Det statliga energiforskningsprogrammet : aktörer inom energisektorn : utredning av insatser inom det statliga energiforskningsprogrammet och kartläggning av forsknings- och utvecklingsaktörer inom energisektorn : utredningen har tagits fram i anslutning till Energiforskningsutredningen - EFU 90

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

A8l

@ Statens offentliga utredningar Eââ@ 1 989: 52 Miljö- och energidepartementet

Det

statliga

-

energiforskningsprogrammet

aktörer inom

energisektorn

Utredning av insatser inom det statliga energiforskningsprogrammet och kartläggning av forsknings- och utvecklingsaktörer inom energisektorn. Utredningen har tagits fram i anslutning till energiforskningsutredningen EFU 90. Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81° - 12°° (externt och internt) 08f763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10372-9 OFFSETCENTILÅL ISSN 0375-250X Stockholm 1989

Leif Brandels, åc

DET STATLIGA ENERGIFORSKNINGSPROGRAMMET - AKTÖRER LQOM ENERGISEKTORN

Utredning av insatser inom det statliga energiforskningsprogrammet och kartläggning av forsknings- och utvecklingsaktörer inom energisektorn. Utredningen har tagits fram i anslutning till energiforskningsutredningen EFU 90.

Den redovisade aktörsbeskrivningen bygger i allt väsentligt på material som tagits fram av TELLUS ENERGI AB för Efns räkning.

Stockholm i juni 1989

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid

1. Några utgångspunkter för FoU-program inom en sektor

2. Mål för och inriktning av det statliga energiforskningsprogrammet 10

3. Företagssektorns energiforskning och produktutveckling 15

4. Insatser och aktörsbeskrivning inom teknikområden 24

Engrgitillfärsgl

4.1 Trädbränsle 24 4.2 - 39 Energiodlingsbränsle Energiskog 4.3 Torvbränsle 50 4.4 Avfallsbränsle 64 4.5 Förbränningsteknik 73 4.6 Förgasningsteknik 89 4.7 Elproduktion i mottrycks- och kraftvärmeanläggningar 97 4.8 Värmetillförsel - Värmedistribution 109 Vindenergi 115

Allmänt 126

4.10 Energiprodukter från processindustrin 132 4.11 och omvandling 137 Förädling 4.12 Effektivisering av elanvändning 143 4.13 Effektivisering av värmeutnyttjande 153

En i nvndnin r

4.14 Solvärmeteknik 161 4.15 168 Energilagring 4.16 Eleffektiva byggnader 172 4.17 Värmepumpar 185

Kraftindustrins aktörer 189

Eldistributionsledets och 196 Värmedistributionsledets aktörer

Gasaktörer 199

l. Några utgångspunkter för FoU-program inom en sektor

Insatserna inom det statliga energiforskningsprogrammet har planerats och genomförts som ett sektorforskningsprogram.

Huvudsyftet med en sektorsforskning är att åstadkomma en tillräckligt hög grad av FoU-verksamhet mot de aktuella samhällsönskemâlen. Inom energisektorn avläses målen för programmet, framförallt i de propositioner som presenteras och i de riksdagsbeslut som efter hand tas. Målen - vad man förväntar och sig när - växlar vid olika naturligt nog tidpunkter. Karakteristiskt för beskrivningen av de energipolitiska målen är att man kunnat urskilja en en mer eller mindre preciserad uppfattning om när man vill att förändringar i energisystemen skall ske. Detta påverkar i sin tur i ett sektorsforskningsprogram FoU-insatsernas dimensionering och karaktär. Under ett visst tidsintervall, 2-4 år, härleds FoU-insatserna utifrån målen och en bedömning av de Fou-satsningar som andra aktörer inom energisektorn - t ex utgör vecklingssatsningar av tillverkningsindustri och kraftföretag.

Karakteristiskt för ett sektorforskningsprogram blir därmed ett starkt samband mellan konsumenter, producenter av kunskap och mellan insatser av forskning, teknikverifiering, utvecklingsarbete och resultatintroduktion. Detta leder i sin tur till att sektorforskningen engagerar både högskolor och universitet för forskning samt forskningsinstitut och företag för teknikstudier, teknikidéutveckling och prov av teknik.

målen har sedan 1975 i stor ut- De energipolitiska varit sådana att de riktat sig mot ny teksträckning införs, måste tränga ut eller komnik som, om den teknik. Den nya tekniken är då plettera etablerad till att täcka gamla behov på ett nytt hänvisad annorlunda sätt. Pâ senare tid har också den eller tidtabellen för nyttjandet av svenska energipolitiska mer och mer divergerat från den inolika energislag ternationella.

för diskussioner om hur ny teknik som utgångspunkt kan etableras och vilket samhällsstöd som eventuellt behövas så används ibland följande schematiska kan bild:

Forskning ut- Marknad veckling och demonstration

Ny lösning faller:

- inom etablerad och l 2 systemkultur stöds av dominerande aktörer

- utom etablerad , 3 4 systemkultur

Problemen vid övergången från 1 till 2 respektive 3 till 4, liksom insatserna inom 1 och 3, är av olika karaktär. Detta påverkar i stor utsträckning samhällets insatser. Detta gäller också för nya lösningar i l, om den nya lösningen t ex är av annan systemkaraktär än de som brukats inom den etablerade systemkulturen.

De energipolitiska målen har haft en inriktning som i stor utsträckning lett till tekniker inom kategori 3 och delvis inom 1. Insatsernas storlek och karaktär samt sättet att engagera aktörer har i det statliga FoU-programmet präglats av detta.

Det som motiverar FoUD-insatser inom ett teknikområde är generellt att man vill åstadkomma en tillämpning av ett resultat som tas fram i en “utveck1ings”-process. Det resultat man vill nå kan vara av varierande slag. Inom energiområdet kan följande slag särskiljas:

a) En säljbar produkt på en känd marknad

b) Bedömningsunderlag för en metod/process och behov av systemutformning med stor teknisk osäkerhet

c) Ett underlag som medger bedömning för statsmakternas del om en utvecklingslinjeltekniklinje kan vara möjlig eller för en aktör att bedöma en framtida strategisk marknad.

har i inom energiforskningsprogrammet FoU-insatserna resultat av varit inriktade på stor utsträckning nämnda kategorin 3 och c) inom den ovan karaktären b)

och delvis i 1.

att nå resultat av typ a) för Utvecklingsinsatser initieras och göras av förutsätts i princip

företagssektorn.

och inriktning av FoU-programmet 2. Mål för

har inom statliga energiforskningsprogram Insatser har varierat under denna sedan 1975. Målen pågått FoU-resultat som kommit dels styrda av de period, av förändringar i omvärlinom dels fram programmet

inriktningen skiftat på följande den. I stort har

sätt:

1975 1980 1985 1990

hZ-ev

Mål: a) Minska olja och import b) Klarlägg möjligheterna till ett flertal ej använda energislag c) Energispara

/ç-e--z

Mål: a) Satsa på några nya och förnybara b) Utveckla några så fort som möjligt för oljereduktion c) Minska energianvändningen på utpekade områden

/_-_?-/

Mal: a) Satsa på förförnybara b) Kärnkraftsavvecklingsplan c) Eleffektivisera d) Fortsatt oljereduktion

har sedan 1975 varit in- Energiforskningsprogrammet i ett antal Exempel på program inom delat program. nuvarande är: det energiforskningsprogrammet

- Energianvändning i industrin - Energianvändning i bebyggelse - Energitillförsel - Energirelaterad grundforskning.

Statsmakternas mål och inriktning har även varierat och delprogrammen. För den för de olika programmen 1987-1990, är t ex målet innevarande treårsperioden, för energitillförseldel, att ut- FoU-programmets sådan för energitillförsel som kan veckla ny teknik av energisystemet och skapa tekfrämja omställningen niska förutsättningar för att minska miljöpåverkan från Insatserna bör avse både energianläggningar. bränslen och energiomvandlingsteknik samt strategiska omfatta såväl FoU som de senare leden i områden och utvecklingskedjan.

statsmakterna har sedan 1980, förutom energiforskningsprogrammet, lanserat andra teknikinriktade proatt den drivna energipolitiken. Exemgram för främja pel på sådana insatser är Oljeersättningsprogrammet 1984-87, Teknik- 1980-83, Oljeersättningsprogrammet utvecklingsprogrammet 1986-88, Energiteknikfonden 1988-, Investeringsprogrammet 1983-84, Bränslemiljöfonden 1983-87 och senast Teknikupphandlingsprogrammet för eleffektiv teknik 1988-1993.

Stora insatser har gjorts av tillverkningsindustri, användare, kommuner och kraftföretag för att under den gångna 10-årsperioden förändra energisystemet. Inom flera teknikområden har dessa satsningar skett med stöd av de statliga programmen. För de myndigheter som haft ansvaret för dessa program har det varit naturligt att ge stöd inom dessa program som en fortsättning på insatser och resultat inom FoU-programmet.

EFU-90 har ansett att de insatser på forskning och utveckling som görs inom det statliga energiforskningsprogrammet har en stark koppling till de insatser som initieras inom teknikutvecklingsprogrammen och av andra aktörer. Som underlag för förslag till forskningsprogram för perioden 1990-93 har det därför varit av intresse att försöka klarlägga energisektorns FoU-aktörer. Tidsperspektivet har också gjort det möjligt att ta med åtgärder och insatser som gjorts under den senaste 10-årsperioden. Tidsperspektiven är intressanta för att bedöma tidsåtgången för förändring av energisystemet i fråga om introduktion och utveckling av ny energiteknik.

Som utgångspunkt för att klarlägga kopplingen mellan insatser inom FoU-programmet, insatser för teknikutveckling, insatser från andra aktörer såsom kraftföretag och industri, har EFU-90 valt att i stort arbeta med den programindelning som det nuvarande energiforskningsprogrammet har.

I kapitel 4 redovisas insatser och aktörer inom ett antal av de teknikområden som programmyndigheterna lämnat förslag till FoU-program inom. De insatsområden som ej tagits upp till analys är inte ointressanta. Begränsningen har gjorts för att främja överblicken. Med industri/företag menas i redovisningen alla aktörer utom högskolor och universitet.

Redovisade områden är:

Delprogrammet ENERGITILLFÖRSEL

Trädbränsle - Energiskog Energiodlingsbränsle Torvbränsle Avfall Förbränningsteknik Förgasningsteknik Elproduktion i mottrycks- och kraftvärmeanläggningar Värmetillförsel -Värmedistribution Vindenergi

Delprogrammet ENERGITEKNIK FÖR INDUSTRIN

Energiprodukter från processindustrin Förädling och omvandling Effektivisering av elanvändning - Eleffektiva processer Effektivisering av värmeutnyttjande

Delprogrammet ENERGIANVÃNDNING FÖR BEBYGGELSE

Solvärmeteknik Energilagring Avancerade värmepumpsystem Eleffektiva byggnader

Kartläggningen redovisas i de flesta fall som en kort beskrivning av motiv och FoU-insatskaraktär under olika tidperioder; tabell över satsade belopp under 3-5 årsperioder kopplade till insatser inom andra program och investeringar och FoU inom industrin; aktörsbeskrivning. De redovisade beloppen har inte ambitionen att vara exakta. De avser att ange storleksordningen på de insatser som gjorts eller krävs för att nå den typ av resultat som nåtts.

Avslutningsvis lämnas en kortfattad beskrivning av kraftindustrins och eldistributionsledets samt värmedistributionsledets aktörer.

3. Företagssektorns energiforskning och produktutveckling statliga insatser

Utnyttjande eller omvandling av energiråvaror till nyttig energi förutsätter på ett eller annat sätt teknik.

Utveckling av nya produkter sker traditionellt inom den tillverkande industrin. Insatser för utveckling görs av tillverkningsindustrin när man identifierat en marknad för produkten. Många gånger är marknaden svårbedömbar. Detta innebär att produktutvecklingsinsatser får startas mot en bedömd strategiskt möjlig marknad. Målet vid val av produkt för utveckling sker hos industrin med utgångspunkt i att den, jämfört med alternativen, skall ge bästa lönsamhet. Ofta premieras i urvalet de produkter som på kort sikt är mest lönsamma. Detta sammanhänger med att industriföretagen oftast behöver få återbetalning av utvecklingskostnaderna på kort tid (mindre än 5 år).

De resurser som läggs på utveckling av nya produkter varierar inom olika industribranscher. Karaktären på produkterna och typ av marknad styr i stor utsträckning utvecklingssatsningarna. Ett mått som ibland används för att belysa företagens satsning på FoU är FoU-insatsernas förhållande till omsättningen. I företag med förhållandevis jämn försäljning är siffran 10 % inte ovanlig. Fördelningen mellan företagens insatser på forskning och produktutveckling varierar också starkt från bransch till bransch. För 1987 utgjorde andelen forskning 12 % av kostnaderna för hela företagssektorns FoU-verksamhet. Detta var en minskning med 2 % jämfört med 1985.

Inom energisektorn är mått av typen FoU-kostnadernas andel av omsättningen svåranvändbara. Detta märks tydligt om man, som i denna rapport, med företag inom energisektorn menar alla aktörer utom högskolor och universitet. Då får man en vid definition som innefattar utrustningstillverkande industri, kraftindustrin, den energianvändande industrin, kommuner, FoUinstitut och fastighetsförvaltande organisationer m fl.

Traditionellt har kraftindustrin och kommunerna i förhållande till sin omsättning satsat lite på FoU. Principen har varit att tillverkningsindustrin skall svara för produktutvecklingen. De insatser som gjorts av kraftföretagen i samband med införandet av nya tekniker är dels insatser för att demonstrera tekniker dels insatser av försökskaraktär för att orientera sig om teknikernas eventuella prestanda. På senare år har ett ökat engagemang för energi-FoU märkts inom de icke utrustningstillverkande företagen. Kommunernas satsningar på FoU för ny energiteknik är fortfarande blygsamma.

Företagssektorns totala FoU-insatser i Sverige från 1980-89 framgår av figur 1. Företagssektorns FoU-insatser inom energiområdet styrs i allt väsentligt av de bedömningar man gör av marknaden. Av tabellen framgår att satsningarna på energiteknisk FoU utgör 2-4 % av de totala FoU-satsningarna. I de angivna beloppen ingår kraftindustrins FoU-satsningar. Uppgifterna bygger på de definitioner på FoU som används av SCB. Gränsdragningen mot demonstrationsinsatser är ofta svår.

r 1980 1983 1985 1987 1989

7 242 11 480 17 001 20 400 Total FOU 360 470 980 1 220 Energi FoU Kraftföretagens 330 430 FOU

1 Fr k rn F Mkr Figur (Löpande priser)

i tabellen innebär inte att (saknat belopp inga insatser gjorts.)

och kraftföretag svarar för Industriföretag privata av insatserna. Denna fördelning väntas stå hälften också 1989. För den andra hälften svarar affärssig verk (t ex Vattenfall), kollektivforskningsinstitut, FoU-företag (t ex Studsvik Energy), konsultföretag

0 dyl.

Insatserna inom det statliga energiforskningsprogramunder 1975-1983. Därefter har de met ökade perioden varit minskande.

satsningar på FoU inom energisektorn Företagssektorns med satsningarna inom det statliga energijämfört från 1983 framgår av figur 2. forskningsprogrammet

1983 1985 1987 1989

Företagssektorns energi-FoU 276 313 579 632

Insatser inom det statliga energiforskningsprogrammet 380 270 210 165

Figur 2 Energi FQQ-insatser (Mkr) (Fasta priser basår 1980)

Insatserna från företagssektorn på energi-FoU är ökande. De samlade insatserna inom det statliga energiforskningsprogrammet är minskande. Under 1989 utgör insatserna inom det statliga programmet ca 20 % av de totala FoU-satsningarna 1983.

Staten har, som tidigare nämnts, under olika tidsperioder markerat de energipolitiska strävandena genom att initiera program som drivits parallellt med energiforskningsprogrammet. Exempel på sådana är 01jeersättningsprogrammet under 1980-83, som riktade sig mot demonstrationer och projekt med kommersiella risker samt teknikutveckling. För närvarande kan stöd till produktutveckling och demonstration av enerny giteknik lämnas ur energiteknikfonden. För teknikupphandling av teknik som ersätter el eller effektiviserar elanvändningen finns sedan 1988 teknikupphandlingsfonden.

Denna av insatser påverkar företagens bedömning typ av marknaden och har också en inverkan på företags-

sektorns satsningar på FoU.

De samlade statliga satsningarna på energiforskning, framgår av figur 3. Inutveckling och demonstration ingår ej. För insatser inom investeringsprogrammet inom anges för budsatser energiforskningsprogrammet För övriga insatser getåret anvisade utgiftsmedel. summan av under året beslutade projektstöd. anges

850 saa 750 även g 65a :see

xsøø h45ø 0400 =35ø

.gasa

masa “aøa

=15ø

100 se 0

Budgetår ( Kä]]a; Ef )

F1åur

totalt insatser inom EF D-insatser respektive energiforskningsprogrammet

Insatser för EFUD tota1t- 1öpande priser

H

Anvisade utgiftsmede1 för energiforskning Iöpande priser

n Insatser för EFUD- fasta priser bas 1980

I fasta priser bas 1980 Energiforskning-

Det statliga stödet till prototyp- och demonstrationsprojekt har minskat kraftigt sedan 1981/82.

1984/85 satsade företagssektorn relativt mer på FoU för kärnkraft, elförsörjningsteknik, värmepumpar, fjärrvärme, olja, naturgas och vattenkraft. Både staten och företagen satsade på energihushållning inom industrin. Områden som staten satsade relativt sett mer på under detta år var nya energikällor, biomassa, biomassa-förbränning/förgasning och energihushållning inom bebyggelse.

Denna fördelning bedöms i stort vara oförändrad 1989. Kraftindustrin har de senaste åren ökat sina FoU-insatser.

FoU-verksamheten inom den tunga energikrävande processindustrin sker ofta tillsammans med utrustningsindustrin och är främst inriktad på att finna kostnadseffektiva och kvalitetshöjande processer. Energieffektiviteten anses i princip viktig men har en underordnad betydelse för val av FoU-insatser. Centralt samordnade energi-FoU-satsningar inom t ex pappersmassaindustrin på effektivare el- och värmeutnyttjande är ca 40 Mkr/år och inom järn- och stålindustrin 30 Mkr/år. Årsomsättningen inom dessa branscher är 80 miljarder kr respektive 60 miljarder.

ur innebär att företagen Stöd energiteknikfonden 75-50 % av projektkostnaderna. För stöd själva satsar något andra regler. I till teknikupphandling gäller denna av projekt fordrar en hög egenoch med att typ för att denna typ av projekt skall finansieringsgrad stånd, måste företagen i princip ha idenkomma till tifierat en lönsam marknad.

Förutsättningarna för att företagen startar produktinom de intressanta omutveckling energipolitiskt varit olika för olika områden. Detta återrådena har verkar karaktären av insatserna inom det statliga på och utvecklingsprogrammet. Inom vissa forskningsbehövs insatser på teknikidéutveckling. Detta områden för att företagen skall kunna bedöma om är nödvändigt värt att starta en produktutveckling. Perioden det är 1993-97 kommer, mot bakgrund av kärnkraftstidtabelsärskilt i detta avseende. Man len, att vara känslig måste under denna period börja fatta många viktiga som låser ener-

utvecklings- och investeringsbeslut,

gisystemet för lång tid.

inom energiområdet har under den Investeringarna 10-årsperioden varit relativt kompanjartade. gångna - - Industrins produktutveckling produktanpassning har inom ett flertal områden varit snabb. Exempel på är av stora värmepumpar och förbrändetta utveckling av fluidbäddstyp. I flera fall har ningsanläggningar de kampanjliknande investeringsomgångarna påverkats Dessa åtgärder har i högg grad av statliga åtgärder. av de energipolitiska målen för oljeersättpräglats Flera av de företag som ning och energibesparing.

utvecklar anser att den energiutrustning svenska marknaden är för liten för att utveckla energiutrustningar för. Detta innebär att av utvecklingen tyngre energiteknisk utrustning i stor sker utsträckning mot ett internationellt marknadsperspektiv och inte mot ett svenskt energipolitiskt. Detta förklarar den ovan nämnda fördelningen av FoU-satsningarna på teknikslag mellan ene och giforskningsprogrammet företagens

satsningar.

De statliga stöden till demonstration av oljeersättande teknik, under perioden 1981-84, investeringsprogrammet 1983-84 har som tidigare nämnts inneburit

investeringsvågor. De har dock varit av sådan längd att de för tyngre i utrustningar ej någon större utsträckning kunnat finansiera uthålliga långsiktiga produktutvecklingssatsningar från industrin.

Flera tekniker kommer under perioden 1990-93 att demonstreras av kraftföretagen själva eller genom SEU. För det statliga och forsknings- utvecklingsprogrammet är det av intresse att bedöma om det finns några tekniker som härutöver, med utgångspunkt i de energi-

politiska målen kan teknikidéutvecklas under perioden 1990-93 för att eventuellt påverka en produktutveckling eller val av teknik inför investeringsperioden 1995-97. Insatser inom FoU-programmet måste avvägas mot de insatser kan företagen förväntas lägga ned på

produktutveckling under denna period. Utgångspunkt för dessa satsningar är därvid det aktuella utveck-

lingsläget.

4. Insatser och aktörsbeskrivning inom teknik-

områden

4 . 1 TRÄDBRÄN§LE

4.1.1 Karaktäristik av området

i är stora. Hälften av Skogstillgångarna Sverige stora och staten, den andra skogen ägs av skogsbolag stort antal mindre skogsbrukare. Den hälften av ett största av den barrskog som tillvaratas går mängden och massaindustrin. Tilltill sågverk och pappersväxttiden för barrskog är 80-100 år. I skogsvårdande gallras för att slutsyfte behöver skogsbeståndet skall bästa utbyte. Lövskog ansågs fram produkten ge till 1985 vara av begränsat värde för skogsindustrin. från skogsavfall ansågs 1975 möjligen Skogsbränsle kunna vara ett beredskapsbränsle.

används nästan uteslutande den s k sorti- I Sverige för slutavverkning av skog. Denna metod mentsmetoden industriråvara tas ut och att övinnebär att nyttig och i princip lämnas kvar riga delar grenar toppar eller eldas upp på avverkningsstället. Skogsindustrin under mitten av 70-talet om det kunde finundersökte att ändra uttagsmetod till att ta ut nas anledning Man konstaterade att det inte fanns tillhela träd. lönsamhet för att ändra metod. Den ytterräcklig industriråvara man skulle kunna ta ut uppvägde ligare inte kostnaderna.

I princip var all maskinutveckling i mitten av 1970talet inriktad mot att förbättra maskiner för slutavverkning för sortimentsmetoden. Gallringar ansågs helt olönsamma och besvärliga, även om de föreskrevs i skogsvårdslagen.

Under slutet på 1970-talet fanns visst intresse för att prova teknik för att ta tillvara stubbar.

4.1.2 strategi fär Egg-programmets gengmfärande

Perioden 1975-1259

Förutsättningarna för att utnyttja skogsråvara som bränsle hade endast fått ett begränsat klarläggande i skogsindustrins projekt he1träd. Väsentliga frågor om mängder, tider, kostnader och ekologi fanns kvar att besvara, både för barrskog och lövskog. Kunskap om hantering och lagring av ett skogsbränslesortiment var liten. FoU-insatserna inriktades mot denna bakgrund på att, fram till 1980-81, få fram ett underlag för att bedöma om skogsbränsle skulle kunna vara ett bränsle för det svenska energisystemet. Ett mycket stort block av kunskapsuppbyggnad las i form av ett storprojekt på Sveriges lantbruksuniversitet. Skälen till detta var att:

- SLU betraktades både som universitet och branschforskningsinstitut“.

- det för markerades en skogsindustrin mycket stor sammanhållen satsning för att få fram ett skogsbränslesortiment.

- behövde komma igång kunskapsuppbyggnaden snabbt inom flera områden;

härutöver för att undersöka Vissa insatser gjordes hantering och transteknik för mätning och gallring,

porter.

av 1970-talet var fram- En viktig slutsats i slutet för att få in förallt att främsta utvecklingshindret i vårt energisystem var trädbränsle som ett bränsle marknad och avsaknaden av bränsleetablering av en

distributionsföretag.

P 1 -1

indikerade att Resultaten från den tidigare perioden förutsättningar för ett ytterligare prodet fanns från - skogsbränsle. Området duktsortiment skogen områden som prioriterades i energiblev ett av den betraktades som forskningsprogrammet. skogsbränsle tänkbart bränsle för minskad oljeanvändning. ett

för kunskapsuppbyggnad koncentrerades Insatsetna i storprojekt hos SLU. Teknikförfortsättningsvis sådana områden där kostnadssöksinsatser gjordes på skulle få stort inflytande på produkreduceringar där teknikverifiering kunde ge tionskostnaderna och för val av teknik för utveckling. nya bedömningsdata komponenter för

Exempel är energiinnehållsmätning,

samt torknings- och lagringsprohel-/delträdsteknik

cesser.

Genom insatser inom oljeersättning-teknikutvecklingsprogrammen stöddes en handfullt koncept som prövats inom FoU-programmet.

Flera, ofta mindre, företag satsade på enklare produktionsutrustning för att täcka den efterfrågan som förväntades genom att börförbränningsanläggningar jade byggas.

Perioden 1255-1252

FoU-programmet orienterades mot kunskapsutveckling beträffande bränslekunskap, mer grundläggande systemstudier samt områden som lagring, skogsskötsel och gröndelsåterföring.

Insatserna på SLU omorienteras från till storprojekt ett flertal projekt som riktas direkt till ett antal av sLUs institutioner och en handfull mellantjänster stöds. Stöd till teknikförsök minskas.

4.1.3 Insatser ingm området

Tabell 1 visar insatserna inom andra FoU-programmet, statliga program och insatser inom industri.

Tabell 1

Område: Trädbränslen

av:

Jmaeøø/»øeø/

_

143: % _. :ego z

HÅL:

Svår/U;

§4” t

.gått/y

ÅWÄÃ A0 Jñd, \

.gélåä

Z7fZ7ZYáÃÖ%ay%

dfñhlifü

J74. 30

_Ãå Sáñfåfk

J71,

J 11 041175745)

5Ã*§u.

m, .0674 3ÅD

7-52/

Å 4D

eøq5,L

iåøåø 945 2/0-20

5.1.4 Aktörshgskrivning Produktionskapaciteten för trädbränslen har successivt byggts upp under 1980-talet. Detta innebär att i dag produceras

KATEGORI ANVÄNDARE KVANTITET LIILSJL... Enskilda skogsägare Småhusuppv 6,0 Fritidshuggare Skogsägarför - via entreprenör Värmeverk 1,0

3 1 M m f motsvarar ca 1,5 Twh

Den tidigare dominerande sortimentsmetoden har i viss utsträckning kompletterats med andra metoder.

Genom att hela träd eller träddelar tas tillvara med de nya metoderna och transporteras okvistade till terminal eller industri, har möjligheten att utnyttja avverkningsrester ökat. Det är dock ovisst i vilken omfattning detta kommer att utnyttjas. Begränsande är bl a skogsindustrins förutsättningar för att bli nettoleverantör av skogsbränsle. Detta i sin tur hänger nära samman med att den företagsekonomiska lönsamheten för närvarande är låg då efterfrågan på trädbränslen är låg. I vissa fall är även den interna efterfrågan låg.

