Pliktleverans : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

LEVERANS PLI

Statens offentliga utredningar

ww

199292 §§ Utbildningsdepartementet

Pliktleverans

slutbetänkande Pliktleveransutredningen av Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvalmingskontor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

TRYCKERI ISBN 91-38-13166-8 NORSTEDTS AB Stockholm 1992 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för SOU 1992 92

utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade vid sammanträde den 2 maj 1991 statsrådet Bengt Göransson att tillkalla särskild utredare en för att göra en översyn av reglerna för bevarande skrifter och ljud- och av bildupptagningar m.m. Fr.0.m. den 1 september 1991 förordnades undertecknad att vara särskild utredare. Utredningen har kallat

sig pliktleveransutredningen.

Till sakkunniga i utredningen förordnades direktören Sven Allerstrand och biblioteksrådet Erna Roos och till experter hovrättsassessorn, numera departementsrådet Magnus Eriksson, arkivrådet, numera överdirektören Claes Granström, överbibliotekarien Paul Hallberg, hovrättsassessom Karin Moberg, avdelningsdirektören Erik Sundström, överbibliotekarien Thomas Tottie och hovrättsassessom Magnus Widebeck. Den 1 september 1991 förordnades överbibliotekarien Bengt Alexanderson till sekreterare i utredningen och den 1 april 1992 jur. kand. Stig Hagelstam till att biträda i juridiska frågor. Jag har under utredningsarbetet haft överläggningar med företrädare för olika institutioner och organisationer, för vilka närmare redogörs i kap. 2.3. Utredningsarbetet är nu slutfört, och jag får härmed överlämna betänkandet Pliktleverans.

Stockholm i september 1992

Sven Lundkvist Särskild utredare

Bengt Alexanderson Sekreterare

Stig Hagelstam Sekreterare

SOU 1992 99

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Uppdraget 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Bakgrundsbeskrivning kap. 4-7 10 . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 överväganden och förslag kap. 8-14 10

. . . . . . . . . . .

2 Uppdraget 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Tillkallande särskild utredare 15 av . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Direktiven 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Utredningens arbetsformer 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Författningsförslag 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Förslag till Lag om pliktleverans av allmänt tillgängliga

dokument 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Förslag till Förordning om pliktleverans av allmänt

tillgängliga dokument 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Förslag till Förordning om ändring i förordning

1988342 med instruktion för Arkivet för ljud och bild 30

BAKGRUND

4 Dokumentation av svenskt samhälle och liv

bevarande och tillhandahållande 33 g . . . . . . . . . . . . . . . S

s Nuläge 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Gällande rått och tidigare lämnade utredningsförslag 37

5.1.1 Pliktexemplarslagen 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Pliktexemplarsförordningen 39 . . . . . . . . . . . . . . 5.1.3 Ljud- och bildbevarandekommittén, LBK 39 . . . . 5.1.4 Biblioteksexemplarsutredningen, BEU 40 . . . . . . . 5.2 Bevarande 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Kungl. biblioteket, KB, och Lunds universitets-

bibliotek, LUB 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Arkivet för ljud och bild, ALB 42 . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Mottagande bibliotek utom KB och LUB 42 . . . . 5.3 Tillhandahållande 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 KB och LUB 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 ALB 45 g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Mottagande bibliotek utom KB och LUB 46 . . . .

5.4 Övriga institutioner Sveriges Radio AB och

Stiftelsen Svenska filminstitutet 47 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Sveriges Radio AB, SR 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Stiftelsen Svenska filminstitutet, SFI 49 . . . . . . . .

Internationella riktlinjer och lagstiftning 53 SOU 1992 92 . . . . . . . . Unescos riktlinjer 53 . . . . . . . . a . . . . . . . - . . . . . . . u u 6.1.1 Lunn Guidelines 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .- 6.1.2 Kofler Legal questions facing audiovisual

archives 55 . . . . . . . - - - . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.2 De nordiska länderna 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Danmark 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Finland 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . o . . . . . . . . . . 6.2.3 Island 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Norge 63 . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . n . 6.3 Vissa EG-lånder 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. 6.3.1 Frankrike 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.3.2 Nederländerna 67 . . . . - . . . . . - . . a . . . . . . . . ..

6.3.3 Storbritannien United Kingdom 68

. . . . . . . . . . 6.3.4 Tyskland 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . 0 u 6.4 Sammanfattning 71 . . . . . . . . . . . - - - - . . . . . . . . . . . .

Olika dokumentslag praktiska problem 73 . . . . . . . . . 7.1 Dokument på papper och i mikroform 73 . . . . . . . . . . . 7.1.1 Papper, tryckt material 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Dokument i mikroform 74 . . . . . . . . - . . . . . . u u 7.2 Elektroniska dokument 74 . . . . . . . . . . . . . - . . . . o . c 0 7.2.1 Elektroniska dokument i fixerad form 75 . . . . . . . 7.2.2 Programvara 77 . - . . . - - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 On-linedatabaser 77 . - . - . . . . - . . . . . . . . . . . . u 7.2.4 Elektroniska tidskrifter 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.5 Multimedier 79 . . . . . . . . . . . . . o . o a - . . . a . . o c 7.2.6 Elektroniska dokument som underlag för

framställning på andra medier 80 . . . . . . . . . . u 0

7.2.7 Övriga elektroniska dokument 80

. . . . . . . . . . . . 7.3 Fonogram och videogram 81 . a . o o o o o o . . . . . . - . . o o 7.3.1 Leverantör av fonogram och videogram 82 00000 7.3.2 Video- eller dataspel 82 a . . o . . . a o o a o - . . . o o u 7.4 Film 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Radio- och televisionsprogram materialets omfattning 83

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

8 Mål och motiveringar 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Övergripande mål 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Information för rättskipning och förvaltning 85 . . 8.1.2 Kulturarvet 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 . 8.1.3 Forskning, utredning och studier 86 . - . . . . . . . . 8.1.4 Beskrivning av dokument, bibliografering m.m. 87

8.1.5 Statistik 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Materialets tillgänglighet 88 . - . . . o . a . . . . . . . - . . . u u 8.3 Exemplar 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a g 8.3.1 Nationalexemplar 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3.2 Säkerhetsexemplar 91 SOU 1992 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3.3 Regionexemplar 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.4 Universitetsbibliotekens exemplar tryckta av skrifter 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Alternativa kostnader 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Sammanfattning av skäl för pliktleverans 97 . . . . . . . . .

Organisationsfrågor 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 KB och ALB 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 KB 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 ALB 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Varför två skilda institutioner 101 . . . . . . . . . . . . 9.1.4 Motiveringar för sammanslagning av institutionerna 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.5 Motiveringar för att behålla nuvarande

organisation 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.6 Slutsats om KBzs och ALBs organisation 107

9.2 Stiftelsen Svenska filminstitutet, SFI 107 . . . . . . . . . . . . 9.3 Sveriges Radio AB, SR 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Sammanfattning organisationsfrågor om 109 . . . . . . . . .

10 Överväganden om leverans 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Lagteknisk lösning 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Leveranspliktens omfattning 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Inledning 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Vissa grundläggande förutsättningar för

leveransplikt 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.3 Skrifter 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.4Film 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.5 Videogram 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.6 Fonogram och vissa andra elektroniska

dokument 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.7 Kombinerat material 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.8 Radio- och televisionsprogram 133 . . . . . . . . . . .

10.2.9 Särskilt om dokument för läshandikappade m.fl. 137

10.3 Antal pliktexemplar till vem 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Vem skall leverera som 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Tid för leverans 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Urval, gallring och bevarande 147 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Dagsläget 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Bör KBs och ALBs exemplar gallras 1-47 . . . . . . . . . . 11.3 Urval vid källan 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Urval hos mottagande institution 149 . . . . . . . . . . . . . .

11.5 Gallringsprincipema och exemplaren hos KB och ALB

150 11.6 Kostnadsaspekter gallring 151 o . . . . . . . . . . . . . . . o

12 Tillhandahållande 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Specialmotivering till lagförslag 157 SOU 1992 92 . . . . . . . . . . . . . .

14 Kostnader 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Allmänt 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Alternativ I 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.1 Konsekvenser av Alternativ I 174 . . . . . . . . . . . . 14.3 Alternativ II 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.1 Konsekvenser av Alternativ 178 . . . . . . . . . . . . 14.4 Alternativ III 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4.1 Konsekvenser av Alternativ III 183 . . . . . . . . . . . 14.5 Finansiering 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar och ordförklaringar 187 . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Utredningens direktiv 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

SOU 1992 92 Kapitel 1

1.1 Uppdraget

Utredaren har enligt direktiven haft att belysa de regler som gäller i andra länder, särskilt de nordi- ska länderna och länderna inom den europeiska gemenskapen, och de av Unesco givna rekommendationerna för lagstiftning om leveransplikt, fastställa vad pliktleveranserna skall omfatta och utarbeta begreppsdefinitioner för materialtyper omfattade leveransskylav dighet, undersöka om någon form av urval är möjligt och i så fall fastställa vilka regler som därvid bör gälla, och formerna för beslut om bevarande och gallring, beakta vilka olika tekniska möjligheter, som för beva- - ges rande, bedöma behovet av det s.k. nationella reservexemplaret och möjligheterna till viss arbetsfördelning mellan de berörda myndigheterna och andra myndigheter, varvid de ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ bör redovisas,

överväga regler för tillgängligheten av materialet utlåning

och kostnader i samband därmed, möjligheter till gemensamt och delat ansvar för universitetsbiblioteken, särskilda regler för ev. material med högt kommersiellt värde,

analysera frågor om särskild utrustning för att materialet

skall kunna användas, belysa och analysera erfarenheterna av den nuvarande för- delningen av pliktleveranser mellan KB och ALB, bedöma föroch nackdelar med det delade ansvaret liksom med en mer sammanhållen organisation och pröva ansvarsfördelningen dem emellan och andra myndigheter och organ med anknytning till verksamhetsområdet, föreslå en ny pliktexemplarslag och övriga erforderliga åt- gärder, som dock skall leda till ökade kostnader, och lämna förslag senast den 1 september 1992. - Betänkandet är indelat i två avdelningar. I den första, som omfattar kapitlen 4-7, redovisas bakgrundsmaterial och nuvarande förhållanden. I den andra avdelningen, kap. 8-14, följer mina överväganden och förslag.

1.2 Bakgrundsbeskrivning kap. 4-7 SOU 1992 92

Kapitel 1 Den första avdelningen inleds med en principiell syn dokumentation svenskt samhälle och liv inför Sveriges ökande inteav gration i det Europa, då frågorna om bevarande och tillhannya dahållande det svenska materialet blir centrala. av Yttringar svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur, av bevaras och tillhandahålls för eftervärlden, visar vår egenart som och vår identitet i den europeiska gemenskapen. Ytterst ger oss handlar det att i samarbete över gränserna lyfta fram det om mänskliga arvet i vår värld och dess betydelse för nutid och framtid. Behandlingen kulturarvet gäller dels den viktiga kunskapsav försörjningen, dels dagens och framtidens kulturpolitik. För svensk del har gällt och bör även fortsättningsvis gälla, att det svenska kulturarvets produkter i form av böcker och dokument skilda medier skall bevaras och att detta material skall stå öppet för varje medborgare, i den mån inte upphovsrättslagen läghinder i vâgen. Allt detta kommer att kräva ett utvidgat samger arbete mellan berörda parter, och sikt måste nya personella och ekonomiska resurser tillföras kap. 4. Därefter beskrivs nuläget med gällande lag och förslag av tidiutredningar och vad gäller inom biblioteksvärlden, gare som nu

Arkivet för ljud och bild, ALB, Sveriges Radio AB, SR, och Stif-

telsen Svenska filminstitutet, SFI, kap. 5. De nordiska och internationella förhållandena lagstiftningsområdet skärskådas i ett särskilt kapitel kap. 6. Olika medier och deras problem vid bevarande och tillhandahållande tas upp till behandling kap. 7. Det gäller dels tekniska frågor, dels mängden material, vilket särskilt har avseende radio- och TV-program.

1.3 överväganden och förslag kap. 8-14

Betänkandets andra del, i vilken överväganden och förslag återfinns, inleds med precisering målen. Det sker mot bakgrund en av vad som tidigare sagts i kap. att yttringar av svenskt liv, av svenskt samhälle och svensk kultur skall bevaras för eftervärlden och att materialet så vitt möjligt skall kunna nyttjas av alla. Det skall kunna användas för rättsstatens och förvaltningens behov och för studier, forskning och kultur över huvud. Tillhandahållandet blir därmed väsentligt. Frågan kan ställas, om vi över huvud skall ha pliktleverans el-

ler om vi i stället skall lösa leveransfrågan annat sätt. Fördelar-

med pliktleverans är dock större än med varje annan lösning, na varför pliktleverans föreslås även i fortsättningen. På bibliotekssidan har hittills Kungl. biblioteket, KB, och universitetsbiblioteken varit mottagande institutioner och Arkivet för

ljud och bild, ALB, när det gäller övriga medier. Dessutom har SOU 1992 92 Lunds universitetsbibliotek, LUB, haft en särskild uppgift som Kapitel 1 mottagare för ett nationellt reservexemplar. Nu föreslås, att pliktexemplar skall levereras till KB och universitetsbiblioteken samt till ALB, men att LUB inte längre skall ansvara för ett nationellt reservexemplar. Orsaken därtill är främst ekonomisk, då kostnaderna inte uppväger fördelarna med ett sådant exemplar. Likaså avvisas tanken på ett säkerhetsexemplar. Frågan om en mer sammanhållen organisation de mottaganav de institutionerna KB och ALB diskuteras i kap. Fördelarna innebär bl.a. att man skulle få större funktionell enhetlighet. Mot detta talar bl.a. att man i dagens läge har två väl fungerande orga-

nisationer, där man inte ser någon fördel med en sammanslag-

ning. KB och ALB bör därför under den närmaste framtiden verka som från varandra fristående institutioner. Dock bör i och var en av de båda myndigheternas styrelser den andra vara representerad. På sikt måste emellertid sammanslagning tas till en upp ny prövning, inte minst därför att framtiden kommer att kräva en väl samordnad policy på hela bevarande- och tillhandahållandesi-

dan. Ett organisatoriskt samgående med Stiftelsen Svenska fihnin-

stitutet eller Sveriges Radio AB är varken önskvärt eller möjligt. ALB bör ha det formella ansvaret för att film filmbas bevaras.

Mellan Sveriges Radio AB och ALB skall samrådsplikt finnas. I kap. 10 görs en rad överväganden leverans. Utgångspunk-

om

ten är, att dokumentslag inte spelar någon roll utan att det är den

allmänna tillgängligheten och anknytningen till svenska förhållan-

den, som är avgörande för frågan leveranspliktens omfattning.

om Däremot finns det vid utformningen av en pliktleveranslag anledning att skilja mellan vissa huvudkategorier av informationsbärare. Kravet allmän tillgänglighet bör finnas i en ny lag, och preciseringen av kravet sker ett sådant sätt, att formulesamma ring kan göras tillämplig på flertalet dokumentslag. En generell regel utformas i anslutning till yttrandefrihetsgrundlagen och upphovsrättslagen. Likaså ges en generell regel anknytning till om Sverige och svenska förhållanden i lagens inledande bestämmelser. Omfattningen av leveransplikten tryckta skrifter knyts till av tryckfrihetsförordningen, TF, och rimlig tolkning den, en av som ger en praktiskt hanterbar lösning. Sedan följer en noggrann ge-

nomgång ur skilda aspekter av den föreslagna pliktleveranslagen.

I ett kapitel 13 kommer sedan olika specialmotiveringar. Förslaget till pliktleveranslag har mot denna bakgrund följande

huvudbestämmelser avsnitt 3.1

Tryckta skrifter skall levereras i sju exemplar, ett till KB, ett till vardera Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds, Göteborgs

och Umeå universitetsbibliotek. Ett undantag i fråga antalet

om är dagstidningar, som bör levereras i två exemplar i pappersformat till KB, som ombesörjer rnikrofilmning. Ett annat undantag är punktskriftslitteratur, som bara levereras om det inte har sam-

ma innehåll som tidigare framställd skrift och inte är en samman- SOU 1992 92 ställning ur tidigare framställda skrifter, och som levereras i en- Kapitel 1 dast ett exemplar. Kombinerat material levereras som skrift. Mikroforrn skall levereras i sju exemplar, om de är originalpublikationer, men i ett, om de är parallell- eller sekundärpublikationer. Elektroniska dokument, som innehåller huvudsakligen text ochleller fast bild, skall levereras som skrift. Elektroniska dokument, som är tillgängliga genom direktkoppling, är inte leveranspliktiga. Av dokument, som upptar ljud och rörlig bild, skall ett exemplar levereras till ALB. Detta gäller film, videogram och fonogram samt överhuvudtaget alla former av elektroniska dokument, som innehåller ljud och rörlig bild. Rikstäckande radio- och TV-sändningar, som utgår från Sverige, är i princip leveranspliktiga. I fråga om sändningar med begränsad räckvidd, dvs. närradio, kabel-TV och i framtiden privatradio, sker urval och rekvisitioner genom ALBs försorg. För dokument, som framställts inom landet, gäller i princip att framställare eller producent skall leverera. Undantag är film, som levereras av den, som gör filmen tillgänglig för allmänheten, kombinerat material, som levereras av beställaren, och ljudradiooch TV-program, vilka lämnas av den som. skall göra referensupptagningar. Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier enligt föreskrifter, som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Frågan bevarande och gallring diskuteras i kap. 11. Det

om material, som levereras till universitetsbiblioteken, bevaras efter de riktlinjer, som ställs upp vid respektive universitet och universitetsbibliotek. De bestämmer alltså själva vad som skall gallras och bevaras. Också för nationalexemplaret gäller, att KB och ALB ytterst själva avgör, vad som skall bevaras. Det ligger emellertid ett stort värde i att ha en samling som är så heltäckande som möjligt, vartill kommer att det är föga lönsamt att gallra i detta exemplar. De båda mottagande institutionerna bör därför vinnlägga sig om att eftersträva största möjliga fullständighet. Tillhandahållandet tas upp i kap. 12. Det bör vara allmänt och inte inskränkas av annat än lagstiftningen, i första hand upphovs-

rättslagen, och materialets ömtålighet. Denna vida syn tillgäng-

lighet tillämpas redan nu av KB och universitetsbiblioteken. ALB restriktivt och kräver forskarlegitimation bör, såvitt är mer men upphovsrättslagstiftningen och materialets ömtålighet tillåter det, anpassa sig till en större tillgänglighet. I takt med universitetens decentralisering blir sambibliotekstanken viktigare än förut. Därför föreslås ett samrådsförfarande mellan KB och universitetsbiblioteken, när det gäller tillhandahållandet av det svenska materialet. Originaldokumenten bör ställas till förfogande fritt för låntagaren, vare sig det sker direkt från det egna biblioteket eller genom fjärrlån.

Enligt direktiven skall utgångspunkt för pliktexem- SOU 1992 92

en en ny plarslag att den inte leder till ökade kostnader. Lagförslaget Kapitel 1 vara, kan i och för sig betraktas som kostnadsneutralt. Jag för emellertid i kap. 14 ett resonemang om olika kostnadsalternativ och deras konsekvenser, eftersom den nuvarande kostnadsrarnen är för snäv för att tillgodose mer än mycket restriktiv behandling och därmed risk för att väsentligt material förstörs. Det första alternativet medför inga ökade kostnader; KB fortsätter att ta hand om det man redan har ansvar för med ganska obetydliga tillägg, som-får redovisas i kommande anslagsframställningar. För ALB blir läget ett annat då det gäller radio- och TVsändningar, eftersom krav ställs på att institutionen skall ta hand om både rikstäckande sändningar och sådana med kort räckvidd närradio, kabel-TV och i framtiden privatradio. Detta kan inte ske annat sätt än att man får vara mycket selektiv, när det gäller det sistnämnda imaterialet, vilket innebär, att alternativet

egentligen inte leder till några förbättringar. ALB får även det formella ansvaret för film på filmbas. Detta medför inga extra

kostnader, då verksamheten redan bedrivs vid SFI. För de sex universitetsbiblioteken blir det deras och universitetens sak att be-

döma, vilka resurser man skall lägga ned på bevarande och till-

handahållande av svenskt material. Det andra alternativet är med viss kostnadsökning detsamma som det första. Kostnadsökningen beror bevarandet av material, är åsidosatt radio- och TV-sändningar med kort räcksom nu vidd, och akuta tekniska problem och aktuella bevarandeproblem, som sammanhänger med pliktleveransen. Konsekvenserna av det andra alternativet blir, att hittills för-

summat material tas om hand på miniminivå och att förstörelsen

av material i riskzonen avvärjs. Kostnaderna kan sammanfattas på följande sätt 1 Omhändertagande av sändningar utanför Sveriges 3,5 milj.kr. året för framtiden, 2 Bevarande

radio om av

äldre material hos KB två miljoner kronor årligen under fem år, totalt 10 milj.kr. och 3 Bevarandekostnader för ALB-material 6,72 milj.kr. under fem år, totalt 33,6 milj.kr. Det utmärkande för alternativen ett och två är, att de inte löser några problem för framtiden. För att lösa dem måste betydan-

de resurser sättas in på lång sikt. Samhället måste satsa forsk-

nings- och utvecklingsarbete, varvid ett samarbete mellan berörda institutioner arkiv-, biblioteks- och museiområdet är nödvändigt. En omedelbar insats gäller konvertering av stora mängder material till modernare och hållbarare medier. Enligt detta tredje alternativ bör insatser av följande slag göras 1 Planering av pro-

jekt för att bevara dokument, främst elektroniska, lång sikt,

2 Mikrofilmningscanning av pappersdokument för att överföra

det svenska trycket fr.o.m. 1850 Projekt 1850 till annat medi-

um och 3 Bevarande av elektroniska dokument.

Konsekvenserna av detta tredje alternativ blir, att samhället SOU 1992 92

långsiktigt bevarar och tillhandahåller det material, belyser Kapitel I

som vårt kulturarv och samtidigt tillfredsställer de krav, rättssta som ten ställer. Kostnaderna kan sammanfattas följande sätt 1 Planering av projekt för bevarande främst elektroniska dokument av

lång sikt 1 milj.kr. under ett år, 2 Mikrofilmningscanning in-

om Projekt 1850, som i dag inte kan kostnadsberäknas, 3 Bevarande av elektroniska dokument vid ALB 6,72 milj.kr. året om under tio år 6,72 milj.kr. om året enligt alternativ två jämte lika mycket under ytterligare fem år, totalt 67,2 milj.kr. Ett mycket angeläget projekt, som dock kan bekostas andra medel, är att av överföra inspelningar av äldre televisionsprogram hos Sveriges Television AB till mera beständigt material. Detta projekt är kostnadsberäknat till totalt 8,3 milj.kr.

ALB skulle spara ca 750 000 kr. årligen, SRs programföre-

om tag själva svarade för kostnaderna för referensband. Några ytterligare besparingar, som skulle täcka kostnaderna för alternativen två och tre, har jag inte kunnat En möjlig fiange. nansiering vore dock, att en viss del av TV-avgiften anslogs till bevarandeändamål. En annan möjlig finansieringsvâg vore, att Sveriges Television

AB bekostade råddningsåtgârder ur sina samlade allmänna medel.

Förhandlingar bör därför inledas härom. KBs och bibliotekens

åtgärder för att rädda hotat material bör bekostas allmän-

genom na medel.

SOU 1992 92

2 Uppdraget

Kapitel 2

2.1 Tillkallande av särskild utredare

Den 2 maj 1991 fick statsrådet Bengt Göransson regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar Frågorna har varit föremål för utredningar och m.m. överväganden i skilda sammanhang. Orsaken är bl.a. den snabba tekniska utvecklingen, mängden och de ökande kostnaderna för nya medier. En samlad översyn bör därför nu göras.

2.2 Direktiven

Mitt uppdrag framgår direktiven dir. 199128, återges i

av som bilaga. I direktiven beskrivs utredningsuppdraget. Utredningen bör avse en samlad översyn av reglerna för bevarande av det material, som trycks, spelas in eller på annat sätt framställs i Sverige eller

utomlands är avsett för spridning i Sverige. Översynen bör

men också belysa de regler, gäller i andra länder, särskilt då de som nordiska länderna och länderna inom den europeiska gemenskapen liksom de av Unesco givna rekommendationerna för lagstiftning om leveransplikt. Med beaktande av tidigare gjorda utred-

ningar och remissyttranden över dem skall följande huvudfrågor

behandlas vilket material skall levereras in, vilket material skall bevaras, vilka regler bör gälla för tillgängligheten av det bevarade materialet och vilken organisation bör gälla.

Översynen, då det gäller vilket material som skall levereras in,

bör utgå från att det primära syftet med samtliga pliktleveranser i

fortsättningen skall vara det, som nu gäller tryckta skrifter, dvs. att för eftervärlden dokumentera vad som framställs eller förläggs i Sverige. Dokumentationen av Videofilmer skall här dock ta hänsyn till reglerna för granskning av våldsskildringar. Vidare bör begreppsdefinitioner för olika typer av leveranspliktigt material utarbetas. Vad bevarandet angår, bör översynen klargöra, om det är möjligt att sortera materialet så, att endast det som bedöms som mest intressant bevaras. Om urval är möjligt, bör formerna för beslut om bevarande respektive gallring behandlas. Olika tekniska möj-

ligheter för bevarande bör beaktas. Översynen bör också innefatta

en bedömning av ett s.k. nationellt reservexemplar. Vidare bör möjligheterna till viss arbetsfördelning på detta område mellan de

berörda myndigheterna övervägas. De ekonomiska konsekvenser- SOU 1992 92 na av olika alternativ bör också redovisas. Kapitel 2

Utgångspunkten för tillgängligheten av det bevarade materialet

är, att det bör tillhandahållas alla intresserade gratis, i den mån inte upphovsrättsliga hänsyn förhindrar detta. En bedömning bör göras om det är möjligt att låna ut pliktexemplarsmaterial utanför mottagande bibliotek och vem som då bör stå för eventuella kostnader. Vidare bör övervägas möjligheten till gemensamt och delat ansvar för universitetsbiblioteken vid utlån av svenskt tryck. Utredaren bör göra en bedömning av om särskilda regler bör gälla för tillhandahållandet av material högt kommersiellt värde. En av analys bör vidare ske av behovet särskild teknisk utrustning för av användning av vissa medier. KB har i dag huvudansvaret för det tryckta materialet, medan ALB har ansvar för ljud- och bildupptagningar. Utredningen bör analysera erfarenheterna den nuvarande organisationen och av bedöma för- och nackdelar med det delade ansvaret mellan de två institutionerna liksom med sammanhållen organisaen mer tion. Likaså bör ansvarsfördelningen mellan dem och andra myndigheter och organ med anknytning till verksamhetsområdet prövas.

Översynen skall resultera i förslag till pliktexemplarslag och

ny andra förslag, som kan komma ifråga. De skall inte leda till några ökade kostnader. Förslag skall lämnas senast den 1 september 1992. Vid sammanträde den 17 oktober 1991 beslöt regeringen att till utredningen överlämna skrivelser från ALB reglerna för om interurbanlån film, nytt för arkivet och av om namn om resursförstärkningar till arkivet i syfte att garantera tillgängligheten i framtiden till samlingarna. Samtidigt överlämnades skrivelse en från KB om samverkan mellan offentliga forskningsbibliotek. I fråga om ALBs har jag avstått från att framlägga förslag. namn Regeringen beslöt vidare vid sammanträde den 29 april 1992 att till utredningen överlämna en skrivelse från chefen för Svenska akademiens ordbok, professor Hans Jonsson, betydelsen om

för ordboksarbetet av god tillgång till svenskt tryck vid Lunds

universitetsbibliotek.

2.3 Utredningens arbetsformer

Jag har kunnat utnyttja olika utredningar från bibliotek, ALB och andra myndigheter. Jag har också tagit del erfarenheter och av synpunkter, som anställda vid berörda institutioner och andra inom området har gjort och haft. Detta har framför allt skett med hjälp av sakkunniga och experter samt referensgrupp genom en av bibliotekarier, forskare och andra specialister bestående av professorn Carl Göran Andrae, riksbibliotekarien Birgit Antons-

son, förste bibliotekarien Bodil Edvardsson, överbibliotekarien SOU 1992 92 Göran Gellerstam, docenten Gunnar Hallingberg, överbiblioteka- Kapitel 2 rien Jon Erik Nordstrand, professorn Ulf Olsson och förste bibliotekarien Liisi Pusa. Assistent Inger Borgenheim har biträtt utredningsarbetet.

Tillsammans med sakkunniga, experter och sekretariat har jag gjort studiebesök vid Uppsala universitetsbibliotek, ALB och KB. Jag har vidare tillsammans med sekreteraren Bengt Alexanderson

gjort studiebesök i Norge och därvid besökt Riksbibliotekstjenesten, Oslo universitetsbibliotek, Kulturdepartementet och Nasjo-

nalbiblioteksavdelinga i Rana, vid Lunds universitetsbibliotek

och Svenska Akademiens ordbok, vid Stiftelsen Svenska filminstitutet, vid Sveriges Radio AB och i Finland, varvid Åbo akademis biblio-

tek, Åbo universitets

bibliotek, Helsingfors universitetsbibliotek och Undervisningsministeriet besöktes.

Jag har också haft överläggningar med andra frågorna av berörda institutioner, organisationer och personer. Som utredare har jag tillsammans med sakkunniga, experter och sekretariat haft protokollförda sex sammanträden och lika många med referensgruppen.

3 Författningsförslag

liflfáelfj

3.1 Förslag till Lag om pliktleverans av allmänt tillgängliga

dokument

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag föreskrifter skyldighet till bibliotek ges om att eller Arkivet för ljud och bild lämna exemplar dokument av som lagrar text, ljud eller bild pliktexemplar. Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier enligt föreskrifter meddelas regeringen eller som av myndighet som regeringen bestämmer.

2 § I denna lag förstås med dokument exemplar något lagrar information för läsav som ning, avlyssning eller visning,

skrift dokument som lagrar text eller fast bild, skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig

skrift som avses i 1 kap. 5-7 §§ tryckfrihetsförordningen, dagstidning skrift som utgör allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär och normalt kommer med minst som ut ett nummer varje vecka, samt löpsedel och bilaga,

dokument i mikroform skrift i förminskad form kan läsas

som endast med hjälp av apparat,

film dokument som består av bilder avsedda att projiceras i

snabb följd, elektroniskt dokument dokument lagrar text, ljud eller bild som

och vars innehåll kan återges enbart med hjälp elektroniskt

av hjälpmedel, fonogram elektroniskt dokument uteslutande lagrar ljud, som videogram elektroniskt dokument lagrar rörliga bilder, som med eller utan ljud.

3 § Ett dokument görs tillgängligt för allmänheten när exem-

plar bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller

annars sprids till allmänheten eller när informationen i dokumentet återges offentligt eller i förvärvsverksamhet inför större sluten en krets.

4 § Ett dokument skall röra svenska förhållanden, om SOU 1992 92 anses informationen i dokumentet helt eller delvis är avfattad svens- Kapitel 3 ka språket eller dokumentet helt eller delvis innehåller verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnär eller, inte någon dessa förutsättningar föreligger, dokumentet om av ändå huvudsakligen är avsett att spridas inom landet.

Pliktleveransens omfattning

Skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig

5 § Av skrift vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och har framställts och givits ut här i landet, skall sju pliktsom exemplar lämnas, om inte annat följer av 8 eller 9

6§ Av skrift vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig har framställts utomlands skall sju pliktexemplar lämnas, och som om skriften är sådan periodisk skrift för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas eller skriften inte är periodisk och har lämnats ut för spridning här i landet inte bara i enstaka exemplar och rör svenska förhållanden. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av 8 eller 9

7 § Om skrift i 5 eller 6 § har innehåll en som avses samma och utförande som en tidigare framställd skrift, skall endast ett pliktexemplar lämnas under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna kombinerat material i 17 och 18 §§. om Av skrift har framställts i punktskrift skall ett pliktexemsom plar lämnas, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 9 Skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt 5 och 6 §§ omfatinte ett sådant radioprogram, film eller en ljudupptagning tar en enligt 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen skall som jämställas med bilaga till en periodisk skrift. en

8 § I fråga tryckt dagstidning gäller, i stället för vad som om följer av 6 och 7 §§, följande. Av tidningen skall lämnas två pliktexemplar. Om tidningen ut i flera olika editioner, skall pliktexemplar ges lämnas den edition har utgivits först och, om tidningen av som i minst tre olika editioner, också den edition som har ges ut av utgivits sist.

Har sida eller löpsedel ändrats, skall pliktexemplar lämnas SOU 1992 92 av varje sålunda ändrad sida eller löpsedel. Detta gäller dock inte Kapitel 3 om den ändrade sidan eller den ändrade löpsedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt tredje stycket.

9 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 5-8 §§ föreligger

inte i fråga om

visitkort, etikett, blankett, reklamblad och emballagetryck eller därmed jämförlig skrift, protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift har som framställts hos myndighet, skrift som har framställts i punktskrift och har som samma innehåll som en tidigare framställd skrift eller är som en sammanställning av utdrag ur tidigare framställda skrifter, under förutsättning att pliktexemplar av den eller de tidigare framställda skrifterna har lämnats eller lämnas samtidigt, skrift som skall lämnas som tillbehör till pliktexemplar enligt 33

Annan skrift

10 § Av elektroniskt dokument lagrar text eller fast bild som eller av dokument i mikroform skall sju pliktexemplar lämnas, om dokumentet har framställts här i landet i minst 50 exemplar och har gjorts tillgängligt för allmänheten här. Av dokument som avses i första stycket har framställts utsom omlands och har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet i minst 50 exemplar skall sju exemplar lämnas, dokumentet rör om svenska förhållanden. Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte om annat följer av 11

11 § Om dokument som avses i 10 § har innehåll samma som tidigare eller samtidigt framställd skrift i 5 § eller har som avses samma innehåll och utförande tidigare framställt dokument som av samma slag, skall endast ett pliktexemplar lämnas under förutsättning att pliktexemplar den tidigare eller samtidigt framställav da skriften eller det tidigare framställda dokumentet har lämnats eller lämnas samtidigt. Föreskrifterna i första stycket gäller inte annat följer föom av reskrifterna om kombinerat material i 17 och 18 §§.

Film och videogram

12 § Av film eller videogram har gjorts tillgängligt för allsom mänheten här i landet skall ett pliktexemplar lämnas.

Av film eller videogram som har granskats av Statens biograf- SOU 1992 92

byrå och därvid inte godkänts för visning skall ett pliktexemplar Kapitel 3

lämnas. Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte om annat följer av 14 § eller av vad som föreskrivs om kombinerat material i 17 och 18 §§.

13 § Den som har lämnat pliktexemplar av film, vars producent inte har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige, skall tillbaka filmen att den tillhandahålls för hämtning sedan Argenom kivet för ljud och bild har haft skälig tid för att framställa en kopia.

14§ Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 12 § föreligger inte i fråga sådant dokument har samma innehåll och utom som förande som tidigare framställt dokument, av vilket pliktexemplar har lämnats. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 17 och 18 §§.

Fonogram och vissa andra elektroniska dokument

15 § Av fonogram som har framställts här i landet i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här skall ett pliktexemplar lämnas.

Av fonogram som har framställts utomlands och har orts till-

gängligt för allmänheten här i landet i minst 50 exemplar skall ett pliktexemplar lämnas, fonogrammet rör svenska förhållanden. om Vad som sägs om fonogram i första och andra styckena skall

tillämpas även på elektroniskt dokument som är av annat slag än

som avses i 10 § och som inte är videogram eller fonogram. Föreskrifterna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 16 § eller av vad som föreskrivs om kombinerat material i 17 och 18 §§.

16§ Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 15 § föreligger

inte i fråga om sådant dokument som har samma innehåll och ut-

förande som tidigare framställt dokument, av vilket pliktexemplar har lämnats. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 17 och 18 §§.

Kombinerat material

17 § Med kombinerat material förstås material, innehåller som dels en eller flera skrifter, av vilka pliktexemplar skall lämnas,

dels en eller flera filmer, videogram, fonogram eller elektroniska SOU 1992 92 dokument som avses i 15 § tredje stycket, vilka pliktexemplar Kapitel 3 av skall lämnas.

18 § Av kombinerat material skall lämnas sju pliktexemplar. Om kombinerat material har innehåll och utförande samma som tidigare framställt kombinerat material, skall endast ett pliktexemplar lämnas under förutsättning att pliktexemplar det tidiav gare framställda kombinerade materialet har lämnats eller lämnas samtidigt.

Ljudradio- och televisionsprogram

19 § I fråga om ljudradio- och televisionsprogram, i

som avses

5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter tryckfrihetsför-

ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall ett pliktexemplar lämnas i form av en sådan inspelning av programmet som skall göras enligt den bestämmelsen.

I fråga om ljudradio- och televisionsprogram, svenskt

som prograrnföretag får sända med stöd tillstånd enligt 5 § radiolagen av 1966755 eller satellitsändning utgår från Sverisom genom som ge förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag, skall pliktexemplar lämnas samtliga sändningar. av Av andra sändningar än som avses i andra stycket skall pliktexemplar lämnas av de sändningar Arkivet för ljud och bild besom stämmer.

Vem som skall leverera

20 § Pliktexemplar av skrift vilken tryckfrihetsförordningen

är tillämplig skall lämnas i fråga

om skrift, som har framställts här i landet, framställaren, av periodisk skrift, som har framställts utomlands, utgivaav ren här i landet, annan skrift än periodisk skrift, har framställts utomsom lands, av förläggaren här i landet eller, sådan förläggare inte om finns, av den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet.

21 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga

om film, av den som låtit göra filmen tillgänglig för allmänheten här i landet, film eller videogram har granskats Statens biografsom av

byrå och därvid inte godkänts för visning, den har begärt

av som

granskningen hos byrån.

22 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga fonogram eller an- SOU 1992 92 om nat videogram än sådant som har granskats av Statens biografby- Kapitel 3 rå och därvid inte godkänts för visning har framställts här i landet, av den som har producerat som dokumentet, 2. har framställts utomlands, den har låtit föra in som av som exemplaret till landet.

23 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om dokument i mikro-

form eller annat elektroniskt dokument än videogram och fonogram som har framställts här i landet, av den som har framställt dokumentet, 2. har framställts utomlands, den har låtit föra in som av som exemplaret till landet.

24 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om kombinerat material, som har framställts inom landet, av den som har beställt framställningen eller, om sådan beställare inte finns, den har låtit göra materialet tillgängligt för allav som mänheten här i landet, kombinerat material, som helt eller delvis har framställts utomlands, av förläggaren här i landet eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit göra materialet tillgängligt för allmänheten här i landet.

25 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om ljudradio- och tele-

visionsprogram, av den som skall sörja för att sådan inspelning i 19 § första stycket kommer till stånd. som avses

Till vem leverans skall ske

26 § Pliktexemplar av skrift eller kombinerat material som skall lämnas i ett eller två exemplar skall lämnas till Kungl. biblioteket.

I fråga om pliktexemplar av skrift eller kombinerat material

som skall lämnas i sju exemplar skall ett exemplar lämnas till vart och ett av Kungl. biblioteket och Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek.

27 § Pliktexemplar film, annat elektroniskt dokument än såav dant i 10 § eller upptagning av ljudradio- och televisom avses sionsprogram skall lämnas till Arkivet för ljud och bild.

Tid för leverans

28 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig SOU 1992 92 än dagstidning, inom månad efter utgången det kalender- Kapitel 3 en av kvartal under vilket skriften utgavs, videogram, så snart som videogrammet har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet, dokument i mikroforrn, film eller annat elektroniskt dokument än videogram, inom en månad från den dag då dokumentet först gjordes tillgängligt för allmänheten här i landet, film eller videogram som har granskats Statens biografav byrå och därvid inte godkänts för visning, inom månad från en den dag då beslut i granskningsärendet vunnit laga kraft.

29 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga dagstidning

om som avses i 8 § enligt följande.

Utgivningsmånad Lämnas före utgången

av

januari, februari mars mars, april maj maj, juni juli juli, augusti september september, oktober november november, december januari

30 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga kombinerat materiom al, som har gjorts tillgängligt för allmänheten i fullständigt skick,

inom en månad efter utgången det kalenderkvartal under vil-

av ket materialet gjordes tillgängligt. I annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemplar av material som utgör del av kombinerat material lämnas i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i 28 § för varje dokumentslag.

31 § Pliktexemplar skall lämnas i fråga ljudradio- och tele-

om visionsprogram, inom månad från den dag då skyldigheten en att bevara upptagningen enligt 5 kap. 3 § lagen 19911559 med fö-

reskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-

lagens områden upphörde.

Särskilda föreskrifter för videogram

32§ Pliktexemplar videogram skall åtföljas uppgift

av av om vem som är ansvarig utgivare. Över pliktexemplar videogram av som har lämnats till Arkivet för ljud och bild skall ett särskilt register föras med hjälp autoav matisk databehandling. I registret skall antecknas för ett nummer

varje videogram och uppgift ansvarig utgivare. Statens bio- SOU 1992 92 om

grafbyrå får ha terminalåtkomst till detta register. Kapitel 3

Arkivet för ljud och bild skall underrätta den som har lämnat pliktexemplar av videogram om de nummer som videogrammen har fått i registret. Den som är skyldig att lämna pliktexemplar till Arkivet för ljud och bild skall föra en förteckning över videogram som omfattas plikten och i förteckningen ange de registernummer som av de ingivna pliktexemplaren har fått.

Gemensamma föreskrifter

33 § Pliktexemplar skall lämnas enligt föreskrifterna i densom na lag, skall även omfatta bildband, diabilder och liknande material som utgör komplement till pliktexemplaret, omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar när detta görs tillgängligt för allmänheten. Pliktexemplar och tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är avsedda att göras tillgängliga för allmänheten.

34 § Varje försändelse med pliktexemplar skall vara åtföljd av

förteckning över det material som ingår i försändelsen. För-

en teckningen skall underskriven och lämnas i två exemplar. vara Det exemplaret skall återställas med anteckning om att mateena rialet har mottagits. Om kombinerat material ingår i försändelse, skall detta särskilt anges i förteckningen.

