Konstnärlig högskoleutbildning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Konstnärlig

högskoleutbildning

BczLinanzrzclc utrcazzinger. av konstnärliga om 2Ögseo/czztbi/dzzirzgar

199212 å

E

4%

Statens offentliga utredningar 199212

§9 Utbildningsdepartementet

Konstnärlig

högskoleutbildning

Betänkande av utredningen om konstnärliga

högskoleutbildningar

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändnin dessa publikationer. gar av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08W 39 96 30 Telefax O8fl39 95 48

Publikationerna kan också köpas i Infonnationsbokhandeln, Malmtorgs Stockholm. gatan

Omslag Björn Eriksson studerande vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.

ISBN 91-38-10973-5 Graphic Systems AB Göteborg 1992 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för 3011199212

utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 13 september 1990 dåvarande statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Bengt Göransson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan. Samtidigt fastställdes direktiven för utredningen dir. 199055.

Med stöd av bemyndigandet utsågs den 24 september 1990 un-

dertecknad Gunilla Lagerbielke till särskild utredare. Jag gav översynen namnet Utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar. F.d. universitetskansler Carl Gustaf Andrén har sedan den 14

januari 1991 biträtt utredningen som sakkunnig vad gäller frågan

om organisationen av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm. Till utredningens sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 november 1990 departementssekretaren Herbert Nilsson. Till biträdande sekretare förordnades fr.o.m. den 14 januari 1991 fil. kand. Elisabet Lindkvist. Nilsson lämnade utredningsarbetet p.g.a. ohälsa sommaren 1991 och Lindkvist har sedan december 1991 varit tjänstledig p.g.a. barnsbörd. Fr.o.m. den 11 november 1991 har avdelningsdirektören Nils Johansson varit utredningens sekreterare. Jag får härmed överlämna betänkandet SOU 199212 Konstnärlig högskoleutbildning.

Stockholm i februari 1992

Gunilla Lagerbielke

Nils Johansson

SOU 1992 12

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsarbetet 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Avgränsningar 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Översynen är del i ett större förändringsarbete 23

en . . . 1.4 Överlämnade skrivelser 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 De konstnärliga högskoleutbildningarna i dag 25 . . . . . 2.1 Utbildningens organisation och förläggning 25 . . . . . . . 2.2 Behörighet och antagning 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Förutbildning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Efterutbildning påbyggnads- och kompletterings- utbildningar, fristående kurser 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Konstnärligt utvecklingsarbete 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Internationalisering 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Lokaler och utrustning 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Utgångspunkter för förslagen 33 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Behörighet och antagningsförfarande 41 . . . . . . . . . . . 4.1 Behörighet 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Antagningsförfarande 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 De konstnärliga högskolorna i Stockholm 43 . . . . . . . . 5.1 Bakgrund 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Möjliga organisationsmodeller 45 . . . l . . . . . . . . . . . . . 5.3 Förslag till organisation 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Tidsplan 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Bildkonst 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Fri konst 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Konsthögskolorna 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6.1.2 överväganden och förslag 54

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Miljögestaltande konst 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Konsthantverk 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Nuvarande utbildning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Utvecklingsbehov 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3 överväganden och förslag 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Design och formgivning 71 SOU 1992 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Försök till begreppsdefinitioner 71 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Insatser under senare år 71 8.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datorn som redskap och hjälpmedel 72

. . . . . . . . . . . . . 8.4 Industridesign 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Nuvarande utbildning 72

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 Utvecklingsbehov 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4.3 överväganden och förslag

73 8.5 . . . . . . . . . . . . . . . . Grafisk design 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Nuvarande utbildning 76

8.5.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingsbehov 76

8.5.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

av förslag 77 8.6 Inredningsarkitektur . . . . . . . . . . . . . . . . .

78 8.6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande utbildning 78

8.6.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingsbehov 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6.3 överväganden 79

8.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Textil design och klädformgivning

79 . . . . . . . . . . . . . . 8.7.1 Nuvarande utbildning 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.2 Utvecklingsbehov 80

8.7.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

och förslag 80 8.8 Formgivning . . . . . . . . . . . . . . . . för konstindustrin 81

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.8.1 Nuvarande utbildning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.8.2 överväganden

82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Foto 83 . .V. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Nuvarande utbildning 83

9.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

och förslag 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Dans 85 10.1 Nuvarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . utbildning 85 10.2 Utvecklingsbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

och förslag 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Mim 91 11.1 Nuvarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . utbildning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2 överväganden och förslag

91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Teater 93 12.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande utbildning 93 12.2 Utvecklingsbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3 överväganden och förslag

94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.1 Försök med undervisningsteater inleds i

Stockholm 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.2 Försök med dockteaterutbildning 95

. . . . . . . . . .

12.3.3 Regiutbildning inrättas vid Teaterhögskolan

i Malmö 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.4 Skådespelarutbildningen i Göteborg avvecklas

97 12.3.5 .

Frågan om nya teaterutbildningar i Norrland 97

. .

13 Musikdramatik 101 SOU 1992 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Nuvarande utbildning 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Utvecklingsbehov 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . - . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . n . Nuvarande utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Utvecklingsbehov 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

14.3 överväganden och förslag 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.1 Musikerlinjen 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.2 Kyrkomusikerlinjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utbildning grafiker. Reklam- och kommunikationsav utbildning 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 utbildning 113

lfuvarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.2 Overväganden och förslag 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l

16 Fort- och vidareutbildning 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Utvecklingsbehov 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Förslag 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Examina 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.1 pet framtida examenssystemet 119

. . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Overväganden och förslag 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Lärartjänsterna 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Internationellt utbyte 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 Dimensionering 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Inledning 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 Inkomstförhållanden 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.3 lgtbildning och yrkesverksamhet 136

. . . . . . . . . . . . . . . 20.4 Overväganden 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

21 Kostnadskonsekvenser 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Allmänna utbildningslinjer det konstnärliga

området och deras lokalisering 147 . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Förslag till utbildning för scenografer och ut-

ställningsformgivare 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Förslag till ny utbildningsstruktur för musiker-

utbildningen vid Musikhögskolan i Malmö

Bilaga 4 Förslag till konstnärliga högskoleexamina 179 SOU 1992 12 . . . Bilaga 5 Översikt över lokalsituationen vid de konstnärliga högskolorna 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Kommittédirektiv 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1992 12

Sammanfattning

Sammanfattning

Direktiv kapitel 1

Jag har koncentrerat mig den del av uppdraget som varit själva syftet med översynen, nämligen att ge underlag för en utvecklingsplan innefattande bl.a. vilka utbildningslinjer som skall finutbildningslinjernas mål och inriktning samt utbildningens dinas, mensionering och lokalisering. I enlighet med direktiven lämnar jag också förslag den institutionella organisationen för den om konstnärliga utbildningen i Stockholm. Förutsättningarna för utvecklingsplanen har ändrats sedan direktiven Utbildningslinjerna kommer att avskaffas. Nuvarangavs. de regering har aviserat ytterligare omdaningar av den högre utbildningen bl.a. innebär att högskolorna kommer att större som självständighet och bli mer oberoende av beslut av statsmakterna. Vad reformerna i detalj kommer att medföra för konsekvenser för de enskilda utbildningarna står ännu inte klart. Som en konsekvens detta är mina förslag av övergripande karaktär och min av

översyn måste ses som ett av flera led i ett pågående förändrings-

arbete.

Utbildningarna vid Dramatiska institutet ingår inte i mitt upp-

drag.

konstnärliga högskoleutbildningarna i dag kapitel

Allmänna utbildningslinjer som berörs av detta betänkande är danslinjen, designlinjen, fotograflinjen, grafiska linjen, konsthantverkslinjen, kyrkomusikerlinjen, linjen för fri konst, de olika linjerna vid Konstfackskolan, mimlinjen, musikdramatiska linjen, linjen för fri konst, reklam- och kommunikationslinjen och skå-

despelarlinjen samt påbyggnadsutbildningen i musik och vid Konsthögskolan. Dessutom ingår lokala och individuella linjer

och fristående kurser inom området. Vissa utbildningslinjer finns vid högskola, andra vid två, tre en eller fyra. Utbildningar är förlagda till högskolor i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Högskolorna i Stockholm är självständiga enheter medan de konstnärliga högskolorna i övriga landet är knutna som institutioner till universitet eller i ett fall högskola. Berörda högskoleenheter är Universitetet i - annan Lund, Universitetet i Göteborg, Universitetet i Umeå och Högskolan i Luleå.

I Stockholm finns åtta konstnärliga högskolor. De är Dans- SOU 1992 12 högskolan, Dramatiska institutet, Grafiska institutet och institutet Sammanfattning för högre kommunikations- och reklamutbildning GIIHR, Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm.

I Universitetet i Lund ingår Musikhögskolan i Malmö och Teaterhögskolan i Malmö. I Universitetet i Göteborg ingår Fotohögskolan, Högskolan för design och konsthantverk, Konsthögskolan Valand, Musikhögskolan i Göteborg samt Teater- och operahögskolan. I Universitetet i Umeå ingår Designhögskolan i Umeå och Konsthögskolan i Umeå. I Högskolan i Luleå ingår Musikhögskolan i Piteå. Jag har i betänkandet fört samman de allmänna utbildningslinjerna till tio konstområden, nämligen bildkonst, konsthantverk, design och formgivning, foto, dans, mim, teater, musikteater, musik samt filmradiofIV. I ett fall har olika inriktningar inom par samma linje förts till olika konstområden. Grafisk utbildning samt

reklam- och kommunikationsutbildning ligger utanför indelning-

en.

Utgångspunkter för förslagen kapitel 3

I den konstnärliga högskoleutbildningen skall i utbildsom annan ning kvalitetsaspekterna stå i centrum. Enligt min mening skall

omsorgen om utbildningens kvalitet före önskemål om en kvantitativ utbyggnad. Det har bl.a. medfört nettoantalet att studieplatser enligt mina förslag i stort sett kommer ligga att kvar på nuvarande nivå.

Mina prioriteringar har giorts med utgångspunkt i utveckatt lingsplanen, enligt mina direktiv, skall inom för rymmas ramen de samlade resurser som redan står till förfogande för utbildningen. I årets statsverkspropostion föreslår emellertid utbildningsministern förstärkningar för konstnärlig utbildning av resurserna och framhåller att det är angeläget att medverka till en ytterligare förbättring av dessa utbildningars position. Med anledning härav har jag ansett mig kunna föra fram vissa förslag genomföranvars

de skulle medföra kostnader går utöver nuvarande

som ram. I övrigt föreslår jag omfördelning för av resurser att utrymme för nya utbildningar eller för förstärkningar befintliga. Med något av undantag gäller det omfördelningar inom inte mellan utbild- - ningsområden och därvid i första hand omfördelningar inom en och samma högskola. De konstnärliga högskoleutbildningarnas inträde i högskolesystemet i slutet av 70-talet har varit positivt för dem. De konstnärliga högskolorna utanför Stockholm ingår institutioner som i respektive högskoleenhet, dvs. universitet eller högskola. annan De

lO

organisatoriska formerna för denna anknytning fungerar i stort SOU 1992 12 sett väl. Härvidlag finns ingen anledning till förändringar. Mina Sammanfattning förslag om den institutionella organisationen för de konstnärliga högskoleutbildningarna i Stockholm återfinns i kapitel Konstnärliga högskoleutbildningar finns i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Jag föreslår inte att utbildning förläggs till flera orter. Enligt min mening bör den konstnärliga högskoleutbildningen är koncentrerad till Stockholm och övriga två storstadsområden. Vad beträffar utbildningarnas längd föreslår jag inte några förändringar, bortsett från förslag om att utbildningstiden för viss musikerutbildning differentieras.

Behörighet och antagningsförfarande kapitel 4

Med några undantag krävs inte formell allmän skolunderbyggnad

utöver grundskola eller motsvarande för antagning till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Urvalet av behöriga sökande vilar på en bedömning av deras konstnärliga begåvning och förutsättningar, som görs med ledning av arbetsprover, uppspelning, sångprov eller liknande. Jag föreslår att allmän behörighet skall gälla för samtliga konstnärliga högskoleutbildningar, dvs. genomgången gymnasieskola eller motsvarande. Dispens från detta krav skall kunna ges. Hur urvalet bland behöriga sökande ska göras bestäms även framledes av varje högskola.

De konstnärliga högskolorna i Stockholm kapitel 5

I Stockholm finns, som nämnts, åtta konstnärliga högskolor. Jag föreslår att antalet minskas till fyra. Förslaget innebär att Konstfackskolan och Konsthögskolan kvarstår som högskoleenheter i enlighet med nuvarande ordning. Dramatiska institutet och Teaterhögskolan förs samman till den nya enheten Scenmediehögskolan. Enligt förslaget skall vidare Musikhögskolan, Operahögskolan och Danshögskolan bilda en ny enhet, Musikopera] danshögskolan. Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning skall enligt förslaget ingå i Universitetet i Stockholm. De nuvarande högskolor som förs samman till nya enheter skall bilda institutioner inom respektive enhet. Utbildningen i mim, som nu är förlagd till Danshögskolan, föreslås ingå som en institution inom Scenmediehögskolan.

Bildkonst kapitel 6 SOU 1992 12

Sammanfattning Fri konst

Utbildningslinje i fri konst 200 poäng finns vid Konsthögskolan, vid Konsthögskolan Valand och vid Konsthögskolan i Umeå. Jag föreslår att studieorganisationen vid Konsthögskolan görs mer flexibel genom införandet av ett alternativ till den femåriga utbildningen. Detta möjliggörs genom att den årliga antagningen till den femåriga utbildningen minskas från 30 till 20 varigenom resurser frigörs för att ta in ytterligare ett antal studerande för två års studier vid Konsthögskolan som avslutning eller komplettering av deras utbildning. För att antas till den alternativa utbildningen skall man ha kunskaper och konstnärlig mognad som är väl i nivå med övriga elevers vid Konsthögskolan. Antalet årsstudieplatser blir oförändrat. För att ytterligare öka flexibiliteten omvandlas fem av de tio professurerna till gästprofessurer. En ettårig påbyggnadsutbildning med konstpedagogisk inriktning och förenad med viss tjänstgöring som amanuens vid skolan införs. För Konsthögskolan Valand föreslår jag inga förändringar. Beträffande frågan om inrättandet av en konsthögskola i Malmö, knuten till Universitetet i Lund, anser jag att en sådan kan inrättas tidigast under budgetperioden 199697-199899.

Scenografi och utstâllningsgestaltning

Jag föreslår att utbildningen vid Konsthögskolan i Umeå kompletteras med en treårig utbildning i scenografi och utställningsgestaltning med en årlig antagning om sex till åtta studerande. Utbildningen genomförs i samverkan med Designhögskolan.

Miljögestaltande konst

Konstfackskolan har en utbildning i måleri vid linjen för bild och miljö 200 poäng och en studieväg i skulptur inom linjen för tredimensionell gestaltning 170 poäng. Nämnda utbildningar skall vara inriktade mot gestaltande konst i offentlig miljö. Jag föreslår för dessa konatt resurserna centreras till en institution för miljögestaltande konst. Utbildningen föreslås omfatta 170 poäng med grundläggande del 120 en om poäng och en avslutande fördjupningsdel omfattande 50 poäng med betoning konstnärlig gestaltning av offentlig miljö. Antagningen till den grundläggande delen av utbildningen föreslås bli ca tio studerande per år och till den avslutande femton. Antaca let nybörjarplatser blir därmed något lägre än vid Konstfaeks nu-

måleri och skulptur, studerande med SOU 1992 12 varande utbildningar i men vid eller utanför Konstfack i t.ex. Sammanfattning minst tre års högskoleutbildning metall, textil, måleri eller skulptur kan antas till keramik, glas, En professurerna i måleri respektive skulpfördjupningsdelen. av till professur i miljögestaltande konst. Den andra tur omvandlas dras in och används till gästprofessurer. resursen

Konsthantverk kapitel 7

Konsthantverklig högskoleutbildning inom material- och teknikområdena keramik, glas, metall och textil ges vid Konstfack och för design och konsthantverk. Vid Konstfack är vid Högskolan och metall olika inriktningar inom linjen för tredikeramikglas mensionell gestaltning medan utbildning inom textil ges inom lintextil konst och formgivning. Vid Högskolan för design jen för och konsthantverk utgör den konsthantverkliga utbildningen inkeramik, metall och textil sin inriktning av konsthantom var verkslinjen. Utbildningen omfattar 170 poäng. föreslår den konsthantverkliga utbildningen i glas be- Jag att gränsas till Konstfack. övriga förslag rör textilområdet. Jag föreslår att den ut- Mina i textil formgivning inom designlinjens inriktbildning som ges ning produktdesign förs över till den konsthantverkliga utbildi vid skolan. framgår kapitel 8 jag att in-

ningen Som av anser

bör avvecklas. Jag föreslår också att riktningen produktdesign till den konsthantverkliga utbildningen i textil vid antagningen Konstfackskolan minskas från tolv till åtta årligen. ca ca

Design och formgivning kapitel 8

Utbildning designer och formgivare vid Konstfack, vid av ges Högskolan för design och konsthantverk och vid Designhögskolan

i Umeå. Samtliga utbildningar omfattar 170 poäng. Utbildningen vid Konstfack omfattar linjerna för industridesign, för grafisk design och illustration, för inredningsarkitektur och för textil konst och formgivning. Vid Högskolan för design konsthantverk och vid Designhögskolan i Umeå finns en deoch signlinje. I Göteborg är den uppdelad i fyra inriktningar, nämliindustridesign, grafisk design, inredningsarkitektur och progen duktdesign. Den utbildning i formgivning av keramik senare ger glas, metall och textil. Utbildningen i Umeå är en industridesign-

utbildning.

Jag föreslår produktdesigninriktningen vid Högskolan för

att design och konsthantverk avvecklas. Den utbildning som vid ini formgivning för keramik och glas samt metall riktningen ges

förs till industridesign medan textil formgivning förs till konst- SOU 1992 12 hantverktextil. Sammanfattning Utbildningen i design och formgivning omfattar industridesign, grafisk design, inredningsarkitektur samt textil design och klädformgivning som jag behandlar för sig. Jag behandlar också var formgivning för konstindustrin särskilt.

Industridesign

Jag föreslår en höjning anslagsnivån fyra miljoner kronor, av om som fördelas lika mellan industridesignutbildningarna vid Konstfack, Högskolan för design och konsthantverk och Designhögskolan i Umeå. Resursförstärkning skall bl.a. undervisningen i avse datorstödd design. Därutöver föreslår jag tillförs för att resurser inrättande av en professur i industridesign vid Högskolan för design och konsthantverk.

Grafisk design

Jag föreslår höjning anslagsnivån miljon kronor, en av om en som fördelas mellan utbildningarna i grafisk design vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk. I kapitel 15 föreslår jag att den ettåriga utbildningen inom grafisk linje vid Högskolan för design och konsthantverk avvecklas. Resurserna överförs till utbildningen i grafisk design vid skolan.

Inredningsarkitektur

Jag föreslår inga förändringar i eller särskilda förstärkningar för utbildningen i inredningsarkitektur.

Textil design och klädformgivning

Jag föreslår att utbildning i klädformgivning 170 poäng inrättas

vid Konstfack med en årlig antagning cirka åtta studerande.

av Utbildningen skall bedrivas i samverkan med Högskolan i Borås.

Foto kapitel 9

Högskoleutbildning för stillbildsfotografer vid fotograflinjen ges 120 poäng vid Fotohögskolan i Göteborg

och som påbyggnads-

utbildning 80 poäng vid Konstfack. Utbildningen vid Fotohögskolan har tre inriktningar; allmän, dokumentär och vetenskaplig.

Jag anser att det finns skäl att överväga en koncentration av SOU 1992 12 Fotohögskolans utbildning till den fotografiska bildens konstnärli- Sammanfattning ga uttrycksmöjligheter och föreslår att förutsättningarna att överföra utbildningen i vetenskaplig fotografi till teknisk högskola undersöks närmare.

Dans kapitel 10

Högskoleutbildning inom dansområdet ges vid Danshögskolans danslinje 4060120 poäng med inriktningarna danspedagogutbildning och koreografutbildning. Däremot finns ingen högskoleutbildning i dans. Vad beträffar danspedagogutbildningen föreslår jag att den utvecklas mot dansundervisning i barn- och ungdomsskolan. Den ettåriga dansopedagogutbildning för yrkesdansare som finns vid Danshögskolan skall ses över i syfte att höja nivån eller avveckla den. Den lokala linjen i folkdans 80 poäng avvecklas. Ett lektorat i danspedagogik inrättas genom omvandling av befintliga tjänster. I fråga om koreografutbildningen föreslår jag inga förändringar. Avsaknaden av högskoleutbildning i dans hämmar utvecklingdansen konstart. Jag föreslår att utbildning i dans, en av som en särskilt fri dans, inrättas omfattande 80 poäng med en årlig antagning av åtta elever. Jag föreslår också att repetitörsutbildning 40 poäng och balettmästarutbildning 40 poäng inrättas med periodiserad antagning. Enligt mitt förslag inrättas också en professur och ett lektorat i dans. Ett genomförande av förslagen skulle innebära stora förändringar för Danshögskolan. Jag föreslår att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till uppläggning och genomförande av den nya organisationen och de nya utbildningarna.

Mim kapitel 11

Utbildning i mim ges inom mimlinjen 120 poäng vid Danshögskolan. Antagning sker vart tredje år. Jag föreslår att mimlinjen överförs från Danshögskolan till en kommande scenmediehögskola. Om sådan högskola inte inräten tas föreslår jag att mimutbildningen förläggs till Teaterhögskolan i Stockholm. Antagning skall göras vart fjärde år i stället för som nu vart tredje. Mellanåret används resurserna till vidareutbildning l mim.

Teater kapitel 12 SOU 1992 12

Sammanfattning Skådespelarlinje 40140 poäng finns vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö och vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Medielinjen för filmTV, radio och teater 80120 poäng vid Dramatiska institutet utbildar bl.a. regissörer, dramaturger och scenografer. Jag föreslår att Teaterhögskolan i Stockholm tilldelas ett engångsanslag för att i samarbete med Dramatiska institutet genom-

föra en treårig försöksverksamhet med undervisningsteater till vil-

ken teatrar lånar ut skådespelare, regissörer och andra professionella yrkesutövare. Teaterhögskolan i Stockholm ges också i uppdrag att utarbeta ett förslag till försöksverksamhet med dockteaterutbildning. Alternativt gäller detta Scenmediehögskolan om förslaget om ny organisation genomförs. Jag föreslår att en treårig utbildning av regissörer inrättas vid Teaterhögskolan i Malmö med en årlig antagning om två elever. Jag bedömer att skådespelarutbildningen är något överdimensionerad. Jag föreslår att skådespelarutbildningen vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg avvecklas. Det bereder plats för en ny musikalutbildning vid skolan inom befintliga ekonomiska ramar. Propåer har framförts om inrättande av teaterutbildningar i Norrland. Jag kan inte biträda förslag inrättande skådespeom av larutbildning i Luleå eller scenografutbildning i Skellefteå. Däremot föreslår jag att en tvåårig utbildning i musik- och teaterljudteknik inrättas vid Musikhögskolan i Piteå.

Musikdramatik kapitel 13

Sångare för opera och näraliggande musikdramatiska former utbildas inom musikdramatiska linjen 40140 poäng vid Operahögskolan i Stockholm och vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Efterfrågan välutbildade musikalartister är stor och växande. Jag föreslår att utbildning av musikalartister 140 poäng in-

rättas vid Teater- och operahögskolan i Göteborg med en årlig

antagning av åtta elever. Den skall ersätta skolans utbildning av

skådespelare för talscenen.

Operahögskolan har fr.o.m. 199192 inrättat en lokal operaregilinje 80 poäng. Teater- och operahögskolan i Göteborg har långt gångna planer att inrätta en motsvarande linje 199293. Avsikten är att antagning skall ske vartannat år i Stockholm, vartannat i Göteborg. Jag föreslår att den planerade utbildningen i operaregi vid Teater- och operahögskolan inriktas mot musikalregi.

Musik kapitel 14 sou 1992 12

Sammanfattning Musikerlinje med utbildning av bl.a. musiker, sångare och kompositörer finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Utbildningen omfattar i regel 160 poäng. Kyrkomusikerlinje 160 poäng finns vid de nämnda högskolorna och vid Musikhögskolan i Piteå. Utbildningen är till vissa delar överdimensionerad. Ett sätt att komma till rätta med detta är att genomföra en ämnesmässig profilering av musikhögskolorna med hänsyn till landets samlade behov på olika områden. Jag för emellertid inte fram några konkreta förslag härvidlag. Mitt förslag är i stället att musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att gemensamt utarbeta en plan för en ämnesmässig profilering av respektive utbildningar som kan sättas i verket under budgetperioden 199697-

199899. l planen skall också påbyggnadsutbildningen ingå.

Jag föreslår vidare att Musikhögskolan i Malmö ges i uppdrag att utveckla en modell med differentierad längd musikerutbildningen. Modellen skulle innebär att utbildningen delas. Efter en treårig grundutbildning skall man kunna välja att avsluta studier-

na eller söka till en tvåårig kompletterande utbildning. Förslaget

inom nuvarande för årsstudieplatser vid Musikhögryms ramar skolan i Malmö. Jag föreslår också att utbildningen i gitarrspel vid Musikhögskolan i Göteborg organiseras på liknande sätt och delas i två etapper varvid den första ska omfatta tre år och den andra två år. Jag föreslår att utbildningen vid Edsbergs musikinstitut skall

ä ingå som en del av utbudet av påbyggnadsutbildning vid Musik-

högskolan i Stockholm. 2 Vad gäller kyrkomusikerutbildningen föreslår jag att tre årsstudieplatser nuvarande kyrkomusikerlinjen och motsvarande re- . överförs till Musikhögskolan i Piteå från Musikhögskolan i surser Stockholm.

Utbildning av grafiker

.

Reklam- och kommunikationsutbildning kapitel 15

Grafisk linje finns vid Grafiska institutet och institutet för högre i kommunikations- och reklamutbildning GIIHR och vid Högskolan för design och konsthantverk. Utbildningen i Stockholm omfattar 80 poäng och den i Göteborg 40 poäng. Reklam- och kommunikationslinje 60 poäng finns vid Gl IHR. Varken grafiska linjen eller reklam- och kommunikationslinjen kan sägas ge en konstnärlig utbildning i egentlig mening. Jag föreslår att den grafiska linjen vid Högskolan för design och konst-

hantverk avvecklas och att resurserna överförs till utbildningen i SOU 1992 12

grafisk design där. Som framgått kapitel S föreslår jag att Gl Sammanfattnin

av IHR och utbildningen där förs över till Universitetet i Stockholm.

Fort- och vidareutbildning kapitel 16

Utvöver de förslag som berör fort- och vidareutbildning som läggs fram i andra delar av betänkandet föreslår jag att kompletteringsutbildningen vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö, vid Operahögskolan i Stockholm och vid Teateroch operahögskolan i Göteborg avvecklas i sin nuvarande form och att resurserna bibehålls vid skolorna.

Examina kapitel 17

Jag föreslår att särskild examenstyp konstnärlig högskoleexaen inrättas för de konstnärliga högskoleutbildningarna. men -

Lärartjänsterna kapitel 18

Nivån lärartjänstema inom den konstnärliga högskoleutbildningen har höjts genom inordningen i högskolesystemet. Det har varit av stor betydelse för utbildningarna. Fördelningen mellan högre och lägre tjänster är dock fortfarande alltför skev genom att antalet professurer och högskolelektorat är för litet i förhållande till antalet högskoleadjunkturer. Professorer i konstnärliga ämnen förordnas begränsad tid för att utbildningarna kontinuerligt skall tillföras konstnärliga nya impulser. Denna tidsbegränsning har emellertid i vissa fall i stället gjort det svårt att attrahera lämpliga kandidater. En bättre lösning kan vara att införa förordnanden utan tidsbegränsning. Denna

fråga bör övervägas ytterligare. Ett pensionssystem vidare att

vore föredra framför nuvarande system med behovsprövat avgångsvederlag efter avslutad mandatperiod. Jag föreslår att adjunkter i scenframställning förord- - som nu nas tre år och får inneha sin tjänst högst år skall som sex -

kunna förordnas ett obegränsat antal gånger.

Internationellt utbyte kapitel 19

Samtliga konstnärliga högskolor deltar i internationellt utbyte men behoven av och förutsättningarna för utbytet skiftar. Jag för därför inte fram något förslag till generell satsning detta områ-

de, utan förordar en selektiv resursförstärkning grundad hög- SOU 1992 12 skolornas anslagsframställningar. Sammanfattning

Dimensionering kapitel 20

De konstnärliga högskoleutbildningarna bör dimensioneras i princip samma grunder som andra högskoleutbildningar, dvs. med utgångspunkt i bl.a. arbetsmarknaden, möjligheten att försörja sig efter avslutade studier och ungdomens efterfrågan utbildning. Tillgängliga uppgifter om de olika konstnärsgruppernas arbetsmarknad och inkomstförhållanden dock endast underlag för ger mycket schematiska beskrivningar dagens situation. Än mindre av kan de ligga till grund för tillförlitliga prognoser för de framtida möjligheterna att försörja sig konstnärligt arbete. Den framtida arbetsmarknaden är bl.a. beroende av statliga, kommunala och landstingskommunala insatser. Trots svårigheterna måste beslut om dimensioneringen tas. Dessa beslut vilar allmänna rimlighetsbedömningar mot bakgrund av de resurser som står till buds. Antalet sökande till de konstnärliga högskoleutbildningarna överstiger vida antalet tillgängliga platser och är i ökande. Jag föreslår selektiv ökning inrättandet uten genom av nya bildningar inom ett par områden. Förslagen omfattar också omfördelningar av studerandeplatser. Nettoeffekten blir att antalet studerande inom konstnärlig högskoleutbildning totalt i stort sett ligger kvar nuvarande nivå.

Kostnadskonsekvenser kapitel 21

Enligt direktiven skall mina förslag rymmas inom de ekonomiska ramar som de konstnärliga högskoleutbildngarna nu har. Med hänvisning till uttalanden i årets statsverksproposition har jag

emellertid fört fram förslag som går utöver dessa ramar med sam-

manlagt cirka 19 miljoner kronor i årlig kostnad. Av dessa förslag är enligt min mening de som rör design och dans mest angelägna. e

1992 12

Utredningsarbetet

Kapitel 1

1.1 Direktiven

Enligt direktiven är utvecklingsplan själva syftet med utreden ningen. Förslag härom skall kunna ligga till grund för beslut om vilka utbildningslinjer som skall finnas utbildningslinjernas mål och inriktning studietid utbildningens dimensionering och lokalisering. - Vidare skall utvecklingsplanen ta upp avvägningen mellan olika typer utbildning liksom fördelning av utbildningsuppgifter av och resurser mellan olika högskoleorter och högskoleenheter. Enligt mina direktiv har jag också haft att ge en samlad beskrivning de konstnärliga högskoleutbildningarna och i kontakt av med Högskoleutredningen visa hur de ekonomiska resurserna utnyttjas vid de olika enheterna och hur de fördelas olika typer lärarstöd och andra ändamål. av Utifrån nämnda beskrivningar har jag haft att analysera och bedöma den konstnärliga högskoleutbildningens utveckling under åren efter högskolereformen. Utbildningens mål, inriktning och resultat skulle bedömas och utvärderas och göra det möjligt att jämföra läget för utbildningar olika orter i landet. Jag har också haft att klarlägga om utbildningsstrukturen är rätt avvägd. Det gäller för det första förhållandet mellan grundutbildning, påbyggnadsutbildning samt kurser för fortbildning och vidareutbildning. Det gäller för det andra uppdelningen av grundutbildningen på skilda utbildningslinjer och deras omfattning och dimensionering. Ansvars- och resursfördelningen skulle också bedömas. Det gäller bedömning av om ansvaret för utbildningen är fördelat ett riktigt sätt mellan olika högskoleorter och högskoleenheter. Detta i sin tur skulle vara underlag för bedömning av om utbildningsanslagen är lämpligt awägda mellan utbildningar av olika slag, mellan högskoleorter och mellan högskoleenheter. Uppdraget har vidare gällt rekryteringen till de konstnärliga högskoleutbildningarna med avseende de sökandes ålder och erfarenhet, liksom deras teoretiska och konstnärliga förkunskaper. I förslagen skall beaktas sambandet mellan konstnärlig och pedagogisk utbildning, dvs. konsekvenserna av förslagen för den näraliggande pedagogiska utbildningen. Förslagen skall också beakta att utbildningen liksom högskoleutbildning måste svara annan mot krav hög kvalitet och likvärdighet. Vidare påpekas i direktiven att utredningen kan komma att behöva uppmärksamma för-

hållandet mellan högskolans konstnärliga utbildning och konst- SOU 1992 12 närlig utbildning utanför högskolan. Vad gäller dimensioneringen Kapitel 1

skall hänsyn till den framtida arbetsmarknadens behov.

tas Inom ramen för uppdraget har också legat ett slutförande av ett inom regeringkansliet påbörjat arbete rörande den institutionella organisationen för den konstnärliga utbildningen i Stockholm. I utredningsarbetet bör enligt mina direktiv slutligen EGaspekter beaktas.

1.2 Avgränsningar

Som framgår föregående avsnitt har mitt uppdrag varit omfatav tande. Jag har inte kunnat göra en systematisk beskrivning och analys av alla de förhållanden nämns i direktiven. Det skulle som ha fordrat en ansats av stort format och hade knappast kunnat fullföljas inom den anslagna tiden. Jag har i stället försökt skaffa mig ett underlag för bedömningar kontakter med företrägenom

dare för de konstnärliga högskoleutbildningarna, för yrkesutövare och för uppdragsgivare inom de konstnärliga områdena.

Även andra avgränsningar är betingade av den tidsram som stått till förfogande. En genomgång förutbildningarna har inte av kunnat rymmas inomdenna. En jämförelse med utländska utbild-

ningar har heller interymts inom tidsramen.

Betänkandet har koncentrerats till vad enligt direktiven är som det huvudsakliga syftet med översynen, nämligen att ställa samman en utvecklingsplan rörande utbildningslinjer, deras mål och

inriktning, studietiden samt utbildningens dimensionering och lo-

kalisering. . e

Förutsättningarna för en sådan utvecklingsplan har emellertid

förändrats sedan direktiven fastställdes. De av den nuvarande re-

geringen aviserade omdaningarna den högre utbildningen

av kommer bl.a. att innebära att universitet och högskolor får en

större självständighet och blir mer oberoende av beslut av rege-

ring och riksdag. Utbildningslinjerna kommer avskaffas. t.ex. att

Att högskoleutbildningen är under genomgripande omdaning

en utan att det ännu står klart vad denna kommer att för följder för de enskilda utbildningarna, medför att mina förslag måste bli

av övergripande karaktär.

En begränsning av annan art är att mina förslag enligt direktiven inte får utanför befintliga ekonomiska I årets ramar. statsverksproposition föreslår utbildningsministern emellertid förstärkningar av resurserna för konstnärlig utbildning och framhåller i sammanhanget att det är angeläget att medverka till ytterligaen re förbättring av dessa utbildningars position och möjlighet att tillgodose det stora efterfrågetrycket och pröva verksamhetsnya former. Humanistisk och konstnärlig utbildning måste komplette-

ra den mera näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samti- SOU 1992 12 digt förordar prop. 199192100 bil. 9 s. 16. Med anledning av Kapitel 1 utbildningsministerns uttalande framför jag trots begränsningarna i direktiven några förslag som medför kostnader utanför nuvarande ekonomiska ramar. Det gäller såväl nya utbildningar som kvalitetshöjande åtgärder, i några fall kombinerat med förslag om ökat antal studerandeplatser. Jag anger vilka förslag som helt eller delvis ligger utanför ramarna. Påbyggnadsutbildningen i arkitektur vid V Konsthögskolan tas inte upp särskilt. En utveckling av denna utbildning ryms inom ramen för förslaget om en friare organisatorisk form för delar av Konsthögskolan. Vad beträffar framtida utbildningar motsvarande nuvarande lokala och individuella linjer och fristående kurser har jag dragit den slutsatsen att de bör vara en angelägenhet för universiteten och högskolorna själva. Jag berör dem därför endast perifert. Lärarutbildningar med praktiskestetisk inriktning ligger inte inom ramen för mitt uppdrag utom i de fall mina förslag har konsekvenser för dessa utbildningar. Mina förslag har emellertid inte några direkta sådana konsekvenser, varför lärarutbildningarna inte tas upp i betänkandet. Jag går med något undantag inte i detalj in innehållet i de olika utbildningarna. Jag tar heller inte upp pedagogiska principer förutbi1dningens uppläggning men tar fasta ett par redan framförda förslag som syftar till att utveckla den pedagogiska metodiken respektive område och som enligt min mening bör ges resurser för genomförande. En översyn av utbildningen vid Dramatiska institutet har nyligen gjorts av en särskild utredningsman som presenterat sina överväganden i betänkandet DI en högskola i utveckling SOU - 1990104. Utbildningen vid Dramatiska institutet ligger utanför mitt uppdrag. Den berörs dock inom ramen för mitt förslag om ny organisation av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

1.3 Översynen är en del i ett större

förändringsarbete

Som framhållits är den högre utbildningen under omdaning. Regeringen har aviserat genomgripande förändringar med sikte att höja utbildningens kvalitet. I början av året presenterades en reformstrategi för universiteten och högskolorna i den inom regeringskansliet utarbetade promemorian Fria universitet och hög-

skolor Ds 19921. Högskoleutredningen har nyligen avgett sitt

betänkande Frihet Ansvar Kompentens SOU 19921, som behandlar grundutbildningens villkor i högskolan. Bägge är under remissbehandling. En proposition om lärarutbildningen har lagts

fram i dagarna prop. 19919275 och är också av intresse i SOU 1992 12 sammanhanget. Kapitel I Ett led i det pågående förändringsarbetet är de anslagsframställningar för budgetperioden 199394-199596 universitet som och högskolor nu arbetar med. Mina förslag skall ses i sammanhang med detta arbete.

1.4 överlämnade skrivelser

Regeringen har till mig överlämnat följande skrivelser Skrivelse från Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna FUB den 3 oktober 1990 om insatser för utvecklingsstörda överlämnad den 29 november 1990. Framställning från Unima-Sverige den 7 december 1989 om utbildning inom dockteaterområdet överlämnad den 29 november 1990. Skrivelse från de studerande vid Konsthögskolan Valand den 16 november 1990 om ökade överlämnad den 7 februari resurser 1992. Skrivelse från professorn Leif Andersson den 1 februari 1991 om dimensioneringen av högskoleutbildningen inom bild och design överlämnad den 21 februari 1991. Skrivelse från Stiftelsen Svensk Dramatik den 2 februari 1991

om utbildning av dramatiker på högskolenivå akten Överlämnad

den 21 februari 1991. Skrivelse från rektorerna vid Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet m.fl. den 7 maj 1991 ett samarbetsproom jekt beträffande undervisningsteater överlämnad den 22 augusti 1991. Revisionsrapport från riksrevisionsverket angående Musikhögskolan i Stockholm överlämnad den 14 november 1991.

Jag har den 12 april 1991 överlämnat skrivelse till utbilden ningsdepartementet med förslag flyttning Operahögskolans om av verksamhet till Södra Teatern.

2 De

konstnärliga fågel

p

i

högskoleutbildningarna dag

2.1 Utbildningens organisation och förläggning

I mitt uppdrag ingår all konstnärlig utbildning som är finansierad med medel från anslaget Utbildning för kultur- och kommunikationsyrken. I uppdraget ingår därmed de allmänna utbildningslinjerna danslinjen, designlinjen, fotograflinjen, grafiska linjen, konsthantverkslinjen, kyrkomusikerlinjen, linjen för fri konst, de olika linjerna vid Konstfackskolan, mimlinjen, musikdramatiska linjen, linjen för fri konst, reklam- och kommunikationslinjen och skådespelarlinjen samt påbyggnadsutbildningen i musik och

vid Konsthögskolan. Dessutom ingår lokala och individuella linjer

och fristående kurser inom området. Undantagna är dock utbildningarna vid Dramatiska institutet. I nedanstående översikt ingår emellertid för fullständighetens skull även medielinjen för film, radio och teater, som finns vid Dramatiska institutet. Vissa utbildningslinjer finns vid en högskola, andra vid två, tre eller fyra. Utbildningar är förlagda till högskolor i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Högskolorna i Stockholm är självständiga enheter medan de konstnärliga högskolorna i övriga landet är knutna till universitet eller i ett fall annan högskola - - Högskolan i Luleå. De organisatoriska modellerna för anknytningen till högskoleorganisationen skiljer sig något mellan de olika utbildningsorterna, vilket bl.a. innebär att formerna för beslut i en del frågor är olika. Gemensamt är dock att de konstnärliga

högskolorna utanför Stockholm ingår som institutioner i respekti-

ve universitethögskola. Berörda universitet är Universitetet i Lund, Universitetet i Göteborg och Universitetet i Umeå. I Högskolan i Luleå ingår Musikhögskolan i Piteå. I Stockholm finns åtta konstnärliga högskolor. De är Danshögskolan, Dramatiska institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning GIIHR, Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm. I Universitetet i Lund ingår Musikhögskolan i Malmö och Teaterhögskolan i Malmö. I Universitetet i Göteborg ingår Fotohögskolan, Högskolan för design och konsthantverk, Konsthögskolan Valand, Musikhögskolan i Göteborg samt Teater- och operahögskolan.

I Universitetet i Umeå ingår Designhögskolan i Umeå och

Konsthögskolan i Umeå. I Högskolan i Luleå ingår Musikhögskolan i Piteå.

Jag har i det följande fört samman de allmänna utbildningslin- SOU 1992 12 jerna till tio konstområden, nämligen bildkonst, konsthantverk, Kapitel 2 design och formgivning, foto, dans, mim, teater, musikteater, musik samt filmradioIV. I ett fall har olika inriktningar inom par samma linje förts till olika konstområden. Grafisk utbildning samt reklam- och kommunikationsutbildning ligger utanför ovanstående indelning. Av nedanstående sammanställning framgår vilka utbildningar som förts till de olika konstområdena och vid vilka högskolor utbildningarna bedrivs. Vissa linjer har eller flera inriktningar. en Vilka de är framgår i kapitlen 6-15 där jag presenterar mina förslag inom respektive område. En fullständig översikt över de allmänna utbildningslinjerna och deras lokalisering återfinns i bilaga

Bildkonst

Linjen för fri konst 200 poäng vid Konsthögskolan, Konsthögskolan Valand och Konsthögskolan i Umeå. Linjen för bild och miljö 200 poäng vid Konstfackskolan. Inriktningen skulptur inom linjen för tredimensionell gestaltning 170 poäng vid Konstfackskolan.

Konsthantverk

Inriktningarna metallkonsthantverk samt keramik och glas inom linjen för tredimensionell gestaltning 170 poäng vid Konstfackskolan. Konsthantverkslinjen 170 poäng vid Högskolan för design och konsthantverk.

Design och formgivning

Linjen för industridesign 170 poäng vid Konstfackskolan. Linjen för grafisk design och illustration 170 poäng vid Konstfackskolan. Linjen för inredningsarkitektur 170 poäng vid Konstfackskolan. Linjen för textil konst och formgivning 170 poäng vid Konstfackskolan. Designlinjen 170 poäng vid Högskolan för Design och konsthantverk och Designhögskolan i Umeå.

Foto SOU 1992 12 Kapitel 2 Fotograflinjen 120 poäng vid Fotohögskolan.

Dans Danslinjen 4060 120 poäng vid Danshögskolan.

Mim Mimlinjen 120 poäng vid Danshögskolan.

Teater

Skådespelarlinjen 40140 poäng vid Teaterhögskolan i Stock-

holm, Teaterhögskolan i Malmö och Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Delar av utbildningen vid medielinjen för filmTV, radio och teater 80120 poäng vid Dramatiska institutet.

Musikdramatik Musikdramatiska linjen 40140 poäng vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och Operahögskolan i Göteborg.

Musik Musikerlinjen 80160 poäng vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Kyrkomusikerlinjen 160 poäng vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå.

F ilmradiotv Delar av medielinjen för filmTV, radio och teater 80120 poäng vid Dramatiska institutet.

Grafisk utbildning samt reklam- och kommunikationsutbildning SOU 1992 12

Kapitel 2 Grafiska linjen 4080 poäng vid Grafiska institutet och institutet för högre reklamutbildning 80 poäng samt vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg 40 poäng. Reklam- och kommunikationslinjen 60 poäng vid Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning. Vid några konstnärliga högskolor finns påbyggnadslinjer som bestrids ur anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken. Det gäller Konsthögskolans arkitekturskola 40 poäng, påbyggnadsutbildningen i restaureringskonst 40 poäng vid Konsthögskolan samt påbyggnadsutbildning i musik 80-160 poäng vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Lärarutbildning finns vid några av de konstnärliga högskolorna. Vid Konstfackskolan utbildas bildlärare inom bildlärarlinjen 120 poäng och vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå utbildas musiklärare vid musiklärarlinjen 160 poäng. I sammanhanget bör anmärkas att inom danslinjen vid Danshögskolan finns en inriktning mot danspedagogik.

