EFU 87 förslag till program för forskning och utveckling inom energiområdet. Bilagedel

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

mn

Statens offentliga utredningar ww 1986: 32 v Egg Industridepartementet

EFU 87

till för

Förslag program forskning

och inom

utveckling energiområdet

Bilagedel

Betänkande från gnergiforskningsutredningen Stockholm 1986

Omslag Ad Sum ISBN 91-38-09351-0 ISSN 0375-250X Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

somu 1986: 32 - Innehåll 3

Imnehållsförteckning

Billagor

1. Kommittédirektiven . . . . . . . . . . . . . . 5 2. Kartläggning av industrins egenñnansierade 15 energiforskning 3. Kartläggning av den statliga EFUD-verksamhet som ligger utanför energiforskningsprogrammet . . . . . . . . . . 85 4. Internationell energiforskning . . . . . . . . . . 153

5. Övergripande

organisation m. m. inom energiforskningsprogrammet 6. Kraftindustrins Förnyelsefonder Ds I 1985: 8 . . . . . 243 7. Sammanställning av remissyttranden över Ds I 1985: 8 . . 269 8. Underlag från STU . . . . . . . . . . . . . . 293 9. Underlag från TFB . . . . . . . . . . . . . . 333 10. Underlag från BFR . . . . . . . . . . . . . . 359 ll. Underlag från statens energiverk . . . . . . . . . 389 12. Underlag från Efn . . . . . . . . . . . . . . 479

13. UnderlagfrånNFR . . . . . . . . . . . .495

14. Underlagfrån Studsvik Energiteknik AB . . . . . . .511

BILAGA 1

Kommittédirektiven

SOU 1986: 32 Bilaga I 7

Bilaga I

Kommittédirektiv

E258

E8

Dir 1985:6

Utredning om energiforskningens inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningspro-

grammet, m. m.

Dir 1985:6

Beslut vid regeringssammansträde 1985-02-21

Statsrådet Dahl anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda

l. energiforskningens inriktning. omfattning och inplacering i det totala

statliga forskningsprogrammet samt

2. därmed sammanhängande organisationsfrågor.

Bakgrund Huvudprogrammen och deras kostnadsramar

beslutade

Riksdagen år 1975 (prop. 1975:30 bil. 1. NU 30. rskr 202) att

genomföra ett treårigt Huvudprogram Energiforskning. För huvudprogrammet fastställdes en ram om 366 milj. kr. Våren 1978 beslutade riksdagen om en

förlängning av huvudprogrammet med tre år (prop. 1977/781110. NU 68,

rskr 341). För huvudprogrammet och med huvudprogrammet sammanhängande insatser fastställdes för perioden 1978/79-1980/81 en total ram om 835 milj. kr. Våren 1981 beslutade riksdagen om ett tredje treårsprogram (prop. 1980/81:90 bil. l. NU 60. rskr 381) och en total ram om 1 400 milj. kr. för 1981/82-1983/84 fastställdes. Ett fjärde treårsprogram för forskning och utveckling på energiområdet beslutades av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/842107 bil. 9. NU 45. rskr 407). En total ram om l 191.5 kr. för 1984/85-1986/87 milj. perioden fasställdes. Det nuvarande huvudprogrammet är indelat i fem Energiforskning program vilka i sin tur är uppdelade i delprogram. Verksamma inom organ

8 I SOUl 1986: 32 Bilaga

energiforskningsprograinntct at transportforskningsltcrethiingen (ill-lå). naturvetcnskapligzi forskningsravlet (NFK). statens rad for h_\ggilllvl.\lül.\l\ning (BFR). energiforskiiingsniinntvleii (lifnl. styrelsen for teknisk utvecksamt Studsvik Energiteknik AB. ling t$ll'l.statens energiverk E.ncrgiforskningstvrogramniet har successivt foiiiiivlixits och ;ivp-.issats till dels beslutade for dels vunna resultat och riktlinjer energipolitiken. erfarenheter. Det trearstvrogrammet har i forhallaitale till just tvaborjade titligare bl. a. en okad betoning pa langsiktig forskning och grundforskning. \idare har en minskning skett av den totala medelsranien for tre-arsperiodeii 198-! 85-1950 S _iiinifort med föregaentle tweriod. Samhällets totala insatser vad gäller forskning. utveckling och teknisk förnyelse inom energiomravlet fortfarande Energiforskningstwrtvgrammet iir bara en ligger pa en hög niva. del i det omfattande som numera finns för att stimulerar den stödprtwgraim

tekniska utvecklingen pa energiområdet.

Forsknings- och tmecklingxtirbelt utöver Imrudprogrtiiiiiiict

Utöver bedrivs finansieraide forskenergiforskningsprvigratmittet statligt och utvecklingsinsittser när det gäller forskning om kärnsäkerhet. ningskärnkraftsttnknutet och hantering av radioaktivt avfall av statens

stralskvdd kiirnkraftinspektiawit. statens stralskvddsinstitut och nämnden for hantering

av använt kärnbrâinsle. [den byggnadstekniska forskning som BFR svarar for har integrerats den energiforskiting som rör energihushållning i byggnader. Statens vattenfallsverk bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet. Till dessa statliga insatser kommer de betydande satsningar pa tekniskt som den (ivriga lÃTJfIlIItlUSITlII. forsknings- och utvecklingsarbete tillverkningsindustrin. konsultföretag och andra grenar av näringslivet sj älva finansierar. Vidare finns for tiden fram t. o. m. den 30 juni 1987 särskilda statliga Stödet lämnas i form av medel avsatta för stöd för oljeersättzinde atgärder. och till främst zinvändare av bidrag. kreditgarantier villkorliga bidrag Stödet syftar bl. a. till att n_v teknik för att minska oljeberoanläggningar.

endet introduceras pa marknaden.

- Det totala stödet för oljeersättande atgärder for perioden 1 _ianuttri 1984 Stljuni 1987 uppgartill 1 650 milj. kr. varav 660 mil_i. kr. i form av bidrag. 91:kr. iform av förluster i anledning av milj. av län och 75 milj. kr. till täckande för oljeersättande atgärder. m. m. Vidare har för aren 1983 statliga garantier och 1984 ett “särskilt lämnats. Riksdagen har nyligen investeringsstöd (1984 855.155.NL 12. rskr S71 godkänt att dessa medel far användas även efter utgången av ar 1984. För att underlätta upphandling av n_vteknik m. m. fanns vidare för aren 1983 och 1984 sammanlagt 700 milj. kr. En _vtterligare åtgärd fram till kommersiell introdukför att stärka kedjan fran utvecklingsarbete tion av utvecklad teknik är inrättandet av det energitekniska rad. som jag

SOU 1986: 32 I 9

Bilaga

med stöd av regeringens har tillkallat. I rådet

bemyndigande ingår

representanter för statliga organ. forskning och Rådet skall näringsliv. utgöra ett forum för meningsutbyte och information om t.ex. utformningen av statliga åtgärder inom det energitekniska omrâdet.

Kan energzforskningen samordnas med annan teknisk forskning? För att de statliga insatserna skall ge bästa utbyte är det viktigt att en samordning av dem sker. Det innebär att motiverade energipolitiskt forsknings- och utvecklingsinsatser inte bör ses som separata aktiviteter utan att de får den nödvändiga anknytningen till andra aktiviteter för att stödja utveckling och kommersialisering av energiteknik. till den allmänna forsknings- och utvecklingsverksamheten i samhället i stort och till den tekniska inom utvecklingen energianvändningssektorerna och den sektorsforskning som bedrivs där. Frågan om en integrering av energiforskningen med annan teknisk forskning och utveckling togs i viss utsträckning upp redan i underlaget för det pågående programmet. Därvid har anförts följande. STU är det fullt att inordna Enligt möjligt de energipolitiskt motiverade insatserna i STU:s nuvarande och framtida för dess programstruktur industripolitiskt motiverade verksamhet. Dâvarande transportforskningsdelegationen (numera TFB) anser att man redan i mesta möjliga man försöker samordna energiforskningen med övrig transportforskning och att det bör övervägasom en ytterligare samordning skall ske efter budgetåret 1986/87. Statens energiverk framhåller för sin del att energiforskningsprogrammets nuvarande struktur och ansvarsfördelning mellan programansvariga organ har historiska orsaker. Ett viktigt syfte var att få i verksamhet

gang pá dessa

olika områden. Både programstruktur och ansvarsfördelning bör ses över Även NFR enligt energiverket. har belyst frågan om en inordning av sin del av programmet Energirelaterad grundforskning i rådets övriga stöd till naturvetenskaplig forskning. Efn påpekar att frågan om energiforskningsstöd skall inordnas i olika andra sektorsforskningsprogram måste ses mot bakgrund av den betydelse som energipolitiken skall ha jämfört med sektorspolitiken i övrigt. Perioden 1984/85-1986/87 bör enligt Efn utnyttjas för att klarlägga konsekvenserna av en sådan inordning. Enligt lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) bör det statliga stödet till energiforskning planeras att det senast ar 1987 sa langt möjligt kan integreras i det stöd till kunskapsuppbyggitatl och teknisk som utveckling utgår av industripolitiskzt skiil eller motiveras av ;undra santháillsintresscit. l propositionen om forskning varen 1984 (prop. [OSS S4: lll7 bil. 9 s. få) behandlas bl.a. former fráigatt om i vilka energiforskningen i fortsättningen

10 Bilaga I SOU 1986: 32

bör bedrivas. l detta sammanhang diskuteras om en uppdelning av energiforskningsprogrammet och en integrering med annan forskning bör ske. Jag framhöll därvid att det finns fördelar med att ytterligare en tid bedriva inom ett sammanhállet huvudprogram men att energiforskningen det pá sikt är lämpligt att i ökad sträva mot en integrering av utsträckning insatserna med övrig verksamhet inom resp. teknikomráden eller motsvarande vid programansvariga organ. Näringsutskottet förordade (NU l983/8-k45 s. 23) att regeringen under treårsperioden 1984/85-1986/87 skulle låta utreda energiforskningens inrikt- I ning. omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet. samband därmed kunde det enligt utskottet vara motiverat att energiforskningsnämndens organisation och ställning åter prövades. - Riksdagen beslutade (rskr 407) i enlighet med utskottets hemställan.

Riktlinier för utredningens arbete

De frågor rörande energiforskningens inriktning. omfattning och inplace-

ring i det totala statliga forskningsprogrammet samt därmed sammanhäng-

ande organisationsfrâgor som jag nu har berört bör utredas av en särskild utredare.

För arbetet bör följande riktlinjer gälla.

Det är av central betydelse att ett forsknings- och utvecklingsarbete som bidrar till en fortsatt utveckling av energisystemet fortsätter. Detta är huvudsyftet med den omfattande verksamhet som staten stöder genom bl. a. energiforskningsprogrammet. Inom programmet verkar en rad organ som numera har byggt upp en bred kompetens inom energiområdet. i flera fall parallellt med att de har ansvar för annan forsknings- och utvecklingsverksamhet. En ökad integrering med programorganens övriga verksamhet kan nu i flera fall te sig naturlig. För statens energiverk är det således speciellt angeläget att ha en stark koppling till det teknisktöd som ges inom ramen för oljeersättningsprogrammet. För STU torde det vara möjligt att knyta de energipolitiskt motiverade insatserna närmare till STU:s motiverade verksamhet och industripolitiskt de olika teknikområdena inom STU:s verksamhet. Det är angeläget att nå en nära anknytning till den verksamhet som bedrivs inom industrin så att en samverkan kan mellan industrin och forsknings- och vidgad uppnås utvecklingsarbetet. En nära anknytning bör eftersträvas även till verksamheten vid fonden för industriellt utvecklingsarbete. Industrifonden. och till de strävanden som finns att nå en bättre samverkan mellan beställare och tillverkare. t. ex. i form av samordnad upphandling eller teknikupphand-

SOU 1986: 32 1 ll

Bilaga

ling.

När det gäller BFR torde en starkare koppling till byggnadsforskningen i

övrigt vara motiverad. Detsamma kan gälla grundläggande med forskning anknytning till högskola eller grundforskningsråd. Likaledes kan övervägas om möjligheter finns att samordna energiforskningen med de insatser som

görs inom det informationsteknologiska området. l ett alternativ bör således

redovisas hur energiforskningen kan integreras med annan forskningverksamhet särskilt vad gäller övrig teknisk forskning och utveckling.

Sant/aa överblick och styrning önskvärd

Emellertid är det forfarande enligt min mening. med tanke på behovet av målinriktat arbete för att genomföra de energipolitiska besluten. angelägtet att ha möjlighet till en samlad överblick och av insatserna styrning för

teknikutveckling även då dessa sker inom olika andra

sektorsorgan. Exempelvis kommer det att vara önskvärt att kunna insatser för prioritera effektivare elanvändning inom olika samhällssektorer i förberedelserna för kärnkraftens Likaså avveckling. torde insatser för långsiktig kompetensuppbyggnad och grundforskning behöva även prioriteras fortsättningsvis. Styrformerna för bör vidare ses över för att

energiforskningsprogramniet

minska den höga detaljeringsgraden. Fortsatt och utvecklad samverkan med

oljeersättningsstödet bör också eftersträvas. - Även det nordiska energi-

bör beaktas forskningssamarbetet i utredningen. Uppgiften bör mot denna bakgrund vara att föreslå hur energiforskningen i fortsättningen skall vara uppbyggd och strukturerad för att å ena sidan ge möjlighet till en samlad energipolitisk styrning från statsmakterna sida och å andra sidan möjliggöra av storlek avvägning och inrikting på dessa insatser gentemot annan teknisk och naturvetenskaplig forskning. Det är härvid att beakta angeläget att gjorda framsteg kan tas tillvara och föras vidare och att för olika avnämare viktig forskningskompetens kan vidmakthállas och byggas upp samt att tempo i forsknings- och utvecklingsarbetet inte förloras. Vissa delar av energiforskningen är även på förhållandevis kort sikt av intresse för närningslivet. Möjligheterna att staten och näringslivet och andra intressenter i större utsträckning än f. n. gemensamt finansierar sådan energiforskning bör belysas.

Energiforskningsnänzrtdens roll och andra organisatoriska

frågor l uppdraget bör också ingå att utreda organisations- och ansvarsfrågorna. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om energiforskningsnämndens framtida roll och organisatoriska ställning. Efn har programansvar för delprogrammen Teknikbevakning. Ny kärnteknik och Allmänna energisystemstudier. Vidare har Efn i uppgift att bevaka av forskningfrågor

12 Bilaga 1 SOU 1986: 32

och övergripande intresse. göra egna utvärderingar av statens stöd långsiktigt till samt utreda om former för och inriktning av energiforskning frågor forskning och utveckling inom energiområdet. Efn har inga forskningsstödutanför energiforskningsprogrammet. Som ett led i strävanjande uppgifter dena at integrera stödet till energiforskning med andra utvecklingsinsatser kan som ett alternativ till nuvarande övervägas att inordna Efnzs organisation som i övrigt finns och uppgifter i den organisationsstruktur på forskningsenergiområdet. om behovet av att ha en fristående utvärderingfunktion för det Frågan stödet och utveckling inom energiområdet och hur en statliga till forskning sådan funktion i så fall kan bör också belysas. l detta organiseras arbeten rörande sektorsammanhang vill jag påpeka att riksrevisionsverkets och samhällsinresset i teknisk och utveckling skulle kunna vara till forskning nytta i utredningsarbetet. l983/84zlO7 bil. 9) behandlat statens Jag har i annat sammanhang (prop. roll som central statlig myndighet inom det energipolitiska energiverks området. Denna roll bör inte av den översyn som nu skall påverkas göras. bör även om ansvarat för Svergies l uppdraget ingå att beakta frågan inom områdeltagande i den europeiska gemenskapens forskningsprogram det för styrd termonukleär fusion och plasmafysik. så utformade att de kan tjäna som Bedömningar och förslag bör vara för förslag till riksdagen under 1986/87 års riksmöte.

underlag

Samråd, tidsplan m. m.

Arbetet bör ske i nära samarbete med de organ som nu har ansvar för skilda delar av huvudprogrammet. Också i övrigt bör samråd ske med berörda statliga myndigheter och organ. med översyner inom Den översyn som nu skall göras bör vidare samordnas andra närliggande områden såsom teknisk forskning och utveckling. Nuvarande treåriga energiforskningsprogram löper ut den 30 juni 1987. skall bistå utredaren med erforderligt underlag för plane- Programorganen ring av verksamheten efter den 30 juni 1987.

Uppdraget bör slutredovisas senast den l maj 1986.

För arbetet vidare de direktiv som har utfärdats till samtliga gäller kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:5). Där framhålls bl. a. att förslagen skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser. De förslag som utredningsarbetet kan leda fram till skall rymmas inom en ram motsvarande för budgetåret 1986/87. Därutöver bör årlig anslaget

SGDU 1986: 32 Bilaga 1 13

reedmisas hur forskningsiitszttserna skall tttfurntas xid en suceessix arlig tteeçltrappnirtg ;n ettergifurskningen med llIH under rveriodeit 1% SSlllilSl) *NL Om tttredniitgett (henáiger att i organisatiotts- eller resursfrztgtt föresla saeidaittt ;itgiirtler sunt kan twarerka persnnttlsitLiationen vid nagon a\ de beerörtla myndigheterna bör utredaren under arbetets gang informera bee rörd-a fackliga hm UdOIgAUIiSIlOHCI”. och bereda dem ntöjlighet att frarnfáira syrnptiiikter, Utredaren skall därutöver infurmertt berörda arbetstagare om sittt arbete med dessa fragor.

Hdemställan .\led ltamisitiitg till vad jag nu har anfört ltetnstiiller jag att regeringen beentynaligar det statsrad som har till uppgift att föredra :trenden som rör etnergipolitikett. attt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda energiforskttiitgeits frranttida inriktning. ontfattrting och inplacering i det totala statliga forskniingsprugraittntet samt diirnted Sdlnnlalnhiillgilnde organisatioitsfráigor. OCCh attt besluta om sakkunniga. experter. sekretrare och annat biträde at uttredaren. Vidare hemställer _iag att regeringen beslutar attt kostnaderna skall belasta tolfte httvudtitelrts korttmittezntslatg.

Bceslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens (iverviigandert och bifaller heennes hemstiillatt. lIndustridepartetttetttet)

BILAGA 2

Kartläggning av industrins egenñnansierade

energiforskning

med underbilagor

sou 1986: 32 Bilaga 2 17

Büaga2

Dnr

Enecgiforsknhgsnüruvden

112/85

niin

Energy Research Commission 19354444 1(10)

Till Bnergifornkningsutredningen Industridepartenentet 103 33 Stockholm

SKRSKILT UNDBRLAG BETRÃ!?ÅNDB BNBRGIIORSKNINGSVBRKSAHBT INOM INDUSTRIN SAMT KOLLBKTIV OCH BRANSCH- ELLER FÖRETÅGSGIHENSAH FORSKNING

(Fem bilagor)

U ra et

Energiforskningsnämnden (Efn) har av Energiforskningsutredningen (skrivelse 1985-08-08) fått i uppdrag att bl a undersöka omfattning, inriktning och framtida prioriteringar avseende industrins egenfinansierade forsknings-, utvecklingsoch demonstrationsverksamhet på energiområdet (EFUD). Omfattningen av och inställningen till kollektiv EFUD med eller utan statligt stöd skulle också kartläggas.

Genomförande

En kartläggning av industrins egenfinansierade forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet på energiområdet (EFUD) för år 1984 har genomförts av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) genom intervjuer med ett 60-tal industriföretag och på uppdrag av Efn (bilaga 3). Liknande organisationer undersökningar har tidigare genomförts avseende åren 1980 och 1981, dock med något färre undersökta företag. Dessa kartlägghar - bl a med uppgifter om energiforskningar kompletterats ningsverksamhet som bedrivs av Statens vattenfallsverk (Vattenfall) - samt bearbetats av Efn. Jämförelser har gjorts bl a mellan inriktningen av företagssektorns EFUD och statens stöd till EFUD samt med den av Statistiska centralbyrån insamlade FoU-statistiken (bilaga 2 och 4).

Av Efn har också genomförts en kartläggning av den totala omfattningen och inriktningen av kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning för 1984/85 och därvid särskilt den energirelaterade FoU-verksamheten (bilaga 5).

Efn överlämnar härmed en reviderad version av den redovisning av uppdraget som gjordes den 19 februari 1986. Revideringen har föranletts av att IVÅ gjort en ny beräkning av industrins EFUD. Ändringarna är i huvudsak av tabellaregenfinansierade isk natur och gäller bl a den totala omfattningen av industrins insatser - som minskar med 110 Mkr eller 10% - och fördelning på teknikområden, där drygt hälften av minskningen avser förbränning m m av fasta bränslen och en fjärdedel avser energihushållning inom industri .

18 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Resultat

1- Allmäns

Insamlade uppgifter om företagssektorns egenfinansierade forskning, utveckling och demonstration på energiområdet - i huvudsak IVA:s (EFUD) undersökning av ett urval industriföretag, branschforskningsinstitut och utveck1ingsbo1ag/FoUföretag, med tillägg för bl a Vattenfall, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA) m m - summerar för 1984 till 1115 Mkr (se tabell 1, bilaga 4).

Insatserna fördelas på i huvudsak följande teknikområden:

o Elomvandling, eltransmission och distribution 23% o Rärnkrafta 12% o Energihushållning inom transporter 11%

o Värmepumpar, värmeväxlare, värmeåtervinning m mb 113

o Kol och torv (förbränning, förädling, m m) 9% o Energihushâllning inom industri 8% o Olja, gas och skiffer 6% 0 Biomassa och avfall (förbränning, förädling, m m) 4% o Energihushållning inom bebyggelse 4% o Annat l2§ 3 andelen ökar till 17% om även den av företagen med avgifter finansierade kårnsäkerhetsforskningen m m inräknas b varav 8§ värmepumpar

En bearbetning av SCB:s FoU-statistik visar att 1 100 Mkr (+/- 300 Mkr) av total beräknad FoU för 1984 inom företagssektorn kan avse FoU på energiområdet (se 2). Dvs uppbilaga skattningen ovan, som bygger på IVA:s undersökning, 1 115 Mkr ligger inom osäkerhetsmarginalen. Avgränsningen av energirelaterad FoU är dock oklar, detta gäller speciellt produkter som bilar, motorer etc och industriella processer. En annan osäkerhet år att EFUD-andelen troligen uppges vara större i en direkt enkätundersökning som den IVA genomfört än i en total undersökning av FoU inom alla ämnesområden som SCB genomför regelbundet.

En total bedömning med en ganska vid definition av begreppet - skulle mot denna energi-FoU bakgrund kunna vara att ca l 200 Mkr (+/- 200 Mkr) av företagssektorns egenfinansierade FoU för 1984 avser energiområdet.

2- åtetsna ges âösesaseasjell

Huvuddelen (ca 2/3 enligt SCB:s FoU-statistik) av den tekniska och naturvetenskapliga FoU-verksamheten i Sverige är förlagd till företagssektorn. Denna FoU-verksamhet består till omkring 85% av utvecklingsarbete, 12% av tillämpad forskning och 3% av grundforskning medan däremot forskning dominerar inom den offentliga sektorn.

SOU 1986: 32 Bilaga 2 19

Denna bild torde i stort gälla också på energiområdet, även om de statliga stödet där till större del än på många andra områden avser utrednings- och utvecklingsarbete samt till närmare 25§ demonstration av ny energiteknik.

IVA:s undersökning av företagssektorns EFUD tyder på att den reala nivån varit relativt konstant sedan 1980. I 1980 års priser var insatserna 1980 710 Mkr, 1981 760 Mkr och 1984 790 Mkr (då något fler företag ingick i undersökningen). Vattenfall, som här inräknas i företagssektorn, har dock ökat sin andel av total EFUD för företagssektorn från 8% 1980-81 till 16% för 1984 (i 1980 års priser har insatserna ökat från 56 Mkr 1980 till 125 Mkr 1984, dvs en real ökning på nära 70 Mkr).

De statliga energiforskningsinsatserna har däremot minskat något. Energiforskningsandelen av de totala statliga FoUinsatserna (enligt SCB:s beräkning) har sjunkit från nivån 9-10% i början av 80-talet till 7% för 1984/85 medan EFUDinom - IVA:s insatserna företagssektorn enligt kartlägg- - varit relativt oförändrat 9-10% av total beräknad FoU ningar (enligt SCB) för företagssektorn.

Undersökningen visar att statens och företagens roll varierar från område till område (se vidare bilaga 4).

Inom följande fem områden är företagssektorns EFUD-insatser relativt stora och statens relativt låga:

0 Kärnkraft 0 Elomvandling o Energihushållning inom transporter o Eltransmission, eldistribution 0 olja, gas, skiffer 0 Vattenkraft

Drygt hälften (56% eller 620 Mkr) av företagssektorns insatser görs inom dessa områden medan de statliga insatserna uppgår till ca 60 Mkr eller 8% av de statliga insatserna. Inom området Eltransmission, eldistribution samt Vattenkraft finns inga statliga insatser (utom Vattenfall som inräknats i företagssektorn).

Exempel på områden där både företagssektorns och statens EFUDinsatser är relativt stora år följande:

o Värmepumpar, värmeåtervinning, m m 0 Energihushållning inom industri o Kol (produktion, brånsleförådling, förbränning m m)

Företagssektorns insatser på dessa områden uppgår till sammanlagt 275 Mkr eller 25% av insatserna medan de statliga insatserna uppgår till drygt 150 Mkr eller 21! av de statliga insatserna.

20 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Områden där statens EFUD-insatser är relativt stora och företagssektorns relativt låga är följande:

0 Nya energikällor (inkl biomassa, solvärme, geotermisk energi, vindenergi, havsenergi) o Energihushållning inom bebyggelse o Torv (produktion, bränsleförädling, förbränning m m) o Fusionsenergi

Företagssektorns insatser på dessa områden uppgår till sammanlagt 165 Mkr eller l5§ av insatserna medan de statliga insatserna uppgår till omkring 450 Mkr eller 62% av de statliga insatserna.

3. göretagsgektogng insatser

Almåns

De undersökta företagen kan uppdelas i tillverkare av energiteknisk utrustning samt stora energianvändare. Den förra gruppen säger sig finansiera EFUD-verksamhet. Den senare gruppen menar däremot att de åtgärder som utförts för att minska energianvändningen inte är resultatet av energirelaterad FUD-verksamhet utan av annan FUD, t ex utveckling av nya processer.

Företagssektorns egenfinansierade forskning, utveckling och demonstration på energiområdet (EFUD) har enligt IVA:s undersökningarna varit på i stort oförändrad real nivå 1980-84. De olika delområdena har dock haft olika utveckling, vilket kommenteras nedan.

zösdslainøgnsllan seånikgmsåáena

Generellt har man i IvA:s undersökning kunnat belägga att de områden inom vilka de största summorna satsas också är de vanligast prioriterade. Två undantag finns emellertid, nämligen kärnenergi och energihushållning inom transporter, där förekomsten av enstaka mycket stora och FoU-tunga företag avspeglas i FoU-satsningens storlek.

De flesta av företagen var endast verksamma inom ett eller ett fåtal områden och någon inbördes rangordning inte. görs

Den viktigaste faktorn för ändrad inriktning av FoU-verksamheten är gynnsamma marknadsutsikter och statsmakternas intentioner (t ex på miljöområdet) som har en indirekt påverkan på marknadsförutsättningarna samt även energianvändarnas pågående energieffektivisering (t ex genom att ersätta olja för processer med el).

i i Bilaga2 21 sou 1986:32

Generellt kan märkas ökad inriktning på hela system på bekostnad av enskilda komponenter samt miljöområdets ökade betydel- På t ex bränsleområdet har flera fall av förskjutning från se. till systemutformning noterats. bränsleproduktion

områden har enligt undersökningen minskat realt och Följande relativt andra insatser nämligen (se vidare tabell 1, bilaga

4):

o Energihushållning inom industri 0 Energihushållning inom transporter o Kärnkraft _ o Kol bränsleförädling, förbränning m m) (produktion, o Biomassa (produktion, bränsleförädling, förbränning m m)

o Havsenergi

En tänkbar förklaring till minskningen för områdena Energihusinom industri resp transporter är att energihushållhållning inte längre ses separat utan ingår som en självningsaspekten klar del bland många andra aspekter. Vid t ex ej urskiljbar av tas hänsyn till att utveckling en ny process självklart processen skall vara så effektiv och lönsam som möjligt (inkl Vid t ex utveckling av motorer försöker man energieffektiv). utnyttja t ex keramer som är både lätta - och därigenom sparar

bränsle - och som dessutom tål högre förbränningstemperatur vilket ger bättre utnyttjande av bränsleinnehållet.

omfattade undersökningen avseende år 1980 70 Kärnkraft enligt Mkr för att 1981 öka till nära 125 Mkr, bl a beroende på att insatserna inom det 5 k Projekt Kärnbränslesäkerhet fördubblades mellan dessa år. De totala insatserna för 1984 är samma nominella nivå som 1981, vilket innebär att på ungefär insatserna realt sett har minskat.

Minskningen för kol och biomassa beror främst på företagens minskade demonstrationsinsatser 1984 jämfört med 1981 och delvis vid insamlingen av enkätsvar år det oftast på att mycket svårt att avgöra om t ex en viss förbränningsmetod utvecklas främst för t ex biomassa. Förbränningsmetoder är ofta för flera bränslen, t ex kol, torv, avfall ggg generella biomassa. Detsamma även viss hanteringsutrustning m m. gäller insatserna för dessa bränslen har realt minskat med Företagens ca 30% för 1984 med 1980 och 1981 (från omkring 140 jämfört Mkr 1980 till ca 100 Mkr för 1984 i 1980-års penningvärde, se

även kommentaren till torv nedan).

Svensk havsenergiforskning eller akvatisk energi har minskat från 8 Mkr 1980, 3 Mkr 1981 till 0,5 Mkr för 1984 vilket beror på minskade insatser på området i USA (det s k OTEC-projektet).

22 Bilaga 2 S()lJ 1986:32

Följande områden har enligt undersökningen ökat både realt och relativt:

o Värmepumpar, värmeåtervinning, värmeväxlare m m o Torv (produktion, bränsleförädling, m m) förbränning 0 solel o Vindenergi o Geotermisk energi 0 Stödteknologier (elomvandling, eldistribution, lagring m m)

Ökningen för främst värmepumpar till totalt ca 90 Mkr eller 8% av insatserna 1984 hänger förmodligen samman med den gynnsamma marknad som rått för dessa under senare är. Ökningen vad gäller geotermisk energi hänger troligen samman med den ökade användningen av värmepumpar. Härigenom kan t ex utnyttjande av värme i underjordiska vattenreservoarer bli ekonomiskt möjlig.

Flera av de intervjuade företagen påpekar att en förskjutning av EFUD-insatserna har skett under de senaste åren från kol till torv och skogsavfall (se även kommentaren till kol och biomassa ovan). Insatserna är dock fortfarande stora vad gäller kolförbränning och kolvattenbränslen.

Ökningen av solel beror huvudsakligen på ett företags insatser rörande s k termisk solkraft, dvs teknik för av inomvandling fallande solstrålning till el.

Vattenfall svarar ensamt för ökning av insatserna rörande vindenergi.

vad gäller Stödteknologier har mindre ökningar skett elompå vandling, eldistribution, energilagring i fordon och systemstudier. I energilagring ingår här inte värmelagring i samband med solvärme/naturvärme.

EfÃGECÅVJAaEVÅHEHÅHS

Vad gäller effektiv elanvändning svarar näringslivet för utveckling av komponenter och styrutrustning. Nästan enbart företag inom massa- och pappersindustrin anger att FoU-arbetet syftar till att effektivisera elanvändningen.

De totala EFUD-insatserna på olika komponenter och styrutrustning som effektiviserar elanvändandet och elöverföring har av IVA för år 1984 uppskattats till drygt 200 Mkr för de intervjuade företagen varav:

Härtill kommer Vattenfal1:s EFUD-insatser rörande effektivare elanvändning m m om ca 70 Mkr - varav drygt hälften avser - vilket att värmepumpar gör sammanlagt omkring 25% eller 280 Mkr av företagssektorns EFUD-insatser kan avse sägas effektivare elanvändning (inkl elöverföring).

sou 1986:32 . Bilaga 2 23

4- Eollsksix ges Bransch-galler_fårstâsâssmsnâas 205551192

4.1 Efn:s undersökning

Med kollektiv forskning åsyftas vanligen sådan forskning och utveckling som är gemensam för en bransch eller annan grupp av företag/intressenter ggg som finansieras gemensamt genom avtal mellan staten och en grupp företag eller andra industrirepresentanter. Kollektiva forskningsprogram utförs vid s k kollektivforskningsinstitut eller administreras av s k programstyrelser. De undersökta insatserna vid instituten består (i typfallet) till nära 55% av kollektivforskning i denna mening och till 45% av forskning som utförs på uppdrag (med eller utan gemensam finansiering mellan stat och företag). Redovisningen nedan inkluderar båda dessa typer av insatser.

Sammanställningen i tabell 6 (bilaga 5) visar att den totala omfattningen av kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning 1984/85 uppgår till 635 Mkr eller 1 200 personår för de 43 organ (se tabell 1 bilaga 5) som finns med i undersökningen. Detta motsvarar 5,56 av den forskning som utförs inom företagssektorn eller 3.58 av Sveriges totala FoU, enligt SCB:s FoU-statistik. Av medlen för denna verksamhet kommer 54% från företagssektorn och 46t från staten.

Energiforskningen uppgår till 110 Mkr eller 17% av den totala kollektiva och bransch- eller företagsgemensama forskningen. Därav avser 61 Mkr kollektiv forskning och 49 Mkr uppdragsforskning. Insatserna finasieras till 46% från företagssektorn och till S4i från staten. Metallurgiska Forskningsstationen Stiftelsen för värmeteknisk - Värmeforsk (HF), Forskning (SVF), Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) och svenska Träforskningsinstitutet (STFI) svarar för nåra 65! av energiforskningsinsatserna. Tio organ, svarar sammanlagt för nåra B00 av energiforskningsinsatserna, dessa är i storleksordning (för 1984/85. belopp i Mkr):

24 Bilaga 2

SOU 1986: 32

Organ Energi Exempel på insatser (program, FoU projekt etc

o Metallurgiska Forsk- 27 Kolförgasning i järnbad, indukningsstationen (MF) tionsvärmning, värmning av stål o Värmeforsk 15 Program: Bränsleteknik, Material och kemiteknik, Hetvattenteknik, energi- och systemteknik, Gasteknik o Institutet för Vatten- 13 Energi/miljöteknik, miljöeffekter och Luftvårdsforskning av energiproduktion, avfall m m Svenska Träforsknings- 11,5 Experimentpappersmaskin (FEX), institutet (STFI) effektivare energianvändning m m VAST - Svenska Kraft- 7a Program: Vattenkraft- och eltekverksföringens ut- nik, Värmekraft- och miljöteknik, vecklingsstiftelse Elbyggnadsrationalisering Elkraftcentrum vid KTH (4)b Elkraftteknik, elektrisk anläggningsteknik, elenergisystem etc Institutet för Mikro- Solceller och elfordon/batterier vågsteknik (IM) (uppdrag från Efn resp STU) Svenska Silikatforsk- Keramer för höga temperaturer, ningsinstitutet (SSPI) t ex för förbränningsmotorer Institutet för Metall- Stränggjutning av stål, pulverforskning metallurgi, blybatterilegeringar Stiftelsen Svensk Program: Energitorvutveckling Torvforskning (SST) (med Statens energiverk)

Medlemsföretagen i VAST bidrar därutöver med personal och utrustning m m för genomförande av forskningsprogrammet. Detta bidrag kan bedömas varar av minst samma storleksordning som här angivit belopp, samma förhållande råder vid vissa andra organ som t ex Programstyrelsen för marinteknisk forskning. Värmekraft- och miljöteknik genomförs till stor del genom Värmeforsk resp KVM Exkl 13 Mkr för utrustning. Verksamheten vid EKC beräknas starta under 1986 och beloppen har därför inte inkluderats i totalsumman

halürstgøsnâ åxspanåtsrjá äollsksix passning

Knappt hälften (25) av företagen i IVA:s undersökning uppger att man inte haft någon eller mycket liten nytta av den kollektiva forskning som bedrivs. En stor majoritet av dessa ser heller inget behov av eget kollektiv forskning. Direkt nytta av kollektiv forskning har 10 företag haft, varav hälften anger stor nytta. Endast en tredjedel av företagen har velat ge generella omdömen om kollektiv forskning som idé och av de angivna svaren år 14 positiva och fyra negativa. Det främsta hindret för kollektiv forskning som nämns är konkurrensen bland företagen.

sou 1986: 32 Bilaga 2 25

De vanligaste skälen till att man inte haft någon nytta av kollektivforskningen (där orsak angetts) är att den egna produkten år för speciell samt att man genom samarbete direkt med högskolorna täcker sina behov av forskning.

De flesta som har deltagit i eller kommit i kontakt med den kollektiva forskningen anser att den fungerar bra inom grundforskningen och där har gett positiva resultat. Andra positiva sidor med den kollektiva forskningen som anges är kontakten den skapar mellan forskare från olika industrier och högskolor samt de rapporter som ges ut.

Samtliga företag som direkt eller indirekt arbetar med att effektivisera sin energianvändning och inte arbetar med att utveckla nya energitekniska produkter anser att den kollektiva forskningen har varit till stor nytta för dem. Speciellt gäller detta väl utformade och målinriktade projekt som har utförts i samarbete med STU.

Följande förslag till områden för ökad kollektiv forskning framfördes av 17 företag:

- av vetenskaplig metodik och systematik (5) Utveckling - Avancerade material (4) - (generellt) (4) Grundforskning - (3) Förbrånningsteknik - (3) Miljö, spec rökgasrening - Effektiv energianvändning (2) - Tvärvetenskaplig teknikvärdering (2)

5. §v§lgtgnge_kgmmegtgrgr

De redovisade undersökningarna ger en bild av den totala omfattningen (inom vissa osäkerhetsmarginaler) av företagssektorns EFUD samt företagens inställning i vissa frågor. svårigheter uppstår dock att tolka resultatet inom enskilda teknikområden, vad betyder t ex för området energihushållning inom industrin, vilket var ett nedgången av resultaten av undersökningen? För att få denna typ av frågor belysta behöver man förmodligen göra områdesvisa granskningar vid särskilt utvalda tillfällen, t ex vid en genomgripande utvärdering av ett område.

För den framtida planeringen av ev fortsatta arbetsinsatser rörande dessa frågor är Efn tacksam för synpunkter på:

0 när (eller ifall) en ny total undersökning av företagssektorns EFUD kan behöva genomföras o behov av områdesvisa kartläggningar av företagssektorns EFUDinsatser

26 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Beslut i. detta ärende har efter anmälan :l Efms styrelse fattats av undertecknad direktör i närvaro av byråchefen Faugert samt byrådirektören Åke Hügard, den sistnämnda föredragande.

S Wennerberg Åke Hügard

SOU 1986: 32 Bilaga 2 27

BILAGOR TILL nsoovzsnmcnn AV sänsxnxr UNDERLAG BETRÄFFANDE nnsncn-oasxuzncsvnnxsmmam mon mnusrnm SAMT KOLLEKTIV oca BRANSCH- ELLER FÖRETAGSGWENSAM FORSKNING

Bilaga 1 FoU-verksamheten i Sverige 1983. Drygt 18 miljarder satsades på forskning och utveckling Statistiska centralbyrån (SCB), H Carlsson, PM 1985-10-23

Bilaga 2 Bearbetning av SCB:s FoU-statistik rörande företagssektorn Energiforskningsnämnden (Efn), PM 1986-04-04

Bilaga 3 Utredning om industrins EFUD-verksamhet 1984 Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), PM l3:1985 (andra upplagan april 1986)

Bilaga 4 Jämförelse mellan EFUD finansierad av företagssektorn resp staten Energiforskningsnämnden (Efn), PM 1986-04-04

Bilaga 5 Kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning Energiforskningsnämnden (Efn), PH 1986-02-19

28 Bilaga 2 SOU 1986: 32

KOPIA:

Industridepartementet Styrelsen för teknisk utveckling Ttansportforskningsberedningen Statens råd för byggnadsforskning Statens energiverk Naturvetenskapliga forskningsrådet Studsvik Energiteknik AB Statistiska centralbyrån Statens vattenfallsverk Ingenjörsvetenskapsakademien

sou 1986: 32 Bilaga 2 29 Bilaga 1 Statistiska centralbyrån (SCB) 1985-10-23 1(7) H Carlsson

FoU-verksamheten i Sverige 1983. Drygt 18 miljarder kr satsades på forskning och utveckling

De totala driftskostnaderna och investeringarna för forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige uppgick 1983 till 18,2 miljarder kr. Antalet årsverken, som ägnades forsknings- och utvecklingsverksamhet, var ca 48 000. Som framgår nedan var utgifterna och antalet årsverken för FoUverksamheten störst i företagssektorn.

Tabell l. Totala FoU-utgifter och antal FoU-årsverken i Sverige 1983 med fördelning på sektorer.

Totala FoU- Antal FoU- Sektor utgifter, Mkr årsverken

Offentliga myndigheter och forskningsinstitut 920 3 313 u

FoU-verksamheten är till sin karaktär varierande mellan sektorerna. Medan i företagssektorn 85% av all FoU-verksamhet består av utvecklingsverksamhet ägnas inom universitetssektorn motsvarande andel åt forskning (grundforskning och tillämpad forskning). Även i offentliga myndigheter och forskningsinstitut dominerar forskningsverksamheten.

1) I företagssektorn ingår industriföretag, affårsverk, branschforskningsinstitut samt forsknings- och utvecklingsbolag/FoU-företag

30 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Svensk FoU i internationell tätggsition

En jämförelse mellan FoU-utgifternas andel av BNP i olika länder visar att Sverige hör till de länder inom OECD som satsar relativt mest på forskning och utveckling (se nedan):

Tabell 2. FoU-andel av BNP för vissa OECD-länder 1983. Procent USA Västtyskland Japan

Storbritannien WN søäø

uääääuääuä Nh-h\Dt›JbbUIO\\l

Sverige Schweiz b) se Nederländerna Kanada Finland Italien &

Privat finansiering överväger

Mer än hälften av FoU-verksamheten, 59%, finansieras av privata medel. Detta är en internationellt mycket hög siffra och högre än i länder som exemplvis USA (50%) Storbritannien (1981 41§) och Kanada (432).

Drygt en tredjedel, 39%, av den utförda FoU-verksamheten finansierades av offentliga medel. Sålunda finansierade offentliga medel 92% av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som utfördes av universitet, myndigheter och offentliga forskningsinstitut. Av FoU-verksamheten i företagssektorn finansierades 10% med offentliga medel. Drygt hälften av dessa medel var betalningar för uppdrag från militära myndigheter.

r 2) avser 1982 3) avser 1981

Bilaga 2 31

Diagram 1. FoU-verksamhetens finansiering

0 20 40 60 80 100% 1973

1983 Privata Offentliga Övriga medel medel medel

FoU-verksamheten i gruv- och industriföretag uppgick till nästan 10 miljarder kr

som framgått av tabell l ovan utförs närmare två tredjedelar av all FoU-verksamhet i Sverige i företagssektorn. I denna sektor ingår förutom gruv- och industriföretag affärsverk, forsknings- och utvecklingsbolag samt industrin närstående branschforskningsinstitut. För större delen av den Fouverksamhet, som utförs i företagssektorn, svarar gruv- och industriföretagen (se nedan):

Tabell 3. Totala utgifter för FoU-verksamheten 1983 i företagssektorn

industriföretag Affärsverk 373 29 668 Forsknings och 987 219 2 436 utvecklingsbolag Branschforsk- S61 186 1 575 ningsinstitut Företag totalt ll 733 l 224 30 038

32 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Kraftig ökning av FoU-verksamheten i industriföretagen.

Under hela 1970-talet ökade FoU-verksamheten i industriföretagen men i avtagande takt. 1979 bröts den avtagande trenden och Fou- -verksamheten ökar sedan dess återigen kraftigt. Från 1973 till 1983 har gruv- och industriföretagens FoU-utgifter ökat från 2 073 Mkr till 9 812 Mkr i löpande priser. Antalet årsverken, som avsatts för FoU, har under samma period ökat med 6 000 till drygt 25 000.

Forskning och utveckling är liksom investeringar i byggnader och maskiner en satsning på framtiden. Medan industriföretagens investeringar minskat med 30% i volym från 1973 till 1983 har under samma period företagens utgifter för forskning och utveckling ökat med närmare 80% i volym (se diagram 2 nedan). I vissa branscher som t ex läkemedels- , elektro- och transportmedelsindustri exkl varv är företagens utgifter för FoU till och med större än för investeringar i byggnader och maskiner (se vidare tabell 4, sid 6).

Diagram 2. FoU-utgifter för industriföretagen jämfört med totala investeringar 1973-1983. Fasta priser. Index l980=l00.

row;

Invgs-/eflhâar

lig_ V ///

o°â,“

1004 / / //

;[)7vQg514:r77§9ar

:FE:

SO .a

m3 1755 mån /väq nå: :is: nä;

sou 1986:32 Bilaga 2 33

Läkemedelsindustrin är mest forskningsintensiv

FoU-intensiteten mått som FoU-utgifternas andel av förädlingsvärde resp investeringar i realkapital samt som FoU-årsverken i förhållande till sysselsättningen i industrin har ökat kraftigt under perioden 1973-1983. Som framgår av tabell 4 nedan hade näringsgrenarna läkemedelsindustri, instrumentindustri, transportmedelsindustri (exklusive skeppsvarv) samt elektorindustri såväl 1973 som 1983 de högsta relationstalen för FoU-verksamheten i förhållande till förädlingsvärdet av alla näringsgrenar. I några branscher, t ex massa- och pappersindustri, bedrivs en del av FoU-verksamheten inom branschforskningsinstitut varför tabellen ej helt täcker all forskning, som är avsedd för industrin.

Under 1970-talet ökade industriföretagens FoU-insatser men ökningstakten var avtagande. I slutet av 70-talet bröts emellertid trenden med avtagande ökningstakt och industriföretagens FoU-insatser ökade kraftigt från 1979 till 1983. Av tabell 4 framgår att FoU-utgifterna i förhållande till förädlingsvärdet genomgående har ökat kraftigare än antalet FoU-årsverken i industrin. År 1973 var lönekostnadernas andel av de totala FoU-utgifterna 61%. 1983 var motsvarande andel 50%. FoU-verksamheten har under perioden 1973-1983 blivit mera kapitalintensiv. Kostnaden för datorkörningar och software har ökat. Särskilt markant har denna utveckling varit under de första åren av 1980-talet.

2- 16-345

34 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Inna

00mm

:mms: 03m.,

vå mä

man

...m m.m m.m mi» m; m.m på o;

.Hmm

-om m.mm ...må

m

0.3 H

:ou

|wø:..a

mmmå mç. 12

måna .uou Q3 Tom måv Ton ?S måm m.må ?E m.:

:om ...m5 »G3 TEA

a m

uåmuoa

mm Z

omm omm

m2 2a mmm m2 mmv 93 mmm mmm m5 NS

annu uoum

amma.: øuuw ma in .Im

må m.m fm m.m vå m.m o.” m6 AJ.

En ...ma

:om

u m

uoum

:ou

man» umøcw .uuu oâoå

m.m ...m m6 i»

o.: m.: m.: m.: måm

å.:

på.:

a ›u

ma?

å.: ...å

mmm.

...OO

ovuwxømmømåuwumu

UHMUOB

I3HO

må om 3 om 2 om mm

a: m2 :å mmm E.. md.. v2 m2

m

:oo

MEGA

ooum

:ou

uwuw =wxuø

øåmu 1m o.m m; o.m m.m på m6 in ma vå må m... in T2 ...ca

u m

.C00

ummcmuoummåcw

MNGH

338.

Em :m än .Em nvm m2 m5 .Gm mmm mmm mmm mmm :m m8 mmm

m .n m m o å å. mm

:ouozeømxumgnaoh :wxuøsüuwnaøh

.cøguøsüuw :ou

00mm

man» :man cwxuos.

må m... må m6 m.m oå m.m m6 m... pc. m... m... m.m

...må

H m åå

aåmuou

HÖR 23

338.

mmm mmm mmm mmm

ååwu Sm So

åmå 02 .Hmm m: omå m2 mi. m5 mm..

»gumman

å å m v m å 3

:omuøåou

S00

vsmaøåmämamm

Izumzsezm

uuouåøuocme

faaan.:

m

coxuomu

ouou

xuøåwum

Cumaucmmaøuoeuuømmcmua

“E0222 _Bmaøñ

muumsucmummåm

Cumsocmmåøooeoxma xuøåäuøsauwnwxoa Camsucdümååmuøz

0.353_

mmuwumuåuumsuzå _uumøvcmouuxoam

:oo

Cumauzáäxmø:

.v :oo

:oo

.ucwñsuuwcH

um>

sumcmum .ueømåouuwm âuåømoxm

HAODMH “_0230 amma: E56 :oo »Enn sou: .Juno 03:0 538.

I & 35 Büagaz

FÖRTECKNING ÖVER FOU-STATISTIK PUBLICERAD AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN (SCB)

Forskningsstatistik. Forskning och utveckling inom uuxvznsxwzms- ocn aöcsxonnszxmonn 1983/84. statistiska meddelanden U 13 SM 8501

Forskningsstatistik. Teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling inom FÖRETAGSSEKTORN 1983 Statistiska meddelanden U 14 SM 8501

Forskningsstatistik 1983/84. Teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling i OFFBNTLIGA SEKIORN Statistiska meddelanden U 15 SM 8501

Forskningsstatistik. FoU-verksamheten i Sverige 1983-85. övnnsxxr Statistiska meddelanden U 16 SM 8501

Statliga anslag till forskning och utveckling 1985/86. En analys av 1985 års budgetproposition och vissa jämförelser med motsvarande analyser av 1977-1984 års budgetpropostioner SCB, Avd för individstatistik, Stabsenheten, Birgitta Bergström-Balkeståhl, 1985-ll-27

“ & Büagaz 37

ENERGIFORSKNINGSNÄMNDEN 1986-03-28 Bilaga 2 Utredningsbyrån Åke Hügard, Gunnar Leman 237H

BEARBETNING AV 5CB:S FOU-STATISTIK RÖRANDE FÖRETAGSSEKTORN

Allmänt

IVA:s undersökning rörande företagssektorns egenfinansierade forskning, utveckling och demonstration på energiområdet (EFUD) - inkl ett urval industriföretag, branschforskningsinstitut och utvecklingsbolag/FoU-företag, med tillägg för bl a Vattenfall, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och AB svensk Alunskifferutveckling (ASA) m m visar att denna verksamhet för 1984 uppgår till 1115 Mkr (se tabell 1, bilaga 4). Beloppet stiger till ca 1 300 Mkr (+/- 100 Mkr) om man även inkluderar den av kårnkraftsproducenterna med avgifter finansierade kärnsäkerhetsforskningen m m (ca 60 Mkr) samt den EFUD-verksamhet som bedrivs vid industriföretag som inte ingår i IVA:s kartläggningen (ca 100 Mkr).

- En bearbetning av SCB:s FoU-statistik som avser 1983, men som här räknats upp med ca 10! - visar att l 100 Mkr (+/- 300 Mkr) av total beräknad FoU för 1984 inom företagssektorn kan avse FoU på energiområdet (se nedan). Dvs uppskattningen ovan, som bygger på IVA:s undersökning. 1 300 Mkr ligger inom osâkerhetsmarginalen. Avgränsningen av energirelaterad FoU är dock oklar, detta gäller speciellt produkter som bilar, motorer etc och industriella processer. En annan osäkerhet är att EFUD-andelen troligen uppges vara större i en direkt enkätundersökning som den IVA genomfört än i en total undersökning av FoU inom alla ämnesområden som SCB genomför regelbundet.

En total - med en ganska vid definition av bedömning begreppet energi-FoU skulle mot denna bakgrund kunna vara att ca 1 200 Mkr (+/- 200 Mkr) av företagssektorns egenfinansierade FoU för 1984 avser energiområdet.

sCB:s produktgruppsstatistik

Utgående från företagens egna uppgifter om syfte med FoU - i SCB:s FoU-enkät - kompletterat med visst tillägg för verksamhet som uppgavs avse industriell utveckling erhålls företagssektorns totala energirelaterade FoU till 950 Mkr (+/- 250 Mkr) för 1983 eller omkring 1 100 Mkr (+/- 300 Mkr) för 1984. Hår har då gjorts antagandet att den energirelaterade FoU-verksamheten ökar med i genomsnitt lika mycket som övrig F00-verksamhet enligt SCB:s prognos från 1983 till 1985.

Fördelningen på enskilda produktgrupper framgår av följande tabell.

38 Bilaga 2 sou 1986: 32

Total FoU Direkt Övrig Produktgrupp syfte energi- energirelaterad (varav ind. företag) försörjning FoU max min

Motorer/ 41,5 33 8,5 0 Turbiner

hushållsapp. 12 - 12 5 Batterier, ackumulatorer -

Övr. elekt. 848 16,5 0

produkter

inkl. pannor maskin f. byggnads-0.

försörjning

ttâñiiiiñtitiñiiiñifññtkttiiilttitifiiitñtitifliiititt!ttiittitñtliiiittittiti Totalt: 11 731 (9812) 611 ca 600 ca 100

Bilaga 2 39 Bilaga 3

Utredning om INDUSTRINS RFID-VERKSAMHET 1984 Ingenjörsvetenskapsakadenien (IVA) PH 13:1985

S()LIl986:32 40 Bilaga 2

Förord

I denna redovisas resultatet av ett rapport projekt som Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) genomfört med stöd från Energiforskningsnämnden (Efn).

innefattar en kvantitativ kartläggning Projektet av svenska företags forskning, utveckling och

demonstration inom energiområdet. Liknande kart-

har av IVA utförts vid två tidigare läggningar tillfällen. Återkommande uppdateringar gör det möjligt att identifiera förändringar i företagens och satsningar och de statliga prioriteringar forskningsstöden kan anpassas härefter.

En för projektets genomförande har förutsättning varit den välvilliga medverkan från alla de företag och organisationer, som lämnat underlagsmaterial till studien.

Efn har sin Åke Hügard varit genom kontaktperson till stor hjälp.

har varit civilingenjör Berit Projektledare Nilsson, IVA. Medverkat har även civilingenjörerna Ingvar Andreasson, och Örjan Isacson.

Stockholm i december 1985

Hans G Forsberg Berit Nilsson

Förord till andra upplagan

Den föreliggande andra upplagan innehåller kompletteringar vad gäller företagens prioriteringar, inställning till det statliga EFUD-stödet, synpunkter på den kollektiva forskningen, jämförelser mellan de tre EFUD-utredningarna m m. genomförda

Ändringar i texten jämfört med första upplagan finns från sid 5, Prioriteringen bland teknikområden till sid 18 Avslutning.

Stockholm i april 1986

Hans G Forsberg Eva Mittermaier

2 41 Bilaga

INDUSTRINS EFUD-VERKSAHET 1984

Slutrapport från IVA-projekt, genomfört med stöd från Energiforskningsnämnden (Efn)

PROJEKTETS BAKGRUND OCH SYFTE

Forskning- och utvecklingsverksamheten på energiområdet har sedan mitten av 1970-talet spelat en framträdande roll. Omfattande statliga program har inrättats för att initiera och påskynda energiteknisk forskning, utveckling och demonstration (EFUD). EFUD-stödet har också uppmärksammats från industripolitisk synpunkt.

Energipolitiska liksom industri- och forskningspolitiska frågor är väsentliga för Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). IVA genomförde därför 1981 en kartläggning av omfattningen och inriktningen av industrins EFUD-verksamhet (Svensk industriell energiforskning 1980, IVA-rapport 212).

I samband med IVAs utredning Energipolitik för industriell förnyelse (EFIF) gjordes under 1982 en motsvarande kartläggning av industrins EFUD-verksamhet. (IVA-meddelande 233).

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning avseende energiforskningens inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet. IVA har därför ansett att det ånyo finns behov att uppdatera tidigare kartläggningar av industrins egenfinansierade EFUD-satsningar.

Förutom att få en aktuell kvantitativ uppskattning av industrins egenfinansierade EFUD-verksamhet är syftet att studera trender och förändringar i industrins prioriteringar avseende verksamheten. I rapporten diskuteras dessutom den kollektiva forskningen och dess omfattning.

42 2 S()LIl986:32 Bilaga

METOD

har med hjälp av tele- Kartläggningen genomförts fonintervjuer med 56 företag och organisationer. Intervjuerna har föregåtts av introduktionsbrev. Valet av företag baserades på IVAs undersökningar 1981 och 1982. Dessutom har tidigare urval kommed företag. Urvalet har pletterats ytterligare liksom i fall i huvudsak gjorts bland de tidigare som av IVAs ledamöter och företag representeras Industriella råd. har valts dels så att Företagen företag med stor EFUD-omfattning representeras, dels så att de tillsammans täcker största möjliga

del av det energitekniska området.

som diskuterats och besvarats framgår av Frågor 1. uppgifter har lämnats i bilaga Företagens med områdesindelningen i bilaga 2. Denna enlighet på IEAs områdesindelning av indelning grundar sig vilken har modifierats för att passa energi-FoU, det svenska energisystemet.

har lovats anonymitetsskydd för Intervjupersonerna information som inte är allmänt tillgänglig.

OMFATTNING

har med 56 företag och Intervjuer genomförts organisationer (se bilaga 3). organisationerna representerar ofta flera företag. Inget företag finns redovisat både som enskilt företag och som i en I flertalet fall har ingående organisation. lämnats direkt av företagets verkstäluppgifterna lande direktör eller av den FoU-ansvarige i föreledning. Inte något företag eller någon tagets organisation har avböjt medverkan.

SOU 1986: 32 2 43 Bilaga

RESULTATENS TILLFÖRLITLIGHET

svarens precision varierar kraftigt. Bland stora företag kan osäkerheten uppgå till miljontals kronor. Den största osäkerheten torde emellertid kunna härledas till definitionen av EFUD-verksamhet. vad är EFUD, vad är produktionsteknisk forskning och vad är konventionell teknik?

Huruvida information utelämnats kan omöjligen bedömas, men intrycket är att man från företagen och organisationerna visat stor öppenhet.

RESULTATET AV ENKÄTEN

Industriell EFUD 1984

Enligt Statistiska centralbyrån svarar de intervjuade företagen för närmare 40% av svensk industris totala forskning, utveckling och demonstration (FUD).

De intervjuade företagen och organisationerna finansierade 1984 EFUD-verksamhet med878 Mkr. Eftersom företagen och organisationerna är utvalda för att täcka stora delar av Sveriges FUD-verksamhet på energiområdet antas detta motsvara minst 80%, och troligtvis mer, av den svenska industrins totala FUD-satsningar på energiområdet 1984.

I tabell I redovisas industrins egenfinansierade EFUD-volym 1984 enligt utförd enkät, redovisat per delområde. För att ge en uppfattning om det är ett fåtal företag som satsar stora belopp eller en mängd företag med små satsningar anges inom parentes den genomsnittliga finansieringen per satsande företag.

44 2 sou 1986: 32 Bilaga

Tabell 1

Industrins totala och egenfinansierade EFUD-volym 1984 uppgivna (nsnx)

De inom parentes angivna värdena avser delområdets EFUD-volym i Mkr dividerat med antalet företag som uppgett satsningar inom delområdet.

Egenfinan- ENERGIHUSHÅLLNING sierad EFUD Total EFUD Energieffektivisering inom industrin 30,2 44,2 3 2,8) Energiutrustning för industrin 55,8 68,9 ( 5,3) 42,7 43,2 ( 3,9) Bebyggelse Transporter 125,1 128,1 (16,0) - - - Jordbruk och trädgårdsnäring Värmepumpar, värmeåtervinning, värmeväxlare . 75,8 83,3 ( 4,4)

ENERGITILLFÖRSEL

Bridreaktorer - - - Fusion Produktion, fasta bränslen 13,3 15,5 ( 1,7) Bränsleförädling, fasta bränslen 28,0 33,7 * ( 3,7) * Förbränning, fasta bränslen 54,3 108,0 (10,8) fasta bränslen 24,1 24,8 ( 8,3) Miljöfrågor, Vattenkraft 20,1 20,1 ( 3,4) solvärme 2.3 2,3 ( 1.2) Solel 25,3 25,3 ( 8:4) vindenergi 1,1 1,1 ( 0,4) m m 0,3 0,3 ( 0,3) vågenergi, Geotermisk energi 8,6 9,1 ( 4,5) för övrig naturvärme 5,1 5,1 ( 0,9) System Övriga energikällor 0,5 0,5 ( 0,2)

ELOMVANDLING, ELÖVERPÖRING - KOMPONENTER Elomvandling 130,8 130,8 (32,7) Eltransmission och distribution 108.3 108,3 (21,7)

Pjärrvärmedistribution 3,6 4,2 ( 0,8)

ÖVRIGT Energilagring 22,7 23,2 ( 7,7) och teknikstudier 7,9 3,9 ( 2,2) System- 4,2 5,2 ( 2,6) Energirelaterad grundforskning Annat 5,1 §Ll ( 4,0)

Summa 878,0 987,8 Mkr

*) uppskattningsvis 50% kol 25% skogsbränsle 20% torv 5% övriga bränslen

B Nilsson/1985-12-09 - korrigerat 1986-03-20

-a Bilaga 2 45

sammanställning av svar på frågor som ställdes vid intervjuerna (se bilaga 1)

Storleken på den egenfinansierade EFUD-

X°Ek§aEhEtE_“EP§°laE Bå_tEkEiE°Er§dS_

I tabell 1 finns en sammanställning av EFUD-verksamheten hos de intervjuade företagen och organisationerna. Här skall endast ges några kommentarer.

De undersökta företagen kan uppdelas i tillverkare av energiteknisk utrustning samt stora energianvändare. Den förra gruppen säger sig finansiera EFUD-verksamhet. Den senare gruppen menar däremot att de åtgärder som utförs för att minska energianvändningen inte är resultatet av energirelaterad FUD-verksamhet utan av annan FUD, t ex utveckling av nya processer.

Risktagande i samband med att ny teknik införs kan vara stor. Många menar att det i viss mån kan ses som EFUD-satsningar. Detta kan emellertid inte uppskattas i pengar och ingår inte i sammanställningen i tabell 1.

Uppdelningen på olika teknikområden kan vara svårt. Utvecklas förbränningsteknik för att minska bränsleförbrukningen eller för att minska miljöbelastningen eller för båda syftena?

grioriteringgn_blaEd_tgknikområdgna

vid bedömning av vad industrin prioriterade 1984 inom EFUD kan man generellt belägga att de områden inom vilka de största summorna satsas också är de vanligast prioriterade. Två undantag finns emellertid, nämligen kärnenergi och transporter där förekomsten av enstaka mycket stora och FoU-intensiva företag avspeglas i FoU-satsningens storlek. Eftersom den övervägande delen av de intervjuade företagen arbetar inom ett eller ett fåtal områden är det knappast relevant att diskutera enskilda företags prioriteringar. I korthet kan man säga att förtagen prioriterar alla sina områden utan rangordning. Företagen försöker också att snabbt reagera på olika signaler som inverkar på de områden man satsar på - främst som marknads- (se nedan) - varför om signaler frågan prioriteringar på flera års sikt i det närmaste unisont besvarats med att vi prioriterar redan idag vad vi har underlag för att bedöma får prioritet i framtiden.

46 Bilaga 2 S()lJ l986:32

För att få grepp om aktuella tendenser i prioriteringen är det därför intressantare att jämföra dagens prioritering med äldre prioriteringar. Därvid kan man också avläsa genomslagskraften av bl a marknadsförändringar, nya lagar och FoU-utveckling inom andra branscher.

Kontinuerliga förskjutningar av och framför allt inom prioriteringsområdena pågår trots allt ständigt. Detta kan ske t ex genom att något FoU-område avvecklas och FoU-intensiteten därigenom höjts inom de återstående områdena eller genom att företaget som helhet blivit mer FoUintensivt. När det gäller den här typen av förändringar så anser sig dock många företag inte ha förändrat sin prioritering. Ett annat fält där tolkningen av begreppet prioritetsförändring spelar in rör förskjutningen mot systemtänkande inom EFUD. Även här har uppgifter i stil med Nej,

systemorienterad FoU har ökat starkt, ofta lämnats.

Vidare inverkar omstruktureringar bland de intervjuade företagen i vissa fall signifikant på prioriteringar. Dels har man köpt eller sålt dotterbolag och därmed kraftigt påverkat sin FoU-insats inom något delområde, dels finns exempel på bolagifiering (dvs olika divisioner bildar egna bolag) vilket bl a medför en decentralisering av prioriteringsbeslut.

Den viktigaste faktorn för prioriteringsändringar är dock marknadssignaler. Gynnsamma marknadsutsikter för ett visst bränsle ger t ex direkt ökade FoU-medel för såväl hantering, produktion som förbränning av just det bränslet. Samtidigt inverkar också statsmakternas intentioner på marknadsförutsättningarna och statsmakterna kan därmed indirekt bidra till styrningen av EFUD utöver de statliga EFUD-bidragen. speciellt tydligt märks bl a statens betoning av miljöområdet - såväl inre som - inte minst yttre miljö genom branschorganens stora följsamhet i dessas FoU-prioriteringar. En ytterligare viktig marknadsförutsättning som genomgående skymtat utan att därför direkt betonas är energianvändarnas pågående energieffektivisering, t ex genom att ersätta olja för processer med el, vilket leder till ökade FoU-satsningar på effektivare elkomponenter och system för rationell elanvändning.

Den kontinuerliga marknads- och riskbedömning som pågår lägger således grunden för industrins förmåga att snabbt ställa om sina prioriteringar.

sou 1986: 32 2 47

Bilaga

Detta kan emellertid också få negativa konsekvenser för sektorer inom samhället där snabba kursändringar f n inte är möjliga (t ex inrättandet av professurer). Inom mindre områden där ett enskilt företag dominerar kan således en ändrad marknadsbedömning leda till att industrins EFUD inom området i det närmaste helt upphör.

Även signaler från omvärlden kan påverka svenska EFUD-insatser signifikant. T ex har den nuvarande amerikanska administrationens åtgärder haft direkt negativa konsekvenser för svensk OTEC-forskning respektive positiva för svensk FoU inom området solel.

Beträffande tendenser inom de kartlagda områdena har signaler till både ökad och minskad prioritering noterats inom flertalet områden, med undantag för prioritering av hela system på bekostnad av enskilda komponenter samt miljöområdets ökade betydelse. Detta kan väl illustreras med vad som händer inom bränsleområdet. Här har fler fall av förskjutning från bränsleproducent till systemleverantörer noterats, samtidigt som såväl koncentration till ett bränsle som diversifiering registrerats. En delorsak till systemtonvikten torde dock vara energianvändarnas betonade önskemål om att få ner energianvändningen i processerna. Eftersom detta inte är något nytt utan pågått länge har de enklaste åtgärderna redan till stor del genomförts och fortsatt anpassning till marknadsefterfrågan ställer därmed större krav på en ökad helhetssyn hos leverantörerna.

Hos enskilda företag kan naturligtvis även andra prioriteringstendenser än ovanstående förekomma. Trots att t ex solvärme är ett mycket litet område som generellt minskar i betydelse så finns det företag som har högsta prioritet för området. Likaledes har t ex bildindustrin i motsats till flertalet andra branscher angett att energi-FoU numera tonats ner något och istället har renodlad miljö-FoU ökat markant. Något överraskande är kanske att endast ett företag angett att ROTsektorn har ökat i prioritet, men det kan möjligen förklaras av att man överlag inte tänker i dessa termer inom energiområdet.

Slutligen några strösynpunkter:

- På har en kärnenergiområdet svängning skett från reaktorutveckling till bränsleutveckling och utveckling av bränslekontering.

48 Bilaga 2 S()LIl986:32

- som Inget företag anger specifikt oljeersättning prioriterat utan man talar istället om en rationellare energianvändning.

- Endast ett el- och företag prioriterar småskalig värmeproduktion

Efêeätâvflaâvânénlü

Begreppet effektiv elanvändning är inte entydigt. Här definieras det på samma sätt som i rapporten Effektiv Elanvändning, EFN-rapport nr 17. I den indelas effektiv elanvändning i fyra sätt att påverka elanvändningen:

- av eleffektiv användning utrustning - av bränsle med el ersättning - av el med andra bränslen ersättning - av til anpassning elanvändningen elproduktion

Området effektiv elanvändning täcker många samhällssektorer och är till sitt innehåll av mycket skiftande karaktär. ökad effektivitet vid elanvändningen kan uppnås genom införande av effektivare komponenter, bättre styrning eller bättre system]ösningar/dimensionering. Näringslivet svarar för utveckling av komponenter och styrutrustning.

Av de intervjuade företagen är det bara ett fåtal som nämner att de arbetar eller planerar att arbeta med FoU-projekt som syftar till att effektivisera elanvändningen. De flesta av dessa företag tillhör massa- och pappersindustrin där en minskning av elanvändningen vid produktion av mekanisk massa är viktig för framtiden.

De totala EFUD-insatserna på olika komponenter och styrutrusning som effektiviserar elanvändandet kan för år 1984 uppskattas till omkring 220 Mkr för de intervjuade företagen. Av denna summa svarar motorer, elugnar och reglerutrustning för drygt 65 Mkr, värmepumpar för drygt 50 Mkr, elledningar, transformatorer och styrsystem för knappt 100 Mkr medan den totala satsningen på elpannor, eldrivna transporter och ellagring var ca 5 Mkr. (Av de 220 Mkr utgör ca 5 Mkr statligt stöd, huvudsakligen till reglerutrustning). I flera fall är dock gränserna svåra att dra och flera komponenter och styrsystem kan användas inte bara för att effektivisera elanvändningen utan även för att effektivisera användningen av andra energibärare.

_. Bilaga 2 49

Easts Rränâlsn

Den totala EFUD-insatsen inom området fasta bränslen. dvs produktion, förädling, förbränning och rökgasrening i samband med fasta bränslen, var 182 Mkr (varav 120 Mkr egenfinansierad EFUD) inom de intervjuade företagen. Av den summan svarade kol för knappt 50%, skogsbränsle för drygt 25%, torv för drygt 20% och avfall för knappt 5%. De EFUD- insatser som görs på fasta bränslen i samband med nya tekniker för elproduktion, t ex på PFBC-tekniken, är inte medräknade utan återfinns under rubriken elomvandling.

Förbränning (inkl förgasning) svarar ensamt för ca 60% av de totala EFUD-insatserna inom området fasta bränslen. Av denna insats satsas knappt en tredjedel inom vardera kol, torv och skogsbränslen. Bara en mindre summa (drygt 1 Mkr) satsas på avfall.

Inom området förädling av fasta bränslen går knappt 75% av den totala satsningen på knappt 34 Mkr till förädling av kol (utveckling av kolvattenbränsle tar stor del av detta) medan endast ca 15% går till förädling av skogsbränslen och knappt 10% till torv.

Av samtliga intervjuade företag (56 stycken) är det totalt 19 stycken som har en egenfinansierad EFUD-verksamhet inom detta område. Av dessa företag arbetar 13 med skogsbränslen, 10 med kol, 6 med torv och 4 med avfall.

Flera av de intervjuade företagen påpekar att en förskjutning av EFUD-insatserna har skett under de senaste åren från kol till torv och skogsavfall eller från kol för den svenska marknaden till utländska marknader. Några företag uttrycker också att avfall blir mer och mer viktigt, speciellt på exportmarknaden. De totala EFUD-insatserna för detta bränsle är dock fortfarande små (drygt 7 Mkr).

Qmâastgiâaaz EtEtÅiELEEUR-âtäd

Flertalet företag som medverkat i undersökningen mottar inget eller mycket begränsat EFUD-stöd. Anledningarna till detta beror i vissa fall på stödets karaktär och i andra fall snarare på företagens karaktär. Till den förstnämnda kategorin kan man hänföra t ex lång handläggningstid resp besvärlig ansökningsprocedur. Den andra kategorin representeras bl a av den ofta framförda synpunkten att man säger sig vara dåliga på att söka stöd samt av att man prioriterar andra arbetsuppgifter.

50 Bilaga 2 S()LIl986:32

För viss typ av FoU framhävs emellertid EFUDstödets stora betydelse. Det gäller bl a stora demonstrationsanläggningar med åtföljande krav på kapitalresurser och högriskprojekt. Stödet uppfattas även som väsentligt för att dra igång FoU på nya områden. Det har t ex uppgivits att OTECoch etanolforskning knappast kommit igång utan statligt stöd. Likaledes har solenergi-, värmepumps och biobränsleområdet haft nytta av förekomsten av statligt EFUD-stöd.

Ett villkor för mottagande av statligt stöd som uppskattas av energianvändare men som energiutrustningstillverkare oftast ser som ett hinder är kravet på offentlighet. Åter andra tar inte ställning i denna fråga då man anser att dokumentationen alltför ofta är av för dålig kvalitet.

Någon utförligare undersökning av företagens synpunkter på hanteringen av EFUD-stödet har inte gjorts. Då intervjupersonerna emellertid i många fall varit desamma som i föregående undersökning (1982) och då de ej annat än i undantagsfall givit spontana synpunkter på förändringar i hanteringen av EFUD-stöd, kan man försiktigt förmoda att de synpunkter som redovisades 1982 fortfarande är representativa.

Beträffande volymen EFUD-stöd uppgick denna 1981 till ca 180 Mkr motsvarande 20% av företagens totala EFUD. 1984 uppgick siffran till 8% för de företag som även ingick i 1982 års undersökning. (Totalt redovisades 1984 109 Mkr i statligt

stöd).

osäkerheten är dock mycket stor emedan flera företag uppgivit endast marginellt stöd utan att ange siffror. Likaledes påverkar förekomsten av enstaka demonstrationsprojekt det statliga EFUD-stödets andel kraftigt. Huvudintrycket är dock att andelen statligt stödd EFUD minskat sedan 1981. Däremot har antalet företag som mottar statliga villkorslån ökat i antal sedan föregående undersökning. Vidare bör påpekas att det statliga stödet upplevs som mycket viktigt av flertalet branschorgan.

Det statliga stödet sägs i allmänhet inte ha någon direkt påverkan på de egna insatserna. Indirekt påverkan redovisas dock ofta. Dels genom statligt stöd till grundforskning och framför allt genom beställarstöd, t ex från BFR och vattenfall.

sou 1986: 32 Bilaga 2 51

Eollsksixferâkaigg

Av de 56 intervjuade företagen återges nedan synpunkter från 54. De återstående två företagen är kollektivforskningsorgan vilkas synpunkter inte har medtagits.

Knappt hälften (25) av företagen uppger att man inte haft någon eller mycket liten nytta av den kollektiva forskning som bedrivs. En stor majoritet av dessa ser heller inget eget behov av kollektiv forskning. Direkt nytta av kollektiv forskning har 10 företag haft, varav hälften anger stor nytta. Endast en tredjedel av företagen har velat ge generella omdömen om kollektivforskningen som idê och av de angivna svaren är 14 positiva och fyra negativa. Av den senare kategorin av företag anges främst konkurrensen mellan företagen som ett hinder. Detta betyder att fyra företag är generellt positiva till kollektivforskningen även om man inte har haft någon egen nytta av den.

De flesta som har deltagit i eller kommit i kontakt med den kollektiva forskningen anser att den fungerar bra inom grundforskningen och där har gett positiva resultat. Andra positiva sidor med den kollektiva forskningen som anges är kontakten den skapar mellan forskare från olika industrier och högskolor och de rapporter som ges ut.

Samtliga företag som direkt eller indirekt arbetar med att effektivisera sin energianvändning och inte arbetar med att utveckla nya produkter anser att den kollektiva forskningen har varit till stor nytta för dem. Speciellt gäller detta väl utformade och målinriktade projekt som har utförts i samarbete med STU.

De vanligaste skälen till att man inte haft någon nytta av kollektivforskningen (där orsak angetts) är att den egna produkten är för speciell samt att man genom samarbete direkt med högskolorna täcker sina eventuella behov av kollektivforskning. Värt att notera är att nio företag (17%) spontant betonar värdet av högskolesamarbete utan att ha tillfrågats om synpunkter. Bland dessa företag förekommer både positiva och negativa inställningar till kollektivforskning.

Det förtjänar också att påpekas att några gemensamma attityder (förutom vad som sagts ovan) är svåra att hitta inom olika grupper av de intervjuade företagen. T ex anger storleksmässigt likvärdiga konkurrerande företag med delvis utbytbart produktsortiment diametralt motsatta värderingar

52 Bilaga 2 SOU 1986: 32

av kollektivforskningen, både som idé och beträffande dess värde för det egna företaget.

Förslag till utökad kollektiv forskning framfördes av 17 företag. Bland de föreslagna områdena finns såväl områden som faller inom befintliga kollektivforskningsinstituts kompetens, t ex förbränning, som helt nya områden för kollektivforskning t ex avancerade beräkningsmetoder. De förslag till utökade områden som framförts av fler än ett företag återges nedan:

- av metodik och Utveckling vetenskaplig systematik (5) - Avancerade material (4) - Grundforskning (generellt) (4) - Förbränningsteknik (3) - Miljö, spec rökgasrening (3) - Effektiv energianvändning (2) - Tvärvetenskaplig teknikvärdering (2)

Bland de kollektiva forskningsorganen ges främst svenska Träforskningsinstitutet (STFI) odelat positiva omdömen av samtliga tillfrågade företag inom massa- och pappersindustrin. Företagen anser att den grundläggande forskningen inom massa- och pappersindustrin bör ligga inom STFI. Resultaten från de projekt som drivs inom detta forskningsorgan anser företagen ha stor nytta av och det anses allmänt att STFI bör ha ett forsatt betydande statligt stöd.

Något eller några företag har också givit positiva omdömen om Forskningsstiftelsen för Skogsarbeten, Svenska Silikatinstitutet och Institutet för

Vatten och Luftvårdsforskning.

Omdömena om Värmeforsk och Studsvik är mer blandade vilket kanske delvis beror på att flertalet av de företag som deltar i dessa forskningsorgans verksamhet är direkta konkurrenter på de teknikområden som man bedriver kollektivforskning på. Speciellt Studsviks dubbelroll som forskningsinstitution och kommersiellt företag kritiseras.

Värmeforsk, som har utvecklats till energiindustrins gemensamma organ för forskning inom det värmetekniska området, beröms för det nära samarbete organisationen har med industrin. Detta gör att projekten som utförs oftast är väl förankrade inom de deltagande företagen. Stora kostsamma projekt som de enskilda företagen inte själva kan bedriva fungerar utmärkt inom denna organisation. De rapporter som Värmeforsk ger ut anses vara bra.

Bilaga 2 53

Värmeforsk är en forskningsadministratör och inte ett forskningsinstitut vilket gör att de forskningsuppdrag som utförs läggs på olika institutioner (högskolor, Studsvik, etc). Flera företag upplever det som om Studsvik får för många av dessa projekt. Några företag anser också att Värmeforsk ibland är väl tungrott i sin organisation.

Rollfördelningen och relationen mellan Studsvik och industrin, högskolorna och övriga intressenter är otillfredställande enligt flera interidag Industrin ser ofta svårigheter att samvjuade. arbeta med studsvik i utvecklingsprojekt av kommersiell betydelse, främst på grund av studsviks kommersialiseringsansträngningar. Även samegna arbetet inom Värmeforsk hämmas ibland av studsviks kommersiella ansträngningar. Man uppfattar dessa som ett hot mot den egna verksamheten på grund av att och gemensamma utvecklingsresultat kan egna överföras till konkurrenter i Sverige potentiella och i utlandet.

Flera av de företagen anser att intervjuade studsviks kunnande inom det förbränningstekniska området ligger på en nivå som de skulle vilja på ett bättre sätt. För att kunna göra utnyttja detta anser de att Studsvik bör göras om till att vara enbart en forskningsinstitution utan kommersiella intressen.

Till sist redovisas några enstaka synpunkter:

- behöver en FoU-organisation med solenergin näringslivsinriktning

- tvärvetenskaplig FoU av olika övergripande energislag behövs, avseende bl a teknik, sysselsättningsaspekter, miljöpåverkan och försörjningstrygghet

- även som har direkt nytta av kollekföretag ej tivforskningen har behov av kollektivforskning som bas för forskningen inom sitt område

- små intressen kommer lätt på mellanhand företags i kollektivforskningen då de har svårt att upprätthålla en kontinuerlig dialog med bl a myndigheter

- utveckla samarbetet mellan industri och högskolor på lokal och regional nivå

54 Bilaga 2 SOU\1986: 32

den kollektiva forskningen bör vara mer mål-

inriktad

den kollektiva bör bedrivas inom forskningen områden med en högre riskfaktor än vad industrin kan arbeta med

nya material behöver prioriteras högre jämfört med metodiken för materialforskning

den direkta nyttan av har kollektivforskningen varit obetydlig, men ibland kommer vissa sammanställningsrapporter, t ex från Värmeforsk, som är bra

såväl grundforskning som tillämpad forskning om drift- och underhållsfrågor behövs, liksom anpassning av datoriserad styr- och reglerteknik till bostadssektorn

generellt bör vetenskaplig metodik ersätta trial and error

inom gasvärmepumpar, kraftvärme och kombinerade cykler samt lagring av gas är kostnaderna så stora att kollektivforskning fordras om någon forskning skall bli av i Sverige

kollektivforskning bör bedrivas på att hitta nya applikationsområden för värmepumpar

sou 1986: 32 Bilaga 2 55

JÄHFÖRELSE man TIDIGARE ENKÄTUNDERSÖKNINGAR

För att i görligaste mån få en allsidig jämförelse har valts att dels i tabell 2 och bilaga 4 jämföra den procentuella andelen för olika kategorier av energiforskning baserat på samtliga deltagande företag (1985, 1984 och 1981; 56, 38 resp 37 st) dels i 1980 års pris jämföra total EFUD, statligt finansierad total EFUD samt total EFUD uppdelad på underrubriker (enl 1982 och 1981 års EFUD-enkät) för de 26 företag som medverkat i samtliga enkäter.

Vid jämförelsen har vissa approximationer fått göras. En avser EFUD kring fasta bränslen som 1985 redovisats primärt uppdelat på produktion, förädling, förbränning och miljöfrågor. I tidigare undersökningar har särredovisning av denna EFUD endast skett beträffande bränsleslag. En annan approximation avser vattenkraft som 1982 och 1981 fördes till elomvandling (kraftomvandling) samt geotermi som huvudsakligen hänfördes till energilagring (små summor). En ytterligare skillnad utgör system- och teknikstudier som endast 1985 särredovisats under (huvudrubriken övrigt).

Flera osäkerheter i jämförelserna beror på att såväl intervjuare som intervjuad har växlat genom åren och därmed kan också definitionsgränserna för såväl enkätrubrikerna som för vad som är att betrakta som EFUD resp statligt stöd ha växlat. Likaledes kan de totala EFUD-kostnaderna för projekt som löper flera år i enstaka fall ha förts

Olja, gas, kol, kärn-

Summa (1980 års priser) 614 Mkr 658 Mkr 624 Mkr Av tabellen framgår att energihushållningens ande] torde ha minskat och att stödteknikernas andel

56 Bilaga 2 SOU 1986: 32

samtidigt ökat. Detta kan eventuellt förklaras dels av att energikrisernas kostnadsförändringar har slagit igenom så att teknik för energihushållning nu finns kommersiellt tillgänglig, dels av att el har blivit mera konkurrenskraftigt parallellt med att varningar för framtida tillgångsrestriktioner av el och kostnadshöjningar för el har framförts med allt större eftertryck. Beträffande reservationer för dessa slutsatser på grundval av tabell 2 hänvisas till kommentarer till tabell 3 och 4.

Tabell 3: Statligt stödd EFUD 1980, 1981 och 1984 hos 26 företag, i 1980 års priser

1980 1981 1984 Total EFUD (Mkr) 666,3 736,2 553,0 varav statl. stödd (Mkr) 67,5 131,4 44,2 Statlig andel (procent) 10,1 17,8 8,0

Den främsta orsaken till variationerna i statlig andel av industrins EFUD står att finna i att ASA-projektet har lagts ned, minskad EFUD i statsägda företag samt att EFUD-bidrag har ersatts med villkorslån som blivit allt vanligare ( ej redovisat som statlig EFUD 1985). (Se även kommentar under rubrik omfattning av statligt EFUD-stöd).

sou 1986: 32 i Bilaga 2 57

Tabell 4a: 26 industriföretags egenfinansierade EFUD för 1980. 1981 och 1984 i 1980 års priser uppdelat på energikategorier (avrundat till hela Mkr)

Värmepumpar,

58 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Tabell 4b : 26 industriföretags totala EFUD för 1980, 1981 och 1984 i 1980 års priser uppdelat på energikategorier (avrundat till hela Mkr)

1980 1981 1984 Energihushållning 132 117 65 D:o inom bebyggelse 27 14 16 D:o inom transporter 131 127 88 Hetvatten 3 1 3 Värmepumpar, värmeväxlare, m m 38 56 42 Olja, gas, skiffer 87 59 10 Kol 60 66 47 Kärnenergi 32 71 49 Solenergi 6 1 1 Vindkraft 12 1 Hav 5 4 1 Biomassa 36 72 21 Torv 1 2 24 Kraftomvandling 18 65 85 Krafttransmission 76 79 70 Energilagring 2 1 21 Övrigt - - 8

Summa 666 736 553

Ur tabellerna 4a och 4b kan vissa tendenser klart utläsas, men tabellerna kräver vissa kommentarer och förtydliganden för att inte ge upphov till felaktiga slutsatser. Beträffande energihushållning inom såväl industrin som transporter har en minskning av EFUD skett, men mindre dramatisk än tabellerna ger intryck av.

sou 1986: 32 Bilaga 2 59

Projekttyper som för 1980 och 1981 redovisats som energihushållning inom industrin har för 1984 ofta redovisats som EFUD tillhörande värmepumpar m m eller elomvandling. Energilagring för fordon har tidigare helt förts till energihushållning för transporter och 1984 till energilagring.

För olja, skiffer och gas har en markant minskning skett. Ungefär halva minskningen kan hänföras till ASA-projektet. De stora fluktuationerna i EFUD för biomassa beror i huvudsak på ett stort demonstrationsprojekt som pågick 1981 och som var avslutat 1984.

Ur tabellerna kan slutligen en real nedgång i industrins EFUD-satsning utläsas. I verkligheten har förändringar hos enskilda företag skett såväl uppåt som nedåt. Av minskningen i tabell 4b med reala 200 Mkr (i 1980 års priser) kan 110 Mkr hänföras till förändringar mindre än 5 Mkr hos enstaka företag, 10 Mkr till nettominskning av förändringar större än 5 Mkr hos enstaka företag och 80 Mkr till minskat statligt EFUD-stöd eller EFUD i statliga företag.

I övrigt kan följande synpunkter noteras baserat på kommentarer vid intervjuerna:

- FoU hela ökar bekostnad av kring system på komponentrelaterad FoU (jämför avsnitt om prioriteringar)

- och FoU om av miljöaspekter miljökonsekvenser energiteknisk utveckling framhävs mer 1985 än vid tidigare enkäter

- beträffande och optimismen nya energiråvaror ny energiomvandlingsteknik har ersatts med en mer realistisk syn på tidsperspektivet för dessas genombrott

- i 1985 års nämns undersökning aldrig syntetbränsle till skillnad från 1982 och 1981

AVSLUTNING

Det kan konstateras att industrins egenfinansierade EFUD-verksamhet förändrar sig relativt snabbt. Eftersom det är väsentligt att statlig EFUD kompletterar industrins EFUD-verksamhet bör förändringar inom industrin beaktas i det statliga energiforskningsprogrammet. Ovan redovisade kartläggning föreslås därför upprepas inom ett par års tid.

60 Bilaga 2 sou 1986: 32

Bilaga 1

Industrins egenfinansierade forsknings-. utvecklings- och demonstrationsverksanhet på energiområdet

Frågor att diskutera och besvara vid telefonenkät i september månad l985.

EFUD = och energirelaterad forskning, utveckling demonstration.

1. Hur stor var den egenfinansierade EFUDvolymen per teknikområde, enligt bilaga 2, 1984 (inkl avgifter till kollektivforskning och forskning som utförts externt)? (Mkr och/ eller personår)

2. volymen på EFUD-verksamheten behöver nödvändigtvis inte avspegla prioriteringen. Hur är prioriteringen bland de områden som angivits under fråga 1?

3. Har man under senaste femårsperioden förändrat prioriteringen?

4. Vilka områden kommer - nuvarande enligt - Ert att de bedömningar företag prioritera närmaste fem till tio åren?

5. I vilken omfattning mottas statligt EFUD-stöd och hur påverkar detta den egna EFUD-instatsen?

6. Hur värderas den kollektiva forskningen och vilken nytta har man haft av den?

7. Finns det områden där utökade kollektiva forskningsinsatser skulle vara till fördel? Vilka är i så fall dessa och hur borde de organiseras? l

sou 1986: 32 Bilaga 2 61

Bilaga 2

Industrins egenfinansierade forsknings-. utvecklings- och demonstrationsverksamhet på energiområdet

PROJEKTETS OMRÅDBSINDBLNING :

1 ENERGHIUSHALLNING

1.1 Industri (inkl skogsbruk):

1.1.1 Energieffektivisering inom industri (processer m m) 1.1.2 Utveckling av energiutrustning och komponenter för industri (motorer, ugnar, reglerutrustning m m)

1.2 Bebyggelse dvs hushåll och service

1.3 Transporter

1.4 Jordbruk och trädgårdsnäring

1.5 värmepumpar, värmeåtervinning. värmeväxlare, etc (avsedda för 1.1, 1.2, 1.4, 2.9, 4.1 m m)

2 ENERGITILLFÖRSEL

Olja. gas: 1 Utvinning .2 Raffinering, transport, lagring

Kärnenergi 1 Lättvattenreaktorer: .1.1 Konventionella .1.2 Nya koncept 2 Bridreaktorer, m m 3 Fusion

2.3 Fasta bränslen (Delas om möjligt upp på olika bränslen)

2.3.1 Produktion, behandling/bereding, transport 2 3 2 Bränsleförädling 2.3.3 Förbränning 2 3 4 Övrigt

62 Bilaga 2

vattenkraft Solenergi solvärme (inkl

Nr9h›Nr0hJh›N

säsongslagring)

NH

»omqøamwwh

Solel vindenergi

Vågenergi. m 1

o Geotermiak energi o System för utvinning av värme ur ytjord, ytvatten, grundvatten, berg och uteluft. (Se även värmepumpar och värmeväxlare 1.5) 2.10 Övriga energikällor och ny energiteknik

3 ELOMVANDLING. ELÖVERFÖRING xonponsnwxa

3.1 Elomvandling (kraftvärme, kombinerad cykel, turbiner, generatorer, MHD, bränsleceller) 3.2 Eltransmission och distribution (ledningar, tranformatorer, styrsystem)

4 FJÄRRVÄRMEDISTRIBUTION

4.1 Pjärrvärmedistribution (rör, styrsystem etc)

ÖVRIGT

1 Energilagring (batterier, svänghjul, etc) 2 System- och teknikstudier 3 Bnergirelaterad grundforskning 4 Annat (ändamål bör specificeras)

sou 1986: 32 2 63

Bilaga

Bilaga 3

I BNKÄTEN DELTAGANDE FÖRETAG OCH ORGANISATIONER

ABV Armerad Betong Vägförbättringar AB ALFA-LAVAL AB ANDERSSON & HULTMARK AREX. AB ASEA AB ASEA-ATOM, AB ASEA STAL AB ASSI ATLAS COPCO

BAHCO VENTILATION, AB BOLIDEN AB BRUKS MEKANISKA AB

CARBOGEL, AB

ELECTROLUX, AB ESAB Svensk Försäljning AB

FLUIDCARBON-GRUPPEN FLÄKT AB

GENERATOR INDUSTRI AB GRÃNGES ALUMINIUM GULLFIBER AB GUSTAVSBERG, AB GÖTAVERKEN-ENERGY SYSTEMS AB

JERNKONTORET

KAMEWA AB

LANDSTINGSFÖRBUNDET (SPRI) LKAB International AB

MO s. DOMSJÖ AB AB CARL MUNTERS

NIFE JUNGNER AB NYCOL AB NYDO ENERGI

PLM-SELLBERGS

RIKSBYGGEN

SAAB SCANIA AB SAAB SCANIA ENERTECH SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SKANSKA AB SKF STEEL STAL REFIGERATION AB

64 Bilaga 2 SOU 1986: 32

STORA TEKNIK ENERGI STORA KOPPARBERGS BERGSLAGS AB SVENSKA CELLULOSA AB SCA _ SVENSKA CELLULOSA ocu PAPPERSBRUKSFÖRENINGEN SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET svausxa SHELL, AB SVENSKA TRÄFORSKNINGSINSTITUTET SWEDEGAS AB SYDKRAFT AB

THERMIA, AB TOUR & ANDERSSON AB

UNITED STIRLING AB UNITED TURBINE AB S: CO KB

VAST (inkl enskilda och kommunala kraftproducenter) AB VQLVO, VARMEFORSK Stiftelsen för Värmeteknisk forskning

ÅNGPANNEFÖRENINGEN

B Nilsson/khä 1985-11-18

sou 1986: 32 Bilaga 2 65

Bilaga 4

Jämförelse mellan industrins egenfinansierade EFUD-verksamhet åren 1980, 1981 och 1984. Observera att de tre inte undersökningarna bygger på samma urval och att fler företag intervjuades 1984 än 1980 och 1981.

1980 1981 1984

Energihushållning

Olja , gas kol, kärnenergi, vattenkraft

2,4 Nya energikällor Sol

Torv

0,5 stödteknologier

863 (löpande priser) Ospecificerat 9 14 15

Totalt (Mkr) 614 721 878 (löpande priser)

Totalt (Mkr) 614 658 624 (1980 års priser)

BNi/khä 1986-02-10 korr 1986-04-02

3- 16-345

66 2 sou 1986: 32 Bilaga

Bilaga 4 Energiforskningsnämnden 1986-04-04 1(4) Utredningsbyrån Åke Hügard

0244H

Jämförelse mellan EFUD finaniserad av företagssektorn resp staten

Allmän: 9.m_F_U:.Vsr5-°>2mäe$.i åvsriqs

FoU-insatserna i - SCB:s under- De totala Sverige uppgick enligt - till 18,2 miljarder kr för 1983 eller 48 000 årssökningar verken. FoU-insatserna har därmed ökat med nära 37% i löpande priser från 1981 till 1983 och ökningen blir, enligt prognos, över 200 för 1983 till 1985. FoU-verksamheten utförs, i perioden huvudsak, inom följande sektorer (enligt den definition SCB använder):

o Företagssektorna 65% 0 Offentliga sektorn 5% 0 Universitets- och högskolesektorn 30%

3 varav industriföretag 54%

medel finansierar nära 400 av den totala FoU-verk- Offentliga samheten i men endast 5% utförs inom den offentliga Sverige, sektorn. Inom företagssektorn utförs närmare två tredjedelar av all FoU-verksamhet (30 000 årsverken) som till närmare 90! är Inom universitets- och högskolesektorn, slutsjälvfinansierad. utförs 30% av den totala FoU-verksamheten eller omkring ligen, 14 500 årsverken, varav mindre än 4§ finansieras av företag. Inom universitets- och högskolesektorn utgör forskningsandelen omkring 90% (grundforskning 70% och tillämpad forskning 19%). Även inom den offentliga sektorn dominerar forskningsverksamheten. Inom företagssektorn, däremot, består FoU-verksamheten till omkring 85% av utvecklingsarbete, 12% av tillämpad forskning och 3ñ av grundforskning.

I företagssektorn ingår:

o Industriföretag 25 000 årsverken 0 Affärsverk 670 o Branschforskningsinstitut l 600 2 500 o Utvecklingsbolaq/FoU-företag_

som utförs inom industriföretag finansieras till 8§ Den FoU-verksamhet av offentliga medel, varav betalningar från militära myndighezer närmare 85§. F00-verksamheten bedrivs till största delen av utgjorde med mer än l 000 anställda. Dessa företag svarade 1983 för 85% företag

sou 1986:32 Bilaga 2 67

av industrins totala FoU-insatser. FoU-verksamheten i industrin är i hög grad koncentrerad till vissa nyckelbranscher och följande branscher täcker in 90% av industriföretagens totala FoU-verksamhet för 1983:

a varav produkterna bilar och bilmotorer svarade för 16% samt flygplan och flygmotorer 6% b varav teleprodukter svarade för 14%

För branscherna Järn-, stål- och ferrolegeringsverk samt Massa- och pappersindustri kan dessutom noteras att stora insatser härutöver sker genom kollektiv forskning (se vidare bilaga 5 rörande kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning).

- Företagssektorns EFUD uppgår enligt sammanställningen i tabell 1 till 710 Mkr för 1980, 830 Mkr för 1981 samt 1115 Mkr för 1984. Statligt stöd till EFUD uppgår för motsvarande år till 566 Mkr, 864 Mkr resp 738 Mkr. Detta innebär att företagssektorns EFUD-insatser var 258 större än statens för av 1980, samma storleksordning för 1981 samt drygt 50% större för 1984.

Statens stöd till de av IVA undersökta företagen uppgick för år 1984 till omkring 110 Mkr, enligt IVA:s rapport (se bilaga 3). Stödet fördelades enligt följande:

o Förbränning av fasta bränslen 50% o Energihushållning inom industri 258 o värmepumpar m m Bt o Produktion, förädling m m av 7% fasta bränslen o Övrigt 10%

Företagssektorns EFUD som andel av FoU-totalt för företagssektorn enligt SCB:s FoU-statistik - har relativt konstant uppgått till 9-10% av insatserna för åren 1980, 1981 och 1984. EFUD som andel av Statlig statlig FoU-totalt har däremot sjunkit från nivån 9-10% för perioderna 1978/81 resp 1981/84 till 7% för 1984/85.

68 Bilaga 2 sou 1986: 32

Nedan följer en jämförelse områdesvis över statlig resp företagssektorns EFUD för 1984.