35 § Den som åsidosätter skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av den myndighet som regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Vitesföreläggandet skall delges. Den underlåter att fullgöra sin skyldighet att föra en försom teckning enligt 32 § fjärde stycket skall dömas till böter. Beslut enligt första stycket får överklagas till länsrätten.

36 § Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer får som för visst fall medge undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lag 1978487 om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall upphöra att gälla.

Skyldighet att lämna pliktexemplar ljudradio- och televi- SOU av 1992 92 sionsprogram, som avses i 19 § tredje stycket, föreligger i fråga Kapitel 3

om sådant har sänts efter utgången

program som av december 1992.

Om det i en lag eller i en författning har beslutats som av regeringen hänvisas till den gamla lagen, skall hånvisningen i stället avse den nya lagen.

3.2 Förslag till SOU 1992 92 Förordning om pliktleverans av allmänt tillgängliga Kapitel 3

dokument

Härigenom föreskrivs följande.

förordning meddelas vissa föreskrifter sådant l § I denna om material omfattas lagen 1993000 om pliktleverans av som av allmänt tillgängliga dokument.

Bevarande av pliktexemplar

2 § Dokument har lämnats till Kungl. biblioteket och Arsom kivet för ljud och bild skall bevaras för framtiden med största möjliga fullständighet. I fråga upptagning av ljudradio- och om televisionsprogram gäller dock att den får bevaras endast om den har dokumentariskt värde. Dokument har lämnats till Stockholms, Uppsala, Linkösom pings, Lunds, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek skall beenligt föreskrifter meddelas respektive universitet varas som av efter samråd med Kungl. biblioteket.

Tillhandahållande av pliktexemplar

förvaras hos Kungl. biblioteket hålls till- 3 § Dokument som gängligt i bibliotekets lokaler i den utsträckning som biblioteket bestämmer. Dokument förvaras hos Stockholms, Uppsala, Linköpings, som Lunds, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek hålls tillgängligt enligt föreskrifter meddelas respektive universitet efter som av samråd med Kungl. biblioteket.

fråga ljud- och bildupptagning förvaras hos bibliotek

I om som i 4-6 §§ föreskrivs för Arkivet för ljud och bild äga skall vad som motsvarande tillämpning.

4 § Sådan ljud- och bildupptagning som förvaras hos Arkivet för ljud och bild hålls tillgänglig i arkivets lokaler och tillhandahålls med hjälp av arkivets apparatur. Exemplar ljud- och bildupptagningar får efter prövning i av varje särskilt fall hållas tillgängligt motsvarande sätt institution utanför arkivet. Efter utnyttjandet skall exemplaret lämnas tillbaka till arkivet. Lån utanför arkivet eller institution får inte ske av ljud- och bildupptagning har lämnats pliktexemplar och som försom som hos arkivet eller som har lämnats ut till institution. varas

5 § Arkivet för ljud och bild skall tillse att den tar del SOU 1992 92 som av material hos arkivet inte utan tillstånd arkivet framställer Kapitel 3 av exemplar av materialet.

6§ När en kopia av ett pliktexemplar lämnas Arkivet ut av för ljud och bild utanför arkivet skall arkivet upplysa mottagaren om innebörden av tillämplig upphovsrättslig lagstiftning. Efter utnyttjandet skall kopian återlämnas till arkivet. Sådant exemplar får därefter bevaras i arkivet.

Övriga föreskrifter

7 § Föreläggande att vid vite fullgöra skyldighet att lämna pliktexemplar meddelas av Arkivet för ljud och bild i fråga om dokument som skall lämnas till arkivet och Kungl. biblioteket i av

fråga om övriga dokument.

8 § Undantag från skyldighet att lämna pliktexemplar får medges av Arkivet för ljud och bild i fråga dokument om som skall lämnas till arkivet och Kungl. biblioteket i fråga övriav om ga dokument.

9 § Ytterligare föreskrifter bevarande och tillhandahållanom de av pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar får meddelas av Arkivet för ljud och bild.

l0§ Beslut av Kungl. biblioteket, universitet eller Arkivet för

ljud och bild i fråga om avlämnande pliktexemplar eller till-

av handahållande bevarat material får överklagas till länsrätten. av

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordning 1978779 om pliktexemplar skrifter och ljud- och bildupptagav ningar skall upphöra att gälla.

3.3 Förslag till SOU 1992 92

Förordning om ändring i förordning 1988342 med Kapitel 3

instruktion för Arkivet för ljud och bild

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1988342 med in-

om struktion för arkivet för ljud och bild att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Arkivet för ljud och bild har till Arkivet för ljud och bild har till uppgift att ta emot och förvara uppgift att ta emot och förvara sådana exemplar ljudradio- sådana exemplar av ljud- och av och televisionsprogram, filmer, bildupptagningar som enligt lafonogram och videogram 1993000 om pliktleverans som gen enligt lagen 1978487 plikt- allmänt tillgängliga dokument om av

exemplar skrifter och ljud- skall lämnas till arkivet. Arkivet

av och bildupptagningar skall läm- skall därvid föra det register till arkivet. Arkivet skall där- över ingivna pliktexemplar av vinas vid föra det register över ingivna deogram som anges i 32 § lagen. pliktexemplar av videogram som i 17 § första stycket laanges a gen.

Arkivet får även som deposition eller gåva ta emot eller an-

sätt förvärva andra ljud- eller bildupptagningar än sådana nat i första stycket samt sådana framställningar i skrift, ljud som avses eller bild är avsedda att användas tillsammans med upptagsom ningarna.

2§

Det åligger arkivet särskilt att

vårda de samlingar som förvaras hos arkivet, gallra i den utsträckning som behövs samt hålla samlingarna tillgängliga. Samlingarna skall förvaras på ett betryggande sätt.

SOU 1992 92 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kapitel 3

Om bevarande och tillhandahål- Om bevarande och tillhandahållande finns bestämmelser i för- lande finns bestämmelser i förordningen 1978779 om plikt- ordningen 1993000 pliktleom

exemplar av skrifter och ljud- allmänt tillgängliga do-

verans av och bildupptagningar. kument. Det åligger arkivet att samråda med företrädare för Sveriges

Radio Aktiebolag i frågor be-

av lydelse för bevarande och tillhandahällande upptagningar av av radio- och televisionsprogram

4 Dokumentation av svenskt SOU 1992 92

Kapitel 4

samhälle och liv bevarande och tillhandahållande

I det samverkande Europa, som nu växer fram, understryker man såväl värdet av nationell och regional egenart det som gemensamma europeiska kulturarvet. Även EG ännu inte har känneom tecknats av stark aktivitet på kultursidan, har dock nyligen man uttalat, att man vill främja båda dessa sidor det europeiska kulav turarvet Treaty on European Union, Maastricht-fördraget, 1992, Title IX. Att bevara och tillhandahålla yttringar svenskt liv, svenskt av samhälle och svensk kultur för eftervärlden är väsentligt. Det visar vår egenart och vår identitet i det Europa. Det ger oss nya handlar då inte bara vårt kulturarv utan hela det nationelom om arvet, dvs. vårt sätt att leva. Det säger sig självt, det blir att mycket viktigt att lämpligt sätt bevara och tillhandahålla detta för landets och Europas nuvarande och tillkommande invånare. Ytterst handlar det om det mänskliga arvet i vår värld. Vi måste få lyfta fram det och dess betydelse för nutid och framtid, och vi måste i ett ekonomiskt kärvt läge skapa samla resurser att in och bevara det för framtiden. Allt detta har starka humanistiska inslag. I vår tid finns människor, sammanslutningar och krafter, som inte är klara över eller medvetet bortser från dessa inslag till förmån för andra kortsiktiga intressen än människans andliga mer överlevnad. Att förverkliga det europeiska kulturarvet kräver samarbete över gränserna också samordning inom vårt men en eget land mellan olika institutioner och intressen. Det förefaller mig, som om behandlingen vårt kulturarv av måste ta hänsyn till åtminstone två sidor, nämligen dels den kunskapsförsörjande, dels den renodlat kulturella, då också mer som

tar sig uttryck i någon form av kulturpolitik. Ibland kan gränser-

na mellan dem vara oklara. Kunskapsförsörjningen i dagens samhälle är utomordentligt viktig och dess nytta bestrids väl få. av Böckerna och våra andra medier spelar där viktig roll. Sarntien digt kan vi konstatera att kulturpolitiken följd dagens som en av snabba utveckling är underkastad förändring och anpassning till de nya förhållandena. Vad som i fortsättningen behandlas, gäller främst bevarande och tillhandahållande det svenska kulturarvets produkter i av

form av böcker och dokument på skilda medier. Dessa belyser,

vad som skett och sker inom det svenska samhället och i dess kontakter med världen. För den svenske medborgaren är det väsentligt inte bara att

själv få tillgång till det nationella också det

arvet utan att av samhället och myndigheterna förvaltas och görs tillgängligt. Staten

2 12-0727

och förvaltningen måste hålla sig inom de offentlig- SOU 1992 92 ramar, som hetsprincipen uttryck åt, dvs. varje medborgare skall ha rätt Kapitel 4 ger

att ta del av material som angår honom eller henne.

Överfört det material, i denna utredning kommer ifråsom det svenska mediematerialet, innebär det, att viktiga dokuga, ment skall bevaras, hållas tillgängliga för den enskilde och allmänheten, så att inte bara deras rätt tillgodoses utan också den enskilde får insyn i hur samhället fungerar och kan bilda sig en uppfattning om förvaltningens effektivitet. Den nyligen antagna arkivlagen säger, att arkiven är till för rättsstaten, för en effektiv förvaltning och för kultur och forskning. Utan att här hårdra jämförelsen vill jag dock konstatera, att det finns påtaglig paen rallellitet mellan arkiven å sidan och biblioteken m.fl. å den ena andra. I båda fallen rör det sig om institutioner med uppgift att bevara och tillhandahålla material medborgarna till deras och samhällets gagn. Den tekniska utveckligen har medfört nya möjligheter att bevara och tillhandahålla både äldre och nyare material. Vi kan nu ett helt annat sätt än tidigare bevara stora mängder dokument och göra dem lätt tillgängliga, även om detta inte är billigt utan kräver Samtidigt har den också fört med sig svårigstora resurser. heter. Hållfasthetsproblemen har ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Den snabba utvecklingen medför, att apparaturen snart blir föråldrad och måste ersättas med ny. En annan svårighet är bristen på enhetliga standarder. Allt detta kräver en noguppföljning av vad som sker olika håll i världen. Kultugrann rella och kommersiella intressen måste i en framtid finna vettiga lösningar. Väsentliga för framtiden är den lagstiftning och de riktlinjer, antingen redan vuxit fram eller måste komma i en nära som framtid och som syftar till att bemästra de problem som sammanhänger med att vi måste bevara och tillhandahålla vårt kulturarv. De internationella aspekterna blir här utomordentligt betydelsefulla. Inte minst viktiga är våra nordiska grannars lagstiftning och erfarenheter liksom vad skilda EG-länder kommit fram till. Redan i dag länkas det svenska biblioteksväsendet alltmer sammed ett världsomfattande biblioteksnätverk. Detsamma sker man också andra besläktade områden som radio och TV och arkivområdet, där inte minst tekniken kräver stor lyhördhet för vad sker i andra länder. Men också den normativa sidan är av som stort intresse. Ett exempel kan hämtas ur Kungl. bibliotekets fördjupade anslagsframställning avseende åren 1993-1996. Jag citerar Att samla, bevara och tillhandahålla det nationella trycket är enligt - Unescos riktlinjer ett nationalbiblioteks mest fundamentala funktion. Citatet speglar det internationella ansvaret också men det nationella eller som ett annat citat ur anslagsframställningen uttrycker det Som nationalbibliotek skall KB främst ge den

svenska allmänheten en spegelbild landets kultur, vetenskap SOU 1992 92 av och samhällsliv men även ingå som en del det globala nätver- Kapitel 4 av ket av nationalbibliotek. Det fria flödet information över gränav

serna är en internationellt uppsatt och accepterad målsättning.

Det förutsätter att varje lands nationalbibliotek tar fullt för ansvar det inhemska trycket. Genom ett ökat utnyttjande befintlig av teknik som t.ex. mikrofilmning, scanning och digitalisering skapas

förutsättningar dels för ett förbättrat bevarande originaldokuav menten, dels för ett förenklat spridande den information de inav nehåller.

Det finns i det moderna mediematerialet och i dess tillhandahållande för den enskilde spänning mellan önskan fullstänen om dig öppenhet och upphovsrättsliga krav. Den kommer inte till uttryck så mycket i bibliotekens arbetsuppgifter i dem, som som Arkivet för ljud och bild har att syssla med. Principiellt skall materialet stå öppet för för studier, förkovran och forskning. envar KBs och universitetsbibliotekens böcker kan i princip lånas alav la, medan tillträde till ALBs samlingar i dag är förbehållet forskare, låt vara att termen fått vid tolkning. För ALB skall en att få tillgång till material har det ofta tvingats till särskilda avtal. Ett noggrant iakttagande av upphovsrättslagen är självklarhet. Det en

vore utan tvivel av stort värde, praxis vid utlåningen i

om en framtid kunde vidgas inom upphovsrättslagstiftningens och ram om nya överenskommelser kunde ge större öppenhet. För att i framtiden på sikt kunna samla, bevara och tillhandahålla kulturarvet kommer det att bli nödvändigt med förstärkta resurser personellt och ekonomiskt. Även dagens finansiella om

läge kräver åtstramningar, är det inte i det långa loppet möjligt

med sådana, över huvud kulturarvet skall bevaras. Kanske om är det befogat att citera bibelordet Matt. 1626, 1917 års översättning Och vad hjälper det människa, hon vinner hela en om världen, men förlorar sin själ Vad det gäller, är vår svenska identitet och vårt bidrag till den europeiska och världsomfattande

gemenskapen. Uppgiften att samla, bevara och tillhandahålla kulturarvet kräver redan nu en samsyn och ett samarbete mellan alla berörda parter. I framtid kommer detta samarbete en att bli än nödvändigare. Knappa resurser kommer inte att tillåta, intresatt sen och arbete spretar skilda håll. Redan är det önskvärt, nu att denna samsyn också finge handfasta uttryck. Det finns all mera anledning att förbereda framtiden lösningar, inte genom som hindrar en samsyn och i vissa fall ett framtida organisatoriskt

samgående. Innan jag går vidare, önskar jag bild nuläget i vid

ge en av mening villkoren för de svenska institutionerna, den internationella lagstiftningen samt problem sammanhänger med olika som medier, för att sedan kunna framföra mina förslag.

d

3.957 v .. . -amwtreâé w ä

i Ew-xgaezs 2122x2942 1 4 4 n aAq-gqdâktxmggam l x kivååhá- 1 v

éâgiwqraáâp smam

;Jsmzeibilââarbiárc müm tim

itlsâiâääütbfâfäüi

5 Nuläge

SOU 1992 92 Kapitel 5

5.1 Gällande rätt och tidigare lämnade utredningsförslag

Frågor pliktleverans regleras i lag 1978487 pliktom m.m. om exemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, pliktexemplarslagen, samt i förordning 1978779 pliktexemplar om av skrifter och ljud- och bildupptagningar, pliktexemplarsförord-

ningen. Till grund för den gällande lagstiftningen låg tre olika ut-

redningsförslag. Dataarkiveringskommittén DAK hade i sitt del-

betänkande SOU 197494 Bevara ljud och bild föreslagit åtgär-

der för att bevara radio- och TV-program, filmer, fonogram och videogram. Förslag om nya bestämmelser för pliktleveranser av dagstidningar och andra skrifter hade vidare lagts fram dels i tidningsfilmningskommitténs första rapport Utbildningsdepartementet 19754 Dagspress mikrofilm, dels särskild utreav en

dare i betänkandet Ds U 197712 Pliktexemplar skrift. För-

av slag till lagstiftning presenterades härefter i proposition 19777897.

5.1.1 Pliktexemplarslagen

I pliktexemplarslagen regleras pliktleverans beträffande skrifter 3-10 §§, ljud- och bildupptagningar 11-17 §§ och kombinerat material 18-23 §§. Med skrift förstås enligt lagen tryckt skrift och skrift, annan som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, TF. Pliktexemplar skall lämnas dels av skrift har framställts här i riket och som utgivits här, dels av vissa skrifter som har framställts utom riket. I sistnämnda fall skiljer lagen mellan periodisk skrift och annan skrift. För periodisk skrift är det tillräckligt att det finns eller skall finnas utgivningsbevis. Andra skrifter skall ha lämnats för ut spridning här i riket, röra svenska förhållanden vissa sätt och inte ha införts i riket i bara enstaka exemplar. Skyldighet att lämna pliktexemplar föreligger inte beträffande bl.a. tillfällighetstryck, arbetspromemoria eller liknande skrift har framställts som hos myndighet samt skrift som har framställts i punktskrift. Pliktexemplar av skrift skall i regel lämnas i sju exemplar, nämligen till vart och ett av Kungliga biblioteket KB och Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds LUB, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek. Om skrift har innehåll och utförande samma som tidigare framställd skrift, behöver dock pliktexemplar bara lämnas till KB och LUB. Vidare behöver dagstidning bara lämav

nas två exemplar till KB och ett exemplar till LUB. I 9 och 10 §§ SOU 1992 92 ges bestämmelser om vem som skall lämna pliktexemplar och när Kapitel 5 det skall lämnas. Bestämmelser om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar gäller för ljudradio- och televisionsprogram, film, fonogram och videogram.

I fråga om radio- och TV-program 11 § skall pliktexemplar

lämnas i form av en sådan s.k. referensupptagning som skall ske enligt 5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Leveransskyldighet gäller i fråga om program som svenskt programföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen 1966755

eller satellitsändning utgår från Sverige förmed-

som genom som las till allmänheten från svenskt programföretag. Beträffande film gäller att pliktexemplar skall lämnas dels av

film som har granskats av Statens biografbyrå, dels av reklamfilm

som distribueras för visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning 12 §. Den som har lämnat in filmen skall få tillbaka den sedan den har kopierats. Även videogram har granskats Statens biografbyrå av som av skall pliktexemplar lämnas 12 §. Härutöver gäller följande. Av fonogram och videogram som har mångfaldigats här i riket, fonogram i minst 50 exemplar och videogram i minst 10 exemplar, och som har gjorts tillgängliga för allmänheten här skall ett pliktexemplar lämnas 13 §. När det gäller fonogram och videogram

som har mångfaldigats utom riket förutsätts för leveransplikt att

de har förts in i 50 respektive 10 exemplar och rör svenska förhållanden. Skyldighet föreligger inte att lämna pliktexemplar av sådant fonogram eller videogram har innehåll och utsom samma förande som tidigare lämnat exemplar. Pliktexemplar av upptagningar av radio- och TV-program, film, fonogram och videogram skall lämnas till Arkivet för ljud och bild ALB. I lagen också bestämmelser ges om vem som skall lämna pliktexemplar och när det skall ske. Beträffande videogram finns i 17a § bestämmelser om registrering m.m. Med kombinerat material förstås enligt 18 § olika kombinatio-

ner, i vilka i allmänhet en skrift ingår. Lagen skiljer mellan kom-

binerat material som utgör läromedel och annat kombinerat material. Läromedelskombinationerna är mera skiftande. Av kombinerat material som har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar skall ett exemplar lämnas till KB och ett till LUB 19 §. Beträffande kombinerat material som helt eller delvis har mångfaldigats utom riket gäller i princip samma bestämmelser som för fonogram. Undantag från leveransplikt föreligger beträffande material som har samma innehåll och utförande som tidigare lämnat material. Bestämmelser finns slutligen om vem som skall lämna pliktexemplar och när 22 och 23 §§.

Lagen avslutas med vissa gemensamma föreskrifter angående SOU 1992 92 tillbehör till pliktexemplar, vite, straff och dispens 24-26 §§. Kapitel 5

5.1.2 Pliktexemplarsförordningen

I pliktexemplarsförordningen ges föreskrifter om överlämnande av pliktexemplar, bevarande och förvaring av pliktexemplar, framställning av exemplar hos ALB, tillhandahållande pliktexav emplar och om vissa övriga frågor. I det här sammanhanget skall inte lämnas någon närmare redogörelse för dessa föreskrifter. De kommer att beröras i det följande i samband med behandlingen av särskilt frågorna om bevarande och tillhandahållande. Det kan emellertid redan här finnas anledning att förklara innebörden av begreppen nationalexemplar och nationellt reservexemplar son1 kommer att nyttjas i det följande. Skrifter skall lämnas till KB och universitetsbiblioteken och kombinerat material skall lämnas till KB och LUB. Skrifter och kombinerat material som har lämnats till KB utgör nationalexemplar och skrifter och kombinerat material har lämnats till som LUB utgör nationellt reservexemplar 6 § pliktexemplarsförordningen. Beträffande båda dessa exemplar gäller, till skillnad mot övriga pliktexemplar, ovillkorliga föreskrifter om bevarande för framtiden. Det finns också andra särbestämmelser för ett par nationalexemplar och nationella reservexemplar, nämligen angående förvaring och tillhandahållande. Det kan anmärkas att termen nationalexemplar inte används om pliktexemplar lämnas till som ALB.

5.1.3 Ljud- och bildbevarandekommittén, LBK

I april 1986 förordnades en särskild utredare för att göra överen syn av reglerna för bevarande av ljud- och bildupptagningar. Utredaren antog namnet Ljud- och bildbevarandekommittén, LBK. I augusti 1987 avgavs betänkandet SOU 198751 Ljud och bild för eftervärlden. Sammanfattningsvis föreslog kommittén följande ändringar i pliktexemplarslagen. Vid den tidpunkt då förslaget lades fram förelåg skyldighet att lämna pliktexemplar av upptagning av radio- och TV-program enbart för programföretagen inom Sveriges Radio AB, SR. LBK föreslog i en mera generell bestämmelse att leveransskyldighet skall gälla för företag och sammanslutning sänder radio- elsom ler TV-program och som har skyldighet att göra referensband-

ningar. I dåläget betydde detta att leveransskyldighet skulle kom-

ma att omfatta även sammanslutningar som sänder närradio och kabelföretag som bedriver egensändningar. Dessutom föreslogs leveransskyldighet avseende upptagning av vidaresändning i landet

programkanaler från satelliter. En särskild bestämmelse i fråga SOU 1992 92 av om sådan vidaresändning var nödvändig eftersom någon skyldig- Kapitel 5 het att företa referensbandning inte förelåg. Skyldighet att leverera samtliga referensband skulle dock liksom tidigare bara åligga företagen inom SR. I övrigt skulle leverans ske i enlighet med vad ALB bestämmer. Utvidgad leveransskyldighet föreslogs även beträffande film. Pliktexemplar skulle alltså lämnas av all film som har gjorts tillgänglig för allmänheten. I övrigt föreslogs beträffande videogram att exemplarsgränsen skulle sänkas från 50 till 10. sistnämnda ändring har sedermera genomförts, ock på andra grunder än om enligt LBKs förslag. Betänkandet remissbehandlades och remisskritiken var övervägande positiv. Beträffande förslaget till lagändringar förekom knappast några invändningar. När det gäller kommitténs rekommendationer om vilket urval ALB bör göra beträffande leverans radioprogram meningarna i viss mån delade. av var

5.1.4 Biblioteksexemplarsutredningen, BEU

I juli 1988 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Utredaren antog namnet Biblioteksexemplarsutredningen, BEU. I september 1989 avgavs betänkandet SOU 198989

Översyn av lagen om pliktexemplar. Sammanfattningsvis föreslog

utredningen följande ändringar i pliktexemplarslagen. Beträffande pliktexemplar av skrifter föreslog utredningen vissa ändringar som av utredningen betraktades som rent redaktionella eller i sak obetydliga. Av större betydelse var däremot utredningens förslag om införande av leveransskyldighet beträffande nya former av dokument, nämligen dokument i mikroform och dokument i elektronisk form. Bestämmelser härom föreslogs bli intagna under särskilda rubriker i åtta nya paragrafer, 10a-10d §§ respektive l0e-10h §§. Av dokument i mikroform skulle pliktexemplar lämnas i sju exemplar under i huvudsak samma förutsättningar som gäller för skrift. Av dokument i elektronisk form skulle pliktexemplar lämnas i sju exemplar under i huvudsak samma förutsättningar som gäller för fonogram, alltså bl.a. ett mångfaldigande i minst 50 exemplar. Utredningen diskuterade utförligt frågan om pliktleverans beträffande olika typer av information i elektronisk form, men stannade för att pliktleverans bara bör avse elektronisk information som har fixerats i någon form dokument. Denna ståndpunkt av framgår också att dokumentet enligt förslaget skall ha av mångfaldigats i visst antal exemplar.

Som en konsekvens av dessa ändringar föreslogs också vissa SOU 1992 92 ändringar i reglerna om kombinerat material jämte ändringar i Kapitel 5 pliktexemplarsförordningen. Utredningen behandlade också olika informationsbärare för

läshandikappade, men denna behandling utmynnade inte i några

förslag till lagändringar. Betänkandet remissbehandlades. Det fick i huvudsak ett positivt mottagande. Utredningens överväganden beträffande elektroniska dokument tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Det var endast ett instanser ifrågasatte om inte on-linedatabaser par som borde omfattas av leveransplikt. Några remissinstanser, bl.a. Statskontoret, ansåg att antalet pliktexemplar av skrift m.m. borde minskas. Många remissinstanser hade synpunkter på utredningens överväganden beträffande informationsbärare för läshandikappade.

5.2 Bevarande

5.2.1 Kungl. biblioteket, KB, och Lunds universitetsbibliotek, LUB

Trycksaker och kombinerat material levereras till KB nationalex-

emplaret och LUB nationella reservexemplaret och bevaras där

för framtiden 3-7 och 19-20 §§ pliktexemplarslagen och 6 § pliktexemplarsförordningen.

KB och LUB mottar samma material, som årligen uppgår till

450-500 hm enstaka böcker, broschyrer, serier, tidskriftshäften, musikalier, kartor, affischer och bilder fotografier. Härtill kom-

mer drygt 300 hm dagstidningar och ca 600 enheter som ingår i

kombinerat material ljudkassetter, grammofonskivor, filmer

m.m.. Alla de trycksaker som inkommer det rör sig om ca

230 000 enheten och 60 000 tidningsexemplar kan inte en individuell beskrivning katalogisering, utan en del bildar en sektion för okatalogiserat tryck, där materialet ställs upp enligt en ämnesindelning. Det okatalogiserade materialet är alltså systematiserat och väl åtkomligt, även om ingen katalog ger en direkt och exakt vägledning till den plats där det förvaras. En liknande fördelning mellan katalogiserat och okatalogiserat tryck finns även vid andra bibliotek som mottar pliktleveranser, ehuru praxis vid fördelningen mellan de två kategorierna varierar. Pliktexemplarsbiblioteken samarbetar med varandra informellt, men även formellt genom regelbundna möten mellan berörd personal.

5.2.2 Arkivet för ljud och bild, ALB SOU 1992 92 Kapitel 5 ALBs huvuduppgift är enligt förordning 1988342 med instruktion för Arkivet för ljud och bild att ta emot och förvara sådana exemplar av ljudradio- och televisionsprogram, filmer, fonogram och videogram som enligt pliktexemplarslagen skall lämnas till arkivet.

Pliktexemplarsförordningen ålägger inte ALB bevarandeplikt,

såsom är fallet med KB och LUB. Det åligger ALB enligt 2 § i instruktionen att gallra i den utsträckning som behövs. Beträffande radio- och TV-material är arkivet förpliktigat att gallra ut sådant som har dokumentariskt värde, såvida rättighetsinneha-

varna medgett att det får ingå i ALBs samlingar 7 § pliktexem-

plarsförordningen. Denna bestämmelse, som går tillbaka Bernkonventionens krav, är en nödvändig följd av vad som stadgas i 22a § upphovsrättslagen, URL. Man anser vid ALB att samma bevarandekrav bör ställas på film, videogram och fonogram

som nationalexemplaret av skrift. Gallringsåläggandet gäller

enligt URL endast radio- och TV-sändningar. Uppfattningen vid ALB är att av radio- och TV-sändningar har allt utom repriser dokumentariskt värde, och man avser att gallra ut dessa vid kopiering eller konvertering av de band där nu materialet finns bevarat. För närvarande bevarar man allt levererat material. ALB betalar årligen ca 750 000 kr. för att ersätta bandkostna-

dema vid SRs programföretag. Övriga leverantörer av referens-

band till ALB får själva betala sina bandkostnader. ALB mottar varje år följande mängd dokument genom pliktleverans, motsvarande ca 300 hm

film 400-500 titlar videogram 1 500-2 000 titlar fonogram 4 000-5 000 objekt inspelningar av rikssänt radiomaterial motsvarande ca 25 000 timmar inspelningar av lokala radiosändningar motsvarande ca 90 000 timmar inspelningar av TV-sändningar motsvarande ca 20 000 timmar.

5.2.3 Mottagande bibliotek utom KB och LUB

Universitetsbiblioteken i Stockholm SUB, Uppsala UUB, Lin-

köping LiUB, Göteborg GUB och Umeå UmUB mottar

pliktexemplar av skrift. Undantagna är dagstidningar och kombinerat material. De nämnda biblioteken har, i motsats till KB och LUB, inte bevarandeplikt. Det finns ett fungerande samarbete när det gäller att hantera pliktexemplaren, se avsnitt 5.2.1. Om dessa bibliotek gäller följande enligt 6 § pliktexemplarsförordningen Skrifter som har lämnats till biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå bevaras enligt föreskrifter som meddelas av styrelsen för respektive universi-

tet. Viss uppmärksamhet måste alltså ägnas frågan vad

om

dessa andra bibliotek bevarar och tillhandahåller. I allmänhet är SOU 1992 92 beslut om bevarande av svenskt tryck delegerat till en biblioteks- Kapitel 5 nämnd, som endast meddelar allmänt hållna riktlinjer. De nämnda biblioteken har besvarat en enkät som utskickats till alla de fem universitetsbibliotek som mottar pliktexemplar.

Enkätens frågor har biblioteken i många fall haft svårt att svara på, då man ofta inte samlar in de uppgifter i fråga om utlån, eko-

nomi m.m. som är aktuella för just denna utredning. Endast mycket allmänna slutsatser kan därför dras av enkäten. LiUB särskiljer i mindre grad än de andra universitetsbiblioteken pliktexemplar från andra förvärv. Biblioteken mottar 400-470 hyllmeter svenskt tryck varje år. De gallrar och bevarar enligt olika principer. Uppsala UB bevarar ca 345 hm, GUB ca 235 hm, UmUB ca 195 hm. En del av det material som inte bevaras vid huvudbiblioteket skickas ut till andra bibliotek, mestadels inom den egna universitetsorganisationen. Man kastar alltså bort mycket material, det bör framhävas men att en viktig kärna av materialet bevaras i stort sett alla biblio-

teken, även om det långt ifrån alltid registreras.

Intresseområden

I fråga om vad man bevarar kan man konstatera att GUB lägger vikt vid Västsverige och Göteborgstrakten, medan UUB särskilt omsorgsfullt samlar föreningstryck från samhällets alla områden och alla slags företags och institutioners verksamhetsberättelser. Biblioteken kastar mycket material av typen reklam och produktinformation, lokal och intern information såsom annonsblad och turistinformationsblad. LiUBs samling av det svenska trycket är i hög grad inriktad på den pågående forskningens behov. Man strävar efter att införliva allt material som behövs längre sikt med de katalogiserade samlingarna.

Regional øckning, nationell täckning

Inför problemet att förse hela landet med svenskt tryck på ett nå-

gorlunda rättvist sätt frågades i enkäten vilken roll de gamla hög-

skoleregionerna spelade. Mest samverkan med bibliotek inom den

gamla högskoleregionen har de unga universitetsbiblioteken,

nämligen LiUB, SUB och UmUB, som sänder material till en rad bibliotek utanför det egna universitetet. När det gäller att låna ut tidningsfilm utanför det egna biblioteket, har KB och de universi-

tetsbibliotek som erhåller gratis tidningsfilm avsnitt 7.1.1, näm-

ligen GUB, LUB, UmUB och UUB, kommit överens om att tilllämpa gränserna för de gamla högskoleregionerna.

Man kan konstatera att mycket gallras ut och att det kvarva- SOU 1992 92 rande inte tillsammans bildar ett fullständigt exemplar. Kapitel 5

5.3 Tillhandahållande

5.3.1 KB och LUB

KBs tillhandahållande av pliktexemplar regleras pliktexemav plarsförordningen, där det i 13 § föreskrivs att skrift och kombinerat material skall hållas tillgängligt i bibliotekets lokaler i den utsträckning biblioteket bestämmer. LUBs tillhandahållande pliktexemplar regleras i 14 § pliktav exemplarsförordningen. Där stadgas att skrift och kombinerat material hålls tillgängligt enligt föreskrifter meddelas styrelsom av sen för universitetet i samråd med KB och delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning DFI. DFI är numera nedlagd. I fråga om LUB tillkommer en samrådsplikt med KB, annars gäller i stort sett detsamma för tillhandahållandet vid

LUB som för övriga universitetsbibliotek avsnitt 5.3.3.

Som framgått av det föregående lånar KB inte ut svenskt material utanför huset, medan LUB, liksom övriga mottagande bibliotek, lånar ut utanför biblioteket inte särskilda skäl föreligom ger. Alla bibliotek utom KB har en livlig fjärrlåneverksamhet. Eftersom LUB bevarar ett fullständigt pliktexemplar, kan det förmodas att det är särskilt anlitat i fjärrlånetrafik. Vid LUB har man beräknat att man varje år expedierar 11 000 fjärrlån ca av svenskt material till andra bibliotek. Mycket av utlånen faller inom ämnesområdena litteraturvetenskap, etnografi med angränsande ämnen, biografi med genealogi, samhälls- och rättsvetenskap och historia. En liknande beräkning vid Göteborgs universitetsbibliotek tyder att man där expedierar mellan 4 000 och 4 500 fjärrlån av svenskt material. Det finns viss utlåningsstatistik från KB och LUB, gäller som vanliga utlån till låntagare på orten. Den emellertid inte ger svar alla frågor som är intressanta ur utredningens synvinkel. Man får endast delvis veta om det är katalogiserat eller okatalogiserat material lånas, vad lånas forskare och studerande som som av av och vilka ämnesområden oftast berörs lånen. KB för statisom av stik över utlånat okatalogiserat material. Varje år inkommer ca 2 000 beställningar, som resulterar i utlån av antingen enstaka skrift eller kapslar och portföljer vilka innehåller flera, ibland upp till ett par hundra skrifter. Då den låntagande ofta inte noggrant kan ange vad som önskas, föregås ofta framtagning omfaten av tande sökningar, vilket gäller alla bibliotek som har okatalogiserat tryck. En undersökning som gjordes vid KB under fem veckor 1985 och grundar sig på ca 4 800 återlämnade böckerperiodica visar att 38 % det utlånade materialet svenskt, 62 % utav var

ländskt. utlånade svenska trycket föll inom ämnesområ- SOU 1992 92 Det mest dena samhälls- och rättsvetenskap, litteraturvetenskap, skönlitte- Kapitel 5 ratur, konst, ekonomi, historia och geografitopografi Vid LUB har undersökningar gjorts 1985 och 1990 vid det s.k. UB tillhandahåller litteratur inom samhälls- och rättsvesom tenskap, juridik, ekonomi och humaniora. Vid båda tillfällena visade det sig två tredjedelar det utlånade materialet var att ca av svenskt år 1990 67 % den undersökta periodens 6 635 utlån, av vilket innebar liten procentuell ökning. Undersökningen från en 1985 visar stort utlån inom ämnena samhällsvetenskaper, historia, ekonomi, geografi och religion. Den senare undersökningen visar

särskilt efterfrågan på litteratur inom ämnesområdena sam-

stor hällsvetenskaper och ekonomi; även historia, filosofipsykologi,

konst, allmänt och blandat skrifter och skriftsamlingar som be-

rör flera ämnesområden och geografi lånades flitigt. För det okatalogiserade materialet gällde i stort sett samma tendens som för

det katalogiserade.

5.3.2 ALB

Enligt de bestämmelser gäller vid ALB är dokument huvudsom sakligen tillgängliga i studiekopia och endast för forskningsändamål. Forskare är den är registrerad vid universitet och högsom skolor forskare, även många andra som kan sägas verka som men

i nära anknytning till forskning. Det kan vara fråga om produk-

tion filmer, teaterföreställningar, musik-, radio- och TV-proav utredningsarbete, journalistik. Ändamålet gram, författarskap, med verksamheten skall anmälas skriftligt och godkännas vid ALB. Forskare får alltså vidsträckt tolkning, men i jämförelen med de bibliotek mottar pliktexemplar är man vid ALB se som betydligt restriktiv biblioteken ställer sitt material till förfomera gande för forskning, men även för enskilda personers högre studier, och kräver endast i sällsynta undantagsfall redogörelse för

forskningsändamål. Så sker i första hand det material som

om

önskas är mycket ömtåligt. Man årligen 1 200 beställningar från 300 forskare.

mottar ca Största delen forskarna ägnar sig filmvetenskap 51 % och av humaniora än filmvetenskap 17 %. Samhällsvetenskap annan och musikvetenskap är också representerade 8 % resp. 5 %. En skillnad mellan tillhandahållandet vid ALB och vid biblioteken är att låntagaren vid de inte betalar något för vanligt senare lån. Vid ALB debiteras däremot låntagaren med en summa som skall motsvara framställningen studiekopia, vilket innebär 6 av en kr. för 15 minuters speltid för video och 3 kr. för samma tid om det gäller ljud. En spelfilm video kostar följaktligen ca 40 kr. ALB får in 40 000 kr. år genom denna ersättning. ca per

5.3.3 Mottagande bibliotek utom KB och LUB SOU 1992 92 Kapitel 5 Liksom i fråga uppbyggnad samlingar bestäms om av tillhandahållandet respektive universitetsstyrelse 15 av § pliktexemplarsförordningen. Det finns följaktligen inga övergripande bestämmelser på detta område. Allmänt gäller 16 kap. 1 § högskoleförordningen 1988811 Högskolebibliotek skall inom de områden

som anknyter till utbildning och forskning vid högskoleenheten svara för biblioteksservice inom högskoleenheten och i samverkan med landets biblioteksväsen i övrigt biblioteksservice. ge Högskoleförordningen är under omarbetning, föredragande nu men statsråd har i 1992931 Universitet och högskolor prop. uttalat att det i den nya högskoleförordningen bör införas motsvarighet en till den bestämmelse i den gällande förordningen som nu reglerar dels förekomsten av högskolebibliotek, dels samverkan med det allmänna biblioteksväsendet. Man kan sammanfattningsvis såga att följande tillämpas, vari även LUB inbegrips det universiegna tetets verksamhet bestämmer inriktningen vid respektive universitetsbibliotek; rätt att begagna biblioteket har lärare, forskare, tjänstemän och studerande vid universitetet, men därjämte var och en som har behov universitetetsbibliotekets för av resurser egen forskning eller högre studier; endast i undantagsfall egna krävs redogörelse för forskningsändamål. I praktiken innebär detta att alla mottagande bibliotek, däri inbegripet KB och LUB, ställer sina samlingar svenskt material till förfogande för av varje myndig person. heller vid andra mottagande bibliotek än KB och LUB finns det särskilt mycket för utredningen relevant lånestatistik. Av en undersökning från UUBs huvudbibliotek

Carolina gjord i bör-

jan av 80-talet framgår att det svenska trycket

stod för en dryg tredjedel 36,8 % av de lokala utlånen och för 14,4 % fjärrav lån, dvs. lån till andra bibliotek. Undersökningen sträckte sig över 20 dagar och berörde 16 304 lånetransaktioner, vilka av 5 060 gällde svenskt tryck. Mest efterfrågade svenskt tryck inom var områdena medicin, humaniora och samhällsvetenskaper. Här finns stora osäkerhetsmoment, ligger i

som att undersökningen är

rätt gammal, endast gäller ett universitetsbibliotek och där endast huvudbiblioteket. Det kan rimligt i Carolina-undervara att som sökningen kursbibliotekets lån utesluts. Dessa står för en stor del av universitetsbibliotekens utlån och gäller i mycket hög grad svenskt material, pliktleveranser spelar liten roll för men kursbibliotekens uppbyggnad, eftersom i allmänhet har flera, man ofta ett stort antal, av publikationerna. I flera fall gäller universiatt tetsbibliotekets huvudbibliotek mest är inriktat humaniora och

samhällsvetenskaper, vilket enligt erfarenheten borde

ge stort utlån svenskt material, särskilt okatalogiserat av av tryck. Uppsalasiffrorna är därför kanske lägre än väntat,

man men frågan är om

de gäller i dag. Intervjuer med erfarna bibliotekarier vid flera hu-

vudbibliotek och jämförelse med den senaste undersökningen SOU 1992 92 en 5.3.1 har givit allmänt intryck att det Kapitel 5

vid LUB avsnitt ett av

svenska trycket står för större del lånen än Uppsalaundersökav ningen visar, och att det rör sig mer än hälften av alla snarare om lån.

LUB har nämnts en livlig fjärrlåneverksamhet, men de

som

övriga mottagande bibliotek svarat på enkäten är också starkt

som engagerade i denna trafik och har därvidlag inga andra restriktioän de gäller deras lokala låntagare. Detta kan innener som egna material får lånas hem utan måste studeras i ett bära att visst biblioteks läsesal.

Leveransfrist

Leveransfristen, innebär att material kan levereras ett drygt som

kvartal efter utgivandet, enligt enkäten avsnitt 5.2.3 av vis-

anses mottagande bibliotek vara ett problem därigenom att man ensa dast med försening kan ställa materialet till låntagamas förfogande, accepteras andra. De relativt sena leveranserna innemen av bär dock universitetsbiblioteken ofta väljer att köpa aktuell litatt teratur, mest i form monografier och tidskrifter, som man seav dan får pliktexemplar. Detta innebär dubbelkostnader, vilkas som storlek dock är okänd.