20-tal terminaler för han: finns i dag ett I landet träddelar. Dessa har huav hela träd eller tering men med stöd av vudsakligen byggts av skogsindustrin

är med teknik som medel. Flertalet byggda statliga FoU Figur 4 utvecklats med stöd från programmet.

i landet 1986. De visar befintliga skogsterminaler

sedan 1984. Av dessa tio understrukna har tillkommit

i anslutning till massa- och tio är fem lokaliserade

vid och en vid en spåntre sågverk pappersindustrin, ligger vid ett värmeverk skivefabrik. Den återstående

men relativt nära en skogsindustrianläggning.

4 för upparbetnigg Figur Skogsterminaler av trádde1ar till 1ndustriråvara

ocñ bränsle

Svenska Trädbränsleföreningen med sina 23 medlemsföretag svarar för dryg 80 % av den volym trädbränslen som marknadsförts under 1987 och 1988. För 1987

omsatte föreningen 4,3 miljoner m3s flis, spån och

bark samt 48 000 ton förädlat trädbränsle (pellets och briketter). Det sammanlagda energiinnehållet var ca 3,5 Twh. Kapacitetsutnyttjandet på flissidan (som är den energimässigt dominerande) var 80 %. För spån, bark och förädlat bränsle vara kapacitetsutnyttjandet betydligt lägre. Trädbränslet säljs huvudsakligen till kommunala värmeverk men även i viss utsträckning till industrin. Priset är i dag ca ll0 kr/Mwh. Det kan dock variera efter de lokala förutsättningarna. Trädbränslemarknaden är pressad av konkurrens från gasol- och naturgas, lågprisofferter på el, sjunkande oljepriset och ett ökat utbud av torvbränsle. Investeringsnivån är därför låg vad gäller utrustning för både produktion och användning av trädbränslen.

Av de ca 6 Twh biobränslen som säljs externt för användning utanför de anläggningar där de produceras är ca 0,5 Twh i form av förädlade biobränslen. Briketter. pelletter och pulver har låg halt av fukt och föroreningar, vilket gör dem mer lämpade för transporter och för förbränning i enklare eldningsanläggningar. Priset för sådana förädlade biobränslen är något högre än för flis.

Staten har via nämnden för energiproduktionsforskning statens under 1980-talets första (NE) och energiverk hälft finansierat en rad projekt avseende produktion har avsett förav förädlade biobränslen. Projekten och och studier, maskinutveckling prototypframtagning av verkstads- och skogsindustrin närhar genomförts för maskinutveckling. Flera stående konsultföretag för av förädlade biobränslen anläggningar produktion bark, halm eller torv byggdes ockutgående från trä, denna I flera fall gjordes dessa så under period. med stöd från den statliga oljeersättinvesteringar ningsfonden (OEF).

Under senare år har sågverk och andra träbearbetande finansierat anläggningar för produkföretag själva förädlade biobränslen integrerad med deras tion av I 5 ges en lista över beövriga verksamhet. figur för produktion av förädlade fintliga anläggningar Såsom av denna finns en sammanbiobränslen. framgår för förädlade biobränslen lagd produktionskapacitet över 1,6 TWh/år, vilket alltså är ca för avsalu på tre gånger den aktuella årsförbtukningen.

inom högskolesystemet dominerar Bland FoU-aktörerna institutioner vid SLU, främst i Uppsala och en rad Fram till 1987 genomfördes forsknings- Garpenberg. i ett där insatserna vid verksamheten storprojekt, institutioner till stora delar samordgenomförande - förutom en nades från SLU. I verksamheten ingick rad olika institutioner vid SLU - även branschens Skogsarbeten. I eget FoU-organ, Forskningsstiftelsen det treårsprogram som startade den 1 juli 1987, nya

infördes vissa förändringar vad gäller skogsenergiområdet. Statens energiverk tog över en större del av samordningen samtidigt som SLU gavs ökade basresurser, bl a i form av två professurer (en i vardera skogsteknik och energiskog) och ett antal tjänster (forskningsassistenter, forskare, tekniker och sekreterare).

Pellettfabriker

Kapuitet Energiinnehåll Anllgpln; ton/k MWh/Ir

AB,Köpingebro 30000 140m0 1. SA Bioenergi 50000 10000 7. RydsglrdsJordbrukAB.Rydsgård 11000 95000

3. ABNydoenergiVIrgÅrdA 30000 140(D0 4. BorberpBrinslepellets, Borensberg 5000 120000 s. lCEnergisyuemAB, Mora

- 115M0 545M0 Summa

P. .erfabrik AB. 30000 140000 6. Ebe

Ulricehamn

B ettfabriker - fristående 3000 15000 7. SPIHAB.Ljungby B000 40000

8. AT Energi,Kalmar 300(1) 140(XX) 9. SMEnergiAB,Malmbick 30000 140000

10.Biobrink.Svenljunga 170(XX) 11.LCEnergibriketter, Tibro _ 35(IX) 20000 95(D0 Il Brikettfabriken i Norberg 15(IX) 70UD 13.LCEnergibriketter, Deje 15000 3000 u. v50 ABMon,

osaublbruk

3000 15(XD 15.SigverhföreningenS Bl,Jönköping 147000 700000 Summa

Brikettanläggningar - integrerade (större)

3(D0 14(D0 16.LidaSågverkAB 14000 A5 3 000 17.ScapaSmllandsrenar SMO 24GB

18.GALislAB 10(Il) 48000

19.OlleDahlSågAB 3(IX) 14(XX) 2 Verkstad:AB 14(D0 ri FönsterAB 30(1) 21 19000 4000 D. GöteneHus 14000 3000 73.ByggelitLockneAB 6000 28000

24.Non-träi Strömsund - - 25.Jirntskogens trä iÖstersund 5(D0 24000 26 Sushi Kihr AB ZHXIO 511!) 24 FBergkCoAB 29000 6000 28. . .otnåsAB 56000 266000 Summa

Mindre brikettanläggningar med främst intern förbruk-

kartan) ning (ei markerade på 3000 14mo Eksiöö.KarlAB 5M0 1000

Belganet SvarveriAB BH BTrä | om 5ooo . . HarboFritidAB . . Fredrilssonle DahlstrandAB - . Gyllensvans MöblerAB,Kinnarp - . TivedsIamellAB aooo 39ooo Summa

nin r m rodu r r Eörä 1 de Figur 5 Anl

(Källa: STEV 1988)

Vid samma tidpunkt gjordes också en ny prioritering av de olika delområdena. Den gröna sidan, dvs biologi- och markfrågor, fick ökad vikt i programmet. På utvinningssidan prioriterades den mera småskaliga tekniken. Man bedömde då att teknikutveckling för skogsbränsle på den storskaliga sidan, dvs väsentligen-inom Domänverket och de stora skogsbolagen, skulle tas om hand av branschen själv. Efter halva treårsperioden kan man nu konstatera att dessa förhoppningar ej infriats.

Även Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, branschens eget forskningsorgan, har t ex nästan helt upphört att arbeta med FoU inom området skogsenergi. Stiftelsens budget består till ca 1/3 av bidrag från huvudmännen (skogsbolag, Domänverket, skogsägarföreningar, allmänningar, stiftsnämnder och enskilda skogsägare), 1/3 av bidrag från staten och 1/3 intäkter från konsult- och uppdragsverksamhet. Hur de tillgängliga medlen skall användas bestäms av en programkommitté med representanter från staten och branschen. I den processen prioriteras för närvarande skogsenergifrågor lågt till förmån för områden som mekaniserad skogsvård, belastningsskador på skogsmark på grund av tunga maskiner etc.

Av detta exempel kan man dra slutsatsen att det inte räcker med att det finns starka och inflytelserika aktörer inom de industribranscher som i första hand utgör teknikutvecklingens avnämare. Det måste dessutom finnas tillräckligt starka drivkrafter hos dessa att ta sig an fortsättningen av ett statligt FoU-program, innan staten upphör med sitt initiativ.

Utöver de insatser vid SLU, som dominerar högskole- FoU-verksamheten inom området trädbränslen, delen av insatser vid KTH (simulering av görs vissa mindre studier av finfördelat träpulver) och flislagring, vid Lunds TH (torkningsstudier).

har en lång rad maskintillverk- Utanför högskolan inom FoU-programmet. Exempel ningsföretag engagerats större är utveckling av fälpå några sådana projekt utveckling av utrustlare/helträdsskotare (SIKOB), kvistning och barkning av trädning för rensning, delar (KMW Mekan AB), buntkvistare (Cabroverken), och på specialbyggt lastbilsekiflisning transport teknik för uttag av inpage (AB Maskinbarkning), ny och (Interforest AB) utvärdustrived skogsbränsle av (Kils Pellet AB), krandering pelletsproduktion monterad stubbrensningsanordning (Elektro Diesel), maskin för upparbetning av träd vid bilväg (Teknikkvistare (Bruks Mekaniska AB). gruppen AB),

bilden av läget i dag är när det gäller Den samlade av trädbränslen att aktörsnätet är relaproduktion tivt välutvecklat. Endast ca l/3 av den tillgängliga trädbränslen utnyttjas för närvarande (ca potentialen

M m3f). vidare-

12 M maf av totalt drygt 30 Någon

på import- . utveckling pågår ej beroende på prisnivån bränslen. Med en högre prisnivå skulle sannolikt i grad medverka till att större skogsindustrin högre kvantiteter blev tillgängliga. FoU satsningar på ytförbättrade utvinningsmetoder är givetvis terligare av stort intresse, då de hittillsvarande resultaten indikerar att kan reduceras produktionskostnaderna väsentligt. F n är det inte bristen på uppbyggda en fortsatt utveckling mot FoU-resurser som begränsar ett ökat utnyttjandet av trädbränslen.

Även för området tillverkning av förädlade bränslen i form av pellets, briketter och träpulver kan man hävda att ett stort antal aktörer har rustat sig för att medverka på en expanderande biobränslemarknad.

De låga importpriserna har kommit vid en tidpunkt som är kritisk för biobränsleföretagen på så sätt att branschen är nyetablerad. Tunga kostnader ligger på de nyss gjorda investeringarna. Detta belyses i den undersökning av de ekonomiska förhållandena hos svenska biobränsleproducenter, som SPK genomförde 1985 (SPKs utredningsserie 1985:17). Den studien avser förhållandena under åren 1983 och 1984, dvs några år efter det att företagen etablerats. Den är begränsad till ett urval av 4 större producenter (Nydo Energi HB, Råsjö Torv AB och Södra Skogsenergi AB), 6 mindre flisproducenter, 6 mindre torvproducenter och 2 brikett-tillverkare. De 16 företagen omsatte år 1984 sammanlagt 180 Mkr, varav de 4 största svarade för 83 %. Företag som t ex handlar med bark och spån som biprodukter från sågverk ingick ej i studien och ej heller företag som arbetar med bränslen baserade på halm, vass, hushållsavfall etc.

slutsatserna i SPKS utredning är bl a

- l/3 av företagen hade positiva resultat efter finansnetto och 2/3 hade negativa resultat. summeras resultaten från alla de undersökta företagen blev slutresultatet negativt.

- Flisproducenterna hade låga eller negativa resultat.

hade att dras med stora in- - Torvproducenterna för maskiner och förberedelsevesteringar ännu inte hunnit ge någon nämnarbeten, som Detta belastade resultatet i värd avkastning, av företagen gav dock positiva hög grad. Några resultat.

hade klara problem med sin - Brikettillverkarna företagen skulle ha lönsamhet. De studerade finansiellt stöd för att fortsätta behövt verksamheten på sikt.

att utredningen en fall- Det bör dock poängteras var för de företag som studie som beskriver situationen

då studerades.

både inom och utanför en FoU-insatserna har gjorts

etablerad systemkultur.

%*7

å;

4.2 ENER§I§KO§§BRÄN§LE - ENERQISKQQ

Området energiodlingsbränsle har i stort varit indelat i energiskog och andra energigrödor. Ett exempel på ett energislag inom det andra området är halm. I det följande behandlas området energiskog.

4.2.1 Karaktäristik av området

Energiskog har under hela perioden 1976-1987 varit ett område som karaktäriserats av att forskning och försök gjorts kring ett helt nytt bränslesortiment utanför en etablerad energisystemkultur.

Insatserna inom programmet har präglats av de energipolitiska målen på så sätt att verksamheten under tiden 1975-84 inriktades på att inom en 10-årsperiod kunna ge svar på om och när snabbväxande lövträd skulle kunna ge bränsle till det svenska energisystemet. Under perioden 1984-90 var målet att bygga upp en sådan kunskapsnivå att det bästa alternativet skulle kunna börja introduceras i mitten av 1990talet. Genom att lösningen legat utanför en etablerad systemstruktur har i stort sett inga andra aktörer än de som engagerats i det statliga energiforskningsprogrammet funnits.

Området kan ses som en “biologisk systemtillämpning, som kräver lång forsknings- och försökstid.

snabbväxande lövskog för energiända- Idén att använda resultat som erhållits ur undersökningar mål kom från Studier av intensivav s k short rotation forestry. slutet av 60-talet för odlad sälg hade pågått sedan få fram billig råatt se efter om det skulle gå att Man konstaterade dock att vara till pappersindustrin. ej uppfyllde dåtidens processsnabbväxande lövskog och kvalitetskrav.

1976 skeptisk till Omvärlden ställde sig ytterst

energiskogsidén.

4.2.2 strategi för Fgu-programmets genomförande

P i 1 7 -

omvärldens inställning till energi- Med hänsyn till några spontana akskog var det svårt att tänka sig externa aktörer under 1970- och början tiviteter från inställningen hos skogs- 1980-talen. Den skeptiska

av

av att det då ansågs finnas folket påverkades också

ett lövskogsöverskott.

som fanns om utveckling av bio- Med den erfarenhet och den kunskap som erlogiskt material generellt sattes målet att hållits från mini-rotationsprojektet kunna på frågan om möjligheterna till 1984-85 ge svar att odla energiskog 1 Sverige.

konstatera att denna tidsplan förutsatte Man kunde den kompetens som fanns från att man vidareutvecklade och att forskningsresurser mini-rotationsprojektet flertal forskningsområden kunde aktiveras från ett snabbt, dvs inom ett par år.

Mot bakgrund av de slutsatser som drogs 1985 inriktas insatserna på salixodling på åkermark. Avgörande kostnadsposter var fortfarande produktionsförmåga och skördekostnader. Stora resurser planerades därför under perioden fram till 1990 på att få realistiska data på framtida produktionskapaciteten. Inriktningen på Salix innebar en prioritering på det växtslag som bedömdes ha de största förutsättningarna att nå en marknad före år 2000. Om detta skulle lyckas, skulle det finnas ökade förutsättningar att kring 1993-95 rikta in forskning på andra växtslag.

Under 1977-78 kunde man konstatera - bland annat som resultat av - att gjorda systemanalyser produktionsförmåga och kostnaderna för skörd hade starka genomslag på intäktssidan. För att få rimlig säkerhet i resultaten 1984-85 ansågs det nödvändigt att verifiera forskningsdata med praktiska prov. Detta innebar att programmet fick inslag av starkt koordinerade parallellöpande projekt, som genomfördes av ett flertal organisationer (SLU, SNV, JTI, Södra Skogsägarna, teknikutvecklingsföretag, kraftföretag, hushållningssällskap, LRF, jordbruksnämnder, konsultföretag m m). Valet av dessa gjordes bland annat utifrån att de på ett eller annat sätt skulle bli aktörer vid en eventuell introduktion.

Kring 1985 hade man, efter att ha satsat drygt 100 Mkr, en god bild av energiskogens möjligheter, produktionskostnader och utvecklingstider.

hade ändrats betydligt 1986-88. omgivningens åsikter av de FoU-resultat som Många ansåg, mot bakgrund att skulle kunna bli något. Några visats, energiskog ansåg att någon lönsamhet ej påvisats.

slutet få fram Programmet för att till på 1980-talet planerade drivas säkrare produktionskapacitetsdata efter 3 koordinerade delområden:

biologisk och odlingsa) Fortsatt grundläggande på åkermark. Arteknisk kunskapsutveckling betet skulle bedrivas vid SLU

Genomförande av praktisk försöksodling på b) arealer hos lantbrukare i 3 lämpligt stora regioner i landet.

- område skulle göras där Val av geografiskt de bästa framtida förutsättningarna (markna-

derna) bedömdes finnas

- Lantbrukarna inordnades i en försöksverkde starkt stöttades av de i landet samhet, där av Salix i större skala i som drivit odling Lantbrukarna fick använda tidigare storförsök. visst växtmaterial på visst sätt som rekommen- SLU. De fick initial utbildning och deras av av dem på SLU som rapporteringsskyuldighet kring salixodling. De länge drivit forskningen odlingarna fick ej startas förrän praktiska med värmeverk fanns. avsättningskontrakt

c) Initiering av växtförädling med hopp om att man 1990 kan indikera vilken ökad avkastning som växtförädling kan ge vid mitten av 1990-talet.

Kopplingen mot problemställningar kring förbränning förstärktes under denna period.

4.2.3 Insatser ingm gmrádgt

Tabell 2 visar insatserna inom FoU-programmet, andra statliga program och insatser från andra aktörer.

Tabell 2

Område: Energiskog

Jäsavéer- /wø/ av:

m: M80

HÅL. -“*, .

J55/Åä

ih

SÄÅVHÄ7

257 659 ühül 3!) Äzmi 257

.Q6$å7

Z”27Ä2;Z%m/.

.fån/trä J, d.

4?U6ø 0uzz7L

F5L{

?LO 4.6. (20

4.2.4 Aktörspgskrivning

1985 redovisade STEV - Resulrapporten Energiskog tat, slutsatser och förslag från det svenska energiforskningsprogrammet följande slutsatser:

- att ca 150 000 ha nedlagda eller marginella jordbruksmarker är möjliga för energiskogsodling. Den marken är den bästa tillgängliga för ändamålet och den finns i huvudsak i södra Sverige. Ca 750 000 ha torvmark - till större delen belägen i norra - finns även tillgänglig. Den Sverige potentiellt marken ger dock klart sämre odlingsbetingelser än jordbruksmarken.

- att salixarter (sälg, pil, vide) är mest lämpade för energiskogsodling i Sverige och att dessa arter i södra och mellersta Sverige bör kunna producera omkring 15 ton torrsubstans (Tts) per ha och år på jordbruksmark. Detta motsvarar ca 6 ton oljeekvivalenter/ha, år.

- att ur bränslesynpunkt är jämförbar energiskogsflis med flis från vanligt skogsbruk.

- att för produktionskostnaden energiskogsbränsle bedöms ligga i intervallet 75-95 kr/MWh i mitten på 1990-talet, vilket kan jämföras med en då bedömd prisnivå för trädbränslen, kol och torv på ca 85-95 kr/Mwh vid samma tid.

- att energibidrag från energiskogsodling potentiellt på jordbruksmark kan uppgå till ca 7 TWh/år år 2000.

Domänverket, Södra Genom storförsöken engagerades

Skogsägarna och Sydkraft.

efter 1985 har man fäst I satsningen på energiskog försök hos lantbrukare. Förstor vikt vid praktiska 5 Mkr, har fördelats på söksverksamheten, som kostat

försöksregioner; Mälardalen, Syd (Skåne-Halland) tre som är ett led i en Ost (Östergötland). Försöken, och forskning, omfattar resultatspridning av tidigare

500 ha hos ett 100-tal lantbrukare. totalt ca

200 ha hos 60 odlare, dvs Mälardalsprojektet omfattar

ha/odlare. Vid starten av projektet i medeltal 3,3 över 1 000 ha. Man valde fick man in anmälningar på

fick vad gälut 200 ha så att man representativitet

etc. Odlingarna anläggs under ler jordarter, regioner första skörden kommer att ske en treårsperiod och den

av skörden är säkrad vintern 1989/90. Avsättningen

kontrakt med lokala fastbränsleförbrukare genom t ex) till priser som och Eskilstuna kommuner (Örebro dem som använts för lönsamhetskalkylerna. motsvarar

skede av verksamheten, dvs Viktiga aktörer i detta

är bl a: fr o m 1987, med energiskogsodlingen

i SL , som svarar för - v r 1 n r k univer

huvudprojektet i den biologiska Projekt Energiskog, SLU spelar även en viktig energiskogsforskningen. som man nu förroll genom sin konsulentverksamhet,

stärker vad gäller energiskogsodlingskompetens.

- svaläg AB, som med stöd av Stiftelsen Lantbruksforskning inom Lantbrgkarnas Riksförbund (LRE) bedriver förädlingsarbete på Salix för energiskogsändamål. Den årliga budgeten för detta arbete är 1,5 Mkr. Utbyte av material sker mellan Svalöf och klonarkivet vid SLU.

- åvgnska Lantmännens Riksförbund flantmägnen), som är en riksorganisation för 18 självständiga Lantmännen-föreningar. Lantmännen har till uppgift att förse lantbrukarna med förnödenheter och maskiner och ta hand om lantbrukarnas odlingsprodukter. Till uppgifterna hör också att utveckla nya verksamheter som t ex Salix. Lantmännen bedriver informationsverksamhet om Salixodling gentemot lantbrukarna.

ushållningssällskapens förbund är ett samarbetsorgan för landets 25 hushållningssällskap och svarar för kontakter med myndigheter och institutioner på riksplanet. Sammantaget har hushållningssällskapen över 100 000 medlemmar och 1 100 anställda. Man försöker med förenade krafter och med resurhushållning ser ta nya initiativ som kan komma svenskt lantbruk till godo. Som ett led i detta deltar Hushållningssällskapet i energiskogsprogrammet.

Det förtjänar nämnas att t ex vid Elmia-Mässan Energi och Framtid i april 1988 framträdde ett antal av de nämnda aktörerna med ett samlat informationsmaterial om energiskogsodling på jordbruksmark.

Flis AB är ett nybildat bolag, som ägs till Örebro av Örebro Lantmän och SLR. Bolaget skall lika delar medverka till att utveckla och etablera energiskogsoch även marknadsföra det biobränsodling i regionen Målsättningen är att under 3 år le som produceras. salix i Örebro län. Man avser även plantera 5 000 har växtförädling, stickarbeta med maskinutveckling, och utveckling av odlingsfrågor. Odlingshantering och information står också på prolingsrådgivning

grammet.

har under 1988-89 startat ett eget LRF, SLR m fl som skall genomföras under en FoU-program på 30 Mkr

5-årsperiod.

ovan nämnda aktörerna finns en lång rad Utöver de aktörer med intresse för olika delar av andra såsom utvecklare och tillverkare energiskogssystemet, av maskinell utrustning (maskiner för markberedning, skörd, transplantering, gödsling, ogräsbekämpning, Utmärkande för dessa aktörer port och sönderdelning). som erhållit statligt EFUD-stöd för är att de regel och att deras fortsatta insatser starkt utvecklingen om en framtida marknad. påverkar förväntningarna

Den STEV-finansierade FoU-verksamheten inom högskolan uteslutande inom SLU. Insatserna riktas främst sker mot biologi- och markfrågor.

Utanför högskolan arbetar man med STEV-anslag bl a på prototyper till energiskogsskördare (Energiskogsmaskiner AB, AIB), uppföljning av skördeaggregat (Teknikgruppen AB, Sydkraft, JTI), planteringsmaskiner (Domänverket, Skaraborgs läns hushållningssällskap), materialhantering (ISSAB Engineering). Naturvårdsverket är sammanhållande i ett program för miljöfrågor i anslutning till energiskogsodling. Teknikområdet har utpräglat etablerats utanför en etablerad systenkultur.

I dagsläget, med relativt låga priser på importbräns-

len (olja, kol, naturgas, gasol) och med ännu inte full lönsamhet L att satsa på energiskogsodling i full skala, är det ej troligt att aktörerna själva står för riskkapitalet. På lång sikt är energiskog ett av de få brinslen som bedöms kunna användas med en balanserad izverkan på i atmosfären.

C02

« 4.3

i under 1940-talet. Fram Torvbränsle användes Sverige i stort all kunskap om torv som till 1970-talet hade för växttorvändamål bränsle försvunnit. Torvbrytning få Torv ansågs 1975 möjförekom på några platser. kunna användas som ett beredskapbränsle. ligen

torvbränsle i Sverige som motsvarar I dag produceras av 4 Twh per år. ett energiändamål

har i princip byggts ut Produktionsanläggningarna vid denna tidpunkt, efter de efter 1981. Torv ansågs fanns från FoU-programmet, som ett möjresultat som bränsle. Utbyggnaden av torvprodukligt framtida i att nå oljeersättning och en tionen var ett led ökad flexibilitet i värmeförsörjningen.

4.3.2 fär Feg-pregremmets gengmfärande strategi

p 7-

var att klarlägga vilka förut- Målet under perioden fanns att i större skala introducera sättningar det torv som bränsle för främst oljeersättning.

att få resultat inom FoU-insatserna inriktades på följande tre områden:

av hur och var det finns - inventering mycket

torv i Sverige

tillgängliga tekniker för att producera och förbränna torv samt produktionskostnadsbedömningar

- tekniska försök för att klarnågra praktiska lägga problemen kring avvattning av torv och teknik för detta.

De slutsatser som kunde dras efter 3-4 års FoU-insatser var att

- det finns stora torv för bränsleändamål mängder

- det är och dyrt tidsödande att klarlägga torvkvalitet och mängd av torv i en mosse. Tillgängliga resurser för detta var små i landet

- det inte fanns någon produktionsteknik tillgänglig i landet

- man rätt med på mossar, importerad s k konventionell teknik, skulle kunna bryta torv som var konkurrenskraftig mot prognostiserade oljepriser. Att denna teknik var känslig i vårt klimat

- man en stor del av på täktytan på sikt skulle kunna få fram bränsletorv till väsentligt lägre produktionskostnader med annan teknik.

P ri n -1 4

med energipropositionen 1981 koncentrerades I samband till ett färre antal programområden energiprogrammet att satsa vidare på. Torvsom ansågs vara angelägna bränsleområdet var ett sådant.

om att få fram nya bränslen var än ange- Önskemål 1979. lägnare i och med de starka oljeprishöjningarna

inriktades FoU-programmet mot På torvområdet

av inventerings- och - förbättring, utveckling

analysmetoder

- av konventionella metoder viss teknikutveckling

- teknikförsök och teknikkunskapsuppbyggnad, av 1980-talet visa presutveckling för att på slutet för tanda och kostnader för s k åretrunt-metoder

torvbränsleproduktion

- förberedande tester av hur det skulle gå att, med toda emissionsvärden. elda torv (förbränningspro-

grammet).

i att reducera oljeanvändningen introdu- Som ett led cerades 1981 ett statligt stöd till oljeersättande Detta ledde till att ett 40-tal företag åtgärder. utrustningar för att bryta torv. började skaffa av dessa fick stöd inom ramen för olje- Huvuddelen ersättningsprogrammet.

I inledningsfasen visade det sig att de från Finland importerade stycketorvmaskinerna ej motsvarade svenska krav. FoU-programmet ändrades därför till att täcka in även teknikförsök och utveckling av stycketorvmaskiner som fyllde svenska krav.

Ur oljeersättnings-teknikutvecklingsprogrammen har stöd lämnats till några maskinkoncept som tidigare idétestats inom det statliga FoU-programmet.

Under 1982-84 gjordes vissa omprioriteringar. Insatser för förbättring av de konventionella ytmetoderna togs med.

I inledningsfasen av 0ljeersättningsprogrammet lämnades ett flertal stöd till torvproduktionsanläggningar. Intresset för att bygga förbränningsanläggningar var betydligt mindre. Som ett led i att få en ökad användning infördes 1983 det statliga investeringsstödet till torveldade förbränningsanläggningar. Ett 80-tal sådana anläggningar har fram till 1988 byggts med stöd från investeringsprogrammet eller oljeersättningsprogrammen. Huvuddelen av de torvföretag som byggdes upp under denna period levererar till dessa anläggningar. Trädbränsle är ofta konkurrent till torvbränslet, då förbränningsanläggningarna ofta kan eldas med något alternativt bränsle. Uppkomsten av denna marknad var en av orsakerna till den omprioritering av FoU-insatserna som gjordes till förbättringar av de konventionella brytmetoderna.

