Stadsregioner i Europa : underlagsrapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

UNDERLAGSRAPPORT FRÄ

TORSTAD

UTREDNINGE

SSW;

W \|

Statens offentliga utredningar

ww

Q Statsrådsberedningen

i

Stadsregioner

Europa

av

Underlagsrapport gorstadsutredningen

Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 81° - 12°° 08/7 63 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

Produktion Libergraf 687 0 007 Omslagsoriginal: Libergraf Design Omslagsfoto: Satellitbild AB ISBN 91-38-10553-5 lSSN 0375-250X Gotab Stockholm 1990 91003

FÖRORD

Europa integreras och gamla strukturer faller sönder. Städer och regioner utvecklar nya förbindelselänkar. Ekonomi och näringsliv präglas på vissa ställen av dynamisk omvandling, på andra av stagnation. Expansion frestar på miljö och resurser. Människors levnadsförhållanden, attityder och livsstilar ändras.

Europas förändring sätter djupa spår också i Sverige. Det är i Europa våra viktigaste konkurrenter och handelspartners finns. Det är dit vi i första hand reser och det är där vi har våra betydelsefullaste infonnationskällor. Det går inte längre att bedöma nationella och regionala utvecklingsmöjligheter och förändringsrisker utan fördjupad kunskap om tillstånd och processer i omvärlden.

Storstadsutredningen har givit en grupp forskare, på olika sätt knutna till CERUM och ERU, i uppdrag att ge en samlad bild av stadsbildningar och Stadsutveckling internationellt, och då särskilt i Europa. Gruppen representerar olika forskningsområden och har följande sammansättning:

Professor Gunnar Törnqvist, ekonomisk geografi, Lunds universitet Professor Janerik Gidlund, statsvetenskap, Umeå Universitet Professor Börje Johansson, nationalekonomi, Umeå universitet Professor Jan-Evert Nilsson, företagsekonomi, ERU

Gruppen har utnyttjat ett internationellt kontaktnät i sitt arbete, vilket nu redovisas i en vetenskaplig trilogi. I boken Staden presenterar gruppen synsätt och principer kring stadsbildningar och stadsutveckling. Detta sker utifrån ett omfattande empiriskt material. Detta redovisas i antologin Urban Challenges SOU 1990:33 och i föreliggande översikt, som har utnyttjat databaser uppbyggda i samarbete mellan CERUM och Regionplanekontoret i Stockholm. Översikten är skriven av Börje Johansson och Ekon Dr Charlie Karlsson, Högskolan i Karlstad.

De tre rapporterna bildar underlag för storstadsutredningens fortsatta arbete.

Jan O. Karlsson

OMSLAGSBILDEN NORTHERN LIGHTS*

Bilden är resultatet av en vid Satellitbild av data från en meteobearbetning gjord rologisk satellit kallad DMSP. Förkortningen står för United States Air Force Defense Satellite Meteorological Program, ett system av satelliter som går i polära solsynkrona banor. Det har varit i drift sedan 1973.

Två satelliter producerar av bilder i 300 mil breda stråk med en global täckning omloppstid på 102 minuter. En av satellitema finns alltid i bana 800 km över midnatts/middags-linjen och en annan över grynings/skymnings-linjen.

DMSP är det enda system av vädersatelliter som producerar bilder som denna, registrerade i det osynliga våglängdsområdet nattetid. Bandbredden är 400-1100 nm och innefattar alltså synligt och nära infrarött ljus. i bilderna Upplösningen varierar från 3 kilometer i mitten av stråket ned till ca 12 km mot kanterna, men avgörande för vad som ska synas är också intensiteten hos ljuskälloma.

Denna bild är producerad från data som togs emot en stjämklar natt 1982. Mäktiga norrskensslöjor lyste över Nodkalotten. De andra ljuspunktema som kan ses kommer i första hand från stadsljus och flammor av brinnande naturgas.

Strandkonturen av den skandinaviska halvön kan i den vänstra delen av följas bilden genom ljuset från ett pärlband av kuststäder. Starkast framträder storstadsområdena runt Oslo, Stockholm och Öresund. Ute i Nordsjön lyser oljefälten som isolerade punkter.

I Västeuropa är Holland, och Ruhrområdet ett Belgien sammanhängande ljushav, medan Paris syns som en avskild nere i det västra hörnet. I Östljusfläck längst europa framträder Berlin, Warszawa och Katowice/Ostrava-området medan Wien och Budapest inte är lika dominerande.

I Sovjetunionen dominerar Moskva med strålar ut I nedre längs huvudvägarna. högre hörnet syns Svarta havet som ett mörkt område och i det övre hörnet högre når bilden ända fram till Uralbergen.

* Bildbeskrivningen är gjord av Bengt Paulsson vid Satellitbild.

iii

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

URBANISERINGSPROCESSEN I EUROPA

Funktioner och förändringsprocesser i en stadsregion

ii-ültlii-l Auto-V

Europas städer - syfte och datamaterial Fram till efterkrigstiden Efterkrigstiden

URBANISERINGSVÅGOR I KÄRNA OCH RING

Stadsregioners livscykel

Urbanisering och suburbanisering Av- och återurbanisering

Fasförskjutningar mellan städer och länder

STADSREGIONERS FUNKTIONER I DET EKONOMISKA SYSTEMET 3.1 Stadsregioner i nätverk

3.2 Diversiñerade respektive specialiserade tjänstecentra

3.3 Industriella respektive konsumtionsorienterade centra

3.4 Import- och exportnoder

DET HISTORISKA ARVET AV INFRASTRUKTUR

Infrastruktur, årgångsfenomen och teknologiska epoker Industristadens specialiserade kapitalresurser Industristadens institutioner och kunskapsspecialisering Ny infrastruktur löser upp gamla bindningar Vitalisering av stadsregionemas kärnor Bostadsinfrastrukturens roll i kunskapsekonomin Infrastrukturens anpassningströghet

EFTERKRIGSTIDENS OMVANDLING BLAND EUROPAS STADSREGIONER

Omvandlingens drivkrafter

1950- och 1960-talens storstadstillväxt

Med 1970-talet inleds ett utvecklingsbrott

Varthän bär korridorerna?

EKONOMISK OMVANDLING I EUROPAS STADSREGIONER 97 och utveckling 100

Produktlivscykler stadsregioners

En modelll 104 för att analysera strukturella förändringar

Ekonomisk bland Europas stadsstrukturförändring

regioner Storstäders till centra för tjänsteproduktion 113 omvandling

Observerade samband i 118

omvandlingsprocessen

STADSREGIONERS EKONOMISKA VITALITET - FÖRKLARINGSMÖNSTER 123 7.1 Tillstånd och i

utveckling Europas stadsregioner 124

7.2 ekonomiska tillstånd -

Stadsregioners förklaringsmönster 132

7.3 Andra faktorer som ekonomiska

påverkar stadsregioners

vitalitet 136

7.4 Avslutning 139

Bilaga 1: En modell för analys av strukturella 143 förändringar

Referenser 145

Urbaniseringsprøcessen i Europa 1

1. URBANISERINGSPROCESSEN I EUROPA

Flertalet i liksom i världen i övrigt tjänar som restadsregioner Europa centra för beslutsfattande inom näringsliv och offentlig sektor, för gionala och talrika andra aktiviteter som för-

förhandlingar, kunskapsproduktion

utsätter närkontakt. Vissa av dem också som motorer som driver de tjänar industriella i land. Ett fåtal av dem har spelat eller spesystemen respektive lar en central roll i ett globalt att fungera som huvud-

perspektiv genom

noder i skilda internationella nätverk för handel, migration, finansiella

transaktioner och informationsutbyte. Stadsregioner är nyckeldrivkrafter-

na för såväl och nationella ekonomier som den internationella regionala ekonomin. Det att av deras funktionssätt och utveckling är betyder, analyser ett studieområde som är minst lika viktigt som analyser av nationer och av nationer 1984). Jämförande undersökningar av Eurogrupper (Jacobs, och deras har fått särskild betydelse i ett pas stadsregioner inflytandesfärer

där både ekonomiska och politiska beslut korsar nationsgränsema

Europa med stor frihet.

1.1 Funktioner och förändringsprocesser i en stadsregion

En är och består av infrastruktur (Johansson och Snickars, stadsregion

besökare i en - det må gälla London, Wien, Paris, l988).Varje stadsregion

Stockholm, Osaka eller New Delhi - möter den först i form av infrastruksom med hamnar eller

turobjekt flygplatser, järnvägar jämvägsstationer,

Den fortsatta inom stadsregionen sker på infrastruk-

vägar. förflyttningen

turer som tunnelbanor, spårvägar och monorail. Dessa, gator, järnvägar, tillsammans med den i form av kontors-

byggda miljön terrninalbyggnader, och bostadshus, skolor, sjukhus, och fabrikslokaler och annan skapad lager-

som och nöjesfält, det första intrycket av stadsmiljö parker ger besökaren

i fråga. Detta intryck omforrnas efter hand till en mer fullständig

regionen bild av allt eftersom besökaren möter de människor och verksam-

regionen

heter som befolkar infrastrukturen.

Bilden av är eftersom den beslutsfattares stadsregioner väsentlig, styr handlande oberoende av om beslutsfattaren är en en före-

privatperson,

2 Urbaniseringsprøcessen iEur0pa

tagare, en planerare eller en politiker. Vårt huvudintresse är emellertid an-

passningen mellan stadsregioners karakteristika och de ekonomiska fysiska

processer som verkar inom dem. Denna anpassning är på intet sätt strikt utan infrastrukturens modemitet, kapacitet och effektivitet som fungerar restriktioner för de ekonomiska processerna. Flertalet av byggnaderna i en stadsregion har exempelvis generella snarare än specifika användningsmöjligheter. Det förhållandet att byggnaderna är i till

placerade anslutning

varandra och i anslutning till olika kombinationer av transportinfrastrukturer i urbana och suburbana externa effekter. komplex skapar positiva Koncentration och närhet som beslut att skapar kontaktpotentialer främjar

interagera efter önskemål. slumpmässiga

Stadsregioner har fyra huvudfunktioner (Leven, 1987):

o Stadsregioner erbjuder säkerhet. Den funktionen kan vid en första

anblick förefalla att ha blivit mindre historien för att i

viktig genom

svenskt l980-tal ha kommit att få omvända förtecken. Säkerhet under

tidigare seklers orostider har emellertid ersatts av vad

trygghet gäller

exempelvis tillgång på arbete i flertalet moderna stadsregioner.

o konsumtionen effektiv. Kosmadema

Stadsregioner gör den kollektiva

för teknisk infrastruktur är lägre räknat i än per capita stadsregioner

annorstädes. Många typer av kollektiva nyttigheter kan på grund av

odelbarhetsfenomen endast göras i stora

tillgängliga stadsregioner.

o Stadsregioner är centra för snarare än för varutjänsteproduktion produktion. Tjänsteproduktionens snabba föränderlighet medför att

marknadskontaktema är avgörande och därmed blir närhet genom

koncentration och centralisering effektiv. Denna slutsats förefaller att

gälla även när snabba förändrar

inforrnationsteknologins genombrott

etablerade vad i

begrepp gäller närhetsegenskaper. Tjänsteaktiviteter

stadsmiljö omfattar inte minst arbete med att bygga upp och omforrna personnätverk.

o Den här rollen

Stadsregioner utgör marknadsplatser. anses av många

vara den mest väsentliga. Den har fortsatt att vara för städers viktig

Urbaniseringsprocessen i Europa 3

framväxt under historien (Jacobs, 1969 och 1984; Hohenberg och Lees, 1985). Det gäller särskilt för perioder med snabb teknologisk och kulturell förändring. Stadsregioner är noder där infonnation, kunskaper och livsstilar blandas och sprids.

uppstår,

De aktivitetsmönster som utvecklas i en stadsregion består av processer som

verkar med vitt skilda förändringshastigheter (Batten och Johansson, 1987).

Begreppet förändringstakt anger hur lång tid det tar för en process eller ett system att återvända till sin jämvikt efter en störning. När beslut äger rum

ofta är det vanligen ett tecken på snabba anpassningar till ändrade villkor.

Resebeslut fattas t.ex. dagligen liksom beslut att deltaga i arbets- och

serviceaktiviteter. Beslut att flytta permanent från en stadsregion eller inom en stadsregion, att bilda eller att lösa upp ett hushåll, eller att skapa byggnadskapital fattas betydligt mera sällan av de enskilda beslutsfattarna. Sådana beslut har normalt långsiktiga och ibland irreversibla konsekvenser.

Under dessa förhållanden kommer det att i stadsregioner uppstå aktörer

som verkar på toppen av marknaden och som understödjer de lågfrekventa

besluten på mikronivå. I mindre täta miljöer saknas ofta ett tillräckligt stort

kundunderlag för att marknadsagenter av detta slag skall etablera sig.

Urbana processer, där enskilda beslutsfattare har anledning att fatta sina beslut ofta, når sina jämviktsvärden betydligt snabbare efter politikförändringar, än de som rum med frekvens. Försök att de

äger låg påverka långsamma processerna kommer inte att ge några resultat på kort sikt. Det

kan rent av vara en avsevärd mellan och

tidsfördröjning beslutstidpunkten den tidpunkt när beslutet förverkligas. De snabba processerna påverkar

samtidigt de långsamma på ett fördröjt sätt. Ett beslut att resa och handla i

ett som är överfullt av människor har

shoppingcentrum trängande begränsade konsekvenser för den aktuella individen sett på en månads eller ett års

sikt. Det kollektiva resultatet av de enskilda konsumenternas beslut kan emellertid utlösa ett beslut hos någon att investera i ny kapacitet.

Betydelsen av att hastigheten hos olika anpassningsprocesser varierar så kraftigt kan illustreras med följande exempel. Omsättningen av produkter, och verksamheter frekvens - en tjänster äger rum med jämförelsevis hög på snabb tidsskala. Infrastruktursystem och byggd miljö som bildar stadsdelar

4 Urbanáreringsprocessen i Europa

och verksamhetsområden förändras otroligt mycket långsammare. Även

när signalerna som skall stimulera till blir starka och besvärande, förnyelse

sker ofta inte någonting alls med den byggda miljön. Detta fenomen är en viktig orsak till uppkomsten av cykliska och i en

förlopp långa vågor

stadsregions utveckling. I vissa faser är all infrastruktur fullt utnyttjad och fortsatt ekonomisk utveckling och befolkningsinflyttning hejdas. I en nästa våg kan en utflyttningsström av både verksamheter och hushåll starta. Följden blir nya lokaliseringar i mer eller mindre avlägsna ringar från den tidigare stadsbebyggelsen. I många fall stannar utvecklingen helt av, i andra fall observerar vi växlande faser av tillväxt och stagnation.

Stora städer är det långsiktiga resultatet av att vissa mindre tätorter kommit

att växa snabbare än andra. Över tiden tillväxt alltid övergår Stadsregioners i stagnerande mognad, åldrande och rent av

nedgång. Agglomerationsfördelama minskar och förbyts till nackdelar som flaskhalsar, trängsel, etc.

Vi kan sålunda observera, att stadsregioner besitter i

årgångsegenskaper

den meningen att stora och tidigare framgångsrika stadsregioner kan åldras och gå in i en nedgångsfas i frånvaro av tillräckliga förnyelse- och vitaliseringsaktiviteter. Vid vilken storlek som stagnationen inträffar varierar

givetvis med varje regions förutsättningar. Stadsregioners uppgång och fall

är väldokumenterade och vi kan notera, att av de som

många stadsregioner

var relativt sett stora för flera århundranden sedan, är

idag jämförelsevis

små (se tabell 1.1). På motsvarande sätt kan vi notera, att ett flertal av dagens stora stadsregioner i alhnänhet inte tillhörde de största några hundra år tillbaka.

1.2 städer - och datamaterial Europas syfte

Vårt direkta med denna bok är att beskriva och stadsutveck-

syfte analysera

lingen i Europa med särskild tonvikt de stora i

på stadsregionema Västeuropa. Även om vi bitvis har ett konkretisetusenårigt tidsperspektiv, ras analysen främst på utvecklingen under efterkrigstiden. Denna beskriv-

ning och analys har dock inte tillkommit som ett självändamål - det finns ett

bakomliggande syfte. Beskrivningen och analysen av storstadsutvecklingen

i Europa skall öka våra att förstå i de svenska stä-

möjligheter utvecklingen

Urbaniseringsprocessen i Europa 5

coq... 83 oc.: 83 coca oc.: oc? 83 oc? 85

.Szowum

osm

.moäusm 95.82 .sugs ?asså nå: åâäâm .oänoâs .mässm

EE äsm så

28-09:

9a

can.. om? vä.” mo? os: a? 82 S.:

áåâom

ä? m

miâzøwop

.moäøsm :såå Eanus: .oäâäz asaâåm E282 sowwso .S955

m5.. âbm ._23

“utav

8» omm om SN m: m: ...E s; om å_

.Szomom

ooomöooH

osm

8: a

_äoâäâom

ä å

.woäuøä 5:53 :osams §33 u?? nano:

_äsz osåz

asså

så så

mmouøm

.så

_

nu ms

8 o» o» E

mä å_ 8_ o.:

áåomom

8›

man:

aåoøâwümvsm

8:

:så

.woumvsm cam: owman u§5 saoo .sam seem

...ä

:ä åäö må

män:

8 m» 2 9 o... e. mm mm så.:

o? o?

.gowom

o: m8..

.se

0D

os_

masa...?

ÅA

40.236 _äøåâäøm wänzsmom 35:25

anouso såå ...E03 3355 maa...

:aaah

BE eå

a=§

6 Urbaniseringspracessen i Europa

dema och därmed ge underlag till utfoimandet av en politik som kan bidra till deras positiva utveckling i framtiden. Mer konkret, översikten i denna bok har använts som underlag för en parallell bok, nämligen Staden.

Att studera stadsutvecklingen i Västeuropa är en mycket komplex

uppgift

både begreppsmässigt och tekniskt. Även om nu EG har existe-

exempelvis

rat i mer än ett kvartssekel, så kan man inte ens inom EG tala om en enda ekonomi på samma sätt som USAs ekonomi. Till och med de

exempelvis

mångnationella företagen finner det nödvändigt att anpassa sig till nationella och språkliga gränser. Den urbana hierarkin reflekterar dessa gränser men den är också på ett fundamentalt sätt påverkad av de komplexa politiska förändringarna under åtminstone de senaste tusen åren. Det franska stadssystemet speglar tydligt den långa existensen av en centraliserad nationalstat, där huvudstaden Paris intar en mycket primär ställning. Det västtyska och det italienska stadssystemet saknar å sin sida en lika dominerande stad,

vilket återspeglar, att det nationella enandet var relativt sent i dessa två

länder samt att man i fallet Västtyskland de facto förlorade sin huvudstad efter andra världskrigets slut. Städers storlek och rumsliga fördelning reflekterar också delvis existensen av starka historiska krafter, vilka har verkat under många århundraden trots djupgående förändringar av den ekonomiska organisationen. Sålunda finner vi en linje av väsentliga städer längs den historiska den stora

Hellweg, öst-västliga centraleuropeiska handelsvägen under medeltiden. Koncentrationen av städer i Flandern och

Holland speglar deras roll som handelscentra under de första århundradena efter medeltidens slut. I samma anda kan man antaga, att det historiska nätverket mellan städerna i den Habsburgska monarkin får en renässans, efter den av den som inleddes under

nedmontering tillfälliga jämridån

1980-talets sista år. Wien skulle då på bli i ett större

nytt knutpunkt

ekonomiskt system.

Nationella gränser har också andra konsekvenser. Den som forskar kring

stadsutvecklingen i Europa har en betydligt tuffare uppgift än de kolleger

som forskar kring stadsutvecklingen i USA. Trots flera försök att stan-

dardisera datainsamlingen har de statistiska i bevacentralbyråema Europa

rat en stark tradition av nationell autonomi och individualitet. Det visade sig exempelvis inte möjligt för EGs statistikkontor, att övertala alla medlems-

Urbaniseringsprocessen i Europa 7

stater att genomföra en folk- och bostadsräkning samma år. På grund av

intema politiska processer genomförde exempelvis Västtyskland och Hol-

land ingen folk- och bostadsräkning 1980-1981. Med undantag för andra världskriget var det första gången som deras regelbundna sekvens av folkoch bostadsräkningar bröts på nästan 200 år.

Även i de fall där information är tillgänglig är den ofta inte direkt järnförbar. De administrativa enheter för vilka huvuddelen av de publicerade data är tillgängliga skiljer sig ofta väsentligt från land till land. Klassifikationssystemen för arbetskraftens näringsgrenstillhörighet kan på motsvarande sätt uppvisa betydande variationer. Den som vill undersöka europeiska städer och deras utveckling ställs alltså inför en första väsentlig uppgift att reorganisera och standardisera data innan någon systematisk järnförelse kan påbörjas. Icke desto mindre har några väsentliga studier

genomförts under de senaste åren (Hall och Hay, 1980; Berg m.fl., 1982;

Cheshire och Hay, 1989). En del av resultaten från dessa studier bildar en stomme för flera kapitel i den följande presentationen. Gemensamt för de angivna undersökningarna är att de utgått från definitioner av funktionella stadsregioner. OECD har också samlat in data kring städers utveckling, men

denna datainsamling har ej varit grundad på en enhetlig definition. På sena-

re tid har ett arbete initierats inom EG under rubriken NUREC (Network

on Urban Research in the European Community) bl.a. med syfte att samla in

data om städer. Detta arbete befinner sig emellertid fortfarande under en

initieringsfas. Medlemmar inom NUREC har dock bistått den föreliggande

studien med sådant material som man haft

tillgängligt.

1.3 Fram till efterkrigstiden

Europa har urbaniserats ett enda årtusende, så inleder och på Hohenberg

Lees (1985) sin bok The Making of Urban Europe 1000-1950 och indikerar därmed att urbaniseringsprocessen kan ses i ett mycket långt perspektiv. Ett sådant perspektiv förefaller att vara särskilt välmotiverat om vi väljer att betrakta i termer av antalet städer,

urbaniseringsprocessen

där städer enbart ses som infrastrukturer bestående av en anhopning av byggnader med mer eller mindre planmässig anläggning av gator och där

8 Urbaniseringsprøcessen i Europa

ingen hänsyn tas till deras storlek. Figur 1.1 illustrerar stadsgrundandet i

Centraleuropa under perioden 1150-1960. Vi ser att under perioden 1200

till 1400 präglades Europa av en extrem stadsexpansion. Särskilt under

perioden mellan 1220 och 1370 ökade antalet städer i ett tempo som Europa

aldrig senare upplevt. Huvuddelen av städema var emellertid små och var

kanske närmast att betrakta som större byar.

GRUNDADE STADER A 200.

50-

1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 1900

Figur 1.1 Stadsgrundandet i Centraleuropa

Källa: Braudel (1979)

Ett alternativt synsätt på urbaniseringsprocessen leder till att man beräknar

hur stor andel av som lever i städer. I detta är

befolkningen perspektiv

ett mera sentida fenomen. Trots att under

urbaniseringen betydligt Europa medeltiden fylldes med tusentals städer, levde vid 1400-talets slut endast

drygt lO procent av Europas befolkning i städer. Sverige hade ännu år 1880

inte större urbaniseringsgrad än 10 procent. Som framgår av figur 1.2

länderna i en relativt under

uppvisar Europa stadig urbaniseringsprocess

perioden 1800-1950. Figuren hjälper oss att ana ett starkt samband mellan

industrialismens genombrott och urbaniseringen.

Urbaniseringsprøcessen i Europa 9

England och Wales

År l l l l l I l l L l l l 1800 1825 1850 1860 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950

Figur 1.2 Andel stadsbefolkning i europeiska länder 1800-1980. (Data för

olika länder ej helt jämförbara.) Källa: Hohenberg och Lees (1985)

En jämförelse av utvecklingen för olika länder klargör, att det finns betydande variation i de underliggande, stadiga urbaniseringsprocessema. Vissa delar urbaniserades snabbt, andra långsamt. För Frankrike och Italien

är kurvorna i det nännaste räta linjer medan Holland, Sverige och Ryssland

har kurvor med skarpa knäckar. Generellt att skillnaderna mellan

gäller

länderna ökade under 1800-talet och började att minska först efter första

Med utsikt över hela ser vi, att det alltid var något världskriget. perioden

land som under varje intervall upplevde en stark förskjutning av befolkningen mot städerna, men aldrig alla eller ens de flesta vid samma tidpunkt.

10 Urbaniseringsprocersen i Europa

En ökning av den andel av som lever i städer

befolkningen leder, när antalet

städer endast ökar långsamt (se figur 1.1), till att städernas absoluta storlek tilltar, en utveckling som i sin tur förstärks av en allmän

befolkningsökning.

Storlekstillväxten hos de största städerna i Europas stadshierarki under perioden 1750-1950 illustreras i tabell 1.2. Tabellen visar, att de stora stadsregionemas tillväxt tycks ha ett nära samband med industrialismens genombrott.

1 .4 Efterkrigstiden

Den urbaniseringsprocess som vi kunde belägga för perioden 1800-1950 i Europa har på något undantag när - England och Wales - fortsatt under efterkrigstiden (se figur 1.3). Vi ser hur Frankrike, Holland,

Sverige,

Västtyskland och Schweiz uppvisade en snabb urbanisering under 1950talet. Under 1960-talet upprepades detta mönster för Frankrike, Belgien och Norge. Även i Sverige fortskred under om urbaniseringen 1960-talet, än i lugnare takt än under l950-talet. Under 1970-talet tycks det främst vara i Frankrike, Belgien och Holland som hålla vid

urbaniseringen lyckades sig

liv. England och Wales är ett intressant fall. Här tycks urbaniseringsgraden ha nått ett maximum under perioden 1930-50 för att därefter långsamt avta. Precis som är det att notera de markanta skillnaderna i

tidigare viktigt

urbaniseringsmönster mellan de olika länderna.

Urbaniseringsprocessen i Europa l 1

Ta bell l .22 De största städerna i Europas urbana hierarki 1750- 1950 (befolkning i 1000-tal)

1750 1850 1950 Rang Stad Befolkning Stad Befolkning Stad Befolkning 1 London 676 London 2. 320 London 8. 860 2 Paris 560 Paris 1.314 Paris 5.900 3 Neapel 324 St. Petersburg 502 Moskva 5. 100 4 Amsterdam 219 Berlin 446 Ruhr 4.900 5 Lissabon 213 Wien 426 Berlin 3.707 6 Wien 169 Liverpool 422 2.700 Leningrad 7 Moskva 161 Neapel 416 Manchester 2.382 8 Venedig 158 Manchester 412 Birmingham 2.196 9 Rom 157 Moskva 373 Wien 1.755 10 St. Petersburg 138 346 Rom 1.665 Glasgow ll Dublin 125 Birmingham 294 1.580 Hamburg 12 Palermo 124 Dublin 263 Madrid 1.527 13 Madrid 123 Madrid 263 1.500 Budapest 14 Milano 123 Lissabon 257 Barcelona 1.425 15 Lyon 1 15 Lyon 254 Milano 1.400 16 Berlin 113 Amsterdam 225 1.320 Glasgow 17 Hamburg 90 Brü ssel 208 Liverpool 1.260 18 Marseille 88 Edinburgh 194 1.210 Neapel 19 Rouen 88 Hamburg 193 Leeds 1 . 164 20 Köpenhamn 79 Marseille 193 1 . 150 Köpenhamn 21 Florens 74 Milano 193 Aten 1.140 22 Genua 72 Leeds 184 Bukarest 1.100 23 Granada 70 Palermo 182 Katowice 977 24 Barcelona 70 Rom 170 Brüssel 964 25 Sevilla 68 Barcelona 167 Amsterdam 940 26 Bologna 66 Warszawa 163 938 Prag 27 Bordeaux 64 Budapest 156 Stockholm 889 28 Turin 60 Bristol 150 Lissabon 885 29 Valencia 60 Sheffield 143 München 870 30 Cadiz 60 Bordeaux 142 Newcastle 830 3 1 Stockholm 60 Venedig 141 Rotterdam 803 32 Dresden 60 Turin 138 Warszawa 803 33 Prag 58 Köpenhamn 135 Kiev 800 34 Brüssel 55 München 125 Charkov 730 35 Edinburgh 55 Prag 117 Sheffield 730 36 Lille 54 Breslau 114 Turin 725 37 Cork 53 Wolverhampton 112 Köln 692 38 Breslau 52 Newcastle 111 Frankfurt 680 39 Köningsberg 52 Valencia l 10 Genua 676 40 Leiden 50 Gent 108 Lodz 675

Källa: Hohenberg och Lees (1985)

12 Urbaniseringsprocessen i Europa

Schweiz D Sverige NOTEC Västtyskland

Figur 1.3 Andel stadsbefolkning i valda länder 1920/21 - 1975/80. (Data

för olika länder ej helt jämförbara.) Källa: Hall (1984)

På samma sätt som urbaniseringsmönstren har varierat mellan länder har de

också varierat inom de olika länderna. Detta har medfört, att urbanisevarierar mellan olika inom samma land. I

ringsgraden kraftigt regioner

1.4 illustreras hur urbaniseringsgraden varierade mellan olika regio-

figur

Den bild som framträder i 1.4

ner i nio länder i Västeuropa år 1971. figur för den betydelse som industrialismen spelat för urbani-

ger klara belägg De starkt urbaniserade regionerna överenstämmer i seringsprocessen. huvudsak med de regioner som stod i fokus under den industriella epoken.

Urbaniseringsprøcessen i Europa 13

I

› 1+» xp. Starkt urbaniserade regioner

“fy/Mim

A . , i A \ å Urban1serade regmner NL -*

W Svagt urbaniserade regioner ._

“

Landsbygdsrcgioner

n.a. data ej å

tillgängliga

Figur 1.4 hos olika i nio i Urbaniseringsgraden regioner länder

Västeuropa år 1971.

Källa: Keeble, Owens och Thompson (1983)

14 Urbaniseringsprøcessen i Europa

Som vi såg i avsnitt 1.3 leddes den europeiska urbaniseringsprocessen av

England och Wales. Det var också där som urbaniseringen först nådde sitt

maximum. Frågan blir naturligtvis vad som nu händer i övriga länder, som

alla var senare i sin urbaniseringsprocess. Tyvärr är frågan inte helt lätt att

besvara på grund av bristande tillgång på relevant statistik. En annan

svårighet består i att olika definitioner av vad som är ett urbant område (en

tätort) ger olika svar på frågan. I figur 1.5 A och B illustrerar vi urbanise-

ringsprocessen i valda länder i Europa under perioden 1960-1980 för

tätorter med fler än 10.000 invånare. Vi ser i figuren 1.5 A, att för huvud-

delen av de valda länderna har urbaniseringsprocessen fortskridit obruten

under perioden, dock tycks takten för majoriteten ha varit långsammare

under perioden 1970-80 än under det föregående decenniet. För sex länder

-

Belgien, Danmark, Frankrike, Holland, Sverige och Österrike - har, som

framgår av figur 1.5 B, urbaniseringsgraden faktiskt minskat under perio-

den efter 1970. Om vi här observerar vändpunkter som medför permanenta

förändringar eller bara tillfälliga nedgångar, har vi tyvärr ej underlag för

att kunna bedöma.

% A 80 -

60 -El- Finland -0- Grekland -Ii- lrland 50 -0- Norge -I- Portugal -D- Spanien 40 + Schweitz -n- Turkiet -I- Jugoslavien 30

År 20 I - u v s 1960 1970 1980

Figur 1.5A under 1960-1980 Urbaniseringsgradens utveckling perioden

hos länder med ökande urbanisering. Tätorter med mer än

10.000 invånare. (Data för olika länder ej helt jämförbara.) Källa: OECD (1988)

Urbaniseringxprocesxen i Europa 1 5

-EI- Osterrike -O- Belgien -Il- Danmark -o- Frankrike -I- Holland -o- Sverige

40 v . . , 1960 1970 1980

1.5B utveckling under perioden 1960-1980 Figur Urbaniseringsgradens hos länder där urbaniseringsgraden börjat minska. Tätorter

med mer än 10.000 invånare. (Data för olika länder ej helt jämförbara.) Källa: OECD (1988)

Bilden är emellertid inte så enkel som av figur l.5A-B. Om vi i

framgår

stället för att se tätorter med mer än 10.000 invånare betraktar de

på

områden som land definierar som tätorter, så får vi den bild som

respektive

illustreras i 1.6. För del är 200 invånare. Tvärtemot

figur Sveriges gränsen

vad som var fallet i 1.5 ser vi, att urbaniseringsprocessen i Sverige har

figur

fortskridit under hela 1960-1980. Även Danmark och Frankrike

perioden

redovisar här en fortlöpande urbaniseringsprocess. Det som för Sveriges

del skillnaden mellan 1.5 och 1.6 är utvecklingen av den så gör figurerna kallade urbaniserade (jfr. Johannisson, Persson och Wiberg,

glesbygden

1989)

16 Urbanixeringsprocessen i Europa

70 -G- Belgien -O- Danmark -Ii- Finland 60 + Frankrike -I- Grekland -D- Holland 50 + Norge -á- Sverige 40 -I- Jugoslavien

30 År 20 r - u v r 1960 |97O 1980

Figur 1.6 Andel av som lever i tätorter i valda länder i

befolkningen

Europa. (Data för enskilda länder ej jämförbara pga olika definitioner av tätorter.)

Källa: OECD (1988)

Vi avslutar detta avsnitt om med att presentera hur

urbaniseringsprocessen

de stora stadsregionemas befolkningsandel förändrat under

sig perioden

1960-1980 (se figur 1.7, 1.8 och 1.9). I figur 1.7 identifieras ett antal

länder, nämligen Finland, Grekland, Italien, Schweiz, Turkiet och

Jugoslavien, där storstadsregionens andel av den totala ökat befolkningen under hela perioden 1960-1980. I några fall som Finland, Grekland och

Irland har varit markant under den senare halvan av

ökningstakten lägre den aktuella tjugoårsperioden. Figur 1.8 innehåller tre länder - Frankrike,

Norge och Spanien - där en av de stora befolkökning stadsregionemas

ningsandel under den aktuella periodens första del vändes till en nedgång

under dess andra. Slutligen 1.9 i de länder

åskådliggör figur utvecklingen där de stora stadsregionema har tappat utan befolkningsandelar egentligt

avbrott under hela perioden 1960-1980. Infonnationen i figurerna 1.7-1.9

antyder, att i länder med låga inkomster tenderade storstadsregionemas

befolkningsandel att öka under 1960-1980 medan tendensen var

perioden

den omvända i höginkomstländema.

Urbaniseringsprocesserl i Europa 17

3G

30 Finland Grekland lrland

bü+1I+=1=

Schweitz Turkiet Jugoslavien

0 I v l 1960 1970 1980

1.7 Länder där andel av befolkningen ökade Figur storstadsregionemas under perioden 1960-80. (Dala medger ej direkt jämförbarhet mellan olika

länder pga olika avgränsningskrilcrier.) Källa: OECD (1988)

20 v å. -G- Frankrike -0- Norge l- Spanien 10

År O I l 1960 1970 1980

1.8 Länder där kulminer-

Figur storstadsregionemas befolkningsandel ade under perioden 1960-80. (Data medger ej dlrekl jämförbarhet mellan

olika länder pga olika kriterier för avgränsning av stadsregioner.) Källan OECD (1988)

18 Urbaniseringsprøcessen i Europa

Österrike Belgien Danmark

+HIIF+IF+4I

Västtyskland Holland Portugal Sverige Storbritannien

3” f 0 I - I - I 1960 1970 l980

Figur 1.9 Länder där storstadsregionemas minskade befolkningsandel

under perioden 1960-80. (Data medger ej direkt jämförbarhet mellan olika

länder pga olika lcritørier för avgränsning av stadsregioner.) Källa: OECD (1988)

Urbaniseringsvågor 19

2. URBANISERINGSVÅGOR I KÄRNA OCH RING

Man har under lång tid kunnat observera en fortgående urbanisering som inneburit, att en allt större del av befolkningen i olika länder kommit att bo i tätorter, städer och stadsregioner. Vilka hos och

egenskaper produktions-

konsumtionsteknologin är det som får människor att samlas i tätorter, städer och stadsregioner i stället för att sprida ut över för

sig landsbygden

att där leva ett helt lantligt liv? Det är vanligt, att man antager (Henderson, 1988), att tätortsbildningen räknat i nettotermer är dyrbar på konsumtionssidan och skapar externa effekter som trängsel, miljö-

negativa

förstöring, kriminalitet, etc. Hendersons bild är inte oemotsagd och det är lätt att visa, att täthet också fördelar, inte minst till följd av ett ger stora större utbud av kollektiva nyttigheter (Artle, 1972). Utgår man emellertid som Henderson från att nettoeffekten är negativ, återstår skalfördelar på

som förklaring till att det uppstår agglomerationer som produktionssidan

inte bara består över tiden, utan dessutom fortsätter att växa. Detta

konstaterande genererar givetvis ett antal frågor: Vad är karaktären hos

dessa skalfördelar? I vilken omfattning existerar de? Hur varierar de över olika sektorer och branscher i ekonomin?