5.4 institutioner Sveriges Radio AB och Övriga

Stiftelsen Svenska filminstitutet

5.4.1 Sveriges Radio AB, SR

SR är paraplyorganisation som innefattar flera programföretag

en vilka för radio- och TV-sändningar. Programföretagen svarar Sveriges Riksradio AB och Sveriges Television AB bedriver en omfattande verksamhet när det gäller att bevara de egna sändningarna, såsom finns utförligt beskrivet i LBKs betänkande.

Några betydande förändringar har inte skett sedan denna

mera utredning presenterades, varför jag hänvisar till den.

SRs framtida ställning är osäker. Jag måste emellertid anta att

det även i framtiden kommer att finnas ett allmänna medel fiav nansierat radio- och .TV-bolag, vilket är fallet i de flesta jämförbara länder. Jag antar också att det även i framtiden kommer att

ställas speciella krav på SR eller dess motsvarighet. En våren 1992

proposition den avgiftsfinansierade radio- och TV-

framlagd om

verksamheten 1993-1996 prop. 199192140 stöder dessa två antaganden och föreslår beträffande SR i huvudsak administrativa förändringar, är utan större betydelse för denna utredning. som

Som exempel på de krav som ställs på prograrnföretagen inom

nuvarande SR må citeras 6 § avtal mellan och Sveriges ur staten SOU 1992 92 Television AB Kapitel 5 Programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla

erfarenheter samt skänka god underhållning. De skall utformas så att de kvalitét, tillgänglighet och mångsidig-

genom het i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görligaste mån tillgodoses. Programutbudet skall helhet präglas folkbildsom av ningsambitioner. Det skall utformas så att utrymme ges en mångfald olika åsikter och meningsinriktningar av och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen.

Ett mångsidigt utbud på svenska språket skall

av program tillhandahållas och svenska artister och verk svenska av upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i televisionen. Ovanstående krav SRs programföretag brukar ofta kallas public service-uppdraget. Liknande krav ställs inte på andra programföretag, lika lite som det ställs krav på att publicerade trycksaker, filmer eller grammofonskivor skall hälla viss kvalitet.

I motsats till Stiftelsen Svenska filminstitutet, SFI, avsnitt

5.4.2 har programföretagen inte uppgift som att bevara kulturarvet inom sitt område. Deras uppgift är bedriva radioatt och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst 2 § avtal mellan staten och SR. Bevarande ägnar sig i princip i den mån det främjar man den egna programverksamheten, dvs. man sparar för användning

på nytt, vilket innebär stark gallring, och håller i princip

en man samlingarna tillgängliga endast för programändamål. Detta hindrar inte att man visar intresse för det kulturella arvet. Enligt pliktexemplarslagen skall programföretagen till ALB överlämna de s.k. referensbanden, dvs. de inspelningar enligt som lag skall göras av alla program och hos företagen i måsparas sex nader av tryckfrihetsskäl. Dessa inspelningar är emellertid låg av kvalitet och inte det rätta intrycket direktsändningen. ger av Merparten av de svenskproducerade Sveriges Television program som AB, SVT, sänder spelar in med högre kvalitet och ställer det man till ALBs förfogande i enlighet med ett avtal, syftar till båda som parternas fördel ALB får bättre kvalitet viktiga inspelningar, SVT drar fördel att ALB bevarar viktiga för framtiav program den, vilka SVT kan återanvända utan själv behöva stå att för bevarandet. SRs intäkter består till 92 % TV-avgifter, vilkas storlek av fastställs av riksdagen och vilka uppbärs SR. I gäller av stort sett. alltså att SR drivs med allmänna medel.

5.4.2 Stiftelsen Svenska filminstitutet, SFI SOU 1992 92

Kapitel 5 1963 slöts ett första avtal mellan staten och de svenska filmorganisationerna i avsikt att bilda Stiftelsen Svenska filminstitutet. Innebörden i avtalet var att 10 % filmintäkterna från de biograav fer, som visar film mera än fem föreställningar i veckan, avsätts till SFI. I gengäld avstår staten från att konsumtionsbeskatta biografnäringen, för vilken nöjesskatten varit kännbar pålaga. Seen nare har institutet också regelbundet erhållit statsbidrag. Sedan 1982 är också videobranschen avtalspart; betalas in för en summa varje videogram som uthyrs eller säljs. Det senaste avtalet löper fram till och med den 31 december 1992. En utredning, som omtalas i det följande, har nyligen framlagt förslag nära berör som SFI. Den 3 september 1992 har ett avtal, 1993 års finansieringsavtal för Filminstitutet, undertecknats staten och organisationer av inom film-, video- och TV-branschen. Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll av regeringens godkännande. Det är avsett att träda i kraft den 1 januari 1993 och gälla t.o.m. den 31 december 1998. En viktig skillnad i det avtalet gentemot det ännu gällande nya är att man drar en gräns mellan de medel, inflyter som genom avtalet och som är avsedda huvudsakligen till produktionsstöd till svensk film, och de medel som stiftelsen erhåller för att utföra uppdrag åt staten inom det filmkulturella området. Staten och branschen i förening finansierar alltså filmproduktion genom avtalet, staten finansierar filmkulturell verksamhet med andra medel.

SFI lägger årligen ned betydande bevara och

summor att tillhandahålla svensk film. SFI har till ändamål att främja värdefull svensk filmproduktion att öka intresset hos allmänheten för film att främja spridning och visning värdefull film av att följa den tekniska utvecklingen inom filmens område att direkt eller i samarbete med folkbildningsorganisationer, filmstudior och andra sammanslutningar sprida kunskap filom men att medverka till bevarandet filmer och material filmav av och kulturhistoriskt intresse att verka för internationellt samarbete på alla dessa områden att inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intresse att i övrigt verka för ändamål inom filmens område.

SFI finansieras huvudsakligen biografavgifter hittills

genom ca

40 %, videoavgifter hittills 17 % och statsbidrag hittills

ca ca 33 %. Avgifterna fastställs avtal mellan staten och organigenom sationer inom film- och videobranschen. De bör betraktas som ett alternativ till skatteintäkter avtalet kan nämligen sägas upp av branschen om nöjesskatt återinföres, avdragsrâtter begränsas eller

andra pålagor åläggs branschen staten. SFI drivs alltså liksom SOU 1992 92

av SR huvudsakligen allmänna medel, och sådana ligger till grund Kapitel 5 av för den största delen de betydande investeringar man gjort. av En avslutad utredning, SOU 1991105 Filmproduktion nyss och filmkulturell verksamhet i Sverige, påpekar att SFIs verksamhetsområden är två, nämligen stöd till filmproduktion och filmkulturella frågor, och vill skilja mellan de verksamheter som primärt faller på staten och de verksamheter som regleras genom avtal. Produktion film skulle finansieras genom avtal med av film- och videobranschen, medan staten helt skulle svara för finansieringen filmkulturella frågor. Det nya, ännu giltiga fiav nansieringsavtalet, ansluter sig till dessa tankar. De filmkulturella aktiviteterna innefattar bl.a. spridning och visning värdefull film, utgivning av tidskrifter, restaurering av av film samt arkiv- och dokumentationsverksamhet. Arkivet bevarar i dag över 13 000 filmer. Det får merparten av sina filmer att filmbolagen deponerar en kopia av filmen genom efter det att den svenska distributionsrätten upphört, i de flesta fall 2-3 år efter biografpremiären. Depositionerna regleras i särskilda avtal med filmernas rättsinnehavare. De stora utländska filmbolagen intog vid ALBs start 1979 en avvaktande hållning gentemot lagstadgad leveransplikt till en ALB. Efter överläggningar, i vilka SFI deltog, beslöt ALB att medge dispens från lagen för utländsk biograffilm, under förutsättning att den leveransskyldige kan uppvisa ett avtal med SFI, där han förbinder sig att deponera en filmkopia av god kvalitet hos SFI. För den svenska filmen finns avtalat att för alla produktioner får ekonomiskt stöd SFI åtar sig producenten att lämna som av masterkopia för långtidsförvaring hos SFI. en Man har omkopierat större delen av de svenska filmer som finns den brandfarliga nitratbasen till modern säkerhetsfilm och hoppas kunna avsluta detta arbete inom några år. Arkivets kopior utnyttjas i första hand av forskare vid Institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms universitet och Dramatiska institutet. De är i princip avsedda för forskning. Dokumentationsavdelningen består av bibliotek, klipparkiv samt bild- och affischarkiv. Biblioteket är Sveriges mest betydande när det gäller filmlitteratur. Man bevarar även, om än mera selektivt, IV- och videolitteratur. Samlingarna uppgår till ca 36 000 volymer, och prenumererar 260 tidskrifter. Man har även man hand manuskript och arkiv från enskilda personer och filmom bolag. Klipparkivet bevakar vad som skrivs om film i svensk dags-

Bild- och affischarkivet samlar stillbilder till filmer ca 1,5

press.

miljoner bilder och har en betydande porträttsamling, jämte

drygt 30 000 affischer. Det år alltså fråga om stora och betydelsefulla samlingar.

Bibliotekets läsesal och utlåningsexpedition delas med Stock- SOU 1992 92 holms universitetsbibliotek, filialen för Institutionen för teater- Kapitel 5 och filmvetenskap. Det är öppet för allmänheten och deltar i

fjårrlånesamarbetet. Under ett år kan 3 000 hemlån och 7 000

ca ca läsesalslån registreras. Bild- och affischarkivets expedition kan under ett år tillhandahålla 4 000-5 000 bilder i original och kopia till internt och externt bruk. Allmänheten har tillträde till expeditionen, försom medlar kopior av bilder till beställare ute i landet.

Det framgår klart, både av SFIs målsättning och dess verk-

av samhet, att man arbetar för att bevara det filmkulturella arvet och därvid har beröringspunkter med ALB. En arbetsfördelning finns, som enkelt kan uttryckas film på filmbas hos SFI, film videogram hos ALB.

6 Internationella SOU 1992 92

riktlinjer och

Kapitel 6

lagstiftning

Unescos riktlinjer är av stort intresse. De är tillkomna under medverkan av framstående expertis, är väl genomtänkta och bildar en referensram. Beträffande länder utanför Sverige har tyngdpunkten i denna framställning lagts vid de nordiska länderna och länder inom EG. Någon harmonisering av bestämmelserna om pliktleverans finns inte inom EG och förberedes inte för närvarande. De länder på kontinenten som beskrivs i det följande jämte Storbritannien är samtliga medlemmar av EG och kan stå som exempel på de olikartade förhållanden som ännu så länge råder där. Länderna har valts i avsikt att belysa några stora länder som traditionellt har stor betydelse för Sverige, vartill Nederländerna har lagts som exempel på ett till storleken mera jämförbart utomnordiskt land, som är intressant även ur den synvinkeln att det har någon pliktleveranslag. Norge och Frankrike, som har nya lagar på området, tilldrar sig ett speciellt intresse.

6.1 Unescos riktlinjer

6.1.1 Lunn Guidelines

En skrift som ofta citeras i diskussioner om pliktleverans är Guidelines for legal deposit legislation, prepared by Jean Lunn. Paris Unesco, 1981.

Dessa guidelines har ingen bindande kraft för något land

utan skall betraktas just som riktlinjer. De är utarbetade efter diskussion med sakkunniga från flera länder och kan tjänstgöra som

utgångspunkt för överväganden.

Lunn för ett resonemang om olika aspekter som kan läggas på pliktleverans. Förhållandena i olika länder beskrivs. Författarinnan är ganska sparsam med rekommendationer, men sammanfattar sina åsikter i ett förslag till pliktleveranslag. Denna är korten fattad och allmänt hållen; Lunn rekommenderar använatt man der sig av föreskrifter regulations för att reglera mera i detalj, eftersom det är lättare att ändra föreskrifter än lag när det blir aktuellt att ta hänsyn till nya förhållanden. sammanfattningen nedan utgår från lagförslaget, med tillägg kommentarer och förav tydliganden.

Varför pliktleverans SOU 1992 92 Kapitel 6 Att bevara kulturarvet är den viktigaste orsaken. I andra hand skall det levererade materialet tjäna som underlag för nationalbibliografin. I tredje hand nämns statistik över produktionen av publikationer och önskan att ge bibliotekmotsvarande tillgång till material.

Vad skall levereras

Ett nyckelbegrepp för Lunn är offered to the public. Detta begrepp innefattar publikationer som distribueras till allmänheten general public, men även till medlemmar i sammanslutningar som står öppna för alla och till medlemmar i sådana sammanslut-

ningar som står öppna för alla inom verksamhetens ram all

with certain qualifications inherent in the nature of the organization. Detta sistnämnda är inte helt glasklart, men det avser bl.a. aktieägare, medlemmar i fackförening och lärda sällskap.

Inom begreppet offered to the public faller t.ex. skådespel

som framförts offentligt, och i enlighet med detta anser Lunn att även icke publicerade bearbetningar av skådespel som framförts offentligt bör levereras. Detta är ett krav som föga berörts i svensk diskussion. I Storbritannien finns bestämmelser att sådant material skall levereras till British Library. Med Lunns utgångspunkt i vad som gjorts allmänt tillgängligt blir underlaget för informationen likgiltigt. Observera att hon anser att datorbaserat material som tillhandahålls band, skivor m.m. eller visas en skärm är leveranspliktigt. Det må här påpekas att man i Norge som första land i världen kräver leverans av on-linedatabaser, vilket är i linje med kraven i Guidelines på leverans av sådant som tillhandahålls genom display on a screen. Ett annat nyckelbegrepp är ny. Det som levereras skall vara

nya publikationer, och nytt är allt som i något avseende är ändrat.

Detta gäller både innehåll och form. Lyxupplagor, pocketupplagor, punktskriftsupplagor, upplagor i facsimil och mikroform m.m. bör alltså levereras. Lunn diskuterar hur fullständigt det publicerade materialet skall levereras. Hon är ingen strikt anhängare av fullständighet, utan kan tänka sig inskränkningar i vad som kallas pamphlets

och trivia and ephemera, speciellt i fråga om det sistnämnda.

Hon kan också tänka sig att endast exempel lämnas vissa pubav likationstyper t.ex. endast de viktigaste dagstidningarna i ett land och endast vissa firmors årsrapporten Publikationer som importeras och sprids i landet skall levere-

ras, om deras upphovsmän är hemmahörande domiciled i lan-

det.

Antal exemplar SOU 1992 92 Kapitel 6 Lunn föreslår två exemplar, av vilka ett skall ett bruksexvara emplar. Hon vill i föreskrifter fastställa att endast ett exemplar behöver lämnas av sådana publikationer producerats i som exemplar eller som är särskilt dyra, samt av filmer och videogram videotapes.

Vem skall leverera

Lagförslaget anger förläggare eller importörer. Lunn diskuterar fördelar och nackdelar med att tryckareproducent eller förläggaremotsvarande levererar materialet och rekommenderar en prag-

matisk hållning. Argumentet för leverans från tryckareproducent

är den större fullständighet man då kan uppnå, Lunn kräver men å andra sidan inte obetingad fullständighet.

Tidsgrâns

Lunn intar en mycket strikt hållning leverans före publicerandet.

Alla de nordiska länderna har leverans efter publicerandet, vilket i flera länder lett till att förlag frivilligt levererar in material för tidig registrering i nationalbibliografin.

Krav på leverantör och mottagande institution

Lunn föreslår att leverantören förläggarebeställare eller tryckareproducent skall bifoga bibliografiska upplysningar i standardiserad form. Mottagande institution skall lämna mottagningsbe-

vis. Publikationer som inte är böcker skall åtföljas av tillhörande

material såsom omslag, bruksanvisningar Böter kan utkrävas m.m. av försumlig leverantör. Ingen ersättning är tänkt för dyrbart material, däremot, som nämnts, i vissa fall leverans av endast ett exemplar.

6.1.2 Kofler Legal questions facing audiovisual archives

Ett slags parallell till Lunns arbete är Legal questions facing au-

diovisual archives, prepared by Birgit Kofler. Paris Unesco, 1991.

Kofler betecknar arbetet som riktlinjer guidelines, vilket

innebär att de inte har någon bindande kraft.

Riktlinjerna försöker dels ta hänsyn till allmänt gällande lagstiftning, dels utveckla tankar om hur en institution som bevarar och tillhandahåller ljud och bild bäst skall kunna fullfölja sin upp-

gift. Kofler kallar denna institution archive, som nedan återges SOU 1992 92 med arkiv, utan att jag fördenskull tagit ställning till den omde- Kapitel 6

batterade frågan om lämpligt namn på vårt svenska Arkiv för ljud

och bild ALB. Ingen institution av den typ Kofler skisserar finns i sinnevärlden, ehuru det svenska ALB företer likheter liksom The Australian National Film and Sound Archives. Kofler delar upp sin text i olika avsnitt, inom vilka ett förslag till lagtext följs av kommentarer och förtydliganden. Utgångspunkten är inte pliktleverans utan snarare inrättandet av nationella arkiv för ljud och bild.

Definitioner

Kofler utgår från kulturarvet, vars betydelse understrykes

mycket starkt, och konstaterar att det audiovisuella materialet utgör en viktig del av detta. Med visuell avses hos henne huvudsakligen rörliga bilder. Det är att märka att hon anser att bevarandet av detta kulturarv innebär att man bevarar kringmaterial i stor utsträckning. Hon tänker därvid uppenbarligen i första hand på det visuella materialet och önskar bevara manus, stillbilder, affischer, reklammaterial, scenteckningar, skisser till scenkläder. Hon önskar också bevara äldre teknisk utrustning och kunskap att hantera denna. Vid definitionen av audiovisuellt material fäster hon inget avseende vid informationsbäraren. Film, radio, TV, videogram och fonogram men även mikrofilm skall bevaras. Ett viktigt kriterium är att materialet skall vara avsett att tillgängliggöras för allmänhe-

ten intended to be made available to the public, med special-

formuleringar för att täcka film, radio och TV. Nationell är ett viktigt begrepp, som definieras som att producenten eller åtminstone en av medproducenterna till materialet

har sin huvudsakliga uppehållsort headquarters or habitual residence inom landet.

Arkiv för ljud och bild

För att bevara det kulturarv som är aktuellt bör ett arkiv för audiovisuellt material inrättas. Kotler medger att uppgiften kan vara fördelad på flera institutioner men vill gärna se ett arkiv för ljud och bild som en motsvarighet till ett nationalbibliotek, till ett nationellt arkiv och till nationella museer. Arkivets arbetsuppgifter beskrivs ingående, kan sammanfattas samla, bevara, men som underhålla, förteckna och katalogisera, tillhandahålla för vetenskap-

liga och kulturella ändamål och för studier for scientific, educational and cultural purposes samt sprida kunskap om beståndet. I bevarandet ingår som redan nämnts bevarandet av teknisk ut-

rustning. En viktig punkt utöver de nämnda är att arkivet skall SOU 1992 92 bedriva forskning om material och produktion på ljud- och bild- Kapitel 6 området.

Arkivets tjänster skall i princip vara gratis, men om låntagare

har speciellt krävande önskemål, bör rimlig avgift kunna uttas.

Pliktleverans

Arkivet kan förvärva material på olika sätt, och pliktleveranser spelar här en särskild roll. Det material som skall levereras är film och rörliga bilder, varav den nationella produktionen skall levereras i ett exemplar annat visuellt material, varav allt skall levereras som är tillgängligt inom landet, i ett exemplar fonogram på samma sätt annat visuellt material i som ovan, två exemplar radio- och TV-sändningar av alla slag rekvisition från arkivet kompletterande information, varmed framför allt menas upplysningar om upphovsrättsliga förhållanden, vilka arkivet har nytta av att känna till. I ett särskilt avsnitt, Related Material, specificerar Kofler det kringmaterial också skall levereras, och ställer här stora krav. som Se ovan under Definitioner. Man noterar Koflers rekommendation att man bevarar hela utbudet av vad som finns tillgängligt i landet beträffande sådant material som inte är film eller rörliga bilder. Av film och rörliga bilder skall däremot endast den inhemska produktionen levereras. När det gäller radio- och TV-sändningar av alla slag skall de bevaras i ett urval, som arkivet ansvarar för. Ett villkor är därvid att

materialet skall vara utsänt i landet broadcast in the country.

Bland sådant inte skall levereras märks vad motsvarar som som

allmänna handlingar audiovisual materials that are required to

be sent to the National Archives as public records. Kofler medger att det kan vara svårt att leva upp till ett ambitiöst program, och ger därför följande angelägenhetsordning

material producerat made i eller som handlar om landet

material framställt av medborgare i landet eller med deras medverkan

material framställt manufactured i landet

material av intresse för landet. Denna ordning kan utan tvivel diskuteras. Man frågar sig t.ex.

om inte sådant som är av intresse för landet of relevance to the

country bör komma före sådant som framställts i landet; ett utländskt företag kan av ekonomiska skäl ha förlagt en produktion till ett visst land utan att produkten har något som helst med landet att göra.

Leverantören skall bära alla kostnader, men det är inte klart SOU 1992 92 vem som skall leverera olika typer av material. Producent, utgiva- Kapitel 6 re och distributör nämns utan specifikation. Materialet skall levereras omedelbart efter publicerandet eller efter rekvisitionen radio- och TV-sändningar. I det sistnämnda fallet får man väl förutsätta att sändaren har en upptagning av det utsända programmet, såsom fallet är med programföretagen i Sverige. Sanktioner mot underlåtenhet är böter uppgående till viss multipel materialets värde alltså t.ex. fem gånger fonogrammets av pris.

Rätt att göra inspelningar och kopior

Arkivet skall ha rätt att själv göra inspelningar av etersändningar och bevara dem, om de är av speciellt dokumentariskt värde. Arkivet har rätt att göra och bevara säkerhetskopia och brukskopia. Se nedan om fjärrlån.

Tillträde till materialet

Tillträde till arkivets material räknas som en medborgerlig rättig-

het access to the collections whether as information or cultu-

..., ral material, considered a public right as well as a need. I enlighet härmed skall arkivet i görligaste mån bereda fritt och lika tillträde till alla som begär det provide access to all who seek as freely and equitably as practicable. Upphovsrätten får härvid inte trädas för nära. Arkivet får göra kopia och använda denna i fjärrlån till annan arkivinstitution med officiell status, under förutsättning att mottagande institution följer samma bestämmelser som arkivet, vilket framför allt innebär att upphovsrätten inte överträdes.

6.2 De nordiska länderna

6.2.1 Danmark

Den gällande lagen om leveransplikt är från 1927 och är kompletterad med ministeriella förordningar. Den tar inte hänsyn till annat material än tryckta skrifter. Filmlagen från 1989 föreskriver om leverans av film och videogram, men för övriga dokumenttyper finns inget stadgat i lag. Det finns anledning att tro att lagen om leveransplikt kommer att revideras i en icke alltför avlägsen framtid.

Tryckta skrifter SOU 1992 92

Kapitel 6 Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn och Statsbiblioteket Åri hus erhåller vardera ett exemplar från tryckerierna. Statligt och kommunalt tryck levereras till de nämnda biblioteken frivillig basis. Universitetsbiblioteket Fiolstraede och Det Danske Naturog Laegevidenskabelige Bibliotek tidigare Universitetsbibliotekets och afdeling i Köpenhamn har rätt att från förläggarna rekvirera exemplar av material som förtecknats i Dansk Bogfortegnelse högst en månad efter publicerandet, annat material högst av ett år efter publicerandet. Förläggarna för leverans i ansvarar av utlandet framställt material som är avsett för bruk i Danmark. Oförändrade tryckningar behöver levereras.

Fonogram

För fonogram finns ingen leveransplikt. Nationaldiskoteket, som

är en avdelning inom Statsbiblioteket i Århus, strävar efter att

genom köp förvärva ett exemplar av varje fonogram som produceras i Danmark.

Film och videogram

Filmlagen från 1989 föreskriver leveransplikt för danskproducerad film. Det Danske Filmmuseum, som är statlig institution, en har rått att begära en oanvänd kopia och en uppsättning av de bilder som används i reklamsyfte. Om filmen mottagit stöd enligt filmlagen skall exemplaret levereras utan ersättning. Dessutom skall två år efter den första offentliga visningen dansk film av en en god använd kopia utan ersättning deponeras på filmmuseet. En oanvänd kopia av varje danskt videogram, som i Danmark distribueras och säljs i mera än 50 exemplar, skall mot ersättning levereras till filmmuseet.

Radio- och televisionsprogram

Samtliga radio- och TV-sändningar från Danmarks Radio levereras enligt avtal ej enligt lag; leverans av sådana sändningar är

överhuvudtaget reglerade i lag, jfr ovan till Statens Mediear-

kiv, är avdelning inom Statsbiblioteket i Århus.

som en Insamling av radio- och TV-sändningar från närradiosändare motsvarande bygger frivillighet. Statens Mediearkiv har rådgjort med en grupp medieforskare, och har enats att man om en-

bart utgå från tidsperiod. Alla sändare uppmanas att leverera hela

sitt utbud under en vecka på våren och en vecka på hösten. En- SOU 1992 92 dast ca en tredjedel hörsammar denna uppmaning. Kapitel 6

Övrigt

Vissa förläggare levererar frivilligt till Dansk Bibliotekscenter, som utarbetar nationalbibliografin över monografier. Avsikten är att produktionen därigenom snabbt skall registreras. Utarbetandet av nationalbibliografin sker alltså i Danmark i väsentliga delar utan samband med pliktleverans, men det finns ett samarbete mellan bibliotekscentret och Det Kongelige Bibliotek som syftar till att göra bokförteckningen så fullständig som möjlig.

6.2.2 Finland

Lagen om friexemplar av 1980 innehåller föreskrifter om tryckta skrifter och vissa ljud- och bildupptagningar. Filmarkiveringsla- 1984 innehåller bestämmelser film och videogram. gen av om

Tryckta skrifter

Tryckt skrift skall levereras av tryckerierna i sex exemplar till Helsingfors universitetsbibliotek, som är Finlands nationalbibliotek. Fem exemplar sänds vidare till de regionala universitetsbiblioteken. Oförändrade tryckningar levereras som ovan. Dagstidningar levereras i två exemplar. Alla mottagande bibliotek har bevarandeplikt. Material producerat utomlands men avsett för bruk i Finland skall levereras på samma sätt, med den skillnaden att förläggareimportör är ansvarig.

AV-material

Enligt lagen av år 1980 skall producenten leverera två exemplar

av fonogram, diabilder och mikroformer som mångfaldigats i Fin-

land i minst 50 exemplar. Mottagare är Helsingfors universitetsbibliotek. Av ljudupptagningar sänds ett exemplar vidare till universitetsbiblioteket i Jyväskylä. Samma bestämmelser gäller för publikationer som mångfaldigats utomlands är avsedda för men bruk i Finland. I detta fall skall dock förläggareimportör leverera materialet.

Film och videogram SOU 1992 92 Kapitel 6 En speciell filrnarkiveringslag, gäller både film och videosom gram, antogs i Finland år 1984. l den föreskrivs att originalmaterial gäller även TV-material som spelats in av inhemsk filmproducent inte får förstöras innan ägaren detta material erbjudit av Finlands filmarkiv materialet för förvaring utan ersättning och arkivet skriftligen vägrat att ta emot det. Inom fem år efter det att filmen granskats för biografvisning eller föreligger färdig skall ägaren deponera originalmaterialet till inhemsk film hos filmarkivet. Dessutom skall inom tre år efter granskningen eller färdigställandet en visningsduglig kopia av filmen lämnas till arkivet för långtidsförvaring. Om minst 50 exemplar har framställts av en film skall framställaren utan ersättning överlämna två av dessa. Importör av sådan upptagning som importerats i minst 50 exemplar skall överlämna två exemplar dessa upptagningen har av om gjorts utomlands och är avsedd att spridas huvudsakligen i Finland. Leverans sker till Finlands filmarkiv. Utan samtycke av den som innehar de till filmen knutna rättigheterna får inte arkivet använda film i annat syfte än för forskning och för filmundervisning på högskolenivå.

Radio- och televisionsprogram

Sändningar som producerats av det statliga TV- och radiobolaget Oy Yleisradio Ab bevaras i bolagets programarkiv i tre månader. Program bevaras för framtiden endast om de bedöms ha intresse för den kommande programverksamheten. Utländska program bevaras ej.

Förslag till ny lagstiftning

I slutet av 80-talet arbetade man ett förslag till ny lagstiftning

om friexemplar, men detta har inte lett till några åtgärder. Tan-

karna var att man skulle ta hänsyn till nya medier och framställningsmetoder, tillåta viss gallring utom vid Helsingfors universi-

tetsbibliotek och Åbo universitets bibliotek kräva leverans

samt av endast två exemplar oförändrade nytryck och sådant materiav av som närmast motsvarar vad som i Sverige brukar bli okatalogiserat tryck. Fixerade elektroniska dokument skulle levereras, men programvara eller direktkopplade databaser. Man tänkte sig att i lagen inta en bestämmelse om att mottagande institutioner skulha rätt att för sina egna samlingar framställa säkerhets- och bruksexemplar av alla friexemplar. I ett kommittébetänkande från 1991 föreslås en lag arkiveom ring av radio- och TV-program. De riksomfattande programmen

föreslås bevarade utan undantag, regionala och lokala på basis SOU 1992 92 av stickprov. Upptagningarna skulle få användas endast för forsk- Kapitel 6 ning och högskoleundervisning. En arkivcentral för radio och TV föreslås inrättad och underställd undervisningsministeriet.

6.2.3 Island

Lagen om leveransplikt är från 1977.

Tryckta skrifter

Tryckta skrifter levereras i fyra exemplar av tryckerierna till nationalbiblioteket. Två behålls där, ett som säkerhetsexemplar och

ett som bruksexemplar, ett går till länsbiblioteket i Akureyri och

ett till universitetsbiblioteket. Förläggare levererar material som framställts utomlands för bruk Island. oförändrade tryckningar levereras ej.

Kombinerat material

Kombinerat material levereras som ovan, dock gäller att förläggare levererar det som hör samman med trycksaken är men av annat slag, såsom ljud- och bildupptagningar och elektroniska dokument.

Ljud- och bildupptagningar

Fonogram levereras av förläggareutgivare i tre exemplar till nationalbiblioteket, som behåller två exemplar, som utgör säkerhets- och bruksexemplar. Det tredje exemplaret går till länsbiblioteket i Akureyri.

Övrigt

För medier utom de nämnda föreligger för närvarande ingen leveransplikt på Island. Förläggare levererar frivilligt till nationalbibliotekets ISBNkontor för snabbare registrering i nationalbibliografin. Nationalbiblioteket kan rekvirera tio exemplar av material som utgivits med stöd av statliga medel.

6.2.4 Norge SOU 1992 92 Kapitel 6 Lov om avleveringsplikt for allment tillgjengelege dokument, juni 1989, Lov nr. 32, är i kraft sedan den 1 juli 1990. Till lagen är knuten Forskrifter om avleveringsplikt for allment tilgjengelege dokument, 25. mai 1990, nr. 427. De ersätter lag från 1939 en med föreskrifter från 1956. Den nya lagen är en kortfattad ramlag. I det följande redovisas innehållet i lag och föreskrifter.

Oversikt

Levereras av Dokumenttyp Antal ex. Utg. Prod. Imp. Mottagare

Böcker 7 5 2 7 NBR Tidskrifter 7 5 2 7 NBR Iidningar 7 7 7 NBR - Ovr. pappersdokument 7 5 2 7 NBR Mikroform 7 7 7 NBR - Fotografier minst 500 ex. 7 S 2 7 NBR Komb. dok. 7 2 7 2 2 NBR - Fonogram 2 2 2 UBO - Film 2 2 2 NF - Videogram minst 50 ex. 2 2 2 NF - Elektroniska dok. minst 50 ex. eller on-line 2 2 NBR - NRK-sändningar 1 1 NBR - - Ovrig radio, TV anmodan anmodan NBR - - Förkortningar NBR Nasjonalbibliotekavdelinga i Rana, NF Norsk ñlminstitutt, NRK Norsk Rikskringkasting, UBO Universitetsbiblioteket i Oslo.

Fördelningen av leveransplikten mellan utgivare och producent framställs ovan i förenklad form. Utgivaren skall, förutom i de fall som nämns ovan, leverera alla exemplaren när han framställer dokumentet själv t.ex. i reprocentral, när producenten finns i utlandet och när flera producenter samverkar. Importören övertar allt ansvar för leverans om både utgivare och producent finns i utlandet.

Kommentarer och jämförelser med svenska förhållanden

Visst material fonogram, film, videogram levereras i Sverige i endast ett exemplar och 80-talets utredningar föreslår ingen ändring. Den norska lagen kräver två exemplar, vilket sammanhänger med att man har krav på sikringsexemplar. Oförändrade nytryck skall levereras. Som synes levereras allt material av samma typ till en adress. Därifrån skall det fördelas följande sätt I fall av sju exemplar ett sikringsexemplar och ett bruksexemplar till NBR, ett exemplar till vardera Norsk avdeling vid

UBO, universitetsbiblioteken i Oslo, Bergen, Trondheim och SOU 1992 92 Tromsö. Kapitel 6 I fall av två exemplar ett sikringsexemplar till NBR, ett exemplar till adressaten. I fall av ett exemplar till adressaten. Tidningar. I Sverige levereras tidningar i mindre antal exemplar än böckertidskrifter, men ett antal svenska universitetsbib-

liotek får i stället mikrofilm gratis avsnitt 7.1.1. I Norge levere-

ras samma antal. Mikroformer. Levereras i dag i Sverige. Föreslås levererade av BEU i samma antal som tryckta skrifter 7 exemplar. Kombinerade dokument. Den del som utgörs av tryckt material skall levereras som annat sådant material i sju exemplar, den del som utgörs av AV-material, elektroniskt material o.d. i två exemplar. I Sverige levereras två fullständiga exemplar leveransav pliktigt material huvudsakligen skrift tillsammans med fonogram ocheller bildmaterial, till KB och LUB. BEU föreslår leverans av sju fullständiga exemplar, oavsett i vilken form det icke-tryckta materialet förekommer. Elektroniska dokument. Levereras i dag i Sverige. BEU föreslår leverans i sju exemplar av elektroniska dokument i fixerad form t.ex. CD-ROM, men ingen leverans on-linedatabaser. av Bestämmelsen om pliktleverans av offentligt tillgängliga on-linedatabaser är kanske den mest uppseendeväckande bestämmelsen i den norska lagen. Genomförandet av lagen har dock stött

praktiska svårigheter.

Radio- och TV-sändningar. Om NRKs produktion gäller detsamma som om SRs produktion i vårt land. Beträffande närradio- och kabel-TV-sändningar föreslår LBK för Sveriges vidkommande att i framtiden ett urval motsvarande tre veckors sändningar levereras till ALB. I Norge har man valt rekvisition an-

modan men har ännu knappast nått fram till fungerande rutiner.

6.3 Vissa EG-länder

6.3.1 Frankrike

Bestämmelserna gick intill nyligen huvudsakligen tillbaka till en lag från 1943, föreskriver leverans skrift, film och fonosom av gram. Senare har tillkommit bestämmelser rörande andra slag av dokument. Parlamentet har emellertid i juni 1992 antagit en ny lag om dépöt légal. Den är snarast en ramlag som inte ger fullständig vägledning för det praktiska hanterandet av pliktexemplaren. Den nämner t.ex. inte antalet pliktexemplar. Förarbetena till lagen ger upplysningar många punkter, men viktiga föreskrifter överlämnas till vad som motsvarar våra förordningar. Nedan ges därför en redogörelse för praxis i dag, som kan antas bestå till

stora delar, varjämte de viktigaste förändringarna presenteras. Ka- SOU 1992 92 raktäristisk för både äldre och lagstiftning är den dubbla le- Kapitel 6 nyare veransen, dels från förlagmotsvarande, dels från tryckerilmotsvarande.

Tryckta skrifter

Förlagen i och omkring Paris levererar fyra exemplar till Bibliothêque nationale, övriga förlag fyra exemplar till något de 19 av bibliothêques municipales classées som hittills i detta avseende varit ombud för Bibliothêque nationale. Ett exemplar levereras av de verk som producerats i liten upplaga. Vid Bibliothêque nationale binds ett exemplar och förvaras för all framtid, medan de öv-

riga används till fjärrlån via Centre national de prêt, till interna-

tionell bytesverksamhet eller sändes till olika universitets- och specialbibliotek. Ett exemplar förutom de fyra nämnda lämnas till Ministêre de Pintérieur, där efter års förlopp del ett par en material fortfarande bevaras, annat sänds ut till andra bibliotek. Tryckerierna lämnar två exemplar till respektive bibliothêque municipale classée. Ett exemplar av dessa går vidare till Bibliothêque nationale båda, biblioteket ligger i närheten Paris, om av ett bevaras på biblioteket för all framtid. Tryckta skrifter omfattar även större delen av det som i svenska bibliotek brukar bli okatalogiserat tryck broschyrer, affischer, föreningstryck m.m..

Fonogram

F onogram levereras i två exemplar till Phonotêque nationale, som är en del av Bibliothêque nationale. Ett lämnas producenten, av ett av förläggaren, eller båda av importören, verket importeom ras från utlandet. Man bevarar alltså inte bara den franska produktionen, utan hela utbudet av ljudupptagningar tillgängliga i landet.

Videogram och film

Videogram levereras enligt samma bestämmelser som fonogram, likaledes till Phonothêque nationale; man bevarar alltså utbudet. Film levereras i ett exemplar av producenten, vilket innebär att den franska produktionen bevaras. Filmen förvaras vid Archives du film, som sorterar under Bibliothêque nationale. Den nya lagen föreskriver leverans även av utländsk film, och som mottagande institution Centre nationale de cinématographie, som är fristående från nationalbiblioteket. Man tänker sig enligt

3 12-0727

förarbetena att importer i exemplar eller för tillfälliga visning- SOU 1992 92 ar, t.ex. vid festivaler, skall undantas från leverans. Kapitel 6

Radio- och televisionsprogram

Den gamla lagen om dépöt légal gällde inte radio- och TV-sändningar, enligt annan lagstiftning ålåg det Institut national de men Paudiovisuel, är fristående från Bibliothêque nationale, att som bevara de program som sändes av de nationella programföretagen och som helt eller till största delen var producerade med statsunderstöd. Den lagen utökar detta med leverans även från prinya vata programföretag. Man kan vänta sig av förarbetena att man kommer att beakta de möjligheter lagen ger att göra urval man kommer att koncentrera bevarandet på franska produktioner i första sändning och med nationell räckvidd; man kommer att avstå från leverans av lokala och regionala sändningar, oberoende av vilka företag som sänder. Lagen framhåller möjligheten att leverera programöversikter i stället för själva programmen. Leverans kommer att ske till Institut national de Paudiovisuel.

Elektroniska dokument

Elektroniska dokument har hittills inte levererats, men den nya lagen föreskriver leverans av fixerade dokument. Ett förslag som kom fram under behandlingen av lagförslaget var att s.k. källkod

programme source skulle levereras detta skulle ge möjlighet

att i framtiden tolka datorbaserad information av äldre datum. Tanken föll framför allt att ADB-branschen fruktade piratko-

pieringar. Av förarbetena framgår att man tänker sig leverans i

urval av program.

Ny lag

Ett förslag till ny lag om dépöt légal framlades i senaten i januari 1992 och antogs med små ändringar av nationalförsamlingen i maj och senaten i juni samma år. Man preciserar målen, som är bevarandet av kulturarvet, vilket starkt betonas, beskrivning av materialet i bibliografiermotsvarande och möjlighet att konsultera dokumenten i den utsträckning som lagstiftningen, framför allt upphovsrättslagstiftningen, tillåter. Det framhålls i förarbetena att denna konsultation endast kan äga rum i enskilda fall och för

forskningsändamål recherche. Leveransen till inrikesdeparte-

mentet består och tjänar som förr syftet att informera de statliga myndigheterna, detta syfte finns inte med i lagens målsättmen ning.

Lagen fastställer att kriteriet för leveransskyldighet för de fles- SOU 1992 92 ta dokumenttyper skall vara att dokumentet är tillgängliggjort för Kapitel 6

en icke alltför inskränkt krets mis â la disposition dun public,

medan det för fixerade elektroniska dokument krävs en vidare

tillgänglighet mis â disposition du public. Lagen omfattar

dokument av alla slag, dock on-linedatabaser. Man vill enligt förarbetena till lagen även innefatta framtida nya dokumenttyper. Lagen förutser att urval kan ske enligt principer som fastställs i förordning, men av förarbetena framgår att detta framför allt kommer att gälla radio- och TV-program och programvara i fixerad och allmänt tillgänglig form. Nyheter i lagen är, som nämnts ovan, framför allt att man vill få leverans av fixerade elektroniska dokument och utländsk film samt en mera tillfredsställande representation av radio- och TVsândningar. En viktig nyhet är också att inrättar ett vetenman skapligt råd skall för helhetssynen området. I rådet som svara skall finnas representanter för de institutioner som mottar pliktleveranser under ordförandeskap av chefen för Bibliothêque nationale. Inrättandet av rådet sammanhänger med att nationalbiblioteket förr ensamt hade ett övergripande ansvar för pliktexemplaren. Biblioteket kommer nu att mottaga skrift, fonogram, videogram och elektroniska dokument, medan Centre nationale de cinématographie kommer att svara för film och Institut national de Paudiovisuel för radio och TV. Påfallande jämför om man med svenska förhållanden är de höga vitessummorna från 10 000 till 500 000 francs.

6.3.2 Nederländerna

Nederländerna har inte någon pliktleverans. Tidigare har funnits

en lag, som upphävdes år 1912 då landet anslöt sig till Bernkonventionen; denna stadgar att författares rättigheter inte får begränsas av några formella krav. Veterligen har inga andra länder tolkat Bemkonventionens krav detta strikta sätt. Under en följd år fick Koninklijke Bibliotheek

av numera nationalbiblio-

tek i Haag inhemsk litteratur till skänks av företaget Brinkman,

som förr utgav den nederländska nationalbibliografin i privat regi.