E§LEmMLlå§A:l2§Q

kommit fram i laboratorie- I och med att erfarenheter av att och elda torv och skala och i fullskala bryta ändrades inriktningen inom att miljökraven ökade,

FoU-programmet.

att få mer grundläggande kun- - Insatserna för av och torv som bränsle ökades. skap om avvattning

- FoU-insatserna för utveckling av ytmetoder

minskades.

- för att få fram kunskap om metoder Insatserna avvattning kopplades mot grundlägganför artificiell och försök. de kunskapsutveckling

- med fasta resurser på några hög- Forskning skolor etablerades.

4.3.3 Insatser ingm gmrådet

inom FoU-programmet, andra Tabell 3 visar insatser och insatser inom företag. statliga program

4.3.4 Aktärsbgskrivning

Det finns ett 30-tal företag i landet som producerar svarade 1988 för nästan 95 % energitorv. 15 av dessa av den sammanlagda produktionen.

Tabe11 3

Område: Torvbräns1e

Jäs-a (rer /Å//w/ 44/1

m: M80

_

m ›---«.

›--.

l

.§4n4Ö§

ååh

.Skinn/y

ükål 47 /5 430 Jaa. /0 6 o 20

.Q

Z75Z7Z/5/7%4mAn

.§EMÅ# al /20ø J? M 70 JI7° Sâkläl/

J71, .

Ã7t7oÖm§d97L7

Kanal, ,gap/m 2-5_

*ázzsfz*

eueQyL

âiøáø 06! 4/0 40.470 30-90

6 beskrivs i den sven- I figur produktionsstrukturen ska De platser där torvbränsletorvproduktionen. finns framgår av figur 7. produktion

Företag med anknytning till annan naturresursutnyttverksamhet (skogsindustri, grusproduktion etc) jande svarade 1985 för 60 % (0,45 Twh) av den producerade och kommunalt anknutna företag svarade energitorven för 30 De kommunala energiverken använ- % (0,22 TWh). der i stor utsträckning entreprenörer för själva

brytningen.

I mars 1988 startades driften av landets särklassigt största torvproduktionsanläggning, Härjedalens Mineral AB:s brikettfabrik i Sveg. Den anläggningen hämtar sin torvråvara från ett antal torvmossar på 10-70 km avstånd från fabriken. Den årliga produktionen av briketter är beräknad att bli ca 300 000 ton, vilket motsvarar ca 1,5 TWh/âr. Torven med maskiner som nyttjas i de vanliga styckebryts torv- och frästorvmetoderna men skördas dubbelt så fort som vid konventionell brytning. Den sämre torkfältet kompenseras genom industriell torkningen på i fabriken. Ca 2/3 av torvbriketterna skall ning järnväg till Uppsala Energi AB för transporteras på i kraftvärme- eller hetvattenpannor. Reseldning terande 1/3 skall säljas till andra förbrukare.

Ägare av Härjedalens Mineral AB är Uppsala Energi ett konsortium av åtta företag (49 %) - (41 %), åkerier - och Härjedalens Energi AB huvudsakligen (10 %). Det sistnämnda företaget ägs av Härjedalens kommun.

Den totala investeringskostnaden för anläggningen i Sveg (inkl beredningskostnader för myrar samt kostnader för inköp av traktorer och andra maskiner för brytningen) uppgår till 420 Mkr. Av detta belopp har 30 Mkr erhållits i statligt bidrag.

Flera torvproducerande företag gick i konkurs efter den regniga sommaren 1985. En betydande omstrukturering har också ägt rum under senare år, förutom tillkomsten av Härjedalens Mineral AB. Råsjö Torv köpte år 1985 det statsägda Svenska Torv AB. Gällivare kommun övertog i början av 1987 ägarskapet i LKAB Torv AB från LKAB.

Energitorvproduktionen är väderberoende men har (med korrektion för regnsomrar) ökat stadigt för varje år, såsom framgår av figur 8. För 1988 beräknas de preli-

minära produktionssiffrorna till l 949 000 m 35 frästorv och l 230 000 m3s stycketorv. Över 90 % av

9 används för i värmeverk och enenergitorven eldning dast en mindre del i industripannor.

Produktionsarealen 1988 var 6 300 ha. Produktionsarealens tillväxt sedan 1983 redovisas i figur 9. Tillkommande areal, som är klar för produktion är, 640 ha. Markberedning har inletts på ytterligare 750 ha.

- I- üuun M

få y m

gxnwuäfmünw itä-IW

und woman wnnmmlwvdnnhu

;um 10:. a»

Lu man n

Hllrstq

I

Eåäknnmrku

man om n °

www / j

hinna Wrwhu M

Sçgá

uunmln

ø//á//a/

/l /l/ / I / / /Qdá;

/ á 3411.! *n* WN

nanm skutan n ggg.: u ämm... 1 han M

5 :man v

56t- avgång»

WIN-N W *B

Figur 6 Produktion-svenska torvbräns1epro- Wcenter 1988(Kä11a:N0vat0r)

*“ för Figur 7 Produktionsanläggningar bräns1etorv

W-h-w háuü

finansierade forskningen inom torvom- Den statligt till 40 Mkr för perioden 1987-90. Arrådet uppgår betet inriktas främst på att öka den grundläggande torvbränsleproduktion och dess miljökunskapen kring samt stödja utveckling av erforderlig effekter på att Ca 15 Mkr, dvs nära 40 % satsas under perioteknik. den vid Umeå universitet. på torvavvattningsprojektet har till syfte att ta fram ett system Det projektet av torven, vilket kan användas för karakterisering bedöma avvattningsbarheten. Denna när man skall och långsiktig och forskning är mycket grundläggande har liten anknytning till dagens torvbrytningsproblem. är att kunskapen på sikt, via bättre Syftet för hur vattnet binds i torven, skall öppförstående för effektivare torkmetoder i samband med na vägar både fulldjupsbrytning och mer traditionella bryt-

metoder.

sida har STEVs prioritering av Från torvbranschens kritiserats. Man menar grundforskningen på avvattning om man alltför ensidigt satsar på helt nya tekatt niker så finns bransch kvar i framtiden som kan ingen ta hand om dessa. Man måste samtidigt satsa på FoU branschen kan stå på egna ben. Ytmetodersom gör att na för torvbrytning är långt ifrån färdigutvecklade,

enligt branschföreträdare.

branschorganisation är Svenska Torvproducenternas Torvproducentföreningen.

Branschens bidrag till forskningen samordnas genom Stiftelsen Svensk Torvforskning, som bildades 1983. bör dock nämnas att en - Svenska (Det föregångare - bildades redan 1886.) Stiftel- Mosskulturföreningen sen Svensk Torvforskning har sitt kansli vid Röbäcksdalen i Umeå. Där finns även projektledning och en stor del av personalstyrkan för det grundläggande avvattningsprojektet vid Umeå universitet samt Statens Lantbrukskemiska Laboratorium, som bl a har en handfull personer engagerade i avvattningsprojektet.

Torvbranschen är ännu en ekonomiskt svag bransch med små möjligheter att satsa egna medel på FoU. Detta gäller även för de största och starkaste företagen. Stiftelsen Svensk Torvforsknings ramprogram finansieras till 40 % av STEV och till 60 % av branschen. För branschens del rör det sig om ca 1 Mkr/år. Denna finansiering är mycket svårt att realisera. Därutöver bedriver Stiftelsen ett s k multiclient projekt avseende utveckling av en ny maskin för stycketorvproduktion. Flera torvproducerande företag deltar i finansieringen av projektet, vars första etapp kostar ca 3 Mkr.

Förutom den nämnda stora satsningen på grundläggande avvattningsforskning vid Umeå universitet görs insatser på området bränsletorvs avvattningsegenskaper vid CTH och vid Lunds universtitet. studier av mekanisk avvattning studeras vid LU, medan termisk avvattning studeras vid LU och CTH. Lunds TH arbetar med utveckling av automatiska metoder för klassning av radarprofiler från torvmyrar.

rad FoU-aktörer utanför högskolan intresserar En lång för torv. Antalet projekt är nästan fyra gånger sig innanför SGU arbetar med högre utanför än högskolan. och torvanalyser. Vyrenergi AB torvmarksinventeringar av metangas direkt ur torvmossen studerar utvinning och studerar dessutom olika me- (utan torvbrytning) för av myrmark. Stiftelsen Svensk toder dränering bedriver en rad studier inom olika Torvforskning delar av torvhanteringskedjan. Man gör driftuppföljoch maskinstudier och har dessutom ett ramproningar FoU-insatser som kan omsättas i praktisk gram för nytta på kort sikt.

för utvinning av Vattenfall har en provanläggning även De Vyrmetan och studerar stycketorvproduktion. tillsammans med ABB, prövat inhar i försöksskala, med ABB STAL-processen, som dustriell torvproduktion Vattenfall är en torvinkluderar termisk torkning. med en för branschen unik ekonomisk styrka. FoU-aktör från flertalet övriga aktörer kan Till skillnad satsa FoU-medel. Försök med torv Vattenfall egna Dessa medel har genomförs i Älvkarleby-laboratoriet. av några överskott från dock givetvis ej genererats torvaffärer.

En rad företag arbetar med produktionsutveckling, såsom AB, Södra Skogsägarna, Uppsala Vägförbättringar AB. Torv Schakt i Västbo AB och LKAB. Energi

maskiner för användning på mossen har Utveckling av av bl a Vattenfall, Huddig AB och genomförts E Sjölanders Mekaniska.

Svensk Mekanstandardisering arbetar med standardisering av provtagning på torv och biobränslen samt med karakterisering av sådana bränslen. Ytkemiska Institutet studerar vattenbindning och avvattning. K-konsult studerar preparerat torvpulver. AIB studerar transportfrâgor i samband med torvhantering.

FoU-insatserna har åtminstone för de konventionella brytningsmetoderna skett i en etablerad systemkultur.

För torvbranschen gäller, liksom för trädbränslebranschen, att ett aktörsnät har utvecklats men att marknadssituationen är pressad på grund av konkurrens från bl a olja och gas. Investeringsviljan hämmas av den osäkerhet som råder om utvecklingen på sikt.

4.4 AVFALL

4.4.1 Karaktäristik av området

våra hushåll och industrier är ett av Avfallet från samhällets stora miljöproblem.

Traditionellt har avfallet deponerats.

av fjärrvärmen har möjligheter I och med utbyggnaden för att förbränna avfallet. Värmen successivt skapats har setts som ett led i från avfallsförbränningen

oljereduktionen.

totala värmeinnehållet i hushållsavfall och Det i Sverige är drygt 10 Twh/år. brännbart industriavfall

år har motståndet mot konventionell av- På senare fallsförbränning ökat som en följd av den miljödebatt Samtidigt har intresset för alternativa som uppstått. ökat starkt. Detsamma gäller även behandlingsformer källsortering och materialåtervinning.

Man förutser att de befintliga avfallsförbränningsbehöver genomföra omfattande nyinvesanläggningarna för reningsåtgärder före 1992. teringar

4.4.2 Strategi för Fgu-grggrammets gengmfärgnge

P ri n 1 4-1 8

Avfallsfrâgorna har före 1983 haft litet utrymme i det statliga energiforskningsprogrammet. I Tillförselprogrammet fanns under 1984-1986 ca 1 Mkr inriktade på trädbränslen från industriavfall. Inom programmet för energianvändning i industrin har STU gjort vissa insatser inom delprogrammet materialåtervinning.

Efter det att ENA-utredningen presenterades 1986 fick FoU-frågorna ökad aktualitet. Insatserna utökades då till att omfatta även hushållsavfall och biogas. De senaste åren har planeringsramen ökats ytterligare. Insatser görs både för deponigas och för anpassning av bränsle till förbränning/förgasning. Insatserna avser nästan uteslutande grundläggande kompetensuppbyggnad.

4.4.3 Insatser ingm gmrâget

Tabell 4 visar insatser inom FoU-programmet, andra statliga program och insatser inom företag.

4.4.4 Aktörspeskrivging

Det totala energiinnehållet i hushållsavfall och brännbart industriavfall i Sverige är ca 14 Twh per år. Vid eldning i anläggningar med 75 % verkningsgrad skulle alltså drygt 10 Twh/år värme kunna produceras. År 1985 var värmeproduktionen i avfallseldade anläggningar ca 3 TWh.

finns i Ett 25-tal sopförbränningsanläggningar översiktliga data för dessa ges i figur 10. Sverige.

11 anger utvecklingen av avfallsanvändningen Figur för Ejärrvärmeproduktion. Tabell 4 Område: Avfa11sbräns1e

Jftsâvánâr /M/wj

qy;

1965 d mo

1935 A v 19.80 .c v 1 4 n J V v l C

år få_-

HÅL:

:Q4hÖÖ%

ä -

$3éunå7

tløâl 5 / /5;

Jhd, 4./ _2-fr

5;64á7

ZW?7ZQ7Z%myâ

552/ 24x1/

J16: 2

i S654)/4

J11,

:jt7Åø1797L7

541% u. 7_

komna; fu 47

rea/n 5644 eaez y

?jøw

420 ?

Anlägg- Typ Startår Bränd ning mängd 1985 Avesta rost 1980 42000 Bollmora rost 1967 3500 Bollnäs fluidb. 1983 11500 Borås rost 1966 35000 Borlänge rost 1983 8300 Eksjö fluidb. 1979 4500 Göteborg rost 1972 282000 Halmstad rost 1972 43700 Huddinge rost 1972 2800 Hässleholm fluidb. 1984 Högdalen rost 1970 161000 Karlskoga rost 1985 Kinda rost 1984 11500 Kiruna rost 1985 7800 Köping rost 1972 37500 Landskrona fluidb. 1983 Lidköping fluidb. 1986 Linköping rost 1981 143000 Lövsta rost 1906 44000 Malmö rost 1973 211000 Mora rost 1981 17900 Sundbyberg rost 1954 8000 Sundsvall fluidb. 1984 8500 Trollhättan rost 1968 18800 Umeå rost 1970 77000 Uppsala rost 1961 250000 Västervik fluidb. 1984 12300

Figur 10 Förbränningsanläggningar för

° -uuauawmwwhpmmws Unmwmunmmvüauumaaöfwh

Figur 11 Avfallsanvändningen i fjärrvärmeproduktionen

har skett relativt nyligen. Av figur 10 Utbyggnaden att hälften av anläggningarna startats år framgår 1980 eller senare. Eftersom den aktuella värmeproduksom används i fjärrvärmen, har även antionen regel avfallsvärme i fjärrvärmeproduktionen ökat till delen över 7 %, såsom framgår av figur ll.

För vissa kommuner, som satsat på avfallsförbränning från kringliggande kommuner, kan och även köper sopor andelen avfallsvärme vara ännu högre, för Uppsala

t ex runt 40 %.

faktorer som påverkar tillgängliga avfalls-

Viktiga och som styr utbyggnaden av avfallsförbränmängder ningen är bl a:

- av avfallet får inte komma i Förbränningen konflikt med annan användning av materialet, t ex återanvändning av tidningspapper som fiberråvara.

- Den energin skall kunna användas producerade ett rationellt, ekonomiskt försvarbart sätt. på

- Förbränningen måste ske på sådant sätt att samhällets mål för begränsning av utsläpp kan uppnås.

Mot av forskningsresultat om höga halter bakgrund nya dioxiner från förordade SNV i börav sopförbränning av ett moratorium för vidare utbyggnad av jan l985 Regeringen gav därefter i maj avfallsförbränningen. 1985 statens och naturvårdsverket i uppenergiverk att utreda de energitekniska förutsättningar och drag

utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av avfall. Utredningen presenterades i juni 1986. Ur utredningen framgår att en fortsatt avfallsförbränning förutsätter att utsläppen av föroreningar kraftigt begränsas. Restprodukter som slagg och aska måste också tas om hand på ett betryggande sätt.

Förbränning av avfall kombinerad med värmeproduktion har visat sig ha god ekonomi. På längre sikt kan även kombinerad värme- och elproduktion i avfallseldade kraftvärmeverk bli intressant.

Förgasning av sopor i förgasare är ett område som bedöms lovande. Bränslets sammansättning har vid förgasning mindre inverkan. Försök med intressanta resultat har gjorts med fraktionerat hushållsavfallsbränsle.

Ett alternativt sätt att nyttiggöra energi ur avfall är via s k deponigas. Då erhålls endast ca 30 % av den energimängd som man skulle fått vid förbränning. Den producerade gasen är lättare att elda miljövänligt än de ursprungliga soporna, men gasutnyttjandet måste som regel ske vid sopdeponin eller i dess omedelbara närhet, vilket ofta minskar möjligheten att hitta avsättning för den producerade värmen eller gasen. För att lösa detta problem har man på några håll installerat förbränningsmotorer som körs på deponigas och drar generatorer som producerar elkraft, som kan matas in på elnätet. Några anläggningar finns prövade. De har byggts med stöd från oljeersättningsprogrammet. Vid Hagbytippen i Täby kommun finns en gasproduktionsanläggning, från vilken

leds i en ledning till komden producerade gasen delar. Gasen används där för uppvärmmunens centrala MW och resursen bedöms räcka i ning. Effekten är 2,5

minst 10 år.

hushållsavfall, som f n eldas i avfalls- Nästan allt i Sverige, bränns i obehandförbränningsanläggningar FoU-insatserna är inriktade på bränslelat skick. och eventuella nya metoder för frakkaraktärisering 0 dyl. Aktörerna försöker pröva nya vägar. tionering m m har tidigare visat sig Försök med källsortering än man förväntat sig. Den ha mindre genomslagskraft som används som bränsle är del av industrins avfall däremot en utsorterad träfraktion.

aktörerna är renhållnings- och energi- De viktigaste verken i de kommuner som satsat på sopförbränning. är dessutom organiserade i Svenska Renhållningsverken som samordnar drift- Renhållningsverksföreningen, studier och publicerar erfarenheter från anläggningar förbränning etc. De för separering, kompostering, värmeverken driver frågan i Svenska Värmekommunala Kommunförbundet är en annan viktig verksföreningen. aktör i sammanhanget. Aktörerna vad gäller energiur avfall är således relativt många, återvinning starka och väl etablerade och organiserade. stora,

att kommunen som regel har ansvaret Det förhållandet både för (insamling, kvittblivning) sophanteringen underlättar beslutsoch fjärrvärmeproduktionen, del av verksamheten som enligt aktörerna gången. Den av fortsatt FoU är teknik för redukmest är i behov från förbränningsanläggningarna. Destion av utsläpp för olika slag av sopor. sa utsläpp är ofta specifika

Den allmänna kunskap som man har från reningsanläggningar för andra fastbränslen (kol m m) har endast begränsat värde.

Utanför högskolan har för medel från enetgiverket gjorts emissionsmätningar vid en rad avfallspannor för att bl a klarlägga bränslets inverkan. Engagerade i detta arbet har varit Götaverken Energy Systems (Sundsvall), Miljökonsulterna i Studsvik (Borlänge, Linköping) och Umeå Energiverk (Umeå). Stockholm Energi har fått anslag till en försöksanläggning i Högdalen.

Teknikområdet ligger inom etablerad systemstruktur, åtminstone vad gäller förbränning. med hänsyn till storleken av Deponigasanvändning kan, ligga inom en icke etablerad anläggningarna, sägas systemkultur.

X Avfall för förbränning

Q:

A A Deponigas

4 . 5 FQRBRÄNNINQSTEKNIK

I mitten av 1970-talet utnyttjades nästan uteslutande olja inom uppvärmningssektorn. Kunskapen och erfarenheten från förbränning av andra bränslen, utom för små vedeldade pannor, saknades nästan helt.

Den energipolitiska inriktningen mot oljeersättning innebar att området planeringsmässigt fick stor betydelse. Till skillnad från andra FoU-områden inom forskningsprogrammet fanns dock aktörer att rikta insatserna mot.

Den mycket dominerande introduktionen av olja på 1950- och 1960-talet hade inneburit att konstruktions- och utvecklingskapacitet i Sverige i stort enbart fanns för oljeeldning. Förbränningsanläggningar för fasta, inhemska bränslen saknades. Några upprätthölls av beredskapsskäl.

De system och tekniker som initialt studerades var allbränslepannor. Koncept med fluidiserade bäddar studerades tidigt i Sverige, då bränslen av typ torv och ved var intressanta.

i fr F - r ramm n mföran 4.5.2 r

P ri n 1 7 -1

för att upprätta fast- Stora ansträngningar gjordes vid högskolorna. Uppbränsleförbränningskompetens av lågt ingick mycket långsamt på grund byggnaden industriföretag intresseraöes tresse. Tillgängliga och teknikförslag om fastbränsleför konceptstudier

förbränning.

eller teknikverifierades AFBC, Efter hand prövades PFBC fram till 1980. Denna inriktning gällde CFBC och kunskapsuppbyggnaden vid högskolorna. också

P r n l 1-1 4

med fluidiserad-bädd-teknik etablerades Några projekt Teknikverifierings- och försöksvid några högskolor. riktades som komplement till den utveckinsatserna som påbörjades genom CE/IP/EUD-programmen. ling

ökades markant. Mät-modellerings-miljöinsatserna

och gjordes på CFBC och underlag Insatser experiment förbränningsteknik för mindre togs fram för att hitta

pannor.

Genom att oljeersättningsprogrammet initierades, mobiliserades industrin i att mycket snabbt utveckla och bygga fastbränslepannor. Utvecklingen gick efter två linjer - fortsatt utveckling av konventionell rosteldning och fluidiserad bädd. Utvecklingen bedrevs av ett fåtal företag, som hade god kontakt med de resultat som fanns inom FoU-programmet. Byggandet av förbränningsanläggningarna 1980-1984 bedömdes, med de resultat som fanns inom FoU programmet och den kompetens som skapats inom landet, som tidig.

Teknik för små anläggningar prövades under 1980-1984.

P i n 1 -1

En massiv satsning gjordes på högskole- och universitetsforskning. Inriktningen var i stor utsträckning att ytterligare bygga upp resurser för förståelse av förbränningsfenomen, mätmetoder, strömningsförlopp och emissioner.

Området förbränningsteknik befästes genom ett antal tjänster vid flera högskolor. Satsning gjordes på en särskild forskarpanna i Göteborg.

Insatserna för att studera förbränningsförlopp för olika bränslen, däribland kol och avfall, ökades. Några projekt, som knöt an till den tidigare strategin, initierades. Dessa kopplar högskoleprojekt med komponent- och teknikutveckling, t ex forskning kring filter för PFBC. I slutet av 1970-talet påbörjade ABB utveckling av PFBC.

och investeringarna i förbränningsteknik Utvecklingen i slutet 1980-talet finns har lett till att de på tusentals MW installerade i fastbränslepannor, några Utveckling har skett flera med flerbränslekapacitet. för avfall. I flera av av förbränningsanläggningar har gjorts inom FoU-programmets dessa provmätningar

ram.

4.5.5 Insatser ingm gmråget

inom FoU-programmet och Tabell 5 visar insatserna insatser inom företag och industri.

Tabell 5 Område: Förbränningsteknik

Jaso éer- /M/w/ 4% ang H80 Hg;

HÅL: _--ç_____.

.fél/rg

ä,

.få

04/7

D51 74/4/776 my.

57:31/ L: 1/ /0 -30

J70* ”C210

_Zl/f_ 5/54 #1/

1704 /ZO

J 17 0015/5717

541% of, law .05 7*

Mm

;o

7-42/ /nø-/fo

E 1644

away-

FZ

az MO 3072 30a

Före 1980 fanns i kommunal regi endast 10 avfallspansom också faktiskt elnor och 2 skogsbränslepannor, med dessa bränslen. Från och med 1980 började dades kol- och skogsbränslepannor i större man installera Antalet som funktion av utsträckning. anläggningar visas i i figur 12 idrifttagningsår stapeldiagrammen 13. För och torv hade man en och skogsbränslen åren 1984-85. Därefter har inidrifttagnings-topp minskat kraftigt. En förklaring stallationstakten installationen av torvpannor untill den omfattande var det torvstödet, som innebar der l984-85 statliga 25 % av investeringskostnaden för torvett bidrag på som beställdes under 1983. Planeringsarbete pannor att införa för inhemska bränslen hade, för pannor med resultat ur FoU programmet, gjorts i bland annat kommuner. Enligt statens energiverk har ett flertal som år 1983 var planerade, inte blivit ca 40 pannor, Detta bl a på grund av att det ställt sig verklighet. kommunerna i att i stället förmånligare för fråga utnyttja avkopplingsbara elpannor.

av inhemska fastbränslen - förädlade eller Användning oförädlade - sker antingen i pannor som från början och sedan konverterats till byggts för oljeeldning fastbränsleeldning eller i nybyggda fastbränslepannor. De olika förädlade bränslenas användningsområden vad gäller pannstorlekar är:

20 kw - 2 MW pelletter briketter 2 MW - 10 MW

pulver 5 MW - uppåt

Anu!

En?!

KOL sam N m sam w zu u 2 :am

Lam Ä 6 raw Q u: , am

i * l | | l Sunt i

wnmonnaauasuanuaow 1 pw w drift non m. Anm -

Em

TORV aan N ra 3

If

12 2.000

nun

S

6 tum 4 m

I-I sm.. n?

ømnmnnuuuavumoø | p... u °° drift non!

( Kä11a:STEV )

Figur 12 Startår för fastbränslepannor

i kommuna1 regi

Antal EaW w

T SKOGS- 3.500 20 BRÅNSLEN saw 13- S za M 12 :am

m raw a 0 tum

4 . 5 2 slank i vonaoav-az-nuuumum-øo | n.. -°° M arm mm

:ma: Am.

AVFALL 3505”

J W m :mm 1a-

37 zsuw 14- :saw 12« ° Lam- 8 6 1mw

4 um-

2_ I | Sunt V F1

& | H5 39 *å* drih nom

(KäHazsTEV)

13 Startår för fastbräns1epannor Figur ä? . 1 Rommuna1 reg1

Förutom de kommunala pannorna finns ett stort antal fastbränslepannor som ägs av bostadsföretag och industrier.

I de flesta anläggningar som har pannor för inhemska fastbränslen finns möjlighet att byta mellan en rad bränslen, beroende på hur prisbilden på bränslemarknaden ser ut. Under perioder med lågt pris på t ex olja kan man därför välja att i mindre utsträckning utnyttja inhemska bränslen. Flexibilitet i anläggningarna blir därmed en faktor som ger en instabil marknad för bränsleleverantörerna.

De fastbränslepannor som installerats inom industrisektorn är som regel antingenko1pannor eller pannor avsedda för internt genererade inhemska bränslen. För den senare typen av pannor är aktörssituationen väl definierad, varför det pannbeståndet inte ägnas någon ytterligare uppmärksamhet här.

I figur 14 visas en förteckning över de eldningsanläggningar som kan använda torv. Det framgår att Uppsalas pannor är de klart största (330 resp 100 MW), medan alla övriga är mindre än 100 MW, de allra flesta t 0 m mindre än 50 MW.

Inom enfamiljsbostadssektorn har under 1980-talet ett stort antal vi1lapannor,som har möjlighet att använda en kombination av el och andra bränslen, installerats.

Figur 14

ELDNINGSANLÄGGNINGAR som KAN ANVÄNDA TORV FÖRTECKNING.

