Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

I UWÃIIIIEIIINE IW FÖIISÖKSVEIIKSAMHEI MH]

YIIKESINIIIKIAH UTBILDNING 1989:90 I EYMNASIESKMAN CÖÖLUJLUJ nnpvnnI1

Statens

offentliga utredningar

1989:90

Utbildningsdepartementet

av

Utvärdering

försöksverksamheten

E

med

treårig yrkes-

inriktad i

utbildning

gymnasieskolan

Första året

Beänkande av utredningen av försöksangående utvärdering

verksamheten med

treårig yrkesinriktad utbildning i gymna-

sieskolan

Stockholm 1989

och Ds som omfattar åren Allmänna Förlaget har utgivit en bibliograñ över SOU 47 STOCKHOLM. 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 Best. nr. 38-12078-X.

kan beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8 - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°” - l6°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38- 10433-4 OFFSETCENTRAL ISSN 037S-250X Stockholm 1989

FÖRORD.

Föreliggande betänkande är det forsta av tre från kommittén (U 1988:16) för utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Kommittén har antagit namnet Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan, förkortat UGY. Arbetet påbörjades l januari 1989. I detta betänkande beskrivs utredningens direktiv (l988:62) och utgångspunkter. Vi redovisar det arbete som bedrivits samt påbörjade och planerade datainsamlingar.

Med hänsyn till den korta tid utredningen arbetat är denna rapport att betrakta som en lägesrapport. Dock finns på några punkter slutsatser om försöken - vad gäller fram- - som redan nu bör beaktas för den fortsatta utvecklingen av förallt introduktionen försöksverksamheten. Tonvikten ligger emellertid i redovisningen av det planerade arbetet. I rapporten bifogas också en studie av försöksverksamheten i Blekinge län (bilaga l). Vi ser det som väsentligt att i detta tidiga skede av utvärderingen kunna informera om utredningens mål, ramar och metoder.

Utvärderingen gäller i första hand de 6.000 intagningsplatsema läsåret 88/89. Till viss del kommer en del frågor att också gälla de 10.000 intagningsplatsema 89/90. De 6.000 intagningsplatsema har fördelats på 23 län, 93 kommuner, 167 skolenheter, 12 linjer och 321 klasser. Att utvärdera denna omfattande verksamhet inom en period av två och ett halvt år är en svårbemästrad uppgift. En uppgift som kräver att de kunskaper och de erfarenheter som finns hos dem som direkt arbetar med försöksverksamheten kan komma till uttryck. Det är därför av största vikt att vi på ett tidigt stadium i arbetet kan få kontakt med dem som planerar, genomför och Följer forsöksverksamheten för att vi därmed skall få tillgång inte bara till olika typer av rapporter utan också mer personliga kunskaper och erfarenheter. Ett syfte med detta betänkande är därför lika mycket att ge information om utvärderingens inriktning, som skapa en grund för utbyte av information.

Stockholm ll augusti 1989.

Claes Elmstedt

Ulf P. Lundgren

INNEHÅLL

FÖRORD

INLEDNING

YRKESUTBILDNINGARNAS FRAMVÄXT - EN BAKGRUND Yrkesutbildningcn som en del av gymnasieskolan

DIREKTIV Utvärderingens huvudfrågor

EN BESKRIVNING AV FÖRSÖKSVERKSAMIIETEN SCO-försöket 6.000försöket 10.000-försöket

HUR KAN FÖRSÖKSVERKSAMHETEN IJTVÄRDERAS? Vilka frågor kan försöken besvara? Utvärderingssuategi Verksamhetsplan

EN FÖRSTA BEDÖMNING AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN Den arbetsplatsförlagda utbildningen Handledare och utbildningens kvalitet Kostnader En modell för samhällsekonomisk analys

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

BILAGOR Bilaga 1: ÖGY-försök i Blekinge (Nils Hansson) Bilaga 2: Direktiv Bilaga 3: Personal

INLEDNING

När utredningen påbörjade sitt arbete den 1 januari 1989 var dess huvuduppgift att utvärdera den pågående försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad i utbildning gymnasieskolan. Motivet for en försöksverksamhet var att denna skulle ge ett underlag för beslut om den framtida yrkesinriktade utbildningen i gymnasieskolan. För närvarande är under remissbehandling ett förslag om en ny linjeorganisation för gymnasieskolan, vilket innesluter ett forslag om treårig yrkesinriktad utbildning. Frågan om en treårig yrkesinriktad utbildning skall införas har genom detta förslag ytterligare auktualiserats.

Att utvärdera innebär att utifrån en uppsättning lcriterier värdera en verksamhet. Mål för verksamheten är oftast de vanligaste kriterierna för bedömning. Har målen uppfyllts eller inte? Mål för en allmän utbildning är dock inte alla gånger entydiga och klan utsagda. Utbildningars inriktning och utformning bygger inte bara på stadfásta mål utan också på övergripande linjer i utbildningspolitiken. I syfte att ge en ram för uppdraget och de frågeställningar som ålagts utredningen inleder vi rapporten med en kort översikt över yrkesutbildningamas historia. Vad vi här försöker peka på är huvudlinjer i den utbildningspolitik som präglat yrkesutbildningama. Vi har i denna Första rapport medvetet gjort framställningen synnerligen kon och koncentrerat den till yrkesinriktad utbildningar riktade mot näringslivet och då framförallt utbildningar riktade mot industrin. I den slutliga rapporten avser vi att teckna en mer fullödig beskrivning av yrkesutbildningens framväxt inneslutande samtliga områden.

I ett andra steg redovisar vi direktiven för utredningen och hur forsöksverksamheten utformats, samt vilka konsekvenser försökens uppläggning har för utvärderingen . I ett tredje steg sammanfattar vi den information vi insamlat och de tolkningar vi på nuvarande stadium kan göra.

YRKESUTBILDNINGARNAS FRAMVÄXT - EN BAKGRUND.

Yrkesutbildningen har en grund i skråväsendet. Med skråväsendets avskaffande ansvar kom med kom organiserandet av yrkesutbildning att få andra former och statens tiden efter skråväsendets upphörande att bli allt tydligare. Det industriella samhällets framväxt blev betydelsefullt. De första stegen mot en fastare organisation togs genom inrättandet bland annat efter av slöjdskolor och tekniska söndags- och aftonskolor, Under seklets andra hälft kom yrkesutbildningamas omfattning och tyska förebilder. inriktning att bli av allt större intresse för staten; under 1800-talets sista del skedde en tillväxt i såväl antalet studerande som i antal skolor och kraven på yrkesutbildningen skärptes.

Med 1900-talets inträdande skedde en förändring av det pedagogiska tänkandet. Utbildning började, såväl politiskt som pedagogiskt att uppfattas som ett instrument och utbildningar motiveras av sin för samhällsförändring, började att allt tydligare om relationer mellan nyttoinriktning. Härigenom skapades i sin tur nya föreställningar och arbetsmarkutbildning och arbetsliv och inte minst om relationer mellan utbildning vid seknad. De pedagogiska idéer som kom i fokus i såväl debatt som i reforrnarbete lets början - den progressiva pedagogiken - fick genomslag också i förändringarna av yrkesutbildningen. Den struktur som linjerades upp i l918 års reformbeslut innebar en yrkesutbildning som omfattade tre områden; hantverk, industri och huslig utbildning. För de två första områdena tillkom ett system med tre nivåer, lärlingsskolor, yrkesskolor och tekniska skolor. För dessa utgick statsbidrag upp till 50% av kostnadema.

Under 20- och SO-talen kom åtgärder inom yrkesutbildningen att kopplas till so-

cialpolitiska motiv. Arbetslösheten, framförallt på 30-talet; ledde till olika former av

en ökad lärberedskapsarbete och kurser. Försök giordes att med statliga medel styra och arlingsutbildning, något som av olika skäl mötte motstånd från både arbetstagare betsgivare. Mot slutet av 30-talet inriktades politiken alltmer mot långsiktiga åtgärder. Vid sidan om de politiska strävanden, som direkt riktades mot utbildningssektom, att påverka yrkesutbildningama. De reformer kom också rationaliseringssträvanden som kom till stånd motiverades av bland annat sjunkande elevantal och tillkomsten av Här fanns också en strävan att göra utbildningarna så oberoende fonsättningsskolan. som möjligt av konjunkturväxlingar och att detta bäst kunde ske genom en anpassning till arbetslivets villkor. Saltsjöbadsavtalet 1938 innebar bland annat att arbetsmark-

nadens parter åtog sig ett ansvar för yrkesutbildningama. Arbetsmarknadsorganisationemas yrkesutbildningskomrrtitté föreslog 1944 att yrkesutbildningama borde organiseras som lärlingsutbildningar och regleras genom kollektivavtal. De landstingskommunala verkstadsskoloma skulle, förutom att vara komplement till lärlingsutbildningen, fungera som regionala utbildningscentra. En konstruktion gavs också för parternas inflytande över utbildningen. På central nivå skulle finnas ett yrkesråd och på regional och lokal nivå branschspeciñka yrkesråd.

Efterkrigstidens utveckling av yrkesutbildningama bär samma karaktäristika som utbildningsväsendet i ston. En kraftig expansion skedde och speciellt då beträffande kommunala yrkesskolor.

1952 tillsattes en parlamentarisk - - vars utredning yrkesutbildningssakkunniga betänkande lades fram 1954. Deras forslag lade en grund för den fortsatta utbildningspolitiken. Två grundprinciper framträder här som betydelsefulla för den fortsatta utvecklingen. Dels infogades yrkesutbildningama tydligt i den allmänna utbildningspolitiken. Varje elev skulle ha, oberoende av studieval, samma möjligheter. Dels framhölls statens övergripande ansvar for yrkesutbildningarna. Dessa två principer kom konkret till uttryck i konstruktionen av statsbidraget. 1955 års riksdag antog i stort de förslag som lagts. Resultatet innebar en snabb tillväxt av yrkesutbildningar-na.

Utifrån gymnasieutredningens och fackskoleutredningens omfattande utredningsarbete fattade höstriksdagen 1964 beslut om en genomgripande utbildningsreforrn. De starkaste skälen till en reform av sekundärutbildningen låg i skolväsendets expansion under efterkrigstiden och i synnerhet då under 50-talet. Det fanns vidare en rad kvalitativa problem och organisatoriska problem l det senare fallet rörande gymnasiets inre differentiering. dess samordning med andra sekundärutbildningar och utbildningar-nas geografiska spridning. Den reform riksdagen antog, innebar att det gymnasiala skolsystemet kom att få en, mer än tidigare, enhetlig struktur organiserad i t1e block; gymnasicl. fackskolan och yrkesskolan. Och till dessa block fanns en komplettering med en utbyggd organisation för vuxenutbildning. Grundtanken var, att dessa tre block skulle

organiseras som en helhet. 1963 års yrkesutbildningsberedning skulle ge grun-

den för hur yrkesutbildningen skulle ordnas inom denna helhet.

I gymnasieskolan blev de yrkesinriktade utbildningarna tvååriga - organiserade i branschinriktade linjer - där i årskurs 2 en speciñcering av yrkesinrikmingen gjordes. Till dessa två årskurser fogades linjeanknutna specialkurser. Under första året skulle yrkesteknik och yrkesteon omfatta 2/3 delar av utbildningen. I övrigt skulle undervis-

varav ett ämne enligt den läroplan som var gällande i ningen omfatta allmänna ämnen villet kom att innebära fackskolan. Statsbidraget skulle vara oberoende av inriktningar, en statlig kostnadstäcltning på 95%.

Under 70-talet tas den yrkesinriktade utbildningen upp dels i Utredningen om skolans

gymnasicskolegrupp. Framinre arbete (SIA) dels inom utbildningsdepanementets förallt är det dock i direktiven och i arbetet inom 1976 års gymnaseutredning som den

aktualiseras. Här ges i direktivet till utredningen en yrkesinriktade utbildningen på nytt klar utbildningspolitisk signal om att alla skall - inom gymnasieskolans ram - erbjudas

och förberedande för fortsatta studier. utbildning som är både yrkesförberedande

att gymnasieskolan skall vara I regeringens proposition prop. 1983/84: l 16 slås fast. anden därför behöver beredd an ra emot alla ungdomar som lämnar grundskolan och en serie bli mer flexibel. Propositionen innebar en ny form av reformstrategi byggd på lokala försök och en stegvis refonneringMedan 1976 års gymnaseutredning förordar att en genomgripande reformering i ett slag, innebar den följand: propositionen yrkesutbildningen och omdanin gen bröts ned i flera steg. Den yrkesinriktade berörde i linjeorganisationen lyftes i praktiken ur den första refonnfasen; prrpositionen första hand förändringar inom existerande ramar.

av den gymnasiala I juni 1984 tillsattes emellertid en expertgrupp för en översyn Gruppen antog arbetsnamnet arbetsgruppen för översyn yrkesinriktade utbildningen. (ÖGY). Två år senare frtmlade gruppen ett av den gymnasiala yrkesutbildningen av de betänkande. De förslag utredningen gav, innebär en grundläggarde förändring yrkesinriktade utbildningarna. De skall vara treåriga. De två första åren skall i medan tredje årets utbildning till :a 60% skall vara huvudsak vara skolförlagd, arbetsplatsförlagd. På vissa linjer kan dock undantag ske. Genomdenna gmndmodell sker en anpassning till två krav eller två utbildningspolitiska .injer, som tidigare framträtt med olika kraft i utvecklingen av den yrkesinriktade uttildningen, nämligen som ger såväl kraven på att den gymnasiala utbildningen skall innesluta studievägar möjligheter till fortsatta studier som yrkesarbete, och att yrkesinrittad utbildning skall

inom arbetslivet. Det senare stall ske genom den anpassas till strukturförändringar att den har en koncentration i årskurs 3, arbetsplatsförlagda utbildningen, som förutom och två. Därmed blir de skall påbörjas med upp till 10% av tiden i årskurserna ett utbildningarna inte bara ett ansvar för staten och för arbetsmarknadens yrkesinriktade och kommunerna. parter, utan ett ansvar som vidgas till arbetslivet

7 i

F

i De kostnader som den arbetsplatsförlagda utbildningen innebär föreslår utredningen administrativt skall täckas genom ett bidrag per anställd. Ett bidrag sotn skall användas för utjämning av kostnaderna och helt skall återgå till företagen. Under hela studietiden skall eleverna betraktas som elever och därmed inte direkt delta i produktionen.

Med utgångspunkt i AMUts kursplanemodell med ett kompetensbaserat rnodulsystem föreslås ett liknande kompetensbaserat modulsystem, där undervisningstiden anges men där modulema är målrelaterade. Därmed ges en gmnd för fortsatta påbyggnader. Vidare framhåller utredningen betydelsen av en kursplanestyming för att undvika en ensidig anpassning av utbildningen till enskilda företag. Den arbetsplatsförlagda utbildningen lcräver också en pedagogisk utbildning av dem som på arbetsplatserna skall undervisa eleverna. Refonnen förutsätter en handledarutbildning.

Till stora delar är utredningens förslag principiella till sin natur. En rad olika konkreta problem inom refomuens ram kräver kunskap och erfarenheter för att hanteras.

Översynen av den gymnasiala yrkesutbildningar har skett i ett fruktbart samarbete mellan utbildnlngsmyndigheter, skolhuvudmân och arbetsmarknadens parter. Pd många områden innehåller vdra förslag principer och riktlinjer för fortsatt arbete. Dessa måste ytterligare konkretiseras och exempltfieras. Yrkesutbildningen har en komplicerad struktur med inslag av såväl förordnings- som avtalsreglerade områden och frågarna berör flera departement och myndigheter.

Detta arbete kräver nära kontakt med arbetsmarknadens parter och skolhuvudmännen. En interndepartemental grupp som också innehåller representanter frdn SÖ, arbetsmarknadens parter och skolhuvudmânnen bör därför samordna reformarbetet och utgör en naturlig fortsättning på det arbete vi genomfört.

Många av våra förslag avseende yrkesutbildningen är av mer principiell karaktär och avsedda att utgöra riktlinjer för en fortsatt verksamhet som först efter genonjört kursplanearbete kan leda till genomgripande förändringar av den gymnasiala yrkesutbildningen. Vissa förslag kan dock genomföras mer eller mindre direkt.

Våra förslag bör genomföras med början läsåret 1987/88. Detta innebär att det av oss föreslagna tredje âret första gången kan genomföras tidigast läsåret 1990/91 . Så långt utredningen.

att konsekvenserna av förslagen är så omfattande, att I propositionen understryks deñnitiv ställning först bör tas efter en period av försöksverksamhet.

Yrkesutbildningen som en del av gymnasieskolan.

Vårt huvudsakliga motiv för att - visserligen översiktligt - behandla utvecklingen av en bakgrund yrkesutbildningen är att det, enligt vår bedömning, är nödvändigt att skapa innebär en för och ett sammanhang åt den pågående utvärderingen. Varje utvärdering av en verksamhet mot de mål som uppställts för jämförelse och värdering av resultat Mål för ett utbildningssystem i ett verksamheten, eller mot andra bestämda kriterier. dock inte enbart i aktuella styrdokument som bestämt reforrnskede framträder utskottbetänkanden och riksdagsprotokoll. Målen finns utredningar, propositioner, tid. Att också inbyggda i olika utbildningspolitiska linjer. som formats under en längre om reforrnens möjutvärdera eller följa en pågående reform i syfte att skapa kunskap av de aktuella reformligheter och gränser kräver därför inte bara en förståelse och de persträvandena, utan också en kunskap om de mer långsiktiga förändringarna

spektiv reformsträvandena uttrycker.

fyller olika uppgifter i samhället. En betydelsefull Varje del av utbildningsväsendet av kunskaper, färdigheter och värden. Det uppgift är att ge de uppväxande en grund klassiska utbildningstärtkandet, som det framträder fram mot sekelskiftet, grundades på värden var utbildningens allt att detta återskapande av grundläggande kunskaper och överskuggande funktion. Med förändringar i produktionens struktur och innehåll fick en betydelse för den tilldelades utbildning alltfler uppgifter i samhället. Utbildning och den kom att bli ett enskildes värde på arbetsmarknaden, den knöts till lönesättning instrument för den ekonomiska politiken. Utbildning kopplades vidare inte bara till utan också till mål om jämlikhet och jämställdhet. politiska mål som ekonomisk illväxt

Grovt tecknat kan utbildningsforändringarna under detta sekel beskrivas med begrep-

pen expansion, vidgning och integrering. Expansionen har inneburit att utbildningen områden och alltfler individer. I förlängningen av kommit att omfatta alltfler

försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad gymnasieutbildning finns en tolvårig alltfler mål och skola. Vidgningen har inneburit att utbildningen fått alltfler uppgifter, Å ena alltfler funktioner i samhället. Integreringen är mer svår att enkelt sammanfatta. sidan har utvecklingen av utbildningsväsendeti sin helhet inneburit att i basen har en också utbildsammanhållen utbildning byggts upp. Å andra sidan karaktäriseras i slutet. Denna differentiering har ningsväsendet i sin helhet av en stark differentiering den strävan balanserats mot krav på lika möjligheter vid inträde. Integreringen utgör

som funnits att så långt möjligt är ge en gemensam utbildning, en integrering som därvid inte bara tagit gestalt i ett i grunden sammanhållet utbildningssystem utan också i en samordning av moment , ämnen och kompetensbedömning när linjeuppdelning funnits.

Yrkesutbildningama intari utbildningsväsendet en särställning. De studieförberedande, teoretiskt delarna av gytrmasieskolan har traditioner med rötter i universitetens krav på studenternas kunskaper. Dessa traditioner innebär vid förändringar en viss tröghet. Lärare har en identitet i skolämnen med rötter i vetenskapliga discipliner, där de investeringar som de gjort i utbildning fömtsätts vara likartade de investeringar eleverna gör. Ekonomiska förändringar i samhället har en långsam och indirekt effekt på utbildningarnas innehåll och organisation. Yrkesutbildningama däremot har ingen överbyggnad motsvarande universitetens. Ekonomiska förändringar borde med stor sannolikhet få snabbare genomslag än inom andra delar av utbildningsväsendet. Genom den nära och tydliga kopplingen mellan ekonomi och utbildning tilldelas också yrkesutbildningarna funktioner som är mer kortsiktiga. Vi kan se det illustrerat i till exempel 30talets utbildningspolitik.

Samtidigt har yrkesutbildningama länge varit en del av den allmänna skolpolitiken. Och i detta ligger en, för dessa utbildningar specifik problematik. Strävan mot att utforma ett jämlikt utbildningssystem kräver en lång period av successiva förändringar. Denna strävan, som mycket tidigt framträder i svensk utbildningspolitik och som får sitt synligaste uttryck i 1946 års skolkommissions arbete, har inneburit stegvisa försök att bygga upp ytor för integration med andra utbildningar, öppna möjligheter för fortsatt utbildning och möjliggöra olika enskilda studievägar. Samtidigt ställs på yrkesutbildningarna specifika krav på anpassning till arbetslivet, som varierat med strukturella förändringar, konjunkturer och den utbildningspolitik som formats. Även om yrkesutbildningen inte enkelt kan beskrivas som en utbildning i turbulens, framstår den i ett historiskt perspektiv som en utbildning, där olika krav möts och ibland korsas, ibland harmonierar.

Strävan att bygga en bred yrkesutbildning, i syfte att göra den till en integrerad del av den gymnasiala utbildningen med möjligheter för de enskilda eleverna att kombinera studievägar och skapa en bas för kommande såväl teoretisk som yrkesinriktad utbildning, är en utbildningspolitisk huvudlinje. En annan har varit att skapa en kvalificerad yrkesutbildning. Det senare behöver inte betyda en sträng specialisering, men kan innebära det vid vissa tidpunkter och för vissa områden. l princip kan dessa två huvudlinjer beskrivas som två kvalifikationsfilt. Å ena sidan har vi ett fält där eleverna

å andra sidan ett fält där elevema skall kunna kvalificera sig för teoretiska studier och skall kvalificera Om arbetslivets behov av yrkeskvaliñkationer sig för ett arbetsliv. dessa två fält skära varandra. Om framträder som övergripande kan på en rad punkter arbetslivet eller delar av arbetslivet uppfattas ställa luav på precisa yrkeskvaliñkationer

blir dessa två kvalifikationsfalt separerade.

har till stor del skett genom förslag, där erfarenhet Förändringar av yrkesutbildningen kunnat användas, men där systematisk kunskap många gånger saknats. Växlingen från en struktur och organisation för utbildningen till ett innehåll och en metodik, präglas av

och hur dessa organiseras för lärande. antaganden om samband mellan yrkeskunskaper Därmed har förändringari produktionslivet inte systematiskt behandlats för att i nästa och didaktiskt grundade strategier i utbildsteg kunna omformas till läroplansteoretiskt ger konkreta illustrationer till detta. ÖGY:s förslag om ningen. Försöksverksamheten ett moduluppbyggt system är i viktiga avseenden väl motiverat. Det ger goda möjinnehåll och de utbildades kvalifikationer, såväl infor ligheter att redovisa utbildningens framtida anställningar som fortsatt utbildning. Hur dessa moduler skall skapas i

förhållande till olika, för produktionslivet nödvändiga kunskaper är dock mer oklart. En problematik framträder också genom integrationssträvanden mellan yrkesspeciñka

delar av utbildningen och de mer allmänna. Trots förekomsten av omfattande praktiska erfarenheter. är den systematiskt uppbyggda kunskapen begränsad om hur utbildningen och i allmänna ämnen innehållsmässigt skall organiseras i förhållande till yrkesämnen vice versa.

