämföras med det ensidiga betonandet av botmotivet och förlåtelsetanken i den äldre svenska traditionen. En större förståelse för nattvardens motivrikedom har dock redan inträtt i vår kyrka. En av de första ansatserna härtill var Yngve Brilioths bok om nattvarden 1926, där motiv som tacksägelse och offer lyftes fram på ett för svensk tradition nytt sätt. Detta har också satt sina spår redan i 1942 års kyrkohandbok. De föreliggande ordningarna fortsätter denna linje. BEM-dokumentet sammanfattar nattvardens innehåll i följande fem huvudpunkter:

Se Prenter, Spiritus creator. 1946, s l7l ff. ”Sakramentet som den levande helhed av promissio og signum, modtaget i tro, bliver först till ved Åndens virken. Uden for Åndens virken falder denne helhed i stykker: ordet bliver til lov og tegnet till gerning!

128 Motivering

l. Nattvarden är tacksägelse (eukaristi) till Fadern för allt som han utfört i skapelse och frälsning, för allt som Gud nu verkar i kyrkan och i världen trots människans synd och för allt som Gud kommer att göra när han för Gudsriket till fullkomning. ”Därmed har perspektivet vidgats från en individrelaterad nattvardsuppfattning och satts in i ett kosmiskt sammanhang från skapelse till fullkomning”, som det svenska svaret påpekar. 2. Nattvarden är åminnelse (anamnesis) av Kristus. Härmed avses inte bara att nattvardsgästerna erinrar sig vad Kristus gjort utan Kristus själv är närvarande i denna måltid och skänker dem gemenskap med sig själv. 3. Nattvarden är nedkallande av den helige Ande. ”Anden gör den korsfäste och uppståndne Kristus reellt närvarande för oss i nattvardens måltid. 4. Nattvarden är de troendes gemenskap. ”Delaktigheten i ett och samma bröd och samma kalk på en viss bestämd ort visar och förverkligar de deltagandes enhet med Kristus och med varandra i alla tider och på alla orter.” 5. Nattvarden är slutligen Gudsrikets måltid. Den föregriper det kommande Gudsriket i Kristus.

Det svenska svaret på BEM:s beskrivning av nattvardens innebörd konstaterar motivrikedomen och fortsätter. ”Det ligger nära till hands att uppfatta detta som en strävan hos BEM att ge uttryck åt kyrkornas samlade troserfarenhet för att få en naturlig och fruktbar utgångspunkt för ekumeniskt arbete. Därigenom markeras också att kyrkorna är delar av en helhet utan att någon av dem kan göra anspråk på att helt ha lyckats ge uttryck åt trons fullhet. Detta är en aspekt som vi i vår lutherska tradition har all anledning att närmare tänka igenom.” BEM ger även rekommendationer till kyrkorna om vilka moment som bör finnas med i en nattvardsliturgi. Bland de många punkter som nämns kan följande anföras: - En akt av ånger och bot tillsägelse om syndernas förlåtelse - förkunnelse av Guds ord i olika former - trosbekännelse - förbön för hela kyrkan och för världen tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakahtraditionen) - lnstiftelseorden - dvs åminnelse anamnesis, av Jesu frälsningsgärningar - nedkallande av den helige Ande (epikles) över församlingen och elementen - bön om Herrens återkomst - Herrens bön - fridstecknet brödsbrytelsen

SOU l985:46 Motivering 129

- kommunionen - avslutande tacksägelse välsignelse och sändning.

En del av detta känner vi igen från nattvardsordningarna i vår egen tradition. Vad som är nytt är bl a den stora nattvardsbönen med tacksägelse till Gud Fadern för hans välgärningar i skapelse och frälsning. Denna har av ålder varit kyrkans stora tackbön och lovsång till Fadern. Den möter redan i Didachä och har sina rötter i den judiska tackbönen vid måltiden, den bön som evangelisten Matteus berättar att Jesus själv bett före nattvardens instiftelse. Det är denna bön framför allt som gett nattvarden dess karaktär av eukaristi, tacksägelse. Tar man bort den, får nattvarden en annan innebörd. Då kommer botmotivet att dominera så som det skett i vår tradition. l nattvardsbönen framhäves som ett moment bön om den helige Ande, över församlingen och elementen, den s k epiklesen. Denna bön är liksom motsvarande i dopordningen ett arv från den gamla kyrkan som bevarats i den ortodoxa traditionen in i vår tid. l den västerländska traditionen ersattes den av att instiftelseorden ansågs som konsekrationsord, dvs de ord som förvandlade brödet och vinet till Kristi och blod, kropp när förvandlingsläran började ta form. Redan Augustinus gav material till en sådan syn, även om den kom att segra i den romerska liturgin först under Gregorius den store. Varför blev utvecklingen sådan? I de västliga kyrkorna strävade man efter en fast liturgi och därför var instiftelseorden med sin givna formulering lämpligare. l de Östliga kyrkorna var liturgin mindre fast och därför passade epiklesen bättre. Det blev inte fråga om något förvandlingsögonblick utan det var något som gällde hela handlingen. Reformationen stod i den västliga traditionen och även om den inte uppfattade instiftelseorden som konsekrationsord utan som förkunnelse, kände man inte till bönen om den helige Ande i nattvardshandlingen. Under vissa perioder och i vissa strömningar inom lutherska har kyrkor instiftelseorden uppfattats som konsekrationsord på romerskt sätt. På ett sätt är inte Martin Luther främmande för tanken på Andens närvaro i nattvarden. Liksom det är Anden som gör det yttre Ordet till ett inre ord, är det också Anden som gör de yttre medlen bröd och vin till bärare av Kristi kropp och blod. Luther ser inkarnationen, sakramentens tecken och det yttre Ordet som parallella företeelsen I vår situation är det en fördel att epiklesen ges större betydelse. Man

Cleve, Luthers nattvardslära, 1968, s 303 ”Det som sker i nattvarden är således en analogi till det som skedde i inkarnationen, men är samtidigt något unikt. Det analoga beståri att två skilda väsen förenas till en enhet där ett utbyte av egenskaper äger rum. En analogi består i det att det är Ordet eller den Helige Ande som verkar denna enhet. Skillnaden mellan inkarnationen och nattvarden består då i det att nattvarden är en enhet mellan brödet och vinet och Kristi lekamen och blod, medan inkarnationen innebar en enhet mellan gudomlig och mänsklig natur i personen Kristus. Nattvarden innebär alltså inte en ny inkarnation.” Jfr Prenter, a a s l7l f. ”Ligesom skrifteordet og det förkyndte ord uden Ånden er littera, således er også sakramentets ord uden Ånden littera og dets tegn blot et menneskeligt opus.”

130 Motivering SOU l985:46

blir då inte så fixerad vid tidpunkten för när bröd och vin blir något mera än yttre medel och inte heller vid frågan om efterkonsekrationen. Brödets och vinets djupare innebörd är knuten till gudstjänsten. Bönen om den för romerskt tänkande som från visst håll helige Ande är ingen eftergift gjorts gällande. I stället är det en eftergift av den romerska kyrkan gentemot den ortodoxa. Som en följd av de ekumeniska samtalen har bönen om den helige Ande börjat införas i många både romerska och evangeliska nattvardsliturgier. Det svenska svaret på BEM fastslår beträffande dessa frågor:

Nattvarden blir nattvard genom Kristi löfte, inte genom uppbyggnaden av nattvardens liturgi. Däremot kan den liturgiska formen ge bättre och sämre uttryck åt nattvardens rikedom. Det är mot denna bakgrund viktigt att utformningen av de skilda kyrkornas nattvardsliturgier inte uppfattas som hinder för nattvardsgemenskap. För vår egen kyrka finns det också anledning att noga överväga behovet av varierande nattvardsliturgier, när vi står i begrepp att fastställa nya liturgiska ordningar 1986.

Trots att de nya strömningarna givits relativt stor plats i denna skildring av de teologiska principerna, är det dock klart, att det som dominerar särskilt högmässan med eller utan nattvard och de kyrkliga handlingarna är arvet från de tidigare kyrkohandböckerna. De nya strömningarna har givits denna plats just därför att de är nya och därför mindre kända. När det gäller gudstjänster som växt fram genom nya behov har dessa inte samma tradition att falla tillbaka på. Detta gäller t ex familjegudstjänst, familjemässa och söndagsgudstjänst.

3.1.2 Språkliga principer

Handbokskommittén hari sitt betänkande 1974:67 även gjort en språklig utredning, som Revisionsgruppen kunnat anknyta till och vars principer den i stort tillämpat Emellertid har sedan denna utredning gjorts en för gudstjänstordningarnas språk viktig händelse inträffat som Revisionsgruppen måst ta ställning till, nämligen utgåvan av den nya översättningen av Nya Testamentet 1981. Vissa delar av översättningen och vissa översättningsprinciper var kända redan när ovannämnda utredning gjordes, varför den nya översättningen diskuterats även där. Nu föreligger emellertid NT 81 i sitt färdiga skick, varför ett mera definitivt ställningstagande blir nödvändigt. Det skall från början sägas, att det finns en i översättningen inbyggd svårighet, när den skall användas i liturgin. Uppgiften för Bibelkommissionen har varit, att översättningen skall återspegla originalets stil och språket skall utformas ”så att textens innehåll blir tillgängligt för en nutida normalskolad vuxen läsare?? Det är obestridligt att den nya texten blivit och mera levande för en vanlig läsare. Det har där- Britt G Hallquist, Det tillgängligare liturgiska språket, emot blivit svårare att använda den i liturgin som kräver ett något högtid- SOU 1974:67 s 315- ett ligare språk och ett språk med en viss rytm. Ursprungligen förelåg 360. förslag om två översättningar av NT: en på nutida normalspråk och en 2 Citerat ur förordet till NT 81 iSOU 1981:56 med ett högtidligare liturgiskt språk. Med all rätt avvisades detta förslag s IV. ganska enhälligt, men förslagets förekomst visar på de svårigheter som

Motivering 131

med nödvändighet kommer, när den nuvarande texten skall användas i liturgin. Den nya översättningen vållar inga problem i textläsningama enligt evangelieboken. Där är den i stället en stor tillgång genom att texterna blir lättillgängliga och på det sättet mera engagerande. Det finns också ett annat slag av textläsning i liturgin t ex dopbefallningen och de övriga bibelorden i dopordningen eller textläsningarna vid begravningsgudstjänsten. Där är det fråga om direkta bibelcitat. Även där följer vi 1981 års text. Men det ñnns också liturgiska texter som mera är alluderingar på vissa bibeltexter än citat. Det finns också citat som inte uppfattas som bibeltexter utan för sitt eget liv i liturgin. Även där har vi mestadels sökt anpassa dem efter den nya bibelöversättningen. Liturgin har alltid visat en viss frihet gentemot gällande bibelöversättningar. Den har haft sin egen tradition. Det gäller även 1942 års handbok. Sålunda följer den inte beträffande Gloria 1917 års bibelöversättning. Ej

heller instiftelseorden återges med någon av de texter vi har i 1917 års

bibelöversättning. Inte heller Fader vâr har exakt samma formulering som i 1917 års text. I handboken har det en högtidligare avslutning som endast finns i senare handskrifter. Av ordförklaringarna framgår det också att 1917 års översättare övertagit den i liturgin använda formen, även om de egentligen velat översätta på ett annat sätt. Dessa tre texter har vållat Revisionsgruppen svårigheter. De användes av olika kyrkor och samfund i vårt land och det är därför önskvärt att alla kyrkor brukar samma text. Särskilt angeläget är detta när det gäller bönen Fader vår. En grupp inom Ekumeniska Nämnden arbetar fn med dessa texter, men några färdiga förslag som är förankrade i samfunden eller antagna av Ekumeniska nämnden finns ej. Att till svenska översätta änglahälsningen i Luk 2:14 innebär stora problem, som kan sammanfattas på följande sätt:

1. Texten i 1942 års handbok överensstämmer inte med 1917 års bibelöversättning utan är tagen från en tidigare provöversättning. Redan här finns alltså ett exempel på att liturgisk text inte överensstämmer med bibeltext. 2. Texten i 1942 års handbok har flera språkliga och innehållsliga problem. Den bygger på en svagt betygad läsart. Den innehåller ett verb i konjunktiv och denna verbform finns inte längre bevarad i NT 81. Den förekommer inte helleri den svenska skolan. Det betyder, att den nu vuxna generationen svenskar är de sista, som vet vad en konjunktiv är för någonting. Dessutom är texten mycket svår att förstå. Ära vare Gud i höjden och frid på jorden till människorna ett gott behag. Särskilt den sista raden är svår att innehållsmässigt analysera. Vad är det för obestämt behag, som ges åt människorna? 3. Det tredje problemet är det svåraste. NT 81, som är den bibelöversätt-

132 Motivering

ning, som rimligen borde prägla vår nya handbok, har här valt en översättning, som är mycket svår att använda i liturgin. Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. NT 81 ersätter alltså konjunktiven med prepositionen “åt”, väljer “fred” i stället för ”frid” i den andra raden och ger i tredje raden uttryck för en mycket tydlig utkorelsetanke. Här finns den största svårigheten, när texten skall användas i liturgin. Känsliga människor kommer att fråga sig:

”Ärjag utvald?”

Det måste medges, att utkorelsetanken är mycket viktig i GT, men också där genombryts den då och då av ett tydligt missionsperspektiv. l Jesu person och gärning bryts murarna definitivt ner. Guds vilja är att alla människor skall bli frälsta. Evangelium skall ut till alla folk. Vi menar, att den synen måste få prägla en kristen gudstjänst och därför kan inte utkorelsetanken så kraftigt få prägla änglahälsningen. Vi har i Revisionsgruppen provat många alternativa översättningar av den grekiska texten och har till sist stannat för följande: Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar.

Ändringen av ordföljden i de två första raderna beror på musiken, som

inte går att anpassa till den ordföljd, som NT 81 använder. I den sista raden har vi översatt behagets människor med människor som Gud älskar”. Det var av kärlek till människorna, som Gud kom hit till jorden i Jesus Kristus. Mot detta sätt att uttrycka änglahälsningen har man invänt, att det på svenska inte längre går att säga ordet älska. Man anser, att ordet blivit helt förstört. Det är sant, att ordet mycket ofta missbrukas, men vi får av den anledningen inte gå miste om ett så centralt, bibliskt uttryck. Det gäller snarare att på nytt låta det få ett riktigt innehåll. I detta sammanhang tror vi dessutom inte, att någon kan få felaktiga associationer. Det handlar ju så tydligt om Guds kärlek till oss. En fördel med den av oss antagna översättningen är att den kan sjungas på befintliga Gloriamelodier. I vårt arbete med denna text har vi tagit kontakt med Utskottet för Tro och Vittnesbörd inom Svenska Ekumeniska Nämnden. Av de översättningsvarianter, som vi sänt in till Utskottet, har vi fått stöd för den av oss här framlagda texten. Tillfrågade exegeter har också givit den sitt stöd. Nattvardens instiftelseørd följer i Handboken 1942 inte ordagrant någon av de bibliska texterna, men genom att den helt naturligt mycket nära ansluter till dem, kommer en nyöversättning att få konsekvenser för den form som skall användas i gudstjänsten. Det är framför allt den förändrade översättningen av fyra nyckelord som kan tänkas påverka ordalydelsen i handboken. Den gamla översättningens lekamen har utbytts mot ”kropp, kalk har utbytts mot bägare, ”varder utgiven” översättes med ”offras” och ”gören detta till min âminnelse med ”gör det till minne av mig”.

Motivering

På två punkter har vi följt den nya översättningen. ”Lekamen har utbytts mot kropp och kalk mot ”bägare”. I sistnämnda fall har vi känt en viss tveksamhet. Ordet nattvardskalk kommer säkerligen att leva kvar länge. Bägare” används inte heller om nattvardskalken i texter utanför gudstjänstsprâket, t ex i kyrkobeskrivningar, muséesammanhang, inventarieförteckningar eller dagligt tal. ”Kalk” är ett mycket laddat 0rd med många associationer som inte finns i bägare. Den nya bibelöversättningen inför en benämning på nattvardskalken, som är en nyhet i det gängse språket för detta föremål. Annars anknyter översättningen oftast till uttryck som redan är accepterade i tal- eller skriftspråk. Fördelen med det nya uttrycket är att det för in kalken under en grupp föremål, bägare, som människori allmänhet känner till. Det för över kalken från ett sakralt avskilt område till en grupp vardagsföremål, som det ursprungligen en gång var. Denna sistnämnda synpunkt har lett oss till att följa den nya översättningen. När det gäller förändringen av ”utgiven” till ”offras”, har vi känt större tveksamhet. Vid distributionsorden svarar ”utgiven” bättre rent klang- ligt språkligt mot ”utgjutet”. Detta har föranlett oss att behålla ”utgiven”. ”Gör detta till minne av mig” menar vi inte helt täcker det som ligger i till min åminnelse”, i varje fall i den betydelse det fått i nattvardsfirandet. Här är vi eniga med Handbokskommittén i dess utredning om det liturgiska språket Vi har därför behållit ordet åminnelse.

Herrens bön hör till de texter som en stor del av vårt folk känner till och många är förtrogna med. En förändring av dess ordalydelse är därför en mycket känslig sak. Man måste vara fast övertygad att den nya översättningen har stora kvaliteter framför den gamla och blir bestående för framtiden, innan man förordar en övergång. Det har framförts många olika synpunkter på den nya form den fått. Mest har kritiken inriktat sig på brödbönen :“Ge oss vårt bröd för dagen som kommer. Men klagomål har också framförts mot rytmen i bönen. Därför har av den ovannämnda arbetsgruppen från Ekumeniska Nämnden utarbetats ett annat förslag till översättning för liturgiskt bruk med följande lydelse:

Vår Fader du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat, ditt rike komma, din vilja ske på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen. Och förlåt oss våra skulder liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i prövning utan rädda oss från det onda. Ty ditt är riket och makten och härligheten i evighet. Amen. SOU 1974:67 s 345 f

134 Motivering SOU l985z46

En övergång till ny lydelse av Fader vår kommer säkert att möta många svårigheter. Det kan ifrågasättas om en sådan övergång skall ske samtidigt som vi får en ny gudstjänstordning. Kanske blir det för mycket nytt för församlingarna på en gång. Å andra sidan kan man kanske säga att detta är ett lämpligt tillfälle eftersom det ändå blir så mycket nytt. Vi har dock bedömt saken så att den förstnämnda argumenteringen är den viktigaste. En övergång till en ny lydelse av Fader vår bör vara gemensam för alla kyrkor i vårt land. Det skulle vara mycket otillfredsställande med olika utformning av Herrens bön i olika kyrkor. Inte minst med tanke på skolorna, där barn från alla samfund möts, är det viktigt att det finns en utformning av Herrens bön. l flera frikyrkor gick man mycket snabbt över till NT 81 :s översättning av Fader vår. Där har man inte den Svenska kyrkans långsamma beslutsprocess utan samfundsledningarna kan fatta snabba beslut. Enligt förljudande finns det dock på många håll missnöje i församlingarna med den nya formen. Frågan torde därför inte heller för frikyrkorna vara definitivt avgjord. Revisionsgruppen och Handbokskommittén har funnit att denna fråga är av sådan art att de inte kan framlägga ett färdigt förslag utan en mera omfattande allmän diskussion. Vi tror inte heller att det är möjligt att på en gång genomföra en förändring. Därför har vi funnit det riktigast att i våra förslag använda dels den gamla texten, dels en ny. I valet av ny text har vi stannat inför NT 81 :s text. Den av arbetsgruppen föreslagna lydelsen är ännu alltför oprövad. Det finns ännu en typ av texter, där den nya översättningen vållar problem, nämligen längre tønsatta texter. Där passar inte text och musik samman om den nya översättningen skulle användas. Där får vi därför ännu en lång tid framöver behålla de gamla texterna. En annan svårighet med den nya bibeltexten är att den saknarkonjunkriver. l liturgin finns det gott om konjunktivformer och dessa är ibland mycket svåra att ersätta. Att ta bort konjunktiven ärju inte bara att ta bort några ordformer som skolungdomen inte längre lär sig. Det är också att ta bort en möjlighet att uttrycka sig. En dimension i språket går förlorad och språket blir fattigare. Det är ofta svårt att hitta lämpliga ersättningar. Därför har vi behållit somliga konjunktiver. De finns ju ändå kvar i den aronitiska välsignelsen. En språkfråga av en helt annan art är den språkliga nivån i de olika gudstjänsterna. Som läsaren snart märker har inte alla gudstjänstordningarna samma språkliga stil. Familjegudstjänsten och familjemässan använder en språkform som vi menar skall vara begriplig även för barn. Detta måste man ha med i tankarna när man bedömer dessa gudstjänster. Konfirmationsordningen har också sin språkliga stil som är anpassad efter ungdomarnas möjligheter. Inte heller övriga gudstjänster har en likartad stil. Söndagsgudstjänsten är avsedd att ha ett lättillgängligare språk än t ex högmässan, därför att den ofta vänder sig till kyrko-ovana människor. Också inom Högmässan finns det skillnaderi språket. T o m

Motivering 135

inom vissa gudstjänstmoment finns det olika språkliga nivåer. Så finns det t ex nattvardsböner med ett enkelt språk men också sådana med ett mera högstämt.

3.1.3 Alternativ eller en enda enhetlig ordning

_Under hela försöksperioden har det funnits många olika alternativ fram-

för allt när det gällt böner, avlösningsord eller lovsånger men även alternativa strukturer i bl a högmässan. Det är helt naturligt att man under en försöksperiod prövar sig fram med olika alternativ för att se vad som är hållbart och vad som inte är det. Många har känt sig frustrerade av de många alternativen och längtat efter en enhetlig ordning med så få alternativ som möjligt. Det har t 0 m motionerats i kyrkomötet om en helt alternativlös gudstjänstordning. Hurdant är det framlagda förslaget ur denna synpunkt? Först skall framhållas att alternativen finns redan i 1942 års handbok. Där finns t ex tre syndabekännelser, fyra laudamusalternativ, sju alternativ till välgångsönskan efter predikan och meddelanden, fem allmänna kyrkoböner inklusive litanian, fyra prefationer och fyra tacksägelseböner efter nattvardsmåltiden. Även l9l7, 1894, l8ll och t o m 1693 års handböcker innehåller alternativ, även om det är i mindre utsträckning. Den alternativlösa gudstjänsten var det mycket länge sedan vi hade i Sverige. Det finns hos människor i den gudstjänstfirande församlingen ett behov av kontinuitet. Man vill bli förtrogen med en ordning. Då känner man sig hemma. Den välkända ordningen får representera det fasta och trygga. Men det finns också en risk med det som användes för ofta. Det blir slitet. Man blir så van vid t ex en bön att man inte tänker på vad den innehåller. Nya ord och formuleringar kan betyda att man upptäcker mycket som man inte tänkt på tidigare. Därför finns det alltid hos levande människor ett behov av förnyelse. Behovet av kontinuitet och behovet av förnyelse måste alltid vägas mot varandra. Man kan inte undvara något. Det är av stor betydelse var alternativen i gudstjänsten uppträder. Alternativ i själva stommen eller strukturen märks mera än alternativ i de skilda momenten. De skapar osäkerhet och tveksamhet i församlingen. Man vet inte riktigt hur man skall bete sig. Man har svårare att följa med. Alternativ till moment inom en fast struktur däremot visar mera på alternativens positiva sida, nämligen möjligheten till anpassning efter den givna situationen. Det är också lättare med alternativ som ligger inom prästens partier i liturgin. De gudstjänstförslag som nu läggs fram kommer att ta hänsyn både till behovet av kontinuitet och behovet av växling och förnyelse. De kommer att innehålla många alternativ men alternativen finns som variationer av moment inom en fast struktur. Den vanligaste huvudgudstjänsten högmässa med eller utan nattvard kommer att ha en fast struktur. Detta gör att man kommer att känna sig hemma i vilken kyrka som helst eftersom man känner igen ordningen. Den enda förändringen som kan ske i strukturen är att bönen om förlåtelse kan läggas efter predikan. Däremot finns det alternativ till de olika momenten. De behöver inte bli problem för

136 Motivering

församlingen eftersom den kanske först väljer ut de alternativ den vill hålla sig inom eller också är det inom prästens partier alternativen finns. Varför behövs då alternativen i den allmänna gudstjänsten? Orsakerna är delvis desamma som funnits under tidigare perioder. Kyrkovârer sätter sin prägel inte bara på texterna utan även på andra moment i gudstjänsten. Det gällert ex prefationerna i nattvardsmässan och bönerna efter måltiden. Däremot inverkar inte kyrkoåret på församlingens förbön. Blir för många moment i gudstjänstordningen bundna av kyrkoåret är risken för upprepningar StOLGudsI/änstrummet präglar också gudstjänsten. Det är inte säkert att samma böner eller samma Iovsånger passar i den lilla källarkyrkan som i den stora katedralen. Det är också stor skillnadpâfärsamlingar. Ibland har vi stora högtidsgudstjänster i en fullsatt kyrka, ibland har vi en liten grupp gudstjänstdeltagare en vanlig söndag. Stundom har vi en mycket kyrkvan församling, andra gånger en som är ganska främmande för gudstjänsten. Vi behöver variation både i böner, lovsånger och psalmer för dessa olika tillfällen. Många gånger firas samma gudstjänst så ofta, tex nattvardsmässan, att man därför behöver alternativ för att få en nödvändig växling. Nattvarden innehåller så många olika motiv att de inte ryms inom en enda bön. Därför kan man ha några olika motiv i varje bön och den kompletta bilden erhåller man då genom att använda olika böner vid skilda tillfällen.

3.1.4 eller

Teologisk likriktning pluralism

Det kommer alltså att finnas olika alternativ. Men vari kommer olikheten att bestå? Kommer det endast att bli olikhet i språket eller stilen eller motiven eller melodierna. Kommer alla alternativ att vara präglade av samma teologi så att man kan tala om teologisk likriktning? Vår kyrka rymmer inom sig många olika fromhetsriktningar. Den bygger på ett arv från skilda tider som präglat olika strömningar vilka sträcker sig ända in i vår tid. Den har också tagit emot internationella impulser som påverkat kyrkolivet. Inom en enhetlig bekännelse finns det alltså olika fromhetsriktningar, traditioner och ideal. Detta visar sig i förkunnelsen. Det framgår också av våra psalmer och bönböcker. Vilken ställning kommer gudstjänstordningarna här att inta? Självklart är att de bygger på bibeln och vår kyrkas bekännelse, så att det är deras syn som präglar dem. I den betydelsen är det fråga om en enhetlighet. Men eftersom det enligt reformatorisk syn inte finns en en gång för alla given gudstjänstordning utan att det närmast är en ordningsfråga hur denna skall utformas för att Ordet och sakramenten bäst skall nå människorna, finns det utrymme för olika variationer och traditioner. Den gudstjänstordning som fastställes skall kunna användas i alla delar av vår kyrka med dess olika fromhetsriktningar. Var och en skall kunna känna den som adekvat för sin tro, sin bön och sin lovsång så länge man rör sig inom ramen för vad vår kyrka tror. Men det förutsätter hos församlingen en öppenhet för nya formuleringar av samma sak. Det kräver att man ser till den sak orden vill uttrycka och inte håller fast bara vid vissa ord som man en gång blivit förtrogen med. Genom ords ständiga betydelseförskjutning kan

Motivering

to m samma uttryck i dag betyda något annat än för några hundra år sedan. l denna betydelse finns det inom de olika alternativen en viss pluralism. De är tillkomna vid olika tidpunkter. De äldsta går tillbaka till de första århundradena, många kommer från tidigare kyrkohandböcker och de yngsta har blivit till under de allra senaste åren. Även de nya bidragen är författade av olika personer. Härmed garanteras en ganska stor spännvidd. Flera av alternativen, både äldre och yngre, bygger mer eller mindre nära på bibelord.

3.1.5 K

yrkomusikaliska principer

Den svenska huvudgudstjänstens musik präglas i hög grad av trohet mot äldre traditioner. Högmässans musik utgörs ju till övervägande delen av gregoriansk sång med rötter i medeltiden. Den har visserligen under tidernas lopp bearbetats och i många avseenden men det förenklats, gamla arvet har hos oss bevarats och hanterats på ett sätt som är unikt inom den protestantiska världen. Denna musik har heller inte ifrågasatts. Tvärtom kan det påstås att den rent av är folkkär: den möjlighet att övergå till nykomponerad mässmusik som på kyrkohandbokskommitténs av 1975 års kyrkomöte förslag öppnades har knappast alls utnyttjats. Självfallet har det medeltida arvet kompletterats med bidrag från senare tider; beträffande högmässan framförallt från 1500-talet och från vår egen tid. De nya ordningarna för huvudgudstjänst som infördes i 1976 års gudstjänstordning, söndagsgudstjänst och familjegudstjänst, har med sina nyformulerade texter självfallet också fått nykomponerad musik. Revisionen av musiken i 1976 års gudstjänstordning har anförtrotts en samarbetsgrupp mellan revisionsgruppen och kyrkohandbokskommittén bestående av Claes Gunnarsson från revisionsgruppen och Pehr Edwall, Harald Göransson och Lennart Stripple från handbokskommittén. 1-lär skall i översiktlig form redogöras för samarbetsgruppens principiella ställningstaganden. För detaljer till enskilda gudstjänstmoment hänvisas till de allmänna kommentarerna till varje gudstjänst.

3.1.5.1 Högmässans musik

3. l .5. l .l Serieindelningen

1976 års gudstjänstordning införde efter äldre förebilder en serieindelning med fem serier. l botten låg en allmän serie, som kunde avbrytas dels av en högtidsserie på särskilda högtidsdagar, dels av tre kyrkoårsbestämda serier: jul-, faste- och påskserierna, vilka också fördelats mera logiskt än tidigare på kyrkoårets sön- och helgdagar. Med hänsyn till mindre församlingar med begränsade musikaliska resurser och kanske sällsynta gudstjänsttillfällen medgavs också att den allmänna serien i undantagsfall kunde brukas hela året. Resultatet blev inte riktigt det väntade: det sistnämnda medgivandet har på sina håll utnyttjats till över-

138 Motivering

mått, och övriga serier, främst högtidsserien, har inte använts i väntad utsträckning. Vi har därför ansett oss böra föreslå en återgång till 1942 års ordning med fyra varandra avlösande serier, vilka dock fördelats något annorlunda under kyrkoårets gång, delvis med hänsyn till den nya evangelieboken av år 1983. I den nya evangelieboken har adventstidens julfastekaraktär brutits i och med införandet av en Mariadag 4 sönd i Advent. Det är då naturligt att börja julserien vid detta tillfälle. För de övriga adventssöndagarna föreslår revisionsgruppen att den allmänna serien med dess alternativrikedom används. Julserien varar därefter t 0 m hela trettondedagstiden. Dessutom används julserien på Kyndelsmässodagen och Jungfru Marie Bebådelsedag. Fasteserien omfattar tiden Fastlagssöndagen t 0 m Långfredagen och påskserien Påskdagen to m Annandag Pingst. För allmänna serien föreslås hela trefaldighetstiden, l-3 sönd i Advent samt söndagarna Septuagesima och Sexagesima. För att tillgodose behovet av speciell mässmusik på högtidsdagar under denna relativt långa period av kyrkoåret har serien berikats med tillskott ur högtidsseriens melodier i 1976 års gudstjänstordning.

3.1 .5.1.2 Mässordinariets musik Mässordinariets musik i GO 76, dvs Kyrie, Gloria med Laudamus, Sanctus och Agnus Dei, har i stort sett bevarats ograverad. Med ledning av Religionssociologiska institutets undersökningar, ”1976 års gudstjänstordning”, del I- IV, har dock vissa uteslutningar gjorts av moment som kritiserats eller inte använts i väntad utsträckning, men framförallt har 1976 års material kompletterats på en rad punkter. Sålunda har fyra nya Laudamus-moment tillkommit, liksom även en ny Kyrielitania och en kyrkobön, byggd på den gamla S:t Josefs-litanians musik. Materialet ur de fem serierna ur GO 76 har nu fördelats på de fyra serierna i avsikt att framhäva deras respektive egenart. Allmänna serien, som brukas under halva kyrkoåret, har därvid getts en stor alternativrikedom för att motverka monotoni, den ljusajulserien och den ståtliga påskserien har var för sig, alltifrån Kyrie till det avslutande Benedicamus, fått sångmoment som framhäver kyrkoårets skiftande karaktär. Fasteserien, som under 1800-talet förlänades en ton av klagande moll, har kompletterats med moment av mera kärv enkelhet: så hart ex de mollstämda Helig och O Guds Lamm fått alternativ som bygger på dessa melodiers kyrkotonala originalformer. Mot harmoniseringarna har riktats en del kritik, särskilt avseende vissa trestämmiga sättningar, framför allt av Benedicamus (tanken bakom 1976 års harmonisering var att Kyrie och Benedicamus som ofta har samma melodi också skulle harmoniseras på liknande sätt). Enligt Religionssociologiska institutets undersökningsrapport del III, s 63, har visserligen många gillat dessa sättningar på grund av deras enkelhet, men flera bedömare har funnit denna harmonisering ”tunn och torftig”. Vi har nu gått båda parter till mötes: Benedicamus-satserna och övriga trestämmiga sättningar har givits en fylligare harmonisering, samtidigt som

Motivering 139

vissa av de trestämmiga satserna, främst till O Guds Lamm, har behållits som alternativ i Allmänna serien. Harmoniseringarna har överlag översetts och bearbetats på samarbetsgruppens uppdrag av Harald Göransson.

3.1.5.1.3 Övrig musik i hägmässan

Utöver mässordinariets musik utgörs det viktigaste musikaliska inslaget av församlingens psalmsâng. Med psalm avses här det material (frånsett liturgiska sånger och läsepsalmer) som av kyrkomötet 1986 kommer att godkännas till införande i Den svenska psalmboken. Här ingår alltså även de psaltarpsalmer med församlingsomkväde som redan mötts av en så glädjande uppskattning (för dessa redogörs närmare under avsnittet Psaltarsången i huvudgudstjänsten” s 142). Därutöver finns också numera möjlighet att sjunga en s k fri psalm i varje högmässa. Revisionsgruppen förutsätter att det viktiga psalmvalet sker i samråd mellan präst och kyrkomusiker under noggrant hänsynstagande till gudstjänstens textligt-strukturella och musikaliska utformning i övrigt. Det är självfallet av yttersta vikt att gudstjänstens meningsfullhet inte äventyras genom* slentrian, vare sig i fråga om psalmval eller antal psalmer. Psalmen måste alltid uppfattas som ett integrerat moment i gudstjänsten. I detta musicerande har kyrkokören kommit att spela en alltmer betydelsefull roll. Alternatimsången, växelsången i psalmerna mellan kör och församling, har alltsedan den på allvar lanserades i Koralmusik I 1957 - och i följande delar II-V - ofta blivit ett stående inslagi högmässan, framför allt i längre psalmer som gradualpsalm eller psalm efter predikan. Dess pedagogiskt förebildande roll är ju särskilt viktig när nu inom kort nya och reviderade psalmmelodier skall införas. Också den från engelsk tradition övertagna diskantsången kan ge glans åt psalmsången, t ex i en avslutande lovsångsvers. Därutöver har kören givetvis självständiga uppgifter i form av evangeliemotetter och andra hymner, gammalkyrklig introitus etc. I psaltarpsalmerna är körens medverkan ofta önskvärd, men det bör framhållas att dessa också kan utföras i väx- 4 ling mellan en försångare och församling (det traditionella avvisandet av solosång i högmässan torde därmed vara moget för avskrivningl). Vidare bör påpekas att kör eller försångare kan överta vissa partier som tidigare ansetts reserverade för prästen, t ex i det fullständiga Laudamus Vi lovar dig, i det sexfaldiga Kyrie, i Kyrielitanian och i flera sjungna kyrkoböner. Kören kan även samverka med andra instrument i såväl självständiga uppgifter som tillsammans med församlingen. För att rätt kunna fylla alla dessa funktioner bör kören om möjligt vara placerad i koret eller dess närhet, vilket också understryker att kören är en del av församlingen. I de flesta nybyggda och i många restaurerade kyrkor reserveras också en sådan plats för kören och andra musikaliskt medverkande. Numera förekommer det ofta att kören tågar in i processioni början av gudstjänsten och på motsvarande sätt tågar ut vid dess slut, i båda fallen

140 Motivering

följd av eventuellt övriga medverkande och prästen. Ingångsprocession kan tolkas som Guds folks vandring mot det himmelska målet. Genom att stå upp markerar församlingen symboliskt sitt deltagande i vandringen. Uttáget kan i sin tur ses som ett uttryck för - “Låt sändningstanken oss gå i frid och tjäna Herren med glädje.” Församlingens deltagande i uttåget markeras genom att den står upp och ansluter till processionen. Om utgångsprocession förekommer, är det av största vikt att den startar omedelbart efter prästens slutönskan. Ett tveksamt avbrott mellan slutönskan och uttåg verkar förödande på momentets meningsfullhet. Ett omistligt inslag i gudstjänsten utgör instrumentalmusiken, där na- - ”instrumentens och kyrkans turligtvis orgeln drottning” eget instrument - alltjämt spelar en central roll. Med sin rika palett av klangfärger kan orgeln i koralförspel, psalmackompanjemang och postludier, resp utgångsmusik förmedla den rätta stämningen under kyrkoårets skiftande förlopp. Men vid sidan av orgeln börjar numera också andra instrument uppträda i stigande omfattning. En trumpet ger ofta festivitas åt psalmsången, en hel blåsarensemble kan självständigt fungera i en ståtlig intrada, en ensam flöjt eller violin kan skapa tillfälle till meditation. Också tidigare i kyrkan så nedvärderade instrument som gitarr, piano och slagverk är ofta genremässigt motiverade i nyare psalmer och visor. Enligt Religionssociologiska institutets enkät 1980/81 rörande bruket av Psalmer och visor 76 förekom gitarrackompanjemang i 18 procent av församlingarna, medan ackompanjemang på piano eller cembalo förekom i l7 procent. Så kan alla dessa instrument, i rätt sammanhang använda, bidra till att skapa mångfald och rikedom i gudstjänsten.

3.l.5.l.4 Några tekniska detaljer

Högmässans ordinarie musik sammanförs i en volym, Svenska Kyrkans gudstjänst Band 9, Musik, tillsammans med motsvarande musik till söndags- och familjegudstjänsterna. Här ingår också samlingen av gammalkyrkliga introitus, som dock även utges i särtryck för körernas bruk tillsammans med körinslagen i psaltarpsalmerna med församlingsomkväde (om dessa sånger se ”Psaltarsången i huvudgudstjänsten s 142). Psalmboken kommer enligt psalmkommitténs förslag att uppta inte bara omkväden och texter till psaltarpsalmerna utan även mässordinariets sånger, vilket är en nyhet. I gudstjänstordningens musikdel placeras prefationerna på mångas önskan inne i resp serie i stället för i en särskild avdelning i slutet. I övrigt får volymen i princip samma utförande som i GO 76.

3.1.5.2 Musiken till söndags- och familjegudstjänst, söndagsmässa och familjemässa

Söndagsgudsyänsten har i princip samma utformning som i GO 76. Ett av alternativen till Lovsången har uteslutits medan ett nytt har tillkommit. Körsång är önskvärd i denna gudstjänsttyp, som med sin i förhållande till högmässan enklare utformning annars lätt blir torftig. Erfarenheten har också visat att söndagsgudstjänsten musikaliskt är något ”fram-

Motivering

tung”: de viktigaste musikaliska momenten är samlade i början av gudstjänsten. Därför är det lämpligt att i möjligaste mån ge musikalisk tyngd åt den senare delen, tex genom körsång efter trosbekännelsen om den inte sjunges, genom sjungen förbön och en rik musikalisk gestaltning av Lovpsalmen, som kanske kan utgöras av en längre psaltarpsalm med församlingsomkväde. Familjegudsyänsren är musikaliskt oförändrad. På grund av den mera informella karaktären hos denna gudstjänst är psalmvalet friare än eljest; med ”psalm” avses här inte bara psalm ur psalmboken utan även sånger ur Kyrkvisor och liknande. En nyhet är ordningarna för Söndagsmässa och Familjemässa. I båda fallen används högmässans musik.

3.1.5.3 Kyrkorättslig reglering

Det nu framlagda förslaget innehåller vad som skulle kunna betecknas som ”reglerad musik” i huvudgudstjänsten. Den fast strukturerade gudstjänsttypen, som givetvis alltfort kommer att utgöra grundstommen i gudstjänstlivet, bör i huvudsak vara bunden till någon form av auktoriserad musik för att inte äventyra känslan av kontinuitet. Viktig är också omsorgen om församlingens att möjlighet känna igen sig i gudstjänsten och att kunna lära sig den. Dock bör enligt vår mening utrymme ges för en bredare stilistisk variation i musiken än hittills. Revisionsgruppen föreslår att till högmässa, utan nattvard, högmässa söndagsmässa och familjemässa skall användas den musik som framläggs i Svenska Kyrkans gudstjänst, Band 9, Musik. Som introitus används gammalkyrklig introitus eller psaltarpsalm med församlingsomkväde ur Psalmkommitténs betänkande SOU 1985:16, nr 644-686, med efter omständigheterna anpassat antal verser. Vi hänvisar också till

Kyrkohandbokskommitténs betänkande 1985:44 (Band 6, appendix).

Även när söndagsgudstjänst och familjegudstjänst firas bör användas den i band 9 införda musiken. Samtidigt vill revisionsgruppen ge sam ma möjlighet som öppnades i GO 76 till ett nykomponerande av musik inom mässans och andra gudstjänsters ram. Med anledning härav föreslår revisionsgruppen att nykomponerad musik till ovan nämnda gudstjänster samt temamässor och temagudstjänster, när dessa firas som huvudgudstjänster, skall kunna användas efter godkännande av domkapitlet. Innan domkapitlet fattar beslut skall kapitlet höra sin musiksakkunnige. Ansökan skall inges av kyrkorådet efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker. Den musikaliska utformningen av den friare gudstjänsten bör rimligen helt överlämnas åt enskilda initiativ för att på bästa sätt tillvarata dess möjlighet till aktualitet, nutidsengagemang och utmaning.

3.1.5.4 Musiken i de kyrkliga handlingarna

I vigselordningen och i ordningen för begravningsgudstjänst kan instrumental- och vokalmusik inleda och avsluta gudstjänsten.

142 Motivering

Med hänsyn till de kyrkliga handlingarnas karaktär av församlingsgudstjänster bör musikvalet här, liksom i övriga gudstjänster, underställas gudstjänstens form och innehåll. I begravningsgudstjänsten utgör en av begravningsbönerna en bearbetning av den s k begravningsmässan i HB 42 och GO 82. Denna bön, i vårt förslag benämnd sjungen begravningsbön, kan sjungas på den traditionella melodin i en lätt bearbetad form. De sjungna växelbönerna (versiklarna) efter begravningsbönen har utgått. I vigselgudstjänsten har den s k brudmässan i HB 42 och GO 82 behållits som sjungen vigselbön i textligt och därmed musikaliskt bearbetad form. l vårt förslag presenteras nyskrivna prefationer för konfirmation med mässa och för vigsel med mässa medan prefationen för begravning med mässa i GO 82 till stor del kvarstår oförändrad. Den särskilda prefationen för Högmässa med dop i GO 82 har utgått liksom den gamla brudmässan som prefation i vigsel med mässa.

i

3.1.6 Psaltarsången huvudgudstjänsten

Alltifrån begynnelsen var Psaltaren vår kyrkas enda psalmbok (undantag är tidegärdens hymner, men vad som här skall behandlas är huvudgudstjänstens sång). Alla de efter kyrkoårets gång föränderliga delarna av mässan (det s k propriet: introitus, graduale, offertorium och communio) hade som regel texter ur Psaltaren, som sjöngs på latin och till gregorianska melodier. Reformationen vid 1500-talets början betydde ett allvarligt avbräck i denna långa tradition. Dels avskaffades efterhand korprästerna, som förut hade svarat för gudstjänstsången i de större kyrkorna. Dels infördes modersmålet i gudstjänsten, varvid man nöjde sig med att försvenska mässordinariets sånger (Kyrie, Gloria med Laudamus, Sanctus och Agnus Dei) men gjorde halt inför de svårare propriesångerna med texter ur Psaltaren, vilka efterhand ersattes av svenska kyrkovisor. Ännu mot slutet av 1500-talet förekom det dock att man sjöng både introitus och graduale på latin och till de traditionella gregorianska melodierna. Men 1614 års kyrkohandbok satte officiellt punkt för psaltarsången i huvudgudstjänsten för mycket lång tid framåt. - Inte förrän l9l4 alltså efter precis 300 år! - kom psaltarsången tillbaka i huvudgudstjänsten. Det skedde i form av de s k inledningsantifonierna, ett slags introitus med nykomponerade melodier efter tyska förebilder, som sjöngs i växelsång mellan präst och församling (en av dem finns kvar i 1944 års form förjulotta och föreslås fortfarande kvarstå i denna funktion). I 1942 års måssbok avlöstes dessa av två andra former av psaltarsång: koralintroitus och gammalkyrklig introitus. Av dessa var det den gammalkyrkliga introitus som kom att leva vidare.

3.1.6.1 Gammalkyrklig introitus

Till en början mottogs de gammalkyrkliga introitus med stor skepsis och utsattes rent av för formliga motståndsrörelser. Koralintroitus fungerade därvid som avledare och ersättning. Men efterhand visade det sig att

Motivering

denna egendomliga hybrid, som förenade Psaltarens prosatexter med metriska psalmmelodier, inte höll måttet, och i samma mån ökade förståelsen för de gammalkyrkliga introitus - den renaste form av gregorianik som den svenska högmässan innehåller. En nyansats innebar den samling av gammalkyrkliga introitus som ingick i Liturgiska nämndens utgåva ”Ny mässmusik 1967 och som godkändes till bruk i den allmänna gudstjänsten 1968. l-lär hade man kunnat tillgodogöra sig de närmast föregående decenniernas forskning rörande textunderläggning och utförandepraxis. Bl a utformades en komplettering av den traditionella notskriften som tillsvidare torde vara unik (Se Revisionsgruppens betänkande 1985:47, band 9, s 225). l 1976 års gudstjänstordning sammanfördes dessa nya introitus med de äldre ur 1942 års mässbok, varvid de senare bearbetades med viss varsamhet med hänsyn till redan insjungen praxis. Medan 1942 års ordning upptog introitus endast på kyrkoårets högtidsdagar, öppnades nu möjlighet för introitussång i varje högmässa. Vidare genomfördes en länge önskad ändring av momentets plats i gudstjänstordningen: medan introitus i 1942 års högmässa utan nattvard följde omedelbart efter ingångspsalmen och sålunda dubblerade ingångsmomentet, förekom introitus nu antingen som för ingångspsalmen eller - och företrädesvis ersättning efter syndabekännelse/skriftermål och närmast före Kyrie.

3.1.6.2 Introitus med församlingsomkväde

l976 års gudstjänstordning presenterade också en ny form av introitus, i vilken även församlingen medverkade. (De gammalkyrkliga introitus var ju förbehållna kyrkokören; någon gång förekom det visserligen att församlingen deltog i sången av ”Sänd ditt ljus”, men efter l976 års reviderade form med dess förfmade utförandenyanser torde detta vara mindre rekommendabelt). Benämningen av de nya introitus säger hur de skall utföras: själva psaltartexten sjungs av kör eller försångare, medan församlingen interfolierar psaltarverserna med ett omkväde (omkvädets text är ibland hämtad ur samma psalm men kan också härröra från annat håll). GO 76 innehöll 12 sådana introitus, alla komponerade av Egil Hovland. De blev omedelbart mycket populära och enligt Religionssociologiska institutets undersökningsrapport l976 års gudstjänstordning”, del III 1982, avseende läget år 1980 användes gammalkyrklig introitus och introitus med församlingsomkväde i ungefär samma utsträcknmg.

3.1.6.3 Psaltarpsalmer med församlingsomkväde i

Psalmer och visor 82 Medan de nyssnämnda introitus med församlingsomkväde till någon grad torde ha uppfattats som körsånger, vari församlingen endast med viss tvekan deltagit, lanserades i Psalmer och visor 82 Psaltaren på allvar ”som sångtext även för församlingen, dvs som en med psalmbokens psalmer jämställd sångform” (SOU 1981:49). Utförandet var alltjämt detsamma: psaltartexten sjöngs av kör eller försångare medan församlingen

144 Motivering

instämde med ett omkväde mellan psaltarverserna. Men genom att psaltarverserna här var flera och omkvädet sålunda sjöngs flera gånger än i introitusformen samt genom att psaltarpsalmerna var placerade i själva psalmboken, stod det fullt klart att psaltarsången likaväl som psalmsången i övrigt nu verkligen var en församlingens angelägenhet. Dessa psaltarpsalmer var inte avsedda som introitussånger utan föreslogs sjungas mellan högmässans gammaltestamentliga läsning och episteln eller överhuvud som ersättning för traditionell psalmsång på vilken plats som helst i huvudgudstjänsten. Trots kyrkomötets 1982 reserverade - som ledde till att man utmönstrade en tredjedel av de förehållning slagna psaltarpsalmerna - tillvann de sig genast stor uppskattning. l den som gjordes endast ett år efter utgivandet av Psalmer och utvärdering visor 82 ligger de genomsnittligt betydligt över medelvärdet för samtliga nummer, vilket måste betraktas som en enastående framgång.

3.1.6.4 Psalmkommitténs förslag 1985

l det förslag till ny psalmbok som 1969 års psalmkommitté nyligen frami Psalmer och visor 82 reviderats och utökats lagt har psaltaravdelningen till 43 nummer (se närmare härom i psalmkommitténs betänkande SOU 1985:17, s l92ff). Häri ingår även ett urval av 1976 års gudstjänstordnings introitus med församlingsomkväde. Därmed upphävs den åtskillnad som använts som introitus och som tidigare gjorts mellan psaltarpsalmer sådana som brukats i andra funktioner i gudstjänsten. Genom att psaltarverserna nu numrerats precis som versernai psalmbokens övriga psalmer ett efter omständigheterna anpassat urval av verser - kanske möjliggörs färre vid användning som introitus och flera i andra funktioner, t ex vid sång under kommunionen.

3.1.6.5 Vårt förslag rörande psaltarsång i huvudgudstjänsten

Vi visar på två huvudmöjligheter att utföra psaltarsång i huvudgudstjänsten, gammalkyrklig introitus och psaltarsång med församlingsomkväde. introitus har, efter det motstånd den rönte under åren Gamma/kyrklig närmast efter dess införande 1942, omfattats med en allt större förståelse, inte minst efter den revision och utökning som skedde i och med GO 76 och som ovan beskrivits under punkt 3.1.6.1. Den har också framgångsrikt uthärdat konkurrensen med den folkliga och mera församlingstillvända psaltarsången med församlingsomkväde. Vi menar att denna den att förmedla i renaste form av gregoriansk sång vi äger har stora värden vår gudstjänst och att den bör övas och bevaras med all omsorg. Det skall dock inte förnekas att de gammalkyrkliga introitus i 1976 års form ställer relativt stora krav på körerna, kanske alltför stora när det i många mindre församlingar. Vi har därför utögäller körverksamheten

Motivering

kat beståndet av gammalkyrkliga introitus med l3 enklare alternativ, utarbetade av Harald Göransson. Antifonerna, dvs de av hela kören utförda sångstycken som omger de i växelsång sjungna psaltarverserna med Ära vare Fadern . . ., är här inte renodlade introitusantifoner utan har lånat enklare och mera melodier från andra lättillgängliga håll, främst från tidegärdens Recitationen psaltarsång. av psalmverserna och Ära vare Fadern... är dock den i introitus traditionella. Härigenom bevaras karaktären av introitus. Antifonerna kan ju även i renodlade introitus vara av växlande vad som bestämmer längd och svårighetsgrad; styckets genretillhörighet är däremot psalmrecitationen. Att även bruka tidegärdens psalmodiformler vore, menar vi, att otillbörligt utsudda gränserna mellan mässa och tidegärd. Dessa enklare alternativ, som främst är avsedda för kyrkoårets högtidsdagar, torde för många körer innebära en välkommen lättnad i instuderingsarbetet. De kan också på sikt utgöra en inkörsport till de mera krävande introitus gammalkyrkliga som behålls från GO 76 (av dessa har endast tre uteslutits). En utförlig psalmvalslista ger råd för användningen under kyrkoåret. Till hjälp för instuderingen kan fortfarande hänvisas till det urval av insjungna introitus som återfinns på rullbandet och kassetten ”Musik ur l976 års Verbum. Det vore önskvärt

gudstjänstordning”, att även de

nämnda enklare introitus blev inspelade. Psaltarpsalmer med församlingsomkväde utgör den andra huvudformen av psaltarsång i huvudgudstjänsten. Här hänvisar vi helt enkelt till psalmkommitténs urval av psaltarpsalmer i dess betänkande SOU 1985:16, nr 644-686. Vi ansluter oss också till psalmkommitténs uppfattning om användningen. Medan gammalkyrklig introitus sålunda endast kan användas som introitus, kan psaltarpsalmer med församlingsomkväde användas i alla funktioner som en psalm ur psalmboken kan ha samt även som introitus, med efter omständigheterna anpassat urval av verser. Psaltarpsalmerna med församlingsomkväde får, liksom i Psalmer och visor 82, sin plats i psalmboken. Detta har ju den fördelen att de kan anges på psalmnummertavlan, liksom även i förekommande fall versurvalet. De gammalkyrkliga introitus däremot placeras i gudstjänstordmusikdel.

ningens Ett par av de nya psaltarpsalmerna med församlings-

omkväde har spelats in på kassetten ”Nya psalmer, Verbum 1985. Härovan har talats om två huvudformer av psaltarsång, gammalkyrklig introitus och psaltarpsalmer med församlingsomkväde. Emellertid föreslår

kyrkohandbokskommittén även en tredje form av psaltarsâng.

Denna typ av psaltarpsalmer publiceras och motiveras utförligt i volym 6 av handbokskommitténs betänkande SOU vartill vi hänvisar. 1985:44, Här skall endast i korthet anföras att denna tredje form innebär att församlingen deltar även i sången av psaltarverserna, som i regel sjungs i växling mellan försångare/kör och församling. Psaltarverserna sjungs därvid till mycket enkla psalmodiformler, vars betoningar utmärks med accenttecken i texten. Denna art av psaltarsäng, som kräver en noggrann metrisk/rytmisk bearbetning av psaltartexten, är tills vidare ett experiment, delvis efter nyare utländska förebilder. Det återstår att se hur detta

146 Motivering

utfaller och vilka konsekvenserna kan bli för arbetet med i praktiken Psaltarens nyöversättning. är främst tillkommen för att förse de Denna tredje form av psaltarsång med ett ännu fylligare urval av psaltarpsalmer än s k bönegudstjänsterna De är emellertid även utförbara vad psalmboksförslaget erbjuder. på samma sätt som psaltarpsalmer med församlingsomkväde, och ingenting i deras stilistiska utformning hindrar att de också används i huvudgud-

stjänsten. Kyrkohandbokskommittén föreslår att även dessa psaltarpsal-

mer införs i psalmboken.

*åk*

Sedan Psaltaren definitivt lanserades som sångtext för församlingen i Psalmer och visor 82 har psaltarsången mötts av en ständigt stigande uppskattning. l 1983 års evangeliebok har man dragit konsekvenserna härav och endast två textläsningar ur Psaltaren med den utupptagit tryckliga motiveringen att psaltartexterna hellre borde sjungas än läsas i huvudgudstjänsten. En god del av förklaringen till denna framgång ligger naturligtvis i att vi i vårt land har fått fram så goda psaltartonsättningar, på samma gång kvalitativt högtstående och församlingsmässiga. Själär fö i vissa avseenden unik för Sverige. Men va tonsättningsmetoden sett förklaras väl denna märkliga renässans av att man just gedjupast nom sången får en särskilt levande kontakt med Psaltaren, denna urgamla och ändå så moderna sångbok; så full av den underbaraste poesi, den djupaste levnadsvisdom och innerligaste själatröst.