2.2 Behörighet och antagning

Allmän behörighet för högskoleutbildning har den som genomgått fullständig minst tvåårig linje i gymnasieskolan eller annan likvärdig utbildning och har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser någon linje i gymnasieskolan. Personer som fyllt 25 år kan vara allmänt behöriga utan att uppfylla ovan angivna krav om de varit yrkesverksamma minst fyra år. Endast några linjer på grundutbildningsnivå inom de konstnärliga högskoleutbildningen ställer vid antagningen krav allmän behörighet eller andra krav formell skolutbildning utöver grundskola eller motsvarande. Allmän behörighet fordras för antagning till fotograflinjen, kyrkomusikerlinjen, den grafiska linjen samt reklam- och kommunikationslinjen. Högskolan för design och konsthantverk tillämpar fr.o.m. läsåret 199192 krav genomgången gymnasieskola för sina utbildningar, dock med möjlighet till dispens om den sökandes konstnärliga begåvning är stor. Som särskilt behörighetskrav för tillträde till designlinjen vid Designhögskolan i Umeå och till danslinjens danspedagoginriktning gäller kunskaper gymnasienivå i svenska och engelska, till den senare också i historia. För tillträde vid flertalet utbildningslinjer krävs att man fyller lägst 18 år det kalenderår studierna påbörjas. En högre åldersgräns gäller för skådespelarlinjen 19 år och för musikdramatiska linjen 20 år. För musikerlinjen är ingen åldersgräns upp-

ställd i praktiken kan 16 år sågas minimiålder vid inträ- SOU 1992 12 men vara det inte särskild dispens eftersom avslutad grundskola är Kapitel 2 om ges behörighetskrav där. I övrigt gäller särskilt behörighetskrav vid utbildningarna som att man skall visat sig ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Urval bland behöriga sökande till de konstnärliga utbildningargörs med arbetsprov, uppspelningar eller liknande som underna lag för bedömningar av de sökandes konstnärliga kvalifikationer och utvecklingsmöjligheter. I vissa fall kompletteras underlaget med personliga samtal. Urvalsproceduren är i många fall omfat-

tande och kan ta flera dagar i anspråk också för de sökande. Be-

dömningarna görs och besluten tas av särskilda antagningsgrup-

I dessa ingår lärare vid högskolan, i många fall också konst-

per. närer utanför skolan eller representanter för yrkeslivet i övrigt. Vid vissa skolor deltar företrädare för eleverna i antagningsgruppens arbete. Antagningen till de konstnärliga högskoleutbildningarna är lokal. Det är ganska vanligt att man söker till mer än en skola, vilket innebär att många deltar i vid t.ex. samtliga tre skådeprov spelarutbildningar. Vid antagningen till kyrkomusikerutbildningen samarbetar musikhögskoloma genom att anordna gemensamma inträdesprov, förlagda till eller två högskolor. Det innebär att en endast ett prov görs även om man söker till mer än en skola.

2.3 Förutbildning

De flesta studerande vid de konstnärliga högskolorna har genom-

gått förutbildning inom sitt område. Den hårda konkurrensen

om platserna gör att endast ett fåtal sökande utan sådan förutbildning kan hävda sig vid antagningsproven. Det är vanligt att högskolestudierna föregås av två till fyra års studier hos privata lärare, vid privata skolor, folkhögskolor, postgymnasiala eller fristående skolor. De som studerar vid musikhögskolorna har ofta musikgymnasium som grund, kompletterat med studier nyss nämnt sätt. Relativt många av eleverna vid operahögskolorna har sångutbildning vid musikhögskola bakom sig. Vid industridesignutbildningarna har omkring hälften av de studerande konstnärlig förutbildning och hälften teknisk bakgrund, inte sällan högskolenivå.

2.4 Efterutbildning påbyggnads- och

-

kompletteringsutbildningar, fristående kurser

Inom konst- och designområdet finns kontinuerligt bedrivna på-

byggnadsutbildningar vid Konsthögskolan, arkitektur, 40 poäng,

två inriktningar, arkitektur och restaureringskonst. Vid Konstfack SOU 1992 12

finns påbyggnadsutbildning med individuell studiegång, 40 poäng Kapitel 2

samt foto, 80 poäng. Konsthögskolan Valand har, i samarbete med institutionen för vetenskapsteori vid universitetet i Göteborg, påbyggnadsutbildning i utvecklingsarbete, 80 poäng. Högskolan för design och konsthantverk har genomfört en påbyggnadsutbildning i textil design, 40 poäng. Fotohögskolan har haft i filrnvien deo 40 poäng. Musikhögskolorna har ett stort antal kontinuerligt bedrivna påbyggnadsutbildningar. Musikhögskolan i Stockholm har diplomutbildning i sång eller instrumentspel, 80 poäng samt påbyggnadsutbildningar i kördirigering, 80 poäng, orkesterdirigering, 120 poäng, komposition, 160 poäng, musikteori med pedagogisk specialisering, 120 poäng samt platser för individuell studiegång, 80-160 poäng. Musikhögskolan i Malmö har diplomut-

bildning i sång eller instrumentspel, 80 poäng och påbyggnadsut-

bildning i komposition, 160 poäng samt individuell studiegång. Musikhögskolan i Göteborg ger varianterna diplomutbildning och individuell studiegång. Musikhögskolan i Piteå har påbyggnadsutbildning för konsertorganister, 80 poäng och komposition, 120 poäng. Kompletteringsutbildning för yrkesverksamma, 40 poäng, finns för skådespelare vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö och för sångare vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Fort- och vidareutbildning i form av mer eller mindre regelbundet återkommande kurser, seminarier, workshops och liknande ges vid de flesta av de konstnärliga högskolorna.

Vid sidan av påbyggnadsutbildning finns vid de flesta konst-

närliga högskolor vidareutbildning eller fortbildning i form loav kala linjer ocheller fristående kurser. Resurser för denna verksamhet tas från sektorsanslaget eller från LIF-anslaget. Kurserna vänder sig till redan yrkesverksamma.

2.5 Konstnärligt utvecklingsarbete

Konstnärligt utvecklingsarbete motsvarar forskning vid andra högskolor och bedrivs vid samtliga enheter med undantag Graav fiska Institutet och institutet för högre kommunikationsoch reklamutbildning som har verksamhet med forskningsanknytning. I Stockholm har nämnder för konstnärligt utvecklingsarbete

inrättats vid var och en av högskolorna. I Malmö har områdessty-

relsen inrättat en beredningsgrupp med tre undergrupper, en vardera för konstnärligt utvecklingsarbete vid teater- och musikhögskolorna och en för musikpedagogiskt utvecklingsarbete vid musikhögskolan. I Göteborg är de konstnärliga utbildningarna en sektion inom humanistisk fakultet vid universitetet med sektions-

nämnden som gemensamt organ för konstnärligt utvecklingsarbe- SOU 1992 12 te. I Umeå har design- och konsthögskolorna ett gemensamt råd Kapitel 2 för konstnärligt utvecklingsarbete. l Piteå är musikhögskolans styrelse också råd för konstnärligt utvecklingsarbete. Större och mindre projekt bedrivs kontinuerligt och kompletteras med seminarier. Samarbete med andra ämnesområden, t.ex. humanistiska och tekniska förekommer.

2.6 Internationalisering

Det internationella samarbetet och utbytet är väl utvecklat flertalet konstnärliga högskolor. De ekonomiska ramarna är begränsade vilket medför att studenter och lärare i hög grad själva får stå för en stor del av kostnaderna för studieresor, deltagande i internationella konferenser, festivaler och liknande. Omfattningen av det internationella utbytet är av naturliga skäl minst utvecklat vid de senast inrättade utbildningarna i Umeå och Piteå, men även där håller ett internationellt kontaktnät att etableras. Nordiskt samarbete förekommer inom samtliga områden. Oftast genom Nordplus-avtal men även genom andra samarbetsavtal inom ett bestämt område som t.ex. Nordisk konservatorieråd, som är en sammanslutning av musikhögskolor. Designhögskolorna i Norden har ett Nordplus-avtal som reglerar samarbetet samtliga skolor emellan. Intresset för att delta i de utbytesprogram som finns inom EG ökar. Samarbete sker mellan konstnärliga och andra högskoleutbildningar. Så har t.ex. Konstfack och avdelningen för transportteknik vid universitetet i Lund ansökt om medel inom COMETTprogrammet för utvecklande av förpackningsdesign. Från flera

håll påpekas det positiva i att möjligheter öppnas inom ERAS-

MUS-programmet för studier vid europeiska utbildningar som hittills varit svåra att utbyte med. I synnerhet inom konst- och designområdet finns väl utvecklade kontakter med utbildningar i länder även utanför Europa. Avtal om lärar- och studerandeutbyte förekommer liksom att studenter förlägger en del av studierna i ett utomeuropeiskt land. De konstnärliga högskolorna är positiva till att ta emot utländska studerande. Utländska gästlärare anlitas i så stor utsträckning som resurserna tillåter. Lärare från andra länder har även i del fall fasta en tjänster vid skolorna. Från musikområdet pekar dock svåman righeten att attrahera framstående musiker till tidsbegränsade professurer. Internationella festivaler, konferenser och seminarier har stor betydelse för att skapa kontakter och anordnas svensk eller nordisk bas. Exempel är Swedish Baroque Festival som arrangeras av Musikhögskolan i Malmö, de nordiska scenskolefestivalerna

och Konstfacks glasseminarier. Lärare och studenter deltar i lik- SOU 1992 12 nande arrangemang i andra länder. Kapitel 2 Finansiering av den internationella verksamheten sker till en del med öronmärkta medel fördelats UHÄ, i vissa fall som av med medel från sektorsanslaget. Privata fonder har bidragit, liksom British Council, Italienska kulturinstitutet m.fl.

2.7 Lokaler och utrustning

De konstnärliga högskoleutbildningarna ställer speciella krav lokaler och behöver flera olika typer av utrymmen för undervisning i grupp och för enskilda övningar. Dessutom behövs utställningslokaler, scen, konsertsalar och liknande för möten med pub-

lik. Konst- och designområdet ställer särskilda krav ljusförhål-

landen, ventilation och utsug. Goda akustiska förhållanden har avgörande betydelse inom musik- och scenutbildningarna. Lokalförhållandena har förbättrats avsevärt för flertalet skolor sedan högskoleinträdet. I några fall är förbättringarna ännu inte genomförda men blir verklighet i en snar framtid, i andra har beslut nyligen tagits. Generellt kan sägas att lokalerna, med undantag för någon högskola, håller en tillfredsställande, i en del fall mycket god, standard eller kommer att få det. Lokaler för konstnärligt utvecklingsarbete saknas dock så gott som helt. Utrustning och inredning har många håll förnyats och förbättrats men stora brister finns och underhållet har blivit eftersatt. Exempelvis inom konst- och designområdet är utbildningen utrustningskrävande. Inom musikområdet är goda instrument av vital betydelse. I bägge fallen finns kännbara brister som behöver åtgärdas skolorna skall komma nivå med vad krävs om som för att ge studenterna en fullgod utbildning. , i Datorer och andra elektroniska hjälpmedel är väg att införas i utbildningarna. Utrustningsnivån varierar mellan högskolorna, skillnader i tillgång och kvalitet förekommer även mellan avdelningar inom en skola. Behov av förnyelse, reparation och underhåll finns vid samtliga utbildningar. I bilaga 5 ges en översikt över lokalsituationen vid de konstnärliga högskolorna.

SOU 1992 12

3 Utgångspunkter

för

förslagen

Kapitel 3

Den konstnärliga kvaliteten sätts i första rummet

I de förändringar av högskoleutbildningen som står inför sitt genomförande fokuseras utbildningens kvalitet. Kvalitetsaspekterna skall givetvis stå i centrum också för de konstnärliga högskoleutbildningarna. Målet måste vara att de studerande lär sig behärska sina konstnärliga uttrycksmedel så väl att de senare kan utveckla dem till mästerskap och att utbildningarna erbjuder en miljö som grundlägger och stimulerar ett konstnärligt sökande livet igenom. Enligt min mening skall omsorgen om utbildningarnas kvalitet före önskemål om en kvantitativ utbyggnad. Det präglar mina förslag och innebär bl.a. att antalet studerandeplatser föreslås ligga kvar på i stort sett nuvarande nivå.

De konstnärliga utbildningarna i högskolesystemet

Inträdet i högskolesystemet har varit positivt för de högre konstnärliga utbildningarna. Hänsyn har tagits till deras särart så att de kunnat utvecklas i enlighet med sina förutsättningar. Efter hand

har de fått ökad respekt för sina kunskapsområden inom högsko-

levärlden och samverkan sker i ökande grad mellan konstnärliga och andra högskoleutbildningar. Också i det internationella utbytet är högskoletillhörigheten av betydelse för att etablera och utveckla givande kontaktnät. Anknytningen till högskolesystemet har underlättat inrättandet av högre lärartjänster efter 1985. Professurerna har attraherat konstnärliga yrkesutövare på hög nivå, vilket medfört att kvaliteten på grundutbildningen har höjts och bidragit till att kontakten mellan skola och yrkesliv har förbättrats de flesta områden. Möjligheten att bedriva konstnärligt utvecklingsarbete är en potential kommer att få allt större betydelse och utgör en av som de positiva effekter som högskoleinträdet medfört. De organisatoriska former för anknytningen till högskolan som fastställdes i samband med högskolereformen har i stort sett fungerat väl. Det har visat sig värdefullt för de konstnärliga högskoleutbildningarna i Malmö, Göteborg och Umeå att vara en del av ett universitet liksom för Musikhögskolan i Piteå att tillhöra Högskolan i Luleå.

Jag ser ingen anledning till förändringar i fråga om de konstnärliga högskoleutbildningarnas ställning i högskolesystemet. Någ-

ra institutioner med konstnärlig utbildning i Göteborg menar vis-

serligen att de administrativa rutinerna blir tungrodda uni- SOU 1992 12 genom versitetsanknytningen och att en alltför stor del Kapitel 3 av resurserna avsätts till för samtliga institutioner ändamål. Det är gemensamma möjligt att formerna för kontakterna mellan konstnärliga institutioner vid universiteten och universitetens centrala i några organ fall behöver förbättras liksom administrativa rutiner skilda av slag. Detta kan inte ses som ett strukturellt problem utan är något som de enskilda högskolorna själva fortlöpande bör hålla ögonen

pa. I Stockholm är de konstnärliga högskoleutbildningarna fristående i förhållande till universitetet. I utredningsuppdraget ingår

att se över denna organisation. Jag har i mina överväganden rörande denna inte känt mig låst till organisationsmodell att samma bör gälla över hela landet. Mina överväganden i denna fråga framgår kapitel av

Ökning av resurser

I vissa fall är en ökning av resurserna nödvändiga för att uten bildning skall kunna nå den nivå ska krävas. Några mina som av förslag kan helt eller delvis genomföras att frigörs genom resurser genom omfördelning, andra förslag kräver för genomförande tillskott utanför befintliga ekonomiska Jag har enligt mina diramar. rektiv att hålla mig inom dessa har redan i ramar, men som sagts vissa fall gått utanför dem. Detta har emellertid skett med stor

försiktighet och i många fall har den ålagda begränsningen gjort

att jag avhållit mig från att lägga fram förslag förstärkningar om som i sig är motiverade.

Omfördelning av resurser

Kvalitetshöjningar förutsätter inte alltid ökade anslag. Att samla resurser genom en koncentration av utbildningsutbudet inom ett konstnärligt område till eller ett högskolor liksom profileen par ring av de enskilda högskolornas utbildning kan också bidra till att höja nivån. Jag för fram sådana förslag inom några områden. I en del fall föreslår jag omfördelning för av resurser att utrymme för nya utbildningar eller förstärkning befintliga. Jag av har inte bedömt att utbildningen inom något konstområde sett som helhet kan avvara resurser och föreslår därför inte överföringar från ett område till något annat med undantag för skåatt despelarutbildningen vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg byts ut mot en utbildning musikalartister där. Jag har i stället av pekat på möjligheter att göra omfördelningar inom område, i ett första hand inom en och högskola. Utöver sådana omförsamma delningar har jag inte funnit det möjligt att föreslå besparingar

som kan täcka kostnaderna för de förslag som förutsätter resurser SOU 1992 12 utanför nuvarande ekonomiska ramar för att kunna genomföras. Kapitel 3

Komplettering av utbildningsutbudet

Högskoleutbildning bör finnas inom ett brett fält av konstnärliga uttrycksformer. Strävan bör vara att uppnå hög kvalitet inom många konstarter. Konstområdena befruktar varandra sinsemellan och inom varje område finns många uttrycksformer som samverkar till helhet. Jag för fram förslag inrättandet några en om av utbildningar för att fylla luckor i utbudet. Ett genomförande nya dessa förslag skulle också bidra till att höja nivån näraligav gande utbildningar genom att de skall samverka med de nya. Det finns fler luckor i utbildningsutbudet än de jag har ansett mig kunna uppmärksamma i mina förslag. Jag vill emellertid påpeka att behov av utbildning inte sällan kan fyllas genom tillfälliinsatser. Sådana görs i betydande utsträckning av de konstnärga liga högskolorna och jag förutsätter att de ges möjligheter att fortsätta med dessa.

Utbildningens fördelning över landet

Konstnärliga högskoleutbildningar finns i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Det är i och för sig önskvärt att konstnärlig liksom annan högskoleutbildning är tillgänglig över hela landet men jag föreslår inte inrättandet av någon konstnärlig utbildning någon ort eller att befintlig utbildning flyttas. Förny utom att detta skulle innebära en splittring och förskingring av resurser är ett skäl till detta att konstnärliga högskoleutbildningar i perifera lägen i regel har svårigheter med lärarrekrytering med risk för att oproportionerligt stor del av resurserna måste anen vändas till resor och andra kostnader som hänger samman med att lärare måste hämtas från andra orter. De konstnärliga utbildningarna är beroende av en omgivande miljö med ett rikt och mångskiftande kulturliv. Enligt min mening bör den konstnärliga högskoleutbildningen i huvudsak vara koncentrerad till Stockholm och övriga två storstadsområden.

Sambandet mellan utbildning och kommande yrkesutövning

Tidigare var det vanligt att de studerande uppfattade sina konst-

närliga studier som ett mål i sig. Detta har ändrats påtagligt efter

högskoleinträdet och utbildningen ses både av eleverna och utbildningarna själva i stigande grad i stället som ett medel för att förbereda kommande konstnärlig yrkesverksamhet. Att samban-

det mellan utbildning och yrkesutövning har stärkts är glädjande SOU 1992 12 och fortsatt utveckling i denna riktning är önskvärd. Insatser här- Kapitel 3 vidlag hänger nära samman med utbildningens innehåll, som det ankommer högskolorna själva att utforma. På teaterområdet för jag emellertid fram ett förslag med uttalat syfte att föra utbildning och yrkesliv närmare varandra. I detta sammanhang är det emellertid värt att påpeka att det önskvärda nära sambandet mellan skola och yrkesliv i hög grad är beroende av att lärarna, i synnerhet högre tjänster, rekryteras bland yrkeslivets bästa krafter och att de under sin lärargärning fortsätter sin yrkesutövning.

Utbildningens längd

Utbildningstiden vid de konstnärliga högskoleutbildningarna varierar mellan två år 80 poäng och fem år 200 poäng.

Utbildningstiden har för några områden förlängts sedan hög-

skoleinträdet. Det gäller bl.a. skådespelarutbildningen. Teaterhögskolorna har framfört önskemål om ytterligare förlängning av denna utbildning till fyra år 160 poäng. För att kunna inrymma obligatorisk praktik i danspedagogutbildningen har önskemål framförts om en förlängning av denna utbildning, från tre till fyra ar. Musikerlinjen omfattar generellt fyra år 160 poäng. Utbildningen vissa instrument skulle behöva förlängas, medan utbildningen andra instrument skulle kunna förkortas. Den enskilda studentens inriktning och förkunskaper skapar också olika behov utbildningstid. En mängd varianter i form extraår och likav av nande förekommer också av det skälet. Även förlängning utbildningstiden i och för sig kan om en av vara motiverad för några utbildningar framför jag inte förslag om förändringar härvidlag bortsett från nedan berörda etappindelning av musikerlinjen. Jag anser att andra behov väger tyngre och har prioriterat dem. I sammanhanget vill jag peka möjligheterna att komplettera studierna med efterutbildningar av olika slag.

I samband med frågan om utbildningens längd har jag försökt att finna former för en uppläggning av de konstnärliga högskoleutbildningarna med indelning i två etapper. Den första etappen skulle omfatta 120 poäng och utgöra en avslutad utbildning. Den andra etappen skulle omfatta 40 eller 80 poäng och innehålla fördjupade och specialiserade studier. Båda etapperna skulle leda till examen. En etappindelning skulle skapa större flexibilitet i utbildningsstrukturen och i de enskilda högskolornas verksamhet. Bl.a. skulle utbildningens längd lättare kunna anpassas till de faktiska behovet inom olika områden. Det skulle ge möjligheter till ökad bredd

och större djup. Inom flertalet utbildningar skulle en etappindel- SOU 1992 12 ning sannolikt kunna genomföras utan någon avsevärd ökning av Kapitel 3 kostnaderna. Vidare skulle det internationella utbytet underlättas av en sådan struktur. De utbildningar som omfattar 160 poäng eller mera leder till en examen som motsvarar Master of Fine Art utan mellanexamen. Det innebär att ett masterprogram består av minst fyra års studier vilket orsakar problem för de studerande som önskar komplettera sin utbildning bachelornivå med ett masterprogram. De diskussioner som förts med utbildningarna visar att det finns intresse för en struktur med differentierad utbildningstid. Möjligheterna att genomföra en sådan ordning hänger dock samman med vilka förkunskapskrav som är möjliga att ställa. Införande av krav allmän högskolebehörighet för tillträde till de konstnärliga högskoleutbildningarna garanterar vissa kunskaper men därutöver krävs andra elementära kunskaper som gymnasieskolan inte ger. De förutbildningar som finns har ojämn kvalitet, inom flera områden saknas adekvat förutbildning. Här finns en lucka antingen måste fyllas med en mer systematiserad förutsom bildning eller genom undervisning i elementära ämnen inom högskolan. Inom ett område föreslår jag en differentiering av utbildningens längd genom en etappindelning. Det gäller musikerutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö och gitarrutbildningen vid Musikhögskolan i Göteborg. I viss grad är också mitt förslag om en mer flexibel utbildningsorganisation vid Konsthögskolan en form av etappindelning liksom mitt förslag till uppläggning av utbildningen i miljlögestaltande vid Konstfackskolan. Vad avser övriga utbildningar bedömer jag att förslag om eventuell framtida nivåindelning måste växa fram inom högskolorna.

En terminologisk fråga

En till marginell fråga är ordval. Jag anser emellertid att synes det har betydelse för att kvalitetsnivå och har valt att ange genomgående använda benämningen konst och design i stället för det mindre förpliktande bild och form och föreslår att det blir den samlingsrubrik som skall användas för att ange ämnesgruppen bildkonst, konsthantverk, design och foto.

Ett kulturpolitiskt perspektiv

I centrum för kulturpolitiken skall de som har den konstnärliga skaparkraften, konstnärerna, stå. Den effektivaste insatsen för att

ge unga konstnärer förutsättningar att utveckla sin begåvning är SOU 1992 12 att ge dem utbildning av hög kvalitet med inspirerande lärare, bra Kapitel 3 lokaler och utrustning och goda materialresurser. Utbildningsmöjligheter skall finnas över ett brett fält av konstnärliga uttrycksformer. Härvidlag går kulturpolitiken och utbildningspolitiken hand i hand. Att konstnärer skall arbeta under frihet, obundna av byråkratisk styrning är inte bara en självklar utgångspunkt för den statliga kulturpolitiken utan också den enda möjliga. Får inte konstnärerna frihet, tar de den. Men det betyder inte att de befinner sig i ett lufttomt rum. Också konstnärerna arbetar marknad. en Medborgarna är som enskilda individer parter denna marknad genom de beslut de själva tar om att teater, samla konst, köpa fonogram osv. Men de är också företrädda på marknaden ombud, genom nämligen de politiskt valda församlingarna. De kulturpolitiska insatserna kan ses som beställningar mer eller mindre direkt riktade till konstnärskåren. När stat, landsting och primärkommuner satsar en teaterinstitution väntar de sig att medborgarna skall få föreställningar av hög kvalitet i utbyte. Andra kulturpolitiska beställningar är mindre direkta och mindre tydliga. Dit hör önskemålen om att säkra ett stort och varierat kulturutbud av hög kvalitet för barn och ungdom. Dit hör också strävandena att vidga intresset för konst och kultur i grupper som av olika skäl inte tar del i kulturlivet. Också sådana mål

förutsätter konstnärernas medverkan de skall ha någon

om me-

ning och någon utsikt att kunna uppfyllas. En sådan medverkan kan inte fås med byråkratiska dekret utan måste bottna i

ett genuint intresse från konstnärernas sida. Att olika sätt stimulera ett sådant intresse är inte någon otillbörlig styrning. En för arena sådan stimulans bör den konstnärliga utbildningen De vara. som vill skapa teater för barn, arbeta med dans i skolan, göra musikaler för ungdom eller illustrera barnböcker skall kunna förbereda sig för det under sin utbildning. Utbildningens främsta mål skall att hävda och stimulera vara den konstnärliga kvaliteten. Krav skall ställas alla elever att

gör sitt yppersta för att utveckla sin begåvning utifrån sina förut-

sättningar. Men alla kommer inte att sjunga i Milano eller ställa ut i New York. En del kommer att uppträda i Kristianstad eller visa sina verk biblioteket i Kiruna. Det kan gott Det vara nog. fulländade får inte bli det godas fiende. Konstnärlig kvalitet har

många facetter och tar sig många olika uttryck. Att möta männi-

skor deras egna villkor är ibland konst i sig. De vill en som arbeta i nya sammanhang under mindre yttre förutsättgynnsamma ningar skall kunna förberedas för det under sin utbildning. Att arbeta en mindre anspråksfull nivå och med mindre resurser än vad som erbjuds i de stora sammanhangen fordrar särskild teknik anpassad till de särskilda förutsättningarna. Att övervinna så-

dana och liknande begränsningar är också en del i det konstnärli- SOU 1992 12 skapandet och något som bör tas i den konstnärliga ut- Kapitel 3 ga upp bildningen. I vad som ovan sagts om konstens frihet ligger att marknadsaspekterna inte får drivas för långt. I viljan att skapa ligger viljan att spränga gränser och finna nya vägar. Det är inte givet att det nyskapande, det hittills inte upplevda, omedelbart vinner gehör någon marknad. Både de konstnärliga utbildningarna och kulturpolitiken måste därför formas utifrån att det konstnärliga skapandet är oförutsägbart. Jag har ovan försökt illustrera att det bör finnas ett samband mellan kulturpolitiska strävanden och undervisningen vid de konstnärliga högskolorna som går utöver den grundläggande utgångspunkten att den konstnärliga kvaliteten skall sättas i främsta rummet. Om vi vill att barn och ungdom skall ha tillgång till ett fullgott kulturutbud, om vi vill att människor också utanför de stora städerna skall kunna ta del av levande musik och teater, är det naturligt att utbildningarna stimulerar studerandes intresse för att med bibehållna kvalitetsambitioner arbeta också utifrån dessa mål. Det kan ske att insikter de villkor genom man ger om som då gäller. Det är önskvärt att kopplingarna mellan kulturpolitiken och den konstnärliga utbildningen stärks men det måste ske konstens villkor.

SOU 1992 12

4 Behörighet och

Kapitel 4

antagningsförfarande

4.1 Behörighet

-

Med några undantag krävs inte någon formell allmän skolunderbyggnad utöver grundskola eller motsvarande för antagning till de A konstnärliga högskoleutbildningarna. Urvalet bland behöriga sö- 4 konstnärliga begåvning och kande vilar en bedömning av deras förutsättningar, görs med ledning av arbetsprover, uppspelsom ning, sångprov eller liknande. Det råder ingen tvekan om att man inom de konstnärliga högskolorna att den konstnärliga begåvningen och fallenheten anser för antagning till utbildningen. Däremot går skall vara avgörande åsikterna isär vad gäller behovet genomgången gymnasieutbildav ning. Inom del områden, fri konst och skådespelarutbilden som ning, sådant krav onödigt och ett hinder för begåvade anses ett ungdomar del utbildningen. Inom andra områden är man att ta av tveksam, medan alltså inom några ställer ställer krav man v gymnasiekompetens. Konstnärlig begåvning är ofta kombinerad med stor intellektuell kapacitet, tvärtemot vad görs gällande utifrån den vulgärsom uppfattning inte sällan stöter på. Det är inte grund som man bristande studiebegåvning som en del ungdomar med konstav närlig läggning inte söker sig till gymnasiet. Det är så att snarare de inte får utlopp för sina intressen i gymnasieskolan med dess inriktning på teoretiska ämnen. De här ungdomarna söker sig fram på andra vägar. Just nyfikenheten och sökandet är en viktig del deras kreativa begåvning, begåvning i många avseav en som enden missgynnas i gymnasieskolan till förmån för den receptiva. Det är säkert riktigt att en del konstnärligt begåvade ungdomar kan utestängas från konstnärlig högskoleutbildning om krav

genomgången gymnasieskola skulle ställas. Det kan emellertid in-

te röra sig än ett litet fåtal. om mer Om kravet på gymnasiekompetens kan utestänga en del begåvningar från de konstnärliga högskoleutbildningarna kan frånvaron ett sådant krav i realiteten ha samma effekt. Erfarenheten visar av att ungdomar med höga gymnasiebetyg avråds av föräldrar, lärare och syo-konsulenter att välja en konstnärlig högskoleutbildning med hänvisning till att de då inte får användning för sina höga betyg vid antagningen. Det faktum att de självklart har nytta av de kunskaper, betygen speglar, också inom en konstnärlig som bana kommer i skymundan. De vidgade kompetenskrav som i allt högre grad ställs även konstnärliga utövare gör det rimligt att de har gymnasiet som

en grund för sina högskolestudier. Inte minst språkkunskaper är SOU 1992 12 viktiga. Att ha genomgått gymnasium är dessutom nödvändigt för Kapitel 4 dem som vill komplettera sina konstnärliga studier med teoretiska ämnen inom andra delar av högskolan. All gymnasieutbildning bör ge behörighet till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Att avgränsa den behörighetsgivande utbildningen till att endast omfatta t.ex. gymnasieutbildning inom estetisk variant skulle tvinga fram ett alltför tidigt yrkesval och snäva in förkunskaperna till en alltför liten sektor. Kunskaper i naturvetenskap, språk och samhällskunskap är väsentliga även för konstnärligt verksamma. Den konstnärliga utbildningen bör ligga efter gymnasiet med några undantag dans och vissa delar som av musik, där grundträningen måste börja tidigt.

Förslag

Jag föreslår att genomgånget gymnasium motsvarande

utan angivande av särskild inriktning skall vara vara allmänt behörighetskrav för samtliga konstnärliga högskoleutbildningar. Dispens från detta krav skall kunna meddelas av varje högskoleenhet, ocksom så skall besluta om särskilda behörighetsvillkor. Beslut urvalom skriterier och vilka sätt och i vilka former de sökande skall bedömas föreslås även framledes ligga den enskilda högskoleenheten.

4.2 Antagningsförfarande

När det gäller de konstnärliga utbildningarna är urvalet bland de sökande, dvs. urvalskriterierna och formerna för hur bedöman mer hur de sökande uppfyller dessa, av mer central betydelse än behörigheten som sådan. Därmed blir också den konstnärliga förutbildningen en viktig fråga i samband med antagning till konstnärliga högskoleutbildningar. Behöriga sökandes konstnärliga begåvning bedöms med ledning av arbetsprover, uppspelningar, sångprov eller liknande sätt. Hur urvalet bland de behöriga sökande görs bör även framledes bestämmas av varje högskola. Antagningen bör även fortsättningsvis vara lokal. Nuvarande urvalsförfarande är i många fall omständligt och tidskrävande men jag har svårt att hur antagse ningen radikalt skulle kunna förenklas med bibehållen nödvändig noggrannhet i bedömningarna, men givetvis bör vägar för förenklingar undersökas. På Konsthögskolan förekommer exempelvis diskussioner om möjligheterna att genomföra första gallring en med hjälp av fotografier av arbetsprover.

De i

konstnärliga högskolorna

;gljgtelfgl

Stockholm

De konstnärliga högskoleutbildningarna i Stockholm förblev vid inträdet i högskolesystemet fristående enheter medan motsvarani de utbildningar i Göteborg och Malmö, liksom senare även de i å Umeå och Piteå, inlemmades institutioner i universiteten i som Göteborg, Lund, Umeå och Luleå. - åtta w Beslut att inrätta konstnärliga högskolor i Stockholm togs . i riksdagen 1978. De åtta högskolorna är Danshögskolan, Drama- 4 tiska institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning GIIHR, Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm. Skolorna är inbördes mycket olika såväl vad gäller innehåll och ansvarsområde storlek och anslagstilldelning. De skiljer sig som också starkt vad gäller historisk bakgrund. Konsthögskolan, Musikhögskolan och Operahögskolan har utvecklats ur akademierna, Teaterhögskolan har sitt ursprung i Dramatens elevskola, Konstfackskolan kom till i samband med att skråväsendet upphörde i t mitten av artonhundratalet. Danshögskolan, Dramatiska institutet och GIIHR är av senare datum, delvis tillkommna utifrån behov av utbildning inom nya områden och medier.

5.1 Bakgrund

Beslutet att skapa åtta fristående konstnärliga högskoleenheter i i Stockholm föregicks av omfattande diskussioner och stundtals 5 hetsig debatt. 1968 års utbildningsutredning U68 föreslog i sitt huvudbetänkande Högskolan SOU 19732 en gemensam högskoleorganisation inom varje högskoleområde. I Stockholm, liksom andra orter, skulle följaktligen samtliga enheter ingå i högskola. I en regeringens proposition om reformering av högskolan 19759 refereras U68s överväganden vad avser det konstnärliga området följande sätt Högskoleutbildningarna inom kulturområdet intar i väsentliga avseenden en särställning. De har var och en ett förhållandevis litet studerandeantal. De har vidare i uppgift också att medverka i den konstnärliga utvecklingen och förnyelsen resp. område. Samtidigt föreligger det vissa punkter påtagliga innehållsmässiga samband och möjligheter till gemensamt resursutnyttjande mellan utbildningar kulturområdet och annan högskoleutbildning. Sambanden

av detta slag kan komma att förstärkas. Fördelar synes ock- SOU 1992 12 så för de mindre utbildningarnas del stå att vinna de får Kapitel 5 om del i de administrativa resurser och den service i skilda avseenden som en större organisation kan ge. En självklar förutsättning för ett inordnande av dessa liksom andra utbildningar i en sammanhållen organisation bör vara att deras identitet och deras kontakter med motsvarande yrkesområden inte går förlorade. U6S övervägande anser skäl tala för att utbildningarna inom kulturområdet inordnas i den lokala organisationen för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen. Hänsyn måste emellertid tas till de speciella förhållandena och pågående eller förestående reformarbete beträffande vissa av utbildningarna motiverar att tidpunkten för ett inordnande av dem inte låses. prop. 19759 s. 100 Kritik mot U68s förslag om sammanhållna enheter riktades i synnerhet från universiteten bland annat hävdade att som en sammanhållen lokal organisation de största orterna skulle bli alltför tungrodd och centraliserad. Föredragande statsrådet anförde i prop. 19759 att han utgår från att det även fortsättningsvis skall finnas fler än en högskoleenhet både i Stockholm och i Göteborg. UHÄ föreslog organisation för de konstsenare en gemensam närliga utbildningarna i Stockholm med syfte stöd och adatt ge ministrativ service enheterna samt att skapa kunett organ som de företräda de konstnärliga utbildningarna i Stockholm inom

högskolan och i kulturpolitiska sammanhang. UHÄ påpekade

dock att organisationen endast kan fungera arbetsenheterna om utnyttjar den och fyller den med innehåll. I annat fall finns stor risk att det endast blir en administrativ överbyggnad. Förslaget möttes av stark kritik från flertalet de konstnärliav ga enheter som skulle ingå. I täten för protesterna stod Konsthögskolan och Statens scenskola med sina rektorer Sven Ljungberg och George Fant. De krävde inrättandet av åtta fristående konst-

närliga högskolor. Åtskilliga manifestationer och protestmöten

genomfördes och mot den bakgrunden förordade statsrådet ytterli-

överväganden och UHÄ fick i uppdrag ånyo överväga

gare att organisationen. Efter diskussioner med de berörda högskolorna gjorde UHÄ bedömningen att förutsättningen för att bilda för de konsten närliga utbildningarna i Stockholm högskoleenhet f.n. gemensam saknas och betonade vikten av att skolorna borde få arbetsro nu för att ägna sig utbildning och utvecklingsarbete. Mycket tid och kraft hade gått åt till protestaktioner. Slutpunkten sattes vid ett berömt möte mellan rektorerna och dåvarande universitetskansler Hans Löwbeer där denne, för många överraskande, förklarade sig med kravet om åtta fristående högskolor. Föredragande statsråd anslöt sig i 197778l00 till UHÄs prop. förslag med formuleringen att han inte vill emot det men un-

derströk att det är angeläget att följa utvecklingen och förutsatte SOU 1992 12 att skolorna själva söker former för att samordna de administrati- Kapitel 5 va funktionerna i syfte att frigöra resurser för pedagogisk och konstnärlig utveckling prop. 1977781100 bil. 12 s. 390

Utbildningsutskottet UbU 19777822 tillstyrkte förslaget

men först sedan man slagit fast att det, enligt utskottets mening, inte kunde anföras några helt övertygande sakliga skäl och att man inte ansåg det tillfredsställande att organisationen blev så helt olika i LundMalmö och Göteborg å ena sidan och Stockholm å den andra. Utskottet ville inte utesluta att riksdagen inom överskådlig tid kunde få anledning att nytt behandla frågan om organisationen av den konstnärliga högskoleutbildningen i Stockholm. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag rskr. 1977781338. Genom åren har en rad motioner lagts i riksdagen med begäran om översyn av organisationen av de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Motionärerna har bland annat anfört att rationaliseringsvinster borde kunna göras vid samutnyttjande av lokaler och utrustning. 1981 begärde riksdagen en översyn och med anledning av det uppdrog regeringen den då arbetande uppföljningskommittén U 19793 att se över den institutionella organisationen. Kommitténs arbete föranledde dock inte någon ändring. 1983 genomfördes UHÅs uppdrag studie bland annat en av för- och nackdelar med en lokal högskoleorganisation baserad fristående enheter jämfört med organisatoriskt sammanhållna

Lars Jansson Högskoleindelningen arbetsdelning och samver-

-

kan inom högskolan. UHÄ-rapport 198313. Studien berörde in-

te direkt de konstnärliga utbildningarna i Stockholm med undan- .

tag av Musikhögskolan men tog trots det upp frågan om samman-

- slagning av dessa till en enhet. Utredaren korn fram till att det inte fanns skäl för en sådan sammanslagning bland annat därför att . det är mycket svårt eventuella besparingar i administraatt ta ut tion genom samordning om det saknas möjlighet att fram gemensamma lokaler.

5.2 Möjliga organisationsmodeller

En paraplyorganisation

De konstnärliga högskoleutbildningarna Göteborg, Malmö, , , Umeå och Piteå ingår, som nämnts, som institutioner inom universiteten. Institutionerna arbetar med en hög grad av självständighet. Organisationsmodellerna skiljer sig delvis mellan orterna. Det har varit ett stöd för de konstnärliga högskolorna utanför

Stockholm att ingå i ett större sammanhang inom universiteten

och därigenom del av administrativ kunskap och inte minst

den tyngd ett universitet besitter. Därtill kommer att flera av ut- SOU 1992 12 bildningarna är relativt nya, vilket underlättat inordnandet i ett Kapitel 5 universitet. Beslutsvägarna blir emellertid längre och kontakterna med myndigheter mindre direkta än för en fristående enhet. Till exempel ska anslagsframställningarna samordnas med universitetens övriga utbildningar, vilket innebär att prioriteringar görs inom ett stort fält där det kan vara svårt att hävda vissa behov gentemot andra, lika angelägna. De konstnärliga högskoleutbildningarna utanför Stockholm skulle, även bortsett från att flera är förhållandevis kunna nya, haft svårt att agera som fristående enheter att de är få i genom varje fall i Malmö, Umeå och Piteå. I Stockholm är förhållandena annorlunda på grund den av långa tradition och storlek som de större konstnärliga utbildningarna har. En effekt av Stockholmshögskolornas självständiga ställning är att de konstnärliga högskoleutbildningarna blivit synliga inom högskolevärlden ett sätt som troligen inte blivit fallet om samtliga inordnats i universitet, i varje fall inte lika snabbt. Det har kommit även konstnärliga högskoleutbildningar i övriga landet till godo och således bidragit till att de fått uppmärksamhet från en universiteten och övergripande myndigheter likvärdig med den enheterna i Stockholm ges. U68 anförde i huvudsak två skäl till att inordna de konstnärliga högskolorna i en enhet. Det ena är att sambandet mellan utbildningar inom kulturområdet och högskoleutbildning annan skulle kunna förstärkas, det andra att det finns fördelar att vinna om de mindre utbildningarna får del i de administrativa resurser och den service som en större organisation kan ge. Beträffande de utbildningsmässiga skälen för en sammanhållen organisation är det naturligtvis nödvändigt med samband mellan näraliggande utbildningar. Samarbetet mellan de konstnärliga högskolorna har också ökat sedan de införlivades i högskolesystemet, särskilt sedan högre tjänster i första hand professurer - tillförts flertalet av dem. Erfarenheterna visar emellertid att det inte är den organisatoriska tillhörigheten, utan kompetens och intresse som borgar för det utbildningsmässiga sambandet. Detta gäller också de konstnärliga högskolornas samarbete med högre utbildning inom andra sektorer. Även samarbete det av senare slaget förekommer redan nu. Det är inte begränsat till universitetet flera ämnesområden inom den konstnärliga sektorn har till exempel genomfört projekt tillsammans med Tekniska högskolan. Önskvärda ämnesmässiga samband tillvaratas alltså redan i den nuvarande organisationen. Det finns ingen anledning att anta att en hopläggning av de konstnärliga högskoleutbildningarna i en enhet skulle stärka den fortsatta utvecklingen av dessa kontakter. Tvärtom skulle en sammanslagning kunna motverka sådan uten veckling genom att försvåra en önskvärd profilering vissa utav

bildningar. Utbildningar med klart urskiljbart kompetensområde SOU 1992 12

framstår i regel som mer intressanta samarbetspartner än de med Kapitel 5 oklar profil och en tydlig identitet är ofta en förutsättning för att andra utbildningar finner kontakter om samarbete meningsfulla. För de minsta utbildningsheterna kan behovet av utbildningsmässiga samband emellertid tala för en ökad samordning med andra utbildningar. Viss samordning utifrån innehållsmässiga aspekter är motiverad och kan ske med bevarande av de enskilda enheternas identitet och möjlighet till utveckling inom det egna ämnesområdet. Vad gäller de administrativa resurserna och den service de kan ge skulle en sammanläggning de åtta konstnärliga högskolorna av skapa många och stora samordningsproblem. En sammanläggning skulle kräva en gemensam förvaltningsapparat till kostnader som skulle belasta de ingående utbildningarna direkt eller kräva ökade anslag till administrationen bekostnad av resurser till utbildningen. Behovet av administrativa resurser vid de enskilda utbildningarna skulle inte bortfalla i synnerhet som utbildningsenhe- terna fortfarande skulle vara lokaliserade på lika många olika håll som nu. Genom att samla administrativa resurser i ett gemensamt kansli skulle de enskilda utbildningarna kunna tillföras Ökad kompentens och vidare överblick i vissa förvaltningsfrågor. Men även om en tydlig ansvarsfördelning görs skulle en sammanläggning orsaka administrativt dubbelarbete den centrala högskoleadministrationen och kanslierna vid de enskilda utbildningsenheterna emellan. Besparingarna skulle därmed bli tämligen begränsade.