Områden där EFUD-insatser är relativt stora och företagssektorns statens relativt låga (områden där den relativa skillnaden på insatserna är större än 3%):

Område Företagssektorn Staten Mkr 3 Mkr %

Kärnkraft 1373 _2_§ 4§ 12, Sia Elomvandlingb 132 12a _1_q 1 , 5a

Energihushållning 12a 11, 5a _qd 2, s;

inom transporter

Eltransmission, 124 11% eldistribution

Olja, gas, skiffer 64° 5,5%° 3 0,5%

vattenkraft §1 3,5%

Summa 6223 56§a 59 8%

3 om även den av kärnkraftföretagen avgiftsfinansierade kärnsäkerskulle inräknas ökar beloppet med 58 Mkr resp 4% hetsforskningen b inkl turbiner, generatorer, kraftvärme, m m varav Vattenfalls djupgasprojekt ca 30 Mkr

0-0 exkl alternativa drivmedel ll Mkr som inräknats i posten Övriga

energikällor och ny energiteknik

sou 1986: 32 Bilaga 2 59

Områden där både företagssektorns och statens EFUD-insatser är relativt stora (områden där den relativa skillnaden på insatserna är mindre än 3§):

Område Företagssektorn Staten Mkt 8 Mkr §

Värmepumpar, värme- l 9 10,5! §§ 7,5§ återvinning, m ma

Energihushållning inom §2 §% §2 8,5% industri

Kol (förbränning, §1 §8 gg §3 förädling)

Summa 275 25§ 156 21%

a Här ingår allmän utveckling av värmepumpar m m. Värmepumpar för bebyggelse inräknas i energihushållningen för denna sektor. Det statliga stödet för värmepumpar för bebyggelse (på ca 31 Mkr) inräknas sålunda inte här

Områden där statens EFUD-insatser år relativt stora och företagssektorns relativt låga (områden där den relativa skillnaden på insatserna är större än 5%):

Område Företagssektorn Staten Mkr § Mkr %

Nya energikällor gg 8,5% 195 26,5% (totalt) varav: Biomassa 40 3,5% 117 16%

Energihushållning inom gg 5% gg 53% bebyggelse

Torv (förbränning, gg 2,5% 114 15,5% förädling)

Fusionsenergi §1 8%

Summa 166 15% 456 62%

2 sou 1986: 32 70 Bilaga

Tabell l. sa-anntlllning över rdratagauktorna rorlkntng, utveckling ochdemonstration pl energiområdet(HUD) (lnkl industriföretag, FoU-institut, FoU-företagoch vattentallsvark) för Åren1980,1901och 1984(i Mkrochprocentuellt)

International Energy röretgguektorna smb Mretgguektornu HUD Real förin- Agencyi teknikonråde 1980 1981 1984 1980 1981 1984 dring över Mkr nu uk: 0 0 0 tldenl

Gruppl lnergihuahlllning

1 Rnergihuahlllning 296,5 1 360 4_2\ §0 §0 o f (totalt) 1.1 Industri 100 110 89 14| 13,5| 8| - - 1.2 Bebyggelse 20 10 44 40 20 40 o f 127 109,5 128 18| 13| 11,50 - 1.3 Transporter 1.4 Värmepumpar mn* 41,5 54,5 119 6! 6,51 10,5\ Q-+

§\ 26,S| - Gruppll Olja och gas; L; 257,5 2 6 28,5\ kol och klrnkratt (totalt)

2 013., gasoch skiffer so u 64h 70 50 s,50b o r

3 Kol och torv (totalt) 82 89,5 95 11,50 l1\ 8,58 - 3.1 Kol 81 87 67 11,49 10,59 60 - - 3.2 Torv 1 2,5 2B 0,18 0,3\ 2,59 å

4 Kärnkraftc”, 70 124 137 10\ l5\ 12,59 - -

GruppIll Ryaenergi- 76,5 g 9_4 ll] 10,50 QLS) L; klllor (totalt)

5 Solenergi (totalt) 8,5 9.5 39 10 10 3,50 5.1 sol- och naturvärmehf 8,5 9,5 13 10 10 10 o g 5,2 Solel? 25 2,3 l

GruppIV Ny kirnteknik

10Bridreaktorer ll Fusion

GruppV Övriga enersi- 1_2 12,5 96,5 1,50 1,30 ;_50 o t 7 klllor och ny energiteknik (actual

GruppV1stödteknoloe Q3 § 308,5 110 §0 27,S\ i gier (totalt) 13.1 Blomvandling 17 92 132 2,58 l1| 12! + 13.2 Bltransmission, 94 88 124 13\ 10,58 lll + distribution 13.3 Energiiagringe 2 2 23,5 0,31 0,2\ 20 + 9 ll 4 7 13.4 Bnergisystemanalys 13.5 Övrigt 10 20 1,50 1.50

l sum tøzcugaukcogndd 710 530 1115 1000 1000 1000 o t!

Su-a i 19B0-lrspriaer 710 760 790 för företagsuktorn ( 1900-lra priaer )

Andelav FoU-totalt 10\ 100 90 för röretagasektornk

huvudsakligenvärmepumpar menävenvärmeväxlare,spillvärnøe,fjärrvärme, mm varav Vattenfalls djupgasprojektutgör ca 30Mkr

moon,

inkl Projekt KBSnumeraFoUsombedrivs av SvenskKärnbränslehantering AB (SKB) exkl denav kirnkraftproducenternamedavgifter finansieradekärnsäkerhetsiorskningen mmsominitieras av Statenskärnkraftinspektion (SKI). Statensstrålskyddsinstitut (SSI) samtStatens kärnbränslenämnd (sim). Nämnda verksamhetuppgårsammanlagt till 44Hk: för 1980/81,52Mkr 1981/82resp S8Mkr för 1954/85,vilket skulle höja procentandelenför kärnkraft medca 50 till l5|, 200resp 16,50 r m i Solvärmesatsningen ingår ävenmedeltill energilagring samtutnyttjande av 5 k naturvärmedvs sjö- ochhavsvattenvärme, uteluftvärme, bergvärme etc varav Vattenfalls stöd för resp år är 4 Mkr, 6,5 Mkrsamt5 Mkr

an. större delen avser s k termisk solkraft (vilket kräver högatemperaturer,somkan

åstadkommas genomkoncentrationav infallande solstrålning och omvandlingtill el) varav Vattenfalls stöd för resp år är l Mkr, 1 Mkr samt5 Mkr u., huvudsakligenvattenkraft, vilket för åren 1980och 1981ingick i området13.1 Blomvandling. Beloppenför de bådaförsta åren har därför inte tillfullo kunnatberäknats varav Vattenfalls stöd för resp år är 56Mkr (80), 65Hkr (00) samt175Hkr (lst)

wars...

total Pouför företagssektornenligt $CB:sFoU-statistik o f - oförändrat, + - ökat, ++ - stark ökning, - I minskat, - - I stark minskning Dentotala reala nivån har här angivits somoförändrad,menför 1984ingick något fler företag än i undersökningarna avseende1980och 1981

sou 1986: 32 2 71 Bilaga

Tabell 2. sasanatlllning över forskning, utveckling ochdemonstrationpl anergionrldet (HUD) inomföratagaukto n för han 1900,1901och 1904(i llkr). slrredcwianing av staten: llaverka (vattenfall) andel av fåretagaektorna:run

international Inergy Porataganektorn(axki Staten: vattentallaverk Agancyütekniko-rl vattenfall) 1900 1901 1904 1900/01 1901/02 1904/65

GruppI Inergihuahállning

1 Bnergihuahlllning :_91 254 333,9 5,5 5,; 4_6 (totalt) 1.1 Industri 100 110 06,1 0,2 0,2 3 1.2 Bebyggelse 20 10 43,2 l 1.3 Transporter 126 107 125,1 1 2,5 J 1.4 Värmepumpar Iam 37 49 79,5 4.3 5,4 39

GruppI! Olja och gal; 106,5 240,5 227,5 15,5 17,4 60,3 kol och klrnkraft (totalt)

2 Olja, gas och skiffer S0 44 30,1 33,51

3 Kol och torv (totalt) 79 06,5 02,4 3 2,9 12,3

Grupprn Nyaenergi- 3 77,5 79,5 5,4 5,3 14,6 killar (totalt)

GruppIV Ny klrnteknik (totalt)

10 Bridreaktorer 11 Fulion

GruppV Övriga energi- J J 20,1 11,6 12,7 16,3 klllor och ny energiteknik (totalt)

GruppVI Stbdteknolo- 106 163 270,8 17,4 16,0 ;q gier (totalt) 13.1 Elomvandling 17 74 130,8 1,5 13.2 Bltranamission, 17 60 106,3 17,2 17,8 15,3 distribution 13.3 Energilagringd 2 1 22,5 0,2 1 1 143.4Energisyatem- 7,9 1:3 analys 13.5Övrigt 10 9,3* 10:9

Suua (avrundat) 655 765 940 56 65 175

Suza i ISBD-Åt: 655 700 670 56 60 122 priser (avrundat) ( mao-in priaer ) ( lSBO-irapriser )

i huvudrakiigenvlrnepunparnenIven vlrnevlxlare, npillvlrne, fjlrrvarne, mn b varavdjupgaaprojektetca 30Hkr c inkl Projekt RBSnumera?ouao- bedrivs av svenskKu alehanteringAB (sra) d I Solvlrnesataningeningår ävenmedeltill energilagring sant utnyttjande av s k naturvlrne dvs sjö- och havavattenvlrne,uteluftvlrne, bergvlrne etc inkluderat i 13.1 Elonvandling

nu varavenergirelaterad grundtorakning4,2 Mkr

2 sou 1986: 32 72 Bilaga

Bilaga 5 Energiforskningsnämnden Utredningsbyrån 1986-02-19 1(5) Åke Hügard 02208

Kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning

Med kollektiv forskning åsyftas vanligen sådan forskning och utveckling som är gemensam för en bransch eller annan grupp av företag/intressenter ggg som finansieras gemensamt genom avtal mellan staten och en grupp företag eller industrire- Avtalen om ett specificerat forsknings- och presentanter. utvecklingsprogram (s k ramprogram) är vanligen treåriga och statens andel i genomsnitt 40-50§. Kollektiva forskningsutförs vid s k kollektivforskningsinstitut eller program administreras av s k programstyrelser. De undersökta insatserna vid instituten består (i typfallet) till nära 55% av kollektivforskning i denna mening och till 45% av forskning som utförs på uppdrag (med eller utan gemensam finansiering mellan stat och företag). Redovisningen nedan inkluderar båda dessa typer av insatser.

501121512 2025511212 : lnáuâtziéeiaastsmsnses sidan - inom Industri- Avtalsslutande part på den statliga verksamhetsområde - är för teknisk departementets Styrelsen utveckling (STU) som under 1984/85 har avtal om 29 st kollektiva forskningsprogram (se tabell 2) som utförs vid ett antal kollektivforskningsinstitut eller som administreras av s k programstyrelser (se tabell l och figur 1). Tillsammans med STU bidrar även andra myndigheter med medel för kollektiv forskning, däribland Statens råd för byggnadsforskning (BFR) och Statens energiverk.

Härutöver lämnar STU - liksom bl a Statens råd för byggnadsoch Statens - stöd i form av årforskning (BFR) energiverk liga anslag till vanligtvis treåriga ramprogram som finansieras gemensamt med industrin vid kollektiv- och branschforskningsinstitut etc. BFR lämnar sålunda, tillsammans med STU och industrin, årliga anslag till ramprogram bl a vid Cement- och Betonginstitutet samt Stålbyggnadsinstitutet. Statens energiverk har, tillsammans med bl a STU och industrin, avtal om fleråriga ramprogram vid Värmeforsk. Vidare ingår i denna redovisning den verksamhet som utförs vid Institutet för Hikrovågsteknik (IM) vid KTH, som formellt är ett forskningsinstitut men vars verksamhet har karaktären av branschforskningsinstitut, och som finansieras genom uppdrag från främst STU och enskilda företag.

SOU 1986: 32 Büaga 2

5011522 âossänlna : losdärgkâdspgrsementgt

Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde har staten fyra avtal om kollektiv forskning, dvs avtal om forskning gemensamt finansierade med industrin, nämligen rörande: o skogsteknisk forskning. Huvuddelen av de avtalade medlen (82%) går till Forskningsstiftelsen Skogsarbeten (FS). Vidare fördelas medel till Institutionen för skogsteknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet (93), Träteknikcentrum (88) samt Arbetarskyddsstyrelsen (l%)

0 skogsträdsförädling och skogsgödsling m m. Genomförs vid Institutet för skogsförbättringar 0 jordbruksteknisk forskning. Genomförs vid Jordbrukstekniska institutet (JTI) samt

o forsknings- och utvecklingsverksamhet inom miljövårdsområdet. Genomförs vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL).

Fr o m den 1 juli 1985 har regeringen uppdragit åt Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) att planera och fördela statligt stöd till kollektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet rörande de areella och dessa angränsande näringar, dvs f n de tre förstnämnda avtalen ovan. För de fjärde avtalet, rörande miljövårdsområdet, utgår statliga medel enligt ett f n ettårigt avtal under anslaget Miljövårdsforskning, vilket disponeras av Statens naturvårdsverk.

avgränsningar

Totalt finns 1984/85 33 avtal om kollektiv forskning (varav 29 st inom Industridepartementets omrâde och 4 st inom Jordbruksdepartementets område). Därutöver lämnas stöd i form av årliga anslag till ramprogram vid ett antal institut m m varav två som inte har avtal om kollektiv forskning, nämligen Cement- och Betonginstitutet och Stâlbyggnadsinstitutet, samt årligt stöd på uppdragsbasis till Institutet för Mikrovågsteknik vid KTH, som inte heller har avtal om kollektiv forskning. Härutöver har, i denna redovisning, medtagits vissa övriga bransch- eller företagsgemensamma forskningsinsatser inom energiområdet. Följande insatser ingår dock inte, av olika skäl, i redovisningen:

o den av kärnkraftproducenterna med avgifter finansierade forskningen rörande kärnsäkerhetsforskning m m som initieras av Statens strålskyddsinstitut (SSI), Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens kärnbränslenämnd (SKN) samt den FoU rörande att hantera och slutförvara kärnavfall samt avveckla och riva anläggningar som bedrivs av Svensk Kärnbränslehantering (SKB) (totalt 58 Mkr resp 65 Mkr för 1984/85) samt

o den branschrelaterade forskning och utveckling som bedrivs av Studsvik Energiteknik AB om ca 47 Mkr för 1984/85 (varav 28 Mkr avser kärnteknik och 19 Mkr annan energiteknik. Statens andel därav år 10 Hkr resp 8 Mkr)

74 Bim?” 2

sou 1986:32

En översikt av de organisationer (totalt 43 st) som täcks in av denna kartläggning framgår av tabell l a-b. Organisationerna kan indelas i följande kategorier:

l) Kollektivforskningsinstitut, dvs branschforskningsinstitut med avtal om kollektiv forskning, totalt 24 st (se tabell 3)

2) Branschforskningsinstitut, som inte samtidigt är kollektivforskningsinstitut, totalt 3 st (se tabell 3)

3) Programstyrelser, dvs organ som planerar och kanaliserar stöd till kollektiv forskning som uförs vid högskolor och institut etc, totalt 10 st (se tabell 4)

4) Vissa övriga bransch eller företagsgemensamma forskningsinsatser inom energiområdet, totalt 6 st (se tabell 5)

Beåqltât

Redovisningen av kartläggningen har delats upp på tre tabeller p g a skillnaderna på det sätt verksamheten bedrivs vid de olika organisationerna. Sålunda har organ som själva utför forskning, dvs kollektiv- och branschforskningsinstitut sammanförts i tabell 3 (kategori l och 2 ovan). De s k programstyrelsernas, dvs organ som planerar och kanaliserar stöd till kollektiv forskning, redovisas i tabell 4 (kategori 3 ovan) samt vissa övriga bransch- och företagsgemensamma forskningsinsatser i tabell 5 (kategori 4 ovan). En summering av uppgifterna i tabell 3 - 5 görs i tabell 6.

Sammanställningen i tabell 6 visar att den totala omfattningen av kollektiv och bransch- eller företagsgemensam forskning 1984/85 uppgår till 635 Mkr eller l 200 personår för de 43 organ som finns med i undersökningen. Detta motsvarar 5,5% av den forskning som utförs inom företagssektorn eller 3,5% av Sveriges totala FoU, enligt sCB:s FoUstatistik. Av medlen för denna verksamhet kommer 54% från företagssektorn och 46% från staten. De undersökta insatserna vid instituten består (i typfallet, enl SCB) till 13% av grundforskning, 66% tillämpad forskning och 21% utveckling. Kollektiv - i - 55§ av institutens forskning utgör genomsnitt verksamhet och forskning som utförs på uppdrag 45§ (med eller utan gemensam finansiering mellan stat och företag).

Kollektiv- och branschforskningsinstitutet svarar för drygt 90t av insatserna, de s k programstyrelserna för 6% och organ med

övriga

bransch eller företagsgemensam forskning inom energiomradet för återstående 2%. De sex största kollektiv- och

branschforskningsinstituten

svarar för 55% av den totala FoU-verksamheten. Dessa institut är (1 storleksordning):

SOU l986: 32 2 75

Bilaga

Institut 1984485 FoU Personår Svenska Träforskningsinstitutet (STFI) 91 Mkr 210 Hetallurgiska Forskningsstationen (MF) 64 Mkr 48 Institutet för verkstadsteknisk 59 Mkr 110 Forskning (IVF) Tråteknikcentrum (TTC) 47 Hk: 65 Institutet för Vatten- och 45 Mkr 120 Luftvårdsforskning (IVL) Institutet för Mikrovâgsteknik (IM) 45 Mkr 80

Energiforskningen uppgår till 110 Mkr eller 17§ av den totala kollektiva och bransch- eller företagsgemensamma forskningen. Varav 61 Mkr utgör kollektiv forskning och 49 Mkr Insatuppdragsforskning. serna finasieras till 46% från företagssektorn och till 54? från staten. Metallurgiska Forskningsstationen (MF), Stiftelsen för Värmeteknisk - Värmeforsk Forskning (SVF), Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) och Svenska Träforskningsinstitutet (STFI) svarar för nära 65% av energiforskningsinsatserna. Tio organ, svarar sammanlagt för nära 80% av energiforskningsinsatserna, dessa är i storleksordning (för 1984/85, belopp i Mkr):

Organ Energi Exempel på insatser (program. FoU projekt etc

O Metallurgiska Forsk- 27 Kolförgasning ijärnbad. indukningsstationen (MF) tionsvärmning. värmning av stål 0 Värmeforsk l5 Program: Bränsleteknik, Material och kemiteknik. Betvattenteknik, energi- och systemteknik, Gasteknik O Institutet för Vatten- l3 Energi/miljöteknik, miljöeffekter och Luftvårdsforskning av energiproduktion, avfall m. m. O Svenska Träforsknings- l 1,5 Experimentpappersmaskin (FEX), institutet (STFI) effektivare energianvändning m. m. O VAST - Svenska Kraft- 7” Program: Vattenkraft- och eltekverksföringens ut- nik, Värmekraft- och miljöteknik, . vecklingsstiftelse Elbyggnadsrationalisering O Elkraftcentrum vid KTH (4)b Elkraftteknik, elektrisk anläggningsteknik, elenergisystem etc O Institutet för Mikro- 4 Solceller och elfordon/batterier vågsteknik (IM) (uppdrag från Efn resp STU) O Svenska Silikatforsk- 3,5 Keramer för höga temperaturer. ningsinstitutet (SSFI) t. ex. för förbränningsmotorer O Institutet för Metall- 3 Stränggjutning av stål, pulverforskning metallurgi, blybatterilegeringar O Stiftelsen Svensk 3 Program: Energitorvutveckling Torvforskning (SST) (med Statens energiverk) 3 Medlemsföretagen i VAST bidrar därutöver med personal och utrustning m. m. för genomförande av forskningsprogrammet. Detta bidrag kan bedömas varar av minst samma storleksordning som här angivit belopp, samma förhållande råder vid vissa andra organ som t. ex. Programstyrelsen för marinteknisk forskning. Värmekraft- och miljöteknik genomförs till stor del genom Värmeforsk resp KVM. b Exkl. 13 Mkr för utrustning. Verksamheten vid EKC beräknas starta under 1986 och beloppen har därför inte inkluderats i totalsumman.

76 Bilaga 2 SOU 1986: 32

Förteckning över litteratur, propositioner, författningar m m

50.1.1951! :osssnins : lnéustsiáegastsmsnsegtavsrhssmäessgmsåáe

SOU 1977:64 STUs stöd till teknisk forskning och innovation. Betänkande av STU-kommittén

Regeringens prop 1977/78:1ll om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m m (bl a sid 112-115) Regeringens prop 1983/84 om forskning. Bilaga 9 Industridepartementet (sid 21-22) Förordning (1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnareverksamhet“ (omtryckt 1980:473, ändrad 1982:573, 1984:643)

STU-information 354-1983 STU perspektiv 1983 (sid 53-55)

STU-information 425-1984 Anslagsframställning 1985/86 samt anslagsframställning 1986/87 STU-information 480-1985 Kollektiv teknisk forskning, en gemensam satsning på framtiden (broschyr 8 sid)

Kollektiv FoU ger resultat! Föredrag hållna vid konferens den 27 oktober 1983. Kollektivforskningsinstitutens samarbetsorgan (SAMKO), Stockholm

Sandgren, Claes Statens stöd till forskning och utveckling. En rättslig undersökning av statens stöd och styrning på FoU området. Skrifter utgivna av Institutet för immaterialrätt och marknadsrätt vid Stockholms universitet nr 9, Stockholm 1981 (sid 92-100)

50119512 5058M92 : losdätaksâspgrsementsts xesksamhstâomráds Regeringens prop 1983/84 om forskning. Bilaga 6 Jordbruksdepartementet (sid 35-39) Regeringens prop 1984/85:l00 Bilaga 11 till budgetpropositionen 1985. Jordbruksdepertementet (sid 89-91 och 97-99)

Jordbruksdepartementet statsliggaren 1985/86 (Anslagen Stöd till kollektiv forskning samt Hiljövårdsforskning sid 78-80 resp 87-88)

sou 1986: 32 Bilaga 2 77

Figur 1. Organisation av kollektiv forskning med stöd från Styrelsen för teknisk utveckling (STU)arbI°

å 5 ä

å i INFU* run haha;

å 3 Figur ur Statens stöd till teknisk forskning och utveckling, Claes Sandgren, Skrifter utgivna av Institutet för immaterialrätt och marknadsrätt vid Stockholms universitet nr 9 (1981) b I princip samma organisation gäller fr 0 m den 1 juli 1985 för stöd till kollektiv forskning inom areella och dessa angränsande näringar för vilket Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) ansvarar C Tillsammans med STU bidrar även andra myndigheter med medel för kollektiv forskning, däribland Statens råd för byggnadsforskning (BFR) och Statens energiverk

78 Bilaga 2 S()LI1986:32

Tabell l a-b Översikt över de organ (42 st) son täcks in av undersökningen

Teckenförklaringars

+ - Organ som redovisar energirelaterad FoU-verksamhet, 34 st

K - Kollektiv- och branschforskningsinstitut (dvs branschforskningsinstitut med avtal om kollektiv forskning), 24 st Branschforskningsinstitut (exkl branschforskningsinstitut med avtal om kollektiv forskning). 3 st

Organ vid vilka STU:s kollektiva forskningsprogram utförs resp administreras, dvs kollektivforskningsinstitut (K) resp s k programstyrelser, 29 st Organ vid vilka kollektiva forskningsprogram utförs inom jordbruksdepartementets (Jo) kompetensområde, dvs kollektivforskningsinstitut (K), 4 st

medlem i Kollektivforskningsinstitutens samarbetsorgan (SAMKO), 24 st

Tabell la Kollektiv- och/eller branschforskningsinstitut samt s k programstyrelser som utför regp administrerar stöd till kollektiv forskning_m m

+ Bearbetningstekniska Forskningsstationen (BTF), MEFOS°, Luleå Cement- och Betonginstitutet (CBI), Stockholm Forskningsstiftelsen Skogsarbeten (FS)b, Stockholm Glasforskningsinstitutet (Glafo)°, Växjö Grafiska Forskningslaboratoriet (GPL), Stockholm ü Institutet för Hetallforskning, Stockholm

XXRNKUXNWRUX MUDMMMMKDKDMMMM

+++++ Institutet för Mikrovågsteknik (IH)d, Stockholm Institutet för Optisk Forskning, Stockholm . u O Institutet för skogsförbättringar, Uppsala Institutet för tillämpad matematik (ITM), Stockholm u. 0 Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL), Stockholm Institutet för verkstadsteknisk Forskning (IVF), Göteborg Jernkontoret, Tekniska avdelningen, Stockholm

FJWHWIWJWJNMWHMHN

u. O Jordbrukstekniska institutet (JTI), Uppsala Korrosionsinstitutet (KI), Stockholm ++++++++ Metallurgiska Forskningsstationen (MF), MEFOS, Luleå

XFQWPEXK mamma:

Möbelinstitutet, Stockholm Packforsk - Institutet för Förpackning, Spånga Plast- och Gummitekniska Institutet (PGI), Stockholm Programstyrelsen för industriell organisk elektrokemic, Ideon, Lund + Vi Programstyrelsen för marinteknisk forskning, Svenska Varvsindustriföreningen, Göteborg Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)b, Stockholm Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo), Stockholm Stiftelsen Bioteknisk Forskning (SBF), Kemicentrum, Lund -O- Stiftelsen för Lund

UMWJWJM

Membranteknik, Kemicentrum, Stiftelsen för Hineralteknisk Forskning (Minfo), Stockholm Stiftelsen för Värmeteknisk Forskning - Värmeforsk (SVTF), Stockholm + N il Stiftelsen Svensk Detonikforskning (SveDeFo), Stockholm Styrelsen för svensk brandforskning (BRANDFORSK), Stockholm

SOU 1986: 32 Bilaga 2 79

Tabell la Kollektiv- och/eller branschforskningsinstitut samt s k programstyrelser som utför resg administrerar stöd till kollektiv forskning m m

+ B Stålbyggnadsinstitutet (SBI), Stockholm K F Svenska Institutet för Systemutveckling (SISU), Danderyd + K F S Svenska Livsmedelsinstitutet (SIK), Göteborg + K F S Svenska Si1ikatforskningsinstitutet - SILIKAT (SSFI), Göteborg + K F S Svenska textilforskningsinstitutet (TEPO), Göteborg + K F S Svenska Träforskningsinstitutet (STPI), Stockholm + K F S Träteknikcentrum (TTC), Stockholm + K F S Ytkemiska Institutet (XKI), Stockholm

Tabell lb vissae övriga bransch eller företagsgemensamma forskningsinsatser

+ Elkraftcentrum (BRC) vid KTH, Stockholm + Energigasinstitutet vid LTH, Lund + Kraft- och Värmeproducenternas samarbetskommitté för Miljöfrågor (KVM), Stockholm + Stiftelsen REFORSK, stiftelse för forsknings och utvecklingsverksamhet inom avfalls- och återvinningsområdet, Malmö + Stiftelsen Svensk Torvforskning (SST), Umeå + VAST - Svenska Kraftverksföreningens Stiftelse för Tekniskt Utvecklingsarbete, Stockholm

a MEFOS (Stiftelsen för Metallurgisk Forskning) driver de två forskningsstationerna Bearbetningsteknisk Forskningsstationen (BTF) och Metallurgiska Forskningsstationen (HF) Kollektivt program rörande skogsteknisk forskning. Ansvaret för genomförandet åvilar från den l juli 1985 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), tidigare ansvarade Nämnden för skogsteknisk forskning för motsvarande verk- samhet. Huvuddelen av forskningen utförs vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten (FS) De kollektiva programmen för glasforskning och elektrokemisk forskning har inte förlängts efter avtalsperiodens utgång. STU:s stöd till de områdena kommer från och med 1985/86 att lämnas i andra former Institutet för Mikrovågsteknik (IM) vid KTH är formellt ett forskningsinstitut men verksamheten har karaktären av branschforskningsinstitut Exkl den av kårnkraftproducenterna med avgifter finansierade forskningen rörande kärnsäkerhetsforskning m m samt den branschrelaterade forskning och utveckling som bedrivs av Studsvik Energiteknik AB (totalt 123 Mkr resp 47 Mkr för 1984/85)

80 Bilaga 2 sou l986: 32

Tabell 2 STU:a stöd till kollektiva forskningsprogram (under 1984/85 29 st). Beviljade medel under budgetåren 1984/85-1986/87 (Hkr)“

kollektiva forskningsprogram 1984/85 1985/86 1986/87

Massa- och pappersforskning 18,000 18,700 19,400 Textilforskning 3,310 3,800 3,800 Livsmedelsforskning 8,500 9,300 Optikforskning 2,158 2,342 Grafisk forskning 2,250 2,750 2,890 Keramforskningb 0,800 0,800 0,a00 Järn- och metallforskningb 5,700 6,300 Bruksforskningb 1,600 1,600 Metallurgisk forskning 2,400 2,600 verkstadsteknisk forskning 10,700 11,220 10,330 Korrosionsforskning 3,500 3,500 3,500 Ytkemisk forskning 3,850 4,200 Förpackningsforskning 4,400 5,000 5,000 Möbelforskning 1,750 1,900 -° Glasforskningc 1,150 Tillämpad matematik 0,660 ca 0,660 Bioteknisk forskning 1,000 0,850 0,800 Värmeteknisk forskning 1,800 1,820 Bergteknisk forskning 1,300 1,300 1,300 Bearbetningsteknisk forskning 2,300 2,500 Detonikforskning 1,500 1,500 1,500 Träteknisk forskning 20,000 18,200 18,700

4 Tillämpad datavetenskap (planeras)° ?

Totalt sm l1l,062d -d 103,551?!

3 På flera områden pågår överläggningar med industrin om att överföra STUfinansierade insatser i kollektiv form. STU har i sin anslagsframställning för 1986/87 beräknat medel för att kunna stödja två nya kollektiva forskningsprogram inom områdena: Fluid systemteknik och Tillämpad datavetenskap. Ett nytt kollektiv forskningsprogram för Mikroelektronik kan inledas först under 1987/88 b vid Svenska Silikatforskningsinstitutet, Institutet för Metallforskning resp Jernkontoret ° De kollektiva programmen för glasforskning och elektrokemisk forskning har inte förlängts efter avtalsperiodens utgång. STU:s stöd till de områdena kommer från och med 1985/86 att lämnas i andra former d Varav 4,530 Mkr, 4,750 Mkr resp 4,950 Mkr från STU:s del av anslaget till energiforskningsprogrammet (E12)

0220H

sou 1986: 32 Bilaga 2 81

Tabell 3. Redovisningav forskninqs- och utvecklinqsverksanhet(P00)sombedrivs av kollektiv- ochbranachforskningsinstitut, dvs organsomsjliva utför Pau.Redovisningen avser i de flesta fall 1984/85(belopP1 Mkr)

I Kollektiv- och brsnsch- IoU- : Kollektiv vppdrsgs- Persona).san lnorgi-Pou |inergi-lou Energi-Po!! forskningsinstitut totalt | ?ou ?ou utiér Poul totalt Kollektiv uppdrag Hk: I Mkr Mkr Personlr Mkr . Mkr Mkr l Besrbetningstekniskstorsk- 10,2 7,1 2.5 g 2 1 | 2,1 g ninqsststionen (Bfnc o | Gensnt-och Betonginsti- 3,2 4,5 1 ;q r i i tutst (QX) | Yorsknirlgsltiftelnn 3 l 1,5 Skoql- 2_3 4 20 4_4 ;é arbeten (IS) | Glsstorskningsinstitutet g 3,5 1,5 1 1 I 0,8 0,2 (61:10) | Grstisks Iorskningsiabors- id I 4,7 0,6 _11 2,3 | 0,2 torist (GPL) | Institutet för Hetsli- g | 12 9 ä 2.3 I 1,0 1,4

forskning . Institutet för Ilikrovlgs- ä 4 45 ü _4_ 4 teknik (DI) | Institutet to: Optisk 1 | 5,5 1,5 Q forskning (IDP) | I Institutet för skogsför- g | 12 15 gb 1 . 1 blttrinqsr | Institutet :a: tilllipad 3,1 1,7 1 5 gg l 0,7 0,1 Iltclltik (IHM) : Institutet m: Vstten- och _43 I 30 15 g g 9 4 mttvlrdsiorskninç (IVL) l l Institutet ra: Verkstsds- g j so 9 g _1_ . 1 teknisk Borskning(IW) I Jordbruksteknisksinstitutet 10.5 5 5,5 Q 3,3 0,6 2

(an) I E

Iorrosionsinatitutet (n) g,_4 . 4,4 5 g gg; | 0,1 0,7

Hetsllurgiska ?orsknings- _s_4 | e ss g 20,9 0,9 zs stationen 042W | Möbelinstitutct g 4 1 13 |

Psckfozsk- Institutet för 1_7 | 11 6 ä rörpsckning | l Plsst- och Gunitekniaks 3,5 g 2,3 Institutet (PGI) _8_,_§I 5 | 0,1

stiftelsen SvenskDetonik- g | 4,5 1,5 g 0,05 0,05 E forskning (Svanen) stllbvygqnsdsinstitutet 542 4,5 ;Q 2,3 | 0,3 (SBI) Å svenskaInstitutet för 6

g | ;g z

systenutvacling (SISU) Svenskalaivsledelsinstitutet gg 14 8 Q 1,3 | 0,7 0,6

(sxx) l

p. SvenskaS111 nings- §11 I 3,9 1,2 l_5 §,_5 I 2,7 0,8 institutet (SSH) l n

, institutet (sa-n) Tzltsknikcentruu om:) I 24,0 21,7 I 1 1,5 46,5 g 3,_s | i YtkenisksInstitutet (Yu) 1_1 | 9 B g 1,3 | 1 0,8 . , , sun u nu: och \› g 1004:J17 544 265 4st 1 150 g 134 32 10a 4a 1st vsrsv trln | - företag I Il 312 54\ 151 4B| 161 61\ 33 41\ I 13 41| 20 4h - statliga organ 270 460166 52\ 104 39| 47 590 E 19 59\ 28 59| I I t»exkl personalför ekonomiadministrationoch information mm. Omävendennakategori skulle medräknas ökar antalet persanårmedca 20\ för de flesta institut b exkl deltidsanställda kollektivanställda ca 4Bpersonår 0 MEFOS (Stiftelsen för Metallurqisk Forskning)driver de två forskningsstationerna BearbetningstekniskPorskningsstationen(BTF)ochHetallurgiska Forskningsstatlonen (HF). I det angivnaantalet pexsonårför MFingår ca 10 personårsomär gemensamma för de bådastationerna

82 Bilaga 2 SOU 1986: 32

:anno

:o_m|«mn0:u

u

manga:

nn: .a m5 0.0 a

DU

:omunmnacu 333.30..

.nonuonänaønmøna

ng: u. må w... n To m6 2 nu ...a 3

_ . . . . _ _ _ _ _ . m _ _ . _ ü . . _ _ . _ m _ _ . _ . _ _ V _

x Ann.:

aoknnmnocm

än :m o.:

n u

unauou

t.: .Jm mIÃ .Jm u: ...o NJ ›c 2 | NN I 2 3

among.

nanounnacux

now

manus :E033

uaconnum mcnnucuum

m . I m a n u | o | n | FN \

:oo

:nu

:nunnan nano:

:nunnan:

nu.: 10 ms a... 5.0 Nå

:om .roa av

n

non:

:uxouaoå

u m u mä n et... o s.: S 2 3 ...m 3

Dom_ _ . m _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ _ . _ _ _ W _ m _

:oocncmçovoz

ouoanuuucunxugu:

:m øøv

inom :soon

e.: a: w En m? W m. | M4 2 u | 3 S | l om

:.00:

.acncxunou

:oo

.øuonnunøom

n

:finne

§1

.Snucøonaøn

.Ena

2:220.. ?vännen

ummcünxunou

mcmcnunouccana

nnuu:

nunonuugøx :uuâunoøi Finance

v55

xnunxouinøi

::

:uununsvcu

?ngn-non

.nu

03m.:

unucxuunanucn:

:0v:a:ønnu«nuu:v:«u›nu

432x305?

I :oo

Täcxnnou

.ånunøoqiøu

I now

2.:...?

»nu

mêucugovoz ...negoumnun

va.:

:uno:

MJMUCIAN nåcnøuonn

:U0

...ou non now non 55m. now :nano

xâusuuaøx

.nal

nuuuonaunlluøonu :unnonauulanmonm :oøøønänlunmonm

.v

len

.uunâaoncnoa

3 :GMW

Juuxonuxanu nunonlnns .nwzonnzaåc

Signum

:oåounñm :announnuu :announäm :onaouunum 53333

:onuonñm

:anna 3.2.0.5

.

:nano nauu 9:5 9:1 .S55 än IMG> | I

SOU 1986: 32 Bilaga 2 83

Tabeil 5. Redovisningav forsknings- och utvecklingsarbete (FoU)somplanerasoch kanaliserasav vissa övriga organmedbransch

eller företagsgemensam forskning inomenergiourådeta.Redovisningen avser i de flesta fail 1984/85(beloppi Mkr)

I I övgig otgan PoU- Kollektiv Uppdrags-Personalsom: Energi-FoUEnergi-FoU Energi-FoU totalt FoU FoU utför/planerar FoU totalt lxollektiv Uppdrag Mkr | Mkr Mkr Personår Mkr Mkr Mkr | l I I Elkraftcentrum (axe) vid rm, i u) m * (y (_2_o/-› (y scocxnoimb Enerqigasinstitutet vid LTH, Å | 1 L_ 1 Lund I I Kraft- och Värmeproducenternas samar- 3 I 2 -/Z Z | 2 betskommittéför Miljöfrågor (KVM) | Stiftelsen REPORSKC 4,5 | 4,5 -/3 1,4 , 1.4 | I Stiftelsen SvenskTorvforskning (SST) 2, | -/g 2,9 l 2.9 . VAST- SvenskaKraftverksföreningens 1 7 1/- 1 i 7 utvecklingsstiftelse I | I I suum (i Mkroch \› g 10m _7 100| 1/1 1_4 en u en varav från - företag ll 65|| 11 65| 11 IB| 11 7B\ - statliga organ 6 351 6 35\ 3 22| r 3 22\

3 Exkl av kärnkraftföretagenavgiftsfinsierad kärnsäkerhetsiorskningvid Statens kärnkraftinspektion (SKI). Statenskärnbränslenämnd och Statensstrålskyddsinstitut (SSI) samtFoUrörandekärnbränslehanteringvid SvenskKärnbränslehanteringAb (SKB)omtotalt S8Mkr resp 65Mkr för 1984/65denbranschrelaterade forskning och utveckling sombedrivs av StudsvikEnergiteknikABom ca 47Mkr för 1984/85(varav28 Mkravserkärnteknik och 19Mkrannanenergiteknik. Statensandel däravär 10Hkr resp B Mkr) b Exkl 13Mkrför utrustning. Uppgifternaavser1986då verksamheten vid EXC beräknasstarta och beloppenhar därför inte inkluderats i totalen c Stiftelse för forsknings- och utvecklingsverksamhetinomavfalls- ochåtervinningsområdet

Tabell 6. Kollektiv och bransch-eller Eöretagsgemensam forskning. Summering av total FoUoch energi-Pol)(beloppi Hkn*

I Kollektiv och bransch-eller FoU- Kollektiv Uppdrags-Personalsom: FoU Energi-FoU|Energi-FoU Energi-FoU företassqemensam forskning totalt FoU utför/planerar PoU totalt Ikollektiv Uppdrag [enl undersökningav 43 organ) Mkr I Mkr Mkr Personår Mkr | Mkr Mkr | l summaman: u nu: och \› §53 10ml 359 sm 25e m usa/ä __ 110 17. I 51 17, 4, m, varav från | - företag 340 su I 17a det 162 en 51 in l 3a 49| n 43. - statliga organ 295 dsl | 191 520 104 39| 59 54| l 31 51; 2a 57.

i

a Medhänsyntill att överföringar av medelsker från programstyrelsertill institut

BILAGA 3

den EFUD-verksamhet Kartläggning av statliga som utanför energiforskningsprogrammet ligger med underbilagor

SOU 1986: 32 Bilaga 3 87

° Bilaga 3

Energiforskningsnönnden

Bh

193543143 1(3)

Energy Research Commission

Dnr 112/89

Till Energiforskningsutredningen Industridepartementet 103 33 STOCKHOLM

Statliga organs HUD-verksamhet

Efn har på uppdrag av energiforskningsutredningen (EZFLJ) kartlagt vissa statliga organs HUD-verksamhet, dvs energiinriktad forskning, utvecklingsarbete och demonstrationsverksamhet. Resultatet redovisas i bifogad rapport 1985-01-10. Kartläggningen omfattar inte statens vattenfallsverk, forskningsråden och högskolan, ej heller statliga företag och kollektivforskningsinstitut. Bortsett från dessa ingår de myndigheter och affärsdrivande verk som Efn bedömt kan ha verksamhet på energiområdet. Kartläggningen, som har gjorts med hjälp av en enkät, visar följande.

an man bortser från kärnenergiomrâdet kan kostnaderna för de aktuella statliga o ganens END-verksamhet beräknas till cirka 100 miljoner kronor per år. Då har END-begreppet vid Som BUD räknas förutom givits en rycket tolkning. forskning och utvecklingsarbete även experiment och utprovning av nya produkter, teknikupphandling samt försöks- och nxätningsverksamheter. Exempelvis ingår provningsanstaltens tekniska utvärderingar (15 Mkr/år, avgiftsfinansierat) och bränsletester vid bl a lantbrukskemiska laboratoriet (ca 2 Mkr/år) . Vidare har medtagits naturvårdsverkets egen FoU-verksamhet rörande energirelaterade miljöeffekter, ca 8 Mkr/år.

Ehuergiforskningsprogrannxet eller därmed sanmanhängarmde stödformer (PoD-stöd, experimentbyggnadslân) finansierar cirka en tredjedel av den nämnda verksamheten. Stödet ligger på mellan 34 och 38 miljoner kronor per år. Det betyder att statliga organ vid sidan härav bedriver EFUD-verksamhet i vid mening motsvarande cirka 65 miljoner kronor per år. I detta belopp ingår den energiinriktade delen av de direkta statsanslagen till vissa forskningsinstitutioner, t ex byggnadsforskningsinstitutet.

Kartläggningen visar vidare:

- Det finns ett antal inom EFUD-omrâdet verksanma statliga organ som har forskning och i någon mån utreonings- och utvecklingsarbete som en av sina huvudugifter, nämligen byggnadsforskningsinstitutet, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, jordbrukstekniska institutet, väg- och trafikinstitutet, Sveriges geologiska undersökning, statens geotekniska institut, atomforskningsinstitutet

88 Bilaga 3

SOU 1986: 32

och statens miljömedicinska laboratorium. Dessutom finns hög teknisk eller vetenskaplig kompetens och laboratorier, testutrustning el dyl för energiområdet hos följande statliga organ: Statens provningsanstalt, lantbrukskemiska laboratoriet, SSPA Maritime Consulting (f d skeppsprovningsanstalten) , naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, FFV-Materialteknik och Utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) . Vid sidan av dessa nämnda organ finns eller forskningskompetens kompetens för t ex tekniska utvärderingar endast i begränsad omfattning bland de kartlagda organen.

- Redan idag utnyttjas myndigheters anläggningar, fordon o dyl som försöksobjekt, men merkostnader och utvärderingar finansieras då normalt utifrån.

Omfattningen av och bredden i de statliga organens HUD-verksamhet antyder att det borde vara möjligt att i ökad dem i utsträckning engagera t ex teknikupphandling eller försök med nya tekniker. Att utröna de exakta möjligheterna för detta är en omfattande EEU har därför uppgift. - på begäran av Efn underhand pekat ut ett antal intressanta områden:

uppvärmning av byggnader, speciellt lokaler

- lokal kraftproduktion såsom småskalig kraftvärme

- lokalt opererande fordonsflottor, speciellt dieselfordon i tätorter

För dessa områden redovisar Efn vissa i synpunkter raporten. Efn föreslår att EFU initierar direkta överläggningar ned berörda myndigheter rörande förutsättningarna för ett utökat engagemang i teknikupphandling och försöksverksamhet på energiområdet. För området uppvärmning av byggnader berörs byggnadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen och sådana affärsdrivande verk som själva förvaltar sina byggnader. För försök med fordon berörs televerket, postverket, vägverket och statens järnvägar. För lokal kraftproduktion berörs statens järnvägar, sjöfartsverket och statens maskinprovningar beträffande den maskintekniska kompetensen respektive och byggnadsstyrelsen fortifikationsförvaltningen beträffande upphandlings- och projekteringskompetens samt lämpliga försöksobjekt.

I detta sammanhang är det att statsmakterna undanviktigt röjer hindren för att statliga organ vid behov skall kunna ta emot stöd för FUB-verksamhet. Som framgår av rapporten har t ex byggnadsstyrelsen sådana hinder. angett

Efn vill vad gäller begreppsdefinitioner, stödbehov, programorganens roller och teknikområden hänvisa till tidigare utredning om teknikupphandling i Efn-rapport nr 3, Energiforskningen efter 1984, avsnitt 8.3 (sid 123-129) med tillhörande underlagsrapport Efn/IJTR 1983:1.

SOU 1986: 32 Bilaga 3 89

Beslut i detta ärende har efter anmälan i Efms styrelse

fattats av undertecknad direktör i närvaro av byråchefen

Faugert samt avdelningsdirektören Thomas Josefsson, den sistnämnde föredragande.

kxgb, (| P5.

S Wennerberg

90 Bilaga 3 SOU 1986: 32

ENERGIFORSKNINGSNÃMNDEN RAPPORT 1 (25) Thomas Josefsson/CA 7171. 1986-01-10 Dnr 112/85

Kartläggning av statliga organs EFUD-verksamhet (Energiinriktad Eorskning, Etveckling och demonstration)

(4 bilagor)

1. INLEDNING

Efn har fått i uppdrag av energiforskningutredningen att ta fram visst underlag, se bilaga D. Föreliggande kartläggning är en del av detta uppdrag.

2 . KARTLÃGGNINGENS OMFATTNING

Kartläggningen bygger på en enkät, se bilaga C. Tabell l

(sid 12) visar de statliga organ som Efn har tillfrågat.*

Följande organ ingår (av speciella skäl) inte i

kartläggningen: - Statens vattenfallsverk (redovisar direkt till utredningen) - Studsvik AB Energiteknik - och universitet lantbruksuniversitet) Högskolor (inkl - och diverse stiftelser Kollektivforskningsinstitut (ingår i annan kartläggning). Gäller även t ex institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), som får visst direkt statligt anslag. - inkl samt Forskningsråden forskningsrådsnämnden programorganen för energiforskningsprogrammet - bl statliga företag, a dotterbolag till statliga myndigheter (ingår delvis i annan kartläggning) - (bortsett från FoA) Krigsmakten Fortf, FMV,

Anm: Det har visat sig att några av de organ som kommit med i denna kartläggning inte är rent statliga organ utan kollektivforskningsinstitut/branschforskningsinstitut.

Bilaga3 9]

3. RESULTÅT. SLUTSÅTSER

Kartläggningen visar att de aktuella statliga organens EFUD-verksamhet kan uppskattas till mellan 126 och 138 Mkr/år. Av detta avser ca 30 Mkr/år kärnkraften (lättvattenreaktorer) och dess miljö- och säkerhetsfrågor, bränsleavfallets hantering etc. I kartläggningen har EFUD-begreppet fått en mycket vid tolkning. Som FUD räknas förutom forskning och utvecklingsarbete även experiment och utprovning av nya produkter, teknikupphandling samt försöksoch mätningsverksamheter. Exempelvis ingår provningsanstaltens tekniska utvärderingar (15 Mkr/år, avgiftsfinansierat), bränsletester vid bl a lantbrukskemiska laboratoriet (ca 2 Mkr/år). Vidare har medtagits naturvårdsverkets egen FoU-verksamhet rörande energirelaterade miljöeffekter, ca 8 Mkr/år. Det ingår också en hel del mjuk EFUD-verksamhet av karaktären forskningsinriktat utredningsarbete.

Energiforskningsprogrammet eller därmed sammanhängande stödformer (POD-stöd, experimentbyggnadslån) finansierar ca en fjärdedel av den nämnda verksamheten. Stödet ligger på mellan 34 och 38 miljoner kronor per år. Bortsett från kärnenergi-FUD, innebär detta att de kartlagda statliga organen vid sidan av nämnda stödformer bedriver EFUD-verksamhet i vid mening motsvarande cirka 65 miljoner kronor per år. I detta belopp ingår då den energiinriktade delen av de direkta statsanslagen till vissa forskningsinstitutionet, t ex byggnadsforskningsinstitutet.

Vilka är då möjligheterna för de statliga organen att engagera sig (ytterligare) i EFUD-verksamhet? Några entydiga slutsatser av enkätsvaren går knappast att dra:

- Det finns ett antal statliga organ, verksamma inom EFUD-området, som har forskning och liknande (kvalificerat utredningsarbete, viss utvecklingsverksamhet) som en av sina huvuduppgifter, se

92 Bilaga 3 SOLJl986:32

kapitel 4. Vid sidan av dessa organ finns det

forskarkompetens eller kompetens för t ex tekniska utvärderingar endast i begränsad omfattning bland de kartlagda organen. När det gäller forskningsorganen är det oklart vad en finansiell resursförstärkning skulle innebära.

Redan idag utnyttjas myndigheters anläggningar, fordon o dyl som försöksobjekt. Merkostnader och utvärderingar finansieras då normalt utifrån. Utan sådant externt stöd förefaller de statliga organen inte vara beredda att ta stora risker eller extra kostnader. Ett principiellt intresse att engagera sig i EFUD-verksamhet finns dock, ofta hos de tekniskt ansvariga.

Byggnadsstyrelsen anger att man inte sökt EFUD-stöd systematiskt; det uppstår normalt hinder hos t ex BFP eller departement, som menar att statliga verk :nte bör få stöd från andra statliga myndigheter. Finansçeringen av försöksanläggningar har blivit krånglig.

Möjligheten att utnyttja statliga organ för t ex teknikupphandling och försöksverksamhet är svår: att utröna exakt utan omfattande undersökningar. De: bästa sättet att få reda på möjligheterna (=kompetens, intresse) torde vara direkta kontakter kring ko1kreta teknikområden eller projekt. Omfattningen av och bredden i de statliga organens EFUD-verksamhet antyder dock att det borde vara möjligt att i ökad utsträckning engagera dem i t ex teknikupphandling eller försök med nya tekniker.

sou 1986: 32 Bilaga 3 93

Följande tabell visar topplistan för de statliga organ som bedriver EFUD-verksamhet.

Statligt organ EFUD-verksamhetens omfattning, Mkr/år

Strålskyddsinstitutet 30 Provningsanstalten 193 Byggforskningsinstitutet 10 Statens lantbrukskemiska lab ca 9 FOA ca 8 Naturvårdsverket 8

Domänverket Sveriges geologiska AB vardera Geotekniska institutet 2.53 Jordbrukstekniska institutet

3 varav 15 Mkr/år teknisk utvärdering (provning). b varav 6 Mkr/år utprovning och utvärdering (uppdragsverksamhet).

Till detta kommer miljö-FoU vid t ex miljömedicinska laboratoriet (0-6 Mkr/år). Hur mycket eller hur stor del av denna FoU som skall klassas som energirelaterad blir en tolkningsfråga.

De statliga organens EFUD-verksamhet fördelat på olika områden framgår av följande tabell:

94 Bilaga 3 S()U 1986:32

Område EFUD-verksamhet, Mkr/år Totalt varav med Efo-stöd

Energianvändning - industri 0 - 27-31 ca 4 bebyggelse - 21-26 4-7 transporter -

Elomvandling och eldistribution 1 0 Värmedistribution l O System och teknikstudier, övrigt 11-12 6-7 Totalt 126-138 34-38

4. NOTERINGAR

Följande statliga organ har forskning (och i viss mån utrednings- och utvecklingsarbete) som en av sina huvudugggifter: FOA, statens miljömedicinska laboratorium, väg- och trafikinstitutet, strålskyddsinstitutet, sveriges geologiska undersökning (SGU). flygtekniska försöksanstalten, jordbrukstekniska institutet, byqgnadsforskningsinstitutet, statens geotekniska institut och atomforskningsinstitutet. Inget av dessa organs forskning avser enbart eller ens huvudsakligen energiforskning. Byggnadsforskningsinstitutet är antagligen det organ som har störst andel energi-FoU (drygt 308). Hög teknisk eller vetenskaplig kompetens finns därutöver hos bl a naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och provningsanstalten.

sou 1986: 32 3 95 Bilaga

o Bortsett från Vattenfall har de affärsdrivande verken ringa EFUD-verksamhet, sällan över l Mkr/år, ofta mindre. Något spontant intresse att öka verksamheten går inte att utläsa ur enkätsvaren.

o Endast enstaka organ (bl a luftfartsverket) anger 4 specifikt att de har viss upphandlingskompetens. Byggnadsstyrelsen bedriver ingen teknikupphandling, däremot s k funktionsupphandling. TEMU-Interactor (fd TEMU-bolagen), som enligt ursprungligt syfte skulle ha ägnat sig åt teknikupphandling på bl a energiområdet, är numera inriktat mot komersiell exploatering av bl a små och medelstora företags utvecklingsresultat. TEMU verkar därvid som entreprenör, projektledare eller koordinator.

o Laboratorier, testutrustning mm, som skulle kunna utnyttjas för energi-FoU, finns hos följande statliga organ: FOA 2 och FOA 4, provningsanstalten, SSPA Maritime Consulting (fd skeppsprovningsanstalten), flygtekniska försöksanstalten, FFV-Materialteknik, jordbrukstekniska institutet, byggnadsforskningsinstitutet, lantbrukskemiska laboratoriet samt industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC).

0 Följande har verksamhet statliga organ med betydelse för flera områden inom energi-sektorn: SMHI, FOA, de geologiska och geotekniska organen (SGU, SGI, Sveriges geologiska AB), provningsanstalten och svenska rymd-AB (fjärranalys).

o Observera att i ett par fall lämnas energiforskningsstöd till myndigheter som i sin tur beställer/finansierar och i vissa fall leder FoU-verksamhet. Det gäller främst naturvårdsverket.

o Det finns en hel del energiinriktat FoU-stöd vid sidan av energiforskningsprogrammet, se tabell 5. Här dominerar

96 Bilaga 3 SOU 1986: 32

kärnenergiområdet (57 av totalt ca 120 Mkr/år), pörutom energiforskningens programorgan finns projekthanteringskompetens hos bl a kärnkraftsinspektionen, naturvårdsverket och SIDA.

Många myndigheter sysslar med rådgivning och information om nya energitekniker. Det gäller t ex konsumentverket, lantbruksverket, industriverket (utvecklingsfondernas energikonsulenter), planverket samt skogsstyrelsen med skogsvårdsstyrelserna. Dessa myndigheter har behov av resultat från (tekniska) utvärderingar av energitekniker och system.

Några myndigheter arbetar med statistik, utredningar mm som avser energiområdet. Hit hör statistiska centralbyrån, statens pris- och kartellnämnd, transportrådet, skogsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning (karteringar), statens industriverk och statens planverk.

Det finns ett antal statliga organ som borde kunna E5533 för t ex bebyggelse och fordon. Det nya energitekniker gäller exempelvis de affärsdrivande verken, byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen, se vidare kapitel 5.

STATLIGA ORGAN MED SPECIELL KOMPETENS

Det är en omfattande uppgift att ta reda på de statliga organens mer specifika förutsättningar att delta i EFUD-verksamhet, främst i försöksverksamhet och teknikhandling. EFU har därför - på begäran av Efn underhand pekat ut ett antal intressanta områden: uppvärmning av byggnader, speciellt lokaler lokal kraftproduktion såsom småskalig kraftvärme lokalt opererande fordonsflottor, speciellt dieselfordon i tätorter

sou 1986: 32 3 97 Bilaga

För dessa områden bör följande information vara av värde.

5.1 Lokal kraftproduktion

SJ har dieselelektriska lok och bör därför ha maskinteknisk kompetens att bedriva försök med t ex dieselmotordrivna kraftvärmeaqgregat (bränsle: olja eller naturgas). Detsamma gäller Sjöfartsverket, som har sjöingenjörskompetens för sina dieseldrivna båtar. Vidare har Sjöfartsverket, för sin lokala kraftförsörjning av fyrar, erfarenhet av småskalig dieselkraft, samt i viss mån vindkraft och stirlingmotorer.

Statens maskinprovningar utvecklar f n gengasaggreqat för bl a dieselmotorer, vilket bör ge vissa förutsättningar att även experimentera med t ex vedbaserade små kraftvärmeaggregat (förgasning plus förbränningsmotor). Enligt uppgift bedriver FFV-Underhåll i Östersund försök med reservkraftsystem, (närmare inriktning okänd).

Några statliga organ som skulle kunna experimentera med kraftvärme från bränsleceller är svårt att peka ut, men EQA, eventuellt också provningsanstalten, ligger närmast till hands. Om bränsleceller skall drivas med naturgas, är det också naturligt att dra in Sydkraft/Sydgas i ev försök.

Förutom dessa statliga organ borde och byggnagsstvrglsep fortifikationsförvaltningen kunna bidra med upphandlingsoch projekteringskompetens samt lämpliga försöksobiekt (gruppvärmecentraler).

5.2 Fordonsflottor

Det är främst de affärsdrivande verken som har fordonsflottor av nämnvärd storlek. deltar redan i försök med Televerket elbilar (samarbete med STU och Vattenfall). deltar gostverket i M-100-projektet. Likaså kör Tullen en M-100-bil tillhörig FFV-Underhåll (östersund).

4-16-345

98 3 SOU 1986: 32 Bilaga

Flottor med dieseldrivna fordon bör finnas hos bl a Postverket (lastbilar), SJ (bussar, lastbilar mm), Vägverket (vägunderhällsfordon) och Televerket (fordon för anläggningsarbete). Beträffande personbilar har även Polisen stora fordonsflottor.

Visserligen ingår inte statliga företag i denna kartläggning, men beträffande fordonsflottor är vissa dotterföretag till statliga organ intressanta: Postens Transporttjänst AB, GDG Biltrafik AB (busstrafik, lastbilstrafik). Nämnas bör även de statliga åkeriföretagen (ASG m fl) samt statliga företag med varudistribution: Pripps bryggerier, Vin- och egen spritcentralen etc.

5.3 Byggnadsuppvärmning

De statliga organ som förvaltar byggnader är byggnadsstyrelsen, och de fortifikationsfärvaltningen affärsdrivande verken. och Byggnadsforskningsinstitutet

Statens provningsanstalt har forsknings- och metodkompetens

i Det är svårt att säga exakt hur de nämnda på området fråga. organen skulle kunna öka sitt EFUD-engagemang. I bilaga B finns exempel på deras nuvarande verksamhet. De generella synpunkterna i kapitel 3 gäller.

6. TABELLSAMHANSTÄLLNINGAR

Tabell 1 visar de statliga organ som kartläggningen omfattar. Tabellen anger vidare om myndigheten (motsv) bedriver och/eller stödjer EFUD-verksamhet. Dessutom finns markerat när myndigheten redovisat sådan energiverksamhet som dock inte kan betecknas som FUD. (ofta handlar det om enetgibesparingsaktiviteter eller utredningar.)

sou 1986: 32 3 99 . Bilaga

Tabell 2 visar översiktligt den EFUD-verksamhet som statliga organ bedriver. Tabellen anger också den (typ av) kompetens som finns hos respektive myndighet. i Noggrannheten omfattningen torde ligga på 10-20%. Det är t ex svårt att särskilja de energirelaterade delarna i FUD-verksamhet.

Tabell 3 visar på motsvarande sätt de statliga organ som lämnar stöd/bidrag till EFUD-verksamhet respektive beställer sådan verksamhet. Tabellen omfattar det stöd som lämnas inte av programorganen inom det statliga energiforskninqsprogrammet. Den avser i första hand EFUD finansierad vid sidan om detta program, t ex kärnkraftsinspektionens stöd till kärnenergi-FoU . Men tabellen kan också inkludera en del indirekt stöd inom energiforskningsprogrammets ram, dvs EFUD-aktiviteter som kommer till stånd först efter beställning i två (eller flera) led. Hit hör t ex den del av naturvårdsverkets verksamhet som stöds via statens energiverk. Naturvårdsverket lägger i sin tur ut FoU-uppdrag på forskningsinstitutioner och detta EFUD-stöd kommer då med i tabell 3.

Tabell 4 visar hur de statliga organens EFUD-verksamhet fördelar sig på olika områden. (områdesindelninaen här är densamma som i Efn/IVA:s kartläggning av industrins egenfinansierade EFUD-verksamhet. Den överensstämmer i huvudsak med indelningen vid rapporterinqar till TEA). Noggrannheten i denna tabell blir vissa fall lägre än i tabell 2; i vissa fall är den kanske inte bättre än 30%.

På motsvarande sätt visar tabell 5 områdesvis det EFUD-stöd (huvudsakligen FoU-stöd) som lämnas vid sidan av energiforskningsprogrammet, BFR:s experimentbyggnadslån och energiverkets PoD-stöd.

De myndigheter (motsv) som bedriver än annan_energiverksamhet EFUD-verksamhet finns förtecknade i tabell 6, där även verksamhetens art är angiven.

I bilaga A finns en översiktsmatris, som anger när de statliga organen överhuvudtaget har någon form av verksamhet

100 Bilaga 3 S()LIl986:32 inom ett visst energiomräde. En beskrivning områdesvis av verksamheterna finns i bilaga B. Anm: I samtliga tabeller står myndigheterna (motsv.) 1 samma ordning som 1 sändlistan för enkäten, se bilaga C.

sou 1986: 32 Bilaga 3 101

Tabell 1. översikt av statliga organ som ingår 1 kartläggningen

Statligt organ För- Bedriver Stödjer/ Annan kortn. EFUD beställer energi- RFUD verks.

Fortifikationsförvaltningen Fortf X X Försvarets materielverk FMV X ? Försvarets forskningsanstalt ?OA X Civilförsvarsstyrelsen X Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ÖEF X ?

Statens miljömedicinska laboratorium Postverket

4>C>><><

Televerket

><><><

Statens järnvägar SJ Vägverket

Sjöfartsverket SMHI

><><><><

Luftfartsverket statens väg- och trafikinstitut VTI Byggnadsstyrelsen KBS

Konsumentverket Lantbruksverket X X Skogsstyrelsen/ skogsvårdsstyrelserna X Statens naturvårdsverk SNV X X Statens strålskyddsinstitut ssx x x

Arbetarskyddsstyrelsen (X) Bostadsstyrelsen X X Planverket X ? Lantmäteriverket X Sveriges geologiska undersökning SGU X

statens kärnkraftinspektion SKI X Statens provningsanstalt X SSPA Maritime Consulting AB (f d skeppsprovningsanst.) SSPA X Domänverket inkl dotterbolag Svenska Torv AB X X

Affärsverket FFV X - FFV-Materialteknik X - FFV-Underhåll x Sv. avfallskonvertering AB SAKAB (X) X Flygtekniska försöksanstalten FFA

(forts)

7l7L

102 Bilaga 3

Tabell l (forts)

Statligt organ För- Bedriver Stödjer/ Annan kortn. EFUD beställer energi- EFUD verks.

Jordbrukstekniska institutet X AB Statens maskinprovningar X statens institut för byggnadsforskning SIB X Polisen X X SIDA X

Beredningen för internationellt tekniskt samarbete HITS X statens brandnämnd X Statens geotekniska institut SGI X Transportrådet (X) X Statens industriverk/ SIND utvecklingsfonderna (X) X

Forskningsinstitutet för atomfysik API X Statens lantbrukskemiska laboratorium X Tullverket X X Sveriges geologiska AB X X? Svenska rymdaktiebolaget (X) X

Samhällsföretag X X Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland IUC X TEMU - Interactor X Kärnbränslenämnden X svensk bygg- och energiexsport SWEBEX X

statens pris- och kartellnämnd SPK X Statistiska centralbyrån SCB X Norrlandsfonden X Styrelsen för u-landsforskning SAREC (X) Konjunkturinstitutet

sou 1986: 32 3 Bilaga 103

Tabell 2. statliga organ som bedriver EFUD-verksamhet (1 vid bemärkelse)

Statligt organ EFUD-verksamhet Typ av Typ Omfattn. varav med kompetens Efo-stöd

Fortifikations- Utprovning och 1-2 Mkr/år Energiingenjörer förvaltningen utvärdering av resp sparstöd av olika av uppvärmnings- 1 person typ system inkl hushållning

Försvarets forskningsanstalt: - FOA 1, Sthlm Systemstudier, 3 personår/ SOQ svstemanalys, framtidsstudier år (SOQ annat operationsanalvs stöd) - FOA 2, Grind- FoU 9 personår/ 50% Kärnfysik, kärnsjön år (25% annat kemi, förstöd) bränninqsteknik, strömningsteknik, seismoloqi (samt forskarkompetens) - FOA 4,Umeå FoU 5 personår/ Uppgift Mikrobioloqi, år saknas kemi

Statens miljö- Forskning, studier svårt upp- BFR qer en Toxikologi, medicinska labo- skatta; hel del hygien, ratorium 0-6 Mkr/år epidemiologi Postverket Enstaka prov/för- - - sök

Televerket Prov med fordon ca 4 delvis fordonsingenjöoch uppvärmnings- personår/år från STU rer, VVS-inqenoch kylsystem jörer

Statens järn- Medverkan i visst 2 pers (visst vägar utvecklingsarbete STU-stöd)

Vägverket Försök med avfukt- max 1 person ning

Sjöfartsverket Prov/försök med 0,1 Mkr/år - Elinqenjörer, viss ny teknik maskiningenjörer

SMHI Hätningar, sta- 5,8 Mkr/år 70! Forskare, tistiska under- specialister: sökningar, ut- resurser för mätveckling analys- teknik, programetoder m m mering datorsystem (forts)

717L

104 Bilaga 3 SOU 1986: 32

Tabell 2 (forts)

Statligt organ EFUD-verksamhet wy§_§3“7___

Typ Omfattn. varav med kompetens Efo-stöd

Luftfartsverket Viss försöks- 50 persa inget ingeniörer, verksamhet drifttekniker med bl a bränslen

Statens väg- och Forskning, studier 5-10 1-3 Vägar, trantrafikinstitut Mkr/år Mkr/år sporter (teknik, ekonomi, beteende m m)

Byggnadsstyrelsen Viss utvecklings- 4-5 Mkr/år max 0,1 Civilingenjörer inriktad verk- samt Mkr/år Bra på uppföljsamhet avseende ca 2 pers ning av projekt uppvärmning och funktionsupphandling

Konsumentverket prov av vissa hus- 0,5 Mkr/år EUD och Tekniska och hållskapitalvaror, inkl ut- energi- användarinspec elhushålln. lagda prov sparkom. riktade kunhar stött skaper

Statens natur- Miljö-FoU (bilav- 7,8 Mkr/år 0,4 Mkr/år ej direkt angivet vårdsverk gaslab, kem-bio1o- (dessutom stöd till giskt lab, ute- FoU för 37 Mkr/år, luftlab se tabell 3)

Statens strål- Forskning, även 30 Mkr/år 33 Mkr forskare, teknisk skyddsinstitut beställning av egen FoU, avgifts- personal (SSI) forskning 7 Mkr för finan- FoU-upp- sierad drag (kärnenergi)

Arbetarskydds- Arbetsmiljöforsk- svårdef. yrkesmedicin, styrelsen ning med energi- kemi, arbetsfysianknytning, t ex ologi m m (proventilation, värme fessorer, laboratorer)

Statens planverk Viss metodutveck- 1,5 - 2 Civilingenjörer ling för energi- personer och liknande normer

Sveriges geo- Forskning, kvali- Ej angivet ca 1,5 Mkr kvalificerad logiska undersök- ficerade utred- per år geologisk sökning (SGU) ningar/invente- (dessutom kompetens, ringar 1,9 Mkr/ bl a 100 år från doktorer, 2 adj. SNV) professorer (forts)

a Avser antagligen all energiverksamhet

717L

SOU 1986: 32 105

Büaga3

Tabell 2 (forts)

Statligt organ EFUD-verksamhet Typ av Typ Omfattn. varav med kompetens Efo-stöd

Statens prov- Utprovn och tekn.- 19 Mkr/år 2 Hkr/år Ca 45\ högskoleningsanatalt ek. utvärdering av (därtill utbildade. Omprodukter, FoU av- 15 Mkr/år fattande teknisk seende sådan metodik avgifter) utrustning för utvärdering av Kalibrering av 3,5 Mkr/år Avgifter energiteknik mätinstrument.

sspn Maritime FoU-arbete, 8,5 Hkr/år 2,5 Mkr/år (ej direkt be- Consulting AB utprovning av nya skrivet) produkter

Domänverket Utvecklingsarbete, ca 3 Mkr/ ca 2,5 skoglig personal försöksverksamhet år, av- Mkr/är med gängse kvalitagande avtagande fikationer

Svenska Torv AB Utveckl. ny teknik, l pers/år ca 1 per- - (dotterbol till vidareutveckling av sonår/år domänverket) befintlig teknik 0,3 personår/år

Affärsverket FFV:

- FFV-Materialtek- Provningar i och bred Uppgift Uppgift Hög nik, Linköping metallurgiskt och saknas saknas kemisk-tekn lab

- FFV-Underhåll, FoU-arbete inom Uppgift Uppgift Hög och bred Östersund div områden saknas saknas

svensk avfalls- Vissa mätningar - - Viss förbränkonvertering AB ningsteknisk kunskap/erfarenhet

Flygtekniska för- FoU-verksamhet, 5,5 Mkr/år lO0$ strömningsmekasöksanstalten baskunskap, (metod- (ca 10 nik, strukturutveckl., materi- personår/år) mekanik, mättekalfrågor), pro- nik duktanknuten, främst vindenergi

Jordbrukstekniska Tillämpad FoU 2,7 Mkr 2,5-3 Mkr/ Civilingenjörer, institutet b.å. 84/85 år tekniska agronomer m m

AB Statens maskin- utveckling av prov- 1,5 Mkr/år ÖEF-stöd maskin- och provningar ningsmetoder; ut- elektroingeniörer veckling av gengasaggregat

(forts)

717L

106 Bilaga 3 SOU |986: 32

Tabell 2 (forts) -›_._ Statligt organ EFUD-verksamhet Typ av Typ Omfattn. varav med kompetens Efo-stöd

Statens inst. för Forskning, ofta 10 Mkr/år 1-2 Ca 30 doktorer, byggnadsforskning systeminriktad Mkr/år 70 kvalificerade utredare (Shi tekniker, 505 samhällsvetare)

Prov med solceller l - Rikspolisatyr./ person Ingenjör Polisväsendet och vindgeneratorer

Statens geo- Tillämpad FoU- 5-6 person- 0,3-0,4 (Högskoleutbildn: tekniska arbete år/år Mkr/år Vov, lantmäteri, institut geologi). Byggande i el. utnyttjande av jord, berg och grundvatten

av mät- Ca 0,5 - - Utvecklings- Utveckling fonderna (statens instrument mm personår/år industriverk)

Forskningsinstitu- Fusionsforskning l Mkr/år 1 Mkr/år Prof, docenter, tet för atomfysik (5 pers) doktorer i fysik

Statens lantbruks- Bränsleanalyser ca 9 Mkr/år ca 7 Mkr/ lantbrukskemi kemiska labora- inkl metodutveck- år (höqskoleutbildad torium ling: forskning om personal, även torvavvattning forskarutbildade)

Tullverket Deltar i viss för- - - söksverksamhet

Sveriges geo- FoU och försöks- 2,3 Mkr/år 0,7 Mkr/ Hela geo-området logiska AB verksamhet år (Efn) (geoteknik, geofysik etc)

Svenska rymd- Utvecklig av fjärr- ? Fjärranalysteknik aktiebolaget analys databearbetning

JH-produktion Utveckling av hemligt 0 Utveckl.arbetet (Samhällsföretag) oljekassetter sker av tillverförut även elpannor kande personal

IUC, Industriellt Tekniskt ut- l Mkr/år Ingen upp- Maskinteknik, utv. centrum i vecklingsarbete, gift reglerteknik, övre Norrland även utredningar kvalitetsprovninq (har montagehall)

717L

SOU 1986: 32 Bilaga 3 107

Tabell 3. Statliga organ som stödjer eller beställer EFUD.

Statligt organ Stöd till/Beställning av EFUD-verksamhet Typ av Typ Omfattning varav med kompetens Efo-stöd

Försvarets max - Funktionsprovning materielverk av olika system. 0,1 Mkr/år FoU-uppdrag till son, FFV, högskol .

Överstyrelsen för Stöd till viss ut- 1 Mkr/år - ekonomiskt försvar veckling, sporadiskt till forskning

Konsument- Beställer provning Ca 0,5 EUD och Tekniska och verket Mkr/år energispar- användarinriktkommittén ade kunskaper har stött

Lantbruksverket Ger stöd till ny 0,1-0,5 Byggnadsteknik (=1antbruks- teknik och PoD. Mkr/år (spec. växthus) styrelsen + lant- (Viss utvärdering bruksnämnderna av ny teknik:) ca 2 Mkr/år

statens natur- Stöd till miljö- 37 Mkr/år Ca 4 Projektstödsvårdsverk forskning är energi- Mkr/år hantering, relaterat projektledning

Statens strål- FoU-uppdrag 7 Mkr/år Stor del skyddsinstitut avgiftsfinansierat

Bostadsstyrelsen FoU-stöd 2,5 Mkr/år -

Statens kärn- Planerar och be- 45 Mkr/år avgifts- Kärnenergi kraftinspektion ställer FoU finansierat

SIDA Stöd till försöks- 13 Mkr/år - Biståndsarbete verksamhet och metodutveckling (u-länders energiförsörjning)

Transportrådet Initiering av FoU: max 1 Mkr/ nästan Får stöd och ger år, ofta 100% uppdrag mindre

(forts)

717L

108 Bilaga 3 SOU 1986: 32

Tabell 3 (forts) ._Ä

Statligt organ Stöd till/Beställning an EFUD-verksamhet Typ av

Typ Omfattning varav med kompetens Efo-stöd

Kärnbränsle- Finansiering av 5,6 Mkr avgifter Naturvetenskan, nämnden FoU b.å. 85/86 fr kärn- teknik (civil- kraftind. ingenjör docent)

Norrlandsfonden Krediter - Prövning av (högrisk) bidrag till industriellt drygt projekts utv. arbete. Visst 1 Mkr/år. kommersiella bidrag till FoU Lån 5-10 förutsätt- (målforskning) Mkr/år ningar

för stöd till 3-4 - sekretariat Styrelsen upp- Mkr/år u-landsforskning byggnad av forsk- med forsknings- (SAREC) ning i u-länder erfarenhet

SOU 1986: 32 Büaga3 109

Tabell 4. Statliga organa EPUD-verksamhet på olika områden. Beloppen inom parentes anger stödet fran energiforakningtprogrannet (Mkr/ar). Då verksamhetens omfattning angivits i peraonår, har 1 peraonår echablonmäaaiqt onräknata till 0,4 Mkr. område Verksamhetens Dominerande omfattning, karaktär statlig aktör Mkr/år

1. ENERGIANVÄNDNING

1.1 Energianvändning ingen verksamhet inom industrin 1.2 Bebyggelse 27-31 FoU, teknisk SIB, Provninqs- (3,5-4,5) utvärdering, anstalten, SSI (avgift: 7) försök med ny teknik (KBS,Portf) 1.3 Transporter - fordon 11,5 (2,5) FoU-arbete SSPA,Provningsanstalten, St. maskinprovninqar - system 5-10 (1-3) Forskning, studier VTI, (FPA) - miljö 4,6 (0,3) avgaslab. Naturvårdsverket 1.4 Jordbruk, 2,5-3 (2,5°› Tillämpad FoU Jordbruksträdgård tekniska inst. 1.5 Värmepumpar 6,5 (ca 1) FoU, teknisk Provningsvärmeväxlare utvärdering anstalten mm (se även pkt 2.9) S:a Energianvändning 57-66 (11-13)

2. ENERGITILLFÖRSEL 2.1 olja och gas ca 1 (0,4) FoU SGU, FOA 2.2 Kärnenergi 29 (1,5) FoU SSI, (AFI, FOA) 2.3 Fasta bränslen 2.3.1 Produktion, 8-9 (ca 5) FoU, försök, Domänverket, provbränsletester ningsanst. m fl beredning 2.3.2 - Bränsleförädling (forts)

3 Osäker uppgift 7l7L

110 Bilaga 3 S()LIl986:32

Tabell 4 (forts) Område Verksamhetens Dominerande omfattning, karaktär statlig aktör Mkr/år

2.3.3 Förbränning 1 (1) FOA Forskning 1,5 Luftlaboratorium Naturvårdsverket (En del verksamhet av försökskaraktär, har hänförts till pkt 1.2) 2.3.4 Övrigt 3,5 (7) Forskning, SMHI, SGI metodutv. 2.4 Vattenkraft 1 (0) Metodutv. SMHI

2.5 Solenergi, 1,6 (1,6) Mätninqar, SMHI allmänt beräkningar 2.5.1 solvärme och 1b FoU scu, SGI värmelagrinq Provninqsanst. 2.5.2 Solel max 0,3 (0) Prov Polisen, sjöfartsverket 2.6 Vindenergi 7 (6-7) FoU FPA, FOR, SMHI 2.7 Vågenergi 0,2 (0,2) Mätningar mm SSPA, SMHI

2.8 Geotermi o,7+ (nya) FoU, försök sGu, Sv. geologiska AB 2.9 Värmeut- 0,5+ FoU, karterinq SGU, SGI vinninqssystem 2.10 Övrigt 0,1 - - S:a Energitillförsel 57-58 18-19

3. ELOMVANDLING, ELÖVERFÖRING 3.1 Elproduktion, 0,8 (max 0,2) Utveckling SJ elomvandling 3.2 Eltransmission 0,2 (0) SJ

4 . VÄRHEDISTRIBUTION 0,7 (0) Utveckling, SIB, Provninqstekn utvärdering anstalten (forts) a Osäker uppgift Osäker uppgift. Kan vara mer. 717L

SOU 1986: 32 Büaga3 111

Tabell 4 (forts) område Verksamhetens Dominerande omfattning, karaktär statlig aktör Mkr/år 5. övnxcw 5.1 Enerqilagring 1 (0) FoU Sv.qeo1oq1ska AB 5.2 System- och 2 (1) Framtidsstudier, FOA1, SIB teknikstudier komunal planering 5.3 Grundforskn. 6-7 (5-6) FOA 2, Lantbrukskemiska lab 5.4 Annat - miljö-FoU 1,7 (0) Kemiskt och biolo- Naturvårdsverket (effekter) qiskt lab. S:a övrigt 11-12 (G-7)

112 Büaga3 SOU l986: 32

Tabell 5. Statliga organs stöd till (beställning av) EFUD-verksamhet vid sidan av det stöd som lämnas av STU, BFR, TPB och statens energiverk (dvs energiforskningsprogrammet samt PoD- och experimentbyggnadsstöden). Belopp inom parentes avser den del av stödet som indirekt finansieras från energiforskningsprogrammet. Område Stödverksam- statliga stödorgan hetens omfattning, Mkr/år

1. ENERGIANVÃNDNING

1.1 Energianvändning Norrlandsfonden, SIDA inom industrin

1.2 Bebyggelse Bostadsstyrelsen, strålskyddsinstitutet, SIDA

1.3 Transporter - fordon 1 ÖEF - miljö-FoU 3 (varav 0,6 från Volvo/SAAB) Naturvårdsverket

1.4 Jordbruk och trädgårdsnäring 0,1-0,5 Lantbruksverket

2.2 Kärnenergi 57 Kärnkraftsinspektionen, strålskyddsinstitutet, kärnbränslenämnden

2.3 Fasta bränslen

2.3.1 Produktion, beredning SIDA, Norrlandsfonden - miljö-FoU (3,2) Naturvårdsverket

2.3.3 Förbränning öar - miljö-FoU 0,9 (0,3) Naturvårdsverket

2.3.4 Övrigt - miljö-FoU betr restprodukter Naturvårdsverket

2.4 Vattenkraft SIDÅ

2.5 Solenergi SIDA

5.2 System- och teknikstudier SIDA - miljö-FoU Naturvårdsverket

5.4 Övrigt - energirelaterad 22,7 Naturvårdsverket miljö-FoU

Totalt ca 120-125 (3,5)

Bilaga 3 113 sou 1986: 32

som bedriver eller stödjer (beställer) ännan Tabell 6. Statliga organ energiverksamhet än BFUD-verksamhet

Statligt organ Typ av verksamhet

Uppvärmning av förvaltade Fortifikationsförvaltningen byggnader

Initierar och deltar i studier rörande Civilförsvarsstyrelsen sårbarhet hos t ex energiförsörjning

egna byggnader. Fordon Postverket Uppvärmning

Uppvärmning egna byggnader. Fordon. Televerket strömförsörjning teleutrustningar

Statens Järnvägar Uppvärmning egna byggnader. Kraftförsörjning tåg. Bränsledrivna lok mm.

Uppvärmning byggnader, bl a garage. Vägverket _ Fordon för väghållning.

Strömförsörjning av fyrar mm. Båtar Sjöfartsverket

Uppvärmning egna byggnader. Fordon Luftfartsverket

Uppvärmning av byggnader. Energihus- Byggnadsstyrelsen hållning och oljeersättning i befintliga byggnader, 50 Mkr/år. Bygger nytt för 1,3 Gkr/år, varav ca 250 Mkr/år kan hänföras till energissystemen

för jordbruk och Lantbruksverket Energirådgivning trädgårdsnäring. Bidrag/lånegarantier för investeringar i lantbrukets byggnader inkl energidelen.

Konsumentverket Information till hushåll om energiutrustning

för skogsbruket, bl a Skogsstyrelsen med skogsvårds- Energirådgivning skogsbränsleutvinning. Vissa utredstyrelserna ningar/undersökningar om trädbränslen.

? Bostadsstyrelsen

Planverket Kvalificerat utredningsarbete med inslag av metodutveckling för bl a utveckling av byggnormer, typgodkännande verksamhet och utbildningspaket. Planfrägor rörande energiverksamhet.

Fastighetsrättsliga frågor vid Lantmäteriet energianlägqningar mm

(forts)

l 14 Bilaga 3 SOU 1986: 32

Tabell 6 (forts)

Statligt organ Typ av verksamhet

Domänverket inkl Svenska Torv AB Produktion av skogs- och torvbränslen

Affärsverket FFV Uppvärmning egna byggnader. (Tillverkning/försäljning av värmepumpanläggningar). Svensk avfallskonvertering AB Förbränning av svårhanterligt avfall

Polisen Fordon

Beredningen för internationellt Överför till andra teknologi tekniskt samarbete (BITS) länder (u-länder?)

Statens brandnämnd Brandförsvarsåtgärder vid hantering av fasta bränslen (torv bl a)

Transportrådet Utredningar om drivmedelsransonering, alternativa drivmedel och energihushållning i transportsektorn.

Statens industriverk Energirådgivning vid utvecklingsfonderna (energikonsulenter)

Tullverket Fordon, båtar

Sveriges geologiska AB (Uppdragsverksamhet?)

Svenska rymdaktiebolaget Undersökningar med fjärranalys

JH-produktion (samhällsföretag) Tillverkning av elpannor, såväl små som stora (9 kw - ZMW)

TEHU-Interactor AB sam- Entreprenör, projektledning, ordnare (vid marknadsföring mm av energiprojekt) Svensk bygg- och energiexport Stöd till marknadsföring och ( swzasx) export

Statens pris- och kartellnämnd Utredningar, spec om priser och taxor på energibärare

Statistiska centralbyrån Enerqistatistik, metodik för dito

Bilaga 3 115 sou 1986: 32

Bilaga A

Följande tabell/matris anger när de statliga organen överhuvudtaget har någon form av verksamhet inom ett visst område. Såväl EFUD-, utrednings- som energisparverksamhet således. I Bilaga B finns en närmare beskrivning av ingår resp organs verksamhet.

116 Bilaga 3 sou 1986: 32

Y

v

l.

.

g .. :I | s

s: s; s »

g

*.-

2 . ä ä 3 *gg a T å u *N

› ° t: =

s f. z k,

g Aa. .. : .l : 2 . a i l x

å;

aula. :ax nup-vcznuncc §s§3=”“5a§§§E:å* ° ° i 2 F m I Ä

1.1.1 Itt. onorçinnv. industri 1.1.2 Dtvcckl. cncrgiutr. ina.

1.2 ubygycue x X

X x x (x)

1.3 ?rumpa-tor (KM X X X X X 1.4 Jordbruk, cz-Iaqlxd 1.5 Värmepumpar, WX. n n X 7 X X X X X

2.1.1 utvinning av OIjQ/qll X 2.1.2 Raffincting n n

(X) X X (x)

2. 2. 1 Llttvattenreaktoret 2.2.2 Bridrcnktoret u n X 2.2.3 Fusion 2.3 ?anta brinner: X X 2.3.1 Produktion, beredning etc X 2. 3. 2 nxinuossxxaxsng

(x) (x)

2.3.3 rörbrlnninq X

(x) X

2.3.4 Övrigt (X) X 2.4 vatconkratc X 2.5.1 solvärme i vinelnqrinq X X 2.5.2 80101

X x

2.5 Vindcnorgi X X X 2.7 vlqoncrçi X 2.8 Gootuuiok energi 2 . 9 Vlxuutvinningø nystan X 2.10 öv: oncrqLkInor/toimikur X

(x

3.1 :Lo-mumg, elproduktion x

x

3.2 Iltransniuion X 4.1 rjitrvlznødintrihxcion (X) X 4.2 Övrig vltnodiotribution X

5.1 Rncrçiloqrinq 5.2 Rysza- och toknihtudior X X

5.3 Margit-cl qrundforckninq X

;unna (x)

Bilaga 3 117 SOU 1986: 32

t .z . . E a . . g ;g v ä . : ä. u t. s a;

i 8 ä .z ä r, 1: 3

° “ = =° å a r a = g = å

e. e z 3 é

o: g n n e 1: u s: :› 7-1 o á 8

:aâanszssazagia I

(h: t” de x IPUD-ver e km_ et. 1.1.1 Itt. enerqimv. industri (X) 1.1.2 Utveckl. energiutr. lnd. X X X X X 1.2 Bebyggelse

1.3 rrennporter X X Xi X

1.4 Jordbruk, tridglrd X

1.5 Vimapunper, wx, n n (XL X (X) m_

V 2.1.1 Utvinning ev olja/gu ? X

2.1.2 Rnffinerlng n n l x

2.2.1 Iättvnttenreaktorer i X LX (X) 2.2.2 Bridreaktorer n n 5. 2. 2. 3 Fusion i I Pasta bränslen X X X 2.3 2.3.1 Produktion, beredning etc X X X X X

2e3 . 2 Brinsleförädling (X) X _ X 2. 3.3 Förbränning 2.3.4 Övrigt X; I I I 1 . * Vattenkraft X X l 2. 4 2.5.1 solving i vltuelngrinq X X X 1 i 2.5.2 80101 v* * X X X) E (X) 2-6 91 X 2 . 7 Vlgenergi X X I 2.8 Geokemisk energi | X X 1 X

2 . 9 Vlrnoutvinningoeynten X X

(X) X 2.10 öv: enetgiklllor/tehüker

X .1 nouvnndung, elproduktion 3. 2 Iltrensnusion X 4. rjltrvlrudiltxibuztion 4. övrig vlrledietrlmtion

5 . 1 Inerqileqring och teknlkstudier X 5.2 Byetu- 5.3 Inerqitel qrundtonkninq 5.4 Annat X X X

118 Bilaga 3 sou l986: 32

f?

. ° 3

å 2

52 å. 52m

K N i N F1 D I* H i z N 0-4

:szaezzssazziaz

malde för HUD-verksamhet 1.1.1 Itt. onerqianv. industri

X X

1.1.2 Utveckl. onorqiutr. ind. 1.2 ubyggene X X 1.3 Transporter X X 1.4 Jordbruk. tridqlrd X X X 1.5 Värmepumpar, WX, n n X

2.1.1 utvinning av olja/gas 2.1.2 Rnffinoring I n 2. 2. 1 üttvøttenreaktorar 2.2.2 Bridzcaktorer u n 2.2.3 ?union X 2.3 Fasta brinnlen 2.3.1 Produktion, beredning etc

;X (x) X X X

2. 3. 2 szxnsxeröxsdung X 2.3.3 Förbränning 2.3.4 Övrigt X 2.4 Vnttcnkrcft X 2.5.1 sann-e a vizuugxxng 1 X 2.5.2 80101

x 7,

2.5 Vindnncrqi X X 2.7 Vlgunorgi 2.8 Gootornink energi X X 2 . 9 Vlrnøutvinninquyuun X X 3.10 öv: oncrqikluor/tohukcr

3.1 ne-vmuug, elproduktion Ö X 3.2 llcranniuion 4 . 1 rjirrvltudiatrihution X 4.2 övrig vlrnodictzihrtion

5.1 Innrqihçrinq X s.: :pea- och uumcuuo: (X) X 5.3 Inorgiul granna-anning X s 5.4 nu: g

I

SOU 1986: 32 Bilaga 3 119

ä = °° t: * t x ” “

I w. 3 u xå i

“å å. t å v; Q R u v . - N Q ao

u s. *n x 0 . i X V) q 1

. = v: g U x 44. ... . 5 ø-q g N u › lu g , H c u u u L k .g å ä .S f Q (L x

i

g

*g å å t: 8 \ i V) V) U) (hrlde för IFUD-verk * t 1.1.1 tft. anerqianv. industri 1.1.2 utvackl. anatgiutr. ina. X 1.2 Bebyggelse 1

1.3 transporter i

i 1.4 Jordbruk, trIdqÅrd j 1.5 Värmepumpar, VVX, I I

. 2.1.1 utvinning av olja/gu 2.1.2 lattinarinq a I 2. 2. 1 Lättvattenreaktorer | X

2.2.2 Bridrenktorer II n i

2.2.3 rusxon 2.3 Pasta bränslen X 2.3.1 Produktion, beredning atc : X X 2 . 3 . 2 Brünaletöridling å 2 . 3. 3 Förbränning i 2.3.4 Övrigt 2.4 Vattenkraft 2.5.1 solvirne i virnelagting i X 2.5.2 80101 2.6 Vi * gl 2.7 Vlqanarqi 2.8 (Seutu-mist anarçi 2 . 9 Vlrnsutvinninqs systaa 2.10 övr anarqiklllor/taknikar

3.1 llonvandling, elproduktion 3.2 Iltranslission 4 . 1 rjlrrvlrasdisttibutiou X 4.2 övrig vlnsdiutribution

5.1 harqilaqrinq 5.2 natu- och taknikstudiar

5.3 Inarqiral çtundtorskninq X

5.4 Annat X X

Bilaga 3 121

Bilaga B

BESKRIVNING OMRÅDESVIS AV DE STATLIGA ORGANENS EFUD-VERKSAMHET M M

I nedanstående samanställning används samma indelningsgrund som i Efn/IVA:s undersökning av industrins egenfinansierade EFOU. Indelningen utgår från motsvarande kartläqgninqar inom IEA.

122 Büaga3 SOU 1986: 32

BILAGA B

1. ENERGIHUSHÄLLNING

1.1 Energianvändning inom industrin

SIDA bedriver teknikbevakning och stödjer demonstrationsprojekt vad gäller effektivare energianvändning inom industrin i u-länder. Budget 0,9 Mkr/år.

Norrlandsfonden har stött många projekt inom energiutrustningsindustrin (utrustning för energianvändning inom industri och bebyggelse). Det gäller krediter med hög risk (villkorslån). Ca 5-10 Mkr/år bör vara energirelaterat. Fonden har också givit visst bidrag till MEFOS, vars FoU-arbete ofta är energirelaterat.

SIND bedriver energirådgivning till industrin via landets utvecklingsfonder (energikonsulenter). Omfattning: ?4 personer, ca 10 Mkr/år. Verksamheten kommer att minska p g a kraftig nedskärning av anslag. Fonderna har i viss utsträckning (ca 0,5 personår/år) bedrivit utveckling av t ex nya mätinstrument för rådgivningsarbetet. (Torde upphöra i samband med meddragningen)

1.2 Bebyggelse

Statens institut för byggnadsforskning (SIP) i Gävle bedriver givetvis forskning rörande bebyggelsens energianvändning. Omfattning: 8,8 Mkr/år, varav 2,3 Mkr kan hänföras till vatten och ventilation, som inte alltid är energifrågor. FoU-verksamheten beaktar ofta huset som helt system.

Såväl fortifikationsförvaltningen (Fortf) som byggnadsstyrelsen (KBS) provar och utvärderar både mindre och större system med nya produkter. Fortf anger insatser nå experimentprojekt om 1-2 Mkr/år. I detta belopp ingår även verksamhet avseende punkten 1.5, hushållning med olja/gas, olika systemstudier avseende byggnaders uppvärmning samt drift- och övervakningssystem. KBS anger att 4-5 Mkr av dess energirelaterade verksamhet kan karaktäriseras som “utvecklingsinriktad. Man var tidigt ute att undersöka tätheten hos större befintliga hus, att projektera och bygga värmepumpar, och att följa upp sina energianlägqningar. RBS har prövat datoriserad styrning och övervakning (i riksdagsoch regeringsbyggnader). Vidare har man giort systemutformningen för en avancerad energianläggning hos Sveriges Radio (lagring i vatten av värme och kyla). se vidare punkt 2.3.3.

Postverket har försök med effekt- och energimätning i fjärrvärmeanläggningar. Syftet är att utvärdera anläggningarnas dimensionering och anslutningseffekt.

sou 1986: 32 Bilaga 3 123

Konsumentverket gör jämförande prov av olika energiprodukter, energiåtgärder etc. Omfattning 0,5 Mkr/år inklusive områdena 1.5 och 2.1. Verket genomför själv provningar av flertalet hushållskapitalvaror; i övrigt beställs tester hos statens provningsanstalt. Konsumentverket intresserar sig nu bl a för elhushällning.

Statens provningsanstalt anger FoU-arbete (metodutveckling) till ca 2 Mkr/år (varav ca 1,5 Mkr/år stöd från energiforskningsprogrammet) och teknisk utvärdering ca 7 Mkr/år (avgiftsfinansierat). Det gäller bl a byggnadsmaterial och komponenter, hela byggnader samt ventilations- och luftbehandlingssystem.

Statens strålskyddsinstitut forskar kring radon i bebyggelse. Omfattning ca 4 Mkr/Kr, varav 8 personår/år egen forskning och 0,6 Mkr/år utlagd forskning.

Bostadsstyrelsen (Bos) disponerar sedan b.å 85/BG medel för FoU-projekt, ca 2,5 Mkr/år. De används för projekt vid SIB och högskolorna. B05 har härutöver tagit fram hjälpmedel (kalkylsystem m m) för energirådgivning.

Planverket bedriver kvalificerat utredningsarbete med inslag av metodutveckling för verksamheten med byggnormer, typgodkännande (utvärdering av produkter), besiktning samt utbildning. Uppskattningsvis 1,5 - 2 personer/år avser mer målinriktad/koncentrerad metodutveckling av typen beräkningsprogram för den s k ELAK-normen.

FFV-Underhåll i Östersund gör vissa försök med klimatanläggningar, mät- och styrutrustningar för energisystem samt fjärrstyrning. (Jfr pkt 2.10).

JH-produktion (samhällsföretag) har en avdelning för energiteknik (huvudkontor i Krokom). Man har tillsammans med CTH och en uppfinnare utvecklat en s k oljekassett. Vidare tillverkar man egna utvecklade elpannor i storleksklasserna 9 kw - 2 MW.

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) har t ex utvecklat en k-värdesmätare och testat braskaminer. (Totalt l Mkr/år inkl övriga punkter).

SMHI gör studier avseende byggnadsklimatologi. Omfattning 0,5 Mkr/år varav 50% stöds av BFR. Dessutom bör observeras att sMHI:s normala observationer och mätserier, statistik rörande klimatberoende energibehov etc är av största betydelse för FoU-arbeten rörande byggnaders energianvändning.

TEMU-Interactor skulle - enligt ursprungliga planer - använda teknikupphandling för utveckling av tjänster och produkter. Bolaget är dock numera inriktat mot kommersiell exploatering av mindre företags produkter. Endast ett energiprojekt finns f n och det gäller export av energieffektiva småhus til] USA.

124 Bilaga 3 SOU 1986: 32

SIDA har försöksverksamhet och metodutveckling på energiområdet. Inom pkt 1.2 gäller det bl a energihushållning i byggnader och förbättring av landsbygdens spisar, 0,8 Mkr/år.

Beträffande Vägverket, se pkt 1.5.

1.3 Transporter

Försvarets materielverk bedriver funktionsprovning av olika system för framdrivning inkl bränslen. Det sker genom uppdrag till bl a FOA och _- FFV, se nedan. Max 0,1 Mkr/år betr drivmedel._-*i

ägg finansierar sedan länge utveckling av genqasteknik för motorfordon. Det är uppdrag till Statens maskinprovninqar (enheten 1 Umeå), som nu skall göra en vidareutveêkling av gengasaggregaten, så att de även passar dagens nya motortyper (diesel med turboöverladdning). För detta ändamål har man bl a inskaffat en gasanalysator lämpas för förgasningsstudier då ved är råvara.

Statens provningsanstalt har teknisk utvärdering av motorproduker. Det gäller analys av smörjoljor och drivmedel. Omfattning ca 1,2 Mkr/år.

FFV-Materialteknik i Linköping utför leveransprov och lagringskontroller avseende flygbensin, motorbränsle och smörjmedel. FFV har kemisk-tekniskt lab.

Naturvårdsverket (SNV) har ett bilavgaslaboratorium i Studsvik med främst långsiktig FoU-verksamhet: omfattning 4,6 Mkr/år. En del av verksamheten avser externfinansierade projekt (0,6 Mkr/år) om bl a alternativa drivmedel, fordonsteknisk anpassning för emissionsbegränsning samt specifika föroreningar i bilavgaser. Dessutom finansieras/leder SNV projekt rörande luftföroreningar i tätortsmiljö (2,9 Mkr/år, varav 0,6 Mkr/år från SAAB/Volvo) och karaktärisering av bensin och dieselbränslen (0,15 Mkr/år).

SSPA Maritime Consulting AB (fd skeppsprovningsanstalten) bedriver FoU rörande energihushållning genom fartygs utformning. FoU uppgår till ca 2,3 Mkr/år med stöd från STU och TFB. Dessutom projektanknuten uppdragsverksamhet om ca 6 Mkr/år.

Transportrådet (TPR) sysslar med utredningar rörande bl a drivmedelsransonering och alternativa drivmedel. Ibland ger TPR uppdrag av FoU-karaktär, ofta genom att söka finansiellt stöd från TFB. Gäller t ex projektet Lastbilars energieffektivitet vid olika transportuppgifter, som utförts av 225, se nedan.

i Bilaga 3 125 SQU 1986: 32

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) bedriver forskning inom området energi och transporter med hela fordonet eller transportsystemet som utgångspunkt. Mestadels är energiaspekten endast en del av ett projekt. VTI uppskattar energidelen till 5-10 Mkr/år med 1-3 Mkr/år stöd från energiforskningsprogrammet.

Postverket deltar i Alkoholdrivna fordon projektet Teknikupphandling M-100. Även Tullverket kör en M-100-bil, som dock bekostas av FFV-Underhgll i Östersund.

Televerket provar såväl elbilar (0,5 personår/år) som gasoldrivna bilar (0,2 personår/år). Vidare provar man olika dirigeringshjälpmedel, t ex radio och terminal i bilar (1 personår/år). Elbilsprojektet sker i samarbete med Vattenfall och med stöd från STU. Televerket har vidare provat vacummeter (för förbättrat körsätt) och pauskupêvärmare.

försöksanstalten (FPA) bedriver sedan flera år Flygtekniska verksamhet angående flygbränslebesparing (flygoperativa frågor och trafikledningsprocedurer). Ca ett personår/år.

Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (BITS) stödjer ett projekt för gengas i Dominikanska republiken (tekniköverföring till andra länder). Även SIDA har projekt på gengasområdet, se punkt 2.3.1 och 3.1.

1.4 Jordbruk och trädgårdsnäring

Lantbruksverket ger rådgivning, främst individuell, och kurser betr energiteknik. Man ger också bidrag för ny teknik och vissa PoD-anläggningar. Omfattning 0,1-0,5 Mkr/år. Lantbruksverkets investeringsstöd/rationaliseringsstöd ca 60 Mkr/år, lånegarantier 150-170 Mkr/år) är :111 (bidrag viss del energirelaterat, eftersom det kan omfatta uppvärmningsanordningar för byggnader. Bidrag ges om tekniken är en nyhet för respektive region.

Jordbrukstekniska institutet bedriver FoU rörande bl a värmepumpar, bränslen och systemstudier för fasta se vidare under punkterna 1.5, 2.3 och jordbruksnäringen, 5.2. Det handlar om tillämpad FoU med lantbruket och dess maskinindustri som viktigaste avnämare. Omfattning 2,5-3 Mkr/år.

statens maskinprovningar genomför provningar samt obligatorisk kontroll av maskiner för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring resp entreprenadmaskiner (avgiftsfinansierat). Man utvecklar även provningsmetoder (anslag från jordbruksdep). Denna verksamhet har bl a gällt torvupptagare och flishuggar.

SIDA:s verksamhet på energiområdet är starkt inriktat mot landsbygdens behov och möjligheter och därmed lantbruket. se närmare under olika rubriker under punkt 2.

126 Büaga3 sou 1986; 32

1.5 Värmepumpar, värmeväxlare m m

Många myndigheter installerar värmepumpar och värmeåtervinningsteknik i sina uppvärmningssystem. Det gör t ex fortifikationsförvaltningen, och televerket. I vägverket enstaka fall ingår anläggningarna i något experimentprojekt eller utgör försöksverksamhet. I Vägverkets fall handlar det t ex om avfuktning av luft i garage. Televerket inför olika system för återvinning av värme i kylanläggningar (1 personår/år).

Tullverket har provat två värmepumpar för ytvatten, dels vid Djurö, dels i Torne älv. Investeringskostnader ca 0,4 Mkr samt FoU-stöd 55 000 kr.

Statens provningsanstalt bedriver både FoU = metodutveckling (ca 1 Mkr/år) och teknisk utvärdering (ca 4 Mkr/år) inom området.