Kommentarer till för de allmänna

3.2 ordningarna

gudstjänsterna

3.2.1 Gudstjänsttyper

har i Sverige av ålder varit högmässan. Dess Söndagens huvudgudstjänst delar tillbaka till den gamla kyrkans första ordning går i sina äldsta den i Västerlandet i den århundraden. l sina huvuddrag förelåg färdig Under medeltiden genomgick den romerska mässan redan på 500-talet. beroende allt större dominans. flera förändringar, på mässofferlärans Reformationen betydde ett stort ingrepp i den gamla mässans ordning. den romerska återgivande av den Medan kyrkan ansåg att ett ordagrant för dess giltighet, menade Martin antagna mässan var en förutsättning Luther och de övriga reformatorerna, att gudstjänstens ordning i princip var fri. Den ordning var att föredra som bäst gav uttryck åt evangeliets Därför växte olika fram inom olika

budskap. gudstjänstordningar

kyrkor. Men därför kunde man även behålla den gamla ordevangeliska bara man rensade den från sådant som stred mot evangeliet. Det ningen första till ny mässordning, som Martin Luther utgav 1523, Forförslag Han hade

mula missae, anknöt nära till den gamla gudstjänstordningen.

främst kadock tagit bort de delar som var präglade av mässofferläran, nonbönerna och offertoriet samt vissa andra moment. Men han satte inte Luther inte någon liturgisk in något nytt i stället. På det sättet var Martin

Motivering

nyskapare. Senare utgav han en omarbetning av mässan på tyska, Deutsche Messe 1526. Här är förändringarna i förhållande till den gamla mässan större och uteslutningarna fler. När Olavus Petri gav ut den första gudstjänstordningen på svenska, Then Swenska Messan 1531, påminde den mycket om Luthers Formula missae. Den var en försiktig bearbetning av den gamla latinska mässan med vissa nyskapelser som den gemensamma syndabekännelsen med avlösning i gudstjänstens början och en nattvardsförmaning omedelbart före kommunionen. På detta sätt bevarades i svenskt gudstjänstliv kontinuiteten med den gamla latinska mässan. De följande kyrkohandböckerna byggde nämligen vidare på den första svenska mässan. Olika teologiska och kulturella strömningar präglade de följande århundradena och satte också sina spår i gudstjänstordningen. Vissa tider fick gudstjänstens kateketiska uppgift en så dominerande ställning, att den liturgiska karaktären trängdes undan. Men trots detta bevarades i stort sett den gamla strukturen. Det kom också tider av restauration, då man sökte sig tillbaka till gudstjänstens äldre struktur och mening. Både 1894 och 1942 års handböcker är att se som led i en sådan utveckling. Den ursprungliga mässan, liksom Then Swenska Messan, var en nattvardsgudstjänst. Att ha söndaglig mässa vållade inga problem så länge det inte krävdes andra kommunikanter än prästen. Men reformationen avvisade mässoffersläran och lade tyngdpunkten i nattvarden vid kommunionen. Därför kunde inte mässa hållas, om det inte fanns några kommunikanter. Detta visade sig ganska snart bli ett problem. Trots att man uppmanade till flitig nattvardsgång, fanns det inte varje söndag nattvardsgäster. Hur skulle man då göra? Predikan med sin liturgiska ram hade flyttats in i högmässan och den kunde inte inställas. Laurentius Petri ger i ett herdabrev 1564 följande svar: ”Och än tå Sacramentet icke kan warda bereedt, mä Presten likwel läsa eller siunga för folckena hwad man elliesj Messone pläghar alt intil predican, nemliga Introitum, Kyrie, thet man kalar Glorificationes, Collectam, Graduale och Epistel, Ewangelium, alt sammans på Swensko. Men strax effter predican och förmaningen ad preces, siunger man Litanien medh sijn Collecta, och sedhan Symbolum och ñnaliter secundam Collectam concludendo cum solenni Benedictione?” Laurentius Petri ger här ett fullständigt ritual för högmässa utan nattvardsgång genom att använda ordningen för mässan och endast lyfta ut den egentliga nattvardsavdelningen. Detta skulle så småningom bli lösningen, men vägen dit var längre än Laurentius Petri tänkt. Redan i KO l57l rekommenderas en enklare för huvudordning om nattvard gudstjänsten inte kan firas. Detta skedde säkerligen av omtanke om själva nattvardsgudstjänsten. Den skulle inte få undanträngas av en gudstjänst som liknade nattvardsgudstjänsten. Redan 1614 års handbok visar dock att man utvidgat den nattvardslösa gudstjänsten till att omfatta Te deum, nicenska trosbekännelsen, ”Dig Helge Ande bedja vi”, predikan, gradualpsalm och välsignelsen. Av upplysningar från annat håll framgår att man inte nöjde sig med vad handboken föreskrev. Johannes Matthiae bestämde för Strängnäs stift följande Citerat efter E Rodhe, moment vid den nattvardslösa huvudgudstjänsten: Syndabekännelsen Svenskt gudstjänstliv med inledande allokution, psalmen ”Den som vill en kristen heta” sid 178 f. (i

148 Motivering

stället för kyrie och gloria), kollektbön, epistel, trosbekännelse, predikstolspsalm, predikan, psalm efter predikan, evangeliekollektan, välsignelsen och avslutningspsalm. 1693 års kyrkohandbok går inte långt utöver 1614 års. Den tillägger blott kollektbön och epistel. Det är emellertid klart att utvecklingen gått längre än vad handboken föreskrev. Det blev snart brukligt, att man på de söndagar, då nattvard inte firades, följde mässritualet blott med den att man endast hade en textläsning från altaret och att man förändringen, uteslöt nattvardsavsnittet. När 1811 års handbok föreskrev denna ordden en ordning som redan var i bruk. I 1811 års handning, legaliserade fram till nattvardsavdelningen både när bok följs alltså samma ordning nattvard firas och när den inte firas och även avslutningen är densamma i bägge fallen. Under 1700-talet inträder också en förändring i språkbruket på det sättet att högmässa helt enkelt kommer att betyda söndagens huvudgudstjänst, oavsett om den omfattar nattvard eller icke. Det är också detta som präglar 1894 års handbok som har två olika alternativ för språkbruk högmässan: l. När Herrens nattvard hålles. 2. När Herrens nattvard inte hålles. 1942 års handbok följer denna_ utveckling och skiljer mellan högmässa med nattvard och högmässa utan nattvard. Huvudgudstjänsten i Svenska Kyrkan har alltså en enhetlig struktur oavsett om nattvard firas eller inte. Detta har i dagens läge många fördelar. Varje huvudgudstjänst har en liturgiskt rik utformning med rötter tillbaka i den gamla kyrkan. Dess struktur är gemensam med en stor del av världens Steget från den nattvardslösa gudstjänsten till nattkyrkor. vardsgudstjänsten är lättare att ta, när man redan är förtrogen med gång- Eftersom den nattvardslösa trots allt som en i ordningen. gudstjänsten sker ifråga om evangelisation fortfarande är den gudstjänst som samlar det största antalet deltagare, gör likheten i strukturen det lättare för människor att finna vägen till nattvarden. i dess bägge former med eller utan nattvard kommer alltså Högmässan 1974 och GO också i detta förslag liksom i Handbokskommitténs förslag 76 att vara den viktigaste allmänna gudstjänsten. Trots vad som ovan sagts om betydelseförskjutningen i ordet högmässa kan vi dock inte komma ifrån att benämningen högmässa med natt- Vi föreslår därför att högmässa med nattvard kallas vard är en tautologi. enbart Den nattvardslösa huvudgudstjänsten däremot kallar högmässa. vi högmässa utan nattvard. Den benämningen finner vi svara mot vad den är, en högmässoordning där nattvardsdelen borttagits. Det är alltså avsett att högmässa eller högmässa utan nattvard skall vara den normala ordningen för söndagens huvudgudstjänst. Bredvid dessa har under senare tid växt fram andra gudstjänstordningar som i vissa fall kunnat som huvudgudstjänst. Revisionsgruppen har fungera också behandlat dessa. Vidare har det kommit uppdrag till Revisionsgruppen att utarbeta förslag till vissa gudstjänster som också skulle kunna användas som huvudgudstjänsten Redan tidigt under försöksverksamheten uppkom tanken på en mera

Motivering 149

evangeliserande gudstjänst utan mässans ordinarie moment, men med en liknande ordning. Den fanns med i Handbokskommitténs förslag 1974 under namnet Sändagsgudstjänst och kom med i försöksordningen GO 76. Revisionsgruppen framlägger förslag också till en sådan gudstjänst. Söndagsmässa är en förkortad högmässa. Förslag härom framlades vid 1983 års kyrkomöte. Denna gudstjänst är tänkt att användas då präst genom dubbleringar har svårt att hinna med fullständig högmässa eller då det är så få gudstjänstdeltagare att det blir svårt att genomföra en fullständig högmässa. Redan i 1942 års handbok finns en särskild ordning för barngudstjänst, som mycket liknar högmässans ordning. I huvudsak är det bönerna som är mera anpassade efter barnen. Denna gudstjänstform har under de senaste decennierna blivit allt vanligare i synnerhet i städer och samhällen med nya bostadsområden och nya stadsdelskyrkor. Det har också skett en förändring i den församling som firar denna gudstjänst. Den har mer och mer övergått till att utgöras av hela familjen. Föräldrarna följer sina barn till kyrkan och för dem blir detta ofta de enda gudstjänstbesöken. Namnet har därför också ändrats till familjegudstjänst. Också andra ordningar än 1942 års har använts. Handbokskommittén framlade 1974 ett förslag som nästan oförändrat togs av kyrkomötet och som ingåri GO 76. Det hör till de ordningar som använts mest i försöksverksamheten. Familjegudsyänsten hör till de ordningar som Revisionsgruppen granskat. Eftersom familjegudstjänsten för många blivit den enda gudstjänsten började behovet av en familjegudstjänst med nattvard att växa fram. När det också blev tillåtet för barn att tillsammans med sina föräldrar fira nattvard ökades detta behov. Revisionsgruppen fick därför som ovan redovisats i uppdrag att utarbeta förslag till ordning för en sådan. Det föreligger nu under benämningen familjemässa. Utöver dessa gudstjänster föreslås också två huvudgudstjänster som vardera användes blott en gång per år, julotta som huvudgudstjänst och Iângfredagsgudsyänst. Firandet av dessa dagar är så speciella att en särskild form för dessa gudstjänster erfordras. Alla de nu nämnda gudstjänsterna har det gemensamt att de är huvudgudstjänster. Vi föreslår att församlingen själv i varje enskilt fall får avgöra vilken form av dessa huvudgudstjänster den vill använda, dock förutsättes att domkapitlen ges möjligheter att följa utvecklingen. Under vissa omständigheter kan även temamässa eller temagudstjänst fungera som huvudgudstjänst. Det ligger i sakens natur att det inte ges några ordningar för dessa. Poängen ärju att ordningen utformas från ett förjust den söndagen använt tema, men med utnyttjande av någon av de övriga gudstjänsternas struktur. Därför har blott anvisningar och kyrkorättslig reglering givits för dessa. Utöver dessa ordningar ingår också i vårt förslag en från huvudgudstjänsten fristående nattvardsgudstjänst. Först så sent som 1861 blev det möjligt att fira nattvard utan samband med högmässa. Denna möjlighet har under tidernas lopp blivit mer och mer utnyttjad. I de flesta större församlingar firas nattvard någon vardag i veckan. Enligt 1984 års statistik firades det nattvard 41 500 gånger i samband med högmässa mot 37 261 gånger utan sådant samband.

150 Motivering

l GO 76 finns två olika utformningar av nattvard utan samband med högmässa. Veckomässa och Skriftermålsmässa. I vår strävan att nedbringa alternativens antal har vi endast bibehállit Skriftermålsmässa, men gett den namnet Veckomässa. Genom vissa uteslutningar kan man nå samma effekt som åstadkoms genom GO 76:5 Veckomässa. Önskar man en utförligare ordning, kan man använda Söndagsmässa. GO 76 innehöll också förslag till en lekmannaledd huvudgudstjänst, sändagsbän, som skulle användas i de fall präst, som skulle kunna leda gudstjänsten, inte fanns tillgänglig. Det är svårt att kunna ge besked om denna överhuvudtaget använts. Den togs inte med i Religionssociologiska institutets undersökning och Revisionsgruppen har inte lyckats finna någon som använt den. Vi har dock inte velat stryka den även om vi har mycket liten tilltro till en upplåst predikan. I vissa trakter kan den kanske användas. Den kan också användas under veckan och kallas därför också veckobön. Kanske den där har större användning. Till den allmänna gudstjänsten har vi också hänfört Sjuka: nattvard;gângfastän den ibland inte är allmän. Denna ordning kan variera mycket beroende på de yttre omständigheterna. I Revisionsgruppens förslag finns alltså ordningar för följande guds- › tjänster:

Huvudgudstjänster

Med nattvard: Utan nattvard: Högmässa Högmässa utan nattvard Söndagsmässa Söndagsgudstjänst Familjemässa Familjegudstjänst Julotta Lângfredagsgudstjänst

Icke huvudgudstjänster

Veckomässa Temagudstjänst Temamässa Söndagsbön/Veckobön Sjukas nattvardsgång

Övriga allmänna gudstjänster, de s k bönegudstjänsterna, ligger kvar

inom Handbokskommitténs uppdrag och återfmnes i annan del av betänkandet.

Motivering 151 sou 1935:46

Kommentarer till de olika gudstjänstordningarna

3.2.2 Högmässan

Högmässans fyra huvudavdelningar har följande beteckningar:

INLEDNING

ORDET

MÅLTIDEN

AVSLUTNING

Inledning

ingången utgöres lämpligen av en kort ingångspsalm, som aktiverar församlingen och skapar gemenskap. Beredelsen. Före 1942 års gudstjänstordning föregicks högmässan för dem som skulle delta i nattvarden av ett skriftermål. Detta kunde hållas någon dag före söndagen eller på söndagens morgon. Så småningom förlades det nära före högmässan. Men först 1942 års handbok ger möjatt infoga skriftermålet i högmässan. Ganska snart blev detta en ligheten allmän emellertid ett problem. Till skriftermålet hörde regel. Då uppstod ett skriftetal. I 1917 års handbok sades, att det inte borde vara längre än en halvtimma. I 1942 års handbok står det att det skall vara kort och leda över i syndabekännelse. I samma gudstjänst får vi alltså två talmoment, vilket bl a gjort gudstjänsten lång. Skriftetalet skulle naturligtvis vara en förberedelse till syndabekännelsen och hjälpa gudstjänstdeltagarna att När skriftetalet på många håll övergått till att bli en pröva sig själva. predikan om nattvarden eller något ännu mera allmänt, kom det predikan nära. Vi fick två predikningar i samma gudstjänst. G0 76 sökte lösa med två talmoment genom att som alternativ till skriftetal problemet föreslå skrifteförmaning eller valda bibelord. Kyrkohandbokskommittén hade dessutom som alternativ endast en kort inledning till syndabekännelsen: Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen. Kom låt oss tillbedja och nedfalla, låt oss knäböja för Herren, vår skapare

Vi har sökt lösa problemet genom att som alternativ till skriftetalet föreslå två olika beredelseord som nära ansluter sig till bibliska texter. Även andra beredelseord kan utformas. De givna är närmast att se som förslag. Vår strävan har varit att låta avlösningen bli det viktigaste i skriftermålet och samtidigt låta skriftermålet syfta fram mot måltiden. Därför har vi gjort en del terminologiska förändringar. Vi har utbytt ordet skriftermål, som är ett ganska svårförståeligt ord, mot beredelsen och vi har kallat syndabekännelsen bön om förlåtelse. Med denna terminologiska ändring vi, att det skall bli möjligt att skapa en ljusare atmosfär i högmäs- SOU 1974:66, s 4 hoppas

152 Motivering sou 1985:46 _

sans inledning. Beredelseordens uppgift är att med tydliga bibelalluderingar lägga en grund av trygghet, på vilken vi sedan kan be Gud om förlåtelse för allt som skiljer oss från honom. Beredelseord A citerar först skapelseberättelsen i l Mos l. När Gud såg på allt som han hade gjort, kunde han konstatera, att det var mycket gott. Detta är utgångsläget. Vi är skapade av Gud och till hans avbild. Hans intention är att vi skall älska såsom han älskar. Detta är vår bestämmelse. När vi ser in i oss själva och iakttar världen runt omkring oss, märker vi att ondska och nöd både omger oss och uppfyller oss. För att inte då förtvivla och ge upp, är det viktigt att vi kommer ihåg, att vi har vårt ursprung i Gud. Guds skapelseplan med oss är den spegel, som vi skall se in i. Då ser vi vad vi behöver be honom om förlåtelse för. Beredelseord B skildrar först hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter på Skärtorsdagskvällen. Detta är en akt av obegriplig ödmjukhet och kärlek. Petrus blev den gången så häpen att han ville avvisa Jesus. Vi skall inte göra som Petrus försökte göra. Vi skall ta emot Jesus och ge honom frihet att tvätta oss, trösta oss och förbinda våra sår. I den andan ber vi sedan om förlåtelse. Beredelseord B har en egen bön om förlåtelse, som är formulerad i samklang med själva beredelseordet. Beredelseord A däremot kan följas av vilken som helst av de fyra bönerna om förlåtelse, som finns angivna. De två första känns igen från GO 76. Den tredje är en bearbetning av Psalt. 5l och den fjärde är en förkortning och modernisering av Olavus Petris syndabekännelse i 1942 års handbok. GO 76 innehöll också en bearbetning av Olavus Petris bön (Jag arma människa) men denna har inte Ökat användningen av denna syndabekännelse. Vi har därför gjort en ny bearbetning av den gamla ordalydelsen. Den motsvarar bättre vad de önskar, som är särskilt måna om reformationstidens ordval och tankegångar. De två alternativen för A vläsning är hämtade från GO 76 liksom de två alternativen för Tackbän efter avlösningen. Tackbönerna kan med stor fördel bedjas av hela församlingen eller av en i förväg vidtalad kyrkobesökare. Därför står P inom parentes. Det betyder; att prästen eller någon/ några gudstjänstdeltagare kan be denna bön. Över huvud taget är det viktigt, att så mycket som möjligt görs för att framhäva avlösningens betydelse i gudstjänsten. Om någon annan än prästen ber tackbönen, kanske det är lättare att uppfatta, att någonting hänt i avlösningen, att församlingen fått någonting, som det är värt att tacka för.

Intrøitus Herre, förbarma dig (K yrie)

Om man börjat gudstjänsten med ingångspsalm och har ett behov av att markera Kyrie som den egentliga högmässans början kan man efter Beredelsen sjunga en psaltarpsalm med omkväde eller gammalkyrklig introitus. Detta moment kan också ge möjlighet till begrundan av det som Gud gett i avlösningen och i så fall ytterligare förstärka det momentet. Till inledningen hör också Kyrie. l de flesta kyrkors liturgier är detta församlingens första bönerop. Hos oss kommer det alltså efter Beredel-

Motivering 153

sen. Det inleds med Trishagion (Helige Herre Gud, helige starke Gud . . .) Kyrie kan läsas eller sjungas trefaldigt eller sexfaldigt. Vi har alltså tagit bort möjligheten att sjunga det niofaldigt, eftersom denna möjlighet blivit så ytterst litet använd. Istället för det traditionella Kyriet kan kyrielitanian Herre, du blev vår broder sjungas eller läsas. Den föregås inte av trishagion.

Lovsângen (Gloria och Laudamus)

Det har berett Revisionsgruppen stora svårigheter att anpassa de liturgiska texterna till den nya

bibelöversättningen NT 81. svårigheterna har på

ett sätt kulminerat inför översättningen av änglahälsningen i Luk 2:14. I första hand måste den innehållsligt vara så utformad att den kan utlösa den stora lovsången (Laudamus). Den får alltså inte skapa själavårdsmässiga problem och väcka människors tvivel på Guds kärlek. I andra hand är det önskvärt att den passar till de befintliga gloriamelodierna. Ur bl a dessa synvinklar har Revisionsgruppen bedömt översättningen i NT 81 som helt omöjlig i liturgin. Vi har i stället stannat inför följande översättning: Ära å! Gud i höjden

och frid pâjorden

bland människor som han älskar Vi har alltså tonat ner den utpräglade utkorelsetanken i NT 81 och vår översättning har fått stöd från flera ledande exegeter i vårt land. I kap 3.1.2 Språkliga principer finns en utförlig redogörelse för gloriaöversättningens problematik och Revisionsgruppens lösningsförslag. Som första alternativ till stora Laudamus erbjuds exakt samma text som i GO 76. Även det andra alternativet är hämtat från GO 76. Det tredje alternativet utgörs av två verser i Olov Hartmans Te Deum. Alternativ fyra utgörs av Allena Gud i himmelrik. Denna psalmvers uppfyller knappast kraven på en Laudamustext, men eftersom den fortfarande används så mycket, har vi inte ansett oss kunna ta bort den. Det femte alternativet är en nyskriven treenighetspsalm av Britt G Hallqvist, nr 337 i Psalmkommitténs betänkande 1985:16. De tre korta verserna bildar en fmstämd lovsång till den heliga Treenigheten. Ord och melodi gör den särskilt lämplig under Fastan. De fem alternativen motiveras av det starka behov, som finns av att förnya lovsången i våra gudstjänster. När en text eller en melodi blir slentrianmässig, upphör lovsången att fungera. Ett moment, som förekommeri varje gudstjänst, måste därför kunna är ofta förnyas. Variation det bästa botemedlet mot den smygande slentrianen.

Ordet I 1942 års kyrkohandbok inleddes kollektbönen med den s k salutationen. Detta moment blev fakultativt i GO 76. Nu anser vi, att tiden är inne att helt ta bort denna hälsning mellan präst och församling. l den medeltida latinska mässan fanns det många salutationer, och de hade där en

154 Motivering

mycket viktig funktion. Människorna förstod inte gudstjänstspråket och kunde därför inte veta var någonstans i liturgin prästen befann sig. Vid momenten vände sig därför mot försambörjan av de viktigare prästen vobiscum. Dessa två ord var lätt igenkännbalingen med orden Dominus ra och hjälpte därför folket att veta hur långt prästen hunnit i liturgin. När vi nu firar mässan på svenska och dessutom strävar efter församlingens aktiva medverkan under hela gudstjänsten behövs inte längre några Om präst och församling skall sådana signaler till gudstjänstdeltagarna. hälsa varandra i liturgiska former, bör denna hälsning i så fall utbytas i början. Utifrån detta resonemang föreslår vi, att kollektbögudstjänstens nen inleds med att prästen säger ”Låt oss bedja. har två serier kollektböner. Den ena serien föl- 1983 års Evangeliebok mönstret för kollektbönerna, den andra jer ganska noga det traditionella är något friare. De båda serierna är likvärdiga och man väljer den bön, som stämmer bäst med karaktären på den gudstjänst, som man firar. När det gäller textläsningarna, är det önskvärt att olika personer läser dagens tre bibeltexter. Vi föreslår, att sång förekommer mellan den gamtexten och episteln, gärna en psaltarpsalm med omkvämaltestamentliga får dock inte svälla ut i omfattning, men en kort de. Detta sångmoment sång, som belyser den lästa textens innehåll är en hjälp för församlingen att få behållning av läsningen. Om sång inte förekommer på denna plats, I jämförelse med är det ännu viktigare att växling sker mellan textläsare. GO 76 är det värt att notera, att de föreslagna ingresserna till samtliga nu är fakultativa. Prästen har alltså frihet att introducera textläsningar läsningarna också på annat sätt. finns Även Efter epistel och evangelium församlingsacklamationer. men de har mycket snabbt fått en fast ställning i dessa är fakultativa, gudstjånstlivet. läses det helst från predikstol eller ambo. När evangeliet är predikotext I samband med eller efter läsningen kan sjungas evangeliemotett eller annan körsång med anknytning till evangeliet. Denna anvisning är viktig att observera. Om någonting skall sjungas här, skall det mycket nära ansluta sig till dagens evangelium. I samband med predikan kan naturligtvis också körsång förekomma, är samstämda så att predikans innehåll överensom präst och körledare Att läsa en text, få den förklarad och sedan stämmer med sångtextens. är en mycket god metodik för predikan. På så vis sjunga ut dess budskap blir också körerna både i gudstjänstens förberedelse och i engagerade förkunnelsen. Ett särskilt problem är förknippat med de helgdagar, som har s k karaktäristisk text. Det innebär att en eller i vissa fall två av helgdagens texter skall läsas varje årgång. Första årgången är då helt problemfri, 1983 års evangeliebok en men i andra och tredje årgångarna erbjuder att läsa också en särskild predikotext. Anledningen till detta är möjlighet att man vill undvika att prästerna predikar över karaktärstexten varje årgång. Om man läser den särskilda predikotexten, måste antingen den gammaltestamentliga texten eller episteln utgå. Eljest får man ju fyra Hur blir då strukturen på läsningarna? Om evangeliet är textläsningar. karaktärstext, får man följande två möjligheter

sou 1935 ;45 155

Motivering

a) Gammaltestamentlig text Psaltarpsalm eller körsång Evangelium (karaktärstext) Psalm Särskild predikotext (läst från ambo eller predikstol) b) Epistel Psaltarpsalm eller körsång Evangelium (karaktärstext) Psalm Särskild predikotext (läst från ambo eller predikstol)

Om episteln är karaktärstext, får man följande ordning:

Epistel (karaktärstext) Psaltarpsalm eller körsång Evangelium Psalm Särskild predikotext (läst från ambo eller predikstol)

l :a söndagen i Advent erbjuder särskilda svårigheter, eftersom både GT och evangeliet är karaktärstexter. Ordningen fört ex andra ârgången blir då följande:

Gammaltestamentlig läsning (karaktärstext) Psaltarpsalm eller körsång Evangelium (karaktärstext) Psalm Särskild predikotext (läst från ambo eller predikstol) På denna är alltså endast söndag episteln utbytbar. Det är viktigt, att prästen vid dessa tillfällen ger enkel och klar motivering till församlingen och förklarar varför den gammaltestamentliga texten eller episteln utgår. Det är också nödvändigt att man släpper tanken på altaret, som platsen för textläsningar. Detta är en mycket sen föreställning, som inte har någon som helst teologisk grund. Ordet skall i stället läsas så nära församlingen som möjligt. Evangeliet skall bäras ut till folket och läsas mitt i församlingen. En ambo i koret strax framför första bänkraden är därför en naturlig plats för textläsningarna liksom predikstolen. Detta gäller naturligtvis också vid vanliga söndagar utan särskild predikotext. Prästen går då till ambo eller predikstol under psalmen mellan epistel och evangelium, och när evangeliet är läst, börjar genast predikan. För att få ett bättre ”flyt” över gudstjänsten måste det omfattande ”predikstolsritualet” ersättas av en naturlig enkelhet. När bibelordet är läst, skall det förklaras och sedan skall församlingen få bekänna sin tro i trosbekännelsen. Denna inställning till strukturen kommer förmodligen också att få en positiv inverkan på predikans utformning. Gudstjänsten börjar ju inte, när prästen står på predikstolen. Predikan är en del i en helhet och kommer också bäst till sin rätt, när den får vara integrerad i liturgin. I motion 134 vid 1983 års kyrkomöte hemställdes om nyöversättning av trosbekännelserna på sådant sätt att dessa kunde samordnas med de nya gudstjänstordningarnas språkdräkt. Vi anser, att en bearbetning

156 Motivering

av trosbekännelserna är en fråga av en sådan läromässig dignitet att den inte kan avgöras av en revisionsgrupp. Därför återges trosbekännelserna i den gamla språkformen. Efter trosbekännelsen kan körsång förekomma. Därefter följer några nödvändiga meddelanden. Idealet är att dessa görs så korta som möjligt. Information om kommande gudstjänster och dylikt lämnas helst på en stencil vid utgången. Ett skriftligt månadsprogram, som delas ut vid varje fungerar ofta bättre än en lång muntlig information. Förbögudstjänst och de sörjande helst i nen för de nydöpta, lysningsparen integreras församlingens förbön. Detta namn, församlingens förbön, är mycket medvetet valt i stället för den gamla benämningen kyrkans allmänna förbön. Denna förbön skall nämligen vara lokalt förankrad och förbe- Allmänna böredd av människor i den gudstjänstñrande församlingen. mindre. Därför måste denna förbön vara akneformuleringar engagerar tuell och bönepunkterna konkreta. Erfarenheten visar också, att människor växer och mognar i sin tro, när de får ta ansvar för denna del av Om man vid något tillfälle finner det svårt att utforma en gudstjänsten. lokalt förankrad förbön, finns det i handboken inte mindre än sex olika modeller för församlingens förbön. De har alla sin egen profil och vi har med detta velat visa, att förbönen inte bara kan utan också bör varieras. är det förödan- Om prästen läser samma böneritual söndag efter söndag, de för församlingens böneliv. Bön och engagemang hör ihop. Bön utan mycket snart i ett meningslöst rabblande. Här är engagemang övergår slentrian verkligen mycket farlig för det andliga livet. En del av de föreslagna modellerna är konstruerade med regelbundet bön. återkommande församlingssvar, andra utgöres av en sammanhållen Vi menar, att båda formerna har sitt värde. Vi har i Svenska kyrkan under år betonat vikten av församlingens aktiva medverkan i ganska många bönerna. Församlingssvaren är ett uttryck för denna aktivitet, men böneaktivitet är inte enbart någonting yttre. Därför får inte kravet på yttre aktivitet drivas allt för ensidigt. Här finns också en risk för slentrian. En väl utformad och aktuell sammanhållen bön kan skapa ett mycket djupt inre engagemang och därför tror vi på värdet av att variera böneformerna. Detta gäller både i de fall då man använder någon av de utarbetade modellerna och när man gör egna böner i församlingen. Bön nr 4 är exempel på en sjungen förbön med täta inskott av församlingssvar. Melodin härstammar från den gamla Szt Josefslitanian. Förbön nr 6 har fått en varsam, språklig bearbetning. Melodin är dock oförändrad, eftersom vi tror, att den används mest för melodins skull. l 1942 års kyrkohandbok ingick i litanian också två partier ur mässans ordinarium, nämligen O Guds Lamm (Angus Dei) och Herre, förbarma dig (Kyrie). Dessa partier är nu utelämnade, eftersom det egentligen är en rest från den tid, då litanian var en självständig gudstjänst. När den nu skall fungera som sjungen förbön i högmässan, finns det ingen anledning att ha dem med. Församlingens förbön leds av präst eller lekman/lekmän. Det är värt att observera, att även litanian mycket väl kan ledas av lekman. Alla präster sjungerju inte så bra. Om man vill ha en sjungen förbön, är det då mycket bättre att en körmedlem eller kyrkomusikern är försångare. En annan sak, som måste observeras, är den strukturförändring, som vi

Motivering 157

föreslår i högmässan. Församlingens förbön kommer direkt efter trosbekännelsen och meddelanden. Om prästen leder förbönen, står han kvari predikstolen eller vid ambon. Att leda förbönen från predikstolen är ingen nyhet i svensk liturgitradition. Det har förekommit långa tider. Om en eller flera lekmän ansvarar för förbönen, står de vid ambon eller sitter i första kyrkbänken. Även där går det i regel mycket bra att använda en

mikrofon om det behövs. Efter förbönen följer så tillredelsepsalmen och

därmed är vi framme vid högmässans tredje del, nämligen

Mâltiden Denna del av högmässan inleds med tillredelsepsalmen. Under den kan kyrkvärdar och andra medhjälpare bära fram nattvardsgåvorna och ta upp kollekten. Prästen dukar och gör i ordning på altaret. Det är alltså mycket som skall ske under denna psalm. Den bör därför vara lång och framför allt väl vald. Detta bliri praktiken högmässans stora psalm. Den skall sammanfatta dagens förkunnelse, gärna innehålla ett offertoriemotiv och leda över till nattvardsmässans lovsång Sursum corda. Eftersom det är så mycket som händer under denna psalm är det ingen risk med många verser. Dessutom har det varit ett ganska långt ordmoment omedelbart före psalmen och det gör, att en lång psalm behövs på denna plats i gudstjänsten.

Lovsägelsens inledning (Sursum cordajhar fått en delvis ny utformning. De två textvarianterna i GO 76 har övergivits till förmån för en enda. Det betyder, att inledningen alltid sjungs på Tonus solemnis. Prefationerna däremot kan sjungas både på Tonus solemnis och Tonus ferialis. I inledningens sista rad har en språklig förändring gjorts. I GO 76 lyder raden: ”Allena han är värdig tack och lov. Nu är lydelsen: ”Allena han är värd vårt tack och lov.” Detta gör att prefationens första rad ”Ja sannerligen, du ensam är värd vårt lov” på ett naturligare sätt ansluter till inledningens slutrad. Inledningens och prefationens uppgift är ju att anslå tonen av eukaristi, tacksägelse och lovsång och det är Gud, som är föremål för vår lovprisning. Detta skall framhävas mycket tydligt. l GO 76 är prefationerna ologiskt uppbyggda. Enjämförelse med 1942 års kyrkohandbok visar problemet. Där är tankegången följande: Det är tillbörligt att vi tackar och lovar dig, helige Gud, genom Jesus Kristus, han som . . . (kyrkoårsanknuten text) Därför vill vi prisa ditt namn . . . GO 76 inför verbet ”vill” redan i prefationens inledning och får härmed följande dubblering: Dig vill vi prisa och välsigna genom Jesus Kristus, vår Herre, han som . . . (kyrkoårsanknuten text) Därför vill vi med dina trogna i alla tider . . . prisa ditt namn . . . Denna dubblering för inte tankegången vidare. Vår mänskliga viljeakt bör ju komma i prefationens avslutning, när den fått sin motivering i Guds välgärningar, som beskrivits i mellanledet. Ett annat problem kan exemplifieras med påskprefationen i GO 76,

Motivering

som för in vårt subjektiva tackande i det kyrkoårsanknutna mellanledet på följande sätt: ”Honom har du uppväckt från de döda och så fött oss på nytt till ett levande hopp. Vi tackar dig för att du i nattvarden låter oss få del av hans uppståndelses kraft.” Fortsättningen blir då egendomlig: Därför vill vi med dina trogna i alla tider... prisa ditt namn.” Innehållsmässigt syftar ”därför” på vår tacksägelse, men det är inte vår tacksägelse, som motiverar att vi vill prisa Guds namn. ”Därför” i prefationens avslutning måste alltid få syfta på någon av Guds välgärningar, som beskrivits i det mellanliggande stycket. Dessa och en del andra överväganden har gjort att prefationernas inledning nu är omkonstruerad, att mellanledet konsekvent beskriver någon eller några av Guds välgärningar och att avslutningen uttrycker vår ” vilja att prisa Guds namn, tillbe honom och sjunga Helig, helig. . . Fyra av de tretton prefationerna har fått egna slut. Det gäller prefationerna för Advent, Påsk, Midsommardagen och Allhelgonadagen. Dessa prefationers avslutningar hänger ihop med dagarnas firningsämnen och förstärker således kyrkoårsanknytningen. I jämförelse med GO 76 har följande kyrkoårstider fått egna prefationer:

Trettondedagstiden, Passionstiden, Midsommardagen och Allhelgona-

dagen. I förslaget finns dessutom särskilda prefationer för Konfirmation med mässa, Vigsel med mässa och Begravning med mässa. Prefationen leder över till Helig (Sanctus) som har samma språkliga form som i GO 76. När det gäller Nattvardsbönerna behöver clock en hel del förändringar kommenteras. Bakgrunden är följande: I det förslag, som 1968 års Kyrkohandbokskommitté lade fram till 1975 års kyrkomöte, SOU 1974:66, fanns sex olika nattvardsböner. Endast en av dem godkändes av kyrkomötet. Det blev nattvardsbön C i GO 76. Epiklesen omformulerades något och bönen fick dessutom ett alternativt slut, men eljest är den identisk med Kyrkohandbokskommitténs andra alternativ. Nattvardsbön A och B i GO 76 hämtades från två motioner till kyrkomötet 1975. Nattvardsbönerna A, B och C i GO 76 har följande gemensamma drag: a) De är nästan exakt lika långa b) De har exakt samma struktur c) De har en epikles, dvs en bön om Anden, över både nattvardsgästerna och elementen. Denna epikles är placerad före instiftelseorden d) De har en anamnes efter instiftelseorden I jämförelse med nattvardsbönen i 1942 års kyrkohandbok innebär detta ett kraftigt förstärkande av de allmänkyrkliga dragen i nattvardsmässan. 1942 års nattvardsbön var ett avgörande steg på vägen mot en restaurering av nattvardsliturgin efter två seklers utarmning. I och med GO 76 togs ytterligare några steg på restaureringsvägen. En studie av det s k Limadokumentet och de kriterier för en allmänkyrklig nattvardsbön,

Motivering 159

som där räknas upp, visar på den utveckling som sker inom världens kyrkor. Trots detta har det varit svårt för många grupperingar inom Svenska kyrkan att helt acceptera nattvardsbönerna A, B och C i GO 76. Kritiken kan sammanfattas i följande punkter: a) De är för lika varandra för att kunna upplevas som alternativ b) De är för långa c) De innehåller för mycket teologi d) De är för ”pratiga” e) Det behövs ingenting mer än instiftelseorden Under vårt arbete med nattvardsbönerna har vår inställning till dessa invändningar varit följande: a) Kritiken är berättigad. Om man skall ha alternativ, skall de vara olika varandra b) Det måste finnas någon eller några stora nattvardsböner, som i sig sammanfattar det viktigaste i en allmänkyrklig nattvardssyn, men alla bönerna behöver inte vara så omfattande c) En nattvardsbön skall innehålla klar och redig teologi i bönens form, men detta betyder inte, att den måste ha dogmatikens språk och formuleringar. Det måste vara möjligt att formulera klar och redig teologi i bönens form i en annan språkdräkt d) Att nattvardsbönerna i GO 76 är ”pratiga” är den vanligaste invändningen, men det har visat sig svårt att få någon, som velat innehållsbestämma ordet pratig.” Efter många samtal med människor, som kommit med denna invändning har vi kommit fram till följande: Bönerna beskriver vad Gud har gjort för vår frälsning genom Jesus Kristus och detta sker på ett mycket utförligt sätt framför allt i den s k anamnesen vars uppgift är att förankra vårt nattvardsñrande just i Guds frälsningsgärningar. När man upplever detta som ett uttryck för pratighet”, vittnar det om att man inte känner till bönens uppgift i liturgin. Nattvardsbönen är Kyrkans stora lovsång till Fadern, och denna lovsång kan och bör varieras i de olika bönerna. Det som hjärtat är fullt av, överflödar munnen av. I Fornkyrkan uttrycktes detta på följande sätt: Biskopen må bedja så länge han orkar.” Där var nattvardsbönen alltså inte formulerad utan biskopen kunde få improvisera. Att i lovprisningens form beskriva Guds gärningar i skapelsen och frälsningen är inte uttryck för pratighet. Han är faktiskt värd att vi gör det. e) En del kritiker går så långt, att de menar, att man inte behöver någonting annat än instiftelseorden. Detta motiveras med Luthers tal om instiftelseorden som förkunnelse till församlingen. Det är sant, att Luther rensade bort de s k kanonbönerna i den medeltida mässan, eftersom de belastade nattvardsñrandet med en massa utombibliska föreställningar om helgonen och påven, men detta kan inte betyda, att vi i vår tid måste begränsa eukaristin till detta minimum. Allmänkyrkliga nattvardsböner är en rikedom som vi med glädje bör ta emot för att nu använda en tankegång från det ovan citerade s k Limadokumentet. Om vi tar vår utgångspunkt i den nytestamentliga benämningen på nattvarden, dvs eukaristi =tacksägelse, måste det vara rätt

160 Motivering SOU I985:46

att omge instiftelseorden med en stor lovprisning till Gud för hela hans frälsningsverk, som vi i kommunionen får del av.

Kommentar till nattvardsbönerna A-E

Nattvardsbön A

Bönen börjar med att prisa Gud för hans helighet och hans stora makt. Därefter gäller lovprisningen Guds frälsningsverk i Jesus Kristus. Jesu gärning beskrivs med ord som inspirerats av Pauli stora Kristushymn i Fil 2:5- l l. Här möter vi den ödmjuke Jesus, den utblottade, men också den upphöjde. I sin person gestaltar han nattvardens två sidor, det mänskliga och enkla, vanligt bröd och vin, och samtidigt det gudomliga, undret, den sakramentala närvaron av Gud själv i det mänskliga, i brödet och vinet. Lovprisningen mynnar ut i en bön om att Gud skall ta emot, dvs acceptera oss, när vi nu i nattvarden får del i allt som Jesus har gjort för oss och blir förenade med honom. Efter fornkyrklig förebild har denna nattvardsbön epiklesen, dvs bönen om Anden, placerad efter instiftelseorden och acklamationen. Här är det en s k inklusiv epikles dvs vi ber om Anden över oss som frambär dessa gåvor och tar emot det himmelska bröd och den välsignelsens bägare, som är Kristi kropp och blod.” Bönen om Anden över nattvardsgästerna inkluderar också nattvardselementen. Bönens avslutning visar på nattvardens fortsättning i vardagen. Att ta emot Kristi kropp och blod innebär att formas av honom, att få hans blick för alla som lider nöd. Nattvarden har ofta varit ett splittringens tecken. Här ber vi att kyrkan skall bli ett enhetens tecken så att världen kan tro. l bönens sista mening öppnas det eskatologiska perspektivet. I väntan på den fulla föreningen med Gud i himmelen ber vi med hela hans kyrka Herrens bön. Denna nattvardsbön har alltså inte något församlingens Amen. Vi vet mycket väl, att detta ”Amen” anses vara mycket viktigt. Här skall församlingen instämma i prästens bön, men vi har ändå velat ge en möjlighet att gå direkt över till Herrens bön. Liturgihistoriskt hör inte Herrens bön till nattvardsbönen utan till Måltiden. Det är bl a därför som församlingens ”Amen” anses vara så viktigt. Men i praktiken fungerar det mycket dåligt. Prästen säger Amen” och sedan fortsätter han: ”Låt oss nu alla bedja så som vår Herre Jesus Kristus själv har lärt oss.” Detta tilltal till församlingen bryter böneriktningen. Nattvardsbönen är riktad till Fadern. Herrens bön är också riktad till Fadern. Är det inte då naturligt att hålla samman dessa två böner och låta församlingen förbli i bön utan att störas av en uppmaning ”Låt oss nu alla bedja . . . Det är ju förhoppningsvis det församlingen gör också i nattvardsbönen. Dessa pastoralt betingade överväganden har lett oss till att i två av Högmässans fem nattvardsböner ge en möjlighet att gå direkt över till Herrens bön. Att församlingen läser med i den bönen är väl nu så allmänt genomfört att inga praktiska problem kan uppstå.

l6l

Motivering

Nattvardsbön B Denna bön är identisk med nattvardsbön A i GO 76. Endast en mycket varsam anpassning till NT 81 har gjorts. I bönens senare del har också en viktig språklig förändring gjorts. I GO 76 står det: ”Se till det fullkomliga och eviga offer med vilket du i Kristus har försonat världen med dig själv”. Denna rad har väckt mycket opposition. Man har nämligen här försökt läsa in den romersk-katolska mässoffersläran. Detta har varit möjligt genom en medveten eller omedveten felläsning. Man har läst så här: “Se till detta fullkomliga och eviga offer.. . ”. Genom denna felläsning har alltså bönen inte längre handlat om Kristi offer utan om prästens offer på altaret. Nu står det inte så i GO 76, men det hjälper inte alltid att påpeka sådana saker. Vi har därför ändrat raden på följande sätt: ”Se till hans fullkomliga och eviga offer med vilket du har försonat världen med dig själv.” Nu går det inte att läsa fel. Bönen handlar alltså om Kristi offer. Denna bön inleds med en lovprisning för Guds frälsningsverk i Jesus Kristus. Bönen om Anden ligger här före instiftelseorden enligt medeltida ordning. Den gäller både nattvardsgästerna och elementen. Efter instiftelseord och acklamation följer den s k anamnesen. Med den förankras nattvarden i en rad olika fakta i Jesu liv. Här nämns Jesu lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Nattvardens karaktär av en måltid på gränsen mellan jordelivet och evigheten kommer tydligt fram liksom den förut nämnda hänvisningen till Kristi offer. Tanken på kyrkans enhet finns också uttryckt i denna bön. Vi ber att vi genom den helige Ande skall förenas till en enda kropp och fullkomnas till ett levande offer i Kristus. Bönen avslutas med en stor doxologi, som återfinns i många kyrkors nattvardsböner. Denna bön har en stark ekumenisk ställning och har blivit mycket uppmärksammad utomlands. Samtidigt, vet vi, att denna bön utgjort ett allvarligt hinder för flera grupperingar inom Svenska kyrkan och försvårat deras övergång till GO 76. De säger sig vara främmande för den teologi som bönen är genomvävd av. Andra grupperingar uppskattar däremot bönen oerhört mycket. Tack vare den ovan kommenterade språkliga förändringen hoppas vi, att en del av svårigheterna skall vara undanröjda.

Nattvardsbön C Detta är den nattvardsbön, som mest anknyter till bönen i 1942 års handbok. Tankegångarna i den del av bönen, som föregår instiftelseorden, känns igen från denna handbok. Skapelsetanken förs dock in i rad två och på så vis blir bönen en något mer komplett nattvardsbön. Bönen om Anden har här som motiv att nattvardsgästerna skall vara beredda att ta emot Kristus i hans heliga nattvard. Bönen efter instiftelseorden och den fakultativa acklamationen tar upp endast två motiv. Vi ber om de välsignade frukterna av Jesu lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Här möter oss alltså den traditionella anamnesens innehåll, men den språkliga formen är något annorlunda. Vidare ber vi, att Kristus skall förbli i oss och vi i honom. Till detta

i 162 Motivering

fogas så en antydan om nattvardens eskatologiska dimension. I stället för doxologi finns också här en direkt övergång till Herrens bön.

Nattvardsbön D Detta är en bön, som i sin inledning starkt påminner om den judiska måltidsbön, som Jesus helt säkert använde. Här är lovprisningen till Skaparen starkt accentuerad. Han är Herre över rymd och tid och alltings

ursprung och mål. Men i sin storhet och härlighet är han inte långt borta

från oss människor. Han kallar oss till sina medarbetare. Denna oerhörda tanke utlöser lovprisningen på nytt. ”Välsignad är du. I fortsättningen gäller lovprisningen Jesus Kristus. Några drag i hans gärning fokuseras. Han kom för att tjäna. Han är livgivaren. Han förkunnar frihet för de fångna och ger sitt rike till dem som tar emot det. Här berörs en själavårdsmässigt viktig tanke. Guds givande är generöst, men han tvingar inte på oss någonting. Vi måste själva ta emot vad han ger för att det skall bli vårt. Inkarnationens radikalitet beskrivs med orden ”Han levde vårt liv och dog vår död. Han var alltså inte någon skenfigur utan människa som vi. Samtidigt uttrycks hans gudomliga natur lika tydligt och klart. Vi vet att han i sin härlighet hos dig alltid ber för oss och att han kommer åter för att döma levande och döda den dag du har bestämt. Denna bön har epiklesen efter instiftelseorden och acklamationen. Här är det en bön om att Gud skall sända sin Ande över oss och dessa våra gåvor, men vi ber också, att vi, när vi tar emot Kristi kropp och blod, skall bli människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Detta är inte moralism. Till skillnad från moralismen har den kristna etiken alltid sin grund i Kristi person och gärning. När vi tar emot Kristus i nattvarden, är det ju naturligt att vi, med honom i oss, skall längta efter det som han vill, nämligen rättfärdighet. Nattvardens sociala dimension kommer också fram i bönen om fred, inte någon ytlig fred utan den djupa fred, som skapas genom Jesu Kristi kraft. Som den nya människan är hanju här i vår mitt. I honom har vi vår framtid och vårt hopp. Bönen börjar alltså med en lovprisning av Fadern och slutar med en lovprisning av Sonen. Därför har denna bön också en avslutande doxologi som öppnar perspektivet mot evigheten. Nattvarden är ju alltid en gränsmåltid. Evigheten är nära.

Nattvardsbön E Den inledande delen av denna bön är identisk med inledningen av nattvardsbön C i GO 76. Den är en tacksägelse till Gud för hans omsorg om allt levande. Bönen om Anden berör både nattvardsgästerna och gåvorna och den är placerad före instiftelseorden. Efter acklamationen följer en bön, som bryter nattvardsbönens vanliga struktur. Den är alltid riktad till Fadern, men denna bön är riktad till Jesus och är en lovprisning till honom för hans offer för våra synders skull. Nattvardens gemenskapskaraktär är också starkt betonad, en gemenskap som sträcker sig in i evighe-

Motivering 163

ten. 1 bibliska termer ber vi också, att vår kropp och själ skall bli ett levande och heligt offer som behagar Gud. Även i denna bön är nattvardens konsekvenser i vardagen ett viktigt tema liksom kommunionens samband med vår uppståndelse. Denna nattvardsbön är ett resultat av ett tidigt samarbete mellan Revisionsgruppen och Svenska Missionsförbundets handbokskommitté. Hela denna bön finns i Missionsförbundets handbok, som redan är utgiven. Motiveringen för denna gemensamma nattvardsbön är följande: 1. Det måste betraktas som en stor ekumenisk händelse om två samfund i Sverige kan enas om en gemensam nattvardsbön och alltså be med samma 0rd vid nattvardsfirandet 2. Det finns på ett flertal platser s k samarbetskyrkor mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionsförbundet. För dessa kyrkor skulle en gemensam nattvardsbön vara av mycket stort värde. Inom Revisionsgruppen är vi mycket medvetna om att bönen efter acklamationen mycket kraftigt avviker från nattvardsbönens klassiska struktur. Detta kommer säkert att skapa svårigheter vid bönens användning i Svenska kyrkan samtidigt som den blir mer användbar i samarbetskyrkorna. Vi har därför gett bönen ett alternativt slut som är identiskt med det alternativa slutet på nattvardsbön C i GO 76. Med detta slut blir det en mycket kort nattvardsbön och en sådan har efterlysts från många häll. Gemensamt för alla nattvardsböner är instiftelseorden och acklamationen. 1 de förstnämnda har en anpassning gjorts till NT 81. Redan vid kyrkomötet 1975 fanns ett förslag om att ersätta ”lekamen” med ”kropp”. Då tvekade många med den motiveringen att ”kropp” skulle vara allt för konkret. Nu har vi NT 81 som använder ”kropp och egentligen är detju mycket viktigt med konkretionen. Nattvarden ligger på inkarnationens linje och inkarnationen är någonting mycket konkret. 1 acklamationen har en ändring gjorts i jämförelse med lydelsen i GO 76. Pronominet ”hans har ersatts av ”din”. Detta är ju en församlingsacklamation. 1-lär uttrycker församlingen sin upplevelse av Kristi verkliga närvaro i brödet och vinet och då är det naturligare att tilltala den närvarande än att tala om honom i tredje person som om han inte var där. Erfarenheten visar, att det inte är någon svårighet för en församling att ändra på acklamationens lydelse. Det känns helt naturligt efter ett par gånger.

Herrens bön Det kan tyckas vara en enkel sak att i en handbok skriva ut texten till Herrens bön, men i verkligheten har det visat sig vara mycket svårt. Den översättning, som NT 81 ger, har nämligen blivit utsatt för mycket hård kritik, som framför allt gällt följande två rader: l. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer 2. Och utsätt oss inte för prövning Med hänvisning till texten om mannat i öknen (2 Mos 16:19-21) har brödbönen beskyllts för att vara en bön i otro. När israeliterna samlade

164 Motivering

mer manna än de behövde för dagen, växte det maskar i det, och det blev illaluktande. Därför får vi inte be om bröd för dagen som kommer, menar kritikerna. Andra har en helt annan inställning. De menar, att den nya utformningen av brödbönen är genialisk. De resonerar så här: Den gamla formuleringen Vårt dagliga bröd giv oss i dag är egentligen en tautologi. ”Dagliga bröd” och i dag” säger samma sak. Bönen blir meningsfull först i NT 81 :s version. Dessutom öppnar NT 81 för en eskatologisk och en sakramental tolkning. Brödet, som vi ber om att få av Gud i dag är livsbrödet förjordevandringen men också färdkosten på vägen mot himmelen. Dagen som kommer får då dubbelbetydelsen ”morgondagen” och ”uppståndelsedagen”. De två översättningarna av brödbönen hänger samman med att ett enda litet ord i den grekiska texten är mycket svårt att innehållsbestämma. Det är ordet ”epiousion. Detta 0rd finns endast på detta ställe och vi har därför inte någon möjlighet att se vad ordet betyder på andra ställen i den grekiska litteraturen. Det råder alltså en viss osäkerhet om tidsaspekten i detta ord. Kritiken mot den andra raden gäller ordet ”prövning”. Man säger att ”prövning” inte är ett religiöst ord av samma dignitet som ”frestelse”. Dessutom menar man att prövning kan vara något positivt för en människas andliga växt och mognad. Man säger, att Gud kan pröva en människa men inte fresta henne. Utöver dessa innehållsmässiga invändningar kan också nämnas att många saknar konjunktiverna i den gamla översättningen. De menar att språkets rytm blir sämre, när det lilla ordet ”låt” inleder tre rader efter varandra. Denna redogörelse gör inte anspråk på att vara fullständig, men den säger ändå en del om de problem som vi haft med texten till Herrens bön. Även här har vi bett det förut nämnda Utskottet för Tro och Vittnesbörd om hjälp. Därifrån har vi fått en modifierad form av NT 81-texten, men eftersom denna variant inte på något sätt hunnit bli ekumeniskt förankrad, har vi valt att i handboken ställa NT 81 bredvid den gamla översättningen. Det är naturligtvis en kompromiss, men denna kompromiss klipper inte av debatten om översättningen. Den öppnar också en möjlighet för församlingar i olika andliga miljöer att gå olika vägar. Efter några år vet vi förhoppningsvis om det gamla vinet verkligen var bättre än det nya. Det nya är då heller inte längre så nytt, vilket kan ha en stor betydelse.

Brödsbrytelsen var ett nytt moment i GO 76, men det har mottagits mycket positivt. Därför är det inte längre fakultativt utan obligatoriskt. I enlighet med utbildad praxis har momentet delats upp så att prästen säger den inledande raden, varefter församlingen fortsätter ”Så är vi, fastän många, en enda kropp . . . ”.

Fridshälsningen (Pax) och 0 Guds Lamm (Agnus Dei) har samma utformning som i GO 76. Möjligheten att utväxla fridshälsning kvarstår också. Däremot anges ingen musik till Pax. Motiveringen är följande: Om fridshälsningen utväxlas, är det inte lämpligt att prästen sjunger Pax. Då skall

Motivering

orden sägas och beledsagas av en handling. Prästen kanske går till de närmaste medarbetarna och tillönskar dem Herrens frid samtidigt som gudstjänstdeltagarna utbyter fridshälsningen i bänkarna. Ett annat skäl är önskemålet att få sjunga Agnus Dei under kommunionen. Då är det heller inte lämpligt att prästen sjunger Pax.

