Resurser för högskolans grundutbildning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

.m m,

högs

S

IBM Betänkande av högskoleutredningen

Statens offentliga utredningar

wäâf] 199244

@ Utbildningsdepartementet

Resurser för

högskolans

grundutbildning

Betänkande

av gåjgskoleutredningen

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, också uppdrag av regeringskansliets som törvaltningskontor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13050-5 ISSN 037525Ox Graphic Systems AB, Göteborg 1992

Till statsrådet och chefen för 5°U1992i44

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 16 februari 1989 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, att tillkalla en kommitté med uppdrag över den pedaatt se gogiska verksamheten inom högskolan. Med stöd av detta bemyndigande tillsattes kommittén den 27 februari 1989. Kommittén har antagit namnet högskoleutredningen. Kornittén har den 15 januari 1992 överlämnat sitt huvudbetänkande Frihet Ansvar Kompetens. Grundutbildningens villkor i - högskolan SOU 19921. I huvudbetänkandet förtecknades komitténs ledamöter och de skrivelser överlämnats för bem m som aktande. Som redovisats i huvudbetänkandet har kommittén i samråd med Utbildningsdepartementet valt behandla frågan att om resurserna för den grundläggande utbildningen i särskild ordning. I arbetet med föreliggande betänkande har förutom undertecknad ordförande deltagit ledamöterna Berit Askling, Ulla-Britt Carmnes, Leif Lewin, Jan S Nilsson, David Samuelsson, Astrid Stedje och Birgitta Stymne; som sakkunniga Lena Eriksson, Leif

Lindfors och Caj-Gunnar Lindström samt Mårten

som experter Carlsson och Ann Fritzell. sekretariatet har bestått Eva Falk Nilsson och Hans Näsav

lund sekreterare, Birgit Ödvall kansli för vissa särskilda

samt uppgifter Kjell Gunnarsson högskolan i Växjö och Jan Ivar

Mattsson universitet i Uppsala.

Kommittén får härmed överlämna betänkandet Resurser för SOU 1992 44 högskolans grundutbildning. Utredningsuppdraget är därmed slutfört. Reservation har avgetts Birgitta Stymne och David Samuelsav son. Stockholm i maj 1992

Håkan Westling Berit Askling Ulla-Britt Carmnes Leif Lewin Jan S Nilsson David Samuelsson Astrid Stedje Birgitta Stymne Eva Falk Nilsson Hans Näslund

Innehåll SOU 1992 44

Sammanfattning

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Resursanvändningen i högskolan 23 . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Högskoleutredningens tidigare undersökningar 23 . . . . .

2.2 Kartläggning av resursanvändningen några

fallstudier vid Lunds universitet . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Syfte och metod

fiisgaigagç

i

2.2.2 Ekonomiska beräkningar i i i i I i

2.2.3 Tilldelade resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Sammanfattning av fallstudierna . . . . . . . . . . . 2.3 Kostnadsanalys av grundutbildningen vid Uppsala

universitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Principerna för resursberäkningen . . . . . . . . . . . . . 3.1 Resurser per studieplats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Utbildningsuppdrag och tilldelningsgrunder . . . . . . .

3.3 Utgångspunkter för resursberâkningen

. . . . . . . . . . . 3.4 Kvalitetssäkring 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Motiv för förändrade resursnivåer

4.1 Basnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Motiv för Ökat lärarstöd

4.3 Kostnadsskillnader mellan olika utbildningar . . . . o u 4.4 Internationella jämförelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

En ny resursfördelning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Gruppering av högskolans utbildningar efter resurs-

behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Utgångspunkter för kostnadsberäkningen 66 . . . . . . . . . 0 Iárarresurser 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

0 Övriga undervisningsresurser 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Kostnadsberäkning 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 Resurser per grupp om 30 studenter 68 . . . . . . . . . . .

0 Kostnadsramar per årsstudieplats 70

. . . . . . . . . . . . . . 5.4 Omfördelningseffekter 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lokaler, inredning och utrustning

Gemensamma förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behov lokaler, inredning och utrustning för olika SOU 1992 44 av ändamål

Resursbehov för viss studentaktivitet

Sammanställning

Diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kostnadsberäkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den lokala resursfdrdelningen 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . Lokala budgetmodeller 91

Bakgrund 91 0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 Fördelning mellan linjer

0 Fördelning mellan institutioner . . . . . . . . . . . . . . . v Budgetschabloner

Vårdhögskolorna 0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 Lokala budgetmodeller

0 Den lokala budgetprocessen

8 Vissa övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Resursgaranti för utbildningar med få studenter

8.2 Andra faktorer påverkar resurstilldelningen som . . .

9 Kostnadskonsekvenser

9.1 Basresurser för utbildningen

9.2 Lokal- och utrustningskostnader

9.3 Kvalitetsfrämjande åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 Externa examinatorer

0 Kompetensutveckling

9.4 Sammanfattning

Reservation

Bilagor

Bilaga 1 Beräkning kostnadsnivåer för lokaler, inredning av och utrustning tabellbilaga 113 . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Internationella jämförelser 129 . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Lokala budgetmodeller sammanställning av enkätsvar 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Beräkning av praktikkostnader i lärarutbild-

ningarna

Bilaga 5 Rapporter m.m. publicerade av

högskoleutredningen

Sammanfattning

SOU 199 44 Sammanfattning

Inledning

Frågan om det lärarstöd som erbjuds studenterna i den svenska högskolan är rätt avvägt och bra utformat är enligt direktiven högskoleutredningens huvuduppgifter. I vårt huvudbetänen av kande Frihet ansvar kompetens SOU 19921 har vi gett en - del synpunkter undervisningens och examinationens utformning. Vi har konstaterat att omfattningen och utformningen av lärarg stödet i olika utbildningar är mycket varierande både i form och omfattning. Vi anser dock inte att det är möjligt slå fast allmängiltiga riktlinjer för avvägningen mellan olika undervisningsformer. Vi har emellertid velat förorda att undervisning i seminarieform ges ökat utrymme och anser det önskvärt med en utveckling mot mer individcentrerade former av lärarstöd. En av de mest grannlaga uppgifterna i utredningsarbetet har varit att diskutera i vilken mån det finns pedagogiskt motiverade skäl till dessa skillnader, som har vuxit fram inom olika undervisningstraditioner och i många fall är baserade främst historiskt betingade resursskillnader. Det är denna fråga som behandlas i det betänkande som nu föreligger. Redan inledningsvis måste det konstateras att den uppgift utredningen fått sig ålagd att pedagogiska grunder definiera det relativa resursbehovet för olika ämnesområden inom den högre utbildningen i princip inte har någon lösning. Att något objektivt sätt fastställa den optimala omfattningen av lärarstödet i olika utbildningar är inte möjligt. Varken den pedagogiska forskningen eller det empiriska material som föreligger ger någon egentlig vägledning för detta. Det är också svårt att rekonstruera de överväganden ligger som till grund för dagens resurstilldelning. Genom successiva ändringar i olika budgetbeslut och genom förändrade beräkningsprinciper har dessutom de ursprungliga beräkningarna förlorat sin aktualitet, och de kan heller inte längre urskiljas i tilldelningen. När detta sagts vill vi samtidigt understryka att det är nödvän-

digt att utgångspunkterna för statsmakternas resurstilldelning görs

tydligare och mer preciserade än vad som hittills varit fallet sär- -

skilt inför övergången till det nya budgetsystem skall träda i

som kraft 199394. När vi i betänkandet lägger fram preciserade förslag till resurstilldelning för vissa grupper av högskoleutbildningar är avsikten bl.a. att den kommande remissbehandlingen skall ge

ytterligare belysning det pedagogiskt motiverade i dessa för- SOU 1992 44 av slag. Sammanfattning

Resursanvändningen i högskolan

I utredningsuppdraget ingår enligt direktiven att beskriva praxis

dvs. att teckna en bild av hur lärarstödet till de studerande fak- -

tiskt ges inom olika högskoleutbildningar. Vi har emellertid inte

bedömt det som möjligt att göra en total kartläggning och analys hur undervisningen faktiskt bedrivs inom alla olika utbildningav på samtliga Studieorter i den svenska högskolan i dag. ar I värt huvudbetânkande begränsade vi oss därför till en kart-

läggning av undervisningstätheten dvs antalet undervisningstimmar som erbjuds studenten i samtliga utbildningar vid alla hög-

skolor. Denna kartläggning har kompletterats med uppgifter från ett begränsat antal utbildningar om vilka undervisningsformer och gruppstorlekar som förekommer och vilka lärarkategorier som medverkar i undervisningen. Uppgifterna har förutom i betänkandet redovisats i en separat rapport. I arbetet med föreliggande betänkande har vi för att få en belysning av hur utbildningsresurserna faktiskt utnyttjas gjort detaljerad kartläggning på institutionsnivå av några ämnen en mer och utbildningslinjer, där både medelsdispositionen och den pedagogiska uppläggningen av undervisningen har studerats. Studien refereras kortfattat i betänkandet och presenteras mer utförligt i en separat rapport. Vi har i detta sammanhang också tagit del av en kostnadsanalys av grundutbildningen vid Uppsala universitet, som gjorts som ett led i förberedelserna inför det nya styr- och anslagssystemet 199394. Även Uppsalarapporten refereras i kapitlet om resursanvändningen.

Principerna för resursberäkningen

Principerna för statens resurstilldelning måste vara enkla, genereloch förutsebara dvs. relativt konstanta över tiden; de måste förstås, och helst också accepteras, av högskolorna. Det är väsentligt att ett nytt resurstilldelningssystem utformas så att det inte råder någon tveksamhet om hur tilldelningen till den enskilda högskolan är beräknad. Att göra detaljerade beräkningar av behovet av lärarstöd inom

varje utbildningsområde är emellertid varken teoretiskt möjligt el-

ler praktiskt genomförbart. Det är nödvändigt att utgå från tämli- SOU 1992 44 gen grova, schablonmässiga uppskattningar när kostnadsramarna Sammanfattning skall fastställas. En utgångspunkt för våra överväganden har därför varit att kostnadsramarna för statsmakternas resurstilldelning

bör uttryckas som ett belopp per student per capita-tilldelning.

Andra system för resursberäkning t.ex. det s.k. automatiksy- stemet, som tillämpades vid de filosofiska fakulteterna under 1960- och 1970-talen förutsätter en central styrning och kon- troll som inte är förenlig med dagens, och än mindre med morgondagens, decentraliserade högskolesystem. Statens beslut om resurstilldelning och dimensionering av utbildningen måste i framtiden ske i betydligt mer översiktliga termer än hittills. Detaljbesluten om antalet platser olika utbildningar och om fördelningen av resurserna kommer att fattas av de enskilda högskolorna själva. I ett sådant system är enligt vår bedömning resursramar per capi-

ta den enda praktiskt användbara principen för statsmakternas

resursfördelningsbeslut. Men det bör samtidigt framhållas att den lokala fördelningen av resurser inom varje högskola måste ta hänsyn till att varje ämne och varje kurs även om antalet studenter är litet måste ha - en basal resursnivå om undervisning alls skall bedrivas. Vi understryker därför att det inte är avsikten att de kostnadsramar per student som vi diskuterar skall vara normerande för den lokala budgeteringen.

Vi har utgått från att basen för resurstilldelningen bör vara antalet utnyttjade årsstudieplatser per utbildningsområde, vilket är

en betydande förändring jämfört med i dag. Denna princip har dock bl.a. den fördelen att den tar hänsyn till studenternas val av utbildning och studieort. Vi understryker vidare att tilldelningen måste ske före budgetperiodens budgetårets början. En alltför stark betoning av utbildningens resultat kan medföra risker för försämrad kvalitet. I vårt huvudbetänkande konstaterade vi att det är naturligt att den löpande resultatuppföljningen koncentreras på kvantitativt mätbara resultat t.ex. genomström- -

ning mätt som antalet helårsprestationer men vi framhöll samti-

digt att ett sådant resultatmått måste kompletteras med betrygen gande kvalitetskontroll. Annars finns det uppenbara risker för att

kvaliteten påverkas negativt, särskilt om resurstilldelningen base-

ras på redovisade resultat. Vi hänvisar i kapitel 3 till de förslag beträffande mekanismer för kvalitetssäkring som vi lagt fram i huvudbetänkandet.

Motiv för förändrade resursnivåer

Vår principiella utgångspunkt är att all utbildning högskoleni-

vå, oavsett ämnesområde, skall ha karaktären självstudier med av lärarstöd. Det är därför rimligt att söka fastställa basnivå en -

dvs. lägsta nivå av lärarstöd och resurser i övrigt som inte bör SOU 1992 44 en underskridas om man skall kunna bedriva meningsfull utbildning Sammanfattning på högskolenivå. Även det kanske är omöjligt att definiera den optimala om undervisningsorganisationen menar vi dock att det är möjligt att konstatera att den undervisningsvolym som erbjuds studenterna i humaniora, juridik och flera samhällsvetenskapliga ämnen är mindre än vad rimligen bör betraktas rimlig basnivå som som en för akademisk undervisning. Om man inom oförändrad total resursram skall förstärka reför dessa ämnen, måste detta emellertid innebära en surserna minskning av resurserna per student i andra utbildningar. Detta skulle i och för sig kunna vara försvarligt eftersom vi har kunnat konstatera att spännvidden mellan billiga och dyra utbildningar i Sverige är större än i andra jämförbara länder. Det är emellertid inte enbart den stora spännvidden mellan olika utbildningar motiverar att basnivån sätts högre än den som lägsta resursnivå som förekommer i dag. Kritiken mot grundutbildningen i högskolan har pekat på en rad förhållanden som motiverar förstärkning lärarstödet förutom att de kräver både en av attitydförändringar och förstärkt kompetens hos lärarna. Vi betonar framför allt följande faktorer som skäl för en höjning av basnivån

Internationalisering Kommunikationsfärdigheter Vetenskapligt förhållningssätt Överblick och sammanhang Fördjupning Aktiv inlärning och problemlösning Individuell utveckling.

För vissa ämnen eller utbildningsområden måste behovet av lärarstöd och andra undervisningsresurser anses ligga över denna basnivå. De resursskillnader som skall förekomma bör i princip vara tydligt pedagogiskt motiverade t.ex. av följande skäl -

att ämnets eller utbildningens karaktär är sådan att särskil- da insatser i lärartid eller kostnadskrävande färdighetsträning krävs för att studenten skall kunna tillgodogöra sig de kunskaper eller tillägna sig de färdigheter som behövs; att samhällets utbildningsuppdrag innebär att högskolan skall garantera en viss kompetensnivå hos dem som exami-

neras som underlag för legitimation eller motsvarande;

att utbildningen avser att förändra studentens attityder ett så genomgripande sätt att det inte kan ske utan särskilt intensiva lärar-studentkontakter. Det sistnämnda kan gälla

för utbildningar mot klientcentrerade yrken som t.ex. psy- SOU 1992 44 kologutbildning. Sammanfattning

Med dessa utgångspunkter diskuterar vi i kapitel 4 de olika

faktorer som kan inverka behovet av lärarstöd och undervisningsresurser.

En ny resursfördelning

I kapitel 5 redovisar vi ett räkneexempel med utgångspunkt i följande gruppering av högskolans utbildningar

Ãmnesgrupp Rambelopp

per utnyttjad årsstudieplats

1 Humanistisk, teologisk och juridisk utbildning 19 000 kr

2 Utbildningar med vissa laborativa inslag samhällsvetenskaplig utbildning utom psykologi 21 000 kr 3 Barnomsorgsutbildningar förskollärar- och fritidspedagogutbildning 28 000 kr

4 Övrig lärarutbildning främst grundskole- och

gymnasielärarutbildning 46 000 kr 5 Kortare laborativ utbildning ingenjörsutbildning, teknikerutbildning, farmaceutisk utbildning 40 000 kr

6 Kvalificerad laborativ utbildning i första hand naturvetenskaplig och teknisk-vetenskaplig utbildning 47 000 kr

7 Klientrelaterad utbildning t.ex. psykologutbildning och de kortare vårdutbildningarna 52 000 kr 8 Både laborativ och klientrelaterad utbildning

a tandläkarutbildning 62 000 kr

b läkarutbildning 84 000 kr

Utanför denna gruppering faller de konstnärliga utbildningarna. Dessa utbildningar är sinsemellan ganska olikartade, och deras resursbehov måste bedömas också med hänsyn till en rad historiska faktorer. Ett skäl till att vi valt att inte närmare in på de konstnärliga utbildningarna är dessutom att deras organisation och resurser har varit föremål för en särskild utredning, i vars uppdrag även ingick att behandla behovet av lärarstöd. I konsekvens härmed ligger också de lärarutbildningar som har anknytning till de konstnärliga utbildningarna musik- och bildlä-

rare utanför denna gruppering. I vårt räkneexempel har vi jäm-

ställt dessa utbildningar med läkarutbildningen i fråga om resursbehov.

Vi har gjort en beräkning av vilken effekt de kostnadsramar vi SOU 1992 44 här redovisat skulle om de hade tillämpats de statliga hög- Sammanfattning

skoleenheternas budget för 199192. Vi har härvid utgått från det

UHÄ beräknade antalet planerade årsstudieplatser och räknat av med utnyttjandegrad motsvarar genomsnittet för åren en som 198788-198990 inom respektive ämnesområde. Av den tabell som redovisas i kapitel 5 framgår att det totala resursbehovet skulle bli oförändrat jämfört med i dag. Detta är enligt direktiven en av de förutsättningar vi haft att utgå från. Vi understryker emellertid att det i första hand är i fråga basniom vån som vi menar att det från pedagogisk synpunkt finns goda skäl för en förändring av resursnivån i förhållande till i dag. Att undervisningsresurserna för t.ex. teknisk och medicinsklodontologisk utbildning samtidigt minskar är en nödvändig följd av att förslaget skall innebära oförändrad total resursnivå. Att genomföra den föreslagna resursförstärkningen för de utbildningar som i dag har den lägsta resursnivån utan att minska för de dy- - resurserna rare utbildningarna skulle innebära en kostnadsökning av totalt -

ca 130 milj.kr. vilket motsvarar något mindre än 3 procent av

dagens anslag till grundläggande utbildning. När man skall bedöma effekterna av detta förslag bör hänsyn också tas till att kostnadsramarna innefatta även medel för avses

inredning och utrustning. Som framgår av kapitel 6 medför detta

att inget utbildningsområde får minskade resurser totalt.

Lokaler, inredning och utrustning

Av uttalandena i departementspromemorian Fria universitet och

högskolor Ds 19921 framgår tydligt att det förväntas att alla

kostnadsslag även kostnaderna för lokaler, inredning och utrust- -

ning skall ingå i våra bedömningar av resursbehovet för grund-

utbildningen. I det nya budgetsystemet kommer resurserna för dessa ändamål, som tidigare alltid beräknats i särskild ordning, att ingå i anslagen för utbildning och forskning. Inom ramen för utredningens arbete har gjorts en noggrann beräkning av såväl lokalbehovet som resursbehovet för inredning och utrustning för de ämnesgrupper som definierats i kapitel Som resultat får vi följande förslag till kostnadsramar för de olika åmnesgrupperna

SOU 1992 44

Ãmnesgrupp Utrustning Lokal-

Sammanfattning och inredning kostnader

1 Humanistisk, teologisk och juridisk utbildning 3 000 kr 6 000 kr 2 Utbildningar med vissa laborativa inslag samhällsvetenskap utom psykologi 4 000 kr 8 000 kr 3 Barnomsorgsutbildningar förskollärar- och fritidspedagogutbildning 3 000 kr 7 000 kr 4 Grundskole- och gymnasielärarutbildning 4 000 kr 9 000 kr 5 Kortare laborativ utbildning ingenjörsutbildning, teknikerutbildning, farmaceutisk utbildning 9 000 kr 16 000 kr

6 Kvalificerad laborativ utbildning naturvetenskaplig och teknisk-vetenskaplig utbildning 12 000 kr 19 000 kr 7 Klientrelaterad utbildning t.ex. psykolog- utbildning och de kortare vårdutbildningarna 4 000 kr 10 000 kr 8 Både laborativ och klientrelaterad utbildning

a tandläkarutbildning 11 000 kr 19 000 kr

b läkarutbildningl 6 000 kr 9 000 kr 1 Beträffande läkarutbildningen har hänsyn tagits till högskolans driftanslag endast bekostar lokaler och utrustning under de första två studieåren 4 av 11 terminer.

I fråga om inrednings- och utrustningskostnaderna redovisar vi

en beräkning av utfallet för 199192 med samma förutsättningar -

i fråga om studentantal och utnyttjandegrad som anges i kapitel

Med de föreslagna rambeloppen blir resultatet att det totala resursbehovet för inredning och utrustning för 199192 skulle upptill drygt 785 milj.kr. Grundutbildningens andel av det särskilda anslaget för inredning och utrustning I 2 kan beräknas till knappt 241 milj.kr. Behovet av resurstillskott blir därmed ca 545 milj.kr. Härtill kommer emellertid att utrustning f.n. även finansieras av grundutbildningsanslagen. Underlag för att beräkna detta belopp kommer emellertid att finnas först när högskolornas fördjupade anslagsframställningar för 199394-199596 föreligger i juni 1992. När det gäller lokalkostnaderna har vi inte kunnat göra motsvarande beräkningar. De schablonbelopp för lokalkostnader som vi redovisar avser marginalkostnaderna vid nyproduktion och är därför väsentligt högre än den genomsnittliga hyresnivån för det befintliga lokalbeståndet. Dessa schabloner är enbart avsedda att användas vid beräkningen av kostnaderna för nytillkommande utbildningsplatser. Vi föreslår att hela frågan om lokalkostnadernas

relation till övriga utbildningskostnader blir föremål för en mer SOU 1992 44 ingående utredning än vad vi haft möjlighet att göra, så att ett Sammanfattning fullgott underlag föreligger inför budgetperioden 199596- 199798.

Den lokala resursfördelningen

Vårt utredningsuppdrag gäller uttryckligen principerna för statsmakternas fördelning av resurser till högskolorna, inte formerna för högskolornas interna budgetering. Vi vill understryka att de kostnadsramar för olika ämnesgrupper som vi här har skisserat inte är avsedda att vara helt styrande för den lokala medelsfördelningen och än mindre för den pedagogiska uppläggningen av undervisningen. Vid den lokala budgeteringen måste hänsyn tas till en rad faktorer inte kan beaktas vid resursfördelningen central nivå. som Bl.a. är det klart att de genomsnittliga kostnadsramarna för de olika ämnesgrupperna inte är tillämpliga för alla enskilda ämnen och utbildningsprogram inom det berörda området eller fakulteten. Även vid fördelningen mellan olika områden av resurser inom en högskola kan det dessutom ofta vara motiverat att tilllämpa andra beräkningsgrunder än dem som legat till grund för statens tilldelning till högskolan. I kapitel 7 redovisar vi en del synpunkter principerna för den lokala budgeteringen. Som bakgrund ger vi en sammanfattning av svaren en enkät om lokala budgetprinciper som gjordes under våren 1990. En utförligare redogörelse för enkätsvaren finns i bilaga De lokala för resursfördelningen som måste utvecklas normer kan i många fall bygga på principer som redan tillämpas. Men det är nödvändigt att ta hänsyn till att varje ämne och varje kurs måste ha en basal resursnivå, även om antalet studenter är litet, om undervisning alls skall kunna bedrivas. En vanlig praxis vid den lokala resursfördelningen har hittills

varit att utgå enbart från föregående års budget och endast justera

för av statsmakterna beslutade dimensioneringsförändringar. Vid

övergången till det nya budgetsystemet kommer detta inte längre

att vara möjligt, dels eftersom statsmakterna inte kommer att ange dimensioneringen per linje eller motsvarande, dels därför att tilldelningen från staten kommer att baseras antalet utnyttjade studieplatser i stället för det planerade antalet. Att enbart utgå från de belopp per årsstudieplats som använts vid statsmakternas resurstilldelning kan inte ge en tillfredsställande resursfördelning till det enskilda ämnet eller utbildningspro-

grammet, eftersom denna utgår från ett genomsnittligt beräknat

resursbehov för hela landet inom ett större utbildningsområde. Vid den lokala resursfördelningen är det nödvändigt att differen-

tiera mellan olika ämnens resursbehov. Hänsyn måste också tas SOU 1992 44 till lokala förutsättningar av olika slag. Sammanfattning Att lägga antalet schemalagda lärartimmar till grund för fördelningen kan innebära att man konserverar undervisningsstrukturen och blockerar förändringar. Resursfördelningen mellan ämnena den lokala nivån bör enligt vår uppfattning normalt baseras ett system med kursbudgetering, som bygger en resursram per kursgrupp, som inte är knuten till en bestämd uppläggning av undervisningen. De naturvetenskapliga fakulteterna och humanistiska fakulteten i Göteborg, som redovisas i bilagan, erbjuder goda exempel detta slag av budgetering.

Vissa övriga frågor

0 Resursgaranti för utbildningar med studenter

Ett tilldelningssystem som bygger resursramar per capita mäste kompletteras med vissa garantier för att även utbildningar och ämnen med litet antal studenter får en rimlig minsta resursnivå om ämnet alls skall finnas vid en viss högskola. Enligt vår uppfattning måste statsmakterna ta ett för att ansvar garantera att vissa ämnen som bedöms som omistliga från nationell synpunkt kan fortleva även om studenttillströmningen i sig inte skulle motivera det. När det gäller grundutbildningen bör detta som hittills innebära att regeringen fastställer en förteckning en krysslista över sådana ämnen. Denna förteckning skall - innebära ett åliggande för den berörda högskolan att tilldela ämnet resurser som motsvarar minst en fastställd miniminivå. Denna garantitilldelning bör ligga utanför de resurser som beräknas grundval av högskolans utbildningsuppdrag, och dessa ämnen

bör heller inte inräknas i det antal årsstudieplatser som den be-

rörda högskolan förväntas fylla.

0 Andra faktorer som påverkar resurstilldelningen

Den diskussion vi för i detta betänkande utgår från generell

en bedömning av behovet av lärarstöd och undervisningsresurser i övrigt. I statsmakternas ställningstagande till resursfördelningen kan också behöva beaktas att kostnaderna för att åstadkomma denna resursnivå kan variera något mellan olika högskolor och olika orter. Vi ger i kapitel 8 några exempel faktorer som ofta åberopas i detta sammanhang. Att närmare precisera dessa faktorer ingår emellertid inte i vårt uppdrag, som är att från pedagogiska ut-

gångspunkter diskutera hur olika ämnens och utbildningsområ-

dens karaktär påverkar behovet av lärarinsatser och resurser i öv- SOU 1992 44 rigt. De andra faktorer som vi nu diskuterar är av en annan art, Sammanfattning och de måste bedömas från andra administrativa eller politiska utgångspunkter. Vår bestämda uppfattning är dock att avvikel- från den normala resursberäkningen måste motiveras med ser särskilda skäl i varje enskilt fall. Sådana avvikelser bör rimligen också vara relativt små i förhållande till den berörda högskolans totala anslag.

Kostnadskonsekvenser

0 Basresurser för utbildningen

För vårt utredningsarbete har gällt de allmänna direktiven att förslagen inte får Öka de offentliga utgifterna och att förslag till utgiftsökningar skall motsvaras av konkreta förslag till rationaliseringar eller besparingar. Det räkneexempel för undervisningsresurserna som vi redovisar bygger denna förutsättning. Det innebär därför att de föreslagna resursförstärkningarna för de utbildningsområden i dag har den lägsta resursnivån balanseras av som motsvarande resursminskningar för andra områden. Att genomföra dessa resursförstärkningar utan reduktioner för andra utbild-

ningar skulle innebära en merkostnad av ca 130 milj.kr. vilket

motsvarar knappt 3 procent av utbildningsanslagen.

0 Lokal- och utrustningskostnader

Utrustningskostnaderna har dock i enlighet med ett uttalande riksdagen undantagits från det generella kravet att våra förav slag beträffande resurstilldelningen skall rymmas inom samma ekonomiska ramar som i dag. De principer för beräkning av resursbehovet för inredning och

utrustning som vi redovisat i det föregående innebär enligt vår

uppfattning en så rimlig avvägning som över huvud taget är möjlig att göra. De bör därför kunna läggas till grund för den bedömning som riksdagen efterlyst. Som framgår av kapitel 6 kan det sammanlagda resursbehovet för inredning och utrustning för grundutbildningen beräknas till

ca 785 milj.kr. med utgångspunkt i studerandeantalet 199192. De

f står till förfogande för dessa ändamål kan beräkresurser som n nas till ca 240 milj.kr. Behovet av resurstillskott blir därmed ca 545 milj.kr. Hänsyn bör dessutom tas till att viss utrustning i dag bekostas av grundutbildningsanslagen. Underlag för att bedöma detta belopp kommer emellertid att föreligga först när högskolornas anslagsframstâllningar för 199394-199596 kommit in.

De schablonbelopp för lokalkostnader som vi föreslår är avsed- SOU 1992 44 da som underlag för kostnadsberäkningen av nytillkommande ut- Sammanfattning bildningsplatser. De kan däremot inte användas för att fördela lokalkostnaderna för befintliga utbildningsplatser i nuvarande lokaler.

0 Kvalitetsfrâmjande åtgärder

Sammanfattningsvis kan man räkna med följande kostnader be- räknade i 199192 års kostnadsläge för de kvalitetsfrämjande åt- gärder som vi föreslagit.

0 Kostnader för externa examinatorer 32 milj.kr. 0 Resurser för kompetensutveckling för högskolans lärare minst 40 milj.kr. första året 199394 och successivt ökande

till 120 milj.kr. eller minst 65 milj.kr i ett fortvarighetstill-

stånd.

Sammantaget motsvarar detta ca 1,5 % de nuvarande anslaav gen till grundläggande utbildning under det första året för att sedan öka till ca 3 % av anslagen. Medlen för externa examinatorer bör i princip ingå i de reguljära utbildningsanslagen. Under ett inledningsskede förslagsvis

den första treårsperioden torde det dock vara lämpligt att de

hålls samman och fördelas mellan högskolorna efter ansökan. Resurserna för kompetensutveckling bör likaså under den för-

sta tiden hållas samlade. Frågan storleken och finansieringen

om av denna resurs bör bli föremål för samråd mellan staten som arbetsgivare och högskoleläramas fackliga organisation. Avvägning-

en mellan generella löneökningar och åtgärder för personalut-

veckling bör t.ex. kunna diskuteras i anslutning till de centrala löneförhandlingarna.

Inledning

ågáftelff

Frågan om det lärarstöd som erbjuds studenterna i den svenska

l högskolan är rätt avvägt och bra utformat är enligt direktiven högskoleutredningens huvuduppgifter. I vårt huvudbetän-

i

en av kande Frihet ansvar kompetens SOU 19921 har vi gett en 3 - del synpunkter undervisningens och examinationens utformning. Vi har konstaterat att omfattningen och utformningen av lärarstödet i olika utbildningar är mycket varierande både i form och omfattning. Vi dock inte att det är möjligt slå fast allmänanser giltiga riktlinjer för avvägningen mellan olika undervisningsformer. Vi har emellertid velat förorda att undervisning i seminarieform ges ökat utrymme och anser det önskvärt med en utveckling mot mer individcentrerade former av lårarstöd. En av de mest grannlaga uppgifterna i utredningsarbetet har i varit att diskutera i vilken mån det finns pedagogiskt motiverade skäl till dessa skillnader, som har vuxit fram inom olika undervis-

ningstraditioner och i många fall är baserade främst historiskt

betingade resursskillnader. Efter Överenskommelse med utbildningsdepartementet stannade vi för att behandla principerna för resursberäkningen i ett separat betänkande, som nu föreligger.

1.1 Utredningsuppdraget

Till idealbilden av högskolan hör, som vi framhållit i vårt huvudbetänkande, att det är studentens självständiga kunskapssökande som står i centrum. Lårarinsatserna skall väsentligen utgöra ett stöd för självstudier. Med detta synsätt är termen lärarstöd, som används i direktiven till högskoleutredningen, kanske ett mer adekvat uttryck än undervisning, som fokuserar lärarens aktivitet. Det är, framhåller våra direktiv, inte självklart att den histo-

riskt givna uppläggningen inom skilda utbildningsområden svarar

s mot vad de studerande önskar och behöver. Dessa skillnader är delvis ett resultat av att olika undervisningstraditioner lärarse- minariernas, fackhögskolornas och universitetens arbetssätt ge- nom successiva reformer fogats samman i en administrativt sammanhållen organisation. Utredningens uppgift är enligt direktiven att lämna förslag som syftar till att bättre utnyttja de tillgängliga resurserna för högre utbildning i Sverige. I departementspromemorian Fria universitet och högskolor

Ds 19921 preciseras våra uppdragsgivares förväntningar ut- SOU 1992 44

redningens resultat ytterligare 34 Kapitel 1

Högskoleutredningen kommer i sitt slutbetänkande att göra bedömningar av resursbehoven för olika typer av grundutbild-

ning dir 19897. I dessa bedömningar skall pedagogiska

grunder skälen anges för varför olika utbildningar bör ha oli- ka resurstilldelning. Resursbehovet anges för vart och ett av de

ner, material-, utrustnings-, biblioteks-, inrednings- och lokalkostnader m.m. bör ingå i bedömningen. Förutom utrustningskostnaderna jfr 198990UbU25 102-103 skall utgångss. punkten för beräkningarna vara att en tillämpning dagens utbildningsutbud skulle leda till samma totala resursbehov som i dag.

1.2 Utgångspunkter

Det måste redan inledningsvis konstateras att den uppgift utredningen fått sig ålagd att pedagogiska grunder definiera det relativa resursbehovet för olika ämnesområden inom den högre utbildningen i princip inte har någon lösning. - Som vi påpekat i huvudbetänkandet kan det med fog ifrågasättas om det är möjligt att något objektivt sätt fastställa den optimala omfattningen av lärarstödet i olika utbildningar. Varken den pedagogiska forskningen eller det underlag som utredningen sökt skaffa fram ger egentligen vägledning för att bedöma vilken uppläggning av undervisningen eller vilken lärartäthet som skulle ge ett det bästa resultatet inom det enskilda ämnet eller som krävs för att uppnå de mål uppställts för viss utbildning. som en Än mindre kan pedagogiska grunder fastställa de ideala man kostnadsrelationerna mellan olika ämnen eller utbildningsområden. Det är heller inte möjligt att förhand bedöma konsekvenserna av en ökning eller en minskning av resurstilldelningen till olika utbildningar. Ett grundläggande problem för utredningen är vidare att det inte med lätthet går att analysera hur dagens anslag till olika utbildningar är beräknade. I en del fall låg det förmodligen tämligen pedagoginoggranna ska överväganden bakom den resurstilldelning för en viss utbildning som fastställdes för ett antal år sedan. Som exempel kan nämnas läkarutbildningen, där undervisningsorganisationen och resursnivån i många ämnen fortfarande bygger överväganden från 1950-talet. 1948 års läkarutbildningskommitté gjorde i sitt betänkande Läkarutbildningen SOU 19537 en noggrann genomgång av kursinnehållet och undervisningsbehovet i alla ämnen i läkarutbildningen. De normer för undervisningsvolym och

lärartäthet som denna kommitté formulerade blev i hög grad sty- SOU 1992 44 rande för beräkningarna av resursbehovet i samband med den Kapitel 1 kraftiga utbyggnad av läkarutbildningen som ägde rum under 1960-talet. I de filosofiska fakulteternas ämnen innebar den s.k. universitetsautomatiken, som infördes i slutet av 1950-talet, att varje ämne fick utarbeta en organisationsplan för undervisningen, där undervisningsvolym, gruppstorlekar och lärarkategorier preciserades inom vissa kostnadsramar. Denna organisationsplan låg så till grund för den årliga tilldelningen lärarkrafter, automatiskt av som anpassades till studentantalet. Detta innebar att man inom varje ämne fick anledning att analysera undervisningsorganisationen från pedagogisk synpunkt, även del ekonomiska restriktioom en

ner var givna. I många fall i synnerhet i de humanistiska ämne-

na innebar denna reform en kraftig ökning av undervisningsin- tensiteten både mindre undervisningsgrupper och fler undervisningstimmar per student. 8-10 undervisningstimmar vecka per var enligt 1955 års universitetsutredning rimlig undervisningsen täthet i dessa ämnen SOU 195724. Kostnadsramen uttryckt i kronor per student blev i huvudsak densamma för alla humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen inkl. matematik, medan de ämnen som betecknades som laborativa botanik, fysik, kemi

och zoologi fick en kostnadsram som var ca tre gånger högre.

Men även om resurstilldelningen till enskilda utbildningar ursprungligen kan ha varit pedagogiskt välmotiverad, har någon pedagogiskt grundad analys av kostnadsskillnaderna mellan olika utbildningsområden aldrig gjorts. Genom successiva ändringar i olika budgetbeslut och genom förändrade beräkningsprinciper har dessutom de ursprungliga beräkningarna förlorat sin aktualitet, och de kan heller inte längre urskiljas i tilldelningen. Särskilt betydelsefull i detta avseende den anslagsomläggvar ning som skedde i samband med högskolereformen 1977, då högskoleanslagen uppdelades mellan grundutbildning å sidan och ena forskning och forskarutbildning å andra sidan. Denna uppdelning gjordes ibland enligt helt olika principer olika orter och inom olika fakultetsområden. Inom t.ex. de juridiska fakulteterna kan

man nu konstatera att fakultetsanslaget medlen till forskning och

forskarutbildning sannolikt subventionerar grundutbildningen i viss grad, medan förhållandet torde vara det omvända vid de medicinska fakulteterna. Senare har även de tidigare separata anslagen till förvaltning och bibliotek lagts in i ramanslagen för utbildning respektive forskning, vilket ytterligare komplicerar bilden. Det är därför svårt att rekonstruera hur dagens resursnivå förhåller sig till tidigare beslut statsmakterna. Regeringen har av uppdragit åt UHÄ analysera dessa förhållanden, att men denna

analys har ännu inte slutförts och har därför inte kunnat ingå i

underlaget för våra överväganden.

Inför övergången till det budgetsystem som skall träda i SOU 1992 44 nya kraft 199394 är det dock nödvändigt att utgångspunkterna för Kapitel 1 statsmakternas resurstilldelning görs tydligare och mer preciserade än vad hittills varit fallet. När vi i det följande lägger fram som preciserade förslag till resurstilldelning för vissa grupper av högskoleutbildningar är avsikten bl.a. att den kommande remissbehandlingen skall ytterligare belysning det pedagogiskt motige av verade i dessa förslag. Även vetenskapligt säkerställda om samband mellan resurser och resultat saknas, finns det naturligtvis en omfattande praktisk erfarenhet undervisningsbehovet i varje av

ämne, vilket bl.a. framgår av de fallstudier vi redovisar i det föl-

jande. Till grund för våra förslag ligger både överväganden baserade erfarenheter av detta slag och jämförelser med de princitillämpas i en del andra länder. per som Vi har i enlighet med direktiven begränsat oss till att försö- - ka bedöma resursbehovet från pedagogiska synpunkter dvs. att diskutera hur olika ämnens och utbildningsområdens karaktär påverkar behovet lärarinsatser. I statsmakternas ställningstagande av till resursfördelningen kan också behöva beaktas att kostnaderna för att åstadkomma viss nivå av lärarstöd i viss utsträckning en kan variera mellan olika högskolor och olika orter. Vi har inte ansett det vår uppgift att försöka värdera sådana aspekter vara i kapitel 8 nedan nämner vi kortfattat några av de faktorer men som kan vara aktuella. I vårt huvudbetänkande har vi utförligt diskuterat de problem följer att den grundläggande utbildningen separerats från som av forskningen. I detta betänkande berör vi enbart resurserna för grundläggande utbildning vi förutsätter alltså att resurserna för grundutbildningen även fortsättningsvis kommer att beräknas skilt från för forskning och forskarutbildning men vi resurserna vill samtidigt betona att anknytning till en forskningsorganisation i vissa fall är nödvändig förutsättning för att en meningsfull en grundutbildning alls skall komma till stånd. I detta sammanhang vill vi liksom i vårt huvudbetänkande framhålla att den nuvarande uppdelningen i skilda anslag kan frågasättas. Det kan visserligen från statsmakternas synpunkt vara önskvärt att hålla utbildningsplanering och forskningsplanering åtskilda men en sådan planeringsordning förutsätter inte med nödvändighet anslagsuppdelning av just det slag vi nu har. en

2 i SOU 1992 44

Resursanvändningen

Kapitel 2

högskolan

2.1 Högskoleutredningens tidigare undersökningar

I utredningsuppdraget ingår enligt direktiven att beskriva praxis dvs. att teckna en bild av hur lärarstödet till de studerande fak- -

tiskt ges inom olika högskoleutbildningar. Vi har emellertid inte

bedömt det som möjligt att göra en total kartläggning och analys av hur undervisningen faktiskt bedrivs inom alla olika utbildningar samtliga Studieorter i den svenska högskolan i dag. Detta är närmast en uppgift för den pedagogiska forskningen. Erfarenheterna visar att detta kräver en ingående detaljanalys av undervisningsprocessen som bara kan ske för ett område i sänder. I arbetet med vårt huvudbetänkande har vi därför begränsat oss till en kartläggning av undervisningstätheten dvs. antalet undervisningstimmar som erbjuds studenten i samtliga utbildningar vid alla högskolor. Denna kartläggning har kompletterats med uppgifter från ett begränsat antal utbildningar om vilka undervisningsformer och gruppstorlekar som förekommer och vilka lärarkategorier som medverkar i undervisningen. Uppgifterna har redovisats i rapporten Undervisning i högskolan undervisnings- täthet, undervisningsformer m.m. Högskoleutredningen, projektrapport 19913. Resultaten visar mycket stora skillnader i undervisningstäthet både mellan utbildningar inom olika sektorer och mellan utbildningarna inom samma sektor. T.ex. har den undervisningstätaste

gruppen de statliga vårdutbildningarna mer än fyra gånger så

mycket undervisning som de historisk-filosofiska utbildningarna. Resultatet sammanfattas i följande diagram ur huvudbetänkandet SOU 19921 s. 128.

Diagram 21. Undervisningstäthet undervisningstimmar per poäng inom olika utbildningsområden

Humaniora Samhällsvetenskap Humanistiskayrkeslinjer Lärarutbildningar Tekniknaturvetenskap Konstnärligautbildningar Várdutbildningar

Undervisningstimmar per poäng

En mer differentierad bild ger följande diagram hämtat från s. SOU 1992 44 129 i betänkandet, där skillnaderna framträder ännu tydligare. Kapitel 2

Diagram 22. Undervisningstâthet per ämnesgrupp motsv.

Social beteendevet o Juridik Bonorni Samhällsvetenskap Humanistiska linjer Naturvetenskap Gymnasielärare Grundskollårare Civilingenjörsulb. Fbrskolñritldsped. Komretekniskutb. Konstnärliga utb. Kommunal vårdutb. Jord skogsbruk o Statligvårdutb. . , . . O 20 30

Undervisningstimmarpoäng per

I våra direktiv framhölls att avvägningen mellan olika undervisningsformer föreläsningar, seminarier, gruppövningar, labo- rationer m.m. var av särskilt intresse i den kartläggning av undervisningspraxis i högskolan som förväntades av oss. Vi begärde därför in kompletterande uppgifter om bl.a. vilka undervisningsformer som förekommer i högskolan. Denna del av vår enkät omfattade dock enbart ett begränsat antal utbildningar från varje område. Följande diagram visar fördelningen av undervisningsformer i de olika utbildningar som ingick i den kompletterande enkäten.

