Utbyte av utländska körkort : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens

offentliga utredningar

@@ 1990:52

@ Kommunikationsdepartementet

av utländska

Utbyte

körkort

Delbetänkande av kommittén 2000

I_§§)RKORT

Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 —- 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08f763 23 20 Telefontid 8 - l2°° 08/763 10 05 l2°° - 16°° (endast beställam inom regeringskansliet)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38- 10587-X OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1990

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 2 november 1989 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda vissa körkortsfrågor såsom förarutbildningen, körkortsbehörigheterna, körkortsförfattningarna mm. Frågor om utbyte av utländska körkort borde, enligt regeringens beslut (dir 1989:55), utredas skyndsamt och redovisas särskilt.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementchefen den 13 december 1989 kammarrättslagmannen Anitha Bondestam att vara ordförande i kommittén. Till ledamöter förordnades riksdagsledamöterna Hugo Andersson, Sten Andersson, Anita Jönsson och Sten-Ove Sundström. Att som experter biträda kommittén förordnades samtidigt utvecklingschefen Hans Laurell samt departementssekreterarna Lena Rydén och Ted Stahl. Till sekreterare åt kommittén förordnades numera forskningsledaren vid statens väg- och trafikinstitut Krister Spolander, kammarråttsfiskalen Kjell Skoglund och assistenten Gunnel Regnlin. Den 28 februari 1990 förordnades försäkringsdirektören Bo Odelius att som expert biträda kommittén.

Kommitten har antagit namnet KÖRKORT 2000.

Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet (SOU 1990:52) Utbyte av utländska körkort. Stockholm den 11 juni 1990 Anitha Bondestam Hugo Andersson Sten Andersson Anita Jönsson sten-Ove Sundström Krister Spolander Kjell Skoglund Gunnel Regnlin

Den nordiska överenskommelsen om ömsesidigt godkännande av körkort och av registrering av Förteckning över överenskommelser med enskilda

Förkortningar

Allmänna ombudet i körkortsfrågor Den europeiska gemenskapen Körkortsförordningen (1977:772) Körkortslagen (1977:477) Första lagutskottet 2 LU Andra lagutskottet rskr riksdagsskrivelse SFS Svensk författningssamling SIV Statens invandrarverk SKL Statens kriminaltekniska laboratorium SOU Statens offentliga utredningar SPAR samordnat person- och adressregister SPK statens pris- och konkurrensverk sö Sveriges överenskommelser med främmande makter TSV Trafiksäkerhetsverket Trafikutskottet

Sammanfattning

Enligt förordningen (l98l:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort får utländska körkort från samtliga världens stater bytas ut mot svenska körkort utan förarprov bl a om innehavaren kyrkobokförts i Sverige. Sedan förordningen tillkom har utbytesärendenas omfattning kraftigt ökat och deras karaktär förändrats. Ett principiellt trafiksäkerhetsproblem har därigenom aktualiserats, nämligen att svenska körkort lämnas ut utan garanti för mottagarens kompetens som bilförare. De flesta körkort som byts ut har utfärdats i länder med sämre, eller avsevärt sämre trafiksäkerhet än Sveriges. I många fall torde förarna därför inte uppfylla de kompetenskrav som gäller för att få ett svenskt körkort. Uppgifter frán körkortsregistret visar att innehavare av utbytta körkort har något högre frekvens körkortsingripanden än motsvarande svenska körkortsgrupper då hänsyn tagits till tiden för körkortsinnehavet.

Utbyten av utländska körkort har utvecklats till en resurskrävande administrativ hantering där bedömningen av äkthet och giltighet hos utländska körkortsdokument dominerar. Utbytet har ingen funktion för att främja den internationella vägtrafiken eller för människors rörlighet över gränserna. Idag, när volymen utbytesärenden har vuxit kraftigt, framstår det principiellt felaktiga i verksamheten tydligare än tidigare.

Kommittén KÖRXORT 2000 föreslår följande.

Rätten att byta ut ett utländskt körkort mot ett svenskt . upphävs utom för körkort utfärdade 1 Norden.

Utländskt körkort - som - för i godkänns idag användning Sverige intill ett år från körkortshavarens kyrkobokföring här i landet. Kyrkobokföringstidpunkten införs i körkortsregistret.

Möjligheten kvarstår att genom överenskommelser med andra länder utsträcka tiden för ett utländskt körkorts giltighet i Sverige utöver ett är på motsvarande sätt som redan idag gäller körkort från de nordiska länderna.

Krav införs på innehavare av utländska körkort att i vissa fall medföra bestyrkt översättning av körkortet och en identitetshandling med fotografi.

Förordningen (1981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort delas upp på två författningar; en avseende godkännande av utländska körkort och en avseende utbyte av nordiska körkort. Författningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

According to the ordinance on approval and exchange of foreign driving licences (19a1:9s), a foreign licence driving from any country in the world may be exchanged for a Swedish driving licence without the holder undergoing a driving test if, for example, the holder has been inscribed in a parish in register Sweden. since the ordinance was promulgated the volume of exchange cases has increased and their dramatically character has changed. A traffic safety problem of has principle thereby materialised, namely, that Swedish driving licences are issued without a guarantee for the recipients as the competence operator of a vehicle. Host of the licences which driving have been exchanged were issued in countries with worse, or considerably worse traffic safety than Sweden. In many cases it would appear that the drivers have therefore not fulfilled the requirements of competence which are to obtain required a Swedish driving licence. Data from the Swedish Licence Driving Registry show that of licences obtained

holders in exchange for foreign

ones have a somewhat higher of frequency driving licence penalties than corresponding groups of holders of Swedish driving

licences when the period of possession of the licence has

been taken into account.

The exchange of foreign driving licencee has expanded such that the administrative handling of the foreign driving documents now demands extensive resources and is dominated by the evaluation of their authenticity and validity. This exchange plays no role in furthering international road traffic or in the of mobility people over national borders. as the volume of Today, exchange

cases has grown intensely, that which is in with principle wrong this activity is more discernible than before.

The DRIVING LICENCE 2000 committee proposes the following.

The right to exchange a foreign driving licence tor a Swedish one is abolished except tor driving licences issued in the Nordic countries.

Foreign driving licences are to be approved —- as they are today -- for use in Sweden for one year tron the time the holder or the licence is inscribed in a parish register in Sweden. The date ot registration will be entered in the Swedish Driving Licence Registry.

The possibility remains tor agreements to be made between sweden and other countries to extend the period of ot a foreign validity driving licence in Sweden beyond one year in a manner similar to that which applies at present to holders of driving licences tron the other Nordic countries.

Holders of foreign driving licences will in certain cases be required to produce a certified translation of the driving licence and identity documents with photographs.

The ordinance on approval and exchange of foreign driving licences (1901296) is to be divided up into two statutes, one reterring to the approval ot toreign driving licences and one reterring to the exchange ot Nordic driving licences.

wa.

db-.~—---I uh 335:-1|-2 £51‘:--“ (‘\\:\‘\M) ei; u°:¢* en» J:-5 o- KM-=-1| kam!! 006: dl-n-2-I :§9:- A‘-U i..~.-‘-.‘J| u«:1 wt» gs saw an .nu 0,» Ä-Her o-êx- ;JL-AI .g JM ä: . Aas-J gig-:3:-1| -=..-MA \l:-u3-=é:J«1~lo:$:o|l+e-.»oz,,...,. ma): oL-I o» -’-‘on-Bsek “*4-as - lo-“S-“J al: 34-‘A-5 Jr -2-1-’-lab5.-9 03*.» H-3 3-5:“ 0| 94: t ur”

aan-N e; . ‘5.-33“ o- .~..=‘-S9- a *9- m» ol-I by ~-3 obi.-

a,,,L._|I 2i=L..L.S_|l Jm.: 0,4. *nun 4,1 u:..__.y nu .:.yt..u 4,. ¢-L-:—L*-11 Cue-5 ~93 . 34-.-‘i hä; ole J,-=11 39»! o:-by-e an.-2-1| ms)“ 91-I-» o Bale.-111 mi; «Jen oc 34:51 NJ mm: z¢1.,au ma, u: J:.s...ll ;Luis O. ,,.s| a... a_.,L_i_.n., 3-,t_.A z,_n ,pmm my.: m a=..,,...J1,ann vu... E4534: .. i ååh- _J

s,... s_,,1¢I annu..

--«J98-h 0-4:» 36-: W:-11‘ 305: 3“ r *el* .Je-e ~52‘:-U

)3:--J‘ 352° 93 «‘-‘-L.-ll-‘I3:- A10*.-.-J m6; JLa-“uü o Fq_a ¢|¢3| _A.LA:’ f.,,,J|3 _ 454511 3,.: Qøláâül c;;K_,.3 ,l »man u.: 25,., ,ggn Jl.;,.:...l ewa.. .__,_-._n _ _‘r,_;L...Jl o.. 3.3,! 2),‘, ;Lamm u.

Tune-ie

Z

, Juul J, 9.; 330141!°..~.,u

9-‘ - e.~—..--IIJl——II ,a L.: - ;Hawa 045,1! 40.:.: ,1. Jil” o-:——-1 -..~‘i v* in-‘nil J-I» wt c» m, a... .ms 0,4: 9*‘JJ?““e£*9“*93se5J=?“‘1t#J‘3'Osr*3e¢3s:-fiery-1'93 .

354-- .sw I at.. .-,9, «J3-\en omm: ,,.; ?gun hob!‘ 3‘--1 ?if-i as 3aL..-3As:--1 gi 55.5.9157my: ;min J30 o.. a,.L_.._n z..IL_,.u1 P!) ,nu I._,JI. ;Jun u,,uI , JL-All

.,_s H... nya” ou ...mggqul 0.5, ?LB ,Ja hu.: mi: 3,33-he3-33;» 3:-,5 3193,, 345,1! gs 13.:... .small un,

uø-»Jl u-Js 35:-lie I-Mo‘ t ...ll 3:.-+-:-W .mn J’: o.: 3,.:L..g.Jl 3.sL.,..i_.|| °g_s_, dugg., ?gu-Jb L_~,_‘#y| . Juul

1. UTREDNINGSUPPDRAGET

Enligt direktiven till kommittén KÖRKORT 2000, KK 2000, omfattar vårt uppdrag många frågor som har betydelse för

trafiksäkerheten. Som en första uppgift har kommittén sett över reglerna om utbyte av utländska körkort. I direktiven (dir 1989:55) uttalade departementschefen i

denna fråga bl a:

Utbyte av ett utländskt körkort mot ett svenskt förutsätter att sökanden är kyrkobokförd i Sverige, att han eller hon uppfyller kraven för meddelande av körkortstillstånd och att det utländska körkortet är giltigt. Frågan prövas av länsstyrelsen. Trafiksäkerhetsverket har möjlighet att medge undantag från förordningens bestämmelser om det finns synnerliga skäl. Länsstyrelserna har i många fall svårigheter att avgöra om det körkort som åberopas är giltigt, antingen därför att tveksamhet uppkommer huruvida körkortet fortfarande gäller i utfärdandelandet eller därför att det finns skäl att ifrågasätta handlingens äkthet. För att skapa klarhet krävs ofta resurskrävande utredningar och äkthetsanalyser ävensom skriftväxling med utländska myndigheter. Att inhämta uppgifter från utfärdandelandet är inte alltid möjligt, exempelvis om sökanden är politisk flykting. För länsstyrelserna och för statens kriminaltekniska laboratorium innebär detta en stor arbetsbörda som kräver omfattande resurser.

Trafiksäkerhetsverket mottog verksamhetsåret 1988/89 närmare 1200 dispensansökningar. Flertalet ärenden avsåg dispens från kyrkobokföringstiden, dvs. sökanden hade inte ansökt om utbyte inom ett år från kyrkobokföringen eller har varit kyrkobokförd i Sverige utan avbrott. Dispensärendena tar betydande resurser i anspråk.

Kommittén skall analysera de problem som nu finns i fråga om utbyte av utländska körkort och föreslå de ändringar av nuvarande system som kan behövas. Kommittén bör överväga om det för rätten till utbyte skall krävas förarprov eller annan test, särskilt när det gäller körkort utfärdade i länder med vilka Sverige inte har några överenskommelser om ömsesidigt erkännande av varandras körkort. Samtidigt bör övervägas vilken grad av bevisning som bör

krävas av sökanden vid tvivel om det utländska körkortets äkthet eller giltighet. Frågor om utbyte av utländska körkort bör beredas skyndsamt och redovisas särskilt.

Kommittén år enligt direktiven oförhindrad att ta upp även andra frågor med anknytning till utredningsuppdraget.

2. GODKÄNNANDE OCH UTBYTE AV UTLÄNDSKA KÖRXORT

2-1 §3illnaQ2n_m2llan_a§§_99dkänna_9gn_att_h1§a_us J l ]..l

Att godkänna ett utländskt körkort innebär att en utländsk bilförare tillåts använda sitt nationella körkort som en med landets körkort jämförbar behörighetshandling. överenskommelser mellan olika stater om godkännande har tillkommit i syfte att underlätta internationell vägtrafik.

Att byta ut ett utländskt körkort innebär enbart ett administrativt förfarande; innehavaren av ett utländskt nationellt körkort ges ett körkort från det land där han vistas annat än tillfälligt.

2.2 överenskommelser med andra länge; om körkort

2.2.1 Internationella överenskommelser

Den första internationella överenskommelsen rörande körkort som Sverige ingick var l90§-års Pariskonvention rörande automobiltrafikl. Däri angavs bl a att vid internationell trafik må icke någon föra en automobil, som ej för detta ändamål erhållit tillstándsbevis, utfär-

prof styrkt sin lämplighet och att bevisen skola gälla ett år från dagen för deras utfärdande samt att de handskrifna anvisningarna, som de innehålla, skola alltid vara utskrifna med latinsk eller kursiv engelsk stil. Vidare angavs i konventionen att tillståndsbevisen skola bereda rått till fritt trafikerande i samtliga öfriga fördragsslutande stater och skola där godkännas utan ny undersökning. Ett godkännande kunde enligt

1 SFS 1911:17

konventionens bestämmelser vägras i vissa fall. Denna överenskommelse gäller inte längre för Sveriges del men huvuddragen återfinns i dagens överenskommelser om godkännande av utländska körkort.

I dag gäller för Sveriges del tre internationella överenskommelser i fråga om körkort: 1926 års Pariskonvention om automobiltrafik, 1949 års Genevekonvention om vägtrafik och 1968 års Hienkonvention om vägtrafik. Flertalet av världens stater är anslutna till någon av dessa tre överenskommelser. Av bilaga 1 framgår vilken överenskommelse som âr bindande mellan Sverige och en annan stat. Endast en av dessa överenskommelser, aldrig flera samtidigt, är tillämplig i förhållande till en enskild stat. Konventionerna innebär att Sverige förbundit sig att godkänna användningen av anslutna staters körkort som behöriga körkortshandlingar vid tillfälliga vistelser i Sverige.