Fortsatt fristående högskolor i Stockholm

Mitt förslag är att fristående konstnärliga högskolor även fortsatt skall finnas i Stockholm. Skälen är redovisade ovan. Vissa organisatoriska förändringar är emellertid motiverade liksom en administrativ samordning utbildningar emellan. Alltför små enheter blir mycket sårbara samtidigt dessa enheters adsom ministrativa och beslutande överbyggnad blir oproportionerligt stor i förhållande till utbildningen. Trots i förhållande till uten, bildningen, relativt stor administration är det inte möjligt för en liten enhet att ha kompetens inom alla ansvarsområdeml princip behöver den samma sakkunskap som den som krävs av ett stort universitet. En annan aspekt är att små enheter kan bli alltför slutna världar utan möjlighet till reell insyn och påverkan från omvärlden. I utredningsarbetet har olika modeller övervägts med utgångspunkt i att finna lämpliga kombinationer där de nya enheterna framför allt skulle ha ämnesmässiga förutsättningar för vidgat ut-

byte men faktorer som enheternas storlek, resurstilldelning och SOU 1992 12 historisk tradition har också vägts in. Nedan redovisas två alterna- Kapitel 5 tiv utöver förslaget. I bägge förs GIIHR till universitetet i Stockholm. Den ena är att samla utbildningarna i två högskolor, nämligen en för musikscen och en för bildkonst. I den förra skulle ingå musik-, opera-, dans- och teaterhögskolorna samt Dramatiska institutet, i den senare Konstfackskolan och Konsthögskolan. Jag har bedömt modellen som olämplig av följande skäl. Musikscenhögskolan skulle komma att omfatta alltför skilda områden och därmed bli mycket svårhanterlig. Dramatiska institutet innehåller redan den ett stort antal olika inriktningar, flertalet av dem utan naturligt samband med musikområdet. Samordningsproblemen skulle bli i stort sett desamma som vid bildandet av en enda konstnärlig högskola. Skälen mot att föra samman Konstfackskolan och Konsthögskolan i en bildkonsthögskola är annorlunda. Konstfackskolan är en högskola för tillämpad konst med huvudinriktning mot design och konsthantverk, en inriktning som enligt min mening bör renodlas ytterligare. Kontakter ut mot näringsliv och samhälle är nödvändiga. Konsthögskolan är däremot inriktad mot fri konst och erbjuder möjlighet till mognad och utveckling i de egna uttrycksmedlen utan andra krav än konstens egna. En samordning skulle försvåra en önskvärd tydligare profilering. Samarbete kan och ska förekomma ändå. De två högskolorna har också var och en redan nu en storlek som medger en kompetent förvaltningsorganisation. Jag har också övervägt en organisation med tre högskolor en för musikoperadans, en för scenmedier och en för bildkonst. De två första ingår i mitt förslag nedan, jag kan redan angivmen av na skäl inte förorda en bildkonsthögskola.

5.3 Förslag till organisation

Jag föreslår en organisation med fyra fristående högskolor Konstfackskolan - Konsthögskolan - Scenmediehögskolan. - Musikdansoperahögskolan. - Grafiska institutet och institutet för högre kommunikationsoch reklamutbildning GIIHR föreslås ingå i Universitetet i Stockholm. Utbildningen i mim som nu ges vid Danshögskolan föreslås föras till Scenmediehögskolan.

Konstfackskolan SOU 1992 12 Kapitel 5 Konstfackskolan föreslås förbli fristående högskola med i stort en sett omfattning som nu. För att ge skolan möjlighet att samma koncentrerat utveckla sin speciella kompetens och identitet mer är design, konsthantverk och konst i offentlig miljö föreslår som jag att grundutbildningen i måleri och skulptur uppgår i en utbildning i miljögestaltande konst och att en utbildning i klädformgivning inrättas. Avsikten är att uppnå en större tyngd vad gäller Konstfackskolans inriktning och en tydligare profilering gentemot

Konsthögskolan. Se kapitel 7 och 8.

Konsthögskolan

Konsthögskolan föreslås förbli en fristående högskola av samma omfattning som hittills.

Scenmediehögskolan

Dramatiska institutet och Teaterhögskolan förs samman till en enhet med namnet Scenmediehögskolan. Ett starkare samband mellan teaterutbildningen vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan har diskuterats i en rad olika sammanhang. Det finns utförligt redovisat i betänkadet DI en högskola i utveckling SOU 1990104. Utredaren anför en rad argument mot ett samgående och kommer fram till att ett sådant inte bör ske. Ett flertal remissinstanser har motsatt uppfattning. De båda högskolorna har redan nu ett utvecklat samarbetsprogram och har även tillsammans lämnat ett förslag om en gemen-

undervisningsteater till regeringen se avsnitt l2.3.1. Trots

sam att det i första hand är teaterdelen vid Dramatiska institutet som samarbetat med Teaterhögskolan finns tillräcklig grund för att de två högskolorna i sin helhet skall ingå i en gemensam organisation. Scenmediehögskolan blir den till studerandeantalet minsta konstnärliga högskolan. Den har dock tillräcklig omfattning för att kunna bära en förvaltning med hög kompentens. En undervisningsscen med kapacitet för experiment och praktik saknas. Skall samordning av de två enheterna bli verkningsen fullbören sådan scen tillkomma.

Musikdansoperahögskolan

Till Musikdansoperahögskolan förs nuvarande Musikhögskolan, Danshögskolan och Operahögskolan. Den föreslagna nya högsko-

lan har musiken som självklar utgångspunkt. Goda möjligheter till SOU 1992 12 utbyte och samverkan finns mellan till exempel koreografer och Kapitel 5 kompositörer liksom mellan de olika lärarpedagogutbildningarna inom musik och dans. Operautbildningen har tydliga samband med stora delar av musikerutbildningen. Musikoperadanshögskolan blir den största högskolan med Musikhögskolan som den tyngsta delen. Opera- och dansutbildningarnas integritet ändå kunna bevaras samtidigt de får del som av gemensam service. Gemensamma lokaler med anledning av den föreslagna samordningen är inte aktuella. Operahögskolans behov av en scen måste dock tillgodoses.

Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning

GIIHR fördes in i högskolesystemet som en av de åtta konstnärliga högskolorna i Stockholm trots att det redan då kunde anses snarare ge en akademiskvetenskaplig utbildning än praktisk en konstnärlig. Den inriktningen har förstärkts sedan dess och bland annat har behovet av forskning och inlemmande i forskningsen gemenskap blivit allt mer kännbar. Eftersom inriktningen vid GI IHR har naturlig anknytning till både humanistisk-samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig-teknisk forskning och utbildning öppnar sig flera möjligheter. GIIHR skulle således innehållsav mässiga skäl kunna inlemmas i såväl Universitetet i Stockholm som KTH. Givetvis ankommer det i en sådan situation respektive mottagare att själv besluta om hur GIIHR organisatoriskt skall infogas i sin nya miljö. Men i båda fallen synes det mest vara

praktiskt att GIIHR ingår som en självständig institution med bi-

behållen identitet att bevara sitt under universitetets genom namn eller högskolans och med möjlighet att anpassa institutionsledningsfunktionen efter sina behov. Med tanke att Universitetet i Stockholm inom sig erbjuder flera anknytningsmöjligheter vid sina fakulteter och dessutom har Journalisthögskolan som en möjlig samarbetspartner synes det mest naturligt att GIIHR knyts till Universitetet i Stockholm. Det förefaller också mest naturligt att den institutionen i första nya hand förs till samhällsvetenskaplig fakultet. För att söka tillgodose behoven hos de olika ämnena vid GI IHR det finns ett flertal ämneskompetenser inom den bör - man överväga möjligheten med en delad fakultetsanknytning. En sådan skulle ge lärarna frihet att för sin forskning själva välja institutions- och därmed fakultetsanknytning utanför sin instiegen tution inom universitetet. En eventuell ankytning till institution vid KTH kan möjliggöras inom ramen för ett samarbetsavtal mellan Universitetet i Stockholm och KTH.

Organisation för Musikoperadanshögskolan och för SOU 1992 12 Scenmediehögskolan

Vid en administrativ samordning är det väsentligt att de olika enheternas integritet bevaras. En tydlig decentraliserad beslutsordning måste därför skapas och rimlig balans uppnås mellan de nya högskolornas olika delar. Inom Musikoperadanshögskolan föreslås Operahögskolan och Danshögskolan bli institutioner. Den största enheten, Musikhögskolan, föreslås bli uppdelad i institutioner, parallella med institutionerna Operahögskolan och Danshögskolan. Institutioner inom Musikhögskolan kan vara utbildningen för orkestermusiker, solister, påbyggnadsutbildningar för kompositörer och dirigenter, kyrkomusiker samt musiklärare. Andra indelningar är möjliga, det viktiga är att varje del utgör en naturlig innehållsmässig enhet och har en rimlig omfattning. Inom Scenmediehögskolan föreslås Dramatiska institutet i enlighet med förslag i SOU 1990104 motsvarande sätt bli uppdelat i institutioner. Eventuellt kan regissörs- och skådespelarutbildningen i en institution. Varje institution leds av en prefekt och en institutionsstyrelse som hanterar alla löpande frågor och även långsiktig planering. Institutionsstyrelsen blir också beredande organ i frågor som ska behandlas i högskolestyrelsen. Långtgående delegering kan göras av högskolestyrelsen till prefekt och institutionsstyrelse. Yrkeslivsrepresentanter kan adjungeras till institutionsstyrelserna när utbildningsfrågor diskuteras. På så sätt skapas möjlighet till vidgat inflytande från och kontakt med arbetslivet. Den oklarhet om högskolestyrelsens roll, som rått vid de mindre konstnärliga högskolorna, då styrelsen också fungerat som linjenämnd med ansvar för utbildningens innehåll, upphör med den här uppläggningen och högskolestyrelsen får det tydliga övergripande ansvaret för ekonomi och policy. Vid rektorstillsättningar väljs person med bakgrund i något av de ämnen som ingår i högskolan. De nya enheternas förvaltningar får ansvar för övergripande frågor och vissa ekonomiska rutiner. Inrättande och tillsättning av tjänster förbereds inom varje institution medan förvaltningarnas

personalhandläggare bevakar arbetsrättsliga frågor och liknande.

Handläggare för löpande frågor ska finnas vid varje institution, liksom den övriga personal som behövs för den dagliga driften. Tjänsteförslagsnämnd, skyddskommitté och MBL-organ inrättas vid högskoleenheterna, eventuellt även gemensamt konstnär-

ligt råd för konstnärligt utvecklingsarbete

Inom Musikoperadanshögskolan kommer institutionerna inom Musikhögskolan att kunna agera mer självständigt än nu. Opera- och danshögskolorna befrias från stor del betungande en

administrativt arbete och får del gemensam service. Motsva- SOU 1992 12 av rande gäller för Scenmediehögskolan. Kapitel 5 Högskolestyrelserna inom respektive enhet beslutar om namn för de institutioner som ingår i enheten. Det innebär att till exempel dans- och teaterhögskolorna kan behålla sina nuopera-, varande namn.

5.4 Tidsplan

Under förutsättning att beslut inrättande av en Musikopera om danshögskola och en Scenmediehögskola samt överförande av GIIHR till Universitetet i Stockholm tas år 1993, bör genomförandet kunna ske den 1 juli 1994 efter en planeringsperiod under 199394.

1992 12

Bildkonst 509

Kapitel 6

Linje i fri konst 200 poäng finns vid landets tre konsthögskolor. En särskild utbildning i bildkonst med betoning av konstnärlig gestaltning den offentliga miljön finns vid Konstfackskolan. av Utbildningen vid konsthögskolorna tas upp i avsnitt 6.1 där jag också tar ställning till framförda förslag om inrättandet av en konsthögskola i Malmö. I avsnitt 6.1 för jag också fram ett förslag inrättande en utbildning i scenografi och utställningsgeom av staltning vid Konsthögskolan i Umeå. Avsnitt 6.2 rör utbildningen i miljögestaltande konst vid Konstfackskolan.

6.1 Fri konst

6.1.1 Konsthögskolorna

Högskoleutbildningar i fri konst ges vid konsthögskolorna i Stockholm, Göteborg och Umeå. Skolorna räknar sin start från sitt århundrade, 17-, 18- och 1900-tal. var Konsthögskolan har sitt ursprung i den ritskola som bildades 1730-talet i samband med byggandet av Stockholms slott. Den fick officiell prägel 1735 och ombildades 1760-talet till Kongl. målar- och bildhuggarakademien. En antik- och modellskola liksom en skola för byggnadskonst nuvarande arkitekturskolan - inrättades något Konsthögskolan har utökats genom åren. senare.

Bl.a. tillkom en skola för landskapsmålare 1861, en etsningsskola

1908 och en skola för dekorativ konst 1921. Ett särskilt institut för materialkunskap tillkom 1935. Akademien för de fria konsterna var huvudman för skolan fram till 1977 då den inordnades i högskolesystemet. Den förblev fristående enhet med namnet Konsthögskolan. Den omfattar en nu målar-, skulptur- och grafikskola, institutet för materialkunskap samt arkitekturskolan med avdelningar för byggnadskonst och restaureringskonst. Konsthögskolan har den längsta traditionen av konsthögskolor-

nagoch är, bl.a. genom sin tidigare tillhörighet till Konstakadeg mien, väl förankrad i det svenska samhället och kulturlivet. Sko- i

lan har många och viktiga internationella kontakter. Den är också den till studerandeantalet största konsthögskolan med trettio antagna vid grundutbildningen varje år mot de två andras tolv vardera. Konsthögskolan Valand i Göteborg grundades som Göteborgs rit- och målarskola 1886. Den kallades redan från starten Valand

efter den byggnad i vilken skolan först inrymdes. Den till SOU 1992 12 var en början öppen för både amatörer och blivande konstnärer Kapitel 6 men blev senare en ren konstnärsskola med utbildning främst i modellteckning och målning. Efter hand har utbildningen breddats till att omfatta även andra tekniker. Göteborgs kommun var huvudman för Valand när skolan förstatligades i samband med högskolereformen. Sedan dess ingår den som en institution inom Universitet i Göteborg. Utbildningen omfattar måleri, skulptur och grafik. Konsthögskolan i Umeå tillkom efter riksdagsbeslut år 1986. De första eleverna togs in 1987. Skolan är institution inom en Universitetet i Umeå. Utbildningen omfattar måleri, skulptur och grafik. De tre konsthögskolorna är uppbyggda enligt modell samma med en femårig utbildning i huvudämnena måleri, skulptur och grafik. Som ett komplement har under år senare allt större intresse ägnats och satsningar gjorts elektroniska medier. Uppläggningen av studierna eleverna stor frihet såväl vad ger gäller val av konstnärligt medium deltagande i de kurser skosom

lan erbjuder. De flesta har lång förutbildning bakom sig, vilket

en i praktiken krävs för att bli antagen i den hårda konkurrensen. I utbildningarna kan man därför utgå från att de studerande har goda grundkunskaper i konstnärliga tekniker och uttrycksformer och att de själva kan avgöra vilka behov kompletteringar de av har. Utbildningen möjlighet till personlig mognad och konstger

närlig utveckling genom tillgång till lärare delar med sig

som av sin erfarenhet och till ateljéer och verkstäder där de studerande kan fördjupa sina kunskaper.

6.1.2 överväganden och förslag

Det är väsentligt för de studerande att under längre period ha en möjlighet att utveckla sina konstnärliga uttryck och behöutan att va exponera sitt konstnärliga sökande offentligt kunna fördjupa sina kunskaper och uppnå den konstnärliga mognad och självtillit som är nödvändig för yrkesverksam konstnär. en

En femårig utbildning bör fortsatt finnas vid konsthögskolorna

i Stockholm, Göteborg och Umeå. En ökad profilering högskolorna emellan skulle dock stärka och vidga möjligheterna till utveckling av utbildningen i fri konst, sett både i skolornas och i eget ett större nationellt perspektiv. Mina förslag syftar bl.a. till sådan en profilering.

Konsthögskolan SOU 1992 12 Kapitel 6 Inrättande av alternativ utbildning vid Konsthögskolan

Det finns behov av en mer flexibel form av utbildning vid sidan och ett komplement och alternativ till den femåriga av som konsthögskoleutbildningen. Den ökade flexibiliteten skulle avse såväl möjligheter att ta emot ett större antal studerande som förutsättningar att snabbt anpassa kursutbudet och övrig undervisning till uppkommande behov, t.ex. genom engagemang av gästlârare. Genom att Konsthögskolan är den största konsthögskoleinstitutionen är förutsättningarna att skapa ett sådant alternativ mest gynnsamma där. För att inom givna ekonomiska ramar uppnå större rörlighet föreslår jag att antalet antagningar till den femåriga utbildningen vid Konsthögskolan minskas. I stället inrättas en alternativ utbildning, öppen för studerande redan uppnått stor konstnärlig som mognad. Det kan gälla studerande kommit så långt i sin utsom veckling att två år vid Konsthögskolan skulle vara tillräckligt som en avslutning eller komplettering av deras utbildning. Utbildningskall också stå öppen för konstnärer som redan varit yrkesen verksamma några år. Med denna modell är det också möjligt att erbjuda platser inom projekt som omfattar en termin eller ett läsår. Konsthögskolan har för närvarande 150 årsstudieplatser inom

grundutbildningen. Jag föreslår en årlig antagning av 20 i stället

för 30 femårsstuderande. Antalet årsstudieplatser inom den femåriga utbildningen skulle därmed bli 100. Resterande 50 årsstudieplatser fördelas mellan platser till en tvåårig utbildning och platser vid kurser, projekt och seminarier. Antalet årsstudieplatser blir alltså detsamma fler studerande får tillträde till som nu, men skolan. För att antas till den alternativa utbildningen skall man ha kunskaper och en konstnärlig mognad som är väl i nivå med övriga elevers Konsthögskolan. För att ytterligare öka flexibiliteten och frigöra resurser föreslår jag att antalet professurer, anställda för femårsperioder med möjlighet till fem års förlängning, minskas från tio till fem. I stället anlitas i ökad omfattning gästprofessorer, svenska och utländska, för kortare perioder. Man kan även pröva formen artist in residence dvs. att inbjuda en konstnär till skolan med tillgång till ateljé och vars arbete de studerande kan följa och diskutera med honomhenne. För kontinuitet och och konstnärlig kvalitet svarar en professor inom varje huvudämne tillsammans med övriga lärare inom ämnesområdet.

Inrättandet pedagogisk påbyggnadsutbildning vid SOU 1992 12 av en Konsthögskolan Kapitel 6

Bristen konstnärer med intresse för att in som lärare i konsthögskolorna är stor och kännbar. För att ge intresserade konstnärer möjlighet att pröva pedagogiska uppgifter under ledning av kollegor med stor erfarenhet av undervisning föreslår jag att en ettårig pedagogisk påbyggnadsutbildning inrättas för högst fyra studerande per år. Jag föreslår vidare att de antas till den pedagogiska påsom byggnadsutbildningen förordnas som amanuenser vid Konsthögskolan med en tjänstgöringsskyldighet om högst halvtid. Inom ramen för amanuenstjänsten och som ett led i sin konstpedagogiska utveckling skall de under handledning av professor assistera i undervisningen inom grundutbildningen. Parallellt med detta skall

de arbeta med sitt eget konstnärliga skapande och ha tillgång till

ateljé vid skolan. Förordnandena de till den pedagogiska påbyggnadsutbildningen knutna amauenstjänsterna skall gälla ett år och omfatta högst halvtidstjänstgöring. Kombination av studier och amanuenstjänst ger stadga åt den här, för de konstnärliga utbildningarna, nya formen av påbyggnadsutbildning. Den ger också de studerande en ekonomisk bas för studierna. Behörighet för antagning till pedagogisk påbyggnadsutbildning skall vara konstnärlig mognad som motsvarar fem års utbildning vid konsthögskola.

Den pedagogiska påbyggnadsutbildningen ryms inte inom be-

fintliga ekonomiska ramar utan fordrar resursförstärkning.

Tidsplan och kostnader

En alternativ utbildning vid Konsthögskolan enligt den skisserade modellen bör kunna starta läsåret 199495 efter ett planeringsår 199394. Därefter kan en successiv övergång till det nya systemet ske. En flexibel utbildning av denna art kräver ingående planering

både på lång och kort sikt. Administrativa måste avsättas

resurser för sådan planering. Som framgått kan den ovan beskrivna alternativa utbildningen införas inom Konsthögskolans nuvarande kostnadsram att genom

antalet årsstudieplatser omfördelas och att antalet profes-

genom surer med ferntioårsförordnanden minskas. Vad gäller kostnaderna för de amanuenstjänster som enligt förslaget skall knytas till

påbyggnadsutbildningen kan emellertid inte åstadkommas

resurser genom omfördelning av medel inom Konsthögskolan utan att andra verksamheter blir alltför hårt trängda. Jag har heller inte sett det möjligt att föreslå att Konsthögskolan skall tillföras medel

från annat håll för att inrätta sådan utbildning. Förslaget går

en

därmed i denna del utanför befintliga ekonomiska ramar. Den år- SOU 1992 12 liga kostnaden kan uppskattas till 0,5 miljoner kronor. Kapitel 6

Konsthögskolan Valand

Konsthögskolan Valand har en uttalad strävan efter stor öppenhet mellan områdena måleri, skulptur och grafik. Någon särskild intagning till grafik görs inte, utan samtliga studerande uppmuntras i stället att arbeta med grafik. Jag anser att det vore av värde om Valands nuvarande profil med stor öppenhet mellan olika uttrycksformer görs ännu tydligare. Ett led i detta kan vara att man upphör med att kvotera mellan måleri och skulptur vid antagningen. Den tvärkonstnärliga inriktningen har bl.a. utvecklats i samarbete med Fotohögskolan. Möjligheterna att förstärka detta samarbete bör tillvaratas.

Konsthögskolan i Umeå

Konsthögskolan är den ena av de två konstnärliga institutionerna vid Universitetet i Umeå. Den andra är Designhögskolan. Bägge är under uppbyggnad. Konsthögskolan har lokaler i en ombyggd fabriksbyggnad vid älvstranden. Designhögskolan har sina lokaler strax intill, huvudsakligen i ett nyuppfört hus. Någon samlokalisering är inte gjord bortsett från att föreläsningssalen i det nya huset är gemensam. Någon nämnvärd utbildningsmässig samordning av högskolorna förekommer inte. Konsthögskolan är indelad i avdelningar för måleri, skulptur och grafik. De studerande antas till en av avdelningarna, men en viss överströmning avdelningarna emellan förekommer under utbildningstiden. Tillkomsten av en konsthögskola i norra delen av Sverige är en kulturpolitisk satsning av stor betydelse för regionen. Man kan emellertid inte bortse från att det är förenat med speciella svårigheter att bygga upp en konstnärlig utbildning en ort där konstlivet inte har den bredd och starka förankring som naturligt finns i de största städerna.

i Utbildning i scenografi och utställningsgestaltning inrättas i Umeå i

Scenografi och utställningsgestaltning är arbetsområden med stor

spännvidd men de har många anknytningar som en gemensam

grundutbildning kan utgå från. Högskoleutbildning i scenografi finns vid Dramatiska institutet. Den är knuten till teateravdelningen och är helt inriktad mot tea-

terscenografi. Utställningsgestaltning förekommer som inslag i ut- SOU 1992 12 bildningen i grafisk design och inredningsarkitektur vid Konstfack Kapitel 6 och Högskolan för design och konsthantverk men inte som särskild inriktning. Inom såväl scenografi utställningsgestaltning arbetar som man med rummet för att ge en visuell upplevelse exempelvis för att understryka intentionerna bakom en teateruppsättning, fördjupa upplevelsen av en utställning eller förtydliga innehållet i ett informationsmaterial. Scenografi för teater, film och TV kräver olika kunskaper. Inom utställningsgestaltning är museernas basutställningar, tillfälliga utställningar och vandringsutställningar, myndighetsinformation och kommersiella mässor exempel områden som ställer olika krav. En grundutbildning kan emellertid ge nödvändiga baskunskaper och utgöra en plattform att vidare från mot specialisering. Arbetsmarknaden för scenografer är begränsad kan väntas men växa. Behovet av utställningsformgivare är stort, i Sverige men till skillnad mot i många andra länder är formgivning inom ut- ställningsområdet inte etablerad ett särskilt yrke. Grafiska som designer, inredningsarkitekter och bildkonstnärer anlitas ibland, men vid museerna utformas utställningarna i regel av exempelvis museitekniker eller indententer utan särskild utbildning för detta. Nämnas bör dock att Riksutställningar i sin verksamhet i flera avseenden utvecklat utställningen som medium.

Jag föreslår att en utbildning i scenografi och utställningsgestaltning inrättas vid Konsthögskolan i Umeå. Flera skäl talar för att förlägga denna utbildning till Umeå. Universitetet har landets enda avdelning för drama-teater-film vid humanistiska fakulteten och där finns också landets enda utbildning i museologi. Det finns även goda förutsättningar för samverkan med Norrlandsoperan i Umeå liksom med övrigt teater- och musikliv i regionen. I utbildningen bör samverkan ske med designhögskolan, såväl ämnesmässigt som vad avser lokaler genom sambruk designav högskolans mycket välutrustade rumslaboratorium. En utbildning i scenografi och utställningsgestaltning skulle bli ett värdefullt tillskott till såväl konst- designhögskolorna som som inom ramen för den nya utbildningen ett naturligt sätt kan utbyta erfarenheter och sakkunskap. Studiemiljön berikas genom breddningen av kompetens och utbildningsutbud och det genom samarbete med institutioner utanför högskolan som är föruten sättning för utbildningen. Över huvud skulle utbildningen stärka kontakterna mellan konsthögskolan, universitet i övrigt och kulturlivet. Utbildningen föreslås omfatta 120 poäng. Första året skall vara gemensamt för samtliga studerande. Andra året görs en uppdel-

ning i de två inriktningarna scenografi och utställningsgestaltning SOU 1992 12 med vissa kurser gemensamma. Professor Sverker Ek vid Univer- Kapitel 6 sitet i Umeå har i samarbete med scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss utarbetat ett förslag till uppläggning av utbildning av scenografer och utställningsformgivare. Det bifogas som bilaga Jag finner det angeläget att denna nya utbildning inrättas och föreslår att den finansieras med resurser utanför befintliga ekonomiska ramar. Antalet antagna studerande föreslås bli 6-8 år. per Utbildningen kan starta 199495 efter ett planeringsår 199394. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 2,5 miljoner kronor. Om ekonomiskt utrymme bedöms finnas för endast en av de föreslagna inriktningarna bör enligt min mening utställningsgestaltning komma i första rummet. En annan möjlig besparing för att bereda ekonomiskt utrymme för den nya utbildningen är att den årliga antagningen till utbildningen i fri konst vid Konsthögskolan i Umeå minskas från 12 till Om en sådan minskning sker bör övervägas att låta antagningen övergå till att gälla konsthögskolan som sådan, inte som nu en särskild avdelning. Antalet årsstudieplatser inom fri konst vid Konsthögskolan i Umeå skulle då bli 45 i stället för 60 vid full utbyggnad. En ytterligare möjlig besparing är att minska antalet professurer vid konsthögskolan. För närvarande finns tre professurer vid Konsthögskolan i Umeå, en inom vardera avdelningen för fri konst, måleri, skulptur och grafik. Skulpturprofessuren eller grafikprofessuren skulle kunna omvandlas till en professur i scenografiutställningsgestaltning.

Frågan om inrättande av en konsthögskola i Malmö

Genom tillkomsten av konsthögskolan i Umeå har den geografiska spridningen av högskoleutbildningen i fri konst Ökat. Det har emellertid uttryckts starka önskemål om inrättandet av en konsthögskola även i södra Sverige. Ett förslag om en konsthögskola i Malmö, knuten som institution till Universitetet i Lund, har framförts under en följd av år. Universitet i Lund har gett såen dan utbildning hög prioritet i anslagsframställning. Den har inte tagits upp i budgetproposition, men motioner i ärendet har lagts fram i riksdagen vid flera tillfällen. Det har dock inte lett fram till något beslut om att inrätta en konsthögskola i Malmö. Enligt förslaget från Universitetet i Lund skulle den konstnya högskolan i stort sett vara uppbyggd samma sätt som motsvarande utbildningar i Stockholm, Göteborg och Umeå, dvs. vara en

femårig utbildning omfattande huvudområdena måleri, skulptur

och grafik. Utbildningen skulle dock ha viss betoning gestaltande konst i offentlig miljö. Detta motiveras av kopplingen till universitetet och ett tänkt samarbete med arkitektutbildningen och konstvetenskapliga institutionen och med det till denna institution knutna Skissernas museum i Lund.

I Malmö finns målar- och grafikskolorna Forum. De är knutna SOU 1992 12 till Grevie folkhögskola och har även anslag från Malmö kommun Kapitel 6 och från ABF i Malmö, som ursprungligen grundade grafikskolan och drev den i regi. Eleverna erbjuds femårig skolgång egen en men då skolan är folkhögskola kan de studiemedel endast under år. Det har framförts önskemål att Forumskolorna tre om omvandlas till konsthögskola för att därmed utgöra basen i den föreslagna nya utbildningen.

Det finns skäl både för och emot inrättandet av en konsthögskola i Malmö. Ett skäl för att inrätta en konsthögskola där är att Malmö ligger i en region med ett starkt och vitalt konstliv, därtill nära kontinenten med dess tillgång till såväl yrkesverksamma konstnärer som utställningar och museer. Det innebär bl.a. att det med stor sannolikhet skulle vara möjligt att rekrytera kompetenta lärare till en högskoleutbildning i fri konst i Malmö. Musikhögskolan i Malmö har haft stor betydelse för musiklivet i regionen. Det finns all anledning att förutsätta att konstlivet skulle stärkas motsvarande sätt av att en högskoleutbildning i fri konst inrättas där. Nu finns två konstnärliga högskolor i Malmö. Tillkomsten av en tredje skulle utan tvivel verka stimulerande kulturlivet i stort och därmed också för studiemiljön. För konsthögskola i Malmö talar också att Universitet i en Lund har prioriterat förslaget mycket högt och alltså står helhjärtat bakom detta. Antalet sökande till högskoleutbildning i fri konst är stort. Det skulle inte saknas studerande. Mot att inom en nära framtid inrätta ytterligare en konsthögskola talar att Konsthögskolan i Umeå fortfarande är tämligen ny. Den inrättades så sent som 1986 med en första antagning av studenter 1987. En första kull avslutar således sin utbildning 1992. Det går inte att bortse från att Konsthögskolan i Umeå haft vissa initialsvärigheter och att bland annat lärarrekryteringen varit problematisk. Konsthögskolan i Umeå bör möjlighet att utvecklas och finna sin form innan en ny utbildning inrättas. Vidare är det förslag om inrättandet av en konsthögskola i Malmö som Universitetet i Lund ställt sig bakom i alla väsentliga delar modellerat efter befintlig utbildning i Stockholm, Göteborg och Umeå, trots viss profilering mot gestaltande konst i offentlig miljö. Andra förslag har diskuterats men ännu inte utarbetats i detalj eller förankrats inom universitetet. Av större intresse än att bygga upp ännu en traditionell bildkonstutbildning är enligt min mening att finna nya former som ger de studerande ett alternativ till redan existerande utbildningar. Behovet av en ny konsthögskolan i Malmö måste vidare vägas mot andra angelägna behov inom den högre konstnärliga utbildningen. Det kan finnas andra behov som är mer angelägna att fyl-

och jag det uteslutet att överföra från eller lägga SOU 1992 12 anser resurser ner någon annan konstnärlig högskoleutbildning för att finansiera Kapitel 6 konsthögskola i Malmö. För att klara kostnaderna måste meen del skjutas till på annat sätt. Under förutsättning att medel ställs till förfogande kan jag emellertid förorda att en konsthögskola inrättas i Malmö som en institution inom Universitetet i Lund. Det bör dock inte ske förrän tidigast under budgetperioden 199697-199899. Jag vill också något beröra de i sammanhanget aktuella grafikoch målarskolorna Forum. De har länge erbjudit en möjlighet för dem vill studera konst i Malmö. De har utvecklats från som treåriga utbildningar till femåriga bland annat för att markera att man anser att utbildningen ligger högskolenivå. Konsekvensen har emellertid, som nämnts, blivit att eleverna inte kan erhålla studiemedel under de två sista åren. Det har naturligtvis fört med sig att studieresultaten blivit lidande eftersom eleverna för att försörja sig måste arbeta med annat kvällar, helger och lov. Forumskolorna har gott anseende och fyller utan tvivel ett utbildningsbehov, vilket visar sig i ett stort antal kvalificerade sökande. Detta är i sin tur en grund för tanken att Forumskolorna kan bilda bas för en högskoleutbildning i Malmö. Enligt min mening bör dock som framgått en eventuell ny konsthögskola skapas utifrån sina egna förutsättningar och ny grund. Forumskolorna behövs som förutbildning till samtliga konsthögskolor, men då i första hand som en två- eller treårig skola. Det finns inga ekonomiska skäl att bygga Forumskolorna, eftersom de finansieras av folkhögskolemedel, av Malmö Kommun och av ABF. En överföring av dessa medel till högskolan är knappast genomförbar. Möjligen kan kommunen tänkas intressera sig för att i någon form medverka till förverkligandet av en konsthögskola i Malmö.

Förslag

Förslagen genomförs successivt från 199495.

Konsthögskolan Den årliga antagningen till den femåriga grundutbildningen minskas från 30 till 20 platser. Antalet årsstudieplatser bibehålls på nuvarande nivå ,genom att möjligheter till kortare, studier vid Konsthögskolan öppnas. Fem av professurerna med femårsförordnande dras in och resursen används till gästprofessurer med kortare förordnanden. En ettårig pedagogisk påbyggnadsutbildning inrättas för högst fyra studerande per år.

Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslås att amanuens- SOU 1992 12 tjänster inrättas för de studerande vid den pedagogiska på- Kapitel 6 byggnadsutbildning. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 0,5 miljoner kronor.

Konsthögskolan Valand Konsthögskolan Valand bör enligt min mening i än högre grad arbeta med stor öppenhet mellan olika uttrycksformer. Ett led i detta kan vara att skolan upphör att kvotera mellan måleri och skulptur vid antagningen.

Konsthögskolan i Umeå Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en treårig ut- bildning i scenografi och utställningsgestaltning med en årlig antagning av 6-8 studerande. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 2,5 miljoner kronor. För att bereda ekonomiskt utrymme för utbildning i sceno- grafi och utställningsgestaltning kan den årliga antagningen till utbildningen i fri konst vid Konsthögskolan i Umeå minskas från 12 till Professuren i grafik eller professuren i skulptur kan omvandlas till en professur i scenografi och utställningsgestaltning. Den nya utbildningen kan också begränsas till att omfatta endast utställningsgestaltning.

Frågan om att inrätta en konsthögskola i Malmö

En konsthögskola inrättas i Malmö tidigast under budgetpe- rioden 199697-199899 som en institution vid universitet i Lund under förutsättning att finansiering kan lösas utanför ramarna för nuvarande konstnärlig högskoleutbildning. Utbildningen vid en konsthögskola i Malmö bör utformas så att den får tydlig profil i förhållande till övriga konsten högskolor i Sverige.

6.2 Miljögestaltande konst

Konstfackskolan har en femårig utbildning i måleri vid linjen för bild och miljö 200 p och en drygt fyraårig i skulptur 170 p in-

om linjen för tredimensionell gestaltning. Dessa utbildningar ska vara inriktade mot gestaltande konst i offentlig miljö. I budgetpropositionen 1976, som föregick högskolereformen förordades att dessa utbildningsmöjligheter bibehölls vid Konstfackskolan men det betonades också att de inte skulle utgöra en dubblering av utbildningen vid Konsthögskolan. Konstfackskolans fria konstnärliga utbildning skulle ha en bestämd egen inriktning på miljögestaltande konstnärliga yrkesuppgifter. Konstfacks utbildningar i miljögestaltande konst har diskuterats inom och utanför skolan alltsedan högskolereformen genom-

fördes. I de interna diskussionerna har tidigare understrukits att SOU 1992 12 det är mindre lämpligt att genomföra en utbildning i miljögestal- Kapitel 6 tande konst i offentlig miljö som grundutbildning inom högskolan. De studerande borde först ges möjlighet att finna sina uttrycksformer och ett gediget tekniskt kunnande innan de skulle vara mogna för att ge sig i kast med sådana uppgifter. Uppfattningen var också att intresse för detta område i regel uppstår först sedan en god del av grundutbildningen genomgåtts. Det finns emellertid ett klart behov av utbildning för gestaltande konst i offentlig miljö. I Sverige finns ett stort intresse för denna typ av konst, de insatser som görs i statliga byggnader genom Statens konstråd har haft banbrytande betydelse och även skapat många arbetstillfällen för konstnärer. Statens konstråd har för

budgetåret 199192 ett reservationsanslag drygt 28 miljoner för

förvärv av konst till statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter. Även andra insatser görs och komav staten av muner och näringsliv. Det är viktigt att bevara den bredd av ämnesområden är som en så stor del Konstfacks styrka och karaktär. En omfördelav ning av resurserna skulle emellertid kunna ge större flexibilitet och skapa möjlighet för skolan att forma utbildningen i enlighet med aktuella önskemål och behov. Konstfacks nuvarande utbildning i måleri och skulptur fungerar i många avseenden bra. De flesta studerande visar goda studieresultat. Det går emellertid inte att komma ifrån att utbildningen till stora delar är en dubblering av den vid Konsthögskolan. Detta talar för en omfördelning av resurserna till de moment i utbildningen som mest uttalat är inriktade miljögestaltning i offentlig miljö.

Mitt underhandsförslag

Som en konsekvens av att det inte ansetts möjligt att finna former för en grundutbildning i gestaltande konst i offentlig miljö har jag

under hand fört fram ett förslag om att en ettårig påbyggnadsut-

bildning detta område inrättas avveckling grundgenom en av utbildningen i måleri och skulptur Konstfack. Denna utnya bildning skulle vara öppen inte endast för dem som genomgått grundutbildning i måleri och skulptur utan också för keramiker,

glaskonstnärer, metallkonsthantverkare, textilkonstnärer och inredningsarkitekter. Utbildningen skulle också stå öppen

för personer som redan varit yrkesverksamma några år. Konstfackskolans anslag skulle behållas nuvarande nivå. Jag pekade att frigjorda resurser skulle kunna sättas in angelägna områden som den grundläggande konstnärliga träningen och designutbildningen vid Konstfack liksom i utbildningen i keramik, glas, metall och textil. Det finns starka önskemål bland Konst-

facks elever att arbeta med fria konstnärliga uttryck i dessa mate- SOU 1992 12 rial och tekniker. Givetvis skulle inom den förutsätta ekonomiska Kapitel 6 och organisatoriska kunna skapas möjligheter till tvärfackramen liga gränsöverskridanden även inom grundutbildningen. Mitt underhandsförslag kan sammanfattas enligt följande. En ettårig påbyggnadsutbildning i gestaltande konst i of- fentlig miljö inrättas vid Konstfacksskolan med en årlig antagning av åtta studerande. Behörighet skall genomgången högskoleutbildning el- - vara ler motsvarande inom keramik, glas, metall, textil, måleri eller skulptur. Grundutbildningen i måleri och skulptur Konstfacksko- lan avvecklas och uppgår i påbyggnadsutbildningen i gestaltande konst i offentlig miljö. Konstfackskolan behåller de resurser som nu avsätts för måleri och skulptur. En del dessa överförs till påbyggav nadsutbildningen, övrig del överförs till den grundläggande

konstnärliga träningen Färg och form samt som för-

stärkning till design- och konsthantverksutbildningarna. Detta såväl rörlig resurs som personal och lokaler. avser Av de två professurerna i måleri respektive skulptur om- vandlas den ena till professur i gestaltande konst i offentlig miljö, den andra till professur i färg och form. Planering av den föreslagna utbildningen sker 199495 och första antagning görs våren 1995. Utbildningen kan starta 199697 under förutsättning att 199394 blir sista antagningsår till nuvarande utbildning i måleri och skulptur. Under omvandlingstiden används de frigjorda resurserna till planering och successiv överföring till de områden som nämnts.

Mitt reviderade förslag

Underhandsförslaget har mött starka reaktioner från skolan. Där motsätter man sig bestämt en avveckling av grundutbildningen i måleri och skulptur då detta vore att rasera den konstnärliga helhet utgör fundamentet för Konstfackskolans internatiosom nellt unika ställning konst- och designhögskola, helt i Bausom

haus anda. Ur skrivelse 1991-11-20 till utbildningsminister Per

Unckel från institutionen för färg och form vid Konstfackskolan genom Gösta Wessel, professorprefekt. Av skrivelser från skolan och diskussioner med dess ledning framgår att man numera anser sig ha kompetens och möjlighet att redan inom grundutbildningens ram genomföra utbildning i gestaltande konst i offentlig miljö. Man pekar också att det tvär-

fackliga gränsöverskridandet, är angeläget, är under utveck- SOU 1992 12 som ling och skulle kunna störas föreslagna förändringar genom- Kapitel 6 om förs. Även jag fortfarande att mitt underhandsförslag har om anser vissa klara fördelar har jag omprövat det med hänsynstagande till

de reaktioner det mött. Mitt slutliga förslag har som utgångs-

punkt att bevara grundutbildningen i måleri och skulptur, men med tydligare inriktning mot miljögestaltande konst samt att öka förutsättningarna för tvärkonstnärliga studier. Jag föreslår att de finns för måleri linjen för bild resurser som och miljö och för studievägen skulptur inom linjen för tredimensionell gestaltning koncentreras till en institution för miljögestaltande konst. Utbildningen där föreslås omfatta 170 poäng och delas i grundläggande del om 120 poäng med betoning upp en utveckling de konstnärliga uttrycksmedlen samt teknik- och av materialkunskap och avslutande fördjupningsdel om 50 poäng en med betoning på konstnärlig gestaltning av offentlig miljö. Antagningen till den grundläggande delen av utbildningen föreslås bli tio studerande per år och ökar till femton i fördjupca ningsdelen. Antalet antagna år blir därmed något lägre än vid per Konstfacks nuvarande utbildning i måleri och skulptur men studerande med minst tre års högskoleutbildning vid eller utanför Konstfackskolan i t.ex. keramik, glas, metall, textil, måleri eller skulptur kan del av fördjupningsdelen. Vidare ökas möjligheterna till tvärkonstnärliga studier. Konstfackskolans anslag föreslås ligga kvar nuvarande nivå. De avsätts för bild och miljö samt för skulptur resurser som nu förs till den institutionen för miljögestaltande konst. Av nya Konstfacks professurer i måleri respektive skulptur omvandlas en till professur i miljögestaltande konst när nuvarande tidsbegränsade förordnande upphör. Den andra professuren omvandlas till reför anlitande av gästprofessurer kortare förordnanden. surs Den föreslagna uppläggningen ger en ram inom vilken skolan kan utveckla och fördjupa utbildningen i miljögestaltande konst. Skolans för utbildning inom detta område blir tydligt. ansvar Jämfört med underhandsförslaget bortfaller möjligheten till omfördelning av resurser inom skolan som helhet liksom ökningen av de rörliga resurserna.

Förslag

En utbildning i miljögestaltande konst om 170 poäng inrät- tas vid Konstfackskolan. Den delas upp i en grundläggande del 120 poäng med betoning utveckling av de konstom närliga uttrycksmedeln och fördjupningsdel om 50 en poäng med betoning konstnärlig gestaltning av offentlig miljö.

Årligen antas ca tio studerande till utbildningens grundläg- SOU 1992 12

gande del och ökar till femton i fördjupningsdelen. Kapitel 6 Utbildningen ersätter utbildningen vid linjen för bild och miljö och inriktningen skulptur vid linjen för tredimensionell gestaltning vid Konstfackskolan. En av professurerna i måleri respektive skulptur omvandlas, när nuvarande tidsbegränsade förordnande upphör, till en professur i miljögestaltande konst. Den andra dras in och resursen används till gästprofessurer. Planering sker under 199394. Antagning enligt det nya sy-

stemet görs första gången 1994. Övergång från nuvarande

organisation sker successivt.

7 Konsthantverk 5011199 12

Kapitel 7

7.1 Nuvarande utbildning

Konsthantverklig högskoleutbildning 170 poäng inom materialå och teknikområdena keramik, glas, metallsilversmide och textil ges vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk HDK. Vid Konstfack är keramikglas och metall olika inriktningar inom linjen för tredimensionell gestaltning. Utbildning inom textil ges inom linjen för textil konst och formgivning. Vid HDK utgör den konsthantverkliga utbildningen inom de tre nämnda områdena var sin inriktning vid konsthantverkslinjen. Den viktiga skillnaden mellan de två skolorna är dock att uppläggningen utav bildningen vid Konstfack utgår från material- och teknikområden medan utbildningen i Göteborg utgår från produktionsmetoder. Det innebär att konsthantverkseleverna vid Konstfack arbetar med hela skalan från formgivning för konstindustrin, brukskonst för hantverksmässig tillverkning i små serier till fria konstnärliga uttryck inom sina områden. De studerar konsthantverk vid som HDK arbetar däremot enbart med hantverksmässig brukskonst och fria uttryck. Undervisning i formgivning för konstindustrin ges inom HDKs designlinje. Utbildning i konsthantverk med inriktning mot trä ges inte vid någondera skolan.