Måltider: kan inledas med att prästen säger: ”Kom, nu är allt tillrett.” I GO 76 fanns formuleringen: Kom, nu är allt redo. Detta alluderar på Luk 14:17 som i den gamla översättningen lydde: ”Kommen, ty nu är allt redo.” NT 81 översätter: Välkomna, allt är färdigt.” Det finns ingen anledning att behålla redo, men vi har prövat ”tillrett” i stället för ”färdigt”. Det anknyter till ”Tillredelsen”. Denna är nu klar och då passar det ganska bra med uttrycket Kom, nu är allt tillrett.” Själva måltiden kan äga rum antingen med slutna eller med duklag obruten kommunion. Detta senare uttryck har valts i stället för uttrycket obrutet duklag i GO 76. Det som händer vid detta sätt att fira måltiden är ju att kommunionen fortgår utan avbrott tills alla nattvardsgästerna fått del av Kristi kropp och blod. När man använder kommunion sig av obruten är det viktigt att observera anvisningstexten. Efter utdelandet skall prästen göra i ordning på altaret och först därefter kommer dimissionsorden och uppmaningen ”Låt oss bedja, varefter tackbönen efter måltiden beds. Detta ger ett mycket bättre flyt åt denna del av gudstjänsten. De moment, som hör ihop, kommer att följa på varandra. Om man sjunger under kommunionen, är det bra om sången kan fortsätta under det att prästen gör i ordning på altaret. För många präster är det svårt att göra detta moment vackert och andaktsfyllt. Därför är det bra om sången kan hjälpa församlingen att leva kvar i eukaristins glädje så att tackbönens ord motsvarar vad människorna i kyrkan upplever. De s k dimissionsorden har fått en ändrad lydelse. En jämförelse mellan våra nu gällande handböcker kan ge en bakgrund till ändringen. I handboken 1942 heter det: ”Herren Jesus Kristus, vilkens lekamen och blod l haven undfått, bevare eder till evigt liv. Amen. Gån i Herrens frid.” GO 76 gjorde en förenkling. Orden fick då följande lydelse: Vi har tagit emot Kristi kropp och blod. Han bevare oss till evigt liv. Amen. Rent språkligt är denna lydelse inte bra. Första meningen talar om Kristi kropp och blod och sedan börjar den andra meningen med subjektet ”han”. Med den långa formuleringen i 1942 års handbok blev meningen helt klar, men i GO 76 är inte syftningen klar. Många präster har känt denna språkliga oklarhet och vi hari Revisionsgruppen beslutat föreslå följande formulering: Vi har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv.” Med tanke på de 0rd, som sägs vid utdelandet menar vi, att det måste vara helt klart, att denna formulering är ett uttryck för Svenska kyrkans tro på realpresensen, dvs Kristi verkliga närvaro i nattvarden. Om vi tror, att vi tar emot Kristi kropp och blod, då måste vi också kunna säga, att vi tar emot Herren Jesus Kristus. Når vi talar om nattvarden säger vi ofta, att Kristus ger sig själv till oss i bröd och vin. Ur mottagarsynpunkt måste då det kunna uttryckas med att vi tar emot Herren Jesus Kristus.

166 Motivering

Bön efter måltiden

Av de 10 bönerna i GO 76 finns fyra kvar i det framlagda förslaget, som omfattar 14 böner. Tio böner är alltså nyskrivna. En genomgående tendens i de nyskrivna bönerna är att kyrkoårsanknytningen blivit förstärkt. Tacksägelseämnet varieras alltså efter kyrkoårstiden. En del viktiga tider saknade särskilda böner efter måltiden i GO 76. Därför har i i kyrkoåret förslaget följande kyrkoårstider fått egna böner: Trettondedagstiden, Fastan (särskilt Passionstiden), Pingst, vid kyrkoårets slut. I församlingar, där man firar nattvard ofta, är det en rikedom att kunna variera tackbönerna efter måltiden och i församlingar, där man mera sällan firar nattvard, behöver man ju inte utnyttja alla möjligheterna.

AVSLUTNING

Högmässan avslutas med Tacka och lova Herren (Benedicamus) Välsignelsen och en Slutpsalm. Det alternativa slutet i GO 76 med en lovpsalm i stället för Benedicamus har kommit till så liten användning att vi inte har tyckt det vara motiverat att låta det stå kvar, även om de få församlingar, som använt det, varit mycket glada åt denna möjlighet att variera högmässans avslutning. Sändningsorden är fakultativa och placerade efter postludiet. Eftersom och lyssnar på postludiet, är det församlingen gärna sitter kvar i kyrkan bättre att uttala sändningsorden efter postludiet, så att församlingen verkligen kan göra det prästen säger, dvs gå i frid och tjäna Herren med Om procession postludiet, uttalas dock sändglädje. äger rum under ningsorden efter slutpsalmen.

HÖGMÄSSANS MUSIK

Musiken till högmässan bygger till största delen på mässmusiken i Gudstjänstordning 76. Angående serieindelningen se under rubriken ”Högmässans musik” i Allmänna principer s 137. Följande revideringar och tillägg föreslås: Ijul-, påsk- och allmänna serierna har kyrielitanian Herre, du blev vår broder kompletterats med en tonsättning av Egil Hovland. Den nya textversionen av Gloria har föranlett en ny textunderläggning till befintliga gloriamelodier. En enklare melodi från Mässbok 42 har kombinerats med vissa alternativ i momentet Lovsången. Lovsången Vi prisar dig, det s k ”lilla laudamus”, presenteras i två melodiversioner dels i den från GO 76, dels i en reviderad form från 1942 års mässbok. Även ”stora laudamus” har fåttt en ny alternativ medoli. Lovsångsmomentet har kompletterats med två psalmer, Gud, vår Gud, vi lovar dig, psalm 1:l,4 i Psalmkommitténs betänkande SOU 1985: 16, samt psalm 337 i samma betänkande: Vår Gud, till dig du skapat oss. Psalm 269:4 i 1937 års psalmbok har utgått som lovsångsalternativ. Salutationen har utgått. . Den sjungna förbönen Helige Herre Gud har reviderats textligt och

SOU I985:46 Motivering 167

fått en struktur med tätare inskott av församlingssvar; dessutom kan de mellanliggande partierna sjungas av präst eller annan försångare. Förbönen ”Evige, allsmäktige Gud föreligger nu endast i den kortare formen, varsamt språkligt reviderad och textunderlagd c-mollmelodin från 1897. Handbokens anvisning om fri formulerad förbön innefattar även annan sjungen förbön. Fasteseriens båda melodier till Helig i GO 76 har utgått. Melodiformer från mässbok 42 för både Helig och O Guds Lamm föreligger nu tillsammans med bearbetningar av dessa melodiers kyrkotonala originalformer som alternativ. Musiken till Herrens frid (Pax) har utgått. Lovsägelsens inledning (Sursum corda) har fått en textversion och sjungs alltid på tonus solemnis, den s k gamla prefationstonen. I fråga om själva prefationerna ges däremot fortfarande två musikalternativ, tonus ferialis och tonus solemnis, vilka båda används i stor utsträckning.

3.2.3 Söndagsmässa

Den gudstjänstordning, som fått namnet Söndagsmåssa, är resultatet av ett kyrkomötesbeslut 1983. l en motion (1983/61) hade Yngve Levenskog begärt, att en förkortning av den fullständiga högmässan skulle göras med tanke på de präster och kyrkomusiker, som har två och ibland tre högmässor per söndag. Då kan ibland tidsbrist uppstå. Med anledning av denna motion uppdrog kyrkomötet åt 1982 års Revisionsgrupp att utarbeta en ordning för förkortad högmässa. Det kan även finnas ett annat motiv för en kortare ordning. Vid vissa tillfällen kan det vara mycket få gudstjänstdeltagare. Att då genomföra en fullständig högmässa kan vara svårt. Från början användes arbetsnamnet Mässa, men vid en fortbildningskurs för präster och kyrkomusiker framkom namnförslaget Söndagsmässa för att markera att ordningen är tänkt som söndagens huvudgudstjänst i de fall då en präst betjänar två eller flera församlingar samma dag. Det är alltid svårt att förkorta en högmässa. Om den skall bli kortare, måste man ju ta bort nâgra moment, och då finns det alltid några människor, som tycker att just dessa moment måste vara med. Vi har i alla fall bestämt oss för att göra radikala förkortningar i början i stället för att plocka något moment här och där. Det betyder att söndagsgudstjänsten får följande huvudavdelningar: Ordet

Måltiden

Avslutningen Efter ingångspsalm eller psaltarpsalm med församlingsomkväde hälsar prästen församlingen med den apostoliska välgångsönskan ”Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus”. Därefter fortsätter prästen med några ord, som är en kraftig bearbetning av Olavus Petri välkända inledningsord: ”Käre vänner”. Här funge-

168 Motivering

rar de som något av en programförklaring. De säger varför vi är här. Sedan följer en av dagens kollektböner, varefter en av dagens texter läses, som sedan förklaras i predikan. Med denna korta inledning av gudstjänsten kommer vi alltså mycket snabbt fram till predikan. Detta torde prästen behöva tänka igenom i sin förberedelse. Människorna har inte varit många minuter i kyrkan, när predikan börjar. Därför är det särskilt viktigt, att prästen försöker hjälpa dem till koncentration och samling. En s k ”predikstolsliturgi” med läsning av psalmverser och böner är aldrig bra, men här är den särskilt felplacerad. Den lästa texten skall förklaras så snart som möjligt och det skall ske på ett engagerande och engagerat sätt. Efter Trosbekännelse, ev Meddelanden och Psalm följer Bön om förlåtelse med Avlösning och Tackbön. Här finns två alternativ för Bön om förlåtelse, men andra alternativ enligt ordningen för Högmässa kan också användas.

MÅLTIDEN I nattvardsmässan har inga obligatoriska förkortningar gjorts. När omständigheterna så kräver kan dock Lovsägelsen med Helig uteslutas. Det betyder, att Sursum corda, Prefationen och Sanctus kan utelämnas. De omständigheter, som åsyftas, kan vara de fall, då så få människor är närvarande, att det blir mycket svårt att klara de sjungna partierna. Andra omständigheter kan naturligtvis också tänkas. Meningen med denna förkortningsmöjlighet är att man skall kunna anpassa gudstjänsten till verkligheten. En gudstjänst skall göras meningsfull för de människor, som är närvarande. Att till varje pris ha med moment, som inte kan utföras, skapar inte en upplevelse av delaktighet. Därför är det så viktigt med ett sunt omdöme och ett pastoralt handlag, när en gudstjänst planeras och genomförs. Söndagsmässan har en egen nattvardsbön, där församlingens förbön är infogad. Tankegången bakom detta arrangemang är följande: Nattvarden ligger på inkarnationens linje. I en värld av nöd och elände blev Gud människa i Jesus Kristus. Gemenskapen med honom i nattvarden firas inte i ett fromt ghetto långt borta från nöden i den värld som Gud alltjämt älskar. Därför kommer församlingens bön för och engagemang i världens nöd mycket naturligt till uttryck just i nattvardsbönen. Här anges endast en rad bönepunkter, som alltså måste tänkas igenom i förväg. Frihet finns naturligtvis att be också för andra aktuella böneämnen. Själva nattvardsbönen inleds med lovprisning av Gud för hans makt och godhet, för skapelsens skönhet och för hans omsorg om oss. Sedan berörs inkarnationen och Kristi gärning. Bönen om Anden har här en något annorlunda utformning än vanligt: ”Kom till oss med din Ande, som helgar dessa våra gåvor av bröd och vin, så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod”. I anamnesen efter acklamationen koncentreras uppmärksamheten framför allt på Kristi seger och hans delaktighet i Guds makt och härlighet. På detta sätt blir det en naturlig övergång till församlingens förbön, som ju beds i förtröstan på Kristi seger.

Motivering

l nattvardsbönens avslutning kommer den eskatologiska dimensionen mycket tydligt fram. Kristi seger över fördärvsmakterna kommer att en gång innebära, att också skapelsen befriasfrån lidande och förnedring till glädje och fulländning. Denna tanke utlöser så till sist en doxologi. För den som tycker att det är svårt att foga in församlingens förbön i nattvardsbönen finns möjligheten att använda någon av nattvardsbönerna enligt ordningen för Högmässan. I så fall ber man församlingens förbön omedelbart före Tillredelsen. För kommentarer till övriga moment under huvudavdelningarna Måltiden och Avslutningen hänvisas till kommentarerna för Högmässan.

Familjemässa

Familjemässan är en gudstjänstform, som inte tidigare har funnits i svensk liturgitradition. Behovet har aktualiserats bl a av att familjekommunion numera är tillåten, och att familjegudstjänsten för många vuxna är den enda gudstjänsten. I många församlingar har man försökt finna sin egen väg. Med anledning av en stiftsmotion från Strängnäs stift (1982:87) med Ingrid Johansson som första namn beslöt kyrkomötet 1982 att en särskild ordning för familjemässa skulle utarbetas i samband med det pågående handboksarbetet. De önskemål, som framförts till 1982 års Revisionsgrupp under arbetet med familjemässan, kan sägas vara diametralt motsatta.

l) Familjemässan skall vara så lik högmässan som möjligt för att underlätta familjernas inlemmande i den vanliga gudstjänstgemenskapen. Det räcker med att predikan anpassas till barnfamiljernas situation. 2) Familjemässan skall vara en mässa för barnen och deras föräldrar och anknyta till familjegudstjänsten så mycket som möjligt. Denna gudstjänst i GO 76 har ju bevisligen ett språk och en musik, som passar unga familjer. När det gäller inlemmandet i den vanliga gudstjänstgemenskapen får detta ske genom att högmässorna görs på ett sådant sätt att unga familjer med barn kan känna sig hemma där också, när de väl fått hjälp att börja fira gudstjänst genom familjemässan och familjegudstjänsten. Båda dessa önskemål har uttryckts med emfas. Vi har försökt att i någon mån tillgodose båda utan att renodla någondera. Den föreslagna ordningen har följande huvudavdelningar: INLEDNINGEN ORDET MÅLTIDEN AVSLUTNINGEN De två första anknyter till Familjegudstjänsten och de två sista till Högmässan. Detta är inte en kompromiss för kompromissens egen skull. Vi är övertygade om att det är pastoralt klokt att göra på detta sätt. Eftersom det är en helt nyskriven ordning kommer kommentarerna att bli ganska utförliga.

170 Motivering

Inledningsord

Här har vi försökt att komma nära barnens uttryckssätt och erfarenhetsvärld Vi är här Så här uttrycker barnen sig. Får jag va för att vara med Gud med dej?” Gud är här. Då är det fmt att och få liv av honom. få vara med honom. Han är nära Barn behöver konkretion. Luften syns inte som luften vi andas men vi andas in den och den ger oss liv. Han omsluter oss Att vara omsluten av kärleksfulla armar med godhet. är en skön upplevelse. Vi vill glädja honom Den som man tycker om vill man göra glad. och sjunga: Det är naturligt för ett barn. Genom denna inledning blir övergången helt naturlig till

Lo vsângen

Måne och sol . . I denna lovsång har inte någon ändring gjorts ijämförelse med GO 76. kvarstår också att välja någon annan lovsång. I en del di- Möjligheten striktskyrkor har man familjegudstjänst praktiskt taget varje söndag och då kan det vara bra med denna variationsmöjlighet. Observeras bör dock att Gloria inte inleder Lovsången. Det finns inte någon bra gloriamelodi, som passar till Måne och sol och därför har man i regel uteslutit Gloria. Med den inledning, som nu erbjuds, behövs inte heller Gloria som upptakt till Lovsången.

T extläsning och predikan

Här har en ändring gjorts i anvisningstexten. l GO 76 stod det: ”Predikan utgörs av doppredikan när dop förrättas.” Denna anvisning har visat sig vara föga lämplig. Det är mycket vanligt att man har dop i familjegudsoch då kan det inte vara rimligt, att man alltid skall ha en tjänsten doppredikan. Anvisningen har därför fått följande lydelse: ”Predikan kan ha dopanknytning när dop förekommer.”

-

Bön om förlåtelse Avläsning

Den Bön om förlåtelse, som skrivits för denna gudstjänst, är ett försök att formulera en bibliskt förankrad bön, som samtidigt ger barnen en reell Erfarenhet visar, att de syndabekännelser, som identifikationsmöjlighet. som katalogartade av vi i regel använder, oftast upplevs uppräkningar våra misslyckanden och att det är svårt att just därför känna igen sig själv i formuleringarna. Tankegången i detta förslag är följande: och kärlek till Gud. Detta är Först lägger vi en grund av förtroende för vår trygghet och en hjälp till ärlighet. Vi vänder oss till dig, viktigt vår Gud, för att du är så god mot oss och alltid gör gott.” Gud är den stora förebilden, som Sedan belyser vi vår egen situation. vi vill likna. ”Vi vill också vara goda och göra gott som du.

SOU l985:46 Motivering l7l

Det är många, framförallt teologer, som studsar inför denna formulering och menar, att den är ett uttryck för en ytlig människouppfattning, som inte tar syndafördärvet på allvar. Men denna mening säger exakt samma sak som aposteln Paulus säger i Rom. 7:19: Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Han säger faktiskt, att han vill det goda. I all konstruktiv själavård är detta en mycket viktig utsaga. I allt arbete bland barn är det också viktigt att stärka deras vilja att göra det goda. Därför tycker vi, att det är viktigt att ha med denna paulinska tanke i familjemässans bön om förlåtelse. Men att vi vill det goda är ju inte hela sanningen om oss. Problemet enligt Paulus är ju att vi inte gör det vi vill. Detta försöker vi nu uttrycka med en formulering, som barn ofta använder. Men vi glömmer bort oss och gör det vi inte vill. Barnet vet ofta vad föräldrarna vill, men ändå blir allt fel ibland. Det är då orden kommer: Jag glömde bort mig. Många vuxna tycker, att det är ett ytligt sätt att se på synden, men frågan är om det inte är ganska realistiskt. När vi syndar mot Guds vilja, beror det nästan alltid på att vi inte praktiserat gemenskapen med honom. Vi har glömt bort vår ursprung och vår bestämmelse att leva nära Gud och då gör vi också det som är fel. Bönen slutar sedan på detta vis: ”Förbarma dig över oss, förlåt oss och rädda oss från det onda. Själva förlåtelsebönen sker alltså mycket nära Guds barm, nära hans hjärta. Där ber vi också, att han skall rädda oss från det onda. Det är en bön som syftar framåt mot dagar som kommer.

A vlösning

Under de år som GO 76 använts i våra församlingar har man ofta diskuterat hur avlösningen skall utformas. I en del församlingar, där man firat nattvard mycket ofta, har man börjat uppleva den direkta avlösningen som ett problem. En del har sagt: ”Det går inflation i avlösningen. Samtidigt tycker många, att den optativa avlösningen, alltså en önskan om Guds förlåtelse, är för svag. Mot bakgrund av denna diskussion vill vi här pröva en formulering som i sak innebär ett konstaterande: ”Gud, vår Far, har visat sin barmhärtighet genom Jesus Kristus, och förlåter oss allt.” Prästen tillsäger alltså ingenting, han bara konstaterar vad Gud har gjort för att vi skall kunna få förlåtelse. Det är begripligt om människor som är vana vid den direkta avlösningen och som förstår dess innebörd, tycker att detta är för svagt, men detta är inte i första hand en gudstjänst för teologiskt utbildat folk utan en familjemässa. Frågan är om inte barnen har lättare att ta till sig detta korta konstaterande än en lång tillsägelse om Guds förlåtelse. Där vi har firat denna familjemässa i vanliga församlingar har den visat sig fungera mycket bra.

Förbän I de olika bönepunkterna har vi strävat efter att hitta böneämnen, som vi vet, att barn upplever som verkliga. Genom undersökningar vet man, att barn i vår tid känner rädsla inför framtiden, de upplever att de inte kan påverka sin egen situation, de är engagerade i miljöfrågorna och de tyck-

172 Motivering

er ofta att skolsituationen är svår. Allt detta finns med i den här förbönen. Vi tror, att det är viktigt att allt det som människor är rädda för och som de är engagerade i får transformeras till bön i våra gudstjänster. Det är ett kristet sätt att klara det som är svårt. Det är också ett sätt att tjäna det samhälle där vi lever. Mellan de olika bönepunkterna svarar församlingen med två rader från Vår Fader enligt NT 81. ”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske.” På så vis kan Herrens bön klinga igenom vår förbön.

Mâltiden

Denna del av familjemässan följer helt ordningen för Högmässan. För analys av de gemensamma momenten hänvisas till kommentarerna för denna gudstjänst. Nattvardsbönen är dock nyskriven för familjemässan och den skall kommenteras här. Bönen inleds med en lovprisning av Gud för allt vad han gör och vill. Här återkommer alltså orden ”gör och ”vill” från Bönen om förlåtelse, men när det gäller Gud är det total överensstämmelse mellan vad han vill och vad han gör. Därför prisar vi honom. Sedan tackar vi honom för att han skapat oss alla, var och en med sin egen skönhet. Här är det naturligtvis inte fråga om någon mänsklig skönhetstävling. Vi mäter ju inte i en nattvardsbön deltagarnas skönhet efter några av människor fastställda tävlingsregler. Här ser vi i stället allt utifrån Guds synvinkel. Han har skapat oss alla och han har gjort oss så som han vill ha oss. Ur trång mänsklig synvinkel kan en del kallas vackra och en del fula, men i Guds ögon är vi alla vackra. Var och en har också sin egen skönhet inte någon annans. Om vi ser på varandra med Guds ögon, bliralla vackra. l denna nattvardsbön uttrycks alltså egentligen det kristna alternativet till denna världens skönhetsideal. Här övar vi oss att se på varandra med Guds ögon. Denna övning fördjupas i bönens fortsättning, där vi tackar Gud för den skönaste av alla, hans älskade Son. Här är det inte fråga om något grekiskt gudaideal. Här handlar det om kärlekens skönhet. Om Jesus till det yttre var vacker eller inte, spelar ingen roll. Han är ändå den skönaste av alla, eftersom han är Guds kärlek personiñerad. När det i Jes 52: l4 sägs om Herrens lidande tjänare att hans utseende var vanställt mer än andra människors, och hans gestalt oansenligare än andra människobarns” så utesluter ju inte det att Jesus var den skönaste av alla. Hans lidande var ju ett uttryck för hans kärlek och för hans lydnad. Kärleken och lydnaden är alltid vackra bara man ser litet djupare än till ytskiktet, och det är det vi måste lära oss att göra, när vi ber denna nattvardsbön. Den har så många dimensioner och den går på djupet mer än många av de mer traditionella bönerna gör. Att tala om skönheten på detta sätt och att säga, att Jesus är den skönaste av alla är släkt med mystikens sätt att uttrycka sig. Det finns alltså förebilder. l psalm 32:2 i 1937 års Psalmbok står det: Du pärla skön av himmelrik, Marias son, Gud Fader lik.” Denna vers är oförändrad i Psalmkommitténs nya förslag, där den har nr 483:2. Samma sätt att tänka möter oss i Psalt 45:3 Du är den skönaste bland människors barn” och i Höga Visan 1:15 vad du är skön, min

Motivering 173

älskade. l den kristna tolkningstraditionen har dessa utsagor alltid ansetts syfta på Kristus. I 2 Mos 33: 18 -23 finns ännu ett exempel. Som svar på Mose bön: ”Låt mig alltså se din härlighet, svarade Gud: ”Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig, där du står. . . men mitt ansikte kan du dock inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.”Att se Guds ansikte betyder, att se Gud i all hans himmelska Det kan vi härlighet. människor inte göra medan vi är här på jorden. Men vi kan se all Guds skönhet. Det kan inte vara förmätet att tolka detta ställe som en Kristusprofetia. Jesus Kristus är all Guds skönhet och han uppenbarar så mycket av Guds härlighet som vi kan se och ta emot här påjorden. Därför kan vi tacka Gud för den skönaste av alla, hans älskade Son. Om honom i bönen: ”Han liknar sägs det vidare både dig och oss och visar vägen till dig.” Här har vi försökt uttrycka den s k tvånatursläran på ett enkelt sätt. Jesus är sann Gud och sann människa, men så kan man knappast uttrycka sig i en familjemässa. Han liknar både dig och oss” torde vara begripligare för barn, kanske också för många vuxna. Att han liknar oss säger dessutom att vi djupast sett hör ihop med honom. ”Vi har vårt i honom, som det står ursprung i Apg l7:28 och därför är det någonting naturligt, att han visar oss vägen till Gud. Efter instiftelseord och acklamation ber vi, att Anden skall helga allt i denna måltid, både nattvardsgästerna och nattvardselementen. Det är alltså ett mycket koncentrerat men uttryck, det säger allt som behöver sägas och vi har medvetet strävat efter att göra en kort nattvardsbön i familjemässan.

B0n efter måltiden

Också denna bön är nyskriven och speciell för familjemässan. Den ger starkt uttryck åt realpresensen, dvs Kristi närvaro. Vi tackar för verkliga att han kommit till oss och gett sig åt oss. Vi har tagit emot honom i vår mun och vårt hjärta. Det är alltså inte fråga om någon förandligad närvaro eller något symboliskt mottagande enbart i vårt inre. Vi har tagit emot Kristus på riktigt. Därför kan vi också be att han skall stanna kvari oss så att vi alltid kan vara med honom och bli som han. Om han inte kommit på riktigt, kan vi ju inte be honom stanna kvar. Här återkommer alltså ett viktigt ord från inledningen. Då sade vi: ”Vi är här för att vara med Gud.” Nu ber vi: ”Stanna kvar i oss, så att vi alltid kan vara med dig.” För barn är det viktigt med en hållfast Om man ber att få vara gemenskap. med så vill man vara någon, det på riktigt. Denna äkta känsla måste också få prägla vårt sätt att vara med Gud.

A vslutning

Denna del av familjemässan är helt identisk med motsvarande del av Högmässan.

174 Motivering

3.2.5 Högmässa utan nattvard

Denna gudstjänstordning har tre huvudavdelningar:

INLEDNING

ORDET

AVSLUTNING

Inledning

Dessa Flera problem i denna gudstjänst ligger i gudstjänstens inledning. fanns även i den fullständiga högmässan men ”doldes” där av det infogade skriftermålet. Den gamla latinska mässan började med introitus, som växlade efter tider. Därefter Kyrie och Gloria. När Martin Luther kyrkoårets följde utgav Formula missae, följde han också denna ordning. Många evangeliska gudstjänstordningar har anknutit till detta sätt att börja gudstjänsten. När Olavus Petri utgav Then Swenska Messan, gick han tillväga på ett annat sätt, beroende på att han hade en annan inställning till den enskilda bikten än Martin Luther. Medan Luther förutsatte att den som gick till nattvarden först hade avlagt enskild bikt, var Olavus Petri negativ till denna och ville ersätta den med en allmän syndabekännelse i början av gudstjänsten. Därför börjar Then Swenska Messan med några inlednings 0rd ”käre vänner, bröder och systrar i Christo Jesu, Eftersom vi nu är församlade att hålla vår Herres Jesu Kristi nattvard . . . som leder över i en allmän ”Jag fattig syndig människa. . Därefter syndabekännelse och först sedan kommer introitus. De följande kyrkoföljer avlösningen handböckerna bevarade denna inledning. Därför kom den svenska högmässan till skillnad från många andra evangeliska kyrkors gudstjänster även när den inte var förenad med att alltid börja med syndabekännelse, nattvard. Med l8ll års handbok skedde dessutom en annan betydelsefull för- Man lyfte bort Olavus Petris lågmälda och varma inledning till ändring. och ersatte den med ett högstämt introitus: Helig, syndabekännelsen Fulle äro himlarne och jorden av din helig, helig Herre Gud allsmäktig. härlighet.” Den är som synes hämtad från Sanctus i nattvardsmässan, som då hade en undanskymd plats. Till denna inledning lade man sedan Laudamus som vid denna tid nästan försvunnit ur gudstjänstlivetJ Därtill syndabekännelsen, där huvudtanken var att till fogades en övergång inför Guds storhet människan ser sin egen ringhet och ber om nåd och förlåtelse. i högmässans inledning inträffade med 1894 års Nya förändringar handbok. bort och en- I inledningens Helig togs lovsångsmomenten dast ursprungsorden från Jesaja 6:3 behölls. De åtföljdes av en övergång till syndabekännelsen som betonade Guds storhet men också hans barmhärtighet: Herren är i sitt heliga tempel . . .” Det bygger på Ps 11:4 och Rodhe, Svenskt guds- Jes 57:15. Här kommer Jesaja-upplevelsen av Guds helighet och männitjänstliv, s 70 skans litenhet och orenhet att än mer betonas. ,

Motivering

Den nu beskrivna utvecklingen har lett till att även den nattvardslösa högmässan börjar med ett skriftermål. Det har diskuterats mycket om det är riktigt att varje högmässa börjar med syndabekännelsen. Eftersom högmässan är den ojämförligt mest besökta gudstjänsten, frågar man sig om deltagarna redan i gudstjänstens början är beredda på en syndabekännelse. Med hänsyn till detta gav Kyrkohandbokskommittén 1974 och GO 76 ett alternativ med syndabekännelse efter predikan. Detta alternativ kvarstår i vårt förslag, trots att det inte fått någon större anslutning. Det har även kommit invändningar från många håll mot den gudsbild man i inledningen låter gudstjänstdeltagarna möta: den helige, oåtkomlige och därmed dömande. Det är en gudsbild som i första hand skapar skuldkänslor hos redan skuldbelastade människor, trots vad som sägs om att Gud vänder sig till dem som är förkrossade. Vi vet att det ligger mycken själavårdserfarenhet bakom dessa invändningar. Vi har därför velat skapa variationsmöjligheter i inledningen, alternativ som visar på olika sidor hos Gud. Vi menar att vi därvid också ger en sannare gudsbild, vilket är angeläget inte minst vid en så viktig punkt som gudstjänstens inledning. Vi har alltså strukit ”Helig”. Den är ju församlingens stora lovsång i nattvardsmässan och har ganska kort tid använts i gudstjänstens början som enda introitus. I stället ges följande möjligheter till inledning: A. Tre inledningsord som visar på olika sidor hos Gud och som leder till en bön om förlåtelse. B. Ett inledningsord som leder över till en överlåtelsebön. C. Två inledningsord om man vill placera bönen om förlåtelse (resp överlåtelsebönen) efter psalmen efter predikan.

De olika möjligheterna behöver kanske en kommentar.

A. Det första inledningsordet Herren är mitt ibland oss . . .” bygger på Psalt 13921-5. Det markerar starkt Guds närvaro hos oss, en närvaro som betyder omsorg och värme.

Det andra inledningsordet Vår Gud är god och möter oss med barmhärtighet . . f har som tema Guds uppsökande kärlek. Det är fyllt av bibelalluderingar och hjälper oss att på en grund av tillit och frimodighet ge 0rd åt vår skuld.

Det tredje inledningsordet är en varsam bearbetning av ”Herren är i sitt heliga tempel . . .” Det finns fromhetsriktningar i vår kyrka, där man ännu inte kan tänka sig att börja en gudstjänst på något annat sätt, och därför har vi inte tyckt oss kunna ta bort detta inledningsord, även om det skapar problem för många människor.

Bänen om förlåtelse

Här finns tre alternativ. Först står en något förkortad form av Psalt 51. Därefter kommer completoriets korta syndabekännelse och sist en förkortning och en bearbetning av Olavus Petris syndabekännelse. Den bearbetning som gjordes vid kyrkomötet 1975 har inte gjort denna syndabe-

176 Motivering

kännelse mera använd. Endast 7 % av församlingarna använde den alltid vid fullständig högmässa mot 34 och 29 % för de båda övriga mest använda. Vi menar, att den inledning som Olavus Petris syndabekännelse fick i GO 76 ger ett klart uttryck för evangelisk-luthersk arvsyndslära samtidigt som den är uttryckt på ett sådant sätt att reflekterande människor kan känna igen sig i den. Många vill dock använda Olavus Petris formulering: Jag fattig, syndig människa bekänner. . . attjag är född med synd och på många sätt har brutit mot dig.” Denna formulering kan ge anlednämligen en syndstämpling av sexualiteten, men ning till missförstånd, behöver inte göra det. Eftersom vi arbetat efter principen att en handbok i Svenska kyrkan av i dag måste reflektera olika teologier och att det är viktigt att olika fromhetsriktningar verkligen kan be något av alternativen, har vi tagit med denna bearbetning. Framtiden får väl visa hur länge den kommer att leva. B. lnledningsordet till överlåtelsebönen bygger också på Psalt. 139:1-5, men här är det liksom i Psaltaren utformat som tilltal till Gud. När samma text utgjorde inledningsord till bönen om förlåtelse var den utformad som ett tilltal till församlingen. Nästan alla inledningsord kan lätt varieras på detta sätt. Eftersom överlåtelsebönen har en annan karaktär än bönen om förlåtelse är det naturligt att inledningsordet har bönekaraktär. Själva överlåtelsebönen startar i min existens. Gud ville mitt liv ochjag är skapad efter hans vilja. Han känner allt i mig, både det fina och det dåliga. Därför kan jag överlämna mig åt honom utan fruktan och förbehåll. Jag lämnar mig som ett lerkärl i hans händer för att bli fylld av hans goda och på så vis kunna bli till välsignelse. Denna upplevelse av totalt överlämnande och totalt beroende utlöser en lovprisning till Gud som lägger sin skatt i bräckliga käril. Denna överlåtelsebön är något nytt i svensk handbokstradition, men vi tror att den kan bli många människor till hjälp i deras längtan efter en djupare gudsgemenskap. Vid kyrkomötet 1985 framförde Gunnar Andersson i motion 1985:138 önskvärdheten av en sådan överlåtelsebön i Högmässa utan nattvard. C. Om man vill placera bönen om förlåtelse resp överlåtelsebönen efter psalm efter predikan kan man välja mellan två olika inledningsord vid

gudstjänstens början. Det första (Stora och underbara är dina verk . . .) är

ett av alternativen vid Söndagsgudstjänstens inledning. Det andra bygger på Psa1t63:2--3 (Gud, du är min Gud . . .) Kyrie följer sedan direkt efter inledningsorden. Det s k Trishagion bortfaller alltså. Meningen med denna alternativa placering är att gudstjänstens inled- Det är inte alls säkert, att människor är ning skall få en annan karaktär. beredda att be en bön om förlåtelse eller en överlåtelsebön i gudstjänstens början. Många behöver hjälp med så viktiga saker. Om gudstjänsten fungerar, dvs om den innebär ett möte mellan Gud och människan, då kan man mera helhjärtat instämma i detta slag av bön när man fått vara med om största delen av gudstjänsten. Med dessa olika vägval är högmässa utan nattvard nu en gudstjänst som kräver noggrann förberedelse. Man måste veta vad man vill med

Motivering

gudstjänsten och sedan väljer man den väg, som stämmer med målsättningen. Man skall alltså inte fastställa en våg och sedan alltid följa den. Då kommer snart slentrianen smygande. Nej, alternativen är till för att vi skall kunna skapa variation också i denna gudstjänstform. När det gäller momenten Kyrie t 0 m gudstjänstens slut hänvisas till kommentarerna av motsvarande moment i Högmässan. Dessa är nämligen identiskt lika med ett enda undantag. I Högmässa utan nattvard sjunges psalm efter trosbekännelse och ev meddelanden. Denna psalm behövs bl a för insamling av kollekten. l Högmässan sker ju detta under tillredelsepsalmen. Församlingens förbön ledes därefter från altaret. Strukturen blir alltså något olika i dessa båda ordningar.

3.2.6 S

öndagsgudsgänst

Ordningen för Söndagsgudstjänst var en av de stora nyskapelserna, som 1968 års Kyrkohandbokskommitté gjorde till 1975 års kyrkomöte lntentionen var att skapa en evangeliserande gudstjänst med modern musik och en helt annan inledning än den traditionella högmässans. 1975 års kyrkomöte gjorde dock om ordningen på ett sådant sätt att den ursprungliga intentionen kom bort. Den annorlunda inledningen behölls visserligen, men i fortsättningen kom ordningen att nästan helt likna Högmässa utan nattvard. Denna mittåt som kyrkomötet ”rättning 1975 företog, ñck den effekten att Söndagsgudstjänsten inte blev något verkligt alternativ till den nattvardslösa högmässan. Likheterna var för stora. Under vårt arbete med Söndagsgudstjänsten har vi fått många önskemål i stil med ”Gör Söndagsgudstjänsten så olik Högmässan som möjligt så att vi verkligen får en evangeliserande gudstjänst som huvudgudstjänst.” Enligt vår allmänna princip att alternativ skall vara olika varandra har vi försökt att förverkliga den intention, som 1968 års Kyrkohandbokskommitté en gång hade. Många som med glädje från början gick in för Söndagsgudstjänsten, tröttnade efter några år. Detta berodde förmodligen på att ordningen saknade alternativ och därför inte tålde” att man använde den så ofta.

Inledningsord

Vi ger nu tre inledningsord, som alla har mycket olika karaktär. Det ” första känns igen från GO 76 Stora och underbara är dina verk . . . Det ger en ganska högstämd karaktär åt inledningen. Det andra (Den Gud som har skapat världen . . .) förmedlar mer av Guds närhet. Guds storhet och upphöjdhet finns med här också. Han är Herre över himmel och jord. Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. (l Kon 8:27). Men härär han - inte långt borta från någon enda av oss. I honom är det som vi lever och rör oss och är till. Gud är förutsättningen för allt liv och livet måste alltid uppehållas. Det är inte självgående. Därför är vi helt beroende av den närvarande Guden. l-lan 1 1968 års Kyrkohandär vårt ursprung men också vårt mål. Alla dessa tankar, som bygger på bokskommitté, Material Apg 17:22-28, mynnar till sist ut i en lovprisning för Guds underfulla för försöksverksamhevärld. ten 3, 1971 s. 34 ff.

178 Motivering

Det tredje inledningsordet (Till dig, vår Gud, kommer vi . . . ) är präg-

lat av en ännu större innerlighet. Det är ett ord för sökare men också för erfarna kristna, som längtar efter att få uppleva ännu mer av Guds verklighet. Det är också ett 0rd för oroliga människor, som längtar efter frid. Detta inledningsord måste integreras i en gudstjänst av ganska lågmäld och meditativ karaktär. leder över till LOVSÃNGEN som har samma text Inledningsorden som i GO 76. Dess melodi har fungerat bra, men många har uttryckt önskemål om en alternativ melodi. En sådan finns nu, tonsatt av Curt Lindström. Den år mycket melodisk och går att sjunga efter bara några minuters Med dessa båda melodier bör Lovsången kunna bli ett övning. stort moment i denna gudstjänst.

Bön

I GO 76 fanns en möjlighet för prästen att efter kollektbönen belysa fritt formulerade ord. Vi har behållit möjligheten dagens ämne genom men förlägger den i stället före kollektbönen. Där kan sådana ord ha en funktion. Söndagsgudstjänstens struktur är mycket lämpmycket viktig för en temagudstjänst. Före kollektbönen är det då lig som stomme temat och låta presentationen sedan övermycket lämpligt att presentera att här läsa något nutida dokugå i bön. Vi har också givit möjligheten att det naturligt leder över till ment, som då skall ha en sådan karaktär bön.

Textläsningar

är huvudgudstjänst läses som vanligt tre tex- När Söndagsgudstjänsten är mycket lämplig också vid andra

ter, men denna gudstjänstordning

tillfällen Då kan antalet texter reduceras om man än söndag förmiddag. har behov av en kortare gudstjänst.

Textutläggning Eftersom Söndagsgudstjänsten är tänkt som en evangeliserande gudsvalt det vidare begreppet textutläggning i stället för tjänst har vi medvetet Ingenting hindrar naturligtvis att man har en vanlig predikan, predikan. men möjligheten till variation skall finnas och uppmuntras.

Trosbekännelse

Som trosbekännelse anges här endast den Apostoliska, eftersom den Nicenska knappast kan komma till användning i en evangeliserande gudstjänst. I stället för den lästa trosbekännelsen kan en trospsalm sjungas. I

motion nr 1985:64 vid 1985 års kyrkomöte framhöll Örjan Lundquist

värdet av denna möjlighet. 1968 års Kyrkohandbokskommitté hade också den tanken, men kyrkomötet 1975 ansåg inte att det var lämpligt. Vid och 1985 års kyrkomöte uttalade sig dock Läronämnden mycket positivt

Motivering 179

Revisionsgruppen har noga övervägt frågan. När gudstjänstlivet nu differentieras i Svenska kyrkan är det viktigt att vissa fasta moment inte slits för hårt. Trosbekännelsen ingår i nästan samtliga gudstjänstordningar och det innebär en risk, att den blir en ramsa, som man rabblar utan inlevelse. Den risken motverkas av att man ibland kan sjunga en trospsalm i stället för att läsa den apostoliska trosbekännelsen. Efter psalmen efter predikan kan man nu välja mellan två olika vägar: A. BÖN OM FÖRLÅTELSE MED LÖFTESORD

eller B. ÖVERLÅTELSEBÖN Om man väljer väg A, har man två alternativ för Bön om förlåtelse. Det första är nyskrivet. Behovet av att närma sig detta moment i gudstjänsterna på ett nytt sätt har omvittnats från oerhört många människor. Man har ett äkta behov av att kunna be och inte behöva upprepa formler, som i och för sig är uttryck för rätt lära om människans syndighet, men som med åren har blivit livlösa. Vi har därför gjort flera försök till nyformuleringar. Här är ett av dem. Bönen börjar i ett faktum: Vi är skapade av Gud. ”Gud, vår Far, du har skapat oss att vara som du. Detta är utgångspunkten för den kristna människosynen. Vi är skapade till Guds avbild. Inför alla mänskliga misslyckanden är detta en utgångspunkt att ständigt vända tillbaka till. När samvetskvalen plågar mig, när människor dömer ut mig, när jag upplever, att allt blir fel, då får jag återvända till detta grundfaktum: Jag är skapad till Guds avbild. Jag lever alltså under min

kompetensnivå,” när jag lever i synd och elände. Jag måste ge mig av

hem till min far” (Luk 15:18) och börja om igen i gemenskap med honom. I varje människa finns en djupt liggande längtan efter denna gemenskap. Mycket av vår tids ”letande efter mina rötter” är ett uttryck för denna längtan, och det är viktigt, att vi i gudstjänsterna stärker denna äkta, skapelseriktiga sida hos människan. Eftersom vi är skapade till Guds avbild längtar vi efter att likna honom. ”Därför är vår längtan att likna dig.” Människans situation beskrivs inte till 100 % med orden: ”Jag har syndat med tankar, ord och gärningar. Denna längtan efter det riktiga hör också till bilden, och den måste få formuleras och stärkas, om

med

gudstjänsten skall kunna bli en upprättelse och en ny start, inte bara ett konstaterande av att allt är lika hopplöst som det alltid har varit och alltid kommer att förbli. Den sortens syndabekännelse hjälper ingen att vilja stå upp och ge sig av hem till sin far igen, dvs lämna det främmande landet och hitta ”sina rötter igen”. Den här inledningen av bönen har kommenterats så här utförligt, eftersom vi anser den så viktig ur själavårdssynpunkt. Svensk gudstjänsttradition har alltför ensidigt gett uttryck för människans elände. I bästa fall har den dessutom pekat på möjligheten att få en punktuell förlåtelse, men den har mycket sällan visat på livet hemma hos Far, livet i harmoni med Guds plan. Därför har gudstjänsterna sällan kunnat väcka människans längtan hem till Far redan här på jorden. I vissa fromhetstraditioner har man odlat en ganska osund himmelslängtan i kompensation för att Gud enligt teologin inte kunnat göra någonting åt människans situa-

180 Motivering

tion här påjorden. Men det kan faktiskt Gud göra, och detta hopp måste ständigt hållas levande, om människan inte skall förtvivla. I bönens fortsättning ber vi sedan: ”Förbarma dig över oss, när vi sviker vår längtan, när vi gör det vi inte vill, när vi inte vet vad vi gör.” Att svika sin längtan efter livet med Gud, är det allvarligaste en människa kan göra. Då sviker hon också sig själv, och då kommer så lätt de förödande tankarna: Det är ingen idé att jag försöker. Jag är i alla fall så dålig. När vi sviker vår längtan, behöver verkligen Gud förbarma sig över oss, dvs trycka oss till sin barm och påminna oss om vårt ursprung. När vi gör det vi inte vill, knyter an till Pauli 0rd i Rom 7:19 ”Det goda som jag vill, det görjag inte.” Detta är en allmänkristen erfarenhet, men det är viktigt, att just viljan stärks. När en människa fått sin vilja till det goda knäckt, är hon mycket illa ute. När vi inte vet vad vi gör, är ett uttryck för människans djupa slaveri, ett slaveri som är så djupt att det blivit omedvetet. Man följer bara med. ”Trenderna” styr livsloppet. Man gör som alla andra gör, eller som andra väntar att man skall göra, och man gör det ofta av brist på verkliga alternativ. Man har inte sett något annat sätt att leva, och då vet man inte vad man gör. Man styrs inte inifrån utan utifrån, av destruktiva krafter vars syfte man inte inser. Allt detta får vi nu be om förlåtelse för. ”Förlåt oss för Jesu Kristi skull. Men bönen slutar inte här. Den är också framåtriktad. Omvänd oss till dig, så att vi ser oss själva i ditt-ljus och alltmer förmår göra det vi vill. Att omvändas ärjust att ge sig av hem till sin far igen, att lämna mörkret i det främmande landet och återvända till ljuset hemma hos Far. Där får vi hjälp att se oss själva i hans ljus. Det betyder inte bara, att vi ser hur dåliga vi är. Det betyder också, att vi ser vad vi är skapade till. Vi är skapade till att vara som Gud och vilja det goda. Väl hemma hos Far igen, får vi be honom om hjälp att göra det vi vill, dvs leva enligt vår bestämmelse, enligt hans plan med oss. Denna bön om förlåtelse är ett försök att formulera människans situation så att hon känner igen sig, men bönen vill också väcka människans längtan, stärka hennes vilja och öka hennes hopp om att Gud kan förändra hennes situation. På en grund av själavårdserfarenhet uttrycker den bibliska tankar, som tyvärr ofta varit förträngda i svenskt fromhetsliv, men som just därför behöver levandegöras på nytt till hjälp för sökande människor i vår tid. Det andra alternativet till Bön om förlåtelse är samma bearbetning av Psalt 51 som finns också i andra gudstjänstordningar. Om man väljer väg B, dvs om man vill ha en överlåtelsebön i stället för en bön om förlåtelse, kan man välja samma överlåtelsebön, som finns i

Högmässa utan nattvard. (Du som ville mitt liv. . .) För en analys av

bönen hänvisas till kommentaren för Högmässa utan nattvard.

Församlingens förbön

Som vanligt är en lokalt förankrad och förberedd förbön huvudalternativet, men en modell anges också här. Någon av förbönerna från Högmässan kan naturligtvis också användas.

Motivering 181

Lovpsalm

Söndagsgudstjänsten avslutas inte med Benedicamus utan med en lovpsalm. Under försöksperioden har man anmärkt på att denna gudstjänst ur musikalisk synpunkt är något framtung. Nästan all musik förekommer i början. Detta kan motverkas av att körsång kan förekomma på många platser i denna gudstjänst, men det är säkert befogat att låta Lovpsalmen verkligen få bli en stor psalm. En psaltarpsalm med församlingsomkväde kan bli en fm pendang till inledningens Lovsång. Det viktiga är att församlingens musikresurser får vara med och smycka denna avslutande Lovpsalm, som sedan följs av Välsignelsen och Sändnings- 0rd.

3.2.7 Familjegudstjänst

I familjegudstjänsten har mycket små ändringar gjorts ijämförelse med G0 76. Denna ordning är nämligen den i särklass mest använda och omtyckta. För att undvika allt för hård nötning av det fina inledningsordet ”Nu är Guds tid . . .” har vi kompletterat detta med Familjemässans inledningsord ”Vi är här för att vara med Gud. . På så vis binds de två gudstjänstordningarna ihop också i inledningen.

Färsamlingensförbön

I samband med förbönen aktualiseras frågan om en Familjegudstjänst skall innehålla en bön om förlåtelse eller inte. Här går meningarna vitt i sär. Många har kompletterat ordningen i GO 76 med en särskild syndabekännelse i början av gudstjänsten. I regel har man då också kompletterat med en avlösning. Andra har gjort en formell syndabekännelse av den första bönepunkten i förbönen och lagt till en avlösning. Men en stor grupp har tagit bort den första bönepunkten med motiveringen att syndabekännelsen inte fungerar i denna typ av gudstjänst. Det är självklart, att så olika uppfattningar inte kan jämkas samman. Vi har valt att återge förbönen i GO 76 i oförändrat skick med en i förbönen infogad bön om förlåtelse utan avlösning. Som alternativ erbjuder vi dessutom förbönen från Familjemässan, som har en självständig bön om förlåtelse med en mycket kort avlösning, som är ett konstaterande av vad Gud har gjort genom Jesus Kristus. Dessa två modeller visar hur man kan gå tillväga på olika sätt. Eftersom detta moment skall vara fritt formulerat och lokalt förankrat, kommer variationerna säkert att bli många. I familjegudstjänstens avslutning har en ändring gjorts i jämförelse med GO 76. Benedicamus har ersatts av en lovpsalm varvid slutpsalmen bortfaller. Anledningen till denna ändring är främst av musikalisk art. I Familjegudstjänsten finns inte någonting av den vanliga mässmusiken. Benedicamus skulle då bli ett främmande element i en gudstjänst vars musik är av helt annat slag. Momentet är för kort för att försvara sin plats som representant för den klassiska mässmusiken. I Familjemässan finns Benedicamus med, men där är ju mässmusiken rikt representerad i nattvardsdelen.

182 Motivering

3.2.8 Julotta som huvudgudstjänst

Bakgrund

Den ordning för Julotta, som fmnsi 1942 års Kyrkohandbok, räknas inte som huvudgudstjänst. Om man firar julotta t ex kl 07.00 måste man därför fira Högmässa senare, även om ytterst få människor kommer till kyrkan då. Detta är ett problem i många småförsamlingar, där det är svårt att samla folk till två gudstjänster under en helgdag. Problemet skulle försvinna, om Julottan kunde bli godkänd som huvudgudstjänst. l en motion vid 1982 års kyrkomöte (1982:36) hemställde biskop Sven lngebrand m fl ”att kyrkomötet hos regeringen skulle anhålla att en i motionen bilagd ordning förjulottegudstjänst fick användas i den pågående försöksverksamheten som ordning förjulotta som samtidigt är tidig huvudgudstjänst”. l sitt betänkande 1982:10 föreslog Beredningsutskottet att ordningen skulle kompletteras med gemensamt läst trosbekännelse efter predikan. Med detta tillägg skulle ordningen få användas såsom föreslagits i motionen. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan. Regeringen beslutade emellertid inte i enlighet med kyrkomötets begäran. Genom beslut den 2/12 1982 överlämnade regeringen framställningen till 1968 års Kyrkohandbokskommitté. Denna kommitté avgav sitt yttrande till regeringen ijanuari 1983. Den 11/2 1983 beslutade regeringen att överlämna handlingarna i ärendet till kyrkomötet. l sitt betänkande 1983:13 föreslog Evangelisationsutskottet att den sålunda bearbetade ordningen skulle få användas vidjulotta som är huvudgudstjänst. Den antagna kungörelsen skulle gälla från första söndagen i advent 1983 till och med domssöndagen 1986. Denna ordning har nu på några punkter bearbetats av Revisionsgruppen. lnledningens Introitus har försetts med en text som mycket nära ansluter till NT 81 men som går att sjunga på Mohréns melodi. Se, jag bär bud om en stor glädje, Halleluja. En glädje för allt folk. Halleluja . . .” Som introitus kan också sjungas Ett barn är oss fött” eller ”I dag är en Frälsare född åt oss”. Liksom vid alla kända körsånger i samband med de stora högtiderna kommer vi här att ha texter på olika språklig nivå. Till den gregorianska melodin har ”Ett barn varder oss fött” den gamla texten. Till Hovlands melodi är denna text varsamt bearbetad. Texten till Mohréns melodi är anpassad till NT 81. Denna blandning av språkliga stilar måste vi lära oss att leva med åtminstone tills GT blivit översatt. Då måste en stor översyn göras.

K ollektbän

Liksom i alla andra gudstjänster är den inledande salutationen borttagen. Som kollektbön föreslås det andra alternativet av Juldagens kollektböner.

Motivering 183

Textläsning

Under läsning av julevangeliet kan änglahälsningen sjungas av kör eller försångare. Med tanke på befintliga melodier kan änglahälsningen då få en annan språklig form än i NT 81.

Församlingens förbön

Idealet är som vanligt, att församlingens förbön skall vara lokalt förankrad och förberedd av präst eller lekmän, men om detta är svårt att genomföra så finns här en bön, som i inledningen knyter an till inkarnationen. l förslaget från kyrkomötet 1983 var endast vissa bönepunkter angivna. Nu är luckorna utfyllda med formulerade böner.

A vslutning

Avslutningen är den traditionella med Benedicamus, Välsignelse och slutpsalm.

3.2.9 Lângfredagsgudsyänst

Det är många som länge känt ett behov av att få gestalta gudstjänsterna på ett speciellt sätt under Stilla veckan och Påsk. Långfredagen är ju en alldeles unik dag i kyrkoåret och därför har man velat ge den dagens gudstjänst en särskild karaktär. Genom en motion av biskop Sven Silén m fl till 1975 års kyrkomöte (1975:27) antog detta kyrkomöte en ordning för Långfredagsgudstjänst, som sedan kom att ingå i GO 76. Denna ordning har blivit mycket använd och uppskattad i vida kretsar. Revisionshar därför gjort mycket små förändringar. Bibelläsningarna har gruppen t ex anpassats efter Evangelieboken 1983.

I Långfredagsgudstjänsten kan lmproperierna ingå. (Mitt folk, mitt

folk. . .). Detta moment kan också utgöra en särskild gudstjänst på Långfredagen. 1984 års kyrkomöte behandlade en motion av Sune Garmo om bearbetning av texten till Improperierna. (1984:93). Texten utgörs av gammaltestamentliga citat, som läggs i Jesu mun. Han sägert ex att Israels folk svarat på hans kärlek genom att resa korset åt honom. Under tidernas lopp har lmproperierna utnyttjats i antisemitiskt syfte. Sune Garmo ville med motion 1984:93 få till stånd en revidering av texten så att möjligheten till antisemitisk tolkning inte längre skulle finnas. Motionen överlämnades till Evangelisationsutskottet, som begärde Läronämndens yttrande. I yttrande 1984:30 säger Läronämnden bl a: ”För vår tids människor, som inte är medvetna om improperiernas ursprungliga innebörd och syfte, kan innehållet lätt uppfattas som antisemitiskt på det sätt som motionären antyder. Ur detta perspektiv finns det därför anledning att göra en översyn av texten. Det är dock vid en sådan översyn viktigt att inte i moderniseringsnit bryta sönder den ursprungliga textens syfte att låta de gammaltestamentliga texternas konkreta bibelanknytning bli utgångspunkt för den levande församlingens självrannsakan”.

184 Motivering

Evangelisationsutskottet instämde i sitt betänkande 1984:3 i Läronämndens yttrande och sade sig förutsätta, att Revisionsgruppen skulle beakta de i motionen framförda förslagen. I och med detta föreslog utskottet att kyrkomötet skulle lämna motionen utan åtgärd. Detta blev också kyrkomötets beslut. Efter att ha gjort flera försök att revidera texten har Revisionsgruppen i samråd med Kyrkohandbokskommittén kommit fram till att en textlig revision är omöjlig att göra om Improperierna skall förbli vad de är tänkta att vara. Det går helt enkelt inte att revidera bibeltexter för att ta bort olämpliga tolkningsmöjligheter. Man kan naturligtvis skriva en helt ny text till Palestrinas musik, som är den vanligast förekommande, men inte heller det är enkelt. Palestrina skrev musiken till just denna text och text och musik är kongeniala. På denna punkt har alltså Revisionsgruppen inte kunnat uppfylla kyrkomötets förväntningar. Om Palestrinas musik skall användas, måste den få åtföljas av den ursprungliga texten.