Enligt Genévekonventionen skall en fördragsslutande stat tillåta varje förare över 18 år som kommer in på dess område och innehar ett, efter kompetensprov av i annan fördragsslutande stat utfärdat, gällande körkort att, utan ytterligare prövning, få föra fordon av visst slag för vilka körkortet gäller (artikel 24, bilaga 2.1). skyldigheten sträcker sig inte längre än till ett års oavbruten vistelse inom dess territorium (artikel 1 punkt 2).

Wienkonventionen bygger i stor utsträckning pá samma tankar som Genévekonventionen. Den skyldighet för en fördragsslutande stat att godkänna giltigheten av nationella eller internationella körkort utfärdade inom en annan fördragsslutande stats territorium som anges i artikel 41 avser dock inte personer som hade sitt normala hemvist inom deras egna territorier vid tiden för ut färdandet eller vilkas normala hemvist flyttas till deras territorier efter utfärdandet. Inte heller behöver en

fördragsslutande stat godkänna giltigheten av sådana körkort för förare som vid tiden för utfärdandet inte hade sitt normala hemvist inom det territorium där körkortet utfärdades eller som efter utfärdandet flyttat sitt hemvist till annat territorium (artikel 41 punkt 6, bilaga 2.2).

Sverige är således f n som ett minimiåtagande bundet att godkänna användningen av ett giltigt utländskt körkort vid framförande av bil i Sverige under ett år eller tills dess innehavaren fått hemvist här.

Varken Paris-, Geneve- eller Wienkonventionen innehåller ett ömsesidigt åtagande att byta ut körkort. Ett sådant åtagande återfinns däremot i den nordiska överenskommelsen.

2.2.2 Den nordiska överenskommelsen

Sverige träffade 1985 en överenskomelse med Danmark, Finland och Norge om ömsesidigt godkännande av körkort och av registrering av fordon (den nordiska överenskommelsen)2, enligt vilken dessa länder godkänner varandras körkort utan begränsning till tid eller i fråga om innehavarens hemvist. överenskommelsen medger även utbyte av körkort utan förarprov för körkortshavare som är folkbokförd i något av länderna (bilaga 2.3). överenskommelsen ersätter tidigare överenskommelser från 1956.

2.2.3 Andra överenskomelser

har vidare överenskommelser - Sverige ingått ministeriella noter - med enskilda andra stater om körkort (bilaga 2.4). Noterna tillkom under 1950- och 60-talen och innehåller inga åtaganden om utbyte utan endast om godkännade av körkort.

2 sö 1935:91

2.3 e od na d c utb te av 1 i I ln 1°

En överenskommelse som Sverige ingår med andra länder blir inte omedelbart tillämpbar som svensk rätt för de rättstillämpande myndigheterna. överenskommelsen måste först överföras till inhemsk författningstext och i sedvanlig ordning antas av riksdag eller regering.

Enligt 32 § körkortslagen (1977:477, KKL) får regeringen meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i Sverige.

I samband med att Sverige ingått de tidigare nämnda internationella överenskommelserna om godkännande av utländska körkort har en motsvarande reglering införts i svenska författningar.

De första reglerna om möjlighet att byta ut ett utländskt körkort mot ett svenskt tillkom år 1955 genom att ett nytt sjätte moment infördes i 31 § vägtrafikförordningen (l95l:648, ändrad 1955:99). Konungen gavs därigenom rätt att förordna om utbyte av utländska körkort.

Lagåndringen tillkom efter ett förslag av en nordisk parlamentarisk kommitté, som funnit att Danmark tilllämpade en praxis som innebar att en person med fast hemvist i Danmark och giltigt körkort utfärdat i något av de övriga nordiska länderna kunde erhålla ett danskt körkort utan förarprov om han visade upp läkarintyg och körvaneintyg. Kommittén föreslog att denna praxis skulle utsträckas till övriga nordiska länder. I propositionen med anledning av förslaget3 uttalade departementschefen att villkoret för att erhålla körkort i de nordiska länderna men även på de flesta håll annorstädes bestod

3 1955:95 Prop

i ett avlagt prov på körskicklighet och att även den praktiska tillämpningen av villkoret ställde sig tämligen likartad. vidare angav han att hänsynen till trafiksäkerheten - kravet körkort - inte äsidosattes en på genom föreskrift om utbyte mot annat nordiskt körkort. Utbytesrätten gjordes beroende av bilaterala avtal, varvid möjlighet att träffa avtal även med andra än de nordiska länderna förutsattes. Riksdagen antog propositionen4.

År 1956 utfärdades förordningen (SFS 1956:524) om rätt för person, som i främmande stat äger framföra motorfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov. Enligt förordningen gavs körkortshavare från Danmark, Finland och Norge rätt att byta ut sitt körkort mot ett svenskt. Av förordningen framgick att körkortshavaren skulle ta stadig hemvist i Sverige och uppfylla vissa andra i dåvarande vägtrafikförordningen angivna krav.

Från år 1960 (SFS 1960:643) omfattades även Island av

utbytesrätten.

Rätten till utbyte utvidgades 1962 (SFS 1962:262) till andra länder än de nordiska5° Till skillnad mot vad som gällde för innehavare av ett nordiskt körkort krävdes av innehavare av körkort från ett annat land ett körvaneintyg för utbyte. Vidare infördes en möjlighet att anteckna utbytet pä det utländska körkortet. I motiven (prop s 24 ff) uttalades att utvidgningen syftade till ett mera praktiskt och rationellt system för reglering av utlänningars och utlandssvenskars körkort.

År 1981 sammanfördes reglerna om godkännande och utbyte för första gången i en och samma författning, förordning (l98l:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort (i fortsättningen kallad utbytesförordningen).

4 2 LU 1955:21, rskr 142 5 Prop 1962:155, 1 LU 34, rskr 278

Lagändringenö grundade sig på körkortsutredningens betänkande Fortsatt körkortsreform (SOU 1978:27).

Utbytesförordningen är inte begränsad att gälla för körkort utfärdade i de länder med vilka Sverige har ingått de tidigare nämnda överenskommelserna eller till körkortshavare som endast tillfälligt vistas i landet. Sverige godkänner och byter ut körkort från alla världens länder, om förutsättningarna i övrigt enligt utbytesförordningen är uppfyllda.

Enligt förordningen (l och 2 §5) godkänns ett utländskt körkort i Sverige i huvudsak i enlighet med sitt innehåll, om inte

- körkortet år i det land där det har ogiltigt utfärdats, - innehavaren av körkortet varit i kyrkobokförd Sverige sedan mer än ett år, - innehavaren under de tre senaste åren har haft ett svenskt körkort som återkallats av en svensk myndighet, - körkortet ut mot ett svenskt körkort bytts

Ett körkort godkänns inte innan körkortshavaren fyllt 18 år. Ett utländskt körkort får inte heller användas för att föra motordrivet fordon i yrkesmässig trafik eller att föra lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods, om fordonet är registrerat i Sverige.

Om det föreligger en återkallelsegrund enligt 16 § KKL kan länsrätten efter ansökan av ett allmänt ombud i körkortsfrågor, som förordnas av länsstyrelsen 1 resp län, AO, förklara att ett utländskt körkort under viss tid inte skall godkännas i Sverige (4 §). Ett beslut av

5 Prop 1979/80:178, TU 80/81:1, rskr 29

länsrätt kan överklagas hos kammarrätt och därefter hos regeringsrätten.

Ett utländskt körkort får vidare bytas ut (7 §) mot ett motsvarande svenskt körkort utan förarprov om det utländska körkortet gäller i Sverige, innehavaren uppfyller de personliga och medicinska lämplighetskrav som anges i 7 § KKL och är kyrkobokförd i Sverige.

oberoende av den behörighet innehavaren har enligt sitt utländska körkort kan utbyte av körkort utfärdade i andra länder än Danmark, Finland, Island eller Norge endast ske till körkort klass B (7 §). För utbyte till körkort med högre behörighet krävs sålunda förarprov utom för innehavare av körkort från de nordiska länderna.

I utbytesförordningen finns inte krav på att det utländska körkortet mäste företes för att en ansökan om utbyte skall bifallas. Det är möjligt att på annat sätt, t ex med intyg från en myndighet i utfärdandelandet, styrka sitt körkortsinnehav (jfr regeringsrättens årsbok RÅ 1988 not 172, 582, 583, 614).

Frågan om utbyte av ett utländskt körkort prövas i första instans av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är kyrkobokförd (8 §). Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätt och därefter hos regeringsrätten (ll §).

Regeringen har till trafiksäkerhetsverket, TSV, delegerat rätten att medge undantag från bestämmelserna i utbytesförordningen om det föreligger synnerliga skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten (10 §). Enligt förarbetena (prop 1979/80:l78 s 53) bör möjligheten utnyttjas i enskilda fall då en strikt tillämpning av

reglerna skulle leda till stötande resultat. Enligt TSVs7 praxis medges undantag från bestämmelsen cm högst ett års kyrkobokföring i Sverige om tiden för överskridandet understiger sex månader. Vidare medges undantag från bestämmelsen att körkortet skall vara giltigt i utfärdandelandet om giltighetstiden gått ut under vistelsen i Sverige och innehavaren är politisk flykting som p g a dröjsmål med uppehållstillståndet inte kuxnat bli kyrkobokförd och ansöka om utbyte innan körkortets giltighetstid gått ut. Vid ansökningstillfället får körkortet inte ha varit ogiltigt längre tid än ett år. Av ansökningarna om undantag avser ca 70 8 frågan om överskridande av ett års kyrkobokföring och ca 30 % ogiltighet i utfärdandelandet. Ungefär 60 % av ansökningarna bifalls av TSV.

Tsvs beslut om undantag kunde tidigare överklagas till regeringen. Denna möjlighet upphörde 1987-01-013.

Ett körkort utfärdat i Danmark, Finland, Island och Norge gäller i Sverige så länge det år giltigt 5 utfärdandelandet (12 §). Körkortet kan även bytas ut mot ett svenskt oberoende av den tid innehavaren Varit kyrkobokförd i Sverige.

2.4 e å u e

Regler i Danmark, Finland och Norge om godkännande och utbyte av varandras körkort överensstämmer i stort med de svenska och berörs därför inte närmare. Når det gäller utomnordiska körkort gäller följande.

7 Tsvs rapport om utländska körkort dnr 4(1-8805577, 1989-02-28. 3 srs 1986:151

2.4.1 Danark9

Körkortshavare som inte är bosatta i Danmark får vid tillfälligt besök där använda ett särskilt internationellt körkort eller ett nationellt körkort, om det är utfärdat med latinska bokstäver eller har en offentligt godkänd översättning till danska, engelska eller franska bifogad. Den danska polisen har också möjlighet att utfärda sk turistkörkort.

En person som tar fast bosättning i Danmark måste ha ett danskt körkort för att få köra bil i Danmark. Han får dock använda sitt utländska körkort i ett år om det är utfärdat i ett EG-land. I övriga fall gäller det utländska körkortet endast i 14 dagar.

En körkortshavare som tar fast bosättning i Danmark och

som innehar ett giltigt körkort utfärdat i ett EG-land eller i ett land som har ratificerat Paris-, Geneveeller Wienkonventionen kan erhålla ett danskt körkort utan att avlägga förarprov. Även körkort utfärdade i andra länder får bytas ut mot danska. Bl a om körkortet erhållits på väsentligt annorlunda villkor än för ett danskt körkort kan polismyndigheten emellertid först förelägga körkorthavaren att avlägga ett orienterande körprov.

2.4.2 Finland

I 37 5 förordningen om körkort stadgas att nationellt eller internationellt körkort utfärdat i stat, som anslutit sig till Geneve- eller Wienkonventionerna, eller officiell finsk- eller svenskspråkig översättning av det nationella körkortet berättigar, inom gränserna för sin giltighet, den som år stadigvarande bosatt utomlands och

9 Uppgifter ur Tsvs tidigare omnämnda rapport

i Finland stadgad körkortsålder att framföra uppnått motordrivet fordon i Finland. Andra utomnordiska körkort är inte giltiga i Finland om inte annat följer av internationella avtal. Polisen kan dock utfärda körkort som för fordon klass A och B med högst ett års gilgäller tighet för den som är stadigvarande bosatt utomlands och vars utländska körkort inte är giltigt i Finland. Trafikministeriet kan på basen av mellanstatliga överenskommelser bestämma att körkort klass A och AB utan krav pä förarexamen får utfärdas för den som har ett utländskt körkort med motsvarande behörighet. Enligt uppgift från TSV har Finland slutit sådana avtal med bl a Storbritannien, Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike. En översyn av gällande körkortsbestämmelser pågår f n.

2.4.3 Norge

De norska reglerna delar i fråga om godkännandet av utländska körkort upp de utländska körkorten i fyra grup-

per1°.

En körkorthavare som är fast bosatt utom norden och som tillfälligt uppehåller sig i Norge får använda sitt körkort intill ett år om det utländska körkortet är utfärdat i en stat som anslutit sig till Geneve- eller wienkonventionerna och är utställt i innehavarens bosättningsland efter modell som föreskrivs i konventionerna. För förande av norskregistrerat fordon är giltighetstiden begränsad till tre månader. Även vissa andra utländska körkort med samma utformning och med bl a en översättning bifogad kan godtas. Vissa andra villkor måste också vara uppfyllda. Polisen kan vid tveksamhet i fråga om körkortsförhállandet eller förarkompetensen kräva ett praktiskt körprov.

1° av den 23 februari 1979 Førerkortforskriftene reviderade den 1 oktober 1989

När innehavaren tar fast bosättning i Norge gäller körkort som utfärdats i föregående bosättningsland i tre månader. Andra utländska körkort är ogiltiga. Tidpunkten för fast bosättning räknas från det personen erhöll personnummer eller, om denne är asylsökande, från tidpunkten för registreringen som sådan.

Personer som är fast bosatta i Norge och förvärvar körkort i utlandet kan enligt huvudregeln inte använda det i Norge. Vissa undantag finns.

I fråga om körkort för diplomater från utlandet m fl gäller särskilda regler som inte berörs närmare här.

Rätten till utbyte av utländska körkort är i Norge beroende av i vilket land körkortet år utfärdat. Länderna delas in i fyra grupper. För varje grupp ställs olika krav för utbyte. För körkort utfärdade i länder som tillförts grupp 1 sker byte utan förarprov medan utbyte i grupp 4 sker efter “glattkjørering och full førerprøve

2.4.4 EG

I syfte att främja bl a människors rörlighet inom Gemensamma Harknaden gavs 1980 direktiv för ett s k EGkérkortll. Införandet av ett EG-körkort konstaterades förutsätta harmonisering av de nationella kompetenskraven och förarproven inom gemenskapen, vilket bara ansågs kunna ske gradvis. Beslutet 1980 sågs därför som ett första steg i en sådan harmonisering och omfattade en modell för ett EG-körkort, ömsesidigt erkännande av nationella körkort samt rätt till utbyte av körkort för dem som flyttar från ett land till ett annat inom EG.

11 First Council Directive of 4 December 1980 on the introduction of a Community driving licence, 80/1263/EEC

På EG-körkortets omslagssida anges utfärdandeland samt rubriken körkort på samtliga medlemsländers språk och alfabet. Körkortet skall vara undertecknat av körkortshavaren och försett med dennes fotografi. Från detta senare krav kan medlemsstat dock få dispens.