Därmed har vi antytt en del av ett perspektiv inom vilket arbetet utformas och vilket ger

en referensram for de slutsatser vi kommer att dra.

DIREKTIV.

I prop. 1987/88:102 skriver det föredragande statsrådet: Flera av de nu aktuella förslagen har emellertid sd omfattande konsekvenser att jag inte nu är beredd att ta ddinitiv ställning till hur yrkesutbildningen bör uformas i framtiden. För att göra detta fordras enligt min mening konkreta erfarenheter. För att skaffa dessa erfarenheter föreslås en försöksverksamhet under tre år. Utvärderingen av denna försöksverksamhet skall vara klar 1991. l denna skall prövas hur en delvis arbetsplatsförlagd utbildning fungerar pd orter med skilda nâringsgeogrtfska, arbetsmarknadsmdssiga och konjunkturella Vilka ejfekter har enförlängd utbildning pd rekryteringen betingelser. till de yrkesinriktade linjerna? År det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav pd kvalitet? Tillhandahdller arbetsplatserna utbildade handledare? Kan skolan och arbetslivet samarbeta pd det föreslagna sättet? Vilka kostnader uppstår fär staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna? Sluts de avtal som erfordras dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Om utvärderingen av försöksverksamheten sägs i propositionen, att frågan om hur den skolförlagda utbildningen skall kombineras med den arbetsplatsförlagda utbildningen är en uppgift för försöksverksamheten. Och vidare: En annan viktig ejfekt âr den utslussningsefekt pd arbetsmarknaden som en tid i arbetslivet innebär.

Regeringen beslöt i september 1988 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utvärdera försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Till utredningen knöts en parlamentarisk referensgrupp.

Utvårderingens huvudfrågor.

l direktiven anges följande riktlinjer för utvärderingen:

- Hur påverkas tillgången på platser för arbetsplatsförlagd utbildning av konjunkrurläge och ortens storlek och näringsstruktur? - Vilka effekter får en förlängd utbildning på rekryteringen av elever till yrkesinriktad utbildning? - Är det möjligt att arbetsplatstörlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav på kvalitet?

- Tillhandahålla arbetsplatserna utbildade handledare?

- Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet och skolan? mellan - Träffas de avtal sorti behövs dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare. dels

arbetsgivare och arbetstagare? - Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna?

Direktiven för utvärderingen kan sammanfattas i följande figur:

1. Hur plverkastillghzea S. Hur (ungen:samarbetet D1IIMISDNSKÖVBN mellan arbetslivetoch skolan? utbildning av: * konjukturlige? l ortensstorlek? Oniringsstnukttør?

2. Vilka effekterGr en (ör- 5. TV31554hM51SGI 3115?!! * mellanstolbuvulnin ocb nu] “hyllning px arbetsgivare? rekryteringenav eleven * mellanrbetgivan ocbarbetstagen? satsa 30:90 90m

6.000 intagaingsplatser 3. Är detmöjligt ett arbetsplats- 7. Vilka kostnader unstlr för: * staten (ärliga storadelarav utoc) samtidigt kommun, * k m “m

;lillzingen

s o u in . ut “hu” - :tama krav pl kvalitet? F arbetsgivare

4. Tillbaulabller arbetsplatsen utbildadehandledare?

EN BESKRIVNING AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN.

I betänkandet från arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) sägs, som tidigare citerats, att förslagen till stora delar är av mer principiell karaktär och avsedda att utgöra riktlinjer för en fortsatt verksamhet Vissa förslag kan dock genomföras mer eller mindre direkt. l ndgra fall bör sd skeförst efter det att en försöksverksamhet gett ytterligare underlag för verksamhetens närmare Marmaing. I propositionen accepteras i stora drag de Förslag ÖGY ger. Dock konstaterar departernentschefen att även om en modernisering av den yrkesinriktade utbildningen brådskar och att arbetsgruppens förslag innebär ett nytänkande, så har flera av förslagen sâ omfattande konsekvenser att jag inte nu är beredd att ta definitiv ställning till hur yrkesutbildningen bör uqbrmas i framtiden. För att göra det fordras enligt min mening konkreta erfarenheter. ÖGY:s modell för ñnansiering av reformen awisas.

För att få erfarenheter föreslås alltså en försöksverksamhet under tre dr som görs till föremdl för en samlad utvärdering hästen 1991. Denna försöksverksamhet skall, enligt propositionen, baseras på arbetet med utvecklingen av kursplaner. För att fd en uppfattning dels om den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet, dels om den totala belastningen pd arbetsmarknaden i kommuner av olika slag, vad avser befolkningsmässiga och näringslivsmässiga förutsättningar som verksamheten kan leda till, bör försöken struktureras i tvd led - dels koncentrerade försök med mdnga studievägar i nâgra större regioner (fullskaleförsök) dels ett mer utspritt nät av gymnasiekommurter. Vad gäller försökens uppläggning med avseende på utvärderingen skriver departementschefen: Vid mina överväganden avseende omfattningen avförsöksverksamheten har jag strävat efter att göra den d ena sidan tillräckligt omfattande för att fd ett säkert underlag för utvärdering men d andra sidan inte sd stor att utvärderingen blir en otymplig arbetsuppgift. Dimensioneringen av försöksverksamheten föreslås till 5.000 intagningsplatser.

Utbildningsutskottet delar uppfattningen att ett beslut bör tas efter det att en försöksverksamhet givit erfarenheter. Försöksverksamhet och erfarenhet därav bör avvaktas innan beslut fattas om de yrkesinriktade studievägarnas längd i gymnasieskolan. Vad gäller utvärderingen framhålles specifikt en punkt, nämligen att utskottet förutsätter att det i utvärderingsarbetet noga prövas hur handledarutbildningen inom vdrdsektorn skall uqbrmas i framtiden. Vidare understryker utskottet vikten av att utvärderingen av törsöksverksamheten blir noggrann och att företrädare för de poli-

1987/88:Ub6 (vpk) yrkande 2 anförs att tiska partierna får insyn. l motion ökas med 1.000 intagningsplatser. Utskottet tillförsöksverksamhetens omfattning detta med behovet av att en fullskaleverksamhet styrker yrkandet och motiverar föreslås att för åren 1989/90 och 1990/91 bör genomförs. I samma motion, yrkande 3, Till frågan om en ytterligare utökning ske och då omfatta 10.000 intagningsplatser. utökning av försöksverksamheten med hänsyn till intresset från skolhuvudytterligare männens sida att delta i försöksverksamhet bör regeringen återkomma med förslag i 1989 års budgetpropositionfL skrev utbildningsutskottet.

föreslås en utökning av antalet intagningsplatser för l 1989 års budgetproposition läsåret 1989/90 till 10 000. Enligt min mening finns det starka skäl för att försöksverksamheten skulle vinna på att from. budgetåret I 989/90 utökas med fler verksamhetsområden och intagningsplatser. SÖ har tagit fram kursplaner för ytterligare som möjligt får prövas i försöksverkjag finner det angeläget att även dessa så snart samhet. Det är också viktigt att försöksverksamheten kan spridas till flera orter av olika karaktär så att därmed en bättre allsidighet i fråga om näringslivsstruktur m.m. kan säkerställas. Vidare är det viktigt att öka möjligheterna till att genomföra s.k. som fullskaleförsök. Föredragande statsrådet pekar också på den försöksverksamhet inleddes budgetåret 1987/88 (500-försöket) med vissa treåriga yrkesinriktade linjer. Jag finner det angeläget att detta försök så snart som möjligt inordnas i den större försöksverksamheten. Jag föreslår därför att intagningen på berörda orter till 500försöket fr.o.m. budgetåret I 989/90 förändras till att gälla intagningen i det större försöket inom ramen för de 10.000 intagningsplatser som jag förordat.

Förutom den kvantitativa utbyggnaden av försöken, med en ökning på 67% från 6.000 intagningsplatser till 10.0()(), kommer under budgetåret 1989/90 försöksverksamheten att breddas till sina syften. De s.k. 500-försöken, vilket innebar en form av första start av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade utbildningar, har genom sin inriktning en något annorlunda situation. Genom att dessa försök integreras med försöksverksamheten i sin helhet kompliceras kvalitativt sett utvärderingen. Vidgningen av försöksverksamheten innebär naturligtvis i sig en annan ram för utvärderingen.

500-försöket.

500-försöket kan betraktas som ett första steg i försöksverksamheten. De 500 intagningsplatsema omfattar treårig industriell teknisk linje (22 klasser), treårig elteleteknisk linje (3 klasser), treårig värme och sanitetsteknisk linje (4 klasser), treårig vårdlinje (2 klasser) och treårig social service och omvårdnadslinje (l klass).

Sammanlagt deltar 28 gymnasieskolor. Skolöverstyrelsen har med underlag i lokala rapporter gjort en utvärdering. Vid sidan om denna rapport har en utvärdering gjorts av konsulenten Lage Mattsson av treårig industriell teknisk linje och av rektorn Bengt Olsson av treårig värme- och sanitetsteknisk linje. Försöken har inneburit att den tvååriga utbildningen förlängts med en ettårig specialkurs. SOO-försöket är således ett försök med en treårig yrkesutbildning, men inte ett försök med den modell för yrkesförlagd utbildning som ÖGY föreslår. Därmed kan inte SUG-försöken jämställas med 6.000- försöken. Dock kan, som SÖ konstaterar, erfarenheterna komma 6.000-Försöket till del, framför allt vad gäller kursplanearbetet. Med avseende på kommitténs arbete har dock försöken ett mindre informationsvärde. SMO-försöket. Om vi ser till törsöksverksamhetens struktur får vi följande grafiska representation:

1988l89 Delbetänkmdel -II 1989l90

- Delbetirtknrtdez 1990:91

Slutbaürünnde i 1991:92

När utvärderingen skall avslutas har således endast 6.000 lämnat utbildningen (våren 1991). I realiteten har de inte lämnat utbildningen när slutrapporten skrivs. Av övriga elever i försöksverksamhet har 10.000 ett år kvar i utbildningen och om ytterligare intagningsplatser tillkommer 90/91 har dessa senare elever två år kvar. Om vi ser till den utvärdera arbetsplatsförlagda delen blir försöken, med avseende på sina syften, svår att inom den angivna tidsramen. Detta är givetvis särskilt problematiskt med tanke på utläggningen av den arbetsplatsförlagda utbildningen över årskurser. Den arbetsplatsförlagda delen av undervisningen skall omfatta 10% av den totala studietiden i vardera årskurserna ett och två, där huvuddelen skall förläggas till årskurs två. 1 årskurs tre skall den arbetsplatsförlagda utbildningen utgöra 60%. (l ñguren ovan har den arbetsplatsförlagda delen markerats med skuggnin g.)

- som an- När slutrapponen från försöken skall skrivas har således den första gruppen togs 1988/89 (6.000) - inte helt slutfört tredje årets arbetsplatsförlagda utbildning. Den andra intagningsgruppen (10.000) har slutfört årskurserna ett och två och har haft 10% - om beslut om en av den totala studietiden förlagd till arbetsplats. Den tredje omgången sådan fattas - har slutfört årskurs ett och har mindre än 10% av sin utbildning förlagd till arbetsplats. Om vi ser till den totala tid som kommer att arbetsplatsförläggas för de minst 26.000 platserna har, inom den tid som utvärderingen sträcker sig, endast ca 37% av den arbetsplatsförlagda undervisningen genomförts. Då slutrapporten från utvärderingen skall vara klar l september 1991 måste behövliga data för slutrapporten bearbetas våren 1991, vilket innebär att ingen av de elever som antagits till den treåriga utbildningen då lämnat den. l realiteten kan mindre än 1/3 av den arbetsplatsförlagda utbildningen i försöksverksamheten följas inom den tidsram utvärderingen har. Utbildningen torde vinna betydligt på ett senare datum för inlämnande av slutrapporten.

Om vi ser till fördelningen av de 6.000 intagningsplatser finner vi följande fördelning över linjer (tab 1).

Tab. 1: Försöksverksamhetens fördelning på linjer (15/9-88).

lntagningsplatsema fördelar sig på 229 olika försöksenheter i 167 skolor, 93 kommuner och 23 län. Totalt omfattar försöken 322 klasser. Den 15 september gick 5.697 elever i försöksverksamheten. Av dessa gick 1.814 elever (31.84%) i landstingskommunala skolor. Omvårdnadslinjen har största andelen av eleverna 02.5%), varav merparten är förlagd till landstingskommunala skolor (71%). Industriell teknisk linje har lite drygt 24% av platserna. Fordons och transportteknisk linje har knappt 13% av antalet platser. Övriga nio linjer har mindre än 10% av platserna. Minst antal platser har vårdlinjens gren för omsorg barn och ungdomi kommunal regi. VVS-teknisk linje har också få elever (65 elever).

Om vi ser till fördelningen av elever i förhållande till kön och ålder, ñnner vi en klar profilering av linjerna (tab. 2). Omvårdnad och vårdlinjema har mer än 85% kvinnor. Handelslinjen har knappt 64% kvinnor och naturbrukslinjen har drygt 33% kvinnor.

Övriga linjer har mindre än 10% kvinnor. Inom bygg och anläggningsteknisk linje är

det färre än 1% av eleverna som är kvinnor. VVS-teknisk linje har ingen kvinna.

efter Vad gäller ålder är de flesta (84%) 16 år, dvs har gått till gymnasieskolan direkt grundskolan. Åldersstmkturen varierar något med linje. Våndlinjen har något större andel äldre elever liksom naturbrukslinjen, medan VVS linjen har fler elever som kommit direkt från grundskolan, dvs är 16 år.

Tab 2.: Försökens fördelning på kön och ålder.

l följande tabell (tab. 3) redovisas fördelningen av utlagda klasser i försöksverksamheten på län. Vi redovisar också befolkningsmängden den 1/1-89. Med hänsyn till - dels konvad som sagts i Prop. l987/88:102, att försöken bör struktureras i två led centrerade försök med många studievägar i några större regioner (fullskaleförsök) dels ett mer utspritt nät av gymnasiekommuner, är - med avseende på utvärderingen - den konkreta uppläggningen av försöken problemfylld. inget län tilldelades försöksplatser så att ett geografiskt fullskaleförsök etablerades. Några län har dock fått en stor andel av försöken. Av de 23 länen har sex län mer än hälften av totala antalet klasser inom försöksverksamheten. Värmlands län ensamt har 62.5 klasser av totalt 322, dvs 19% av försöken. Att notera är att Kalmar, Jönköping och Kronobergs län har få försök (tillsamman 14 klasser), vilket är intressant med tanke på den näringsstruktur som där finns - förhållandevis många mindre företag. Kalmar län, vid sidan av Skaraborgs län, har minst antal försöksklasser (2 klasser vardera).

Tab. 3: Klasser i försöksverksamheten fördelade på län.

Ser vi till befolkningsmängden i länen (kvoten har räknats for antal klasser i förhållande till antalet invånare) finner vi att Värmland har flest i försök i förhållande till befolkningsunderlag och därefter följer Jämtlands län (tab. 4). I tabellen visas dels fördelningen på län rangordnat efter antal klasser utlagda i försöken, dels efter en enkel kvot räknad på antal försöksklasser relativt befolkningsmängd. Ser vi till relationen - befolkningsunderlag - är koncentrationen till Värmlands län än tydligare. Och Skaraborgs- liksom Kalmar län bliri båda fallen de län som har minst av försöksverksamheten.

Tab. 4: Försöksverksamhetens fördelning - befolkningsunderlag.

Län Klasser % Lån Kvot

Värmlands 62,5 19,4 Värmlands 21 ,9 Stockholms 23,0 7,1 Jämtlands 8,2 Ostergötlands 23,0 7,1 Gävleborgs 7,7 Gävleborgs 22,0 6,8 Västmanlands 7, l Göteborgs 0 Bohus 15,5 4,8 Blekinge 7,0 Västmanlands 19,0 5,9 Kristianstads 6,2 Kristianstads 17,5 5,4 Östergötlands 5,8 Norrbottens 14,0 4,3 Västerbottens 5,7 Södermanlands 14,0 4,3 Södermanlands 5,6 Västerbottens 14,0 4,3 Norrbottens 5,4 Alvsborgs 13,5 4,2 Kopparbergs 4,6 Kopparbergs 13,0 4,0 Kronobergs 3,4 Jämtlands 11,0 3,4 Alvsborgs 3,1 Malmöhus 11,0 3,4 Västernorrlands 2,9 Blekinge 10,5 3,3 (jöteborgs o Bohus 2,7 Västernorrlands 7,5 2,3 Orebro 2,2 Jönköpings 6,0 1,9 Hallands 2,0 Kronobergs 6,0 1,9 Jönköpings 2,0

Skillnaderna mellan rangordningama gäller framför allt Stockholms och Jämtlands län. Stockholms län är på andra plats vad gäller antal klasser, som ingår i försöksverksamheten. Ser vi till befolkningsunderlaget kommer Stockholms län på artonde plats. För Jämtlands län gäller i det närmaste det motsatta. I förhållande till befolkningsunderlag kommer Jämtlands län på andra plats och vad gäller antal försöksklasser kommer länet på trettonde plats.

I Värmlands län kommer vi således närmast ett fullskaleförsök. Här finns också en relativt god fördelning över linjer, dock saknas beklädnads- och handelslinjema.

Tab. 5: Fördelning av intagningsplatser i Värmlands lån.

Linje. Klasser Värmland. %

Beklädnadsteknisk linje: 9,5 Bygg o anläggningstekrtisk: 18,5 8.5 45,9 Distribution och kontor. Drift o underhallsteknisk: El-teletelcnisk:

Jordbruk: Konsumtion: Livsmedelsteknisk: Omvårdnad 76 15 19,7 Vårdlinjc: Barn 0 ungdom. 9 l 11,1 Processteknisk: Skogsbruk: Trädgård: Träteknisk: Verkstadsteknisk:

Det är framförallt på bygg- och anläggning som Värmlands län skiljer sig från andra län. Nästan hälften av alla försök på denna linje pågår i Värmlands län. Om vi ser på hur försöken sprider sig över kommuner finner vi för det första att 93 kommuner, dvs knappt en fjärdedel av landets kommuner har Försök. För samtliga kommuner har befolkningstillväxten (1988) beräknats. Därefter har kommunerna rangordnats och indelats i fem grupper. Grupperna har följande indelning:

Tillväxt Antal kommuner Antal försök 1 -l.71 - -0.3 49 12 Grupp

Om försöken har fördelats slumpmässigt skall antal försök vara proportionellt inom kommuner med en måttlig befolkningsökning eller en grupperna. Det är framförallt mindre befolkningsminskning som har åtagit sig försök.

Antalet invånare i Värmlands län var 1/1-89 280.888 och befolkningsökningcn 1.486 dvs 053%. Länet har 14 kommuner. Av dessa har fem inte deltagit i försöken (Forshaga, Kil, Munkfors, Storfors och Sunne). Sunne och Storfors har gymnasieut- Om vi ser till befolkningsförändringar under 1988 i förhållande till bildning. försöksverksamheten finner vi att kommuner med stark och kommuner med svag befolkningstillväxt har proportionellt sett färre försök än kommuner med måttlig tillväxt i eller svag tillbakagång i befolkningsmängd. 1tabell 6 visas befolkningsforändringama Värmlands län kommuner.

Tab. 6: Värmlands kommuner - befolkningförändring.

Kommun Invånare Förändring Klasser

Karlstad har flest försök. Spridningen i övrigt följer i stort befolkningsunderlaget. Framförallt Hammarö, men också till del Filipstad, har proportionellt sett fler försök än övriga kommuner. Om vi ser till spridningen av linjer i försöken finner vi att dessa sprider sig järrmt över kommunerna. Dock är samtliga eltekniska linjer förlagda till Kristinehamn, Karlstad och Hammarö.

Som framgått uppfylls inte kravet på fullskaleförsök - i bemärkelsen försöksverksamhet i full skala - i försöksverksamheten i Värmlands län. Några kommuner hari och för sig i det närmaste fullskaleförsök. Avsaknaden av fullskaleförsök i en region begränsar dock möjligheterna att studera t ex rekryteringen. Beskrivningen av hur fördelningen av klasser i försöksverksamheten ser ut leder till frågan: varför har inget län fått fullskaleförsök?

Hur attraktiva de olika linjerna är kan till del studeras genom att se på hur på dels överinskrivning och dels antal tomma platser. I tabell 7 redovisas antalet intagningsplatser, antalet elever 15 september 1988, antalet elever 15 januari 1989 samt överinskrivning och avhopp 15 september respektive 15 januari.

Tab. 7: Avhopp och överinskrivning.

Övetinskrivningen är relativt måttlig. Det rör sig om 28 platser tillsammans., varav 8 är inom omvårdnad. Antalet lediga platser är dock betydligt fler och avhoppen ökar under höstterminen. Avhoppen kan tydligare beslcrivas genom att se på antalet lediga platseri förhållande till antalet intagningsplatser.

Tab. 8: Lediga platser.

Linje % % Ökning Intag- Ledig Ledig mngs- platser platser 15/9 platser 15/9 15/1 15/9 15/1

lâ/,l

ELlE 224 1 5 0.4 2,2 1,8 ELIA 227 8 10 3,5 4,4 0,9 ELEI 80 0 3 0,0 3,8 3,8 FI 750 28 53 3,7 7,1 3,3 HA 210 4 10 l ,9 4,8 2,9 IN 1540 162 239 10,5 15,5 5,0 NB 366 42 49 11,5 13,4 1,9 OM 1849 68 155 3,7 8,4 4,7 TB 152 21 29 13,8 19,1 5,3 VLB 226 3 10 1,3 4,4 3,1 VT 64 O l 0,0 1,6 1,6 BY 3 l 2 25 20 8,0 6,4 -1,6

TOP: 6000 362 584 6,0 9,7 3,7

Ungefär var tionde intagningsplats var den 15 januari inte besatt. Redan i september var dock 6% av platserna lediga. Avhoppen under hösten gällde 122 elever, dvs 4% av totala antalet intagningsplatser. Flest lediga platser fanns inom Textil och beklädnad, där var femte plats var ledig. I princip beror detta på att platserna från början inte fyllts och under hösten dessutom 8 elever hoppat av. På industriteknisk linje fanns den 15 september 11% tomma platser. Under hösten försvann 5% (77 elever) från linjen. Totalt var den 15 januari 16% av platsema lediga Minst lediga platser hade elektriker- och naturbrukslinjema. På bygg- och anläggningsteknisk linje har till och med en ökning genom överinskrivning - skett. l nuvarande skede kan vi inte uttala oss om anled-

ningarna till avhoppen. Vad gäller bygg och anläggning torde dock hypotesen kunna ställas, att tillströrrmingen speglar konjunkturläget.