1970 började man utreda frågan om lagstadgad leverans, men ing-

en lag har stiftats. Under tiden löste man vid Koninklijke Bibliotheek problemet tills vidare så sätt att man slöt avtal leveom rans med förlagen genom deras branschförening. Alla centrala

statliga organ är dessutom ålagda att leverera sin tryckproduktion

till Koninklijke Bibliotheek. Biblioteket köper också mycket material, däribland kartor. Då systemet visat sig fungera bra i flera avseenden, har statsmakterna framgent inte visat stort intresse för pliktleveranslag.

Förlagen kan få viss ersättning för sina produkter, levere- SOU 1992 92 men rar i allmänhet gratis. Nationalbiblioteket har noggrann kontroll Kapitel 6 över att leverans sker. En fördel med systemet är att leveranser sker snabbt och att arbetet vid biblioteket med nationalbibliografin därigenom underlättas, till förmån för båda parter. I fråga om kombinerat material och material som framställts utomlands för nederländsk publik anses förläggaren vara lämplig leverantör. Nackdelar är att endast lite kommer in till nationalbiblioteket av det material som motsvarar vårt okatalogiserade tryck. Vidare är det svårt att hålla reda sådana förläggareutgivare som verkar mera tillfälligt. Dessa måste i stor utsträckning lämnas utan kontroll, och man kommer att koncentrera sig större producenter. Den största nackdelen torde dock vara att ljud- och bildmaterial och moderna typer av dokument inte levereras. Ungefär som i Storbritannien finns olika arkiv som sparar inom sitt intresseområde. Så har t.ex. Nederlands Omroepproduktie Bedrijf

Netherlands Broadcasting Services Corporation samlingar av

material, som utväljs och bevaras med sikte på återanvändning i sändningar och som i stort sett är otillgängliga för forskare.

6.3.3 Storbritannien United Kingdom

Lagen, Copyright Act, section 15, är från 1911 och gäller endast tryckt material. Detta hindrar inte att annat material bevaras vid olika institutioner i landet, men med mycket skiftande grad av fullständighet. Nedan upptas material som mera systematiskt samlas in vid speciella institutioner.

Tryckta skrifter

Lagen föreskriver leverans av ett exemplar från utgivarna till vad som nu är British Library. Oförändrade tryckningar skall inte levereras. Fyra andra bibliotek i landet, nämligen The Bodleian Library i Oxford, The University Library i Cambridge, The National Library of Scotland och The National Library of Wales har rekvisitionsrätt, vilket också gäller The Library of Trinity College i republiken Irland, som inte är en del av United Kingdom. Biblioteken med rekvisitionsrätt har ett samordningsorgan, The Copyright Libraries Agency i London, dit många förlag skickar sin produktion direkt i tillräckligt antal. De samverkande biblioteken strävar efter att genom denna organisation erhålla fullständig täckning av böcker och pamphlets, medan man beträffande tidskrifter och tidningar låter British Library för fullständighesvara ten och utesluter sådant lokalt intresse täcks andra av som av rekvisitionsbibliotek.

Kombinerat material SOU 1992 92 Kapitel 6 Det är oklart om något annat än den tryckta delen sådan av en publikation överhuvudtaget faller under lagen. Det icke-tryckta materialet levereras ibland, ibland inte.

Fonogram

National Sound Archive NSA, som är en del av British Library, har en överenskommelse med British Phonographic Industries BPI att som deposition motta två kopior allt material av som framställts i Storbritannien. Företag utanför BPI är inte bundna av denna överenskommelse. De höga kostnaderna för CD-skivor gör numera industrin mindre benägen att deponera sitt material hos NSA.

Videogram och film

The National Film Archive står utanför British Library. Man anskaffar film så långt en knapp budget tillåter. Man mottar vissa depositioner, men har inga överenskommelser med filmindustrin, som på grund av de höga kostnaderna är ovillig att deponera spelfilm.

Radio- och televisionsprogram

NSA har en överenskommelse med BBC att göra upptagningar av de radiosändningar man önskar. Man har inga överenskommelser med från BBC fristående företag. I fråga om TV-sändningar är det tvärtom så att NSA har en överenskommelse med de fristående bolagen om att göra upptagningar, men inte med BBC.

6.3.4 Tyskland

Tyskland bildar sedan kort tid en politisk enhet, där man nu söker få till stånd en samverkan mellan biblioteks- och informationssystemen inom vad som intill nyligen var Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska Demokratiska Republiken DDR. Deutsche Bibliothek i Frankfurt am Main och Deutsche Bücherei i Leipzig bildar numera tillsammans en enhet, som nedan kallas nationalbiblioteket. Störst vikt läggs i det följande vid den f.d. förbundsrepubliken. Film och video arkiverades med större fullständighet i det gamla DDR.

Gällande bestämmelser om pliktexemplar beträffande för- SOU 1992 92 bundsrepubliken är från 1969 med vissa tillägg från 1982. De Kapitel 6 omfattar huvudsakligen trycksaker, mikroformer, fonogram och fixerade elektroniska dokument. Diskussion och revision av bestämmelserna anses önskvärd, men har f.n. kommit i skymundan med anledning av de stora förändringarna i det tyska biblioteks- och informationsväsendet.

Tryckta skrifter och mikroformer

Levereras enligt lag från förlagen till nationalbiblioteket. De olika delstaterna har olika lagstiftning, men kräver i allmänhet leverans från tryckerierna till något bibliotek i delstaten. Det förekommer att man i delstaterna har s.k. Anbietungspflicht, vilket innebär att producenten skall erbjuda biblioteken att välja ur produktionen. I allmänhet finns minst två exemplar av trycksaker, ett centralt i nationalbiblioteket, ett i delstaten. Dock är sådant som i stor utsträckning i Sverige blir okatalogiserat tryck undantaget från leverans. Man förlitar sig på att sådant tillhandahålls i arkiv och specialbibliotek. Som en brist uppfattas från bibliotekshåll att trycksaker som publiceras av lokala myndigheter inte faller under någon bestämmelse om leverans. De lämnas dock ofta frivilligt till biblioteken.

F onogram

Levereras motsvarande sätt som tryckta skrifter.

Film och Videogram

Bestämmelser om leveransplikt saknas, men betydande samlingar av biograffilm och smalfilm finns vid olika arkiv och museer som har samlande till uppgift. Videogram samlas i ringa utsträckning, och man är inte enig om vilken eller vilka institutioner som bör ta hand om materialet.

Radio- och televisionsprogram

Bestämmelser om leveransplikt saknas, men radio- och TV-stationer som drivs med allmänna medel bevarar i stor utsträckning det som de sänt, särskilt TV-program. Man sparar därvid i allmänhet inte program som producerats utomlands och endast står till förfogande för visning under begränsad tid.

Elektroniska dokument SOU 1992 92 Kapitel 6 Bestämmelser som direkt nämner elektroniska dokument saknas, men den tyska lagen från 1969 är så allmänt formulerad att man betraktar sådana dokument i fixerad form som leveranspliktiga. Nationalbiblioteket har dock ännu knappast tagit itu med detta material allvar. On-linedatabaser är inte föremål för samlande.

6.4 Sammanfattning

Ändamålet med pliktleverans ibland inte alls i gällande laanges gar. Det som oftast anförs är att man bör bevara kulturarvet och tillgodose forskningens behov. Râttssamhällets och förvaltningens krav spelar mindre roll i de lagar som studerats, med visst undantag för Frankrike. De nordiska länderna med sina krav leverans från tryckeriema har en hög ambition när det gäller trycksaker. Detta torde sammanhänga med att dessa små länder ser en möjlighet att bevara materialet med stor fullständighet, medan de stora länderna tvingas till lägre ambitioner.

På fonogram- och videogramområdet skiftar bestämmelserna

med hänsyn till ambitionsnivån.

Bevarandet av radio- och TV-program sker genomgående utifrån låga ambitioner. Detta är också fallet med elektroniska doku-

ment fonogramvideogram. Beträffande de sistnämnda har man sin höjd lagstiftat eller planerar att lagstifta om fixerade dokument, med Norge som viktigt undantag. Den norska lagen är intressant genom sina allomfattande bestämmelser och den stora frihet man lägger på mottagande institution att insamla det svåra materialet, dvs. radio- och TVsändningar och icke fixerade elektroniska dokument. De praktiska svårigheterna vid genomförandet har dock visat sig betydanvara de.

7 Olika SOU 1992 92

dokumentslag praktiska

Kapitel 7

problem

Nedan görs ett försök till probleminventering med utgångspunkt från olika typer av dokument. Det är framför allt fråga om problem som sammanhänger med objektens fysiska form framställning av dokumenten, deras hållbarhet, förändring av dokumenten och deras informationsinnehåll vid nyproduktion samt anpassning till svenska förhållanden. Avsikten är att ge en konkret bakgrund till senare ställningstaganden. I avsnitt 10.2 Leveranspliktens om-

fattning ges en översikt över dokumentslag med utgångspunkt

från lagstiftningen, varvid tidigare utredningars sätt att se problemen och mina förslag till lösningar presenteras. En del överlappningar betingas av de skilda synsätt som anläggs.

7.1 Dokument på papper och i mikroform

7.1.1 Papper, tryckt material

Modern teknik gör det möjligt att framställa trycksaker som är skräddarsydda för viss mottagare och som med lätta ändringar kan tillrättaläggas för mottagare. Man kan också med annan modern teknik lätt datera trycksaker. Sådana publikationer upp kommer att innehålla en informationsmängd som till största delen förblir oförändrad från den ena framtagningen till den andra. Man står här inför svårighet att bedöma huruvida skrift är en en allmänt tillgänglig och således leveranspliktig, eller riktar sig till enskild personföretaginstitution och således inte är det. Ett annat problem är att med modern teknik praktiskt taget vem som helst kan åstadkomma en leveranspliktig trycksak. Svensk dagspress mikrofilmas fortlöpande, för att originalen inte skall förslitas, för att utrymme skall sparas och för att detta viktiga material skall vara tillgängligt över landet. Mikrofilm lämpar sig att distribueras via fjärrlån, dvs. lån till andra bibliotek. För närvarande levereras dagstidningar till KB och Lunds universitetsbibliotek och bevaras där. Genom KBs försorg distribueras mikrofilm av dagspress gratis till Göteborgs, Lunds, Uppsala och Umeå universitetsbibliotek. Att Stockholms universitetsbibliotek inte erhåller mikrofilm beror att man ansett att universitetet och Stockholmsregionen är tillgodosedda genom KB. Linköpings universitetsbibliotek erhåller heller inte mikrofilm, vilket torde bero att övriga bibliotek utanför Stockholm före lagen om pliktexemplar fått pliktexemplar dagstidningar enligt då gällanav de bestämmelser; genom den nya lagen förlorade de denna rättig-

het och borde ersättning, men detta gäller inte Linköpings UB, SOU 1992 92 som aldrig haft pliktexemplar. Kapitel 7 Ett stort problem är att visst papper har starkt begränsad hållbarhet. I avsnitt 14.3-14.4 diskuteras frågan om mikrofilmning och scanning av bräckligt material. En överföring till annat medium innebär att man inte på det mediet bevarar och tillhandanya

håller det dokument gång publicerats och gjorts allmänt

som en

tillgängligt, utan en kopia. Denna kopia återger endast delvis originalets yttre form, och forskarenstuderanden går miste

om en del av helhetsintrycket. Inför hotet att förlora informationen bör man dock vara villig att acceptera en försämring när det gäller att bevara den yttre formen. Härtill bör läggas att man sparar mycket utrymme, och att man med post och med modern teknik via datakommunikation kan sprida dokumentets innehåll i princip vart som helst. Ett annat sätt att elektroniskt lagra sådant material sprids som i tryckt form är att man tar emot de datafiler som ligger till

grund för tryckproceduren avsnitt 7.2.6. Fördelar och nackdelar

är desamma som för scanning.

7.1.2 Dokument i mikroform

Dokument i mikroform kan utges som originalpublikationer, men kan också parallell- eller sekundärpublikationer till samtidigt vara eller tidigare publicerade dokument, vilka kan allt från allvara mänt tillgängliga skrifter till unikt arkivmaterial. Mikroform kan ha annan framställare än förlaga eller parallellpublikation, vilket mottagande institution tvingas beakta. Mikrofilmade arkivhandlingar eller arkivhandlingar i mikrofilm kan, liksom annat material såsom fotografier, tillhandahållas på beställning. Så gör t.ex. Riksarkivet, inte minst Svensk genom arkivinformation SVAR. Den allmänna tillgängligheten talar för leverans, framställningen i oftast få exemplar talar mot. Angående mikrofilmning dagstidningar och stora textmängav der, se avsnitten 7.1.1 resp. 7.2.1.

7.2 Elektroniska dokument

Det är knappast möjligt att dra klara gränser mellan olika typer av elektroniska dokument och behandla dem på ett systematiskt sätt och i logisk följd. Nedan görs ett försök till praktisk överen blick över de dokumenttyper som är av särskilt intresse för utred-

ningen. En gränslinje går mellan fixerade dokument levereras

som såsom avgränsade föremål CD-ROM, flexskivor, magnetband m.m. och datamängder som distribueras elektronisk väg och

som nås genom direktkoppling till en databas on-linedatabaser, SOU 1992 92 videotex, elektronisk post m.m.. Kapitel 7

7.2.1 Elektroniska dokument i fixerad form

Leverans

Ett problem är att ett dokument kan innehålla t.ex. både text och rörlig bild, såsom i vissa multimedier, vilket innebär att dokumentet kan jämställas med skrift, men även är ett slags videogram. Detta får konsekvenser för antalet pliktexemplar, om vilka i dag gäller att skrift levereras i sju exemplar medan ljud- och bildupptagningar levereras i ett exemplar. Hela bibliotek med viss inriktning eller en stor mängd texter

inom ett visst ämnesområde kan i dag publiceras på optiskt medi-

um såsom CD-ROM. Sådant medium torde i dag i stor utsträckning ha ersatt mikrofilm, som kan användas till samma ändamål. I den mån sådan publicering av stora textmängder förekommer i Sverige, kan den vålla problem kostnaderna för ett fullständigt exemplar kan vara mycket höga, och producenten kan anse det orimligt att leverera hela sju gratisexemplar till de stora biblioteken. Om dessa presumtiva kunder bortfaller, kan en producent dra sig för att överhuvudtaget starta projektet. CD-ROM har sådan svensk anknytning att de kan bli aksom tuella för leveransplikt finns ännu inte i större antal. En aktuell katalog visar att det i dag kan röra sig om ett dussintal dokument, bland vilka återfinns företagsbeskrivningar och företagsbokslut,

svenska standarder, flerspråkig ordbok och ett större uppslagsverk Stora Focus. Att antalet kommer att öka står klart, frågan är ba-

ra hur snabbt och vilka anspråk som i en snar framtid kommer

att ställas på biblioteken. Världsmarknaden för sådana dokument på de stora språken är närmast obegränsad, men detta innebär in-

te nödvändigtvis att det svenska utbudet kommer att öka i samma takt.

Bevarande och tillhandahållande

Livstiden för de fysiska dokumenten är föga känd. Det talas om fem år, tio år, hundra år, kanske längre. Om man härtill lägger

att det ännu inte finns någon accepterad standard för hur information lagras på mediet, står inför olika svårigheter när det

man gäller att bevara och tillhandahålla. Om man betraktar dagsläget med dess olika standarder, måste den mottagande institutionen antingen ha en mängd olika apparater för att kunna ta hand om allt, eller inskränka sig till ett urval apparater. I det senare fallet kan bevara allt, åtminstone till man

en tid, men kan inte tillhandahålla än ett urval. Vid Library SOU 1992 92 mera of Congress tar man emot och tillhandahåller endast dokument Kapitel 7 som ansluter sig till IBM- eller Macintosh-standarder. Det är uppenbart att den nationella institutionen bara kan hålla sig med ett urval av apparater. Detta hindrar inte att man mottar leverans av allt. Det är inte omöjligt att skaffa lämplig apparatur i efterhand, om efterfrågan visar sig stor på dokument i viss standard vara en som man inte kan tillhandahålla, eller ordna med tillhandahållande vid någon annan institution.

Inför framtiden står man inför två möjligheter, vi kan kal-

som la tekniskt museum respektive överföring. Med tekniskt museum menar jag att man bevarar äldre apparatur och håller den i stånd, så att den kan användas för tillhandahållande dokument av

i framtiden. Det är helt klart att detta i det långa loppet inte är

något verkligt alternativ. Möjligen kan för viss tid hålla man en liv i äldre apparater tills man fått möjlighet till överföring. en

Överföring till modernare medier, tillhandahåller infor-

som mationen med modernare apparatur, är i det långa loppet den enda möjligheten. Man kan tänka sig att i framtiden bättre medier och teknik är tillgängliga, som ger god lagringsmöjlighet, god återgivning och god hållbarhet, vilket innebär att dokumentets innehåll inte så ofta behöver överföras till bärare. CD-tekniannan ken tycks ge löften om att uppfylla dessa önskemål. Den möjger

lighet att lagra stora datamängder med god återgivning, och infor-

mationsbårama har inte kortare livslängd än de magnetiska underlag som nu i allmänhet används, utan längre. Därtill snarare

kommer som viktig fördel att det vid överföring inte sker någon

kvalitetsförlust. Innan man nått fram till tillfredsställande metoder bör man räkna med att elektroniska dokument behöver över-

föras flera gånger och till betydande kostnader. Vi befinner

oss

alltså i en besvärlig övergångsperiod kan framtiden

men se an med optimism. En intressant tanke framfördes vid debatten i det franska parlamentet om den nya lagen om pliktleverans. Man föreslog att bara elektroniska dokument i fixerad form skulle levereras, utan

även den s.k. källkoden programme

source som ligger bakom

programmen. Med hjälp av dessa källkoder skulle det möjligt vara att i framtiden återvinna informationen, även den tekniska om apparaturen inte längre fanns. Förslaget förkastades med motiveringarna att källkoden inte är ett publicerat dokument, att ADBbranschen är mycket ovillig att lämna sådana koder då frukman tar piratkopiering och att källkoderna ofta inte finns hos dem som publicerar det elektroniska dokumentet utan hos privat en

upphovsman och alltså är svåråtkomliga.

7.2.2 Programvara SOU 1992 92 m Kapitel 7 . Ett särskilt problem erbjuder programvara, såsom operativsystem, kompilatorer, textbehandlingsprogram, kalkylprogram, grafikproadministrativa program, registerhanteringsprogram, styrgram,

Man kan säga att den norska lagen avsnitt 6.2.4

program. nya försöker definiera bort detta material; man anser att programvainte är ett dokument innehåller. information utan är ett ran som redskap, med hjälp utnyttjar datorn eller behandlar invars man formation. Den franska lagen tänker sig däremot leverans, nya förarbetena visar att man tänker nöja sig med urval. men fråga kombinerat material där programskiva ingår I om en

uppstår problem. Bestämmelsen i 23 § upphovsrättslagen, URL,

innebär datorprogram i maskinläsbar form inte får lånas ut till att allmänheten utan upphovsmans samtycke, och den mottagande institutionen kan därför endast med viss svårighet tillhandahålla

dokumentet.

7.2.3 On-linedatabaser

Databaser tillhandahålles on-line kan tänkas bli levererade som på olika överhuvudtaget bör levereras. Ett sätt är att sätt, om de leverera kopia i fixerad form vid vissa tillfällen. Man har då en bevarandeproblem som för andra dokument. samma Metoden har betydande nackdelar. On-linedatabaser är dynamiska och stadda i ständig förändring. Det skulle strida mot deras idé att fixera dem i ett dokument. Det skulle vidare strida mot en de grundläggande idéerna med pliktleverans, nämligen att doav kumenten bör levereras i den form de erbjuds allmänheten; man bör inte skapa ett särskilt dokument ingen någonsin haft tillsom

gång till, bara för att kunna leverera det.

Dessa invändningar är inte oberättigade men knappast avgörande. En fundamental idé bakom pliktleverans är att kulturarvet skall bevaras och tillhandahållas; man skall för eftervärlden bevabild Sverige vid vilken tidpunkt helst. Det är då ra en av som klart att helst inte borde avstå från en viktig, och allt vikman tigare, typ dokument on-linedatabaser. Vidare gäller att av som upptagningar radio- och televisionsprogram är leveranspliktiga av dokument aldrig såsom dokument varit tillgängliga för allsom mänheten. Problemen med on-linedatabaser blir de praktiska som är betydande skall alla baser eller ett urval av dem levereras, nog skall hela basen eller del den, kanske åtföljd av en beskriven av ning, bevaras för framtiden, hur ofta skall leverans ske, vilket medium, hur skall det levererade hanteras, hur skall informatio-

nen återvinnas Om tänker sig att endast vissa databaser bör levereras, man bör rimligen koncentrera sig dem som inte finns i annan man

form. Vissa databaser finns helt eller delvis även i tryckt version SOU 1992 92 eller på CD-ROM och är mindre aktuella för leverans. Kapitel 7 E För leverans databas kan välja på av man att ta ut en kopia

papper. I fråga om stora databaser blir det dock mycket dyrt, och i praktiken blir det omöjligt att hitta i materialet. Många allmänt

tillgängliga databaser innehåller så mycket material databasen att

inte blir överskådlig i pappersutskrift; utmärkande för databaser

är bl.a. att man utnyttjar möjligheten att lagra datamängstora der. Ett annat sätt är att leverera basen i ett fixerat elektroniskt dokument i standardform. I dag mottar Riksarkivet, RA, leverans av g vissa allmänna handlingar i form databaser på magnetband. De av 5 kan t.ex. levereras årsvis vid visst datum eller vid årets slut. Möjligheterna att söka i banden har emellertid brister antingen måste sökning ske sekventiellt, vilket är mycket tidsödande, eller måste informationen lagras i dator med ett relevant sökprogram, vilket förutsätter en standardisering ännu inte nått fram till. som man Banden är också arbetskrävande de måste vändas 120 grader varår, spolas om vartannat år och kopieras föras över till likadant

band eller konverteras föras över till informationsbärare

annan med tätare packning omkring vart femte år. Leverans i denna form innebär likväl stor förändring till det bättre, då en man nu

får tillgång till ett material skulle

som annars vara synnerligen

svåröverskådligt och betydligt besvärligare att hantera. Man

noteklar skillnad mellan RA och de institutioner

g

rar en som mottar pliktleverans de har ingen möjlighet föreskriva senare att en standard för leverantörer, i varje fall inte för de privata.

k I stället för leverans magnetband kan man givetvis tänka sig

ett uttag på CD-ROM. Kostnaderna för detta är emellertid så stora att detta inte är en realistisk möjlighet. En metod som nämnts i diskussionen är att in man tar ett punktuttag och sedan mottar ändringar. För kunna återvinna att informationen måste i så fall bevara Om så man programvaran.

sker, torde återvinningen bli omständlig, utan däri programvara

emot omöjlig, så länge det saknas standard för lagring och sök-

i

ning av information. I En annan möjlighet är att institutionen tillhandahåller on-linei databasen så länge den existerar, och sedan mottar leverans E en av

basen i fixerad form då den upphör. Man måste då givetvis utgå

I ifrån att databasägaren får ersättning för bruk under basens livs-

tid enligt vanlig taxa. Man har då tillgång till dokumentet för

i

I stunden men bevarar det inte för framtiden, vilket dock är huen vudtanke bakom pliktleverans. Att de mottagande institutionerna

ställer ett gott urval av relevanta databaser till sina låntagares för-

fogande är en självklarhet och god inblick i dagens ger en läge, men innebär inte pliktleverans.

Man kan också överväga att leverera utförlig beskrivning

en av basen, med exempel dess innehåll. En fördel är att sådana be-

skrivningar, s.k. blue sheets, ofta finns färdiga och erbjuds av den SOU 1992 92 tillhandahåller databasen. En nackdel är då ålägger Kapitel 7 som att man

leverantören att leverera något annat än själva dokumentet, vilket

strider mot pliktleveransens idé, och att denna beskrivning kanske

många gånger blir bristfällig. Den måste kontrolleras, och det kan

tänkas att måste kräva in en förbättrad version. Detta är man knappast ett realistiskt förfarande. Det är dock mycket viktigt att får in den dokumentation i tryckt form eller videogram man kan finnas om en databas. som En minimilösning diskuterats i Norge är att den natiosom nella institutionen håller sig väl orienterad om de allmänt tillgängliga databaser tillhandahålles on-line i landet och försom tecknar dem. Man gör alltså nationell förteckning, liknande en nationalbibliografin eller den nationella diskografin. Om lagen kräver leverans, är det diskutabelt man med denna metod om verkligen uppfyller lagens krav.

7.2.4 Elektroniska tidskrifter

En elektronisk tidskrift kan unik publikation eller en pavara en rallellutgåva till tryckt tidskrift. Den kan föreligga som on-lien nedatabas, dvs. nås direktkoppling, eller som fixerat elekgenom troniskt dokument, t.ex. diskett tidskriftsnummer. Dessa en per olikheter kan leda till olika bedömningar av om och hur leverans

skall ske.

7.2.5 Multimedier

Med multimedium smula oegentligt antingen dokument avses en eller presentationsteknik som utnyttjar dokument, varvid anen vändaren nås information flera olika sätt text, bild, ljud av etc.. Ett eller flera dokumentslag kan medverka. Redan i dag ser vi att olika sådana kan samverka i ett dokument, vare sig detta dokument består flera fysiska enheter eller en enda sådan. S.k. av kombinerat material kan t.ex. bestå av skrift jämte fonogram eller videogram. Ett enda elektroniskt dokument kan lagra både text, ljud, stillbilder och rörliga bilder. Informationen samma dokument mottas alltså med både ögats och örats hjälp. I framtiden kommer säkerligen att i mycket större utsträckning än i dag man överföra information och upplevelser genom olika dokumentslag

till olika sinnesorgan. I multimedier förekommer ofta möjligheter till interaktivitet, dvs. läsarentittarenlyssnaren skall själv kunna välja väg genom den information bjuds och i viss utsträckning påverka den. som Om kräver att flera dokumentslag eller sinnesorgan skall man medverka och att det skall ske samordning genom en dator, en

vartill ofta kommer interaktivitet, torde tillräckligt man ha beskri- SOU 1992 92 vit vad man i dag lägger in i begreppet multimedium. Kapitel 7 Som exempel på multimedier kan tas ordböcker och uppslagsverk av ett slag som redan finns och med all säkerhet som kommer att bli vanligare i framtiden. De utnyttjar samverkan mellan text, ljud och såväl stillbilder rörliga bilder. Uttal som av ord

åskådligörs genom ljudillustrationer, dynamiska förlopp

illustreras med rörliga bilder. Ett exempel på i dag existerande multimedier är presentationen av skeppet Vasa på Vasamuseet. Programmet Vasa i närbild visar bl.a. skeppets historia, livet ombord och den konstnärliga utsmyckningen. Scener spelas på stillbilder upp, med inlagda rutor kan man välja ut den intresserar och vidare till som att betrakta närbilder och lyssna till förklaringar. Bilder och scener ledsagas av musik eller effektljud. I utställningen i Malmö kring årsskiftet 199192 om Pompeji användes liknande teknik vid presentationen av staden Pompeji, livet i staden, dess konst och arkitektur.

7.2.6 Elektroniska dokument underlag som för framställning på andra medier

Vissa produkter sprids på andra medier som produceras i dag i allmänhet basis elektroniska dokument. Så av är fallet med trycksaker. Man kan mycket förenklat säga att en datafil omvandlas till en bok. Givetvis är förhållandet likartat med s. COMprodukter Computer Output Microfilm, framställs som direkt

ur dator utan att någon tryckt text ligger till

grund. Kan man då inte tänka sig att leverera datafilen Häremot talar att det är en grundläggande tanke att det allmänt tillgängliga dokumentet skall levereras. Det är det påverkar människorna. som Datafilen kan inte sägas allmänt tillgänglig. Däremot vara kan man mycket väl tänka sig att på frivillig väg samlar in man elektroniska dokument, som skett i det engelska s.k. Knowledge

Warehouse-projek-

tet. En av huvudtankarna bakom detta skulle var att man skapa nya dokument grundval de befintliga av och därvid utnyttja datorteknikens möjligheter söka, lagra och återanvända att text.

7.2.7 Övriga elektroniska dokument

En del dokument distribueras på elektronisk väg på sådant sätt att man kan diskutera om de överensstämmer med kraven allmän tillgänglighet. När det gäller dagens material är det i första

hand fråga videotex, telefax, elektronisk

om post och konferenssystem.

Videotex SOU 1992 92 Kapitel 7 Videotex innebär att man via telenätet och via vanliga TV-apparater tillhandahåller databaser, vilkas innehåll i allmänhet ofta ändras. Man kan via systemet få tillgång till börsnyheter och tidtabeller, beställa biljetter via systemet, m.m. Man kan hävda att videotex är ett kommunikationssystem, vilket innebär att man an-

ser att det inte är fråga om ett allmänt tillgängligt dokument och

att det följaktligen inte bör levereras. Man kan emellertid också hävda att videotex är ett sätt att tillhandahålla databaser. Det skulle då kunna jämställas med on-linedatabaser.

Telefax

Det är fullt möjligt att sprida ett dokument, t.ex. en tidskrift eller

ett nyhetsblad, till många mottagare via telefax, och sker även.

Om enstaka skrifter distribueras detta sätt, kan förutse att man det blir svårt att kontrollera att det leveranspliktiga materialet verkligen kommer in, medan däremot tidskrifter, som skall ha utgivningsbevis, lättare kan kontrolleras.

Elektronisk post, konferenssystem

Elektronisk post är ett kommunikationssystem avsett för att vidarebefordra dokument mellan enskilda eller inom begränsad en

krets. Det kan diskuteras om sådana dokument någon gång

uppfyller kravet allmän tillgänglighet. En utveckling elektronisk av post är s.k. datakonferenssystem, vilket är datorstödd kommuen nikation inom trängre krets. Även här gäller det år tvivelen att aktigt om man någonsin skapar dokument kan bli aktuella som för pliktleverans.

7.3 Fonogram och videogram

Fonogram och videogram är i dag elektroniska dokument i fixe-

rad form. Svårigheten att bevara dem ett tillfredsställande sätt behandlas ovan avsnitt 7.2.1.

Utländska fonogram som införs till Sverige saluförs i allmänhet i oförändrat skick. De är alltså inte framställda här och fyller inte kravet på anknytning till Sverige. Man bör dock ha klart för sig att dessa utländska fonogram har stor betydelse för svenskt samhälle och liv, inte minst för ungdomskulturen. Mycket utländsk musik bevaras i upptagningar av radioprogram, det är men svårt att hitta i dessa, och kan inte räkna med att ljudupptagman ningen är av god kvalitet. Att leverera det stora utbudet utav

ländska fonogram skulle vålla problem för mottagande institution, SOU 1992 92 leverans det fullständiga utbudet är något som kan över- Kapitel 7 men av vägas. Jfr avsnitt 10.2.6. De videogram av utländskt ursprung som görs allmänt tillgängliga i landet är däremot i allmänhet anpassade för svenska förhållanden och framställda i riket. Med videogrammet följer nämligen i allmänhet information svenska, det har i regel svensk undertext och i vissa fall svenskt tal. Talböcker och taltidningar behandlas i avsnitt 10.2.9.

7.3.1 Leverantör av fonogram och videogram

Enligt pliktexemplarslagen åligger det beställaren att leverera fonogram och videogram som mångfaldigats inom riket. Ett pro-

blem är att vem som helst kan vara beställare. ALB har följaktligen otillräcklig överblick över vem som kan tänkas vara leverans-

skyldig och går säkerligen miste om material på grund av bristan-

de kontrollmöjligheter. En beställning går i allmänhet till ett företag som dels skapar ett dokument i original, dels ofta men inte alltid mångfaldigar detta i önskat antal, som kan vara tämligen litet. Detta företag kallas producent. Då en större upplaga önskas, överlåter produ-

centen mångfaldigandet till ett särskild företag. Det har tidigare hävdats från ALB att den mångfaldigar, vare sig det sker i

som stor eller liten skala, bör leverera. Sådana företag finns i begränsat antal, så att det är möjligt att ha överblick över dem, vilket inte är fallet med beställarna. Branschen har emellertid ställt sig tveksam till en sådan ordning, enligt en enkät som redovisas i LBKs betänkande 224 och i remissyttranden över detta. Man hävdar att mångfaldigandet ofta består i att man nyproducerar utgivet material, som redan levererats till ALB och alltså inte skall

levereras nytt, vilket de mångfaldigande företagen har svårt att hålla reda på. Utan att utveckla saken närmare har man också

hävdat att risken för piratkopiering skulle kunna öka. Senare har från ALB presenterats en uppfattning att producenten bör leverera. Dessa företag, som alltså skapar originalet, finns i ett begränsat antal och känner till fonogrammets eller videogrammets historia, varför det är lättare för dem att leverera korrekt.

7.3.2 Video- eller dataspel

Det kan diskuteras om video- eller dataspel är dokument såsom sådana definieras i föreliggande betänkande; man kan nämligen knappast hävda att de lagrar information. De bör snarare betraktas som ett slags tidsfördriv, om man så vill som leksaker. LBK

ansåg att vissa sådana spel är att betrakta som videogram, men fö- SOU 1992 92 reslog ändå att de inte skulle levereras. Kapitel 7

7.4 Film

Med tanke de två vanliga kriterierna för leveransplikt, allmän tillgänglighet och anknytning till svenska förhållanden, kan man fråga sig om svensk undertext till utländsk film och en eventuell anpassning till svenska förhållanden i fråga redigering är tillom räckligt för att göra filmen leveranspliktig. Redigeringen kan bestå i att man klipper filmen för att inte riskera att filmen förbjuds eller för att anpassa den till de svenska åldersgränserna för biobesökare. I den mån den svenska anknytningen i dessa filmer består enbart i undertext och viss klippning kan man betrakta den som obetydlig. Viktigare är att påpeka att utländsk film utan tvivel tillhör det svenska kulturarvet och starkt påverkar människor och samhälle. För studiet av filmcensurens arbete i Sverige är det också viktigt att kunna följa tendenser i det filmutbud som varit tillgängligt i landet. Härtill kommer att antalet utländska filmer som

årligen har premiär i Sverige är obetydligt, ca 200, vilket skall

jämföras med den mängd dokument av annat slag som ALB mot-

tar avsnitt 5.2.2. Arbetsbördan för ALB påverkas alltså endast

marginellt om man mottar utländsk film eller inte. Man kan också hävda att man i görligaste mån bör underlätta för forskningen; andra länder har långt ifrån alltid en god bevarandepolitik, och det är därför fördelaktigt att ha det för oss intressantaste utländska materialet tillgängligt i Sverige. Jag hänvisar till avsnitt l0.2.8

angående framtida internationell utveckling och dess konsekven-

ser för bevarandet av ljud och bild i Sverige.

7.5 Radio- och televisionsprogram materialets omfattning

I dag har sändningstiden ökat i oerhörd omfattning om man jämför med förhållandena då pliktexemplarslagen trädde i kraft och ALB inrättades. Detta gäller både leveranspliktigt material och sådant som i dag inte är leveranspliktigt. Det leveranspliktiga material i form av radiosändningar som ALB mottar i dag är ca 25 000 timmar riksradioprogram och ca 90 000 timmar lokalradio. Detta kan jämföras med att riksradion och lokalradion vardera sände ca

20 000 timmar budgetåret 197980. Närradions sändningar är i dag inte leveranspliktiga. De uppgår för närvarande till över

300 000 timmar per år. Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer Sveri-

ge enligt Ds 199222 Förslag till Lag om privatradio att s.k.

privatradio. Sändarnas antal kan enligt de tekniska förutsättningar råder bli 175, torde i praktiken bli betydligt lägre. De som men

kommer säkerligen att sända under en stor del av dygnets tim- SOU 1992 92 mar. Kapitel 7 Sveriges television sänder årligen 6 000 timmar i sina båda ca kanaler. De kanaler som nyligen därutöver blivit leveransskyldiga, nämligen TV4 och TV5 Nordic samt FilmNet, sänder tillsammans 14 000 timmar om året. Mängden leveranspliktiga timmar är ca alltså ca 20 000. Detta kan jämföras med ca 4 800 leveranspliktiga sändningstimmar budgetåret 197980. Mer än 25 satellitkanaler med en sammanlagd såndningstid på 120 000 timmar årligen kan tas emot i Sverige. När det gäller annat material, såsom trycksaker, film, videooch fonogram har omfånget ökat inom de flesta kategorier gram sedan pliktexemplarslagen av 1978 trädde i kraft. Man kan emellertid hävda att en stabilitet inträtt och att mottagande bibliotek och ALB bemästrar de nämnda dokumentslagen. För radio- och

televisionsprogram är läget annorlunda. Ökningen har varit ojäm-

-förligt mycket större och något jämviktsläge har inte inträtt. ALB har med nuvarande resurser ingen om helst möjlighet att insamla det material som teoretiskt sett borde insamlas. Materialet är så omfattande att ett urval är det enda realistiska. Förutom att mängden tvingar fram ett urval motiveras detta också av att mycket material redan tillhandahålls på annat sätt i form film, av fonogram och videogram, i Sverige eller annorstädes.

SOU 1992 92

8 Mål och

motiveringar

Kapitel 8

8.1 Övergripande mål

I ett tidigare avsnitt kap. 4 har jag gett den internationella bakgrunden och diskuterat de övergripande målen. De kan härledas och sammanfattas följande sätt 1 Vi skall bevara och tillhandahålla yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur för eftervärlden 2 Materialet skall så vitt möjligt kunna nyttjas av alla 3 Målen skall ges lagform under hänsynstagande till tidigare svensk och internationell lagstiftning och erfarenhet 4 Lösningarna skall ta hänsyn till den senaste tekniska utvecklingen och finna tillfredsställande organisatoriska former. Med detta synsätt blir det självklart att den ena typen av dokument, det må text-, ljud- eller bilddokument, inte i sig kan vara anses vara mera värd att bevara än den andra. Kvalitetskriterier är omöjliga att uppställa, då det dåliga belyser vårt samhälle lika väl det goda. Strävan måste i stället att behålla så mycket som vara möjligt det material innehåller mycken och unik insom av som formation. De restriktioner på bevarande och tillhandahållande som måste uppställas är följaktligen av ekonomisk natur. Jag har under utredningsarbetet strävat efter lösningar som är realistiska ur ekonomisk synvinkel. Föregångare till nu gällande pliktexemplarslag var stadganden i tryckfrihetsförordningen. Målsättningen för föreliggande lagförslag anknyter i sak nära till denna förordning och till yttrandefrihetsgrundlagen. Det heter i 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen att yttrandefrihet har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen talas om såkerställandet ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning. Tillgång till av en de dokument som spridits till allmänheten är en av förutsättningarna för att ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall kunna komma till stånd.

8.1.1 Information för rättskipning och förvaltning

Det föreligger ett behov både från myndigheters och från enskildas sida att bilda sig uppfattning om vårt samhälle. Detta tar en

sig uttryck i forskning, utredning och studier avsnitt 8.1.3. Man kan tala om ett krav på kunskap. En särskilt viktig aspekt, som

gäller både enskild och myndighet, är kravet insyn man skall

kunna kontrollera att lagar efterlevs, skall kunna arbeta för SOU 1992 92 man att förändra samhället. Detta mål kan endast uppnås det i ri- Kapitel 8 om

ket så långt det är praktiskt möjligt finns tillgång till de dokument som är allmänt tillgängliga. Studier av våldsskildringar och

pornografi kan leda till opinionsbildning i syfte att ändra gällande lag. Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk skall ha möjlighet att jämföra sina verk med vad kan misstänkas plagisom vara at. Medborgaren har rätt att ställa höga krav samhället i dessa avseenden.

8.1.2 Kulturarvet

Ett annat och viktigt skäl för pliktleverans är önskar beatt man vara för eftervärlden och tillhandahålla allmänt tillgängliga dokument som belyser svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur. Man kan med ett ord tala om kulturarvet. Detta skall tillhandahållas för att utnyttjas vid forskning, utredningsverksamhet och studier. Genom att tillhandahålla ett eller två exemplar materialet av kan man hävda att man åtminstone nödtorftigt uppfyller kravet

på att ge eftervärlden tillgång till kulturarvet. Resonemanget

nedan gäller dettadessa nationalexemplar. I avsnitten 8.3 och 10.3 diskuteras antalet exemplar och mottagande institutioninstitutioner närmare.

Med målsättningen ovan är det klart att samhället har behov

av ett mycket vittomfattande material som belyser så många sidor som möjligt av det svenska samhället. Det material kommer som

ifråga är ofta svåråtkomligt, såsom broschyrer, affischer och

m.m. vad som kan sägas vara motsvarighet på ljud- och bildsidan en t.ex. upptagningar av lokala radio- och TV-sändarrangemang, ningar med begränsad räckvidd. Pliktleverans här god tillger gång, även mycket arbete måste läggas ned uppspåra om att

material som borde inkomma utan påstötning. Att själv köpa in

motsvarande material eller skaffa det genom avtal med olika förlagmotsvarande eller framställare skulle omöjligt, vilket vara

framgår av studien över alternativ till pliktleverans avsnitt 8.4. Givetvis kan man lösa leveransfrågan annat sätt än lag-

genom stiftning, men det torde förutsätta att sätter ambitionerna man klart lägre än vad som hittills varit fallet i Sverige, särskilt beträf-

fande i handeln svåråtkomligt tryck och motsvarande material

ljud- och bildsidan.