I direktivens artikel 6 sägs att körkort får utfärdas endast till dem:

(a) som klarat ett praktiskt och teoretiskt förarprov och som uppfyller medicinska lämplighetskrav. Kompetenskraven och de medicinska kraven fär inte “väsentligen” understiga dem som närmare specificeras i bilaga till direktiven (Minimum requirements for driving test resp Minimum standards of physical and mental fitness). För förarprovet specificeras minimiinnehállet i det teoretiska provet och körprovet. För exempelvis körprovet anges förhållandevis detaljerat vilka typer av beteenden som skall kontrolleras, i vilka trafikmiljöer provet skall genomföras och hur länge det minst skall pågå.

(b) som har sin normala hemvist inom det utfärdande landet, om landets lagstiftning så kräver.

Direktiven medger frihet för medlemsstaterna att själva bestämma behörighetsálder och körkortets giltighetstid.

Direktiven för EG-körkortet trädde i kraft 1983. Införandet kunde dock skjutas till 1986.

EG-körkortet godkänns för användning inom övriga EG-länder utöver utfårdandelandet i högst ett år efter det att körkortshavaren fått sin normala hemvist inom annat EGland (artikel 8). Vidare har körkortshavaren rätt att inom den perioden få sitt körkort utbytt utan förarprov. förutsätter att det körkort som skall bytas är Utbytet

giltigt. Detta skall intygas av körkortshavaren och vid behov kontrolleras av den utbytande myndigheten. Utbytet sker i så fall till EG-körkortet. Det gamla körkortet skall återsändas till den myndighet som utfärdat det genom försorg av den myndighet som verkstållt utbytet. Dock kan medlemsstat vägra utbyte om dess nationella regler inte medger utbyte.

Det finns inga enhetliga EG-regler för utbyte av körkort som utfärdats i länder utanför EG. Direktiven ger utrymme för nationella särregler, exempelvis att vägra utbyte. Flertalet EG-länder medger dock utbyte av körkort från länder som anslutit sig till wienkonventionen men reglerna varierar från land till land. Spanien byter exempelvis ut mexikanska körkort mot spanska av EG-modell enligt bilateralt avtal med Mexiko. Det nya körkortet ger innehavaren rätt att köra bil i Spanien efter bosättning. Andra EG-länder godkänner ett sådant till spanskt utbytt körkort vid tillfällig vistelse. skulle vederbörande emellertid senare flytta till annat EG-land, t ex Danmark, kan han inte byta sitt inbytta spanska körkort mot ett danskt eftersom det mexikanska ligger i botten. Danmark byter nämligen inte ut mexikanska körkort eftersom Mexiko inte anslutit sig till Wienkonventionen.

År 1988 tog EG ett andra steg mot ökad harmonisering genom förslag till nya direktiv om körkort att ersätta nu gällandelz. Förslaget syftar till att såväl förbättra trafiksäkerheten som att underlätta individers bosättning i annat EG-land än det där körkortet utfärdats. Kravet att körkortet skall bytas ut inom ett år efter fast bosättning inom annat EG-land konstateras utgöra ett hinder för individers rörelsefrihet inom EG, vilket inte är godtagbart mot bakgrund av de framsteg som gjorts för

12 for a Council Directive on the Proposal driving licence, CoM(88) 705 final, submitted by the Commission on 9 December 1988, 89/C 48/01

integrationen i Europa. Därför anges det som önskvärt med en EG-modell som innebär att inhemska körkort ömsesidigt erkänns av medlemsstaterna utan någon förpliktelse att byta ut körkortet. Genom att körkorten ömsesidigt erkänns bör, enligt förslaget, behovet att byta ut körkort försvinna för personer som tar normal hemvist inom annat EGland än det där körkortet utfärdats.

Utbytesrätten bibehålls dock enligt förslaget. I artikel 10 föreslås att körkortshavare som tar normal hemvist i annat EG-land får begära utbyte av sitt körkort till motsvarande utfärdat av behörig myndighet inom det land där han tagit sitt nya hemvist. vid behov skall den utbytande myndigheten då kontrollera att körkortet fortfarande är giltigt och efter utbytet returnera det gamla körkortet till den myndighet som utfärdat det.

Det är av praktiska skäl och med hänsyn till den enskilde som utbytesrätten behállits. I vissa EG-länder finns exempelvis krav på periodisk förnyelse av körkort. En person med körkort erhållet i land med sådana krav, som bosatt sig permanent i ett land utan sådana krav, mäste periodiskt förnya körkortet i utfärdandelandet för att behålla det aktivt. För den enskilde kan det bli dyrt och opraktiskt, särskilt om förnyelsekravet innebär att vederbörande måste inställa sig i utfärdandelandet för exempelvis läkarundersökning eller motsvarande. Genom att behålla utbytesrätten kan vederbörande besparas praktiska olägenheter.

I det nya förslaget specificeras kraven på en förares kompetens för att erhålla körkort betydligt mera i detalj. Förslaget är tänkt att träda ikraft från halvårsskiftet 1990. Något beslut är ännu ej fattat.

3. PROBLEM I FRÅGA OH UTBYTE AV UTLÃNDSKA KÖRKORT

Sedan den första överenskommelsen om godkännande av andra länders körkort träffades 1909 har den gränsöverskridande biltrafiken ökat väsentligt. En överenskommelse om godkännande har därför naturligt nog större betydelse idag än tidigare. De problem som är förbundna med ett godkännadeförfarande har vid en Vägning mot behovet att främja rörligheten över gränserna ansetts överkomliga.

Rätten till utbyte har däremot inte någon funktion för den internationella vägtrafiken utan har tillkommit för att underlätta körkortskontrollen av utländska förare, dvs den har ett rent praktiskt administrativt syfte. Utbytesrätten har emellertid med tiden istället för att åstadkomma förenklingar kommit att ge upphov till en mängd problem.

Främst har problem i följande hänseenden förts fram.

1. Trafiksåkerheten. Någon kontroll av förarkompetensen görs inte i samband med ett utbyte. Det utländska körkortet kan exempelvis ha erhållits i ett land med betydligt lägre krav på teoretisk och praktisk kompetens än vad som krävs för ett godkänt svenskt förarprov eller också kan det ha förvärvats på otillbörligt sätt eller vara förfalskat.

2. Det utländska körkortets äkthet. Förfalskade körkort och körkort vilkas äkthet i vart fall kan ifrågasättas är inte ovanliga. Den som får sitt förfalskade körkort utbytt mot ett svenskt erhåller förutom förarbehörighet en högklassig identitetshandling.

3. Det utländska körkortets giltighet. Giltighetskontrollen försvåras ofta av att tillförlitliga körkortsregister saknas i utfärdandelandet. Den hos oss bristande kunskapen om utländska myndigheters behörighet innebär ytterligare svårigheter vid giltighetskontrollen och kan medföra inkonsekvent årendebehandling.

4. Det stora resursbehovet och statens kostnader för utbyteshanteringen. I takt med att antalet ansökningar har ökat kraftigt framstår inte resursanvändningen och kostnaderna som rimliga längre. Det framstår inte heller som motiverat att ta i anspråk stora utredningsresurser hos såväl länsstyrelser som statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, för fel ändamål, dvs för kontroll av det utländska körkortets äkthet och giltighet i stället för kontroll av vederbörandes förarkompetens.

5. Körkortet som kompetensbevis. Ett svenskt körkort skall vara en garanti för att innehavaren har de kunskaper, den lämplighet och den kompetens som krävs enligt våra regler. om en förare som inte uppfyller dessa krav kan erhålla ett svenskt körkort genom utbyte kan i framtiden det förtroende för svenska körkort åventyras, som ingångna överenskommelser om godkännande förutsätter.

6. Råttviseaspekten. Utbytesråtten medför olika behandling av förare som måste genomgå svensk förarutbildning och förarprov för att få körkort och övriga.

I det följande kommer KK 2000 att närmare analysera de och hypoteser som nämnts under punkterna l-6. problem

3-2 1

Trafiksäkerhet brukar mätas i antal olyckor i förhållande till trafikmângd.

Världens länder skiljer sig kraftigt åt 1 fråga om trafiksäkerhet. Variationen förklaras i första hand av motoriseringsgraden. Det år i och för sig självklart att länder med en långvarig och utvecklad motorism har uppnått bättre trafiksäkerhet ån länder i ett tidigt motoriseringsskede. skillnaden âr emellertid så kraftig att vissa länder har flera hundra gånger högre trafiksäkerhet än andra.

Bilismen visar i stora drag samma generella utveckling världen över. Den genomgår tre mer eller mindre distinkta faser: utvecklingsfas, explosionsfas och måttnadsfas. Den tid faserna tar, och hur den ena övergår i den andra, bestäms av den ekonomiska utvecklingen. Vissa huvudsakligen länder har på kort tid kommit in i en explosionsfas, på grund av deras kraftiga och exempelvis oljestaterna snabba ekonomiska tillväxt under sjuttiotalet.-

BI IÃTÄTHET

. rm $

Figur 1. Bilismens tre faser: utveckling, explosion, mâttnad.

Under utvecklingsfasen är biltätheten låg, tillväxttakten långsam och trafiksäkerheten dålig. De flesta utvecklingsländer befinner sig där med lägre biltäthet än 50 bilar per 1 000 invånare, oftast betydligt lägre. Olycksfrekvensen i förhållande till bilmångden år mycket hög jämfört med industrilåndernas. Antalet årligen dödade per 10 000 bilar - ett mätt som vanligen används i internabenämnt tionella jämförelser, fortsättningsvis d/b sträcker sig från ca 30 personer och uppåt. Sverige har idag 2,1 som jämförelse. I många länder som befinner sig i utvecklingsfasen ligger d/b betydligt över 100. För att nämna några exempel: Nigeria har ca 150, Malawi ungefär detsamma, Etiopien omkring 270, Togo över 300. Det innebär att var trettionde bil i Togo är inblandad i en dödsolycka varje år (bilaga 3).

Sverige har genomgått samma utveckling. Direkt efter andra världskriget låg vår biltäthet kring ca 30 bilar per l 000 invånare och landets d/b på 25. Sverige hade då alltså samma relativa dödsfrekvens som utvecklingsländerna idag.

Under bilismens andra fas, explosionsfasen, sjunker d/b till under 10. För Sveriges del inträffade den under femtio- och sextiotalen. I början av sjuttiotalet hade d/b sjunkit till ca 6 i vårt land. Biltätheten var då ca 300 bilar per 1 000 invånare.

vid dessa nivåer når bilismen en nâttnadsfas. Den fortsätter visserligen att öka men inte lika snabbt. OECDländerna befinner sig där idag, med en d/b på 5 eller därunder. Under sjuttiotalet utvecklades Sveriges trafiksäkerhet till att bli bland de bästa i världen, för att inte säga den bästa. Under åttiotalet har många länder hämtat in försprånget och ligger nu på samma eller nästan samma internationellt sett låga nivå. så gör exempelvis de nordiska grannländerna, länderna i nordvästra Europa,

Nordamerika, Japan, Australien och Nya Zeeland (bilaga 3).

DÖDADE PER BIL

A

U-länder idag +______.Sverige 1950

I-länder idag Sverige idag

TID › B I LTÄTHET

Figur 2. Antal dödade per bil som funktion av motoriseringsgrad.

Utvecklingen mot bättre trafiksäkerhet beror på att såväl samhälle som individ anpassar sig till den framväxande bilismen. samhället bygger ut trafiksystemet, reglerar och övervakar trafiken, skapar skyddade områden särskilt för barn och gamla. Individen å sin sida lår sig gradvis trafikens risker, skärper sin uppmärksamhet, övervakar sina barn.

Förarna har självklart en viktig roll i sammanhanget. Deras sâkerhetsmedvetande och kompetens år en produkt av den trafikmiljö i vilken de förvärvat sin erfarenhet.

Förare kan naturligtvis i viss utsträckning anpassa sitt körsätt till olika trafikförhállanden. En svensk förare utomlands anpassar sitt körsätt till de lokala förhållandena för att minska riskerna med ett i den trafikmiljön avvikande beteende. Utländska förare i Sverige anpassar sig på motsvarande sätt till våra trafikförhållanden. Frågan är hur långt anpassningen kan ske.

statistiskt underlag för att bedöma trafikolycksfrekvensen för förare med utländska eller utbytta körkort resp förare med inhemsk utbildning saknas. Någon undersökning härav har inte heller varit möjlig att genomföra under den tid KK 2000 haft till förfogande.

För att på annat sätt söka belysa frågan om utländska förares anpassning till svenska trafikförhållanden har TSV på uppdrag av KK 2000 tagit fram uppgifter om körkortsingripanden mot förare som erhållit körkort genom utbyte och förare med svenska körkort. Uppgifterna gäller samtliga körkort med endast behörigheterna B eller AB per 1990-04-17, mot vilka ingripanden i form av återkallelser och varningar gjorts enligt 16 § 1-4 KKL. Totalt omfattas drygt 82 000 förare med utbyteskort och omkring 4 060 000 förare med svenska körkort. I tabell 1 redovisas den relativa frekvensen körkortsingripanden för olika ålders- och könsgrupper. särskilt för äldre innehavare är de utbytta körkorten avsevärt yngre än motsvarande svenska körkort. Hänsyn måste därför tas till innehavstiden. I tabellen har med anledning härav antalet körkortsingripanden beräknats per 1 000 körkortsår.

Tabell 1. Relativa frekvensen körkortsingripanden enligt 16 § 1-4 KKL utbytta svenska körkort körkort Män

Kvinnor

Som framgår av tabellen är den relativa frekvensen körkortsingripanden högre mot förare med utbytta körkort än mot förare med svenska körkort. Resultatet år inte oväntat eftersom skillnaden i trafiksäkerhet mellan olika länder är stor och många innehavare av utbyteskort kommer från länder med mindre utvecklade trafik- och trafiksäkerhetsförhållanden än Sveriges.

Med hänsyn till den stora variationen i trafiksäkerhet som föreligger mellan olika länder och de anpassningsproblem för utländska förare som avspeglas i körkortsingripanden mot körkort som erhållits genom utbyte har KK 2000 funnit att utbytesrätten utgör ett principiellt trafiksåkerhetsproblem. Genom nuvarande rått till utbyte av ett utländskt körkort mot svenskt har Sverige frånhänt sig möjligheten att kontrollera den utländske förarens förutsättningar för en godtagbar anpassning till svenska trafikförhållanden. Under en period då invandringen sker från länder med outvecklad trafiksäkerhet är detta principiella trafiksäkerhetsproblem betydande.

as 3.3

Förra året, 1989, behandlades närmare 13 000 utbytesärenden av länsstyrelserna. Av dem skickades knappt 6 % till SKL för undersökning.

Förfalskningar finns av olika slag. Ingrepp/ändring i körkortet av SKL mestadels med njälp av optiska påvisas metoder. Totalförfalskningar kan SKL avslöja genom tryckdär körkortet jämförs med ett äkta dokusaksundersökning ment, ett s k referensdokument.