Av de 6.000 intagningsplatsema fanns således den 15 januari 5.422 platser besatta. Försöken krymper således från ett 6.0()0 försök ned mot ett 5.000 försök.

10.000 försöken.

Läsåret 1989/90 har antalet försöksplatser utökats med 3.874 platser. Med denna utökning tillkommer också ett antal nya linjer. Vidare har Gotlands län kommit med i försöken med 48 intagningsplatser på Naturbrukslinjen och 32 intagningsplatser på Fordonstelmisk linje. Därmed omfattar törsöksverksamheten samtliga län.

De nya linjer som tillkommit

Hantverksteknisk linje Restauranglinje Livsmedelsteknisk linje Måleriteknisk linje Byggnad/Plåt/Ventilationsteknisk linje Träteknisk linje Produktionsteknisk linje

I tabell 9 redovisas fördelningen av antal intagningsplatser läsåret 88/89 och 89/90 samt ökningens fördelning över linjer.

Absolut sett har omvårdnadslinjen fått mest nya platser - en ökning på 7 l 8 platser - och elektriker samt VVS har inte fått några ytterligare intagningsplatser. Relativt sett har handelslinje fått den största ökningen 04.2%) av intagningsplatsema; läsåret 89/90 har linjen fått 687 platser mot tidigare 177 . Antalet platser på naturbrukslinjen har i det närmaste fördubblats. I övrigt har linjerna fått en öknin g av antalet intagningsplatser på ungefär 30% av totala antalet intagningsplatser 1989/90. De platser som tillkommer kommer dock att till ringa del kunna studeras. De elever som tas in i försöksverksamheten 1989/90 kommer, när utvärderingen skall avslutas 1991, inte att ha påbörjat tredje årets arbetsplatsförlagda utbildning.

Tab. 9: Försöksverksamhetens fördelning på linjer 88/89, 89/90.

Studiekod Elever Ökning Elever Ökning Linje 88/89 89/90 89/90 %

287 120 407 29,5 Bygg o anlägg. By ELEI 80 0 80 0,0 Elektriker ELlA 218 96 314 30,6 Indust. autom. ELIE 225 64 289 22,1 Indust. elektronik FI 725 304 1029 29,5 Fordon o transport HA 177 510 687 74,2 Handels IN 1383 536 1919 27,9 lndust. teknisk OM-TOT. 1850 718 2568 28,0 Omvårdnad TB 133 64 197 32,5 Textil 0 bekläd. VLBU-TOT 226 134 360 37,2 Vårdl. barn o ungdom VT 65 0 65 0,0 VVS teknisk NB 328 304 632 48,1 Naturbruk HT 16 16 100,0 Hantverksteknisk RE 336 336 100,0 Restauranglinje LT 224 224 100.0 Livsmedelstcknisk MT 56 56 100,0 Måleriteknisk By 56 56 100,0 Byggnads-plåt-Vent. TA 128 128 100,0 Träteknisk PT 208 208 100,0 Produktionsteknisk

TOTALT: 5697 3874 9571 40,5

HUR KAN FÖRSÖKSVERKSAMHETEN UTVÄRDERAS?

Begreppet utvärdering är svårgripbart. Dels synes det avgränsas olika beroende av vad utvärderingar skall användas till. Dels används begreppet olika med avseende på vilka fenomen, processer eller produkter som skall utvärderas.

Även om begreppet utvärdering kan vara mångtydigt finns vissa grundläggande föreställningar om dess innebörd. En sådan grundläggande föreställning är att utvärdering innebär någon form av jämförelse. I första hand då en jämförelse mellan vissa bestämda kriterier (mål kan utgöra en uppsättning av kriterier) för en verksamhet och resultatet av verksamheten. l och för sig kan man tänka sig att jämföra resultat från likvärda verksamheter och betrakta en sådan jämförelse som en utvärdering. Oavsett vad som jämförs med resultat innesluter en utvärdering alltid en värderingsprooess.

Sett från denna enkla utgångspunkt kan två frågor ställas: Vad i försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer kan utvärderas och mot vad skall värderingen av data göras?

Ett svar ger en analys av de grundläggande utbildningspolitiska huvudlinjema, vad gäller yrkesutbildning på gyrrmasial nivå. Vi har tidigare pekat på två huvudlinjer: å ena sidan finns en huvudlinje som kännetecknas av tydliga jämlikhetssträvanden, å andra sidan ñnns en linje riktad mot att skapa en yrkesutbildning anpassad till arbetslivet och arbetsmarknadens behov. Dessa grundläggande värden för utbildningen är naturligtvis en resonansbotten för en avstämning av olika mer specifika krav på utbildningen.

Ett annat och mer specifikt svar ger förarbetena till försöksverksamheten, där vissa bestämda värden tilldelas försöksverksamheten, eller för att citera kommittédirektiven: Denna utvärdering skall i första hand knyta an till mina förslag att i ökad utsträckning utnyttja arbetslivet som resurs för yrkesutbildning.

För utvärderingen finns således ett övergripande mål, att värdera hur i försöksverksamheten arbetslivet utnyttjas som resurs. Till detta övergripande mål - eller kanske bättre uttryckt denna frågeställning - kommer de specifika uppgifterna såsom de preciseras i direktiven och som redovisats ovan.

Vilka frågor kan försöken besvara?

Frågeställningama i direktiven måste ställas mot försökens uppläggning. I vilken mån kan försöken. med den omfattning och den inriktning de har, användas för att besvara dessa frågor?

Om vi först ser på intentionerna med försöken, relativt deras faktiska utformning. finner vi att på en rad punkter motsvarar inte försöken de förväntningar som ställts. Det gäller framförallt kravet på fullskaleförsök och kravet på att samtliga linjer skall ingå i forsöksverksamheten. Vi vill här åter erinra om vad som sägs i propositionen: För att fd en uppfattning dels om den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet, dels om den totala belastningen på arbetsmarknaden i kommuner av olika slag, vad avser befolkningsmässiga och näringslivsmässiga förutsättningar som verksamheten kan leda till, bör försöken struktureras i tvd led - dels koncentrerade försök med många studievägar i några större regioner (ñdlskalefärsök) dels ett mer utspritt nät av gymnasiekømrnuner. Och vad gäller försökens uppläggning skriver departementschefen: Vid mina överväganden avseende omfattningen av försäkrverksamheten har jag strävat efter att göra den d ena sidan tillräckligt omfattande för att fd ett säkert underlag fär utvärdering men d andra sidan inte så stor att utvärderingen blir en otynqzlig arbetsuppgift.

Den bild vi givit av hur försöksverksamheten lagts upp står i ett visst motsatsförhållande till ovan citerade intentioner med försöken. Inget fullskaleförsök finns med, och i och med att utvärderingen i första hand - genom att den skall vara avslutad innan det tredje året är slutfört - måste inriktas på de 6.000 intagningsplatsema läsåret 1988/89 är möjligheterna att besvara frågorna i direktiven begränsade.

Uppläggningen av försöksverksamheten är alltså avgörande för möjligheterna att besvara frågorna i direktiven och de slutsatser som kan dras från utvärderingen. Det ñnns naturligtvis en rad olika skäl till varför denna situation uppkommit. Tidsfaktom har varit avgörandegPlaneringen av försökens fördelning måste igångsättas innan propositionen var riksdagsbehandlad. Kursplaner saknades för många linjer. Och naturligtvis var kommunerna olika förberedda för en försöksverksamhet.

Frågan om försökens utformning och förläggning har dock inte bara ett allmänt intresse, utan är av betydelse för resultatvärderingen. För det fortsatta arbetet är beslutsprocessen kring försöksverksamheten och en analys av hur försöken lagts ut och kriterierna for vilka län, kommuner och skolenheter som fått försök av betydelse. En sådan analys har påbörjats och kommer att avrapporteras under hösten 1989. Den inne-

sluter intervjuer bland annat med ansvariga inom SÖ samt en enkät till länsskolnämndema och de centrala yrkesråden kring bland annat hur underlag för beslut utformats.

Som försöken nu fördelats är möjligheterna alltså begränsade, att på ett helt tillfredsställande sätt belysa rekryteringen. Avsaknaden av ett fullskaleförsök begränsar också möjlighetema att värdera försöken med avseende på det lokala arbetslivets struktur och tillgången på arbetsplatser. Avgränsningen av antalet linjer påverkar möjligheterna att studera de ekonomiska effekterna i sin helhet, liksom möjligheterna att studera tillgång i förhållande till onemas storlek och näringsstruktur.

Förutsättningarna för kommittéarbetet innebär därmed att de frågor som anges i direktiven endast till del kan besvaras. Kravet på att bedöma inte bara hur den arbetsplatsförlagda utbildningen genomförs utan också dess utfall och kvalitet, att bedöma konjukturlägets betydelse för rekrytering osv. måste ske utifrån underlag som på vissa punkter har brister. Till detta kommer också en svårighet som är av mer generell natur, nämligen den att i utvärderingen av försöksverksamheten kunna skilja mellan vad som är att betrakta som initialproblem och vad som måste räknas som problem av mer permanent art.

Studien - eller utvärderingen - kommer sålunda inte att helt kunna besvara de frågeställningar som specifikt ligger till grund för arbetet. Möjligheterna att värdera försökens resultat mot uppsatta mål är starkt begränsad. Vad som därför kan göras är att, dels genomföra de studier som är möjliga, dels till dessa studier foga tentativa analyser av försökens konsekvenser, dvs analysera vad som hade varit ett rimligt utfall om försöken hade haft en uppläggning och en inriktning som hade möjliggjort en mer omfattande utvärdering. Det sistnämnda innebär naturligtvis att slutsatserna får en större osäkerhet, än om försöken hade fått en uppläggning som anpassats till de frågeställningar som ÖGY, propositionen, utskotts- och riksdagsbehandlingen samt direktiven ställer och om utvärderingsperioden var-it något längre.

Utvärderingsstrategi.

Man kan, med hänsyn till frågan om hur resultat av försök kan generaliseras, tänka sig två perspektiv vid en utvärdering av en försöksverksamhet.

Å ena sidan kan man strikt studera hur försöksverksamheten genomförts, vilka mål som nåtts och till vilket pris, vilka problem som uppkommit och vilka lösningar som utformats.

Ä andra sidan kan verksamheten i sin helhet vara utgångspunkten for utvärderingen. verksamheten totalt; den Försöksverksamheten uppfattas då som något som påverkar Genom att värdera hur ekologin förändras vidgas påverkar en existerande ekologi. att tolka resultatet av försöksverksamheten. I detta senare fall blir det möjlighetema utan att också studera inte

viktigt att inte bara följa försöksverksamheten varfor

försöksverksamhet vilka konsekvenser den har genomförts och där den genomförts, för den övriga verksamheten.

Grunden för denna utvärdering är att se försöksverksamheten utifrån ett sådant perspektiv vilket, som framgått av diskussionen kring det fortsatta arbetet, ekologiskt får konsekvenser för vilka uppgifter som insamlas och inte minst för hur dessa skall tolkas och värderas.

Givet dessa och de ovan angivna förutsättningarna synes följande strategi vara den enda fxamkomliga:

O För att få en första bild av initieringsfasen har ett län specialstuderats - Blekinge län, vilken redovisas i bilaga l. Blekinge har en relativt omfattande försöksverksamhet. Näringsstrukturen i Blekinge har också en specifik karaktär, där grundläggande industrier står inför omställningsproblem. Om vi ser till fördelningen på linjer och orter finner vi (tab. 10) att fyra linjer finns representerade: Fordonslinje (4 klasser), industriteknisk linje (2 klasser), omvårdnadslinje (2 klasser) och vådlinje - bam o ungdom (l klass). Omvârdnadslinjema är båda landstingskommunala. Av tabellen framkommer också att industritelatisk linje inte har fullt elevantal.

Tab. 10: Försöksverksamheten i Blekinge lån.

Antal elever Ledi a platser

o En grundläggande databas har börjat byggas UPP. där data kring försöken i sin helhet systematiserats.

Dessa data kan enkelt illustreras i följande exempel på kategorier:

A. Offentlig statistik

Kommunernas: o konjunkturläge o storlek o nåringssuuktur

B. Enkätdata.

Kommunernas: o tillgång på praktikplatser o handledare 0 avtal 0 former för samarbete: arbetsliv - skola o kostnader: investeringar - drift o lokaler o rekrytering.

O En specifik databas är under uppbyggnad. Denna databas innesluter mer kvalitativa data kring specifika områden och specifika delar av försöksverksamheten.

Vad som här insamlats och kommer att insamlas är data som bygger på intervjuer och inte minst observationer av utbildningen och på olika utvärderingsrapporter från län, kommuner och enskilda skolenheter.

- Speciellt kommer på grund av omfattningen - försöken i Värmlands län att följas. Besök planeras också i någon eller några kommuner som saknar försöksverksamhet, för att därigenom få en bedörrming av vilka ramar som ñnns i kommuner som inte haft möjlighet att driva en försöksverksamhet.

O Det finns i uppdraget några uppgifter som kräver specialstudier.

Ett sådant område är handledarsitualionen inom vårdområdet. Här finns en kliniklärarorganisation som har traditioner och en viss uppbyggnad. Med handledarutbildningen kommer en annan organisation att införas. Förändringen har en rad olika konsekvenser som bör specialstuderas. Denna fråga togs upp i utskottsbehandlingen av propositionen, där det påpekades att utskottet förutsätter att det i urvärderingsarbeter noga prövas hur handledarutbildningen inom vdrdsektorn skall utformas i framtiden.

Bedömningar av utbildningens kvalitet i övrigt är, med den uppläggning försöken fått svår att bedöma. Några möjligheter att studera kvaliteten med de data som kan insamlas ñnns inte. Elevernas kunskaper i arbetslivet efter utbildningen kommer att vara möjliga att studera först några år efter att utvärderingen avslutats. Dock kan studier av mer principiell natur genomföras. Det gäller studier av den möjliga kvalifikation som utbildningen ger för ett visst yrke. Vad som kan användas är resultat från tidigare kvaliñkationsforskning, för att analysera undervisningens innehåll i förhållande till bestämda krav inom yrket. Möjligheterna att göra sådana studier är under övervägande.

Utslussningseffekten bör också göras till föremål för en specialstudie. Även här finns viss forskning som bör kunna utnyttjas och kompletteras med de data som insamlas.

En väsentlig fråga att besvara för utvärderingen i sin helhet utgör rekryteringen. Att få med ett svar på hur rekryteringen påverkas av en förlängning av yrkesutbildningen ett år är, genom forsökens uppläggning, begränsad. Dock kan en viss analys göras, där rekryteringen till försöksutbildningen studeras i förhållande till rekryteringen till gymnasieskolan i sin helhet.

En sådan studie skulle beskriva rekryteringen till de treåriga gymnasiala yrkesutbildningarna höstterminen 1988 och analysera regionala skillnader och skillnader mellan skolor samt möjliggöra en jämförelse med rekryteringen till 4-årig teknisk linje, till motsvarande Z-åriga linjer på andra skolor och till övriga Z-åriga och 3-åriga gymnasielinjer.

Statistik kommer att hämtas från fyra skilda SCB-register: registret över examinerade från högstadiet, registret över sökande/antagna till gymnasieskolan, det s.k. elevregistret för gymnasieskolan (vilket upptar elever i gymnasieskolan), samt Folk- och bostadsräkningen 1985.

Ett nytt register över elever i gymnasieskolan upprättas. Detta kan omfatta bara Värmlands län. ett visst begränsat antal län, eller alla elever i hela riket. Detta register bygger på de tre ovan nämnda SCB-registren. Från registret över sökande/antagna till gymnasieskolan hämtas uppgifter.

Eventuellt kan ett särskilt studium göras av hur de elever som gick ur högstadiet våren 1987 (efter kön, socialt ursprung, medelbetyg och tillvalsämnen) sökte till gymnasiet och var de blev antagna. En sådan studie förefaller emellertid mindre nödvändig, eftersom så gott som alla högstadieelever går vidare direkt till gymnasiet. Det borde med andra ord vara tillräckligt att studera rekryteringen till gymnasieutbildningama, särskilt som möjligheter finns att göra mer övergripande jämförelser andra sammanställningar. t ex genom att utnyttja SCB:s arbetskraftsundersökningar.

l första hand ska rekryteringen till enskilda gymnasieutbildnin gar analyseras. Detta innebär att skillnaden ska uppråtthållas mellan olika skolor och olika regioner. Flera slags statistiska analyser bör prövas. Ett tillvägagångssätt är att för varje utbildning skapa en rekryteringsprofil. Denna profil består av antalet (och/ eller andelen) pojkar och flickor, antalet elever med visst medelbetyg från högstadiet, antalet elever med visst andrahandsval till gymnasiet, antalet elever från var och en av ett antal sociala grupper. Proñlema hos gymnasieutbildningama i en region kan därefter jämföras eller proñlema hos utbildningar i olika regioner. Vidare kan samband mellan enskilda variabler (som kön, medelbetyg, socialt ursprung, regional hemvist och val av gymnasielinje) studeras.

Det statistiska materialet skulle kunna finnas klan för bearbetning och analys i hösten 1989, förutsatt att registret endast omfattar elever i gymnasieskolan läsåret 1988/89. Det s.k. gymnasieregistret bygger på uppgifter från de enskilda skolorna från den 15 september varje år, vilka i regel finns klara för bearbetning i november/ december. Tiden för bearbetning och analys är svår att beräkna exakt. Den beror på vilka svårigheter bearbetningar visar sig medföra. En rapport bör kunna föreligga senast i februari 1990.

Med denna strategi bör de givna frågeställningar kunna besvaras i en utsträckning som gör det möjligt att fatta beslut om de yrkesinriktade linjemas framtida struktur.

Verksamhetsplan. Under det halvår utvärderingen pågått har arbetet inriktats mot att i första hand bygga upp den grundläggande databasen. Detta har skett genom utnyttjande av tidigare intill

samlad statistik. som på vissa punkter kompletteras. En enkät har sänts länsskol-

om: nänmdema. Förutom uppgifter om kontaktpersoner har uppgifter begärts - Eventuella rapporter kring planeringen och genomförandet av försöken. - Hur har forsökens planering handlagts? a. Val av kommun och skola. b. samarbetsorgan på länsnivå och kommunal nivå. - Planerade och påbörjade utvärderingar. - Handledarutbildningen. Planer, genomförande och kostnader. - Lärarfortbildning. Planer, genomförande och kostnader. - Tillgången på arbetsplatsforlagd utbildning. Vilka är de mest påtagliga problemen? Organisation? - Faktiska kostnader och kommande kostnader - kommunala som statliga kostnader. Undervisningsrådet Britta Ekberg har som expert i utredningen speciellt studerat beslutsprocessen kring försöksverksamheten och därvid bland annat hur försöken lagts ut. Denna studie grundas, som tidigare nämnts, på genomgångar av offentligt tryck m.m., intervjuer och separata enkäter till länsskolnämndema och de centrala yrkesråden. Studien kommer att publiceras i en delrapport under hösten 1989. Skolinspektören Nils Hansson, har som expert i utredningen, påbörjat och genomfört första steget i en analys av hur försöken initierats och genomförts under första året i Blekinge län (se bilaga l).

Samtal har förts med arbetsmarknadens parter och organisationer och ett första sammanträde med den parlamentariska refcrensgruppcn har hållts. Kommittén har också besökt olika skolor och närvarit vid planeringsmöten inom skolan och i yrkesråd. Material från olika enskilda utvärderingar har insarnlats och ett samarbete har upprättats med de regionala sarnordnama av försöksverksamheten inom gymnasieskolan.

En planering av rekryteringsstudien i samarbete med SCB har påbörjats, liksom en planering av en studie av handlcdarutbildningen inom vårdområdeL

Insamlingar av data för databaserna har koncentrerats till 1989/90 med kompletterande analyser under 1990/91.

EN FÖRSTA BEDÖMNING AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN.

I det följande skall vi, utifrån tillgängliga data och uppgifter, göra en första värdering av den försöksverksamhet som står i utredningens fokus . Värderingen har naturligtvis brister i det att den inte kan bygga på datamaterial som omfattar försöksverksarnheten i sin helhet. Ändå är en första värdering nödvändig inte minst för att presentera en modell över verksamheten; en modell som anpassats till de data som nu finns. Denna modell, och de värderingar av verksamheten den innesluter, kommer att stegvis förbättras och utvidgas. Strategin innebär att rapporterna från utvärderingen kommer att få en kumulativ karaktär.

Genomförande av en försöksverksamhet kan ses som en metod för att pröva nya mål och nya vägar. Samtidigt kännetecknas varje form av försöksverksamhet av bestämda villkor som endast är försöksverksamhetens egna, vilket innebär att slutsatser från försök är svåra att direkt använda för att styra en helt reformerad verksamhet. Försök mobiliserar alltid extra resurser såväl personella som ekonomiska. En försöksverksamhet, som gäller delar av en verksamhet gör generaliseringsmöjlighetema än svårare.

Utan tvekan har försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning mötts med stort intresse och starkt stöd. Detta intresse och detta stöd gäller uppenbarligen samtliga i försöken inblandade myndigheter, kommuner, skolenheter och organisationer. Många är de skolledare och yrkeslärare som ägnat fritid åt att konkret utfonna försöksverksamheten. Behovet av en reform av de gymnasiala yrkesutbildningarna uppfattas i allmänhet som ytterst viktigt; det finns ett uppdämt behov av investeringar, förbättringar och förändringar. Ibland har kommuner avvaktat med investeringar för att kunna koncentrera dessa till en större refomiering. Samtidigt kan vi se att försöken lett till att utbildningsfrågor tydligt förts in i kommunstyrelsemas arbete och gymnasieskolan har därmed fått en hög prioritet. Med försöksverksamheten har yrkesutbildningama kommit i fokus i planeringen av den gymnasiala utbildningen.

Ett specifikt problem uppenbarade sig. Kollektivavtalen slöts först under våren 1989. Det innebar att verksamheten till viss del blockerades och framförallt innebar det dels att elever och lärare inte visste om försöksverksamheten fullt ut skulle genomföras, dels att planeringen av den arbetsplatsförlagda utbildningen forsvårades. Till osäkerheten bland skolans personal och bland elever bidrog säkerligen också att tidpunkten för ansökan till gymnasieskolan tidsmässigt låg före utläggningen av försöksplatser.