Diagram 23. Undervisningsformer i olika utbildningar SOU 1992 44 Kapitel 2

Historia Tyska Polska ADB V74 , Psykologlinjen zøaemø Förvaltningsiinjen Öis Juristlinjen á Ãmneslårarlinjen Förskollårariinjen .I Hälso sjukvårdslinjen o Z få Läkariinjen Zr/J/Ac Maskiningenjörslinjen Livsmedelsindustrilinjen Processindustrilinjen Maskintekniklinjen Biologi Wx

O 10 20 30 Undervisningstimmar per poäng

I Föreläsninglektion u ÖvningIaboration

Seminariumgruppundervisning Handledningpraktik

Flertalet av de redovisade utbildningarna karakteriseras av att föreläsningar och lektioner utgör hälften eller mer undervisav ningen. Det gäller bl.a. humaniora och samhällsvetenskap, där de läraraktiva undervisningsformerna utgör stor andel en av undervisningen. De mer studentaktiva undervisningsformerna återfinns främst i senare årskurser eller högre nivåer i ämnet - en tendens som för övrigt är genomgående i många utbildningar. Även vi inte det är meningsfullt söka slå om tror att att fast allmängiltiga riktlinjer för hur lärarstödet bör utformas, vill vi liksom i huvudbetänkandet framhålla att lärarinsatserna, oavsett vilken benämning de har, alltid skall stödja och främja studenternas

egen aktivitet. Med denna utgångspunkt anser vi det principiellt

önskvärt att studenterna i större utsträckning än vad ofta som nu sker introduceras i vad vi skulle vilja kalla seminariekultur. en Termen seminarium står då för alla undervisningsformer där dialogen, det rationella samtalet mellan studenter och lärare och mellan studenterna inbördes är det väsentliga momentet. - Ännu väg stödja studenternas inlärningsaktivitet en att egen kan vara att utveckla mer individcentrerade former lärarstöd i av analogi med det engelska universitetssystemets tutorials. Vi tror att större insatser av handledning, individuellt eller i komgrupp, mer att bli en nödvändighet i den svenska högskolan i takt med den ökande tonvikten kvalitet och resultat.

2.2 Kartläggning av resursanvändningen några SOU 1992 44

fallstudier vid Lunds universitet Kapitel 2

2.2.1 Syfte och metod

Våra tidigare undersökningar av undervisningsvolym och undervisningsformer generella data av vilka de stora skillnaderna gav

mellan utbildningar framgår. Emellertid önskade utredningen också några konkreta beskrivningar av resurserna till grundut-

bildning och vad dessa resurser används till. Vi har därför genomfört några fallstudier för att kartlägga resursanvändningen i grundutbildningen. Vi har härvid bl.a. sökt analysera vilka avsättningar gjorts olika nivåer och till vilka ändamål. Vidare som omfattar fallstudierna en beskrivning av utbildningens syfte och mål, institutionella organisation, vissa studerandedata, uppgifter nuvarande undervisningstäthet och undervisningsformer samt om slutligen de utbildningsansvarigas resonemang kring konsekvenserna av förändrade resurser. Fallstudiema redovisas utförligare i en separat rapport - Grundutbildningens resurser vad används de till Några fallstu- dier från Lunds universitet 199192. Högskoleutredningen, projektrapport 19921. I det följande ges en sammanfattning av uppläggningen och resultaten.

0 Undersökningspopulation

En utgångspunkt för valet fallstudier har varit att så många ut-

av bildningsområden som möjligt borde vara representerade. Vidare har urvalet gjorts så att i studien ingår utbildningar med höga respektive låga genomsnittliga kostnader. Studien har genomförts vid Lunds universitet främst grund att samtliga för utredningen aktuella utbildningsområden finns av representerade vid universitetet vårdhögskolorna ingår inte i

uppdraget i denna fråga. Dessutom underlättas den ekonomiska

studien att skillnader i organisation, uttaxeringsprinciper, budav getmodeller etc elimineras. En kontroll har visat att inte någon av utbildningarna har markant höga eller låga per capita-kostnader i förhållande till den UHÅ redovisade capita-kostnaden för av per andra enheter i landet. Följande åtta utbildningar och ämnen har valts ut.

Utbildningslinjer Grundskollärarlinjen Juristlinjen Läkarlinjen Maskintekniklinjen

Amnen Biologi Engelska Företagsekonomi Historia

Dessutom gjordes en parallellstudie vad gäller grundskollärar- SOU 1992 44 linjen vid Göteborgs universitet. Kapitel 2

0 Arbetsmetod

För att få en så fyllig och korrekt beskrivning som möjligt valde utredningen att både använda tillgängligt skriftligt material och att intervjua någon eller några ansvariga inom varje utbildning. Intervjuerna, som omfattade ca 2 timmar vardera, genomfördes under januari och februari 1992. Referaten har sedan granskats av de personer som intervjuats.

2.2.2 Ekonomiska beräkningar i fallstudierna

Vi har valt att inte studera per capita-kostnaderna utan resurstilldelningen per capita. Skälen härför är dels att det inte existerar någon enhetlig, jämförbar och säker kostnadsuppföljning, dels att vi vill jämföra tilldelningen både linje och ämnesnivå. Detta går för närvarande inte att göra i den redovisning av per capitakostnader som regelmässigt görs i verksamhetsberättelserna. Ytterligare ett skäl är att de senaste kostnadsuppgifterna för linjer och ämnesgrupper är från 199091 och alltså enligt vår mening ett år för gamla. Budgeten för 199192 är baserad budgetproposi-

tionen 1991 och således den mest aktuella för högskoleområdet. I kartläggningen har genomgående följande begrepp använts

Sektorsanslag det belopp som har tilldelats ett ämnelinje ur sektorsanslaget respektive LIF-anslaget utan några uttaxeringar. Styrelsegemensamma kostnader medel som har avsatts ur anslagen för de ändamål som är gemensamma för hela universitetet.

Områdestilldelning är den tilldelning som återstår till fakul-

tetenområdet då medlen till styrelsegemensamma kostnader har räknats från sektorsanslaget. Områdeskostnader de medel har fördelats till änanger som damål är för hela fakultetenområdet. som gemensamma Lunds universitet är indelat i nio områden. Linjetilldelning det totala tilldelade beloppet till linjenlmotsvarande när uttaxeringar till område och styrelse har frånräknats. Linjegemensamma kostnader finns vissa linjer och är avsättning för ändamål är för hela linjen som gemensamma och som ligger över institutionsnivå men under fakultets områdesnivå.

7. Institutionstilldelning är slutligen det belopp som tilldelas SOU 1992 44 institutionen när alla uttaxeringar till andra nivåer frånräk- Kapitel 2 nats.

För varje utbildning som har studerats har angivits dels till vilka ändamål avsätts på respektive nivå, dels hur stora reresurser surser totalt som avsätts samt den undersökta utbildningens andel av dessa kostnader. Beräkningarna har skett utifrån Lunds universitets fastställda budget för 199192. För varje fakultetområde finns de tillgängliga medlen fördelade till och med institutionsnivå. När det gäller ner uttaxeringar från sektorsanslagen och LIF-anslaget till styrelseni-

vå framgår dessa ett särskilt beslut. Här bör det nämnas att

av

universitetsstyrelsen inför budgetåret 199091 det första budgetåret i den treåriga perioden fastställde denna uttaxering till 6 %

från vardera anslaget. I budgeten för 199192 varierar uttaxering-

med någonnågra tiondelar från de beslutade 6 %. Detta för-

en

klaras av att löne- och prisomräkningarna påverkar anslagen

olika sätt. I de fall det har angivits i budgeten hur uttaxeringarna andra nivåer har belastat respektive linjemotsvarande har dessa uppgifter använts för att beräkna linjensämnets andel i områdestilldelningen. I de fall någon finansiering inte har angivits har uttaxeringarna fördelats proportionellt mot linjensämnets totala tilldelning.

2.2.3 Tilldelade resurser

I det följande ges en översiktlig beskrivning av resurstilldelningen och resursanvändningen i de studerade utbildningarna. Mer detaljerade uppgifter återfinns i bilaga

Avsättningar till kostnader på styrelse-, områdes-

0 gemensamma

samt linjenivå

I nedanstående tabell redovisas tilldelningen i kronor per student

dvs. tillhandahållen årsstudieplats sektorsnivå respektive

per

institutionsnivå. Av respektive fallbeskrivning framgår till vilka

ändamål medel har avsatts respektive nivå. Utbildningarna har rangordnats efter storlek tilldelningen per studerande sektorsnivå.

Tabell 21. Tilldelade resurser per årsstudieplats 199192 SOU 1992; 44 Kapitel 2

55 % är den procentuella andelen med hänsyn tagen till att praktikkostnader ingår i sektorsanslaget. Rensas praktikkostnaderna bort från sektorsanslaget blir institutionsandelen 63 %.

Generellt sett får de institutioner är verksamma utbildsom ningar med hög tilldelning behålla en större andel de tilldelade av medlen från sektorsanslaget än de är verksamma utbildsom ningar med lägre tilldelning. Undantagen är juristlinjen och grundskollärarlinjen. Juristlinjen får, trots att det är den utbildning har den lägsom sta tilldelningen på sektorsnivå, behålla den näst största andelen av medlen till institutionsnivå. En orsakerna kan att faav vara kulteten utgör en enda institution varför kostnaderna för ledning och kansli har minimerats. Grundskollärarlinjen har den största observerade avsättningen 25,3 % till områdesnivån. Främsta orsaken till detta är kostnaderna för kansli- och ledningsorganisation lärarutbildningarav na. Att de humanistiska utbildningarna har näst lägst institutionstilldelning kan till stor del förklaras de stora avsättningar till av universitetsbiblioteket sker inom denna fakultet. som

0 Tilldelningplats prestationsgrad undervisningstäthet - -

I följande tabell är utbildningarna rangordnade efter storleken institutionstilldelningen dvs. den del räknat av resurserna - per

tillhandahållen årsstudieplats står till institutionernas dispo-

- som sition efter avsättning till ändamål på nivåer gemensamma ovanför institutionen. I tabellen anges även ett produktivitetsmått uttryckt som an-

talet helårsprestationer i förhållande till antalet utnyttjade årsstudieplatser i respektive utbildning. En helårsprestation år den

studieprestation dvs. 40 poäng student normalt förut- - - som en

sätts klara av under ett läsår. Antalet helårsprestationer framräk-

det totala antalet poäng studenterna utbild- SOU 1992 44 nas genom att som ningen klarat divideras med 40. Kapitel 2 av

Tabell 22. Resurser, prestationer, undervisningsäthet

Beloppet är något missvisande då antalet tilldelade årsstudieplatser är för lågt beräknat i förhållande till det verkliga utbudet. Detta kompensemed tilldelningplats. En beräkning av det reella beloppet

högre

ras en tillhandah llen skulle sannolikt institutionstill-

årsstudieglats

per ge en delning kring 11 000 kr. per rsstudieplats. Under första terminen ges 12 tim. per vecka.

Antalet studerade utbildningar är givetvis för litet för att mednågon generalisering. För de utbildningar vi har studerat bör ge det observeras att, förutom det självklara sambandet mellan tilldelning och undervisningstäthet mätt i antal timvecka, det ockfinns ett visst samband mellan tilldelning och prestationsgrad

mätt i procent helårsprestationerutnyttjad årsstudieplats.

2.2.4 Sammanfattning av fallstudier-na

0 Grundskollärarlinjen

Grundskollärarlinjens utbildningsåtagande är omfattande, och lin-

ambitiös målsättning. Utbildningen karakterisejen har en mycket mängd olika ämneskombinationer vilket kräver samarras av en bete mellan ett flertal nämnder och institutioner inom universitetet. Praktiken ingår ett väsentligt och resurskrävande inslag i som utbildningen och innefattar samverkan med ett stort antal skolor, handledare vid skolorna och kringliggande kommuner. Denna medverkan från många olika utbildningsanordnare leder till behov speciella administrativa insatser, som belastar sektorsanslaav get. Det bör också noteras att flertalet av lärarhögskolans institutioner saknar forskningsöverbyggnad, varför den totala budgeten baseras för grundutbildning och i någon mån från resurser fortbildningsuppdrag.

Stor vikt läggs vid de mål, som omfattar personlig utveckling SOU 1992 44

och bearbetning av förhållningssätt till lärande och till andra Kapitel 2

människor. Sådana mål är inte möjliga att uppnå enbart genom litteraturstudier utan kräver en undervisning och handledning,

som ger förebilder, intensiv träning, återkoppling, och möjligheter

till kommunikation. Undervisningsvolymen har de senaste åren minskat till nivå en som man nu bedömer som omöjlig att sänka ytterligare. Sammanfattningsvis de utbildningsansvariga i anser att man dag med viss ansträngning och god vilja kan uppfylla sina mål inom nuvarande resursramar. En ökning skulle skapa möjligheter att höja kvaliteten, speciellt vad avser internationalisering, didaktisk medvetenhet och förmåga till kritisk analys. En minskning av resurserna anses som fullständigt utesluten.

0 Juristutbildningen

Lagstiftning och rättstillämpning i samhället genomgår för närvarande stora förändringar. Râttsreglerna har ökat i omfattning; lagarna har ändrat karaktär till s k allmänna lagrum. Hela rättsväsendet blir i snabb takt alltmer internationellt inriktat och beroende av andra länders lagstiftning. Detta leder till ett imperativt krav utveckling och förnyelse av målen för den grundläggande juristutbildningen. Juridiken kan inte längre betraktas ett läsämne med målet studentersom att na skall lära sig hela det rättsliga regelsystemet. l stället måste utbildningen koncentreras metodträning, färdigheter i tolka att och lösa problem och kommunikationsförmåga. Detta får konsekvenser för uppläggningen undervisning och av examination. Det stora antalet studenter i storföreläsningar, lektioner och seminarier gör det för närvarande inte möjligt föratt

verkliga de nya målsättningarna.

Undervisningen bör ske i mindre tillåter aktiv grupper som en inlärning och dialog ett slags juridiska laborationer. Redan har sådana former utprovats. Nuvarande har emellertid resurser endast tillåtit försöksverksamhet i liten skala. De 9 000-10 000 ca kronor per student och år hittills efter avsättningar till instisom tutionsgemensamma ändamål disponerats räcker till 5-6 timmars undervisning per vecka. Institutionen påpekar förnyelsen att om av arbetsformerna och därmed också examinationsformerna - skall kunna realiseras måste utökas kraftigt. Ett resurserna speciellt skäl för utökning betonas är också det av resurserna som växande behovet av internationell inriktning innehållet i av utbildningen. Detta kräver undervisning i kulturkunskap gärna genom studieresor eller undervisning delvis förlagd utomlands samt träning i främmande språk.

I dag genomförs undervisningen i huvudsak lektorer under SOU 1992 44 av de inledande åren och med ganska omfattande medverkan från Kapitel 2 en professorer under de avslutande åren. Detta innebär att flertalet lärartimmar är ganska kostnadskrävande. En reduktion resurserna betraktas som ett allvarligt hot mot av de årens ansträngningar att uppehålla en rimlig kvalitet i senaste juristutbildningen.

0 Läkarlinjen

Läkarlinjen omfattar 11 terminers studier, som leder till läkarexa- För erhålla läkarlegitimation krävs dessutom 21 månamen. att ders s.k. AT-tjänstgöring inom sjukvården. Utbildningen genomförs vid ett 70-tal institutioner i Lund och Malmö. Målen för läkarutbildningen är högt ställda med krav kunskaper med såväl bredd djup samt en mångfald skiftande färsom digheter. Dessutom är utbildningen inriktad att studenten skall sin självkännedom och sitt eget förhållningssätt till såväl utveckla patienter kollegor. Detta kräver en nära kontakt med handlesom dare inom skilda områden. Studiegången är bunden med mycket obligatorisk undervisning och tjänstgöring samt ett omfattande system för examination.

För närvarande pågår ett intensivt utvecklingsarbete med en

utbildningsplan i högre grad betonar kommunikationsfärny som

digheter, integration av kunskapsområden, etik m.m. Detta krä-

andra undervisningsformer med färre föreläsver, menar man, ningar och av former som gynnar aktiv inlärning. mer En eventuell ökning skulle för närvarande främst av resurserna användas till det fortsatta utvecklingsarbetet och i förlängningen till ökad valfrihet inom utbildningen.

En minskning resurserna, speciellt vad gäller tillgång lä-

av rartid, tror skulle bromsa utvecklingsarbetet och kräva en ny man översyn undervisnings- och examinationsformer. Eventuellt av skulle det också leda till att man fick minska antalet lärare. Det understryks att lärartiden är resurskrävande grund av en allmänt sett hög lönenivå.

0 Maskintekniklinjen

Maskintekniklinjen omfattar 180 poäng och leder till civilingenjörsexamen. Utbildningen avslutas med ett examensarbete som of-

ta utförs på ett företag.

Utbildningen startar med grundläggande matematiska och naturvetenskapliga ämnen och blir därefter i ökad utsträckning inriktad mot tillämpade tekniska ämnen. Det finns visst utrymme för studenterna att också välja icke-tekniska ämnen.

Utbildningen ges av institutionerna inom sektionen för SOU 1992 44 maskinteknik samt till vissa delar vid sektionen för teknisk fysik Kapitel 2 respektive elektronik och datateknik. Målet för utbildningen är att studenterna skall breda och stabila baskunskaper men också en förståelse för teknikens relation till andra företeelser som ekonomi, miljö, människor. I ut-

bildningens mål ingår också att utveckla studenterna till själv-

att ständigt kunna påverka den tekniska utvecklingen insatt i ett samhälleligt perspektiv. Antalet undervisningstimmar per vecka under de s.k. läsperioderna är mycket högt. I likhet med flera andra civilingenjörslinjer strävar man nu efter att minska antalet undervisningstimmar för att i någon mån frigöra lärarresurser till underhåll kurserna. av Dock kräver den högt prioriterade fârdighetstråningen undervisningsformer med arbete som utförs studenterna t.ex. laboraav tioner, övningar och seminarier. Utbildningen är vidare mycket utrustningskrävande. Eftersläpningen det området kan för närvarande endast kompenseras genom subvention från forskningen och externa donationer. Här behövs enligt de utbildningsansvariga kraftiga förstärkningar. För undervisningens genomförande krävs medverkan från assistenter och teknisk personal. En ökning av resurserna skulle innebära att kunde rusta man upp den materiella sidan samt klara underhåll kurserna av av utan att behöva minska det direkta lärarstödet. En minskning av resurserna uppges sannolikt leda till uppsägning av personal.

0 Biologi

Biologi kan studeras både som en särskild inriktning inom mate-

matisk-naturvetenskapliga utbildningslinjen och fristående

som kurser. Linjen erbjuder ett mycket stort utbud valfria fördjupav ningskurser fr.o.m. det tredje studieåret. Linjestudierna avslutas med ett omfattande examensarbete. Utbildningen administreras från biologiska institutionen, men samtliga undervisande lärare är lektorer och anställda vid olika ämnesinstitutioner, som också bedriver forskarutbildning och forskning. En viss subvention av grundutbildningen görs från dessa institutioner från deras anslag till forskning. Biologi klassificeras som ett laborativt ämne. Efter avsättningar till olika nivåer återstår 38 000 kronor student och år för ca per undervisningen. På grundkurserna åk 1 och 2 är utbildningen schemalagd 20-25 timmar per vecka. Antalet undervisningstimmar minskar successivt för varje termin. Resurserna bedöms vara relativt välbalanserade i förhållande

till vad man vill uppnå. En viss ökning skulle innebära grund-

att utbildningen blev helt självfinansierande och inte behövde dra

för forskning. Man skulle då också kunna utö- SOU 1992 44 nytta av resurserna ka antalet nybörjarplatser eftersökta kurser. Kapitel 2 Vid eventuell minskning skulle man i första hand minska en bredden i kursutbudet.

0 Engelska

Ämnet engelska erbjuds huvudsakligen som fristående kurser, kan också ingå i vissa allmänna utbildningslinjer. Målen ommen fattar dels kunskaper språket, dess historia, utveckling och om struktur, samt de engelsktalande ländernas kultur och samhällsförhållanden, dels färdigheter i språket, dvs. att kunna läsa, skriva, tala och förstå engelska. Engelska institutionen ansvarar för grundutbildningen och har förutom forskning och forskarutbildning en omfattande extern kontaktverksamhet. Undervisningen måste utformas med hänsyn till studenternas förkunskaper och förväntningar. Studenterna väntar sig att få träning i att använda språket och framför ofta önskemål om Ökade insatser i detta avseende från institutionens sida. Samtidigt måste institutionen emellertid tillgodose de kvalitativa kraven att undervisningen skall vila på vetenskaplig grund. Den nuvarande resurs-

nivån leda till att såväl kunskapsmålen som färdighetsmålen

anses riskerar att komma i kläm. Efter avsättningar olika nivåer återstår knappt 8 000-10 000 kronor student och år för lärarledd undervisning. Detta inneper bår 7 undervisningstimmar i veckan. Institutionen bedömer att ca det behövs 25 % ökning av nuvarande resurser mot bakgrund av erfarenheter ett utvecklingsprojekt som tillfälligt lät institutioav nen disponera ökade resurser. Vid eventuell ökning av resurserna skulle man t ex kunna en införa aktiv träning i mindre tutorverksamhet, nivågrupgrupper, pering för att optimera lärarinsatsen för grupper med olika förkunskaper samt annorlunda examinationsformer. En minskning av resurserna tror man skulle leda till fler studiemisslyckanden med avbrutna studier.

0 Företagsekonomi

Ämnet företagsekonomi kan studeras både inom flera utbildningslinjer fristående kurser. Institutionen för företagsoch som ekonomi inom samhällsvetenskapliga fakulteten genomför undervisning och examination. Grundutbildningen är inriktad att ge studenterna en kvalificerad yrkesförberedelse. Detta är dock inte liktydigt med en snäv yrkesinriktning. Snarare vill man betona att träning i problemlös-

ning, analys och kritisk granskning intar en central plats i utbild- SOU 1992 44 ningen. Detta förutsätter en metodskolning, som kräver träning i Kapitel 2 både praktiska arbetsmetoder t.ex. datasökning och färdigheter som argumentation och analys. Genom ett aktivt utvecklingsarbete har man prövat sig fram till arbetsformer som underlättar denna träning. Emellertid är dessa ganska resurskrävande. Nuvarande anslag räcker till att erbjuda en student 7-8 timmars undervisning per vecka. Från institutionen framförs önskemål ökning om en av resurserna med 50 %. Man skulle då kunna arbeta med t.ex. datortilllämpningar, praktikfall, spel och olika åtgärder för att träna och examinera den muntliga och skriftliga analys- och framställningsförmågan. Därigenom skulle institutionen kunna höja kvaliteten såväl undervisningen som studenternas prestationer. En minskning av resurserna skulle omöjliggöra sådana kvalitetshöjande åtgärder.

0 Historia

I ämnet historia ges undervisning alla nivåer från 20 till 80 poäng samt forskarutbildning. Merparten av undervisningen ges som fristående kurser av historiska institutionen. Kurserna bygger på varandra.

I målen för historieundervisningen ingår att studenterna skall

lära sig ett ganska omfattande stoff, de skall erhålla och kunna använda gedigna kunskaper, som vilar vetenskaplig grund.

Man har påbörjat ett planeringsarbete för att öka antalet forsk-

ningsområden från vilka kunskaperna hämtas. På så vis skulle

man kunna svara upp till en efterfrågad större innehållslig valfri-

het i studierna. I ökad utsträckning har man också ambitionen att

låta studenterna träna sin förmåga att analysera, argumentera, att

kritiskt granska källmaterial och göra tolkningar. Institutionen lägger också vikt vid att studenterna får möjlighet att bearbeta sin kunskap, att själva formulera sig såväl muntligt som skriftligt kring det historiska materialet. För närvarande är resurserna för undervisningen så små att man högst kan erbjuda studenterna 4-5 timmars undervisning per vecka nivån 41-60 poäng till och med ännu mindre drygt 3 timmar per vecka. För kunskapsinhämtandet förlitar sig man studenternas självstudier. För färdighetsträningen anser man emellertid att det behövs andra undervisningsformer. Studenterna behöver träning i mindre grupper under handledning lärare, av som mot bakgrund av sina ämneskunskaper kan stödja studenten och utveckla tänkandet genom nya associationer och andra perspektiv. För detta behövs enligt institutionens uppfattning resursfören stärkning. Man menar dock att det inte främst är antalet timmar

student behöver öka, utan att formen för undervisningen SOU 1992 44 per som skulle behöva förändras i riktning mot mindre grupper. Totalt Kapitel 2 kräver emellertid detta ökade resurser. En minskning av resurserna skulle leda till ytterligare insnävning såväl innehåll som färdighetsträning. av

2.3 Kostnadsanalys av grundutbildningen vid Uppsala universitet

Vid Uppsala universitet genomfördes höstterminen 1991 en utredning avseende kostnaderna för vissa linjer och fristående kurser. Utredningen gjordes på uppdrag av den s.k. AGUSTA-gruppen, vars uppgift är att utreda formerna för anslagstilldelningen vid Uppsala universitet i det nya styr- och anslagssystem som skall gälla fr.o.m. 199394. Utredningen har redovisats i rapporten Kostnadsanalys grundutbildningen vid Uppsala universitet bå av 9091 författad av Ewa Hjertsén. I det följande refereras delar av rapporten. I rapporten från projektet redovisas resurserna tilldeladebud-

geterade medel årsstudieplats tillhandahållen respektive ut-

per nyttjad, dels inklusive medel till ändamål inom gemensamma universitetet, dels på institutionsnivå fördelade olika kostnadsslag. I rapporten redovisas också undervisningstätheten

veckotimmar per student med fördelning undervisningsfor-

mer dvs. de uppgifter som även finns i högskoleutredningens

material. Uppgifterna bygger delvis grova uppskattningar

t.ex. när det gäller institutionskostnadernas fördelning kostnadsslag bl.a. uppdelningen av lärarlönekostnaderna undervisning, laborationer, examination och kursutveckling. Utredningen använde från sig av skriftligt underlag konsistoriets universitetsstyrelsens verksamhetsplan 199091 samt de olika styrelsernasnåmndernas verksamhetsplaner för 199091. Dessutom genomfördes intervjuer med ansvariga personer för det urval av utbildningar man gjort. I rapporten redovisas den totala anslagstilldelningen 199091 för grundutbildning samt de avsättningar som gjorts för gemenändamål konsistorienivå samt för olika ändamål samma sektorsnivå. Vidare redovisas principerna för resursfördelning som de avspeglas i de olika sektorernas verksamhetsplan. Av störst jämförande intresse för vår diskussion är beskrivningen av ett urval av utbildningar. Dessa kan jämföras med fallstudierna från Lunds universitet. Av följande tabell, där vi sammanställt de uppgifter som redovisas i Uppsalaundersökningen, framgår vilka linjer och fristående kurser valts, kostnaderna, som

antal årsstudieplatser, utnyttjandegrad och det genomsnittliga an-

talet timmarvecka som erbjuds den enskilde studenten.

Tabell 22. Uppgifter hämtade från ett urval av utbildningar vid Uppsala SOU 1992; 44 universitet Kapitel 2

Utbildning Antal Kostnad Kostnad Antal Antal Utnytt- Tim poäng tillhanda- utnyttjad tillhan-utnytt-jande- vecka hållna åplkkr dahåll-jade grad geåplkkr na nomsnitt

Tekniksektorn Datavetenskaplig linje 160 30,5 36,4 240 201 84 % 13 Teknisk fysiklinjen 180 37,7 43,0 540 473 87,5 % 20

AES-sektorn Juristlinjen 180 10,5 11,4 l 345 1 238 92 % 5 Psykologlinjen 200 26,4 31,4 150 126 84 % 8

Undervisrzjngssektornl Amneslärarlinjen nya 160- 39,1 60,7 126 81 64 % 10 200 Grundskollärarlinj 1-7 140 40,3 61,6 240 157 65 % 10

Vårdsekzorn Apotekarlinjen 160 34,1 40,3 335 283 84,5 % 17 Receptarielinjen 80 26,4 27,7 175 167 95,5 % 18 Läkarlinjen 220 76,2 87,0 605 530 87,5 % 20

Kulturinformationssektorn Religionsvetenskaplig 140 linje 160 21,0 33,6 712 445 62,5 % 8 Slaviska språk 20,8 15,6 106 144 133 % 8 Tyska 11,0 11,2 115 111 96% 12

1 Såväl ämneslärarlinjen som grundskollärarlinjen är så nya att de under verksamhetsåret 199091 ännu var fullt utbyggda. Den låga utnyttjandegraden kan således delvis förklaras härav. 2 Utnyttjandegraden 133 % visar ett kraftigt överintag.

Rapporten innehåller också några jämförelser beträffande undervisningsformer, lärarkostnader, examinationsformer, kostnader för TA-personal samt driftskostnader. Vi återger delar dessa av iakttagelser.

° Undervisningsformer

De undervisningsformer som tagits med är föreläsningar, lektioner, seminarier, laborationer, gruppövningarindividuell handledning samt andra undervisningsformer. Lektioner kan i olika ges

gruppstorlekar varför indelning gjorts även efter hur stora un- SOU 1992 44 en dervisningsgrupperna är. Kapitel 2 När jämför undervisningsformer är det viktigt att hålla i man minnet att föreläsningar i vissa fall innebär att man kanske häller föreläsningar för 200-300 studenter, medan det i andra fall är ca fråga föreläsningar för 50 studenter. När det gäller lektioner om seminarierlaborationer och andra undervisningsformer blir antalet beroende av hur stor hela populationen är. Ibland utgrupper görs hela populationen lektionsgrupp. Man måste således av en känna till populationens storlek för att veta hur mycket undervisningstimmar läggs ut. ... som Jämförelsen visar klart att juristutbildningen har minst undervisning student. Därtill kommer att elevantalet är större än per för övriga linjer, vilket innebär föreläsningar för många studenter, samt gruppstorlekt än 40 studenter vid lektionsunderen mer visning. Många undervisningstimmar per student finns vid tek-

nisk-fysiklinjen och vid läkarlinjen. Laborationer förekommer flera av de undersökta linjerna, datavetenskapliga linjen, teknisk fysiklinjen, psykologlinjen, läkarlinjen, apotekarlinjen och receptarielinjen. Det är vanligt att laborationerna kräver speciell typ utrustning, såsom datorer eller av teknisk utrustning mikroskop, mätinstrument m.m.. Vid annan laborationerna är studenterna indelade i mycket små grupper. Många laborationer tar en hel dag eller kanske flera dagar i an-

språk.

Praktik är undervisningsform som förekommer inom läraren utbildningarna i hög utsträckning och är mycket kostsam, då som den är individuellt riktad. Även inom läkarlinjen är praktik vanlig

i form deltagande i ronder, journalskrivande m.m. Psykologlinav jen har också praktiktjänstgöring, där de blivande psykologerna arbetar hos någon legitimerad psykolog, som får ersättning för

handledning av studenten. diskuterar undervisningsformer med studierektorer är När man det vanligt att framför önskemål om att kunna bedriva unman dervisning i mindre grupper. Vanlig gruppstorlek vid lektioner är 20-30 studenter. Detta upplevs av många studierektorer som en

för stor grupp. Språkämnena betonar t.ex. att en gruppstorlek

fler än 15 studenter omöjlig vid språkfärdighetsträning, om vore den skall ge resultat. En faktor som kan bidra till en lägre undervisningskostnad är möjligheterna till samläsning mellan olika linjer och fristående kurser. För de undersökta linjerna har inslag av samläsning varit obetydliga.

0 Lärarkostnader SOU 1992 44 Kapitel 2 Även mängd undervisning för flera olika utbildom samma ges ningar, kan undervisningskostnaden ändå variera. Skillnaderna kan uppstå av bl.a. följande anledningar skillnad i lönenivå mellan olika fakultetsområden undervisningen utförs av billiga lärare, t.ex. doktorander och assistenter undervisningen utförs av dyra lärare, t.ex. disputerade lä- rare eller professorer skillnader i undervisningsskyldighet hos lärarna. -

0 Examinationsformer

Angående examinationsformerna visar undersökningen att det är vanligt med skriftliga prov en majoritet av de kurser som förekommer i denna utredning. Även skriftliga således är vanligt förekommande om prov en examinationsform, innebär detta inte att examinationen alltid kostar lika mycket. För att illustrera detta kan man jämföra teknisk fysiklinjen med ca 12 korta kurser om 3-5 poäng varje år och juristlinjen med totalt under hela utbildningen 14 obligatoriska kurser om 10-12 poäng. Man inser då att examinationskostnaden

också är beroende av hur många tentamina som ges. Ju fler små kurser med skriftlig tentamen, desto mer tid går för rättning,

skrivningskonstruktion och administration kring skrivningshanteringen. Med få studenter som skall examineras kurser om många poäng bör examinationskostnaden vara lägre. Man kan också lägga märke till att kursernas omfattning i poäng får betydelse för studerandestatistiken för en linje. Många korta kurser ger mer resultatrapportering till Updok-systemet medan ett fåtal långa kurser betyder att rapporterar in resultat sällan. man mera Detta kan avspegla sig i den statistik visar helårsprestationer. som

Detta faktum påtalades bl.a. från psykologlinjen med kurser om

10-20 poäng. Förutom skriftliga tentamina förekommer PM-skrivande, examinatorier, muntliga tentamina m.m. Laborationer innebär i sig också en form av examination, där det gäller för studenten att rapportera från laborationen skriftligt eller muntligt för att få kursen godkänd. En typ av examination som avslutar många linjer är någon form av skriftligt examensarbete omfattande 10-20 poäng. För vissa gäller att examensarbetet skall utföras av en ensam student, för andra görs arbetet i grupper om 2-3 studenter. Examensarbetet är en examinationsform, som kräver mycket resurser i form av individuell handledning. Däremot är examensarbetet inte så undervisningskrävande. Det kräver emellertid att handledaren hela

tiden följer upp arbetet noga och kommer med kreativa och kon- SOU 1992 44 struktiva synpunkter. Kapitel 2

0 Kostnader för teknisk och administrativ personal

För alla linjer krävs en viss administration i form av sekreterare, studievägledare m.m. Det kan tyckas naturligt att en linje där bara en institution är inblandad också får lägre administrationskostnad. Möjligheterna till samordning blir givetvis större om samma personal hela tiden sköter t.ex. resultatrapportering och registrering för de studenter som läser en linje. Om då linjen har många studenter kan det dock bli nödvändigt med fler administratörer för att administrera hela studentpopulationen.

Linjer där många institutioner är inblandade, och framför allt

där kurserna omfattar poäng varje institution, kräver förhållandevis mer administration, även om endast ett fåtal studenter

läser på linjen. På en sådan liten institution kanske det bara finns

en sekreterare, men denna får då göra allt som rör både grundutbildning och forskningforskarutbildning. Administrationen för en institution blir också mer omfattande om institutionen är engagerad i flera linjeutbildningar samtidigt som givetvis vissa samordningsvinster kan göras.

Linjer med många laborativa inslag och där mycket specialut-

rustning krävs har också behov tekniker, instrumentmakare av och laboratorieassistenter. Dessa är ibland gemensamma för flera institutioner och ger service både grundutbildning och forskningforskarutbildning. På BMC finns t.ex. särskilda verkstäder som är gemensamma för vissa institutioner.

0 Driftskostnader

Den rörliga delen för driftskostnader upplevs många håll som låg. Många påpekar att den rörliga delen hela tiden blivit mindre

i förhållande till lönedelen. För institutioner, där resurstilldelningen endast omfattar rörliga medel och TA-personalens löner,

blir detta mer påtagligt, då möjligheterna till att utnyttja t.ex. in-

besparade medel från lärares tjänstledigheter är begränsade. En institution kan således inte automatiskt omvandla dessa rörliga driftsmedel. En resursfördelning, där institutionen själv inte disponerar alla sina resurser, inskränker därmed institutionens rörelsefrihet.

För laborativa ämnen har redan påtalats de behov som förelig-

ger när det gäller datorer eller teknisk utrustning i laboratorierna. Denna utrustning har ibland kort avskrivningstid. Särskilt avskrivningstiden på datorer är mycket kort i dag. Till laboratorierna krävs också andra medel för driften, inom farmaceutisk och me-

dicinsk utbildning, t.ex. förbrukningsartiklar såsom provrör, SOU 1992 44 speciella preparat m.m. Kapitel 2 Även s.k. torra ämnen kan emellertid ha särskilda behov av

driftsmedel. Inom språkämnena är det t.ex. vanligt att man gör studieresor utomlands till språkområdet. Även inom lärarutbild-

ningarna förekommer obligatoriska utlandsresor. Vissa linjer har också delar sin utbildning utlokaliserad till andra orter reliav

gionsvetenskapliga institutionen med fördyringar i form

av resor och kvällstillägg för undervisningen m.m.

0 Avslutande kommentar

I rapporten görs ett försök till analys av skillnaderna mellan de undersökta utbildningarna och en bedömning av om den nuvarande resursnivån är rimlig. I de avslutande reflektionerna om resursfördelningen i det framtida styr- och anslagssystemet konsta-

teras att det behövs någon form av basresurs per årsstudieplats,

avsedd att täcka kostnader som hör samman med alla utbildningar. Därutöver pekar man på ett antal faktorer kunna som anses motivera en högre tilldelning vid den lokala resursfördelningen. Utredningen belyser väl de resurser som i dag finns till olika utbildningar och vad de används till. Även denna utredning om inte lika litet som högskoleutredningens undersökningar ger - underlag för helt entydiga slutsatser om sambandet mellan resurser och resultat innebär den en bekräftelse de iakttagelser och av erfarenheter som gjorts bl.a. i våra fallstudier, och tillsamegna mans med övrigt material har den utgjort ett viktigt bidrag till grunden för våra överväganden och förslag.

för

Principerna

§§l§gte1l939244

resursberäkningen

Principerna för statens resurstilldelning måste vara enkla, generella och förutsebara dvs. relativt konstanta över tiden; de måste förstås, och helst också accepteras, av högskolorna. Komplicerade

modeller av det slag som användes i universitetsautomatiken i dess ursprungliga form är inte förenliga med ett decentraliserat

rambudgetsystem. Det är också väsentligt att ett nytt resurstilldelningssystem utformas så att det inte råder någon tveksamhet om hur tilldelningen till den enskilda högskolan är beräknad. Slutligen bör, som framhölls i departementspromemorian Fria univer-

sitet och högskolor, åtgärderna utformas så att de blir legitima i

såväl lärarnas som studenternas ögon. Det ingår inte i vårt uppdrag att konstruera ett system för resurstilldelningen till högskolorna. När ett nytt system för styrning och resurstilldelning planeras är det emellertid av största vikt att kvalitetsaspekterna samtidigt beaktas. I vårt huvudbetänkande har vi kraftigt understrukit att kvaliteten i högskolans utbildning inte får eftersättas; vi har också föreslagit en rad åtgärder avsedda att

säkra kvaliteten. Vi vill därför redovisa några av de utgångspunk-

ter som legat till grund för våra överväganden. Vi bygger härvid bl.a. på erfarenheter från del andra länder som tagit del av en jfr bilaga 2.

3.1 Resurser per studieplats

Att göra detaljerade beräkningar av behovet av lärarstöd inom varje utbildningsområde är varken teoretiskt möjligt eller praktiskt genomförbart. Det är nödvändigt att utgå från tämligen grova, schablonmässiga uppskattningar när normerna för resurstill-

delningen skall fastställas. En utgångspunkt för våra övervägan-

den har därför varit att kostnadsramarna för statsmakternas re-

surstilldelning bör uttryckas som ett belopp per student per capi-

tal-tilldelning. Ett resursfördelningssystem som bygger resursramar per student blir med nödvändighet schablonartat. Det ger inte möjlighet att ta hänsyn till att de faktiska kostnaderna per student i ut-

bildningar eller kurser med många deltagare kan bli lägre än i ett

litet ämne eller kurser med mycket få deltagare, eller att det krävs en viss minsta resursvolym om en utbildning alls skall kunna sät-

tas igång.

Automatiksystemet, som tillämpades vid de filosofiska fakulteterna under 1960- och 1970-talen, byggde tilldelning av ett

antal undervisningstimmar per grupp och var så sätt mera an- SOU 1992 44 passat till den pedagogiska verkligheten. Men det förutsatte å Kapitel 3 andra sidan att det fanns centralt fastställda planer som reglerade undervisningens omfattning, och det innebar att resursbehovet i varje enskild kurs i varje ämne vid varje universitet skulle prövas av en central myndighet varje år. Central styrning och kontroll av detta slag låter sig inte förenas med dagens och än mindre med morgondagens decentralisera- - de högskolesystem. Statens beslut om resurstilldelning och dimensionering av utbildningen kommer att ske i betydligt mer översiktliga termer än hittills. Detaljbesluten om antalet platser på olika utbildningar och om fördelningen av resurserna kommer att fattas av de enskilda högskolorna själva. I ett sådant system är enligt vår bedömning resursramar per capita den enda praktiskt användbara principen för statsmakternas resursfördelningsbeslut. Men det bör samtidigt framhållas att den lokala fördelningen av resurser inom varje högskola måste ta hänsyn till att varje ämoch varje kurs studenter litet måste ne - även om antalet är - ha en basal resursnivå om undervisning alls skall bedrivas. Vi vill därför understryka att de kostnadsramar per student som vi före-

slår i det följande i kapitel 5 inte kan vara helt styrande för den

lokala budgeteringen, som måste ta hänsyn till en rad faktorer som inte kan beaktas vid resursfördelningen central nivå. Våra synpunkter den lokala resursfördelningen redovisar vi i kapitel

Vi vill också framhålla att även statsmakterna i sin resurstill-

delning ibland måste frångå den enkla per capita-beräkningen, t.ex. då det är fråga att etablera helt utbildning

om en ny en ort där den inte funnits tidigare. I sådana fall måste man naturligtvis se till att det redan från början finns en tillräcklig resursbas

för utbildningen i fråga. Storleken av denna resursbas är närmast

en förhandlingsfråga mellan den berörda högskolan och staten. Dels blir det här fråga vissa utvecklingskostnader under ett om inledningsskede; dels måste också hänsyn tas till att somliga utbildningsprogram förutsätter en ämnesbredd som måste finnas även om studentantalet är litet.

3.2 Utbildningsuppdrag och tilldelningsgrunder

Hittills har det i princip varit antalet tillhandahållna studieplatser som legat till grund för resurstilldelningen, och högskolornas utbildningsuppdrag har formulerats som planeringsramar uttryckta i ett antal nybörjarplatser. Nu är avsikten att styrningen skall bli i huvudsak mål- och resultatorienterad. Dessa intentioner uttrycktes redan i den proposition om formerna för högskolepolitiken som frarnlades i december 1988, och formuleringarna har

sedan upprepats flera gånger. I departementspromemorian Fria

universitet och högskolor sammanfattas inriktningen i följande SOU 1992 44 punkter

0 Resurstilldelningen bör ske ett sådant sätt som sporrar universitet och högskolor att ständigt förbättra sin verksamhet. Det bör därför vara ett starkt samband mellan utbildningsuppdrag, studenttillströmning och resurstilldelning. 0 Universitet och högskolor skall i förväg garanteras vissa resurser för grundutbildning bastilldelning, knutet till respektive utbildningsuppdrag. 0 Studenternas studieframgångar samt deras val universitet av högskola och utbildningsprogram bör påverka resurstilldelningen. Det blir i sin tur avgörande för i hur hög grad universitet och högskolor kommer att kunna fullgöra sina uppdrag. 0 Olika utbildningar har olika årsstudieplatskostnad och längd, vilket ger stora variationer i tozalkostnad. Den nuvarande fördelningen av resurser mellan olika universitet och högskolor

och mellan utbildningar har dock ifrågasatts och kan behöva

ersättas av en ny. Högskoleutredningens slutbetänkande kom-

mer att behandla denna fråga.