7.2 Utvecklingsbehov

Konsthantverket är en viktig del av svenskt kulturliv och ger impulser till utvecklingen av formspråket även inom designområdena. Traditionen är stark och levande. Svenskt konsthantverk har gott internationellt anseende och utländska studerande söker sig sedan länge till de svenska utbildningarna området. y Konsthantverkarna måste ha mycket bred kunskapsbas. I en första hand skall de behärska sina konstnärliga uttryck men de skall också ha mycket god kännedom sina material från råvaom .ra till färdig produkt. Konsthantverkare arbetar i regel i många, . . . . . . vitt skiftande tekniker och deras kunnande spänner över traditionella hantverksmetoder med rötter långt tillbaka i tiden fram till användning av moderna datorstyrda hjälpmedel. Den rena brukskonsten med hantverksmässigt framställda produkter i små serier har de senaste decennierna haft en mindre framträdande ställning, till stor del beroende att det varit svårt att försörja sig som konsthantverkare med egen verkstad. Intresset

för att arbeta konsthantverkare är emellertid väg tillbaka, SOU 1992 l som vilket till del beror en förändrad situation inom industrin Kapitel 7 en där å sidan går in för produktion i stora serier och å man nu ena den andra konstprodukter som unikat. Det skapar en nisch för konsthantverkarna i den småskaliga serietillverkningen av kvalitetsbruksgods. Konsthantverkarna arbetar också alltmer med fria konstnärliga uttryck och gränsen mot fri konst har till stora delar suddats ut. Det markeras bland annat av att studieinriktningarna inom konsthantverkslinjen vid HDK rubriceras keramikkonst, metallkonst och textilkonst. Yrkesbeteckningen konsthantverkare är inte länghelt adekvat och kommer troligen att försvinna för att ersättas re benämningen bildkonstnär oavsett om konstnären arbetar med av olja, lera, textil, metall eller något annat material. Det finns anledning att framhålla att vad som i detta betänkande betecknas som konsthantverklig utbildning bör ses mot bakgrund av att konsthantverk kan innefatta fritt skapande inom berörda material- och teknikområden och att någon skarp gräns mellan t.ex. textilt konsthantverk och textilkonst inte kan dras. Gränsöverskridningen mellan konst och konsthantverk gör att konsthantverkarna alltmer får uppdrag inom den konstnärliga miljögestaltningen. De har med sin erfarenhet att arbeta utifrån givna förutsättningar utan att ge avkall konstnärlig kvalitet en god grund för samarbete med arkitekter och byggherrar.

7.3 Overväganden och förslag

Den hantverksmässiga och konstnärliga delen av utbildningarna

är regel hög nivå men en utveckling av några andra delar

som behövs. Det gäller bl.a. presentationsteknik som är viktig oavsett inriktning mot hantverk eller konst och utveckling av datorundervisning där även presentationsteknik ingår. Större vikt bör också läggas vid att ge eleverna kunskaper i marknadsanalys, bokföring och andra ämnen vilka konsthantverkare i egenskap av egenföretagare bör ha insikter Att konsthantverkare arbetar i vitt skiftande tekniker gör att de under utbildningen måste ha tillgång till en lärarkår med rikt varierad kompetens och till välutrustade verkstäder. Detta till- sammans med att elevantalet vid skolorna är litet gör konst- hantverksutbildningarna relativt kostnadskrävande. I Sverige, till skillnad mot bl.a. i Finland, har de emellertid ansetts kräva lägre per capitakostnad än till exempel den fria konsten. I takt med att gränserna mot den fria konsten suddas ut framstår emellertid resursbehoven klarare. En förstärkning behövs bl.a. för att tillgodose elevernas materialbehov. Jag har emellertid inte sett möjlighet att konkretisera några förslag härvidlag inom de ramar jag haft att arbeta.

Jag föreslår att konsthantverklig utbildning i glas inte skall SOU 1992 12 dubbleras utan endast ges vid Konstfack. Där finns en väl utrus- Kapitel 7 tad glasverkstad, något som saknas vid Högskolan för design och konsthantverk. Vid den beslutade om- och tillbyggnaden där behöver då inte resurser läggas glasverkstad. På sikt bör utbildningen i keramik och glas vid Konstfack delas. Sedan mitten av 80-talet har utbildningen i glaskonst och glasformgivning utvecklats från att endast vara en mindre del av utbildningen för keramiker mot en större självständighet. Specialiseringen mot keramik eller glas har ökat både i Sverige och internationellt och behov av grundliga kunskaper krävs både för arbete i egen verkstad och ännu mer inom industrin, där formgivaren numera går direkt in i produktionen ett helt annat sätt än tidigare. På professur i vardera ämnesområdet inrättas. Spesikt bör en cialiseringen medför att det i framtiden inte kommer att att besätta en professur med kombinationen keramik och glas. Vad gäller den textila konsthantverksutbildningen föreslår jag att antagningen till Konstfacks utbildning minskas från ca tolv till åtta år. Ledigblivna resurser överförs till de andra konstca per hantverksområdena vid Konstfack, alternativt till utbildning en ny i klädformgivning sådan inrättas i enlighet med förslag i kapiom tel Den utbildning i textil formgivning som ges vid inriktningen produktdesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk förs till den konsthantverkliga utbildningen där. Inom ramen för de textila konsthantverksutbildningarna vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk kommer om ovanstående förslag genomförs ca tio nya textilkonstnärer att examineras per år. Det torde. vara tillräckligt med tanke att textilkonstnärskåren redan nu är stor och arbetsmarknaden liten. Att någon utbildning i konsthantverk med inriktning mot trä varken ges vid Konstfack eller Högskolan för design och konsthantverk beror troligen att bägge av tradition har en stark betoning på trä inom möbelformgivning och hävdar att även konsthantverket tas till vara där. Så sker också i viss mån och jag är inte beredd att föreslå en särskild utbildning i konsthantverkträ. Jag vill dock framhålla att det finns anledning för skolorna att överväga möjligheten att periodiskt anordna fristående kurser inom träområdet för att stimulera förnyelse och höjd kvalitet inom småindustri och hantverk. En koncentration av utbildningsutbudet inom varje konsthantverksområde till endast en ort kan vara en väg att säkerställa tillräckliga resurser för utbildningen. Som framgått föreslår jag en

sådan koncentration endast glasområdet. Som underlag för dis-

kussion vill jag emellertid föra fram tanken att också keramik och metallkonsthantverk koncentreras till Konstfack. HDK skulle då bli en renodlad designhögskola, kompletterad med textil utbildning inom konsthantverksområdet. Resurserna från de kostnads-

krävande områdena keramikkonst och metallkonst kan användas SOU 1992 1

för fortsatt påbyggnadsutbildning i textil design vid HDK eller Kapitel 7

överföras till de andra designområdena vid skolan. Elevplatserna vid keramikkonst och metallkonst kan fördelas mellan skolans utbildningar inom industridesign, grafisk design och inredningsarkitektur.

Förslag

Den konsthantverkliga högskoleutbildningen i glas begrän- sas till Konstfack. Utbildningen i textil formgivning vid Högskolan för design och konsthantverk förs till den konsthantverkliga utbildningen där. Antagningen till den konsthantverkliga utbildningen i textil vid Konstfackskolan minskas från ca tolv till åtta årligen. ca

8 Design och formgivning

SOU 1992 12 Kapitel 8

8.1 Försök till begreppsdefinitioner

Begreppen design och formgivning har ägnats många och vidlyftiga analyser utan att det lett fram till någon total enighet vilom ken innebörd som skall läggas i dem. En tämligen allmän uppfattning är nog ändå att design särskilt det allt oftare benämns - som industridesign står för utformning produkter, framställda i - av stora serier oberoende av material och teknik medan formgivning alltmer används om utformning av produkter, framställda i små eller medelstora serier med viss teknik eller i vissa bestämda material i första hand glas, keramik, metall, trä och textil. De två begreppen överlappar varandra och det finns många gränsfall. Numera används mer sällan något av dem utan prefix i stället talas om industridesign, grafisk design, glasformgivning etc.

8.2 Insatser under år senare

Betydelsen av god design som konkurrensmedel har uppmärksammats under senare år också statsmakterna och myndighe- - av ter. Statens industriverk har genomfört utvecklingsprogram för vissa branscher där design utgjort en väsentlig del. Design Center, numera Stiftelsen Svensk Industridesign, har tillkommit. 1986 fick Ingenjörsvetenskapsakademien IVA i uppdrag av Industridepartementet att göra en studie av designens betydelse som konkurrensmedel för svensk industri. Analys, slutsatser och rekommendationer presenterades 1988 i rapporten IVA om design. Högskoleutbildningen har förstärkts bl.a. genom inrättandet av

en designlinje vid Universitetet i Umeå i praktiken utbildning

en i industridesign och genom att riksdagen år 1990 anslog fyra miljoner kronor för att utveckla utbildningen designområdet att fördelas UHÄ över treårsperiod. Dessa medel har i första av en hand kommit de tre industridesignutbildningarna i Stockholm, Göteborg och Umeå till godo. Satsningama visar insikt om behovet av åtgärder och har givetvis varit värdefulla. I ett internationellt perspektiv framstår de emellertid som marginella. Intresset har fokuserats industridesign, vilket är naturligt eftersom det är den senast tillkomna utbildningen och på grund dess potentiellt stora ekonomiska beav

tydelse. Andra designområden har kommit i skymundan. Utbild-

ning av formgivare för konstindustrin har heller inte uppmärksammats.

8.3 Datorn redskap och hjälpmedel SOU 1992 12

som Kapitel 8 Datorn är ett nödvändigt redskap och hjälpmedel i utbildningen dagens och morgondagens designer. Det gäller samtliga designav områden grundbehoven är likartade även om specialiseringen skiljer sig. Utvecklingen design är beroende av datorn och utan av kunskap datorns möjligheter och träning i att utnyttja dem om skall arbeta inom designområdena små möjligheter har den som att utveckla sitt kunnande och att klara sig i konkurrensen, varken nationellt eller internationellt. Designutbildningarna redan nu vissa kunskaper om datorn ger arbetsredskap och träning i att använda datorteknik, men som

ökade insatser vital betydelse inom samtliga designområden.

är av Det krävs inköp såväl hård- som mjukvara men framför allt av för undervisning och kompetensutveckling. I första hand resurser måste grundutbildningens behov tillgodoses men utbildning av redan yrkesverksamma är också nödvändig.

8.4 Industridesign

8.4.1 Nuvarande utbildning

Industridesign omfattar utformning och utveckling av industriellt

framställda produkter. Utgångspunkten är en helhetssyn som fo-

kuserar integrationen av form och funktion. Industridesignutbildningarna är fortfarande förhållandevis nya i Sverige. Tidigare hade industridesigner oftast sin bakgrund i en konsthantverksutbildning byggts med designutbildning utsom omlands. Högskoleutbildning i industridesign ges nu på tre håll i landet vid linjen för industridesign vid Konstfack i Stockholm, vid inriktningen industridesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg samt vid designlinjen vid Designhögskolan i Umeå. Vid Högskolan för design och konsthantverk finns också inriktningen produktdesign inom designlinjen. Vid den utbildas designer och formgivare inom konfektionsoch konstindustrin. Samtliga utbildningar omfattar 170 poäng.

8.4.2 Utvecklingsbehov

Det är största betydelse att svensk industridesign blir slagkrafav tig. En inhemsk industridesign hög nivå är en viktig faktor för svensk exportindustris framtida konkurrenskraft. Den svenska designtraditionen med sin betoning av integration av form och funktion har en mycket stor utvecklingspotential. Genom att utveckla svensk industridesigns starka sidor kan dess positioner flyt-

tas fram ytterligare och dess möjligheter att hävda sig i internatio- SOU 1992 12 nell konkurrens öka. Kapitel 8 För att uppnå detta måste utbildningen vara av hög kvalitet

och de studerande ha tillgång till moderna hjälpmedel och arbeta

i modern teknik i samma utsträckning som de vid motsvarande utländska utbildningar. I jämförelse med dem ligger de svenska

en resursmässigt låg nivå. De har i många avseenden funnit sin

form men för att komma på hög internationell nivå är det nödvändigt att de ges resurser för fortsatt utveckling. Kraftfulla satsningar utbildning görs i många europeiska länder. Som exempel kan nämnas England där designkunskap förts ända ner i ungdomsskolan, Frankrike som även har utbild- ning av designpedagoger, Holland och Spanien. Bland de nordiska länderna finns skäl att särskilt nämna Finland där man klart insett betydelsen av att stimulera den inhemska designutvecklingen och därför satsar generöst högskoleutbildningen. Utanför Europa är USA ett föregångsland. Även Japan och Indien har högt renommerade designutbildningar.

8.4.3 överväganden och förslag

Ändrad struktur på designutbildningen vid Högskolan för design

och konsthantverk

Jag föreslår att designutbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk koncentreras till tre studievägar, nämligen industridesign, grafisk design och inredningsarkitektur, i stället för som nu fyra. Det föreslås ske genom att den nuvarande inriktningen produktdesign vid HDK avvecklas. Från den förs formgivning av keramikglas och metall till utbildningen i industridesign medan textil formgivning förs till den textila konsthantverksutbildningen. Innehållsmässigt skulle det ge en önskvärd bredare bas för industridesign och för textilinriktningen. Vidare skulle befintliga resurser kunna tillvaratas bättre. Till produktdesigninriktningen antas ca sju studerande om året. Motsvarande antal tillförs annan utbildning vid HDK enligt vad högskolan själv finner vara lämpligt. Det totala antalet platser vid skolan påverkas således inte förslaget. av

Ändrad beteckning på utbildningen vid Designhögskolan i Umeå

Som framgått betecknas utbildningen vid Designhögskolan i Umeå som designutbildning, dvs. prefixet industri saknas här till skillnad mot vad som gäller motsvarande utbildningar vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk. Att olika beteckningar används för i stort sett samma utbildning vid olika

högskoleutbildningar är förvirrande och gör det svårt att hitta rätt SOU 1992 12 såväl för sökande till utbildningen som för uppdragsgivare som Kapitel 8 behöver medarbetare med en bestämd yrkesinriktning. Jag föreslår därför att benämningen industridesign införs för utbildningen även i Umeå.

Förstärkning av industridesignutbildningen

Som nämnts har riksdagen anslagit ett engångsbelopp om fyra miljoner kronor perioden 199091-199293 för utveckling av utbildningen designområdet. Medlen har fördelats UHÄ och i av första hand kommit de tre industridesignutbildningarna i Stockholm, Göteborg och Umeå till del. Förstärkningar har tillförts undervisningen om datoranvändning och ämnena designmetodik, designestetik, industridesignhistoria, produktionsteknik, formlära, ergonomi och multi-mediateknik. Mot bakgrund av bl.a. erfarenheterna från det igångsatta utvecklingsarbetet har företrädare för de tre industridesignutbildningarna i en gemensam skrivelse till mig angett ett antal ämnesområden inom grundutbildningen som behöver förstärkas och pekat på behovet av en professur i industridesign vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Enligt skrivelsen skulle en höjning av anslagsnivån med fyra miljoner kronor i förening med tillkomsten professuren i Göteborg göra det möjligt att hålla av jämna steg med den internationella utvecklingen. Det påpekas dock i skrivelsen att vida större insatser behövs för att föra fram utbildningarna till en ledande position. Jag ansluter mig till den bedömning de tre industridesignutbildningarna gjort. Jag vill starkt betona behovet av en förstärkning av industridesignutbildningen och att utbytet av ett resurstillskott den nivå utbildningarna angett skulle bli mycket stort. Då jag inte kan finna något utrymme för omfördelningar inom designutbildningen eller till designutbildningen från andra konstnärliga utbildningar för jag fram förslag om resursförstärkning i enlighet med industridesignutbildningarnas önskemål utanför befintliga ekonomiska ramar. Jag föreslår en höjning av anslagsnivån om fyra miljoner kronor, som fördelas lika mellan industridesignutbildningarna i Stockholm, Göteborg och Umeå. Denna resursförstärkning bör i första hand avse utbildningen i i datastödd design Computor Aided Design, CAD, i metodutveckling, i ny teknik och i anpass-

ning till behov olika marknader se nedan. Kontakterna med

utländska industridesignutbildningar behöver också utvecklas. Vidare bör kunskaper om design och förutsättningarna för att arbe-

ta med design ingå i utbildningen av yrkesgrupper i industrin som

nära samverkar med designer.

Därutöver föreslår jag att professur i industridesign inrättas SOU en 1992 12 vid Högskolan för design och konsthantverk. Kapitel 8 Datorstödd design. Datateknik vinner alltmer insteg som ett hjälpmedel i designarbete. Datorstödd design, Computor Aided Design, CAD. För att kunna arbeta med produktutveckling kommer det i en nära framtid krävas att kunna hantera CAD-daen tor samt att känna till processen att framställa ett tredimensionellt objekt med hjälp av datorstyrda fräsmaskiner eller sterolithografimaskiner. För detta behövs avancerad utrustning och hög lärarkompetens. Metodutveckling. Nya metoder för att utveckla produkter och för att presentera idéer och förslag utvecklas ständigt. Här finns en stark koppling till CAD och till interaktiv multimedieteknik. Utvecklingen går mycket snabbt, hypermedier och teknik med virtuella miljöer prövas redan utomlands. De svenska utbildningarna måste bevaka utvecklingen och ta till sig det kan som vara av intresse. Att anordna och delta i internationella seminarier och konferenser är en av flera möjligheter till kompetenshöjning. Tekniska kunskaper. Utvecklingen inom olika teknikområden går snabbt. Att hålla sig â jour med tillverkningsmetoder, nya nya material och komponenter är redan i omöjlig nu en stort sett uppgift. Särskilda ansträngningar måste dock göras för fortlöatt pande föra in kunskap om ny teknik i utbildningarna. Viktigt härvidlag är att ytterligare utveckla det samarbete etablerats som med de tekniska högskolorna och med strategiska delar induav strin. Marknadskunskaper. Kunskap marknadsstrategier och såväl om om de mekanismer som styr enskilda konsumenters som om professionella inköpares val är mycket betydelse vid av stor produktutveckling. Undersökningar olika konsumentgruppers livsstilar av och beteenden i olika användningssituationer är viktiga instrument i dessa sammanhang. Marknadskunskaper och undervisning om metoder som används för att skaffa sådana kunskaper måste föras in i utbildningarna i större omfattning. Internationalisering. Kontaktnätet mellan svenska och utländs-

ka industridesignutbildningar måste stärkas. Det behövs

bl.a. en anpassning till de krav som ställs från EGs sida för de svenska att

industridesignutbildningarna skall kunna ingå i olika utbytespro-

gram. Också kontakterna med utomeuropeiska utbildningar måste utvecklas. .Designkunskap i andra utbildningar. Det finns behov ett stort av att överföra kunskaper om industridesign till teknik- och ekonomutbildningar. De studerar vid dessa utbildningar blir insom dustridesignerns framtida samarbetspartner och uppdragsgivare. De måste veta hur design skall hanteras i produktutveckling och marknadsföring för att samarbetet mellan yrkesområdena skall fungera.

Förslag SOU 1992 12 Kapitel 8 Produktdesign avvecklas studieväg vid Högskolan för som design och konsthantverk. Från denna förs formgivning för keramikglas och metall till industridesign och textil formgivning förs till den textila konsthantverksutbildningen. Designutbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk koncentreras därmed till tre inriktningar industridesign, grafisk design och inredningsarkitektur. Benämningen industridesign införs även för utbildningen vid Designhögskolan i Umeå. Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslås att anslagsni- vån till industridesignutbildning höjs med fyra miljoner krofördelas lika mellan de tre industridesignutbildnor som ningarna vid Konstfackskolan, Högskolan för design och konsthantverk och Designhögskolan i Umeå. Utanför befintliga ekonomiska inrättas en professur i ramar industridesign vid Högskolan för design och konsthantverk. Den årliga kostnaden beräknas till 0,5 miljoner kronor.

8.5 Grafisk design

8.5.1 Nuvarande utbildning

Grafisk design omfattar utformning information och förmedav ling kunskap i ord och bild. Området har haft olika beteckav ningar t.ex. reklam och informationsdesign, men enighet har som uppnåtts om benämningen grafisk design. nu Högskoleutbildning i grafisk design ges inom linjen för grafisk design och illustration vid Konstfack och inom inriktningen grafisk design inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Bägge omfattar 170 poäng.

8.5.2 Utvecklingsbehov

I vårt informationssamhälle blir betydelsen av väl utbildade grafiska designer allt större. Detta accentueras av att datatekniken nu öppnat möjligheter att snabbt sätta samman text och bild till mer eller mindre komplicerade trycksaker. Resultatet blir ofta otydligt både från informationssynpunkt och vad gäller den grafiska utformningen och utan den samordning av dessa bägge aspekter kännetecknar god grafisk design. som Väl utformade trycksaker som också är estetiskt tilltalande ger information mottagaren kan ta till sig, den blir begriplig. Det som är i första hand därför det är viktigt hur de ser ut. För att göra bra trycksaker krävs kunskap.

Trycksaksutformning är emellertid endast ett av den grafiska SOU 1992; 12 designerns arbetsområden. Andra är utformning skyltar och Kapitel 8 av skyltsystem, utformning av affischer form, text och bild, form- givning av böcker, utformning av förpackningar liksom helhetslösningar för t.ex. ett företags profil. Till dessa traditionella områden inom vilka man nu tagit datorn till hjälp kommer också - rörlig bild. Reklam-TV och hela den stora videomarknaden i övrigt gör det nödvändigt att kunna arbeta med olika typer av datateknik. Inom högskoleutbildningarna i grafisk design avsätts omkring en tredjedel av tiden för grundläggande konstnärlig träning. Den konstnärliga känslighet denna träning ger är lika oumbärlig för den designer som tar modern datorteknik till hjälp som för den som mer traditionellt arbetar med penna och pensel. Utbildningen måste alltså ge en gedigen konstnärlig träning och inte endast ta upp moment som är specifika för grafisk design om den skall ge en grund för en självständig, kreativ hållning inte minst i förhållande till de trender som inte sällan blir dominerande under längre eller kortare tid. Motsvarande gäller samtliga designområden men alldeles särskilt grafisk design där dessa trendmässiga växlingar i uttrycken ofta har särskilt stor genomslagskraft. Då den inlemmades i högskolan var utbildningen i grafisk design tämligen vag vad gällde mål och inriktning. Utbildningen har under senare år fått större tydlighet och har efter hand inriktats så att det finns goda möjligheter till fortsatt utveckling nu som svarar mot yrkeslivets krav. De grafiska designutbildningarna lider emellertid svårt av resursbrist både vad gäller lärare även i grundläggande ämnen och vad gäller utrustning, i synnerhet datorsidan. Situationen är prekär vid Högskolan för design och konsthantverk där man, för att finansiera en nödvändig professur, avstått från att återbesätta ledigblivna lärartjänster så att professorn nu ensam svarar för all yrkesinriktad undervisning.

8.5.3 överväganden av förslag

Vid sidan om utbildningen i grafisk design finns vid Högskolan för design och konsthantverk en grafisk linje. En sådan linje finns också vid Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning GIIHR i Stockholm. Utbildningen .vid GIIHR omfattar 80 poäng, den i Göteborg 40 poäng. Efter genomgången ettårig utbildning i Göteborg skall möjlighet finnas att fortsätta vid Grafiska institutet där det emellertid varit svårt att bereda plats för denna komplettering. Studier inom den grafiska linjen ger yrkesutbildning utan egentlig konstnärlig inriktning. På grund av den tekniska utvecklingen inom den grafiska branschen är den ettåriga utbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk inte längre motiverad. Jag föreslår att den av-

vecklas från 199394 och överförs till utbildningen i SOU 1992 12 att resurserna

grafisk design inom skolan se 15.2. Den årliga antagningen är Kapitel 8

20 elever. Inga fasta tjänster är knutna till linjen, vilket underlättar aweckling. Utbildningen i grafisk design behöver förstärkningar utöver de som enligt ovanstående förslag skall föras över från den grafiska linjen, i första hand vad gäller datorutrustning. Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslår jag en höjning av anslagsnivån om en miljon kronor för inköp av utrustning och programvara och för tillförande av lärarkompetens inom datorområdet. Denna resursförstärkning fördelas mellan Konstfacksskolan och Högskolan för design och konthantverk. En möjlighet till resursförstärkning kan vara att överföra viss del av resurserna för fristående kurser från Dramatiska institutet, som bedriver kursverksamhet i bl.a. video- och medieteknik runt om i landet. Det skulle helt eller delvis kunna täcka behovet av utbildning i rörlig bild inom grafisk design. Utbildningen vid Dramatiska institutet ligger emellertid utanför mitt uppdrag.

Förslag

Utanför befintliga ekonomiska ramar höjs anslagsnivån för utbildningen i grafisk design med en miljon kronor för förstärkningar datorområdet. Förstärkningen fördelas mellan Konstfackskolan och Högskolan för design och konsthantverk.

8.6 Inredningsarkitektur

8.6.1 Nuvarande utbildning

Högskoleutbildning i inredningsarkitektur ges vid linjen för inredningsarkitektur vid Konstfack och vid inriktningen inredningsarkitektur inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk. Båda utbildningarna omfattar 170 poäng. Vid Konstfack kan de studerande de två sista åren välja enbart möbeldesignmöbelformgivning som studiealternativ. Inredningsarkitekterna arbetar med utformning av närmiljön i offentliga byggnader men även med bostadens utformning. Exempel ett viktigt område är skolan, där den fysiska miljön har stor betydelse för lärarnas och elevernas arbete. Möbeldesign omfattar dels utformning av möbler för offentlig

miljö vilka ingår som en organisk del av en inredningrumsgestalt-

ning, dels utformning och ofta prototypframställning av enstaka eller grupper av möbler för framställning i större eller mindre sener.

Möbeldesign förekommer även i industridesignutbildningen SOU 1992 12 men gäller då speciella yrkesmöbler till exempel som en tandlä- Kapitel 8 karstol eller en flygplansfåtölj.

8.6.2 Utvecklingsbehov

Möbelindustrin är designintensiv bransch och starkt beroende en av nyskapande och utveckling. Företagen är mycket medvetna om detta. En höjning högskoleutbildningens nivå inom av ses branschen som nödvändig. Kontakten med industrin och förståelsen för dess och för konsumenternas önskemål behöver ökas i utbildningen. Unikat kan vara spjutspetsar mot framtiden och stor öppenhet måste finnas för nytänkande och experiment tidvis har tonvikten alltför men starkt legat på skapande unika möbler till förfång för av utveckling med tonvikt produktionstekniska och marknadsmässiga aspekter.

8.6.3 överväganden

Utbildningen i inredningsarkitekturmöbeldesign behöver förstär-

kas inom i stort sett ämnesområden utbildningen samma som i industridesign

se 8.4.3. En starkare orientering mot dessa områ-

den, dvs. datorstödd design, metodutveckling, teknik ny och marknadskännedom är önskvärd grund för kreativt skapansom de. Liksom inom industridesign bör också de internationella kontakterna intensifieras. Tekniker och ekonomer inom möbelindustrin bör i sin utbildning få ökad kännedom design och de förom utsättningar som gäller designarbete. Jag är emellertid inte beredd att föreslå några särskilda resursökningar för detta.

8.7 Textil design och

klädformgivning

8.7.1 Nuvarande utbildning

Textil design och klädformgivning omfattar utformning mönsav ter och kvaliteter för textilier avsedda för inredning respektive kläder samt utformning olika typer kläder såväl

av av speciella yr-

ikeskläder som herr-, dam- och Även

barnkläder samt mode. scenkläder kan ingå. Utbildning i textil design och klädformgivning vid linjen ges för textil konst och formgivning vid Konstfack och vid inriktning-

en produktdesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk. Utbildningen omfattar 170 poäng.

8.7.2 Utvecklingsbehov SOU 1992 12 Kapitel 8 Utbildningen i textil design och klädformgivning är alltför dåligt tillgodosedd och inte långt när mot de krav som måste svarar ställas den. Den del utbildningen som gäller mönsterformav givning i synnerhet mönster för tryckta tyger är emellertid re- - lativt tillfredsställande. Det framförda förslaget att inriktovan ningen produktdesign vid Högskolan för design och konsthantverk läggs ned och att textil formgivning förs till konsthantverk textil förutsätts förstärka undervisningen genom att eleverna där handgripligt arbetar med material och teknik. Till utbildningen i klädformgivning vid Konstfack har Statens industriverk för treårsperioden 198990-199192 tillskjutit medel för halvtids, adjungerad professur med vissa kringresurser för en kompetensutveckling inom textil design och klädformgivning. Tack detta har vissa punktinsatser kunnat göras men resurvare är ändå otillräckliga för att ge utbildning tillräckligt hög serna nivå. Permanenta och betydligt större insatser behövs. 4 Att utbildningen i klädformgivning är mycket svag är utan tvetill krisen för svensk konfektionsindustri. kan en av anledningarna En förbättrad utbildning i klädformgivning har sedan länge efterbranschen. Den behövs bl.a. för utlysts av verksamma inom att veckla småskalig produktion och är avgörande betydelse för av svensk kläder. Även tillverkning sker i andra länder export av om skapas sysselsättning i Sverige det finns kollektioner med en om profil. Den kan bara åstadkommas av väl utbildade, kreativa egen formgivare tack sitt kunnande vågar egna vägar och som vare inte följsamt gör som de blir tillsagda. Andra länder satsar utbildning hög nivå och klädformgivning är särskild utbildningsinriktning, dvs. inte som i Sverien del textil konst och formgivning. Ett exempel är Finland ge en av där det finns femårig klädformgivarutbildning vid konstinduen striella högskolan, väl försedd med datoriserade hjälpmedel och

annan behövlig utrustning.

8.7.3 överväganden och förslag

Ny utbildning i klädformgivning inrättas

Högskolan i Borås ger utbildning i textil- och konfektionsteknik på 80 poäng. En av inriktningarna är produktutformning och beskrivs industriell formgivarutbildning med ämnen som väsom en veriteknik, trikåteknik, mönsterformgivning och kollektionsuppläggning. Utbildningen ligger inom teknisk sektor. Skolan ligger i anslutning till Produktionstekniskt centrum för tekoindustrin PROTEKO och har tillgång till dess moderna utrustning och

teknik.

Vid diskussioner mellan Konstfack, Högskolan för design och SOU 1992 12 konsthantverk och Högskolan i Borås framtida utveckling Kapitel 8 om en och samverkan har HDK förklarat att man där vill koncentrera sig textil konst och mönsterformgivning om utbildning i klädformgivning kommer till stånd annat håll. Diskussionerna har visat att det finns goda förutsättningar för att inrätta en särskild utbildning för klädformgivning vid Konstfack i samverkan med Högskolan i Borås. En samordning av resurserna vid Konstfack och Högskolan i Borås skulle ge en utbildning med nödvändig integration konstnärligt och tekniskt kunav nande. Jag föreslår därför 170 poängs utbildning att en i klädformgivning inrättas vid Konstfackskolan. Utbildningen bör bedrivas i samverkan med Högskolan i Borås och undervisningen fördelas de båda högskolorna. Cirka åtta studerande skall antas per år. Antagningen skulle göras till Konstfack och grundas konstnärliga kvalifikationer kombinerade med intresse och fallenhet för tekniska lösningar. Utbildningen skulle omfatta formgivning för konfektion av herr-, dam- och barnkläder, yrkeskläder, kläder för småskalig produktion, eventuellt även scenkläder. En stor tillgång är den befintliga tekniska utrustningen i Borås. Vid Konstfack finns resurser för den konstnärliga grundträningen och där kan antagningen till textil konst och formgivning minska till ca åtta från tolv varvid vissa frigörs. Ett resurstillca resurser skott utanför befintliga ekonomiska ramar är emellertid nödvändigt för att till stånd fullödig utbildning. en

Förslag

Utanför befintliga ekonomiska inrättas utbildning i - ramar klädformgivning 170 poäng vid Konstfackskolan. Utbildningen skall bedrivas i samverkan med Högskolan i Borås.

Årligen åtta studerande till utbildningen.

antas ca Utbildningen planeras 199394 och startar 199495. - Kostnaderna kan uppskattas till fyra miljoner år. - per

8.8 Formgivning för konstindustrin

8.8.1 Nuvarande utbildning

Formgivning för konstindustrin omfattar utformning produkav ter i glas, keramik och metall dels för serieproduktion, dels som unikat. Av tradition bygger utformningen även serieframställda av föremål hantverksmässiga tekniker trots att produktionen ofta i hög grad är maskinell. Högskoleutbildning för formgivning inom konstindustrin ges vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk men

är olika upplagd vid de olika skolorna. I Stockholm finns en insti- SOU 1992 12 tution för keramik och glas och för metallkonsthantverk. De Kapitel 8 en för utbildningen inom konsthantverkslinjens inriktningar svarar keramik och glas respektive metallkonsthantverk. Utbildningen syftar till att ge de studerande kunskap för yrkesutövning inom industrin, som konsthantverkare samt för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö. Vid HDK är utbildningen uppdelad så att den del som syftar till yrkesutövning inom industrin återfinns inom inriktningen produktdesign inom designlinjen, medan den konsthantverkliga utbildningen ges vid konsthantverkslinjens inriktningar mot keramikkonst, metallkonst och textilkonst. Utbildningen vid de senare är också tillämpliga för fritt skapande inom respektive material teknikområde.

8.8.2 överväganden

Jag har 8.4.3 föreslagit att inriktningen produktdesign vid ovan Högskolan för design och konsthantverk upphör. Av den utbildning som ges vid produktdesign förs formgivning för keramik och glas samt metall till industridesign medan textil formgivning förs till konsthantverktextil. Enligt min mening bör utbildningen av formgivare för keramik, glas och metall alltså även i fortsättningen vara olika upplagd vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk. Vid Konstfack får eleverna grundlig kontakt med och kunskap materialen och tekniken genom den handgripliga hanteringen om medan HDK designinriktad utbildning inom områdeger en mer Bägge typerna av utbildning behövs och ger presumtiva elever na. möjlighet att välja. Kontakt med tillverkande företag är i bägge fallen en viktig del av utbildningen och sker i form av praktikperioder eller studiebesök. En annan form som prövats med framgång är arbetsstipendier där elever kan pröva sina idéer i produktionen och delta i arbetsprocessen vid en industri. Det är angeläget att högskolorna i samarbete med berörda branscher utvecklar denna samarbetsform ytterligare.

9 Foto SOU 1992 12

Kapitel 9

9.1 Nuvarande utbildning

Högskoleutbildning för stillbildsfotografer, 120 poäng, ges vid fotograflinjen vid Fotohögskolan i Göteborg och som påbyggnadsutbildning, 80 poäng, vid Konstfack. Utbildningen vid Fotohögskolan har tre inriktningar allmän reklam- och porträttfotografi samt fri fotografi, dokumentär bildjournalistik och dokumentärfotografi och vetenskaplig fotografering vid eller i samarbete med exempelvis museer, sjukhus och industri. Fotoutbildningen vid Konstfack avser stillbildsfotografi utan inriktning mot något visst område. Den lägger särskild vikt vid utveckling av de studerandes konstnärliga och personliga mognad och utveckling. Goda möjligheter finns för kontakt med och deltagande i Konstfacks övriga utbildningar. Fotohögskolans lokalsituation har sedan länge varit dålig men med den förestående flyttningen till lokaler kommer den att nya avsevärt förbättras. Vid Konstfack är fotolokalerna trånga och utrustningen otillräcklig. En omstrukturering av utbildningen vid skolan enligt mina förslag i kapitel 6 kan frigöra lokalutrymmen för fotoutbildningens behov.

9.2 Överväganden och förslag

I utbildningen vid Fotohögskolan har gränserna mellan de tre inriktningarna, allmän, dokumentär och vetenskaplig fotografering, inte blivit så markerade som det var avsett. De studerandes intresse förefaller främst ligga vid den konstnärliga fotografiska bilden och samarbete har utvecklats med Konsthögskolan Valand. Vetenskaplig fotografering förekommer, men i tämligen ringa omfattning. Det finns skäl att överväga om Fotohögskolan tydligare skall inrikta sig mot en generell utbildning i fotografi i stället för uppdelning i skilda inriktningar. Därvid skulle specialisering mot vetenskaplig fotografi kunna överlåtas till teknisk högskola där resurserna för detta är väl tillgodosedda. Därmed skulle utbildningen vid Fotohögskolan kunna koncentreras den fotografiska och elektroniska bildens konstnärliga uttrycksmöjligheter. Fotohögskolans samarbete med Valand faller väl in i ett sådant mönster.

föreslår möjligheten att överföra utbildning i vetenskap- SOU 1992 12 Jag att fotografi till teknisk högskola undersöks närmare. Kapitel 9 lig Fotohögskolan har sedan några år fristående kurs i filrnvien deo med dokumentär inriktning. Avsikten är att utveckla den till

tvåårig utbildning. Det är angeläget att filmvideo-utbildning, en hittills i stort sett varit förbehållen Dramatiska institutet, som även genomförs vid Fotohögskolan. Dramatiska institutet, som in-

faller inom för denna utredning, genomför korta kurser te ramen i videoteknik i landet. En kontinuerlig tvåårig utbildning runt om vid Fotohögskolan är måhända ett bättre alternativ. Vid genomfö-

rande sådan utbildning bör samverkan ske med utbildningav en i grafisk design vid Högskolan för design och konsthantverk. en Förslag grundläggande högskoleutbildning i stillbildsfotoom grafi än ort i Sverige har förts fram vid flera tillfällen. mer en Den betydelse den fotografiska bilden har ger goda skäl för detta.

En sådan utbildning skall ha generell inriktning mot den fotogra-

fiska bilden och även omfatta elektronisk teknik. Den naturliny lokaliseringen är Konstfack där samarbete kan utvecklas i synga nerhet med grafisk design även med andra områden där men multimediaexperiment redan pågår. Jag anser det emellertid inte

möjligt inom befintliga ekonomiska föreslå att ytterligaatt ramar grundutbildning i stillbildsfotografi inrättas under de närre en maste åren.

Förslag

Möjligheten att överföra utbildning i vetenskaplig fotografi vid Fotohögskolan till teknisk högskola undersöks närmare.

10 Dans SOU 1992 12

Kapitel 10

10.1 Nuvarande utbildning

Högskoleutbildningen inom dansområdet vid Danshögskolans ges danslinje med inriktningarna danspedagogutbildning och koreografutbildning omfattande 120 poäng. Det finns också danspedagogutbildning för yrkesdansare 40 poäng, en lokal linje i folkdans 80 poäng samt kompletteringsutbildningar av olika längd Danshögskolan utbildar också mimare

se kapitel 11. Däremot

saknas högskoleutbildning i dans.

10.2 Utvecklingsbehov

Danslivet i Sverige har det senaste decenniet påtagligt vitaliserats.

Behov av högskoleutbildning av dansare, särskilt inom fri dans, har uppstått genom nyskapande insatser av koreografer inom den fria dansen. De dansgrupper de arbetar med står hög internationell nivå, men genom bristen utbildning i Sverige måste koreograferna i stor utsträckning anlita utländska dansare. Det finns ett stort behov av en kvalificerad dansarutbildning i Sverige med tonvikt fri dans. Det saknas också högskoleutbildning av repetitörer och balettmästare. Teatrar och danskompanier rekryterar nu dessa yrkesgrupper genom intern utbildning eller med personer som fått sin utbildning utomlands. Repetitörs- och balettmästarutbildning efterfrågas även av dansare, vill utveckla sin yrkeskunskap för som att kunna ta sig an nya uppgifter efter sin pensionering i 45-årsåldern. Dansintresset bland barn och ungdom runt i landet har om ökat kraftigt. Det har medfört krav metodutveckling inom danspedagogiken med sikte undervisning i ungdomsskolan. Yrkesutövare och uppdragsgivare inom danssektorn har framfört starka önskemål om genomgripande förändringar Dansav högskolans utbildning genom inrättande utbildningar och av nya genom utveckling av danspedagogiken.

10.3 överväganden och förslag SOU 1992 12

Kapitel 10 Danspedagogutbildning

Det finns ett stort och ökande behov av lärare i dans i ungdomsskolan. Enligt min mening är det ökande intresset för dansundervisning i skolan mycket glädjande och något som bör beaktas i pågående översyn av läroplanerna. Satsningen Kultur i skolan som inleddes 198586 har som en viktig del haft ett projekt med dans i skolan. Det har fått stort gensvar och resulterat i att en rad kommuner tagit upp dans som obligatoriskt eller frivilligt ämne i grundskolan. I anslutning till projektet har Danshögskolan arbetat med utveckling metodiav ken för dansundervisning i skolan. En arbetsgrupp med deltagare från bl.a. Danshögskolan utarbetade år 1990 metodikskriften Dans i Skolan där rektor i inledningen påpekar att utbildningen måste anpassas till arbetsmarknad, nämligen skolan. en ny Arbete med metodutveckling för utbildning med sikte mot dansundervisning i skolan pågår. Det arbetet bör intensifieras ytterligare. Ett lektorat bör inrättas med ansvarsområde metodutveckling inom danspedagogiken med inriktning mot dansundervisning i skolan. En utveckling av de pedagogiska metoderna skulle samtidigt ge en bredare grund för verksamhet med amatörer, såväl barn som vuxna. En högskoleutbildning i dans skulle tillsammans med den befintliga utbildningen i koreografi borga för att nivån danspedagogutbildningen höjs och att den önskvärda utvecklingen dansav pedagogutbildningen kan genomföras.

Den ettåriga danspedagogutbildning för yrkesdansare ses över

Vid Danshögskolan finns en ettårig danspedagogutbildning för yrkesdansare. Kursen håller inte tillräckligt hög nivå. Särskilda medel har inte avsatts, lärar- och andra ligger inom resurser ramen

för den treåriga danspedagogutbildningen. Kursen bör bli föremål

för översyn med syfte att höja utbildningsnivån. Alternativt avvecklas kursen.

Utbildningen i folkdans avvecklas

Danshögskolans lokala linje i folkdans 80 poäng är huvudsakligen en pedagogutbildning men inrymmer också inslag koreoav grafi. Utbildningen i folkdans fyller ett visst behov avveckmen en ling skulle bidra till att skapa ekonomiskt utrymme för att tillgo-

dose angelägna behov. Jag föreslår en avveckling av utbild- SOU 1992 12 mer ningen.

Utbildning i koreografi

Utbildningen i koreografi fungerar väl. Den framstår emellertid något isolerad inom Danshögskolan. Om mitt förslag om insom rättande dansarutbildning genomförs får Danshögskolans utav bildning större bredd, vilket skulle ge ett mer fruktbart konstnärligt klimat och en vitalare studiemiljö vid Danshögskolan. En kännbar brist i koreografutbildningen är att det saknas medel för att anlita professionella dansare för förverkligande av de studerandes arbeten. I viss mån kan detta avhjälpas om dansarutbildning inrättas, även om en sådan utbildning givetvis i första hand måste tillgodose dansarelevernas egna behov. Eleverna vid dansarutbildning kan därför endast i mycket begränsad uten sträckning övningsobjekt för dem som studerar koreografi. vara Danshögskolan har anlitat arbetslösa dansare med medel från AMS. En allvarlig nackdel med detta har dock varit att Danshögskolan själv inte kunnat välja dansare, vilket medfört att de som stått till förfogande inte alltid varit lämpade för uppgiften. En ansvårighet är att AMS-medlen inte disponerats av skolan som nan ett fast anslag och därför inte heller kunnat tas in i helhetsbedömningen när budget läggs upp. Tilldelningen har varit ojämn och har minskat åren. Medel för att säkra tillgång till kvagenom lificerade dansare för koreografutbildningens behov måste avsättas.

Dansarutbildning inrättas

Någon högskoleutbildning i dans finns som framgått inte. Det hämmar givetvis utvecklingen av dansen som konstart. Det medför även svårigheter att utveckla den pedagogik som ska vidga intresset för dans, bl.a. i skolorna. Att dansarutbildning saknas brukar sägas bero att den mås-

te börja så tidigt att det inte går att lägga den inom högskolan.

Jag finner inte detta hållbart. Även grunden argument om -

kroppsträningen, inlärningen av rörelser och även förmåga till uttryck och inlevelse måste läggas i barn- och ungdomsåren kan

konstnärlig utveckling hög nivå inte ske förrän grunden är lagd och erfarenhet och mognad givit de nödvändiga förutsättningarna. Efter förberedande dansutbildning anställs en del av eleverna vid balettensembler på teatrar och får då sin fortsatta utbildning där. Denna tradition bidrar till att dansarutbildning saknas inom

högskolan. Tonvikten ligger dock på klassisk balett, vilket gör SOU 1992 12 bristen högskoleutbildning i modern, fri dans än kännbar. Kapitel 10 mer Jag föreslår att en dansarutbildning inrättas vid Danshögskolan. Utbildningen ska vara inriktad mot såväl klassisk som modern, fri dans men tonvikten ska ligga den senare. I utbild-

ningen ska ingå undervisning i klassisk dans, den moderna dan-

sens olika tekniker och scenisk framställning. Behörighet ska vara genomgånget dansgymnasium eller motsvarande kunskaper. Utbildningen föreslås omfatta 80 poäng med årlig antagning åtta elever. av Jag föreslår vidare att professur i dans inrättas för en att garantera en hög konstnärlig nivå utbildningen. Jag föreslår också att ett lektorat i dans, med för den kontinuerliga underansvar visningen och metodutveckling, inrättas.

Den totala årliga kostnaden för dansarutbildningen inklusive

föreslagna tjänster kan uppskattas till 3 miljoner kronor.