Vi skall här utveckla det perspektiv vi tidigare skisserat i ett första steg och därmed bygga en modell för att beskriva och värdera försöksverksamhcten. Ett perspektiv och en modell som vi avser att i de två kommande rapporterna precisera och utveckla. Vi kommer att göra det genom att diskutera följande aspekter:

- Den arbetsplatsförlagda utbildningen. - Handledare och utbildningens kvalitet - Kostnader

Den arbetsplatsförlagda utbildningen.

Det första året ger lite av kunskaper om hur den arbetsplatsförlagda utbildningen fungerat. I genomsnitt har eleverna varit ute ungefär fyra veckor på arbetsplatsförlagd utbildning. I en del fall har inte någon sådan förekommit, och i de allra flesta fallen är detta moment mer att uppfatta som miljöpraktik än som en ren arbetsplatsförlagd utbildning. Ändå kan man redan nu identifiera vissa generella problem, framförallt förknippade med planeringen av den arbetsplatsförlagda utbildningen.

Ett sådant generellt problem gäller styrningen av innehållet i den arbetsplatsförlagda utbildningen. Vi har tidigare - i den inledande diskussionen om yrkesutbildningens

framväxt - tangerat denna fråga. Modulsystemet förutsätter att den skolförlagda och den

arbetsplatsförlagda utbildningen är inkuggade i varandra, dvs att modulema läggs endera i den skolförlagda eller i den arbetsplatsförlagda utbildningen.

Detta förutsätter att det går att planera undervisningen så att den ligger i fas med den produktion den arbetsplatsförlagda utbildningen är fogad till. Bakom denna modell för arbetsplatsförlagd utbildning synes det finnas ett analogitänkande, att yrkesinriktad utbildning till sin struktur är industriell. Något tillspetsat kan man säga att försöksverksamheten bygger på dels ett utbildningsadministrativt tänkande och dels ett storindustriellt tänkande. Denna modell får, när den tränger ned i den konkreta utbildningen, med ett konkret omgivande näringsliv, klara ekologiska effekter. Eller uttryckt på ett annat sätt kan man säga, att försöksverksamheten bygger på en modell som har bestämda förutsättningar. Dessa förutsättningar saknas inte sällan i verksamheten.

Modulsystemet har klara pedagogiska poänger, det är kompetensbaserat och det ger en bra infonnation om elevernas kvalifikationer. Samtidigt kräver det, vid en arbetsplatsförlagd utbildning, att de moduler som skall undervisas dels går att identifiera i arbetsprocessen dels går att där undervisa om.

Modultänkandet är en läroplansteoretisk konstruktion, dvs ett sätt att beskriva och organisera kunskap. I arbetsprocesser kan kunskapen framträda och organiseras på ett annat sätt. Olika arbetsprocesser kan också ha olika ekonomiska konsekvenser och

dämied är de olika tillgängliga för undervisning på arbetsplatsen. Exempel på detta kan

vara en tillverkning, som innebär stora kostnader - undervisningen måste här ske med helt andra förutsättningar än där misstag har ringa ekonomisk konsekvens. Inom många branscher är också produktionen tidsbestämd, vilket innebär att arbetsmoment (moduler eller delar därav) bara förekommer vid vissa tidpunkter som dessutom inte alltid kan förutskickas i en läsårsplanering. Exempel på detta ñnns bland annat inom byggbranschen.

Modulsystemet förutsätter. som tidigare sagts, att den skolförlagda och den arbetsplatsförlagda utbildningen är inkuggade i varandra. Detta kräver en omfattande planering och ett omfattande informationssystem mellan det lokala näringslivet och skolan. Yrkesråden ger en mötespunkt för en sådan information. Samtidigt är det klart att yrkesråden för de olika branscherna har helt olika förutsättningar. För industrin kan produktionen vara så varierande till sin natur, att de enskilda representantema i yrkesrådet bara kan ge information för delar av den totala verksamheten. Denna problematik kan också besluivas ur en annan aspekt. som kanske bäst kan uttryckas i termer av kultur.

Skolans kultur och arbetslivets kultur skiljer sig åt, vilket innebär inte bara skillnader i intressen för utbildningen och ansvar för utbildningen utan också skillnader i språk. Modulsystemet är en läroplanskonstnrktion som bygger på skolans traditioner och villkor. Det är ett sätt att organisera kunskaper som inte bara har pedagogiska fördelar utan också pedagogiskt administrativa fördelar. Den innebär ett språk genom vilket krav på kunskaper och organisation av kunskaper förmedlas. För arbetslivet framträder nödvändiga kvalifikationer många gånger på ett annat sätt och definieras och talas om på ett annat sätt Det som framstår som en nödvändig förutsättning i arbetslivet behöver inte vara en nödvändig förutsättning i skolförlagd utbildning. Skiljelinjen går sålunda inte bara mellan olika branscher utan företagens storlek, teknologiska utvecklingsnivå, utbildningstraditioner m fl faktorer är tillräckligt betydelsefulla för att göra generella bedömningar svåra eller t o m meningslösa.

Det industriella tänkande, som präglar försöksverksamheten får konsekvenser inte minst när det tillämpas på andra arbetsområden och när det tillämpas vid utbildning inom mindre företag. Säkerhetsfrågor kan, för att ta ett exempel, delvis hanteras inom

skolan genom att undervisningen pedagogiskt organiseras och struktureras; något som sällan är möjligt i arbetslivet utan betydande ingrepp i produktionen.

Sett från detta perspektiv kan man redan i planeringen av den arbetsplatsförlagda utbildningen identifiera ett antal problem, som pekar på att själva grundmodellen för refomien kan behöva successivt justeras. Ett alltför strikt tillämpande av modulsystemet innebär, att den arbetsplatsförlagda utbildningen inte kan utformas helt enligt intentionema. Detta leder i sin tur till att det blir svårt att arbetsplatsförlägga utbildning inom vissa branscher och att det blir svårt att arbetsplatslörlågga utbildningen inom områden med en viss produktion, samt att den arbetsplatsförlagda utbildningen också därigenom blir konjunkturkänslig. l verkligheten kommer naturligtvis en anpassning av modulsystemet att ske relativt oberoende av vilka beslut som kommer att fattas Men om så sker leder detta i så fall till frågan: När upphör modulsystemet att vara en realitet och övergår till en ren papperskonsmiktion?

I det ögonblick det går att konstatera att modulsystemet upphört att fungera i den arbetsplatsförlagda utbildningen måste hela frågan om den arbetsplatsförlagda utbildningens konstruktion omprövas.

En utvärdering av modulsystemet ligger inte inom kommitténs direktiv. Utvärderingen av modulsystemet har ålagts SÖ. Lika fullt kan inte kommitténs uppgift, att se på hur samarbetet mellan arbetslivet och skolan utvecklats, genomföras utan att modulsystemet beaktas. samarbetets betydelse för utbildningens kvalitet hänger nära samman med hur väl modulsystemet fungerar som en länk mellan skolförlagd och arbetsplatsförlagd utbildning.

Även om den hittillsvarande verksamheten inte kan utvärderas, vad gäller den arbetsplatstörlagda utbildningen, kan vi alltså redan nu identifiera en rad problem i samarbetet mellan arbetslivet och skolan. Dessa problem har vi diskuterat utifrån de villkor som gäller för den skolförlagda utbildningen och de villkor som gäller för en arbetsplatsförlagd utbildning. Vad vi velat fästa uppmärksamheten på är, att försöksverksamheten bygger på en modell som fönitsätter dels en viss typ av arbetsliv och dels bygger på att kunskap i arbetslivet kan väljas ut, organiseras och förmedlas på ett likartat sätt i arbetslivet som i skolan. Sett utifrån, vad vi valt att kalla ett ekologiskt perspektiv, kan man redan nu se att denna modell får specifika tillämpningsproblem, vilka naturligtvis varierar beroende på lokala förutsättningar och för olika arbetsområden. Vad som här blir viktigt, för den fortsatta utvärderingen, är att identifiera när dessa problem får en sådan karaktär att den tänkta reformen i realiteten blir en kvalitativt an-

nan reform, dvs när den faktiska utbildningen inte längre går att beskriva på det sätt den var planerad.

Handledare och utbildningens kvalitet.

Till viss del kan handledarfrågan sägas vara en del av hur den arbetsplatsförlagda utbildningen skall värderas.

Handledarutbildningen har påbörjats och för närvarande saknas uppgifter om dess omfattning och innehåll. Det finns dock även här några generella problem som redan nu kan uppmärksammas och som är av betydelse for det fortsatta arbetet.

En problematik, som påpekats i intervjuer, är att det vid en högkonjunktur är svårt att från produktionen friställa kvalificerad personal för utbildning till handledare. Valet av handledare är därför ett problem som har olika konsekvenser för olika branscher och för olika typer av lokala näringsliv. Personalomsättningen - och därmed handledaromsättningen - varierar mellan branscher och regioner. För småföretag handledarfrågan speciellt besvärlig. Att i ett tvåmans- eller tremansföretag friställa en person for handledarutbildning kan få konsekvenser, som inte enkelt kan skattas ekonomiskt. Företag av olika storlek och med olika utbildningstraditioner kommer dessutom med stor säkerhet att skatta och värdera kostnaderna olika. Ett företag som tidigare haft synliga utbildningskostnader kommer givetvis att ha klarare jämforelsepunkter än företag som tidigare saknat synlig utbildningskostnader. Företag som haft rekryteringsproblem och hög personalomsättning kan förväntas lägga inte enbart kostnadsaspekter på sina insatser utan även lyfta fram den nya utbildningen som en investering. Valet av handledarutbildning och hur den organiseras påverkar således utbudet av platser för arbetsplatsförlagd utbildning. Bidragen till utbildningen täcker inte de faktiska kostnaderna i produktionsbonfall, vilket lett till att kommuner fått ställa resurser till förfogande. Hur handledarutbildningen utformats, finansierats och fungerat som en länk mellan skolförlagd utbildning och arbetsplatsförlagd utbildning behöver därför speciellt uppmärksammas i den fortsatta utvärderingen.

Utbildningens kvalitet kan inte med den tid kommittén har till sitt förfogande studeras. Dock är givetvis en viktig uppgift att fömtedla olika erfarenheter och bedömningar från dem som direkt berörs av förändringarna. Vi kan vidare, som tidigare nämnts, föra vissa teoretiska resonemang utifrån forskning kring arbetslivets förändring och därmed förändringar av krav på kvalifikationer och utbildningens utfall. Detta kommer då att bli övergripande bedömningar av refomtens konskevenser, mer än konkreta bestämningar

av enskilda linjers utbildningskvalitet. På ett övergripande plan kan dock fragor om utbildningens kvalitet sägas vara en aspekt av de bedömningar vi kan göra av hur den arbetsplatsförlagda utbildningen fungerat och hur samarbetet mellan skola och arbetsliv byggts upp.

Kostnader.

I Prop. l987/88:102 bilaga 4 finns en samhällsekonomisk beräkning av ÖGY:s förslag. Kalkylen utgår från följande:

1. Identifiering av samhälleliga kosmader och intäkter.

2. Uppskattning av förslagets ekonomiska konsekvenser.

3. Bestämning av diskonteringsräntan för att jämföra kostnader och intäkter över tid.

Den modell som där presenteras har använts som en första utgångspunkt för att skatta de samhällsekonomiska konsekvenserna av reformen. Modellen skall här endast redovisas i sammandrag. I senare rapporter kommer vi utifrån insamlade data göra modifieringar av modellen. Modellen arbetas på detta sätt fram successivt och anpassas stegvis till nya data.

En modell för en samhållsekonomisk kalkyl.

De samhällsekonomiskt: kostnaderna kan vara direkta eller indirekta.

I den ursprungliga modellen har enbart direkta kostnader medräknats, dvs kostnader för förlängningen och omorganisationen av yrkesutbildningen.

Vad gäller indirekta effekter som tex förändring i rekrytering och förändrad kvalifikation med avseende på fortsatta studier, vilka kan betraktas som såväl kostnader som intäkter, har dessa ej skattats.

Ett preliminärt antagande är att förändringen inte påverkar rekryteringen, och att de beräkningar av elevantal som ÖGY presenterat är utgör en god skattning.

Kostnadsherâkningen bygger på följande:

l. Produktionsbortfall - elever. De som får en treårig yrkesutbildning kommer att få en minskning av livs arbetstiden med ett år.

2. Produktionsbortfall - handledare/utbildning. Kostnader för handledamas utbildning.

3. Produktionsbonfall - handledare/produktion. Kostnader för det produktionsbortfall som handledning på arbetsplatsen innebär.

4. Kostnader för ytterligare lämtimmar.

5. Kapitalkosmader.

a. Utrustning b. Ombyggnader c. Övriga kapitalkosmader. d. Investeringar inom arbetslivet.

Kostnadema för försöksverksamheten är svåra att få uppgifter om. I den enkät som sänts till lärtsskolnänmderna har uppgifter om kostnader begärts. successivt kommer fram. genom svaren på enkäten en kostnadsbild att växa

I Värmlands län har en första skattning av kostnader gjorts genom en enkät till kommunerna frán Länsskolnämnden. Uppgifterna är dock något svåra att värdera. Och en vore därför missvisande. I tabell ll visas fördelningen mellan komdetaljredovisning munala och statliga kostnader.

ll: mellan och kommunala kostnader - Värm- Tab. Fördelning statliga lands lån.

% Statsbidrag - investeringar. 3,37 statsbidrag - verksamhet 7,13 Kommunala kostnader 89,50 TOTALT 100,00

Vad som här är ett problem är, att i dessa siffror döljs investeringari yrkesutbildningen som inte direkt kan hänföras till försöksverksamheten. En kommun står för 49% av de totala kommunala satsningama. Denna kommun, som vi speciellt studerat, har haft en plan under många år för investeringar inom yrkesutbildningen, som med försöksverksarnheten börjat realiseras. En närmare genomgång av materialet visar alltså att de kommunala kostnaderna för själva försöksverksamheten är betydligt mindre. Av de kommunala kostnaderna är 54% att hänföra till ombyggnader. Det finns dock skäl att här anta betydande eftersläpningskostnader i många kommuner. Även om kostnaderna för kommunerna är mindre än ovanstående exempel ger en bild av - vågar vi ändå påstå - har de kommunala kostnaderna blivit stöne än vad ÖGY och propositionen räknade med. Om vi utnyttjar den tidigare modellen kan vi för några punkter ange vad som påverkat kostnadema.

l. Produktionsbortfall - elever. Denna kostnad torde följa de beräkningar som gjorts.

2. Produktionsbortfall handledare/utbildning. Kostnader för handledarnas utbildning är betydligt större än vad statsbidraget täcker. Endera har denna kostnadsökning belastat företagen eller också har - som skett - kommunerna täckt skillnaden mellan begärd ersättning och statligt bidrag.

3. Produktionsbortfall handledare/produktion. Kostnader för det produktionsbortfall som handledning på arbetsplatsen innebär. Här finns inga beräkningar. Inom ett större verkstadsföretag har en utredning av kostnaderna gjorts, där räknas med ett produktionsbortfall på 10%. För tio elever och med en arbetsplatsförlagd utbildning på 32 veckor beräknades kostnadema till 290.000, dvs 29.000 kronor per elevplats. Den totala nettokostnaden per elev beräknas till 32.500. Denna siffra skall dock jämföras med företagets kostnader per elev vid företagsskola, som beräknats till 200.000. I jämförelse med företagsskola blir således vinsten för företaget icke obetydlig.

4. Kostnader för ytterligare lärartinunar. Den statliga ersättning på 200 kronor per elev i skolledarresurs är uppenbart alltför liten för de faktiska insatser som krävs för planering och genomförande. I de flesta fall har kommunema här tillskjutit resurser.

5. Kapitalkosmader är för närvarande svåra att överblicka. Studien av kostnaderna för försöksverksamheten i Värmland visar på att statsbidraget för utrustning täcker något mindre än en tredjedel av de total kostnaderna. Men återigen måste här pekas på svårigheterna att skatta vad som här direkt kan hänföras till försöken. Kostnaderna för utrustning torde dock - i den studien - var lättare att hänföra till försöksverksamheten än

kostnaderna för ombyggnaden där studien i Värmland visar att de statliga bidragen är mycket små. Även om, som vi pekat pä, en rad investeringar gjorts som förr eller senare varit nödvändiga, så innebär försöksverksamheten kostnader även för ombyggnader. Det gäller bland annat bygg- men även fordonslinjerna. En del av eftersläpningskostnadema torde indirekt vara knutna till försöksverksamheten. Genom den uppmärksamhet de yrkesinriktade utbildningarna fått, ökar kraven på att visa på utbildningarnas kvalitet och Ökar sannolikt de kommunala myndigheternas intresse för en uppbyggnad. Vi kan med andra ord inte utgå från att en uppbyggnad skulle ha skett i den utsträckning som nu tycks vara fallet utan denna uppmärksamhet I den meningen kan vi inte förutsätta att delar av det som kan betraktas som nomial upprustning hade beslutats utan refonnbeslutet Investeringarna inom arbetslivet är svara att skatta. Vad gäller övriga kapitalkostnader är utbyggnaden av byggärdar en kommunal kostnad. Iden studie som gjorts inom ett verkstadsföretag beräknas maskinutrustning och iordningsställande av lokal till en och en halv miljon. Denna kostnad ses dock till stor del som en investering.

Vad gäller de intäkter som utbildningen ger bygger modellen pä Följande:

l. Högre arbetsproduktivitet.

2. Minskad arbetslöshet.

3. Minskad arbetslöshet hos andra grupper.

Inget av dessa antaganden kan för närvarande prövas. Dock bör påpekas att vad gäller intäkter finns en intäkt som inte medräknats i kalkylen, nämligen inkomster inom yrkesutbildningen från produktion. Det gäller t ex produktion i anslutning till byggutbildningen eller i anslutning till den fordonsmekaniska utbildningen. Med försöksverksamheten minskar dessa intäkter.

Sammanfattningsvis kan vi således säga. att även om uppgifterna om kostnaderna för närvarande är vaga, finns en rad kommunala kostnader med försöken som inte kunnat förutses. Till stor del är dessa kosmader att se som investeringar, men även de löpande kostnaderna innebär en ökad kommunal utgift. Hur dessa kostnader fördelar sig avser vi att mer i detalj studera.

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER.

Kommittén (U 1988:16) för utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan (UGY) påbörjade sitt arbete 1 januari 1989. Tre rapporter skall avges. Detta är den första rapporten som summerar arbetet under våren 1989. Slutrapporten skall föreligga l september 1991.

I denna rapport beskrivs direktiven för Kommittén, försöksverksamhetens struktur och inriktning, det hitintills genomförda arbetet och planerat arbete. Rapporten avslutas med några noteringar kring och värderingar av hur försöksverksamhetens initialskede utformats. Vi fokuserar här några principiella frågor kring den arbetsplatsförlagda utbildningen och kommunala kostnader för verksamheten.

Syftet med försöksverksamheten är, för att tala med de 0rd som används i propositionen, att få en uppfattning dels om den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet, dels om den totala belastningen på arbetsmarknaden i kommuner av olika slag, vad avser befolkningsmässiga och näringslivsmässiga förutsättningar som verksamheten kan leda till. För att nå denna erfarenhet och denna kunskap var tanken att försöken skulle struktureras i två led - dels koncentrerade försök med många studievägar i några större regioner (fullskaleförsök) dels till ett mer utspritt nät av gymnasiekommuner. Därtill skulle försöken få en omfattning så att den å ena sidan är tillräckligt omfattande för att få ett säkert underlag för utvärdering, men å andra sidan inte så stor att utvärderingen blir en otymplig arbetsuppgift. De 6.000 intagningsplatser som fördelades under läsåret 1988/89 har dock fått en annan spridning. Något totalförsök finns inte, även om Värmlands län fått en stor andel av försöken. Det finns en rad - inte minst praktiska skäl till varför fördelningen av intagningsplatsema fått sin utformning. För utvärderingen av verksamheten är det dock viktigt att kunna väga in de faktorer som påverkat utformningen av försöksverksamheten. En specifik studie av hur fördelningen av platser skett har därför inletts.

Hitintills har arbetet inriktats på att bygga upp två databaser kring försöken, dels en databas kring försöken i sin helhet och dels en databas, där vissa delar av försöken specialstuderas. Vidare har en studie påbörjats av försökens initiering i ett län - Blekinge län.

Det kommande verksamhetsåret kommer att inriktas mot att bygga upp databaserna Det gäller bland ansamt genomförande av några specialstudier kring specifika frågor. inom nat rekryteringen, kostnader för företag och kommun samt handledarutbildningen vårdområdet

försöksverk-

Även om arbetet bara pågått sex månader kan några noteringar kring samheten vara värda att redan nu föra fram.

Den grundrnodell försöken bygger på med ett modulsystem, där modulerna kan förlägmodell i förhållande till gas till skola eller arbetsplats synes vara en relativt trubbig specifika krav på arbetsplatserna. Samarbetet mellan skola och arbetsliv är i hög grad inte bara beroende av tillgången på arbetsplatser utan också på hur modulsystemet kan kuggas in i den pågående produktionen. Inom vissa yrkesorruåden, i vissa regioner och kommuner finns sedan många år upparbetade system för kontakter mellan utbildning och arbetsliv och för praktik. En viktig fråga är därför vad som händer när delvis nya introduceras. Hur denna problematik kommer att preciseras och förutsättningar hanteras utgör ett centrum för den fortsatta utvärderingen.

De kommunala kostnaderna är svåra att för närvarande skatta. Dock kan med visst fog redan nu konstateras att det finns en rad icke förutsedda kommunala kostnader. För verksamheten gäller det ersättning vid handledarutbildning, till viss del material och är än svårare att skatta, utrustning samt extra skolledarrsurser. Investeringskostnadema men även här synes refom1en ge ekonomiska konsekvenser. Hur stora kommer att bero på dels hur den arbetsplatsförlagda utbildningen utformas för olika linjer dels vilka investeringsbehov som ñnns som inte direkt har med Försöksverksamheten att göra men som aktualiseras genom denna.

B n_ A G 0 R

g Bilaga 1

Nils Hansson

ÖGY-FÖRSÖK

1 BLEKINGE

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATINING 50 BAKGRUND GYMNASIESKOLAN l BLEKlNGE 53 BESLUT SPROCESSEN 55 Våren 1988 Läsåret 1988/89 INFORMATION OCH INTAGNING FÖRSÖKETS EKONOMl 66 Administration och försöksledning Lokaler och utrustning Karlskrona Olofström Handledarutbildning PERSONALUTBILDNING 74 FÖRSÖKETS GENOMFÖRANDE LÄSÅRET 88/89 77 Várdutbildningar Industriellt tekniska utbildningar FÖRSÖKETS FORTSÃTTNING

SAMMANFATTNING

När SÖ i januari 1988 erbjöd landets kommuner att komma med förslag till försöksområden inom det planerade ÖGY-försöket, var intresset stort bland skolhuvudmännen i Blekinge. Under en mycket kort period utarbetade länsskolnâmnden och skolhuvudmännen i samarbete ett försöksprogram inom fordons-, verkstads- och omvårdnadssektorerna. Besluten i kommunerna måste fattas så snabbt att normala samrádsrutiner, och också ofta beslutsrutiner, fick ställas åt sidan. En kommun som från början förklarat sig intresserad av försöket, och som också fick ett antal försöksklasser, avstod av ekonomiska skäl. En annan kommun som från början ställdes utanför på grund av att gymnasieskolan ansågs för liten kom med i försöket efter protester.