8.1.3 Forskning, utredning och studier

Jag vill inte dra klara gränser mellan forskning, utredning och studier, utan vill snarare understryka det målet för gemensamma

,,

dem att öka kunskapen om förhållanden och utveckling i Sverige SOU 1992 92 fram till i dag. Kapitel 8 Betydelsen effektivt fungerande forskning har framhållits av en

många gånger i olika sammanhang och behöver här inte ytterliga-

re understrykas. Beträffande utredningar och studier, såväl institutionaliserade privata, måste framhållas medborgarens rätt som till information och kunskap. En förutsättning för en fungerande demokrati är att medborgaren har kunskap om sitt samhälle. Han måste ha möjlighet att självständigt skaffa sig insikter och bedöma

företeelser. Detta kunskapsmål uppnås bl.a. genom samverkan

mellan väl utrustade bibliotek, mediatek och arkiv. Genom ett studium handlingar från domstolar och andra myndigheter av återfinns i arkiv, tryckta skrifter som politiska partiets informationsskrifter och artiklar i tidningar och tidskrifter återfinns i

bibliotek samt radio- och TV-debatter och musikstycken med aktuella motiv återfinns på ALB kan man, för att ta ett exem-

pel, bilda sig en uppfattning om invandrarens ställning i det svenska samhället samt om medborgarnas attityder och samhällets åtgärder detta område. Forskning, utredningsverksamhet och studier har här behov av ett omfattande material, och pliktleve-

ranser bidrar till att detta behov kan fyllas. Mycket av det som

kan tänkas komma till användning är nämligen svårt eller omöj-

ligt att anskaffa på annat sätt. Det bör inte spela någon roll om

arbetet med ett sådant material är en förberedelse för en doktorsexamen, för en statlig utredning eller för en tidningsartikel; det bör också anses likgiltigt om det är en privatperson som söker kunskap egen hand eller om en institution och dess lärare initierar studierna.

8.1.4 Beskrivning av dokument, bibliografering m.m.

Det bör starkt framhållas att kulturarvet inte bara skall bevaras utan att det skall tillhandahållas, göras tillgängligt. Det måste hela tiden stå klart att bevarande utan praktisk möjlighet att tillhandahålla är meningslöst. Härav följer att beskrivning i vidsträckt betydelse, bibliografering, indexering, diskografering m.m. är viktig, då härigenom gör materialet känt och gör det lättare att nå. man Bibliograferingmotsvarande hänger alltså nära samman med bevarande och tillgängliggörande. Svenskt biblioteksväsen har engagerat sig livligt i internationellt samarbete, inte minst i den världs-

omfattande biblioteksorganisationen IFLA, och främjar inom den-

na organisation bl.a. de projekt som syftar till att varje nation skall beskriva och tillhandahålla sina egna dokument UAP och UBCIM. Den svenska lagen medger att pliktleverans av trycksaker kan

ske ganska lång tid månad kvartal efter det doku-

en - ett att

mentet publicerats, vilket sammanhänger med att leveransplikten

åligger tryckerierna. Beträffande förlagsproduktionen framför SOU 1992 92 av allt monografier vanliga böcker bygger registreringen i Kapitel 8 LIBRIS och den därifrån uttagna periodiska förteckningen i Svensk Bokhandel i rätt stor utsträckning frivilliga leveranser från förlagen till KB, eftersom dessa det förmånligt att deanser ras böcker blir kända så fort möjligt. Man väljer alltså att insom te invänta leveranserna från tryckerierna. Pliktleveranserna är dock grundläggande för den bibliografiska beskrivningen allt av annat material, vilket utgör majoriteten av de registrerade posterna. Det kan nämnas att ca en tredjedel av registrerade poster saknar prisuppgift, vilket tyder att dessa titlar inte är tillgängliga i den allmänna handeln och inte kommer till KB från förlagen.

8.1.5 Statistik

Statistik förs över produktionen av tryckta skrifter och andra dokument med utgångspunkt från pliktexemplar. KB för den svarar statistik över svensk trycksaksproduktion, uppdelad olika kategorier monografier, serier, tidskriftshäften, kartor m.m., insom rapporteras till Statistiska centralbyrån. Givetvis finns viss osäen kerhet, då bara kan räkna det får in. Liknande statiman man stik förs vid Lunds universitetsbibliotek, som mottar samma material. Beträffande ljud- och bildmaterial svarar ALB för statistik på motsvarande sätt.

8.2 Materialets tillgänglighet

Om man önskar hävda rättsstatens krav och bevara vårt kulturarv, blir en följdfråga för vem Svaret måste bli för medborgaren. En målsättning måste alltså vara tillgänglighet, givetvis men inom lagens gränser. Här kan uppstå en konflikt, framför allt med upphovsrättslagstiftningen. Medborgaren har ett legitimt krav kunskap och personlig förkovran, upphovsmannen har ett likaledes legitimt krav att ersättning för sitt arbete. Att erhålla pliktleverans universitetsbiblioteken hjälp att ger bygga upp samlingar. Det är också ett rättvisekrav att oliman

ka ställen i landet skall ha i princip samma tillgång till dokument.

Ett fungerande sambibliotek ställer dessa till förfogande och bidrar till att utjämna skillnader mellan olika landsdelar. Man får i dag gratis svenska originaldokument till sitt förfogande i KBs läsesal. De kommer i de allra flesta fall KBs samlingar, ur men hämtas ibland till biblioteket genom fjärrlån. Såvitt möjligt bör få service gratis vid andra mottagande bibliotek, man samma vare sig dokumentet kommer från de samlingarna eller tillhandaegna hålls genom fjärrlån. Jag går i övrigt inte in den omdebattera-

de frågan om avgiftsbeläggning vid de statligt finansierade veten- SOU 1992 92 skapliga biblioteken. Kapitel 8

8.3 Exemplar

8.3.1 Nationalexemplar

Med utgångspunkt i tankarna om rättsstatens krav och kulturarvet är det självklart att man behöver en mottagande institution och ett exemplar, kanske därtill ett reservexemplar. Jag talar tills vidare om nationalexemplar. Vid vilkenvilka institutioninstitutiobevarandet och tillhandahållandet skall ske, lämnas tills vidare ner öppet. Det görs ingen skillnad mellan olika slag av dokument. Man bör ta som utgångspunkt att ett exemplar svenska doav kument skall bevaras i största möjliga utsträckning och behandlas med stor försiktighet. Man kan diskutera om dessutom ett exemplar bör finnas för utlån utanför den institution där det förvaras, såsom fallet nu är med det s.k. nationella reservexemplaret av tryckta skrifter, vilket finns vid LUB. KB är givetvis institutionen för det nationella exemplaret.

Vem, om någon, som skall ha ansvaret för det nationella reservexemplaret är däremot ett problem. Frågan kan ställas om det inte

vore rimligare förutsatt att man väljer en lösning med två natio- nalexemplar att ansvaret för båda exemplaren natio- - se som en nalbiblioteksuppgift för KB, som är en från universiteten fristående institution. Att placera ett reservexemplar vid KB är dock orealistiskt man saknar helt enkelt plats. Anledningarna till att förlägga det nationella reservexemplaret till LUB var tre Pliktexemplar av skrift, Ds U 197712, s. 125, 130 ff. man ville förvara exemplaret på betryggande avstånd från KB, vilket torde betyda att vid ett krig bombningar förhoppningsvis skulle skona det ena exemplaret; LUB hade sitt okatalogiserade tryck organiserat på likartat sätt KB; redaktionen som för Svenska akademiens ordbok SAOB fanns inom biblioteket och utnyttjade ständigt dess samling av svenskt tryck, vilket är fallet även i dag. Gentemot det första skälet kan man genmäla att inget avstånd är betryggande, ehuru sannolikheten att både KB och LUB skulle förstöras givetvis är mindre än att två mera närbelägna samlingar skulle till spillo; den likartade organisationen är kanske snarare ett motskäl en annan organisation och uppställning av det okatalogiserade materialet kan tänkas ge nya sökmöjligheter och nya infallsvinklar. SAOBs behov väger däremot tyngre. Jag redovisar min syn på SAOB nedan. Erfarenheten har visat att LUBs ansvar inte låter sig väl förenas med de andra uppgifter som ett universitetsbibliotek har; framför allt vållar finansieringen problem. Särskilda medel till re-

servexemplaret har aldrig utgått; LUB har utan framgång sökt SOU 1992 92 erhålla täckning för merkostnadema från centralt anslag. Man har Kapitel 8 fått svara för uppgiften med de medel ställts till förfogande som från universitetet. Biblioteksstyrelsen vid LUB önskar i sin anslagsframställning för 199394-199596 att biblioteket blir löst från uppgiften och anför ekonomiska skäl för detta. Universitetsstyrelsen instämmer i denna bedömning i sin fördjupade anslagsframställning för samma period. Här finns en konflikt mellan en nationell uppgift och universitetets önskan att styra användningen av de egna medlen. Konflikten är inbyggd i vårt universitetssystem och är densamma för alla universitet. Ett annat bibliotek kan tänkas överta uppgiften, men samma problem i Lund som kan när som helst dyka upp. Frågan om man skall ha ett nationellt reservexemplar eller inte är alltså inte knuten till LUB. Det har framhållits, särskilt från de universitetsbiblioteyngre ken, att man finner det betryggande att reservexemplaret existerar. Delvis organiserar man sitt bevarande och gallrande utifrån den förutsättningen att materialet alltid finns tillgängligt hos LUB. Att ta bort reservexemplaret skulle kunna leda till vissa ökade kostnader, som dock inte kan kvantifieras. Det råder emellertid delade meningar bland universitetsbibliotekens företrädare om detta; vissa anser att det inte skulle spela någon roll för det egna biblioteket om reservexemplaret försvann. Ett visst ökat tryck på KBs exemplar måste emellertid förutsâttas. Gallringen vid de universitetsbibliotek som inte har bevarandeplikt leder visserligen till att deras samlingar av visst material inte tillsammans blir heltäckande, men man kan räkna med att det mest utnyttjade materialet såsom monografier, tidskrifter och tid-

ningar kommer att finnas på många ställen i landet, nämligen i

första hand vid nationalbiblioteket och universitetsbiblioteken,

men även vid många högskolebibliotek och folkbibliotek. Sambib-

liotekstanken innebär att man betraktar de vetenskapliga bibliotekens resurser som gemensamma för landet, och bör i den man andan se universitetsbibliotekens pliktexemplar som ett slags reservexemplar, låt att det kan ha vissa, mindre betydande vara luckor. Som sista instans finns KB, som får ställa sitt material till förfogande, antingen i KBs lokaler eller med hjälp av utsända fotokopior. Jag anser därför att det är väl sörjt för svenskt material vid de svenska vetenskapliga biblioteken, så att både lokala låntagares önskemål kan tillgodoses och fjärrlånet inom och utom landet fungera tillfredsställande. Under dessa omständigheter och i ett läge då många andra akuta problem pockar lösning finen ner jag det inte nödvändigt att satsa ett nationellt reservexemplar, även om ett sådant i och för sig innebär fördel. En roll en för detta ställningstagande spelar också att det är svårt att finna en plats för det nationella reservexemplaret i universitetens organisation.

SAOB framför i en särskild skrivelse till chefen för utbild- SOU 1992 92 ningsdepartementet önskemål om god tillgång till svenska skrifter Kapitel 8 för ordbokens arbete. En diskussion om reservexemplarets vara eller icke vara vid LUB har förts i pressen. Jag anser att SAOBs önskemål är berättigade och hänvisar till Lunds universitets och Lunds universitetsbiblioteks möjligheter och skyldigheter att be-

tjäna sina låntagare; bland dessa intar SAOB en bemärkt plats så-

som en institution av den största betydelse för vårt kulturarv. Det bör vara angeläget för Lunds universitet att ha ett nära och gott samarbete med SAOB. De principiella övervägandena om man skall ha ett eller två nationalexemplar är desamma för andra dokumenttyper som för tryckta skrifter. Ljud- och bildupptagningar levereras i dag till ALB i ett exemplar. Att man bestämt sig för endast ett exemplar har förmodligen ekonomiska orsaker man har vid inrättandet av den då 1979 nya institutionen ALB inte velat fördubbla ett material som kräver dyrbar utrustning och dessutom i framtiden kanske tvingas till konverteringar inom båda exemplaren. Samma ekonomiska skäl torde ligga bakom att man inte tänkt sig leverans till andra institutioner ute i landet, såsom sker med tryckta skrifter. För upphovsrättsligt skyddade verk andra än musikaliska och litterära verk medför dessutom upphovsrätten större restriktioner, och det kan därför anses mindre lämpligt att permanent tillhan-

dahälla materialet på flera platser

se kap. 12.

Även i fråga ljud- och bildupptagningar konstaterar

om jag att det vore bra med ett nationellt reservexemplar, men det stöter

stora praktiska svårigheter och höga kostnader att bevara och till-

handahålla ett sådant, varför bör avstå från det. Det kan man dock nämnas att den norska lagen föreskriver leverans av fonogram, film, videogram, ADB-dokument och kombinerat material i två exemplar, av vilka ett skall säkerhetsexemplar. Man tänvara ker sig alltså inte ett aktivt bruk av detta för forskning och studier, utan ett bruk i nödfall, se avsnitt 8.3.2. Av radio- och TV-program föreskrivs däremot leverans i ett exemplar.

8.3.2 Säkerhetsexemplar

Bör det förutom nationalexemplar finnas ett säkerhetsexemplar Med säkerhetsexemplar förstås ett exemplar förvaras som skyddat under mycket goda förhållanden och endast används som förlaga till en kopia, om alla exemplar av publikationen försvun-

nit. Ovan avsnitt 8.3.1 har motiverats varför vi bör nöja oss med

ett nationalexemplar. Beträffande säkerhetsexemplar blir ekonomin avgörande; ett säkerhetsexemplar vore bra, men det blir för dyrt. Stora problem pockar på kostnadskrävande lösningar, och man får då avstå från säkerhetsexemplar.

8.3.3 Regionexemplar SOU 1992 92 Kapitel 8 Det kan kanske tyckas tilltalande att skapa vad man skulle kunna kalla regionexemplar på så sätt att får pliktleverans t.ex. man av sydsvenskt material till Lund, västsvenskt till Göteborg osv., och tillhandahåller detta material där. Det framhålls emellertid ofta att tryckerier ogärna vill sortera materialet. Att endast västsvenska tryckerier skulle leverera till Göteborg är ingen lösning denna svårighet, då givetvis material av intresse för Västsverige produceras även andra håll. Vidare torde det vara omöjligt att skilja lokal forskning från forskning med räckvidd över en större del av landet. Den som vill studera t.ex. folkrörelserna i Växjö under en viss tid kan också vilja göra jämförelser med vad som ägt rum i en annan stad av liknande storlek på annat håll i landet, i en större stad och på landsbygd och mindre orter. Ett perspektiv utöver det lokala blir ofta aktuellt, vilket knappast kan vara till nackdel för studierna forskningen. Härtill kommer, att om man vill använda ljud- och

bildmaterial, måste i många fall fara till Stockholm. För

man många former forskningstudier torde begränsning till av en endast det lokala materialet inte ge tillräckligt underlag. En strikt uppdelning av materialet efter regionalt intresse ter sig därför som omöjligt. Detta är emellertid inget skäl till att inte bygga upp goda samlingar av regionalt material. Det är bra att åtminstone vissa dokument finns platsen, främst sådant är riksinsom av tresse och av lokalt intresse. Dessa får eventuellt kompletteras med sådant som finns annat häll.

8.3.4 Universitetsbibliotekens exemplar av tryckta skrifter

Ovan har förts ett resonemang om de krav som ställs ett rättssamhälle och om skyldigheten att vårda kulturarvet. Det framgår där att Sverige bör ha ett nationalexemplar av alla slags dokument. I dagens läge levereras ett speciellt slag av dokument, näm-

ligen tryckta skrifter till inte mindre än sju ställen, förutom till KB

och LUB även till fem universitetsbibliotek. I internationellt jäm-

förelse är detta ett stort antal. Man måste ställa frågan varför det

finns en så påtaglig skillnad i behandlingen det tryckta ordet i av jämförelse med ljud- och bilddokument, och sådan skillom en

nad är rimlig. I mångas medvetande torde pliktexemplar vara lika

med pliktexemplar av tryckt skrift, och frågan antalet ställs om ofta. Det är självklart att man vid universiteten har krav ett omfattande forskningsmaterial och en snabb tillgång till detta jämte

snabb tillgång till de svenska dokumenten överhuvudtaget. Det är

välkänt att trycket de svenska skrifterna är starkt. Om det nu är viktigt att man har tillgång vid universitetsbiblioteken till goda

samlingar av svenskt tryck, är därmed inte sagt att man nödvän- SOU 1992 92 digtvis bör skaffa detta genom pliktleveranser. Argumenten för Kapitel 8 och emot är följande. Argument för Fullständighet. Om praktiskt taget allt levereras, kan man i den egna regionen bedriva bredare och djupare studier i svenskt samhälle och kultur än som kan ske om materialet har luckor. Med pliktleverans erhåller svåråtkomligt material, man som inte finns i handeln. 3. Snabbhet. Med goda rutiner kan man snabbt in och behandla materialet. 4. Ekonomi. De mottagande biblioteken anser att man sparar personal i jämförelse med att man skulle bevaka marknaden och inköpa material från ett stort antal tryckerier och andra producenter. Fullständigheten lämnar dock en del övrigt att önska. I dag levereras tryckta skrifter i stort sett fullständigt till sju bibliotek. Det bevaras dock inte fullständigt på mer än två ställen. I stort sett gäller dock att det allra viktigaste sparas. Vad okatalogiserat tryck beträffar, står det biblioteken fritt att lägga upp omfattande och i stort sett heltäckande samlingar inom de områden som man bedömer som särskilt viktiga. Argumentet i punkt 2 är mycket viktigt. Det finns i praktiken ingen möjlighet att bevaka produktionen av dokument, som inte saluförs i handeln, annat sätt än genom pliktleverans. Det kan framhållas att av de ca 13 000 svenska titlar varje år registresom ras i LIBRIS saknar ca en tredjedel prisuppgift. Dessa skrifter finns i allmänhet inte att köpa i allmänna handeln. Argument mot Man levererar in en stor mängd publikationer som sedan gallras ut av den mottagande institutionen. En stor del av det material som levereras och bevaras kommer förmodligen att förbli oanvänt i alla tider.

Det bör emellertid påpekas att den mängd som kastas är stor

men att volymen av det som bevaras är betydligt större och representerar det material som bedöms som värdefullast. Man skall emellertid ta invändningen allvar. Argumentet i punkt 2 gäller egentligen allt material som skaffas in till bibliotek, eftersom framtidens behov endast delvis kan förutses. Resonemanget bör tillbakavisas med hänvisning till universitetens ansvar de bestämmer själva vad de vill lägga sina re-

surser på. De kan t.ex. finna att kostnaderna för att bevara och

tillhandahålla svenskt tryck bör skäras ned och i stället att man

bör lägga pengarna något annat. Detta är i samklang med de

tankar om decentralisering och flexibilitet som framförs av statsmakterna Inledning till budgetpropositionen 1992, prop. 1991921100, bil. 9.

Det nuvarande systemet med pliktleverans av tryckta skrifter SOU 1992 92 till de sex universitetsbiblioteken förutom till Kungl. biblioteket Kapitel 8 har som bakgrund det svenska högskolesystemet. I förarbeten till gällande lag prop. 19777897, s. 23, 65, 101 underströk man att

de sex högskoleregionerna borde behandlas lika i fråga om tillgång till det svenska trycket. Högskoleregionerna har försvunnit,

men tanken på en hög och likvärdig kvalitet inom hela högskolan har man hävdat framgent prop. 19888965, s. 4. Numera understryker man som nämnts tanken decentralisering och flexibilitet. När det gäller de frivilliga skolformerna gymnasieskola, vuxenutbildning och högskola anser man det angeläget att garantera tillgängligheten, dvs. att utbildningen finns att tillgå inom rimliga avstånd från hemorten Inledning, s. 9. Likvärdigheten är ett viktigt begrepp, men betraktas nu ur en något annan synvinkel den statliga styrningen skall i första hand reglera likvärdigheten och en minsta godtagbar omfattning på utbildningar, aldrig högsta nivå och sällan metoderna. men en Om man ser till hela samhället, präglas detta av tanken på individernas lika rättigheter. Från regeringens sida underströk man nyligen i samband med grundskolan rätten till utbildning av god kvalitet oavsett var man bor och oavsett social bakgrund Inledning, s. 9. En utgångspunkt för utbildningspolitiken och synen på skolans mål är en människosyn som bygger att alla människor kan utvecklas, växa och utveckla sin personlighet Inledning, 10. Man framhåller att folkbildningen har djupa rötter i det s. svenska samhället och spelar en viktig roll för kunskapssynen, bildningsidealet och därmed för den enskildes frihet och personlighetsutveckling Inledning, s. 14. Det är rimligt att grundläggande studie- och forskningsmöjligheter skall vara desamma vid landets universitet, och att en intresserad allmänhet i glesbygden skall ha samma möjlighet till personlig förkovran genom studier som människor som lever nära stora kulturinstitutioner. Beträffande tryckta skrifter innebär pliktleverans ett viktigt steg mot ett jämlikhets- och likvärdighetsmål. Dock är endast KB och LUB ålagda att bevara det som levererats enligt pliktexemplarslagen, medan övriga mottagare har frihet att gallra. Man gall-

också, enligt olika principer. Den omedelbara tillgången

rar men till tryckt svenskt material är följaktligen olika vid olika universitet och forskarestuderande arbetar såtillvida under olika villkor. Viktigare är dock att framhålla att man överallt har god tillgång till det kanske allra viktigaste svenska tryckta materialet, nämligen monografier, tidskrifter och tidningar, och att sambiblioteket verkar för att utjämna olikheter. Om det är viktigt att ha exemplar av tryckta skrifter för forskningen på olika orter, så är det i princip lika viktigt att ha exemplar av ljud- och bildupptagningar. Man ställer sig då frågan om man kan avstå från att ha ljud- och bilddokument på mera än ett ställe, varför skall man då ha skrifter flera ställen Detta gäller

förstås inte om man kan hävda att den ena typen dokument, SOU 1992 92 av t.ex. tryckta skrifter, är klart viktigare än en annan sorts doku- Kapitel 8

ment, t.ex. ljud- och bildupptagningar. Jag anser inte att någon

sådan skillnad kan göras. Man bör däremot starkt trycka ett praktiskt argument, nämligen att det är bra att ha åtminstone det viktigaste tryckta materialet till hands. Efterfrågan är mycket stark dessa dokument. Man kan då inskränka Stockholmsresor och fjärrlån till att gälla annat material, vilket innebär en avsevärd besparing. Det material som finns vid ALB är förvisso betydelsefullt, men mängden av utlån ligger här ännu så länge en

helt annan och lägre nivå avsnitt 5.3.2 och får främst tillhanda-

hållas forskare. Det är därför rimligare att detta tillhandahålls i i endast ett exemplar, även antalet lån kan förväntas öka. Möjom lighet finns i dag, och bör bestå, att låna ut dokument från ALB till vissa institutioner i landet.

8.4 Alternativa kostnader

Man kan tänka sig att de institutioner som nu mottar pliktleverans kan skaffa in huvuddelen av det material som man anser sig behöva annat sätt. Det skulle då i de flesta fall bli fråga om köp, men visst material skulle man förmodligen kunna som gåva. Det enda material som ALB relativt lätt skulle kunna skaffa sig genom köp är fonogram och videogram, som är varor som

kan köpas marknaden. Man kan räkna årsproduk-

med att en

tion skulle kosta ca 1 milj.kr. i inköp. Överföring av film till vi-

deogram skulle kunna köpas, liksom inspelningar av radio- och TV-program. Detta skulle emellertid medföra att man fick betala för tjänster, vilket ger helt andra kostnader och inte framstår som ett realistiskt alternativ. I LIBRIS registrerade KB år 1990 13 000 svenska titlar. KB ca har oftast självt gjort registreringen, men kan också i efterhand ta över ansvaret för andras registreringar. Ca 35 % av dessa 13 000 titlar saknar prisuppgifter. Antalet titlar för vilka prisuppgifter

finns är ca 8 500. Det sammanlagda priset för dessa titlar uppgår

till ca 1,65 milj.kr., vilket ger ett genomsnittspris av 195 kr. Om man tänker att de prissatta skrifterna betingar samma pris, vilket förmodligen är för högt räknat, skulle det sammanlagda priset uppgå till 2,5 milj.kr. Man bör kanske räkna med 2 milj. snarare kr. Det sammanlagda priset 1,65 milj.kr. innebär givetvis inte att ett bibliotek skulle behöva betala hela denna summa för att skaffa dessa ca 8 500 titlar. Stora bibliotek skulle säkert goda rabatter

och även mycket material i form av gåvor. Det är viktigare att

lägga märke till att en stor del av produktionen inte är avsedd för

en större marknad. Den är i stor utsträckning svåråtkomlig och SOU 1992 92

det skulle krävas stor arbetsinsats för att skaffa in den. Kapitel 8 Varje bibliotek som mottar pliktleveranser står inför ett val när det gäller det material man beslutat sig för att behålla antingen registrerar man det i LIBRIS eller bevarar man det okatalogiserat. Biblioteken har här olika kriterier. KB har utan tvivel höga ambitioner när det gäller att registrera, med tanke på att man önskar ta ut en så heltäckande nationalbibliografi möjligt. En skrift som som exempelvis Uppsala universitetsbibliotek, UUB, inte registrerat i LIBRIS kan alltså mycket väl finnas på detta bibliotek. Säkerligen äger både UUB och andra universitetsbibliotek större en del av hela antalet 13 000 titlar än som framgår LIBRIS. av UUB registrerade sig 1990 för ca 8 000 av de ovan nämnda ca 13 000 titlarna, dvs. för ungefär 62 %. Att andra bibliotek skriver in ett mindre antal titlar än KB betyder inte att man registrerar samma material som KB minus ett antal titlar. UUB registrerar under ett år ca 600 titlar utöver KBzs. Orsaken är att har man material av lokalt intresse som man vill föra in och att varje universitetsbibliotek har ett särskilt ansvar för att registrera rapporter från det universitetet. egna Utan mycket omfattande studier går det inte att beräkna kostnaderna för ett mottagande bibliotek, om man där skulle behöva köpa de svenska trycksaker man anser sig behöva. Man vet inte hur mycket av materialet som ett bibliotek verkligen har behållit, och det som man behållit saknar ofta prisangivelse. En okänd an-

del av materialet går överhuvudtaget inte att köpa. Man kan

emellertid säga något om storleksordningen det rör sig 1 till om 2 milj.kr. I en av de utredningar som är förarbeten till gällande lag Pliktexemplar av skrift, Ds U 197712, 229 räknar s. man med ett sammanlagt pris på 335 000 kr. i 1976 års penningvärde för det prissatta svenska materialet, vilket i 1991 års penningvärde skulle motsvara 1 140 000 kr. Härtill skall emellertid läggas några hundra tusen kronor för det icke prissatta materialet. Antalet personer som sysslar med pliktexemplaret från dess ankomst till dess att det behandlats fullständigt och hamnat sin

plats i biblioteket varierar mellan några få och till 12-14 hel-

upp tider för universitetsbiblioteken, medan KB enbart svenska sektionen, sektionen för okatalogiserat tryck och tidningssektionen sysselsätter ett trettiotal personer. Man bör bedöma uppgifterna om personalstyrka med en viss försiktighet, då sättet att räkna kan skifta något och det dessutom kan svårt att fastvara ställa hur mycket tid som läggs på beskrivning och uppsättning av det svenska materialet; personal brukar inte i detta avseende vara

uppdelad på svenskt och utländskt material.

UUB beräknar att man skulle behöva ytterligare fyra bibliotekarier för att bevaka det svenska trycket, och då ändå nöja sig med lägre ambition. Endast en del av det önskade materialet skulkunna beställas från bokhandel eller agenter. Föreningars, före-

tags och institutioners skrifter måste skaffas direkt från källan. SOU 1992 92 Arbete skulle alltså behöva läggas på att spåra tusentals utgivare, Kapitel 8

hålla förbindelser med dem och årligen uppmärksamma

en stort antal nya utgivare. Det är att märka att inte skulle kunna utman nyttja sina gamla förbindelser med tryckerierna, inte torde som kunna sälja utgivarensbeställarens egendom. Till lönekostnader skulle givetvis komma förvärvskostnader. Ett alternativ till pliktleverans skulle med säkerhet dra högre kostnader för universitetsbiblioteken än nuvarande Det system. förefaller därför mindre meningsfullt att söka göra helhetsbeen dömning av vad som är en acceptabel kostnad, vilket också skulle vara synnerligen komplicerat. I sista hand kostar systemet statskassan vad man vid universiteten finner att det bör kosta. Detta hindrar inte att man kan reflektera över den stora skillnaden mel-

lan biblioteken i fråga om insatta Kan skära ned

resurser. man anslagen till universiteten och lägga besparingen håll, i annat första hand på ALB med dess svåra akuta problem Emellertid går det enligt min uppfattning inte att fastställa sorts önskvärd en standardnivå för de olika bibliotekens kostnader för det svenska trycket. De universitet med bibliotek lägger ned stora som resur ser på det svenska trycket gör det därför vill ha det så; att man man tar pengar till detta ändamål från klumpsummor, vilket innebär att man tar pengar från något annat område. De lägsom ger ned relativt lite personal och prioriterar något annat. I pengar intet fall kan man konstatera Överbemanning skulle kunen som na motivera besparingar. Sådana besparingar kan endast föreslås om man har fullständig överblick över alla universitets och universitetsbiblioteks ekonomi. Det ligger helt utanför utredningens uppdrag och möjligheter att komma fram till sådan överblick. en

8.5 Sammanfattning skäl för pliktleverans

av

Rättskipningens och förvaltningens krav jämte bevarandet och tillhandahållandet kulturarvet är avgörande skäl för pliktleveav rans av nationalexemplar. Tillhandahållandet flera håll i landet av svenskt tryck är ett rättvisekrav och främjar forskning och studier. Dessa skäl finner jag tillräckliga för att i stort sett bevara nuvarande system med leverans till nationalinstitutionerna KB och ALB och till universitetsbiblioteken. Man bör ta fasta de ekonomiska konsekvenserna pliktleav verans och konstatera att om pliktleverans fanns och biblioteken lade ned oförändrade svensktrycket, skulle resurser man behöva sänka sina ambitioner betydligt beträffande ett viktigt och flitigt använt material. Om skulle vilja uppehålla nuvarande man nivå, skulle det krävas betydligt ökade Ljud- och bildresurser. upptagningar skulle endast till en liten del kunna omhändertas utan pliktleverans.

4 12-0727

9 Organisationsfrågor

SOU 1992 92 Kapitel 9

9.1 KB och ALB

Det karaktäristiska för den svenska arbetsfördelningen mellan de nationella institutionerna är att man jämte nationalbiblioteket, som nästan enbart är inriktat på tryckta publikationer, har en institution med så omfattande ALB fonogram, videoansvar som gram, film, radio- och TV-sändningar. Utomlands har nationalbiblioteket ofta ansvar för fonogram, som torde vara den publikationstyp som är bäst tillgodosedd efter tryckta publikationer. Man kan erinra om att även i Sverige bevarandet fonogram av na-

tionell basis startade genom ett initiativ vid KB. Övriga publika-

tionstyper brukar vara spridda flera institutioner och omfattas i mindre grad av bestämmelser om pliktleverans.

9.1.1 KB

Enligt förordning 1988678 med instruktion för kungl. biblioteket är KB är nationalbibliotek och fullgör dokumentära uppgifter och serviceuppgifter. Av dessa spelar hanteringen av pliktexemplar en mycket stor roll, men KB har även andra betydelsefulla uppgifter. KBs ansvar för pliktexemplaren gäller följande punkter samla, förvara och tillhandahålla svenska böcker och annat tryck och därvid fullgöra de uppgifter som följer av lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar samt förordningen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, vårda och förkovra bibliotekets äldre samlingar böcker av och annat tryck, handskrifter, kartor och bilder, svara för mikrofilmning av svensk dagspress, framställa nationalbibliografiska produkter, svara för det nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS. Punkterna 1 och 2 hänger givetvis nära samman dagens pliktexemplar är framtidens äldre samlingar, som det fortfarande åligger biblioteket att vårda och tillhandahålla. Mikrofilmningen punkt 3 ombesörjs grundval av tidningar som levererats i pliktleverans. Punkterna 4 och De nationalbibliografiska produkterna, dvs. i första hand Svensk bokförteckning, sammanställs till stor del grundval av pliktleveransen. Beskrivningarna av materialet läggs

först in i LIBRIS. Mycket av det material som inte är förlagsma- SOU 1992 92 terial skulle vara svåråtkomligt utan pliktleverans. Kapitel 9 KBs uppgifter är i hög grad koncentrerade till tryckt material. De enda dokument som KB har ansvar för utöver trycksaker är kombinerat material, som skall levereras till biblioteket. Pliktexemplarslagen fastställer noggrant vad som menas med kombinerat

material. Däri ingår i de allra flesta fallen skrift, som kan kombi-

neras olika sätt med fonogram eller videogram. I läromedel kan också ingå t.ex. film och diabilder. KB har enligt sin förordning inte något ansvar för dokument som kan sägas motsvara trycksaker därigenom att de innehåller text och fasta bilder. Sådana dokument är framför allt mikroformer och fixerade elektroniska dokument, t.ex. CD-ROM. Av den senare dokumenttypen köper man dock sådant som är av speciellt svenskt intresse.

9.1.2 ALB

ALBs uppgifter i samband med pliktexemplarslagen framgår av förordning 1988342 med instruktion för Arkivet för ljud och bild. ALB har till uppgift att ta emot och förvara sådana exemplar av ljudradio- och televisionsprogram, filmer, fonogram och videogram som enligt pliktexemplarslagen skall lämnas till arkivet. Detta är klart uttryckt ALBs huvuduppgift. Det åligger som arkivet särskilt att vårda de samlingar finns hos arkivet, som gallra i den utsträckning behövs samt hålla samlingarna som

tillgängliga. I fråga om radio- och televisionssändningar finns en särskild bestämmelse, som går tillbaka till Bernkonventionen

man har rätt att i sina samlingar bevara upptagningar av program som saknar dokumentariskt värde, om inte rättighetsinnehavarna har medgett detta 7 § pliktexemplarsförordningen. Uppgifterna beträffande pliktexemplaren överensstämmer i stort sett med de uppgifter som KB har för sitt material. ALB skall se till att de i lagen definierade pliktexemplaren levereras till ALB, vårda samlingarna så att de kan bevaras och göras tillgängliga i framtiden, göra samlingarna tillgängliga genom att katalogisera dem, tillhandahålla samlingarna, främst för forskningsändamål, föra ett allmänt tillgängligt videogramregister samt tilldela varvideogram ett separat nummer, svara för viss publikationsverksamhet, framför allt utgivning av förteckningar över det svenska fonogramutbudet, s.k. diskografier.

9.1.3 Varför två skilda institutioner sou 1992; 92 Kapitel 9 En viktig tanke bakom den gällande pliktexemplarslagen från nu 1978 var att information, opinionsbildning, kulturella framställningar osv. som offentliggörs genom radio eller TV eller genom fonogram, videogram och film blir bevarade i en utsträckning

som någorlunda svarar mot vad som gäller för skrifter prop.

19777897 s. 65. 1980-talets utredningar har arbetat vidare i samma anda och föreslagit att publikationsformer som tillkommit efter det att lagen trätt i kraft skall jämställas med dem som enligt 1978 års lag skall hand. tas om Då ALB inrättades rådde alltså redan en helhetssyn på olika typer av publikationer. De ansågs som i princip likvärdiga informationsbärare. Man kan då fråga sig varför inte föredrog att man låta den existerande institutionen, KB, få ansvaret för det nya material som skulle levereras in. Vad är med andra ord motiveringen för att man inrättade ALB Man kan först konstatera att inrättandet av ALB framstod som en av olika möjligheter. Dataarkiveringskommittén DAK tog

upp tre förslag till diskussion Bevara ljud och bild, SOU 197494,

s. 257 ff.. Det första gick ut på att redan existerande institutioner, nämligen nationalfonoteket vid KB, SR och SFI skulle ta hand om resp. fonogram, radio- och TV-sändningar och film. Det andra förslaget uteslöt SR och delade upp etermedia na-

tionalfonoteket radio och SFI television. Det tredje förslaget

innebar att man skapade en ny central institution för alla de ljudoch bildpublikationer som då var aktuella. Utredningen förordade det sistnämnda förslaget, som fick stöd i regering och riksdag prop. 19777897 s. 102, KrU 27, rskr 375. Man noterar att både utredningen och föredraganden håller frågan öppen denna om centrala institution skall vara fristående eller knytas till en redan existerande statlig institution och hänvisar till pågående och framtida utrednings- och planeringsarbete på biblioteks- och arkivområdet. Enligt sin första förordning 1978780 hade ALB samma styrelse, Statens arkivstyrelse, som RA, Svenskt biografiskt lexikon samt Dialekt- och ortnamnsarkiven jämte Svenskt visarkiv. Konstruktionen visade sig tydligen mindre lyckad, och enligt sin andra förordning 1984580 är ALB en fristående myndighet med egen styrelse, vilket fortfarande gäller 1988342. Argumenten mot den uppdelning på olika institutioner som omnämnts ovan och som diskuterats av DAK var två genom uppdelning på olika institutioner skulle det vara svårare att en samlad bild av arkivmaterialet; gränsdragningen mellan ljud- och bildupptagningar framstod som delvis konstlad exempelvis åtföl- jes film i allmänhet av ljud. Man kan säga att man resonerade sig fram till att inrätta en central myndighet utifrån en enhetstanke, även om man inte tog steget fullt ut och sammanförde även ansvaret för tryckta skrifter

till samma organisation. Vissa remissinstanser prop. 19777897 s. SOU 1992 92 60 gick emellertid längre och framhöll att en anknytning till det Kapitel 9 offentliga biblioteksväsendet var mest naturlig. SFI påpekade att fördelarna med en central institution blir uppenbara om den även omfattar tryckta skrifter, varvid KB skulle bli en självklar huvudman. En förutsättning skulle dock vara sammanhängande lokalut-

rymmen. Någon enstaka röst Göteborgs universitetsbibliotek

höjdes för att KB skulle spela en aktiv roll. Det kan förefalla förvånande att KB förekommer så lite i diskussionen och att man sällan tänkt sig att ljud och bild skulle tas om hand av den institution som har ett särskilt ansvar för tryckta skrifter och som redan inom sin organisation år 1958 inrättat nationalfonoteket. Man kan föreställa sig följande anledningar till att KB föga varit med i diskussionen KB betraktades framför allt som ett bibliotek, med en sådan institutions traditionella uppgifter. Nya arbetsuppgifter inriktade andra dokumentslag kunde uppfattas som väsensfrämmande. Det material som skulle behandlas var av nytt slag och den kompetens som krävdes var till stor del en annan än den som gäller för traditionellt biblioteksarbete. Man skulle riskera att i praktiken få två institutioner med relativt lite samarbete, i konkurrens om knappa resurser. Vidare spelade KB på 1970-talet inte roll det gör i samma som

dag. I och med ingången av verksamhetsåret 198889 markerades

KBs ställning och funktion som landets nationalbibliotek på ett tydligare sätt genom att uppgifter av samordnande och planerande karaktär inom biblioteksområdet fördes dit. Sålunda KB svarar

numera för drift och utveckling tidigare endast för drift det

av nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS, har ansvaret för samordning, samplanering och visst utredningsarbete inom biblioteksområdet samt utser ansvarsbibliotek.

9.1.4 Motiveringar för sammanslagning institutionerna av

Resonemanget nedan utgår från vissa tänkbara vinster vid en sammanslagning.

Helhetssynen

Som nämnts ovan präglades lagen om pliktexemplar av 1978 av

en klar målsättning ljud- och bildupptagningar skulle omfattas

av i stort sett samma leveransregler som gällt sedan länge för tryckta skrifter. I de betänkanden som föregick lagen framhålles särskilt i

Pliktleverans av skrift Ds U 197712 s. 182 sambandet mellan

de olika dokumenttyperna. Samma helhetssyn präglar även 1980-

talets utredningar se ex. LBKs betänkande s. 184 och BEUs SOU 1992 92

betänkande s. 35. Kapitel 9 Man kan tala om en helhetssyn allt publicerat material som i princip likvärdigt. Denna uppfattning leder inte nödvändigtvis till att allt publicerat material bör omhändertas av samma institution. Med ett samarbete mellan institutionerna kan man givetvis

uppnå ett gott resultat. Fördelen med gemensam institution är att

nödvändiga insatser olika områden kan vägas mot varandra över hela det området, utan att är instängd gemensamma man inom sin institution. Särskilt i ett kärvt ekonomiskt läge kan detta vara den enda möjligheten att vidtaga nödvändiga åtgärder. Det är svårt att tänka sig att sådana överföringar skulle kunna åstadkommas samarbete mellan fristående institutioner. Även i genom

ett gynnsammare ekonomiskt läge, då medel finns att tillgå, kan

man bättre överblicka var insatser bör göras.

Personalutveckling, kompetenshöjning

En större sammanhållen institution bättre möjligheter till ger personalutveckling. Personalen kan komma i kontakt med publikationer av alla slag såsom trycksaker, ljud- och bildpublikationer och elektroniska dokument, och kan därigenom förkovra sig över hela informationsfältet. Härmed är inte sagt att alla skall syssla med allt specialisering är och förblir säkerligen nödvändig, men denna kan lättare kombineras med överblick över ett större fält. Det har å andra sidan också framhållits att behovet av ökade kunskaper inom det området är stort och i första hand bör egna tillgodoses. T.ex. skulle personalen vid ALB ha större nytta av att lära sig mera om film än om det material som KB huvudsakligen tar hand om. Jag anser inte att det egentligen finns någon motsättning mellan förkovran bredden och förkovran på djupet, men kan också instämma i att fördjupad specialisering är mycket viktig. Personalutveckling och kompetensutveckling kan inte sägas vara något särskilt starkt argument för en sammanläggning.

Samordningsvinster

Jag utgår nedan av praktiska skäl från ALBs arbetsuppgifter med ledning av den utförliga framställning som finns i arkivets An-

slagsframställning för budgetåren 199192-199293.

Bevakning, inkrävning och mottagning av material SOU 1992 92 Kapitel 9 Bevakning och inkrävning vid KB och ALB torde i och för sig vara verksamhet av likartat slag. Emellertid är det av stor vikt för

framgången i detta arbete att man känner marknaden. Det är inte

troligt att samma person blir lika hemmastadd inom de många olika branscherna. Olika personer torde i allmänhet ägna sig olika publikationstyper, varför samordning av dessa verksamheter knappast är ett starkt argument för sammanslagning.