Mot denna bakgrund föreslår promemorian att högskolornas utbildningsuppdrag skall uttryckas i prestationstermer, såsom det

faktiska antalet helårsstudenter utnyttjade årsstudieplatser, antalet helårsprestationer och antalet examinerade. Utbildningsupp-

draget för en högskola bör enligt promemorian uttryckas som en kombination av dessa prestationsmått.

3.3 Utgångspunkter för resursberäkningen

Eftersom frågan om resurstilldelningen kommer att behandlas i

den högskoleproposition som f n förbereds inom utbildningsdepartementet avstår vi här från närmare analys de faktorer en av

som kan styra beräkningen av utbildningsresurserna. Som framgår

av den internationella diskussionen avspeglad t.ex. i aktuell - en översikt från OECDI och de exempel från andra länder - av som vi redovisar jfr bilaga 2, är formerna för statens resurstilldelning till högre utbildning under omprövning i många länder. Ännu har

man knappast någonstans funnit slutlig lösning.

en Det skulle därför enligt vår uppfattning värdefullt vara om man under den närmaste budgetperioden kunde pröva några olika modeller för resurstilldelning i form av försöksverksamhet vid några högskolor eller fakultetsområden. I utredningsarbetet har vi emellertid med ledning av departementspromemorian utgått från att statsmakternas utbildningsuppdrag till högskolorna i första hand skall uttryckas ett antal som

1 Financing higher education. Current patterns. OECD 1990.

utnyttjade årsstudieplatser inom vissa grupper av utbildningsom- SOU 1992 44 råden och att detta skall ligga till grund för resurstilldelningen. Kapitel 3 Detta innebär en stor förändring jämfört med dagens situation. Innebörden blir dels att tilldelningen blir mera prestationsorienterad än tidigare, dels och framför allt att studenternas val av - utbildning och studieort kommer att bli styrande för resurstilldelningen. Den enskilda högskolan får också ett incentive att hålla kvar studenterna i motsats till nuvarande system där stort bort- fall studenter i vissa sammanhang kan upplevas som fördelakav

tigt. Ett högt procentuellt såväl som absolut utnyttjande av stu-

dieplatserna tyder dessutom att högskolans antagning fungerar väl, att lokaler m.m. är väl utnyttjade och att studenternas bedömning av utbildningens kvalitet och relevans är positiv.

Vi har också utgått från att resurstilldelningen måste ske före budgetperiodens budgetårets början, vilket innebär att det aktu-

ella årets närvarosiffror inte kan användas som grund för tilldelningen. I stället bör tilldelningen grundas senast tillgängliga uppgifter det faktiska rapporterade antalet utnyttjade årsstuom dieplatser. Med nuvarande rapporteringsrutiner skulle Lex. utbild-

ningsuppdraget och resurstilldelningen för 199394 baseras

antalet utnyttjade årsstudieplatser 199192. Det är viktigt att framhålla att detta innebär att studenternas val får en direkt inverkan på resurstilldelningen. Att detta sker med en viss eftersläpning torde inte innebära några väsentliga nackdelar jämfört med de problem som är förknippade med automatiska resursförändringar under löpande verksamhetsår.

3.4 Kvalitetssäkring

En alltför stark betoning av utbildningens resultat i samband med uppföljning och resurstilldelning kan enligt vår uppfattning medföra risker för försämrad kvalitet. I vårt huvudbetänkande konstaterade vi att det är naturligt att den löpande resultatuppföljningen koncentreras kvantitativt mätbara resultat t.ex. genomström- -

ning mätt som antalet helårsprestationer men vi framhöll samti-

digt att ett sådant resultatmått måste kompletteras med en betryggande kvalitetskontroll. Annars finns det uppenbara risker för att kvaliteten påverkas negativt, särskilt om resurstilldelningen baseras redovisade resultat. Som samhällsfinansierade institutioner har högskolorna ett självklart redovisningsansvar både vad gäller användningen av re-

surserna och i fråga om resultatet av verksamheten, kvantitativt

och kvalitativt. De ökande kraven uppföljning och resultatredovisning i den högre utbildningen är en internationell företeelse. I Sverige kan denna tendens ses som en naturlig följd av att regelstyrningen minskar och högskolornas handlingsfrihet ökar.

För forskningen finns ett väl fungerande system för kvalitets- SOU 1992 44 kontroll. Någon motsvarighet för grundutbildningens del finns in- Kapitel 3 te i dag. Den svenska högskolan behöver ett kvalitetssystem även för grundutbildningen. Kvalitetskontrollen måste enligt vår uppfattning i allt väsentligt vara en sak för högskolorna själva. Men det är samtidigt viktigt att samhället kan lita att högskolorna tar sitt ansvar för kvalitetssäkringen. Vi har i huvudbetänkandet berört följande mekanismer för kvalitetssäkring

Nya kurser eller utbildningsprogram måste utsättas för en opartisk kvalitetsgranskning innan de startar. Ett beslut om att starta en ny kurs eller ett nytt utbildningsprogram bör därför föregås av en prövning av både kvaliteten utbildningens innehåll och uppläggning och institutionens kompetens och kapacitet att genomföra utbildningen, även längre sikt. Denna prövning bör enligt vår uppfattning normalt ske under medverkan av externa bedömare. Examinationen är ett grundläggande element i kvalitetskon- trollen. Vi anser att externa examinatorer bör bli normal en företeelse i den svenska högskolan. Detta förutsätter sanno-

likt en övergång till sammanfattande examination större

utbildningsavsnitt än i dag. Vidare är det angeläget att gemensamma eller samordnade prov utnyttjas oftare än nu. En lokal utvärdering av undervisningen måste ske kontinu- erligt, inom varje högskola, under medverkan av studenter och lärare. Ett nationellt utvârderingssystem av samordnande karaktär bör efter hand utvecklas, baserat på högskolornas eget utvärderingsansvar. Pedagogisk utbildning av högskolelärare måste sättas i - system, och de pedagogiska meriterna måste en tillräcklig tyngd vid tjänstetillsättningar m m. Det är viktigt att de utvecklingsresurser som disponeras av -

Högskolans grundutbildningsråd blir tillräckligt stora. Detta

har blivit en viktig kvalitetsfrämjande faktor och har inneburit en vitalisering av det pedagogiska intresset inom högskolan.

4 Motiv för förändrade SOU 1992 44

resursnivåer

4.1 Basnivå

Vår principiella utgångspunkt är att all utbildning högskolenivå, oavsett ämnesområde, skall ha karaktären självstudier med av lärarstöd. Det är därför rimligt att söka fastställa en basnivå dvs. lägsta nivå lärarstöd och i övrigt inte bör en av resurser som underskridas om man skall kunna bedriva meningsfull utbildning på högskolenivå. I detta avsnitt diskuterar vi de faktorer som bör beaktas när man skall definiera denna basnivå. Vårt förslag till beräkning av basnivån återfinns i kapitel Även det kanske är omöjligt definiera den optimala om att undervisningsorganisationen menar vi dock att det är möjligt att konstatera att den undervisningsvolym som erbjuds studenterna i humaniora, juridik och flera samhällsvetenskapliga ämnen är mindre än vad som bör betraktas som en rimlig basnivå för akademisk undervisning. Vår kartläggning av undervisningstätheten i högskolan visar att antalet undervisningstimmar per student är avsevärt lägre i humaniora, juridik och samhällsvetenskap än inom andra utbildningsområden. Detta blir särskilt tydligt fristånär man räknar med de ende kurserna, som utgör huvuddelen av utbildningsutbudet i humaniora och samhällsvetenskap. I de humanistiska ämnena får studenterna i fristående kurser i genomsnitt mindre än 6 timmars undervisning per vecka. Antalet undervisningstimmar per vecka på juristlinjen är heller inte större än medan de samhällsvetenskapliga utbildningslinjerna erbjuder 7-9 timmars undervisning per studievecka. Mellan olika studieorter kan det visserligen finnas ganska stora variationer i undervisningstätheten i enskilda kurser för t.ex. ekonomutbildningens del har detta belysts i rapporten Ekonom-

linjen värd sitt pris UHÃ-rapport 198921 men genomsnitt-

- ligt i landet ligger undervisningen klart under den nivå vecka per

som 1950-talet ansågs rimlig.

Om man inom oförändrad total resursram skall förstärka resurserna för dessa ämnen, måste detta emellertid innebära en minskning av resurserna per student i andra utbildningar. Detta skulle i och för sig kunna vara försvarligt eftersom vi som fram- går avsnitt 4.4 i det följande har kunnat konstatera att av spännvidden mellan billiga och dyra utbildningar i Sverige är större än i andra jämförbara länder. Samtidigt är det värt att beakta att minskade resurser kan innebära försämrade resultat. Det finns naturligtvis, som våra redovisningar i det föregående anty-

der, ett samband mellan resursnivå och produktivitet, även om SOU 1992 44 det inte låter sig kvantifieras exakt. Kapitel 4

4.2 Motiv för ökat lärarstöd

Det är emellertid inte enbart den stora spännvidden mellan olika utbildningar motiverar att basnivån sätts högre än den lägsta som resursnivå som förekommer i dag. Kritiken mot grundutbildningi högskolan har pekat på rad förhållanden som motiverar en en en förstärkning av lärarstödet förutom att de kräver både attitydförändringar och förstärkt kompetens hos lärarna. Vi vill här framför allt betona följande.

0 Internationalisering

Forskningen är alltid insatt i ett internationellt sammanhang. Att också grundutbildningen internationaliseras är idag mer nödvändigt än någonsin. Konkret innebär detta nya eller ökade krav både i fråga utbildningens innehåll och när det gäller färdigheom ter i främmande språk och kännedom om andra kulturer. Dagens studenter behöver ökade kunskaper i den egna utbildningens facktermer och fackuttryck minst ett främmande språk. Detta behövs både för att de skall kunna tillbringa en del av sin studietid vid ett utländskt universitet vilket också förutsätter en all- -

män språkfärdighet och för att senare kunna fungera i yrkesrol-

-

len. Även språkundervisningen framöver får framträ-

om en mer

dande plats i skolan är det ofrånkomligt att högskolans insatser måste förstärkas vad gäller språkutbildning för studenter av alla

kategorier. Ett Ökat svenskt deltagande i internationellt studentutbyte ger också ökade kostnader för utländska studenter som tas emot i Sverige. Utöver undervisning i svenska språket och orientering svenska kultur- och samhällsförhållanden behöver dessa stuom denter också studievägledning och annan service i större omfattning än svenska studenter.

0 Kommunikationsfärdigheter

Vi har i vårt huvudbetänkande framhållit vikten av att studenterna utvecklar sin förmåga att kommunicera skriftligt och muntligt på svenska och minst ett främmande språk och att använda

facktermer och facklitteratur detta språk. Det bör också påpe-

målen högskoleutbildningen kas att ett av för den grundläggande

enligt förslaget till ny högskolelag Ds 19921 skall vara att ut-

bildningen skall utveckla studenternas förmåga till informations-

utbyte på vetenskaplig nivå. Från flera håll omvittnas att studen- SOU 1992 44 ternas språkfärdighet inte minst i svenska vid högskolestudier- - start ofta är så svag att särskilda insatser behövs för att repanas rera bristerna.

0 Vetenskapligt förhållningssätt

I vårt huvudbetänkande har vi pekat vissa grundläggande krav

som kan ställas en utbildning högskolenivå. Dagens studen-

ter måste i större utsträckning än vad som nu sker tränas i att söka, välja, bearbeta och kritiskt värdera nya fakta, information och litteratur. De måste tränas i fackområdets speciella arbetsmetoder och i den grundläggande förmågan att lära nytt. Studenterna skall lära sig att lära. De bör också under sin utbildning få viss kunskap i vetenskapshistoria och vetenskapsteori. Som vi tidigare redovisat förekommer detta inom flera utbildningar. Dessutom har försök gjorts om än tills vidare i begränsad omfattning att er- - bjuda vetenskapliga grundkurser av olika längd.

Överblick och sammanhang 0

Den ökande kunskapsmängden kräver att studenternas kunskaper inte får bli för snäva eller fragmentiserade. All högskoleutbildning måste syfta till överblick och sammanhang. Detta kan kräva andra undervisningsformer och kanske i synnerhet examinationsformer prövar överblick, förståelse och sammanhang t.ex. examisom nation större avsnitt, rapportskrivning eller redovisning av projektarbeten.

0 Fördjupning

Samtidigt behoven överblick blir starkare har också behosom av vet av fördjupningsmoment i studierna förstärkts. Sådana moment

bör enligt vår uppfattning ingå i alla längre högskoleutbildningar.

Det nu föreliggande förslaget om en ny magisterexamen innebär ytterligare i denna riktning. Även det självständiga ett steg om arbetet är den viktigaste komponenten i fördjupningsstudierna, innebär fördjupningen ett ökat behov av handledning individuellt eller i små grupper som kräver mer lärarresurser. -

0 Aktiv inlärning och problemlösning

Vi vill här också framhålla vikten att undervisningen av arrangeras så att man ger studenterna möjlighet till egen aktivitet i inlär-

ningssituationen. Intresset bör förskjutas från utlärning till inlär- SOU 1992 44 ning från lärarstyrd undervisning med studenten som mer eller Kapitel 4 mindre passiv mottagare av kunskap till en situation där studentens inlärningsaktivitet står i centrum, liksom också studentens ansvar för sin egen inlärning. Akademisk utbildning bör inte syfta till reproduktion av kunskap utan ge förmåga att formulera nya

frågor, att lösa problem och arbeta självständigt med kunskapens

innehåll.

e Individuell utveckling

Det framhålls ofta att dagens akademiska utbildning inte har sådana resurser att studenternas individuella utveckling gynnas. Det kritiska och ifrågasättande förhållningssätt till etablerad kunskap, som den akademiska utbildningen när den är som bäst bör bibringa studenten, förutsätter också ett mer omfattande lärarstöd

än vad som i många ämnen kan ges med dagens resursramar. Sär-

skilt den nya studieordningen där fria ämnesstudier förutsätts bli den normala studieformen innebär, som vi framhållit i vårt huvudbetänkande, ett kraftigt ökat behov av individcentrerad undervisning och handledning av det slag som representeras t.ex. av de engelska universitetens tutorsystem.

0 Några slutsatser av utredningens fallstudier

Alla de faktorer som nu nämnts kan ses som uttryck för kvalitet i utbildningen. I de fallstudier vi redovisat i det föregående framgår mycket tydligt att de utbildningsansvariga ständigt strävar efter att uppnå dessa kvaliteter genom att utveckla och ompröva undervisnings- och examinationsformerna. Ofta påtalar man emellertid att dessa krav fordrar ett stöd studenterna från lärarnas och utbildningens sida, som inom många områden knappast kan förverkligas inom nuvarande resursramar. Detta intryck bestyrks av

erfarenheterna från Högskolans grundutbildningsråd.

I de projektansökningar som rådet hittills handlagt har tyngpunkten legat just inom dessa områden. För juristutbildningens del framhålls t.ex. hur rättsväsendet i snabb takt blir alltmer internationellt inriktat och beroende av andra länders lagstiftning. Målen för juristutbildningen förändras, med krav kunskaper om internationell lagstiftning och kulturkunskap färdigheter i främmande språk. Även i flera andra samt utbildningar understryker man behovet av internationalisering, t.ex. inom grundskollärarlinjen, maskintekniklinjen eller historia. Kraven kommunikationsfärdigheter understryks i flera av

fallstudierna. Från engelska institutionen påpekas att den vanli-

gaste kritiken från studenterna är att de alldeles för få möjligges

heter att träna användningen språket. Institutionen har många SOU 1992 44 av idéer till former för sådan träning, men visar att nuvarande resur- Kapitel 4 inte är tillräckliga. Inom läkarutbildningen pågår ett intensivt ser utvecklingsarbete som bl.a. syftar till att förändra utbildningen

att studenterna ökar sin förmåga att kommunicera med patienter

och med peronal i ett vårdteam. I ämnet företagsekonomi annan strävar man efter att utvidga sådana undervisningsformer som tränar studenternas förmåga till muntlig och skriftlig framställning såsom spel, praktikfall och uppsatser. Liknande försök med samma målsättning pågår inom juristutbildningen. Flera utbildningar avslutas med omfattande examensarbeten, som alltid innebär en skriftlig rapport, t.ex. maskinteknik, historia, biologi och juridik. I dessa examensarbeten försöker också lägga vikt vid krav man överblick och sammanhang.

Den vetenskapliga träningen har, påpekas det inte minst från

studenternas sida, vissa håll kommit i skymundan. Från både lärarnas och studenternas sida finns tydlig vilja att råda bot en denna brist. I ämnet biologi understryks t.ex. att såväl den teoretiska undervisningen som laborationerna är nödvändiga förutsättningar för det viktiga målet att hos studenterna utveckla de teoretiska kunskaperna och den analytiska förmågan. Inom grundskollärarlinjen känner man ett behov av att bl.a. ägna mer tid och kraft åt den kritiska skolningen, i ämnet historia strävar man efter att genom undervisningen studenterna att överge en endimensionell historieuppfattning osv. Denna målsättning leder till att man söker lägga upp utbildningen så att man åstadkommer aktiv inlärning från studenternas sida och så att de får arbeta med problemlösning. Läkarutbildningens omläggning till en problembaserad inlärningsmetod är ett exempel dessa strävanden. En medveten satsning inslag i utbildningen som bidrar till studenternas personliga utveckling kan också utläsas ur en del av fallstudierna. I grundskollärarlinjen lägger man t.ex. stor vikt vid

detta; det påpekas att en stor del av utbildningen handlar om att bearbeta sitt eget förhållningssätt till lärande och till andra män-

niskor. Från maskintekniklinjen framhålls att utbildningen alnivåer skall främja de studerandes personliga utveckling. Att utbildningen i biologi innehåller möjlighet att välja 20 poäng helt fritt inom utbildning inom högskolan kan också ses som ett annan uttryck för att man lägger vikt vid studenternas personliga utveckling. Påfallande ofta framhålls det att försöken att förverkliga dessa ambitioner stupar otillräckliga resurser. Detta gäller särskilt de utbildningar som i dag har en låg resurstilldelning. Det finns helt enkelt för få lärartimmar till förfogande för åstadkomma ett samspel mellan lärare och studenter håller god kvalitet. som Lärarens närvaro behövs för att ge överblick och sammanhang, nya perspektiv och associationer. Läraren behövs för att hjälpa till att bygga broar mellan studenternas vardagliga begreppsvärld och

de vetenskapliga begreppen i ämnet. Läraren bör kunna stödja SOU 1992 44 studenterna genom att successivt anpassa arbetsuppgifterna efter Kapitel 4 deras utveckling. En annan viktig roll för läraren är att genom sitt eget engagemang stimulera studenternas motivation och därmed skapa ett positivt inlärningsklimat. Läraren bör också kunna vara en förebild i sättet att tänka och förhålla sig till såväl kunskap som värderingar. En av lärarens allra viktigaste funktioner

är slutligen kanske att ge studenterna återkoppling deras pre-

stationer.

Många lärare framhåller att dessa uppgifter svårligen låter sig

utföras i alltför stora grupper av studenter. Med få undantag menar man således inte att man behöver öka kvantiteten undervisning per student, men att man önskar grupper med färre studenter.

4.3 Kostnadsskillnader mellan olika utbildningar

För vissa ämnen eller utbildningsområden måste behovet av lärar-

stöd och andra undervisningsresurser anses ligga över den basnivå som vi nyss diskuterat. De resursskillnader som skall förekomma bör i princip vara tydligt pedagogiskt motiverade t.ex. av följande skäl -

att ämnets eller utbildningens karaktär är sådan att särskil- da insatser i lärartid eller kostnadskrävande färdighetsträning krävs för att studenten skall kunna tillgodogöra sig de kunskaper eller tillägna sig de färdigheter som behövs;

att samhällets utbildningsuppdrag innebär att högskolan skall garantera en viss kompetensnivå hos dem examisom

neras som underlag för legitimation eller motsvarande;

att utbildningen avser att förändra studentens förhållnings-

sätt på ett så genomgripande sätt att det inte kan ske utan särskilt intensiva lärar-studentkontakter. Det sistnämnda kan gälla för utbildningar mot klientcentrerade yrken som t.ex. psykologutbildning.

Ämnesstoffets karaktär är kanske den faktor

som mest påver-

kar behovet av lärarstöd. Det är t.ex. lätt att inse att ett ämne som litteraturvetenskap kräver förhållandevis större tidsinsats av studenten än av läraren en väsentlig del av inlärningsprocessen består i att läsa och tillgodogöra sig litterära texter, vilket förutsätter en individuell arbetsinsats av studenten. Lärarinsatsen skall syfta till att ge studenten de instrument han behöver för det-

ta, och studiegången vara så upplagd att studenten får tillräckligt

med tid till disposition. Alltför intensiv undervisning kan va- SOU 1992 44 egen ett hinder för inlärningsprocessen. Kapitel 4 ra Det är också lätt att ge argument för att en utbildning där färdighetsträning är ett väsentligt mål kan kräva förhållandevis mer lärarstöd för att studenten skall tillägna sig de praktiska manu- ella, intellektuella eller professionella färdigheter som utbild- ningen avser att ge. Några entydiga samband har visserligen inte påvisats mellan undervisningens omfattning och utbildningens resultat, effektivioch kvalitet. Det finns t.ex. Urban Dahllöf framhållit tet - som rad olika faktorer påverkar utbildningsprocessen och reen som sultatet, och sambanden mellan undervisningsformer, lärarbeteende, undervisningstäthet eller läromedel och studenternas inlärning kan inte definieras i så entydiga termer att de ett enkelt sätt resursbehovet. Å andra sidan kan läggas till grund för beslut om kan peka forskningsresultat t.ex. från Ference Martons man forskningsgrupp i Göteborg som visar att de instruktioner som studenterna får i undervisningen och den typ av examination som

förespeglas dem i hög grad påverkar deras inlärningssätt och be-

hållningen studierna. av Medvetet stiliserat kan några av de viktigaste motiveringarna för att en viss utbildning eller utbildningsmoment kräver ökade lårarresurser sammanfattas följande sätt.

aÄmnesst0ffet är teoretiskt, dess tillämpningar är svårgripbara

och det fordrar särskild träning i seminarieform eller i små i att hantera abstrakta definitioner, begreppsapparat grupper m.m.

b Undervisningens nivå På högre nivåer ökar studentens grad

mognad och självständighet, vilket innebär att kraven läraav rens engagemang och kompetens stegras. Detta innebär i regel ett behov av större lärarinsatser per student. Alltför ofta har man emellertid i den svenska högskolan förutsatt att behovet av lärarstöd successivt minskar högre utbildningsstadier. Praktisk färdighetsträning i form laborationer, kliniska

c av

undersökningar, exkursioner m.m. kräver normalt alltid fler lärartimmar per student.

d Social fârdighetsträning i form av interaktion med patien-

ter eller klienter, eller kontakt med studenter inom andra utbildningar eller medlemmar av andra yrkeskategorier i grupp förutsätter att tillräckligt med undervinsingstid kan disponeras. eBehörighetsgivande yrken Om en utbildning ger grunden för viss typ av behörighet fordras som regel tätare kontakter en mellan lärare och student för att garantier för behörighet skall kunna utställas.

Som dimension delvis sammanfaller med de en annan - som

behov som nämnts under punkterna c och d ovan kan ock-

-

så graden komplexitet och svårförutsâgbarhet i yrkesrollen eller SOU 1992 44 av utbildningssituationen påverka behovet av lärarstöd under utbild- Kapitel 4 ningen. Vi kan här urskilja tre kategorier

0 Den minst komplexa innebär att studentenyrkesutövaren ställs i relation till texter eller föremål litteratur, apparatur eller dylikt vilka reagerar passivt och ett lagbundet sätt. Skeen- det styrs av yrkesutövaren, som dessutom kan förhålla sig neutral. 0 En mer komplex situation uppkommer när utbildningen och yrkesutövningen innebär kontakt med levande material eller material som inte alltid reagerar ett lagbundet och till fullo förutsägbart sätt. 0 Möte med människor innebär den mest komplexa situationen. Här är mycket litet av skeendet helt förutsägbart och kan bjuda på överraskningar från alla inblandade parter. Yrkesutövningen är svår att planera och förutsätter nästan alltid ett personligt och emotionellt engagemang från utövaren, i försom sta hand arbetar med sig själv som instrument.

Det är inte möjligt att väga samman dessa och andra faktorer, som dessutom delvis samverkar med varandra, i en enkel formel och klargöra vilken roll de kan ha för behovet lärarstöd inom av olika högskoleutbildningar. Den gruppering av högskolans utbildningar som vi gör i det följande bygger givetvis i grunden de här redovisade resonemangen. Men samtidigt måste också framhållas att de senaste årens utveckling inneburit förändringar som

tenderar att minska skillnaderna mellan olika utbildningar.

A ena sidan gäller således att även utbildningar tidigare som normalt klassificerades som relativt enkla högre numera rymmer grader av komplexitet. Som exempel kan anföras att juridik och en del samhällsvetenskapliga ämnen i dag rymmer svåra etiska

frågeställningar och analys av mellanmänskliga relationer.

A andra sidan har den slutliga inskolningen i yrkeslivet i många fall kommit att alltmer förskjutas från högskolan till den framtida arbetsgivaren. Det ökade kunskapsstoffet och behovet av mer generella inslag i grundutbildningen har gjort att den mera specialiserade yrkesträningen fått anstå. Så t.ex. läkarlegitimavar tionen förr en rent formell bekräftelse från den dåvarande medicinalstyrelsen av den kompetens universitetsutbildningen försom utsattes ge. I dag erhålls legitimationen först nära två år efter läkarexamen, efter fullgjord allmäntjänstgöring. En likartad utveck-

ling kan skönjas eller åtminstone förväntas inom många andra

yrkesområden läraryrket är ett aktuellt exempel med någon - form av behörighet, legitimation eller ackreditering förutsätsom ter en tids yrkeslivserfarenhet efter utbildningen. De krav som i dag ställs högskoleutbildningen både - av studenterna och från yrkeslivets företrädare är oftast - att man

önskar en kraftigare betoning av generalistinslagen i utbildningen, SOU 1992 44 medan den specifika yrkesträningen kunna tonas Som Kapitel 4 anses ner. vi understrukit i vårt huvudbetänkande bör den högre utbildningens uppgift inte primärt vara inriktad avgränsade yrkesfärdigheter utan syfta till att ge en generell kompetens inom det valda

utbildningsområdet och en träning i kritiskt tänkande och

ett ve-

tenskapligt förhållningssätt till kunskap.

Denna utveckling medför att kraven högskolan träatt ge ning i den speciella yrkesrollen minskar, samtidigt behovet som ökar av utbildningsinslag kan höja den generella kompesom mer tensen. Detta kan i sin tur innebära att en del kostnadskrävande moment i vissa yrkesinriktade utbildningar inte längre är lika nödvändiga som tidigare.

4.4 Internationella jämförelser

För att en belysning av rimliga kostnadsskillnader mellan olika utbildningar har vi sökt göra del internationella jämförelser. en Sådana jämförelse försvåras att i flertalet universitetssyav man stem i världen inte separerar utbildning från forskning vid resurstilldelningen. Separat resurstilldelning för utbildningskostnader baserad på ett belopp studieplats förekommer emellertid i per en del fall. I bilaga 2 redovisar vi exempel från Australien, Ontario Canada, Nya Zeeland och Storbritannien. De uppgifter som redovisas i bilaga kan sammanfattas i följande tabell.

Tabell 41. Jämförelse av kostnadsrelationer mellan högskoleutbildningar SOU 1992; 44 i Sverige och andra länder Kapitel . 4

Utbildning Kostnadslaktor Sverige Sverige Sverige Storbritannien Australien Nya Canada 1972 198990 199091 197879 UFC PCFC 1991 Zeeland Ontario th ap utn ap 199192 199081 1991 199091

Teknisk utbildning Civilingenjörsutbildning 3,5 2,8 2,7 1,9 2,1 2,2 1,9 2,0 - . . Arkitektutbildning 3,5 3,9 3,4 1,3 1,7 1,4 1,6 1,9 2,0 - Kortare ingenjörsutbildning 2,3 2,2 2,4 1,8 1,7 1,5 - YTH-utbildning 2,5 2,6 - Naturvetenskaplig utbildning Biologi 5,0 2,0 1,9 1,7 2,2 1,5 1,0 - Fysik 4,0 2,6 2,6 2,3 2,1 1,7 2,2 1,5 1,0 - 1,3 1,2 1,5 1,3 1,5 1,0 Matematik - Datavetenskap 1,6 1,5 1,6 1,5 - .. utbildning 0,8 0,7 0,7 1,0 1,0 1,0 1,5 Juridisk . . Samhällsvetenskap exkl psyk 1,0 1,0 1,0 1,0 1,2 1,0 1,0 1,0 1,0 2,5 2,0 2,4 1,3 1,0 Psykologutbildning Medicinsk utbildning Läkarutbildning 6,3 5,4 5,1 4,7 3,9 2,7 2,9 5,0 - Psykoterapiutbildning 6,4 4,9 . . - . . . . . . . . . . Övrig medicinsk utbildning 2,2 2,5 1,7 1,8 1,7 1,6 1,9 1,5 utbildning 4,0 3,6 3,5 3,7 4,3 2,7 5,9 5,0 Odontologisk Farmaceutisk utbildning 2,8 2,0 1,9 1,7 1,6 2,0

Lärarutbildning Förskollärarulbildning 1,5 1,9 1,8 1,5 - Fritidspedagogutbildning 3,0 . . . . grundskolagymnasium 3,0 3,1 3,2 1,5 1,3 1,3 1,9 2,0 Utbl - Estetisk lärarutb musik,bild 3,5 5,2 4,8 0,9 - . . . . utbildning 1,0 0,9 0,8 1,2 1,0 1,0 1,0 1,0 Humanistisk Religionsvetenskaplig utb 0,9 1,0 1,5 1,2 1,0

Kulturutbildn bibljournalist 2,3 3,2 3,1 1,5 . . . . . , Konstnärlig utbildning 8,8 6,2 5,7 1,5 1,5 1,6 1,5 1,5-2,0

Källor

Sverige 1972. Högskolan, betänkande av 1968 árs utbildningsutredning U 68 SOU19732, s 563. Sverige 198990 Året gick, UHÄs verksamhetsberättelse för högskolan 198990. som England197889 Bryan J R Taylor Norms and Formulae resource allocation. Conference University Administrators, occasionalPaper Series England 199192 Uppgifter lrán Universities Funding Council UFC. Engand 199091 TheTimes Higher Education Supplement 1990-03-16. Australien1991 Assessment the Flelative Funding Position Australias Higher Education lnstitutions Department Employment, Education and Training,August 1990. Nya Zeeland 1991 Education Policy lnvesting People OurGreatest Asset Ministry Education, - July30,1991. Canada Ontario 199091 The Ontario Operating Funds Distribution Manual 1990-91 Fiscal Year Ministry Collegesand Universities, January 30,1991.

Som framgår av tabellen är spännvidden mellan dyra och SOU 1992 44 billiga utbildningar större i den svenska högskolan än i något Kapitel 4 annat av de länder vi kunnat jämföra med. Skillnaden mellan olika utbildningars kostnadsnivå har dock minskat under 1980-ta1et. Intressant är också att konstatera att kostnadsskillnaderna är mindre per utnyttjad årsstudieplats än när man räknar tillhanper

dahållen årsstudieplats. Orsaken är rimligtvis att bortfallet och

studieavbrotten i regel torde vara mindre i de dyraste utbildningarna. Jämförelsen med andra länder blir ännu tydligare när den åskådliggörs i ett diagram.

Diagram 41 Spännvidd mellan dyra och billiga utbildningar i några olika länder England9091 polylechnim Australien England9192universitet Ontario 199091 England 197879 Nya Zeeland1991 Sverige199091 Sverige198990 Sverige1972

0,0

En SOU

resursfördelning

1992 44

ny

I föregående kapitel har vi diskuterat ett antal generella faktorer

som påverkar resursbehovet för undervisning i högskolan; vi har också kunnat jämföra spridningen i fråga resurstilldelningen om mellan olika utbildningar i Sverige och en del andra länder.

Med dessa utgångspunkter kommer vi i detta kapitel att be-

handla resursbehovet för lärarstöd och övriga driftkostnader för undervisningen. I avsnitt 5.1 diskuterar vi hur högskolans utbildningar kan grupperas med hänsyn till resursbehovet, i avsnitt 5.2 redogör vi för de principer vi använt för våra kostnadskalkyler, och i ett avslutande avsnitt 5.3 redovisas ett räkneexempel där beräkningsprincipernas tillämpas på förhållandena budgetåret 199192. I kapitel 6 tar vi så upp kostnaderna för lokaler, inredning och utrustning.

5.1 Gruppering av högskolans utbildningar efter

resursbehov

Som vi diskuterat i det föregående är det uppenbart att olika ut-

bildningar måste ha olika stort behov lärarresurser och anses av resurser i övrigt. Men det är inte möjligt att konstruera enkel en formel som kan väga samman de olika faktorer vi redovisat i som föregående avsnitt. Kostnadsrelationerna mellan olika utbildningar måste bli resultatet av en sammanfattande awägning. När utbildningsuppdraget skall bestämmas kan det lämpvara ligt att utgå från den etablerade fakultetsindelningen. Som grupper utanför fakultetsindelningen tillkommer då lärarutbildningarna och de konstnärliga utbildningarna. Samtidigt är det nödvändigt att ta hänsyn till att utbildningar inom samma fakultetsområde har olika resursbehov. Ett exempel är den tekniska utbildningen med den stora variationen från korta

teknisk-praktiska utbildningar till långa, tekniskt-vetenskap-

mer ligt inriktade utbildningar där dessutom de olika slagen ut- - av bildning är mycket ojämnt fördelade mellan högskoleenheterna. I andra fall ett exempel är de humanistiska fakulteterna är - ämnesstrukturen vid alla berörda högskolor sådan att det är rimligt att använda ett genomsnittsbelopp vid statsmakternas resurstilldelning, även om det är uppenbart att behovet lärarstöd i av språkämnena är större än i de historisk-filosofiska ämnena. Dessa skillnader bör i stället beaktas vid den lokala medelsfördelningen. Basnivån dvs. den resursnivå är den minsta nödvändiga - som för att akademisk undervisning alls skall kunna bedrivas - bör en-

ligt vår uppfattning tillämpas för juridisk, humanistisk och reli- SOU 1992 44 gionsvetenskaplig utbildning. Kapitel 5 Som det bl.a. framgår fallstudierna från Lunds universitet av juridik, historia, engelska är dessa utbildningar till stor del baserade texter, källmaterial och litteratur. Att tillgodogöra sig detta stoff kräver stort utrymme för självstudier. Men inom dessa utbildningar finns också mål kräver lärarstöd, helst i små grupsom t.ex. färdighetsträningen i språk, metodträningen i juridik per, och träningen i kritiskt tänkande och vetenskapligt förhållningssätt. Detta förstärker de motiveringar för höjning av basnivån en vi diskuterat i föregående kapitel. som De samhällsvetenskapliga utbildningarna med undantag av psykologi har vi valt att föra till en grupp som vi kallat ämnen med vissa laborativa inslag. Dessa utbildningar syftar ofta till en yrkesförberedelse som förutsätter kunskap inom flera skilda ämnesområden. Vår bedömning är att praktiskt taget alla samhällsvetenskapliga studier i dag kräver inslag övningar som gör att behovet av lärarstöd blir av något större än den basnivå som vi sökt definiera. Den integration mellan olika discipliner som behövs ger utbildningarna en viss komplexitet kräver flera lärares medverkan. Behovet av som

kontakt med förändringar inom yrkesområdet innebär också ett

krav kontinuerlig förnyelse av utbildningen. En illustration till detta är ämnet företagsekonomi, som i vår fallstudie uppger att årligen avsätter fyra procent av institutionsbudgeten till utman vecklingsinsatser. En faktor bör beaktas är också att det samsom hällsvetenskapliga området innefattar ett ämnesområde av uttalat laborativ karaktär, nämligen systemvetenskap. Att lärarutbildningarna, som avser att leda till en av samhället fastställd yrkesbehörighet, måste anses kräva mer lärarstöd än basnivån är tämligen självklart med utgångspunkt i vårt resone-

i det föregående. I lärarutbildningarna ingår dessutom mo-

mang praktisk-estetisk färdighetsträning kräver ett förhålment av som landevis individualiserat lärarstöd. När resursbehovet bedöms måste hänsyn också tas till kostnaderna för den praktik som obli-

gatoriskt ingår i alla lärarutbildningar. Dessa kostnader är i huvudsak opåverkbara för den enskilda högskolan, eftersom prakti-

kens omfattning fastställs centralt och ersättningen till praktikskolorna regleras i avtal mellan staten och kommunförbundet. Vi delar in lärarutbildningarna i två huvudgrupper å ena sidan barnomsorgsutbildningarna förskollärar- och fritidspedagogutbildning och å andra sidan lärarutbildning för grundskola och gymnasium. Det kvalificerade ämnesstoffet i de sistnämnda mer utbildningarna innebär enligt vår uppfattning att behovet av lärarstöd blir större. Tekniska utbildningar klassificeras ofta i tre kategorier med hänsyn bl.a. till graden av forskningsanknytning

0 Nivå 1 innebär skolning för ingenjörsmässig hantering SOU 1992 44 av frontlinjeteknik. Målet är bl.a. att metodiskt analysera och Kapitel 5 lösa nya problem utifrån en bred insikt i grundläggande naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Utbildningar denav na typ ligger en hög teknisk-vetenskaplig nivå och har en

nära anknytning till pågående forskning.

0 Nivå 2 innebär skolning för ingenjörsmässig hantering en av redan etablerad teknik. Utbildningar denna nivå kan karakteriseras som teknisk-teoretiska. 0 Nivå 3 innebär skolning för praktisk hantering teknisen av ka system och anordningar. Utbildningar denna nivå är inte ingenjörs- utan teknikerutbildningar och utmärks av teknisk-praktisk uppläggning. Denna indelning av teknisk utbildning är allmänt vedertagen såväl i Sverige som i internationella sammanhang. Definitionerna återfinns t.ex. i Ingenjörsvetenskapsakademiens Ingenjörapport rer för framtiden från 1985 IVA-meddelande 249, utarbesom tades på uppdrag regeringen. De har även använts i UHÃs av anslagsframställning för 198687 och i budgetpropositionen 1986. De ovan citerade formuleringarna är hämtade från rapporten

Samordnad ingenjörsutbildning mellannivå Ds 198820.

Dessa distinktioner återkommer också i de förslag till utbildningsmål som formuleras i departementspromemorian Fria uni-

versitet och högskolor Ds 19921. Målet för civilingenjörsutbild-

ningen anges där vara att de studerande skall förutsättningar att självständigt svara för utveckling eller utnyttjande teknik av ny på internationellt konkurrenskraftig nivå. För ingenjörsutbildningen är målet att den studerande skall kunna medverka i utveckling av och svara för utnyttjande känd teknik i produktion av och konstruktion, medan målet för t.ex. den yrkestekniska högskoleutbildningen är utbildningsmässiga förutsättningar att ge att använda känd teknik i produktion och konstruktion inom det valda teknikområdet. Denna gruppering bör också kunna ligga till grund för bedöm-

ningen av resursbehovet. Med de utgångspunkter vi angett i föregående kapitel är det enligt vår uppfattning tämligen uppenbart att behovet av lärarstöd, framför allt i fråga kvalificerade lä-

om rarkrafter, är större för teknisk-vetenskaplig utbildning än för annan teknisk utbildning. Utbildningens mål det beskrivs i vår som studie av maskintekniklinjen är högt ställt med krav gedigna kunskaper i basämnen som matematik och fysik, kunskaper och färdigheter i såväl grundläggande tekniska ämnen aktuella som tekniska tillämpningar. Det är därför befogat att i detta sammanhang skilja mellan civilingenjörsutbildning och ingenjörsutbildning. Till den annan sistnämnda kategorin förs i vårt räkneexempel även teknikerutbildningarna inom högskolan och den yrkestekniska högskoleutbildningen.

Naturvetenskaplig utbildning bör enligt vår uppfattning jämstäl- SOU 1992 44 las med teknisk-vetenskaplig utbildning i fråga om resursbehov. Kapitel 5 Visserligen är skillnaderna stora mellan olika naturvetenskapliga ämnen kemi och matematik kan representera extremema men - -

liksom i fråga humanistisk utbildning är ämnesstrukturen vid

om den enskilda högskolan i regel sådan att det för statsmakternas re-

sursberäkning är rimligt att utgå från en genomsnittsnivå.

De naturvetenskapliga ämnena, som i vår studie exemplifieras ämnet biologi, innefattar fältstudier och laborationer som syfav

tar till att utveckla den teoretiska och analytiska förmågan, öva iakttagelseförmågan och träna det praktiska handlaget. Sådan undervisning försiggår ofta av utrustnings- och lokalmässiga skäl

- i mindre Erfarenheten visar att för en effektiv inlärning grupper. behöver studenterna handledare som stöd för att tolka tillväga-

gångssätt och resultat. Flera av de naturvetenskapliga ämnena

präglas också vad vi kallat kontakt med levande materiav ovan al- dvs. arbetar med material som inte alltid reagerar ett man helt förutsägbart sätt. Det innebär att undervisningen måste ta sin

utgångspunkt i den aktuella situationen, och då är lärarens större

kunskap och erfarenhet av största betydelse för studentens inlärning. Det största behovet lärarstöd har de utbildningar som vi av kallat klientrelaterade. För dessa utbildningar gäller praktiskt taalla de kriterier vi försökt definiera i det föregående. Hit get som vill vi föra bl.a. psykologutbildningen, som är ett gott exempel den mest komplexa yrkessituationen, den som vi kallat möte med människor. De utbildade psykologen skall å ena sidan besitta goda kunskaper människans psykologiska utveckling och om mänskliga relationer och å andra sidan också ha utvecklat en om djup självkännedom och självinsikt. Yrkesrollen innebär att han eller hon arbetar med sig själv som det viktigaste instrumentet i varje situation. Detta kräver givetvis att utbildningen förutom undervisning syftar till kunskaper erbjuder en individuell som träning under handledning. Detta förutsätter tillgång till omfattande lärartid. Liknande krav ställs läkarens yrkesroll. Denna har emellertid mycket olika karaktär inom olika specialiteter eller verksam-

hetsområden Specialistvård, öppenvård, laboratorier, forsknings-

verksamhet etc. Som framgår i vår studie har läkarutbildningen mål att lägga grunden för alla dessa skilda verksamheter. Utsom bildningen innefattar således både grundläggande teoretiska kunskaper, praktiska färdigheter, social färdighetsträning, möte med människor etc. Undervisningen måste vara både teoretisk och praktisk, den måste innehålla både laborativa inslag och klientrelaterad träning. På detta sätt skiljer sig läkarutbildningen tydligt från andra utbildningar i denna grupp. Tandläkarutbildningen kan sägas utgöra en grupp för sig visserligen är även den både laborativ och klientrelaterad, men det

betydligt mer begränsade ämnesområdet gör att den inte har SOU 1992 44 samma resursbehov som läkarutbildningen. Kapitel 5 Vårt leder alltså fram till följande gruppering resonemang av högskolans utbildningar som underlag för det räkneexempel vi redovisar i det följande

1 Humanistisk, teologisk och juridisk utbildning. 2 Utbildningar med vissa laborativa inslag. Hit förs samhällsvetenskaplig utbildning utom psykologi. 3 Barnomsorgsutbildningar förskollärar- och fritidspedagogutbildning.