Idén om att städer bildas i en ekonomi därför att det finns skalfördelar i har bl.a. framförts i en klassisk artikel av Mills (1967).

industriproduktion

Det handlar i detta fall om skaleffekter som även när mindre

uppnås många

enheter är lokaliserade i anslutning till varandra. Dessa skalfördelar leder till att arbetskraft och samlokaliseras i stora i

företag agglomerationer

stället för att spridas ut mer eller mindre jämnt över ekonomins geografiska Enligt denna hypotes att större skala hos de samlade ekonomiska

yta. gäller, aktiviteterna i en stad stimulerar produktiviteten genom att ge utrymme för

mångfald:

o Kommunikationslänkar mellan företag som stimulerar upptagningen av teknologiska innovationer (Karlsson, 1988) och påskyndar reaktionerna på förändrade nationella och internationella marknadsförhållanden.

o Arbetsmarknadsfördelar för arbetstagare och företag som söker speci-

fika arbetsuppgifter respektive unika färdighetskombinationer.

20 Urbaniseringsvâgør

o Större möjligheter för företag och arbetstagare att specialisera sig.

o Storleksfördelar avseende tillgången på intermediära kollektiva eller semi-kollektiva infrastrukturresurser som hamnar, lagerlokaler, flygplatser, vatten och avlopp, elförsörjning.

De angivna marknadsfördelama har sitt pris. Pendlingskostnadema ökar

exempelvis i en monocentrisk stad. Andra kostnader sammanhänger med negativa effekter som kriminalitet, miljöförstöring och sociala konflikter. I en monocentrisk stad, där nästan alla invånare arbetar i det centrala affärsdistriktet, kommer invånarna i genomsnitt att bo allt längre från stadens centrum och tvingas därmed till växande pendlingssträckor, allt eftersom

stadens befolkning växer. Som vi skall se i detta kapitel, genererar fenomen

av detta slag tämligen reaktioner och hos

entydiga omvandlingsmönster

stadsregioner världen över.

2.1 Stadsregioners livscykel

Vi har så här långt behandlat som

stadsregioner homogena rumsliga

enheter. I litteraturen har man traditionellt delat upp stadsregioner i olika zoner utifrån sysselsättnings-, befolknings-, bebyggelse- eller tillgänglighetskarakteristika. Avsikten med detta grepp är att de olika zonerna tillsammans skall utgöra en funktionell stadsregion. I det enklaste fallet har man sedan identifierat två zoner inom dessa funktionella stadsregioner: (i) den urbana kärnan eller stadens centrum och (ii) omlandet eller

ringen.

Dessa avgränsnings- och har diskuterats i litte-

definitionsfrågor ingående raturen (se t.ex. Hall et al., 1973; Hall och Hay, 1980; Drewett et al., 1983;

Cheshire och Hay, 1989).

funktionell har för att karakterisera

Begreppet stadsregion utnyttjats cykliska förlopp hos städer. Särskilt är att man vanligt jämför befolkningsförändringar i de två urbana zonerna - kärnan och ringen. Ur dessa studier

har en om att en med olika

uppstått hypotes stadsregioner genomgår cykel stadier som gäller förändringarna i dess och som befolkningsmönster

innebär, att när en zons tillväxt avmattas sker en ökning av befolkningen i

Urbaniseringsvågør 21

den andra zonen. Man kan då observera hur utvecklas efter en stadsregioner livscykel som förefaller att fortskrida mer eller mindre oberoende av det politiska och kulturella inom vilket rum (Hall system urbaniseringen äger och Hay, 1980; van den Berg et al., 1982; och Schubert, Nijkamp 1985). Förlopp av detta slag kan ges en Till stadens lättbegriplig förklaring. långsamma processer hör omvandlingen av den När byggda miljön. nya krav uppstår förändras den etablerade infrastrukturen och stadsmiljön i en zon mycket långsamt eller inte alls. I en stadsregion där ökar och befolkningen näringslivet expanderar kommer de redan fyllda stadsområdena att stöta bort ytterligare verksamhet och På ett sätt då bosättning. självklart förskjuts tillväxten till zoner som normalt har ett mer Eftersom den perifert läge. byggda miljön omvandlas över tiden som från samtidigt efterfrågan nya aktiviteter gör sig gällande, kan sikt ett centralt stadsområde på förnyas. Området blir därmed på en tillväxtzon. av tillväxt nytt Empiriska analyser och i funktionella i har definierat åtta olika nedgång stadsregioner Europa utvecklingsstadier för en stadsregion, se tabellerna 2.l-2.3.

Tabell 2.1: Centraliserings- och som kan användas decentraliseringsmått för att klassificera funktionella stadsregioner

Relativ centralisering - - Absolut centralisering +

+ = tillväxt - = nedgång ++ = snabb tillväxt -- = snabb nedgång

22 Urbaniseringsvågør

Uppfattningen om vilket utvecklingsstadium som skall ses som det initiala

tillståndet varierar något mellan olika författare. Dessa

utvecklingsfaser formar en urban livscykel som har fyra huvudfaser: urbanisering, sub-

urbanisering, desurbanisering och reurbanisering (se figur 2.1). Dessa

stadier, som kan urskiljas tydligast för större stadsregioner i Storbritannien

och USA, ges i den följande texten en ingående presentation. I tabell 2.1

förtydligas innebörden av de åtta utvecklingsfasema.

z s \ I

I, \\._ \ Kärnan \ ,a \ \

\ \ z

\ \ f \ I \ / \\ \\ v Stadsregionen \ \ \ I \ l \\ \\ /

\\ \ / M Ringen x I \ / , \

\ á f/ ä. f z

Urbanisering suburbanisering Desurbanisering Rembaniseñng

Agglomerationen växer Agglomerationen minskar

Figur 2.1 Tillväxt och nedgång i en kärna stadsregions respektive ring

som led i den urbana

livscykeln

2.2 Urbanisering och suburbanisering

Industrialiseringen påbörjades vid olika tidpunkter för skilda delar av

Europa. Det fortsatta blev inte heller Trots det ger en förloppet likformigt.

historisk tillbakablick i till en fruktbar av

Europa möjlighet generalisering urbaniseringsprocessens samband med industrisamhällets framväxt. Vid

Urbaniseringrvâgor 23

början sköt utvecklingen fart i de städer som utgjorde industrialiseringens för Migrationen i

de bästa lokaliseringama tillverkningsindustrin. ägde

huvudsak rum från Invandrama drevs mot stadsregionemas

landsbygden.

kärnor dels med i landsorten, dels från stadsregionemas yttre

startpunkt

Drivkraften har som ett sökande efter arbetstillfäl-

ringområden. utpekats

len och inkomster. Under hela denna inflödesprocess ökade befolkhögre med i städernas kämområden. Den stadstillväxt som ningen ansamling skedde i Storbritannien under 1800-talet är ett det förlopp vi

typexempel på

beskrivit. Där också, att den ekonomiska interaktionen var särskilt gällde intensiv mellan regionens kärna och ring.

I den schematiserade beskrivningen av den typiska urbaniseringsprocessen

följer efter den första fasen en period med långsammare befolknings-

tillväxt. Därmed Tillväxten i kärnan

påbörjas suburbaniseringsförloppet.

medan fortsätter att öka i och stads-

hejdas befolkningen ringområdena

invånama sprids ut allt mer över den gradvis expanderande stadsinfrastrukturen. konsolideras den urbana strukturen under denna fas;

Samtidigt

kvaliteten den kollektiva miljön förbättras. Även om det ekonomiska

på

fortsätter att i stor utsträckning vara inomregionalt, tilltar emelsamspelet lertid det ekonomiska av varor och tjänster mellan skilda stads-

utbytet

Denna stadstillväxten i Storbritannien under

regioner. process präglade

mellan 1920 och 1950.

perioden

samma stiliserade modell fortsätter ovanstående suburbaniserings- Enligt med att befolkningen gradvis flyttar från kärnan, ut mot ringen. I process ett senare sig även i samma utåtriktede bana.

steg rör produktionsenhetema

i stadskärnan börjar nu att minska även i absoluta tal. Den Befolkningen samlade i hela stadsregionen fortsätter emellertid att växa. befolkningen

Denna utvecklingsfas har beskrivits som en övergång från relativ till abso-

lut Interaktionen mellan olika stadsregioner i samma ekodecentralisering. nomiska ökar under denna fas. Detta gäller inte minst arbetskraftssystem och På den brittiska ön har vi därmed nått

migration innovationsspridning.

fram till 1960-talet.

24 Urbanirenhgsvâgor

Tabell 2.2: och i funktionella

Urbanisering suburbanisering Europas stadsregioner

1. Absolut cen- Under det initiala stadiet, som representeras av tidig industrialisering tralisering och rationalisering inom jordbruket, lärrmar överskottsbefolknin gen med befolk- på landsbygden denna och söker efter industriarbete i närmaste stad. ningsminsk- På grund härav växer stadens befolkning men denna tillväxt är inte ning tillräcklig för att suga upp hela befolkningsminskningen i den omedelbart omgivande ringen, som på det här stadiet fortfarande är agrikulturell. [Deñnitionema av kärna och ring antas vara fixerade över tiden] Resultatet blir alltså växande käma, minskande ring men total befolkningsminskning. terstoden av landsbygdens överbefolkning rnigrerar till den ledande staden i nationen, där den snabbaste industriella tillväxten äger rum (eller emigrerarl.

2. Absolut cen- Allteftersom den ekonomiska utvecklingen fortskrider sprider sig intralisering dustrialiseringsprocessen från den primära staden till städerna på de med befolk- närmaste nivåerna i den urbana hierarkin, med den konsekvensen att nin gsöknin g de nu förmår suga upp den lokala överskottsbefolkningen på landsbygden. För detta stadium gäller precis som under föregående stadium att den naturliga tillväxttakten hos de lokala befolknin garna är hög. I denna fas är kärnans befolkningsökning större än befolkningsminskningen i den (fortfarande) jordbruksdominerade ringen. Den totala befolkningen ökar nu med tilltagande centralisering till käman. rärkaraktritikfr

3. Relativ cen- Allt eftersom industrialiseringen fortslcrider, växer staden så att den tralisering överskrider kärnans gränser. Det uppkommer en suburban invasion med befolki den tidigare ringen av landsbygd. [Denna process sker först i ningsökning primatstaden och efterhand i städer av andra och tredje ordningen.] På det här stadiet växer befolkningen i såväl kärnan som ringen. Kärnans ökningstakt är emellertid högre än ringens, varför en växande andel av den funktionella stadsregionens befolkning bori kärnan.

4. Relativ de- Här passerar stadsregionens utveckling en kritisk vändpunkt. Den centralisering suburbana tillväxten runt kärnan blir nu så snabb att tillväxttakten i med befolk- ringen överstiger den i kärnan, som börjar svara för en minskande nin gsöknin g andel av stadsregionens totala tillväxt. Detta stadium - liksom alla övriga stadier - nås först av den primära staden och är karakteristiskt for mogna industristäder med väl utvecklade system för pendling. Detta stadium utvecklas ej förrän sådana system konstruerats och bvggts ut. Källa: Bearbetning av Hall (1988)

Urbaniseringsvâgor 25

2.3 Av- och återurbanisering

Vi har behandlat två faser i den schematiska modell som använts av ett stort antal forskare 1980-talet för att beskriva av-

på generella, cykliska förlopp

seende av stadssystem. Samma modell innefattar utvecklingen Europas två huvudfaser som dekomponeras i tabell 2.3. De två återståytterligare ende huvudfasema är desurbanisering och reurbanisering. Under avurbaniseringsfasen börjar den samlade befolkningen i de stora stadsregionema att minska och en startar med en utåtriktad rörelse mot

migrationsprocess

jämförelsevis avlägsna mindre städer och mot landsbygd. Under 1970-talet både Nederländerna och Storbritannien många exempel på stadsuppvisade som sin avurbanisering. Likartade tendenser observera-

regioner påbörjat

des också i Skandinavien.

Forskare har ägnat en hel del möda åt att diskutera i vilken grad avurbaniendast är en utvidgad suburbanisering. denna föreställning

sering Enligt

innebär avurbaniseringen bara, att man ser mer avlägsen landsbygd och mindre städer som element i växande Fenoment

stadsregionemas ringar. avurbanisering har vållat eftersom befolkningsminskningen i huvudbry,

inte på något tydligt sätt har varit relaterad till själva stadsregionema

urbana I städer som hade en klar avurbanisering under problem. många

1970- och 1980-talen växte samtidigt antalet hushåll, varför den utåtriktade

kan uppfattas som en naturlig reaktion på en krympande migrationsrörelsen

hushållsstorlek. Under 1970-talet kunde man också se drag av

genomsnittlig

där åldrande och mindre hushåll befolkade stads-

rumslig segregation,

centrala delar, medan bamhushåll invaderade landsbygdsregionemas liknande boendeomrâden.

I den fasen av reurbanisering visar modellen, att befolknings-

påföljande

reduktionen i stadsområdena avtar. Under återurbaniseringen sker enligt modellen vidare en förnyad inom stadsregionens

sysselsättningstillväxt

kärna. Efter hand börjar kämans befolkning att öka och urbaniserings-

processen kan starta på nytt. Modellen anger därför en långt utdragen cykel,

där den första knyts till industrialismens expansion,

urbaniseringsfasen medan återurbaniseringsfasen refererar till kunskapsekonomins inledning.

U rbartiseringsvågor

Tabell 2.3: Av- och i funktionella

återurbanisering Europas stadsregio-

ner

. Absolut de- Åtminstone tre separata decentraliseringskrafter börjar i denna fas att centralisering påverka befollmin gen i kärnan. Med tillväxt av hela den funktionella med befolk- stadsregionen följer for det första, att kommersiella aktiviteter tränger ningsökning ut ett ston antal människor som levt i eller nära det centrala affärsdistriktet. För det andra leder stigande realinkomster till att människorna får möjligheter att bo mindre tätt. För det tredje leder upprustning av nedgångna områden till att tätheten sjunker och att vissa människor pressas ut till mer perifera lokaliseringar. Alla dessa faktorer verkar i riktning mot att minska befolkningen i kärnan, som - eftersom det nu inte finns någon ledig mark inom kämans gränser - för forsta gången kan registrera en befolkningsminskning. Under tiden kan den suburbana ringen fortsätta att expandera i snabb takt. I början av 1900-talet kunde man observera hur denna fas inleddes i Europas största städer.

. Absolut de- Iden ursprungliga formuleringen av modellen betraktades detta stacentralisering dium som det slutliga steget i den urbana utvecklingen. I vissa avsemed befolk- enden utgör denna fas det mest komplexa och och svårtolkade stadiet. ningsminsk- Vågen av befolkningsflyttning fortsätter nu ut från kärnan till den subning. urbana ringen. Tillväxten i ringen kan inte längre kompensera for den fortsatta befolkningsminskningen i kärnan.

Det är sannolikt samma krafter som driver decentraliserin gen under denna fas som under de föregående. Om dessa krafter verkar under lång tid kan utvecklingen nå de yttre gränserna för stadsregionen, vilket leder till en migration till näraliggande stadsregioner eller landsbygd och genererar därmed tillväxt i dessa regioner. Bakom en sådan process kan också ligga en nedgång inom tillverkningsindustrin som delvis har formen av en flyttning av arbetstillfällen till andra regioner. Denna nedgång ger upphov till negativa multiplikatoreffekter som reducerar den totala ekonomiska basen och sålunda stimulerar en utmigration från regionen.

. Relativ decen- Under detta stadium böjar även ringen att tappa befolknin g. Eftersom tralisering med befolkningsminskningen är snabbare i kärnan än i ringen, är detta ett befolknings- stadium med relativ decentralisering. Irtinsknine

. Relativ cen- Befolkningsminsknin gen fortsätter under detta stadium men befolktralisering med ningsminskningen i kärnan sker nu långsammare än den i ringen. befolknings- Under detta stadium börjar stadsregionen att återhämta sig och nu kan min sknine Drocessen böria nå nvtt igen.

Källa: Bearbetning av Hall (1988)

Mönster av återurbanisering är för vissa under 1980tydliga stadsregioner

talet och redan under 1970-talet fanns flera så kallad

exempel på gentri-

Urbanireringsvâgør 27

fiering, där betalningsstarka medelklasshushåll återvände till förnyade och ombyggda bostadsområden i stadsregionemas centrala kärnor. Flera av de storstäder i Europa vars kärnor inte gentrifierades på 1970-talet hade i stället en period med förfall och socialt i sina kämor utanförskap (Johansson, 1986).

2.4 mellan städer och länder

Fasförskjutningar

Drewett och Schubert (1983) visar, hur ovanstående klassificering kan tilllämpas på ett urval av europeiska stadsregioner under 1960-1970. perioden

Från figur 2.2 framgår, att klassificeringen diskriminerar klart såväl mel-

lan länder som mellan stadsregioner inom enskilda länder. En grupp av stadsregioner karakteriseras av absolut nedgång under den aktuella

perio-

den. Denna grupp bildar ett område som sträcker från till

sig Glasgow

Ruhrområdet. Dessa städer har sin bakgrund i en under den expansion första delen av den industriella revolutionen. Ju man från längre fjärrnar sig detta område, desto mer fördröjda är dessa stadsregioners livs-

respektive

cykler. Städerna befinner sig helt enkelt i tidigare utvecklingsstadier.

Variationen i olika städers utvecklingsstadium är såväl inom som betydande

mellan länder. Det belyses av tabell 2.4 som omfattar städer från hela

OECD-området. För flertalet länder i Europa gäller att man har stadsregioner i flera av grupperna. Vissa tyngdpunkter kan dock med beläggas

hjälp av uppgifterna i tabellen. i Storbritannien finner vi i Stadsregionema

grupp C och D och de i Schweiz finns i grupp C. För Frankrike ligger

tyngdpunkten i grupp B, medan de italienska Stadsregionema återfinns i

grupp A. I Sveriges fall kan vi se, att hör hemma i

Stockholmsregionen

B samt och

grupp Göteborgs- Malmö-/Lundregionen i grupp A. Mönstret kan ses som ett utslag av den relativt sena urbaniseringsprocessen i Sverige.

28 Urbaniseringrvágør

Tabell 2.4: över i stadskämor och

Typologi befolkningsförändringen

1960-80

stadsregioner,

A B C D Befolkningsmins- Befolkningsrninsk- Befolkningsminsk- Befolkningsminskning i käman ning i käman ning i kärnan 1960- ning i både kärna och 1970-80 1960-80 1980 och i stads- stadsregion 1960-80 regionen 1970-80 Linz Gand Windsor Charleroi Graz Montreal Sudbury Omuta Brüssel Paris Köpenhamn Haag Anvers Lyon Stuttgart Covilha Liege Lille Duisburg Gtr. London Malines Bordeaux Saarbrücken Merseyside Toronto Frankfurt Hannover Tyne and Wear Halifax Hamburg Amagasaki Bristol Saint John Osaka Moriguchi Islington Vancouver Stockholm Sasebo Liverpool Helsingfors Geneve Rotterdam South Tyneside Nantes Baltimore Amsterdam Nuremburg Chicago Evora Dortmund Louisville Mirandela Dublin Basel Bologna Bern Milano Lausanne Venedig Zürich Naples Gtr. Manchester Tokyo West Midlands Utrecht Oxford Leiden Boston Groningen Detroit Auckland City Wien Oslo Larvik Göteborg Malmö-Lund

Källa: OECD (1983)

Tabell 2.5 visar för skilda länder i Europa vilken fas i urbaniseringscykeln

som dominerade i land för de två 1960-1970 och

respektive perioderna

1970-1980, för lands tillsammans. För-

respektive storstadsregioner tagna

loppet är arrangerat i den nedåtriktade ordningen urbanisering-suburba-

Tabellen visar att mer än hälften

nisering-desurbanisering-reurbanisering.

av länderna rörde nedåt förloppets skala. Inte i något fall förekom

sig på

förskjutningar i motsatt riktning.

Urbaniseringsvágor 29

Absolut centralisering Relativ centralisering

00000 Relativ decentralisering Absolut decentraliseimg Minskande befolkning

Figur 2.2 Typer av urban utveckling under perioden 1960-1970

Källa: Drewett och Schubert (1983)

30 Urbaniseringsvâgør

Tabell 2.5: Länders klassificering efter dominerande stadium i den urbana utvecklingen, för storstadsregionema tagna till-

sammans 1960-1980

1960-1970 1970-1980 l Urbanisering 2 Turkiet Turkiet

Belgien, Finland, Väst- Grekland 1 tyskland, Grekland, Irland, Norge Suburbanisering 2 Danmark, Frankrike, Finland, Frankrike, Irland, Schweiz Norge, Sverige, Schweiz 1 Holland Osterrike, Danmark, Västtyskland, Holland Desurbanisering Belgien, Storbritannien

Källa: Egna beräkningar av data ur OECD [1988]

I tabellerna 2.6 och 2.7 ges ytterligare exempel på försök att illustrera och

testa om en urban dvs tanken att ut-

hypotesen livscykel, stadsbefolkning vecklas enligt det mönster som presenterats ovan. Tabell 2.6 redovisar data

för de tre decennierna 1950-1960, 1960-1970, 1970-1980 samt för

perioden 1975-1980. Tabell 2.7 ger infonnation om förändringsmönstren

för stadsregioner i olika storleksklasser under perioden 1970-80. Båda ta-

bellerna innehåller data för funktionella stadsregioner i Frankrike, Italien,

Beneluxländema, Västtyskland och Storbritannien. Tagna tillsammans be-

kräftar de båda tabellema den slutsats som Hall och Hay (1980) drog i sin

och som också kan dras från det arbete som Drewett

ursprungliga analys

och Schubert (1983) gjort, nämligen att det inte är möjligt att göra några

bra för som en helhet. De urbana i de

generaliseringar Västeuropa systemen olika länderna uppvisar tvärtom markerade skillnader gentemot varandra.

Även om man kan identifiera ett generellt förändringsförlopp för varje

stadsregion, är det således de stora fasförskjutningama mellan städerna i de

olika länderna som dominerar.

Urbaniseringsvågor 31

-B

BS

:xmiåmmiøåow

o o o

m; 3 3 ...m 3 mm 3 m;

m.: ...Z m.: .än ...dm E: 13 men nä

§02?

-B

o o n.

BE o.

wccommøbcoooa

a. a.

mcmøxnmmcäøzøu

3 2 3

nom

o.: ...h 1a ä 93 o... n m a N nä 2 o m ...å om 2: n nä

§o3

-B

kocoüümumuw

o v.

wa m. n.

Ba

wiåammswøzøm

M2

man na

n: ...R od_ _ m.: 12 nä _ Q2 m.:

13 E:

m 0.3 S a

2.28_

uzoaonxøå -v.52 e. .n o. o

i n_

En

m... 3 n» E

En

å m.: m.:

.. .m ...om 18

ma.

owáomñ

S_

Be a.:

: m. n ä?

mcäøñmwi:

2.23.

kouåwom

0:83

h . o o o o o o

de mm ...u 0a wa ma mo m; E

BE 0.8 m2

mcnomzøbcuo

...å ?N

så;

em

§oB miâêmmi:

_

-B

sâoåoxaoå_

Bs

o o o o

nn 3 3 no m; am ma 3 2

.sxmiEmwcEåom

nu_ nu. ...S a.: m.: å_ ...D

§o2

2:35

:åxå :ma:

?nämna

öä

=o_::a:..n..3m

se G8 se se se se se se ac se se se se se så sm: ac at

uzazäzmm

“ucoüümøsm oxixcwhm

:am

:mås .23 Sen.: owoâ_ 355_ 03...; 5:a: 3.32 even.: cares_ små.: xåozom 00.32 owoea_ 358_ owáä ovan.: ego.: 3991.8_ 3-5.2 ovan.: 0562 935 oas_

:oo “så

32 Urbaniseringsvågor

Tabell 2.6 visar konsistenta resultat i ett avseende, det finns en tengenerell

dens för de funktionella stadsregionema i de aktuella ländema att över tiden

successivt röra modellens olika stadier. De när detta

sig genom tidpunkter

inträffar skiljer sig emellertid åt starkt mellan de olika länderna. Värdena med fet stil i tabellen visar hur tyngdpunkten i över

fördelningen förskjutits

tiden i de olika länderna. Den självklara slutsatsen av denna jämförelse är att Storbritannien och Västtyskland är exempel på mogna, urbaniserade industriländer som har lett rörelsen genom den urbana livscykeln, medan Benelux, Italien och Frankrike i nu nämnd har dem i

ordning följt spåren.

Värt att notera i tabell 2.6 är också, att den första absolut

kategorin

centralisering med har ökat sin andel över

befolkningsminskning betydligt

tiden i såväl Storbritannien som Frankrike. Ser vi kanske här en början på

reurbaniseringsprocess?

Det fasförskjutna mönster för de olika länderna som vi fann i tabell 2.6 leder naturligtvis till följande fråga: Var dessa differenser på något sätt relaterade till skillnader i de funktionella stadsregionemas storleksfördelning i de olika länderna? Bevisen på den här punkten är som framgår av

tabellen något tvetydi ga. Västtyskland avviker markant från länders

övriga

storleksfördelning, med nästan 40% av de funktionella stadsregionema i

den grupp som har mer än en miljon invånare. [Detta kan dock vara en

statistisk villa som uppstår till följd av att de västtyska funktionella stadsregionerna är resultatet av en av stora administrativa

aggregering block.]

Av tabell 2.6 också att det inte finns klar korrelation mellan

framgår någon stadsregionemas storlek och deras rörelse från ett stadium till ett annat i den

urbana livscykeln. En sådan korrelation Hall och tyckte sig Hay (1980) finna i sin studie. Endast Storbritannien ett klart sådant mönster.

uppvisar

Vi ser också att den tendens till ökande i Frankrike och

återurbanisering Storbritannien som vi påtalade vid av tabell 2.6 är koncentrerad analysen

till de minsta funktionella stadsregionema.

Urbaniseringsvågor 33

.on

BE

Eüøwâmäøåøu

o o o a o o o o

ma

mmm

3 3

En En m2 0.2 E: ...nu 3a

m.:

OwuOhma

.å

2:834.

-on

Bvømfüm

o

UOS

wccoâubsoooø wcixnmmaéüom

m ä 3

...n ...t 2: nä i: 2_ 3a

än.. 93 »än nå. §3 ...om e.:

3::

ä.: E;

8:? .özusm 2:324.

u

.SEO -on

m o m. o n. o o o o

v08

m

man na

m...

na

mcøoâmwccüzøw

mä m.: m.: 0.2

än» 5.2

cuaoüøumväm

en ...ä

en

uoaoüümøøä

tagna .äomon

mzuconxcå

åoaowxøå

o o o o o o o o o o o

Em Eu

3.

S_ ...D m.: m2 o.: oá

v08

msâümê_

m

333m

SOU

E0095

-§28

antaga

o o o o o o o o o o o o o o o o o

BE

3 E o...

wciomzøbcoo

wsâama:

.oxo

2:824

uuumcoâuxaumzâ

-B

o o o o o o o o o o o o

2 S 2

oda

.Emcwømwøäüøw

å an_

UOS .än n.:

:aa

u

2:324

u

imo

MCMDHD §3_ Saw_ 5a.: 8.5

:oo -§3 §3: §3.: §32 §32_ _emma_ §13. §32 52.8 .§65 .enes §nå §52 .eodm §3: §32_ §05

.omwouvsm

-aoooä

säs man

wnfgoøuøm

325%

:o_=:a:.5.=:m

.også

uzâxnääø;

:am

§3

oäâiuhm Erøöâøn 805853 Guvåaâm 2931.2 sagda 60538_ çcxøêéom aågoowéâ âcxooowoon :sända QcäSÃom :agenda Gcäâá_

.E3

:GQGF .vä max: azoøon ana 5:a: cvâä_ 295.8.: 259.8_ xåoåm Graeca_ 0.528_ 90:58_

ko: 08_ ä

34 Urbaniseringsvågør

Låt nu storstad med

beteckningen gälla stadsregioner mer än en miljon

invånare. Under 1970-talet var det endast storstäderna i Storbritannien som befann sig i ett allmänt I

nedgångsstadium. övrigt förekom befolkningsminskning i storstäder under den här endast i

perioden Västtyskland och här minskade bara i en

befolkningen drygt fjärdedel av storstäderna. I de övriga

tre länderna växte samtliga storstäder under den aktuella Det var perioden. endast Storbritannien som vid denna tid ha nått till ett

tycktes läge där

storleksnackdelama börjat överväga storleksfördelama - en slutsats som Hall och Hay (1980) för för fram övrigt drog perioden till 1975. Senare arbete av Cheshire m.fl. (1983) bekräfta att detta tycks förhållande gällde för hela 1970-talet.

Den naturliga som nu är varför det i huvudsak fråga uppstår endast var städer i Storbritannien som vid den aktuella den beskrivna perioden uppnått situationen. Var det för att Storbritannien som det industrialiserade

tidigast

landet hade nått slutet på före

industrialiseringsprocessen något annat land?

Eller hade de brittiska städer vars minskade

befolkning några speciella

karakteristika? Tabell 2.8 identifierar alla de funktionella i

stadsregioner

Frankrike, Italien, Benelux, Västtyskland och Storbritannien som under 1970-talet hade nått stadiet absolut med

decentralisering befolkningsminskning. Det är omedelbart klart för såväl Storbritannien som Väst-

tyskland, att en mycket stor andel av dessa funktionella fanns i stadsregioner starkt agglomererade områden och konurbationer av typen Ruhrområdet. Gemensamt för fallen från Benelux och Frankrike är att städerna återfinns i lands befolkade

respektive tätt kolfältsdistrikt. Mot detta står det italienska

fallet, där det nästan rörde om fristående

genomgående sig städer som inte

var en del av ett starkt område. Det finns agglomererat andra sätt att betrakta de aktuella fallen. Nästan genomgående har vi att göra med gamla industristäder - med

återigen undantag för Italien. Många av dessa är base-

rade på kolfält och drabbades under 1970-talet av en

exceptionellt allvarlig nedgång inom sin traditionella

kolgruve- och tunga metallindustribas.

Urbaniseringsvâgor 35

Tabell 2.8: Absolut decentralisering med befolkningsminskning under

1970-talet

Frankrike Italien Benelux Tyskland Storbritannien

Valenciennes Genua Charleroi Berlin Liverpool Belfast Douai Udine Liege Essen Manchester Glasgow Bologna Duisburg Newcastle London Ferrara Schweinfurt Nottingham Newport Venedig Wuppertal Birmingham Hull Vercelli Saarbrücken Sheffield Dundee Siena Trier Coventry Oldham Trieste Kassel Brighton Mantua Bochum Edinburgh La Spezia Braunschweig Rhondda Sabona Koblenz Greenock Alexandria Wolfsburg Blackpool Pavia Heidenheim St. Albans Pisa Dortmund St. Helens Carrara Källa: Hall (1988)

Förändringarna på sysselsättningssidan och ekonomiernas omvandling är

givetvis en av de dominerande orsaksfaktorema bakom de ändrade befolk-

ningsmönstren i stadsregionema. Vi återkommeri senare kapitel till denna

omvandling och skall då försöka belysa förändringen ur såväl teoretisk som

empirisk synvinkel.

Sladsregiøners funktioner 37

3. STADSREGIONERS FUNKTIONER I DET EKONOMISKA SYSTEMET

Genom historien har städer och stadsregioner varit den dominerande kraften bakom såväl nationella ekonomiers som världsekonomins utveckling hävdar Jacobs (1969, 1984). Under 1980-talet har vi på nytt kunnat iaktta hur vissa stadsregioner inom OECD-ländema fått spela centrala roller i den ekonomiska utvecklingen. Dessa regioner är inte alltid de största men motsvarar mestadels vad som med svenska ögon utgör en storstad. Det är här av stor betydelse att notera, att en stadsregions roll i den regionala ekonomin inte enbart bestäms av dess storlek. En stadsregions funktion likaväl som dess utveckling avgörs också av dess position i de infrastrukturella och ekonomiska nätverk den ingår i.

Förklaringar till nationers, regioners och städers utveckling bör ta sin

utgångspunkt, inte bara i specifika och tidsavgränsade sammanhang, utan

också i de långsamma men obändiga processer som förändrar själva basen

för denna utveckling. Det är i detta sammanhang närmast en självklarhet, att

endast ytlig förståelse av ett lands, en regions eller en stads utveckling kan

uppnås, om man till få summerade begränsar analysen några (aggregerade) data som regionalprodukt, total och samlade

sysselsättning investeringar. En utvecklingsorienterad indelning av näringsgrenar utgör ett första steg

mot förbättrad insikt om framtidsvillkoren. Vidare måste analysen ta sin utgångspunkt i produktionssystemets lokalisering till stadsregioner och dess beroende av den infrastrukturen. I detta två

rumsliga kapitel presenteras exempel på hur analyser med denna principiella inriktning kan användas för

att karakterisera stadsregioners funktioner i det ekonomiska systemet.

Infrastrukturens roll kommer att diskuteras mer ingående i nästa kapitel.

3.1 stadsregioner i nätverk

Den analytiska uppläggningen i detta kapitel är inriktad på att presentera två

separata bilder som på olika sätt tydliggör hur den internationella såväl som

den nationella ekonomin är uppbyggd av flera nätverk där

överlagrade varje stadsregion ingår som en nod med en mer eller mindre rik flora av

38 Sladsregioners funktioner

länkar till andra stadsregioner i sådana nätverk. Den grundläggande tanken är, att varje stad och stadsregion kan karakteriseras utifrån sin funktion som nod i dessa olika nätverk. En stadsregions tillväxt, stagnation eller kontraktion är enligt detta synsätt en återspegling av den roll den spelar och har spelat i det interaktiva system av ekonomiska och andra kopplingar som binder samman stadsregioner i delvis skilda grupper, där den ekonomiska

integrationen inom varje grupp nått långt.

Vår första bild av stadsregioner tar sin utgångspunkt i typen av och utbredningen hos exportaktivitetema i en stadsregion. Den andra betonar importens roll. Exportaktiviteter som utvecklas och exportens geografiska

utbredning i en region är influerade av nätverksinfrastrukturen, men också

av de företagsnätverk som växt fram över tiden. De senare skiljer sig åt

mellan de producenter vars produktion av varor och tjänster exporteras till

ett näraliggande omland och de producenter som levererar till mer avlägsna

platser. En tredje grupp av producenter har som sin uppgift att tillgodose behoven hos lokala kunder.

Ett av de väsentligaste bidragen från stadsgeografer och stadsekonomer har bestått i att de för städers och tätorters

tydliggjort exportbasens betydelse

ekonomi. Exporten av varor och tjänster bestämmer sammansättningen hos importen av insats-, investerings- och konsumtionsvaror. Exportmönstret påverkar också efterfrågan på lokala resurser. Denna stimuleras av att arbetskraft, managementresurser och andra produktionsfaktorer måste

engageras i exportaktivitetema. Förklaringar av städers utveckling med

hjälp av exportvillkoren måste emellertid kompletteras med villkor som

följer av varje stads och tätorts roll som en centralort. Denna senare

funktion innebär, att tätorter tillhandahåller tjänster inom områden som handel, offentlig administration, utbildning, hälso- och sjukvård, etc till sina respektive omland, inklusive tätorten själv. Denna senare försörjning med tjänster till den lokala marknaden och till den omslutande regionen är

legio för nästan alla typer av tätorter och stadsregioner, även om storleken

hos omlandet kan variera avsevärt. De stora skillnaderna ligger i

utbredningen och karaktären hos nodemas nätverk för mer långväga

export. Under industrialismen utvecklades många städer till centra för

industri, med väsentliga delar av arbetskraften sysselsatta i tillverknings-

Stadsregioners funktioner 39

närbesläktade Denna omfattade arbete och därmed arbetsuppgifter. grupp Andra städer behöll emellertid sin trygga roll såväl stora som små städer. för som centra för som handelscentra regionala jordbruksekonomier, och som centralorter i övrigt för den kringoffentlig administration lokaliserade och de närlokaliserade verksamheterna. befolkningen

ekonomier alltså åt, därför att deras roller eller Stadsregioners skiljer sig det ekonomiska är olika. De nationella lika väl funktioner inom systemet som de internationella ekonomiska nätverken är till betydande grad noder. Följaktligen gäller, att uppbyggda kring rumsligt specialiserade ekonomier har en struktur för att tjäna de vissa stadsregioners specialiserad behoven hos branscher inom tillverknings- eller extraktiv speciella givna medan andra enbart har till att tillhandahålla en mer industri, uppgift av centralortskaraktär. Det finns också generell uppsättning tjänster som att vissa är specialiserade på importmönster innebär, stadsregioner aktiviteter medan andra domineras av exportaktiviteter. Importinriktningvarierande historiska främst i en eller några få en återfinns genom epoker centrala noder i ekonomiskt varje sammanhängande system.