Konsumentverket gör jämförande prov av olika typer av värmepumpar, främst små system för villor. (Man anlitar därvid provningsanstalten)

Jordbrukstekniska institutet har FoU-verksamhet på detta område vad gäller jordbruksnäringen. Omfattning 0,25 Mkr/år med energiforskningsstöd.

SMHI tar fram klimatdata av betydelse för värmepumpsystem. Omfattning 0,3 Mkr/år, som finansieras av BFR.

Lantbruksverkets stöd kan t ex gälla värmepumpar och värmeväxlare för jordbruk- och trädgårdsnäring, se pkt 1.4. Exempelvis finns speciella värmepumptillämpningar för klimatisering av växthus (bl a avfuktning).

SGU har FoU av betydelse för värmepumpsystem, se under pkt 2.9.

Lantmäteriet kan hantera frågor om rätten att använda annans mark vid värmepumpsystem, se vidare pkt 2.9.

Planverket utfärdar typgodkännanden för bl a värmepumpar. För den skull utvärderar planverket produkter med ledning av provning hos statens provningsanstalt. se även punkt 1.2.

2 ENERGITILLFÖRSEL

2.1 Olja och gas

öar har gett stöd till FOA (FOA 4) för studium av

kvalitetsaspekter vid oljelagring i bergrum. Det gäller

oljekorrosionsforskning, speciellt mikrobiella problem vid oljelagring och vid ofrivilliga utsläpp av olja i vatten. Omfattning?

sou 1986: 32 Bilaga 3 127

Luftfartsverket har försök med bl a vatten-oljeemulsioner i praktisk drift. Tekniken innebär att tyngre och billigare eldningsolja med höga asfaltenheter kan förbrännas med samma, ofta bättre resultat som med direktdestillerad eo3-eo5.

Konsumentverket har bl a provat oljetillsatsmedel.

SGU medverkar i försök att med ny metodik förbättra öläeutvinningen ur alunskiffer. Verksamheten på detta område, som SGU gärna vill utöka, omfattar 2-3 personer och stöds med 0,4 Mkr/år från statens energiverk. Vidare utför SGU f n en sammanställning av geologiska undersökningar och borrningar på den svenska kontinentalsockeln (regeringsuppdrag). Omfattning ca 0,2 Mkr/år (4-5 kvalif. geologer inblandade). SGU har också kunnande inom området naturgaslagring under/i marken.

Lantmäteriet kan bidra med höjddata för analys av djupgasförekomster (Siljansringen). Lantmäteriet kan också genomföra fastighetsrättsliga åtgärder då gasledningar skall byggas och underhållas.

2.2 Kärnenergi

På detta område finns ett omfattande statligt engagemang, såväl FoU-verksamhet som stöd till sådan verksamhet.

statens strålskyddsinstitut bedriver FoU rörande de miljö-, hälso- och säkerhetsmässiga aspekterna på kärnenergi. Verksamheten omfattar 30 personer plus utlagd forskning 6 Mkr/år (totalt ca 32 Mkr/år). Den inriktas alltmer på långsiktiga effekter av kärnkraftens radioaktiva avfall.

Statens kärnkraftinspektion planerar och beställer FoU för ca 45 Mkr/år. Detta är avgiftsfinansierat.

statens provningsanstalt har bl a gjort teknisk utvärdering av jordbävningsprovningar för elproducerande industri inom och utom landet (0,7 Mkr/år).

Statens kärnbränslenämnd har ingen egen forskning men finansierar FoU inom områdena slutförvaring av högaktivt avfall från kärnkraftverk samt rivning av kärnkraftreaktorer och hantering av rivningsavfallet. Omfattning ca 5,6 Mkr/år, som finansieras med avgiftsmedel från kärnkraftsindustrin.

FOA 2 bedriver forskning och studier om civil kärnteknik, såväl fissions- och fusionsenergi. Omfattning ca 2,5 personår/år, varav 1 personår/år med externt stöd (från energiforskningsprogrammet). Även FOA 4 i Umeå har forskat kring säkerheten vid landets kärnkraftverk.

SMHI:s verksamhet gäller haveriberedskap för prognoser rörande spridning av utsläpp från kärnkraftverk.

128 Bilaga 3 SOU 1986: 32

Forskningsinstitutet för atomfysik (API) bedriver fusionsforskning, där det experimentella arbetet är knutet till europeiska projekt i Västtyskland och England (TEXTOR resp JET). Denna verksamhet stöds helt genom Efn, ca 1 Mkr/år, och avser plasma-vägg-växelverkan. 5 personer är i snitt verksamma.

2.3 Fasta bränslen

Det är många statliga organ som bedriver, deltar i eller stödjer FUD-verksamhet avseende fasta bränslen. Det framgår av tabellen på nästa sida.

Jordbrukstekniska institutet har t ex FoU-verksamhet om ca 2 Mkr/Xr rörande såväl energihalm, energigräs, metangasjäsninq, torv, energiskog och komposteringsvärme ur gödsel. Det finansieras med stöd (från energiforskningsprogrammet?).

Statens maskinprovningar kan prova maskiner för biobränsleproduktion, se under punkt 1.4.

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) har utvecklat panna för Vedeldning och testat braskaminer. Man har kompetens och montagehall på maskinsidan, bl a skogsbruksmaskiner.

Norrlandsfonden har stött många projekt på fastbränslesidan (villkorslän). Fonden ger även bidrag till torvforskningsstiftelsen (drygt 1 Mkr/år).

Lantbruksverkets stöd (se pkt 1.4) inkluderar fastbränsletekniker, användning av jordbruksavfall och trädbränslen.

FFV-Materialteknik 1 Linköping gör vissa undersökningar avseende fasta bränslen (kem-tekniskt lab.).

S()LIl986:32 Bilaga 3 129

Statligt organ Allmänt Energigrödor Trädbränslen Skiffer Energiskog Avfall Torv Halm Kol

1 W il

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar X Byqgnadsstyrelsen X X Luftfartsverket (X) X X Konsumentverket X Lantbruksverket X X X X X Skogsstyrelsen X Naturvårdsverket X Lantmäteriet (X) (X) Sveriges geologiska undersökning X X Statens provningsanstalt X Domänverket X X Svenska Torv AB X FFV-Haterialteknik X Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB) X Jordbrukstekniska institutet X X X X X Statens maskinprovningar X X SIDA X (X) X X Statens brandnämnd (X) Statens geotekniska institut X Lantbrukskemiska laboratoriet X X X X

5- l6345

130 3 SOU 1986: 32 Bilaga

2.3.1 Produktion, beredning, etc

Naturvårdsverket (SNV) finansierar två stora projekt rörande vid resp vid torvutvinning. De miljöeffekter energiodling stöds av statens energiverk med f n i medeltal 1,4 Mkr/år resp 1,8 Mkr/år. Dessutom utnyttjar SNV 3,3 Mkr/år resp 1,8 Mkr/år av sitt eget anslag för näraliggande forskningsverksamhet. FoU-verksamheten genomförs i huvudsak vid universitet och högskolor med projektledning vid SNV.

medverkar i försök rörande energi ur skiffer, se punkt ågg 2.1. SGU har ett jord- och torvlaboratorium, där torvanalyser utförs, en verksamhet som expanderat de senaste åren (uppdragsverksamhet). 8-10 personer finns på laboratoriet. Vidare finns ett torvarkiv som byggts upp sedan slutet på 1800-talet.

Luftfartsverket medverkar i försök med energiskogsodling vid Landvetter Här utnyttjas Urea, ett gödselmedel som flygplats. vintertid sprids på banorna för att påverka ev isbeläggning. Smältvattnet hamnar i omgivningen där energiskogen planteras.

Skogsstyrelsen har gjort vissa studier för sin rådgivning och information. Bl a har man granskat mindre flishuggar vad avser ergonomi, säkerhet, hållbarhet och effektivitet. Vidare har om skogsråvara som bränsle: Valet av man gjort en rapport drivningsmetoder m m. Skogsstyrelsen svarar bestånd, lämpliga vidare för prognosen av virkesförbrukningen, och häri ingår förbrukningen av trädbränslen.

Domänverket bedriver FoU-verksamhet kring såväl som energiskog. Bett. skogsbränslen handlar det skogsbränslen om utveckling av transportteknik och hopsamling samt utveckling av distributions- och förädlingsföretaget Nydo HB (terminalsystem). Verksamheten omfattar även Energi utveckling av mätteknik. För skogsbränslen åtgår ca 0,5 Mkr/år (l-2 personår/år) med egen finansiering. Forskningen kring energiskog, som f n uppgår till ca 2 Mkr/år, finansieras helt av statens energiverk. Det handlar om förutsättningarna för odling på myrmark.

Domänverkets dotterbolag Svenska Torv AB, som producerar

torv, kan inte satsa mer än 0,3 personår/år på

vidareutveckling av befintlig teknik (hårt trängt läge pga dåliga somrar). För utveckling av ny teknik finns eget dotterbolag Svensk torvförädling som engagerar ca 1 personår/år. Verksamheten avser Multibelt och samt viss systemanalys (totalt stöd Torvfiber/Hydtrotorv från energiverket 4,4 Mkr/år).

Inst. för skogsförbättring forskar kring urval av arter för energiskogsodling och deras foradling.

SIDA utvecklingen vad gäller andra energigrödor än följer t ex bomull, Projektstöd om knappt 1 träd, bagasse, majs. Mkr/år har budgeterats. SIDA är också engagerad i

& Büaga3 131

skogsplanteringar för såväl industri- som enerqiändamål (0,8 Mkr/Sr). Stödverksamheten omfattar även förbättrad träkolstillverkning, briketteringsteknik, gengasteknik mm (2,8 Mkr/år).

Statens lantbrukskemiska lab. bedriver FoU-verksamhet rörande såväl torv, biomassa som avfall. Man genomför analystjänster (bränsleanalyser) för t ex prissättning av bränslen, ca 0,5 Mkr/år. Utvecklingsarbetet avser bl a metoder för dessa analyser och värdering av bränslen. Utredningar sker för standariseringsarbete och åt stiftelsen svensk torvforskning (ca 0,5 Mkr/år). Verksamheten omfattar ca 6 personer och är till hälften (ca 1,5-2 Mkr/år) finansierat från energiforskningsprogrammet.

statens provningsanstalt är engagerad i bränslekontroll, kemisk och fysikalisk. Det gäller teknisk utvärdering (0,9 Mkr/år) och metodutveckling för detta (0,4 Mkr/Sr).

Lantmäteriet handhar fastighetsrättsliga frågor i samband med skogsbruk och torvutvinning, t ex hur skogs* och fraktvägar skall utföras och underhållas samt värderingar av intrång.

2.3.2 Bränsleforädling (till flytande bränslen)

Inget statligt organ bedriver verksamhet för förädling till flytande handelsbränslen. Se dock punkt 1.3 betr. gengasteknik för fordon och punkt 3.1 betr. liknande tekniker för kraftproduktion.

2.3.3 Förbränning

FOA 2 bedriver FoU rörande förbränning av kol, torv, och biobränslen. Det omfattar 2 personår/år och stöds med energiforskningsmedel från STU. FOA har dessutom deltagit i projekt Kol-Hälsa-Miljö vad gäller (verkan av) flygaska från kolförbränning.

har bekostat en ombyggnad till vid

§55 fliseldning Växjö

energiverk (PoD-projekt). Erfarenheterna därifrån har utnyttjats för projektering av ombyggnad i kristid. Det är ett 3-årsprogram på 10-15 Mkr.

Luftfartsverket kommer att prova kolpulvereldning vid Arlanda flygplats. Utredningar om konverteringar till biobränslen vid Landvetter pågår.

Byggnadsstyrelsen (KBS) har byggt ett antal pannor för fasta bränslen: En fluid-bed-panna vid Chalmers för kol, ev torv och flis; i Garpenberg en flispanna med speciell inmatning (gripskopa) för lantbruksuniversitetets forskning (försöksbränslen) med 50% stöd från NE/STEV; fyra flispannor för normal drift (varav en fungerar dålig, övriga bra). KBS har även förprojekterat för kolpulvereldning.

132 Büaga3 SOU 1986: 32

Konsumentverket har gjort jämförande provningar av sm skaliga förbränningstekniker såsom braskaminer, allbränslepannor, avsotningsmedel och spisinsatser. Det sker genom uppdrag till provningsanstalten. F n planeras provning av vedpannor och förugnar.

Statens provningsanstalt har viss teknisk utvärdering av förbränningsanordningar, ca 0,2 Mkr/år.

Naturvårdsverket (SNV) har ett luftlaboratorium i Studsvik för studier av emissioner från fasta anläggningar (ca 1,5 Mkr/år). Dessutom leder/finansierar SNV projekt rörande småskalig fastbränsleeldning och emissioner från avfallsförbränning; omfattning 0,8 Mkr/år varav 0,2 Mkr/år från statens energiverk.

Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB) bedriver inget utvecklingsarbete men har god erfarenhet av förbränningsteknik för varierande avfall, bl a med avancerad rökgasrening. SAKAB har kemi-teknisk kompetens med laboratorium.

2.3.4 Övrigt, bl a restprodukthantering

FOA studerar brand- och explosionsrisker vid olika typer av energianläggningar. 0,2 personår/år.

SMHI utvecklar metoder att beräkna bieffekter vid energiproduktion, t ex föroreningsutsläpp. Betr luftvård pågår långsiktig forskning om försurningsproblem och långdistanstransport. Omfattning ca 1,6 Mkr/år, varav 15% bekostas av naturvårdsverket.

Naturvårdsverket finansierar flera projekt rörande restprodukter från förbränning: Användning av torv- och vedaska i skogs- och jordbruk, deponering av aska från sopförbränning, undersökningar av oljeaska samt dioxiner. Stöd ca 1,3 Mkr/år.

SGI sysslar med karaktärisering av restprodukter från förbränning samt lokalisering, utformning och kontroll av deponier för restprodukter. Omfattning 4 personår/år.

2.4 Vattenkraft

SMHI utvecklar tillrinningsprognoser (realtidsinformation) för drift av vattenkraftanläggningar. Ca 1 Mkr/år finansierat av VASO (= Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan).

SIDA stödjer projekt med små vattenkraftanläggningar för lokala nät. Syftet är att finna former för upphandling, drift, underhåll m m. Projekten gäller Tanzania och Etiopien. Budget 3 Mkr/år.

Lantmäteriet kan hantera fastighetsrättsliga frågor i samband med vattenkraftutbyggnad.

sou 1986: 32 Bilaga 3 133

2.5 Solenergi, allmänt

SMHI bedriver mätning och beräkningar av solenergitillgångar. Det handlar om långsiktig kunskapsuppbyggnad om solstrålningsklimatet. Avnämarna finns främst utanför SMHI. Omfattning 1,6 Mkr/år, som till fullo finansieras av BFR, Efn och energiverket.

SIDA avser att sprida kunskap om teknik för soltorkning, (tobaks-, spannmåls-, cement- och trävarubranscherna). Förstudie om 0,2 Mkr.

2.5.1 solvärme 5 Värmelagring

SGU har FoU-verksamhet vad gäller lagring av värme i grundvatten, jord och berg, bl a energigeologisk kartering. (Grundvattensektionen har ca 40 personer anställda).

Även SGI bedriver verksamhet rörande säsongslagring av värme i marken. Omfattning 1-2 personår/år.

Statens provningsanstalt bedriver såväl FoU som teknisk utvärdering av solvärme. Omfattning ca 0,6 Mkr/år.

Byggnadsstyrelsen har ett projekt på gång med saltlager.

Konsumentverket har gjort jämförande prov av solfångare (för småhus) och planerar nu provning av ackumulatortankar. Det blir uppdrag till provningsanstalten.

Lantbruksverket kan bevilja bidrag för ny teknik och vissa PoD-projekt inom trädgårdsnäring och jordbruk, se pkt 1.4. IUC har * projekterat solfångaranläggningar.

2.5.2 Solel

Polisen har sedan 1975 undersökt och provat solceller för fjällradioutrustningar. Proven har utfallit positivt, och solcellsdriften (med batteri-buffert) har permanentats. Även sjöfartsverket använder solceller för strömförsörjning av små fyrar (40 W-lampa).

2.6 Vindenergi

Flygtekniska försöksanstalten (FPA) bedriver kunskapsuppbygqande FoU-verksamhet som omfattar ca S Mkr/år med stöd från statens energiverk (ca 10 personår/år). Verksamheten är samtidigt starkt produktanknuten till de två svenska prototyperna.

FOA 2 studerar styr- och reglerteknik för vindkraftverk, 2,5 personår/år med stöd från statens energiverk.

134 Bilaga 3 SOU 1986: 32

SMHI mäter och beräknar vindenergitillgångar. Man har även långsiktig kunskapsuppbyggnad för metodutveckling avseende val av lägen för vindkraftanläggningar samt vindprognoser för sådana. Ca 0,8 Mkr/år.

Statens provningsanstalt har sysslat med teknisk utvärdering. Det gäller hållfasthet hos komponenter till vindkraftverk (0,2 Mkr).

Sjöfartsverket har experimenterat med många (mindre) vindgeneratorer för elförsörjning av fyrar. F.n. pågår ett prov i Öresund. Även polisen har på sitt program att prova små vindgeneratorer för strömförsörjning av radioutrustningar.

FFV-Materialtekniks lab (Linköping) har delvis varit inkopplad på vindkraft.

SIDA planerar visst stöd till demonstrationsprojekt av vindenergi (småska1ig?). Ingår i ett vind-, sol- och geotermiprogram om 0,9 Mkr/år.

2.7 Vågenergi

SMHI gör vågmätningar och vågberäkningar i samarbete med CTH och SSPA Maritime Consulting AB. Verksamheten hos SSPA omfattar ca 0,2 Mkr7år.

2.8 Geotermisk energi

Egg framställer geotermiska kartor och annan dokumentation som kan utgöra underlag för att bedöma var geotermisk energi kan utnyttjas. SGU har också kompetens för synpunkter på hur den tekniska anläggningen bör utformas, vilka nivåer uttaget skall ske på, hur stora energimängder som kan tas ut, etc.

Sveriges geologiska AB bedriver FoU och försöksverksamhet omfattande ca 0,7 Mkr/år, till största delen finansierad av Efn.

2.9 Värmeutvinningssystem

SMHI utvecklar modeller för beräkning av vattentemperaturdata för värmepumpteknik.

ågg har en betydande verksamhet när det gäller energi ur grundvatten i jord och berg. Upprättande av energigeologiska kartor till tätbebyggda områden anser SGU vara viktig, och man har i viss utsträckning underlag för detta. SGU lämnar även i viss omfattning råd och anvisningar till kommuner och enskilda. Jfr pkt 2.5.1.

Även SGI bedriver liknande verksamhet, t ex kartering av naturresurser, liksom Sveriges geologiska AB (0,3 Mkr/år).

Naturvårdsverket har ett mindre projekt rörande hälso- och miljofarlighetet hos köldbärarvätskor, 70 000 kr.

sou 1986: 32 Bilaga 3 135

Lantmäteriet handhar fastighetsrättsliga frågor och kan bl a besluta om att ge en fastighetsägare rätt att utnyttja annans mark för t ex en jordvärmeanläggning. Man kan också besluta om hur flera fastigheter gemensamt skall delta i kostnaderna för utförande och drift av värmepumpar.

2.10 Övriga energikällor och energitekniker (bl a styr- och reglerteknik)

FOA 2 bedriver studier av brand- och explosionsrisker vid

olika typer av energitekniska anläggningar. 0,2 personår/år.

FFV-Underhåll i Östersund utvecklar mät- och styrutrustningar

för energisystem samt fjärrstyrning. Dessutom pågår utvecklingsarbete av elmiljö (EMC/EMI).

3.1 Elproduktion (från bränslevärme) och elomvandling

SJ medverkar här i leverantörers utvecklingsarbete. Det gäller statiska omriktare (från frekvensen 50 Hz i allmänna kraftnätet till 16 2/3 Hz i kontaktledningarna) och dragkraft för asynkronmotordrift respektive hydrostatisk drift. I genomsnitt arbetar 2 personer med detta. För utveckling av hydrostatisk drift har ågg lämnat bidrag.

Sjöfartsverket har dieseldrivna kraftaggregat för sin strömförsörjnig av större fyrar. Dessutom har man provat stirlingmotor och bränsleceller (de senare fungerade inte tillfredsställande). Verket har maskinteknisk kompetens (sjöingenjörer); man har exempelvis tagit tillvara avgasvärmen på båtar (= kraftvärme!) Jfr även pkt 2.5.2 och 2.6.

FFV-Underhåll i Östersund bedriver provning och försök med reservkraftsystem.

SIDA:s stöd till vedbaserad energiteknik omfattar även utveckling av gengas- och småskalig ångteknik, som på sikt kan utnyttjas för byelektrifiering (1 Mkr/år).

3.2 Eltransmission

§g utvecklar och bygger ut ett nytt högspänt matningssystem (130 kv) för överföring av omformad energi (16 2/3 Hz). Det sker i samarbete med Vattenfall.

Lantmäteriet kan hantera fastighetsrättsliga frågor vid kraftledningsbyggen mm och besluta om s k ledningsrätt.

4 . VÄRMEDISTRIBUTION

statens provningsanstalt bedriver teknisk utvärdering inom fjärrvärmeområdet. Det gäller rörisolering och hållbarheten hos mantelrör. Omfattning ca 0,5 Mkr/år.

136 3 SOU 1986: 32 Bilaga

Statens institut för byggnadsforskning studerar f n möjligheterna att använda flygtermografi för kartering av värmeläckage från fjärrvärmekulvertar. 0,2 Mkr.

IUC utvecklar ett övervakningssystem för fjärrvärme. (Är det distribution eller produktion?).

Lantmäteriet kan hantera markupplåtelsefrågor vid utbyggnad av fjgrrvärme genom bl a ledningsrätt.

5 . ÖVRIGT

5.1 Energilagring (exkl säsongslagring av värme).

Sveriges AB har f n projekt om lagring av gas geologiska (naturgas) i mark. Drygt l Mkr/år.

5.2 System- och teknikstudier (övergripande: nationella eller kommunala system)

FOA 1 bedriver systemstudier av olika karaktär: Framtidsstudier av det nationella energisystemet (ca 1,5 personer, stöd från Efn), systemanalytiska metoder inom kommunal energiplanering (0,5 person, delvis stöd från Stockholms Energi), energisystemets sårbarhet i fred, kris och krig samt energiförsörjning i kris och krig (helt anslagsfinansierat). I studier av dessa slag kan även civilförsvarsstyrelsen delta.

Jordbrukstekniska institutet bedriver system- och teknikstudier inom sitt område, 0,5 Mkr/år.

Statens institut för byggnadsforskning har projekt rörande energi och bebyggelse i kommunal planering respektive styrmedels effekter; ca 0,6 Mkr/år.

SIDA:s energiverksamhet för u-länder är starkt inriktad på övergripande system- och teknikstudier. De omfattar bl a energianalys och energiplanering (2,3 Mkr/år) och teknikvärdering för energistrategier (1 Mkr/år).

Naturvårdsverket (SNV) stödjer systeminriktade analyser av miljöpåverkan och naturresurshushållning tillämpat på energiområdet liksom försurningen som ett ekonomiskt problem i Europa (0,7 Mkr/år). Dessutom finansierar SNV två halva professum i miljöekonomi vid Handelshögskolan.

5.3 Energirelaterad grundforskning

Endast ett fåtal statliga organ hävdar att de bedriver grundforskning.

sou 1986: 32 Bilaga 3 137

FOA 2 karaktäriserar en del av sin förbrånningsforskning (2 personår/år) som grundforskning.

styrelsen för U-landsforskning (SAREC) stödjer uppbyggandet av forskningskapacitet i U-länder och för detta ändamål forskningssamarbete mellan U-länder och svenska institutioner. Uppskattningsvis 3-4 Mkr/år är energirelaterat.

Statens lantbrukskemiska lab (SLL) har 7 personer engagerade i energirelaterad grundforskning (15-18 Mkr på 3 år) med stöd från STEV. Verksamheten avser torvavvattning. SLL har i en databas resultaten från kartering av jordar. Denna kan användas för t ex långtidsstudier av försurningsfrågor.

5.4 Annat

Naturvårdsverket finansierar omfattande forskning (22,7 Mkr/gr) rörande sådana miljöeffekter som till stor del kan tillskrivas energiomvandling. Det gäller främst inverkan av och åtgärder mot försurning. Dessutom bedrivs verksamhet vid verkets kemiska och biologiska laboratorier rörande bl a kalkning/försurningsproblematiken (1,7 Mkr/år)

Arbetarskyddsstyrelsen har en stor forskningsavdelning med enheter för medicin, kemi, teknik, arbetsfysiologi, arbetspsykologi och yrkestoxikologi. En del av dessa verksamheter har anknytning till energiområdet, t ex ventilation och värme.

FoA_g planerar att genomföra insatser rörande teknikupphandling av energiteknisk utrustning.

Statens provningsanstalt kalibrerar el-, värme- och varmvattenmätare (3 Mkr/år) samt oljeflödesmätare vid raffinaderier (0,5 Mkr/år).

Statens pris- och kartellnämnd gör utredningar på energiområdet av bl a priser och prisutveckling, taxor för el och fjärrvärme samt lönsamhet i energibranscher.

»Statistiska centralbyrån har hand om energistatistiken för hela landet. I detta ingår delvis utveckling av mät- och beskrivningsmetoder.

sou 1986: 32 Bilaga 3 139

Bilaga C

Denna bilaga innehåller en lista på de statliga organ som erhållit enkäten (eller tillfrågats per telefon). Denna lista upptar även en förteckning på kontaktpersoner vid respektive statligt organ. Bilagan innehåller vidare frågorna i den enkät som legat till grund för kartläggningen.

140 Büaga3 S()LIl986:32

BILAGA C

Myndighet Attention, ev specificerad adress, é$;;;

Fortifikationsförvaltningen Kauko Karppinen, rum 4A 38, 631 89 ESKILSTUNA Kungsgatan 43, 631 89 ESKILSTUNA 016-15 40 00

Försvarets materlelverk Avddir Erik Bendel, drivmedelstekn sekt 115 88 STOCKHOLM 08-782 43 97

Christer Fransson, FOA 2 Försvarets forskningsanstalt Sektion 272 Box 27 322 Box 98 102 54 STOCKHOLM 147 00 TUMBA 08-63 15 00

Civilförsvarsstyrelsen Jan schyllander Karolinen 651 80 KARLSTAD 054-10 43 42

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Byråchef David Davidsson Box 7830 08-22 22 60 103 98 STOCKHOLM

Statens miljömedicinska lab. Lena Ewetz (forskninqssekreterare) Box 60 208 08-23 69 00 104 01 STOCKHOLM

Postverket Ingmar Nilsson 105 00 STOCKHOLM Postens Huvudkontor, FF 105 00 STOCKHOLM 08-781 30 34 Fordon: Valle Söderström, 08-781 33 08 VVS: Valter Alama, 08-781 13 10

Televerket Wilhelm von Essen 08-713 35 00 123 86 FARSTA Holger Waldên 08-713 29 22

Statens järnvägar Ove Grundstedt 08-762 35 20 105 50 STOCKHOLM Nils Jansson (handl) 08-762 35 24

Vägverket Göte Holmberg, CF/DMk 751 87 sonmincs 0243-751 54

Sjöfartsverket Sven Fogelberg, Fyr- och 601 78 NORRKÖPING elektrosektionen, 011-19 10 00

sun: Roger Taesler

(forts)

BHaga3 141 SOU 1986: 32

Myndighet Attention, ev specificerad adress, ev_anm

Byggnadsstyrelsen Stefan Sundesten 106 43 STOCKHOLM Tekniska byrån, VVS-sekt 08-783 12 OO, direktval

Konsumentverket 1ah.chef Jan Holst Box 503 08-739 01 00 162 15 VÃLLINGBY

BOX 1302 171 25 SOLNÅ

102 29 STOCKHOLM

Statens planverk Avddir Peter Finnev Box 12 513 Avddir Nils Redegten 102 29 STOCKHOLM 08-737 S5 00

751 28 UPPSALA statens kärnkraftinspektion Lennart Hammar Box 27 106 08-63 55 60 102 52 STOCKHOLM Statens provningsanstalt Övering. Tomas Nilsson

400 22 GÖTEBORG Domänverket Charles Harry Dickens 791 81 FALUN 023-841 07 (forts)

142 Bilaga 3 SOU 1986: 32

Myndighet Attention, ev specificerad adress, e;EEm

750 07 UPPSALA svensk avfa11skonvertering AB

161 ll BROMMA

Jordbrukstekniska institutet Björn Sundell Box 7033 018-30 19 30 750 07 UPPSALA

AB Statens maskinptovningar Erik Johansson, chef Box 7035 018-30 19 00 750 07 UPPSALA

statens institut för Staffan Hygge byggnadsforskning 026-10 02 20 Box 785 801 29 GÄVLE

Rikspolisstyrelsen Sten Larsson Box 12 256 08-769 72 32 102 26 STOCKHOLM

styrelsen för internationell Björn svedinqer

Fredsgatan 2 111 52 STOCKHOLM

statens btandnämnd Björn Herlin Box 6029 08-34 06 10 102 31 STOCKHOLM

Statens geotekniska institut Bengt Rydell 581 01 LINKÖPING 013-ll 51 00

Transportrådet Christer Ekström Box 1339 08-730 58 80 171 26 SOLNÅ

(forts)

SOU 1986: 32 Büaga3 143

Myndighet Attention, ev specificerad adress, ev inn

statens industriverk Agneta Persson 117 86 STOCKHOLM (arbetar även på ÅF-Energikonsult)

Forskningsinstitutet för Birger Emmoth atomfysik 08-15 03 60 Roslaqsväqen 100 104 05 STOCKHOLM

Statens lantbrukskemiska Rolf olsson, Umeå laboratorium 090-13 53 10 Box 7004 (O1817 10 00) 750 07 UPPSALA

Generaltullstyrelsen Värme: Hans Engström Box 2267 08-789 74 73 103 16 STOCKHOLM Fordon: Lennart Holm 08-789 74 29

sveriges geologiska AB James Bergström Box 801 0920-976 00 951 28 LULEÅ

Svenska Rymdaktiebolaget Sven Wallin Albygatan 107 08-733 62 00 171 54 SOLNA

Stiftelsen samhällsföretaq Rolf Wollatt, 08-778 40 00 Box 44 Enda energiföretag: JH-Produktion, 146 00 TULLIGE Krokom, Ronne Österberg, 0640-11060

Stiftelsen industriellt utveck- Sigvard Wikström , linqscentrum i övre Norrland 0910-364 50 Box 41 146 00 TULLINGE

TEMU InterActor AB Staffan stillesjö Box 567 063-13 21 00 831 27 öswansuun

Kärnbränslenämnden Nils Rydell Box 2045 08-23 47 70 103 11 STOCKHOLM

Svenska Bygg- och Energiexport, Göran Lundgren SWEBEX 08-783 85 00 Box 5513 114 85 STOCKHOLM

951 za LULEÅ (forts)

144 Bilaga 3 sou 1986: 32

Myndighet Attention, ev specificerad adgçss, 2:733;

Statens pris- och kartell- Lars Henriksson (bränslen) nämnd Christina Szatek (el, värme) Box 1115 08-14 20 80 111 81 STOCKHOLM

Statistiska centralbyrån Hans Berglund 115 81 STOCKHOLM 08-783 40 OO

sou 1986: 32 Bilaga 3 145

mwxmxronsmzucsuämøm aux-1- Utredninq-hyrln 1905-09-15 Thomas Josefsson

1. Bedriver ni verksamhet på, eller med anknytning till, och vara karaktär Ir något av följande:

energiområdet

- och/eller utvecklingsarbete, experiment med forskning

nya produkter

- under eller upphandling av produkter utveckling introduktion, teknikupphandling - eller av utprovning utvärdering nya produkter/tekniker - försöka- eller demonstrationsverksamhet.

Det kan t ex gälla era byggnader (uppvärmning, ventilation, hushållning etc), era anläggningar (elförsörjning, värmeförsörjning etc) eller era fordon (nya drivmedel, drivsystem, nya transportmetoder etc). Men det kan också gälla tjänster (energirådgivning eller -kontroller, styrning eller kommunikation för energiprocesser m m).

a) Om så är fallet, beskriv verksamheten enligt punkterna 2-6. b) Om så inte är fallet, hoppa över frågorna 2-6 och beskriv istället kompetens, resurser och andra förutsättningar för att engagera er i sådan verksamhet. Ange även intresset!

Vilken omfattning har verksamheten på olika områden? Ange i t ex kr/år eller genomsnittligt antal verksamma personer. (När det gäller fördelning på områden, använd om möjligt indelningen i bilaga 2. Om det är svårt, kontakta Efn!)

3. I vilken utsträckning finansieras den energiinriktade verksamheten med stöd från energiforskningsprogrammet resp annat statligt stöd (utöver det normala anslaget/int8kterna)? Ange genomsnittligt stöd per år (t ex under senaste treårsperioden)!

146 Bilaga 3

SOU 1986: 32

Anm: lnergitorskningsprograamet innefattar de energiinriktade FoU-stöd som lämnas av STU (styrelsen för teknisk utveckling). BFR (byggforskningsrådet), statens energiverk och TPB (transportforskningsberedningen). Bland andra stödformer kan nämnas bidrag och lån till prototyper och demonstrationsanllggningar resp till experimentbyggande (från statens energiverk resp BFR). vid oklarheter, kontakta Bfnl.

Hur skulle ni vilja karaktärisera verksamheten på olika områden: - X: den kort- eller langsiktigt inriktad, dvs hur snabbt skall resultaten kunna utnyttjas? - Kr den starkt produktanknuten eller syftar den till mer generell kunskapsuppbyggnad? - Kr ni direkt avnämare av själva resultaten eller blir dessa även intressanta och tillgängliga för andra?

5. Hur kommer ni att prioritera verksamheten framöver? Avser ni att öka eller minska denna? Kan ni rangordna betydelsen av de olika områdena enligt pkt 2? (Ett områdes betydelse behöver ju inte överensstämma med omfattningen/kostnaden.)

60 Vilken typ av kompetens har den personal som är engagerad i den redovisade verksamheten? Har ni därutöver kompetens och resurser som skulle kunna utnyttjas för annan/ytterligare energiinriktad FUD-verksamhet enligt punkt 1? Vilket intresse har ni att öka ert engagemang i sådan verksamhet eller i försök med ny energiteknik?

Har ni andra synpunkter på det statliga energiforskningsprogrammet, er samverkan med detta program eller hur det statliga FUD-stödet borde fungera på energiområdet?

Bilaga 3 147

Bilaga 2:

Områdesindelning för enkät, huvudindelning

OMRÅDE för EFUD-verksamhet

1 mxmxuusuhmmc

10 1 Industri (inkl skogsbruk) 1.2 Bebyggelse dvs hushåll och service 1.3 Transporter 1.4 Jordbruk och czaagiraanxnug 1.5 Värmepumpar, värneltervinning, värmeväxlare, etc (avsedda för 1.1, 1.2, 1.4, 2.9, 4.1 m m)

N mxncxnmrönsxn

Olja, gas: xirnenergi Pasta bränslen m m (Delaa om möjligt upp på bränslen) vattenkraft

NNNNNNNNN UOQOMÖUNH

Solenergi (inkl lagring av solvärme)

OCOIIIDC

Vindenergi Vlgenergi, m m Geotermisk energi System för utvinning av värme ur ytjord, ytvatten, grundvatten, berg och uteluft 2.10 Övriga energikällor och ny energiteknik

3 natvaunnmc, növsnröams, nxoupoumnn

3.1 Ilomvendling (kraftvärme, kombinerad cykel, turbiner, generatorer, HHD, bränsleceller) 3.2 Iltransmission och distribution

4 vimmnxsmxmnxou (yttre)

5 övmcr

l lnergilagring (batterier, svänghjul, etc) 2 System- och teknikstudier 3 Bnergirelaterad grundforskning 4 Annat (ändamål bör specificeras)

150 Büaga3 SOU 1986: 32

Bilaga D

ü lNl)lSl'Rl

" h FDIWM n* rmdebelecknung l) EZPARIEZI\1I-Z.\'I'EZ'I' 1985-08-08

ENERGIFORSKNINGS- UTREDNINGEN

Energiforskningsnämnden Box 43 020

C33 133- 0 9 100 72 Stockholm

5:(

Underlag till

Energiforskningsutredningen,EFU

Med hänvisning till beslut regeringens 1985-02-21 avseende utredning om energiforskningens inriktning,omfattning etc, uppdras härmed åt Efn att bistå EFU med särskilt underlag avseende energirelaterad forskning och utveckling,EFUD,i Sverige utanför det statliga energiforskningsprogrammet. Den närmare inriktningen av uppdraget framgår av bifogade promemoria.

Efn bör redovisa det resultatet huvudsakliga senast

1985-10-3l.Vissa frågor,exempe1vis mer

fullständiga statistiska data,kan om så erfordras redovisas senare.

Dock senast 1986-01-31.Underhandskontakter

förutsätts mellan Efn:s ansvariga och handläggare EFU:s sekreterare.

Med vänlig hälsning

.VL /74__...

Lars Andersson Särskild utredare

I i

Johan Svenningsson reterare

SOU 1986: 32 Büaga3 151

ENERGIFORSKNINGSUTREDNINGEN 1985-08-06 _

särskilt underlag från Efn

En huvuduppgift för det statliga energiforskningsstödet är att,utgående från vissa energipolitiska behov,k0mplettera den energiorienterade FoU-verksamhet som bedrivs med andra medel,statliga,kommunala eller privata.Det är därför av stor vikt för EFU att få en god bild av vad som görs och kommer att göras i Sverige på det energitekniska området inom såväl offentlig förvaltning som näringsliv.Av praktiska skäl bör kartläggningen göras som två parallella studier.

Näringslivets,i vilket här även inräknas statligt ägda företag och kommunala förvaltningar,egenfinansierade EFUDverksamhet bör kartläggas på i huvudsak samma sätt som i tidigare IVA-undersökningar.En ökad tonvikt bör dock läggas vad bedömer företagen att de på framtidsperspektivet,dvs kommer att satsa EFUD-pengar på under de kommande 5-10 åren. Omfattningen av och inställningen till kollektiv EFUD,med eller utan statligt stöd,bör också klarläggas.

är att inte bara utrustningstillverkare tas med Väsentligt i studien.Företag med energiintensiv produktion,fastighetsförvaltare mm är även av stor betydelse.Vad gäller teknikområdesindelningen,så finns knappast något helt invändningsfritt sätt.Det ankommer på Efn att efter EFU:s hörande besluta om denna.Viktigt är att hålla nere antalet rubriker men samtidigt göra det möjligt att identifiera för svenska förhållanden viktiga områden.

Statens EFUD-insatser,exklusive energiforskningsstöd,via myndigheter,affärsverk och andra statsorgan bör kartläggas på samma sätt.Statligt ägda affärsdrivande aktiebolag ingår dock under rubrik l.Väsentligt är att belysa även den EFUD-verksamhet som olika statsorgan skulle potentiella

kunnaäbedriva,exempelvis i form av teknikupphandling,

provning och introduktion av ny teknik etc.Om möjligt bör även intresset för sådan verksamhet efterhöras hos tänkbara aktörer.

De huvudsakliga slutsatserna av 1 och 2 skall redovisas för EFU senast 1985-10-3l.Sku1le en mer fullständig statistisk redovisning kräva mer tid,kan kompletterande information lämnas fram till 1986-01-31.

För att klara ut vissa definitions- och avgränsningsfrågor samt för att löpande överföra delresultat till EFU bör regelbundna underhandskontakter äga rum mellan Efnzs ansvariga handläggare och EFU:s sekreterare.Efn förutsätts ta initiativ till sådana överläggningar.

BILAGA 4

Internationell energiforskning

sou 1986: 32 Bflaga 4 155

Bilaga4 l (9)

INTERNATIONELL ENERGIFORSKNING

1 Allmänt

I stor utsträckning är energiforskning internationellt allmängiltig. Dvs. resultat som framkommer kan tillämpas i de flesta länder. Undantagen gäller främst studier avseende lokala tillämpningar eller mycket speciella energikällor. Det är därför av betydelse att känna till vad som görs på skilda håll i världen, när det svenska energiforskningsprogrammet skall utformas.

EFU har därför genom tre åtgärder sökt kartlägga den internationella energiforskningen, med Sveriges speciella intressen i blickpunkten. Material från IEA (OECDs energiorgan) har studerats. Sveriges tekniska attacheér har på EFUs uppdrag genomfört en översiktlig inventering av för Sverige relevant energiforskning i de viktigaste industriländerna. Ett studiebesök har gjorts från EFUs sida vid ett antal myndigheter och organisationer i USA som ansvarar för energiforskning.

Det fullständiga material som kommit fram av kartläggningen är mycket omfattande. Materialet finns tillgängligt på industridepartementet. Nedan görs en sammanfattning av de mer betydelsefulla resultaten och slutsatserna o

2 IEA-länderna

För IEA-länderna publiceras årligen en statistik, som utvisar de totala statliga insatserna avseende forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet. Statistiken kan användas för bl. a. jämförelser mellan Sverige

156 Bilaga 4 sou 1986:32

och de samlade IEA-länderna, i vilka Sverige ingår. Brister finns självklart i redovisningen, liksom något olika definitioner mellan länderna av vad som är statlig EFUD.

Av den för EFU senast tillgängliga statistiken, som avser år l983, framgår att det samlade FoU-stödet fortsätter att minska. Sverige följer i stort sett den internationella trenden, som inneburit en kraftig ökning från mitten av 70-talet, till ett maximum 1980-81 och en därpå följande minskning. Sverige ligger fortfarande högt vad gäller satsningen per capita, 1983 var det bland IEA-länderna bara Västyskland och Canada som hade en större EFUD-budget med detta mått mätt.

Den mest intressanta jämförelsen fås ur den procentuella fördelningen av insatser på olika energiområden. Se nedanstående tabell:

Procentuell Kärn- Fossila* Förny- Energi- Övrigt fördelning energi bränslen bara bespaav EFUD 1983 energi- ringar källor IBA totalt 67,7 12,5 8,8 5,9 5,0 Sverige 9,7 13,3 30,4 34,0 12,7

* inkl. torv

Sverige avviker alltså markant från genomsnittet. Ännu tydligare blir skillnaden om torv, som är en stor post i Sverige men mycket liten internationellt, räknas in bland förnybara energikällor. Ser man till den energipolitiska situationen blir emellertid Sveriges avvikelse lättbegriplig. Med ett politiskt beslut om kärnkraftavveckling och med i stort sett inga inhemska fossila bränsletillgångar (förutom torv), framstår dominansen för energibesparingar och förnybara energikällor som konsekvent.

3 Västtyskland

Huvuddelen av de statliga västtyska EFUD-insatserna, 78 % under 1983, avser kärnenergi. Merparten av dessa medel till FoU rörande konventionell kärnenergi, men går omfattande satsningar görs också på bridreaktorer och fusion.

Det icke-nukleära omfattar tre energiforskningsprogrammet stora områden.

- Rationell energianvändning - Fossila bränslen - Förnybara energikällor.

Rationell energianvändning utgjorde 3 % av de totala EFUD-insatserna under 1983. Målen för området är minskav utan minskning av livsning slutenergiförbrukningen kvalitet eller en väl anpassad och produktionsförmåga, effektiv sekundärenergidistribution samt bästa möjliga av vid utvinning och omvandling utnyttjande primärenergin till Insatserna riktas framför allt mot sekundärenergi. energihushållning i byggnader och industri, värmelagring och fjärrvärme samt vätgasteknik. Små mottrycksanläggningar ges också stöd.

Fossila bränslen erhöll 11,5 % av de totala medlen under 1983. Kol är den viktigaste komponenten inom området, där miljövårdsaspekterna numera betonas starkt. Förbränningsoch - både för stora kraftverk och rökgasreningsteknik mindre - erhåller omfattande stöd. eldningsanläggningar

Även kolförgasning och kolförvätskning är stora forsk-

där en minskning av stödet dock är på gång ningsområden, främst till av de ekonomiska svårigheterna med synföljd tetiska bränslen. En viss FoU pågår också avseende koluoch okonventionella fossila tvinning, oljeutvinning bränslen.

158 Bilaga 4 SOU 1986: 32

Förnybara energikällor erhöll 7 % av de totala medlen under 1983. Anslagen är i minskande och en viss omprövning sker. Solenergi och biomassa bedöms, förutom vattenkraft, ha den största potentialen i Västtyskland. De tidigare omfattande satsningarna på vindenergi begränsas, dels till följd av vissa tekniska bakslag, dels eftersom potentialen bedöms som låg. Av intresse är att den västtyska satsningen på förnybara energikällor i inte obetydlig utsträckning motiveras av tredje världens behov.

4 Storbritannien

FoU-budgeten för Storbritannien är något svåröverskâdlig. Flera organ är inblandade och en stor andel finansieras direkt av de statliga el-, kol- och gasföretagen. Tendensen är dock densamma som för IEA-genomsnittet, dvs. stor dominans för kärnenergi följt av fossila bränslen. Effektivare energianvändning börjar bli ett av de viktigare omrâdena, såväl i FoU-sammanhang som i den allmänna energipolitiken. Småskalig kraftvärme och mottryck är ett för Sverige intressant delområde där aktiviteter pågår i Storbritannien.

Pâ fossilbränsleområdet har miljöfrågorna ännu inte blivit dominerande. En viss omsvängning har dock skett och det finns skäl att tro att miljötekniken kommer att få en ökande andel.

Förnybara energikällor bedöms vara av långsiktigt intresse och erhâller ett visst stöd. Det kan noteras att energiskog och andra biobränslen tros kunna ge det största bidraget till en rimlig kostnad. vindenergi anses också lovande, främst som ett tillskott i eller från vissa regioner. Den tidigare optimismen om vågenergi har dock svängt till en ganska allmänt pessimistisk syn på vägenergins ekonomiska förutsättningar.

SOU 1986132

5 Japan

Kärnenergi dominerar det statliga stödet till EFUD, 73 % år 1983. För den icke-nukleära satsningen har två storprojekt bildats, Sunshine och Moonlight. Båda dessa ligger under MITI och administreras av New Energy Development Organisation, NEDO.

Sunshine innefattar till viss del solenergi, både för uppvärmning och elkraft. Stora satningar görs på solcellteknik, som mycket väl passar in i Japans industriella kompetens. Geotermisk energi är ett annat huvudområde, framför allt med inriktning på elproduktion. Det tredje och största huvudomrädet för Sunshine är kolförädling, främst förgasning och förvätskning. Det stora japanska intresset för dessa tekniker bygger minst lika mycket på industripolitik, dvs. export av stora processanläggningar som på inhemsk energipolitik. Utöver dessa huvudområden bedrivs inom Sunshine även FoU avseende vindenergi, vätgas, vågenergi m.m. NEDO har också ansvaret för ett ganska omfattande alkoholprogram men bioenergi i övrigt förekommer knappast.

Moonlight är inriktat på effektivare omvandling och användning av energi. Budgeten är ungefär en tredjedel av Sunshines. Den största satsningen för närvarande avser bränsleceller, där Japan delvis kan sägas ha övertagit USAs tidigare ledarroll. Energilagring, värmepumpar, högtemperaturgasturbiner och stirlingmotorer är andra områden av betydelse. Tidigare satsades också stora resurser pâ MHD, detta projekt har nu avslutats utan större framgång för tekniken.

Energibesparing i övrigt har huvudsakligen ankommit på den enskilda sektorn. Endast 0,8 % av Japans statliga EFUD âr 1983 klassificerades som energibesparingar. Statens roll ses uppenbarligen som att stödja tillförsel och storskalig omvandling.

160 Bilaga 4 SOU 1986: 32

6 USA

Kärnenergi utgjorde 69 % av USAs totala statliga EFUD under 1983. Merparten gick till bridreaktorer och fusion, vilket avviker från IEA-genomsnittet, där konventionell kärnenergiteknik fortfarande dominerar.

Inom det icke-nukleära området är numera, med svensk terminologi, energirelaterad grundforskning den största enskilda posten. Detta som en följd av USA-regeringens policy att överlåta mer tillämpad FoU-verksamhet åt marknadskrafterna och koncentrera statens resurser på grundforskning, långsiktig FoU och projekt med hög teknisk risk.

Fossila bränslen utgör fortfarande ett stort område. Kol svarar för merparten av utgifterna, miljöfrågorna har stor betydelse. Kolrening, förbränningsteknik, rökgasrening dominerar tillsammans med grundläggande forskning och utveckling med anknytning till kolbränslen och kolanvändning. De tidigare mycket omfattande satsningarna på kolförgasning och kolförvätskning har reducerats kraftigt, likaså skärs bränslecellprogrammet ner liksom MHD.

Förnybara energikällor erhåller ungefär lika mycket stöd som fossila bränslen. Solceller och solvärmeteknik dminerar men även biobränslen, vindenergi och geotermi ges betydande stöd. Beloppen har emellertid gått ner avsevärt från vad som gällde kring 1980.

Också energibesparingar har fått vidkännas anslagsminskningar. USA har dock en energibesparingsandel i budgeten som klart överstiger Västtysklands eller Japans. Fördelningen av insatserna är ungefär lika på byggnader, industri och transporter. Mindre kraftvärme och mottryck är i USA, liksom i ett flertal av de större länderna, ett angeläget FoU-område.

Utanför det federala stödet via DOE och delvis EPA finns ett flertal andra finansiärer av energirelaterad FoU. Vissa delstater har egna energiforskningsmyndigheter med

Bilaga 161

mer eller mindre lokal profil på sina program. Därutöver ger branschforskningsorganen EPRI och GRI stöd till FoU inom el- respektive gassektorn. I takt med att det federala stödet minskat har de andra finansiärernas relativa betydelse ökat.

Framtiden för energiforskning i USA är oviss. De mycket hårda kraven på federala att DOEs budgetnedskärningar gör anslag enligt många bedömare kommer att reduceras oerhört hårt under komande år. De just nu mycket låga oljepriserna kommer säkert att medverka till detta. Branschforskningsorganen förväntas ej kunna kompensera bortfallet av statliga medel, såväl el- som gasindustrin har eller väntas komma att få ekonomiska svårigheter. EPRI har redan genomfört ganska stora budgetåtstramningar till följd av att vissa av dess medlemmar inte längre anser ha råd sig med mer omfattande FoU-satsningar.

Effekterna av en stor minskning av USAs samlade energiforskning torde bli att man inte längre kan räkna med att USA, som hittills, drar en stor del av det samlade internationella energiforskningslasset. Å andra sidan finns redan signaler om att DOE, när de egna pengarna minskar, blir mer intresserat av samarbete med andra länder i konkreta projekt. Ett tänkbart exempel på sådant samarbete är miljövänlig kolteknik där USA redan tagit vissa initiativ.

7 Frankrike

Frankrike är inte medlem i IEA. Landets energiforskning följer dock det internationella mönstret med kärnenergi som dominerande post.

Inom icke-nukleär EFUD är rationell det energianvändning största området. Industri och byggnader erhåller huvuddelen av stödet. Liksom i Sverige har en hel del gjorts

6- 16-345

162 4 S()LJl986:32 Bilaga

för att ersätta med el. Även transportsektorn omolja fattas av visst FoU-stöd, främst för sänkning av bränslei konventionella fordon. förbrukningen

Fossila bränslen är stort område inm den statliga inget EFUD-budgeten i Frankrike även om viss forskning pågår rörande och koleldning m.m. kolförgasning miljövänlig däremot ett ganska omfattande Förnybara energikällor ges stöd. biomassa, och i någon mån vind- Solenergi, geotermi anses Relativt omfattande insatser görs energi viktigt. vad avser alkoholbränslen.

Det finns ett starkt samband mellan Frankrikes FoU-satsavseende energikällor och landets koloningar förnybara niala förflutna. Tillämpningen av de nya teknikerna görs i stor i kolonier eller i de överutsträckning tidigare departementen. Skälen för utvecklingsinsatserna sjöiska kan vara eller biståndspolitik likaväl som en tro export de eventuella betydelse för Frankpå nya energikällornas rikes energiförsörjning.

8 Sovjetunionen

som inte heller ingår i IEA, ser kärnenergin Sovjet, ju den energikällan vid sidan av som strategiskt viktigaste FoU pågår dock också för annan energiteknik naturgasen. inklusive kol, som är den största sovjetiska energiresursen .

bedrivs inte i någon större omfatt- Energibesparings-FoU Av de för viktiga områdena är Sovjet ning. Sverige framskridet inom torvteknik. Omfattande FoU pågår längst för torvkunskap, torvutvinning och torvförbränning.

vid förbränning är stora i Sovjet. Många Miljöproblemen äldre koleldade förorsakar utsläpp på en anläggningar

sou 1986:32 4 163 Bilaga

nivå som vore helt oacceptabel i Sverige. FoU kolkring rening, förbränningsteknik, rökgasrening och askhantering har därför fått en ökad betydelse.

vad gäller övrig energiteknik, så finns ett speciellt fall av intresse. MHD-forskningen har ej avbrutits i Sovjet, som på andra håll. Enligt uppgift har resultaten från försöksverksamheten varit så goda att man nu avser att uppföra en 580 MW fullskaleanläggning.

BILAGA 5

Övergripande organisation inom

m. m.

energiforskningsprogrammet

SOU 1986: 32 Bilaga 5 167 BILAGA 5

ÖVERGRIPANDE ORGANISATION INOM ENERGIFORSKNINGSPROGRAMMBT Eero Marttinen

Solna i mars 1986

168 Bilaga 5 SOU 1986: 32

Bilaga 5 09,1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING 1.1 Uppdraget l .2 Uppläggning och metod

2 ANALYS- OCH REFERENSRAM 2.1 sektorforskning - vad är det? 2.2 Sektorforskningens organisation 2.3 Mer om terminologin 3 HITTILLSVARANDE ORGANISATION FÖR ÖVER- GRIPANDE PLANERING SAMORDNING OCH UTVÄRDE- RING INOM ENERGIFORSKNINGSPROGRAHMET 3.1 strukturutformningen - det statliga utredningsarbetet 1973-75 3.2 Försök nr 1 - Delegationen för energiforskning (DFE) åren 1975-82 3.3 Försök nr 2 - Energiforskningsnämnden (Efn) åren 1982-85 4 ALTERNATIVA ORGANISATIONSMODELLER FÖR ÖVERGRIPANDE PLANERING, SAMORDNING OCH UTVÄRDERING 4.1 Inledning 4.2 Utgångspunkter 4.3 Organ i nära anknytning till departementet 4.4 Fristående myndighet inom sektorn 4.5 Inordnat organ under myndighet med verkställande ansvar 4.6 Myndighet utanför sektorn med sektorövergripande ansvar

SOU 1986: 32 5 169 Bilaga

4.7 Planering, samordning och utvärdering av programorganen själva 47 4.8 Ad-hoc-styrning av statlig kommitté 49

5 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 53 5.1 organisatoriskt sammanhållna eller uppdelade funktioner? 53 5.2 Övergripande planering och samordning 54 5.3 Allmänna systemstudier 57 5.4 Utvärderingar 58 5.5 Löpande samordning 62 5.6 Operativ planering och uppföljning 63 5.7 förslag till övergripande

Tänkbara

170 Bilaga 5 sou 1986: 32

Bilaga 5

1 INLEDNING

1.1 Uppdraget

Hösten 1985 kontaktades riksrevisionsverket (RRV) av energiforskningsutredningen. Bakgrunden fanns i utredningens direktiv (Dir. 1985:6). I det avsnitt där energiforskningsnämndens framtida roll och ställning behandlas påpekas att RRVs arbeten rörande sektor- och samhällsintresset i teknisk FoU skulle kunna vara till nytta i utredningsarbetet. Frågan om ett regeringsuppdrag att utreda de övergripande organisationsfrågorna inom energiforskningsprogrammet diskuterades mellan RRV och utredningens sekreterare. Av bl.a. tidsskäl ansåg sig RRV inte kunna åta sig ett sådant uppdrag. I stället erbjöds jag att göra en motsvarande studie.

Efter fortsatta kontakter per brev med utredningens sekreterare Per Johan Svenningsson formulerade jag en kortfattad projektbeskrivning, vars inledning här skall återges. Det övergripande målet för studien sägs där vara att

...belysa och lämna förslag till hur energiforskningen i fortsättningen bör vara uppbyggd och strukturerad för att a) medge en samlad överblick och styrning, b) samordning och integration ska kunna ske mellan berörda FoU-stödjande organ inom olika sektorer samt c) möjliggöra kontroll och utvärdering som ett betydelsefullt led i styrningen av energiforskningen.“

Undersökningen skulle avgränsas till att behandla den - alltså inte den övergripande organisationen programannivån - och ut i en diskussion om vilket svariga mynna eller vilka organ som bör ha ansvar för de funktioner, som behövs för politisk styrning och överblick samt för

SOU 1986: 32

samordning mellan delprogram och övergripande planering och uppföljning.

Frågan om energiforskningsnämndens framtida roll och ställning kom därmed i blickpunkten. som alternativ till nuvarande organisation skulle övervägas om inte den övergripande planeringen och samordningen antingen borde knytas starkare till den ansvariga sektormyndigheten eller till industridepartementet, t.ex. i form av en energidelegation. En annan fråga som skulle belysas var behovet av fristående utvärderingar och på vilka sätt dessa skulle kunna organiseras.

Vidare borde den diskussion som förs kring olika alternativ ske i termer av de förhållanden som för närvarande råder på energiforskningens område och de slutsatser som dras göras så pass konkreta att de kan ligga till grund för utredningens förslag till övergripande organisation för energiforskningen.

Slutligen borde också de kunskaper och de resultat om sektoriell FoU-organisation och utvärderingar som finns redovisade i forskningsrapporter och statliga utredningar beaktas och tas till vara i utredningsarbetet.

1.2 Uppläggning och metod

En utgångspunkt för detta arbete är att energiforskningen till stora delar finansierats och organiserats som sektorforskning. För att kunna belysa de frågor som anges i uppdraget krävs en uppfattning om vilka betydelsefulla skillnader som finns mellan olika sätt att organisera sådan forskning. Det krävs också att erfarenheter och underlag tas fram från andra sektorers hantering av forsk-

ningsfrågorna och om vilka konsekvenser detta fått. Vida-

re måste någon fonm av jämförande analys göras mellan

172 Bilaga 5 SOU 1986: 32

olika alternativ. Dessa alternativ bör också ställas emot nuvarande förhållanden inom energisektorn och särskilda kompletterande organisatoriska åtgärder övervägas.

Mot denna bakgrund har studien lagts upp och genomförts i följande steg.

a) Utveckling av analys- och referensram (som bl.a. skall belysa några principiellt viktiga skillnader mellan olika sektorers behandling av FoU-frågorna och vilka huvudmodeller som är tänkbara i detta - 2. sammanhang) kapitel

b) Insamling av underlagsmaterial och erfarenheter från andra sektorer (även motsvarande från energiforskningsområdet) - kapitel 3 och 4.

C) Jämförande analys (vad innebär t.ex. en renodlad myndighetsanknytning av FoU för den politiska styrningen? För möjligheterna till fristående utvärderingar? etc.) - 4 och 5. kapitel

d) Konkretisering av tänkbara (kombinationer av) huvudmodeller och diskussion av dessa i termer av de förhållanden som f.n. råder på energiforskningens område samt avlämnande av förslag till övergripande organisation - 5. kapitel

För utarbetandet av analys- och referensramen har statliga utredningar och forskningsrapporter m.m. som behandlat sektoriell forskning i ett analytiskt perspektiv utnyttjats samt erfarenheter gjorda i RRVs projekt Sektoroch samhällsintresset i teknisk forskning och utveckling.

5 173 Bilaga

2 ANALYS- OCH REFERENSRAM

2.1 - vad är det? Sektorforskning

Forskning och utveckling har blivit ett allt viktigare instrument i politiken. Vi har gått emot ett kunskapssamhälle där FoU-verksamhet kommit att spela en allt större roll. Något utrymme för en djupgående diskussion av denna fråga finns inte här. Det får räcka med att konstatera att Sverige inte varit ensam om denna utveckling. I hela västvärlden har försök gjorts att närmare knyta FoU-arbete till förverkligandet av olika nationella målsättningar.

Enligt Wittrock, B (1984) är detta ett av många uttryck för det förvetenskapligande av politik och förvaltning som ägt rum i hela den utvecklade industrivärlden_de senaste decennierna. Denna process har varit intimt förknippad med växande offentliga âtaganden och försök att planera och styra samhällsutvecklingen på allt fler områden och allt längre in i framtiden. Sådana åtaganden tycks kräva att åtgärdsinriktad forskning utnyttjas för att ge vägledning och stöd, för att planera och utvärdera. I Sverige blev denna politik känd under beteckningen den sektoriella forskningspolitiken.

Denna sektoriella forskningspolitik tog sin utgångspunkt i den tillämpade forskningen (Stevrin, P, 1978). I samband med att en ny närings-, miljö- och trafikpolitik formulerades, växte ett krav på att även utnyttja forskningen. I slutet av 1960-talet lades förslag om att miljövårdsforskning, teknisk forskning och transportforskning mera aktivt skulle styras från samhällets sida. Detta ledde till bildandet av STU, miljövârdsberedningen och forskningsnämnden vid naturvårdsverket. Detta blev också grunden för en ytterligare spridning av den sek-

toriella forskningspolitiken till ett flertal andra om-

råden, t.ex. arbetsmiljöforskning, kriminologisk forsk-

174 Bilaga 5 SOU 1986: 32 a ning, social forskning, forskning om fysisk planering och bebyggelse och energiforskning. Nästan varje samhällssektor har numera organiserat stödet till FoU i någon form.

En i dessa sammanhang vanlig definition på sektorforskning, som också kommer att användas här, är följande: (Om m.m. - 1981/82:106 s 198-99). forskning prop. Med sektorforskning avses vanligen forskning vars kostnader bestrids från särskilda --- knutna till en anslag viss samhällssektor och med ändamål att bekosta forskning och utvecklingsarbete som främjar utvecklingen inom sektorn --- eller sektoriell FoU kan Sektorforskningen omfatta allt från kunskapsuppbyggande till ett mycket konkret utvecklingsarbete. Denna forskning syftar till att ge underlag för formulering av mål inom en samhälls-

sektor, att identifiera och analysera alternativa vägar,

metoder och redskap att nå målen. Vidare kan sektorforskning inriktas på att analysera effekter och konsekvenser av redan fattade beslut.

2.2 Sektorforskningens organisation

Den organisation som väljs för sektorforskningen bör bygga på en genomtänkt och nyanserad syn på utnyttjandet av forskning och utveckling inom offentlig verksamhet. Endast vissa forskare har behandlat dessa frågor, t.ex. Stevrin, P (1978) och Premfors, B (1983). I övrigt saknas verkligt inträngande analyser av det svenska systemet för sektoriell forskning. I SOU 1977:52 redovisas dock vissa utgångspunkter och allmänt grundade iakttagelser av stort värde för denna rapport. Vissa synsätt och resonemang i andra statliga utredningar om sektorforskning på enskilda sektorer är också användbara här. I dessa utredningar betonas att man i sektoriell FoU rent principiellt har att göra med ett system på tre nivåer:

1. den mâlformulerande organisationen (regering och riksdag),

Bilaga 5 175

2. den planerande och anslagsfördelande organisationen (forskningsråd, forskningsnämnder och myndigheter), 3. den FoU-utförande organisationen (institutioner, laboratorier m.m.)

I denna rapport står dels förhållandet mellan de två första nivåerna i centrum, dels också FoU-organisationens samband med övrig sektoriell verksamhet. En viktig fråga blir då var de politiskt betingade besluten om inriktning av sektoriell FoU i stort och om enskilda projekt fattas. Detta hänger i sin tur samman med en annan betydelsefull fråga, nämligen verksamhets- och ansvarsfördelningen rörande planering, samordning och utvärdering av FoU mellan olika organ i sektorn. En tredje gäller kopplingen till den sektoriella planeringen i övrigt. Något enhetligt mönster i dessa avseenden mellan olika sektorers behandling av FoU-verksamheten finns inte.

För att underlätta överblicken över rikedomen på olika varianter används här ett bearbetat analysschema från SOU 1977:52. Enskilda FoU-organ klassificeras där för det första efter den de har i förhållande till deställning partement och andra organ i sektorn. Två aspekter är viktiga i detta sammanhang. Dels vilken anknytning det har till departementet, dels om det har ett verkställande ansvar eller inte inom sektorn (dvs. om myndigheten har möjligheter och befogenheter att direkt påverka förutsättningarna för verksamheten inom hela eller delar av sektorn genom direkta ingripanden). Vi får då följande möjligheter.

o Organ i nära anknytning till departementet o Fristående myndighet inom sektorn utan verkställande ansvar o Myndighet med verkställande ansvar i sektorn 0 Myndighet inom andra sektorer (med/utan sektorövergripande ansvar).

176 Bilaga 5 sou 1986: 32

För det andra kan de organisatoriska alternativen klassificeras efter verksamhets- och ansvarsområde.

0 Allmän planering, samordning och rådgivning

0 Anslagsfördelning, forskningsbeställning och initiering o Utförande av FoU-arbete

o Uppföljning och utvärdering.

Med denna systematik blir det möjligt att urskilja ett antal modeller för hur de övergripande funktionerna inom energiforskningsprogrammet skulle kunna organiseras.

Verksamhets- Allmänt Anslags- Forsknings- Uppföljande/ och ansvars- planerande, fördelan- utförande utvärderande samordnande de, forsk- verksamhet verksamhet och råd- ningsbegivande ställande verksam- och iniställning het tierande verksamh.

Nära departe- a) a) mentsanknytning

Fristående myndighet utan b) b) verkställande ansvar

Myndighet med direkt verk- c) V e) c) ställande ansvar /.

Myndighet inom C andra sektorer / / (med/utan sek- d) d) torövergripande , , ansvar) ,/

gigur l FoU-organ klassificerade efter ställning och verksamhetsoch ansvarsområde.

sou 1986: 32 Bilaga 5 177

Om energiforskningsprogrammets programansvariga organ läggs in i figuren ovan finner man att de huvudsakligen faller inom det streckade området. Energiforskningsnämnden (f.d. DFE) faller dock utanför det streckade området. Efn har haft vissa allmänt planerande, samordnande och utvärderande uppgifter av övergripande karaktär inom energiforskningsprogrammet.

I figur l finns också olika tänkbara huvudmodeller markerade (för hur övergripande planering, samordning och utvärdering av den statligt stödda energiforskningen kan organiseras). De är:

a) Departementsanknutet organ med allmänt planerande, samordnande, rådgivande och utvärderande verksamhet

b) Myndighetsorgan med verkställande ansvar för verksamhet inom sektorn har motsvarande uppgifter

c) Fristående myndighet inom sektorn utan verkställande ansvar har motsvarande uppgifter

d) Myndighet med sektorövergripande ansvar utanför sektorn har motsvarande uppgifter

e) Programorganen planerar, samordnar och utvärderar själva sin egen verksamhet.

Styrnings- och utvärderingsfunktionerna kan givetvis också skiljas åt organisatoriskt. Vi får då olika kombinationer av de ovan angivna möjligheterna. De varianter som punktats ovan avser olika mer permanenta lösningar. Ytterligare varianter kan fås om ad-hoc-artade lösningar tas med. En sådan viktig variant är t.ex. utredningsväsendet. Det sjätte alternativet blir då följande.

f) Ad-hoc-tillsatt utredning fullgör vid behov ovan angivna uppgifter.

178 Bilaga 5 SOU l986: 32

I kapitel 4 skall dessa sex huvudmodeller belysas närmare och deras för- och nackdelar diskuteras. Denna diskussion fortsätter i kapitel 5. Där övervägs dock olika kombinationer av huvudmodellerna.

Innan vi går in på detta skall dels begreppen planering, samordning och utvärdering utvecklas något mer (avsnitt 2.3), dels en genomgång göras av hittillsvarande övergripande planering, samordning och utvärdering inom energiforskningsprogrammet (kapitel 3).

2.3 Her om terminologin

Terminologifrågorna kan behöva beröras något ytterligare. Det gäller framför allt termerna planering, samordning och utvärdering. Dessa uttryck är knappast helt glasklara. Vad de i detta sammanhang står för anges kort nedan.

Några olika betydelser av planering finns i Gullberg, A (1984). Planering sägs där vara länken mellan kunskap och organiserat handlande, det bästa sättet att producera resultat och ett visst sätt att förbereda beslut, ett visst sätt att fatta beslut, ett systematiskt sätt att tänka i förväg.

I Gorpe, P (1978), finns följande definition (som också kommer att användas här). Planering är att medvetet och systematiskt förbereda åtgärder som får framtida konsekvenser. Grundtanken i dessa olika definitioner är att ju bättre, noggrannare och mera rationellt en handling övervägs på förhand, ju tillförlitligare områdeskunskaper som finns och annat för besluten - desto bättre underlag blir resultatet.

Behov av planering finns då åtgärder som vidtas har effekter som sträcker sig över en lång tidsperiod.

sou 1986: 32 Bilaga 5 179

Gorpe, P (1978), urskiljer två principiella motiv för planering. l) Man vill åstadkomma något vid en viss framtida tidpunkt. Därför måste åtgärder vidtas redan i dag. Tonvikten ligger här på att styra och att åstadkomma förändring. 2) Man vet inte exakt vad man vill göra i framtiden men vill behålla så stor handlingsfrihet som möjligt. Då måste åtgärder som leder till långsiktiga låsningar undvikas.

Antingen man vill styra eller bibehålla handlingsfriheten uppstår vissa särskilda planeringsbehov då flera olika organ arbetar med delar av samma uppgift och därför behöver samordnas.

Departement och centrala verk är uppbyggda efter funktion eller sektor. Detta är nödvändigt b1.a. av specialiseringsskäl. Men ofta är det svårt att lösa samhällsproblem genom insatser inom enbart en sektor. Energi-, transport-, industri- och bostadsproblem har flera beröringspunkter och kan inte lösas isolerat.

Enligt SOU 1977:52 Forskningsrådsutredningen“, som behandlade den sektoriella forskningen är en mycket viktig för sådan forskning att identifiera och anauppgift lysera de problem och effekter som går utöver alltför snävt satta gränser. Därför behövs en samordning mellan - inte bara forskare - utan också mellan FoU-finansierande och FoU-planerande organ, och framför allt en anpass-

ning av den långsiktiga planeringen inom olika sektorer

till varandra. I många fall krävs också en samordning på regerings- och riksdagsnivå inom FoU-arbetet och vid utnyttjandet av FoU-resultaten i reformarbete.

Två typer av samordning skall urskiljas i fortsättningen. Dels en mera övergripande och strategisk samordning mellan olika organs ansvar och verksamhetsområden. Detta

180 Bilaga 5 SOU 1986: 32

görs vid ett tillfälle och får antas gälla för en längre tid framöver. Dels också löpande samordning av pågående projekt, information och dokumentation, FoU-statistik etc.

Gorpe, P (1974), diskuterar olika mekanismer varigenom samordning kan ske. Han nämner speciellt hierarki (t.ex. regeringskansliets samordnande åtgärder i fråga om olika myndigheter), fusionering (två myndigheter slås ihop), budgetprocessen, handläggningsrutiner och kommittêväsendet. Detta är de traditionella och etablerade medlen. Därutöver pekar han på tre mera sällsynt analyserade mekanismer: gemensamt beslutsunderlag (t.ex. prognosinformation), direkta kopplingar mellan myndigheter som förekommer via styrelserepresentation samt särskilda samrådsoch planeringsorgan. Flera av dessa skall behandlas i det följande.

Med termen slutligen, kommer här att beteckutvärdering nas ett systematiskt, och gärna studium av vetenskapligt, vidtagna åtgärders måluppfyllelse och effekter. Det kan också vara lämpligt att skilja uppföljning, som har en mera och karaktär - t.ex. resursförlöpande rutinmässig brukning, synbara resultat då de lämnar organisationen (antal stödda FoU-projekt etc.); alltså en relativt snäv och verksamhetsnära - från Utavgränsning utvärderingar. värderingar granskar även effekter i andra och tredje led och fordrar ofta speciella undersökningar.

utvärderingar kan ha olika syften (Gorpe, P, 1978, Gullberg, A, 1984). Syftet kan för det första vara att kontrollera att ett visst mål har uppnåtts, ett beslut genomförts eller att en viss plan fullföljts. Om inte så är fallet kan nya och kompletterande åtgärder vidtas eller verksamheten läggas ner.

För det andra kan utvärderingar direkt ge underlag för vissa beslut, att välja mellan olika alternativ.

För det tredje kan syftet vara att allmänt öka kunskaperna om effekter som vidtagna åtgärder, planer, reformer etc. får, även om detta inte direkt kan användas för kompletterande åtgärder eller val mellan olika alternativ.

I avsnitt 4.2 skall dessa typer av övergripande funktioner ytterligare beröras och de mest betydelsefulla aspekterna av dessa utvecklas något mer.

182 Bilaga 5

3 HITTILLSVARANDE ORGANISATION FÖR ÖVERGRIPANDE PLANERING, smonmuuc OCH UTVÄRDERING mon ENERGIFORSKNIHGSPROGRAHMET

3.1 - det utredstrukturutformningen statliga ningsarbetet 1973-75

Energiprogramkommittên (EPK) tillsattes den 30 november 1973 - mitt under - och skulle sina iioljekrisen enligt rektiv: 1. kartlägga pågående FoU inom energiområdet, 2. kartlägga behovet av FoU framöver, 3. lämna förslag till mål och riktlinjer för den kommande 10-årsperioden samt 4. ange konkreta program för FoU med kostnadsangivelse: för de närmaste åren.

Resultatet från EPK:s arbete presenterades till stora delar i programbudgettermer. Det totala huvudprogrammet var indelat i delprogram (t.ex. energiproduktion, energii industriella etc. - totalt sex användning processer delprogram) och i vissa fall en ytterligare uppdelning i programelement.

EPK konstaterade också att ansvarsfördelningen rörande styrningen av forskningen var uppdelad på flera departement och på ett flertal olika organ. En målmedveten och i alla sina delar konsistent utveckling av energiförsörjningssystemet förutsätter en samordning, analys och översikt av hela huvudprogrammet för FoU inom energiområdet (s 197-198).

Enskilda program och delprogram hade också starka samband med andra verksamhetsområden. Det upplevdes då inte som

1 Detta kapital bygger till stora delar på följande litteratur: Stevrin, Peter, Den samhällsstyrda forskningen, 1978. Lindström, S, wittrock, B De stora programmens tid, 1984. Zetterström, Kent, Energiforskningen och samhället, 1982.

sou 1986: 32 Bilaga 5 183

tillrådligt att lägga beställningsansvaret för FoU inom energiområdet på en enda organisation. FoU var, framhölls det också, bara av medlen att skapa förändring i ett energisystemet, vilket medförde att en samordning måste ske mellan FoU-åtgärder och andra typer av åtgärder.

EPK skulle inte behandla organisationsfrågorna. Trots detta lämnade man ett förslag om att industridepartementet skulle få ansvar för samordningen av energiforskningen på statsmaktsnivå. EPK hävdade också att det var nödvändigt att organisatoriska förutsättningar skapas för att möjliggöra en samordnad analys, planering och av FoU-verksamheten inom energiområdet och uppföljning för att underlätta beredningen av energifrågorna (s 199). För att tillgodose detta behov föreslog EPK inrättandet av en fristående energiforskningsnämnd, vidare att det till varje program skulle knytas ett organ som skulle fylla rollen som FoU-beställare, vari skulle ingå att planera, värdera och bevaka programmet samt ta initiativ till förändringar av programmet.

I en särskild departementspromemoria (Ds I 1974:10) behandlades organisationsfrågorna. Här konstaterades att samordningen mellan delprogrammen och den övergripande planeringen och uppföljningen inte lämpligen bör läggas av de programansvariga organen. Inte heller på något annat lämpligt organ fanns för detta ändamål. Därnågot för föreslog man att en delegation för energiforskning (DFE) inrättades. Delegationen skulle knytas till industridepartementet. Vidare ville man inrätta ett nytt för - nämnden för enerorgan programmet energiproduktion giproduktionsforskning (NE).

I prop. 1975:30 föreslogs att DFE och NE bildades. DFE skulle ta fram underlag för planering av energiforskning i ett långsiktigt perspektiv. Den föreslogs få status av

184 Bilaga 5 SOU 1986: 32

kommitté och inrättas den 1 juli 1975. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

3.2 Försök nr 1 - Delegationen för energiforskning (DFE) åren 1975-82

Delegationen för energiforskning (DFE) skulle enligt direktiven ha följande huvuduppgifter: - att ta fram för av FoU inom underlag planering energiområdet i ett långsiktigt perspektiv, - att verka för av den totala samordning FoU-verksamheten inom energiområdet, - att vara för Allmänna programansvarigt organ energisystemstudier. Den första uppgiften preciserades i tilläggsdirektiv till att ta fram underlag för statsmakternas beslut om FoU under den kommande treårsperioden 1978/81. För att underlätta DFEs samordningsuppgift föreskrevs det i regleringsbrev m.m. att de programansvariga organen skulle samråda med DFE om programinriktning och avgränsningsfrågor.

DFE fick bl.a. efter protester från den borgerliga oppositionen en parlamentarisk sammansättning. I styrelsen ingick även representanter för LO, TCO och SAF. Till ordförande utsågs statssekreteraren i industridepartementet, Tony Hagström.

I samråd med programorganen utarbetade DFE ett planeringssystem för energiforskningen. Detta var i huvuddrag utformat våren 1976. stommen utgjordes av programplaner, som skulle redovisa områdets betydelse för energiförsörjningen, problem och hinder som förelåg, var FoU bör sättas in och en plan för insatser med eftersträvade

resultat vid olika tidpunkter samt beräknade kostnader. Programplaner för de flesta FoU-områdena fanns utarbetande i mars 1977. Dessa programplaner bildade underlag för DFEs förslag till fortsatt energiforskning efter den 30 i betänkandet - för utjuni Energi program forskning, veckling, demonstration. EFUD 78 (SOU 1977:56).

Formellt fick DFE aldrig någon stark ställning inom programmets ram. I praktiken blev DFEs ställning betydligt starkare genom att statssekreteraren var ordförande i delegationen. Vilken betydelse denna nära anknytning till kanslihuset kunde ha fått för DFE går inte att avgöra, därför att den bröts efter regeringsskiftet 1976, då Tony Hagström avgick som ordförande. Till ny ordförande utsågs direktör Olof Hörmander från näringslivet och därmed försvagades anknytningen till kanslihuset.

Huvuddelen av DFEs tid kom att upptas av arbetet med EFUD 78 och EFUD 81. DFEs samordningsuppgift fullgjordes till att börja med främst i form av att skapa gemensamma måluppfattningar och referensramar etc. mellan programorganen. I och med att dessa var i färd med att fylla programmen med projekt uppstod inga större överlappningsoch avgränsningsproblem de första åren. Bl.a. för att ingen större projektverksamhet kommit igång blev också utvärderingsverksamheten låg. I skarven mellan arbetet på de två EFUD-rapporterna gjordes de första större utvärderingarna (bl.a. av Allmänna systemstudier och insatserna inom programmet Energianvändning i industriella processer m.m.).

Frågan om DFEs roll och existens kom fr.o.m. 77/78 flera gånger i blickpunkten. I januari 1978 började man i industridepartementet granska förutsättningarna för en förenkling av den statliga organisationen pâ energiområdet, som efterhand kommit att präglas av mångfald, splittring och brist på överblick. I utkasten till direktiven fanns relativt klara föreställningar om ett nytt energiverks

186 Bilaga 5 SOU 1986: 32

och - som skulle arorganisation uppgifter. Utredningen beta skyndsamt och vara färdig redan i oktober 1978 - skulle utgå ifrån att industriverkets energibyrå liksom DFE skulle ingå i den nya myndigheten. Tanken var att det nya energiverket skulle ha ett övergripande planeringsansvar för hela energiområdet.

Protester mot dessa planer kom både från egna enheter inom industridepartementet och andra departement, men vad som förhindrade att denna organisationsutredning tillsattes var motståndet från folkpartiets och moderaternas samordningskanslier. Moderaterna var motståndare till att en ny stor myndighet skapades som kunde bli svår att styra. Inom folkpartiets samordningskansli uppfattade man direktiven som alltför bindande. Man ansåg där inte att den splittrade myndighetsbilden nödvändigtvis innebar någon nackdel eller att samordning och överblick alltid var önskvärda. Direktiven borde i stället göras förutsättningslösa. I den folkpartiregering som följde utsågs Carl Tham till energiminister. Han tillsatte i juni 1979 själv en organisationsutredning med direktiv som liknade det föregående förslaget, men med skillnaden att direktiven nu var mera öppna och att de inte förutsatte att en central myndighet bildades.

- en enmansutredning utan parlamentarisk för- Utredningen ankring med statskontorets generaldirektör som utredare - skulle redovisa sitt arbete före den 1 juni 1980. Direktiven innehöll fyra huvuduppgifter:

0 översyn av myndighetsorganisationen inom hela energiområdet,

o utvärdering av myndighetsorganisationen inom energiforskningsprogrammet,

o översyn av Vattenfalls organisation,

o översyn av anläggningsverksamheten vid Vattenfall.

Utredningen fick p.g.a. folkomröstningen, som skulle äga rum i mars 1980, arbeta under stor osäkerhet om vilka energipolitiska mål och riktlinjer som skulle vara vägledande för den framtida energiorganisationen. De olika - även i - energrupperna representerade utredningen på giområdet, kom att bevaka sina egna revir och någon enighet uppstod inte.

Det viktigaste förslaget i utredningen var att inrätta ett särskilt energiinstitut med ansvar för den övergripande energiplaneringen. Detta skulle bl.a. ta över huvuddelen av de planeringsuppgifter som nu låg på DFE, SIND, EHD och OED. Argumentet för ett energiinstitut utan verkställande uppgifter var behovet av att öka planeringsförmågan på lång sikt. Konjunkturinstitutet var här en förebild. Vidare föreslog man att både NE och den nya fonden för oljeersättning skulle ingå i SIND. På det sättet skulle en slagkraftig organisation för introduktion av ny teknik för energitillförsel uppnås.

Förslaget möttes av massiv kritik, även från industridepartementet. Förslaget sändes dock på remiss och på grundval av remissammanställningen bestämde sig energiminister Petri för ett fristående energiverk med både en övergripande planeringsfunktion för hela energiområdet och ett verkställande ansvar inom tillförselområdet. I den politiska samordningsgrupp som skulle ta ställning till förslaget fanns en viss oenighet om behovet av ett nytt energiverk. Folkpartiet och moderaterna ansåg att man först borde inrätta ett energidepartement, innan man vidtog några förändringar av myndighetsorganisationen. I den politiska samordningsgruppen var man emellertid enig om att inte DFE borde ingå i verket. Det var främst

188 Bilaga 5 SOU 1986: 32

moderaterna som ville hålla DFE utanför. Deras tanke var i stället att man borde utöka antalet styrande organ inom programmet för att öka mångfalden och konkurrensen. Formellt blev nu konstruktionen den att DFE upphörde, men i stället bildades en ny myndighet som kom att kallas för energiforskningsnämnden. Till nämnden skulle hela DFE föras liksom delar av NES långsiktiga verksamhet. Folkpartiet lyckades också i slutänden hålla oljeersättningsdelegationen utanför energiverket. Sammantaget blev överenskommelsen alltså en kompromiss, där var och en av de tre borgerliga partierna stod fadder till en ny energimyndighet.

Inför den tredje perioden för energiforskningsprogrammet 1980/81-1983/84 utarbetade DFE ett förslag på olika anslagsnivåer, vars huvudförslag jämfört med tidigare period innebar en höjning från 840 mkr. till 1440 mkr. (EFUD 81). I regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken ingick även förslaget till ett nytt treårigt energiforskningsprogram. Det överensstämde väl med DFEs huvudförslag. I propositionen föreslogs också riktlinjer för den nya organisationen på energiområdet. Man ville inrätta de tre myndigheter som nämndes i föregående stycke. Den nya myndigheten skulle börja verka 1 juli 1982 och en organisationskommitté få i uppdrag att utarbeta de närmare detaljerna. Organisationskommittên för statens energiverk m.f1. organ inom energiområdet (OKE) tillkallades i mars 1981. Enligt sina direktiv skulle OKE föreslå bl.a. organisation och lokalisering av de nämnda myndigheterna. OKEs diskussion om var myndigheterna skulle vara placerade utgick bl.a. från Riktlinjer för energipolitiken, som enligt kommittén innebar krav på en kraftsamling inom energipolitiken. Energiministern hade inga invändningar mot utredningens förslag om placering i Stockholm men ville inte ta ställning till lokaliseringen. Han överlät i stället frågan till riksdagen. Tre huvudförslag förelåg i näringsutskottet. Socialdemokraterna var splittrade men ansåg att beslutsunderlaget

Bilaga 5 189

var bristfälligt och ville skjuta på avgörandet. Moderaterna och folkpartiet förordade ett förslag i enlighet med OKEs förslag, dvs. en lokalisering till Stockholm. Centern ville däremot förlägga myndigheterna till Nyköping. Olika taktiska överväganden skymtade bakom ställningstagandena. Socialdemokraterna och vpk vann omröstningen helt enkelt för att en moderat och en centerpartist kom för sent till omröstningen. Beslutet om uppskov omfattade dock inte den nya energiforskningsnämnden. Den behandlades tillsammans med energiforskningsprogrammet och Efn förlades till stockholm.

När socialdemokraterna efter valet skulle avgöra frågan var man angelägen om en snabb lösning. Det blev till Stockholm energiverket förlades och det skulle börja arbeta den 1 juli 1983.

3.3 Försök nr 2 - Energiforskningsnämnden (Efn) åren 1982-85

I regeringens prop. 1980/81:90 lämnades förslag om inrättande av ett särskilt organ som skulle få i uppgift att bevaka forskningsfrågor av långsiktigt intresse inom hela energiområdet, planering av och lämnande av stöd till viss långsiktig forskning vad gäller energitillförsel, ansvaret för programmet Allmänna energisystemstudier, frågor om former för och inriktning av fortsatt forskning och utveckling inom energiområdet samt fortlöpande utvärdering av energiforskningen. Det blev en uppgift för organisationskommittên att lägga fram mer detaljerade förslag till det nya energiforskningsorganets omfattning och uppgifter.

Efn bildades 1 juli 1982. Den 8 juli samma år uppdrog regeringen åt Efn och programorganen att senast den 31 mars 1983 redovisa underlag för planering av energiforskningen efter den 30 juli 1984. Efn skulle dels lämna underlag

190 5 SOU 1986: 32 Bilaga

för egna program, dels yttra sig över övriga programorgans planeringsunderlag. Slutligen också behandla vissa övergripande och långsiktiga frågor som särskilt angivits i regeringsuppdraget. Till stora delar har alltså Efn fått överta DFEs planeringsuppgifter. Detta planeringsunderlag för statens stöd till energiforskning efter den 30 juni 1984 redovisades i Efn-rapport nr 3/83.

I regeringens prop. 1983/84:l07 där förslag om det kommande treårsprogrammet formulerades behandlades även frågan om Efn. Med tanke på den stora vikt Efns verksamhet hade för att underbygga såväl FoU-planeringen som den energipolitiska planeringen i stort ansåg föredraganden att en närmare anknytning än för närvarande av dessa borde ske till de centrala energipolitiska uppgifter som låg på statens energiverk. Föredraganden ansåg det väsentligt att stärka de mer långsiktiga funktionerna inom energiverket liksom verkets övergripande och samordnande myndighetsroll inom energisektorn. Mot denna bakgrund förordade föredraganden att Efn fr.0.m. den 1 juli 1984 fördes samman med statens energiverk. Efn skulle därmed upphöra som särskild myndighet.

Förslaget rörande Efn mötte kritik från alla fyra oppositionspartierna. Nämnden borde kvarstå som självständig myndighet hävdade centern i motion 1983/84:26l5. Det föreslagna samgåendet medförde uppenbar risk för att den långsiktiga energiforskningen fick vika för kortsiktiga insatser inom energiverkets mera centrala verksamhetsområden. Frågan om Efn borde anstå och behandlas i samband med nästkommande beslut om riktlinjer för energipolitiken. övriga partier kom med liknande motioner. Utskottet fann det angeläget med en fristående utvärdering av det statliga stödet till FoU på energiområdet. så länge som energiforskningen i betydande omfattning finansieras i särskild ordning och har nuvarande uppläggning borde energiforskningsnämnden kvarstå som en självständig organisation med bibehållande av nuvarande ar-

SOU 1986: 32 5 191 Bilaga

betsuppgifter. Regeringen borde således, enligt utskottet, under den kommande 3-åriga programperioden låta utreda energiforskningens framtida inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprc» grammet. I samband därmed kunde det vara motiverat att energiforskningsnämndens organisation och ställning åter prövades.

Mot denna bakgrund tillkallade regeringen våren 1985 en särskild utredare, riksdagsman Lars Andersson, med uppgift att utreda dessa frågor. I direktiven anges b1.a. att en struktur skall sökas som medger en samlad energipolitisk styrning av energiforskningen från statsmakternas sida. Angående Efn står det där:

som ett led i strävandena att integrera stödet till energiforskningen med andra utvecklingsinsatser kan som ett alternativ till nuvarande organisation övervägas att inordna Efns uppgifter i den organisationsstruktur som i övrigt finns på forsknings- och energiområdet.

När det gäller en av Efns viktigaste nuvarande uppgifter, nämligen att göra fristående utvärderingar på energiforskningsområdet, säger direktiven att behovet av en sådan fristående utvärderingsfunktion skall belysas.

192 Bilaga 5 SOU l986: 32

4 ORGANISATIONSMODELLER FÖR QLTERNATIYA PLANERING, SAMORDNING OCH UT- OYERGRIPANDE VARDERING

4.1 Inledning

Denna studies huvudsakliga syfte är att belysa de organisatoriska modeller som kan väljas för övergripande planering, samordning och utvärdering inom energiforskningsprogrammets ram. För mina överväganden och förslag har jag haft flera utgångspunkter. Förutom utredningens direktiv och de analytiska utgångspunkter som redovisades i kapitel 2, har jag använt mig av de erfarenheter av skilda slag som framkommit i intervjuer och genomgångar av andra samhällssektorers hantering av motsvarande frågor. Jag har vidare lagt fast vissa andra utgångspunkter som varit av mera forskningspolitisk och förvaltningsteoretisk karaktär och som haft en anknytning till den organisatoriska utformningen. Utgângspunkterna redovisas i avsnitt 4.2.

I avsnitt 4.3 belyses de alternativa organisations modellerna närmare och deras för- och nackdelar diskuteras. Varje alternativ har belysts av åtminstone ett huvudexempel. Ett relativt omfattande underlagsmaterial har samlats in från dessa områden. Utöver dessa beskrivningar och intervjuuppgifter har jag också använt mig av material från statliga utredningar om forskningens organisation på andra samhällssektorer där modellen tilllämpats samt bedömningar av intervjupersonerna om alternativa organisationsmodeller på deras omrâde. De konkreta exempel som valts är följande.

0 Organ i nära anknytning_till departement. Den sociala forskningen och Delegationen för social forskning (DSP). I viss mån även transportforskningsdelegationen (TFD) och delegationen för energiforskning (DFE) under den tid de var i verksamhet. 0 Fristående myndighet inom sektorn. Byggforskningen och byggforskningsrådet (BFR). I viss mån även energi-

SOU 1986: 32 Bilaga 5 193

forskningsnämnden (Efn) och arbetarskyddsfonden (ASF). 0 Inordning under myndighet med verkställande sektoransvar. Kärnsäkerhetsforskningen och statens kärnkraftsinspektion (SKI). I någon mån också Konsumentverket. 0 Myndighet med sektorövergripande ansvar för sektorn. forskningsrådsnämnden (FRN) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Även riksrevisionsverket (RRV) i fråga om utvärderingar.

För de två återstående modellerna av Ad-hoc-ingripanden kommittéer och Planering och utvärdering av progranh organen själva har främst olika bedömningar av tidigare situationer på de olika samhällssektorerna utnyttjats (dvs. innan de fick en organisation i med nuenlighet varande ordning).

4.2 Utgångspunkter

I uppdraget redovisades vissa utgångspunkter. De finns återgivna på sidan 1-2 och upprepas inte här. Utöver dessa allmänt formulerade krav har jag också lagt fast följande utgångspunkter av såväl forskningspolitisk som förvaltningsorganisatorisk karaktär.

För att en effektiv och fruktbärande styrning skall kunna ske från statsmakternas sida fordras att den baseras på ett så tillförlitligt som möjligt. En beslutsunderlag sådan grundval för styrningen kan i avseenden väsentliga inte erhållas utan utredningar och klargörande av sakförhållanden och orsakssammanhang, där en väl utvecklad metodik för planering och utvärdering byggd på en helhetssyn och långsiktighet kommit till användning. Vad som tas fram i form av underlag, av vem och på vilket sätt detta sker spelar en stor roll för underlagets tillförlitlighet.

7- I6-345

194 Bilaga 5 SOU 1986: 32

Den framtida inriktningen på energiforskningen bör styras av de önskemål som regering och riksdag gett till känna. De forskningsstödjande organen kan dock inte förhålla sig helt i förhållande till den politiska nivåns vilpassiva

jeyttringar. I verksstadgan är detta klart uttrycktl.

Med tiden kommer nya, i utgångsläget inte helt urskiljbara, villkor och forskningsfält att framstå som viktiga i framtiden. Detta gäller betydande krav på de forsknär det gäller flexibilitet och ningsstödjande organen, förmåga till framförhållning.

Det är orimligt att begära att de statliga organen skall all den kunskap och kompetens som behövs för att äga kunna bedöma FoU-behov och FoU-möjligheter på olika delområden. Det är viktigt att också andra intressenters kunskaper och önskemål får ett inflytande över energi- Leverantörer av energi har ett forskningens inriktning. intresse av ett rationellt energisystem. Energianvändare - kommuner, allmänhet m.fl. - har ett intresse företag, av billig energi. Energiforskare, slutligen, har bl.a. önskemål om att upprätthålla den vetenskapliga kvaliteten ur För dessa olika kategorier behöver meritvärdesynpunkt. ett tryggas utan att för den skull någon grupp inflytande skall dominera.

En effektiv förvaltningsrapport kännetecknas bl.a. av att den är både differentierad och integrerad. Den svenska rika differentiering försvårar strävan förvaltningens till och samordning. Detsamma kan sägas om integration av ansvaret på olika myndighetsorgan inom uppdelningen ram. Den samordning som beenergiforskningsprogrammets hövs bl.a. sådana forskningsfält som ligger i gäller mellan olika forskningsprogram och riskerar gränsytorna

1 skall inom sitt verksamhetsområde med Myndigheten förhållandena ... och vidtaga eller uppmärksamhet följa föreslå de författningsförändringar som är hos regeringen

sou 1986:32

Bilaga 5 195

att hamna mellan stolarna. Andra täcker programområden till vissa delar varandra, vilket kan osäkerhet skapa och omfattande dubbelarbete. Den organisationsform som väljs bör främja dessa typer av och även samordning sambandet mellan och samhället programorgan i övrigt.

Vissa ytterligare krav kan ställas det som skall på organ sköta samordningen. Det bör ha en sådan att ställning det, åtminstone på en jämställd nivå, kan föra samord-

nande diskussioner med I vissa övriga programorgan. fall kan även en överordnad behövas. Det bör ställning ha en stor bredd på sin verksamhet och stora mot kontaktytor övriga programorgans verksamhetsområden. Slutligen bör det också ingå i en sådan arbetsmässig miljö att riskerna för isolering minimeras.

Organisationsformen bör också främja tvärkopplingar mellan olika forskningsfält och problemområden. Lyckat utvecklingsarbete och kunskapsutveckling kommer ofta till stånd via en av skilda sammansmältning vetenskapliga, tekniska och tillämpade kunskaper från olika användningsområden. Ett sådant samspel mellan olika och forskningskompetensområden ger nya möjligheter till korsbefruktning och höjd samlad effektivitet i FoU-arbetet.

De problem som en utvärderande verksamhet som skall har, mäta och bedöma effekten av och planering politiska program, är av tre slag.1 Det första gäller utvärderinga nas institutionella ram, dvs. var utvärderaren befinner

sig i förhållande till olika politiska, förvaltningsmässiga och andra maktcentra. En tendens lättförståelig hos beslutsfattare i förvaltningen är att överskatta be-

tydelsen av det politiskt administrativa Lika systemet.

1 En utförligare diskussion om de två första punkterna finns i Gullberg, A (1984) och för den i tredje punkten Premfors, R (1981).

5 SOU 1986: 32 196 Bilaga

är det att de som är ansvariga för en viss planaturligt eller reform förlitar sig på att vidtagna nering politisk varit goda. Detta gör att utvärderingsverksamåtgärder heten kan få svårigheter när den vill hävda sanningens även då detta är obekvämt för inflytelserika intressak, senter. Av dessa skäl kan det vara nödvändigt att organiåtminstone delar av utvärderingarna, så att de blir sera, litet beroende som av maktintressen och påså möjligt

tryckningsgrupper.

Det andra huvudproblemet i fråga om utvärderingar gäller de teoretiska och metodologiska problem som utvärderingar arbetar med. Dessa frågor hänger samman med svårigheterna effekten av det undersökta programmet i det att urskilja vimlet av händelser och att fixera vad prosamhälleliga med. I en mening är det nämligen omöjgrammet bidragit

att veta vad som skulle ha hänt om inte planeringen

ligt är stora. Behovet av kompetens gjorts. Metodproblemen av olika av utvärderingar blir däroch erfarenhet typer för också stort.

att föra Det tredje huvudproblemet gäller möjligheterna ut resultaten till olika användare och beslutsfattare. internationella diskussionen om utvärderingar har i Den de senaste åren behandlat detta återföringshög grad har enligt Premfors, R (1981), problem. Utgångspunkten en Utvärderingsresultaten har varit användningskris. hävdas det, kommit till användning i beslutssällan, har fungerat dåligt. De förslag processerna; återföringen till som betonar behovet av en ökad inlösningar getts av och övriga aktiviteter. Om uttegration utvärderingar skall komma till måste de genomföras i värderingar nytta kontinuerligt samspel med konsumenterna/beslutsfattar- Det man har beslutsfattande påverkar också na. synsätt på i med vilka utvärderarna bör söka ett kontinuerhög grad En rationalistisk beslutsmodell (op cit) ligt samspel. - en dominerande beslutsfattare, entydiga och stabila klar åtskillnad mellan mål och medel och fullständig mål,

sou 1986:32 Bilaga 5 197

information om hur olika alternativ och deras konsekvenser kan - leder till enstaka större ad-hocuppnås initierade utvärderingar av en vetenskaplig och beställd typ, avsedd att täcka in olika kunskapsluckor. I en inkrematorisk beslutsmodell - flera deltida beslutsfattare, vaga, instabila och ofta motstridande mål, svårigheter att skilja mellan mål och medel, knapp information om ett fåtal alternativ och deras konsekvenser och beslut i form av - kan utvärdemarginella förändringar ringar sällan utgöra mer än ett fragment som kompletterar de vardagskunskaper och de övriga kunskaper som formar besluten. I komplexa beslutsprocesser används också sällan kunskaper på ett direkt sätt, utan den påverkan som sker gör det på mera indirekta vägar via inlärning och upplysning. Jag skall i ifrån fortsättningen utgå att förhållandena snarast.är att likna vid det senare alternativet. Detta innebär att utvärderarna har ett stort behov av ett gott kontaktnät och goda insikter i området samt ett kontinuerligt samspel med de många deltida beslutsfattarna.

Ett organ med de planerings-, samordnings- och utvärderingsuppgifter som angivits i det föregående bör också ha en sådan storlek, personellt, att det kan en bygga upp kompetens som ger möjlighet att täcka hela energiområdet.

Det bör också ha en sådan att det kan stå självständighet fritt från påtryckningsgrupper och ha en sådan integritet att ett utvärderings- och forskningsarbete på sikt längre blir meningsfullt. l

4.3 Organ i nära anknytning till departementet

Det första alternativet innebär att en särskild delegation (beredning el. dyl.) inrättas direkt under och nära knuten till departementet med i första hand planerande,

198 Bilaga 5 SOU 1986: 32

samordnande och utvärderande uppgifter. Den nära anknytkan t.ex. ske genom att statssekreteraren eller ningen annan tjänsteman inom departementet är ordförande i högre delegationen.