Kostnaderna för försöket inom teknisk industriell sektor har visat sig bli större än vad man räknade med från början, och relationerna mellan skola och arbetsplats har visat sig svårare att hantera ån vad som förutsågs innan försöken startade.

De elever som deltagit i försöket hade redan valt gymnasielinje när försöken preliminärt lades ut och blev därför tvingade att välja om. lnformationsprocessen inför dessa omval komplicerades dels av att definitiva beslut om försöken inte var fattade, dels av att underlaget vad gällde tim- och kursplaner i vissa fall inte fanns när eleverna skulle bestämma sig. Trots detta har elevernas reaktioner på första försöksåret varit övervägande positiva.

Undervisningen har fungerat på det hela taget friktionsfritt inom värdsektorn, där man tidigare haft en stor del arbetsplatsförlagd utbildning. Ãven rekrytering och utbildning av handledare har fungerat bra inom denna sektor.

Försöken inom fordons- och verkstadssektorerna har störts av att lämpliga lokaler och erforderlig utrustning inte fanns tillgängliga når läsåret startade. Vidare uppstod problem med planeringen av den arbetsplatsförlagda utbildningen genom avtalstvisten mellan Verkstadsföreningen och Metall. Utbildningen av handledare har bl a av det skälet ännu inte kommit igång. Trots allt har undervisningen första året i stort sett kunnat genomföras enligt försöksläroplanerna.

Försöken har uppdagat ett omfattande personalutbildningsbehov, såväl vad gäller fortbildning av yrkesverksamma lärare som grundutbildning av nya lärare. Det stora lärarutbildningsbehovet kan komma att vålla problem när ÖGY-skolan skall införas generellt.

Kommunernas ambitioner att delta i försöken har varit stora, men synes ha svalnat som konsekvens av första årets försökserfarenheter.

BAKGRUND

Beslutet om försöksverksamhet med 3-åriga yrkesinriktade utbild-

ningar i gymnasieksolan (ÖGY-förslaget) fattades av riksdagen den 6

juni 1988 och avsåg då läsåret 1988/89. Detta innebar att skolorna skulle börja undervisa efter nya läroplaner och med i övrigt nya förutsättningar två och en halv månad efter riksdagsbeslutet, eller två månader efter det att regeringen utfärdat förordning om försökets omfattning och förutsättningar för verksamheten. Förslag till riksdagsbeslut lämnades i budgetpropositionen i januari 88 och propositionen om försöket lades den 3 mars.

Självklart kunde inte planeringen anstå till dess beslut var fattat, utan SÖ och länsskolnämnderna måste agera på grundval av i första

hand budgetpropositionen och i andra hand ÖGY-propositionen. Trots

detta var den tid som stod till förfogande för skolhuvudmännen mycket kort när det gällde att ta ställning till om man skulle delta i försöket eller ej. Några budgeterade anslag till försöken fanns oftast inte, och resultatet blev att de verkliga besluten fick fattas av tjänstemän, och först i efterhand kunde besluten fattas av berörda styrelser och nämnder. Detta gällde såväl organisationsbeslut som anslagsbeslut.

De elever som berördes av försöket hade i vanlig ordning sökt till gymnasieskolans tvååriga linjer den 1 februari. Under våren fick vissa elever möjligheter att välja om. För andra blev det inte frågan om val, utan eleverna informerades om att den ansökan de lämnat till tvåårig utbildning i realiteten gällde en ny treårig. För vissa elever kom detta besked så sent som strax före vårterminens slut.

Hela beslutsprocessen och elevernas valprocess komplicerades också av den oklarhet som rådde i riksdagen beträffande propositionen. Först sedan utbildningsutskottet lagt sitt betänkande fanns klara planeringsförutsättningar, men dessa blev delvis nya genom att utskottet föreslog en utökning av försöket från 5.000 till 6.000 platser.

På uppdrag av UGY (Utredningen ang. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan) har länsskolnämnden studerat hur introduktionen av försöket och försökets första år fungerat i Blekinge och hur berörda parter i försöket uppfattat och värderat processen. Studien baserar sig framför allt på

en rad intervjuer med företrädare för länsskolnämnd, kommuner och skolor, men också pá dokument och handlingar frán länsskolnämnd och skolstyrelser. Intervjuerna genomfördes i slutet av maj och början av juni 89. vilket innebar att de intervjuade hade erfarenhet av hela första försöksáret.

Studien beskriver i första hand implementeringsprocessen så som den uppfattats av dem som berörts av försöket och endast i begränsad omfattning redovisas statistiska uppgifter eller annat siffermaterial.

I första hand belyses följande fragor:

Hur har besluten om deltagande i försöket fattats?

I vilken utsträckning har den korta tid som stod till förfogande föranlett att normala kommunala beslutsrutiner fått ställas át sidan?

Vilka kostnader har försöket fört med sig? l vilken utsträckning var de kända när besluten om deltagande fattades och hur har besluten påverkats av kostnaderna?

Vad innebar de snabba besluten för berörda elever? Hur och när fick de information och hur reagerade de på informationen?

Vilken beredskap fanns att lägga om undervisningen och hur har skolorna lyckats följa planerna? l vilken utsträckning har man kunnat förnya undervisningsmaterialen?

Hur har kommunerna klarat personalfortbildningen?

Hur har samarbetet mellan fackämnen och allmänna ämnen fungerat?

Hur har handledarutbildningen organiserats och genomförts?

Vilken ambition har man för framtiden? Hur stort är intresset att delta i nya eller utökade försök?

Rapporten är disponerad pá följande sätt: Först ges en kortfattad översikt över gymnasieskolans organisation i Blekinge. Därefter föl-

jer huvudkapitlet som beskriver beslutsprocessen på länsskolnämnd och ute i kommunerna våren 88. I detta kapitel berörs de ekonomiska frågorna mycket kortfattat. I stället redovisas i särskilda kapitel kommunernas kostnader, elevproblemen, undervisningsplanering, lärarfortbildning och Iärartillgång, samt handledarutbildningen.

Rapporten avslutas med några sammanfattande värderingar och synpunkter.

l rapporten används vedertagna förkortningar på de nya linjerna, dvs FT = fordons- och IN = industriell teknisk transportteknisk linje, linje, OM omvårdnadslinje, VLBU = vårdlinje, gren för omsorg om barn och ungdom, samt EL = el-teleteknisk linje.

GYMNASIESKOLAN I BLEKINGE

l Blekinge finns fem kommuner och varje kommun har en primärkommunal gymnasieskola. Blekinge läns landsting har också fem gymnasieskolor. Nedan redovisas de tio skolenheterna med elevantalet den 15 september 1988. De fem första skolorna är primärkommunala.

Chapmanskolan, Karlskrona 1.765 elever Knut Hahnsskolan, Ronneby 791 Väggaskolan, Karlshamn 1.031 Furulundsskolan, Sölvesborg 545 Nordenbergsskolan, Olofström 602 Vårdgymnasiet i Karlskrona 278 Vårdgymnasiet i Karlshamn 157 Skogbruksskolan, Sjöarp 33 Blekinge läns lantbruksskola 43 Blekinge läns lanthushállsskola 45

De fem primärkommunala skolorna är allmänna enheter och av tabellen framgår att storleken spänner från stor till mycket mycket liten. Gymnasieskolan i Karlskrona tillhör de större i landet, skolan har lokalproblem och är utspridd på ett stort antal undervisningslokaler i kommunen. Skolorna i Sölvesborg och Olofström är mycket små, de tillämpar AT-timplaner för de treåriga teoretiska linjerna och i Olofström bedrivs dessutom försök med 15-klasser på social linje, resp. handels- och kontorslinje. Olofström tillhör de kommuner som får en drastisk sänkning av antalet de när- 16-åringar maste åren, och kommunen har därför varit aktiv mycket när det gällt att hitta överlevnadsmodeller för små skolenheter.

Försöksklimatet i Blekinges skolor är gott. Skolorna har deltagit i FSprojekt i relativt normal omfattning, men dessutom har man bedrivit ett par stora försöksprojekt av riksintresse, det ena avser praktik på teoretiska linjer, det andra förnyelse av den fyraäriga tekniska Iinjen.

Praktikförsöket har drivits ett antal år i Olofström och avser obligatorisk arbetsplatspraktik för alla elever pä teoretiska linjer, och i alla årskurser. l åk 3 omfattar praktiken tre veckor. Försöket har intresse bl a med hänsyn till att man pá en ort med ensidigt näringsliv - Olofström är Volvo, kort sagt - har lyckats med praktikplatsanskaffningen. En rapport över detta försök kommer i september.

Upprinnelsen till det andra stora försöket, förnyelsen av T-linjen, kan delvis tillskrivas de smä skolorna som saknat möjlighet att organisera den grendelade tredje ärskursen. Sedan 1985 tillämpar Blekinge tillsammans med Växjö en ogrenad 3-ärig teknisk linje, där de tekniska ämnena bättre samplaneras med matematik och fysik, där de tekniska studierna mjukstartas och där teknikens teori och praktik integrerats till ett ämne, dvs teknologi och skolpraktik utgör en enhet som i idealfallet handhas av samma lärare. Ingenjörsutbildningen har helt förts över till högskolan, och frän hösten 88 finns inte längre någon ák 4 pá teknisk linje i Karlskrona eller Växjö. l stället år dessa orter pionjärer med totalförsök inom försöksverksamheten med 80poängsingenjörsutbildning i högskolan. Detta försök utgjorde för övrigt en inte oväsentlig draghjälp för etablerandet av den nya högskolan i Karlskrona/Ronneby. Försöket har beskrivits i rapporten Försök med ogrenad T-Iinje (Länsskolnämnden i Blekinge, 1989)

Även om intresset för försöksverksamhet är betydande i Blekinge fanns ingen större beredskap för ÖGY-försök vid årsskiftet 87/88. Karlskrona hade dock ett år tidigare utan framgång ansökt att få delta i det s k 500-försöket med elmekanisk inriktning.

ÖGY-utredningens betänkande och den förväntade propositionen hade

diskuterats pá skolchefs- och skolledarkonferenser, bl a i regi av Svenska Kommunförbundets länsavdelningar, men nägra konkreta planer fanns av naturliga skäl inte ute i kommunerna.

BESLUTSPROCESSEN

VÅREN 1988

Den tidsplan som kom att gälla för starten av ÖGY-försöken förutsatte mycket snabba beslut och korta handläggningstider för såväl Iänsskolnämnd som berörda kommuner. Spelet mellan SÖ, länsskolnämnd och skolkommuner beskrivs nedan i form av en kronologisk redovisning av de beslut och åtgärder som så småningom ledde till att regeringen ijuli 88 fastställde försöksprogrammet.

Sedan regeringen i budgetpropositionen aviserat att det skulle komma

en ÖGY-proposition våren 88 och att denna skulle föreslå försöks-

verksamhet med totalt 5.000 elevplatser inom sju olika yrkesområden, skrev länsskolnämnden den 1243M31 till skolstyrelserna i länet och till landstingets utbildnings- och kulturnämnd med anhållan om intresseanmälan. Nämnden anförde bl a:

SÖ vill redan 1988-01-25 från varje länsskolnämnd ha en samlad bild av intresset lör denna försöksverksamhet. Det bör betonas att det här gäller en första inte en formell ansökan om deltagande i lörsöksverksamheten. Tiden lör diskussion med gymnasieskolorna och inom skolstyrelserna blir ända mycket knapp. Viss tid för överläggning ges vid skolchefskonterensen 1988-01- 19.

Vi ber Er nu ta del av detta material, sprida det och diskutera med närmast berörda, gärna ta underhandskontakt med länsskolnämnden och att därefter, senast - lämna besked per brev eller telelon om intresset för deltagande i försöksverksamheten i kommunen.

Från Karlskrona kommun förelag redan hösten 1987 en ansökan om deltagande i försöksverksamhet inom området “industriell teknik (motsvarande verkstadsteknisk linje). Vad som hittills i övrigt diskuterats inom länet är dels_ lörsöksverksamhet inom industriell teknik, det: försök med integrerad utbildning inom vård och social service, något som både landsting och kommuner uttryckt intresse för.

Den möjlighet till iullskaleförsök inom ett län som nämns i budgetpropositionen bör också uppmärksammas.

Tiden var, som i brevet men antyddes mycket knapp, en tidigare inplanerad skolchefskonferens den 113mm gav länsskolnämnden möjlighet att informera och närmare diskutera det i brevet antydda fullskaleförsöket.

snabbt, och den 223mm hade samtliga Skolstyrelserna agerade kommuner anmält att man önskade deltaga i försöksverksamheten. Landstinget önskade då inte komma ifråga förrän hösten 1989.

formella beslut hade självfallet inte kunnat tas i kommunerna, Några men det fanns en mer eller mindre klart uttalad ambition hos kommunerna att man skulle vara med. lnga diskussioner hade förts om kostnaderna och man räknade med att befintliga lokaler och befintlig utrustning skulle duga. Rektorn i Olofström, Ingvar Wramsmyr, säger: Skolchefen och jag hade några timmar på oss. Vi sade ja utan att då diskutera kostnader. Skolstyrelsen informerade vi i överhuvudtaget februari. Ungefär så gick det till även i övriga kommuner.

Länsskolnämnden förde omedelbart den 223mm önskemålen vidare till SÖ. önskemålen över samtliga sju försöksområden och var inte spände rangordnade, varken inom resp. kommun eller inom länet.

Den Zjgbmaü kunde Iänsskolnämnden efter kontakter med

muntliga

kommunerna redovisa en rangordningslista till SÖ. önskemålen var i prioritetsordning:

Karlskrona OM, IN, EL Ronneby IN, W Karlshamn Fl, EL Olofström OM, IN, EL, FT (utan inbördes ordning) Sölvesborg E_

från kommunernas sida var primärt inte att man Bevekelsegrunderna ville för att så småningom ge regering och pröva utbildningslinjerna för beslut om en ny gymnasieskola, utan snarare att riksdag underlag man ville vara med för att få tillfälle att med visst statsbidrag förgymnasieskola. Från SÖ:s sida var man självfallet mera nya sin egen för framtida och därför förde man angelägen att få underlag beslut, fram frågan om inte samtliga Blekinge-kommuner kunde enas om ett försöksområde, fordonsteknik. Genom kontakter mellan förslagsvis länsskolnämnd och berörda skolförvaltningar törankrades detta i länet. Dock hade rektorn i Olofström blivit tveksam till försöket och den mjebmarj skrev han följande till skolstyrelsen:

Efter fortsatt prövning av ärendet kan jag nu ompröva mitt tidigare stallningstagande och föreslår inför ett definitivt ställningstagande att ansökan om försöksverksamhet

1) inges för social service- och omvárdslinje, gren social service 2) _ej inges för övriga studievägar

De avgörande skälen för att 19m deltaga i försöksverksamhet inom TI-sektorn år dels att kursplaner ej föreligger, dels att fråga om finansiering, elevstatus etc är olösta...

Skolstyrelsens arbetsutskott i Olofström biträdde den ;Lieman rektors förslag, men skolstyrelsen ville trots detta vid sitt sammanträde den Lmars att den tidigare intresseanmälan skulle kvarstå.

Som exempel på hur snabbt kan processen förlöpt nämnas att länsskolnämndens ledamöter först vid sammanträde den fick en samlad redogörelse för kommunernas och önskemål. planer

En annan effekt av den snabba och informella handläggningen var att så gott som alla samråds- och remissförfaranden gängse fick slopas. Normalt remitterar länsskolnämnden alla till organisationsbeslut ett 50-tal branschorganisationer för en yttrande, process som tar 5-6 veckor efter det att färdigt beslutsunderlag föreligger. Inget av detta hanns med. Samma gällde kommunernas där handläggning, yrkesråden normalt får yttra sig i alla I det organisationsfrågor. här fallet fick man nöja sig med information i efterhand. Trots detta blev det ingen kritik mot handläggningen. Nästan alla var av besjälade tanken att Blekinge skulle vara med från början.

En kom från Svenska

invändning Arbetsgivareföreningen som ansåg att

avtalsläget för försök inom fordons- och verkstadsområdena var så oklart att försöken inte borde starta hösten 88. Genom att SAF inte tillfrågades av länsskolnämnden kom så sent invändningarna att de inte kunde påverka försöksstarten.

Nästa händelse inträffar den då Z mars, landstinget anmäler till länsskolnämnden att man önskar delta i försök med icke grendelad OMlinje redan från hösten 88 med en 30-klass i Karlskrona och en i Karlshamn. Lånsskolnämnden vidarebefordrar omgående framställningen med tillstyrkan till SÖ.

Den _1_5__rr|_a;sbeslutar SÖ om preliminärt försöksorganisationen. Beslutet grundar sig på den just lagda regeringspropositionen, men reaktionerna på denna är inte så positiva att man utan vidare kan utgå från att riksdagen i alla kan stycken förväntas biträda regeringens förslag.

För Blekinges del innebär SÖ:s beslut följande organisation:

Karlskrona 2 FT och 1 IN-klass

Ronneby 1 FT-klass

Karlshamn 1 Fl och 1 VLBU-klass Olofström 1 FT och 2 IN-klasser Landstinget 2 OM-klasser

Organisationen stämmer inte med skolhuvudmännens ursprungliga förstahandsprioriteringar, men genom ett pingpongspel per telefon är beslutet i stort sett förankrat i kommunerna. SÖ har i huvudsak lyckats åstadkomma ett totalförsök inom fordonssektorn. Endast Sölvesborg, som bara har underlag för en halv klass om 8 elever, har ställts utanför.

SÖ:s preliminära beslut föranleder invändningar och diskussion pá följande punkter:

- för mer Karlskrona har inte underlag än högst en klass på IN. Det blir svårt nog att fylla den.

- starkt mot att man ställts Sölvesborg reagerar mycket utanför fordonsförsöket.

- De tekniskt/industriella i Olofström är utbildningarna osäkra. Skolstyrelsen och skolledningen är inte överens.

Karlskronas problem med att skaffa elever till IN-linjen behandlas på sid. 17. Resultatet blev att 8 elever fullföljde första årskursen.

Orsaken till att Sölvesborg ställdes utanför försöket i SÖ:s första beslut var att SÖ inte avsåg att pröva de nya utbildningarna i B-form. Länsskolnämnden hade invändningar mot detta, vilket man motiverade med att även en ny gymnasieskola kommer att få utbildningsvägar som på små gymnasieorter inte kan rekrytera mer än en halvklass årligen. Det är därför väsentligt att en organisation med halvklasser blir prövad.

Sölvesborgs kommun reagerar mycket starkt och den zLmags skriver ordförandena i kommunstyrelsen och Skolstyrelsen likalydande brev till länsskolnämnd, SÖ och regeringen. Bl a anföres:

För gymnasieskolan i Sölvesborg och eleverna inom upptagningsomradet innebar beslutet sådana negativa konsekvenser, att dessa inte bör undanhållas beslutande myndigheter. Följande exempel kan anlöras;

A. Sölvesborgs gymnasieskola blir inte delaktig i den gemensamma planering och det erfarenhetsutbyte, som kommer att finnas mellan länets övriga gymnasieorter. Da ingen annan studieväg inom den aktuella försöksverksamheten har tilldelats Sölvesborg, blir kommunen sämre förberedd inför en kommande allmän OGY-reform.

B. l kommunen bedrivs undervisningen på fordonsteknisk linje i s k B-form. Så är även fallet inom ett antal andra studievägar. Det är därför oroande att inte någon försöksverksamhet med B-form har lagts ut i landet. För en mindre gymnasieort är B-formen nödvändig om utbudet av studievägar skall kunna hållas tillräckligt stort inom upptagningsområdet. C. Grenvalet för eleverna på fordonsteknisk linje kommer inte att kunna tillgodoses inom länet. Endast gren för bilmekanlker finns i Sölvesborg. l dag har eleverna möjlighet att få utbildning inom länet även på gren för maskinmekaniker och för transportteknik. Då Kristianstads kommun enligt uppgift också har tilldelats försöksverksamhet inom fordonsområdel, blir Sölvesborgseleverna helt isolerade. De kommer också att vara mindre attraktiva pä arbetsmarknaden än de elever som utbildats under tre år i samverkan med avnämarna.

D. Upptagningsområdet för gymnasieskolan i Sölvesborg omfattar Sölvesborgs och Bromölla kommuner. Eleverna i Bromölla är dubbelanslutna, vilket innebär att de kan välja studiegång antingen i Sölvesborg eller i Kristianstad. De kommer nu att inte bara ställas inför valet av studieort utan även mellan två olika fordonsutbildningar. Hur detta utfaller vet vi inte. men med ovan redovisade svårigheter för elever, som väljer fordonsteknisk linje i Sölvesborg. kan man befara att valet utfaller till Sölvesborgs nackdel. Det kan i framtiden ha en negativ influens även på valet till andra ulbildningsvägar i Sölvesborg.

l skrivelse till SÖ den 294mm biträder länsskolnämnden Sölvesborgs framställning. Den 13x11 tar kommunalrådet Arne Sonesson upp frågan i länsstyrelsens styrelse och ifrågasätter om länsskolnämnden agerat till Sölvesborgs fördel. Med anledning av detta engagerar sig landshövdingen i frågan och den _1_8_an|:j_lsvarar hon i brev till kommunalrádet:

...Länsskolinspektören har nu ställt samman en PM om det som gjorts. Såvitt jag kan se har länsskolnämnden helhjärtat ställt upp för Sölvesborgs kommun och ingen kritik skall riktas mot dem. Vårt gemensamma bekymmer är att de centrala organen inte har lyssnat. Av Iänsskolinspektörens sammanställning framgår bl a att nämndens ordförande samtalet med utbildningsministerns i ärendet.

Under tiden har ÖGY-propositionen behandlats i riksdagens utbild-

nlngsutskott. Utskottet föreslår att försöket utökas från 5.000 till 6.000 platser. Med anledning härav fördelar SÖ, fortfarande preliminärt, ytterligare ett antal försöksklasser, och den 25_anm får Sölvesborg sin begärda halvklass på FT-linjen.