I hälften av de undersökta fallen kunde SKL ungefär konstatera förfalskning, tabell 213.

Tabell 2. Av SKL undersökta körkort

Antalet körkort som skickats till SKL för undersökning har således mer än tiodubblats sedan 1982. Vanligaste för de körkort som SKL fått från länsursprungsländer för undersökning har under den senaste femstyrelserna ársperioden varit, i mängdordning, Iran, Libanon, Irak,

13 ur den omnämnda från TSV Uppgifter tidigare rapporten och av SKL översända uppgifter till KK 2000.

Chile, Polen, Etiopien, Vietnam och Rumänien. För andelen förfalskade körkort är motsvarande ordning Irak, Chile, Etiopien, Libanon, Polen och Iran. Fördelningen på ursprungsländer för de undersökta körkorten följer enligt SKL flyktingströmmen med ca ett års fördröjning.

som nyss nämnts undersöker SKL endast några procent av alla utbytesårenden. Hur många förfalskade körkort som godkänns för utbyte till ett svenskt i den stora mängd som inte undersöks av SKL âr okänt. En jämförelse mellan andelen ansökningar som avslås av länsstyrelserna i förhållande till det antal undersökta körkort där SKL konstaterat förfalskning visar en kraftigt ökning under senare år, från 8 % 1985 till 26 % år 1989.

också antalet utfärdade körkort - körkortshandobehörigt lingen år äkta men vederbörande har exempelvis fått den utan att ha genomgått i utfärdandelandet föreskrivet - är okänt. kan ibland förarprov Handlingens giltighet kontrolleras genom kontakt med den utländska myndighet som anges ha utfärdat körkortet. svårigheterna är emellertid avsevärda vilket i sin tur kan medföra olikhet i hanteringen länsstyrelser emellan. Kontrollsvårigheterna torde till övervägande del ha kommit utbytessökandena till fördel.

Även om mörkertalet för förfalskade resp. obehörigt utfärdade utländska körkort som byts ut inte skulle vara stort i förhållande till den totala mängden är det avslöjade antalet ändå tillräckligt alarmerande för att utgöra ett, enligt KK 2000, väsentligt problem. Hårtill kommer att personer som illegalt bytt identitet genom utbytesrätten kan erhålla en identitetshandling av internationellt sett hög kvalitet.

3.4 esu i

3.4.1 Nuvarande förhållanden

Kostnader för hantering av utbytesärenden uppstår hos länsstyrelser, SKL, polis, domstolar och TSV.

Ansökan om utbyte av utländskt körkort mot svenskt görs hos länsstyrelsen. Ansökan skall göras inom ett år frán kyrkobokföringen och kostar f n 570 kr (april 1990). Länsstyrelsen prövar om förutsättningarna för utbyte är uppfyllda. Ärendevolymen framgår av tabell 3.

Som framgår av tabellen har antalet ansökningar per år varit relativt konstant fram till 1985 för att i det närmaste fördubblas mellan 1985 och 1989.

14 är hämtade från Tsvs nämnda Uppgifterna tidigare rapport och från enkätsvar som KK 2000 inhämtat från samtliga länsstyrelser.

Avslagsprocenten har under hela perioden legat kring 10 %.

De vanligaste anledningarna till länsstyrelsens avslagsbeslut är att körkortshavaren varit kyrkobokförd i sverige under mer än ett år eller att körkortet bedömts vara oäkta eller ogiltigt.

När länsstyrelsen avslagit en ansökan om utbyte kan körkortshavaren klaga hos kammarrätt och därefter hos regeringsrätten.

KK 2000 har från regeringsrätten och landets kammarrätter inhämtat uppgifter om antalet överklagade utbytesärenden. Av domstolarnas svar kan en kraftig ökning av ärendetillströmningen utläsas, tabell 4.

Tabell 4. Antalet överklagade utbytesbeslut (endast

den enskilde kan klaga)

den har vidare ökat mellan 1985 och 1989 med drygt 100 %. omkring 80 % av överklagandena avslås av domstolarna.

De resurser - personalkostnader, kostnader för undersökningar hos SKL (750 kr/undersökt körkort), översättningskostnader mm - som tas i anspråk för handläggningen hos länsstyrelserna uppgick för 1989 till totalt ca 4,4 milj kr enligt KK zooos enkät till samtliga läns-

styrelser. Kostnaderna för personal uppgick till ca 2,6 milj kr, äkthetsundersökningar hos SKL till ca 400 000 kr och översättningskostnader m m till ca 1,4 milj kr. En motsvarande sammanställning för 1988 har gjorts av TSV och redovisas i tidigare nämnda rapport. Då uppgick totalkostnaderna till ca 3,6 milj kr.

Resursanvändningen hos SKL för äkthetsdndersökningar är stor. Resursátgángen har Ökat proportionellt med ökningen i ärendevolym under åttiotalet. År 1989 användes 2,5 av — avdelningens 5 tjänster för dokumentundersökningar alltså hälften av resurserna som skall täcka landets samlade behov av undersökning av förfalskade handlingar. En del av arbetet med metodutveckling har blivit tillbakasatt på grund av ökningen av körkortsundersökningar. Övertidsarbetet har ökat och därmed har kostnaderna ökat ytterligare. SKL utför undersökningar kostnadsfritt på begäran av polis och åklagare. SKL tycker sig ha märkt att länsstyrelserna numera i högre grad än tidigare överlämnar körkort där förfalskning misstänks till polis för brottsutredning.

Hos domstolarna har resursanvändningen ökat markant under årens lopp. För handläggningen i domstol uppstår kostnader dels för domstolens eget arbete, dels för översättning av ingivna handlingar och eventuell undersökning hos SKL.

Den som inte uppfyller kraven för utbyte kan hos TSV ansöka om undantag från utbytesförordningens regler. En sådan ansökan kostar f n 150 kr. Antalet sådana dispensansökningar har ökat kraftigt hos TSV, från 648 år 1986 till 1 191 år 1989.

3.4.2 Frantidsprognoser

Omfattningen av utbytesverksamheten är beroende av invandringen till Sverige.

Under åren 1982 - 1985 invandrade 25 000 omkring personer/år till Sverige. Därefter har invandringen ökat och uppgick till knappt 59 000 år 1989. En mindre del utgörs av den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen. Merparten är flyktingar och personer, som av humanitära eller flyktingliknande skäl önskar stanna i Sverige, samt anhöriga till dem. Regeringen beslutade i december 1989 om begränsningar i rätten till asyl. Beslutet är avsett att gälla tills vidare. Asyl medges numera endast sökande som uppfyller kraven enligt FNs flyktingkonvention samt dem som i övrigt har särskilt starka skäl. Asyl beviljas således i princip inte längre de facto-flyktingar. Enligt uppgifter från statens invandrarverk, SIV, uppgick antalet asylsökande i december l989 till drygt 5 000 personer och i mars 1990 till ca 3 100.

Resursåtgángen är redan i dag hög för utbyteshanteringen. SIV beräknar för budgetåret 1989/90 en ökning av antalet asylsökande med 110 procent i förhållande till föregående budgetår eller till totalt 40 000. Härtill kommer den övriga invandringen. Ytterligare ökade resurser för utbyteshanteringen kommer att behöva tas i anspråk om rätten till körkortsutbyte enligt nuvarande regler skall bibehållas vid en ökande invandring.

3.5 Közkortgt §93 kogpetensbevis

Enligt Wienkonventionen förbinder sig varje land att vidta sådana åtgärder som kan befinnas nödvändiga för att säkerställa att nationella körkort inte utfärdas inom dess territorium utan rimlig garanti för förarens skicklighet och lämplighet (artikel 41 punkt 3). Det år den utfärdande myndigheten som har att garantera körkortshavarens kvalifikationer: körkort får således inte lämnas ut med mindre vederbörande uppfyller kraven. Även vår Överenskommelse med de nordiska länderna bygger på denna förutsättning.

Internationella överenskommelser mellan stater om ömsesidigt godkännande av varandras körkort bygger således på förutsättningen att ett körkort representerar en viss miniminivå i fråga om innehavarens lämplighet och kompetens.

Ett svenskt körkort representerar en, i internationell jämförelse, väldefinierad förarkompetens och utgår från den syn på motorfordonsförarens särskilda ansvar som utvecklats under vår motorisering. Det är därför oförenligt med modernt trafiksäkerhetsarbete att urholka förtroendet för våra förardokument genom ett utbytesförfarande, där kompetens och lämplighet inte kontrolleras. När Europas transportintegrering ökar under nittiotalet, vilket på körkortsområdet kommit till uttryck i införandet av EG-körkortet (se avsnitt 2.4.4), är det viktigt att det svenska körkortet åtnjuter omvärldens förtroende.

3.6 gåggvisggspekter

Förutom att det är principiellt felaktigt att inte ställa samma höga krav på alla grupper för att få körkort har körkortsaspiranterna i Sverige kostnader för utbildning och prov. För närvarande ligger genomsnittskostnaderna för utbildning och prov i intervallet 7 100 - 8 100 kr (uppgift från statens pris- och konkurrensverk, SPK, enligt prisnivån september 1989). Kostnaderna varierar givetvis i enskilda fall, men även den som skaffat sig den nödvändiga kompetensen genom privat övningskörning har kostnader för läromedel m m. Körkortsaspiranter upplever att de blir orättvist behandlade jämfört med utbytessökande.

3-7

Det väsentligaste problemet med utbytesrätten gäller trafiksäkerhetsaspekten. I inkompetenta händer år bilen ett så farligt redskap att vi i Sverige ställer höga

krav på kompetens och lämplighet för att en person skall betros med körkort utifrån den syn på motorfordonsförarens särskilda ansvar som utvecklats under vår motorisering. I det moderna trafiksäkerhetsarbetet har trafikanten kommit än mer i fokus. Ett tilltagande generellt problem gäller exempelvis trafikantens förmåga och vilja att använda sig av de säkerhetsarrangemang som finns på väg, i fordon och vid trafikregleringar. I det perspektivet kommer kraven på förarens kompetens och lämplighet att öka ytterligare under nittiotalet. Det måste anses oförenligt med modernt trafiksäkerhetsarbete att låta dessa krav urholkas-genom ett utbytesförfarande där kompetens och lämplighet inte kontrolleras. När Europas transportintegrering ökar under nittiotalet är det viktigt att det svenska körkortet åtnjuter omvärldens förtroende.

Rätten till utbyte av utländska körkort har utvecklats

till en resurskrävande administrativ apparat för bedöm-

ning av äktheten och giltigheten hos utländska dokument. I ett tidigare skede, då volymen var hanterlig, framstod inte det principiellt felaktiga i denna hantering lika tydligt. Idag, då förarens betydelse för trafiksäkerheten blivit allt mer uppmärksammad, är det enligt kommitténs uppfattning inte längre acceptabelt att lämplighet och kompetens prövas genom dokumentundersökning istället för förarprov.

4. ÖVERNÃGÅNDEN OCH FÖRSLAG

En utgångspunkt för vårt arbete är de internationella överenskommelser som Sverige ingått. Det är inte KK 2000s uppgift att ifrågasätta dessa åtaganden mot främmande länder utan att inom gällande ramar föreslå förbättringar. KK 2000 har därför koncentrerat sig på tänkbara åtgärder med utgångspunkt från Geneve- och wienkonventionernas bestämmelser om godkännande av körkort och den nordiska överenskommelsens bestämmelser om såväl godkännande som utbyte.

En tänkbar lösning i syfte att uppnå ökad trafiksäkerhet är att behålla utbytesrätten, men begränsa den till körkort utfärdade i länder med likartade trafik- och trafiksåkerhetsförhållanden som Sveriges eller utfärdade i stater som tillhör en viss organisation och vars trafikförhållanden vi känner till, exempelvis EFTA eller EG.

En annan lösning är att slopa utbytesråtten och i stället kräva förarprov för att få ett svenskt körkort.

4.1.1 Bibehållen utbytesrått begränsad till körkort utfärdade i vissa länder

Avgörande för att behålla utbytesrätten men begränsa den till körkort utfärdade i vissa länder är att finna acceptabla grunder för denna begränsning. Avgränsningen måste göras efter klara och entydiga grunder som skall redovisas öppet. Bedömningen av olika länder utifrån dessa grunder blir avgörande för vilka utländska körkort som skall accepteras för utbyte och för vilka den nuvarande utbytesrätten avskaffas. En given avgränsning måste kunna förändras när det påkallas av sakliga förhållanden.

I direktiven till utredningen anges att en begränsning av utbytesrätten till de stater med vilka Sverige ingått överenskommelse om ömsesidigt godkännande av körkort bör övervägas. Eftersom flertalet av världens stater anslutit sig till någon av överenskommelserna (se bilaga l) skulle en begränsning till dessa stater inte få någon praktisk betydelse. Den effekt som skulle uppnås består dessutom endast så länge landet i fråga inte anslutit sig.

Att göra begränsningen med utgångspunkt från förarutbildningens eller förarprovets kvalitet i respektive land är i princip tänkbart. Förarutbildningens kvalitet är emellertid svår att fastställa utan resurskrävande utredningar. Dessutom varierar förarutbildningens kvalitet även inom länderna. När det gäller förarprovet är variationen stor mellan länder inte bara i fråga om provets omfattning utan även beträffande de krav som ställs för att provet skall godkännas. För att bli råttvisande måste därför den praktiska tillämpningen av såväl utbildning som prov studeras närmare, vilket torde bli en resurskrävande, grannlaga och i praktiken omöjlig uppgift.

En tredje bedömningsgrund skulle kunna utgöras av landets generella trafiksåkerhetsnivå, exempelvis uttryckt i antalet trafikdödade per 10 000 motorfordon. En generell trafiksåkerhetsnivå som bedömningsgrund förutsätter att alla länder nått en viss kvalitetsnivå i sina statistiska system. Det råder emellertid stora brister i fråga om statistiskt material från åtskilliga länder. Eftersom en tillförlitlig oberoende kontroll av materialet inte är genomförbar är det f n inte möjligt att använda trafiksäkerhetsnivån som begränsningsgrund i det enskilda fallet.

Enligt KK 2000 år det inte möjligt att hitta grunder som är såväl principiellt acceptabla som praktiskt tillämpbara för att genomföra en länderbegrånsning. Att behålla

utbytesråtten men begränsa den till körkort utfärdade i vissa länder är således enligt vår bedömning ingen framkomlig väg att lösa de problem som utbytet kommit att medföra.

4.1.2 Andra lösningar med bibehållen utbytesrâtt

En lösning vore att utforma avgränsningen så att den är avhängig staters anslutning till internationella organisationer, typ EG, OECD eller EFTA. En sådan avgränsning har dock andra brister. Avgörande för en avgränsning av utbytesrätten bör vara trafiksäkerhetsaspekten. En stats anslutning till en organisation uppbárs oftast av helt andra motiv än trafiksäkerhetsskäl.