Med utgångspunkt i en fortlöpande uppföljning och utvärdering ansvarar delegationen för att underlag för planering av energiforskningen i ett långsiktigt perspektiv tas fram. I den mån dessa uppgifter kräver eller förutsätter analyser och studier av en allmän karaktär rörande system i vid bemärkelse, kan delegationen behöva egna medel för detta.

Delegationen bör förfoga över den kompetens som fordras för en samlad bedömning av FoUinom omrâdet. Den bör vidare ha möjlighet att i erforderlig omfattning anlita särskild expertis och att lägga ut uppdrag.

Delegationens uppgifter i samband med planering innebär antingen att delegationen svarar för den övergripande av insatserna på området och bereder planeplaneringen ringsunderlaget från programorganen och ställer samman ett komplett välavvägt programförslag för hela omrâdet åt regeringen eller lämnar ett eget förslag parallellt med övriga programorgan (men för hela omrâdet).

I samband med att FoU-verksamheten blir mer etablerad kommer delegationen att behöva initiera resultatanalyser och olika av uppföljningar. De utvärderingar deletyper gationen initierar har till syfte att överväga om programverksamheten är på rätt väg i förhållande till målen, om resurserna är väl avvägda mellan områdena och om vissa delprogram bör läggas ner etc.

sou 1986:32 5 199

Bilaga

Kommentarer

Inrättandet av en delegation i enlighet med den modell som redovisats ovan - dvs. i nära anknytning till departementet - kan ha vissa fördelar.

I vissa fall kan en nära anknytning till departementet ses som ett effektivt sätt att snabbt få en igång ny verksamhet. Delegationer etc. bildas ofta för att i kommittêns mera tillfälliga form bedriva försöksverksamhet och pröva behovet och de egna arbetsformerna innan de får en mer permanent och fristående form. Den nära anknytningen till de politiska torde också ned-

beslutsfattarna

bringa tiden mellan planering och beslut.

På relativt nya politikområden kan departementet vilja agera mera aktivt, genom att organisera in i existesig rande nätverk. I detta fall kan en i nära andelegation knytning till departementet utgöra en organisatorisk bas (arena) för olika kontakter. Ett är invandrarexempel politiken, där ett invandrarråd med representanter för intresse- och invandrarorganisationer och en forskningsorganisation (Expertgruppen för invandrarforskning) knöts till departementet. Vidare inrättades en invandrarberedning bl.a. i syfte att åstadkomma en integration över sektor- och myndighetsgränser. Departementet ville självt direkt relatera sig till organisationer och till-

andra

skapade därför dessa arenofl

Inrättandet av bl.a. DFS, Brå och TFD hade till huvudsakligt syfte att hjälpa regeringskansliet (departementet) med att ta fram och ställa samman för underlag politikområdet. På dessa områden har politiska beslutsfattare haft ett behov av kunskap som för underlag planerade förändringar inom området. kan då be- Forskning ge slutsfattarna ett empiriskt och teoretiskt som underlag, i sig inte löser några politiska problem, men dock är vägledande för politiska beslut. Dokumentationsuppgifter,

5 SOU 1986: 32 200 Bilaga

utredningsarbete, ingående analyser av särskilda frågeoch olika är en typ av ställningar specialundersökningar översiktliga redovisningar som politiska beslutsfattare har behov av att få relativt snabbt. Den nära anknyttill departementet borde öka möjligheterna för reningen att aktivt styra FoU-insatserna i önskgeringskansliet värd riktning.

I mindre gäller det möjligheterna att utnyttja utgrad för att visa om insatta åtgärder eller reforvärderingar mer avsedda effekter och därmed också för att få fram ger ett underlag för att på en strategisk nivå pröva/ompröva och omstrukturera eller avveckla viss verksamhet.

för ett organ att koordinera och överblicka Möjligheterna en mångförgrenad verksamhet ökar förmodligen ju högre upp i ett administrativt system det är placerat. Detsamma att lyfta samordningen ovanför övgäller möjligheterna då ett behov av samordning finns riga myndighetsorgan, inom och mellan olika sektorer och detta inte kan lösas att lägga ett samlat Fdj-ansvar på en viss myndiggenom het (dvs. då risk för snedbalanser i systemet finns eller syskonrivalitet råder).

Då önskemål finns om en ändrad arbetsfördelning mellan och myndigheter (och de politiska nivåerna departement medvetet vill gå vid sidan om existerande strukturer) kan denna organisationsform i vissa lägen vara lämplig.

Det kan också vara ett sätt att ge viss forskning en ny status, auktoritet eller nationell prioritet eller markera en handlingsberedskap på ett nationellt plan hos regeringen.

Alternativet har emellertid också flera nackdelar.

Förtroendet i forskar- och andra forskningsintresserade kretsar för ett forskningsstyrande organ är betydelsefullt. Inom forskning är vetenskaplig kvalitet det högsta värdet. Risker för och farhågor om en alltför snäv parti-

SOU 1986: 32 5

politisk styrning av forskningsarbetet kan (genom den nära anknytningen till departementet) få till följd att området på sikt får svårigheter att dra till sig tillräckligt kompetenta forskare.

Det finns flera skäl till att forskningen bör få tillfälle att utvecklas långsiktigt och förhållandevis distanserat från den direkta policy-nivån, bl.a. risken för att de dagsaktuella frågorna styr urvalet av långsiktig forskning och behovet av kontinuitet och uthållighet i stödet till forskningen.

Regeringens och riksdagens möjligheter att bedöma komplicerade tekniska projekt är små. Det är inte heller önskvärt att regeringen skaffar sig den kompetensen. Det skulle kunna leda till att man ger de kompetenta organen möjligheter att avbörda sig sitt ansvar och

skjuta det på Kungl. Maj:t och riksdagen1, I stället

är det regeringens och riksdagens uppgift att ange mål och ekonomiska ramar för verksamheten.

Regeringsstyrning av enskilda projekt eller större program i detaljer är dessutom i strid med svensk förvaltningstradition.

En organisation av detta slag medför också vissa risker vad beträffar fördelningen av tillgängliga forskningsresurser. Forskning av kritisk och ifrågasättande karaktär kan bli eftersatt. Grundforskning och vetenskaplig metodutveckling kan komma att försummas och projekt av

mera långsiktig karaktär Kah åsidosättas till förmån för

kortsiktiga, omedelbart praktiska sådana. Utvärderande forskning kring effekterna av politiska beslut får sämre möjligheter etc.

Opartiskheten och trovärdigheten av gjorda utvärderingar kommer förmodligen att ifrågasättas. Det är särskilt

1 Lundström, S & Wittrock, B: De stora programmens tid, l984.

202 5 S()lJ 1986:32 Bilaga

viktigt för utvärderingar att de är institutionellt obundna i förhållande till olika makt- och påtryckningsgrupper.

kan att fördelarna med denna or- Sammanfattningsvis sägas ganisationsform främst framträder på nya politikområden och vill mera aktivt eller då departementet börja agera då man av andra skäl vill styra forskningen i ökad grad. Behovet av samordning från högre instans kan vara ett annat skäl. Nackdelarna handlar om farhågor för bristande och snäv styrning. Förtroendet för långsiktighet politisk ett sådant är också ett känsligt ka- Organs agerande pitel.

4.4 Fristående myndighet inom sektorn

Det andra alternativet innebär en fristående myndighet inom sektorn utan verkställande ansvar med motsvarande samordning och utvärdering). Orduppgifter (planering, föranden kan t.ex. vara en i aktuellt sektorpolitiskt sammanhang oberoende person med bred samhällserfarenhet. Ledamöterna i övrigt bör ha en god kännendom om statliga, näringslivs- och univerkommunala/landstingskommunala, forskningsbehov samt om forskningens villsitetsanknytna kor. T.ex. vart år lägger myndigheten fram ett tredje i ett långsiktigt perspektiv. Det kan planeringsunderlag vara ett välavvägt programförslag för antingen komplett hela omrâdet eller ett jämte programorganen i övrigt förslag till samordning av hela området. parallellt

i samband med samordning och ut- Myndighetens uppgifter är desamma som för den tidigare nämnda delegavärdering tionen. Detta andra alternativ skiljer sig främst från det första genom att planeringen av sektorforskningen från den nivån och blir mer friskiljs policyskapande stående. Den skiljs också ifrån sektorplaneringen i övrigt.

Komentarer

En i förhållande till departement och sektoransvarig mynfristående myndighet enligt den modell som redodighet

sou 1986: 32 Bilaga 5 203

visats ovan kan ha följande fördelar.

En viss fördel kan finnas i att programorganens underlag för den långsiktiga planeringen i detta alternativ får stötas emot ett fristående organs uppfattning, i den mån detta organ har kompetens och integritet och kan agera självständigt i förhållande till olika påtryckningsgrupper. Programorganens intresse av att ge en positiv bild av de egna aktiviteterna och dra till sig så mycket resurser som möjligt balanseras då av underlag som tagits fram från andra utgångspunkter.

Pluralism (i övrigt) i utgångspunkter och synsätt kan ha ett utvecklingsbefrämjande värde. På detta sätt inrättas ett ytterligare organ vid sidan om departement och sektor- och programansvariga organ.

Ett fristående organ av denna typ kan genom sin relativa litenhet och genom att inte inordnas i en större byråkratisk apparat och bindas upp av annan verksamhet än forskning bli mera flexibelt och förändringsbenäget.

Om många olika programorgans verksamheter skall samordnas kan det vara nödvändigt att ett i förhållande till dessa fristående organ ikläder sig rollen av samordnare. På detta sätt finns permanent en kanal och ett ansvarigt organ som initierar kontakter. Så länge som detta organ upplevs ha kompetens, legitimitet, opartiskhet och trovärdighet i övrigt torde olika samordnande, medlande och förmedlande insatser komma till stånd på ett smidigare sätt. (Om det inte upplevs ha en sådan kompetens etc., kan samordningen i stället påverkas negativt.)

En obunden, kritisk och ifrågasättande forskning garanteras förmodligen bäst om ansvaret för forskningen i högre grad är skild från den egentliga verksamheten i sektorn.

204 5 SOU l986: 32 Bilaga

Om forskningen finansieras av en avgift från företag eller andra av organisationer, kan det i vissa fall typer vara att dessa får ett tillräckligt inflytande i lämpligt initiering av forskning. Det är då viktigt att en i förhållande till och sektormyndigheter friregeringskansli stående form väljs. Exempel på detta är arbetarskyddsfonden och byggforskningsrådet innan år 1981.

och trovärdighet i utvärderingar ökar. Den opartiskhet fristående organisationsformen bör här vara av stort värde. En god kompromiss i ett avseende mellan extern och intern utvärdering fås också. Det ovan redovisade organet befinner sig utanför ansvariga program- och sektororgan men innanför sektorn med vad det innebär av linjeerfarenhet och kontakter. Jämfört med det upparbetade första och tredje alternativet torde också motivationen att initierautvärderingar öka betydligt.

Denna modell medför också flera nackdelar.

Ett fristående måste förmodligen bygga sin auktoriorgan tet i hög grad på kompetens och ett smidigt och opartiskt handlande. I längden kommer säkerligen detta trovärdigatt gröpas ur inför fortlöpande revir- och hetskapital andra strider. Ett fristående organ som återkommande skall väga samman ett program för hela området, avgränsa och samordna tunga och självständiga programorgans verksamheter och utvärdera dessa kommer att få en svår uppgift. Den blir lättare om inte alla dessa tre uppgifter måste utföras.

Ett viktigt mål i all sektoriell FoU är att resultaten skall kunna användas i verksamheten, ge ett förbättrat leda till nya och förbättrade metoder beslutsunderlag,

etc. Det krävs stora ansträngningar av FoU-planerande en-

heter och tänkta användare och utförare av forskning för att dessa effekter skall uppnås. Kopplingen mellan FoU och sektoriell är en besvärlig fråga. Det finns planering

Bilaga 5 205 sou 1986:32

exempel på ömsesidig besvikelse och irritation många mellan forskare och sektororgan som skall tillämpa FoUresultat. Med ett fristående organ ansvarigt för den övergripande planeringen av forskningen blir kopplingen FoU - planering förmodligen sämre.

Rent allmänt torde en splittring av organstrukturen enligt denna modell medföra ökade behov av samordning och därmed också en risk för ytterligare revirstridigheter och låsta positioner. Särskilt gäller det förhållandet mellan detta organ och sektoransvariga myndigheter.

Genom att utvärderingar kan upplevas som utifrånkommande och polisiära löper de antingen risken att inte bli beaktade (inlärningsaspekten går förlorad) eller att deras resultat i grunden sätts i fråga (det går alltid att mobilisera en egen mot-utredning som kommer till ett annat resultat). Om det utvärderande organet vet att så är fallet löper utvärderingarna också risk att i förväg anpassas till detta och bli tämligen tandlösa och överslätande. Å andra sidan finns knappast något alternativ till sådana externa utvärderingar, annat än till en viss del genom egen uppföljning.

En tillräckligt stor “kritisk massa behövs förmodligen hos ett sådant organ. Utan t.ex. möjligheter till att stödja FoU kring olika systemfrågor och andra långsiktiga forskningsfrågor kommer detta organ att få svårt att fullgöra sina långsiktiga planeringsuppgifter. Och om inte utvärderingar får tillräckliga resurser stannar de vid ett enbart symboliskt värde. Genom att det inte kan repliera på andra administrativa och planerade resurser kan detta alternativ också bli dyrare.

206 Bilaga 5 SOU 1986: 32

4.5 Inordnat under myndighet med verkställande ansvar

Det tredje alternativet innebär att centrala planerings-, samordnings- och utvärderingsfunktioner inom forskningsprogrammets ram läggs på myndighet med verkställande ansvar för hela eller delar av sektorn. En särskild forskningsnämnd eller forskningsenhet kan t.ex. inrättas inom myndigheten för detta ändamål.

I skulle - i likhet med de forskningsnämndens uppgifter alternativen - att olika tidigare ingå antingen planera programorgans insatser i stort på området och att fortlöpande bedöma ansvarsområdena mellan olika organ inom forskningen samt utvärdera deras insatser eller enbart lämna ett parallellt förslag till ett välavvägt forskningsprogram för hela omrâdet plus samordnings- och utvärderingsuppgifterna.

I detta alternativ knyts forskningen, eller har möjlighet att knytas, till planeringen av de kort- och medelsiktiga åtgärderna och deras planering. Denna anknytning kan anvara nära - som är fallet i Statens kärntingen mycket - eller relativt nära, som i Naturvårdskraftsinspektion verket.

Kommentarer

En inordning av centrala planerande. samordnande och utvärderande uppgifter under ansvarigt sektororgan kan bl.a. ge följande fördelar.

Sektorforskningen syftar till att utveckla sektorn. Resultaten skall som tidigare nämndes användas i verksamheten, ge ett bättre beslutsunderlag, leda till nya och förbättrade metoder etc. Kopplingen till planeringen och därmed till utnyttjandet av vissa delar av FoU-resultaten liksom förståelsen för FoU som hjälpmedel främjas av en sådan anknytning. Sektoriell forskning behöver också den

SOU 1986: 32 Bilaga 5 207

stimulans som kontakten med utvecklingsarbete vid bl.a. myndigheterna ger.

Ett sektoransvarigt organ har den storlek, personellt och resursmässigt, som krävs för att bära upp de administrativa, forskningsplanerande och beredande resurser som måste till för att den sektoriella FoU-organisationen inte skall bli alltför passiv.

En koncentration av kompetens och resurser till ett för samhällssektorn ansvarigt myndighetsorgan kan vara betydelsefull i andra avseenden, t.ex. för att markera en ny politisk linje (“kraftansamling).

De nackdelar detta alternativ kan medföra är följande.

kan - om inte ett Beslutsunderlaget möjligen inflytande ges till forskare m.fl. fria från snävare verksamhetsintressen - få en mot och slagsida kortsiktiga frågor motsvarande försummelse av långsiktiga, principiella, utvärderande och övergripande problem. Jämfört med de tidigare alternativen går man här också miste om en ytterligare röst och motvikt gentemot myndigheter med egna verksamhetsintressen.

Flexibiliteten och förmågan till förändring kan minska genom en inordning i en större byråkratisk organisation.

Riskerna för av icke-innovativ karaktär - t.ex. forskning kartläggningar, frekvensmätningar och en inriktning på kort- och medelsiktiga problem och på problem som i stor utsträckning hänger ihop med den dominerande sektorpolitiken - ökar. Detsamma sådan som är av gäller forskning kritisk, ifrågasättande och utvärderande karaktär.

Särskilt forskarna har i många sammanhang hävdat själv- - dvs. fristående - och styrelse föredragit FoU-organ

208 Bilaga 5 SOU 1986: 32

gett uttryck för en viss misstro mot att låta sig styras av alltför snäva och akuta förvaltningsproblem.

Att direkt utnyttja forskning i sektoriell planering kan också vara besvärligt. Det finns många exempel på hur sektororganet upplevt sig få fel saker på fel språk, alltför sent, inte fått de problem behandlade de ville ha etc. Det krävs resurser och kompetens både för att formulera behoven och för att ta emot resultaten. Ofta behöver de översättas och kittas samman med andra resultat innan de kan användas.

Syskonrivalitet kan också uppstå i olika samordningsfrågor p.g.a. att programorganen befinner sig på jämställd nivâ och olika syn- och arbetssätt finns hos myndigheter inom olika samhällssektorer. I detta alternativ lyfts inte samordningen upp från myndighetsnivån.

Utvärderingarnas institutionella ram i detta alternativ kan göra fristående utvärderingar svåra att utföra. Trovärdigheten och opartiskheten kan sättas i fråga. Detta torde vara en betydande nackdel i de fall då det sektoransvariga organet självt har ett programansvar för viss forskning och andra myndigheter jämställda detta har ett ansvar för egna forskningsprogram.

4.6 Myndighet utanför sektorn med sektorövergripande ansvar

Det fjärde alternativet innebär att en myndighet utanför den aktuella sektorn - men med ett ansektorövergripande svar för t.ex. forskning, teknikutveckling och utvärde- - får ansvar för centrala samordringar planerings-, nings- och utvärderingsuppgifter (eller vissa av dessa). De typer av organ som kan urskiljas i detta sammanhang är: A. forskningsrådsnämnden, B. styrelsen för teknisk utveckling och C. riksrevisionsverket.

sou 1986:32 Bilaga 5 209

A. Forskningsrâdsnämnden

Forskningsrådsnämnden (FRN) kom till 1977 och är ett samarbetsorgan inom det svenska systemet för forskning och utveckling. FRN arbetar inom tre huvudomrâden och skall 1) ta initiativ till och stödja forskning som är angelägen från samhällets synpunkt och finansiera dyrbar vetenskaplig utrustning, 2) förbättra informationen om forskning och forskningens roll i samhället och 3) initiera och finansiera framtidsstudier.

Förslaget att inrätta FRN kom från forskningsrâdsutredningen och syftade framför allt till att

o öka samarbetet både mellan olika discipliner och mellan olika sektorer inom forskningen

o främja kontakterna mellan forskningen och samhället i stort.

Några större områden och forskningsprogram som FRN aktivt stöder är Naturresurser och miljö, Livsmedel, Alkohol, Handikapp, Folkrörelserna och Forskningens villkor.

För att genomföra de arbetsuppgifter FRN har finns ett antal delegationer och arbetsgrupper för att bevaka särskilda problemområden. De fattar inom vissa av nämnden givna ramar självständigt beslut om stöd till planeringsinsatser och mindre projekt. På initiativ av delegationerna kan större projekt och stora forskningsprogram växa fram. För närvarande finns åtta delegationer knutna till FRN. Exempel på dessa är Delegationen för folkrörelseforskning och Delegationen för naturresursforskning.

Denna variant skulle innebära att en delegation för energiforskning bildades inom FRN med centrala plane-

210 Bilaga 5

SOU 1986: 32

rings-, samordnings- och utvärderingsuppgifter inom energiforskningen.

Delegationens ordförande och ledamöter väljs på motsvarande sätt som i alternativ 2. Planerings-, samordningsoch utvärderingsuppgifterna är i stort desamma som i tidigare alternativ.

Kommentarer

Denna variant kan tänkas ha följande fördelar.

FRN har erfarenhet från större FoUtvärvetenskapliga satsningar och en god inblick i forskningens villkor och andra forsknings- och forskningspolitiska En inproblem. “ordning under FRN skulle befrukta energiforskningsområdet med dessa typer av erfarenheter.

Fristående utvärderingar av sektoriell FoU har hittills förekommit i ringa omfattning. Erfarenheter från utvärderingar utförda av ett permanent organ inom en viss sektor, finns bara hos energiforskningsnämnden. I detta avseende har Efn betraktats som en innovation. En motsvarande enhet inom FRN med ett primärt ansvar för energiforskningen skulle efterhand kunna bredda sina utvärderingar till andra sektorforskningsomrâden. Det innovativa draget hos Efn skulle på detta sätt tas till vara framöver.

En ökad forsknings-touch skulle ges åt utvärderingarna. I och med att dessa flyttar utanför den aktuella samhällssektorn kan vissa bindningar och lojaliteter som annars lätt påverkar utvärderingarna också undvikas.

Denna variant har bl.a. följande nackdelar.

[áilaga 5 21]

Om FRN skulle få ansvaret för att underlag för planering av energiforskningen i ett långsiktigt perspektiv togs skulle det förmodligen upplevas som en egendomlig fram, och knappast få den auktoritet, kompetens och lösning som ett planerande organ av denna typ skulle trovärdighet behöva. FRN har “linjekontakt och samlad områdesingen att falla tillbaka Olika planerande och samkunskap på. ordnande skulle upplevas komma ifrån ett organ åtgärder som inte har de nödvändiga kunskaperna. Förtroendet för sådana åtgärder skulle då bli mycket lågt.

FRN har endast vissa erfarenheter av konkreta sektorforskningsområden och är inte en organisation uppbyggd med tanke insatser inom en sektor. Det är på permanenta främst olika forskningsinitierande insatser i gränsområdena mellan etablerade forskningsprogram och organ FRN ägnar sig åt.

En inom FRN skulle förmodligen få svårt att delegation den storlek, personellt och resursmässigt, som uppnå skulle krävas för att bygga upp en kompetens som ger möjlighet att täcka hela energiområdet.

stimulans och korsbefruktningar från andra aktiviteter inom FRN är svåra att utnyttja. De mest beförmodligen erfarenheterna torde också lätt inhämtas på tydelsefulla andra vägar.

kan sägas att nackdelarna i detta al- Sammanfattningsvis ternativ Vissa fördelar ligger dock i att oröverväger. enbart utvärderingsuppgifterna på detta sätt. ganisera

B. Styrelsen för teknisk utveckling

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) tillkom 1 juli 1968. Enligt sin instruktion är STU central förvaltnings-

212 Bilaga 5 SOU 1986: 32

myndighet för initiativ samt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Utgångspunkten för STUs verksamhet är de tre huvuduppgifter som statsmakterna angivit. Den första är att med hjälp av tillgänglig eller ny teknik främja utvecklingen inom olika samhällssektorer - samhällssektorrollen. En andra är huvuduppgift att industrins innovationsverksamhet - industrifrämja rollen. Den tredje är att inom industriellt intressant teknisk forskning höja den vetenskapliga nivån och öka kunnandet - den rollen. forskningsstödjande

STUs ansvar inom det treåriga huvudprogrammet för energiforskning som startades den l juli l984 omfattade planering och genomförande av Program l Energianvändning i industriella processer m.m., delprogrammet Energianvändning i fordon inom Program 2 samt vissa delar av delprogrammet Energirelaterad grundforskning inom Program 5. Totalt disponerade STU 337 milj. kr. inom detta huvudprogram.

STU har inrättat en särskild projektenhet Energiteknik P4 för dessa uppgifter.

Ett överförande av centrala planerings-, samordnings- och utvärderingsuppgifter till STU - och då inte till denna projektenhet, utan snarare till STUs planerings- och ut- - skulle kunna motiveras bl.a. av att värderingsenhet stora delar av energiforskningen är av en teknisk natur. Till planerings- och utvärderingsenheten skulle då behöva knytas en nämnd eller delegation av den typ som finns i de andra alternativen.

Kommentarer

Denna variant kan medföra följande fördelar.

STU är den myndighet som äger störst erfarenhet av att initiera och planera stöd till teknisk FoU. STU har

Bilaga 5 213 sou 1986532

ställföreträdande ansvar att utveckla teknik dessutom ett där inte särskilda organ finns upppå samhällssektorer från detta sätt att arbeta finns byggda. Erfarenheter har dessutom ett kontaktnät med inom STU. STU upparbetat och en planeenergiforskningsprogrammets programorgan med tillräckliga resurser för långsiktigt ringsfunktion avseenden torde STU upplevas som en troarbete. I dessa i om FoU-planering och samordvärdig myndighet fråga

ning.

även till andra teknik- I någon mån skulle tvärkopplingar områden kunna underlättas med denna lösning.

erfarenhet av ett antal utvärderingar av STU har också i teknisk FoU (administration av vetenskaplig kvalitet

dessa m.m.).

Denna Variant medför dock många nackdelar.

en stor risk att beslutsunderlaget för stats- Det finns får en obalans i riktning mot teknik och promakterna långsiktighet kan duktutveckling. Helhetssyn respektive minska. Andra får svårare att göra sig misstänkas synsätt

gällande.

förhållande skulle mellan den sek- Ett egendomligt uppstå och STU. Auktoritet och trovärtoransvariga myndigheten av forskningen skulle minska. Revirdighet i planeringen och andra stridigheter kan med stor säkerhet förutsägas kommer att gälla förhållandet till här. Detsamma troligen skulle komma att lida övriga programorgan. Samordningen av samma skäl.

och till förändring kan komma att Flexibiliteten förmågan en av dessa funktioner i en större minska genom inordning byråkratisk organisation.

2 l 4 Bilaga 5

S()LJl986:32

opartiskhet och trovärdighet i utvärderingar skulle minska.

Sammantaget tycks det finnas få för- och desto fler nackdelar med denna variant.

C. Riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket (RRV) har att främja effektiviteten i statsförvaltningen. Det sker genom förvaltningsrevision som innebär att man granskar verksamhet myndigheternas och ser om den är och ekonoändamålsenlig, planmässig misk. RRV har dessutom över tillsyn myndigheternas redovisningsrevision.

RRV har utfört förvaltningsrevision stor på en mycket del av de myndigheter som finns inom statsförvaltningen. Dessa har tagit olika former och Kärnan i omfattning. dessa av någon form utgörs av utvärdering, resultatanalys, prestations- eller effektivitetsbedömning. RRV har också ansvaret för att sprida kunskap om och utveckla metoder inom området.

Förvaltningsrevisionen är organiserad i två revisionsavdelningar med sammanlagt sju revisionsenheter. vardera av dessa har ansvaret för olika departementsområden och myndigheter inom dessa. Energiomrâdet faller således till en huvuddel inom Industri, men vissa delar finns även på Bostad, Kommunikation etc.

Denna variant kan enbart omfatta de centrala utvärderingsuppgifterna inom energiforskningsprogrammet. Rent praktiskt skulle det kunna få formen av ett regeringsuppdrag till RRV. Detta uppdrag skulle omfatta t.ex. fortlöpande granskning av program och delprogram under beslutad treârsperiod. Med RRVs krav och på oberoende

sou 1986: 32 Bilaga 5 215

opartiskhet är det svårt att knyta en beslutande nämnd eller dylikt till uppdraget. Detta får snarare ta formen av en referensgrupp eller rådgivande församling.

Kommentarer

Denna variant kan (gäller enbart utvärderingar) tänkas få följande fördelar.

RRV har en stor erfarenhet av utvärderingar av statlig verksamhet. RRV har också personella resurser och kompetens för denna typ av granskningar. Det gäller också analyser av större system eller delar av system där statliga myndigheters verksamhet ingår och bedömningar av konsekvenser för enskilda, företag, kommuner m.fl.

Institutionellt har RRV en oberoende ställning både gentemot departement och myndigheter. På det sättet garanteras opartiskhet och trovärdighet i utvärderingar.

Utvärdering av sektorforskning stödd av statliga myndigheter är en naturlig uppgift för RRV.

De nackdelar som kan urskiljas är bl.a. följande.

RRV kan i programorganens ögon ha en stämpel av polis och kontrollant över sig. Det finns då en risk att programorganen väntar sig att utvärderingar främst kommer att handla om utkrävande av ansvar och kontroll, inte att bidra med konstruktiva lösningar.

Till att börja med skulle RRV inte heller ha samma områdeskunskap och linjekontakt som ett organ inom sektorn. En sådan bakgrundskunskap måste då antingen byggas upp i de utvärderingar som fortlöpande görs eller genom att utnyttja resurser och kompetens i sektorn.

216 Bilaga 5 SOU 1986: 32

Det kan i denna variant enbart bli fråga om utvärderande insatser. Möjligheten att inom ett organ kitta ihop resultat från utvärderingar med andra typer av kunskaper (t.ex. från systemanalytiska projekt) till en helhetsbild - med hjälp av vilken olika planerande, samordnande och rådgivande insatser kan förbättras - kan inte utnyttjas i denna variant.

Utvärderingar i denna variant blir ad-hoc.

4.7 Planering, samordning och av utvärdering programorganen själva

Det femte alternativet innebär att programorganen själva fullgör olika planerande, samordnande och utvärderande uppgifter inom forskningsprogrammets ram, dvs. de planerar och utvärderar själva den egna verksamheten samt tar vid behov initiativ till Inför samordning. varje nytt program får regeringskansliet ett programförslag från vart och ett av programorganen. Den slutliga avvägningen får ske inom ansvarigt departement.

Kommentarer

Detta alternativ kan medföra följande fördelar.

Kostnader för ett centralt och separat planerande, samordnande och utvärderande organ försvinner. (I stället flyttas dessa uppgifter till regeringskansliet och programorganen. Kostnaderna totalt kan då mycket väl öka.)

Revirstrider m.m. kan eventuellt nedbringas på myndighetsnivân i detta alternativ (i stället kan de uppstå mellan departement och myndigheter).

Bilaga 5 217

i kombination med

I vissa fall kan självbevarelsedrift

etik förändringsbenägenhet och samarbetslust högre. göra Även kan motiveras utifrân detta. utvärderingar

Nackdelarna är b1.a. följande.

från programorganen inför ett nytt treårspro- Underlaget måste i detta alternativ vägas samman inom ansvarigt gram Den avvägningen får förmodligen ske departement. slutliga sämre grunder än i tidigare alternapå kunskapsmässiga tiv.

Risken för dubbelarbete respektive att viktiga områden faller mellan stolarna ökar.

komma - risken Nytänkandet kan förmodas på efterkälken för att traska i de uppkörda hjulspåren år efter år ökar. Ett skäl till detta är att programorganen i detta alternativ förmodligen i högre grad blir sig själva nog.

Revirstrider kan öka (i och med att ingen medlare eller samordnare finns).

tenderar att över- En myndighet som utvärderar sig själv skatta sina insatser och de möjligheter den har att egna utvecklingen i sektorn. Uppföljningar och utvärpåverka blir sätt anpassade till denna positiva deringar pâ olika Utvärderingarna används då inte i inlärande utgångsbild. utan för att legitimera den bedrivna verksamheten. syfte sätter frivilligt svärdet i handen på sin (Ingen böde1.)

Sammanfattningsvis kan sägas att detta alternativ på kort sikt kan medföra vissa fördelar. På längre sikt kommer nackdelarna att överväga.

218 Bilaga 5

SOU 1986: 32

Ad-hoc-styrning av statlig kommitté

Det sjätte alternativet innebär att en statlig kommitté tillkallas för att vid behov - t.ex. inför ett nytt långsiktigt sektorforskningsprogram fullgöra centrala pla-

nerings-, samordnings- och Ordutvärderingsuppgifter. föranden och ledamöter i kan övrigt väljas på motsvarande sätt som i tidigare alternativ. Detsamma gäller motsvarande funktioner - med den skillnaden att kommittén

får fullfölja dessa under uppgifter en viss begränsad

tidsrymd.

Ett närliggande exempel detta alternativ på är energi-

forskningsutredningen, EFU, på vars uppdrag denna rapport skrivs. EFU skall utreda

1. energiforskningens inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet samt

2. därmed sammanhängande organisationsfrågor.

En tidigare kommitté på energiforskningens område var

Energiprogramkommitten (EPK).

Kommentarer

Detta alternativ kan tänkas få följande fördelar.

I svensk kommittêtradition att en ingår frågas alla aspekter granskas ytterst noggrant ur alla synvinklar innan man tar För ett ställning. djuplodande utredningsarbete har en kommitté att möjlighet knyta experter till sig från myndigheter, universitet etc. Därigenom bör beslutsunderlaget bli både omfattande och tillförlitligt. En utomstående kommitté kan också utgöra en motvikt till programorganens traskande i gamla uppkörda hjulspår.

sou 1986: 32 Bilaga 5 219

Samordning är också en naturlig uppgift för en kommitté. Utredningar skall inte bara förbereda beslut utan också vara förhandlande; skilda organisationers och partiers ståndpunkter skall jämkas samman. I en kommitté skapas på detta sätt en arena för olika typer av samordning, som är lyft ovanför programorganen. Vi får då en opartisk förhandlare som kan se med friska ögon på gränsdragningsfrågorna. Ad-hoc-ingripanden kan här vara till en fördel. Genom att inte långvariga och återkommande diskussioner behöver föras i ett antal olika frågor, kan förmodligen auktoritets- och trovärdighets-kapitalet räcka till bättre.

Flexibiliteten och förmågan till förändring blir i detta alternativ hög. En utredning tillsätts ofta för att se på en fråga ur ett nytt perspektiv och för att åstadkomma förändring. En utredning är inte heller bunden av tidigare commitments eller verksamhet.

Opartiskheten och trovärdigheten i de utvärderingar som en utredning låter genomföra borde också bli hög. Obundenheten från olika institutioner och den tidigare nämnda kommittêtraditionen med djuplodande analysarbete talar för detta.

De nackdelar detta alternativ kan ha är följande.

varje utredning får i en viss mening börja från noll igen. Kunskapsuppbyggandet blir i detta alternativ mindre omfattande. Det blir också svårare att utnyttja resultatet från fortgående studier och analyser, t.ex. av en allmän karaktär rörande energisystem i vid bemärkelse. Studier av detta slag kan vara en förutsättning för att få fram ett tillförlitligt beslutsunderlag.

Inga fortlöpande åtgärder i fråga om samordning kan här

ske. De får anstå tills utredningen är tillsatt.

220 Bilaga 5 SOU 1986: 32

Utvärderingar kan, som tidigare nämndes, fullgöra tre syften: a) kontroll, b) ge underlag för kommande beslut

och c) inlärning. I detta alternativ betonas b) ovan. De

utvärderingar som görs kommer på ett naturligt sätt att utnyttjas i utredningens planeringsarbete. Inlärningseffekten av utvärderingar kan dock bli lidande. En utredning har inte till uppgift att utveckla sektorn. Ett permanent organ inom sektorn kan ta på sig denna uppgift. Inriktning och genomförande på utvärderingarna kan i det senare alternativet i högre grad anpassas till detta.

Fördelarna i detta alternativ framstår tydligt i de situationer då större förändringar bör genomföras. För mera fortlöpande behov av åtgärder är andra alternativ fördelaktigare.

sou wsasz Buaga5 221

5 ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

5.1 sammanhâllna eller upporganisatoriskt delade funktioner?

sex där samma I kapitel 4 jämfördes organisationsmodeller hade ansvaret för de centrala planerings-, samordorgan och Vissa av dessa funknings- utvärderingsuppgifterna. tioner kan - vilket klart torde ha framgått av kommentarerna - utan större olägenheter organisatoriskt kopplas medan andra lämpar sig sämre för detta. samman,

hör naturligt samman med Den övergripande planeringen samordning. Bägge dessa uppgifter kan fullstrategisk och handlar ytterst om göras under en begränsad tidsrymd att mot en helhetssyn på vår energiförsörjning jämka ihop de olika planer och fördela ansvaret programorganens mellan dem.

Allmänna - som både skall öka olika besystemstudier fantasi om tänkbara framtider (prognoser, / slutsfattares framtidsstudier etc.) och deras kunskaper om samband mellan olika fenomen i nuet och mellan olika tänkbara

förändringar (input-output-analys, teknikvärderingar - är ett underlag för den överm.m.) betydelsefullt och samordningen. AES-studier kan gripande planeringen också bedrivas i nära samspel med utvärderingar.

vidare starka skäl att skilja utvärderingar or- Det finns från verkställande ansvar; i mindre grad ganisatoriskt ifrån den omprövande och politiskt beslututvärderingar ande nivån.

& FoU-statistik, erfaren- Den löpande samordningen samordning med verksamhet utanför forskhetsöverföring, m.m.) slutligen, hänger inte heller ningsprogrammet

222 Bilaga 5 SOU 1986: 32

nödvändigtvis samman med övergripande planering och samordning, allmänna systemstudier eller utvärderingar.

Följande funktioner kan då med vissa fördelar skiljas åt organisatoriskt (men också kombineras):

A. Övergripande planering och samordning B. Allmänna systemstudier C. Utvärderingar D. Löpande samordning E. Operativ planering och uppföljning.

Med utgångspunkt i dessa konstateranden och de bedömningar som gjordes i kapitel 4 skall jag först göra en fördjupad analytisk jämförelse mellan olika sätt att organisera var och en av de ovan angivna funktionerna (5.2 - 5.6). Därefter övervägs ett par konkreta till förslag övergripande organisation för den statligt stödda energiforskningen (avsnitt 5.7). Slutligen diskuteras också behovet av vissa kompletterande särskilda åtgärder.

5.2 Övergripande och planering samordning

Den övergripande planeringen och samordningen på andra samhällssektorer har organiserats enligt alternativen l, 2, 3, och 6. I alternativ 5 föreligger inget behov av särskild organiserad övergripande och samordplanering ning. Pâ energiområdet har alternativ l prövats under kort tid (mellan åren 1975-76). Därefter har ett mera fristående organ haft ansvaret för dessa uppgifter: DFE (åren 1976-82) och i någon mån även Efn (regeringsuppdrag i samband med det fjärde energiforskningsprogrammet 1984/87). Inget av de i energiforskningsprogrammet involverade programorganen upplever den (enligt intervjuer) sistnämnda modellen som ett tänkbart alternativ. Inte heller - som i detta alterenergiforskningsnämnden själv

SOU 1986: 32 Bilaga 5 223

nativ skulle få i uppgift att sköta den övergripande plaoch - vilja få ansvar neringen samordningen säger sig för detta. De samarbetsproblem och andra stridigheter som förekommit mellan DFE/Efn och övriga programorgan har också i huvudsak rört övergripande planering och samordning. Av dessa och i föregående kapitel anförda skäl är alternativ 2 (i fråga om dessa funktioner) knappast ett tänkbart alternativ. Kvar finns då alternativen 1, 3 och 6.

I nedanstående sammanställning jämförs dessa tre.

Alternativ Energidelega- Statens ener- Ad-hoc-tillsatt Bedömningsaspekter tion nära dep. giverk kommitté

Incitament och Politisk prestige Inriktningen Obundenheten i till och snävare på kort- och förhållande till möjligheter radikalt partipolitiska medelsiktiga tidigare synsätt och hänsynstaganden åtgärder kan och uttalanden

ifrågasättande

(tänka kan komma att tillsammans m.m. borde öka nxtänkande stort och fritt, minska dessa med ett dessa agera buse etc.) incitament och verkställande möjligheter möjligheter ansvar påverka dessa möjligheter i negativ riktning

Pluralism i s nsätt En “röster/ Två röster/ Flest röster/

och utgångspunkter motvikt/filter motvikter/ motvikter/

i och etc. mindre filter filter i planeringssamordnin s ro- jämfört med en mindre än detta alternativ

cesserna imot- tillsatt kommitté alternativet

vikter, flera ad-hocröster får göra tillsatt sig hörda etc.) kommitté

Obundenhet/ Neutral i Ej neutral i Neutral både i 0 artiskhet förhållande till förhållande förhållande till

Iüneutralitet i programorganen till programorganen

förhållande till men bunden i program- och till programorgan och i högre grad till organnivån regeringsförhållande till partipolitiska kansliet (åtsnävare intressen minstone relapartipolitiska tivt) intressen)

224 Bilaga 5

sou l98§6: 32

Alternativ Energidelega- Statens ener- Ad-hoc-tillsatt Bedömningsaspekter tion nära dep. giverk kommitté

Auktoritet i Förvaltnings- Ingen direkt Genom utredprogramorganens rättslig och auktoritet pga ningens direktiv

gon hierarkisk likställd och genom att

direktivrätt. nivå. Kan dock vara tillsatt av - och förvaltnings- Kunskaper utrustas med regeringen fås rättslig och kompetens borde direktivrätt i en förvaltgod och hierarkisk också bli hög i vissa frågor. ningsrättslig direktivrätt här Kunskapsmässig auktoritet. - och och kunskaps- annan Direktivrätt i kompetensmässig kompetens kan vissa frågor i auktoritet komma att förhållande ifrågasättas till programoch auktori- organen kan teten urgröpas skrivas in i utredningens direktiv. Kunskap och kompetens beror på vilka experter etc. som tillkallas

Överblick och Bör bli goda i Områdeskun- Blir beroende

områdeskunskaper detta skaper goda vilka som

på alternativ tillsätts. Om personer med bred erfarenhet och förtrogenhet med omrâdet anlitas, bör detta krav kunna uppfyllas

Förhandlings- och Blir beroende Kommer förmod- Bör bli högt förtroendekapital på hur man ligen att bli (åtminstone agerat svårt att upp- till att börja tidigare rätthålla med med) tiden (beroende på skäl som angivits i kapitel 4)

Möjligheter till Blir störst i Blir beroende Via direktiv politisk styrning detta alterna- på hur budget- och tillsättanoch tiv genom den för- de av utredinriktning processen nära anknyt- löper och ningsmän, sakningen till andra styr_ kunniga och departementet medel som de- experter partementet kan departehar till mentet styra förfogande utredningens arbete

SOU 1986: 32 Bilaga 5 225

i Energidelega- Statens ener- Ad-hoc-tillsatt Ä Bedömningsaspekte tion nära dep. giverk kommitté

Mö li heter till Genom den nära Dito. Möjligen Eftersom en

rådgivning7 anknytningen ett psyko- kommitté bara

vara samtals- till departe- logiskt tillsätts vid partner etc . mentet borde längre av- behov, finns möjligheterna stånd genom inte denna till detta status av möjlighet konvara goda för självständig tinuerligt den politiskt myndighet beslutande nivån (och även för andra)

Möjligheter till Om inte an- Dito (om an- Beror i hög diskussion och knytningen knytningen grad på hur utdebatt etc. blir alltför till kort- redningsarbetet latt vara ett nära till de- siktiga läggs och upp forum för partementet energiåtgärder om tid avsätts allehanda borde dessa inte blir till detta. energipolitis ka möjligheter för stor) Dock endast då forsknings- kunna tas utredningen , frågor) till vara är i arbete |

Av ovanstående sammanställning framgår att alternativet statens energiverk på kort sikt (med nuvarande programstruktur etc.) har flest nackdelar. På kort sikt torde också alternativet ad-hoc-tillsatt kommitté ha något flera fördelar jämfört med en energidelegation nära knuten till departementet (beror dock på vilka av ovanstående bedömningsaspekter som upplevs som de vikti-

gaste).

5.3 Allmänna systemstudier

I de riktlinjer för sitt arbete som EFU formulerat i PM 1985-08-30 (Underlag II) sägs att “övergripande ekonomiska eller systemmässiga aspekter på energisystemets

8-16845

5 SOU 1986: 32 226 Bilaga

väsentliga att studera vid sidan av naturförändring är vetenskaplig eller teknisk forskning och utveckling. Ytterligare krav som lagts på sådana AES-studier är att resultaten av sådana studier bör bli praktiskt-politiskt användbara samt att en alltför stor låsning av medlen till fasta resurser undviks.

med sådana studier är i första hand att ge under- Syftet för och olika energipolitiska beslut, men lag planering också att rent allmänt stimulera den energipolitiska diskussionen. De främsta direkta avnämarna är statsmakterna och FoU-beställande organ inom energiforskningsområdet.

är i första hand alternativen 1, 2 och 3 organisatoriskt tänkbara. Beroende på den ringa omfattningen på denna typ av studier är det svårt att motivera att ett självstänorgan enbart sysslar med sådan stödgivning. Var ett digt ansvar för sådana studier bör läggas får därför bli beroende av hur framför allt övergripande planering och uthanteras organisatoriskt. I princip kan AESvärderingar studier till endera av dessa. En diskussion om knytas detta förs i avsnitt 5.7.

5.4 Utvärderingar

Den statligt stödda energiforskningens stora omfattning, dess i energipolitiken och svårigheterna att betydelse bedöma dess effekter samt behovet av att successivt koncentrera insatserna till angelägna och fruktbara utveckgör utvärderingar som kan ge underlag för omlingslinjer viktiga. Sådana omprövningar kan få svårt att prövningar komma igång om inte nya kunskaper, t.ex. i form av utvärderingar, tillförs.

SOU 1986: 32 Bilaga 5 227

Det finns också flera skäl till att åtminstone delar av

utvärderingarna organiseras så fristående som möjligt i förhållande till verkställande ansvar och andra maktcentra. De redovisades i kapitel 4 och upprepas inte här.

Alternativen 2, 4 och 6 kvarstår då. När det det gäller sistnämnda alternativet har det nackdelen av att utvärderingar inte kan utföras kontinuerligt. Inlärningsaspekter kan inte heller betonas här. Svårigheter att hinna med utvärderingar i en systematisk mening kan uppkomma. Detsamma kan sägas om metod- och Utvärkompetensuppbyggnad. deringarna kan också komma i skymundan för andra uppgifter; hopkopplingen med övergripande planering och samordning kan få till följd att de sätts på Genom undantag. klart uttalade avsikter - vilket blir svårt att undvika - kan i förutsättningslösheten utvärderingarna sättas i fråga. Flera återkommande kan även vara att utvärderingar föredra framför enstaka mycket avgörande utvärderingar, speciellt med tanke på svårigheterna att bedöma effekterna i andra och tredje led.

Av dessa skäl är detta ett sämre alternativ. Vad de återstående alternativen kan tänkas komma att innebära för utvärderingsverksamheten skall nedan belysas något ytterligare.

I följande sammanställning jämförs de alorganisatoriska ternativen Efn, RRV och FRN. STU utesluts sina p.g.a. många nackdelar.

228 Bilaga 5 S()lIi986:32

Alternativ \ Efn RRV FRN Bedömningsaspekter

Inga problem. Vissa problem. Problem i samband UEpstart/Orgaav ut- (Pga exi- (Rekrytering med inrättande av nisering sterande av personal. ny delegation. värderingarna 111.111. organisation Planering Snabbare an och verksam- etc.) endast enskild het) utredare

av Stora möjlig- Vissa svårig- Vissa svårig- Utnyttjande existerande heter. (Pga heter (inget heter i fallet kom etens myndighets- eget organ särskild utredautvärderingar, status, kon- etc. Dock re. Om en deleenergiforskning takter, an- utnyttjas i gation inrättas m.m.) seende i ut- referens- bortfaller dessa värderar- och grupper och forskar- som konsulter) kretsar m.m.)

Ja, stora. Endast vissa Enstaka aspekter Områdeskunskaper f.n. inom (Dels genom erfarenheter har behandlats. tidigare och projekt I övrigt mera myndigheten verksamhet, inom energi- övergripande dels via forsknings- frågor kopplingen området till Allmänna systemstudier)

AES, LET. Utvärderingar Framtidsstudier. Tvärkopplingar till andra I övrigt inom andra Teknikvärdering. bet delsefulla genom egna samhälls- Forsknings-

områden initiativ: sektorer och politik. Över-

sektorforsk- liknande sam- gripande forskning etc. hälleliga ningsfrågor satsningar

Kontinuitet Ja (genom På sikt svårt Om en delegation existerande att motivera inrättas ger utvärderings- utvärderingar detta kontiverksamhet av en mer nuitet framöver. och den per- permanent Denna delegation manenta karaktär. Dock kommer dock myndighets- kan en viss enl. grundtanken kontinuitet - att växla över formen) uppnås genom till andra sanad-hoc- hällsomrâdens granskningar forskning. Enöver längre skild utredare tid blir givetvis ett mera temporär: alternativ

SOU 1986: 32 5 229 Bilaga

Alternativ › Efn RRV FRN Bedömningsaspekter

I enli het med Ja I viss mån Temporära rundtankar för 1ösningar:Ja något nytt exis eran e Permanenta verksamñef lösningar: en serie utvärderingar

Återko lin ar Goda. Genom Kontaktnät Dito E1II ener 1- existerande m.m. måste sektorn kontaktnät och byggas upp arbetssätt. Dock: vissa läsningar av historiskt slag och personliga motsättningar på chefsnivå. Handläggarnivån bättre

Grad av fristående Fristående i Fristående Fristående både 1 or an e 1 förhållande både i för- i förhållande ener isektorn ocñ till program- hållande till energi- 0 “S O an e organen i till energi- sektorn och ________l____ . organ inom energi- övrigt, men sektorn och program- OIS ningen inte i för- program- organen hållande till organen energisektorn i sin helhet

snabbhet, Liten organisa- Större byrå- Annan verksamfIex151Iitet tion. Inga kratisk het dominerar. andra huvud- organisation. Dock av snarlik aktiviteter Avstämning tYP att konkurrera mot den med. Få be- huvudsakliga slutsnivåer verksamheten etc.

Mö li heter att Myndighet av Lätt att av- Delegationen

avvec%Ia viss permanent veckla (genom något lättare

karaktär att tidsbe- än myndighet att begränsa avveckla. Uppuppdraget) drag av tidsbegränsat slag lättast

Kostnader Något högre än Uppdrags- kan Delegation de andra al- kostnader möjligen vara ternativen av något mindre genom sin permanent karakstörre tär och därmed permanens mindre kostsam.Up dragets kostna er vid enskild utredare

230 5 SOU 1986: 32 Bilaga

ovanstående - Enligt min bedömning talar sammanställning de för- och nackdelar i övrigt som redovisades i jämte 4 - för att Efn fortsätter att vara huvudansvarig kapitel för den fristående utvärderingsverksamheten inom energiforskningsprogrammet. Den huvudsakliga nackdelen med Efn-alternativet är att det inte är helt fristående i förhållande till energisektorn i sin helhet. Genom att befinna sig inom sektorn uppnår man dock i detta alternativ flera andra fördelar. Bl.a. kan kopplingen till AES-studierna utnyttjas för ömsesidigt befruktande. Vidare torde områdeskunskaperna för närvarande inom Efn bättre kunna tillvaratas i detta alternativ. Kontinuitet och återkopplingar till energisektorn garanteras. Utvärderingarna bibehåller en viss status inom energiforsknings- Om de flyttas utanför sektorn kan det betrakprogrammet. tas som en markering av att denna verksamhet inte - såsom den hittills bedrivits - varit till åtminstone någon större nytta. Inlärnings- och upplysningsmotivet jämte de förhållanden som f.n. råder inom energiforskmed flera deltida beslutsfattare, vaga, instaningen bila och motstridande mål, svårigheter att skilja mellan mål och medel, knapphet med information om olika alternativ etc. - talar också enligt min uppfattning för Efnalternativet.

5.5 Löpande samordning

Vid sidan om strategisk samordning vid vissa tillfällen (t.ex. då ett treårigt program tas fram) finns även nytt behov av samordning mellan programorganen. Det löpande rör bl.a.

0 Information om pågående och avslutade projekt samt sammanställning och dokumentation av dessa 0 Förmedling och informationsspridning till berörda avnämare

sou 1986: 32 5 231 Bilaga

o Samordning av energiforskningens behov av FoU-statistik 0 Erfarenhetsöverföring mellan programorganen, t.ex. i fråga om stödformer, uppföljning och arbetsvillkor i övrigt o Samordning med verksamhet utanför energiforskningsprogrammet och involverade sektorer (t.ex. gentemot universitet och högskolor) o Samordning av vissa tvärgâende frågor inom flera program.

Varje programorgan har ett grundläggande ansvar för dessa uppgifter inom sitt delprogram. I allmänhet har vart och ett av programorganen utarbetat någon form av informationsssytem för den egna verksamheten. Dessa informationssystem kan dock behöva samordnas. Det kan dessutom finnas vissa stordriftsfördelar att utnyttja.

Tre alternativ finns för dessa uppgifter, alternativ 1, 2 eller 3. I likhet med de allmänna systemstudierna torde det vara svårt att motivera bildandet av ett självständigt organ för enbart löpande samordning. Ansvaret för den löpande samordningen kan därför lämpligan tas i upp samband med att olika paketlösningar diskuteras i avsnitt 5.7.

5.6 Operativ planering och uppföljning

Detta har programorganen själva ett ansvar för att utföra.

5.7 Tänkbara förslag till övergripande organisation

Vid val av övergripande organisation inom energiforskningsprogrammet bör ytterligare vissa aspekter av betydelse i sammanhanget beaktas.

5 SOU 1986: 32 232 Bilaga

(kort/lång sikt). I propositionen om Tidsperspektivet forskning våren 1984 (prop. 1983/84:lO7 bil. 9 s 38) behandlas bl.a. frågan om i vilka former energiforskningen i fortsättningen bör bedrivas. I det sammanhanget diskuteras om en uppdelning av energiforskningsprogrammet och en integrering med annan forskning bör ske. Energiministern framhåller där att det finns fördelar med att ytterligare en tid bedriva energiforskningen inom ett sammanhuvudprogram men att det på sikt är lämpligt att i hållet ökad utsträckning sträva mot en integrering av insatserna med övrig verksamhet inom respektive teknikområden eller motsvarande vid programansvariga organ. Inget sägs där om hur lång tid energiforskningen ytterligare bör bedrivas i ett sammanhâllet program. Den organisationsform som väljs för övergripande funktioner beror dock i hög grad på vilket tidsperspektiv som avses. Pâ kort sikt torde t.ex. övergripande planering och samordning respektive utvärderingar kunna ske i mer ad-hoc-artade former. Pâ längre sikt kan dock övervägas om inte mera permanenta organisationslösningar är att föredra. Behovet därav påverkas i hög grad av nästa aspekt.

Grad av integration med annan forskning. I DFE-rapport nr 55 avsnitt 5.2 finns en klargörande diskussion av denna fråga. Fyra olika alternativ urskiljs där. I alternativ A och B är de statliga insatserna fortfarande samlade inom ett huvudprogram med en gemensam ekonomisk ram. I alternativ A bibehålls huvudprogrammet i sin nuvarande form. I alternativ B utarbetas inte något samlat planeringsunderlag, dvs. arbetsinsatser av typen EFUD-78 och EFUD- 81 görs ej. En särskild flerårig planeringsprocess kan dock bibehâllas, där programorganen erhåller planeringsdirektiv från regeringen. Programorganen inkommer således med programförslag direkt till respektive departement och dessa förslag remitterades till t. ex. energiforsknings-

Bilaga 5 233

nämnden eller energiverket för analys och yttrande. Ett komplett programförslag i form av en proposition utarbetas därefter inom regeringen, vars kansli således får arbeta med avvägningsfrågorna. I alternativ C planeras energiforskningsinsatser som särskilda program eller delprogram inom olika myndigheter. Verksamheten finansieras över särskilda program- respektive delprogramanslag under respektive fackdepartements huvudtitlar. I alternativ D utgör energiforskningsinsatserna en integrerad del av någon viss verksamhet vid respektive myndighet. Verksamheten finansieras således över myndigheternas ordinarie sektoranslag eller över ett anslag för programmet i fråga. Genom att energiinsatserna blir helt integrerade ansvarar respektive myndighet för att den föreslår och genomför en god avvägning mellan energiforskningsinsatser och andra insatser inom sitt verksamhetsområde. Alternativen representerar en stegvis minskning av behovet av övergripande funktioner inom energiforskningen. I alternativ D finns inget behov alls av sådana funktioner. Valet av övergripande organisation beror alltså direkt på vilken grad av integration som är för handen.

Kritisk massa. För många aktiviteter behövs en viss minsta mängd personella och ekonomiska resurser för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Mycket talar också för att närliggande och kompletterande forsknings- och utredningsaktiviteter förs samman organisatoriskt. Ett nära samspel mellan sådana aktiviteter ger möjligheter till korsbefruktning och en höjd samlad effektivitet. Detta gäller t.ex. AES-studier i förhållande till övergripande planering och utvärderingar samt löpande samordning (hålla reda på vart pengar tar & etc.) och vägen, utvärderingar. Slutligen myndighetsformen kräver också att verksamhet av en viss minsta omfattning är för handen. Annars finns nog starka skäl att lägga dessa funktioner på ett organ med annan huvudsaklig verksamhet.

234 Bilaga 5 S()LIl986:32

Kraftindustrins förnyelsefonder. EFU har i en idêpromemoria presenterat ett förslag till ett system med avsättning av medel från kärnkraftsproduktionen till en eller flera fonder i vilka kraftindustrin har en majoritet. Eftersom omfattning och inriktning av dessa FUD-insatser kan tänkas få flera alternativa utformningar, påverkas valet av övergripande organisation i olika riktningar. Om större delen av det statliga FoU-stödet till energiforskningen framöver kommer att gå via dessa fonder finns mindre behov av övergripande planering och samordning, AES-studier samt utvärderingar av den form som diskuteras här. Blir det å andra sidan bara fråga om ytterligare ett program för FoU vid sidan om övriga programorgans verksamhet, då finns snarare ett ännu större behov av övergripande planering.

Det faktiska och relativa behovet av olika övergripande funktioner inom energiforskningsprogrammet. Valet av organisationsform påverkas givetvis också av vilken bedömning man gör av de övergripande funktionernas betydelse både sinsemellan och var för sig.

Mot bakgrund av tidigare jämförande analyser och vad som sagts ovan finns det på kort sikt enligt min uppfattning fyra alternativ till övergripande organisation inom energiforskningsprogrammet (och tre alternativ i fråga om Efns framtida roll och ställning).

Förslag A En energiforskningsdelegation bildas i nära anknytning till industridepartementet. Ordförande blir statssekreteraren på energiområdet. I styrelsen kan även någon ytterligare högre departementstjänsteman, ansvarig för energiforskningsfrågor, ingå. Delegationen får i uppgift att bevaka forskningsfrågor av långsiktigt och övergripande intresse, göra egna utvärderingar av statens stöd till energiforskning och på regeringens uppdrag (i samband med framtagandet av planeringsunderlag för kommande

5 235 Bilaga

treåriga huvudprogram) utreda och redovisa en samlad syn på mål, uppläggning, avgränsningar och resursramar för de olika delområden som bör ingå i en väl avvägd statlig satsning på energiforskning.

Vidare får delegationen ansvar för AES-studierna och löpande samordning mellan programorganen & FoU-statistik m.m.).

I sin enklaste form innebär detta förslag att statssekreteraren blir ordförande i Efn och att Efn får ett regeringsuppdrag i samband med att underlag skall tas fram inför beslut om nästa treåriga huvudprogram. Ett annat alternativ är att ett helt nytt organ bildas, där dock delar av Efn kan ingå. En variant i fråga om utvärderingar är att RRV får regeringens uppdrag att utvärdera statens stöd till energiforskningen antingen självständigt eller i samarbete med delegationen. På detta sätt frigörs utvärderingar något ifrån övrig styrning av energiforskningen.

B Förslag Övergripande planering och samordning görs i samband med att ett nytt treårigt energiforskningsprogram skall beredas av särskilt utsedd(a) utredare på initiativ av regeringskansliet. Beroende på vilka frågor som skall behandlas kan utredningsorganet antingen vara offentlig utredning eller en departemental arbetsgrupp. I sin enklaste form kan en enskild utredare (inom departementet) utses o

Efn behåller ansvaret för att göra utvärderingar av statens stöd till energiforskning samt formerna för och inriktningen av forskning och utveckling inom energiområdet. Efn ansvarar också i fortsättningen för AES-studierna och får därtill vissa löpande samordningsuppgifter & FoU-statistik) .

236 Bilaga 5 SOU l986: 32

Förslag C Också i detta fall görs den övergripande planeringen och samordningen, i samband med att ett nytt huvudprogram skall beredas, av särskilt utsedd(a) utredare på initiativ av regeringskansliet.

Utvärderingar av statens stöd till energiforskningen genomförs i detta alternativ av RRV på regeringens uppdrag. Alternativt får FRN i uppdrag att utvärdera energiforskningen. AES-studierna ges statens energiverk ansvar för. Energiverket får också vissa löpande samordningsuppgifter & FoU-statistik m.m.).

Detta innebär att Efn upphör som myndighet.

Förslag D Övergripande planering och samordning görs i detta alternativ av statens energiverk. En forskningsnämnd inrättas för detta ändamål. Forskningsnämnden får dessutom ansvaret för AES-studierna och vissa uppgifter i samband med löpande samordning. Utvärderingar däremot görs av RRV på regeringens uppdrag. Ett sämre alternativ i fråga om utvärderingar är att även dessa görs av forskningsnämnden på statens energiverk.

Även i detta fall upphör Efn som myndighet.

5.8 Mitt förslag jämte kompletterande åtgärder

Jag har utifrân redovisade utgångspunkter sökt klargöra hur funktionerna övergripande planering och samordning, allmänna systemstudier, utvärderingar och löpande samordning inom energiforskningsprogrammet lämpligen kan organiseras framöver.

Mot bakgrund av de jämförande analyser som gjorts i kapitel 4 och 5 har jag, bland tänkbara förslag som redo-

sou 1986:32 Bilaga 5 237

visats ovan, stannat för förslag B - i kombination med vissa kompletterande åtgärder som tar till vara fördelar i de andra alternativen.

Förslag A lider b1.a. av följande nackdelar. Framför allt rör det sig om risker för och farhågor om bristande långsiktighet och en alltför snäv partipolitisk styrning. De dagsaktuella frågorna kan t.ex. i ökad utsträckning antas komma att styra urvalet av långsiktig forskning, forskning av kritisk och ifrågasättande karaktär kan tänkas bli eftersatt och utvärderande forskning kring effekterna av politiska beslut får sämre möjligheter. Pluralismen i synsätt och utgångspunkter kan också komma att minska i detta alternativ, liksom möjligheterna till en fri och bred debatt i olika energipolitiska forskningsfrågor.

Om anknytningen blir alltför nära till departementet kan det leda till att de kompetenta organen får möjlighet att avbörda sig sitt ansvar och skjuta det på regering och riksdag. Regeringsstyrning av enskilda projekt och större program i detaljer strider också mot svensk förvaltningstradition.

Opartiskheten och trovärdigheten i de utvärderingar som utförs kan också komma att sättas i fråga (dock inte om RRV eller FRN utför dessa). Förtroendekapitalet i samband med övergripande planering och samordning är också en känslig fråga, svår att bemästra i detta alternativ.

Om ansvaret för utvärderingar å andra sidan läggs på RRV eller FRN återstår enbart AES-studier och viss löpande samordning jämte övergripande planering och samordning. Den sistnämnda uppgiften är dock tidsbegränsad till sin natur. Det kan då sättas i fråga om en permanent myndighet behövs för enbart dessa funktioner. Löpande samordning av typ & FoU-statistik m.m. har inte heller ett uppenbart samband med vare sig övergripande planering och

238 Bilaga 5 SOU 1986: 32

samordning eller AES-studier. Utvärderingar och AESstudier kan i denna variant, slutligen, inte heller korsbefrukta varandra på samma sätt som i andra alternativ.

Förslag D har också många nackdelar. I likhet med det tidigare alternativet ökar riskerna här för forskning av en icke-innovativ karaktär (t.ex. kartläggningar, frekvensmätningar och forskning inriktad på kort- och medelsiktiga problem). Även forskning som är kritisk, ifrågasättande och utvärderande kan få det besvärligt. Pluralismen i synsätt och utgångspunkter minskas än mer.

Vidare är risken för syskonrivalitet stor. I detta alternativ lyfts inte samordningen ovanför programorganens nivå på samma sätt som i övriga alternativ. Fristående utvärderingar blir här också svåra att genomföra. Det är mycket troligt att trovärdigheten och auktoriteten i dessa blir låg. På sikt kan också flexibiliteten och förmågan till förändring påverkas genom inordning i en större byråkratisk organisation.

Förslag B och C återstår då. Bägge dessa övervinner några av nackdelarna i de andra alternativen. Den mest betydelsefulla skillnaden rör vilket organ som skall ansvara för utvärderingar och AES-studier och om de kan kopplas samman eller inte. Alternativet att ge FRN ansvar för både AES-studier, utvärderingar och löpande samordning är inte särskilt lämpligt. I förslag C skiljs AES-studier från utvärderingar. De binds också närmare till ett kort- och medelsiktigt tänkande. Dessutom medför detta alternativ de nackdelar som angavs i avsnitt 5.4. Av dessa skäl förordar jag förslag B.

För att tillvarata vissa fördelar i övriga kan förslag följande kompletterande åtgärder behöva övervägas.

o Reg :ingens insyn i Efn kan behöva förbättras. Det kan t.:x. ske genom att en högre departementstjänsteman,

SOU 1986: 32 Bilaga 5 239

ansvarig för energiforskningsfrågor, ingår i Efns styrelse. vad beträffar departementsrepresentanter i styrelserna på olika myndigheter har det hävdats, att det svenska systemet med självständiga ämbetsverk utgör ett hinder för en sådan konstruktion. Men det förhållandet att finansdepartementet har representanter från departementet i de flesta av sina verk visar dock att en sådan lösning inte bör betraktas som konstitutionellt omöjlig. Delegationen för social forskning (DSF) är numera att betrakta som en självständig myndighet. Ordförande är där statssekreteraren i socialdepartementet.

0 Relationerna till den ansvariga sektormyndigheten, statens energiverk, kan också behöva förbättras, t.ex. genom att dess generaldirektör blir ordförande i Efn. Pâ detta sätt tas vissa av fördelarna i förslag C till vara. Exempel på sådana integrationsmekanismer finns angivna i skriften statsförvaltningen planerar (1974). I tre fall sägs där myndighetsrepresentanter sitta i andra styrelser: när de har ett slags beställningsfunktion gentemot en myndighet (t.ex. i olika - institut, anstalter, laboforskningsinriktade organ ratorier - eller serviceorgan), när de betraktas som arbetsgivarpart gentemot en myndighet samt när myndigheternas verksamhetsområden ligger nära varandra. Ett exempel på sådan myndighetsrepresentation i ett forskningsstödjande organ är att planverkets generaldirektör är ordförande i byggforskningsrådet (BFR).

0 För att öka legitimiteten i utvärderingarna bör Efns uppgift att utvärdera statens stöd till energiforskningen och behovet därav tydligare markeras.

0 Ett annat sätt att öka Efns legitimitet är att ta ställning till vilka områden i stort det finns behov av att granska samt vilka frågor i samband med formerna för och inriktningen av FoU-stödet som eventuellt

240 Bilaga 5 SOU 1986: 32

kan behöva omprövas och ge Efn i uppdrag att inför nästa treårsprogram belysa behovet av omprövningar.

Det kan också finnas ett behov av att klarare markera vikten av programorganens egna uppföljningar. En markering av Efns ansvar för utvärderingar får inte leda till att programorganen själva inte känner ett ansvar för detta.

SOU 1986: 32 Bilaga 5

LITTERATURFÖRTECKNING

Asplund, Johan, Teorier om framtiden, Stockholm 1981

DFE-rapport nr 55. Energiforskningsprogrammet 1978/79 -1980/81 Ds Bo: 1982:2. - en och utvärde- Byggforskningen översyn ring Ds I 1974:10. Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet Ds I 1979:2. Energiforskningsprogrammet 1975/78 Ds I 1980:16. De - arbetsstatliga energimyndigheterna fördelning och samverkan Ds K 1981:5. - och sam- Transportforskning organisation verkan Ds S 1973:8. Resurser och organisation för forskning inom socialsektorn - och överväganden förslag Efn-rapport nr 3/83. Energiforsksningen efter år 1984. Planeringsunderlag för statens stöd till energiforskning efter 30 juni 1984 Efn-rapport nr 9. Program eller äventxr? Synpunkter på utvärdering av energiforskning, 1984

Efn/UTR 1985:1. Intressentperspektiv på energiforskningen - från en seminarieserie våren 1985 anteckningar Efn/UTR 1985:2. Inventering av utvärderande material om energiforskningen Energiforskningsutredningen (EFU) PM 1985-08-30 Gorpe, Peter. Politikerna, byråkraterna och de nya styrformerna, Stockholm 1978 Gullberg, Anders. Det fängslande planeringstänkandet, Stockholm 1984 Motion 1983/84:2615 Om planering vid statliga myndigheter. Statskontoret, 1977 Premfors, Rune. Genomförande och utvärdering av offent- Stockholms universitet, 1981 lg Eolitik.

242 Bilaga 5 SOU 1986: 32

Prop. 1975:60 Prop. 1980/81:90 Prop. 1983/84:107 RRV-rapport Dnr 1982:34. Sektor- och samhällsintresset i teknisk forskning och utveckling (FoU) - Området sjukoch hälsovärdsteknik RRV-rapport Dnr 1984:984. sektor- och samhällsintresset i teknisk forskning och utveckling (FoU) - Området miljövârdsteknik SOU 1977:52-54. Forskningsrådsutredningen SOU 1977:56. EFUD 78 SOU 1980:35. Energi i utveckling (EFUD) 81) statsförvaltningen planerar. Statskontoret, 1974 Stevrin, Peter. Den samhällsstyrda forskningen, 1978 wittrock, Björn - Lindström, Stefan. De stora Erogrammens tid, 1984 Zetterström, Kent. Energiforskningen och samhället, 1982 Är verksamheten effektiv? Riksrevisionsverket, 1979

BILAGA 6

Kraftindustrins Förnyelsefonder

Ds I 1985: 8

SOU 1986: 32 Bilaga 6 245 Bilaga 6

@

EE INDUSTRI-

Eä DEPARTEMENTET

KBAFTINDUSTRINS

FORNYELSEFONDER

för framtidens elförsörjning

Idépromemoria

utarbetad inom energiforskningsutredningen

DsI1985:8

246 6

Bilaga

sou 1986: 32

FÖRORD

Energiforskningsutredningen, EFU, har som huvuduppgift att utreda

den statligt stödde energiforskningens framtida ominriktning, fattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet. EFU skall även belysa samverkan mellan staten, och näringslivet andra intressenter inom energiteknikomradet.

Det har fallit sig naturligt för EFU att tidigt under utredningsarbetet se över stödet till forskning, utveckling och demonstration med

anknytning till kärnkraftsavvecklingen. Av flera skäl är det

angeläget att den teknikutveckling att med var framtida el-

som-har göra

försörjning genomföra pa ett kraftfullt och trovärdigt sätt. Inte minst viktigt är att kraftindustrin aktivt tar ett ansvar engagerar sig i och för dessa fragor. EFU har därför utarbetat idéföreliggande promemoria, som översiktligt beskriver en modell för hur man skulle kunna finansiera, organisera och genomföra erforderlig forskning, utveckling och demonstration.

Avsikten är att idépromemorian skall stimulera till debatt och kanske förslag till förändringar eller alternativa lösningar av det föreslagna fondsystemet. EFU kommer att ta slutlig ställning till

Kraftindustrins

Förnyelsefonder under varen 1986.

Stockholm den 17 december 1985

Lars Andersson Särskild utredare

Per Johan Svenningsson Huvudsekreterare

Bilaga 6 247 SOU 1986: 32

SAMMANFATTNING

Det finns behov av omfattande forsknings-. utvecklings- och demon-

strationsinsatser för att kärnkraften skall kunna ersättas pa det sätt

som riksdagen uttalat som önskvärt. Det är dessutom väsentligt att kraftindustrin engagerar sig i och tar ett ansvar för detta arbete. l promemorian presenteras ett förslag till ett system med avsättning av medel fran kärnkraftproduktionen till en eller flera fonder, i vilka kraftindustrin har majoritet.

Fonderna skall finansiera och beställa den erforderliga verksamheten, utan att ha eget genomföraransvar. Projekten skall drivas av företag

inom kraftindustrin, energianvändarindustri eller den kommunala

energisektorn. Staten skall ha insyn i verksamheten och dra upp de huvudsakliga riktlinjerna tillsammans med kraftindustrin.

Medelsbehovet uppskattas till drygt 7.5 miljarder kronor under 15 ar. En stegvis ökande kärnkraftavgift föreslas, efter 10 år uppgår den till l öre/kWh. Fonderna skall kunna ackumulera kapital under viss tid.

En förändring av behovet av direkt statligt stöd till forskning, utveckling och demonstration med anknytning till elförsörjningen förutses. ingående överläggningar maste ske mellan staten och kraftindustrin innan förändringarnas omfattning kan klarläggas i detalj.

248 Bilaga 6 SOU 1986: 32

1. DEN FRAMTIDA ELFÖRSÖRJNINGEN - BEHOVET AV FUD*

Sveriges energibalans kännetecknas av en relativt hög elandel. Något beroende pa hur man räknar, så utgörs drygt 30 % av energitillförseln av elkraft. Sannolikt kommer elandelen att vara ungefär oförändrad under resten av 1900-talet. Vattenkraft och kärnkraft svarar för praktiskt taget all elproduktion. Av elproduktionen går ca #0 till industrin, 30 % till hushåll och handel, 20 % till uppvärmning, knappt 10 % är överförings- och distributionsförluster, medan en liten andel, ca 2 %, går till transporter. Några större förändringar i den fördelningen förutses inte under överskådlig tid.

Elproduktionen utgör i dag inget ekonomiskt eller kapacitetsmässigt problem. Både vattenkraft och kärnkraft karakteriseras av en stor anläggningsinvestering men låga driftskostnader. sa länge ny produktionskapacitet inte behövs, är drift och underhåll samt kärnbränsle de huvudsakliga utgiftsposterna, förutom den ränta och amortering som hänför sig tiil redan gjorda investeringar.

Denna situation kommer dock inte att bestå på lite längre sikt. Vattenkraften har visserligen en mycket lång teknisk livslängd, men detta gäller inte i samma utsträckning för kärnkraften. Alldeles oavsett att riksdagen, enligt beslutat att

folkomröstningen: resultat,

kärnkraften skall vara avvecklad år 2010, så kommer reaktorerne undan för undan att falla för alderstrecket. Det är i dag svårt att säga om det för ett visst kärnkraftblock blir den tekniska, politiska eller säkerhetsmässiga livslängden som blir gränssättande.

När de tolv reektorerna successivt tas ur drift kommer ca 60

TWh/år,

motsvarande ungefär hälften av att behöva ersättas.

elproduktionen,

*) F UD och demonstration Forskning, utveckling

EF UD Energi-FUB

FoU Forskning och utveckling PoD Prototyp och demonstrationsanläggning BFR Byggforskningsrådet Efn Energiforskningsnämnden STU Styrelsen för teknisk utveckling

SOU 1986: 32 Bilaga 6 249

Det pågår redan en kontinuerlig elbesparing genom utbyte av gamla, mindre effektiva processer och apparater mot ny, energisnål teknik. Denna utveckling bedöms minska behovet med ca 10 spontana TWh/år. Se exempelvis Efn-rapport nr 17. En liknande slutsats, baserad har statens energiverk kommit till i på en ekonomisk analys, sin rapport Priser och politik.

Resterande 50 TWh/år måste då klaras på annat sätt. Tre möjligheter finns för detta, elbesparingar, konverteringar från el till andra och ny elproduktion. En begränsning är riksdagens energiformer beslut, dvs. kärnkraft skall icke ersättas med ny kärnkraft. Det är för övrigt inte alls säkertatt ny kärnkraft ekonomiskt kan konkurrera med alternativa kraftslag i framtiden. Vattenkraften är knappast heller på grund av naturvårdsskäl att se som ett realistiskt alternativ för stora krafttillskott. Självfallet måste dock även i framtiden

naturvårdsintressena avvägas mot elbehovet och de miljö-

konsekvenser som annan kraftproduktion för med sig. Vad som återstår är huvudsakligen kolkraft, kraftproduktion baserad på inhemska bränslen, kraftkällor som vind, sol m. m. samt förnybara långtgående elbesparingar eller ersättande av el med andra energi-

former. En intressant post är naturgasen, men dess roll är i dag svår

att bedöma. Ett fullföljande av nu aktuella planer för naturgasen

försörjning

längs Västkusten till Göteborg, kan lägga grunden för mer omfattande naturgasanvändning i Sverige i framtiden.

till långtgående besparingar liksom ersättande av el är Möjligheterna goda. Riksdagen har uttalat att el i första hand skall användas ganska

där den är svår eller omöjlig att ersätta. En stor del av den elenergi

som används skulle i princip kunna ersättas för byggnadsuppvärmning med bränslen, solvärme etc. om lämplig teknik fanns att gas, fasta till rimlig kostnad. För fastigheter med Vattenburen elvärme tillgå finns tekniker redan i dag. För hus med direktverkande elvärme är större. Tänkbara lösningar finns dock även för dessa. svårigheterna Inom industri, handel och samfärdsel bör ny styr- och reglerteknik, förändrad processteknik, eleffektivare komponenter m.m. kunna leda till ytterligare besparingar, utöver den tidigare Omnämnda spontana

250 Bilaga 6 SOU 1986: 32

utvecklingen. Vidare bör pekas på möjligheterna att genom för-

bättringar i elnätet och i vattenkraftverken åstadkomma besparingar respektive högre produktion.

Av elproduktionsalternativen är kolkraft det som är tekniskt mest

beprövat, sett i ett internationellt

perspektiv. De miljöproblem som

är förknippade med koleldning, liksom det stora bränslebehovet vid

kondensanläggningar, har emellertid föranlett riksdagen att uttala att konventionell kolkondens skall ses som ett sistahandsalternativ för framtida elproduktion. Ny teknik för baserad kolanvändning, pa högtemperaturprocesser, emissionsbegränsande

förgasningsteknik,

förbränningsutrustning eller förbehandling av kolet kan dock

pa sikt göra kol till ett mer acceptabelt bränsle för elproduktion.

De inhemska bränslena kan även de omvandlas till el med känd teknik. För att höja energiutbytet finns dock att saväl för anledning inhemska bränslen som för kol bredda potentialen för mottrycks- och kraftvärmeproduktion. Den nyttiga energin ur en given

bränslemängd

mer än fördubblas pa sa sätt. Teoretiskt finns en stor för potential sadan kraftproduktion i Sverige, över 50 TWh/ar om hänsyn tas till de samlade uppvärmnings- och Praktisktprocessvärmebehoven. ekonomiskt lär dock potentialen vara avsevärt mindre. Ny teknik, särskilt för sma anläggningar, samt ett mer systematiskt utnyttjande av värmebehov som en resurs för

kraftproduktion kan kanske bredda

underlaget till 20 TWh/ar eller nagot därutöver. Detta skall jämföras med de 10-15 TWh/ar som bedöms med teknik och möjliga dagens storleksklasser pa aggregaten.

Förnybara kraftkällor, förutom vattenkraft, har spelat en stor roll i debatten om den framtida men har hittills elförsörjningen, ej avspeglat sig i elbalansen i nagot land. Vindkraft har visat sig vara en tekniskt möjlig kraftkälla i Potentialen bedöms till Sverige. 10 TWh/ar vid och kanske 20 TWh/ar landbasering vid havsbasering. En produktion överstigande 10 TWh/ar skulle dock sannolikt kräva omfattande insatser för energilagring i kraftsystemet till följd av

vindens variation. Solbaserad kraftproduktion, främst solceller, är

SOU 1986: 32 Bilaga 6 251

även det tekniskt Även en liten andel solel i Sverige skulle möjligt.

dock kräva mycket omfattande energilagring till följd av elför-

och solstrålningens helt motsatta årstidsvariation. Andra brukningens tänkbara kraftkällor som våganergi, geotarmi etc., bedöms förnybara som förhållandevis ogynnsamma för Sveriges del.

Summeras ovan redovisade möjligheter finner man att de 50 TWh/år el som skall ersättas till avsevärd del klaras av besparingar och konverteringar i uppvärmning, industri m.m. samt av mottryck:ur inhemska bränslen, vattenkraft och vindkraft. Den produktion kolkraftproduktion som ändå sannolikt blir nödvändig måste då klaras med ny, miljö- och resursbesparande kolteknik. Pa mycket lång sikt, för att eliminera kolbehovet och möjliggöra en eventuellt önskvärd av elproduktionen, skulle ytterligare vindkraft och solbaserad ökning elproduktion kunna tillkomma. Detta kräver dock lagring av elenergi

för att möta solens och vindens tidsmässiga variation.

Tekniska förutsättningar att ersätta kärnkraften med besparingar,

konverteringar och inhemska energikällor bör alltså finnas. l ovanstående resonemang har dock ej tagits hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna. Vad man i dag vet är att kostnaderna för exempelvis och vindkraft sannolikt kommer att ligga i småskaligt mottryck samma storleksordning som konventionell kolkondens. Detta förutsätter att tekniken utvecklas vidare och produktionsvolymen får en sådan omfattning att det inte längre är fråga om den stycketillverkning av kraftanläggningar som leder till prototypaniäggningarnas höga kostnad.

För att de nya energiteknikerna skall nå den grad av teknisk-ekonomisk som krävs för att de skall svara för huvuddelen av mognad, den framtida erfordras omfattande och utkärnkraften-sättningen, hålliga forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser. Nya systern är önskvärda för att omvandla inhemska bränslen till el och värme i små enheter med låg investeringskostnad. Vindkrafttekniken behöver utvecklas vidare, en effektiv tillverkning av aggregat behöver dessutom upp. Omfattande insatser krävs för på sikt byggas

252 Bilaga 6 SOU |986: 32

att fa goda tekniska lösningar för ersättning av elvärme, effektivare

elanvändning, ellagring m.m.

De mycket lange ledtiderna inom att den FUD elförsörjningen gör som krävs, inte kan skjutas qm vi vill ha en upp verkligen uppnått förändring av teknikläget vid den tidpunkt da beslut skall fattas om ersättningen. Det räcker inte heller att bedriva i forskning laboratoriemiljö, de nya teknikerna maste provas under realistiska förhållanden och anpassas till de krav kommande användare ställer. En bred intressentkrets maste i bade för att engageras arbetet, påverka utvecklingen och för att kunna nyttiggöra resultaten.

Bilaga 6 253

2. VEM BÖR VARA HUVUDMAN FÖR ELFÖRSÖRJNINGS-FUD?

Den FUD rörande eltillförsel, elanvändning m. m., som i dag bedrivs, finansieras och styrs på i princip tre olika sätt. Staten stöder genom energiforskningsprogrammets myndigheter, främst statens energiverk, STU, BFR och Efn, såväl mer grundläggande och långsiktig forskning som teknikutveckling och renodlade demonstrationsprojekt.

Kraftindustrin bedriver egen utvecklings- och demonstrationsverk-

samhet samt lämnar ett visst stöd till högskoleforskning inom främst det eltekniska omradet. Utrustningstillverkarna sysslar huvudsakligen med kommersiellt motiverad produktutveckling men ocksa i nagon man med långsiktig teknikutveckling och stöd till högskoleforskning. Samarbete mellan staten, kraftindustrin, de tunga energianvändarna och utrustningstillverkarna förekommer, bl. a. genom Stiftelsen för

Värmeteknisk Forskning. Kraftindustrin har därutöver samarbete,

saväl internt som med värmeverken samt övrig industri, genom olika samarbetsavtal.

Vid valet av huvudman för en ökad FUB-satsning enligt avsnitt l, med en successivt större andel demonstrationsprojekt, bör ett antal

generella riktlinjer vara vägledande.

- inom teknikomraden bör i första hand Kompetens nya byggas upp där den senare kan komma att utnyttjas för upphandling, konstruktion, projektering etc.

- av och utveckling bör om möjligt göras av Styrningen forskning personer eller organisationer som har kompetens eller verksamhet inom relevanta områden.

- avseende ny teknik, det kan gälla saväl Demonstrationsprojekt komponenter som kompletta energianläggningar, bör styras, upphandlas och driftsmässigt hanteras av organisationer som normalt sysslar med sådan verksamhet.

254 Bilaga 6

SOU 1986: 32

- En är

helhetssyn pa elförsörjningen viktig. Tillförsel- och

användningsfragorna bör ej behandlas separat, utan ses som delar av samma system.

Till dessa riktlinjer tillkommer tva särskilda som har stor synpunkter betydelse i samband med den framtida elförsörjningen. För det första, om kärnkraften skall kunna ersättas med konelbesparingar, verteringar och ny elproduktionsteknik pa det sätt som riksdagen fastlagt, krävs att kraftindustrin inte bara utan även accepterar aktivt engagerar sig i detta. För det andra, bör resurserna för att fa fram ersättande teknik till kärnkraften komma fran kärnkraft-

produktionen, i enlighet med vad som krävdes av den linje i folk-

omröstningen som erhöll flest röster.

Slutsatsen av ovanstående resonemang är att kraftindustrin bör vara huvudman för den malinriktade forskning, och demonutveckling stration som erfordras. Där finns teknisk kompetens i dag, där behövs fortsatt och förstärkt kompetens för den framtida av elförnyelsen försörjningen, där kan samordning ske med löpande anläggnings- och driftverksamhet, där bör den nödvändiga helhetssynen pa elförsörj-

ningen byggas upp och därifrån skall pengarna hämtas. Till detta

kommer att samarbetet mellan kraftindustrin, den energitunga

industrin och utrustningstillverkarna är väletablerat. En växande

samverkan finns ocksa mellan kraftindustrin och högskoleforskningen.

Staten bör inom omradet elanvändning och eltillförsel i fort-

sättningen i huvudsak svara för övergripande energipolitiska fragor, utredningar, styrmedel för investeringar m m, förutom självfallet de tillsyns- och som redan regleringsfragor i dag hanteras av staten. Vad avser FUD för elanvändning och eltillförsel, bör staten främst övervaka att en önskvärd kommer till samt därutöver utveckling stand, stödja grundläggande forskning, liksom viss innovationsinriktad verksamhet. Ett visst, riktat statligt stöd till och forskning utveckling beträffande elanvändning, maste dock förutsättas ocksa i framtiden. Bl .a. beroende pa de manga och, jämfört med relativt kraftindustrin, svaga intressentgrupperna inom detta omrâde.

sou 1986: 32 Bilaga 6 255

-Alternativet att lata statliga myndigheter, främst statens energiverk,

driva ett målinriktat FUD-program av den omfattning och ut-

som här förutses, bör övervägas endast om kraftindustrin sträckning inte förmår ta på sig uppgiften.

256 Bilaga 6 sou (986: 32

3. INRIKTNINGEN ÄV FUD-PROGRAMMET

Två huvudprinciper bör vara vägledande för det program sorn här diskuteras. Programmet bör avgränsas till sådana frågor som inte ligger inom de statliga forskningsstödjande myndigheternas framtida ansvarsområden, eller som kan förväntas ingå i näringslivets ncrmala verksamhet. Syftet skall vara att få fram en tekniskt- ekonomiskt fullgod, ny och förbättrad teknik för elbesparingar, konvertering från

el till andra energiformer, samt elproduktionsteknik baserac på i

första hand inhemska energikällor. Allt i enlighet med den av riksdagen fastlagda energipolitiken.

Staten och huvudmannen för programmet bör komma överens om vissa huvuddrag, principiella avgränsningar mot andra verksamheter samt den totala budgetramen. Staten bör dock inte göra nagon reglering av detaljinnehållet i programmet, varken teknik- eller budgetmässigt. Som underlag för en överenskommelse mellan staten och huvudmannen för FUD-programmet samt för att åskådliggöra vad programmet kan tänkas komma att innehålla, diskuteras nedan ett

antal teknikområden som bedöms vara relevanta samt det upp-

skattade medelsbehovet.

Först bör dock avgränsningsprincipen beröras. Programmet bör inte innehålla grundforskning, utom i de fall riktad sådan krävs för att lösa specifika problem som är knutna till teknikutvecklingen. Programmet bör inte heller innehålla verksamhet rörande bränsleproduktion, omvandling av fasta bränslen till drivmedel eller användning av bränslen i fordon. Teknik för byggnadsuppvärmning bör ingå enbart för konvertering från elvärme till bränslen eller solvärme, eller för reduktion av de specifika elbehoven i direktelvärmda byggnader. Teknik för energianvändning i övrigt bör ingå enbart i samband med konvertering från el till andra energiformer eller för effektivisering av elapparater eller elbaserade processer. Kämkraftteknik skall inte ingå i programmet. Inte heller fusionsenergi, som visserligen är en fullt tänkbar framtida energikälla, men som inte kommer att vara kommersiellt tillgänglig till år 2010, bör ingå i

SOU 1986: 32 Bilaga 6 257

programmet. Uteslutas bör ocksâ kraftindustrins traditionella utvecklingsverksamhet, dvs. elbyggnadsrationalisering, konventionell byggnads- och högspänningsteknik, tillgänglighetsförbättringar etc., liksom tillverkningsindustrins kommersiella produktutveckling avseende apparater och system för produktion, distribution och användning av elkraft. Inom samtliga ovan uppräknade omraden, som inte bör inga i programmet, förväntas staten, kommunerna och industrin även fortsättningsvis behålla det ansvar för forskning, utveckling och demonstration, som i dag avilar dem.

Generellt bör gälla för insatserna inom elförsörjningsprogrammet, att de skall:

vara förenliga med den långsiktiga energipolitiken,

- vara inriktade som behöver utvecklas och demonpa ny teknik streras för att na kommersiell mognad,

- vara för att en realistisk tillräckligt allsidiga möjliggöra prövning av en mångfald tekniker som i dag befinner sig på forskningsstadiet,

- i samverkan med andra genomföras intressenter, exempelvis energianvändare och utrustningstillverkare,

- utformas mot av det internationella bakgrund kunskapsläget.

Forsknings- och

utveckliggnsatser

Elkraftteknik

Teknik för bättre utnyttjande av befintligt kraftsystem bör studeras. Som exempel kan nämnas nya material och högspänningsapparater, supraledningsteknik, forskning kring överförings- ochdistributionssystemens uppbyggnad och drift, nya tekniska lösningar för högre

9- 16-345

258 Bilaga 6 SOU 1986: 32

nettoproduktion fran redan utbyggda fallsträckor etc. insatserna bör

vara av långsiktig karaktär och avse teknik som ännu ej kan förväntas

stödjas inom industrins normala verksamhet. Medelsbehovet för FoU kan uppskattas till 10 MSEK/ar.

Eleffektivisering

Teknik för minskad elatgang hos apparater och processer bör studeras. Som exempel kan nämnas verkningsgrad, styrning och reglering av elmotorer, effektivare apparater för malning, elektrolys, torkning etc., effektivare processvärmeutrustningar, högre ljusutbyte hos elbelysning samt generell styr- och reglerteknik för elanvändning. Medelsbehovet för FoU kan uppskattas till 10 MSEK/ar.

Elersättning

Teknik för helt eller delvis ersättande av el med andra energiformer bör studeras. Som exempel kan nämnas användning av gas eller andra bränslen i processer, solenergi för processvärme, konvertering av direktelvärmda hus till värmepump, solvärme, varmluftspannor eller gruppcentraluppvärmning, bränsledrivna värmepumpar samt avan-

cerade värmepumpar med hög värmefaktor. Medelsbehovet för FoU

kan uppskattas till 30 MSEK/ar.

Mottryckskraft

Teknik för samtidig produktion av elkraft och värme bör studeras. Som exempel kan nämnas småskaliga kraftvärmeanläggningar för fasta bränslen, s. k. totalenergianläggningar för fastigheter eller industri, teknik för högre elutbyte som högtemperaturturbiner eller avancerade omvandlingsproceser, samt teknik för elprodukton ur lagvärdigt värme, t. ex. organiska Rankine processer. Medelsbehavet för FoU, inklusive deltagande i internationella samarbetsprojekt, kan uppskattas till 35 MSEK/ar.

SOU 1986: 32 6 259 Bilaga

Vindkraft

Teknik för bättre prestanda, och högre tillförlitlighet lägre anläggningsktnad hos vindkraftverk bör studeras. Som omexempel pa raden av intresse kan nämnas uppföljning, och provning modifiering av befintliga vindkraftverk, elkraft- och för reglerteknik vindkraft, nya material och rotorkonstruktioner, aerodynamik, hallfasthet och meteorologi. Medelsbehovet för FoU kan uppskattas till 20 MSEK/ar.

Kolkraft

Teknik för miljövänlig kolkraftproduktion bör studeras. Som exempel kan nämnas kombinerade cykler, avancerad för förbränningsteknik stora pannor, avancerad samt före förrökgasrening kolrening

bränning. Medelsbehovet för FoU, inklusive deltagande i inter-

nationella samarbetsprojekt, kan uppskattas till 30 MSEK/ar.

Övrig teknik

Teknik för bl. a. solelproduktion och bör studeras. Som ellagring exempel kan nämnas uppföljning och av arsutvärdering solceller, lagring av el genom kemiska m.m. Medelsbehovet för processer FoU, inklusive internationellt samarbete, kan uppskattas till 10 MSEK/ar.

Demonstrationsanlâggningar

Inom samtliga -omraden bör successivt, när tekniken är och mogen ekonomin kan överblickas, avseende

demonstrationsanläggningar ny,

lovande teknik uppföras i tillräcklig skala. är dels att fa Syftet tekniken utprovad under realistiska förhållanden, dels att fa till stand en gradvis uppbyggnad av hos dels kapacitet tillverkningsindustrin, att genom elbesparingar eller eltillskott fa ett visst för utrymme kärnkraftersättning eller angelägen elkonsumtionsökning. Malet bör vara att under en ID-ars period, dvs. fram mot slutet av 90-talet,

uppnå en ackumulerad besparing/tillskott motsvarande 750 för

MW, att därefter tillföra ytterligare ca 120 MW/ar. Om medelsbehovet, exklusive den förräntningsbara delen som förutsätts bestridas av

260 6 SOU 1986: 32 Bilaga

anläggningsägarna, antas till i genomsnitt 4000 kr/kW, blir medels-

behovet under den första lü-arsperioden ca 3000 MSEK, för att därefter ligga pa ca 500 MSEK/ar.

sammanfattar man medelsbehoven finner man att FoU kräver ca 1453 MSEK/ar, medan demonstrationsanläggningarnas behov gradvis stiger till ca 500 MSEK/ar. Det totala medelsbehovet under 15 ar uppger da till ca 7700 MSEK.

SOU 1986: 32 Bilaga 6 261

4. ORGANISATORISKA FRÅGOR

Kraftindustrin bör, enligt ovanstående resonemang, vara huvudman för den föreslagna verksamheten, bade vad gäller genomförandet och finansieringen av programmet. Några olika möjligheter synes föreligga vad gäller hur kraftindustrins huvudmannaskap kan organiseras. Antingen skall kraftindustrin gemensamt vara ansvarig eller sa organiseras verksamheten som parallella program med Vattenfall respektive den enskilda kraftindustrin som huvudmän.

Det svenska kraftproduktionssystemet kännetecknas av att staten via Vattenfall svarar för ca 50 % av kraftförsörjningen medan privata och kommunala kraftföretag star för resten. I de flesta sammanhang av gemensamt intresse arbetar kraftindustrin efter den fördelningen, dvs. tva stora block som har bade likartade och delvis olika synsätt och intressen. Det finns en mycket stark strävan inom bada blocken att behålla denna balans och undvika ett monolitiskt uppträdande.

En lämplig modell kan vara att anknyta sig till den etablerade ordningen, med Vattenfall respektive enskild kraftindustri, eventuellt

genom Kraftverksföreningen/VAST, som parallella huvudmän.

Alternativt kan man tänka sig tre huvudmän, Vattenfall, Sydkraft och övrig kraftindustri. Vissa skäl, främst den nagot annorlunda kraft-

balansen och den enhetliga distributionssituationen i Sydsverige, _talar

för detta. Ett samarbete mellan grupperingarna maste emellertid förutsättas, exempelvis vid uppförande av stora försöksanläggningar, deltagande i internationella projekt och satsningar pa utveckling av speciell kompetens. En viss konkurrens, eller skillnad i bedömningar, mellan grupperingarna bör dock ses som nagot positivt. Även elförsörjningen bör präglas av pluralism.

Det bör dock papekas att även en gemensam organisation för hela kraftindustrin har sina fördelar. Samordningsbehoven elimineras, informationsspridningen underlättas och FUD-satsningarna kan inriktas pa Sveriges samlade elförsörjning. F ör- och nackdelarna med de olika alternativen bör övervägas noggrannt.

262 Bilaga 6 SOU 1986: 32

Samarbete bör ske inte bara inom kraftindustrin. ,Det är viktigt att även den kommunala energisektorn liksom den energitunga industrin, utrustningstillverkare m. fl. kan påverka och nyttiggöra F UD-satsningarna. Speciellt vad gäller elanvändning och konvertering fran el

till bränslen är det angeläget att användarna har ett väsentligt

inflytande över hur resurserna används och i se stor utsträckning som möjligt ansvarar för projektgenomförandet. Formerna för detta bör eventuellt regleras av avtal mellan kraftindustrin och respektive branscher.

Hur bör da genomförandet av verksamheten organiseras? En grund- , läggande princip bör vara att projekten, oavsett om de genomförs inom kraftföretag, andra energiföretag eller energianvändare eller om de beställs hos högskolor, forskningsinstitut, konsultföretag eller utrustningsleverantörer, definieras, styrs och utvärderas inom före-

tagens normala organisation. Beslut om verksamheten bör dock fattas

pa huvudmannaniva, eventuellt i form av delegeringsbeslut till enskilt företag för specifika områden. En annan princip bör vara att de medel som skall tillföras verksamheten fran kärnkraftproduktionen

skall hållas samlade. Alternativ som tillgodoser dessa krav, innebär

att en, tva eller tre fonder skapas, beroende pa vilken organisationsmodell som valts. Fonderna tillförs medlen, fondstyrelserna beslutar om verksamhetens detaljinriktning och genomförande. Någon omfattande administrativ apparat behöver ej byggas upp för detta, beredningsgrupper med representanter för berörda intressen förutsätts svara för erforderligt beslutsunderlag m.m.

Medel bör tillföras fonderna som en avgift pa kärnkraftproduktionen. De belopp som diskuterats i avsnitt 3, innebär att avgiften i inledningsskedet bör uppga till ca 0,2 öre/kWh för att efter 10 ar ha stigit till ca 1,0 öre/kWh. Det är rimligt att anta att utbetalningarna fran fonderna dels varierar i tiden, dels inte kommer igang i full skala förrän efter nagra ars verksamhet. Fonderna bör därför kunna ackumulera ett visst överskott under ett antal ar. Medlen skall dock inom en angiven tidsgräns användas för avsett ändamål. Ränta bör utge pa innestaende belopp.

SOU 1986: 32 Bilaga 6 263

inbetalning av medel till fonden/fonderna bör göras direkt från de kärnkraftproducerande företagen, dvs. Vattenfall, Sydkraft, OKG och Forsmarksbolaget. Fördelningen bör göras så, om flera fonder sätts upp, att avgifterna tillförs fonderna i proportion till huvudmännens andelar av kärnkraftproduktionen.

Fondernas styrelse bör ha en majoritet utsedd av kraftindustrin. l fonderna bör även inga företrädare för kommunal energiförsörjning

och energitung industri., Staten skall dessutom utse .ledamöter i

respektive styrelse, för att möjliggöra erforderlig insyn i verksamheten från samhällets sida. Statens kontroll bör därutöver bestå i att fonderna till och redovisar verksamhet

årligen regering riksdag

och ekonomi.

Det är viktigt att medlen verkligen utnyttjas för avsett ändamål dvs. det som är förenligt med vad som eftersträvas av den långsiktiga energipolitiken. Vidare skall medlen inte utnyttjas för att minska de utvecklingsinsatser som kraftindustrin kan förväntas göra oberoende av fonderna. Staten och kraftindustrin bör därför, som nämnts tidigare, komma överens om huvudsaklig inriktning och avgränsning av fondernas verksamhet. Detta bör ske genom fastställande av såväl de övergripande målen som en programplan utvisande förväntade insatser, beräknad medelsfördelning m. m. Skulle staten, genom sin styrelseinsyn och den årliga redovisningen, finna att fonderna ej följer överenskommelsen, bör riksdagen utfärda kompletterande direktiv för den fortsatta verksamheten. Om fondernas medel inte utnyttjas alls, bör de efter viss tid tillfalla staten. Denna form av styrning, kontroll och sanktionsmöjlighet torde uppfylla såväl samhällets krav på att resurserna används allsidigt, för avsedda ändamål och inom rimlig tid, som industrins önskemål om handlingsfrihet och oberoende i det praktiska arbetet.