3.2.1O Veckomässa

Ambitionen har varit att skapa en kort och koncentrerad nattvardsgudstjänst för bruk på vardagar. Den föreslagna ordningen har följande tre huvudavdelningar: BEREDELSEN MÅLTIDEN AVSLUTNINGEN Beredelsen inleds med skriftetal eller något av beredelseorden enligt ordningen för Högmässa. Skriftetalet utgår naturligtvis från en bibeltext, lämpligen någon av föregående söndags texter. Endast ett alternativ anges för Bön om förlåtelse, men någon av bönerna i ordning för Högmässa kan också användas. Mâltiden kan firas på exakt samma sätt som i Högmässan, men om skäl föreligger, kan man utesluta Sursum corda, Prefationen och Sanctus. I så fall blir detta en mycket kort mässa som tex kan vara lämplig som en lunchandakt i en cityförsamling. Två olika nattvardsböner anges i denna ordning. Den första utgörs av nattvardsbön A i Högmässan. För analys av denna bön hänvisas till kommentaren av Högmässan. Den andra bönen ”Ja, helig är du, Herre, hela skapelsen lovar dig. . är en av de kortaste nattvardsbönerna i hela handboksförslaget. Den börjar med att prisa Gud som Skapare och Livgivare. Att Gud samlat åt sig ett folk, som vi får tillhöra, blir föremål för lovsångens fortsättning. Epiklesen är i denna bön placerad före instiftelseorden. Anamnesen efter acklamationen fokuserar Kristi lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd men innefattar också Kristi återkomst i härlighet. Nattvardens fortsättning i vardagslivet uttrycks här som en bön om att vi skall bli ett i kärleken så att vi kan vara Kristi kropp i världen och uppenbara hans liv som är fred och läkedom för alla människor.

Motivering 185

Nattvarden kallades i Fornkyrkan bl a ”odödlighetens läkemedel” och aposteln Paulus tycks i l Kor. l l 230 koppla ihop hälsa och liv med ett rätt nattvardsñrande. Det är sådana saker, som ligger bakom formuleringarna i denna nattvardsbön. Att ta emot Kristus betyder att sedan vara bärare av den store Läkaren i mötet med andra människor. En kort doxologi avslutar nattvardsbönen. För övriga moment under huvudavdelningen Måltiden hänvisas till kommentarerna av Högmässan.

Avslutningen kan vara den traditionella med Benedicamus, Välsignelse och Slutpsalm, men Benedicamus kan också ersättas av en psalm. I så fall utgår naturligtvis slutpsalmen. Önskemålen om veckomässans utformning är många. För den som önskar en något fylligare ordning går det naturligtvis bra att använda Söndagsmässan också på vardagar. Själva namnet får då ändras, om man skriver ut en agenda.

3.2.1 l Temamässa

Temamässa kan utformas så att högmässans, söndagsmässans, familjemässans eller veckomässans liturgi präglas av ett genomgående, inte kyrkoårsbundet tema. Den i gudstjänstordningen fastställda gudstjänststrukturen behålles, men samtliga moment förutom instiftelseorden, eller vissa av momenten (exempelvis inledningsord, kollektbönen, textläsningarna, församlingens förbön, lovsägelsens variabla del/prefationen/ och bönen efter måltiden liksom musiken) gestaltas med ledning av det ämne som valts. Temamässa enligt denna ordning kan, med domkapitlets tillstånd, firas som huvudgudstjänst. Temamässa kan också bestå av ritual, där första delens både struktur, texter och musik utformas med utgångspunkt från det ämne som valts. Nattvardens gudstjänst åter följer den i gudstjänstordningen fastställda strukturen, men det är möjligt att tematiskt gestalta enskilda moment (inklusive musiken) med undantag för instiftelseorden. Temamässa enligt denna ordning kan firas endast med domkapitlets tillstånd. Den kan utgöra huvudgudstjänst då särskilda omständigheter föreligger. Temamässa kan slutligen utformas så att struktur, texter och musik även i Nattvardens utformas gudstjänst med ledning av det valda temat. Instiftelseorden skall dock ingå. Temamässa av detta slag t ex bibelmässor kan firas endast med domkapitlets tillstånd. Den kan inte utgöra huvudgudstjänst.

3.2.l2 Sjukas nattvardsgång

Inom firas Sjukhuskyrkan nattvardsgudstjänster av mycket olika slag. Även inom det ordinarie församlingslivet är sjukkommunioner vanliga både i hem och på institutioner. Förhållandena kan växla oerhört mycket. På en intensivvårdsavdelning kan brådskan vara stor. På en värdinrättning för gamla kan man ha mycket gott om tid. Behovet av olika typer av nattvardsgudstjänster är alltså stort. Revisionsgruppen har försökt att koncentrera sig på två olika situationer:

Motivering

l) Sjukkommunion hos enskild patient på sjukhus eller i hem under sådana omständigheter att en koncentrerad ordning bär användas. Utöver psalmer innehåller ordningen för dessa tillfällen en kort Beredelse, Instiftelseorden, ev Fader vår, Kommunion, Bön efter kommunionen och Välsignelsen. Denna ordning är också lämplig när prästen först haft en gemensam nattvardsgudstjänst på ett sjukhus och sedan besöker enskilda patienter på salarna. Om dessa inte kunnat delta i nattvardsgudstjänsten via radio, går det alldeles för fort om prästen bara kommer in och ger dem nattvarden. Även för dessa människor måste kommunionen få sättas in i ett liturgiskt sammanhang.

2) Sjukkommunion i hem utan att någon brådska föreligger samt nattvardsgång som är ett led i församlingens ordinarie gudstjänst/iv på sjuk-

hus mfl institutioner. För dessa tillfällen rekommenderar Revisions-

gruppen ordningen för Söndagsmäsisa eller Veckomässa. Texter, psalmer och böner följer då kyrkoårets rytm.

3.2.13 Temagudstjänsr

kan utformas så att ordningen för högmässa utan natt- Temagudstjänst vard eller söndagsgudstjänst eller familjegudstjänst präglas av ett geinte kyrkoårsbundet tema. Den i gudstjänstordningen fastnomgående, ställda gudstjänststrukturen behålls men samtliga moment eller vissa av dessa (exempelvis inledningsord, kollektbönen, textläsningarna, förförbön och musiken) gestaltas med ledning av det ämne som samlingens har valts. Då särskilda omständigheter föreligger, kan temagudstjänst av detta slag, med domkapitlets tillstånd, firas som huvudgudstjänst. Temagudstjänst kan också firas enligt ett ritual, där både struktur, texter och musik med utgångspunkt från det valda ämnet. Sågestaltas dan temagudstjänst kan inte utgöra huvudgudstjänst.

3 .2. 14 S veckobön

öndagsbön/

Denna gudstjänstordning utarbetades av Kyrkohandbokskommittén och antogs av kyrkomötet 1975. Den är avsedd att vara en lekmannaledd gudstjänst och kan fungera som huvudgudstjänst vid de tillfällen då präst inte finns att tillgå. Den kan naturligtvis användas också på annat sätt. Eftersom utvärdering blivit gjord på denna gudstjänstform är det ingen svårt att säga hur mycket använd den är. Utöver de ändringar som betingats av den nya bibelöversättningen NT 81 har Revisionsgruppen gjort ett större ingrepp. Möjligheten att efter Trosbekännelsen sjunga eller läsa någon av de s k Cantica dvs Sakarias, Marias eller Symeons lovsånger har tagits bort. I stället sjungs här en psalm. Tanken bakom för Söndagsbön/Vardagsbön var att den skulle ha sina föreordningen bilder från två håll: de norrländska byabönerna och tidegärden. Revisionsgruppen menar, att den kombinationen inte är naturlig. Det är svårt att blanda två så helt olika gudstjänsttraditioner. Det är bättre att renodla en av dem. Liksom i GO 76 hänvisas till material för Högmässan. I den mån som

Motivering 187

Revisionsgruppens nya material för Högmässan kommer till användning kan naturligtvis också Söndagsbön/Veckobön få en något annorlunda utformning än tidigare.

sou 1985:46 189

4 1976 års

Utvärderingen gudstjäns-

av

tordnlng

Innehåll

4.1.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 191 4.1.2 Undersökningsrapporterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 4.1.3 Användning i stort av 1976 års gudstjänstordning . . . . . 193 4.2 Högmässa med/utan nattvard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 4.2.1 Användning och omdömen samt övergripande frågor . . 194 4.2.2 Precession in . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 4.2.3 Ingång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 4.2.4 Skriftermål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 4.2.5 Syndabekännelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 4.2.6 Avlösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 4.2.7 Introitus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198

4.2.8 Övriga synpunkter på högmässans . . 198

inledning 4.2.9 Kyrie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 4.2.l0 Laudamus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 4.2.l1 Salutation och kollektbön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 4.2.l2 Textläsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 4.2.13 Sång i anslutning till textläsningarna . . . . . . . . . 200 4.2.14 Predikan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 4.2. l 5 Trosbekännelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 4.2.l6 Kyrkans allmänna förbön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201

4.2.17 Övriga synpunkter på Ordets gudstjänst . . . . . . 202

4.2. l 8 Tillredelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 4.2.19 Lovsägelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 4.2.20 Nattvardsbönen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 4.2.21 Fridshälsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204

4.2.22 Övriga frågor kring nattvardens gudstjänst . . . . 204

42.23 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 4.2.24 Precession ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 4.2.25 Infogat dop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 4.2.26 Språket i 1976 års högmässoordning . . . . . . . . . 205 4.2.27 Antalet alternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 4.2.28 Antal psalmer i högmässan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 4.2.29 Högmässans musik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 4.2.30 Körmedverkan i högmässan . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 4.2.3] Växelsångigudstjänsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 208

190 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

4.2.32 Sammanfattning av värdering av enskilda moment i högmässan . . . . . ._. . . . . . . . . . . . . . . . . 208 4.3 Familjegudstjänsten: Användning och omdömen . . . . . . 209 4.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 4.3.2 Familjegudstjänsten som huvudgudstjänst . . . . 210 4.3.3 Familjegudstjänst med dop . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 4.3.4 Familjegudstjänst med nattvard . . . . . . . . . . . . . 210 4.3.5 Några enskilda moment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 l 4.3.6 Körmedverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 1 4.3.7 Avvikelser från ritualet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 4.3.8 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

4.4 Övrigt kring nattvardsñrandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

4.4.1 De andra nattvardsgudstjänsterna i GO 76 . . . . 212 4.4.2 GO 76 och frågan om tätare nattvardsñrande . 213

4.4.3 Övriga bruk i samband med nattvardsfirande . 213

Mässa versus populum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 Brödsbrytelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 Obrutet duklag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 Konñrmandkommunion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 Familjekommunion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 De minsta barnen och nattvardsñrandet . . . . . . 215 Tolkning av förhållandet mellan ny högmässoordning och konfirmand- och familjekommunion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 4.5 Användning av andra ritual än högmässoordningen i GO 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 4.5.1 Söndagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 4.5.2 Temagudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 4.5.3 Lángfredagsgudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 l 8 4.5.4 Söndagsbön/Veckobön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 l 8 4.5.5 Sammanfattning av användningen av GO 76 förutom högmässoordningen . . . . . . . . . . . . . . . . 218 4.6 Lekmännen och GO 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 4.6.1 Lekmannamedverkan i gudstjänsten . . . . . . . . . 219 4.6.2 Det lokala inflytandet över gudstjänstens utformning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220

SOU l985z46 191

4 1976 års

Utvärderingen

av

gudstjänstordning

4.1.1 Bakgrund

Till gagn för det fortsatta arbetet med de 1976 publicerade alternativa gudstjänstordningarna för Svenska kyrkan (GO 76) initierade kyrkohandbokskommittén 1979 en omfattande undersökning av hur dessa ordningar används och av hur man i församlingarna värderar dem i deras helhet och enskildheter. Denna undersökning gjordes av Religionssociologiska Institutet och genomfördes åren 1980- 82 dels i alla församlingar, dels bland ett statistiskt urval präster, kyrkomusiker och lekmän. Efter revisionsgruppens tillkomst överlät, såsom ovan nämnts, kyrkohandbokskommittén undersökningen till revisionsgruppen. Undersökningens resultat har därmed kommit att utgöra en väsentlig grund för revisionsgruppens arbete och den presenteras därför här tämligen utförligt.

4. l .2 Undersökningsrapporterna

Undersökningsresultatet har av Religionssociologiska Institutet publicerats 1982-83 i sex delrapporter under den gemensamma rubriken ”1976 års gudstjänstordning. Delarna, alla författade av professor Göran Gustafsson, har i korthet följande innehåll: Den första: Användningen 1980. Den andra: Svenska kyrkans gudstjänst 1980, del I - om studiearbete, beslutsfattande, lån från 1976 års ordning, lekmannamedverkan, psalmantal och körmedverkan. - Den tredje: Svenska kyrkans gudstjänst 1980, del II om användningen av andra ritual än högmässoordningen i 1976 års gudstjänstordning. Den fjärde: Svenska kyrkans gudstjänst 1980, del III - om användningen av 1976 års högmässoordning. Den femte: Svenska kyrkans gudstjänst 1980, del IV - om nattvardsñrandet. Den sjätte: Bra och dåligt i den nya gudstjänsten. En enkät med präster, kyrkomusiker och lekmän.

De fem första delarna behandlar den faktiska användningen av GO 76,

såväl hela ritual som olika alternativa eller fakultativa moment i ritualen.

192 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

Dessutom belyses förekomsten av en del nya bruk i anslutning till den nya gudstjänstordningen. Undersökningarna i dessa fem delrapporter är gjorda på församlingsnivå och återger i huvudsak förhållandena 1980. Den kallas nedan ”användnings-” eller församlingsundersökningen”. Den sjätte rapporten bygger på en undersökning på individnivå och återger prästers, kyrkomusikers och lekmäns inställning till de olika nya gudstjänstordningarna och dessas enskildheter. Den undersökningen genomfördes 1982 och kallas nedan ”individenkäten”. Då 1977-78 synes vara de stora ”övergángsåren”, då det stora flertalet församlingar, som beslutat gå in i en förnyelse av gudstjänstlivet, gick över till GO 76, har alltså situationen vid undersökningstillfällena, 1980 respektive 1982, något hunnit stabilisera sig och några års erfarenheter av ordningarna kunnat vinnas. Sammanställda ger således rapporterna en bild dels av hur mycket de nya ordningarna och alternativen används, dels av vad man ute i församlingarna anser om dem. Revisionsgruppen är givetvis medveten om att förskjutningar ifråga om användning av och inställning till olika ritual och enskilda moment kan ha skett under åren från det att undersökningsresultaten blev tillgängliga till det att betänkandet överlämnas. Den samlade bilden torde dock i huvudsak förbli giltig. Beträffande de fem första rapporterna kan påpekas att undersökningen gjorts i alla församlingar. Det innebär att samtliga landets församlingar - innan större frågeformulär sändes ut - fick svara på frågorna om man övergått till GO 76, om man därvid använde den nya högmässoordningen, om man med bibehållande av 1942 års högmässoordning använde andra ritual ur GO 76 eller om man utan att i formell mening ha antagit de nya ordningarna likväl lånade ur dem. Användningsfrekvensen av GO 76 bygger sålunda inte på ett urval församlingar utan på en heltäckande undersökning. l redovisningen nedan förekommer ibland procenttal, som avser del av antalet församlingar som firar högmässa enligt 1976 års ordning. lbland anges procenttal, som anger andel av församlingar som överhuvudtaget använder något ur GO 76. Andra beräkningsgrunder förekommer också och det framgår i varje särskilt fall. Men väsentligt är att utgångspunkten är läget beträffande GO 76 i samtliga Svenska kyrkans församlingar. Beträffande den sjätte rapporten bör framhållas att utvärderingen även skett bland präster, som vid undersökningstillfället tjänstgjorde i pastorat, där 1942 års högmässoordning används. Även dessa präster har således fått ge sin uppfattning om bra eller dåligt i den nya gudstjänstordningen. Denna grupp kallas i redovisningen för enkelhetens skull ”präster 42” till skillnad från ”präster 76”, vilka alltså är de som vid undersökningstillfället tjänstgjorde i pastorat, där man firade högmässa enligt 1976 års ordning. Lekmännen i individenkäten är slumpvis valda i huvudsak bland aktiva församlingsmedarbetare. I den nu följande redovisningen medtages det som direkt rör använd- ningen av och uppfattningen om GO 76. I Religionssociologiska Institu tets rapporter anläggs även en del andra för Svenska kyrkans verksamhet och gudstjänstliv värdefulla perspektiv, tex förhållandet mellan kyrk-

av 1976 års

Utvärdering guristjänsrordning 193

samhet och ny gudstjänstordning och frågan om kyrkohandboksanvändningen sedd i innovationsforskningens ljus. Dessa ting, som framför allt tas upp i den första delrapporten, måste i detta sammanhang förbigås. Likaså förbigås med några undantag de stiftsvisa variationer, som presenteras i rapporterna på en lång rad punkter.

4.1.3 i stort av 1976

Användningen års gudst/änstord-

ning

Hösten 1980 använde 1 080 av Svenska kyrkans 2 568 församlingar 1976 års högmässoordning (42 °/o). Ser man till församlingsstorlek gäller generellt att andelen församlingar, som övergått till 1976 års högmässoordning, ökar ju folkrikare församlingen är. I de nämnda 42 % av församlingarna bor 3/5 av landets befolkning. I dessa församlingar ägde ungefär hälften av alla högmässobesök det aktuella året rum, dvs vartannat högmässobesök 1980 skedde i en högmässa, firad enligt den nya ordningen. Därtill kommer de 804 församlingar, som med bibehållande av 1942 års högmässoordning använder andra ritualur GO 76. Detta innebär att vid undersökningstillfâllet över 71 % av alla Svenska kyrkans församlingar utnyttjade möjligheten att anordna gudstjänst enligt ritual ur GO 76. Därutöver framhålls det i rapporterna, att högmässoñrandet i de församlingar, där man håller fast vid 1942 års högmässoordning, långt ifrån alltid är opåverkad av formen och innehållet i GO 76. Således uppger 16 °/o av de församlingar, som lirar högmässa enligt 1942 års ordning, att man alltid eller ofta använder språkbruketi 1976 års ordning. 42 % av församlingarna ifråga meddelar att man använder moderna språkformer (verben i singular, ni i stället för I etc). Andra vanliga lån” - ehuru detta ju formellt icke är tillåtet - ur GO 76 är kyrkans allmänna förbän, syndabekännelse (där även svar av typen ”enligt tidegärdens modell” eller ”med completoriets finns ordalydelse” med), detaljer i nattvardsmässan (framför allt lånas prefationer, nattvardsböner och momenten brödsbrytelse och sändningsord), inrroitus (framför allt sådana med av text/äs-

församlingsomkväde), anordning

ningar(andra och tredje årgångens predikotexter enligt 1942 års Evangeliebok läses på evangeliets plats) och kollektböner. Beträffande de båda sistnämnda är dessa ej längre relevanta, sedan 1942 års evangeliebok ersatts med 1983 års. Därför förbigås i fortsättningen svaren på sådana undersökningsfrågor, som rör böner och texteri den äldre evangelieboken. Alla de nämnda lånen visar på sitt sätt en ytterligare breddad användning av GO 76. Inte minst visar de på intresset för och behovet av en förnyelse i varje fall ifråga om de nämnda momenten. Sådana lån är frekventare i församlingar, som använder ritualen i något av de andra GO 76 än i församlingar som inte alls utnyttjar GO 76. Detta tyder på att lånebenägenheten” ökar, när förnyelsen väl vunnit insteg i församling- CFL

194 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

Det som hittills anförts i detta kapitel ger sammantaget en bild av hur pass mycket GO 76 används i församlingarna och hur brett underlaget är för revisionsgruppens arbete. För ytterligare bedömning av underlaget kan tilläggas, att undersökningen även redovisar det synnerligen omfattande studiearbete, som bedrivits kring GO 76. I 86 °/o av alla Svenska kyrkans församlingar har någon form av studier av den nya gudstjänstordningen förekommit; i två tredjedelar av fallen i den regelrätta studiecirkelns form.

4.2 med/ utan nattvard: Användning och Högmässa

omdömen

4.2.1 Övergripande frågor

I detta avsnitt (4.2.1) tas först ett par övergripande frågor i undersökningen upp. Därefter sker en momentvis genomgång av ordningen för högmässa med nattvard enligt GO 76 med redovisning av såväl användningsfrekvensen enligt församlingsundersökningcn (fjärde delrapporten) och inställningen enligt individundersökningen (sjätte rapporten). Musiken behandlas för sig före en sammanfattning om högmässan 4.2.32 Användningen av ordningen för högmässa enligt GO 76 togs upp i föregående avsnitt. Beträffande inställningen visar individenkäten, att denna ordning överlag värderas positivt. I alla i undersökningen ingående grupper (dvs präster som använder 76 års ordning, präster som inte gör det, kyrkomusiker och lekmän) är andelen som värderar den nya ordningen positivt större än andelen som värderar den negativt. Av de präster, som använder ordningen, är 93 % mycket eller ganska positiva. Endast var hundrade präst är mycket negativ. Kyrkomusikerna är till 92 °/o och lekmännen till 95 % mycket eller ganska positiva. Mycket negativa är även i dessa grupper endast l %. Men även bland de präster, som inte använder 76 års ordning är man till 66 % mycket eller ganska positiv (19 resp 47 %). Var tionde är mycket negativ till den nya ordningen. Tendensen synes således vara mycket klar till förmån för högmässoordningen enligt GO 76. Detsamma kommer i huvudsak fram i en annan övergripande fråga gällande den önskade framtida utvecklingen på kyrkohandboksområdet. Följande fem alternativ gavs: l. 1942 års ordning bör utan ändringar åter bli den enda gällande. 2. 1942 års ordning bör revideras lätt och sedan bli den enda gällande. 3. 1976 års ordning bör antas som den enda gällande men förses med färre alternativ. 4. 1976 års ordning bör antas som den enda gällande huvudsakligen i nuvarande form. 5. Man bör även i framtiden kunna välja mellan en version av 1942 års ordning och en version av 1976 års ordning. Bland präster, som använder 76 års ordning, låg tyngdpunkten vid alternativ 4 med 49 °/o följt av alternativ 3 med 32%. Vid alternativ 3 låg kyrkomusikernas tyngdpunkt: 44% av dessa ville se GO 76 fastställd

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 195

men med färre alternativ. 27 °/0 av dem markerade alternativ 4. Sammanlagt hade även lekmännen sin tyngdpunkt vid alternativ 3 +4, men 37 % av dem markerade alternativ 5, valfrihet även i fortsättningen. Bland de präster, som ej använder 76 års ordning, önskar cirka l/3 att 1942 års ordning skall bli den enda gällande efter viss revision (alternativ 2). Man noterar här bland annat att många markerar önskemålet om färre alternativ i GO 76, att det i alla grupper utom ”präster 42” finns majoritet för fastställande av GO 76 samt att fortsatt valfrihet inte var ett attraktivt alternativ utom för drygt var tredje lekman. (För en fullständig redovisning hänvisas här, liksom i alla andra fall, till Religionssociologiska Institutets rapporter.) [förlängningen av föregående fråga låg den fråga som gällde om man anser det viktigt att Svenska kyrkan snart åter får ett enhetligt gudstjänstfirande. Instämmer fullständigt i detta gör ”präster 76” till 35 °/o, präster 42” till 60 °/o, kyrkomusikerna till 51 % och lekmännen till 45 %. För delvis instämmande är siffrorna i tur och ordning 41-28-35-28 %. Religionssociologiska Institutet tolkar dessa siffror så: Å ena sidan finns det bland de präster som använder den nya ordningen en stor uppskattning av den frihet, som för närvarande finns, då det gäller hur den lokala församlingens gudstjänst skall utformas. Å andra sidan finns det bland dem som inte använder den nya ordningen en grupp, för vilken själva enhetligheten i gudstjänstens utformning har ett stort värde och för vilken enhetlighet man kanske är beredd att offra den personligen föredragna äldre ordningen. Men det finns bland dessa också en grupp som skulle vilja införa den nya ordningen i sin församling men som mött motstånd och som därför ser en föreskriven ny högmässoordning som enda möjlighet att få en ändring till stånd. Detta skulle förklara varför “präster 42 i så mycket högre grad instämmer fullständigt i påståendet än ”präster 76”. Kyrkomusikerna synes, trots att de är för den nya ordningen, inte vilja förespråka alltför stor variationsrikedom i den gudstjänstordning, som i framtiden kommer att fastställas. De förespråkade ju också färre alternativ enligt föregående fråga. Bland lekmännen instämmer man inte lika starkt i önskan om enhetlig gudstjänstordning - det stämmerju med att många av dem önskade bevarad valfrihet enligt föregående fråga.

Högmässan moment för moment

4.2.2 Procession in

Relativt få församlingar har ingångsprocession med de medverkande. Cirka var sjunde församling rapporterar att det sker alltid eller ofta. Bruket värderas genomgående positivt av både präster och kyrkomusiker. På skalan

utomordentligt-bra-likgiltigt-onödigt-förkastligt

dominerar omdömet bra.

Utvärdering

196 av 1976 års i

gudstjänstordning

4.2.3 Ingång

ingången kan utgöras av psalm, som hittills, eller av introitus med församlingsomkväde eller av gammalkyrklig introitus. Psalm dominerar stort: 93 % av församlingarna har det alltid. Tar man med svaret ”ofta blir siffran 99 %. Att byta psalmen mot introitus värderas tämligen negativt: l/3 i alla individgrupper finner denna möjlighet onödig. Man kan dock samtidigt konstatera, att l/3 finner det bra eller rentav utomordentligt att möjligheten finns.

4.2.4 S krzftermâl

Ytterst få församlingar använder sig av möjligheten att förlägga skriftermålet till efter predikan: Endast 6 % vid högmässa med nattvard och 4 °/o vid högmässa utan nattvard. Utvärderingen visar också en mycket negativ inställning både hos präster och kyrkomusiker. Hos lekmännen balanserar positiva och negativa reaktioner varandra, men det torde enligt rapporten inte tyda på att lekmännen i högre grad önskar denna senareläggning av skriftermålet. Det är i stället så att de saknar en del av grunden för ett ställningstagande. De känner rimligen inte till alla de teologiska, liturgiska och andra principiella synpunkter, som präster och kyrkomusiker väger in i sin bedömning. Anvisningen i GO 76 om tillfälle till tyst bön och självrannsakan tas tillvara i 35 % av församlingarna.

4.2.5 S yndabekännelse

De alternativ som finns vid högmässa med nattvard används enligt följande rangordning: l. Jag bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud . . . (över hälften av församlingarna har den alltid eller ofta). 2. Jag bekänner inför dig, helige Gud. . . (frekvent i över 40 % av församlingarna). 3. Jag arma människa. . . (vanlig i knappt var femte församling). 4. Barmhärtige Gud, gode Fader. . . (sällan brukad; i 82 % av församlingarna används den aldrig). Vid högmässa utan nattvard är rangordningen: l. Jag bekänner inför dig, helige Gud. . . (hälften av församlingarna markerar alltid eller ”ofta). (2. Gud var mig nådig . . . Se kommentar nedan!) 3. Jag arma människa . . . (frekvens som vid nattvardsñrande). 4. Barmhärtige Gud, gode Fader... (som vid nattvardsñrande; skall enligt GO 76 ej brukas vid högmässa utan nattvard, vilket alltså dock sker). Genom ett förbiseende i formuläret kom alternativet ”Gud var mig nádig (högmässa utan nattvard) inte med. Var femte församling har dock självmant skrivit till detta i sitt svar. Detta torde tyda på en

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 197

frekvent användning, varför det är rimligt att föra in detta alternativ på andra plats. Utvärderingen visar att man finner antalet alternativ tillräckligt. Den visar också att det uppfattas mycket positivt att församlingen läser med i syndabekännelsen. Pâ några punkter i individenkäten hade man möjlighet att dels påpeka något man ansåg onödigt eller olämpligt, dels framföra önskemål om något man saknade i GO 76. Vid momentet syndabekännelse framkom åtskilliga synpunkter: ”Jag arma människa” får å ena sidan kritik för att vara för tung och nedtryckande, varför den bör utgå. Å andra sidan kritiseras den nuvarande versionen för att vara onödigt förändrad, varför bönen i version 1942 bör införas i stället. ”Barmhärtige Gud, gode Fader” finner flera överflödig. Den används ju också sällan. ”Gud var mig nådig” bör kunna bedjas även vid högmässa med nattvard. l övrigt är önskemålen motstridiga. Somliga önskar mer betoning av ångern, Her referenser till arvsynden samt omnämnande av underlåtenhetssynder i syndabekännelsen. Andra önskar syndabekännelser med tydligare ton av befrielse och upprättelse.

4.2.6 A vlösning

- Av de tre avlösningsformerna vid högmässa med nattvard ”Begär du dina synders förlåtelse, “Du som inför Gud bekänt din synd” och Du som ber om dina synders förlåtelse” - används den första mest: 55 % av församlingarna uppger att man använder den alltid eller ofta. De två andra är endast hälften så vanligt förekommande. - Av de tre avlösningsorden vid högmässa utan nattvard Begär du dina synders förlåtelse”, ”Den allsmäktige evige Gud förlåte och Om vi bekänner våra synder” används den sistnämnda mest: 49 °/o alltid eller ofta. Därnäst kommer den förstnämnda, som ju även kan brukas vid högmässa med nattvard: 38 %. Även de båda andra alternativen vid högmässa med nattvard brukas i inte ringa omfattning även vid högmässa utan nattvard. Beträffande det första avlösningsalternativet, ”Begär du dina synders förlåtelse, uppger undersökningsrapporten att detta alternativ är nytt och saknas i 1942 års ordning. Detta är emellertid felaktigt, då ju denna avlösningsform där är ett av alternativen vid allmänt eller infogat skriftermål. Med vetskap härom kan man iaktta, att bruket av avlösningsformer synes styrt av den äldre ordningen, där de nu vanligaste formerna Begär du . . f och ”Om vi bekänner. . är alternativ vid högmässa med respektive utan nattvard. Man tycks även kunna dra den slutsatsen att man i stor utsträckning fortsätter att såsom i 1942 års ordning använda avlösningsord med direkt tillsägelse vid högmässa med nattvard och avlösningsord i optativ form vid högmässa utan nattvard. Att det dock har funnits ett behov av ett direkt tillsägelseord även vid högmässa utan nattvard, något som ofta framhållits i debatten om

198 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning SOU l985:46

skriftermålets utformning, synes återspeglat i att en sådan form kommer på andra plats bland de vid högmässa utan nattvard använda alternativen. Några säkra samband mellan bruket av viss syndabekännelse och valet av visst avlösningsord går ej att se med ett undantag. Där syndabekännelsen ”Jag arma människa” används brukas i regel avlösningsordet ”Begär du . . .” vid högmässa med nattvard och Den allsmäktige evige Gud förlåte vid högmässa utan nattvard. Detta motsvarar direkt anordningen i 1942 års kyrkohandbok. Liksom beträffande syndabekännelsen finner majoriteten av församlingarna att antalet alternativ till avlösningsord är tillräckligt. I den mån man finner några avlösningsord mindre lämpliga så är det sådana som innehåller ett villkor för syndaförlåtelsen, alltså av typ ” Om vi bekänner våra synder, så. .

4.2.7 Introitus

Form ochfrekvens: Gammalkyrklig introitus och introitus med församlingsomkväde användes i ungefär samma utsträckning. Individenkäten visar emellertid att inom alla de fyra svarandegrupperna är det avsevärt fler som föredrar introitus med församlingsomkväde, i synnerhet bland lekmännen. Kyrkomusikerna förklarar sig nöjda med musiken till introitus med församlingsomkväde: 84% av dem finner den nya musiken utomordentlig eller bra. Med införandet av GO 76 har överhuvudtaget introitus blivit vanligare förekommande. Även till denna utveckling är inställningen mycket positiv, särskilt bland lekmännen.

Plats i gudstjänsten: I 1942 års ordning sjöngs introitus närmast efter ingångspsalmen. Endast i högmässa med nattvard och infogat skriftermål var platsen mellan skriftermålet och Kyrie. I GO 76 är det sistnämnda enda möjligheten vid högmässa såväl med som utan nattvard (såvida inte introitus ersätter ingångspsalmen; se ovan mom Ingång). Det vanligaste är att introitus sjungs på platsen före Kyrie: l 3 församlingar av 4 sker så vid högmässa med nattvard och i 2 av 3 vid högmässa utan nattvard. Placering direkt efter ingångspsalmen förekommer dock i viss utsträckning, framför allt vid högmässa utan nattvard, trots att detta egentligen strider mot anvisningarna i GO 76. Placeringen före Kyrie värderas starkt positivt av dem som infört GO 76.

4.2.8 Övriga synpunkter på högmässans inledning

Inte så få nämner trefaldigt ”l-lelig i högmässans början som ett onödigt eller olämpligt moment. Dit räknar många även de traditionella inledningsorden Herren är i sitt tempel”. Bland det man saknar nämns välkomstord och en avdramatiserad upptakt till högmässan. Man framhåller att lovsång och glädje bör inleda gudstjänsten.

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 199

4.2.9 Kyrie

Av de tre möjligheterna tre-, sex- eller niofaldigt Kyrie dominerar det trefaldiga stort: 77 % av församlingarna har det alltid eller ofta. För sexfaldiga Kyrie är motsvarande siffra 12 % och för niofaldigt är ”bästa siffra de 2 % som svarar att sådant förekommer ibland (85 % svarar aldrig”). Icke desto mindre värderas såväl sex- som niofaldigt Kyrie positivt, den sparsamma användningen till trots. Förnyelsen av Kyriemomentet ligger dock inte här utan i stället i den inte ringa användningen av det helt nya alternativet Herre du blev vår broder, den s k Kyrielitanian. Denna förekommer i hälften av församlingarna och i var femte används den alltid eller ofta, särskilt under Advent och Fastan. Kyrielitanian värderas positivt, i synnerhet bland de präster som använder GO 76. Kyrkomusikerna är betydligt mindre positiva. Undersökningsrapporten framkastar tanken att detta kan ha sin grund i musiken till Kyrielitanian.

4.2. l 0 Laudamus

Som lovsång efter ”Ära vare Gud erbjuder GO 76 sex alternativ: a. ”Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillber dig” - dets k Stora Laudamus (sv ps 602) format för växelsång. b. ”Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi tillbeder dig” - Stora Laudamus som unison hymn. c. ”Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk” - det s k Lilla Laudamus (sv ps 601) i helt reviderad version. d. ”Vi prisar dig, vi tillbeder dig, vi tackar dig för dina under” Lilla Laudamus lätt språkligt moderniserad. . e. ”Allena Gud i himmelrik” Sv ps 24:1 med möjlighet att även sjunga verserna 3 och 5. f. ”Ära ske Gud som från sin tron” - sv ps 26914, enligt anvisningarna avsedd särskilt för Fastan.

Överlägset mest använt är e-alternativet, i synnerhet vid högmässa utan

nattvard (77 °/o svarar alltid eller ”0fta”). Minst använt är b-alternativet: Summerar man frekvenserna alltid-ofta-ibland når man ej över 6 %. C- och d-alternativen har ungefär samma användning i fältet 20-30 % alltid eller ofta. C-alternativet är något vanligare när nattvard inte firas och d-alternativet vanligare vid nattvardsñrande. A-alternativet förekommer ibland eller någon enstaka gång i knappt var tredje församling. F-alternativet har sin tyngdpunkt vid ”ibland” med 50 %. Huvudintrycket blir att Allena Gud” dominerar även sedan man övergått till GO 76. På högtidsdagar brukas Lilla Laudamus i någon av de två versionerna, varvid den äldre språkliga formen har en viss övervikt när nattvard firas. Under Fastan brukar inemot hälften av församlingarna ”Ära ske Gud”; detta torde vara den riktiga tolkningen av att ”ibland” är det mest markerade alternativet.

200 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

26 % av församlingarna utnyttjar möjligheten att helt utesluta Gloriaoch Laudamusmomentet under Fastan. Enligt individenkäten finner de flesta antalet alternativ tillräckligt. Bland prästerna, särskilt i den grupp som inte använder 1976 års högmässoordning, finns dock en hel del som finner alternativen alltför många. De alternativ, som oftast omnämns som onödiga är a-, c- och e-alternativen. Det senare kan förvåna. Kritiken gäller dels att ”Allena Gud numera är sliten, dels att det är orimligt att sjunga tre verser av psalmen ifråga. Undersökningen har ingen fråga om hur pass vanligt det är att man av ”Allena Gud” även sjunger verserna 3 och 5, något som annars var en nyhet i GO 76. I undersökningen framkommer även önskemål om helt andra alternativ än de som nu erbjuds. Man önskar alternativ, som är ”textmässigt och musikaliskt tillgängliga. Som konkreta exempel nämns familjegudstjänstens lovsång ”Måne och sol och det s k Zulu-laudamus.

4.2.l1 Salutation och kollektbön

I GO 76 har salutationen gjorts fakultativ. 85 % av församlingarna använder dock alltid salutation och reaktionen är i alla grupper övervägande negativ till möjligheten att utesluta salutationen, särskilt bland de präster som inte använder ordningen, men i lika mån de lekmän, som har erfarenhet av den nya ordningen. l undersökningen finns en fråga i vad mån kollektbönen sjunges. I 5 % av församlingarna sker detta alltid eller ofta men i 8l % aldrig. En fråga gällde användningen av nya, alternativa kollektböner. Då denna fråga, efter införandet av 1983 års evangeliebok, inte är relevant längre, förbigås den här.

4.2.l2 T

extläsning

Då frågorna åsyftar förhållanden, som rådde före införandet av 1983 års evangeliebok, kan de förbigås här. Nämnas kan dock en mycket positiv respons på införandet av den gammaltestamentliga textläsningen, något som ju i och med den nya evangelieboken blivit en fast ordning i alla församlingar oavsett gudstjänstordning. Acklamation efter textläsningarna har snabbt blivit vanligt. Tre av fyra församlingar har detta alltid. Reaktionerna är relativt positiva överlag, även bland lekmännen.

4.2.l3 Säng i till anslutning textläsningarna

Beträffande om psaltarpsalm anvisningen med församlingsomkväde mellan den gammaltestamentliga texten och episteln överväger den positiva reaktionen i alla grupper. Kyrkomusikerna bereddes tillfälle att dessutom göra en bedömning av anvisningen att en evangeliemotett kan sjungas i anknytning till evangelieläsningen. Responsen visar sig överväldigande positiv: 92 % finner denna möjlighet utomordentlig eller bra.

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 201

4.2. 14 Predikan

Församlingsundersökningen innehöll en fråga om i vad mån predikan hålls från ambo. I de församlingar, som har ambo, hålls predikan därifrån alltid eller ofta i ungefär var tredje församling. Över hälften anger att det sker ibland eller någon enstaka gång. Här gör man iakttagelsen att predikan från ambo är vanligare i de små församlingarna än i de stora. Individenkäten hade en fråga till prästerna om inställningen till möjligheten att predika över den gammaltestamentliga texten eller episteln i stället för över evangelietexten. Detta finner man genomgående mycket positivt, även inom den grupp som ej använder 1976 års högmässoordning.

4.2.15 T rosbekännelsen Plats: l 68 0/0 av de undersökta församlingarna har man övergått till att ha trosbekännelsen efter predikan. Denna möjlighet har alltså i stor utsträckning välkomnats och reaktionerna är positiva både bland präster 76” och bland lekmännen, däremot inte bland ”präster 42”. I en öppen fråga finns anmärkningar av typen att flyttningen av trosbekännelsen var onödig. Form: GO 76 jämställer de båda trosbekännelserna, de apostoliska och den nicenska, i användningshänseende. Den faktiska användningen är emellertid densamma som hittills. I hälften av församlingarna används \ Niceum aldrig och i ytterligare en tredjedel endast upp till 7 gånger per år, alltså en frekvens som motsvarar anvisningen i 1942 års ordning att Niceum kan komma till användning på högtidsdagarna.

4.2.16 Kyrkans allmänna förbön

Detta moment har blivit föremål för många frågor i undersökningarna och åtskilliga kommentarer i svaren. De alternativ till förbön som GO 76 erbjuder är följande: 1. ”Herre vår Gud, styrk och led din kyrka”, en bearbetning av en av de allmänna kyrkobönerna i 1942 års kyrkohandbok. 2. ”För din kyrka i världen”, nyskriven. Förbön för döpta, brudpar, avlidna och sörjande kan fogas in. 3. ”Gud, hos dig är livets källa”, nyskriven. 4. Herre Gud Fader i himmelen”, nyskriven. Församlingen kan själv foga in förbönsämnen. 5. Helige Herre Gud, helige starke Gud, en bön som återfinns i 1942 års handbok. 6. Litanian, liksom i 1942 års handbok i såväl en längre som en kortare form och med anvisningen ”Särskilt under Fastan”. 7. Gud vår Fader”, en nyskriven litania. De flesta finner antalet alternativ lagom och det är ungefär lika många som tycker att det är för många alternativ och som tycker att det är för få.

202 Utvärdering av 1976 års gudsçjänstordning

Alt l är den mest använda förbönen. Nästan hälften av församlingarna använder den i första hand och över en tredjedel uppger den i andra hand. Den är också den av de sju förbönerna som får minst kritik i de öppna kommentarerna. Alt 2 är den näst mest använda. Var femte församling brukar den i första hand och var tredje i andra hand. Det är den bön, som ger möjlighet till infogande av förbönerna för nydöpta, brudpar, avlidna och sörjande, något som förekommer alltid eller ofta i mer än var femte församling och är vanligare i större församlingar än i små. Detta sätt att be för de nydöpta etc har uppfattats mycket positivt, särskilt bland lekmännen, där 92 °/o menar det vara utomordentligt eller bra att göra så. Även gruppen ”präster 42” finner denna möjlighet bra, kanske bl a därför att det innebär en möjlighet att levandegöra ett av gudstjänstens döda” moment, pålysningarna. Alt 6, litanian i kortare form, är den tredje mest använda. Den har få förstahandsmarkeringar men många användningsmarkeringar, vilket återspeglar ett flitigt bruk under Fastan. En fråga gällde hur man såg på bruket av litanian året runt. Reaktionen blev mycket negativ i båda prästgrupperna och ännu mer bland kyrkomusikerna. De andra fyra alternativen används mycket lite. Mest använt av dem är det från 1942 års ordning övertagna alt 5. I de öppna kommentarerna utdöms framför allt alternativen 3 och 7 som olämpliga. Likaså förklaras litanian (alt 6) i den längre formen för onödig. Beträffande användningen i övrigt redovisar många församlingar de principer man gjort upp, tex kyrkoårsbundenhet, visst alternativ när nattvard firas osv. Från många håll redovisas att man skrivit en egen förbön eller utnyttjar förböner ur andra bönböcker och gudstjänstordningar, något som enligt anvisningarna i GO 76 är fullt möjligt. Fritt formulerad förbön förekommer alltid eller ofta i l6 % av församlingarna. Denna möjlighet värderas positivt av alla grupper, inte minst lekmännen. 88 % av dem tycker att möjligheten till fritt formulerad förbön är utomordentlig eller bra.

Åtskillig kritik mot alternativen i GO 76 kommer fram. Den vanligaste

kritiken är att bönerna är önskelisteaktiga och att de är alltför inriktade på sociala förhållanden. Man önskar alternativ med större kyrkoårsanknytning och också förböner med mer växelläsning mellan förebedjare och församling. En lång rad konkreta förbönsförslag har sänts in med enkätsvaren.

4.2.l7 Ordets

Övriga synpunkter pâ gudstjänst

Med en viss frekvens nämner prästerna som olämpligt eller onödigt dels anvisningen att församlingen sitter under de två första textläsningarna, dels trosbekännelsens ändrade plats och dels tillkännagivandenas plats mellan trosbekännelsen och förbönen. De bryter gudstjänsten, framhålls det. Beträffande det sistnämnda ger flera präster det konkreta förslaget, att kollektpålysningen och liknande skall placeras före gudstjänstens början och att meddelanden om dop etc alltid skall fogas in i den allmänna förbönen.

Utvärdering av 1976 ârs gudstjänstordning 203

En del präster saknar salutationen vid allmänna förbönen, något som däremot inte kyrkomusikerna gör. De båda grupperna är överens om att gudstjänstordningen erbjuder för få tillfällen till psalmsáng. Så efterlyses t ex predikstolspsalm.

4.2. l 8 Tillredelsen

Frambärande av nattvardsgåvorna: Enligt anvisningarna i 1976 års högmässoordning kan nattvardsgåvorna bäras fram under tillredelsepsalmen (offertorieprocession). Undersökningen visar, att det endast äri l/6 av de aktuella församlingarna som detta sker. l hälften av församlingarna bäres nattvardsgávorna in vid högmässans början och i de övriga, således l/3, står de pä altaret redan när gudstjänsten inleds. Utvärderingen visar inte oväntat en överlag mycket mer positiv hållning till procession med nattvardsgâvorna vid högmässans början än till offertorieprocession. Detta gäller även gruppen präster 76” men inom denna grupp värderas även offertorieprocession tämligen positivt. Upptagning och frambärande av køllekt: Enligt anvisningarna kan även kollekten tas upp under tillredelsepsalmen och bäras fram som en del av offertoriet. Reaktionen på denna nyhet är negativ och den har införts endast i var tionde församling. Mer än var fjärde svarande i alla grupper utom präster 76 finner det direkt förkastligt att förfara så. Bland ”präster 76” är inställningen mer positiv, men det är lika många som finner det onödigt eller förkastligt som det är som finner det bra. Undersökningen visar, att det alltfort är vanligast att kollekten samlas in och bärs fram under en psalm efter predikan. Fördelningen äri runda tal den att 80 % tar upp kollekten efter predikan, 10 % vid offertoriet och l0 °/o vid gudstjänstens slut.

4.2. l 9 Lovsägelsen

Sursum corda: Två former finns i GO 76. Den traditionella formen är den dominerande och används i 85 % av församlingarna. Prefation: De olika alternativen används i hög grad. Tre femtedelar av församlingarna använder alltid kyrkoårsanknutna prefationer och ytterligare en femtedel gör det ofta. Att fler alternativ har införts värderas genomgående positivt, även av gruppen präster 42”. De flesta finner dock antalet alternativ tillräckliga. Till prefationen presenteras två melodiformer, tonus ferialis (ny) och tonus solemnis (med motsvarighet i 1942 års mässmusik). Båda formerna värderas positivt, dock bedöms tonus solemnis ännu mer positivt än tonus ferialis. l de öppna frågorna framkommer att man på sina håll finner en del små förändringar i prefationsmelodierna onödiga. Somliga saknar en prefationsmelodi efter femte psalmtonen.

4.2.2O Nattvardsbönen

Av de tre nattvardsbönerna A, B och C är A den mest använda. Nästan hälften av församlingarna uppger att man alltid använder denna. För var

204 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

och en av nattvardsbönerna B och C gäller att de används alltid i l0 °/o av församlingarna samt ofta eller ibland i en ännu större andel. Hälften av församlingarna använder aldrig B eller C. Många församlingar växlar mellan de tre. (Angående vissa regionala skillnader: se nedan.) Användningen motsvaras väl av att nattvardsbön A värderas mycket positivt av de tillfrågade prästerna. Även B och C värderas positivt, särskilt av gruppen ”präster 76”, men plussiffran är inte lika hög. Kyrkomusikerna och lekmännen ser som helhet positivt på alla tre nattvardsbönerna. Även det faktum att tre alternativ finns uppfattas genomgående positivt, dock är man i detta fall inte fullt lika positiv till alternativrikedomen som ifråga om vissa andra moment, t ex prefationen. Kritiken framförs i de öppna svaren. Man ñnner nattvardsbönerna vara för långa eller för ”pratiga”. Teologisk kritik riktas mot en mässofferstanke, som man menar sig finna i alternativen A och B. Nattvardsbönernas ställning varierar påtagligt mellan stiften. Nattvardsbön A dominerar stort i Växjö, Göteborgs och Visby stift men förekommer särskilt sparsamt i Lunds och Luleå stift. I Luleå stift dominerar istället alternativ B och i Lunds stift liksom i Härnösands stift, är alternativ C lika vanligt som A.

4.2.2]

Fridshälsning

Utväxling av fridshälsning förekommeri l3 % av församlingarna. I övriga 87 % förekommer det aldrig. lndividenkäten visar att ytterst få av de svarande är med om detta bruk särskilt ofta. Även svarsalternativet Förekommer i någon mån får låga siffror. Förekomsten tycks ha en viss relation till hur ofta nattvard firas i församlingen: Ju tätare nattvardsfirande desto vanligare med fridshälsning. Formen för fridshälsning är i regel muntlig hälsning. Detta är dubbelt så vanligt som omfamning och handskakning. Utvärderingen av fridshälsningen utfallet positivt men inte odelat. Gruppen ”präster 76” är den som är mest positiv.

4.2.22 Övriga frågor kring nattvardens gudstjänst

Vissa övergripande frågor angående församlingens nattvardsñrande, som inte har direkt anknytning till enskilda moment i G0 76 och dessas

utvärdering, behandlas nedan i kapitel 6, ”Övrigt kring nattvardsñran-

det.

4.2.23 A

vslutning

GO 76 har två former för högmässans avslutning, kallade avslutning A och avslutning B, varvid B innebär en ny utformning. B har blivit mycket lite använd: 8 °/o av församlingarna har den alltid och den förekommer överhuvudtaget bara i var fjärde församling och då inte regelbundet. Inte desto mindre värderas den nya avslutningen positivt av flertalet. Inom lekmannagruppen finner 86 % B-alternativet utomordentligt eller

av 1976 års 205

Utvärdering gudstjänstordning

bra. Mest negativa är kyrkomusikerna, där var fjärde svarande finner alternativet onödigt eller förkastligt.

4.2.24 Procession ut

Utgångsprocession är inte fullt lika vanligt som ingångsprocession. Det förekommer alltid eller ofta i endast var tionde församling. När utgångsprocession förekommer sker det för det mesta under postludiet, detta trots att avslutningsalternativ B, som är det enda som medger utgångsprocession under postludiet, förekommer så sällan. Man har således i flertalet fall avslutning enligt alternativ A men går - tvärtemot anvisningarna - ut under postludiet. Knuten till avslutning B är även anvisningen att församlingen kan gå ut i procession under sång. Även detta, att man går ut under sång, är avsevärt än användandet av avslutning vanligare B. För arrangerandet av procession ut har således införandet av avslutning B inte spelat någon större roll. Utvärderingen visar, i överensstämmelse med frekvensrapporten, lägre positiv balans för utgångsprocession än för ingångsprocession. Framför allt är det kyrkomusikerna som inte uppskattar utgångsprocession lika mycket som procession i gudstjänstens början. Undersökningsrapporten förmodar, att detta kan ha samband med det ovan beskrivna ganska utbredda bruket med utgång under postludiet. Av alla grupper är det emellertid lekmännen som har lägst positiv balans beträffande synen på processioner. En tredjedel av dem menar processioner vara onödiga.

4.2.25 Infogat dop

Hur ofta dop förekommer infogat i högmässan har givetvis i hög grad med församlingsstorleken att göra. Av undersökningen framgår att en knapp tredjedel av församlingarna aldrig infogar dopet i högmässan och att av de församlingar, som gör det, hälften har högmässa med dop upp till 9 gånger/år. Möjligheten att infoga dopet i högmässan värderas mycket positivt, också av dem som inte använder sig av 1976 års högmässoordning. Resultatet är här mycket entydigt: Att möjligheten finns är bra.

4.2.26 i 1976 års

Språket högmässoordning

Svarandegrupperna fick reagera på påståendet att språket i 1976 års högmässoordning är alltför enkelt. Endast i rena undantagsfall instämmer man fullständigt i detta. Mellan l/5 och 1/3 instämmer delvis. Kyrkomusikerna synes överlag vara mer tveksamma till språket i GO 76 än lekmännen och prästerna. En klar majoritet i alla grupperna är dock positiv till språket.

206 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

4.2.27 Antalet alternativ

Frågan om de olika momenten erbjuder ett rimligt antal alternativ har berörts flera gånger i den föregående momentvisa genomgången av högmässan. Påståendet i enkätens slut Det är inte bra att man har så många alternativ vid många moment i den nya gudstjänstordningen” samlar dock en kvalificerad majoritet som instämmer helt eller delvis. Detta tyder på att det råder en utbredd tveksamhet till om man bör ha så stora variationsmöjligheter, som 1976 års högmässoordning medger.

Musik och i

sång högmässan

4.2.28 Antal psalmer i högmässan

Med tanke på att ingångspsalmen kan ersättas av introitus och att såväl predikstolspsalm som psalmen efter predikan gjorts fakultativa fanns frågor om hur många psalmer som nu sjungs i högmässan. Av svaren framgår för det.första, att flertalet församlingar, som gått över till 1976 års högmässoordning, har samma psalmantal som tidigare, dvs sex psalmer vid högmässa med nattvard och fem psalmer vid högmässa utan nattvard. För det andra visar det sig att inom den grupp församlingar, som uppger att man sjunger ett lägre antal psalmer, så har de flesta högmässa enligt den nya ordningen.

4.2.29 musik

Högmässans

GO 76 erbjuder inte bara en delvis ny musik utan också en annan disposition av de olika serierna med mässmusik. De tidigare fyra obligatoriska, varandra avlösande serierna har ersatts av fem serier, som växlar efter en ny princip. I botten finns en allmän serie, som kan användas alltid. Den allmänna serien kan, om man önskar och anser sig ha resurser därtill, under jul, påsk och fastetider utbytas mot särskilda musikserier för dessa tider. Slutligen finns en högtidsserie avsedd för kyrkoårets största helgdagar. Av användningsundersökningen framgår att så gott som samtliga använder den allmänna serien och drygt hälften av församlingarna även de särskilda jul-, påsk- och fasteserierna. Däremot förekommer högtidsserien endast i var fjärde församling av dem som firar högmässa enligt den nya ordningen och är därmed den som kommit minst till användning. Här som i andra sammanhang måste reservation göras för att undersökningen gjordes på ett tidigt stadium efter det att GO 76 kunde börja användas. Inte minst beträffande mässmusiken kanske en längre tid hade behövts för att man skall få en säker bild av mässmusikens användning. Inskrivna svar av typen ”Vi övar en serie åt gången, utan kyrkoårsanknytning” antyder att ett helt införande av den nya mässmusiken är en * process, som tar sin tid.

Utvärdering av 1976 års 207 gudsyänstordning

l individenkäten fick präster och kyrkomusiker reagera på den nya principen för växling mellan serierna. Både bland präster 76” och bland kyrkomusikerna är reaktionen övervägande positiv. Tar man i beaktande att ytterst få i de båda grupperna anger den nya ordningen som utomordentlig (man nöjer sig med ”bra”) så blir balansen mellan positiva och negativa omdömen visserligen fortfarande positiv men inte lika påfallande. Det vanligaste svaret bland prästerna på frågan om vad som är onödigt eller olämpligt i den nya mässmusiken är högtidsserien. Det nämns även att musiken är svår och att vissa skillnader gentemot 1942 års mässmusik är förvillande små. Prästerna säger sig också sakna delar av den gamla mässmusiken. Somliga önskar även enklare och folkligare eller modernare och gladare” musik. Kyrkomusikerna fick yttra sig mer i detalj. Sålunda ställer de sig med mycket liten övervikt positiva till harmoniseringen av musiken i GO 76; när ”OgillaW-svaren speciñseras nämner man de trestämmiga sättningarna, framför allt till Benedicamus. ”Allena Gud bedöms däremot särskilt ofta positivt. Kyrkomusikerna fick även värdera var och en av de fem musikserierna. Det är, inte oväntat, endast högtidsserien som skiljer ut sig från de övriga. Dessa får nämligen en mycket positiv uppskattning medan så inte alls är fallet med högtidsserien. Från inkomna positiva och negativa omdömen om enskildheter i musiken kan nämnas:

Allmänna serien: Kyrielitanian, Allena Gud, Vi prisar dig (båda alternativen) och Agnus Dei får positiva kommentarer; Agnus Dei alt II samt Benedicamus negativa.

Högtidsserien: Stora Laudamus får positiva omdömen; Kyrie och Benedicamus negativa. Musiken anses inte ”stämningsmättad.

Julserien: Kyrie och Agnus Dei kommenteras Sanctuspositivt; speciellt alternativen kritiseras hárt. Dessutom klagar många över mässbokens disposition av fasteserien.