En annan möjlighet är att medge utbytesrätt för dem som registrerat sitt utländska körkort vid ankomsten till Sverige. Registreringen skulle ske i körkortsregistret. Körkort som varit registrerat i körkortsregistret under viss tid, exempelvis ett år, skulle kunna bytas ut mot ett svenskt. För utländska körkort som inte registrerats i anslutning till ankomsten till Sverige skulle någon rått till utbyte inte finnas.

Denna lösning skulle inte minska resurs- och kontrollbehovet i någon större utsträckning. Även om systemet skulle innebära en initial minskning av i Sverige utförda förfalskningar av utländska körkort skulle kontroller av körkortets äkthet och giltighet innan de förs in i körkortsregistret fortfarande krävas. En sådan lösning skulle vidare gynna dem som blivit informerade om systemet före ankomsten till sverige. och fortfarande skulle det vara möjligt att byta till sig ett svenskt körkort utan att besitta förarkompetens, lämplighet eller körvana, dvs det principiella trafiksäkerhetsproblemet skulle inte försvinna. Vidare kunde man riskera att förfalskningsverksamheten flyttade utomlands i stället och därigenom blev ännu svårare att bemästra än idag.

En annan tänkbar lösning vore att länsstyrelserna återsánde det inlämnade utländska körkortet till den utfärdande myndigheten med en förfrågan om det fortfarande år giltigt innan ett medgivande till utbyte gavs. Denna lösning liknar reglerna inom EG, se avsnitt 2.4.4. Den är emellertid möjlig endast mellan stater med i huvudsak likartade politiska system. I Sverige, som tillåter att körkort utfärdade i alla världens länder byts ut mot svenska, skulle ett sådant förfarande kunna komma att stå i strid med det skydd som Sverige ger exempelvis politiska flyktingar.

4.1.3 slopad utbytesrått

som nämnts redan under 2.2.1 innehåller inte någon av de överenskommelser som Sverige ingått med andra stater, undantaget den nordiska överenskommelsen, några åtaganden om utbyte.

Utbytesrätten tillkom under femtiotalet och avsåg därvid närmast att tillämpas i förhållande till våra nordiska grannländer. De regelmodifieringar som har gjorts under årens lopp har endast avsett att underlätta den administrativa processen och prövningen. Något egentligt ifrågasättande av de ursprungliga motiven för utbytesförfarandet har däremot inte förekommit trots att trafikförhållandena har förändrats påtagligt sedan dess.

Därtill kommer att rörligheten över gränserna har ökat avsevärt. Invandringen till Sverige sker idag från helt andra länder än vid tiden för utbytesrättens införande. Karaktâren hos utbytesårendena har till följd därav ändrats.

Problemen med utbytesrätten har som konstaterats i avsnitt 3 blivit allt mera uppenbara. Resursanvändningen har ökat kraftigt. Rätten till utbyte har missbrukats

i viss omfattning genom att lättförfalskade men svårkontrollerade utländska körkort kunnat bytas ut mot svenska körkort.

Dessa problem liksom det principiella trafiksäkerhetsproblemet, att ett körkort lämnas ut av körkortsmyndigheten utan att vederbörandes förarkompetens har kontrollerats, kan endast lösas om utbytesrätten slopas. Om utbytesrätten slopades skulle också ett viktigt incitament för förfalskning och otillbörlig anskaffning av utländska körkort försvinna. Även det s k illegalistproblemet, dvs att skapa en ny falsk identitet med hjälp av ett obehörigt utländskt körkort som byts mot ett svenskt, skulle minska.

Genom den utsträckta godkännandetiden som redan gäller till följd av den nordiska överenskommelsen och som

följer av förslaget till nya regler om körkort inom EG

kommer behovet av en utbytesrätt att minska. Även EGkörkortet, som syftar till enhetlighet inte bara när det gäller dokumentets utformning utan även kompetens och lämplighet hos innehavaren, kommer att minska behovet av en utbytesrätt. De resurser som utbytesförfarandet kommit att kräva under senare år skulle kunna användas för andra bättre ändamål med en slopad utbytesrått.

Vårt förslag år därför att rätten till utbyte slopas.

För körkort utfärdade i Danmark, Finland och Norge måste en utbytesrätt finnas kvar eftersom Sverige är bundet av ett åtagande gentemot dessa länder i den nordiska överenskommelsen. Utbytesråtten får emellertid begränsad betydelse eftersom nordiska körkort gäller i Sverige utan annan tidsbegränsning än i utfärdandelandet. Utbytesrätten bör som nu även omfatta Island.

4-2

Ett slopande av utbytesrätten får betydelse för reglerna om godkännande av utländska körkort i olika avseenden. Rätten för utländska yrkesförare och turister som tillvistas i landet - ett turistvisum i tre fälligt gäller månader - att använda sina körkort berörs dock överhuvudtaget inte av förslaget.

4.2.1 Bttårsfristen

I förhållande till de stater för vilka Genevekonventionen gäller har Sverige förbundit sig att godkänna av dem utfärdade körkort under ett år i Sverige.

Enligt vår gällande rätt räknas ettársfristen från kyrkobokföringen i Sverige (2 § 2. utbytesförordningen). Om rätten till utbyte slopas medför dagens regler att alla utomnordiska körkort blir ogiltiga ett år efter det att innehavaren blivit kyrkobokförd i Sverige. Tiden ett år bör av praktiska skäl även fortsättningsvis gälla för godkännande av alla utomnordiska körkort.

Något behov av en generell utvidgning av godkännandetiden har KK 2000 inte funnit föreligga. Däremot kan tidpunkten för ettårsfristens början diskuteras.

4.2.2 Kyrkobokföringen

Enligt nuvarande regler är ett utomnordiskt körkort ogiltigt i Sverige sedan innehavaren varit kyrkobokförd i Sverige i mer ån ett år. Utländska körkort är således giltiga i Sverige även före kyrkobokföringen, om inte någon annan grund för ogiltighet föreligger.

Ett nordiskt körkort däremot gäller i Sverige oberoende av hur länge innehavaren varit kyrkobokförd här, om

övriga villkor är uppfyllda. Kyrkobokföringen har dock betydelse för de nordiska körkorten dels för att få köra yrkesmässigt och för att köra lastbil och buss för person- och godsbefordran med i Sverige registrerade fordon, dels för rätten att undervisa vid privat övningskörning.

Den nuvarande anknytningen till kyrkobokföringen valdes bl a för att få en enkel och enhetlig regel som inte skapade svårigheter i den praktiska tillämpningen och som innebar en fast utgångspunkt för beräkningen av körkortens giltighetstid. Kyrkobokföringen ansågs ge uttryck för att körkortshavaren fått en starkare anknytning till Sverige15.

En brist med anknytningen av godkännandetiden till kyrkobokföringen är att kyrkobokföring förutsätter en anmälan från den enskilde. En annan brist är att kyrkobokföring inte får ske förrän uppehållstillstånd eller asyl beviljats. En körkortshavare kan därför genom att underlåta kyrkobokföring, eller genom upprepade in- och utflyttningar och därigenom förnyade kyrkobokföringstidpunkter, ge sitt körkort en mycket lång sammantagen giltighetstid i Sverige.

Kommittén har därför övervägt om inte någon annan utgångspunkt för ettårsfristen är lämpligare än kyrkobokföringen. Motivet skulle vara att försöka förkorta den sammantagna tiden under vilken ett utomnordiskt körkort är giltigt i Sverige.

En alternativ tidpunkt, som uppfyller kravet på att körkortshavaren kan anses ha fått viss anknytning till sverige, är tidpunkten för beslutet om beviljat uppehållstillstånd eller asyl. Denna tidpunkt har den fördelen till skillnad från kyrkobokföringen att den inte

15 s. 52 Prop 1979/ao:17s

är beroende av en anmälan från den enskilde utan fastställs av en myndighet. Ett register över dessa beslut förs av SIV. En tänkbar lösning vore således att SIV regelbundet aviserade körkortsregistret om nya beslut om beviljade uppehållstillstånd eller asyl.

Mot att lämna kyrkobokföringen som utgångspunkt för ettårsfristen talar emellertid att ett helt nytt system för aviseringar till körkortsregistret måste införas med de kostnader ett sådant medför. Vidare saknar SIVs beslut om uppehållstillstånd eller asyl, när det första gången fattas, den för körkortsregistret viktigaste uppgiften om personnummer. Sådant erhålls först i samband med kyrkobokföringen. Visserligen kan polisen med hjälp av befolkningsregistret SPAR kontrollera en persons folkbokföringsuppgift även utan personnummer, men det måste betraktas som en omväg.

Sammantaget har KK 2000 funnit att tillräckligt starka skäl inte föreligger för att föreslå en ändring i fråga om utgångspunkten för ettårsfristen. Däremot bör åtgärder vidtas för att förbättra kontrollmöjligheten av ettårsfristen.

4.2.3 Förbättring av polisens kontrollmöjligheter

Tiden för ett utländskt körkorts giltighet i Sverige bör således enligt KK 2000 även fortsättningsvis vara knuten till kyrkobokföringen.

Hittills har polisen vid körkortskontroller haft små möjligheter att pröva utländska körkorts äkthet och giltighet. Intresset torde inte heller ha varit särskilt stort eftersom flertalet utländska förare förväntas utnyttja utbytesrätten, varvid sådan kontroll utförs hos länsstyrelsen.

Med kommitténs förslag att slopa rätten till utbyte för utomnordiska körkortshavare upphör länsstyrelsens giltighets- och äkthetsgranskning. Därmed ökar behovet av andra kontrollmöjligheter.

Ett utländskt körkorts giltighet i Sverige bör kunna kontrolleras mot körkortsregistret. Vilka uppgifter som skall föras in i registret framgår av 91 § körkortsförordningen (1977:772, KKF). Idag registreras inte utländska körkortshavares kyrkobokföring i körkortsregistret. Innehav av ett utländskt körkort, utfärdandeland och körkortsnummer eller liknade registreras endast om innehavaren gör sig skyldig till trafikbrott och är kyrkobokförd i sverige (83 § KKF). Likaså registreras ansökan och beslut vad gäller utbyte av ett utländskt körkort mot ett svenskt samt beslut att vägra godkänna ett utländskt körkort.

För att underlätta polisens arbete bör tidpunkten för utländska körkortshavares kyrkobokföring återfinnas i körkortsregistret. Idag uppdateras körkortsregistrets adressuppgifter för samtliga registrerade löpande under året genom överföringar från riksskatteverket. Dessa överföringar innehåller bl a uppgift om första kyrkobokföringsdatum för den som invandrar till Sverige. Redan idag får körkortsregistret således tillgång till erforderliga uppgifter för att registrera även utländska körkortshavares första kyrkobokföringsdatum. För att undvika att utflyttning anmäls och att kort därpå ny kyrkobokföring sker för att utsträcka godkännandetiden bör datum för den första kyrkobokföringen stå kvar i registret och inte rensas ut under viss period. Inte heller om ett svenskt körkort senare utfärdas bör anteckningen i registret tas bort. 91 § KKF bör kompletteras med anledning härav.

Fortfarande kvarstår emellertid rätten att använda utländskt körkort i Sverige. Motiv för att använda för-

falskade eller ogiltiga utländska körkort finns kvar i och med detta. För att möjliggöra en kontroll av den utländska körkortshandlingen bör därför det tidigare kravet på översättning15, som togs bort när utbytesförordningen infördes 1981, áterinföras. Vilka krav som bör ställas på översättningen för att godtas bör överlåtas till TSV att avgöra. Om körkortet saknar fotografi bör föraren åläggas att medföra en identitetshandling med fotografi.

Hed dessa åtgärder bedömer KK 2000 att polisens möjligheter att kontrollera utländska körkort förbättras. Det ankommer på AO att hos länsrätten påkalla prövning av misstänkt förfalskade eller ogiltiga körkort.

4.2.4 Körkortsingripanden mot utländska körkort

Körkortslagen är en nationell författning med territoriell begränsning till Sverige. Genom en hänvisning i 3 § utbytesförordningen gäller dock KKLs och KKFS bestämmelser om skyldighet att medföra körkort samt om särskild utredning och omhändertagande av körkort i tillämpliga delar även i fråga om utländska körkort. Likaså följer av 4 § utbytesförordningen att, om det föreligger någon sådan äterkallelsegrund som avses i 16 § KKL, länsrätten på ansökan av AO skall pröva om körkortet alltjämt kan godkännas i Sverige.

Den som uppsåtligen kör bil utan att inneha giltigt körkort döms för olovlig körning enligt 3 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Enligt 16 § 4 KKL skall ett körkort återkallas om körkortshavaren brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel, om överträdelsen inte kan anses ringa. Till icke ringa överträdelser räknas givetvis olovliga körningar.

15 SFS 1952:277, 4 5

Enligt 23 § KKL kan polis eller åklagare omhänderta ett körkort om det är sannolikt att det kommer att återkallas med stöd av 16 § 4 KKL (jfr prop 88/89:134 s 19 ff). Om körkortet omhändertagits saknar föraren behörighet att köra bil (15 § KKL). Körkortet skall av polisen lämnas vidare till AO inom 48 timmar (50 § KKF) som i sin tur har att skyndsamt ansöka hos länsrätten om ingripande mot körkortet (36 § KKF). Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om körkortet skall återkallas tills vidare eller återlämnas (41 § KKL).

Sker inte ett omhändertagande har den utländska föraren fortfarande kvar sin behörighet och A0 kan ansöka hos länsrätten om ingripande mot det utländska körkortet. Ett utländskt körkorts godkännande i Sverige kan därvid återkallas.

När polisens möjligheter att på väg kontrollera ett utländskt körkorts giltighet förbättras kan förväntas att antalet utländska körkort som blir föremål för ingripanden kommer att öka. Om polisen omhändertagit ett utländskt körkort som misstänks vara förfalskat skall länsrättens snabbt kunna pröva om ingripandet skall bestå. Vissa resurser som frigörs hos SKL med vårt förslag torde därvid behöva tas i anspråk.

4.3 Undantag

4.3.1 överenskommelser med andra länder om utsträckt godkännandetid

Enligt den nordiska överenskommelsen kan en nordisk körkortshavare som är kyrkobokförd i Sverige använda sitt inhemska körkort här i landet utan annan tidsbegränsning än den som gäller i utfärdandelandet. Som tidigare nämnts diskuteras f n att utsträcka tiden för ömsesidigt godkännande av varandras körkort inom EG —

“(W-WI7(\Vur

till att sammanfalla med giltighetstiden för körkort i utfärdandelandet, alltså den nordiska modellen.

Det kan komma att uppstå behov av en längre tids godkännande i Sverige av körkort från vissa länder, t ex EGländerna, motsvarande vad som gäller för de nordiska länderna. Ett sådant behov förutsätts liksom idag komma att tillgodoses genom att regeringen ingår en överenskommelse med staten i fråga.