264 Bilaga 6 fOU 1986:32

5. JURIDISKA OCH SKATTETEKNISKA FRÅGOR M. M.

inrättandet av fonden/fonderna, som förslagsvis kan kalhxs Kraftindustrins Förnyelsefonder, väcker självfallet en rad ;u-agor av juridisk och skatteteknisk art. Att reda ut dessa i detalj, ligger utanför med föreliggande idépromemoria. Det kan doc vara av syftet värde att peka pa vissa särskilda fragor av speciell betydelse.

Ett krävs för det avgiftsuttag som skall möjliggöra riksdagsbeslut fonderna. Detta kan antingen ske i form av instiftande aven ny lag

eller_ som en ändring i den befintliga lagen om avgift ps elektrisk

kraft. Rent tekniskt bör avgiften kunna tas ut pa samma sätt som för nu avgifter. Riksdagen bör också ta ställning till verkgällande samhetens huvudsakliga inriktning och avgränsning samt besluta om att avgiften skall tillföras fonderna med den fördehing som

diskuterats i avsnitt a.

Fondernas arbetssätt och juridiska status bör klargöras. Principen bör vara att fonderna huvudsakligen genomför verksamheten genom

kraftföretagen. Fonderna är inte myndighetsutövande i den meningen

ansökningar

att de prövar fran allmänheten om bidrag till forskning och utveckling.

Skattemässigt bör saväl avgifterna till fonderna som utbetalningar därifrån behandlas pa ett sådant sätt att skatteneutralitet bibehalles. Avgifterna bör således vara avdragsgilla, medan bidrag fran fonderna tas upp till beskattning. Möjligen bör bidrag till investeringar i demonstrationsanläggningar behandlas speciellt, antingen som eller som avskrivningsmedel. Avgifterna bör inga i riskgarantier beräkningsunderlaget för fastställande av eltaxorna. En successiv ökning av elpriserna, speciellt kârnkraftbaserad el, torde överensstämma med den energipolitiken. Dock bör övervägas om långsiktiga den taxehöjning som föranleds av avgifterna kan göras selektiv, dvs. i första hand belasta icke-prioriterad elanvändning som elpannor m. m. och endast i begränsad utsträckning påverka elkrävande exportindustri och andra prioriterade områden.

SOU 1986: 32 Bilaga 6 265

bör inte själva svara för kapitalförvaltningen.

Förnyelsefonderna

Medlen bör förvaltas pa konto hos Riksbanken, varifrån fonderna rekvirerar medel efter sitt utbetalningsbehov. Ränta bör utga pa insatt kapital och räntesatsen bör anpassas till önskemålet om skatteneutralitet.

Som diskuterats tidigare, bör influtna medel kunna ackumuleras under viss tid pa grund av att utbetalningarna och inbetalningarna inte kommer att sammanfalla i tiden. De medel som inte disponerats inom sju är, bör dock tillfalla statskassan. Om särskilda skäl föreligger, är det rimligt att regeringen skall kunna bevilja dispens fran 7-arsregeln.

266 Bilaga 6 SOU 1986: 32

6. KONSEKVENSER FÖR STATENS EFUD-PROGRAM

En satsning av den omfattning som här diskuteras, far konsekvenser för de statliga forsknings-, utvecklings- och demonstrationeprogrammen pa energiområdet. Behovet av stöd till tillämpad forskning, teknisk utveckling och uppförande av demonstrationsanläggningar med anknytning till elanvändning eller ny elproduktions-

teknik torde minska. Övriga områden, som utgör huvuddelen av det

statliga stödet, berörs inte av förnyelsefondernas verksamhet. Det bör påpekas att energipolitiken förutom kärnkraftavveckling även har oljeersättning och energihushållning som huvudmål. De stödprogram som gäller produktion av inhemska bränslen, omvandling av bränslen för uppvärmning eller industri, hushållning med energi inom skilda sektorer samt energianvändning för transporter, kommer att behöva

resurser även i fortsättningen. Energirelaterad grundforskning, lang-

siktig energiteknisk kunskapsuppbyggnad och stöd till energiteknisk innovationsverksamhet är andra områden där statens ansvar ej paverkas av förnyelsefonderna.

En detaljerad genomgång av vad som pâverkas i statens EFUDprogram till följd av förnyelsefonderna är svar att göra för närvarande. Det föreligger ännu ej nagot förslag till EFUD-satsningar efter 1987, den tidpunkt da förnyelsefonderna kan tänkas börja fungera. Det krävs dessutom en detaljerad plan för fondernas verksamhet, innan man kan dra de direkta slutsatserna beträffande konsekvenserna för det statliga programmet. Nedan görs dock en mycket preliminär genomgång av de förändringar som nu kan bedömas bli aktuella.

Statens energiverks omrâde Ny elproduktionsteknik torde komma att pâverkas liksom omradet Vindenergi, förutom vissa mycket grundläggande insatser. Inom Förbränningsteknik och Bränsleförädling pâverkas de delar som direkt har att göra med storskalig förbränning av kol, eller andra bränslen, i kraftverkspannor, liksom insatser som hänför sig till förgasning för kraftproduktion. Energiverket bör även fortsättningsvis stödja utvecklingen av ny, miljövänlig förbrännings-

SOU 1986: 32 Bilaga 6 267

teknik baserad på fasta bränslen, dock med inriktning enbart på värmeproduktion. Området Fjärrvärme påverkas vad avser värmepumpar och vissa övriga delområden. Vissa delar av statens energiverks stödprogram utanför energiforskningen kan också komma att påverkas vad avser verksamhet med anknytning till eianvändning eller elproduktion.

STU:s stöd till effektivare elanvändning i industri, handel och hushåll påverkas, förutom i sådana fall där elanvändningen utgör en integrerad del av processteknisk utveckling. Generella, eller icke-elrelaterade energihushållningsfrågor bör fortfarande vara ett prioriterat område för STU liksom grundläggande forskning och visst innovationsstöd. BFR:s stöd avseende elanvändning, exempelvis värmepumpar samt till vissa delar installationsteknik,

energihus-

hållning, solvärme och experimentbyggande torde komma att påverkas liksom Efn:s stöd till Teknikbevakning vad gäller el-

produktionsfrågor. Övriga myndigheter torde endast marginellt

beröras av förnyelsefondernas verksamhet.

Självfallet kan endast en mycket grov bedömning göras på nuvarande stadium av de penningmässiga konsekvenserna. Ingående överläggningar måste äga rum mellan staten och kraftindustrin för att klargöra forskningsbehov, överlappningar, gränsdragningar etc.

BILAGA 7

Sammanställning av remissyttranden över Ds I

1985: 8

sou 1986: 32 Bilaga 7 271

Bilaga 7

Sammanställning av remissyttranden över idépromemoria fran energiforskningsutredningen, Kraftindustrins förnyelsefonder (Ds I 1985:8)

1 Remissinstanserna

Vid remiss har tillfälle att avge yttrande beretts statens rad för energiforskningsnämnden, statens energiverk, byggnadsforskning, naturvetenskapliga forskningsrådet, Studsvik Energiteknik AB, styrelsen för teknisk utveckling, transportforskningsberedningen, statens vattenfallsverk, Sydkraft AB, OKG Aktiebolag, Forsmarks Kraftgrupp AB, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Industriförbundet, Jernkontoret, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, Sveriges Kemiska Industrikontor, riksbanken, riksskatteverket, riksrevisionsverket, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens industriverk, statens planverk, statens naturvardsverk, universitets- och högskoleämbetet, forskningsradsnämnden, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Riksbyggen, HSB:s Riksförbund, LO, TCO, SACO/SR, Folkkampanjen mot kärnkraft samt Svensk Energiförsörjning AB.

2 Kraftindustrins förnyelsefonder

Statens rad för byggnadsforskning (BFR) tar inte ställning till i att införa en särskild avgift pa kärnkraftsproducerad el i lämpligheten att skapa ekonomiska resurser för utveckling av teknik som kan syfte underlätta kärnkraftsavvecklingen. Rådet konstaterar att fonderna torde leda till en förstärkning av kraftindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Radet anser att kraftindustrins kompetens och kapacitet är värdefull och väsentlig men att även annan kompetens och kapacitet fordras, om resultaten av forskning, utveckling och demonstrationsprojekt skall bli

272 Bilaga 7 SOU 1986: 32

goda. Rådet förutsätter därför att kraftindustrin ökar sitt samarbete med andra organ verksamma inom EFOU-området.

Rådet anser att kraftindustrins EFoU redan i dag är väl samordnad med verksamhet finansierad genom det statliga energiforskningsprogrammet. Kraftindustrins insatser kompletterar på ett effektivt sätt de statliga insatserna. BFR anför att det redan existerande långtgående samarbetet mellan rådet och kraftföretagen dock kan ökas ytterligare. BFR anser att rådet bör svara för forskning och systemutveckling på medellång och lång sikt, medan kraftföretagen bör sköta komponent- och apparatutvecklingen och de mer marknadsnära utvecklingsfrågorna.

BFR erinrar vidare om att rådet arbetar i samråd med andra berörda myndigheter med att utveckla ett särskilt samlat program för elvärmda hus i syfte att ta fram kunskap för och initiera reparationer av byggskador, energihushållningsåtgärder, ombyggnad, tillbyggnad, konvertering av elvärme till annan uppvärmning, m m.

Energiforskningsnämnden (Efn) menar att förslaget innehåller en rad frågor och oklarheter som behöver bearbetas vidare innan någon slutlig ställning kan tas. Det gäller främst hur tillräcklig kompetens rörande systemfrågor, energihushållning och småskalig energiteknik skall kunna säkerställas och hur kommunerna bör engageras, hur samhällelig insyn och utvärdering skall säkerställas, hur den föreslagna verksamheten skall samverka med statlig stödverksamhet inom och utom energiforskningsprogrammet och hur överhettning och utarmning på olika kompetensområden skall undvikas, samt vilket ansvar för forskningsstöd och långsiktig kompetensuppbyggnad som bör följa med ansvaret för utvecklings- och demonstrationsverksamheten. Efn anser dock att tankegångarna bakom och syftet med förslaget om kraftindustrins förnyelsefonder är intressanta och att förslaget därför bör övervägas närmare.

Statens energiverk finner att införande av kraftindustrins förnyelsefonder kan vara en metod för att garantera att resurser avsätts för utveckling och demonstration av betydelse för kärnkraftsavvecklingen. Konstruktionen har emellertid enligt energiverket klara nackdelar, bl a finns klar risk för att samhällets

Bilaga 7 273 sou 1986: 32

resurser används Vidare, menar verket, är

pa sätt som inte är optimalt. det med det underlag som utredningen redovisar svart att bedöma effekterna av den föreslagna modellen. Verket anser att förslaget behöver innan det kan genomföras. Flera skäl ytterligare analyseras talar enligt energverket för att statsmakterna i första hand bör pröva för att garantera att erforderliga insatser andra möjligheter görs för att förbereda kärnkraftsavvecklingen. Kraftindustrins egna insatser under de kommande åren bör spela stor roll för vilken metod som väljs.

Om kraftindustrins förnyelsefonder skall införas, vill statens energiverk framhålla att behovet av demonstrationsanläggningar knappast är så stort som det föreslas i idépromemorian. Behov av nagra enstaka större demenstrationsanläggningar där ev olika bränslen prövas kan föreligga. lnom övriga teknikomraden borde mindre anläggningar ge ett tillräckligt underlag.

En del av demonstrationsanläggningarna kan enligt energiverket förutsättas bli kraftvärmeanläggningar. Fonderna bör endast i utnyttjas för att finansiera värmeproduktion. I de fall undantagsfall kraftvärmeanläggningar uppförs bör enligt verket en samfinansiering med en värmeproducent övervägas.

Energiverket har angivit ett behov av drygt 30 milj kr per år för de områden som i idépromemorian utgörs av mottryckskraft, vindkraft och övrig teknik.

Enligt energiverkets mening bör avgränsningen mot förbränning för närmare analyseras. Energiverket anser vidare att värmeproduktion medelsbehovet kan reduceras i förhållande till utredningens räkneexempel.

skall införas, vill statens vidare Om förnyelsefonderna energiverk framhålla rörande fondernas ansvarsområde att rollfördelningen mellan staten, kraftföretagen, tillverkande industri, m fl bör vara den, att verksamhet som ligger nära användarna även demonstreras och till viss del utvecklas av dessa. Det är t ex verkets uppfattning att svarar för uppförande och drift av anläggningar som kraftföretagen skall prövas i kraftsystemet. Samverkan mellan forskning, praktiskt och demonstration bör ske inom ramen för verkets sektors utveckling ansvar.

274 Bilaga 7 SOU 19386: 32

Enligt energiverkets mening bör forskningsverksamheten pa energitillförselomrâdet vara sammanhållen och inte delas mellan staten

och kraftindustrin; som utredningens förslag innebär.

Energiverket erinrar om att kraftindustrin har en betydande erfarenhet av demonstrations- Denna och, i viss man, utvecklingsverksamhet. verksamhet skall vara nära knuten till användarna. Kraftindustrin kan ansvara för denna verksamhet. Utvecklingsarbetet bör bedrivas av de industrier som tillverkar utrustning till anläggningarna.

Statens energiverk motsätter sig inte att kraftindustrin är i majoritet i fondstyrelserna. Verket anser vidare att fondernas antal bör begränsas till en gemensam fond.

Till statens energiverks yttrande har tva reservationer varav bifogats, den ena i huvudsak delar idépromemorians förslag och den andra anför att kraftindustrins egna insatser under de kommande aren bör spela en tillräckligt stor roll och att förslaget bör avstyrkas.

Studsvik Energiteknik AB anser att de föreslagna förnyelsefonderna kan bli ett betydelsefullt led i en satsning pa energiteknisk forskning och utveckling. Bolaget instämmer i stort med analysen av den framtida elförsörjningen och behov av EFUD och vill även betona miljöfragornas betydelse. Bolaget instämmer vidare i stort i de fyra riktlinjerna för huvudmannaskapet av EFUD, men kompetensen bör enligt bolaget byggas upp där den bäst kan utnyttjas för framtida FUD, inte enbart där den kan användas för upphandling etc.

Enligt bolagets mening finns det andra centrala intressegrupper, såsom kommunala energiintressenter och representanter för den malinriktade FUD-verksamheten, som utöver kraftindustrin bör deltaga i styrningen av förnyelsefonderna.

Studsvik Energiteknik patalar att fonderna inte far leda till att näringslivets normala FUD-verksamhet utarmas.

sou 1986: 32 Bilaga 7 275

Bolaget framhåller vidare att man bör eftersträva ett aktivt finansiellt engagemang av industriella och kommunala intressenter och att ett sådant förfarande garanterar att den demonstrerade tekniken finner en naturlig förankring inom industrin.

Fonderna bör enligt bolaget organiseras med ett minimum av administration.

Styrelsen för teknisk utveckliry (STU) har begränsat sitt svar till forsknings- och utvecklingsfrågor. STU instämmer i att en detaljerad genomgång av hur förnyelsefonderna paverkar statens EFUD-program är svar att göra för närvarande och att det krävs en detaljerad plan för fondernas verksamhet innan man kan överblicka konsekvenserna för det statliga energiforskningsprogrammet.

STU anför vidare att styrelsen tolkar promemorian så, att riktad grundforskning och tillämpad forskning och utveckling i huvudsak ingår i fondförslaget. Inom dessa områden har STU under många år byggt upp en bred kompetens och ett brett kontaktnät, som enligt STU bör kunna komma det i promemorian föreslagna FoU-programmet till del.

STU påpekar att en ganska omfattande administrativ apparat behöver byggas upp för FoU-stöd, om man väljer att inte utnyttja befintliga PGSUPSBP.

Enligt STU:s mening motsvarar det i fondförslaget skissade medelsbehovet ett omfattande program. Innan ett sådant program beslutas bör enligt STU:s mening göras en genomgång av FoU-resurserna med syfte att säkerställa att programmet genom sin omfattning inte kommer att skapa obalanser i bl a högskolesystemet.

Statens vattenfallsverk anser att den FUD-verksamhet som från verkets sida erfordras inför kärnkraftsavvecklingen kan fullgöras inom ramen för vattenfallsverkets ordinarie verksamhet. De av utredningen föreslagna fonderna behövs enligt statens vattenfallsverk inte.

Enligt verkets mening bör de företag som har kärnkraft ges möjlighet att själva fondera medel för ersättande anläggningar för elproduktion.

276 Bilaga 7 SOU 1986: 32

Vattenfallsverket påpekar vidare att tillgången pa projekt, personal och andra resurser inte är sa stor att de totala som nämns i medelsbelopp promemorian för 15-arsperioden kan komma till användning pâ ett meningsfullt sätt.

Om ett fondsystem för FUB-verksamheten skall införas bör, framhaller verket, överläggningar ske mellan staten, kraftindustrin och andra berörda organisationer.

Statens vattenfallsverk anser även att föreslagna avgifter för att finansiera FUD-verksamheten bör belasta all elenergi och inte endast kärnkraften, som föreslas i promemorian.

Sydkraft AB påtalar att dess grundinställning är att den utveckling som behöver ske för att säkerställa en rationell inom ramen elförsörjning, för beslutad energipolitik, utgör en naturlig och självklar del i företagets verksamhet. Mot den bakgrunden anser Sydkraft att det är onödigt att inrätta särskilda förnyelsefonder för sadan utveckling.

Sydkraft anför vidare att elförbrukningen för närvarande ökar snabbare inom Sydkrafts verksamhetsområde i södra Sverige än i landet i övrigt. Sydkraft anser det därför synnerligen angeläget att det sker en utveckling syftande till en ytterligare effektivisering av elanvändningen.

Sydkrafts utvecklingsprogram överensstämmer enligt Sydkraft i allt väsentligt med det av utredningen föreslagna utvecklingsprogrammet, och bolaget kan ej se någon fördel att slussa kostnaderna härför via nagon form av fonder.

Om ett fondsystem införs, vill Sydkraft med kraft understryka att förslaget att basera avgiften pa kärnkraftsproduktionen är orättvist mot befolkning och näringsliv i södra Sverige. Avgiften bör enligt Sydkraft baseras pa total elproduktion.

Om avgiften kommer att baseras pa kärnkraftsproduktionen, förordar Sydkraft bestämt ett system med en särskild fond för Sydkrafts verksamhetsområde.

Bilaga 7 277 sou 1986: 32

menar att inrättande av särskilda förnyelsefonder för QKG Aktiebolag framtidens inte är erforderligt och inte heller kan elförsörjning motiveras med de i promemorian framförda synpunkterna.

Bolaget anför att den nuvarande kärnkraftsavgiften på 0,2 öre per kWh för statlig energiforskning är tillräcklig för att täcka det långsiktiga, som berör problem i samband med statliga utvecklingsarbetet kärnkraftens ersättning. Det applikationsinriktade utvecklingsarbetet bedrivas och finansieras inom bör, som nu framgångsrikt sker, kraftföretagen.

av kärnkraftens säkerhets- och Enligt OKG pekar en bedömning ersättande kraftslag inte behöver sättas livslängdsfrågor entydigt på att år 2005. stort inhemskt in i elsystemet förrän tidigast Något för att nu forcera fram alternativ behövs därför inte. FUD-program

OKG framhåller vidare att utvärdering och kritisk granskning av det hittills genomförda omfattande statliga energiforskningsprogrammet måste genomföras innan långtgående beslut om inriktning och av det forsatta och det statliga stödet omfattning forskningsprogrammet fattas.

Svenska Kraftverksföreningens grundinställning till är att särskilda förnyelsefonder för framtidens promemorieförslaget inte erfordras och således inte bör inrättas. elförsörjning

För den händelse likväl vill föreningen som sin förslaget förverkligas, uttala att är beredd att ta sin del av ansvaret för mening föreningen och att denna verksamhet bör bedrivas med utvecklingsverksamheten två eller tre fonder.

anför vidare att medelsbehovet för verksamheten Kraftverksföreningen bör bestämmas först sedan ett närmare programförslag utarbetats i samråd med kraftindustrin.

Svenska anser att det utvecklingsarbete som krävs Elverksföreningen för att säkerställa en rationell elförsörjning ingår i kraftindustrins

278 Bilaga 7 SOU 1986: 32

normala verksamhet. Eftersom ny elproduktion blir än väsentligt dyrare

vad som svarar mot dagens elpriser, det i kraftindustrins

ligger eget intresse att verka för såväl effektiv elanvändning som utveckling i syfte att minska kostnaderna för ny elproduktion. Mot denna bakgrund finner föreningen inga skäl för inrättandet av särskilda förnyelsefonder för sådan utveckling.

Om det anses nödvändigt att införa en speciell avgift för forskning om alternativ elproduktion och framtida när kärnkraften elanvändning avvecklats, vill föreningen framhålla att skall en särskild avgift införas, bör den baseras pa den totala konsumtionen alternativt produktionen.

Föreningen anför vidare att eftersom idépromemorian saknar detaljutredningar av vissa fragor, t ex de organisatoriska och skattetekniska frågorna, vill reservera föreningen avslutningsvis sig beträffande förslaget i dess helhet i avvaktan pa den närmare utformningen i dessa delar.

Svenska delar i huvudsak Värmeverksföreningen de synpunkter som framförs i idépromemorian. betonar av att bl a Föreningen betydelsen den kommunala värmesektorns och idéer tillförs aktuella kunskaper projekt i ett tidigare skede. anför vidare att Föreningen den avstyrker förslaget i den del det gäller att genom särskild skattebelastning pa elpannekraft söka åstadkomma de intäkter som motsvarar den föreslagna avgiften för kärnkraft.

Svenska att inte

Gasföreningen patalar föreningen kan avgöra behovet

av förnyelsefonder men framhåller att gasforskning kan förväntas ge hög och tilltagande avkastning bade för elproduktion, elersättning och oljeersättning. Föreningen anser vidare att gasforskningen till att börja med bör ligga inom ett eget program.

Vad beträffar gränsdragningarna andra gentemot forskningsprogram i detalj maste dessa klarläggas om fonderna tillkommer betonar föreningen.

Svenska Gasföreningen anför även att kan leda till gasforskning exportframgangar för svensk gasapparatindustri.

SOU 1986: 32 Bilaga 7

mening bör det övervägas om fondernas medel bör Enligt föreningens kunna användas även för inköp av utländska forskningsresultat och licenser.

Svenska Kommunförbundet menar att det är kraftindustrin som i första hand bör svara för den forskning och teknikutveckling som är nödvändig i kärnkraftsanläggningar kan för att producera el så att elproduktionen ersättas i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut.

Förbundet att ytterligare resurser nu ställs till kraftindustrins avstyrker förfogande för kärnkraftsavvecklingen.

Kraftföretagen bör enligt Kommunförbundet ha det avgörande inflytandet över de investeringsmedel som avser Dessa företag far da gemensamt svara för de kärnkraftsavvecklingen. avvägningsfragorna, som bl a innebär att hänsyn tas till viktiga att uppnå balans mellan produktionskapacitet och möjligheterna användning av elenergi.

En reservation yttrande. I är fogad till Svenska Kommunförbundets reservationen anförs att en fond måsta tillskapas.

Industriförbundet avstyrker bestämt att lägga en avgift på kärnkraftens elproduktion.

bör enligt förbundet genomföra sin uppgift att Den sittande utredningen utreda den statligt stödda energiforskningens framtida inriktning, och inplacering i det totala forskningsprogrammet. Det är omfattning förbundets bestämda mening att man inte kan diskutera ekonomisk och organisation av ett mangmiljardprogram innan man tror omfattning om vilken forskning som behöver sig ha nagon rimlig uppfattning genomföras. De förslag till forskningsprogram som promemorian Industriförbundet ingen vägledning om de presenterar ger enligt ekonomiska behoven.

Jernkontoret bör energiforskningsutredningen koncentreras till Enligt sin huvuduppgift enligt direktiven, nämligen att utreda den statligt framtida omfattning och stödda energiforskningens inriktning,

280 Bilaga 7 SOU 1986: 32

inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet. De ekonomiska ramarna för energiforskningen bör enligt Jernkontoret till begränsas realvärdet av nu utgående statliga stöd.

Jernkontoret avstyrker idépromemorians förslag om införande av en kärnkraftsavgift. Jernkontoret framhåller vidare att de föreslagna avgifterna kommer i slutledet att drabba elkonsumenterna och innebär därmed en ytterligare, icke försumbar, försämring av svenskt ståls konkurrensförmåga.

Svenska Cellulosa- och Pappersföreningen (SCPF) konstaterar att behovet av elenergi kommer att stiga inom massa- och pappersindustrin. Möjligheterna till substantiella besparingar eller substitution av elkraft är enligt föreningen till enbart begränsade några få TWh inom den bransch som dominerar industrins elefterfrågan. Vidare finner att inhemska bränslen föreningen endast kan få marginell betydelse för elproduktion vid avveckling av kärnkraften.

SCPF anför vidare att om kärnkraften skall ersättas och vi fortsatt skall ha tillgång till elenergi i tillräcklig mängd, är uppenbarligen de enda realistiska alternativen vattenkraft och kolkraft. SCPF Enligt skulle en utbyggnad av vattenkraften i stor skala innebära att de nuvarande rimliga elpriserna i huvudsak skulle kunna bibehållas till gagn för branschen och landet. Kolkraft skulle leda till väsentligt högre priser för elenergin.

SCPF anser att vattenkraft och kolförbränning är i långa stycken känd teknik och kräver inte att resurser i föreslagen storleksordning nedläggs på forskning, utveckling och demonstration.

Det finns således inga skäl enligt föreningen som talar för behovet av en ny organisation och mångmiljardanslag för FUD på elenergiområdet. All energiforskning från nästa trearsperiod 1987/88-1990/91 bör i stället inordnas i de ordinarie programorganens verksamhet.

Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret) anför att utredningens förslag icke måtte föranleda någon statens åtgärd.

SOU 1986: 32 Bilaga 7 281

Oavsett vilka beslut som kan komma att fattas angáende kärnkraftens framtida användning i vart land är det enligt Kemikontoret angeläget att - särskilt i s k elenergitunga tillverkningar - även elenergi fortsättningsvis kan hållas pa lägsta möjliga prisnivå.

Kemikontoret avvisar varje förslag om att ytterligare med statliga skatter eller avgifter - för vad ändamål det än ma vara - fördyra denna viktiga produktionsfaktor.

Kemikontoret finner de förslag som framlagts i utredningen -inkl _ förslaget om en särskild kärnkraftsavgift - sa illa underbyggda att det icke enligt kontoret är meningsfullt att i detalj närmare kommentera dem.

riksbank begränsar sitt yttrande till frågan om förvaltningen Sveriges av de medel som kan komma att tillföras fonderna. Riksbanken vill instämma i att medlen bör förvaltas pa konto hos riksbanken varifrån fonderna rekvirerar medel efter sitt utbetalningsbehov. Det vore enligt riksbankens om fondförvaltningen skulle belastas med mening olämpligt en finansiell administration. Riksbanken anger vidare att banken är beredd att för fondernas konto och förränta medlen räkning öppna ett till radande penningmarknadsränta.

Riksskatteverket (RSV) begränsar sitt yttrande till det som berör skattetekniska fragor.

Verket erinrar om att i promemorian behandlas tva alternativa sätt för som krävs för att finansiera fonderna. kan det avgiftsuttag Antingen det ske i form av en ny lag eller genom att lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft fran kärnkraftverk ändras. Fran administrativ synpunkt skulle RSV föredra alternativet med en ändring av den befintliga lagen pa sa sätt att den nuvarande avgiften höjs med RSV påtalar att inkomsterna från den det belopp som är erforderligt. nuvarande särskilda pa kärnkraft kan av verket överföras till avgiften som bokför medlen. RSV kan utan svårighet fördela riksgäldskontoret, inkomsterna fran en utvidgad pa kärnkraft sa att de dirigeras till avgift olika fonder.

282 Bilaga 7 SOU 1986: 32

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) anför att i 1986 års förslaget prisnivå innebär en ökning av råkraftpriset med ca 2 %. Effekten på den allmänna prisnivån av motsvarande av priset el är höjning på lågspänd ca 0,03 %.

Den tänkta organisationen för styrning av fondmedlen kan, framhåller SPK, öka det redan tidigare omfattande samarbetet mellan råkraftsproducenterna.

Enligt nämndens mening bör vidare olika finansieringsalternativ prövas.

Konsumentverket ansluter sig till att det finns ett behov uppfattningen av omfattande och demonstrationsinsatser forsknings-, utvecklings- för att kärnkraften skall kunna ersättas intentioner. enligt riksdagens

Verket anser att FUD-insatserna är viktiga, bl a för att de nödvändiga förändringarna i energiproduktion och -användning skall kunna genomföras på ett sätt som inte ställer orimliga krav på allmänhetens förmåga att anpassa sig till förändrade förhållanden.

Konsumentverket vill erinra om de svårigheter som hittills har förelegat med att finansiera undersökningar och provningar som utgår från brukarkrav på produkter och energisystem. har svårigheterna förelegat även under perioder då samhället har satsat betydande resurser på FoU avseende energi. konsumentverkets Enligt uppfattning är det därför att viktigt man vid de nu planerade omfattande insatserna för utveckling av nya produkter och system inte bortser från hur dessa motsvarar brukarkrav grundläggande samtidigt som de möjliggör en avveckling av kärnkraften. Konsumentverket anser inte för den skull att promemorians huvudförslag för huvudmannaskap behöver ändras. Det är dock nödvändigt att skapa garantier för att inte faller brukaraspekterna bort i den FUD-insats som ingar i programmet.

Statens naturvårdsverk (SNV) påtalar att i samband med nedläggning av kärnkraften kommer omfattningen av förbränning av olika bränslen att öka och krav kommer att ställas på miljövänliga Det lösningar. föreslagna programmet ger enligt SNV ett betydande resurstillskott, som bör kunna medföra en positiv utveckling av miljövänlig teknik.

sou 1986: 32 . Bilaga 7 283

Naturvårdsverket anser vidare att resurserna bör användas till stöd för FUD inom hela det förbränningstekniska området.

Verket anför att förslaget att kraftindustrin bör vara huvudman för målinriktad FUD vad avser såväl elbesparande teknik som ny elproduktionsteknik är tveksamt. Naturvårdsverket anser att kraftindustrins vinstintresse inom elproduktionen i längden är svår att förena med önskemålen om att minska elanvändningen.

SNV vill även peka på att kraftindustrin i dag i många sammanhang är pådrivande vad gäller forskning rörande miljöteknik och miljöeffekter inom energiområdet. Förnyelsefonderna kan därvid enligt SNV medföra risk för att kraftindustrins forskning skils från samhällets i övrigt vad gäller t ex miljövänlig förbränningsteknik. Med hänsyn till de stora belopp det är fraga om är det nödvändigt att särskild vikt läggs vid samordning av resurserna.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) betonar att det är angeläget att långsiktigt utnyttja den kompetens och de övriga resurser inom området som finns inom högskolan. En ökad grundforskning inom området är av betydelse för att tillfredsställande klara den framtida energiförsörjningen.

Vidare framhålls vikten av att en utvärdering av tidigare energiprogram bör ske innan ytterligare omfattande program startas.

UHÄ stöder förslaget om ökad grundforskning på energiområdet. Denna forskning bör emellertid finansieras genom ökade anslag direkt till berörda institutioner vid de tekniska högskolorna samt andra organisationer, som redan har erfarenhet på energiforskningsområdet. Nya fonder är inte nödvändiga. De skulle endast byråkratisera verksamheten och leda till ineffektivitet.

UHÄ instämmer i att för uppförandet av demonstrationsanläggningar behövs heller inga fonder. Det ligger i kraftindustrins eget intresse att själva uppföra sådana anläggningar när, och inte förrän, grundforskningen har gett de erforderliga förutsättningarna för

284 Bilaga 7 SOU 1986: 32

introduktionen av nya och bättre produktionsmetoder. Kraftindustrin har hittills försett landet med världens billigaste elkraft, och när det har varit nödvändigt att införa ny teknik har den själv stått för uppförandet av demonstrationsanläggningarna. Det finns därför inget behov av att i framtiden styra denna verksamhet genom upprättandet av fonder.

UHÄ instämmer även i att för att snabbast, och med lägsta totalkostnad, nå verkliga framsteg på området bör grundforskningen vid

högskolorna förstärkas: samtidigt som slutkonsumenterna - i detta fall

- riskstöd för att klara industrin och kommunerna ges direkt upphandling av prototypanläggningar.

Forskningsradsnämnden (FRN) anför att promemorian har flera intressanta sidor samt att valet av det långa tidsperspektivet och sättet att fokusera problemen är rimliga. Betoningen på helhetssyn samt att tillförsel- och användningsfrågorna ej bör behandlas separat är enligt FRN utmärkt och väl i linje med vad FRN tidigare framhållit i energiforskningssammanhang.

FRN anser att frågan om huvudmannaskapet underbetonats och att resonemanget om de organisatoriska alternativen kunde ha varit mer utförligt.

De möjligheter som högskolans forskningsmiljö kan erbjuda har inte enligt FRN tillräckligt uppmärksammats.

FRN påtalar att man kan se förslaget som en förskjutning av tyngdpunkten snarare än utvecklandet av en ny princip. Kraftföretagen gör redan nu betydande insatser på teknisk utveckling med egna pengar anför nämnden och erinrar om att statens vattenfallsverk har t ex en mycket stor utvecklingsbudget som de själva beslutar över. Hopskarvningen med det statliga EFUD-programmet sker från fall till fall och sköts av de olika programorganen.

FRN menar att i det svenska systemet blir kraftindustrin under alla omständigheter indragen med en stor roll. En något högre grad av offentlig insyn än den som idépromemorian antyder kan visa sig väsentlig nu när utvecklingsinsatserna mer och mer blir normala direktions- eller

sou 1986: 32 Bilaga 7 285

styrelseärenden. Detta har med behovet av systemsyn att göra, som tidigare. Formerna för detta kan diskuteras. Ett instrument belystes kunde enligt FRN vara utnyttjandet av statliga fonder av olika slag.

lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) anser att avgifternas utformning och fondbildningen inte pa nagot sätt bidrar till en effektivare utveckling av den framtida svenska elförsörjningen.

IVA avvisar och anför att om avsikten är att främja industrins förslaget FoU-verksamhet inom detta område bör i stället generellt verkande stimulansåtgärder vidtagas.

IVA erinrar om att svensk elteknik tillhör både i fråga om produktion de bästa i världen. för produktion och och användning Låg kostnad distribution kombinerad med effektiv användning av energin är för industrins internationella konkurrenskraft och därmed för väsentlig svensk välståndsutveckling. Sverige måste därför även i fortsättningen utveckla energiteknik som är marknadsmässigt konkurrenskraftig.

som visar en rimligt att IVA anför vidare att för projekt god sannolikhet ge framtida efterfrågan och lönsamhet saknas i dag inte resurser - vare eller personella. Kraftproducenterna och sig ekonomiska driver i dag sådana projekt gemensamt. IVA utrustningsleverantörerna finner det obefogat att idépromemorian ifrågasätter att kraftindustrin skulle tillräckligt kraftfullt engagera sig i och ta ansvaret för självmant den teknikutveckling som har att göra med vår framtida elförsörjning. En sådan teknikutveckling utgör i själva verket ett normalt inslag i industrins verksamhet.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) stöder utredningens om särskilda fonder för styrning av verksamheten, liksom förslag förslaget om finansiering, men anser det väsentligt att bostadssektorn på samma villkor som kraftindustrin och övriga intressenter bör inga i huvudmannaorganisationen.

SABO framhåller att i den organisation som föreslas lämnas inget utrymme för bostadssektorn, trots att ca 50 % av elenergin enligt utredningen används inom hushåll och för bostadsuppvärmning.

286 Bilaga 7 SOU 1986: 32

Erfarenheter och planer fran bostadssektorn maste enligt SABO inga som en väsentlig del av programmet.

SABO anför vidare att SABO-företagen i dag använder manga av de tekniker som utredningen anser vara kommande elersättningar, och SABO anser därför att en framtida forskning och utveckling mäste kunna påverkas direkt av SABO.

Riksbyggen kan i huvudsak instämma i de överväganden och förslag som presenteras i energiforskningsutredningens delpromemoria. Det är enligt Riksbyggen också mycket angeläget att det föreslagna programmet för forskning, utveckling och demonstration kan börja förverkligas inom en nära framtid.

Riksbyggen anser vidare att den diskuterade inriktningen av programmet förefaller realistisk. Solenergin kan dock enligt Riksbyggen utnyttjas endast i begränsad omfattning. Satsningen bör därför i huvudsak ske pa andra inhemska och förnybara energiformer.

Om kraftindustrin skall vara huvudman för den forskning, utveckling och demonstration som erfordras, är det enligt Riksbyggen viktigt att statsmakterna har styrmedel till sitt förfogande och använder sig av dem för att den övergripande tidsplanen och inriktningen skall kunna hållas.

Riksbyggen framhåller även att det inte är nödvändigt att i dag lasa den organisation som huvudmannen bör använda sig av vid genomförandet av programmet. Det är en fraga som bör lösas i samrad med huvudmannen, när programmets inriktning och huvudsakliga innehåll lagts fast.

HSB:s Riksförbund avvisar tanken pa kraftindustrin som lämplig huvudman. Uppgiften att främja forskning rn m i enlighet med den av riksdagen fastlagda energipolitiken bör enligt förbundet avila statliga myndigheter, såsom statens energiverk, STU, BFR och Efn.

HSB:s Riksförbund avvisar också den föreslagna finansieringen och anför att det tänkta forskningsprogrammet bara till en ringa del skulle beröra energianvändningen. Det framstår da som helt omotiverat att

sou 1986: 32 Bilaga 7 287

med ytterligare en beskattning. HSB anför att belägga elanvändningen ett forskningsprogram för ny teknik och andra förutsättningar för den långsiktiga energipolitiken bör finansieras över statsbudgeten.

Landsorganisationen i Sverig (LO) påtalar att i promemorian presenteras en skiss till hur den FUD-verksamhet som behövs kan utformas. Skissen kräver enligt LO pa nästan alla punkter en noggrannare analys och mera ingaende överläggningar med berörda parter.

Det är enligt LO vidare viktigt att representanter för kommuner, myndigheter, organisationer och andra elanvändare ges möjlighet till inflytande över FUB-verksamhetens utformning och inriktning.

LO betonar även att fondering av ett sadant stort belopp har effekter och förmögenhetsbildningen. Beräkningarna och pa samhällsekonomin i promemorian är i dessa avseenden sa summariska att de underlaget inte kan tjäna som underlag för ett beslut om inrättande av fonder.

LO anser att eftersom benämningen förnyelsefonder används, är det viktigt att framhålla att övriga förnyelsefonder innebär avsättningar fran företagens vinster, medan det i detta fall handlar om att staten överlåter en beskattningsrätt. Om förnyelsefonder för kraftindustrin skall komma till stand anser LO det rimligt att medel ocksa i detta fall hämtas fran kraftindustrins vinster.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) välkomnar idén om

kraftindustrins förnyelsefonder och anför att det är viktigt att en

diskussion kommer till stand som syftar till att skapa förutsättningar för att göra kärnkraftsavvecklingen till en positiv utveckling mot ett förbättrat elsystem avseende saväl produktion som konsumtion.

som enda sättet att na de TCO ser dock inte idépromemorians förslag uppställda malen. Den ekonomiska ram som förslaget anger förefaller enligt TCO väl tilltagen och ger anledning till frågan om inte en stor del av förslaget skulle kunna rymmas inom de åtaganden och naturligen skyldigheter som redan ligger i kraftindustrins mandat och ansvar.

288 Bilaga 7 SOU 1986: 32

TCO anser vidare att avgifterna till fonderna inte bör belasta enbart kärnkraftsproduktionen utan bör tas ut som en allmän höjning av elskatten.

Beträffande inflytandet i fonderna ifrågasätter TCO förslaget att kraftindustrin ensam skall vara huvudman för den föreslagna verksamheten bade när det gäller finansiering och genomförandet av FUB-programmet. Om huvudmannaskapet skall vara en gemensam organisation för hela kraftindustrin eller kännetecknas av en viss konkurrens och pluralism bör också enligt TCO diskuteras ytterligare.

TCO anför vidare att för att kunna fullfölja ett så ambitiöst FUD-program som har skisserats i idépromemorian, så måste man ta till vara de bransch- och yrkeskunskaper som i dag finns inom kraftindustrin i form av befintlig personal. Den skisserade förnyelsen måste således innebära utveckling och utbildning av den nuvarande personalen vid och omkring kärnkraftverken för att de skall kunna ingå i den kommande förnyelsen. TCO vill avslutningsvis stryka under att stor hänsyn måste tas till personalen på kärnkraftverken.

Centralorganisationen SACO/SR anser att det finns flera skäl att vara tveksam till förslaget och framhåller att behovet av satsningar på FoU inom energiområdet är särskilt stort inom den långsiktiga kompetensuppbyggnaden.

SACO/SR påtalar att sektorsforskningen har expanderat samtidigt som _ högskolans basorganisation hållits oförändrad. Detta är ett allvarligt balansproblem i högskolan, och en slutsats är också att den långsiktiga och grundläggande forskningen måste förstärkas.

SACO/SR ifrågasätter principerna för avgränsningen av det föreslagna programmet. Om fonder av en sådan storlek och med den föreslagna finansieringen skall införas, måste deras uppgift enligt SACO/SR också vara att stärka den kunskapsbas som krävs för industrins förnyelse. Ett

eventuellt riksdagsbeslut om inrättande av forsknings- och

utvecklingsfonder finansierade genom höjda eltaxor måste enligt SACO/Sms mening beakta också grundforskningens och den långsiktiga kunskapsuppbyggnadens resursbehov.

SOU 19786132 7 289 Bilaga

SACO/SR vill även erinra om att de fragor som energiforskningsutredningens promemoria aktualiserar är principiellt viktiga och därför bör granskas i ett samlat forskningspolitiskt perspektiv.

Folkkampanjen mot kärnkraft instämmer helt i utredningens bedömning att det finns tekniska förutsättningar att ersätta kärnkraften med besparingar, konverteringar och inhemska energikällor och anser dessutom att detta är ekonomiskt lönsamt. Det finns heller inget behov av kolkondens som ersättning för avstängd kärnkraftsproduktion. Ju fortare denna avvecklas, anför Folkkampanjen, desto bättre ur miljömässig, säkerhetsmässig och ekonomisk synvinkel.

Folkkampanjen anser vidare att den föreslagna FUD-satsningen är synnerligen angelägen för att det framtida elförsörjningssystemet skall bli sa tekniskt och ekonomiskt bra som möjligt samt kunna baseras pa förnybara och miljövänliga energikällor. FUD-satsningen kan ocksa öka konkurrenskraft och exportchanser för svensk industri.

Vad beträffar FUD-programmets inriktning anser Folkkampanjen att syftet med programmet bör vara att fa fram en tekniskt och ekonomiskt fullgod, ny och förbättrad teknik för elbesparingar, konvertering fran el till andra energiformer samt för en elproduktion baserad pa i första hand inhemska, förnybara energikällor.

Forskningen bör enligt Folkkampanjen inriktas pa tva omraden, dels teknik för lägre elanvändning, dels ny elproduktionsteknik.

Rörande huvudmannaskap anför Folkkampanjen att kraftbolagen maste ses som olämpliga huvudmän, eftersom det är ytterligt svart att förena verkligt intresse för lägre total eianvändning i landet med deras egna naturliga strävanden för en växande marknadsandel för elkraft. Av detta skäl föreslar Folkkampanjen att energiforskningsnämnden far huvudmannaskapet för forskningen.

Folkkampanjen föreslar att ett öre omedelbart läggs pa all kärnkraftsproducerad el i landet för att bygga upp fonderna.

l0-l6-345

290 Bilaga 7 SOU 1986: 32

Enligt Folkkampanjens mening bör fonderna byggas upp snabbare än vad utredningen föreslar, eftersom det är mycket bråttom med att få i gång

flera av projekten; exempelvis det kring vindkraften.

Folkkampanjen anser vidare att den föreslagna fondavgiften omedelbart skulle motverka kraftbolagens pågående elprisdumpning.

AB Svensk Energiförsörjning påtalar att utredningens idépromemoria rymmer förslag som strider mot givna direktiv. Förslaget om förnyelsefonder avvisas i sin helhet av bolaget. Bolaget anser att den framförda motiveringen är bristfällig och i viktiga avseenden sakligt felaktig.

Den aktuella elsituationen är vidare enligt bolaget en helt annan än den som promemorian baseras pa. Sverige har redan i dag brist på elkapacitet anför bolaget och hävdar att nu krävs i stället beslut att bygga ut elförsörjningen med kommersiellt tillgänglig teknik.

Bolaget erinrar om att inga slutsatser har dragits av den hittillsvarande svenska och internationella energiforskningen och menar att de smala forskningsområden som föreslas har mycket små framtidsutsikter.

Bolaget påpekar att man ställer sig fragande till huruvida kraftindustrin skall verka på energianvändarsidan och vidare att det som saknas är sunda projekt och inte medel till dessa.

Bättre, än att införa ytterligare ett organ för forskningen, är enligt bolaget att effektivisera den, internationellt sett, mycket omfattande statliga forskningen. Men det gäller att avsevärt skärpa kraven på att resultat uppnås. Det vore härvid mycket ändamålsenligt att utnyttja den internationella erfarenheten.

Bolaget framhåller vidare att bättre, än de föreslagna förnyelsefonderna, är att i större utsträckning stimulera investeringar i elsnål teknik.

sou 1986: 32 Bilaga 7 291

Kommentarer till promemorian Kraftindustrins förnyelsefonder har

också inkommit från Peter Steen; Thomas B Johansson och Arne

Mogren.

De anser att det är viktigt att engagera kraftföretagen och få dem att arbeta aktivt i den riktning som stakats ut i energipolitiken, men de framhåller även att frågan är om kraftbolagen bör kontrollera alla medel som skapas för att förbereda kärnkraftsersättningen. Den kärnkraftsproducerade elen kan ersättas med en kombination av atgärder, såsom ny elproduktionskapacitet, eleffektiviseringar samt konverteringar till andra energislag.

lnom omradet ny elproduktion och överföring anser de att kraftindustrin har kompetens, ekonomiska incitament samt medel att påverka utvecklingen.

Inom området eleffektiviseringar, elspecifik användning, framhåller de att det är producenterna som har kompetens och medel rörande t ex utformningen av apparater, och rörande reglering av elanvändande utrustning skulle kraftindustrin kunna skaffa sig kompetens.

Vad beträffar el för värmeändamål kan kraftindustrin skaffa sig kompetens och för utveckling av processer i industrin styrs FUD lämpligast genom STU och branschorgan.

lnom området konvertering fran el till andra energislag bör FUD styras genom statens energiverk, BFR eller STU.

De framhåller vidare att förslaget domineras av insatser för elproduktion, något som de inte anser är berättigat med tanke pa att de mest intressanta möjligheterna finns inom substitutions- och effektiviseringsområdena.

BILAGA 8

från för teknisk

Underlag styrelsen utveckling

(STU) med underbilagor

sou 1986:32 Bilaga 8 295

Büaga8 STYRELSEN FOR TEKNISK

i › a.” r 1aan; mh = ,v-ü-Ci..Lué.f. J›«_›' UTvEClfLlNG

Duane m 23mm Ham , 1986-02-21 740-85-648 masa: 525m CJA/iv

Energiforskningsutredningen Att.: Lars Andersson Statsdepartementen 103 33 STOCKHOLM

Underlag III till energiforskningsutredningen (EFU) 1986-02-21

STU överlämnar härmed rubricerat underlag till utredningen.

STU har i underlaget lämnat förslag till fördelning av 330 mkr respektive 400 nkr mellan olika program och delprogram i enlighet med utredningens direktiv.

Trots den mycket knappa tid som stått till förfogande, har en omfattande samverkan skett med representanter för STUs olika planerings- och referensgrupper samt enskilda konsulter och företrädare för universitets- och högskoleinstitutioner m fl i syfte att så väl som möjligt underbygga STUs förslag.

STU har mot denna bakgrund bedömt det som klart önskvärt att utöver de ovan angivna ramarna plädera för en avvikande ekonomisk ram för vilket utredaren lämnade en möjlighet öppen i sin skrivelse 1986-01-09 Underlag III till EFU.

STU föreslår därför att 470 mkr får vara den summa som utredningen i sitt fortsatta arbete utgår ifrån vad beträffar STU, inför sitt slutliga förslag till ansvars- och medelsfördelning inom EFUD för tiden 1987/88-1989/90. Visst samråd har hunnit ske med BFR.

Detta ärende har avgjorts av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har dessutom närvarit avdelningsdirektörerna Ingela Agrell, Ingemar Fastmark, Bertil Hübert, Staffan Håkansson, Olle Järfeldt, Gunnar Kinbom, Göran Kindlund, Torsten Svensson, Birger Thordên, Bengt Tidhult, Göran Yström samt enhetschefen Carl-Joel Andreen, den sistnämnde föredragande. _._n... . 2

i/äd Tomner

U / 4 “

//{1“*

Cia ;L I -( \_ Carl-J l Andreen /

i 296 Bilaga 8 sou 1986: 32

UNDERLAG III till Energiforskningsutredningen 1986-02-21

SOU 1986: 32 Büaga8 297

Innehållsförteckning:

l. SAMMANFATTNING 2. ALLMÄNNA PUNKTER 3. ENERGIANVÄNDNING INOM PROCESS- INDUSTRIN 3.1 Allmänt 3.2 Massa- och pappersindustrin 3.3 Järn- och stålindustrin m m 4. ENERGITEKNISK FORSKNING OCH UT- VECKLING 4.1 Förbränningsteknik 4.2 Värmeteknik 4.3 Elteknik 4.4 Övriga enhetsoperationer 4.5 Återvinning av energi och material ur restprodukter 5. ENERGITEKNIK FÖR TRANSPORTER OCH SAMFÄRDSEL 6. ENERGIRELATERAD KUNSKAPSUT- VECKLING

BILAGA l. GASTEKNIK

298 Bilaga 8 SOU 1986: 32

1. SAMANFATTNING

Med utgångspunkt från underlagsdirektiv III och tidigare redovisad planering i Underlag II beskrivs ett förslag till fördelning av de statliga energiforskningsmedel som STU förväntas disponera under perioden 1987/90. Två alternativa budgetnivåer har anvisats, en lägre nivå motsvarande totalt 330 Mkr och en högre nivå på totalt 400 Mkr under treårsperioden. Dessutom redovisas i den översiktliga tablån nedan den budgetnivå som STU med hänsyn till ansvarsfördelningen mellan programorganen anser vara rimlig och önskvärd. I STUs eget budgetförslag har vederbörlig hänsyn tagits till de FoU-program som föreslagits av planeringsgrupper och forskningsutförande högskolor och institut.

Vid jämförelse mellan Underlagsdirektiv III och den medelsfördelning som redovisas nedan bör beaktas att en överföring av medel har skett från processindustrin till området Energiteknisk FoU. Detta diskuteras även under resp områdesrubrik.

Utöver de av EFU anvisade ekonomiska ramarna redovisar STU i nedanstående sammanställning ytterligare medelsbehov för annan energirelaterad verksamhet. Härmed avses för det första det i avsnitt 3.2 redovisade medelsbehovet för produktion av energiprodukter inom massa- och pappersindustrin, vilket av EFU har angetts falla inom statens energiverks ansvarsområde. STU finner dock att den teknikutveckling som här erfordras är nära sammankopplad med processtekniken, varför ansvaret för statligt stöd till denna verksamhet bör ligga på STU.

Vidare beräknas ett medelsbehov för teknikbevakning inom övriga områden vilket redovisas i avsnitt 2 samt slutligen ett medelsbehov för området gasteknik enligt avsnitt2 och bilaga 1.

sou 1986: 32 Bilaga 8 299

Föreslagen medelsfördelning 1987/90, Mkr Av STU beräknat me-

Förbrännings-

Övriga enhetsoperationer 43 45 50 Återvinning 10 15 20

ENERGITEKNIK FÖR TRANSPORTER OCH SAM- FÄRDSEL ä 1 o 1 0

GRUNDLÄGGANDE KUNSKAPSUTVECK-

300 Bilaga 8 SOU 1986: 32

2. ALLMÄNNA SYNPUNKTER

I underlagsdirektiv III lämnar energiutredaren kortfattade synunkter på hur STU med hänsyn till vissa angivna ekonomiska ramar skall utforma ett förslag till disposition av energiforskningsmedel för perioden 1987/90. En redovisning av STUs förslag lämnas i följande textavsnitt.

STU vill inledningsvis framhålla att Underlag III ej är att betrakta som en färdig programskift. Utarbetandet av programförslag pågår i olika arbetsgrupper och det måste därför vara möjligt för STU att vid en senare tidpunkt när de olika insatsbehoven specificerats göra omfördelningar av medel inom de ekonomiska ramar som definieras av regering och riksdag.

STU vill vidare erinra om den i Underlag III aviserade överföringen av FoU-medel från processindustrin till programmet Energiteknisk FoU i de delar som har stark koppling till tekniker som även utnyttjas inom andra industrigrenar. Tillräckligt underlag för denna överföring förelåg ej i slutet av 1985 men har nu inarbetats i Underlag III.

STU vill därutöver lämna vissa allmänna synpunkter på hur de nu erhållna underlagsdirektiven uppfattats dels mot bakgrund av tidigare direktiv, dels med hänsyn till STUs generella roll när det gäller stöd till teknisk forskning och utveckling.

I tidigare inlämnade underlag har en grundläggande uppfattning betonats rörande sTUs framtida roll inom energiforskningsprogrammet. Till STUs primära uppgifter hör att lämna stöd till sådan verksamhet som innehåller grundläggande teknisk forskning samt till de fortsatta utvecklingssteg som föregår fullskalig teknisk demonstration. I särskilda fall kan stöd även lämnas till teknikintroduktion. STUs uppfattning i denna fråga rimmar väl med det avsnitt av underlagsdirektiv II från EFU i vilket STU anmodas att ange inriktning och avgränsningar rörande ett eventuellt generellt forsknings- och utvecklingsstöd inom hela det energitekniska fältet. I STUs underlag II har ett förslag rörande detta grovt skisserats.

STU finner att den strävan mot tydligare och rationellare fördelning av ansvarsområden mellan programorganen som bl a diskuterades i Underlagsdirektiv II ändå inte tillgodoses i tillräcklig omfattning genom skrivningen i Underlagsdirektiv III. EFU anger här som ett av de grundläggande motiven för programområdet Energiteknisk

sou 1986: 32 Bilaga 8 301

FoU att garantier skall skapas för att energiforskningsstödet skall bli heltäckande i teknikområdesmening. Enligt EFUs direktiv bör STU dock undvika sådana områden där andra myndigheter har väsentliga uppgifter. Detta får enligt STUs mening till följd att överblicken över de energitekniska insatser som stöds med statliga medel delvis kan gå förlorad. Risken är då uppenbar att vissa teknikområden kan komma att försummas, i synnerhet i sådana fall då oklarheter råder om vilket programorgan som har omrádesansvar.

STU vill därför åter erbjuda beredskap att vara programansvarigt organ när det gäller energiteknisk FoU i en mycket bred bemärkelse. Detta kräver givetvis att erforderliga medel kan ställas till STUs förfogande.

STU finner det angeläget att i detta sammanhang närmare diskutera innebörden av begreppet teknikbevakning.

Teknikbevakning på en begränsad ambitionsnivå innebär enligt STUs uppfattning att genom studier och deltagande i konferenser m m göra fortlöpande bedömningar av utvecklingsläget inom ett område i ett internationellt perspektiv (state-of-the-art-studier).

Teknikbevakning på en högre ambitionsnivå innebär bl a att stöd ges till verksamhet inom en eller ett par forskargrupper som genom egen kvalificerad forskning följer utvecklingen på ett område på sådant sätt att beredskap skapas för en snabb ambitionshöjning t ex om ett vetenskapligt genombrott skulle ske på något håll i världen. sådan teknikbevakning bör normalt hanteras av NFR och STU avseende naturvetenskapligt resp tekniskt inriktad forskning.

STU delar EFUS uppfattning att teknikbevakning bör ske inom alla områden som är av energipolitiskt intresse och således bör utgöra en normal del av programorganens verksamhet. Det gäller då i första hand teknikbevakning på ovan beskrivna begränsade ambitionsnivå. För vissa områden finns dock skäl att genomföra en mera ambitiös teknikbevakning. STU har på nuvarande planeringsstadium gjort bedömningen att 5-10 områden ur en prelminär förteckning som dock ej bifogats detta underlag och inom vilka inga eller endast begränsade insatser görs i dag bör bli föremål för aktiv teknikbevakning. Detta innebär för resp område kostnader av storleken 3-5 Mkr under en treårsperiod. För att genomföra erforderlig teknikbevakning finner STU att medelsbehovet under en treårsperiod är 15-25 Mkr.

STU vill därför rekommendera att en förnyad diskussion tas upp beträffande den eventuella roll som STU fortsättningsvis kan ha när det gäller generell energiteknisk FoU samt de omfördelningar av energiforskningsmedel som med hänsyn till detta kan vara motiverade.

302 Bilaga 8

SOU 1986: 32

En förväntad fortsatt introduktion av energigas i Sverige främst i form av naturgas, väntas leda till successivt ökande engagemang för bl a tillverkningsindustrin. En motsvarande uppbyggnad av vetenskaplig kompetens på gasteknikområdet är därför synnerligen angelägen. Hittillsvarande forskning på energigasområdet är blygsam och STU vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på detta områdes väntade framtida betydelse.

En ökad satsning på området gasteknik under 1987/90 föreslås och medelsbehovet för denna period bedöms av STU till ca 15 Mkr. En utförligare översiktlig beskrivning beträffande gasteknik lämnas i bilaga 1.

SOU 19862 32 8

3. ENERGIANVÄNDNING INOM PROCESSINDUSTRIN

3.1 Allmänt

I det förslag till budget för området under perioden 1987/90 som lämnades i Underlag II angavs för massa och papper- resp för järn och stålområdet 90 Mkr per bransch, dvs totalt 180 Mkr. I en kommentar till buduppskattade STU att i runda tal 1/3-del av getförslaget detta kunde avse teknik av gemensamt intresse belopp för flera branscher och därför överföras till programmet FoU. En sådan överföring redovisas Energiteknisk även i föreliggande plan.

I underlagsdirektiv III påpekas att de energirelaterade stöden ej får bli alltför dominerande utan måste vägas mot allmän teknisk utveckling inom resp bransch. I plan har hänsyn tagits till detta. I de föreliggande som STU engagerar för massa och planeringsgrupper samt för och stål görs regelmässigt bedömpapper järn av denna De förslag till FoU-verksamhet som ningar typ. utarbetas i planeringsgrupperna har stark förankring hos inom resp bransch, vilket företagsrepresentanterna innebär att FoU-resultaten förväntas kunna leda till införande av ny teknik för vilken konventionella görs utan särskild markering av lönsamhetsbedömningar energiaspekterna.

304 Bilaga 8 sou 1986: 32

3.2 Massa- och pappersindustrin

Energikostnaderna utgör en betydande del av produktionskostnaderna inom massa- och pappersindustrin och det är därför av stor betydelse att även fortsättningsvis genomföra åtgärder som effektiviserar användningen av energi. En förutsättning för bibehållen konkurrenskraft inom den svenska massa- och är pappersindustrin att en fortsatt successiv av förbättring produktkvaliteterna kan möjliggöras till produktionskostnader som ger internationell konkurrenskraft. Detta kan exempelvis innebära att den specifika av användningen elenergi med nuvarande teknik i vissa fall kommer att öka, framför allt då kraven i fråga om produktkvalitet och vidare förädlingsgrad höjs. Det är av vital betydelse för Sverige med begränsade skogstillgångar och höga vedpriser att ytterligare höja utbytet vid massaframställningen och att fortsätta integreringen av massatillverkningen med papper och papp med högre förädlingsvärde. Detta leder samtidigt till ökad elenergiförbrukning. Fortsatt FoU-verksamhet för att höja energiverkningsgraden är därför väsentlig.

En utförlig redovisning beträffande FOU-behovet inom branschen har redovisats i Underlag II. I redovisningen nedan har valts en annan uppdelning än i II. Underlag Uppdelningen är här gjord efter processer. Rubrikerna framgår av tabellen nedan och är gjord för att underlätta överblicken beträffande i medelsfördelningen olika alternativ.

Det av planeringsgruppen för omrâdet massa och papper beräknade medelsbehovet för energiforskning för perioden 1987/90 är totalt 92 Mkr. Med en av EFU ram angiven för processindustrin om sammanlagt 120 Mkr, alternativt 90 Mkr, vilket föreslås fördelas lika mellan branscherna järn och stål resp massa och papper, kommer självfallet verksamheten inom vissa forskningsområden att behöva begränsas. En viss av programmässig omfördelning medlen har gjorts i förslaget enligt följande.

Det i Underlag II upptagna processpaketet Energiprodukter återfinns som helt separat insats beskriven efter tabellen nedan. Eftersom detta projektpaket innebär framställning och förädling av biobränslebaserade energiråvaror finner STU att dessa aktiviteter enligt det förslag som EFU lämnat bör finansieras med medel som fördelas av statens energiverk. STU finner dock att ansvaret när det gäller initiering och genomförande av sådana projekt bör ligga på STU.

Insatsförslag som avser avvattning, pressning, torkning

sou 1986: 32 Bilaga 8 305

och indunstning har i huvudsak förts till området Energiteknisk FoU, då de problem som här föreligger återfinns även inom andra industribranscher. se Övriga enhetsprocesser.

De relativt betydande insatserna på området mekanisk massa motiveras av att den totala elenergiförbrukningen för raffinering är synnerligen hög (ca 3 Twh/år) och att energisnålare framställning av mekanisk massa är av stor långsiktig betydelse för branschen.

På området kemikalieåtervinning föreslås bl a insatser för återvinning av avlutar samt ny sulfatåtervinningsteknik.

vad beträffar pappers- och kartongframställning erfordras insatser för förbättrad malningsteknik, för ramprogrammet fibrer-mineraler-plast samt för flera andra tekniker i samband med pappers- och kartongframställning.

På styr- och systemteknikområdet planeras verksamhet

avseende integrerade diagnossystem och kvalitetsstyrningssystem för pappersbruk samt för processidentifiering och styrning i övriga processer.

Vid det lägre budgetalternativet (alt 1) kommer det planerade programmet avseende mekanisk massa att behöva reduceras med ca 25%. Övrig anslagsreduktion drabbar i huvudsak områdena papper/kartong och kemikalieåtervinning.

306 Bilaga 8 sou 1986:32

MASSA- OCH PAPPERSINDUSTRI Föreslagen medelsfördelning 1987/90 (Mkr) Alt 1 Alt 2 Mekanisk massa 10 13,5 Kemisk massa, exkl åter-

övrigt

Summa 30 40 Mkr

skogsindustrins energiprodukter

Produktion av biobränslen utgör ett av de delområden som ingår bland förslagen till FoU-verksamhet inom massa och papper. Vid massaprocesserna finns som regel ett överskott av relativt lågvärdigt värme som kan utnyttjas för torkning av de olika bränslen som erhålls som biprodukter vid massaframställningen.

Även inom sågverksindustrin finns möjligheter att i samband med virkestorkningen torka det träavfall som hanteras inom branschen. Den FoU-verksamhet som erfordras för att utveckla torktekniken bör rimligtvis hanteras av STU som med Fl-medel driver ett utvecklingsprogram avseende träteknik och trämaterial. Torkning och kvalitetsutveckling utgör här nära sammankopplade aktiviteter.

Till sTUs ansvarsområden bör även höra utvinning av etanol ur vedspill vilket teknikmässigt innebär sockerhydrolys av vedmaterial och fermentering av de blandade sockerarterna. Även här utgör tillgången på billig värmeenergi i processen en förutsättning för produktionen av energiråvaran etanol.

Fortsatt utveckling erfordras beträffande processteknik för utvinning av lignin ur svartlut. Ligninet kan användas för bränsleändamål men även andra användningsomrâden för lignin är aktuella. STU stöder ett samarbete mellan Japan och Sverige avseende lignin för materialändamål.

sou 1986: 32 Bilaga 8 307

Sammanfattningsvis förutses FoU-behov på områdena

- förädlade biobränslen - etanol ur biobränslen - ur avlutar lignin skogsindustriella

Medelsbehovet beräknas till 20 Mkr för perioden 1987/90.

308 Bilaga 8 sou 1986: 32

3.3 Järn- och stålindustrin m må

Energiforskningsprogrammets betydelse för FoU-verksamheten inom området järn- och stålindustri m m har tidigare poängterats i olika sammanhang. Många Fouprojekt har visat sig få effekter

långsiktigt gynnsamma

för hela branschen och har således ofta åstadkommit stor samhällsnytta. I flertalet fall är det svårt att dra en skarp gräns mellan sådana FoU-insatser som huvudsakligen motiveras av energihushållningsskäl och insatser som på annat sätt effektiviserar och förbättrar produktionsprocessen.

Liksom för massa- och pappersindustrin pågår f n en planering beträffande FoU-behoven för perioden 1987/90 och ett mer detaljerat förslag kommer att utarbetas under våren 1986. Planeringen sker gemensamt vad gäller stöd från anslagen F1 och E12.

I nedanstående tabell redovisas ett till förslag medelsdisposition för olika delområden under treårsperioden 1987/90. I huvudalternativet (alt 2) har en överföring av totalt 20 Mkr gjorts till området Energiteknisk FoU. sådana överföringar har gjorts från

Övergripande insatser, Råmaterial och energitillförsel

samt Värmningsteknik och

energiåtervinning.

Rubriken Övergripande insatser och systemstudier täcker

ej enbart järn- och stålindustrin utan även insatser inom gruvindustri, gjuteriindustri och verkstadsindustri, samt metallindustrin förutom järn och stål.

Området Datorbaserad processbeskrivning och processstyrning är av stor betydelse för att möjliggöra noggrann styrning av produktionsprocessen vid stålframställning, vilket har betydelse såväl för materialegenskaperna som för energianvändningen. Till detta område hör även mätteknik som får ökad i takt med betydelse att datoriserad processtyrning införs.

Övergång till stränggjutning har bedömts vara den

effektivaste enskilda åtgärd som finns inom stålindustrin för att uppnå energibesparingar. Redan i sker dag ca 80% av stålgjutningen i stränggjutningsanläggningar. Fortsatta FoU-insatser erfordras för gjutning av högkolhaltiga och höglegerade stål. Vidare är det av stort intresse att följa den internationella utvecklingen när det gäller metoder att gjuta stål till dimensioner nära slutprodukten.

Området Kortare produktionsvägar är ett samlingsnamn för metoder att förkorta vid stålprocessvägarna framställning. Med hänsyn till den betydande energisparpotential som olika föreslagna tekniker på detta område representerar kommer STU att överväga stöd till ett nytt insatsområde som tills vidare benämns Varmt flöde. Diskussioner har inletts inom Jernkontoret

sou 1986: 32 Bilaga 8 309

beträffande möjligheterna att till 50% finansiera verksamheten genom industrins egna insatser och till 50% genom STU.

En rad olika projektförslag har diskuterats, bl a

följande:

- varm ämnestransport - av i valsverk styrning materialegenskaper - i band- och stångverk valsningsteknik - teknik och i järnverkens tillförlitlighet produktionsutrustning - flexibel ämnesframställning

Flera av dessa projektförslag har nära anknytning till inom järn- och stålverk. Förbättproduktionsprocesser rad och tillförlitlig processteknik leder regelmässigt till effekter för energiförbrukningen och ett gynnsamma fortsatt FoU-stöd är därför väl motiverat från energi-

politiska utgångspunkter.

Vissa inom ovanstående projektgrupp pågår redan projekt men skulle de således sammanföras till enligt förslaget ett enda insatsområde, för vilket en styrgrupp skulle svara när det frågor och övergäller organisatoriska gripande styrning.

I det (alt 1) föreslår STU att lägre budgetalternativet endast de medel som avser områdena kortare produktionssamt vidare Materialutveckling och Materials vägar användning kvarstår i ett branschinriktat program. medel förs till Energiteknisk FoU. I detta Övriga alternativ bör det således observeras att man behandlar en stor del av det branschinriktade stödet ursprungliga inom området Energiteknisk FoU.

STU vill i detta sammanhang understryka betydelsen av fortsatta kraftfulla FoU-insatser på området järn och stål. Den övervägande delen av dessa insatser genomförs vid och och utgör i dag en högskolor forskningsinstitut förutsättning för upprätthållandet av en kvalificerad och internationellt konkurrenskraftig svensk forskning på området.

310 Bilaga 8

JÄRN- OCH STÅLINDUSTRIN M M Förslag till medelsfördelning 1987/90, Mkr Alt 1 Alt 2 Övergripande insatser och systemstudier - 3

energiâtervinning

Bearbetning och färdigställning l

Ir-HN

Materialutveckling D-J Materials användning 9-* Summa F*xl 40 Mkr

1986: 32 Bilaga 8 311 sou

4. ENERGITEKNISK FORSKNING OCH UTVECKLING

4.1 Förbränningsteknik

Den förbränningstekniska forskningen och utvecklingen har i sTUs planering indelats i två delar, dels grundförbränningsteknisk forskning, dels tillämpad läggande och apparatrelaterad forskning och utveckling.

Den förbränningsforskningen har i sin tur grundläggande strukturerats enligt följande

- Ämnesrelaterad inom kemi, fysik, forskning strömning och diagnostik

- Generella som omfattar forskförbränningsfenomen ning rörande reaktionskinetik, flamutbredning, transienter och stabilitetsvillkor, pyrolys, sprayoch energiöverföring och förorepulverförbränning, ningsbildning

- förbränningsfenomen som utgående från Speciella viss teknik identifierar sådana förbränningsfenomen där är bristfällig, exempelvis beträffande kunskapen brännarutrustningar, rostkolvmotorer, gasturbiner, eldning, virvelbädd och förgasning

En vid högskolorna har ägt rum inom resursuppbyggnad det förbränningstekniska området. I Lund och i Göteborg har förbränningstekniska centra bildats. Dessa utgör inom resp högskola för de olika institukontaktorgan tioner som arbetar med förbränningsforskning. Även kontakter mellan högskolan och industrin går genom dessa centra.

En av den förbränningstekniska verksamheten utökning har även skett vid KTH. FOA bygger upp ett förbränlaboratorium i Grindsjön, där samarbete ningstekniskt med civila institutioner välkomnas. Även andra organisationer med förbränningsteknisk forskning förekommer.

direktiven för Underlag III skall STU ha det Enligt samlade ansvaret för grundläggande förbränningsteknisk Medelstilldelningen för ovan beskrivna forskning. områden är f n ca 40 Mkr för en treårsperiod för STU och statens energiverk tillsammans. En fortsatt på samma nivå som tidigare skulle medelstilldelning således för 1987/90 betyda ca 44 Mkr. STU har gjort att finns som motiverar en ökad bedömningen underlag medelstilldelning motsvarande ca 55 Mkr för treårsperioden. Med den i nedanstående tabell angivna budgetnivån 41-42 Mkr synes det svårt att behålla forskningen på nuvarande nivå.

För den och apparatrelaterade forskning och tillämpade som STU Underlagsdirektiv III skall utveckling enligt

312 Bilaga 8 SOU 1986: 32

svara för anslås under innevarande ca 60treårsperiod 70 Mkr*. Huvuddelen avser applikationsoberoende FoU. Med den inbördes prioritering av forskgrundläggande ning som motiverats ovan innebär medelsramen alt enligt 1 och alt 2 en nedskärning med ca 60% relativt nuvarande insatser.

Den tillämpade och apparatrelaterade forskningen skapar i många fall en brygga mellan den forskgrundläggande ningen och industrins utvecklingsverksamhet. Exempel på angelägna forskningsområden är flamstudier, beräkningsmodeller och förgasningsteori.

I övrigt prioriteras applikationsoberoende FoU som förutom ovanstående moment beräknas inrymma insatser som bl a avser småskalig förgasningsteknik, eldningsutrustning (pulverbrännare, rosteldning, fluidbäddar m m), kringutrustning samt mät-, styr- och reglerteknik. Enbart begränsade insatser inryms för och rökgasrening kondensering.

För applikationsinriktad FoU prioriteras följande:

bränsleberedning då denna är fysiskt integrerad med industriprocessen och för inhemska bränslen, speciellt för småskalig värmeproduktion.

bränslehanteringsutrustning speciellt avseende icke konventionella bränslen såsom industriavfall m m

eldningsutrustning, speciellt avseende fluidbäddar som använder bränslen som normalt inte förekommer i fjärrvärme- och kraftverkspannor

-

förbränningsrummets utförande avseende små pannor,

industripannor, ugnar och vid trycksatt förbränning

värmetransport och rökgasrening vid industriella applikationer.

Till området förbränning har i STUs även planering förts sådan FoU som är angelägen för massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin.

Inom massa- och pappersindustrin finns en rad olika bränslen som bl a utvinns ur kokavlutar och blekeriavlutar. FoU-verksamheten på kommer här förbränningssidan att inriktas på att lösa förekommande miljöproblem samt styrning av förbränningen för att uppnå lämplig temperaturfördelning och gassammansättning.

* För STU och statens energiverk tillsammans inkl industriella tillämpningar men exkl motorer.

sou 1986: 32 Bilaga 8 313

För järn- och stålindustrin finns behov av utveckling av energisnåla och miljövänliga brännare för olika bränsletyper. Aven utveckling av brännare för kolpulver är av intresse. Vidare finns utvecklingsbehov beträffande reglersystem för förbränning av olika gaser. Bl a erfordras givare som genom mycket snabb bestämning av det momentana bränslevärdet kan ge en styrsignal för att göra korrekt brännarinställning.

314 Bilaga 8 SOU 1986: 32

FÖRBRÄNNINGSTEKNIK Föreslagen medelsfördelning 1987/90, Mkr Alt 1 Alt 2 GRUNDLÄGGANDE FÖRBRÄN- NINGSTEKNISK FORSKNING 3;

gg

Ämnesrelaterad forskning 16 16

TILLÄMPAD OCH APPARAT- RELATERAD FoU

2_9 gg

Applikationsoberoende 14 16

För industri

och småskalig värme-

produktion 15 17

Summa 70 75 Mkr

sou 1986: 32 Bilaga 8 315

4.2 Värmeteknik

Enligt EFU bör inom detta område värmeöverföring och värmepumpteknik prioriteras. STU föreslås i fortsättningen få huvudansvaret för långsiktig utveckling av nya värmepumpsprocesser eller komponenter medan BFR och statens energiverk svarar för den applikationsorienterade systemforskningen. Detta innebär för STUs del att en betydande del av det stöd till högskoleforskningen inom värmepumpområdet som tidigare utgått genom BFR fr o m 1987 skall lämnas genom STU. Anslagsmässigt motsvarar BFRs stöd under innevarande treårsperiod ungefär 10 Mkr.

STU har såsom framgått av bilagor till underlag II till EFU förutsatt att stöd skall lämnas till högskolornas kunskapsuppbyggande verksamhet och till FoU beträffande nya köldmedia, förbättrade komponenter, absorptionsprocesser, värmelagring och nya värmepumpsprocesser. Dessutom har stödbehov förutsetts när det gäller nya tekniska applikationer inom industrin.

Det verkliga medelsbehovet för området värmepumpar beräknas med hänsyn till STUs förutsedda åtaganden till ca 18 Mkr för nästa treårsperiod. De av EFU anvisade ekonomiska ramarna medger enligt STUs preliminära bedömning endast en budgetnivå om ca 14 Mkr.

Medelstilldelningen för området solvärme har i sammanställningen nedan reducerats med ca 50% till 3 Mkr under treårsperioden. Detta leder sannolikt till betydande svårigheter när det gäller upprätthållandet av teknisk kompetens på området. En viss fortsatt teknikbevakning planeras dock. I EFUS lägre budgetalternativ föreslås solvärmeområdet i stort sett utgå ur STUs verksamhet.

För värmedistribution reduceras STUs verksamhet betydligt och föreslås i fortsättningen i huvudsak omfatta styr- och övervakningssystem för fjärrvärmenät. I ett lägre budgetalternativ utgår verksamheten helt.

På området värmeväxling prioriteras stöd till FoU vid de tekniska högskolorna. Planerad verksamhet avser bl a fortsatt komponentutveckling och optimering av värmeväxlarsystem inom processindustrin.

Forskning beträffande värmelagring kan gälla såväl kylsom värmningsändamål. Kyltillämpningar kan komma att exploateras i första hand. STUs stöd inriktas såväl på FoU vid högskolor som stöd till industriell tillämpningar.

316 Bilaga 8 SOU 1986: 32

VÄRMETEKNIK

Föreslagen medelsfördelning 1987/90 (Mkr)

Alt 1 Alt 2

solvärme - 3 Värmedistribution - 2 Värmeväxling 7 7 Värmelagring 3 4 Värmepumpar 14 14 Övrigt 1 -

Summa 25 30 Mkr

STU föreslog inför EFUD 84 att Sveriges Lantbruksuniversitet skulle tillföras energiforskningsmedel direkt i stället för via programorganen. Detta fick förslag dock ej något gensvar och STU har för säskilda projekt till SLU anslagit 1,2 Mkr/år under innevarande treårsperiod.

SLU har för nästa treårsperiod uppskattat medelsbehovet vid institutionen för lantbrukets byggnadsteknik till 5 Mkr. STU föreslår därför att SLU erhåller medel motsvarande 2,0 Mkr/år för att finansiera basverksamheten för jordbrukets byggnadsteknik och trädgårdsnäringens byggnadsteknik. Detta behov av energiforskningsmedel har ej inräknats i STUs verksamhet och bör därför täckas på annat sätt.

sou 1986: 32 Bilaga 8 317

4.3 Elteknik

Med hänsyn till det långsiktiga behovet av att effektivisera elanvändningen i Sverige och att utveckla nya energitekniker är det nödvändigt både att genomföra ett omfattande FoU-program på elteknikområdet och att demonstrera den teknik som utvecklas.

STU har i sina överväganden om FoU-behov på detta område funnit att de kostnadsramar som hittills diskuterats pâ elteknikområdet i STUs egen planering är otillräckliga för att möjliggöra de samhällsinsatser som erfordras i ett långsiktigt perspektiv. Det FoUprogram som här föreslås har därför utarbetats med hänsyn till att även andra resurser frigörs för stöd till elteknikområdet. Ett uttryck för detta ytterligare resursbehov har bl a givits i idépromemorian om kraftindustrins förnyelsefonder, i vilken preliminära beräkningar görs av FoU-behov pâ det eltekniska området. Det förslag till FoU-insatser på elteknikområdet som redovisas i det följande skall således ses mot denna bak- Om förnyelsefonderna ej kommer till stånd finner grund. STU att andra former för resursförstärkning erfordras. En noggrann planering av ett fortsatt och utvidgat FoUprogram är under alla omständigheter motiverad.

Området elteknik omfattar i STUs planering elkraftteksamt effektiv elanvändning. Enligt de direktiv som gig EFU lämnat skall STU endast undantagsvis lämna stöd till forskning rörande ny Den elproduktionsteknik. medelstilldelning som EFU föreslagit för elteknik kommer under dessa förutsättningar att huvudsakligen användas för området effektiv elanvändning.

En stor del av insatserna på elteknik under perioden 1987/90 föreslås inriktas på kunskapsuppbyggande verksamhet vilket bl a betyder att prioritering görs av stöd till högskoleforskning med anknytning till effektiv elanvändning. Av nedanstående tabell framgår den föreslagna medelsfördelningen mellan olika delområden.

ELTEKNIK

Föreslagen medelsfördelning 1987/90 (Mkr)

Belysningsteknik

Elöverföring Systemfrågor __g __Ã Summa 20 25 Mkr

318 Bilaga 8 SOU 1986: 32

Den föreslagna medelstilldelningen till området elkraftteknik är låg och förutsätter såsom tidigare nämnts att medel från andra källor utgår, exempelvis genom förnyelsefonder. Motsvarande antaganden görs även beträffande grundläggande tekniker, elvärmning och teknisk elektrokemi.

Insatserna på området grundläggande tekniker kommer enligt planerna bl a att avse områdena elektroteknisk materiallära samt krafthalvledare. Vidare har från området energirelaterad kunskapsutveckling överförts forskning beträffande supraledning. I STUs insatsplan föreslås att en resursförstärkning vid de tekniska högskolorna kommer till stånd på området elektroteknisk materiallära, eventuellt genom inrättandet av en professur i detta ämne. STU lämnar även genom andra anslag stöd till elteknikområdet vid högskolorna bl a genom stöd till verksamheten vid elkraftcentrum vid KTH.

På området motordrift avser stödet främst områdena materialteknik samt styr- och reglerteknik. Dessutom kommer projektstöd att lämnas till effektiviserad motordrift inom industrin och optimering av motordrivna system.

Utvecklingsbehoven på elvärmningsområdet avser materialteknik, styr- och reglerteknik samt processteknik. Området är mycket omfattande och stödet avser ett betydande antal olika värmningstekniker. Inrättandet av en särskild professur i industriell elektrotermisk teknik bör övervägas.

Planerade insatser på elektrolysområdet avser främst

grundläggande teknisk elektrokemi. STU avser även att till elteknikområdet överföra sådan verksamhet på detta område som hittills tillhört delprogrammet energirelaterad kunskapsutveckling. Insatserna kommer bl a att avse utveckling av elektroder för olika elektrolysprocesser. Vidare kommer utveckling och teknikbevakning att genomföras beträffande batterier och bränsleceller.

Systemstudier på elområdet kan väntas få ökad betydelse i takt med att kraven på effektivt utnyttjande av elsystemet växer. För industrins del kan systemstudier bidra till att långsiktigt förändra belastningsprofilen på elnätet på ett sätt som är gynnsamt för såväl producent som konsument.

Vid det lägre budgetalternativet enligt tabellen ovan föreslås stödet till områdena belysningsteknik och elöverföring helt utgå. Insatserna på vissa andra delområden reduceras även, vilket givetvis begränsar möjligheterna till resurs- och kompetensuppbyggnad vid högskolorna.

sou 1986: 32 Bilaga 8 319

4.4 Övriga enhetsoperationer

När det gäller STUs samlade stöd till området enhetsoperationer sker regelmässigt en samordning beträffande stöd som utgår av energihushållningsskäl och stöd till övrig teknik- eller processutveckling. Detta gäller naturligtvis i första hand de energitunga branscherna massa och papper resp järn och stål, där samarbetsformerna sedan länge är väl etablerade. Även andra områden kan dock nämnas. Stiftelsen membranteknik får stöd för kollektiv forskning från tre kostnadsbärare inom STU: separation inom E12, livsmedelsteknik inom Fl och avloppsvattenbehandling och återvinning inom Fl. Ett annat exempel är F1:s ramprogram Utvinning av biotekniskt producerade substanser, där representanter för E12:s separations- och kunskapsutvecklingsprogram bereds insyn och deltagande i styrgruppsmöten vid vilka stöd till avanserad separationsteknisk utveckling behandlas. Vidare får intresseföreningen för industriell kristallisation samordnat stöd ur STUs kemiprogram inom F1 och separationsprogram inom E12.

Rubriken Övriga enhetsoperationer avser i detta sammanhang främst separationsteknik, ett begrepp som spänner över ett brett område från storskaliga industriella processer såsom indunstning och destillation till sofistikerade labskalemetoder som kromatografi, elektrofores och vattenhaltiga tvåfassystem. De senare metoderna används huvudsakligen för utvinning av mycket dyrbara produkter ur exempelvis jäsningsbad och är ur energibesparingssynpunkt ointressanta. I detta sammanhang har en begränsning gjorts till metoder som används i så storskaliga sammanhang att de har märkbar inverkan på den industriella energianvändningen i landet.

STU har för sin planering utnyttjat en arbetsgrupp för området separation som bl a genomfört ett antal intervjuer med industriföretag som är verksamma på detta område. Det förslag till medelfördelning som presenteras i nedanstående tabell har utarbetats i nära samråd med arbetsgruppen.

Till området separation har i STUs planering för 1987/90 även förts sådan forskning rörande avvattning och koncentrering som föreslagits inom området massa och papper, bl a avvattning av mekanisk massa, kemikalieåtervinning genom indunstning samt avvattning, pressning och torkning av papper och kartong.

FoU-arbetet avser bl a bearbetning av mekanismerna för motriktade värme- och fukttransporter i torkgodset. Nya idéer på torkningsområdet kommer att studeras, exempelvis möjligheterna att reducera värmeförlusterna genom höjning av daggpunkten i avgående torkluft.

STU avser att undersöka förutsättningarna för att driva ett ramprogram på området avvattning av massa och papper under kommande treårsperiod. Motivet härtill är att ett

320 Bilaga 8 sou 1986:32

fortsatt intensifierat FoU-arbete på detta område på sikt bedöms kunna leda till betydande energibesparingar.

Från området järn och stål har överförts medel avsedda för teknikutveckling beträffande krossning och malning bl a inom gruvindustrin.

Den totala överföringen av medel från branschspecifika insatser till området övriga enhetsprocesser utgör i huvudalternativet (alt 2) 25 Mkr och i det lägre alternativet (alt l) 28 Mkr. Den större överföringen i alt 1 sammanhänger med STUs planering för järn- och stålområdet som beskrivits i avsnitt 3.3 enligt vilken större delen av branschprogrammet i det lägre budgetalternativet överförs till programmet energiteknisk FoU.

ÖVRIGA ENHETSOPERATIONER

Föreslagen medelsfördelning 1987/90 (Mkr)

Alt 1 Alt 2

Avvattning mekanisk avvattning, termisk torkning 16 20

Koncentrering indunstning, omvänd osmos, utfrysning 6 9

Fraktionering destillation, ultrafiltrering, extraktion, kristallisation, pervaporation, gaspermeation, partikelseparation (torr och våt), absorption, adsorption 11 16

Övrigt Gjutning, processbeskrivning och processtyrning, mätteknik inom området järn och stål __;g_________;

Summa 43 45 Mkr

sou 1986: 32 Bilaga 8 321

4.5 Återvinning av energi och material ur restprodukter

Återvinningsfrågor har under flera EFUD-perioder stötts av STU under rubriken Samhällets varuflöden inom programmet Energianvändning i industriella processer. En

central aktivitet har därvid varit återvinning av

energi och material ur restprodukter från såväl industriellt och kommersiellt avfall som från hushållsavfall.

Någon fungerande marknad för produkter från återvunnet material har egentligen aldrig funnits med vissa undantag såsom tidningspapper, bildäck och järnskrot. Det kommunala monopolet inom sophanteringen liksom industrins normalt höga krav på råvaran till de industriella processerna har utgjort hinder för en utveckling mot en normalt fungerande marknadsmekanism. Relativt stora insatser har tidigare gjorts för biogasproduktion genom jäsning av olika avfall, pelletstillverkning samt förbränning av pellets, industriavfall och kommunalt avfall.

Genom bildandet av organisationen REFORSK tidigt under 1985 med en programstyrelse bestående huvudsakligen av representanter för Industriförbundet, Kommunförbundet och svenska renhållningsverksföreningen har en FoUverksamhet påbörjats med stöd av STU och BFR. Ett viktigt mål för denna verksamhet har varit att söka skapa fungerande marknader för vissa produkter av återvunnet material.Resultatet av REFORSKS verksamhet kommer att utvärderas av STU och BFR mot slutet av EFUD- 84. Därefter kommer det FoU-program som här skisseras för treårsperioden 1987/90 att genomgås och kompletteras om så befinnes lämpligt.

STU avser i enlighet med Underlagsdirektiv III att huvudsakligen inrikta verksamheten på materialåtervinningsfrågorna medan statens energiverk programmässigt handhar förbränningen av avfall. Detaljuppgifter beträffande läget i Sverige för olika typer av avfall áterfinns i STU Energiinformation nr 342-1983, där även motiv för olika satsningar finns redovisade.

sTUs insatser utöver stödet till REFORSK har under EFUD 84 främst avsett energiåtervinning genom förbränning, konvertering till gasformiga eller flytande bränslen, recirkulation av restprodukter samt omhändertagande av slutavfall och i viss mån miljöfarligt avfall.

Målsättningen för EFUD 87 bör i stort sett vara densamma som under tidigare perioder, dvs att bättre utnyttja resurserna vid av i alla led hantering restprodukter från uppkomst till slutligt omhändertagande. Hänsyn skall då tas till de krav som kan ställas från omgivnings- och arbetsmiljösynpunkt och till vad som är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Insatsförslaget redovisas nedan.

ll- [6-345

322 Bilaga 8 sou 1986: 32

ÅTERVINNING AV ENERGI OCH MATERIAL UR RESTPRODUKTER

Föreslagen medelsfördelning 1987/90, Mkr

Alt 1 Alt 2

Övergripande systemstudier, kompetens- och kunskapsutveckling vid högskolor, materialbalansstudier m m 1 2

Källsortering och nya separationstekniker 2 2

Bearbetnings- och återvinningsmetoder för förorenat material eller material med nya sammansättningar 2 3

Nya användningsområden för material ur avfall samt marknadsfrågor 4 6

Åtgärder för återvinningsbarhet i produktionen 0,5 1

Internationellt.samarbete 0,5 1

- - Foss-oil-anläggning

summa 10 15

Programmet avses i lämpliga delar genomföras som s k insatsområden i nära samverkan med SNV, ASP och statens samt REFORSK. energiverk

Fortsatt samarbete med EGs återvinningsprogram förutsätts liksom samarbete med Japan på särskilda områden.

STU har under några år gett stöd till feasibilitystudier för analys av en anaerob pyrolysprocess för hushållsavfall (s k foss-oil-anläggning). Ett antal svenska industrier har visat intresse för detta och f n stöder STU en modellsimulering av hela processen. För en större försöksanläggning i någon kommun krävs sannolikt 15-20 Mkr, varav STU förväntas kunna bidra med ca 5 Mkr.

i SOU 1986: 32 Bilaga8 323

5. ENERGITEKNIK FÖR TRANSPORTER OCH SAMFÄRDSEL

Ambitionen för detta program är att finna tekniska medel för att minska oljeförbrukningen samtidigt som emissionerna begränsas i största möjliga utsträckning. Programmet avses att realiseras genom FoU-insatser dels beträffande drivmedel, dels på området drivsystem.

En utförligare diskussion om motiv och insatsbehov är under utarbetande och kommer att ingå i det planeringsunderlag som beräknas kunna redovisas under våren 1986.

Motiven till fortsatta FoU-insatser är flera och olikartade. Det finns dels en strävan mot minskat oljeberoende och ökad användning av bl a alkoholer som ersättningsbränslen, dels också krav i fråga om emissioner från fordon. För att tillgodose de olika önskemål som ställs från myndigheter, konsumenter och tillverkare måste FoUarbetena på detta område täcka många olika aspekter. Ett exempel utgör emissionsfrågorna. Genom att kombinera moderna elektronikbaserade reglersystem och avgaskatalysatorer har man kunnat bemästra emissionssituationen. Grundläggande studier av katalysatorteknikens potential har därvid blivit nödvändiga beroende av kravet på långtidsfunktion och då tekniken är ädelmetallberoende.

Emissionsfrågorna kan dock på sikt inte enbart lösas genom åtgärder på avgasreningssidan. Fortsatt forskning erfordras inom området motorrelaterad förbränningsteknik för att ge ökad grundläggande förståelse av förbränningsfenomen, vilket öppnar vägar till bättre emissionskontroll, ökad bränsletolerans samt effektivare energianvändning. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt komplexet sot- och partikelemission.

En övergripande frågeställning beträffande drivsystem är huruvida kolvmotortekniken kan utvecklas tills de elektrokemiska drivsystemen introduceras i framtiden eller om alternativa värmemotorer skall introduceras som en interimslösning.

Bakgrunden är följande. Alternativa värmemotorer har potential till gynnsammare emissioner, större bränsletolerans och effektivare energianvändning än de kolvmotorbaserade drivsystem som används idag. För att efter fleråriga insatser på detta område få ett slutligt avgörande huruvida de alternativa värmemotorernas potentiella prestanda praktiskt kan realiseras föreslås ett kraftigt ökat stöd till detta område. Stödet avser huvudsakligen prototyputveckling och tillämpning i bussfordon. Resultatet av satsningen under nästa treårsperiod får sedan avgöra om det statliga stödet skall fortsätta eller ej.

Elektrokemiska drivsystem representerar ett framtida mål i fråga om drivsystemutveckling. Man har här frigjort

324 Bilaga 8 sou 1986: 32

sig från de nackdelar som högtemperaturförbränningen för med sig i fråga om energiomvandlingsförluster och emissioner. Fordonsprestanda är dock än så länge mycket måttliga. En fortsatt,satsning på detta område kommer framför allt att ägnas förståelsen av elektrokemiska fenomen i batterier och bränsleceller. Dessutom kommer även vissa prototypförsök att erfordras, vilket motiveras av att elfordon har andra egenskaper i fråga om prestanda och ergonomi än konventionella fordon.

De futuristiska elektrokemiska energiomvandlarna är nära förknippade med väte som lagringsbar energibärare. Vissa begränsade insatser planeras beträffande energiomvandlingsfenomen på molekylär nivå och vätelagring.

ENERGITEKNIK FÖR TRANSPORTER OCH SAMFÄRDSEL

Föreslagen medelsfördelning 1987/90, Mkr

Av STU före- Alt 1 Alt 2 slagen budget

ÖVERGRIPANDE KOORDI-

NERANDE INSATSER Q_ _1_9_ g

- 2 2 5 simulering - 4 4 5 Koordinering - Det kompletta vägfordonet 4 4 5 - - - 5 Flygfarkoster - - - 5 Sjöfarkoster - farkoster - - 5 Spårbundna

DRIVMEDELSLINJEN Q gg Q

- Drivmedelsrelaterad förbränningsteknik 20 20 20 - Alkohol i kolvmotorer 10 10 10 - alternativa Övriga drivmedel 5 5 5 - Partikel/sot-problema-

Hybridsystem - Elektrokemiska system 10 15 15

Summa 90 100 130 Mkr

I det FoU-förslag som utgjort underlag för kolumn 3 har STU förutsatt att övergripande insatser görs beträffande skepps- och järnvägsteknik. Vidare tillgodoses i flyg-, detta alternativ möjligheterna att genomföra prototypförsök på området alternativa värmemotorer väsentligt mycket bättre än i alternativen 1-2.

326 Bilaga 8 SOU 1986: 32

6. ENERGIRELATERAD KUNSKAPSUTVECKLING

Det stöd som lämnas av STU till området energirelaterad kunskapsutveckling avser insatser som kan rubriceras som teknisk grundforskning. Detta betyder att STU ansvarar för sådan grundforskning som kan väntas resultera i tekniska tillämpningar och möjlig industriell exploatering sett i ett 10-15-årigt perspektiv. Vetenskaplig kompetens och energiteknisk relevans är bedömningsgrunder.

NFR lämnar stöd till energirelaterad naturvetenskaplig grundforskning som på längre sikt (ofta mer än 15 år) kan leda till tillämpningar. Avgörande för NFRs beslut om forskningsstöd är de vetenskapliga kvalitetsmåtten.

Gränsdragningen mellan STU och NFR när det gäller stöd till energirelaterad kunskapsutveckling måste med nödvändighet bli diffus. Genom att STU är representerat i NFRs programutskott för energi har en form för lösning av gränsdragningsfrågorna dock etablerats.

Planeringen av verksamheten inom energirelaterad kunskapsutveckling sker med hänsyn till övrig kunskapsutveckling inom STU. Praktiskt tar sig detta samarbete uttryck i att olika projekt och program samplaneras och samfinansieras genom olika anslag. som exempel kan nämnas projektpaketet Ledande polymerer vars kostnad för STU f n är ca 2 Mkr/år, vilket delas lika mellan energianslaget E12 och övriga STU (Fl). Projektpaketet har hittills pågått i två år och kommer enligt nu föreliggande planer att utvidgas till ett ramprogram för kunskapsutveckling för kommande treårsperiod. Exempel på andra områden som samplaneras inför kommande treårsperiod är katalysforskning, grundläggande tribologi och ytprocesser. På detta sätt kan en rationell ansvarsfördelning ske samtidigt som energipolitisk insyn och styrning åstadkommes.

Medelsfördelning

EFU har föreslagit en snäv ekonomisk ram (30 alt 25 Mkr på 3 år) för området energirelaterad kunskapsutveckling. STU finner att en noggrann och bindande medelsfördelning på de delområden som anges i tabellen nedan inte bör göras på detta stadium då ett stort mått av flexibilitet bör finnas i programmet.

Under den första rubriken, Allmänna insatser, bör bl a möjlighet finnas att stödja delar av de teknikbevakningsinsatser som f n ligger inom energiforskningsnämndens ansvarsområde men som fr o m 1987 föreslås övergå till andra programorgan. Dessutom bör utrymme beredas för helt oplanerade nya områden. Vidare har i STUs eget

sou 1986: 32 Bilaga 8 327

alternativ upptagits ett medelsbehov för inrättande av tre nya mellantjänster inom energirelaterad grundforskning. STU har f n ansvar för ll s k mellantjänster inom energiområdet. En av dem faller på energirelaterad grundforskning, de övriga på Energiteknisk FoU. STU anser detta vara en effektiv stödform för kompetensuppbyggnaden inom universitet och högskolor, och kommer - - för sådana även att om möjligt skapa utrymme nya inom Energiteknisk FoU. Identifiering av ämnesområden skall ske i samverkan med berörda parter och i kontakt med NFR som har lång erfarenhet av forskartjänster.

Inom katalysforskning och tribologi planeras samlade insatser, förslagsvis i form av ramprogram för kunskapsutveckling. En förutsättning för att detta skall kunna genomföras är att medel även tillskjuts från övriga STU-anslag.

Närmare beskrivning av nedanstående område har tidigare redovisats i Underlag II, bilaga 8.

328 Bilaga 8 SOU 1986: 32

ENERGIRELATERAD KUNSKAPSUTVECKLING Föreslagen medelsfördelning 1987/90 (Mkr) Budget enl EFU Av STU föreslagen Alt l Alt 2 budget Allmänna insatser, oförutsedda områden, del av Efns

elteknik)_

Kopplat till STUF 5 5 10 summa 25 30 40

sou 1986: 32 Bilaga 8 329

BILAGA l GASTEKNIK

Introduktion av naturgassystem innebär att vi får tillgång till ett för Sverige nytt energislag. Energigasen har miljömässiga fördelar och bedöms kunna ersätta andra energiformer i stor omfattning. För att understödja introduktionen och på sikt ge gasanvändningen en god teknisk bas är ett sammanhållet gastekniskt FoU-program angeläget.

Allmänna motiv beträffande gasteknikutveckling

- är en - andelen förutses Naturgas kompletterande energiform växa (särskilt i Västeuropa) från nuvarande 15 ä 20% till ca 20-25%.

- växer snabbt och i Tillgångarna på gas fynden Sveriges närhet blir allt fler och större.

- att även andra bränslen i växande utsträck- Miljöskäl gör ning kommer att utnyttjas i gasfas (efter någon typ av förgasningsprocess).

- har stor - först Användningstekniken utvecklingspotential 1976 igångsattes medveten internationell forskning inom användningstekniken.

Industripolitiska motiv

- Industrins konkurrenskraft förbättras om ny användningsteknik och gasanpassade industriprocesser utvecklas.

- Marknaden för växer gasteknik (apparater, system, tjänster) trots krympande marknad för energi och uppgår i Västeuropa till över 30 miljarder kronor per år.

- bra finns endast att Färdigutvecklad användningsteknik köpa i begränsad utsträckning (till skillnad från t ex pipelineteknik).

- Gastekniken kräver driven kvalitetskontroll och långt högteknologi vid tillverkningen av apparater och system.

- finns för från svensk verk- Utrymme gasteknikprodukter stadsindustri genom marknadens storlek och utvecklingsläge samt genom tillgång till teknik- och kvalitetskunnande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska naturgasanvändningen redan under första hälften av 1990-talet skulle kunna uppgå till ca 15 Twh motsvarande knappt 5% av primärenergitillförseln. Därefter kan en viss ökning förväntas

vilken dock bedöms ha ett tak för naturgasanvändningen vid

10% av primärenergitillförseln eller 30-40 Twh. Utvecklingen under denna period kommer att styras av flera faktorer varav följande tre framstår som de mest väsentliga.

330 Bilaga 8 sou 1986: 32

- Prisutvecklingen på naturgas - Kärnkraftens avveckling - och konkurrerande Miljökrav bränslens reningsmöjligheter.