Teorin att skiljer sig åt vad gäller deras antyder, stadsregioner - i termer av den relativa betydelsen av varu- och näringslivsstruktur aktiviteter även om vissa basaktiviteter av centraltjänsteproducerande är mer eller mindre allmänt förekommande. Stadsregioner som ortstyp en storlek kan en hel räcka av med tiden uppnått betydande upprätthålla aktiviteter som mindre städer inte förmår bära upp. Vidare gäller, att vissa har form av som innesluter en bred stadsregioner agglomerationer verksamheter, medan andra är specialiserade hamnstäder, uppsättning handelscentra, rekreationscentra, etc.

som vi redovisat intresse bland Den typ av klassificeringar ägnades .mycket holländska ekonomer under 1960- och l970-talen (Bos, 1965; Tinbergen, De intresserade för den hierarkiska av varje lands 1967). sig uppbyggnaden En sambandet mellan en stads nationella stadssystem. huvudfråga gällde efter och det ekonomiska livets sammanrangordning befolkningsstorlek Denna innebär, att av en stads absoluta sättning. tankegång betydelsen och städer som befinner samma nivå storlek tonas ned. Stadsregioner sig på

40 Stadsregioners funktioner

i jämförbara länders hierarki förutsätts istället ha gemensamma egenskaper och likartad karaktär. Att vara den största i ett land eller, i ett stadsregionen på annat sätt avskiljbart ekonomiskt system, denna modell en ger enligt särställning som visar sig i, att man kallar dessa noder för primatstäder. Historiska studier ger också stöd för tanken, att man för kan varje tidsepok identifiera en överordnad primatstad för hela det ekonomiska i systemet Europa. Städerna i denna samling alla kända namn som

utgör Venedig, Antwerpen, Amsterdam och London, var och en med sin tidsepok.

Ovan beskrivna modell tilldelar städer och funktioner i

egenskaper enlighet

med varje stads position i den hierarki som bildas i ett nationellt ekonomiskt

nätverk. I långa stycken har denna modell blivit bekräftad i

empiriskt studier av geografer och ekonomer. Överenstämmelsen mellan modell och observationer är särskilt stark, när det olika gäller servicefunktioner. Som exempel finner man, att trots sin storlek

Reykjavik ringa delar många egenskaper med Stockholmsregionen. och Göteborgs- Malmöregionema

delar inte på samma sätt dessa

huvudstadsegenskaper.

Hierarkihypotesen har också visat innehålla ett verifierat sig samband

mellan en tätorts i stort och

produktionssystem tätortens rangposition (Gunnarsson, 1977). Vissa aktiviteter finns enligt denna i tätorter hypotes

av nästan alla storlekar. Ett antal livsmedels- och

byggsektorverksamheter

fanns t.ex. under 1970-talet i svenska tätorter av varierande storlek. mycket För produktionsverksamheter med odelbarhetskrav liksom

tydliga med starka utbildnings- och fanns däremot en kompetenskrav tydlig tendens till

överrepresentation bland de största

stadsregionema. Råvarubaserade verk-

samheter med sina alldeles inordnar

egna lokaliseringskrav sig självklart

inte i detta mönster.

En analys av denna funktionella struktur och i densamma är

förändringarna

sannolikt en fruktbar ansats för att förstå den urbana

utvecklingsprocessen

bättre. Teorin antyder också, att det är att identifiera

exempelvis viktigt de

ekonomiska samband som förbinder olika av till typer stadsregioner ekonomin i övrigt, inklusive andra En hierarkimodell

stadsregioner. enligt

det beskrivna schemat men i ett nätverk som omfattar alla Europas regioner har fått en intressant bekräftelse i historiska hos Braudel analyser (1979).

Stadsregiøners funktioner 41

och Stanback har utvecklat en modemiserad typologi som Noyelle (1984) svarar mot ovan. är baserad på sysselsättningsresonemanget Typologin strukturen i de 140 största i USA. Deras klassificering stadsregionema de funktionella skillnaderna mellan fyra huvudgrupper av understryker som diskuteras mer i de närmast följande avsnitten. Stadsregioner ingående De fyra grupperna har fått följande beteckningar:

l. Diversiñerade tjänstecentra 2. Specialiserade tjänstecentra 3. Tillverkningscentra 4. Konsumtionsorienterade centra.

andra bild vi vill teckna tar ett mer sätt sina i Den på explicit utgångspunkter nätverksförbindelsema mellan olika städer och stadsregioner (Johansson, första och av det 1989). Analysens grundläggande utgångspunkt utgörs nätverk av länkar som har till sina kunder. Vi kan här varje företag identifiera som i huvudsak teknik, en grupp av företag, säljer ny ny till kunder i kontaktkrävande internationella och utrustning och ny kunskap nationella nätverk av varierande omfattning. Viktiga kunder till dessa är företag med avståndsokänsliga, koncentrerade företag exportorienterade och ofta bulkbetonade leveranslänkar som sträcker till utbredda, sig internationella marknader. Dessa två huvudtyper av företag bildar stommen i olika innovationsnätverk. De två företagsgruppema karakteriseras bl a av, att de har delvis skilda infrastrukturkrav. Kunskaps- och teknikleveransom är har sin viktigaste lokalisering i de törema, importorienterade, centrala nodema inom en nation eller ett större ekonomiskt system, där de internationella och länkarna binds samman i innovationsnätregionala verkets Stadsregioner som är centra i innovationsnät av detta brännpunkt. kräver ett inflöde av tekniska i materiell och ickeslag ständigt lösningar materiell form. De har därför normalt en markerad funktion som importnoder. De finns i betydligt större utsträckning exportorienterade företagen i och städer som kan karakteriseras som intermediära eller stadsregioner Vi har alltså här en alternativ som tar sin perifera exportnoder. typologi i och spridning av ny kunskap, produkter, nya utgångspunkt generering nya liksom av teknikens utnyttjande i rutinaktiviteter och system, nya processer, storskaliga leveranssystem.

42 Stadsregionersfunktiøner

I det aktuella sammanhanget är det att att viktigt understryka, (i) importnoder, som är specialiserade att leverera på nya produkter och ny teknik till exportnodema i sina respektive innovationsnät och som är (ii) exportnoder, specialiserade på storskalig, långväga export, utvecklas och förändras i ett nödvändigt samspel av symbiotiskt slag. i Stagnation exportnodema betyder minskat kundunderlag och för tillbakagång importnodema, medan bristande förnyelse i importnodema leder till med otillräcklig försörjning ny kunskap och ny teknik och därmed till en stagnation i expomiodema som endast kan brytas genom en av de drabbade omorientering exportregionemas kontaktnät, så att de knyter an till och mer nya avlägsna centrala noder. Mot av den relationen mellan bakgrund symbiotiska importoch exportnoder har vi valt att behandla dem i ett i avsnitt 3.4. sammanhang

Fortsättningsvis i detta de två som introducerats kapitel, utnyttjas typologier ovan för en diskussion av olika funktioner. europeiska stadsregioners Frågan om hur dessa funktioner förändras över tiden och vilken roll den funktionella för olika specialiseringen spelar stadsregioners utvecklingsmöjligheter diskuteras i senare kapitel. Det bör att de understrykas, empiriska exemplifieringar, som görs i detta kapitel, löper risken att vara tillfälliga och tentativa, eftersom en av det systematisk genomgång nuvarande europeiska stadssystemet ännu inte har För den som gjorts. önskar en mer genomarbetad empiri måste vi hänvisa till om forskningen det nordamerikanska stadssystemet.

3.2 Diversifierade respektive specialiserade tjänstecentra

Diversifierade tjänstecentra är noder olika nivåer i ett på regionalekonomiskt nätverk, där nod inom sin domän i nätverket varje är specialiserad på att tillhandahålla huvudkontorsfunktioner, producenttjänster, distributionstjänster och i en varierande utsträckning offentliga tjänster. Nätverk för leveranser av dessa tjänster kan avbildas som hierarkier med en internationell, en nationell och en nivå. De regional diversifierade tjänstenodema karakteriseras alltså av höga sysselsättningsandelar inom områden som och transporter kommunikationer, parti- och teknikhandel, banker, försäkring, liksom förmedling och av förvaltning

S Iadsregiøners funktioner 43

fastigheter samt många andra producenttjänster. Även om centrala noder inte behöver ha en inom

sysselsättningsmässig överrepresentation samtliga

dessa områden har de dock en koncentration till flera av de uppräknade

tjänsteaktivitetema. För en majoritet gäller också, att de en uppvisar specialisering på huvudkontorsfunktioner samt och andra kollekoffentliga

tiva tjänster. att i är

Sammantaget betyder detta, tjänstenoder väsentlig grad

centralorter som betjänar ett ornland och som levererar i producenttjänster ett regionalekonomiskt avgränsat nätverk. För internationella tjänstecentra omfattar de regionala nätverken flera länder.

Tjänstenodema kan klassificeras i tre huvudgrupper, i första hand på grundval av det marknadsområde som de betjänar och hur sofistikerade och differentierade som de utbjudna tjänsterna är. I den följande schema-

tiseringen ges också exempel på stadsregioner som vid 1990-talets början

tillhörde respektive kategori:

1. Internationella centrumnoder fungerar som brännpunkter för aktiviteter i många länder. l denna kategori finner vi stadsregioner som

London, Paris, Wien, Brüssel, Geneve, Frankfurt, Strasbourg och

Luxemburg.

2. Nationella centrumnoder knutpunkter för aktiviteter i flera utgör regioner inom ett land. Inom denna identifierar vi

grupp exempelvis

många huvudstäder som Stockholm, Oslo, Madrid,

Helsingfors, Bonn,

Berlin och Haag.

3. Regionala centrumnoder binder samman tjänsteaktiviteter inom en del av ett land och här finner vi som

stadsregioner Göteborg, Ålborg,

Bergen, Åbo, Barcelona, Edinburgh, Cardiff och Leeds.

Specialiserade tjänstecentra är stadsregioner som tillhandahåller ett begränsat spektrum av intermediära tjänsteaktiviteter. Vi har här att göra med en mycket heterogen som består av centra där

grupp tillverkningsindustrin

har en starkt varierande De har emellertid alla det gemensamt,

omfattning.

att de är specialiserade vissa även om dessa åt.

på tjänsteomrâden skiljer sig

Vidare gäller, att denna är smal. Gemensamt för specialisering ganska

44 Stadsregioners funktioner

flertalet tjänstecentra är att de har en stark ställning, när det specialiserade gäller högre utbildning och forskning. Det finns två huvudtyper av tjänstecentra. De är

specialiserade

l. Huvudkontorsnoder 2. Specialiserade kunskapsnoder

Huvudkontorsnoder är stadsregioner som, trots att de är klart orienterade mot har en stark ställning som beslutscentra inom

tillverkningsaktiviteter,

sektorer av industrin. Här rör det sig främst om äldre centra dit specifika bolag inom tillverkningsindustrin lokaliserat sina huvudkontorsfunktioner och andra icke-tillverkningsaktiviteter. Trots att dessa stadsregioner är specialiserade på administrations- och utvecklingsaktiviteter inom stora bolag är det inte ovanligt, att de uppvisar en underrepresentation vad gäller inom finansiella producenttjänster och delar

sysselsättning tjänster, övriga

och Å andra sidan har dessa av transport- kommunikationstjänstema. ofta en produktion av offentliga och kollektiva

stadsregioner betydande

tjänster som bl.a. kan inkludera universitet. Västerås och Turin är exempel på huvudkontorsnoder av det slag som beskrivits här.

Specialiserade kunskapsnoder är stadsregioner där kunskapsgenerering och

kunskapsförrnedling har en central ställning. Dessa specialiserade kun-

skapsnoder var under 1980-talet av två slag. Den första kategorin av består av stadsregioner som är centra för

specialiserade kunskapsnoder

offentlig administration på regional nivå samt för högre utbi1dning/forskning. Dessa centra har ofta en stark ställning, när det gäller såväl tjänster

inom bank, försäkring samt fastighetsförrnedling/förvaltning som övriga

producenttjänster. Exempel på centra av detta slag är Uppsala, Umeå,

Uleåborg, Montpellier och Cambridge.

Den andra gruppen av specialiserade kunskapsnoder har en industripräglad historia bakom sig. Dessa städer utgörs av gamla industricentra som också är lokaliseringsorten för universitetskomplex. Dessa centra har även ofta en stark ställning, när det gäller offentliga och andra kollektiva tjänster.

Exempel på stadsregioner av detta slag är bl.a. Linköping, Oxford och

Reading.

Sladsregioners fiznktioner 45

3.3 Industriella respektive konsumtionsorienterade centra

Ett industricentrum är en stadsregion som är specialiserad på tillverkning av industrivaror, (inkl. tjänster) eller utvinning av militärutrustning mineralresurser. Dessa noder kan i beskrivas som i allt exportbastermer varuorienterade och har ett utvecklat tjänsteutbud med väsentligt svagt undantag för de tjänster som betjänar den lokala befolkningen. De motsvarar i allt väsentligt vad vi tidigare benämnt Gruppen exportnoder. omfattar följaktligen regionala koncentrationer för tillverknings-, militär-, och gruvindustri.

Tillverkningscentra står i stark kontrast till samtliga andra regiontyper som vi har diskuterat. Dessa stadsregioner har som främsta karakteristika en hög sysselsättningsandel inom tillverkningsindustrin. Få industriella noder uppvisar signifikant överrepresentation inom någon typ av tjänsteaktiviteteter. Endast detaljhandel och offentliga tjänster visar tendenser till en viss regional koncentration. Denna grupp omfattar stadsregioner som Sheffield, Dortmund, Charleroi, Coventry, Newcastle-upon-Tyne, Manchester, Birmingham, Liverpool, etc. I ett svenskt synfält kan vi tänka på Borås, Trollhättan och Sandviken.

Industrimilitära noder hyser försvarsindustrier och/eller militära viktiga installationer, baser, staber, förband, etc. Dessa centra attraherar normalt inte intennediära tjänster. Endast konsumtionsorienterade tjänster tycks dras till dessa orter. Denna av urbana omfattar städer och grupp regioner stadsregioner som Karlskoga, Karlskrona, Aldershot, Portsmouth, etc.

Gruvstäder har en stark specialisering och annan extraktiv på gruvor industri. Transporter, kommunikationer och detaljhandel har ofta sysselsättningsandelar som ligger över genomsnittet. Företagsledningsaktiviteter förefaller normalt att spela en relativt underordnad roll. Detaljhandeln har å andra sidan en relativt stark ställning i dessa centra. detta Exempel på slag av centra är Kiruna, Durham, Stavanger och Aberdeen.

Konsumtionsorienterade centra är stadsregioner som har en klar konsumtionsinriktning. Den röda tråden är här en inriktning på att tillhandahålla

46 Stadxregioners funktioner

till individer och hushåll. Man bör dock observera, att konsumtjänster tionsorienteringen hos dessa stadsregioner ofta har lett till, att det utvecklats en infrastruktur av attraktioner som förefaller att ha varit förmånlig för framväxten av en exportbas inom finansiella och andra affärstjänster. Denna form av stimulans kan observeras för åtminstone några av de större konsumtionsorienterade nodema i Europa. Här kan två undergrupper Den ena är rekreations- och turistorienterade stadsregioner. Den avskiljas. andra gruppen utgörs av sovstäder.

Rekreations-, turism- och pensionärscentra omfattar stadsregioner som

Palma de Mallorca, Granada, Bournemouth, Wortling, York och Malaga,

Stratford on Avon. Dessa centra karakteriseras av en hög sysselsätt-

ningsandel inom detaljhandel och andra konsumenttjänster som hotell och restauranger. Tjänster av typen transporter, kommunikationer, bank,

försäkring, fastighetsförmedling/förvaltning samt övriga producenttjänster

växer intressant nog ofta till sig i dessa noder. Detta är delvis en följd av att många tjänster som traditionellt betraktas som producenttjänster, även utgör konsumenttjänster i varierande grad. Många av de aktuella stadsregionema exempelvis målpunkter för en omfattande charterutgör

flygtrafik. Fastighets- och börsmäklare följer i spåren på de välbärgade

turisterna. De som består av ett klimat och

lägesfördelar behagligt

attraktiva omgivningar gör emellertid också, att en del av de här stadsregionema blir tilltalande lokaliseringar för en rad finansiella tjänster

och andra företagstjänster, samt back offices till större bolag som kan

verka fritt utanför de centrala finansiella och kommersiella nodema i det flemationella ekonomiska nätverket.

Sovcentra utgörs av städer som vuxit i anslutning till andra stadsregioner men som kommit att identifieras som fristående stadsregioner. Dessa stadsbildningar har en starkt konsumtionsorienterad ekonomi med en markerad profilering mot detaljhandel och andra konsumenttjänster. Tjänster som transporter och kommunikationer, bank, försäkring och fastighetsförvalt-

ning/förrnedling och övriga producenttjänster kan ibland växa i omfattning

i dessa så kallade sovstäder. Exempel på sådana stadsformationer i Europa är Kungsbacka, Kungälv, Espoo och New towns runt London.

Stads-regioner.: funktioner 47

3.4 Import- och exportnoder

I detta avsnitt fortsätter beskrivningen av stadsregioners funktioner. Det vi avviker från i tidigare avsnitt

perspektiv anlägger analysen kapitlets

genom en fokusering på balansen mellan inflödet till och utflödet från en stadsregion. Det innebär således en koncentration av

nya perspektivet

intresset funktion som centra för import och på stadsregioners export.

Analysen tar sin utgångspunkt i export-, respektive importintensiteten i

varje nod.

Vissa som i ekonomisk bemärkelse är centrala noder, har sin stadsregioner, roll att de är knutpunkter i ett innovationsnätverk. Den

given genom

centrala noden är dels introduktionsort för produktcykler med nationell och ibland också internationell räckvidd, dels impulsgivare till produkt- och i de städer och stadsregioner som tillhör den centrala

processfömyelse

nodens nätverk. Den fortsatta analysen i detta kapitel koncentreras på denna samspel mellan ekonomiskt centrala och ekonomiskt perifera noder typ av som måste vara i balans för att såväl hela ekonomier som deras olika delar skall fungera tillfredsställande. Detta samspel förutsätter bl a, att av successivt mer produkter (varor och tjänster) får produktionen mogna sin förskjuten till mindre centrala noder, i såväl den

lokalisering gradvis

internationella ekonomin som i de olika nationella ekonomiema.

En ekonomi kan, som vi tidigare i detta kapitel, stadsregions belyst beskrivas i termer av dess Viktiga karaktärsdrag hos produktionsstruktur.

en ekonomi blir uppenbara först, när de kan beskrivas i termer av regional

och I det senare fallet är det förmågan att utnyttja regionens export import.

export- och importströmmama som bestämmer en stadsregions utveckling.

En stadsregion kan detta ha sin komparativa fördel antingen enligt synsätt

ett välutvecklat och konkurrenskraftigt importnät eller genom ett genom som förmår behålla och utveckla en klok och robust näringsliv Ett närbesläktat har framförts av Jacobs (1969, 1984).

exportproñl. synsätt

I hennes modell stimuleras innovativa aktiviteter i stadsregioner som är detta förklaringsschema är själva drivkraften till

importorienterade. Enligt

ekonomisk förnyelse de vinster det lokala näringslivet kan kapa åt sig att ersätta ett med egen och försäljning, dvs

genom importflöde produktion

48 Stadsregiønershnklioner

genom importsubstitution. I den här av initieras lokala typen region produktcykler med en högre frekvens än i andra ekonomiska Dessa miljöer. lokala ofta som imitationer produktcykler uppstår och genom framtagning av lokalt efterfrågade varianter på i En annan unga produkter importflödet. av lokala initieras att det lokala typ produktcykler genom näringslivet startar produktion av produkter som är till ett redan komplement etablerat importflöde. Inom handeln med utrustning och tekniska måste t.ex. system företaget utveckla som kompletterande tjänster gäller installation, instruktion, utbildning och underhåll. I motsats till irnportnodema hyser exportnodema produkter som i högre nått den fasen av sina grad mogna respektive livscykler.

Enklast definierar man en som en som importnod stadsregion har en jämförelsevis hög M/E-kvot, där M betecknar långväga import och E långväga export. Det normala fallet är, att en central nod har både mycket import och mycket En har däremot en extremt kvot export. exportnod låg M/E. Importnodema har en speciell roll i det ekonomiska nätverk som helt eller delvis är centrerat noden. Detta nätverk kan kring vara regionalt, nationellt eller flemationellt. Dessa noder kärmetecknas av en rik uppsättning kanaler för inflöden av ny produktionskunskap, ny produktionsutrustning som i innesluter liksom sig ny teknik, nya produkter i alhnänhet. Detta inflöde av nya och basen för produkter nya kunskaper utgör importnodemas försäljning till de olika delama av dess omgivande ekonomiska nätverk som omfattar lokala och liksom producenter exportföretag, näringslivet i mer som är anslutna till perifera exportnoder importnodens nätverk. Det senaste århundradet visar oss stora städer många exempel på som inte en utvecklad roll lyckats uppnå som importnod med ett eget nätverk av omgivande, kunder. exportspecialiserade Jacobs (1984) föreslår följande namn som exempel denna på omlandsfattiga grupp: Glasgow, Edinburgh, Marseille, Rom, Dublin, Belfast, Cardiff och Madrid.

Innovationsnätverkens centrala noder normalt av relativt stora utgörs stadsregioner. I Norden är det i första hand huvudstädema som denna fyller funktion. Betydelsen av storlek med regionens sammanhänger de infrastrukturkrav som en central nod måste kontaktintensiva uppfylla: miljöer, internationella och interregionala och täta flyg- kommunikationsnät,

Stadsregioners funktioner 49

och rik välutbildad arbetskraft. Som en följd av dessa importnät tillgång på blir också högre i import- än i exportnoder. egenskaper lägeskostnadema Den är emellertid också beroende av betalnings-

uppkomna lägeskostnaden

hos de verksamheter som utnyttjar den befintliga infrastrukturen. fönnågan verksamheter blir kvar i en sådan kan När mogna och även föråldrade miljö lägesvärdet falla.

Betrakta nu en eller exportmarknadsnätverk. I

importnods försäljnings-

med det schemat distribuerar importnoden nya enlighet presenterade

tekniska och i sitt nätverk av kundnoder. Utsträcklösningar kunskaper av detta nätverk beror på den absoluta storleken hos den aktuella ningen och dess tillhörande nätverk. Importnoden påverkar de stadsregionen innovativa aktivitetema i sitt marknadsnätverk på två sätt. För det första den av tekniska lösningar genom mark-

främjar upptagandet nya nadsföringsinsatser i exportorienterade produktionsenheter. Därigenom blir en faktor för alla slag av processinnovationer importnoden pådrivande och andra av kostnadssänkande åtgärder i den exportorienterade

typer

ute i de olika exportnodema. produktionen

Vi kan emellertid också observera en andra funktion för importnoden.

bär med ett flöde av information om Importströmmen sig kontinuerligt tekniska och Ett sådant informationsflöde ger

nyheter nya produkter.

imitationer Vidare stimulerar

stimulans till och egen produktutveckling.

av och system de inblandade företagen försäljningen importerade produkter till att utveckla varor och tjänster. På detta sätt initieras komplementära

lokala i och de mera näraliggande delarna av produktcykler importnoder

deras När sådana är och

nätverk. nya produktcykler framgångsrika

kan efter hand som den mognar, komma att

expanderar produktion gradvis, omlokaliseras till mer delar av importnodemas nätverk. perifera

för olika ekonomiers utveckling likaväl som

Importaktivitetemas betydelse

och roll som har observerats och

städers stadsregioners importcentra

i skilda av historiska studier (Braudel, 1979; Hohenberg och

påtalats typer

1969 och Det klassiska är Amsterdam Lees, 1985; Jacobs, 1984). exemplet som hade så sammansatt under sin storhetstid, att filosofen Descartes

import

förklarade bli Vi hävdar för vår del, att effektiva

sig vimmelkantig.

50 Stadsregionersfunktiøner

kanaler för import av kunskap, och nya är vitala för ny teknik produkter den och i ett

långsiktiga utvecklings- överlevnadsförmågan importcentrerat

nätverks olika noder, dvs i såväl importnoden som i dess olika anknutna exportnoder. Grundvalen för denna stadsregionemas maxim är följande observation som hänför sig till tiden efter andra

världskriget:

Forsknings- och utvecklingsinsatsema i varje enskild

stadsregion

utgör normalt bara ett litet fragment av den totala av FoUvolymen

investeringar i världsekonomin.

Denna observation gäller även för de största och bör vara stadsregionema för århundraden tillbaka i tiden giltig åtminstone med en lämplig

omtolkning av begrepp som FoU och världsekonomin. Vi kan i detta

sammanhang även observera, att stadsregioner med den av FoUtyp aktiviteter som inte

genererar uppfinningar nödvändigtvis är desamma,

som de som drar nytta av de innovationer som dessa uppfinningar möjliggör.

De importerade nya produkterna starka incitament för imitation genererar och andra reaktioner på eftersom dessa har klarat

importflödet, produkter

två typer av test:

o Det har visats, att det existerar tekniskt för den

fungerande lösningar

aktuella produkten.

o Importflödet verifierar, att det existerar kunder i det

importcentrerade

nätverket, dvs att det finns en lokal marknad.

Dessa senare två slutsatser skall relateras till det som förmedlas i

budskap figur 3.1. illustrerar att de kritiska Figuren antagandet, innovationsförutsättningama för en nod består i som har och kompetens tillräckligt djup nödvändig bredd för att kunna bearbeta och infonnation

sammanfoga (i) om tekniska med information

lösningar (ii) om kunders krav och önskemål

(Johansson, 1988; Karlsson, 1988). Den kritiska informationen inkluderar

många aspekter som exempelvis produktionsteknik, leveransteknik och

därmed förknippad tjänsteteknik.

Stadsregioners jitnkliøner 51

INFORMATION OM INFORMATION OM KUNDERS BEHOV, NYA TEKNISKA ÖNSKEMÅL OCH LÖSNINGAR KRAV

l l

FoU BASERAD PÅ MÄNSKUG lNFOR-MATION OM KOMPETENS __› TEKNISKA LÖSNINGAR OCH KUNDKRAV

l

INNOVATIONER I FORM AV NYA OCH FÖRBÃTTRADE PRODUKTER

Figur 3.1 Produktutvecklingens grundläggande villkor

Kunden kan antas en central roll i innova-

på goda grunder spela tionsprocessen. Framgångsrika innovatörer behöver information om precis

potentiella kunders önskemål, krav och behov. Vidare måste det finnas

tillräckligt många kunder i närområdet, vilket betyder, att de totala

leveranskostnadema som omfattar såväl utvecklings- och produktions-

kosmader som kostnader för installation, utbildning och service, kan hållas

på en sådan nivå, att den nya produkten kan konkurrera ut redan existerande

produkter. Även om den nya produkten har överlägsna egenskaper får

givetvis inte kostnadsdifferensen vara större än vad som motiveras av de

överlägsna egenskaperna.

Argumenten ovan implicerar, att nätverksinfrastrukturen och de förmed-

lingssystem som verkar denna en central roll i innovations-

på spelar

processen. I all synnerhet gäller, att kanaler för att skaffa information om

kunder och ny teknik är av fundamental betydelse för

innovationsprocessen. Figur 3.1 betonar, att frekventa produktinnovationer och ett framgångsrikt

52 Stadrregiøners funktioner

produktutvecklingsarbete i en stadsregion förutsätter väl utvecklade nätverk till kundgrupper med en hög benägenhet att acceptera nya produkter (vilka vanligtvis svarar mot processinnovationer hos kundema). Ett sådant nätverk förmedlar information om potentiella kunders krav på produktegenskaper och villighet att betala för dessa olika egenskaper. Framgångsrik förutsätter också väl utvecklade för produktfömyelse system att observera och värdera nya tekniska lösningar för att kunna utveckla alternativa En basresurs för är produktvarianter. tredje produktutveckling organisationer och arbetskraft med FoU-kompetens, vilken också inkluderar förmåga att insamla och värdera kundinformation från marknaden. Som illustreras i figuren måste de två infonnationsflödena bearbetas av kompetenta människor för att de skall resultera i en innovation. Det är denna process vi talar om som FoU-processen.

Enligt figur 3.1 kan vi generellt vänta oss en högre frekvens av FoU-arbete i miljöer där informationen om olika och om olika kundgrupper (nya) tekniska lösningar är mer lättillgänglig. Infrastruktumätverk inom kornmunikationsområdet och den geografiska lokaliseringen av kunder, inom varje marknadssegments teknikornråde, är exempel på sådana miljöfaktorer som är väsentliga för en central nod i ett innovationsnätverk. Kompetenstillgången i noden är slutligen avgörande för om FoU-arbetet utförs i noden eller beställs externt. Det är att täta har uppenbart, importnätverk speciell betydelse för tillgängligheten till information om tekniska lösningar på olika områden. Stadsregioner som är importnoder har alltså störst potential att uppfylla de kritiska innovationsförutsättningama.

De städer och som är karakteristadsregioner specialiserade exportnoder seras av att infonnationen om såväl nya tekniska lösningar som kunders krav och önskemål är snävare och mer överraskningsfria och att bredden på den mänskliga kompetensen är smalare som en följd av specialiseringen. Det är dessa som att kunderna till omständigheter gör, exportnodema hyser de centrala nodemas näringsliv. Exportnodema erbjuder i de flesta fall en miljö som ger torftigare förutsättningar för innovationsverksamhet än vad som gäller för de centrala nodema. Däremot har stora och livaktiga importnoder mestadels också en mycket omfattande export.

Stadrregioners funktioner 53

Sammanfattningsvis: Innovativa måste baseras på inforirnportaktiviteter mation om (i) kunders krav och behov samt (ii) nya produkter. Under tidiga faser av innovativ import likaväl som under tidiga faser av lokalt initierade produktcykler är verksamheten ej organiserad som en reguljär tillverkningsprocess. Leveransema av varje är glesa och tunna med få och produkt specifika kunder. Företag eller koncerner som i den moderna ekonomin är när det att utveckla, och imitera framgångsrika, gäller importera nya produkter uppnår ej effektivitet och konkurrenskraft genom att på traditionellt sätt utnyttja stordriftens fördelar i produktionen. Deras effektivitet åstadkoms istället genom en industriellt organiserad mångfald. och breddfördelar som kommit att Därigenom uppnås flerprodukts-

tilldelas beteckningen economies of scope (Bailey och Friedlaender,

1982; Baumol, 1982). För att kunna utnyttja produktmångfaldens fördelar krävs av ett företag eller en koncern, att det förmår utnyttja hela sin arbetsstyrka, och sin FoU-kapacitet, designkapacitet produktionsapparat, liksom sina kommersiella nätverk för framställning och leverans av många olika produkter.

Produktmångfaldens fördelar uppstår, när en organisation lyckas utnyttja all kapacitet hos en flexibel resursstruktur, och dessutom förmår en snabb anpassning av produktionsresurupprätthålla adaptivitet genom serna sammansättning. Ur denna synvinkel kan stadsregioner och i synnerhet importorienterade stadsregioner betraktas som en storskalig manifestation av produktmångfaldens fördelar.

Vi avslutar detta kapitel med att i tabell 3.1 sammanfatta några väsentliga skillnader mellan stadsregioner som är import- respektive exportnoder.

54 Stadsregionershnktiøner

Tabell 3.1: Väsentliga skillnader mellan stadsregioner som är import-

resp. exportnoder

KARAKTERISTIKA IMPORTNOD EXPORTNOD

DONIINERANDE Långväga import i många, Långväga export i bulkbe- OMVARLDSRELATION diversiñerade och föränder- tonade, renodlade och trögli ga flöden föränderliga flöden

PRODUKTIONENS Stort inslag av unga pro- Gamla, väl etablerade och INRIKTNING dukter under utveckling fardigutvecklade produkter och förnyelse

INNOVATIONS- Initiering av nya produkt- Rationalisering av framställ- INRIKTNING cykler ningen av gamla produkter

RQLL I INNOVATIONS- Sadelpunktsnod som im- Köpare av ny teknik från NATVERKET porterar på internationell impormoder basis för leverans av ny teknik till exponföretag och exportnoder

I-IANDELSFLÖDENA Rikt sammansatt tvåvägs- Specialiserad envägshandel där centrala noder handel. Begränsad handel levererar likartade diffe- mellan olika exportnoder rentierade produkter till varandra

Det historiska arvet 55

4. DET HISTORISKA ARVET AV INFRASTRUKTUR

Vi inledde l med att beskriva stadsregioner som system av infrakapitel strukturer, med alla de attribut som kännetecknar fast

grundläggande

och orörlighet. Typiskt för infrastrukkapital, speciellt lång varaktighet turen är vidare, att de årliga investeringarna normalt är små i förhållande till den totala värde, vilket gör att den förändras endast

kapitalstockens

För att byggd miljö skall klassificeras som infrastruktur måste långsamt. den vara utformad så, att den kan användas av många ekonomiska subjekt

som den med varierande motiv. Denna generella användbarhet gör

nyttjar att infrastrukturen har klara drag av kollektiv nyttighet. Denna kollektivitet behöver dock inte gälla i ett givet ögonblick utan kan lika gärna vara ett villkor som över tiden. Så kan exempelvis en byggnad vara fullt uppfylls utnyttjad för en aktivitet en viss tidsperiod, för att under nästa tidsperiod av en annan aktivitet, etc. Detta villkor sammanhänger med utnyttjas

infrastrukturens uppgift att erbjuda återkommande omflyttningsmöjlig-

heter. Vi kan mot denna bakgrund se olika typer av fast kapital lokaliserat längs en skala med ökande infrastrukturegenskaper enligt följande:

Verksamhets- Generell specifikt kapital infrastruktur å ) Produ ktionsuttormat Kollektivt Produktspecitikt Mánganvändbart

Figur 4.1 och infrastruktur

Produktionskapital

4.1 Infrastruktur, och teknologiska epoker

årgångsfenomen

Det är att kalla för infrastruktur i uppenbart att gränsen för vad man väljer viss är som präglar många essentiella begrepp. mening flytande, något

Vilka är då infrastrukturens funktioner i en stadsregion? Vi kan urskilja

följande uppgifter för infrastrukturen:

0 att packa aktiviteter i rummet, dvs att skapa närhet genom täthet,

56 Det historiska arvet

o att erbjuda tillgänglighet med av kommunikahjälp inomregionala tioner,

0 att erbjuda tillgänglighet och närhet mellan stadsregioner och orter med hjälp av mellanregionala kommunikationer.

Om vi fortsätter att analysera stadsregioner som system av infrastrukturer, så kan vi konstatera, att ekonomi i av varje stadsregions hög grad präglas under vilken fas av den kapitalistiska som den sin utvecklingen upplevde huvudsakliga tillväxt. Infrastrukturens, det institutimänskliga kapitalets, onemas och de externa nätverkens den funktiospecialisering återspeglar nella specialiseringen under den era, när den aktuella stadsregionen upplevde sin expansion. Stora sannolikt flera skilda stadsregioner speglar historiska roller, vilka alla fortsätter att utöva ett även om det inflytande avtar över tiden. Bakgrunden till detta förhållande är att de stora givetvis, stadsregionema ofta har uppnått sin storlek tillväxt i genom olika, på varandra följande under flera århundraden. perioder Följaktligen har många gamla stora stadsregioner en infrastrukturrniljö som att staden gör samtidigt kan spela en roll som viktig handelscentmm, industricentum, nod för och för liksom företagsledning politisk ledning centrum för tjänsteproduktion och kunskapshantering.