4 Övrig lärarutbildning främst grundskole- och gymnasielä-

rarutbildning. 5 Kortare laborativ utbildning ingenjörsutbildning, teknikerutbildning m.m.. 6 Kvalificerad laborativ utbildning i första hand naturveten- skaplig och teknisk-vetenskaplig utbildning. 7 Klientrelaterad utbildning t.ex. psykologutbildning och de kortare vårdutbildningarna. 8 Både laborativ och klientrelaterad utbildning

a tandläkarutbildning

bläkarutbildning.

Utanför denna gruppering faller de konstnärliga utbildningarna. Dessa utbildningar år sinsemellan ganska olikartade, och deras resursbehov måste bedömas också med hänsyn till rad historisen ka faktorer. Ett skäl till att vi valt att inte närmare in de konstnärliga utbildningarna är dessutom att deras organisation och resurser har varit föremål för en särskild utredning, i vars uppdrag även ingick att behandla behovet av lärarstöd. I konsekvens härmed ligger också de lärarutbildningar har som anknytning till de konstnärliga utbildningarna musik- och bildlä-

rare utanför denna gruppering. I vårt räkneexempel har vi jäm-

ställt dessa utbildningar med läkarutbildningen i fråga om resurs-

behov.

Det bör slutligen också påpekas att våra enbart

resonemang avser de statliga högskoleutbildningarna; vi har inte analyserat kostnaderna för de landstingskommunala vårdhögskolornas utbildningar. Frågan ett eventuellt förstatligande vårdhögskoom av lorna, eller vissa av dem, utreds f.n. i särskild ordning. Vi förutsätter att resursbehovet för utbildningarna övervägs i detta sammanhang.

5.2 Utgångspunkter för kostnadsberäkningen SOU 1992 44

Kapitel 5

0 Lärarresurser

När skall försöka definiera basnivån kan man lämpligen utman från 30 studenter. En sådan studentgrupp bör enen grupp

ligt vår uppfattning rimligen kunna göra anspråk lärarstöd av

omfattning minst kvalificerad lärare på en som motsvarar en

högskolelektorsnivå på heltid, vilket alltså betyder alltså 40 ar-

betstimmar vecka 1 600 timmar under ett 40 veckors läsår. per Förutom denne heltidslärare kan gruppen behöva insatser av andlärare motsvarande t ex 2 undervisningstimmar 8 arbetstimra vecka. Denna nivå lärarstöd kan inte betraktas

mar per av som

extremt hög student motsvarar den med gängse omräkper ningsfaktorer mindre än 20 minuter individuell undervisning i veckan. Det förtjänar kanske att framhållas att vi inte menar att ett klasslärarsystem skall vara den normala undervisningsorganisationen eller att all undervisning i grundutbildningen normalt skall meddelas högskolelektorer. Denna schablonmässigt angivna läav kan och bör naturligtvis också utnyttjas många rarresurs - andra sätt än katederundervisning i form av lektorstimmaf som bl.a. även för handledning, utarbetande av studiematerial, studievägledning m.m.. Vår avsikt är här enbart att nivå ange en som

kan. vara en utgångspunkt för resursberâkningen.

Som ett exempel hur denna lärarresurs kan utnyttjas har vi räknat med ca 6 veckotimmar lektionsundervisning i grupper om 30 studenter och ca 3 veckotimmar undervisning i mindre ca grupper. Med 40 veckors läsår innebär det ett undervisningsbehov motsvarar 1,2 lärartjänst högskolelektor per grupp om 30 som studenter. För de övriga ämnesgrupperna har vi i vårt räkneexempel utgått från följande schabloner för lärarstödets omfattning.

Tabell 51. Lärartäthet beräkningsschabloner antal timmar per grupp om 36 studenter

Ãmnesgxupp Grup Tim Totalt

storle vecka antal grupp timjår

Ãmrtesgrupp 1 báshivå

Amnesgrupp 2 ämnen med vissa laborativa inslag

SOU 1992 44

Ãmnesgrupp Grupp- Tim. Totalt

Kapitel 5 storlek vecka antal grupp timjår

Ãmnesgrupp 3 barnomsorgsutbildningar

Amnesgrupp 4 övrig lärarutbildning

Ãmnesgrupp 5 kortare laborativ utbildning m.m.

Amnesgrupp 6 laborativ utbildning

Amnesgrupp 7 klientrelaterad utbildning

Amnesgrupp 8 a tandläkamtbildning

Amnesgrupp 8 b Iäkarutbildning

Som framgår i det följande, har i schablonberäkningen alla lärartimmar kostnadsberäknats lektorstimmar. Det bör påpe-

som kas att i utbildningar som använder andra lärarkategorier t.ex. förskollårar- och fritidspedagogutbildningen kommer det faktis- ka antalet undervisningstimmar att kunna bli större än vad som framgår av denna beräkning. På motsvarande sätt blir undervis-

ningsvolymen i utbildningar med dyrare lärarkrafter mindre än i detta räkneexempel, vilket t.ex. gäller för läkarutbildningen. Lärarstabens sammansättning varierar också mellan olika högskolor, vilket påverkar den verkliga undervisningsvolymen.

0 Övriga undervisningsresurser SOU 1992 44

Kapitel 5 Förutom lärartid behövs insatser av annan personal sekreterare, laboratoriepersonal, bibliotekspersonal, lokalvårdare m.fl.. Schablonmässigt kan resursbehovet inom ämnesgrupperna 1-5 för dessa insatser uppskattas motsvara 10 % av heltid för t.ex. en sekreterare för en studentgrupp 30 personer. För ämnesgrupperna 5 och 7 räknar vi med 25 % av heltid och för grupperna 6 och 8 med en halvtidstjänst per grupp om 30 studenter. För övriga omkostnader räknar vi i denna schablonberäkning med minst 50 000 kr. per år för en grupp 30 studenter. I detta

belopp ingår både kostnader institutionsnivå t.ex. litteratur-

anskaffning, kopiering, viss kontorsutrustning, förbrukningsmaterial, lokalvård m.m. och en del gemensamma kostnader som an- tagning, studiedokumentation, information, bibliotek, vissa datortjänster etc. Det bör särskilt framhållas att även ämnen som tidigare betraktades som torra i den bemärkelsen att de inte krävde utrustning för undervisningen numera har andra behov i första hand genom datoriseringen. För lärarutbildningarna tillkommer kostnader för fältstudier i skolmiljö och för laborationsämnenas del kostnader för kemikalier och annan förbrukningsmateriel.

En speciell kostnad utgör praktikkostnaderna för lärarutbild-

ningarna Praktikens omfattning finns f.n. reglerad i de centrala utbildningsplanerna, och även i framtiden kommer enligt prop. 19919275 examensordningen att innehålla motsvarande före-

skrifter. För praktiken utgår ersättning till den berörda kommu-

nen enligt centralt träffade avtal mellan staten och kommunför-

bundet. Dessa kostnader kan således inte påverkas den lokala

av högskolan. Med de regler som f.n. gäller kan praktikkostnaderna uppskattas till i genomsnitt ca 3 440 kr. per årsstudieplats för barnomsorgsutbildningama försk0llârar- och fritidspedagogutbildning och ca 4 200 kr. för grundskole- och gymnasielärarutbildning jfr bilaga 4.

5.3 Kostnadsberäkning

0 Resurser per grupp om 30 studenter

Kostnadsberäkningen framgår av följande tabell. För beräkningar-

na gäller följande förutsättningar i kostnadsnivån 199192

1 Genomsnittlig månadslön högskolelektor 21 500 kr. 2 Genomsnittlig månadslön TA-personal 13 500 kr.

3 Lönekostnadspålägg 40,0 %

4 Avsättning till ändamål gemensamma förvaltning, bibliotek m.m. 12,0 %

Uttagen till gemensamma ändamål har vi här schablonmässigt SOU 1992 44 angett till 12 % av totalbeloppet, vilket överensstämmer med den Kapitel 5 rekommendation som utfärdats av Svenska akademiska rektorskonferensen för externfinansierade projekt. Som framgår Statsav kontorets nyligen redovisade studie 199212 om kostnaderna för den externt finansierade verksamheten varierar de verkliga overheadkostnaderna i betydande grad mellan olika högskolor. Våra

beräkningar måste emellertid utgå från ett genomsnittsbelopp,

och vi har därför valt den norm som f.n. tillämpas.

Tabell 52. Kostnader per grupp om 30 studenter

Kostnadsslag Ãmnesgrupp 1 Ãmnesgrupp 2

Antal Kostnad Antal Kostnad år inkl. lkp år inkl. lkp

Lärare högskolelektor 1,2 433 440 kr. 1,3 469 560 kr. Teknisk och administrativ personal 0,1 22 680 kr. 0,1 22 680 kr. Ovriga omkostnader 50 000 kr. 50 000 kr. Gemensamma ändamål 69 016 kr. 73 942 kr. Suma per grupp om 30 studenter 575 136 kr. 616 182 kr. Kostnadsrarn per student avrunda belopp 19 000 kr. 21 000 kr.

Kostnadsslag Amnesgrupp 3 Amnesgrupp 4 Antal Kostnad Antal Kostnad år inkl. lkp år inkl. lkp

Lärare högskolelektor 1,5 541 800 kr. 2,7 957 180 kr. Teknisk och administrativ personal 0,1 22 680 kr. 0,25 56 700 kr. Praktikkostnader lärarutbildning 103 200 kr. 126 000 kr. Ovriga omkostnader 60 000 kr. 75 000 kr. Gemensamma ändamål 99 229 kr. 165 665 kr. Summa per grupp om 30 studenter 826 909 kr. 1 380 545 kr. Kostnadsram per student avrundar belopp 28 000 kr. 46 000 kr.

Kostnadsslag Amnesgrupp 5 Amnesgrupp 6 Antal Kostnad Antal Kostnad år inkl. lkp år inkl. lkp

Lärare högskolelektor 2,5 903 000 kr. 2,9 1 047 480 kr. Teknisk och administrativ personal 0,25 56 700 kr. 0,5 113 400 kr. Ovriga omkostnader 90 000 kr. 90 000 kr. Gemensamma ändamål 143 141 kr. 170 575 kr. Summa per grupp om 30 studenter 1 192 841 kr. 1 421 455 kr. Kostnadsram per student avrunda belopp 40 000 kr. 47 000 kr.

SOU 1992 44 Kostnadsslag Amnesgrupp 7 Amnesgrupp 8 a Kapitel 5 Antal Kostnad Antal Kostnad år inkl. lkp år inkl. lkp

lärare högskolelektor 3,5 1 264 200 kr. 4,0 1 444 800 kr. Teknisk och administrativ personal 0,25 56 700 kr. 0,5 113 400 kr. Ovriga omkostnader 50 000 kr. 90 000 kr. Gemensamma ändamål 186 941 kr. 224 755 kr. Summa per grupp om 30 studenter 1 557 841 kr. 1 872 955 kr. Kostnadsram per student avrunda belopp 52 000 kr. 62 0000 kr.

Kostnadsslag Amnesgrupp 8 b Antal Kostnad år inkl. lkp

Lärare hö kolelektor 5,6 2 022 720 kr. Teknisk oc administrativ rsonal 0,5 113 400 kr.

åriga omkostnader 90 000 kr.

Gemensamma ändamål 303 562 kr. Summa per grupp om 30 studenter 2 529 682 kr. Kostnadsram per student avrundat belopp 84 000 kr.

0 Kostnadsramar per ârsstudieplats

Med utgångspunkt i dessa schablonbelopp har vi räknat med föl-

jande kostnadsramar student för de olika utbildningsområdeper

na. I tabellen återges även de redovisade genomsnittliga kostnadema per utnyttjad årsstudieplats inklusive lokala linjer och fri-

stående 199091 UHÃs

kurser enligt redovisning.

I våra kostnadsberäkningar har vi genomgående undvikit att göra skillnad mellan allmänna utbildningslinjer och lokala linjer och fristående kurser. I dagens system är resursskillnaderna mel-

lan linjer och fristående kurser i många fall ett mycket besväran-

de problem när begreppen linjer och fristående kurser för- - men svinner måste resursberåkningen givetvis utgå från att alla utbildningsplatser inom ett ämnesområde i princip skall tillges samma delning.

Tabell 53. Exempel på kostnadsramar per utnyttjad årsstudieplats vid SOU 1992; 44 resurstilldelning till högskolorna Kapitel 5

Utbildning Ämnes- Rambe- Kostnads- Kostnad grupp lopp per relationer 199091 capita

Teknisk utbildning Civilingenjörs- och arki- tektutbildning 6 47 000 kr. 2,5 50 000 kr. Kortare ingenjörsutb. 5 40 000 kr. 2,1 45 000 kr. - YTH-utbildning 5 40 000 kr. 2,1 47 000 kr. - Naturvetenskaplig utbildning 6 47 000 kr. 2,5 47 000 kr. Juridisk utbildning 1 19 000 kr. 1,0 14 000 kr. samhällsvetenskaplig utb. exkl. psykologi 2 21 000 kr. 1,1 18 000 kr. Psykologutbildning 7 52 000 kr. 2,7 45 000 kr. Medicinsk utbildning Läkarutbildning 8 b 84 000 kr. 4,4 94 000 kr. - Psykoterapiutbildning 8 b 84 000 kr. 4,4 91 000 kr. - Övrig medicinsk utb. 7 52 000 kr. 2,7 47 000 kr. - Odontologisk utbildning 8 a 62 000 kr. 3,3 65 000 kr. Farmaceutisk utbildning 5 40 000 kr. 2,1 35 000 kr. Lärarutbildning Förskollärarutbildning m.m. 3 28 000 kr. 1,5 32 000 kr. - Utbildning för grundskola och gymnasium 4 46 000 kr. 2,4 58 000 kr. Estetisk lärarutbildning musik, bild 8 84 000 kr. 4,4 88 000 kr. Humanistisk utbildning 1 19 000 kr. 1,0 15 000 kr. Religionsvetenskaplig utb. 1 19 000 kr. 1,0 28 000 kr. Kulturutbildningar bibliotekariejournalist 6 47 000 kr. 2,5 57 000 kr. Konstnärlig utbildning 100 000 kr. 5,3 106 000 kr. . . Avrundade belopp Logopedutbildning, sjukgymnastutbildning, toxikologi, lokala linjer

Det belopp per student som anges för de konstnärliga utbildningarna skall i konsekvens med resonemanget i det föregående inte betraktas ett förslag från vår sida, utan finns enbart -- som med för att räkneexemplet skall kunna jämföras med den nuvarande anslagstilldelningen. För de konstnärliga högskolorna i Stockholm sammantagna skulle det här upptagna beloppet innebära oförändrade resurser. Den föreslagna kostnadsramen avseende lärarutbildning för grundskola och gymnasium är beräknad för ett genomsnitt av de nuvarande lärarutbildningslinjerna. Av lärarutbildningspropositiovåren 1992 prop. 19919275 framgår emellertid att en alnen ternativ väg till läraryrket i framtiden kommer att vara ämnesstudier kompletterade med praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. För ämnesstudierna blir det då naturligt att tilllämpa de

kostnadsramar föreslås för respektive ämnesgrupp. För den SOU 1992 44 som praktisk-pedagogiska utbildningen måste då fastställas årsstu- Kapitel 5 en dieplatskostnad innefattar både praktiken och utbildningen i som pedagogik och metodik. Uppskattningsvis bör detta belopp ligga kring 50 000 kr. Vi har dock inte kunnat beakta detta i vårt räkneexempel, eftersom denna uppläggning inte kan jämföras med nuvarande budget.

5.4 Omfördelningseffekter

Vi har gjort en beräkning av vilken effekt de kostnadsramar vi här redovisat skulle om de hade tillämpats på de statliga högskoleenheternas budget för 199192. Vi har härvid utgått från det

UHÃ beräknade antalet planerade årsstudieplatser och räknat

av med en utnyttjandegrad som motsvarar genomsnittet för åren 198788-198990 inom respektive ämnesområde. Som framgår av följande tabell där medlen till lokala linjer och fristående kurser har fördelats på respektive utbildningsområde blir det totala resursbehovet oförändrat jämfört med i dag. - Detta är enligt direktiven en av de förutsättningar vi haft att utgå från. Det måste emellertid understrykas att det i första hand är i

fråga om basnivån som vi menar att det från pedagogisk synpunkt

finns goda skål för en förändring av resursnivån i förhållande till i dag. Att undervisningsresurserna för t.ex. teknisk och medicinskodontologisk utbildning samtidigt minskar är en nödvändig följd av att förslaget skall innebära oförändrad total resursnivå. Att genomföra den föreslagna resursförstärkningen för de utbildningar som i dag har den lägsta resursnivån utan att minska - resurserna för de dyrare utbildningarna skulle innebära en kost- -

nadsökning av totalt ca 130 milj.kr. vilket motsvarar något mind-

re än 3 procent av dagens anslag till grundläggande utbildning. Det kan dock knappast ledas i bevis att just de belopp vi som räknat med i vårt räkneexempel är de pedagogiskt mest motivera-

de. Som framhållits i det föregående är vår avsikt

med att presentera dessa siffror bl.a. att den kommande remissbehandlingen skall ge en belysning av de pedagogiska och andra förhållanden som kan motivera en justering av rambeloppen. Samtidigt är vi dock bl.a. på grundval de internationella jämförelserna - av övertygade om att dessa kostnadsrelationer är rimligare än dagens, och att en utveckling i den riktning vi föreslår är motiverad.

Tabell 54. Budgetutfall enligt utredningens beräkningsmodell jämfört SOU 1992; 44 med beräknad budget 199192 fördelning på utbildningsområden be- lopp i l 000-tal kr.

Utbildningsområde Budget Belopp Differens 199192 enl utred. Belopp Procent inkl. frist. fördelnkurser modell

samhällsvetenskaplig utb.

- Humaniorateologikulturutbildningar 327 464 359 S72 32 107 + 9,8% Konstnärlig utbildning 224 927 227 850 2 923 + 1,3% Fristående kurser, ospec. 634 715 81 + 12,8% Totalt för grundläggande utbildning 4 593 530 4 593 779 249 0,0%

I denna beräkning har vi utgått från antalet planerade årsstudieplatser 199192 enligt redovisningen i bilaga 10 till UHÃs anslagsframställning för 199293. Vi har räknat med att antalet ut-

nyttjade årsstudieplatser motsvarar den genomsnittliga utnyttjandegraden under treårsperioden 198788-198990. Beträffande fristående kurser och lokala linjer utgår vi från det antal årsstudiep-

latser som anges i regleringsbrevet för 199192. De fristående kurserna antas fördela sig ämnesområden i proportion samma som 198990. De ospecificerade fristående kurserna 35 avser årsstudieplatser vid universitetet i Göteborg, i UHÃs redosom visning inte hade fördelats utbildningsområde. De budgeterade beloppen för 199192 motsvarar de i regleringsbrevet fastställda anslagsbeloppen. Medel till regeringens och UHÃs disposition har dock frånrâknats, liksom de belopp som

får tas i anspråk avseende ingående för lärarutbild-

moms samt ningarnas del innehållna medel grund obesatta utbild- - av ningsplatser. Att jämföra med den nuvarande anslagsindelningen inte vore helt rättvisande. I sådan jämförelse skulle sig effekten i första en hand te sig som en omfördelning av resurser från utbildningslinjer till fristående kurser. Detta är emellertid följd den en av nya studieordningen när begreppen linjer och fristående kurser försvinner måste givetvis alla utbildningsplatser inom ett ämnesområde resurstilldelning. ge samma Den mest kännbara omfördelningen sker visserligen från utbildningsområden i dag har fristående kurser i första som hand teknik, medicin och lärarutbildning till områden i dag - som

har låg capita-tilldelning eller en stor andel av sin ut- SOU 1992 44 per som ger bildning i form fristående kurser, dvs. främst juridik, humanio- Kapitel 5 av och samhällsvetenskap. Men de områden främst utsätts för ra som resursminskningar är samtidigt de som traditionellt varit inriktade mot bestämda yrkessektorer och ofta haft tydliga inslag av yrkes-

förberedande tråning. Som ovan påpekats kan man notera en ten-

dens att de direkt yrkesförberedande inslagen i den grundläggande högskoleutbildningen successivt tonas till förmån för mer ner generella kunskaper och färdigheter. Detta bör naturligtvis beaktas även vid resursfördelningen. När bedömer effekterna av våra förslag bör dessutom man hänsyn också tas till att kostnadsramarna avses innefatta även me-

del för inredning och utrustning. Som framgår av vår diskussion

dessa frågor i nästa kapitel blir den sammanlagda effekten att av

inget utbildningsområde får minskade resurser totalt.

Oväntat är kanske att förslaget skulle innebära en resursförstärkning för den farmaceutiska utbildningen. I den undersökning vid Uppsala universitet som vi refererat i kapitel 2 konstateras emellertid att grundutbildningen subventioneras av medel för forskning och forskarutbildning fakultetsanslaget bl.a. genom att ansvaret för handledningen under apotekarutbildningens specialiseringsterrnin, som är mycket tidskrävande, vilar doktoranderna vilka avlönas av fakultetsanslaget. Doktoranderna medverkar också i receptarieutbildningen, som har relativt hög undervis-

ningstäthet. Det påpekas även att en del kostnader går vid sidan

de ordinarie anslagen. Generellt sett kan man därför enligt av

rapporten våga påstå att kostnaderna för de farmaceutiska utbildningarna i verkligheten är högre än vad som framgår av den offi-

ciella redovisningen. Utfallet för de enskilda högskolorna blir givetvis beroende av antalet utnyttjade årsstudieplatser. I vårt räkneexempel har vi utgått från den genomsnittliga utnyttjandegraden förhållandet mellan antalet planerade och antalet utnyttjade årsstudieplatser i landet. I verkligheten har, åtminstone hittills, utnyttjandegraden varit tämligen varierande mellan olika högskoleorter. Det är därför in- r te meningsfullt att här redovisa räkneexemplets siffror för varje högskola. e Man kan emellertid förutsätta att det för en del högskolor kan bli fråga märkbara förändringar. Vi vill i detta sammanhang om understryka att med nuvarande arbetsrättsliga lagstiftning kan kraftiga resursminskningar inte genomföras från ett år till ett annat. De måste fördelas över en längre tidsperiod minst en tre- -

årsperiod och förmodligen längre tid. Större delen ofta mellan

- 80 och 90 procent av budgeten vid de flesta högskolor är bun- den i löner för fast anställd personal. Enbart personalreduktionerkräver nära ett års förberedelsetid. En resursnedskärning måsna te dessutom i del flesta fall innebära att utbildningsutbudet för-

ändras. Detta förutsätter att information till blivande studenter SOU 1992 44 kan lämnas i god tid före ansökningsfrister m.m. Kapitel 5 Det bör dock framhållas att de negativa effekterna överav

gången till nya resursberäkningsprinciper kan motverkas genom

att de högskolor som skulle resursminskningar erbjuds att behålla sin nuvarande resursnivå de i gengäld åtar sig ett större om utbildningsuppdrag. Samma metod användes uppenbarligen -

med framgång när man i Australien nyligen gick över till ett

nytt resursberäkningssystem för universiteten. I bilaga 2 redogör vi för erfarenheterna från Australien och del andra länder. en

6 Lokaler,

inredning och

SOU 1992 44 Kapitel 6

utrustning

Anslag för lokaler, inredning och utrustning nedan sammanfatt-

ningsvis kallade fysiska resurser för högskolans verksamhet har

hittills alltid beräknats i särskild ordning. Lokalkostnaderna har haft ett särskilt förslagsanslag, där de verkliga kostnaderna för hyror m.m. fått falla. Detta anslag skall från och med budgetåret 199394 fördelas ändamålsanslagen. För inredning och utrustning har anslagen beräknats invesom steringsramar, delvis grundade på inrednings- och utrustningsproför nyanskaffning. Även ersättningsanskaffning inredning gram av och utrustning skedde tidigare med medel ur särskilda kostnads-

ramar KBS- och UHÄ-ramarna men har sedan ett antal år be-

kostats ändamålsanslagen. För inredning och utrustning har av hittills ingen periodisering av kostnaderna skett, utan direktavskrivning har tillämpats. Genom att kostnaderna beräknats och betalats i särskild ordning har system för koppling mellan verksamhetens omfattning och behovet av medel för fysiska resurser inte utvecklats. Detta innebär dock inte att normer på området saknas. När det gäller lokaler har ett omfattande normsystem för beräkning lokalarea av för olika verksamheter utvecklats Byggnadsstyrelsen KBS. av Det är därför möjligt att utgående från detta samt erfarenhetsmässiga belopp för produktions- och hyreskostnadsnivåer beräklokalkostnaden för viss verksamhet. Även för inredning na en finns erfarenhetsmässiga belopp för investeringar hos Byggnadsstyrelsen. Investeringarna för utrustning är delvis väl kartlagda genom undersökningar utförts UHÄ i samband med de s.k. som av riktade satsningar som genomförts för att höja standarden på utrustning för laborativ grundutbildning i riket till adekvat nivå. en När det gäller utrustning för icke-laborativa ändamål finns ingen liknande undersökning, men de olika utrustningsdetaljernas pris m.m. är givetvis känt. Om man godtar de normer och övriga data nämnts är det som möjligt att, om verksamhetens omfattning är känd, relativt väl beräkna behovet av fysiska resurser för den grundläggande utbildningen och därmed kostnaden för dessa. I det följande redovisas resultatet av en sådan beräkning. Härvid har använts den indelning i ämnesgrupper och den lärartäthet beskrivs i kapitel som Det är givetvis möjligt att t.ex. som underlag för det lokala bud- getarbetet ytterligare variera och förfina både behovsnormerna och beskrivningen av verksamheten. Beräkningarna sammanfattas i tabellerna 1-5 i bilaga I det följande ges en beskrivning av indata och tillvägagångssätt vid be-

räkningarna. Alla sifferuppgifter kostnadsläget 199192 ex- SOU 1992 44 avser klusive mervärdesskatt. Kapitel 6

När det gäller läkarutbildningen ämnesgrupp 8 b bör det

framhållas att dessa beräkningar enbart avser den prekliniska de-

utbildningen de första två studieåren. Under den kliniska

len av

delen utbildningen, som försiggår respektive undervisnings-

av sjukhus, betalas kostnaderna för lokaler, inredning och basal ut-

rustning sjukvårdshuvudmannen, eftersom lokal- och utrust-

av ningskostnaderna för utbildning och forskning i praktiken inte kan särskiljas från kostnaderna för sjukvårdens lokaler och utrust-

ning. Sjukvårdshuvudmännen får ersättning av staten för dessa

kostnader, det är inte möjligt att urskilja hur stor del av detmen ta statsbidrag avser den grundläggande utbildningen. som

6.1 Gemensamma förutsättningar

0 Lokaler

Lokalkostnadema har beräknats för nybyggnad s.k. ändamålsav

fastighet dvs fastighet är specialbyggd för sitt ändamål

en som eftersom detta är det enda sätt att räkna som ger jämförbara värden. Det är i regel också det enda rimliga alternativet när man planerar för större verksamhetsförändringar. För laboratorier och

andra speciallokaler t ex hörsalar och liknande finns oftast inget

annat alternativ än ändamålsfastigheter. Kostnaderna har beräknats separat för tre olika lokaltyper

Torra lokaler, torra laboratorierspecialrum lab typ 1 och våta dzo lab typ 2. Kostnaden beräknas som summan av följande

poster 1 Balanserad kapitalkostnad 20 års resultatutjämning för en viss investering per kvm; 2 Driftkostnad; 3 Medel för verksamhetsknutna ombyggnader. Lokalvårdskostnaderna hör givetvis också i princip hit. De betalas emellertid f inom för högskolornas ändamålsanslag n ramen grundutbildningsanslagen och fakultetsanslagen, och resursbehovet för detta ändamål har därför beaktats i de kostnadsramar som

vi diskuterat i föregående kapitel.

De använda värdena, som återfinns i tabell 1.1.1 och 1.1.2 är normala för respektive lokaltyper. Medel för s.k. verksamhetsknutna ombyggnaden har beräknats det sätt som anges i

UHÄs anslagsfrarnställning för 199293 litt D 2.

kunna omvandla belastningen på lokalerna i timmarår För att till lokalkostnader krävs kännedom om tillgängligheten möjlighe- 4

ten att schemalägga lokalen samt omräkningsfaktorn mellan

bruttoarea hyresgrundande inklusive korridorer, kapprum -

m.m. och nettoarea själva den för ändamålet brukade lokalens SOU 1992 44 storlek. Dessa parametrar återfinns i tabell 1.1.3 och 1.1.4. Kapitel 6

0 Inredning

För att beräkna årskostnaden för inredning i olika lokaltyper används Byggnadsstyrelsens schablonvärden för investeringsbehovet och brukstiden enligt tabell 1.2. För inredning i våta laboratorier

dragskåp etc beräknas driftkostnad för översyn på 2%

en m.m. av investeringskostnaden.

0 Utrustning

Utrustningsbehovet kan inte generaliseras per kvm utan måste beräknas särskilt för varje resurstyp. Beräkningarna redovisas i tabell

0 Personal

Vid beräkningen av personrelaterade kostnader för skrivrum etc är det nödvändigt att känna tjänstgöringsskyldighetens omfattning i timmarår. De värden använts framgår tabell 1.3. som av

6.2 Behov lokaler, inredning och för av utrustning

olika ändamål

0 Allmänt

I tabellerna 2.1-2.9 redovisas behoven av lokaler och utrustning för vissa särskilda ändamål. Lokalarean är den enligt Byggsom nadsstyrelsens normer normalt brukar programmeras för ändamålet. Den ligger även till grund för de schablonberäknade inredningskostnader som redovisas i tabell

Behovet av fysiska resurser beräknas med utgångspunkt i anta-

let studenter, antalet lärare, TA-personal, lärosalar, laboratorier, datorplatser, låsplatser i bibliotek, skrivsalar och exkursioner.

För laboratorier har en särskild redovisning gjorts se nedan

Behovet av utrustning för varje ändamål redovisas i respektive tabell. Där framgår dels investeringen för varje utrustningsdetalj, dels delningstalet exempelvis i tabell 2.2 att 20 lärare dela avses en kopiator, den resulterande nettoinvesteringen, brukstiden

normalt satt till 10 år utom för datorutrustning m m, det belopp som måste avsättas varje år för att återanskaffning skall kunna ske efter brukstidens slut samt driftkostnaden i procent investe-

av

ringen och i kronor. Summan beloppen för återanskaffning SOU 1992 44 av och drift är den årliga kostnaden för utrustning för ett visst ända- Kapitel 6 mål och används i de vidare beräkningarna. Observera i tabell 2.1 att student sådan endast beräken som behöva uppehållsrum. Alla andra resurser för studenten är nas knutna till respektive aktivitet. I tabell 2.7 har behovet av litteratur läsplats beräknats som 60 volymer â 300 kr. per student per årsstudieplats multiplicerat med 11 årsstudieplatser per läsplats vilket motsvarar Byggnadsstyrelsens normer för icke-laborativa helårsstuderande vilket innebär

ämnen en läsplats per 11 - ca

200 000 krjläsplats. I tabell 2.9 upptas enbart utrustning för exkursionerna.

0 Laboratorier

UHÃ har under åren 1987-1990 genomfört kartläggningar av ut-

rustningsstandarden inom utbildningsområdena kemikemiteknik,

fysik samt övriga naturvetenskapliga utbildningar biologi, geovetenskap, matematik, datavetenskap.

Kartläggningarna har tillgått så att samtliga lärosäten med des-

utbildningar har fått upprätta förteckningar över all i bruk vasa rande utrustning samt anskaffningsår och återanskaffningsange

värde. Det är alltså inte fråga om stickprovsundersökningar eller

liknande. Materialet har sedan behandlats i expertgrupper med erfarna akademiska lärare från respektive område samt expertis från UUH för att göra bedömningar av standarden. Kartläggningarna har endast omfattat utrustning som direkt används studenter i laboratorier osv. Utrustning som används av lärare har inte medtagits. Inte heller har utrustning för infraav struktur som tele- och datanät, administrativ utrustning och anoverhead inom lärosätet medtagits. nan I fråga matematik och datavetenskap har vi för vår del beom dömt att värdet i bruk varande utrustning inte är ett bra mått av med hänsyn till dels den pedagogiska utvecklingen, dels prisprestanda-utvecklingen hos datorutrustning. I stället har vår beräkning grundats en bedömning av antalet studenttimmar per arbetsstation. På grundval kartläggningsresultaten har UHÃ gjort riktade av satsningar för utrustningsanskaffning inom respektive område. Satsningarna har haft två syften 0 att höja utrustningstätheten totalt sett vid de lärosäten som legat under vad bedömts vara en godtagbar nivå samt som att hos samtliga lärosäten förnya föråldrad utrustning så att 0 medelåldern hos i bruk varande utrustning skulle sänkas till ett godtagbart värde. UHÃ har detta sätt för treårsperioden 198990-199192 fördelat 77,4 milj.kr. till kemiområdet, 71,2 milj.kr. till fysikområdet

och 48,2 milj.kr. till övriga naturvetarområdet. Därmed har SOU 1992 44 me-

deltalet av återanskaffningsvärdet av i bruk varande utrustning i Kapitel 6 riket höjts till följande belopp per årsstudieplats

Kemikemiteknik 62 000 kräpl Fysikteknisk fysik 43 800 kråpl Biologi 45 500 kråpl Geovetenskap 45 500 kråpl Matematik 2 500 kråpl Datavetenskap 22 400 kråpl

För samtliga dessa områden utom matematik och datavetenskap har medelåldern hos i bruk varande utrustning därmed sänkts till 5 år, vilket motsvarar 10-årig brukstid. en För matematik och datavetenskap bör i enlighet med riktlinjer från UUH - -

en 5-årig brukstid användas.

För den systemvetenskapliga utbildningen har UHÃ efter förslag av en särskild utredning 1989 gjort riktad satsning en av ut-

rustning med 11 100 kr.åpl. Även här beräknas 5-årig bruks-

en tid. För budgetändamål bör fysikteknisk fysik-, biologi-, geovetenskap- och datavetenskapområdena kunna slås ihop till enda ett

för naturvetarområdet exklusive matematik med investeringsni-

vån 45 000 kr.åpl och brukstiden 10 år. Liknande utredningar för andra områden än det naturvetenskapliga saknas ännu. Följande antaganden förefaller dock erfarenhetsmässigt korrekta.

Övrig teknisk utbildning även ingenjörs- och YTH-utbild-

ning bör kunna jämföras med naturvetarområdet. Preklinisk läkarutbildning, odontologisk och farmaceutisk utbildning bör kunna jämföras med kemiområdet. Den del av lärarutbildningen som sker ämnesinstitutioner får givetvis samma utrustningsbehov övrig utbildsom ning på dessa institutioner, t.ex. kemi och fysik. I tabell 2.5 har de ovannämnda utrustningsnivåerna använts. Vår indelning i ämnesgrupper särskiljer inte systemvetenskap, matematik och de åmnesteoretiska delarna lärarutbildningen. av Beräkningarna för de tekniska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga utbildningsområdena samt lärarutbildningarna har därför gjorts så att viss hänsyn har tagits till dessa awikelser. De två nivåer redovisas egentligen naturvetarområdet som avser ut-

om kemi m.m. lab typ 1 och kemi, medicin, farmaci

m.m.

lab typ 2. Inte heller denna indelning är helt konsistent med

den valda indelningen i ämnesgrupper. Konsekvenserna härav diskuteras i avsnitt 6.5.

Eftersom investeringsbehoven och därmed återanskaffningsoch driftkostnaderna redovisas i kronor årsstudieplats måste

per ett antagande göras om laborationsinnehållet i den totala aktivite-

ten per årsstudieplats för laborativa utbildningar. Den i tabell 5.1

använda genomsnittssiffran 8 timvecka med 40 veckors läsår SOU 1992 44 ger 320 tirnår. Totalkostnaden timme och plats fås alltså genom Kapitel 6 per dividera årskostnaden laboratorieplats med detta tal. att per För beräkna har gruppstorleken i ett laboratorium att arean 75 kvm till 15 10 platser i de båda laboratorietyom satts resp.

perna.

6.3 Resursbehov för viss studentaktivitet

I tabell 3.1-3.9 redovisas resursbehovet per årsstudieplats för den lärarledda studentaktivitet anges i föregående kapitel. Till som denna har, för att fånga resursbehovet, lagts självstudietid upp dator- och biblioteksplats samt examination. Tiden datorar-

betsplats har skattats förmodligen i underkant medan tiden

skrivplats följer de Byggnadsstyrelsen använder vid normer som lokalprogrammering. Som underlag för beräkningen av behovet skrivsalar antas examinationen äga rum i grupper om 100 stuav denter och omfatta 60 tirnår inklusive 20 % erfarenhetsmässig

omtentamenstid. Som framgår tabellbilagan finns i beräkningsmodellen flera av aktivitet än dem tagits med i beräkningen. Under typer av som

rubriken Övrig aktivitet ryms självstudier i hemmet osv som in-

te ställer krav fysiska resurser. Under denna rubrik redovisas

även behovet av uppehållsrum för sudenterna. Antalet timmar för

övrig aktivitet räknas som den totala studentaktiviteten 40 tim vecka minus alla listade aktiviteter. summan av För varje aktivitet har lokalarea, lokalkostnader och kostnader för utrustning och inredning beräknats. Aktiviteten i timvecka har räknats i timår varefter den dividerats med tillgängligheom i timår hos respektive lokal. Resultatet, som är ett mått ten antalet lokaler, har därefter multiplicerats dels med kostnaden för utrustning lokal från tabell 2 för att ge utrustningskostnaderper dels med antalet kvmlokal, omräkningsfaktorn till bruttoarea na, och slutligen kostnaden i kr.kvm år för att ge lokalkostnaderna. Inredningskostnaden har schablonberäknats per kvm lokalarea. Även lärare och TA-personal behöver lokaler, inredning och utrustning. Det totala antalet lärartimmar per årsstudieplats kan räknas fram den lärarledda aktiviteten dividerat med gruppur storleken och kan sedan divideras med undervisningsskyldigheten för antalet tjänster. För TA-personalens del har använts att ge schablonerna från avsnitt 5.3 10 % av en heltidstjänst för en 30studenter i ämnesgrupp 1 etc.. Det resulterande antalet grupp heltidstjänster ett behov fysiska resurser som redovisas i tager av bellen beräknat samma sätt som beskrivs för lokaler ovan. Längst i varje tabell återfinns totalsumman för studentakner tivitetens och personalens behov av fysiska resurser.

6.4 Sammanställning SOU 1992

44 Kapitel 6 Beräkningarna i tabellerna 3.1-3.9 kan sammanfattas i nedanstående tabell. Där har även angivits den lokalarea erfordras som samt den resulterande genomsnittliga lokalkostnaden, varisom

erar Bl.a. med den ingående andelen laboratoriearea.

Tabell 61. Sammanfattning av utredningens beräkningar kostnadsniav våer för lokaler, inredning och utrustning

Åmnosgrupp 1 2 3 4 5 6 7 8a 8b

Utrustningskosinader 2 974 4 078 3 083 3 623 8 833 621 3 938 10 580 14 686 krápl lnredningskostnader 184 236 185 250 447 549 257 901 1 266 krápl Summa utrustnInredn 3 157 4 315 3 268 3 873 9 279 12 170 4 194 481 15 952 krápl Lokalarea 3,1 4 3,1 4,3 7,4 9,1 4,6 7,9 10,4 kvmápl Lokalkostnader 6 457 8 273 6 609 9 145 15 765 19 433 9 614 19 368 26 012 krápl Genomsnittllokalkostn 2113 2126 2113 2113 2137 2140 2113 2453 2500 krkvmár Summafysiskaresurser 961412587 987713018 25044 3160313809 30849 41964 krápl

Kostnadsrelationerna åskådliggörs i följande diagram.

Diagram 61. Kostnader för fysiska resurser ñr grundläggande högskoleutbildning

Lokalkostnader E] Inredningskostnader Utrustningskostnader

0 5000 1000015000 20000 25000 30000 35000 40000 45000 Årskostnadkrlápl Som redan påpekats, lokal- och utrustningskostnaderna avser

för läkarutbildningen åmnesgrupp 8 b enbart den prekliniska delen av utbildningen de två första studieåren. I de kostnadsramar per årsstudieplats som anges i kapitel 5 har beloppen för in-

redning och utrustning därför räknats om med hänsyn till att ut- SOU 1992 44 bildningen omfattar totalt 5 12 år. Kapitel 6

6.5 Diskussion

De lokalkostnader angivits är beräknade som marginalkostsom naden vid nyproduktion. De är därmed ungefär 100 % högre än utgående hyror. De senare är dock historiskt grundade och nu återspeglar inte användbarhet eller standard hos lokalerna och är heller inte relaterade till återanskaffningsvärdet hos dessa. Lokalkostnadsdelen kan därför inte användas för en kostnadsjämförelse mellan befintliga utbildningar eller mellan dessa och planerade sådana, detta så mycket mindre som lokalkostnaderna för grundutbildning och forskning inte någonsin har särredovisats. Som redan framhållits ger den valda ämnesgruppsindelningen inte möjlighet att skilja ut kemiämnena från andra laborativa äm-

nen. Vi har därför genomgående räknat med laboratorier av typ

1 i beräkningarna för ämnesgrupperna 5 och För ämnes-

4 lärarutbildning för grundskola och gymnasium m m har

grupp ingen laboratorietid kunnat beräknas, varför den beräknade kostnaden kan något underskattad. För ämnesgrupperna 8 a och vara 8 b torde beräkningarna av laboratorietid vara korrekta. Det måste givetvis få förekomma skillnader i behov av fysiska för utbildningar inom samma ämnesgrupp. Problemet resurser minskar antagligen färre ämnesgrupper som används, eftersom viss utjämning kan ske inom varje ämnesgrupp. Två avvikelser en förtjänar dock att kommenteras, nämligen matematik inom det naturvetenskapliga området och systemvetenskap inom det samhällsvetenskapliga. Matematik har en utrustningskostnad som är jämförbar med många icke-laborativa utbildningar medan systemvetenskap har ungefär 50 % av naturvetenskapliga utbildningars utrustningskostnader. Dessa avvikelsers betydelse har inte gått att kvantifiera. Effekten blir dock att ämnesgrupperna 5 och 6 får en, beroende andelen matematik, mer eller mindre marginellt för hög utrustningskostnad, medan utrustningskostnaden för ämnesgrupp 2 motsvarande sätt kan ha underskattats med hänsyn till att ämnet systemvetenskap ingår i denna grupp. Som ovan nämnts är dessa skillnader förmodligen utan större betydelse för statsmakternas resursberäkning. På den nationella nivån kan relativt schabloner accepteras. Däremot måste sannolikt mer grova finfördelade beräkningsschabloner användas vid den lokala fördelningen av resurserna. De i bilagorna redovisade principerna bör kunna utgöra utgångspunkt för sådana beräkningar. en Det framgår tabellerna 3.1-3.9 att aktiviteter i datorsal, muav siksal m.m. kan förekomma. Underlag har dock saknats för att fördela aktiviteter på dessa. Om timmar överförs från lektioner till dessa aktiviteter kommer kostnaderna för fysiska resurser att

öka. De här redovisade kostnadsnivåerna är därför något under- SOU 1992 44

skattade, vilket främst gäller ämnesgrupperna 2 bl.a. ekono- Kapitel 6

miämnena har behov av datorsalar samt 3 och 4 lärarutbildning-

arna har behov av musiksalar m.m.. I tabellerna används inga andra lärarkategorier än högskolelek-

tor. Det går givetvis att förfina metoden så att man även tar hän-

syn till den varierande undervisningsskyldigheten hos övriga kategorier från assistent till professor. Man bör då observera att även kostnaderna för fysiska resurser ändras.