Förslag till forskningsinsatser

Den energigasforskning som sedan ett par år skett i Sverige har haft en blygsam omfattning. Forskningen har i huvudsak skett inom forskningsområden med annan huvudinriktning.

För att möjliggöra viktiga FoU insatser inom gasteknikområdet, som ökar i betydelse i Sverige liksom internationellt, har det i nuvarande uppbyggnadsskede bedömts lämpligt att samla gastekniken till ett eget övergripande insatsområde: Insatsområde Gasteknik, Naturgas och andra gaser för energiändamål.

I det inledande skedet föreslås att den gastekniska forskningen inriktas mot ett nyttiggörande av internationella forskningsresultat och erfarenheter. För att kunna applicera forskningsresultat och erfarenheter från andra länder krävs kompletterande forsknings- och utvecklingsinsatser inom landet.

Förutom den pågående grundläggande internationella gastekniska forskningen utgör svensk och internationell forskning inom områden som förbränningsteknik, distributionsteknik, styroch reglerteknik, polymerteknik etc en bas för den gasteknikinriktade FoU-verksamheten.

FoU-program

System

Sverige har fortfarande en rad olika möjligheter då det gäller systemuppbyggnaden för energigaser både vad avser distribution och användning. I andra länder har tekniken byggts ut under lång tid vilket medför begränsningar vid det fortsatta systembyggandet. (Man har byggt fast sig på en viss teknisk standard.) Detta illustreras av det generella konstaterandet att de länder som senast blivit naturgasländer mycket snabbt blivit utvecklingsledande och kunnat behålla denna position i flera år.

En ökad förståelse av hur komponenterna uppför sig enskilt och tillsammans är angelägen. Det är samtidigt väsentligt att studera frågor om hur komponenterna bör utföras för att passa in på lämpligt sätt i systemet. vidare bör frågor studeras över hur enskilda delsystem kan kopplas samman till större system för att gemensamt kunna samverka. Även frågor som produktionsenheters reglerförmåga, vilka temperaturer de skall arbeta med, komponentutformning och komponentdimensionering i relation till andra komponenter bör belysas.

sou 1986:32 Bilaga 8 331

Bil.1 - 3(3)

Kunskapsuppbyggnad

Inom kunskapsuppbyggnadsdelen skall internationellt tillgänglig kunskap insamlas och bearbetas och på så sätt göras tillgänglig för en svensk avnämarkrets. Praktiska demonstrationer och förprojekteringar ska utföras för att ytterligare bygga upp kompetensen. Inom denna del av programmet kommer också de intressanta projekten för förgasning av inhemska bränslen att drivas. Utveckling av provningsmetoder och apparatprovning är andra delar i kunskapsuppbyggnaden liksom utarbetandet av handböcker.

Användning och förbränning

Användningsprogrammet syftar bl a till fullt utnyttjande av naturgasens specifika egenskaper som extrem renhet och stor reglerbarhet.

Reglerbarheten samt renheten gör naturgasen ytterst lämplig i många olika industriella applikationer som t ex livsmedelsindustri och metallurgisk industri. Inom tryckeribranschen och trädgårdsnäringen finns andra intressanta användningsområden. Dessa olika användningsområden studeras och utvecklas gemensamt med resp industribransch. Därigenom förväntar man sig finna de effektivaste sätten att använda naturgas och nya industriprocesser som eliminerar indirekt uppvärmning och mellansteg med ånga.

Medelsbehov

Under 3-årsperioden uppskattas medelsbehovet för de totala FoU-insatserna till ca 15 Mkr.

BILAGA 9

från transportforskningsberedningen Underlag

(TFB)

Bilaga 9/ 335

Bilaga 9 IEEE.

Daun Bmodmmq

TkANSPOKTFORSKNINGSBEREDNlNGEN 1986-02-14 Dnr aao/as-ez

Swuüuiüunpatñunumhüouu Enduun Erbdodmmg

Energiforskningsutredningen Industridepartementet

103 33 STOCKHOLM

Underlag III till EFU

Härmed överlämnas det i skrivelse 1986-01-09 begärda underlaget. Samtidigt överlämnas nedan angivna rapporter, vilka utgör exempel på den verksamhet som hittills bedrivits inom delprogram 2a Åtgärder i transportsystemet.

Beslut i detta ärende har fattats av forskningschefen Bosse Hallin efter föredragning av avdelningsdirektören Alf Ekström.

I Ã/,âqf/Ãjqr/Ãx BosseWa1lin i

Ã:Ã\z*t›»^_'

Alf Ekström

Bilagor: Underlag III till EFU av energianvändningen i transportsektorn - medel Styrning och utfall (TFD 1979:4) Paratransit - Forskning kring nya trafikformer (TFD 1983) dieselfartyg II (Uddevallavarvet AB 1983) Energisnålt Koltransporter & kolhantering (Chalmers Tekn Högskola 1984) Körsättets betydelse för bränsleförbrukningen (VTI 1985) Alternativa drivsystem och drivmedel för bussar - en lägesbeskrivning av svenska prov och utredningar (TFB stencil nr 19, 1986)

336 Bilaga 9 S()LII986:32

UNDERLAG I I I TILL EFU

INNEHÅLL 1. Energiförbrukningen inom transportsektorn 2. Delprogram 2a. Atgärder i transportsystemet - kort historik Diskussion - kring transporter energi forskning Etnzs utvärdering av delprogrammet Åtgärder i transportsystemet TPB program för verksamheten 1985-1990 Forskningens genomförande Avgränsning mot och samverkan med angränsande verksamhetsområden

Bilaga 9 337

1. Energiförbrukningen inom transportsektorn

1984 publicerade rapporten, Ener- I den av statens energiverk 1970-95 behandlas bl a problem och prognoser giperspektiv (1984:7). Det finns kring transportsektorns energiförbrukning att i redovisa innehållet i denkanske ingen anledning detalj na men det kan vara på sin plats att rekapitulera rapport, fakta och komplettera med de mest aktuella vissa översiktliga

uppgifterna.

all bensin som förbrukas i Sverige används Praktiskt taget Inemot 90 procent av bensinen används inom transportsektorn. av medan resten förbrukas av motorcyklar, mopeder personbilar areella Lastbilarna är de största föroch inom de näringarna.

brukarna av dieselolja.

med bil och förbrukningen av bensin har ökat i jämn Resandet hela fram till 1973, då den förtakt under efterkrigsperioden sta resulterade i en nedgång i bensinförbrukningen. oljekrisen

resandet har sedan 1973 fortsatt att öka. Realpri- Det privata ökade inte mycket 1973-1974. Priset set på bensin påfallande tillbaka till nivån vid 70-talets början, för att föll sedan samband med Irankrisen 1979 stiga med uppemot 50 först i i fast Detta, i kombination med en för procent penningvärde. unik i inkomstutvecklingen, resulefterkrigstiden stagnation terade i en minskning av bensinkonsumtionen åren omkring har sedan skett. Personbilsmotorerna har 1980. En återhämtning efterhand blivit bränslesnålare, men denna energiekonomiska viss motverkats av att bilarna ökat fördel har i utsträckning

i storlek.

har i ett längre tidsperspektiv ökat i Dieselförbrukningen samma takt som bensinförbrukningen. Nedgångar i dieungefär har skett i samband med “oljekriserna 1973 selförbrukningen och 1979. Fluktuationerna i dieselförbrukningen efter 1973 har

varit stora och sammanfaller inte helt med förändtämligen i med lastbil. Detta kan delvis ringarna godstransportarbetet förklaras av som förskjuter sambanden mellagerförändringar, lan transportarbetet och drivmedelsleveranserna.

De åtgärder som förekommit, ehuru i begränsad energipolitiska har varit inriktade mot personbilismen. Förutom omfattning, allmänna informationskampanjer, som dels syftat till att min-

ska per mil, dels syftat till en allmän bränsleförbrukningen återhållsamhet i resandet, har man främst inriktat sig mot att

åstadkomma ökad kollektivtrafik och teknisk utveckling av for-

don och motorer.

bilmotorer hittills de krav som ställts från Nya uppfyller statens sida. Lagstiftning om obligatorisk bränsledeklaration

i reklam för nya bilar har också genomförts. Ansträngningar har dock motverkats av att minska bilarnas energiförbrukning av vilka vissa dessutom är en följd av samen rad faktorer, hälleliga åtgärder på andra områden.

Förutom att konsumenterna sedan 60-talet gradvis valt större, och därmed mindre energisnåla bilar, har statskomfortablare makternas krav på trafiksäkerhet (kollisionssäkerhet, belysoch (vilket påverkar motoreffekten) motverning) avgasrening

338 Bilaga 9

sou 1986: 32

kat en snabb minskning av I stället för en drivmedelsåtgången. återgång till 50-talets lätta och motorsvaga som familjebil, mer skulle motsvarat de energisparmål som funnits det tekpå niska området, har det skett en utveckling mot fordon tyngre med högre prestanda och därmed har bilarna blivit mindre ener-

gisnåla.

Källa: Bilismen i Sverige 1985

Energiverket bedömer att rörligheten och efterfrågan på resande fortsätter att öka i takt med ökade inkomster i hushållen. Någon mättnadsfas förväntas inte inträda före 1995. Nedgången omkring 1980 antas vara betingad av och prishöjningar stagnerande inkomster.

Den strukturella förändring som sker i torde transportsektorn fortfarande vara en ökning av resande (och drivmedelsförbruk-

ning) i samband med en rad olika aktiviteter i hushållen och

näringslivet.

Järnvägsresandet antas tillväxa något snabbare än bilresandet. Flyget som fortfarande befinner sig i en har expansionsfas, möjlighet att öka snabbare än andra transportgrenar. Spårhunden lokaltrafik bedöms inte öka.

Transportsektorns bidrag till energieffektivisering blir beroende av järnvägstrafikens och framför allt busstrafikens konkurrensförmåga. Genomgripande förändringar inom transportsystemet är dock knappast möjliga. En av resande överföring från bil till kollektiva transportmedel sker främst för arbetsresor i befolkningstäta områden och vissa av typer långresor. Åtminstone hälften av det totala bilresandet är inte utsatt för sådan konkurrens. Kollektivtrafikens andel av resandet är drygt 20 procent. Bedömda om årliga ökningstakter 2-3 procent (som troligen är optimistiska) kan således inte inom prognosperioden påverka persontransportsystemet i stort.

Godstransporterna utvecklas i prognosen i enlighet med industriproduktion och BNP-tillväxt. Denna proportionalitet har visat sig vara ganska god, som man inte samtidigt på tillfredställande sätt kunnat härleda transportutvecklingen detaljerat till varors och branschers utveckling.

Både järnvägstransporter och antas öka lastbilstransporter under perioden. En fortsatt specialisering ger järnvägen möjligheter att vinna över långväga transporter. för- Järnvägen väntas därvid även ta marknadsandelar från inrikes sjöfart.

SOU 1986: 32 Bilaga 9

prognos för transportsektorn framgår av nedan- Energiverkets tabell. Det bör tilläggas att förbrukningen av motorstående 1984 till 5 milj m3 (SCB). Prognosvärdet för bensin år uppgick 1990 synes alltså redan vara överträffat.

Energiförbrukning i transportsektorn 1970-1995

Inrikes transporter

1970 1973 1979 1983 1990 1995

1o00m3 3660 4220 4870 4300 4900 5300 Bensin 1 10o0m3 1800 1830 1860 1620 1900 2000 Diesel/E0 E0 2-5 1000m3 30 30 30 100 60 60 1000m3 600 760 710 700 810 890 Flygbränsle 1000 ton O 0 1 6 7 7 Motorgas 21 Gwh 2060 2080 2260 2330 2500 2600

TWh 57.6 64.7 70.0 67.5 72 78 Summa

Utrikes sjöfart 1970 1973 1979 1983 1990 1995

1 1000m3 290 320 140 150 120 110 Diesel/E0 2-5 10OOm3 1020 940 830 470 400 390 Eo 9 Twh 13.9 13.3 10.4 6.4 6 5 Summa

Källa: Statens energiverk 1984:7

- kort 2. Delprogram 2 a. Åtgärder i transportsystemet historik

Transportsektorn har funnits med i energiforskningsprogrammet alltsedan Under den första treårsperioden hade trans- 1975/76. ansvar för den översiktliga planeportforskningsdelegationen av hela transportprogrammet, men därefter har såväl ringen som delats mellan TFD/TPB och planerings- genomförandeansvar STU. Under de två inledande treårsperioderna ingick delpro- Användning av alternativa drivmedel i andra delprogrammet gram.

Gränserna mot inom energiforskningen har varit övriga program relativt väldefinierade. STU har ansvar för tekniska frågor rörande och fordon liksom alternativa drivmedel. drivsystem BER har i allt väsentligt inriktat sina resurser mot energianvändning i bostäder och andra fastigheter. Inom gränsområdet har både TED, BFR och EFN genom Allmänna bebyggelse-trafik energisystemstudier (AES) gjort insatser.

Under den första programperioden var ett väsentligt problem att lokalisera de institutioner och organisationer där kompetens kunde tänkas föreligga. Erfarenheterna på energiområdet blev att det i viktiga avseenden inte fanns specifik kompetens inom landet med den inriktning som bedömdes krävas i förhål-

lande till programmen. Det lades därför ut förhållandevis

340 Bilaga 9 sou 1986: 32

många små uppdrag med syfte att definiera studieomlämpliga råden och att söka definiera metoder och Det viangreppssätt. sade sig så småningom även nödvändigt att regelbundet avsätta medel för mer eller mindre utpräglad Samkompetensuppbyggnad. mantaget präglades alltså den första programperioden av huvud-

sakligen mindre projekt av explorativ karaktär.

Den andra programperioden 1978-81, mer präglades påtagligt av ett antal stora projekt med som inriktning väsentligt kunde grundläggas under den första programperioden. Även under den

andra perioden beviljades medel för en rad mindre explorativa studier med syfte att få fram nya lämpliga projekt.

Under den tredje progamperioden, 1981-84, bedrevs dels ett antal större projekt, dels ett antal mindre studier av explorativ karaktär. Det förbereddes under denna tid en ökad integration av energifrågeställningarna i den övriga verksamheten.

Under innevarande period denna fullföljs linje.

Nedan görs en mycket kortfattad och översiktlig beskrivning av den inom delprogrammet bedrivna verksamheten.

Kunskapsuppbyggnad. studierna har i allmänhet syftat till att

bygga upp kompetens och definiera lämpliga forskningsområden. Vissa undersökningar har visat vara av sig sådant allmänintresse att de även nått en avsevärd internationell spridning. Det är även under den kommande programperioden nödvändigt att avsätta resurser för fortsatt utveckling av allmänna kunskaper och kompetens när det gäller och översiktliga generella samband inom området transportsystem-energi.

Ransonering av drivmedel. Under den första programperioden genomfördes flera projekt avseende av drivmedel. I ransonering det då rådande läget. med oljekrisen 1973/74 i färskt minne, bedömdes det som nödvändigt att med av hjälp forskning snabbt få fram användbara resultat om bl a olika ransoneringsmetoders effekter på olika grupper i samhället. Resultaten påvisade bl a svårigheterna att utforma enkla och socialt rättvisa ransoneringssystem. Någon ytterligare forskning bedöms inte som

nödvändig.

Energi-bebyggelse-transporter. Syftet med forskningen på området har främst varit att hur olika belysa bebyggelsestrukturer påverkar transportbehov och energiförbrukning. Forskningsresultaten påvisar tydliga, om än ej avgörande, samband mellan olika strukturers krav på De energi. visar också att framtida energibesparingar inom transportsektorn till följd av snabba förändringar i den rådande fysiska strukturen förmodligen inte skulle uppvägas av olägenheter inom andra sektorer och framförallt inte av stora som investeringar skulle erfordras. Det är här i stället om en fråga långsiktig förändringsprocess mot en mer energiekonomisk bebyggelsestruktur. Fortsatta insatser inom området - som bl a kan komma att avse lokalisering av nya bostäder, arbetsplatser etc med hänsyn till kollektivtrafiken samt godsterminalers och utlokalisering - kommer att formning samordnas med dem som görs av statens råd för byggnadsforskning.

sou 1986:32 Bila2a9 341-

Resultaten av forskning kring och utveckling Vägtransporter. av för kollektivtrafik, taxi, varudistribuplaneringsmetoder tion m m visar att förbättrad transportplanering inom både

och godstransportområdet ger minskad energiförbrukning personoch bättre totalt resursutnyttjande. Användningen av dator-

baserad planeringsteknik som medel för kortsiktig transportär dock än så länge begränsad i stora delar av planering Det finns därför fortfarande en stor betransportsektorn. sparingspotential i att samordna olika transportresurser på ett bättre sätt. Det här är ofta fråga om att finna nya lämp- Men det gäller också i stor liga organisatoriska lösningar. utsträckning att ta fram olika tekniska hjälpmedel och mjukvara för att åstadkomma samordning. Dylika studier. med nya

tillämpningsområden, är därför av stort intresse i forskningsverksamheten även fortsättningsvis. Projekten kan emellertid

sällan sättas igång enbart med utgångspunkt i energifrågorna. Även ett bredare intresse bland avnämarna fordras.

området samåkning och paratransit (transportformer av halvkollektiv karaktär) har varit väsentligt inom energiforsknings- Det hittills genomförda projekten har haft karakprogrammet. tär av demonstrationsprojekt. Projekten har tekniskt sett

varit framgångsrika men ännu ej haft avsedd katalysatoreffekt. i utsträckning uppmuntrat till spontan samdvs någon egentlig utanför försöksverksamheten, även om vissa undantag åkning finns. Detta beror på flera skäl, varav särskilt kan nämnas den relativt sett billiga kollektivtrafik som numera finns över hela landet, samt bilismens upplevda förpraktiskt taget delar för trafikanterna. Avsikten med samåkningsprojektet har inte varit att åstadkomma konkurrens med den reguljära kollekutan snarare att denna. Resultaten tivtrafiken komplettera kommer att kunna utnyttjas i ett eventuellt krisläge då olika former av samåkning kan behöva införas mer eller mindre

tvångsvis.

energiförbrukning har studerats från olika travägtrafikens fiktekniska aspekter. Åtgärder av typ hastighetsbegränsning, förarbeteende m m har var för sig undersökts signalreglering, med avseende drivmedelskonsumtionen. Resultaten har använts på vid utarbetande av bl a utbildningsmaterial och informationskampanjer. Vissa av möjligheterna att sänka energiförbrukningen i trafiken är således relativt väl kartlagda och har kommit Fortsatta insatser inom detta område bör bl a till användning. ta sikte på att studera hur kombinationer av trafiktekniska påverkar energikonsumtionen och hur olika s k åtgärdsåtgärder skall genomföras för att åstadkomma bästa besparingspaket resultat. Dessutom kommer frågor som rör vägunderhåll och kanske främst på det kommunala planet, att energiförbrukning, fortsatt vara aktuella.

I takt med att olika s k alternativa energiråvaror kan komma att användas i större skala uppstår fortlöpande behov av att de behoven och konsekvenserna. Akanalysera transportmässiga tuella är skogsavfall, torv och kol. Undersökningarna exempel kan behöva och fördjupas under de närmaste åren. vidgas

En serie sammankopplade projekt som syftat till att sjöfart. till energibesparingar ombord i dieanalysera möjligheterna selmotordrivna fartyg har genomförts. En rad intressanta prohar utarbetats, vilka har väckt intresse i fackblemlösningar

342 Bilaga 9

sou 1986:32

kretsar både i Sverige och utomlands. Dessa projekt utgör också exempel på att ju mer tillämpningsinriktade projekten blir desto större kostnader drar de. Insatserna inom sjöfartsomrádet har intimt samordnats med annan sjöfartsteknisk forsk-

ning under de senaste åren.

Flygtransporter. Möjligheterna till energibesparingar inom flygtrafiken har studerats i några mindre projekt. Trafik-

ledningsprocedurerna är mycket betydelsefulla för totalekonomin i flygsammanhang och de framkomna resultaten av tillämpas flygföretag och luftfartsmyndigheter vid av såuppläggningar väl flyg- som start- och landningsrutiner.

3. Diskussion - kring transporter energi forskning

Den industriella expansionen i inleddes efter Sverige andra världskriget. Den tekniskt-industriella utvecklingen skapade såväl materiell välfärd som möjligheter att soförverkliga cialpolitiska ambitioner. Denna utveckling pågick obruten från slutet av 1940-talet fram till 1970. omkring

Under samma period ökade energikonsumtionen kraftigt. Att notera är den mycket snabba av som förbrukningsökningen olja, dessutom i reala priser blev billigare under fram perioden till den s k oljekrisen 73/74.

Den billiga oljan skapade möjligheter till mekanisering inom näringsliv, förbättrade uppvärmningen och möjliggjorde en ut-

vidgad samfärdsel. I vilken utsträckning tillgången till bil-

lig olja har varit en för denna förutsättning utveckling eller omvänt kan naturligtvis diskuteras. Det borde emellertid vara ställt utom allt tvivel att dyrare är till nackdel olja för levnadsstandarden i alla dess uttrycksformer i västvärlden. Den senaste tidens glädje över sjunkande oljepriser illustrerar detta. I massmedia framskymtar inte särskilt mycket reservationer kring denna utveckling.

Utvecklingen inom transportsektorn kan förenklat beskrivas på följande sätt. Under hela efterkrigstiden har det individuella resandet med personbil ökat Det bör dock kraftigt. påpekas att utvecklingen inte skall ses som en relativ för det försämring kollektiva resandet utan som en både i absoluta och relativa tal mycket stark tillväxt för personbilsresandet. Räknat i relativa tillväxttermer kan endast luftfarten mäta sig med personbilsresandet.

En grundfrága blir då om i ökningen persontrafiken uteslutande är en följd av tillgången till som personbilar drivs av oljebaserade drivmedel eller om hade utvecklingen kunnat ta sig andra uttryck. I princip är endast två ståndpunkter möjliga med avseende på möjligheterna att åstadkomma energieeffektivare transporter eller helt enkelt spara energi.

Om man tror att resandetillväxten exklusivt baseras tillpá gången till personbil borde huvuddelen av de åtgärder som kan

tänkas för att effektivisera transporterna inriktas på personbilen. Alternativt kan man plädera för en där utveckling personbilsresandet minskar utan substitution, dvs helt enkelt ett mindre omfattande persontransportarbete.

sou 198.6:32 Bilaga 9 343

innebär att man tror på möjligheterna av En annan ståndpunkt en omfattande substituerbarhet mellan transportmedlen och att ett minskat kan uppnås genom ett ökat kolpersonbilsresande lektivresande. I så fall kan det ytligt sett verka logiskt vilket också har hävdats i många sammanhang, flytta reatt, från till kollektiva trafikformer. Det sandeströmmen personbil är emellertid inte alltid säkert att detta skulle ge en högre som exempel kan nämnas fritidsresor med energieffektivitet. bil som sker med ett mycket högt utnyttjande av genomgående fordonens kapacitet. Motsatsen gäller för långväga tjänsteresor med bil som dessutom förefaller vara ökande (två tredjedelar av alla tjänsteresor sker med bil).

För har efterkrigstiden i stort sett inneburit godstransporter relativt konstanta volymer på järnvägen och en svag tillväxt för Den senare dock till stor del beroende på oljesjöfarten. Lastbilstransporterna har här svarat för den transporterna. stora tillväxtvolymen.

Även detta område kan man i princip ansluta sig till en av på två Antingen har lastbilstransporter, tack skilda-åskådningar. vare utbyggnad av vägnätet och vissa inneboende billig olja, (t ex snabbhet, säkerhet etc) kapat åt sig transportfördelar en ökad marknadsandel, eller också har landsvägstransporterna ökat med att en industriell struktur vuxit fram, parallellt där ett vitt och snabbrörligt transportsystem varit förgrenat en grundläggande förutsättning.

Hur förhåller sig då ovan grovt förenklade bild till de enermålen? Det torde stå klart att vissa energipoligipolitiska tiska uttalanden är motsägelsefulla. Målkonflikterna blir ännu om industripolitik, trafikpolitik och tydligare miljöpolitik, finanspolitik tas i beaktande. Det hela blir en mycket komplicerad väv där en rationalistisk planeringsmodell som bygger på kausalsamband får svårt att hävda sig. Pörhållandena uppfattas som så komplicerade att intensifierad forskning ofta upplevs

som en väg ur detta dilemma.

Vad är då forskning i detta sammanhang och vad kan energiforskning vara? Hur ser energisektorn ut och hur förhåller sig denna till trafiksektorn och andra sektorer? Dessa frågor går att besvara i det här sammanhanget, men ett kort reknappast sonemang kan illustrera problematiken.

inom transportområdet kan kanske delas upp i Energiforskningen hård- och mjukvaruforskning. När det gäller hårdvaruforskningen inte alltid eventuella skillnader i ambitionsnivå i framgår Det kan ibland vara fråga om att visa att något utgångsläget. är tekniskt och vid andra tillfällen handla om att möjligt söka klargöra en komponents eller något systems tekniskt-ekonomiskt realiserbarhet. Det uppenbart enkla faktum att allt som är tekniskt möjligt inte behöver vara tekniskt-ekonomiskt konkurrenskraftigt går ibland förlorat. Denna typ av forskning

innehåller såväl allmän kunskapsuppbyggnad, experimentell som med högst varierande amforskning tillämpat projektarbete bitioner och på högst skilda systemnivåer.

forskningsområde be- Ett till hårdvaruforskningen angränsande rör hårdvarans användande i systemsammanhang, dvs huvudsak-

ligen tekniskt och i viss mån ekonomiskt inriktade insatser,

344 Bilaga 9 SOU 1986: 32

för att belysa eller undersöka hur hårdvaran fungerar i normal användning. Hit hör mycket av det arbete som bedrivs inon ett

antal besläktade områden, t ex trafikteknik, trafikplanexing,

transportekonomi, transportteknik samt i allmännare form i ämnena företagsekonomi och Även här är kulturgeografi. spännvidden stor från det som kan betecknas som till forskning, mer allmänna studier av t ex transportmedelsval och (gods passagerare), beteendestudier, trafikdimensionering, marknadsstLdier

och ner till mer eller mindre projektbundet planeringsarbete. Det forskningsmässiga greppet på dessa områden har ofta inneburit att man utnyttjat välbeprövade tekniker och anpassat dem för att belysa huvudsakligen energiaspekten.

Mjukvaruforskningen avser vanligen olika typer av översiktliga undersökningar såsom samhällsekonomiska och systemanalytiska studier, utvärderingsprojekt etc. Dylika undersökningar syftar bl a till att ge underlag för av prioriteringar olika forskningsinsatser eller forskningsröns effekter för eftersträvade

mål eller helt enkelt för att föra bränsle nytt till energidebatten.

I det följande görs kommentarer det kring från energisynpunkt viktigaste delsystemet, nämligen vägtransportområdet.

Låt oss i första hand uppehålla oss vid personbilstransporterna. Energieffektiviteten blir bäst om bilen kan framföras med nära nog konstant och måttlig hastighet. Detta underlättas om trafikljus, både enskilda och sekvenser av dem, programmeras så att antalet stopp minimeras. Vidare bör också vägens kapacitet för fordon, både på och i landsbygd tätort, vara tillräcklig för att köbildningar inte skall då uppstå, dylika alltid leder till inbromsningar och accelerationer. Det står också klart att man genom att undvika höga hastigheter, vilket främst berör fri trafik på sänker landsväg, energiförbrukningen. Vid vilken denna hastighetsbegränsning sänkning upphör är dock svårare att fastställa, eftersom man får en växelverkan mellan körhastigheten och takten för trafikavvecklingen. En ogynnsam avvägning skapar köer, med åtföljande inbromsningar och accelerationer, , som i sin tur åter ökar bränsleförbrukningen trots den lägre hastigheten. Kanske är ett lämpligt hastighetsintervall mellan 60-90 km/h, beroende på omständigheterna. De nyss refererade typerna av kan var åtgärder och en bidra till att minska till energiförbrukningen mellan ett par och kanske högst tio procent. Det framförda resonemanget belyser i all korthet dagens kunskapsläge. Någon högre precision kan man knappast förvänta att sig uppnå då olika omständigheter i form av skiftande olika väderlek, trafiksammansättning etc alltid kommer att skapa variationer. Det finns inget som tyder på att åtgärder av den skisserade typen planeras.

En annan typ av rön är att man genom beteendeförändringar hos föraren, främst ett ökat medvetande om sambanden mellan kör-

beteende och bränsleförbrukning, kan reducera

energiförbrukningen. Beroende på utgångsläget kan kanske 15-25 procents minskad energiförbrukning bli resultatet. Att det måste bli frågan om individuella variationer är helt klart. För att uppnå dessa krävs och via informationskampanjer körskolor kan information om körbeteendets betydelse till både spridas nya och befintliga körkortsinnehavare. Till viss del har detta redan

genomförts, varför vi inte vet hur mycket av denna potential

sou 1986: 32 Bilaga 9 345

redan även om man inte vet hur stor den som tillgodogjorts. nationella bränslebesparingen blir till följd av dessa åtgärder så kan man utan vidare påstå att vi helt säkert vet att det blir en Det finns därför anledning att förbättra besparing. om olika attitydpåverkande åtgärders effekter. kunskaperna

om man önskar en överföring av resenärer från ett transporttill ett annat är andra slag av bakgrundskunskap nödmedel Det är viktigt att dels känna till bevekelsegrunderna vändig. såväl resandet som transportmedelsvalet. Man måste därvid för kunna mellan individuella värderingar, vilka kanske skilja skall beaktas så som möjligt, och mer rationella överlångt vilka man kan anta att man alltid kan argumentera väganden, för. Allt detta syftar till att få en bild av om resandemönstren är rationellt betingade, är uttryck för mycket starka individuella värderingar eller sker helt slentrianmässigt.

En del av resandet sker som redan nämnts med överväldigande Korta resor består huvudsakligen av arbetsresor mepersonbil. dan fritidsresor dominerar det långväga resandet. Beträffande arbetsresorna finns det fortfarande möjligheter att förändrra färdmedelsvalet. För de långväga resorna menar många att de helt skulle avstå från resan ifråga om man tvingades välja ett annat färdmedel. Omkring 80 procent av de långväga resorna är sätt knutna till fritidsaktiviteter och till upprättpå något hållande av sociala relationer. En utveckling av tåg-hyrbil och biltåg kan på marginalen bidraga till en högre energieffektivitet men i stort sett är bilen oslagbar i fritids-

sammanhang.

En förbättrad standard på kollektivtrafiken framförs ofta som den främsta och det bedrivs ett intensivt PUDmöjligheten arbete inom detta fält. Om resandet i kollektivsystemet, som dimensionerats efter toppbelastningen, ökas tillsammans med

ändrade kostnadsrelationer mellan bil- och kollektivresande under tider med lägre belastning kan stora vinster göras från

energisynpunkt.

Om den utvecklingen betraktas som icke önskvärd från iakttagna krävs förhållandevis stora inenergipolitiska utgångspunkter i valfriheten för att påverka de stora resandeströmmargrepp na. Information och propaganda kan i viss utsträckning påverka och beteende, men det krävs förmodligen stor utattityder hållighet och konsekvens i insatserna. Informationskampanjer om får svårt att övertyga allmänheten om bensinenergiekonomi faller kraftigt. Ett stämningsläge av den typ priset samtidigt som råder i början av 1986 gör det också svårt att intressera forskare för statsmakterna och massenergifrågeställningar. media är de enda som kan bestämma hur krismedvetandet utveck-

las.

4. Efn:s utvärdering av delprogrammet Åtgärder i transport-

systemet

publicerade 1985 en utvärderings- Energiforskningsnämnden rapport om delprogrammet Åtgärder i transportsystemet (Efnnr 15). Nedan refereras i korthet resultaten av utrapport värderingen, som i huvudsak sökte systematisera avnämarnas syn

på hur forskningsprogrammet lyckats.

346 Bilaga 9 sou 1986:32

I rapporten konstaterades att forskningsinsatserna resulterat i ökad kunskap om de energisparmöjligheter som finns inom transportsektorn. Genomförbarheten av vissa nya lösningar inom transportsektorn har också prövats praktiskt i demonstrationsprojekt och fältförsök.

I utvärderingen säger man att kunskaperna om energianvändning inom många delområden av transportsektorn fortfarande är mycket begränsade. Fortfarande saknas vissa betydelsefulla data, t ex energiförbrukningens fördelning på trafikantkategorier. Kännedom om sådana data är nödvändig för avgörande om var behov av åtgärder, bl a i form av forskningsinsatser, föreligger.

Man säger vidare att en långsiktig för strategi energiförsörjningen inom transportområdet är nödvändig för att åstadkomma en varaktig förändring mot en mer energieffektiv transportförsörjning. De samlade forskningsinsatserna måste stå i överensstämmelse med den strategi och de mål för forskningsverksamheten som kan utläsas i regeringspropositioner och riksdagsbeslut. Detta innebär bl a att även sårbarhetsaspekter måste *vägas in. Under utvärderingen framkom att den allmänna uppfattningen var att forskningsverksamheten i stort har uppvisat denna överensstämmelse.

Målen för forskningsverksamheten har dock successivt förändrats något. Det krävs alltid tid från en programförklaring av en forskningsinitierande myndighet till dess forskningsresultat kommit fram. Till viss del har också insatserna styrts av de ansökningar om medel som kommit in till programorganen. Det förefaller, fortsätter man i utvärderingsrapporten, som om verksamheten av nämnda skäl inte helt har hunnit med en anpassning till dessa_förändringar.

De av statsmakterna angivna målen för forskningsprogrammet inrymmer utpekande av olika områden, där ökade insatser bedömts erforderliga. Det gäller bl a kollektivtrafikområdet, godstransportsystemets optimala sammansättning, organisatoriska åtgärder och inverkan av styr- och stimulansmedel. På kollektivtrafikområdet har en stark utveckling skett under senare år. Insatserna inom energiforskningsprogrammet har dock härvid varit av underordnad betydelse. På de övriga områdena återstår mycket att göra, även om kunskapsunderlaget har förbättrats under senare år. För vissa delområden konstateras i rapporten att bristen på goda idéer har varit påtaglig. Det är därför viktigt, menar Efn, att programorganen även fortsättningsvis är öppna och lyhörda vid bedömning av idéer och förslag på insatser till konkreta lösningar av olika problem på transportområdet.

Efn menar vidare att delprogrammet Åtgärder i transportsystemet bör inordnas i den övriga transportforskningen inom TPB ansvarsområde. Om en inordning kommer till stånd är det dock viktigt att berörda programorgan uppmärksammar att olika energiaspekter ges tillräcklig vikt vid utformningen av forskningsprogrammen. Betydelsen av energisnåla transportlösningar måste därvid bl a vägas mot behovet av sådana utprovade alternativa lösningar på transportproblem, som kan bidra till en ökad flexibilitet och därmed minskad sårbarhet, om störnya ningar i oljetillförseln skulle uppkomma. Man hävdar också att

sou 1986: 32 Bilaga 9 347

från en sådan utgångspunkt kan nya lösningar på transportproblem ha ett värde, även om de inte är ekonomiskt konkurrenskraftiga i förhållande till den transportteknik som normalt tillämpas.

I rapporten identifieras problemområden inom vilka fortsatta insatser är angelägna. Med hänsyn bl a till att vägtrafiken svarar för merparten av transportsektorns energiförbrukning synes vägtrafikens dominans i forskningsprogrammen vara motiverad och bör enligt Efn därför bibehållas. Järnvägstrafiken bör dock ges en större uppmärksamhet i forskningsprogrammen än vad som hittills varit fallet.

I rapporten framhålls också att effekterna av olika former av styrmedel är dåligt klarlagda, vilket även statens energiverk har konstaterat i en hösten 1984 publicerad utvärdering av energihushållningsprogrammets effekter. Det bör i den fortsatta forsknings- och utredningsverksamheten därför vara angeläget att bättre klarlägga effekterna på energiförbrukningen av skatter, priser, avgifter, planeringsåtgärder och informationsinsatser.

Den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden är central i diskussionen om den framtida forskningsverksamheten. För att intentionerna i energipolitiken skall kunna fullföljas på transportområdet måste tillgängligheten av kunskap och forskningskompetens ägnas stor omsorg av ansvariga programorgan. Identifieringen av problem med och behov av åtgärder för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden måste ha hög prioritet i den framtida verksamheten. Utarbetandet av långsiktiga ramprogram för forskning och forskarutbildning inom centrala kunskapsområden, där forskningens inriktning översiktligt fastläggs, bör vara ett viktigt led i strävan att utveckla basresurser och kompetens vid högskolor och forskningsinstitut.

Under utvärderingsarbetet framkom en rad synpunkter med innebörden att ansvariga myndigheter och forskare i hög grad har förbigått frågan om hur framkomna forskningsresultat skall göras tillgängliga och komma till praktisk nytta. För att klarlägga i vilken utsträckning så har varit fallet föreslår Efn att en särskild utvärdering genomförs där effekterna av hittills genomförda studier följs upp. Utvärderingen bör klarlägga t ex i vilken omfattning projekt har avslutats på en alltför teoretisk nivå, som inte varit anpassad till praktiska tillämpningar, vidare i vilken grad projektresultat har varit möjliga att tillämpa praktiskt men där implementeringen ändå uteblivit.

I Efnzs utvärdering konstateras således sammanfattningsvis

- att det saknas vissa betydelsefulla data om t ex energiförbrukningens fördelning på trafikantkategorier

- att verksamheten inte helt hunnit med en anpassning till förändrade politiska mål

- att det råder brist på goda projektidéer

- att lösningar på transportproblem kan ha ett värde även nya om de inte är ekonomiskt konkurrenskraftiga

348 Bilaga 9 sou 1986: 32

- att dominans vägtrafikens i forskningsprogrammen bör bibehållas

- att bör järnvägstrafiken ges större uppmärksamhet i forskningsprogrammen

- att effekterna av olika former av styrmedel är dåligt kartlagda

- att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden måste ha hög prioritet i den framtida forskningsverksamheten

- att en särskild utvärdering av effekten av genomförda studier genomförs.

5. TPB program för verksamheten 1985 - 1990

TPB har i allt väsentligt tagit vara på de synpunkter som Efn framförde i sin utvärdering. Det är emellertid inte alldeles självklart hur en snabbare anpassning till de förändrade politiska málen skall ske eller hur goda projektidéer skall genereras.

I TPB programverksamhet har man utgått från att den i direktiven förutsatta integreringen av energiforskningen i den övriga verksamheten kommer till stånd. Energiforskningen får därmed i stort sett den inriktning som TPB totala verksamhet har. Detta är en konsekvens av att energifrágorna betraktas som - låt vara en mycket viktig komponent inom ett större transporttekniskt och transportekonomiskt frågekomplex.

I verksamhetsplaneringen har TPB i korthet framfört följande: - huvuddelen av medlen kommer att användas för att stödja PUD-verksamhet inom särskilt prioriterade områden

insatserna för långsiktig kunskapsuppbyggnad kommer att öka

informationsaktiviteten kommer att intensifieras och utökas

- den järnvägsinriktade forskningen bör öka

det är endast den av TPB föreslagna ekonomiska nivån som kan ge beredningen möjlighet att leva upp till intentionerna i den forskningspolitiska propositionen, järnvägspropositionen, propositionen om program mot luftföroreningar och försurning samt den energipolitiska propositionen.

TPB verksamhetsplanering har ägt rum med av särskilda hjälp programgrupper som har utarbetat underlag för den långsiktiga inriktningen av forskningen. Det finns i detta sammanhang anledning att i korthet beröra persontransporterna och gods-MA eftersom det är inom dessa områden som energimedlen i allt väsentligt kommer att disponeras.

Persontransportområdet är mycket omfattande. Det omfattar samtliga färdmedel, transportsystem och alla slags resor. Forskningen inom området kan t ex behandla planeringsmetoder, informationssystem och fordonsfrágor. Det finns också en rad

sou 1986: 32 _ Bilaga 9 349

ekonomiska frågeställningar av stort intresse för persontrans- Detsamma gäller infrastruktur. Det är emellertid portområdet. svårt att dra knivskarpa gränser mellan delområdena, varför ekonomiska frågor och även infrastruktur kan beröras i projekt inom andra delområden. TPB har prioriterat de delområden, som redovisas nedan. områdena är av olika karaktär och arbetet med att en framtida forskningsinriktning har kommit oliprecisera ka långt.

Av nedanstående tabell framgår hur TPB avser att inom persontransportområdet disponera dels hela sitt anslag och dels på vilka delområden energimedlen i första hand kommer att användas.

1987/90 (Mkr i 1986 års prisnivå)

Verksamhetsområde TPB därav Lägre därav förslag energi nivå energi

Långsiktig kunskapsupp- 13,0 å,5 10,0 1,5

byggande forskning

Fordonsfrågor 11,5 2,5 5,5 1,5

Trafikinformation med 5,5 1,5 5,0 1,0 ny teknik

- - Kollektivtrafik för 3,0 2,0 äldre och handikappade

TPB att i första hand använda medlen för modell och metodutveckling. Under de 20 senaste åren har det skett en snabb utveckling av trafikplaneringsmetoderna. Detta har möjliggjorts genom ett omfattande modellteoretiskt utvecklingsarbete. Den datatekniska utvecklingen har underlättat och initierat kraftfulla beräkningsmetoder som gör det möjligt att hantera komplicerade problem och en stor mängd data. Modelloch metodutveckling har till stor del ägt rum utomlands, men numera finns det några institutioner som framgångsrikt deltar i det internationella erfarenhetsutbytet.

Området är betvdelsefullt främst av två skäl:

- kan trafikföretag, myndigheter och forskningsresultaten ge andra avnämare bättre analys- och planeringsverktyg

- modell- och metodutvecklingen har ett värde i sig. Det är här fråga om ett långsiktigt och mödosamt arbete för att höja kunskapsnivån och fördjupa insikterna. I ett internationellt perspektiv är ett sådant arbete helt nödvändigt.

350 Bilaga 9 SOU 1986: 32 _

Forskningen inriktas främst mot

- fortsatt utveckling av strukturerade logitmodeller

systemanalytiska programmeringsmodeller

avancerad och kostnadsbesparande datainsamlingsteknik.

I det längre tidsperspektivet spelar bebyggelsens utformning stor roll för energiförbrukningen inom Det transportsystemen. planeras därför utökade insatser inom detta område, som redan tidigare betraktats som grundläggande i sammanhanget. TPB och BFR har gemensamt låtit utarbeta ett för dessa insatprogram ser.

Den jgrggnstgxnglggiskg forskningen sker i allt väsentligt inom STU:s ram och inom transportmedelsindustrin. TPB s insatser inom detta område bör därför ses som ett vilkomplement, ket i första hand gäller fordonens i olika utnyttjande system samt de krav man från samhället kan och bör ställa. Det gäller härvid främst miljö- och energikrav samt säkerhets- och be-

redskapsaspekter.

TPB har också anledning att medverka till att teknik ny tas i praktisk drift. Detta kommer att ske genom stöd till demonstrationsprojekt. Särskilt angeläget är detta inom kollektivtrafiken eftersom trafikföretagen ofta saknar resurser egna för utvecklingsverksamhet. En är naturlig samarbetspartner härvidlag STU.

Fordonsforskningen kommer att koncentreras kring följande delområden:

miljö- och energifrågor

kostnadseffektivitet i olika system

bussens anpassning till olika trafiksystem

komfortens betydelse för trafiksystemens konkurrenskraft

Målsättningen för forskningen inom området är att utröna vilken roll den nya tekniken bör spela. För den enskilde trafikanten kan detta innebära bättre tillgänglighet och flexibilitet, ökad trivsel och trygghet, ökad komfort och att val av färdmedel underlättas. För samhället i stort behövs åtgärder som resulterar i ökad effektivitet, höjd säkerhet och energieffektivitet samt förbättrad miljö.

Ett problem i samband med genomförandet av informationssystem är att det saknas etablerade organisationsformer. Ofta krävs samarbete mellan flera parter och därmed en klar ansvarsfördelning. Det är bl a angeläget att finna metoder och rutiner för samordnad datainsamling.

TFB:s insatser inom ifrågavarande område kommer inte att avse ren teknikutveckling. Utgångspunkten för FUD-verksamheten är främst trafikantens behov av information. Det blir därför viktigt att stödja

sou 1986: 32 Bilaga 9 351

- av en förstärkt kunskapsbas om människans behov uppbyggandet av och möjlighet att mottaga information

- som utifrån trafikantens behov utformar och/eller forskning anpassar informationssystem - FUD-verksamhet i att åstadkomma fungerande organisasyfte tioner kring systemens funktion

- försök med ny teknik praktiska - effekter såsom förändrat trafikantbeteende, miljö- och energieffekter samt utvärderingar med syfte att få kunskaper om trafikantens informationsbehov.

Inom området godstransporter-naterialadministration behandlas godstransportsystem, anläggningar för godstransporter, materialhantering och materialadministration, tekniska och adminstrativa styr- och ledningssystem, godshanteringsteknik, driftsekonomi och säkerhet inom sjöfartsområdet, metoder för godstransportplanering och energihushållning samt i viss utsträckning arbetsmiljöfrågor jämte transportekonomiska bedömningar och utvärderingar.

Något förenklat kan materialadministration ses som ett övergripande synsätt som syftar till att undvika deloptiomeringar för att i stället eftersträva optimering och helhetssyn vid analyser, planering och organisation av materialflödet och tillhörande transportuppläggningar.

Nedanstående tabell visar hur dispositionen av energimedel förhåller sig till övrig verksamhet vid de två efterfrågade alternativen.

1987/90 (Mkr i 1986 års prisnivå

Verksamhetsområde TPB därav Lägre därav förslag energi nivå energi

Långsiktig kunskapsupp- 12,0 1,5 9,0 1,0 byggande forskning - - Internationella trans- 3,6 3,0 A porter

Effekter av MA-tillämp- 8,1 2,5 6,0 2,0 ningar på transporter och hantering

352 Bilaga 9 SOU 1986: 32

På godstransportområdet finns stora behov av att utveckla mg; ;ggg;_ggh_mggg11gr för att analysera transportbehov och transportsystem. Det kan t ex gälla att utveckla mått på transportbehov och att finna metoder för att värdera olika egenskaper hos komplexa transportsystem bl a deras energieffektivitet. Det finns också en stor utvecklingspotential när det gäller metoder och modeller för att beräkna behovet av transportresurser och för att optimera transportresurser efter behoven. En utveckling av forskningen på detta område har också ett betydande inomvetenskapligt värde. Att och upprätthålla utveckla en kompetens i metod- och modellfrågor kan således ha stor betydelse för transportforskningens kvalivetenskapliga tet och status. Detta får emellertid inte skymma det faktum att det också är en viktigt uppgift för TPB att se till att de modeller och metoder som efterhand utvecklas inom transportforskningen kan föras ut i praktisk användning.

stora brister föreligger när det gäller att i kvalitativa mått beskriva egenskaper hos olika transporttjänster eller göra jämförelser mellan olika transportuppläggningar. Stora forskningsbehov föreligger när det gäller att utveckla kvalitativa metoder för att man på ett meningsfullt sätt skall kunna bygga under de många gånger förenklade kostnadsjämförelser som får styra viktiga beslut inom transportnäringen.

Det övergripande målet för forskningen inom MA-området är att förbättra planeringen, utvecklingen, samordorganisationen, ningen, styrningen och kontrollen av materialflödet i Sverige och mellan Sverige och andra länder så att resurser som nu är bundna i detta flöde kan frigöras för annan och så användning att nya resurser kan skapas genom att materialflödet effektivare än nu bidrar till att olika mål för samhällets utveckling, såsom energimålen, uppfylls.

Inom delområdet ggn_hgn;g11ng kommer FUD-insatserna framför allt att inriktas på problem som rör materialflödets struktur och styrning. Med materialflödets struktur avses dels sammansättningen av olika resursinsatser i materialflödet såsom transport, lager, administration, hantering etc, dels flödets organisation i ett fysiskt eller geografiskt perspektiv, d v s med avseende på transportflöden, transportlänkar, terminallägen, lagerlokalisering o s v. Med materialflödets avses som styrning problem rör teknik, metoder och system för operativ beordplanering, › ring och kontroll av materialflödet.

Bland konkreta forskningsuppgifter inom området kan nämnas analyser av hur materialflöden faktiskt struktureras och styrs idag och hur dessa förhållanden ändrats över tiden samt att klarlägga vilka förutsättningar som finns för förändringar i materialadministrationen (behov, möjligheter och restriktioner). Andra frågor som har stort intresse gäller konsekvenserna av planerade, förestående eller genomförda förändringar i materialadministrationen på t ex flödesorganisations-, eller nationsnivå samt deras samhällsekonomiska effekter.

Den FUD inom området som finansieras av TPB kommer att koncentreras till projekt med generella I de fall antillämpningar. svarsförhållanden eller huvudmannaskap är så splittrade att de

sou 1986: 32 Bilaga 9 353

försvårar en normal utveckling inom ramen för enskilda initiativ bör TPB dock kunna medverka också i rena utvecklingsprojekt. TPB bör också kunna medverka i sådana projekt om de bedöms innehálla väsentliga inslag av ny kunskapsutveckling som det är viktigt att dokumentera och sprida.

Olika system för kgmp1ng;§§g_;;§n§2gr;gr bör studeras med avseende på bl a organisation, uppläggning, ekonomi och administration. I skilda system för kombinerade transporter bör vidare terminalerna analyseras särskilt med avseende på lokalisering, funktion, utformning etc. När det gäller terminaler och andra omlastningspunkter (inklusive industriterminaler) bör slutligen överföringen av last mellan transportmedel, mellan transportmedel och terminal etc, ägnas särskild uppmärksamhet. Olika system och metoder kan analyseras med avseende på utformning, prestanda, systemegenskaper m m.

Kombitransporter har avsevärda energi- och miljöfördelar. Det kan mot den bakgrunden vara naturligt för den statliga transportforskningen och TPB att lägga särskild vikt vid området. Frågor kring kombitrafiken och dess utvecklingsmöjligheter har också uppmärksammats i det FUD-program för järnvägsområdet som TPB och STU har tagit fram i samarbete med SJ.

TFBS insatser kommer att koncentreras till en bevakning av de samhällsintressen som finns i anslutning till systemutvecklingsarbetet och till områden där företagen inte kan väntas satsa - som t ex i om de egna utvecklingsresurser fråga speciella problem som kan finnas i samband med hantering av lågfrekventa - eller där ett godsflöden splittrat huvudmannaskap utgör ett hinder för en effektiv utveckling pä kommersiella villkor.

Tekniken för injgrmgtignsöygrjöring och databehandling kommer under de närmaste tio åren att utvecklas mycket snabbt. De inom olika företag och koncerner utvecklade systemen kommer under de närmaste åren även att kopplas ihop i internationella informationssystem, ungefär pá samma sätt som utvecklingen inom teleomrádet. För transportsektorn innebär detta stora förändringar. Både för transportköpare, speditörer och transportörer öppnas helt nya möjligheter att få snabb inblick beträffande transportutbud och kontinuerlig avrapportering av sändningsförlopp, ankomsttider, störningsorsaker m m. En annan för transportsektorn fundamental förändring har inletts genom utvecklingen av “dokumentlösa transporter som erbjuder stora effektivitets- och tidsvinster jämfört med existerande rutiner.

Målet för forskning inom området bör vara att förbättra informationsöverföringen så att planering, styrning ocn kontroll av trafik- och transportsystem samt materialflöden kan underlättas och effektiviseras. Området är mycket vittförgrenat och innefattar en mängd olika typer av PUD om teknik, system och organisation för samt administration och hantering av olika slag av information om transporter och gods.

TFBs roll bör främst vara att bevaka förändringarna inom omrâdet och medverka till att olika berörda parter i transportsystemet dels kan identifiera sina behov av information och datorisering dels kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper

12-16-345

354 Bilaga 9 sou 1986: 32

dels för att följa utvecklingen och kunna fatta beslut i sina egna företag eller organisationer ifråga om val av utrustning m m. TPB har initierat en kartläggning av området där kunskapsläget och behovet av utveckling skall analyseras. Resultaten kommer att läggas till grund för mer riktade forskningsinsatser i slutet av programperioden.

Avslutningsvis instämmer TPB i de av Efn påtalade kunskapsbristerna när det gäller olika styrmedels effekter. Detta problemkomplex är emellertid, som tidigare antytts, mycket mångfacetterat, vilket bl a visats i en 1979 publicerad rapport (TFD 1979:4). En grundlig genomgång av denna problematik kräver samverkan mellan en mängd olika myndigheter och andra organ samt en bred forskarkompetens. TPB avser att ta upp hithörande frågor inom ramen för den kunskapsuppbyggande verksamheten.

6. Forskningens genomförande

Verksamheten inom transportforskningsområdet består av forskning, utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt. Det är angeläget att forskningsresultaten omsätts i praktiska åtgärder. Därvid är det i allmänhet inte tillräckligt att forskningsresultaten publiceras. Forsknings- och forskningsstödjande organ måste också ofta medverka i utvecklingsfasen och i demonstrationsprojekt för att.forskningsresultaten skall komma till praktisk användning.

Den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen och tillgången på god forskarkompetens utgör grunden för den tillämpade forskningen samt för utvecklings- och demonstrationsprojekt. Forskarutbildningen och huvuddelen av den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen sker vid högskolan. Det innebär att högskoleforskningen är av central betydelse för transportforskningen som helhet.

Tillämpad forskning och i ännu högre grad utvecklingsarbete har en mycket stor omfattning utanför högskolan. Näringslivets FoU-resurser är totalt sett av en helt annan storleksordning än de statliga resurserna vid högskolan och vid olika forskningsinstitut och myndigheter. Men insatserna har olika inriktning inom transportområdet och i kedjan från långsiktig kunskapsuppbyggande forskning via tillämpad forskning och utvecklingsarbete till demonstrationsprojekt/prototyper.

Den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen och forskarutbildningen har ett nära samband och bör till helt dominerande del utföras vid högskolan. Högskolan har även goda förutsättningar att medverka i den tillämpade forskningen. I utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt kan högskolan närmast medverka när det gäller metodikfrågor och utvärdering.

Transportforskningen spänner över ett stort område och kunskaper måste tillföras från många olika vetenskapliga discipliner för att transportfrågorna skall få en allsidig belysning. Bland de vitt skilda ämnesområden som är engagerade i transportforskningen kan nämnas matematik, ekonomi, geografi, juridik och olika teknik- och beteendevetenskaper.

i sou 1986:32 Bilaga 9 355

För många institutioner inom högskolan är transportforskningen en underordnad del av verksamheten. Detta gäller i än högre grad energirelaterad transportforskning. Det finns inom dessa institutioner inte alltid förutsättningar att upprätthålla en kontinuerlig PUD inom transportområdet. Detta leder till problem med att behålla de grundläggande kunskaper och den kompetens i transportfrågor som är nödvändig. Även i de fall transportforskningen är den enda eller dominerande forskningsgrenen uppstår i många fall problem med att upprätthålla en tillräcklig kontinuitet eftersom verksamheten ändå har en förhållandevis blygsam omfattning.

Flera faktorer ligger bakom dessa förhållanden. En bidragande orsak har varit att förutsättningar för en tillräckligt långsiktig planering hittills saknats ocn att transportforskningen inte haft tillräcklig volym för att skapa goda forskningsmiljöer. Ett annat problem är svårigheterna att rekrytera kompetenta forskare, bl a på grund av konkurrens från mera attraktiva tjänster inom framför allt näringslivet.

Enligt TFBs uppfattning har de beskrivna förhållandena medfört att stora delar av transportforskningen vid högskolan för närvarande lider av en viss utarmning. De medel som satsas på forskningen ger inte alltid det utbyte som vore önskvärt, vare sig i fråga om resultatens kvalitet eller i andra avseenden. Bland annat har problemen med att erhålla resultaten i överenskommen tid ökat starkt, vilket försvårar planeringen och samordningen av resursinsatserna. En fortsatt uttunning av forskningsresurserna skulle innebära ett närmande till den punkt där det måste ifrågasättas om högskolan längre förmår prestera efterfrågade forskningsresultat.

Genom ökade insatser till långsiktig kunskapsuppbyggande forskning blir det möjligt att

- stärka som fält transportforskningen vetenskapligt

långsiktigt höja den vetenskapliga kvaliteten på forskningen

förbättra forskarkompetensen och forskningsmiljöerna

förbättra de grundläggande kunskaperna om samband, metoder m m inom transportområdet.

TFB kan medverka till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och till en förbättrad forskarkompetens genom

- och av insatserna planering prioritering

- till forsktreårsanslag långsiktiga kunskapsuppbyggande ningsprojekt

- till särskilda för treårsanslag finansiering av tjänster forskare vid högskolan.

På energiområdet har TPB beslutat att finansiera en tjänst vid Institutionen för transportteknik vid Chalmers Tekniska Högskola. Tjänsten inriktas mot analys av åtgärder inom främst det kollektiva persontransportsystemet, som syftar till bättre energihushållning, miljö och trafiksäkerhet. Tjänsten avser

356 Bilaga 9 SOU |986: 32

tre år men TPB är beredd att pröva möjligheten till en förlängning med ytterligare tre år.

värdet av en inhemsk transportforskning av hög kvalitet är så stort att uppbyggnaden av forskningsresurserna vid högskolan förtjänar en satsning från alla berörda parter. TPB är därför berett att under den nu aktuella programperioden avsätta en förhållandevis stor del av sina resurser till stöd för långsiktig kunskapsuppbyggande forskning.

Som isolerad företeelse kommer emellertid TFBs insatser pá detta område att vara helt otillräckliga. För att trygga forskningsresurserna vid högskolan fordras också kraftfulla åtgärder från de organ som har huvudansvaret för högskolan. Det gäller att de ger bl a högskolan förbättrade basresurser och att anpassa lönerna så att de blir konkurrenskraftiga gentemot näringslivet. Om detta inte sker kommer högskolans roll i transportforskningen att succesivt minska i betydelse oavsett vad TPB gör.

TPB avser att i allt väsentligt styra energiforskningsmedlen till de institutioner och övriga organ som har en tillräckligt kvalificerad transportforskning. Det är i dagsläget emellertid svårt att i detalj beskriva vilka forskningsgenomförande organ som blir aktuella. Ovan antydda problem gör att verksamheten kan behöva omplaneras med kort varsel. Energifrågorna kommer emellertid att få en lika kvalificerad behandling som övriga transportforskningsfrågor inom beredningens verksamhetsområde.

7. Avgränsning mot och samverkan med angränsande verksamhetsområden

Avgränsningen av TPB energirelaterade transportforskningsverksamhet har under tidigare programperioder inte utgjort något problem. Det finns inte anledning att befara nägra förändringar härvidlag.

På forskningsplaneringsområdet gränsar TPB verksamhet främst till av BFR och STU finansierad forskning. Som tidigare nämnts har TPB och BFR gemensamt utarbetat ett program för FUD inom omradet bebyggelse-trafik. I detta program ingår även energifrågorna. Samverkan med STU sker främst inom fordonsområdet och inom MA. så långt det är möjligt och lämpligt utarbetas även här gemensamma program eller sker samverkan på projektstadiet.

TPB samverkar i mycket hög grad med övriga organ på trafikoch transportområdet. Vägverket, trafiksäkerhetsverket, statens väg- och trafikinstitut, statens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket och transportrádet är alla representerade på olika nivåer i TPB organisation. Det finns därför goda förutsättningar för samordnade statliga insatser inom såväl transportforskningen som helhet som inom den energirelaterade trafik- och transportforskningen.

Beredningen genomför dessutom både planeringsarbete och FUDverksamhet i nära samarbete med en mängd andra organ, varav i detta sammanhang särskilt kan nämnas Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF), som dessutom är representerad i beredningen.

sou 1986: 32 Bilaga 9 357

TPB har alltsedan bildandet den 1 juli 1984 medvetet arbetat på att skapa former för samverkan. Avsikten är att under den kommande programperioden vidareutveckla och förfina planerings- och samverkansformerna.

BILAGA 10

från statens råd för

Underlag byggnadsforskning (BFR)

med underbilagor

Bilaga 10

;r-W?

Bygg :Serslkzmümgjsüäâic-ü

Stalemrádförbyggnedeforekning

Adress: Sarüaeörarlsgaunss 11233 Stockholm Telefon: 06-54 06 40 Telegram: buildcourvcilstockholm Telex: mass

Energiforskningsutremingen

9099M71 154 7* -7 lndustridepartementet 103 33 STOCKHOLM

E: ref.

Dnr 372/85 OJ/mg mm 860219

Energiforskningsutredningen (EFU) har anmodat statens råd för byggnadsforskning (BFR) att till utredningen redovisa ett planeringsunderlag inför utformandet av en plan för energiforskningen m m efter 1987-06- 30. Utredningen har i en särskild promemoria av 1986-01-09 givit direktiv för planeringsunderlaget. Av direktiv att utredningens framgår

rådet i detta underlag (Underlag III) enbart bör behandla de områden

som, visserligen indirekt, kommer att belasta den framtida energiforskningsramen. Med anledning härav vill rådet anföra följande.

Inorthing i anslaget Bygqtadsfonlating

Energifcrskningsutredningen förutsätter att BF Rs energiforskningsanslag fr om 1987-07-01 uppgår i anslaget Rådets Byggnadsforskning. energiforskning är redan idag väl integrerad med rådets forskövriga ning. Rådet kan därför inte se några hinder för en under inordning anslaget Byggnadsforskning. Medel motsvarande BFR:s fortsatta verksamhet inom de områden som idag finansieras via industridepartementet bör då, som utredningen också föreslår, överföras till anslaget Byggnadsforskning. Fortsatt energipolitisk styrning och insyn kan ske genom att medel inom anslaget avsätts till ett Byggnadsforskning särskilt energiprogram, vars omfattning och beslutas av inriktning riksdagen. Programstrukturen för forskningen bör även fortsättningsvis byggas upp kring teknikområdena. Även om verksamheten integreras i vissa FoU-projekt, etc så är det en experimentbyggande, utvärderingar fördel om översättning, och kan ske med nu särredovisning jämförelser löpande programstruktur för 1984-87.

Programansvar och gränsdragüng

Direktiven anger att BFR:s forskning bör koncentreras till husnära tillämpningar, dvs till systern för enskilda och att centrala byggnader, system, oavsett om det gäller fjärrvärme eller förutgruppcentraler, sätts ligga inom statens energiverks ansvarsområde. Detta är enligt rådets mening av flera skäl en oacceptabel Rådets uppdelning. uppfattning är att BFRzs energiforskning bör koncentreras till bebyggelsenära tillämpningar. Rådets ansvarsområde omfattar nämligen inte bara de enskilda husen utan också hela bebyggelsen. Rådets bestämda uppfattning är att måste betraktas gruppcentraler som bebyggelsenära system.

Rådets hittillsvarande verksamhet inom energiforskningsprogrammet har avsett såväl för enskilda energisystem byggnader som anläggningar för grupper av småhus, flerbostadshus eller andra byggnader. Systemen är baserade på solvärme i kombination med och värmelager värmepumpar i kombination med Att verk-

naturvärme/spillvärme/värme]ager.

samheten haft denna bredd har till att den effektiv. bidragit göra

362 Bilaga 10 SOU 1986: 32

Forskningen har innehållit en stor andel allmän kunskapsuppbyggnad som tack vare samordningen har kommit alla till tillämpningsområden del. Rådet befarar att den splittring av resurserna som utredningens direktiv innebär kommer att medföra en allmän av effektivitesänkning ten i både forskningen och utvecklingsarbetet. Vad beträffar solvärme och värmepumpar för enskilda byggnader finns idag, enligt rådets bedömning, endast små forskningsbehov. Dessa system finns antingen redan på marknaden eller också har tekniska utvecklingslinjer med framtida utvecklingspotential inte kunnat identifieras. De i direktivet angivna ekonomiska nivåerna 65 resp 45 Mkr för perioden 1987/90 är således för höga om verksamheten begränsas till enskilda byggnader.

Rådets bedömning är att forsknings- och utvecklingsinsatserna under nästa tre-årsperiod bör koncentreras till systemteknik för medelstora system (gruppcentraler). Pågående SFR-projekt visar här på möjligheter att uppnå mycket goda resultat. Av avgörande betydelse är emellertid att systemen och dess distributionsnät utformas och dimensioneras med avseende på såväl värmekälla som byggnadernas effekt- och energiegenskaper. Detta gäller särskilt vid solvärme- och värmepumptillämpningar där temperaturen i returledningen från byggnaderna har en avgörande betydelse för anläggningens energieffektivitet och därmed för ekonomin. Rådets programansvar bör innefatta FoU och experimentbyggande av energiteknik för enskilda byggnader och gruppcentraler inom områdena solvärme och naturvärme, avancerade värmepumpsystem, energilagring samt systemteknik.

Rådet har föreslagit utveckling av avancerade värmepumpssjstem i syfte att minska behovet av drivenergi, förbättra prestanda och minska kostnaderna. Svensk industri har, enligt rådets bedömning, i stort sett inga möjligheter att konkurrera då det gäller utveckling av själva värmepumpen och dess komponenter. De svenska FoU insatserna bör därför inriktas mot utveckling av hela system där Sverige redan idag ligger väl framme, tex ytjordvärmesystem och värmepumpar med vindkonvektorer. Med denna inriktning bör huvudansvaret för forskning och utveckling av avancerade värmepumpssystem ligga hos BFR och huvudansvaret för teknisk forskning och utveckling med teknisk risk, innovationsinriktade projekt och industriellt utvecklingsarbete beträffande värmepumpsprocesser hos STU. Detta överensstämmer med gränsdragningen på andra teknikområden och med nuvarande ordning inom energiforskningsprogrammet.

Erfarenheter från rådets pekar

energihushållningsprogram på att grupp-

centralerna och åtgärder i dessa har stor betydelse för ROT-programmets genomförande. Byggnaderna och den lokala värmecentralen utgör ett integrerat tekniskt system som dessutom oftast ägs och förvaltas av samma organisation. Det är därför att se dessa som en helhet naturligt och avväga åtgärder i byggnaderna mot åtgärder i vârmecentralen och i distributionsnätet. Detta är också en förutsättning för att kunna uppnå ett energi- och kostnadseffektivt resultat.

l samband med den planerade kärnkraftsavvecklingen kommer effektivare elanvändning i byggnader liksom att ersätta el med möjlighet alternativa energikällor att vara av primärt intresse. I samråd med bostadsstyrelsen, planverket och statens energiverk har rådet börjat planera för ett särskilt delprogram som behandlar konvertering av

SOU 1986: 32 Bilaga 10 363

elvärmda hus till eleffektivare system. Programmet bör omfatta byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder, nya eleffektiva värmepumpar, solvärmesystem, värmedistributionssystem med vatten eller luft som värmebärare, m m. Vid konvertering bör en samlad syn på huset som energisystem tillämpas. Möjligheter till energihushållning ska i första hand bör tillvaratas. Värmepumpar i s k splitsystem och rumsindividuella värmepumpar är av särskilt intresse.

Rådet delar utredningens uppfattning att är viktiga.

införande-fråggrna

Men detta gäller inte enbart de delar av rådets ansvarsområde som rör energihushållning, installationsteknik och experimentbyggande utan också den nya energitekniken. Flera tekniker har nått ett införandeskede och solvärme, värmepumpar och energilager kan förväntas att i ökande utsträckning ingå i det normala byggandet. Rådet vill här också peka på vikten av satsningar på information och utbildning.

Rådet och STU deltar tillsammans med Vattenfall, Regionplanekontoret vid Stockholms län, ASEA, Nynäs m fl i forskning och utvecklingsarbete kring integrerade energisystem, dvs system för energitillförsel och energianvändning där såväl industri som bebyggelse ingår. Ett omfattande internationellt samarbete har också utvecklats, främst genom insatser av KFA Jülich. Verksamheten bygger bl a på tillämpning och vidareutveckling av planeringsmodeller som delvis tagits fram inom rådets samhällsplaneringsprogram. Huvudansvaret bör liksom idag ligga på STU, medan rådet och statens energiverk bör ansvara för de delar som avser planeringsmodeller och systemteknik för energianvändning i bebyggelse. Verksamheten berör emellertid också statens energiverks och naturvårdsverkets ansvarsområden, varför den framtida ansvarsfördelningen kan komma att behöva diskuteras.

Rådet delar inte uppfattningen att all forskning rörande kommunal

energiplanering bör hanteras av statens energiverk. Lagen om korn-

munal energiplaneringen betonar vikten av att kommunerna lägger en helhetssyn på energifrågorna. Kommunal energiplanering bör då inte ses enbart som en sektorsplanering utan som en sektorsövergripande verksamhet. Den renodlat sektorinriktade FoUn bör statens energiverk ansvara för medan rådet svarar för den sektorövergripande energiplaneringsforskningen. Denna hör naturligt ihop med den forskning rörande kommunal planering, som rådet ansvarar för inom anslaget Byggnadsforskning.

Verlaamhetens inriktning

Programmet Energianvändning för bebyggelse bör enligt rådets mening omfatta:

- och rörande ny solvärme, forskning utveckling energiteknik: naturvärme, energilagring, värmepumpsystem och el-effektiva byggnader.

- och experimentbyggande rörande systemstudier, utveckling ny energiteknik för i första hand gruppcentraler och enskilda byggnader.

364 Bilaga 10 SOU 1986: 32

Rådet har mot denna bakgrund valt att redovisa den huvudsakliga verksamhetsinriktningen inklusive gruppcentraler pa tva nivåer, motsvarande de nivåer som anges i direktiven. Rådet föreslar därutöver tre nya delprogram nämligen Eleffektiva byggnader, Integrerade energisystem och Energiplanering.

Malet för verksamheten är

- att och genom systemteknisk forskning, utveckling experimentbyggande förbättra kostnadseffektiviteten för nya energisystem

- att bevara och ytterligare utveckla den kompetens som byggts upp vid högskoleinstitutioner, hos kommuner, konsulter, förvaltare och näringsliv

- att dokumentera, och resultaten fran följa upp sprida forskning, utveckling och experimentbyggande rörande ny energiteknik.

INSATSPLAN 1987-90 Mkr/ar

värmepumpsystem Systernfragor m rn 7,0 5,0 Summa 31,0 24,6

Nya delprogram”

1) varav naturvärme l Mkr 2) naturvärme utgår (l Mkr) och allmän minskning (l Mkr) 3) förslag utöver EFUs direktiv för underlag III 4) därutöver bör STEV förfoga över 2 Mkr S) därutöver bör STEV förfoga över l Mkr

SOU 1986: 32 Bilaga 10 365

Radets förslag skiljer sig fran Energiforskningsutredningens direktiv (660109) att 3 Mkr av vñrmepurnpprogrammet och den del av genom som ir kopplad till värmepumpar, lager, solvärme gruppcentraltekniken och naturvårme samt systemteknik, totalt 6,4 Mkr, ligger kvar inom rådets ansvarsområde. EFU anger volymen 21,6 Mkr per ar i det högre alternativet. Om 3 Mkr för värmepumpar och 6,4 Mkr för gruppcentraler adderas till detta belopp erhålls ovan redovisade 31,0 Mkr per ar. Skillnaden mellan oförändrat och lagt alternativ ir 6,6 Mkr i savii EFUs direktiv som i redovisningen ovan. Den huvudsakliga Verksamhetsininom redovisas i bilaga 1. riktningen respektive delprogram

Samråd med statens energiverk och styrelsen för teknisk utveckling har skett. Myndigheterna är överens om att nuvarande samverkansformer

skrivelse 1984-05-30 till regeringen) fungerar bra. Myndigheter- (enligt

na âr videre i princip överens om den gränsdragning mellan ansvarsområden som föreslas i detta yttrande.

Utformningen av detta yttrande har diskuterats i Byggfonkningsrâdets 5 februari 1986 under ordförandeskap av Lennart Holm och i styrelse

närvaro av ledamöterna Alexandersson, Engwall, Håkansson, Kaberger,

Selder, Wikforss, Wikström och Östlund samt förestandaren Rune Olsson

och enhetschef Torbjörn Boström (föredragande).

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsens ordförande Holm i närvaro av förestandaren Olsson och enhetschefen Boström (föredragande), t f Pettersson, forskningssekreterarna Olofsdotter-

enhetschefen

Jönsson och Öfverholm.

För STATENS RÅD FÖR BYGGNADSFORSKNING

L^^^ø4«\

Lennart Holm

.

Torbjörn Boström

v. - “mä m *äañmzgüht A .müssim Yâájüä

sou 1986: 32 Bilaga 10 367 BILAGOR

368 Bilaga 10 SOU 1986: 32

SOLVÄRBE OCH NATIRVÄRME

Delprogrammet Solvärme och naturvårme omfattar dels teknikomradet aktiv solvärme dvs infångning, överföring och användning av värme producerad genom absorption av solstralning dels system för värmeupptagning fran berg, mark, sjöar, vattendrag, uteluft med hjälp av olika tekniska system. Användningomradena är husuppvärmning och produktion av tappvarmvatten.

Mal

Malet för verksamheten inom solvärmeomradet är att utveckla system som är ekonomiskt konkurrenskraftiga i jämförelse med värme fran lätt eldningsolja vid användning i husegna system och mot tung eldningsolja vid användning i gruppcentraler. insatserna koncentreras till solvärme med säsongslager för bebyggelsenåra systern inklusive gruppcentraler.

Malet för verksamheten inom naturvärmeomradet är att utvärdera anläggningar i drift i syfte att verifiera teknik, ekonomi, tillförlitlighet, teknisk livslängd och miljöegenskaper, att utveckla ny systemteknik för gruppcentraler samt att uppehålla och utveckla en baskompetens vid högskolorna. insatserna koncentreras till värme fran bottensediment i sjöar och till bergvärme.

Verksamhetens inriktning - solvärme

Småhusanläggningar för tappvarmvatten och kombinerat varmvatten och uppvärmning finns nu tillgängliga pa markanden och delfinansieras genom statens energiverks Marknaden inom landet är investeringsstöd. liten. Anläggningar för simbassänguppvärmning finansieras samma pa sätt.

I flerbostadshus har anläggningar för tappvarmvatten installerats bade med investeringsstöd och med bostadslån. Marknafinansiering genom den är liten. Samma teknik kan emellertid i lokaler med stor tillämpas varmvattenförbrukning idrottsanlä gningar, sjukhus, osv, vilket leder till volymer pâ nagra tiotusental m per ar inom landet. Energibidraget är i ett nationellt perspektivlitet litet, men en industriell produktion kan upprätthallas. Utlandsmarknaden år däremot betydande.

Gruppcentralanläggningar har hittills endast byggts som experimentanläggnigar med lan fran rådet. Tekniken är dock sa langt utvecklad att energikostnaden ligger i nivå med den som erhålles vid användningen av lätt eldningsolja. Erfarenheterna från senare ars verksamhet indikerar en god potential för fortsatt Marknaden är bekostnadsreducering. tydande inom landet. Med säsongsiagring kan ca 5 TWh/ar nas om 20 procent av gruppcentralerna tas i anspråk. Utlandsmarknaden är mycket stor.

Insatsplan 1987-90

Fortsatta insatser bör täcka hela utvecklingskedjan fran grundläggande högskoleforskning via systemutveckling och projektering hos konsulter till byggnad och utvärdering av Ett aktivt experimentanläggningar.

SOU 1986: 32 Bilaga 10 369

mellan å ena sidan utvecklingsarbete hos konsulter och samspel

tillverkare och å andra sidan högskoleforskningen är en nödvändighet

om verksamheten på lång sikt skall bli effektiv och framgångsrik. Aven är ett nödvändigt inslag i utvecklingskedjan fran experimentbyggandet idé til! lönsam teknik. Ett effektivt genomfört experiger såväl erfarenhetsåterföring till konstruktörer mentbyggnadsprojekt och tillverkare som uppslag till nya forskningsområden för högskoleforskarna.

Verksamhetens inriktning - Naturvärme

Naturvärmetillämpningar visar i många fall god ekonomisk konkurrenskraft. Ett flertal olika system finns på marknaden.

Fortsatt uppföljning och drift med alternativa

Ytjordvärmeteknik.

i några befintliga anläggningar, liksom fortsatta studier av strategier och jordarters långtidsegenskaper vid anläggningar i slangkollektorers drift konsekvenser av markvârmeuttag för är angeläget. Ekologiska små och stora anläggningar behöver ytterligare belysas.

Tekniken är endast lämplig för storskaliga

Sjövattenvärmeteknik.

anläggningar, dvs större byggnader, gruppcentraler och fjärrvärme. Fortsatt uppföljning av främst stora anläggningar behövs. Ytterligare fullskaleanläggningar av 2:a och 3:e generationen bör utvärdenågra ras. Av särskilt intresse är att följa hur sjöar påverkas av värmeutav kompakta värmeväxlare bör utvecklas, liksom tag. Nya typer bättre systern för förankring av slangar på botten. Isvärmepumpar i full skala, hantering och borttransport av is är här av särskilt provas intresse. Vidare behövs systemstudier för ett kombinerat utnyttjande som direkt värmekälla och-för av säsongslager i av sjöar laddning akvifärer och mark.

Grundvattenvärmeteknik. Tekniken är idag kommersiell. En fortsatt av medelstora anläggningar (100-500 kW) för att fâ uppföljning drifts- och lângtidserfarenheter är dock angeläget. Komytterligare binerade system för lokal distribution av grundvatten, kall fjärrvärme bör utvärderas. Ytterligare några fullskaleanläggningar med 2:a generationens infiltrationsteknik bör byggas och utvärderas. Vidare är studier av vattenkemi, influens mellan brunnar, juridiska fragor och miljöfrågor angelägna.

Bergvärme och s k energibrunnar avser utvinning med hjälp av enstaka borrhål i berg som värmekälla till en värmepump. Värme tillförs borrhålsväggen huvudsakligen genom värmeledning i bergmassan. Tekniken för enstaka småhus är kommersiell men har knappast tillfredsställande ekonomisk konkurrenskraft. En viss uppav långtidseffekter är dock nödvändig. Speciellt angeläget är följning att dimensioneringsmetoder för större anläggningar. lnklarlägga satser behövs också för att utveckla tekniken med slutna system för befintlig gruppbebyggelse med individuella system. Vidare behövs studier av vattenkemi, återladdning och brunnars inbördes beroende.

Uteluft som värmekälla. Tekniken är kommersiell i småhus. Rådet stöder ett antal anläggningar för större byggnader och gruppcentraler, (upp till 8 MW). Fortsatta insatser bör koncentreras till

370 Bilaga 10

SOU 1986: 32

uppföljning av stora anläggningar. Studier av bullerfragor, lokalkli-

matens förändring samt är särskilt avfrosningsteknik angelägna.

Geotermin år internationellt känd i kommersiellt bruk i flera länder.

Anläggmngarna blir dock så stora att endast stora

mycket gruppcentraler eller fjärrvårmenât år lämpliga som mottagare av energin.

Solvärme och naturvärme

Huvudalternativ: 9 Mkr/ar (varav naturvärme 1 Mkr/ar)

Lag niva: 7 Mkr/ar

I radets huvudalternativ om 9 Mkr/är omfattar Naturvärmeprogrammet l Mkr/âr. Detta är en kraftig i förhållande till nedskårning innevarande treårsperiod. Insatserna koncentreras till konekologiska sekvenser av markvärmeuttag. Eventuella experimentanläggningar finansieras via värmepumpprogrammet. i

Solvärmeomradegbibehalls

huvudalternativet pa i stort sett oförändrad ambitionsnivâ.

I det lägre alternativet om 7 Mkr/ar har delomradet Naturvârme

uteslutits. Därutöver har verksamheten inom solvärmeomradet minskats med 1 Mkr, dvs ca 12 procent. Det innebär ett minskat antal

experimentanläggningar och därmed i minskning utvecklingstakten för solvärmetillämpningar.

Bilaga 10 371 SOU 1986: 32

ENERGILAGRING

omfattar lagring av värme för att Delprogrammet Energilagring värma byggnader och/eller tappvarmvatten i första hand i gruppcentralstorlek. Värmen kan lagras i fri form eller bundet (sensibelt latent) och blir i första fallet tillgänglig genom att lagringsresp mediets sänkt i förhållande till omgivningen, och i senare temperatur fallet att genomgår en fasomvandling eller genom lagringsmediet annan kemisk omvandling.

Mål

Målet för verksamheten är: o att fortsätta utvecklingen av byggnadsnära lager, vid högskoleinstitutionerna samt o att upprätthålla kompetensen 0 att uppnå konkurrenskraftiga kostnader för ett antal specifika

tillämpningar.

Verksamheterna inriktning

Sverige har under en lång rad av år byggt upp en internationellt erkänd vid flera högskoleinstitutioner. Konsulter och entkompetens hade redan före energiforskningsprogrammet omfattande reprenörer kunskaper från angränsande områden, t ex oljebergrum och hydrologi. Genom har värdefulla kontakter experimentbyggnadsprogrammet knutits mellan konsulter och entreprenörer. Markhögskoleforskare, naden för är svårbedömd men BFRs programgrupp anger en lager preliminär besparingspotential på 5-10 TWh/år.

Senare har omfattat såväl fri som bunden värme, men års forskning har haft en stark koncentration på lagring av fri värme. Forskningen har främst avsett att visa att lagring på olika sätt är tekniskt möjlig, och att få fram tekniska och ekonomiska data för olika lagringsidéer. Tekniska data är nu ganska väl kända och såväl enkla som mer metoder att beräkna värmeflöden i ett lager, förluster, fullständiga effekt- har utvecklats. Ekonomiska data är däroch energikapacitet emot mindre väl utforskade.

Ett förutsätter en koppling till ett system för dels energilager dels och av den fria laddning av lagret, urladdning nyttiggörande värmen. roll i systemet kan vara mycket olika för olika fall. Lagrets Några typfall är:

o värme används vid ofta återkommande kortvariga be- Lagrad i stället för att utnyttja värmepanna med så stor hovstoppar effekt att varje topplast kan försörjas.

o värme används vid sällan återkommande behovstoppar i Lagrad stället för att installera erforderlig toppeffekt.

o Lagrad billig värme ersätter dyrare olagrad.

o Lagrad värme används vid driftavbrott.

372 Bilaga 10 SOU 1986: 32

o Lagrad värme ersätter värme vars innebär luftförfrigörande oreningar eller andra oönskade miljöeffekter.

o Lagrad värme medger användande av värme som endast är

tillgänglig vid fel tidpunkt i förhållande till behovet.

Temperaturen hos den frigjorda värmen har stor betydelse för möjligheterna att uttnyttja den, men även värme med kan lag temperatur komma till användning med av en hjälp värmepump. Systemets uppbyggnad och drift är helt avgörande för hur och till vilken om, ekonomi ett lager kan användas. l och med att den tekniska funktionen hos ett blir fâr lager klarlagd de systemtekniska aspekterna allt större betydelse. Tyngdpunkten i FoU-programmet kommer ocksa att ligga här.

Vattenlager:

Stâltankar. De tekniska problemen är väl kända och kräver inga större FoU-insatser. Omfattande erfarenheter finns fran byggande och drift. Dessa erfarenheter bör kunna överföras till andra lagringskoncept.

Bergrum. Bergmekaniska fragor vid de temperaturer och temperaturväxlingar som förekommer är i stort sett men klarlagda, fortsatt utveckling mot nya geometrier anpassade för bör vattenlagring genomföras. Ytterligare experimentprojekt behövs främst vad gäller

kombinationen borrhal/bergrum samt

blockfyllda bergrum.

Rektangulära grogmagasin, (sk dikesmagasin) speciellt i berg, har inte

utvecklats i tillräcklig omfattning. De synes erbjuda rationella byggmetoder och rationell FoU-insatser är önskvärda för markanvändning. att kunna förutse och behärska tätningsproblem och värmeisolering.

Värmelager i mark:

Beräkningsmetoder för termiska analyser av värmelager i mark är väl

utvecklade. Åtskilliga tekniska kräver emellertid fortsatta

fragor FoU-insatser, t ex frågan hur höga temperaturer som kan användas i lager i lera. Kan värme matas lagrad in i systemet direkt, d v s utan värmepump, öppnas avsevärt större tillämpningsmöjligheter. Hanteringen av stora effekter vid och laddning urladdning av lager är här en kärnfrâga. Tekniska har - sanddräner lösningar föreslagits i lera, buffertlager med borrhâl i berg (tunnelgalleri) - men fortsatta FoUinsatser krävs för att i dessa konstruktioner klarlägga egenskaperna och ev utveckla andra.

Marklager förutsätter ett stort antal rör eller borrhäl i jord resp berg. Ett orationellt byggande leder därför till kostnader. höga Byggteknologien kan endast utvecklas i fullskalebyggande. Referensanläggningar i full skala behövs ocksa för att tekniken göra trovärdig och möjlig att marknadsföra utanför Sverige.

Markvärmelagren kan lätt anpassas till lokala förhållanden varför dess potential såväl inom landet som utomlands är mycket stor.

SOU l986: 32 Bilaga 10 373

Värmelager i akvifärer:

Där akvifärer (grundvattenmagasin) finns och kan utnyttjas erbjuder

till kostnader. Oftast förutsätter tekniken att värmede lagring laga vilket är fördyrande och kan medföra att konkurpumpar utnyttjas, renskraften förloras. Tillämpningar med saväl värme- som kylbehov kan fördelar. Brunnstekniken för in- och utmatningen av värme, ge och för kontroll av värmefrontens utbredning och uppförande kräver fortsatta utvecklingsinsatser, liksom vattenbehandlingstekniken.

med bunden värme. (latenta systern, termokemiska system) Lager

Vattenackumulatorer är vanligen mer ekonomiska än latenta system, men när värmesystemet begränsar temperatursvängningarna i lagret till 30 K kan smältvärmelager konkurrera tekniskt- ekonomiskt. högst Praktiska erfarenheter av smältvärmelager är begränsade. FoUinsatser krävs för att dokumentera erfarenheterna bättre, och för att fa till stand ytterligare prov.

Insatsplan 1987-90

Energilagring

Huvudalternativ 7 Mkr/ar

Lag niva 6 Mkr/ar

Med en insats under nästa trearsperiod bedöms att de pa 7 Mkr/ar vitala delarna i nuvarande kan behållas. Den lägre nivån 6 program Mkr/ar innebär en minskning av antalet experimentbyggnadsprojekt och därmed minskning i utvecklingstakten för energilager.

374 Bilaga 10

SOU 1986: 32

AVABCERADE VÄRhEPlÅ/PSYSTEM

Delprogrammet Avancerade vårmepumpsystem omfattar system med

flerstegsvärmepumpar, absorptionsvärmepumpar, temperaturvixlare, Stirling-motordrivna värmepumpar, förbränningsmotordrivna \ärmepumpar, s k split-system, latenta lager samt värmeupptagnin; från

avloppsventilation, avluft, mark, berg, sjöar och vattendrag m m. System med låg elanvândning, alternativt bivalent samt ickedrift, eldrivna system ges hög prioritet.

STU svarar för området värmepumpar och vad värmepumpsprocesser gäller teknisk forskning och med teknisk BFR för utveckling risk, utveckling av produktionsteknik och tekniska inom system byggsektorn. för avancerade

Tillämpningsområdet värmepumpsystem är

befintliga gruppcentraler inom bebyggelse och industri. l ce fall industrins gruppcentraler industriella och inte försörjer processer

byggnadsuppvärmning har STU programsvar.

Mål

Målet för verksamheten år:

o att upprätthålla och vidareutveckla inom kompetensen värmepumpområdet vid de tekniska högskolorna

o att utveckla små och medelstora kostnadseffektiva avancerade eldrivna värmepumpsystem med mellan 3 säsongsvärmefaktorer och a

o att utveckla icke-eldrivna värmepumpsystem

o att förbättrad uppnå system- och komponentoptimering.

Verksamhetens inriktning

l Sverige är vårmepumptekniken ett ekonomiskt alternativ får de flesta uppvärmningsbehov. småhus värms med Många idag värmepumpar av olika slag. För tillfället minskar installationerna i befintliga småhus Detta stor kraftigt. berorltill del på att de statliga låneoch räntebidragen bort. I är dock tagits nyproduktionen frå1luftvärmepumpar mycket vanliga. Stora värmepumpar inkopplad; till fjärrvärmenät har installerats i stor omfattning. Marknadsintraduktionen har gått så snabbt att en mättnad nu kan skönjas.

Någon motsvarande massiv introduktion av värmepumpsystem imellanregistret, flerbostadshus och gruppcentraler, har ännu skett. ej Installerat antal ökar dock och ett stort antal frånluftvärmepunpar för flerbostadshus finns nu i drift. En fortsatt stark utveckling kan förväntas inom området, om skillnaden mellan el- och oljepris ej minskar påtagligt och mera beständigt.

Bilaga 10 375 sou 1986: 32

Kostnader och prestanda för vanliga värmepumptillâmpningar årsmedelvärme- investering, energipris, faktor kr/kW öre/kWh Enbostadshus 2,0 - 2,5 li 000 - 7 000 15 - 25 Gruppcentraler

med mekaniska ventilation

med av- - l 500 - 4 000 10 - 25 System 2,5 3,5 loppsvattenvärmepump

med - 1 500 - 3 500 10 - 25 System 3,0 4,0 spillvattenvärmepump

l) 6 procent realränta och 15 års avskrivning

Erfarenheterna från utförda visar emellertid stora skillanläggningar nader i effektivitet. l alltför många fall uppnås inte kalkylerade resultat, medan andra liknande installationer fungerar väl.

Grundläggande forskning

tekniska frågor bör intensi- Forskningsarbetet kring grundläggande fieras. inriktningen bör inte enbart styras av rådande energisituation utan även söka sikt. Viktiga forskningsområden är: lösningar på längre - Värmemotordrivna värmepumpar (BFR). - (BFR och STU). Absorptionsvärmepumpar - för (STU). Nya processer kompressionssystem - arbetsmedier för såväl kompressor- som absorptionsproces- Nya ser, varvid blandningar också beaktas, och nya köldbärare. (BFR och STU). - (BFR och STU). Värmeöverföringsdata - såsom exempelvis nya förångartyper; Komponentutveckling, (BFR och STU).

376 Bilaga 10 SOU 1986: 32

Tekniska

gstemfraggr

Stora förbättringar kan göras vad gäller vlrmepumpsystenuets anpassning till sin inte minst tili omgivning, värmebärareyetemet. insatserna gäller slväl optimalt utnyttjande av känd teknik som vidareutveckling

mot nya produkter och Särskilt

beräkningsrutlrser. viktigt är:

-

System- och komponentoptimering. Dimensionerings-, inkopplings- och ciftoptimeringsfrlgor studeras med till in-

hänsyn verkan frän andra

energisparltgärder (SFR)-

- Förbättrat

dimensionerlngsmderlag över värmekäliors tempen-

turer och värmeirsiehäll och värmebehov

fastigheten (BF R).

- av

Utnyttjandet mikrodatorteknik fbr styr- och reglerteknik i

kombination med för övervaknl och larm utrustning i syfte att snabbt kunne ätgärds brister i prestanda SFR).

Erfarenhetslterförigg

Kunskaperna om värmepumptekniken finne samlade hos förhlllidag andevis fi personer och Det är

företag. väsentligt att dessa kun-

skaper sprids och kommer till allmän

tillämpning.

Om dagens och framtidens ska kunna

värmepumpsystem utnyttjas till

sin fulla potential miste de erfarenheter som görs pa fältet Iterföras till dem som sysslar med och

forskning utveckling. Speciellt miste

orsakerna till att man i vissa fall uppnår sämre än energisparresultet kalkyierat fastställas.

lnförandefrlgor

Ekologiska problem och problem av administrativ art är ofta större

hinder för införande av teknik än de tekniska och ny ekonomiska. Dessa hinder bör i aamräd mellan Itgärdas ansvarige programorgan, myndigheter och andra berörda parter. insatser inom omraföljande den är härvid viktiga. - och information.

Utbildning

Stora brister finns fortfarande i kunskapsniva hos för omradet

betydelsefulla yrkesgrupper. - El- och fjärrvärmetaxor.

En översyn av tillämpade taxor krävs för eventuella justeringar

till sarmälisekonomiekt riktig

utformning.

- Administrativa hinder.

Hyreskontrakts utformning, upphandiingsföreskrifter m m be-

höver studeras och ltgärdas. -

Miljöfrlgor. Viktigt är att slväl positiv som negativ påverkan fran värme-

pumpiratallationen beaktas. Antifrysmedel och buller. - Service- och

mderhlllsfrlgor.

F ör närvarande orsakar service och imderheii bristfällig avsevärde energisparförluster. -

Garsntifragor. Kopplat till lämpliga entreprenadformer bör kunna

garantier standardiseras.

Bilaga 10 377 SOU 1986: 32

Insatsplan 1987-90

Avancerade värmepumpsystem

Huvudalternativ 8.0 Mkr

Lag nivâ 6.4 Mkr

Rådets huvudalternativ pa 8.0 Mkr/ar. Det innebär i stort sett ligger oförändrad ambitionsniva jämfört med innevarande trearsperiod. ändras mot avancerad systemutveckling. I ett Inriktningen minskningsalternativ om 6,4 Mkr/ar maste insatserna kring miljöproblemen för fran samt utbildning och viss utsläpp dieselaggregatet, kunskapsuppbyggnad kring dieseldrift minskas. långsiktig

I bada alternativen fortsätter det internationella samarbetet inom IEA - Advanced Heat Pumps och IEA - Heat Pump Center samt genom BF Rs bilaterala avtal med olika länder (Kanada, Tyskland, USA, Österrike och Frankrike).

378 Bilaga 10 SOU 1986: 32

SYSTENFRÅGOR M M

lnom delprogrammet Systemfragor m m bedrivs och utveckforskning ling som avser samband mellan byggnaders energisystem, gruppcentraler och ny energiteknik (solvärme, etc). l värmepumpar, energilager delprogrammet ingar också utredning av potential och införandehinder för identifierade system.

Mål

Malet för verksamheten är att utveckla och utvärdera kostnadseffektiva energisystem där byggnaderna och deras inre och yttre distributionssystem samt värmekällorna samverkar sätt. pa ett optimalt

Verksamheten inriktning

Tre forskargrupper (Studsvik, CTH och LTH) med god kompetens inom det systemtekniska omradet har bl a genom rådets systematiska

FoU satsningar byggts upp inom landet. l dessa forskarmiljöer finns tillgång till adekvata laboratorie-, mät- och beräkningsresurser. Dessa grupper utgör den bas pa vilken huvuddelen av rådets framtida satsningar inom systemteknikomrâdet maste byggas. Hittillsvarande forskning har främst rört lagtemperatursystem och kulvertutveckling.

Under kommande vill rådet programperiod prioritera forskning som har mera direkt samband med funktion och brukarens byggnadens situation samt möjligheterna att i ökad utsträckning basera byggnads-

uppvärmningen pâ elhushallande system typ värmepumpar och solvärme. l ökad omfattning bör samspelet mellan byggnaders inre och

yttre vårmedistributionssystem belysas. Naturgasens roll härvidlag bör studeras. Radet vill också särskilt uppmärksamma industrins gruppcentralsystem och möjligheten att här införa ny energiteknik. Stor vikt bör ocksa vid dokumentation av vunnen läggas kunskap i form av handböcker, läromedel rn m.

Insatsplan 1937-90

Systemfrâgor m rn

Huvudalternativ 7,0 Mkr

Lag niva 5,0 Mkr

Rådets huvudalternativ inom detta ligger pâ 7,0 Mkr/âr. ryms fortsatta långsiktiga satsningar på de tre forskargrupperna. Däremot inte fortsatta satsningar av kulvertteknik. l det pä utveckling lägre alternativet 5,0 Mkr/âr kan inte tre forskargrupper bibehallas.

SOU 1986: 32 Bilaga 10 379

EL-EFFEKTIVA BYGCIQADER

l samband med den planerade kärnkraftsavvecklingen kommer effektivare elanvändning i byggnader liksom möjlighet att ersätta el med alternativa energikällor att vara av primärt intresse. Inom Byggforskningsrådets ansvarsområde är det de elvärmda husen och då speciellt de direkt elvärmda småhusen som kommer att stå i focus. Framför allt gäller det småhus som byggts före ELAK-normernas ikraftträdande. Den totala elanvändningen i bostäder och lokaler uppgår idag till ca 19 TWh varav ca 15 TWh i småhus. Av 1,37 miljoner småhus är nästan en tredjedel direkt elvärmda. Direkt elvärmda småhus finns mest i yngre bebyggelse, endast 17 procent är byggda före 1965. En stor av de småhus utan mekanisk ventilation som grupp utgörs byggdes efter 1965 och under 70-talet.

Mål

Malet för delprogrammet Eleffektiva byggnader är att till 1990 ta fram kunskapsunderlag för utformning av en strategi för effektivare elanvändning i olika typer av byggnader genom dels teoretiska studier, dels demonstration, i form av experimentbyggnadsprojekt i olika delar av landet. Syftet är att redovisa vilka teknisk-ekonomiska möjligheter och alternativ som står till buds i några vanligt förekommande hustyper.

Verksamheter: inriktning

Effektiv elanvåndning i samband med eivärme i bostäder och lokaler kan grovt indelas i tva slag av atgärder:

- av samma slag som man hittills satt in i Hushâllningsatgärder oljereduktionsprogrammet fast tillämpade på hus med elvärme, såsom förbättrad isolering och täthet, återvinning av energi ur ventilationsluft, sänkning av rumstemperatur till rekommenderade värden etc.

- av elvärmda hus till mindre elkrävande uppvärm- Konvertering ningssystem sasom värmepumpar, solvärme eller bränsleeldade system.

l Energi 85 redovisar rådet bl a utvecklingen hittills av enrgisparverksamheten i byggnader och vilka tekniska och ekonomiska möjligheter som finns till en effektiv energihushållning i idag byggnaderJ-ram till 1990 bedöms energibehovet för uppvärmning och varmvatten kunna minska fran dagens nybyggnadsstandard på 120-140

kWh/mz till 80 - 100 kWh/mz för bostäder och lokaler (kontor, skolor,

hotell). forskning visar att fortsatt teknisk utveckling kan Pågående

leda till att energibehovet minskas ytterligare till 30-70 kWh/mz.

Resultaten fran de s k energisparkvarteren och andra energiombyggnadsprojekt visar att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att genom omfattande energihushâllningsinsatser i befintlig bebyggelse minska energianvändingen för uppvärmning och varmvatten till

380 Bilaga 10 SOU 1986: 32

dagens nybyggnadsstandard 120-140 kWh/mz. Ytterligare teknisk utveckling och nyttjande av energiteknik kan minska energianvänd-

ningen till under 100 kWh/m n; .

Generellt kan att för hus oberoende sägas av uppvärmningssystem gäller att traditionella energihushållningsåtgârder som tilläggsisolering, tätning, värmeåtervinning ur ventilationsluft etc leder till en rad fördelar.

- Husets totala för årliga energianvändning uppvärmning minskar. Uppvärmningssäsongen - dvs den tidsperiod då uppvärmningsenergi åtgår för annat än tappvarmvattenberedning blir kortare.

- Husets att uthärda förmåga längre driftavbrott hos uppvärmningssystemet (elavbrott eller andra fel) ökar betydligt, genom att avkylningen sker långsammare.

- den kallaste Toppeffektbehovet vinterdagen minskar, delvis direkt på grund av att värmeförlusterna minskas och delvis på grund av att huset uppför sig trögare ur uppvärmningssynpunkt. Den senare effekten medför att huset inte upplever kortare lika köldknäppar intensivt som ett sämre isolerat hus. Dess uppvärmningssystem kan därför utformas för en något högre dimensionerande utetemperatur.

För hus med Vattenburen elvårme kan förutom de generella åtgenom gärderna enligt ovan elåtgången i hus reduceras genom att installera ett alternativt system för uppvärmning av vattnet. Exempel på sådana lösningar är:

ersättning av elpannor med värmepump som dimensioneras för att ensam eller i kombination med annan värmekälla klara husets värmebehov

kombisystem med elpanna under lågsäsong vår-sommar-höst och fastbränsle- eller oljeeldning under vintern. Säsongsgränserna bestäms av resp energiprisers relation

ersättning av elpannor med bränsleeldade pannor.

kombisystem el-solvärme med gemensamt lager

För hus med direktverkande elvärme har man vanligen i utredningar ansett att konvertering till annat uppvärmningssätt kräver så stora ingrepp i huset att det blir för dyrt och besvärligt. Dessa hus har ju i utgångsläget varken pannrum eller skorsten. Vidare har man bedömt det vara en alltför omfattande installation att dra in ett vattenradiator-

system i ett befintligt hus. Små luft/luftvärmepumpar för uppvärmning

av enskilda rum, en teknik som f n utvecklas mot låga kostnader och hög energieffektivitet, kan vara en möjlighet.