Repetitörs- och balettmästarutbildning inrättas

Det finns som nämnts behov repetitörer och balettmästare av inom det professionella danslivet. Det gäller i synnerhet vid teatrarnas fasta balettensembler och danskompanierna också vid men uppförande av musikaler och vid talteatrarna. Jag föreslår att utbildningar för repetitörer och balettmästare inrättas. Ett av syftena med utbildningarna ska att ta vara vara på det kunnande som dansare tillägnat sig under sin yrkesverksamma tid. För dem som vill fortsätta ett aktivt yrkesliv efter sin tidiga pensionering ska de utbildningarna möjligheter till nya ge meningsfulla arbetsuppgifter inom dansområdet. För antagning till repetitörsutbildningen ska behörighet som gälla flerårig yrkesverksamhet dansare. Genomgången repetisom törsutbildning ska krävas för antagning till balettmästarutbildningen. Vardera utbildningen föreslås omfatta 40 poäng och vara periodiserad med antagning vartannat eller vart tredje år. Varje antagning till repetitörsutbildningen föreslås omfatta cirka åtta

elever och till balettmästarutbildningen cirka fem elever. Bland

ämnena ska ingå dans-, musik- och kulturhistoria, roll- och stilanalys, anatomi, psykologi, pedagogik, dansteknik i olika genrer, notläsning, partiturläsning, orientering i och videoteknik. teater- För den konstnärliga kvaliteten ska innehavarna professuav ren i koreografi samt den föreslagna professuren i dans Insvara. nehavaren av det föreslagna lektoratet i dans ska ha för ansvaret genomförande och uppläggning utbildningen. av

Den årliga kostnaden för utbildningarna kan tillsammans

uppskattas till 1 miljon kronor. En förutsättning för att inrätta de föreslagna repetitörs- och

balettmästarutbildningarna är att också dansarutbildning tillkom-

Utan den kompetens skulle tillföras Danshögskolan SOU 1992 12 mer. som

med en dansarutbildning kan inte någon meningsfull repetitörs- Kapitel 10

eller balettmästarutbildning bedrivas.

Koreologi

Koreologi är läran om notation av dans. Utbildning av koreologer erbjuds inte i Sverige möjlighet finns att studera detta utommen lands med viss del av undervisningen förlagd till Sverige på distans. Det förefaller inte meningsfullt att nu inrätta en utbildning i koreologi i Sverige, behovet koreologer är alltför litet. Därav emot kan metoder för notation utvecklas såväl inom utbildningen koreografer den repetitörer. I detta sammanhang är viav som av deotekniken till stor hjälp. Bland annat av detta skäl är det viktigt

att videokunskap ingår i dessa utbildningar.

Dansterapi

Utbildning i dansterapi planeras som försöksverksamhet inom Danshögskolan. Som introduktion har en utbildning i dansteen rapi anordnats fristående kurs, 20 poäng halvfart. Utbildsom ning i dansterapi kräver omfattande insatser och resurser. Utbildning området vid Danshögskolan bör enligt min mening anstå.

Planeringsår

Ett genomförande mina förslag medför genomgripande förav ändringar utbildningen vid Danshögskolan. Jag föreslår att reav geringen tillsätter en arbetgrupp med uppdrag att utarbeta förslag till uppläggning och genomförande av den nya organisationen och de nya utbildningarna. Danshögskolan har 1 professur koreografi från 1992-07- 01, 1 högskolelektorat, 18 högskoleadjunkturer, 48 timanställda lärare och ackompanjatörer samt ett antal tillfälliga lärare och musiker anställda. Flertalet arbetar inom danspedagogutbildningen. Inför ett genomförande av mina förslag blir det nödvändigt att detaljstudera lärarkårens sammansättning och tjänsternas inriktning. Det förhållandevis stora antalet timanställda och tillfälligt anställda bör kunna underlätta föreslagna förändringar. Förslagen om nya utbildningar kan om resurser tillförs genomföras 199495 beslut tas 1993 och utbildningarna förbereds om och detaljplaneras under 199394. Professuren i dans bör inrättas 199394 och lektoratet i dans 199495. Till viss del kan kostnaden för dansarutbildningen täckas genom att den lokala linjen i folkdans avvecklas och dess resurser

överförs till dansarutbildningen. En annan möjlighet till omför- SOU 1992 12 delning av resurser är att minska antagningen till danspedagogut- Kapitel 10 bildningen och överföra frigjorda till de utbildningresurser nya arna. Nya resurser måste emellertid tillföras därutöver och förslaget ligger således utanför de ekonomiska ramarna. De lokaler Danshögskolan disponerar är nyligen iordningställda och bör kunna fungera väl även med de föreslagna utbildnya ningarna.

Förslag

Danspedagogutbildningen utvecklas med sikte mot dansun- dervisning i skolan. Danspedagogutbildningen för yrkesdansare 40 poäng - ses över i syfte att höja nivån, alternativt avvecklas den. Folkdansutbildningen 80 poäng avvecklas för att frigöra resurser till dansarutbildningen. Ett lektorat i danspedagogik inrättas från 199495 - genom omvandling av befintliga tjänster.

Förslag utanför befintliga ekonomiska ramar

Dansarutbildning 80 poäng inrättas 199495 årlig - med en

antagning om åtta studerande. Den årliga kostnaden kan

uppskattas till 3 miljoner kronor. En professur i dans inrättas 199394 och ett lektorat i dans - 199495. Kostnaderna för dessa är inräknade i angivna ovan belopp för dansarutbildningen. Repetitörsutbildning 40 poäng inrättas 199495 med - periodiserad antagning åtta studerande. om Balettmästarutbildning 40 poäng inrättas 199596 - med periodiserad antagning om fem studerande.

Den årliga kostnaden för repetitörs- och balettmästarutbild-

ningarna kan tillsammans uppskattas till 1 miljon kronor.

Regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbe- ta förslag till uppläggning och genomförande den av nya organisationen och de nya utbildningarna.

SOU 1992 12 Kapitel 11

11.1 Nuvarande utbildning

Utbildning i mim inom mimlinjen vid Danshögskolan. Underges visningen bedrivs i Teaterhögskolans i Stockholm lokaler. Utbildningen är treårig och antagning har skett vart tredje år. Det är således endast i utbildning samtidigt. 1992, som skulle vaen grupp rit antagningsår, görs ett uppehåll. Resurserna används 199293 till förutbildning och vidareutbildning.

11.2 Överväganden och förslag

Utbildningen har hög kvalitet och har lett till att en rad konstnärligt intressanta mimgrupper har bildats. Arbetsmarknaden är emellertid ytterst begränsad. Jag föreslår att mimutbildningen och de resurser i form av lärartjänster, rörliga medel m.m. som avsatts för denna, organisatoriskt överförs till den av mig föreslagna Scenmediehögskolan. Mimutbildningen föreslås utgöra en institution och ledas av hu-

vudläraren, tillika prefekt. Se vidare kapitel 5.

Om mitt förslag inrättande sådan högskola inte geom av en nomförs föreslår jag att mimutbildningen överförs till Teaterhögskolan i Stockholm. Jag föreslår att antagning till grundutbildningen skall ske vart fjärde år. Under år då grundutbildning pågår, används resursertill efterutbildning i mim för yrkesverksamma mimare, skådena spelare och dansare. På sikt bör en professur i mim inrättas.

Förslag

Mimutbildningen överförs organisatoriskt från Danshögsko- lan till Scenmediehögskolan. görs vart fjärde år.

- Antagning

SOU 1992 12

12 Teater

Kapitel 12

12.1 Nuvarande utbildning

Skådespelarlinje 140 poäng finns vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö samt vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Medielinjen för filmIV, radio och teater vid Dramatiska institutet utbildar regissörer, dramaturger, scenografer, producenter, maskörer och tekniker. Medielinjen omfattar 120 poäng med undantag för radioutbildningen som avslutas efter 80 poäng.

12.2 Utvecklingsbehov

Kontakten mellan utbildningarna vid teaterhögskolorna och den verklighet eleverna möter ute teatrarna efter avslutad utbildning är i vissa avseenden inte tillräcklig. Praktikperioderna om en termin, är obligatoriska i utbildningen, är avsedda att avhjälsom den bristen. Praktikperioderna kräver omfattande planering pa från skolorna. De kräver också engagemang och intresse från berörda teatrar, praktiken genomförs ofta på teatrarnas villkor men

och svårigheterna att fullödig praktik är påfallande och under-

lättas inte av att teatrarna arbetar med en trängd ekonomi. Utfallet blir naturligt nog varierande. Diskussionen skådespelarutbildningen har länge kretsat om kring problemet att en utbildning som varken är knuten till andra teaterutbildningar eller till en teater kan bli ett isolat. Det finns risk för att eleverna får alltför liten insikt i de arbetsuppgifter övriga yrkesgrupper teatern har och över huvud taget i hur det kollektiva arbetet på teater fungerar. En livlig diskussion om en hur sådan isolering ska kunna motverkas har förts genom en åren. De förslag som förts fram i denna diskussion kan i huvudsak hänföras till två modeller. Den går ut att skapa ett en av ena starkare samband mellan utbildningen och den praktiska verksamheten bestämd teater genom en långt gången integreen ring avutbildning. och praktik. Denna .integrering skall ske genom . . . . . . . . . . . att eleven knyts till en bestämd teater och tillbringar omkring hälften av sin utbildningstid där. Enligt den andra modellen skall i stället teaterhögskolorna breddas genom att också utbildning till andra teateryrken i första hand regissörer förläggs dit. Därige- - nom kan teaterhögskolorna bli centrum för utveckling med uppförande av egna föreställningar i samarbete med dramatiker, yr-

kesverksamma skådespelare, scenografer m.fl. Denna andra mo-

dell har vunnit allt mer gehör allteftersom teaterhögskolorna efter SOU 1992 12 högskolereformen utvecklat sina arbetsformer och etablerat sig Kapitel 12 som en egen kraft vid sidan av teatrarna. Jag har tagit denna mo-

dell som utgångspunkt för mina förslag.

12.3 överväganden och förslag

12.3.l Försök med undervisningsteater inleds i Stockholm

Förslag ett alternativ till praktik har våren 1991 förts fram av om bl.a. rektorerna vid Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet DI i en skrivelse till dåvarande utbildningsministern Göransson. Regeringen har sedermera genom beslut den 22 augusti 1991 överlämnat skrivelsen till mig. I skrivelsen föreslås ett samarbetsprojekt mellan teaterhögskolan och DI i samverkan med någon eller några teatrar. Projektet kallas undervisningsteater och har som mål att teaterstuderande vid teaterhögskolan och DI skall möta professionella skådespelare och regissörer i ett gemensamt arbete med gestaltningsproblem. Också eleverna vid Dramatiska institutets olika teaterteknikerutbildningar skulle delta i projektet som en del av sin utbildning. Undervisningsteatern skulle ingå som en del av utbildningen och ersätta praktikterminen vid teaterhögskolan. För DIs del skulle den lösa det ständigt återkommande problemet att arrangera samarbeten med den professionella teatern när eleverna skall göra sina slutproduktioner. Det skulle skapa möjligheter att ut-

veckla samarbetsformer mellan de olika yrkesområdena inom tea-

tern såväl inom skolorna som i ett samspel mellan skolorna och yrkeslivet. Utbildningsteatern skulle som ett integrerat inslag i undervisningen ge en konkret inblick i professionellt teaterarbete. Det finns intresse från yrkesverksamma skådespelare att delta i projektet och teaterinstitutioner är positiva till idén att låna ut skådespelare. Inom projektet finns även ambitionen att under ledning av professorerna i dramatik, regi och scenisk gestaltning fram ny svensk dramatik. Samarbete skulle initieras med andra konstnärliga högskoleutbildningar, exempelvis i dans, mim, opera, musik och bildkonst och göra det möjligt för unga konstnärer att arbeta och formulera sig tillsammans.

Ledande företrädare för Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet har gemensamt ställt sig bakom förslaget om inrättandet av en undervisningsteater. Den samverkan kring projektet som är en första förutsättning för genomförande är alltså redan etablerad. Möjligheterna till samarbete ökar ytterligare om mitt förslag att organisatoriskt föra samman de två enheterna i en scenmediehögskola förverkligas.

Praktiska förutsättningar för att förslaget undervisningstea- SOU 1992 12 om skall kunna genomföras är att det finns teaterlokal och Kapitel 12 ter en andra tillgängliga för att driva den samt att teatrar är inresurser tresserade att samarbeta i första hand att låta skådespelare genom delta inom ramen för sina anställningar. Projektet tänks till början bedrivas försök under tre år en med utvärdering efter två år. Lokalfrågan bör därför lösas inom befintliga lokaler. Beslut har fattats om att rusta upp en byggnad på teaterhögskolans område så att den kan användas som teaterlokal och den torde kunna utnyttjas för undervisningsteatern. Utvärderingen av projektet kommer att visa om komplettering av lokaler behövs om försöket leder till en permanent verksamhet. Flera har visat intresse för att låta till dem knutna skåteatrar despelare, regissörer och andra medverka i undervisningsteatern inom för sina anställningar, vilka åtaganden dessa ramen men teatrar slutligen kan göra måste undersökas närmare. Projektet är mycket intressant och kan komma att berika såväl teaterutbildningen teaterlivet i stort. I den mån Teaterhögsom skolan i Stockholm och Dramatiska institutet inte kan säkra dess genomförande inom ramen för sina ordinarie resurser bör medel tillskjutas i särskild ordning. Jag bedömer att ett engångsanslag behöver tillskjutas för att förutsättningar att genomföra den ge angivna försöksverksamheten den nivå som anges i skrivelsen.

Förslag

Utanför befintliga ekonomiska ramar tilldelas Teaterhög- skolan i Stockholm ett engångsanslag om 0,5 miljoner kroför att i samverkan med Dramatiska institutet genomfönor treårig försöksverksamhet med undervisningsteater. ra en Dessförinnan bör dock klarläggas vilka teatrar som är beredda att medverka i projektet liksom formerna och villkoren för denna medverkan.

12.3.2 Försök med dockteaterutbildning

I skrivelse till dåvarande utbildningsministern Bengt Göransson den 7 december 1989 pekade Unima Sverige Svenska avdelning-

en av Union Internationale de Marionette bristen utbild-

ning dockspelare och regissörer inom dockteatern. Sedan bl.a. av Utredningen angående översyn av dramatiska institutet yttrat sig över framställningen överlämnades den av utbildningsdepartementet till mig den 29 november 1990. I yttrande den 19 februari 1990 över UNIMAs skrivelse anförde utredningen om Dramatiska institutet att en begränsad försöksverksamhet med dockteaterutbildning kunde knytas till ut-

bildningen vid Dramatiska institutet eller Teaterhögskolan i SOU 1992 12 Stockholm. I en skrivelse till utbildningsdepartementet den 15 ju- Kapitel 12 ni 1990 föreslog utredningen att Teaterhögskolan i Stockholm får departementets uppdrag att komma in med förslag om en treårig försöksverksamhet med dockteaterutbildning med en precisering av kostnaderna för denna. Försöksverksamheten bör enligt utredaren administreras av teaterhögskolan, som skulle anvisas särskilda medel för dockteaterutbildningen. Undervisningen bör bedrivas i nära samarbete mellan teaterhögskolan och Dramatiska institutet. Jag delar DI-utredarens uppfattning.

Förslag

Regeringen ger Teaterhögskolan i Stockholm i uppdrag att utarbeta ett förslag till försöksverksamhet med dockteaterutbildning.

12.3.3 Regiutbildning inrättas vid Teaterhögskolan i Malmö

Linjenämnden för skådespelarlinjen vid Universitetet i Lund har framfört förslag om att regiutbildning förläggs till Teaterhögskolan i Malmö. Universitetet i Lund förde förslaget vidare i sin anslagsframställning för 199091-199293. Linjenämnden anser att det skulle vara en självklar vinst för utbildningen vid högskolan

om den breddas så att inte endast skådespelare utbildas där. Sedan några år bedrivs en partiell utbildning av främst regielever,

men även elever i dramaturgi, vid Teaterhögskolan i Malmö i samarbete med Dramatiska institutet. Den regiutbildning linjenämnden vill införa vid Teaterhögskolan i Malmö bygger en pedagogik med delvis utgemensamma

bildningsblock för regi- och skådespelarelever. Regieleverna skall

i ett tidigt skede grundläggande träning i röst och tal, rörelse

och rollgestaltning för att få egen erfarenhet skådespelarens

av arbete. I huvudsak skall dock regieleverna ha separat utbildning. Denna modell är väl prövad i andra länder, där det också är vanligare än i Sverige att flera av teaterns yrkeskategorier utbildas tillsammans. Regiutbildningen förutsätts kunna ske i nära samarbete med såväl institutionsteatrar som fria teatergrupper i regionen. Utbildningen föreslås omfatta 120 poäng med antagning en av två regielever år med eventuell periodisering för antagning per av regielever som redan varit yrkesverksamma som skådespelare. För den gruppen kan utbildningen enligt linjenämnden vara 80 poäng. Systemet med växelvis antagning två skilda kategorier regiav av elever förstärker den profil linjenämnden vill ge den nya regiut-

bildningen regissörer med nära samband med skådespelaryrket, SOU 1992 12 regissörer och skådespelare som en slagkraftig, konstnärlig enhet. Kapitel 12

Jag finner linjenämndens förslag väl grundat. Det kan emellertid inte genomföras inom befintliga ekonomiska ramar. Jag föreslår att medel tillskjuts för inrättande av utbildning i teaterregi vid Teaterhögskolan i Malmö.

Förslag

Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en treårig ut- bildning teaterregissörer med två årsplatser vid Teaterav högskolan i Malmö. Kostnaderna kan uppskattas till 0,5 miljoner kronor per år.

12.3.4 Skådespelareutbildningen i Göteborg avvecklas

Utbildningen av skådespelare är något överdimensionerad. Jag föreslår att skådespelarutbildningen vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg läggs ned. Som närmare framgår av kapitel 13 föreslår jag att utbildning av musikalartister i stället förläggs dit. Förslaget avveckling av skådespelarutbildningen i Göteborg är därmed om inte så drastiskt som det i förstone kan te sig eftersom den delvis kompenseras av att en ny, näraliggande utbildning inom scenområdet etableras vid Teater- och operahögskolan.

Förslag

Utbildningen vid den nuvarande skådespelarlinjen vid Tea- ter- och operahögskolan i Göteborg avvecklas fr.o.m. 199495. Den sista antagningen görs 199394. De resurser som frigörs tillförs en ny utbildning för musikalartister vid Teater- och operahögskolan i Göteborg.

l2.3.5 Frågan om nya teaterutbildningar i Norrland

Högskolan i Luleå har i skrivelse 1991-05-29 till mig fört fram

förslag om att inrätta skådespelarutbildning knuten till Norrbot-

tensteatern i Luleå, ljudingenjörsutbildning vid Musikhögskolan i Piteå och scenografiutbildning i Skellefteå.

Skådespelarutbildning i Luleå SOU 1992 12 Kapitel 12 Högskolan i Luleå, Norrbottensteatern, Norrbottens läns landsting och Luleå kommun har utarbetat ett förslag om att skådespelarutbildning inrättas vid Norrbottensteatern i Luleå. Det ingick i högskolans anslagsframställning 1989. UHÄ förde förslaget vidare till utbildningsdepartementet. Förslaget föranledde dock ingen åtgård. Förslaget följer den linje som förordar stark integrering av utbildning och arbetet på en bestämd teater. Utbildningen skulle organiseras i anslutning till Norrbottenteaterns arbete, där teaterns produktion och skolan skulle ha samma prioritetet. Utbildningen skulle vara fyraårig och antagning av sex elever ske vartannat år. Utbildningen skulle avse teater, film samt radio och TV.

Jag är inte beredd att föreslå att skådespelarutbildning inrättas

i Luleå. Dimensioneringen av skådespelarutbildningen är redan något för stor. Den breddning av utbildningen inom kulturområ-

det, som är ett önskemål från Högskolan i Luleå, bör enligt min

mening i första hand ske inom Musikhögskolan i Piteå. Nedan förordar jag att ljudtekniker utbildning förläggs dit. Jag föreslår också förstärkning utbildningen där ökning en av genom en av

antalet årsplatser i kyrkomusikerutbildningen se avsnitt 14.3.2.

Ljudteknikerutbildning förläggs till Musikhögskolan i Piteå

Fram t.o.m. 199192 finns en ettårig kommunal, postgymnasial

ljudteknikerutbildning lokaliserad i samma byggnad som Musikhögskolan i Piteå. Mellan denna utbildning och musikhögskolan har ett nära samarbete etablerats, bl.a. genom att ljudteknikereleverna dokumenterar praktik som de studerande kyrkomusikerlinjen genomför. Denna utbildning övergår 199293 till att bli en tvåårig ljudingenjörsutbildning högskolenivå organiserad som lokal linje vid Högskolan i Luleå. Den skall bestå av ett gemensamt basår för ljudteknik med möjlighet för etappavgång för dem så önskar och därefter ett års specialisering antingen som mot musikljudteknik eller teaterljudteknik. Dramatiska institutet har medverkat vid uppläggningen av utbildningen. Högskolan i Luleå förslår i sin skrivelse till mig att ljudteknikerutbildningen anvisas särskilda medel och ges permanent karaktär med förläggning till Musikhögskolan i Piteå. Utbildningen

skulle vara tvåårig med en årlig antagning om tio elever. Det and-

ra året skulle de studerande specialisera sig musikljudteknik eller teaterljudteknik.

Jag finner Högskolans i Luleå förslag väl grundat. Den föreslagna utbildningen ryms emellertid inte inom befintliga ekono-

miska ramar. Jag föreslår att medel tillskjuts för inrättandet av en SOU 1992 12 permanent ljudteknikerutbildning vid Musikhögskolan i Piteå i Kapitel 12 enlighet med förslaget från Högskolan i Luleå.

Förslag

Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en tvåårig ut- bildning i musik- och teaterljudteknik vid Musikhögskolan i Piteå med årlig intagning tio elever. Utbildningen en om bör samordnas med motsvarande utbildningar vid Dramatiska institutet. Kostnaderna kan uppskattas till 2 miljoner kronor år. per

Scenografutbildning i Skellefteå

I Skellefteå finns inom gymnasieskolan en påbyggnadsutbildning i

scenografi under namnet Nordiska scenografiskolan. Utbildningen är tvåårig och sexton elever tas in varje år. Sedan 1989 ingår i skolan en utbildning i TV-scenograñ. Skellefteå kommun har i skrivelse till UHÃ och Dramatiska institutet den 22 augusti 1990 föreslagit att Nordiska scenografiskolan överförs till högskolan. Högskolan i Luleå har i anslagsframställning uttalat sig för att den omvandlas till högskoleutbildning. I skrivelsen till mig föreslår Högskolan i Luleå, i samverkan med Dramatiska institutet, att den nämnda utbildningen i TVscenografi samt den för dekormålare och attributmakare överförs till högskoleutbildning.

Det är enligt min mening inte motiverat att inrätta högskoleutbildning inom nämnda ämnesområden i Skellefteå. Jag ansluter mig till synpunkter som anförts av den särskilde utredaren som sett över verksamheten vid Dramatiska institutet Vissa av de teknikerutbildningar som DI bör ta ansvar för kan genomföras i form av praktikutbildning ute teatrarna, varvid DI bör svara för planering och ledning av utbildningen samt genomföra de teoretiska avsnitten av undervisningen. Andra teknikerutbildningar kan, åtminstone delvis, förläggas till utbildningsenheter ute i landet. Om t.ex. ljudteknikerutbildningen i Piteå förs in under högskolan i Luleå bör det finnas goda möjligheter att samordna den- . na utbildning med motsvarande utbildningar inom Dramatiska institutet. Däremot bör den utbildning dekormålare som efterav lysts av bl.a. teatrarna förläggas till Stockholm, samma sätt som tidigare skett år 1977. Det är de stora teaterinstitutionerna som har behov av denna yrkesgrupp och där finns kunskaperna och praktikmöjligheterna. Frågan utbildning dekormålare om av bör lösas genom en ny punktinsats liknande den som med

lyckat resultat genomfördes i slutet av 1970-talet. Se DI en SOU 1992 12

högskola i utveckling, SOU 1990104 s. 58. Kapitel 12

SOU 1992 12

13 Musikdramatik

Kapitel 13

13.1 Nuvarande utbildning

Sångare för opera och näraliggande musikdramatiska former utbildas inom musikdramatiska linjen 140 poäng vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Operaregilinjen 80 poäng är en lokal linje som inrättats vid Operahögskolan i Stockholm 199192. Planer att inrätta en motsvarande linje 199293 vid Teater- och Operahögskolan i Gö-

teborg är långt gångna. Avsikten är att antagning skall ske vartan-

nat år i Stockholm och vartannat år i Göteborg.

13.2 Utvecklingsbehov

Deltagande i föreställningar, som elevproduktioner och i form av praktik tillsammans med professionella operaartister, är en väsentlig del utbildningen inom den musikdramatiska linjen. av Kontinuerlig tillgång till en scen, lämpad för operaföreställningar är därför nödvändig. I Göteborg kommer lokalbehovet att tillgodoses när musikhögskolan och teater- och operahögskolan där inom kort flyttar in i lokaler. I Stockholm har man inte tillgång till egen scen utan nya är i stället hänvisad till inhyrning i olika teatrar vilket skapar merarbete och extra kostnader. Den repetitionslokal som skolan disponerar är sedan länge utdömd som hälsovådlig. Den kommer troligen att sättas i stånd och blir då ett bra komplement till Operahögskolans övriga lokaler men kan inte ersätta en scen.

13.3 överväganden och förslag

Obligatorisk praktik om en termin ingår som en del av utbildningen vid den musikdramatiska linjen. Det är emellertid ont om möjligheter att meningsfull praktik i Sverige. Till viss grad har

praktikplatser kunnat ordnas ute i Europa, men eftersom man

g flera håll i färd med bygga operautbildning- j där är att upp nya ar, delvis efter svensk förebild, kommer dessa praktikmöjligheter troligen att minska. Operahögskolan i Stockholm har mot denna bakgrund utarbetat ett förslag som man vill pröva som försöksverksamhet. Förslaget är att grundutbildningen avslutas efter tre år, i stället som nu efter tre och ett halvt, och att den termin som är praktikperiod

ersätts av möjligheten att under två år ingå i en operaensemble, SOU 1992 12 knuten till skolan och som skall framföra kammaropera olika Kapitel 13 håll i landet. I gruppen skall ingå sångare från två på varandra följande årsklasser, som avlöser varandra successivt. Formen för deltagande föreslås vara provanställning med minimilön. Samarbete kan eventuellt ske med Riksteatern som har för en resurs musikteater. Den föreslagna verksamheten skulle skapa möjligheter för nyexaminerade operasångare att, under fortsatt handledning från Operahögskolan, ingå i ensemble där de får en scenvana vilket ger dem värdefull komplettering av studierna.

En till Operahögskolan knuten ensemble skulle utan tvivel vara av stort värde och stärka kontakten mellan utbildningen och den verklighet eleverna möter efter avslutade studier vid högskolan. Förslaget om inrättandet av en operaensemble har dock en räckvidd som går utanför utbildningen sådan och måste i som ses sammanhang med de statliga insatserna musikteaterområdet i stort. Jag anser att Operahögskolan bör arbeta vidare med sitt förslag. Den mest akuta frågan för Operahögskolans del torde vara att behovet av en scen tillgodoses. Regeringen har den 6 februari 1992 givit Statens kulturråd i uppdrag att undersöka möjligheten till ett samutnyttjande av Södra teatern för flera intressenter där bl.a. Operahögskolans behov bör kunna beaktas.

Utbildning av musikalartister och musikalregissörer i Göteborg

Teater- och Operahögskolan i Göteborg har långt gångna planer på att inrätta en musikalutbildning omfattande 80 poäng vid sidan

av den musikdramatiska utbildningen och skådespelarutbildning-

en. Försöksverksamhet beräknas kunna starta 199293 med medel från anslaget för lokala och individuella linjer och fristående kurser LIF. Avsikten är att bygga kompetens att utnyttja vid upp en permanent utbildning. Enligt skolans egna preliminära beräkningar behövs höjning en av anslagsnivån om ca 2 miljoner kronor för att genomföra en

musikalutbildning.

Efterfrågan på välutbildade musikalartister är och växanstor

de. Det finns emellertid inte någon utbildning musikalartister i

av Sverige. Inrättandet sådan utbildning skulle stimulera den av en inhemska särarten till förmån för större variation i utbudet. en Det finns alltså behov högskoleutbildning musikalarav en av tister i Sverige. Teater- och Operahögskolan i Göteborg har mycket goda förutsättningar utbildning att ge av musikalartister.

Samlokaliseringen med Musikhögskolan i Göteborg från 1992

kommer att öka förutsättningarna ytterligare.

Jag föreslår att utbildning musikalartister 140 poäng med SOU 1992 12 av

årlig antagning åtta elever inrättas vid Teater- och opera- Kapitel 13

en av högskolan i Göteborg och att den ersätter skolans utbildning av skådespelare för talscenen vid skolan. Utbildningen av skådespela-

re är något överdimensionerad i förhållande till arbetsmarknaden.

Resurserna från skådespelarutbildningen överförs till musikalutbildningen. Den planerade utbildningen i operaregi 80 poäng vid Teateroch Operahögskolan inriktas mot musikalregi i samband med inrättandet utbildning musikalartister. Två elever antas av en av vartannat år.

Förslag

Utbildning av musikalartister inrättas vid Teater- och ope- rahögskolan i Göteborg med resurser överförda från skådespelareutbildningen, som awecklas. Den planerade utbildningen i operaregi vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg inriktas mot musikalregi.

SOU 1992 12

14 Musik

Kapitel 14

14.1 Nuvarande utbildning

Musikerlinje 80160 poäng med utbildning av bl.a. instrumentalmusiker, sångare, komponister och kyrkomusikerlinje finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kyrkomusikerlinje 160 poäng finns även vid Musikhögskolan i Piteå. Utbildning musiklärare vid de fyra nämnda musikhögskolorav ges samt vid Ingesunds musikhögskola i Arvika och vid Musikhögna skolan i Örebro. Den kortare varianten musikerlinjen är främst att betrakta av som en kompletteringsutbildning.

14.2 Utvecklingsbehov

Grundutbildningen för musiker och sångare har utvecklats med utgångspunkt i OMUS-reformen och fått ökad stadga sedan inträdet i högskolan. Genom att en stor del av undervisningen är obligatorisk har emellertid de studerande små möjligheter att själforma sin utbildning. Det hänger delvis samman med att utva bildningarna vid musikhögskolorna är mycket likartade, vilket i i sin lett till att musikutbildningen sedd i ett samlat, nationellt tur perspektiv knappast kan sägas utnyttja sina resurser fullt ut i alla avseenden. Därtill kommer att grundutbildningen inom vissa områden är överdimensionerad medan möjligheterna till påbyggnads-

utbildning är för små. I det följande berör jag dessa frågor närma-

re. Som vid de flesta de konstnärliga högskolorna är lärarstrukav turen vid musikhögskolorna skev med alltför många adjunkturer och alltför få lektorat. Därtill kommer att professurerna är

ojämnt fördelade mellan skolorna. Mest påfallande är bristen

professurer i Göteborg och behovet permanentning av de två av professurerna i Piteå.

i H S S S S S S S S S i i

14.3 ochiförslag

.. .

Någon lägsta åldergräns för antagning till musikerlinjen är inte uppställd även fyllda år vanligen iakttas sådan om sexton som gräns eftersom sökande i regel antas tidigast det år han eller hon avslutar grundskolan. Dispenser för yngre elever förekommer dock. Skälet till elever antas är att flertalet instrument att unga

kräver kontinuerlig utbildning och övning från tidiga år och att SOU 1992 12 gymnasiestudier kan innebära ett allvarligt avbräck i denna trä- Kapitel 14 ning. Jag föreslår emellertid generellt införande av allmän högskolebehörighet för antagning till konstnärliga högskoleutbild-

ningar, dvs. i praktiken en 18-årsgräns se kapitel 4.

l4.3.l Musikerlinjen

Ökad flexibilitet

En större flexibilitet i utbildningen vid musikerlinjen är önskvärd. En lämplig utgångspunkt för en ökning av flexibiliteten är att en grupp centrala ämnen förblir obligatoriska medan övriga läggs upp efter den studerandes eget planerade val. En sådan uppläggning måste givetvis övervägas noggrant så att den obligatoriska delen omfattar nödvändiga ämnen och så att de studerande får ett väl anpassat urval ämnen att välja bland. De valfria ämnena kan ges i form av kurser, årsvis upplagda projekt eller individuella studier. Uppläggningen behöver inte vara lika vid de olika musikhögskolorna men viss samplanering är av värde.

Överdimensionering

Antalet elever som antas inom de olika instrumentområdena styrs i stor utsträckning av antalet begåvade sökande. Intresset för utbildning vissa instrument växlar över tiden, exempelvis beroen-

de på tillgången till en särskilt stimulerande lärare. Inom andra

områden är antalet sökande kontinuerligt stort. Stor flexibilitet måste finnas vid antagning. En för flera år framåt fastställd kvotering olika elevkategorier emellan skulle kunna få ödesdigra konsekvenser genom att för att fylla vissa man kvoter kan bli tvungen att anta studerande som inte är i nivå med de övriga. Det är emellertid viktigt att uppmärksamma del att en

utbildningsområden är överrepresenterade bland de studerande.

Antagningen till dessa bör dämpas. Antagningen till musikerlinjen och fördelningen av platser olika instrumentutbildningar görs bl.a. med utgångspunkt i att elevorkestern vid musikhögskolorna skall ha full instrumentuppsättning, dvs. i stort sett svara mot den som symfoniorkestrar normalt har. Att musikhögskolorna vill tillförsäkra sig ett studerandeunderlag för alla former av ensemble- och orkesterundervisning har till följd att utbildningen vissa instrument blir överdimensionerad i förhållande till arbetsmarknaden. Kravet att samtliga instrument i musikhögskolornas symfoniorkestrar skall besättas låser därmed och gör det svårt att skapa utrymresurser me för nya initiativ.

Musikhögskolorna är medvetna om att antagningen till vissa SOU 1992 12 områden är överdimensionerad. Det gäller i första hand sång, pia- Kapitel 14 no, blockflöjt, gitarr och cembalo. En konsekvens av detta är att musikhögskolorna kommit överens om att utbildning i blockflöjt endast skall ges i Stockholm. Det är angeläget att skolorna genomför fördelning mellan sig även andra områden där en antagningen totalt sett är för stor. Musikhögskolorna har framhållit att en noggrann analys av den framtida arbetsmarknaden bör göras innan förändringar i dimensioneringen av olika delområden genomförs. Erfarenheterna visar emellertid att det är i det närmaste omöjligt att göra tillförlitliga prognoser arbetsmarknaden för konstnärligt verksamma. Sådana prognoser skall avse en arbetsmarknad som ligger cirka tio år framåt i tiden. Det internationella utbytet artister kan av förutses komma att öka, men det är svårt att bedöma vad det kan medföra för konsekvenser den svenska arbetsmarknaden. Också kraften i och inriktningen av den framtida kulturpolitiken har stor betydelse för arbetsmarknaden. Arbetmarknadsprognoser kan därför inte ligga till grund för annat än kvalificerade gissningar om de musikstuderandes framtida utkomstmöjligheter.

Musikhögskolorna bör profileras

Musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg har av tradition strävat efter att ge likartad utbildning och avstått från att profilera sig gentemot varandra. Vissa specialiteter har emellertid utvecklats vid de olika högskolorna, som exempelvis elektronmusik och jazzinriktning inom individuell studiegång i Stockholm, kammarmusik och arbete med att förbereda för en utvidgad musikerroll i Malmö, en med teater- och operahögskolan integrerad sångutbildning och den nära anknytningen till musikvetenskap i Göteborg. Allmän grundutbildning måste även i fortsättningen ges vid de tre musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg men med en koncentration av vissa ämnen till en, eventuellt två, av skolorna skulle resurserna kunna tillvaratas mer effektivt än nu, t.ex. då det gäller att säkra en stor spännvidd i landets musikerut-

bildning. Det är ett alternativ till att öka mångfalden genom en

större antagning vid varje skola, vilket är ett önskemål från musikhögskolorna. Jag har under utredningens gång övervägt olika former för en fördelning musikhögskolorna av det nationella ansvaret inom musikerutbildningen. Bland mina överväganden har ingått en

koncentration av påbyggnadsutbildningen till Stockholm för vil-

ket ekonomiskt utrymme skulle lämnas genom en minskning av antalet utbildningsplatser vid grundutbildningen där samt att förlägga utbildningen i elektronmusik i sin helhet dit. Jag har

också övervägt att utbildning i sång endast skall ges i Malmö med SOU 1992 12 tanke att det totala utbildningsutbudet i sång är för stort. Vad Kapitel 14 gäller Musikhögskolan i Göteborg ligger en ytterligare integrering av musik- och operautbildningarna samt en fortsatt utveckling av samarbetet med musikvetenskap nära till hands. Bland mina överväganden har vidare ingått att kyrkomusikerutbildningen i Stockholm i sin helhet överförs till Musikhögskolan i Piteå, jag men har stannat för att föreslå att tre utbildningsplatser flyttas från

Stockholm till Piteå se 14.3.2.

Enligt min mening bör en profilering ske musikhögskolorna emellan. Kontakter med företrädare för musikhögskolorna och musiklivet i övrigt har emellertid visat att tiden inte är mogen för en tydlig ämnesmässig profilering. Jag finner därför att den bör få växa fram i fortsatta diskussioner mellan skolorna. Sådana diskussioner pågår och viljan att finna former för utveckling och förändringar är påtaglig. Jag är alltså inte beredd att precisera ett samlat förslag profilering föreslår att musikhögskolorna i om men Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att gemensamt utarbeta en plan för profilering av respektive utbildningar som kan sättas i verket under budgetperioden 199697-199899. De bör därvid föreslå en ansvarsfördelning i ett nationellt perspektiv så att utbildning finns tillgänglig i landet inom samtliga instrumentområden och att andra utbildningsbehov tillgodoses med hänsynstagande till att vissa delar av utbildningen är överdimensionerad. I planen bör också påbyggnadsutbildningen ingå. Med en sådan plan som underlag blir det möjligt att ta ställning till eventuella behov av förstärkning och utökning av musikutbildningen som helhet.

Utbildningens längd bör differentieras

Vid Musikhögskolan i Malmö har ett förslag till förändrad utbildningsstruktur utarbetats enligt vilket grundutbildningen för vissa instrumentgrupper skall omfatta 120 poäng, för andra 200 poäng. Bakgrunden är att en del studerande behöver längre tid för sina studier än nuvarande fyra år medan andra företrädesvis blåsare med orkesterinriktning kan anses nå motsvarande nivå sina instrument redan efter tre års studier. Syftet är att höja kvaliteten

musikerutbildningen genom att erbjuda en förlängd, femårig

utbildning, att profilera musikerutbildningen i Malmö genom nya fördjupningsalternativ samt att individualisera studierna genom att ge de studerande möjlighet att lägga upp egna studieprogram. Grundutbildningen skulle bestå av en tvåårig grundkurs och ytterligare ett års studier med individuellt program. Denna utbildning skulle leda fram till konstnärlig högskoleexamen efter vilken

man kan välja att avsluta studierna eller söka till den tvååriga

kompletterande utbildningen, bestående av studier huvudin-

kombinerat studieprogram. Även denna SOU 1992 12 strument jämte ett fritt utbildning skulle leda fram till konstnärlig högskoleexamen. Kapitel 14 Förslaget inom nuvarande för årsstudieplatser vid ryms ramar Musikhögskolan i Malmö. Förslaget har utarbetats av utbildningsledaren vid Musikhögskolan i Malmö Johannes Johansson. Det återges i bilaga En liknande modell för förändring och utveckling av utbildningen i gitarrspel har presenterats av lektorn i gitarrspel vid Musikhögskolan i Göteborg, Josef Holeöek. Det syftar till att ge de studerande större möjligheter att välja inriktning och att fördjupa sig inom något område efter avslutad grundutbildning. Modellen går i stora drag ut att erbjuda en treårig, avslutad grundutbildning och därefter tvåårig fördjupningsutbildning med fyra olien ka varianter. Efter avslutad grundutbildning skulle den studerande bli yrkesverksam, direkt eller efter några år fortsätta till fördjupningsutbildningen eller söka sig till annan skola i eller utom Sverige. Om antalet gitarrelever minskas från sex till fem ryms också detta förslag inom nuvarande ekonomiska ramar.

Idén att differentiera längden musikerutbildningen är enligt min mening intressant och har stora utvecklingsmöjligheter. Utbildningen vid musikerlinjen omfattar nu 160 poäng oavsett den studerandes huvudinstrument. Möjligheten att musikerutbildningskulle ha olika längd vid olika högskolor är en ny tanke. lnen

vändningen att det skulle kunna uppstå A- och B-utbildningar

kan bemötas med att olika instrumentområden kräver olika lång utbildningstid, vilken är själva grunden för differentieringen. Det primära är inte utbildningens längd utan att musikern efter avslutad grundutbildning svarar mot de konstnärliga och andra krav som ställs i yrkeslivet. Begrepp som lägre och högre musikerexamen blir inte aktuella. 120 poäng skall färdig grundutbildning för vissa områge en den och det blir därmed inte fråga om lägre utbildning. Benämningen engelska måste dock bli Bachelor of Fine Art för 120 poängsutbildningen och Master of Fine Art för de andra. Modellen kan enligt min mening utgångspunkt för att vara en pröva nya vägar inom musikerutbildningen och skapa större frihet för eleverna att välja en utbildning som svarar mot deras önskemål. Vid förda diskussioner har idén emellertid inte vunnit accept av musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg, som inte är beredda införa den. De anser att tre års utbildning är för kort.

Förslag

Jag föreslår att Musikhögskolan i Malmö får i uppdrag att utveckla sitt förslag med differentierad utbildningslängd med sikte ett

genomförande från 199495. Examensbenämningen skall SOU 1992 12 vara konstnärlig högskoleexamen. Poängantal och inriktning i Kapitel 14 anges examensbeviset. Jag föreslår också att utbildningen i gitarrspel vid Musikhögskolan i Göteborg delas i två etapper, varvid den första skall omfatta 120 poäng, den andra 80 poäng. Examen med benämningen konstnärlig högskoleexamen skall kunna avläggas efter genomförd utbildning såväl första andra etappen. Poängantal och insom riktning anges i exaxmensbeviset.

Påbyggnadsutbildning bör utökas

Behovet av att öka påbyggnadsutbildningen är stort medan,

som nämnts, vissa delar av grundutbildningen är överdimensionerad.

Påbyggnadsutbildning i olika former tid och tillfälle till

ger konstnärlig fördjupning och mognad. Relationen mellan grundut-

bildning och påbyggnadsutbildning bör över för att bätt-

ses en re balans mellan dessa. Det finns skäl att minska antalet platser i grundutbildningen och använda därvid frigjorda för resurser att

öka antalet platser inom påbyggnadsutbildningen. Det gäller i

synnerhet Musikhögskolan i Stockholm har flest antal platser som inom grundutbildningen. En koncentration för påav resurserna byggnadsutbildning till Stockholm förefaller rimlig. Denna fråga bör ingå i den plan för profilering musikhögskolorna enligt som förslag ovan ska lägga fram.

Edsbergs Musikinstitut skall utgöra del en av

påbyggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm

Edsbergs Musikinstitut har sin bakgrund i Sveriges Radios musikskola som bildades 1958. Den ombildades till fristående stiftelen se med Kungliga Musikaliska Akademien, Sveriges Riksradio AB och Institutet för Rikskonserter stiftelsebildare 1986. Regesom ringen fastställde stadgarna år och skolan har samma nu en egen anslagspost i statsbudgeten under anslaget Bidrag till kommunal

högskoleutbildning m.m..

En arbetsgrupp inom Edsbergs Musikinstitut har lagt fram ett program för Edsbergs framtid. Målet är att institutet skall bedriva

instrumental påbyggnadsutbildning med kammarmusikalisk in-

riktning samt genom projekt- och kursverksamhet erbjuda etablerade musiker en kvalificerad fortbildning. Särskild tonvikt skall enligt programmet läggas vid nutida musik. Internationella kontakter och utblickar skall centrala för verksamheten. Den vara kammarmusikaliska inriktningen understryks arbetsgenom att gruppen föreslår att stiftelsens ändras till Edsbergs Kamnamn marmusikinstitut.

Organisatoriskt föreslås stiftelseformen bibehållen då arbets- SOU 1992 12 gruppen anser att den skapar möjlighet till önskvärd flexibilitet. Kapitel 14 Finansieringen förutsätts fortsatt ske över en särskild post i statsbudgeten.

Jag föreslår att verksamheten vid Edsbergs Musikinstitut, med bibehållen organisation, knyts till påbyggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm. Det ger god grund för utbildning hög internationell nivå och en koncentration av påbyggnadsutbildning för kammarmusiker till Stockholm.

Förslag

Musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att lägga fram förslag om en ämnesmässig profilering av utbildningen inom nuvarande musikerlinjen vid dessa högskolor inför budgetperioden 199697-199899. Musikhögskolan i Malmö ges uppdrag att utveckla förslag med differentierad utbildningslängd vid utbildning motsva-

rande nuvarande fyraårig musikerlinje med sikte genom-

förande från 199495. Utbildningen i gitarrspel vid Musikhögskolan i Göteborg delas i två etapper, den första omfattande 120 poäng, den andra 80 poäng. Utbildningen vid Edsbergs Musikinstitut blir del på- - en av byggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm. Stiftelseformen bibehålls.

14.3.2 Kyrkomusikerlinjen

Högskoleutbildning för kyrkomusiker, som förbereder för yrkesverksamhet som kyrkomusiker och lärare, finns vid de fyra musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå. Lägre utbildning som leder till kantorsexamen erbjuds vid Stora Sköndal och inom folkhögskolans ram.