Enligt samma logik gäller, att mindre städer sannolikt bara har gått igenom någon eller nâgra få Om den tillväxtperioder. viktigaste tidsperioden var förlagd till industrialismens kommer deras tidiga epok näringsgrens- och infrastruktur att återspegla detta faktum. Om tillväxten har rum senare ägt eller rent av inte avslutats, visar detta inte bara i en annorlunda sig näringsgrensstruktur, utan också i en med delvis andra byggd miljö infrastrukturegenskaper.

Regioner som tillväxt under ett stadium av industrialismen tidigt har ofta en jämförelsevis hög andel av städer och stadsregioner som är specialiserade på gamla branscher med tillhörande infrastruktur vars utformning präglas av de som dominerade vid tillkomsten. teknologier Regioner som tillväxt senare och som fortfarande växer karakteriseras av städer och stadsregioner med en modernare infrastruktur. för städer Följaktligen gäller

Det historiska arvet 57

och med så olika att deras deras framstadsregioner bakgrund, problem, tidsutsikter och deras optimala utvecklingsstigar skiljer sig kraftigt åt.

Stora i industriländer har ofta en byggd miljö med väl stadsregioner utvecklade infrastrukturegenskaper, liksom relativt sofistikerade ekonomiska och sociala nätverk. Denna observation skulle kunna tas som för att storlek genererar större kapacitet att klara anpassningar argument till ekonomiska förändringar. Detta är emellertid ett mycket kontroversiellt Många stadsteoretiker har hävdat, att de större och äldre argument. stadsregionema är de som är mest fast i föråldrade mönster och beteenden och sålunda har lägst sannolikhet för en genomgripande transformation. Som ett resultat härav skulle väsentliga ekonomiska omvandlingsperioder vanligtvis karakteriseras av att en ny uppsättning stora stadsregioner snabbt växer fram samtidigt som äldre får uppleva en nedgång. stadsregioner

Det är möjligt, att den här frågan snarare är empirisk än teoretisk till sin karaktär och att det kan vara omöjligt att generalisera från en tidsålder till en annan. Det är emellertid att vissa städer har begåvats med en uppenbart, generell och tämligen tidlös infrastruktur medan andra städers byggda miljö blivit extremt tidsbunden. Man kan exempelvis i USA se, att av och tillväxten hos en rad nya stadsregioner i solbältet har uppkomsten skett parallellt med en avsevärd anpassning och förnyelse inom en rad äldre stadsregioner främst inom det så kallade snöbältet.

Temat för det här är det historiska arvet i form av infrastruktur och kapitlet dess betydelse som utvecklingsbestämmande faktor i stadsregioner. Vi kommer i följande avsnitt att diskutera hur fysiskt kapital, mänskligt kapital och institutioner, som växer fram under en epok och får karaktären av infrastruktur, över tiden sina generella egenskaper och efter generell tappar hand alltmer framstår som resurser och dänned kan produktionsspecifika som ett hinder för en allsidig utveckling i en stadsregion. Ett bra fungera historiskt exempel som kan belysa temat i detta kapitel är de stadsmurar och som många städer. Dessa hade, när de befästningsverk tidigare omgav en klar karaktär av infrastruktur. De erbjöd ett skydd åt stadens byggdes, och var därmed en kollektiv nyttighet. De det också medborgare gjorde möjligt att kontrollera tillträdet till staden, att inspektera tillresande och att

58 Det historiska arvet

samla in tullar. De senare var en inkomstkälla för de medeltida

väsentlig

städerna i Europa samtidigt som byggandet och underhållet av murama krävde enorma finansiella och tekniska De ledande

utlägg ansträngningar.

ingenjörema, lika väl som allkonstnärer av Leonardo da Vincis var i typ,

stor utsträckning sysselsatta med konstruktion och av murar och byggande

befästningar.

Med artilleriets utveckling minskade efter hand stadsmuramas och befästningsverkens värde som skyddsfaktorer. De framstod istället främst som fysiska hinder för stadens expansion och de utnyttjade mark i direkt anslutning till befintlig bebyggelse och utgjorde därmed en särskilt värdefull expansionsyta för såväl byggnader som kommunikationsleder. i Ringen Wien är ett exempel på ett utnyttjande av en sådan och bland expansionsyta Paris boulevarder kan man fortfarande de som

spåra befästningar tidigare

skyddade Paris. Detta är exempel på hur byggd kan förlora sin miljö funktion och mista sitt värde men också hur en vital fönnår på stadsregion

vända rigida läsningar till en fördel och till en för hävstång utvecklingen.

4.2 Industristadens specialiserade kapitalresurser

Vi har betonat generell användbarhet som en hos infraviktig egenskap strukturer. Även denna har emellertid sina klara

egenskap begränsningar.

Sett i ett kan den

långsiktigt perspektiv generella användbarheten minska i

värde och en viss typ av infrastruktur kan i efterhand framstå som

specialiserad och ensidigt utformad för att tillgodose behoven under en

tidigare industriell epok. I ett sådant kan det vara

långsiktigt perspektiv

naturligt att ta sin i industrialismen. Fortfarande under

utgångspunkt 1800-

talets båda inledande decennier var att betrakta som ett Europa jordbruks-

samhälle. De regionala, nationella och internationella marknademas

expansion begränsades av den restriktion som de existerande

transportsystemen utgjorde och huvuddelen av varuproduktionen i städerna skedde i liten skala och i former. Som en konsekvens härav

hantverksmässiga var städernas expansion överlag måttlig.

De! historiska arvet 59

Under perioden därefter fick man i Europa uppleva en dramatisk utveckling av den storskaliga i form av

transportinfrastrukturen järnvägar

samt internationella kanaler och hamnanläggningar för sjöfarten. Dessa investeringar medförde, att städema fick radikalt bättre tillgång till olika råvarukällor inom jordbruk, skogsbruk och gruvområdet. Nya städer växte till i spåren av jämvägsnätens utbyggnad och såväl gamla som nya städer i de olika länderna kom nu att bindas samman i ett nationellt integrerat nätverk, med kraftigt förbättrad interregional tillgänglighet som följd. Samtidigt växte de stora, ofta vertikalt integrerade, industribolagen fram med kraften från den nya produktionsteknologi som fabrikssystemet

utgjorde. Fabrikema fylldes efter hand med nya, ångdrivna maskiner. Inom

området kapitalbildning och finansiering ägde också betydelsefulla

innovationer rum. Tillkomsten av aktiebolaget var en sådan. Alla dessa

förändringar ledde tillsammans med en snabb befolkningsökning till en

snabb expansion hos många gamla liksom ett betydande antal nya städer.

Under 1800-talet byggdes infrastrukturen ut för att tillgodose den växande industrins behov. Industrin sökte en i

inledningsvis lokalisering anslutning

till hamnar vid havet, vid kanaler och vid segelbara floder och sjöar. Efterhand som jämvägsnätet byggdes ut kom järnvägsteiminaler att utöva en motsvarande stark lockelse som lokaliseringspunkter för industriproduktionen. Städerna kunde under denna period erbjuda sådana lokaliseringsfördelar till industrin, att de som lokaliserade till städer kunde

företag sig

uppnå avsevärt lägre kostnader och höjd effektivitet. Dessa fördelar utgjordes av överlägsna för inklusive terrni-

anläggningar långväga transporter,

naler och lagerlokaler. Fördelarna bestod också av god tillgång till arbetskraft som in från och som var beredd att arbeta till

flyttade landsbygden låga löner. Systemfördelar byggdes vidare upp av kompletterande affärs-,

service- och industriverksamheter, samt av tjänster som polis- och brand-

kårsskydd liksom av de vatten- och som tillkom efter hand. avloppssystem,

Den typiska industristaden utvecklades i starkt koncentrerade former kring järn- och vattenvägamas terrninalpunkter i till eller med

anslutning god tillgänglighet till kolfält. Orsakerna till en sådan koncentration finner man i

storleken på kostnaden för koltransporter och i kolets för de

betydelse

mekaniska av

Ånga

tillämpningama ângkraften. kyls snabbt och försvinner

lätt. Före elektricitetens dagar måste ångkraften därför nyttjas där den

60 Det historiska arvet

producerades. Eftersom kol hade höga transport- och terminalkostnader så kunde kostnaderna för att nyttja kol minimeras om fabrikerna samlade sig

kring tenninalema och delade på stora och kostnadseffektiva bulktran-

sporter (Hawley, 1981). Terrninalen var också den plats där man tog emot olika råvaror som utgjorde insatser i produktionsprocessen och där man skeppade ut de färdiga produkterna. Därför fick de industriföretag som lokaliserade sig till terrninalpunktema ytterligare kostnadsfördelar.

Under senare hälften av 1800-talet var de råmaterial som användes i

tillverkningen liksom de färdiga produkterna mycket tyngre och mer

skrymmande än idag. Dessutom var transportteknologin för kortväga transporter ännu outvecklad. Under sådana förhållanden blev samlokalisering en återkommande metod för att hålla nere interaktionskostnadema på en tillräckligt låg nivå. Komplementära enheter som betjänade fabrikerna eller nyttjade deras biprodukter lokaliserades så nära fabrikerna som möjligt, vilket även gällde de grossister och transportföretag som svarade för distributionen av slutproduktema. Denna agglomerations-

process var således på ett genomgripande sätt kumulativt självförstärkande.

Den tidiga industristaden fick normalt en centraliserad struktur med industriarbetsplatser och bostäder lokaliserade i direkt anslutning till varandra. För Sveriges del var det särskilt i bruksorter som denna långtgående samlokalisering av bostäder och arbetsplatser uppstod. Under den här perioden utgjorde en timmes gångavstånd den övre, effektiva gränsen för avståndet mellan bostad och arbetsplatser. Det genomsnittliga avståndet var emellertid vanligen betydligt kortare. Så sent som år 1899 var

exempelvis arbetarnas genomsnittliga pendlingsavstånd, dvs avstånd mellan

bostad och arbetsplats, i New York ca tvâ kvarter (Palen, 1975).

Vi kan alltså konstatera, att de industristäder som utvecklades under 1800-

talet var kompakta agglomerationer av produktions- och distributionsan-

läggningar och därmed centra för bolagens Industri-

kapitalackumulation.

städemas sociala funktion och politiska utveckling präglades av att de var både bostadsort och arbetsplats för miljontals lågkvalificerade arbetare. Den rumsliga formen hos l800-talets industriella centra avvek i praktiken inte mycket från den klassiska engelska fabriksstaden (Norton, 1979). Den

Det historiska arvet 61

begränsade inomregionala tillgängligheten under denna period gav starka incitament för att bebygga all mark i staden. Den existerande

tillgänglig

infrastrukturteknologin under större delen av 1800-talet satte stränga tidsoch storleksgränser för städernas utveckling. Formen på l800-talets industristäder korn därmed att främst spegla dessa teknologiska imperativ (Pred, 1977).

Vid 1850-talets mitt började man ta i bruk hästdragna spårvagnar men trängseln på begränsade deras hastighet en bra bit under den gatorna

maximala hastigheten på omkring 10 km/tim. Även om jämvägama

av de första så som vid

möjliggjorde uppkomsten pendlingsortema tidigt

1850-talets mitt, kom ända fram till 1800-talets sista decennier

jämvägama

att utöva ett begränsat inflytande på de inomregionala bosättningsmönstren. Fortfarande mot slutet av 1880-talet gällde att kanske så mycket som 75 procent av den kollektiva trafiken skedde med hästdragna fordon och det var egentligen först efter 1890 som den elektriska spårvagnen och tunnelbanan kom att få en vid spridning. Hästfordonens låga hastighet till att hålla koncentrerad fram till slutet av 1800-talet

bidrog bebyggelsen

och trycket att bebygga all tillgänglig mark förblev stark. Elektrifieringen av stadstrafiken emellertid mycket snabbt och var i princip avslutad

gick

före första världskrigets utbrott. Vid den här tiden hade emellertid mycket

av befolkningen i stadsregionema packats samman för att kompensera den

låga tillgänglighet som erbjöds av de förelektriska transportsätten.

De elektrifierade transportsätten erbjöd tillsammans med bensin- och

dieseldrivna bussar och senare personbilen helt nya möjligheter att fördela

stadsbefolkningen över större ytor och ändå upprätthålla en acceptabel

De nya teknikerna det möjligt att åstadkomma närhet tillgänglighet. gjorde

med lägre täthetskrav.

Bilden av den typiska industristaden under 1900-talet tar formen av en kärna med tätbyggd infrastruktur och en runt denna

betydligt glesare ring käma. Den här täta packningen var i sig ett problem. Den medförde, att nya

aktiviteter med stora behov av hos en central

närhetsegenskapema

lokalisering stängdes ute, om de inte förmådde tränga ut redan etablerade verksamheter. Fothergill och Gudgin (1982) hävdar, att bristen på utrym-

62 Det historiska arvet

me för den nödvändiga reorganisationen av tillverkningsindustrin gradvis blev en faktor som till att förvärra den strukturella ekonomiska

bidrog

krisen i många gamla industristäder.

Den infrastruktur som under 1900-talet växte fram i kärnan hos industristäderna blev starkt präglad av den storskaliga industriproduktionens behov. Under efterkrigstiden konkurrerades mycket av den storskaliga industriproduktionen ut - skeppsbyggeriets tillbakagång är ett utmärkt exempel. Efter hand framstod det allt mera klart, att den ärvda bebyggelsen tappat mycket av sina infrastrukturegenskaper och lämnat kvar en föråldrad byggd miljö. Brister i och underhållet av infra-

fömyelsen strukturen är en viktig förklaring till att många stadsregioner haft svårt att

klara omställningen från storskalig industriproduktion till modem tjänsteproduktion.

4.3 Industristadens institutioner och kunskapsspecialisering

Vi begränsar här vår definition av infrastruktur till att endast avse fysiskt kapital. Det finns emellertid andra varaktiga resurser som uppvisar stora likheter med det fysiska kapital och som andra forskare valt att kalla infrastruktur. Ett sådant exempel är som också kallas

utbildningskapitalet mänskligt kapital. Utbildning är en investering med lång varaktighet. Ãven

om arbetskraften till skillnad från vissa typer av fysiskt kan så

kapital flytta

är dess regionala bundenhet i realiteten ofta betydande. Eftersom utbildning normalt innehåller stora mått av generella får utbildad arbetskunskaper, kraft klara drag av kollektiv är emellertid i

nyttighet. Utbildningen

växlande grad teknologi- och verksamhetsbunden. När formas

utbildningen

av individens yrkesutövning utvecklas en tydlig specialisering av kompetensen som gör, att den åldras ekonomiskt på likartat sätt som materiellt kapital.

Låt oss nu återknyta till bilden av den traditionella industristaden med dess förankring i storskalig tillverkning med åtföljande De specialisering. största förlusterna av arbetstillfällen under de senaste decennierna har skett i branscher där utbildningskraven normalt sett har varit I dessa låga.

Det historiska arvet 63

branscher har inslaget av gymnasieutbildning varit begränsat och de längre utbildningar som har spelat störst roll har genomgående varit verksamhetsbundna. Tillväxten av arbetstillfällen har samtidigt varit koncentrerad

till näringsgrenar där det i växande kommit att krävas gymnasiegrad

utbildning, ofta med påbyggnad, för att finna sysselsättning.

När en eller ett fåtal branscher börjar prägla en stad leder det till att infrastrukturen efter hand, om än i långsam takt, anpassas efter de behov som finns bland de dominerande arbetsplatserna och verksamheterna. Denna prägling drabbar också andra samhällssektorer och då kanske i synnerhet utbildningssystemet. Dess profil anpassas efter hand till den efterfrågan som härrör från den rådande specialiseringen i den aktuella stadsregionen. På så sätt får varje region med en specialiserad efter hand också en motsvarande snäv utbildnings-

produktionsstruktur

profil hos sin arbetskraft. Utvecklingens dynamik prioriterar den verksamhetsspecifika utbildningen på den generellas bekostnad.

Den här bilden är emellertid inte tillräcklig. Arbetskraftens kompetens

bestäms inte enbart av nivån och inriktningen på dess utbildning utan en

del kommer från de erfarenheter som arbetskraften förvärvar i

viktig arbetet. I stadsregioner med specialiserad produktionsstruktur är möjlig-

heterna att skaffa sig breda och varierade erfarenheter genom läroprocesser inom olika aktivitetsområden starkt begränsade. Arbetskraften i sådana regioner tenderar alltså att utveckla en som är utpräglat

kompetens

verksamhetsspecifik. Industristaden kom således under efterkrigstiden, att utmärkas av teknikbunden anläggningar och en lokal

kompetens, storskaliga

tradition, som ofta visat vara till Under efter-

sig negativ entreprenörskap.

krigstidens senare delar har stadsregioner av detta slag uppvisat förtvinad inte heller några

inomregional fömyelseförrnåga. Regionema erbjuder

lockande lägesfördelar för externa entreprenörer, eftersom miljön saknar den diversifierade kompetens som nya aktiviteter normalt kräver. Mycket

pekar alltså på att förnyelse och i gamla stadsregioner är starkt expansion

beroende av att en diversiñerad kompetensbas bland

förmågan upprätthålla

arbetskraften.

64 Det historiska arvet

Tidigare avsnitt i detta har åt det generella fysiska kapitalets kapitel ägnats

och arbetskraftens långsiktiga specialisering i en stadsregion och hur en storskalig industriell inom en eller ett fåtal branscher låser fast

expansion

regionens fortsatta utvecklingsbana. Det bör betonas, att en sådan expansion också leder till en specialisering inom andra områden. I detta avsnitt pekar vi därför också på vad som kan benämnas institutionemas specialisering.

Med institutioner avses kulturella, ideella, politiska m.fl. fackliga, religiösa,

organisationer och spelreglerna för deras samspel. Om vi så vill kan institutioner även inkludera de företag som levererar insatsvaror begreppet och service till den storskaliga industrin.

av industri i stadsregioner medförde under 1900-talet

Expansion storskalig

en av institutioner. Exemplen är

långsiktig specialisering regionemas

många. Industristaden en viktig roll för framväxten av den politiska

spelade

och den arbetarrörelsen. Här fann också rörelser en

fackliga religiösa

expansionsbas och här växte ideella organisationer som nykterhets- och idrottsrörelse sig starka. På det kulturella området skedde en motsvarande

I all korn arbetarklassens dominans i många städer att utveckling. synnerhet styra hur institutionerna forrnades. De blev efter hand alltmer specialise-

rade och speglade behov hos industristadens människor. Vi måste också beakta den omvända effekten. Dessa med tiden tröga institutioner kom även att prägla de människor som levde och växte upp i dess hägn. Där de växte sig starka korn de som i Sverige att förmedla bruksanda och värderingar hos klassen av industriarbetare. Under epokens bidrog detta social

höjdpunkt klimat till att höja effektiviteten i den befintliga produktionen. Under 1900-

talets senare del har denna anda blivit en hämsko för fömyelsen av industristädema genom att skapa misstro och motstånd mot förändringar. Starka och väletablerade i av Europas industristäder

fackföreningar många har till att minska företagens vilja att etablera produktion i dessa bidragit ny

städer. Detta fenomen är dokumenterat för Storbritannien, Frankrike och Italien. I har denna delvis varit tabu.

Sverige samtidigt frågeställning

Del historiska arvet 65

4.4 Ny infrastruktur löser upp gamla bindningar

Förra sekelskiftet en snabb utbyggnad av kollektivtrafiken i började städema för att lösa upp den traditionella bindningen mellan arbetsplats och Denna trend kom efter några årtionden att förstärkas av bostadsplats. privatbilismens expansion. Tillsammantaget ledde denna utveckling till en decentralisering av stadsregionemas befolkning från kärna till ring. för industrins lokaliseringsval ändrades inte lika snabbt. Förutsätmingama Det var först med vägnätets utbyggnad och upprustning samt lastbilstrafikens som det villkor för industrins lokaliseexpansion skapades nya Det blev nu lönsamt att förlägga industriarbetsplatser till stadsring. utkantsområden, där tillgängligheten till landsvägsnätet var regionemas god. Efter hand skedde också en utflyttning till mer perifera regioner.

Bakgrunden till ovanstående utveckling kan beskrivas på följande sätt (Kasarda, 1988): Under 1900-talets första hälft skedde innovationer som förändrade transport-, kommunikations- och produktionsteknologiema, och som markant reducerade de lokaliseringsfördelar som de äldre, strukturerade stadskämoma hade haft för regionemas tillverkkompakt och distributionsaktiviteter. Industri- och grossistföretag fann snart ningsatt kämomas föråldrade inte var konstruerade för och gatunät personbilslastbilstrafik. Trafikstockningar, brist på parkeringsplatser för de anställda, liksom med drev verksamheter från käm- till problem godsomlastningar ringområdena. Investeringarna i vägnäten, ett spritt bilägande och ett ökat beroende av lastbilar hos såväl industri- som ökade attrakgrossistföretag tiviteten hos lägen utanför stadskämoma, där tillgången pâ mark möjliglösningar som reducerade trängseln och ökade gjorde nya, ytkrävande transportapparatens effektivitet.

från till massproduktion och Efterkrigstidens övergång styckproduktion tillverkningsindustrins uttåg ur stadslöpande-bandsmetoder påskyndade kämoma. De tidiga i stadskämoma vari allmänhet industrianläggningama som inte enkelt kunde till senare tiders flervåningsbyggnader anpassas I det bandet hade stora krav på massproduktionsteknik. synnerhet löpande horisontell att tillfredställa i en stadskärna. Grossister och yta som var svåra distributörer som gick över till automatiska godsomlastningssystem fann,

66 Det historiska arvet

att det var mer praktiskt och mindre dyrbart att bygga nykonstruerade anläggningar på den relativt sett billigare marken i stadsregionemas ringområde, än att söka omvandla sina föråldrade i stadskärnan. anläggningar En utflyttning medförde vidare inte sällan en förbättrad till tillgänglighet regionala och nationella marknader.

En tredje, och kanske inte mindre faktor, som stimulerade decenviktig traliseringen av tillverkningsindustrin var en omfattande infrastrukturutbyggnad av anläggningar och försörjningssystem som varit tidigare begränsade till stadskärnan och det kringliggande bebyggda området. Det handlar här om en av elnät, telenät, vatten- och likutbyggnad avloppsnät som gatu- och vägnät. Dänned frigjordes industriföretagen från sin tidigare bundenhet till den centrala stadskärnan. Härtill kommer arbetskraftens rumsliga utbredning som följde det alltmer decentraliserade bostadsbyggandet som fick fart i huvuddelen av Europa under perioden efter 1950.

Från 1960-talets har början ytterligare framsteg i transport- och kommunikationstekniken och växande industriell konkurrens från områperifera den och från utlandet gjort de äldre stadskämor helt förstadsregionemas åldrade vad gäller traditionell och distributionstillverkningsindustri verksamhet (Kasarda, 1980; Stemlieb och 1975, red.; Suttles, Hughes, 1978). Under senare decennier har vid frihetsgradema lokaliseringsval ökat ytterligare. Den bindande restriktionen har blivit tillgången på eftersökt arbetskraft i en region.

4.5 Vitalisering av stadsregionernas kärnor

I den litteratur om stadsregioners ekonomier och stadsregioners utveckling som publicerats under det senaste kvartsseklet är det slående hur mycket utrymme som ägnats fenomen som upplevts som och tolkats som uttryck för stadsregioners problem, tillbakagång och rent av I kontrast till undergång. detta har av främsta städer under efter många industriepokens perioden 1970 en förvånansvärd ekonomisk trots minskande uppvisat återhämtning, befolkning och minskande Denna av industrisysselsättning. Vitalisering vissa stadsregioners kärnor har kunnat ske i samklang med de begräns-

Det historiska arvet 67

ningar som den historiskt ärvda infrastrukturen utgjort. Främst tycks denna vitalisering ha skett i de diversifierade tjänstecentra som vi i föregående kapitel klassificerade som internationella och nationella centrumnoder. Bakgrunden till det beskrivna förloppet är, att företag och institutioner som

erbjuder starkt specialiserade varor och tjänster lockats till stadsregio-

nemas kärnor och då i synnerhet deras centrala affärsdistrikt. Den speciali-

serade och komplementära karaktären hos dessa enheter har gjort det fördelaktigt för många att välja centrala lokaliseringar som maximerar deras tillgänglighet till kontaktkrävande kunder och företag. Enheter som

annons- och reklambyråer, mäklare, konsultföretag, finansföretag, små

lyxaffärer, advokatbyråer, revisorer samt andra professionella affärstjänster har i växande grad samlats i de centrala affärsdistrikten. De har i stor utsträckning ersatt de traditionella varuhusen, små detaljister med standardutbud, enheter som bjuder ut konsumenttjänster, och andra enheter vars överskott inte förmår täcka de hyror som följer med en central lokalisering. Det finns också ett flertal exempel på hur de tillgänglighetsberoende delarna av det nya näringslivet har tagit över områden som tidigare utnyttjats av industri- och distributionsaktiviteter. Londons Docklands är kanske det mest välkända exemplet (Hicks, 1985).

Stadskämomas renässans har varit intimt förknippad med av tillskapandet

ny infrastruktur. Under årtiondena efter 1970 har vi kunnat bevittna en tillväxt av i de största städernas centrala

påtaglig höga kontorsbyggnader affärsdistrikt. Trots väsentliga framsteg inom telekommunikationsteknolo-

är huvudkontorsfunktioner i allmänhet beroende av ett kom-

gin företagens

av finansiella, PR- och andra affärstjänster

plement juridiska, Specialiserade

som är bäst tillgängliga i de stora städernas centrala affärsdistrikt. Till

skillnad från kunskaper, och information som kan förflyttas lika budskap enkelt vertikalt som horisontellt, kan insatsvaror och färdiga produkter

inom tillverkningsindustri samt grossist- och detaljhandel ej förflyttas

effektivt i vertikal Industriverksamhetens är inte alltid

riktning. ytintensitet större än för de flesta företagslednings- och kontorsfunktioner, liksom för

professionella och andra affarstjänster. Varuhanteringens hämsko är dess till horisontell mobilitet. Människor som arbetar med informations-

låsning

och kunskapshantering kan sålunda samlas i flera lager i höga kontorsbyggnader i det centrala affärsdistriktet utan några egentliga produkti-

68 Det historiska arvet

vitetsförluster. Den närhet som blir resultatet av en sådan samling höjer ofta produktiviteten hos verksamhet som behöver frekvent,

icke-rutinmässig

personlig interaktion. Resultatet härav har blivit en i vissa

kontorsvåg

stadsregioners centrala affársdistrikt.

Två andra tillväxtbranscher har också vitaliteten hos det centrala

påverkat

affarsdistriktet i större städer. Den första är och turismbranschen kongressvars expansion främjats av dels ett ökande antal professionella

föreningar

och dels realinkomster hos ett växande,

affärssammanslutningar stigande

rörligt segment hos industriländemas Den andra branschen

befolkning.

består av underhållnings-, kultur- och fritidstjänster som vänder till de

sig

ovan nämnda grupperna, liksom till ett växande antal stadsbor som är ensamstående professionella yrkesutövare eller barnlösa med två par inkomster.

Kongress-, turism-, kultur- och underhållningsbranschema är specialise-

rade på intermittent nätverkssamordning. De arbetar genom att samla ett stort antal individer från vitt skilda lokaliseringar till en specifik där plats de aktuella tjänsterna tillhandahålls. har ett visst

Nätverkssamordning agglomerationsberoende men måste framförallt kunna kliva över vissa

storlekströsklar. Genom att de koncentreras i samlokaliserade mönster förbättras deras funktionella Perifert lokaliserade centra

komplementaritet.

av detta slag har vuxit i antal. Samtidigt har dessa aktiviteter ökat i

påtagligt

tät stadsmiljön. under 1970- och 1980-talen av nätverks-

Lokaliseringen

samordnande till tät har inte skett inom en

företag stadsmiljö planerat

sammanhållen organisation, utan decentraliserat i

många självständiga företag på grundval av marknadssignaler. stora städer har numera Många

insett, att deras täta av

ansamlingar hotell, restauranger, nattklubbar, idrottsarenor, muséer, teatrar och biografer har stark dragningskraft på

såväl besökare som ytterligare enheter av samma slag. Förutsättningen är, att aktiviteterna samlas i rena, områden. Vidare att

fotgängarsäkra gäller,

dessa som sociala och estetiska till

anhopningar tjänar viktiga komplement

det ökande antalet höga kontorshus som vid sekelskiftet dominerar så många centrala affärsdistrikt.

Det historiska arvet 69

4.6 Bostadsinfrastrukturens roll i kunskapsekonomin

Den traditionella analys av som brukar kallas stadsregioners utveckling betonar industrins roll för att forma den långsiktiga exportbasmodellen utvecklingen. Lokaliseringsfördelar för exportinriktad industriproduktion och distributionsaktiviteter bestämmer enligt denna modell stadsrumsliga fokus. Exportindustrins efterfrågan på arbetskraft regionemas lockar hushåll från såväl nära omgivande som mer avlägsna regioner till och därmed en efterfrågan på bostäder och infrainflyttning genereras struktur. Hushållen gör lokaliseringskalkyler där de avväger kostnaderna och besväret av långväga pendling mot de billigare bostäder som finns tillgängliga i mer avlägsna områden. Efterhand sker en utveckling av industri, tjänster och detaljhandel som betjänar den växande befolkningen. Denna sysselsättning är lokaliserad i noder nära de områden där hushållen valt att bosätta sig, eftersom dessa företag konkurrerar om att göra sina produkter tillgängliga för de hushåll som är de slutliga konsumenterna. De som i dessa i sin tur valet av bostad på det sätt sysselsätts företag avväger som beskrivits ovan.

Ovanstående skiss är en sammanfattning av den mest accepterade förtill de industrialiserade under de klaringen stadsregionemas utveckling senaste 150-200 åren. Dess är i korthet, att lokaliseringsfördelar i budskap bestämmer den exportinriktade industrins lokalitransportinfrastrukturen som i sin tur bestämmer befolkningens lokaliseringsval. Hur seringsval denna än må vara, när det gäller den historiska plausibel förklaring utvecklingen så har dess relevans kommit att ifrågasättas, både när det gäller att förklara utvecklingen hos dagens stadsregioner, liksom att göra prognoser för deras framtida utveckling (Quigley, 1990).

Det har utvecklats en altemativ som från att de drivkrafter förklaring utgår som formar i växande grad kommer från stadsregionemas utveckling hushållens och bostäder inom rumsliga lokaliseringsmönster tillgången på till den framväxande stadsregionema. Den nya förklaringen, som refererar kunskapsekonomin, klargör, att boendet och hushållens livsmiljö påverkar framtida utveckling i långt större utsträckning än vad man stadsregionens hittills insett. Detta orsakssamband betyder, att framtidens infrastruktur i

70 Det historiska arvet

hög grad av och den som krävs utgörs bostadskapital kringmiljö för att ge hushållen god social och kulturell service.

Under och i under dess andra hälft har karaktären efterkrigstiden synnerhet på den ekonomiska aktiviteten i de västliga industriländema genomgått entydiga förändringar. Andelen sysselsatta i har tillverkningsindustrin minskat kraftigt. har andelen med och Samtidigt sysselsatta tillverkning övrig varuhantering minskat inom industrin. Hela sysselsättningsexpansionen ligger inom aktivitetsområden som med industrisamhällets terrninologi benämns tjänsteproduktion.

Med industrisamhällets föreställningsram lokaliseuppfattades företagens ringsbeslut främst som ett materiellt investeringsbeslut, där man byggde fabriker och mekaniserade. av var Lokaliseringen produktionskapacitet främst ett fabriksbeslut, vars avvägning gällde närhet till råvarukällor eller avsättningsmarknader. En sådan verklighet beskrivs på ett adekvat sätt av exportbasmodellen. Arbetskraften flyttar här till fabriksorten.

Sekelslutets teknologiska regim tvingar fram en kunskapsekonomi där kunskap, teknologisk information och marknadsinsikter i väsentlig grad har samma roll som energi och råvaror hade under industrialismens stora växtperiod. Det finns flera viktiga poänger i den jämförelse vi gjort. Under 1900talets sista kan man observera hur i fjärdedel företagen tilltagande grad placerar ut sina arbetsställen med till var arbetskraft med efterhänsyn frågad utbildning och kompetens finns lokaliserad. ökade Företagens flyttbenägenhet har möjliggjorts teknikvillkor som efter genom slagit igenom 1960-talets slut. De har följande innebörd (Williamson, 1975; Quigley, 1990):

o Den tekniska utvecklingen har reducerat den optimala skalan för ett stort antal ekonomiska aktiviteter. Det ger mindre bundna lokaliseringsvillkor. Teknikförändringen innefattar därtill ökade möjligheter att dela upp en produktionsverksamhet på många separerade, lokala och tillverknings- styrenheter.

Det historiska arvet 71

0 Frihetsgradema vid val av lokalisering har vuxit kraftigt som en följd av framstegen inom transport-, kommunikations- och dator-

teknologins område. Telefax och datornät har gjort det möjligt för

företagen att interagera frekvent med leverantörer och kunder utan

direkt daglig närkontakt, så länge samspelet gäller rutinuppgifter eller

noggrant kodifierade och därmed standardiserade informationsutbyten.

Vid 1980-talets slut fanns i mindre än var femte inom

Sverige arbetsplats

industrin. Samma tendens har präglat hela Europa. En tilltagande del av produktionen organiseras på en marknad av kontor, lokaler och annan

produktionsinfrastruktur. Lokaliseringsbesluten har förskjutits mot en

mångfald av överväganden om att sysselsätta arbetskraft och att nyttja lokaler. För huvuddelen av näringslivet har arbetsmarknaden och infrastrukturen blivit betydelsefullare än det materiella

resursfrågor produk-

tionskapitalet.

Hushållens val av bostadslokalisering i tätorter och stadsregioner påverkas

främst av villkor som gäller de generaliserade reskostnaderna, dvs summan

av tidsuppoffringar och rena penningutlägg. Särskilt stor betydelse har

kostnaderna i samband med hushållsmedlemmamas till sina

pendling arbetsplatser och skolor, liksom till dagligvaruhandeln och hushållstjäns-

terna i övrigt. Följande tre förhållande har ett fundamentalt sätt

på påverkat hushållens lokaliseringsbeteende sedan 1950-talet:

o Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har stigit i rask takt.

o Kostnaderna för pendling och rörlighet i allmänhet har sänkts

kraftigt, vilket ökat rörlighetsavstånden till nära lOO av vad de

gånger

var vid seklets början.

o Hushållens samlade inkomst har höjts betydligt i stora delar av

Europa. I Sverige härrör i från en inkomstökningen väsentlig grad

stigande andel flerinkomsthushåll.

72 Det historiska arvet

Ovanstående förändringar har varit gemensamma för en merpart av alla länder med utvecklad marknadsekonomi. I dessa delar av världen, liksom i minskade hushållens för I stället

Sverige, känslighet pendlingskostnader.

ökade betydelsen av tidsavståndet mellan den egna bostaden och stadsregionens centrala delar. Benägenheten att betala för reducerad tidsåtgång blev således större. Samtidigt förstärktes hushållens preferenser för bostadsområden med attraktiva egenskaper avseende natunniljö, fritidsutbud och uppväxtvillkor för barnen i familjen. På det sättet intog bostadsinfrastrukturen gradvis platsen som en stadsregions ledande utvecklingsfaktor.

I kunskapsekonomin har utbudet av kompetent arbetskraft gradvis blivit den resurs som avgör lokaliseringen av det nya näringslivet. Det senare har också utvecklat en tilltagande rörlighet och förmåga till omlokalisering

(Schmenner, 1982). I denna typ av kraftfält har näringslivet kommit att

följa i spåren av var den attraktiva arbetskraften över tiden väljer att bosätta

sig. Denna anpassning verkar på två nivåer. Den påverkar val av lokalise-

ringsort för ett arbetsställe men också vilket läge inom stadsregionen som föredras. Därmed sker det en skiktning mellan olika stadsregioner och mindre tätorter med avseende på bostadsinfrastrukturens standard i kombination med ortens boendekostnader.