Om direktelvärmda hus redan är eller genom atgärder görs tillräckligt välisolerade och energisnåla kan konvertering till luftburet värmesystem ev visa sig vara en enklare lösning än ett vattenburet system.

sou 1986: 32 Bilaga 10 381

Kombinationen F TX-ventilation (dvs ett system med en vârmeväxlare där inkommande friskluft förvärms av utgående franluft) och en elvârmare (kanalvârmare) som slutvârmer tilluften till önskad temperatur i huset kan vara en möjlig lösning. Luftburen värme innebär ocksa att olika typer av värmepumpar kan användas.

382 Bilaga 10 SOU 1986: 32 p_

Franluftvärmepumpar för tappvarmvattenproduktion och även för tillskott till radiatorkretsen i hus med vattenburna har värmesystem man flera ars efarenhet av vad gäller bade småhus och flerbostadshus.

De relativt nybyggda småhus som uppfyller den s k ELAK-normen har så lag energiförbrukning att de bör kunna fortsätta med elvärme även i ett kärnkraftsavvecklingsperspektiv. Detsamma äldre hus gäller som åtgärdas, sa att de uppfyller El.AK-normen.

BFR anser att ett för program effektivisering av elanvänching för uppvärmning och varmvatten i byggnader är av stor för betydelse kärnkraftsavvecklingen. Här avses såväl förbättrad klimatskärm som effektivare installationssystem. Mer omfattande atgärder typ tilläggsisolering av fasaden, fönsterbyte etc bör främst ske i samband med reparation och ombyggnad och andra energihushallningsatgärder.

F orsknings-, utvecklingb, demonstrations-, och utredningsarbete behövs för att skapa en kunskapsbas (om teknik, ekonomi och genomförande) utifrân vilken en lämplig

strategi (atgärdsmässigt och tidsmässigt)

kan utarbetas vad gäller kombination av energihushallningsâtgärder och/eller nya uppvärmningssått för elvärmda hus.

Konverteringar av hus med direktverkande elvärme till annat värme-

- vattenburet system eller luftburet - har tidigare betraktats som svara att genomföra. Nagra FoU-projekt har startats under senare tid med syfte att närmare klargöra de tekniskt - ekonomiska förutsättningarna för F örsöksverksamhet konvertering. och experimentbyggande kräver statligt stöd eftersom ingen naturlig marknad ännu finns för sådana konverteringar. Tidshorisonten bör vara att till 1990ta fram underlag för av en strategi utformningen för konverteringar under 90-talet.

Vidare behövs FoU för mer energieffektiva installations- och värmegumgsystem som kan minska behovet av tillförd för energi uppvärmning och ventilation. Det gäller mikrodatorteknik för behovsstyming, effektivare värmepumpsystem av typ luft/luft, rumsegna värmepumpar rn m.

idag finns det ingen större marknad för kombinationsdrift

(manga

kombinationsanläggningar körs med enbart elenergii. Det är därför

väsentligt att i t ex demonstrationsprojekt utveckla och utvärdera flera kombinationssystem för uppvärmning. Det gäller olika slags kombinationer av el- och bränsledriven utrustning.

De beskrivna insatserna är i hög grad av utvecklings- och genomförandekaraktär och torde kunna genomföras i samarbete med olika intressenter.

1986: 32 Bilaga 10 383 sou

nnauplan 1907 - 90

El-effektive byggnader

Huvudalternativ 5 Mkr/ Ar (bidrag)

Rådets bedömning är att det behövs 5 Mkr/ar i bidrag och 1 Mkr/ år i experimentbyggnadslan per Ar under tre år för att framgångsrikt kunna genomföra programmet. Arbetet bör genomföras i samarbete mellan högskola, forskningsinstitutioner, kraftindustrin, material, och komponenttillverkare, entreprenörer, kommuner och myndigheter.

384 Bilaga 10 SOU 1986: 32

INTEGRERADE EINERGISYSTEM

Delprogrammet Integrerade energisystem omfattar utveckling av system för energitillförsel och -anvândning integrerade mellan industri och bebyggelse i syfte att vinna ökad energieffektivitet, lägre kostnader och minskade utsläpp av miljöskadliga ämnen. Exempel på system är sådana där värmeproduktionsanlñggningen för en industri dimensioneras och för att även klara effekt- och byggs energibehovet för närliggande bebyggelse. Ett annat exempel är utnyttjandet av absorptionsvärmepumpar eller temperaturväxlare med såväl drivenergi som värmekälla från industriell spillvärme.

Mål

Målet för verksamheten är att ta fram om och att kunskap projektera, bygga, utvärdera och demonstrera anläggningar med integrerade energisystem. Anläggningarna bör visa god ekonomi, hög energieffektivitet och liten negativ miljöpåverkan.

Verksamheten inriktning

En grupp under ledning av Vattenfall och medverkan från STU, BF R,

RPK (Regionplanekontoret vid Stockholms läns landsting), ASEA,

Nynäs, rn fl arbetar sedan ett år med par utveckling av integrerade energisystem. Statens energiverk följer verksamheten. Vattenfall, STU, m fl är medlemmar i den internationella lES-gruppen

(integrated Energy Systems). Den består bl a av KFA

Kernforschungsanlage Jülich, Temaplan GmbH, Hamburg och MIT Cambridge USA. Arbetet baseras på tidigare forskning vid IIASA (International Institute of Applied System Analysis), Laxenburg.

l Sverige har några anläggningar med inslag av integrerade energisystem byggts. lES-gruppen planerar att få till stånd ett par renodlade anläggningar av denna typ.

Inom lEA har ett förslag till nytt implementeringsavtal integrated Energy Systems and the Environment godkänts, Verksamheten beräknas kunna inledas under 1986. STU är huvudansvarigt från organ svensk sida.

Rådet medverkar i arbetet med tre integrerade energisystem på nivåer:

Nationellt genom Regionplanekontoret vid Stockholms läns landsting och högskoleinstitutioner. Rådet har tecknat ett samarbetsavtal med KFA Jülich och RPK. Inom ramen för detta avtal vid RPK pågår datorsimuleringar av Stor-Stockholm beträffande energi, miljö, ekonomi m.m. Den använda modellen, har Message II, vidareutvecklats fran IlASAs grundmodell.

Multilateralt genom den internationella lES-gruppen.

SOU 1986: 32 Bilaga 10 385

inom lEA avtalet Integrated Energy Systems and the genom Environment, där Malmö kommun genom sitt energiverk planerar att medverka inom ramen för samarbetsavtalet med rådet.

l samtliga fall är radet en av flera samarbetspartners i respektive projektorganisation.

Bedömning, värdering och dokumentation av befintliga anläggningar inom landet är angeläget, liksom utveckling av metodik för sedan utvärdering. Forskning och utveckling beträffande nya integrerade energiscenarios pa kommunal nivå baserade på ny och konventionell teknik är också viktigt. Ett antal experimentanläggningar med energisystem bör projekteras och byggas och därefter integrerade utvärderas.

kursplan 1907-90

integrerade energisystem

Huvudalternativ 2 Mkr/är (bidrag)

Erforderliga medel för rådets verksamhet år 2 milj kr per är under tre år exkl experimentbyggnadslan.

Huvudansvaret bör liksom idag ligga pa STU, medan rådet och statens energiverk bör ansvara för de delar som avser planeringsmodeller och för i bebyggelse. Verksamheten berör systemteknik energianvändning emellertid också statens energiverks och naturvardsverkets ansvarsområden, varför den framtida ansvarsfördelningen kan komma att behöva diskuteras.

I3-l6-345

386 Bilaga 10 SOU 1986: 32

EhER

Delprogrammet Energiplanering omfattar studier dels för och om den

kommunala dels energiplaneringsprocessen av statlig styrning som berör kommunal verksamhet inom energiområdet.

Mål

Målet för verksamheten är:

- att bättre för ge kommunerna kunskapsunderlag att lägga upp och bedriva energiplanering och därmed förknippade aktiviteter samt för hur energifrågorna kan integreras i kommunens övriga planering.

- att staten bättre ge underlag för införande av eller ändring av styrmedel som berör energianvändningen inom kommunen samt ge underlag för tillämpningen av dessa styrmedel.

Programmet syftar dessutom till att bidraga till den allmänna kunskapen om offentlig planering och styrning.

Verksamheten inriktning

Den forskning och som hittills bedrivits kan indelas utveckling i fyra huvudgrupper:

Konsekvensstudier som sökt utveckla kunskaper om effekter av tillförselsystem och energihushållning i syfte att ge underlag för kommunal planering. Huvuddelen av projekten har rört bebyggelse och energihus-

hållning dvs sambanden mellan energi/fysisk struktur, i

energiaspekter fysisk planering, energihushållning i olika typer av bebyggelse och sociala effekter. Därutöver finns studier som rör brukarbeteenden några samt miljökonsekvenser av ny energiteknik. Metodstudier som sökt utveckla dels metoder att hantera delmoment i planeringsarbetet, dels övergripande optimeringsmodeler och andra metoder att hantera komplexa samband. Studier av planeringsprocessen kan indelas i två projekttyper. Projekt som studerar kommunalt beslutsfattande och i agerande anslutning till energifrågorna, och studier av styrmedlens tillämpning dvs studier som belyser hur bidrag, skatter och används och lagar påverkar olika aktörer inom energifältet.

Energiforskningsnämnden har 1984 presenterat en utvärdering av forskningen om kommunal energiplanering. Utvärderingen pekade det på att tagits fram mycket gedigen kunskap men att mycket av den kunskap som tagits fram i utvecklings- och demonstrationsprojekt är tidsberoende och osäker.

Processtudier har verfierat den allmänna bilden av kommunernas ofullgångna energiplanering. De kanske mest påtagliga resultaten är förmodligen att vissa synsätt anammats av dem som är praktiskt verksamma inom området. Det kan tex gälla förståelsen för hur mellan atgärder tillförsel och sparande ska avvägas, taxans för betydelse systemets effektivitet eller effekter av olika system såväl tekniskt som ekonomiskt. Vad som saknas är en mer sammanhållen modell för kommunal energiplanering där problem och avvikelser får sin förklaring.

SOU 1986: 32 Bilaga 10 387

Metodstudierna har utvecklat både avgränsade statistikredskap och Wieitäckande optimeringsmodeller. Deras reella påverkan på den praktiska planeringen återstår dock att studera.

De understödjande teknik- och konsekvensstudierna har haft stor betydelse för vår allmänna uppfattning om de nya teknikerna. Vad som saknas är studier av system i verklig drift för att belägga allmänna teorier och analogiresongemang.

Företrädare för byggforskningsrådet, energiforskningsnämnden, statens energiverk har tillsammans med forskare och kommunala representanter diskuterat hur forsknings- och utredningsverksamhet inom området energiplanering bör utformas i framtiden. Under 1986 görs en samlad redovisning av den kunskap som man inom olika forskningsprojekt och ambitiösa utredningar hittills kunnat producera. Redan nu står det dock klart att en hel del kunskaper inom området energiplanering saknas. Följande fyra områden är särskilt angelägna för fortsatta forskningsoch utvecklingsinsatser.

Kommunal energiplanering - innebörd och syfte. Staten och kommunerna har vissa bestämda - men delvis olika - syften med den kommunala energiplaneringen. Från statens sida kan energiplanerigen ses som ett instrument att genomföra energipolitikenpå lokal nivå. För kommunerna, som ett sätt att samordna och lösa konflikter. Hur dessa olika syften kan uppfyllas och hur dessa uppfattas ur andra parters synvinkel är några av de fragor som bör tas upp. Här ingår också att studera vad som menas med kommunal energiplanering och vilken innebörd begreppet ges i lagtexter, andra dokument, praktisk verklighet rn m.

Erfarenheter från planering i praktiken. Kunskap om hur kommunerna och andra viktiga aktörer fungerar och hur kommunal energiplanering går till i praktiken behövs för att kunna ställa upp realistiska mål för framtida planeringsverksamhet, ge råd om metoder och för utformning av styrmedel. Det är således önskvärt att få klarlagt vad som hittills gjorts i energiplaneringssammanhang. Därvid bör naturligtvis skillnaderna mellan kommunerna bli en central faktor. Här bör analyseras vilka svårigheter och hinder man stött på. I de empiriska studierna bör inte bara planeringsproceduren beskrivas och analyseras utan även användning av - och effekten av - olika styrmedel, som på något sätt kopplats till planeringen. Det kan gälla t ex föreskrifter, adminstrativa beslut, taxor, förhandlingar, rådgivning och informationsutbyte.

Metoder i energiplaneringen. Det bör inte förväntas av vare sig ett forskningsprogram eller av forskningen att kunna ge svar på vilken roll och vilket ansvar kommunerna bör påta sig i energisammanhang. Det är däremot möjligt för forskningen att utvärdera och utveckla praktiskt användbara verktyg (metoder) för planeringens olika delmoment, t ex inventerings- och prognosmetoder, optimerings- och simuleringsmodeller, konsekvensanalyser. Forskningen kan också genom bl a fallstudier analysera olika för- och nackdelar med t ex planeringens uppläggning, fördelning av uppgifter och ansvar mellan olika förvaltningar samt relationer till andra parter.

Statens styrning av energianvändningen. lnnan statsmakterna bildar sig en uppfattning om hur styrmedlen rörande kommunal energiplanering

388 Bilaga 10 sou 1986: 32

ska utformas, bör man undersöka hur hittillsvarande styrmedel fungerar. F râmst gäller det då att utvärdera lagen om kommunal energiplanering och därtill hörande styrmedel, såsom subventioner till den kommunala planeringsverksamheten och informationsspridningen från statliga myndigheter till kommunerna. Även andra faktorers inverkan bör beröras. Exempel på sådana faktorer âr energiskatterna, reglerna för affârsverkens ekonomi och taxersâttning samt subventionerna till byggande och energisparåtgårder.

lmatsplm 1987-90

Energiplanering BFR STEV

Huvudalternativ 2 Mkr/år 2 Mkr/år Låg nivå 1 Mkr/år 1 Mkr/år

Huvudalternativet omfattar 4 Mkr/år. 2 Mkr/år av dessa föreslas disponeras av statens energiverk för renodlat sektorsinriktad FoU medan rådet svarar för den sektorsövergripande energiplaneringsforskningen som naturligt hör ihop med den forskning rörande övrig kommunal planering som rådet ansvarar för inom anslaget Byggnadsforskning. För rådets del innebär huvudalternativet att såväl fortsatta långsiktiga satsningar på befintliga forskargrupper som visst utvecklingsarbete ryms. I det lägre alternativet måste den energiinriktade verksamheten inom minska och medel finns för utveckbefintliga forskargrupper inga lingsarbete.

BILAGA 11

från statens

Underlag energiverk

sou 1986: 32 Bilaga 11 391

Bilaga 11

1986-02-18

energnverk

Energiforskningsutredningen lndustridepartementet 103 33 STOCKHOLM

Underlag III till energiforskningsutredningen

Energiforskningsutredningen (EFU) har anmodat statens energiverk att till utredningen redovisa ett planeringsunderlag för den fortsatta energiforskningsverksamheten. I en promemoria daterad 1986-01-29 anges utredningens direktiv för arbetet.

Statens energiverk redovisar nedan huvuddragen i verkets förslag. I bilagor återfinns de mer detaljerade planerna för varje teknikområde.

Verket kan i huvudsak acceptera EFU:s förslag till inriktning och ramar för forskningsverksamheten. Ett undantag finns dock, nämligen i den begränsning av verkets möjligheter att satsa på mer grundläggande forskningsverksamhet. som EFU En sådan - som anger. begränsning tar sig uttryck såväl i direktiven som i av resursramar - står beräkningen nämligen starkt i strid med den inriktning emot ökad vetenskaplig kunskapsuppbyggnad och ökad högskoleandel i forskningsprogrammet som verket eftersträvar.

Det viktigaste motivet för en sådan inriktning är bedömningen att det främst är insatser av denna karaktär som ger bestående effekter. Med nu gällande förutsättningar - och i - finns på energimarknaden forskningsverksamheten det utrymme för en större andel långsiktligt inriktad verksamhet inom energiforskningsprogrammet på bekostnad av ett mer kampanjinriktat program syftande till att nå kortsiktiga effekter. Den vidare teknikutvecklingen inom energiområdet främjas bäst genom en sådan inriktning. Denna syn tycks också återfinnas inom EFU med tanke på den ökning av insatserna på energirelaterad grundforskning som utredningen förespråkar.

När det gäller inriktingen av energitillförselprogrammet. som energiverket ansvarar för, tycks dock utredningen - utan att särskilt motivera det - en annan bedömgöra ning. Den uppdelning och åtskillnad av ansvaret för stöd till grundläggande forskning resp till målinriktad forskning, som EFU tycks förespråka, är motiverad när den grundläggande forskningen är av sådan karaktär att särskild kompetens och särskilda procedurer för bedömning och

392 Bilaga 11 sou 1986: 32

prioritering erfordras. Det gäller den energirelaterade grundforskningen, som naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) stödjer. där starkt inomvetenskapliga bedömningar av främst naturvetenskaplig forskning görs. Aven för övriga delar av energiforskningsprogrammet gäller att en ökad inriktning på vetenskaplig kompetensuppbyggnad kan kräva att kontakterna med högskolevärlden förstärks och att vetenskapliga kvalitetskriterier tillmäts större betydelse än hittills vid sidan av den energipolitiska bedömningen av projektansökningar. Men detta bör ske genom att de berörda sektorsmyndigheterna ökar sina insatser av denna karaktär.

Den fortgående utvecklingen och anpassningen av skilda energitekniker kräver kontinuerligt understöd av specifika forskningsinsatser av grundläggande karaktär. För att kunna bearbeta speciella problemområden behövs, dels (1 forskarvärlden) personer med den rätta och höga nivån på forskning och utbildning, dels (hos sektorsorganet) personer med kunskap om tekniken, dess tillämpning och om dess betydelse i ett energipolitiskt sammanhang. För att de adekvata forskningsresultaten skall komma fram behöver emellertid teknikområdena hållas ihop hos den som stödjer forskningen och har överblick över teknikutvecklingen i dess helhet inom omrâdet. D v s den existerande organisationen och ansvarsfördelningen. som främst bygger på en branschorientering, där energiverket svarar för frågor som berör bränsle-, el- och värmeproducerande företag samt utrustningstillverkare för dessa branscher. bör bestå. Om denna princip bryts minskar möjligheterna att stödja grundläggande forskning trots att detta är energipolitiskt motiverat. Dessutom blir det betydligt svårare att åstadkomma en integration av olika delar av utvecklingskedjan - och industgrundläggande forskning, tillämpad forskning riellt utvecklingsarbete. Det finns många exempel på att det är önskvärt och möjligt att åstadkomma en sådan integration, vilket verket ser som en mycket viktig uppgift för en central energipolitisk myndighet.

Ett exempel kan hämtas från den grupp vid Lunds tekniska högskola som bedrivit forskning om markvärmesystem. Grundläggande studier har genomförts för att ge kunskaper om värmetransporter i olika typer av lager. Resultaten av studierna kommer till praktisk användning vid bedömning av de ekonomiska förutsättningarna för genomförande av fullskaleanläggningar med marklager. Samtidigt sker en kompetensutveckling som ger bättre kunskap på sikt och som medför att de tekniska och ekonomiska osäkerheterna inom detta tekniska område kan reduceras.

Ett annat exempel kan hämtas från utvecklingen av den fluidiserade förbränningen. Denna teknik medför bl a att halterna av kväveoxider blir låga, bl a för att temperaturen är låg vid förbränningen. Men vid lågtemperaturförbränning tenderar halterna av andra miljö- och hälsofarliga utsläpp att öka. Möjligheterna att komma åt detta problem i framtiden är nu beroende av möjligheterna att

4 11 393 sou 1986: 32 Bilaga

styrparametrar som t ex syretillförsel och turoptimera bulens. För detta krävs en förståelseforskning som går med utveckling av metoder och apparatur för jämsides och inhämtning av experimentella data. diagnosticering

Verket kan av de skäl som anges ovan inte acceptera den av ansvar och medel från främst områdena överflyttning förbränningsteknik, ny elproduktionsteknik och värmetillförsel till området Energiteknisk FoU (administrerat av

STU). som utredningen har gjort. Verkets förslag utgår därför ifrån att den centrala energipolitiska myndigheten även fortsättningsvis skall ansvara för teknisk forskning och rörande energitillförsel. Verksamheten komutveckling mer att bedrivas utifrån energipolitiska utdärigenom gångspunkter och i nära kontakt med energiverkets övriga verksamhetsgrenar, så att en helhetssyn på utvecklingen inom energiområdet kan utformas. Det är särskilt angeläget att och utvecklingsinsatser rörande förbränforskningsoch elproduktionsteknik, som är av största ningsteknik ny vikt för utvecklingen på energiområdet. organiseras på detta sätt.

Verket vidare ifrån att den mer marknadsnära deutgår monstrationsverksamheten inte skall stödjas inom forskningsprogrammet utan inom ramen för det teknik-utvecklingsprogram som regeringen nyligen föreslagit. Samordning och mellan de båda programmen förutsätts ske avgränsning enligt de riktlinjer som redovisas i propositionen.

II en kraftig utökning av I underlag föreslog energiverket antalet s k I direktiven från EFU till NFR mellantjänster. att NER bör frågan om rådet skall överta fianges pröva av sådana mellantjänster som nu finansieras nansieringen av andra Verket har utgått ifrån att en sådan myndigheter. blir aktuell endast i något enstaka fall. nämöverföring när verksamheten klart har karaktär av naturvetenligen skaplig grundforskning.

Verket bedömer att EFU:s förslag om en resursram om 40 Mkr för och utveckling av torvbränsle kan accepteforskning ras. med 5 Mkr i förhållande till verkets Nedskärningen i II främst att genomförandetakten i förslag underlag gör programmet minskar.

av insatserna rörande bränsleförädling har Planering EFU:s nivå om 60 Mkr, varav 40 Hkr avser gjorts enligt 10 Hkr alternativa drivmedel och 10 Mkr förgasningsteknik. kolbränslen. Vid EFU:s lägre nivå. 45 Mkr. begränsas främst insatserna rörande förgasningsteknik och alterna-

tiva drivmedel.

Om tillförselprogrammet skall bedrivas med mindre resurser än EPU:s alternativ bör i första hand en nedenligt högre skärning i programmet för bränsleförädling prövas.

För trädbränsle kommer insatsnivån 40 Hkr i stället för den av verket resursramen 55 Mkr att medföra föreslagna

394 Bilaga 1 I sou 1986:32

oförändrade insatser inom prioriterade områden som ekologi, skogsproduktion och småskogsbruk. Branschforskning inriktad på sågverk och skivindustri måste vidkännas en minskning. Branschen måste här ta ett större ansvar. främst för senare led i utvecklingskedjan. En s k mellantjänst av utpräglad grundforskningskaraktär förs till NFR. Nya behov av insatser under perioden måste klaras genom omprioriteringar.

Den föreslagna resursramen för energiodlingsprogrammet stämmer överens med verkets förslag om 45 Mkr. Vid en mindre resursram. 40 Mkr, bortfaller till stor del utvecklingsarbeten för energigrödor i verkets forskningsprogram medan satsningen på energiskog blir i stort sett oförändrad.

Forskningen och utvecklingen av förbränningstekniken är av mycket stor betydelse för utvecklingen på energiområdet, inte minst av miljöskäl. Förbränningstekniken bör ges fortsatt hög prioritet inom energiforskningsprogrammet. Det behövs forskningsinsatser av såväl grundläggande som tillämpad karaktär liksom mer marknadsnära utveckling. Statens energiverk ser det som mycket angeläget att verket. - av de skäl som har redovisats ovan - här ansvarar för hela forskningskedjan och kan göra insatser där det är mest energipolitiskt motiverat. Verket redovisar därför en resursplan som utgår från detta synsätt. Ramen för den kommande treårsperioden föreslås bli 90 Mkr i stället för 60/40 Mkr som EFU anger. Förslaget medför emellertid inte någon ökning av det totala medelsanspråket inom energiforskningsprogrammet.

Enligt direktiven har verket redovisat ett gastekniskt forskningsprogram innehållande förbränningsteknik, distributionsteknik och lagringsteknik. Programmet redovisas fristående och inte under rubriken Värmetillförsel som anges i EFU:s direktiv. Ett inordnande 1 verkets förbränningstekniska program är mer naturligt. Energiverkets förslag har utarbetats på nivåerna 3 Mkr och 5 Hkr för tidsperioden. Verket har förutsatt att utveckling av nya industriella processer baserade på gasteknik ligger utanför programmet och hanteras av STU.

Forskningen rörande ny elproduktionsteknik är inriktad på vindkraft, värmekraft. mindre kraftvärmesystem samt mer långsiktigt intressanta tekniker som bränsleceller och solceller. Verket föreslår att resursramen för den kommande treårsperioden skall vara 85 Hkr i stället för 75/60 Mkr som EFU angivit. Motivet till denna ökning är detsamma som redovisats för förbränningsteknik.

Verksamheten inom värmetillförselområdet består av flera olika delar, nämligen fjärrvärmeteknik. centrala solvärmesystem, central värmelagring, geotermi. stora och medelstora värmepumpssystem samt kommunal energiplanering. Verket har utgått från den principiella arbetsfördelning

sou 1986:32 Bilaga 11 395

mellan energiverket och BFR som angivits i EFU:s direktiv men förutsätter samtidigt att BFR inom ramen för sitt anslag kan stödja den utveckling av teknik och system som man finner motiverat. Det innebär att rådet då man finner det motiverat är oförhindrat att gå utöver husnära tillämpningar i en mycket snäv mening. Detta gäller åtminstone utvecklingen av solvärmetekniken och användningen av värmelagring. Sakligt motiverade prioriteringar inom resursramarna bör således vara mer styrande för insatserna än mer administrativt betingade avgränsningar mellan myndigheternas ansvarsområden.

Verket har valt att för värmetillförselområdet som sitt huvudförslag redovisa en något högre insatsnivå än vad EFU föreslagit, nämligen 50 Hkr i stället för föreslagna 45/35 Hkr. Detta grundar sig på den ansvarsfördelning mellan verkets tillförselprogram och STU:s program Gemensamma energitekniker (Energiteknisk FoU) som verket förespråkar.

Sammanfattningsvis begär statens energiverk således 415 Mkr (exklusive kostnader för administration av programmet), vilket är 50 Hkr mer än vad som anges i EFU:s direktiv. ökningen beror helt på att verket lagt till sådana verksamhetsområden som enligt verkets bedömning bör vara en uppgift för den centrala energipolitiska myndigheten inom ramen för energiforskningsprogrammet. Någon ökning av de totala medelsanspråken inom forskningsprogrammet 1 förhållande till EFU:s direktiv erfordras således inte.

Detta ärende har behandlats vid styrelsesammanträde den 6 februari och vid sammanträde i verkets utvecklingsnämnd den 10 februari. Beslut i ärendet har fattats av ställföreträdande generaldirektören Jan Magnusson. Föredragande har varit avdelningschefen Brandels samt byråcheferna §orpe, Palmberger, Söderholm och Westermark.

x VV* _.

nusson

n Ma

396 Bilaga I 1 sou 1986: 32

STATENS ENERGIVERK 1986-02-18 Avdelningen för bränslen Leif Brandels, åc

FORSKNING OCH UTVECKLING 1987-1990 - ENERGITILLFÖRSEL

Torvbränsle

Bakgrund

I början av 1980-talet fanns ingen torvbränsleutvinning i Sverige. Statliga forsknings- och utvecklin sinsatser från

den tidigare femårsperioden var inriktade pa att klarlägga

förutsättningarna för torven som bränsle i vår energiför-

sörjning. Betydande resurser satsades på torvresursinven-

teringar. torvbrytningsmiljöaspekter samt utveckling av teknikkomponenter anpassade för svenska förhållanden.

Den introduktion av torv som påbörjades i början av 1980-

talet har fått ske med maskiner, som hämtas från framförallt Finland. De som funnits tillgäng-

utvinningsmetoder

är av tva skilda - frästorvteknik liga väsentligen typer och stycketorvteknik. Dessa system kännetecknas av att relativt stora investeringar får göras initialt och att

produktion kommer igång först efter ett till tre år. Pro-

duktionssäsongen är kort, två till fem månader. Väderberoendet är starkt. Förutsättningarna för större reduk-

tioner i produktionskostnaderna har bedömts som måttliga.

Forsknings- och har därför sedan

utvecklingsprogrammet

1981 varit koncentrerat pa att få fram teknik som medger bränsleutvinning under en längre period av året.

Under 1984-87 har vissa insatser avsatts för rationalisering av de konventionella produktionsmetoderna. Under de senaste tre åren har branschen byggts upp och består av ett 50-tal, ofta mindre, produktionsenheter. Produktionsanläggningarna har en kapacitet om 2-3 TWh/år. Under 1986-

-87 bedöms några första anläggningar med nyare teknik kun-

na demonstreras.

Tekniken för beredning av förädlade torvbränslen har ej

utvecklats i väntad takt. Detta beror delvis på att god

teknik hittills saknats och att dess eventuella fördelar och marknadsområden ännu ej klarlagts.

SOU 1986132 Bilaga Il 397

på torvmarker och möjligheten att få fram god

Tillgången

teknik bedöms vara tillräcklig för att torvbränsle skall kunna ha en plats i vårt energisystem.

Utgångspunkt för bedömning av forsknings- och utvecklings-

insatser från 1987 är följande: Torvbränsle

Konv teknik Ny teknik

Läge Användning 2 - 1986 TWh/år

Prod kostn Demonstrations-

tidpunkt ling

Tidpunkt för 1983-1990 1992-1995 genombrott

Prod kostn (kr/MWh) 80-90 60-80

Påverkan gm Fou mindre stor

finansiering medelstor mindre Egen

398 Bilaga 11 sou 1986: 32

ânârs i_nsrss§e2t§r_1281

Torvmaskinföretag bedöms kunna vara etablerade i större omfattning i slutet av 1980-talet. Branschen är mycket ung i Sverige och verksamheten har ännu förmått ej generera ett omfattande kapital. Endast begränsade utvecklingsinsatser kan göras. Dessa bedöms främst gälla vissa rationaliseringar av de konventionella metoderna.

Torvbränsleproducentbranschen är under uppbyggnad. Med

hänsyn till den långsammare uppbyggnaden av

torvproduktionen bedöms branschen ej kunna satsa FoU annat än

på

kollektivt, t ex genom Stiftelsen Svensk Torvforskning.

Tillsammans med Stiftelsen Svensk har Torvforskning statens ener iverk ett ramprogram avseende och forskning utveckling pa torvbränsleområdet. Tonvikten i programmet

ligger på insatser som är av stort branschintresse och

kommersiellt näraliggande. Stiftelsens huvudmän, främst torvproducenter, hälftenfinansierar verksamheten och statens tillskjuter resterande 50%.

energiverk Programmet

är f n på tva och ett halvt år och omsluter 9,2 Mkr, varav statens energiverk tillskjuter högst 4,6 Mkr.

Statens vattenfallsverk verkar inom området inhemska bränslen. De har på senare tid visat intresse för satsningar på forskning och utveckling inom torvområdet.

Statens naturvårdsverk bedöms inom ramen för sitt ansvar ta fram erforderliga för etablerade forskningsresultat utvinningssystem.

Utvecklingsfondernas insatser riktas till lokala företags

satsning med relativt lågt och innehåll av

risktagande

teknikutveckling. Få satsningar pa torvproduktionsanläggningar bedöms vara aktuella.

Norrlandsfonden har visat intresse för att satsa avsevärda

finansiella resurser på utveckling inom torvområdet. Medverkan kan även påräknas framöver med stöd inom

regionen både till maskinutveckling och bränslehantering.

Eompstsnâlâgs

Kunskap om torvproduktion med konventionell teknik finns i dag hos ett 50-tal torvproducerande är do-

företag. Några

minerande i branschen. Det finns i landet till-

några

verkare av konkurrenskraftig för utrustning torvhantering.

0644X

sou 1986: 32 Bilaga 11 399

Demonstration av system med ny teknik har påbörjats av

några företag. Vissa komponenter för sådana system finns prövade och färdiga för demonstration.

Insatserna för kunskapsutveckling inom forskningsprogrammet har inneburit att kompetens byggts upp vid KTH, LTH, CTH och Statens lantbrukskemiska laboratorium vad gäller torvanalys, karaktärisering och klassificering. Vid LTH, CTH och SLU finns resurser vad gäller lagring

preparering,

och torkning av torv som bränsle. Vid Umea universitet finns betydande kunskap uppbyggd vad gäller grundläggande forskning om torvavvattning. Vid SGU och Studsvik Energiteknik finns kunskaper om torvbränslekaraktärisering, bland annat erhållna i samarbete med VTT i Finland. Erfarenhet om torv och dess egenskaper finns också i andra forskar- och utvecklingsgrupper som sysslat med förgasning, och direktförvätskning torv. Torvtäkters

pyrolys av

miljöpaverkan har undersökts i naturvardsverket regi.

Erfarenhet av hantering av torv och bränslekvalitens påverkan på förbränningsförlopp börjar samlas genom att ett

flertal förbränningsanläggningar börjat komma i drift.

Inriktning och resursbehov

Hittillsvarande erfarenheter indikerar att torv bör kunna få en plats i det svenska energisystemet. Med hänsyn till prioriteringen av inhemska bränslen och aktörssituationen

bör målet för insatserna vara att till 1990 upprätthålla en kunskapsutvecklingsnivå som säkerställer ett tillfredsställande genomförande av den påbörjade introduktionen av

torvanvändning. Grundläggande kunskaper som är inriktade

på avvattning, torvkemi, torvkaraktärisering och klassi-

ficering skall vidareutvecklas, då dessa är av vikt både för utveckling av ny teknik, produktion, handel och för en god reglering av förbränning. Grundläggande allmän kunskap om torv bedöms också kunna utnyttjas för andra områden där torv kan komma att användas, t ex fytologiska sammanhang. Den redovisade inriktningen är dock primärt mot torv som bränsle.

Nya, mindre väderberoende produktionssystem för torvbränslen behöver vidareutvecklas. Forskningsinsatserna bör vara sådana att flera olika sådana komponenter eller system kan vara prövade före 1995. Insatserna kan ses som en avslutning av det utvecklingsprogram som drivits sedan 1980.

0644X

i 400 Bilaga 11 sou 1986: 32

Stöd till vidare teknik- och maskinutveckling för konventionella produktionsmetoder bör ske enbart inom ramen för kollektivforskningsprogrammet.

Insatserna rörande torvbränslen under 1984-1987 omfattar 80 Mkr. Resursplanen rymmer torvkunskap med insatser för torvanalys, avvattning, miljöstudier och torvteknik med insatser för ytutvinning, fulldjupsutvinning, in situ utvinning och torvbehandling. I den tidigare planeringen

avseende insatser på torvbränslen under 1987-1990

(pla-

neringsnivå 45 Mkr) har stödet på torvteknik kraftigt re-

ducerats till en nivå som utgör ett minimum för avslutan-

det av de satsningar som inriktats på ny teknik för torv-

bränsleproduktion. Den utveckling av nya metoder som kan ske inom ramprogrammet med Stiftelsen Svensk Torvforskning är begränsad av de tillgängliga resurserna och då främst torvbranschens möjligheter att avsätta resurser för FoU insatser.

§lte5ngtiv_ekonomi§k_nivå i0_Mkr

I ett alternativ på 40 Mkr minskas insatserna på torvkunskap inom avvattning och mil östudier något. Konsekvensen

blir främst att ambitionsniva och genomförandetakt minskar. Insatserna på analys/karaktärisering föreslås oförändrade, då behovet av denna typ av kunskaper är stort under perioden för att bryta, hantera och förbränna torv i befintliga anläggningar. Insatser för ny torvteknik hålls

på en nivå som ger möjlighet till ett begränsat stöd för prov av några komponenter eller delsystem. Bakgrunden är

att nya idéer beträffande teknik för fulldjupsutvinning och torvberedning bedöms behöva prövas under perioden, då det är av största betydelse att sådana kan komma fram senast i början på 1990-talet för att ha torv i vårt energisystem. Branschen eller andra intressenter förväntas bara i begränsad omfattning kunna engagera sig. Stöd till teknikutveckling för att utveckla och demonstrera ny teknik bedöms tillkomma härutöver.

gesursplgn (Mkr)

1987-1990

Torvkunskap

Torvteknik Fulldjupsutvinning 5 Torvberedning 5 Ramprogram _§ 40 0644X

Bilaga II 401

§1te5ngtiv_ekogomi§k_nivå â0_Mkr

Alternativet 30 Mkr innebär kraftigt minskade

på mycket

insatser på analys/karaktärisering, avvatt-

på torvkunskap

Endast mindre minskningar bedöms vara ning, mi1ö/lagring. a torvteknik, då detta områdes insatser helt möjliga ny av resultat av tidigare FoU-rebygger pa tillvaratagande och starkt för användning av ny

sultat påverkar tidpunkten torvteknik. Alternativet på 30 Mkr fortfarande

möjliggör

aktiv och utveckling, men pa en låg nivå. Kompe-

forskning tensen för kring den nyetablerade torv-

frågeställningar minskar. Inriktningen blir mer på problem på

användningen medellång sikt.

Beâusselârpmkz)

1987-1990

Torvkunskap 6 Analys/karaktärisering Avvattning 6

5 Miljö/lagring

Torvteknik 4 Fulldjupsutvinning Torvberedning 4

Ramprogram _§

Eospstsnâ 112 högskolor

fortsatt av torvanvändningen kommer att behöva En ökning vid universitet eller långsiktig kompetens högskolor, Denna kompetens är av grundläggande forskningsinstitut. karaktär och bör vara tvärvetenskaplig. Torv är ett mycket

material, där såväl det organiska som det oorheterogent

innehållet varierar beroende på ursprung, bildning

ganiska och Kompetenta forskare inom geologiska förutsättningar. analytisk kemi, termoområdena geologi, biologi, ytkemi, reaktionskinetik, processteknik och oorganisk dynamik, kemi kommer i ett tidsperspektiv att behövas. längre

0644X

I

402 Bilaga II

sou 1986: 32

Tyngdpunkten bör ligga på analytisk kemi, och

termodynamik reaktionskinetik. Antalet forskare som bedöms behövas inom området är under perioden 1987-90 30-40 st och under perioden 1993-95 ca 30. 3-4 forskar mellannivå

på bedöms kunna

stödjas inom programmet. Efter 1993 bör resurser av denna

storleksordning finnas i universitetens och högskolornas organisation med bibehållen En

kompetensprofil. lämplig

gruppering kan vara en större grupp pa 15-20 och personer

några mindre grupper.

0644X

sou & Büagall 403

STATENS ENERGIVERK 1986-02-18

Byrån för torv, kol

och bränsleförädling Leif Brandels, åc

OCH UTVECKLING 1987--1990 - ENERGITILLFÖRSEL FORSKNING

BRÄNSLEFÖRÄDLING

I Bränngas

Bakgrund

av inhemska bränslen har skett framförallt un- Förgasning der kristid.

blev åter aktuell efter oljekrisen 1973-74. Förgasning Insatserna inom det statliga energiforskningsprogrammet inleddes med kartläggning av läget för möjliga förgasför del. Med hänsyn till den starningsprocesser Sveriges ka inhemska bränslen startades därefter

prioriteringen på

för förgasning av torv och biomassa. Insatser- FoU-projekt

na inriktades huvudsakligen på att ta fram en förgasnings-

process för syntesgas med efterföljande metanolsyntes. vid tekniska ledde till att Forskningsresultat högskolorna Studsvik Energiteknik, med medel från energiforskningsen trycksatt förgasningsanläggning i anslaget, byggde för att få underlag för bedömning av teknikens pilotskala realiserbarhet och kostnadsdata för torv och biomassa. kommersiell för syntesgas ur torv och ved

Någon anläggning finns vare sig i Sverige eller i något annat land.

ej,

Insatserna på bränngas har varit betydligt mindre och påbörats senare än insatserna på syntesgas. Vidgas råvaru-

omradet till att även omfatta kol, så har insatserna varit något större.

Under 1984-87 genomförs forskningsinsatser med inriktning på bränngas. En del av insatserna är av mer grundläggande karaktär och en del är kommersiellt näraliggande. Tre

storlekar på bränngasanläggningar kan förutses. Det är

stora industrianläggningar typ järn- och stålverk, medel-

O597g

404 Büagall sou wsasz

stora industrianläggningar typ mesaugnar i cellulosaindustrin och mindre värme-industrianläggningar typ gruppcentraler. Teknik för medelstora industritillämpningar demonstreras 1985-86. Av störst utvecklingsintresse för framtiden blir därför de mindre typerna. av Förgasning inhemska bränslen och avfall kan komma att bli intressant

i ett mellanlångt tidsperspektiv, bl a av

miljöskäl.

Utgångspunkt för bedömning av forsknings- och

utvecklingsinsatser från 1987 är för de sistnämnda slagen följande:

Bränngas

Industri- Mindre anläggningar anläggningar

Nuläge Demonstration -

Möjlig Introduktionsutveckling tidpunkt 1986 1990

Tidpunkt för genombrott 1990 1993-95

Prod kostn (kr/MWh) 150-200 160-250

Påverkan genom FoU Mindre Stor

Egen finansiering Medelstor Mindre

ênére ;Lnsrss§e2t2r_128l

Direkta branschföretag finns ej på den svenska marknaden. Bränngasanläggningar är dock intressanta för panntillverkande företag. De torde kunna driva och finansiera begränsade forsknings- och utvecklingsinsatser, främst för medelstora förgasare.

& Büagall 405

5°EPEtE“â1§9E

om bränngasframställning är ej utbredd i Kunskapen Internationellt finns betydande kunskaper, främst Sverige. ur kol. Denna kunskap har även fun-

på bränngasproduktion

nits i Sverige. Då emellertid allt fler stadsgasnät lagts som bränngasen kommit att tillverkas ur ned, samtidigt har kompetensen successivt minskat. olja,

när det mesaugnsförgasare kan härledas Kompetensen gäller dels till Finland, dels till kolförgasning i Västtyskland och det svenska energiforskningsprogrammet, där statliga de två svenska aktörerna delvis hämtat sin kompetens till

sådan nivå att bränngasteknik kan demonstreras.

Kunskapsutvecklingsinsatserna inom forskningsprogrammet har inneburit att byggts upp vid KTH, LTH och kompetens Studsvik Energiteknik vad gäller bränslekaraktärisering, förgasningsteknik, reaktionspyrolys, syrgasförgasning, termisk och kinetik, modellering, högtemperaturfiltrering, och bränsleanalys. Bränslet har varit katalytisk krackning inhemskt t ex ved, bark, torv och skiffer. Vid Studsvik och Götaverken Energy Systems har kompetens Energiteknik framställd enom atmosfärisk för-

byggts upp på bränngas,

av i första hand biomassa sasom bark. Det är i gasning huvudsak denna som utnyttjas för utveckling och för pro-

jektering av demonstrationsanläggningar på mesaugnssidan.

Erfarenheter av bränngasanvändning kommer att fås från medelstora då dessa demonstreras under några anläggningar 1986 och 1987.

Inriktning och resursbehov

êlterngtiv_eko5omi§k_nivå §O_Mkr

är en som förutses ha möjligheter Bränngas energibärare att kunna ta en plats i delar av det svenska energibör i första hand framställas ur insystemet. Bränngasen

hemska bränslen och kan fås med varierande energiinnehåll.

kan även bli ett intressant alternativ Förgasningsteknik för avfall. Målet för insatserna är att till 1993 upprätta

och en kunskapsutvecklingsnivå som stöttar upprätthålla

introduktion av bränngas ur inhemska bränslen

påbörjad

samt att etablera grundläggande kunskaper om förgasning och av inhemska bränslen vad avser reaktionskinepyrolys tik, modellering, katalytisk och termisk krackning, gasfiltrering och bränsleanalys. Insatserna skall i begränsad även trycksatt förgasning och katalysaomfattning gälla torteknik.

406 Bilaga 1-1 sou 1986: 32

Vidare syftar insatserna till att klarlägga intressant förgasningsteknik för andra applikationer, framförallt förgasare lämpliga för elproduktion och avfall.

Forskningsinsatserna inriktas så att koncept till förnya gasare för mindre anläggningar (0,5 6 MW) kan utvecklas och prövas i bänkskala.

Insatserna i programmet förutsätts kompletteras med utvecklings- och demonstrationsinsatser 10 främst

på Mkr,

för mindre anläggningar.

Beâussäehox

Insatser 1987-90 (Mkr) Förgasning kunskapsutveckling 15 bränngasteknik 15 utveckling för mindre anläggningar lg

§lge5nâtiv_ekogogi§k_niv§ i5_Mkr

Alternativet innebär en minskad på satsning bränngasteknik och applikationer för mindre En anläggningar. begränsning och en ökad samordning av verksamma forskargrupper, inom förgasningsområdet, blir nödvändig. Den nivån lägre bedöms leda till att introduktionen

mölig på båda områdena

senareläggs 2-5 ar. Möjligheten att nå demonstrationsnivå för mindre till anläggningar perioden l990-93 minskas kraftigt.

gegursbehov Insatser 1987-90 (Mkr)

Förgasning kunskapsutveckling 15 bränngasteknik 12 utveckling för mindre anläggningar _5

O597g

sou 1986: 32 Bilaga 11 407

II Alternativa drivmedel

Bakgrund

Petroleum är den helt dominerande råvaran för drivmedelsframställning till dagens motorfordon.

är ca 15 år, vilket gör att

Omloppstiden på fordonsparken

ett alternativt drivmedel i hög grad måste anpassas till nuvarande motorer. Här dominerar den klassiska Otto-motorn driven med bensin.

Behovet av drivmedel har initierats främst i samband nya med tillförselkriser av olika slag. Detta har utgjort för omfattande forskning, utveckling och tillverkgrunden ning av alternativa drivmedel.

Bland de alternativa drivmedlen kan tre huvudgrupper av fordonsbränslen urskiljas.

Det är etanol, dvs vanlig sprit, företrädesvis framställd genom jäsning med efterföljande destillation.

Metanol, dvs träsprit, i första hand tillverkad av natur-

men även från kol och på sikt även från biobränsle.

gas

bensin/diesel. framställd på varierande sätt ur

syntetisk fasta bränslen såsom kol.

Etanol är det alternativa drivmedel som har den kortaste introduktionstiden för Otto-motorerna i dagens fordon. Motorerna och tillhörande distributionssystem klarar etanol i varierande inblandning. Kostnaden för etanol som drivmedel blir dock hög.

Metanol tillverkas främst ur naturgas och används i kemisk industri, bland annat som lösningsmedel och som råvara för Metanol var det alternativa drivmedel plasttillverkning. som tidigare förväntades få sitt genombrott under början av 1980-talet. Försöksprogram har gjorts med 15 procents metanolinblandning i bensin och med ren metanoldrift.

kan ökas med 50% med befintlig till- Metanolproduktionen Dessutom är metanolanläggningar under

verkningskapacitet.

och under projektering. Råvaran till syntesuppförande

för metanolproduktion är naturgas på ställen som ej

gasen kan få avsättning för naturgasen.

0597g

408 Bilaga I I sou 1986: 32

Inom överskådlig framtid kommer det att vara

mycket gott

om metanol på marknaden om ingen större metanolkonsument uppenbarar sig. Någon sådan är ej att vänta inom den ke-

miska industrin. Emellanåt blandas ett par procent metanol in i bensinen i vissa länder i Europa.

Metanolen kräver mer åtgärder och i distribu-

förändringar tionssystem och fordon än etanol. Energiinnehållet är enbart 50% jämfört med bensin.

syntetiskt bensin kan framställas dels ur metanol via Mobil-processen dels via direktförvätskning av fasta bränslen såsom kol. Den syntetiska bensinen är snarlik med den oljebaserade och kan direkt användas i distributionesystem och motorer.

Etanol är det drivmedel som med minsta fordon

ändringar på

och distributionssystem kan användas. Råvaran kan vara inhemsk men kostnaden blir hög.

syntetisk bensin via direktförvätskning är den utvecklingslinje som är minst utforskad när det gäller inhemska

råvaror. Den kan bli ett alternativ på lång sikt. Utifrån

kol har drivmedel tillverkats i fullskaleanläggningar, främst under andra världskriget.

syntetisk bensin/diesel kommer ej ha någon framskjuten roll på den svenska drivmedelsmarknaden före år 2005.

Kompetensläge

Inriktningen inom forskningsprogrammet har varit att främst klarlägga de tekniska/ekonomiska förutsättningarna för att producera alternativa drivmedel ur ved och torv.

Största insatserna har lagts ned på teknik för

metanolproduktion. Insatserna för etanol har innefattat grundläggande forskning på lignocellulosa. Annan teknik för etanolframställning har betraktas som känd.

Kompetensen på alternativa drivmedel och deras tillverkning ur inhemska råvaror är i internationellt perspektiv mycket god i Sverige. I landet finns teknik och kompetens som i pilotskala verifierat tekniskt och utvecklingsläge kostnader för metanolproduktion. Under slutet av puvarande period, 1984-87, kommer denna att avvecklas.

Sverige genomför ett antal forsknings- och utvecklings-

projekt på alternativa drivmedel, deltar i sammarbets-

projekt inom IEA och följer den internationella utvecklingen.

0597g

Büagall 409 SOU 1986: 32

Vad forskning och utveckling av förgasning på in-

gäller hemska bränslen för att framställa metanol är de svenska insatserna världsledande och har fått efterföljare i

Kanada och Frankrike. Betydande kompetens finns på KTH,

LTH och vid Studsvik Energiteknik.

Insatserna på etanolforskning är framgångsrika och god kompetens finns på LTH och STFI. I har en de-

Lidköping

monstrationsanläggning för etanol ur spannmal uppförts.

På CTH och KTH finns kompetens om förvätskning av biomassa, vilket syntetisk bensin/diesel. Kompetensen har ger med resurser ur det statliga

genomgående byggts upp

energiforskningsprogrammet.

Inriktning och resursbehov

êlterngtiv_ekonpmi§k_nivå §D_Mkr

Den nivån innebär att insatserna inriktade på

föreliggande metanol begränsas till teknikbevakning och vissa systemstudier avseende metanol framställning. Inom området direktförvätskning genomförs främst teknikbevakning och i internationellt samarbete. Viss verksamhet deltagande genomförs vid högskolor, bl a som utb te i internationella De huvudsakliga insatserna pa alternativa drivprojekt.

medel görs på etanol. De avser fortsatt kunskapsutveckling

och teknisk utveckling för att öka etanolut-

långsiktig

bytet ur lignocellulosa med enzymatisk hydrolys.

Resursplan (Mkr) 1987/90

Alternativa drivmedel

§1terngtiv_ekogomi§k_nivå 15_Mkr

Den alternativa ekonomiska nivån 45 Mkr innebär kraftiga reduceringar av insatserna rörande metanol och förvätskning. Verksamheten begränsas till grundläggande forskning. Möjligheter till studier av optimering av processer och

modellförsök utgår.

410 Bilaga 11 sou 1986:32

Inom området etanol som alternativt drivmedel reduceras

ambitionsnivån. Verksamheten läggs på en nivå där teknik-

bevakningen sker genom punktvisa studier. Resursplan (Mkr) 1987/90 Alternativa drivmedel

III Kolbränsle

Bakgrund

Riksdagen har lagt fast riktlinjer för en miljömässigt godtagbar återintroduktion av kol i Sverige under 1980-

talet. Man räknar med att kolanvändningen för energiändamål-år 1990 kan komma att till 3-4

uppgå Mton. Till detta

kommer ca 1,5 Mton kol. 1985 förbrukade metallurgiskt el- och värmeproducenter 2,5 Mton energikol.

I stora anläggningar dominerar med avancerad pulvereldning rökgasrening. Medelstora anläggningar fluidiutnyttjar serad bäddteknik eller mer konventionell rostteknik. Ett par anläggningar använder fabrikstillverkat med kolpulver

låg ask- och svavelhalt. bl a i Småpannor, handelsträdgår-

dar, eldas företrädesvis med med styckekol konventionell stoker.

Två kolhandelsföretag importerar 80% av det kol som an-

vänds i Sverige.

Användning av kolvattenblandningar demonstreras i begränsad omfattning vid ett värmeverk och

par några mindre industripannor. Fortsatt utveckling pågår, främst kolpå

pulvereldade mindre pannor. Tidpunkten för ett eventuellt

genombrott av kolvattenbränsle har bakåt i förskjutits tiden.

0597g

S()LIl986:32 Büagall 411

Utgångspunkt för att bedöma forsknings- och utvecklings-

insatser från 1987 avseende: Kolbränslen

Modern Ny teknik konv teknik

Läge Avändning 1986 Twh/år 20 0,5

Prod kostn

kr/Mwh 70-90 2

Möjlig Introduktionsutv tidpunkt 1980 1985-86

Tidpunkt för genombrott 1980 1988

Prod kostnad (kr/Mwh) 80-110 100-130

Påverkan gm FoU liten liten

Egen finansiering stor stor

ânârâ insrssâentealâü

Vanliga kolimgortörer kan knappast väntas lägga resurser

på bränsleforskning. Det kan däremot de tre svenska företag som satsat på att förädla kolet vidare till pulver

eller kolvattenbränslen väntas göra. Statens Vattenfallsverk driver viss egen strategisk ut-

vecklingsverksamhet kring koleldning. Svdkrafts stiftelse

för forskning har liknande verksamhet.

412 Bilaga 11 sou 1986:32

KVM, Kraftsam, VAST, Värmeverksföreningen är organ som själva eller i samverkan med panntillverkare och bränsleproducenter driver forsknings- och utredningsprojekt inom Värmeforsk.

Kompetensläget

Kompetens om kolbränslen finns i dag hos kolhandlare, bränsleproducenter, pann- och brännartillverkare, kolanvändare inom industri och värmeverk, kraftföretag, konsulter och forskningsinstitutioner.

Utveckling av och genombrott för ny teknik att elda kol

miljövänligt ställer ökade krav på möjligheten att förut-

säga hur olika kol uppträder vid användningen. Erfarenheter av bränslehantering, förbränningsförlopp, rökgasrening och restprodukthantering från olika kol vid anläggningar i drift ökar från dag till dag. Kol är en mycket heterogen produkt, som varierar så mycket från plats till plats att olika delar i samma gruva kan ge bränsle med radikalt avvikande egenskaper.

Insatser inom energiforskningsprogrammet har till stor del

inriktats på att bygga upp kunskap och utrustning för att

karaktärisera kolbränslen för olika tillämpningar. Under perioden l984-87 har särskilt Studsvik Energiteknik ökat sin kompetens på området, men även kolvattentillverkare har lagt vikt vid karaktärisering. Hos kolvattenföretagen finns i dag också den bästa kännedomen i Sverige om raffinering av stenkol.

Det är naturligt att huvuddelen av kunskapsutvecklingen kring stenkol sker i de länder som har egna fyndigheter. Internationellt samarbete och bevakning har därför spelat en central roll inom energiforskningsprogrammet för kol. Verket har upprätthållit merparten av verksamheten inom IEA, medan andra aktiviteter minskat i omfång av resursskäl. Sverige deltar f n i samarbetsprojekten Pyrolysis, Coal Research (Information and Assessment), Coal Liquid Mixtures, Coal Combustion Sciences Annex I, Coal Science Conference och den holländska stenkolsbanken (utanför IBA). Vidare drivs standardiseringsarbete kring kolprovtagning, bl a i SIS regi.

O597g

sou 1986: 32 Bilaga II 413

Inriktning och resursbehov

§lterngtiv_ekogomi§k_nivå §0_Mkr

Den kolanvändning som bedöms äga rum fram till 1990 kommer till stånd med modern teknik, som lämnat utvecklingsstadiet redan under treårsperioden 1984-87. Demonstration

av ny förbrännings- och rökgasreningsteknik pågår inom andra program. Tekniken kan på sikt skapa möjligheter för en förbättrad miljö, baserat på användning av stenkol.

Målet för statliga insatser är att i landet vidmakthålla en sådan kompetens att vi aktivt kan bevaka den inter-

nationella teknikutvecklingen, marknader och koltillgångar

och omsätta den till svenska förhållanden. Vidare bör man identifiera hur bränslekvalitet vid olika tillämpningar

påverkar var i kedjan bränsleberedning-energiomvandlings-

process-restprodukthantering fortsatta utvecklingsinsatser ger bäst resultat.

Insatser ska göras för att upprätthålla och vidare utveck-

la kunskapen om och metoder för att förutsäga samband mellan kolets struktur och kemi med egenskaper i omvandlingsprocesser.

Vissa insatser behövs för att driva standardiseringsfrågor

som marknaden inte själv klarar av. Detta gäller framförallt kopplingen till internationell standardisering.

Insatserna bör, för att ha ett högt utbyte, drivas i internationellt samarbete.

Insatserna under perioden 1987-90 för kolkunskap beräknas vara l0 Mkr. Denna insatsnivå bedöms därefter behövas, åtminstone fram till 1995. Teknikutveckling för rening av kolbränslen för framtida storskalig användning bedöms ej bli aktuell före 1990.

Eeâuâsâehw!

Insatser 1987/90 (Mkr)

Kolkunskap teknikbevakning 4 karaktärisering/ 5 analysutveckling standardisering _l

0597g

414 Bilaga II sou 1986:32

êlternat1v_ekogomi§k_nivå iS_Mkr

Alternativet innebär att ambitionsnivån inom teknikbevakning måste sänkas. Vissa insatser för att öka kunskaperna om sambanden mellan kolets egenska er i omvandlingsprocesserna och dess struktur och kemi maste senareläggas, om

det inte går att få kolintressenterna att ta större ansvar

för denna forskning.

âeâuzsäehox Insatser 1987-90 (Mkr)

Kolkunskap teknikbevaking 3 karaktärisering/ analysutveckling 4 standardisering _i

0597g

SOU 1986: 32 Bilaga II 415 RESURSBEHOV BRÃNSLEFÖRÄDLING Alt 60 Mkr Alt 45 Mkr Bränngas Förgasning

Kolbränsle teknikbevakning 4 3 karaktärisering/ analysutveckning 5 4 standardisering 1 1

ENERGIVEPK PM STAQENS Byran för skogsbränslen 1986-02-18 Lars Tegnér, sa

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFÖRSEL

OMRÅDE: TRÄDBRÄNSLEN

Bakgrund

Forskning och utveckling inom trädbränsleområdet har i modern tappning bidrivits med statligt stöd sedan 1975. En stor del av de medel som anslagits har lämnats till Sveriges lantbruksuniversitet och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och därmed starkt bidragit till den kompetens inom området som i dag finns vid landets universitet och högskolor. Utvecklingen av ny teknik för produktion av bränslen har främjats genom stöd till den tillverkande industrin. I ett tidigt skede lämnades visst stöd vid företagsetablering.

Trädbränsleområdet karaktäriseras av att bränslet faller som en biprodukt vid annan verksamhet; i skogen vid av-

verkning av timmer och massaved, i sågverk i form av bark och spån och i cellulosaindustrin som bark. Inom övrig

snickeriindustri och skivindustri erhålls rester från tillverkning, som kan användas till bränsle.

skogsindustrin har alltid använt dessa biprodukter som bränsle. Under vissa tider har dock förbränningen av t ex bark mera varit av destruktionskaraktär för att lösa ett avfallsproblem, ett förhållande som lett till en oekono-

misk energihanteringsteknik inom t ex sågverksindustrin,

som efter senare års energiprisutveckling står inför en

allmän modernisering. En sådan modernisering har påbör-

jats inom hela skogsindustrin och lett till en ökande

övergång från olja till inhemska bränslen inom framför

allt massaindustrin. Ett införande av nya drivningssystem i skogen kombinerat med utveckling av t ex torkningsteknik

och teknik för hushållning med energin inom industrierna

kommer att kunna möjliggöra en produktion av bränslen för

uppvärmningsändamål inom övrig sektor. Genom att dessa

bränslen produceras via ett förädlingssteg öppnas ökade möjligheter till oljeersättning i bl a blockcentraler.

O743m

sou 1986: 32 Bilaga II 417

Utvecklingen av ny teknik inom skogsbruket, bl a träddelsmetoder, har medfört att möjligheterna till bättre ekonomi

i skogsvårdsåtgärder ökat, samtidigt som ett ökat uttag av

industriråvara har kunnat realiseras. Den marknadsmässigt styrande faktorn har varit framväxten av en mer allmän användning av trädbränslen inom skilda samhällssektorer.

Den långsiktiga tillväxten i skogen sätter en gräns för

trädbränsleproduktionen. De biologiska restriktionerna sätts av markförhållanden och klimatiska faktorer. En teknisk-ekologisk utveckling kan dock möjliggöra en förändring så att uttag av bränsle kan även ske från områden som i dag är undantagna från uttag av trädens hela biomassa.

Andra intressenter (1987)

ârenâchen

Uttaget av industrivirke och bränsle sker genom två huvud-

metoder. En huvuddel av virkesfångsten sker genom storskogsbruksmetoder. Dessa används på bolagsskogar, Etåtens

Sch kyrkåns skögår och privata skogar vid uttag av rotposter.

En del privata skogsägare är själva verksamma i skogen och

använder sig av mera småskalig teknik, småsko sbruksme-

sk3gEr”sgeF

toder. Av virkesuttaget från privata Ea_25% av Elütävverkningen och 60% av av gallringsuttaget med småskogsbruksmetoder.

En oproportionerligt stor andel av skogsuttaget har under

en följd av år gjorts på bolagsskogar och statliga skogar.

Virkesproduktionen från dessa skogar förväntas minska un-

der den närmaste tjugoårs-perioden. Virkesuttag från det

privata skogsbruket kommer därför att öka i betydelse.

Uttaget av skogsbränslen kan ske i samband med som

röjning dock innebär otillåtligt höga produktionskostnader för

bränslet. Uttaget kan också ske i samband med med

gallring

användning av träd- eller träddelsmetoder eller T samband med slutavverkning genom tillvaratagande av hyggesrester eller med helträdsmetoder.

0743m

l4-I6-345

418 Bilaga II SOU 1986: 32

Ett uttag av skogsbränsle kan få gynnsamma bieffekter i samband med gallring, eftersom skogsbränsleuttaget oftast gör gallringen lönsam. Det finns ett ackumulerat gallringsbehov i svenska skogar. Gallrin sintensiteten borde

vara 550 000 ha/år mot nuvarande niva ca 200 000 ha/år.

Negativa bieffekter vid skogsbränsleuttag fås i form av en

minskad produktionsförmåga på skogsmarken och i form av en minskad motståndskraft mot försurning, speciellt på låg-

produktiva marker. Rekommendationer från skogsstyrelsen innebär begränsningar i skogsbränsleuttaget.

Skogsbränslen kan ses som ett av flera sortiment i skogen. skogsbränsleuttaget integreras i ökande utsträckning med

övrig virkesfångst. Skogsbränsle är indirekt en mycket viktig strategisk fråga för gkogsindustrin. Genom att

handla upp skogsbränsle i form av träddelar får ett skogs-

företag tillgång till ett nytt virkessortiment och får en ny och bättre position på virkesmarknaden.

Under första hälften av 80-talet har det skett en utbyggnad av skogsbränsleproduktion främst vid från övrig skogsverksamhet fristående t ex entreprenörer som

anläggningar,

producerat flTs_s5mt fristående tillverkare av pellets, briketter och pulver. Dessa företag har ofta haft en be-

svärlig ekonomisk situation, p g a långsam marknadsutveckling, stagnerande prisnivå och svag finansiering.

gellulosaindustrin har till en början förhållit sig avvak-

tande tiTl_möjTi§heterna att producera skogsbränsle. Under

det senaste året har dock ett halvdussin företag investerat i terminaler eller renserier för träddelar och då kommit att producera skogsbränslen som framförallt används i den egna produktionsapparaten. Endast i undantagsfall har

dock cellulosaindustrin hittills gått ut på den externa

energimarknaden.

I Sverige finns 51 större (större än 50 000 m3

sågverk

sågat per år) samt 232 mindre sågverk (10 000-50 000 sågverken som

m3).

producerar biprodukter flis, bark och span. Flisen avsätts till cellulosaindus-

trin. Spånet har sin största användning inom skivindus-

trin. Barken förbränns främst i e na anläggningar liksom

en spånen under den arstiden. Under det se-

deloav kalla

naste aret har tre större sagverk investerat i träddelsterminaler och därigenom också kommit att producera äkogs-

bränsle. Inom sågverken finns potentiellt en möjlighet att torka bränsle. Fem sågverk producerar briketter, andra säljer oförädlad spån till förbränningsanläggningar, några .få säljer skogsbränsle. Återhållande faktor för att såg-

verken skall bli aktiva bränsleproducenter är framför allt

den splittrade organisationen och bristen på resurser för

affärsutveckling inom de enskilda företagen.

0743m

sou 1986:32 Bilaga 11 419

I Sverige finns idag ett tiotal spånskiveindustrier och ungefär lika många boardindustriErT §ränE1Ep?oduktYonsmöjligheter finns framför-allt Tnöm spånskiveindustrin som

i sin produktionsprocess har komponenter som skulle kunna

möjliggöra produktion av torkat bränsle. En spånskive-

industri genomför för närvarande en investering i en terminal för produktion av skogsbränsle. I övrigt är branschen mycket avvaktande till bränsleproduktionen.

Detta beror på den pressade lönsamhetssituationen inom branschen och bristen på utvecklingsresurser inom de en-

skilda företagen. Branschen ser också användningen av

skogsbränslen som ett hot mot deras verksamhet. Priset på råvaran spån har drivits upp kraftigt under de senaste åren p g a att sågverken har funnit en alternativ försäljning av spånet som bränsle.

skogsindustrin använder sig i relativt stor utsträckning av entreprenörer för främst uttag av industrivirke. Vissa

ent?eErEnörEr_fTisar också skogsbränsle från hyggesrester

och levererar detta, oftast som underleverantör, till

någon som säljer bränslet vidare. Vissa entreprenörer är framför allt inriktade på småskogsbruk.

I utgör den egenverksamme skogsbrukaren

privatskgggbruket

en viktig kategori. Denna kategori har i dag en liten andel av extern skogsbränslemarknad. Genom att undanröja tekniska och organisatoriska hinder förväntas produktionen av skogsbränslen inom denna kategori kunna ökas.

Andra som begriver_ellgr_st§dgr_FgU_inom trädbränâlgområdgt

Vid sidan om statens energiverk finns ett antal finansiärer som främst stöder den allmänna skogsforskningen. Den grundläggande forskningen och undervisningen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) finansieras genom universitetets basanslag från staten. Skogs- och jordbrukets Forsk-

ningsråd (SJFR) lämnar projektanslag med huvudinriktning

mot mer biologiskt inriktade projekt. STU svarar för stöd till industriellt utvecklingsarbete inom det skogstekniska området, vilket även kommer SLU till del.

Skogsstyrelsen och nämnden för skogsteknisk forskning lämnar stöd för - den senare som finanforskning huvudsaklig siär av skogsarbeten men även till SLU med en bred inriktning.

0743m

420 Bilaga II sou 1986: 32

Kompetensläget

Stöd till forskning och utveckling inom trädbränsleområdet har hittills lämnats till statliga och privata organisationer och företag. Största enskilda mottagaren har varit skogsfakulteten inom SLU och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten genom ett samordnat projekt som huvudsakligen har varit inriktat mot studier av produktionsteknik i skogen och biologiska effekter av biomassauttag. Insatserna gäl-

lande bränsleproduktion inom sågverk och skivindustrier

har hittills varit begränsade men beräknas öka.

Forskningsmedel för främst teknisk utveckling har gått

till privata aktörer. Detta gäller utveckling av teknik för drivning, transport och central bearbetning samt terminalteknik.

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)

SLUs skogsvetenskapliga fakultet bedriver och

forskning

utveckling vid institutionerna i Garpenberg, Umea och Uppsala.

beräknas ca 35 milj kr inom

För.innevarande treårsperiod

omradet Trädbränslen anslas till forskning vid SLU varav uppskattningsvis knappt hälften kan rubriceras som grundläggande forskning.

Forskningsstiftelsen Skogsarbeten

Skogsbrukets forskningsorgan Forskningsstiftelsen Skogsarbeten bedriver verksamhet i nära samarbete med skogs-

bruket med fokusering på anpassning av forskningsresultat

till praktiska tillämpningar. Även analyser och utredningar av teknik i drift genomförs. Finansiering av verksamheten sker dels genom det kollektiva ramprogrammet och medel från fonder dels genom uppdrag.

Forskningsbudgeten 1984/85 uppgick totalt till ca 23 milj kr, varav ca 1,5 milj kr har sitt ursprung i storprojektet Skogsenergi (via SLU) och ca 0,5 milj kr i särskilda upp-

drag på energiområdet. övrig finansiering erhölls från

ramprogrammet och fonder, vilket innebar att staten finansierade ca 50% och branschen övriga 50% av verksamheten.

O743m

SOU 1986: 32 Büagall 421

Träteknikcentrum (TTC) samt högskoleforskning

Central forskning för sågverken samt skivindustrin sker

inom Träteknikcentrum (TTC) som bildades som fristående

enhet halvårsskiftet 1984, efter att tidigare ha ingått i

Svenska Träforskningsinstitutet. TTC har en budget för innevarande år om 50 milj kr och har 85 anställda. Verksamheten bedrivs med tyngdpunkt i Stockholm och med forskningsenheter i Jönköping och Skellefteå.

Inriktning och resursbehov

I översänt Underlag 2 till EFU har redovisats tidigare stödinsatser motsvarande en nivå om 55 Mkr 1987-1990. I Underlag 3 redovisas insatsnivåer om 40 resp. föreliggande

30 Mkr vilka bygger på följande förutsättningar:

Långsiktig forskning om ekologi och skogsproduktion

lämnas stöd om projekten är relevanta ur energitillförselsynpunkt. Insatsnivån är oförändrad i föreliggande alternativ l och 2.

Inom delområdet drivning och transport koncentreras insatser till teknik och metoder lämpade för dels små-

och dels sågverk och skivindustri som be-

skogsbruket döms vara där FoU-stöd kan ge en viktiga aktörsgrupper

effekt. Gynnsamma bieffekter kan också uppstå för

god cellulosaindustri.

Inom insatser inom områbränsleberedning prioriteras det samt viss teknikutveckling för torkning/lagring

skogsbränsleproduktion inom sågverk och skivindustri.

forskning för sågverk och skivindustri

Branschgemensam förusätts ske inom lämplig forskningsorganisation (t ex TTC) samt inom ramen för projektet Skogsenergi där industriinriktningen inom vissa projekt ökar. För båda forskningsverksamheterna förutsätts i en med industrin delad finansiering.

Inom ramen för FoU-programmet lämnas stöd till teknikutveckling i tidigt skede innefattande testriggar, enkla försöksanläggningar, tekniska och ekonomiska analyser, allt avslutat i kravspecifikation för ny teknik. Den fortsatta utvecklingen fram till prototypnivå förusätts ske med finansiering från det planerade teknikutvecklingsprogrammet. Detta avser projekt inom områdena och transport, bränsleberedning samt drivning branschforskning träindustri och omfattar ca 7 Mkr.

0743m

422 Bilaga 11 sou 1986: 32

§lternativ_1

Alternativ 1 avser en ekonomisk insatsnivå på 40 Mkr för

1987/90.

Insatserna under perioden prioriteras till framför allt följande områden:

- det biologiska -

småskogsbruket

- samt torkning/lagring - en av ett delområde med uppbyggnad industrianknytning

på så sätt att dessa områden bantas minst hårthänt jämfört

med förslaget i Underlag II (se tabell 1).

Inom det biologiska området beräknas sektorstödet till den

ekologiska forskningen bibehållas på en oförändrad nivå då

denna bedöms ge en grundläggande kunskap om de markbiologiska effekterna av det ökade biomassauttaget. En minskning av forskningen om alternativa produktionsmetoder

genomförs (jämfört med pågågende treårsperiod). Inom detta

delområde beräknas att skogsbruket kan bidraga med egna insatser, om inte, kommer utvecklingen att fördröjas.

Småskogsbruket har en i framför allt södra Sverige

outnyttjad potential att producera Denna bedöms

bränslen;

viktig att utveckla med statliga insatser da branschen

enbart består av små enheter utan någon egentlig samord-

ning vad gäller FoU utanför SLU.

Kunskaperna om samspelet både tekniskt och ekonomiskt mellan traditionell skogsproduktion, biobränsleproduktion och marknad ökas genom insatserna inom delområdet system-

studier. Ett särskilt problemområde att penetrera är

skogsindustrins biprodukter och dess användning både lo-

kalt och regionalt. Kopplat till detta behandlas frågan om

säsongsutjämning och anpassning mellan produktions- och konsumtionsmönster. Lagringsproblemens lösning är av stor vikt i detta sammanhang liksom en bättre funktion i förbränningsanläggningarnas interna transport och dess effektivitet. Kvalitetsdeklaration eller bränslenormering kan vara delmål när teknik för normering klargjorts.

Inom området bränsleberedning prioriteras därför torkning/lagringsmomentet medan de övriga delmomenten, terminalteknik och mätmetoder, reduceras till hälften. Detta kan få de konsekvenserna att utvecklingstakten minskas men det bedöms nu att framför allt terminaltekniken har nått en sådan kommersialisering att den tillverkande industrin

O743m

sou 1986: 32 Bilaga 11 423

kan ta över större delen av ansvaret för utvecklingen.

Visst stöd för utveckling av någon komponent i hanteringen

vid terminal, om denna har en särskild inriktning mot t ex

småskogsbruket eller mindre industrier, bedöms kunna be-

hövas.

Den i Underlag II föreslagna branschgemensamma FoU-verksamheten har planerats genomföras genom dels verksamhet vid TTC, dels en ändrad inriktning av vissa delprojekt inom storprojektet Skogsenergi vid SLU mot en ökad industriinriktning. Delprogrammet förväntas ge en största

effekt inom sågverks- och skivindustrierna men även ge

bieffekter för cellulosainsdustrin. Insatsnivån i Alternativ 1 bedöms behöva reduceras till 2 Mkr men förutsätter en medverkan från industrin. Skulle denna inte kunna up bådas innebär reduktionen att utvecklingen kommer att ga

långsammare än beräknat.

Inom de lägre prioriterade delområdena kommer utvecklingstakten att reduceras om inte verksamheten kan erhålla stöd från annat håll, t ex större skogsföretag, industri eller fonder. Redan i Underlag II förutsatt att skogsbruket kommer att ta över kostnaderna för den storskaliga teknikutvecklingen och därmed bl a den verksamhet som dag bedrivs vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten.

Alternativ l innebär jämfört med Underlag II, efter hänsyntagande till att viss utveckling kan finansieras med ett teknikutvecklingsprogram, att insatsnivån sänkes från 48 Mkr till 40 Mkr.

En övervägande del av Trädbränsleprogrammet kommer utifrån den rådande kompetensfördelningen att anslås till

FoU-verksamhet vid SLU. Under innevarande treårsperiod anslås totalt ca 35 Mkr till den pågågende verksamheten. En fortsättning av verksamheten vid SLU på samma nivå och med samma inriktning som under innevarande budgetår beräknas kräva ett sektorstöd på ca 45 mkr för nästa treårs-

Slutsatsen är att och/eller av

period. inriktning storlek

projekt vid SLU maste förändras. Därvid maste vid pagaende en reducerad insatsnivå hänsyn tagas till en fortsatt beredskap för områden inom vilka insatser idag inte helt kan överblickas genom att planera för en kontinuerlig omprioritering under perioden. Detta innebär en ytterligare begränsning i tiden av projekt vilket i sin tur inverkar

på möjligheterna att vidmakthålla kompetensen och eventuellt att förhindra att kompetensen skingras inom pågående

storprojekt vid SLU.

Den totala anslagsnivån för de projekt som förväntas kunna

genomföras vid SLU vid den föreslagna inriktningen

beräknas uppgå till 25-30 Mkr för perioden 1987/90.

0743m

424 Bilaga II sou 1986: 32

§lte5nativ_2

Alternativ 2 avser en ekonomisk insatsnivå på 30 Mkr för

1987/90.

Jämfört med l innebär alternativ 2 en reduktion

alternativ

inom alla delomraden förutom det biologiska området.

Detta kommer naturligt att få en av örande inverkan på

kompetensutvecklingen inom alla omraden som inte kan få stöd från annat håll, även om en viss kontinuitet har eftersträvats i förslaget till alternativ 2.

En ytterligare reduktion av insatserna inom delområdet systemstudier kommer att medföra att den ökade industriinriktningen inom detta delområde inte kan komma till stånd. Branschforskningen kommer inte att kunna få den inriktning som planerats i tidigare förslag varken vid TTC eller vid SLU.

Inom de tekniska delområdena kommer endast vissa metodstudier att kunna genomföras i samband med att ny teknik eventuellt utvecklas inom den tillverkande industrin. Insatser för teknikutveckling fram till kravspecifikation förväntas inte kunna genomföras annat än inom området

torkning/lagring och inom småskogbruket.

En teknisk utveckling å det biologiska området som innebär att gröndelar kan aterföras till svagare marker och därmed möjliggöra att bränsleuttag utan att störa den

långsiktiga produktionen här till de koncept som måst utgå.

Totalt sett kommer delprogrammet Trädbränslen att reduceras till att i huvudsak bestå av tre komponenter

- den biologiska forskningen 0 - samt smaskogsbruk torkning/lagring

Verksamheten inom övriga delområden kommer antingen att

avslutas eller drivas vidare på mycket låg ambitions-

helt

niva. Detta kommer bl a att medföra att den kompetens som byggts upp inom storprojektet Skogsenergi med stor sannolikhet kommer att skingras bortsett från de nämnda tre delområdena.

Den totala anslagsnivån för projektet inom SLU kommer i Alternativ 2 att uppgå till 15-20 Mkr för perioden 1987/90.

O743m

hyggesrester

träindustri

0743m

O743m

träindustri

0743m

428 Bilaga 11 sou 1986: 32

ENERGIVERK 1986-02-17 STA?ENS Byran för skogsbränslen Lars Hansson, MAn

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFÖRSEL

Område: ENERGIODLING

Bakgrund

Insatsområdet Energiodling inom det statliga F0U-programmet innefattar utveckling av dels ener isko , dels ener irödor. Med energiskog avses i huvudsak odling av olika Salix (sälg)-arter med kort omloppstid, så kallat skottskogsbruk, med jordbruksliknande metoder. Med energigrödor avses olika jordbruksgrödor samt vass och alger som kan användas för bränsleproduktion. Insatserna omfattar i huvudsak utvecklingen fram till ett fast bränsle. Den närmare inriktningen och omfattningen av insatserna under den

nuvarande treårsperioden framgår av programplanen för om-

rådet (statens energiverks rapport Energiforskning 1984-1987).

Skogsodling som kan lämpa sig för industriproduktion (massa) alternativt bränsleproduktion ställer andra krav

på virkesdimensioner och kvalitet vilket leder till

väsentligt längre omloppstid. Sådant virke framställs med

traditionellt sko sbruk på skogsmark, men även viss torv-

mark och nedlagd akermark kan vara av intresse. Utvecklingen av odlingsförfarande och brukningsmetoder som här är aktuella faller huvudsakligen inom den allmänna skogs-

forskningen och skogsvården. FOU-programmet för träd-

bränslen ger här viktig kunskap.

Under 1984/85 genomförde statens energiverk en omfattande resultatrapportering och utvärdering av insatsområdet energiskog (statens energiverk 1985:5 Energiskog). I samband med utvärderingen redovisades också en strategi för den fortsatta utvecklingen och ett översiktligt förslag för fortsatta FoU-insatser som sträcker sig fram till den tidpunkt då energiskog kan komma att få ett ekonomiskt genombrott.

Enligt regeringens proposition om forskning 1983/84 samt den nu gällande insatsplanen skall en motsvarande utvärdering genomföras för området energigrödor. Arbetena planeras genomföras av verket under 1985/86 och rapporteras i slutet av 1986.

§“X?E?EdE Euåsäaåsläie

Nedanstående punkter sammanfattar några av de viktigaste

resultaten som redovisas i verkets utvärdering av energiskog.

sou 1986: 32 Bilaga 11 429

- om odlingsmaterial, metoder, miljöfaktorer Kunskaperna

och produktionsresultat för energiskogsodling på jord-

bruksmark i södra Sveri e är så goda att praktiskt inriktade försök nu kan pabörjas.

- Olika Salix-arter pil och viden) är de odlings- (sälg, material som bäst lämpar sig för energiskogsodling.

- Bränsle från energiskog (flis) kan i tekniskt avseende jämställas med skogsbränslen och kan därför hanteras och eldas i befintliga anläggningar för skogsbränslen.

- De bästa ekonomiska resultaten för energiskog fås vid

odling på olika slag av jordbruksmark.

- Kostnaderna för att framställa energiskogsbränsle har beräknats bli ca 100 kr/Mwh (1986 års penningvärde) vid mitten av 1990-talet. Detta skulle medföra att sannolikt kan bli konkurrensenergiskogsbränslet kraftigt jämfört med andra fasta bränslen.

Andra intressenter (1987)

av energiskog har ännu ej nått ett kommer- Utvecklingen siellt skede och staten är genom statens energiverk ännu den huvudsakliga intressenten. Verksamheten följs emellertid av lantbrukets företrädare och organisationer och ett ökat från dessa är sannolik inom överengagemang grupper framtid. särskilt stort intresse har visats från

skådlig

lantbrukare, bränsleavnämare och lokala myndigheter för

den nu påbörjade programaktiviteten praktisk energiskogs-

odling.

De och enskilda som engageras för företag, organisationer kommer att utgöra basen vid ett evenutvecklingsarbetena tuellt införande av energiskogsodling under 1990-talet. Energiskogsodlingen kan komma att utgöra en alternativ som har betydande likheter med traditionellt odlingsform Med stor sannolikhet behövs därför ingen särjordbruk. skild eller ny bransch för den fortsatta utvecklingen,

utan verksamheten kan ingå som ett komplement i jordbruket

och skogsbränsleverksamheten.

Kompetensläget

för energiskog har pågått sedan tio år

FoU-programmet tillbaka och betydande kompetens, även i ett internationellt har upp. I har

perspektiv, byggts programmet

lantbruksuniversitet, statens naturvardsverk och sveriges ett flertal och företag engagerats som reorganisationer kunnande inom olika områden. Resultaten av de presenterar hittills arbetena finns samlade i verkets rapgenomförda port 1985:9 Energiskog. 01682

430 Bilaga 11 sou 1986: 32

Inriktning och resursbehov

§trategi_f§r_f9rEs3tt utyegkling

Resultaten från utvärderingen visar att bränsle från energiskogsodling skulle kunna få en betydande omfattning

på sikt. Någon kommersiell har emeller-

energiskogsodling

tid ej ännu kommit igång och några som

utvecklingsaktörer finansiellt engagerar sig i utvecklingen vid sidan av statsmakterna genom FoU-programmet finns för närvarande ej. En förklaring till detta kan vara den

långa tidsrymd som erfordras för utveckling av

energiskogen.

Den genomförda analysen visar emellertid att produktionskostnaderna genom fortsatt för utvecklingsarbete energiskog kan komma att minskas så att från energiskogsbränslet

odling på jordbruksmark vid mitten av 1990-talet kan bli

konkurrenskraftigt mot övriga fasta bränslen.

Statens energiverk har koncentrerat insatserna till jord-

bruksmark. Energiskogsodling på torvmark innebär 25-50% högre kostnadsnivå än på jordbruksmark. De föreslagna in-

satserna innefattar jordbruksmark av torv-karaktär, d v s

organogena jordar samt vissa insatser på torvmark beräknade till cirka 3 Mkr för treårsperioden, i den nedan föreslagna planen. Härutöver kan utökade insatser på ren

torvmark innefattande och till odlingsmetoder sorttestning en kostnad av 2-3 Mkr för en

treårsperiod övervägas. Mot

bakgrund av jordbruksmarkens och kostnadsförpotential delar har dessa insatser inkluderats i vårt ej förslag.

En faktor som är särskilt för den fortsatta betydelsefull utvecklingen av energiskog är den jordbrukspolitiska situationen som kännetecknas av en tendens mot en

långsik-

tig, ökande och olönsam överskottsproduktion inom jordbruket.

Lantbrukarna visar därför ett stort intresse för att finna alternativa markanvändningar utan att behöva avveckla jordbruksdriften. särskilt intresse har i detta sammanhang riktas mot energiskogsodling. För att lantbrukarens belysa ekonomi vid odling av energiskog har utarbidragskalkyler betats som möjliggör jämförelser med traditionella odlingsalternativ. Beräkningar visar att energiskogsodlingen jämfört med t ex vall- eller kornodling, kan bli ett in-

tressant alternativ på sikt.

Med ledning av ovanstående slutsatser har de fortsatta FoU-insatserna fått en inriktning som kan sammanfattas i följande två punkter:

- De fortsatta utvecklingsinsatserna för energiskog koncentreras till förbättring av odlingsmaterial, odlingsmetoder och teknik så att bästa ekonomiska

resultat kan uppnås.

sou 1986: 32 Bilaga 11 431

- så att Utvecklingsinsatser genomförs förutsättningar kan skapas för en introduktion av energiskogsodling under mitten av 1990-talet om de ekonomiska förutsättningarna då föreligger. Ett viktigt inslag är en utökning av den praktiska försöksverksamheten.

§°U:iE5ât§°E §E2iEk29

Insatsprogrammet har fram till 1985 haft målsättningen att

klargöra möjligheterna med energiskog i sverige. Programmet har innefattat verksamhet för att undersöka odlings-

förutsättningarna på de marker och i de klimatområde som

potentiellt skulle kunna vara aktuella för energiskogsodling. Torvmarken betraktades tidigt som särskilt intres-

sant på grund av dess stora areal-omfattning samt svaga konkurrerande markanspråk.

Under perioden 1984/87 har insatserna inriktats och koncentrerats i enlighet med resultaten från utvärderingen. Detta medför bl a att fortsatta FoU-insatser för att ut-

veckla energiskogsodling på torvmark minskar i det fort-

satta programmet.

Biologi:

Delområdet biologi avser utveckling av odlingsmaterial och odlingsmetoder för energiskog. Insatserna inriktas mot att

utveckla odlingen på olika slag av jordbruksmarker, såväl

minerogena som organogena. Viss tillämpad forskning beträffande torvmarksodling särskilt med inriktning att kunna utnyttja torvtäkt för energiskog genomförs också. Arbetena genomförs till största delen vid institutionen

för ekologi och miljövård. Sveriges lantbruksuniversitet,

Ultuna.

Verket har låtit utreda möjligheterna att öka utbytet genom förädling av växtmaterialet. Systematisk

förädling

och biotekniska tillämpningar för att snabbare kunna fa fram högproducerande material bedöms särskilt intressanta. Utredningen (Eriksson, G., institutionen för skogsgenetik, SLU) visar att betydande produktionsförbättrin ar kan

möjliggöras på sikt med hjälp av förädling. Fogskningsin-

satser föreslås under den kommande insatsperioden som

redan efter en treårsperiod kan ge värdefulla resultat och kan påverka i början på 1990- talet. Inter-

sortprovningen

nationellt högstaende kompetens för sådana arbeten finns i Sverige vid institutionen för skogsgenetik, SLU samt institutionen för fysiolo isk botanik, Uppsala Universitet.

Insatser inom detta omrade förutses kunna påbörjas 1986.

432 Bilaga II sou 1986: 32

Kvalificerade resurser beträffande växtförädling finns också hos de svenska företagen Hilleshög och Svalöv. Dessa

företag har också visat intresse för de pågående försöken

med energiskog. Det är i nuläget dock oklart i vilken utsträckning företagen kan komma att engagera sig för utveckling av odlingsmaterial för energiskog.

Miljö:

Erforderliga miljöeffektstudier genomförs av statens na-

turvårdsverk på uppdrag av statens energiverk. För stu-

dierna engageras främst olika universitetsinstitutioner. Insatserna avser främst undersökningar i anslutning till

försöken med energiskog på jordbruksmark. Syftet är att

klarlägga de positiva och negativa effekter som energi-

skogsodlingen kan medföra på mark och vatten samt flora

och fauna. Studier av landskapsbildförändringar genomförs också i anslutning till försöken. Resultaten avses kunna användas förutom av statens energiverk vid exempelvis jordbruksnämndens eller länsstyrelsens bedömningar av odlingen.

Teknik:

Den tekniska utvecklingen avser i första hand insatser beträffande skördeteknik, hantering och av sönderdelning energiskogsmaterialet.

Under vintern 1985/86 planeras leverans av de två prototypskördare som upphandlats. Leverantörer är två maskintekniska företag. Efter godkänd leverans till verkets om-

bud, sannolikt de pågående storförsöken, avses maskinerna

prövas under skördesäsongen vintern 1986/87 samt 1987/88. Resultaten av proven väntas ge underlag för bedömningar av

praktisk uppnåbar maskinkapacitet, skördekostnader samt

konstruktionsunderlag för tillverkning av en ny generation skördare som kan komma att erfordras. Fortsatta utvecklingsarbeten erfordras också för att öka effektiviteten vid hantering och söderdelning av materialet. Kostnaderna för hantering och sönderdelning utgör för närvarande en betydande del av bränslekostnaden för energiskogsbränslet.

Storförsök:

Under perioden 1984/87 avslutas två av de fyra pågående

storförsöken, som båda avser torv och skogsmark. Försöken är lokaliserade till mellersta och norra delen av landet. Om ekonomiska förutsättningar föreligger kommer domän-

verket att driva storförsöket på torvmark vidare. Storförsöken som genomförs på olika slag av jordbruksmark

SOU 1986: 32 Bilaga 11 433

(Storförsök Syd respektive Södra) fullföljs under den kommande produktionsfasen fram till mitten av 1990-talet. Dessa försök genomförs av Sydkraft AB i samverkan med Hus-

hållningssällskapet i Malmöhus län respektive Södra Skogs-

ägarna.

som tillsammans till 100 ha kom-

I odlingarna uppgår drygt

mer skördemaskinerna att provas och_utnyttjas för skördearbetena. Praktiska prov med framställning och eldning av

energiskogsbränslet ingår också i projekten.

Praktisk odling:

Praktisk är en ny satsning som syftar till att öka odling

säkerheten vid bedömningarna av den praktiskt uppnåbara

samt de kostnader som odlingen medför. Inproduktionen satserna kan också ses som det sista utvecklingssteget mot att skapa förutsättningar för en introduktion av energiskogsodling.

I som planeras omfatta totalt 500 ha i

försöksverksamheten

omradena Skane, Halland, ostergötland samt Mälardalen, kommer ett 100-tal lantbrukare och andra intressenter att medverka.

Vid av försöksverksamheten kommer den genomförandet resursbas som finns utvecklad inom storförsöken samt vid Sveriges lantbruksuniversitet att främst utnyttjas. De lantbrukare som kommer att delta får ett stöd motsvarande 7 500 kr/ha i form av odlingsanvisningar och planteringematerial. Stödet motsvarar ungefär halva anläggningskostnaden. Resterande kostnader, för i huvudsak egna arbetsinsatser, får täckas av lantbrukaren. Resultaten av för-

söksverksamheten som påbörjats under 1985 beräknas till

mitten av 1990-talet ge ett tillräckligt säkert underlag för av skördeutfall och kostnader samt ge bebedömningen tydande erfarenheter beträffande den praktiska odlingens så att förutsättningarna skapas för en introgenomförande duktion av energiskogsodling.

lnâasssraüâ äazaätärl siâshosiyat

Insatserna inom är till sin art tillämpad _ FoU-programmet teknisk utveckling, praktiska försök samt utforskning, om ekonomi, marknad och införande. Staten har redningar hittills varit ledande utvecklingsaktören och finan-

den

siären inom omradet. De bedömningar som för närvarande kan leder till att detta förhållande sannolikt kommer göras

att behöva kvarstå till in på 1990-talet. FoU-insatserna

för energiskog enligt programmet ovan har översiktligt planerats fram till mitten av 1990-talet.

434 Bilaga 11 sou 1986: 32

En mindre del av verkets FoU-insatser är av karaktären

grundläggande forskning. Visst stöd till grundläggande

forskning, som kan ha betydelse för området, lämnas också av NFP, via dess utskott för energi respektive biologi.

Inom insatsområdet biologi i har verket be- FoU-planen slutat om en tidsbegränsad forskartjänst mellannivå

på vid

institutionen för skogsgenetik, SLU. NFR finansierar också

en tjänst vid institutionen för fysiologisk botanik, Uppsala Universitet, avseende in-vitro-teknik för förädling och förökning av vedartade växter.

Den framtida utvecklingen av är fortfarande energiskog osäker. Enligt verkets mening kan man först in 1990-

på

talet närmare bedöma förutsättningarna för energiskogsodling i Sverige. Detta leder också till slutsatsen att

inrättandet av fasta tjänster för och utbildforsknings-

ningsändamål inom energiskogsområdet kan bli aktuellt ti-

digast i början av l990-talet. För att förbättra villkoren

för forskningen avser verket att inom lämna FoU-programmet

anslag i form av treåriga etapper.

Boy-ingasssrjâaezgisgöâo: ligrébsuässrâdsrl

De nuvarande insatserna inom delområdet är Energigrödor inriktade mot att ge underlag för en under 19utvärdering 86/87. Insatserna omfattar biologiska och tekniska försök

med halmbränsle samt odlingsförsök med olika som grödor kan vara av intresse för halm bränsleproduktion (förutom även råvara för drivmedel och ombiogasframställning). fattande ekonomiska beräkningar också för dessa genomförs energitillförselsätt. Vissa mindre insatser genomförs härutöver för vass och som Huvuddelen makroalger energikälla. av insatserna genomförs vid SLU samt Jordbrukstekniska

Institutet, Ultuna.

Inriktningen och omfattningen på de fortsatta FoU-insatserna bör utgå från de som kan beträff-

bedömningar göras ande de ekologiska, ekonomiska och förutmarknadsmässiga

sättningarna på sikt för energigrödor. Energigrödorna kan

utnyttjas för produktion av flera I de flesta bränsleslag. fall ger processerna vid bränsleframställningen också upphov till sidoprodukter.

Den fortsatta utvecklingen för energigrödor inom FoU-pro-

grammet bör baseras på den nu planerade av

utvärderingen delområdet.

sou 1986: 32 Bilaga II 435

B°§“E5R°E9X

Resursplanen nedan omfattar dels den historiska utvecklingen av programmet sedan starten 1975, dels två olika insatsalternativ för perioden 1987/90.

omfattar för insatsperioden 1987/90 två al- Resursplanen ternativ, 45 Mkr respektive 40 Mkr.

I det högre alternativet (I), 45 Mkr möjliggör enligt

verket en fortsatt satsning på såväl energiskog som

I det lägre alternativet (II), 40 Mkr, bortenergigrödor. faller väsentligen möjligheterna till fortsatta utvecklingsarbeten för energigrödor inom verkets FoU-program.

för satsnin en på är i båda alter- Budgetnivån energiskog

nativen lika. Denna niva är enligt verket den lägsta för att säkerställa förutsättningarna för en fortsatt fram-

gångsrik utveckling av energiskog.

Neddragningen av insatserna för energigrödor i det lägre alternativet minskar handlin sfriheten inför fortsatta

eventuella satsningar på omradet som kan komma att före-

slås i verkets utvärdering. De resultat som hittills kommit fram inom delområdet har emellertid enligt verkets be-

dömning ej påvisat några konkurrenskraftiga alternativ

till de traditionella jordbruksgrödorna och deras biprodukter som bränsleråvara.

område Budget Mkr

1975/78 -78/81 -81/84 -84/87 -87/90

ENERGISKOG Alt I II

Biologi 5.0 17.0 33.0 29.0 Växtmaterial, 21.0 20. odling Systematisk växtförädling 6. Mark .

OOO

Miljö

Teknik GNU!

Storförsök I Praktisk I odling

436 Bilaga II SOU 1986: 32 ENERGIGRÖDOR Jordbruksgrödor, vass, alger 2.0 (5.0) (l.0) ÖVRIGT System, utvärdering Int samverkan m m 3.0 3.0 Summa 60.0 (45.0) A0.0

SOU 1986: 32 Bilaga 11 437

ENERGIVERK PM STAQENS Byran för skogsbränslen Lars Hansson, MAn

för - torvmark

Insatsplan energiskog odling på

I verkets redovisning och utvärdering av energiskogsområdet 1985:9) föreslogs en koncentration av (Energiskog fortsatta FoU-insatser till jordbruksmarker. Torvmarken bedöms en framtida resurs för energiskogsodling. utgöra

Motiven till denna koncentration är biologiska, ekonomiska och marknadsmässiga och kommenteras ytterligare nedan.

Resultaten av odlingsförsöken visar att det tar lång tid

att omföra den inproduktiva torvmarken till produktiv Den omfattande markbearbetningen som måste odlingsmark. omfattar bl a röjning av markvegetation, fräsning, göras samt av mossmarken. Arbetena måste i dikning djupkalkning regel genomföras med tunga entreprenadmaskiner.

Forsknin en har ej heller påvisat att en högre produktion

kan den torvmarken jämfört med

uppnas på preparerade odling på jordbruksmark.

av kan i huvudsak

Anläggning energiskog på jordbruksmark

ske med utrustning inom lantbruket och arbetena befintlig kan i regel utföras av odlaren. De erforderliga är i detta fall mindre omfattande och anläggningsarbetena

ett högt tillväxtresultat kan påräknas.

I till de nu påbörjade praktiska försöken med

anslutning har detaljerade ekonomiska beräkningar energiskogsodling Jämförelser har också skett med traditionell genomförts. har visat att den sannolika anväxtodling. Beräkningarna

vid på jordbruksmark enligt för-

läggningskostnaden odling ovan endast är 8 000 - 9 000 kr/ha. Detta utsättningarna är än vad som anges i normalfallet i väsentligt lägre

verkets utvärdering - där kostnadskalkyler baserades på

att arbetena med inhyrda maskiner. En jämgenomfördes

förelse av kostnaderna vid odling på jordbruksmark respek-

tive torvmark visar att anläggningskostnaderna blir ca 50%

vid på jordbruksmark och kostnaden för det

lägre odling färdiga bränslet ca 35% lägre.

Beträffande den framtida fastbränsletillförseln, även vid den då det blir aktuellt med avvecklingen av tidpunkt kärnkraften, visar bedömningarna att tillförseln av fasta

438 Bilaga 11 sou 1986: 32

bränslen i huvudsak kan tillfredställas med inhemska alternativ. Med hänsyn till kostnadsrelationerna mellan bränslena, att är det ej troligt att det kommer att finnas utrymme för energiskogsbränsle från ens i torvmarksodling

ett mycket långt perspektiv (se

bifogad figur).

I verkets förslag till fortsatta FoU-insatser bibehålls dock visst stöd till forskning torvmarker

på särskilt med

inriktning att kunna utnyttja torvtäkt för energiskogs-

odling. Stödet till energiskogsodling på

organogen jordbruksmark (tidigare omförd torvmark) är utökad med jämfört tidigare insatsperioder genom de praktiska

odlingsförsöken. Nedan redovisas pågående för

forskning

odling på torvmark som förväntas pågå under

perioden 1987/90 inom verkets FoU-program.

Erojekt _ _ _ * Energiskog, _ _ * _ _ SLU _ Budget/år

Mkr

Försöksstation, Sösdala. Torvtäkt med varierande humifieringsgrad. Följande forskning bedrivs: Optimeringsförsök med olika system för växtnäringstillförsel. Markberedningsförsök. Försök med olika marktäckningsgrödor. Klontest. Försök med kemisk ogräsbekämpning i samband med plantering. Försök med kemisk ogräsbekämpning i etablerat bestånd. Demonstrationsförsök med al och björk 0,9

Odlingsförsök med energiskog (Salix, al och björk) samt konventionell skog. Flakmossen är en tidigare delvis bruten mosse med goda klimat- och

näringsförhållanden, belägen

utanför Karlstad 0,3

SOU 1986: 32 Büagall 439

§tgrförs§k_Dgm§n

Praktiskt försök med ener-

giskog på en typisk låghumi-

fierad högmosse. odlingen omfattar ca 50 ha. I projektet

ingår pilotförsök med olika

kloner och bevattnings- näringstillförselsystem. Försöket genomförs tillsammans med projektet Energiskog. Projektet kommer sannolikt att drivas i Domänverkets efter 1987/88 -b regi KH

N s G\

Nedan redovisas med allmän skoglig inrikt-

några projekt

men vars resultat kan vara tillämpliga för energining

skogsodling på torvmark.