Olofström skulle enligt SÖ:s beslut den 15433315 deltaga i försök inom såväl fordons- som verkstadssektorerna. Här kvarstod dock fortfarande oenigheten mellan skolledning och skolstyrelse. Skolstyrelsens AU sammanträdde den JLapm och hade då att ta ställning dels till SÖ:s marsbeslut, dels till den av skolstyrelsen den 2 mars återremitterade

om Olofström skulle deltaga i försöket. Viid det tillfället hade frågan styrelsen dock förhoppning om att få försök inom vårdomirådet.

Vid sammanträdet beslöt AU att ställa sig till försöksverk-

samheten inom FT- och lN-linjerna.

Den skriver rektor Wramsmyr till Skolstyrelsen och föreslår 2331:111 framför allt ekonomiska grunder (jfr sid. 25 ) att kommunen skall på avstå från försök 88/89. Under förutsättning att kommunen accepterar en total kostnad 6.765 kSEK för åren 88-91, föreslår rektor pá att försöksverksamheten men först 1989. Skrivelsen sändes påbörjas ut till ledamöter och vid styrelsens sammanträde den skolstyrelsens föredras ärendet av rektor. Skolstyrelsen beslutar att avstå Lmaj

H i.. u. l l ra ams

Efter detta beslut har kommunstyrelsen engagerat sig i ärendet och låtit en analys av gymnasieskolans om- och tillbygggöra ingående nadsbehov. Resultatet av denna är att kostnaderna synes bli större än

vad rektor beräknade våren 88.

Länsskolnämnden får Olofströms beslut i form av protokollsutdrag den Nämnden för beslutet vidare till SÖ, men meddelar sam- 11mm, kommun telefon att utrymme nu kan finnas för det tidigt Ronneby per av kommunen tidigare önskade försöket på lN-linjen.

skulle AU sammanträde den 1341131. Turligt nog skolstyrelsens Skolans rektor Åke Blennow kunde då informera om länsskolnämndens men måste erkänna att han inte hade en aning om vad det erbjudande, skulle kosta. Han hade dock haft tillfälle att i ett kortfattat samtal lärare få klartecken. Skolan har en stor och välutrustad med ansvariga verkstadsinstitution, och dessutom hade man på grund av elevbrist till vilken fanns budgeterat 203.000:just ställt in en datakurs

AU:s beslut blev följande:

1) Hemstalles att länsskolnämnden hos skolöverstyrelsen anhåller om att Ronneby kommun fr o m läsåret 1988/89 fár deltaga i försöksverksamhet med 13-årig industriell-teknisk linje, 32 elevplatser, vid gymnasieskolan i Ronneby;

2) Åt rektor Åke Blennow uppdras att informera de preliminärt antagna eleverna till 2-årig Ve-linje om den eventuella förstående förändringen.

Skrivelse till SÖ avlåtes via länsskolnämnden samma dag och den 12 den med vidare. Den snabba handläggningen fortmaj_ går tillstyrkan sätter, och redan den zimaj beslutar SÖ bifalla Ronnebys framställan.

Därmed är beslutsprocessen i stort sett avslutad, och tre följande inte oväsentliga händelser behandlas i länet med ett relativt förstrött intresse:

6 juni Riksdagen beslutar att ÖGY-försök skall genomföras

1988/89 16 juni Länsskolnämnden fattar definitivt beslut om gymnasieor anisationen i länet 1988/89. 3 juli S fattar definitivt beslut om försöksorganisationen.

LÄSÅRET 1988/89

. När SÖ fattade beslut om läsåret 88 hade skolhuorganisationen /89. vudmännen redan lämnat sina förslag till 89/90 gymnasieorganisation ç till länsskolnämnden. I dessa förslag fanns önskemål om utökad för- , söksverksamhet. men denna gång hade förslagen kunnat beredas bättre och vederbörliga kontakter med och branscher hade yrkesråd kunnat tas. Däremot hade inte länsskolnämnden att ta till möjlighet ställning förslagen, eftersom riksdagsbeslutet i juni 1988 endast läsavsåg året 88/89. Huruvida det skulle bli en av försöket blev klart utökning först våren 89, och skulle i i förslag läggas budgetpropositionen januari 89. Länsskolnâmnden måste därför bordlägga om utökad frågan försöksverksamhet till i början av 1989. När det blev klart att regeringen föreslog en utökning av försöket med 4.000 lät nämnplatser, den kommunerna uppdatera sina och den 2 febr. önskemål, lämnade nämnden sitt förslag till SÖ. 13 mars kom SÖ:s beslut för läsåret 89/90, som för Blekinges del endast innebar av breddning pågående

försök, dvs all verkstadsutbildning i Karlskrona fördes över till IN

och båda intagningsklasserna vid i Karlshamn vårdgymnaslet blev OMklasser. Detta föranledde vissa omval, men skolor och sökande var , bättre förberedda och med få blev informations- och omundantag valsprocesen helt odramatisk i mars 89.

INFORMATION OCH INTAGNING

För de elever som berördes av ÖGY-försöket innebar den korta tiden mellan förslag och genomförande problem i fråga om information och omval.

Eleverna i åk 9 väljer till gymnasieskolan den 1 februari. I april görs en preliminär intagning och därefter har de sökande möjlighet att göra omval fram till 15 maj. I juli, när de definitiva avgångsbetygen från åk 9 finns tillgängliga, sker den definitiva intagningen. Före valet den 1 februari har eleverna fått en ingående information om gymnasieskolans linjer och studievägar, framför allt av grundskolans SYO-organisation. Ofta kompletteras denna information med besök vid gymnasieskolan. Det är t ex vanligt att gymnasieskolorna anordnar öppet hus för grundskolans elever och deras föräldrar i god tid före valtillfället den 1 februari.

Redan när försöksverksamheten på allvar började diskuteras i kommunerna, hade eleverna alltså valt till gymnasieskolan, och när SÖ:s preliminära förslag kom i mars ställdes eleverna inför någon av följande situationer:

- Den sökta försvann och eleven linjen fick antingen acceptera att studierna förlängdes med ett år eller helt byta studieväg. Detta gällde fordonsteknik i fyra kommuner, vårdlinjens Bu-gren i Karlshamn, samt Verkstadsteknik i Ronneby.

- Parallella två- och och elev treåriga studievägar erbjöds erna kunde då välja att kvarstå med sitt ursprungliga val eller välja om till en treårig försökslinje. Detta gällde för IN-llnjen i Karlskrona och OM-linjerna i Karlskrona och Karlshamn.

Genom att försöksprogrammet successivt justerades under våren kom beslutet om omval för vissa elever mycket sent. För elever på fordonslinjen i Sölvesborg först i slutet av april och för elever på verkstadslinjen i Ronneby först dagarna före vårterminens slut.

Intressanta frågeställningar i detta sammanhang är:

hur genomfördes informationen till eleverna och hur togs den emot?

- l vilken valde eleverna om och vilka var det utsträckning som gjorde omval?

hur reagerade elever och föräldrar på den förändrade valsituationen?

Informationen om de nya Iinjernas uppläggning och innehåll blev ganska bristfällig genom att försöksläroplanerna i vissa fall inte fanns tillgängliga före várterminens slut. Å andra sidan blir eleverna normalt inte särskilt väl orienterade om de olika studievägarnas innehåll. Valen grundas oftast på en allmän uppfattning om vilken ar- betsmarknadssektor resp. linjer är inriktade mot.

lnformationsverksamheten initierades av länsskolnämnden som successivt lämnade information till SYO-funktionärerna och skolledningarna. informationen vidare till elever och föräldrar sköttes dels av grundskolans SYO, dels av gymnasieskolorna. l Karlshamn anordnade t ex Väggaskolan och Vårdgymnasiet en gemensam informationskväll i slutet av mars, där man så långt möjligt lämnade information om de nya utbildningsvägarna och hur eventuella omval rent formellt skulle gå till.

informationen komplicerades av att det inte gick att lämna definitiva besked. All information fick baseras på reservationen under förutsättning att riksdagen beslutar... . Dessutom fanns lokala oklarheter till långt fram i maj månad. För den vanllge eleven och dennas föräldrar är den parlamentariska beslutsprocessen rått okänd och ointressant, och informationen möttes ofta av repliken: Ni måste väl ändå veta hur ni skall ha det. Ni kan väl inte vänta till i juni med att bestämma om det skall bli försök eller inte? Skolan och dess representanter är de som i sammanhanget framstår som osäkra och beslutsoförmögna i allmänhetens ögon. Riksdagen och dess eventuella beslut är för den enskilde eleven skäligen ointressanta. Många som var involverade i informationen menar att gymnasieskolan förlorade i trovärdighet genom att man inte kunde ge raka besked. Det finns också enligt SYO-funktionärerna en risk för att en linje som startar utan att planering och information varit tillfredsställande kan få dåligt rykte. När detta händer blir tillströmningen till linjen dålig under flera år.

Ytterligare en komplikation som påpekats av SYO-representanter var att det inte är lätt att samla föräldrar till informationsmöten under senvår eller försommar.

En organisation som belastades av omvalen var intagningsnämnderna. Dels fick man arbeta med osäkra förutsättningar ända fram till vårterminsslutet och dels kom en betydande informationsuppgift att vila på nämnderna. En hel del sökande, framför allt äldre sökande, informerades brevledes, men många begärde ytterligare information och även här komplicerades samtalen av att sökande som ville ha raka besked på frágan Hur blir det? möttes av svar som måste börja med

Under att ... En gemensam uppfattning från länets tre förutsättning intagningsnämndsföreståndare är att så vill man inte ha det en gång till.

För två studievägar blev omvalsproceduren okomplicerad, nämligen från Fo till FT, respektive från VdBu till VLBU. Med några få undantag eleverna sina val från den gamla tvååriga till den nya treflyttade utbildningen. Av 35 sökande till Fo i Karlskrona sökte samtliga åriga över till FT, och dessutom tillkom två sökande från andra linjer. De flesta som sökte till VdBu i Karlshamn ändrade sitt val till VLBU.

För OM-linjen var bilden något annorlunda, eftersom eleverna här kunde mellan att kvarstå på den tvååriga vårdlinjen eller att välja söka över till den nya treåriga.

l Karlskrona sökte i februari 94 elever till den tvååriga vårdlinjen som startade hösten 88. l maj var antalet förstahandssökande dit 84, som OM-linjen lockat 50 sökande. Totalt innebar omvalssamtidigt alltså att sektorn som helhet ökat från 94 till 134 söproceduren kande. del av dem som valt om till OM-linjen hade ur- En betydande sprungligen valt annat än vårdlinjen.

Av dem som in i juli hade 24 OM-linjen som sitt förstahandsval. togs 2 hade valt E i första hand och 4 VdHs, men poängen hade inte varit tillräcklig för förstahandsvalet för dessa sökande.

l Karlshamn blev valet till OM annorlunda så till vida att på hösten fanns endast alternativet OM, och på våren endast alternativet VdHs. Här valde så gott som alla sökande från grundskolan över till OM, medan ett antal äldre-sökande föredrog att ändra sitt val från höstterminsstart till vårterminen, för att på så sätt få den ursprungligen valda tvååriga utbildningen.

Just de äldre sökandena blev ett problem i Karlshamn inför läsåret 89/90, då man där gick över helt till treårig utbildning. Detta behandlas vidare på s. 17.

Ett särskilt intresse knöts till IN-linjen som ersätter Ve. Här var föratt Ronneby helt ersatte två Ve-klasser med IN, medan utsättningarna Karlskrona ersatte en av ursprungligen tre klasser. Beslutet i Ronneby kom, som tidigare redovisats, mycket sent.

Den verkstadstekniska linjen har i Blekinge liksom i övriga delar av landet haft svårt att rekrytera elever. Från att i Karlskrona ha mycket

haft långt över 100 förstahandssökande under första hälften av 70talet, har antalet förstahandssökande sjunkit till ett 10-tal. Samtidigt har betygsmedelvärdena sjunkit, så att den verkstadstekniska linjen oftast är den linje som har lägst genomsnittlig betygsnivå, såväl för sökande som intagna. Någon ändring på detta förhållande har inte skett genom övergången till lN. Resultatet våren 88 påverkades av turbulensen i valprocessen, men inför läsåret 89, när förhållandena varit mer normala, har 16 av totalt 822 sextonåringar valt IN i första hand. För Ronneby är motsvarande siffror 12 av 449. Den genomsnitt- - med - är i Karlsliga betygspoängen ej att förväxla intagningspoäng krona 2,1 och i Ronneby 2,3. Motsvarande betygssiffror för den linje som ligger högst, nämligen N-Iinjen, är på de två orterna 4,1 resp. 3,8.

En förutsättning för försöket med IN-linje var att 20 % av de intagna skulle vara flickor. Detta klarade man i Karlskrona 1988, men inte i Ronneby. Inför 1989 fanns inga kvinnliga sökande vare sig i Karlskrona eller i Ronneby.

När det gäller omvalen blev det aldrig fråga om något val i Ronneby. De sökande till verkstadsteknisk linje fördes automatiskt över till den nya lN-Iinjen och alla accepterade detta utan hörbara några protester.

l februari 1988 fanns i Karlskrona 8 förstahandssökande till 48 platser på Ve. Av dessa valde endast 5 om till IN, samtidigt som 2 nya sökande tillkom till Ve, så att siffrorna var 15 resp. 5 efter omvalet i maj. I det läget föreslog skolchefen att kommunen skulle avstå från försöket på IN-Iinjen, medan skolledningen och skolstyrelsens AU ville att man skulle försöka skaffa elever under sommaren. Efter en

rekryteringskampanj hade man trots allt 16 elever på IN när terminen

startade i augusti, samtidigt som det på verkstadsteknisk linje fanns 12 elever.

Rekryteringskampanjen hade emellertid varit lite häftig, och redan

första dagen försvann ett elever till annan eller till sabpar linje batsår. Ytterligare lämnade IN och till verkstadsteknisk några gick

linje resp byggplåtslagarutbildning, och slutresultatet blev att 8 ele-

ver fullföljde första årskursen. Dessa utgör emellertid en stabil grupp som har god prognos för framtiden. Två av eleverna är flickor.

Hur ser då eleverna på den turbulenta situationen våren 88? Att eleverna var missnöjda med informationen och med de ändrade förutär självklart, men när de intervjuas

sättningarna efter ett år är den

allmänna inställningen positiv. För VLBU och OM-linjerna är de posi-

tiva omdömena ofta översvallande, och den irritation som kan ha funnits för ett år sedan har ersatts med en entusiasm för den nya och som alla uppfattar goda utbildningen.

Även på utbildningsvägarna för fordon och industriell teknisk linje är eleverna förvånansvärt positiva, särskilt med tanke på att förutsättningarna inte varit de bästa. Utrustning har saknats och man har i många fall fått studera på en byggarbetsplats, där ombyggnadsarbeten pågått samtidigt med undervisningen.

Endast en grupp har visat mera uttalat missnöje med ändrade förutsättningar, och det är äldre sökande till vårdutbildning. l Karlshamn inträffade den situationen att alla som sökt den tvååriga vårdlinjen läsåret 89/90 tvingades att välja om till treårig OM-linje. Ett 10-tal äldre sökande valde då att dra sig tillbaka. l stor utsträckning var det personer som redan var sysselsatta inom vårdsektorn och som avsåg att skaffa sig formell undersköterskekompetens. Det gällde här en personalgrupp som till nöds kunde tänka sig att lägga två år på utbildningskomplettering, men absolut inte tre. l det här aktuella fallet löstes problemet genom att landstingets gymnasieskola ordnade en ettårig komvuxkurs i hälso- och sjukvård som ger den önskade formella kompetensen.

FÖRSÖKETS EKONOMI

Med hänsyn till det tidsschema som gällt för försöket är det helt naturligt att kommunerna inte kunnat budgetera några medel för utrustning, ombyggnad eller försöksledning. Beroende på lokala förutsättningar har man fått lösa de ekonomiska frågorna antingen genom omdispositioner eller genom överskridanden som i efterhand fått täckas genom fullmäktigebeslut. När det gäller kostnaderna har problemen varit olika för vårdutbildningarna å ena sidan och de tekniska å den andra. vårdutbildningarna har inte krävt nya lokaler eller ny utrustning och därför har kostnaderna stannat med rent administrativa kostnader för utredningar, försöksledning och personalutbildning. Även kostnaderna för handledarutbildningen har varit måttliga.

För de tekniska utbildningarna FT och lN har kostnaderna däremot varit betydande och dessutom överraskande för skolstyrelserna. En vanlig uppfattning l januari 88 var att det fordonstekniska försöket skulle kunna bedrivas med i stort sett de lokaler och den utrustning som redan fanns i skolorna. De utrustningslistor som så småningom och mycket sent presenterades kom därför som en obehaglig över-

Även kostnaderna för handledarutbildningen inom FT och IN raskning. ser ut att bli långt större än vad kommunerna räknat med.

ordförande i Karlskrona, Jan Ove Jönsson, som sam- Skolstyrelsens är ledamot av kommunförbundets skoldelegation och ordförande tidigt i motsvarande länsorgan, har mycket skarpa invändningar mot -såväl den rent formella hanteringen, som omöjliggjort korrekt behandling som mot den kostnadsnivån. Han menar av finansieringsfrågorna, höga att Kommunförbundet kommit på mellanhand och att man inte där fått reell möjlighet att påverka utrustningslistorna. Han är också kritisk till att hela kostnadsbilden ännu inte redovisats för kommunerna.

För Karlskronas del innebär de höga kostnaderna att kommunen inte avser att deltaga i några nya försök inom det tekniskt industriella området. Däremot är man intresserad av, den mindre kostnadskrâvande OM-linjen. Jan Ove Jönsson understrycker också att man i förarbetena för ÖGY överskattat möjligheterna till företagsförlagd utbildning och att de kommunala kostnaderna sannolikt kommer att bli betydande även för ák 3.

Jan Ove Jönssons slutsats blir att någon generell reform med samtidig förnyelse av utrustning och lokaler över hela fältet är omöjlig med hänsyn till kommunernas ekonomi. Den nivåhöjning av utbildningen som odiskutabelt fordras måste spridas ut över en längre tid, såvida inte staten tar på sig ett större kostnadsansvar.

Huvudmännens kostnader för försöket gäller i huvudsak följande:

- administration och försöksledning lokaler och utrustning handledarutbildning

I det följande redovisas kostnaderna för de olika posterna.

ADMINlSTRAT|ON OCH FÖRSÖKSLEDNING

När länsskolnämnden våren 1988 fördelade anslaget till försöks- och utvecklingsarbete i gymnasieskolan (B3:3), fick försökskommunerna 30 tkr vardera. Dessa pengar täckte dock endast en begränsad del av försökskostnaderna. Som exempel kan nämnas att landstinget anslog 450 tkr för budgetåret 88 till planering och genomförande. Något särskilt styrelsebeslut behövde inte tas, utan utbildningschefen skakade fram pengarna genom omdispositioner inom utbildningsbudgeten.

Pengarna räckte till att ge tre lärare på vardera av de två várdgymnasierna en nedsättning av undervisningsskyldigheten motsvarande 1/4-1/3 tjänst.

Även de skolorna har resurser ställts till förfopå primärkommunala för nedsättning av undervisningsskyldigheten för de lärare som gande varit ansvariga för planering och uppföljning. Nedsättningen har varit av omfattningen 5-7 veckotimmar för en eller två lärare per försökslinje och skola och har kunnat rymmas inom ordinarie skolbudgetar.

Länsskolnâmnden har utöver det tidigare nämnda stödet bitrått med råd och stöd inom ramen för nämndens ordinarie tillsynsverksamhet. Dessutom har länsskolnämnden haft en expert inom fordonssektorn anställd på ca 20 % av full tjänst. Denne expert har haft till uppgift att biträda skolorna med råd, dels beträffande den nya pedagogiken med modulindelade kursplaner, dels beträffande de rätt komplicerade utrustningsfrågorna. Han har också organiserat regelbundna överläggmellan berörda lärare, vilket bidragit till att lösa en rad ningar vardagsproblem inom försöket.

LOKALER OCH UTRUSTNING

De stora kommunala kostnaderna har rört lokaler och utrustning för de tekniskt industriella studievägarna. Som exempel på detta redovisas de och beslut som tagits i Karlskrona resp. överväganden Olofström. Karlskrona har startat försök inom såväl fordonsteknik och industriell teknik. Olofström fick SÖ:s medgivande till samma försök men avstod, framför allt av ekonomiska skäl.

Karlskrona

När diskussionen om i försöket började i januari 88 hade deltagande man ingen uppfattning om varken lokalbehov eller utrustningsbehov. i Karlskrona är mycket utspridd, till stor del i gamla Gymnasieskolan lokaler, och man har först på de allra sista åren påbörjat ett ny- och för gymnasieskolan, ett program som kräver inombyggnadsprogram vesteringar på ca 200 Mkr i dagens pennlngvärde. Fordonsutbildningen är inrymd i en kommunal verkstadsby. Lokalerna är i och för sig ändamålsenliga, men elevantalet har ökat utöver det som lokalerna byggdes för, och systemet för avgasutsugning och ventilation av svetsarbetsplatserna uppfyllde inte gängse krav. Beslut fanns därför redan 1987 om att bygga om utsugningssystemet. För detta fanns budgeterat 150 tkr.

Den verkstadstekniska utbildningen disponerade lokaler i en äldre del av skolan, och alldeles oavsett ÖGY-försöken fanns behov av förnyelse. Planerna hade i fråga om lokaler dock bromsats med hänsyn till den planerade genomgripande ombyggnaden av gymnasieskolan. Det bör i sammanhanget påpekas att denna planerats sedan slutet av 1950talet, och att en rad mer eller mindre permanenta ombyggnader därför skett under de senaste 30 åren. Däremot fanns medel anslagna för nyanskaffning av maskiner och utrustning.

Fordonsverkstad

När läroplan och utrustningslista för åk 1 så småningom kom, kunde de ansvariga på skolan konstatera att befintliga lokaler inte skulle räcka till. Tidigare hade man inte arbetat med övningsfordon i åk 1, utan endast utnyttjat arbetsstationer. Den nya planen krävde därför möjlighet att ta in bilar i verkstaden, vilket innebar krav på större utrymme och större portar bl a. Lyckligtvis blev en lokal om 240 kvm ledig i direkt anslutning till befintlig verkstad. Denna förhyrdes, och genom att göra ett genombrott i en vägg kunde man ansluta den nya lokalen till den gamla verkstaden. Ombyggnadsarbetena utfördes sommaren och hösten 1988 i samband med den redan beslutade förbättringen av utsugningsanordningarna. Arbetena kom igång snabbt under sommaren, men på grund av den överhettade byggmarknaden blev det svårt att få fram bl a portar, så hela höstterminen gick innan lokalen var färdig. Att lokalerna trots allt delvis kunde användas under hösten får tillskrivas lärarnas ambition att själva arbeta med uppprustning och utrustning av den nya verkstaden. Den nya utrustningen skulle kosta ca 500 tkr, men gick i realiteten på 600 tkr och totalt investerades under 1988 närmare 900 tkr.

l kommunens budget för 1988 fanns av naturliga skäl inga pengar för nya lokaler eller ny utrustning för fordonsutbildningen utöver tidigare nämnda 150 tkr. Skolstyrelsens ordförande anmälde dock på ett tidigt stadium till kommunstyrelsen att det skulle bli oväntade kostnader, och att skolstyrelsen därför avsåg att Detta begära tilläggsanslag. accepterades också av kommunstyrelsens ledning.