Boendekostnadema inlduderar kostnader för bostad, service och resor. Den stora vikt som hushållen kommit att vid restiden har

lägga tvingat närings-

livet att söka efter lägen med tidsmässiga närhet till sina anställda (Hicks, 1985). Denna restriktion har haft stor betydelse för uppkomsten av

korridorlösningar inom stadsregioner. Senare decenniers har arbetsplatser

radats upp efter motorleder och kringfartsvägar. Denna typ av läge har er-

bjudit den tidsmässigt minst betungande lösningen i regioner vars trans-

portsystem har haft privatbilism som ett fárdmedel. viktigt

Utvecklingen under den aktuella perioden har således av bil-

präglats samhällets lösningar. En fortsättning efter samma linje har stora svårighe-

ter att klara de miljökrav som i de flesta OECD-länder. Det

gradvis skärpts

är en intressant motsättning som uppstått. I den andra vågskålen

ligger

korridoremas basområden som av den eftersökta arbetskraftens utgörs

Det historiska arvet 73

bostadsmiljö. Den senare uttrycker, enligt samstämmiga beskrivningar, starka preferenser för vackra vyer, bra klimat, havsnärhet, ringa miljöförstöring, promenadtrygghet och ombonade skolrniljöer.

4.7 Infrastrukturens anpassningströghet

De föregående avsnitten i detta kapitel har i flera steg beskrivit hur infrastrukturen formats och omformats för Europas stadsregioner under två hundra år. Exportbasmodellens samband framstod som allt mer

självklara och tillförlitliga, när den långa industrialiseringsepokens själv-

invaderade och de teorier den

förhärligande ideologi regionalvetenskapen

lärde ut. Den mentala trögheten är stor bland planerare och politiker, när de skall ta ställning till de samband som utvecklas under kunskapsekonomins på samma gång trevande och dramatiska expansion. I figur 4.2 ges en

schematisk framställning av de nya samband som observerats under 1970-

och l980-talen i Europa och Nordamerika (Johansson, 1989a).

Övergången från exportbasmodellens samband till de utvecklingsvillkor

som illustreras i figur 4.2 har blivit alltmer Den har medfört att

påtaglig. det uppstått en obalans mellan det nya näringslivets och utvecklingsriktning den befintliga infrastrukturen i de flesta stadsregioner. I många europeiska

regioner är denna brist jämvikt dramatisk och förlamande, i andra redan

på

inordnad som en drivkraft i den

regionala planeringen.

De anpassningsvillkor som vi behandlat i föregående avsnitt har poängterat,

att näringslivet uppvisat en snabbare än hushållen, omplaceringsfönnåga

vilket krävs om arbetsplatserna skall kunna efter boendets

anpassa sig förändringar. Hushållens tröghet är inte minst betingad av strävanden att

bamens uppväxt från men också av det dubbelarbetande

trygga miljöbyten hushållets behov att uppnå och behålla en robust tyngdpunktslösning för de

transportbehov som gäller mannens och kvinnans respektive arbetsplatser, bamomsorgens och skolans lokaliseringar, hushållens inköpsplatser, etc.

74 Det historiska arvet

BOSTADSINFRASTRUKTUR I EN STADSREGION

BEFOLKNINGSFÖR- HUSHALLENS ANDRING OCH UTBILDNINGS- HUSHÅLLENS KON- OCH KOMPETENS- CENTRATION TILL PROFIL I OLIKA OLIKA DELAR AV BOSTADS- REGIONEN OMRÅDEN

UTVECKLING AV ARBETS- PLATSER I SKILDA DELAR AV OCH I HELA REGIONEN

INFRASTRUKTUR FÖR PERSONTRANSPORTER INOM REGIONEN

Figur 4.2 Bostadsinfrastruktur och sysselsättningsutveckling i stads-

regioner

Som ett led i denna anpassningsprocess, där arbetsområden och bostads-

områden byggs ut och omvandlas under samspel, vidarebefordras

på

varierande sätt signaler om behov att bygga ut nya nätverk för transporter

och annan kommunikation. är sett för

Anpassningstempot generellt lågt

denna senare infrastruktur. När transportleder och kantas av

nya byggs verksamhetsområden uppstår korridorer som är en egen form av infra-

struktur. Den senare kan förutsättas vara mycket seglivad, vilket betyder,

att en fortsatt av bostadsinfrastrukturen till områden

förnyelse begränsas med rimlig anslutning till existerande korridorer. I de flesta fall är

korridorema koncentrerade till någon del av en och detta

stadsregion ger

normalt upphov till bestående segregation både av hushålls- och närings-

livskategorier.

Det historiska arvet 75

Det finns flera skäl att ägna infrastrukturens anpassningströghet en egen mässa. Ett sådant skäl är infrastrukturens roll som historiskt arv. När en stadsregions infrastruktur kommer ur fas med den ekonomiska och den teknologiska utvecklingen blir det historiska arvet en starkt hämmande

kraft som förhindrar en förnyelse av regionens ekonomiska , sociala och

kulturella liv. Varje gång som en region förmår samla sina krafter till en omdaning av sin infrastruktur uppstår seriekopplade vågfenomen i hela regionens successiva strukturfömyelse.

På samma sätt som föråldrad infrastruktur är förnyelse- och tillväxt-

hämmande i sig, är en robust och flexibel infrastruktur en utvecklings-

främjande faktor. Dessa slutsatser gäller för både i

anpassningsförlopp

mikrosammanhang och på makronivå. Det senare har speciell betydelse för sekelskiftets Europa. I figur 4.3 återges med ett streckat fält en st0rkorridor från London till Milano. Denna korridor innefattar en väsentlig del av hela Europas infrastrukturkapital. Delar av denna infrastruktur är föråldrad. Ändock är det själva rikedomen och mångfalden av infra-

strukturkomponenter som dominerar. Varje måste ta hänframtidsprognos

till detta. Under inledningen av kommande sekel

syn tvingas Europas

forskningsarbete, kulturliv och ekonomiska förnyelse att ta sin

utgångs-

punkt i denna flemationskorridor. Denna infrastrukturbaserade prognos kan antas vara mycket robust även i ljuset av de nya roller som kan förväntas tillfalla omgivande stadsregioner som Paris, Berlin och Wien.

76 Det historiska arvet

Figur 4.3 Europas Megapoliskorridor under 1900-talets andra hälft

Eflerkrigstidens omvandling 77

5. EFTERKRIGSTIDENS OMVANDLING BLAND EUROPAS STADSREGIONER

Kapitel l belyser empiriskt tankar om hur stadsregioner utvecklas efter en livscykel med bestämda faser som delvis är relaterade till stadsregionens ålder. Eftersom olika länder och regioner urbaniserats under skilda perioder, kommer därmed de olika att befinna i olika

stadsregionema sig

faser av sina respektive livscykler. Därför kan man inte över generalisera hela Europa beträffande utvecklingsförlopp och stadier för de många städerna. Inte heller kan man på ett självklart sätt identifiera

långsiktiga

strukturella trender som i likformig rörelse driver inom

förändringarna

enskilda stadsregioner och inom hela systemet av städer, eftersom dessa

förändringskrafter verkar med olika grad av eftersläpning inom olika delar

av stadssystemet.

När denna allmäna reservation väl är uttalad vill vi ändå söka identifiera några av de viktigaste och strukturella som

långsiktiga utvecklingslinjema

idag omformar såväl enskilda stadsregioner som stadssystemet i dess helhet i Europa. Det är att hålla i minnet att dessa trender får

viktigt ej genomslag

samtidigt och inte heller verkar med samma kraft i alla stadsregioner. De

förlopp som vi skall behandla har inte varit rådande under nödvändigtvis

hela efterkrigstiden och möjligheten av kvalitativa av förändringar pågående processer måste beaktas.

5.1 Omvandlingens drivkrafter

Europa har under efterkrigstiden genomgått en rad viktiga ekonomiska,

teknologiska och sociala förändringar som bl a kunnat komma till stånd

genom att arenan för det ekonomiska och livet successivt

politiska förändrats genom de fortlöpande i ny infrastruktur. investeringarna Karakteristiskt för förändringar av dessa slag är, att de manifesterar i ett

sig antal dimensioner. Förändringen i varje sådan dimension

interagerar samtidigt med förändringarna i andra dimensioner. Vi skall här fram lyfta

och betona tre dimensioner som i synnerhet varit under den senare

viktiga hälften av efterkrigstiden.

78 Eflerkrigslidens omvandling

Förändringarna har för det första en organisatorisk dimension, där företagen omorganiserar sig och sina relationer till andra företag.

Exemplen från de senaste två årtiondena är talrika. Det observerade

förloppet har följande inslag. Stora japanska företag etablerar semioberoende enheter i Europa. Det gäller såväl industri- som tjänsteföretag. Stora europeiska företag köper upp eller bildar allianser med komplementära företag i andra länder i Europa. Denna samverkan avser inte bara produktion och marknadsföring utan i ökande grad produktutveckling och forskning. Bland exempel med svensk anknytning kan nämnas Elektrolux, ABB och SAS. Ledande detaljhandelsföretag - av vilka kanske brittiska Marks and är det mest kända - som Spencers exemplet börjar uppträda kvasi-industriföretag. De designar och marknadsför med större och större precision varor men också tjänster som produceras av underleverantörer. Det kan noteras, att IKEA var ett av de företag som tidigast utvecklade denna strategi. I den andra extremen finner vi vissa traditionella industriföretag, som exempelvis Fiat, men även Volvo och Saab Automobiles som rör sig i riktning mot att lägga ut allt mer av tillverkningen på stora specialiserade underleverantörer med eget samordningsansvar inom sitt område och istället koncentrerar på design, sammansättning och marknadsföring.

För det andra har förändringarna en sektoriell dimension. Denna manifesterar mest i form av en inom

sig tydligt sysselsättningstillväxt tjänste-

sektom och en sysselsättningsnedgång inom tillverkningsindustrin. Sam-

mansättningen av och sambanden mellan de båda sektorerna är också

föremål för förändringar. Med tydliga inslag av förvirring söker 1990talets forskare efter som mer kan in de

nya definitioner tillförlitligt fånga

observerade förskjutningama. Det är bakgrunden till talet om kunskapsbaserade aktiviteter och de informationsintensiva sektorerna.

Slutligen har den pågående transforrnationen en dimension som rumslig

utspelas flera nivåer. Generellt sett har av mer arbets-

på tillverkningen intensiva och teknologiskt mindre sofistikerade produkter systematiskt

förskjutits till de rnyindustrialiserade länderna och till lågkostnadsländer inom den mer utvecklade delen av världen. I Europa har exempelvis Spanien och Portugal stått som mottagare av aktiviteter av detta slag.

Efterkrigslidens omvandling 79

Vidare har det inom enskilda länder förekommit en motsvarande process på den interregionala nivån. Inom länder ka.n man observera hur aktiviteter

omformas genom arbetsfördelning och specialisering och hur de om-

lokaliseras, vanligtvis genom en process av skilda tillväxttakter. Slutligen finns det en inomregional nivå, där den rumsliga omvandlingen av tillverkningsindustrin tagit sig formen av decentralisering, återigen vanligtvis snarare med skilda tillväxttakter än genom direkt omlokalisering.

Detta är ingen uttömmande lista över de dimensioner i vilka den pågående omvandlingen kan observeras. Sammanfattningsvis är det emellertid viktigt att understryka att den pågående omvandlingsprocessen sannolikt är den mest fundamentala ekonomiska, teknologiska och sociala förändring som skett sedan den industriella revolutionen. Den har dessutom intensifierats i Europa av integrationsprocessen inom EG som i synnerhet har accelererat förändringarna inom de dimensioner som omfattar näringslivets organi-

sation och den ekonomiska geografins nätverk.

Intressant för vår fortsatta diskussion är att ovan behandlade ekonomiska, teknologiska och sociala förändringar tycks ha haft att generera

förmågan

ett relativt enhetligt utvecklingsmönster för stadsregionema i hela Europa utanför det tidigare östblocket, men också bland stadsregioner i stora delar

av den industrialiserade världen i övrigt. Hall (1990) hävdar, att

stadsregionema i Europa under efterkrigstidens andra hälft omvandlas

genom åtminstone fyra separata processer som pågår samtidigt och som är

ömsesidigt beroende. Dessa fyra processer är decentralisering, avindustri-

alisering, rekoncentrering och lokaliseringsskift:

0 används för att beteckna hur människor och

Decentralisering

arbetstillfällen flyttar från städernas kärnor till deras omland. Cheshire och Hay (1989) fastslår att decentraliseringstrenden inte

endast har tenderat att från stora till små stadsregioner utan sprida sig

att den också har från norra först till Frankrike och

spritt sig Europa norra Italien och senare till övriga sydeuropa.

o Avindustrialisering syftar på den strukturella omvandlingen i de

avancerade länderna från en varuhanterande, råvarubaserad ekonomi

80 Efterkrigstidens omvandling

till en inforrnationshanterande, ekonomi. Dtenna kunskapsbaserad trend kommer att behandlas mer i nästa ingående kapitel.

0 är en från stora till

Rekoncentrering förskjutning stadsregioner

näraliggande mindre stadsregioner. Därmed utjämnas storleksskillnader mellan orter i samma nätverk av städer.

0 Något osäkrare men också mer intresseväckande är förekomsten av ett

bestående lokaliseringsskift från både de äldsta och tätaste stads-

regionema och de mest perifera till tillväxtband och regionerna nya tillväxtkorridorer, lokaliserade i vissa särskilt mindre täta gynnade

regioner i varje land.

Det kan som en kommentar till Halls finnas att

fyra processer anledning

påpeka, att en fortsatt av inom

decentralisering sysselsättning tillverknings-

industrin inte behöver vara inkonsistent med en eventuell recentralisering av den totala sysselsättningen. inom växer

sysselsättningen tjänstesektom

snabbare än inom

sysselsättningen tillverkningsindustrin och den utgör en

stor andel av den totala sysselsättningen. Om tjänstesektom fortsätter att ha en mot städer kan en av

orientering recentralisering sysselsättning (i nettotermer) ske, även om sysselsättningen inom tillverkningsindustrin (och

även delar av tjänstesektom) fortsätter att decentraliseras. Ja, vi kan till och med ett vidare och att i fall är det en växande

gå steg säga, många

tjänstesektor med dess behov av kontorslokaler i centrala som drivit

lägen

ut såväl industrin som bostäderna från och därmed

stadsregionemas kärnor,

varit en väsentlig drivkraft bakom av såväl industri-

decentraliseringen sysselsättning som till men även till utanför befolkning omlandet, lägen

detsamma. Denna process som kunnat registreras i en rad som stadsregioner exempelvis Frankfurt är annat än en klassisk manifestation

egentligen inget

av urban

lokaliseringsteori.

Detta att vi inte kan sätta likhetstecken mellan

betyder, avindustrialisering

och en av eller till

decentralisering sysselsättning befolkning. Övergången

ett allt mer avancerat tjänstesamhälle istället sannolikt genererar nya former av urbanisering. Dessa kommer att karakteriseras av en troligen

betydligt lägre befolkningstäthet i tenner av invånare km? än på tidigare

Eflerkrigstidens omvandling 81

urbaniseringsfonner. Det betyder emellertid inte, att arbetsplatstätheten behöver falla under den nivå som den uppnådde vid industrialismens Arbetsplatstätheten är normalt betydligt högre inom tjänstehöjdpunkt. sektom än inom industrin.

Alla kommer emellertid inte att få uppleva en stark stadsregioner Även om har en urban återurbanisering. de nya tjänsteaktivitetema är de inte begränsade till att behöva lokalisera sig i en specifik orientering, I den här kan man aktiviteter stadsregion. meningen säga, att ekonomiska har fått en större frihet i sitt val av lokalisering. Många av dessa förlopp är även i ett globalt sammanhang. Det talar för att för-

samtidigt generella

får ett likartat förlopp för regioner som har samma ekonomiska ändringar förutsättningar.

Givet denna detta kapitel åt att diskutera hur de förändbakgrund ägnas

ringsprocesser som Hall (1990) framhåller har påverkat de europeiska

under Vi kommer också att

stadsregionemas utveckling efterkrigstiden. något beröra frågan om vart en förlängning av pågående utvecklingsbanor

leder.

5.2 1950- och 1960-talens storstadstillväxt

I den urbaniseringsprocessen under inledningskapitlet speglas långsiktiga 1900-talet med en särskild detaljskärpa för efterkrigstiden. I detta kapitel

fortsätter vi med en av bland Europas stads-

genomgång omvandlingen

under efter 1950, dvs 1900-talets andra hälft. Detta

regioner perioden

avsnitt behandlar fram till 1970 och i nästa avsnitt behandlas den

perioden

efterföljande perioden.

Under tidsintervallet 1950-1970 var urbaniseringsprocessen koncentrerad till ett antal (tabell 5.1). För varje enskilt land

begränsat stadsregioner

under denna att det fanns en del städer som växte befolk-

gällde period, som en annan del av eller gick ningsmässigt samtidigt regionerna stagnerade

tillbaka i termer av antalet invånare. Även om naturliga till-

befolkningens

växttakt var i vissa länder under l950-talet, så föll den

generellt hög

82 Efterkrigstidens omvandling

överallt vid slutet av 1960-talet. var emellertid det mönster av

Viktigare

migrationsströmmar från till städer och

landsbygdsområdena stadsregioner

som karakteriserade perioden, liksom strömmen av arbetskraft norrut från länderna i syd- och Denna motiverades sannolikt

sydosteuropa. migration

främst av möjligheterna till en säkrare och löner. Till sysselsättning högre skillnad från USA utmärktes under denna en från Europa period flykt solbältet.

De senare den ekonomiska

migrationsströmmama speglade dynamiken

inom Europas kämområde. Detta område formade en med

triangel

spetsama i Amsterdam, Paris och Milano. Till denna yta var en stor del av Europas stadstillväxt koncentrerad. Närmare analys visar emellertid att denna tillväxtkoncentration var lokaliserad till relativt små sjutton zoner (tabell 5.1), vilka

tog hand om drygt 54 procent av den totala befolknings-

ökningen under perioden 1950-1970. Som jämförelse kan nämnas att dessa zoner utgjorde 8,5 procent av den totala hos de aktuella länderna. ytan Fjorton av tillväxtzonema var lokaliserade inom en med

utvidgad triangel

spetsama i norra Holland, Madrid och Rom. Utanför denna större

triangel

fanns det endast stadszoner som en tillväxt över

uppvisade genomsnittet,

nämligen Londons norra och västra utkanter, Valencia och Stockholm. Två av dessa emellertid till den

ligger på gränsen utvidgade triangeln och det är

egentligen bara Stockholm som är en avvikare

(fig. 5.1).

Två grova kategorier av tillväxtzoner kan identifieras. För det första finns en uttalad en axel som omfattar

utveckling längs nord-sydlig Rhen och som med något lägre koncentration sträcker in i Rhone-Saone-dalama och sig

vidare mot franska rivieran. Huvuddelen av den här tillväxten skedde i medelstora snarare än i mycket stora städer. Vidare kan noteras, att mycket lite av den här tillväxten ägde rum i Europas gamla industriområden, även om dessa områden under den här - till skillnad från sina perioden

amerikanska motsvarigheter - inte uppvisade absolut i sina någon nedgång befolkningstal.

Ejlerkrigstidens omvandling 83

Tabell 5.1: Urbana tillväxtzoner i Europa 1950-1970?!

Befolkning Procentuell Nationella tillväxt- Befolkning

ytterområden 10. 1 767 740 2 548 729 44.18 22.80

Lyon-Grenoblec

1 1. Östra Randstad- s 690 394 12 312 128 41.66 Norra Rhen 3 792 987 5 383 917 41.94 19.38 (Tysk del)

regionenb-evf

13. Paris 7 230 690 10 068 911 39.25 22.80 14. Södra Rhen - Centrala 9 975 364 13 855 652 38.90 Schweiz 7 684 137 10 729 651 39.63 19.38 (Tysk del)

Anm: a Deñnierade som individuella storstadsregioner bestående av samlokaliserade tätorter och städer, där varje storstadsregion som helhet ökat sin befolkning med minst 30 procent mellan 1950 och 1970 och som dessutom befolkades av minst 1 miljon invånare 1970. Turin-Geneve-Lausanne-regionen, sammanlänkade via Mont Blanc-tunneln Milano-centrala Schweiz förenade via Sankt Gotthardtunneln

FNCDQOU

innefattar San Remo and Ventimiglia i Italien sammanlänkade delar av Lyon-Grenoble-Geneve-lausanne-regionen Geneva-Lausanne-regionen på båda sidor av gränsen mellan Schweiz och Frankrike Källa: Hall och Hay (1980)

84 Ejlerkrigstidens omvandling

O 500 Im srocxuoLu

® uvwen annas/centrum L°“^E G) swnzsnLAuo

% uumcn

« ma

°E§:ÃÅ:.Å:::

@ IASOUE COAST ® @runm ® 015m

//I êånovsucz/tore

aAuceLouA ©

gm”

Q oç

Figur 5.1 Urbana tillväxtzoner i Europa

Källa: Hall och Hay (1980)

För det andra kan vi urskilja den tillväxt som skedde i Mönstret

sydeuropa. här avviker klart från det i Centraleuropa, med dramatiska befolknings-

i de största städerna som Madrid, Barcelona, Valencia,

ökningar Bilbao,

Rom, Turin och Milano. Tillväxten i dessa stadsregioner var en följd av, att

de erbjöd bättre möjligheter till sysselsättning och högre lönenivåer än de

som landsbygdsregionema i dessa länder kunde erbjuda. En till de

flyttning växande stadsregionema i Sydeuropa liksom till de växande stadsregionema

Efterkrigstidens omvandling 85

i mellersta utgjorde delvis utbytbara alternativ. Tillsammans ledde Europa flyttningsströmmama till en kraftig nedgång av landsbygdsbefolkningen i spanska Meseta och italienska Mezzogiomo.

Det finns intressanta med de tillväxt-

ytterligare några punkter sjutton

zonema. För det första kan vi notera, att endast en av dem - Stockholm hade ett klart perifert läge i förhållande till de övriga. För det andra - Paris med 9 invånare 1970 observerar vi att endast en tillväxtzon milj.

utgjorde en extremt stor stadsregion. Många av de övriga zonema utgjordes

av en enda stadsregion med en befolkning på mellan 2 och 4 miljoner

invånare (Barcelona 1,75 miljoner; Madrid 3,95 miljoner; Milano 3,74

miljoner; Rom 3,75 miljoner; Frankfurt 2,25 miljoner; Stuttgart 2,47

miljoner) medan andra inte innehöll någon sammanhängande ort vars

storlek uppgick till 2 miljoner invånare. Två av dem, Londons norra och västra utkanter samt östra Randstad, avskiljer sig från stora näraliggande stadsregioner som London, Haag och Amsterdam. Skiljelinjen markeras av den svaga befolkningstillväxten hos de senare. Dessa två kan faktiskt betraktas som tillväxtzoner som uppstått genom dekoncentration från centrala stora stadsregioner. Resultatet har blivit närliggande mindre stadsregioner

på pendlingsavstånd från den centrala stadsregionen. Generellt kan man

att detta är områden i Europa där decentraliseringstrenden var stark säga

redan under den aktuella perioden. Det kan här noteras, att decentralise-

satte in så som under 1950-talet i Storbritanniens

ringstrenden tidigt

stadsregioner.

5.3 Med 1970-talet inleds ett utvecklingsbrott

1970-talet innebar ett brott med den under

partiellt tidigare utvecklingen

i och med att de som den nord-

efterkrigstiden stadsregioner ligger längs sydliga Rhen-axeln nu började tappa i befolkning. Mest påfallande är

givetvis den koncentrerade befolkningsminskning som drabbade stads-

regionema i Ruhrområdet, men även i det övre Rhenområdet fick regioner som Frankfurt, Stuttgart, Mannheim och Karlsruhe erfara en befolknings-

minskning. Av de större stadsregioner som ligger inom 1950- och 60-talens

tillväxtzoner var det bara Aachen, Bonn, München och Wiesbaden som

86 Efterkrigstidens omvandling

kunde registrera en befolkningstillväxt under l970-talet. Oberoende av om den totala befolkningen ökade eller minskade så karakteriserades de nordeuropeiska stadsregionema från 1970-talets början av en decentra-

liseringstrend, dvs omlandets befolkningsandel ökade på bekostnad av

kämans. Vid 1980-talets början kännetecknades Västtyskland liksom England av att i stort sett alla större stadsregioner en fallande

uppvisade befolkning. Samtidigt fortsatte utflyttningen från käma till omland.

Övriga större stadsregioner inom de tidigare tillväxtzonema som under

1970-talet drabbades av befolkningsminskning är Rotterdam, Nancy, Turin och Milano. I norra Italien och i Frankrike gjorde sig samma decentrali-

seringstrend gällande vid slutet av l970-talet. Åter samma decentra-

liseringsförlopp har fått sin början i sydeuropa under 1980-talet (Martel-

lato, 1990).

Skall vi identifiera en som från av 1970-talet

tillväxttriangel gäller början

och framåt, så är det snarast en trehöming med sina spetsar i Madrid, Paris och Londons norra och västra utkanter. Tyngdpunkten i stadstillväxten

låg

vid denna tid i Sydeuropa och därmed uppstod en till ett

antydan europeiskt

solbälte i Spanien, södra Frankrike och Italien. I Holland, Belgien, England

och Irland fanns det överhuvud taget få stadsregioner av någon storlek vars

befolkning ökade. De som växte utgjordes av Haag, Utrecht, Brüssel, Leicester, Bristol, Derby, Teeside och Dublin. De stadsregioner i Västtyskland som hade en positiv tillväxt är redan uppräknade med undantag för Münster. I Frankrike var det emellertid inte enbart större stadsregioner i det egentliga solbä1tet som ökade i storlek under l970-talet. Snarare kan man säga att Frankrike under 1970-talet karakteriserades av en tillväxt dels

i centrum (Paris och Orléans) dels i den och västliga, sydliga östliga

periferin (Rouen, Le Havre, Rennes, Nantes, Bordeaux, Toulouse, Montpellier, Marseille, Toulon, Nice, Grenoble, Lyon, Dijon, Mulhouse och

Strasbourg).

Så här långt har vi betraktat utvecklingen i de större stadsregionema, dvs de områden vars befolkning i stadskärnan överstiger 200.000. Vi vänder nu vårt intresse till de mindre stadsregionema. Enbart inom EG fanns år 1970 mer än 100 funktionella med mer än 330.000

stadsregioner invånare,

Efierkrigstidens omvandling 87

samtidigt som kämans befolkning låg under 200.000 invånare. Många av dessa stadsregioner är administrativa centra för en omgivande landsbygd eller konsumtionsorienterade centra enligt den modell som presenteras och utvecklas i kapitel 3. Nästan 75 procent av dessa stadsregioner kunde uppvisa en befolkningstillväxt under 1970-talet, och mer än 40 procent av dem hade en befolkningstillväxt på mer än 5 procent. Det bör kanske understrykas, att vi här talar om små stadsregioner inte om små och medelstora städer, av vilka många förlorade såväl befolkning som sysselsättning under l970-talet.

För många av dessa mindre stadsregioner gäller, att deras stadskämor uppvisade befolkningsminskning men att de trots detta fungerade som sysselsättningsmagneter. Karakteristiskt för dem är att deras omland var markant rurala, men det betyder inte att de var avlägsna i förhållande till de större stadsregionema. Tvärtom de ofta nära de stora som

låg stadsbildningar tappade såväl befolkning som industrisysselsättning. Vad vi här kan iakttaga

är en reciprok process: De stora stadsregionemas förlust är de små stadsregionemas vinst. Hall (1990) talar om det här förloppet som en process av recentralisering av arbetstillfällen i dessa mindre stadsregioner, med lokala koncentrationer av runt dem. De

befolkning pendlingsavstånd som blev resultatet var relativt korta, i synnerhet mycket kortare och

mindre tidskrävande än avstånden i de stora som

stadsregioner utgjorde

migrationskällor för dessa människor.

Sydvästra England är kanske det tydligaste exemplet på en sådan rekon-

centreringsprocess. Där har London förlorat både befolkning och syssel-

sättning under de senaste tjugofem åren. Men en ring av mindre stads-

regioner runt London har alla kunnat registrera en massiv tillväxt. Och tillväxtvågen har fortsatt att allt ut och omfattade vid 1980-

sprida sig längre

talets slut platser som ligger upp till 150 km eller mer från London. Det snabbast växande bältet i Storbritannien sträcker från Comwall

sig genom Somerset och Wiltshire till Northamptonshire, Cambridgeshire, Suffolk

och Lincolnshire. Bältet omfattar således områden som åtminstone efter engelska mått klassas som landsbygd.

88 Ejlerkrigstidens omvandling

Hela processen kan ha startats av människor som allteftersom sägas tillgängligheten till London förbättrats har ut från London för att få flyttat ett bra boende till Det intressanta överkomliga priser. är, att arbetstillfallena har tenderat att följa efter människorna. Mer bör man precist nog uttrycka det så, att det inte var arbetstillfallena i London som började lämna staden i olika Det var snarare den lokala ekonomin riktningar. i de nya områdena som expanderade för att absorbera Inte minst nykomlingama. stimulerade tillväxten i den lokala inflyttningen tjänstesektom. Under en tioårsperiod kan mycket väl så mycket som mellan hälften och tre fjärdedelar av nykomlingama ha absorberats detta sätt. på

Denna typ av tillväxt bland mindre finner man håll i stadsregioner på många Europa. På vissa håll, i synnerhet i södra kombineras den med Europa, tillväxt även bland de stora Det samlade resultatet av en stadsregionema. sådan blir en inom olika länder där befolkprocess regional förskjutning ningstillväxt koncentreras till vissa områden. Dessa bälten eller korridorer tycks ofta stå att finna i områden. Skälen landsbygdsliknande till att expansionen inte kan ske i gamla, fullt stora utbyggda, stadsregioner penetrerade vi redan i Den föregående kapitel. typ av rurala områden vi talar om här kan bäst liknas vid De inte landsbygdens stadsbihang. erbjuder minst tjänstesamhällets kunskapshanterare boendemiljöer av betydligt större kvalitet än de gamla, stora Det måste i det här sammanstadsregionema. hanget observeras att det är de unga och välutbildade hushållen med professionella yrken sorn har den största uppvisat flyttningsbenägenheten. Detta är en grupp av människor som i sitt flyttningsbeteende visat sig vara mer känsliga för de miljövärden i vid som olika mening regioner erbjuder, än de sysselsättningsmöjligheter de erbjuder (Claval, 1990; Quigley, 1990). Dessa gruppers lägespreferenser inkluderar kulturella aktiviteter och möjligheterna att utöva olika På sikt de aktuella sporter. betyder givetvis flyttningsmönstren att skillnaderna mellan de stora, etablerade stadsregionema och de nya korridorema som innefattar mindre stadsregioner kommer att öka. Skillnaderna gäller ett antal som åldersegenskaper befolkningens struktur, arbetskraftens arbetskraftens sammansättning, utbildningsnivå, etc och kan på sikt stelna i en markerad segregation. De nya korridorema erbjuder alltså företagen en yngre och sett bättre utbildad genomsnittligt

Efterkrigstidens omvandling 89

arbetskraft, vilket av många forskare antas locka företag att etablera sig i dessa korridorer.

kan man observera, att dessa korridorer med sin lägre täthet och i Samtidigt vissa fall lantliga karaktär erbjuder förtagen relativt sett billiga expansionsmed god tillgänglighet såväl som i de interregionala ytor inomregionalt motorvägs- och flygnäten. Möjligheterna för företagen att söka sig till dessa med deras välutbildad billigare expansionsområden goda tillgång på arbetskraft är intimt förknippade med dels utvecklingen på telekommunikationsområdet som starkt underlättat möjligheterna att överföra rutininformation, dels utvecklingen på flygsidan som kraftigt sträckt ut det dagliga för I 5.2 åskådliggörs den operationsområdet kunskapshanterama. figur frigörelse mellan bostadsort och den ofta skiftande lokaliseringen av platsen för arbete som vuxit fram i Sverige under efterkrigstiden. Figuren beskriver en stadig tillväxt i antalet pendlingsresor som överskred 1,5 miljoner vid 1980-talets mitt. Telekommunikationemas och flygresandets expansion har tillsammans med starkt sjunkande kostnader för godstransporter löst företagens traditionella och möjliggjort en upp lokaliseringsbindningar lokalisering av kunskaps- och tillgänglighetskänsliga aktiviteter i de nya korridorema. Generellt gäller naturligtvis, att alla stadsregioner med god i viss utsträckning kunnat dra fördel av de nya lokalisetillgänglighet ringskriteriema.

I finner man en sådan korridor från Heidelberg, via sydtyskland ny Stuttgart och Ulm till München. I sydfrankrike finns en arman korridor från Toulouse via Montpellier till Nice och sträckan från Barcelona till Valencia längs den spanska medelhavskusten är exempel på en tredje sådan korridor. Lyon, Grenoble och Geneve är ett fjärde starkt tillväxtbälte. Flertalet av dessa korridorer följer gamla väl etablerade transportlänkar för jämvägsoch landsvägstrafik, dvs de är anpassade till etablerad infrastrukturlänkar. Det brittiska är visavi de etablerade kommunikaexemplet tvärgående tionsledema och har istället växt fram på basis av ett antal radiella länkar in till centrala London.

90 Ejierkrigstidens omvandling

Antal interregionala pendlingsrsor (1 OOO-tal) 2000 -

500 -

O I l l I I Å 1940 1950 1960 1970 |98O 1990

Figur 5.2 Det växande antalet interregionala i pendlingsresor Sverige

En påfallande likhet mellan de ekonomiska korridorema är expansiva

förekomsten av internationella Runt London ñnner vi

flygplatser. Gatwick,

Heathrow, Luton och Stansted, i södra Tyskland har vi i flygplatserna

Frankfurt, Stuttgart och München. Vid franska medelhavskusten återfinns

Nice och Marseille, av vilka den senare har förbindelser med nord-

goda

afrika, Lyon-Geneve-Grenoble-bältet har flygplatser i Lyon och Geneve,

och korridoren Barcelona-Valencia ansluter till Barcelonas internationella

flygplats. Just förekomsten av en internationell är flygplats väsentlig,

eftersom den är en för att de stora

förutsättning mångnationella företagens

huvudkontor skall kunna sina ett effektivt sätt.

fullgöra uppgifter på Många specialiserade tjänsteförtag, inte minst de som sysslar med att importera ny

teknik och är starkt beroende av närhet till en internationell

ny kunskap flygplats och den miljö av täta som utbildas i en sådan importnät knutpunkt.

Tack vare förekomsten av en internationell fanns vid slutet av

flygplats

1980-talet inom flertalet av

de nya korridorema någon stadsregion som

spelade en roll som internationellt centrum. Vi kan här peka på Frankfurt,

Ejlerkrigstidens omvandling 9l

Geneve och Nice. Även Barcelona har under 1980-talet inlett en utveckling mot att bli ett internationellt centrum. Det har kunnat ske inte minst tack vare kommande olympiska och en Dessa

spel planerad världsutställning.

internationella centra har under ett decennium utmärkts av en snabb tillväxt av mängden kontorslokaler. har nationella och internationella

Samtidigt tjänsteföretag sökt sig dit. Denna särskilt företagsmigration gäller utländska

banker. utländska har också inlett

Många företag en förflyttning av olika

ledningsfunktioner till dessa stadsregioner. Dessa samband får effekter för

vilka områden som kommer att växa under 1990-talet. Åtminstone vad

gäller Frankrike tycks tillväxt bli mer och mer korrelerad

stadsregionemas

med deras position i nätverket av internationella flygförbindelser (Claval, 1990). En illustration av de europeiska i stadsregionemas tillgänglighet flygnäten ges av figur 5.3.

Även om likheterna mellan de olika korridorema är så är det

påfallande

viktigt att notera skillnaderna. Det engelska konidormönstret kontrasterar sålunda markant mot de franska korridorema. Medan den engelska korridorekonomin utvecklas inom Londons så utvecklas

pendlingsområde

de franska korridorema långt från Paris i områden som ur ett Parisperspektiv är perifera. Likaså utvecklas den Barcelona-korridoren spanska i ett område som ur ett är

Madridperspektiv perifert. Motsvarande

påstående kan göras beträffande förhållanden i även om ett Tyskland åtskiljande av centrum och periferi är mindre i det meningsfullt västtyska fallet, eftersom Västtyskland inte den av och uppvisar typ politisk ekonomisk som återfinns i Frankrike.

centralisering

Eventuellt är det alltså att

meningsfullt särskilja två typer av korridorer.