6.6 Kostnadsberäkning

De ovan redovisade beräkningarna ger följande avrundade be- - -

lopp per årsstudieplats för de ärnnesgrupper vi räknat med i föregående kapitel.

Det bör dock observeras att grupperingen när det gäller resursbehov för lokaler, inredning och utrustning skiljer sig något

från grupperingen i fråga lärarresurser. Psykoterapiutbild-

om ningens lokal- och utrustningsbehov jämställs med psykologutbildningens, och de konstnärliga utbildningarna med laborativ utbildning. För läkarutbildningens del måste beaktas att högskolans kostnader för lokaler och utrustning enbart den prekliniska avser delen av utbildningen. De i föregående avsnitt redovisade kostna-

derna per årsstudieplats har därför justerats med hänsyn härtill.

Tabell 62 Kostnadsramar per utnyttjad årsstudieplats ñr utrustning och SOU 1992; 44 inredning respektive lokalkostnader Kapitel 6

Utbildning Ämnes- Utrustning Lokalgrupp och inredn. kostn. kr.år kr.år

Teknisk utbildning Civilingenjörs- och arkitekt- utbildning 6 12 000 kr. 19 000 kr. Kortare ingenjörsutbildning S 9 000 kr. 16 000 kr. - YTH-utbildning 5 9 000 kr. 16 000 kr. - Naturvetenskaplig utbildning 6 12 000 kr. 19 000 kr. Juridisk utbildning 1 3 000 kr. 6 000 kr. Samhällsvetenskaplig utbildning exkl. psykologi 2 4 000 kr. 8 000 kr. Psykologutbildning 7 4 000 kr. 10 000 kr. Medicinsk utbildning Iåkarutbildning 8 b 6 000 kr. 9 000 kr. - Psykoterapiutbildning 7 4 000 kr. 10 000 kr. -

Övrig medicinsk utbildning 7 4 000 kr. 10 000 kr.

- Odontologisk utbildning 8 a 11 000 kr. 19 000 kr. Farmaceutisk utbildning 5 9 000 kr. 16 000 kr. Lärarutbildning Förskollärarutbildning m.m. 3 3 000 kr. 7 000 kr. - Utbildning för grundskola och gymnasium 4 4 000 kr. 9 000 kr. Estetisk lärarutbildning musik, bild6 12 000 kr. 19 000 kr. - Humanistisk utbildning 1 3 000 kr. 6 000 kr. Religionsvetenskaplig utbildning 1 3 000 kr. 6 000 kr. Kulturutbildningar bibliotekarie journalist 2 4 000 kr. 8 000 kr. Konstnärlig utbildning 12 000 kr. 19 000 kr.

Hänsyn har tagits till att hö kolans driftanslag endast bekostar lokaoch utrustning under de tv första studieåren 4 av 11 terminer rer

När det gäller inrednings- och utrustningskostnaderna har vi också giort en beräkning av utfallet för 199192 med samma -

förutsättningar i fråga om studentantal och utnyttjandegrad som redovisats i föregående kapitel. Beräkningen framgår av följande

tabell, där vi redovisar resultatet för både undervisningsresurser

enligt tabell 54 i föregående kapitel och inredning och utrustning. Som framgår av tabellen kommer inget utbildningsområde

att totalt behöva räkna med resursminskningar om dessa normer tillämpas.

Tabell 63. Beräknad kostnad Er undervisning, inredning och utrustning SOU 1992; 44 för grundutbildningen 199192 enligt utredningens beräkningsmodell Kapitel 6 l OOO-tal kr.

Utbildnings- Budget Undervisn. Medel för Total förändrin område 199192 resurser enl. utrustning från dagens niva inkl. frist. utredningens och inred- Belopp Procent kurser förslag ning

Teknisk utbildning 1 347 999 1 278 421 311 251 241 674 17,9 % Naturvetenskaplig utb. 316 456 314 S65 80 315 78 424 24,8 % Juridisk utb. 66 065 91 251 14 408 39 594 59,9 % Samhällsvet. utb. exkl. psykologi 765 788 829 833 158 063 222 108 29,0 %

Humaniorate0logikulturutb. 327 464 359 572 53 381 85 488 26,1 % Konstnärlig utb. 224 927 227 850 27 342 30 265 13,5 % Fristående kurser, ospecificerade 634 715 136 217 34,3 %

Totalt fár grundläggande utb. 4 593 530 4 593 779 785 593 785 841 17,1 %

Som redan inledningsvis påpekats skall utrustningskostnaderna

inte rymmas inom ramen för oförändrade resurser. I enlighet

med det uttalande av riksdagen som åberopas i departementspro-

memorian Fria universitet och högskolor utgår vi från att nya resurser för detta ändamål kan komma att ställas till förfogande i samband med anslagsomläggningen. För att kunna bedöma storleksordningen av den kostnadsökning som blir aktuell om dessa normer skall tillämpas måste man känna till hur stora resurser som i dag står till förfogande för dessa ändamål. Till inredning och utrustning av lokaler vid högskole-

enheterna anslaget VIII I 2 har för budgetåret 199192 anvisats 710,1 milj.kr. Som framgår av nedanstående översikt kan man

räkna med att knappt 241 milj.kr. av anslaget avser inredning och utrustning för den grundläggande utbildningen. Behovet av resurstillskott för dessa ändamål skulle därmed bli 545 milj.kr. ca

Tabell 64 Anslaget Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleen- SOU 1992 44 heterna m.m. VIII I 2 199192 Kapitel 6

Ändamål Belopp kr. Varav grundutbildning Andel Belopp kr.

Totalt anslagsbelopp 710 100 000 Av Till regerin n disposition 5 052 784 disponib a medel -

ingående moms 120 747 216

terstår 584 300 000 - KBS inredning 107 000 000 50 % 53 500 000

UUH utrustning 437 200 000 Av FRN-ramen 211 000 000 ulturrådets ram 3 000 000 terstår 223 200 000 75 % 167 400 000 - Till regeringens disposition utökade utbildningar 40 100 000 Varav inredn. och utrustn. uppskattad andel 50 % 20 050 000 100 % 20 050 000

Totalt medel för inredning och utrustning för grundutbildningen 240 950 000

Hänsyn måste emellertid i princip också tas till att en del av högskolornas ändamålsanslag för utbildning och forskning numera används för att finansiera utrustning och inredning. Detta innebär att de kostnadsramar för undervisning som vi räknat fram i

kapitel 5 till en del skall kunna tas i anspråk för sådana ändamål. Av högskolornas totala utgifter inkl forskningsanslag och andra externa medel 199091 gick 903 milj.kr. till inredning och ut-

rustning. Som utgifter för inredning och utrustning räknas då ut-

giftsslagen 274-1 Transportmedel, 275-8 Maskiner m.m., 276-

6 Elektriska apparater m.m., 277-4 Kontorsmaskiner samt 278-2 Övriga inventarier. Det är inte möjligt att ur verksam-

hetsredovisningen utläsa hur stor andel av dessa utgifter som bekostats av grundutbildningsanslagen. Drygt 382 milj.krberäknat sätt i tabellen kan ha finansierats från

samma som ovan antas

anslaget Inredning och utrustning. Av återstoden 521 milj.kr. - torde sannolikt merparten hänföra sig till forskning och forskarutbildning. Det finns f.n. inget underlag för att bedöma hur stor andel av beloppet som kan gälla grundutbildningen. Vi vill emellertid erinra om att högskolorna i den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden 199394-199596, som skall avges i juni 1992, kommer att lämna uppgifter som kan utgöra underlag för denna bedömning. Vi har därför valt att avstå från att här försöka göra en uppskattning av beloppet.

Någon motsvarande beräkning i fråga om lokalkostnaderna har sou 1992; 44

vi inte kunnat göra, eftersom de framräknade schablonbeloppen Kapitel 6 för lokalkostnader enbart avser marginalkostnaden vid nyproduktion; de är därför väsentligt högre än den genomsnittliga hyresnivån för det befintliga lokalbeståndet. De här redovisade beloppen är enbart avsedda att användas vid beräkning av kostnaderna för nytillkommande utbildningsplatser och kan således inte användas för fördelning av lokalkostnaderna för det existerande utbildningsutbudet. Hela frågan om lokalkostnadernas relation till utbildningskostnaderna bör enligt vår uppfattning utredas mera ingående än vad vi har möjlighet att göra, så att ett fullgott nu underlag föreligger inför budgetperioden 199596-199798.

Det bör observeras att vi i fråga om resurser för lokaler, inredning och utrustning inte har räknat med något omkostnadspålägg

för gemensamma ändamål inom högskoleenheten. Detta överensstämmer med de riktlinjer som Svenska akademiska rektorskonfe-

rensen fastställt när det gäller omkostnadspålägg för externa me-

del.

1992 44

Den lokala resursfördelningen 301

Kapitel 7

Vårt utredningsuppdrag gäller uttryckligen principerna för statsmakternas fördelning av resurser till högskolorna, inte formerna i för högskolornas interna budgetering. Vi vill understryka att de kostnadsramar för olika ämnesgrupper som vi här har skisserat inte är avsedda att vara helt styrande för den lokala medelsfördelningen och än mindre för den pedagogiska uppläggningen av undervisningen. Vid den lokala budgeteringen måste hänsyn tas till en rad faktorer inte kan beaktas vid resursfördelningen central nivå. som Bl.a. är det klart att de genomsnittliga kostnadsramarna för de olika ämnesgrupperna inte är tillämpliga för alla enskilda ämnen och utbildningsprogram inom det berörda området eller fakulte- Även vid fördelningen mellan olika områden inten. av resurser om en högskola kan det dessutom ofta vara motiverat att tilllämpa andra beräkningsgrunder än dem som legat till grund för statens tilldelning till högskolan. Vi redovisar i detta kapitel en del synpunkter principerna för den lokala budgeteringen. Som bakgrund ger vi en sammanfattning av svaren på en enkät om lokala budgetprinciper som gjordes under våren 1990. En utförligare redogörelse för enkätsvaren finns i bilaga Även våra överväganden och förslag i detta betänkande om formellt gäller enbart de statliga högskolorna under utbildningsdepartementet, redovisar vi enkätsvar även från Sveriges lant-

bruksuniversitet och de landstingskommunala vårdhögskolorna.

Våra synpunkter har delvis principiell giltighet även för de sistnämnda, trots att de är infogade i ett helt annat budget- och planeringssystem.

7.1 Lokala budgetmodeller

0 Bakgrund

De principer för resursfördelning som används vid den lokala budgeteringen varierar mellan olika utbildningar och olika typer av högskolor och bygger de historiska förutsättningarna inom

respektive utbildningsområde. I enkätsvaren märks tydliga skillna-

der dels mellan stora och små högskolor, dels mellan de filosofis-

ka fakulteternas utbildningar och andra utbildningar. Vårdhög-

skolorna skiljer sig i sin tur från vad som gäller för de statliga högskoleenheterna.

Högskolereformen 1977 innebar för den statliga högskolans del SOU 1992 44 att högskolornas möjligheter att själva besluta om resursfördel- Kapitel 7 ningen blev väsentligt större än förut. Inom de filosofiska fakulteterna avskaffades det s.k. automatiksystemet, där resurstilldelningen hade styrts av kostnadsramar som fastställdes av överordnade myndigheter. För alla områden försvann skiljelinjen mellan lärarlöneanslagen och de s.k. driftkostnadsanslagen. I stället skildes resurserna för grundutbildningen från resurserna för forskning och forskarutbildning. Vid övergången till den nya rambudgetsystemet försökte man i regel utnyttja eller modifiera redan existerande fördelningsmodeller. Inom t.ex. de medicinska och de tekniska fakulteterna fanns fungerande modeller för resursfördelning, som kunde användas även i det nya systemet. De medicinska fakulteternas budgetmodell var en formel som fördelade driftkostnadsanslaget dvs. resurserna för teknisk och administrativ personal samt materiel m.m. i proportion till institutionernas åligganden och prestationer inom utbildning och forskning. Lårartjänsterna, som betalades av ett annat anslag, betraktades som givna storheter, som kunde påverka inte påmen verkas av budgetmodellen. Ett budgetsystem av detta slag förutsätter en utbildning där kursutbudet inte varierar och studentantalet är oförändrat från år till år. De tekniska högskolorna, som har ett relativt stort antal valfria kurser i sina utbildningar, hade utvecklat principer för fördelning av det s.k. kursanslaget dvs. medel för undervisning utöver de fasta lärartjänsterna, som byggde institutionernas belastning uttryckt i undervisningstimmar. I dessa budgetrnodeller ingick också faktorer för examination, kursutveckling m.m.

För de filosofiska fakulteternas del var det naturligt att utgå

från automatiksystemets kostnadsramar. Stockholms universitet konstaterar i sitt enkätsvar att fördelningen av resurser mellan utbildningslinjerna i allt väsentligt kom att baseras på automatiksystemets tilldelningsprinciper. Denna fördelning har sedan förts vidare år från år.

0 Fördelning mellan linjer

Fördelningen mellan olika linjer sker i de flesta fall särskilt vid -

de större högskoleenheterna med utgångspunkt i föregående års

budget, som justeras med hänsyn till ökat eller minskat antal utbildningsplatser enligt statsmakternas beslut. I en del fall beräknas denna ram grundval av en kostnads-

ram per årsstudieplats t.ex. i civilingenjörsutbildningama och

-

vid flera av de mindre och medelstora högskolorna. Några tekniska högskolor nämner att en mindre del i regel omkring två

pro-

cent av resurserna avsätts för omfördelningar mellan linjer bl.a. SOU 1992 44

för kvalitetsförbättringar. Kapitel 7

0 Fördelning mellan institutioner

Fördelningen mellan institutionerna av utbildningsresurserna sker

i flertalet fall grundval av en resursram per studerande per

capita-tilldelning. Det är i stort sett enbart vid de stora högskoloma som man har utvecklat budgetmodeller som tar hänsyn till andra faktorer. Detta gäller särskilt den tekniska utbildningen samtliga tekniska utbildningar använder mer eller mindre detaljerade budgetformler för sin resursfördelning. Ursprungligen var dessa formler alltid baserade på antalet lärartimmar, men successivt har man

övergått till modeller som antingen bygger per capita-belopp

eller på kursgrupp. en resursram per I Lund har styrelsen för tekniska högskolan LTH rekommenderat linjenämndema att inte i samma utsträckning som hittills lägga antalet lärartimmar till grund för resursfördelningen. Styrelsen har också uttalat att omfördelning av resurserna inom en linje bör baseras på en bedömning av undervisningens kvalitet. I LTHs

enkätsvar påpekas att kvalitetshöjning bedöms i många fall kun-

na komma till stånd genom att nya undervisningsformer prövas där den studerandes initiativförmåga tas till vara i större utsträckning och där lärarnas uppgifter blir andra än i dag men därför inte mindre omfattande.

För medicinsk, odontologisk och farmaceutisk utbildning gäller

att utbildningsresurserna till stor del är bundna i fasta lärartjänster. Eftersom samtliga utbildningsmoment är obligatoriska och antalet studenter konstant, saknas i regel motiv för omfördelning. De tämligen komplexa modeller för fördelning av resurserna för forskning och forskarutbildning fakultetsanslagen, som utveck-

lats vid dessa fakulteter, har därför inte fått någon egentlig mot-

svarighet när det gäller grundutbildningen. I enkätsvaren redovi-

sas ett par misslyckade försök i Stockholm och Göteborg att in-

föra en mer aktivitetsrelaterad budgetering inom grundutbildningen. Lärarutbildningarna förefaller genomgående basera sin fördel-

ning på tidigare års budget. Lärarhögskolan i Malmö uttrycker

detta tydligast Fördelningen på linjer bygger uteslutande föregående års linjetilldelning. Korrigeringar sker endast då grund för detta finns i budgetpropositionen eller annat officiellt dokument. Inom de filosofiska fakulteterna är det främst de naturveten-

skapliga utbildningarna som har utvecklat någon form av kurs-

budgetsystem. Två exempel Stockholms universitet och ges av Lunds universitet. I Stockholm har man enats om att ge varje äm-

schablonfaktor, ämnets dyrhetsgrad i förhål- SOU 1992 44 ne en som anger lande till andra ämnen. Schablonen varierar från 1,0 för matema- Kapitel 7 tik till 3,3 för biokemi och organisk kemi. I Lund har man däremot ansett att det är principiellt omöjligt att fastställa hur mycket undervisningen bör kosta i olika ämnen och tillämpar därför samma schablonbelopp för alla ämnen, vartill kommer ett tillläggsbelopp för merkostnader i laborativa ämnen och ämnen med fältövningar. Inom det samhällsvetenskapliga området sker resursfördelningen i regel som per capita-tilldelning. Ett undantag är högskolan i Luleå fördelar kursgrupp. Från Göteborgs som resurserna per universitet rapporteras att utvecklingen även där går mot en ökad användning av kursbudgetering. Den ekonomiska situationen för humanistisk utbildning vid

universiteten upplevs flera håll som så katastrofalt dålig att något meningsfullt budgetarbete inte kan bedrivas. Språkvetenskap-

liga sektionen i Stockholm beskriver situationen så, att kreativt nytänkande har måst ge vika för ansträngningar att ett försvarbart sätt och utan att skada sektionen som helhet fördela ar- - modet mellan institutionerna. Varje försök till sådant nytänkande stupar på vetskapen att kostnadskrävande nydaningar innebär om ytterligare försämringar för sektionens utbildning i stort. Från Lunds universitet konstateras att tjänstetätheten på de humanistiska institutionerna är strax över 95 procent Budgetmodellen blir i ett sådant läge att söka pengar där det finns för att täcka lönerna och hoppas sjukskrivningar och pensioneringar. ... Nerskärningar och indragningar följer ett annat mönster än expansion. Det är det möjligas konst. Man får ta det som är lagligt och möjligt, inte det som är lämpligt. Det går inte att ta-

om någon resursallokering. Det är tal om MBL-förhandlingar

med facket och riskförklaringar. I kontrast till detta står den humanistiska fakulteten i Göteborg, som har fastställt ett kursbudgetsystem för fördelning av medel till fristående kurser. I denna fördelningsmodell har alla ämnen kategoriserats efter resursbehov, där normala ämnen får faktor 1,0 medan dyrare ämnen får en förhöjning av basbelopen pet per kurs med 10-40 procent. I motiveringen för detta system uttalas att man ser det som en stor fördel tilldelningssynpunkt att bestämmer ett mål ur man för vad kurs ungefärligen bör kosta. Detta får då institutioen av viljeyttring från nämndens sida. Markeringar nerna ses som en kan göras också på annat sätt än genom kostnadsfaktorn. Man hade t.ex. tidigare en särskild reduktion av tilldelningen för C-kurser därför att lârarbehovet betraktades som mindre grund av uppsatsarbete. Nu har denna reduktion avskaffats, vilket skall uppfattas som markering av att institutionerna bör satsa mer

påbyggnadskurserna och försöka höja kvaliteten och genomström-

ningen.

Vid de mindre och medelstora högskolorna sker resursfördel- SOU 1992 44 ningen i regel med utgångspunkt i antalet årsstudieplatser dvs. Kapitel 7 capita-tilldelning. Vid några högskolor har dock fastper man ställt normer för undervisningens omfattning i form av ett antal lärartimmar per poäng.

0 Budgetschabloner

Det är intressant att konstatera att olika miljöer t.o.m. inom samma ämnessfär i högskolan kan ha helt skilda uppfattningar om lämpliga principer för resursfördelning. Linjenämnden för naturvetenskaplig utbildning i Lund har en mycket bestämd uppfattning om möjligheterna att differentiera mellan olika ämnens resursbehov

Vi har kommit fram till att det är omöjligt att i detalj räkna ut vad varje ämnes undervisning skall kosta. Alla utbildningar kan göras hur dyra som helst. Ingen har tillräckligt bred sakkunskap för att kunna jämföra behovet av t.ex. exkursioner inom geografi med det av datorövningar i matematisk statistik eller laborationernas omfattning i fysik med den i molekylärbiologi. Vi måste konstatera att den perfekta och rättvisa fördelningen inte existerar.

I motsats härtill har man för den naturvetenskapliga utbildningen i Stockholm fastställt schablonramar per ämne som variefrån faktor 1,0 till faktor 3,3. Och humanistiska fakulteten i rar Göteborg anser det som en stor fördel att ha en norm för vad

kurserna i olika ämnen bör kosta medan språkvetenskapliga

sektionen i Stockholm uttrycker stor tveksamhet till att använda schablonfaktorer i budgeteringen med hänsyn till de stora skillnader som råder vad gäller ämnenas art, storlek och lärarstruktur. Karolinska institutet har som ambition att inom en nära framtid skapa ett resursfördelningssystem som stimulerar omprövning och förnyelse och som bl.a. innehåller ett större moment av konkurrensinriktad resursfördelning än i dag. Som kontrast till denna syn står uttalandet från den naturvetenskapliga linjenämnden i Lund

Vi vill absolut inte skapa en situation där ämnena känner att de måste konkurrera om medlen att hitta på pedagenom nya gogiska grepp eller kurser. Då skulle alltför mycket tid för att fundera ut förändringar för förändringens egen skull. Våra lärare är redan tillräckligt tungt belastade. Vi tror att ekonomiskt lugn är en viktig förutsättning för god undervisning.

0 Vårdhögskolorna SOU 1992 44 Kapitel 7 De landstingskommunala vårdhögskolorna är inlemmade i landstingens budgetsystem och har därför helt andra förutsättningar för sitt budgetarbete än de statliga högskolorna.

I många fall tilldelas resurserna till vårdhögskolorna inte som

ram per utbildningslinje utan som en samlad budget för hela en skolenheten, fördelad personalkostnader och övriga kostnader. Detta kan innebära att skolenheten inte har möjlighet att avgöra kostnaden per utbildningsplats eller beräkna rambeloppet för en utbildningslinje. Flera landsting arbetar med s.k. nollbasbudgetering, vilket bl.a. innebär att varje basenhet har att motivera och kostnadsberäkna sin verksamhet i dess helhet vid varje budgettillfälle. Vårdhögsko-

lan i Östergötland påpekar att detta är en mer tids- och arbets-

krävande metod än traditionell budgetering. Samtidigt har den fördelen att all verksamhet belyses och motiveras; metoden ger därigenom en god grund för prioriteringar och omdisponeringar, och verksamhetsplaneringen kan ges en bred förankring bland lärare och övrig personal. Lärarbehovet i respektive utbildning beräknas i flertalet fall utifrån bestämda för de olika linjerna. Vårdnormer, gemensamma högskolan i Stockholm ger ett exempel på sådana normtal, som utgår från att de studerande skall erbjudas 30 timmars undervis-

ning per vecka i grupper om 30 alternativt 15 elever. För prak-

tikmoment räknar man med ett handledarbehov som motsvarar en heltidshandledare per 15 studerande dvs. 2-3 timmar handledning per studerande och vecka. Med krympande ekonomiska måste emellertid dessa normtal oftast jämkas nedåt. ramar

Några vårdhögskolor framhåller att landstingens budgetsystem

skapar problem för högskolan. En högskola pekar att rektor har få ekonomiska styrinstrument bl.a. saknas möjligheter att påverka lönekostnaderna. Landstingets kalenderårsbudget medför

också praktiska problem för högskolans läsårsplanering t.ex. kan

-

det uppstå svårigheter att överföra statliga medel, som är tilldela-

de för läsår, från höst- till vårtermin. Även generella budgetett restriktioner t.ex. förbud mot omdisponering av medel kan - skapa problem för högskolan.

7.2 Utredningens synpunkter

Det nya rambudgetsystem som kommer att tillämpas fr.o.m. 199394 innebär att högskolorna tvingas ägna ökad uppmärksam-

het frågan om de lokala principerna för resursfördelning. Hög-

skolestyrelsen har själv att fördela resurserna olika utbildningsområden utan den styrning som den nuvarande anslagsindelningen ger.

Givetvis är det varje högskolas ensak att ta ställning till de SOU 1992 44 principer man vill tillämpa. Men fördelningsprinciperna kan ofta Kapitel 7 ha en mycket styrande effekt på institutionernas och lärarnas beteende och därmed för utbildningens kvalitet. Det är därför viktigt att högskolorna noga analyserar för- och nackdelar med olika tänkbara fördelningsmodeller. Vi har därför ansett det befogat att lämna några synpunkter i fråga principer och former för den lokala resursfördelningen. om

0 Lokala budgetmodeller

I princip kan den lokala resursfördelningen utgå från följande faktorer

1 föregående års budget

2 antalet studenter 3 undervisningsvolymen 4 utbildningens resultat.

Att lägga föregående års budget till grund för medelsfördelningen är ofta den enda framkomliga vägen när man saknar fastställda eller accepterade normer för resursfördelningen. Men budgetmodellen då inget incitament till omprioritering och ger omfördelning. Denna budgetteknik förutsätter alltså i princip att den historiskt givna resursfördelningen är den bästa. Antalet studenter är naturligtvis en faktor som man inte kan

undgå att ta hänsyn till vid budgeteringen, vare sig tilldelningen

baseras ett belopp per student per capita-tilldelning eller

en resursmängd per undervisningsgrupp kursbudgetering. l en del fall, då studentantalet kan förutsättas detsamma från år vara till år som t.ex. i läkarutbildningen blir denna faktor konstant. - - Undervisningsvolymen, dvs. antalet lärartimmar som används för en kurs eller en linje, är sannolikt åtminstone i ett historiskt

perspektiv den vanligaste utgångspunkten för resursfördelningen.

Automatiksystemet vid de filosofiska fakulteterna byggde ursprungligen på fastställda timplaner för undervisningen, och även resurstilldelningen inom de tekniska och medicinska fakulteterna har traditionellt baserats antalet lärartimmar. Denna budgetteknik kan emellertid i sig verka som ett hinder för en förnyelse av undervisningen. Förändringar i riktning mot ökad studentaktivitet innebär ett mindre antal schemalagda lärar-

timmar och medför därmed att institutionens eller linjens

resurser minskar. Resurstilldelning baserad utbildningsresultat har inte prövats i Sverige. Fördelningen av resurserna för grundutbildningen har till skillnad från de budgetmodeller för forskning och forskarutbildning som tillämpas vid flera fakulteter inte innehållit något -

aktivitetsrelaterat element. Budgetsystemet har alltså inte gett SOU 1992 44 institutionerna incitament att förbättra resultaten. En utveckling i Kapitel 7 denna riktnint förutsätter emellertid, vi tidigare påpekat, att som garantier skapas för att kvalitetsnivån kan upprätthållas.

0 Den lokala budgetprocessen

I den nya högskoleorganisationen blir ledningsfunktionerna mer betydelsefulla än i dag. Den ökade friheten att organisera verksamheten och disponera resurserna kräver en ledning som kan sätta tydliga mål och ta ansvaret för nödvändiga prioriteringar. Samtidigt får man aldrig glömma att den egentliga verksamheten bedrivs enbart på basnivån, inom den enskilda institutionen och av enskilda individer. Ledningens uppgift vare sig det gäller hela högskoleenheten, -

en fakultet eller motsvarande eller en enskild institution bör,

som vi framhållit i vårt huvudbetänkande, vara att utveckla gemensamma värderingar och visioner och skapa förutsättningar för samverkanseffekter och därmed sammanhållning. Mottot bör vara en definierad och tydlig ledning i kombination med akademisk

frihet. I ledningens uppgifter ingår också att svara för att den

professionella verksamheten erbjuds väl fungerande administratistödfunktioner med hög kompetens och servicenivå. va

Vid högskola är indelad i olika områden fakulteter

en som blir högskolestyrelsens uppgift i budgetprocessen dels att avdela resurser för erforderlig administrativ service och svara för att gefunktioner bibliotek, datanät etc. står till förfoganmensamma de, dels att prioritera mellan verksamhetsområdena. Det sistnämnda är en ny uppgift, som kommer att ställa stora krav högskolans ledning. Med den modell för beräkning av statsmakternas resurstilldelning som vi förutsatt måste även den lokala fördelningen utgå från andra premisser än dagens förhållanden. Både utformningen utbildningsuppdraget och resurserna för av att genomföra det kan bli föremål för förhandling mellan högskoleledningen och fakulteten motsv.. På motsvarande sätt skall mellannivån i den mån organen sådana finns omvandla anslagsbeloppen och det samlade utbild- ningsuppdraget för området till konkreta uppdrag till institutionerna, definierade som kurser och utbildningsplatser nybörjarplatser ocheller årsstudieplatser. Vid en mindre högskola får styrelsen både prioritera mellan utbildningsområdena och definiera institutionernas utbildningsuppdrag. Man kan säga att ledningen får beställarfunktion i förhålen lande till den utförande nivån. En institution kan ta emot uppdrag från olika beställarorgan inom högskolan, men det är som vi påpekat i huvudbetänkandet viktigt att det klart definieras -

vilken fakultet eller motsvarande som har huvudansvaret för in- SOU 1992 44 stitutionen. Kapitel 7 En vanlig praxis vid den lokala resursfördelningen har hittills varit att utgå enbart från föregående års budget och endast justera med hänsyn till av statsmakterna beslutade dimensioneringsför-

ändringar. Vid övergången till det nya budgetsystemet kommer

detta inte längre att vara möjligt, dels eftersom statsmakterna inte kommer att ange dimensioneringen per linje eller motsvarande, dels därför att tilldelningen från staten kommer att baseras på antalet utnyttjade studieplatser i stället för det planerade antalet.

Att enbart utgå från de belopp per årsstudieplats som använts

vid statsmakternas resurstilldelning kan inte ge en tillfredsställande resursfördelning till det enskilda ämnet eller utbildningsprogrammet, eftersom denna utgår från ett genomsnittligt beräknat

resursbehov för hela landet inom ett större utbildningsområde.

Vid den lokala resursfördelningen är det nödvändigt att differentiera mellan olika ämnens resursbehov. Hänsyn måste också tas till lokala förutsättningar av olika slag. Speciellt ämnen eller kurser med mycket litet antal studenter måste garanteras rimlig minsta resursnivå om undervisning alls en skall anordnas. Men det är samtidigt från uppföljningssynpunkt viktigt att utbildningsuppdraget för ett sådant ämne formuleras korrekt i årsstudieplatstermer. I dag förekommer det att småämnena ges tilldelning för fler årsstudieplatser än de kan uppfylla

för rimlig resursnivå skall uppnås. Samtidigt får de större

att en ämnena vid högskolan eller inom området tilldelning för färre årsstudieplatser än de förväntas tillhandahålla. I framtiden måste i sådana fall beloppen per studieplats differentieras i stället. De lokala normer för resursfördelningen som måste utvecklas

kan i många fall bygga principer som redan tillämpas. Men det

är nödvändigt att ta hänsyn till att varje ämne och varje kurs måste ha basal resursnivå, även om antalet studenter är litet, om en undervisning alls skall kunna bedrivas. I nästa kapitel diskuterar

vi denna fråga utförligare.

Att lägga antalet schemalagda lärartimmar till grund för för-

delningen kan som redan påpekats innebära att man konserverar

undervisningsstrukturen och blockerar förändringar. Resursfördelningen mellan ämnena på den lokala nivån bör enligt vår uppfattning normalt baseras ett system med kursbudgetering, som bygger en resursram per kursgrupp, vilken inte är knuten till en bestämd uppläggning av undervisningen. De naturvetenskapliga fakulteterna och humanistiska fakulteten i Göteborg, som redovisas i bilagan, erbjuder goda exempel detta slag av budgetering. Men vi det också önskvärt att man i den lokala budgeteanser ringen prövar möjligheterna att ta större hänsyn till resultaten både kvantitativt och kvalitativt än vad som sker i dag. Det är angeläget att flera olika modeller utprövas med hänsyn till de

skilda förhållanden som råder vid olika högskolor och inom olika SOU 1992 44

utbildningsområden. Samtidigt vill understryka att det är vik- Kapitel 7

tigt att förändringar i budgetprocessen av detta slag genomförs med försiktighet.

SOU 1992 44

Vissa övriga frågor

Kapitel 8

8.1 Resursgaranti för utbildningar med få

studenter

Ett tilldelningssystem bygger capita måssom resursramar per te som nyss nämnts kompletteras med vissa garantier för att även utbildningar och ämnen med litet antal studenter får en rimlig minsta resursnivå om ämnet alls skall finnas vid en viss högskola. Småämnesproblematiken utreddes UHÄ regeringens av uppdrag i anslagsframställningen för 198586. UHÄ föreslog att -

regeringen årligen skulle fastställa en förteckning över ämnen

måste garanteras vissa resurser för att finnas kvar i organisasom tionen. Enligt UHÄs förslag borde följande kriterier vara uppfyllda för att ett ämne skulle föras i sådan förteckning upp en

Ämnet representerar kunskapsuppbyggnad avseende 0 en grundutbildning ocheller forskarutbildning som är omistlig i landet. Ämnet finns eller bör finnas uppbyggt eller några få 0 en högskoleenheter i landet utifrån en nationell bedömning. Ämnet saknar eller har mycket små fasta tjänster 0 resurser för grundläggande utbildning alternativt har fasta resurser enbart för forskning och forskarutbildning, Ämnet rekryterar så studerande att utbudet bör planeras 0 i särskild ordning.

På grundval dessa kriterier lade UHÄ fram ett förslag till av förteckning krysslista som omfattade sammanlagt 18 ämnen, de flesta inom det språkvetenskapliga området. Förteckningen fastställdes av regeringen i form av en anmärkning till regleringsbrevet för anslaget till lokala och individuella linjer och enstaka

kurser det s.k. LIE-anslaget och har sedan kvarstått i det när-

maste oförändrad. Att ämne uppförts i förteckningen skulle enligt UHÃs förett slag innebära den berörda högskolan åläggs anordna

a att att

grundutbildning inom ämnet med ett basutbud enligt överens-

kommelse med regionstyrelsen, b att resurser lokalt och regionalt avdelas för utbildning i ämnet enligt det beslutade basutbu-

det samt c att det skulle krävas beslut av regeringen om ämnet

skulle etableras permanent vid en annan högskola eller om det skulle läggas ner. Några garantier från statsmakternas sida för att tillräckliga resurser ställs till förfogande har denna förteckning således inte in-

neburit; det förutsattes att respektive regionstyrelse skulle ta an- SOU 1992 44 svaret för detta i samband med fördelningen av anslaget till ensta- Kapitel 8 ka kurser m.m. Förteckningen har dock såvitt kan bedömas medfört att de enskilda högskolorna har ansett sig förhindrade att alltför kraftigt reducera eller lägga ned utbildningen i berörda ämnen även om underlaget varit mycket litet. Enligt vår uppfattning måste statsmakterna ta ett för att ansvar garantera att vissa ämnen som bedöms som omistliga från nationell synpunkt kan fortleva även om studenttillströmningen i sig inte skulle motivera det. När det gäller grundutbildningen bör detta som hittills innebära att regeringen fastställer en förteckning en krysslista över sådana ämnen. Denna förteckning skall - innebära ett åliggande för den berörda högskolan att tilldela ämnet resurser som motsvarar minst en fastställd miniminivå. Denna nivå garantinivån kan t.ex. motsvara resurstilldel- - ningen för 30 studenter med det per capitabelopp som gäller för ämnet i fråga. Även antalet utnyttjade årsstudieplatser skulle om bli mindre än 30, bör inte resurstilldelningen understiga detta belopp. En konsekvens av detta blir samtidigt att denna garantitilldelning bör ligga utanför de resurser som beräknas på grundval av högskolans utbildningsuppdrag, och dessa ämnen bör heller in-

te inräknas i det antal årsstudieplatser som den berörda högskolan

förväntas fylla.

8.2 Andra faktorer som påverkar

resurstilldelningen

Diskussionen i de föregående kapitlen utgår från en generell be-

dömning av behovet av lärarstöd och undervisningsresurser i övrigt. I statsmakternas ställningstagande till resursfördelningen kan också behöva beaktas att kostnaderna för att åstadkomma denna resursnivå kan variera något mellan olika högskolor och olika orter.

0 Framför allt högskolorna i Norrland får högre kostnader

för t.ex. språkresor, praktikresor etc. De får ofta också mer-

kostnader för resor och traktamenten för gästlärare, som

måste anlitas grund svårigheter att rekrytera fast lä-

av rarpersonal. Liknande merkostnader förekommer vid de nyare högskolorna. 0 Högskolorna i Stockholmsområdet har merkostnader som orsakas av att löneläget i huvudstadsregionen är högre än i landet i övrigt. I synnerhet gäller detta för personal inom ämnesområden där efterfrågan arbetskraft är särskilt påtaglig, t.ex. i del tekniska ämnen. Även den allmänna en kostnadsnivån i Stockholmsområdet är högre än i andra delar av landet.

Resursbehovet kan också påverkas utbildningsorganisa- SOU 1992 44 0 av tionen. I utbildningar med många studenter kan t.ex. upp- Kapitel 8 komma del stordriftsfördelar, eftersom grupperna blir en större. En fördyrande faktor kan vara distributionsformen så t.ex. kräver distansutbildning oftast större lärarinsatser -

särskilt i fråga om förberedelser än traditionella undervis-

ningsformer. I kurser vidareutbildningskaraktär måste av undervisningen inte sällan förläggas till kvällstid och helger, vilket medför ökade kostnader.

Att söka precisera dessa faktorer ingår emellertid inte i vårt uppdrag. Vår uppgift är att från pedagogiska utgångspunkter diskutera hur olika ämnens och utbildningsområdens karaktär påverkar behovet lärarinsatser och resurser i övrigt. De faktorer av nämnts är annan art, och de måste bedömas från som nyss av en

andra administrativa eller politiska utgångspunkter. Vår be-

- stämda uppfattning är dock att avvikelser från den normala resursberäkningen måste motiveras med särskilda skäl i varje enskilt fall. Sådana avvikelser bör rimligen också relativt små i förvara hållande till den berörda högskolans totala anslag.

I det föregående har vi påpekat att den uppdelning av anslagen

mellan å ena sidan grundläggande utbildning och å andra sidan forskning och forskarutbildning, som skedde i samband med högskolereformen 1977, gjordes olika sätt vid olika universitet och högskolor. Detta kan en del av förklaringen till att resursnivara vån för jämförbara utbildningar i dag ter sig olika olika hög-

skoleorter. Men i framtiden avser att värdera högskolornas inbörom man des kostnadseffektivitet bör självfallet och det måste framhållas med skärpa grundtilldelningen per utbildningsplats vara tydligt definierad och i princip lika stor för alla högskolor.

9 Kostnadskonsekvenser SOU 199 44

Kapitel 9

9.1 Basresurser för utbildningen

För utredningen gäller de allmänna direktiven att förslagen inte får öka de offentliga utgifterna och att förslag till utgiftsökningar skall motsvaras av konkreta förslag till rationaliseringar eller besparingar. Även i departementspromemorian Fria universitet och hög-

skolor Ds 19921 framhålls att utgångspunkten för utredning-

ens resursberäkningar skall vara att en tillämpning dagens utbildningsutbud skulle leda till samma totala resursbehov som i dag. Undantag görs emellertid för utrustningskostnadema, under hänvisning till ett uttalande av riksdagen 198990UbU25 s. 102- 103. Det räkneexempel för undervisningsresurserna som vi redovisat bygger på denna förutsättning. Det innebär därför att de föreslagna resursförstärkningarna för de utbildningsområden som i dag har den lägsta resursnivån balanseras motsvarande av resursminskningar för andra områden. Att genomföra dessa resursförstärkningar utan reduktioner för andra utbildningar skulle inne-

bära en merkostnad av ca 130 milj.kr. vilket motsvarar knappt 3

procent av utbildningsanslagen. Som vi redan tidigare framhållit, finns det goda pedagogiska argument för en höjning av den lägsta nivån det sätt vi föreslår. Det finns också enligt vår uppfattning skål för viss utjämen ning mellan dyra och billiga utbildningar. Men det är inte li-

ka uppenbart att just de resursramar per årsstudieplats vi

som räknat med är de optimala från pedagogisk synpunkt. Som redan

påpekats räknar vi därför med att de argument som kan finnas

skall komma fram under remissbehandlingen.

9.2 Lokal- och utrustningskostnader

Som nyss nämnts har utrustningskostnadema undantagits från det generella kravet att våra förslag beträffande resurstilldelningen skall rymmas inom samma ekonomiska i dag. I det ramar som

åberopade uttalandet av riksdagen konstaterade utbildningsutskot-

tet att det råder olika uppfattningar hur stora resurstillskott om som behövs för att tillgodose grundutbildningens behov av utrust-

ning. Utskottet ansåg det därför nödvändigt att få ett bättre

underlag för en bedömning av behovet resurstillskott för utrustav

ning och inredning. En sådan bedömning borde enligt utskottet SOU 1992 44 göras inför nästa treåriga budgetperiod. Kapitel 9 De principer för beräkning av resursbehovet för inredning och

utrustning vi redovisat i det föregående innebär enligt vår

som uppfattning en så rimlig avvägning som överhuvud är möjlig att göra. De bör därför kunna läggas till grund för den bedömning som riksdagen efterlyst. Som framgår av avsnitt 6.6 kan det sammanlagda resursbehovet för inredning och utrustning för grundutbildningen beräknas till 785 milj.kr. med utgångspunkt i studerandeantalet 199192. ca De f står till förfogande för dessa ändamål kan beresurser som n räknas till ca 240 milj.kr. Behovet av resurstillskott blir därmed ca 545 milj.kr. Härtill kommer emellertid att vissa utrustningsinköp f.n. finansieras av grundutbildningsanslagen. Underlag för att beräkna detta belopp kommer emellertid att finnas först när högskolornas fördjupade anslagsframstållningar för 199394-199596 föreligger i juni 1992. När det gäller lokalkostnaderna har vi inte kunnat göra motsvarande beräkningar. De schablonbelopp för lokalkostnader som vi redovisar enbart marginalkostnaderna vid nyproduktion avser

och är därför väsentligt högre än den genomsnittliga hyresnivån

för det befintliga lokalbeståndet. Dessa schabloner är avsedda att kunna användas vid beräkningen av kostnaderna för nytillkommande utbildningsplatser. Vi föreslår att hela frågan om lokalkostnadernas relation till övriga utbildningskostnader blir föremål för en mer ingående utredning än vad vi haft möjlighet att göra, så att ett fullgott underlag föreligger inför budgetperioden 199697-199899.