1986/1987

Effekt (MW) Anm Anläggningsägare

AB 36 3 anl Avesta Energiverk ASSO Kraftliner AB Bodens Energiverk AB 25

Borås Energiverk 3,5 AB 3, l 2 anl Bräcke Energi AB 20, 3 2 anl Fagersta Energi Gällivare kommun 20

Värmeverk AB 5 Haparanda Energi AB 1 Härjedalens Härnösands Industriverk AB 16

Hudiksvalls Energiverk AB 35

Bruk AB 55 Hylte AB 2 x 6,5 2 anl Hässleholms Energiverk Bruk AB 10 Iggesunds kommun 68 plan anv Jönköpings fr 0 m 88/89

Kalix Värmeverk AB 8

Karlskoga kommun 2 x 40

Kiruna AB 10 Fjärrvärme AB Kramfors Energiverk 8 Värmeverk AB 2 x 12 Lidköpings Linköping, Tekniska Verken AB 80 Energiverk AB 6 Lycksele Fjärrvärmeverk AB 6 Ljungby kommuns energiverk 10 Ljusdals LKAB Fastighetsaktiebolag 1

MoDo Konsumentprodukter AB 19 MoDo AB 19 Papper

forts

Figur 14 (forts)

plan anv fr 0 m 88/89

Statens och kartellnämnd publicerade hösten prisfasta bränslen - Till- 1985 rapporten “Utrustning för struktur och lönsamhet. Den beverkningsindustrins handlar främst försäljningen från åren 1983 och 1984, som alltså var relativt goda år, åtminstone för pann- Man har besökt och intervjuat 18 föreförsäljarna. av vilka flertalet är marknadsledande i landet tag, för den av utrustning som de tillverkar. Undertyp täcker 60-80 % av totalmarknaden. Vad gälsökningen antalet utrustningstillverkare ingår dock endast ler det totala antalet. SPK har indelat markca 20 % av naden för fastbränsleutrustning i fem delmarknader, nämligen marknaderna för

- bränslebetedningsutrustning - bränslehanteringsutrustning - eldningsutrustning - pannutrustning - rökgasreningsutrustning

slutsatserna i SPKs rapport är: De viktigaste

- Företagen som tillverkar pann- och eldningsutrustär de som i störst utsträckning är beroende av ning efterfrågan för fastbränsleutrustning.

- Av dem som arbetar med fastbränsleutrustningar, vilka år 1984 tillsammans sålde för l 200 Mkr, är marknaden för störst, ca 500 Mkr. (Obpannutrustning servera kommentaren ovan om att 1984 var ett gott år.)

- Företagen har allmänt en negativ inställning till statliga stöd i syfte att främja utvecklingen för användning av fasta bränslen. Generella stöd påverkar konkurrenssituationen så att priset förlorar sitt värde som signalgivare i företagen. Man har en större förståelse för riktade stöd, av typen PoD-stöd.

- De dominerande kundkategorierna bland slutförbrukarna är kommuner och landsting.

- Affärerna görs på entreprenadsidan vanligen upp efter anbudsförfarande. Varje värmeverk har karaktären av unik systemlösning.

- Av 28 studerade företag kan 3 sägas sälja fastbränsleutrustning med god lönsamhet. ll går med förlust eller har svag lönsamhet. Trots detta föreligger ingen akut ekonomisk kris för branschen som helhet. Orsaken är att dålig lönsamhet sällan är kombinerad med svag finansiell ställning och stort eller mycket stort beroende till fastbränslesektorn. Tack vare en i normalfallet mycket heterogen produktstruktur har företaget således goda möjligheter att efter hand korrigera volymerna av olika tillverkade produkter, varför det faktiska beroendet till fastbränslesektorn på sikt torde kunna arbetas bort.

- Sveriges import av fastbränsleutrustning är 2-3 gånger så stor som exporten. Värdet av exporten har uppskattats ligga i intervallet 90-165 Mkr, medan importen beräknats till 305-335 Mkr.

- är att ca 1 500 personer inom En grov uppskattning tillverkande företag för sin sysselsättning kan sägas vara beroende av fastbränslesektorn.

- satsning på FoU inom fastbränsleområdet Företagens är vilket tyder på en försiktig inställbegränsad, Man avvaktar utvecklingen på det energipolitisning. ka området.

Även för tillverkarledet kan man alltså dra slutsatsen att aktörsstrukturen är väl utvecklad och att det inte är brist på FoU-medel som håller tillbaka utvecklingen.

När det gäller de svenska tillverkarna av stora pannor kan nämnas att Generator för några år sedan köptes av Götaverken Energy Systems. ABB är en annan inhemsk leverantör av större pannor. En lång viktig rad utländska pannleverantörer, inte minst från andra skandinaviska länder som Danmark och Finland, är i hög grad aktiva på Sverigemarknaden. Även vad gäller leveranser av mindre fastbränslepannor (för t ex industriföretag och blockcentraler) finns en lång rad av företag, som kan erbjuda både svensktillverkade och importerade anläggningar.

Förbränningsteknik är ett stort FoU-område, där en lång rad projekt initierats genom det statliga energiforskningsprogrammet, både inom och utom högskolan. Inom högskolan finns större satsningar på forskargrupper inom området, dels vid CTH, där förbränningstekniker och kemister samarbetar inom området fluidbäddsförbränning, och dels vid förbränningsteknisk centrum vid Lunds TH. Flera projekt vid KTH avser studier av förlopp i förbränningsrummet och avskiljning av svavel- och kväveoxider genom förbränningstekniska åtgärder.

Flertalet av projekten ligger utanför högskolan (ca 2,5 gånger fler än inom högskolan, vad avser antalet projekt). Viktiga FoU-aktörer är bl a Värmeforsk (vars program delfinansieras av branschen själv), Miljökonsulterna i Studsvik, som bl a utför mätningar av utsläpp. Studsvik Energy, som bedriver FoU-arbete inom flera delområden som förbränningskemi, fluidbäddar, pulver- och rosteldning, Fagersta Energetics AB, som arbetar med förbränning av fuktiga bränslen med återvinning av ångbildningsvärmen samt FOA, Opti Energi AB, WP-System och Swedish Water Engineering AB. som arbetat med utveckling av olika slag av rostförbränning. Götaverken Energy Systems har STEV medel för fluidbäddutveckling. CTC AB har STU-anslag för utveckling av rökgasrenare, ABB STAL gör grundläggande insatser på sotbildningsmekanismer och Lantbruk Värme AB har anslag för utveckling av halmeldningssystem.

även om fastbränsleeldning som Teknikområdet får, nämnts varit svag, betraktidigare kompetensmässigt tas ligga inom en etablerad systemkultur.

0 Eldning av inhemska bränslen

© X Eldning av

\EJ olja och kol

4 . 6 FÖRQASNINQSTEKNIK

4.6.1.

Kunskaperna om förgasning av kol, ved och torv för bränsleproduktion var i mitten på 70-talet i stort obefintliga i landet. En tynande erfarenhet från gengasproduktion fanns. Kolförgasning var delvis känd från järnframställningsprocesser.

Området karaktäriserades 1975 av att inga aktörer fanns. Några försök gjordes av några industriföretag med skifferförgasning. Skiffret ansågs vara en potentiell reserv av inhemskt bränsle. De installationer och försöksanläggningar som byggts för inhemska biobränslen har genomförts inom det statliga programmet.

Förgasning av biomassa för bränngasframställning har f n liten omfattning i Sverige, mindre än 1 Twh/âr. Principiellt innebär förgasningstekniken förädling av energiråvaran till högvärdigt bränsle. Bränngasen kan göras fri från aska, svavel samt föroreningar som kan bilda kväveoxider från bränsle. Förgasningstekniken i kombination med gasbehandling kan även komma att erbjuda goda möjligheter att omhänderta sämre energiråvaror som avfall på ett miljövänligt sätt. Miljömässigt erhålls således betydande fördelar. Askfritt gasbränsle kan ersätta olja och så sker för närvarande vid nâgra massafabriker, där mesaugnarna eldas med bränngas.

av biobränsle ger bränngas som anses Förgasningen för i dieselaggregat elkunna användas elgenerering i kombicykler, vilket möjliggör högre elutbyten ler förbränning/ångteknik. Potenän vid konventionell tiotals Twh/år. Tekniken är dock ej tialen är flera

prövad.

förgasning har i huvudsak be- Verksamheten kring av utvecklingsaktörer med stöd från statliga drivits Under de senaste åren har massaindustrin program. Aktiviteterna har efterfrågat förgasningsteknik. i första hand funnits hos teknikleveranemellertid törerna Med de i dag rådande olje- (utvecklarna). är det mycket liten efterfrågan på ytterpriserna inom den svenska industrin. ligare förgasare

4.6.2. strategi för Egg-programmets genomförande

P ri n 1 7 -1 7

studier av förgasningsdata för ved, Grundläggande och skiffer las parallellt ut på KTH, CTH och torv i laboratorieskala för LTH. Forskningen genomfördes ett antal förgasningstekniker för bl a det första

i en metanolframställningsprocess. Jämförande steget studier gjordes av utländsk teknik. Högpreliminära skolorna ett koncept med trycksatt förpresenterade som sin bästa lösning. Det svenska konceptet gasning bedömdes ha de bästa förutsättningarna. Ytterligare i bedömningarna ansågs kräva försök i precision

pilotskala.

Pgriggçg 1239-1253

En försöksanläggning byggdes med sikte på att till 1984-85 ha data för förbättrade kostnadsberäkningar och underlag för utveckling av tekniken. Projekt på KTH kopplades mycket starkt till pilotanläggningens konstruktion och uppbyggnad som gjordes vid Studsvik. Insatserna på CTH och LTH specialiserades så att CTH mer ägnade sig åt förbränningsteknik och LTH åt pyrolys och skifferförgasning.

Försöken i pilotskala vid Studsvik bekräftade att konceptet i stort gav den prestanda som beräknats. Jämförelser med försök i samma skala som genomförs tillsammans med finska intressenter i Västtyskland visade att den svenska förgasningsmetoden har bättre prestanda.

Konceptstudier gjordes för att se om tekniken passade för gasproduktion till s k mesaugnar. Försöksanläggningar byggdes i Studsvik och vid Götaverken. Några mindre försöksanläggningar prövades.

Perioden 1334-1255

Efter att i mitten av 80-talet konstaterat att metanol billigare kan produceras ur naturgas ändrades inriktningen på förgasningsinsatserna mot produktion av bränngas för pappersmasseindustrin och för elproduktion med motor-/turbindrift.

Intresset för att klarlägga förutsättningarna för och elproduktion med kolvmotordrift ökar. förgasning Ett försök startas som kan ge resultat i slutet på 80-talet.

Fortsatta satsningar för förgasningsforskning görs på högskolorna.

4.6.3 In r m mrå

Tabell 6 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser inom företag och industrin.

4.6.4 Aktörspeskrivnigg

Den som har utvecklats under 1980förgasningsteknik talet har svårt att slå igenom på marknaden, med hänsyn till konkurrensen, dels från olja och naturgas dels från förbränningstekniken, vad gäller utnyttjande av inhemska bränslen.

Flera försöks- och demonstrationsanläggningar har byggts de senaste åren i Sverige. Svenska och utländska leverantörer har varit engagerade. Olika tekniker har använts, såsom medströms-, motströms- eller fluidbäddsförgasare, för en rad bränslen såsom torv, sågspån, ved, bark, sorterade sopor, gummiavfall m m.

En finsk förgasare (Bioneer) på 5 MW togs i drift i början av 1987 vid Vilhelmina värmeverk. Den förgasaren är av motströmstyp och ger en relativt tjärik gas, som bäst bränns direkt i en ångpanna.

tabell 6

Område: Förgasningsteknik

Jlxsavé-er //Váø/ 4x

H80

[qi é . w

HÅL:

é .

534240;

§41/

aan/A?

//tl/M /D Jød, 2;

faxar?

Z%27Z7§Ö%4nA4

.fäñltrü

.Åzzaå /5_

.Zl Sáfg/ #72/

fal,

Å7›70Ö7S7é7Å7

541% or, jeg/r. 04: 70h / f* 5/0 .90

eueçyl

êäwâw all zzo 30-70 .30

Halland installerade: år 1986 en 35 MW I Värö bruk i som använder bark som råvara och producerar förgasare i Den förgasaren är av en gas som eldas mesaugnarna. och har levererats a Götaverken Energy fluidbäddstyp Systems.

har KTH arbetat med förgasning i ca 20 Inom högskolan studier görs där på förgasning av år. Grundläggande och biomassa. Också vid Lunds Tekniska Högskola torv bedrivs studier av delmoment i föryasningsprocessen

för biomassa.

arbetar Studsvik Energy och Göta- Utanför högskolan verken Energy Systems med FoU inom förgasningsom- Studsvik har tidigare byggt en pilotanläggning rådet. ur inhmnska bränslen. Man för produktion av syntesgas har även utvecklat en CFBG förgasare (Circulating Bed för omvandling av biomassa, Fluidized Gasifier) torv m m till brännbar gas. En pilatanläggning på i drift sedan 1986 i Studsvik. CFBG i stor- 2 MW är lekar 10-50 MW marknadsförs nu till cellulosaindustrin i en rad länder av Fläkt Industri AB på licens medan Studsvik själv marknadsför på från Studsvik, marknader (länder och användningsområden)övriga

Studsvik håller även på att prova CFBG-processen i kombination med en iieselmotor från Hedemora AB. Vattenfall medverkar i projektet. För att gasen skall duga som dieselbränsle krävs mycket låg tjärhalt. Förhoppningen är at: man - efter lyckade försök i 2 MW-anläggningen - skall gå vidare med en satsning på en demoanläggnin; i storleksordningen 20 MW bränsleeffekt eller större. Hedemora kommun har förklarat sig intresserad om pilotförsöken går bra.

Götaverken Energy Systems arbetar också med FoU på förgasning av biobränslen i en cirkulerande fluidiserad bädd. FoU-verksamheten har pågått under 1980talet. Företaget ha: med stöd ur FoU-programmet byggt en försöksanläggninq på ca 2 MW. Som tidigare nämnts har en förgasaranläqgning på 35 MW levererats.

VBB intresserar sig för förgasning av avfallsgranulat.

Förgasning av inhemska bränslen inklusive avfall för produktion av brännqas för eldning är i det närmaste en kommersiellt ti1;gänglig teknik. Introduktionstakten begränsas av konkurrens från billiga alternativ (olja, naturgas . Det användningsområde som ligger närmast lönsamhet är troligen avfallsförgasning, eftersom man där även utnyttjar att kvittblivningen blir miljövänlig.

Vad gäller små förgasare för produktion av gas, för drift av t ex kraftvärmedieslar, återstår en hel del utvecklingsarbete. Aktörssituationen är där mer splittrad, eftersom aktörerna där bl a är ägarna till små fjärrvärmeverk coh andra större panncentraler.

FoU-verksamheten ligger för småskalig förgasning inom en etablerad systemkultur. Mindre förgenerellt för kraftvärmeapplikationer bedöms ligga utangasare för den etablerade systemkulturen.

X småskalig Eörgasning generellt

0 småskalig förgasning för kraftvärme

4.7 ELPRODUKTION I MOTTRYCKS- ocn KRAFTVÄRME- ANLÄGGNINGAR

4.7.1 Kgraktärjstjk av gmrådet

Inom framförallt industrisektorn och fjärrvärmesektorn finns stora behov av ånga respektive varmt vatten. Dessa behov kan i princip uppfattas som värmeunderlag för en samtidig produktion av elkraft genom mottrycksturbiner eller kraftvärmeanläggningar. Orsaken till att en sådan kraftproduktion inte alltid sker är som regel ekonomin.

För en industri är det i många fall för närvarande ekonomiskt olönsamt att producera el - t o m i be- - jämfört med att köpa fintliga mottrycksturbiner motsvarande elenergi från eldistributören.

För kraftvärmeverk i fjärrvärmenäten har man traditionellt ansett att en aggregatstorlek på ca 25 MW el/50 MW värme utgör undre gränsen för lönsamhet. Detta gäller anläggningar baserade på ångturbin för elproduktionen. Var gränsen för lönsamhet ligger, beror i hög grad på vad man får betalt för den producerade elkraften och värmen samt på bränslekostnaderna.

2. sct_rate.g;._f.§

Perioden. 198412251

Elproduktionsteknik i mottrycks- och kraftvärmeanläqgningar har i det statliga energiforskningsprosetts som konventionell teknik med väl etabgrammet lerade aktörer. Fram till 1984-85 har därför ej nâgra FoU-insatser gjorts. Vissa insatser av systemkataktär finns med sedan mitten av 1980-talet.

4.7.3 Insatser ingm område;

Tabell 7 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

tabell 7

Område: Kraftvärme

Jaso wéer- /M/iø/ 4,,

mo när

,m

x i v ä

HÅL: å!

V?! .

Sår/bi

§4! ›

Satu/Å,

ÅWÖÅ / 4 Jâd, 3 /

.gb/6?

2764741744 u; y,

552/ nu

lya. /0

_Ef_ Sá?! #1/

J74

J 17 041179127

54k n.

kzn70F;W

rwr/ ;o 30

e“*17L Ã%nfå$n ?

;ä%tä7 04/ /ü-á/»Aømz 4/0 /0 -20

4.7.3 Akt§r§be§krivning

Olika bedömningar har gjorts när det gäller kraftvärmepotentialen i kommunernas fjärrvärmenät. Waldenbyutredningen, som publicerades av Värmeverksföreningen i mars 1987, anger att redan det år 1986 befintliga fjärrvärmeunderlaget skulle ha kunnat utgöra underlag för en på ca 10 Twh/år, m tr nin elproduktion funni in ll r . I denna uppskattning har hänsyn till att värmepumpar finns installerade i ett tagits flertal värmeverk och att motsvarande värmeunderlag är för kraftproduktion. I givetvis ej tillgängligt takt med fjärrvärmens vidare utbyggnad ökar potentialen ytterligare. Den potentiellt möjliga produktionen år 1986 i befintliga kraftvärmeanläggningar var 6-7 TWh och den faktiska 3,6 Twh. Även här är det ekonomin som är begränsande för utnyttjandet.

villkoren för produktion av el i ett kraftvärmeverk av flera faktorer, även när man ser på avpåverkas sättning inom eget distributionsområde. Dels blir kommunen en mindre kund hos den ordinarie råkraftleverantören och dels måste man till råkraftleverantören betala för att denna håller med reservkapacitet för kraftvärmeanläggningens elproduktion. Viktiga aktörer är alltså de nuvarande ägarna av värmeverken, eldistributörerna (ofta är båda dessa kommunala) samt råkraftleverantörerna.

I 15 visas hur elproduktion kan förekomma hos figur olika aktörer och i olika led av elsystemet.

ré;;;:pro;:1

|1 stor

ochi

lliten

skala.

° F

T

|Kraftprod.| I 1 SCO!” I- -. .,_._- KRAFTINDUSTRIN

|ska1a : | . F

g_ _ _ _ _ -..I |

x I |

å ° FRIST ABNDE DISTRIBUTÖRER |Kraftvärme| g DISTRIBUTÖRER ÄGDA AV KRAFT- 1 stor och t.ex INDUSTRIN ,liten ska1%.,- _| kommunala : elverk

L _ _ _ _ _..4

1 i

..AHVÅNDlRL§DET

SAM: HUSHÅLL LOKALER INDUSTHI FÄRDSEL

I l ^ +

l

F 1 F “iT

|Kraftpr°d_ | |Kraftprod..

1 liten liten , | ,1 . .skala .skala l

.(kraftvårmq) (m°tty°k): .

| I I L. ____ ..-J

Figur 15 Produktion av kraftvärme

ekonomiskt attraktivt att bättre så det inte är länge som redan är instalutnyttja den mottryckskapacitet kan man inte förvänta sig någon lerad inom industrin År 1986 fanns ca större utbyggnad av kapaciteten.

inom industrin, 930 MW installerad mottryckseffekt

800 MW inom massa och pappersindustrin. varav drygt var ca

Den teoretiska produktionspotentialen

uppgick det året 5 TWh/år. Den faktiska produktionen

bara drygt hälften av den potentill 2,9 TWh, alltså

tiellt tillgängliga.

av att en del Situationen kompliceras ytterligare ingår i koncerner industrier, främst skogsindustrier,

och/eller eldistributionsmed egen kraftverksrörelse

och i viss mening därmed representerar verksamhet distributions- och användarledet både produktions-,

(om än i olika dotterbolag).

och har en gemensam Kraftindustrin processindustrin

som försöker hitta taxeformer

mottryckstaxekommitté,

attraktiv för som kan göra mottryckskraftproduktionen och för kraftindustrin. Skatbåde industriföretagen

och på elkraftproduktionen spelar ten på bränsle varför staten är en vikockså en stor roll, givetvis

tig aktör i det avseendet.

elproduktion med eller Möjlighet till ytterligare av värme kan även utan samband med produktion nyttig

med till överskott av finnas i samband tillgång

av olika slag, deponigas bränslen (avfallsbränslen

vid soptippar etc).

Under de senaste ca fem åren har intresset ökat för statliga FuD-satsningar angående utnyttjande av mindre värmeunderlag för samtidig elproduktion (småskalig kraftvärme). Därmed menas värmeunderlag som motsvarar alltifrån mindre värmeverk inom fjärrvärmen ned till blockcentraler och t o m enskilda hus.

Statens energiverk är ansvarigt programorgan, finansierar FoU-insatser och stöder byggandet av mindre anläggnngar för demonstration av tekniken inom fjärrvärmenäten. Exempel på en sådan demonstration är en anläggning i Hallsberg (4,7 MW el/12 MW värme), som byggts i regi av Vattenfall och kommunen och nyligen tagits i drift. Ytterligare exempel på anläggningar som är under byggnad eller planeras (i ett par fall har slutliga beslut ännu inte tagits) ges i figur 16.

Qrtáfäretag Effekt 2lanerad_start Nässjö 8 MW el/20 MWV 1989 Värnamo 7 MW el/15 MW v 1990* Papyrus 8 MW el (mottryck) 1989 Trollhättan 125 MW el (gaskombi) 1990* Hedemora ca 8 MW el (diesel) 1991 Stenungsund 600 kw (ottomotor) 1989 Sydkraft 200 kW el/220 kw v (bränslecell, fosforsyra)

*) Ej definitivt beslutad.

Figur 16 5e51uLaQe_9gh_2lanerad§_krafLxärme- . nl

hittills gett stöd till Totalt har statens energiverk inom området småskalig kraftvärme. ca 25 projekt

är under övervägande inom såg- En rad anläggningar baserade på ångturbin eller verksindustrin, som regel

ângmotor.

i storlekar ända ned till Leverantörer av ångturbiner a ABB STAL, som kompletterar sitt ca 1 MW el är bl turbin-storlekar från utländska program med mindre

samarbetspartners.

bränslen levereras bl a av Göta- Pannor för inhemska Värnamo i tabellen ovan). Det verken Energy (Nässjö, Outokumpu har också ambitioner finländska företaget den svenska marknaden för mindre kraftvärmepannor på för inhemska bränslen.

finns en rad etablerade leveran- På gasturbinsidan General Electrics, Ahlstrom och törer såsom ABB STAL, Siemens AEG.

av företag på den in- Gaspannor kan levereras många har ABB inlett ett ternationella marknaden. I Sverige och försökt insamarbete med Lucas (Storbritannien) SEU och vattenfall för en uttressera energiverket, vecklingsinsats.

Pâ motorsidan finns flera tillverkare av kraftvärmedieslar (Hedemora, Götaverken, Wärtsilä m fl). Hedemora samarbetar för närvarande med Studsvik i ett utvecklingsprojekt som syftar till att ta fram en mindre förgasninganläggning (för inhemska bränslen, sopor etc), vars gas tänks användas för drift av ett dieselkraftvärmeverk. Wärtsilä diesel (som har tillverkning i Finland, Sverige, Norge och utanför Skandinavien) har kraftvärmedieslar på 1-16 MW el. Götaverken Motor har lierat sig med det danska företaget Burmeister och Wain vad gäller dieselmotorer. Volvo-Penta, Flygmotor och Saab är andra svenska motortillverkare som bevakar detta område. Den utveckling av låg-Nox-fordonsmotorer som pågår kan visa sig komma mycket väl till pass för stationära kraftvärmemotorer. Tidpunkten för när en sådan tillämpning kan komma till stånd är dock svårbedömbar.

Även för andra typer av motorer, som kan användas för

gasformiga bränslen (deponigas, rötgas, naturgas etc)

finns flera tillverkare. I Sverige var VIAK-företaget Energianläggningar AB först med att bygga en demonför utvinning av deponigas och strationsanläggning även med att utnyttja sådan gas för elproduktion. Ägare av anläggningen (som ligger i Trelleborg) är SYSAV (Sydvästra Skånes Avfallsaktiebolag). Man levererar gasmotorer från en österrikisk tillverkare, som specialiserat sig på motorer för naturgas, rötgas och deponigas. Stirling Power Systems AB (Linköping) erbjuder en komplett enhet för kombinerad produktion av el (7,5 kw) och värme (20 kw), som bygger på en tvåcylindrig Stirlingmotor som kan drivas med gas eller flytande bränsle. Marknaden för stirlingmotortekniken kan väntas påverkas i gynnsam riktning efter genombrottet nyligen för ubåtsapplikationen.

En rad andra tekniker kan också komma ifråga för kraftvärme i mindre skala, såsom gengasteknik, m m. Beijerinstitutet arbetar med projekt för elproduktion med gengasteknik för U-länder.

Beträffande statliga FoU-insatser kan nämnas att inga högskolor är engagerade i nämnvärd omfattning inom området småskalig kraftvärme. Dock finns vid CTH inom FoU-området elproduktionsteknik ett par forskartjänster (finansierade av statens energiverk), som ägnas åt forskning på gasturbiner respektive högtempetatur-kompositmaterial.

United Stirling har fått statliga FoU-medel för att studera Stirlingmotorn för kombinerad värme- och eli växthus. Sydkraft har fått stöd för förgenerering projektering av ett litet kraftvärmeverk samt för bevakning av ommrådet bränsleceller. Vattenfall och Sydkraft har gjort vissa mindre studier av organisk Rankine Cykel (ORC), dvs en ångturbincykel med ett organiskt medium med avsevärt mycket lägre kokpunkt än vatten.

Teknikområdet faller, beroende på anläggningsstorleken, inom en etableras systemstruktur.

Ö Ngt större anl 0 (5-10 MW)

x Mkt små anl ( 1 MW el)

Teknikutvecklingens nivå låter sig inte enkelt sammanfattas för den långa rad av olika tekniker som inkluderas i området småskalig kraftvärme. För vissa delområden är tekniken relativt mogen (t ex ångturbiner, dieslar. ottomotorer), medan den för andra områden, som kan få stor betydelse, fortfarande är på FoU- eller demo-stadiet, t ex industriell kraftvärmeproduktion med trycksatt förgasning av biobränslen i kombicykel, bränsleceller, små fastbränsleförgasare). Markeringarna i fyrfältsdiagrammet avser de tekniker som är längst komna 1 utvecklingen.

Erfarenheten från kombinerad el- och värmeproduktion är störst för de större anläggningarna. De ligger också bäst till för en marknadsintroduktion, vad gäller aktörsförutsättningar, eftersom det ofta är kommunala energibolag (-verk) eller fastighetsbolag som

är huvudmän för de aktuella panncentralerna. För de mindre (små industrier, enstaka fleranläggningarna etc) är aktörsbilden mer splittrad. För familjhus storlekar gäller att de har svårt att levesamtliga rera elkraft till ett pris som är intressant på kort sikt. Att några anläggningar trots allt kommer till stånd eller utan statligt stöd) beror på att (med aktörer redan nu vill känna sig för och få ernågra farenhet av tekniker som kan komma att ge väsentliga bidrag (flera TWh/år) i en framtid utan kärnkraft. Dessvärre är det få av dessa som inriktas på nya tekniker med högt e1/värmeförhållande och skärpta fram-

tida miljökrav.