Tre årsstudieplatser överförs till Piteå från Stockholm

Utbildningen vid Musikhögskolan i Piteå begränsad till linjerna

är för kyrkomusiker och musiklärare. Högskolan har, under de år

som gått sedan starten, etablerat en väl fungerande utbildning

dessa områden. Med lokala medel har två professurer inrättats korttidsförordnanden, en i orgelspel och en i komposition. De har haft stor betydelse för den höga konstnärliga nivån utbildningen.

Det totala antalet nybörjarplatser vid kyrkomusikerlinjen är 27. SOU 1992 12 Vid Musikhögskolan i Stockholm antas årligen nio elever, vid de Kapitel 14 övriga högskolorna vardera sex. Antalet sökande är lågt, men antalet behöriga sökande svarar i stort sett mot antalet platser. Antalet elever i Piteå behöver ökas, bl.a. för att ge större tjänsteunderlag och över huvud taget för att skolan skall kunna utvecklas som studiemiljö och kreativt centrum. Ett led i åtgärderna för att stärka Piteåhögskolan kan vara att överföra utbildningsplatser från annan musikhögskola. Farhågor att platser i om nya Piteå inte kan fyllas förefaller överdrivna. Jag föreslår att tre utbildningsplatser för kyrkomusiker och resurser för dessa överförs från Musikhögskolan i Stockholm till Musikhögskolan i Piteå. I kapitel 12 föreslår jag att utbildning av ljudtekniker inom teater- och musikområdena permanent inrättas vid Musikhögskolan i Piteå.

Förslag

Tre årsstudieplatser nuvarande kyrkomusikerlinjen och

motsvarande resurser överförs till Musikhögskolan i Piteå från Musikhögskolan i Stockholm.

S°U1992 12

Reklam-

15 Utbildning av grafiker.

Kapitel 15

och kommunikationsutbildning

15.1 Nuvarande utbildning

Grafisk linje 80 poäng finns vid Grafiska institutetInstitutet för högre kommunikations- och reklamutbildning och vid Högskolan för design och konsthantverk. Utbildningen i Stockholm omfattar 80 poäng och den i Göteborg 40 poäng. Reklam- och kommunikationslinje 60 poäng finns vid Grafiska institutetInstitutet för högre kommunikations- och reklamutbildning.

15.2 överväganden och förslag

Det första årets studier vid den grafiska linjen ger en grund för arbete faktorförsäljare exempelvis tryckerier eller med som produktutformning och produktion inom grafisk industri och re-

klambyråer. Andra året ger en breddning och fördjupning för ar-

betsledande uppgifter inom den grafiska branschen. Trots inslag formgivning kan utbildningen inte sägas vara en konstnärlig av utbildning i egenlig mening. Jag föreslår att den ettåriga grafiska utbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk avvecklas och att resurserna

överförs till utbildningen i grafisk design där se kapitel 8.

Inte heller utbildningen vid reklam- och kommunikationslinjen kan sägas konstnärlig utbildning i egentlig mening. vara en Som framgår kapitel 5 föreslår jag att Grafiska InstitutetInstiav tutet för högre kommunikations- och reklamutbildning överförs till universitet. I kapitel 17 föreslår jag att utbildning motsvarande den nuvarande grafiska linjen samt reklam- och kommunikationslinjen skall ligga utanför examenssystemet för de konstnärliga utbildningarna.

Förslag

Grafiska linjen 40 poäng vid Högskolan för design och konsthantverk awecklas från 199394 och resurserna för denna överförs till utbildningen i grafisk design där.

16 Fort- och

vidareutbildning

SOU 1992 12

Som fort- och vidareutbildning räknas nedan viss utbildning utöver den egentliga grundutbildningen, nämligen påbyggnadsutbildning, kompletteringsutbildning och kurser för yrkesverksamma.

16.1 Utvecklingsbehov

Att de konstnärliga högskoleutbildningarna står en hög nivå och att de sedan högskoleinträdet fört in nya moment i undervisningen gör dem attraktiva för yrkesverksamma med utbildning från tidigare skeden. Efterfrågan och kompletterande kunnya skaper är avsevärd. Konstruktiva idéer och förslag till fort- och vidareutbildning inom en rad ämnesområden och i olika former finns inom skolorna. Förslagen speglar behoven bland de yrkesverksamma och utvecklas i kontakt med deras organisationer. Kurser, seminarier och workshops genomförs för att fylla behoven och även som en del av de internationella satsningarna. Anslaget för lokala och individuella linjer och fristående kurser, LIF-anslaget, är den resurs som används för genomförande av fort- och vidareutbildning. Särskilda, permanenta resurser för planering och genomförande saknas i regel vilket försvårar verksamheten eftersom den endast kan bedrivas effektivt den har om kontinuitet. En del av behoven av fort- och vidareutbildning kan fyllas genom att platser avsätts inom ramen för kurser och projekt inom grundutbildningen. Det nordiska samarbete som senare tid förstärkts, bl.a. genom Nordplusprogrammet, ger goda förutsättningar till överenskommelser de nordiska skolorna emellan om fördelning av ansvar för fort- och vidareutbildning inom olika ämnesområden. Av skolornas anslagsframställningar kommer att framgå den planering och beredskap för genomförande av fort- och vidareutbildning som finns inom de olika konstnärliga högskoleutbildningarna. Det kan ligga till grund för eventuella förstärkningar.

16.2 Förslag

Nedan ges en sammanställning av förslag rörande fort- och vidareutbildning som lämnats i tidigare kapitel. Därefter följer ett för-

slag rörande kompletteringsutbildningen av skådespelare och ope- SOU 1992 12 rasångare. Kapitel 16

En mer flexibel organisation av utbildningen vid Konsthögskolan i enlighet med mitt förslag i kapitel 6 skapar större möjlighe-

ter för samarbete mellan påbyggnadsutbildningarna vid Konsthög-

skolans arkitekturskola och utbildningen i fri konst.

En konstpedagogisk påbyggnadsutbildning införs vid Konst-

högskolan. Ett genomförande av mina förslag i kapitel 8 skulle i vissa avseenden förändra organisationen av utbildningen vid Konstfack ett sätt som ökar förutsättningarna för samarbete mellan påbyggnadsutbildningen i foto och övriga utbildningar vid Konstfack. Högskolan för design och konsthantverk har kunnat bedriva påbyggnadsutbildning i textil design med resurser som ställts till förfogande inom ramen för den satsning designutbildning som gjordes 199091. Önskemål fortsättning har framförts om en av skolan. Förslag om medel för en sådan kan inte läggas inom ramen för befintliga resurser. Eventuellt kan utrymme skapas genom omfördelning av resurserna inom skolan. Dansare efterfrågar vidareutbildning för att de skall kunna använda sina erfarenheter och kunskaper inom närliggande yrkesområden efter deras tidiga pensionering. Hittills har de kunnat erbjudas en ettårig danspedagogutbildning. I kapitel 10 föreslår jag att utbildning av repetitörer och balettmästare inrättas. De vänder sig till dansare.

I kapitel 11 föreslår jag att antagningen till den treåriga utbild-

ningen i mim regelmässigt skall göras vart fjärde år i stället för vart tredje. Jag föreslår också att de därvid som nu resurser som frigörs skall användas för vidareutbildning i mim mimare, skåav depelare och dansare. Som framgår av kapitel 14 anser jag att relationen mellan grundutbildning och påbyggnadsutbildning musikområdet gemensamt bör ses över av musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. De föreslås i uppdrag att utarbeta en plan för

profilering av grundutbildning och påbyggnadsutbildning som

skall läggas fram inför budgetperioden 199697-199899. I kapitel 14 föreslår jag också att utbildningen vid Edsbergs musikinstitut

skall räknas in i utbudet av påbyggnadsutbildning vid Musikhög-

skolan i Stockholm.

Teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö ger kontinuerligt kompletteringsutbildning för yrkesverksamma skådespelare. Behovet av sådan utbildning var stort under 70- och 80-ta1en men är inte längre lika påtagligt. Jag föreslår att kompletteringsutbildningen för skådespelare avvecklas i sin nuvarande form. De resurdå frigörs bör skolorna behålla för att periodiskt kunna ser som

genomföra kurser för yrkesverksamma med hänsyn till aktuella SOU 1992 12 behov eller för att förstärka grundutbildningen. Kapitel 16 Kompletteringsutbildning finns också för sångare vid Operahögskolan i Stockholm och vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Jag föreslår att också dessa utbildningar avvecklas i sin nuvarande form och att resurserna bibehålls inom skolorna för friare användning.

Förslag

Jag föreslår att kompletteringsutbildningen vid teaterhög- skolorna i Stockholm och Malmö och vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och operahögskolan i Göteborg avvecklas i sin nuvarande form och att resurserna bibehålls vid skolorna.

17 Examina SOU 1992 12

Kapitel 1 7

17.1 Det framtida examenssystemet

Som tidigare framhållits kommer universitet och högskolor i framtiden att arbeta med betydligt större frihet från direkt statligt inflytande än vad som nu är fallet. statsmakterna kommer att inskränka sig till att fastställa vissa Övergripande mål för grundutbildning och forskning. I vilka avseenden och i vilka former detta kommer att ske står ännu inte helt klart. I promemoria en som nyligen utarbetats inom regeringskansliet presenteras emellertid en modell för det kommande reformarbetet och vart det kan

komma att leda Fria universitet och högskolor. Ds 19921. Den

är f.n. under remissbehandling. Jag har i mina förslag om examina inom den konstnärliga högskoleutbildningen utgått från vad som sägs i Fria universitet och högskolor. Nedan följer en kort redogörelse för vad som sägs i promemorian i fråga om det framtida examenssystemet. Varje universitet och högskola kommer själv att besluta om hur den grundläggande utbildningen ska organiseras vid den egna högskoleenheten. Linjesystemet ersätts av en central examensordning. Riksdagen fastställer de övergripande målen för högskoleutbildningen. De blir gemensamma för all grundutbildning och anges i högskolelagen. Därutöver specifierar regeringen målen för

yrkesexamina se nedan i högskoleförordningen. Med utgångs-

punkt i dessa av statsmakterna fastställda mål kommer precimer serade mål för olika utbildningar att sättas universiteten upp av och högskolorna själva. De grundläggande föreskrifterna om examina och andra regler om högskoleutbildningen anges i ett kapitel i högskoleförordningen, medan de mer detaljerade föreskrifterna om vilka examina som skall finnas, vilka högskolor skall ha examinationsrätt som samt kraven för att erhålla examen examensbeskrivningar - - anges i en examensordning som biläggs förordningen. Ett förtydligande i examensbeviset i vad avser utbildningens innehåll blir en fråga för varje universitet och högskola att besluta om. Det framtida examenssystemet kommer att omfatta dels generella examina som svarar mot breda områden, dels yrkesexamina för mer specialiserade områden. Enligt departementspromemorian förefaller en struktur med tre generella examina vara lämplig i framtiden. Dessa tre generella examina skulle vara kandidatexamen efter studier om minst tre år, magisterexamen efter studier om minst fyra år och högskoleexamen efter studier om minst ett och ett halvt år.

För kandidat- och magisterexamen kommer att gälla särskilda SOU 1992 12 krav på fördjupning i något ämne, svarande mot 60 respektive 80 Kapitel 17 poäng samt ett självständigt arbete av viss omfattning. Utbildning om minst 60 poäng och för vilka det inte finns skäl att inrätta en särskild yrkessexamen avslutas med högskoleexamen. Högskoleexamen ska normalt anges med viss inriktning. Svarande mot dagens möjlighet att inrätta lokala utbildningslinjer kan i det skisserade systemet universitetet och högskolor genom egna beslut utveckla nya utbildningsalternativ och att utdela examina för sådana.

17.2 överväganden och förslag

Examensbenâmning

I Fria universitet och högskolor räknar framgått, med man, som två huvudtyper examina på grundnivå i det framtida högskoleav systemet generella examina svarande mot breda områden och yrkesexamina svarande mot mer specialiserade. Den första frågan som reser sig är om konstnärliga examina i första hand är att betrakta som generella eller yrkesinriktade. Svaret blir i viss mån en paradox. Det konstnärliga utbildningarna är klart yrkesinriktade, i detta sammanhang bör examina från men dessa utbildningar betraktas som generella. Det senare hänger med i första hand två förhållanden. samman För det första kräver konstnärsyrkena visserligen en kärna av särskilda kunskaper och färdigheter, yrkeskraven låter sig inmen te specificeras annat än i mycket allmänna termer eftersom den individuelle konstnären tar sig an och löser konstnärliga gestaltningsproblem ett för honom unikt sätt. Många av de konstnärliga yrkesområdena är så breda att utbildningen inte kan täcka in alla områdets aspekter det finns utrymme för vitt skiftande ty- per av begåvningar och kunskaper inom ett och samma konstområde. Sålunda kan exempelvis och med framen samma person gång arbeta som fri konstnär, miljögestaltare, scenograf och illustratör. En koreograf är ofta dansare, en regissör ofta skådespelare och en musiker ofta kompositör. Fler exempel kan ges. Det andra skälet för att inte examina från de konstnärliga utbildningarna ska falla under yrkesexamina är att sådana examina i regel skall ligga till grund för behörighet att utöva ett visst yrke. Att konstnärlig utbildning ens i någon avlägsen mening skulle bilda grund för någon slags legitimerad konstnärlig verksamhet är helt främmande för vårt samhälle. Tvärtom innebär den konstnärliga frihet vi värnar om, bland mycket annat att var och en utan krav formell utbildning skall kunna ägna sig konstnärlig verksamhet, och efter egen förmåga ha den yrke. som

Jag alltså att de konstnärliga examina inte skall ses som SOU 1992 12 anser yrkesexamina i det kommande examenssystemet. Enligt min me- Kapitel 17 ning bör konstnärliga examina inte heller anslutas till de generella kandidat- och magisterexamina. De krav som ställs för dessa är inte tillämpliga konstnärlig utbildning.

Av de i departementspromemorian angivna examina återstår

alltså högskoleexamen. Det är i och för sig möjligt att knyta de konstnärliga utbildningarna till denna examen med angivande av konstområde eller konstnärlig inriktning. Exempel Högskoleexai fri konst eller Högskoleexamen med inriktning mot fri men konst. Jag har emellertid stannat för att föreslå att de konstnärliga utbildningarna hänförs till särskild och föreslår att till en examen de i promemorian upptagna examina läggs konstnärlig högskole-

examen. Till den läggs specificering av utbildningsområdet,

en exempelvis konstnärlig högskoleexamen i dans och konstnärlig högskoleexamen i koreografi. Inom musikområdet anges exempel-

vis huvudinstrument. Genom inrättandet en särskild examenstyp konstnärlig av högskoleexamen för de konstnärliga utbildningarna görs en önskvärd markering dessa utbildningar leder till vissa specifika av yrkesområden, trots att kunskapskraven inte låter sig definieras lika klart för yrkesexamina. Det kan dessutom vara en poäng som

att grundutbildningsnivå göra en terminologisk boskillnad mel-

lan konstnärlig och utbildning eftersom sådan görs melannan en lan konstnärligt utvecklingsarbete och forskning.

Förslag till konstnärliga högskoleexamina

Avgränsningen mitt utredningsuppdrag har gjorts utifrån de av utbildningslinjer inom det konstnärliga området som finansieras med medel från anslaget Utbildning för kultur och informations-

yrken. Som framgått jag att samtliga utbildningar som in-

anser i dessa linjer skall finnas kvar. Även utbildningarna i ryms om framtiden kan komma att organiseras olika sätt vid olika enhekommer de enligt mitt förslag alltså att kvarstå och leda fram ter, till Också de av mig föreslagna nya utbildningarna i sceexamen. nografi och utställningsgetaltning, i klädformgivning och av danteaterregissörer, operaregissörer och av musikalartister bör sare, leda fram till examen. När det gäller att. fastställa .vilka examinapå det konstnärliga området skall finnas i framtiden är det naturligt att utgå från som att och av de utbildningar som motsvarar en nuvarande utvar en bildningslinje skall leda fram till viss Det har också en examen.

varit utgångspunkt i mitt förslag. Även när det gäller frågan

en vilka högskoleenheter som skall kunna utfärda respektive exaom har jag i stort sett utgått från de förhållanden som nu råder. men

Utbildningen vid kyrkomusikerlinjen utgör ett specialfall SOU 1992 12 genom att den leder till behörighet till tjänst som organist. Utbild- Kapitel 17 ningen också kompetens för fyllnadstjänstgöring i kommunal ger musikskola och i vissa ämnen inom allmänna skolväsendet. Den skulle alltså kunna betraktas som en yrkesutbildning. Mitt förslag är att kyrkomusikerutbildningen förs till de konstnärliga utbildningarna. Examensbenämningen bör dock vara organistexamen. Några utbildningar räknas konstnärliga bör enligt som nu som min mening i framtiden emellertid föras till annan högskoleutbildning. Det gäller utbildningarna vid Grafiska institutet och lnstitutet för högre reklamutbildning. Utbildningarna vid DIIHR

nuvarande grafiska linjen och nuvarande reklam- och kommuni-

kationslinjen har inte karaktär av konstnärlig utbildning och bör enligt min mening knytas till systemet med generella examina. Som framgår av kapitel 5 föreslår jag att GIIHR organistoriskt förs över till Universitetet i Stockholm. Utbildningarna vid Dramatiska institutet DI ingår inte i mitt uppdrag. Jag berör därför inte närmare hur utbildningarna där skall inordnas i det framtida examenssystemet. Utbildning motsvarande DIs nuvarande medielinje för filmTV, radio och teater 120 poäng synes emellertid utan svårigheter kunna inordnas i ett examenssystem för konstnärliga utbildningar. DIs utbildning av teaterregissörer bör leda fram till samma examen som den av mig föreslagna utbildningen i teaterregi i Malmö. Eventuellt bör utbildningen vid DI utformas som en särskild inriktning denna av examen, beroende bl.a. hur nära teater- och filmregi knyts ihop i DIs utbildning. Motsvarande gäller DIs utbildning av scenografer i förhållande till den mig föreslagna utbildningen i av scenografi och utställningsgestaltning i Umeå. Utbildningarna inom det konstnärliga området har och kom- mer enligt mina förslag även i framtiden att ha olika längd. - Därtill kommer att utbildning av olika längd enligt mina förslag kan leda till samma examen. Det gäller exempelvis musikerutbildningen. Jag menar att det inte är någon olägenhet att utbildningar av olika längd ges samma examensbeteckning. Utbildningstiden poängen skall anges i examensbeviset. Nedan förtecknas de konstnärliga högskoleexamina jag föreslår. För tydlighetens skull vilka nuvarande utbildningslinjer anges studierna till respektive examen närmast är tänkt att motsvara. Utkast till examensbeskrivningar återfinns i bilaga

Jag föreslår att examina och examensbenämningar inom den konstnärliga högskoleutbildningen blir de som anges i nedanstående förteckning. Angivande av högskoleenheter med examensrätt

utgår från nuvarande organisation av den konstnärliga högsko-

leutbildningen i Stockholm.

Konstnärlig högskoleexamen i fri konst 200 poäng SOU 1992 12

Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande linjen Kapitel I 7 200 poäng för fri konst vid Konsthögskolan, Konsthögskolan Valand och vid Konsthögskolan i Umeå. Examensrätt Konsthögskolan, Konsthögskolan Valand UG, Konsthögskolan i Umeå UUm.

Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst 170 poäng Examen uppnås efter utbildning som till stora delar motsvarar

linjen för bild och miljö 200 p vid Konstfackskolan och inriktningen skulptur vid linjen för tredimensionell gestaltning 170 p

vid Konstfackskolan. Examensrätt Konstfackskolan.

Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestaltning 120 poäng med inriktningarna scenografi och utställningsgestaltning Ny utbildning. Examensrätt Konsthögskolan i Umeå UUm.

Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk 170 poäng, med inriktningarna keramik, glas, metall och textil

Examen uppnås efter utbildning motsvarande inriktningarna ke-

ramik och glas samt metallkonsthantverk vid linjen för tredimensionell gestaltning 170 poäng vid Konstfackskolan, inriktningen textil konsthantverk inom linjen för textil konst och formgivning 170 poäng vid Konstfackskolan och konsthantverkslinjen vid

Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg 170 p med inriktningarna keramikkonst, metallkonst silversmide samt tex-

tilkonst. Examensrätt Konstfackskolan samtliga inriktningar och Hög-

skolan för design och konsthantverk GU endast keramik, me-

tall och textil.

Konstnärlig högskoleexamen i industridesign 170 poäng

Examen i industridesign uppnås efter utbildning motsvarande lin-

jen för industridesign 170 poäng vid Konstfackskolan, inriktningen industridesign inom designlinjen 170 poäng vid Högskolan för design och konsthantverk och designlinjen 170 poäng vid Designhögskolan i Umeå. .Examensrätt Konstfackskolan, .Högskolan .för .design .och . . konsthantverk GU, Designhögskolan i Umeå UUm.

Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design 170 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande linjen för grafisk design och illustration 170 poäng vid Konstfackskolan och inriktningen grafisk design inom designlinjen 170 poäng vid Högskolan för design och konsthantverk.

Examensrätt Konstfackskolan, Högskolan för design och SOU 1992 12 konsthantverk GU. Kapitel I 7

Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur 170 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande linjen för inredningsarkitektur 170 poäng vid Konstfackskolan och inriktningen inredningsarkitektur inom designlinjen 170 poäng vid Högskolan för design och konsthantverk. Examensrätt Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk GU.

Konstnärlig högskoleexamen i textil design 170 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande vissa delar av inriktningen textil- och klädformgivning inom linjen för textil konst och formgivning 170 poäng vid Konstfackskolan och vissa delar inriktningen produktdesign 170 poäng inom designlinjen vid av Högskolan för design och konsthantverk. Examensrätt Konstfackskolan och Högskolan för design och konsthantverk GU.

Konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning 170 poäng Ny utbildning. Examensrätt Konstfackskolan.

Konstnärlig högskoleexamen i foto 120 poäng

Examen motsvarar utbildning vid nuvarande fotograflinjen 120 poäng vid Fotohögskolan. Examensrätt Fotohögskolan GU.

Danspedagogexamen 120 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande danspedagogutbildningen vid danslinjen 120 poäng vid Danshögskolan. Examensrätt Danshögskolan.

Konstnärlig högskoleexamen i dans 120 poäng Ny utbildning. Examensrätt Danshögskolan.

Konstnärlig högskoleexamen i koreografi 120 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande koreografutbildning inom danslinjen 120 poäng vid Danshögskolan. Examensrätt Danshögskolan.

Konstnärlig högskoleexamen i mim 120 poäng

Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande mimlin-

jen 120 poäng vid Danshögskolan. Examensrätt Teaterhögskolan i Stockholm.

Konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning 140 poäng SOU 1992 12

Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande skåde- Kapitel 17

spelarlinjen 140 poäng vid Teaterhögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Malmö och Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Examensrätt Teaterhögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Malmö UL.

Konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning med inriktningarna opera och musikal 140 poäng

Examen med inriktning mot opera uppnås efter utbildning mot-

svarande nuvarande musikdramatiska linjen 140 poäng vid Operahögskolan och Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Utbildning med inriktning mot musikal är ny.

Examensrätt Operahögskolan i Stockholm endast inriktning-

mot opera, Teater- och Operahögskolan i Göteborg UG. en

Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi 80120 poäng Ny utbildning. Examensrätt Teaterhögskolan i Malmö UL.

Konstnärlig högskoleexamen i musikteaterregi 80 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande den nuvarande lokala operaregilinjen 80 poäng vid Operahögskolan. Examensrätt Operahögskolan, Teater- och operahögskolan i Göteborg UG. Kommentar Utbildningen i musikteateregi i Göteborg förutsätts lägga särskild vikt musikalregi.

Konstnärlig högskolexamen i musik 120160200 poäng Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande musiker-

linjen 160 poäng vid Musikhögskolan i Stockholm, Musikhög-

skolan i Malmö och Musikhögskolan i Göteborg. Examensrätt Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Malmö UL samt Musikhögskolan i Göteborg UG. I examensbevisen anges huvudämnen, dvs. instrument o.d.

Organistexamen 160 poäng

å Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande kyrko-

musikerlinjen 160 poäng vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå. Examensrätt Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Malmö UL, Musikhögskolan i Göteborg UG, Musikhögskolan i Piteå HLu.

18 1992 12

Lärartjänsterna 50V

Kapitel 18

I detta kapitel berörs lärartjänster inom konstnärliga ämnen.

Bakgrund

Högskolereformen genomfördes från 197778 men det dröjde till 198687 innan lärartjänstreformen för högskolan trädde i kraft. De nya högskoleutbildningarna, däribland de konstnärliga, gick alltså in i högskolesystemet med de tjänstetyper hade före man inträdet och arbetade vidare med dem under lång rad år. en av Som följd lärartjänstreformen infördes tjänstetyperna en av professor, högskolelektor och högskoleadjunkt. Flertalet tjänster som funnits före reformen omvandlades till högskoleadjunkturer. Befintliga professurer bestod och några nya tillkom. De förenades med konstnärligt utvecklingsarbete. Avsikten med reformen var att höja lärarkompetensen genom införande av högskoletjänster. Detta ansågs kompensera det bortfall av undervisningstimmar, som reformen medförde, varför nya resurser inte kunde pâräknas. - Förhoppningarna medel för inrättande professurer om av nya grusades med få undantag. Den första nya professuren, i keramik och glas vid Konstfack, inrättades dock redan 1985. Ytterligare några har tillkommit senare. Professurerna bekostas i en del fall av medel från sektorsanslaget, i andra från anslaget för konstnärligt utvecklingsarbete. I några fall tillskjuts medel från bägge anslagen.

Tidsbegränsning av professorstjänster

Professorerna vid de konstnärliga högskoleutbildningarna forordnas på fem år med möjlighet till fem års förlängning utan utlysning. Fidsbegränsningen motiveras av vikten av att utbildningarna kontinuerligt skall tillföras nya konstnärliga impulser. Denna tidsbegränsning har emellertid i vissa fall ort det svårt att attrahera lämpliga kandidater. En bättre lösning kan vara att införa tillsvidareförordnanden utan tidsbegränsning för professorer i centrala ämnen och att komplettera med gästprofessurer. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan forê ändring eftersom opinionen inte är entydig. Remissvaren kan ge vägledning i denna fråga.

Strukturen på lärartjänsterna SOU 1992 12 Kapitel 18 Att nivån på lärartjänsterna höjts har haft stor betydelse för utvecklingen vid de konstnärliga högskoleutbildningarna. Profeshar varit utomordentligt värdefulla för de utbildningar surerna där de inrättats. Fördelningen mellan högre och lägre tjänster är emellertid fortfarande alltför skev att antalet profesgenom och högskolelektorstjänster är för litet i förhållande till ansorstalet högskoleadjunktstjänster. Fortfarande överväger högskoleadjunkturerna på de flesta håll. En del högskolelektorat har inrättats, de är ännu alltför få. Professurer finns vid flertamen let utbildningar endast i de viktigaste huvudämnena. Därmen till kommer att olikheterna mellan de konstnärliga högskoleutbildningarna vad gäller tjänster är stora. Många högskoleadjunktstjänster innehas av högt kompetenta lärare det går inte att komma ifrån att kompetensen i en men del fall är för låg. En orsak till det är att det varit svårt senare att locka framstående konstnärliga yrkesutövare till tjänster på denna nivå. svårigheterna att få till stånd bra lärartjänststruktur är en uppenbara. Bristen på är dem. Inom en del enheresurser en av ter kan strukturen förändras omfördelning av resurser, genom på de flesta håll är ett tillskott nödvändigt om fler högre men tjänster skall kunna inrättas.

Lärarnas uppgifter

Professorerna är garanter för hög konstnärlig kvalitet och anför att utbildningen ligger på högskolenivå. Som en följd svarar att professorerna förväntas sätta sin konstnärliga prägel på av utbildningen är det naturligt och nödvändigt att stor del av en deras arbete ägnas åt undervisning inom grundutbildningen. Konstnärligt utvecklingsarbete ingår i professorernas åligganden. Det håller fortfarande på att finna sin form, men det åligger professorerna att utveckla sitt ämnesområde, att initiera projekt och att handledare för övriga lärare. Genom den revara lativt korta tid professorerna har till förfogande genom att deras förordnanden är tidsbegränsade är det särskild vikt att högav skolan tillhandahåller kringresurser, lokaler och rörliga resurför genomförande projekt. Professorerna hinner knappast ser av med att utveckla långsiktiga kontakter med anslagsgivande organ under sin mandatperiod. Adjungerade professorer har till uppgift att fördjupa utbildningen inom ett speciellt område. De har sitt huvudsakliga arbete utanför högskolan och anställs för tre år med möjlighet till förlängning.

Utöver sin undervisning svarar högskolelektorerna i regel för SOU 1992 12 pedagogisk metodutveckling, för att lägga upp kursplaner och ta Kapitel 18 fram läromedel. De svarar också för kontinuiteten i utbildningen och överför erfarenheter till nytillträdda professorer. Det är viktigt att också högskolelektorerna har egen yrkesverksamhet och behåller kontakten med yrkeslivet. Det är därför i många fall lämpligt med högskolelektorstjänster på deltid eller att innehavarna under vissa perioder ges tillfälle att ägna sig åt konstnärligt utvecklingsarbete med nedsatt undervisningsskyldighet. Högskoleadjunkterna i regel för löpande undervisning svarar inom sina områden. Även de bör bedriva yrkesverksamhet, egen varför deltidstjänster ofta är att föredra också för dem. Amanuenstjänster förekommer inte vid de konstnärliga högskolorna. Jag föreslår emellertid att sådana tjänster inrättas vid Konsthögskolan, där amanuenserna skall assistera professorerna se avsnitt 6.1.2. Amanuenser har högst halvtidstjänst och tillsätts för ett läsår. Timlärare och gästlärare fyller en viktig funktion och skapar nödvändig flexibilitet. De anlitas dels for undervisning i ämnen med liten omfattning, dels för att tillföra sin syn på och kunskap om ett speciellt område. En ökning av resurserna för timlärare och gästlärare, det sker på bekostnad andra tjänster, även om av är i många fall önskvärd. Det är emellertid viktigt att uppnå god 4 balans mellan fasta och tillfälligt anställda lärare å så att kontie nuiteten upprätthålls likaväl som den konstnärliga förnyelsen. i l Artist in residence är en form för kunskaps- och erfaren- 4 hetsöverföring som är tämligen oprövad i Sverige men som kan ge stort utbyte. Den innebär att en konstnärlig yrkesutövare erbjuds tillgång till ateljé, studio, verkstad, utrustning eller liknande i skolan för eget skapande. De studerande ges möjlighet att följa detta arbete och diskutera med den gästande konstnären.

Meritering

Den avgörande meriteringsgrunden för lärare inom de konstnärliga högskoleutbildningarna är och bör konstnärlig vara skicklighet. Pedagogisk skicklighet merit, krav på är en men er-

farenhet frânnndervisnins. bör inte .ställas .ens .på de. högre

. tjänsterna eftersom det skulle begränsa rekryteringen på ett

olyckligt sätt. På högskolelektorer bör inte heller i framtiden ställas krav på doktorsgrad eller genomfört konstnärligt utvecklingsarbete på motsvarande nivå. Det senare därför att den egna konstnärliga verksamhet, som ligger till grund för meriteringen, sker utanför högskolan.

Rekrytering SOU 1992 12 Kapitel 18 De högre tjänsterna, särskilt professurerna, har haft stor betydelse for att locka lärare till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Givetvis har den status professuren medför bidragit till detta också de möjligheter att påverka utbildningen men som tjänsten innebär. Möjligheten att rekrytera bra lärare skiljer sig avsevärt mellan olika ämnesområden och orter. Inom områden där inkomsterna ligger långt över dem kan erbjudas inom högskolan är som det helt naturligt svårt att intressera framstående utövare för lärartjänster. Särskilda svårigheter finns vid högskoleutbildningarna utanför storstäderna.

Kontakt med yrkeslivet

För lärare vid de konstnärliga högskolorna är den egna konstnärliga verksamheten primär och måste vara det. Det skall därför inte endast tillåtet utan närmast ett krav att lärarna är vara verksamma också utanför skolan. Det kan underlättas genom inrättande deltidstjänster och generöst beviljad tjänstledigav het, t.ex. för andra uppdrag.

Professorernas avgångsvederlag

Ett treårigt, behovsprövat avgångsvederlag, som kan utgå efter avslutad mandatperiod fem eller tio år, är knutet till profesom förenade med konstnärligt utvecklingsarbete för att unsurer derlätta återgången till egen konstnärlig verksamhet. Det finns anledning att ompröva den nuvarande formen för avgångsvederlag. Den inte den trygghetsgaranti som eftersträvats och ger kan därför försvåra rekryteringen. Ett pensionssystem vore att föredra. Enligt förslag som regeringen lagt fram i riksdagen kommer santliga tjänster som professor att tillsättas av lokal högskolemyndighet efter utgången av juni 1993. Mot denna bakgrund framhåller utbildningsministern i årets statsverksproposition prop. 199192100 bil. 9 s. 174 att även frågan om rätt till avgångsvederlag bör handläggas på lokal nivå och aviserar att han tänker återkomma till denna fråga i 1993 års forskningsproposition.

Adjunkter i scenframställning

Adjunkter i scenframställning vid teaterhögskolorna förordnas på tre år med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Tjäns-

ten får alltså innehas under högst sex år. Syftet med tidsbe- SOU 1992 12 gränsningen är att garantera konstnärlig förnyelse. Bestämmel- Kapitel 18 sen förutsätter att det finns god tillgång på konstnärligt framstående och pedagogiskt erfarna sökande. Få framstående skådespelareregissörer är emellertid beredda att ägna sig åt undervisning på denna typ av tjänst och det finns risk att utbilden ningsnivån sänks om skådespelarutbildningarna tvingas avstå från högt kvalificerade lärare. Önskemål har framförts från teaterhögskolorna att förlängning ska kunna ske för ytterligare perioder. Jag föreslår att önskemålet tillmötesgås.

Förslag

Adjunkter i scenframställning skall kunna förordnas ett obegränsat antal treårsperioder.

-

19 Internationellt utbyte

gåta?

Goda internationella kontakter har stor betydelse för de konstnärliga högskoleutbildningarna. Kontakt med utbildningar i andra länder ger perspektiv den egna verksamheten och den egna utbildningens nivå. Internationella utblickar ökar också medvetenheten om nationella särdrag vilket kan bidra till att de positiva elementen i dessa tas till vara och minskar också risken för den provinsialism, som kan utvecklas i en isolerad miljö. Allt fler konstnärliga yrkesutövare kommer att verka en internationell arbetsmarknad och det är därför nödvändigt att de under utbildningen kan ta del av det internationella skeendet och etablera kontakter för ett framtida samarbete eller arbetsuppgifter över gränserna. De flesta konstnärliga högskoleutbildningar har ett väl utvecklat kontaktnät som grund för lärar- och studerandeutbyte och för deltagande i konferenser, festivaler, utställningar m.m. De konstnärliga högskolorna har utnyttjat Nordplusprogrammet i stor utsträckning. De har god beredskap för att ta till vara de möjligheter utbytesprogrammen inom EG erbjuder och dessa program kommer att stor betydelse för lärar- och studerandeutbytet i framtiden. Det internationella samarbetet kan emellertid inte begränsas till Europa. Inom vissa områden är utvecklingen andra håll, exempelvis i USA och Japan, av stort intresse. Vid sidan av lärar- och studerandeutbyte finns andra former för skolornas internationella arbete, exempelvis konferenser, seminarier, workshops, festivaler, tävlingar och utställningar. Dessa finansieras till stor del externa medel från fonder och liknande av anslaget för lokala och individuella linjer och fristående även om kurser också tas i anspråk. Genomförande av dessa former av internationellt utbyte kräver omfattande och kostnadskrävande planering, Avgifter tas oftast ut av deltagarna men de täcker endast sällan alla omkostnader. Motsvarande konferenser m.m. anordnas runt om i världen av yrkesorganisationer och utbildningar. Det är av stort värde för lärare och studenter att delta i dessa. Avgifter

och resor måste i alltför många fall bekostas av deltagarna själva.

. När man talar om utbyte mellan Sverige och utlandet fokuseras ofta de svenska kontakterna utomlands. Men ett utbyte har två riktningar. De konstnärliga högskoleutbildningarna kan bli mycket attraktiva för utländska lärare och studenter och en stor

tillgång i de internationella utbytesprogrammen. Jag grundar det-

ta dels att flera konstnärliga utbildningar i Sverige står en även internationellt sett hög nivå, dels att det det konstnärliga området kan vara särskilt lockande att något eller några år

söka sig ut till en periferi för att impulser för sitt skapande i en SOU 1992 12 miljö och under förutsättningar skiljer sig från de stora cent- Kapitel 19 som rumens. Det finns anledning att ta vara på ett sådant intresse och stödja skolornas egna ansträngningar att utnyttja denna tillgång. För att ge de studerande en utbildning i jämnhöjd med den bästa utomlands är det nödvändigt att de konstnärliga högskolorna får stöd för sina strävanden att stärka den internationella verksamheten. Brist ekonomiska resurser är ett hinder för ökat internationellt utbyte. Medel behövs för resor, arvoden till utländska lärare och för genomförande av och deltagande i konferenser m.m. Planering och administration kräver också för fortlöpande resurser handläggning av dessa ärenden, vilka ofta saknas. Universiteten har internationella sekretariat som kan bistå de konstnärliga institutionerna men konkurrensen med andra ämnesområden plaom neringsresurser och pengar är stor. Av de konstnärliga högskolorna i Stockholm har endast Konstfack avsatt medel för en särskild handläggare av internationella kontakter. Ett annat hinder är lokalbrist. Det gäller såväl bostäder för

gästande lärare och studerande som tillgång till arbetsutrymmen

för lärare och plats i undervisningslokaler för studenter. Dessa behov måste beaktas om det internationella utbytet skall kunna bli av tillräcklig omfattning. Informationen om de konstnärliga utbildningarna i Sverige

andra språk än svenska är i stort sett begränsad till enkla trycksa-

ker eller en summary engelska i sammanställningar av utbildningsutbud. Det är önskvärt att ett informationsmaterial de om konstnärliga högskolorna i Sverige ställs och hålls aktusamman ellt för distribution till mottagare utomlands. Samtliga konstnärliga högskolor deltar i internationellt utbyte men behoven av och förutsättningarna för utbytet skiftar. Jag för därför inte fram något förslag generell satsning på detta om område. Jag kan heller inte förorda en gemensam resurs från vilken de konstnärliga högskolorna skulle kunna söka medel eftersom en sådan modell skulle leda till ökad administration och arbete mer för skolorna. Jag föreslår i stället selektiva satsningar grundade på högskolornas anslagsframställningar.

20 12

Dimensionering

åglfgtell9z9â

20. l Inledning

De konstnärliga högskoleutbildningarna bör dimensioneras i princip på samma grunder som andra högskoleutbildningar, dvs. med utgångspunkt i bl.a. arbetsmarknaden, möjligheterna att försörja sig efter avslutad utbildning och ungdomens efterfrågan på utbildning. Arbetsmarknad och försörjningsmöjligheter skiljer sig mycket mellan olika kategorier konstnärligt verksamma. Också forav

merna för arbetet skiftar. Inom en del grupper är långtidsanställ-

ningar vanliga medan andra grupper huvudsakligen verkar som fria yrkesutövare dvs. utan att vara fast anställda. Till den förra hör exempelvis skådespelare och orkestermusiker medan gruppen fri yrkesutövning är helt dominerande bland t.ex. målare och skulptörer. Mellan dessa grupper kan de som arbetar frilansbasis sägas stå. Frilansuppdragen kan vara mycket korta och exempelvis avse ett engagemang för en enda kväll vissa musikerkate- gorier som under ett år kan ha över hundra arbetsgivare. Det förekommer att man bildar produktions- ocheller försäljningskollektiv som t.ex. fria teater- och musikgrupper, konsthantverkarkollektiv och designkontor. För några är upphovsrättsliga grupper ersättningar som royalties och uppförandeersättningar en viktig inkomstkälla, exempelvis för tonsättare och vissa musikergrupper.

20.2 Inkomstförhållanden

Tillgängliga uppgifter om de konstnärligt verksammas inkomstförhållanden är otillförlitliga. De metodologiska problem är som förenade med undersökningar detta område är svårlösta. Resultaten från sådana undersökningar måste alltså tolkas med försiktighet. Det gäller också den undersökning från vilken uppgifterna i det följande är hämtade. Nedanstående redogörelse för inkomstförhållandena bland konstnärligt yrkesverksamma bygger på studie Statistiska en som centralbyrån gjort uppdrag av Konstnärsnämnden. Den utgjorde en bearbetning av uppgifter centralbyrån samlat in, i första

hand Folk- och bostadsräkningen 1985 FoB 85. Undersökning-

en refereras här från Konstnärsutredningens betänkande SOU 199039 Konstnärernas villkor. Där finns också en redogörelse för hur undersökningen genomfördes.

Medelinkomsten för förvärvsarbetande år 1985 var enligt FoB SOU 1992 12

85 ca 91 000 kronor aritmetiskt medelvärde, taxerad arbetsin- Kapitel 20

komst 1985. För konstnärligt verksamma var inkomsten i allmänhet lägre. Mycket schematiskt kan fem utpräglade låginkomstgrupper bland konstnärerna urskiljas, nämligen målare, skulptörer, textilkonstnärer, konsthantverkare och danspedagoger. Enligt FoB 85 var år 1985 genomsnittsinkomsten i samtliga dessa grupper lägre än 60 000 kronor. En mellangrupp utgjorde författare, grafiker, dansare och koreografer, tonsättare och populärkompositörer samt populärsångare med en genomsnittlig arbetsinkomst varierande mellan ca 75 000 kronor och ca 95 000 kro-

nor. I sammanhanget relativt höga medelinkomster ca 100 000-

ca 120 000 kronor hade tecknareillustratörer, instrumentalister,

sångare, skådespelare, regissörer och scenografer. Det måste i sammanhanget starkt betonas att de individuella avvikelserna från medelvärdena i de olika konstnärsgrupperna är betydande. Det finns i samtliga grupper personer med mycket goda inkomster likaväl som det finns personer med mycket låga. Vidare kan påpekas att genomsnittsinkomsten bland manliga konstnärer är högre än bland kvinnliga. I den utpräglade låginkomstgruppen textilkonstnärer som år 1985 till 97 % utgjordes - av kvinnor taxerade en fjärdedel av de alltså mycket få manliga textilkonstnärerna för mer än 192 000 kronor. Även bortsett från osäkerheten i tillgängliga uppgifter om konstnärsgruppernas inkomstförhållanden medför det förhållandet att spridningen i inkomster är mycket stor inom samma yrke att inkomstförhållandena inte mycket ledning vid överväganger den om utbildningens dimensionering.

20.3 Utbildning och yrkesverksamhet

Många som gått konstnärlig högskoleutbildning har ett annat arbete vid sidan om sitt konstnärliga för att kunna försörja sig. Uppgifter från FoB 85 tyder att endast omkring hälften alla av utbildade vid högskolornas konstnärslinjer har ett konstnärsyrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete. Konstnärsutredningen gjorde i sitt betänkande Konstnärens villkor SOU 199039 en sammanställning av uppgifter från FoB 85 om hur många konstnärligt högskoleutbildade detta år som var verksamma som konstnärer. Uppgifterna från FoB föga överger raskande vid handen att tydligare avgränsat det yrke är som en utbildning avses leda fram till, större andel av de utbildade arbetar inom det yrke utbildningen avser. Exempelvis läkar-, sjuksköterske-, arkitekt- och lärarutbildning leder med sin tämligen väl definerade verksamhetsområden och arbetsmarknader i relativt stor utsträckning fram till verksamhet i dessa yrken. Många konstnärsyrken är inte lika väldefinierade. Personer med utbild-

ning inom det konstnärliga området återfinns alltså i ganska SOU 1992 12 många fall i andra yrken än de utbildningen avser. Kapitel 20 Naturligt nog skiftar andelen konstnärligt yrkesverksamma mellan examinerade från olika linjer. Högst andel sysselsatta med

konstnärligt arbete utbildade från skådespelarelinjen och de-

var signlinjen med vardera 77 %. I andra utbildningsgrupper var andelen yrkesverksamma inom det konstnärliga området lägre. Skillnaderna grupperna emellan kan emellertid inte sägas vara påfallande stora. Lägst var andelen bland dem som gått grafisk linje 10 % och de som gått på dans- eller mimlinjen 32 %. Dessa extremt låga andelar torde dock ha i sin förklaring i att den grafiska linjen primärt inte är en konstnärlig utbildning och att danspedagog inte räknats som ett konstnärligt yrke i FoB. Totalt hade år 1985 drygt hälften 53 % av de konstnärligt högskoleutbildade ett konstnärligt yrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete.