9.3 Kvalitetsfrämjande åtgärder

Som vi framhållit i vårt huvudbetänkande kan den ökade betoningen av effektivitet och resultat i den högre utbildningen som i och för sig är berättigad lätt få negativa följder för utbildning- kvalitet om man inte samtidigt satsar kvalitetsfrämjande ens åtgärder och skapar garantier för att en rimlig kvalitetsnivå kan

uppnås. De i huvudbetänkandet föreslagna åtgärderna som medför

kostnadsökningar är i första hand dels förslaget att medverkan av externa examinatorer skall bli ett regelmässigt inslag i all högskoleutbildning, dels det föreslagna programmet för kompetensutveckling för högskolans lärare. I våra överväganden om mekanismer för kvalitetssäkring i högskolan är förslaget om extern medverkan i examinationen en av hörnstenarna kanske den viktigaste. En förstärkt pedagogisk ut- bildning för högskolelärare är vidare enligt vår uppfattning en

nödvändig förutsättning för den utveckling av högskolans utbild- SOU 1992 44 ning som vi skisserat i huvudbetänkandet. Kapitel 9 I princip borde därför de reguljära utbildningsanslagen innefatta resurser för dessa ändamål. För att garantera att de nödvändiga kvalitetsåtgärderna blir genomförda är det emellertid enligt vår uppfattning önskvärt, åtminstone i ett inledningsskede, att de medel som beräknas för dessa ändamål kan urskiljas tydligt i resurstilldelningen. Med hänsyn till de allmänna direktiv som gäller för alla kommittéer lägger vi här inte fram något förslag om att högskolan skall tillföras ytterligare resurser för dessa ändamål. De föreslagna åtgärderna medför dock under alla omständigheter vissa kostnader, som antingen måste bestridas genom omfördelningar inom den totala ramen eller finansieras genom resurstillskott. Av föl-

jande räkneexempel framgår den uppskattade storleksordningen

av dessa kostnader. I räkneexemplet ingår inte resurser till vårdhögskolorna, som bara till en mindre del finansieras med statliga medel. I detta sammanhang bör även framhållas att kostnaderna för lärarnas kompetensutveckling bör ses i samband med utrymmet för löneåtgärder i övrigt och bestämmas i samråd med berörda personalorganisationer.

0 Externa examinatorer

Som vi framhållit i huvudbetänkandet är det vår uppfattning att examination av sammanfattande karaktär eller omfattande större avsnitt generellt bör ske under medverkan av externa examinato- Som ett förstahandsmål har vi föreslagit att varje student, åtrer. minstone i längre, examensinriktade utbildningsprogram, skall genomgå minst en examination med den kvalitetskontroll som användandet av externa examinatorer innebär. Vi vill understryka att detta är den lägsta frekvens som kan accepteras om systemet alls skall bli meningsfullt. Vid de statliga högskolorna finns f.n. ca 128 000 utnyttjade årsstudieplatser enligt UHÄs verksamhetsberättelse 1992. 128 000 studenter skall alltså möta minst en extern examinator minst en

gång under ett treårigt utbildningsprogram, vilket motsvarar ca

43 000 studenter år. per Vi utgår från att varje examinator kan medverka i examinationen av fyra studenter per dag och att ett arbetspass normalt omfattar tre dagar. Varje student kan således antas motsvara två arbetstimmar. Om den genomsnittliga kostnaden för en lärare utgör

ca 410 000 kr. per år inkl. lönekostnadspålägg och kostnader för

gemensamma ändamål och arbetstiden omfattar 1 700 timmar per år, blir lönekostnaden för att examinera 43 000 studenter ca 21 milj.kr. år. Kostnaderna för och traktamente kan per resor

uppskattningsvis beräknas till ca 6 000 kr. för varje arbetspass SOU 1992 44

då 24 studenter examineras. För 43 000 studenter blir kostnaden Kapitel 9

då ca 11 milj.kr. Totalt kan alltså merkostnaderna för ett system med externa

examinatorer uppgå till ca 32 milj.kr. per år.

0 Kompetensutveckling

I huvudbetänkandet har vi gett en tämligen detaljerad beskrivning hur vårt föreslagna program för kompetensutveckling för högav skolelärare kan utformas. Det bör påpekas att utformningen av

programmet kommer att kunna variera i fråga om tid och upp-

läggning mellan olika högskolor och olika fakultetsområden motsv.. Det bör dessutom observeras att stora delar av utbildningen avses ha formen av projektarbete vid den egna institutionen. Den följande kostnadsberäkningen bygger dock den uppläggning som skisserats i vårt betänkande. Det föreslagna handlingsprogrammet består av tre delar

A en grundläggande utbildning för lärare som nyrekryteras

B en successiv utbildning under de därpå följande fem åren

C en rätt till regelbunden fortbildning för alla lärare under hela tjänstgöringstiden.

Totalt finns hösten 1990 vid de statliga högskoleenhetema ca 19 000 lärare exkl. Sveriges lantbruksuniversitet, som omfattas av vårt förslag. I kostnadsberäkningen räknar vi inte med kostnaderna för bortfall av arbetstid för de lärare som deltar i utbildningen. Utbildningen förutsätts ingå i tjänsten. Vi räknar heller inte med resekostnader för kursdeltagarna. De merkostnader som uppkommer gäller planering och genomförande av utbildning i kursform. Vi räknar härvid med att en kursvecka i genomsnitt

kostar ca 75 000 kr. vilket förutsätter att ca hälften av kurserna

genomförs som internatkurser. Vid ett genomsnittligt deltagarantal blir då kostnaden kursvecka 5 000 kr. 15 personer per per deltagare. Beloppet kan jämföras med kursavgiftema vid kommersiellt anordnade kurser, som ofta ligger 4 000-5 000 kr. per dag. Det finns inte underlag för att mera exakt bedöma omsättningoch nyrekryteringen i lärarkåren. Om antar att den en man genomsnittliga tjänstgöringstiden 25 år skall i genomsnitt är ca ca 800 personer per år nyrekryteras. Emellertid bör man sannolikt räkna med ett större rekryteringsbehov under de närmaste 5-10 åren. Vi utgår i våra beräkningar från att ca 1 000 skall personer nyrekryteras år. per

Den grundläggande utbildningen för nya lärare del A omfat- SOU 1992 44

tar totalt sex veckor, varav fyra veckor i kursform. Per år blir då Kapitel 9 kurskostnaden 1 000 4 5 000 20 milj.kr. x x ca

Den fortsatta utbildningen del B omfattar 2 veckor per år

varav en kursvecka under år 2-6 av anställningen. I fortvarig-

hetstillståndet skall således kursvecka erbjudas 5 000 en ca personer per år, vilket innebär en kostnad av 5 000 5 000 25 x ca milj.kr. Inledningsvis blir dock kostnaderna lägre första året ingen kostnad; fr.o.m. år 2 stiger kostnaderna med 5 milj.kr. år. per Del C, den kontinuerliga fortbildningen, omfattar enligt förslaget rätt att delta i en veckas fortbildning per år. Om man räknar bort dem som deltar i del A och B återstår ca 15 000 lärare som skall kunna erbjudas en kursvecka per år, vilket innebär kosten nad av ca 75 milj.kr. år. Inledningsvis måste kanske ambiper tionsnivån sättas lägre, både ekonomiska skäl och därför av att högskolorna sannolikt inte har förutsättningar för att anordna ett så omfattande utbildningsprogram. Vi vill dock föreslå att man siktar på att åtminstone fjärdedel lärarkadern skall tillen av ges fälle att en fortbildning av detta slag. Detta innebär då kosten nad av knappt 20 milj.kr. per år. Totalt kan kostnaderna för vårt för kompetensutveckprogram ling således sammanfattas följande sätt

A Grundläggande utbildning 20 milj.kr. B Successiv utbildning år 2-6

i fortvarighetstillståndet 25 milj.kr.

C Kontinuerlig fortbildning 20-75 milj.kr. Summa 65-120 milj.kr.

Som redan nämnts blir kostnaden för del B lägre under de första åren. Under 199394 uppgår det sammanlagda medelsbehovet till ca 40 milj.kr., om man väljer den lägre ambitionsnivån för del C, för att därefter öka med 5 milj.kr. år för del B. per

Det bör påpekas att dessa kostnadsberäkningar är avsedda att

innefatta administrationskostnader både lokal nivå och för den nationella samordningsenhet som vi föreslagit.

9.4 Sammanfattning

0 Basresurser för utbildningen

Vårt förslag till kostnadsramar för undervisningsresurserna medför i enlighet med direktiven inga kostnadsökningar. - - Om man vill undvika reducerade anslag för de utbildningar med detta som skulle innebära en merkostnad 130 milj.kr. av ca För inredning och utrustning innebär vår beräkning ett totalt

resursbehov av drygt 785 milj.kr. årligen. Om räknar med de

man

f.n. går till utrustning för grundutbildningen från SOU 1992 44 resurser som det särskilda anslaget Inredning och utrustning vid högskoleenhe- Kapitel 9 terna blir kostnadsökningen ca 545 milj.kr. Hänsyn bör dessutom tas till att viss utrustning i dag bekostas av grundutbildningsansla- Underlag för att bedöma storleken av detta belopp kommer gen. dock att föreligga först när högskolornas anslagsframställningar kommit in i juni 1992. I fråga lokaler har vi endast räknat med att vårt förslag om skall användas vid beräkning av kostnaderna för nytillkommande utbildningsplatser.

0 Kvalitetsfrämjande åtgärder

För de kvalitetsfrämjande åtgärder som vi föreslagit kan man

sammanfattningsvis räkna med följande kostnader beräknade i 199192 års kostnadsläge

Kostnader för externa examinatorer 32 milj.kr. 0 0 Resurser för kompetensutveckling för högskolans lärare minst 40 milj.kr. första året 199394 och successivt ökande till 120

milj.kr. eller minst 65 milj.kr. i ett fortvarighetstillstånd.

Sammantaget motsvarar detta ca 1,5 % av de nuvarande anslatill grundläggande utbildning under det första året för att segen dan öka till ca 3 % av anslagen.

Medlen för externa examinatorer bör i princip ingå i de regul-

jära utbildningsanslagen. Under ett inledningsskede förslagsvis

den första treårsperioden torde det dock vara lämpligt att de

hålls samman och fördelas mellan högskolorna efter ansökan. Resurserna för kompetensutveckling bör likaså under den första tiden hållas samlade. Frågan om storleken och finansieringen denna bör bli föremål för samråd mellan staten som arav resurs betsgivare och högskoleläramas fackliga organisation. Avvägning-

en mellan generella löneökningar och åtgärder för personalut-

veckling bör t.ex. kunna diskuteras i anslutning till de centrala löneförhandlingama.

Reservation SOU 1992 44

Reservation

av Birgitta Stymne och

David Samuelsson

Utredningens uppgift har varit att pedagogiska grunder definiera resursbehovet för högskolans utbildningar. En sammanvägning av olika sådana faktorer har resulterat i indelning uten av bildningarna i åtta Kostnadsramarna för ingenjörs- och grupper. civilingenjörsutbildningarna föreslås härvid bli olika, 40 000 resp.

47 000 kronor per utnyttjad årsstudieplats.

Enligt vår uppfattning finns det inte tillräckliga pedagogiska motiv som sammantaget motiverar att dessa utbildningar ska ha olika kostnadsramar. Det är också olyckligt att i detta sammanhang skilja mellan de

båda utbildningarna då gränsen mellan dem är flytande. Treåriga

ingenjörsutbildningar finns redan och i framtiden, då kandidatexamen möjliggörs, kommer gränsen att bli alltmer oskarp. Skillnader finns dock mellan ingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna vad gäller behov av utrustning. Den föreslagna högre kostnadsramen vad avser utrustning för civilingenjörsutbildningarna är därför motiverad.

SOU 1992 44

-

a E m

w

,s å 2 m o 3

z

m

E

N m

n e e n

A.

SOU 1992 44 Bilaga I

3 3 ä o o

u å u N 114

SOU 1992 44

. a

OOOOOCOOOOCO b å o o o o o o o o o o o o b

OOOOCOCOOOCOO b b

b

ä N

SOU 1992 44 m. woa 1 o 2 m .

m

o o c o o e

m m o 8 o m m m m m m m m m §

. H o

8 o o o o o 8 8

.

m m m o m o o 8 o o o o t

v .

. n. o o o o o o o o b

. v e v v

m m

b

5 u

SOU 1992 44

m m ä

m

ä u x N ä

SOU 1992 44 Bilaga 1 m 3 E . å N 3

m

o o o o o o o o . . . .. m m 8 m . m å mm. o o o o o o o o o o o o o c o m m m m 2 E o U o o o o o o c o o o o o o o o

8 8 . 8

z N

b

3 8 118

SOU 1992 44

m

OOOOOOOOO å OOCOOOCOOO m å OOOOOOOOO OOOOOOCOOO

åoooooooooå

b b |ñ I-ñ F i 64 N

SOU 1992 44 Bilaga 1 o o å o o o o o o o o h 2 o ä ä m 8

m s

o o a ä o o o o o o o o E m o o å n o o å c o o o o o o o ä o ä

m

S S å å S S ä 3 S ä å å S S

ä

o o m w o o o o o o o o m o q o s 8 o o

ä å

3 å S S S n S

o

3 n

3 å

8 m m m m m m N 8

å O u

N å

ä m..0 M

SOU 1992 44

ä

m

3 ä å ä

2 o E .

§sa22222222N--§--

å N u

N

SOU 1992 44 Bilaga 1 ä w u m R ä å m ä

m

ä m E m

S

ä

m 2

S S ä ä ä S

m S

m m o . 8 8 o

E .s

3 q q n ä

q n

S q 2

8 8 m m m m m m m 8

O s

m m

å N

å m.

SOU 1992 44

§ m .

ä å v a

o

N x

SOU 1992 44 Bilaga I S ä ä m ä m $ ä .m S å å 3 3 N ä 5 E

2 o m v 8 m

3 3 n

3 n 2

3 S

8 m m m m m m N 8 m

å m u

1 M

SOU 1992 44

n

5 e

3 å 3

ä . ä

z

o m

n N

SOU 1992 44 Bilaga 1 å n 2 ä 8 n ä ä S z E n S å

5 ä ä

ä ä 3

S

m m m 2 v 8 m

.s

3 3 n

3 n

S 8 m m o m m m m z

u m

2 %

SOU 1992 44

f

3 2

.

å u p N

SOU 1992 44 Bilaga 1 2 R å ä E ä ä n

e

E 3 3 E

8 m m o m w 8 R

3 3 3 n

3 3 n

3 3

m o m m N 8 .

å m

2 %

Internationella jämförelser S

199 44 Bilaga 2

1 Kostnadsrelationer

För att en belysning av rimliga kostnadsskillnader mellan olika utbildningar har vi sökt göra en del internationella jämförelser. Sådana jämförelser försvåras att i flertalet universitetssyav man stem i världen inte separerar utbildning från forskning vid resurstilldelningen. Separat resurstilldelning för utbildningskostnader baserad ett belopp per studieplats förekommer emellertid i en del fall. Vi kan redovisa exempel från Australien, Ontario Canada, Nya Zeeland och Storbritannien. För att möjliggöra jämförelser redovisar vi också vissa uppgifter för Sveriges del. En sammanfattande jämförelse finns i kapitel 4 i huvudtexten.

1.1 Australien

I Australien genomfördes 1988 en omfattande organisatorisk reform av den högre utbildningen, då universiteten och colleges of advanced education samordnades i ett enhetligt system för högre utbildning. En av effekterna av denna förändring har varit att ett antal nya universitet skapats genom sammanslagning av tidigare separata colleges, vilket har medfört att antalet enheter minskat från 72

till 35. Samtidigt har antalet utbildningsplatser ökat kraftigt med

över 10 procent årligen sedan 1988. Ett viktigt led i reformen var att åstadkomma en utjämning av

de historiskt betingade skillnaderna i fråga om finansiering mellan

olika universitet och högskolor. Ambitionen var att enheterna skulle finansieras on the basis of what they do rather than historical precedent and arbitrary Classification. Samtidigt eftersträvades ett finansieringssystem med entydiga kostnadsfaktorer för oli-

ka slag av utbildning, till skillnad från den opaque process

som resurstilldelningen tidigare utgjort. De principer som fastställts för treårsperioden 1991-1993 innebär att varje universitet får ett samlat ramanslag för alla driftkostnader. Underlaget för ramanslaget beräknas emellertid separat för utbildning respektive forskning. Utbildningskomponenten baseras

studentantalet helårsstuderande. För tilldelningen har

man fastställt kostnadsfaktorer för fem olika ämnesgrupper, varierande från 1,0 till 2,7 för den grundläggande utbildningen undergradu-

ate teaching, och från 1,4 till 4,7 för påbyggnadsutbildning och

forskarutbildning.

Kostnadsfaktorerna återges i följande tabell hämtad från den SOU 1992 44 publikation där utbildningsministern i augusti 1990 presenterade Bilaga 2

Tabell 1. The Relative Funding Model i Australien källa Assessment of the relative funding position of Australias higher education institutions, August 1990

Relative Teaching Costs Matrix

Discipline Weights Undergraduate Other Research Postgraduate Degree

1 1 1 2,0

13 1,6

2,2 3,0 4,7 2,7

Relative Teaching Costs Matrix Clustering of Disciplines

Undergraduate Other Higher Degree Postgraduate Research

Accounting Accounting Accounting AdminEconomics AdminEconomics AdminEconomics Law Law Computing Other Humanities Other Humanities Education Education Law MathsStats MathsStats

BehavWural S°1°n°° Other Social Nursing

Education Studies Other Built Mathsstats Environment Other Social Studies other Health Other Humanities Other Langag°5 Computing Computing

Nursing Other Smilal

Nursing

Other Built Other Built Studies

V15alP°f°rm1ng, Environment Environment Am other Healt Other Health Other Languages Other Languages VisualPerforming VisualPerforming Arts Arts

Engineering Agriculture Agriculture Science Behavioural Science Behavioural Science Surveying Dentistry Dentistry Engineering Engineering Medicine Medicine -

ture Science Science

ry . S . s urveying urveying Medicine Veterinary Science Veterinary Science Veterinary Science

Inför övergången till det systemet kunde man konstatera SOU 1992 44 nya att 15 av de 34 institutioner som omfattades av modellen skulle Bilaga 2 få minskade anslag medan 19 skulle öka. En ökning eller minskning med ca 3 procent bedömdes som tolerabel. För 21 enheter skulle dock förändringarna bli större än 3 procent. Kostnaderna för att höja tilldelningen till de underfinansierade enheterna upp till denna toleransmarginal beräknades till ca 26 milj. dollar. När systemet genomfördes avdelades 30 milj. dollar för budgetperioden 1991-1993 som tillskott till de underfinansierade enheterna. Anpassningen kunde också ske reduktion genom en av studentantalet inom oförändrad anslagsram, medan de enheter som skulle få reducerade anslag kunde behålla sina anslag om antalet utbildningsplatser ökades i motsvarande grad. I ett Policy Statement i oktober 1991 konstateras att de strukturella förändringarna nu kan anses avslutade och att de nya fi-

nansieringsformerna efter vissa inledningssvårigheter accepterats

av systemet. För 1990-talet är det kvaliteten i utbildningen som står i fokus. Vissa kritiker har hävdat att expansionen inneburit att kvaliteten eftersatts. Regeringen understryker att ansvaret för kvalitetskontrollen primärt ligger hos universiteten själva. Statens roll är att skapa förutsättningar för en effektiv kvalitetskontroll, vilket bl.a. sker genom nationella utvärderingsinitiativ. För att bredda diskussionen har regeringen uppdragit Higher Education Council att utreda kvalitetskriterier och mekanis-

mer för kvalitetssäkring i högre utbildning, faktorer som påverkar

kvaliteten, samband mellan resurser och kvalitet samt metoder för uppföljning och bedömning av kvaliteten. Resultatet skall redovisas under 1992. Fr.o.m. 1992 års budget reserveras medel för att belöna enheter som kan redovisa good teaching practices och för initiativ som kan bidra till bättre undervisningskvalitet. Samtidigt skapas ett National Centre for Teaching Excellence med uppgift att dokumentera bra undervisning inom- och utomlands och sprida dessa erfarenheter i systemet. Fr.o.m. 1994 års budget kommer 70 milj. dollar motsvarande - 2 procent av anslagen till högre utbildning att fördelas grundval av en kvalitetsbedömning av högskolornas verksamhet. Dessa medel innebär ett nettotillskott till budgeten för högre utbildning. I detta sammanhang understryker man att det inte är avsikten att omfördela någon del av driftbudgeten på basis av kvantitativa verksamhetsindikatorer. En nationell instans för utvärdering av den högre utbildningen kommer att inrättas. Det framhålls att denna måste oberoenvara de av regeringen; vill inte kopiera modeller från t.ex. Frankman rike, Holland eller Storbritannien, eftersom de inte bedöms förenliga med den australiska traditionen av institutionell autonomi.

1.2 Ontario, Canada SOU 1992 44 Bilaga 2 I provinsen Ontario i Canada arbetar man sedan mitten av 1960talet med ett resurstilldelningssystem för de statliga universiteten som baseras studentantalet. För varje ämne gäller en viktfaktor baserad en basic income unit. Det belopp som skall utgöra basic income unit fastställs för varje år i budgetbehandlingen.

Ökningar eller minskningar i antalet basic income units skall i

princip påverka resurstilldelningen först om de överstiger 3 procent. Utöver denna bastilldelning finns även speciella medel för

olika ändamål, t.ex. för nordligt belägna enheter, för tvåspråkiga

institutioner och för enheter med särskild specialisering, och för nyetablering eller omläggning av utbildningsprogram. F.n. gäller följande viktfaktorer

Viktfaktor Ämnen

1 Arts, General and First Year Honours Science, General and First Year Honours Secretarial Science Social Work, First Year Theology Undergraduate diploma programs

1.5 Arts, Upper Years Honours Commerce and Business Administration Fine and Applied Arts Law Library Science Physical Education Physical and Occupational Therapy Social Work, Upper Years

2.0 Agriculture Architecture Education Engineering Food and Household Science Forestry Music Nursing Pharmacy Science, Upper Years Honours Masters and First Year Ph D Commerce and Business Administration, Journalism, and Public Administration

3.0 Masters and First Year Ph D Criminology, Education, Fine Arts, Humanities, Library Science, Law, Mathematics, Physical and Health Education, and Social Sciences

4.0 Masters and First Year Ph D Agriculture, Architecture, Dentistry, Engineering, Food and Household Science, Forestry, Geography, Medicine, Music, Nursing, Pharmacy, Physical Therapy, Psychology, Science, Social Work, and Veterinary Medicine

5.0 Dentistry Medicine Veterinary Medicine

6.0 All Ph D after first year of the Ph D program 132

1.3 Nya Zeeland SOU 1992 44 Bilaga 2 Den nya regering som tillträdde 1990 lade i juli 1991 fram ett omfattande utbildningspolitiskt program under rubriken Investing in people our greatest asset. Programmet innebär bl.a. en kraftig utökning av antalet platser inom den högre utbildningen. Kostnadsberäkningarna i detta program är baserade följande

kostnader per studieplats inom olika områden. Relationstalen i

högerkolumnen är utredningens beräkning.

Tabell 2. Per capita-kostnader ñr högre utbildning i Nya Zeeland 1992 Källa Education Policy Investing in people our greatest asset, 30 July - 1991

Utbildningsområde Kostnadsram Kostnadsfaktor per student ArtsSocial NZ S Science 1,0

Extramural education 6 354 0,9

Arts, Social Sciences, Commerce, General 6 946 1,0

Fine Arts, Music, Nursing, Science, 10 210 1,5 Early Childhood Primary Teaching, Trades, non-degree courses in Agriculture, Architecture and Engineering

DoctoralHonours, Health Sciences, 12 862 1,9 Specialist Secondary Teaching, degrees in Agriculture, Architecture and Engineering

1.4 Storbritannien

I Storbritannien sker resurstilldelningen från staten till universiteten traditionellt i form av blockanslag som i princip innefattar både utbildning och forskning och alla slag av kostnader. Beräkningen av anslagen har dock under det senaste decenniet i ökande omfattning skett separat för utbildning och forskning. För 199091 tillämpades följande per capita-belopp

Tabell 3. Kostnadsrelationer mellan olika utbildningar i Storbritannien SOU 1992 44

199091 UFCs och PCFCzs per capita-belopp 199091. Källa The Ti- Bilaga 2 mes Higher Education Supplement 1990-03-16.

12 Architecture, building and planning 3 800 3 076 1,7 1,4 13 Economics and geography 2 700 2 398 1,2 1,1 14 Politics, law and social studies 2 200 2 214 1,0 1,0 15 Business and administrative studies 2 800 2 398 1,3 1,1 16 Mass communication and documentation 2 900 2 214 1,3 1,0 17 languages etc. 2 900 2 214 1,3 1,0 18 Humanities excl. archaeology 2 800 2 214 1,3 1,0 19 Creative arts 3 300 3 365 1,5 1,5 20 Education 3 500 2 939 1,6 1,3 21 Health and social services 2 846 1,3

För 199192 har Universities Funding Council baserat tilldelningen följande belopp

Tabell 4. Kostnadsrelationer mellan universitetsutbildningar i Storbritan- SOU 1992 44 nien 199192 Källa Universities Funding Council

Dessa kostnadsrelationer kan jämföras med motsvarande belopp för 197879, hämtade ur en studie om normer och formler för resursfördelning som publicerades i början av 1980-talet.

Tabell 5. Kostnadsrelationer mellan olika ämnesgrupper vid universite- SOU 1992; 44 ten i Storbritannien 197879 Bild ga 2 Ran of undergraduate total net departemental costs at UK universities 197 79 Källa Bryan LR. Taylor Norms and Formulae in resource allocation. Conference of University Administrators, Occasional Paper Series 3.

Subject category Weighted total Kostnadsfaktor net departmen- Social sciences tal unit cost 1,0 per student

Kostnaden per studieplats i den svenska högskolan har de senaste åren redovisats i detalj i UHÃs årliga verksamhetsberättelser. I

följande tabell återger vi kostnaden per tillhandahållen årsstudieplats 198990 och kostnaden per utnyttjad årsstudieplats 199091.

Tabell 6. Kostnad per tillhandahållen årsstudieplats 198990 och kostnad SOU 1992; 44 per utnyttjad årsstudieplats 199091

Utbildning Kostn. å rsstudieplats Kostnadsfaktor

19899 ger 199091 AES-omr. 1,0

ann. åp utn. åp 198990 199091 Teknisk utbildning

Naturvetenskaplig utbildning

Juridisk utbildning

Ekonomisk utbildning

Beteendevetenskaplig utbildning

samhällsvetenskaplig utbildning

Fristående kurser inom AES-området 12 371 13 067 O ® P 7

Totalt AES-området 15 037 18 443 é s Q

l Vårdutbildning

Lokala linjer och fris ende kurser m.m. 18 405 46 597 Totalt medicin 71 486 82 297 Medicin exkl. läkarutbild-

Totalt vârdutbildningsområdet 64 912 75 271 J t Å

SOU 1992 44 Utbildning Kostn. per årsstudieplats Kostnadsfaktor Bilaga 2 198990 199091 AES-omr. 1,0 tillh. åp utn. åp 198990 199091

Lärarutbildning Förskollärarutb. m.m. 28 391 32 395 1,9 1,8 Grundskoleämneslärar-

Pedagogisk påbyggnadsutbildning 88 757 47 257 5,9 2,6 Totalt lärarutbildning 38 504 45 765 2,6 2,5

Humanistisk utbildning

Religionsvetenskaplig utbildning Religionsvetenskapliga

För tidigare år före 198788 finns inte motsvarande kostnadsuppgifter tillgängliga. 1968 års utbildningsutredning U 68 gjorde dock i sitt huvudbetänkande vissa uppskattningar av kostnaderna för olika slag av utbildningar SOU 19732 s. 563.

7. Kostnadsrelationer ñr högre utbildning i Sverige 1972 Källa

Tagel 8

U

Utbildning Kostnad Kostnadsfaktor per års- humsamh.vet. studieplats 1,0

Teknisk utbildning

SOU 1992 44 Utbildning Kostnad Kostnadsfaktor Bilaga 2 per års- humsamhyet. studieplats 1,0

Naturvetenskaplig utbildning

Administrativ, ekonomisk och social utbildning

Vårdutbildning

Lärarutbildning

Humanistisk utbildning

Konstnärlig utbildning

2 Resultat och resurser några internationella SOU 1992 44

-

exempel Bilaga 2

I debatten i Sverige har ofta nämnts att resurstilldelningen åtminstone delvis bör knytas till utbildningsresultaten. Från andra länder finns relativt få exempel att hämta resultatanknuten resurstilldelning. Basen för resurstilldelningen är i regel liksom hos oss huvudsakligen historiskt betingad, och för- - ändringar från ett år till ett annat har oftast karaktären av marginella anpassningar till förändringar i studentantalet m.m. Det finns dock några exempel som är av intresse i detta sammanhang. I Finland tillämpas ett system där examinationen påverkar resurstilldelningen så sätt att ca 110 av anslagsökningen från ett år till nästa fördelas med hänsyn till antalet avlagda examina relaterat till antalet lärare. 70 % av den prestationsorienterade tilldelningen baseras på examination i forskarutbildningen, och 30 % examinationen i grundutbildningen. Systemet förutsätter alltså att resurserna ökar kontinuerligt, vilket också var fallet under större delen av 1980-talet. När nu liksom i andra länder resurserna för högre utbildning stagnerat, får detta system knappast några praktiska effekter. I Danmark använder undervisningsministeriet sedan början av 1980-talet vid beräkning av resurstilldelningen till universitet och högskolor en tämligen komplicerad budgetmodell, där ett av ele-

menten är antalet studietrinstilvaakster i svensk terminologi

helårsprestationer enligt redovisningen till Danmarks Statistik.

Denna faktor används dock närmast som underlag för en prognos över antalet tilldelningsgrundande studenter, och det danska systemet kan knappast betraktas som ett resultatorienterat tilldelningssystem. I Norge införs fr.o.m. 199293 en rad åtgärder för att öka genomströmningen inom universitets- och högskolesektorn. Man inför ett resurstillskott för varje avlagd hovedfagseksamen 10 000 kr. för manliga studenter och 15 000 för kvinnliga, som skall tillföras den berörda institutionen och användas så att medlen i första hand kommer de lärare till godo som varit handledare till examen t.ex. i form av studieresor, utrustning etc.. Medlen får dock inte användas till lön eller arvode. Vidare skall en del av resurserna för utbildning inom juridik, humaniora, samhällsveten-

skap och naturvetenskap 50 milj.kr. vilket motsvarar ca 1 % av

-

den totala budgeten för universitets- och högskoleområdet för-

delas med hänsyn till genomströmningen antalet vekttall poäng per student. Fördelningen skall göras av departementet grundval av genomströmningen under 1991. Slutligen har 20 milj.kr. avsatts för bidrag till projekt som kan förbättra genomströmningen. Departementet avser att välja ut ett fåtal 3-6 större projekt, som bör löpa över flera år. Det universitet eller hög-

skola som beviljas bidrag förutsätts bidra med samma belopp in- SOU 1992 44 om den egna budgeten. Bilaga 2 Det sistnämnda beloppet utgör ett nettotillskott till resurserna

för högre utbildning, medan de övriga åtgärderna har finansierats

inom oförändrad totalram. I Storbritannien, där den politiska ledningen uttalat bestämda krav på effektivisering och marknadsanpassning den högre av utbildningen, baseras resurstilldelningen fortfarande uteslutande studentantalet. Genom att en betydande andel utbildningsinstiav

tutionernas resurser kommer via elevavgifter som finansieras

genom det offentliga studiestödssystemet, kan attraktiv instituen tion vissa resurstillskott. Härutöver har emellertid hittills inga element av prestationstilldelning införts. Holland är det enda landet i Europa som genomgående base-

rar resurstilldelningen resultat i form av avlagda examina.

Den normerade studietiden för de flesta universitetsutbildningar är 4 12 år, och varje student fullföljer utbildningen skall alltsom

så medföra en resurstilldelning som motsvarar 4,5 ett årsbelopp.

x För varje nybörjarstudent tilldelas universitetet emellertid endast

1,35 x årsbeloppet; den återstående delen 3,15

av resurserna x

årsbeloppet tilldelas först sedan studenten

avlagt examen. I USA har ett par stater infört eller försökt införa performance funding i den högre utbildningen. De mest omfattande erfarenheterna har Tennessee, där man sedan 1979 fördelar andel en först 2 %, senare 5 % av resurserna för statligt finansierad högre utbildning grundval av en bedömning utbildningsresultaav ten. Bedömningen göra av en central statlig myndighet The -

Tennessee Higher Education Commission i vilken utbildningsin-

stitutionerna är representerade och baseras på fem kriterier -

1 Hur stor andel av utbildningsprogrammen blivit ofsom ficiellt ackrediterade; 2 Hur stor andel av utbildningsprogrammen blivit fösom

remål för utvärdering genom externa eller interna

test av studenterna eller genom peer review; om testresultaten överstiger nationella normer eller förbättrats över tiden ges extra poäng; 3 Utbildningsresultatet i allmänna ämnen general educa-

tion outcomes mätt med American College Testing

ACT College Outcome Measures Project COMP examination; 4 Bedömningar av utbildningen från nuvarande ocheller tidigare studenter ocheller från arbetsgivareallmånföreträdare poäng ges om institutionen visar att och hur sådana survey-undersökningar gjorts och redogör för hur resultaten använts i utbildningsplaneringen; 5 Institutionens handlingsprogram för utvärdering och utveckling av utbildningen.

För och ett dessa kriterier får institutionen ett poängtal SOU 1992 44 vart av beroende på i hur hög grad kriterierna uppfyllts. Fördelningen av Bilaga 2 de tillgängliga för performance funding f.n. motsvaresurserna rande 5 % totalbudgeten baseras på varje institutions poängav tal. Systemet i Tennessee har sitt ursprung i en önskan att belöna god kvalitet i utbildningen i stället för att som tidigare enbart tillbasen kvantitativa kriterier. Även det dela resurser av om

poängberäkningssystem successivt efter önskemål från insti-

som

tutionerna kommit att tillämpas kan te sig mekaniskt, har effek-

ten blivit att utbildningsinstitutionerna kommit att utveckla omfattande och, såvitt kan bedömas av tillgängliga redogörelser, framgångsrika program för utvärdering och utveckling av sin utbildning. I Colorado finns sedan 1988 ett system för performance funding, där det statliga samordningsorganet för högre utbildning, Colorado Commission of Higher Education CCHE, för projektbidrag till Programs of Excellence disponerar ett belopp motsvarande högst 1 % de totala anslagen för högre utbildning. Inför av 199192 räknade med att utnyttja ca 3 milj. dollar av den man maximala ramen, som uppgick till ca 5,2 milj. dollar. Varje år får de statliga universiteten och högskolorna nominera till 5 % sina utbildningsprogram, och efter beredning i en upp av särskild kommitté utser Commission of Higher Education högst fem Programs of Excellence. Bidragen är i regel fleråriga nya

upp till fem år. Bidragen, som varierar mellan 100 000 och

500 000 dollar år, får inte innebära att programmets normala per anslag i universitetets reguljära budget reduceras.

Begreppet Program of Excellence definieras som any aca-

demic program, Consortium of programs, or administrative unit state-supported institution of higher education distinguished of a by the quality of the educational experience that offers and by the quality of the faculty and students can attract. lagstiftarna föreskrivna kriterierna för urvalet är följan- De av de

graden national prominence för graduate programs;

a av

b universitetetshögskolans egen prioritering sådan den tar

sig uttryck i resurstilldelningen till programmet; C programmets möjliga bidrag till staten Colorados ekonomiska utveckling näringsliv, arbetsmarknad etc.;

d andra indikationer kvalitet, som effekterna för den so-

ciala och kulturella utvecklingen; överensstämmelse med academic plans;

e master

f de ytterligare kriterier som bestäms av CCHE.

I sina nomineringar skall universiteten och högskolorna bl.a. belysa följande faktorer

Quality of the educational experience SOU 1992 44 Quality of faculty Bilaga 2 Quality of students Institutional financial commitment to the program Contribution to economic development

External supportfunding

Initiativet i Colorado, tills vidare betraktas försom som en söksverksamhet, bygger alltså på skönsmässig bedömning en av varje projekt, och har inga inslag poängberäkning det slag av av som tillämpas i Tennessee.

Lokala budgetmodeller

§§äa1§9244

-

enkätsvar

sammanställning av

Högskoleutredningen bad under våren 1990 samtliga högskolor om en redogörelse för de principer och budgetmodeller som används vid fördelningen av resurserna för den grundläggande utbildningen. I det följande återges de delar av enkâtsvaren som redogör för fördelningsprinciperna.

1 Generella frågor

Stockholms universitet

I anslutning till högskolereformen 1977 gjordes en teknisk omräkning till budgetramar för institutionerna. Denna omräkning grundade sig på utnyttjandet av det utrymme för medelsförbrukning som gavs av automatiksystemet under budgetåret 197576 med justering för planerade ändringar under 197778. Kursutbudet förutsattes i princip vara oförändrat under läsåret 197778 i förhållandet till läsåret 197677. Utifrån dessa tekniska omräkningar kunde också för linramar jenämndernas budgetarbete beräknas. Detta innebär att det historiska arv som utgör basen för linjenämndernas ramar i allt väsentligt utgörs av automatiksystemets tilldelningsprinciper. Universitetsstyrelsens beslut om ramar för linjenämndernas förslag till budget har utgått från föregående års tilldelning som bas. Till denna har, med korrigering för att avsättning skall ske till gemensamma kostnader och internt tillämpade principer om kostnadsberäkning, lagts och dragits ifrån de förändringar av verksamheten som följt av förslag i budgetpropositionen och riksdagens beslut. Under de första åren 1980-talet infördes något kom att som

kallas den innovativa miljonen. Årligen avsattes budgeterade

ur medel för grundläggande utbildning 1 miljon kronor, ungefär 1 % av budgeterade medel för detta ändamål. I anslutning till budgetarbetet ansökte linjenämnderna om medel för utveckling eller införande av nya kurser, i något fall också för kvalitetsförstärkning av befintliga kurser. Medlen fördelades institutionerna i budgetbeslutet. 1984 uppmärksammades problem med ett sjunkande utnyttjande av de budgeterade årsstudieplatserna. Till följd därav ersattes den innovativa miljonen med ett system för tomplatsindragning. Detta tillämpas fortfarande. Principen är att antalet tomma

platser, med viss marginal för acceptabla felbudgeteringar, be- SOU 1992 44 en räknas för varje institution. Den genomsnittliga årsstudieplats- Bilaga 3 kostnaden för institutionen ger tillsammans med antalet tomma platser ett underlag för omfördelning. Detta utnyttjas till viss del, beroende vilka utbildningar som föreslås, för ny verksamnya het. Normalt dras ca 14 av den teoretiskt motiverade omfördelningen in till ny fördelning. Dessa budgetmetoder leder alltså framför allt fram till en för-

delning av verksamheten de olika linjenämndsområdena. För-

delningsbesluten innehåller givetvis också en kvalitetskomponent.

Umeå universitet

Institutionerna inom fil fak tilldelas en ram för grundutbildningen baserad på kursbudgetering. Antalet kurser, poäng och studerande styr tilldelningen. Ramen är uppdelad i LIF- och sektorsanslag. Vid beräkning kurskostnad räknar man med ett antal unav dervisningstimmar poäng och och lägger till ett påslag per grupp för drift och tekn.adm. personal. Kurskostnaden varierar mellan laborativ och teoretisk institution. I regel kräver en laborativ kurs fler undervisningstimmar pga att övningar och laborationer krä-

små gruppstorlekar. Även påslaget varierar olika behov

ver p.g.a. tekn.adm. personal och driftresurser för kemikalier, exkursioav ner, datorkraft o.dyl. I universitetsstyrelsens tilldelningsbeslut anges ingen uppdelning mellan undervisning och drift. Det är institutionen som beslutar om internbudget och om hur de tilldelade resurserna skall användas. Institutionen har rätt att omfördela resurser mellan olika kurser och avgör hur resurserna fördelas undervisning och drift. Vid stora awikelser från planeringen, t.ex. om en kurs ställs in, korrigeras tilldelningen i efterhand. Om institutionen redan hunnit binda resurserna i tjänster kan linjenämnden i stället upp

ålägga institutionen utvecklingsarbete o.dyl.

Ovanstående beskriver normalförfarandet. Vissa institutioner är volymmässigt så små att de har en bastilldelning baserad antalet tjänster i stället för kurser. Ett visst antal tjänster krävs för att institutionen skall fungera och inom den givna ramen ger man ett kursutbud.

2 Teknisk utbildning civilingenjörsutbildning SOU 1992 44 m.m.

Tekniska högskolan i Stockholm

KTHs linjeramsfördelning bygger en dialog mellan GruN grundutbildningsnämnden och linjenämnderna å den ena sidan och linjenämnderna och institutionerna å den andra. I dialogen är institutionernas kostnader för att driva en kurs av central betydelse. Vid fördelning av medel för CBA-utbildningarna [civilingenjörs-, bergsingenjörs- och arkitektutbildningarna] används huvudsakligen per capita-fördelning. Följande samband gäller En linjes linjeramstilldelning utgörs av en grundtilldelning och strukturtilldelning. I grundtilldelningen ingår den s.k. bastillen delningen. Grundtilldelningen är elevberoende, förutom en för allinjer lika stor fast del om ca 2,5 Mkr. Bastilldelningen är skillnaden mellan grundtilldelning brutto och den grundtilldelning netto linjenämnderna kan disponera. Bastilldelningen går disom rekt till institutionerna för att finansiera normal kursutveckling. Bastilldelningen beräknas elevantal och kurspoäng. Strukturtilldelningen avser att täcka onormalt höga utbildningskostnader vid vissa linjer.

För 199091 utgör

grundtilldelning netto ca 75 % bastilldelning ca 23 % strukturmedel ca 2 %

Eventuell omfördelning mellan linjerna görs huvudsakligen med strukturmedel.