4.8 VÄRMEQISIRIBLJTIQN

4.8.1 Kagaktäristik av omrâdet

I Sverige byggdes fjärrvärmen ut kraftigt under 1960- och 1970-talet. Stora investeringar gjordes då i ett flertal kommuner i kulvertutbyggnad och fjärrvärmecentraler. Under 1980-talet har utbyggnaden stagnerat. Fjärrvärmen svarar för närvarande för ca 55 TWh/år. Utbyggnaden har, jämfört med den tidigare individuella eldningen, inneburit kraftigt förbättrade emissioner.

4.8.2 strategi för FQQ-programmet

Pgrigggn 1275-1254

Värmedistribution i fjärrvärmenät betraktades som en konventionell teknik. Utveckling och uppbyggnad genomfördes av tillverkande industri och genom kommunernas upphandling. Uppbyggnaden innebar att kulvertekniken utvecklades. Temperaturnivåer i fjärrvärmenäten bestämdes av materialval i ledningar och värmeväxlare samt pannkonstruktioner. Den etablerade kulverttekniken var emellertid dyr. Insatserna inom FoU-programmet inriktades på att finna billigare material och mer lättlagda ledningar. En förutsättning var att system med lägre temperatuer kunde användas. Problemställningarna kring lågtemperatursystem och kopplingen till befintlig fjärrvärmeteknik studerades.

P ri n 1 -

Programmet inriktades på fortsatt systemkunskap. fick ökat intresse som värmesänka för Fjärrvärmenäten elproduktion i och med att kärnkraftsavvecklingen accentuerades. Baskunskapen även för etablerad fjärrbehöva förstärkas. Väsentligt ökavärmeteknik ansågs de satsningar gjordes på högskolor.

får lågtemperaturnät var ännu ej Förutsättningarna varför fortsatta begränsade insatser gjorklarlagda, des inom detta område.

Ökade insatser görs på problemen kirng värmedistribution på gruppcentralnivå.

4.8.3 Insatser inom området

Tabell 8 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser av industrin.

4.8.4 Akgärsbeskrivning

större delar av bebyggelsen kan anslutas till Om allt så ökar att få ekonovärmecentraler möjligheterna av värme och el. Av miskt bärkraftig samproduktion det skälet är sådan teknik som gör det möjligt att gå ut med i allt glesare bebyggelse av särfjärrvärme skilt intresse med hänsyn till framtida elproduk- Konventionell kulvertteknik med tionsmöjligheter. mediarör av stål och kulvertrör av betong eller plast kan - med hänsyn till den höga kostnaden för schaktetc - endast komma ifråga ning, läggning, hopkoppling i relativt värmetät bebyggelse, där kulvertlängden per ansluten abonnent blir liten.

Tabell 8

Område: Värmedistribution

jäsa éer- /Máø-j du:

men .MKT H90

HE v z ; g

*%u v r v v v{v

»_41

nu.

›-_-.

›

Svår-låg

-v

5a: §5 §1/ ä -JEV

sug.,

á%ü4 hä» 5 2 W /üéwä 25 ézun år Q

.(96

a.

35/74///7/4 øy/l.

.§EML# J! Gl: 3 z 2.8 s Hd #4/

J71, za;

J 47 0415/1714

5417494:

j??? ?E Å. 6 §0 /o

04x47/-

7:360; oál 4.20 ;Lo 20-30

Inom har t ex undersökenergiforskningsprogrammet av långtidsegenskaper vid sådana temningar plasters peraturer som gäller för fjärrvärmedistributionssystem finansierats . Arbetet har huvudsakligen gjorts av Studsvik Energy.

På senare år har två experimentbyggnadsprojekt i Hammarstrand (Jämtland) och Vedevåg (Västmanland) genomförts med den s k GRUDIS-tekniken (GRUppcentral Dlstribution). Tekniken, som utvecklats av Studsvik, innebär att mediarören, som är av plast, kan levereras och läggas i stora, skarvfria längder. Mediarören kan antingen dras genom skyddsrör och isolering eller också kan - vid klenare dimenvid läggningen sioner - hela rörsystem levereras i färdiga rullar. Kulverten blir böjlig och lätt att lägga på ett smididgt sätt i terrängen. Schaktning kan ske med och återfyllning kan ske snabbt. dikesgrävningsmetoder

Kostnaderna för kulvertnätet blir ca 25 % lägre än_ för ett konventionellt kulvertnät med stålrör och samma prestanda. GRUDIS-systemet kan därmed göra centrala system konkurrenskraftiga ned till värmetät-

heter på ca 25 Gwh/kmz och år, vilket antyder att

mindre tätorter och gruppbyggda småhusområden skulle kunna komma ifråga. Särksilt intressant är tekniken om den kan användas i småhusområden med elvärme, eftersom sådana småhus oftast har svårt att konvertera till eget eldningssystem (pannrum och skorsten saknas.) Eftersom plastledningen ej är tät mot luftens syre, måste alla komponenter i systemet utföras i korrossionståliga material, vilket innebär en viss ökning av kostnaden. Därmed blir det dock också möjligt att ta tappvarmvatten direkt ur värmedistributionskretsen. Vid konvertering av elvärmda småhus skulle byggnadens interna distributionssystem och värmeavgivare (radiatorer, konvektorer) kunna utföras i plast, varvid värmeväxling blir överflödig. Begränsningar hos GRUDIS-systemet är för närvarande att tillgängliga plastkvaliteter endast tilläter temperaturer i området +50 till +90°C. Övertrycket måste begränsas till 6å 10 bar. Utveckling pågår för att få fram bättre plastkvaliteter och syretäta plaströr.

Den viktigaste FoU-aktören inom området värmedistribution är, vad gäller högskolan, Lunds TH.

har Värmeforsk ett särskilt pro- Utanför högskolan inom vilken man förför hetvattenteknik, gramområde Medlen för dessa delar anslag till olika projekt.

från branschen och kommer till ca hälften projekt staten. De flesta av Värmetill resterande del från

hetvattenteknik utförs av forsks projekt inom

av andra konsultföretag. Studsvik och resten görs enskilda FoU-ak- Studsvik är också den dominerande

vad avser utveckling av nya tören utanför högskolan, visst FoU-arbete hos utruströr. Det finns också

De nya lösningarna faller nings- och rörtillverkare.

inom och utom en etablerad systemkultur. både

X Fjärrvärmeteknik

för glesare

bebyggelse O

D Fjärrvärme

f

4.9. VINDENERQI

4.9.1 Karaktäristik av området

Förutsättningarna att använda vindkraft i ett modernt energisystem var i Sverige ej kända på 1970-talet. Någonvindkraftteknik existerade ej i Sverige. Lite intresse fanns för andra elproduktionsslag under den period då kärnkraftsprogrammet byggdes färdigt. Den kunskap som FoU-programmet genererat till 1978 var i princip otillräcklig för mer precisa slutsatser i kärnkraftsdebatten. Fram till 1982 fanns visst intresse för kompletterande elkraftproduktion. Detta försvann emellertid då prognoserna för 90-talet av en kraftig expansion av elefterfrågan skrevs ner.

Ett ökat intresse för vindkraft finns från kraftföretagen under andra hälften av 1980-talet.

4.9.2 ra i fr F - r ramm n mfr n

Pgriggçn 1275-1275

Programmet inriktades mot att på slutet av 1970-talet ha ett första underlag för bedömning av vindkraftens möjligheter. Programmet fick en inriktning mot ett sammanhållet koordinerat insatsprogram, där genomförandet i stor utsträckning las på framtida möjliga aktörer. samtidiga insatser gjordes för att klarlägga vindtillgångar, vind-mekanikberäkningar, systemstudier (stora, små, vertikalaxlade, horisontalaxlade).

och beräkningsmodeller prövades i ett Underlagsdata 60 slutsatserna efter ca kw experimentaggregat. 20 Mkr insatser var att det fanns goda tillgångar på vind och att stora horisontalaxlade aggregat hade de bästa tekniska/ekonomiska förutsättningarna. Existerande beräknings-modeller räckte nätt och jämnt till för att kunna bygga stora vindkraftverk. Vidare konstaterades det att grundläggande modeller för beav från vind-mekanik var otillräkning påkänningar Väsentligt förbättrad kunskap kunde endast räckliga. erhållas genom försök i full skala.

P ri n 1 7 - 4

Målet för programmet var att till 1984/85 med tillsäkerhet i bedömningarna ta reda på vilka räcklig som fanns för att utnyttja vindkraft i möjligheter det svenska Om förutsättningarna efenergisystemet. ter hand var skulle programmet drivas så att goda, vindkrafttekniken skulle ha en god framtida utveck-

ling.

var att verifiera tidigare bedömningar av Strategin och förbättra de meteorologiska beräkvindtillgångar Beräkningarna av prestanda och ekonomi ningsmodeller. skulle förbättras och vara underbyggda med försök. Miljöbedömningar och observationer skulle bygga på Frågan om hur mycket vindkraft som kan mätningar. i elnätet och påverkan av detta skulle integreras Vissa insatser skulle göras för mindre klarläggas. vindktaftaggregat.

En genomgående strategi var att i programmet engagera framtida aktörer, kraftföretag, SMHI, FFA, vissa högskolor och aggregatleverantörer.

ri n -

Insatserna riktas mot mer grundläggande forskning. Utveckling av aggregat förutsätts ske framförallt genom kraftföretagens försorg med stöd eventuellt från teknikutvecklingsprogrammet.

4.9.3 Insatser ingm gmråget

Tabell 9 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser av industri och kraftföretag.

4.9.4 Aktärsneskrivning

Stora satsningar har gjorts på vindkraft inom det statliga energiforskningsprogrammet.

Med statligt stöd har två stora vindkraftverk byggts; Maglarp i Skåne och Näsudden på Gotland. Maglarpverket byggdes i samarbete mellan NE (STEV) och Sydkraft, medan NE (STEV) och Vattenfall haft motsvarande roller vad gäller Näsuddenverket. Avsikten är att vindkraftverken efterhand skall övertas av respektive kraftföretag, om fortsatt drift var ak-

tuell efter en 2-3 års testperiod.

1986 bildade Vattenfall, Sydkraft och Svenska Kraftverksföreningen ett nytt bolag; Kraftindustrins Vindkraft AB (KVAB). Bolagets uppgift var att beställa och uppföra ett vindkraftaggregat i 1-megawattklassen. KMW och NOHAB har tillsammans med ett västtyskt bolag (MBB) utarbetat en konceptstudie av ett 3 MW svenskt vindkraftaggregat. Aggregatet avses sättas upp på Näsudden. Tanken är att samma koncept även skall kunna säljas i Västtyskland, där Preussen Elektra är aktör på beställarsidan.

Tabell 9

omr åde: Vi ndenergi

Jltsavéør-/Mâø/ em

me H80 4937 H70

HÅL: , .

.Såå-Mig

ä -

gay/L.,

//ø/ø 5 /0 /ç- I] / 24/0 5-0 Jød _go

54.740?

D42 72/5/77/1 Alu/l,

SEZ/LW

Jmf. 3 23

Svenska och danska intressenter har bildat Scanwind AB, som skall utveckla och sälja ett sidvridreglerat 1 MW aggregat. Scanwind AB ägs av bl a Tre Konsulter och Uddevalla Invest. Tre Konsulter har även dotterbolaget 3K Engineering, som har kompetens från tidigare medverkan i det svenska vindkraftprogramnet. 3K Engineering svarar för de tekniska utredningarna i samband med Scanwind-projektet. Sidvridreglering innebär att man begränsar effekten vid hög vindstyrka genom att vrida hela maskinhuset ur vinden med det ordinarie sidvridmaskineriet. Man slipper då ifrån en dyrbar utrustning för bladvinkelreglering.

Vattenfall installerade under hösten 1988 en gruppstation på Gotland med fyra vindkraftaggregat på vardera 180 kw vindkraftverk från Danwind. Anläggningen, som kostat 1,3 Mkr, betecknas av det kommunala energiverket som ett kommunalt experiment. Man förväntar sig inte lönsamhet i vanlig mening men däremot svar på en rad frågor vad gäller teknik, ekonomi och miljö.

Energiverken i Göteborg deltar i satsningen på ett 750 kw vindkraftverk vid inloppet till Göteborgs hamn. Aggregatet kommer från det skotska företaget James Howden Co och uppförs av KVAB.

Skånska Elverk har köpt ett 150 kw aggregat och undersöker möjligheterna att få till stånd abonnentägda anläggningar i andelsform enligt dansk modell. Även Gotlands Energiverk är intresserat av abonnentägda anläggningar.

”

I Falkenberg tänker kommunen sätta upp ett 200 kw . vindkraftverk innanför de gamla hamnpirarna.

Flera mindre aggregat, av storlekar 50-200 kw, har uppförts eller är under uppförande i privat eller kommunal regi. T ex har några lantbrukare i skåne låtit bygga egna aggregat. I Stockholms skärgård planerar landstinget för ett par vindkraftverk på Svenska Högarna (20 kw) och Kapellskär (100 a 200 kw). Målsättningen är att inom en femårsperiod ha byggt 3-5 vindkraftverk i var och en av skärgårdskommunerna.

Södra Hallands kraftförening fick 1987 tillstånd av länsstyrelsen att sätta upp ett aggregat vid Lagans mynning i ett område där reservatsföreskrifter gäller (Laholmsbuktens sanddynreservat). Statens naturvårdsverk motsatte sig att vindkraftverket skulle anläggas där. Regeringen sade nej till projektet i juni 1988 med motiveringen att de ekonomiska skälen för anläggningen ej motiverade intrânget i naturreservatet. Man har dock lyckats finna en näraliggande plats, som kunde accepteras för anläggningen, som är på 100 kw.

New Wind AB levererade vindkraftanläggningar på 150 kW. Bolaget hade bl a träffat ett avtal med en kinesisk partner om överföring till Kina av teknik, produktionsplanering, material och licenser.

Sverige deltar i IEA-samarbetet inom vindkraftområdet vad avser både FoU-utbyte och erfarenhetsutbyte från stora prototyper och demo-anläggningar.

Redan från storlekar på några tiotal kw är vindkraftverken normalt nätanslutna och utbyter energi med elnätet. Ägarna måste erlägga skatt med 7,2 öre/kWh även för den kraft som de producerar för sitt eget behov om aggregateffekten är under 100 kw), (dock ej är ca mer än vad behöver vilket 4 gånger ägaren själv för sin verksamhet (lantbruk inkl grönsaksodling i har tecknat avtal om köp av resväxthus). Sydkraft terande kraftproduktion från verket. Förutom en viss fast avgift betalar Sydkraft f n 25,5 öre/kWh under november-mars och 14,5 öre/kWh under resten perioden av året. Detta motsvarar ungefär distributörens alternativkostnad för annan råkraft på den aktuella Vad beträffar priset på effektvärdet av platsen. vindkraften råder fortfarande osäkerhet.

I betänkandet från Vindkraftutredningen föreslås att om Sverige skall satsa stort på vindkraft, så bör utbyggnaden börja med ett antal försöksstationer (tre land och tre till havs), två i Hallands län, en i på en i och en i Gotlands län. Med Malmöhus, Blekinge försöksstation avses en grupp bestående av 5-10 aggregat. Enligt utredningen bör de enskilda aggregaten vara på minst 1 MW.

De som Vindkraftutredningen angett som lämpliga lägen för vindkraftverk, ligger 1 kustnära placeringar regioner i södra Sverige.

Aktörer för vindkraftutbyggnaden finns eller förväntas uppträda i alla de regioner där försöksstationer planeras. Aktörer som kan väntas ha synpunkter på tillkomsten av sådana anläggningar är t ex fiskerinäringens organisationer (vad gäller havsbaserade anläggningar), naturvårdsverket, luftfartsverket och militära myndigheter. De berörda kommunerna har även möjlighet att i hög grad påverka om anläggningarna skall komma till stånd eller ej.

I Blekinge har sju företag gått samman i Blekinge Vindkraft AB. Företaget är ABB Cables AB, ABB Generation AB, BPA, Karlskronavarvet, Nohab-KMW Turbin, Sunrod International samt Uddcomb Engineering, Man arbetar med en offert på en stor prototypanläggning och planerar att samarbeta med Sydkraft och Vattenfall. Syftet är på sikt att uppföra hundratalet stora vindkraftverk i havsområdet utanför Blekinge. Man har tänkt att verken skall stå klara om ca 10 år. I detta projekt ingår försök

också

med mindre testanläggningar.

Det kan konstateras att en relativt liten del av FoU-insatserna på vindenergiområdet gjorts på högskolan. Mantidsmässigt är dock insatserna inom respektive utanför högskolan ungefär lika stora. Institutionen för elmaskinteknik och kraftelektronik vid CTH har ett flermiljonersprogram inom området elkrafttekniska system för stora vindkraftverk. Meteorologiska instituionen vid Uppsala universitet har ett forskningsprogram om vindenergi.

Större delen av FoU-anslagen går till institut, föreoch SMHI svarar för driften av tag organisationer. mätmaster och även för vindkatering till några höga lands och till havs. Flygtekniska försöksanstalten (FFA) svarar för en stor del av den grundläggande och deltar även i uppföljforskningsverksamheten av storskaleförsök i samarbete med bl a KTH ningen MIT i USA. Försvarets forskningsanstalt (FDA) har och utvecklat reglersystemet för Maglarpaggregatet och därefter arbetat med olika metoder för reglering (variabelt varvtal, sidvridreglering). Konsultfirmor som engagerats i FoU-insatser inom vindkraftprogrammet är bl a 3K Engineering och Teknikgruppen AB.

För vindkraftintroduktionens del kan sammanfattningsvis konstateras att tekniken nått marknaden vad gäller små aggregat och att flera aktörer och grupav aktörer kan identifieras. Kritiskt för peringar introduktionen är prestanda och ekonomi. Av särskild vikt blir bedömningarna av drift- och underhållskostnader.

Den tekniken med stora aggregat faller både inom nya och utom etablerad systemkultur.

x storskalig vindkraft

rgwi

Småskalig vindkraft

Vindkraftteknikens läge i fyrfältsmatrisen motiveras med att tekniken:

- dels (vad gäller storskaliga tillämpningar) faller inomelproduktion där det finns dominerande aktörer (kraftbolagen och Vattenfall). De tekniska lösningarna omfattar dock en storlek på kraftanläggningar som ligger utanför den etablerade systemstrukturen

- dels (vad gäller mer småskaliga tillämpningar) faller utanför de etablerade aktörsnäten.

Några problem med att avsätta ström från vindkraftverk till eldistributörer har det hittills inte varit, annat än i undantagsfall. Numera har en ändring införts i ellagen, vilken tvingar distributörer att ta emot och betala skälig ersättning för den ström som erbjuds från mindre produktionsanläggningar inom distributionsområdet. Småskalig vindkraftteknik finns enligt figur 17 redan på marknaden, medan den storskaliga vindkrafttekniken (MW-skalan) ännu inte nått lika långt i det avseendet.

Det finns drygt tjugo industriellt tillverkade vindkraftverk med en effekt över ca 15 kw finns installetade i Sverige med en total effekt på 7 555 kW. Se figur 18.

Tühukue ldññ hmdmwue Ammnmg

âägt

3000 - Kañduonevanmt 1982 Snansenenmnnk lmedhrp Nlsudden 2 000 Nol-lab KMW Turbin 1983 Statens energiverk

55 Vumu 1983 Lumbnduuekdandaemnumn Tlgp Hönö 40 Berewoud 1983 Chalmers prevention

55 Vestas 1984 Vattenfall Nåsudden 55 Vbuas 1984 Hlnmuudahmmnun

Nlnunand 1985 Vauenñülhüudhneh

Aakeddk 18 Danak\ñndTdhük 150 New Wind 1987 Skånska elvck Dalby 150 New Wind 1987 Konsult Bert] Alvetorp Böearp 150 New Wind 1988 Tomelilla soumarland Tomelilla 15 New Wind 1988 Tomelilla eommarland Tomelilla 150 New Wind 1988 IAntbrukareElis Fritsson Tomelilla 55 New Wind 1988 Lantbrukare Nils Gösta Wiberg urbro 180 Danwin 1988 Helsingborgs energiverk Helsingborg Admnk 0080 Dmnnán 1988 Vhuoulühüamü

Risholmen 750 Howden 1988 Krañiöretagens vindkrañAB

100 Vestas 1988 Stockholm Energi (demonstration 2 . Gärdet 100 \ksus 1988 & Lamüm 22 Veuas 1988 IAnünukm1RaguuJauHnm Lángüma

18 Industriellt tillverkade vind- Figur kraftverk ( KallazsTEV 19887

ENERGITEKNIK FÖR INDUSTRIN

Allmänt

Det statliga energiforskningsprogrammets delprogram

i industrin har fram till början för Energianvändning

i varit inriktat mot de tunga av 1980-talet hög grad

energianvändning. Från tunga industribranschernas

av 1980- talet fann man allt tydligare gemenbörjan såväl branscher som mellan olika samma nämnare mellan

Detta föranledde att FoUsektorer inom industrin.

koncentrerades dels till de specifika proprogrammet

blem som förelåg för de mest energikrävande

och samt järnbranscherna, massa- pappersindustrin

till ett antal för ett flertal och stålindustrin dels

industribranscher gemensamma energiteknikintressanta

områden.

På senare tid har man konstaterat att uppdelningen mellan tillförsel- och användningsorienterade FoU-insatser är konstlad.

STU har därför i underlaget till EFU-90 redovisat sitt förslag till insatserna för området Energiteknik för industrin i en ny indelning, nämligen:

- Tekniska systemstudier-(1) - Energiprodukter från processindustrin (2) - Gasteknik (3) - Förädling och omvandling (4) - Energilagring » distribution (5) - Effektivisering av elanvändning (6) - Effektivisering av värmeutnyttjande (7) - Energimotiverad materialutveckling (8)

Den kartläggningen av statliga satsningar och kopplingen till satsningar inom industrin, som här görs som underlag för EFU-90, har begränsats till områdena 2, 4, 6 och 7. Begränsningen i kartläggningen utgör ej något ställningstagande till områdets vikt. Begränsningen har gjorts för att underlätta överblicken.

Industrin svarade 1987 för ca 35 % av landets totala

energianvändning. Industrisektorns totala energiförbrukning var 1987 141 Twh. Energianvändningen inom sektorn ökade successivt fram till 1973. Sedan dess har den minskat och legat på en något nivå. lägre Oljeanvändningen har successivt minskat, medan el, inhemska bränslen och på senare år naturgas fått större andelar. Förändringen av bild 19. framgår figur

1970 I91S WN l98587 I990 l9l97

Figur 19 Industrins energianvändning

Ett mål för det statliga energiforskningsprogrammet har varit att medverka till energieffektivisering industrin. Under perioden 1975-1985 har insatinom serna i stot utsträckning varit inriktade på olje- Under senare år reduktion och spillvärmeutnyttjande. mot eleffektivisering blivit mer har inriktningen påtaglig.

Den främsta orsaken till industrins starka minskning av oljeberoendet på 70-talet var de kraftiga oljeprisstegringarna. Oljans andel av den totala energianvändningen inom industrin har minskat till 20 % från ca 50 %. Resultatet beror dels på en lyckad effektivisering i oljeanvändningen dels på en omfattande övergång till el och andra bränslen. De fasta bränslenas andel av energianvändningen har mellan 1973 och 1987 stigit från 30 % till 40 %. Elenergins andel har under samma tid stigit från 24 % till 40 %.

Två branscher är särskilt tunga ur energisynpunkt massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin. Dessa svarar för 43 % respektive 14 % av industrins totala förbrukning.

Energieffektiviteten har dock i fråga om oljeanvändning ökat markant sedan 1970-talet. När det gäller el har den specifika elanvändningen ökat, vilket framförallt beror på ändrade processer inom massa- och pappersindustrin.

Möjligheterna för fortsatt eleffektivisering anses vara goda.

Insatserna inom det statliga FoU-programmet har främst berört energianvändning inom den energiintensiva industrin, jordbruket, trädgårdsnäringen samt transportindustrin. Totalt sett har den allt övervägande delen, såsom tidigare nämnts, riktats mot den energiintensiva industrin, dvs skogsindustrin, gruvindustrin, järn- och metallverk samt den kemiska basindustrin.

..._41

--.ln

en ökad till el innebär att Utvecklingen mot övergång har en elkostnad som är över 3 % av dessa industrier Inför framtiden har det därproduktionens saluvärde. utsträckning blivit identitet mellan för i stor industri. Den elintensiva inenergi- och elintensiv diskuterar i dag väsentligen tre olika vägar dustrin att möta en framtid med högre elpriser;

- effektivare elanvändning - substitution av el med andra energislag - förmånligare tariffer och konsärskilda, traktsformer

för dessa industrier är att informations- Utmärkande inom är hög. Man har ofta egen expernivån företagen Man är tis som håller ögonen på energihushållningen. som i en nära framtid står medveten om vilka åtgärder är som regel att en rejäl minsktill buds. Problemet endast kan uppnås i samband ning av energiåtgången med ny utrustning. Huvudmed byte till nya processer delen av industrins FoU ligger på ny processteknik, till den övervägande delen finns då ökad lönsamhet här. vid val av ny process att vinna Energiaspekten är oftast endast mindre. Attityden hos processindustatt FoU vad energiteknik i princip rin är gäller skall skötas av utrustningsindustrin. Energiinvesgörs med teknik som i stor utsträckning teringar Investeringar i energiteknisk utfinns utvecklad. med andra investeringar som har rustning tävlar då Detta förhållanden mycket korta återbetalningstider. att andelen energiinvesteringar i förhålbelyses av under den för lande till andra processinvesteringar processindustrin relativt energiinvesteringsintensiva var 14 5 av de totala invesperioden på 1980-talet

teringarna.

I FoU-projekt som får stöd genom det statliga programmet förekommer till stor del delad finansiering. Bakgrunden till detta är att projekten främst motiveras av processutveckling. De projekt som kommer till stånd har dock stor energirelaterad betydelse. Medfinansieringsbenägenheten till enbart energirelaterade FoU-projekt är mer begränsad.

NE PR D TER RÅN PRO E I TR 4.10

4.10.1 Karaktäristik av området

omsätts stora mängder energi. I I processindustrin finns ofta en infrastruktur som denna typ av fabriker kan utnyttjas för att producera energiprodukter. sådana är el och värme. I ett Exempel på produkter industrin själv insatser i det kort perspektiv gör har ett marknadsvärde. Exempel fall energiprodukterna är och tidigare konventionell på detta spillvärme I kärnkraftsavvecklingsperspektivet är mottrycksel. för att få högt elutbyte i integrerade nya system särskilt intressanta. Inom främst papkombiprocesser och massaindustrin kan det finna sådana möjligpersmed till där existerande värmesänkor. heter, hänsyn huvudintresse är att förbättra och Dessa industriers Sökandet efter eller utveckling utveckla processerna. av teknik mot de energipolitiska målen lämpliga kommer i andra hand. Några incitament energiprodukter ökade FoU-insatser för en syssom märkbart påverkar och FOU riktad mot främst elproduktematisk uthållig från processindustrin bedöms tion med högt elutbyte finnas fram till mitten på 1990-talet. ej

i fr F - r r mm n mfr n 4.l0.2 r

P i -

har insatserna inrik- När det gäller skogsindustrin och tekniska förtats på att skapa kunskapsmässiga för att och leverera olika utsättningar producera som härrör från skoglig biotyper av energibärare ekonomiska studier av ett flertal massa. Tekniska för bl a förädlat biobränsle har genomförts. koncept

Inom järn-, stål- och metallindustrin har studier initierats för att klarlägga de processteg och komponenter som haft stor energiförbrukning. Av särskilt intresse har flera processers höga avgastemperaturer och även höga materialtemperaturer varit. Teknik för att tillvarata processgaser har i varierande omfattning prövats. Processerna har i flera fall dock bytts till el.

n 1 -

Resultat från försök under den tidigare perioden inriktade fortsatt FoU-verksamhet när det gäller skogsindustrin mot teknik för att tillvarata brännbara substanser ur skogsindustriella avlutar och studier av ny alternativ teknik för förbränning av sulfatlutar för effektivare ångproduktion. Tekniken för att ökat elproduktionen i skogsindustrins processer med olika förgasningstyper började studeras.