Bevarande- och beständighetsfrågor

På detta område står ALB inför stora problem, vilkas lösning kräver betydande resurser. För visst material vid ALB gäller att det uppnått kritisk ålder, och att åtgärder snarast bör vidtagas för en att inte information skall förlorad. Härtill kommer att material vid ALB i dag endast kan spelas upp med hjälp av apparatur som inte längre finns marknaden. Ovanstående problem kan i första hand tyckas ett vara problem för ALB. Det som i dag vållar stora problem för KB är pap-

perets dåliga beständighet. Emellertid mottar KB redan i dag s.k.

kombinerat material, som består tryckt skrift jämte ljud- och av eller bildmaterial. Här har alltså problem, än tills man samma om vidare i liten skala. Jag föreslår i denna utrednings lagförslag, liksom BEU i sitt, att kombinerat material bestående tryckt skrift av jämte fixerad elektronisk publikation t.ex. CD-ROM i framtiden skall mottas av KB. Det råder inget tvivel att KB och ALB bör samordna sina om resurser när det gäller att hålla sig â jour med de senaste rönen inom bevarandeproblematiken, utveckla metoder och överfönya bestånd i riskzonen till modernare medier. Emellertid bör ra man inte stanna vid en samverkan mellan KBs och ALBs resurser i dessa avseenden. Arkiwäsendet står inför exakt samma problem. Samordnad forskning och samordnad bevakning av bevarande-

och beständighetsfrågorna framstår snarast som en självklarhet.

Nationaldiskografin, retrospektiva diskografier, registrering och katalogisering

Personalsamverkan och därmed personalutveckling bör rimligen kunna äga rum detta område. l

l

l

l

Informations- och referensarbete för forskning och studier SOU 1992 92 Kapitel 9 Det skulle vara en stor fördel om man hade gemensamt referensbibliotek och gemensam läsesal med uppspelningsmöjligheter. Detta förefaller helt orealistiskt för tillfället, då både KB och ALB är i färd med om- och tillbyggnad resp. omflyttning och därvid inte har planerat för gemensamma utrymmen. Rent allmänt vill jag anknyta till vad som sagts ovan om nödvändigheten dels specialisering, dels utblick över angränsande områden. KB av har utan tvivel stora resurser i fråga om referenslitteratur och bakgrundsmaterial till ljud- och bildpublikationer, liksom ALB har material av intresse för de forskare och studenter som huvudsakligen utnyttjar KB. Med fortsatt lokalisering till olika hus, vilket man får räkna med, innebär det inte på kort sikt någon vinst för de två institutionerna att samman. På längre sikt kan man emellertid se stora fördelar i den kombinerade kompetens som finns hos de två institutionerna. Denna bör leda till en klart förbättrad överblick över det bevarade svenska kulturarvet och en förbättrad inköpspolitik när det gäller att skaffa den vetenskapliga litteratur som belyser detta. Ett samarbetande datoriserat informationssystem förutsättes som en självklarhet. Förutom vetenskaplig litteratur efterfrågar forskare vid ALB kringmaterial som stillbilder, manuskript, affischer m.m. Ett samarbete med har rika samlingar på dessa områden, kan gi- KB, som vetvis äga rum utan organisatorisk samordning. Om man, som är rimligt, ser ljud- och bildpublikationerna samt dokumentationen kring dem som en helhet är det likväl en fördel med en sammanhållen organisation. Den har då ett klart ansvar för detta samband och kan fördela och tillhandahålla materialet det sätt är som mest praktiskt.

Besparingar

Vissa rationaliseringsvinster kan förväntas, om än relativt obetydliga. Man får en styrelse i stället för två, vilket kan innebära en

besparing på ca 50 000 kr. Man vinner en effektivisering genom

att visst administrativt arbete, däribland förhandlingar, utföres en

gång i ett sammanhang i stället för två gånger. Det är rimligt att

tänka sig att KB med 200 årsverken och ALB med ca 30 vid en ca sammanslagning skulle kunna spara in en administrativ tjänst, vilket motsvarar ca 300 000 kr.

9.1.5 Motiveringar för att behålla nuvarande organisation SOU 1992 92 Kapitel 9 De mest vägande argument som framkommit för att behålla nuvarande organisation med två från varandra fristående enheter är följande. Institutionerna fungerar var för sig bra enligt gällande bestämmelser, och de har ett gott samarbete i de ganska fall där så är nödvändigt. Det finns därför ingen anledning att ändra i en väl fungerande organisation, särskilt som inga påfallande stora vinster kan göras. Institutionerna har inte mycket med varandra att göra. Även KB är i ALBs om representerat styrelse, har ALB en betydligt starkare anknytning till SFI och SR. Ett närmare samgående mellan ALB och SR eller SFI är emellertid uteslutet av skäl

som framhålls på annan plats avsnitten 9.2 och 9.3. Det är

endast för vissa delar av materialet ALB har mycket att göra som med SFI och SR, och ett ökat samarbete med KB måste förutsät-

tas, särskilt som den förespråkade helhetssynen materialet rim-

ligen måste vinna insteg med tiden. Konkurrensen om resurser inom en och organisasamma tion skulle bli hårdare än konkurrensen i nuläget. Det har i detta sammanhang anförts att det skulle ha varit en fördel att ALB är en fristående organisation relativt väl kunsom nat hävda sina medelsbehov och lyckats med att bygga upp en organisation som anses föredömlig internationellt sett. Jag håller det för troligt att ALBs fristående ställning varit till nytta under ett uppbyggnadsskede. De två institutionerna kan ha utvecklat sig ett sådant sätt att de inte lämpar sig för sammanslagning. Jag tänker härvid i första hand konkret på investeringar i datorstöd. I dag finns inget samarbete på detta område mellan institutionerna. ALB har ett lokalt datorbaserat system som saknar anknytning till LIBRIS, medan KB använder LIBRIS som sitt lokala bibliotekssystem.

Det är dock inte några större tekniska svårigheter att inlemma in-

nehållet i ALBs databas med LIBRIS-systemet basen kan konverteras till LIBRIS-format, varefter nya poster tillförs med jämna mellanrum, konverteras och tillhandahålls via LIBRIS över helandet. Givetvis kan ALB lätt skaffa sig tillgång till KBs och övriga forskningsbiblioteks material via LIBRIS. Det obefintliga datorsamarbetet tyder på inte funnit att man anledning att pröva ett närmare, aktivt samarbete, vilket inmera te utesluter att man samarbetar i praktiska frågor då så är påkallat. I dag är emellertid läget det att institutionerna arbetar i stort sett var och en sitt håll och tycker sig, och på sitt håll, var en ha händerna fulla med angelägnare uppgifter än att utöka samarbetet med den andra organisationen. Institutionskulturen och in-

stitutionstraditionerna visar ännu inte några tecken att konverge-

ra.

9.1.6 Slutsats KBzs och ALBzs organisation SOU 1992 92 om Kapitel 9 Den slutsats kan dra ovanstående är att det finns goda arman av gument både för och emot att KB och ALB skulle utgöra en organisation. De viktigaste skälen för en sammanslagning är att detta befrämjar den nödvändiga helhetssynen, samt att samordningsvinster står att vinna särskilt i fråga om bevarande av material och utveckling metoder för bevarande och tillhandahållanav nya de. Skälen mot är att arbetsuppgifterna i teorin må syfta till sammål i praktiken framstår som mycket olikartade, att inget ma men stort och tvingande behov av långtgående samordning ännu givit sig tillkänna, varken inom institutionerna själva eller bland de forskare de betjänar, samt att inga påfallande stora ekonomisom ska vinster står att göra.

En utgångspunkt för framtiden bör vara den helhetssyn be-

varandet och tillhandahållandet av vårt kulturarv som skisseras i föreliggande betänkande. Ett samarbete mellan bibliotek, arkiv och förekommer redan, bl.a. i bevarandefrågor, och jag museer

föreslår nedan avsnitt 14.4 ett vidgat samarbete mellan KB,

ALB och RA på detta område. Den eftersträvade helhetssynen torde emellertid behöva tid sig för att utvecklas. En sammanslagning mellan olika institutioner som av tradition sysslar med olika material och har skilda traditioner är i dagens läge svår som att genomföra. Institutionskulturerna inom KB och ALB förefal-

ler att så olika att ett samgående skulle uppfattas som nega-

vara tivt. Det är min uppfattning att man i framtiden kommer att utveckling i riktning mot ett betydligt ökat samarbete mellan en KB och ALB. Man bör därför redan nu tillse att var och en av de två myndigheterna är representerad i den andras styrelse.

9.2 Stiftelsen Svenska filminstitutet, SFI

Jag hänvisar till tidigare redogörelse för verksamheten vid SFI

avsnitt 5.4.2.

Det har tidigare konstaterats att det svenska kulturarvet bör stå till medborgarnas förfogande. Beträffande filmer bör detta rimligen tolkas så att filmer tillhandahålls på ett sådant sätt att betingelserna så långt möjligt liknar dem rådde då filmen som framvisades, dvs. filmen bör såvitt det är ekonomiskt och praktiskt möjligt finnas tillgänglig filmbas. Mot detta kan invändas att annat material måste tillhandahållas vid ALB på ett sätt som innebär att kvaliteten försämras avsevärt i jämförelse med den ursprungliga presentationen. Detta gäller bl.a. radio- och televisionsprograrn, som ställs till förfogande i en studiekopia som kan vara gjord från ett referensband av tämligen

låg kvalitet. Detta är dock inget skäl till att man inte så långt som

det är möjligt söker återge ett verk i dess ursprungliga skick.

Vid en jämförelse mellan ALBs och SFIs verksamheter när SOU 1992 92 det gäller att bevara det svenska kulturarvet film finner Kapitel 9 man en arbetsfördelning, som emellertid innebär att ingen instituav tionerna helt fyller de krav som ställts ALB visar endast viovan. deoöverföringar, vilket inte ger den rätta upplevelsen film. av Fördelen med video är att åskådaren kan de bilder och se om sekvenser som särskilt intresserar. SFI visar film filmbas, vilket ger den konstnärliga upplevelsen och helhetsintrycket. Det går däremot inte att se om och spela de avsnitt vill återvända om man till. SFI är en stiftelse, vilket innebär att staten inte kan ställa de krav på bevarande och tillhandahållande måste ställas när det som gäller dels att bevara kulturarvet, dels att säkerställa behovet av information för rättskipning och förvaltning. Om alltså inte SFI kan sägas uppfylla alla de krav som en pliktleveranslag bör ställa, är det å andra sidan uppenbart att

SFIs filmkulturella verksamhet går långt utöver vad sådan lag

en har anledning att kräva och att denna verksamhet är nära knuten till filmarkiv och dokumentationsavdelning. Dessa bildar bas en för SFIs insatser på det filmkulturella området. Samordningsvinster mellan ALB och SFI är svåra att genomföra i praktiken. ALBs verksamhet kan, av skäl anförts som ovan, inte överföras till SFI. Man kan göra tankeexperimentet att man bryter ut vissa delar av SFIs verksamhet och lägger dem under ALBs ansvar, vilket skulle vara möjligt inte problemfritt. men ALB skulle kunna överta filmarkiv jämte bibliotek, klipparkiv och bild- och affischarkiv, men skulle då ansvaret för verken

samhet som går utöver de krav pliktleveranslag rimligen

som en kan leda till. Om ALB inte har möjlighet att föra ett arv från SFI vidare, går gjorda investeringar på ett viktigt område förlorade. Det är för mitt betraktelsesätt klart att ALB bör ha för ansvar bevarande och tillhandahållande film på filmbas. De investeav ringar som gjorts vid SFI bör emellertid utnyttjas, vilket lämpligen kan ske genom avtal. Av detta bör framgå att SFI handhar bevarande och tillhandahållande film filmbas; stiftelsens av om

ställning förändras så att den inte längre kan fullgöra sina åtagan-

den, skall ALB överta även den praktiska hanteringen av film

filmbas. Några ekonomiska konsekvenser ett sådant

av arrangemang torde inte finnas ansvaret flyttas över till ALB, det är men samma pengar som förbrukas. Förslaget ovan står i samklang med de idéer nyligen framsom förts i utredningen SOU 1991105 Filmproduktion och filmkulturell verksamhet i Sverige, där man framhåller att den filmkulturella verksamheten bör bekostas av staten och skiljas från den verksamhet som har med filmproduktionen att göra. Remissyttrandena över denna utredning har i mycket liten utsträckning tagit upp SFIs bevarandefunktion. Undantaget är ALBs yttrande,

som understryker vikten av kontinuitet i fråga restaurering,

om

dokumentation och instämmer i att filmarkivets SOU 1992 92 bevarande och bör finansieras med statliga medel. Kapitel 9 verksamhet Enligt min uppfattning bör staten köpa tjänster av SFI det filmkulturella området. Ovan har bevarandet och tillhandahållanpå filmbas diskuterats, det är också fråga om att det av film men anskaffa och vid behov restaurera och konvertera äldre film, för kulturarvet enligt mitt synsätt måste m.m. Eftersom ansvaret ligga statlig myndighet, bör ansvaret även för sådan upphandling åvila ALB. heller sådan upphandling, som går utöver en de krav pliktleverans ställer, kan rimligen leda till ökade som kostnader, eftersom det även i detta fall är fråga om samma pengförut stått till förfogande. ar som

9.3 Sveriges Radio AB, SR

SRs programföretag är i dag endast några av många sändare. De-

uppgift sända inte att bevara för eftervärlden. ras är att program, Bevarande och tillhandahållande det egna materialet kan inte av åläggas SRs programföretag i högre grad än andra sändare. Den rikstäckande och ambitiösa verksamheten gör dock att deras produktion bör tilldra sig stort intresse från nationalinstitutionen. Organisatoriskt föreslås inga förändringar i förhållandet mellan och SR. Ett nära samarbete till ömsesidig nytta bör givetvis ALB

alltid eftersträvas mellan ALB och programföretagen. I frågor av

vikt för bevarande och tillhandahållande det svenska kulturarav bör SR ha samrådsplikt med ALB, varvid ALB alltid skall ervet bjudas i första hand ta över material SRs programföretag att som inte längre att behålla. avser

9.4 Sammanfattning om organisationsfrågor

KB och ALB bör åtminstone under den närmaste framtiden verka från varandra fristående institutioner. Var och en av myndigsom heterna bör representerad i den andras styrelse. vara Det år min uppfattning att ansvaret för att bevara och tillhandahålla allmänt tillgängliga dokument måste ligga statliga institutioner. Ett organisatoriskt samgående med SFI eller SR är varken önskvärt eller möjligt. Samarbetet bör dock i vissa avseenden utökas. ALB bör ha att film filmbas bevaras för framtiden. ansvaret

Praktiskt sett bör detta tillgå så att ALB upphandlar bevarande

och tillhandahållande svensk film filmbas av SFI. Om SFI av kunna vidmakthålla sin standard detta områinte kommer att de, bör verksamheten direkt övertagas av ALB.

Beträffande SR och ALB föreslås att samrådsplikt skall finnas

och SR, det blir aktuellt att förstöra upptagningar, inte att om

skall vidtaga några åtgärder innan först erbjudit

man ALB mate- SOU 1992 92 rialet. Kapitel 9

Några ekonomiska konsekvenser ovanstående förslag

av förutses inte.

sou 1992 92

10 överväganden om pliktleverans Kapitel 10

10.1 Lagteknisk lösning

direktiven för utredningen förutsätts att utredningsarbetet skall I till lag. En sådan lösning är inte helt utmynna i förslag en ny Om förslagen till ändringar i förhållande till den gällansjälvklar. alltför omfattande, kan nämli-

de pliktexemplarslagen inte är man

tänka sig att i stället ändra den nuvarande lagen. gen

följande framgår att mina överväganden inte leder till

Av det någon genomgripande systematisk omprövning av pliktexemplars-

i utsträckning mina förslag den gällande lagen. Jag bygger stor det utredningsarbete och de förslag som har lagts lagen samt och bildbevarandekommittén, LBK, och Bibliofram av Ljudteksexemplarsutredningen, BEU. Detta innebär att jag föreslår

leveransplikten skall utvidgas till att omfatta vissa nya fordels att dokument, dels att förutsättningarna för leverans av dokumer av omfattas lagen skall ändras i viss utsträckning. ment som nu av medför, håller sig inom för gällande Dessa förslag om man ramen måste kompletteras med del nya bestämmelser lag, att denna en befintliga bestämmelser måste ändras. BEUs förslag och att vissa huvudsak enbart tillägg till lagen är emellertid inte tillfredstill i från systematisk synpunkt. Man måste enligt min meställande ingrepp i lagen än vad utredningen hade tänkt ning göra större Härtill kommer att regleringen beträffande kombinerat matesig. bör förenklas och att lagen bör justeras även i vissa andra rial leder detta till att ändringarna trots allt hänseenden. Sammantaget

så omfattande pliktexemplarslagen bör ersättas med

skulle bli att

en ny lag. I likhet med vad gäller i dag måste en lag kompletteras av som

bestämmelser i förordning. Av redogörelsen i det föregående

en

internationella riktlinjer och lagstiftning kap. 6 framgår att

för finns sympatier för tanken att skall stanna vid en alldet man hållen lagstiftning och låta detaljregleringen ske i form av mänt föreskrifter eller annat slag. Det blir härigenom lättare att av ett sig till ändrade förhållanden. Jean Lunn har således i sina anpassa

Guidelines förespråkat sådan lagstiftningsteknik och Norges

en lagstiftning området kan sägas i denna riktning. För nya del torde det emellertid inte finnas något utrymme för desvensk riksdagens normgivningsmakt såvitt avlegation till regeringen av föreskrifter pliktleverans. Regeringens normgivningskomser om således begränsad till rätten att besluta om verkställigpetens är

hetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen, RF. En ny lag

måste därför i princip innehålla samma utförliga reglering SOU 1992 92 av pliktleverans den gällande lagen. som nu Kapitel 10

I huvudsak skall den lagen reglera frågorna nya om leverans-

pliktens omfattning, alltså vilka dokument typer av som skall le-

vereras, vem som skall leverera till och när. Lagen skall alltvem så riktas in på bestämmelser som reglerar den enskildes skyldighe-

ter. Lagen skall kompletteras med

en förordning. I denna bör i huvudsak regleras frågor bevarande levererat

om av material hos bibliotek och arkiv samt tillhandahållande om av materialet. I den

gällande förordningen finns också vissa bestämmelser om sättet för pliktleverans. Sådana bestämmelser bör i stället finnas i lagen.

Den som är leveransskyldig skall alltså kunna få uttömmande in-

formation genom att enbart till lagen.

När det gäller frågan på lagen

om namn anser jag att den nors-

ka lagen bör kunna tas förebild. Den heter Lov som om avleve-

ringsplikt for allment tilgjengelege dokument.

Jag föreslår att den

svenska lagen skall benämnas Lag om pliktleverans av allmänt

tillgängliga dokument.

I enlighet med den skisserade dispositionen nu av lagstiftningen kommer jag först att redovisa mina överväganden och förslag såvitt frågor skall regleras avser som i lagen, avsnitt 10.2-10.5,

och därefter såvitt frågor bevarande

avser om och tillhandahållan-

de somskall regleras i en förordning, kap. 11 och 12.

Leveranspliktens omfattning

l0.2.1 Inledning

Den gällande lagstiftningen angående pliktexemplar har sitt ursprung i regler om skyldighet att leverera tryckta skrifter. Genom

1978 års pliktexemplarslag utvidgades leveransplikten

till att omfatta även upptagningar ljudradioav och televisionsprogram, film, fonogram, videogram och kombinerat material. Utvidgning-

en av lagens tillämpningsområde har alltså skett genom att man

har tillfogat nya dokumentslag.

BEU ställde upp bl.a. följande principer borde som ligga till

grund för en översyn och komplettering av pliktexemplarslagen

Lagen bör vara neutral i förhållande till olika informationsmedier

och leveransplikt bör gälla för sådana skrifter, upptagningar osv. som fixerats i form ett dokument något av av slag och är avsedda

att i denna form spridas till större krets en av användare i samhället. Trots detta generella synsätt kom utredningens förslag inte

att innebära något principiellt nytt sätt angripa

att lagstiftnings-

problemet. Förslaget innebar nämligen bara två att nya typer av medier skulle införlivas med lagen, dokument i mikroform och dokument i elektronisk form.

Jag har i det föregående redovisat i huvudsak synsätt SOU 1992 92 samma som BEU, således att materialet inte spelar någon roll Kapitel utan att 10 det är den allmänna tillgängligheten och anknytningen till svenska förhållanden är det avgörande för frågan leveranspliktens som om omfattning. Med denna utgångspunkt kan det finnas anledning att

redovisa vissa allmänna överväganden beträffande frågorna

om vad som bör levereras och om möjligheten att leveransplikange tens omfattning på generellt sätt. ett mera Utgångspunkten bör vara att leveransplikten skall omfatta dokument. Med dokument avses något lagrar information för som senare läsning, avlyssning eller visning. Detta är ganska vid deen finition. Till dokument skulle således kunna hänföra inte baman ra skrifter m.m. utan även t.ex. tavlor, skulpturer, trafikskyltar, gravstenar, kläder och bilar. Snart sagt allt framställs som av människan innehåller eller mindre dold information. Det mer ut-

märkande för flertalet slag av dokument åsyftas här är emel-

som lertid att informationen är huvudsaken och att dokumenten skall

ha mångfaldigats för spridning till allmänheten just i syfte

att sprida information. Ett ytterligare kännetecknande drag är att dokumentets information inte skall kräva utfyllnad från omgivningen. En trafikskylt t.ex. säger ingenting utom i anslutning till en

viss plats. Mångfaldigandet kännetecken utesluter dock vissa

som dokument som bör innefattas i leveransplikten. En film mångfaldigas visserligen, men den sprids inte till allmänheten såsom ett föremål utan att filmen visas. När det vidare gäller radiogenom

och TV-program är dessa inte alls några ting kan göras till

som föremål för leveransplikt. Vad kan levereras är upptagningar som

av programmen, och dessa är normalt inte något mångfaldi-

som gas och sprids till allmänheten.

Av vad som nu har sagts framgår att det är omöjligt att i

en allmän definition precisera vad bör omfattas leveransplikt. som av

Eftersom det är fråga om en i lag reglerad skyldighet att leverera

vissa dokument måste bestämmelserna härom fylla högt ställda krav på tydlighet. Det är alltså nödvändigt att på i princip samma sätt som i dagens lagstiftning dela in dokumenten i särskilda grupper som sedan definieras. Det är emellertid inte bara hänsy-

nen till krav på tydlighet medför behov uppdelning

som av en skilda dokumentslag. Antalet pliktexemplar kan komma varieatt ra alltefter vilken typ av dokument det rör sig Likaså är fråom. gan om vem som skall leverera och till vem leverans skall ske beroende dokumentslag. Även problem rörande bevarande av och tillhandahållande kan behöva lösas på olika sätt för olika typer av dokument. I sakens natur ligger att leveransskyldighet bara kan omfatta fysiskt avskiljbara dokument som kan förflyttas och lagras. En hel del viktig information föreligger emellertid inte i sådan fixerad form. Jag tänker här på radio- och TV-program, on-linedatabaser och liknande. Frågan är för uppfyllande leveransom man av

plikt skall kräva att en särskild dokumentation sker. När det gäl- SOU 1992 92 ler radio- och TV-program har vi redan nu ett system med doku- Kapitel 10 mentation i form bandupptagningar och självfallet skall sådana av upptagningar omfattas av leveransplikt även i fortsättningen. Det bör i det sammanhanget observeras att leveransplikten avser s.k. referensupptagningar skall göras grund av annan lagstiftsom

ning. I pliktexemplarslagen finns alltså inte några bestämmelser som innebär åläggande om dokumentation av vare sig radio- och TV-program eller någon annan form av information enbart för

att leverans skall möjliggöras, och enligt min mening måste restriktivitet iakttas när det gäller att införa skyldighet till sådan särskild dokumentation. En viss särställning enligt dagens lagstiftning intar filmen. När det gäller skrifter, fonogram och videogram rör det sig om skyldighet att leverera ett visst antal exemplar av en upplaga eller utgåva. Film däremot görs, som nämndes nyss, tillgänglig för allmänheten inte genom spridning av den materiella filmrullen utan att filmen visas. Av skilda anledningar har också leveransgenom plikten utformats ett speciellt sätt. Visserligen skall ett pliktexemplar av filmen levereras, men den som har levererat pliktexemplaret skall få tillbaka detta sedan ALB har framställt en kopia. Det finns alltså vid utformningen av en pliktleveranslag anledning att skilja mellan vissa huvudkategorier av informationsbärare. I första hand har vi information som finns lagrad i dokument som har mångfaldigats för spridning till allmänheten. Det rör sig här framför allt om sådana skrifter, fonogram och videogram som är leveranspliktiga enligt dagens lagstiftning. Till denna kategori hör dock även vissa andra typer av dokument som för närvarande inte omfattas leveransplikt, såsom mikrofilm och CD-ROM. av Alla dessa dokumentslag är från lagstiftningssynpunkt ganska okomplicerade. Vidare har vi information inte på detta sätt finns lagrad i som fysiskt avskiljbara dokument kan bli föremål för pliktlevesom

rans. Hit hör t.ex. on-linedatabaser. Om pliktleverans skall åläg-

beträffande sådan information måste leveransskyldigheten gas kombineras med en skyldighet att framställa det som skall levere- Här står inför svåra lagtekniska problem. ras. man Till tredje typ information kan hänföras sådan som finns en av lagrad i dokument som inte avses att spridas med själva dokumentet utan genom visning eller liknande. Hit hör film, möjligen videogram i vissa fall och sådan CD-ROM som är att betrakta multimedium. I dessa fall möter det inte några lagtekniska som problem att föreskriva leveransplikt. Informationen finns lagrad i dokument sådant slag kan levereras. Problemet är emelav som lertid att antalet framställda dokument är begränsat eftersom ett dokument är tillräckligt för omfattande spridning av informationen, och att framställning av ytterligare exemplar för pliktleverans ofta kan bli dyrbar.

En fjärde kategori utgörs av eterburen information, således ra- SOU 1992 92 dio- och TV-program. Beträffande denna typ av information ut- Kapitel 10 gör frågan om avgränsningen leveranspliktens omfattning inte av

något större problem. Det stora problemet här är mängden in-

av formation som framtvingar ett urval.

10.2.2 Vissa grundläggande förutsättningar för leveransplikt

Allmänt tillgänglig

En genomgående förutsättning för leveransplikt enligt pliktexemplarslagen är att de olika dokumentslagen skall ha gjorts tillgängliga för allmänheten. Beträffande skrift krävs att den skall ha utgivits eller lämnats ut för spridning. Upptagningar radio- och av TV-program blir leveranspliktiga när programmen har förekommit i rundradiosändning. Fonogram och videogram skall ha gjorts tillgängliga för allmänheten och kombinerat material skall ha lämnats ut för spridning. Beträffande film är det dock tillräckligt att den har godkänts för visning. Kravet allmän tillgänglighet bör i princip upprätthållas även i en ny lag. Det synes härvid angeläget att preciseringen kravet av sker på sådant sätt att samma formulering kan göras tillämplig på flertalet dokumentslag. Om man beträffande skrifter låter anknytningen till tryckfrihetsförordningen, TF, kvarstå, tillhandahålls kravet på allmän tillgänglighet de bestämmelser genom som finns i TF. Beträffande radio- och TV-sändningar sig kravet ger

på allmän tillgänglighet av sig självt genom att det skall röra sig

om sändningar. Beträffande övriga dokument däremot bör kravet på allmän tillgänglighet kunna formuleras på ett enhetligt sätt. Detta gäller även film, om man som förutsättning för leveransskyldighet släpper anknytningen till granskning av Statens biografbyrå. När det gäller att utforma en generell regel vad skall om som avses med allmänt tillgänglig kan ledning hämtas från bestämmelserna i 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen och 2 § tredje stycket upphovsrättslagen, URL. Yttrandefrihetsgrundlagen har en kortfattad formulering rörande filmer och ljudupptagningar som sprids till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhanda-

hållas på annat sätt. Bestämmelsen i URL är fylligare och fram-

står som bättre ägnad att täcka alla de situationer kan bli aksom tuella i förevarande sammanhang. Här föreslås därför att det bland lagens inledande bestämmelser tas in definition vad en av som skall avses med allmän tillgänglighet och att denna utformas med regeln i URL som förebild.

Anknytningen till svenska förhållanden SOU 1992 92

Kapitel 10 Den nuvarande pliktexemplarslagen anger som förutsättning för leveransskyldighet beträffande skrift, fonogram, videogram och kombinerat material, har framställts eller mångfaldigats utom som riket, att dokumentet skall röra svenska förhållanden ett eller annat sätt. Ett undantag utgörs dock av film och vissa videogram. Alla svenska och utländska filmer och videogram som har granskats av Statens biografbyrå skall nämligen levereras. En förutsättning för leveransskyldighet detta slag, således av att dokumentet skall röra svenska förhållanden, behöver självfallet finnas med även i en ny lag. Allt importerat material kan inte och bör inte bli föremål för leveransplikt. Avgränsningen av vilket utländskt material som skall omfattas av leveransplikt och bevaras skall ske med utgångspunkt från syftet med lagstiftningen

såsom detta har redovisats i det föregående kap. 8. Ett huvud-

syfte med lagstiftningen är att samla in, bevara och tillhandahålla pliktexemplar för forskning och, i den mån upphovsrättsliga regler tillåter det, studier rörande svenskt samhälle och liv. För att allsidig bild härav skall kunna erhållas är det naturligtvis inte en tillräckligt att material som har framställts här i landet samlas in. Även del importerat material är betydelse för att belysa det en av svenska kulturarvet och bör i vissa fall levereras som pliktexemplar.

I det föregående har också behovet av information för rätt-

skipning och förvaltning poängterats. Den delen av lagstiftningens syfte torde dock inte ge upphov till några problem när det gäller avgränsningen i förhållande till importerat material. Behovet av sådan information måste nämligen antas bli tillgodosett genom

tillgång till inhemskt material.

I huvudsak bör man, när det gäller avgränsningen av leveransskyldigheten i den här delen, kunna bygga på samma principer som i gällande lag såsom dessa har kommit till uttryck i 14 § rörande fonogram och videogram. Ett dokument som har framställts eller mångfaldigats utomlands bör alltså, för att det skall kunna bli föremål för leveransplikt, ha vissa utmärkande svenska drag. Innehållet i dokumentet bör helt eller delvis vara avfattat

svenska språket, eller dokumentet bör helt eller delvis innehål-

la verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnar. Om man låter sådan förutsättning för leveransplikt bli tillen lämplig även på skrift, medför det en viss utvidgning av det leveranspliktiga området i förhållande till vad som gäller i dag. Skrift som inte är periodisk och som har framställts utom riket behöver nämligen som regel bara levereras om den helt eller delvis är avfattad på svenska språket. En skrift som har framställts utomlands på ett främmande språk av en svensk upphovsman behöver alltså i allmänhet inte levereras. Om en sådan skrift lämnas ut för

spridning i Sverige, föreligger dock enligt min mening lika starka SOU 1992 92 skäl för leveransplikt de skäl kan åberopas för leverans- Kapitel 10 som som plikt beträffande en i utlandet framställd grammofonskiva med en

svensk artist som sjunger ett främmande språk. Svenska fors-

kares inriktning en internationell marknad leder allt oftare till att de skriver t.ex. engelska. Sådana skrifter bör vara föremål för pliktleverans även om de har framställts utomlands. Jag föreslår därför att samma regel om anknytningen till svenska förhållanden skall gälla för skrift som för övriga dokumentslag. I likhet med den regel som gäller beträffande skrift i dag bör visst importerat material vara leveranspliktigt trots avsaknad av sådana svenska drag har redovisats. Jag åsyftar här insom nu vandrarlitteratur. Om således skrift på främmande språk har en framställts utomlands men är huvudsakligen avsedd att spridas i Sverige, bör den omfattas av leveransplikt. En sådan regel torde kunna gälla alla dokumentslag. Om en grupp invandrare framställer t.ex. ett fonogram utomlands för huvudsaklig spridning i Sverige, bör alltså leveransplikt inträda. En fråga av visst intresse är hur en allmän regel det beav nu

handlade slaget skall tillämpas på dokument, vars innehåll är avfattat på ett samiskt språk. Ett sådant språk är inte att hänföra till

svenska språket, men det är heller inte ett främmande språk. Däremot kan man säga att det är ett svenskt språk. Det torde visserligen inte vara sannolikt att svenska samer framställer en skrift utomlands för huvudsaklig spridning i Sverige, men man kan tänka sig skrifter framställda i Norge eller Finland för spridning bland dem som talar ett gemensamt samiskt språk. Självfallet kan det då finnas intresse att bevara sådana dokument för att belysa av svensk samisk kultur. Den produktion av det här slaget som kan bli aktuell torde emellertid så begränsad omfattning att vara av det bör överlåtas till biblioteken att förvärva de skrifter, kan som vara av intresse, på annat sätt än pliktleverans. genom Ett annat problem, som har aktualiserats av ALB, är följande. Det förekommer att svenska producenter av fonogram låter göra inspelningar i utlandet med olika utländska orkestrar av verk,

sammanställda utifrån någon viss grundidé. Det kan angelä-

vara get att sådana produkter tillförs ALBs samlingar. För att säkerställa detta skulle en bestämmelse om vad som skall vara kännetecknande för att ett dokument skall anses röra svenska förhållanden kunna kompletteras med en föreskrift om att verk som är utgivet av svenskt förlag eller liknande skall anses röra svenska förhållanden. Dock har den, att sammanställa verk eller som genom delar av verk åstadkommit ett konstnärligt samlingsverk, enligt 5 § URL upphovsrätt till detta. Det framstår inte som osannolikt att en sådan sammanställning av verk som ALB åsyftar ofta är att betrakta som ett samlingsverk i upphovsrättslig mening. Om så är fallet inträder leveransplikt för fonogrammet enligt den bestämmelse som föreslås här.

Utländska filmer och videogram, som även diskuteras i avsnit- SOU 1992 92

ten 7.3 och 7.4, är i allmänhet försedda med svensk text. Fråga Kapitel 10 uppstår då om denna omständighet skall anses medföra att doku-

menten rör svenska förhållanden enligt den bestämning rekviav

sitet som har redovisats här. Frågan blir enligt dagens lagstiftning

aldrig aktuell när det gäller film, eftersom all film som visas offentligt skall levereras. Beträffande utlandsproducerade videogram däremot förutsätts enligt 14 § pliktexemplarslagen för leveransplikt bl.a. att videogrammet helt eller delvis innehåller framföran-

de på svenska språket. LBK anför beträffande videogram följan-

de betänkandet s. 225 Till skillnad från fonogram bearbetas de allra flesta videogram, där innehållet har utländskt för ursprung, den svenska marknaden. Filmer förses med svenska texter, nya omslag specialtillverkas med text svenska, kopiorna framställs ofta i Sverige. Därigenom kommer den allra största delen också av de utländska videogrammen att omfattas av leveransplikt och bevaras hos ALB. Det förefaller tveksamt om en sådan tolkning verkligen har varit avsedd. I 1978 års lagstiftningsärende uttalade departementschefen nämligen att bevarandet av videogram bör begränsas till huvudsakligen sådant material har framställts inom landet som prop. 19777897 s. 73. Enligt min mening är det från lagteknisk synpunkt olämpligt att ge kravet på svensk anknytning en sådan tolkning att film och videogram med svensk text skall anses uppfylla kravet. Om det anses önskvärt att även utländsk sådan produktion skall omfattas av leveransplikt, är det bättre att slopa kra-

vet på svensk anknytning i dessa fall. Jag skall ta upp den frågan i

det följande i anslutning till behandlingen av respektive dokumentslag. I likhet med vad som föreslås beträffande generell regel en om allmän tillgänglighet bör en regel om vad som krävs för att ett dokument skall anses röra svenska förhållanden tas in bland lagens inledande bestämmelser. Härigenom slipper man upprepningar i de paragrafer som behandlar de skilda dokumenten.

10.2.3 Skrifter

Skrifter på vilka TF är tillämplig

Enligt pliktexemplarslagen förstås med skrift tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap. S § TF. Pliktexemplar skall alltså

lämnas av sådana skrifter på vilka TF äger tillämpning. Undantag

har dock i 8 § pliktexemplarslagen gjorts för bl.a tillfällighetstryck och vissa skrifter som har framställts hos myndighet. Skrift kan sägas vara ett dokument lagrar text ocheller som fast bild. Det bör nämligen uppmärksammas att till skrift hänförs

enligt TF bild, även om den inte åtföljs av text. Det finns emeller-

tid även andra dokument än skrifter omfattade av TF som lagrar SOU 1992 92 text ocheller fast bild, t.ex. mikrofilm och CD-ROM. En tänkbar Kapitel 10 möjlighet är att man frigör sig från TFs begreppsbestämning och i en pliktleveranslag i stället sammanför alla dokument som innehåller text ocheller fast bild till ett dokumentslag görs levesom ranspliktigt. Härigenom skulle framhävas att det inte är materialet som är det viktiga utan innehållet. BEU tog upp frågan om det kan finnas anledning att ompröva kriterierna för pliktleverans beträffande skrifter, men fann att principiella förändringar av regelsystemet inte âr påkallade. Någon avvikande uppfattning framfördes inte vid remissbehandlingen. Utredningen var inriktad på partiella reformer och hade kanske inte anledning att föreslå mera ingripande systematiska ändringar än nödvändigt. När jag föreslår helt pliktlenu en ny veranslag bör dock systematiken tas upp till förnyat övervägande.

Till en början inställer sig frågan om den avgränsning av plikt-

leveransens omfattning har åstadkommits kopplingen som genom till TF är i sak lämplig eller inte. Avgörandet av vilka skrifter som skall omfattas av TF har naturligtvis skett utifrån andra grunder än de som är av betydelse för avgörande av pliktleveransens omfattning. Det har emellertid under utredningsarbetet inte framkommit något tyder på sig att överflödiga kategosom vare rier av skrifter levereras eller att några särskilt intressanta kategorier saknas.

BEU har i sitt betänkande avsnitten 5.3.2-5.3.5 och 6.2.1 be-

handlat vissa gränsdragningsproblem som sammanhänger med användningen av nya grafiska produktionsmetoder. Det förekommer således att företag och myndigheter producerar skrift en som

trycks eller kopieras upp först när behovet uppstår printing on

demand. Vidare arbetar ett antal civiltryckerier med en framställningsmetod som bygger laserteknik och som brukar kallas electronic printing. Denna teknik medger att varje trycksak kan produceras individuellt. Detsamma gäller en förhållandevis ny grafisk metod som kallas desktop publishing. Den innebär att får fram trycksaker persondator. Denna utveckman genom en ling ger upphov till flera problem. TF är enligt 1 kap. 5 § tillämplig även på skrift som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. Från tillämpningsområdet är enligt motivuttalanden

prop. 1975761204 s. 90 uteslutna bl.a. skrifter som har mångfal-

digats genom maskinskrift, upprepade utskrifter av samma text dators radskrivare och utskrift hos flera mottagare av innehål-

let i trådsändning. Det kan alltså vara tveksamt i vad mån skrif-

ter, framställda med en del av de nämnda metoderna, är leveranspliktiga. Om en principiell leveransplikt föreligger, vållas vidare

problem av att det ofta inte föreligger någon upplaga i vedertagen

mening. Behandlingen sådana problem blir dock knappast enkav lare, om man överger anknytningen till TF. I likhet med BEU an-

ser jag att dessa frågor i stor utsträckning bör kunna lösas med SOU 1992 92 en rimlig tolkning av TF. Det material som kan komma att falla Kapitel 10 utanför ramen för leveransplikt torde vara av begränsad omfattning och bör i förekommande fall kunna förvärvas biblioteken av annat sätt än genom pliktleverans. Den omständigheten att en anknytning till TF kan leda till att vissa skrifter faller utanför tilllämpningsområdet för pliktleverans utgör därför inte ett tillräckligt skäl för att överge anknytningen till TF . Det kan för övrigt ifrågasättas om det största problemet är av lagteknisk art. Skrifter av det slag som nu har behandlats framställs av en svåröverskådlig producentgrupp. Informations- och kontrollproblemen är således avsevärda. Även när det gäller traditionella skrifter ger utvecklingen upphov till liknande problem. Specialiseringen och internationaliseringen inom den grafiska industrin ställer således stora krav på information. KB lägger också ned mycket arbete på sådan verksamhet. En ändrad systematik är således inte motiverad något behov av av att ändra omfattningen av leveransplikten beträffande skrifter av traditionellt slag. TF har sedan lång tid tillbaka varit utgångspunkten för leveransskyldigheten i fråga om tryckt skrift och det är en avgjord fördel att ha väl inarbetade begrepp att utgå ifrån. Det bör också beaktas att de skrifter faller inom TFs tillsom

lämpningsområde under överskådlig framtid kommer helt

att vara dominerande bland de dokument som innehåller text ocheller bild. Om man frångår anknytningen till TF måste ställa man upp , nya kriterier som ett otvetydigt sätt utmärker vilka dokument med text ocheller bild som bör vara leveranspliktiga. Detta skulle leda till en tyngande beskrivning i lagen. Sammantaget jag anser att önskemålet om en teoretiskt kanske tilltalande systemamera tik får vika till förmån för praktiskt hanterbar indelning en mera av de leveranspliktiga dokumentslagen. Anknytningen till TF bör därför behållas. Med skrift avses enligt pliktexemplarslagen enbart sådana skrifter vilka TF är tillämplig. Detta innebär att begreppet skrift i pliktexemplarslagen har en snävare innebörd än i TF. I TF definieras nämligen inte begreppet skrift, utan där bara vilanges ka av alla tänkbara skrifter som omfattas av TFs tillämpningsområde. Den valda definitionen i pliktexemplarslagen är enligt min mening inte lämplig. Med skrift bör i enlighet med vanligt språkbruk avses ett dokument som innehåller text och bild. I enlighet med TF s terminologi bör dock den avvikelsen från vanligt språkbruk göras att en bild skall anses som en skrift även den inte om åtföljs av text. Den här valda definitionen av skrift, således ett dokument som innehåller text eller fast bild, är ganska vid. Till skrift blir hänatt föra inte bara skrifter vilka TF är tillämplig utan även t.ex. dokument i mikroform och sådana dokument i elektronisk form som uteslutande innehåller text och fast bild. Lagtekniskt bör frå-

gan om omfattningen av pliktleverans beträffande skrifter lösas SOU 1992 92 så att de skrifter skall omfattas lagen delas in i Kapitel 10 som av grupper. Följande grupper synes täcka de skrifter som det finns anledning att in till biblioteken för att lagens syften skall uppnås skrifter på vilka TF är tillämplig, dokument eller skrifter i mikroform och dokument i elektronisk form som uteslutande inne-

håller text och fast bild. Jag vill påpeka att denna uppdelning inte

innebär något ställningstagande till frågan lagen skall inkludeom ra leveransplikt för sådan mera flytande information föresom kommer i t.ex. on-linedatabaser. Om leveransplikt införs för även sådan information, måste denna under alla omständigheter dokumenteras i fixerad form och det blir då fråga om ett elektroniskt dokument. För den händelse man i lagen skulle kräva in datorbaserad information i form av utskrift papper blir det emellertid fråga fjärde kategori dokument eftersom sådana utskrifom en av ter inte torde omfattas av TF. De regler som nu finns i pliktexemplarslagen beträffande skrifter på vilka TF är tillämplig bör i huvudsak oförändrade föras över till en ny lag. Här avses alltså än så länge bara frågan vilom ka skrifter som skall levereras. Till frågan om antal exemplar skall jag återkomma. Vissa ändringar i reglerna leveranspliktens om omfattning anser jag dock vara motiverade.