Den första typen utvecklas inom till en stor i

pendlingsområdet stadsregion,

mer eller mindre nära till dess internationella

anslutning flygplats(er).

Londonkorridoren är här det främsta men här finner även exemplet,

Stockholrn-Arlanda-Uppsala-korridoren sin plats liksom den korridor som

fortsatt att utvecklas i till söder om Paris.

anslutning flygplatsen Orly Den

andra typen av korridor domineras inte lika uttalat av en enda stor stadsregion utan växer fram i områden där ett antal såväl större som mindre stadsregioner bl.a. lyckats passera vissa kritiska gränser för

tillgängligheten

i och I flera

landsvägs- jämvägssystemen. fall tycks de naturgeografiska

92 Ejierkrigstidens omvandling

förhållandena ha bidragit till att väg- och jämvägsförbindelsema utvecklats

i stråk.

parallella

0.009 g 0.013 0.017 lndnce de _ 2 T il centralité E2151 (1021 0,025 0.030 Moyenne=0.015 Ecan-Type=0.004

Figur 5.3 De europeiska städernas tillgänglighet i flygnäten

Källa: Brunet (1989)

Ejlerkrigstidens omvandling 93

En av efter etablerade banor ställer traditionella

förlängning utvecklingen föreställningar om centrum och huvudet. och periferi på Pågående planerade infrastrukturprojekt kommer att öppna möjligheterna för nya

korridorer att växa sig starka. Det gäller inte minst utbyggnaden av olika snabbtågsförbindelser i Europa. På sikt borde exempelvis Paris-Lille-

Bryssel-Amsterdam kunna komma att utgöra en sådan korridor. När

jämvägstunneln under Engelska kanalen har blivit klar, kommer Lille att inta som den centrala positionen knutpunkten i det nya europeiska järnvägsnät som kommer att binda samman Paris, London, Brüssel och Amsterdam.

Inte bara ny infrastruktur utan även politiska

förändringar skapar nya

tyngdpunkter för stadsregionemas tillväxt. Fortsatt glasnost och perestroj-

ka i Östeuropa kommer att österut.

flytta tyngdpunktema De nya portarna

mot Östeuropa, främst Berlin och Wien, framstår som starka kandidater för

en men också för snabb ekonomisk

betydande befolkningstillväxt expansion

och förnyelse av kulturlivet.

5.4 Varthän bär korridorerna?

Tillsammantagna tycks de trender vi här identifierat kunna ett

utgöra fundamentalt hot mot den traditionella stora stadsregionen, i synnerhet som många av dessa är barn av industrialismen och/eller de hamnaktiviteter som industrialismen ekonomiska aktiviteter har

nödvändiggjorde. Många nya

från mitten av 1970-talet visat ett snabbt svalnande intresse för sådana

stadsregioner. En förklaring till detta, som lanserades i kapitel 4, är att de gamla stora stadsregionemas infrastruktur, utbildningskapital och instituti-

oner blivit föråldrade i förhållande till de nya ekonomiska aktivitetemas behov men också i förhållande till människornas vad

preferenser gäller

boende- och livsmiljö, etc. i kan antas vara

Förskjutningama värderingar

särskilt markerade bland den nya kunskapsekonomins eliter. Inte bara de nya ekonomiska aktiviteterna utan också människorna tycks vilja komma ut ur de Människor och har under gamla stadsregionema. arbetsplatser 1980talet allt oftare strålat samman i mindre som varit ordnade i stadsregioner

tillväxtkorridorer med ursprung i tidigare industriella revolutioner. Hall

94 Ejüerkrigslidens omvandling

(1990) menar, att vi i Europa idag ser en partiell återgång till ett urbant system med drag av förindustriella mönster - ett återvändande till en urban hierarki av medeltida typ baserade på historiska handelsleder. Även om till viss del kan synas slående och även aktualiserats i andra parallellen - t.ex. i samband med tankar om i -

sammanhang den nya Hansan Östersjön

är vi rädda för att leder tankarna i en felaktig riktning.

parallellen

De tillväxtkorridorer som växt fram under 1970- och l980-talen skall snarare ses som representerande något nytt - en postindustriell eller kanske postmodem makrostadsregion, som växer fram på grundval av den nya infrastrukturen och som byggs upp efter nätverksprinciper. Den nya infrastrukturen innefattar motorvägsnäten, flygnäten och telekommunikationsnäten och den genererar radikala skift i lokaliseringsfördelar allt eftersom nya länkar och nya nav etableras. Den kan ses som ett svar på de nya behov som uppstår, när en allt mindre del av de ekonomiska aktiviteterna har karaktär av varuhantering och en allt större del gäller informations- och kunskapshantering. De nätverksbyggda stadsregioner som börjat växa fram kan alltså i hög grad betraktas som en återspegling av att de ekonomiska aktiviteterna ändrat karaktär i riktning mot informations- och kunskaps-

hantering.

Betyder ovanstående argument att alla de gamla stora stadsregionema är dömda till långsiktig kräftgång? Knappast, men alla dessa stadsregioner kommer att tvingas göra vägval som gäller inriktningen på en teknologiskt nödvändig förnyelse och revitalisering av infrastruktur och organisering av ekonomiska aktiviteter. Här handlar det inte bara om möjligheterna att restaurera gamla industri- och hamnbyggnader, att utveckla the water-

front, att starta nya muséer kring industrialismens minnen, etc. Ny infra-

struktur - inte minst för kollektivtrafik - måste byggas, nya bostadsmiljöer måste skapas och gamla renoveras. En avgörande betydelse kan man tillskriva infrastrukturlösningar som ger den stora staden slitstarka miljöer

för mänsklig samvaro, kultur och kreativa experiment. Att den här vägen är

möjlig visar inte minst exemplet med Glasgows utveckling under 1980-

talet. Det finns emellertid ytterligare aspekter som kan läggas på fömyelsen

av gamla stora stadsregioner. Invandrare och flyktingar söker i

sig oproportionerligt hög grad till de etablerade stadsregionema. Vi kan här

Eflerkrigslidens om vandl in g 95

exempelvis notera, att andelen utlänningar i Paris har ökat påtagligt under perioden efter 1970 (Claval, 1990). Det betyder i sin tur, att om utvecklingen kan undvika eruptiva förlopp så kan de gamla stora stadsregionema komma att fungera som de etniska och kulturella smältdegelar ur vilken kreativitet inom såväl konst, litteratur och musik som vetenskap får sin näring. Många av de gamla storstäderna kan i framtiden komma att utgöra de sant internationella miljöerna i Europa. Metropolis utvecklas i så fall till kosmopolis.

Alla måste för att överleva och utvecklas en miljö där

stadsregioner skapa

det nya samhällets fundamentala aktiviteter kan spira och frodas. För ett antal stora industristäder gäller att de kommer att minska i storlek samtidigt som de förnyas. I omvandlingen innefattas också en förändrad skala. Den engelska stadsregionen kring Leeds blev under perioden 1970-1985 ett exempel på hur en industridominerad urban struktur under balanserade fonner kan omdanas till en centralort för offentlig och privat konsumtion. Förändringen förutsatte också att befolkningskoncentrationen minskade (Macket, 1985).

Ekonomisk omvandling 97

6. EKONOMISK OMVANDLING I EUROPAS STADS- REGIONER

I utvecklingsmönster som idag omformar

föregående kapitel presenterades

Där behandlades en trend som benämns avindus- Europas stadsregioner. är tänkt att belysa de europeiska ländernas omtrialisering. Begreppet vandling från industrisamhälle till tjänstesamhälle, och kan sägas vara adekvat så studeras i sysselsättningstermer. Samtidigt kan länge omvandlingen avindustrialisering vara förledande, eftersom den kan få oss beteckningen att glömma bort, att industrins betydelse som skapare av förädlingsvärden är betydligt större än vad dess sysselsättningsandel indikerar.

Räknat i har stora delar av Europa i flera decennier sysselsättningstenner

en avindustrialisering som innebär, att tjänstesysselsättningen genomgått

växer på bekostnad av industrisysselsättningen. Den här processen är emellertid intet sätt avslutad, många stadsregioner har fortfarande en lång väg

på

att De av en föråldrad industriprofil och/eller stor

gå. präglas vanligen arbetslöshet. Introduktionen av tjänsteaktiviteter och kunskapsbaserad pro-

duktion har fördröjts. Trots ett starkt yttre tryck från förändringsprocesser

i den internationella ekonomin, förhindra skilda rigiditeter en anpassning

och av dessa regioners aktivitetsmönster. Stadsregioner som i förnyelse likhet med Dortmund i Ruhrområdet under flera decennier varit baserade råvarubaserade industrier, har under lång tid lidit av sin

på nedåtgående attraktionskraft som lokaliseringsort för ekonomins nyare, expansiva

låga sektorer. Cassone och (1988) visar på motsvarande sätt, att Targian i stadsregionen Turin inte skiljer sig från de problem som andra problemen

med en lång industritradition har. Den engelska stadsregionen stadsregioner

Leeds är ett annat av detta Leeds dominerades tidigare av exempel slag. men en strukturell av

ylleindustri och tung Verkstadsindustri, anpassning

ekonomi har förändrat dess framtida försörjningsvillkor. Den regionens har roll från en industristad till ett servicecentra. I fallet

bytt regionalt

Turin står man inför möjligheten och tvånget att börja en motsvarande

smärtsam omställningsprocess.

Den strukturella är inte alltid klart Utveck-

anpassningens förlopp synligt.

framträder först i ett internationellt

lingens långsiktiga drag tydligt per-

98 Ekonomisk omvandling

spektiv. Det räcker inte med att fastslå, att stadsregionens fysiska utveckling

följer förutsägbara stadier i en livscykelprocess på det sätt som vi beskrivit i

tidigare En insikt att man studerar de relativa

kapitel. fördjupad kräver,

förändringar som konkurrensförlopp på nationella och internationella marknader genererar. För att klargöra innebörden i en sådan ansats studerar vi den handfull stadsregioner som finns i tabell 6.1. Utvecklingen mäts här i relativt enkla termer, nämligen som takten hos substitutionen mellan den traditionella industrisektom och den snabbt växande skaran av tjänsteaktiviteter. Även om en dylik överförenkling erbjuder mycket begränsade insikter, ger den i aggregerade termer en indikation på det teknologiska stadium som och den relativa takt med vilken för-

varje stadsregion uppnått

skjutningen av sysselsättningsstrukturen fortskrider. Denna komparativa ögonblicksbild är ett elementärt exempel på hur det internationella perspektivet kan Den oss

åskådliggöra långsiktiga förändringsförlopp. ger möjlighet att observera, att sysselsättningens omstrukturering uppvisar en

förhållandevis stor variation vad gäller hastigheten. När vi i ett senare av-

snitt behandlar dynamiken mer visar skillnaderna mellan var-

ingående, sig

je stads förlopp vara påfallande stadiga över tiden.

Tabell 6.1: Sysselsättningsstrukturens omställning i

några stadsregioner i Europa

1) San Fransiscos ekonomi har alltid varit tjänstedominerad 2) Prognos

Källa: Batteri (1985). Förändringsförloppet är beräknat med en logistisk substitutionsmodell som baseras på utvecklingen 1900-1980..

Ekonomisk omvandling 99

I de två exempel från USA som i tabell 6.1 förefaller omstruk-

ingår

tureringsprocessen att vara relativt långsam därför att tjänsteaktivitetema har dominerat ekonomin ända sedan 1800-talet (i fallet San Fransisco Bay) eller under många årtionden (i fallet Chicago). En av San ingående analys Fransiscoregionen ges av Hoerter och Wiseman (1988). De porträtterar vissa utvecklingsdrag i denna region som är karakteristiska för många stora stadsregioner i USA och Europa, nämligen

o fortlöpande decentralisering av befolkning och sysselsättning,

o minskande sysselsättning inom tung tillverkningsindustri och växande

inom samt

sysselsättning tjänstesektom,

o förändringar i de demografiska livscyklema som leder till en reduktion

av den genomsnittliga hushållsstorleken.

Trender av detta slag är inte enbart karakteristiska för stadsregioner i USA. De har också observerats inom en mer geografiskt av

spridd grupp

stadsregioner lokaliserade till skilda delar av den industrialiserade världen. Dessa komparativa resultat härrör från ett internationellt samarbetsprojekt

med syfte att analysera dynamiken i processer och i politik stadsregioner.

Projektet initierades 1982 vid IIASA i Österrike.1 Även andra studier förefaller att verifiera resultaten ovan. Så beskriver exempelvis Cassone och

Tasgian (1988) likartade förändringsmönster i den demoekonomiska struk-

turen i Turin.

stadsregionen

IIASA-projektet visar hur den stagnerande befolkningsutvecklingen under

1970- och 1980-talen i huvuddelen av Europa inte resulterade i ett minskat antal hushåll. Även om befolkningstillväxten under de

avtog betydligt angivna årtiondena, så förblev trots detta efterfrågan på bostäder i många

stadsregioner stabil eller kom rent av att öka. Detta resultat följer av den fortlöpande reduktionen av det genomsnittliga antalet personer lägenhet per

lKorta sammanfattningar som beskriver ett urval av dessa studier, lika väl som komparativa analyser av befolkningsutvecklingen, bostadssektorn och den strukturella ekonomiska anpassningen går att finna i tidskriften n in vi n l-l in n Pl nnin R h (volym 2, nr 3-4, 1985). Teoretiska metoder och modeller för den dynamiska analysen av processer i stadsregioner har presenterats i Regional Science and (volym 16, nr l, 1986) och Qmgranhiçal Analysis (volym 19, nr 3, 1987).

100 Ekonomisk omvandling

och betonar betydelsen av att studera utvecklingen av vissa nyckelparametrar. Ökade födelsetal för olika delar av Europa under 1990-talet gör, att en ny fas för bostadsefterfrågan inleds.

6.1 Produktlivscykler och stadsregioners utveckling

Vi har i tidigare kapitel påpekat, att stadsregioners omvandling kan förstås som ett samspel mellan snabba och långsamma anpassningsprocesser. Förändringarna och fömyelsen av infrastrukturen kan ses som typiska exempel

på långsamma anpassningsprocesser. Omvandlingen av transportinfra-

strukturen är en viktig orsak till det livscykelmönster för stadsregioner i form av urbanisering, suburbanisering, desurbanisering och reurbanisering som behandlades i kapitel 2. Infrastrukturens åldrande och ombyggnad är emellertid bara ena sidan av orsakssammanhangen bakom de observerade mönstren. Andra samspelande faktorer måste till. En sådan faktor är förändringar i produktionsstrukturen som nonnalt sker i ett snabbare tempo än förändringarna av infrastrukturen. Vi kan alltså se stadsregionemas observerade livscykelmönster som ett resultat av en ömsesidig samverkan mellan infrastrukturens långsamma anpassning och snabbare förändringar av produktionsstrukturen. Infrastrukturen kan sägas bli utsatt för fortgående påfrestningar av en ständig böljegång där produkter, produktgrupper och branscher föds, växer till, mognar och på sikt trängs tillbaka för att ersättas av nya produkter, produktgrupper och branscher.

Det är i det här sammanhanget viktigt att betona, att utvecklingen i enskilda

stadsregioner inte kan ses som isolerade fenomen. De enskilda stads-

regionema utgör noder i nätverk som binder samman människor och verk-

samheter i nationer och regioner. Genom dessa nätverk överförs de signaler

i termer av ändrade priser, efterfråge- och utbudsförhållanden, liksom ny

teknik, ny kunskap, etc som med växande styrka utövar ett tryck på skilda

stadsregioners näringsliv att omstrukturera de ekonomiska aktiviteterna i

enlighet med förändrade konkurrensvillkor och lägesfördelar. Av erfaren-

het vet vi, som påpekades i kapitel 4, att vissa stadsregioner har mindre förmåga till omstrukturering än andra. De fömyelsesvaga och anpassnings-

tröga regionerna har ofta utvecklat en extrem specialisering under tidigare

Ekonomisk omvandling 101

utvecklingsfaser. Den etablerade basen i form av infrastruktur, utbildoch institutioner har därmed utvecklats till en rigiditet som

ningskapital

under sekelslutets nydaning hämmar av aktivitetsmönstret. I all

fömyelsen

att vars ekonomi varit baserad på sedermera

synnerhet gäller stadsregioner

råvarubearbetande industrier och därtill anslutna hamntillbakagående

aktiviteter har visat sig sakna fönnåga att attrahera den nya ekonomins

sektorer. Andra regioner visar sig å andra sidan ha förmåga expanderande att långsiktigt ett vitalt ekonomiskt aktivitetsmönster

upprätthålla genom livaktiga och insiktsfulla importaktiviteter som introducerar nya produkter

och verksamheter i regionen vilka i sin tur kan ge en grundval för nya

exportaktiviteter.

Så här har vi diskuterat den ekonomiska såväl inom

långt omvandlingen enskilda stadsregioner som inom systemet av stadsregioner på en mycket

aggregerad nivå. För att identifiera och förstå de verkliga förändringsmåste vi ta oss ner till den mer detaljerade nivå som produktagentema mönstret marknaden med dess varierande konkurrensforrner utgör. Ett på sätt att uppnå detta är att utnyttja begreppen ledare och efterföljare som kan förknippas med en produktlivscykels olika stadier på en konkurrenspräglad marknadsplats.

vars version först utvecklades av Vernon

Produktcykelteorin, rumsliga (1966) och Hirsch (1967) hävdar, att industriella stadsregioner utvecklas på

grundval av innovationer som ger upphov till nya industribranscher (bomullsindustrin i 1700-talets Lancashire, stål- och Verkstadsindustri i Ruhrområdet 1800-talet, bilar i det tidiga 1900-talets Oxford, etc.).

på Varje som kan vara både en vara och en tjänst, genomgår en ny produkt, initial utvecklingsfas under vilken den - efter en period av forsknings- och

utvecklingsarbete (FoU) samt testning - introduceras i de mest avancerade stadsregionema i världen. Produkten framställs vid den här tidpunkten i en eller några få med fördelar i termer

primärt stadsregioner komparativa av en och till arbetskraft med den nödvändiga hög FoU-kapacitet tillgång (Karlsson, 1988). Dessa stadsregioner produktkompetensprofilen utgör

ledare i en bemärkelse Produkten

cykelns rumslig (se figur 6.1). exporteras efter hand till andra importerande, mindre avancerade stadsregioner.

102 Ekonomisk omvandling

Ledarnegion A Nettoim po rt Nettoexpon

Efterfrågan I Produktion

l :

I l x 7 Tid Efterföljande region IP Produktion Nettoimport Efterfrågan

Nettoexport

_.__á::.__ \ ,Tid

Figur 6.1 Produktion och hos en ledande och en efterfrågan efterföljande region

Källa: Vernon (1966)

När en produkt sedan mognar i termer av processutveckling och marknads-

penetration leder det efter hand till att arbetskraft ersätts med I kapital.

denna fas observeras ökande och avstannande

produktionsvolym sysselsätt-

ningstillväxt som slutligen följs av stagnerande produktion och fallande

sysselsättning (Rothwell och Zegveld, 1981). Under en produkts mognads-

fas är det produktions- istället för utvecklingskostnadema som har störst

betydelse för lokaliseringsvalet. De regioner som varit ledare förlorar

därför sina komparativa fördelar under den här processen. I all synnerhet

gäller detta, som vi visar i kapitel 4, de funktionella stadsregionemas kär-

nor, vars höga lokalhyror driver ut standardiserad produktion som bara

kan överleva i lågkostnadsmiljöer. Vad som nu inleds är en dubbel decen-

traliseringsprocess av det slag som vi diskuterat i tidigare kapitel. Den

Ekonomisk omvandling 103

baseras såväl en direkt omlokalisering av produktion som på att produk-

på tionen växer olika snabbt i skilda delar av den ekonomiska geograñn. Den

första decentraliseringsprocessen följer kontiguitetsprincipen, som innebär

att decentraliseras från kärna till ring men också till näraproduktion liggande, mer perifera stadsregioner. Den andra decentraliseringsprocessen nätverksprincipen där produktionen omlokaliseras till allt mindre följer avancerade och även till tätorter på landsorten, dvs efterstadsregioner regioner på längre avstånd. Förr eller senare börjar de senare följande regionerna att exportera produkter till de regioner som tidigare tagit initiativ till produktionen.

Drivkraftema bakom den beskrivna decentraliseringsprocessen är flera. Vi vill här främst på att företagen börjar söka efter lokaliseringar som peka erbjuder bättre tillgänglighet och/eller lägre arbetskrafts-, mark- och lokalkostnader när produktionens omfattning ökar, och kostnadskänslig-

heten blir större. Genom att produkt- och processtekniken fortlöpande

standardiseras och rutiniseras över kan även sent industria-

produktcykeln

liserade och mindre avancerade stadsregioner likaväl som tätorter på efter hand konkurrera med tidigare ledande

landsbygden framgångsrikt

om av produkter. I detta skede är efter-

regioner tillverkningen mognande

följamas och sämre tillgång på kvalificerad arbetskraft lägre FoU-kapacitet inte något hinder.

Produktcykelns förlopp och utvecklingstakt är för en specifik produkt

beroende huruvida kunderna är engångskunder eller repetitiva kunder, på

samt om och när substitut börjar marknaden. Generellt gäller

uppträda på att en produktcykel omfattar både en substitution mellan gamla och nya

och en substitution. Den senare består i en gradvis

produkter rumslig omflyttning av standardiserad produktion till regioner med fördelaktiga

lägeskostnader. Förloppet fortskrider som en kombinerad och ömsesidigt beroende Den rumsliga eller delen av har

process. geografiska förloppet

följande kärmetecken:

När förbättras processutveckling) och kunskaperna teknologin (genom

om blir det successivt lättare att den i andra

teknologin sprids replikera

lokaliseringar. Med ökande skala och en härtill hörande teknologisk

104 Ekonomisk omvandling

mognad reduceras produktionskostnadema. Produkten har nu blivit standardiserad och nya produktionsenheter kan därför placeras närmare avlägsna marknader. På det här stadiet, när produktionstekniken har blivit automatiserad och Standardiserad, blir det lönsamt att ut flytta produktionen till tidigare mindre

gynnsamma lokaliseringar.

På detta sätt teorin en hierarki av fördelar i tiden

förutsäger komparativa

och i rummet och en Sekventiell för en

omlokalisering given typ av produkt (Andersson och Johansson, 1984). Teorin också ett

ger övertygande resonemang kring en process där specifika delar av näringslivet i en stadsregion utvecklas från innovativ ungdom till borttynande ålderdom. Via en eller flera kan som helhet långa utvecklingsvågor stadsregioner genomlöpa

sådana föråldringsprocesser (van Duijn, 1983; Freeman, 1984, ed.).

Den process som startats av den ursprungliga, innovationsledda tillväxten

tenderar att leda till en successiv decentralisering - först av människor och

sedan av arbetstillfällen. En sådan förutsätter, att den nödvändi-

utveckling

ga infrastrukturen finns till hands. Det välstånd som med de följer höga vinsterna och lönerna under expansionsfaser, när en mono-

region åtnjuter

polliknande försteg vad gäller har visat leda

produktionskunskapema, sig

till en snabb En annan av

suburbanisering. följd expansionen är uppbyggandet av centrala, kommersiella komplex med både producent- och konsu-

menttjänster som tränger ut befolkningen frân centrala bostadsområden.

Sålunda gäller, att en innovativ, växande också är en

stadsregion stadsregion

stadd i Om denna dessutom är

decentralisering. stadsregion omgiven av

mindre orter i ett större system av näranslutna områden, detta en utgör

förklaring till varför decentraliseringen efterhand går in i ett stadium med

befolkningsminskning. Detta stadium kan mycket väl inträffa när förloppet

nått så långt att den ursprungligen innovativa stadsregionens konkurrenskraft börjat urholkas.

6.2 En modell för att analysera strukturella

förändringar

De populära och

livscykelbegreppen urbanisering, avurbanisering återurbanisering som presenterats i tidigare kapitel utgör främst en ram för att

Ekonomisk omvandling 105

ordna och observationer av stadsutvecklingen i Europa under

generalisera

1900-talets andra hälft. De sammanfattar rumsliga förskjutningar av beoch sysselsättning. En beslutsrelevant förståelse av dessa förlopp folkning förutsätter, att kan sättas i samband med egenskaper varje utvecklingsväg hos infrastrukturen och samt med förskjutningen i dessa basteknologin, villkor för det regionala ekonomiska systemet. För att ta ett steg på vägen mot en sådan förståelse införs här ett sätt att mäta förändringstakten hos där flera variabler tillsammans bildar cykliska förlopp. system

i detta och följande avsnitt är att återge hur vissa näringsgrenar Uppgiften är frammarsch och andra Vidare skall hastigheten och

på på tillbakagång. i förloppet kunna mätas på ett systematiskt sätt. Aggre-

regelbundenheten av detta slag studerades och av

gerade substitutionsprocesser tidigt ingående

Kuznets (1929, 1930) med länder som jämförelseobjekt. I vårt fall handlar det om Kuznets och empiriska mätningar har under stadsregioner. analys senare årtionden kommit att uppfattas som aggregerade produktcykler, dvs en av många enskilda introduktionsförlopp som äger rum i sammanslagning med ett likaledes stort antal utfasningsprocesser för produkter. samspel

Ovanstående har ett särskilt intresse. Den mätmetod som

utgångspunkt

används i det följande för och relativt långsamma substitu-

aggregerade

tionsprocesser avseende sektorer, är identisk med den metod som ger bäst

för de cykliska förloppen, när enskilda produktgrupper är anpassning

observationsenheter. I figur 6.2. illustreras ett sådant sekventiellt förlopp i där mekaniska skrivmaskiner ersätts av elektriska som i sin tur

Sverige,

substitueras bort av De observerade förloppen

ordbehandlingsmaskiner. illustrerar den typiska S-formen för de processer vi avser att mäta.

Ett hur ovanstående modell kan för att beskriva den

exempel på tillämpas

ekonomiska i städer figur 6.3. Där återges för storstads-

utvecklingen ges i

Melbourne hur andelen i och informations-

regionen sysselsatta tjänste-

aktiviteter gradvis har vuxit på bekostnad av den arbetskraft som är verksam inom industri och annan varuhantering. Vid analys av detta slag kan man med fördel ställa frågor av följande slag:

106 Ekonomisk omvandling

2 100 - Mekaniska skrivmaskiner - - (-- Ordbehandlare 80 -

60 - Elektnska skmvmaskmer 40 -

20 -

0 _. . . . . ÅF 1960 1970 1980 1990 2000

Figur 6.2 Produktcykler för skrivutrustning

Källa: (Larsson, 1985)

0 Vid vilken har den växande sektom eller kommer

tidpunkt uppnått att

uppnå nivån femtio procent? Denna tidpunkt kallas ofta dominansnivå. I

figur 6.3 utgör 1940 dominansår för tjänsteaktivitetema i Melbourne.

0 Hur snabb är öknings-, respektive i ett där vissa

nedgångstakten förlopp

sektorer får ökad andel och därmed substituerar bort andra tillbaka-

gående sektorer?

o Hur kan man rangordna stadsregioner med avseende hur de

på långt

kommit i en generellt I 6.4

giltig förändringsprocess? figur åskådlig-

görs hur olika i världen kan ordnas som ledare och efter-

stadsregioner

följare med avseende på andelen sysselsatta utanför de varuhanterande

verksamheterna.

Ekonomisk omvandling 107

Andel i procent :00 -

80 -

60 -1 _a_ Tjänster -0-- Industri 40 -

20 -

O I I l l l Å 1920 1940 1960 1980 2000 2020

Figur 6.3 Andelen sysselsatta i tjänste- och industrisektorema i Melboumeregionen Källa: (Batteri, 1985)

Den bild som ges i figur 6.4 visar, att San nått än Fransisco-regionen längre övriga storstadsregioner när det gäller tjänsteverksamhetens dominans över industrisysselsättningen. Helsingfors ligger på en mellanivå och Turin är den som har mest av industristad. region utpräglade drag Det gemensamma måttet för alla städerna är i en precis dimensionslöst. För stad mening varje mäts hur många år som förflutit sedan just den sitt regionen passerade dominansår, respektive hur år som återstår fram till många dominanstidpunkten. Dessutom är måttet normaliserat med till hänsyn förändringstakten i varje region. Denna typ av utvecklingsskala utnyttjas vid flera tillfällen i de följande avsnitten. redovisas i Beräkningsmetoden bilaga l.

6.3 Ekonomisk strukturförändring bland storstads- Europas regioner

I detta avsnitt tillämpas den som i den beskrivningsmodell presenterades närmast föregående texten. Vi gör det med en erinran om de många empiriska problem som aktualiseras vid en jämförelse av i stadsregioner

108 Ekonomisk omvandling

olika länder. De data som vi varit hänvisade till har samlats in av OECD på

basis av de definitioner som land valt för sina storstadsregioner. Inte varje

sällan varierar dessa definitioner dessutom mer eller mindre mellan olika för ett och samma land. Det att alla resultat

tidpunkter betyder, empiriska

måste konsumeras med förstånd och med en viss skepsis.

1* f/1-f) San Francisco

Chicago U.S.A. Amsterdam Helsinki Melbourne

AUSTRAUA Leeds rnqoya

r-l ll 2

(t-th) /ts

m Normerad tidsskala

6.4 av en utvecklingsskala med Figur Rangordning stadsregioner på

avseende på tjänstesektoms relativa storlek.

Källa: (Batteri och Johansson, 1989)

I detta avsnitt behandlas summan av varje lands storstadsregioner som en

observationsenhet. I ett efterföljande avsnitt studeras utvecklingen i ett

Ekonomisk omvandling 109

urval av enskilda stadsregioner på en mer disaggregerad nivå. Figur 6.5

visar för alla storstadsregionema i tio OECD-länder i Europa, hur andelen

sysselsatta inom har utvecklats från 70-tal till

tillverkningsindustrin tidigt tidigt 80-tal. Med undantag för Turkiet så har denna andel fallit under den

aktuella perioden, vilket betyder att har varit den

avindustrialisering

dominerande trenden i Europas under 1970-talet. Denna

storstadsregioner process har emellertid, som vi skall se, nått olika långt och gått olika snabbt

i skilda länder. Det finns också intressanta grupperingar av länder med

likartat förändringsmönster.

7% 55 - SO _ 45 - Västtyskland

40 l Grekland

- Österrike 35

sIand Frankrike

3° Turkiet

25 Finland

. Sverige 20 q Holland 15 Danmark 10 - 5 - 0 . . . . . . 1 . . . . . . Å 1970 1975 1980

Figur 6.5 Andelen i lands

industrisysselsatta respektive storstadsregioner

Källa: (OECD: 1988)

Informationen i figur 6.5.kan tydliggöras med den teknik som i utnyttjas nästföljande figur. Där korstabuleras förändrings- eller omvandlingstakten

mot när dominansåret inträdde för varje lands En

storstadsregioner.

ledande i innebär att dominansåret

position omvandlingen ligger tidigt,

vilket konkret betyder att att omfatta 50

industrisysselsätmingen upphörde

procent före 1955. Bland ledande länder i denna utmärker de tre

mening sig

nordiska länderna Danmark och Finland med en snabb omvand-

Sverige,

110 Ekonomisk omvandling

lingstakt. En ledarposition intas också av de två små nationerna Österrike

och Nederländerna. De senare präglas dock av en långsam omvandlingstakt

för näringslivet i sina storstadsregioner.

6.6 visar, att det går en skiljelinje mellan städer i de stora länderna i Figur förhållande till de små. De senare framträder som föregångare i storstads-

regionemas avindustrialisering. De eftersläpande storstadsregionema åter-

finns istället i Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. I det sistnämnda

landet har dessutom omvandlingstakten förblivit låg.

År11g förändringstakt (72) -0,01

Österrike Grekmd -0,02 - Holland u n ia Frankrike -0,03 - El ia Sverige _G34_ Storbritannien Finland a El El -O 05 ... Västtyskland Danmark E Dominansår QOÖ - I - I I I 1930 1940 1950 1960 1970 1980

Figur 6.6 Omvandlingstakt och dominansår för avindustrialiseringen i

olika länders storstadsregioner

Källa: Bearbetning av data från OECD (1988)

Helhetsbilden för utvecklingen av industrisysselsättningen i storstads-

regionema innebär följande:

o I Danmark har industrikoncentrationen gått ned till en mycket låg nivå.

Ekonomisk omvandling l l 1

0 I Sverige, Finland och Nederländerna närmar sig storstadsregionema samma låga industrikoncentration som i Danmark.

o Storstadsregionema i Storbritannien, Frankrike, Österrike och Grekland har en ekonomisk struktur som innebär, att industrisamhället ännu inte släppt sitt grepp över det ekonomiska livet.

0 Västtysklands storstadsregioner var fortfarande vid 1980-talets slut fabriksstäder i jämförelse med övriga delar av marknadsekonomiema i Europa.

Denna process, som vi nu sammanfattat, kan detaljstuderas på en nivå där utvecklingen i varje stadsregions kärna särskiljs från dess ring eller ytterområde. Förloppet med avindustrialisering har i flertalet fall startat tidigare och ägt rum med större fart i stadsregionemas kämområden än i respektive stadsringar. Figur 6.7 visar tillverkningsindustrins sysselsättningsandel i alla storstadsregioners kämområden för elva europeiska länder. Den allmäna trenden har varit att andelen industrisysselsatta fortsatt att minska under perioden 1969-1981. För flertalet länder har industri-

sysselsättningens reduktion i stadskämoma pågått så länge att redan 1970-

talet utgjorde en period då nedgången bromsades upp för att plana ut på en stabil men låg nivå.

Även när det gäller avtappningen av stadskämomas industrisysselsättning

återfinns Norden i en ledande position, representerat av Sverige, Finland och Danmark. av kämområdena hade vid 1980-talets

Avindustrialiseringen början nått långt även bland övriga små länder som Schweiz, Holland och

Österrike. I figur 6.8 anges varje lands position på en utvecklingsskala av

det slag vi introducerat tidigare (se figur 6.4). Utvecklingen har nått i längst Danmark medan Västtysklands storstadskämor släpar efter utvecklingen. I

Jugoslavien har processen bara inletts.

112 Ekonomisk omvandling

so 5 Jugoslavien

Västtyskland 40 Storbritannien _ Spanien Österrike 30 Schweitz Frankrike 2° Sverige Holland Finland m4 Danmark

1970 l975 1980

Figur 6.7 Sysselsatta inom tillverkningsindustrinistorstadskämor

Källa: OECD (1988)

F = frekvenskvot för lndustrlsysselsättnlngen l,00e*0 5 Jugoslavien

8,00e-I - . Västtyskland Storbritannien 5:009 Spanien Österrike 4,00e-l - Schweitz Frankrike Holland 2,00e-l - Sverige Danmark Finland

2,7Ie-20 I | I | i | v | Norrnerad tidsskala F = Andelen industrisysselsatta dividerad med andelen sysselsaua i övriga näringar

Figur 6.8 Olika länders relativa position på en skala för avindustria.i-

sering av storstadskämor

Källa: Bearbetning av data från OECD (1988)

Ekonømisk omvandling 113

Den analys av storstadskämor som vi gjort kan upprepas för samma

storstäders ringområden. En sådan upprepning visar, att avindustrialise-

satt senare i stadsringama. Processen är snabbare i

ringen igång samtidigt

än i storstadskämoma. Bland de städer vi behandlat tidigare

ringområdena är av markerad för perioden 1970 till nedgången industrisysselsättning

1981 - med ett undantag. Det senare är Österrike. Där sker en tillväxt av

andelen industrisysselsatta i ringområdena. I övrigt gäller att även i stor-

har avindustrialiseringen kommit längst bland Europas stadsringama

mindre länder.

F = frekvenskvot för industrisysseisâttningen 1,4 Västtyskland

Frankrike

0,6 - Storbritannien Honand OA u Finland Danmark

0,2 _ Sverige

0 , O I l l I Norrnerad tidsskala

Figur 6.9 Olika länders relativa en skala för avindustrialise-

position på ringen av storstädemas ringområden

Källa: Bearbetning av data från OECD (1988)

6.4 Storstädernas omvandling till centra för tjänsteproduktion

I avsnitt beskrivs avindustrialiseringens i Europas storföregående process i storstäderna i grad deras stadsregioner. Avindustrialiseringen speglar hög

till centra för Genom att studera utvecklin-

omvandling tjänsteproduktion.