Ovan har berörts i vilken utsträckning konstnärligt högskoleutbildade ägnar sig åt konstnärlig yrkesverksamhet. I dimensioneringssammanhang är också den omvända frågan intressant, dvs. i vilken utsträckning de konstnärligt verksamma genomgått konstnärlig högskoleutbildning. Även härvidlag har Konstnärsutredningen ställt vissa uppgifter hämtade från FoB 85. Enligt samman denna var andelen konstnärligt högskoleutbildade bland musiker, scenkonstnärer, bildkonstnärer och formgivare totalt sett omkring 20 % år 1985. Variationen var dock mycket stor, bland t.ex. skulptörer och bland skådespelare var andelen ca 50 %. Sett över samtliga konstnärsområden hade omkring 15 % av de konstnärligt yrkesverksamma en konstnärlig högskoleutbildning. Många i gruppen med annan utbildning kommer från fristående skolor med grundläggande konstnärlig utbildning, folkhögskolor med estetisk utbildning och specialkurser i gymnasieskolan inom det konstnärliga området. Uppgiften att endast cirka 15 % av de konstnärligt yrkesverksamma har en konstnärlig högskoleutbildning bakom sig kan naturligtvis tyckas vara uppseendeväckande. Det finns emellertid skäl att erinra om att undersökningar av det slag uppgiften bygger måste tolkas med stor försiktighet. I det här fallet kan exem-

pelvis definitionsfrågor av olika slag avsevärt ha påverkat resulta-

tet.

20.4 i överväganden

Som framgått är tillgängliga uppgifter om de olika konstnärsgrup-

pernas arbetsmarknad och inkomstförhållanden osäkra och ger endast underlag för mycket schematiska beskrivningar av dagens

situation. Än mindre kan materialet ligga till grund för några

exakta bedömningar av de framtida möjligheterna att försörja sig

konstnärligt arbete. Erfarenheterna visar att det är svårt att SOU 1992 12 prognostisera arbetsmarknaderna även för yrkesgrupper med Kapitel 20 mycket väl definerade arbetsuppgifter klart avgränsade arbetsmarknader. Det ställer sig än vanskligare att göra prognoser för yrkesgrupper med så vagt avgränsad arbetsmarknad som flertalet de konstnärliga. Att många konstnärliga yrkesutövare dessutav om huvudsakligen inte i första hand försörjer sig genom anställning utan genom försäljning av sina alster, genom frilansverksamhet och genom upphovsrättsliga ersättningar av olika slag gör det inte lättare att förutsäga en kommande utveckling. Av betydelse för de framtida möjligheterna att försörja sig konstnärligt arbete är naturligtvis den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det är emellertid inte givet att arbetsmöjligheterna för alla konstnärsgrupper följer de ekonomiska konjunkturerna. Exempelvis film- och teaterbesök liksom köp av fonogram verkar inte ha ett omedelbart samband med den allmänna ekonomiska situationen. Priskänsligheten tar sig andra uttryck. Prisutvecklingen för kulturtjänster oberoende av allmänna konjunktursväng- ningar verkar ha större betydelse. - När man diskuterar dimensioneringen av konstnärsutbildningarna bör man ha i minnet att det inte är raka rör mellan utbildning och yrkesverksamhet på det konstnärliga området. Enligt den ovan refererade undersökningen är endast ungefär hälften av dem som utbildats vid de konstnärliga linjerna högskolan konstnärligt yrkesverksamma. Omvänt har många konstnärer inte någon konstnärlig högskoleutbildning och en del ingen formell konstnärlig utbildning alls det konstnärliga fältet är en av de sektorer där personer utan formell utbildning området kan bryta sig en bana. De som har en stark vilja och tillräcklig förmåga att uttrycka sig konstnärligt etablerar sig som konstnärer även de inte får någon formell högskoleutbildning. Tillströmningen om till konstnärsyrkena är alltså i mindre grad än till andra avhängig dimensioneringen utbildningen området. Det sägs ibland av av att det är cyniskt att utbilda till yrken där försörjningsmöjligheterär dåliga. Man kan vända på resonemanget och hävda att det na är cyniskt att förvägra en utbildning som ökar förutsättningarna att klara sin försörjning sin verksamhet. En annan faktor som är svår att bedöma konsekvenserna av är effekterna av de kommande starkt ökande möjligheterna att förlägga sina studier vid utbildningar i utlandet. Man kan räkna med att många svenska ungdomar vill förlägga sina studier utomlands. Det finns också skäl som talar för att intresset hos utländska studerande att utbilda sig i Sverige kan bli särskilt stort just för konstnärliga utbildningar. Det är inte möjligt att nu bedöma om utströmningen eller tillströmningen blir starkast eller om de kommer att ta ut varandra. I sammanhanget bör framhållas att statliga, kommunala och landstingskommunala insatser är av stor betydelse för flera konst-

närskategorier. Antalet arbetstillfällen ökar genom offentliga sats- SOU 1992 12 ningar på teatrar, musikinstitutioner och arrangörer av olika slag. Kapitel 20 Kulturpolitiska insatser av annat slag har en mer indirekt betydelse för arbetsmöjligheterna, t.ex. de som ökar tillgängligheten av kulturutbudet eller allmänt främjar medborgarnas intresse för konst och annan kultur. Detta markerar den nära kopplingen mellan statlig utbildningspolitik och statlig kulturpolitik. Stora grupper av konstnärligt utbildades möjligheter att försörja sig är beroende kulturpolitiska åtgärder. Kopplingen gäller inte av endast utbildningen konstnärliga områden och högskolenivå. Kontakt med konst och annan kultur i barn- och ungdomsskolan kan hos många elever väcka ett livslångt intresse. Genom kulturpolitiska insatser tas ett ansvar för att säkra, eller åtminstone öka, utkomstmöjligheter för konstnärligt verksamma och ge dem möjlighet att arbeta med uttrycksformer som inte bärs av marknaden i övrigt. Konstnärer kan dock lika lite som andra yrkesgrupper kräva att de skall garanteras sysselsättning och inkomster inom det område de helst vill ägna sig åt. De måste som alla andra lita till det egna initiativet, söka nya uttrycksfor- . mer och uttryck, skapa intresse, finna nya marknader. Ytterst är det intresse deras insatser möter avgörande för deras möjligheter att försörja sig och de kulturpolitiska insatserna vilar i sin tur att det finns ett gensvar för dem hos medborgarna. Konst och annan kultur är oupplösligt förenat med mänskligt

liv. Något samhälleligt behov av konst går emellertid inte att fast-

ställa i kvantitativa termer. Det har inget tak, ingen naturlig mättnadspunkt. Därmed finns det heller inget givet behov av konstnärer som kan vara vägledande vid dimensioneringen av de konstnärliga utbildningarna. Trots svårigheterna skall beslut om dimensioneringen tas. Dessa beslut måste vila allmänna rimlighetsbedömningar mot bakgrund av de resurser som står till buds. Antalet sökande till de konstnärliga högskoleutbildningarna överstiger vida antalet tillgängliga platser och är i ökande. I Konstnärens villkor SOU 199039 s. 98 framhålls att en oförändrad dimensionering den av konstnärliga högskoleutbildningen skulle innebära att ökningen av antalet personer med konstnärlig högskoleutbildning kommer att upphöra omkring sekelskiftet. Utredarens slutsats är att en generell höjning av antalet utbildningsplatser bör genomföras under 1990-talet. För min del ser jag ingen möjlighet att inom givna ekonomiska ramar föreslå någon allmän ökning studerandeanav talet. Jag föreslår dock en selektiv ökning antalet studerande av genom inrättandet av några nya utbildningar. Förslagen innefattar också omfördelningar av platser inom näraliggande områden. Nettoeffekten blir att det totala antalet studerande inom det konstnärliga området ligger kvar på nuvarande nivå. Nedan följer en sammanställning av planeringsramar enligt mina förslag.

Planeringsramar nybörjarplatser för konstnärliga utbildningar enligt SOU 1992 12 förslag i SOU 199212 Kapitel 20

Utbildningar Poäng Stock- Lund Göte- Umeå Luleå Summa holm Malmö borg Piteå

Fri konst 200 201 12 12 Konsthögskolans arkitekturskola 40 26 Restaureringkonst 40 121 Scenografiutställning estaltning # 120 8 Miljögestaltande konst # 170 102 10 Keramik och glas 170 83 8 Keramik 170 5 Metallkonsthantverk 170 83 13 Textil konst och

Inredningarkitektur 170 143 104 N Klädformgiv-

Balett-

Teaterregi # # 80120 Musikdramatik Musikal # 140 1011 OperaMusikalregi # 80 213 Musik 80120160/200 5915 Påbyggnadsutb. musik 80-160 915 Kyrkomusik 160 615 9 27 FilmTV, Radio, teater 80160 2418 Allmän praktisk medieutb. 40 1618

Kommentarer till planeringsramar nybörjarplatser för konstnärliga ut- SOU 1992 12

bildningar enligt förslag i SOU 199212. Kapitel 20

Påbyggnadslinje # Ny utbildning ## Ny utbildning helt eller delvis utanför befintliga ekonomiska ramar Konsthögskolan. Antal årsstudieplatser i fri konst 150 Konstfackskolan. Ersätter utbildningen i måleri Bild och Miljö samt skulptur. Antal årsstudieplatser 49. Antal nybörjarplatvid Konstfack sammanlagt 92, vari ingår påbyggnadsutbildser ning i foto Konstfackskolan Högskolan för design och konsthantverk. Antal nybörjarplatser sammanlagt 52 Konstfackskolan i samarbete med Högskolan i Borås Påbyggnadsutbildning 80 poäng, Konstfackskolan, 120-poängsutbildning vid Fotohögskolan Musikoperadanshögskolan Musikoperadanshögskolan, antagning vartannat Scenmediehögskolan, antagning vart fjärde år. Overförd från Danshögskolan Scenmediehögskolan 11 Musikoperadanshögskolan 12 Avser 8 platser opera-, 8 platser musikalutbildning. Ersätter skådespelarutbildmngen 13 Musikoperadanshögskolan. Avser operaregi 14 Avser musikalregi 15 Musikoperadanshögskolan. 51 platser i musikutbildningen avser 160 poäng, 8 platser SO-poångsvariant. 3 platser i kyrkomusik har överförts till Musikhö kolan i Piteo 16 30 platser avser 120- och 20 -poängsvarianterna och 2 platser SO-poängsvariant 17 30 platser avser 160 poäng, 6 platser SO-poängsvariant 18 Scenmediehögskolan. Antagningen till vissa studieinriktningar inom utbildningen för filmTV, radio och teater är periodiserad. Räknat över tre år skall medielinjen omfatta i genomsnitt 56 årsstudieplatser per år

1992 12

21 Kostnadskonsekvenser SOV

Kapitel 21

Den utvecklingsplan som enligt mina direktiv är huvudsyftet med översynen skall rymmas inom de ekonomiska ramar som de konstnärliga högskoleutbildningarna nu har. Utbildningministern framhåller emellertid i årets budgetproposition att det är angeläget att medverka till en ytterligare förbättring av dessa utbildningposition. Humanistisk och konstnärlig utbildning måste komars plettera den mera näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samtidigt förordar. prop. 199293100, bil. s. 16 Mot bak-

grund av detta uttalande har jag ovan fört fram förslag som går

utöver de nuvarande resurserna för den konstnärliga högskoleutbildningen. I det följande redovisas kortfattat förslagen till förändringar och omstruktureringar uppdelade den som ligger inom och den som ligger utanför befintliga ekonomiska ramar.

Förslag inom befintliga ekonomiska ramar

De konstnärliga högskolorna i Stockholm organiseras i fyra högskoleenheter istället för nuvarande åtta. Utbildningen vid Konsthögskolan får en förändrad struktur med bibehållet antal årsstudieplatser. Fem av professorstjänsterna omvandlas till gästprofessurer. En utbildning i miljögestaltande konst inrättas vid Konstfackskolan. Den ersätter utbildningen vid linjen för bild och miljö samt inriktningen skulptur vid linjen för tredimensionell gestaltning. En av professurerna i måleri respektive skulptur omvandlas till professur i miljögestaltande konst, den andra dras in och resursen används till gästprofessurer. Utbildningen i design vid Högskolan för design och konsthantverk UG omstruktureras så att tre studievägar kvarstår mot nuvarande fyra. Den grafiska linjen vid Högskolan för design och konsthantverk UG avvecklas. Besparingen tillförs utbildningen i grafisk .design vid skolan. Utbildningen i mim får resurser till vidareutbildningen genom att antagning till grundutbildningen sker vart fjärde år i stället för som nu vart tredje. Utbildning för musikalartister inrättas vid Teater- och operahögskolan UG och ersätter utbildningen för skådespelare vid skolan. Resurserna från skådespelarutbildningen tillförs musikalutbildningen.

Vid Musikhögskolan i Malmö UL införs etappindelning inom SOU 1992 12 musikerutbildningen. Förslaget ryms inom nuvarande ramar för Kapitel 21 årsstudieplatser vid Musikhögskolan i Malmö. Vid Musikhögskolan i Göteborg UG införs etappindelning för utbildningen i gitarrspel. Förslaget ryms inom nuvarande ekonomiska antalet gitarrelever minskas från till fem. ramar om sex Tre årsstudieplatser på nuvarande kyrkomusikerlinjen och

motsvarande överförs till Musikhögskolan i Piteå HLu

resurser från Musikhögskolan i Stockholm.

Förslag helt eller delvis utanför befintliga ekonomiska ramar

Amanuenstjänster inrättas vid Konsthögskolan. Den årliga kostnaden kan beräknas till 0,5 miljoner kronor. Utbildning i scenografi och utställningsgestaltning inrättas vid Konsthögskolan i Umeå UUm. Den årliga kostnaden kan beräknas till 2,5 miljoner kronor. Inom designområdet förstärks resurserna vid industridesignutbildningarna vid Konstfack, Högskolan för design och konsthant-

verk UG och Designhögskolan i Umeå UUm med tillsammans

4,5 miljoner kronor. Antalet nybörjarplatser ökar med 6. Utbildningen i grafisk design vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk UG föreslås en resursförstärkning om 1 miljon kronor och en ökning med 4 nybörjarplatser. Ny utbildning i klädformgivning med 8 nybörjarplatser inrättas vid Konstfack i samarbete med Högskolan i Borås. Den årliga kostnaden för denna kan beräknas till 4 miljoner kronor. Totalt ökar antalet nybörjarplatser med 18. Den sammanlagda årskostnaden blir 9,5 miljoner kronor. En dansarutbildning med 8 nybörjarplatser inrättas vid Danshögskolan. Den årliga kostnaden kan beräknas till 3 miljoner kro- Även utbildningar till repetitör med 8 nybörjarplatser och nor. till balettmästare med 5 nybörjarplatser inrättas. Den årliga kostnaden för dessa kan beräknas till 1 miljon kronor. Totalt ökar antalet antagna med 21 studerande. Den sammanlagda årskostnaden blir 4 miljoner kronor. Teaterhögskolan i Stockholm får ett engångsanslag om 0,5 miljoner kronor för att i samverkan med Dramatiska institutet genomföra en treårig försöksverksamhet med undervisningsteater. Vid Teaterhögskolan i Malmö UL inrättas utbildning i teaterregi. 2 nybörjarplatser per år. Den årliga kostnaden kan beräknas till 0,5 miljoner kronor. Utbildning i musik- och teaterljudteknik inrättas vid Musik-

högskolan i Piteå HLu med 10 nybörjarplatser år. Kostna-

per derna kan uppskattas till 2 miljoner kronor per år. De förslag som inte ryms inom befintliga ekonomiska ramar omfattar tillsammans en ökad antagning med 59 studerande och

beräknad årlig kostnad 19 miljoner kronor. Därtill kom- SOU 1992 12 en om engångskostnad 0,5 miljoner kronor. Kapitel 21 mer en om De förslag rör design och dans bör enligt min mening som prioriteras högst. De omfattar tillsammans en ökad antagning med 39 studerande och en beräknad årlig kostnad om 13,5 miljo-

ner kronor.

Allmänna SOU 1992 12

utbildningslinjer på det konstnärliga

Bilaga I

området och deras

lokalisering

Nedan ges en förteckning över vilka allmänna utbildningslinjer som finns vid de olika konstnärliga högskoleutbildningarna. I vissa fall anges också fristående kurser, lokala utbildningslinjer och påbyggnadsutbildningar.

BildkonstF konst

Utbildning av konstnärer inom måleri, skulptur och grafik ges vid linjen för fri konst 200 poäng vid Konsthögskolan, vid Konsthögskolan Valand i Göteborg UG och vid Konsthögskolan i Umeå UUm.

Konsthögskolan

Linjen för fri konst, 200 poäng

Vid Konsthögskolan finns avdelningar ofta benämnda skolor för målerimonumentalmåleri, skulptur och grafik. Ansökan sker gemensamt till måleri och grafik och byten från avdelning en till en annan under pågående utbildning förekommer. De studerande erbjuds att arbeta i samtliga verkstäder och att delta i kurser på andra avdelningar än deras egen. I utbildningen ingår undervisning i teckning, konsthistoria och materialkunskap.

Påbyggnadsutbildningar

Arkitektur, 40 poäng

För att vara behörig skall den sökande ha genomgått arkitekt-

linjen eller annan högskoleutbildning med inriktning mot samhällsplanering och ha varit yrkesverksam i minst ett år.

Restaureringskonst, arkitektur, 40 poäng

För att varabehörigskall den sökande genomgått arkitektlin-

jen eller civilingenjörsutbildning eller annan högskoleutbildning med anknytning till utbildningens verksamhetsområde. Dessa båda påbyggnadsutbildningar bedrivs vid en särskild avdelning, arkitekturskolan. Undervisningen koncentreras till 2-3 perioder om vardera 2-3 veckor.

Konsthögskolan Valand UG SOU 1992 12 Bilaga 1

Linjen för fri konst, 200 poäng

Valand strävar efter stor öppenhet mellan avdelningarna. Alla studerande kan utnyttja grafikavdelningen och det står alla fritt att använda olika tekniker. Viktiga utvecklingsområden inom undervisningen är foto, film, video, mixed media samt databehandlad bild. Studerande vid Valand och Fotohögskolan får i mån av plats delta i respektive institutions undervisning.

Påbyggnadsutbildning

Utvecklingsarbete inom området fri konst, 80 poäng

Behörig är den genomgått högskoleutbildning inom områsom det eller kan dokumentera motsvarande kompetens. Utbildningen är försöksverksamhet som bedrivs i samarbete med institutioen nen för vetenskapsteori vid Universitet i Göteborg med syfte att finna lämpliga former för högre utbildning i fri konst motsvarande doktorandutbildning.

Konsthögskolan i Umeå UUm

Linjen för fri konst, 200 poäng

De studerande antas till endera avdelningen måleri, skulptur eller grafik kan under utbildningens gång även arbeta men annan avdelning än den han eller hon antagits till.

Bildkonstmiljögestaltande konst

Konstfackskolan

Linjen för bild och miljö, 200 poäng Linjen syftar till utbildning i måleri med inriktning mot gestaltande konst i offentlig miljö.

Linjen för tredimensionell gestaltning, 170 poäng Inriktningen skulptur syftar till utbildning av skulptörer för arbete i huvudsak med offentlig miljö. Linjen har också inriktningar mot keramik och glas samt metallkonsthantverk.

Konsthantverk

Högskoleutbildning i konsthantverk 170 poäng ges vid Konstfackskolan och Högskolan för design och konsthantverk UG.

Konstfackskolan SOU 1992 12 Bilaga 1 Linjen för tredimensionell gestaltning, 170 poäng Linjen har två inriktningar inom konsthantverk keramik och glas samt metallkonsthantverk. Linjen har också inriktning en mot skulptur. Inriktningen keramik och glas syftar till utbildning av keramiker och glaskonstnärer med sikte formgivning för konstindustrin, arbete med brukskonst i egen verkstad och fria konstnärliga uttryck. Inriktningen metallkonsthantverk ger utbildning i arbete med ädla och icke-ädla metaller och syftar till verksamhet i egen verkstad med brukskonst och fria uttryck samt som formgivare för konstindustrin.

Linjen för textil konst och formgivning, 170 poäng Linjen har inriktningarna textil konsthantverk samt textil design och klädformgivning. Den förra syftar till verksamhet som textilkonstnär företrädesvis inom offentlig miljö, den senare till arbete med design av kläder och inredningstextil för industrin.

Högskolan for design och konsthantverk UG

Konsthantverkslinjen, 170 poäng Linjen har tre inriktningar keramikkonst, metallkonst samt textilkonst. Linjen är en yrkesförberedande konstnärlig, teknisk och humanistisk utbildning för arbete i egen verkstad med brukskonst och unika produkter samt dekorativ konst.

Design

Högskoleutbildning i design 170 poäng ges vid Konstfackskolans linjer för industridesign, grafisk design och illustration, inredningsarkitektur och textil design. Designlinje finns vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg UG med inriktningarna industridesign, grafisk design, inredningsarkitektur och pro-

duktdesign. Designlinjen vid Designhögskolan i Umeå UUm är i

praktiken en industridesignutbildning.

Konstfackskolan

Linjen för industridesign, 170 poäng Målet är att utbilda designer skapande förmåga som genom och insikter i näringslivets förutsättningar kan utveckla ändamåls-

enliga redskap och produkter för industriell framställning. Praktik SOU 1992 12 ingår i utbildningen som avslutas med ett examensarbete. Det fö- Bilaga I rekommer samarbete mellan institutionen för industridesign och andra högskolor, bl.a. Tekniska högskolan.

Linjen för grafisk design och illustration, I 70 poäng Målet är att utbilda grafiska designer för verksamhet i reklamoch tryckeribransch, för informationsverksamhet i näringsliv och samhällsliv eller som bokillustratör ocheller formgivare av böcker, tidskrifter, affischer m.m. Utbildningen är uppdelad på tre huvudområden grafisk design, illustration och grafisk teknik. Praktik under sammanlagt minst fem veckor är obligatoriskt. Utbildningen avslutas med ett examensarbete.

Linjen för inredningsarkitektur, 170 poäng Målet är att utbilda inredningsarkitekter och möbeldesigner med inriktning offentliga lokaler. Under årskurs tre och fyra kan en alternativ studieväg väljas med fördjupning mot möbelformgivning och produktutveckling. Utbildningen avslutas med examensarbete.

Linjen för textil konst och formgivning, 170 poäng Linjen har två inriktningar textil konsthantverk samt textil design och klädformgivning. Designutbildningen ges inom inriktningen textil design och klädformgivning. Utbildningen syftar till verksamhet som designer av kläder och inredningstextil för industriell produktion. I utbildningen ingår verkstadsstudier vid Textilinstitutet vid Högskolan i Borås. De studerande utför ett avslutande examensarbete.

Högskolan för design och konsthantverk UG

Designlinjen, I 70 poäng Linjen har fyra inriktningar industridesign, produktdesign, grafisk design samt inredningsarkitektur. Inriktningen industridesign har mål att yrkeskompetens som ge för verksamhet som industridesigner med ergonomisk och teknisk

inriktning, huvudsakligen inom verkstadsindustrins produktområ-

de och mot arbetsplatsutformning. Inriktningen produktdesign har mål att yrkeskompesom ge tens för verksamhet produktdesigner inom textil-, konfeksom tions- och konstindustrin. Inriktningen grafisk design har mål att yrkeskompetens som ge för verksamhet som designer inom reklam, samhällsinformation och grafisk tillverkningsindustri. Inriktningen inredningsarkitektur har mål att yrkessom ge kompetens som inredningsarkitekt för verksamhet med projekte-

ring och utformning av möblerinredningsenheter samt inredning- SOU 1992 12 ar, utställningar och utemiljö. Bilaga I

Designhögskolan i Umeå UUm

Designlinjen, 170 poäng Designlinjen utbildar industridesigner och är en teknisk och konstnärlig utbildning med huvudinriktning att ge kunskap i planering och utformning av produkter och utrustning inom producent- och konsumentvarusektorn, sjukvården samt data-, teleoch kommunikationsområdena. I utbildningen ingår även närmiljöplanering, exempelvis arbetsplatsers utformning. I utbildningen ingår praktik under det första och det tredje året motsvarande drygt en halv termin.

Foto

Högskoleutbildning för stillbildsfotografer 170 poäng inom ges fotograflinjen vid Fotohögskolan i Göteborg. Vid Konstfackskolan

ges en påbyggnadsutbildning 80 poäng.

Fotohögskolan i Göteborg UG

Fotograflinjen, 120 poäng Linjen har tre inriktningar allmän reklam- och porträttfotografi samt fri fotografi, dokumentär bildjournalistik och dokumentärfotografi, vetenskaplig fotografering vid eller i samarbete med exempelvis museer, sjukhus och industri. Det första året omfattar en gemensam basutbildning därefter väljer de studerande en av de tre inriktningarna. En fristående kurs i filmvideo för fotografer startade 199091.

Denna kurs utgör första etappen i en tvåårig filmvideoutbildning

med dokumentärinriktning som är planerad att inrättas 199394 som lokal linje.

Konstfackskolan

Påbyggnadsutbildning i fotografi, 80 poäng

Utbildningen syftar till att vidga för fotografin ramarna som konstnärligt uttrycksmedel.

Dans SOU 1992 12 Bilaga 1 Högskoleutbildning inom dansområdet ges vid Danshögskolan.

Danshögskolan

Danslinjen, 4060120 poäng Linjen har inriktningarna danspedagogutbildning och koreografutbildning. Vid Danshögskolan utbildas också mimare.

Danspedagogutbildning, 120 poäng Danspedagogutbildningen syftar till yrkesverksamhet som lärai olika dansformer. Under andra och tredje året väljer den sture derande två av följande huvudämnen barndans, klassisk balett, fridans, jazzdans, spansk dans och karaktärsdans. För att de blivande danspedagogerna skall praktik tar Dans-

högskolan emot egna elever i en s.k. övningsskola ca 200 barn

och vuxna.

Koreografutbildning, 120 poäng Koreografutbildningen syftar till att ge kunskaper om koreografin som arbetsform och uttrycksmedel. Utbildningen avslutas med en slutproduktion.

Danspedagogutbildning, 60 poäng Kompletteringsutbildning för yrkesverksamma danspedagoger.

Danspedagogutbildning, 40 poäng Specialkurs för yrkesverksamma dansare. Den studerande följer undervisningen i vissa ämnen i lämplig årskurs grundutbildningen.

Folkdansutbildning, 80 poäng Pedagogutbildning med periodiserad antagning. Lokal linje. Den inrymmer också inslag av koreografi.

Dansterapi, 20 poäng Introduktionskurs, anordnas 199192 halvfart.

Mim

Högskoleutbildning inom mim ges vid mimlinjen vid Danshögskolan.

Mimlinjen, 120 poäng SOU 1992 12 Mimutbildningen syftar till yrkesverksamhet som mimartist el- Bilaga 1 ler mimpedagog. Utbildningen omfattar främst ämnena mim, scenframställning, dans och akrobatik. Utbildningen avslutas med en större produktion. Antagning vart tredje år. Till läsåret 199293 till vilket antagning skulle ha skett görs - ingen antagning. Nästa antagning görs till läsåret 199394. Resurserna används 199293 till förutbildning och vidareutbildning.

Teater

Utbildning för skådespelare finns vid skådespelarlinjen 40140 poäng vid Teaterhögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Malmö UL och vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg UG. Utbildning för teaterregissörer, teaterscenografer, teaterdramaturger och teaterprocucenter finns vid medielinjen för filmT V, radio och teater 120 poäng vid Dramatiska institutet.

Teaterhögskolan i Stockholm

Skådespelarlinjen, 140 poäng kompletteringsutbildning, 40 poäng Linjen ger utbildning i scenframställning, träning av röstkropp och sångmusik. Praktik ingår i utbildningen. Kompletteringutbildningen är en komprimerad grundutbild-

ning för yrkesverksamma skådespelare.

Teaterhögskolan och Dramatiska institutet har provat olika former av samarbete. Registuderande har följt utbildningen vid kompletteringslinjen. Regielever har regisserat en mindre slutproduktion teaterhögskolan. Skådespelarstuderande och mimstuderande har haft integrerad undervisning, framför allt i rörelseträning och har givit en gemensam föreställning.

Teaterhögskolan i Malmö UL

Skådespelarlinjen, 140 poäng kompletteringsutbildning, 20 poäng

Linjen ger utbildning i scenframställning, träning av röstkropp

och sångmusik. Praktik ingår i utbildningen.

Kompletteringsutbildningen är en komprimerad grundutbild-

ning för yrkesverksamma skådespelare.

En partiell utbildning av främst regissörer och dramaturger bedrivs i samarbete med Dramatiska institutet.

Teater- och Operahögskolan i Göteborg UG SOU 1992 12 Bilaga 1 Skådespelarlinjen, 140 poäng Tyngdpunkten inom utbildningen ligger scenframställning samt kroppslig, röstlig och sånglig skolning. Sångundervisningen för skådespelareleverna kommer att ökas. Skådespelarlinjen och musikdramatiska linjen har integrerad undervisning i ämnet scenträning. Samprojekt mellan linjerna förekommer under det andra läsåret.

Dramatiska institutet

Medielinjen för filmTV, radio och teater, 80120 poäng Linjen har fyra inriktningar inom teaterområdet regi, scenografi, dramaturgi och producentutbildning. De omfattar 120 poäng. Inom regi ges undervisning i dramaturgi, pjäsanalys, repertoarkännedom, kultur- och teaterhistoria, ljus, ljud, scenrum, maskering och repetitionsplanering. Regiövningar med professionella skådespelare ingår i utbildningen. Scenografiutbildningen har som mål en fördjupning av förmågan att uttrycka sig i form, färg och rum i ett dramatiskt syfte med hela teaterföreställningen för ögonen. Dramaturgiutbildningen ger grundläggande repertoarkunskap, träning i repertoararbete och i bearbetning av dramatik, prosa eller lyrik. Producentutbildningen omfattar övningsproduktioner, praktikperioder samt teoriundervisning.

Lokal linje

Teaterteknikerlinjen, 80 poäng Teaterteknikerlinjen är en grundutbildning som syftar till att ge breda baskunskaper inom teaterteknik med tyngdpunkt ljus- och ljudteknik. Första året grundläggande underscen-, ges visning och träning, andra året väljer den studerande inriktning mot scen-, ljus- eller ljudteknik.

Musikdramatik

Musikdramatisk linje 40140 poäng finns vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och Operahögskolan i Göteborg UG. Linjen utbildar sångare för opera och näraliggande musikdrama-

tiska former. Påbyggnadsutbildning i operaregi planeras bli an-

ordnad vartannat år i Stockholm, vartannat i Göteborg.

Operahögskolan i Stockholm SOU 1992 12 Bilaga 1 Musikdramatzlska linjen, 140 poäng kompletteringsutbildning 60 poäng

Lokala linjer

Operarepetitörsutbildning, 80 poäng Utbildningen förutsätter bl.a. genomgången musikerlinje med piano som huvudinstrument eller språkstudier alternativt studier i musikvetenskap samt goda kunskaper i pianospel.

i

Operaregilinje, 80 poäng

Som påbyggnadsutbildning har en operaregilinje inrättats

fr.o.m. 199192. Behörig är den som har musiker- eller skådespelarutbildning högskolenivå.

Teater- och Operahögskolan i Göteborg UG

Musikdramatiska linjen, 140 poäng kompletteringsutbildning, 40 poäng Undervisningen år till stora delar integrerad för studerande

musikdramatisk linje och skådespelarlinjen.

Lokal linje

operaregilinje, 80 poäng planerad

Musik

Musikerlinje 80160 poäng finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö UL och Göteborg UG. Linjen utbildar sångare, instrumentalmusiker, komponister, arrangörer och ensembleledare. Kyrkomusikerlinje 160 poäng finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö UL, Göteborg UG och Piteå HLu. Linjen utbildar för kyrkomusikalisk verksamhet, främst organist som i Svenska kyrkan. Musiklärarutbildning ges vid musikhögskolorna i Stockholm,

Malmö UL, Göteborg UG och Piteå HLu samt vid Ingesunds Musikhögskola i Arvika HKs och Musikhögskolan i Öre-

bro HÖ.

Musikhögskolan i Stockholm SOU 1992 12 Bilaga 1 Musikerlinjen, 16080 poäng Musikerlinjen består av en basutbildning, gemensam för samtliga studerande och fördjupningsutbildning i ett huvudinstrumentområde. Inom 160-poängsvarianten ges utbildning i följande huvudin strumentområden sång, piano, cembalo, gitarr, blockflöjt, violin, viola, violoncell, kontrabas, tvärflöjt, oboe, klarinett, fagott, trumpet, trombon, valthorn, tuba och slagverk. Utbildning ges även i harpa, saxofon, bastrombon och eufonium.

80-poängsvarianten har som fördjupningsområde arrangering

komposition för yrkesverksamma musiker.

Individuell studiegång 16080 poäng erbjuder utbildning som

inte kan tillgodoses inom ramen för musikerlinjen vad gäller val av huvudinstrument, genre eller kombination av utbildningsmoment. Den har ofta jazzinriktning.

Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng Utbildningen är uppdelad en kyrkomusikalisk, treårig basettårig musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i del samt en utbildningen. Inom kyrkomusikerlinjens fria val har i samarbete med musikhögskolorna i Göteborg och Piteå hållits kurser i nutida orgelmusik.

Påbyggnadsutbildning

Diplomutbildning, 80 poäng Inriktningar sång, instrumentspel och dirigering.

Påbyggnadsutbildning, 16012080 poäng Kördirigering 80 poäng, orkesterdirigering 120 poäng, komposition 160 poäng, musikteori med pedagogisk specialisering 120 poäng, elektronmusik 120 poäng, individuell studiegång 80-160 poang.

Musikhögskolan i Malmö UL

Musikerlinjen, I 6080 poäng Musikerlinjen består av en basutbildning och en fördjupningsutbildning i ett huvudinstrumentområde. Undervisning ges alvanliga orkesterinstrument. SO-poängsvarianten är oftast individuellt utformad.

Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng SOU 1992 12 Utbildningen är uppdelad i treårig basdel och ettårig Bilaga 1 en en musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i utbildningen.

Påbyggnadsutbildning

Diplomutbildning, 80 poäng Inriktningar sång, instrumentspel.

Komposition, 160 poäng

Lokala linjer

Komposilionslinje, 80 poäng

Musikproducentlinje, 40 poäng För att antas skall den sökande ha 60 poäng basutbildning vid musikhögskolan eller motsvarande. De studerande praktiserar under utbildningen som ljudtekniker i musikhögskolans övriga undervisning.

Fristående kurser

Musiken-Artisten-Publiken, 40 poäng Kursen finns som en valmöjlighet under tredje och fjärde årskursen och syftar till att ge insikter och färdigheter för att möta en ovan publik och skapa nya konsertformer.

Pedagogisk utbildning för musiker, 40 poäng Periodiskt återkommande kurser omfattande 10-30 poäng anordnas. T.ex. barockinterpretation och dirigering.

Musikhögskolan i Göteborg UG

Musikerlinjen, 16080 poäng Musikerlinjen består av en basutbildning och fördjupningsen utbildning iett huvudinstrumentområde. Utbildning ges i alla vanliga orkesterinstrument samt eufonium. 80-poängsutbildningen tillgodoser i viss mån behovet utav bildning i udda genrer och ovanligare instrument. En integrerad utbildning av sångare planeras i samarbete med Teater- och operahögskolan. Förslaget avser en treårig gemensam

utbildning för blivande musikdramatiker, sångsolister och sångpe- SOU 1992 12 dagoger. Bilaga 1

Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng Utbildningen är uppdelad kyrkomusikalisk, treårig basen del samt en ettårig musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i utbildningen.

Påbyggnadsutbildning

Diplomutbildning, 80 poäng Inriktningarna sång eller instrumentspel. Vissa moment av diplomutbildningen kan genomföras vid andra svenska eller utländska läroanstalter om motsvarande kunskaper inte kan inhämtas lokalt.

Komposition, 160 poäng

Fristående kurser

Musikalisk kommunikation och sceniskt framträdande, 20 poäng Kursen vänder sig till dem som går musikerlinjen eller som har genomgått musiker- eller musiklärarutbildning.

Kreativ variant av forskarutbildning, 160 poäng Utbildning genomförs i samarbete med musikvetenskap som är en del av institutionen musikhögskolan. I första hand är det lärare vid musikhögskolan och diplomstuderande som har behov av att kombinera sina konstnärliga studier med vetenskapliga inslag exempelvis i interpretation.

Musikhögskolan i Piteå HLu

Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng Utbildningen har från starten 198687 haft s.k. församlingsen orienterad inriktning samtidigt som man strävat efter att ha likartat kursinnehåll övriga kyrkomusikerutbildningar. Som ett som led i den församlingsorienterade inriktningen studeras psykologi och pedagogik fördelat över hela utbildningstiden. Praktik ingår som obligatoriskt inslag. Musikhögskolan har en symfoniorkester tillsammans med Framnäs folkhögskola. Fristående kurser anordnas årligen, t.ex. Orgelspel, 10 poäng, högre interpretationskurs i kammarmusik, 10 poäng.

Lokala linjer SOU 1992 12 Bilaga 1 Konsertorganistutbildning, 80 poäng Komposition, 120 poäng

Ljudingenjörsutbildning, 80 poäng Utbildningen, som är förlagd i hus kyrkomusikersamma som utbildningen, organiseras av högskolan i Luleå och består av ett gemensamt basår för ljudteknik, med möjlighet till etappavgång och därefter ett års specialisering mot musikljudteknik eller teaterljudteknik. Samarbete har utvecklats med kyrkomusikerutbildningen, bl.a. genomförs inspelningsprojekt dokumenterar de som praktikhögmässor som kyrkomusikerstuderande utför. Dramatiska institutet har medverkat vid uppläggningen utbildningen. av

Grafisk utbildning

Högre reklam- och kommunikationsutbildning

Grafisk utbildning finns vid Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning samt vid Högskolan för design och konsthantverk UG.

Högre reklam- och kommunikationsutbildning finns vid Gra-

fiska institutet och institutet för högre kommunikationsoch reklamutbildning

Grafiska institutet och institutet för högre reklam- och kommunikationsutbildning GIIHR

Grafiska linjen, 80 poäng

Grafiska linjen är en yrkesförberedande utbildning för arbetsledande befattningar inom grafisk industri och informationsindu-

stri. Ny informationsteknologi ingår i alla utbildningsmoment.

Reklam- och kommunikationslinjen, 60 poäng Reklam- och kommunikationslinjen är yrkesförberedande en utbildning inriktad verksamhet i näringslivet, offentlig förvaltning samt kulturellaideella organisationer. Utbildningen beavser fattningar som marknads- och produktchef eller reklam- och in-

formationsbefattningar.

Påbyggnadsutbildning SOU 1992 12 Bilaga I Fr.0.m. 199293 anordnas påbyggnadstermin med forskningsinen riktning. För behörig sökande krävs akademisk grundexaatt vara 60 poäng i fördjupningsämne. men om 120 poäng varav

Fristående kurser

Som del den externa verksamheten anordnas kortare forten av bildnings- och vidareutbildningskurser för yrkesverksamma i egen regi och i samverkan med andra utbildningsarrangörer.

Högskolan for design och konsthantverk UG

Grafiska linjen, 40 poäng

Utbildningen är inriktad på yrkesverksamhet som faktor, föreller försäljare inom grafisk industri eller planering, proman duktutformning och produktion inom reklam-och annonsbyråer. Utbildningen kan kompletteras till 80 poäng vid GlIHR.

FilmradioT V

Dramatiska institutet

Medielinjen för filmTV, radio och teater, 120 poäng radioinriktningen 80 poäng Linjen har följande inriktningar FilmIV regissör, fotograf, ljudtekniker, produktionsledare, klipparevideoredigerare. Teater regissör, scenograf, dramaturg, producent. - Radio producent. - Maskeringperukmakeri. Utbildningen är till stor del praktisklaborativ och består huvudsakligen av grupparbeten.

Allmänpraktiska medielinjen, 40 poäng Linjen är påbyggnadsutbildning för dem som i sitt arbete en kan eller skall kunna använda olika medier, exempelvis lärare, ungdoms- och fritidsledare. Det är en pedagogisk utbildning som innehåller praktiskt arbete med bild, ljud, teater, film och video.

Lokal linje SOU 1992 12 Bilaga 1 Teaterteknikerlinjen, 80 poäng Linjen syftar till att ge breda baskunskaper inom teaterteknik med tyngdpunkt scen-, ljus- och ljudteknik.

Kursverksamhet

Kurser hålls ute i landet och Dramatiska institutet. Årligen an-

ordnas ca 30 kurser. Syftet är att fort- och vidareutbilda yrkesverksamma inom medieområdena också att vidareutbilda men personer inom andra yrken som har behov av mediekunskaper.

Sverker Ek 12

2323925 Gunilla Palmstierna-Weiss

Förslag till utbildning för scenografer och

utställningsformgivare

Allmänt

Scenografi är ett tämligen nyintroducerat 0rd i svenskan. I ordböcker och reallexikon förekommer det först under efterkrigstiden. Vad som skiljer de äldre begreppen teaterdekor och teaterdekoratör från scenografi och scenograf är att de förra i enlighet med en tradition från renässansen till och med första världskriget vill ange en rumslig avgränsning av spelplatsen med hjälp tvåav dimensionella sättstycken och fonder som detaljrealistiskt markerar mytologiska, historiska eller sociala miljöer. Modern scenogradäremot arbetar helst med en tredimensionell scenbild. Scenografen ger spelplatsen en stiliserad formgivning och bygger upp den i flera nivåer med hjälp ytor, och trappor. Detta av ramper

innebär att man många gånger lika gärna kan tala om scenarki-

tektur eller scenskulptur scenbild. Är plasticiteten i som scenografin av en avgörande betydelse för den moderna scenkonsten sker anknytning till bildtraditionen inom konsthistorien dock bred front från arkitektur, måleri, grafik till skulptur. Grundförut- sättningen för en kritisk prövning av dessa impulser är att scenografen kan skapa rymd i vilken rörelse hos en individ eller en massa kan gestaltas och inskrivas. Dessutom måste hanhon göra detta bildbegrepp så vitt att det spränger de traditionella grundformerna. Scenografin anknyter lika ofta till den massproducerade bilden i form av tidnings- och tidsskriftsteckningen, affischkonsten, fotomontaget eller reklambilden. Inom den moderna scenografin arbetas alltså med färg- och en formutbildning inom vilken man kan särskilja åtminstone tre huvudelement 1.. Ytor, plan,.ramper,.enblem .och .trappor med. ett antal utvali . . . . . . . . . . da detaljobjekt som oftast tillerkänns en betydelsebärande teckenfunktion. Rörliga kroppar i kostym som stil- och färgmässigt skall relateras till rumsformen, vare sig denna är uppbyggd massiva av praktikablar eller tillskapade enbart genom ljussåttningens kontraster mellan skugga och ljus.

Rörligt och färgat ljus spelar mot dessa ytor, plan och SOU 1992 12 som kroppar och därigenom skapar rytm i spelet över tiden. Bilaga 2 en Kan den moderna scenografins huvuduppgift inom scenkonsten sägas att bygga upp scenbilder vars syfte det är att skapa vara rumslighet samverkar med den dramatiska konflikten, en som har den miljöåtergivande funktion inom filmmediet liken mer inom televisionens serieproduktion. I bägge fallen står uppsom giften arkitekturen nära. Begreppet scenografi kan också omfatta temporära rumsarrani TV-studios vid olika former underhållningsprogram gemang av frågesport, magasinsprogram och shower. Därigenom anknysom ter den till inredningsarkitektur och design. Scenografin har dessutom beröringspunkter med utställningsverksamhet i skilda for- Museerna har i dagens läge ett ökande behov av att visuellt mer. levandegöra sin pedagogiska uppgift genom permanenta och temporära utställningar. Det gäller att demonstrera samlingarnas rika bestånd olika objekt alltifrån flintverktyg till industriprodukter av att sätta in dessa objekt i rekonstruktioner av de historiska genom eller sociala miljöer de gång tillhört. Uppgiften kan i viss mån en som scenografisk även om man hellre bör tala om det vidare ses begreppet utställningsformgivning. Dess mål är att lyfta fram utställningens tema mångsidig presentation i färg och genom en form. En utställningsformgivares arbetsuppgifter är vittförgrenat att ge ett samspel mellan beledsagande texter och de utställda objekten, att sätta ett skulpterande och expressivt ljus de demonstrerade föremålen samt att gestalta utställningen som en arkitektonisk helhet. Både scenografen och utställningsformgivahar dock det gemensamt att de som yrkesmänniskor är inrikren tade att skapa rymd, ljus och rytm vare sig uppgiften är en scenbild eller en utställning.

Ny yrkesmässig utbildning

Sedan inomhusscener inrättades under renässansen, har det funnits ett stort behov dekor vid såväl teatrar som en rad kyrkliga av eller kungliga festligheter. Framsynta museimän som Artur Hazelius arbetade redan under de senare decennierna av 1800-talet med tittskåpsmontrar för att levandegöra olika historiska och sociala miljöer. I dagens läge har dessa traditionella behov diversifierats och inte minst under perioden efter andra världskriget ökat med dess starkt visuella informationsutbud i form av TV, video, reklambilder etc. Denna märkbara förskjutning har dock inte inneburit någon nivellering av behovet av verbal information snarare tvärtom. För att motsvara allmänhetens alltmer artikulerade krav professionalitet när det gäller såväl scenografi i vid bemärkelse som utställningsformgivning, är det väsentligt att ytterligare en, något annorlunda utformad utbildning för dessa yr-

keskategorier, kommer till stånd. En utbildning som kan kom- SOU 1992 12 plettera de redan existerande. Bilaga 2

Förkunskapskrav

Eleverna skall ha genomgått treårig gymnasieskola samt under ett år ha deltagit i undervisningen vid en förberedande konstskola. Kraven är formulerade utifrån utbildningens såväl konstnärligt praktiska som teoretiska inriktning. Den slutliga antagningen sker på grundval av inlämnade arbetsprov och personliga intervjuer.