Projekt finansierat av SJFR, skogsstyrelsen och stiftelsen

âk29§bE“E°ES_f2§k2iE9§f9”§3

Skogsproduktion och skogliga

resurser på våtmarker

Konsekvenser av skogsbruket

på våtmark

Projekt finansierat av

institutet_f§r_skogsforskning:

Gödsling på torvmark

Prognosfunktioner för tillväxt

Projekt finansierat av statens

aasuzvårásxesk: _ _ _ _ _ _ _

Miljöeffekter och markförbättring av bruten torvtäkt för att öka produktionen

Miljöeffekter och markförbättring genom askgödsling

på utbruten torvmark för att

öka to

biomassaproduktionen *o

h)s x)

440 Bilaga 11 SOU 1986: 32

Aukâv

›.

:kräsen

-Gwmå

.

63m QNQ

\\

Å \ \ _

J

r na

kâmsü

se

z

E. .us E: En» az.:

ükkwxwmn

.

m ma

.rÅ

Sv.: §3? 03

\

› \L.

un

\ så :s

Ecämå

›

.såå -umeå

W

xå:

\ JI å så

_

om

WTMQQ

:Smaka

:egi

Twzxzbw

a; .s

;Så Er. v22

mmsêw

-mik Us.

:å ...ä å...

Se:

maztksumummxwmwzm

EV»

.

) .r av

.maa ;man Sisu ka.: §86

.E å:

5 å... å?

;r

wâ U2

Ȍr ;Sim

§52 wa

mås

4F§§Ikwb

.ck .wa -..å nä: E: .z 2.2 tå

áyüâsawm

åê

uämaawk

u

3%?

om

Q5

ä: m:

.as så ...inn G224 23k

å, .

u .så .E »av z å»

q§8k mqzbsu

y -

»E

Sak

St??

m.

må:

in.. än. E. ä.: -a ia. 5

l

.nal .Ill

saåxz.

23m GM 5.1 9

§52

nkvw

4 Sen ä

:3:\

& . n

L. w I .a

xwéâ

x

x g

e:

& Büagall 441

STATENS ENERGIVERK 1986-02-17 Byrån för förbränningsteknik

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFORSEL

OMRÅDE: FORBRANNINGSTEKNIK

Bakgrund

Den tillämpade förbränningstekniska forskningen rörande stationär förbränning för hetvattenproduktion domineras idag av apparatteknisk utveckling. Utvecklingsinsatserna bedrivs till övervägande del inom industrin och är 1 huvudsak baserad på empiriska data och praktiska erfarenheter.

vid sidan av detta utvecklingsarbete pågår vid högskolorna mer grundläggande förbränningsforskning. Forskningsinsatserna sker i stor utsträckning vid de naturvetenskapliga institutionerna. Resultatet från den grundforskningen kan av flera skäl sällan direkt överläggande föras till apparatteknisk utveckling. Fundamentala data och teorier måste först översättas till modeller och hårdvarudata direkt relaterade till den specifika förbränoch det specifika bränslet. I praktiken är ningstekniken det många gånger så att utvecklingen av en teknik eller en process börjar med tillämpad forskning baserad på empiriska data för att sedan fortsätta i grundläggande forskning. Den grundläggande forskningen kommer därvid att till och i vissa fall vara en förutsättning för försyfta fining och optimering av den specifika tekniken eller processen. Den tillämpade forskningen är således nödvändig men inte alltid tillräcklig för utvecklingen inom ett teknikområde. En interaktion mellan de olika leden i utvecklingskedjan behövs vanligtvis.

Vissa tekniska lösningar är idag väl etablerade. Det t ex förbränning på fast och rörlig rost. Trots gäller detta är om vad som sker under förbränningen, i kunskapen form av reaktionsförlopp, gasomblandning m m oftast bristfälligt klarlagt. Tydliga exempel på att det saknas inkunskaper är att man idag inte närmare vet vilka gående

faktorer som påverkar reaktionsförloppen för N0x-bild-

eller hur bildningen och nedbrytningen av dioxiner ning sker.

Att en teknik är väl etablerad kan således inte tas som intäkt för att ytterligare grundläggande forskning är obehövlig.

Andra intressenter

Den förbränningstekniska industrin i Sverige består i huvudsak av små och medelstora företag med begränsade ekonomiska och kompetensmässiga möjligheter att bedriva mer omfattande grundläggande och långsiktiga forskningsinsatser. l6l7H

442 Bilaga I]

Den förbränningstekniska forskningen vid kan högskolorna inte ske isolerat från den industriella utvecklingen. Tvärtom är en samordning och i vissa fall också en direkt samverkan en förutsättning för att resultaten från den

högskolebaserade forskningen skall kunna föras över till industrin och erfarenheter från industrin återförs till högskolan. För att den högskolebaserade förbränningstekniska forskningen skall kunna utgöra bas för en långsiktig industriell] utveckling krävs således en väl fungerande samordning och kontaktverksamhet. Statens ser energiverk som en av sina viktigaste uppgifter och på forskningsutvecklingssidan att svara för detta.

Det finns bland de projekt statens nu stöder energiverk flera exempel på hur en samordnad och högskoleforskning industriutveckling kan ske inom ramen för gemensamma projekt. Som exempel kan nämnas det samarbete som etablerats mellan CTH, institutionen för och Götaverken energiteknik avseende fluidiserad förbränning. Vidare har Asea-Stal inlett samarbete med institutionen för termisk energiteknologi, KTH, för grundläggande studier av pulverförbränning parallellt med en egen industriell utveckling. Det senare utgör ett bra exempel på hur krav växer fram i ett tillämpat stadium på förståelse och kunytterligare skap om de grundläggande fenomen som tekniken är baserad på. Verket räknar med att den här beskrivna av typen gemensamma projekt kommer att öka.

Den forskning som bedrivs vid högskolorna i fungerar praktiken även som utbildning. som sker Kunskapsuppbyggnaden kommer på sikt industrin till godo vid senare rekrytering.

Inom ramen för Värmeforsk sker i stor sådant utsträckning utvecklingsarbete som ligger mycket nära de kommersiella tillämpningarna. I framtiden bör branschen i än högre grad idag ta ansvar för det direkt tillämpade utvecklingsarbetet.

Kompetensläge

Tillämpad förbränningsteknisk forskning av mer betydande omfattning sker huvudsakligen rörande fluidiserad förbrän-

ning. Forskningsinsatserna är koncentrerade till Chalmers tekniska högskola och bedrivs där vid flera institutioner. Fluidiserad förbränning är en teknik under utveckkraftig ling. De förhållandevis omfattande forskningstöd som verket förordar skall dels ses i av det intresse ljuset verksamheten har från industrisynpunkt, dels ses mot bakgrund av behovet av åtgärder för att av begränsa utsläppen miljöstörande emissioner vid förbränning.

De högskolebaserade forskningsinsatserna inom teknikområdena rosteldning och är däremot fn pulvereldning mycket begränsade. De insatser som görs inom industrin kan närmast karaktäriseras som apparatteknisk Verket utveckling. har tidigare framhållit att den förbränningstekniska

l6l7H

sou 1986: 32 Bilaga 11 443

forskningen behöver stärkas inom dessa teknikområden. Det huvudsakliga skälet till detta är att om framtida miljökrav skall kunna tillgodoses behöver både rost- och pulvertekniken utvecklas påtagligt. Detta gäller inte minst vid där ut- 9 avfallsförbränning. ytterst skärpta släppskrav är att vänta för framtiden.

Inriktning och resursbehov

I det underlag till Energiforskningsutredningen som statens energiverk lämnade i november 1985 redovisar verket ett medelsbehov på 100 miljoner kronor för förbränunder 1987/88 - 1989/90. ningsteknisk forskning perioden

Statens energiverk har nu av EFU-utredningen.(underlag III) blivit anmodad att redovisa två alternativa insatsnivåer för förbränningsteknisk forskning, dels 60 miljoner kronor, dels 40 miljoner kronor. Utredningen anför i sin skrivelse till verket bl a att ansvaret för den grundläggande förbränningsforskningen och den applikationsoberoende förbränningstekniska forskningen och utvecklingen bör åvila STU och i någon mån även NFR. I anvisningar till STU framgår att ansvaret för småskalig förbränning skall hänföras till styrelsen.

Verket vill ånyo betona vikten av att forskning på ett grundläggande plan på högskolorna bedrivs 1 nära samverkan med den tillämpade forskningen och det utvecklingsarbete som dels genomförs vid de tillämpade tekniska högskoleinstitutionerna dels inom ramen för Värmeforsks program och inom industrins egen utvecklingssfär. Som nämnts tidigare är målet att åstadkomma en miljöriktig förbränning med ett minimum av utsläpp av skadliga emissioner. För att åstadkomma detta på ett effektivt sätt krävs ytterligare “grunddata för att förstå mekanismer och reaktionskinetik vid emissionsbildning. Utifrån denna kunskap skall förbrännings- och rökgasreningstekniken kunna utvecklas och förfinas.

Verket har därför valt att presentera ett huvudalternativ på nivån 90 Mkr. Denna ram möjliggör att den förbränningstekniska och den miljörelaterade förbränningstekniska forskningen även fortsättningsvis kan vidmakthållas på en hög nivå.

Resursplaner för de två medelsramarna 60 resp 40 miljoner kronor redovisas därefter. Enligt verkets bedömning kommer en reducering av energiforskningsanslagen i enlighet med dessa alternativ att få klart negativa konsekvenser för den förbränningstekniska och den miljötekniska forskningen.

Den redovisning som nu lämnas skiljer sig i sin uppställning något från tidigare redovisning. Under rubriken “eldningsanläggningar nedan redovisas såväl ren förbränningsteknisk utveckling som miljöåtgärder i eldstaden. Med rubrikerna SOX-rökgasrening samt NOX-denitrifiering avses

l6l7H

444 Bilaga II SOU 1986: 32

sålunda emissionsreducerande åtgärder efter eldstaden. Vi har därmed velat markera att det egentligen inte går någon skiljelinje mellan förbränningsteknisk forskning och sådan forskning som syftar till att begränsa emissionerna vid förbränning. Förståelsen av förbränningsförloppen utgör en förutsättning för att förbränningstekniken skall kunna utvecklas för att minska miljöstörande emissioner. Just denna koppling mellan förbränningsteknik och miljöteknik utgör ytterligare en grund för att den grundläggande förbränningstekniska forskningen måste integreras med de mer tillämpade insaterna som dels högskolorna dels den förbränningstekniska industrin svarar för.

Resursalternativ

Nedan redovisas förslag till medelsfördelning vid olika resursalternativ. Konsekvenserna av respektive alternativ beskrivs i det följande.

forskning Eldningsanläggningar

Rökgasrening

studier Summa 90 60 40 1617H

SOU 1986: 32 Büagall 445

Forskningsramen 90 Mkr

E1H1Q1§9L3Q Rädd Mkr

Studier samt modellering av förlopp och fenomen rörande atmosfärisk fluidiserad förbränning

Studier beträffande trycksatt fluidiserad förbränning Strömningsdynamiska mätningar, prov i kall rigg Optimeringsberäkningar på cykloner

Studier av mekanismer för svavelabsorption för begränsning av SOX. Reducering av NOX

Studier av reaktionsförloppen i demonstrationsskala

Boât

NOX-reducering; flerstegsförbränning, flerbränsletillsats (reburning)

Sox-reducering; studium av kalcinerings-

och sulfateringsförloppen

Studier avseende förloppen vid torkning. pyrolys och förbränning samt ask och slaggbildning.

Utarbetande av principer för hur befintliga anl. kan modifieras för att uppnå bättre gas strömningsförhållanden

Utveckling av eldningsutrustning för förbränning i två steg

Utvecklingsarbete som syftar till mer miljövänlig avfallseldning. Gasomblandningens inverkan på förbränningsförloppet, temperatur och uppehållstidsberoende skall studeras.

Pulverbrännare

Modellering av förbränningsförlopp Ask- och slaggpåslag

Mekanismer för bildning av SOX. NOX

Utveckling av låg NOX-brännare

Utveckling av förbränningsteknik med låga SOX-NOK-emissioner applicerbar på befintliga kolpulvereldade anläggningar

446 Büagall sou w8m32

Qlieelgning

Kvaliteten på olja förändras i och med att raffinaderierna krackar oljan mer. För att man skall kunna förbränna denna produkt i befintliga brännare kan vatten-oljeemulsion användas. Metalladditiv kan förbättra Detta förbränningen. påverkar emissionsbilden, vilken bör klarläggas närmare. Fortfarande är minskning av svavelutsläppen den viktigaste insatsen. 3 Mkr âmåskalig âlgning

Med småskalig eldning avses här av helved, förbränning pellets och bricketter, i effekter tom 500 kw. Insatserna hänförs till pannoptimering och emissionsreducerande åtgärder beträffande främst stoft och oförbränt. 2 Mkr

âökgasrening

Svavelavskiljning

Studier av reaktionsförloppen för svavelabsorption vid våta och torra metoder samt effektivitetshöjande åtgärder genom olika tillsatsmedel 3

Studier av svavelavskiljningsprocessers inverkan andra på emissioner än (metaller, kolväten) SOX 1 Forskning kring regenererbara metoder och teknik för kata-

lytisk svavelrening. 1

Utveckling av mindre investeringstunga avsvavlingsmetoder för pannor mindre än 100 MW l_ 6 Mkr

Kväveggidavskiljning

Katalytisk denitrifiering; hastighetsbestämmande steg syrets roll och inverkan samt katalysatoraktivitet är de parametrar som i första hand kräver forskningsinsatser 3

Termisk denitrifiering

Vidgning av temperaturintervallet Reglering av ammoniaktillsats Påverkan av lastvariationer Åtgärder för minimering av bildning av t ex nitrosaminer 2 Mkr

Stoftrening Utveckling av effektivare system för avskiljning av stoft l_ 6 Mkr

l617H

sou 1986:32 Bilaga 11 447

BÖL9â5Ä°Ed§n§9§1Q9

Teknikutvecklingen rörande rökgaskondensering sker snabbt. I huvudsak bör företagen själva kunna svara för denna utveckling. Däremot bör medel avsättas för forskningsinsatser vid högskolorna rörande kondenseringsförlopp, värmeöverföring i tvâ- och trefasflöden och avskiljning av organiska och oorganiska föroreningar i rökgaserna. 3 Mkr

Kolvätgn

Behovet att klarlägga bildnings- och destruktionsmekanismer för kolväten som emitteras från eldningsanläggningar är betydande. Forskningen har just påbörjats och riktas idag främst mot dioxinbildning vid avfallseldning. Perspektivet mâste dock vidgas; även andra bränslen och föroreningar bör studeras. 2 Mkr.

Be§t2I2dEkE9E

Nya reningstekniker 1 form av både åtgärder i eldstaden och rening av rökgaser, NOX-denitrifiering, rökgaskondensering etc ger restprodukter med ny sammansättning. Föroreningarna flyttas från gasfas till vattenfas. Detta ställer nya och ökade krav pâ kunskap om sammansättning. stabilitet och toxicitet. I huvudsak bör intressenterna själva svara för finansieringen av nödvändiga insatser inom detta omrâde. För minskning av utsläpp vid omhändertagandet av restprodukterna kan omvandling till mer stabila produkter erfordras. 1 Mk:

äollgktiz Qranâchferâkaiag

Den kollektiva branschforskning som bedrivs i Värmeforsks regi har befunnits vara ändamålsenlig och bör utökas. Ansvaret för verksamheten inom vissa omrâdesdelar som idag ävilar statens energiverk, bör succesivt överföras till Värmeforsk. Verksamhetens totala omfattning kan därmed väntas öka. Samtidigt förväntas att näringslivets intressenter ökar sina insatser till verksamheten. Sammantaget bör en rimlig ökning av verksamhetens omfattning kunna åstadkommas med en oförändrad nivå på statens energiverks engagemang. I planeringen för nästkommande treârsperiod bör tas upp ca 10 miljoner kronor.

Styrelsen för svensk brandforskning (Brandforsk) stöder forskning som syftar till att förebygga brand och explosion i samband med fastbränsleeldning. Verksamheten kommer att behöva delfinansiering från verket. Medelsbehovet uppskattas till 2 Mkr. 12 Mkr

l617H

448 Bilaga 11 sou 1986: 32

gringugrgsgning._tgkgikstugigr

System för bränslehantering, sotning samt ask och slagghantering för fastbränsleeldade pannor behöver utvecklas och anpassas för skilda bränslen.

Metoderna för mätning och styrning av förbränningsprocessen i mindre fastbränslepannor och 1 avfallsugnar bör förfinas. Aven utrustning för detta ändamål bör utvecklas. 3 Mkr

Forsknlngsramen 60 Mkr

Anslagsnivån 60 miljoner kronor till förbränningsteknisk forskning leder till en klar minskning av insatserna rörande förbränningsteknisk forskning. Utvecklingstakten blir därmed lägre vad gäller både optimering av förbränningstekniken och rökgasreningstekniken, vilket enligt verkets uppfattning måste uppfattas som klart negativt.

En neddragning av anslaget till forskningsinsatserna rörande fluidiserad förbränning leder till att forskningsinriktningen blir mer begränsad 1 teknikhänseende än planerat. Verket har i den ursprungliga planeringen räknat med att avsätta medel till studier av reaktionsförloppen på ett sätt som bättre svarar mot industrins behov av forskningsinsatser. 1 skenet av de problem som nu kan konstateras hos många kommersiella anläggningar. Anslagsnivån 60 miljoner kronor ges inte utrymme för en sådan satsning.

pDe mer tillämpade insatserna som modifieringsprinciper

för befintliga anläggningar och “utveckling av eldningsutrustning för förbränning i två steg utelämnas helt då det gäller eldning på rost. Förutsättningarna att snabbt förbättra avfallseldningstekniken minskar.

Låg NOX-teknik och svavelreducerande åtgärder prioriteras vid pulvereldning. Inriktningen blir i högre grad fokuserad mot kolbränsle eftersom såväl befintliga som nytillkommande kolpulvereldade anläggningar måste utföras med ny teknik för att göras miljömässigt acceptabla.

Några insatser för oljeeldning respektive småskalig eldning kan inte bedrivas på denna nivå.

Insatsernas omfattning då det gäller rökgasrening, rökgaskondensering och restprodukthantering reduceras med en tredje del. Möjligheterna att optimera och effektivisera rökgasreningstekniken minskar därmed. Neddragningen i medel medför även konsekvenser vad gäller utvecklingstakten för denitrifieringssystem.

Resursnivån medger fortfarande engagemang i Värmeforsks program. Insatserna reduceras däremot till hälften då det gäller brand- och säkerhetsfrågor.

l617H

I] 449 Bilaga

Forskningsramen 40 Mkr

Anslagsnivån 40 miljoner kronor leder till en mycket kraftig neddragning av bade den högskolebaserade och den industribaserade förbränningstekniska forskningen.

Forskningsinsatserna skulle komma att koncentreras till miljörelaterad förbränningsteknisk forskning men möjligheterna att inom landet bedriva en aktiv miljörelaterad forskning skulle avta kraftigt. Redan pågående utvecklingsinsatser måste avbrytas eller reduceras i omfattning. med den påföljd att en betydande koncentration av insatserna måste göras.

Utvecklingsinsatser rörande t ex rökgasrening får huvudsakligen riktas in mot bevakning av forskningsinsatser utförda i andra länder. Fortsatt utvecklingsarbete rörande stoftrening måste lämnas därhän. Insatserna koncentreras istället till själva eldstaden för att i största utsträckning redan där minska emissionerna.

l617H

I5-l6-345

450 Bilaga I I sou 1986: 32

STATENS ENERGIVERK 1986-02-17 Byrån för förbränningsteknik

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFORSEL

Område: GASTEKNIK

Bakgrund

Gastekniskt forskning har bl a till syfte att utveckla effektiva gasbaserade industriprocesser och hjälpa svenska tillverkningsindustrier att hämta in internationellt försprång vad avser komponenter och utrustningar för naturgassystem. Det var dock först under mitten av 1970-talet - efter den första - som man interoljekrisen nationellt började satsa stora resurser på att förbilliga och effektivisera naturgastekniken liksom att utnyttja naturgasens specifika fördelar. Dessförinnan hade naturgasen allmänt betraktats som en biprodukt till olja och inte utnyttjats mer sofistikerat än tjockolja.

Ett svenskt gastekniskt forskningsprogram bör vara ett hjälpmedel för att finna såväl nischer“ på den internationella gasapparatmarknaden för den svenska tillverkningsindustrin som konkurrenskraftiga naturgasbaserade processer för näringslivet. Det bör också vara inriktat på att ge kunskap om förbräuningsprocesser för naturgas.

Andra intressenter

Den specifikt energigasinriktade forskning som hittills bedrivits 1 Sverige har helt naturligt en mycket blygsam omfattning. Under 1983 startade ett energigastekniskt FoU program inom Stiftelsen för värmeteknisk forskning (Värmeforsk). Under programmets uppbyggnadsperiod har forskningen koncentrerats till det energigasinstitut vid Lunds Tekniska Högskola, som börjat byggas upp.

Bakom satsningen på Värmeforsks gastekniska program står Svenska gasföreningen med stöd av medlemsföretagen ASEAgruppen. Skånska Cementgjuteriet, Sydkraft, Sydgas, Malmö Bnergiverk, Helsingborgs Energiverk, Lunds Energiverk. Stockholms Energi AB, Vattenfall och Swedegas.

l629H

SOU 1986: 32 Bilaga 11 451

Inom bland annat ovan nämnda företag finns också egna gastekniska utvecklingsprgram. Inom statens vattenfallsverk bedrivs sålunda ett omfattande utvecklingsprogram med tyngdpunkten på naturgaslagring och högtryckssystem för energigas. Vattenfall genomför också det s k djupgasprojektet.

Utdrag ur Vattenfalls Gasprojekt 1986

Hkr

* Varav 94 Mkr är externt finansierat

G.2 Energigasteknik avser studier av högtryckssystem, lågtrycksdistributionssystem samt gasanvändning och omfattar olika problemområden som strömningsteknik, programutveckling. systemanalyser, material- och hållfasthetsfrågor samt läggningsteknik. Syftet är att utveckla Vattenfalls eget kunnande. Aven Sydkraft har börjat bedriva viss gasteknisk FoU-verksamhet.

Internationell gasteknisk FoU-verksamhet

Gasteknik är inte ett helt eget teknikområde. Forskningsresultat inom olika delområden, t ex materiallära och reglerteknik. kan användas inom gastekniken utan att forskningen betraktas som gasforskning. Likväl finns det i vissa länder sammanhållna gastekniska FoU-program, vilket bl a förklaras med att den systematiska satsningen på FoU ger en grund för prioriteringar med utgångspunkter från gassystemen. Det är dock inte helt självklart att verksamheten behöver eller bör organiseras i form av ett gastekniskt forskningsprogram.

Den internationella naturgasforskningen har länge varit inriktad på korrosionsforskning för både plast- och stålrör samt materialkunskap. Man studerar också olika metoder för effektiva läggningsmetoder för gasrör.

Inriktningen ändrades något för tio år sedan. Då tillkom forskning om användningsteknik som nu “upptar” mer än hälften av programmen.

1629H

452 Bilaga 11 sou 1935; 32

I de flesta andra länder är det staten och/eller gasföretagen som driver gasforskningen. delvis beroende på att apparattillverkarna är tämligen små och utan ekonomisk styrka för kvalificerad utvecklingsverksamhet.

Några utvecklingslinjer inom den tillämpade internationella naturgasforskningen är följande:

Märmgätervinaing

Värmeåtervinning med hjälp av rekuperativa brännare (förbränningsavgaserna âterförs kontinuerligt till brännaren) tilldrar sig ett stort intresse i de flesta länderna.

I USA strävar man efter högre förvärmningstemperaturer för luften, vilket kräver keramiska material. Tendensen mot ökad användning av keramiska material finns också hos British Gas, där man utvecklat nâgra olika typer av strålningstuber i keramiskt material.

Evåvgozigemlssioger

Kväveoxidbildningen vid gaseldning har uppmärksammats allt mer. Liksom andra bränslen ger även naturgas upphov till utsläpp av kväveoxider (med kvävet och syret hämtat från förbränningsluften). Därför satsar man på att få ned dessa bildningar av kväveoxider.

Qpevårmningsteänik

Inom uppvärmningstekniken sker en utveckling av kondenserande värmepannor och Varmvattenberedare, med bl a direktkontakt mellan rökgaser och vätska. Korrosionsstudier i samband med kondensatet är också vanliga.

Kompetenslgggt

Den grundläggande internationella gastekniska forskningen och svensk och internationell forskning inom områden som förbränningsteknik, distributionsteknik, styr och reglerteknik, polymerteknik etc utgör en bas för den gasteknikinriktade FoU verksamheten.

I den internationella forskningen synes komponentforskningen vara dominerande. De inledande forskningsinsatserna i Sverige har också till stor del inriktats på komponentforskning.

- som nu att en gas- Sverige börjar organisera specifikt teknisk - har då forskningsverksamhet nâgra frihetsgrader det gäller systemuppbyggnad för att effektivisera gasanvändningen både vad avser distribution och användningsteknik. I andra länder har tekniken byggts ut under en lång tid vilket medför begränsningar vid systemuppbyggnad (man har byggt fast sig vid en viss teknisk standard).

l629H

sou 1986:32 Bilaga 11 453

Genom att nyttiggöra internationella forskningsresultat och erfarenheter har högskolor, konsulter och kraftföretag etc haft möjlighet att bygga upp en viss kunskapsnivå inom gasteknikområdet. För att kunna utveckla och applicera forskningsresultat och erfarenheter från andra länder kan kompletterande forsknings- och utvecklingsinsatser inom landet erfordras.

Inriktning

Det gastekniska forskningsprogram som näringslivet (Värmeforsk) påbörjat kan utvecklas och fördjupas med statligt stöd.

Betydande medel satsas inom kraftbolagen för utveckling och tillämpning av naturgasteknik. Vattenfalls stora satsningar på djupgas, lagring av naturgas och högtryckssystem för naturgas bör beaktas vid val av inriktning av FoUverksamheten.

För perioden 1987/90 är det lämpligt att ett begränsat statligt gastekniskt FoU-program inriktas på

- Fortsatt kunskapsuppbyggnad - och Låg- medeltrycksdistribution - Förbränningsteknik

vilket är ett fullföljande av den inriktning som Värmeforskprogrammet hittills haft.

Inom kunskapuppbyggnadsdelen bör bl a internationellt tillgänglig kunskap insamlas och bearbetas och på så sätt göras tillgänglig för en svensk avnämarkrets. Denna del av FoU-programmet skall också utgöra grunden för nya utvecklingsområden och bör koncentreras till en teknisk högskola som en långsiktig satsning.

Den tillämpade forskningen och utvecklingen bör inriktas mot följande problemområden:

Qiätgiäugignâtâkai!

En fördel med naturgas är låga distributionskostnader. Användning av polyetenrör. enkla läggningsmetoder och 1 stort sett förlustfri distribution är några orsaker till låga distributionskostnader.

Systemstudier 1 syfte att bl a förbättra tillförlitligheten, tillgängligheten, styr- och regleregenskaper och säkerheten kan behöva genomföras.

Erforderliga FoU insatser spänner över ett brett område och omfattar både system- och komponentforskning. Nedan ges några projektexempel.

1629H

454 Bilaga 11 sou 1986: 32

Konsekvenser till följd av varierande gaskvalitet i naturgasnät.›

variationer i sammanlagrat gasbehov för grupper av fastigheter.

Studier av plast som material i gasledningar.

Skarvning av polyetenrör.

Läcksökning i naturgasledningar.

ÃÖLDLÄQDÅHQ

Effektivare användning av energigasen i pannor, ugnar. apparater och processer eftersträvas. System och komponenter som innebär att gasen kan utnyttjas direkt 1 processer utan värmebärare, 1 form av t ex ånga, hetvatten eller hetolja. är en viktig utveckling för ett effektivt utnyttjande.

Utveckling av strålningsbrännare och förbättring av konventionella brännare 1 syfte att förbättra värmeöverföringen och minska kväveoxidbildningen bör stödjas.

I de flesta avseenden är emissionsproblemen mindre vid förbränning av naturgas än vid förbränning av andra bränslen. Kväveoxider kan bildas vid för höga flamtemperaturer. Två- eller flerstegsförbränning och rökgasrecikulation är metoder som kan minimera NOX-bildningen.

Naturgasens miljöfördelar samt dess goda egenskaper vid användning i gasturbiner och för motordrift, skapas utvecklingsmöjligheter för kombinerad kraft- och värmeproggktion 1 mindre anläggningar. Såväl system- som komponentforskning behövs.

äommgnfarer Lills/gig inriktning

Några för gastekniken viktiga områden ligger vid sidan om här vald inriktning eller har givits låg prioritet.

För utveckling av teknik som medför gasanvändning 1 olika former av processtekniska avseenden förutsätts att ansvaret åvilar styrelsen för teknisk utveckling.

Ett annat område av betydelse på längre sikt är storskalig lagring. Sådan verksamhet ges låg prioritet inom insatsområdet. Anledningen till detta är bl a att betydande insatser görs inom statens vattenfallsverk.

l629H

sou 1986: 32 Bilaga 11 455

Resursbebov lnsatserna inom GASTEKNIK omrâdet föreslas fördelas enligt följande: Alt 1 Alt 2 En mellantjänst

Kombinerad kraft- och värmeproduktion 0,2 0,4

- Systemstudier 0,4

Teknikbevakning. kunskapsuppbyggnad inom låg prioriterade områden som lagring och - 0.1 högtryckssystem

Totalt 1987/90 9 Mkr 5 Mkr

I alternativ två som innebär totalt 5 Mkr under perioden skapas ett visst utrymme för systemstudier samt aktivare kunskapsuppbyggnad inom områden som i ett första skede inte primärt ligger inom föreslaget verksamhetsområde.

Den gastekniska industrin bedöms kunna bedriva en samordnad FoU-verksamhet, av 0,5 - 1 miljon storleksordningen kronor/år inom Stiftelsen för värmeteknisk forskning under perioden 1987/90. Detta medför att näringslivets insatser ligger på samma nivå som de statliga satsningarna med undantag för den föreslagna mellantjänsten.

1629H

456 Bilaga 11 sou 1986: 32

STATENS ENERGIVERK 1986-02-18 Elteknikbyran IO Andersson Staffan Engström Anders Söderholm

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFORSEL

Område: NY ELPRODUKTIONSTEKNIK

l. Bakgrund

Forskning inom omrâdet NY ELPRODUKTIONSTEKNIK startade inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet den l juli 1984. Detta motiverades av att utvecklingen av ny teknik för elproduktion var av stor betydelse för Sverige inför den utbyggnad och förändring av elsystemet som kan förväntas från mitten av 1990-talet. Forskning inom vindkraftområdet har utgjort ett särskilt delprogram. Syftet har varit att vidareutveckla vindkraften, särskilt stora vindkraftverk

Forskningsinsatserna inom området NY ELPRODUKTIONSTEKNIK under perioden 1984/87 har fördelats på de fyra områdena kombinerade processer. nya eltillförselsätt. mindre kraftvärmeanläggningar samt miljö- och systemfrâgor. Inriktningen är att initiera och stödja utvecklingsarbete som gäller långsiktiga frågor för svensk eltillförsel. Universitet och högskolor ges stöd för grundläggande forskning. Kraftindustri, utrustningstillverkare och branschorgan har engagerats i projekt som gäller utveckling och värdering av teknik, ekonomi, miljö och system för framtida elproduktion. Internationell FoU inom området bevakas och värderas. Totalt beräknas insatserna under treårsperioden 1984/87 uppgå till 30 Mkr.

Det svenska vindkraftsprogrammet har dominerats av de bägge prototyperna till stora vindkraftverk, Maglarp (3 HW) och Näsudden (2 HW). Detta har genom konstruktions-, gransknings- och utvärderingsinsatser lett till kompetensuppbyggnad hos aggregatleverantörerna, hos kraftindustrin samt hos forskningsinstitutioner och konsulter. Det övriga forskningsprogrammet (90 Hkr av totalt 270 Mkr under 1975-84) har huvudsakligen ägnats kunskapsuppbyggnad avseende konstruktionsfrågor, undersökning av vindtillgångarna, miljö- och lokaliseringsfrågor samt samkörning med det övriga kraftsystemet.

2396A

sou 1986:32 Bilaga 11 457

Forskningsprogrammet under den innevarande treårsperioden 84/87 omfattar 55 Mkr (budget 67 Mkr inklusive reservationer). Efter förhandlingar har staten, kraftföretagen och tillverkningsindustrin enats om ett program för tiden t o m 1987 vilket innebär uppbyggnad av en medelstor (ca l MW) anläggning, konceptstudier för en stor anläggning samt fortsatt utvärdering i Haglarp och Näsudden.

Utbyggnaden av det svenska elproduktionssystemet under perioden fram till år 2010 blir beroende av utvecklingen inom värmekraftteknik. kraftvärmesystemteknik. elsystemteknik, teknik för effektiv elanvändning, ny eltillförselteknik, vindkraftteknik m m.

Värmekraftteknikens centrala utvecklingsfrågor gäller effektiv och miljövänlig förbränning av fasta bränslen samt effektiv omvandling från värme till elektricitet. Optimal utbyggnad av kraftvärme blir för Sverige. som har omfattande centraliserad värmeförsörjning viktigt för elproduktionen. Utveckling av system som tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt gör det möjligt att utnyttja mindre värmelaster ger möjligheter till ökad kraftvärmeproduktion.

Nya eltillförselmetoder studeras med omfattande internationella forskningsinsatser. I Sverige har hittills främst vindkraften undersökts. Vågkraftens möjligheter har utretts. Bränsleceller, solceller, MHD-teknik, ORC-teknik, stirlingteknik och termojonomvandling är exempel på områden som på sikt kan få betydelse för svensk eltillförsel.

I en rad länder startade under 1970-talet utvecklingsprogram för vindkraft. I sex av dessa, däribland Sverige, förekommer egen utveckling av anläggningar med mer än 1 HW effekt. av vindkraft - oftast stasunderstödd - Användning för produktion med anslutning till det allmänna elnätet inleddes omkring 1980 i framförallt USA och Danmark. Ansluten vindkrafteffekt i dessa bägge länder uppgick vid årsskiftet till ca 1200 respektive 75 HW. Huvuddelen av anläggningarna har 50-100 kw effekt. men nytillskottet sker f n till stor del i aggregat med några hundra kilowatts effekt vardera. Vid årsskiftet 1985/86 avvecklades de amerikanska federala subventionerna, vilket väntas leda till en minskning av installationstakten. De danska kraftföretagen har beslutat att bygga 100 HH vindkraft fram till 1990 utan statliga subventioner.

En betalningskraftig och därmed tidig användning för vindkraft utgör samdrift med dieselkraftverk i små elnät (typiskt upp till någon megawatts effekt). Tillämpningen medför särskilda tekniska problem. Några kommersiellt motiverade installationer har redan kommit till stånd.

2396A

458 II SOU 1986232 Bilaga

Effektiv elanvändning behöver ges ökad uppmärksamhet. Avvägning mellan åtgärder för elproduktion och elanvändning måste ske. Industriell elektrotermisk teknik och elsystemfrågor, t ex lastanpassning är exempel på möjligheter för ett effektivare utnyttjande av befintligt elproduktionssystem. Lagring av elektrisk energi kan bli ett område av betydelse och bör ges ökad uppmärksamhet.

2. Andra intressenter

Kraftindustrin har ett ansvar för utbyggnad och effektivisering av elproduktionssystemet. De stora kraftbolagen och kraftverksföreningens utvecklingsavdelning VAST bedriver forskning. utveckling och demonstration inom eltillförsel- och elanvändningsområdet. Utrustningstillverkande industri inom förbränningsteknik, elteknik och miljöteknik gör insatser för produktutveckling. Kollektivforskningsprogram t ex inom Värmeforsk och Studsvik har projektverksamhet som anknyter till elproduktionsteknlk.

För närvarande svarar det statliga energiforskningsprogrammet för de klart största finansiella insatserna inom vindkraftsområdet (ca 20 Mkr/år). Inom Vattenfalls FUD-program bedrivs flera projekt som samfinansieras med energiforskningsprogrammet. Vattenfalls insatser uppgår till ca 3 Mkr/år och de helt egna projekten (1985) behandlar lokaliseringsstudier, vindmätningar och uppförande av ett 55 kw vindkraftaggregat.

I den insats som överenskommits mellan staten. kraftindustrin och tillverkarna för perioden 1985-87 uppgår kraftindustrins bidrag till 21 Mkr (ca 7 Mkr/år), varav drygt hälften från Vattenfall. Tillverkningsindustrins insatser har ännu inte preciserats.

3. Kompetensläget

Området NY ELPRODUKTIONSTEKNIK innehåller satsningar på grundläggande kompetensuppbyggnad vid högskolorna. Verket har eftersträvat att göra insatser genom förstärkningar av etablerade forskargrupper.

Fem s k mellantjänster har inrättats i följande ämnen:

- Elkraftteknik (KTH)

- Turbulent och i turbiner (CTH) strömning värmeöverföring

- keramer (CTH) Högtemperaturmaterial,

- Elektrokemi. elektroder (LTH)

- Reglering av (LTH) energisystem

2396A

11 459 Bilaga

Grundläggande utvecklingsinsatser görs vad gäller utveckling och utnyttjande av modeller för studium av framtida förändringar 1 det svenska elsystemet (KTH, LTH)

Den tillämpade delen av insatserna gäller främst kompetensuppbyggnad inom teknikomrâdet mindre kraftvärmeanläggningar. Angturbinsystem synes f n ha de bästa förutsättningarna i effektomrâdet 3-25 Mwe. Förprojekteringar och teknikstudier pågår i samverkan med kraftföretag och utrustningsindustrin. Kartläggning av möjlig utbyggnad med utnyttjande av värme1asten.i mindre fjärrvärmesystem och gruppcentraler pågår. På längre sikt är även värmelaster under 1 MN intressanta för kraftvärmeteknik. Studier och teknikvärderingar avseende ångmotor, förbränningsmotor, stirlingmotor m fl genomförs.

Nya eltillförselmetoder behandlas i programmet genom insatser för bevakning och värdering av utländska projekt och resultat. Bränslecelltekniken bedöms som särskilt intressant. ORC- och stirlingteknik studeras. MHD. solceller. termojon m fl utvecklingslinjer bevakas.

Det tioåriga engagemanget i utveckling och utvärdering av stora vindkraftaggregat och kunskapsutvecklande forskningsverksamhet har lett till en god kompetens att utveckla. upphandla och leverera vindkraftverk. Den pågående internationella utvecklingen mot användning av något större vindkraftaggregat än hittills är härvid till fördel för Sverige, eftersom de större anläggningarna kräver betydligt större analysinsatser än de mindre. Detta hänger bl a samman med att små vindkraftverk i första hand dimensioneras av statiska laster vid de sällan förekommande extremt höga vindstyrkorna, medan stora vindkraftverk huvudsakligen dimensioneras av utmattning.

Aktuella leverantörer av kompletta vindkraftverk är Boving KMW Turbin AB och 3K Engineering AB.

Kraftföretagen Vattenfall och Sydkraft svarade för leveransuppföljning och utvärdering av prototypprojekten. Kraftföretagen sköter vidare den rutinmässiga driften av anläggningarna och kan här redovisa omfattande erfarenheter. Metoder för beräkning av konsekvenserna av samdrift av vindkraft med det övriga elkraftsystemet (integration) har vidare utvecklats och tillämpats av kraftföretagen, med stöd av insatser från bl a KTH.

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har svarat för huvuddelen av den grundläggande forskningsverksamheten kring vindkraft och därvid byggt upp en avsevärd kompetens vad gäller beräkningsmodeller, aerodynamik, material. dimensioneringsprinciper m m för vindkraft. FPA har varit

2396A

460 11 sou 1986: 32 Bilaga

engagerat i konstruktionsgranskning, leveransprovning och utvärdering av vindkraftprototyperna och inledande studier av senare projekt. Inom FPAs forskningsverksamhet organiseras även arbeten vid vissa högskolor och hos konsulter. Forskning rörande den atmosfäriska turbulens som har intresse för vindkraft liksom om vakeffekter bakom vindkraftverk bedrivs vid Uppsala Universitet jämte FPA.

Vid Chalmers studeras elsystem för vindkraftverk. Bl a finns det tillgång till en försöksanläggning med varvtalsvariabelt elsystem och ett avancerat datorbaserat reglersystem, som tagits fram i samarbete med FOA. Vind/diese1- -system studeras tillsammans med Risö i Danmark. Många små vindkraftverk har provats.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) utvecklade reglersystemet för Haglarps-aggregatet och är nu engagerat i forskning rörande varvtalsvariabla system. Reglersystem för vindkraftverk har också studerats vid Lunds tekniska högskola.

SMHI har utvecklat metoder för kartering av vindenergitillgångar på land och till havs och har svarat för den kartläggning som hittills skett 1 Sverige. Forskning bedrivs även vad gäller prognosmetoder för vindstyrka.

4. Inriktning och resursbehov

Forskningsinsatserna redovisas i tre alternativa nivåer. Först beskrivs en av statens energiverk föreslagen nivå med angivande av inriktning och resursbehov. Därefter redovisas de i EFU-underlag begärda två insatsnivåerna I och II med uppgift om förändringar i verksamheten jämfört med verkets förslag.

4.1 Värmekrafteknik

Verkets nivå 8 milj kr. EFU I 4 milj kr, EFU II 4 milj kr

Värmekraftteknik avser storskalig elproduktion baserad på förbränningsanläggningar. Insatserna är begränsade till de elproducerande delarna av anläggningarna samt systemeffekter.

grundläggande §09

Kompetensuppbyggnad stöds inom turbinteknik. gasströmning, gasrening. högtemperaturmaterial m m. F n finns två mellantjänster och antalet bör ökas till fyra.

Iillämnag §0!

Teknik för ökat elutbyte 1 värmekraftproduktion utvecklas med kombinerade cykler, ånginjicering m m. Avancerade

& BUaga11 461

ångturbinkoncept studeras. Tekniska för och nackdelar som kan uppkomma om inhemska bränslen används i stället för kol i gasturbinanläggningar klargörs. Systemoptimering utförs avseende elproduktion, miljöeffekter, överföringsförluster, kostnader m m. Systemfördelar med värmekraftproduktion i olika industrikombinat studeras.

I samarbete med kraftföretag och utrustningstillverkande industri kan pilotförsök med systemen gasrening. avancerade gasturbiner och avancerade ångturbiner bli aktuella.

4.2 Mindre kraftvärmesystem

verkets nivå 15 milj kr EFU I 15 milj kr EFU II 15 milj kr

Mindre kraftvärmesystem avser samproduktion av elkraft och värme i anläggningar med effekt 25/Mwe.

Iillâmâââ §0!

Utveckling av mindre kraftvärmeanläggningar bör fortsätta. Förutsättningarna och möjligheterna för småskalig kraftvärme har behandlats i en utredning som statens energiverk lämnar till regeringen den 20 februari 1986. Anläggningar som utnyttjar inhemska bränslen skall utvecklas och provas.

Ett antal försöks- och demonstrationsanläggningar kommer att behöva uppföras inom ramen för teknikutvecklingsprogrammet. Kol. naturgas, rötgas och inhemska bränslen bör provas 1 anläggningar av olika storlekar och systemutföranden.

Betydande insatser förutses från kraftbolagens sida utöver vad staten planerar.

4.3 Ny eltillförselteknik

verkets nivå ll milj kr EFU I 8 milj kr EFU II 2 milj kr

Ny eltillförselteknik avser nya metoder att producera elkraft t ex med bränsleceller, solceller, vågkraft organiska Rankine processer (ORC) och MHD. Vindenergi behandlas separat. Fusion ingår inte.

Qfänálägäaâdâ 232 Eillåmâaá ÃOQ

Solcelltekniken studeras genom fortsatt satsning på den forskargrupp (IM) som byggt upp kompetens genom tidigare insatser inom energiforskningsprogrammet. Viss egen grundläggande utvecklingsverksamhet bedrivs som grund för kompetent uppföljning av den omfattande internationella forskningen. En forskartjänst bör inrättas inom solcellomrâdet.

2396A

462 Bilaga 1] SOU l986: 32

Svensk industri har utvecklat solceller för strömförsörjning i signalöverföringssystem för utplacering i ej elförsörjda områden. Praktisk erfarenhet från försök och drift med nya komponenter och systemval ingår. Internationellt samarbete eftersträvas.

Bränslecelltekniken studeras genom att minst en forskargrupp bygger upp grundläggande kompetens då det gäller elektrokemiska processer i cellerna, materialkrav, elektroduppbyggnad m m. Vid LTH finns grunden för en sådan gruppering genom bl a statens energiverks pågående satsningar. Två forskartjänster föreslås för den grundläggande bränslecellforskningen. Den tillämpade bränslecellforskningen omfattar studier av systemutformning 1 olika användningar. Fosforsyracellen kan börja introduceras utomlands under slutet av 1980-talet. I samverkan med och kraftbolag industri görs studier och utvärdering av avancerade bränslecellkoncept.

Vågkraftalternativet har relativt väl kartlagt och utvärderats för svenskt vidkommande. Potentialen är låg och kostnaderna är för höga. God kompetens finns inom landet genom tidigare relativt omfattande insatser. Förslaget är att en viss bevakning och kompetens bibehålles. Sverige deltar i IEA-projekt om vågkraft för att därmed få en tillfredsställande teknikbevakning.

ORC-tekniken kan användas för elproduktion med utnyttjande av lågvärdig värme. Teknikvärdering och försök föreslås. Arbetet skall utföras av högskoleinstitution och i projekt där kraftbolag är intressenter och medfinansiärer.

MHD-tekniken och andra avancerade topping-processer bevakas vad avser den internationella utvecklingen utan forskegna ningsinsatser.

Efns program för teknikbevakning föreslås av EFU bli överfört till tillförselprogrammet. Efns stöd till av bevakning ny elproduktionsteknik uppgår f n till ca 4 MSEK/år. Verksamheten blir en integrerad del av här beskriven grundläggande och tillämpad FoU för området. Vissa effektiviseringar kan därmed göras.

I samarbete med kraftföretag och utrustningstillverkande industri kan pilot- och demonstrationsförsök med bränsleceller, solceller och ORC-teknik bli aktuella.

4.4 Vindkraft

EFU I EFU II 45 milj kr 38 milj kr

Inriktning och omfattning av föreslagna insatser har vägletts av följande kriterier:

2396A

sotrmsasz Büagall 463

° med till Bedriva grundläggande forskning anknytning vindkraft ° den industriella för att stärka kompetensen upphandla, konstruera, tillverka och driva stora vindkraftverk.

Prototyperna vid Maglarp och Näsudden förutsätts drivas av

respektive kraftföretag. varför någon kostnad för dessa inte tagits upp här.

Det är angeläget att den föreslagna forskningsverksamheten kan genomföras i nåra samverkan med fortsatt aggregatutveckling.

Insatser behövs inom följande delområden:

yigdgngrgitillgågggr (EFU 1 EFU II 0,9 milj kr/år 0,7 milj/år)

Bättre detaljkunskap om vindenergitillgångar på land inom områden med mycket goda vindförhållanden.

Bättre beskrivning av regional fördelning av energitillgången inom olika havsområden samt av beroendet av avståndet till kusten.

!1QdHnQe51â9_f§r_d1m§näigngring (EFU I EFU II 0,7 milj kr/år 0,7 milj kr/år)

Bättre beskrivning av turbulensen inkl diskreta vindbyar vid typiska förläggningsplatser.

Beskrivning av turbulensen i vaken bakom ett aggregat. Bättre beskrivning av vakutbredningen från energisynpunkt.

Utveckling och verifiering gv_bgr§kgigg§mgdglleg (EFU I (EFU II 2,9 milj kr/år 2,9 milj kr/år)

Fortsatt utveckling/anskaffning och verifiering av datorbaserade beräkningsmodeller avsedda för dimensionering m m av vindkraftverk.

gerogygamiskt gngeglgg (EFU 1 EFU II 0,9 milj kr/år 0,9 milj kr/år)

Utveckling av bladprofiler lämpade för vindkraftverk (bättre prestanda: större profilhöjd). Instationära effekter. Kartläggning av tredimensionella strömningseffekter på turbinblad

2396A

464 Bilaga 1 I sou 1935; 32

Reglering med hjälp av klaffar spoilers. Utformning av bladspetsar för prestandaförbättring och minskning av buller

§agerigl_m_m (EFU I EFU II 1,8 milj kr/år 1,1 milj kr/år)

Studier och prov (utmattning, åldring m m) med olika svetsade stål samt med plaster armerade med olika glastyper och med andra fibermaterial. exempelvis kol och kevlar. Fortsatta arbeten avseende trä och lim. Utveckling av normer och specifikationer. Inspektionsmetodik och inspektionsstrategi.

§1§y§tgm (EFU I EFU II 2,0 milj kr/år 1.0 milj kr/år)

Studier av elkrafttekniska system och komponenter för stora vindkraftverk

yigdgdiegel (EFU I EFU II 0,5 milj kr/år O)

Fortsatt utveckling och utvärdering av system för samdrift av vindkraftverk och dieselkraftverk

geglgrteknik (EFU 1 sru 11 1,5 milj kr/år 1,5 milj kr/âr)

Reglerteknisk utveckling med avseende på stora vindkraftverk.

integration (EFU 1 EFU II 0,4 milj kr/år 0,4 milj kr/år)

Vindkraftens värde och kostnader för inreglering i kraftsystemet vid vindkraftinstallationer

Aggrgggtgtgdieg (EFU 1 EFU II 0.7 milj kr/är 0,7 milj kr/år)

Konstruktionsstudier för vindkraftaggregat med okonventione11 utformning.

Studier av tillgänglighet på såväl system- som komponent nivå, exempelvis mätgivare. Fortsatta studier av träblad. Slutförande av utvärdering av prov med variabelt varvtal- /sidvridreglering. Teknikstudier och kostnadsberäkningar för havsbaserad vindkraft

gggrgggtgärdgringar (EFU I EFU II 2,0 milj kr/år 2,0 milj kr/år)

2396A

sou 1986:32 Bilaga 11 465

av medelstor vindkraftanläggning beslutad Utvärdering under 84/87. mätningar/försök av särskilt Kompletterande intresse på prototypen vid Maglarp och/eller Näsudden

(EFU I EFU II giljgfgågog 0,4 milj kr/år 0.4 milj kr/år)

Metodik för av bredbandigt buller från vindturberäkning biner. Underlag för bedömning av maskeringseffekter av vindbrus

Fortsatt uppföljning och analys av inverkan på fågelliv. landskapsbild. tv-mottagning och av hur vindkraftverken uppfattas av allmänheten.

(nru 1 sru 11 Qvrigt 0.3 milj kr/år 0.3 milj kr/år)

av teknik och ekonomi; information inom och Utvärderingar utom Internationellt samarbete inom IEA och programmet. med EG.

SUMA (EFU 1 EFU II 15 milj kr/år 12.6 milj kr/år) H Summa för treårs- (EFU I EFU II 87/90 45 milj kr/år 38 milj kr/år) perioden

Man bör inrättandet av en mellantjänst inom områöverväga det elmaskinteknik. Den inriktning forskningsverksamheten har inom vindkraftprogrammet i detta avseende förutsätter djupgående studier i elmaskinteknik. kraftelektronik, datoriserad styrning och reglering. Detta är centrala ini kring elmaskinsystem. Tjänstens inneslag forskningen håll skulle på sikt kunna omprioriteras för andra tillämpningar t ex drivsystem i industriella processer.

4.4 Elsystem, ellagring m m

verkets nivå 6 milj kr EFU I 3 milj kr EFU II 1 milj kr

Elsystemfrågor studeras med hänsyn till nya eltillförselmetoder och effektivt utnyttjande av elproduktionssystemet. värderas. Ellagring baserad på Ellagringsteknik vätgasproduktion ingår. F n finns det två mellantjänster som tillhör delområdet. De bör också fortsättningsvis stödjas av verket.

Till statens energiverks ansvarsområde räknas systemstudier och gällande effektivisering av hela systemutformning överföring och användning av el. Till kedjan produktion, verkets räknas ellagring både avseende tekprogramansvar

2396A

466 Bilaga II SOU 1986: 32

nikutveckling och studier av ellagringens värde 1 elsystemet vid införande av ny elproduktion.

5. Resursglan 1987/90

Statens energiverk EFU-nivå Delområde Förslag (Mkr) Hög (Mkr) Låg (Mkr)

Grundl/Tillämpn Grundl/Tillämpn Grundl/Tillämpn FoU FoU FoU

Värmekraftteknik 8 4 4

Mindre kraftvärmesystem 15 15 15

Ny eltillförselteknik ll 8 2

Vind 45 45 38

Elsystem, ellagring m m 6 3 1

Totalt 85 75 60

6. EFU III Insatsnivå I och II

EFU IIIs förslag innebär följande förändringar i verksamheten jämfört med statens energiverks förslag.

6. EFU III nivå I Konsekvenser

yägmgkraftgeknik måste i både nivå I och nivå II ges

halverade resurser jämfört med verkets Konsekvenförslag. sen är att den grundläggande fortsätkunskapsuppbyggnaden ter på nuvarande nivå med stöd till två forskartjânster. Den tillämpade forskningen inskränks till systemstudier och teknikvärdering utan experimentella projekt.

§igdge_kga§tgägmgszstem är prioriterat delområde och det bibehålls vid samma nivå och med samma som i inriktning verkets förslag.

2396A

sou 1986: 32 Bilaga 11 467

Inom delområdet §y_eltillf§r§eltgkgik är solcellforskningen prioriterad så att en forskargrupp (IH) kan forsätta med viss egenforskning som bas för en kompetent teknikbevakning. Insatser för deltagande i internationellt samarbetsprojekt eller att förbereda teknikutvecklingsprojekt för demonstration måste utgå.

Bränslecelltekniken studeras genom teknikbevakning och systemprojektering i samarbete med kraftföretag. Insatser för grundläggande forskning och kompetensuppbyggnad måste utgå.

Vågkraftverksamheten omfattar visst stöd för att säkra fortsatt vågmätning. Teknikbevakning utförs vid låg ambitionsnivå och utan deltagande i IEA-samarbetet.

ORC. HHD och annan ny eltillförselteknik teknikbevakas utan egen forskningsverksamhet

För utgörs verksamheten av tillämpade studier vid glsygtgm högskoleinstitutioner. Grundläggande kompetensuppbyggnad utgår. De två mellantjänsterna inom delområdet kan sannolikt inte längre stödjas. Inom gllagring utförs teknikbevakning och vissa systemstudier i samarbete med kraftföretag.

Vid neddragning av vindprogrammets omfattning från den av verket föreslagna till EFUs alternativ 1 har grundläggande teknisk forskning och utvärderingar av byggda anläggningar prioriterats. I konsekvens härmed har insatserna beträffande fortsatta aggregatstudier och miljöfrågor (bl a buller) halverats och studier av vindtillgångarna reducerats. En neddragning föreslås också beträffande utvärderingar. information och internationellt samarbete m m.

6.2 EFU III nivå II Konsekvenser

yärmgkga§tgekn;k_ogh §igd;e_k;a§t1ä;mgszstem är prioriterande delområden och de bibehålls oförändrade jämfört med EFU III Hög nivå.

Inom delområdet §y_eltillf§r§eltgkgik avsätts insatserna för teknikbevakning och vissa systemstudier för solcellteknik och bränslecellteknik. Inget eget forskningsarbete kan rymmas i programmet. En forskartjänst inom solcellområdet som föreslagits i de högre alternativen måste utgå.

Inom delområdet §l§y§tgm_ogh_ellgg;igg utförs enstaka systemstudieprojekt samt teknikbevaning vad gäller ellagring.

2396A

468 Bilaga Il sou 1986: 32

Alternativ II leder till ytterligare Detta neddragningar. innebär förutom ovan redovisat. av insatserna halveringar beträffande elsystem m m och kartläggning av vindtillgångarna på land och till havs. Bl a torde det bli nödvändigt att lägga ned försöksanlâggningen och v1nd/diese1- -forskningen vid CTH. En kraftig minskning föreslås också beträffande material. livslängdsanalys, normer, inspektionsmetodik m m.

2396A

sou 1986: 32 Bilaga 11 469

ENERGIVERK 1986-02-18 STATENS Elteknikbyrån Io Andersson Peter Gorpe Anders Söderholm /aca

Forskning och utveckling 1987-1990 ENERGITILLFORSEL

Område: VARHETILLFORSEL

1. Bakgrund

Området värmetillförsel består av teknik för distribution av värme främst fjärrvärme samt teknik för värmeproduktion

och lagring.

Den tekniken för distribution av värme genom grundläggande att cirkulera hetvatten i rör är väletablerad. Några större den har inte inträffat sedan fjärrförändringar på punkten värmens tog fart i början av 1960-talet. Den utveckling stora förändringen i fjärrvärmeverkens produktionssystem under 1980-talet är att verken övergått från olja till olika För att utnyttja dessa blandsystem bäst blandsystem. krävs en insikt i hur de olika delarna i systemet fungod De har gjort att de ekonomiska gerar. högre energipriserna aspekterna tillmäts större tyngd. Produktionssystemets ökade komplexitet gör också att det blir svårare att driva

det tekniskt ekonomiskt optimalt.

Efter en under 60- och 70-talen börjar nu kraftig expansion närma sig en mättnadspunkt. För många energifjärrvärmen kommer man nu att över från ett expansions- och verk gå till ett förvaltningsskede. Drifts- och uppbyggnadsskede underhållsstrategier måste därför utvecklas.

inom fjärrvärme har stötts genom statens energi- Forskning verk för och värmeeffektivisering samt program fjärrvärme inom Energianvändning för bebyggforskningsrådets program har utförts vid ett antal högskolebyggelse. FoU-projekten institutioner samt till stor del av konsultföretag.

Området VARHETILLFORSEL behandlar därutöver teknik för kollektiva och avser solvärme, värmelaguppvärmningssystem och Under perioden 1984/87 bering, geotermi värmepumpar. drivs sådan FUD-verksamhet inom statens energiverks program för , Fjärrvärme och värmeeffektivisering inom Byggforsk- Energianvändning för bebyggelse och ningsrådets program inom energiforskningsnämndens program för långsiktig energi Verksamheten har haft en teknikbevakning.

2397A

470 Bilaga 11 sou 1986:32

inriktning mot att demonstrera och utvärdera teknik i ny fullskaleanläggningar. Grundläggande kompetensuppbyggnad har varit en andra och stöd har till målsättning getts olika forskargrupper vid högskolorna.

2. Intressenter

Fjärrvärmemarknaden har varit etablerad i flera decennier. Branschen inom fjärrvärmeområdet består av landets fjärrvärmeverk, Svenska Värmeverksföreningen (VVF) samt komponent- och materialtillverkande Mindre, kollektiva företag. värmeförsörjningssystem drivs främst av de stora allmännyttiga bostadsföretagen. Värmeforsk är det kollektiva forskningsinstitutet för värmetekniska branschen.

Tillförselteknik för kollektiva uppvärmningssystem har i flera fall uppnått introduktionsfasen. Marknadens aktörer kommer därmed att involveras 1 utvecklingsarbetet. Värmepumpområdet är ett sådant exempel där tillverkningsföretagen gör betydande utvecklingsinsatser. Aven för solvärme, värmelagring och geotermi har industrin kommit med igång kommersiellt inriktade projekt.

Kraftindustrin bedriver FUD-verksamhet som värmegäller tillförsel. Viktiga insatser har gjorts för att utveckla värmepumpar och energilagring.

Kommuner och stora bostadsföretag är som stora värmeleverantörer en viktig marknad för ny värmetillförselteknik. Deras intresse för provning av ny teknik har haft betydelse för utvecklingen.

3. Kompetensläget

:iärrvärme

Den grundläggande tekniken för fjärrvärme är väl etablerad. omfattande kunskaper och erfarenheter av projektering, byggande och drift finns hos de kommunala hos energiverken, tekniska konsulter och hos delar av VVS-branschen. Den

forskning och utveckling som erfordras avser huvudsakligen förbättring av existerande system, prövning och introduktion av vissa nya komponenter, och fördjupad systematiserad kunskap samt sammanställningar av erfarenheter.

Fjärrvärmeforskningen spänner över ett flertal ämnesområden och utgör inte i någon egentlig ett mening grundforskningsområde. Mer eller mindre sporadiskt bedrivs vid forskning ca 15 högskoleinstitutioner. De för närvarande mest aktiva torde vara Institutionen för värme- och kraftteknik vid Lunds tekniska högskola samt Studsvik AB. En Energiteknik stor del av de hittills utförda inom området FoU-projekten har utförts av konsultföretag.

2397A

sou 1986: 32 Bilaga 11 471

âolvårmesyâtgm \

I tekniskt hänseende är den storskaliga solvärmetillämpningen relativt väl provad. Solvärmesystemen kan dock inte idag konkurrera på marknaden. Värmekostnaderna är minst dubbelt så höga som konkurrerande system. Tillgången på billig elenergi på sommaren medför att solvärmesystemen har svårt att konkurrera. Solvärmecentraler kopplade till fjärrvärmenät måste ofta konkurrera med lågprisbränsle. t ex sopor eller spillvärme och värmepumpar.

Investeringsstöd för uppförande av solvärmeanläggningar som infördes 1984-01-01 och gäller till 1986-12-31 har medfört en starkt ökad aktivitet på marknaden. Stöd utgår med högst 50 8 av investeringskostnaden. Under åren 1984 och 1985 har ca 1300 bostäder anslutits till solvärme. Flertalet gäller småhus. Kommunala simbad har 1 några fall försetts med solvärme. Investeringsstödet har åstadkommit att solvärme för torkning av spannmål och hö har blivit intressant. Stöd har utgått till ett 100-tal installationer.

Indirekt solvärme avser utnyttjande av solenergi som binds 1 luft, mark och vatten. Samtliga tillämpningar förutsätter att värmepump används. För de mindre systemen för uppvärmning av småhus är tekniken etablerad och konkurrenskraftig. Lagring av varmt ytvatten från sommar till vinter möjliggör effektivare system som baseras på indirekt solvärme.

Märmelagrinq

Behovet av korttidslagring för större värmesystem har hittills lösts genom ackumulatorer bestående av isolerade ståltankar. Denna teknik är väl känd och utnyttjas kommersiellt. Alternativa tekniker är att utnyttja gropmagasin och bergrum.

Naturliga förutsättningar för säsongslagring finns i Sverige. Ett antal möjligheter har genom statligt stödda projekt prövats. Genom det reducerade behovet av att lagra olja har ett antal oljebergrum friställts. Detta innebär att det redan finns utsprängd lagringskapacitet. Intresse finns inom vissa kommuner att utnyttja tomma oljebergrum för säsongslagring. Investeringarna ses 1 dessa fall som en möjlighet att 1 framtiden reducera insatsen av bränslen. Energilagring i akvifer, lera och genom att spränga ut bergrum har prövats i olika projekt.

Tekniken för energilagring har utvecklats relativt långt. Vissa osäkerheter kvarstår dock. Detta gäller speciellt systemutformning och ekonomiska förutsättningar.

2397A

472 Bilaga 11 sou 1986: 32

§92t§rE1

Tekniken med att utnyttja vattenförande sedimentära bergarter är under exploatering. De första kommersiella anläggningarna håller på att tas i drift. Utvinningstekniken är 1 huvudsak känd genom att utländska erfarenheter finns att

tillgå. Tillgängliga temperaturnivåer (12-2S°C) nödvändiggör användning av värmepumpsteknik. De geologiska förutsättningarna för utnyttjande av sedimentärt i berg Sverige finns i några regioner.

Tekniken har begränsad.tillämpning i Internatio- Sverige. nellt finns en potentiell marknad. Ett kommersiellt i bolag Sverige har bildats.

Den s k Hot Dry Rock-tekniken befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede. Pågående projekt som omfattar bergsprängningsmätningar, geohydrologiska tester samt uppspräckningsförsök.

Tekniken att utnyttja naturliga djupa vattenförande krosszoner är ännu outvecklad. Pågående till att projekt syftar klargöra de tekniska förutsättningarna för att utnyttja dessa zoner för geotermisk energiproduktion.

!äEmåP!m2aE

Statens insatser via forskningsstöd. PoD-stöd och investeringsprogram har haft en påskyndande effekt på utvecklingen av värmepumpsmarknaden. har inrik- Teknikutvecklingsstödet

tats på demonstration av värmepumpar i olika sammanhang.

värmepumpen utnyttjas nu i stor skala inom främst villaområdet och fjärrvärmesektorn. Fler än 100 000 värmepumpar har installerats med en total om ca värmeproduktion 6-8 Twh. De marknadssegment där ännu inte invärmepumpen troducerats 1 stor skala är industrin och inom bostadssektorn avseende större fastigheter och gruppcentraler.

FoU-arbetet har nästan helt inriktats på eldrivna värmepumpars tillämpning i olika sammanhang. Forskningsarbetet avseende själva värmepumpsaggregatet har varit relativt

blygsamt. Icke-eldrivna värmepumpar har studerats i liten

omfattning.

En stor erfarenhet av eldrivna finns numera. värmepumpar Erfarenheten visar att värmepumpsaggregatet har god tillförlitlighet och att problemen återfinns på systemsidan. Kunskaperna om värmebehovet i olika är fastigheter begränsade (exempel kontra vardagsförbrukning helgförbrukning) därför har värmepumpen 1 vissa inte tillämpningar optimalt utnyttjats.

2397A

SOU 1986: 32 Bilaga 11 473

4. Inriktning och resursbehov

fjärrvärme

Den statligt finansierade forskningen om fjärrvärme bör inrikta sig på att utveckla grundläggande kunskap om fjärrvärmesystemet som sådant. Att exempelvis sammanställa och syntetisera den f n relativt fragmentariska kunskapen om grundkomponenterna i fjärrvärmesystem torde kunna beskrivas som en grundläggande forskningsuppgift. Högskoleforskningen bör prioriteras i detta sammanhang.

Fler skäl talar för att branschen i högre grad nu bör svara för finansieringen av forskningen. Staten kan samfinansiera delar av denna forskning t ex via Värmeforsk. Merparten av den forskning och utveckling som leder till nya tillämpningar bör vara bransch- eller samfinansierad medan staten finansierar olika studier i syfte att foga samman kunskap om olika delar av fjärrvärmesystemet och sådan forskning som leder till ökad förståelse för hur systemet fungerar eller som kan leda till ifrågasättande av vissa delar av systemets uppbyggnad. Detsamma kan kanske sägas om forskning som mer uttalat utgår ifrån konsumentens. d v s vârmeabonnentens perspektiv liksom sådan forskning som ger resultat av värde även för andra viktiga målgrupper än branschen själv.

Utrymme bör också ges för att främja långsiktig kunskapsuppbyggnad t ex genom statlig finansiering av forskartjänster på mellannivå.

Det statliga stödet inom fjärrvärmeområdet inriktas mot

- av och för av utveckling styr- reglersystem optimering driften vid fjärrvärmesystem med hänsyn tagen till samspelet mellan olika produktionsanläggningar inom fjärrvärmeverket samt samspelet mellan produktion och värmeefterfrågan

- av underhållsfriare och kulverutveckling nya billigare ttyper .

- av för och underhåll av utveckling strategier förnyelse fjärrvärme- och blockcentralsystem

- studier av ekonomi, vari ingår frågor om fjärrvärmens lämplig dimensionering av olika delar av fjärrvärmesystemen, studier av kostnaden för stora och små kollektiva värmeförsörjningssystem, fjärrvärmetaxor m m

Totala medelsramen för fjärrvärme föreslås disponeras enl följande (i milj kr)

2397A

§omm2n21_e2er9iplanes1n9

EFU nivå I EFU nivå II 4 milj kr 3 milj kr

Kommunal energiplanering kan knappast beskrivas som ett eget forskningsområde. Däremot är det befogat med forskningsprojekt inom flera samhällsvetenskapliga discipliner där energifrågor utgör ett tillämpningsområde. Härvid stu-

deras bl a de organisatoriska och ekonomiska betingelser

under vilka kommunala energibeslut växer fram. Forskning om kommunal energiplanering bör bl a avse:

- av erfarenheter av sammanställningar energiplanering och energibeslut i olika kommuner

- av metoder och som utveckling analysmodeller hjälpmedel 1 planeringen

- analys av effekter av statens inom området styrning

Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med BFR (forskning om samhällsplanering) och Efn (AES-programmet).

§°lV§IE9§Y§tåm

zru nivå I EFU nivå Il

5 milj kr 4 milj kr

Den grundläggande kompetensuppbyggnaden inom solvärmeområdet som skapats vid ett par högskoleinstitutioner förutsätts få fortsatt stöd.

Statens energiverks insatser föreslås därutöver gälla teknisk-ekonomiska studier och värdering av större solvärmesystem med säsongslager. Visst stöd kan behöva lämnas till den tillverkande industrin. Verket skall delta i IEA-samarbetet och eftersträva annan internationell samverkan för att bevaka utvecklingen inom solvärmetekniken. Solmätprogrammet vid SMHI förutsätts få finansiering utanför programmet.

2397A

sou 1986: 32 Bilaga 11 475

Teknikutvecklingsprogrammet utnyttjas för att stödja demonstration av ny solvärmeteknik.

Yäâmålâgâiâg

EFU nivå I EFU nivå II 8 milj kr 6 milj kr

Värmelagring i kollektiva uppvärmningssystem är teknik med betydande utvecklingspotential. Värmelagring innebär effektutjämning, reservkapacitet, nyttigare kraftvärmeproduktion m m. Värmelager kan användas över tidsperioder om dygn, vecka eller månader. En rad alternativ finns, t ex bergrum, borrhålslager, akvifärlager och marklager, där fortsatt utvecklingsarbete erfordras.

Grundläggande kompetens avseende beräkningsmodeller och systemutformning finns vid ett par högskoleinstitutioner. De fortsatta statliga insatserna bör fördelas så att denna kompetens bibehålles. En viss minsta storlek på en forskargrupp behövs för att säkra en god forskarmiljö. Stöd till fem forskartjänster föreslås.

Den tillämpade forskningen inom värmelagring avses behandla

° studier och praktiska försök med utnyttjande av gamla oljebergrum ° utvärdering och resultatåterföring från experiment- och demonstrationsprojekt ° studier om värmelagrens betydelse för lastanpassning och kraftvärmeproduktion ° studier och försök med lagertyper lämpliga för långtidslagring av spillvärme och solvärme

° materialfrâgor och vattenkemiska problem i samband med lagring ° förundersökningar avseende PoD-projekt

IBA-samarbetet bör fortsätta vilket ger tillfällen till god internationell bevakning av området.

Kommunerna och de stora bostadsföretagen är viktiga intressenter på användarsidan. De stora byggföretagen är en viktig resurs på anläggningssidan. De statliga insatserna för FoU bör ske i nära samverkan med dessa intressenter.

2397Å

476 Bilaga 11 sou 1986:32

utnyttjas för stöd till demon- Teknikutvecklingsprogrammet

stration av ny värmelagringsteknik.

gegtgrmi

Statens nivå EFU nivå I EFU nivå II energiverks 6 kr 4 milj kr 3 milj kr milj

Geotermisk energi i sedimentärt berg utnyttjas 1 anlägg-

i Skåne och på Gotland. God kompetens har byggts ningar för prospektering och resursanalys och även på anläggupp Försök med att utnyttja energin i kristallint ningssidan. berg genom uppspräckning på visst djup pågår på grundläg- Försök att utvinna energi ur krossgande forskningsnivå. zoner studeras.

Flera anläggningar bedöms komma att uppföras geotermiska under den närmaste 10-årsperioden främst i Skåne. Utvin-

baseras på vattenförande sedimentär berggrund. Den ningen inom sedimentärgeotermi som finns grundläggande kompetens inom en (LTH) bör bibehållas och utnyttjas i forskargrupp samband med utveckling av nya geotermianläggningar. kan utnyttjas för studier om värmelag- Gruppens kompetens och i akvifärer. En forskartjänst och proring gaslagring stöd föreslås för att säkra gruppens arbete. jektbundet Däri ingår också visst internationellt samarbete.

som drivs av en grupp geologiforskare vid HDR-projektet CTH fortsätter med i befintliga borrhål, teknikvärdeprov och internationell bevakning. Dokumentation av genomring förda experiment genomförs.

EÃENQPBNRÖS

Statens nivå EFU nivå I EFU nivå II energiverks 4 kr 3 milj kr 7 milj kr milj

Den forskningen om värmepumpar föreslås omgrundläggande fatta studier och försök med avancerade koncept och nya

Absorptionsvärmepumpar och temperatursystemutformningar. studeras. Insatserna fördelas så att forskaruppväxlare vid två institutioner (CTH. KTH) som byggts upp miljöerna med energiforskningsmedel bevaras.

IEA-samarbetet inom värmepumpsområdet bör fortsätta vari

stöd till svenska projekt. Erfarenheterna från ingår några i drift utvärderas och återförs till utvärmepumpsystem Det finns behov av studier av systemvecklingsprojekten. frågor för olika värmepumpsanvändningar.

2397A

sou 1986: 32 Bilaga 11 477

Teknikutvecklingsprogrammet utnyttjas för stöd till försök och demonstration av värmepumpsystem med ny teknik både för uppvärmning 1 kollektiva system och i industrin.

5. Resursplan

Statens energiverk EFU-nivå I EFU-nivå II Delområde Förslag FoU Mkr Mkr Hkr

Kommunal energiplanering 4 4 3 24 24 19

SUMA 50 45 35

6. Konsekvenser

ÃJÃILVÃIEG

De ekonomiska ramar och den innehållsliga inriktning som EFU angivit i direktiven påverkar inte den allmänna inriktningen på forskningen inom fjärrvärmeområdet. Ambitionsnivån måste sänkas i förhållande till verkets förslag i underlag II till EFU.

EFUs föreslagna nivåer får följande konsekvenser jämfört med verkets förslag.

Solvärmeprogrammet kan i huvudsak klaras med bibehållen ambitionsnivå

2397A

478 Bilaga II sou 1986:32

Värmelagringsprogrammet bibehålls i EFUs nivå I men i nivå II sker en halvering av antalet utvecklingslinjer som kan drivas fram till PoD-försök. Stöd kan endast säkras till en högskoleinstitution.

Värmepumpsprogrammet får kraftigt reducerade resurser både 1 EFUs nivå I och II. Stöd i någon omfattning kan endast ges till en högskoleinstitution. Den tillämpade forskningen reduceras till enbart systemstudier och utvärderingar.

Geotermiprogrammet minskas kraftigt både i EFUs nivå I och II. Forskningsresurser inom sedimentär geotermi bibehålles medan HDR-tekniken måste inskränkas till dokumentation av genomförda experiment och teknikbevakning utan egen forskning. I verkets förslag har HDR-gruppen vid CTH tilldelats medel för fortsatt verksamhet på något lägre ambitionsnivå än för närvarande. Krosszons projekt avbrytes alternativt överföres till HDR-gruppen vid CTH.

2397A

BILAGA 12

från

Underlag energiforskningsnämnden

med underbilagor

sou 1986: 32 Bilaga 12 481

Bilaga 12

Enengiforskningsnönmden

E _f_ Energy Research Commission

1986-02-17

Till Energiforskningsutredningen Industridepartementet

Energiforskningsnämnden, Efn, överlämnar härmed infordrat underlag III, avseende Teknikbevakning, Ny kårnteknik och Fusionsenergi (av Efn kallat långsiktig energiteknikforskning, LET), bi1.l, samt Allmänna energisystemstudier (AES), bil.2.

Detta ärende har efter anmälan i Efn:s styrelse avgjorts av undertecknad direktör i närvaro av byrácheferna Finnström, Boye och avdelningsdirektören Leman, föredragande för respektive avsnitt, samt byråchefen Faugert.

›_.k\-.\xkl*!\\iil,\›

S Wennerberg

! “ ,_ Lån-v /Ä. .H bl Sven Fauqert

Kop: Styrelsen för teknisk utveckling Statens energiverk Statens råd för byggnadsforskning Naturvetenskapliga forskningsrådet Transportforskningsberedningen Studsvik Energiteknik AB

432 Bilaga 12 sou 1986: 32

Programbyrå 2 1986-02-17 Bilaga 1 Bengt Finnström/AJ

Underlag III till EFU

1. Efn avger härmed underlag III till EFU avseende delprogrammen Teknikbevakning, Fusionsenergi och Ny kårnteknik.

1.1 Teknikbevakning

Målet för Teknikbevakning formulerades av Efn i underlag till EFUD-84 och citerades av föredragande statsrådet i Proposition 1983/84:l07. Målet år att åstadkomma bevakning och utvärdering av energiteknik som på lång sikt kan få väsentlig betydelse för svensk energiförsörjning. I det följande riksdagsbeslutet förutsågs Teknikbevakningen vara ett sammanhållet delprogram.

I direktiven till underlag III förutsätter EFU att Teknikbevakning skall upphöra som delprogram och att uppgifterna skall överföras till andra delprogram inom energiforskningsprogrammet.

Efn kan inte acceptera en sådan förändring av följande skål:

I. Den långsiktiga strategiska funktion som Teknikbevakning nu fyller går förlorad genom att programmet delas upp på områdena Värmetillförsel, Ny elproduktionsteknik (STEV) och Ny energiteknik (STU) .

Efn har i Underlag II till EFU utvecklat denna uppfattning. En uppsplittring på flera delprogram kan få flera oönskade effekter på Teknikbevakning. Dels riskerar man att projekt och områden som inte har en naturlig hemvist i något av delprogrammen förbises, dels minskar möjligheterna att utvärdera systemaspekterna.

Självklart måste det finnas en fungerande koppling mellan kortsiktiga utvecklingsprogram och långsiktiga forskningsprogram. Detta har tidigare utvecklats av Efn i EFUD-84 och i Underlag II. Efn:s inställning är den, att när en produkt, teknik etc., som bevakas inom Teknikbevakning, börjar bli kommersiellt intressant skall tekniken bedömas av den myndighet som har ansvar för det statliga demonstrations- och utvecklingsprogrammet. Visar det sig då att tekniken har eller snart bör kunna få marknadsförutsättningar överförs ansvaret för eventuellt statligt stöd till den aktuella myndigheten.

Efn vill i detta sammanhang åter beröra det faktum att Teknikbevakning inte är en fullt entydig beteckning för den verksamhet som Efn bedriver då även andra organisationer och myndigheter genomför vad som kan betecknas som teknikbevakning. Teknikbevakning i den mening den bedrivs av Efn i enlighet med de

SOU 1986: 32 Bilaga 12 483

uppställda målen omfattar långsiktig kunskapsuppbyggnad och utvärdering av energiteknik. Kunskapsuppbyggnaden sker för att säkerställa den vetenskapliga och tekniska kompetensen på långsiktigt viktiga områden inom energisektorn. Teknikbedömningar och utvärderingar av ny energiteknik och avancerade systemlösningar görs för att få strategiska beslutsunderlag för svenska förhållanden.

II. Det finns risk för en kraftig, oavsiktlig nedprioritering av långsiktiga uppgifter av ovan beskrivet slag då dessa får konkurrera med mera kortsiktiga och målinriktade uppgifter.

Efn har i andra sammanhang framfört tanken att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden mot de mål som ovan angivits är en uppgift för staten. Dels är planeringshorisonten avlägsen, dels är återbäringen av en sådan forskningsinvestering osäker och bör fördelas på alla medborgare. Det finns också skäl mot att låta dessa långsiktiga forskningsuppgifter samsas med kortsiktiga projekt i gemensamma delprogram. Genom att resultaten från kortsiktiga projekt av utvecklings- eller demonstrationskaraktär snabbt blir tillgängliga är risken uppenbar att en kortsiktigt resultatinriktad organisation prioriterar sådana frågor i förhållande till långsiktiga eller eventuellt överlåter ansvaret för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och utvärderingen på den allmänna tekniska och naturvetenskapliga grundforskningen under beteckningen energirelaterad.

Efn anser vidare att den nivå som beräknats för Teknikbevakning i samband med den förutsatta förändringen blir alldeles för låg.

Utrymmet för insatser kommer att minska vilket framgår av STEV:s och STU:s underlag II till EFU samt av underhandskontakter som Efn haft med dessa myndigheter. Inom de totalbelopp som angivits för de delprogram som enligt EFU:s förutsättningar skall hysa motsvarande delar av teknikbevakningen har STEV angivit att planeringsnivån för 1987/90 skall vara 6-10 MSEK vilket skall jämföras med 40 MSEK under perioden 1984/87. Till detta kommer ca 2 milj kr för områden som nu ingår i Teknikbevakning och som förutsätts täckas av STU:s program.

Effekten av en så kraftig nedskärning blir att verksamheten i den nuvarande aktiva formen med stöd till forskargrupper, enskilda forskare, utvärderingar och teknikbedömningar m m självklart inte kan fullföljas. Teknikbevakning kommer i stället att hamna på en nivå som innebär attachébevakning, konferensdeltagande och tidskriftsstudier. Efn menar att detta är utomordentligt allvarligt då egen verksamhet på forskningsnivå är en förutsättning för effektiv teknikbevakning i Efnzs mening. Dels får man genom att själv vara involverad i problemställningen den bästa insikten och förståelsen för de internationella framstegen inom området, dels får man med de egna forskningsresultaten som bytesvara tillgång till information som annars inte skulle erhållas.

484 Bilaga 12 sou 1986: 32

Genom det stöd till utvalda grupper och forskare som Efn ger har en kompetent kader av forskare och tekniker utbildats för kunna utveckla, bedöma och ta emot utländsk teknik och omsätta den till svenska förhållanden. Dessa forskare måste sysselsättas med kvalificerade uppgifter för att bevara sin kompetens. Vid den nerdragning av insatserna som kan bli följden av det föreslagna kommer utan tvekan kompetensen rörande den avancerade programmet teknik som Efn bevakar snabbt att skingras.

Effekten av EFU:s förslag blir på sikt att möjligheterna för slutsatserna att tolka tekniska framsteg och att bedöma nya energitillförsel- och energianvändningssystem m a p deras ekonomiska och miljömässiga förutsättningar i Sverige kommer att minska.

Efn avser att genomföra en utvärdering av programmet. Denna utvärdering skall organiseras inom Efn med stöd av en grupp med experter från Efn, STEV, STU och NFR, de fyra myndigheter som berörs i första hand av Teknikbevakningsprogrammet. Utvärderingen skall söka ge svar på frågor hur framställda rapporter och uppbyggd kompetens har kommit till användning, om synergieffekter och andra konsekvenser av ett sammanhållet program, om gruppernas kompetens etc.

Utvärderingen avses vara klar 1986-10-01 och kommer att genomföras så att de kan bli av värde för den framtida uppläggningen av Teknikbevakningen efter 1987-07-01 oberoende av det beslut som kommer att fattas om dess organisatoriska anknytning.

Sammanfattningsvis anser Efn att den av EFU föreslagna omläggningen av Teknikbevakning leder till att en viktig strategisk funktion i energipolitiken går förlorad. Om statsmakterna håller fast vid uppfattningen att en fortlöpande och oberoende teknikbevakning med inriktning mot 2000-talets energiteknik är värdefull för Sverige bör de diskuterade förändringarna av programmet inte genomföras. Delprogrammet Teknikbevakning bör i stället liksom under den nuvarande programperioden hållas samman och ges resurser i huvudsak enligt nuvarande anslagsram dvs 40 MSEK för tre år.

sou 1986: 32 Bilaga 12 485

1.2 Fusionsenergi

Riksdagen beslöt våren 1985 att Sverige skall stanna kvar i fusionssamarbetet med EG i vart fall så länge JET-projektet pågår”. För avtalsenliga avgifter till EG anslås sedan 1984/85 medel under UDs huvudtitel (42 Mkr 1986/87). Efns anslag till den svenska fusionsforskningsenheten finansieras på tre vägar, genom medel från NFR, industridepartementet och EG-återbetalningar. Den ungefärliga fördelningen är knappt 1/3 på vardera NFR och EG och drygt 1/3 på industridepartementet. EFUs direktiv utgår från oförändrade finansieringsprinciper. Utvärderingen av Sveriges deltagande i fusionssamarbetet och de hårda resurskraven inom energiforskningsprogrammet leder till att den svenska fusionsforskningsverksamheten föreslås ligga på i stort sett oförändrad real nivå under perioden 1987/90. JET-programmet pågår enligt avtalet till mitten av 1990. En framställning om förlängning till slutet av 1992 behandlas nu inom EG.

För 1986/87 är den beräknade ramen för den svenska fusionsforskningsenheten 20,2 Mkr från Efn. NFR bidrar enligt statsbudgeten med 6,2 Mkr. EGs återbetalningar, avseende verksamheten inom ramen för anslaget till fusionsforskningsenheten, beräknas till 5,4 Mkr för 1986/87. Detta är något lägre än tidigare beräkning. För totalramens utveckling räknas med 67 Mkr för 1987/90. (Inflationen har antagits vara så låg som 5% per år). Fördelningen på budgetår framgår av tabell 1. För NFR beräknas 21,5 Mkr och för EG-återbetalningarna 17,5 Mkr för treårsperioden. Återstående be1oPP› 28 Mkr, utgör medel från industridepartementet.

Även med den antagna snäva utvecklingen krävs alltså 28 Mkr för l987/90. I EFUs direktiv till underlag III anges en ram på 25 Mkr för 1987/90. Efn finner denna ram för liten och föreslår, mot bakgrund av beräkningen ovan, minst 28 Mkr.

Tabell l. Anslagsfördelning Mkr

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90

Fusionsforskings-

vid KTH startade i dec 1985 experiment med den nya ringformade anläggningen EXTRAP. Om försöken år framgångsrika och resultaten lovande kommer förslag om en större anläggning (uppskalning 10 ggr i volym) att 1986 inlämnas för behandling inom EG. Konstruktion beräknas ske 1987-89/90 och idrifttagamde 1990/91. Om en sådan anläggning

486 Bilaga 12 sou 1986: 32

tillkommer bedöms ramen för det svenska fusionsforskningsprogrammet behöva öka med ca 18 Mkr under 1987/90. Detta gäller om anläggningen får prioriterat EG-stöd (45%) istället för normal återbetalning (25§). Om den svenska merkostnaden fördelas på NFR och industridepartementet blir tillägget ca 9 Mkr vardera. Totalt bör det alltså finnas en ram på 28 Mkr för fusionsenergi för 1987/90 och en reserv på 9 Mkr hos industridepartementet.

1.3 Ny kärnteknik

Efn anser att den av EFU föreslagna överföringen av Ny kärnteknik till Studsvik Energiteknik AB är olämplig av följande skäl (tidigare utvecklat i underlag II till EFU):

- till möjligheten kompetensuppbyggnad vid högskolan försvåras

- det operativa styrningsansvaret läggs direkt på industridepartementet

Vidare har Studsvik Energiteknik AB i underlag II till EFU framfört att det år en fördel att en utanför bolaget stående statlig myndighet av Efn:s typ och kompetens svarar för beställning av arbeten inom Ny Kärnteknik. Vidare anför bolaget att det kan bli svårigheter vid internationella kontakter om bolaget själv skall sluta avtal om informationsutbyte. I sådana fall skulle Efn kunna ha en lämpligare avtalspart såsom varande en statlig myndighet med programansvar inom energiområdet.

sou 1986:32 Bilaga 12 487

Bilaga 2 ENERGIFORSKNINGSNÃBINDEN Programbyrå l 1986-02-17 Yngve Boye 0982a

UNDERLAG III TILL ENERGIFORSKNINGSUTREDNINGEN AVSEENDE ALLMÄNNA ENERGISYSTEMSTUDIER INOM ENERGIFORSKNINGSPROGRAHMET

1. Inledning

Energiforskningsutredningen (EFU) har i direktiven till underlag III föreskrivit att två alternativa förslag till verksamhet inom Allmänna energisystemstudier (AES) skall utarbetas. Följande underlag bygger på Efn:s tidigare erfarenheter och på resultaten av den genomförda utvärderingen av AES-programmet, vilken muntligt redovisats för AES-rådet och Bfn:s styrelse. Dessutom behandlas några kvarstående frågor i underlag II, vilka Efn fått anstånd att besvara i avvaktan på resultat från utvärderingen.

2. AES inriktning och roll

För treårsperioden 1984/87 anger statsmakterna följande riktlinjer för AES: Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden, d v s vissa tjänster vid högskolan som f n bekostas från programmet och de vetenskapligt motiverade delarna av programmet i övrigt, liksom de speciella insatser av framtidsstudiekaraktär som kan visa från tid till annan, - - sig erforderliga - blir ett delprogram som ingår i programmet Övrig långsiktig forskning och grundforskning, Vidare markeras den långsiktiga betydelsen av verksamheten och betonas angelägenheten av den vetenskapliga nivån. (Prop 1983/84:l07 bil 9 s 84).

488 Bilaga 12 S()LIl986:32

I direktiven till underlag III åläggs Efn att överväga

a) en minskning av det institutionella stödet till mer allmän samhällsvetenskaplig forskning inom AES

b) en ökad satsning på obundna systemstudier av en mer teknisk eller miljomassig karaktär.

Efn tolkar detta uttalande på följande sätt:

AES-stödet bör utformas så att det ger större utrymme för projekt bedrivna utanför av AES stödda forskningsgrupper.

Systemstudierna bör lägga ökad vikt vid tekniska och miljömässiga aspekter och bör även i fortsättningen vara oberoende av olika aktörers intressen. De kan ta sin utgångspunkt i dagens energipolitik men bör inte vara styrda av denna.

Utöver kompetensuppbyggande bör AES mer aktivt inriktas på att initiera nya systemstudieprojekt och på att föra ut resultat från verksamheten.

Efn vill i detta sammanhang betona att snabba omkast- ningar i inriktningen av AES vållar problem med sektorsforskningens trovärdighet i högskolan och därmed med förutsättningarna för kompetensutveckling. Särskilda hänsyn till detta måste tas vid neddragning av s k institutionellt stöd.

3. AES verksamhetsformer

Den inriktning som beskrivits under 2 förutsätter att följande slag av verksamheter stöds inom AES

sou 1986:32 12 489 Bilaga

a) äomstsnâuepbyageaé 20h åoirpstsnâusvscålins AES måste säkerställa en fortlöpande vetenskaplig kompetensutveckling, inklusive metodutveckling, för energisystemstudier. Detta förutsätter ett flerârigt, institutionellt stöd till (inom högskolan) ännu ej väletablerade discipliner, d v s i första hand (energirelaterad) systemforskning vid lämpliga högskoleinstitutioner, FOA eller andra forskningsinstitut. Det förutsätter vidare att tillgången till energiorienterad kompetens inom väletablerade discipliner såsom national- och företagsekonomi, teknik och ekologi säkerställs, vid behov genom långsiktigt inriktat projektstöd e d. Dessutom krävs en fortlöpande systematisk kvalitetskontroll. Vikten av ett välutvecklat internationellt kontaktnät måste också betonas i sammanhanget.

b) gegigigring gv_p5oglgm_ogh_tgm§n_f§r_systemstgdier De långsiktiga problem eller teman som kan och bör behandlas i den av AES initierade verksamheten, identifieras genom en diskussion i en brett förankrad grupp av forskare, analytiker, utredare och olika intressenter (även miljö d:o). På grundval härav formuleras ett antal projektförslag, av vilka ett eller flera genomförs, beroende på betydelsen, tillgängliga ekonomiska och personella (vetenskapliga) resurser. Därutöver måste även ekonomiskt utrymme finnas för forskarinitierade projekt.

c) §°2°Ef§fâQ°_aX systsmâtsdies 26h seâultatâvsrâöriee De inom AES initierade systemstudierna genomförs som självständiga projekt av under projekttiden sammandragna arbetande projektgrupper. Större resurser måste också ägnas åt att föra ut resultaten och åt debatt. Detta gäller såväl de sammanhâllna systemstudieprojekten, som de forskarinitierade projekten.

490 Bilaga 12 &

Dessutom bör den kompetens som AES-forskare besitter utnyttjas vid de utvärderingar som även i framtiden måste företas av ny teknik och av de statliga insatserna på energiområdet.

4. Koncentration av AES på några energipolitiska nyckelfrågor

Självfallet utgör kärnkraftsavvecklingen en viktig förutsättning för den framtida verksamheten inom AES. Det bör dock framhållas att AES också bör inriktas på andra energipolitiska nyckelfrågor såsom den långsiktiga prisutvecklingen på energimarknaderna och miljörestriktioner som kan komma att påverka utvecklingen på energiområdet.

De problemområden som bedöms böra vara i fokus i AES verksamhet under perioden 1987/90 år

Inverkan av olika miljö- och naturresursfrågor och tekniska systemsamband på energipolitikens utformning

(SOX, Nox

dioxiner, exploatering av älvar etc). Framtidsstudier

C02,

och systemanalys har här en relativt etablerad roll, som med fördel kan vidareutvecklas. Uppbyggnad och analys av scenarier kan vara en lämplig arbetsansats. En ytterligare integrering av energi- och miljöfrågorna bör också eftersträvas i studierna.

Energimarknader, aktörer, organisationer, regelverk, prisutveckling, beredskapspolitik. Marknadsbegreppet kan behöva vidgas från importbränslen och el till att omfatta sådana system som biobränslen, värmemarknader (fjärrvärme, kraftvärme, elvärme) och transportsystemets energianvändning och även inkludera viktiga aktörer såsom kraftbolag, kommuner, företag och hushåll samt motiven och förutsättningarna för deras agerande. Detta leder till mindre tonvikt på forskning om makroekonomiska samband.

sou 1986: 32 Bilaga 12 491

Teknikförnyelse inom energiområdet är ett viktigt område som också fortsättningsvis bör belysas av AES. Området är bl a av stor betydelse för utvärdering av ny energiteknik och av statligt stöd. Huvuddelen av forskningen rörande teknikförnyelse (innovationer, teknikspridning etc) pågår dock utanför energiområdet.

Beslutssituationer, osäkerhet, möjligheter och hot bör ägnas större forskningsinsatser än hittills (ex osäkerheten om olje-, kol- och gaspriser och om regler för att minska verkningarna av utsläpp). Sådan forskning förutsätter flervetenskapliga angreppssätt som till en början får betraktas som en försöksverksamhet.

5. Konsekvenserna för AES-verksamheten av EFU:s båda medelsramar för perioden 1987/90

Medelsramen för innevarande treårsperiod har i den forskningspolitiska propositionen angivits till 12 Mkr. När det vid årskiftet 1983/84 stod klart att AES ram för denna period skulle skäras ned drastiskt i förhållande till den föregående 1981/84, slogs bromsarna till för de flesta planerade nysatsningarna, vilket möjliggjorde en omfattande reservering av medel som från budgetåret 1983/84. Som framgår av insatsplanen för AES, resulterade detta i att 3 Mkr kunde överföras för användning under perioden 1984/87. Det verkliga utrymmet under denna period är således 15 Mkr, vilket med hänsyn till inflationen motsvarar uppemot 18 Mkr för perioden 1987/90. Den av EFU angivna lägre ramen 15 Mkr innebär således ca 15% mindre medelsutrymme än vad som disponerats för AES-insatserna under innevarande treårsperiod.

De fyra nuvarande forskningsgrupperna inom AES beräknas under budgetåret 1986/87 dra en kostnad av tillsammans omkring 4 Mkr. Detta belopp motsvarar en insats per grupp av högst 2,5 forskarår och en arbetsinsats från forskningsledaren på i

492 Bilaga 12 S()LIl986:32

genomsnitt 60% av heltid. En sådan gruppstorlek bedöms vara alltför liten. Detta gäller i synnerhet om avsikten är att gruppen skall breddas till nya ämnesområden. Det bör vidare nämnas att endast 0,6 Mkr har kunnat avsättas för vart och ett av budgetåren 1985/86 och 1986/87 till projekt utanför forskningsgrupperna. Detta får anses som helt otillräckligt för ett sektorprogram.

I AES-utvärderingen betonas att resurserna bör koncentreras till två forskningsgrupper av kritisk storlek. Utvärderingen har vidare strukit under vikten av dels kvalitetskontroll, dels att det byggs upp kontaktnät mellan forskarna och användarna m fl. Om dessa förändringar skall genomföras kommer de att medföra vissa kostnadsökningar för programmet. Efn uppskattar dessa kostnadsökningar till mellan 10 och 20%.

Med anledning av det nu anförda bedömer Efn det nödvändigt att bygga den framtida AES-verksamheten på två forskningsgrupper av kritisk storlek, varmed här menas minst 10-12 forskare, varav hälften AES-stödda. vid en treårsram om 15 Mkr lämnar detta enligt Efnzs uppfattning inte tillräckligt utrymme för stöd till projekt utanför forskningsgrupperna och för ovannämnda åtgärder rörande kvalitetskontroll och kontaktnät.

Mot bakgrund av ovanstående drar Efn slutsatsen att minimiramen för treårsperioden bör vara 20 Mkr, varav 12 Mkr för två forskargrupper, 6 Mkr för övriga projekt och 2 Mkr för kvalitetskontroll och kontaktnät m m.

Slutligen anser Efn att en något högre treârsram för AES 25-30 Mkr skulle kunna användas för stöd till kvalitativt god och energipolitiskt relevant forskning. Efn år beredd att på anmodan av EFU belysa betydelsen av en sådan ramhöjning.

sou 1986: 32 Bilaga 12 493

6. Andra finansiärer för energjforskningen

Initiativ till nya projekt och satsningar bör vara huvudsakligen AES-finansierade - annars förloras obundenheten. Allt eftersom insatserna blir mera etablerade bör samfinansiering kunna utnyttjas. Om forskningsgrupperna når den önskvärda kritiska storleken om 10-12 forskare per grupp (varav hälften AES-stödda) ökar gruppernas mångsidighet, produktivitet och användbarhet, vilket ger en breddad intressentkrets och därmed ökade möjligheter till samfinansiering.

På flera områden är det emellertid viktigt att kunna hävda oberoendet i valet av forskningsuppgift och forskare mot olika partsorgan. För AES gäller det att speciellt beakta projekt som bevakar energikonsumenternas situation.

BILAGA 13

Underlag från naturvetenskapliga

forskningsrådet. (NFR)

med underbilagor

sou 1986: 32 Bilaga 13 497 Büaga13

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Swedish Natural Science Research Cormcil 1986-02-21

Energiforskningsutredninqen Industridepartementet 103 33 Stockhoim

Underiaa III ti11 EFU ./. I rubr ärende får rådet överlämna bifogade PM av 1986-02-20.

JT-fr-w

,

Inovar Linddvist

.. J Z/V 3 Beng Samue1ss0n

17-1644415

i 498 Bilaga 13 sou 1986: 32

NATURVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET 1986-02-20 1 (6) PM

Underlag IIX enl EFU:s skrivelse 1986-01-09

Av direktiven framgår att NFR bör redovisa följande underlag:

1. Två olika ekonomiska ramar för det av NFR disponerade anslaget för energirelaterad grundforskning, motsvarande 75 Mkr respektive 60 Mkr för perioden 1987/90 med en ungefärlig fördelning på forskningsområden Den principiella ansvarsfördelning som föreslagits i NFR:s Underlag II skall vara vägledande.

2. NFR skall ha huvudansvaret för den naturvetenskapligt inriktade, långsiktiga forskningen och kompetensuppbyggnaden inom energiområdet och NFR bör belysa vilka konsekvenser detta får för avgränsningen mot övriga myndigheter med energiforskningsansvar.

3. NFR bör vidare redovisa ett förslag till hur energiforskningsmedlen kan utnyttjas för inrättande av s k NFR-tjänster och i vilken utsträckning detta bör ske. I samband med detta bör NFR dessutom beröra huruvida av andra myndigheter finansierade energiforskningstjänster bör överföras till NFR.

1. Fördelning inom ekonomiska ramar, motsvarande 75 Mkr respektive 60 Mkr för perioden 1987/90

Underlag för den redovisning som följer utgörs dels av inlämnade synpunkter från forskare som har bidrag från NFR:s andel av anslagsposten till grundforskning och dels av förslag och synpunkter i energirelaterad ansökningar till NFR om bidrag till energirelaterade forskningsprojekt.

I nedanstående tabell sammanfattas fördelningen av medel på olika kostnadsslag inom de två ramar som EFU angivit för treårsperioden. Vidare anges som jämförelse läget under innevarande treårsperiod.

84/87 87/90 87/90

Tot. ram 37,5 Mkr Tot ram 60 Mkr Tot. ram 75 Mkr