I det föregående avsnitt 10.2.2 har jag föreslagit att det i la-

gen skall tas in en generellt tillämplig regel om vad som skall krävas för att ett dokument som har framställts utomlands skall vara leveranspliktigt. Regeln medför, tillämpad skrifter, en viss utvidgning av leveranspliktens omfattning i förhållande till vad som gäller i dag. En skrift skall alltså röra svenska förhållanden anses inte bara om den är helt eller delvis avfattad på svenska språket utan även om upphovsmannen är svensk. Härutöver föreslår jag vissa ändringar i förhållande till de i 8 § pliktexemplarslagen angivna undantagen. Där undantas samtliga skrifter som har framställts i punktskrift. Enligt min mening bör vissa skrifter sådant slag omfattas leveransplikt. Frågan skall av av behandlas närmare i samband med överväganden dokument om

för läshandikappade avsnitt 10.2.9. Slutligen föreslår jag dels

vissa ändringar av närmast redaktionell natur i förhållande till 8 § pliktexemplarslagen, dels en mindre utvidgning av leveransplikten beträffande reklamtryck. Dessa ändringsförslag skall kommenteras i specialmotiveringen. Det finns i det här sammanhanget anledning att beröra det i samband med införandet av yttrandefrihetsgrundlagen gjorda tilllägget till 1 kap. 7 § TF, som innebär att vissa radioprogram, filmer och ljudupptagningar skall jämställas med bilaga till en en periodisk skrift. Bakgrunden till bestämmelsen är följande. Det förekommer att innehållet i en dagstidning eller periodisk annan skrift distribueras även i form av en radio- eller kassettidning. Enligt lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar är ut-

givaren för den tryckta förlagan ansvarig även för den version SOU 1992 92 som sprids genom radiosändning i etern eller via tråd eller i form Kapitel 10 av en ljudupptagning, Om inga särbestämmelser fanns, skulle emellertid en särskild utgivare för dessa versioner även behöva utses enligt bestämmelserna i 4 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Därför har i ett nytt andra stycke i 1 kap. 7 § TF stadgats att, om innehållet i periodisk skrift sprids i form ett radioprogram, en av en film eller ljudupptagning, så skall sådan version jämstälen en las med en bilaga till skriften i den utsträckning versionen återger innehållet i skriften oförändrat och anger hur innehållet har disponerats. Eftersom periodiska skrifter omfattas av pliktleverans torde

den nya bestämmelsen i TF innebära att även de åsyftade radio-

och kassettidningarna är leveranspliktiga som bilagor till skriften. I bestämmelsen har också stadgats att det i lag får föreskrivas om särskild skyldighet att spela in sådana program och bevara filmer och upptagningar samt att tillhandahålla dessa. Denna yttrandefrihetsråttsliga reglering visar att det inte är helt problemfritt att knyta frågor om pliktleverans till TF. Om särskilda bestämmelser inte ges torde nämligen en dubbel leveransplikt uppkomma i vissa fall. Dels skulle dessa radio- och kassettidningar bli leveranspliktiga som bilagor till skrift, dels skulle de i vissa fall bli leverans-

pliktiga enligt de regler angående särskilda dokumentslag som

kommer att föreslås här. Den lämpligaste lösningen att synes vara leveransplikt bara skall föreligga enligt sistnämnda regler. Här föreslås därför att sådana versioner av en periodisk skrift som regleras i 1 kap. 7 § andra stycket TF undantas från den leveransplikt som skall gälla för skrifter.

Dokument i mikroform

Den övervägande delen av den svenska produktionen av mikrofilm, mikrofiche och mikrokort avser s.k. skyddsfilmning eller filmning för att spara utrymme. Det förekommer emellertid att originalpublikationer utges i mikroform och vidare finns paral-

lell- och sekundärpublikationer i mikroform se avsnitt 7.1.2. I

dag föreligger inte leveransplikt beträffande denna typ av dokument. BEU föreslog att dokument i mikroform skall levereras på i princip samma sätt som pliktexemplarslagens skrifter. Förslaget mottogs positivt av remissinstanserna och även jag delar uppfattningen att mikroformer i princip skall omfattas av leveransplikt. Jag är emellertid tveksam till om mikroformer i alla delar skall behandlas samma sätt som vanliga skrifter. Mikroformer torde ofta framställas i ett begränsat antal exemplar, t.ex. när kyrkoböcker mikrofilmas för en begränsad kundkrets. Det framstår inte

som rimligt att leveransplikt skall åläggas beträffande mikrofor-

mer som sprids i hur få exemplar som helst. Det är heller inte SOU 1992 92 angeläget med hänsyn till lagens syften att mikroformer med myck- Kapitel 10 et begränsad spridning levereras. Det synes ligga närmast till hands att i detta hänseende behandla dessa dokument samma sätt som elektroniska dokument, alltså att antalet framställda exemplar skall överstiga ett visst antal för att leveransplikt skall inträda. Jag föreslår samma antal jag i det följande kommer att som föreslå beträffande elektroniska dokument lagrar skrift, alltsom så 50 exemplar. En sådan regel torde utesluta alla skyddsfilmer, även om exemplar av en sådan film skulle bli allmänt tillgänglig. Vidare torde arkivhandlingar i mikroform komma att falla utanför det leveranspliktiga området. En regel av det här slaget torde för övrigt ligga väl i linje med

vad som gäller beträffande vanliga skrifter. I TF finns inte någon

bestämmelse om att en skrift skall ha utgivits i visst antal exemplar för att den skall omfattas av lagstiftningen, men av vad jag inhämtat från KB är det inte ovanligt att dispens beträffande ges skrifter som utgivits i mindre än 50 exemplar. Pliktleverans bör avse alla mikroformer som framställts i minst 50 exemplar och som har gjorts allmänt tillgängliga, alltså även s.k. parallell- och sekundärutgåvor. Material framställt i utlandet

bör dock bara levereras om det rör svenska förhållanden. Frågan om antalet pliktexemplar skall behandlas i det följande avsnitt

10.3.

Elektroniska dokument som lagrar text ocheller fast bild i fixerad form

Här sådana dokument har beskrivits i avsnitt 7.2.1. avses som Dessa omfattas i dag inte av leveransplikt. BEU föreslog leveransplikt beträffande dokument i elektronisk form har utgivits i som minst 50 exemplar. Remisskritiken var övervägande positiv och även jag anser att leveransplikt bör införas beträffande sådana dokument. I likhet med vad som är fallet med mikrofilm kan det fö-

rekomma parallell- och sekundärutgåvor av elektroniska dokument. Även sådana bör levereras. Till frågan antalet exemplar

om

skall jag återkomma avsnitt 10.3.

Övrig information i elektronisk form

I det föregående har behandlats information finns lagrad i som

dokument som mångfaldigas och sprids till allmänheten. Inforrnation kan emellertid spridas på många andra sätt, vilket framgår

av redogörelsen i avsnitt 7.2. Här avses alltså distribution inforav

mation genom att användaren har direkt tillgång till databas

en via telefonnätet eller särskilt datakommunikationsnät, eventuellt

med en fast uppkopplad linje. Man talar om att informationen SOU 1992 92 hålls tillgänglig on-line. Kapitel 10 BEU fann att övervägande skäl talar för att leveransplikten inte skall utvidgas till att omfatta information som görs tillgänglig i direktkopplade databaser. De skäl som åberopades har redovisats i avsnitt 7.2.3. De är i korthet följande. Leveransplikt skulle inne-

bära krav på framställning av en konstlad produkt enbart för till-

godoseende av lagens föreskrifter. Dessa produkter skulle sannolikt inte komma att efterfrågas av bibliotekens kunder. Formen för leverans skulle bli problematisk med hänsyn till framtida möjligheter att återge innehållet. Långtidsförvaring av materialet skulle bli resurskrävande. Med ett par undantag instämde remissinstanserna i utredningbedömning. Även jag delar utredningens tvekan föreskriva ens att leveransplikt beträffande denna typ av information. Detta gäller särskilt den informationsspridning från databas kan been som skrivas som ett kontinuerligt flöde, alltså information hela tisom den förändras. Man kan här tala om dynamisk information. Det finns emellertid också statiska former datorbaserad informera av mation, t.ex. elektroniska tidskrifter, och i sådana fall gör sig de principiella invändningarna mot pliktleverans inte gällande med samma styrka. Pliktleverans skulle kunna ske genom överlämnande av en eller flera disketter innehållande publikationen. Det är dock gradskillnader och inte artskillnader mellan dynamiska och statiska databaser och det skulle därför möta stora svårigheter att precisera vad som skall vara leveranspliktigt och vad inte skall det. Önskemål har emellertid framställts som vara om att lagen utformas ett så allmänt sätt att den täcker såväl on-linebaserad information som eventuella kommande former för inforrnationsöverföring. I de norska föreskrifterna om pliktleverans finns i 9 kap. 30 § andra stycket följande bestämmelse Edb-dokument som er tilgjengelege ved direktekopling gjennom tele-, fjernsyns-, datanett e.l. skal avleverast i to eksemplar etter konkret oppmoding frå mottaksinstitusjonen i det einskilde tilfellet. Om man skall införa en leveransplikt avseende den här typen av information måste således leveransplikten göras principiellt omfattande och förenas med antingen en rekvisitionsrätt eller vida dispensmöjligheter. Detta finner jag inte tillfredsställande. Be-

stämmanderätten i frågor som trots allt rör en tvångslagstiftning

skulle därmed i alltför stor utsträckning komma att överlåtas till bibliotek och arkiv. Leveransplikten blir inte tillräckligt förutsebar och rekvisitions- eller dispensförfarandet kan komma att uppfattas som orättvist. Det är svårt att uppskatta betydelsen för framtida forskning och studier av den on-linebaserade information som sprids för närvarande i vårt land. Självfallet måste dock följa utveckman

lingen beträffande datorbaserad information och ta upp frågan om pliktleverans nytt om förhållandena påkallar det. Under ti-

den är det naturligtvis inte något som hindrar att KB genom köp SOU 1992 92 eller på annat sätt förvärvar lagrad information från databaser. Kapitel 10 Man bör för övrigt inte bortse från att beskrivningar över databaserna i många fall kan komma att levereras som pliktexemplar enligt reglerna för skrift.

10.2.4 Film

Leveransplikt föreligger i dag beträffande film som har granskats av Statens biografbyrå. Dessutom skall reklamfilm som distribueras för visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning levereras. Den som har lämnat pliktexemplar av en film skall få tillbaka filmen sedan ALB har framställt en kopia videoband. Enligt lag 1990886 om granskning och kontroll av filmer och videogram skall framställningen i en film eller ett videogram vara granskad och godkänd Statens biografbyrå, innan den får av visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Från granskningsplikten undantas dock filmer och videogram som sänds i radiosändning och vissa andra liknande sändningar, utgör reklam eller visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själva visningen utgör en allmän sammankomst. Anledningen till att man vid pliktexemplarslagens tillkomst anknöt reglerna om pliktleverans till granskningen av Statens biografbyrå var bl.a. att filmen kunde kopieras videoband i samband med granskningen. När LBK skrev sitt betänkande 1987 gällde något annorlunda regler beträffande pliktleverans. Då skulle film hade som granskats och godkänts för visning vid biografföreställning levereras. Dessutom skulle leverans ske av reklamfilm som distribueras för visning vid biografföreställning. Kommittén föreslog att all film som har gjorts tillgänglig för allmänheten skall levereras. Som skäl för förslaget anfördes dels att den offentliggjorda film som föll utanför lagstiftningen borde inlemmas, dels att man borde undvika att ändringar i censurlagstiftningen automatiskt får åter-

verkningar också leveransplikten betänkandet s. 213. Någon

ändring i regeln att filmen skall lämnas tillbaka sedan ALB har gjort en kopia föreslogs inte. Skälen härtill var att videoband är billigare, tar mindre plats, inte ställer lika höga krav gynnsamt arkivklimat och underlättar arbetet för forskaren betänkandet s. 216. Kommitténs förslag möttes av i huvudsak positiv kritik vid remissbehandlingen. Vid övervägandena om hur reglerna om pliktleverans beträffande film skall utformas måste hänsyn tas till den koppling som

nu finns till granskningsverksamheten vid Statens biografbyrå. I propositionen 19899070 om våldsskildringar i rörliga bilder m.m.

konstaterade departementschefen 55 att en granskad film

som bevaras hos biografbyrån blir allmän handling och att detta SOU 1992 92 inte kan godtas med hänsyn till rättighetshavarnas intressen. Som Kapitel 10 regel bör därför hela filmverk inte vara tillgängliga för allmänhe-

ten hos biografbyrån. Principen om allmänhetens insyn i myndigheternas beslut ansågs således behöva tåla undantag. Enligt depar-

tementschefen kunde emellertid ett sådant undantag godtas i detta fall, om pliktexemplarslagen ändrades så att pliktexemplar av granskade filmverk alltid levereras till ALB. De dit levererade verken utgör visserligen inte allmänna handlingar, men de är tillgängliga för forskning, vilket ansågs tillräckligt. På grund av dessa överväganden ändrades lydelsen i 12 § pliktexemplarslagen så att alla granskade filmer skall levereras. Om ALB även i fortsättningen skall kunna fylla funktionen att tillgodose insynsintresset när det gäller granskade filmer, behöver vissa avsteg göras från de grundläggande principer i övrigt som bör gälla för leveranspliktens omfattning. Således måste totalförbjudna filmer komma att levereras trots att de inte är allmänt tillgängliga och vidare kan kravet på anknytning till svenska förhål-

landen inte upprätthållas eftersom även utländska filmer grans-

kas. Det kan naturligtvis ifrågasättas om en lag pliktleverans om skall utnyttjas för att beslutsunderlaget hos biografbyrån skall kunna sparas. Pliktleverans måste i första hand motiveras med hänvisning till de grunder som bär upp lagstiftningen angående pliktleverans. Emellertid finns det även andra skäl än insynsin-

tresset som kan åberopas för en omfattande pliktleverans beträf-

fande filmer. En diskussion om detta återfinns i avsnittet 7.4. Ut-

ländska filmer påverkar människor och samhälle i sådan utsträck-

ning att de måste anses tillhöra det svenska kulturarvet. Visserligen kan det sägas att man bör överlåta bevarandet och tillhandahållandet av utländskt material ursprungslandet, men uppenbarligen är efterfrågan utländska filmer stor bland forskarna och det finns därför anledning att se till att filmerna finns till-

gängliga även i Sverige. Särskilt när det gäller våldsinslag i film,

och för övrigt även i videogram, är det angeläget att det kan erbjudas ett fullständigt underlag för studier i filmens och videogrammens utveckling och tendenser jfr prop. 19899070 s. 49. Det nu redovisade behovet av en koppling mellan verksamheten vid Statens biografbyrå och pliktleverans innebär dock inte något krav på att pliktleveransens omfattning helt skall bestämmas av reglerna om vilka filmer som skall granskas. Enligt min mening bör förutsättningarna för pliktleverans beträffande film så långt möjligt överensstämma med de förutsättningar som gäller för andra dokument. Detta innebär att den allmänna tillgängligheten bör utgöra den grundläggande förutsättningen för pliktleverans. En sådan ändring i förhållande till dagens ordning medför att en del filmer som nu faller utanför lagstiftningens ram kommer att bli leveranspliktiga. Som exempel kan tas film som visas i

samband med undervisning vid läroanstalt. Sådan undervisning SOU 1992 92 utgör vanligen inte allmän sammankomst eller offentlig tillställ- Kapitel 10

ning se prop. 19899070 s. 65. I enlighet med de överväganden

som jag nyss redovisat bör något krav anknytning till svenska förhållanden inte gälla och vidare bör även totalförbjuden film levereras.

När det härefter gäller frågan om i vilken form pliktleverans

skall ske har från ALBs sida framförts önskemål att leveransom skyldigheten skall avse film filmbas.

Överföring från film till video är förenad med vissa nackdelar.

Kvaliteten försämras, vidfilmsformatet skapar svårigheter och filmen kan inte visas i den form den är avsedd för, nämligen en stor biografduk. Gentemot leverans av film filmbas kan knappast andras att möjligheterna till långtidsförvaring skulle vara bristfälliga. Förvaringsmetoderna är numera effektiva och kraven

på förvaringsutryrnmen torde vara överkomliga, i vart fall om

man begränsar sig till svensk film. Tillgängligheten för forskarna

är naturligtvis betydelsefull, men den skulle inte påverkas av om

ALB får behålla filmen. Tillhandahållandet för forskningen måste nämligen som regel ske i form av en videokopia. Den enda invändningen mot leverans av film filmbas som har någon betydelse synes vara kostnaden. Själva produktionskostnaden för en filmkopia är dock inte större än att den ryms inom de gränser som måste accepteras av producenterna av kommersiell spelfilm. Det bör också beaktas att vår nuvarande princip att bevara den nationella filmproduktionen endast i form av videoband avviker från internationell praxis. I t.ex. Norge skall film filmbas levereras i två exemplar. Visserligen deponeras kopior av svensk film i stor utsträckning hos SFI, men dessa kopior uppfyller ofta inte de krav på kvalitet har anledning att ställa. som man Enligt min mening bör alltså pliktexemplar svensk film leav vereras i form av en film på filmbas som får behållas av ALB. När det däremot gäller utländsk film anser jag att den nuvarande ordningen får godtas och att ALB således skall lämna tillbaka filmen sedan den kopierats. När det gäller kvaliteten det leveranspliktiga exemplaret kan nämnas följande beträffande norsk och finländsk rätt. Enligt de norska bestämmelserna, som alltså innehåller krav två exemplar, skall det ena exemplaret i princip vara en obrukad masterkopia med tillhörande ljudband och det andra exemplaret vara en brukskopia i gott skick. Enligt den finländska fihnarkiveringslagen skall pliktexemplaret utgöras av en visningsduglig kopia av filmen. Ett minimikrav för svensk del måste givetvis att pliktlevevara ransen skall avse en visningsduglig kopia. Man bör dock kunna sträcka sig ett steg längre. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivs i 24 § pliktexemplarslagen skall en ny lag innehålla föreskrift att pliktexemplar jämte tillbehör skall en om va-

ra i samma skick som de exemplar som är avsedda att göras till- SOU 1992 92 gängliga för allmänheten. Tillämpad på film innebär sådan fö- Kapitel 10 en reskrift att filmen visserligen inte behöver helt oanvänd, vara men att den dock skall vara i sådant skick att den kan användas vid en offentlig biografföreställning. Med hänsyn till biopublikens krav måste detta anses innebära att filmkopian skall mycket vara av hög kvalitet. Enligt min mening är ett sådant kvalitetskrav tillräckligt. ALB har väckt frågan om att, i överensstämmelse med vad som gäller enligt den finländska filmarkiveringslagen, införa förbud mot att förstöra svenska spelfilmer. Frågan berördes LBK av betänkandet s. 218 som därvid fann att den endast kan behandlas i ett vidare, upphovsrättsligt sammanhang. Jag delar denna uppfattning.

10.2.5 Videogram

Gällande lagstiftning behandlar videogram tillsammans med dels film, dels fonogram. Av videogram som har granskats Statens av biografbyrå skall pliktexemplar lämnas på sätt för samma som film. I övriga fall föreligger leveransplikt för videogram har som

mångfaldigats i minst 10 exemplar och har gjorts tillgängligt för

allmänheten. Ett videogram som importeras i minst 10 exemplar skall levereras, om det rör svenska förhållanden. Ursprungligen gällde antalet 50 exemplar för både videogram och fonogram. LBK föreslog att gränsen skulle sänkas till 10 exemplar beträffande videogram för att försäkra bevarandet också av videogram som producerats för institutionsbruk. När gränsen senare, i samband

med åtgärder mot våldsskildringar i film och videogram, sänktes

till 10 exemplar skedde det för att förbättra garantierna för en fullständig täckning av alla kommersiellt utgivna videogram. Videogram och film liknar varandra i hög grad. Båda är dokument som lagrar rörliga bilder med eller utan ljud jag bortser här ifrån att film egentligen inte lagrar rörliga bilder, utan är serie en stillbilder. En skillnad ligger emellertid i offentliggörandet. Film offentliggörs inte genom spridning av filmkopior utan visgenom ning, medan videogram i allmänhet offentliggörs spridning genom av kopior av videogrammen. Denna skillnad avspeglar sig också i de nuvarande reglerna. Videogram sammanförs där i huvudsak med fonogram och för pliktleverans förutsätts ett visst mångfaldigande av dokumenten. Beträffande videogram har granskats som av Statens biografbyrå däremot skall ett exemplar levereras oavsett antal mångfaldigade exemplar. Här har föreslagits beträfnu

fande film att frågan om pliktleverans inte längre skall

vara av-

hängig av biografbyråns granskning utan att det skall den all-

vara männa tillgängligheten som är avgörande. Samma sak bör natur-

ligtvis gälla för videogram. Den nuvarande anknytningen till bio- SOU 1992 92 grafbyråns granskning bör således upphöra. Kapitel 10

Det kan då ifrågasättas om man skall ha kvar det nuvarande

kravet på att videogrammet skall ha framställts i visst antal exemplar. Det kan nämligen tänkas att ett videogram offentliggörs på sätt film visning och då kan det räcka samma som en genom med att ett enstaka exemplar framställs. För sådant fall bör naturligtvis leveransplikt föreligga. Skälet till att det för leveransplikt förutsätts ett visst mångfaldigande är att leveransplikten annars skulle bli för betungande. Man kan dock fråga sig vilka videogram som nu utesluts från leveransplikt. Kravet offentliggörande torde vara tillräckligt för att, i de fall offentliggörandet sker genom spridning av exemplar, utesluta videogram som har mångfaldigats i mindre än 10 exemplar. Jag föreslår därför att exemplarsgränsen inte längre skall ingå bland förutsättningarna för leveransplikt. Om ett videogram som har framställts i mindre än 10 exemplar i undantagsfall skulle komma att offentliggöras genom spridning av dokumentet, bör dispens kunna ges.

Jag har i det föregående avsnitt 10.2.2 berört frågan

om svensk text till importerade filmer och videogram skall anses medföra att dokumenten rör svenska förhållanden och har därvid funnit att frågan bör besvaras nekande. När det gäller importerade filmer har jag föreslagit att det för leveransplikt inte skall uppställas något krav på anknytning till svenska förhållanden. Ett av skälen för detta förslag är att av biografbyrån granskade filmer

behöver bevaras för att kravet på insyn i byråns beslutsunderlag

skall kunna tillgodoses. Samma skäl kan anföras för att videogram som har granskats skall omfattas av pliktleverans. Det finns emellertid, som anfördes beträffande film, även andra skäl för pliktleverans avseende utländskt material. Såvitt avser videogram är det särskilt angeläget att utveckling och tendenser rörande våldsskildringar kan studeras. Jag föreslår därför att det inte heller för importerade videogram skall krävas anknytning till svenska förhållanden för att leveransplikt skall inträda. Reglerna beträffande film och videogram kommer enligt mina förslag att i huvudsak överensstämma med varandra. Alla filmer

och videogram som har offentliggjorts skall levereras. Något krav

anknytning till svenska förhållanden beträffande importerat material skall inte ställas upp. Den enda skillnaden blir att vissa filmer skall återlämnas sedan de har kopierats. Lagtekniskt bör därför videogram i fortsättningen sammanföras med film i stället för med fonogram.

l0.2.6 Fonogram och vissa andra elektroniska dokument

Beträffande fonogram skall enligt gällande lagstiftning leverans

ske, om fonogrammet har mångfaldigats i minst 50 exemplar och

5 12-0727

har offentliggjorts. Fonogram som har importerats i minst 50 ex- SOU 1992 92 emplar skall levereras, om de rör svenska förhållanden. Kapitel 10 Till skillnad mot vad som bör gälla för videogram är det motiverat med ett visst minsta antal framställda fonogram för att leveransplikt skall inträda. Den gällande exemplarsgänsen framstår som lämplig. När det gäller kravet på att fonogrammet skall röra svenska förhållanden kan det visserligen göras gällande att svenskt kulturliv, icke minst ungdomskulturen, i hög grad präglas av musik som har producerats utomlands och att man får en skev bild av vår musikkultur, om man bara har tillgång till svenskproducerad musik. Det bör emellertid uppmärksammas att det mesta av den utlandsproducerade musiken spelas i radio och att den därigenom sparas band. Det är därför motiverat att upprätthålla kravet anknytning till svenska förhållanden.

I det föregående har jag behandlat elektroniska dokument som

lagrar text ocheller bild. Sådana dokument hör självfallet mest samman med skrifter. Det kan emellertid, som har redovisats i avsnitt 7.2, förekomma elektroniska dokument som lagrar både text, ljud och rörliga bilder. De är ännu så länge ganska sparsamt förekommande, men torde bli vanligare med tiden. Någon leveransplikt beträffande sådana dokument finns inte i dag. BEU föreslog att dokument i elektronisk form som utgivits i minst 50 exemplar och offentliggjorts skall levereras. Utredningen åsyftade i första hand sådana dokument lagrar text ocheller som bild, såsom den föreslagna bestämmelsen hade utformats inmen nefattades även andra elektroniska dokument. Någon negativ kritik från remissinstanserna framfördes inte. Jag delar uppfattningen att lagstiftningen bör omfatta även denna dokument. I likhet med vad jag föreslår beträffande typ av elektroniska dokument som lagrar text ocheller bild bör som förutsättning för leveransplikt gälla att dokumentet har mångfaldigats i minst 50 exemplar. En sådan gräns kan komma att utesluta dokument som offentliggörs, inte genom spridning av själva dokumentet, utan genom visning. Som exempel kan tas en CD- ROM som används som illustrationsmaterial vid ett museum. Enligt min mening får man acceptera konsekvensen att ett sådant dokument kan falla utanför leveransplikten. Om det skulle anses angeläget att dokumentet tillförs samlingarna hos ALB eller bibliotek bör det kunna anskaffas på annat sätt än genom pliktleverans. I det föregående har jag behandlat information görs tillsom gänglig i direktkopplade databaser och har därvid avvisat tanken att sådan information för närvarande skall göras till föremål för pliktleverans. Information som hålls tillgänglig on-line behöver inte begränsas till att gälla text ocheller bild utan kan även innefatta ljud och rörliga bilder. Jag gör emellertid samma bedömning beträffande sådan information, alltså att den inte lämpar sig för pliktleverans.

l0.2.7 Kombinerat material SOU 1992 92 Kapitel 10 I pliktexemplarslagen ges i 18 § en utförlig beskrivning av vad som skall avses med kombinerat material. Det görs där en uppdelning i material som utgör läromedel och sådant som utgör läromedel, läromedelspaket. Till den första gruppen hänförs skrift, fonogram och videogram i olika kombinationer. Till läromedelspaket hänförs olika kombinationer av skrift, fonogram och sådant bildmaterial, är avsett att visas med tekniskt hjälpmesom del. Det bildmaterial som främst avses är bildband, mikrofilm, diabilder, film och videogram. Det bör alltså uppmärksammas att leveransplikten beträffande läromedelspaket omfattar vissa dokumentslag som annars inte är leveranspliktiga. BEU föreslog vissa ändringar i reglerna om kombinerat material. Förslagen motiverades i första hand av att nya dokumentslag skulle bli leveranspliktiga, men härutöver föreslogs att de särskil-

da bestämmelserna om läromedel skall utgå eftersom de har visat

sig sakna praktisk relevans. Det främsta skälet till att det behövs särskilda regler beträffande kombinerat material är naturligtvis att det är angeläget att de ingående delarna hålls vid leveransen. Även varje del samman om för sig är leveranspliktig kan det gälla olika regler om antal pliktexemplar, om vem som skall leverera och till vem leverans skall ske. Särskilda regler för kombinerat material behövs alltså om olika regler i dessa hänseenden gäller för de ingående delarna. Enligt både dagens lagstiftning och det förslag som jag framlägger

går en klar gräns mellan å ena sidan skrifter och å andra sidan

ljud och bildmaterial. Av skrifter skall i allmänhet sju pliktexemplar lämnas till biblioteken, medan annat material skall levereras i ett exemplar till ALB. Det är alltså framför allt när dokument från dessa två grupper kompletterar varandra som särskilda regler behövs. Oftast torde en skrift ingå i ett kombinerat material. Följaktligen kan bestämmelser avseende kombinerat material begränsas till fall då en eller flera skrifter utgör en kombination tillsammans med exemplar av något eller några andra dokumentslag. Leverans av upptagningar av radio- och TV-program sker dock med sådan försening att det inte är lämpligt att dessa upp-

tagningar i något fall ingår i kombinationer. Enligt dagens lag-

stiftning ingår heller inte film i kombinationer annat än när det är fråga läromedel. De filmer kan ingå i läromedelspaket om som torde dock sådana inte skulle leveranspliktivara som annars vara ga. Enligt mitt förslag skall emellertid leveransplikten beträffande film vidgas så att all film som har gjorts tillgänglig för allmänheten skall levereras. Detta kommer att medföra att film som nu ingår i läromedelspaket kommer att bli leveranspliktig även som se-

parat dokument. Jag kan inte se något hinder mot att man be-

handlar film samma sätt som andra dokument i samband med kombinationer. Jag föreslår alltså att alla dokumentslag utom

upptagningar av radio- och TV-program skall kunna ingå i kom- SOU 1992 92 binerat material. Kapitel 10

Härefter inställer sig frågan vilket samband mellan olika delar

som skall föreligga för att materialet skall betraktas som kombinerat. Beträffande kombinerat material som inte utgör läromedel krävs enligt pliktexemplarslagen inte att de olika delarna är avsedda att komplettera varandra vid nyttjandet. Det krävs bara att materialet ges ut sorr1 en kombinerad produkt. När det däremot gäller läromedel måste de olika komponenterna förutsättas komplettera varandra så att de tillsammans bildar ett eget läromedel prop. 19777897 s. 122. Den nämnda bestämningen beträffande kombinerat material som inte utgör läromedel framstår som meningslös. Som kombinerat material anses material som ges ut som en kombinerad produkt. Det har något av cirkeldefinition över sig. Enligt min mening finns det knappast anledning att som en kombination betrakta delar som inte i någon mening kompletterar varandra. För skyldighet att lämna pliktexemplar av kombinerat material krävs enligt gällande regler att materialet har mångfaldigats i minst 50 exemplar. I bestämmelserna för de särskilda dokumentslagen anges samtidigt att skyldighet att lämna pliktexemplar inte föreligger i fråga om sådant dokument ingår eller är avsett som att ingå i kombinerat material. Reglerna leder till följande konse-

kvenser. Om t.ex. en skrift och ett videogram ingår i ett kombinerat material som skall levereras i två exemplar, till KB och

LUB, behöver skriften och videogrammet inte dessutom levere-

ras separat. Om emellertid kombinationen bara mångfaldigas i 40

exemplar blir den inte leveranspliktig. I stället skall då skriften och videogrammet levereras separat enligt de regler som gäller för respektive dokumentslag, alltså skriften i sju exemplar till biblioteken och videogrammet i ett exemplar till ALB. Avsikten med exemplarsgränsen torde ha varit att begränsa leveransskyldigheten

vid små upplagor, men som synes uppnås inte denna effekt.

De nuvarande reglerna innebär alltså att kombinerat material utgör en egen dokumentkategori för vilken förutsättningarna för pliktleverans har angetts på samma uttömmande sätt beträfsom fande övriga dokumentslag. Det förefaller onödigt att detta sätt ha en dubbel uppsättning förutsättningar för pliktleverans. Jag föreslår en något annorlunda lagteknisk lösning när det gäller kombinerat material. Det bör i lagen inte anges några särskilda förutsättningar för att ett kombinerat material skall levereras, utan förutsättningarna för pliktleverans skall enbart knytas till de särskilda dokumentslagen. Om t.ex. en skrift och ett fonogram kompletterar varandra så att de är att anse som ett kombinerat material, skall frågan leveransplikten bedömas enligt reglerna om för respektive dokument. Först när man har konstaterat att båda är leveranspliktiga blir reglerna om kombinerat material aktuella.

Dessa regler skall då ge besked beträffande frågor antal plikt-

om

exemplar, vem som skall leverera till vem och när. Lagtekniskt in- SOU 1992 92 nebär detta bl.a. följande. I gällande lag anges beträffande de oli- Kapitel 10 ka dokumentslagen att skyldighet att lämna pliktexemplar inte föreligger beträffande dokument som ingår i kombinerat material. Enligt mitt förslag avgörs emellertid frågan om leveransplikten av reglerna angående de särskilda dokumenten och det är bara be-

träffande resterande frågor som det hänvisas till reglerna om

kombinerat material. När det gäller läromedelspaket utvidgas leveransplikten i dag till att omfatta dokument som annars inte behöver levereras. Det gäller alltså främst bildband, mikrofilm, diabilder och film. Med den utvidgning av leveranspliktens omfattning som föreslås här blir det bara bildband och diabilder som faller utanför lagstiftningen. Sådana dokument bör även i fortsättningen levereras i vissa fall. De bör då levereras inte bara i samband med leverans av en kombination av t.ex. en skrift och ett fonogram, utan även i samband med leverans av enbart en skrift. Det förefaller emellertid onödigt att i ett sådant fall tala om en kombination skrift av och diabilder. Som jag konstaterade nyss finns det bara anledning att ha regler om kombinerat material för sådana fall då för sig var leveranspliktiga dokument hänger samman på något sätt. Reglerna om kombinerat material är då så att säga konfliktlösande. Men när det gäller en skrift och diabilder finns ingen sådan konflikt eftersom diabilderna inte är leveranspliktiga som separata dokument. Jag föreslår i stället följande lösning på problemet. I likhet med vad som gäller i dag bör det finnas en bestämmelse i lagen om mindre tillbehör till pliløtexemplar, varmed avses

t.ex. omslag, fodral, innehållsförteckning utskrift av innehål-

let i ett fonogram. Enligt min mening ligger det närmast till hands att betrakta även t.ex. bildband och diabilder som tillbehör, låt att de inte alltid kan betraktas mindre tillbehör. Jag vara som föreslår alltså bestämmelse mindre tillbehör kompletteatt en om ras med en föreskrift om att pliktexemplar även skall omfatta bildband, diabilder och liknande material som utgör ett komplement till det eller de dokument av vilket eller vilka exemplar lämnas. En närmare redogörelse för hur reglerna om kombinerat material avses fungera lämnas i specialmotiveringen.

10.2.8 Radio- och televisionsprogram

SRs programföretag var från början innehavare av regeringens

tillstånd att sända radioprogram i rundradiosändning vilket inne-

fattar television. Nu är det sedan flera år möjligt för föreningar och organisationer att få tillstånd tråd kabelnät sända att genom närradio och kabel-TV, och det gäller numera att varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända program

genom tråd. Sändningarna får inte reklamfinansierade. Dock SOU 1992 92 vara gäller att det sedan årsskiftet 199192 är fritt att i kabelnät sända Kapitel 10 s.k. egensändningar, vilka definieras som sändning av annat slag än vidaresändning, som i sin tur definieras som samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning. Dessa egensändningar kan vara finansierade med reklamintäkter. Fr.o.m. år 1993 kan man räkna med att det kommer att vara tillåtet att etablera reklamfinansierade radiostationer privatradio. Enligt 11 § pliktexemplarslagen föreligger skyldighet att lämna pliktexemplar i fråga om ljudradio- och televisionsprogram, som svenskt programföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen 1966755 eller som genom satellitsändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag. Pliktexemplar skall lämnas i form av en sådan upptagning som programföretaget skall göra enligt 5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Enligt denna bestämmelse skall den som sänder radioprogram till allmänheten ombesörja att varje program spelas in. Enligt 5 § radiolagen krävs tillstånd av regeringen för rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning. Enligt 1 § radiolagen förstås med radiosändning ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor. Med rundradiosändning förstås radiosändning är avsedd att tas som emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna eller se sändningen. Av den mycket generella bestämmelsen i 5 § radiolagen får man lätt intrycket av att pliktexemplarslagen, genom hänvisningen till denna bestämmelse, skulle omfatta alla radioprogram i rundradiosändning. Frågor om tillstånd att sända ljudradioprogram m.m. regleras emellertid även i vissa andra lagar. En erinran härom har tagits in i 5a § radiolagen. Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändningar finns således särskilda föreskrifter i närradiolagen 1982459. Vidare finns föreskrifter om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning i lagen 1981508 om radiotidningar. Slutligen finns i lagen 19863 om rundradiosändning av finländska televisionsprogram föreskrifter om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i

radio- eller trådsändning från Finland.

Sammantaget innebär dessa regler att pliktexemplarslagen omfattar Riksradions tre prograrnkanaler, utlandsprogrammet, Lokalradions 25 stationer och Utbildningsradions program. Vidare omfattar lagen utbudet från Sveriges Televisions två kanaler, TV4 samt de båda satellitkanalerna TV5 Nordic och FilmNet. Utanför leveransplikten faller däremot bl.a. TV3, som sänder från London, och närradion.

I promemorian Ds 199222 Regler och villkor för privatradio SOU 1992 92

har lagts fram ett förslag till lag om privatradio. Den föreslagna Kapitel 10 lagen innehåller bestämmelser om tillstånd till vissa lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio privatradio. Lagen skall inte gälla sådana sändningar bedrivs med stöd närrasom av diolagen. I promemorian föreslås också ett tillägg till 5a § första

stycket radiolagen av innebörd att det erinras om att frågor om

sändningsrätt även regleras i lagen om privatradio. Med den nuvarande formuleringen i pliktexemplarslagens 11 § skulle även privatradio komma att falla utanför lagens tillämpningsområde. LBK föreslog en utvidgning av leveransplikten. Förslaget innebar att man anknöt till reglerna om referensbandning i stället för till reglerna om tillstånd i radiolagen. Företag eller sammanslutning som sänder radio- eller TV-program och som har skyldighet att göra referensupptagning skulle således skyldig att lämna vara sådan upptagning som pliktexemplar. Skyldighet att leverera samtliga upptagningar skulle dock bara föreligga för företag som avses i 5 § radiolagen. Annat företag och sammanslutning skulle lämna upptagningar av de sändningar som ALB bestämmer. Upptagningar av programkanal från satellit omfattades inte reglerav na om referensbandning. Därför föreslogs i en särskild bestämmelse att kabelnämnden i enlighet med ALBs bestämmande skulle göra upptagning och lämna den som pliktexemplar. Som framgått avsnittet 5.4.1 har SRs programföretag av en

ambitiös målsättning. Det är knappast rimligt att de i bevarande-

hänseende skall jämställas med prograrnföretag som har och ver-

kar efter långt blygsammare ambitioner. Jag försöker i princip att

undvika att anlägga subjektiva kriterier som baserar sig doku-

mentens kvalitet, men krav mångfald, hänsyn till olika förut-

sättningar hos befolkningen och hänsyn till mindre gruppers intressen bör rimligen leda till att sändningar från SRs programföretag eller deras motsvarighet i framtiden tilldrar sig ett särskilt intresse. Jag anser att leveransplikt även i fortsättningen skall föreligga i

fråga om sådana radio- och TV-program som omfattas av leve-

ransplikt i dag. I princip bör emellertid alla offentliggjorda ljudoch bildupptagningar omfattas av leveransplikt. I likhet med LBK anser jag att det är särskilt angeläget att även åtminstone delar av närradions sändningar bevaras för framtiden. Lagtekniskt är det lämpligt att anknyta till bestämmelserna om referensupptagningar. I 5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden stadgas att den som sänder radioprogram gäller ljudradio och televi-

sion till allmänheten skall ombesörja att varje program spelas in.

Sådana upptagningar bör lämnas som pliktexemplar. En sådan generell lösning medför också den fördelen slipper ändra att man lagen så snart nya sändningar, såsom privatradio, kommer till stånd.