Pâskserien: Till det positiva räknas Sanctus; till det negativa fr a Agnus Dei.

Se även det nedan följande avsnittet ”Sammanfattning av värderingen av enskilda moment” 4.2.32, där en hel del synpunkter på mässmusiken kommer fram.

4.2.3O Körmedverkan i

högmässan

1976 års högmässoordning ger kören en viktigare funktioni gudstjänsten

än den äldre ordningen gör. I utvärderingen har därför undersökts i vad mån körmedverkan blir vanligare i de församlingar som antar den nya ordningen. Det visar sig att körmedverkan är något mer frekvent i de församlingar som har 1976 års ordning. Skillnaderna är störst i gruppen

i

208 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

mindre församlingar. Ju större församlingarna är desto mindre påtaglig blir skillnaden ifråga om hur ofta kören medverkar. Beträffande församlingarnas körsatsningar på familjegudstjänsten och framför allt söndagsgudstjänsten se kapitlet ”Användningen av andra ritual än högmässoordningen”, mom 4.5.1. Tar man med vad där kommer fram så torde man kunna säga, att införandet av G0 76 har medfört en betydande ökning av körmedverkan i gudstjänstlivet. Kören har alltjämt oftast sin plats på orgelläktaren. Det är dock något vanligare att kören sitter i koret i de församlingar som följer den nya högmässoordningen. Detta bör vara en påverkan av G0 76, eftersom det ju inte kan vara så att enbart sådana församlingar, vars kyrkorum medger att kören är placerad i koret, har antagit den nya ordningen. Sammanfattningsvis synes alltså både hur ofta kören medverkar och var den är placerad ha påverkats av GO 76. En fråga om kören sjunger evangeliemotett enligt anvisningarna i GO 76 ställdes dessvärre på sådant sätt att man av svaren inte kan utläsa i

vilken utsträckning sådan sjunges. (Se även 4.2.13)

4.2.3] Växelsâng i gudstjänsten

Växelsång kör-församling (vanligast), präst-kör eller mellan två grupper i församlingen är inte regelbundet förekommande annat än i ett fåtal församlingar. Tyngdpunkten ligger vid ibland” eller ”någon enstaka gång, och det gäller oavsett vilken högmässoordning man har. Dock är aldrig betydligt ovanligare i de församlingar, som brukar den nya ordningen.

4.2.32 av av enskilda

Sammanfattning värderingen moment i högmässan

De största skillnaderna i uppfattning mellan de präster som är allmänt positiva respektive negativa till 1976 års högmässoordning finns ifråga om följande moment: - att man har tre olika nattvardsböner - du blev vår broder” som Kyrie att man kan sjunga ”Herre -- att trosbekännelsen kan placeras efter predikan - att musikserierna är upplagda på ett nytt sätt - att kollekten kan tas upp och bäras fram i anslutning till offertoriet att ungdomar som går och läser deltar i nattvardsfirandet - att man har acklamation - vid offertoriet att man bär fram nattvardsgåvorna att Kyrie kan vara sex- eller niofaldigt att man har in- och utgångsprocessioner - att man utväxlar fridshälsning. De präster som i och för sig är positiva till 1976 års ordning är dock negativa framför allt till - att ha skriftermålet efter predikan - att utelämna salutationen - att Litanian kan användas året runt.

av 1976 års 209

Utvärdering gudstjänstordning

De präster som är allmänt negativa till den nya ordningen är likväl positiva till framför allt att församlingen läser med i syndabekännelsen att en gammaltestamentlig text införts och att man även kan predika över den - att förbön för nydöpta etc kan infogas i allmänna förbönen att nattvardsgåvorna bärs in i procession vid gudstjänstens början att dop infogas i högmässan. De nu redovisade listningarna visar således ifråga om vilka moment som åsikterna går mest isär, vilka moment det kan finnas att anledning ytterligare bearbeta, eftersom de allmänt positiva likväl är negativa just där samt vilka moment det kan vara skäl att behålla och vidareutveckla, eftersom även de allmänt negativa är positiva på de punkterna. Här följer motsvarande sammanfattning beträffande kyrkomusikerna: De största skillnaderna i uppfattning bland kyrkomusikerna finns vid följande moment: - att man kan använda Herre du blev vår broder” som Kyrie (jämför prästerna) - att man har tre nattvardsböner i stället för en (jämför prästerna) - att introitus kan sjungas vid fler tillfällen än tidigare att man har nya nattvardsböner - att musikserierna är upplagda på ett nytt sätt (jämför prästerna) - att ungdomar som går och läser deltar i nattvardsfirandet (jämför prästerna) - att man kan ha alternativt slut på högmässan - att man utväxlar fridshälsning (jämför prästerna) - att kollekten kan tas upp och bäras fram i anslutning till offertoriet (jämför prästerna). De kyrkomusiker, som är allmänt positiva till 1976 års högmässoordning är övervägande negativa till framför allt att ingångspsalmen kan ersättas av introitus - att salutationen utelämnas (jämför prästerna) - att Litanian används året runt (jämför prästerna). De kyrkomusiker slutligen som är negativa till den nya ordningen i stort är dock positiva till mycket av den nya musiken, t ex introitus med församlingsomkväde och kyrkoårsanknutna prefationer.

4.3 Familjegudstjänsten: och omdömen Användning

4.3.1 Allmänt

Av alla de nya ritual, som finns i GO 76, är - även jämfört med högmässoritualet ordningen för familjegudstjänst den som kommit att användas mest: Av alla Svenska kyrkans församlingar firade vid undersökningstillfället 63 % familjegudstjänst enligt den nya ordningen. Av alla

de församlingar, som brukar

något av ritualen i GO 76, har nära 90 %

familjegudstjänst.

Det är mot denna bakgrund föga överraskande att de sammanfattande

210 av 1976 års gudstjänstordning Utvärdering

omdömena om familjegudstjänsten är positiva. Inom de fyra svarandegrupperna präster 76”, ”präster 42”, kyrkomusikerna och lekmännen är siffrorna för mycket positiv inställning 44, 34, 39 respektive 45 % och för ganska positiv inställning 50, 51, 53 och 53 %. Det utgör ett av de mest positiva gensvaren i hela utvärderingen av GO 76.

4.3.2 Familjegudstjänst som huvudgudstjänst

Familjegudstjänst firas oftare i större församlingar än i små. Men i de små och medelstora församlingarna är det vanligare att man utnyttjar möjligheten att fira familjegudstjänsten som huvudgudstjänst. I de största församlingarna anser man underlaget vara nog för både familjegudstjänst och högmässa samma söndag. Att möjligheten finns att fira familjegudstjänst som huvudgudstjänst i betydligt större utsträckning än enligt för 1942 års kyrkohandbok gällande kyrkorättsliga reglering finner cirka 80 °/o i alla undersökningsgrupperna vara utomordentligt eller bra.

4.3.3 med dop Familjegudstjânst

Möjligheten att infoga dop i familjegudstjänsten har blivit flitigt utnyttjad, särskilt där familjegudstjänst firas ofta och regelbundet och även i församlingar där högmässan hålls enligt 1942 års ordning. Detta bör rimligen tolkas så att där familjegudstjänsten är en etablerad del av gudstjänstlivet och förekommer månatligen har det blivit naturligt att förlägga dopen till dessa gudstjänsttillfällen. Endast från 1/6 av församlingarna uppger man att familjegudstjänst med dop ej förekommer. Utvärderingen visar en ännu mer positiv inställning till familjegudstjänst med dop än den som kom fram beträffande familjegudstjänst som huvudgudstjänst. Man kan således på punkt efter punkt se att familjegudstjänsten enligt 1976 års ordning svarar mot ett tydligt behov i församlingarna.

4.3.4 Familjegudsyänst med nattvard

Trots att G0 76 inget säger om nattvardsfirande i familjegudstjänsten och församlingsundersökningen följaktligen inte innehöll någon fråga därom, uppger ett sextiotal församlingar av de drygt l 500, som ordnar familjegudstjänst, att sådant nattvardsfirande förekommer, i regel med en frekvens av l-4 gånger per år. Dessa sextio församlingar representerar tio av de tretton stiften med en viss tyngdpunkt på Växjö stift. Mot denna bakgrund infördes i individenkäten en fråga om inställningen till familjegudstjänst med nattvard. Den visade sig positiv i båda prästgrupperna, framför allt i gruppen präster 76” men övervägande negativ bland lekmännen och allra mest bland kyrkomusikerna. På en öppen fråga om vad man saknar i familjegudstjänsten nämner några präster att de saknar en ordning för nattvardsfirande. (familjekommunion) behand- Ytterligare frågor om barn och nattvard

las nedan i kapitel 6, Övrigt kring nattvardsfirandet.

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 211

4.3.5 enskilda moment

Några

Undersökningen är här, framför allt beträffande individenkäten, inte lika detaljerad som ifråga om högmässoordningen. Att den inledande ersätts med inrroitus sången med församlingsomkvâde är ovanligt. l 3/4 av församlingarna sker det aldrig. Att lovsângen ersätts med annan lovsång är också tämligen i ovanligt; cirka var åttonde församling sker det dock alltid. De regionala skillnaderna är emellertid betydande. Sålunda byter inemot hälften av de aktuella församlingarna i Härnösands, Luleå och Stockholms stift ut lovsången mot annan lovsång medan det inte alls sker i sådan i tex omfattning Linköpings, Strängnäs och Göteborgs stift. GO 76 erbjuder en särskild textserie för familjegudstjänstens textläsning. Den har inte fått någon större användning. Bara 2 % av församlingarna svarar att man följer denna serie alltid och 5 % ofta. l 6l % sker det aldrig. Trots den ringa användningen värderas textserien särskilt i högt, lekmannagruppen, där sammanlagt 89 % finner den utomordentlig eller bra. Det må erinras om att denna textserie som inte helt regel föreslog annan text än någon av dem som fanns för söndagen i 1942 års evangeliebok. Oftast fick textserien karaktär av anvisning om vilken av dagens texter som kunde vara mest lämpad för familjegudstjänsten. Enligt anvisningarna till familjegudstjänsten kan textutläggningen ske i predikans form eller som samtal eller dramatisering. Att predikan har en icke-traditionell form vid familjegudstjänsten är mycket vanligt. 66 °/o av församlingarna markerar att man har ”samtal/ frågestund” och 24 % att ”kyrkospel/bibelpantomim” förekommer. Det fanns på denna punkt också möjlighet att ange andra variationer ifråga om formen för textutläggning. Bildstöd och sånginslag hör till det som nämns oftast. Här kan konstateras att vi återigen befinner oss vid en av de saker som mottagits allra mest positivt i GO 76. Att predikan kan ha varierande former bedöms av de fyra svarsgrupperna som utomordentligt med siffrorna 40, 27, 43 respektive 42 °/o. Siffrorna för omdömet ”bra är ännu högre.

4.3.6 K örmedverkan

Det är ovanligt med familjegudstjänst, där inte någon form av körsång förekommer. Undersökningen visar att det är vanligare med vuxenkör i familjegudstjänsten än i högmässan men också att det är vanligare med barnkör än med vuxenkör i familjegudstjänsten. Dessutom noteras att vuxenkörmedverkan i familjegudstjänsten är vanligare i de församlingar som följer 1942 års ordning för högmässa. Detta kan, enligt undersökaren, bero på att den nya högmässoordningen tar hela körens ”framträdandepotential” i anspråk på ett annat sätt än där man följer den äldre ordningen. Det blir då inga resurser över för familjegudstjänsten.

212 av 1976 års

Utvärdering gudstjänstordning

4.3.7 Avvikelser från ritualer

ombads även att redogöra för eventuella avvikelser från Församlingarna den i GO 76 angivna familjegudstjänstordningen. Två typer av avvikelser konstateras: A vvikelser som bidrar till altfamiljegudsyänsten blir mer lik högmässan. Hit hör t ex att man ber syndabekännelsen i början, man sjunger Kyrie, man tar med kollektbönen, man läser fler texter och man har trosbekännelsen efter evangeliet. Dessa svar stämmer väl överens med vad man i individenkäten uppger att man saknar Där efterlyses flera av de i familjegudstjänstordningen. nu nämnda samt övergripande ting av typen ”högtidlighet” och ”substans”. Avvikelser som vill göra familjegudsyänsten enklare: Man använder texter som barnen redan bekantat sig med i församlingens trosbekännelsen utgår eller görs barnanpassad och man barngrupper, ber ”Gud som haver. Även stämmer redovisningen med vad prästerna uppger i härvidlag anslutning till frågorna om vad som är olämpligt eller vad som saknas. Där nämns bland annat behovet av ett enklare alternativ till trosbekännelse, behovet av en kortare förbön och förslaget att Tacka och lova bör utgå.

4.3.8 Sammanfattning

Värderingarna beträffande familjegudstjänsten är som synes överlag mycket positiva. Endast på en punkt finns en mer påtaglig negativ reaktion, och det gäller nattvardsñrande i familjegudstjänsten, där det endast är de till 1976 års högmässoordning allmänt positiva som reagerar markerat positivt. Det gäller prästerna - hos kyrkomusikerna finns en svagt i inställningen till sådant nattvardsfirande enpositiv värderingsbalans dast hos dem som är mycket positiva till 1976 års högmässoordning. Hos de till den nya ordningen ganska positiva eller negativa är värderingsba- Iansen beträffande familjegudstjänst med nattvard synnerligen negativ.

Övrigt

4.4 kring nattvardsñrandet

Det som hittills redovisats angående församlingarnas nattvardstirande har så gott som uteslutande rört högmässa med nattvard och enskilda moment däri. Framställningen har i huvudsak byggt på fjärde och sjätte häftena i Religionssociologiska Institutets rapportserie. I detta kapitel skall beröras dels de övriga ordningarna för nattvardsgudstjänst i GO 76, dels några övergripande frågor samt frågor angående bruk, som rör nattvardens måltid även när den inte ñras i högmässan. Underlaget utgörs här av tredje och femte häftena i rapportserien.

4.4.1 De andra nattvardsgudsyänsterna i G0 76

Vid sidan av högmässa med nattvard innehåller GO 76 ordning_ för fyra

särskilda nattvardsgudstjänster:

SOU |985:46 . Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 213

Skriftermålsmässa (skriftermål följt av nattvardens gudstjänst, eventuellt i kortad form). Veckomässa alternativ l (som föregående men med textläsning, predikan och förbön). Veckomässa alternativ 2 (i huvudsak som högmässa med nattvard men utan predikan). Temamässa (formad av den lokala församlingen med ledning av vissa anvisningar i gudstjänstordningen). Av dessa fyra har skriftermâlsmässan blivit mest använd. Var tredje församling, som använder något av ritualen i GO 76, firar skriftermålsmässan. Inte så få av dessa, framför allt större församlingar, firar den med en frekvens av en gång i månaden till en gång i veckan. Veckomässa alternativ I förekommer i ungefär var tionde av församlingar, som använder något ur GO 76. Veckomässa alternativ 2 firas endast i 4 % av de aktuella församlingarna, dvs allt som allt i 70 församlingar. Temamässa är ännu ovanligare. 45 församlingar uppger att man firat sådan. Eftersom den förutsätter ett omfattande lokalt förberedelsearbete och i de flesta fall också domkapitlets tillstånd är det naturligt att den firas sällan även i de församlingar där den förekommer. Avslutningsvis kan tilläggas, att medan familjegudstjänstens och söndagsgudstjänstens ordning används även i församlingar som firar högmässa enligt 1942 års ordning, så används ordningarna för särskilda nattvardsgudstjänster nästan enbart i församlingar som firar högmässa enligt GO 76. Det är rimligt att anta att församlingarna inte vill ha alltför olika ritual för nattvardsñrandet vid söndagens högmässa och vid andra tillfällen.

4.4.2 G0 76 och

frågan om tätare nattvardsfirande

l delrapporten om nattvardsñrandet-prövas hypotesen att det finns en samvariation mellan övergång till 1976 års högmässoordning och ett tätare nattvardsfirande i högmässan. Efter en utförlig genomgång stiftsvis dras slutsatsen att ett sådant samband föreligger. Undersökaren diskuterar några olika tänkbara förklaringar till detta samband men stannar för att det är just övergången till den nya ordningen som lett till ett tätare nattvardsñrande. Detta måste sägas vara en viktig iakttagelse för bedömningen av GO 76. I den ökning av antalet nattvardstillfällen, som den rikskyrkliga statistiken påvisat under senare år, skulle G0 76 således spelat en icke ringa roll.

4.4.3 Övriga bruk i samband med nattvardsfirandet

Mässa versus populum

Endast knappt var femte församling av dem som övergått till den nya högmässoordningen menar sig ha altaret så placerat att prästen under nattvardsmässan kan stå vänd mot församlingen. Av dem som faktiskt har den möjligheten utnyttjar 41 % den aldrig. 29 °/o gör det däremot all-

214 av 1976 års

Utvärdering gudstjänstordning

tid. Däremellan ligger de som svarar ”ibland” eller någon enstaka gång”. Vid undersökningstillfället var således mässa versus populum något relativt ovanligt i Svenska kyrkan.

Brädsbrytelse Brödsbrytelse var ett av de nya momenten i 1976 års högmässoordning. Det har fakultativ karaktär. Av fakultativa bruk i samband med nattvardsfirandet är brödsbrytelsen det som blivit mest använt. Nästan hälften av de församlingar som antagit 1976 års ordning har alltid brödsbrytelse. Endast en tredjedel svarar att det aldrig förekommer. Stiftsskillnaderna är på denna punkt påfallande. I Uppsala, Strängnäs och Visby stift har mer än tre församlingar av fyra brödsbrytelse alltid eller ofta. I framför allt Luleå stift är förhållandet helt annorlunda: Endast l/4 har bruket så ofta. Undersökningen visar också, att brödsbrytelse förekommer alltid/ ofta i större utsträckning inom den grupp församlingar, där en stor andel av högmässorna är nattvardshögmässor, än i den grupp där andelen nattvardshögmässor inte är så stor. Alltså: Ju oftare nattvard firas desto mer intresserad har man blivit av att ta upp detta bruk. Slutligen undersöks om det är vanligare med brödsbrytelsemomentet vid skriftermålsmässa och veckomässa än vid nattvardsñrande i högmässan. Bakom frågan dolde sig avsikten att pröva teorin att församlingarna använder de särskilda nattvardsgudstjänsterna för att skola in” församlingarna i nya bruk av den typ som brödsbrytelse är. Svaret blir emellertid nekande: Det är tvärtom så att brödsbrytelse är vanligare i nattvardshögmässan. Många församlingar har bruket där men inte i sina vardagsmässor.

Obrutet duk/ag Enligt anvisningarna i GO 76 kan nattvarden delas ut vid slutet eller obrutet duklag. Det senare är ännu ovanligt. Endast var tionde församling rapporterar detta alltid eller ”ofta”. 2/3 av församlingarna har det aldrig.

K onfirmandkommuniøn Att konñrmanderna numera kan delta i nattvardsfirandet under sin lästid har inte primärt med frågan om gudstjänstordning att göra. När kyrkomötet beslöt att öppna den möjligheten i konñrmandarbetet var det till viss del ett erkännande åt ett bruk som redan förekom. Likväl kan man snabbt konstatera ett samband mellan konñrmandkommunion och användning av 1976 års högmässoordning. Att konfirmanderna går till nattvarden under lästiden förekommer i 29 % av alla församlingar totalt. Ser man däremot enbart till församlingar med den nya högmässoordningen så blir siffran 46 %.

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 215

Ett annat konstaterande är att bruket är vanligare i större församlingar, och detta gäller oberoende av högmässoordning. I den individuella utvärderingsenkäten fanns, vilket framskymtat i kapitlet om högmässan, en fråga om de fyra gruppernas syn på konfirmandkommunion. (Man bör erinra sig att bruket hunnit bli åtskilligt vanligare från det att församlingsundersökningen gjordes 1980 till det att individenkäten genomfördes 1982.) Alla fyra grupperna är positiva till konfirmandernas deltagande i nattvarden. Mest positiva är de präster som använder 1976 års högmässoordning. Minst positiva är de präster som använder 1942 års högmässoordning. Kyrkomusiker och lekmän befinner sig däremellan. Skillnaderna mellan prästgrupperna bör observeras, eftersom det här, som nämnts, rör en sak som egentligen inte har med frågan om ny eller gammal gudstjänstordning att göra.

Familjekommunion Kyrkomötets beslut om familjekommunion har inte heller någon primär anknytning till frågan om gudstjänstritual. Dock finns det ett starkt samband mellan handboksanvändning och förekomst av familjekommunion. Familjekommunion förekommer totalt sett i 15 % av alla församlingar men i 24 % av dem som följer den nya högmässoordningen. Familjekommunion är också vanligare i församlingar med över 5 000 invånare än i församlingar med lägre invånarantal.

De minsta barnen och naltvardsfirandet

En förändring i nattvardsseden som kommit spontant, utan formella beslut, under de senare åren är att de minsta barnen följer med föräldrarna fram till nattvardsbordet utan att ta emot brödet och vinet. Detta har hunnit bli mycket vanligt: Det förekommer i 72 % av alla församlingar totalt. Även på denna punkt finns en viss skillnad gentemot församlingar med 1976 års högmässoordning: Där är siffran 82 %. I nio av tio stora församlingar förekommer seden och där oavsett handboksanvändning. Församlingarna fick även svara på frågan vad prästen säger eller gör vid dessa tillfällen. Över 95 °/o av de aktuella församlingarna markerar att prästen uttalar en kort välsignelse. I några fall gör man korstecknet på barnens panna och/eller uttalar distributionsorden t ex i formen ”Kristi lekamen är för dig utgiven”. Från ett tiotal församlingar meddelas att även de minsta barnen får brödet, ibland genom att föräldrarna bryter en bit av den oblat de själva får.

Tolkning av förhållandet mellan ny högmässoordning och konfirmand- och familjekommunion Trots att de i de tre senaste avsnitten behandlade bruken inte har omedelbart samband med frågorna om gudstjänstordning, så har de behandlats

i

216 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning SOU l985:46

relativt utförligt här, eftersom de är av betydelse för revisionsgruppens arbete bland annat med familjegudstjänst och nattvardsñrande. Men bruken är också intressanta för utvärderingen av GO 76, eftersom siffrorna visar på ett samband mellan ny gudstjänstordning och annan församlingslivets förnyelse. Uppenbart är det så att där det finns ett engagemang för gudstjänstlivets förnyelse, t ex i form av att man studerar och antar GO 76, där finns i regel också en öppenhet för andra former av förnyelse, t ex konñrmandernas och barnfamiljernas nattvardsdeltagande. Därmed är inte sagt att det ena alltid ger det andra. Undersökaren pekar nämligen här på en annan, religionssociologiskt betingad iakttagelse: Medan antagandet av GO 76 inte har följt det generella spridningsmönstret för såväl materiella som kulturella - dvs från Stocknyheter holmsregionen och Sydvästskåne ut över landet så synes bruken beträffande konfirmand- och familjekommunion följa detta mönster. Om man tar familjekommunionen som exempel, så är sådan i särklass vanligast i östra Södermanland och i Stockholmstrakten upp emot Uppsala samt i sydvästra Skåne. I dessa områden står den kyrkliga seden svag. Just frånvaron av traditionsbetingad uppfattning om för vilka nattvarden är öppen bildar förutsättningar för att nya seder skall bildas. Detta skulle även förklara varför Skara och Växjö stift, som har fast kyrklig sed, har varit försiktigare med familjekommunion, trots att man i stor utsträckning övergått till GO 76. Detta synsätt balanserar av en alltför ensidig orsak-verkan-tolkning av förhållandet mellan ny gudstjänstordning och nya bruk.

4.5 Användningen av andra ritual än högmässoordningen i GO 76

I detta kapitel behandlas först de ritual, som hittills inte kommenterats. Avslutningsvis görs en sammanfattning angående användningen av samtliga ritual utom högmässoordningen.

Övriga gudsgänster utan nattvard i G0 76

4.5.1 Söndagsgudstjänst

Allmänt: Medan familjegudstjänsten hade en föregångare i 1942 års ordning för barngudstjänst var söndagsgudstjänsten en nyskapelse av kyrkohandbokskommittén. Ordningen hade prövats fram under 1970-talets försöksverksamhet och publicerades för allmänt bruk i GO 76. Trots att det i den kyrkliga debatten om gudstjänstlivets förnyelse många gånger efterlysts en ny, från högmässans struktur fristående form för den nattvardslösa huvudgudstjänsten, har söndagsgudstjänsten inte vunnit någon större spridning. Den används i knappt l/5 av de församlingar, som överhuvudtaget använder något ur GO 76. Det motsvarar

SOU l985:46 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 217

ungefär en åttondedel av landets alla församlingar. De som använder ordningen använder den sällan. Hälften av de församlingar, som firar söndagsgudstjänst, gör det högst en gång i kvartalet. Det nu anförda gäller riksgenomsnittet. I själva verket är det så att i gruppen större församlingar (över 5 000 invånare) har flertalet av de församlingar, som använder söndagsgudstjänsten, sådan minst en gång i månaden, i synnerhet i Strängnäs och Stockholms stift.

Vissa moment: Att söndagsgudstjänsten inleds med introitus med försam- Iingsomkväde i stället för psalm är inte vanligt men det är vanligare i söndagsgudstjänsten än i familjegudstjänsten. Att lovsången ersätts med annan lovsång sker också sällan. I 2/3 av de berörda församlingarna sker det aldrig. Detta kan tolkas så att söndags-

gudstjänstens egen lovsång slagit igenom och behov av alternativ inte

finns. Enligt ordningen kan, i anslutning till kollektbönen, den innevarande

sön- eller helgdagens tema presenteras med fritt formulerade 0rd. I ytterst

få församlingar sker det varje gång söndagsgudstjänst firas men i några gör man det då och då. Det är vanligare i de större församlingarna och i de församlingar, där söndagsgudstjänst firas ofta. Söndagsgudstjänstens anvisningar för textläsning förutsätter 1942 års evangeliebok och stämmer således inte helt med den nya evangelieboken. Det kan dock vara av intresse att konstatera, att trots att möjlighet erbjöds att läsa upp till fyra texter så fortsatte de allra flesta församlingarna att i söndagsgudstjänsten enbart läsa de två traditionella texterna, epistel och evangelium. söndagsgudstjänsten har liksom familjegudstjänsten en anvisning, som säger att textutläggningen kan ske i andra, icke traditionella former (meditation, samtal, frågestund, kyrkospel eller bibelpantomim). Medan detta välkomnats i mycket hög grad beträffande familjegudstjänsten så utnyttjas möjligheten sällan i söndagsgudstjänsten. Utom i rena undantagsfall har Söndagsgudstjänstens textutläggning formen av traditionell predikan. Av de båda trosbekännelsema har den nicenska nästan inte använts

alls i söndagsgudstjänsten.

Liksom beträffande familjegudstjänsten fanns en fråga till församlingarna om körmedverkans omfattningi söndagsgudstjänsten. Det visar sig att körmedverkan är betydligt vanligare i söndagsgudstjänsten än i högmässan och även vanligare än vuxenkörmedverkan i familjegudstjänsten. Körmedverkan har uppenbarligen styrts till söndagsgudstjänsten, säkerligen beroende på att man har känt att kören behövs om man skall nå upp till intentionerna med söndagsgudstjänsten. Man frågade även om kören vid sin medverkan sjöng evangeliemotett och/eller körsång efter predikan. Det är åtskilligt vanligare att kören sjunger på den traditionella platsen efter predikan. Såsom en anmärkning till denna fråga må antecknas, att det nog är för snävt att fråga enbart om dessa två moment, om man vill få en bild av hur kören medverkar i söndagsgudstjänsten. Det är troligt att den primära anledningen till att kören styrts till söndagsgudstjänsten är att den be-

218 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

hövs för Lovsången och för eventuellt introitus med församlingsomkväde. Avvikelser: Från ett fåtal församlingar rapporteras vissa avvikelser från den i GO 76 givna ordningen. Några församlingar nämner att lovsången ersätts med psaltarpsalm. Andra meddelar att man slopar syndabekännelsen.

4.5.2 T emagudstjänst

Ett drygt hundratal församlingar rapporterar, att de under ett år har temagudstjänst(er). Även där sådana ordnas är de enstaka företeelser (upp till en gång i kvartalet), vilket nog, liksom beträffande temamässa, får anses ligga i sakens natur. Låga siffror skall i detta sammanhang inte tolkas så att det är en ordning som inte behövs. Temagudstjänsten hör till de alternativ i GO 76 som man utnyttjar i huvudsak bara i församlingar som firar högmässa enligt GO 76. Temagudstjänst kan med domkapitlets tillstånd vara huvudgudstjänst. Att så varit fallet uppges från ungefär hälften av de församlingar, som ordnat temagudstjänst. Det synes därmed vara viktigt att denna möjlighet finns.

4.5.3 Lângfredagsgudsyänst

En sjättedel av alla landets församlingar använder denna ordning för långfredagens huvudgudstjänst. Det motsvarar mellan 20 och 25 °/o av de som överhuvudtaget använder något ur GO 76. Det är beförsamlingar tydligt vanligare att församlingar, som övergått till 1976 års högmässoordning, använder ritualet än att de, som firar högmässa enligt 1942 års ordning, gör det. Påpekas kan att stiftsskillnaderna när det gäller användningen av ordningen för långfredagsgudstjänst är påfallande obetydliga. Inte heller spelar församlingsstorleken någon roll.

4.5.4 Söndagsbön/veckobön

Denna ordning har inte blivit föremål för frågor i Religionssociologiska Institutets undersökning.

4.5.5 av av G0 76 fö- Sammanfattning användningen rutom högmässoordningen

Om man ställer upp antalet församlingar, som använder respektive ritual i GO 76, blir ”rankinglistan” följande: Familjegudstjänst förekommer i l 567 församlingar Skriftermålsmässa förekommer i 539 församlingar Långfredagsgudstjänst förekommer i 393 församlingar Söndagsgudstjänst förekommer i 322 församlingar Veckomässa alt I förekommer i 209 församlingar Temagudstjänst förekommer i 119 församlingar

Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning 219

Veckomässa alt II förekommer i 70 församlingar Temamässa förekommer i 45 församlingar Mot denna bakgrund ställs i undersökningen frågan om användningen av dessa ordningar sker på sådant sätt att de kompletterar eller utesluter varandra. Det visar sig att från vilket av ritualen utom familjegudstjänsten man än utgår, så har församlingen det ritualet plus ordningen för familjegudstjänst. Men därutöver finns inga klara kombinationer. Det är med andra ord inte så att om man har ett ritual ur GO 76 så har man alla eller i varje fall många andra. Församlingarna gör i stället i hög grad bruk av olika ritual. Det synes som om man nalkas G0 76 ur en behovssynpunkt och tagit fasta på det som bäst svarar mot församlingens aktuella behov och tills vidare låtit resten bero. Dock är det så, om man slutligen även tar med högmässoordningen i bilden, att om man har högmässa enligt GO 76 så använder man i regel därtill ett större urval andra ordningar i GO 76 än de församlingar gör som ñrar högmässa enligt den äldre ordningen. Såtillvida tycks högmäs-

soordningen vara inkörsporten till GO 76. (Skulle den tagits med i listan

ovan skulle den hamna på andra plats med l 080 församlingar.) Endast familjegudstjänsten visar uttalat självständig utbredning därutöver.

4.6 Lekmännen och GO 76

4.6.1 Lekmannamedverkan i gudstjänsten

GO 76 anger vid åtskilliga moment i de olika ritualen att lekman kan svara för momentet ifråga. Att lekmän medverkar i gudstjänsten är inget som kommit med den nya gudstjänstordningen. Lekmän har ju t ex sedan flera år fungerat som textläsare i många församlingar. Mot denna bakgrund har man ställt frågor för att utröna i vad mån GO 76 påverkar utvecklingen när det gäller lekmännens mer aktiva ansvar för vissa moment. Det är mycket utbrett att lekmän läser texterna och detta bruk har ökat kraftigt i perioden 1974-80, dvs under den tid då man i en lång rad församlingar gått över till GO 76. Lekmän ges också inte sällan uppgifter i offertorieprocession eller liknande i samband med tillredelsen till nattvarden. Lekmän deltar i processionen ungefär i var tredje församling som har detta bruk. Mindre vanligt är att lekmän svarar för att be kyrkans allmännaförbän. I 75 % av landets församlingar uppges detta aldrig ske. Så gott som alla övriga svarar ibland eller ”någon enstaka gång. Att lekmän biträder vid nattvardens utdelande var vid undersökningstillfället en undantagsföreteelse. Som svar på en öppen fråga om lekmännens insatser i övrigt nämns uppgifter i processioner, ljusutdelande vid dop, läsande av tacksägelsebönen efter nattvarden samt allmänt uppgifter som gudstjänstvärdar. Lekmannamedverkan är överlag avsevärt vanligare i de församlingar som övergått till 1976 års högmässoordning än i de som håller fast vid

220 Utvärdering av 1976 års gudstjänstordning

1942 års. Likväl synes det förhålla sig så att de båda förnyelseformerna övergång till den nya högmässoordningen och utökat lekmannaengage- mang följer olika mönster. Möjligen kan man säga, att lekmannamedverkan är en förändring, som i och för sig sker oberoende av gammal eller ny gudstjänstordning men som lättare finner sina former, där man övergått till den nya högmässoordnlngen, eftersom denna så tydligt öppnar nya möjligheter. I individenkäten 1982 värderas den ökade lekmannamedverkan i gudstjänsten mycket positivt med många fullständiga instämmanden i alla grupperna. Allra mest positiva är prästerna. Bland dem finns ingen enda som är negativ.

4.6.2 Det lokala över ut-

inflytandet gudstjänstens formning

Under försöksperioden med GO 76 har församlingarna haft helt andra möjligheter och befogenheter än tidigare att påverka den egna gudstjänstens utformning. Med tanke därpå undersöktes i individenkäten inställningen till påståendet ”Den enskilda församlingen bör även i framtiden ha möjlighet att bestämma hur man ska fira sin högmässa”. Av prästerna och kyrkomusikerna instämmer 80 °/o helt eller delvis (30 °/o helt och 50 % delvis) i detta. Lekmännens instämmande är ännu starkare och det finns alltså bland dem en stark övertygelse om att kyrkoråden även framgent kan bestämma i dessa frågor och troligen också en stark önskan att den kyrkorättsliga regleringen skall bli sådan att de får göra det.

sou 1985:46 221

5 för de handlingarna Ordningar kyrkliga

Anmärkningar och reckenfärklaringar Asterisk (*) markerar att församlingen står upp. Kursivering i liturgisk text visar att anpassning skall ske till situationen (han/hon, dessa/detta, era/ert/ditt, oss/honom/henne, det/honom/ henne etc). Med ”NN” markeras att den aktuella personens eller de aktuella personernas namn skall nämnas. Där så är lämpligt används endast tilltalsnamnet. Liturgiska partier som kan utelämnas av andra skäl än att de är alternativ har dragits in ett stycke åt höger. Inom parentes har satts rubriker till liturgiska moment som helt kan utelämnas. Detsamma gäller 0rd som kan utelämnas i löpande liturgisk text. + anger att korstecken kan göras, resp skall göras där detta framgår av sammanhanget. I överskrifter till moment och i anvisningar anges i vissa fall dels de svenska beteckningarna och dels inom parentes även de allmänkyrkliga, vanligen från latinet hämtade liturgiska uttrycken.

Förkortningar F = Församlingen P = Prästen (P) = Prästen eller någon annan person.

222 Dop sou 1985:46

DOP

DOPGUDSTJÄNST

ALTERNATIV I: DOP AV BARN Hälsning och inledningsord Prästen eller en medhjälpare hälsar välkommen och aktualiserar i anslutning därtill dopets mening med egna eller följande 0rd. (P) Välkomna till denna dopgudstjänst, som vi nu skall fira tillsammans. Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda. Genom dopet för han in oss i sin kyrka och församling. Detta vill han göra med de barn som nu skall döpas. Psalm Tackbön P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Om någon av föräldrarna ber bönen väljs den första bönen, annars den andra. Gud, vi tackar dig för dessa barn. Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat. Du som i Jesus var beroende av människor, ge oss ömhet, fasthet och lugn. Hjälp oss att ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för. Amen. eller P Gud, vi tackar dig för dessa barn som du har gett livet Välsigna dem som bär ansvar för barnen (- föräldrar, faddrar och vänner). Fyll dem med din kärlek, så att de kan ge ömhet och trygghet. Hjälp oss alla att leva så med varandra att vi tillsammans får glädjas över dopets gåva. Amen.

Dop 223

Evangeliet om Jesus och barnen P Låt oss höra evangeliet om Jesus och barnen.

(P) Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: “Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Mark. l0:13-l6) Befrielsebön Namnfrågan, befrielsebönen och ev korstecknande äger rum i direkt följd för varje bam. Prästen frågar barnets föräldrar: Vilka namn har ni gett ert barn? En av föräldrarna svarar: NN. Prästen lägger handen på barnets huvud och ber: Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans namn i Livets bok och bevara honom i ditt ljus, nu och alltid. Prästen kan under korstecknande säga (om endast ett korstecken används utesluts raderna 2-4): P Tag emot korsets tecken (på din + panna på din + mun och på ditt + hjärta). Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig till sin lärjunge. Amen.

224 Dop SOU l985:46

Bibelläsning P Låt oss lyssna till Jesu ord i dopbefallningen. Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matt 28:18-20) Prästen eller medhjälpare kan fortsätta med någon av följande texter eller annan doptext. Textläsningen kan inledas med: (P) Låt oss också lyssna till . . . (P) Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på dem, kom den heliga anden över dem. (Apg 19:5) eller

Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal 3:27-28) eller Genom dopet har vi dött och blivit begravda med Kristus för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.

(Rom 6:4- 5)

eller Petrus talade till folket och sade: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. (Apg 2:38) eller Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan

Dop 225

därför att han är barmhärtig och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden.

(Titus 3:4-5)

(Doptal) (Psalm) Dopbön Vatten hälls i dopfunten om inte detta skett tidigare. Låt oss bedja. Gud, vår Fader, vi tackar dig för att du i dopets källa låter det vatten strömma fram som skänker världen liv. Kom med ditt ord och din Ande till detta vatten, så att de som här döps \ blir renade från syndens skuld. Föd dem till nytt liv i Kristus och förena dem med ditt folk. Amen. eller Himmelska Fader, du har sagt att ingen kan komma in i ditt rike utan att ha blivit född av vatten och ande. Vi tackar dig som gör detta vatten till en nådens källa och skänker dem som här skall döpas del i din segerrika död och uppståndelse. Amen. * Trosbekännelsen

P Låt oss bekänna den tro som vi döps till i Kristi kyrka. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

226 Dop

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Prästen frågar barnets föräldrar: Vill ni att ert barn skall döpas i denna tro för att leva med församlingen i Kristi gemenskap? Föräldrarna svarar: Ja. * Dophandling och handpåläggning Dophandlingen och handpäläggningen äger rum i direkt följd för varje barn. Prästen gjuter dopvattnet tre gånger över barnets huvud och säger: NN, jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Prästen och om möjligt anhöriga lägger händerna pä barnets huvud. Här kan tyst bön äga rum. Sedan säger prästen: Livets Gud, uppfyll NN med din Ande, och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop. Prästen återlämnar barnet till föräldrarna. Välkomnande (och dopljus) En med hjälpare eller prästen säger följande eller liknande 0rd. (P) (NN,) vi välkomnar eri Guds familj och tar emot er med kärlek och förväntan. Dopljus kan tändas nu eller under dophandlingen och överlämnas här. En medhjälpare eller prästen säger därvid: (P) Tag emot dessa ljus. De är en påminnelse om Jesus som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Prästen kan tillfoga nägra egna ord eller följande:

SOU I98S:46 Dop 227

P Kära kristna. När Jesus instiftadc dopet, befallde han sin kyrka att döpa och undervisa. Genom dopet har era barn blivit i upptagna Kristi kyrka. Det är nu er uppgift att vara goda förebilder och förebedjare för dem och tillsammans med församlingen visa dem på trons väg genom livet. Förbön

Prästen, en medhjälpare eller en förälder leder en fritt formulerad förbön eller ber en av följande böner. (P) Låt oss bedja. Barmhärtige Gud och Fader, barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje. Därför ber vi till dig för dessa barn (alt.: NN). Låt dem få växa upp i trygghet, frihet och gemenskap med andra. Ge dem den inte styrka, som bär också i livets svåra stunder. Låt glädjen över vad du har gett oss i vårt eget dop prägla hela livet, så att vi alla växer till och mognar i vår tro och en gång får dela den himmelska glädjen hos dig. Amen. eller

Till dig, o Gud, som är vår himmelske Far ber vi för dessa barn. Låt dem få vad de behöver av närhet och ömhet. Låt föräldrarna glädja sig över dem och så .ge dem trygghet och självförtroende. Bliv kvar i dem med din Ande och bevara dem från att förlora sig själva i en farlig värld. Låt dem få möta din godhet bland människor, så att de blir rotade och trygga i kärleken och med Kristus ljus i världen. Amen.

223 D017 sou 1985:46

Fader vår P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem Liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm

(Sändningsord) Prästen kan säga: P Gå i Herrens frid.

SOU I985:46 Dop 229

DOPGUDSTJÄNST

ALTERNATIV II: DOP AV UNGA OCH VUXNA Hälsning och inledningsord Prästen eller en medhjälpare hälsar välkommen och aktualiserar i anslutning därtill dopets mening med egna eller följande 0rd. (P) Välkomna till denna dopgudstjänst, som vi nu skall fira tillsammans. Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda. Genom dopet för han in oss i sin kyrka och församling. Detta vill han göra med dem som nu skall döpas. Psalm (Bibelord) Dopkandidaterna kan läsa var sitt bibelord, valt i samråd med prästen. Som inledning kan prästen säga: P Låt oss höra de bibelord m valt. Befrielsebön Ev. namnfråga, befrielsebönen och ev. korstecknande äger rum i direkt följd för varje dopkandidat. Prästen kan fråga dopkandidaten: Vilka är dina namn? Dopkandidaten svarar:

NN Prästen lägger handen på dopkandidatens huvud och ber: P Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans namn i Livets bok och bevara honomi ditt ljus, nu och alltid. Prästen kan under korstecknande säga (om endast ett korstecken används utesluts raderna 2-4): Tag emot korsets tecken (på din + panna på din + mun och på ditt + hjärta). Jesus Kristus, den korsfäste och uppstándne, kallar dig till sin lärjunge. Amen.

230 Dop

Bibelläsning P Låt oss lyssna till Jesu 0rd i dopbefallningen. Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matt 28: 18 -20) Prästen eller medhjälpare kan fortsätta med någon av följande texter eller annan doptext. Textläsningen kan inledas med: (P) Låt oss också lyssna till . . . (P) Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på dem, kom den heliga anden över dem. (Apg 19:5) eller Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal 3:27 -28) eller Genom dopet har vi dött och blivit begravda med Kristus för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. (Rom 6:4- 5) eller Petrus talade till folket och sade: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. (Apg 2:38) eller Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss -_inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barm- härtig och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden.

(Titus 324-5)

Dop 231

(Doptal) (Psalm) Dopbön Vatten hälls i dopfunten om inte detta skett tidigare. Låt oss bedja. Gud, vår Fader, vi tackar dig för att du i dopets källa låter det vatten strömma fram som skänker världen liv. Kom med ditt ord och din Ande till detta vatten, så att de som här döps blir renade från syndens skuld. Föd dem till nytt liv i Kristus och förena dem med ditt folk. Amen. eller Himmelske Fader, du har sagt att ingen kan komma in i ditt rike utan att ha blivit född av vatten och ande. Vi tackar dig som gör detta vatten till en nådens källa och skänker dem som här skall döpas del i din segerrika död och uppståndelse. Amen. * Troshekännelsen

P Låt oss bekänna den tro som vi döps till i Kristi kyrka. Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, pá tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

232 Dop

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Prästen frågar dopkandidaterna: Vill ni döpas i denna tro för att leva med församlingen i Kristi gemenskap? Dopkandidaterna svarar: Ja. *

Dophandling och handpåläggning

Dophandlingen och handpåläggningen äger rum i direkt följd för var och en som döps. Prästen gjuter dopvattnet tre gånger över dopkandidatens huvud och säger:

NN, jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Prästen och om möjligt anhöriga och medhjälpare lägger händerna på den döptes huvud. Här kan tyst bön äga rum. Sedan säger prästen: Livets Gud, uppfyll NN med din Ande och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop. Välkomnande (och dopljus) En medhjälpare eller prästen säger följande eller liknande ord. (P) (NN,) vi välkomnar eri Guds familj och tar emot er med kärlek och förväntan. Dopljus kan tändas nu eller under dophandlingen och överlämnas här. En medhjälpare eller prästen säger därvid: (P) Tag emot dessa ljus. De är en påminnelse om Jesus som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Prästen kan här tillfoga en dopförmaning, särskilt om doptal inte har hållits.

Förbön Prästen, en medhjälpare eller anhörig leder en fritt formulerad förbön eller ber en av följande böner. (P) Låt oss bedja. Gu, vi ber för dessa dina barn (för NN), som du har tagit emot i dopet. Låt dem upptäcka alltmer av ditt rikes hemligheter. Ge dem styrka och mod genom ordet, nattvarden och bönen. Hjälp dem att se och fullgöra de uppgifter som du har i beredskap. Låt dem erfara glädjen att leva med och för andra. Bevara dem som dina barn i liv och död och evighet. Amen. eller Låt oss bedja för de nydöpta. De som har döpts kan säga: Ja, bed för oss att vi får leva i dopets nåd och bli till glädje för andra. (P) Gud, välsigna dem och hjälp dem att ta emot ditt rike såsom ett barn. När de är oroliga ge dem trygghet. När de tvivlar - lär dem att vänta, och lyssna hålla ut i bön. När de har felat - förlåt dem för Jesu Kristi skull. Låt dem möta din Son i nattvarden. Hjälp dem att växa till i tro och kraft och bli fria att älska och tjäna sina medmänniskor. En medhjälpare kan säga: Låt oss bedja att vi alla får leva i dopets nåd och bli till glädje för andra. (P) Gud, hjälp oss att rätt ta emot dem, som nu genom dopet har fogats in i din församling. Gör ditt ord och dina bud levande bland oss, så att vi möter varandra i enkel medmänsklighet och omtanke. Påminn oss om att du genom dopet kallar oss att tjäna varandra så som din Son tjänade. Om allt detta ber vi med den bön som vår Frälsare själv har lärt oss.

234 Dop

Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden

så ock på jorden. så som i himlen.

Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi fölåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + den helige Andes namn. Amen. Psalm

(Sändningsord) Prästen kan säga: P Gå i Herrens frid.

sou 1985:46 Dop 235

INTEGRERING AV DOP I

HUVUDGUDSTJÃNST

När dop firas i samband med en huvudgudstjänst, behåller hela gudstjänsten sin kyrkoårskaraktär. I de olika ordningarna för huvudgudstjänst sker ingegreringen på följande sätt:

HÖGMÄSSA MED DOP eller HÖGMÄSSA UTAN NATTVARD MED DOP

Ordningen för Högmässa eller Högmässa utan nattvard följs t o m Meddelanden. Trosbekännelsen utelämnas dock. Efter Meddelanden sjungs en psalm. Därefter följs ordningen för dopgudstjänst fr o rn Tackbön to m Välkomnandet. Under rubriken Bibelläsning medtages dock endast dopbefallningen. (Matt 28:l8-20). Efter Välkomnandet fortsätter gudstjänsten enligt ordningen för Högmässa eller Högmässa utan nattvard fro m Församlingens förbön, ev föregången av psalm. I förbönen infogas bön för de nydöpta. På motsvarande sätt infogas dop av unga eller vuxna.

SÖNDAGSMÄSSA MED DOP

Ordningen för Söndagsmässa följs t o m Meddelanden. Trosbekännelsen utelämnas dock. Efter Meddelanden sjungs en psalm. Därefter följs ordningen för dopgudstjänst fr o m Tackbön to m Välkomnandet. Under rubriken Bibelläsning medtages dock endast dopbefallningen

(Matt 28:18-20).

Efter Välkomnandet fortsätter gudstjänsten enligt ordningen för Söndagsmässa fr o m Psalm och Bön om förlåtelse. I förbönen infogas bön för de nydöpta. På motsvarande sätt infogas dop av unga eller vuxna.

FAMILJEMÄSSA MED DOP

Ordningen för Familjemässa följs t o m Meddelanden. Trosbekännelsen utelämnas dock. Efter Meddelanden sjungs en psalm. Därefter följs ordningen för dopgudstjänst fr o m Tackbön to m Välkomnandet.

236 Dop

Under rubriken Bibelläsning medtages dock endast dopbefallningen. (Matt 28: 18-20). Efter Välkomnandet fortsätter gudstjänsten enligt ordningen för Familjemässa fr 0 m Psalm och Bön om förlåtelse. l förbönen infogas bön för de nydöpta. På motsvarande sätt infogas dop av unga eller vuxna.

SÖNDAGSGUDSTJÄNST MED DOP

Ordningen för Söndagsgudstjänsten följs t o m Meddelanden. Trosbekännelsen utelämnas dock. Efter Meddelanden sjungs en psalm. Därefter följs ordningen för dopgudstjänst fr o m Tackbön to m Välkomnandet. Under rubriken Bibelläsning medtages dock endast dopbefallningen. (Matt 28:18-20). Efter Välkomnandet fortsätter gudstjänsten enligt ordningen för Söndagsgudstjänst fr o m Psalm och Bön om förlåtelse med löftesord (A) eller Överlåtelsebön (B). l förbönen infogas bön för de nydöpta. På motsvarande sätt infogas dop av unga eller vuxna.

FAMILJEGUDSTJÄNST MED DOP

Ordningen för Familjegudstjänst följs t 0 m Meddelanden. Trosbekännelsen utelämnas dock. Efter Meddelanden sjungs en psalm. Därefter följs ordningen för dopgudstjänst fr 0 m Tackbön to m Välkomnandet. Under rubriken Bibelläsning medtages dock endast dopbefallningen. (Matt 28:18-20). Efter Välkomnandet fortsätter gudstjänsten enligt ordningen för Familjegudstjänst fr 0 m Psalm och Församlingens förbön. I förbönen infogas bön för de nydöpta. På motsvarande sätt infogas dop av unga eller vuxna.

Dop 237

DOP I KRISSITUATION

Dop i krissituation kan, om man inte vågar vänta till dess präst har hunnit komma, förrättas av någon döpt lekman. Några dopvittnen bör om möjligt närvara. Vid yttersta brådska begjutes barnet med rent vatten och den som döper säger: Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Fader vår samt Välsignelsen kan bedjas. Eljest kan följande ordning brukas. Den är avsedd att, efter anpassning, även kunna användas vid dop i krissituation av unga och vuxna.

Psalm

Bön

(P) Herre, inför dig är vi alla lika små och hjälplösa som barnet/ NN vi nu samlats kring. I kampen för liv finns du med. Herre, hjälp oss att hålla fast vid löftet att du tar hand om oss i liv och död. Nu ber vi till dig för NN. Tack för att du är hos honom. I dopet överlämnar vi allt till dig. Omslut oss med din kärlek. Amen. Evangeliet om Jesus och barnen Vid behov kan endast de kursiverade orden läsas. Vid dop av ung eller vuxen väljes annan lämplig bibeltext.

(P) Låt oss höra evangeliet om Jesus och barnen.

Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

(Mark 10:13- 16)

238 Dop

Dopbefallningen (P) Låt oss också lyssna till Jesu ord i dopbefallningen. Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matt 28218-20) Dophandlingen Dopvattnet giutes tre gånger över huvudet på den som döps. Vid spädbarnsdop, i de fall då kuvösen ej får öppnas, tecknas korsets tecken med vatten på kuvösen.

(P) NN, jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Den som döper och, om möjligt, anhöriga och medhjâlpare kan lägga sina händer på huvudet på den som döps. (P) Livets Gud, uppfyll NN med din Ande, Bevara honom nu och alltid hos dig. Amen. Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen.

SOU I985:46

Välsignelsen (P) Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. Psalm

När barnet dött omedelbart före eller efter dophandlingen kan följande bön användas. (P) Ta hand om oss nu, Herre, när vi står här uppgivna av förtvivlan och frågor. Barnet fick inte leva. Nu är det hos dig för alltid. Låt ditt eviga ljus lysa för NN. Ge oss, Herre, mod och kraft att leva vidare i förtröstan på din hjälp. Amen.

240 Dop

MOTTAGANDE I FÖRSAMLINGEN

EFTER DOP I KRISSITUATION Om barn, som döpts i krissituation, tillfrisknar, kan det mottagas i församlingen genom följande ordning. Psalm Tackbön P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Prästen eller någon av föräldrarna ber bönen.

(P) Gud, vi tackar dig för detta barn, som vi under oro och ängslan bar till dopet, men som du har gett hälsa och krafter. Tack för gåvan du har gett. Vi ber dig: Hjälp oss att ge din kärlek vidare till det barn, som vi har fått ansvar för. Amen. Välkomnande (och dopljus) Prästen säger följande eller liknande 0rd. NN, du är döpt i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Vi välkomnar dig i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan. Dopljus kan tändas nu och överlämnas. En medhjälpare eller prästen säger därvid: (P) Tag emot detta ljus. Det är en påminnelse om Jesus som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Prästen kan tillfoga några egna ord eller följande. P Kära kristna. När Jesus instiftade dopet befallde han sin kyrka att döpa och undervisa. Genom dopet har ert barn blivit upptaget i Kristi kyrka. Det är nu er uppgift att vara goda förebilder och förebedjare för NN och tillsammans med församlingen visa honom på trons väg genom livet.

sou 1985:46 Dop 241

Förbön Prästen, en medhjälpare eller en förälder leder en fritt formulerad förbön eller ber en av förbönerna vid dop av barn. Se s 227. Fader vár P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm

(Sändningsord) Prästen kan säga: P Gå i Herrens frid. Mottagande i församlingen efter dop i krissituation kan även infogas i den allmänna gudstjänsten. Därvid följs, i tillämpliga delar, vad som gäller för infogande av dop av barn.

242 Dop

ALLMÄNNA ANVISNINGAR

l dopet förenas människor med Jesus Kristus för att med honom och hans folk dela korsets och uppståndelsens liv. Eftersom dophandlingen har denna livsavgörande och livsvaraktiga innebörd för både individ och församling förutsätter dopordningen att de som döps (barn, unga eller vuxna) och deras närmaste i församlingen på olika sätt (information, dopsamtal etc) får hjälp att förbereda sig för dopet och leva vidare i trons gemenskap. - firas som församlingsgudstjänst, i form av att dopet normalt antingen fristående dopgudstjänst eller infogat i annan församlingsgudstjänst.

Om barn och äldre döps vid samma tillfälle följs primärt ordningen för i dop av unga och vuxna, men lämplig anpassning sker till ordningen för dop av bam.

Konfirmation 243

KONFIRMATION

KONFIRMATIONSGUDSTJÄNST

Hälsning Konñrmanderna tågar in i procession under sång eller musik. Prästen eller en lekman hälsar välkommen med egna eller följande ord. (P) l_dag är konñrmanderna i centrum både i sina hem och i sin församling. Vi samlas omkring dem i kärlek för att lyssna på dem och ge dem vårt stöd och föratt tillsammans med dem vända vära hjärtan och tankar till Gud. Psalm

lnledningsord P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Den som döps har vita kläder. I dag är ni klädda i vitt för att göra ert dop aktuellt och bekräfta det som då skedde. När ett barn bärs till dopet bär andra ansvaret. Nu är det ni själva som har ansvaret för att välja inriktning i livet och söka en mening med er tid på jorden. Lät er då ledas av Jesus, som sade: Jag är vägen, sanningen och livet. eller Konñrmationen är en påminnelse om ert dop och en bekräftelse av det som då skedde. När ett barn bärs till dopet bär andra ansvaret. Nu är det ni själva som har ansvaret för att välja inriktning i livet och söka en mening med er tid på jorden. Låt er då ledas av Jesus, som sade: Jag är vägen, sanningen och livet. Annan bibeltext, som utgjort ledmotiv i konñrmandarbetet, kan läsas i inledningsorden eller efter dessa, då av förälder eller medhjälpare.