Inom järn- och stålindustrin gjordes fortsatta FoUinsatser för att finna förbättrad teknik för att tillvarata restenergi i svalnande material och i varma avgaser. Tillämpningar av ny teknik för att utnyttja avgasenergi från värmningsugnar för elgenerering har studerats.

Som en följd av fortsatta effektiviseringsåtgärder ökar möjligheterna för externa leveranser från den kemiska industrin. FoU-insatserna har inriktats mot kvalificerad användning av processgaser och för att höja produktionen av ånga och el i mottryck. De hit-

är ej drivna så långt att tillsvarande FoU-resultaten inom fullt ut kan bedöma användare processindustrin framtida teknikernas möjligheter. Tillverkningsde av dessa reultat i dag industrin ser mot bakgrund som energipolitiskt har en strategisk ingen ny teknik

marknad.

som byggts upp under innevarande period Den kompetens Förutsättningarna för förbehöver ökas väsentligt. används finns redogasningsteknik där skogsbränsle ha klarlagts senast till början på visade men behöver om de skall få betydelse i kärnkraftav- 1990-talet, Flera av de studier som nu vecklingsperspektivet. med tekniska prov i försöksskala. görs bör verifieras

kärnkraftsavvecklingsperispektivet är Satsningarna i korrelerade till resultat från även fortsättningsvis inom förbrännings- och Eörgasnings- FoU-satsningar området. Insatserna mot el måste prioriteras.

4.10.3 Insatser ingm gmrådet

insatserna inom FoU-programmet och Tabell 10 visar insatser inom företag och industri.

Tabell 10

Område: Energiprodukter från processindustrin w

(Jäaéer- /n//w/ av:

H75 H90 1957 H70

.r v ; 1 .I a n n j A u w u u

m; ›--4. ›--.

Svår/lä

.Qfáu/ÃV

ÅWÅÄ :5_

Kålle

på 57 K/ 1/7” my.

ÅRE/lf”

Jul.

J17 o/t/_C/J/n

Søwçø, korr. 06- F* 77/4; / P

L

elle”

§76

o Lz g/,V/yfrude

q r 441411_ 19404191.

/ámà »#47574

4.10.4 Aktörsgeskrivning

att ur industriprocesserna få energi Möjligheterna lämnas externt föreligger framförallt i de som kan De industrier som gjort stora processindustrierna. studier är några av de stora pappersmaspreliminära och av järn- och stålföretagen. De saföretagen några som studerats är förädlade skogsbränslen produkter värmeleveranser (flera företag), etanol (t ex SCA), inom ramen för stiftelsen etanolforsk- (flera företag till att få fram energiprodukter ning). Möjligheten och massaindustrin följs av SCPF. från t ex pappers-

och stålindustrin har förädling När det gäller järni studerats, bl a i av gas som framkommer processerna Inom den kemiska industrin förekomförsök hos MEFOS. främst för produktion av spillvärme. I mer engagemang har kemiska industrier studerat levenågon mån några av väte. Leveranser av el kan för närvarande ranser från ett flertal ske via konventionell mottryckskraft Intresset för FoU-satsningar på området industrier.

är dock ringa.

har uppvaktat staten med krav på Skogsindustrierna för I ändrade skatteregler mottryckskraftproduktion. finns mottryckskapacitet motsvarande det stort sett värmeunderlaget installerad i branschen. befintliga utnyttjas dock mycket lite på grund Den kapaciteten att kostnaden för den producerade elkraften (inkl av är för stor i förhållande till bränsle- och elskatt)

det pris som fås för elleveranserna.

4.11 FRÄDLIN H MVANDLIN

4.11.l Kargktäristik av området

Det av STU avgränsade delprogrammet består av förbränningsteknik och förgasningsteknik. Bränselcellteknik avser mobila tillämpningar. Härutöver finns SEPARATION OCH MATERIALÅTERVINNING.

Förbränningsteknik och förgasningsteknik behandlas också på annat ställe, då de grundläggande fenomenen inom dessa teknikområden är gemensamma för de tekniker som ingår i programmet energitillförsel.

Exempel är utnyttjande av bränngas i industriella processer. Vidare kan industrins processer fordra andra temperatur- och förbränningsrumsutföranden. Insatserna för dessa delområden beräknas till 10 Mkr. Möjligheterna till insatser för försöksverksamhet för dessa områden bedöms vara otillfredsställande. Inom området görs sådana FoU-insatser inom förbrännings- och förgasningsteknik, som bedöms nödvändiga för den långsiktiga industriella teknikutvecklingen.

Utveckling av bränsleceller för mobilt bruk kan få tillämpning på lång sikt. Fler problemområden är emellertid i dag identifierbara. Stora forskningsinsatser görs utomlands. Utvecklingskostnaderna bedöms vara enorma.

Området begränsas härutöver till tillämpad forskning och utveckling, som på kort och medellång sikt ökar energieffektiviteten och minskar miljöbelastningen.

över ett brett område. De Separationstekniken spänner som är av intresse för programmet är de som tekniker i sammanhang och har märkbar efanvänds storskaliga fekt på den industriella energianvändningen.

svarar för ca 30 % av indust- Separationsprocesserna För torkning åtgår ca 15 % rins bränsleanvändning. och för indunstning och destillering ca 15 % tillsam- Utmärkande för dess tekniker är att likartade mans. förekommer inom en rad olika industriprocesser av att dessa processer svarar branscher. Mot bakgrund en så stor andel av industrins bränsleåtgång så för de en potential för bränsleeffektivisering. utgör Insatserna har effekt i det medellånga klimatperspektivet. Inverkan på kärnkraftsavvecklingen är begrändå endast en mindre del hittills är elbaserad. sad, Denna del är dock ökande.

i minskad energianvändning är starkt kopp- Genomslag lad till när byte eller förbättringar av processerna av denna typ av tekniker ingenomförs. Nyutveckling ofta att en förbättring av processen också ger nebär förbättringar ur miljösynpunkt.

utvecklas och tillverkas av Separationsutrustning svensk verkstadsindustri.

4.l1.2 i fr F - r r mm n mfran

P n 1 4-

Bästa effekt av insatserna inom det förbränningstekniska området ansågs kräva en kombinerad satsning av ämnesrelaterad forskning, forskning på generella förbränningsfenomen och på apparatrelaterade förbränningsfenomen. Några viktiga områden var studier som beskriver kemisk-fysikaliska fenomen. Efter hand som miljökraven ökades, ökades insatserna för studier av förbränningsprocesser och deras inverkan på sotbildning, ytreaktioner och strömning.

Viktiga delområden, som efterhand fått ökad betydelse, är mät- och diagnoskunskap. Utvecklingen har varit sådan att det nu går att beskriva reaktionsmekanismer kopplade till förbränningsfenomen. Genom fortsatt forskning förutsätts modeller för dimensionering kunna utvecklas. Kopplingen till försök anses viktig bland annat för att fastställa modellresultat.

De apparatrelaterade FoU-insatserna inriktades framförallt mot förbättrad gasturbinteknik, förgasning och förbränning i fasta och fluidiserade bäddar. Insatserna till förbränningsteknik inom framen för branschforskning ökade. Teknik att reducera emissioner från industriella förbränningsprocesser gavs ökad tyngd.

I fråga om separationsteknik riktades forskning mot industriugnar och nya torkmetoder. Exempel är nya kompressionsindunstning och IR- och mikrovågstork- En stor del av insatserna gjordes mot förbättning. rad mekanisk avvattning, som i många fall visade sig vara ett effektivit sätt att minska energianvändför torkning jämfört med andra metoder. ningen

4.11.3 Insatser inom området

Tabell 11 visar insatser inom FoU-programmet och insatser från energiföretag och industri.

4.11.4 Aktärspeskrivning

Den ämnesrelaterade och generella förbrännings- och förgasarforskningen har till övervägande del genomförts vid KTH, LU, LIU och CTH. Tillämpade försök och har i stor utsträckning genomförts vid installaprov tioner hos skogsindustrin. Experiment och försök har oftast genomförts i samarbete med branschföreträdande organ. Beroende på försökets art väljs t ex en sodahos någon av de större skogsföretagen. Försöken panna ofta av flera av industrierna via SCPFs följs energikommitté.

En stor del av järn- och stålindustrins försök genomförs vid MEFOS med koordinering av Jernkontoret. Processutvecklingen inom kemiprocessindustrin sker till stor del utomlands. Detta innebär att egen FoU rörande separationsteknik, som ofta utgör komponenter, är Ett antal utrustningstillverkare finns som begränsad.

4,_

bedriver egen utveckling, t ex Alfa-Laval, Sunds Defibrator. Utvecklingen drivs utpräglat mot att nå bättre processprestanda. Även om den svenska processindustrin är viktig som marknad är ofta denna utrustning viktig på en internationell marknad. Energibesparingsmålet har utomlands fått ökad aktualitet på senare tid.

FoU-insatserna inom detta område präglas starkt av tillverkningsindustrins marknadsbedömningar.

Marknaden styrs av processindustrins behov av nya och förbättrade processer. Den teknik som marknadsförs av svenska företag är i stor utsträckning utvecklad i landet. Detta innebär att utvecklingskapacitet med god kompetens finns i landet. Forskning kopplad till energiaspekten bedrivs dock sparsamt.

Utrustningsindustrins insatser på FoU, riktade mot energieffektivisering bedöms ej öka under perioden 1990-93. Insatserna inom det statliga FoU-programmet inom materialâtervinningsområdet kanaliseras i princip helt genom stiftelsen REFORSK. En stor del av energieffekten är sekundär ur den synpunkten att energiåtgången minskas genom att råvaruproduktionen minskas genom återanvändning.

Tabell 11

i

Område: Förädling och omvandling

Jltsaéer- / M10/ 47V:

. H80 4997 _. 1470 _

,_____.

HÅL:

.sax/z .

Pl

d .

ååh/y

. *9-/0 ç-/ø

”ti/W

63/0 540 Jød. ij??á_á:__

.Q5

#17

Dfz/_Å/á/ø-Z/Å ;au/h

57:32/ #6/

Jul.

.L133 55./ #4/ - JM,

3 17 041179717

5414444. _ kontot F! 7-04 / n

E 644 -

away

FZ

ro v00 / §0 /SD 4(

4.12 Ezsgxwxvxsanxug AV ELANVÄNDNINQ

4.12.1 Karaktäristik av Qmråde;

Under 1980-talet har användningen av elutnyttjande processer ökat i den svenska industrin. Den största delen av utbyggnaden har gjorts för att ersätta olja. Inom vissa industribranscher har ny elberoende utrustning styrts av önskemålet att förbättra produktkvalitet och produktsortiment. Utvecklingen har varit olika inom olika branscher, vilket framgår av figur 20.

Figur 20 Industrins specifika elanvändning ( 1980 års griser )

stor har skett inom pappers- och massa- En utbyggnad industrin övergång till TMP-processer. Inom genom och har användningen av elektrostål- järnindustrin ökat. Effekten av insatser inom området har ugnar stor betydelse i det medellånga kärnkraftavvecklings-

perspektivet.

På sikt är området ej överblickbart, då industlång rins i detta tidsperspektiv ej är identiprocesser fierbara.

Området är i huvudsak avgränsat till åtgärder som innebär sådan modifiering och vidareutveckling av eller tillverkningstekniker som kan leda processer till reducerat specifikt elbehov eller som i jämförelse med andra energiformer innebär ett mycket

effektivt energiutnyttjande.

Strävan till effektivisering finns stänytterligare digt inom industrin. Fram till oljeprishöjningarna var effektiviseringsåtgärderna vad gäller energiåt- Under 1970- och 1980-talet har dessa gång måttliga. ökat. Det är i dag svårt att förutse hur markant effektiviseringen av elanvändningen kommer att långt industrin, då det även i framtiden är så drivas inom att de mest genomträngande energieffektiviseringsresultaten erhålls vid modifiering eller byte av pro-

cesser.

Vid investeringar i nya processer tas den elteknik. som finns utvecklad. Denna har endast i begränsad utsträckning utvecklats mot ett eleffektiviseringssyfte. Den processteknik som industrin använder är ofta internationell. Elteknik utvecklas i Sverige framgångsrikt. Detta innebär att största delen av erforderlig FoU görs i tillverkningsindustrin.

ri n -

Potentialen för eleffektivisering inom massa- och pappersindustrin hade identifierats till framförallt områdena raffinering och mekanisk fiberfriläggning samt transporter av vätskor och gaser.

Mekaniska massaprocesser bedöms få en fortsatt ökning. Inriktningen av FoU-insatserna är att nå både långsiktigare mål och att få resultat som ger effekt på de utbyggnader som planeras på medellång sikt.

Insatserna för mekaniska massaprocesser koncentreras mot kartläggningar av mekanismerna för fiberfriläggning och påverkan på processvariabler, utveckling av nya apparater för mekanisk fiberfriläggning och fiberbearbetning. ökning av insatser görs för att undersöka effekter av kemikalier för att reducera elbehovet vid raffinering och för att separera massaströmmar.

När det gäller kemiska massaprocesser och papper FoU-insatserna främst på eleffektivisering av läggs

av massasuspensioner, malning och ny pro-

pumpning Exempel på FoU-områden är massacesstyrningsteknik. rening vid högre koncentrationer och effektivare

vakuumsystem.

Inom stål- och metallindustrin har effektivijärn, huvudsakligen skett genom åtgärder vid seringar skrotsmältning. Fortsatta FoU-insatser riktar sig framförallt mot effektivare materialflöden i ljusav avgaser och metoder att bågsugnar, utnyttjande hålla materialet varmt under längre tider t ex under

transporter.

Andra prioriterade områden är att förbättra energii olika behandlingssteg och metoder effektiviseringen för och färdigställande t ex valsning och bearbetning teknik för formning.

4.12.3 Insatser inom gmråggt

Tabell 12 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

Tabell 12

Område: Effektivisering av elanvändning

Jftsøéeø- [Mza-j qy;

H30, ._

NEA A z 4

v u

HÅL: i 1-?

.çÅr-/Ã//ä

511! -

.Qfw/Ãv

//ø/M 0-5 0-5 (_7004 4/0 /o-rs ii.:- j??? .Q9

35/74/2454

52.32/ t. 44/ J] d: /0-/S .Ål/i .SáJc/ #4/

.X7M

:jt7dZS%âL7

S!? *s a:. kzn:c%7v _ _ rm, p /ø A /

euezyl.

åta.

OM 4 20 áO-SO /00

Teknikverifiering och försök genomförs ofta på processindustriernas branschforskningsinstitut eller vid något företag. De direkta FoU-insatserna mot eleffektivisering har varit måttliga, då den gångna tidspräglats av låga elpriser. Viss forskning perioden finns etablerad på högskolor.

Inom den energiintensiva industrin har FoU-insatserna successivt ökat. Efter hand har eleffektiviteten i processerna börjat studeras.

(tidigare SCPF) för massa- och pap- Skogsindustrierna persindustrins talan bl a i näringspolitiska frågor som energifrågor. Man bedriver själv ingen forskning men är huvudman för skogsindustrins tekniska forsk- (STFI). STFIs verksamhet finansieras ningsinstitut till 40 % av staten via STU. Resterande 60 % tillav branschen via Skogsindustrierna. Totalt skjuts bidrar Skogsindustrierna med ca 60 Mkr/år till STFI. STFI arbetar med treårsperioder i sitt forskningspro- Perioderna sammanfaller med dem som tillämpas i gram. det statliga energiforskningsprogrammet.

Skogsindustrierna har en energikommitté. En arbetsinom denna tar fram sammanställningar över progrupp jektförslag och föreslår aktörer och finansiering. Den senaste utgåvan av projektlistan omfattar ett femtiotal projektförslag till en total kostnad av ca 75 Mkr. 15 av projekten syftar direkt på effektiv elanvändning. FoU-verksamhten för dessa är ca

10 Mkr/år. Projekten gäller bl a områden som reduktion av elbehov vid rening av blekeriavloppsvatten, energisnålare malning av massa, energisnålare raffinering, förbehandling av ved med mikrobiella processer före massatillverkning, minskat elbehov genom högkoncentrationsteknik i pappersbruk, sänkning av elbehov i pappersmaskiners våtparti och vakuumsystem.

Skogsindustrierna är även verksamma inom STUs referensgrupp för skogsindustrin och medverkar i prioriteringen av projektförslag som behandlas där. Skogsindustriernas energikommitté svarar även för kontakterna med Värmeforsk, där Skogsindustrierna är en av huvudmännen. Skogsindustrierna är representerade i de flesta av Värmeforsks arbetsgrupper.

Stora forskningsavdelningar finns inom branschens företag, främst hos de stora skogsbolagen (Stora Teknik, SCA Teknik och MODO).

Skogsindustrierna anser det vara en rimlig fördelning att staten står för den långsiktigt inriktade forskningen, medan industrin själv svarar för de mer kortsiktiga utvecklingsinsatserna.

Inom järn- och stålindustrin genomförs utvecklingsoch försöksverksamhet vid metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) m fl. Jernkontoret har här en sammanhållande roll. För FoU för eleffektivisering av processerna inom järn- och stålindustrin satsar branschen ca 10 Mkr/år. Anpassningen och eventuella eleffektiviseringsåtgärder görs sedan företagsvis. Försök och experiment är ofta kopplade till utrustningsindustrin.

är branschförening för den kemiska in- Kemikontoret dustrin. Någon samordnad gemensam policy i energihar man inte inom denna bransch. Statligt stöd frågor söker man som regel endast om det är till FUD-projekt STU har gjort flera försök fråga om högriskprojekt. att få branschen intresserad av några gemensamma men har ej lyckats hitta lämpliga om- EFUD-projekt råden. Detta beror bl a på att även “enhetsprocesser“ torkning, värmeväxling etc är så som destillation, utformade inom de olika företagen att individuellt man har svårt att hitta bra gemensamma nämnare lämpaför sådana forskningsprojekt. Energifrågor är dock de för kemiindustrin och man satsar egna medel viktiga i samarbete mellan industriföretag och på forskning högskoleinstitutioner.

har som regel köpt sina anläggningar i Kemiföretagen “nycke1färdigt skick från utländska engineeringföretag. Leverantörens garantiåtaganden beträffande prestanda etc sätts i sådana fall ofta ur spel, om kunderna göra ingrepp i systemet (t ex i avsikt börjar att försöka spara ytterligare energi). Sådana insat- - de förekommer - därför i samarser i den mån görs bete med leverantören. Eventuella förbättringar kommer så sätt efterhand via leverantören även kunpå dens konkurrenter till godo.

Kansliet för effektiv elanvändning vid statens energiverk är en ny aktör inom området. De disponerar en budget på 400 Mkr för en femårsperiod, som började den 1988. skall användas för teknik- 1 juli Pengarna därmed fungera som en hävstång för att upphandling

lösgöra de eleffektiviseringspotentialer som finns. Arbetet avses bedrivas i två - först etablerande steg av exempel och sedan spridning av information. Man kommer bl a att rikta intresset mot de eldistributionsföretag som faller utanför målgrupperna för SEU och Vattenfalls Uppdrag 2000. Man avser att rikta sig mot industrins elanvändning, men då inte själva de elintensiva processerna utan snarare elförbrukningen för belysning samt elmotordirft för maskiner, pumpar etc. I kansliet finns en representant för vardera STU och BFR, vilket underlättar samordningen med energi FoU-verksamheten inom industri och bebyggelse.

Sveriges Mekanförbund svarar för utredningar, utbildning etc bl a med syfte att spara energi inom verkstadsindustrin. Man har även där en särskild energikommitté som bevakar energifrågorna. Att spara el inom verkstadsindustrin innebär i dagsläget ett envist knaprande på marginalerna. Varvtalsreglering m m är i stor utsträckning redan genomförd och branschens energikostnader är trots allt relativt låga.

Inom området görs också insatser för förbättring av elmaskiner och elkomponenter. Här finns i Sverige framstående tillverkningsindustrier. Kraftbolagen bedöms framöver inom ramen för “energibolagstanken” öka sina insatser på att eleffektivisera/e1utrustningar. gäller också SEU.

Detta

Mekanförbundet har tagit fram lätt tillgängligt informationsmaterial om eleffektiv belysning och ordnar även seminarier och konferenser i det ämnet. Andra ämnen som är aktuella för informationskampanjer för närvarande är användning av persondatorer för övervakning och styrning samt konsekvenserna av den ökade datoriseringen för verkstadsindustrins elförbrukning.

Viktiga forskningsaktörer är:

Beträffande effektiv elanvändning inom massa- och pappersindustrin: KTH och CTH. Utanför högskolan gör STU insatser inom omrâdet, bl a hos Sunds Defibrator, STFI, Rottneros, ÅF-IPK.

För effektiv elanvändning inom järn- och stålindustrin har Jernkontoret STU-finanserade projekt för energiteknik vid skrotbaserad metallurgi och studerar även ljusbågsugnar, stålvärmning i skänk. MEFOS har bl om induktiv och elbesparing i a projekt påvärmning valsverk.

Inom sektorn Kemisk industri har mindre insatser på katodprocessen vid klorattillverkning gjorts av KTH Elektrokemi/korrosionslära. De dominerande insatserna görs av EKA Nobel Elektrokemi AB, som har STU-anslag för detta.

Av industrins satsningar bedöms 30-40 2 genomföras på högskolan.

4.13 v v A

Den processtunga industrin omsätter stora mängder värme. I mitten på 1970-talet användes i stor utsträckning olja för värmeproduktion. Under 1970- och 80-talen har den specifika oljeanvändningen minskat drastiskt. Detta framgår av figur 21.

D710 IVEIS Mb I985 8.7 I9I90 M97

Figur 21 specifika oljean-

Igdustrins

vandh1ng ( 1980 års priser )

dels

Den minskade oljeanvändningen beror på övergång

till el dels på införande av värmeeffektiviserande Den allt drivkraften har varit teknik. övervägande det höga oljepriset och billig el.

Utvecklingen mot ett effektivare värmeutnyttjande har varit snabb. inom de tunga processindustrierna värmesidan kommer att fortsätta men Besparingarna på inom vissa industrier nått så långt att takten på har avtar som följd av att lönsamheten succesinsatserna blir sämre. För många fabriker, t ex inom papsivt är det i många fall svårt att hitpersmassaindustrin ta intressant användning för lågvärdig spillnågon värme.

På andra områden t ex inom järn- och stålindustrin kvarstår möjligheterna till väsentliga förbättringar T ex så är en av de största genom metodändringar. inom stålindustrin de upprepade energiförlustposterna som förekommer vid uppvärmningar och avsvalningar och behandling av stålet. framställning

värmeeffektiviseringen har skett med En stor del av teknik. Inledningsvis har enklare och konventionell kunnat vidtagas. FoU-behovet för påtagliga åtgärder denna av var litet. Efter hand har möjtyp åtgärder till fortsatt effektivisering av värmeutligheterna nyttjandet styrts av de använda processerna.

Detta har lett till att behovet av teknikutveckling ökat. Den svenska utvecklingen har och forskning och i stort snabbare än utomlands. varit lyckosam värmeväxling, pumpning och vär- Detta gäller områdena Kompetens både på system- och kompomeöverföring. nentnivå finns vid tillverkningsindustrin.

4.13.2 strategi :är Fgg-programmets.ggggmgöragge

Insatserna inriktas på att bygga upp kompetens och FoU kapacitet inom sådana områden som är av generell betydelse för industrins värmeeffektivisering. Viktiga delar är processteg eller komponenter i de mest intressanta teknikstegen.

Inom området värmeväxling inriktas resurserna främst på utveckling av nya värmeväxlarkoncept samt på systemfrågor.

Studier genomförs på kombinerade tekniska system med värmeåtervinning, värmekällor och medier. Försök planeras för teknik som bygger på kortvarig lagring av värme och kyla. Värmepumpteknik i dessa applikationer har konstaterats behöva försöksvis prövas.

Tabell 13 visar insatser inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

Tabell 13

Område: Effektivisering av värmeutnyttjande

Jfisavéer /M/w/ av:

mo H80 mi? H90

4 . g v n A . . A w u .

HÅL: å. F--i

J§§#Åå ä”

amg,

ÅVÅÅ 2-5- 17 5 /D /0 v20 Jqo/l 570

få

#27

351745724 n/l.

552/ nu

J1d4

i .

Sándf/4

X7M,

[egna ä? TV rm, / I°

Efø - 444227 o M /lfb 40D 5 523

Utmärkande för den industri som omsätter mycket värme är att informationsnivån för energianvändningen är Man har ofta egna resurser för att klar- _ mycket hög. energiåtgången. Man är medveten om vilka möjlägga som närmast kan vara aktuella för att effekligheter tivisera värmeutnyttjandet och vilken lönsamhet de förväntas ge. Problemet är som regel att rejält minskade åtgångstal numera endast kan uppnås i samband med byte till nya processer med ny utrustning. Sådant byte sker normalt i samband med att äldre utrustning ut. Att byta ut stora processanläggningar i förbyts tid innebär vanligen mycket höga kostnader.

Inom de värmetunga industribranscherna finns en rad företag, institut och organisationer som bevakar FoU-området eller bedriver egen FoU-verksamhet.

Skogsindustrierna (tidigare SCPF) för massa- och pappersindustrins talan bl a i näringspolitiska frågor som energifrågor. Man bedriver själv ingen forskning men är huvudman för STFI. STFIS verksamhet finansieras till 40 % av staten via STU. Resterande 60 % tillskjuts av branschen via Skogsindustrierna. Totalt bidrar Skogsindustrierna med ca 60 Mkr/år till STFI. STFI arbetar med treårsperioder i sitt forskningsprogram. Perioderna sammanfaller med dem som tillämpas i det statliga energiforskningsprogrammet.

har en energikommitté. En arbets- Skogsindustrierna inom denna tar fram sammanställningar över progrupp jektförslag och föreslår aktörer och finansiering. Den senaste av projektlistan omfattar ett utgåvan till en total kostnad av ca femtiotal projektförslag 75 Mkr. 35 av projekten syftar direkt på effektiv i massa- och pappersindustrins olika värmeanvändning Kostnaden för dessa har bedömts till processteg. 30 Mkr/år.

är även verksamma inom STUs refe- Skogsindustrierna för skogsindustrin och medverkar i priorirensgrupp av projektförslag som behandlas där. Skogsteringen industriernas svarar även för kontakenergikommitté terna med Värmeforsk, där Skogsindustrierna är en av huvudmännen. Skogsindustrierna är representerade i de

flesta av Värmeforsks arbetsgrupper.

Stora forskningsavdelningar finns inom branschens främst hos de stora skogsbolagen (Stora Tekföretag, nik, SCA Teknik och HoDo).

Skogsindustrierna anser det vara en rimlig fördelning att staten står för den långsiktigt inriktade forskmedan industrin själv svarar för de mer kortningen, siktiga utvecklingsinsatserna.