I augusti 88 hade skolstyrelsen en något så när säker bild av det första årets kostnader och man kunde också göra en ungefärlig bedömning av kostnaderna för 1989, när utrustningen för åk 2 skulle kompletteras.

Efter avdrag av det 40 procentiga till statsbidraget utrustningen, bedömde skolstyrelsen att man behövde 508 tkr 1988, och ytterligare att man utöver den våren 88 inlämnade för 89 anslagsframställningen

behövde 660 tkr. Man hade då beräknat utrustningskostnaden för åk 2 till 1.1 Mkr. Nu vet man att den blir 1.5 Mkr. Utöver de 508 tkr till ombyggnad och utrustning fordrades 55 tkr för hyra av den extra ytan om 240 kvm under höstterminen.

Ekonomikontoret biträdde Skolstyrelsen förslag och efter positiv behandling i kommunstyrelsen kunde fullmäktige besluta om tilläggsanslaget för 1988 den 30 mars 1989.

De begärda medlen för 1989 hade redan beaktats i fullmäktiges budgetbeslut i december 88. Med hänsyn till redan kända fördyringar måste Skolstyrelsen antingen få ett tilläggsanslag för 89 eller så måste bristen täckas i 1990 års budget. I skrivelse från rektor för gymnasieskolan 1989-05-15 förslås att 229 tkr tas upp till täckning i 1990 års budget.

Industriell teknisk linje

Kommunen hade redan tidigare en ambition att höja standarden på den verkstadstekniska utbildningen och hade varen 87 försökt att komma med i det s k 500-försöket med elmekanisk utbildning, dock utan framgång. l förbättringsplanerna ingick att under ett par år nyutrusta den verkstadstekniska institutionen för ca 2 Mkr. När det blev aktuellt med försök pá IN-linjen fanns därför pengar till utrustning. Däremot fanns inga lämpliga lokaler. Lokal- och utrustningsfrågorna komplicerades dessutom av att starten av försöket var högst osäker hela sommaren. Skolchefen hade föreslagit att försöket skulle skrinläggas i brist på elever, men skolledning och skolstyrelse ville genomföra försöket, och man bedrev därför under sommaren en aktiv rekryteringskampanj. l början av augusti hade man på papperet 16 elever, och då beslöt skolstyrelsen att försöket skulle genomföras. Då fanns emellertid ingen lämplig lokal, och nyutrustningen var bara påbörjad.

inom ramen för skolans anslag för löpande underhåll beställdes ombyggnad hos kommunens nybyggnadskontor. Några formella beslut hann man aldrig fatta på nybyggnadskontoret, ännu mindre hann man begära byggnadslov. Olyckligtvis var byggmarknaden osedvanligt het i augusti 88, och det var därför sá gott som omöjligt att skaffa fram byggarbetskraft. l realiteten kom därför ombyggnadsarbetena att utföras av elever i åk 2 på skolans byg- och anläggningstekniska linje. Byggnadsarbetena, som kom att pågá sä gott som hela läsåret och bedrivas parallellt med undervisningen i lokalerna, vilket vållade irritation på ömse sidor. Ibland fanns ingen ström till verktygsmaskinerna på grund av att elarbeten pågick i lokalerna. Kostnaderna beräknades ursprung-

ligen till 320 tkr, men slutade på 530 tkr. Av de 16 eleverna försvann snabbt 8 ut ur skolan eller till andra linjer, vilket möjliggjorde att undervisningen kunde genomföras. Det hade aldrig gått med 16 elever, deklarerar samstämmigt skolledning, lärare och elever.

Sammanfattningsvis kan sägas att första året varit med ett populärt uttryck struligt, men såväl lärare som elever har visat en beundransvärt tålmodighet och med något litet undantag har första årskursens moduler genomförts.

Ett stort problem som ansvarige studierektorn framför är att så gott som all hans tid gått åt i funktionerna byggledare, inköpare och katastrofutryckare. De ordinarie arbetsuppgifterna har i hög grad blivit Iidande.

Genom det tidigare nämnda anslaget har IN-verkstaden fått en först-

klassig utrustning, men ytterligare problem behöver lösas, t ex följande: - l år har man haft en klass och i realiteten endast 8 elever i åk 1. Nästa år blir det två klasser med teoretiskt möjligt 32 elever i samma verkstad.

- Den som för åk 1 i år har redan ändrats läroplan tillämpats med nya utrustningsbehov som följd.

- för Utrustningen åk 2 blir dyr - hur dyr vet man ännu inte exakt - men kommunen har budgeterat 1.630 tkr och hoppas på 560 tkr i statsbidrag. Det visar sig ofta att priserna i utrustningslistorna är alltför optimistiskt satta. Maskinerna finns helt enkelt inte att tillgå till listpriserna.

Kostnadssammanställning

De totala kostnaderna för lokaler och utrustning under de två första försöksåren framgår av följande sammanställning:

6.000 71

statsbidrag (faktiskt och beräknat) _LQQQ

Kommunal kostnad 119g

Karlskrona utgör ett exempel på en kommun som trots ganska besvärliga lokalförhállanden velat vara med i försöksverksamheten och som trots problem strävat efter att ge försöken korrekta lokaloch utrustningsförutsättningar. Man har också relativt klart redovisat kostnaderna så att man kan se vad som är förorsakat av försöken och vad som bör belasta annat.

Ett påpekande som företrädarna för skolan gör är att utrustningen ändå hade behövt förnyas. Man menar att en fördel med försöksverksamheten är att förnyelsen tvingas fram och att den till inte obetydlig del kan ske med statsbidrag. l ett reguljärt skede vet maninte hur det går med statsbidragen.

En kostnadspost som inte kan redovisas är arbetstiden för skolledning och andra engagerade. Helt uppenbart är att många ordinarie och viktiga arbetsuppgifter får stå tillbaka för de skolledare som helt eller till stor del måste lägga sin arbetstid på försöksverksamheten.

l andra kommuner som deltar i försöken är kostnaderna inte lika lätta att hitta. Orsaken är att skolorna regelmässigt har ett anslag för förnyelse av stadigvarande läromedel och att detta fått användas för exempelvis nyutrustning för fordonsutbildningen. Så är fallet i Karlshamn där rektor disponerar 800 tkr/år. Inom den anvisade budgetramen har kunnat anskaftas, men samtidigt har erforderlig utrustning så gott som all annan utbildning fått stå tillbaka. Formellt i budgetkolumnerna kan man emellertid inte utläsa att skolan blivit dyrare.

Qlntström

Den politiska processen och spelet mellan rektor och_ skolstyrelse in-

för beslutet om att Olofström inte skulle deltaga i försöket har redovisats tidigare. Bakom rektors avrådande låg flera argument. bl a att läroplaner för alla tre skolåren borde föreligga innan man tog beslut om deltagande i försöket. Avgörande var emellertid de kostnader som rektor redovisade. För 32 platser på IN-linjen och 16 platser på FTlinjen skulle bruttokostnaderna för lokaler och utrustning under en treársperiod bli:

år 1 3.770 tkr år 2 2.330 tkr år 3 665 tkr

Eller totalt 6.665 tkr. l skrivelsen noteras att visst kan statsbidrag förväntas utgå, men att detta sannolikt blir relativt litet. I rektors kostnadskalkyl ingår:

- tidsresurs för planläggning

komplettering av utrustning - av lokaler omândring fortbildning av yrkeslärare uppföljning av verksamheten

Posten omändring av lokaler innefattar även reparation av gamla brister, vilket driver upp beloppen. Utan att mer i detalj analysera siffrorna kan man konstatera att dessa är realistiska och ganska väl överensstämmer med kostnaderna i Karlskrona.

På grundval av den redovisade kostnaden beslöt Skolstyrelsen att inte delta i något försök inom det tekniskt industriella området.

De kommuner som hittills investerat måttliga i försök inom belopp det tekniskt industriella området har i allmänhet skjutit nödvändiga investeringar i lokaler och utrustning på framtiden. l Blekinge kommer såväl Sölvesborg som Karlshamn att behöva väsentligt utvidga sina fordonsverkstäder. l ett läge där man får ca 100 kvm skola för en miljon blir nybyggnadskostnaderna höga.

HANDLEDARUTBILDNING

En kostnadspost som inte diskuterades under överhuvudtaget planeringsarbetet våren 88 var kostnaderna för handledarutbildningen.

För all arbetsplatsförlagd skall finnas utbildade handleutbildning dare och det är skolhuvudmannens att svara för att handleuppgift daren får 7 dagars utbildning för sin För utbildhandledaruppgift. ningen utgår statsbidrag motsvarande 800 tkr per elev inom försöket. Bidraget som utgår en gång per elev innebär att exempelvis Karlskrona kommun får 30.400 kr för sin läsåret 89/90. handledarutbildning Dessa medel täcker l stort sett genomförandekostnaderna, lokaler, kursmaterial, föreläsararvode, men de täcker inte alls några löner till kursdeltagare. Självfallet skall de som deltar i handledarutbildningen ha sin lön och i förekommande fall traktamente under utbildningen,

och frågan, som fortfarande är öppen, är vem som skall betala. skolhuvudmannen eller de företag där handledarna är anställda. Kostnaden kommer man självfallet inte ifrån oavsett vem som skall betala. l Blekinge har följande hänt i denna fråga.

För OM- och VLBU-utbildningarna har handledarutbildningen redan genomförts i en omfattning motsvarande en utbildad handledare för varje studerande. Utbildningen har organiserats och genomförts av de lärare som är engagerade i försöket. Det har varit lätt att rekrytera handledare och långt fler än de som nu utbildats har velat vara med. För skolhuvudmännen har lön till handledarkandidaterna inte varit något problem. Alla har deltagit i tjänsten, och den kommunala eller landstingskommunala arbetsgivaren har betalat lön under handledarkursen. Här rör det sig om ett område där det av tradition förekommer arbetsplatsförlagd utbildning, där det alltid funnits handledare och där utbildningen av handledarna är en tacksamt mottagen förbättring.

För fordons- och verkstadssektorn är förhållandena annorlunda. Här finns inga traditioner, och på arbetsplatserna råder tveksamhet om vilka personalkategorier som skall fungera som handledare. Det är till exempel inte säkert att företagen vill avdela dem som år bäst lämpade till handledaruppgifter. Men den för skolan besvärligaste knäckfrågan är vem som skall betala lön under de sju utbildningsdagarna. Kommunförbundet anser att företagen skall betala, medan de berörda arbetsgivarorganisationerna anser att skolhuvudmännen skall betala.

l det läget bedömer skolorna att det inte blir någon handledarutbildning om inte skolan betalar, och gymnasieskolan i Karlskrona har i maj 89 skrivit till skolstyrelsen och begärt dels att styrelsen snarast tar upp förhandlingar med berörda motparter i ärendet, dels att erforderliga medel anvisas till utbildningen. För utbildning av 36 handledare fordras ca 250 tkr. Skolan har då räknat med en dagskostnad på 1.000 kr. l förhandsdiskussionerna har ännu högre belopp nämnts när företagen vill ha ersättning för produktionsbortfall i stället för löner och sociala kostnader.

PERSONALUTBILDNING

l samband med ÖGY-starten har de berörda lärarna fått viss fortbildning. Utbildningen har dels avsett information om ÖGY-reformens huvuddrag och principer och på vilket sätt modulkursplanerna påverkar ämnesmetodiken, men dels också uppdatering av lärarnas åmneskunskaper. Någon redogörelse för dessa kurser skall inte lämnas här, där-

emot redovisas i det följande synpunkter på fortbildningsproblemet framfört i samband med utvärderingen av som lärare och skolledare CISV.

är att fortbildningsbehovet inom teknisk/ En allmän uppfattning industriell sektor är stort, och att detta behov finns alldeles mycket oavsett ÖGY. l samband med försöksverksamheten sker en modernisom ändå hade behövt som konsekvens av sering av kursplanerna göras När man konstaterar att lärarnas utbildden tekniska utvecklingen. inte räcker till för att undervisa efter de nya kursplanerna, är ning det ett konstaterande att kompetensen inte är tillräcklig egentligen för till teknik. Ambitionen hos att ge en undervisning anpassad dagens berörda lärare att delta i fortbildning är stor, men betydligt större resurser än måste avsättas för uppdatering av lärarnas tidigare kompetens.

Rektorn vid i Karlskrona, Sigvard Håkansson, redogymnasieskolan visar ett exempel på en systematisk fortbildning av två lätidigare rare industriteknisk av drift- och underhållsteknisk linje. l på gren samband med att grenen skulle inrättas i Karlskrona organiserades individuella för de båda lärarna, program som inutbildningsprogram nefattade såväl industripraktik som mera kursbunden utbildning. Resultatet blev såväl lärare som skolledning bra, men till en enligt kostnad av 300 tkr. Detta är ett exempel på hur skolan använt personalfortbildning som ett instrument för utveckling av skolan. Tyvärr är detta rektor mera undantag än regel. l allmänhet används enligt ganska planlöst, och när det finns plapersonalutbildningsresurserna ner är sambandet mellan utbildningsplan och utvecklingsplan svagt.

Ambitionen att genomföra dyra utvecklingsprogram dämpas också av att behålla välutbildad personal. Andra kommuner som svårigheten samma utbildningsprogram som Karlskrona har fått se genomfört dyra sina välutbildade lärare försvinna till mera välbetalda arbeten utanförskolan.

Skolchefen i Karlskrona, Bo Hjelm, tillika ledamot av fortbildningsnämnden i södra regionen, pekar också på svårigheten att inom fortrikta insatserna mot sektorer där fortbildbildningsorganisationen ningsbehoven är särskilt stort. Högskolornas intressen, personalorganisationernas intressen och MBL-förhandlingar i kommunerna leder till att resurserna smetas ut i ett jämnt lager som omöjliggör kraftsamling pá särskilda sektorer, oavsett hur stora behoven är.

Flera menar att en vinst med ÖGY-försöken kan bli att intervjuade dolda fortbildningsbehov blir framlyfta i ljuset och att personalut-

vecklingen blir en fråga som på allvar behandlas sorm en skolutvecklingsfråga.

I samband med intervjuerna har också uttryckts farhägn för grundutbildningen och nyrekrytering av yrkeslärare. Rekzryeringsbehovet kommer att vara stort av minst tre skäl.

Genomsnittsåldern på yrkeslärarna år hög. Som e›xempel är 10 av 34 heltidstjänstgörande yrkeslärare vid gymnasieskolan i Karlskrona 58 år eller äldre.

Skolorna har svårt att konkurrera med marknade›n utanför skolan med lön och arbetsförhållanden, vilket gör att main får en avgång av framför allt yngre lärare till andra sysselsättningar.

Även om man lyckas förlägga betydande delar ax årskurs 3 till arbetsplatser, kommer den totala undervisningswovmen i skolan att öka. Undervisningen blir dessutom mera teoretisk, vilket sannolikt leder till att undervisningsskyldighe-tew i yrkestekniska ämnen måste minska.

En allmän uppfattning är att antalet utbildningsplatser vid lärarhögskolorna måste öka, och man frågar vem som har ansvaret för detta. Genom att SÖ svarar för prognoser och underlag, modan UHÃ har genomförandeansvaret finns risk för att dimensiomringsfrågorna hamnar mellan två stolar.

En annan viktig fråga som rektor och skolchef i Karlsknna tar upp är utbildningsnivån på Iärarkandidaterna. l dag kräver mm bara att lärarkandidaten har den grundutbildning som den färdige läraren sedan skall sina elever. I framtiden är detta klart otillräddigt med alla ge de nya krav som ställs på yrkesläraren. Samtidigt är nan medveten om att det redan med nuvarande krav är svårt att rekn/tera åfafkandidater. En skärpning av förkunskapskraven skulle förmodligen ge

samma effekt som när man införde krav på matematiikunskaper för

grundskolans blivande lärare. Det gick inte längre att rekrytera tillräckligt med kandidater till utbildningsplatserna.

Sammanfattningsvis kan sägas att fortbildningsinsatsena i ÖGY-försöket löser vissa akuta problem, men att lärarutbildniigsbehoven är långt större än vad som kan klaras med nuvarande grmdutbildningsoch fortbildningsinsatser. Om intentionerna bakom ÖG! skall kunna

genomföras, fordras en väsentlig nivåhöjning såväl vad gäller grundsom vidareutbildning av yrkeslärare.

FÖRSÖKETS GENOMFÖRANDE LÃSÅRET 88/89

Det första året med ÖGY-skolan har givit klart olika erfarenheter för de vårdinriktade utbildningarna å ena sidan och de tekniskt industriella å den andra. För vårdutbildningarna har verksamheten i stort sett gått som på räls och erfarenheterna är övervägande positiva. För lN- och FT-linjerna har det däremot varit betydande svårigheter att leva upp till intentionerna i riksdagsbeslutet och mycket återstår att göra innan verksamheten löper helt enligt planerna. l det följande ges en kortfattad redovisning av erfarenheterna från OM- respektive VLBU-försöken och därefter en något mera ingående problemredovisning för FT- respektive IN-linjerna. Redovisningen tar upp följande punkter:

- elevreaktioner modulkursplanerna - ämnessamverkan - samarbetet skola/arbetsplats handledarrekrytering och handledarutbildning

VÅR DUTBILDNINGARNA

Så gott som samtliga elever som påbörjat någon av de vårdinriktade försöksutbildningarna hade sökt utbildningen i första hand i samband med omvalet. Trots den korta tid som stod till förfogande blev informationen till de sökande tillfredsställande enligt eleverna. Skolstarten underlättades av att man tillämpade systemet med en introduktionsvecka där skolan fick möjlighet att från början informera om mål och arbetsmetoder. De studerande har enligt samstämmiga uppgifter haft en mycket positiv inställning till försöksverksamheten och de ser det som en förmån att få vara med i den nya utbildningen från början. Många ifrågasätter dock de skilda där betygssystemen allmänna ämnen betygsatts enligt femgradig skala, medan fackämnena har godkänt/underkänt. Man menar att de allmänna ämnena får en oproportionerligt stor betydelse i urvalssituationer, t ex vid antagning till högskola.

De modulindelade kursplanerna har bra, men de ställer stora fungerat krav på schemaläggning med ibland schema vecka. Undernytt varje

visningsvolymen för lärarna varierar från vecka till vecka, och det kan bli stor skillnad mellan veckorna, framför allt för lärare i allmänna ämnen. Det nya systemet med nettotimtal i stället för veckotimmar har man fått grepp om, men på samtliga skolor anser man att antalet effektiva lektioner per schemaposition borde vara lägre än 34. Detta styrks också av den utvärdering SÖ tillsammans med ett antal iänsskolnämnder gjort över tidsanvândningen i gymnasieskolan.

Samarbetet kring den arbetsplatsförlagda utaildningen fungerar bra. OM-linjen organiseras så att väsentligt större del än 10 % av undervisningstiden i årskurs 1 är arbetsplatsförlagd. Sedan gammalt har vårdutbildningarna bra samarbete med lasaretten, men på OM-linjen blir det också aktuellt att förlägga verksamhet till primärkommunala institutioner. Det har varit lätt att rekrytera handledare och i såväl Karlshamn som Karlskrona har man utbildat lika många handledare som man har elever. Ytterligare ett antal intresserade finns som vill utbilda sig till handledare. Den arbetsplatsförlagda utbildningen på OM-linjen effektiviseras ytterligare genom att man utöver handledarna även har lärararbetstid avsatt för handledning och utbildning För OM-linjen motsvarar dema lårarinsats en lärare på arbetsplats. Detta är lärarinsatser som inte ingår i underlaget för på ca 12 elever. det schabloniserade statsbidraget för lärartöner, och landstingets företrädare understryker att utbildningen på så sätt blir relativt dyr.

En viktig synpunkt i fråga om den arbetsplatsförlagda utbildningen är att den, inom ramen för vad arbetstidslagstiftningen tillåter, skall arbetsplatsens arbetstider. Den arbetsplatsförlagda utbildfölja ningen kan därför till vissa delar vara förlagd till nätter eller veckoslut.

INDUSTRIELLT TEKNISKA UTBILDNINGAR

har redovisats hur ursprungligen 16 elever på IN-linjen i Tidigare Karlskrona decimerades till 8 redan under På samma

lösttermiunen.

sätt krympte lN-klasserna i Ronneby från 24 :ill 17. Aven på fordons-

linjen blev det ett visst bortfall, i Sölvesborg dggls §á många som 3

av ursprungligen 8. Nu sker normalt ett borfall under årskurs 1 på dessa linjer, och bortsett från decimeringen av lN i Karlskrona är studieavbrottsfrekvensen helt normal. Att s: många lämnade lN i Karlskrona får bl a tillskrivas det förhållandet att eleverna hade möjlighet att byta över till den mindre krävande tvååriga Ve-linjen. Denna möjlighet fanns inte i Ronneby. l stort sett har de elever som fullföljt åk 1 uppfattat försökslinjerna positivt. De oklara förhållandena inför starten är glömda efter ett år och ngen klagar över att ut-

år. Däremot eleverna att studierna är bildningstiden är tre påpekar man väntat och att det att få en hel-

mer teoretiska än vad _ársvårt

eftersom läroplaner inte finns för alla tre hetssyn på utbildningen, åren.

med utbildning är positivt, och önskemål Systemet arbetsplatsförlagd finns om mersådan redaniåkl.

De studerande har en matnyttig syn på allmänna ämnen och uppfattar och matematik som värdefulla, medan samhällskunskap, som engelska de flesta dock inte börjat läsa ännu, får en lägre värdering.

Lärarna helt de svårigheter man haft första året påpekar naturligt med sena sena och utrustningslistor, vilket lett till beslut, läroplaner att vissa delar av den utrustningen levererats först i slutet av nya vårterminen.