Chalmers tekniska högskola

0 Planeringsramar till sektionerlinjer

Högskolestyrelsens utbildningsberedning HUB ansvarar för att förslag till planeringsramar tas fram för utbildningslinjer motsv. inom civilingenjörs- och arkitektutbildningen i enlighet med de riktlinjer och planeringsförutsättningar som lagts fast av högskolestyrelsen. De planeringsramar som gäller för de olika linjerna är förhållandevis stabila från år till år frånsett förändringar i platsantal, särskilda satsningar i anslutning till uppbyggnaden av nya ut-

bildningar samt medel för utvecklingsarbete m.m. oftast i form av engångsanslag. Planeringsramarna per årsstudieplats varierar

för de olika linjerna bl.a. beroende andelen teknikintensiva

ämnen ingår i utbildningsprogrammet, andelen valfria ämnen SOU 1992 44 som och antalet studerande vid linjen. Bilaga 3 HUB har under längre period följt utvecklingen och omfören delat till linjer för att garantera dessa en rimlig per resurser nya

capitatilldelning. Även etablerade linjer med låg capitatilldel-

per ning har tillförts ökade resurser i takt med att utbildningen blivit mer teknikintensiv. Någon fullständig prövning av linjernas anslagsramar sker inte årligen t.ex. via noll-basbudgetering. Tyngdpunkten i budgeteringen på central nivå läggs f.n. att diskutera förändringar av befintliga anslagsramar med utgångspunkt från linjernas verksamhetsplanering. HUB har initierat en översyn av utbildningslinjernas mål och struktur under 199091 samt bedömer att denna översyn kan lägtill grund för mer genomgripande bedömning av resursbegas en

hoven för de olika linjerna. En förstudie av vilka faktorer som

bör vägas in vid fördelningen av resurser till linjerna har tidigare tagits fram av sektionernas dekaner.

Budgetarbetet på sektionsnivån Sektionsstyrelser och 0 linjenämnder

Sektionsstyrelser och linjenämnder ansvarar för att förslag till budget läggs fram för de utbildningsprogram som ligger inom ansvarsområdet samt utarbetar, i samverkan med berörda institutioförslag till fördelning av utbildningsanslaget till institutioner ner, produktionsavtal. Sektionsstyrelserna stor frihet att utforma budgetmodeller ges inom den egna sektionen för fördelning av resurser till institutio- Modellerna skiljer sig något från varandra vilket ställer nerna. särskilda krav samordning och avstämning vid fördelningen av resurser till institutioner som svarar för utbildning till flera linjer t.ex. matematik, informationsbehandling och fysik. Vid flertalet sektioner är budgetarbetet upplagt så att sektionsstyrelsen lägger ut utbildningsuppdrag till institutionerna för pla-

nerad verksamhet inklusive ekonomiska ramar. institutionerna

ges därefter möjlighet att reagera sektionens förslag innan fördelningen fastställs. Sektionsstyrelsen ansvarar för att institutionerna vid den egna sektionen ges de ekonomiska förutsättningar som krävs för att bedriva såväl utbildning som forskning enligt fastlagd plan, dvs. sektionen har ett totalansvar för institutionernas samlade verksamhet. Tre huvudmodeller för hur sektionerna fördelar anslagen för grundutbildning kan urskiljas

1 Fullständig kursbudgetering enligt F-, E- och D-linjerna SOU 1992 44 fastställd undervisningsplan och Bilaga 3 beräknat antal studerande.

Bastilldelning till institutionerna i V- och K-linjerna. princip oberoende av årliga variationer i utbildningsutbud och antal elever. Rörlig del kopplas till förändrade utbildningsförutsättningar.

3 Varje kurs får en bastilldelning m.h.t. M-linjen. direkta lärarkostnader, handledning, kursplanering och antal elever. Någon koppling till antalet schemabundna timmar förekommer inte i denna modell.

Förutom bastilldelning utgår därutöver

tilläggsanslag för högre lärarintensitet beroende på ämnets karaktär och för speciella utrustningsbehov.

Linköpings universitet, tekniska högskolan

Institutionernas tilldelning i budgeten är till mer än 90 procent direkt kopplad till den kursverksamhet som skall bedrivas vid institutionen kommande läsår. Endast viss administration samt ersättning för kostnader i samband med examensarbeten ersätts utan direkt koppling till undervisningsvolymen och utanför linjeramarna. Varje kurs som beställs av linjenämnden åsätts ett pris som är beroende av antalet undervisningstimmar och antal elever kursen. Priset per undervisningstimma beror vilken undervisningsform som beställs. Tre olika priser tillämpas, en för föreläsningar och seminarier lektor, en för lektlonsundervisning och gruppun-

dervisning assistenter och en för laborationer. Förutom ren un-

dervisningstid tilldelas tid för kursutveckling, kursledning och examination samt pålägg för att täcka administration, material och tekniker i förhållande till kursens storlek. Kursen ersätts med det antal elever som deltog i kursen vid närmast tidigare kurstillfälle, för laborationskurser det antal som var godkända i laborationsmomentet. För nya kurser görs prognoser. Linjenâmnderna styr direkt tilldelningen till institutionen geden undervisningsvolym väljer att köpa från instinom man resp. tution. Eftersom studenterna inom civilingenjörsutbildningen har ett relativt stort antal valfria kurser i sin utbildning styr även stu-

denternas efterfrågan tilldelningen till institutionen. Härigenom

sker en viss omfördelning av medel mellan olika institutioner och verksamheter varje år.

Lunds universitet, tekniska och naturvetenskapliga högskolan SOU 1992 44 Bilaga 3 De olika linjenämnderna använder olika metoder när deras förslag till hur resurserna skall fördelas på institutionerna arbetas fram. Några linjenämnder tar hänsyn till antalet lärartimmar enligt föreslagna kursplaner, medan andra linjenämnder tillämpar generella metoder som exempelvis kan innebära att en viss mer mängd tilldelas institutionerna årsstudieplats. Områresurser per desstyrelsens rekommendation till linjenämnderna är att antalet lärartimmar inte i samma utsträckning som hittills bör ligga till grund för förslagen till fördelning av resurser. Budgeteringsprinciperna tillåter årlig omprövning av resursen fördelningen mellan linjeramarna. En andel av tillgängliga resurtvå procent, avsätts att användas för förstärkning av linjer elser, ler ämnen där kvalitetshöjning enligt områdesstyrelsens bedömning är angelägen och där realistiska förslag finns för hur denna kvalitetshöjning skall kunna förverkligas. Kvalitetshöjning bedöms i många fall kunna komma till stånd att undervisgenom nya ningsformer prövas där de studerandes initiativförmåga tas till vai större utsträckning och där lärarnas uppgifter blir andra än i ra dag men därför inte mindre omfattande. Linjenämndernas årliga budgetförslag innehåller som regel förslag till förändringar av resursfördelningen inom respektive linje- Ofta är dessa förändringar en följd av ändringar i studeranram. detalen vid respektive institution men ibland är förändringarna en följd av att kurser utgår, kommer till eller ändras i omfattning eller uppläggning. Områdesstyrelsens rekommendation till linjenämnderna är att bedömningar av undervisningens kvalitet skall ligga till grund för förslag om omfördelning av resurser.

Högskolan i Luleå

Linjenämnderna tillämpar litet olika budgetmodeller. Den tekniska nämnden LNT samt AES-nämnden tillämpar ett modulsystem. Modulen är både en summa pengar, som indexjusteras varje år, och en basenhet för att beskriva kurser. Båda linjenämnderna tillämpar ett klassundervisningssystem,

vilket innebär att all resursfördelning utgår från studerande-

en 30. För vissa kurser, där antalet studerande är mycket grupp om lågt, tillämpas reduceringsregler. Likaså får kurser med mer än 30 z studerande tilläggsanslag. Modulen är kalkylerad billigast möj- å i liga lärare, men institutionerna kompenseras för mellanskillnaden till utnyttjad lärare. För LNT utgör 76 timmar lärarledd undervisning basenhet en modul. Varje institutions undervisningsansvar evalueras i moduler. Kurser kan beroende laborationsinnehåll eller andra fördyrande faktorer ett procentuellt påslag och t.ex. värderas till ges

1,4 moduler. Examensarbeten och de avslutande kurserna i sista SOU 1992 44 årskursen bakas normalt ihop till en enhet, för vilken modulsum- Bilaga 3 man i viss mån påverkas av antalet studerande. Slutligen omräknas modulsumman för varje institution till pengar genom multiplikation med det fastställda modulvärdet. Metoden har sin fördel i att all utbildningsverksamhet kan beskrivas i termer av moduler, vilkas innebörd är tydlig för alla inblandade, men samtidigt lätta att räkna med. Linjenämnden kan också lätt överblicka sina totala resurser som en modulsumma. ... Flertalet linjenämnder tillämpar ett slags dämpningssystem som innebär att stora neddragningar i en institutions tilldelning fördelas över flera år. Så t.ex. låter LNT institutionen behålla halva mellanskillnaden mellan vad som beräknats för kommande år och innevarande års indexjusterade tilldelning. Fakultetsnåmndens fördelningsprinciper bygger till stor del performance indicators. Dess tilldelning påverkar inte grundutbildningen annat sätt än att nämnden, för att stimulera profesatt undervisa grundnivå, endast beräknar medel för 75 sorerna % av professorns lön. Man kan inte säga att det finns något omfördelningsincitament inbyggt i modellen, men samtliga nämnder uppfattar sig som fria att omfördela relativt fritt. Genom att personalansvaret ligger institutionsnivå behöver nämnderna heller inte låta sig påverkas av föregående års tilldelning annat sätt än att stora omfördelningar genom dämpningssystemet blir kostsamma.

3 Naturvetenskaplig utbildning

Stockholms universitet

Linjenämnden har sedan budgetåret 198081 tillämpat ett budge-

teringssystem som fördelar resurser till varje övningsgrupp stu-

derande inom varje kurs. Systemet utgår från en schablon som är

ämnesspecifik. Vid systemets införande fastställdes maj 1980 schablonramarna till 1.0 för matematik och 3.3 för biokemi och organisk kemi, övriga ämnens schabloner låg däremellan. ... Schablonerna är relativa och anger ett visst ämnes dyrhetsgrad i förhållande till andra ämnen. Schablonens betydelse i förhållande till övriga budgeteringsfaktorer framgår följande forav mel

SChXIfXlXGXNf SChRKXFf RAMK

där

schablon SOU 1992 44 institutionsvis störningsfaktor t.ex. för uppräkning Bilaga 3 institutionsram p.g.a. L-ATF-förhandling av den aktuella kursens poängtal

gruppfaktor antal grupper; för gk och fk är 24

stud för pbk 16 stud och för fdk 12 alt 8 1 grupp,

stud nivåfaktor 1 för gkfk; 23 för pbk och 12 för fdk

schablonram för kursen förändringsfaktor uppstår automatiskt vid ansom passningen till anslaget. Om summan av samtliga kursers schablonramar är mindre än anslaget, uppstår än 1 och samtliga kursers en Ff som är större tilldelning räknas upp i motsvarande grad den faktiska ramen för den aktuella kursen.

Budgeteringssystemet är datoriserat och upplagt i PASCAL. Institutionerna tilldelas via detta system en totalram för samtliga kurser. Linjenämnden förutsätter att resurserna fördelas inom institutionen ett optimalt sätt, vilket torde skilja sig från linjenämndens tilldelning per kurs. ... Förnyelsen av grundutbildningen sker i mycket stor utsträckning inom kurserna. Etablering av nya kurser i grundutbildningen sker oftast på påbyggnadskursnivå och då som ett behov framställt ett nytt forskarutbildningsämne. Innan linjenämnden går av in och finansierardelfinansierar en ny påbyggnadskurs, brukar

man kräva att kursen ges ett par gånger inom ämnets fofu-medel.

I allmänhet finns inga friska pengar, varför finansieringen sker allmän uttunning eller periodisering av äldre pågenom genom byggnadskurser inom område. samma

Lunds universitet, linjenämnden för naturvetenskaplig utbildning

Fördelningen baseras huvudsakligen förväntat studerandeantal, vilket beräknas medelvärde för de tre föregående åren. som Majoriteten av våra kurser har mellan 6 och 32 deltagare. Alla dessa kurser får ett givet basbelopp, A kkr per poäng. Basbeloppet är det samma för alla ämnen och svarar mot normal omfattning katederundervisning inom GU, MNF. Större kurser får av dubbelt 33-64 deltagare eller tredubbelt 65-90 deltagare basbelopp. Kurser med 3-6 deltagare får halvt basbelopp och kurser med färre än 3 deltagare får inget basbelopp alls. Laborativa ämnen och fältämnen får ett givet belopp, B kkr, per förväntad deltagare, samma för alla ämnen. Administrationskostnader betalas med C kkr per förväntad deltagare, samma för alla ämnen.

Linjenämnden avgör vilka kurser som skall ges samt storleken SOU 1992 44 A, B och C. När medlen väl fördelats får de olika ämnena Bilaga 3 använda dem efter behag. Undervisningsformer, fördelning kurser inom ämnet etc. lägger sig linjenämnden inte i så länge studerande och lärare är nöjda. Omfördelningar kan ske om linjenämnden finner det motiverat att införa kurser eller dra in gamla. Sådana förändringar är nya problemfria om en kurs byts mot en annan inom samma ämne. Om ett ämne växer totalt måste det ske på de andra ämnenas bekostnad. Kraftiga förändringar som bedöms bestående måste genomföras stegvis så att inte personal plötsligt måste friställas - en plan läggs upp tillsammans med berörda institutioner. Tillfälliga hopp i studerandeantal jämnas ut genom medelvärdesberäkningen, och får klaras av inom tilldelningen. Motiv för modellen Bakom den här modellen ligger mycket omfattande arbete bl.a. jämförelser med andra universitet inom landet. Vi har kommit fram till att det är omöjligt att i detalj räkna ut vad varje ämnes undervisning skall kosta. Alla utbildningar kan göras hur dyra som helst. Ingen har tillräckligt bred sakkunskap för att kunna jämföra behovet av t.ex. exkursioner i naturgeografi med det av datorövningar i matematisk statistik eller laborationernas omfattning i fysik med den i molekylärbiologi. Vi måste konstatera att den perfekta och rättvisa fördelningen inte existerar. Det är viktigt att alla ämnen förstår varför de får den tilldelning de får och att de år från år kan förutse tilldelningen. Därför måste modellen vara så enkel som möjligt utan ämnesspecifika

faktorer och konstanter som inbjuder till långa årliga diskussio-

ner. Vi vill absolut inte skapa en situation där ämnena känner att de måste konkurrera om medlen genom att hitta på nya pedagogiska grepp eller nya kurser. Då skulle alltför mycket tid för att fundera ut förändringar för förändringens egen skull. Våra lärare är redan tillräckligt tungt belastade. Vi tror att ekonomiskt lugn är en viktig förutsättning för god undervisning.

4 Juridisk utbildning

Lunds universitet, juridiska fakulteten

Såvitt gäller juristlinjen och p-linjen de enda linjerna inom

området är fördelningen given från början. Huvuddelen juristlinav jen 140 av 180 poäng består av obligatoriska kurser. Samtliga kurser på p-linjen är obligatoriska. I huvudsak bygger fördelningen till dessa kurser föregående års tilldelning med beaktande

av förändringar i tjänsteorganisationen. Övriga kurser specialkur-

serexamensarbete ges inom ramen för tillgängliga resurser enligt

efterfrågan. I regel krävs minst 20 deltagare för att kursen skall sou 1992 44 ges. Bilaga 3 Såvitt gäller fristående kurser fastställs i budget vilka kurser som skall ges och vilken ekonomisk ram som gäller för fördelning kursanslaget. Processen överensstämmer med vad som gäller av för obligatoriska kurser.

5 Samhällsvetenskaplig utbildning

Uppsala universitet, samhällsvetenskapliga fakulteten ur

verksamhetsplan 199091

För grundläggande utbildning fördelas de medel som ställs till samhällsvetenskapliga fakultetsstyrelsens förfogande efter avsättning till för sektorn gemensamma ändamål till resp. institution efter formeln antal planerade årsstudieplatser per institution multiplicerat årsstudieplats enligt bilagd gruppering. med resurs per ... Antal planerade årsstudieplatser per institution ... baseras antal utnyttjade årsstudieplatser 198990 justerat för kända förändringar. För B- och C-kurser har en lägsta volym om 10 resp. 5 studenter per termin beräknats vid resurstilldelningen för forskarutbildningsämnen. Även D-kurser ingår i underlaget. ... Förteckningen över antalet planerade årsstudieplatser kurs är inper stitutionens åtagande mot fakultetsstyrelsen för verksamhetsåret 199091 för grundutbildningen.

Gruppering av institutioner Resurs per årsstudieplats beslut 1988-01-28 199091 kr. Grupp I i Hushållsvetenskap 31 320 Tillämpad psykologi 31 320 Grupp II ADB 16 200 Kulturgeografi under en över- 15 120 gångsperiod, sedan grupp III Grupp Ill Psykologi 15 120

Lunds universitet, samhällsvetenskapliga området SOU 1992 44 Bilaga 3 Vi tillämpar programbudget. Utgångspunkten är alltid föregående års tilldelning till resp. program. Den räknas först upp med prisoch löneomräkningen i budgetpropositionen till en ny bas. Därefter görs ev förändringar i medelstilldelningen som följer av till enskilda program knutna förslag i budgetpropositionen eller av

ställningstaganden som görs lokalt av universitetsstyrelsen eller

områdesstyrelsen. Inom resp. program avgörs resursfördelningen av förändringar i andelen medverkan som resp. institution har. En mindre andel av årsstudieplatserna minskar tilldelningen och en högre ökar den. Här har som tidigare nämnts linjenämnderna lämnat underlag, som i sin tur baseras på utvecklingstendenser under flera år i de studerandes val. ... Vad gäller principer i övrigt för tilldelningen inom ett program gäller nu att alla linjer utom psykologlinjen tillämpar regeln att alla medverkande institutioner får lika tilldelning per årsstudieplats. ... Områdesstyrelsen har inte gjort några omfördelningar av resurser mellan utbildningsprogram. Däremot har styrelsen haft uttalat mål att, när området får ett allmänt resurstillskott som

vilket skett flera gånger under 80-talet, fördela tillskottet så att

skillnaderna i medelstilldelning mellan olika program minskar. Vi vill slutligen åter poängtera att det största problemet idag vad gäller resurstilldelningen inom grundutbildningen är att vi får nästan dubbelt så mycket studerande våra linjer pengar per fristående kurser. Det betyder att institutioner har som som tyngdpunkten i sitt utbildningsutbud i fristående kurser har betydligt sämre arbetsvillkor än institutioner vars kursutbud till övervägande del avser medverkan inom utbildningslinjer.

Göteborgs universitet

Linjeramarna har de senaste åren med vissa justeringar byggt föregående års tilldelning och räknats upp med pris- och löneomräkning och för övrigt vad som anges i propositionen vad avser konsekvensändringar, budgetförslag etc. Härefter framlägger varje linjeledningsgrupp sitt förslag till fördelning av linjens tilldelade medel på kurser ocheller institutioner. Vissa linjer använder sig av kursbudgetsystem, andra av per capitatilldelning. Utvecklingen går mot en ökad användning av kursbudgetering. Vad gäller fördelningen av LIF-medel, vilka varje nämnd får sig tilldelade i en pott efter beslut av universitetsstyrelsen, görs denna huvudsakligen i form av per capitatilldelning.

Respektive nämnd framlägger sedan förslag till rektorsämbetet SOU 1992 44 linjefördelning och fördelning inom linjeramen, fördelning av Bilaga 3 om LIF-medlen samt avsättningar nämndnivå. Vid Göteborgs universitet pågår för närvarande ett försök vid tre institutioner, varav en är företagsekonomiska institutionen inom AES-sektorn, att ta fram en redovisningsmodell för kursbudgetering och redovisning av faktiska kostnader.

Högskolan i Luleå

Linjenämnderna tillämpar litet olika budgetmodeller. Den tekniska nämnden LNT samt AES-nämnden tillämpar ett modulsystem. Modulen är både en summa pengar, som indexjusteras varje år, och basenhet för att beskriva kurser. en Båda linjenämnderna tillämpar ett klassundervisningssystem, vilket innebär att all resursfördelning utgår från en studerandegrupp om 30. För vissa kurser, där antalet studerande är mycket lågt, tillämpas reduceringsregler. Likaså får kurser med än 30 mer studerande tilläggsanslag. Modulen är kalkylerad billigast möjliga lärare, men institutionerna kompenseras för mellanskillnaden till utnyttjad lärare. ... LNAES tillämpar en snarlik metod, men här är antalet timmar per modul annorlunda. Självfallet är antalet moduler per läsår också mindre, eftersom percapitaanslaget är så mycket mindre.

6 Medicinsk och farmaceutisk utbildning

Karolinska institutet

På läkarlinjen medverkar ca 120 institutioner ett eller annat sätt i undervisningen. Förutom den historiska bas som är grunden för budgetfördelningen och som fortlöpande förändras grund av kursplaneförändringar m.m. har inom läkarlinjnen bedrivits ett utvecklingsarbete i syfte att kunna använda en budgetmodell för

resursfördelning. Detta arbete har stött väsentliga svårigheter,

men i begränsad omfattning har nedanstående, i punktform beskrivna, modell kunnat användas,

Innehåll

lnstitutionsvis grundutbildningsbudget, indelad i ämnesgrupper.

Studieplanen nedbruten i antal kursveckor per institution.

Antal kursveckor omräknat till antal s.k. normerade SOU 1992 44 veckor i vilka hänsyn tagits till gruppstorlekar och anta- Bilaga 3 let kurser per termin. Omräkning görs enligt formeln

kursveckor x antalet studenter x antalet kursertermin studerandeintagtermin

Modellen kompletteras med ett s.k. intensitetsindex som ger ett mått hur undervisningsintensiv en institutions aktivitet är. Beräkningsgrunden för intensitetsindex utgör antalet schemalagda lärartimmarår ställda i relation till antalet normerade veckorår. Följande formel används

lärartimmarlnormerad veckaår N för ämnesgrupp 3

I takt med utvecklingen av studieplanen mot utökad gruppundervisning och minskat antal föreläsningar har modellen orsakat tolkningssvårigheter i fråga om vad som utgör bra eller mindre bra undervisningsformer. Speciellt på läkarutbildningens kliniska stadier är svårigheterna betydande att mäta undervisningsvolymen ett rättvisande sätt. I avvaktan på ytterligare utvecklingsarbete har beslutats att tills vidare inte använda modellen för resursfördelning.

Ur KI 90 en idébas för framtiden utredningsrapport maj 1990

- I det följande lämnas förslag till principiell uppläggning av system för resursfördelning m m inom KI under nittiotalet. Redovisningen är kort och översiktlig och har sin tyngdpunkt i de delar där förslagen avviker från nuvarande ordning. I korthet kan förslaget sägas vara en utveckling av nuvarande system men med en skärpning i de delar som stimulerar omprövning och förnyelse. ...

Principer för resursfördelning 0 Resursfördelningen bör ske dels i form av en icke konkurrensinriktad bastilldelning, dels en i förhållande till i dag ökad konkurrensinriktad resursfördelning. Ökad fördelning i ekonomiska 0 av resurser termer av ramar och mindre i termer av tjänster och andra resursslag. ... 0 Resursfördelningen baseras i större utsträckning på en systematisk uppföljning och utvärdering.

Uppsala universitet, medicinska fakulteten referat PM SOU 1992 44

av 1990-06-05 Bilaga 3

Vid fördelning driftkostnadsanslaget dvs. medel för tekav niskadministrativ personal samt materiel m.m. används en modell där institutionens åligganden inom grundutbildningen av läkare vägs in med faktor motsvarar 20 % av totaltilldelen som ningen. Tidigare motsvarade denna faktor 25 %; har alltså man reducerat grundutbildningens vikt enligt uppgift för att under- lätta omdisponeringar årsstudieplatser mellan olika kurser. av

En årsstudieplats motsvarar härvid i 199091 års budget 9 114 kr. vid icke kliniska teoretiska institutioner, och en kursvecka i

studieplanen motsvarar 25 062 kr.termin. För kliniska institutio-

som delvis får driftkostnaderna täckta via sjukvårdens bud-

ner get reduceras dessa belopp med 30 %.

Uppsala universitet, farmaceutiska fakulteten

Det aktivitetsrelaterade anslagssystem som tillämpats inom farmaceutiska fakulteten vid fördelning av sektors- och fakultetsanslag sedan 1977 garanterar flexibilitet samtidigt som det ger den stabilitet krävs för att garantera anställningstrygghet i rimlig utsom sträckning. Fakultetsstyrelsen vill här redovisa hur systemet, som bygger poäng, fungerar vid fördelning till både av resurser grundläggande utbildning och forskarutbildning. Poäng dels för antalet studieveckor multiplicerat med stuges derandeantal studerandepoäng och doktorandpoäng och dels för fasta lärarresurser i grund- och forskarutbildning lärarpoäng. I den grundläggande utbildningen tas hänsyn till om undervisningär laborativ eller inte. Vid beräkningen av lärarpoäng i grunden läggande utbildning används gällande schabloner varvid poäng ges med utgångspunkt i lönen 1984 års löneläge för 13 professor och 12 högskolelektor. I forskarutbildningen räknas 1 full poäng år för varje doktorand under högst 5 år, medan för externa per doktorander räknas 18 poäng år under högst 6 år. per För att bilda sig uppfattning om rättvisan i ett dylikt fördelen ningssystem kan man bilda kvoten mellan tilldelade lärarpoäng och antalet studerandepoäng, vilket då skulle ett mått lärarge i förhållande till utförd undervisning. För den grundlägresurser gande utbildningen vid farmaceutiska fakultetens institutioner är

dessa kvoter relativt jämna medeltal 43.6; range 30.1-70.4. Kvo-

ten för undervisningen i farmakognosi, toxikologi och socialfarmaci avviker från de övriga, detta beror att undervisningmen i dessa ämnen under relativt kort tid och det är svårt att en ges en inrätta och ännu svårare att besätta högskolelektorat som är delade så att tillgången till lektorstimmar blir helt rättvis. Fakultetsstyrelsen har därför valt att inrätta hela lektorat även inom dessa

områden och konstaterar att det är fråga brist SOU 1992 44 snarare en om lärarresurser än överskott inom ovan nämnda. Bilaga 3 Man kan således konstatera till fakultetens olika att resurserna institutioner fördelas i förhållande till den undervisning som ges, men att utslaget inte är fullt rättvist, varför behovet av att inrätta ytterligare lärartjänster, främst inom kemiområdet, kvarstår.

Hälsouniversitetet, Linköping

Den nuvarande budgetmodellen bygger på uppfattningen av hur lärarnas tjänstgöring fördelas på grundutbildning och forskning forskarutbildning. Hittills har schabloner som framtagits under slutet av 70-talet använts. I huvudsak har alltså basfördelningen varit tjänstebaserad. ... Parallellt förs för såväl grundutbildning forskningforskarsom utbildning en diskussion om andra fördelningsmekanismer än de som gällt hittills. Detta utreds för närvarande i enlighet med följande riktlinjer. ... Vad avser grundutbildningen är det i Hälsouniversitetet naturligt att integrera teoretiska och kliniska ämnen och de ge studerande en tidig patientkontakt. Detta innebär att handledning

i smågrupp eller individuell handledning får klart ökad bety-

en delse. ... I en sådan integrerad studieplan är det den tosnarare tala arbetsinsatsen i form av tjänstgöringstimmar är relevant. som Inför budgetarbetet 199192 finns därför förslag att införa om ett annat system för budgetering av resurser för grundutbildning, där undervisningsresurserna fördelas efter ett poängsystem där antalet undervisningstimmar tjänstgöringstimmar utgör basen. För närvarande används ett sådant poängsystem underlag för som fördelningen av s.k. puckelpengar.

Lunds universitet, medicinska fakulteten

Mellan grundutbildningarna fördelas medel med utgångspunkt i

föregående års tilldelning, i förekommande fall justerad med hänsyn till anslagsförändringar etc. Till enskilda institutioner fördelas

medel genom att lärarbemanningen i princip fastställs på nytt

för varje år, varefter basresurser för såväl tekniskadministrativ

personal som driftmedel till institutionerna fördelas med ut-

gångspunkt i dels lärartjänster, dels aktivitetsmått inom grundutbildning respektive forskningforskarutbildning. Den nu tillämpade fördelningsmodellen är successiv moderen nisering av en ca 15 år gammal beräkningsmodell. Även relaom tivt kraftiga förändringar efterhand vidtagits, har kontinuitet eftersträvats vad gäller parametrar och beräkningsalgoritmer i syfte att institutionerna skall känna igen sig från ett år till ett annat.

Inom fakulteten råder påfallande stor enighet vilka grundfak- SOU 1992 44 om bör påverka institutionernas basresurstilldelning. Bilaga 3 torer som Pedagogiska motiveringar i bemärkelsen att modellen stimulerar goda pedagogiska prestationer institutionerna finns f.n. ej, de senaste modifieringama har eftersträvat ett ökat hänmen synstagande åtminstone till institutionernas kvantitativa insatser inom grundutbildningen läkare. Såväl budgetkommittén som av

särskild arbetsgrupp inom fakulteten med uppgift att utreda

en frågor kring lärares pedagogiska meritering undersöker f.n. aktivt möjligheterna i budgetmodellen införa sådana parametrar att direkt mäter kvaliteten hos resp. institutions utbildning. som

Göteborgs universitet, medicinska fakulteten ur budgetbeslutet för

I 98990

1987-07-01 infördes ett system med rambudget för medicinska fakultetens institutioner. ... Rambudgeten innebär att varje institution erhåller en summa att fritt disponera för sin verksamhet. Storleken denna ram bepå vilken fördelningsprincip tillämpar. Nämnderna [meror man dicinska fakultetsnämnden och linjenämnden för läkarlinjen] har under flertal år utrett ett fördelningssystem som gått under ett benämningen aktivitetsrelaterad budget. Syftet var att ersätta det tidigare fördelningssystemet med ett system där utbildnings- och forskningsaktiviteten styrde viss del av resurstilldelningen. en Nämnderna beslöt i december 1987 att fr.o.m. 1988-07-01 införa ett system med aktivitetsrelaterad budgetfördelning. Under början 1988 insamlades ett omfattande material från institutioav I samband med att uppgifterna bearbetades framkom vissa nerna. orimligheter gjorde att nämnderna i mars 1988 beslöt att som uppskjuta införandet den aktivitetsrelaterade budgeten ett år. av Under det fortsatta utredningsarbetet har förändringar och justeringar gjorts i fördelningsmodellen. Dessa förändringar, liksom systemet med aktivitetsrelaterad budget i sin helhet, behandlaen des vid ett sammanträde 1988-11-09 med det för fakultetsnämnden och linjenämnden gemensamma arbetsutskottet. Arbetsutskottet fann därvid sig målsättning, underlag eller tillatt vare lämpning den föreslagna modellen var tillräckligt utredda. Arav betsutskottet beslöt föreslå att nämnderna till förnyad prövning frågan aktivitetsrelaterad budget är ett ändamålstog upp om en enligt styrinstrument för fakultetens fördelning av ekonomiska medel. Fakultetsnämnden beslöt vid sitt sammanträde 1988-12-13 att avstå från att tillämpa den föreslagna modellen. Linjenämnden för läkarlinjen behandlade frågan vid sitt sammanträde 1989-03-06. Nämnden konstaterade då att det f.n. inte föreligger förutsättningar för en aktivitetsrelaterad budgetmodell föreslagen typ. Däremot var nämnden angelägen om att oliav

ka sätt premiera goda pedagogiska insatser. Det innebär att SOU 1992 44 nämnden fortsätter sitt arbete med individuell pedagogisk merite- Bilaga 3 ring. Man har beslutat att fr.0.m. 1989-07-01 göra en särskild avsättning på 200 tkr. för att premiera goda pedagogiska insatser och stöda pedagogiskt utvecklingsarbete inom nämndens ansvarsområde. Eftersom en aktivitetsrelaterad budgetmodell inte införs fördelas medlen till institutioner och avdelningar samma sätt som tidigare, dvs. i relation till vissa fasta basresurser i form av tjänster och med hänsyn till förväntade kostnader för dessa tjänster. När förändringar görs genom indragning eller inrättande av tjänster ändras också fördelningen mellan institutionerna.

Umeå universitet

Inom vårdsektorn görs en gemensam budget för grundutbildning och forskningforskarutbildning. Budgeten är till största delen en tjänstebudget, dvs. institutionerna tilldelas resurser i form av tjänster. De flesta tjänsterna samfinansieras från anslag för grundutbildning och anslag för forskningforskarutbildning. När budgetering i tjänster inte är möjlig, t.ex. när kompetens måste köpas utanför universitetet, sker en budgetering huvudsakligen baserad arvoderade undervisningstimmar. Tilldelningen till institutionerna baserar sig huvudsakligen storleken på undervisningsinslaget inom läkarlinjen respektive tandläkarlinjen. Förändringar i institutionstilldelning mellan budgetåren grundar sig oftast förändringar i den lokala utbildningsplanen. Motivet till denna budgeteringsmodell är att inom vårdsektorn finns en tradition att utbildning och forskning är intimt förknippade och en förutsättning för god undervisning är att läraren ägnar sig både undervisning och forskning.

7 Lärarutbildning

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm

Den budgetteknik som fram till och med i år tillämpats vid HLS kan kort beskrivas som framskrivning tidigare år kombinerat av med de förändringar som sker i utbildningsvolymen. Vid ett tidigare tillfälle gjordes ett försök att tränga bakom de ekonomiska resurserna. Pedagogiska variabler som gruppstorlek, antal lärartimmar, praktikorganisation m m analyserades och vissa omfördelningar av resurser mellan utbildningslinjerna genomfördes. I budgetprocessen inför 9192 kommer ansats att göras för en ny att hitta bättre fördelningskriterier som bl.a. syftar till att uppmuntra kreativitet och nytänkande. Detta arbete kommer att på-

börjas under delen våren och beräknas vara avslutat i SOU 1992 44 senare av mitten av höstterminen. Bilaga 3

Lunds universitet, lärarhögskolan i Malmö

Fördelningen linjer bygger uteslutande föregående års linjetilldelning. Korrigeringar sker endast då grund för detta finns i budgetpropositionen eller annat officiellt dokument. De medel som tillförts respektive linje fördelas därefter av linjenämnden institutioner och andra ändamål ... Linjenämnderna kan dock inte radikalt förändra sin fördelning mellan institutioner eftersom även personalplanering och andra likartade faktorer måste vägas in.

Göteborgs universitet

Anslaget för undervisningsyrken har hittills fördelats på fem linjenämnder, fyra inom U-sektorn och en inom Kl-sektorn musiklärarlinjen. Förslag till nämndramar utarbetas kansliet i samråd med av nämnderna. ... Nämndramarna bygger i princip föregående års tilldelning med tillägg för löne- och prisuppräkning, konsekvensförändringar, budgetförslag enl propositionen etc. Styrelsen fattar beslut om nämndramarna. Utbildningsledarna och nämndernas budgetgrupper utarbetar därefter i samråd med ekonomihandläggaren vid kansliet förslag till fördelning av nämndramarna linjer, institutioner, avsättningar på nämndnivå m.m. Vissa linjer använder sig av kursbudgetsystem, andra linjebudgetsystem. Utvecklingen går mot av ökad användning av kursbudgetsystem. Respektive nämnd framlägger sedan förslag till RÄ fastsom ställer nämndernas budgetar.

8 Humanistisk utbildning

Stockholms universitet, historisk-filosofiska sektionen

Ett för Stockholms universitet viktigt ornfördelningsinstrument är universitetsstyrelsens s.k. tomplatsindragning. ... De principer här har följts har varit styrda av en strävan att behålla utbildsom ningens kvalitet en större institution med god tillströmning kan till en viss gräns ta emot ytterligare studerande utan tillskott av och ändå i allt väsentligt behålla sin kvalitet; små instituresurser tioner, bara har studerandegrupp varje nivå och i varje som en

studieform, förlorar i kvalité om de drabbas resursminskning- SOU 1992 44 av ar.

Stockholms universitet, språkvetenskapliga sektionen

Budgetarbetet inom den språkvetenskapliga sektionen har under

hela 80-talet präglats av kraftiga resursminskningar för grundutbildningen. Universitetets metod att dra bort s.k. luftplatser med ty åtföljande resursindragningar har slagit hårt språkinstitumot tionerna. Alla ämnen inom sektionen med undantag av de till volymen mycket små avdelningarna inom institutionen för orientaliska språk har färre registrerade studerande än antalet budgeterade

platser. ... Det har därför varit omöjligt att flytta årsstudieplat-

ser mellan institutioner för att på så sätt motverka eller minska det totala antalet luftplatser. ... Under innevarande budgetår har särskild k ekonomigrupp en s inom sektionen haft linjenämndens uppdrag att granska bud-

getprinciperna vad gäller den språkvetenskapliga grundutbildning-

en. Gruppen har genomfört kartläggning kostnaen noggrann av derna för samtliga sektionens 27 ämnen under budgetåret 198889 och samlat in material för att kartlägga undervisningens upplägg-

ning och omfång kurs för kurs i de olika ämnena 198889. Grup-

pen har vidare prövat olika modeller för schablonmässig budgetering inom sektionen. Svårigheter härvidlag är de stora skillnader som råder vad gäller ämnenas art, storlek och lärarstruktur. Vi är för vår del tveksamma till att helt överlämna budgetarbetet till schabloner. Gruppens arbete kommer att fortsätta nästa budgetår. Sammanfattningsvis kan konstateras att budgetarbetet inom den

språkvetenskapliga sektionen med åren drivits till att bli defensivt

och alltmer kommit att koncentreras de hart när oöverkomliga

svårigheterna att finna metoder att dra bort utan att öde-

resurser lägga sektionens grundutbildning eller lägga ytterligare ämner nen. Kreativt nytänkande har måst ge vika för ansträngningar att på ett försvarbart sätt och skada sektionen helhet - utan att som fördela armodet mellan institutionerna. Varje försök till sådant nytänkande stupar vetskapen om att kostnadskrävande nydaningar innebär ytterligare försämringar för sektionens utbildning i stort.

Ur Skiss till modell för fördelning av språkvetenskapliga

linjenämndens anslag för grundläggande utbildning Stockholms universitet, PM 1990-05-23

Föreliggande modell för budgetering den språkvetenskapliga

av linjenämndens resurser för grundläggande utbildning är prinen

cipskiss ... Modellen grundar sig en uppdelning i fasta och SOU 1992 44

rörliga kostnader. Varje ämne får en bastilldelning pengar och Bilaga 3

årsstudieplatser och varje institution tilldelas ett grundanslag för att täcka administrativa kostnader. De rörliga kostnaderna förde-

las för varje budgetår i proportion till antalet årsstudieplatser ut-

över dem som ingår i den fasta delen. ... Varje institution administrativ basresurs 96 tkr. ges en kostnad motsvarande halv sekreterartjänst i N 17.

en en

Varje ämne ges med nedan angivna undantag en basre- - -

för utbildning 330 tkr. en kostnad motsvarande en hel-

surs tidstjänst som högskolelektor i standardlönegraden N 27 jämte ytterligare 20 % denna dvs. 275 + 55 tkr.. summa, Undantagen är följande

Verkligt små ämnen med 10 åpl eller färre tilldelas 75

a. % av basresursen, dvs. 248 tkr. b. Från den enligt ovan uträknade basresursen 330 tkr. eller 248 tkr. har för ämnena arabiska, polska och tjeckiska dragits 120 tkr. Denna summa motsvarar kostnaden för en halv tjänst som utländsk lektor här beräknad i lönegrad N 24, och motiveras av att ifrågavarande ämnen utnyttjar halva tjänstgöringsskyldigheten för utländsk lektor som får sin lön från Uppsala universitet. c. Från basresursen 300 tkr. har för ämnet nederländska dragits 120 tkr., vilket är den summa som tyska institutionen får från HLS som bidrag till kostnaden för högskolelektoratet i nederländska.

Till basresursen svarar ett basåtagande 20 åpl resp. 10

åpl för verkligt små ämnen.

[Vissa kostnadsställen tilldelas medel för] något som kallas

särskilda åtaganden. Dessa är kostnaderna för linjenämndens in-

ternbudget och för lärostudion, kostnaderna och åp1na för [de lokala linjerna] Språkkonsultlinjen och Östasienlinjen, 206 tkr.

dvs. 75 % av ett högskolelektorat för det särskilt resurskrävande ämnet fonetik samt följande åtaganden för vissa ämnen ... I [den bifogade tabellen] har årsstudieplatserna och pengarslagits ihop för basresurser och särskilda åtaganden, som utgör na

den fasta delen i budgeten. I tilldelningen till den språkvetenskapliga linjenämnden för budgetåret 199091 finns då kvar ett åtagande uttryckt i åpl 1 374 åpl och resurser 8 849 tkr.; detta är den

rörliga delen i budgeten. Dessa tal konstituerar en medelårsstudieplatskostnad, här kallad utjämningskostnad, per åpl 6 440 kronor för 199091.

Lunds universitet, kansliet för humaniora och teologi

Tjänstetätheten humanistiska institutioner är 199091 strax över 95 %. Budgetmodellen blir i ett sådant läge att söka pengar

där det finns för att täcka lönerna och hoppas sjukskrivningar SOU 1992 44 och pensioneringar. Bilaga 3 Budgetbesluten har de senaste åren handlat om nerskärningar och indragning av tjänster. ... Nerskärningar och indragningar följer ett annat mönster än expansion. Det är det möjligas konst. Man får ta det som är lagligt och möjligt, inte det som är lämpligt. Det går inte att tala om någon resursallokering. Det är tal om MBLfÖrhandlingar med facket och riskförklaringar.

Göteborgs universitet, humanistiska utbildnings- och

forskningsnämnden ur PM 1989-05-08

Sedan ca 10 år har berörda nämnder använt sig att kursbudgetsystem vid förslag till fördelning under anslaget för fristående kurser avseende den språkvetenskapliga grundutbildningen. Inför nästa budgetår [198990] har den humanistiska utbildnings- och

forskningsnämnden beslutat använda sig av samma system med vissa smärre avvikelser för den historisk-filosofiska grundutbild-

ningen vid förslag till fördelning av LIF-medlen. ... Ämnena har fått sig tilldelade särskild kostnadsfaktor en som skall avspegla grad av färdighetsträningsvårighetsgrad vad avser språken och grad av färdighetsträningsärskilda materielkostnader m.m. vad avser historisk-filosofisk utbildning.

0 Gruppindelning avseende språkämnena

Vid bedömning av svårighetsgrad för språken har hänsyn bl.a. tagits till om språket ifråga är indoeuropeiskt, det är ett språk om som har gymnasiekunskaper som förkunskapskrav, om språket har ett annat skriftsystem m.m. Grupp 1 får en grundtilldelning och varje kurs ges en faktor

1.0 som avser normala kurskostnader normal grad av träning i

vissa mindre m.m.. Ämnen allmän språkvetenskap, grupp, resor

svenska, engelska, finska för finsktalande.

Grupp 2 får faktor 1.1 10 % medel-per kurs än ämen mer nen i grupp 1. Här finns tyska och nordiska språk. Grupp 3 får 20 % mer medel per kurs än ämnen i grupp Franska, spanska, latin, nederländska och ryska ingår i grupp Grupp 4 får 30 % mer medel per kurs. Detta gäller italienska,

grekiska, fonetik, jämförande språkforskning och övriga slaviska

språk. Grupp 5 får 40 % mer medel per kurs. Här finns japanska,

arabiska och finska för svensktalande.

0 Gruppindelning för de historisk-filosofiska ämnena SOU 1992 44 Bilaga 3 Faktor 1.0 Normal färdighetsträning i grupper studieorten;

vissa resor inom landet t.ex. någon studieresa till

Stockholm, kortare resor i västra regionen m.m. etnologi, filosofi, historia, idéhistoria, litteraturvetenskap, religiorzsvetenskap, vetenskapsteori.

Faktor 1.1 Längre t.ex. någon utomlands redan Aresor resa nivån; extra kostnader för dyr materiel dramatik, konstvetenskap.