Järn- och stålindustrin lägger i stort ner 20 Mkr/år i centralt samlade projekt. Viktiga projekt är att minska i uppvärmningen av materialet i värmeåtgången de olika bearbetningsstegen.

Inom värmeväxling och överföring sker utvecklingen främst i några utrustningstillverkande industrier. Koppling finns till högskolan.

Insatserna inom det statliga FoU-programmet för värmeeffektiva processer och värmeteknik för kunskapsuppbyggande forskning har bedrivits på en nivå av 3 Mkr/år. Industrin sätter stort värde på de statliga insatserna inom området, som till stor del åstadkommer att energiaspekterna kommer med i projekten.

Stiftelsen Värmeteknisk Forskning, Värmeforsk, har som huvudmän VAST, Vattenfall, Studsvik, SCPF, Ångpanneföreningen, Svenska Gasföreningen, svenska Värmeverksföreningen samt ett antal tillverkande industri- och konsultföretag, bl a ABB Stal, Avesta, Fläkt, Götaverken Energy Systems, Sandvik. Värmeforsk samarbetar inom flera programområden med de statliga programorganen STU, BFR och statens energiverk. FoU-budgeten för 1987 var ca 13 Mkr, fördelat på drygt 70 projekt inom områdena bränsleteknik, energi/systemteknik med industriell energihushållning, hetvattenteknik, materialteknik, kemiteknik och gasteknik. Knappt hälften av FoU-medlen tillskjuts av de statliga programorganen (merparten från statens energiverk) och resten från Värmeforsks huvudmän.

En av huvudmännen i Värmeforsk är Svenska Gasföreningen, som har kansliet samlokaliserat med

Värmeforsk. Gasföreningen är en viktig aktör när det

gäller att driva på utveckling av system och utrustning för substitution av el med gas. Det bör obser-

veras att huvuddelen av gasleveranserna i Sverige i nuläget och under de närmaste åren går till industrikunder. Gasföreningen utger tidskriften Gasnytt och är branschförening för drygt femtiotalet medlemsföretag med intressen för gas. Gasföreningen har ett tiotal föreningsorgan, däribland Informationsrådet, Utbildningskommittén och FoU-kommittén. Den.sistnämnda svarar för kopplingen till Värmeforsk-programmet.

4.14 sQgvÄRgmTEKNIx

4.14.1 Karaktäristjk av Qmráget

Solinstrålningen i Sverige är inte så liten som man kan tro. Mätningar och beräkningar under 1970-talets senare del visar att solinstrålningen av diffust och direkt ljus är av sådan storlek att den skulle kunna vara intressant för energitillämpningar. De användsom kan vara aktuella är värme till ningsområden fjärrvärmesystem/gruppcentraler och husegna system. Badanläggningar och vissa industritillämpningar med stort värme- och ventilationsbehov är också intressanta.

Miljömässigt kan solvärmeteknik betraktas som mycket miljövänlig. De negativa effekter som kan uppstå bedöms vara lokalt och tidsmässigt begränsade.

Området kännetecknas av att solinstrålningen innehåller liten termisk effekt per ytenhet, vilket leder till behov av stora ytor och att den temperaturnivå som kan produceras ligger nära den lägsta temperatur som dagens uppvärmningssystem utnyttjar. Detta innebär att investerings- och systemdriftkostnader har stor påverkan på totalekonomin för solvärmesystem.

I mitten på 1970-talet fanns i princip inget utnyttjande av solvärme i landet.

4.14.2 strategi för Fgg-programmets genomförande

Insatserna inriktades på att få fram underlag för att belysa olika utvecklingslinjers möjligheter. Efter hand fokuserades ansträngningarna att pröva den teknik som syntes mest lovande på kort sikt. Uppvärmningssystem i gruppbebyggelse prövades, då denna typ av system var den i tiden närmaste tillämpningen. FoU-satsningarna breddades till grundläggande forskning, framförallt på matetialområdet och till i huvudsak tre typer av solfångare med tillhörande system. Svårigheter fanns, trots särskilda insatser att engagera institutioner för FoU-projekt som inte vara knuta till fullskaleprojekt.

Övergripande insatser gjordes mot byggnadsanpassning, VVS-montage, värmebärare och underhåll.

Perioden 1255-1229

Utvecklingen har huvudsakligen avsett solvärmesystem med samtidig utveckling av komponenter.

Med utgångspunkt från de resultat som framkommit inriktades utvecklingen av solfångare mot kostnadsmässiga förbättringar. Ett antal områden för tekniska förbättringar identifierades. Resultatet av studier av kombinerade solvärmesystem indikerar en god sparpotential i bostäder. FoU-verksamheten inriktas mot utveckling och försöksinsatser som kan visa på teknik som kan bli konkurrensmässig i mitten av 1990-talet.

delar för var att visa höjning av Viktiga programmet verkningsgraden hos solfångare, kostnadsreducering, enklare systemlösningar genom att uppföra och pröva försöksanläggningar för teknikverifiering och utvär- Under 1987-1990 las stor vikt vid dering. perioden att bevara uppbyggd kompetens och fortsatt kompetensuppbyggnad. Industrin bedömdes endast i någon grad finansiera FoU inom området.

4.l4.3 Insatser inom området

Tabell 14 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

4.14.4 Aktögsbgskrivning

I de samlade satsningarna har BFRs satsning varit inriktad på test och försök med stora solfångare. Detta motiveras med att STU har haft ansvar för den mer industrimässiga utvecklingen av tekniken. Inom denna del har STU satsat ca 8 Mkr i ett begränsat antal projekt. Huvuddelen av dessa har satsats på den typ av teknik som använts inom de projekt som BFR lämnat stöd till. Detta innebär att det i Sverige finns ett mindre antal tillverkare som varit engagerade i utvecklingsarbetet.

Stödet 1985-1987 till små enkla solvärmeanläggningar inom ramen för det statliga investeringsprogrammet

har inneburit att ca 650 utrustningar byggts i en-

familjsanläggningar och lantbrukstorkar. Några satsningar på utveckling inom ramen för det statliga

FoU-programmet av enfamiljsystem har inte förekommit. systemen består, utöver solfånqarna, i hög grad av konventionella komponenter. Detta innebär att mycket av utvecklingen och försöken varit knutna till utvecklingen på dessa områden. Mycket arbete med systemstudier och försök har gjorts av entreprenörer, konsulter och kommuner.

Genom FoU-programmet och experimentbyggande har en marknad för de stora systemen förberetts. Något genombrott för stora system inom de närmaste åren bedöms dock ej vara i sikte. De husegna systemen kan säljas i begränsad omfattning genom att statliga bon stadslån kan användas. Anläggningar för värmning av badbassänger har på senare år visat sig lönsamma men har svårt att slå sig in på marknaden.

Tabell 14

Område: solvärme

74m 66*- //V/w/ ar:

H80

HF v “r a›

HÅL- **{ l

.Tvål/å-

i/ ,

SÄåwuÄ7

”hål Jød. 4/0

.Wo/Joy

275175/ g/FZ/é my,

5751/ nu V5. -30

J44:

Lp 5/54/ f/l/

fal.

Un o/ørsvâvlø

54W; u, /løo A05 ll _

7-54/ »5 35-70

ewøgf_

;_7644 o M 4/0 5 o 2 ç- §0

Individuell sglvärme

solvärme för tagpvattenbgregnigg kan und§r_jgumna_halvåret ge relativt gott utbyte med små korttidsför tappvarmvatten). För att lager (förrådsberedare tillskott för uppvärmningsändamál måste ge väsentliga ett solvärmesystem däremot innehålla ett säsongstekniskt-ekonomiskt acceptabel teknik lager. Någon för av värme för enstaka småhus finns säsongslagring ännu Däremot bedöms tekniken för säej tillgänglig. i vatten i stora oisolerade volymer vara songslagring så väl känd att den efter viss ytterligare förfining kan bli driftsmässigt acceptabel. Ytterligare FoU-insatser behövs för mellanstora isolerade lager.

för tappvarmvatten och uppvärmning är Solvärmesystem tekniskt möjliga även i småhus. Svenska system finns i marknaden sedan mitten på 1970-talet. De är dock ej konkurrenskraftiga mot konventionella värmesystem. Ett skäl till detta är att varmvattenbehovet sommartid är relativt lågt, vilket leder till lågt utnyttjande av solvärmesystemet under den period när det skulle kunnat ge ett avsevärt bidrag.

Utvecklingsinsatserna koncentreras mot solvärmeanläggningar i enskilda större flerbostadshus (tappvarmvattenberedning med korttidslagring) samt mot solvärmeanläggningar med säsongslager för stora byggnadsbestånd kopplade till fjärrvärmenät eller gruppcentraler. Ett 15-tal sådana experiment- eller förunder 1980- talet. Främst har söksprojekt genomförts BFR genomfört dessa med hjälp av experimentbyggnadslån. Ofta har projekten sammanhållits av kommuner eller bostadsföretag. Byggandet har i stor utsträckning genomförts med existerande entreprenörer.

De viktigaste FoU-aktörerna vid högskolan (inom hela området solvärmeteknik) är CTH, KTH, CTH Energiteknikcentrum samt Lunds universitet. FoU-insatser görs också av LuTH, Falun/Borlänge och Uppsala universitet.

Utanför högskolan görs insatser på området av bl a statens provningsanstalt, Studsvik Energi och Stiftelsen bergteknisk forskning. Vattenfall har vid laboratoriet i Älvkarleby FoU-verksamhet som i hög grad är inriktad på solfångarproblem och försök med system.

FoU-insatserna avser, som redan nämnts, inte primärt solvärmesystem för enskilda småhus. Några tillverkare, som primärt tagit fram solvärme för mindre system, har också bedrivit vidareutveckling av sin teknik mot större applikationer.

Tekniklösningar för solvärme ligger, beroende på systemstorlek, både i en etablerad och i en icke etablerad systemstruktur.

Solvärmesystem för elvärmda småhus

Större solvärmesystem

4.15 ENERQILAQRINQ

4.15.1 Kgrakgägisgging av området

Energilagring utgör inte någon självständig teknik. av energi behövs för olika ändamål och i sam- Lagring band med nyttiggörande av energi från andra energitekniker. I det följande avgränsas området till de lagringstekniker som är en förutsättning för att kunna utnyttja solvärme och spillvärme.

I slutet av 1970-talet fanns knappast någon tillämpav större värmelager. Under den senaste tioårsning finns erfarenhet från försök med värmelagperioden ring i stor skala.

God teknik för att lagra energi är en nödvändighet för att kunna utnyttja solvärme. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utnyttja andra intermittenta värmekällor kan öka om man har tillgång till värmelager. Lager kan utifrån denna aspekt vara attraktiva i värmedistributionssystem (t ex ökad leveranssäkerhet och jämnare eldning). De har också en plats i system med värmepumpar.

Kunskapsläget i dag är gott för själva lagringsteknikerna. Ytterligare kunskap behövs dock om byggandet och om systemerfarenheter.

4.15.2 strategier för Fgg-programmets ggngmfägange.

P ri 77-

av större värmelager bedömdes i stor ut- Byggandet sträckning kunna göras med etablerade byggtekniker. Insatserna inriktades på att få fram erfarenhet och driftsdata från fullskaleprojekt. Det var viktigt att med värmekällor och värmepröva systemkombinationer Med hänsyn till den höga kapitalkostnaden produktion. för inriktades insatserna på att finna värmelager sådan teknik där den specifika investeringskostnaden var 1-2 kr/Kwh.

Erfarenhet bedömdes behövas från ett flertal typer. Ett 25-30-tal fullskaleprojekt initierades. Stora gjordes att engagera entreprenörer och ansträngningar industri.

Peri n 1 7-1

Utvärderingar av de byggda anläggningarna gjordes. Undermark-baserade lager visade sig vara mest lämpför svenska förhållanden. Inom flera tekniker liga etablerades ytterligare fullskaleprojekt för noggrannare och utvärderingar. System med värmemätningar och kyltillämpningar i kontorshus började studeras Internationella samarbetsprojekt inom noggrannare. Forskningssamarbetet inriktades kyllager planerades. andra generationens värmelager samt intensifierade på studier av vattenkemins inverkan och på vattenhand- Ytterligare koncentration av insatserna lingsmetoder. gjordes mot en handfull lovande tillämpningar.

4.l5.3 Insatser ingm Qmråget

Tabell 15 visar insatserna inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

4.l5.4 Aktärsbegkrivning

Ett flertal tekniker för värmelagring har studerats och prövats under de senaste åren. A11 utveckling har i princip genomförts med insatser från statliga program. System som provas i fullskaleanläggningar är värmelager i jord, borrhålslager i berg, ståltankar, gropmagasin i mark, bergrum och akviferer.

Inom området finns kompetens uppbyggd på institutioner vid CTH, LTH och LuTH samt vid SGI och Studsvik. Ett flertal entreprenörer, industrier och kommuner har varit eller är engagerade i de 25-30 större anläggningar som byggts. Aktörerna bedriver viss egen FoU, inriktad på värmelagring. Huvuddelen av teknikutvecklingen sker mot mer eller mindre vidareutveckling av konventionella applikationer och komponenter.

Tabell 15

Område: Energilagring

Jmafrør /M/w/ av:

. nen_ V .Mif _ mo

1430 % *r .e 4 u A 4 7 v A J u

›-5--«.

m; å.

«

.SÅv///å

M z

Saw/L.,

/lø/V. 2 5 5 9- J40”.

.(06

44?

D54 75/4/7//1 m/l.

57:70/ Ã/Ã/ /3 O /5- J: d. A Lâ S/:Ic/ »m

J71,

J 17 c/t/.Cøéäø

523%; al, /o w-

âøziü”

E to;

eaøqf_

FZM

14/0 3C* 40430

4.16 ELEFFEKTIVA BY NADER

4.l6.l Karak äri ik av mrâ et

Området omfattar effektivisering av elanvändning, ersättning av direktel, energihushållning och ny energiteknik för elvärmda byggander. FoU beträffande apparater och komponenter liksom FoU och experimentbyggande av storskaliga system utanför byggnader ingår ej.

Kunskapen hos användarna om byggnaderna behöver utvecklas för att eleffektivisering skall komma till stånd.

Under den senaste tiden har andra än BFR börjat intressera sig för frågeställningen t ex SEU, Vattenfall, Sydkraft, Elverksföreningen, statens energiverk (Teknikupphandling av eleffektiv teknik).

Det finns i dag inga värmedistributionssystem som till en rimlig kostnad är användbara för konvertering av direktelvärmda hus. Problemet sitter oftast i samverkan mellan distributionssystemet och den befintliga byggnaden.

Ny teknik vad gäller belysning, fläktar, reglering behöver prövas i fullskala hos/tillsammans med större byggföretag och förvaltare.

Vissa mätdata från enskilda byggnader finns till vägledning för fortsatt teknikutveckling.

r - r r mm n mfr n 4.16.2 r

ri n 1 7-

insatserna ligger inom bygg- och in- Tyngdpunkten av systemfrågor och energihushållstallationsteknik, för utveckling inom programmet har ning. Insatsetna teknik som prövades inom bl a avvägts mot sådan Vattenfalls projekt 2000.

inom området elvärme till Begränsade insatser gjörs flerbostadshus.

4.l6.3 Lnsatser ingm Qmrâget

insatserna inom FoU-programmet och Tabell 16 visar insatser inom industrin.

Tabell 16

Område: Eleffektiva byggnader

jäsa (rer /M/w/ 4% mo mi? H90

my Tv-%u a . n .I v v n

»-+4.

m. »-_-.

sax/i.

F24! r

.Qaün/ÃV

â%á/ ÅW3 26

en r ha 44V:

/n7 / 0

Jaa/I /

áøé777øåç

.Ge

#27

3547/5774 my.

5 71:2/nu J, d. LP .Séfc/ f/á/

J41,

.

eøczâf- /JG

?än

5b Ö 4

4.16.4 Aktärshgskrivning

F1§rhQ§§§d§hg§ Qçh lgkalgr

flerbostadshus och lokaler är Elanvändningen inom användes 25 Twh el under 1985, betydande. Sammanlagt Ökningstakten har (varav ca 15 TWh för lokaler). varit ca 50 % på 8 år, trots ökande elpriser. hög, är att ökningen av elanvändningen fortsät- Tendensen elanvändning är utspridd på ett ter. Eftersom denna så stort antal förbrukare så finns det inte någon aktör som företräder hela sektorns intresse. gemensam

är och forti- För statens byggnader byggnadsstyrelsen aktörer med stor kunfikationsförvaltningen viktiga De deltar i en del proskap om energianvändningen. framförallt vad prototyp- och demonstrajekt, gäller tionsanläggningar, men bedriver ingen egenfinansierad

forskning.

av aktörer är HSB, Riksbyggen, SABO och Samma typ De har alla tillgång Sveriges Fastighetsägareförbund. konsulter med goda insikter om till personal eller organisationer ordnar även

energianvändningen.Dessa

utbildning i energihushållning för fastighetsskötare. pådrivande inom området Även hyresgästgörelsen agerar i fastigheter. Liksom de statliga eleffektivisering driver de nästan ingen FoUfastighetsförvaltarna verksamhet.

Bostadsstyrelsen är bl a genom sitt ROT-finansieringsprogram en viktig aktör för att åtgärder som tilläggsisolering av fasader 0 dyl skall komma till stånd. Den typen av åtgärder har dock vanligen inte till syfte att spara el, utom för de fall då husen är elvärmda. Kommunernas energirådgivare spelar en viktig roll i samband med ROT-åtgärder.

Andra viktiga aktörer för att informera och utbilda berörda grupper är statens energiverk, byggforskningsrådet, konsumentverket och boverket.

Kommunförbundet spelar en viktig roll som utbildare av energirådgivare och är även en viktig aktör vad gäller energianvändning i kommunernas byggnader.

Bostadsföretagens yrkesnämnd är engagerad i utbildning av drifttekniker för fastighetsbranschen och verkar även för ett ökat intresse för dessa frågor inom gymnasie- och högskola.

Ett exempel på lokaler som använder mycket elenergi är livsmedelsbutiker. Livsmedelshandelns kyl- och frysanläggningar utvecklas kontinuerligt mot allt lägre elbehov. Vid utbyte av sådan utrustning är det dock vanligtvis inte eleffektiviteten som är den avgörande faktorn, när köpmannen i samråd med sin konsult skall välja nya kyl- och frysdiskar. (Alla livsmedelskedjorna har servicebolag, där kompetenta konsulter finns att tillgå vad gäller energifrågor likaväl som marknadsföring). Viktigare aspekter vid val av utrustning är funktionen och exponeringsmöjligheterna för varorna.

En avskrivningstid för sådan utrustning är 7 typisk år, men den faktiska livslängden är längre än så. till modernare, eleffektivare utrustning sker Byte dock inom livsmedelshandeln med betydligt kortare intervall än t ex inom hushållssektorn. En rad elhushâllningsåtgärder genomförs också som regel i samband med moderniseringen. Ett exempel är att moderna kyldiskar för och andra mejerivaror numera vanmjölk förses med glasdörrar, medan de på 1960- och ligen 1970-talen oftast var öppna med flerplansdiskar. Den senare typen av diskar förekommer fortfarande (för kylkonserer, charkvaror etc), men de förses numera vanligen med jalusier som dras för när butiken stängt för dagen.

Många eldistributörer har redan markerat ett ökat intresse för elanvändningsfrågor. Än så länge är det huvudsakligen de största kunderna (vanligen industrikunder), som är föremål för distributörernas särskilda intresse, men efterhand kommer allt mindre förbrukare med i bilden. Kraftindustrins Utbildningsråd (UR) kan också förväntas spela en viktig roll för ubildning av den personal som skall arbeta mot användarsidan.

BFR har sedan 1987 inom sitt FoU-program ett delprogram avseende eleffektiva byggnader. Än så länge är det rätt få projekt och relativt små projekt som startats. Större delen av projekten avser elvärmda småhus. behandlar dock elanvändning i Några projekt lokaler och flerbostadshus. Bl a studerar Predeco Energimarknadsconsult AB eleffektivisering i bostäder och servicelokaler och Stiftelsen Vätterhem har ett mätprojekt om elkonvertering i flerbostadshus.

Energisnåla lysrör och nedsläckning till “stö1dbelysning efter stängningsdags är andra hushållningsåtgärder som rutinmässigt införs.

VVS-Tekniska Föreningen har i en skrivelse till miloch i januari 1988 påtalat de jö- energiministern stora förändringar av det nationella energisystemet, miljöarbetet m m, som förväntas ske under 1990-talet. att om en sådan förändring skall Föreningen påpekar kunna är det nödvändigt att ge utbildgenomföras (f0rt- och vidareutbildning av yrkesningsfrågorna verksamma tekniker) samma berättigande som den tekniska forskningen. Föreningen föreslår ett omfattande konkret utbildningsprogram som bl a innehåller utbildning för el- och energieffektiva byggnader. VVS-Tekniska Föreningen erbjuder sig att ta hand om sekretariatfunktionen för en sådan utbildningsverksamhet och pekar på de gynnsamma erfarenheterna av värmepumputbildningen, för vilken Föreningen varit administrerande organ. Föreningen har även i ett kort brev till riksdagens näringsutskott (april 1988) fäst utskottets uppmärksamhet på denna fråga. Bakom den senare skrivelsen står, förutom VVS-Tekniska Föreningen, även SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSBs Riksförbund, Riksbyggen, Hyresgästernas Riksförbund, Föreningen Sveriges Energirådgivare och Svenska Elverksföreningen.

Av särskilt intresse är de möjligheter till kombinerad produktion av el och värme som i framtiden kan finnas i s k blockcentraler i fastighetsbeståndet. Här finns ännu ingen satsning på FoU från några aktörer. Man kan dock anta att initiativen härvidlag måste komma från eldistributören, vanligen det kommunala energiverket eller -bolaget, för att underlätta avsättningen av den producerade elkraften. Kraftindustrin kan även tänkas agera direkt mot fastighetssektorn. Även om tekniken finns prövad så finns hinder att övervinna, t ex att centralen i många fråga redan byggts om för värmepumpar, flispannor Bland - liksom eller dylikt. fastighetsförvaltare bland industrifolk - märks en viss misstro mot alltför snabba kast i energipolitiken. Många av de satsningar på oljeersättning, som gjorts med statens stöd, har visat sig bli betydligt mindre lönsamma än förväntat.

Elförbrukningen för belysning i hushållen är ca 15 % av den totala hushållselen. Här kan besparingar göras att man i större utsträckning använder lysrör i genom stället för glödlampor. Med just detta syfte har en del eldistributörer (t ex Stockholm Energi) på senare tid med rabattcheckar stimulerat hushållen att köpa lysrörslampor. Utan subventioner är f n sådant byte ej lönsamt utom på platser där byte av glödlampa är förknippat med höga extra kostnader.

Viktiga aktörer för att informera om eleffektivare apparater för hushållen är bl a statens provningsanstalt, konsumentverket, SEMKO, EIO (som representerar installatörsledet), Sveriges Elektroindustriförening (som representerar tillverkarsidan), E1grossistföretagen (t ex Ahlsell El, Asea Skandia), Elektriska Hushållsapparaters Leverantörer (EHL) och Elhandelns Detaljisters Riksförbund (EDR).

Beträffande direktelvärmda småhus kan nämnas att VVS Industrins Informationsråd AB (VVS Information) med BFR-stöd genomfört ombyggnad av tre småhus från elradiatorer till Vattenburen värme. VVS-branschen stod själv för alla kostnader för material och arbete vid utbytet av värmesystemen, medan BFR-finansieringen täckte kostnaderna för planering, utvärdering och rapportering. I projektgruppen ingick representanter från olika delar av branschen, nämligen Enskede Värme AB, Svenska Värmepumpsföreningen, SAAB-SCANIA Enerteck AB, Rörfirmornas Riksförbund, Thermopanel AB och CTC Ljungby. Det bör noteras att det i denna grupp av aktörer finns representanter för både “elsidan och rörsidan.

FoU-insatser angående elvärmda småhus och hushållens elförbrukning görs vid KTH och CTH. Insatserna gäller enstaka institutioner och relativt små anslagsbelopp. Utanför högskolan har Norrlands byggtjänst BFR-anslag för eleffektiva småhus-avveckling av direktel. Rockwool AB studerar effektivare elanvändning i direktelvärmda småhus. Sydkrafts forskningsstiftelse finansierar några projekt inom omrâdet. Den största satsningen görs sannolikt inom Vattenfalls Uppdrag 2000.

vid statens energiverk ar- Teknikupphandlingsfonden betar också inom detta omrâde sedan 1987. En stor del av insatserna för teknikupphandlingsansträngningarna avses riktas mot att få fram eleffektiv teknik för bostads- och lokalsektorn.

mh h h°11

Hushållens elförbrukning och den elförbrukning som sker för uppvärmning av av framförallt småhus är mycket stort antal små förbrukare, som spridd på ett utmärks av att de genomsnittligt sett är dåligt insatta i energifrågor men ändå måste fatta beslut som i hög grad påverkar energianvändningen. Vissa aktörer kan dock hjälpa till med rådgivning och information, såsom kommunernas energirådgivare, konsumentverket och villaägareföreningen.

Elvärmeanvändningen i småhussektorn har i stort sett tredubblats under de senaste 10 åren och utgör ett väsentligt område i samband med omställningen till ett kraftproduktionssystem utan kärnkraft. Denna grupp är kraftigt säsongsbunden och temperaturberoende. Den ställer därmed stora krav på installerad kraftverkseffekt. Visserligen sker en hel del av denna elförbrukning (ca 40 %) i elpatroner eller kassetter i kombipannor och kan därför i princip snabbt ersättas med olja (om oljetanken ej tagits bort). Detta leder dock tillbaka till ett oljeberoende, som man tidigare reducerat med hjälp av statliga subventioner. Konvertering till gas kan vara tekniskt möjlig i områden med tillgång till naturgas, men detta

kräver då att satsar på mer fingasdistributörerna distributionsnät för småförbrukare. Den elmaskiga förbrukning som sker i rena elpannor eller i direktverkande (radiatorer), är mycket svår elvärmesystem att ersätta på ett ekonomiskt rimligt sätt, eftersom alla kända konverteringssätt är dyra att genomföra till vatten- eller luftburet värmesystem, (ombyggnad ev etc). Omfattande försök pågår bl a nytt pannrum inom Vattenfalls Uppdrag 2000, men resultaten hittills är inte särskilt uppmuntrande. Läget är avsevärt bättre vad gäller utformning av energisnåla värmesystem i samband med nybyggnad av småhus.