Konfirmation

Samtal och redovisning P Ni är döpta och har fått undervisning i den kristna tron. Vi börjar vårt samtal med att tillsammans läsa Jesu dopbefallning.

Jesus sade till dina lärjungar: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: och Sonens och den heliga Andens namn döp dem i Faderns och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er_ alla dagar till tidens slut.

(Matt 28: 18 - 20)

Samtalet skall anknyta till lästidens arbete och aktualisera huvudpunkter i vår kristna tro. Konñrmanderna kan ge församlingen del av sina erfarenheter och insikter inte bara med 0rd utan även i bild, sång eller drama. Ett tal till konfirmanderna kan avsluta redovisningen.

Psalm Konñrmanderna och medhjälparna går fram till altaret. * Trosbekännelsen

P Låt oss nu gemensamt bekänna vår kristna tro.

Alla Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och j0rdens_skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Därefter kan ett av följande alternativ användas.

Konfirmation 245

P Må Gud ge er kraft att tillsammans med församlingen växa in i denna tro. eller Detta är den tro som vi är döpta till. Vill ni Guds hjälp

med

och i församlingens gemenskap leva ert liv i denna tro? Konñrmanderna svarar: Ja.

Handpáläggning P Den första pingsten kom den helige Ande som eldslågor över lärjungarnas huvuden och de uppfylldes alla av Guds kraft. Sedan dess har Guds Ande rört vid nya lärjungar i varje generation och gjort dem till ljus i världen.

Idag får också ni genom handpåläggning ta emot helig Ande. Konñrmanderna knäfaller. Prästen och medhjälparna lägger sina händer på varje konñrmands huvud. P NN, tag emot helig Ande. eller NN, må Guds gode Ande leda dig på alla dina vägar. Konñrmanderna reser sig.

Välgångsönskan (P) Kära konfirmander. Ni är alla unika. Var och en av er har fått sin egen personlighet och begåvning för att på olika sätt bli till glädje i världen. Det viktiga är inte hur begåvade ni är utan hur ni använder de resurser som ni har fått. Ni väljer själva om ni vill öka ljuset eller mörkret på jorden. Låt ingen stjäla er goda vilja och er längtan efter sanning och kärlek. Låt i stället Guds Ande bo kvar i er så att han varje dag, hur ni än har det, kan ge er styrka, vägledning och hopp. Konñrmanderna kan återvända till sina platser.

246 Konfirmation

(Psalm) F örbön Förbönen kan förberedas och ledas av medhjälpare, föräldrar eller konñrmander. Eljest ber prästen eller medhjälpare följande bön. (P) Vi vänder oss med frimodighet till dig, vår Gud, och tackar dig för våra liv. Underbart har du skapat allt som finns på jorden och lagt utvecklingen i människornas händer. Vi önskar att jorden skall bli en plats, där alla människor kan bo utan fruktan och leva i harmoni med varandra och hela skapelsen. Särskilt ber vi för våra konñrmander: Du som i dag har uppfyllt dem med din Ande, bli kvar i dem och bevara dem i kärleken. Ge dem nåden att vara ljus i en mörk värld, människor som sprider fred och godhet. Led dem till arbetsuppgifter som är meningsfulla, så att deras liv blir till glädje för dem själva och andra. Låt dem i församlingen finna stöd och kamratskap och låt oss som församling bli vad vi är menade att vara: En gemenskap att återvända till, där vi känner oss hemma och där vi kan möta dig i varandra, i talet och sången, i bönen och sakramenten. Amen.

sou 1985:46 Konfirmation 247

Fader vår P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm

248 Konfirmation

KONFIRMATION MED MÄSSA

Ordningen för Konfirmation följs t o m Förbön. Därefter följer Måltiden fr 0 m Tillredelsepsalmen. Som prefation används Prefation vid konfirmation med mässa.

ALLMÄNNA ANVISNINGAR

Ordningen förutsätter ett lagarbete mellan präst, medhjälpare och konñrmander. Helst bör också några representanter för föräldrarna vara med, när gudstjänsten utformas. Konfirmandernas redovisning är gudstjänstens undervisande m0ment, handpåläggningen och bönen om Anden dess höjdpunkt. Detta moments innebörd bör vara föremål för samtal i konñrmandgruppen före konfirmationen. Den i kyrkan närvarande församlingen bör också få en kort introduktion. Det är viktigt att stillhet får råda i kyrkan vid detta moment. Den i ordningen föreslagna förbönen kan bedjas av präst eller medhjälpare. En fritt formulerad förbön kan bedjas av konfirmand(er), förälder eller medhjälpare.

Bik: 249

BIKT

Efter det inledande samtalet kan prästen ge råd, uppmuntran och förmaning. Därefter säger prästen: P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Gud, du känner oss bättre än vi själva gör. När vi misslyckas, vill du upprätta oss. När vi grips av förtvivlan, ser du på oss med kärlekens ögon. När vi ångrar våra synder och bekänner dem inför dig, har du lovat att förlåta oss och på nytt ge oss barnaskapets glädje. I förtröstan på din kärlek ber vi: Hjälp NN att bli stilla inför dig, att överlämna sig helt åt dig, du som gör allting nytt. Prästen säger till den biktande: Gud är här hos oss. Bekänn nu inför honom din synd. Den biktande ber med egna 0rd om förlåtelse. Följande bön kan även användas. Gud, jag bekänner att jag på många olika sätt har svikit din mening med mig. Jag har inte låtit din kärlek forma mitt liv så som du har velat göra. I mitt umgänge med mina medmänniskor har jag ofta skadat dem med min själviskhet. Ofta har jag gått mina egna vägar i stället för att vänta på din ledning. Särskilt bekänner jag inför dig. . .

För allt detta och för alla de brister, som jag ännu inte är medveten om, ber jag dig ödmjukt om förlåtelse. Prästen säger: P Begär du dina synders förlåtelse för Jesu Kristi skull? Den biktande svarar: Ja. Prästen säger: P Tror du att min förlåtelse är Guds förlåtelse? Den biktande svarar:

250 Konfirmation

J a. Prästen säger: Då säger jag dig på vår Herres Jesu Kristi befallning: Dina synder är dig förlåtna i Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Den biktande ber under tystnad eller med följande 0rd. Barmhärtig och nådig är Herren, långmodig och stor i mildhet. Han går inte ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen. Han handlar inte med oss efter våra synder och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Som en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom. (Psalt |03:s- 13) Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. Prästen säger: Salig är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är

överskyld. (Psalt 32: l)

Herren välsigne dig och bevare dig från allt ont från nu och till evig tid. Gläd dig i Herren och gå i frid. Amen.

Vigsel

VIGSEL

VIGSELGUDSTJÄNST

lnledningsmusik Gudstjänsten inleds med orgelmusik, där så kan ske. Annan instrumental- och/ eller vokalmusik kan utföras.

Hälsning Hälsningen utformas fritt eller enligt följande. lnför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan NN och NN, för att be om Guds välsignelse över dem och för att dela deras glädje. Vår Herre Jesus Kristus var själv gäst vid bröllopet i Kana i Galiléen, och genom sin Ande är han med oss nu. Psalm

Lovprisning P I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Underbara är dina verk, Herre vår Gud, underbart har du skapat man och kvinna. Av din kärlek lever vi. Dig vill vi prisa för livet som oupphörligt förnyas.

Äktenskapets mening

P Äktenskapet är en Guds gåva

instiftat till samhällets bestånd, till människors hjälp och glädje, till inbördes stöd och fördjupad samhörighet i mörka och ljusa dagar. Att leva som man och hustru är att leva i förtroende och kärlek, att ha ansvar för varandra och hemmet, (att tillsammans ta emot och fostra sina barn) och troget stå vid varandras sida.

Vigsel

Bibelläsning P Låt oss nu höra bibelns 0rd om kärlekens gåva och ansvar. Prästen eller någon av brudparets vänner läser följande bibeltext. (P) Jesus sade: Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de tvâ skall bli ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt. (Matt 19:4-6) Prästen eller någon/några av brudparets vänner läser ytterligare någon eller några bibeltexter, valda i första hand bland följande. (P) l Höga Visan står skrivet: Kärleken är stark som döden, dess längtan obetvinglig som dödsriket, dess glöd är som eldens glöd, en Herrens låga är den. De största vatten förmår ej utsläcka kärleken, strömmar kan inte dränka den. (Höga V 8:6-7) Aposteln skriver:

Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. (Ef5zl-2) Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet, Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom 12:9-10, 15) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. (Gal 6:2)

sou 1985:46 Vigsel 253

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den ñnner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. (l Kor 13:4-7, 13) * Frågorna Prästen frågar brudgummen: P Inför Gud och i denna församlings (alt.: dessa vittnens) närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta emot NN som din hustru och älska henne i nöd och lust? Brudgummen svarar: Ja. Prästen frågar bruden: P Inför Gud och i denna församlings (alt.: dessa vittnens) närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta emot NN som din man och älska honom i nöd och lust? Bruden svarar: Ja. * Bön över ringen/ ringarna

Brudparet ger prästen ringen/ ringarna. P O Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna NN och NN i deras äktenskap. Låt denna ring vara tecknet på deras beslut att förena sina liv och trofast stå vid varandras sida. Amen.

254 Vigsel

* Löftena och ringväxlingen Ett av följande alternativ, med respektive utan förestavande, används. Prästen förestavar löftet för brudgummen: NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen till livets slut. Prästen förestavar löftet för bruden: NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen till livets slut. eller Låt nu denna församling (alt.: dessa vittnen) höra era löften. Brudgummen säger: NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen till livets slut. Bruden säger: NN, jag vill älska dig,

dela glädje och sorg med dig

och vara dig trogen till livets slut. Ringväxling äger rum. * Tillkännagivandet P Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling (alt.: dessa vittnen). Därför förklarar jag er vara man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid. (Psalm) F örbön Prästen eller någon/ några av brudparets vänner ber följande bön eller en fritt formulerad förbön. I stället kan prästen/ försångare sjunga eller prästen läsa den andra bönen nedan. Låt oss bedja. (P) Himmelske Fader, du som har skapat man och kvinna, vi tackar dig för denna dag, dess glädje och förhoppningar.

SOU l985:46 255

Vigsel

Vi ber dig: Välsigna det äktenskap som NN och NN nu har ingått inför dig. Låt deras samliv präglas av tillit och respekt för varandras egenart. Hjälp dem att skapa ett öppet och varmt hem där (deras barn får leva i trygghet och) deras vänner finner gemenskap. När svårigheter möter, för dem då närmare dig och varandra. Hjälp dem att förlåta varandra och låt dem dag för dag ta emot glädje och kraft ur din hand. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen._ eller (sjunges eller läses) Helige Herre, himmelske Fader, evige Gud, himmelens och jordens skapare, du som, när du skapade allt, skapade människan till man och kvinna. Du gav dem nåd att vara förvaltare över allt skapat efter din kärleks beslut. O Gud, som har förenat man och kvinna och givit dem din välsignelse, se i nåd till dessa som står inför dig och begär att av dig bli välsignade. Hjälp dem att leva i kärlek och frid, i ömsesidig trohet, gemenskap och aktning för varandra. Inneslut dem i din nåd och kraft (och låt barnen för dem bli till glädje och hjälp) och giv dem efter detta livet en evig salighet. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Alla Amen.

Vigsel

Fader vår P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. * Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Om prästen håller vigseltal kan detta lämpligen ske här eller omedelbart före välsignelsen. Vigselbeviset överlämnas i samband med vigseltalet. Psalm Avslutningsmusik Instrumental- och/eller vokalmusik kan föregå utgångsmusiken.

sou l985:46 Vigsel 257

VIGSEL MED MÄSSA

Ordningen för Vigsel följs t o m Förbön. Därefter följer Måltiden fr 0 m Tillredelsepsalmen t 0 m Välsignelsen. Som prefation används prefation vid vigsel med mässa. Om prästen håller vigseltal kan detta ske efter Välsignelsen. Vigselbevis överlämnas i samband med vigseltalet. Därefter följer Psalm och Avslutningsmusik. Under förspelet till Tillredelsepsalmen sätter brudparet sig på stolar i koret. Brudparet kommunicerar under första duklaget. Före Välsignelsen går brudparet fram och knäfaller vid altarringen. När Vigseln integreras i en mässa, får hela gudstjänsten en kasuell prägel. Enligt Luthers egna 0rd och enligt allmänkyrklig praxis är inte skriftemålet nödvändigt i en mässa. Beredelsen utgår därför i detta fall.

ALLMÄNNA ANVISNINGAR

Vid Frågorna står brudgummen och bruden lämpligen vända mot prästen, vid Löftena och ringväxlingen mot varandra. Efter ringväxlingen kan de fatta varandras händer. Brudparet knäböjer lämpligen under Fader vår och Välsignelsen. Under Bön över ringen/ ringarna står prästen vänd mot altaret eller mot brudparet. Minst två vittnen skall närvara.

258 Begravning

BEGRAVNING

BEGRAVNINGSGUDSTJÄNST

ALTERNATIV I Inledningsmusik Gudstjänsten inleds med orgelmusik, där så kan ske. Annan instrumental- och/eller vokalmusik kan utföras. Hälsning Hälsningen utformas fritt eller enligt följande. P Vi är samlade för att tacka Gud för NN och för att ta avsked av honom (som i livet stod oss nära). Vi får i denna gudstjänst be om Guds hjälp. Han ger tröst åt alla som vänder sig till honom. eller Vi är samlade för att ta avsked av NN. Döden är något som vi alla skall möta. Ofta försöker vi glömma detta, men varje begravning är en påminnelse om att döden är en del av vår tillvaro. Därför behöver vi i denna gudstjänst se både livet och döden i ljuset från Guds ord. Psalm Griftetal Bön Griftetal avslutas med antingen fritt formulerad bön eller någon av bönerna på s 272ff. * Överlåtelsen P I Guds, den barmhärtiges, namn överlämnar vi NN till gravens vila. Prästen låter mull tre gånger falla på kistan och säger därvid: Av jord har du kommit. Till jord skall du återvända. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den sista dagen. eller

SOU l985:46 Begravning 259

P Gud, vår Fader, vi överlämnar NN i dina händer. Prästen gör korstecknet över kistan och säger därvid: Du har givit honom livet. Tag emot honom i din frid, och giv honom för Jesu Kristi skull en glädjerik uppståndelse. Efter vart och ett av ovanstående alternativ kan prästen fortsätta: P Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son, världens Frälsare, Herre Gud, du helige Ande, förbarma dig över oss. l dödens stund, på domens dag hjälp oss, milde Herre Gud.

Bibelläsning P Låt oss höra Bibelns 0rd om tryggheten hos Gud i liv och död. Prästen läser nâgra bibeltexter, som kan väljas enligt förteckningen s 275 f.

(Psalm) Begravningsbön P Låt oss bedja. En av följande böner används. Gud, vi tackar dig för livet som du ger oss. Det är fyllt av arbete och ansvar, sorg och glädje. l dag tackar vi dig särskilt för NN, för allt det goda han fick ge och ta emot. Hjälp oss i vår sorg och lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar. Tack för det eviga livet, som kan ge ljus och glädje över våra dagar och år redan här på jorden. Gud, vi tackar dig för din Son, Jesus Kristus. Hjälp oss att se, att han är den som öppnar porten till det liv, som aldrig dör. Amen. eller

260 Begravning

P Käre himmelske Fader. Vi tackar dig för att du genom Jesus Kristus har skänkt oss det eviga livets gåva. Hjälp oss att i tro hålla fast vid att ingenting kan skilja oss från din kärlek. När vi mister någon, som står oss nära, hjälp oss då att ta emot tröst från dig och dela den med varandra. Vi tackar dig för vad du gav genom NN. Åt dig överlämnar vi oss som vi är med var saknad och vår skuld. När rätta stunden är inne, låt oss då få dö i frid och se dig ansikte mot ansikte, du vår frälsnings Gud. Amen. eller Vi tackar dig, Fader, för allt du har skapat. Genom din Son har du öppnat vägen för oss alla hem till dig. Låt din Ande leda oss, så att ingen går förlorad. Vi tackar dig, Fader, för NN och gemenskapen med honom. Vi minns vad han gav av ljus och glädje, av kärlek och omsorg. Till dig bär vi fram vår saknad, våra försummelser och vår skuld. Vi tackar dig, Fader, för att du är oss nära i vår nöd. Se till dem/oss som sörjer. Hjälp dem/ oss att bära ensamheten. Var nära i sorgen, så att ingen frestas att överge dig. Fader, du har sänt din Son Jesus Kristus som vår Frälsare. För hans skull ber vi om mildhet, nåd och förbarmande på domens dag. Han är uppståndelsen och livet. I tro på honom anförtror vi våra döda och oss själva åt dig. Dig vare ära i evighet. Amen. eller (sjungen begravningsbän) O Herre Gud, du som har skapat oss och kallar oss hem till dig igen. Ge oss alla visa hjärtan, så att vi inser livets korthet och tar emot varje dag som en ny gåva. Ge oss en levande tro på din Son, Jesus Kristus, som led döden får våra synders skull och uppstod ur graven för att ge oss ett hopp

Begravning 261

och lever i evighet. Lär oss att dagligen dö från synden och leva efter din heliga vilja. Och när vår dödsstund kommer, gör oss rätt beredda att saligt skiljas hädan. När evighetens påsk gryr över jordens gravar, låt oss av nåd få uppstå till evigt liv. Amen. Fader vår P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i Och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. Beroende på var avskedstagandet äger rum avslutas gudstjänsten enligt alternativ A eller B.

AVSLUTNING A. När avskedstagandet äger rum på kyrkogården avslutas begravningsgudstjänsten i kyrkan/kapellet på följande sätt. Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm

262 Begravning SOU l985:46

Avslutningsmusik Instrumental- och/eller vokalmusik kan föregå utgångsmusiken. Kistan bärs ut. Vid graven fortsättes enligt följande. Gravsättning _ Kistan sänks i graven. De sörjande tar avsked av den bortgångne. Prästen går fram till graven och ber följande eller annan slutbön. P Giv honom, 0 Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Amen. (Psalm) Sändningsord P Låt oss gå i Herrens frid.

AVSLUTNING B. När avskedstagandet äger rum i kyrkan/kapellet avslutas gudstjänsten på följande sätt. Psalm Avskedstagande Slutbön Prästen går fram till kistan. P Giv honom, 0 Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Amen. Välsignelsen Prästen står vänd mot alla. P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. Avslutningsmusik lnstrumental- och/eller vokalmusik kan föregå utgångsmusiken.

Ordning för gravsättning utan direkt anslutning till

begravningsgudstjänst se s 269f.

Begravning 263

BEGRAVNINGSGUDSTJÄNST

ALTERNATIV ll

BEGRAVNING AV DÖDFÖTT BARN ELLER BARN SOM AVLI- DIT 1 SPÄD ÅLDER

lnledningsmusik Hälsning Hälsningen utformas fritt eller enligt följande. P Vi är samlade kring NN (alt: ert bam). Det är mycket i livet vi människor inte förstår. Men också när vi inte fattar meningen vill Gud möta oss med sin kärlek. Vi får komma som vi är med våra innersta tankar och känslor, våra frågor och vårt tvivel, vår besvikelse ocl: vår bitterhet - men också med vårt hopp, vår förtröstan, vår kärlek. Vi vill be Gud att han hjälper oss att leva vidare.

Psalm

Griftetal

Bön Ta hand om oss nu, Herre, när vi står här uppgivna av förtvivlan och frågor. Barnet fick inte leva. Nu är det hos dig för alltid. Låt ditt eviga ljus lysa för NN (alt.: honom). Ge oss, Herre, mod och kraft att leva vidare i förtröstan på din hjälp. * Överlåtelsen

Ett av följande alternativ används. P Låt oss nu överlämna detta barn (alt: NN) åt vår himmelske Faders kärlek. Prästen låter mull tre gånger falla på kistan och säger därvid: Av jord har du kommit. Till jord skall du återvända. Jesus Kristus, vár Frälsare, skall uppväcka dig på den sista dagen.

264 Begravning

eller Prästen gör korstecknet över kistan och säger därvid: P Käre himmelske Fader. Vi överlämnar detta barn (alt: NN) åt dig. Tag det i din famn. För Jesu Kristi skull. Amen.

Bibelläsning P Låt oss höra Bibelns ord om tryggheten hos Gud i liv och död. Prästen läser några bibeltexter, som kan väljas enligt förteckningen s 275f.

Fader vår P Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. Beroende på var avskedstagandet äger rum avslutas gudstjänsten enligt alternativ A eller B.

AVSLUTNING A När avskedstagandet äger rum på kyrkogården avslutas begravningsgudstjänsten i kyrkan/kapellet på följande sätt.

Begravning 265

Välsignelsen P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nâdig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn. Amen. Psalm Avslutningsmusik Kistan bärs ut. Vid graven fortsättes enligt följande. Gravsättning Kistan sänks i graven. De sörjandes avskedstagande sken Prästen går fram till graven och ber följande eller annan slutbön. P Giv honom, o Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Amen (Psalm) Sändningsord P Låt oss gå i Herrens frid.

AVSLUTNING B När avskedstagandet äger rum i kyrkan/ kapellet avslutas gudstjänsten på följande sätt. Psalm Avskedstagande Slutbön Prästen går fram till kistan. P Giv honom, 0 Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Amen.

266 Begravning

Välsignelsen Prästen står vänd mot alla. P Tag emot Herrens välsignelse. P Herren välsigne er och bevare er. Herren láte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. Avslutningsmusik

BEGRAVNING MED MÄSSA

Ordningen för Begravning följs t o m Begravningsbön. Därefter följer Måltiden fr 0 m Tillredelsepsalmen t o m Bön efter Måltiden. Som prefation används Prefation vid begravning med mässa. Efter Bön efter Måltiden följer antingen Avslutning A eller B i Begravningsgudstjänsten. Benedicamus bortfaller alltså.

SOU l985:46 Begravning 267

UTFÄRDSBÖN/BISÄTTNING

Vid utfärdsbön eller bisättning samt i övrigt vid andakt i sorgehuset kan följande ordning följas. Präst eller någon annan leder andakten. Psalmerna kan även läsas; Psalm Psaltarläsning Den som leder andakten läser Psalt 23 eller l2l. Läsningen avslutas: Herre giv honom den eviga friden och låt ditt ljus lysa för honom. Amen. Bön Låt oss bedja. O Gud, du vet vad som fyller våra hjärtan när vi nu är samlade kring NN (alt.: vår vän). Tack för den nåd och barmhärtighet, som du bevisade honom under livet. Tack också för den godhet och glädje, som du genom honom lät komma oss andra till del. Ge oss nu stillhet, så att vi i vår sorg kan känna din närhet. I din hand anförtror vi honom, som nu har lämnat det jordiska livet. Tag honom till dig och ge honom liv av ditt liv. Led oss alla tryggt genom mörker och fara hem till dina boningar. Amen. Psalm Vid utfärdsbön sjungs här en färdepsalm.

268 Begravning

Fader vår Låt oss tillsammans be Herrens bön. Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. Slutönskan/Slutbön Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, skall ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. eller (vid bisättning) l frid vill jag lägga mig ned och i frid skall jag somna in, ty du, Herre, låter mig bo avskild och i trygghet. Psalm

Begravning 269

GRAVSÄTTNING

UTAN ANSLUTNING TILL BEGRAVNINGSGUDSTJÃNST Gravsättning utan direkt anslutning till begravningsgudstjänsten (t ex urnnedsättning eller då kistan gravsätts på annan ort) kan ske enligt följande 0rdning. Präst eller någon annan leder akten. När alla är samlade sänks kistan/urnan i graven.

(Psalm) Bibelläsning I och Sonens och den helige Andes namn.

Faderns

En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken. När vinden går däröver, då är det inte mer, och dess plats vet inte mer av det. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom. (Psalt l03:l5- 17) Jesus sade: Jag är uppstândelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. (Joh l1:25-26) I min faders hus finns många rum. Och jag skall komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. (Joh 1422-3) Bön Låt oss bedja. Herre Jesus Kristus, du som känner oss bättre än vi själva gör, var med oss denna stund. Du som grät när din vän Lasaros gick bort, avtorka våra tårar. Du som själv led döden av kärlek till oss och blev lagd i en grav, vaka över dem som vilar i graven. Du som övervann döden och lever för att vi skall leva, styrk oss till ett levande hopp. Tack för vad du gav oss genom honom som vi älskade.

270 Begravning SOU l985:46

Hjälp oss att ta vara på de uppgifter som ligger framför oss. Du som lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut, bli vår styrka, vårt ljus, vår tröstare och Vägvisare. Tag vår vän (alt: NN) till dina gårdar och låt också oss en gång få komma dit, För din barmhärtighets skull. Amen. Fader vår Alla Fader vår Vår Fader, som är i himmelen. du som är i himlen. Helgat varde ditt namn. Låt ditt namn bli helgat. Tillkomme ditt rike. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, Låt din vilja ske, såsom i himmelen på jorden så ock på jorden. så som i himlen. Vårt dagliga bröd Ge oss i dag vårt bröd giv oss i dag, för dagen som kommer. och förlåt oss våra skulder, Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem liksom vi har förlåtit dem oss skyldiga äro, som står i skuld till oss. och inled oss icke i och utsätt oss inte för frestelse prövning, utan fräls oss ifrån ondo. utan rädda oss från det onda. Ty riket är ditt Ty riket är ditt och makten och härligheten och makten och härligheten i evighet. Amen. i evighet. Amen. Slutbön Den som leder akten går fram till graven. Giv honom, o Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Amen.

Välsignelsen Den som leder akten säger vänd mot alla: Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, må ge våra hjärtan och våra tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

(Psalm) Sändningsord Låt oss gå i Herrens frid.

sou 1985:46 Begravning 271

MINNESGUDSTJÄNST

DÅ NÅGON OMKOMMIT OCH ICKE ÅTERFUNNITS Minnesgudstjänst då någon omkommit och inte återfunnits kan hållas enligt följande ordning i anslutning till ordningen för begravningsgudstjänst. Inlednings- och avslutningsmusik kan förekomma såsom vid begravningsgudstjänst. Hälsning Psalm Griftetal/Minnestal Bön Talet avslutas med antingen fritt formulerad bön eller någon av bönerna på s. 272 ff. * Överlåtelsen P Gud, vår Fader, vi överlämnar NN i dina händer. Du har givit honom livet. Tag emot honomi din frid, och giv honom för Jesu Kristi skull en glädjerik uppståndelse. Prästen kan fortsätta: P Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son, världens Frälsare, Herre Gud, du helige Ande, förbarma dig över oss. I dödens stund, på domens dag hjälp oss, milde Herre Gud. Bibelläsning Prästen läser några för tillfället valda bibelord. (Psalm) Begravningsbön Något av alternativen till begravningsbön används. Se s 259 ff. Fader vår Slutbön P Giv honom, o Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom. Välsignelsen Psalm

272 Begravning

BÖNER ATT ANVÄNDAS VID BEGRAVNINGS-

GUDSTJÃNST

I ALLMÄN SERIE Herre vår Gud, du som råder över liv och död, förbarma dig över oss och led oss på den rätta vägen, så att vi efter fullbordad vandring får del i de rättfärdigas uppståndelse. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

II KASUELL SERIE

Barn Herre vår Gud. När livet är till ända kallar du oss hem som barn efter en dag av lek och allvar. Vi tackar dig för den rika gåva som du anförtrott åt oss under nâgra lyckliga år. Nu lämnar vi den tillbaka i dina händer. Tag emot NN som ditt barn. Låt oss alla en gång få mötas i det himmelska hemmet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Ung människa Gud, lär oss inse hur kort vårt liv på jorden är och hur nära vi lever intill din evighet. Gör oss redo att bryta upp när vår stund är inne, antingen den kommer tidigt eller sent. Vi sörjer NN som så snart lämnade oss, Tack för de år vi fick ha honom ibland oss. Låt det som här endast blev en början nå sin mognad i ditt rike. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Gammal människa Herre vår Gud, du är vår tillflykt från släkte till släkte. År och dagar skiftar, men du förblir densamme. Din nåd bär oss i liv och död. Låt oss minnas och tacka för vad du gav oss genom NN. Tag emot honom i ditt rike efter hans långa arbetsdag. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Begravning 273

Medarbetare i församlingen › Herre vår Gud, du har i dopet kallat oss att dö och leva med Kristus. Tack för vad du gav åt NN under hans liv och genom honom åt oss alla. Tag emot honomi ditt rike. Ge honom av nåd den trogne tjänarens lön. Bevara oss alla i trons trygghet i liv och död. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Olyckshändelse Herre Jesus Kristus,

du ser vår sorg och ensamhet,

våra frågor, vår oro. NN:s död är svår för oss att fatta. l vår övergivenhet vänder vi oss till dig. Du har själv lidit dödens kval på ditt kors. Låt oss vid korset möta din kärlek som för oss från döden till livet.

111 KYRKOÅRSSERIE

Advent och jul Herre vår Gud, du lät din Son födas i Betlehem och bli lagd i krubbans halm. Du lät honom, som var rik, bli fattig för vår skull, för att vi genom honom skulle vinna det eviga livets rikedom. Bevara oss i liv och död i tron på honom som kom till oss för att föra oss hem till dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Fastan Herre vår Gud, din Son led på korset för våra synder. Han dog vår död, före oss och för oss. Hjälp oss att i liv och död gripa om vår Frälsare och genom honom nå fram till uppståndelsens glädje. I Jesu namn.

274 Begravning SOU [985246

Påsk Herre vår Gud, du som uppväckte din Son ur graven, låt oss som i dopet är begravda med honom, i tro uppstå till evigt liv, och av nåd få del i de rättfärdigas uppståndelse. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Pingst Herre vår Gud, du sänder ut din Ande och förnyar jordens anlete. Du väcker liv ur död och låter vetekornet gro och grönska. Låt din Ande väcka trons liv i våra hjärtan och en dag kalla oss ut ur våra gravar för att leva i ditt rike för evigt. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Trefaldighetstiden Herre vår Gud, du är livets källa. I dig är det som vi lever och rör oss är till. Bevara oss i liv och död i din kärlek, och låt oss av nåd fâ gå in i ditt rike. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Kyrkoârets slut Herre vår Gud, du gav oss livets gåva. Du ser hur vi förvaltade den. Döm oss inte i din stränghet, utan se på din Sons lydnad och lidande för oss syndare. Förbarma dig över oss, i dag och i dödens stund, och led oss in i livets land. Herre, hör vår bön.

Begravning 275

BIBELTEXTER ATT ANVÄNDAS VID BEGRAV-

NINGSGUDSTJÃNST

Även andra än nedanstående texter kan väljas.

l ALLMÄN SERIE

Livets förgänglighet och ansvar. Psalt. 90:1 -6. (du har varit vår tillflykt) Psalt. 90: 10 (vårt liv varar sjuttio år) Psalt. 90:12 (lär oss betänka) Psalt. 103:15- 17 (en människas dagar) Psalt. 139123-24 (utrannsaka mig) Joh. 5:28-29 (den stund kommer) Rom. 14:12 (alltså skall var och en av oss) Hebr. 9:27 (det är människans lott att en gång dö)

Tryggheten hos Gud. Psalt. 31 :15- 16a (men jag förtröstar på dig, Herre) Psalt. 73:23-26 (jag förblir alltid hos dig) Psalt. 130:1-6 (ur djupen ropar jag till dig) Jes. 55:8-9 (se, mina tankar är inte era tankar) Joh. 11:25 (jag är uppståndelsen och livet) Rom. 8:38-39 (jag är viss om att varken död eller liv) Rom. 14:7-9 (ingen av oss lever för sin egen skull)

Láftet och hoppet. Joh. ll:25-26a (jag är uppståndelsen och livet) Joh. 5:24 (den som hör mina ord) Joh. 6:37-40 (alla som Fadern ger mig skall komma till mig) Joh. 10:27-28 (mina får lyssnar till min röst) Joh. 14:2-3 (i min Faders hus finns många rum) Joh. 17:24 (Fader, jag vill att de som du har gett mig) Rom. 8:11 (om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda) l Kor. 13:12 (ännu ser vi en gåtfull spegelbild) 1 Kor. 15:42-43 (det som blir sått förgängligt) -l Kor. 15:53-57 (detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet) 2 Kor. 5:6-8 (därför är vi alltid vid gott mod) Fil. 3:20-21 (vårt hemland är himlen) 1 Tess. 4:13- 14 (vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider)

276 Begravning

Hebr. 13:14 (här på jorden har vi ingen stad som består) 1 Joh. 3:2 (nu är vi Guds barn) Uppb. 1:17-18 (var inte rädd. Jag är den förste och den siste) Uppb. 21 :3-4 (och från tronen hörde jag en stark röst som sade)

II KASUELL SERIE.

Barn. Jes. 25:8-9 (han skall för alltid göra döden om intet) Jer. 29:11-13 (jag vet väl vilka tankar) 1 Joh. 3:2 (nu är vi Guds barn)

Gammal människa. Psalt. 90:10, 12 (vårt liv varar sjuttio år, lär oss betänka) Matt. l1:25-30 (kom till mig) Joh. 14:1-6 (känn ingen oro) 1 Kor. 13:12 (ännu ser vi en gåtfull spegelbild) 1 Kor. l5z53-57 (detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet) 2 Kor. 5:1 -5 (vi vet att då det tält som är vår jordiska boning) Fil. 3:20-21 (vårt hemland är himlen)

Olyckshändelse. 1 Sam. 20:3b (inte mer än ett steg)

Psalt. 46:2-6 (Gud är vår tillflykt)

Psalt. 103115- 17 (en människas dagar är som gräset) Jes. 55:8-9 (se, mina tankar är inte era tankar) Luk. 12:6-7 (säljs inte fem sparvar för två kopparslantar) Joh. 3:16-17 (så älskade Gud) Jak. 4:13- l4 (i dag eller i morgon skall vi fara)

Vid särskilt svåra omständigheter. Psalt. l30:l -2 (ur djupen ropar jag till dig, Herre) Matt. 12:20-21 (han skall inte bryta av det knäckta strået) Hebr. 4215-16 (vi har inte en överstepräst)

1 Joh. 3:20 (Gud är större än vårt hjärta)

278 Begravning

ALLMÄNNA ANVISNINGAR

Begravningen ingår i ett sammanhang som sträcker sig från dödsbädden till avskedet vid graven. Mycket av detta hör själavården och det pastorala handlandet till och måste därför av en betydande frihet. präglas Inget dödsfall är likt något annat. Ingen människas reaktion inför döden är lik någon annans. Ofta är det emellertid en hjälp att ha tillgång till anvisningar och liturgiskt material, som helt eller delvis kan användas i de olika själavårdssituationerna. Därför har här lämnats förslag till ordningar för andakt vilka i lämplig utsträckning kan användas vid utfárdsbön och bisättning samt vid gravsättning av kista eller urna utan anslutning till begravningsgudstjänst. Dessa ordningar har karaktären av råd och riktlinjer. Detsamma gäller ordnigen för Minnesgudstjänst då någon omkommit och icke återfunnits. Då någon avlidit utomlands och stoftet redan kremerats, kan begravningsgudstjänst äga rum, varvid momentet Överlåtelsen utformas enligt alternativet utan mullpåkastning. Begravningsgudstjänst äger normalt rum i kyrka/gravkapell eller vid graven.

279 sou 1985:46

6 Motivering

6.1 Allmänna principer Se ovan 3.1

6.2 Kommentarer till för de kyrkliga ordningarna

handlingarna

6.2.1 Dop

6.2.1.1 DOPGUDSTJÄNST ALTERNATIV I: DOP AV BARN En viktig strävan i Revisionsgruppens arbete med samtliga kyrkliga handlingar har varit att nå fram till en rätt balans mellan identitet och relevans. I dopgudstjänsten märks denna strävan särskilt tydligt. Med identitet menas att liturgin skall uttrycka kyrkans trosinnehåll på ett klart och begripligt sätt utan att därför bli torrt läromässig. Med relevans menas anknytningspunkterna för liturgin i människornas vardagstillvaro. Utan en rätt balans mellan dessa två kan liturgin inte innebära ett möte mellan det himmelska och det jordiska, mellan Gud och människan. En genomgående princip i alla de kyrkliga handlingarna är att de är

tänkta som församlingsgudstjänster och inte som prästerliga förrättning-

ar. Präst och lekmän i församlingen skapar tillsammans en gudstjänst för dop, konfirmation, vigsel eller begravning, som gör att människorna, som kommer till kyrkan vid just det tillfället, känner sig välkomna dit, känner att det finns människor, som bryr sig om dem, och som vill, att de skall känna igen sin egen vardagssituation och få hjälp att få den transformerad till bön. Det är alltså tänkt, att prästen inte skall göra allt ensam. Revisionsgruppens förslag till Dopgudstjänst erbjuder också många anknytningspunkter för dopsamtal och dopundervisning. En liturgi får inte vara en isolerad, punktuell företeelse. Den måste hänga samman med församlingens liv både på söndagar och vardagar. Ett av Svenska största problem är att barndopspraxis fortsätter samtidigt som kyrkans kunskapen om dopets innebörd är mycket svag. I den situationen måste dopliturgin ge ett rikt material för församlingens dopundervisning. Kommentaren av Dopgudstjänsten kommer nu att göras moment för moment.

280 Motivering

Hälsning och Inledningsord

Vid utvärderingen framfördes med stor emfas, att detta moment i GO 82 var allt för svårtillgängligt och teologiskt kompakt. Momentet gav tyngd åt gudstjänstens inledning men skapade inte någon kontakt. Enligt Revisionsgruppens mening är det bäst med en fritt formulerad hälsning och en presentation av dopets mening, som tar hänsyn till de människor, som just vid detta tillfälle är i kyrkan. Om någon har svårigheter att göra detta, erbjuds en kort, formulerad välkomsthälsning och en mycket koncentrerad beskrivning av dopets innebörd.

T ackbön

Den utformning, som detta moment fick i GO 82, passade bra om en av föräldrarna bad bönen. Om prästen gjorde det, kunde den långt gående identiñkationen med föräldrarna ibland verka konstlad. Revisionsgruppen har bearbetat Tackbönen och den erbjuds nu i två olika utformningar. Det första alternativet skall bedjas av någon av föräldrarna, det andra av prästen. Tackbönen är ett exempel kallar för på det som Revisionsgruppen relevans. Den är ett försök att i liturgin formulera det som föräldrarna känner inför barnet och dess framtid. Här finns uttryck för tacksamhet, ansvar och insikt om barnets behov av både ömhet, fasthet och lugn. Allt detta är allmänmänskliga saker, men mycket av det allmänmänskliga är ju också genuint kristet och därför bör det ha sin givna plats i liturgin. Man kan också uttrycka saken så att Dopgudstjänsten börjar pä skapelsens plan för att sedan gå över till frälsningens plan.

E vangeliet om Jesus och barnen

Detta moment har fått en annan rubrik än i GO 82, där det kallades för Barnevangeliet. Nu finns det ju inte något speciellt evangelium för barn och därför menar vi, att den nya rubriken bättre beskriver momentets innehåll. Texten från Mark. 10:13- l6 handlar om att Jesus vill, att barnen skall få komma till honom och den är en uppmaning till föräldrar och andra vuxna att hjälpa barnen in i trons värld. Att komma till Jesus är i NT ett synonymt uttryck för att tro på Jesus. Denna text har funnits i dopritualen från ll00-talet. Här har den placerats i gudstjänstens början

som en ingress till och i viss mån ett tydningsord till nästa moment som är

Befrielsebän

Detta moment inleds med Namnfrâgan. Prästen frågar: ”Vilka namn har ni gett ert barn?” Föräldrarna svarar t ex: ”Karin Maria. Prästen lägger då handen på barnets huvud och ber befrielsebönen: du som en- Gud, sam räddar från allt ont, befria Karin Maria från mörkrets skriv makt, hennes namn i Livets bok och bevara henne i ditt ljus nu och alltid.” Namnfrågan fyller två enkla, praktiska funktioner. Dels är det en hjälp för föräldrarna att i gudstjänstens få öppna sina munnar och början

SOU l985:46 Motivering 281

svara på en mycket enkel fråga. För många är detta ett uttryck för deras medverkan i gudstjänsten. De är inte bara föremål för någonting som andra gör utan de är medverkande. Dels är namnfrågan en verklig hjälp för prästen i synnerhet om många barn döps i samma gudstjänst. Då behöver prästen inte någon minneslapp i handen, när han går från barn till barn och ber Befrielsebönen. Men Namnfrågan har också en innehållsmässig funktion. Dopet är visserligen inte en namngivningsceremoni, men det är en alldeles bestämd människa som döps, en människa medjust detta namn. Namnet är alltså viktigt för identiteten. Barnet är visserligen litet och omedvetet, men det är ändå en personlighet och det har fått sina namn. Det är inte en anonym varelse, som döps utan en bestämd person. Som ett led i Befrielsebönen kan den gamla primsigningen eller korstecknandet av barnet förekomma. Detta moment är dock fakultativt, dvs det kan utelämnas. Enligt GO 82 skulle prästen göra korstecknet på barnets panna, mun och hjärta. I kapitlet Utvärdering ser man att många önskar en förenkling av korstecknandet. Revisionsgruppen föreslår därför att momentet kan utföras antingen med tre korstecken eller också med endast ett, varvid raderna 2-4 utgår. Prästen säger i så fall endast: ”Tag emot korsets tecken. Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig till sin lärjunge. Korstecknandet är ett exempel på en liturgisk symbolhandling, som måste förklaras ordentligt i samband med dopförberedelsen. Om man korstecknar både panna, mun och hjärta, står dessa kroppsdelar för helheten enligt principen pars pro toto, dvs delen står för helheten. Hela människan tecknas med det kristna segertecknet och Kristus kallar hela

människan till sin lärjunge.

Bibelläsning

Enligt G0 82 skulle först en text från GT eller en brevtext från NT läsas och sedan som evangelium Matt. 28:18 -20. Strukturen följer alltså Högmässan helt och hållet. Revisionsgruppen har arbetat mycket med detta avsnitt och försökt att kasta loss från ett traditionellt strukturtänkande och i stället sökt svar på frågan: l-lur skall man bäst gestalta ett inre sammanhang mellan de lästa texterna? Resultatet blev då detta: Efter Befrielsebönen med korstecknandet, som alltså mynnar ut i konstaterandet att Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dopkandidaten till sin lärjunge, är det naturligast att läsa Matt. 28:18-20 dvs den s k missionsbefallningen eller dopbefallningen, grundtexten för hela kyrkans missionsarbete. Genom kyrkans dop och undervisning konkretiseras Kristi kallelse. När grunden därmed är lagd, blir det naturligt att läsa en text, som närmare preciserar dopets innebörd och konsekvenser. Efter dessa två bibelläsningar kan prästen sedan hålla ett doptal, som då skall vara en förklaring av någon av de lästa texterna. Enligt Revisionsgruppens mening innebär denna ordningsföljd en naturlig fortsättning på Befrielsebönen. Det inre sammanhanget har för oss varit viktigare än högmässostrukturen.

282 Motivering

Dopbön

Inte på någon punkt i utvärderingen har meningarna gått så mycket isär som när det gäller Dopbönens innehåll. I GO 82 finns tre dopböner. De två första innehåller en tydlig epikles dvs en bön om den helige Ande. Den tredje är mycket kort och saknar helt epikles. Av kapitlet Utvärdering framgår tydligt att en del har mycket starka sympatier för en dopbön med epikles medan andra inte alls kan acceptera en sådan. På denna punkt är alltså Svenska kyrkan delad. I den allmänkyrkliga liturgitraditionen är bönen om Anden central i dopbönerna. Det förtjänar att nämnas, att Svenska Missionsförbundet i sin nya handbok har en mycket kraftig epikles i dopbönen. Revisionsgruppen har valt att arbeta fram två olika dopböner. Båda innehåller flera centrala bibliska dopmotiv. Den första innehåller en epikles, som dock är utformad enligt den lutherska principen att Anden ges med Ordet. ”Kom med ditt 0rd och din Ande till detta vatten . . Den andra dopbönen innehåller ingen egentlig epikles men där tackar vi Gud ”som gör detta vatten till en nådens källa. Hur Gud gör detta uttrycks alltså inte.

T rosbekânnelsen

Här anges endast den apostoliska trosbekännelsen, eftersom den är kyrkans gamla dopbekännelse.

Dopfrâgan

Efter Trosbekännelsen vänder prästen sig till föräldrarna och säger: Vill ni att ert barn skall döpas i denna tro för att leva med församlingen i Kristi gemenskap?” I den utformning som dopfrågan nu har fokuseras livet, livet tillsammans med barnen och tillsammans med församlingen i Kristi gemenskap. Det är till detta liv, som föräldrarna inbjuds under dopsamtalen. Det som de får säga ja till under dopgudstjänsten är alltså, att de vill ge barnet en chans att tillsammans med föräldrarna leva med i församlingen och på så vis växa i tro och upptäcka vad livet i Kristi gemenskap är för någonting. Livet i gemenskap och växandets princip är två huvudbegrepp i denna dopfråga. Den bör alltså kunna ge möjlighet till verkliga själavårdssamtal med föräldrarna. De föräldrar som stegrar sig därför att de känner sin egen otillräcklighet inför kravet på att ge sitt barn en kristen fostran kan mycket väl känna en befrielse inför tanken på att få gå på upptäcktsfärd tillsammans med barneti en ny värld, i trons värld, där det också finns människor som vill vara deras vänner och som bryr sig om dem och som hälsar på dem hemma.

Dophandling och handpåläggning

I GO 82 fanns två olika formuleringar i samband med handpåläggningen. Revisionsgruppen har inte funnit det vara befogat att behålla båda

Motivering 283

utan har gjort en sammanfogning av de viktigaste motiven i dem. Orden som beledsagar handpåläggningen får då följande lydelse: Livets Gud, uppfyll NN med din Ande och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop”. Slutorden är tagna från det andra alternativet i GO 82 och med hjälp av dem får bönen ett slut som mera markant skiljer sig från Befrielsebönens slut. Dessa två böner hade i GO 82 allt för likartade slut. Värt att lägga märke till är också att korstecknet i samband med handpåläggningen är borttaget. Det var svårt att motivera och svårt att utföra. l GO 82 fanns en anvisning som sade, att prästen efter bönen vid handpåläggningen kunde lyfta upp barnet inför församlingen och säga: Jesus sade: Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Denna anvisning är nu borttagen. Det har visat sig svårt att hantera detta moment på ett riktigt sätt och Revisionsgruppen anser inte, att ett sådant moment skall handboksbindas. Revisionsgruppens strävan har varit att framhäva ett inre sammanhang mellan momenten och få ett naturligt ”flyt över gudstjänsten.

Välkomnande och dopljus

Formuleringen av Välkomnandet framhäver församlingens ansvar för de döpta barnen. Orden bör helst sägas av en medhjälpare och inte av prästen. Dopljusen har snabbt blivit vanliga i Svenska kyrkan. Eftersom det inte kan sägas på något sätt vara konstitutivt för dopet med dopljus föreslår vi att överlämnandet av dopljus fortfarande får vara ett fakultativt moment. Samma sak gäller den fritt utformade eller den fast formulerade förmaningen. Den är fakultativ och kan alltså utgå. Den fast formulerade förmaningen utgår från dopbefallningen och betonar nödvändigheten av att barndopet får en fortsättning i form av undervisning, förbön och ett liv i församlingens gemenskap.

Förbön Huvudalternativet år liksom i GO 82 en fritt utformad förbön, men liksom GO 82 finns i Revisionsgruppens förslag två formulerade förböner för de situationer, då det är svårt att klara en fritt utformad förbön. Det första alternativet i GO 82 är helt struket. Det fick hård kritik vid utvärderingen. Det andra är kraftigt bearbetat av Revisionsgruppen. En tendens i försöksmaterialet har varit att beskriva den döptes liv som allt för enkelt och problemfritt. Revisionsgruppen har därför försökt att göra denna förbön mera realistisk. Dopet är heller inte en punktuell handling utan ett livsmönster. Dessa tankar finns också invävda i denna förbön. Den andra förbönen i Revisionsgruppens förslag är helt nyskriven. I den finns mycket psykologi, som transformerats till bön. Föräldrarnas glädje över barnen ger barnen trygghet och sjävförtroende. Därför ber vi att föräldrarna skall få vara glada över sina barn och bejaka sitt föräldraskap. För barnen ber vi, att Anden, som de nu fått ta emot i dopgudstjäns-

284 Motivering

ten, skall bevara dem från att förlora sig själva som den förlorade sonen gjorde i en farlig värld. Vi ber också, att de skall få möta Guds godhet bland människor så att de blir rotade och trygga i kärleken och med Kristus ljus i världen.

A vslutning

Dopgudstjänsten avslutas med Herrens bön, Välsignelsen, Psalm och fakultativa sändningsord.

6.2.1.2 DOPGUDSTJÄNST ALTERNATIV II. DOP AV UNGA ELLER VUXNA Dop av konñrmander har länge varit vanligt i många församlingar i vårt land. Dop av vuxna torde bli allt vanligare för varje år, eftersom antalet odöpta ökar. Den ordning för dop av unga eller vuxna, som nu erbjuds, bygger på samma teologiska grund som den ovan kommenterade ordningen för dop av barn. Dopets innehåll ärju detsamma oavsett dopkandidaternas ålder. Vissa moment är identiskt lika, andra har förändrats något för att passa till andra åldersgrupper. Dopkandidaternas egen medverkan är av naturliga skäl något större. De kan t ex välja bibelord, som de själva läser, och de svarar själva på namnfrågan och dopfrågan. Förbönerna är också annorlunda utformade än i ordningen för dop av barn.

6.2.1.3 Dop i krissituation Kort historik Det s k nöddopet går tillbaks till medeltida tradition. Denna bröts inte genom reformationen, som framgår av de utförliga anvisningarna som Laurentius Petri under rubriken ”Om Nödhdoop geri KO l57l. Det svenska uttrycket ”nöddop” har sin motsvarighet i tyskans ”Nottaufe” och i franskans Baptême en cas durgence”. I engelskan är uttrycket ”private baptism” och Rituale Romanum 1969 talar om ”ordo baptismi parvulorum in periculo vel in articulo mortis med tillägget att detta är något som utförs ”absente sacerdote et diacono. Det är alltså ett dop, som förrättas av lekman. Rent språkligt anger det svenska uttrycket ”nöddop” att det är ett dop som förrättas i en nödsituation, men i praktiken betyder det ett dop, som utförs av en icke prästvigd person. Om en präst döper ett bam i en nödsituation kallas detta dop aldrig ett nöddop. 1942 års kyrkohandbok har t ex följande anvisning: Om barnet är så svagt, att man inte vågar vänta med dopet, till dess präst hunnit tillkallas, må en annan, konñrmerad person, man eller kvinna, döpa barnet.” l GO 82 finns en mycket enkel ordning för nöddop, dvs dop förrättat av lekman. Där finns också en ordning för krisdop, dvs dop förrättat i nödsituation av präst.

Motivering 285

Revisionsgruppen

Av teologiska skäl finns det inga motiv för att konstruera en ordning för dop utfört av lekman och en annan för dop utfört av präst i nödsituation. Skulle detta dessutom kunna leda till missuppfattningen att det skulle

röra sig om i någon mening kvalitativt ”olika” slag av dop måste den

dubbla terminologin avvisas. Avgörande är här det som redan Laurentius Petri understryker i sin KO l57l: ”Ty thet är itt Doop och icke flere, såsom S Paulus betyghar. Den enda skillnaden mellan det vanliga” dopet och det dop som utföres i en livshotande krissituation består just i situationen och de krav den ställer på dopförrättaren och utformningen av ordningen för dopet. Dessa krav är desamma oberoende av om dopförrättaren är präst eller lekman. Med hänvisning till ovanstående resonemang föreslår Revisionsgruppen namnet ”Dop i krissituation.

Kommentar Revisionsgruppen anger dels en miniordning att användas vid yttersta brådska och dels en något fylligare ordning, när man har mera tid till sitt förfogande. Denna ordning är helt utskriven, eftersom det kan vara en stor hjälp att i en krissituation ha allt samlat på ett ställe och slippa bläddra i handboken. Den nu föreslagna ordningen innebär inte, att alla dop i krissituation måste gå till på samma sätt. Själavårdande hänsyn måste ha företräde. Även i en kris kan man vilja ha med något av lovsång över barnet och skapelsen. I så fall får man naturligtvis använda material från den vanliga dopordningen. För att ordningen för dop i krissituation skall vara enkel och klar även för den Iiturgiskt ovane har dock inga alternativa böner angetts. Efter tillbörlig anpassning kan denna ordning även användas vid dop i krissituation av unga eller vuxna.

6.2.1.4 Mottagande i församlingen efter dop i krissituation

I 1942 års kyrkohandbok fanns en mycket utförlig ordning för Bekräftelse av nöddop. I GO 82 fanns en rubrik Bekräftelse av nöddop/krisdop. Till rubriken var knuten en kort anvisningstext. Dessa rubriker kan missuppfattas så att man tror, att dopet blir ”riktigt” först när det bekräftas av en präst. Om ett barn, som blivit döpt i krissituation av lekman eller präst, tillfrisknar kan det naturligtvis finnas ett behov av att i en gudstjänst uttrycka sin tacksamhet för detta och samtidigt synliggöra barnets mottagande i församlingen. Revisionsgruppen har därför utarbetat en ordning för Mottagande i församlingen efter dop i krissituation. Den innehåller en för situationen avpassad Tackbön, Välkomnande (och dopljus), Förmaning, Förbön, Fader vår, Välsignelsen, Psalm och ev Sändningsord. Mottagandet i församlingen kan också infogas i den allmänna gudstjänsten.

286 Motivering

6.2.2 K onjirmation

Utvärderingen av de kyrkliga handlingarna enligt GO 82 visar ganska entydigt på behovet av ett nytänkande, när det gäller ordningen för konfirmation. Språket anses inte vara avpassat för dem som deltar i denna gudstjänst och själva gudstjänsten saknar ett naturligt centrum. Dessa och en lång rad andra synpunkter, som redovisas i kapitlet Utvärdering, gav Revisionsgruppen anledning att starta från början igen. Resultatet har därför också blivit en nästan helt ny gudstjänst, vars huvudmoment är följande: l) Samtal och redovisning 2) Handpåläggning och andemeddelelse 3) Förbön och välsignelse Eftersom denna ordning är helt nyskriven kommer den att kommenteras moment för moment.

Hälsning

När konfirmanderna tågat in i procession, hälsar prästen eller en lekman välkommen. Som i alla andra ordningar sker det helst med egna ord. Det förslag, som ges, tar sikte på att konfirmanderna denna dag är i centrum både i sina hem och i församlingen. Denna gudstjänst är ju en typiskt kasuell gudstjänst, dvs den är helt präglad av situationen. Men även om konfirmanderna är i centrum, så är de i behov av stöd. Därför samlas föräldrar, släktingar och andra omkring dem i kärlek för att lyssna på dem och ge dem sitt stöd. I en modernt upplagd konñrmationsgudstjänst är ju konfirmanderna mycket aktiva. Det är de som förmedlar den undervisning som ges, och därför är det viktigt att betona, att vi lyssnar på dem. Konfirmanderna är alltså i centrum. Denna formulering betyder naturligtvis inte, att Gud är bortglömd. Vi är i kyrkan för att tillsammans med konfirmanderna vända våra hjärtan och våra tankar till Gud. Detta är en självklarhet i alla gudstjänster.