4.3.2 Möjlighet till undantag från godkånnandetiden

Förslaget att slopa utbytesrätten innebär att problem uppstår för en utländsk körkortshavare som utan avsikt att stadigvarande bosätta sig i Sverige ämnar stanna här något längre tid än ett år, t ex för en tidsbegränsad anställning. Denne skulle behöva genomgå förarprov för att efter ett år få fortsätta att köra bil. Det skulle inte alltid te sig motiverat. Det bör därför finnas möjlighet att exempelvis i det enskilda fall medge undantag från ettårsregeln vid tillfällig arbetskraftsinvandring och för gäststuderande. Dessa båda grupper omfattar sammanlagt ca l 000 personer per år. Möjligheten att medge undantag bör liksom idag anförtros TSV. Enligt utbytesförordningens krävs synnerliga skäl för att undantag från förordningens bestämmelser får medges. KK 2000 förordar därför att lokutionen ersätts av det i juridiskt språkbruk mindre restriktiva begreppet särskilda skäl.

5. FÖLJDER AV FÖRSLAGET

5-1 E§rarus2il§nin9_2sh_pr91

Regeringen kan komma att ingå internationella överenskommelser med exempelvis EG eller bilaterala överenskommelser med skilda stater om godkännande av utländska körkort i Sverige utöver ettårstiden. Bedömningen av följderna av KK 2000s förslag ändras inte därav.

Enligt KK 2000s förslag kommer rätten att köra bil med ett utomnordiskt körkort i Sverige att upphöra ett år efter kyrkobokföringen i landet. För att åter få rätt att köra bil i Sverige måste vederbörande iaktta reglerna för att få ett svenskt körkort pá sedvanligt sätt, alltså efter körkortstillstånd och förarprov. I de fall föraren har genomgått likartad förarutbildning i utfärdandelandet

torde systemet inte innebära några principiella svårig-

heter. Den internationella standardiseringen inom vägtrafikens område har nått så långt i fråga om vägmärken, trafikregler och deras tillämpning att många förare kan förväntas klara förarprovet, särskilt om de lärt känna svenska förhållanden. Genom kravet på att förarprov ändå krävs efter ett år kan förväntas att utländska förare omgående kommer att försöka tillgodogöra sig de kompletteringar av utbildningen som kan behövas för att klara ett svenskt förarprov. Behovet av att snabbt lära sig svenska tillräckligt för att i princip teoretiskt kunna sätta sig in i svenska särbestámmelser och de särskilda trafiksäkerhetsproblemen här, typ halkkörning, kommer att öka och tjäna trafiksäkerheten.

I detta sammanhang kan nämnas att riksdagen nyligen antagit ett nytt system för svenskundervisning för vuxna invandrare17. Den nuvarande uppdelningen i grundläggande svenskundervisning, för vilken kommunerna ansvarar, och

17 UbU 27, rskr 279 prop 1989/90:102,

påbyggnadsundervisning som sker inom studieförbund eller inom AHU, föreslås upphöra. Undervisningen skall istället ske inom en sammanhållen utbildning, för vilken kommunerna får anordnaransvar. Genom ökad differentiering och individualisering bedöms svenskundervisningen bli effektivare.

Utländska körkortshavare utan tillräcklig teoretisk eller praktisk kompetens för svenskt körkort liksom de som saknar körkort kommer med vårt förslag att tvingas genomgå en svensk förarutbildning. Detta är en både ofrånkomlig och önskad följd av förslaget. Enbart förare, oberoende av nationalitet och ursprung, som uppfyller samma krav som ställs på inhemska och nordiska körkortshavare, kommer fortsättningsvis att erhålla svenskt körkort.

Möjligheten att köra bil får emellertid inte begränsas av språkliga faktorer som saknar betydelse för trafiksäkerheten. Från allmän synpunkt är det därför viktigt att det finns förarutbildning och läromedel anpassade efter invandrares förutsättningar. Lokalt tas initiativ för att förbättra invandrares trafiksäkerhet. Exempelvis har i Värmland nyligen startat en modell för

landstinget

information till såväl allmåntrafikanter som bilförare. Erfarenheterna från detta och liknande försök bör kunna vara vägledande för utformningen av förarutbildning för invandrare.

Trafikskoleorganisationerna och läromedelsproducenterna har också ett ansvar i detta sammanhang. Med slopad utbytesrätt uppstår en efterfrågan på utbildning och läromedel, som i vart fall för större invandrarspråk kan förväntas skapa tillräckliga marknadsmässiga förutsättningar för lâromedelsproducenterna. För mindre språkgrupper kan ytterligare incitament behövas för att tillgodose behovet av läromedel och utbildning. KK 2000 vill dock klargöra att frågan om förarutbildning ur denna

synvinkel är en av många i invandrares anpassning till det svenska samhället. Behovet av förarutbildning och material på främmande språk den meningen varken en är_i körkortsfråga eller en trafiksäkerhetsfråga utan en fråga för svensk invandrarpolitik. I sammanhanget kan nämnas att TSV nyligen kontaktat SIV och läromedelsförlagen om gemensamma insatser för att tillgodose behovet av läromedel på främmande språk. I stort sett hela behovet skulle kunna täckas med 6 å 7 språk.

Det teoretiska provet skall i princip vara skriftligt. Enligt TSVs föreskrifter om förarprov (TSVFS 1985:125) får den som inte kan tala eller låsa svenska avlägga skriftligt prov med översatt material för behörigheterna A, B eller BE. Finns inte översatt material får förhöret ske muntligen med hjälp av tolk.

Enligt vad KK 2000 erfarit kommer TSV att påbörja försök med bandade tolkprov. Aspiranten får per band frågor på sitt eget språk i anslutning till de bilder som ingår i förarprovet, och avger skriftligen sitt svar med kryssmarkeringar på samma sätt som övriga körkortsaspiranter. Härigenom kan kostnaderna för tolkprovet nedbringas och kapaciteten ökas. Därutöver kan provets objektivitet förbättras.

KK 2000 bedömer att dagens regler för särskilt förhör, muntligt och/eller med tolk, som ersättning för det skriftliga provet kan tillämpas även beträffande de kategorier som med kommitténs förslag behöver utnyttja sådana möjligheter.

innebär resursföråndringar till följd av att Förslaget utbytesverksamheten upphör. Behov av fler trafiklärare och trafikinspektörer uppkommer. Dessa resursförstärk-

ningarna måste till viss del bekostas av den berörde aspiranten genom avgifter och av staten för utbildningen av fler trafiklärare, trafikinspektörer och tolkar.

TSV måste utbilda och anställa flera trafikinspektörer (förarprövare). År 1989 ansökte 12 700 om utbyte av utländska körkort; 11 400 ansökningar bifölls. Hed Várt förslag skulle dessa körkortshavare istället avlägga förarprov. De utländska förarnas ställning är därvid att jämställa med en privatists. Statistiken över privatisters förmåga att klara förarprov visar att ungefär 50 % godkänns vid sin första uppkörning. Förarprovet skulle p g a vårt förslag således öka med maximalt ca 18 000/år. Hed hänsyn till dem som redan besitter förarkompetens och till dem som p g a stora brister i kompetensen inte kommer att genomgå förarprov har KK 2000 hos TSV begärt en kostnadskalkyl för 15 000 tillkommande årliga prov. KK 2000 har uppskattat tolkbehovet till 75 % av tillkommande teoriprov.

För att täcka behovet skulle enligt TSV avgiften för teoriprovet utslaget på samtliga aspiranter behöva höjas med 30 kr. Häri inbegrips kostnader även för tolkar och den ökning av antalet trafikinspektörer som föranleds av att utländska aspiranter i stor utsträckning kommer att behöva tolkhjälp.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om de försök med bandade tolkprov som nu inleds och som kan komma att nedbringa kostnaderna betydligt. Därigenom frigörs också trafikinspektörer för det praktiska provet.

Hårutöver skulle en utgiftsökning på 9 kr tillkomma för att täcka engångskostnader för bl a utbildning av trafikinspektörer. Denna ökning om 9 kr behövs emellertid bara under ett år.

Hos länsstyrelserna innebär slopandet av utbytesrätten att tillgängliga resurser kan utnyttjas på ett bättre sätt. Länsstyrelsen i Stockholms lån har uppgett att utbytesärendena tar en tredjedel av körkortsbyráns resurser i anspräk trots att mängden ärenden endast utgör en tiondel av samtliga. Handlåggningen av körkortstillstánd kommer dock att ta större resurser i anspråk än idag. Ärenden om körkortstillstånd är emellertid mindre kapacitetskrävande än utbytesârendena. I Tsvs rapport om utländska körkort uppskattades, med utgångspunkt från 1988 års volym, att länsstyrelserna skulle spara 8-10 ársarbetskrafter.

SKLs extrakostnader för den undersökningsverksamhet som inte täcks av avgifter försvinner. Vidare kan sKLs kvalificerade arbetskraft istället ägna sig åt därför avsedd viktig verksamhet, som idag blir eftersatt.

De av oss förslagna godkännandereglerna innebär att TSV har kvar handläggningen av ärenden som rör undantag från ettársregeln. Antalet ärenden kan dock antas komma att i sjunka kraftigt.

6 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Härigenom föreskrivs följande

Godkännande av körkort I I

1 § Ett utländskt körkort gäller i Sverige i enlighet med sitt innehåll. Vid färd skall körkortet i original medföras jämte bestyrkt översättning och en identitetshandling med fotografi.

2 § Körkortet gäller dock inte 1. om det är ogiltigt i det land där det har utfärdats, 2. om innehavaren har varit kyrkobokförd i Sverige mer än ett år, 3. om innehavaren under de senaste tre åren har haft ett svenskt körkort som har äterkallats av en svensk myndighet, 4. om villkoren i l § inte är uppfyllda.

Körkortet medför inte rätt att föra bil innan innehavaren har fyllt 18 âr. Det medför inte heller rått att föra motordrivet fordon i yrkesmässig trafik eller att föra lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods, om fordonet är registrerat i Sverige.

3 § Bestämmelserna i körkortslagen (1977:477) och körkortsförordningen (1977:722) om särskild utredning och omhändertagande av körkort gäller i tillämpliga delar även den som har ett utländskt körkort.

Återkallelse av godkännande I n

4 § Uppfyller inte körkortet villkoren för ett giltigt utländskt körkort eller föreligger någon återkallelsegrund som avses i 16 § körkortslagen (1977:477), skall länsrätten efter ansökan av det allmänna ombudet pröva om körkortet alltjämt kan godkännas i Sverige. Om det allmänna ombudet, i fall som avser 16 § körkortslaqen, anser att varning är en tillräcklig åtgärd, får ombudet utfärda ett föreläggande om varning för godkännande inom viss tid. I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i körkortslagen och körkortsförordningen (1977:722) i tillämpliga delar.

5 § Om rätten har beslutat att körkortet inte skall godkännas i Sverige, skall innehavaren anmodas att överlämna körkortet till trafiksäkerhetsverket. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 37 och 105 §§ körkortsförordningen (1977:722). Trafiksäkerhetsverket skall behålla körkortet under den tid som det är ogiltigt i Sverige, dock längst intill den tidpunkt då innehavaren lämnar sverige. När rättens beslut har vunnit laga kraft, skall domstolen underrätta utrikesdepartementet om beslutet.

6 § Frågor som avses i 3-5 §§ prövas av myndigheten i det län där körkortshavaren är kyrkobokförd eller, om han inte år kyrkobokförd i Sverige, av myndigheten i det län där förseelsen eller ingripandet har skett.

Bemyndiganden n.n.

7 § Ytterligare föreskrifter i de frågor som avses i denna förordning beslutas av trafiksäkerhetsverket efter samråd med rikspolisstyrelsen. Trafiksäkerhetsverket får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning. Undantag får medges

endast om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Ett undantag för förenas med villkor.

8 § Trafiksäkerhetsverkets beslut enligt 7 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av trafiksäkerhetsverket enligt denna förordning överklagas hos regeringen.

Körkort utfärdade i Danmark, Finland, Island och Norge

9 § I fråga om körkort som har utfärdats i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller följande särskilda bestämmelser. 1. Körkortet gäller i Sverige oavsett hur länge innehavaren har varit kyrkobokförd här. körkortet gäller dock inte om det bytts ut enligt reglerna i förordningen (1990:000) om utbyte av nordiska körkort. 2. Körkortet ger samma rätt som i utfärdandelandet att köra i yrkesmässig trafik eller i förvärvsverksamhet. För att i yrkesmässig trafik få köra fordon som är registrerade i Sverige skall körkortshavaren dock vara kyrkobokförd här. 3. Har körkortshavaren varit kyrkobokförd i Sverige sedan minst fem år ger körkortet innehavaren samma rätt som ett svenskt körkort att undervisa vid övningskörning som avses i 74 § andra stycket körkortsförordningen (1977:722). 4. Har rätten beslutat att körkortet inte skall godkännas i Sverige eller meddelat innehavaren en varning, skall domstolen i stället för vad som sägs i 5 § andra stycket underrätta den myndighet som har utfärdat körkortet om beslutet, när detta har vunnit laga kraft. Detsamma gåller det allmänna ombudet, när ett föreläggande om varning har godkänts. Skall körkortet inte längre godkännas i Sverige skall körkortet om möjligt bifogas underrättelsen om beslutet. I övrigt skall bestämmelserna i 5 § denna förordning och 37 och 105 §§ körkortsförordningen

om skyldighet att efter anmaning överlämna körkortet tillämpas med den ändringen att kortet skall överlämnas till domstolen. 5. Bestämmelserna i denna förordning om godkännande av körkort gäller även midlertidigt kørekort och turistkørekort utfärdade i Danmark, tillfälligt körkort utfärdat i Finland och midlertidig kjøretillatelse meddelad i Norge. 6. I förordning (1990:000) om utbyte av nordiska körkort finns bestämmelser som möjliggör utbyte av ett körkort som är utfärdat i Danmark, Finland, Island eller Norge mot ett svenskt körkort.

förordning träder i kraft den l januari 1991,

Denna

då förordningen (l98l:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort skall upphöra att gälla. Beslut av trafiksäkerhetsverket enligt 10 § andra stycket förordningen (l981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort gäller även efter den nya förordningens ikraftträdande.

6-2 Eärerdnins I] l ii I ]..l

Härigenom föreskrivs följande.

l 5 Ett körkort utfärdat i Danmark, Finland, Island eller Norge som gäller i Sverige får bytas ut mot ett motsvarande svenskt körkort om innehavaren 1. uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 7 § körkortslagen (1977:477) och 2. är kyrkobokförd i Sverige.

2 § Frågor om utbyte av körkort prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd. Ansökningen om utbyte skall göras skriftligen. Till ansökningen skall fogas körkortet eller en utredning som styrker sökandens körkortsinnehav, ett personbevis en hålsodeklaration och ett intyg om synprövning eller, om ansökningen avser ett svenskt körkort med behörigheten C eller D eller med taxibehörighet, ett läkarintyg. Om länsstyrelsen finner anledning anta att sökanden inte innehar ett gällande körkort, får länsstyrelsen förelägga sökanden att ge in en utredning som styrker att körkortet är gällande i det land där det har utfärdats. Följs inte föreläggandet får ansökningen avvisas. I övrigt gäller bestämmelserna i ll § körkortsförordningen (1977:722) i tillämpliga delar.

3 § Beslutar länsstyrelsen om utbyte, får länsstyrelsen

föreskriva särskilda villkor för körkortet. Därvid skall bestämmelserna i körkortsförordningen (1977:722) tillämpas.