Kraftindustrin och ansvariga myndigheter menar att man skall undvika förhastade åtgärder i de elvärmda småhusen och i stället avvakta utvecklingen. Klart är att aktör som företräder husägarnas intressen någon dock ännu ej finns. Både kraftindustrin och eldistributörerna visar dock ökande intresse att verka som energitjänstföretag. Denna utveckling kan leda till att de efterhand kommer att intressera sig mera även för småkundernas problem.

hälften av förbrukningen av hushållsel i ett Drygt hushåll sker i utrustning av s k vitvarutyp, typiskt dvs frys, diskmaskin, tvättmaskin, torkspis, kyl, skåp eller torktumlare etc. För alla dessa apparater har redan skett en utveckling mot allt högre effektivitet i elanvändningen. Med undantag för spisen, där har varit lägre i utgångsbesparingspotentialen läget, gäller att de bästa i dag tillgängliga apparaterna endast förbrukar ca hälften så mycket el som

av dagens bestånd. Avsevärda elhushållgenomsnittet alltså redan genom att gamla ningseffekter uppnås byts mot nya i samband med normal hushållsapparater

Tillverkarna är måna om att framhålla de

förslitning. moderna goda prestanda (låga elbehov) och apparaterns att förbättra sina produkter i en takt som fortsätter tillverkningsprocessen och marknaden tillåter resp kräver. Det bör dock nämnas att antalet tillverkare numera är kraftigt reducerat. Vad gäller tvättmaskiner finns nu endast en tillverkarare i Sverige med 20-30 stycken för 10-15 år sedan. jämfört

Vissa inköpare av vitvaruutrustning är tillräckligt stora för att ha möjlighet att föra en dialog med t ex HBV som köper in åt SABO apparattillverkarna, eller HSB Material. Enligt uppgift är elförbrukningen inte längre ett centralt ämne i dessa diskussioner. för närvarande är t ex att ap- En viktigare aspekt paraterna är utformade så att de ordinarie fastighetsskötarna själva kan ge service åt hyresgästerna om fel Låg Vattenförbrukning kan i många uppstår. fall - med den prisutveckling som varit på många håll - vara en tyngre vägande faktor än låg elför-

brukning.

Några aktörer som sätter ytterligare press på tillförutom deras konkurrenter, finns inte. Med verkarna, till den avsevärda ytterligare besparing som hänsyn kunna med den i dag bästa tekniken, kan skulle uppnås om utvecklingen på området går så man ifrågasätta fort som den borde. För närvarande tycks takten bestämmas av tillverkarna själva och då givetvis med till vad som passar dem tekniskt och affärshänsyn mässigt.

Teknikupphandlingsfonden vid statens enetgiverk avser att satsa en stor del av insatserna på eleffektiv teknik även på småhussektorn. I vilken utsträckning dessa satsningar kommer till stånd är i dag svårt att bedöma.

4.17.

4.17.1 Karaktägistik av område;

blev ett intressant alternativ för Värmepumptekniken att minska oljeanvändningen och effektivisera energianvändningen. I slutet på 1970-talet indentifierades 3 marknadssegment; småhus, gruppcentraler och fjärrvärmesystem. Introduktionen av värmepumpar i Sverige har gått fort. Utbyggnaden har i allt väsentligt gjorts under 1980-talet.

1987 fanns ungefär 140 000 värmepumpar. Det stora flertalet av dessa är installerade i småhus. Stora värmepumpar, 4-10 MW, finns i ett flertal fjärrvärmeanläggningar. Utbyggnaden av de små värmepumparna snabbt, med delvis ej färdigutvecklad teknik. gjordes De stora värmepumparna har snabbare kommit till driftdugligt skick.

Sammantaget uppskattas energiproduktionen till 8-10 TWh/år. De miljöeffekter som olika typer av värger upphov till bedöms i dag vara idenmepumpteknik tifierad.

och värmetransformatorer be- Absorptionsvärmepumpar döms som strategiskt viktiga. Värmepumptekniken står och faller med att få fram andra arbetsmedier eller nya processer till mitten av 1990-talet. De arbetsmedier som i dag används bedöms inte kunna användas med hänsyn till miljöskäl.

Det finns i dag (efter i princip tre marknadsintroduktionsvågor) fungerande teknik för små värmepumpar. Fungerande teknik finns för medelstora och stora värmepumpar. Potentialen för dessa är i stort utbyggd.

4.17.2 strategi för FQQ-programmets gengmfärande

Perioden 1273-1556

Insatserna inriktades på att utveckla nya värmepumptekniker och att utveckla och stödja införandet av värmepumpsystem, som på kort sikt (3-5 år) bedömdes kunna ge betydande oljeersättning eller energibesparing. Studier kring olika värmekällor och systemaspekter för olika tillämpningar har varit av stort intresse.

Pgrigggn l9§7-1299

Inriktningen ändrades i hög grad mot grundläggande forskningsinsatser. ökade insatser gjordes mot termodynamiska och värmetekniska aspekter i själva värmepumpenheten. Kunskapsuppbyggnaden ökades mot FoU för alternativa köldmedier och värmetransformatorer och nya processlösningar. Fortsatt experimentverksamhet är av stor betydelse.

4.17.3 Insatser inom Qmrádet

Tabell 17 visar insatser inom FoU-programmet och insatser inom industrin.

Värmepumpstekniken har till stor del utvecklats av tillverkare. Från användarsidan har t ex Vattenfall varit aktivt med test- och teknikutvecklingsinsatser. Tillverkarna är ofta sedan tidigare etablerade företag inom kylteknikområdet. Detta har inneburit att det funnits en etablerad företagsstruktur och att tekniken kunnat bygga på äldre utvecklingsverksamhet, både i Sverige och utomlands. Antalet leverantörer har efterhand minskat. Med hänsyn till att marknaden f n är utbyggd bedöms de svenska tillverkarna eller användarna ha liten möjlighet eller intresse att finansiera FoU som på sikt ger ny teknik. Marknaden är osäker och kostnaderna stora. Forskningsresurser finns f n framförallt vid KTH, CTH, LTH och LuTH. Satsningar inom det statliga FoU-programmet har gjorts både av STU, BFR och statens energiverk.

Kommunerna bedöms komma att satsa på viss FoU beträffande driftuppföljningsproblem i befintliga stora värmepumpar.

Tabell 17

Område: Värmepumpar

J/Iswvéer- /ø/øzø/ qy;

H80

195 HÅL: á-á-I ett..

›

Séyl//å

ia! _,

.Qfaø/y

â%åà Jød. j. .Q9

M7

275272/1/?nån/L

.fån/trä J, d. .IL/i Såå/f/h JM,

J »7 o/usøéwâ

54+; u,

kon26E7V 7“â6 P ?H9 * 530 2-7 /

ewa/VL

gta ozz 2 .20 éo /020

för omrkring hälften av den totala Vattenfall svarar i Sverige. Vattenfall ansvarar elkraftproduktionen av 400 kv-nätet i landet, som även utför driften den kraftindustrin. Nästan 90 % av nyttjas av övriga säljs till inden kraft som Vattenfall producerar eller distributörer (t ex kommunala elverk), dustrier medan resten distribueras i Vattenfalls egen regi 000 småförbrukare. För att kunna leva upp till ca 600 sin roll som energitjänstföretag har Vattenfall till sina resurser på marknadssidan, framförallt förstärkt nivå, där de flesta kundkontakterna på regeional sker. I Vattenfalls nya satsning ingår utnyttjandet olika av energiexperter, både på marknadsav slag sidan och för att vidga Vattenfalls eget kunskapsman skall kunna ta sig an problem som område, för att kan hos olika slag av kunder. uppstå

Vattenfalls aktiviteter inom FUD avser framförallt för överföring och disförbättrad teknik produktion, av elektrisk kraft. Målet är att åstadkomma tribution och effektivare kraftförsörjning. Resurser en bättre också rationella energilösningar som värmesatsas på och 1989 är Vattenfalls cenpumpar nya energislag. för FUD 327 Mkr. Av detta trala utvecklingsbudget ca 30 Mkr till kärnkraftforskning). FUD-programgick ca 600 Av särskilt intresmet rymmer totalt projekt. se i detta sammanhang är insatser på förbättrade

för att föutsäga belastningsvariaprognosmetoder

tioner, rationell användning av elenergi samt utnyttjande av biobränslen och vindkraft. Vattenfall har på uppdrag av statens energiverk svarat för vindkraftaggregatet på Näsudden.

Vattenfalls ökade samarbete med industri och kommuner kan exemplifieras med utvecklingen av infraröd torkning inom pappersindustrin resp utvecklingen av småskalig kraftvärme. Vattenfall bevakar även utvecklingen av andra energikällor och annan energiteknik som kan bli intressant på längre sikt. Vattenfall har ca 10 000 anställda, av vilka ca hälften är ingenjörer eller annan teknisk personal.

Inom projektet Uppdrag 2000 studerar Vattenfall möjligheterna till elhushållning och ersättning av el med andra energiformer i en framtid med betydligt högre elpriser än dagens. Arbetet bedrivs i nära kontakt med användarna. I projektet ingår studier av bostäder, offentliga och andra lokaler samt ett stort urval av arbetet sker industriföretag. Merparten ute i Vattenfalls regioner, där Vattenfalls sampersonal arbetar med elverk och kommuner, med småhusägare och fastighetsägare, med anställda inom industri, handel och kontor, med skolor, daghem och vårdcentraler, med högskolor, forskningsinstitutioner, myndigheter och elföretag. I den första etappen av Uppdrag 2000, som pågick till slutet av 1987, satsades 70 Mkr av Vattenfall. Projektet, som nu fortsätter med sin andra etapp med ännu större resurser - under 1989 115 Mkr - skall ha nått enligt planerna sitt mål före 1993.

v n K v k fr nn n

är en branschförening för de Kraftverksföreningen kraftproducenterna. Den har till uppicke statliga en rationell elkraftförsörjning i gift att främja och verka för information i hithörande frågor. landet Kraftverksföreningen delägare i Som redan nämnts är Kraftindustrins vindkraftverk AB.

VAST har Kraftverksföreningens forskningsstiftelse att vetenskaplig forskning bidra till ändamål genom elkraftförsörjningens utveckling. I stiftelsen till även större enskilda och kommunala kraftföretag ingår vissa konsultföretag. VAST arbetar inom områdena och vattenkraft- , elteknik-, värmekraft-, miljötekoch VAST har en nik- elbyggnadsrationalisering. ca 10 Mkr/år. Härutöver kommer forskningsbudget på verksamhet som bedrivs av medlemmarnas medsådan verkan i VAST-anknutna projekt.

åxdkiiâi

är medlem i Kraftverksföreningen men moti- Sydkraft sin storlek en egen rubrik i denna akverar genom svarar för ca 15 % av eltörsbeskrivning. Sydkraft i landet och har i likhet med Vattenfall produktionen inriktat sig på att bli ett heltäckande i hög grad har ägarintressen i energitjänstföretag. Sydkraft Sydgas AB.

sydkraft satsade 1988 80Mkr på energitekniskt ut-

vecklingsarbete. En stor del av dessa pengar går till branschorganen (VAST och Värmeforsk) samt till en viss forskning som myndigheterna bedriver inom strålskydds- och reaktorsäkerhetsområdet. Resten används för utvecklingsarbeten i Sydkrafts egen regi. Insatserna på FoU planeras ökas under de närmaste åren, bland annat till följd av försök med kolförgasning.

För att komplettera denna ordinarie utvecklingsverksamhet har man bildat Sydkrafts forskningsstiftelse, som medger en utökning, framförallt vad gäller projekt för vilka man ej kan kalkylera lönsamhet med vanliga metoder samt projekt inom icke tekniska områden. Stiftelsens ändamål är att till personer, institutioner eller fonder ge bidrag till sådan forskning som har eller kan antas få betydelse för Sydkrafts verksamhet. Bidrag kan endast ges till personer utanför Sydkraft. Stiftelsen delar årligen ut ca 3 Mkr i bidrag till forskningsverksamhet. som exempel på projekt inom elhushållning och ny elproduktionsteknik som fått stöd av Sydkrafts stiftelse kan nämnas: Fjärrstyrning av abonnenter för omkoppling mellan el och olja, Beteendeanalys vid energisparande, småskaliga energikombinat baserade på bränsleceller, Skorstensskador vid omväxlande olje- och elvärme, Kontinuerligt reglerbar värmepump, Teknisk belastningsstyrning.

Sydkraft deltar också i satsningen på energiskogsodling genom att på uppdrag av statens energiverk leda Storförsök Syd, en storskalig försöksodling av 70 hektar energiskog i närheten av Sturups flygplats. De svarar också för vindkraftaggregatet i Maglarp.

Sydkraft erbjuder sig under begreppet Totalvärme att ta över uppvärmningsanläggningar och sköta drift och underhåll av dessa. Kunden garanteras en säker och energisnål uppvärmning utan att behöva binda kapital. Detta agerande är av särskilt intresse att notera, eftersom Sydkraft därmed även får tillgång till ett värmeunderlag som kan komma att visa sig värdefullt i framtiden för kombinerad produktion av el och värme.

v r r ik

SERO är en ideell förening som vill främja inhemska förnybara energiformer och energisparande. Medlemmarna är antingen direkt anslutna till någon av SEROS sektioner eller till någon förening som i sin tur är ansluten till SERO. SERO har sex sektioner; Vattenkraft, Bioenergi, Vindkraft, Värmepumpar, Solenergi och Energihushållning. SEROS vattenkraftsektion samverkar med Småkraftverkens Riksförening SRF under beteckningen SERO/SRF och organiserar numera flertalet av de svenska småkraftverken upp till 1 500 kw.

K f n in U il nin r R

UR är ett samarbetsorgan för arbetsbransch-, givar- och arbetstagarorganisationer inom kraft- och värmeindustrin för gemensam handläggning av vissa utbildningsfrågor.

UR deltar aktivt och påverkar teknisk utbildning på gymnasie- och högskola, som leder till arbete inom kraft- och värmeindustrin. UR utvecklar och genomför utbildningar för personal anställd inom branschen och är därigenom en viktig aktör i samband med kraftbolagens och eldistributörernas omställning till energitjänstföretag.

gaftsam

Kraftsam, som tidigare hette Centrala Driftledningen (CDL), är en samarbetsorganisation mellan Vattenfall och Kraftverksföreningen. Samarbetet avser bl a analys av energimarknaden och planering av framtidens kraftproduktionssystem. Kraftsam publicerar årligen skriften “Elkraftförsörjningen i Sverige.

v n k En r i v klin AB E

SEU är ett nybildat bolag, som ägs av gemensamt kraftindustrin och energibranschens organisationer. Bolaget skall demonstrera teknik som skall kunna introduceras i full skala på 1990-talet. Det sker genom att bolaget deltar i projekt av framtagna ägarföretagen och genom att bolaget själv initierar och skapar projekt. SEU har 100 Mkr per år för att finansiera utvecklingskostnader och ekonomiska risker för ägarna till projekten. Stöd utgår i form av bidrag och royaltyavtal. Bolaget satsar på:

- Ny småskalig elproduktionsteknik

- Miljöteknik

- Distributions- och användarteknik/effektiv elanvändning/elersättning

- Teknikdemonstration och systemutveckling

En r i r n hfr nin rnas m r r n E AM

ESAM är en samarbetsgrupp mellan KRAFTSAM, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Gasföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen. ESAM behandlar frågor där organisationerna vill markera en intressegemenskap samt initierar utredningar.

Kraft- och värmeproducenternas samarbetskommitté för miliöfråqor (KVM)

KVMs uppgift är att följa vetenskaplig och teknisk utveckling för att bedöma effekterna i miljön av emissioner, särskilt sådana som har med energiomvandatt KVM kan också initiera och finansiera ling göra. viss forskning. I KVM ingår Vattenfall, VAST och Värmeverksföreningen. KVMS FoU-insatser är ca 2 Mkr/år.

6. Eldistributionsledets och värmedistributionsleggts aktärer

gvgnska Elverksfäreningen

Elverksföreningens ändamål är att aktivt verka för landets rationella försörjning med elenergi, främst vad avser distribution av och marknad för el samt att därvid tillvarata medlemmarnas gemensamma branschintressen. Verksamheten avser bl a tekniska frågor, inklusive utveckling, rationalisering och energihushållning, kraftförsörjningsfrågor, tariffrågor och konsumentupplysning samt administrativa och organisatoriska frågor som sammanhänger med relationerna mellan elleverantörerna och deras abonnenter.

Elverksföreningen är delägare i SEMMO och i Svensk Energiutveckling AB och är dessutom representerad i flertalet samarbetsorgan inom elbranschen såsom SEK (Svenska Elektriska Kommissionen), UR (Kraftindustrins utbildningsråd) och EBR (Elbyggnadsrationa1isering). Elverksföreningen utger tidskriften ERA Elkraftens Rationella Användning.

Inom FERA finns FERAS Elvärmegrupp, som är en förening med ändamål dels att i elvärmefrågor befrämja samråd och samarbete mellan medlemmarna dels att följa utvecklingen av och sprida kunskap om metoder för utnyttjande av elenergi till elvärme samt

att vara kontakt- och remissorgan i elvärmefrågor.. är företag och organisationer inom elvär- Medlemmar meområdet..FERAs Elvärmegrupp ger ut Elvärmepärmen, som konsulter och andra intresserade får kostnadsfritt och som uppdateras kontinuerligt.

Riksförbundet Engrgileveragtärerna REL

REL är en obunden intresseorganisation för el- och i Sverige. Förbundet tillvaratar medlemsenergiverk intressefrågor inom hela området av ledföretagens energi. REL träffar överenskommelser med ningsbunden producenterna om råkraftpriser och leveransvillkor, bevakar strukturfrågor och företräder medlemsföretagen vid kontakter med myndigheter.

v n k r

Kommunförbundet är en sammanslutning av alla landets primärkommuner med uppgift att ta tillvara deras intressen, främja samverkan dem emellan gemensamma samt bistå dem i deras verksamhet. Kommunförbundet ordnar konferenser och kurser inom energiområdet, förbereder förbundsstyrelsens ställningstagande i energifrågor samt ger service direkt till kommunerna i energifrågor, främst med kommunalpolitisk anknytning. Exempel på sådan verksamhet är energiplanering, produktion och distribution av ledningsbunden energi, och genomförande av energihushållande åtplanering gärder i kommunägda byggnader och anläggningar, plaför energihushållande åtgärder i annan benering byggelse, information och rådgivning i energisparfrågor.

Kommunala energirádgivare

Energirådgivningsverksamhet i kommunal regi började inrättas med statligt stöd i samband med oljeersättningsprogrammet. Efter hand har det ekonomiska ansvaret för den verksamheten överförts på kommunerna, vilket medfört att verksamheten på många håll upphört eller dragits ned. Denna typ av rådgivningsorganisation anses, om den anpassas till utvidgade uppgifter inom elhushållning, kunna spela en viktig roll i eleffektiviseringsarbetet.

Fr nin n v i En r irå iv

Föreningen skall bidra till medlemmarnas fortbildning, stödja dem i deras arbete och verka för en ändamålsenlig utbildning. Föreningen skall vidare verka för en ökad kännedom om medlemmarnas verksamhet samt för en enhetlig tolkning av författningar och föreskrifter inom verksamhetsområdet. Som medlemmar kan antas personer som regelbundet arbetar med energihushållningsfrågor.

v n k Vrm verk fr nin n VVF

Värmeverksföreningen är fjärrvärmeföretagens branschorganisation, ett samarbetsorgan för landets kommunala värmeverk och andra företag med intresse för fjärrvärme och värmedistribution i kombination med kraftgenerering. Föreningens uppgift är att främja utvecklingen inom fjärrvärmeområdet, verka för standardisering samt följa och stödja forskning inom för branschen vitala områden.

VVF är huvudman i Värmeforsk och deltar aktivt i verksamheten inom flera av dess ormâden. VVF är en aktör inom flera väsentliga områden såsom förviktig miljöteknik, kraftvärmeteknik, inbränningsteknik, hemska bränslen etc.

VV - k r n

Föreningen är en ideell teknisk organisation som arbetar övergripande inom hela VVS- och energiområdet. Föreningen ordnar informationsmöten, seminarier, kurser och konferenser. Vidare ordnar föreningen VVS-mässan vart tredje år.

7.

Under denna rubrik kan placeras en del av de aktörer, som redan nämnts under tidigare avsnitt, och därtill en rad ytterligare.

v n k r

Gasföreningen har ett 25-tal verksmedlemmar, framförallt gasleverantörer, kraftbolag (inkl vattenfall), gasdistributörer och kommunala energiverk. Därtill har föreningen ett 30-tal intressentmedlemmar, som huvudsakligen består av entreprenadföretag, industrier (gasföbrukare), materialleverantörer gassystem och konsultföretag.

för

Gasföreningen hade vid slutet av 1986 utfärdat auktorisation för 120 st installationsföretag att utföra arbeten med gasinstallationer. Dessa företag är nästan uteslutande lokaliserade i de regioner där naturgasintroduktionen börjar, dvs västra Skåne och Halland upp till Göteborg.

På Svenska Gasföreningens förlag utges handböcker samt manualer och anvisningar för de flesta områden inom gasbranschen. Gasföreningen är delägare i SEU och följer FoU-verksamheten i bland annat Värmeforsk.

Gasföreningen äger Svenska Gasföreningens Service AB, som i sin tur i en dotterbolagsstruktur äger IGF Energigas AB, AB Allgas och IGF Energigas ApS. Totalt sysselsätter denna del av verksamheten ett 30-tal personer.

w a AB

Swedegas AB är ett kommersiellt naturgasbolag med Vattenfall som majoritetsägare. Bolaget ansvarar för tillförsel och för utbyggnad av stamledningar, lagring och övergripande marknadsfrågor. Swedegas köper gas från utländska leverantörer och säljer vidare till svenska distributörer.

Sxdggs AB

Sydgas AB är regionbolag för Sydgasprojektet som ägs av distributörerna och staten till lika delar. Sydgas äger grenledningar och mottagningsstationer samt svarar för drift och underhåll av hela högtryckssystemet inom sitt område.

i Sydgasprojektet är Energiverken i Distributörer Lund och Helsingborg, som svarar för distribu- Malmö, inom kommuner samt Sydkraft AB, som tion respektive svarar för distributionen inom övriga områden.

Mi§§g§s AB

i Mittgas AB ägs av Swedegas. Övriga Aktiemajoriteten Jämtlandskraft AB samt Sundsvalls och Gävle ägare är kommuner. Bolaget är än så länge ett utredningsorgan, som undersöker möjligheterna till naturgasintroduki området och olika tänkbara sträckningar för tion ledningsnätet.

a ru n

är en sammanslutning av svensk industri Gasgruppen för (Volvo, ABB, VBB, & ABV, Kema naturgasfrågor Nobel, Svenska Varv).

En r i in i u v LTH

vid Lunds Tekniska Högskola har Energigasinstitutet till uppgift att främja nationell användning av energigas, industriell omstrukturering och nyetablering på gasteknisk grund samt produktutveckling inom det gastekniska omrâdet. I institutets styrelse är bl a LTHs sektioner representerade. Verksamheten är nära till Svenska Gasföreningens FoU-inkopplad och till Värmeforsks gastekniska forsktressentgrupp Institutet bedriver forskning dels ningsprogram. baserad ett forskningsprogram med på eget gastekniskt bidrag från näringslivet och statliga programorgan dels som direkt uppdragsforskning.

i 1 n In fr Fr v klin IF

SIFU är en viktig aktör som utbildare inom området teknisk fortbildning. Specialiteten är kurser på 2-5 dagar. SIFU har 130 anställda och har utbildningscentra i Borås och Stockholm. SIFU medverkar i naturgasutbildningen, ofta i samarbete med Svenska Gasföreningen. Som ett led i denna satsning har SIFU byggt ett eget naturgas1aboratorium” i Borås, där man installerat olika slag av pannor, brännare, rörsystem, styrnings- och övervakningsutrustning, för att möta utbildningsbehovet inom naturgasområdet.

KUNGL BiBL.

1989- Ina-L)

.mâTQâfåi .t LM

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rappon av den särskilde utredaren för granskning 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. av hotbildcn mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv. Del l. minister Olof Palme. C. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 2. Beskattning av fämansföretag. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi. 3. integriteten vid statistikproduktion. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie 4. Fasta Öresundsförbindelser. K. utvecklingen. l. 5. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skal 6. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. utredningarnas betänkanden. Fi. 7. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. 39. Hjäl; * verksamhetens utveckling - kartlägg 8. UD:s presstjänst. UD. ning och bedömning. S. 9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.f1. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 41. Samerätt och sameting. Ju. lLñushällssparandet - Huvudrappon från Spardelega- 42. Det civila försvaret. Del l. tionens spamndersökning. Fi. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fo. 12. Den regionala problembilden. A. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 44.Översyn av vapenlagstiftningen. Ju. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. rättsfrågor. A. 46. Annéns utveckling och försvarets planeringssystt 15. Storstadstraftk 2 - Bakgrundsmatetial. K. Fö. 16. Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. Fi. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 50. Stiftelser för samverkan. U. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 51.Den gravida kvinnan och fostret- tva individer. ( 20. Tullregisterlag m.m. Fi. fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 2l.Sätt värde pa miljön - miljöavgifter pá svavel och 52. Det statliga cnergiforskningsprogrammet - aktöre klor. ME. inom energisektorn. ME. 22. Censurlagen - en modemisering av biografförordningen. U. 23.Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25.Rapporter till finansieringsutredningen. l. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. U. 28.Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjärtster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Refonnerad inkomstbeskattning - Skattereforrnens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapponer. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskatming - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapponer. Del 2. Fi.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet - Lagtext och bilagor. Del 2. [35]

smslån och sameüng. [41] Inflationskorrigerad inkonstbeskatming. [36] Översyn av vapenlagstifmingen. [44] Det nYn 5k3[[e[ÖfS[aSe[*emmanfnüningeV Skene Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om “uedningmas bewnkancen- [38] fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] D3°[3°'[3 “V [ulhuünmm SWWPPOW [40]

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet Vidgad elableringsfrihet för nya medier. [7] UD:s presstjänst. [8] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernsering av biograffömrdningett. Försvarsdepartementet [22] Risker och skydd för befolkningen. [17] Forskning vid de mindre ›ch medelstora högskolorna. Det civila försvaret Del l. [42] [27] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Utbildningar för framlidms tandvård. [73] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför [45] 90mm. [29] Professorstillsämiing. Enöversyn av proceduren vid Socialdepartementet tinsättnins av professorstänst [30] Stiftelser för samverkan :S01 Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedöm n . [39]

Hjälpmedelndvetgrksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala pmblembzlden. [12] Mångfald mot enfald. De: l. [13] Kmnmnn[katmnsdepartementet Mångfald mot enfald. na 2. Lagstiftning och Fasta Öresundsförbindelser. [4] räusfrágor_ [14] Storstadstraük 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Regionalpolitikens fömtsitmingar. [19] Storstadstrañk 3 - Bilavgiftcr. [43]

Industridepartementet Finansdepartementet Statligt ñnansiellt stöd. [14] Beskattning av fámansföretag. [2] Rapmm du ña“5[°ñ[s“"°d“i“3°"- [25] Särskild inkomstskatt för utländska artister mn. [91 Sen” mät °° P°V$Y='S°- (311 Utländska förvärv av svenska företag - en studie av Husháuspmndel _ Huvudmppon m Spardelega_ tionens sparundersökning. [11] [37]

“V°°k“,g°[' _

Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] 5mwds°3°"s m 1ETA/EG “mmm” [45]

Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakning-

Civndepartemenget

en. [26] . . . . Ra pport av den särskilda utredaren för granskmng av

[§ÃZTeÄ?§n2§§§'§$T.§?å§ZTi›e›

Säkehmskvdd* “ins statsminister 1. m]

gjffifjl; §13?

- Inkomst av kapital. Del 2. [33] . . . . . . Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3.

lslxånrâená [s]

[33] Samordnad länsförvaltniig. Del 2: Bilagor. [6] [33] SÄPO . Säkerhetspolisen; arbetsmetoder.

åâåáâfáäfgfüzggââäâfâg

[18] - Motiv och lagförslag. Del l. [34] _ Expempponu_ De, 2_ [34] Bostadsdepartementet Reformerad mervärdeskatt m.m. Parkeringsköp. [23] - Motiv. Del l. [35]

1989 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och energidepartementet

Säll värde pâ miljön - miljöavgifrer pá svaveloch klor. [21] - för en renare Hisingen. [32] Miljöprojekt Göteborg Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] - aktörer inom Det statliga energiforskningsprogrammet energisektorn. [52]

,ggn vd -