Man ser på fortbildningsinsatserna, men påpekar att behovet positivt är stort. Några ifrågasätter om man inte generellt måste gå mycket över till ett ämneslärarsystem, där varje lärare är specialist på en del av kursen. Innehållet i en treårig kurs blir så omfattande att en lärare inte kan över hela kursen. På IN i Ronneby tillämpar man spänna redan detta system och även på fordonslinjen diskuterar man att

pröva det.

och framför allt den nya betygsättningen har vållat Modulkursplanerna och diskussioner lärare emellan. En lärarkategori som många långa känt sig hemmastadd på detta område är de som tidigare tjänstgjort på AMU. Man det är bra med systemet att modulerna skall godtycker kännas, men tveksamhet beträffande systemet för urval när uttrycker flera elever konkurrerar om platser på attraktiva grenar i högre årskurs. De allmänna ämnena får för stor vikt, eftersom de flesta har samma antal godkända moduler.

lnom fordonslinjen, där alla kommuner i lånet utom Olofström deltar, har ett effektivt samarbete etablerats mellan berörda lärare. Länsskolnämnden har här hjälpt till genom att man haft en expert anställd 20 % för samordning av och stöd till försöket. l samarbetet på tjänst har även skolor i Kristianstad län deltagit. Något motsvarande har inte organiserats på lN som ännu så länge berört endast två skolor och ett 25-tal elever, men från hösten 89 kommer länsskolnämnden att även här ta ansvar för samordning och erfarenhetsutbyte. Samverkan mellan allmänna ämnen och fackämnen har kommit igång på vissa håll, men har gått sämre på andra. Positiva exempel finns där läraren i svenska engagerat sig i studierna i fordonsteknik och använt

vid i muntlig och skriftlig framställning och praktikfall övningar även förlagt övningar i muntlig redovisningsteknik till fordonsverkstaden.

På andra håll har man inte kommit lika långt, och man har heller inte alltid hunnit med all information. Ett citat av en lärare i svenska får detta: visste inte när jag började att det var en annan belysa Jag kurs än den vi tidigare läst. När eleverna försvann på 4 veckors praktik korn det som en överraskning. Metoden att räkna nettotimmar har inte heller överallt, men en slumpmässig koll gav vid slagit igenom handen att 4 x 34 i all fall blev 129 utan att någon hade funderat över att fyra veckotimmar i den nya organisationen är något annat än det traditionella.

Genom problemen med avtalet mellan VF och Metall har inslaget av arbetsplatsförlagd utbildning blivit relativt litet, såväl på IN som på l genomsnitt har en dryg vecka varit förlagd utanför skolan FT-linjen. och verksamheten har haft karaktär av praktik. Arbete pågår på samtskolor för att ackvirera utbildningsplatser, och man räknar inte liga med större att skaffa tillräckligt antal platser. Därnågra problem emiot är man mycket tveksam om det verkligen skall gå att förlägga moduler som kräver utrustning till arbetsplatser. En allmän dyrbar år att de dyra maskinerna måste användas för kontinueruppfattning lig produktion och att de inte kan avdelas för utbildningsändamál.

Inom fordonsbranschen är beläggningen i verkstäderna inte sådan att arbeten av viss typ förekommer kontinuerligt, vilket komplicerade inte kan garantera de resurskrävande modulerna. På den göir att man hälr kommer försöksverksamheten att vara ytterst viktig når punkten delt gäller att ge underlag för realistiska läroplaner i framtiden.

Dem tidigare nämnda avtalstvisten har retarderat handledarrekryte- Tveksamheten kring handledarutbildningens ekonomi har också rinsgen. bidragit till att utbildningen i Blekinge endast är på planeringsstadie›t.

Lâinsskolnämnden har haft ett par träffar med representanter för skola och arbetsplatser och man har enats om att länsskolnämnden skall svara för två dagars allmän handledarutbildning under hösttermimen 1989, och att kommunerna enskilt eller eventuellt i samarbete svarar för 5 De överläggningar som förevarit har utbildningsdagar. anidats en viss osäkerhet bl a i frågan om hur handledarna skall rekryteras inom ett företag, men framför allt har tveksamheten beträffande de ekonomiska frågorna varit stor.

En grupp organisationer som har ett betydande ansvar för försöksverksamheten är Dessa blev oftast överspelade i den yrkesråden. hektiska våren 88. Det fanns helt enkelt inte tid planeringsprocessen att sammankalla råden innan beslut måste tas. l genomförandefasen har yrkesråden däremot engagerats och flera kommuner har dessutom organiserat om sina råd, så att de fått smalare ansvarsområden än tidigare. Samtidigt har de blivit fler, men vinsten är att de som ingår i ett smalt yrkesråd kan vara specialister just inom rådets ansvarsområde. På så sätt ökar såväl intresse som kompetens. Ett exempel på yrkesrådens inflytande lämnas från Karlskrona, där alla utrustningsfrågor behandlas av yrkesråden och där skolan via råden ofta får tillgång till expertis som skolan själv saknar.

FÖRSÖKETS FORTSÃTTNING

lnför såväl läsåret 88/89 som 89/90 hade skolhuvudmännen omfattande önskemål om försöksverksamhet. Endast Olofström tvekade, men tveksamheten var i stort koncentrerad till gymnasieskolans rektor. l övrigt var optimismen stor och någon tvekan på grund av förväntade kostnader fanns inte. Efter att försöket pågått i ett år har bilden klarnat. Försöken inom vårdsektorn fungerar bra och har inte inneburit några överraskningar på kostnadssidan, medan däremot försöken inom verkstads- och fordonssektorerna blivit dyrare än beräknat och dessutom visat sig vara mer komplicerade att genomföra än vad man trott från början. Bl a har svårigheterna att teckna avtal om elevernas status under den arbetsplatsförlagda utbildningen upplevts negativt av skolor och skolstyrelser.

Det första årets erfarenheter avspeglar sig i skolhuvudmännens önskemål om nya försök läsåret 90/91. l de förslag till gymnasieorganisation som länsskolnämnden fått in den 1 juli finns endast förslag om nya eller utvidgade försök på OM-linjen. Landstinget vill sålunda ersätta de två återstående klasserna på den tvååriga vårdlinjen med treårig omvårdnadslinje, och dessutom vill Karlskrona kommun starta försök med OM-linje i stället för social servicelinje. Vid samma tidpunkt föregående år fanns önskemål om bland annat handelsoch kontorslinje och produktionsteknisk linje, önskemål som inte kunde tillgodoses inom den tillgängliga ramen på 10.000 elevplatser. Dessa önskemål har man nu släppt, framför allt med hänvisning till osäker ekonomi för försöken.

Sammanfattningsvis kan därför konstateras att försöken gått bra

inom vårdsektorn och att man därför vill fortsätta och utöka dessa försök. Däremot har försöken inom teknisk industriell sektor visat på

problem, dels ekonomiska, dels i samarbetet skola/arbetsliv, som lett till en viss dämpning av den ursprungliga försöksentusiasmen.

På en punkt är samtliga berörda överens, nämligen att det var ett riktigt beslut att starta med försöksverksamhet och inte reformera över hela fältet på en gång. Kommunerna hade inte klarat vare sig ekonomi eller organisation för en samtidigt total övergång till nya treåriga linjer. Vidare menar man att försöken skulle mått bra av att få ett helt planeringsår, dvs att de börjat först hösten 89. Lånsskolnämndens ansvariga är beredda att instämma i detta, men kan inte underlåta följande reflexion: Gymnasieutredningen tillsattes 1976. Den nya gymnasieskolan som blir resultatet av utredning och försöksverksamhet kan i bästa fall starta med årskurs 1 hösten 1993. De första som lämnar gymnasieskolan med den nya treåriga utbildningen gör det tidigast våren 1996. Då har det gått 20 år sedan utredningen tillsattes. De som föddes samtidigt med gymansieutredningen kommer därför endast i undantagsfall att utbildas i den nya gymnasieskolan.

Bilaga 2 Direktiv.

Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan

Dir. l988:62

Beslut vid regeringssanrmanuäde l988-09-l5

Chefen för utbildningsdepartenrentet, statsrådet Lennart Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utvärdera försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.

Bakgrund

l prop. 1987/88102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan aviserade jag min avsikt att vid sidan av den uppföljning och utvärdering som normalt åligger den statliga skoladrninistrationen även få till stånd en särskild utvärdering av vissa frågor. Denna utvärdering skall i första hand knyta an till mina förslag att i ökad utsträckning utnyttja arbetslivet som resurs för yrkesutbildning. Riksdagen behandlade den 6 juni 1988 denna fråga och framhöll vikten av att de politiska partierna får insyn i utvärderingsarbetet (UbU 1987/8831, rskr. 366). Därför bör till detta arbete knytas en grupp bestående av företrädare för de politiska paniema.

Riktlinjer

I propositionen angav jag att bl.a. följande frågor är väsentligt att få belysta i en sådan utvärdering:

- Hur påverkas tillgången på platser för arbetsplatsförlagd utbildning av konjunkturläge och ortens storlek och närlngssuuktur? - Vilka effekter får en förlängd utbildning på rekryteringen av yrkesinriktad utbildning? - Är det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav på kvalitet? - Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade handledare? - Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet och skolan? - Träffas de avtal som behövs dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare? - Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna?

I det följande kommer jag att ytterligare beröra några av dessa frågor.

Arbetsplatsförlagd utbildning

Redan i dag anordnas viss reguljär yrkesutbildning i form av arbetsplatsförlagd utbildning. Denna har emellertid totalt sett relativt liten omfattning och varierar starkt mellan olika studievägar. I den aktuella försöksverksamheten skall prövas en arbetsplatsförlagd utbildning av stor omfattning. För verksamheten gäller förordningen (SÖ-FS 1988:84) om försöksverksamhet med treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan 1988/89 1990/91. En arbetsplatsförlagd utbildning av den typ och omfattning som skall prövas i försöksverksamheten förutsätter ett brett engagemang från arbetslivets sida. I försöksverksamheten skall prövas hur man genom en utökning av den arbetsplatsförlagda utbildningen kan höja kvaliteten i yrkesutbildningen. Kursplanema skall indelas i - vart och ett moduler. Dessa skall utgöra pedagogiskt väl avgränsade avsnitt som skall ge en kompetens som svarar mot ett behov i arbetslivet. Det är skolhuvudmannen som - efter samråd med berört yrkesråd eller motsvarande - avgör vilka moduler som skall förläggas till arbetsplatser inom de ramar som anges i den av skolöverstyrclsen fastställda kursplanen. Det har framhållits att möjligheterna att genomföra arbetsplatsförläggnin g av utbildning är beroende av många olika faktorer. flera normalt utom skolans möjligheter att

påverka. l försöksverksamheten skall prövas hur arbetsplatsförlagd utbildning fungerar på orter med särskilda näringsgeograñska, arbetsmarknadsmässiga och konjunkturella betingelser. Det har ankommit på skolöverstyrelsen att med detta perspektiv beslut om fördelningen av utbildningsplatser på orter och studievägar. I försöksverksamhcten skall den arbetsplatsförlagda delen av yrkesutbildningen i årskurserna l och 2 omfatta minst l0 procent av den totala studietiden under dessa årskurser. Motsvarande andel skall i årskurs 3 nonnalt uppgå till 60 procent. Därvid skall grundprincipen vara att olika utbildningsmoment skall äga rum där de bästa resultaten kan uppnås med hänsyn till utbildningen i dess helhet. Skolhuvudmannen skall utöva tillsyn även över de arbetsplatsförlagda delarna av utbildningen. Att förlänga en yrkesinriktad utbildning och öka inslaget av allmänna ämnen samt att förlägga delar av den till arbetsplatser kan inverka på elevrekryterin gen på flera sätt Så t.ex. kan förlängningen och det ökade inslaget av allmänna ämnen, som ger en förbättrad grund för vidare studier, locka elever som i dag väljer mer teoretiska studiealternativ. Flickor kan möjligheten tilltalas av det ökade innehållet av allmänna ämnen men kanske tveka inför perspektivet att tidigt i utbildningen hamna på mansdominerade arbetsplatser, något som gör handledamas roll central. Skoltrötta ungdomar kan komma att tveka inför en förlängd utbildningstid men lockas av de arbetsplatsförlagda inslagen. En förlängd utbildning förskjuter tidpunkten för då ungdomar lämnar familjeekonomin och kan bli självförsörjande. Exemplen kan mångfaldigas.

Fömyelsen av den yrkesinriktade utbildningen ställer krav på en omfattande lärarfortbildning. En yrkesutbildning med ökade inslag av arbetsplatsförlagd utbildning ger lärarna i årskurs l och 2 tid till sådan återkommande fortbildning. Detta kräver dock att den arbetsplatsförlagda utbildningen organiseras på ett sådant sätt att fortbildningsinslag kan genomföras. l utvärderingen bör de frågor rörande arbetsplatsförlagd utbildning som jag här berört, belysas.

Handledarfrågor

Den ökade arbetsplatsförläggningen av utbildningen förutsätter tillgång på handledare och att dessa måste vara väl förtrogna med såväl utbildningens mål som det aktuella yrkesområdet. För detta behövs handledarutbildning som skall vara obligatorisk. Utformningen av denna utbildning liksom dess längd och innehåll bör få prövas och växa fram i försöksverksamhet med början redan läsåret 1988/89. En kursplan för utbildning av handledare har fastställts av regeringen den 9 juni 1988 (SÖ-FS 1988:84, bilaga 2).

Det är angeläget att utredaren utförligt belyser tillgången på handledare och hur handledarutbildningen genomförs i praktiken.

Vissa kostnadsfrågor

Den fmansieringsmodell som är avsedd att tillämpas i forsöksverksamheten leder till en förändrad kostnadsfördelningen mellan staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna. Särskilt statsbidrag skall utgå till de arbetsplatser som tar emot elever. Bidrag lämnas med ett visst fastställt belopp per timme och elev. De statliga kostnadema för de skolforlagda delarna av utbildningen ökar, medan statens kostnader För åtgärder inom det kommunala uppföljningsansvaret, ungdomslag och rekryteringsstöd förväntas minska. Detta kostnadssamband är det viktigt att närmare belyst. Skolhuvudmännen beräknas få vissa ökade kostnader vad gäller lokaler, läromedel, utrustning m.m. för sitt deltagande i försöksverksamheten. Under försöksperioden kommer därför medel i form av en särskild genomföranderesurs att ställas till kommunernas förfogande. För arbetsgivamas del ändras vissa kostnader för inskolningsplatser, handledning m.m. Det bör ankomma på utredaren att noggrant redovisa den totala kostnadsbilden for såväl staten, skolhuvudmännen som arbetsgivarna.

Ramar för utredarens arbete

Utvärderingen skall ske successivt under hela försöksperioden. Avrapportering skall ske årligen den l september. En samlad utvärdering av törsöksverksamheten skall redovisas senast den l september 1991. För insyn och information skall till utvärderingsarbetet knytas en referensgrupp bestående av företrädare for de politiska partierna. Utredaren skall samråda med skolhuvudmännen, berörda myndigheter, kommittéer och organisationer. Utredaren skall beakta dels kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare, dels kommittédirektiven (Dir. 1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekteri uu-edningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartenrentet att tillkalla en skild utredare - omfattad av komrnittéförordningen - med (1976:119) uppdrag att utvärdera törsöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och bifaller hans hemställan.

Landshövding Claes Elmstedt

Huvudsekreterare: Professor Ulf P. Lundgren

Fil. kand. Solveig Berggren 6 mån. Fil. lic. Sonja Jansson 1,2 mån. Fil. dr. Kerstin Mattsson 3 mån. Fil. dr. Sten Pettersson 1,5 mån.

Undervisningsrådet Britta Ekberg 4 man. Skolinspektör Nils Hansson 3 mån.

Departementssekieterare Tomas Keisu, Finansdepartementet. Departementsseknterare Ingemar Lindskou g, Utbildningsdepartementet.

Parlamentarisk referensgrupp:

Sinikka Bohlin Helena Egerlid

Isa Halvarson Larz Johansson Johansson vpk Ingvar Johnsson Sven-Åke Nygårds

Sekretariatets adress: UGY, Institutionen för pedagogik Högskolan för lärarutbildning i Stockholm Box 34103 100 26 STOCKHOLM Tel.: 08/ 50 72 05 Telefax: 08/ 50 73 78

w u. m 3 m I m U .u * m .

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rapportavdensarskildcutredaien förgranskning 34. Reformerad företagsbeskatming av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv och lagförslag. Del 1. minister Olof Palme. C. - Expemapporter. Del 2. Fi. Beskattning av fâmansföretag. Fi. 35. Reformerad mervardeskatt m.m. Integriteten vid statistikproöuktion. C. - Motiv. Del 1. Fasta Örcsundsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. Samordnad lanstörvaltning. Del 1: Förslag. C. 36. lnflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

PWHQMPPP

Samordnad länsförvaluting. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - a: studie av Vidgad etableringsfiihet för nya medier. U. utvecklingen. l. UD:s presstjartst. UD. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. utrednirtgamas betankanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjalpmedelsverksarrthetens utveckling - kartläggll. Hushållssparandet - Huvudrappon fran Spardelega- ning och bedömning. S. tionens spanmdersökning. Fi. 40. Datorisaing av uillrutinezm - slutrapport. Fi. 12. Den regionala problembildert. A. 41. Sameratt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 42. Det civila försvaret. Del l. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret Del 2. Författningstext. Fo. rattsfragor. A 43. Storstadsuafik 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingert. Ju. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i WTA/BG - samarbetet. l. Fi 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjalpmedelsverksamheterts utveckling - Bilagor. S. 19. Regionalpolitikcns förutsättningar. A. 48. Fmergiforskning för framtiden ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 2l.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och 50. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. 5l.Den gravida kvinnan och fostret - tva individer. Om 22. Censurlagen - en modemisering av biografförord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. ningen. U. 52. Det statliga energiforslmingsprogrammet - aktörer 23.Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME. 2A. Statligt finansiellt stöd? I. 53. Arbetstid och välfärd. 25. Rapporter till fmansieringstttredningen. l. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kusthevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. S4. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och fskeriadminisuationen. JO. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första åren. 30. Professorstillsåttning. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionaremas ekonomi. S. tillsattning av professorstjanster. U. 59. Nominering av C. 31. Statens mat- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkartde från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. alternativmedicinkommittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskatuiing 61. Hälsohem. S. - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. - inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologin S. - Inkomst av tjänst. Män och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor. expenrapporter. Del 4. Fi. 65. Staten i geograñn. A.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67.Levnadsvillkm i storstadsregiorta. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB 69. Storsladaegioner iförändring. SB. 70. Slorstlidemas arbetsmarknad. SB. 7l. Ny bosladsñnansiering. Bo. 72. Vårdepappersmarkrtaderl i framtiden. Fi. 73.TV - politiken. U. 74. Forskningsetisk provning. information och utbildning. U. 75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska konunittéemas verksamheL U. 76. Au förebygga ALIBGI lövcrkånslighct. S. 77. läpertbilaga. Besluivningar av ALLERGI / Overkanslighet S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALIJERGI / överkänslighet. S. 79. Storstadstrafrk 4 - Ytterligare K. 80.Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny generalklausul mot skattenykt. Fi. 82. Nedsäuning av energiskatter. ME 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitikert. Energi och tmñk. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i rniljüpoliñkw. Energi och trañk. Bilagedel. ME. 8S.Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. F6. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. F6. 87. Skördeskadeskydd för trädgardsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av mrsoksverksamhetert med treårig yrkesinriktad utbildning i gynmmieskolan. Farsta året. U.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartententet Levnadsvillkor i storstadsregiorter. [67] Fasta Öresundsforbindelser. [4] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988.[68] Storstadsuaftk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstadstraftk 3 - Bilavgifter. [43] storstäderna arbetsmarknad. [70] Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Justitiedepartementet Finansdepartementet Samerätt och sameting. [41] Beskattning av flmansiöretag. [2] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] ASärskild inkomstskatt för utländska artister mIl. [9] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om Hushållsparandct - Huvudrapport från Spardelegafosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] tionens sparundersöknirtg. [11] Skadeförsâkringslag. [88] och konkunens i banksektorn. Kostnadsutveckling [16] Tullregisterlag m.m. [20] Utrikesdepartementet Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningert. [26] UD:s prcsstjänst. [8] Reformerad inkomstbeskattrting Begreppet krigsmateriel. [66] › Skatterefonnerts huvudlinjer. Del l. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] Försvarsdepartementet - Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3.

Risker och skydd för befolkningen. [17] [33] Det civila försvaret. Del 1. [42] - Bilagor, expenrapporter. Del 4. [33] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Reformerad företagsbeskattrting Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. - Motiv och lagförslag. Del l. [34] [46] - Expertrappona. Del 2. [34] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i Refonnerad mervtlrdeskatt m.m. freds- och krigsorganisationen. [85] - Motiv. Del l. [35] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Intlatiouskorrigaad inkomstbeskattrting. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- Socialdepartementet utredningarnas betankanden. [38] Hjälpmealelsverksamhetens utveckling - kartläggning Dator-isering av tullrutinerna - slutrapport. [40] och bedömning. [39] iframtiden. [72] Värdepappersrrtarkrtaden Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Ny generalklausul mot skattetlykt. [81] rum till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [S4] Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Utbildningsdepartementet Huvudbeütrtkande från altemativmedicinkommittén. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] [60] Två nya treåriga linjer. [10] Hålsohem. [61] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. Alternativa terapier i Sverige. [62] [22] Värdering av alternativmedicinska teknologier. [63] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Att törebygga AILERGI / överkänslighet. [76] [27] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / övakártslig- Utbildningar för framtidens tandvård. [28] het [77] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslig- 90-talet. [29] het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Professorstillsattrting. En översyn av proceduren vid Bostadsdepartementet tillsåttning av professorstjâlrtst. [30] Parkeringskop. [23] Stiftelser för samverkan. [50] Ny bostadsñnansiering. [11] TV - politiken. [73] Forskningsetisk provning. Organisation. information och utbildning. [74] Miljö- och energidepartementet Etisk granskning av medicinsk forskning. Sätt värde på miljon - miljdavgifter pd svavel och De forskningsetiska kommittécmas verksamhet. [75] klor.[2l] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] Miljöprojekt Goteborg - for ett renare [32] Utvärdering av forsoksverksamheten med treårig yrkes- Energiforskning för framtiden. [48] inriktad utbildning i gymnasieskolan. Forsta âret. [90] Energiforskning for framtiden. Bilagor. [49] Det statliga crtcrgiforskrtingsprogrammet - akwrer inom energisektorn. [52] Jordbruksdepartementet Nedslltming av energiskatter. [82] Frskprisnregleringen och frskeriadministrationen. [56] Ekonomiska styrmedel i miljdpolitikert. Energi och för trådgårdsnllringen. [87] i Skördeskadeskydd trafik. [83] l Ekonomiska styrmedel i Energi och trafik. Bilagedel. [84] Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del l. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrattsfrågor. [14] Regionalpolitikcns förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första aren. [57] Staten i geografrn. [65]

Industridepartementet Statligt finansiellt stöd. [2A] Rapporter till fmansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringerts roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartententet Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] Integritctcrt vid statistikproduktion. [3] Samordnad lansförvalming. Del l: Förslag. [5] Samordnad länsforvalming. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

NSSI NSSI

ALLMÄNNA FÖRLAGET

XOSZGLEO

VSSVOL-GC-LG

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647 STOCKHOLM, TEL: 08-739 9630, FAX: 08-739 9548. INFORMATlONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN5 (vn) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.