4 § Ytterligare föreskrifter i de frågor som avses i denna förordning beslutas av trafiksäkerhetsverket.

5 § Länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätten. Ett föreläggande enligt 2 § får dock inte överklagas. Trafiksåkerhetsverkets beslut överklagas hos regeringen.

6 § Länsstyrelsen skall underrätta den myndighet som utfärdat körkortet när beslutet om utbyte vunnit laga kraft.

Denna förordning träder 1 kraft den 1 januari 1991, då förordningen (l981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort upphör att gälla. Beslut av trafiksäkerhetsverket enligt 10 § andra stycket förordningen (l981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort gäller även efter den nya förordningens ikraftträdande.

7 . SPEC NG

som angetts i sammanfattningen föranleder vårt förslag i huvudsak att den nuvarande förordningen delas upp på två författningar, en avseende godkännande av utländska körkort och en avseende utbyte av nordiska körkort.

1 § Paragrafens första stycke motsvarar 1 § i den nuvarande förordningen. I ett nytt andra stycket uppställs krav på att vid färd jämte körkortet i original medföra bestyrkt översättning och identitetshandling med fotografi.

2 5 Paragrafen motsvarar 2 § i den nuvarande förordningen, dock att punkten 4 i första stycket och sista stycket utgår till följd av att utbytesråtten slopas. I en ny fjärde punkt anges att ett utländskt körkort år ogiltigt om inte villkoren i 1 § är uppfyllda.

3-6 §§ Dessa paragrafer överensstämmer med motsvarande paragrafer i gällande förordning, dock att hånvisningen om skyldighet att medföra körkortet i 3 § slopas med anledningen av innehållet i nya 1 § andra stycket. 4 § har kompletterats med en erinran om att A0 hos länsrätten kan ansöka om att ett utländskt körkort som inte uppfyller villkoren för giltighet i 1 5, inte längre skall godkännas i sverige.

7 § Motsvarar nuvarande lo §, dock att lokutionen synnerliga skäl bytts ut mot särskilda skäl (se motiven avsnitt 4.3.2).

8 § Motsvarar andra stycket 1 nuvarande 11 §; första stycket utgår till följd av att utbytesrätten slopas.

9 § Motsvarar nuvarande 12 §. I punkten 2 har tillagts att det nordiska körkortet inte gäller i Sverige om det bytts ut. Hänvisningar till utbytesförfarandet har tillagts i en ny punkt 6.

7.2 Eåggggningen gm gtgygg Q! ngrgigkg kfizkgzg n

1 § Denna paragraf motsvarar 7 5 i den nuvarande utbytesförordningen med den begränsningen att den endast avser körkort utfärdade i Danmark, Finland, Island och Norge. Någon begränsning avseende behörigheter i nuvarande andra 4 stycket behövs inte.

2-3 §§

Paragraferna motsvarar 8 och 9 §§ i gällande förordning.

4-6 §§ Paragraferna motsvarar i tillämpliga delar nuvarande 10 och 11 §§.

Bilaga 1 ANSIDTNINGEN TILL KONVENTIONER OH VÃGTRAFIK. Beträffande de forna koloniernas anslutning till överenskommelserna råder oklarhet. 1225 års Pariskonvention om autonobiltrafik Schweiz, Lichtenstein Mexiko Demokratiska Folkrepubliken Yemen, Irak, Myanmar Nigeria, Kenya 1232 års Genevekonvention on vågtrafik Island, Albanien, Spanien, Italien, Portugal, Turkiet, Cypern, Malta, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Heliga stolen Amerikas förenta stater, Canada, Jamaica, Dominikanska republiken, Haiti, Trinidad & Tobago, Barbados, Guatemala, Venezuela, Eucador, Peru, Paraguay, Argentina, Chile Australien, Nya zeeland, Papua Nya Guinea, Fiji Libanon, Syrien, Jordanien, Indien, Sri Lanka, Bangladesh, Thailand, Malaysia, Singapore, Indonesien, Vietnam, Kambodja, Laos, Republiken Korea, Japan

Togo, Ghana, Sierra Leone, Gambia, Mali, Egypten, Tunisien, Algeriet, Botsvana, Lesotho, Swaziland, Zambia, Malawi, Madagaskar, Mauritius, Tanzania, Seychellerna, Uganda, Ruanda, Kongo

lggg års wienkonvention ou vâgtrafik

Norge, Finland, Danmark, Sovjetunionen, Tyska demokratiska republiken, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Jugoslavien, Grekland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Monaco, san Marino

Cuba, Guyana, Brasilien, Uruguay

Israel, Kuwait, Bahrein, Iran, Pakistan, Filippinerna, Kina

Elfenbenkusten, Senegal, Niger, Marocko, Sydafrika, Zimbabwe, Zaire, Centralafrikanska republiken

Bilaga 2:1

UTDRAG UR 1949 ÅRS GENBVEKONVENTIONEN RÖRANDE VÃGTRAFIK (bilaga till SFS 1952:520).

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

Art. 1. 1. Hed bibehållande av sin befogenhet att reglera användningen av vågarna i eget land samtycker varje fördragsslutande stat till att upplåta dessa vägar för internationell trafik på villkor, som angivas i denna konvention. 2. Fördragsslutande stat är ej förpliktad att utsträcka i denna konvention stadgade lättnader till motorfordon, släpfordon eller förare, som under mer än ett år oavbrutet befunnit sig inom dess territorium. -.————..

Kap. 5. Förare av motorfordon i internationell trafik.

Art. 24.

1. Fördragsslutande stat skall tillåta varje förare, som inkommer på dess område och uppfyller i bilaga 818 angiv— na krav, att, därest han innehar gällande körkort, som efterfullgjorda kompetensprov för honom utfärdats av vederbörlig myndighet i annan fördragsslutande stat eller i område därav eller av en av denna myndighet därtill bemyndigad sammanslutning, utan ytterligare prövning på dess vägar föra motorfordon av det eller de slag, som angivas i bilagorna 9 och lo och för vilka körkortet är gällande.

13 är uteslutna Samtliga bilagor

2. Fördragsslutande stat äger emellertid kråva, att förare, som inkommer på dess område, skall innehava internationellt körkort i enlighet med det formulär, som innehålles i bilaga 10. särskilt gäller detta, om föraren kommer från land, där nationellt körkort ej fordras eller där det nationella körkort, som utfärdats för honom, ej överensstämmer med formuläret i bilaga 9. 3. Internationellt körkort skall, sedan förare styrkt sin kompetens, utfärdas av vederbörande myndighet i fördragsslutande stat eller i område därav eller av därtill bemyndigad sammanslutning och förses med vederbörande myndighets eller sammanslutnings sigill eller stämpel. Innehav av dylikt körkort medför rätt att, utan ytterligare prövning, i samtliga fördragsslutande stater föra motorfordon av det slag, för vilket körkortet utfärdats.

4. Rätt att göra bruk av nationellt eller internatio-

nellt körkort kan förvägras, om det är uppenbart, att föreskrivna villkor för dess utfärdande ej längre uppfyllas.

5. En fördragsslutande stat eller område därav kan fråntaga förare rätten att göra bruk av körkort av något av ovan angivna slag allenast om föraren gjort sig skyldig till sådan trafikförseelse, som jämlikt samma stats lagstiftning medför återkallelse av körkort. I dylikt fall äger den fördragsslutande stat eller det område därav, som frántagit föraren rätten att bruka körkort, att omhändertaga körkortet intill utgången av den tid, för vilken föraren fråntagits rätten att bruka körkortet, eller intill den tidpunkt dessförinnan, då innehavaren lämnar nämnda fördragsslutande stats område, åvensom att på körkortet göra anteckning om fråntagandet av rätten att bruka detsamma samt att delgiva den myndighet, som utfärdat körkortet, förarens namn och adress.

Art. 25.

De fördragsslutande staterna åtaga sig att ömsesidigt delgiva varandra sådana upplysningar, som göra det möjligt att identifiera de innehavare av nationellt eller internationellt körkort, vilka gjort sig skyldiga till överträdelse av trafikföreskrifter. Staterna skola likaledes delgiva varandra erforderliga upplysningar för identifiering av ägaren till utländskt fordon, som haft del i en allvarlig trafikolycka, eller av person, 1 vars namn dylikt fordon är registrerat.

Bilaga 2:2

UTDRAG UR 1968 Ans wmuxouvmrrxon on VKGTRAFIK (sö 1989:1)

Konventionen undertecknades den 8 november 1968. Regeringen beslöt den 2 maj 1985 att ratificera konventionen med följande reservationer:

Den 27 juli 1985 deponerades ratifikationsinstrumentet med ovanstående reservationer och förklaring hos Förenta nationernas generalsekreterare. Konventionen trädde i kraft den 21 maj 1977 samt för Sverige den 26 juli 1986.

Konvention om vâgtrafik De fördragsslutande parterna som önskar underlätta internationell vägtrafik och öka trafiksäkerheten genom att anta enhetliga trafikregler har kommit överens om följande bestämmelser:

Kapitel I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 2 Annex till konventionen Annex till denna konvention, nämligen

Annex 6: Nationellt körkort; och Annex 7: Internationellt körkort; utgör integrerade delar av denna konvention.

Artikel 3 De fördragsslutande parternas förpliktelser 1. (a) Fördragsslutande parter skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de trafikregler som gäller i deras territorier i det väsentliga överens

stämmer med bestämmelserna i kapitel II19 i denna konvention. Förutsatt att de nationella trafikreglerna inte pá något sätt strider mot bestämmelserna i kapitel II. (i) behöver de inte återge bestämmelser som rör situationer som ej inträffar inom vederbörande fördragsslutande parts territorium; (ii) får de innehålla bestämmelser som inte återfinns i kapitel II. (b) Bestämmelserna i denna punkt innebär inte skyldighet för fördragsslutande parter att straffbelågga överträdelser av en bestämmelse i kapitel II som upptas i deras vägtrafiklagstiftning. 2. ---- -- (a) 3. Hed förbehåll för de undantag som anges i annex 2 till denna konvention åligger det fördragsslutande parter att medge motorfordon och släpfordon, som motsvarar föreskrifterna i kapitel III i denna konvention och vilkas förare uppfyller de villkor som anges i kapitel IV, tillträde till sina territorier i internationell trafik. Det åligger dem också att godta registreringsbevis, utfärdade enligt bestämmelserna i kapitel III, som direkt bevisning för att de fordon till vilka bevisen hänför sig motsvarar föreskrifterna i kapitel III. 4. Åtgärder, som de fördragsslutande parterna vidtagit eller kan komma att vidta, antingen ensidigt eller genom bilaterala eller multilaterala överenskommelser, för att medge motorfordon och släpfordon som ej motsvarar alla föreskrifter i kapitel III i denna konvention tillträde till sina territorier i internationell trafik samt för att, i andra fall än dem som anges i kapitel IV, inom sina territorier godta som giltiga körkort sådana som utfärdats inom en annan fördragsslutande parts

territorium, skall anses överensstämma med denna konventions syfte.

19 I detta återfinns endast IV samt Annex utdrag kapital 6 och 7

5. Fördragsslutande parter skall vara skyldiga att medge cyklar och mopeder, som motsvarar de tekniska föreskrifterna i kapitel V i denna konvention och vars förare normalt är bosatta i annan fördragsslutande parts territorium, tillträde till sina territorier i internationell trafik. Fördragsslutande part får inte kräva att förare av cyklar eller mopeder i internationell trafik skall inneha körkort; fördragsslutande parter, som enligt artikel 54, punkt 2, i denna konvention förklarat att de behandlar mopeder som motorcyklar, får dock kräva att förare av mopeder i internationell trafik skall inneha körkort. 6. Fördragsslutande parter åtar sig att lämna varje fördragsslutande part som begär det nödvändiga underrättelser för att fastställa identiteten av den person i vars namn ett motorfordon, eller ett släpfordon kopplat till ett motorfordon, är registrerat inom deras ter-

ritorier, om framställningen visar att fordonet har varit

inblandat i en olycka inom den fördragsslutande parts territorium som gjort framställningen. 7. Åtgärder som de fördragsslutande parterna vidtagit eller kan komma att vidta, antingen ensidigt eller genom bilaterala eller multilaterala överenskommelser, för att underlätta internationell vägtrafik genom att förenkla tull-, polis- eller hälsokontroll eller andra liknande formaliteter eller för att säkerställa att tullkontor och tullstationer vid en given gränspassage har samma kompetens och är öppna under samma tider, skall anses överensstämma med denna konventions syfte. 8. Ingen bestämmelse i punkterna 3, 5 och 7 i denna artikel skall anses hindra att fördragsslutande part gör tillträdet till sitt territorium i internationell trafik för motorfordon, släpfordon, mopeder och cyklar, liksom för fordonens förare och passagerare, beroende av sin lagstiftning om förares försäkring i förhållande till tredje man, sina tullbestämmelser och överhuvudtaget sin lagstiftning i andra hänseenden än i fråga om vägtrafik.

Kapitel IV FÖRARE AV MOTORFORDON Artikel 41 Giltighet av körkort 1. Fördragsslutande parter skall godta (a) ett nationellt körkort som år utfärdat på deras nationella språk eller på ett av deras nationell språk eller körkort som ej utfärdats på sådant språk men till vilket år fogat bestyrkt översättning: (b) ett nationellt körkort som motsvarar bestämmelserna i annex 6 till denna konvention; och (c) ett internationellt körkort som motsvarar bestämmelserna i annex 7 till denna konvention som giltigt för färd i deras territorier med fordon tillhörande någon av de kategorier körkortet omfattar, förutsatt att körkortet fortfarande gäller och att det utfärdats av annan fördragsslutande part eller dess delstat eller av sammanslutning som vederbörligen bemyndigats därtill av denna andra fördragsslutande part. Bestämmelserna i denna punkt gäller inte tillstånd till övningskörning. 2. Utan hinder av bestämmelserna i föregående punkt gäller följande: (a) när körkortets giltighet enligt särskild påskrift beror av villkor att innehavaren skall begagna vissa hjälpmedel eller att fordonet skall vara utrustat på visst sätt med hänsyn till förarens invaliditet, skall körkortet inte godtas som giltigt om dessa villkor ej är uppfyllda: (b) fördragsslutande parter får vägra godkänna giltigheten inom sina territorier av körkort som innehas av personer som inte fyllt aderton år, (c) fördragsslutande parter får vägra godkänna körkort som giltiga inom sina territorier för färd med motorfordon eller fordonskombinationer tillhörande någon av kategorierna C, D och E enligt annexen 6 och 7 till denna konvention, om körkorten innehas av personer som inte fyllt tjugoett år.