Faktor 1.2 Ämnen med kostnadskrävande

extra moment som

t.ex. längre fältarkeologisk praktik med hela grup-

per antiken, arkeologi.

Grundtilldelning ges till 20-poängskurser, hälften till 10poängskurser, en fjärdedel till 5- poängskurser osv. Undervisning i stora ämnen där det finns parallellgrupper på kurserna ger en reducering av normaltilldelningen med 10 eller 20 %. Det vanligaste är att det ges en 40-poängskurs AB-

kurs samtidigt som en grund- och fortsättningskurs.

Undervisning i små grupper ger mindre tilldelning än i stora. I de historisk-filosofiska ämnena beräknas en normalgrupp till 30 studerande. Mycket små grupper kring ca 10 i antagningstal ges en reduktion med 40 % s.k. halvgrupp. I språken är normalgruppen 20 studerande, vilket ger normaltilldelning. Reducering med 40 % tillämpas om kursen har antagningstalet 10, och med 70 % om man har antagningstalet 5 eller mindre. Motiveringen för ovanstående är att det spelar roll för behovet av antal timmars undervisning i veckan om undervisningsgruppen är liten. Särskilt för språken betyder det mycket har om man en

större eller mindre grupp då språkträning alltid ingår som ett mo-

i lektionerna. Ämnen med små kan har eller ment grupper mer mindre individuell träninghandledning under lektionen om det bara sitter 3-4 personer i rummet.

[En korrigeringskoefficient] används för att korrigera tilldel-

ningen beroende särskilda omständigheter. Används huvudsakligen för att ge en ökning jämfört med grundtilldelning med 5 % för övertidsersättning för kvällskurserna, samt för 40 % extra tilldelning för kurser förlagda utomlands. Ovan beskrivna kursbudgetsystem skall ses som ett system för tilldelning av medel. De reella kostnaderna för en viss kurs är sedan beroende av ett antal faktorer som inte kan planeras i förväg, t.ex. vilka lärare som undervisar och om en viss kurs ges av timlärare eller av lärare inom fast tjänst.

Systemet har uppenbara fördelar jämfört med förslag till för- SOU 1992 44 delning med helårsplatstilldelning. Detta kunde ge olika kurstill- Bilaga 3 delning om en kurs hade 24 i antagningstal jämfört med 32, vilket inte kan anses motsvaras av en skillnad i kurskostnad i realiteten. Det är dessutom en stor fördel ur tilldelningssynpunkt att man bestämmer ett mål för vad kurs ungefärligen bör kosta. Detta en får då av institutionerna ses som en viljeyttring från nämndens sida. Indelning av ämnena i de olika grupperna med särskild kost-

nadsfaktor se ovan är den viktigaste markeringen i detta sam-

manhang. Men nämnden kan också i detta system göra rad en markeringar på olika områden. Man hade t.ex. förut särskild en reduktion av tilldelning för C-kurser för att undervisningsbehovet betraktades som mindre p.g.a. uppsatsskrivande. När nu nämnden tagit bort denna reduktion och full tilldelning till ger C-kurserna år detta en markering av att institutionerna bör satsa mer på dessa kurser och försöka öka kvaliteten och därmed genomströmningen vilket i sin tur återverkar rekryteringen till forskarutbildningen.

9 Konstnärlig utbildning

Musikhögskolan i Stockholm

Resurserna beräknas efter föregående års förbrukning, och med

hänsyn till studerandeantal. ... Budgeteringen utgår från timplanen. Eftersom denna i princip anses alltför snål kommer investeringssidan hela tiden efterkälken. ... Undervisningen är i hög utsträckning individuell vilket ställer stora krav på exakthet. Elevantalet växlar mellan olika instrument vilket också är komplikation. Det viktigt att studenterna en anses får lika mycket undervisning. Detta leder till för att resurser noter, gästlärare etc. varierar avsevärt från år till år.

Teaterhögskolan i Stockholm

På Teaterhögskolan utformar rektor och den ekonomiskt ansvarige förslag till budget för verksamhetsåret. Detta budgetförslag ... bygger dels tidigare kända kostnader, som löner, förbrukningsartiklar m.m., indexuppskrivna för verksamhetsåret, dels uppskattade kostnader som exempelvis elevproduktioner m.m.

10 Lantbruksutbildning SOU 1992 44

Bilaga 3 Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lantbruksuniversitet SLU har till skillnad från övriga universitet ett gemensam ändamålsanslag samt ett anslag för lokal- och markhyror. Det ankommer styrelsen för SLU att fördela anslaget till olika verksamheter. Lokalanslaget fördelas f.n. inte vidare olika verksamheter utan behålls som en för universitetet gemensam

Ãndamålsanslaget fördelas universitetets tre fakulteter.

resurs. Dessutom gör styrelsen avsättningar till central förvaltning, bibliotek, lokalvård och vissa andra universitetsgemensamma funktioner. Det är vid detta första fördelningsbeslut underförstått att fakulteter och institutioner har vissa bestämda skyldigheter, bl.a. att genomföra utbildningen på de allmänna utbildningslinjerna och de andra kortare utbildningar som SLU har ansvar för. ... Styrelsen kan i vissa situationer ge ytterligare direktiv inför det budgetarbete äger inom respektive fakultet. I år har som rum t.ex. styrelsen gett skogsvetenskapliga fakulteten direktiv att anvisa ytterligare 500 000 kr. till skogsteknikerutbildningen för tidigabeslutad ökning antalet årsstudieplatser. ... re av

Linjenämnderna har inte något eget ansvar för fördelning av

budgetmedel till utbildning. Däremot måste linjenämnderna om de att godkänna nya kurser i utbildningslinjerna ge anvisavser ningar för finansieringen.

Med andra ord Det sker inte någon direkt anvisning av resur-

till respektive utbildningslinje inom SLU och inte heller till ser kurser inom linje. Däremot har vi inom SLU sedan 1 juli 1985 ett redovisningssystem som gör det möjligt för oss att i resultatredovisningen ta fram uppgifter om nedlagda kostnader för alla utbildningslinjer. För varje utbildningslinje får vi ur redovisningssystemet automatiskt ut kostnaderna för linjen liksom finansieringsbilden. Vi kan t.ex. hur stora tas från externfinansierade forskse resurser som ningsprojekt för att finansiera grundutbildningen. Vi kan också se vilka institutioner som medverkar i grundutbildningen och hur stora de totalt nedlagda kostnaderna är inom respektive institution. Däremot kan vi inte direkt ur resultatredovisningen utläsa hur mycket en enskild kurs inom en institution kostat.

ll Mindre och medelstora högskolor SOU 1992 44

Bilaga 3 Högskolan i Borås

Tilldelningen för linjer sker med föregående års tillav resurser delning grund. Fördelning för fristående kurser som av resurser sker med antalet tilldelade årsstudieplatser som grund. ... Linjenämnderna har stor frihet att själva fördela tilldelade resurser enligt önskemål och kan därigenom genomföra förändringar i egna verksamheten.

Högskolan i Eskilstuna Västerås

Den vanligaste metoden, till del även används i vår högsom en skola i dag, är att den skall genomföra utbildningen gör en som kostnadsberäkning sedan ligger till grund för resursfördelsom ningen. Det kan i framtiden leda fram till en diskussion mellan institutionen och högskoleledningen om vad olika kurser egentlikostar. En stor del argumentationen högre nivå i höggen av skolesystemet är också idag av denna typ. Men kan också vända på resonemanget. Högskolan får i man dag anslag från förenade med uppgifter. Så många studestaten rande skall ta hand så många årsstudieplatser skall man man om, ha Staten har alltså bestämt hur mycket sig ha råd osv. man anser betala för varje student, årsstudieplats etc. Sedan får studiereatt

sultaten bli vad de blir. En förutsättning är naturligtvis att hög-

skolorna använder resurserna effektivt, vilket då utvärderingar skall visa. Vi kan vidare och inom högskolan bestämma vad man är beredd avsätta till institutionerna för varje årsstudieplats de att olika institutionerna eller de olika linjerna. Sedan får utvärderingar och uppföljningar visa detta räcker till en önskad kvaliom

tet i utbildningen. Med kvalitet menas här i första hand att till-

räckligt många studerande får tillräckligt goda kunskaper. Vi har i arbetet med preliminär budget arbetat efter dessa en principer med syfte att komma fram till en kostnadsram för varje

årsstudieplats inom olika områden. Årsstudieplats innebär här er-

bjuden årsstudieplats, oavsett om de är besatta eller ha många obesatta platser så

Om vi i framtiden kommer att

bör detta innebära antingen att man sätter in rekryteringsåtgärder, eller att man lägger ner kursen, eller

minskar antalet erbjudna årsstudieplatser och därmed

att man medelstilldelningen, eller att man beslutar sig för att behålla kursen med samma antal erbjudna årsstudieplatser eftersom den är angelägen av andra skäl

Högskolan i GävleSandviken SOU 1992 44 Bilaga 3 UHÄs och regeringens percapitatilldelning totalpercapitatilldelning utgör härvid en av riktpunkterna för den interna medelsfördelningen särpercapitafördelning. En annan utgångspunkt för medelstilldelningen är givetvis lärarnas tjänstgöringsunderlag. Kvalitetsfrågornas plats i denna interna process kan inte beskrivas närmare här utan kan endast tydliggöras via en omfattande analys. Denna skulle säkerligen avslöja både likheter och olikheter de olika sektorerna emellan beroende utbildningarnas karaktär och de traditioner som utvecklats.

Högskolan i Jönköping

Fördelningen av pengar till våra tre linjenämnder sker i förhållande till det antal årsstudieplatser som man skall erbjuda allmänoch lokala linjer samt fristående kurser. ... na De olika institutionerna har olika modeller. Inom institutionerna för teknik och ekonomi lägger man ut ett antal timmar per poäng inom de olika linjerna och kurserna. Därefter avsätts pengar för övriga särkostnader inom institutionen. Skulle det visa sig att man måste investera något år utöver det vanliga undersökes om man kan minska antalet lärarledda timmar i någon eller några kurser. Inom lärarutbildningslinjerna fördelar man en schablonkostnad per poäng och de ämnen t.ex. musik, bild och idrott som inte - kan ha mycket självstudier ger man en förstärkningsresurs. Därefter avsätts pengar för Övriga särkostnader inom institutionen.

Högskolan i SundsvallHärnösand

Inom varje sektor går budgetarbetet till följande sätt. Linjer En uppskattning sker av antalet utbildningstimmar för varje linje. Därefter beräknas en rimlig percapitakostnad netto per årsstudieplats. Resp linjenämnd fattar beslut om denna kostnadsram. Prefekten beräknar därefter tillsammans med linjeledar-

tilldelning medel till de ämnenkurser ingår i linjerna.

na av som Prefekten fattar det slutliga beslutet. Fristående kurser Högskolestyrelsen beslutar om vilka kurser som skall genomföras. Resp. sektor tilldelas en totalsumma och

uppdrag om antalet årsstudieplatser. Linjenämnden fattar beslut om percapitakostnad netto per årsstudieplats. Prefekten beslutar

om fördelning av medel mellan ämnena.

Avsättning till linjenämndsadministration och gemensamma in- SOU 1992 44 stitutionskostnader sker innan den slutliga percapitakostnaden Bilaga 3 netto fastställs. Kommentarer Styrningen, som sker i och med att den första kronor tilldelas ny linje med uppdrag att genomföra summan en utbildning för antal årsstudieplatser, påverkar naturligtvis förx delningen medel under ganska lång period. Tilldelningen av av en medel uppfattas som en viljeyttring. Ju äldre utbildningen är desto djupare i glömska har dock den ursprungliga summan sjunkit. Percapitakostnaden är ändå ett väsentligt jämförelsetal som parallellt med kvalitetsbedömningar upplevs ett mått resulsom tatet. Viktigt är att sådana tal går att få fram ett enkelt sätt från redovisningen och att innehållet i går att jämföra summorna mellan år och mellan högskoleenheter. Det är väsentligt att den

ekonomiska styrningen i form av budget går att följa upp i verk-

ligheten.

Högskolan i Kalmar

Underlaget för budgeten tas fram i en dialog mellan rektorsämbetet och institutionlinjenämnd. Fördelningsgrunden är tilldelade medel årsstudieplats. Utgångspunkten är därvid schabloner per för de olika sektorerna som utvecklats genom åren. ... De senaste årens nedskärningar inom framför allt U-sektorn i kombination med att nya utgifter läggs anslagen utan kostnadstäckning

har på ett påtagligt sätt begränsat möjligheterna att lägga pedago-

giska överväganden i budgetarbetet. ... Budgeten för grundutbildningen vid högskolan i Kalmar fast-

ställs sålunda enligt någon vedertagen budgetmodell. Förslaget

till fördelning disponibla medel utgår till stor del från föregåav ende års budget och ev. förändringar kommer fram i dialog med prefekterna utbildningsledaren för U-sektorn. Denna teknik som med all rätt kan kritiseras för att vara konserverande kan sannolikt ändras förrän anslagssystemet förändras, dvs. när sektorsindelningen upphör ur medelssynpunkt.

Högskolan i Växjö

Till linjenämnderna fördelas efter antalet tillhandahållna ramar årsstudieplatser på linjer samt efter antalet tillhandahållna årsstudieplatser kurser. I praktiken följer vi från styrelsens sida de förändringar som aktualiseras i budgetpropositionen. Detta innebär att ökningar respektive minskningar fördelas direkt områden efter uttaxering till de gemensamma funktionerna. ... Juste-

ringar i linjenämndernas kan ske i de fall då någon linje- SOU 1992 44 ramar nämnd redovisar för stort antal outnyttjade platser. ... Bilaga 3 På linjenämndsnivå sker fördelningen ner till institutionsnivå. Fördelningen beror på linjernas och kursernas innehåll och dimensionering. Det sker alltså en pedagogisk värdering denna nivå och några låsta schabloner upplever jag inte att man har. På

linjenämndsnivå sker också avsättningar till studievägledare, linje-

ledare samt till lokalt utvecklingsarbete. Vissa linjenämnder avsätter också medel för att möjliggöra för adjunkter att vara tjänstlediga för egen kompetensutvecklingforskarutbildningnya lic.utbildningen. ... Motiveringar till den valda modellen I början använde vi oss den direkta modellen, dvs. styrelsen delade resurserna direkt av till institutionerna. I takt med att högskolan växte blev arbetet centralt alltför detaljerat och problem uppstod med bl.a. sammanhållningen av resurstilldelningen till linjerna. Ganska mycket av kritiken mot det dåvarande systemet riktade sig mot den detaljstyrning som förekom i den direkta modellen. Ett annat problem var att linjenämnderna upplevde sitt arbete mer eller mindre meningslöst i och med att de inte vid fastsom ställande utbildningens innehåll och genomförande också kunav de besluta om de ekonomiska konsekvenserna. Efter det att vi gick över till den nya modellen har dessa två nackdelar försvunnit. Den enda nackdel vi nu ser är att linjenämnderna kanske har alltför stor makt i förhållande till institutionerna. Ytterligare en förklaring till att den direkta modellen övergavs att central nivå hade behövt utöka antalet tjänster om var man den direkta modellen hade fortsatt. För närvarande kan budgetarbetet i stort sett skötas central nivå av en tjänsteman. På linjenämndsnivå finns tjänst som är placerad central nivå men en uteslutande arbetar åt linjenämnderna. I övrigt sköts arbetet som

av aktiva linjenämndsordförande inom lärartjänsten. I flertalet

fall har dessa ett arbetsutskott vid sin sida.

Högskolan i Örebro

ur budgetanvisningar för 199091

När avsättningarna enligt ovan till gemensamma ändamål räknats fram görs en fördelning anvisas medel respektive linje

inom varje sektor. Fördelningen bygger att inga omfördelningar görs mellan linjer inom sektorerna utan hänsyn tas enbart till de förändringar som föreslås i budgetpropositionen. Därefter fördelas kostnaderna budgetmässigt för utbildningsavsättningarna forskning, utrustning m.m., sjukvikarier, fackligt arbete, rektorsämbetets reserv, personalutveckling och internationalisering varje linje proportionellt inom varje sektor, vilket ger en preliminär tilldelning för varje utbildning. ...

Den budgeterade tilldelningen innefattar förutom medel för SOU 1992 44 kursgivande institutionerinrättningar även medel för linje- Bilaga 3 nämndsintern verksamhet, alla praktikkostnader, medel för datorstöd i utbildningen sätt i budgeten för bå m.m. samma som 198889. ... Med den preliminära tilldelningen som underlag skall därefter linjenämnd göra bedömning av hur förändringarna för resp. en varje linje skall fördelas. Linjenämnderna skall i sina beräkningar i första hand ta hänsyn till de föreslagna förändringarna och deskonsekvenser men bör också göra totala bedömningar för sas linje där vissa förslag i budgetpropositionen kan föranleda resp. andra omprioriteringar inom linjen än de som utgör direkt konsekvens av förslaget. ...

12 Vårdhögskolor

Bohusläns vårdskola

Medel tilldelas högskolan i huvudsak i förhållande till ett budgeterat elevvecksantal. Avvikelser sker när utbildningen avviker ur kostnadssynpunkt från en normal verksamhet.

Vårdhögskolan Falun

Skolan tilldelas f.n. 15,5 milj., som därefter fördelas en summa, skolans egna kostnadsställen och konton. ... Rektor beslutar fördelning resurserna utifrån äskanden från kursledarna, om av detta gäller både resurser i form av undervisningstimmar och övriga resurser t.ex. kopiering, resor, traktamenten, litteratur m.m. Uttaget undervisningstimmar är för närvarande 880 per läsår och heltidsanställd lärare. Observera då att det kommunala avtalet ger vidare tolkning begreppet undervisning än det statliga avtaen av let. Vi upplever på vår skola att budgetarbetet är stimulerande och att vi ännu drabbats samma besparingskrav som landstingets av övriga verksamheter.

Vårdhögskolan i Göteborg

Föregående års bokslut verksamhetens omfattning. Fler årsanger

studieplatser medför automatiskt fler resurser. Ãrsstudieplatser

och rambudget är de enda begränsningarna. Omfördelningar kan äga rum inom ram. ... Fördelningen Vårdhögskolan sker utifrån den pedagogiska principen att alla institutionernas respektive inriktningar skall ha

en resursfördelning som främjar en samlad kunskapsuppbyggnad. SOU 1992 44 Det vill säga sambandet mellan grundutbildning påbyggnadsut- Bilaga 3 bildning utvecklingforskning och forskarutbildning och andra kunskapsstödjande verksamheter är en självklarhet vid och fören utsättning för resurstilldelningen.

Vårdhögskolan i Gävle

Vårdhögskolan betraktas s.k. basenhet inom [utbildsom en ningsjnämndens verksamhet. ... Utbildningsnämndens beredningsutskott utarbetar planeringsförutsättningar. I planeringsförutsättningarna anges för varje basenhet Inriktnings- och effektmäl. Här anges prioriterade områden och satsningar, liksom kvalitetskrav verksamheten. Produktionsmål som anger verksamhetens volym, uttryckt i årselever, kursveckor, kurserklasser m.m. Ekonomiska ramar. - Basenheterna utformar utifrån givna planeringsförutsättningar ett förslag till verksamhetsplan som innehåller en konkretisering av de uppsatta utbildningspolitiska målen, produktionsmålen samt anger det resursbehov som krävs. Resursbehovet innefattar även personal- och lokalplanering. Beräkningen av resurser har baserat sig på en kombination antalet studerande föregående års av samt förbrukning. ... Utbildningsnämnden fastställer budgeten. Basenhetschefen disponerar och ansvarar för tilldelade medel för basenheten.

Vårdhögskolan i Halland

... När årsbudgeten är fastställd har rektor för budgeten.

ansvar I budgeten är anslagen fördelade de olika verksamhetsområde-

na, t.ex. hälso- och sjukvårdslinjen, tandhygienistlinjen, FoU etc.

Hälsohögskolan, Jönköping

Hälsohögskolan använder sig av nollbasbudget inom ramfördelning. ... Beslut tas i tre olika politiska nivåer. Rektor har få ekonomiska styrinstrument, bl.a. saknas möjligheten för styrning av löner, tjänster och medel för timarvoderade tjänster. ... Hälsohögskolan står inför att försöka fler ändringar till stånd vad nu avser ekonomi och budget som styrmedel, bl.a. att införa kompe-

tens- och ämnesprofilbehov som utgångspunkt för fördelning

av medel till linjen.

Vårdhögskolan i Karlskrona SOU 1992 44 Bilaga 3 Vår ambition i budget- och verksamhetsplaneringen är målstyrning. Först skall målen sättas, därefter skall resursresonemanget komma in. Vi vill försöka tala om för vår högskolestyrelse, Utbildnings- och kulturnämnden, att vi behöver X resurser för att

uppnå specifikt mål. Ännu har vi inte kommit så långt i vårt

ett ekonomiska utvecklingsarbete att vi kan tala om vad en utbildningsplats en aktuell linje kostar eller exakt ange ramen för en utbildningslinje, vi är god väg och inför 1991 skall Vårdmen högskolans basenhetsram vara nedbruten i sex delramar för bättre överblick och manöverfrihet under pågående budgetår.

Vårdhögskolan Lund-Helsingborg

verksamhetsplanen] anges förändringar i utbildningsvolymen per linje och inriktning. Fristående kurser specificeras inte, utan anges volymmässigt i antal årsstudieplatser. Resursbehovet perso-

nalresurser och nettokostnader redovisas samlat, alltså inte

per linje etc., för alla vårdhögskoleutbildningarna. ... Sedan utbildningsnämnden vid årsskiftet fördelat sin totalram på de olika basenheterna skolorna, skall respektive skola, dvs. rektor kostnadsställebudget för året. göra en ... Utläggandet av kostnadsställebudgeten innebär endast en fördelning av de ekonomiska resurserna. Fördelningen av verksamheten, dvs. de olika linjerna och fristående kurserna görs inte i kostnadsställebudgeten; den fördelningen faller sig naturligt utifrån organisationen. ... Personalresurserna avseende lärarpersonalen fördelas utifrån tjänsteunderlaget per kostnadsställe. För framräkning av tjänsteunderlaget används av utbildningsnämnden fastställda normtal för de olika linjerna. Med hjälp av dessa normtal och den beslutade verksamhetsomfattningen beräknas tjänsteunderlaget.

Omkostnaderna fördelas något mer känn. Hänsyn tas natur-

ligtvis till verksamhetens omfattning antal stud, antal kurser

osv., men samtidigt måste vägas in andra faktorer speciella som kostnader för vissa utbildningar avtalstjänster, spec. krav externa resurser, särskilt materialkrävande utbildningar osv.. Givet-

vis sneglar vi också föregående års utfall och försöker analyse-

ra detta. Några nyckeltal, motsvarande normtalen personalsi-

Vårdhögskolan i Stockholm SOU 1992 44 Bilaga 3 På grundval av fastställd totalbudget görs internbudget, vilken likaledes fastställs av högskolestyrelsen. I internbudgeten fastställs belopp för personalkostnader, övrig drift samt intäkter för varje institution samt för rektorsämbetet. Utifrån den av högskolestyrelsen fastställda internbudgeten gör varje institution en mer detaljerad budget. Institutionen måste då här ibland jämka lärarnorför att kunna hålla fastställd nettobudget. men Lärarnorm för budgetering. Vid Stockholms län landsting genomfördes 1982 en utredning om lärarresurser i högskolan. Norm för beräkning av lärare fastställdes för teoretisk resp. praktisk utbildning och denna norm tillämpas i princip fortfarande. Modell för beräkning av lärare i teoretisk utbildning

antal grupper x teoriveckor x studerandetimvecka föreläsartimmar maximal undervisningstid för lärareläsår

I utredningen sades att de studerande har rätt till 30 timmars undervisning per vecka. Lärarnas undervisningstid är 880 timmarläsår. Grupperna består i regel av 15 eller 30 elever. Norm för beräkning av lärare i praktisk utbildning

antal praktikveckor x studerandeintagår x 2,67 1 600 lärartimmar

Siffran 2,67 är framtagen

40 timvecka 15 studerande grupp

Detta innebär inte att varje studerande får 2,67 tim undervisningstid per vecka, eftersom även lärarnas övriga arbetsuppgifter, t.ex. förberedelsearbete, administration etc ingår i detta.1 600 lärartimmar är framräknat 40 undervisningsveckor x 40 timmar arbetstid per vecka. Lärarresursen beräknas per kursinriktning. Dessutom tillkommer föreläsartimmar. Jämkning av lärartilldelningen sker då antalet studerande inte är fullt i resp. kurs och kan egentligen tillämpas först fr.o.m. termin Med skärpta krav att landstingets

budget skall hållas har jämkning av lärartilldelning till under

måst

normen göras.

Lärartilldelningen är således statisk. Omfördelningsincitament finns inte inbyggda. Samma lärarnorm används i princip för all utbildning.

Landstinget Sörmlands Vårdhögskola SOU 1992 44 Bilaga 3 Vi tillämpar inom landstinget s.k. rambudgetering. Det innebär i vårt fall att Utbildningsnämnden tilldelas en ram som förvaltningkansli fördelar delram till t.ex. Vårdhögskolan. Denna ens som en består dels medel för den verksamhet som bedrivits tidigaram av och dels eventuella utökningarminskningar av verksamhere av ten ändringsobjekt. Ramen är uppdelad i personalkostnader, omkostnader och intäkter. Det står rektorn fritt att fördela medlen efter prioritering. Det är dock fastställt av landstinget egen vilken utbildning som måste bedrivas. En prestationsbudget läggs också ut med elevveckor och timmar fristående kurser. ... Fördelningen bestäms med ledning av föregåenav resurserna de års utfall med tillägg för eventuell utökningneddragning. Om föregående års utfall vid hand att fördelningen varit felaktig ger övervägs naturligtvis medel kan omdisponeras från eller till om

övrig verksamhet. Vi budgeterar efter fulla kurser Det pågår ut-

vecklingsarbete inom landstinget med budgetering efter nya prestationsmått. Ett framtida tänkbart budgeteringsalternativ vore efter antal utexaminerade elever.

Vårdhögsko lan Västerås

Från att ha arbetat med traditionell kostnads-intäktsbudget är en

vi i färd med att övergå till ett system med målstyrning där verk-

samhetsplan, grundad antagna inriktnings- och effektmål, skall styrinstrument med ökad frihet att disponera de resurser vara tilldelas av landstinget. För närvarande är vi i en mellanpesom riod där både moment från tidigare system och från det nya synsättet ingår. ... Den verksamhetsplan som styr budgetarbetet bygger tidigaanslagsframställning och riksdagens beslut årsstudieplatser re om och nybörjarplatser. Detta är därmed dimensionerande för lärartjänster För uppdragsutbildning för närvarande relativt lim.m. ten volym görs uppskattning.

Älvsborgs läns landsting vårdhögskolorna i Borås och

Vänersborg

Budgetramen baserar sig innevarande års fastställda budget med justering för eventuellt beslutad förändring av verksamheten och med justering för beräknad inflation m.m. ... Budgetramen tilldelas skolan baserar sig de olika beräkningar skolan som gjort och utgör en totalram. Fördelningen olika kostnads- re-

spektive intäktsslag sker på respektive skola under rektors SOU 1992 44 ansvar. Fördelningen baserar sig på beräkning erforderligt antal lä- Bilaga 3 en av rartimmarundervisningstimmar för respektive utbildning, erfarenhetsberäkning av kostnader för undervisningsmaterial osv.

Vårdhögskolan i Östergötland

Landstinget i Östergötland präglas av två grundläggande principer

vad avser styrning av verksamheten, dels att verksamheten skall styras genom mål, dels att den skall ges en decentraliserad organisationsutformning. --- Vårdhögskolan använder Nollbasbudgetering för att möjliggöra ett brett engagemang för verksamhetsplaneringsfrågor bland lärare och övrig personal samt för att en redovisning av verksamheten från noll-läge. Fördelen med metoden är att samtlig verksamhet belyses, motiveras, kostnadsberäknas och prioriteras. Kopplat till måldiskussioner ger denna teknik en förvånansvärt bra grund för prioriteringar och omdisponeringar. En klar fördel är även att metoden möjliggör en bred förankring i linjens personal. Metoden innebär i korthet att varje linje utser sin nollbasgrupp som tillsammans med linjechefen utarbetar förslag till förändring-

ar inom grundutbildning och påbyggnadsutbildning. Speciella

projekt för linjens utveckling föreslås liksom andra förslag till förändringarförbättringarrationaliseringar som framkommer i ge-

nomlysningen. Enheternas prioriterade förslag går vidare till Vårdhögskolans ledningsgrupp, som har att göra bedömningar

och prioriteringar utifrån hela verksamheten. Vårdhögskolans förslag går vidare till nämndkansli och nämnd. Nollbasbudgetering är i förhållande till traditionell budgetering en mer tids- och arbetskrävande metod. Det är vår uppfattning att metoden ger sin högsta effekt i två-treårsintervaller. Resursfördelning görs utifrån linjernas verksamhetsvolym där volymen mäts i antalet studerande inne i utbildningssystemet samt beviljade nybörjarplatser. Lärarresurser fördelas enligt utarbetade nyckeltal, olika för olika linjer, baserat bl.a. gruppstorlekar

och andelen praktik i de olika utbildningarna. Övriga resurser

fördelas efter verklig kostnad. Denna teknik innebär omfördelning av resurserna mellan linjerna vid varje tillfälleår då volymen förändras. Valet av budgetmodell och process utgår från önskemålet om

ett brett och djupt engagemang i verksamhetsfrågor bland de

människor som verkar i organisationen. Framför allt vinner man

härmed möjlighet till påverkan av sina egna arbetsförhållanden

samt en ökad medvetenhet om förutsättningarna för verksamhetens bedrivande.

Vårdhögskolan i Östersund SOU 1992 44 Bilaga 3 Föregående års förbrukning av medel, planerad förändring av verksamheten t ex ökat studerandeantal och ökade omkostnader ligger till grund för fördelning av budgeten olika undertitlar, kostnadsställen och konton. Personalkostnader lärare baseras

på undervisningstid för heltidsarbete med 18 timmarvecka och

handledning i klinisk praktik med 2 timmarstuderandevecka. Studerandeantalet ligger också till grund för beräkning av hyror och resor samt lärares kontaktbesök när praktiken förläggs utanför Östersund. Allmänt sett föreligger ingen skillnad i budgetberäkningen för olika ämnen och olika linjer. I realiteten är det dock så att det för vissa ämnesområden kan saknas kompetens inom skolan varför lärarkrafter köps utifrån. Detta fördyrar undervisningskostnader- I sådana fall beräknas en annan kostnad för berört ämnesomna. råde. Den budgetmodell som beskrivits följer landstingets budgetmo-

dell, vilken är uppbyggd efter hälso- och sjukvårdens krav och

behov. Det innebär en rad problem för vårdhögskolan t.ex. det faktum att budgeten gäller för kalenderår och läsår. Det kan

därför uppstå problem att överföra statliga medel som är avsedda

för läsåret till vårterminen. Fr.o.m. 1990 finns ett beslut inom landstinget att medel inte får omföras mellan olika undertitlar. Förvaltningsutskottet skall besluta om detta, vilket försvårar budgethanteringen ytterligare

för Vårdhögskolan.

SOU 1992 44

i

Beräkning av praktikkostnader Bilaga 4

lärarutbildningarna

Bakgrund

lärarutbildningar ingår obligatorisk handledd praktik för I alla Praktikperiodens längd varierar f.n. något mellan olistudenterna. ka utbildningar, enligt den proposition om lärarutbildning men nyligen framlagts prop. 19919275 skall praktiken i framtisom den omfatta 20 veckor 20 poäng i flertalet lärarutbildningar. ca

barn- och ungdomspedagogisk med inriktning mot

För examen förskollärare respektive fritidspedagog skall dock krävas ca 25

veckors handledd praktik. Sedan höstterminen 1991 gäller regler om formerna för nya ersättning från högskolan till handledarna och praktikskolorna för alla lärarutbildningar utom förskollärar- och fritidspedagoglinjer- Enligt avtal mellan staten och kommunförbundet utgör ersättna. ningen 545 kr. handledarvecka för syo-linjen och 1 050 kr. per handledarvecka för övriga utbildningar. Praktikhandledarnas per ersättningsvillkor regleras i kollektivavtal mellan kommunförbundet och lärarorganisationerna. Det nya avtalet, som gäller fr.o.m. 1991 BOK 423-, innebär att den tidigare nedsättningen av hand-

ledarnas undervisningsskyldighet med 2 veckotimmar har slopats, vilket har medfört del problem i samarbetet mellan högskoloren lärarutbildningsinstitutioner och praktikskolorna. nas För förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna tillämpas äldre regler ersättning till praktikhandledarna. Enligt avtal t.v. om mellan och kommunförbundet gäller för dessa utbildningar staten ersättning utgår med ett belopp per praktikdag och student. att Beloppet är indexreglerat och justeras två gånger per år. F.n. 1992 är beloppet 6870 kr. student och praktikdag.

mars per

Beräkningsgrunder

De gällande reglerna innebär att praktikkostnaderna är helt nu proportionella mot antalet utnyttjade studieplatser. Kostnaderna

student kan därför beräknas följande sätt. per

a Lärarutbildning för grundskola och gymnasium

Vid resursberäkningen för grundskole- och gymnasielärarutbildningen bör utgå från beloppet 1 050 kr. per handledarvecka. man I praxis har två lärarkandidater per handledare under mer än man

halva praktiktiden i regel 12 veckor 20. Under den avslutan- SOU 1992 44

av

de praktiktiden 8 veckor har varje handledare i regel endast Bilaga 4

en lärarkandidat. Förhållandet mellan antalet studenter och antalet handledare är således i genomsnitt 10,7. Praktikkostnaden per student blir således 20 1 050 0,7 14 700 kr.

Praktikkostnaden per årsstudieplats i lärarutbildning är be-

en roende av hur stor andel av utbildningen praktiken utgör. som Kostnaden kan därför uttryckas med följande formel

0,7 01050 0 20 N

där N utbildningens längd i år.

Om man utgår från nuvarande fördelning utnyttjade årsstu-

av dieplatser de olika linjerna enligt UHÄs redovisning för 199091 kan man konstatera att lärarutbildningarna för grundskola och gymnasium i genomsnitt omfattar 140 poäng. Med ca

denna utgångspunkt innebär den redovisade formeln att praktikkostnaden per årsstudieplats blir 4 200 kr.

För framtiden måste emellertid beaktas viss del att en av lärarutbildningen för grundskola och gymnasium kommer att ske i form av fristående -ämnesstudier kompletterade med ettårig en praktisk-pedagogisk utbildning. Praktikkostnaden årsstudieper plats i en sådan utbildning blir lika med totalkostnaden 14 700 kr.. Förutom kostnaderna för den handledda praktiken förekom-

mer vissa kostnader ersättning till berörda skolor för

vad som kallas fältstudier, vilket innebär kortare auskultationsperioder i skolmiljö under de teoretiska ämnesstudierna. Dessa kostnader

har uppskattats till ca 600 kr. årsstudieplats. Härtill kommer

per att högskolan belastas med resekostnader för metodikläm m att rarna, som har att handleda och bedöma lärarkandidaterna, måste besöka praktikplatserna under praktiktiden. De sistnämnda kostnaderna är dock karaktär än av annan ersättningen till praktikskolornas huvudmän; de är inte låsta genom centrala avtal och bestämmelser utan kan i princip styras av högskolan själv.

b Barn- och ungdomspedagogisk lärarutbildning SOU 1992 44 Bilaga 4

I den barn- och ungdomspedagogisk lärarutbildningen med in-

riktning mot förskollärare och fritidspedagog blir den totala praktikkostnaden i dagens kostnadsnivå 25 5 6870 8 600 x x ca kr. per student. Per praktikvecka är kostnaden 344 kr. per student. Praktiken utgör 25 % av utbildningstiden 25 poäng av 100, vilket innebär en praktikkostnad per årsstudieplats 3 440 kr.

publicerade

Rapporter §3åa1§9244

av

m.m. hogskoleutredningen

Vårdhögskolornas situation. Rapport från en arbetsgrupp inom högskoleutredningen. Lund 1990. Högskoleutredningen, projektrapport 19901.

Ingmar Böök, Melcher Ekströmer Första terminen. Studenter kommer till tals. Rapport från ett projekt initierat av högskoleutredningen. Lund 1990. Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Högskoleutredningen, projektrapport 19902.

Pedagogiska meriter i högskolan. Förslag till riktlinjer och rekommendationer. Stockholm 1990. SOU 199090.

Peter Scott Higher in Sweden look from the outside.

education - a

Stockholm 1991. UHA Högskoleutredningen. -

Åsa Lindberg-Sand, Berit Askling Examination som kvalitetskontroll i högskolan. Rapport utarbetad på uppdrag av högskoleutredningen. Stockholm 1991. SOU 199144.

Rapport från Grundutbildningens Dag en annorlunda dag i hög- skolan. Högskoleutredningen, projektrapport 19911, augusti 1991.

Christer Alvegård, Peter Graham, Berner Lindström Projekt DA- TABULTEN. Datorns användning som hjälpmedel inom högskoleundervisningen. Högskoleutredningen, projektrapport 19912; stencil.

Dan Andersson, Eva Falk Nilsson Högskolans lärare kommer till

tals. Resultat från en enkätundersökning bland högskolans lärare

våren 1991. UHA-rapport 199122.

En kreativ studiemiljö. Högskolebiblioteket som pedagogisk resurs. Förslag och synpunkter från högskoleutredningens arbetsgrupp för högskolans biblioteksfunktioner. Stockholm 1991. SOU 199172.

Dick Mårtenson Problembaserad inlärning kunskapsöversikt. - en

Material framtaget på uppdrag av. högskoleutredningen. Stockholm 1991. Karolinska institutet,

Institutionen för medicinsk un-

dervisning, rapport 56. Y nr. i. ,

Undervisning i högskolan. Undervisningstäthet, undervisningsfor- SOU 1992 44 mer m.m. redovisning av ert enkätundersökning. Högskoleutred- Bilaga 5 ningen, projektrapport 19913.

Frihet Ansvar Kompetens. Grundutbildningens villkor i högsko- - lan. Betänkande av högskoleutredningen. Stockholm 1992. SOU 19921.

Magnus Söderström Ledning och ledarskap inom högskolan några perspektiv och möjligheter. Rapport utarbetad uppdrag av högskoleutredningen. Stockholm 1992. SOU 199215.

Grundutbildningens resurser vad används de till Några fallstu- dier från Lunds universitet I99192. Högskoleutredningen, projektrapport 19921.

Resurser för högskolans grundutbildning. Betänkande av högskoleutredningen. Stockholm 1992. SOU 199244.

KUNGL. BlBL.

1992 1 a

-os

u

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan.U. vårdensinnehålloch utveckling. Regler för risker. Ett seminarium om varför 38.Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. U. tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39. Begreppetarbetsskada Psykiskt stördas situation i kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi. -en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angåendevattenskotrar.M. perspektiv. 42.Kretslopp basenför en hållbar Stadsutveckling.M. - Psykiatrin i Norden -ett jämförandeperspektiv. 43.Ecocycles The Basisof Sustainable Urban - Koncessionför försäkringssammanslumingar. Fi. Development.M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolansgrundutbildning.U. Motiv. Del - Förfauningstext och bilagor. Del Fi. - Kompetensutveckling en nationell strategi.A. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. m.m.- Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10.Ett nytt bolag för rundradiosändrtingar.Ku. l Fastighetsskatt.Fi. 12.Konstnärlig högskoleutbildning.U. 13. Bundna aktier. Ju. 14. Mindre kadmium handelsgödsel.Jo. i 15.Ledningoch ledarskapi högskolan några perspektivoch möjligheter. U. 16.Kroppenefter döden. 17.Den sistaundersökningen obduktioneni ett psykologisktperspektiv. 18.Tvängsvárdi socialtjänsten ansvar och innehåll. - 19.Lângtidsutredningen1992.Fi. 20.Statens hundskola. ombildning från myndighettill aktiebolag. 21. Bostadsstöd till pensionärer. 22.EES-anpassning kreditupplysningslagen.Ju. av 23.Kontrollfrägor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24.Avregleradbostadsmarknad.Fi. 25.Utvärdering av försöksverksamheten med3-arig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.U. 26. Rättentill folkpension kvalifrkaüonsregleri internationellaförhållanden. 27. Årsarbetstid. A. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. Fi. 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges nationellasmittskyddsfunktioner. 30.Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.Fi. - 31.Lagstiftning om satellitsändningar av TV-programKu. 32.Nya Inlandsbanan.K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 35.Kart- och mämingsutbildningari nya skolformer. M. 36.Radi0 och TV i ett. Ku.

Statens offentliga 1992 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Resurserför högskolansgrundutbildning.[44]

Bundnaaktier. [13]

Jordbruksdepartementet

EES-anpassning kreditupplysningslagen.[22] av Mindre kadmiumi handelsgödsel.[14]

Socialdepartementet Kulturdepartementet

Psykiskt stördassituation i kommunerna probleminventering Ett nytt bolag för rundradiosändningar.[10] -en ur socialtjänstensperspektiv.[3] Psykiatrin i Norden Lagstiftning om satellitsändnittgar TV-program. [31] av - ett jämförandeperspektiv.[4] Kroppenefter döden.[16] Radio och TV i ett. [36]

Den sistaundersökningen obduktioneni ett -

Arbetsmarknadsdepartementet

psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvärdi socialtjänsten och innehåll. [18] Kompetensutveckling en nationell strategi. [7] - ansvar - Statenshundskola.ombildning från myndighettill Årsarbetstid.271

aktiebolag. [20]

Civildepartementet

Bostadsstödtill pensionärer.[21] Rättentill folkpension kvaliftkationsregler i Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] internationellaförhållanden.[26] Kasinospelsverksatnhet i folkrörelsemastjänst [33] Smittskyddsinstitutet- ny organisationför Sveriges nationellasmittskyddsfunktioner.[29] Miljö- och naturresu rsdepartementet

Psykiatrin och dess patienter levnadsförhållanden. Reglerför risker. Ett seminarium varför tillåter - om värdensinnehåll och utveckling. [37] mer föroreningarinne än ute. [2] Begreppetarbetsskada.[39] Fastighetsdatasystemets datorstmktur. [34]

Kan- och mätningsutbildningari nya skolformer. [35]

Kommunikationsdepartementet

Angåendevattenskotrar. Nya Inlandsbanan.[32] Kretslopp basenför en hållbar Stadsutveckling.[42] - Ecocycles The Basis of Sustainable UrbanDevelop- -

Finansdepartementet [43]

ment. Koncessionför försäkringssammanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag. Motiv. Del - Författningstextoch bilagor. Del [6] - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.- Fastighetsskatt.[11] Långtidsutredningen1992.[19] Kontrollfrâgor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad.[24] Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. [28] Kreditförsähing Någraaktuellaproblem. [30] - Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.[40]

Utbildningsdepartementet

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens villkor - i högskolan.[1] Konstnärlig högskoleutbildning.[12] Ledning och ledarskapi högskolan nägraperspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-ärig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.[25] Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. [38]

A

ALLMÄNNA FÖRLAGET BESTÄLLNINGAR ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 10647 STOCKHOLM, TEL 08-739 96 30, FAX 08-7399;48. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 v10 BRUNKEBERGSTORG, STOCKHOLM. [