114 Ekonomisk omvandling

gen i flera storstadsregioner försöker vi i detta avsnitt ge en bild av tjänste-

sektoms ökade betydelse. Grundläggande samband som styr utvecklings-

förloppen i stadsregionema blir också med detta angreppssätt.

tydligare

Till vårt har vi observationer från 16 i

förfogande stadsregioner Europa. För flera av dessa är observationstillfallena glesa. Vi kan därför starta med

det bästa vi har: Observationer från Helsingfors-, Köpenhamns-, Oslo- och

Stockholmsregionema. Tjänstesektoms penetration i de nordiska huvud-

städerna åskådliggörs i figur 6.10. Helsingfors släpar tydligt efter de övriga

som i sin tur följer varandra väl. Vi skall redan här att

samtidigt påpeka,

blandningen av offentliga och privata tjänster skiljer sig åt mellan Stock-

holm, Oslo och Köpenhamn.

F = frekvenskvot* 4

-D- Helsingfors + Köpenhamn -II- Oslo -O- Stockholm

År 0 _ l _ I 1960 l970 1980 |990 * F = andelen sysselsatta i tjänstesektorem dividerad med andelen sysselsatta i övriga sektorer.

Figur 6.10 Tjänstesektoms penetration i Nordens

huvudstadsregioner

Källa: NordREFO (1989)

Från utvecklingen i Norden förflyttar vi intresset till de l6 stadsregionema

i Europa som ingår i tabell 6.2. Tabellen klassiñcerar regionerna i termer

av (i) tidigt och sent dominansår, och (ii) snabb förändrespektive långsam

Ekonomisk omvandling 115

ringstakt. Regioner med tidigt dominansår kan ges beteckningen ledare. Det

är bland de små länderna i nordvästra Europa som vi hittar ledare med

snabb Bortser vi från Helsingfors och Dublin återfinns utvecklingstakt.

ledare med långsam introduktionstakt för tjänstesektom i sydsamtliga västra Europa. Vänder vi istället blicken mot typiska industriregioner som

Lille och Glasgow framträder en grupp med tydlig eftersläpning kombi-

nerad med snabb omvandlingstakt från 1970-talets början.

Tabell 6.2: Sambandet mellan strukturomvandlingstakt och ekonomiskt

i 16 i

utvecklingsstadium storstadsregioner Europa

Strukturomvandlings- Dominansår takt under 1970-ta1et = ledare Sent = efterföljare

Tidigt

Snabb Amsterdam Lille Brüssel Barcelona Köpenhamn Glasgow Oslo Stockholm

Långsam Lyon Budapest Dublin Madrid Helsingfors Paris Marseille Lissabon

Källa: Egna bearbetningar av data från Cities (1988) samt NordREFO (1989)

En av inträngande i de 16 stadsregionema sammanställning tjänstesektoms

en normerad tidsskala som i 6.11 för år 1980.

på ger den bild återges figur Friedrichs och Kiehl (1985) har angivit 64 procents sysselsättning inom

tjänstesektom som en tröskel för vad de kallar den postindustriella staden.

Detta motsvarar värdet 1.8 på F-axeln i figuren. Om vi accepterar detta

tröskelvärde innehåller figuren åtta storstadsregioner (Brüssel, Amster-

dam, Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Marseille, Paris och Helsingfors) som

1980 in i den Det kan noteras, att

passerat gränsen postindustriella epoken.

dessa städer med undantag för Marseille och Paris är huvudstäder i samtliga

små länder i Två Dublin och Madrid, stod

nordvästeuropa. stadsregioner,

år 1980 på gränsen till den postindustriella eran. Övriga stadsregioner låg

116 Ekonomisk omvandling

fortfarande under det angivna tröskelvärdet. I all synnerhet gällde detta

Barcelona och Budapest.

F = frekvenskvot för tjänstesektorns penetration 4,0 - = Br-üssel Amsterdam Stockholm Oslo E, H 3,0 _ Kopenhamn Marseille

2,0 - Mardrid Lissabon

1,0- Budapest

O›O l I I I Normerad tidsskala

Figur 6.11 Stadsregioners relativa en för position på utvecklingsskala tjänstenäringamas andel av sysselsättningen i varje region.

Källa: Beräkningar av data från Cities (1988) och NordREFO (1989)

I tabell 6.3 utvidgas kretsen av städer till 38 funktionella i stadsregioner Europa. Tabellen återger på nytt tjänstenäringamas penetration i regi-

onemas ekonomiska städer är i omvand-

system. Samtliga engelska tidiga lingsprocessen vilket betyder att tjänstenäringen kom att omfatta mer än

hälften av respektive stadsregions sysselsättning på ett tidigt stadium.

Tabellen visar också, att samtliga tyska stadsregioner haft en omlångsam

vandlingstakt. Vidare innehåller tabellen en stor grupp spanska städer med

en eftersläpande introduktion av tjänstenäringar, där introduktionstakten

fortfarande var under 1970-talet. För Beneluxländema och

långsam

huvuddelen av de italienska stadsregionema gäller det omvända: Introduk-

tionen hade 1980 avancerat och i fortsatt snabb takt.

långt fortgick

Ekonomisk omvandling ll7

Tabell 6.3: Omvandlingstakt och dominansnivå för tjänstenäringama i

38 europeiska stadsregioner

Strukturomvandlings- Dominamår

takt under 1970-talet Tidigt = ledare Sent = efterföljare

Snabb Catania I Granada S Cosenza I Turin I Malaga S Oporto P Belfast E St. Etienne F Neapel I Saloniki G Charleroi B Lissabon P Sevilla S Barcelona S Liege B Liverpool E Amsterdam H Genua I Rotterdam H

Långsam Madrid S Murcia S Manchester E Valencia S Glasgow E La Coruna S Aten G Zaragoza S Hamburg T Oviedo S Essen T Valladolid S Cagliari I Bilbao S Aviles/Gijon S Dortmund T Wuppertal T Vigo S Bochum T

Källa: Egna bearbetningar på grundval av data från en databas vid University of Reading B = Belgien; E = England; F = Frankrike; G = Grekland; H = Holland; I = Italien; S = Spanien, T = Västtyskland

Det angreppssätt som utnyttjats hittills för att återge mönster för stmktur-

omvandlingen av Europas städer förutsätter, att den grundläggande utveck-

lingsprocessen är densamma i alla länder och i varje stadsregion med

samma position i respektive lands ekonomiska system. Det enda som enligt

åt är vid vilken inleds

beskrivningsmodellen skiljer sig tidpunkt processen

och hur snabbt den Denna historiska utvecklings-

går. typ av enkelriktade processer brukar ofta kritiseras för att den gör våld på verkligheten och

tillskriver historien som inte kan Det

sammanhang egentligen beläggas. finns alltid att ställa av detta slag. Det enhetliga anledning sig frågor

118 Ekonomisk omvandling

mönster som utbildas för de 38 funktionella är europeiska stadsregionema emellertid ett starkt för att i argument återge stadsutvecklingen Europas marknadsekonomier på det sätt vi I stort sett alla observationer gjort. ligger i figur 6.12 på samma Det att vår utvecklingsbana. betyder beskrivningsmodell fångar in hela och förklarar en del förändringsprocessen avgörande av spridningen i den utnyttjade datamängden.

3,0 -

2,0 -

Normerad tidsskala 0.0 - I I - I - l -O,3 -0,| 0,1 0,3 0,5

Figur 6.12 Utvecklingsbana för tjänstesektoms i 38 europenetration peiska stadsregioners ekonomiska system Källa: Se tabell 6.3

6.5 Observerade samband i omvandlingsprocessen

I vilken grad med deras sammanhänger stadsregionemas omvandling befolkningsutveckling? I tabell 6.4 belyses denna med av två fråga hjälp estimerade ekvationer. Den första beskriver sambandet mellan varje regions position på skalan för och skalan för befolkningsutveckling på tjänstesektoms utveckling. Den positiva koefñcienten för detta samband i tabellen betyder, att de som varit ledande stadsregioner i processen att introducera har haft en starkare tjänstenäringar befolkningsminskning

Ekonomisk omvandling 119

under 1971-1981 än stadsregioner. Skattningar visar att perioden övriga haft ett inflytande på befolktjänstesektoms utveckling signifikant Det RZ-värdet visar att andra faktorer ningsutvecklingen. låga samtidigt också har betydelse.

Det andra sambandet andelen i tjänstenäringar 1981 och gäller sysselsatta Ekvationen hur befolkningstillväxten tenbefolkningsutvecklingen. anger derar att vara andelen sysselsatta i tjänstenäringar var. Detta lägre ju högre fenomen kan formuleras sätt: Stadsregioner som vid 1980-talets på följande hade inlett sin fas hade samtidigt en inledning postindustriella genomgått period med minskad befolkningsstorlek.

Tabell 6.4: Ekonomisk omvandling och i 40 befolkningsförändring funktionella Stadsregioner i Europa

VARIABEL SOM FÖRKLARAR PARAMETER t-VÄRDE R2 (adj) BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN

Dominansår för sysselsättningen i tjänstenäringar 0,05 3,9 0,3

Andelen sysselsatta i tjänsteverksamhet -1,2 3,4 0,2

Källa: Se tabell 6.3

Arbetslösheten har förblivit hög i större delen av Europa sedan 1970-talets Den har därtill stora variationer. I tabell 6.4 början. uppvisat regionala behandlas arbetslöshetens under 1971-1981. I vilken grad ökning perioden har den ekonomiska omvandlingen lyckats dämpa ökningen av antalet arbetslösa? Har snabb omvandling betytt att arbetslösheten kunnat hållas tillbaka, med de fall där rum i ett stillsammare jämfört omvandlingen ägt Resultatet av den statistiska av tabell 6.5. Skatttempo? analysen framgår är med ett förhållandevis litet antal observationer. De estimeningen gjord rade sambanden bör med andra ord tolkas med försiktighet. Med denna i bakhuvudet kan vi avläsa sambandet i tabellen. Det är ett tydligt varning mönster som för de 16 Ju snabbare tillverkningsgäller stadsregionema: industrins har minskat, desto mindre har ökningen av sysselsättningsandel

120 Ekonomisk omvandling

arbetslösheten varit. Lägger man samman informationen i tabellerna 6.4 och 6.5 framträder följande intressanta mönster:

0 I stadsregioner där tjänstenäringama har ökat på tillverkningsindustrins

bekostnad kan man observera (i) en minskad och en

befolkning, (ii) lägre arbetslöshetsökning eller minskad arbetslöshet.

o I stadsregioner där tjänstenäringama har växt till i ett långsamt tempo

har befolkningen inte visat samma som genom-

befolkningsminskning

snittet. Samtidigt har arbetslösheten stigit snabbare än för genomsnittet.

Tabell 6.5: Arbetslöshetens ökning och ekonomisk omvandling i 16

europeiska stadsregioner

ARBETSLÖSHETENS FÖRÄNDRING SOM__FUNKTION AV

Källa: Se tabell 6.3

Arbetslösheten är bara en indikator en tillstånd eller hälsa. på stadsregions Cheshire och Hay (1989) har med olika experimenterat sammanvägningar av variabler för att kunna formulera ett problemindex som sammanfattar tillståndet i en stadsregion. De faktorerna i detta index av viktigaste utgörs nivå och ändringstakt hos variablema

- arbetslöshet, nettomigration, - attraktionsindex som sammanfattar kvaliteten hos hotellrum mm.

Tabell 6.6 sammanfattar samvariation med problemindexets befolkningsutvecklingen 1971-1981 för 113 funktionella i I stadsregioner Europa. tabellen anges för varje land hur många stadsregioner som de uppfyller olika kombinationerna av problemnivå och demografiska förändringar.

Ekonomisk omvandling 121 Tabell 6.6: 1971-1981 korstabulerad mot

Befolkningsförändring pro-

blemindex i 113 europeiska stadsregioner

Befolkningsutveckling Problemindex 1971-1981 Låga värden Höga värden

Ökning Frankrike 12 Spanien 11

Portugal

Källa: Bearbetning av Cheshire och Hay (1989)

Redan en snabb besiktning av tabell 6.6 visar, att för varje fält i fyrfáltsdiagrammet finns ett dominerande land, som utan jämförelse visar upp flest observationer i just det fältet, se tabell 6.7. Innan vi skärskådar det fenomenet är följande observationer särskilt intressanta att göra:

o är det land som har flest med ett Västtyskland särklassigt stadsregioner lågt värde på sina respektive problemindex.

o För Englands del har nästan alla ett högt värde på sitt stadsregioner Det gäller hela 18 engelska städer. problemindex.

En kombination av ett problemindex med högt värde och befolkningsökning återfinns för Samma anhopning av städer med högt Spanien. problemindex kännetecknar England, men där i kombination med befolkningsminskning. värden problemindikatom präglar tyska och franska Låga på städer. I det första fallet är indexvärdena låga i kombination med befolk- För Frankrike kombineras de låga indexvärdena med ningsminskning. tillväxt i De italienska liksom i befolkningen. stadsregionema regionerna

122 Ekonomisk omvandling

Beneluxområdet har ett mönster där städerna fördelar sig jämnt mellan de

fyra kategorierna.

Tabell 6.7: Fyra nationella profiler bland Europas stadsregioner 1971-

198 1

LÅGT PROBLEMINDEX HÖGT PROBLEMINDEX BEFOLKNINGSÖKNING Frankrike (55%) Spanien (69%) BEFOLKNINGSMINSKN. Västtyskland (54%) England (86%) Anm.: Inom parentes anges hur stor andel av respektive lands stadsregioner som tillhör * den angivna kategorin. Källa: Se tabell 6.6

Ytterligare en sammanfattande observation är möjlig att göra. Kategorin

med höga värden på problemindexet i kombination med befolkningsminskning har en påfallande stor representation av städer med historisk

förankring i kolindustri och hamnaktiviteter. som har Kategorin lågt problemindex samtidigt som befolkningen minskar omfattar främst

huvudstäder i småländer samt huvudstäder.

regionala

stadsregioners ekonomiska vitalitet 123

7. STADSREGIONERS EKONOMISKA VITALITET . FÖRKLARINGSMÖNSTER

En stor del av den den internationella litteraturen i stadsstadsekonomi, geografi och har under de senaste

stadsplanering årtiondena ägnats åt frågor om städers tillbakagång och andra fonner av urbana Vi har i

problem.

tidigare kapitel endast i begränsad omfattning refererat till denna litteratur,

bl.a. av det skälet att den ofta tenderar att ge en bild av ganska ensidig stadsregionemas utveckling i Helt det dock inte att undvika

Europa. går

denna diskussion och vi skall i detta till en del arbeten kapitel anknyta som gjorts för att ta fram och testa indikatorer för vad som skulle kunna kallas stadsregioners hälsa.

Syftet med detta avslutande kapitel är att hos belysa utvecklingstendensema

Europas stadsregioner ur en synvinkel som delvis förmår sammanfatta flera

tidigare observationer. Vi presenterar först en bild av städernas ekonomiska aktivitet och och diskuterar vad denna bild

utvecklingsriktning implice-

rar. Kapitlet fortsätter med en diskussion av drivkrafter bakom det

några förändringsmönster som kan registreras.

Att finna lämpliga indikatorer för hälsa eller vitalitet stadsregioners är

naturligtvis ingen enkel I hämmas den dessutom

uppgift. praktiken av

bristen på internationellt jämförbar statistik. Om man önskar arbeta med en sammanvägd huvudindikator så tillkommer problemet om vilka vikter som de olika delindikatorema skall tilldelas. Försök med att samman olika väga delindikatorer till en gemensam indikator har, som vi redovisade i kapitel 6, gjorts i Cheshire och Hay (1989). En med deras arbete är att de styrka utgår från konsistent definierade funktionella Cheshire och

stadsregioner. Hay

laborerar bl.a. med delindikatorer tillsammans

följande som anger en stadsregions ekonomiska tillstånd:

o nettomigration o arbetslöshetskvoten o som

attraktionsgraden (mätt tillgången på kvalitetsviktade hotellrum) o förändringen i attraktionsgraden

o regional

BNP/capita

124 Stadsregiøners ekonomiska vitalitet

Iden analys som gjordes av Cheshire och Hay visade det sig, att expreriment med olika kombinationer av ovanstående variabler och variationer i viktav dem relativt konsistenta och robusta resultat. Den huvud-

ningen gav indikator som är utgångspunkt för den fortsatta diskussionen i detta kapitel

en sammanvägning av de tre första variablema. De resultat som bygger på redovisas skall betraktas som tentativa. Vidare är materialet inte helt konsistent. Därför bör resultaten tolkas med försiktighet. Samtidigt gäller emellertid, att observationema i grad är tankeväckande och därmed en hög fruktbar utgångspunkt för fortsatta analyser och politikdiskussioner.

7.1 Tillstånd och utveckling i Europas stadsregioner

I detta avsnitt utnyttjas den av Cheshire och Hay (1989) utvecklade huvudindikatom för att beskriva det ekonomiska tillståndet och vitaliteten hos 117 stadsregioner inom EG. Vi börjar med att studera utvecklingen under 1970-talet och fortsätter därefter med utvecklingen under l980-talet. Därmed blir det att en rad intressanta förskjutningar i möjligt belysa som skett mellan de båda decennierna. Tabell 7.1 utvecklingsmönstren ställer av vitalitet under 1970-talet i förändringarna stadsregionemas relation till deras tillstånd 1981. Resultaten redovisas i sammanfattad form i tabell 7.2 där intresset riktas mot skillnader mellan olika länder.

Tabellerna 7.1 och 7.2 återspeglar vissa rumsliga mönster som kan vara värda att observera. I det följande ges en kommentar till var och en av tabellemas fyra grupper. Den första gruppen rymmer de stadsregioner vars tillstånd mellan 1971 och 1981 utvecklades bättre än medianen och som 1981 därtill hade ett bättre läge än medianen. Hela 75 procent av städerna i denna grupp återfinns i Frankrike, Belgien, Holland samt södra och mellersta Västtyskland. Den andra gruppen omfattar de stadsregioner vars till-

stånd utvecklades sämre än medianen under perioden 1971-1981 men som

trots detta hade ett fördelaktigare tillstånd än medianregionen vid periodens slut. Städer i denna grupp ligger i Västtyskland, södra England och norra

Italien. En tredje intressant grupp utgörs av de stadsregioner som utveck-

lades bättre än medianen men ändå hade ett sämre tillstånd än medianen när

stadsregioner.: ekonømirka vitalitet 125

Tabell 7.1: Utvecklingen av det ekonomiska tillståndet 1971-81 hos 117 funktionella stadsregioner inom EG

Tillstånd FÖRANDRING AV TELSTÅNDSINDIKATORN MELLAN 1971-81 1981 Bättre än medianen Sämre än medianen l. 2. Bättre än Frankfurt Aachen Palma de Münster medianen Brüssel Lyon Mallorca Grenoble Düsseldorf Orléans Venedig Brescia Wiesbaden Antwerpen München Padova Amsterdam Paris Bonn Bristol Stuttgart Mönchengladbach Florens Braunschweig Strassbourg Bari Alicante Krefeld La Coruna Clermont Augsburg Southampton Hannover Rennes Hamburg Bologna Verona Milano Kassel Utrecht London Karlsruhe Nantes Nürnberg Dijon Essen Köln Norwich Dortmund Bielefeld Nice Rom Mannheim Berlin Montpellier Leicester Vigo Haag Brighton Mulhouse Bremen

Nottingham

3. 4. Sämre än Wuppertal Sheffield Toulouse Coventry medianen Bochum Hull Portsmouth Marseille Nancy Teeside Edinburgh Dublin Saarbrücken Newcastle Turin Bilbao Stoke Cordoba Zaragoza Taranto Duisburg Sevilla Valenzia Palermo Bordeaux Glasgow St. Etienne Liege Granada Aviles/Gijon Messina Catania Genua Belfast Murcia Leeds Neapel Toulon Plymouth Valenciennes Derby Rotterdam Charleroi Rouen Barcelona Malaga Cardiff Lille Cagliari Birmingham Valladolid Liverpool Le Havre Manchester Sunderland

Källa: Bearbetning av Cheshire (1990)_

perioden nått sitt slut. Den här gruppen domineras av i mel-

stadsregioner

lersta och norra England men innehåller också regioner i södra

Spanien

och i ett bälte genom norra Frankrike från Le Havre till Saarbrücken. Den

fjärde gruppen av stadsregioner utvecklades sämre än medianen mellan

126 Stadxregioners ekonomiska vitalitel

1971 och 1981 och stannade på en nivå som var sämre än medianen. I detta

fall finns tre geografiska koncentrationer. Den första finner vi i nordvästra

och norra England, Skottland och Irland; den andra utgörs av ett bälte i öst-

västlig riktning genom nordligaste Frankrike och södra Belgien och den

tredje formar ett bälte i som omfattar norra och

öst-västlig riktning

nordöstra södra Frankrike samt nordvästra och södra Italien.

Spanien,

Tabell 7.2: Tillståndsförändring 1971-81 hos 117 funktionella stads-

inom EG -

regioner länderfördelning

Tillstånd TILLSTÅNDSFÖRÄNDRING MELLAN 1971 och 1981 1981 Bättre än medianen Sämre än mediancn l. 2. Bättre än Västtyskland 12 stadsregioner Västtyskland 12 stadsregioner medianen Frankrike 1 l -- 5 -- England Italien 4 Italien 5 Holland 3 -- 3 -- Spanien 2 -- Frankrike l Belgien stadsregion 2 -- England 2 -- Spanien 3. 4.

Spanien -- Italien l stadsregion Belgien 2 Holland l stadsregion Irland l - - Källa: Tabell 7.1

Utvecklingen på 1980-talet medförde en på vissa punkter drastisk brytning

med 1970-talets mönster. Tillståndsvariabeln 1981 och dess utveckling mellan 1981 och 1988 redovisas i tabellerna 7.3 och 7.4. Låt oss börja med de västtyska stadsregionema. För Västtyskland gäller, att den andel av stadsregionema som utvecklats sämre än medianen nu nästan halverats och utgjorde under 1980-talet endast 25 procent av det totala antalet stadsregioner i Västtyskland. För de franska stadsregionema har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning och man kan här tala om en dramatisk försäm- Hela 90 procent av de franska hade under

ring. stadsregionema perioden 1981-1988 en sämre utveckling än medianen. För de engelska stadsregio-

nema gick förändringen åt motsatt håll. Nästan 70 procent av de engelska

Stadsregioners ekonomiska vitalilet 127

Tabell 7.3: Utvecklingen av det ekonomiska tillståndet 1981-88 hos 117 funktionella stadsregioner inom EG

Tillstånd TILLSTÅNDSFÖRÃNDRING MELLAN 1981 OCH 1988 1981 Bättre än medianen Sämre än medianen 1. 2. Bättre än Frankfurt Köln Venedig Essen medianen Palma de Bielefeld Bonn Rom Mallorca Mannheim Düsseldorf Montpellier München Leicester Wiesbaden Brüssel Brighton Strasbourg Amsterdam Bremen La Coruna Florens Münster Alicante Stuttgart Brescia Hamburg Hannover Antwerpen Dijon Bologna Padova Norwich Kassel Mönchengladbach Vigo Karlsruhe Bari Mulhouse Augsburg Bristol Lyon Milano Verona Orleans London Utrecht Grenoble Nice Braunschweig Paris Nürnberg Dortmund Clemiont-Ferrand Berlin Krefeld Rennes Aachen Names 3. 4. Sämre än Haag Hull Southampton Marseille medianen Madrid Newcastle Nottingham Dublin Wuppertal Glasgow Nancy Le Havre Bochum Liverpool Portsmouth Bilbao Toulouse Sunderland Saarbrücken Sheffield Edinburgh Stoke Taranto Zaragoza Duisburg Palermo Derby Bordeaux Teeside Genua Turin Liege Leeds Granada Messina Plymouth Valencia Belfast Rotterdam Catania Cordoba Barcelona St. Etienne Sevilla Valladolid Murcia Neapel Cardiff Toulon Valenciennes Manchester Aviles/Gijon Charleroi Coventry Rouen Malaga Birmingham Lille

Cagliari

Källa: Bearbetning av Cheshire (1990)

stadsregionema fick under 1981-1988 en bättre än perioden utveckling

medianen. Även de italienska stadsregionema hade en bättre relativ ut-

veckling under perioden l981-l988 än under perioden 1971-1981. Hela

128 stadsregioner.: ekonomiska vitalitet

47 procent av de italienska stadsregionema hade under 1980-talet en för-

delaktigare utveckling än medianen, vilket kan jämföras med 30 procent

under den tidigare perioden.

De italienska har vidare en intressant med två

stadsregionema fördelning

helt motsatta koncentrationer. Den ena tyngdpunkten finner vi i gruppen

som startat med ett bättre läge än medianen och därefter förbättrat sin

position ytterligare. Den gruppen består med undantag för Bari endast av

stadsregioner i norra Italien. Den motsatta tyngdpunkten i Italien finner vi i

gruppen som startade med ett sämre läge än medianen för att under 1980-

talet fortsätta att försämra sin relativa Den består med

position. gruppen

undantag för Turin enbart av städer i södra Italien.

Tabell 7.4: Tillståndsförändring 1981-88 hos l17 funktionella stadsregioner inom EG - länderfördelning

Tillstånd TILLSTÅNDSFÖRÄNDRING MELLAN 1981 OCH 1988 1981 Bättre än medianen Sämre än medianen 1. 2. Bättre än Västtyskland 19 stadsregioner Frankrike ll stadsregioner medianen Italien 7 -- 5 -- Västtyskland 4 -- 3 -- England Spanien Holland 2 Italien 2 -- 2 -- Belgien England 1 stadsregion Frankrike 1 stadsregion l -- Spanien 3. 4. Sämre än England 19 stadsregioner Frankrike 9 stadsregioner medianen 3 -- 8 -- Spanien Spanien Holland 2 -- Italien 7 -- 2 -- 7 -- Tyskland England Italien -- 1 stadsregion Belgien 2 Frankrike l -- 2 -- Tyskland Irland l stadsregion

Källa: Tabell 7.3

De spanska stadsregionema förbättrade inte sin situation under 1980-talet.

Deras utveckling var sämre än under den tidigare perioden, vilket betyder

att den förblev fortsatt allvarlig. Ungefär 70 procent av de spanska stads-

regionema uppvisade under 1980-talet en sämre utveckling än median-

regionen.

stadsregioner.: ekonomiska vitalitet 129

Precis som i fallet med tabellerna 7.1 och 7.2 så rymmer tabellerna 7.3 och 7.4 intressanta mönster. Vad de som ingår i

rumsliga gäller stadsregioner gruppen bättre startläge och bättre utveckling, kan vi notera, att de nästan

ligger samlade kring en nord-sydlig axel från norditalien undantagslöst genom Västtyskland. Gruppen som startade bättre än medianen men som därefter kom utvecklas sämre består av stadsregioner som breder ut sig i ett öst-västligt band genom mellersta Frankrike. Den grupp av städer som startade i en underlägsen position för att därefter utvecklas bättre än medianen bildar ett band från sydvästra England, via mellersta England och Skottland. Samma grupp är också representerad av ett öst-västligt upp till mellersta Denna är över tre områden. Det

fält genom Spanien. grupp spridd

första sträcker sig från Irland över England till norra Frankrike och De två andra områdena dels av ett fält från norra Spanien Belgien. utgörs via södra Frankrike till Turin, dels ett band som går i öst-västlig riktning från södra Spanien till södra Italien.

En enkel statistisk bearbetning av tabell 7.3 visar, att det finns ett klart

samband mellan startläge 1981 och utveckling under perioden 1981-1988.

Nära två tredjedelar av gruppen med det bästa startläget fick också den bästa motsvarande två av som

utvecklingen. På sätt fick tredjedelar den grupp

hade det sämsta också den sämsta utvecklingen under 1980utgångsläget

talet.

Det kan nu vara sin plats att undersöka stabiliteten i olika stadsregioners på

utveckling under hela perioden 1971-1988. Information om denna återfinns i tabellerna 7.5 och 7.6. Ser vi först till den grupp av stadsregioner som utvecklats bättre än medianen under båda visar denna

perioderna, sig grupp

vara dominerad av västtyska och engelska stadsregioner. Den grupp av

som under båda haft en sämre utveckling än stadsregioner delperiodema

medianen domineras å andra sidan av italienska, och franska stads-

spanska

regioner.

Tabellema 7.5 och 7.6 belyser också de dramatiska förskjutningar som ägt rum mellan de båda Mest slående är här i hur hög utsträck-

delperiodema.

de franska från en som var bättre än

ning stadsregionema gått utveckling

till en utveckling sämre än medianen. För de västtyska, engelska och

130 Stadsregioners ekonomiska vitalitel

italienska stadsregionema gäller istället, att det varit ungefär dubbelt så

vanligt med en övergång från sämre än medianen till bättre än medianen,

jämfört med den omvända rörelsen. Bland de spanska stadsregionema har

de båda förändringsmönstren i stort sett ut varandra.

tagit

Tabell 7.5: Utvecklingen av det ekonomiska tillståndet hos 117 funktionella stadsregioner inom EG under två perioder

Tillstånds- TILLSTÅNDSFÖRÃNDRING MELLAN 1981-88 förändring Bättre än medianen Sämre än medianen 197 1-81 l. 2. Bättre än Frankfurt Utrecht Düsseldorf Montpellier medianen Brüssel Dortmund Wiesbaden Nottingham Amsterdam Haag Strassbourg Nancy Stuttgart Wuppenal La Coruña Saarbrücken Bologna Bochum Hannover Stoke Kassel Derby Dijon Duisburg Karlsruhe Cardiff Norwich Bordeaux Nice Birmingham Vigo Granada Berlin Hull Mulhouse Catania Aachen Newcastle Lyon Murcia Brescia Glasgow Orleans Toulon Antwerpen Paris Rouen Mönchenglad- Clermont-Fenand Le Havre bach Rennes Sheffield Bari Nantes Teeside Bristol Essen Cordoba Verona Rom Sevilla 3. 4. Sämre än Palma de Krefeld Venedig Liêge medianen Mallorca Madrid Bonn Messina München Toulouse Alicante Belfast Florens Edinburgh Hamburg Neapel Augsburg Zaragoza Grenoble Valenciennes Milano Genua Southampton Charleroi London Leeds Portsmouth Malaga Nürnberg Plymouth Turin Cagliari Bielefeld Rotterdam Valencia Mannheim Barcelona St. Etienne Leicester Valladolid Aviles/Gijon Brighton Manchester Lille Bremen Coventry Marseille Münster Liverpool Dublin Padova Sunderland Bilbao Braun- Köln Taranto Palermo

schweig

Källa: Bearbetning av Cheshire (1990)

stadsregioner: ekonomiska vitalitet 131

Det finns också anledning att något om den

säga geografiska fördelningen

av de olika grupperna av i tabellerna 7.5 och 7.6. Den första stadsregioner

gruppen av stadsregioner, som under båda klarat delperiodema sig bättre

än medianen, finner vi dels i ett bälte från mellersta över norra England Belgien och Holland till mellersta och södra dels i norditalien. Västtyskland, Den andra gruppen av stadsregioner har under den första utveckperioden lats bättre än medianen men under den andra sämre än medianen. Denna grupp finner vi främst i Frankrike men också i mellersta Ruhr- England, området i Västtyskland och södra Spanien. Den av stadstredje gruppen regioner är den som under den första utvecklats sämre än mediaperioden nen och som därefter kommit att utvecklas bättre. Den av stadsgruppen regioner är lokaliserad till England, norra Italien

Västtyskland, samt mel-

lersta och östra Spanien. Den fjärde av som under

gruppen stadsregioner,

båda perioderna utvecklats sämre än medianen, formar ett bälte som sträcker sig från södra via norra Frankrike och södra

England Belgien till Bonn

i Västtyskland. i samma

Stadsregioner grupp fyller också områden i syd-

östra Frankrike och nordvästra Italien samt i södra Italien.

Tabell 7.6:

Tillståndsförändring 1971-81 respektive 1981-88 i 117

funktionella stadsregioner inom EG länderfördelning

Tillstånds- TILLSTÅNDSFÖRÄNDRING MELLAN 1981 OCH 1988 förändring Bättre än medianen Sämre än medianen 197 1-81 1. 2. Bättre än Västtyskland 11 stadsregioner Frankrike 15 stadsregioner medianen 7 -- 6 --

Belgien Frankrike 1 stadsregion 3. 4. Sämre än 10 stadsregioner Italien

Källa: Tabell 7.5

132 Stadsregiøners ekonomiska vitalitet

Som en avslutande kommentar till förändringsmönstren under perioden 1971-1988 kan konstateras, att endast två av de städer som under perioden uppvisade en absolut förbättring - Bordeaux och Birmingham -tillhörde de 30 procent av de stadsregioner som hade det sämsta tillståndet år 1971. Det var vidare endast 5 städer i denna grupp - Lille, Rotterdam, Genua, Taranto och Glasgow - som uppvisade en signifikant relativ förbättring under den aktuella perioden. I kontrast härtill gäller, att bland den tredjedel av stadsregionema som uppvisade det sämsta tillståndet finns en grupp som därefter fick uppleva den allvarligaste nettoförsämringen. Denna grupp inkluderar följande stadsregioner: Cordoba, Sevilla, Malaga, Barcelona, Granada, Cagliari, Neapel, Liverpool, Palermo, Messina, Valenciennes, Teeside, Sunderland, Sheffield och Murcia.

7.2 ekonomiska tillstånd - Stadsregioners förklaringsmönster

Vi ställer nu följande fråga: Kan förändringar av stadsregionemas tillstånd under perioden 1971-1988 förklaras i temier av karakteristika (statistiska egenskaper) hos de olika stadsregionema. En sådan förklaring baserad på statistisk kan bekräfta eller förkasta diverse mer eller mindre analys spekulativa Ambitionen är att de orsaksmekanisresonemang. översiktligt belysa mer som är inblandade. Därigenom riktas uppmärksamheten mot faktorer som bidrar till att problembilden utvecklats så pass olika som den har gjort för skilda stadsregioner under en tjugoårsperiod. Ett annat mål är att ge en skiss av sannolika framtida för utvecklingsmönstren Europas stadsregioner.

Det ekonomiska tillståndet hos en stadsregion kan ses som ett symptom på regionens anpassning till förändrade villkor i den egna och den omgivande ekonomin. Vitala med stark kan då antas regioner anpassningsförrnåga erhålla fördelaktiga tillståndsvärden. Vid en systematisk analys gäller det att finna bra mått på de krafter som förändringar liksom stadsgenererar på regionemas adaptiva kapacitet. Valet av sådana variabler är emellertid med nödvändighet begränsat av befintliga datamängder. Cheshire (1990) erbjuder exempel på försök att med av testa hjälp multipel regressionsanalys inflytandet från några relevanta förklaringsvariabler. Det bör observeras

stadsregioners ekonomiska vitalitet 133

att modellen förklarar så mycket som 80 procent av variationema i olika stadsregioners tillståndsförändring. I det följande redovisas några av hans viktigaste resultat.

Ett av Cheshires resultat är klassiskt. Stora stadsregioner har klarat sig bättre än små under perioden mellan 1971 och 1988. Det tycks vara en allmän föreställning, att stora tjänstecentra utvecklats gynnsamt sedan början av 1970-talet, och denna föreställning är helt konsistent med det generella samband mellan storlek och förbättring av ekonomiskt tillstånd som Cheshire (1990) demonstrerat. Vi behöver för övrigt bara studera den komparativa utvecklingen hos paren Sunderland och Newcastle, Valenciennes och Lille, St. Etienne och Lyon eller Wiesbaden och Frankfurt för att förstå, att det ligger något i argumentet. Resultaten är konsistenta med

den kontroversiella att större stadsregioners adaptiva kapaciståndpunkten, tet eller förmåga till omställning är överlägsen den hos mindre. Möjligen

beror skillnaden i snarare på skillnader i stadsregio-

anpassningsförmåga

ners infrastruktur än i deras befolkningstal.