Utbildningens omfattning

Utbildningen är beräknad att omfatta tre år. Specialiseringen mot antingen scenografi eller utställningsformgivning sker efter de första ett och ett halvt åren. Vill man öka praktikmomenten bör utbildningen omfatta tre och ett halvt år. Ett par praktikperioder kan i så fall lämpligen integreras under terminerna 2-6 medan examensarbetet förläggs till den sista och sjunde terminen. En alternativ uppläggning inom ramen för tre och ett halvt år är att bredda internationaliseringen genom att förlägga en termins studier i Europa inom ramen för Erasmus-programmet. Dessa studier bör i så fall lämpligen förläggas mellan termin 5 och 6 i nedanstående förslag till studieplan.

Dimensionering

Antagningen bör omfatta tio 10 högst femton 15 nybörjarplatser per år så att det inalles finns minst 30 45 studerande i det max utbyggda systemet.

Studieplan

Gemensamma kurser

Första och andra studieåret

Teckning och konstruktionsritning 1-11 15 10 p

p resp.

En grundstomme under de två första åren kommer uppövning av

att återge olika objekt arkitektur, möbler, dräkter, kroppar etc. i

grafisk form att vara. Dessa moment kompletteras med konstruktionsritning som är väsentlig för att den blivande scenografen och

utställningsformgivaren skall kunna ge meningsfulla anvisningar SOU 1992 12 till verkstäderna. En grundkurs i typografi bör finnas med som en Bilaga 2 strimma under bägge åren.

Materialkännedom 10 p

Under första året eleverna dels en översiktskurs i olika mateges rials egenskaper, funktioner och konstnärliga uttrycksmöjligheter, dels orientering om patinering. Kompletterande undervisning j en på dessa områden meddelas i de följande kurserna.

Modellkonstruktion och datorgrafik I 5 p

Enklare kreativa lösningsförsök av scenografiska uppgifter i skalenlig modell genomförs av eleverna. Olika alternativa rumsliga lösningar kan även prövas med hjälp av CAD. Modellbyggena redovisas ett ljusbord med ett antal datorstyrda ljuspunkter. Deteleverna möjlighet pröva ljussättningens förmåga att ta ger ge rytm och rymd åt scenbilden.

Bildanalys I-II 5 p + 5 p

Bildanalysen bör under det första året inriktas historisk dokumentation av teaterdekor och scenografi samt representativa delar av konsthistoriens bildskatt. Detta bildstudium kan kompletteras med någon praktisk övning med hjälp CAD. Under andra året av bör bildanalysen ägnas även massproducerade bilder som affil scher, tidskriftsillustrationer, fotomontage etc samt bilddokumen- i tation av kulturhistoriska miljöer.

Textanalys I-II 5 p + 5 p

Under första året bör textanalysen främst inriktas ett representativt urval dramatexter från olika tidsepoker. Textanalys I av fullföljs med att eleverna utarbetar en scenmodell till någon mili anslutning till de behandlade texterna. Arbetet sker i samverkan med kursen Modellkonstruktion Under andra året bör analysen främst inrikta sig två typer texter. För det första stuav deras tre dramer inom ett och samma författarskap t.ex. Shake-

speare, Tjechov, Brecht eller Gombrowicz som belyser hur den

intertextuella relationen inom ett författarskap stöder tolkningen av en enskild text. Scenografeleverna utför i kursen Modellkonstruktion förslag till scenbild till en av lästa dramerna. För det andra studeras ett antal historiska dokument som belyser ett te-

ma, en epok eller en speciell händelse. Utställningsformgivarna SOU 1992 12 utarbetar därav ett förslag till kommerande bildtexter lämpade för Bilaga 2 en tänkt utställning.

Stilhistorisk översiktskurs 5 p

Kursen presenterar ett representativt urval av olika stilströmningar inom arkitektur dekorelement, inredningskonst, affischkonst och bokkonst.

Exkursion I p

En enveckas exkursion till lämpligt mål bör företagas under andra läsåret.

Specialkurser för scenografer

Modellkonstruktion och datorgrafik II 9 p

Uppgifterna är i princip av likartat slag under det första som stu-

dieåret men ökar i omfattning och svårighetsgrad. Scenbildsmo-

deller skall byggas i anslutning till studiet dramer ingår i av som textanalys II. En skalenlig, tredimensionell rekonstruktion av en äldre teaterbyggnads scenrum skall utföras t.ex. Teatro Olympi-

co alternativt analyseras med hjälp av CAD.

Teaterhistorisk översiktskurs 5 p

Kursen omfattar en kronologisk genomgång de viktigaste av epokerna och strömningarna i teaterns historia.

Tredje studieåret

Dräkthistoria 5 p

En genomgång görs dräktens och uniformens modeförskjutav ningar. En orientering ges också om tillskärning så att den blivande scenografen kan ge meningsfulla anvisningar till syateljéerna. En genomgång sker av grunderna i maskläggning.

Ljussättningsövningar 5 p SOU 1992 12

Bilaga 2

Övningarna kan dels genomföras med hjälp av ljusbord och CAD,

dels ske i fullskala i mån av tillgång till ett rum med svarta väggar och ljusanläggningsanordning. - -

Filmhistorisk översiktskurs 5 p

Studiet representativa strömningar i filmhistorien sker i anslutav ning till visningen ett representativt urval filmer från olika av av epoker.

Arkitekturhirtorisk översiktskurs 5 p

I kursen sker en genomgång av de väsentligaste epokerna i arki-

tekturens historia med särskild tonvikt äldre och moderna teaterbyggnader. Främst beaktas relationen mellan scen och salong.

Praktik och examensarbete 5 p + 15 p

Fem veckors praktik vid en teater inleder passet. I anslutning till de erfarenheter praktiktjänsten gett genomförs en scenografisk uppgift i full skala. Arbetet utförs i grupper om 2-3 personer. I uppgiften ingår också att ekonomiskt planera och redovisa kostnaden för projektet.

Specialkurser för utställningsformgivare

Andra studieåret

Exponeringsteknik 5 p

Studiet ger en orientering om historiska föremåls känslighet för kemikalier, ljus och förflyttning. En viss orientering ges om olika konserveringsmetoder.

Utställningskommunikation 9 p

Kursen ger en samlad bild av produktions- och distributionsprocessen kring en utställning. Moment som planering, materialinsamling, gestaltning, ljussättning, utformning av bildtexter och katalog, sidoaktiviteter som musikaftnar, föredrag, teaterföreställ-

L1 l E

ningar. Avläsning av publikens reaktioner belyses och samverkan SOU 1992 12 mellan de olika momenten i processen analyseras. Bilaga 2

Tredje studieåret

Museologi 5 p

En genomgång av museernas historia, deras kulturpolitiska roll i samhället och deras olika organisationsformer. Speciell uppmärksamhet bör ägnas samlingarnas vård och katalogisering samt museipedagogiska målsättningar.

Utställningsexponering 10 p

Analys av arbetsprocessen från urval av representativa objekt, bilder och texter till att därav sammanställa och gestalta struktuen rerad och uttrycksfull exponering centrerad kring ett givet tema. Momentet bör innehålla olika praktiska övningar stigande svåav righetsgrad. Speciell uppmärksamhet ägnas det pedagogiska växelspelet mellan visualisering och verbalisering. Studiet inriktas också på analys olika publikgrupper och deras behov och inav tressen. Slutligen uppmärksammas informationsverksamheten kring en utställning i form av föredragvisning, diskussion och katalogprospekt.

Arkitekturhistorzlsk översiktskurs 5 p

Genomgång av de centrala epokerna i arkitekturens historia med

speciell inriktning äldre och modernare museibyggnader.

Praktik och examensarbete 5 p + 15 p

5 veckors praktiktjänst vid ett museum inleder passet. I anslutning till erfarenheterna från praktiktjöânsten genomförs som examensarbete en mindre utställning. Arbetet sker i 2-3 grupp om

personer. I uppgiften ingår ekonomisk planering och redovisning

av kostnaderna för projektet.

Resurser SOU 1992 12 Bilaga 2 Gemensamma aktiviteter

Det bör finnas resurser för följande aktiviteter som helt eller delvis kan ske i elevernas egen regi Besök gästlärare från teatrar, museer etc. av Videoinspelningar av teaterföreställningar och filmvisningar. Krokiteckning. I samarbete med andra utbildningar.

Lokaler

Modellverkstad med separata verkstäder för järn och trä. Ateljé med separat verkstad för patinering med speciellt kraftigt utsug. 3. Textilateljé. Datorgrafikrum med CAD-utrustning. Ljus- och ljudverkstad. Lektionsrum. Föreläsningssal. Fönsterlöst rum gärna en källarlokal försett med mör- - ka väggar och ljusutrustning.

I mån tillgång och under förutsättning att dessa lokaler går

av att hyra under kortare tid En mindre utställningslokal. 10. Ett fullskalelaboratorium.

Lârarbehov

Två professurer en i scenografi och en i utställningsformgivning. g En lärare i teckning och konstruktionsritning. En lärare i modellbygge och datorgrafik.

I mån av tillgång kompetenta lärare bör bildanalys I-II,

textanalys I-II, film-, teater- och arkitekturhistoriska översiktskurser ges timarvoderad basis.

Lokalisering ;

Den planerade utbildningen kan förläggas till olika tänkbara platser men den bör vara universitetsanknuten. För en lokalisering till Umeå talar följande faktorer. Vid Umeå universitet finns både en designhögskola och en konsthögskola. Som framgått av den ovan skisserade studieplanen finns det värdefulla anknytningspunkter mellan den föreslagna

och dessa utbildningar. En aktivitet som krokiteckning kan t.ex. SOU 1992 12 ske i samarbete. Skulle även de nu diskuterade planerna att Bilaga 2 förlägga en arkitekturutbildning till Umeå universitet förverkligas, så skulle synergieffekten bli optimal. Bildmuseet i Umeå, har samlingar äldre och som av yngre konst, är direkt knutet till Umeå universitet. Dess egentliga verksamhet består livlig utställningsverksamhet i större och av en en en mindre lokal, den mindre skulle kunna ställas till den planerade utbildningens förfogande gång år för elevutställning. en per en Skulle utbildningen komma till stånd finns det också möjlighet att under en begränsad tid använda designhögskolans fullskalelaboratorium under förutsättning att schemaläggningen samordnas. Inom den humanistiska fakulteten vid Umeå universitet finns ämnena museologi, konstvetenskap med arkitekturhistoria, litteraturvetenskap med drama-teater-film företrädda. Lärarna vid dessa institutioner skulle kunna genomföra en del av de teoretiska kurserna. I Umeå finns också Norrlandsoperan, repertoar har väckt vars

uppmärksamhet riksplanet, Ögonblicksteatern samt ett antal

amatörteatergrupper med bl. a.anknytning till studentkåren. Möjlighet att dels en professionell praktik, dels mindre scenografiska uppgifter i samarbete med de fritt arbetande grupperna är alltså goda. Inom Umeå universitet och Umeå stad finns alltså speciella möjligheter att bereda den nya utbildningen i scenografi och utställningsformgivning en rik och stimulerande miljö.

SOU 1992 12 Bilaga 2

D S a a

a a a a . o

o m m m m.

S 2 .

a E

a a a a a m m m. q .

S

n a a a a a m m m m

Johannes Johansson SOU 1992 12 Bilaga 3

Förslag till utbildningsstruktur för

ny

musikerutbildningen vid Musikhögskolan i

Malmö

Målsättning

Förslaget har följande huvudsyften att generellt höja utbildningskvaliteten genom att till ett flertal studerande erbjuda en förlängd femårig utbildning, att profilera musikerutbildningen genom nya fördjupnings- alternativ, att individualisera studierna genom att erbjuda de studeran- de möjlighet att lägga upp individuella studieprogram som kan präglas av fördjupning såväl bredd. som Förslaget innehåller två examensnivåer, efter tre år 120 en poäng och en efter fem år 200 poäng. Erfarenheten visar, att en stor del av de studerande behöver längre tid för sina studier än nuvarande fyra år, medan del studerande företrädesvis blåsare en med orkesterinriktning kan anses uppfylla både yrkeslivets krav och allmänna konstnärliga färdigheter grundnivå redan efter tre års studier.

Studiernas uppläggning

Grundutbildning

Utbildningen består av en tvåårig grundkurs innehåller stu-

som dier huvudinstrument samt grundläggande teoristudier. Efter ytterligare ett års studier med individuellt program avläggs grundexamen. Den studerande kan då välja att avsluta studierna med denna grundexamen eller söka till påbyggnadsutbildningen.

Profileringsutbildning

Profileringsutbildningen är tvåårig. Tillträde till utbildningen har

den, som avlagt grundutbildningen och kvalificerat sig ingenom

trädesprov. Som också omfattar teoriämnena från grundutbild-

ningen. Profileringsutbildningen består studier huvudinav 173

jämte fritt kombinerat studieprogram. Den studeran- SOU 1992 12 strument ett de kan då välja tydligt yrkeslivsorienterade kombinationer eller Bilaga friare fördjupningar. Studieprogrammet kan studeras i olika ordning, vilket också betyder att alla kurser inte behöver ges varje år.

Dimensionering

Utgångsförslaget skall inom nuvarande i fråga om rymmas ramar årsstudieplatser. Med 120 årsstudieplatser 30x4 kan det t.ex. innebära att 28 studerande antas årligen till grundutbildning och 18 till profileringsutbildningen. Det innebär vidare att det sker en årlig examination 10 musiker på Bachelor-nivå och 18 på av Master-nivå. Fördelningen av studerandeplatser mellan grund- .

och profileringsnivå bör vara flexibel. l

Studieprogram

Den studerande kan efter eget val kombinera kurser för att skapa

individuell studieprofil. Minst tre kurser skall ingå i Master-

en två i Bachelor-examen. Varje kurs skall då anses motexamen, 10-20 poäng. Den studerande kan också välja ett bredare svara och kan då normalt följa upp till sex olika kurser, som program, då skall motsvara 10 poäng. Utbudet av kurser kan göras flexibelt med hänsyn till studenternas och yrkeslivets önskemål samt skolans utbildningsresurser.

Exempel på kurser på profileringsnivå

Orkesterspel 10-20 poäng Syftar till orkesterskolning samt repertoarkännedom. Beatt ge drivs i projektform.

Kammarmusik 10-20 poäng Syftar till att kunskap om och färdigheter för viktig kammarge musikrepertoar för instrument.

Instudering 10-20 poäng Syftar till instuderingsteknik och metodik för konstnärligt att ge försvarbara instuderingar både solistiskt och i grupp. Bör även innehålla moment av gruppsykologi och gruppdynamik.

Andra genrer 10-20 poäng Syftar till att kunskap idiom och uttryckssätt utanför den ge om västerländska konstmusiken.

Musikkommunikation 10-20 poäng SOU 1992 12 Syftar till att ge beredskap för individuella konstnärliga aktioner. Bilaga 3

Nya uttrycksmedel 10-20 poäng Syftar till att ge kunskap om nya notationer och uttryckssätt. Interpretation av musik utan facit.

Pedagogik 10-20 poäng Syftar till att ge pedagogisk och metodisk kunskap för undervisning på det egna instrumentet med särskild inriktning undervisning högre stadier.

FormläraAnalys 10-20 poäng Syftar till att ge fördjupad kunskap i satstekniker bl.a. för att kunna göra egna arrangemang.

Musikteknologi 10-20 poäng Syftar till att ge kännedom om samspelet mellan teknologi och instrument; t.ex. mikrofonteknik, inspelningsteknik, datormusik.

Exempel på yrkeslivsinriktade studieprogram

Orkestermusiker 200 poäng Orkestermusiker 120 poäng Huvudinstrument 100 p Huvudinstrument 60 p Teoriämnen i grundutbild- Teoriämnen i grundutbildningen 40 p ningen 40 p Orkesterspel 20 p Orkesterspel 10 p Kammarmusik 20 p Kammarmusik 10 p Andra genrer 20 p

Länsmusiker 200 poäng Länsmusiker 120 poäng Huvudinstrument 100 p Huvudinstrument 60 p Teoriämnen i grundutbild- Teoriämnen i grundutbildningen 40 p ningen 40 p Musikkommunikation 20 p Musikkommunikation 10 p Kammarmusik 20 p Instudering 10 p Instudering 20 p

Musikerpedagog 200 poäng Musikerpedagog 120 poäng l Huvudinstrument 100 Huvudinstrument p 100 p e Teoriämnen i grundutbild- Teoriämnen i grundutbildningen 40 p ningen 40 p Pedagogik 20 p Pedagogik 10 p Instudering 20 p Instudering 10 p Andra genrer 10 p FormläraAnalys 10 p

Studiomusiker 200 poäng Studiomusiker 120 poäng SOU 1992 12 Huvudinstrument 100 Huvudinstrument 60 p Bilaga 3 p Teoriämnen i grundutbild- Teoriämnen i grundutbildningen 40 ningen 40 p p Andra 20 Andra genrer 10 p genrer p Musikteknologi 20 Musikteknologi 10 p p Instudering 10 p FormläraAnalys 10 p

Frilansmusikersolist 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbildningen 40 p Instudering 20 p Musikkommunikation 20 p Musikteknologi 20 p

Musikerproducent 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbildningen 40 p Musikkommunikation 20 p Andra genrer 10 p Nya uttrycksmedel 10 p FormläraAnalys 10 p Musikteknologi 10 p

SOU 1992 12 Bilaga 3

Förslag till utbildningsstruktur för musikerutbildning

NMuslkerexamen V Master

Ptoflllerlngsutbildning Huvudlnstrument 3 BOD dop

Muslkerexamen I Bachelor

Huvudlnstrumeni 2 Profllerlngsprogram 1 20p 20p

Grundutbildning 1209

Teorlutblldnlng Huvudlnstrument 1 Anp GOhÖf SatsFormlüra M os Bruksklaver

SOU 1992 12

Förslag till konstnärliga högskoleexamina

Bilaga 4

Här förutsätts att för all grundläggande högskoleutbildning gemensamma mål anges i högskolelagen och alltså inte tas i upp

högskoleförordningen. I Fria universitet och högskolor Ds

19921 föreslås dessa gemensamma mål i högskolelagen följande lydelse Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter, ge de studerande förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom de områden som utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla de studerandes förmåga till informationsutbyte vetenskaplig nivå. Examina vid Dramatiska institutet tas inte upp i denna förteckning.

Konstnärlig högskoleexamen i fri konst

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i fri konst uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 200 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i fri konst skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att självständigt kunna verka som fritt skapande konstnär inom måleri, skulptur eller grafik.

Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst

Omfattning

g

Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst uppnås efter

fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål SOU 1992 12 Bilaga 4 För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att som konstnär självständigt och i samarbete med arkitekter och skall kunna göra kvalificerade skapande insatser i olika material och tekniker inom miljö- och samhällsbyggnad.

Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och

utställningsgestaltning

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestalt-

ning uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbild-

ningsmoment om sammanlagt 120 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestaltning med inriktning mot teaterscenografi skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter att i samarbete med i första hand regissör gestalta det sceniska rum en teateruppsättning utspelas i och samspelar med. För att erhålla konstnärlig högkoleexamen i scenografi och utställningsgestaltning med inriktning mot utställningsgestaltning skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter att i samarbete med företrädare för de ämnesområden utställningen rör, med utnyttjande av tillgängliga tekniker ett verkningsfullt sätt exponera utställningsmaterialet och i enlighet med syftena med utställningen. Studenten skall också kunna ge en utställning en en sammanhållen helhetsgestalt i samspel med det publika den rum visas

Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål SOU 1992 12 Bilaga 4 För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att självständigt kunna verka som konsthantverkare inom något mateav rialområdena keramik, glas, metall eller textil.

Konstnärlig högskoleexamen i industridesign

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i industridesign uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i industridesign skall studenten ha förvärvat kunskaper, färdigheter och arbetsmetoen dik för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden samordna tekniska, praktiska, ekonomiska, miljömässiga och andra faktorer i funktionell en produkt, ägnad för industriell tillverkning. Den studerande skall kunna arbeta med flera material och tekniker förekommer i som industriell framställning.

Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i grafisk design skall

studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden lösa gestaltningsproblem inom grafisk design, information, visuell kommunikation och illustration.

Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur SOU 1992 12

Bilaga 4 Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur uppnås efter

fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål

För erhålla konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur att skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare

för andra yrkesområden kunna utforma möbler och andra ele-

ingår i inredningar samt kunna planera och utforma ment som närmiljöer skilda slag till sammanhållen enhet. av en

Konstnärlig högskoleexamen i textil design

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i textil design uppnås efter fullgjorda

kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål l l För erhålla konstnärlig högskoleexamen i textil design skall att studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att , konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare j

för andra yrkesområden utforma textila produkter, ägnade för in-

dustriell tillverkning. l

Konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning

Omfattning l

Konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning uppnås efter full-

gjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.

Mål SOU 1992 12 Bilaga 4 För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden utforma kläder i textila och andra material, ägnade för industriell tillverkning.

Konstnärlig högskoleexamen i foto

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i foto uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment sammanlagt 120 om poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i foto skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att självständigt kunna göra kvalificerade skapande insatser inom stillbildsfotografin.

Danspedagogexamen

Omfattning

Danspedagogexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar och

andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.

Mål

För att erhålla danspedagogexamen skall studenten ha förvärvat kunskaper, färdigheter och pedagogiska metoder för kunna att bedriva dansundervisning för barn, ungdom och inom olika vuxna dansformer. Studenten skall ha kompetens att leda såväl yrkesförberedande dansträning för barn och ungdom sådan dansträ-som .ning redan yrkesutbildadedansareär behov På denna grund av. ska studenten också kunna bedriva icke yrkesförberedande dansundervisning i grundskola och på gymnasium.

Konstnärlig högskoleexamen i dans SOU 1992 12

Bilaga 4 Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i dans uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i dans skall studenten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod att självständigt lösa sceniska uppgifter dansare ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig god grund för en fortsatt utveckling en skapande konstnär i ett kollektiv. som

Konstnärlig högskoleexamen i koreografi

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i koreografi uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i koreografi skall stu- § förvärvat kunskaper och färdigheter och tillägnat sig ä denten ha en arbetsmetod för att självständigt använda koreografi som uttrycksmedel. Studenten skall också ha tillägnat sig kunskaper och färdigheter kan ligga till grund för forsatt utveckling som skasom pande konstnär i ett kollektiv.

Konstnärlig högskoleexamen i mim

Omfattning 3

Konstnärlig högskoleexamen i mim uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.

Mål SOU 1992 12 Bilaga 4 För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i mim skall studenten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och arbetsmetod en att självständigt lösa sceniska uppgifter mimartister ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig god grund för fortsatt en en utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.

Högskoleexamen i scenisk framställning

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 140 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning skall den studerande ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och S en arbetsmetod att självständigt lösa sceniska uppgifter skådespelare ställs inför vid verksamhet inom teater, film och TV m.m. Studenten skall också ha tillägnat sig god grund för fortsatt en en utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.

Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment sammanlagt om minst 80 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i teaterregi skall stu-

denten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och arbetsmetod

en för att ge scenisk gestalt ett för uppsättning teater lämpat underlag och därvid leda och samordna insatserna från övriga medverkande i denna process.

högskoleexamen i musikdramatisk SOU 1992 12 Konstnärlig framställning

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment sammanlagt 140 poäng. om

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning med inriktning mot opera skall studenten ha tilläg-

sig sångliga och andra kunskaper och färdigheter för scenisk

nat verksamhet inom olika former musikteater, i första hand opeav

Studenten skall också ha tillägnat sig en arbetsmetod för att

ra. självständigt lösa sceniska uppgifter musikdramatiska artister ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund en fortutveckling skapande konstnär i ett kollektiv. satt som För erhålla konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk att framställning med inriktning mot musikal skall studenten ha tillägnat sig sångliga och andra kunskaper och färdigheter för scenisk verksamhet inom olika former musikteater, i första hand av musikal. Studenten skall ha tillägnat sig en arbetsmetod för att självständigt lösa sceniska uppgifter musikdramatiska artister ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund för en fortsatt utveckling skapande konstnär i ett kollektiv. som

Konstnärlig högskoleexamen i operaregi

Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i operaregi uppnås efter fullgjorda

kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 80 poäng.

Mål

För erhålla konstnärlig högskoleexamen i operaregi skall stuatt denten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod för scenisk gestalt ett musikdramatiskt underlag underlag att ge och därvid leda och samordna insatserna från övriga medverkande i denna process.

Konstnärlig högskoleexamen i musik SOU 1992 12

Bilaga 4 Omfattning

Konstnärlig högskoleexamen i musik uppnås efter fullgiorda kursfordringar och andra utbildningsmoment sammanlagt minst om 120 poäng.

Mål

För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i musik skall studenten ha tillägnat sig kunskaper och färdigheter för att självständigt som sångare, instrumentalmusiker, komponist, arrangör eller ensembleledare gestalta musik hög nivå, förmedla musikaliska upplevelser och stimulera till musikaliska aktivitetet i olika sociala sammanhang. Studenten skall också ha tillägnat sig god grund en för fortsatt konstnärlig utveckling.

Organistexamen

Omfattning

Organistexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 160 poäng.

Mål

För att erhålla organistexamen skall studenten ha tillägnat sig sådana kunskaper och färdigheter att han självständigt kan gestalta musik konstnärlig nivå inom det kyrkomusikaliska repertoarområdet och att han kan förmedla musikaliska upplevelser i olika sociala miljöer, särskilt inom församlingsarbetet inom Svenska Kyrkan och andra trossamfund, där han skall kunna organisera och leda den kyrkomusikaliska verksamheten. Han skall också kunna ge undervisning inom trossamfund, skolväsendet och i andra sammanhang.

Översikt över lokalsituationen vid SOU 1992 12

de

Bilaga 5

konstnärliga högskolorna

Konst och design

Konsthögskolan har lokaler för förvaltning, målarskola och elev-

galleri i Konstakademiens byggnad Fredsgatan. Övriga under-

visningslokaler är förlagda till tolv byggnader Skeppsholmen. Denna lokalmässiga spridning vållar problem och är kostnadskrävande. Om- och tillbyggnad lokalerna Skeppsholmen är av under arbete och skall på sikt medföra samlad förläggning en Skeppsholmen. Konsthögskolan Valand har lokaler i fyra fastigheter Hisingen och ett elevgalleri i centrala Göteborg. Lokalerna i de två fastigheter som Valand fick tillgång till 198081 upprustades då, men är nu nerslitna. Det gäller även den utrustning införskaffasom des. Universitetet i Göteborg har gett flera förslag ersättningsom lokaler med centralt läge men Valand har inte ansett att dessa har svarat mot behoven. Konsthögskolan i Umeå disponerar sedan starten 1987 för en ändamålet och tillbyggd fabriksbyggnad vid älvstranden om- nära centrum. Ett elevgalleri finns i centrala Umeå. Skolan har också

tillgång till lokaler utanför staden för projektarbeten, genomfö-

rande av sommarakademier, kurser Ateljéer tillhandahålls m.m. för professorerna, ambitionen är att också gästlârare skall tillgång till ateljéer. Lokalerna har omdisponerats för att skapa ateljéutrymmen för eleverna. Det gör att det råder brist förrådsoch projektutrymmen.

Konstfack flyttade 1960 till ett nybyggt hus på Valhallavägen.

Upprustning och ombyggnad av de verkstäder utdömts som av yrkesinspektionen genomfördes under 80-talet. Då kunde även eftersatta behov till viss grad tillgodoses, t.ex. väl utrustad som en glasverkstad. Verkstäderna är i gott skick upprustning nu men av flertalet övriga lokaler behövs. Föreläsningssal och rumslaboratorium saknas. Skolan disponerar lokaler för måleri, skulptur och konstnärligt utvecklingsarbete inom dessa områden Liljeholmen samt visst utrymme för foto i närheten skolan. Utbildav ningsplatser för trikå- och väveritek.nik hyrsi Borås högskolan av där. Elevgalleri och andra utställningslokaler finns i huset. Högskolan för Design och konsthantverk disponerar fastigen het, byggd för skolan 1904, i centrala Göteborg och i direkt anslutning till Röhsska Konstslöjdmuseet. En bildverkstad med hög standard för arbete med olika tekniker tillkom 1985. I övrigt är underhållet eftersatt och lokalerna trånga och hårt slitna. För undervisning i trikå- och väveriteknik hyrs utbildningsplatser av

högskolan i Borås och för glastillverkning Nybros glasskola i SOU 1992 12 av Orrefors. Byggnadsstyrelsen utarbetade 1988 ett lokalprogram för Bilaga 5 skolan och långtgående förberedelser inför beslut angående omoch tillbyggnad av befintliga lokaler har gjorts. Upprustningen planeras vara färdig hösten 1993 och kommer att medföra avsevärda förbättringar även vad gäller utrustning och inredning. Elevutställningar visas Röhsska museet. Designhögskolan har sina lokaler i ett nybyggt hus intill Konsthögskolan i Umeå, hörsalen brukas gemensamt med konsthögskolan. Lokalerna är rymliga och har hög standard. Rumslaboratorioch sal för projektarbeten i stora format finns. um Fotohögskolan flyttade in i nyrenoverade lokaler vid starten 1982. De uppfyller inte kraven god arbetsmiljö. Antalet lärarär otillräckligt. Kontakten med Övriga utbildningar försvåras rum avståndet till övriga delar av universitetet. Nya och bättre genom lokaler har emellertid kunnat ordnas med planerad inflyttning hösten 1993.

Scen

Danshögskolan disponerar sedan 1990 nyinredda lokaler Sehlstedtsgatan vid Gärdet för koreografi- och danspedagogutbildningarna. Standarden är mycket god. Scen med publikplatser finns. Mimutbildningen har sina lokaler i samma hus som Teaterhögskolan på Söder. På grund av avståndet till Danshögskolans Övriga lokaler uppstår praktiska problem. Teaterhögskolan har lokaler i en tidigare realskola Söder. De är i stort sett bra det råder kännbar brist en funkmen tionsduglig övningsscen. En byggnad området kommer emellertid att upprustas för ändamålet. Teaterhögskolan planerar tillsammans med Dramatiska institutet en försöksverksamhet med undervisningsteater. För att genomföra den krävs en scen med

publikplatser se avsnitt 12.3.1.

Teaterhögskolan i Malmö har lokaler Stora Nygatan centralt i Malmö. De utökades och förbättrades vid en ombyggnad 1980. Teater Fontänen togs i bruk 1987 för elevföreställningar med publik. Underhåll utförs regelbundet och lokalsituationen beskrivs som acceptabel. Teater- och Operahögskolan i Göteborg flyttar in i lokaler i det nya huset Artisten vid Götaplatsen under år 1992. Huset rymmer även musikhögskolan, musikvetenskap och kulturvetarlinjen. Lokalerna blir mycket ändamålsenliga med bl.a. en scen för talteater och en för musikteater. Operahögskolan disponerar ett hus Strandvägen vid Brunnsviken. Lokalerna är bra och fungerar väl. Skolan saknar scen vilket orsakar stora problem. Den repetitionslokal som skolan har i Alléteatern Narvavägen är utdömd av arbetsskydds-,

brand- och hälsovårdsmyndigheter och kan inte användas. Upp- SOU 1992 12 rustning av teatern planeras och kan när det genomförts fylla de- Bilaga 5 lar av de behov som finns av repetitionslokal men ersätter inte den scen som krävs för utbildningen. I brist scen hyr skolan lokaler och söker samarbetspartner runt om i landet. Det orsakar stora kostnader och ett omfattande administrativt arbete.

Musik

Musikhögskolan har sina lokaler på Valhallavägen och är delvis inrymd i en f.d. skola. Lokalsituationen är otillfredsställande. Gemensamma samlingsrum och matservering saknas och övningsrummen är för få liksom lokalerna för elektronisk utrustning. Två teorilaboratorier, en syntstudio och en metodikstudio är dock inrättade. Skolan disponerar en större och en mindre konsertsal av god kvalitet. Musikhögskolan i Malmö flyttade 1982 in i ett helt nytt hus. Lokalerna är ändamålsenliga och i gott skick med bra akustiska förhållanden. Den goda lokalsituationen har i hög grad bidragit till att höja utbildningens kvalitet och skapat förutsättningar för samarbete med andra musikinstitutioner. Lokalerna räcker emellertid inte till för att ge varje lärare eget undervisnings- eller arbetsrum. En kompositionsstudio färdigställdes 198990. Skolan har en välutrustad konsertsal. Musikhögskolan i Göteborg har haft lokaler utspridda åtta

ställen i små och dåliga lokaler. Under år 1992 flyttar skolan till

det nya huset Artisten vid Götaplatsen tillsammans med Teater- och Operahögskolan, musikvetenskap och kulturvetarlinjen. Tillgången till nya, funktionella lokaler innebär en avsevärd förbättring och skapar goda förutsättningar för samarbete mellan berörda utbildningar. Välutrustad konsertsal, orgelsal m.m. kommer att finnas. Musikhögskolan i Piteå flyttade 1985 in i nya lokaler nära Piteå centrum. De byggdes till i två etapper under 1987. Lokalerna

är ändamålsenliga och moderna men lärararbetsrum och

sammanträdesrum saknas. Ventilationen är ett problem. Orgelparken är bra och studenterna har även tillgång till orglarna i bygdens kyrkor. Orgelsal finns skolan.

Övriga

GIIHR bedriver undervisning i två fastigheter, i konstfackhuen set och en vid Gyllenstiernsgatan på Gärdet. Lokalerna är i stort behov av renovering. Grafisk-teknisk utrustning hyrs lånas av, av eller disponeras hos modernt utrustade företag och institutioner

vilket har ekonomiska och pedagogiska fördelar men ställer stora SOU 1992 12 krav planering och administration. Bilaga 5 Dramatiska institutet disponerar lokaler i Filmhuset Gärdet och i det näraliggande konstfackhuset. Merparten av verksamheten är förlagd till Filmhuset. Lokalerna är inte anpassade till nuvarande utbildningsmetodik och uppfyller heller inte krav god arbetsmiljö. Det råder brist undervisningslokaler, stora övningssalar med god takhöjd, lokaler för scenografi och övningsrum för teaterteknikerutbildningen.

SOU 1992 12 Bilaga 6

@

Kommittédirektiv

%@

Dir. 199055

Översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan

Dir. 199055

Beslut vid regeringssammanträde 1990-09-13 Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag till utvecklingsplan för den konstnärliga utbildningen i högskolan.

Översyn behövs

l årets budgetproposition prop. 198990 100bil 10, s. 282 anmälde jag att en Översyn av den konstnärliga utbildningen inom högskolan behöver göras Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den konstnärliga utbildningen sedan högskolereformen genomfördes. Det är också angeläget att göra en jämförelse mellan likartade utbildningar vid olika högskoleenheter. bl.a. för att fä en bättre uppfattning om pä vilket sätt utbildningen bedrivs och hur resurserna utnyttjas vid de olika enheterna. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn. Jag hänvisade också till det arbete som då pägick med att se över de statliga insatserna för att förbättra konstnärsskapets villkor. Den översynen är numera avslutad och har lett till förslag i betänkandet SOU 199039 Konstnärens villkor. l betänkandet framhålls att den konstnärliga högskoleutbildningen skall utredas såirskilt._ln_fi_rdetta arbete görs i betänkandet vissa allmänna påpekanden om utbildningens inriktning och omfattning.

SOU 1992 12

Bilaga 6

Formcrna för översynen

måste till del göras i nära anslutning till den Arbetet med översynen stor med hjälp den sakkunskap som där finns. En berörda utbildningen och av för uppläggningen av arbetet och för särskild utredare behövs för att svara sammanställa och bedöma resultatet. att

Uppdraget

Avgränsning

utbildning är finansierad med medel l uppdraget ingår all konstnärlig som och informationsyrken. Detta betyder från anslaget Utbildning för kulturdesignlinjen. fotograflinjen. grafiska linjen, utbildning vid danslinjen. kyrkomusikerlinjen. linjen för fri konst. de olika linkonsthantverkslinjen, mimlinjen. musikdramatiska linjen, musikerlinjerna vid konstfackskolan. kommunikationslinjen och skådespelarlinjen samt påbyggjen. reklam- och och vid konsthögskolan. Dessutom ingår lokala nadsutbildningen i musik fristående kurser inom området. Undantagna är och individuella linjer och institutet. Utredaren bör samråda med den utbildningarna vid dramatiska verksamheten vid dramatiska institutet pågående särskilda översynen av bör slutföras enligt nuvarande planering. U 198901, översyn som i sig en enbart begränsa sig till pågående verksamhet utan Utredaren behöver inte förslag till initiativ finns inom högskolan. kan också beakta de nya som konstnärlig och pedagogisk utbildning måste upp- Sambandet mellan Även huvuduppgiften för uppdraget är den konstnärliga märksammas. om förslagen för den näraliggande pedautbildningen skall konsekvenserna av gogiska utbildningen också kunna redovisas.

Syfte

med iir underlag för en samlad Det huvudsakliga syftet översynen att högskolans konstnärliga utbildning med förslag om ut- Lztvecklingsplan för inriktning, utbildningsstrukturen samt om fördelbildningens mål och om Utvecklingsplzinen skall rymmas inom ramen ningen av ansvar och resurser. redan star till förfogande för utbildningen. l övför de samlade resurser som angeläget utvecklingsplanen kan utformas fritt. utan rigt anser jag det att givna förutsättningar eller konventionella hänsyn. de olika konstnärliga uttrycksformerna musik. tea- Verksamheten inom allt större differentiering. bl.a. pågrund ter, bildkonst etc utvecklas mot cn internationellt inflytande. Diffcrentieringen kommer till utav ett växande betoning fördjupning och specialisering inom tryck på olika sätt, dels som

SOU 1992 12

Bilaga 6

ett verksamhetsområde, dels inriktning som på gränsöverskridanden och olika slags blandformer mellan uttrycksformerna. Kulturpolitiska ambitioner, t.ex. när det gåiller verksamhet riktad till barn och ungdom, bidrar också till differentieringen.

Detta ställer höga krav på högskolans konstnärliga utbildning. Det ställer - krav pa variation och profilering. Samtidigt mäste den konstnärliga utbildw ningen liksom all annan högskoleutbildning krav svara mot på hög kvalitet och likvärdighet.

Det är mot denna bakgrund jag det angeläget som anser att nu göra en analys av vad hänt med den konstnärliga som utbildningens mål och inriktning under åren efter högskolereformen. Frågan är det nuvarande om samlade utbildningsutbudet pä bästa sätt tillgodoser de olika krav som ställs på utbildningen. llögskolereformen kan ha bidragit till viss likformighet en som innebär att utrymmet för variation och profilering efter förutsättningar och intressen i olika utbildningsmiljöer inte tagits till fullt vara ut. Reformen kan ocksåi ha bidragit till att ilVSllllltlcl har vidgats mellan utbildningen och den konstnärliga yrkesutövning utbildningen som förbereder för. Det år också angeläget att klargöra om izrbiølziingsstntkltzren i är rätt stort avvägd. Med utbildningsstrukturen jag å sidan förhållandet avser ena mellan grundutbildning. juåbyggnzidsutbildning kurser för fortbildning samt och vidareutbildning redan yrkesverksamma. å andra av sidan uppdelningen av grundutbildningen skilda utbildningslinjer och deras omfattning och dimensionering.

Ett tredje syfte med uppdraget gäller zmsvarsu och ramrxjörrlelningen. .lag

anser det viktigt att bedömt för utbildningen om ansvaret är fördelat på ett riktigt sätt mellan olika högskoleorter och högskoleenheter för att därmed också kunna avgöra om utbildningsanslagen är lämpligt avvägda både

mellan utbildning av olika slag och mellan högskoleorter och högskoleenhe-

ter.

Uppgifter

l arbetet bör ingå att göra samlad beskrivning de olika en av utbildningarna i dag och av utvecklingen området sedan högskolereformen genomfördes. Beskrivningen skall innehålla bedömning och utvärdering en av utbildningens mål. inriktning och resultat och göra det möjligt att jämföra läget för utbildningen olika orter i landet.

En av uppgifterna i inledningsfzisen blir att beräkna den ekonomiska ram inom vilken översynen och därav föranledda förslag skall göras. Utredaren

skall också beskriva hur resurserna används och hur de fördelas olika ty-

SOU 1992 12 Bilaga 6

lärarstöd och pä andra ändamal. Denna del av arbetet luör genomföras per av i nära kontakt med högskoleutredningen U 19892 som tillkallats för att utreda vissa undervisningsfrägor i högskolan. llögskoleutredningen arbetar bl.a. med undersökning lärarstötlct i högskolan, en undersökning som en av också bör användbar i analysen förhällandenzi inom den konstnärliga vara av högskoleutbildningen. Rekryteringen till utbildningen skall beskrivas. De sökandes ålder och erfarenhet liksom de teoretiska och konstnärliga förkunskaper som de numera utbildningen är betydelse vid prövningen frägan har när de antas till av av grundutbildningens omfattning. om l detta sammanhang kommer lörhztllantlet mellan högskolans konstnärliga utbildning och konstnärlig utbildning utanför högskolan att behöva uppmärksammas. Även i fortsättningen kommer nämligen en icke oväscntlig del den konstnärliga utbildningen att ske utanför högskolan. Högskolans av konstnärliga utbildning är bl.a. direkt beroende av att utbildning utanför de sökande till högskolan de förkunskaper som de anses behögskolan ger höva för kunna bli antagna till högskoleutbildningen. att l det fortsatta arbetet bör den särskilda utredaren diskutera den framtida med de berörda utbildningarna och därefter ställa samman den utvecklingen utvecklingsplan är syftet med översynen. Utvecklingsplanen skall som till grund för beslut vilka utbildningslinjer som skall finnas. kunna ligga om också utbildningslinjernas mål och inriktning, studietid samt utbildliksom ningens dimensionering och lokalisering. Förutsättningarna för att uppnå ett samband och samarbete mellan utbildningen och kulturlivet. i första tätare hand kulturlivets institutioner. skall belysas. Den avvägning som jag tidigare mellan olika utbildning bör också framgå av planen. Förslag nämnt typer av utbildningsuppgifter och mellan olika högskoleortill fördelning av resurser högskoleenheter bör finnas med. En tidsplan för genomförandet av ter och förslagen bör anges. bedömning utbildningens dimensionering skall utredaren bl.a. ta l sin av till den framtida arbetsmarknadens behov. Utredaren skall i denna hänsyn fråga bygga redan tillgängligt utredningsmaterial, bl.a. den beskrivning ingår i betänkandet SOU 199039 Konstnärens villkor. som regeringskansliet har ett arbete påbörjats som rör den institutionella inom för den konstnärliga utbildningen i Stockholm. Detta arbete organisationen bör slutföras inom för det nu aktuella uppdraget. ramen utredarens arbete gäller direktiven dir. 19845 till samtliga kommit- För och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser ter och direktiven dir. 198843 angående beaktande av EG-aspekter. Översynen avslutad i sådan tid regeringen kan ta ställning till skall vara att förslagen inför den budgetperiod inleds med budgetåret 199394. Detta som

SOU 1992 12 Bilaga 6

betyder att uppdraget i sin helhet skall slutfört vid utgången vara senast av februari l992.

Hemställan

Pa grund av vad jag nu anfört hemställer jag regeringen bemyndigar att chefen for utbildningsdepartenlentet att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1976119 med uppdrag att se över den konstnärliga utbildningen i hög- skolan. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och biträde annat utredaren. Vidare ltemstaller jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta attontle huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens Sverváigzinden och bifaller hans hemstiillan.

1 1

Statens

offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

1.Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens - villkor i högskolan.U. Reglerför risker. Ett seminarium om varför tillåter mer föroreningarinne än ute. M. Psykiskt stördassituationi kommunerna -en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden -ett jämförandeperspektiv. Koncessionför försäkringssammanslutningar. Fi. Ny mervärdesskattelag. Motiv. Del - - Författningstextoch bilagor. Del Fi. Kompetensutveckling en nationell strategi.A. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. m.m.- Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10.En nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. lLFastighetsskatt. Fi. 12.Konstnärlig högskoleutbildning.U.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Psykiskt stördas situationi kommunerna socialtjänstens perspektiv. [3] -en probleminventeringur Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv. [4] - Finansdepartementet Koncession för försäkringssammanslumingar. [S] Ny mervärdesskattelag. Motiv. Del - Författningstext och bilagor. Del [6] - Bostadsrätter. [8] Fastighetstaxeringm.m.- Fastighetsskatt. [11]

Utbildningsdepartementet kompetens. Grundutbildningens villkor Frihet ansvar- i högskolan. [1] Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Kulturdepartementet Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Civildepartementet Ekonomi och rätt i kyrkan. [9]

Miljö- och naturresursdepartementet Regler för risker. Ett seminarium om varför tillåter mer föroreningar inne än ute. [2]