Inledningsord

Inledningsordet finns i två varianter för att kunna användas i skiftande miljöer. Normalfallet i Sverige för närvarande torde vara att konfirmanderna har vita konñrmanddräkter. I det fallet passar den första varianten av inledningsordet. Det knyter an till att konfirmanderna är klädda i vitt och sammankopplar konñrmanddräkten med den vita dopdräkten. På så vis får vi en åskådningsundervisning till konfirmationen som en bekräftelse av dopet. Sedan tas ansvarsfrågan upp. När ett barn bärs till dopet, bär andra ansvaret, tex föräldrar och faddrar, men nu är det ungdomarna själva som skall ta över ansvaret. Föräldrarna kan inte välja levnadsväg åt sina barn och de kan inte finna livets mening åt dem. Här måste ungdomarna välja själva och därför tror vi, att det är viktigt att stärka deras ansvarskänsla. Konñrmationen är visserligen inte någon mogenhetsexamen men innebär i alla fall på något sätt en ansvarsförskjutning. l den situa-

Motivering 287

tionen är det viktigt att säga, att det är de som skall välja inriktning i livet, inte någon annan. Kamrattrycket är hårt. Ungdomskulturen kräver uniformitet, anpassning till mönstret om man vill bli accepterad. Som motvikt mot allt detta behöver ungdomarnas egen vilja stärkas. Men detta betyder inte, att de lämnas ensamma. Inledningsordet mynnar ut i en hänvisning till Jesus, som sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Han vill leda oss människor, inte för att utnyttja oss utan för att hjälpa oss. Den andra varianten av inledningsordet saknar kopplingen dopdräkt-konñrmanddräkt. Där sägs bara, att konfirmationen är en bekräftelse av det som skedde i dopet. Denna variant är gjord för de församlingar, där konfirmanderna inte har vit konfirmanddräkt. Om någon annan bibeltext utgjort ledmotiv i konfirmandundervisningen kan denna text läsas i inledningsordets avslutning eller efter detta. Denna bibeltext kan i så fall gärna läsas av en förälder eller en medhjälpare.

Samtal och Redovisning

I rubriken ingår två ord för att markera att detta moment kan utformas på mycket olika sätt. Redovisningen av ungdomarnas kunskaper är inte något självändamål. Idealet är att redovisningen integreras i gudstjänsten så att människorna i kyrkan får en upplevelse av att gudstjänst inte är en monolog av prästen utan något som vi gör tillsammans. Ett tal till konfirmanderna kan avsluta redovisningen.

Trosbekännelsen När det gäller läsningen av Trosbekännelsen är seden mycket olika i olika delar av landet. I många församlingar uppmanar prästen alla att stå upp och tillsammans med konfirmanderna bekänna den kristna tron. Då betonar man att konfirmationen är en gudstjänst, som vi alla gör tillsammans. l andra församlingar är det bara konfirmanderna som läser Trosbekännelsen. Då ligger tyngdpunkten vid att konñrmanderna tillsammans läser den trosbekännelse, som man under lästiden arbetat med att förstå mera av. Även efter Trosbekännelsen gör man på olika sätt i olika delar av vårt land. En del vill ha en fråga, som konfirmanderna får besvara med ett ja. Somliga menar, att denna fråga nu är viktigare än någonsin, eftersom konfirmationsseden nu är mer eller mindre bruten. Det betyder, att de ungdomar som går och läser gör det av intresse och de vill ha en chans att verkligen få säga ja till Gud i konfirmationsgudstjänsten. Detta ja får då ersätta doplöftena, som de flesta aldrig får avlägga, eftersom de är döpta som barn. En del menar också att detta konfirmandernas ja är viktigt som ett alternativ till omdop. Å andra sidan visar den av Revisionsgruppen gjorda utvärderingen att många är skeptiska till denna fråga efter Trosbekännelsen. De menar att konfirmanderna inte är mogna att besvara frågan. De menar också, att grupptrycket är så stort att det är svårt att vara helt ärlig. Många präster känner det svårt att öva in ett ”ja” för att det skall låta bra vid konfirmationen dagen efter. De vill slippa frågan.

288 Motivering

I denna splittrade situation har vi valt att erbjuda två olika alternativ. Frågan och svaret finns för dem som vill använda den möjligheten. De som inte vill göra det, kan i stället säga till konñrmanderna: ”Må Gud ge er kraft att tillsammans med församlingen växa in i denna tro. Här betonas alltså växandets möjlighet. Det är inte säkert att man är mogen för ett ja men man vill ändå vara med och få en möjlighet att växa och mogna tillsammans med den gudstjänstfirande församlingen.

Handpâläggning

1 1942 års Kyrkohandbok finns tre olika ordningar för konñrmation, nämligen Ungdomens konfirmation, En annan ordning för ungdomens konfirmation och Vuxnas konñrmation. Endast i den alternativa ordningen för ungdomens konñrmation finns en möjlighet till handpåläggning ”där omständigheterna så medgiva”. I Kyrkohandbokskommitténs förslag SOU 1981:65 är handpåläggningen obligatorisk. Så är också fallet i GO 82. Under Revisionsgruppens arbete med konfirmationsgudstjänsten har det mer och mer stått klart, att handpåläggningen och meddelandet av helig Ande är ett av de viktigaste momenten i hela akten. Eftersom momentet är så viktigt och samtidigt något ovant för många, har vi velat inleda detta med ett tydningsord, som sätter in handpâläggningen i dess historiska och teologiska sammanhang genom alla generationer från apostlarnas tid till vår egen. Tydningsordet börjar med Andens utgjutande den första pingsten i Jerusalem, när lärjungarna flCk ta emot Guds kraft. Men detta var inte någon engångsföreteelse. Guds Ande har verkat ialla generationer och gjort människor till ljus i världen. Och i dag gäller det konflrmanderna, som nu får knäfalla och genom handpåläggning ta emot helig Ande. 1 handpåläggningen kan också medhjälparna delta. Prästen säger: ”NN. Tag emot helig Ande.” eller ”NN. Må Guds gode Ande leda dig på alla dina vägar.” Det första alternativet är ett direkt bibelcitat från Joh 20:22 och uttrycker i mycket komprimerad form momentets teologiska innebörd. Det andra alternativet är mindre momentant till sin karaktär och syftar mera på Andens ledning under livsvandringen.

Välgângsönskan

Intentionen bakom denna Välgångsönskan är trefaldig: l) Att visa på de resurser, som står till konñrmandernas förfogande. 2) Att stärka deras vilja att använda de gåvor, som de fått. 3) Att visa framåt på ett liv under Andens vägledning. Början utgörs av ett konstaterande: ”Ni är alla unika.” Detta är ett befriande budskap till många ungdomar, som känner kravet på uniformitet och anpassning till fastställda beteendemönster. Många av de verkligt

sou l9f§5:46 Motivering 289

udda grupperingar, som dyker upp på vår tids scen, är ingenting annat än ungdomars försök att i grupp demonstrera en självständighet, som andra försöker beröva dem. Ensamma orkar de inte vara sig själva, men tillsammans med några andra vågar de vara avvikande. I en sådan ungdomsvärld lever konñrmanderna. Därför är det så viktigt att hjälpa dem att våga bejaka sin unikhet. I skapelsens mångfald ligger en rikedom, som masskulturen berövar ungdomarna. Därför är denna korta rad så viktig: ”Ni är alla unika.” Det betyder också, att var och en har fått sin egen personlighet och begåvning, och det har vi fått för att vi skall bli till glädje både för oss själva och andra. Uniformitet är tråkig. Mångfald är en rikedom, i varje fall Guds mångfald, ty i den passar de olika delarna in i varandra. De kompletterar varandra, och det är kompletteringen, som ger glädje. Att på detta sätt visa på ungdomarnas egna resurser är inte ett uttryck för någon elitism. Det innebär inte någon dyrkan av geniet eller av den starka människan. ”Det viktiga är inte, hur begåvade ni är, utan hur ni använder de resurser som ni har fått. Ett bejakande av Guds mångfald innebär också ett bejakande av varje människas eget värde. Den mycket begåvade är inte mer värd än den som fått mindre gåvor. Det är inte heller säkert att den mycket begåvade kommer att bli till mer glädje i livet än den som fått mindre gåvor. Allt beror på vad vi gör av de resurser, som vi fått. Denna tanke är oerhört viktig i allt ungdomsarbete. En människa med en ringa begåvning eller med ett svårt handikapp kan göra en större insats i livet än en människa med stora gåvor. Allt beror på viljan att göra något av det man har. Nästa mening ställer ungdomarna inför ett viktigt val. ”Ni väljer själva om ni vill öka ljuset eller mörkret på jorden. Ingen människa lever för sig själv. Allt vi gör får konsekvenser för andra människor. Här måste varje människa välja sida. Det går inte att säga: ”Jag sköter mitt och struntar i andra.” Att inte göra det goda innebär att öka det onda. ”Låt ingen stjäla er goda vilja och er längtan efter sanning och kärlek.” Den meningen knyter an till atmosfären i de flesta konfirmandgrupper dagarna före konfirmationen. De allra flesta har upplevt någonting fint. De har mött ett alternativ, som förut varit okänt för dem. Många har en ärlig vilja att bevara det fina, att bli kvar i kyrkans gemenskap, att fortsätta med kyrkogången. Det här tillhör de finaste upplevelserna i konfirmandarbetet, men vi vet också, att det är många som vill beröva konfirmanderna denna längtan. Efter sommarlovet är de flesta präglade av andra krafter. Och här är det inte lätt att hjälpa ungdomarna. De måste lära sig att själva stå emot, att själva bevara det fina inom sig. Därför är denna förmaning så viktig. ”Låt i stället Guds Ande bo kvar i er så att han varje dag, hur ni än har det, kan ge er styrka, vägledning och hopp.” Utgångspunkten för denna förmaning är alltså det som nyss skett. Genom handpåläggning har de fått ta emot helig Ande. Men Anden tränger sig inte på. Han stannar bara där människans inre är öppet för honom. Men den människa, som bevarar Anden i sitt inre får också styrka, vägledning och hopp hur livet än kommer att gestalta sig. Denna Välgångsönskan innehåller så många tankar och motiv att den

290 Motivering SOU l985:46

är väl värd åtskilliga samtal i konñrmandgruppen före konfirmationen. Ungdomar behöver ofta hjälp att tolka sin egen situation. När lästiden fungerar bra, får de en sådan hjälp och i denna Välgångsönskan har konfirmandläraren ett ñnt hjälpmedel. När både konfirmandundervisning och konñrmationsgudstjänst får präglas av själavårdande insikter, får ungdomarna den bästa hjälpen för livet.

Färbän Förbönen i denna gudstjänst kan utformas mycket olika. Några exempel kan nämnas:

l) Konñrmandgruppen förbereder bönen. Någon i gruppen kan be å de andras vägnar men bönen kan också utformas så att varje konfirmand har en bönepunkt. l detta fall ber konfirmanderna för sig själva, sina släktingar, kamrater och lärare t ex 2) Några föräldrar förbereder bönen och ber den. I detta fall blir det en ganska renodlad förbön för konfirmanderna 3) Medhjälparna i konñrmandgruppen förbereder och ber bönen. Även i detta fall är det naturligt med förbön för konfirmanderna men nu kan den även få mer karaktär av församlingens förbön. 4) Den föreslagna bönen kan bedjas av präst eller medhjälpare. Den är en renodlad församlingens förbön och kan inte utan bearbetning bedjas av konfirmanderna. I denna bön återkommer många av tankarna i de tidigare momenten i gudstjänsten, men här är de transformerade till bön. Det som förut varit analys av ungdomarnas situation eller förmaning till dem förvandlas nu till bön. På detta sätt vävs gudstjänstens olika moment samman och förs in i Guds kraftfält. Bönens senare del tar sikte på församlingens ansvar ”att vara en gemenskap att återvända till där vi känner oss hemma och där vi kan möta dig i varandra, i talet och sången, i bönen och sakramenten. Detta är kanske en beskrivning av en församlingsgemenskap, som inte är synbar verklighet överallt, men här ber vi att vi som församling skall bli vad vi är menade att vara”, och enligt NT är detta vad en församling skall vara. Därför är det också rätt att be om det.

A vslutning

Gudstjänsten avslutas med Herrens bön och Välsignelsen samt en Psalm. I regel går konñrmanderna sedan ut i procession under sång. I många församlingar ordnar man gruppfotografering medan konfirmanderna är kvar inne i kyrkan. Ingenting av detta behöver anges i en handbok. Här råder frihet att följa lokala traditioner.

Motivering 291

6.2.3 Bikt

Kort historik

1 1942 års Kyrkohandbok finns en ordning för Enskilt skriftermål. (Femte kapitlet.) 1 GO 82 fanns ett kapitel med överskriften Enskilt skriftermål eller bikt. Bakgrunden till denna ordning är följande: Vid 1970 års kyrkomöte motionerade Rune Klingert om en alternativ ordning för enskilt

skriftermål. (Motion 1970:66). Ur motionen kan följande citeras: I och

med att det enskilda skriftermålet sålunda på nytt mer och mer kommit i bruk, känns det djupt otillfredsställande att inte kunna erbjuda den enskilda människan ett bättre formulär än det i kyrkohandboken föreslagna. Varken skriftord eller böner ger i denna ordning en fungerande ram omkring den centrala akten, syndabekännelse och avlösning. Den inledande bönen talar sålunda dels i vi-form och dels på ett ganska storordigt sätt om nöd, sorg och ångest. Bönen efter avlösningen avslutas med en välsignelseönskan, varefter ytterligare en välsignelse följer. Ur både själavårdsmässig och liturgisk synpunkt synes det därför vara påkallat med ett mer konsekvent uppbyggt alternativ till det nuvarande formuläret för enskilt skriftermål. Med anledning av motionen skrev Beredningsutskottet i sitt betänkande 1970:4: ”Utskottet delar motionärens uppfattning att det i kyrkohandboken föreslagna formuläret för enskilt skriftermål inte är helt tillfredsställande. Genom sin utformning är det knappast relevant exempelvis för den som regelbundet går till bikt. Det behöver därför bearbetas ur både själavárdsmässig och praktisk liturgisk synvinkel för att utöver bekännelsemomentet även kunna ge uttryck åt bön och stillhet.” Den till motionen bifogade ordningen för Enskilt skriftermål fann utskottet dock inte vara så i detalj genomarbetad att den redan nu kunde rekommenderas till alternativt bruk. Utskottet föreslog därför att motionen skulle överlämnas för övervägande till 1968 års kyrkohandbokskommitté med dess språkliga och psykologiska expertis. Detta blev också kyrkomötets beslut. Någon bearbetning av den sålunda överlämnade ordningen gjordes dock aldrig av 1968 års Kyrkohandbokskommitté. Enligt uppgift hade kommittén för avsikt att göra en grundlig historisk-teologisk utredning om det enskilda skriftermâlet för att sedan på denna grund utarbeta ett nytt förslag. I väntan på denna utredning var prästerna hänvisade till den ordning för enskilt skriftermâl, som fanns i 1942 års Kyrkohandbok. Denna ordning upplevdes för varje år allt mera otillfredsställande. En lång rad privata biktordningar utarbetades av präster, som arbetade mycket med själavård, och vid 1982 års kyrkomöte motionerade Sune Garmo och biskop Bertil Werkström om en ny ordning för enskilt skrif-

termål eller bikt. (Motion 1982:16.) I sitt betänkande SOU 1981:65 hade

1968 års Kyrkohandbokskommitté lagt fram ett förslag till Förnyelsegudstjänst. I motion 1982:16 yrkade motionärerna avslag på detta förslag och föreslog, att kyrkomötet i stället skulle godkänna den föreslagna ordningen för bikt. Beredningsutskottet instämde i motionärernas resonemang. I sitt be-

292 Motivering SOU 1985:40

tänkande 1982:8 avslog utskottet förslaget till Förnyelsegudstjänst och tillstyrkte den föreslagna ordningen för Enskilt skriftermål eller bikt. Kyrkomötet följde utskottet och på så vis infördes den föreslagna ordningen i GO 82. Detta blev alltså den enda ordning, som antogs utan att ha föregåtts av en utförlig historisk-teologisk utredning. Vid de inledande överläggningar, som fördes hösten 1982 mellan Kyrkohandbokskommittén och Revisionsgruppen konstaterades, att beslutet vid 1982 års kyrkomöte måste tolkas så att kyrkomötet inte ansåg en sådan utredning nödvändig. Revisionsgruppen fick därför uppdraget att revidera 1982 års ordning utifrån praktiskt-pastorala utgångspunkter.

Revisionsgruppens förslag

Det är sant, att bikten återigen blivit en naturlig del av kyrkolivet på många håll inom Svenska kyrkan, men fortfarande behöver människor mycket hjälp för att upptäcka detta nådemedel. Enligt revisionsgruppens mening är det viktigt att själva ordningen för bikt räknar med detta behov av hjälp. Därför inleds förslaget med en av prästen ledd bön med följande innehåll: l. En påminnelse om att Gud känner oss bättre än vi själva gör. 2. Några exempel på att Guds trofasthet övergår våra misslyckanden. 3. En bön om att den biktande skall få hjälp till stillhet och trygg överlåtelse. Genom denna inledningsbön läggs en grund av förtroende och kärlek och på denna grund kan den biktande sedan bekänna sina synder. Genom den formulerade syndabekännelsen behöver människor ofta hjälp att komma bort från ett ytligt kasuistiskt syndbegrepp. Synden är

något mycket djupare än våra yttre handlingar. Dessa är oftast symptom

på att vår grundrelation till Gud har blivit fel. Därför börjar denna syndabekännelse med just grundrelationen till Gud. Sedan kommer relationen till medmänniskor och sedan följer en möjlighet att med egna ord bekänna konkreta synder. Enligt den medeltida biktpraxis, som Martin Luther kom i kontakt med, fick man förlåtelse endast för de synder, som man var medveten om och som man kunde formulera i syndabekännelsen. Luther vände sig med stor frenesi mot denna biktpraxis och menade, att människan aldrig kan prestera en fullkomlig syndakännedom. Därför måste vi i bikten också få bekänna de synder, som vi ännu inte är medvetna om. Denna dimension finns också med i den föreslagna syndabekännelsen. De två frågor, som föregår avlösningen är hämtade från Luthers egen biktpraxis. Deras psykologiska och andliga värde ligger i att de riktar den biktandes uppmärksamhet bort från prästen till Gud själv. Det är viktigt att den biktande verkligen vet, att det är Gud som förlåter och att prästen bara är Guds redskap att uttala avlösningen på begripligt, mänskligt språk. Efter avlösningen kan tystnad förekomma. Den biktande kan också enligt förslaget få göra orden i Psalt 10328- l3 till sina egna. Bikten avslutas så med en kort välsignelse och ett annorlunda utformat sändningsord: ”Gläd dig i Herren och gå i frid.

Motivering 293

Detta är en liturgi, som är präglad av själavårdande ömhet, och ömheten är just det förenande bandet mellan liturgi och själavárd. Eftersom uttrycket ”skriftermål” inte finns någonstans i Revisionsgruppens handboksförslag, utgår det naturligtvis också i denna ordning, som därmed helt enkelt kallas för Bikt.

6.2.4 Vigseln

Kyrkohandbokskommitténs förslag till Vigsel i SOU 1981:65 blev av Bevid 1982 års kyrkomöte föremål för en omfattande bere dningsutskottet Ordningens kyrkliga karaktär förstärktes och språket stramaarbetning. des åt. Den ordning som kyrkomötet 1982 antog och som ingår i GO 82 fick en från andra handlingar delvis avvikande struktur. Som kyrkliga av kapitlet Utvärdering har många observerat detta och tydligt framgår framfört önskemål om en enhetlig struktur i alla handlingar. som i G0 82 kallas ”Brudmässa har en del Den bön för brudparet, språkliga och innehållsmässiga egendomligheter, som påtalats i utvärderingen. vid Mässa med vigsel används exakt samma text som i Som prefation Brudmässan men den kan då sjungas pâ antingen Tonus Ferialis eller Tonus Solemnis. Många har påpekat, att denna text inte är lämplig som prefation. Den har t ex inte någon nattvardskaraktär. Revisionsgruppen har vid bearbetningen av Vigseln tagit hänsyn till dessa och andra synpunkter.

S trukturändringar

om de båda ordningarna ställs De gjorda ändringarna framgår tydligast bredvid varandra.

G0 82 Revisionsgruppens förslag Inledningsmusik Inledningsmusik Psalm Hälsning Ingångsord Psalm Lovprisning Lovprisning

Hälsning Äktenskapets mening

Inledningsord Precis som i de andra ordningarna har Hälsningen fått sin plats omedelbart före första psalmen. Efter psalmen står prästen vänd mot altaret under och vänder sig sedan till församlingen och läser Lovprisningen

avsnittet om Äktenskapets mening.

Frågorna

har påpekat, att verbformen ta inte klingar vackert och att den Många dessutom är uttryck för en egendomlig människosyn. Vill du ta NN till ” Revidin äkta hustru . . . Även uttrycket äkta hustru har kritiserats. föreslår därför följande: Vill du ta emot NN som din sionsgruppen hustru . . . respektive ”man”. Ta emot” låter mycket vackrare och dess-

294 Motivering

utom rymmer den formuleringen en teologisk tolkning. Jag tar emot min hustru/ man som en gåva från Gud.

Bön över ringen/ringarna

Här har ordet ”förbund” bytts ut mot äktenskap. Motivering: Ingen tänker i vår tid på äktenskapet som ett förbund mellan två parter. Tankegången i bönens avslutande del har förkortats och förenklats något och lyder nu: Låt denna ring vara tecknet på deras beslut att förena sina liv och trofast stå vid varandras sida.”

Láftena och ringväxling

I kongruens med resonemanget om frågornas formulering (Se ovan!) utgår det första alternativet i GO 82 . . . tager dig, NN, nu till min äkta ” hustru . . . Det andra alternativet behålls oförändrat och kan användas både med och utan prästens förestavning. Möjligheten till fritt formulerade löften enligt Kyrkohandbokskommitténs förslag SOU 1981:65, och enligt anvisningstexten i GO 82 avvisas vid utvärderingen med motiveringar, som kan sammanfattas på följande sätt: l. Det finns inget behov av ett sådant alternativ. 2. Det ärjuridiskt otillfredsställande. 3. Det kan bli inkörsporten till tvivelaktiga föreställningar om äktenskapet.

Tillkännagivandet

Här har en språklig anpassning skett till tidigare moment i gudstjänsten. ”Ni har tagit varandra till äkta” har ersatts med ”Ni har nu ingått äktenskap med varandra.” I stället för ordet välsignar” har Revisionsgruppen länge sökt ett annat ord. I detta moment ger inte prästen någon välsignelse och då skall han heller inte säga, att han gör det. Det latinska namnet på detta moment är ”Declaratio” som betyder ”jag deklarerar, dvs jag proklamerar, jag förkunnar offentligt.” Just offentliggörandet är en viktig dimension i detta moment. Revisionsgruppen har därför till sist stannat inför formuleringen: ”Därför förklarar jag er vara man och hustru.

Förbön Alternativ två i GO 82 har blivit hårt kritiserat, varför det utgår. l stället anges en möjlighet till fritt formulerad förbön, som G0 82 inte medgav. Alternativ ett har utvidgats något. Namnet ”Brudmässa” utgår. Detta är ingen mässa utan en sjungen förbön, därför kallas den nu Sjungen vigselbön. l texten har en del innehållsmässiga ändringar gjorts. I SOU 1981:65 och i GO 82 stár det du, som när allting var skapat, skapade mannen och kvinnan att vara din

Motivering 295

avbild. Denna mening ger intrycket, att mannen och kvinnan kom till, när allting redan var skapat. Deras tillkomst ligger på något sätt utanför skapelsen. I en vigselbön är dessutom inte det viktiga, att mannen och kvinnan skapades till Guds avbild utan att Gud skapade människan till man och kvinna. Detta är grundförutsättningen för äktenskapet. Ovanstående mening har därför ändrats till: du som, när du skapade allt, skapade människan till man och kvinna. Mot slutet av bönen möter oss i GO 82 denna formulering: lnneslut dem i din nåd, i din kraft och välsignelse och låt barnen bli deras ansvar och ett stöd på deras ålderdom.” Här har ordet välsignelse utgått, eftersom det redan förekommit två gånger i denna korta bön. Att barnen skall bli deras ansvar och ett stöd på deras ålderdom är en ganska underlig tanke. Meningen har nu fått följande lydelse: ”lnneslut dem i din nåd och kraft (och låt barnen för dem bli till glädje och hjälp). Melodin har utan svårigheter kunnat anpassas till dessa språkliga ändringar. Som prefation vid Mässa med vigsel anges i GO 82 samma text som i den s k ”Brudmässan”. Med rätta har man efterlyst en nyskriven text. En sådan finns nu med följande lydelse: Han har gjort ditt namn känt för oss och uppenbarat ditt kärleksfulla väsen för att den kärlek, som du älskat honom med, skall vara i oss. Till man och kvinna skapade du oss, till att förkroppsliga din kärlek ger du oss åt varandra. Här klingar tankegången från Frågorna fram igen. Det är Gud som ger makarna åt varandra och deras uppgift är att förkroppsliga hans kärlek. Så kan det kristna äktenskapets djupa mening formuleras i några få ord.

6.2.5 Begravning

6.2.5.1 Begravningsgudstjänst alternativ I

Begravningsgudstjänst alternativ I är den av de kyrkliga handlingarna som skapat den största osäkerheten i de församlingar, som brukat GO 82. Såsom framgår av kapitlet Utvärdering går också omdömena starkt isär. På ett par punkter är dock de kritiska rösterna helt eniga:

1) Ordningen tycks förutsätta en troendeförsamling. 2) Ordningen ger uttryck för en mycket långt gående identifikation mellan prästen och de sörjande. I många situationer känns denna identifikation falsk. Genom den bearbetning, som kyrkomötet 1982 gjorde av Kyrkohandbokskommitténs i SOU 1981:65, kom begravningsgudstjänst alförslag ternativ I att få en struktur, som i mycket hög grad liknade Högmässans, tex Kollektbön, Griftetal, Begravningsbön. Denna struk- Bibelläsning, turella förändring har uppskattats av somliga, medan många haft stora

296 Motivering

svårigheter med den. Man har önskat en kasuell gudstjänst, dvs en gudstjänst vars struktur bestäms av situationen. Möjligheten att placera Avskedstagandet omedelbart efter Fader vår har också väckt blandade känslor. Många har uppskattat det, andra har mycket bestämt vänt sig mot detta bruk. De har menat, att det leder till två avskedstaganden. Eftersom normalfallet numera är att man lämnar kistan kvar i kyrkan eller kapellet, leder ett tidigareläggande av Avskedstagandet till att man vill ta farväl ännu en gång, när man lämnar kyrkan eller kapellet. För andra kritiska synpunkter hänvisas till kapitlet Utvärdering. Kommentaren kommer i fortsättningen att behandla dels de strukturella förändringarna, dels de innehållsmässiga och språkliga.

S trukturella förändringar

För översiktlighetens skull återges här nedan strukturen i GO 82 och i Revisionsgruppens förslag. G0 82 Revisionsgruppens förslag Inledningsmusik Inledningsmusik Hälsning Hälsning Psalm Psalm Bön Griftetal Bibelläsning Bön Griftetal Överlåtelsen Begravningsbön Bibelläsning Överlåtelsen (Psalm) Fader vår Begravningsbön Ev Avskedstagande Fader vår (Psalm) Psalm (Begravningsmässan) Avskedstagande Ev Avskedstagande Slutbön Slutbön Välsignelsen Välsignelsen Avslutningsmusik Psalm Avslutningsmusik Denna struktur gäller de fall då gravsättningen inte äger rum i anslutning till begravningsgudstjänsten. När så sker, äger avskedstagandet rum vid graven både enligt GO 82 och enligt Revisionsgruppens förslag. Bakom dessa strukturella förändringar ligger följande pastorala överväganden: l) Majoriteten av de människor, som deltar i begravningsgudstjänsterna, är inte vana kyrkobesökare. Många av dem upplever situationen mycket svår. De är dessutom osäkra på hur de själva skall ”uppföra” sig. Allt detta gör, att en kontakt mellan präst och församling måste skapas så snart som möjligt. Detta sker inte särskilt bra med hjälp av en kollektbön och textläsningar av typen GT, Epistel, Evangelium. Därför föreslår att griftetalet, Revisionsgruppen som alltid utgår från

Motivering 297

någon eller några bibelverser, hålls direkt efter första psalmen. Griftetalets uppgift är ju bl a att skapa en relation. Prästen bör tala in i de närvarandes situation och ge dem hjälp utifrån Guds Ord. Griftetalet avslutas med antingen en fritt formulerad bön eller någon av bönerna på sid 272ff. 2) Överlåtelsen är ofta ett mycket svårt moment. Därför är det viktigt hur fortsätter efter detta moment. Tankegången i GO 82 var gudstjänsten denna: Fader vår är en bön som de flesta svenskar kan utantill. Detta skall vi pastoralt använda och låta alla läsa med i denna bön direkt efter Överlåtelsen. Den gemensamma läsningen av en känd bön kan ge hjälp, när sorgen vill ta överhanden. Att använda Fader vår på detta sätt är inte lika enkelt när vi nu åtminstone på sikt måste tänka oss en övergång till en annan lydelse av bönen. Att bevara den gamla lydelsen just i Begravningsgudstjänsten skulle vara att ge Fader vår karaktären av ett mantra, en nästan magiskt verkande böneramsa vars formulering inte får ändras. I längden skulle då karaktären av verklig bön försvinna. Revisionsgruppen har därför valt en annan pastoral väg. Efter den svåra Överlåtelsen är det viktigt att vi ger människorna den bästa hjälp som finns, nämligen tröst från Guds Ord. Här placerar vi därför momentet Bibelläsning, men vi ändrar samtidigt innebörden i läsningarna. Det är nu inte längre fråga om textläsningar som i tex Högmässan utan om valda bibeltexter, som dels ger tröst men som samtidigt hjälper människorna att se både livet och döden i ljuset från Guds Ord. Bibelläsningarna skall alltså väljas så att de ger hjälp i nuet men samtidigt skall de ge en tydning av nuet, som ger vägledning för den fortsatta livsvandringen. Även om rubriken är densamma som i GO 82 dvs Bibelläsning, så är innehållet i läsningarna valt efter en helt annan princip. 3) Till strukturfrâgorna hör också, att Avskedstagandet alltid är placerat efter sista psalmen. När Begravningsgudstjänsten går mot sitt slut, tar man farväl av den döde. Efter de anhörigas farväl följer den korta Slutbönen, Välsignelsen och Avslutningsmusiken. Det sista som sägs är alltså Välsignelsen. Inför döden har inte människan sista ordet. Det är Gud som har det.

Innehållsmässiga förändringar

Dessa märks framför allt på tre områden: för Begravningsgudstjänsten. Alla människor är inte 1) Förutsättningen bekännande kristna. Det vet folk om och därför känns det fel om en gudstjänst har detta som förutsättning. 2) Hur mycket än prästen känner med de sörjande kan han aldrig göra deras sorg till sin. Prästens identifikation med de sörjande har därför tonats ner. Som exempel på dessa förändringar kan vi ställa hälsningsorden bredvid varandra.

298 Motivering SOU l985:46

G0 82 Re visionsgruppen Vi är samlade för att tacka Gud för Vi är samlade för att tacka Gud för NN (alt denne vår vän) och för att NN och för att ta avsked av honom ta avsked av honom som i livet stod (som i livet stod oss nära). Vi får i oss nära. I denna gudstjänst får vi denna gudstjänst be om Guds rikta våra blickar mot Jesu Kristi hjälp. Han ger tröst åt alla som kors, som säger oss att detta inte är vänder sig till honom. slutet. Ty vår Gud är en Gud för eller levande. För honom lever alla. Vi är samlade för att ta avsked av NN. Döden är något som vi alla skall möta. Ofta försöker vi glömma detta, men varje begravning är en påminnelse om att döden är en del av vår tillvaro. Därför behöver vi i denna gudstjänst se både livet och döden i ljuset från Guds 0rd. I Revisionsgruppens två förslag till hälsningsord avsedda att användas i olika situationer, finns inga överord, men de är ändå formulerade utifrån kyrkans tro. Kyrkan har något att erbjuda människorna i denna gudstjänst, men som vanligt måste människorna ta emot erbjudandet för att få del av det. Strävan har varit att formulera hälsningsord, som är både sakligt och teologiskt sanna.

Språkliga förändringar

I en del av begravningsbönerna i GO 82 finns ett mycket poetiskt språk. Poesin kan vara ett fint hjälpmedel i liturgin, men det finns en fara att dödens realism kommer bort i det poetiska blomsterspråket. Som exempel på de språkliga förändringar, som Revisionsgruppen gjort, ställer vi en av begravningsbönerna i GO 82 bredvid Revisionsgruppens bearbetning. G0 82 Revisionsgruppen Gud, vi tackar dig för livet som du Gud, vi tackar dig för livet som du ger oss. Det är underbart och gåt- ger oss. Det är fyllt av arbete och fullt, fyllt av arbete och möda, fyllt ansvar, sorg och glädje. I dag tackav tårar och glädje och snart förbi ar vi dig särskilt för NN, för allt som en dröm. vi tackar Gud, dig det goda han fick ge och ta emot. för det eviga livet, för ditt ljus som Hjälp oss i vår sorg och lär oss att lyser över våra korta dagar och år leva för de levande den tid vi har och fyller dem med evighet. Gud, kvar. Tack för det eviga livet som vi tackar dig för din Son, Jesus kan ge ljus och glädje över våra Kristus. Hjälp oss att se att han är dagar och år redan här på jorden. den som öppnar porten till det liv Gud, vi tackar dig för din Son, som aldrig dör. Jesus Kristus. Hjälp oss att se att han är den som öppnar porten till det liv som aldrig dör.

Motivering 299

Meningen med dessa ändringar är inte att göra språket mindre vackert men att göra det mer realistiskt och sant. Det är inte sant, att Guds ljus lyser över alla människors korta dagar och år och fyller dem med evighet. Men det är sant, att det eviga livet kan ge ljus och glädje över våra dagar och år redan här på jorden, om vi lever i gemenskap med honom som besegrat döden. Att tro på Jesus betyder nämligen att leva det eviga livet redan här på jorden.

Kommentar av enskilda moment

ÖverIâIeIsen

Här erbjuds två alternativ. Det första är förenat med mullpåkastning. Det inleds med en mening, som är ett tydningsord till hela momentet. I Guds, den barmhärtiges, namn överlämnar vi NN till gravens vila. Fortsättningen har formen av ett tilltal till den döde. Av jord har du kommit. Till jord skall du återvända. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den sista dagen.” Ordet sista” är en anpassning till NT 81. Det andra alternativet hör ihop med korstecknandet av kistan. Korstecknet kan alltså ersätta mullpåkastningen. Här har orden formen av en bön. ”Gud, vår Fader, vi överlämnar NN i dina händer. Du har givit honom livet. Tag emot honomi din frid, och giv honom för Jesu Kristi skull en glädjerik uppståndelse

Begra vningsbönerna

Den första bönen har redan kommenterats som ett exempel på de språk-

liga förändringar, som Revisionsgruppen gjort. I den andra bönen har en viktig ändring gjorts av pastorala skäl. I GO 82 innehåller bönen följande mening: ”När vi mister någon som vi älskar, hjälp oss då att inte sörja som om vi var utan hopp.” Denna formulering kan innebära en syndstämpling av själva sorgen. Det är inte synd att sörja. Bibeln är full av intensiva uttryck för människors sorg. Vi behöver alltså inte be att Gud skall hjälpa oss att inte sörja intensivt. Däremot behöver vi be om hjälp att ta emot tröst och dela den med varandra. I Revisionsgruppens förslag lyder därför ovan nämnda mening så här: ”När vi mister någon som står oss nära, hjälp oss då att ta emot tröst från dig och dela den med varandra.” För övrigt har bönen utvidgats med ytterligare några motiv samtidigt som en del uttryck för en långt gående identifikation rensats bort. När det gäller den s k Begravningsmässan har dock stora förändringar gjorts. Enligt GO 82 kan man först be en begravningsbön och sedan efter en stund sjunga Begravningsmässan, som till sitt innehåll är en sjungen begravningsbön. Denna möjlighet till dubblering av moment är nu borttagen. Benämningen Begravningsmässa är också borttagen. Detta är ju inte någon mässa. Texten har i stället införts som ett fjärde alternativ till Begravningsbön. Den kan naturligtvis läsas även om den fått benämningen ”Sjungen begravningsbön.”

300 Motivering

När det gäller kombinationen av text och musik i denna bön enligt GO 82 har kyrkomusiker givit den benämningen hinderbanam De menar att den är omöjlig att sjunga på ett liturgiskt riktigt sätt. All uppmärksamhet går åt till att komma över hindren och nå fram till slutet. Revisionsgruppen har därför gjort mycket omfattande textliga förändringar så att text och musik nu passar ihop och så att bönen nu går att sjunga med ett vackert flyt En del innehållsmässiga förändringar har också gjorts. Hjälp oss inse att våra dagar är få, så att vi får visa hjärtan, har t ex ändrats till: ”Ge oss alla visa hjärtan, så att vi inser livets korthet.” Verklig vishet får vi inte bara genom att inse att våra dagar är få. Verklig vishet är tvärt om förutsättningen för att vi skall kunna inse livets korthet. Det

är alltså inte en biprodukt utan en grundförutsättning. Övriga textliga

förändringar är gjorda med tanke på sångbarheten. Observeras bör också att de s k versiklarna uteslutits. Enligt utvärderingen används de visserligen i regel, men omdömena är entydiga: de fungerar inte. Oftast blir det bara prästen och kyrkomusikern som sjunger. I och med att versiklarna borttagits blir det också lättare att läsa denna begravningsbön om prästen inte sjunger. Till sin karaktär är den mer objektiv än de övriga och passar därför bra i en del situationer då ord med mera känsloprägel kan kännas felplacerade.

6.2.5.2 Begravningsgudstjänst alternativ II

Begravning av dödfött barn eller barn som avlidit i späd ålder

Här har en anpassning gjorts till strukturen i Revisionsgruppens förslag till Begravningsgudstjänst. Hälsningen har bearbetats. Bönen är nyskriven. Överlåtelsen kan utföras antingen med mullpåkastning eller med korstecknande av kistan. Avslutningen äger rum enligt alternativ A eller B beroende på om Avskedstagandet är förlagt till kyrkogården eller till kyrkan/kapellet.

6.2.5.3 Utfärdsbön/Bisättning

I GO 82 fanns två ordningar för Andakter före begravningsgudstjänsten, nämligen Andakt vid dödsbädden och Andakt efter dödsfallet. Dessa båda ordningar har utgått. Revisionsgruppen menar, att dessa andakter hör hemma i En liten bönbok och inte i Kyrkohandboken. För nedanstående andakter finns dock utarbetade ordningar. Utfärdsbön/Bisättning. Här har endast lätta bearbetningar gjorts av motsvarande ordning i GO 82.

6.2.5.4 Gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst

Denna ordning är i stort sett oförändrad i jämförelse med GO 82.

sou 1985:46 Motivering 301

6.2.5.5 Minnesgudstjänst då någon omkommit och icke åter-

funnits Också här har en anpassning gjorts till strukturen i Revisionsgruppens förslag till Begravningsgudstjänst. Utformningen av Överlåtelsen har skrivits ut i sin helhet. I detta fall kan ju ingen mullpåkastning äga rum, eftersom ingen kista finns.

sou 1985:46 303

7 Utvärderingen

av

kyrkliga handlingar

1982 För bedömningen av försöksverksamheten med Gudstjänstordning för Svenska kyrkan 1976 utförde Religionssociologiska institutet en omfattande undersökning, vars resultat ovan har redovisats. Någon lika omfattande undersökning beträffande försöksverksamheten med Kyrkliga handlingar 1982 har inte kunnat genomföras. Tiden har varit alltför knapp. Dels måste de nya ordningarna ha varit i bruk en tid, innan tillräckliga erfarenheter vunnits, dels tar en undersökning av ett så omfattande slag lång tid i anspråk. När det stod klart för revisionsgruppen att en undersökning av detta slag inte var möjlig, beslöt den att genomföra en enklare undersökning. Denna enklare undersökning tillgick på följande sätt: Revisionsgruppen tillskrev samtliga domkapitel att före l januari 1984 utse vardera 5 församlingar som använde de nya ordningarna. Till dessa församlingar sändes frågeformulär som skulle besvaras och insändas till revisionsgruppen före 15 mars 1984. Denna tid utsträcktes till den l maj 1984. Revisionsgruppen arbetade då med målsättningen att vara klar med sitt förslag l januari 1985. Dessutom ombads stiftens liturgiska arbetsgrupper att besvara samma frågor. Alla grupperna ombads att motivera sina svar och även ta upp sådant som de fann vara angeläget att påpeka, även om det inte fanns med i frågorna. Revisionsgruppen lät också genom pressen meddela att den önskade synpunkter beträffande ordningarna både för den allmänna gudstjänsten och de kyrkliga handlingarna. Som ett resultat av detta inströmmade många kommentarer. Sammanlagt inkom svar från 54 församlingar och 7 liturgiska arbets-

grupper i domkapitlen. Dessutom inkom 2 fullständiga spontanremisser.

Samtliga dessa ingår i redovisningen av frågeformulären. Alla församlingar har dock inte svarat på alla frågor. Detta gäller särskilt konfirmationsordningen, där församlingarna hade minst erfarenheter. De många kommentarerna är värdefulla. De har ibland kompletterat alltför snäva frågeställningar och vidare berört problem som revisionsgruppen ej tagit upp i sina frågor. I det följande citeras i några fall kommentarer som är spontanremisser från enskilda personer. Av det stora antalet brevsvar som inkommit med anledning av uppropet rör de allra flesta den allmänna gudstjänsten. Endast några enstaka tar upp frågor om de kyrkliga handlingarna. Även dessa har beaktats i nedanstående sammanställning.

304 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar

I fortsättningen kommer varje kyrklig handling att behandlas för sig. Först göres en sammanställning av svaren på förprickningsfrågorna och därefter refereras de viktigaste kommentarerna till varje fråga.

Dopgudstjänsten

Frågeformulär kring dopgudstjänsten med svar l. Dopgudstjänsten ses inte längre främst som en prästerlig Bra förrättning utan en församlingsgudstjänst. Mindre bra Vad anser du om detta? Olämpligt Välkomsthälsningen och presentationen av dopets mening skall Bra helst göras med egna ord. Mindre bra Vad tycker du om detta? Olämpligt

Förslaget till formulerade inledningsord är en bearbetning av mots- Bra

varande avsnitt i 1942 års kyrkohandbok. Mindre bra Vad anser du om dessa bearbetade inledningsord? Olämpliga Tackbönen är ett försök att i bön formulera föräldrarnas känslor Bra och tankar inför barnet och dess framtid. Mindre bra Vad anser du om bönen? Olämplig Barnevangeliet är tänkt som en fortsättning till tackbönen och inled- Bra ning till befrielsebönen med handpáläggning. Mindre bra Vad anser du om den funktionen? Olämplig

Namnfrågan korresponderar med tredje raden i befrielsebönen. Bra Vad anser du om den funktionen? Mindre bra Olämplig Vad anser du om befrielsebönens utformning? Bra Mindre bra Olämplig Det trefaldiga korstecknandet av panna, mun och hjärta betyder, att Bra hela människan tecknas med det kristna segertecknet. Mindre bra Vad anser du om detta moment? Olämpligt Den första textläsningen under rubriken bibelläsning är valfri. Bra Vad anser du om detta? Mindre bra Olämpligt Den obligatoriska evangelietexten utgöres av dopets instiftelseord. Bra Vad anser du om detta textval? Mindre bra Olämpligt ll. Enligt anvisningarna skall vattnet hällas i dopfunten under psalmen Bra före dopbönen. Mindre bra Vad anser du om detta? Olämpligt De två första dopbönerna innehåller en verklig epikles, dvs en bön Bra I om den helige Ande. Mindre bra Vad anser du om detta? Olämpligt

av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 305 Utvärdering

13. Den tredje dopbönen utgöres av en kort tackbön. 36 Bra Vad anser du om detta alternativ? 16 Mindre bra 8 Olämpligt

Vilken dopbön använder du oftast? 27 I 5 II 28 III Varför?

15. fokuserar livet med församlingen och därmed växandets Bra Dopfrågan för både barn och föräldrar. Mindre bra möjlighet Vad anser du om denna formulering av dopfrågan? Olämplig överhuvud? Bra Vad anser du om dopfrågan Mindre bra Olämplig 17. av barnet inför efter dophandlingen är Bra Upplyftandet församlingen Mindre bra ett nytt moment. Vad anser du om detta? Olämpligt

. Vid handpåläggningen efter dopet finns två alternativa böner. a) Den första är en bön om att Gud måtte uppfylla den döpte med sin Ande. b) Den andra konstaterar, att Gud nu har gett den döpte sin Ande. Vilken bön föredrar du? Välkomnandet är ett nytt moment. Bra Vad anser du om detta? Mindre bra Olämpligt 20. Bra Dopljuset är ett annat nytt moment. Vad anser du om detta? Mindre bra Olämpligt 21. Den första förbönen bönen för barnet i inkarnationen 29 a (a) förankrar och Jesu barndom. Den andra förbönen (b) tar sikte på föräldrarnas oro för barnets framtid. 26 b Vilken bön föredrar du? 22. Använder du fritt formulerad förbön? Alltid Ofta 28 Någon gång 25 Aldrig

23. Kära föräldrar... kan användas antingen efter Förmaningen förbönen eller i stället för den. Vad anser du om att ha förmaningen efter förbönen? 28 Bra a) 29 Olämpligt

i stället för förbönen? Bra b) Vad anser du om att ha förmaningen 55 Olämpligt

306 Utvärdering av 1982 ârs ordningar för kyrkliga handlingar

c) Vad anser du om förmaningen som sådan i en dopgudstjänst? 42 Bra 20 Olämplig 24. Fader vår har här inte någon konsekrationsfunktion utan är en för- 50 Bra samlingsbön. 8 Mindre bra Vad anser du om detta? 3 Olämpligt 25. Välsignelsen riktas till hela församlingen och inte bara till den ny- 50 Bra döpte. 9 Mindre bra Vad anser du om detta? 2 Olämpligt 26. Sändningsorden finns i två utformningar. a) Vad anser du om det första alternativet? 39 Bra 19 Mindre bra b) Vad anser du om det andra alternativet? 37 Bra 19 Mindre bra 27. Vad anser du om infogandet av dopet i: a) Högmässan 46 Bra l l Mindre bra Motivera svaret: 4 Olämpligt

b) Söndagsgudstjänst 30 Bra

8 Mindre bra

Motivera svaret: 2 Olämpligt

c) Familjegudstjänst 56 Bra 3 Mindre bra Motivera svaret: 0 Olämpligt

Skriftliga kommentarer

l. Att dopet ändrat karaktär från till prästerlig förrättning församlingsgudstjänst betraktar man enhälligt som något positivt. Det är en av de två frågor där man är helt ense. Men trots detta har två församlingar allvarli-

ga invändningar mot att driva denna syn alltför ensidigt. Alfta säger

sålunda: ”Hemdop måste ändå få tillåtas när det av skilda anledningar begärs av de anhöriga. Det är olyckligt att den i och för sig goda idén att dopet skall vara en församlingens gudstjänst och inte en ämbetsmans förrättning, har ñxerats till högmässans struktur med ”inledning°, ordets gudstjänst”, sakramentets handling och avslutning. Det finns andra gudstjänstformer. Här skulle dophandlingen med sin särartade karaktär helt bestämma ordningen, så att det kommer fram att ”ordet är nära vattneti” Sst Olovsförsamlingi Skellefteå har en liknande kommentar: ”Ordär en

ningen församlingsgudstjänstordning, men dopen kan inte konse-

Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 307

kvent vara församlingsgudstjänster. Familjedop, hemma och i kyrkan, kommer också i framtiden att vara regelbundet förekommande. Då blir vissa moment svårhanterliga. 2. Det är en majoritet för att välkomsthålsningen och presentationen göres med egna 0rd. Men det finns de som vill dela på välkomsthälsning, som kan göras med egna ord och presentation av dopet som skall följa en fast ordning. Så t ex Villstad. Om man jämför med svaren på andra frågor är antalet svar mindre bra” och olämpligt ovanligt stort, nämligen 23. Det är svårt att säga om denna siffra blivit densamma, om man skilt mellan välkomstord och presentation av dopet. Somliga anser att endast välkomstorden skall förekomma före psalmen (Fryksände). 3. De ganska många som tycker att inledningsorden är ”mindre bra” eller “olämpliga” kommenterar detta med att de är för tunga och teologiskt De behöver bearbetas. (Skövde, Kirseberg, Fryksände, S :t kompakta. Olov). Pastoralinstitutet i Lund anser dem olämpliga. 4. Tackbönen anses av de flesta vara bra. Den upplevs ju som något av

”En moders tacksägelse i ny gestalt säger Växjö stifts liturgiska arbets-

grupp. Några som betecknar den som mindre bra, gör det på grund av formuleringen (t ex Fässberg). Några talar om vad de inte tycker om i formuleringen. Sålunda säger Steneby att den är väl formulerad när den beds av en familjemedlem, men att den bör ha en annan formulering, när den beds av prästen. Några tycker att Du som i Kristus var utlämnad åt människor. . är en svår formulering som borde utgå (Fryksände och Pastoralinstitutet i Lund). Andra anmärkningar: att en människa blivit född” olämpligt. Ordet ”styrka” är inte bra. Borde vara ”fasthet” (Pastoralinstitutet i Lund, Johannelund). Byt ut ”våra händer” mot ”oss”. (Villstad). 5. Placeringen av evangeliet om Jesus och barnen som en fortsättning av tackbönen anses av de allra flesta vara bra. 6. Trots att de flesta ser namnfrågan och dess korrespondens med befrielsebönen som något positivt finns det dock en bestämd opposition från _ några mot namnfrågan på denna plats. ”Vi anser att namnfrågan bryter sambandet mellan barnevangeliet och befrielsebönen och bör föras till

dophandlingen.” (Åtvid). Samma säger Fryksände och Skövde. På Pasto-

ralinstitutet i Lund vill fyra av sju stryka namnfrågan och därmed tredje raden i befrielsebönen. Gammalkyrkliga i Göteborg (spontanremiss) vill också stryka namnfrågan. Det finns anmärkningar mot den språkliga formen av namnfrågan ”Vilka namn har ni gett ert barn?” Gett är en dålig form, varför inte givit? (Kerstin Berglund) 7. Befrielsebänens utformning finner de flesta vara god. Dock finns det en viss opposition och den gäller framför allt tredje raden ”skriv hans namn i Livets bok”. Kirseberg menar att ”två tankar ryms på ett alltför komprimerat utrymme: ljussymboliken och symboliken med namnet i boken. Tredje raden bör tas bort. Ingen hinner uppfatta kopplingen mellan namnfrågan och denna rad”. Degerfors är tveksam till bilden med

308 Utvärdering av 1982 ârs ordningarfär kyrkliga handlingar

livets bok. Också Växjö stifts liturgiska har samma inställ-

arbetsgrupp skriv . . . i Livets bok” ning. Uttrycket är en icke helt nödvändig fras. Med hänsyn till bl a dopsamtalets avsikt kan ett symbolspråk av detta slag vålla problem. Någon vill som alternativ ha den gamla formuleringen Herren bevare dig från allt ont. . . (Djurö).

8. Kritiken mot korstecknet är större. Någon vänder sig mot korstecknet överhuvud (Djurö). Den gammalkyrkliga gruppen i Göteborg anser att det även i fortsättningen skall vara fakultativt. Men det är framförallt det trefaldiga korstecknandet man vänder sig emot. ”Vi upplever trefaldigheten som krystad”.. (Ovanåker) ”Ett korstecken räcker”. ”Ett (Skövde). korstecken bör finnas som alternativ. Det syns bättre och väver in i hand-

lingen”. (Ãtvid).

9. Första textläsningen. Hur man skall tolka den stora anslutningen till valfriheten, när det gäller första textläsningen är väl inte helt klart. Det kan helt enkelt betyda att man slår vakt om valfriheten. Men det kan också betyda en kritik av användningen av Rom 6:3 - 5. Uppenbart är att detta bibelställe uppfattas som alltför svårt utan ingående förklaring. Det framgår inte så mycket av de skriftliga förklaringarna till enkäten, men desto mera av de muntliga reaktioner vi mött. Pastoralinstitutet i Lund säger att flera alternativ bör tryckas av i ordningen. ”Rom 6:3-5 är för svårt för en vanlig familj.” (Kerstin Berglund). Det finns också en kritik mot acklamationerna eftersom de inte fungerar. Ge dessutom efter för verkligheten och skriv till anvisningen att textläsningen kan avslutas med ”Så lyder osv, säger Pastoralinstitutet i Lund. Skövde menar att de skall förekomma endast vid fristående dopgudstjänst. 10. Andra textläsningen. Enigheten är stor att dopbefallningen skall förekomma här, men några frågar varför den skall kallas evangelietext. Den är ju instiftelseord. (Vaksala) Instiftelseorden får inte bli en allmän text, säger Solna. Det är uppenbart att det finns en spänning mellan ett synsätt där ordets gudstjänst i högmässan är modell och ett annat där dophandlingen i sig skall bygga upp dopgudstjänsten. ll. Upphällandet av dopvatrnet. Här är meningarna delade och det kanske inte är så underligt, eftersom vi här möter ett nytt moment i förhållande till dopordningen 1942. Dopvattnet har fått en mera markerad självständig ställning. De flesta är positiva till den nya platsen för vattnets ihållande. ”Det är bra att vattenupphällningen blivit ett särskilt moment säger Bräkne Hoby. Bra som eget moment före bönen. (Fässberg). ”Psalmen är onödig, men placeringen för att hälla i vattnet är bra. (Gunnarskøg). Vi häller i vattnet i samband med dopbönen. Det är viktigt att församlingen ser vattnet.” (Degerfors). Vattnets hållande i dopfunten kan lämpligen ske efter psalmen, om sådan förekommer. Det bör inte verka som om man bara glömt vattnet tidigare. Därför bör det markeras med en särskild handling. Vi har tänkt oss, att det rentav kunde läggas in i dopbönen och har då utgått från bön III (Fryksände). Kirseberg skriver: ”Viss

reservation (av praktisk natur): Vattnet hälls hos oss upp efter psalmen,

eftersom en ovan liturgisk menighet inte förmår att på en och samma

Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 309

gång a) sjunga en psalm och b) ”se på när någon häller upp vattnet. Till detta sista är väl att anmärka att Kirseberg har läst ordningen rätt och att utgår från att vattnet hälles i under psalmen. Grytnäs har frågan felaktigt samma kommentar som Kirseberg. De som är kritiska till denna placering är det av två orsaker: l. Det är mest praktiskt att hälla i vattnet före dopets början och 2. dopbefallningen uppfattas som konsekrationsord som skall komma efter vattnets ihällande i dopfunten. Vaksala finner den nya ordningen olämplig. ”Det bör medges att vattnet hälles i tidigare.” (Härnösands liturgiska arbetsgrupp). ”Bör hällas i före läsandet av dopbefallningen” (Steneby). ”Instiftelseorden skall läsas efter det vattnet hällts i. Bör vara analogt med nattvarden. (Johanne/und). 12- 14. Dopbönerna bedöms mycket olika. Dopbön l och 2 anses av Göte-

borgs liturgiska arbetsgrupp vara teologiskt fullödiga. Växjö stifts liturgis-

också att dopbön l och 2 är tillfyllest. I den första ka arbetsgrupp tycker menar den det dock vara för många motiv. Men från andra håll möter mycken kritik just av de två första bönerna. De första bönerna är för (Ovanåker). ”De två första bönerna är inte bra utformateologiserande” de.” (Vaksala). ”Svårt med växelläsning och samtidigt saknar bönen perapplikation. (Västerås). Bön l talar om begynnelsen som om vi sonlig vore fundamentalister. Detta är ödesdigert och förkastligt, inte minst vid detta ögonblick. Ingen som hör bönen för första gången kan tro annat, än att kyrkan här återfallit i antivetenskapliga attityder.” (Kirseberg). Den andra bönen är ingen bön.” (Fryksände). Växelläsning svårt.” (Hallsberg). De tvâ första dopbönerna omöjliga.” (Gammalkyrkliga i Göteborg). Stryk de två första alternativen som är dåligt formulerade. I tredje alternativet byt ut slutraden och ersätt den med en rad om Anden. (Pastoralinstitutet i Lund. De två första förlänger akten, men i den vanliga familjen är den tredje kort och bra att använda. De två första kan ju

användas i en kyrkligt aktiv familj. (Kerstin Berglund).