En andra starkt förklaringsvariabel speglar den förändring i signifikant ekonomisk potential som genereras av (i) effekter från den ekonomiska integrationen i Västeuropa, kombinerad med (ii) fallande transportkostna-

der. Denna variabel bekräftar antagandet, att den ekonomiska integrationen

i Europa är till betydligt större fördel för Europas centrala stadsbildningar än för de mer Dessa inom EG finner

perifera regionerna. perifera regioner

man inte bara i södra Europa utan också i nordöstra EG och framför allt i nordvästra delen av EG med Irland, västra Skottland och nordvästra Eng-

land som de de minst gynnade I kontrast härtill kan stadsregioregionerna. ner som Brüssel och Strassbourg registrera förbättringar i det ekonomiska

tillståndet som är betydligt större än vad deras karakteristika ger anledning

att förvänta. Det kan ses som en ytterligare bekräftelse av, att den ökade

integrationen inom EG ger till en stimulans av de centrala

upphov positiv

stadsregionema.

Vi skall nu som beskriver stadsregioprecisera fyra förklaringsvariabler

nemas ekonomiska struktur. De två första variablema är andelen sysselsatta

inom industrin och inom 1975 i den större region som omger jordbruket

134 Stadsregiøners ekonomiska vilalitet

den aktuella stadsregionen; den tredje variabeln är en som dummyvariabel mäter i vilken en inneslutes i ett den

utsträckning stadsregion kolfalt; fjärde

variabeln mäter hamnaktiviteter år 1966. Dessa

omfattningen på regionens

variabler anknyter till vår diskussion om

tidigare avindustrialiseringen och

sambandet mellan och

avindustrialisering stadsregioners utvecklingsprob-

lem. Eftersom jordbrukets är

tillbakagång mycket viktigare än avindustrialiseringen inom stora delar av EG, blir jordbrukets 1975 en omfattning

indikator på en fördröjd Variabeln som mäter

nedgångsprocess. kolindust-

rins inte bara en beroende betydelse speglar stadsregions av kolindustrin vid periodens början utan även samma industris inflytande på miljön i regionen. Studier under 1980-talet har, som vi diskuterade i 4, att kapitel pekat på miljöns kvalitet är en faktor som i allt större arbetsgrad tycks påverka kraftens och därmed näringslivets

lokaliseringsbeteende (Fothergill och Gudgin, 1982; Quigley, 1990). Härtill kommer kunskapen, att kolindustrins

direkta ekonomiska betydelse redan 1971 hade ned eller helt

gått betydligt försvunnit för många av de stadsregioner som den största

uppvisade posi-

tiva förändringen under perioden 1971-1988.

Förhållandevis litet uppmärksamhet har de som de tradiägnats problem tionella hamnstädema har upplevt sedan containertekniken infördes och kombinerades med system av typen roll-on/roll-off. De resultat som Cheshire (1990) presenterar tyder på, att ett beroende av hamnaktiviteter har haft ett starkare samband med en försämrad ekonomi än vad en specia-

lisering på industri eller jordbruk har haft. Hamnamas teknikomvandling och detta gäller även framgångsrika hamnar som Rotterdam - har medfört

att arbetskraften substituerats bort av Därmed har hamn-

kapitalutrustning.

städema direkt förlorat arbetstillfällen. har hamnstädema

Samtidigt på

grund av containertekniken sina vad till-

tappat lokaliseringsfördelar gäller verkningsindustrin. En container kan fyllas eller tömmas var som helst.

Dess innehåll kan till och bli föremål för

spridas vidarebearbetning på

valfri plats.

De estimerade sambanden mellan och

specialisering på tillverkningsindustri förändringar i ekonomiskt tillstånd är stabila. en

ej Enligt skattning samvarierar stor andel med

tillverkningsindustri ofördelaktig utveckling av

indikatom för regionens ekonomiska tillstånd. Införandet av en dummy-

stadsregioners ekonomiska vitalitet 135

variabel för ledde emellertid till att variabeln industri-

Västtyskland

förlorade sin Det är således främst i de väst-

specialisering insignifikans. tyska stadsregionema som en hög specialisering på tillverkningsindust-

ri har medfört ett försämrat värde på indikatom för ekonomiskt tillstånd. Resultaten indikerar, att försämringar av stadsregioners tillstånd generellt är med avindustrialiseringsprocessen, och att de särskilt

förknippade

samman med avindustrialiseringens problem för de stadsregioner hänger vars industriella tillväxt varit baserad på resurser som kolfält och naturliga hamnar snarare än på arbetskraftens kompetens och företagens kunskaps-

försprång. Resultaten ger också visst stöd för ståndpunkten att jordbrukets

omvandling under vissa omständigheter är en källa för negativ utveckling

av stadsregioners ekonomiska tillstånd. Här handlar det främst om den intill städerna med åtföljande stegring av arbetslösheten som flyttning rationaliseringama inom jordbruket i sydeuropa genererar.

Ovanstående tolkningar är konsistenta med idéer om att bristande vitalitet hos stadsregioner i grund och botten är ett uttryck för anpassningsproblem, som blir när behovet av i en kommit i

tydligare förändringar stadsregion otakt med till och förnyelse av infraförmågan näringslivsomvandling strukturen. Kraven ekonomisk anpassning uppkommer vid förskjutpå

ningar i en regions komparativa fördelar och i efterfrågans rumsliga utbredning och fördelning mellan industrisektorer. Implikationen av detta

resonemang är, att stadsregioner vars industri är kompetensbaserad - här

är kanske Stuttgart det mest tydliga exemplet- har större anpassnings-

än vars industri är resursbaserad som i fallet med

förmåga stadsregioner

Liverpool och Valenciennes.

De faktorer som diskuterats ovan hänför främst till den lokala ekono-

sig

mins förmåga att anpassa sig till förändrad efterfrågan i den nationella och internationella ekonomin. Påverkan av den ekonomins utbudssida

regionala är emellertid också av i synnerhet som förändringar i arbetsbetydelse,

lösheten är ett av de element som bestämmer värdet på den beroende variabeln i den ekvation som skattats. Resultaten i analysen tyder på att en exogen ökning av arbetskraftsutbudet till ett som

ger upphov anpassningsproblem

tenderar att försämra stadsregioners tillståndsindikator.

136 Stadsregioners ekonomiska vitalitet

En sista grupp av förklaringsfaktorer representeras av dummyvariabler för enskilda länder. Här visar det sig, att när tas till hänsyn övriga förklaringsfaktorer, så framstår utvecklingen i spanska och västtyska stadsregioner sämre än man skulle väntat, medan de italienska, franska och brittiska stadsregionema får ett bättre värde än vad som kunde förväntas av förutsättningarna. Dessa länders variabler bör emellertid tolkas som fasförskjutningar i nationernas BNP-tillväxt. De speglar att konjunkturcyklema ej träffar alla EG-länder samtidigt. existerar inom en natio- Stadsregioner nell kontext och det betyder, att ett väsentligt deras ekonoinflytande på miska tillstånd kommer från aktivitetsnivån i den nationella ekonomin som helhet.

7.3 Andra faktorer som påverkar stadsregioners ekonomiska vitalitet

Den statistiska analys vars resultat vi redovisade i avsnitt var föregående inte uttömmande på alla punkter. Det visar att den oförklarade sig, variationen från den statistiska inte analysen (residualema) var slumpmässig. Det antyder, att det finns variabler som ytterligare betydelsefulla påverkar utvecklingen av ekonomiska tillstånd. Vi skall i stadsregionemas detta avsnitt diskutera några sådana förklaringsvariabler.

En första sådan variabel är lokala varje regions utvecklingspolitik. Här kan noteras, att följande städer har fullföljt en relativt distinkt och relativt konsistent lokal-urban utvecklingspolitik:

o Bologna och Lyon har sedan tid tillbaka lokal lång följt en urban utvecklingspolitik som varit grundad i ett offensivt tänkande och inte fonnulerad som en reaktion på allvarliga problem.

o Som en relativt tidig reaktion formades på upplevda problem i Glasgow en utvecklingspolitik med en av genomgripande förnyelse stadsregionens infrastruktur.

Stadsregionerx ekonomiska vitalitel 137

0 Det regionala utvecklingsarbetet i Birmingham och Rotterdam sattes

igång som en relativt sen reaktion på upplevda problem. Utvecklings-

strategin har omfattat en väsentlig omdaning av stadsinfrastrukturen.

Man kan här också göra en jämförelse mellan London och Paris, där den senare staden fullföljt en sammanhängande strategisk plan för utveckling och modernisering av sin transportinfrastruktur sedan det sena 1960-talet. En sådan politik har i stort sett saknats i London.

Med hänsyn tagen till de faktorer som enligt analysen i föregående avsnitt påverkat utvecklingen av stadsregioners tillstånd sedan 1971, visar det sig att Glasgow framstår som den sjätte mest framgångsrika stadsregionen inom EG under perioden 1971-1988. Den följs tätt av Bologna (nionde

plats) och Lyon (fjortonde plats). En mindre men trots allt signifikant

förbättring kan noteras för Rotterdam (nittonde plats) och

Birmingham

(tjugosjätte plats). Intressant att notera är att förbättringarna i Rotterdam och Birmingham är koncentrerade till den senare halvan av perioden, efter det att den nya lokala urbana utvecklingspolitiken hade initierats.

Fallet Rotterdam är kanske det senaste och det mest slående. Det skedde en

mycket medveten förändring av den lokala utvecklingspolitiken i

Rotterdam år 1983. Ett nytt politiskt ledarskap trädde fram och svepte bort

en sedan länge etablerad politik som varit fokuserade på social bostads-

politik och ett stöd till de traditionella hamnrelaterade aktiviteter. Den nya

lokala försökte att diversifiera den lokala ekonomin

utvecklingspolitiken

och i synnerhet att uppmuntra affärstjänster och kommunikationer. Den gav

prioritet till förbättringar av stadens interna och externa transporter och

kommunikationer. Vidare strävade man att tillhandahålla mark till privata intressenter för bostadsbyggande. En ytterligare förändring var, att en mer

bevarandeorienterad ansats utvecklades med avseende på äldre bostadshus

och historiska områden. Med början 1986 kom avsevärda ekonomiska resurser att ställas till förfogande från den nationella nivån för att stödja den

nya politiken. Det generella mönstret hos Rotterdams stadspolitik överens-

stämde i grova drag med den strategi som utformats i Glasgow och något

senare i Birmingham. Betydelsen av en systematisk förnyelse av en stadsregions infrastruktur kan också belysas genom att vi återvänder till den

138 Stadsregioners ekonomiska vitalite!

tidigare jämförelsen mellan Paris och London. Kontrasten mellan Paris och London är intressant, eftersom man i Paris i motsats till London fortgående bearbetat av stadens Paris utformningen möjlighetslandskap. ekonomiska vitalitet har utvecklats i stort på det sätt som dess karakteristika ger anledning att förvänta. London, å andra sidan, en av sitt upplevde försämring tillstånd under perioden 1971-1988 som var större än vad dess statistiska egenskaper gav anledning att förvänta. Endast tre inom EG stadsregioner Turin, Cordoba och en större London Liêge uppvisade försämring än när hänsyn tagits till karakteristika. För att avsluta stadsregionemas respektive jämförelsen mellan London och Paris, noterar vi att den senare regionens försteg gäller l970-talet. Under påföljande årtionde Londonknappade regionen in på avståndet.

Den statistiska analysens residualmönster antyder förekomsten av regionala effekter. Stadsregioner i sydvästra Frankrike, som Bordeaux och Toulouse, har förbättrat värdet på sina respektive tillståndsvariabler med det jämfört värde som deras karakteristika förutsäger. Det också vissa gäller stadsregioner i de södra och sydöstra delarna av dock med Västtyskland, München som slående Ett intressant fenomen i är att undantag. Västtyskland det i och för sig är sant, att det är i norra och mellersta stadsregioner Västtyskland nära Ruhrområdet som har haft den sämsta av sin utvecklingen tillståndsvariabel. Om man emellertid tar hänsyn till de förklaringsfaktorer som testades i är det inte ovanstående föregående avsnitt, gamla industricentra som utvecklats sämst i förhållande till Den sämsta prognosen. utvecklingen i förhållande till finner man istället hos förutsättningarna servicecentra som Bonn och Düsseldorf. Tillståndet hos föråldrade industrinoder som Mönchengladbach, och har faktiskt Duisburg Wuppertal utvecklats bättre än vad som var möjligt att prognosera vid periodens början, med från nodemas i form utgångspunkt egenskaper av infrastruktur och av sammansättning näringslivet. För Spaniens del var det i synnerhet stadsregioner i Andalusien, som Cordoba, och Sevilla som fick Malaga erfara en förändring som var sämre än prognosen. finns det en Slutligen stark regional effekt i där städerna i Vallonien Belgien utvecklats sämre än prognosen, medan det motsatta gäller för städerna i Flandern.

Stadsregiøners ekonomiska vitalilet 139

Det finns i det undersökta materialet också ett klassiskt mönster som vi tidigare har berört. Tillståndet har utvecklats bättre än prognosen för större regionala tjänstecentra jämfört med mindre lokala centra. Denna slutsats belyses av kontrastema mellan Frankfurt och Wiesbaden, Lille och Valenciennes, Newcastle och Sunderland, Palermo och Messina och även mellan Sevilla och Cordoba.

Avslutningsvis skall vi kommentera de stadsregioner som tidigare fått diagnosen allvarliga tillväxtproblem. Här finns städer som de i Andalusien eller som eller i södra Italien. Som helhet är

Neapel Cagliari detta en grupp

vars tillstånd generellt kom att utvecklas sämre än prognosen under den aktuella tidsperioden. Detta förhållande förstärker framtidsbilden, att problemen med de fattiga och eftersläpande regionerna i sydeuropa kan komma att koncentreras i urbana snarare än rurala områden, allteftersom lågkvalificerad landsbygdsbefolkning fortsätter att flytta till städerna, där ingen märkbar ekonomisk är att förvänta under tid.

förbättring överskådlig

En sådan befolkningsrörelse lämnar efter sig ett alltmer kapitalintensivt jordbruk men också en mindre Denna kan ses

fattig landsbygd. utveckling

som ett slags omvänd Kaldoreffekt (Kaldor, 1970), där överföringen av arbetskraft inte går från lågproduktiva till högproduktiva aktiviteter som genererar regional tillväxt, utan till arbetslöshet eller undersysselsätming som leder till växande rumsligt koncentrerad fattigdom i stadsmiljöer.

7.4 Avslutning

Det är möjligt att identifiera ett band av vitala stadsregioner vars tillstånd haft en utveckling som stadigt varit bättre än medianen sedan början av

1970-talet. Detta band sträcker sig från norditalien via södra och västra

Västtyskland till norra Belgien och Holland. Det innefattar följande stads-

regioner: Bologna, Verona, Nice, Stuttgart, Mannheim, Frankfurt, Aachen,

Mönchengladbach, Brüssel, Antwerpen, Utrecht och Amsterdam. Sett ur ett

EG-perspektiv kan man säga, att det rör sig om centralt belägna stads-

regioner som haft goda att dra fördel av vinsterna av den

förutsättningar ökade EG-integrationen och de sjunkande transportkostnadema. Endast två

140 stadsregioner; ekonomiska vitalitet

stadsregioner med perifer lokalisering uppvisade en jämförbar bild, nämligen Västberlin och Bari.

Vi kan på motsvarande sätt identifiera en grupp av stadsregioner med försvagad vitalitet och en tillståndsutveckling som sedan början av 1970talet stadigt varit sämre än medianen. Denna grupp består av följande stadsregioner: Belfast, Dublin, Portsmouth, Valenciennes, Charleroi, Liége, Saint-Etienne, Marseille, Turin, Aviles/Gijon, Bilbao, Valencia, Malaga, Palermo och Messina. Vid ett närmare

Cagliari, Neapel,

betraktande ser man att gruppen sönderfaller i två delgrupper. Den första, som består av de 11 första stadsregionema, karakteriseras i allmänhet av minskande befolkning och allvarliga urbana problem. Deras lokala ekonomier har i allmänhet varit baserade på de l800-talsindustrier som under senare årtionden varit stadda i stark tillbakagång, dvs främst resursbaserade industrier som kol-, jäm- och stålindustrier liksom hamnar med tillhörande skeppsvarv.

Den andra delgruppen av problemstäder består av stadsregioner i sydmed snabb Runt dessa finner vi en

europa befolkningstillväxt. stadsregioner

fattig och eftersläpande landsbygdsekonomi med omfattande inflyttning till städerna men också utflyttning från den större regionen som helhet.

Även om är och trots att mönstret störs av den

generaliseringar vanskliga stora variationen i stadsregionemas ekonomiska tillstånd i Storbritannien så

framträder trots allt en bild där vi ser ett bälte av relativt starka och utvecklingsvitala stadsregioner inom EG som sträcker sig från södra

England via norra Belgien, Holland och Västtyskland till norra Italien. I

relief mot detta bälte står inom EG. Det vidare

övriga stadsregioner tycks

ha skett en inom EG som innebär, att tillståndet för de minst

polarisering

vitala stadsregionema har försämrats visavi de utvecklingsstarkaste. Det kan heller inte uteslutas, att en fortsatt integration inom EG kan förstärka denna polarisering under en period omfattande flera decennier, innan en process som återställer balansen kan komma igång.

Det bör i detta observeras att de traditionella handelshindren

sammanhang

för industriprodukter försvann inom EG redan under tidigt 1970-tal. Det

stadsregioners ekonomiska vitalitet 141

betyder att EGs inre marknad som inleds år 1992 främst kommer att

beröra produktkonkurrerande icke standardiserad tillverkning och tjänste-

av alla slag. Det är dessa som under senare år

näringar näringar uppvisat

den snabbaste sysselsättningstillväxten och det är också dessa näringar som inom EG kan förväntas öka sin sysselsättning snabbast fram till sekelskiftet. Vidare gäller, att tjänstesysselsättningen är relativt sett mer koncentrerad till städer. Om man mot denna bakgrund adderar fakta, kan man förvänta sig drastiska förbättringar hos tjänsteorienterade städer inom de delar av

EG som vinner på den ökade integrationen, både i termer av ökad

sysselsättning och förhöjd inkomst Den här vinsten kan

regional per capita.

dessutom komma att till viss del motsvara av förluster hos tjänstestäder

inom EGs mer perifera delar.

Är då loppet kört för de perifert lokaliserade stadsregionema? Det finns

numera väl dokumenterade effekter av teknologiskiften och systemförändringar av det slag som inletts i Europas ekonomier (W illiamson, 1965 samt Andersson och Mantsinen, 1980). Under en ökar skilllängre period naderna mellan perifera och centrala noder i det ekonomiska systemet.

Först när processen planat ut påbörjar de perifera regionerna en inhämt-

ning av det uppkomna En relevant i vilken en försprånget. fråga gäller grad enskild stadsregion kan påverka sin position pâ skalan Som central-perifer.

vi har sett tycks enskilda kunna av en

stadsregioners utveckling påverkas

medveten och konsistent lokal urban som

utvecklingspolitik, exemplen Bologna, Glasgow, Birmingham, Lyon och Rotterdam antyder. Slutsatsen

för de svenska stadsregionema handlar om inomregionala nätverk som ger

sammanhängande stadsregioner med större arbetsmarknad och ekonomisk

potential. Slutsatsema gäller även förstärkning av stadsregioners inter-

nodala länkar. Endast starka och täta nätverk kan motverka en

utveckling

mot ökad periferhet.

BILAGA: l En modell för analys av strukturella förändringar

Ett stort antal modeller kan utnyttjas för att modellera en S-fonnad tillväxtkurva. Av dessa har den logistiska funktionen visat sig vara ett mycket praktiskt instrument för att analysera förändringar i relativa marknadsandelar, eftersom den kan ges en komplett karakteristik med endast två parametrar: den tidiga tillväxttakten och den tidpunkt när substitutionsprocessen har nått halvvägs. Det kan i detta sammanhang också noteras att det är omöjligt att diskriminera mellan skilda modeller på empiriska grunder (Karlsson, 1988). Det visar sig emellertid att de flesta evolutionära födelse- och dödsprocesser förefaller att överensstämma väl med den logistiska modellen (Batten, 1985).

Matematiskt kan den enkla substitutionsprocessen modelleras som differentialformen av den logistiska funktionen med två parametrar:

(l) f(t) = bf(t)[1-f(t)], där f(t) är den andel av marknaden som den nya teknologin, den nya aktiviteten, den nya sektorn, etc har kapat åt sig vid tidpunkten t, [1-f(t)] är den andel av marknaden som den gamla teknologin, den gamla aktiviteten, den gamla sektorn, etc fortfarande håller vid tidpunkten t, och b är strukturomvandlingstakten.

Ekvation (1) har både egenskapen exponentiell tillväxt, dvs proportionalitet till den tillväxtnivå som redan uppnåtts, genom bf(t) och egenskapen begränsad tillväxt, dvs proportionalitet mot den tillväxtnivå som fortfarande återstår att uppnå, genom b[l-f(t)]. Denna differentialekvation kan lösas genom att ordna om termema och integrera på båda sidor. Med slopad tidsindexering kan vi skriva

(2) f/(l-f) = exp [b(t-th)], eller (3) lnlf/(l-D] = bO-th). där th är den tidpunkt, när substitutionsprocessen nått halvvägs, dvs f = 1/2 när t=th och den maximala tillväxttakten uppnås. Vi döper här th till dominansåret.

Värdet på th kan tas som en indikation på substitutionsprocessens utvecklingsstadium. l linje med Batten (1985) kan vi spekulera över det möjliga sambandet mellan substitutionsprocessens utvecklingsstadium och strukturomvandlingstakten. Man kan exempelvis använda värdet på th för att klassificera skilda marknader, sektorer, regioner, etc, där substitutionsprocessen äger rum på grundval av deras stadium i den generella infrav strukturella och teknologiska utvecklingscykeln som ledare (låga th-värden) och efterföljare (höga th-värden). Sedan kan de skilda marknaderna, sektorerna, regionerna, etc grupperas i en kontingenstabell av det slag som illustreras i figur 6.6 i kapitel 6.

Det är härutöver lämpligt att karakterisera substitutionsprocessen efter dess Övertagandetid, som definieras som den tid det tar att gå från f=O,1 till f=0,9 (Fisher och Pry, 1971). Overtagandetiden, ts, är inverst proportionell till strukturomvandlingstakten b, dvs

(4) ts = 2 In 9/b.

Om den dimensionslösa eller normaliserade tiden, t, definieras som

(5) t = 2(t-Ih)/ts,

kan formel 6.3 skrivas i dimensionslös tid, vilket gör det möjligt att plotta skilda substitutionsprocesseri samma graf, se figur 6.4 i kapitel 6.

När vi på detta sätt plottar varje marknads, sektors eller regions relativa position i en hierarkisk mening kan vi förhoppningsvis uppnå en bättre förståelse av den infrastrukturella och teknologiska utvecklingens livscykler därför att resultatet är en global ögonblicksbild av den infrastrukturella och teknologiska utvecklingen i termer av det stadium som varje marknad, sektor eller region har uppnått. Detta livscykelmönster är den empiriska manifestationen av den livscykelteori som presenterats ovan i kapitel 6.

Det är väsentligt att inse, att den normala situationen ofta inte är två produkter, två teknologier eller två sektoreri ekonomin som konkurrerar mot varandra, utan en situation där flera produkter, flera teknologier, eller flera sektorer av ekonomin konkurrerar mot varandra. Evolutionära mönster av detta slag kan analyseras med hjälp av en multivariat version av den logistiska modellen (Peterka, 1977), nämligen

(6) 1n[f°(t)/fa(t)] = - bi(t-th)› j v* i . där

klji

fi(t) är dJen andel av mar naden som produkt, teknologi eller sektor i har vid

üdpunkten t, och =

kji 1n[G(th)/fi(th)l-

I kapitel 6 används de analytiska redskap som presenteras i denna bilaga för att analysera strukturomvandlingsprocessen i västeuropeiska stadsregioner. För att förenkla analysen och underlätta jämförelsen och på grund av begränsad datatillgång har vi där begränsat vår uppmärksamhet till det bivariata fallet (3) och främst studerat hur tjänstesektom vunnit sysselsättningsandelar på andra sektorers bekostnad och hur tillverkningsindustrin i samma process förlorat sysselsättningsandelar.

Referenser 145

REFERENSER

Andersson, Å.E. och Johansson, B., (1984), Knowledge Intensity and Product Cycles in Metropolitan Regions, IIASA WP-84-13, International Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg, Austria Andersson, Å.E. och Mantsinen, J., (1980), Mobility of Resources; Accessibility of Knowledge, and Economic Growth, Behavioural Science 25, 353-66 Artle, R. (1972), Staden som kollektivfenomen - städer betraktade som public goods och public bads, i ERU (1972), 299-324 Bailey, E.E. och Friedlaender, A.F. (1982), Market Structure and Multiproduct Industries, ,lettmal ef Eeenemie Literatttre XX, 1024-48. Batten, D.F. (1985), The Changing Economic Structure of Metropolitan Regions, Scandinavian Housing and Planning Research. 2. 207-23 Batten, D.F. (1988), Studies of Metropolitan Development: An Overview, The Annals ef Regional Science, 22, 1-10 Batten, D.F. och Johansson, B. (1987), The Dynamics of Metropolitan Change, Gl ra hi lAn l l , 189-199 Batten, D.F. och Johansson, B. (1989), Comparative Structural Change in the Urban Economics of Australia and the United States: Techniques for Assessment and Policy Forrnulation, i Gibson och Stimson (1989) (eds.) Baumol, W.J. (1982), Contestable Markets: An Uprising in the Theory of Industry, American Economic Review 72. 1-15. Berg, van den, L., et al., Urban Europe: A Study ef girewth and Deeline, Pergamon Press, Oxford Bos, H.C, (1965), Spatial Dispersion of Economic Activity. Rotterdam Braudel, F. (1979), Le Temps dt; Mgnde, Libraire Armand Colin, Paris Brotchie, J. et al. (1985), (eds.), The Future of Urban Fonn. The Impact of New Technology, Croom Helm, London & Sidney Brunet, R., (1989), La Franee dans lespaee egrgpeen, RECLUS, Montpellier Cassone, A. och Targian, A. (1988) Growth and Decline of a Metropolitan Area: The Case of Torino, The Annals of Regional Science 22. 34-47 Cheshire, P.C. (1990), Causal Factors in European Urban Change 1971-1988, Discussion Papers in Urban and Regional Economics, Department of Economics, University of Reading, Reading Cheshire, P.C och Hay, D.G. (1989), Urban Preblems in Western Eargpe, An Eeengmie Analysis, Unwin Hyman, London Cheshire, P.C., Hay, D.G. och Carbonaro, G. (1983), A Survey of Urban Areas in the lin n r w h 1 - 1, Regional Policy and Urban Decline: The Communitys Role in Tackling Urban Decline, Interim Report no.3.i., Reading, England: Joint Centre for Land Development Studies, Faculty of Urban and Regional Studies, University of Reading Cities (1988), Cities. Statistical, Administrative and Graphical Information on the Major Urban Areas of the World. Institut dEstudies Metropolitans de Barcelona, Barcelona Claval, P. (1990), The Spatial Evolution of France, i SOU 1990:33 Dogan, M. och Kasarda, J .D. (1988) (eds.), The Metropolis Era. Volume 1. A World of Giant Qitjes, Sage Publications, Newbury Park

146 Referenser

Drewett, R. och Schubert, U. (1983), The Macro-Dynamics of Urban Population Change and the Micro-Decision Background, i Matthiessen (1983), (ed.) Drewett, R., et al. (1983), Settlement Structure and Urban Change, Urban Europe Series No. 1, Gower Publishing Co., Aldershot ERU (1972), Regigner att leva i, Allmänna förlaget, Stockholm Fisher, J-C. och Pry, R.F. (1971), A Simple Substitution Model of Technological Change, Technological Forecasting and Social Change 3, 75-88 Fothergill, S. och Gudgin, G. (1982), [Jnegual Qrewth; Urban and Regienal Emplogent Chan ge in the United Kingdom, Heinemann Educational, London Freeman, C. (1984) (ed.), Long Waves in the World Economv. Frances Pinter, London Friedrichs, J. (1988), Large Cities in Eastern Europe, i Dogan och Kasarda (1988) (red.), 128-54 Friedrichs, J. och Kiehl, K. (1985), Ökonomische Phasen der Stadtentwicklung, Kölner hrif fr zial n ial h l i ,96-115 Gibson, L.J. och Stimson (1989) (eds.), Regional Structural Change, Monograph Series 8, Regional Science Research Institute, Rhode Island Gunnarsson, J., (1977), Pr i n m n Hi r hi f n , Martinus Nijhoff, Leiden Hall, P. (1984), The World Cities, 3rd ed., Weichenfeld and Nicolson, London Hall, P. (1988), Urban Growth and Decline in Western Europe, i Dogan och Kasarda (1988) (eds.), 111-27 Hall, P. (1990), Urban Europe after 1992, i SOU 1990:33 Hall, P. et al. (1973), The Slgntainment ef Urban England, 2 vol., Allen & Unwin, London Hall, P. och Hay, D. (1980), Growth Centers in the European Urban System. Heinemann, London Hawley, A.H. (1981), Urban Society: An Ecological Approach, 2nd ed., Wiley, New York Henderson, J.V. (1988) r n D v l m n Th F n Ill i n, Oxford University Press, New York Hicks, D.A. (1985), Advanced Industrial Development. Restructuring, Relocation and Renewal, Oelgeschlager, Gunn & Hain, Publishers, Inc., Boston Hirsch, S. (1967), Location of Industry and International Competitivenes , Oxford University Press, London Hoerter, D. och Wiseman, M. (1988), Metropolitan Development in the San Fransisco Bay Area, The Annals of Regional Science, 22, 11-33 Hohenberg, P.M. och Lees, L.H. (1985), The Making of Urban Europe 1000-1950. Harvard University Press, Cambridge, Mass. Jacobs, J. (1969), The Economy of Citie , Random House, New York Jacobs, J. (1984), Cities and the Wealth of Nations, Camden Press, New York Johannisson, B., Persson, L.-O. och Wiberg, U., (1989), llrbaniserad glesbygd - verklighet och vision, Arbetsmarknadsdepartementet Ds 1989:22, Allmänna förlaget, Stockholm Johansson, B. (1986) (ed.), D n mi in M li n Pr n P li i ,IIASA RR-86-8, Laxenburg, Austria Johansson, B. ( 1988), Innovation Processes in the Swedish Network of Export and Import Nodes. Werking Paper frem QERLJM 1285:15, Umeå University

Referenser 147

Johansson, B. (1989), Exportcykler och regionala innovationsnät i Norden: En analys av samspelet mellan noder i det ekonomiska nätverket, i NordREFO (1989) Johansson, B., (1989a), Economic Development and Networks for Spatial Interaction, Working Paper from CERUM 1989:28. CERUM, Umeå University Johansson, B., och Snickars, F., (1988), Modelling the Economic Dynamics of a

Knowledge-Intensive Metropolis, Sistemi Urbani 163-91

Kaldor, N. (1970), The Case for Regional Policy, Scottish Journal of Political Economy 11, 337-47 Karlsson, C. (1988), Innovation Adoption and the Prguct Life Cyclc, Umeå Economic Studies, No. 185, Umeå Kasarda, J.D. (1980), The lmplications of Contemporary Redistribution Trends for National Urban Policy, Social Sciencc Quarterly 61, 373-400 Kasarda, J .D. (1988), Economic Restructuring and Americas Urban Dilemma, i Dogan och Kasarda (1988) (eds.), 56-84 Keeble, D., Owens, P.L. och Thompson, C., (1983), The Urban-Rural Manufacturing Shift in the European Community, Urban Studies 20, 405-18 Kuznets, S. (1929) Retardation in Economic Growth, Jcgmal Qf Ecgncmic agd Bgsincss Histogg 1, 534-60 Kuznets, S. (1930), Secular Movements in Production and Prices, Houghton Mifflin, Boston Larsson, J. (1985), Produktcykel, substitution och specialisering, Forskningsrapport 1985:3, Högskolan i Karlstad, Karlstad Leven, C. (1987), The History of Cities, Paper presented at the European Regional Science Congress, Athens Macket, R.L., (1985), of the Leeds Scandinavian

Long-Term Dynamics Region,

Hggsing and Planning Rcscgch 2, 115-251 Manellato, D. (1990), The Appeninian Peninsula, i SOU 1990:33 Matthiessen, C.W. (1983), (ed.), Urban Policy & Urban Development in the 80s. Danish Experience in a European Context, Rappm 163283, Bygccggañsgk skrift- Q, Københavns universitet Mills, E.S. (1967), An Aggregative Model of Resource Allocation in a Metropolitan Area, , 197-210 Nijkamp, P. och Schubert, U. (1985), Urban Dynamics, i Brotchie et al. (1985), (eds.), 79-92 nordREFO (1989), De nordiska huvudstäderna - Drivkrafter eller skapare av regional obalans? Fem studier. nordREFO, Borgå Norton, R.D. (1979), City Life-Cycles and American Urban Policy, Academic Press, New York. Noyelle, T.J. och Stanback, J .T.M. (1984), Thc Economic Transformation cf American Cities, Rowman & Allanhed, Publishers, Totowa, NJ. OECD (1983), n in r n h n 1 m 1 li i n Fin n ,OECD, Paris OECD (1988), Urban Statistics in OECD Countries, OECD, Urban Affairs Programme, Paris 1988 Palen, J.J. (1975), Thc Urban Wgrld, McGraw-Hill, New York Peterka, V. (1977), Macrodynamics of Technological Change: Market Penetration by New Technologies, Research Report, RR-77-22, IIASA, Laxenburg

148 Referenser

Pred, A.R. (1977), City Systems in Advanced Economics, John Wiley & Sons, New York Quigley, J. (1990), The Quality of Housing i SOU 1990:33 Rothwell, R. och Zegveld, W. (1981), Industrial Innovation and Public Pglicy: Preparing fgr th; 12805 and 12205, Contributions in Economics and Economic History No. 42, Greenwood, Westport, CT Schmenner, R.W. (1982), Making Business Location Decisions, Prentice Hall, Englewood Cliffs, NJ SOU 1990: 33, Urban Qhallenges. Infrastructure and European Gig Systems Stemlieb, G. och Hughes, J.W. (1975) (eds.), Post-Industrial America: Metropolitan lin n n r-R i n l h , The Center for Urban Policy Research,

Rutgers-The State University of New Jersey, New Brunswick, NJ

Street, D. et.al. (1978) (eds.), Handbook of Contemporg Urban Life: An Examination

gf llrbgnizatign, Social Qrggnizgtign and Metlopglitan Politics, The Jossey-Bass

Social and Behavioural Science Series, Jossey-Bass, San Fransisco Suttles, G.D. (1978), Changing Prioiities for the Urban Heartland i Street, et. al. (1978) (eds.) Tinbergen, J., (1967), The I-Iierarchy Model of the Size Distribution of Centres, Papers of the Regional Science Association 20, 65-8

van Duijn, J.J. (1983), The gang Wave in Eçpngmig Life, Allen & Unwin, London

Vemon, R. (1966), International Investment and International Trade in the Product Cycle, Quarterly Journal of Economics 80, 190-207 Williamson, J .G., (1965), Regular Inequality and the Process of National Development; A Description of the Patterns, Econgmic Development Qd Cultural Change 111-84 Williamson, O.E. (1975), Markets and Hierarchies: Analysis and Anti-Trust implications, The Free Press, New York, NY

_.m.._...ø-n-"

mKUnsGL. ssaEaL.

-05- 0 8

199..

STOCKHOLM Mana-.. _uu-u_

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] och resurser för en självständig högskola på idrottens Staden. [32] område. [3] Urban Challenges. [33] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Stadsregioner i Europa. [34] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Storstädernas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31]

Justitiedepartementet

Meddelztrrätt. [12]

av sjölagen 2. [13] Bostadsdepartementet Översyn

Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Utrikesdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Industridepartementet

Organisation och arbetsformer inom bilateralt Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l] utvecklingsbistånd. [17]

Civildepartementet Försvarsdepartementet

Ny kommunallag. [24] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Att följa upp kommunal verksamhet- En Förmánssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] internationell utblick. [28]

Socialdepartementet Miljö- och energidepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. [21] Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Bilagedel. [22] Tobakslag. [29]

Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affarsverk med regionalt och socialt ansvar. [27]

Finansdepartementet

Långtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.

N.- . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning

inom socialtjänsten. S. 3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens omrâde. U. Transportrádet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö.

°°*9*E^:“

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. l0.Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. l4.Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27. Post & Tele - Aftärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsfönnedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB.

KLNGL. l 32m..

1990-05-08