3. Fördragsslutande parter förbinder sig att vidta sådana. åtgärder som kan befinnas nödvändiga för att säkerställa,

att nationella och internationella körkort som anges i

punkt 1, (a), (b) och (c), i denna artikel inte utfärdas inom deras territorier utan rimlig garanti för förarens skicklighet och för hans lämplighet fysiskt sett. 4. För tillämpningen av punkt 1 och punkt 2,(c), i denna artikel gäller följande:

5. Internationellt körkort skall utfärdas endast till densom innehar nationellt körkort, utfärdat på de minimivillkor som anges i denna konvention. Det skall inte gälla efter det att motsvarande nationella körkort upphört att gälla, och numret på det nationella körkortet skall anges på det internationella körkortet. 6. Bestämmelserna i denna artikel skall ej innebära skyldighet för fördragsslutande parter. (a) att godkänna giltigheten av nationella eller internationella körkort utfärdade inom en annan fördragsslutande stats territorium för personer som hade sitt normala hemvist inom deras egna territorier vid tiden för utfärdandet eller vilkas normala hemvist flyttas till deras territorier efter utfärdandet. (b) att godkänna giltigheten av nämnda körkort för förare: som vid tiden för utfärdandet inte hade sitt normala hemvist inom det territorium där körkortet utfärdades eller som efter utfärdandet flyttat sitt hemvist till annat territorium.

Artikel 42 Upphåvande av körkorts giltighet 1. Fördragsslutande parter eller delstater under dem kan återkalla en förares rätt att använda sitt nationell

eller internationella körkort inom deras territorier, om föraren där gör sig skyldig till förseelser som enligt deras lagstiftning medför förlust av körkort. I sådant fall får den behöriga myndigheten under fördragsslutande

part eller delstat, som återkallar rätten att använda körkortet, (a) omhänderta körkortet tills dess att återkallesetiden löper ut eller innehavaren lämnar territoriet, om det sker tidigare; (b) underrätta den myndighet som utfärdat körkortet eller på vars vägnar körkortet utfärdats om återkallelse av rätten att använda det; (c) såvitt avser internationella körkort anteckna på därför avsedd plats att körkortet inte längre gäller inom dess territorier: (d) om förfarande enligt (a) i denna punkt inte tillämpas, i samband med underrättelse enligt (b), begära att den myndighet som utfärdat körkortet eller på vars vägnar körkortet utfärdats delger vederbörande det beslut som meddelats såvitt avser honom.

2. Fördragsslutande parter skall vinnlägga sig om att tillkännage beslut som meddelas dem i enlighet med bestämmelserna i punkt 1,(d), i denna artikel för de personer som berörs av besluten.

Annex 6 Nationellt körkort 1. Nationellt körkort skall bestå antingen av ett ark i format A7 (74*105 mm - 2,91*4,13 tum) eller av ett dubbelt (148*105 mm - 5,82*4,13 tum) eller ett tredubbelt (222*105 mm - 8,78*4,13 tum) ark som kan vikas till enkelarksformat. Färgen skall vara skär. 2. körkortet skall tryckas på det eller de språk som föreskrives av den myndighet som utfärdar det eller som är behörig att utfärda det; det skall emellertid ha

titeln permis de conduire på franska, med eller utan samma titel på andra språk. 3. Handskriven eller maskinskriven text på körkortet

skall antingen skrivas enbart med latinska bokstäver

eller engelsk kursivstil, eller upprepas i denna form.

4. Två av körkortets sidor skall överenståmma med modell-

sidorna 1 och 2. ---

5. Det skall vara en fråga för nationell lagstiftning

att bestämma, om modellsida nr 3 skall vara med i kör-

kortet eller icke, och om körkortet skall innehålla

---ytterligare uppgifter;

ll.

1.‘.

St

liliailsl

._.8ls._IlIl.|1.xl.|.IFa.ilEi

g

IIIlcII.II|lI§3lltI-I III.-tI.lI.I-Ii-Iruillill. -i.‘3!§nI¥ lulalllal-.l.Iul1-llillrlni nl{3..a‘i“il!% .lllpllallilt-Iøillallluq. -iitgiåg

i... 1

I

1 ti.

.II¢uI..II..I_.|l

b

all;

PÅ ..

. 0

!.l- ll.1

ll-tn

‘ I

u

olio..

-l_.|JlIlIIIIIu-Ira

ll|I..I.lIsI..Ill..8l € .cIo

I .

.laIcIIll.IIilIlcl.lI:.I-ulna.

IIl_lIIu|lIuIII.§.l..l.lIll.l aI1I1I..IuI..-1l!.IIII..flII. III|!IIu_u.nIl.l.II1IuIJs..|l q‘»..I.|lIlCIa!CI-ltialu lgliguig .:.IcuI1IuI.3_.Il..|lliIll.|l._l.

liv

III!-III

L. . 4 i

(IL-lI.efllInL

l I.

.if-II

.

.I-It i-11:-It

r

I U Ila Gilla .nl .I

_ i II.

I4

.ii-iii

czulllllll-.l_.IIIIl.oIl..lI

Iilrllllll-vnlluiillllll *¥i

LIQUCIIIII-.0.’-.‘|InI|I4

Int:

.l’IiI‘!‘L

iIIIu£.I.IuII.I1:

nlullialo iii.

dill .Call .nl-l

. . . J? .

Annex 7 Internationellt körkort 1. Körkortet skall vara ett häfte i format A6 (148*105 mm, 5,82*4,13 tum). Pärmen skall vara grå och insidorna vita. 2. Utsidan och insidan på pärmens första sida skall överensstämma med modellsidor nr 1 och 2 respektive nedan; de skall tryckas på det nationella språket eller minst ett av de nationella språken i den utfârdande på staten. De sista två insidorna skall vara placerade bredvid varandra och överenstämma med modell nr 3 nedan: de skall franska. De insidor som föregår dessa tryckas på två sidor skall återge den första av dem på flera språk som måste omfatta engelska, ryska och spanska. 3. Handskriven eller maskinskriven text på körkortet skall bestå av latinska bokstäver eller engelsk kursivstil. 4. Fördraqsslutande parter som utfärdar eller lämnar tillstånd till utfârdande av internationella körkort på vilka pärmen trycks på annat språk än engelska, franska, ryska eller spanska, skall översända till Förenta Nationernas generalsekreterare en översättning till i fråga av texten på modellsida nr 3. språket

MODELLSIDA ll I (PlnueuWu Id!)

lnlemuioull molonnlik INTERNATIONELLT KORKORT .

Vlglnlikkolwentiou avdan8november 1961 Ulllldll IV

‘ kanon. Nuuunctpl

NcmpldIvhlhIun¢deInuicuIIcInln:t-kknu-II. & Ivdnnhnu-ifilnlluu. Uuumin-hnuynfificulecuauu-hnlngunulvlubovkovln. &

m n- * ‘uvus.

& &

Bilaga 2.3

DEN NORDISKA ÖVERENSKOHLSEN OH ÖHSESIDIGT GODKÄNNANDE AV KÖRKORT OCH AV REGISTRERING AV FORDON Mariehamn den 12 november 1985. (sö 1985:91)

Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar har för att underlätta vägtrafiken mellan länderna enats om följande:

Artikel 1 Ett körkort som är utfärdat i det ena landet gäller i de andra länderna i enlighet med sitt innehåll. Körkortet gäller dock inte om det är ogiltigt i det land där det har utfärdats. Vad som sägs i denna överenskommelse om körkort

gäller i tillämpliga delar även midlertidigt kørekort och

turistkørekort, utfärdade i Danmark, tillfälligt körkort utfärdat i Finland och midlertidig kjøretillatelse meddelat i Norge.

Artikel 2 Varje land bestämmer i vilken utsträckning det egna landets lagstiftning om körkort skall tillämpas på körkort som har utfärdats i något av de andra länderna.

Artikel 3 Den som är folkbokförd i ett av länderna och har ett gällande körkort som har utfärdats i något av de andra länderna kan efter ansökan byta ut sitt körkort mot ett motsvarande körkort i folkbokföringslandet utan att avlägga något förarprov.

Artikel 4 Har i det ena landet meddelats ett beslut i fråga om ett körkort som har utfärdats i något av de andra

länderna, skall det land som har utfärdat körkortet underrättas om beslutet. Om beslutet innebär att körkortet inte längre skall godkännas, skall kortet översändas till det land som har utfärdat det när beslutet har vunnit laga kraft.

Artikel 5 Myndigheter som prövar frågor om körkort enligt denna överenskommelse bör få rätt att ta del av de uppgifter som är tillgängliga för körkortsmyndigheterna i de andra länderna och som är av betydelse för prövningen. Detta gäller dock inte om annat föranledes av förhållandet till ett land som inte är bundet av denna överenskommelse.

Artikel 6 Varje land skall anvisa en myndighet som skall ta emot underrättelser och körkort enligt artikel 4 och biträda med information enligt artikel 5.

Artikel 11 Denna överenskommelse gäller inte frågan om tillstånd till befordran av personer mot ersättning eller av annat gods än förares och passagerares personliga resgods och inte heller de bestämmelser om tullar, skatter eller andra avgifter eller om trafikförsäkringar eller arbetssom gäller eller som kan komma att utfärdas i de miljö olika länderna.

Varje land kan göra undantag från denna överenskommelse om körkort för personer som inte fyllt 18 år och för trafik i vilken bilar används i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods och som bedrivs med fordon som är registrerade i det egna landet.

Denna överenskommelse, som upphäver och ersätter överenskommelserna av den 15 september 1956, skall träda den l 1986. --i kraft juli

Bilaga 2:4

FÖRTECKNING ÖVER ÖVERENSKOHMLSER MED ENSKILDA STATER OH KÖRKORT.

SÖ 1957:8 Hinisteriella noter med Förbundsrepubliken Tyskland angáende ömsesidigt godkännade av körkort. Bonn den 13 februari 1957.

SÖ 1957:15 Hinisteriella noter med Österike angående ömsesidigt godkännade av körkort. Wien den 10 april 1957.

SÖ 1957:24 Hinisteriella noter med Frankrike angáende ömsesidigt godkännade av körkort. Paris den 19 mars och den 10 maj 1957.

SÖ 1957:25 Ministeriella noter med Nederländerna angående ömsesidigt godkännade av körkort. Haag den 8 och 21 maj 1957.

SÖ 1958:16 Hinisteriella noter med Luxenburg angáende ömsesidigt godkännade av körkort. Luxenburg den 12 mars 1958.

SÖ 1958:17 Hinisteriella noter med Italien angáende ömsesidigt godkännade av körkort. Stockholm den 14 april 1958.

SÖ 1958:18 Hinisteriella noter med Schweiz angående ömsesidigt godkännade av körkort. Bern den 30 april 1958.

SÖ 1969:20 Hinisteriella noter med Belgien angående ömsesidigt godkännade av körkort. Stockholm den 3 och 7 februari 1969.

Bilaga 3 TRAFIKSÃKERHETEN I OLIKA LÄNDER Trafiksäkerheten har mätts med antalet dödade per 10 000 motorfordon och år (d/b). Land d/b Anm.

Europa BRD 5,1 1980 (a) 2,5 1987 2,5 1988

3,0 1986 2,8 1987 Frankrike 5,6 1980 (a) 3,8 1986 3,4 1987

2,1 1987 2,1 1988

Afrika

Nord- och mellanamerika Bahamas 3,0 1983 Costa Rica 11 1983 Dominikanska

2,5 1985 2,6 1986

Sydamerika Holländska

8,4 1987 Asien

6,2 1985

Australien och Oceanien Nya Zeeland 3,2 1986 3,7 1987

Där ej annat anges är uppgifterna hämtade från Statistisches Bundesamt, Wiesbaden, 1989 (Verkehr, Verkehrsunfälle, Reihe 7, Fachserie 8).

övriga källor

(a) Spolander K, Karlsson G, Grahn S. Road Safety in Developing Countries. An Analysis of Problems and Prospects for Road Safety Programmes. The Swedisn Traffic

Safety Group (VTI, SweRoad & SWECO), Report, Linköping

1983.

7tTT*ffr*r7ñ:- KUNGL.MBL.

1990-06-14 smc KHQLM

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Företagsfdrvärv i svenskt näringsliv. l. 41. Tio år med jämställdhetslagen - utvllrdering och 2. Oveddagningsrmoch ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42.Imernatione1llungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, 43.Förenklad statistikreglering: med förslag till lag om organisation och resurser för en sjalvstlndig den statliga sunislikfrarnswllningcn.C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transponrádet. K. 45.Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. . Svensk säkerhetspolitik i en Rlrllrtderlig värld. F6. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. FL Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.rn. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi.

.°°.°‘V.“

. lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48.Samhnllsswd till underhallsbidragsberimigade bam. Samhallsstod till underhållsbidragsberättigade bam. del Ill. S. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 10. Strtsmgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. SLSÃPO Säkerhetspolisen arbetsmetoder, personal- 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfriltet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. l3.Översyn av sjølagen 2. ha 14. Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutslåpp till sjöss. F6. 16. Storstadsuaftk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateral! utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokflkingsrcgisler m.rn.Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segrcutiott i slorsmdsregionerna.SB. 21. Den elintensiva industrin under karnkraftsawecklingen. ME. 22. Denelintensiva industrin under kårnkraftsavvecklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomuansavgald. Bo. 2A. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26.Förmånssystemet lör värnpliktiga m. fl. F6. 27. Post & Tele - Aflärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrimslagstiftningen.Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. UrbanChallenges. SB. 34.SIadsregioneri Europa. SB. 35. Storsmdernas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheten hårda villkor. SB. 37. Författningsreglering av nya importrutina m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen nun. ME. 39. konstnärens villkor. U. 40. Kamkraftsavveckling - kompetens och sysselsattning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. [45]

Särskild skatt iden finansiella sekrom. [46] Strömgatan 18- Sveriges statsministerbostad. [10] Beskattning av stipendier. [47] Välfärd och segregation i storsladsregionema. [20] Ny folkbokmringslag. [50] Staden. [32] Urban challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Utbildningsdepartementet Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisatior Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] och resurser för en självständig högskola på idrottens Demokrati och makt i Sverige. [44] område. [3]

Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Justitiedepartementet Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] MeddelarrätL [12] Konstnärens villkor. [39] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Arbetsmarknadsdepartementet Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Utrikesdepartementet Arbete och hälsa. [49] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsfonner inom bilateralt utvecklingsbistånd. [17] Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Försvarsdepartementet Tomträttsavgäld. [23] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Industridepartementet Förmänssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Företagsforvärv i svenskt näringsliv. [1]

Socialdepartementet Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Civildepartementet inom socialtjänsten. [2] Ny kommunallag. [24] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Konkurrensen inom livsmedelssektorn. [25] ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Att följa upp kommunal verksamhet - En Handikapp och välfärd? - En lägesrapport .[19] intemationell utblick. [28] Tobakslag. [29] Tio är med jämställdhetslagen -utvärdering och Sarnhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. förslag. [411 del III. [48] Intemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om de Kommunikationsdepartementet statliga statistikframstallningen. [43] SÄPO Sakerhelspolisens arbetsmetoder. personalkon- Transportrådet. [4] troll och meddelarfrihet. [5 l] Storstadstrafrk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Miljö- och energidepartementet Utbyte av utländska körkort. [52] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklinger [21] .Jen elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklinga Finansdepartementet Bilagedel. [22] Langtidstruedningen 1990. [14] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Lag om folkbokmringsregisler m.m. [18] Kämkraftsaweckling - kompetens och sysselsättning. Forfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. [37] [40]