Inställningen till dopbön 3 är lika skiftande. Kort och rak”. (Ovanåker). ”En bön som en icke-teolog tar till sig.” (Degerfors). ”Uttrycket fint tacksamheten inför mysteriet. (Gunnarskog). Kort och enkel.” (Skövde). Föredömligt kort men saknar epikles.” (Helsingborg). Kortast och för vad dopvattnet står för. Den är lätt tillgänglig, men den bäst uttryck borde omarbetas så att den får med något av kom med din Ande till detta vatten?” (Kalmar). ”Kort och bra formulerad.” (Kungsholmen). Men kritiken finns också. ”Detta är närmast en tackbön. Saknar substans och epikles.” (Västerås). Dopbön 3 anser vi vara mindre lämplig.”

(Växjö stifts arbetsgrupp). Vi tycker att bön 3 är enkel och fin, men bör

kompletteras med epikles.” (Fryksände). Den tredje dopbönen är alltför kort och tunn för att försvara sin plats som dopbön. (Ragunda). Om vi ser på användningen av dopbönerna är det klart att dopbön 2 användes mycket lite, medan l och 3 är lika mycket använda.

15 - 16. Dopfrågan har en förvånansvärt stark ställning. Kommentarerna flödar inte på samma sätt som beträffande dopbönerna. Det är framför allt de som är negativa som kommenterar. Dopfrågan visar att ”för-

Utvärdering

310 av 1982 ârs ordningar för kyrkliga handlingar

åldrarna tas på allvar. Dopet ej bara slentrianj säger Gunnarskog. ”Acceptabel - om den nu måste vara med . . . ”. Inte en fråga utan önskan. (Kungsholmen). ”Det borde vara samma valmöjlighet som vid konfirmationen.” (A vesta). Gammalkyrkliga i Göteborg är mot frågan. ”den skapar hyckleri. Flera förordar att andra raden stryks (Pastoralinstitutet i Lund, Trollhättan och N Solberga).

18. Handpâläggning har två tydningsord. Dessa används ungefär lika mycket. Kommentarerna till detta moment är av intresse. ”Påpekandet att tyst bön kan förekomma är mycket bra” säger Kirseberg. ”Handpåläggning-

en skall prästen ensam göra. (Alfta och Grytnäs). Man kunde tänka sig

en kombination av alternativen, exempelvis så: Livets Gud, NN uppfyll med din Ande (+) till att dag för dag leva i dopet (och bevara honom till evigt liv.) Bönen har ju en funktion som tydningsord till handlingen. Eftersom denna handpåläggning har andemeddelelse som syfte, bör bönen vara åkallan.” (Ragunda). ”Flytta nu till andra raden.” (N Solberga). Vi vill inte ha med nu. (Kungsholmen). Göteborgs liturgiska arbetsgrupp avvisar bönen om Anden med följande ord ”Dophandlingen är dimension - död och är påskens uppståndelse. Handpåläggningen dimension - meddelande av Anden. Det är förvillande pingstens med två olika teologier här. Bön b. bör utgå.”

l7, l9, 20, 23. Upplyftande, välkomnande, dopljus och förmaning. Alla fyra momenten har stark förankring, förmaningen dock något svagare än de tre Övriga. Men anmärkningarna gäller momentens placering. Momentet med handpåläggning bör alltså följa direkt efter vattenbegjutningen och utföras av präst ensam utan något korstecken, som här inte kan uppfattas annat än som en onödig utsmyckning, . . . Varför skall man avbryta bedjandet med att mellan förbön och Fader vår. . . vända sig från altaret till dopföräldrarna och skjuta in en dopförmaning helt plötsligt?” (Alfta). ”Upplyftandet kan gärna ske, men bör höra till välkomnandet. (Härnösands liturgiska arbetsgrupp). Fässberg påpekar att förmaningen bör placeras efter välkomnandet. Ovanåker påpekar att förmaningen på sin nuvarande plats bryter sönder sambandet mellan förbönen och Fader vår. ”Förmaningen bör placeras före förbönen.” (Gunnarskog). ”Förmaning och förbön kan inte spelas ut mot varandra.

Båda måste finnas med.” (Växjö stifts liturgiska arbetsgrupp). ”Förma-

ningen bör leda över i direkt praktiserande av bön för den/de nydöpta.”

(Växjö stifts liturgiska arbetsgrupp). Det finns dock invändningar mot

upplyftandet: Onaturlig hantering av småbarn (Gunnarskog).

21, 22. Förbänerna. Där används de bägge alternativen ungefär lika mycket. Tyvärr är frågan så formulerad att det av de förkryssade svaren inte framgår vad församlingarna tycker om förbönerna. Det kan ju tänkas, att de inte tycker om dem, men de måste ändå använda en av dem, om de inte vill ha en fritt formulerad förbön. Svaret på fråga 22 visar att fritt formulerad förbön inte är vanlig. Endast två använder ofta sådan och 28 någon gång. Detta kunde tyda på att man är nöjd med de givna förbönerna. Kommentarerna ger dock en annan bild. De är uteslutande

av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 311 Utvärdering

av förbönerna är bra säger Liturgiska arbetsgruppen i negativa. Ingen Västerås. Skövde, Ryd och Våmbs församlingar säger: Bort med Josef och Maria i a. Senare hälften inte så bra i b.” K uIlings-Skävde säger: a. är ofta inte sann. Varför kan man inte ha en bön som håller ihop livet i l. art med att man måste leva som Guds barn. Varför a. from bön b. bara allmänt om livet. Kirseberg säger ”Egna 0rd bättre. De kan på ett annat sätt knyta an till det tema man anslår för dopgudstjänsten i fråga. Tacksamheten över Jesu f rambärande i templet är långsökt för de människor det här är fråga om. l första bönen uttrycker orden ”Nu vet vi att ljuset . . .” något ovisst. det på situationen nu efter inkarnationen eller nu när detta dop Syftar har f örrättats ?” Pastoralinstitutet i Lund säger: ”Stryk a. Ändra slutet på b. till . . . att vi allt tydligare ser din närvaro och kan följa dig efter.”

Härnösands stifts liturgiska arbetsgrupp säger: ”Den första bönen bör

förkortas. För ofta blir ljus nämnt. Omnämnandet av hur Jesus frambäres i templet i detta läge ett störande avsnitt.” Gammalkyrkliga i Göteborg är kritiska till bägge förbönerna. De förbönerna talar knappast alls om barnet. Bäst i 27. Dopets infogande i övriga gudstjänster. fungerar infogandet Här finns det många positiva kommentarer. Gudsfamiljegudsyänsten. blir God illustratjänsten en verklig familjegudsyänst. (Gunnarskog). tion och deras egna barns dop + föräldraansvaret aktuför barnfamiljer 10 - i en aliseras. (Domkyrka/församlingen iKarlstad). år varje söndag Bra.” Ronneby är dock av annan mening. Bra med kyrka. (Trollhättan). i varannan Men obs! endast varannan. I infogat dop familjegudstjänst. ut i ett doptal. Vi bör familjegudstjänst med dop börju predikan mynna av detta. Här måste vara inte varje gång vara bundna dopordningen kortare. ”Fin till familjen, alla åldrar, inte för (Malmberget). anknytning för att avskräcka oroliga föräldrar. lnfogandet kunde göras smidilångt mera integrerat än i nuvarande ritual. (Vaksala). gare, Vid inlemmande i högmässan finns det två kritiska anmärkdopets ningar: 1. Gudstjänsten blir för lång. 2. Det går inte att ha högmässa med dop varje söndag.

Dock är kommentarerna i allmänhet positiva. ”Detta är dopets rätta plats i den gudstjänstfirande församlingens centrum.” (Oskarström). Understryker dopets centrala roll och dopakten blir inte ett påhäng. För gudstjänstbesökarna blir det en hel gudstjänst.” (Gunnarskog). ”Viktigt att församlingen är synlig vid inlemmandet. (Domkyrkoföri Karlstad). ”Principiellt bästa platsen för dopet, men varför samlingen ska predikan nödvändigtvis handla om dopet varje gång?” (Sollentuna). - av de flesta. (Trollhättan). ”Dopet församlingshögtid uppskattas ”Om dopfamiljen ska delta i högmässan tar tålamodet oftast slut innan börjar.” (Ovanåker). ”Blir för långt, rörigt, innehållsmässigt för dopet tungt, särskilt vid nattvard.” (Alfta). ”Ritualet behöver kortas ned något om det regelbundet skall användas i högmässan. (Liturgiska arbetsgruppen i Göteborg). ”Kan ofta bli i längsta laget för ett kyrkoovant dopfölje,

men kan också ibland fungera utmärkt. Bör finnas kvar.” (Othem och

312 Utvärdering av 1982 års ordningarfär kyrkliga handlingar

Bege). Jobbigt för församlingen.” (Mikael). I en stadsförsamling med dop varje söndag blir det för tungt och styrande.” (Ronneby). Bra under förutsättning att församlingen sitter någorlunda nära dopfunten, vilket inte är fallet i alla kyrkor. tyvärr (Kalmar). ”Gudstjänsten blir för lång, därför olämpligt. (Gig/mås). ”Beror på hur ofta dop förekommer. Varje söndag går ej.” (Solna). När det gäller dopets infogande i söndagsgudstjänsten är det framför allt en anmärkning som märks i kommentarerna. Dopet kommer att följas av syndabekännelsen. Allmänna förbönen börjar med syndabekännelse som då kommer efter dopet.” (Alfta). ”Gudstjänster av friare inkl typ temagudstjänster svåra att kombinera med dop.” (Domkyrkoförsamlingen i Karlstad). Syndabekännelsen blir malplacerad om söndagsgudstjänsten används. (Johannelund). Dopet borde komma direkt efter predikan.” (Ma Im berget).

7.2 Konñrmationsgudstjänsten

Frågeformulär kring konñrmationsgudstjänsten med svar 1. Den inledande bönen på sid 31 kan vara 50 Bra fritt formulerad. 4 Mindre bra Vad anser du om detta? 0 Olämpligt Den föreslagna bönen på sid 31 innehåller 27 Bra församlingsacklamationer. 16 Mindre bra Vad anser du om detta? 10 Olämpligt Vad anser du om innehållet i bönen? 41 Bra 12 Mindre bra

Kommentar:

Anvisningen till Samtal och redovisning framhäver 52 Bra vikten av varierande former för detta moment. 1 Mindre bra Vad anser du om detta? 2 Olämpligt

Kommentar:

Efter trosbekännelsen finns två alternativ. Vilket föredrar du? a) Detta är kyrkans tro . . . . . . 33 a b) Detta är den tro . . . . . 20 b

Kommentar:

av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 313 Utvärdering

6. Vad anser du om förbönen på sid 33? 40 Bra 12 Mindre bra Vilket alternativ föredrar du vid handpåläggningen? a) (NN,) Gud bevare. . . . . 17 a må Guds gode. . ... 38 b b) (NN,) Vad anser du om utformningen av välkomnandet? 39 Bra 8 Mindre bra 6 Olämpligt

Kommentar:

Den allmänna förbönen kan fritt formuleras 45 Bra för den aktuella situationen i samarbete Mindre bra med konñrmanderna. Olämpligt Vad anser du om detta? 10. Vilken av de givna allmänna förbönerna föredrar Du? a) Herre vår Gud . . . . . . 25 a b) Gud vår Fader... . . 27 b ll. Vad anser du om konfrrmationsgudstjänstens 49 Bra struktur? Mindre bra

Kommentar:

. Vad anser du om språket i konñrmationsgudstjänsten? 47 Bra Mindre bra

Kommentar:

13. Vad anser du konfirmationsgudstjänsten skall ge uttryck åt?

Övriga kommentarer till konñrmationsgudstjänsten:

314 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar

Skriftliga kommentarer

1-3 De första den inledande bönen. Det råder frågorna gäller stor enighet om att denna skall kunna formuleras fritt. Däremot vänder sig några mot innehålletINågra kommentarer är öppna för möjligheten med acklamationerna, men vill ha någon annan. ”Vi önskar en annan acklamation ”Gör oss öppna för din Ande”. Behöver konkretiseras. Ragunda).

Låt din Ande vara hos oss”, vore bättre (Skara arbetsstifts liturgiska

grupp). Men de flesta vänder form sig mot att i denna av gudstjänster ha någon acklamation. ”Tyvärr fungerar acklamationerna dåligt” (Tuve). Använd en gång om året blir församlingsacklamationerna ett störande

inslag” (N Solberga). ”Församlingsacklamationerna förstärker den osäkerhet och det främlingskap som tyvärr redan förut ofta finns i den församling som deltar i konñrmationsgudstjänsterna.” ”Bör fm- (Kalmar) nas ett alternativ utan församlingsacklamationer. ”Svårt (Sundsvall). med växelläsning i en gudstjänst där många ovana gudstjänstbesökare deltar.” (Malmberget). ”Acklamationerna kommer för oförmedlat in.” (Kirseberg). ”Bra med ytterligare en bön utan församlingsacklamationer, men mer förankrad i konñrmandernas situation.” (Fässberg). Också mot bönens innehåll förekommer det många anmärkningar. Det står i ritualet att det skall vara en bön, men jag tycker inte bönekaraktären är särskilt framträdande. Vidare undrar formulejag om bönens ringar är teologiskt sanna.” (Konfirmandkonsulent). ”Stel, teoretisk med tanke på de många ovana kyrkobesökarna. ”Den är för (Skövde). stor att starta med.” (Oxelösund). Bönen bör vara enkel och existentiellt

präglad.” (Ronneby). ”Konñrmandsituationen borde aktualiseras tydligare. (Villstad). Högtravande och otillgänglig. (Solna).

4. Samtal och redovisning. Anvisningarna som framöver de olika möjligheterna till redovisning uppskattas av de allra flesta och det finns ett fåtal e kommentarer. En legitimering av vad som på många håll har länge praktiserats. (SJ Olov). ”Kunskapsmomentet kan bli undanskymt. (Odensala). ”Det har sina brister.” (Hallsberg). Tendensen till att göra konfirmationen till dåligt drama eller teater tilltalar

mig inte.” (Öster-

sund).

5. Om vad som skall följa efter trosbekännelsen isär. går meningarna Som läget är i vår kyrka bör båda alternativen finnas med, säger Växjö

stifts liturgiska arbetsgrupp. Det är bra att båda alternativen finns med.”

(Råda). ”a är ett erbjudande, b mera ett ställningstagande som en 15åring kan ha svårt för.” (Karlstads ”I alternativ a Domkyrkoförsamling). finns ju ingen möjlighet att bejaka konfirmera den kristna tron.” (Göteborgs liturgiska arbetsgrupp). Konñrmationen är bekräftelse på Guds nåd, ej krav på ungdomarna att avge något löfte.” (Gunnarskog). ”För mycket att kräva ettja av en konfirmand.” (Degerfors). ”Ett ritualenligtja torde för det mesta säkert vara olämpligt.” (Fryksände). ”Den som inte kan säga sitt ja bör skjuta upp sin konfirmation. ”Båda (Björsäter). tillämpas.” (Johannelund). Vi bör ge konñrmanderna tillfälle att något säga sitt ja till Kristus.” (Ronneby). ”Ett avkrävt löfte är förpliktande också för kyrka, hem och samhälle. Vi har knappast möjlighet att ge de

av 1982 års ordningarför kyrkliga handlingar 315 Utvärdering

unga det själavårdande stöd för framtiden som ett avkrävt löfte förpliktar till.” (Kalmar). ”I allmänhet är situationen i grupperna sådan att man

inte bör avkräva ett löfte.” (Szt Olov). Normalt befrämjar alternativ b

enbart (Malmberget). ”Ju mindre karaktär av löfte desto bätthyckleri.” re.” (Solna). 6. Förbönen före handpåläggningen. Den tveksamhet som på flera håll förekommer mot den tolkas kanske bäst av Kalmar som säger att denna bön och förbönerna är alltför lika. Vi får dubbla förböner. I på sid 34-35 övrigt är det kritik mot enskilda formuleringar som uttryckes.

7. 0rd vid handpâläggningen. Här använder majoriteten det ord som finns redan i en av 1942 års konfirmationsordningar: ”Må Guds gode Ande leda dig. . Detta är en vanlig företeelse: Man använder gärna det man redan känner till framför en ny formulering. Det finns också de som ifrågasätter meningen i att upprepa samma formel kanske 35 - 40 gånger. (Ovanåker). Andra åter anser det självklart att handpåläggningen bör följas av en bön om Anden. (Göteborgs domkapitel och Kalmar). 8. Välkomnandet. Här är meningarna mycket delade. Medan de flesta som kryssat för något alternativ är positiva, är de flesta kommentarerna negativa. ”Faktiskt mycket bra, säger Oskarström. Känns äkta och riktigt.” (Degerfors). ”Flera alternativ att växla med”, kommenterar Liturgiska arbetsgruppen iSkara stift. ”En kyrkvärd bör välkomna konfirmanderna in i församlingsgemenskapen.” (Steneby). menar att en fri formulering är bättre än fast formulerade ord. Många ”Bättre med egna 0rd.” (Kirseberg). ”Momentet är i och för sig bra, men varför inte också här ge möjlighet till personlig utformning. Den formel som nu finns är alltför farbroderlig i tonen för att kännas bra. Dessutom lovar den alltför lättvindigt ”hjälp att dag för dag leva i ert dop. (Ovanåker). Fast formulerade välkomstord har tendens att bli bara formler och kan läsas med lika lite hjärta som böndagsplakatet.” (Bräkne-Hoby). Välkomnandet bör helst utformas fritt.” (Göteborgs domkapitel). Det finns också mycken kritik mot utformningen av välkomnandet. Styckena 2 och 3 acceptabla. Stycket l inte bra formulerat. (Göteborgs domkapitel). ”Redskap i världen, leva i sitt dop för abstrakt. Bättre: leva som kristna människor - leva ett kristet liv.” ”Borde (Fässberg). vara kortare, enklare och koncisare.” (Fryksände). ”Olämpligtlll De ärju redan medlemmar i församlingen. (Trollhättan). Avslutningen kunde göras bättre.” (Råda). Rad 6 i stället: Ni är konñrmerade medlemmar... Stryk de sista

raderna.” (Skövde). Inte heller Växjö stifts liturgiska arbetsgrupp är nöjd

med utformningen. Välkomnandet bör enligt N Solberga flyttas till söndagens nattvardsgudstjänst och inleda denna.

9-10. Den allmänna förbänen. Här är man i allmänhet positiv till att denna bön kan formuleras fritt. ”Egna ord bättre”, säger Kirseberg också om detta moment. Kalmar påpekar: Bra, men det bör anges hur den *

316 Utvärdering av 1982 års ordningarfär kyrkliga handlingar

skall proñleras så att den får en egen funktion ijämförelse med förbönen på sid 33.” Avesta säger att föräldrar kan be förbönen. När det gäller de båda angivna förbönerna är användningen ganska jämnt fördelad dem emellan. Några svarar att de inte använder någon. ”Båda behöver bearbetas”, säger Kalmar. Den andra bönen ”något lång. Fullkomna . . .“ kanske något svårbegripligt för konñrmationspubliken.” (Karlstads Domkyrkafärsamling).

ll. Konjirmationsgudstjänstens struktur är man allmänt positiv till. Det återspeglas också i kommentarerna. Fint att gudstjänsten ger utrymme för samverkan präst, konñrmander, medarbetare och förtroendevalda.” (Ronneby) Bra att ritualen är mera partitur än protokoll.” (Oxelösund). ”Bra att det finns utrymme för konñrmandernas egen medverkan genom egna fritt formulerade böner.” (Ronneby). Det finns dock en del kritik. ”Det blir för många olika böner. Den första bönen kan utgå i synnerhet om psaltarpsalm brukas, annars kan man tänka sig en psaltarpsalm i stället för bön.” (Malmberget). Anknytningen till dopet förekommer i ritualet 7-9 gånger (beroende på vilket alternativ som används). Det anser jag för mycket. (Konfirmandkonsulent). Förslaget har blivit för mångordigt och utan riktigt centrum. (Fryksände). 12. Språket i konjirmatiønsgudsyänsten. Trots att de flesta anger att språket är bra i konfirmationsgudstjänstens ordning, dominerar de kritiska kommentarerna. Så här säger de positiva: En mycket värdefull förändring i förhållande till 1942 års ordning. (Sct Olov). Ledigt och bra, men tonen ibland alltför uppgiven, säger en annan församling. Men följande kommentarer dominerar: Allmänt kan sägas att den verkar något lángrandig med sina dubbla förböner. ( Västerås liturgiska stiftsgrupp). Bönerna är lite för tunga i formuleringarna. ”( Vaksala). ”Vissa abstrakta och teologiska uttryck kunde utmönstras. (Fässberg). Förslaget har blivit mångordigt och utan något riktigt centrum.” (Fryksände). ”Något bättre anpassning till konfirmanderna och inte bara

kyrkbesökare.” (Karlstads domkyrkoförsamling). ”På vissa ställen för

abstrakt.” (Skövde). ”Liksom i alla handlingarna är språket mycket romantiskt.” (Hallsberg). ”Önskar kortare och mera stringenta böner. (Bräkne-Høby). ”En aning kantigt, ibland svulstigt, sällan skönt.” (Solna).

13. Vad skall konfirmationsgudstjänsten ge uttryck ât ? På denna viktiga fråga ges olika svar: ”Att bejaka sig själv som Guds barn och Jesu lärjungar.” (Ovanåker). ”Välsignelse och ansvarsglädje.” (Vaksala). ”Herren är trofast. Han skall styrka dig.” (Tuve). En inbjudan till fortsatt liv i kyrkan. Ett alternativ med en mera allmänkyrklig ordning borde finnas med krisma. (Fuxerna). En inledning till något nytt, en bön om förnyelse i helig Ande.” (Fässberg). ”Hur en levande tro fungerar hos en nutidsmänniska.” (Degerfors). framtidstro - också.”

Glädje, hopp, (Karlstads domkyrkofärsam-

ling). ”Att vilja tro. (Trollhättan). Uppföljning av dopet, sakramental väl-

Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 317

signelse, avgörelse, glädje.” (Råda). Vore bra om mottagandet av Andens fullhet markerades tydligare.” (Björsäter). ”Guds löften från dopet står fast, utmaning till kristet liv, ansvar, gemenskap med församlingen, att vara viktig i Guds ögon.” (Skövde). ”Gemenskap i församlingen, vilja att lära vidare.” (Bräkne-Holzv). ”Välsignelse” (Ronneby). ”En stor högtid, som har med livet självt att göra. Ett understrykande av att kristet liv är en fortsatt vandring med Herren i församlingen.” (Sollentuna). Vi skall sluta denna sammanställning med två helt olika uppfattningar om förhållandet konfirmation-högmässa. Göteborgs dømkapirel säger: Konfirmationshandlingen bör primärt inordnas i högmässan (liksom dopet). Precis som med dopritualet behöver därför mängden 0rd reduceras.” Däremot säger Odensala församling: ”Högmässa med konfirmation synes oss vara en nödlösning, egentligen tillkommen i de fall konfirmation äger rum utanför hemförsamlingen. Konfirmanderna bör som nykonfirmerade hälsas till deltagande i församlingens sedvanliga högmässa. Att göra en särskild konfirmationshögmåssa synes oss förstärka intrycket att de ungas nattvardsgång är en engångshandling.”

Vigselgudstjänsten

Frågeformulär kring vigselgudstjänsten med svar

l. Hur anser du inledningen (dvs fram till bibelläsningen) till vigsel- 41 Bra gudstjänsten fungerar? 14 Mindre bra 3 Dålig Varför:

2. Vilket alternativ använder du oftast som inledningsord?

Äktenskapet är en Guds stiftelse . . . 38 Äktenskapet är ett heligt förbund . . . 22

Varför:

3. a) Vill du föreslå någon ytterligare bibeltext under avsnittet bibelläsning? Vilka? b) Vill du stryka några? Vilka? 4. Vad anser du om utformningen av frågorna? 54 Bra 3

Kommentar: Mindre-bra

l Olämplig

5. Vad anser du om bönen över ringarna? 55 Bra Mindre bra l Olämplig

318 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar

6. Vad anser du om möjligheten att fritt formulera löftena? 20 Bra 20 Mindre bra Motivera: 18 Olämpligt

Använder du den möjligheten? Alltid Ofta 15 Säuan 37 Aldrig Vilket alternativ till löften använder du? Fritt formulerad Jag, NN . . . 47 NN, jag 15 Vad anser du om skärpningen av löftena? 48 Bra Mindre 10 Olämpligt 10. Vad anser du om formuleringen av tillkännagivandet? 54 Bra Mindre bra Olämplig . Vilket alternativ för bön använder du oftast? Himmelske Fader. . . 40 Du, o Gud, är livets källa Brudmässan 14 Varför:

12. Har du använt ordningen Mässa med vigsel? Ja 49 Nej 13. Vad anser du om infogandet? 37 Bra Mindre bra Motivera:

14. Som prefation i Mässa med vigsel kan brudmässan användas. 27 Bra Vad anser du om detta? 17 Olämpligt Anser du att den kristna synen på äktenskapet kommer tillräckligt 55 Ja fram i vigselgudstjänsten? 2 Nej Kommentar:

Skriftliga kommentarer

l. Inledningen till vigselgudstjänsten har i allmänhet mottagits positivt. Dock finns det många kommentarer som nyanserar svaret. Flera av dessa är positiva. ”Lovprisningen lyfter upp gudstjänsten, som inte börjar med

Utvärdering av 1982 års ørdningar för kyrkliga handlingar 319

förmaning. Hälsningsorden ger gudstjänsten ett personligt drag.” (Ragunda). Både lovprisningen och hälsningen är bra inslag som vi fått.” (Kalmar). Känns äkta och riktig.” (Degerfors). Ger en både mjuk och personlig och lagom högtidlig upptakt. (0them och Boge). Bra med en lovprisning som inledning. (Fässberg). Den inledande lovprisningen ger en god inriktning åt hela vigselgudstjänsten. (Göteborgs domkapitel). I flera kommentarer uttryckes missnöje med ordningsfäüden mellan lovprisning och hälsning. Man vill i allmänhet ha hälsningen omedelbart efter inledningsmusiken och före psalmen. Därefter kan lovprisningen komma. Hälsningen är felplacerad. Den skall komma före första psalmen som i de andra ordningarna.” (Bräkne-Hoby). Varför inte hälsning efter ingångsmusiken, analogt med övriga handlingar.” (Hallsberg). ”Hälsningen skulle med fördel komma före psalmen.” (Fryksände).

”Hälsningen bör flyttas till före första psalmen.” (Lunds pastoralinstitut).

Men det finns också kommentarer som är negativa till inledningen. Lovprisningen bra. l-lälsningen bör bort.” (Jörn). Lovprisningen känns överflödig. Den formulerade hälsningen känns t 0 m som konstlad pratighet.” (Malmberget). ”Hälsningen är dåligt infogad. Den bryter stilen efter lovprisningen.” (Sct Olov). Lovprisningen bör utgå. (Grytnäs). ”Lovprisningen faller ur ramen. Detta gäller delvis också Hälsningen.

(Västerås stifts liturgiska arbetsgrupp). ”För lång inledning.” (Högsby).

”Lovprisningen och hälsningen borde vara fakultativa.” (Johanne/und). ”Onödig förändring av tidigare ordning.” (Odensala). Ofta kritiseras de tre sista raderna i hälsningen “Vår Herre Jesus Kristus var själv gäst vid bröllopet i Kana i Galiléen, och genom sin Ande är han med oss nu.” Informationen om Jesu närvaro vid bröllopet i Kana

uppfattas som sökt i nuvarande formulering.” (Sundsvalls G A). ”De tre

sista raderna i hälsningen är onödiga.” (Avesta). Liknande kommentar har även Skövde. 2. lnledningsorden. Här finns två alternativ, av vilka det första används mest. Kommentarerna motiverar ofta detta ställningstagande. ”Alt 2 är ett helt vigseltal, för långt.” (Avesta). Vill ha en kortare form av alternativ 2.” (Bräkne-Hoby). ”Alt 2 är alltför stel och magistral.” (Skövde). ”Den andra är ofta inte °sann, ex bilden kärleken och kyrkan. (KulIing-Skävde). Den senare förutsätter ett kyrkligt engagemang från kontrahenternas sida.” (Fässberg). Det andra alternativet förutsätter god bibelkunskap. Den hemlighet som ligger i äktenskapet är obegripligt här. Ef. 5:31 syftar på kyrkan.

Hemligheten ligger i förhållandet Kyrkan-Kristus inte i äktenskapet!”

(Alfta). ”Det första alternativet är kortare och mindre teologiserande.

Men vi anser att det bör lyda: ”Äktenskapet är en Guds gåva och instiftat

till . . .” Ordet och begreppet stiftelse ger fel associationer.” (Ovanåker). Men det finns också de som föredrar alt 2. ”Alt l är för torftigt. Alt 2 är bra. l-lar hänvisningar till Guds ord och sakrament.” (Fuxerna). ”Alternativ syns här onödiga om man väljer det andra. (Kalmar) 3. Frågorna anser de flesta vara bra. Det finns dock trots detta en del kommentarer. Dessa gäller bl a uttrycket ”ta till din äkta hustru”, ”ta till din äkta man. ”Vill du ha” vore rent språkligt bättre än ”vill du ta.

320 Utvärdering av 1982 års ordningarfär kyrkliga handlingar

(Djurö). ”Ordet äkta kan ifrågasättas.” (Liturgiska arbetsgruppen i Skara). Ta bör ändras till taga. (Gunnarsk0g). ”Vad är det för människosyn bakom tanken att man ”tar” en annan människa? (Ovanåker), ”Ta NN är en klumpig formulering. Försöksritualets ”lever i äktenskap med är mycket mycket bättre!” (Kirseberg). ”Ta är ett akustiskt hårt ord, faktiskt mjukare med taga. (Pastorn/institutet i Lund). Men även andra formuleringar kommenteras. ”Älska kan ev ersättas med vara trogenÔ (Johanne/und). Bra att denna/denne försvunnit. Dock låter nöd och lust lite slitet - istället kanske i livets alla skiftenl” (Othem och Boge). ”Bör formuleras i enlighet med löftena och utökas med: ”och vara honom/henne trogen till livets slut.” (Fässberg).

4. Bönen över ringarna ser de allra flesta positivt på. Det finns dock kommentarer. Jörn har ett annat förslag till bön: Tack, Gud, att du i din kärlek låter oss finna kärlekens hemlighet. Vi ber dig för dessa makar, som idag inför dig lovat varandra trohet: Ge dem din välsignelse. Låt denna ring påminna dem om att de hör ihop och att du, trofaste Gud, vill hjälpa dem till trofasthet. Amen.

Intill livets slut bör bort.” (Alvesta).Bönen över ringarna: Hellre ett tecken (i stället för tecknet). Församlingen bör få instämma i Amen.” (Växjö domkapitels liturgiska kommitté).

5-7. Fritt formulerat löfte. Här är motståndet mot en sådan möjlighet

stort. Det användes dessutom mycket lite. Det kan förklaras av att det är en innovation och därför har svårare att göra sig gällande. Men kommentarerna visar att det också finns sakliga invändningar. ”Onödigt De två andra förslagen ger nog frihet. Tillräckligt ”spännande” att använda alternativ 2.” (Sollentuna). Kan lätt spåra ur. Behovet litet. (Djurö). Det är dock bindande - redan alt 2 utan förefråga om en juridiskt handling stavning innebär viss försvagning av den juridiska aspekten, men detta kan stå kvar med hänsyn till äktheten.” (Järn). ”Vi tycker det är fint att möjligheten finns, men den kommer nog ej att utnyttjas.” (Malmberget). ”De två fasta alternativen räcker gott. Egen formulering har inte mycket att tillföra när den är fastlagd till innehållet som är fallet. Och är den inte fastlagd, skulle egen formulering bli så problematisk att den inte är önskvärd. (S:t Olov). ”Gemenskapen med alla andra vigda försvinner och Vigseln blir privat om man använder fritt formulerade löften. (Avesta). ”Man behöver formulerade ord i ett så viktigt ögonblick.” (Ronneby). Skapar endast onödiga bekymmer och villrådighet.” (Johannelund). Löftena har en juridisk innebörd och bör förestavas. Jfr en ed. ( Gunnarskog). Konstitutionsord bör ha en fast genomtänkt formulering.”

(Karlstads domkyrkoförsamling). ”Kan utgå då den ytterst sällan torde

anses önskvärd.” (Fryksände). Liknande säger Othem och Boge och Vaksala. Tvivelaktigt hemmagjorda tolkningar av äktenskapet kan ta över.

av 1982 ârs kyrkliga handlingar 321 SOU l985:46 Utvärdering ordningar för

Det objektiva och auktoritativa är i ett sådant (Göteborgs domkapitel). sammanhang viktigare än det subjektiva.” (Alfta). Invändningarna kan sammanfattas i tre grupper:

l. Det finns inget behov av ett sådant alternativ. 2. Det är juridiskt otillfredsställande. 3. Det kan bli inkörsporten till tvivelaktiga föreställningar om äktenska-

pet. Det finns dock kommentarer som är positiva. ”När fritt formuleranågra de löften använts, har det givit mycket positiv erfarenhet.” (Ä tvid). ”Vissa kan känna detta meningsfullt. (Råda). Möjligheten är utvigselpar märkt vid de sällsynta tillfällen när brudparet har en så uttalad och medveten önskan. (Ovanåker).

8. Skärpningen och Iáftena genom infogandet av ”och vara dig trogen till livets slut har mottagits mycket positivt. Dock finns det några kommentarer i motsatt Och vara dig trogen till livets slut” bör tas bort. riktning.

”Man kan också utesluta till livets sluti” (Pastoralinstitutet i

(Avesta). Lund).

Diskussionen i 9. Tillkännagivandet har också mottagits mycket positivt. kommentarerna rör mest innehållet i parentesen. ”Vi utesluter helst avsnittet inom (Kungsholmen). ”Varför parentes ? (Högsby). parentes. ändras till äktenskap. ”Välsignar” måste ändras,

Äktenskapsförbund

sker ej här.” (Liturgiska arbetsgruppen i Skara stift). “Tillkännagivandet utmärkt, men varför parentesen? Här bör kunna anges plats för korstecknet. kommitté). ”Parentesens ord känns oss (Växjö dømkapitels liturgiska alla främmande.” (Kirseberg). De skiftande kommentarerna beror på hur man betraktar tillkännagivandet. eller ett kungörande eller ett faststäl- Är det välsignelsehandling lande av att ett äktenskap ingåtts?

10. Bänen för brudparet. l-lär finns tre alternativ av vilka det första är det klart mest använda. På andra kommer den s k brudmässan. Minst plats använd är den andra bönen Du, o Gud är livets källa . . . De ganska fåtaliga kommentarerna ger en förklaring till den skiftande användningen. Du, o Gud känns uppstyltad. Den skiljer sig beträffanfrån Alt 2 och 3 alltför och de språket övriga.” (Skövde). högtidliga (Degerfors). ”Alt l och brudmässan brukas lika mycket. Alt uppstyltade. 2 är litet skrattretande i talet om skydd för de svaga (man undrar, om bruden eller i första hand).” (Kirseberg). Vi stanbrudgummen åsyftas nade för första alternativet, men ändrar parentesen i mitten till ”där det finns för barn och vuxnai” Pastoralinstitutet i Lund). Ett gemenskap alternativ brudmässan räcker. (Kalmar). Har alltid tidigare anjämte vänt brudmässan. Bearbetningen är dock helt oacceptabel med dess tre - - bevarade.” upprepningar av välsignelsen. Beskärmade beskyddade (Johanne/und). Du o Gud är livets källa är mer pregnant.” (Göteborgs domkapitel). ”Bönen Himmelske Fader” - ordvalet är mindre språk, lyckat (politiskt vissa favorituttryck från l980-talet). Som alternativ borde finnas möjlig-

322 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar

het till som t ex brudparet formulerar. Ritualet bön, självt är ju i övrigt generöst i fråga om alternativ, varför det här - i konsekvensens namn också borde vara det. ( Växjö domkapitels liturgiska kommitté). ll- 13. Mässa med vigsel. Av svaren i frågeformuläret att det är framgår mycket få som praktiserat Mässa med vigsel. Därför är svaret på fråga 13 i de flesta fall grundat enbart på ett studium av handboken. Kommenta-

rerna är också fåtaliga. Om infogandet säger Alfta helt kort

”Rörigt. Brâkne-Høby säger: Vi vill inte börja med skriftermål. Vi behöver en lovsångsgudstjänst utan syndabekännelse.” mot brudmässan som prefation Oppositionen är stor som framgår av svaren på frågan l4. Det finns också kommentarer några och de går i samma riktning. ”Saknar nattvardsmotiv”. (Jörn). ”Bättre med kyrkoårsbunden prefation.” (Fässberg). ”Det borde en mer adekvat gå att göra prefation t ex med anspelning på Ef. 5:1 -2.”

14. Kommer den kristna

synen tillräckligt fram i vigselgudstjänsten? På

denna fråga svaras det nästan enhälligt ja. kommentarer härtill Några finns också och de går i samma riktning. inte minst ”Ja, med hänsyn till den situation vi lever i idag.” (Ronneby). Fint att troheten betonas!” (Malmberget). Förändringarna från den gamla ordningen inte särskilt stora. (S :t Olov). ”Dopet bör dock kunna aktualiseras i ritualet. (Liturgiska arbetsgruppen i Härnösands stift). Faktiskt är detta ett alldeles utmärkt ritual.” (Göteborgs domkapitel). Det ñnns också en del önskemål. Eftersom och dop ofta sker vigsel samtidigt, vore det bra om Ni kunde ge ett samordnat ritual. Dessutom önskar vi mera liturgiska anvisningar för (Avesta). Det bör prästen.” finnas ett alternativ för frånskilda. (Liturgiska arbetsgruppen i Västerås stift).

Begravningsgudstjänsten

Frågeformulär kring begravningsgudstjänsten med svar

1. Användes fritt formulerad 12 Alltid hälsning? l4 Ofta 14 Någon gång 13 Aldrig Vad anser du om den formulerade 32 Bra hälsningen? 23 Mindre bra 3 Olämplig Kommentar:

Vad anser du om kollektbönerna? 52 Bra 3 Mindre bra l Olämpliga Kommentar:

av 1982 års handlingar 323 Utvärdering ordningar för kyrkliga

41 Bra 4. Vad anser du om ordningsföljden: - 17 Olämplig Bibelläsning griftetal?

Kommentar:

grader för användningsfrekvensen av begravningsbönerna Ange med siffrorna 1 (= mest använd) 4 (=minst använd).

håll oss . . . 144 Himmelske Fader, 112 Gud, vi tackar dig för . . . Fader . . . 136 Käre himmelske 139 Vi tackar dig, Fader . . .

Kommentar:

sätt användningen av överlâtelseorden: Ange på motsvarande 73 Av jord har du kommit 106 Av jord har Gud skapat dig 144 Du har givit honom livet

Kommentar:

till Bra

När gravsättningen äger rum i anslutning begravningsgudstjän-

vid graven. Dåligt sten sker avskedstagandet Vad anser du om det?

Kommentar:

före slutbön och 42 Bra Vad anser du om placeringen av avskedstagandet 16 Olämplig välsignelse? (s 76)

Kommentar:

Alltid

Använder du begravningsmässan?

Oftast

Någon gång Aldrig

Alltid

Använder du versiklama efter begravningsmässan?

Oftast

Någon gång Aldrig

Kommentar:

324 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar

Hur anser du att versiklarna fungerar? 2l Bra 29 Dåligt Kommentar:

12. Har du använt Begravningsgudstjänst alternativ II? 0 Ofta 3 Någon gång 52 Aldrig

Skriftliga kommentarer

1-2. Hälsningen. Några anser det vara överflödigt med en hälsning här. Formuleringen inget fel på, men saken diskutabel. Om man som vi alltid gör, hälsar på de sörjande före akten, blir inledningen överllödig. Detta är också flera sorgehus reaktion. (Jörn). ”Hälsningen här är överflödig. (Malmberget). Möjligheten att använda en fritt formulerad hälsning användes av ungefär hälften. Det är en hög siffra och tyder på missnöje med den givna formuleringen. Detta missnöje framgår också av kommentarerna. Det är framför allt tre genomgående anmärkningar: l. Det är svårt att uppriktigt använda de två första raderna.

2. Övergången från rad 2 till 3 alltför snabb.

3. De två sista raderna kan lösryckta ur sitt sammanhang missförstås.

(Sollentuna säger: . .stod oss nära. I en stor stad kan man lockas till en

falsk ton. I stället föreslår man . . .som i livet stod oss/er nära.” Szt Olov skriver: Kan övertolkas och är i många situationer alldeles för starkt formulerad.” Ibland känns inledningsorden . . . att tacka Gud för NN svåra om dödsfallet är tragiskt och svårt för de anhöriga att acceptera.

Svårt då att allra först tacka Gud.” (Sundsvalls Gustav Ada/j). “Alltför

mycket förutsätter en mycket nära relation till den bortgångne. Ofta gäller det dock avlidna utan närmare släktingar och vänner, ofta kanske människor som ”ingen tackar Gud för utan har levt i konflikt med eller tyckt varit besvärliga. Ett stramare språk kan ge utrymme för olika alternativa situationer, och ändå behålla närhet och värme. (Kalmar). Känns i munnen konstigt vet ej varför. (Bjärsäter). . .som i livet stod oss nära är riskabla. Man vet aldrig hur nära den döde och anhöriga stod varandra. (Gunnarskog). Att tacka för någon man ej känner till känns underligt.” (Steneby). Som stod oss nära” kan verka fel ibland, fjäskande i tonen.” (Alfta). Utförligast är kritiken utformad i en spontanremiss av Inge Bredin: ”lbland kännerjag en tveksamhet inför att använda ”vi” och ”oss” på så sätt som sker i hälsningsorden och i tredje och fjärde begravningsbönen. Här är formuleringarna mycket intima: stod oss nära”, ”vi älskar”, var oss kär”. Det skall erkännas attjag själv använt liknande formuleringar, men det har mest varit när jag haft en god kontakt med de efterlevande och det därför känts naturligt att prästen fått bedja med ställföreträdande ord”. Men jag har ofta varit försiktig med formuleringar som uttrycker attjag i det aktuella dödsfallet känner samma sorts sorg som de sörjande.”

sou 193545 Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga 325 handlingar

Vändningen mellan första och andra meningen är alltför halsbrytande.” folk hinner fatta hur Kristi (Ronneby). ”Vanligt aldrig kors motsäger slutet°.” (Johanne/und). ”Syftningen med detta är inte klar. Bättre att döden inte är slutet. (Fryksände). Bibelcitatet antyder apokatastasiska tankar. (Högsby). ”För honom lever alla är bibliskt men kan lösryckt ur sammanhanget missförstås.”

(Skara stifts liturgiska arbetsgrupp). sörjande har svårt att ta till sig or-

den Ty vår Gud är en Gud för levande . . . (Stenkyrka). ”Vi att tycker försöksverksamhetens förslag var bättre.” (Hallsberg). Uppstyltad, bättre i försöksverksamheten.” (Vaksala). ”Bäst ur anknytningssynpunkt är att kasta om rad l och 2, så att vi först talar om avskedet (som alla tänker på) och sedan lyfter upp detta i ett nytt sammanhang.” (Kirseberg). ”Bättre vore att använda bönen mitt på sidan 65 (GO 82) något omformulerad.” (Pastorn/institutet i Lund).

3. Kollektbänerna anses av en mycket stor majoritet vara bra. Det förekommer också få kommentarer. ”Går i viss mån att använda, men förutsätter då vissa tillägg/avdrag. Den absolut bästa kollektbönen är den som finns i ordningen för andakt i sorgehuset ”O Gud du vet . . . sid 65, om orden honom . . . ditt liv Tag görs fakultativa genom en parentes. (Sn Olov). ”Saknar formulering vid död efter långvarig sjukdom.” (Bråkne-Hoby). ”Bönen sid 95 allmän serie” bör som ordinarie.” upptagas (Johanne/und). ”En del mer predikan än bön.” (Steneby). Bra, men behövs ytterligare en för kyrko-oerfarna människor, dessutom en för suicidium (fast inte under sådan rubrik), dessutom ett alternativ för spädbarn. (Pastoralinstitutet i Lund).

4. Ordningsföljden bibelläsning griftetal accepteras av flertalet, men en stor minoritet tycker inte om den. De allra flesta som motiverar sin ståndpunkt uttalar sig också för en omvänd ordning. ”Naturligt att låta ett aktuellt textord bilda övergång till griftetal. (Sollentuna). Frågan är hur man låter dem korrespondera mot varandra.” (Solna). Både en fördel och en nackdel. Fördel: Större koncentration. Nackdel: Svårt att lyssna till bibeltexter i början. Mer avspänt enligt gamla ordningen.” (Djurö). ”Bättre om bara griftetalets text föregår detta.” Vi (Malmberget). tycker att det är en god ordning att först läsa bibelorden och sedan knyta an till och tillämpa dem i den aktuella situationen.” (Ragunda). Griftetal först för att skapa kontakt.” (Avesta). Griftetalet först: Tänk på alla sörjande som är ovana vid bibelordet.”

(Ronneby). ”Bättre att griftetal mynnar ut i bibelord.” (Åtvid). Bättre

med texterna efter bönen efter griftetalet eller direkt efter griftetalet. Kan vara alternativt. (Skövde). ”Stillheten med bibelorden efter talet är bättre. Marken är beredd. (Algutstorp). Bättre än omvänd Sista ordning.

text bör vara utgångspunkt för talet.” (Skara stifts liturgiska arbetsgrupp).

”Bibelorden blir mer i sitt sammanhang om man först har talat om dem i talet. Då lättare att förstå.” (Karlstads I domkyrkoförsamling). regel bättre med griftetal först och text sedan, åhörarna behöver hjälp för att komma in i texten, bibelläsningen kan inlemmas i griftetalet eller avsluta detsamma. (Pastoralinstitutet i Lund). Kalmarhar ett annat ”Bibelorden förslag: hade i 1942 en fm placering

326 av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar Utvärdering

efter det svåra momentet med mullpåkastningen. Där kunde orden komma som tröst efter det svåra och ge tillfälle till meditation. Placeringen nu är inte bra. Bäst vore nog att återföra dem till tidigare plats, och låta dem följas av den tysta bönen + FV.

5.Begravningsbön När man läser frågeformuläret, skall man lägga märke till att den bön som har lägsta sammanlagda poängen är mest använd och den som har högst är den minst använda. Mest använd är alltså “Gud vi tackar dig för livet som du ger oss.” Därefter följer som andra bön Käre himmelske Fader . . .”, som tredje ”Vi tackar dig, Fader” och minst använd är den korta Himmelske Fader, håll oss i din hand.” Kommentarerna är fåtaliga. ”Det första alternativet borde utgå.” ( Ragunda). Östersund säger tvärtom att de tre sista är för långa. Västerås liturgiska arbetsgrupp tycker att nr 2 är ett pekoral. Högsby tycker att deti alla finns en tendens att undanhålla den dubbla utgången. Johannelund menar att den tredje är bra, ”saknar beskäftighet och romantiserande eller sådant som lätt uppfattas som förljugenhet.” Malmbervändningar get säger om samma bön att den kan användas bara vid en troendes

begravning. Skara stifts liturgiska arbetsgrupp tycker att man genom att i

anvisningarna tillfoga ”eller liknande” skulle ge större frihet. Karlstads ñnner att nr 4 är för lång och pratig. ”Inför dig domkyrkoförsamling minns vi . . .??? Pastoralinstitutet i Lund satte dem i följande ordning: l, 3, 2 och 4. 6. Överlåtelseorden. Här framgår användningsfrekvensen klart av svaren Mest använda är de traditionella, minst det nya som ifrågeformuläret. inte talar om jord. Kommentarerna är fåtaliga och ger ej så mycket utöver svaren på frågeformuläret. ”Behovet av Av jord har Gud skapat dig . . . är ej så stort.” (Djurö). Alt 2 kan utgå.” (Kalmar). ”Alt 3 bör utgå. Skyggar för dödens realitet.” (Högsby). ”Värdefullt att möjlighet finns till överläm» nande utan mullpåkastning.” (Villstad). ”Alternativ borde inte finnas.” (Johannelund). Inledningen till överlâtelsen bör inte vara i böneform utan ”Låt oss överlämna ...” (Fryksände). ”Tvåan har mest tyngd. (Oskarström). Pastoralinstitutet i Lund sätter nr 1 i första hand och 2 i andra hand.

7-8. A vskedstagandet. Att detta sker vid graven, när gravsättningen äger rum i anslutning till begravningsgudstjänsten, finner alla bäst och Avskedstagandets placering före slutbön och välsignelse rånaturligast. der det däremot oenighet om. Kommentarerna är också här fåtaliga, men ger en del utöver svaren. ”Om man vill ha tre psalmer men inte sjunger begravningsmässan blir avslutningen tunn. En alternativ bön vore bra. (Sollentuna). ”Slutbönen bör läsas före avskedstagandet. Välsignelsen däremot efter detsamma. (Kungsholmen). Den andra psalmen borde placeras efter begravningsmässan. Då får avskedstagandet en naturlig inramning . . . Direktöver- - är inte bra. Efter avskedsgången begravningsmässa avskedstagande komma - dels en samtagandet borde en aningen fylligare altartjänst manfattande kort slutbön, t ex Herre Jesus Kristus, som ensam förmår

Utvärdering av 1982 års ordningar för kyrkliga handlingar 327

förlossa från allt ont, och som skall uppväcka Dig på yttersta dagen, Han förläne Dig av nåd en fröjdefull uppståndelse.” En fylligare fridsönskan

än den föreskrivna, som inte är särskilt fulltonig, är önskvärd.” (Sst

Olov). Det känns viktigt att få sitta en stund igen efter avskedstagandet.” (Sundsvall Gustav Adolf). Mot ett tidigarelagt avskedstagande argumenterar Avesta som säger, att det leder till ett dubbelt avskedstagande. Ett avsked kommer logiskt och psykologiskt sist. Kalmar efterlyser förslag till hur prästen inbjuder de närvarande till att gå fram och ta avsked. Det har visat sig inte vara så lätt att här finna 0rd. Något måste sägas. 9- l l. Begravningsmässa med versiklar användes av de flesta, men majoriteten anser att Versiklarna fungerar dåligt. Svaren kan belysas med följande kommentarer: Versiklarna ”är egentligen onaturliga eftersom det ofta blivit duett för präst och kantor.” (Malmberget). Och Avesta, Jönköpings Sofia, Villstad, Hallsberg och Åtvid påpekar att församlingen ej sjunger med. ”Endast växelsång mellan präst och kantor.” (Högsby). De borde utgå konstaterar Algurstørp. 12. Begravningsgudstjänst alt II visar sig vara försvinnande lite använd. Fryksände drar därav den naturliga slutsatsen att den bör utgå. Denna redogörelse skall avslutas med ett generellt påpekande från Kalmar. ”Ett problem i begravningsgudstjänsten är att församlingen i så hög grad förutsättes vara allvarligt troende. I verkligheten finns här mycket av undran och tvekan, sökande och längtan. Det tas alltför lite hänsyn till detta i ritualet. Vi behöver få mer bön av typen giv oss Herre av den tro . . . och mer av förkunnelse in i situationen där vi förkunnar in i oro, undran evangelium och längtan. Bibelläsningen inleds med orden om trygghet hos Gud”. Här behöver finnas några ord också om allvaret. Detta har helt kommit bort i 1982. - Alltför mycket förutsättes en mycket nära relation till den bortgångne. Ofta gäller det dock avlidna utan närmare släktingar och vänner, ofta kanske människor som ingen tackar Gud för” utan har levt i konflikt med eller tyckt varit besvärliga. Ett stramare språk kan ge utrymme för olika alternativa situationer, och ändå behålla närhet och värme.”

Andra former av utvärdering

Revisionsgruppen har också använt andra former av utvärdering. Vi har deltagit i fortbildnings- och studiedagar kring gudstjänstfrågor i de flesta stiften. Vi har också förlagt våra sammanträden till olika delar av landet och i samband med dem tagit kontakt med församlingsrepresentanter som fått framlägga sin syn på försöksordningarna. Dessa former av utvärdering är inte möjliga att redovisa, men de har påverkat våra ställningstaganden, och delvis lett till andra värderingar än undersökningsresultaten visat.

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

. Församlingar i samverkan. C. . Livsmedelsforskning ll. Jo. . Levasom äldre. S. . Rättshjälp. Ju.

åpwaøweww-

Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. Ju. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A. Kulturarbetsiörmedling. A. Pantsättning av patent. Ju. . Ny räntelag. Ju. . Skolbarnsomsorgen. S. . Fornlämningar och exploatering. U.

335325»-

. Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. S. . Handel med alkoholdrycker. S. . Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym l. C. . Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. . Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. C. 19. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. 20. sammanhållen skatteförvaltning. Fi. 21. Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. S. 22. Förskola - skola. U. 23. Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. Fö. 24. Ordningslag m. m. Ju. 25. Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. 26. JO-ämbetet. R. 27. Gripen anhållen häktad. Ju. 2B. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. 29. Principer för ny kommunallag. C. . Skola för delaktighet. C. 31. Dagens äldre. S. 32. Hushâllning för välfärd. Fi. 33. Några barn- och ungdomsfrågor 1982-1985. SB. 34. Gruppförsäkring. Fi. 35. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Fö. 36. Värnplikten i samhället. Fö. . Om Smittskydd. S. 38. Reavinstuppskov fastigheter. Del 1, Fi. 39. Reavinstuppskov fastigheter. Del 2. Fi. . Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. C. 41. Affärsverken och deras företag. C. 42. Förenklad taxering. Fi. Med sikte på nedrustning. Del 2. Ud. Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 6. C, Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster. 45. Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 7. C. Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. . Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 8. C. Huvudgudstiänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar, 47. Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 9. C. Musik. . Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. C. 49. Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. C.

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Riksdagen Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 7. C. [45] JO-ämbetet. [26] Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 8, C. [46] Statsrådsberedningen Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrklga handlingar. Några barn och ungdomsfrågor 1982-1985. [33] Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 9. C. [47] Musik. Justitiedepartementet Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 6, C, [48] Rättshjälp. [4] Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. C, [49] Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5] Pantsåttning av patent. [10] Ny räntelag. [11] Arbetsmarknadsdepartementet Ordningslag m. m. [24] Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Gripen anhållen häktad. [27] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9] Utrikesdepartementet Med sikte på nedrustning. [43] Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6] Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. [23] Ersättningar och förmåner inom trivilligförsvaret. [35] Värnplikten i samhället, [36]

Socialdepartementet Leva som äldre. [3] Skolbarnsomsorgen, [12] Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten [14] Handel med alkoholdrycker [15] Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. [21] Dagens äldre. [31] Om smittskydd. [37]

Finansdepartementet sammanhållen skatteförvaltning [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring. [34] Reavinstuppskov fastigheter. Del 1. [38] Reavinstuppskov fastigheter. Del 2. [39] Förenklad taxering. [42]

Utbildningsdepartementet Fornlämningar ooh exploatering [13] Förskola - skola [22]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ll. [2] Kunskap för kemikaliekontroll. [25]

Civildepartementet Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1.[16] Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet. [30] Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. [40] Affärsverken och deras företag. [41] Svenska Kyrkans gudstjänst. Band 6. C. [44] Veckans och kyrkoårets bönegudstiänster.

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

Nm.. u 1935 307 I U STO CKHOLM

Liber

b, .4 ISBN 91-38-08991-2

Allmänna lSSN 0375-25ox

Förlaget