En nackdel med referensupptagningarna är att de ofta är av SOU 1992 92 låg kvalitet. Hittills har ALB genom överenskommelse med SRs Kapitel 10 programföretag erhållit band av högre kvalitet än som erfordras för tillgodoseende av syftet med rererensupptagningarna. Det bör även i fortsättningen överlåtas ALB samråd och att genom avtal försöka åstadkomma att upptagningarna sker band så av god kvalitet möjligt. Önskvärt är dock att den tekniska kvalisom teten hos sådana upptagningar levereras till ALB inte undersom

stiger den kvalitet som uppnås vid normal inspelning för hem-

mabruk. Det är t.ex. angeläget att inspelning inte sker med sänkt inspelningshastighet. En generell bestämmelse av det slag som hår föreslås bör inte

gälla utan begränsningar. Av redogörelsen i det föregående avsnitt 7.5 framgår att närradions sändningar är mycket omfattande. ALB tar i dag årligen emot ca 25 000 timmar riksradiopro-

gram och ca 90 000 timmar lokalradioprogram. Närradions sändningar uppgår för närvarande till 300 000 timmar. Det är ca

ofrånkomligt att det bara kan bli fråga tom bevarande ett urval

av av närradions program. Det urval som kan komma i fråga för bevarande måste bli ganska begränsat i förhållande till hela utbudet. Det är därför inte lämpligt att pliktleverans skall omfatta samtliga sändningar och att det därefter överlåts på ALB att göra urval. I enlighet med LBKs förslag bör i stället pliktexemplar lämnas av de sändningar som ALB bestämmer. Detta bör gälla beträffande alla upptagningar som inte är leveranspliktiga i dag. LBK har redovisat olika urvalsmetoder och kommittén stannade för förslaget urval väljs två veckor, under våren och att som en en under hösten. Dessutom borde det tillkomma en icke tidsbunden resurs som skulle kunna utnyttjas för att rekvirera program av särskilt intresse. Denna resurs borde ha en sådan omfattning att det totala inflödet till ALB av närradiosändningar kan uppgå till ca sex procent av hela utbudet, dvs. omkring tre veckors sändningstid. Detta skulle i nuläget motsvara 18 000 timmar. ca En annan metod är att låta dem har ansvaret för stationen som själva välja vad de anser bör bevaras för framtiden. Vid den lokala

stationen kan man tänkas önska sina bästa eller vad själv

man anser som bästa program bevarade för eftervärlden, särskilt som lagringen sker ett mycket bättre sätt än vad själv i allmänman het har resurser att åstadkomma. Metoden kan alltså tänkas stimulera till samarbete. ALB har prövat att få in material genom frivilliga leveranser men har inte goda erfarenheter dessa förav

sök. Liknande erfarenheter har redovisats från Danmark avsnitt

6.2.1. Situationen måste dock antas bli ALB en annan om ges en rekvisitionsrätt. Det bör då bli lättare att till stånd medverkan av de lokala stationerna. Det som kan vara tveksamt med den här metoden är att urvalet delvis blir styrt med utgångspunkt från kvalitativa grunder. Detta bör dock i viss mån kunna motverkas

genom att ALB bl.a. lägger fram riktlinjer för vad man i första SOU 1992 92 hand är intresserad av. Kapitel 10 Man kan vidare tänka sig att bevara materialet efter kategorier. När det gäller att bevara sådana trycksaker inte katalogiseras som det ofta att föreningars skrifter är. särskilt värdefulla. På likanses nande sätt kan man bestämma sig för att t.ex. kyrkliga samfunds och politiska sammanslutningars sändningar i första hand borde sparas. En svårighet är att sådana sändningar upptar så stor del av sändningstiden att man troligen behöver ytterligare urvalskritener. En tänkbar metod är också att tar ut vissa stationer, man under beaktande av att man får god representativitet, och bevarar deras produktion med stor fullständighet. Detta kan vara tillfredsställande för stationen som får sitt material bevarat, men det kan också uppfattas betungande och orättvist. som Vid bedömningen av de olika urvalsmetoder som kan tänkas bli tillämpade finner jag att övervägande skäl ändå talar för de re-

kommendationer som framfördes av LBK. Några bindande riktlinjer för ALB bör det dock inte bli fråga om, utan ALB bör efter

samråd med bl.a. företrädare för forskningen utarbeta de metoder

som på bästa sätt tillgodoser lagstiftningens syften och håller sig

inom ramen för ALBs resurser.

Det bör här påpekas att man i en framtid bör kunna skapa ett

internationellt datorbaserat nätverk som förmedlar ljud och bild, och där varje land för att bevara och tillhandahålla sin svarar produktion. Det kommer då att bli mycket lättare för varje land att genomföra ett meningsfullt urval. Ett arbete pågår med denna

målsättning inom internationella organisationer, men är ännu i

begynnelseskedet. ALB deltar aktivt i detta samarbete.

l0.2.9 Särskilt om dokument för läshandikappade m.fl.

Med läshandikappad förstås i det följande personer som av olika anledningar inte kan läsa vanlig tryckt text. Det kan rörasig om synskadade, dyslektiker m.fl. De former för informationsöverföring till läshandikappade som främst är av intresse i det här sammanhanget är följande punktskriftslitteratur, talböcker, taltidningar och s.k. RAPSRATS-tidningar. Skrift som har framställts i punktskrift faller inom TFzsr tilllämpningsområde, enligt 8 § pliktexemplarslagen har sådan men skrift undantagits från leveransplikt. Med en talbok avses en sådan ljudupptagning av ett utgivet litterärt verk som regleras i 18 § URL. Framställning av en talbok innefattar ett undantag från den principiella ensamrätten för upphovsmannen. Talböcker får med hänsyn härtill bara användas för utlåning till blinda och andra svårt vanföra. Från talböcker har man att skilja kassettböcker, likaså är inlästa texter, som som men

utges av förlag eller motsvarande och säljs i bokhandeln. Talböck- SOU 1992 92 er och kassettböcker är att betrakta som fonogram och de är leve- Kapitel 10 ranspliktiga enligt pliktexemplarslagen. När det gäller talböcker har emellertid ALB gett dispens från leveransskyldigheten eftersom materialet inte anses vara unikt. Kassettböcker däremot levereras i vanlig ordning och bevaras. Termen taltidning används om både dagstidningar och tidskrifter. När det gäller dagspress finns det tekniskt sett två typer av taltidningar, nämligen radiotidningar och kassettidningar. En radiotidning består av inläsningar dagstidningar sänds över ur som FM-nätet. De omfattas inte av leveransplikt. Kassettidningar däremot, som kan vara av dagspresskaraktär eller innehålla upplåsning av tidskrifter, är leveranspliktiga som fonogram, om de har framställts i minst 50 exemplar. ALB tar dock endast emot ett urval av kassettidningar. RAPS radioöverförd punktskrift och RATS radioöverförd

talsyntes, dvs. syntetiskt tal innebär att sätteridatorns fil, som lig-

ger till grund för den tryckta dagstidningen, sänds via radio till den läshandikappades bostad, där filen lagras i ett magnetband. Den handikappade kan sedan ta del av informationen via daen

tor. Någon leveransplikt beträffande sådana dokument föreligger

inte i dag. År 1980 inrättades Talboksoch punktskriftsbiblioteket, TPB, som en statlig myndighet med uppgift att i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta för att synskadade och andra handikap-

pade skall få tillgång till litteratur. TPB har omfattande samlingar

av punktskriftslitteratur, talböcker m.m. LBK föreslog att alla former av talböcker och taltidningar, alltäven radiotidningar och RAPSRATS-tidningar, skall omfattas av leveransplikt, men kombinerade förslaget med rekommendationer om ett vidsträckt dispensförfarande och omfattande en gallring. Även BEU behandlade de nämnda formerna talböcker och av taltidningar. Dessutom behandlade utredningen naturligtvis punktskriftslitteraturen. Utredningens förslag gick ut på att ansvaret för bevarande av informationsbärare för läshandikappade skall överlåtas TPB. Punktskriftslitteraturen borde alltså även i

fortsättningen undantas från leveransplikt. Någon motsvarande skyldighet att leverera till TPB ansågs inte erforderlig. Inte heller

någon ändring i reglerna om fonogram föreslogs, vilket insynes nebära att utredningen hade tänkt sig att ALB skall fortsätta med dispensförfarandet beträffande talböcker och kassettidningar. Något förslag beträffande RAPSRATS-tidningar som berör pliktexemplarslagen framlades inte av utredningen. I den mån exemplar bör bevaras får det ankomma på TPB att sköta detta. Jag skall först anlägga vissa principiella synpunkter på frågan om bevarande av informationsbärare för läshandikappade.

Läshandikappade bör självfallet beredas samma möjligheter SOU 1992 92 som andra till forskning och studier med avseende det material Kapitel I 0 som samlas in och bevaras. Detta underlättas naturligtvis, om det finns tillgång till punktskriftslitteratur, talböcker m.m. som paral-

lellutgåvor till vanliga tryckta skrifter. Även låter alla

om man former av informationsbärare för handikappade omfattas av leveransplikt, blir dock tillgången till punktskriftslitteratur m.m.

mycket slumpartad och långt ifrån tillräcklig. Det bör också beaktas att, även om det finns tillgång till litteratur i punktskrift

vanligt papper, så kanske den läshandikappade föredrar att arbeta med den mindre skrymmande formen av punktskrift som består i

utskrift på en display, som motsvarar den seendes skärm. Hänsyn

måste naturligtvis också tas till att det i framtiden kan komma fram helt andra metoder med vilkas hjälp läshandikappade kan ta del allt bevarat material. Punktskrift kan komma att framstå av föråldrad och svår att utnyttja. Det väsentliga måste alltså som vara att man har en god beredskap att iordningställa det material

som den läshandikappade önskar få tillgång till genom att det lä-

ses in eller scannas in för senare uttag i talsyntes, punktskrift eller

någon annan form. Snarare än att bevara dagens punktskrifts-

litteratur bör resurser läggas på konvertering av den litteratur den läshandikappade vill ha tillgång till. som Det jag nu har åsyftat är de läshandikappades möjligheter att ta del av material som annars bara är tillgängligt för seende. En helt annan sak är att punktskriftslitteratur m.m. kan ha ett innehåll som saknar motsvarighet i annan litteratur. Sådant material kan vara värt att bevara inte bara av hänsyn till de läshandikappade utan lika mycket av hänsyn till de seende. Det är en del av allas vårt gemensamma kulturarv. Det finns visserligen inte så mycket originallitteratur i punktskrift, men det förekommer dock, som t.ex. Trollposten, som är en barn- och ungdomstidning i

punktskrift utan någon förlaga. Det förefaller minst lika angeläget

att bevara sådana skrifter som vanliga skrifter. e

När det gäller att med utgångspunkt från dessa överväganden

ta ställning till leveransplikt avseende olika typer av material som framställs för läshandikappade finner jag, såvitt först punktavser skrift, att det nuvarande undantaget från leveransplikt inte är tillfredsställande. Undantaget bör enbart gälla fall då en skrift som har framställts i punktskrift har samma innehåll som en tidigare framställd skrift eller som är en sammanställning av utdrag ur tidigare framställda skrifter. Visserligen kan det sägas att punkt-

skriftslitteratur nästan alltid innehåller något tillskott utöver för-

lagan, men när avsikten endast har varit att göra förlagan tillgänglig för läshandikappade anser jag att undantag från pliktleverans är motiverat. Det kan förutsättas att det material som således bör omfattas

av leveransplikt även finns hos TPB. Någon leveransplikt i förhål-

lande till TPB föreligger emellertid inte, och det kan då vara bra

att ha en leveransplikt i förhållande till åtminstone KB i bakgrun- SOU 1992 92 den. Det är emellertid angeläget att det sker ett nära samarbete Kapitel 10 mellan KB, TPB och punktskriftsproducenter så att samförstånd kan uppnås om vad som bör levereras till vem. Talböcker torde i stor utsträckning likna kassettböcker och jag kan inte se att det finns mindre anledning att bevara talböcker. Visserligen tillförs även talböcker TPBs samlingar, men motsvarande resonemang kan här föras som beträffande punktskriftslitteratur. Leveransplikt bör således även i fortsättningen föreligga enligt reglerna för fonogram. Det får därefter ankomma på ALB att via dispensreglerna avgöra i vilken utsträckning leverans bör ske. Kassettidningar kan sägas likna merparten punktskriftslitteav raturen och man skulle därför kunna tänka sig att ha motsvarande regler som de jag nyss redogjorde för. Det kan emellertid bli svårare för den leveranspliktige att bedöma originaliteten hos en kassettidning och jag anser därför att den nuvarande leveransplikten bör kvarstå, varvid det får ankomma ALB att dispensvägen pröva i vad mån leverans bör ske. Radiotidningar och IbXPSRATS-tidningar sänds via radio. Dessa sändningar torde omfattas av skyldigheten att ombesörja referensbandning. I enlighet med vad som har föreslagits i det fö-

regående avsnitt 10.2.8 inträder leveransplikt för de nämnda

referensupptagningarna. De faller därvid inom den kategori där ALB äger att bestämma leveranspliktens omfattning. Eftersom de aktuella tidningarna inte torde innehålla något nytt i förhållande till den tryckta upplagan, kan det knappast finnas anledning för ALB att kräva leverans. Avslutningsvis kan det finnas anledning att beröra videogram på teckenspråk. Sådana är självfallet leveranspliktiga i dag enligt de regler som gäller för videogram. BEU föreslog att ansvaret för bevarande av även detta material skall på TPB. Något undantag i reglerna om videogram föreslogs dock inte. Enligt min mening kan man anlägga samma synsätt denna typ videoav gram som det jag nyss redovisat med avseende talböcker. En principiell leveransplikt bör alltså kvarstå med dispensmöjligheter för ALB.

10.3 Antal pliktexemplar till

vem

I det föregående avsnitt 8.3-8.5 har redovisats överväganden be-

träffande dels nationalexemplar, nationellt reservexemplar och säkerhetsexemplar av alla slag av dokument, dels leveransplikt avseende skrift till universitetsbiblioteken. Den huvudsakliga slutsatsen av Övervägandena är att ett exemplar varje leveranspliktigt av dokument skall lämnas till KB eller ALB för att där bevaras med särskild omsorg samt att exemplar av skrift dessutom skall levere-

till vart och ett Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds, SOU 1992 92 ras av Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek. Något krav säker- Kapitel 10 hetsexemplar skall inte föreligga. Följden blir således i princip att sju exemplar skall lämnas skrift och ett exemplar av övriga doav kument. Här återstår emellertid vissa närmare överväganden i fråga om antalet pliktexemplar. När det gäller skrift vilken TF är tilllämplig skall, i likhet med vad som gäller enligt pliktexemplarslasju exemplar lämnas utom såvitt avser dagstidning. Enligt gen, pliktexemplarslagen skall dagstidning två exemplar lämnas till av KB och ett till Lunds universitetsbibliotek, LUB. Anledningen till det lägre antalet är att dagstidningar är mycket skrymmande och därtill besvärliga att hantera i lånesammanhang. Det är därför fördelaktigt att de i stor utsträckning ersätts av mikrofilm. Regeln att ett exemplar skall lämnas till LUB hänger naturligtvis samman med att LUB skall omhänderha det nationella reservexemplaret.

Enligt mina överväganden i det föregående avsnitt 8.3.1 skall

något nationellt reservexemplar inte förekomma i fortsättningen. Kravet på ett tredje exemplar av dagstidning bör därför inte längupprätthållas. Förhållandet är likartat beträffande skrift som re har innehåll och utförande som en tidigare levererad samma skrift. Enligt pliktexemplarslagen behöver då bara två exemplar levereras, ett till KB och ett till LUB. Här föreslås att det skall tillräckligt med ett exemplar. vara Enligt pliktexemplarslagen är alla skrifter som har framställts i

punktskrift undantagna från leveransplikt. Jag föreslår här se av-

snitt 10.2.9 att viss punktskriftslitteratur skall levereras. Sådana skrifter framställs ofta i ganska få exemplar till förhållandevis hökostnader. Det finns därför skäl att begränsa antalet pliktexemga plar. Jag föreslår att det skall vara tillräckligt med att ett exemplar lämnas till KB. Beträffande övriga skrifter, alltså dokument i mikroform och elektroniska dokument som lagrar text ocheller fast bild, kan åberopas skäl för leverans till universitetsbiblioteken som samma beträffande skrifter vilka TF är tillämplig. Det som kan inge

tvekan inför ett krav på leverans av sju exemplar är kostnaden för

den leveranspliktige. Visserligen innebär mitt förslag att det för leveransplikt skall krävas att dokumentet har mångfaldigats i minst 50 exemplar, men det kan antas att leveransskyldighet i många fall inträder vid ett exemplarsantal strax över 50. Med hänsyn till kostnaden för särskilt elektroniska dokument kan det då bli betungande med en leveransplikt omfattande sju exemplar. I framtiden kan det dock bli allt vanligare med skrift i form av elektroniska dokument och det är angeläget att inte bara KB utan

även universitetsbiblioteken får tillgång till dessa. Jag föreslår där-

för att sju exemplar skall levereras. I fall då leveransplikten skulle bli alltför betungande kan dispens ges.

När det gäller film, videogram och fonogram bör leveransplik- SOU 1992 92 ten, i likhet med vad gäller i dag, omfatta endast Kapitel som ett exem- 10 plar. Detsamma bör gälla beträffande elektroniska dokument som lagrar annat än bara skrift. Av kombinerat material skall enligt pliktexemplarslagen lämnas ett exemplar till KB och ett exemplar till LUB. Från några universitetsbibliotek har framställts önskemål att leveransskylom digheten skall vidgas så att alla universitetsbibliotek erhåller exemplar kombinerat material. Även av här är det naturligtvis kostnaderna som kan inge tvekan. Möjlighet finns dock att erhålla

dispens och jag finner därför att intresset allmän tillgång även

av till kombinerat material motiverar att antalet pliktexemplar bestäms till sju.

Upptagning av radio- och televisionsprogram bör lämnas i

bara ett exemplar.

det föregående kap. 9 har jag förordat att den nuvarande

uppdelningen mellan KB och ALB skall bestå. När det gäller frågan till vem leverans skall ske bör därför principer gälla samma som i dag. Pliktexemplar skrift och kombinerat material skall av alltså lämnas till KB och universitetsbiblioteken medan exemplar av övriga dokument skall lämnas till ALB. Kombinerat material kan i vissa fall antas ha sådan sammansättning att skriften spelar en helt underordnad roll. Inget hindrar att KBs exemplar i sådant fall överlämnas till ALB. Här förutsätts alltså att den leveransskyldige skall sända pliktexemplar av skrift till KB och universitetsbiblioteken. Jag har

övervägt möjligheten av central leverans, alltså leverans till

ett ställe förslagsvis KB där pliktexemplaren sorteras och skickas - till respektive bibliotek. En sådan ordnin skulle leda till visst ett minskat besvär för den leveransskyldige. andra sidan skulle den leda till merarbete för KB, ökade portokostnader för det allmänna och försening av leveranserna till universitetsbiblioteken. Sammantaget innebär detta enligt min mening att den nuvarande ord-

ningen som för övrigt inte har utsatts för någon kritik bör be-

- stå.

10.4 Vem skall leverera

som

Pliktexemplarslagen stadgar beträffande skrift har framställts som här i riket att det är framställaren skall fullgöra skyldigheten som att lämna pliktexemplar. Begreppet framställare täcker både den

som mångfaldigar skrift tryckning och den mång-

en genom som

faldigar en skrift stencilering, fotokopiering eller liknande

genom tekniskt förfarande. Det är den utåt framträder framsom som ställare som är skyldig att lämna pliktexemplar skriften prop. av 19777897 s. 113.

I fråga periodisk skrift har framställts utomlands skall SOU 1992 92 om som pliktexemplaret lämnas utgivaren här i landet. I fråga om an- Kapitel 10 av skrift har framställts utomlands skall pliktexemplaret nan som lämnas förläggaren här i landet. Saknas sådan förläggare skall av den har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet lämsom na pliktexemplaret. Någon kritik mot dessa regler har inte framkommit och de bör gälla även i en ny lag. Skyldigheten att lämna pliktexemplar av film och av video-

har granskats av Statens biografbyrå åvilar enligt plikt-

gram som exemplarslagen den har påkallat granskningen. Eftersom lesom veransskyldigheten enligt mitt förslag skall kopplas bort från

granskningen vid biografbyrån måste subjektet för leveransskyldighet uttryckas något annat sätt. När det gäller film föreslår

pliktexemplar skall lämnas den har låtit göra filjag att av som tillgänglig för allmänheten. En sådan regel kan tillämpas båmen de för inhemsk produktion och för importerad film. När det gäller film och videogram har granskats och inte godkänts bör som nuvarande ordning behållas, vilket alltså innebär att det är den

har påkallat granskningen som skall lämna pliktexemplar.

som Pliktexemplar andra än granskade videogram skall enligt av gällande regler lämnas den har beställt mångfaldigandet. av som Samma regel gäller beträffande fonogram. Av redogörelsen i av-

snitt 7.3.1 framgår att ALB har framställt önskemål om att leve-

ransplikten skall överföras från beställaren till producenten.

I det föregående har föreslagits att förutsättningen för pliktle-

verans beträffande film och videogram skall vara densamma, nämligen att filmen eller videogrammet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten. Nära till hands ligger då att även ha samma regler skall lämna pliktexemplar. De önskemål som har om vem som framförts ALB och måste anses ha fog för sig synes dock av som inte bli tillgodosedda man beträffande videogram anknyter leom veransplikten till den har gjort videogrammet tillgängligt för som allmänheten. I ställetborde leveransplikten åläggas producenten. I pliktexemplarslagen talas inte i något sammanhang om pro-

ducenten utan om den som har mångfaldigat ett dokument. Detta

uttryck är emellertid olämpligt att använda i samband med videosåsom leveransplikten föreslås bli bestämd här. För levegram,

ransplikt skall nämligen inte förutsättas något visst minsta antal

framställda videogram. I den norska pliktleveranslagen har man definierat begreppen utgivare och producent. Med utgivare avses den räkning tillverkar eller låter tillverka ett dokusom för egen ment för att göra det tillgängligt för allmänheten. Med producent den framställer ett exemplar av ett dokument för en avses som utgivare. Med denna terminologi skulle man kunna använda terframställare liktydig med termen producent. Med frammen som ställare t.ex. ett fonogram kan man emellertid avse både den av står för själva inspelningen och den som därefter framställer som

kopior av fonogrammet. Det är den förstnämnde enligt som ALB SOU 1992 92

bör åläggas pliktleverans.

Kapitel 10 Med hänsyn härtill bör leveransskyldighet beträffande video-

gram och fonogram åläggas producenten, varvid detta begrepp

skall ha en snävare innebörd än enligt den norska lagen. Med producent bör således den har framställt det avses som ursprungliga dokumentet till skillnad mot den bara framställer kopior. som Dokument i mikroform är inte leveranspliktiga i dag. BEU föreslog att skyldigheten att lämna pliktexemplar skall åvila utgivaren eller, om det inte finns någon sådan här i landet, den som har låtit lämna ut dokumentet för spridning här. Enligt utredningen

skulle ett åläggande för utgivaren analogt med vad

vara som gäller för fonogram och videogram. Jag kan dock inte finna att utgi-

varen helt skulle motsvara den har beställt mångfaldigande.

som Eftersom reglerna beträffande mikroform i det här hänseendet

långt möjligt bör överensstämma med vad

som gäller för skrift bör det vara framställaren skall lämna pliktexemplar. som Detsamma bör gälla beträffande andra elektroniska dokument än videogram och fonogram. När det gäller kombinerat material saknas anledning frånatt den nuvarande regeln som innebär att pliktexemplar skall lämnas av beställaren.

10.5 Tid för leverans

Pliktexemplar av skrift än dagstidning skall enligt annan 10 §

pliktexemplarslagen lämnas inom månad efter utgången det

en av kalenderkvartal under vilket skriften Leveransfristen utgavs. kan således komma att uppgå till fyra månader. Från

flera universi-

tetsbibliotek har framförts Önskemål att fristen förkortas, om vilket skulle kunna leda till minskat behov köpa

av att efterfrågade

skrifter.

Enligt de norska föreskrifterna leveransplikt skall utgiva-

om ren sända in pliktexemplar senast när dokumentet görs tillgängligt för allmänheten. Enligt de svenska reglerna är det emellertid tryckerierna som skall lämna pliktexemplar ordning jag - en som enligt det föregående anser bör behållas och för dessa har - det ansetts kunna medföra problem med alltför täta leveranser. Portokostnaderna bör också beaktas. Enligt de norska reglerna är det den leveranspliktige skall stå för kostnaderna, medan som pliktleveransema hos oss är portofria. För de stora tryckerierna skulle krav på tätare leveranser san-

nolikt inte medföra några större problem. De levererar ändå

i stor utsträckning oftare än vad lagen föreskriver. Krav tätare leveranser skulle däremot för små tryckerier kunna innebära att

de tvingas sända in ett fåtal pliktexemplar varje gång. Detta

skulle naturligtvis leda till ett avsevärt ökat besvär för dessa tryckerier.

Jag förordar därför att de nuvarande reglerna, trots att de är för- SOU 1992 92 enade med vissa nackdelar, skall kvarstå oförändrade. Kapitel 10 Mot pliktexemplarslagens regler om leveranstider beträffande övriga dokument har någon kritik inte framförts och dessa bör därför överföras till en ny lag. De nya dokumenttyper som här föreslås bli omfattade av leveransplikt, dokument i mikroform och vissa nya elektroniska dokument, bör levereras inom samma tid som film och fonogram, alltså inom månad från den dag en då dokumentet först gjordes tillgängligt för allmänheten.

11 och bevarande SOU 1992 92

Urval, gallring

Kapitel 11

11.1 Dagsläget

I dag gäller enlig pliktexemplarsförordningen följande om bevarande. Enligt 6 § skall KB och LUB bevara samtliga pliktexemplar för framtiden, medan universitetsbiblioteken skall bevara enligt föreskrifter som meddelas av styrelsen för respektive universitet. För ALB finns inte några föreskrifter om bevarande, men

däremot ett åläggande om gallring. Enligt 7 § skall nämligen en

upptagning av radio eller TV-program som saknar dokumentariskt värde gallras ut, om inte rättighetshavarna har medgett annat. Hur detta tolkas av ALB har redovisats i avsnitt 5.2.2.

11.2 Bör KBs och ALBs exemplar gallras

Det material som levereras till universitetsbiblioteken bör även i fortsättningen bevaras efter de riktlinjer som uppställts vid re-

spektive universitet och universitetsbibliotek. Jag har i det föregå-

ende avsnitten 8.3.1-8.3.2 behandlat frågorna om nationellt

re-

servexemplar och säkerhetsexemplar och därvid funnit att några sådana exemplar inte bör finnas. Med dessa utgångspunkter återstår att behandla frågan vilka krav bevarandet

om som man kan ställa på KB och ALB. Till en början kan konstateras att ALB även i fortsättningen måste gallra i upptagningarna av radio- och TV-program i enlighet med vad som föreskrivs i 22a § URL. När det gäller ALBs

övriga material och KBs material inställer sig emellertid frågan

om man, i likhet med vad som gäller för KB i dag, skall kräva att allt bevaras för framtiden. Motiv för att överhuvudtaget ha ett system med pliktexemplar har redan diskuterats de är framför allt kraven information för rättskipning och förvaltning, bevarande och tillhandahållande av kulturarvet, stöd för forskning, utredning och studier. När det gäller ett fullständigt bevarande framstår kraven på rättskipning och förvaltning de starkaste. Jag hänvisar till diskussionen i som avsnitt 8.1.1. Dock kan det knappast hävdas att allt material av den anledningen måste för all framtid. Även när det gäller sparas kraven att bevara kulturarvet och stödja forskningen är det svårt att hävda att allt behövs för alltid. På andra områden inom kultursektorn måste man ofta nöja sig med ett urval. Ett princi-

piellt tvång för KB och ALB att bevara allt för framtiden bör där-

för inte finnas. Däremot är det, av de skäl som anförts ovan, helt

klart att målsättningen måste sättas högt. Mottagande institution SOU 1992 92 har ansvar för att en sådan målsättning omsätts i praktiken. Kapitel 11

11.3 Urval vid källan

Utgångspunkten blir följaktligen inte nödvändigtvis måste att man spara allt. Beträffande skrift kan naturligtvis en viss utsortering ske redan vid källan, dvs. göras av leverantören. Jag föreslår, i stort sett i överensstämmelse med gällande lag, att visitkort, etikett, blankett, reklamblad, emballagetryck eller därmed jämförlig skrift skall levereras. Tryckerierna torde sköta den sortering lagen ålägger dem ett tillfredsställande sätt. som Om nu tryckerierna i dag mycket väl kan sköta om utsortering av visst material, kan man då inte ett steg vidare och även begära att tryckerier och framställare av ljud- och bildupptagningar skall sortera ut annat material efter överenskommelse med mottagande institution Den mottagande institutionen skulle alltså kunna ges möjlighet att meddela dispens av ett mera generellt slag. Man kan härtill säga att bestämmelserna både i gällande svensk lag och gällande norska föreskrifter utgår från yttre kriterier när det gäller tryckt material, dvs. man utgår från slag eller kategori av trycksak. Det är inte fråga om utsortering efter det intresse en publikation kan tänkas ha eller få. Visitkort skall således inte levereras, varken i Sverige eller i Norge, och det råder knappast någon tvekan om vad som menas med visitkort. Det kan svåravara re att bestämma vad som menas med reklamblad, men sedan man väl bestämt sig för att en trycksak tillhör denna kategori, vet man hur man skall förfara. Om man däremot skall börja sortera efter vilket intresse som eftervärlden kan tänkas visa för tryck från idrottsföreningar, företag, frikyrkor, politiska sammanslutningar m.m., ställer man utan tvivel orimliga krav på producenten, i vars yrkesverksamhet sådan bedömning inte ingår. Lika omöjligt förefaller det att låta gallra ljud och bild vid källan och kräva att det ena fonogrammet eller videogrammet skall levereras, men inte det andra. Mottagande institutioner har i motsats till leverantörerna ett uppdrag att bygga upp samlingar som är relevanta för forskning och studier. Urval utgör där en arbetsuppgift. Beträffande både skrift, bild och ljud kan det också vara svårt för framställaren att avgöra om ett dokument skall betraktas som oförändrat till innehåll och utförande i förhållande till ett redan levererat dokument eller inte. Man kan alltså konstatera redan praktiska skäl att någon av form av urval vid källan inte bör äga rum. Dessutom torde det vara mindre lämpligt att ge en myndighet möjlighet att utfärda mera generella dispenser, då detta innebär att en myndighet får befogenheter som kan betraktas som alltför vida. Det bör obseratt enligt både 36 § lagförslaget och 26 § gällande lag får veras

undantag från skyldighet att lämna pliktexemplar medges för visst SOU 1992 92 fall. Urval vid källan avvisas alltså. Kapitel 11

11.4 Urval hos mottagande institution

Vissa kriterier för utrensning av dokument är erkända och tillämpas när det gäller arkivhandlingar. De kan leda till att man bevarar mycket selektivt. Gallring äger rum i så stor skala inom arkivvärlden att det knappast har någon motsvarighet bibliotekssidan. Statliga myndigheter beräknas gallra ca 80 % av sitt material. Jag finner inte att något liknande är möjligt när det gäller det material som levereras i pliktleverans till mottagande institution, vare sig urvalet av material sker vid källan eller hos mottagaren. ALB måste trots sitt snarast motsvarighet till namn anses vara en ett bibliotek, då det liksom dessa är inriktat det allmänt tillgängliga materialet. Man måste vid mottagande institution utgå ifrån att inga kvali-

tetskriterier kan uppställas bevara det som är bra, kasta det som

är dåligt. Det bevarade materialet skall ge en bild Sverige såav dant som det är, som det enligt vissa uppfattningar borde vara. Det är också mycket svårt kriterium uppställa forskningatt som ens framtida behov. Vi vet inte tillräckligt om dessa krav. Så pass mycket kan dock sägas, att om forskning och studier kräver ett visst material, är det av vikt att man bevarat åtminstone det informationstätaste materialet. Vi har då två riktpunkter att efter

informationstätheten och ekonomin. Med utgångspunkt från att

vi inte har råd att tillhandahålla allt för all framtid och att tekniken ännu inte givit oss oändliga lagringsmöjligheter med obegränsad tillgång till dokumenten, kan man tänka sig att göra sig av med sådant material inte tillför mycket nytt till det vi redan som har. Framförallt två fall kommer därvid i fråga duplettgallring och mängdgallring. Med duplettgallring menar jag att man gallrar ut det som be-

varas i annan form, även om det inte är fråga om samma utföran-

de och innehåll innehåll

om ett dokument har samma och utfö-

rande som redan levererat dokument, skall enligt lagförslaget lämnas ett exemplar av skrift och av övriga dokumentslag inget. En version på annat medium musikverk, obetydligt av samma förändrade tryckningar av samma populärroman är exempel

dupletter kan beredd att avstå från.

som man vara Med mängdgallring menar jag att man gallrar visst material, som finns i stor mängd och där varje dokument är intressant framför allt såsom representant för Man kan tala en genre. om variationer på allmänt kända mönster. Givetvis står här dörren öppen för godtycke; ett dokument kan i den enes ögon ha ett individuellt intresse, medan den andre ser det endast som representant för en genre. Mycket reklam olika medier kan anses till-

höra denna kategori, men man kan också tänka på telefonkatalo- SOU 1992 92 ger, turlistor, närradiosändningar som utsänder redan existerande Kapitel 11 musikupptagningar, m.m. Man skulle kunna tala om enahandakriteriet och vara beredd att detta område endast spara exempel som belyser genrens utveckling eller eventuellt brist utveckling. Mängdgallring kommer naturligtvis mycket nära vad jag ovan betecknat som gallring enligt kvalitetskriterier och tagit avstånd från, vilket ytterligare visar att gallring är ett mycket svårt problem och att det är näst intill omöjligt att undvika subjektiva värderingar.

11.5 Gallringsprinciperna och exemplaren hos KB

och ALB

De anförda principerna har en direkt och påtaglig betydelse för

radio- och televisionsprogram. Här är det självklart att ALB i mycket stor utsträckning måste tillgripa sin möjlighet att göra urval. Man bör givetvis ställa särskilt stora krav på bevarandet av

rikstäckande förstagångssändningar av svenska program, som ge-

nerellt kan förutsättas ha dokumentariskt värde. Man kan hoppas tekniska framsteg som gör det lättare att gallra och möjligheter att sluta internationella avtal som ger god åtkomst till utländska dokument. Beträffande duplettgallring tillser lagförslaget att oförändra-

de dokument inte skall levereras av annat än skrift ett exemplar.

KB och ALB bör ha möjlighet att gallra ut likartade dokument, t.ex. i stort sett oförändrade utgåvor av böcker, videogram, etc., samma musikproduktion i olika presentation t.ex. på LP och på CD. Man gör då ingen stor informationsförlust. Dock måste man ha klart för sig att inga stora vinster kan göras på detta sätt.

En svaghet hos mängdgallring är att man i fråga om det uni-

ka nationalexemplaret måste fatta beslut om enskilda dokument från fall till fall. All erfarenhet visar att sådan hantering är dyr och att man därmed vinner föga utrymme. Man tjänar däremot mycket att gallra efter vissa breda kriterier, såsom också sker vid de universitetsbibliotek som har bevarandeplikt. Med goda

rutiner har man där lyckats spara åtskilligt utrymme och ändå bevara det intressantaste materialet avsnitt 5.2.3.

Sammanfattningsvis blir vinsterna av en gallring i nationalexemplaret obetydliga. Det är föga lönsamt att sätta in stora arbetsinsatser på att gallra bort förhållandevis dokument i nationalexemplaret, varför mottagande institutioner bör vinnlägga sig om största möjliga fullständighet.

En pågående undersökning inom FoU-projektet för papperskonservering avsnitt 14.4 visar att mängden tryckt material vid

Göteborgs, Lunds och Uppsala universitetsbibliotek samt vid KB

ökat mellan två och en halv och tre gånger sedan 1954. Visserli- SOU 1992 92 gen kommer endast en liten del av detta material från pliktleve- Kapitel 11 ranser, men tillväxttakten kan inge oro. Emellertid bör man se tiden an och ställa sina förhoppningar till och inrikta sitt arbete teknikens möjligheter att förvara dokument ringa utrymme

och med god hållbarhet och återvinning. Det är där framtida

vinster ligger, inte i gallring.

11.6 Kostnadsaspekter på gallring

Gallring eller inte gallring är i första hand ett utrymmesproblem och därmed ett kostnadsproblem. Det kan förefalla vara ett åtkomstproblem mera material, desto svårare att hitta. Detta är dock en sanning med modifikation datorbaserade informationssystem och goda rutiner att hantera materialet gör att problemen inte i främsta hand rör åtkomsten. Det framhålles ibland att det är billigare att än att gallspara

ra ut. Tankegången är att arbetsinsatsen för att gallra ut t.ex. en

hyllmeter är kvalificerad, tar en hel del tid och följaktligen är dyr. Lagringskostnaderna är däremot, tänker man sig, relativt obetydliga. Emellertid är gallringskostnaden en engångsföreteelse, medan lagringskostnadema alltid finns där och kan tänkas hinna i kapp

så småningom.

Jag har kommit fram till att man inte bör fästa stora förväntningar vid vinster av gallring. Värdet av att bevara nationalexemplaret i så fullständigt skick som möjligt framstår mycket som stort i förhållande till eventuella vinster.

12 Tillhandahållande SOU 1992 92

Kapitel 12

Det har i det föregående avsnitt 8.2 framhållits att de dokument

som levereras och bevaras bör vara tillgängliga för medborgaren i så stor utsträckning möjligt med hänsyn till de ofrånkomliga som begränsningar som följer av särskilt upphovsrättslagstiftningen. Denna lagstiftning har i det här sammanhanget sin största betydelse i fråga ljud- och bildupptagningar, således främst de doom kument som förvaras hos ALB. I pliktexemplarsförordningen finns för närvarande en hel del bestämmelser som med hänsyn till

upphovsrättslagstiftningen reglerar frågor om bevarande plikt-

av exemplar, framställning av exemplar och tillhandahållande av pliktexemplar med avseende material som förvaras hos ALB. Några motsvarande bestämmelser för biblioteken finns inte. Jag skall inte här lämna någon utförlig redogörelse för den lagstiftning som gäller på det upphovsrättsliga området utan begränsar mig till de frågor som har betydelse för biblioteken och ALB. Med upphovsrätt menas den rätt som författare, kompositörer och bildkonstnärer m.fl. har till sina alster. Reglerna härom finns i lagen 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL. Motsvarande regler om den rätt som fotografer har till sina alster finns i lagen 1960730 om rätt till fotografisk bild. I anslutning till dessa lagar har utfärdats en förordning 1961348 med tillämpningsföreskrifter till lagarna. Upphovsrättens innehåll är fastslagen i 2 § URL. Det talas där om två förfoganderätter, nämligen rätten att framställa exemplar av verket, exemplarrätten, och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. Tillgängliggörandet för allmänheten framgår närmare av 2 § tredje stycket. Det omfattar tre förfoganden, nämligen framföranderätten främst viktig vid musikverk, scenverk, film o.d., spridningsrätten försäljning, uthyrning, lån, etc. och visningsrätten främst praktiskt viktig för konstverken. I lagen finns betydelsefulla begränsningar i de upphovsrättsliga befogenheterna. Av särskilt intresse i det här sammanhanget är de s.k. konsumtionsreglerna i 23 och 25 §§ URL. Reglerna rör exemplar och de innebär att upphovsrätten konsumeras den genom lovliga överlåtelsen av exemplar. Enligt 23 § gäller huvudsom princip att när litterära och musikaliska verk har utgivits får de utgivna exemplaren spridas vidare och visas offentligt. För de sedvanliga litterära verken är konsumtionen fullständig med avseende spridningsrätten. Förvärvaren av exemplar kan alltså sälja vidare, hyra och låna ut böckerna. Här finns således lagstödet för biblioteksutlåning. Enligt gällande regler har författaren inte något upphovsrättsligt krav biblioteksersättning. Hans veder-

lagskrav grundar sig i stället på bestämmelserna i förordningen SOU 1992 92 1962252 om Sveriges författarfond. Kapitel 12 För musikverken gäller enligt 23 § URL att utgivna exemplar får spridas vidare, dock inte genom uthyrning eller annan liknande handling. Men utlåning är alltså tillåten. Beträffande filmverk gäller motsatsvis enligt 23 och 25 §§ att de överhuvudtaget inte berörs av inskränkningarna. Om ett filmverk en vanlig spelfilm eller ett videogram är utgivet genom - exemplarframställning till allmänheten, får de omsatta exemplaren inte omsättas vidare. De får inte heller utlånas eller uthyras utan upphovsmannens tillstånd. Når det gäller framföranderätten innebär upphovsmannens förfoganderätt i princip att hans tillstånd krävs för att hans verk skall få framföras offentligt. Offentligt framförande blir det fråga om så snart framförandet sker inför inte helt sluten krets. I en NJA 1987 s. 89 ansågs uppspelning av korta musikavsnitt om 30- 60 sekunder i samband med demonstration av radioapparater vara offentligt framförande av musik. Det var i sammanhanget ovä-

sentligt för offentlighetsbedömningen att endast någon enstaka

person lyssnade. Möjligheten stod öppen för en obestämd personkrets. Vidare kan nämnas NJA 1988 s. 715 där det ansågs att det var offentligt framförande när radiomusik spelades dels i personalutrymmen, dels hos patienter en anstalt för sluten psykiatrisk vård. Det redovisade regelsystemet innebär för bibliotekens del inte

några problem vid tillhandahållandet av litterära verk. För ALBs

del däremot medför de upphovsrättsliga reglerna att restriktivitet måste iakttas vid tillhandahållandet ljud- och bildmaterial. av Fonogram får visserligen lånas ut till vem som helst, men eftersom pliktleveransen avser ett exemplar kan det självfallet inte komma i fråga att detta exemplar lånas ut utanför ALBs lokaler. Om exemplaret skall tillhandahållas, måste det därför ske i ALBs lokaler och med ALBs utrustning. Det blir då inte fråga om ett lån utan om ett framförande ALBs försorg. Ett sådant genom framförande kan dock inte ske för vem som helst, det blir då ett otillåtet offentligt framförande. Personkretsen vid uppspelning måste begränsas till forskare. När det gäller film och videogram blir effekten av upphovsrättslagstiftningen i praktiken densamma som för fonogram. Uppspelning kan bara ske inför forskare. Här föreligger också hinder mot utlåning. Enligt 22c § URL har ALB rätt att framställa enstaka exemplar av offentliggjort verk för forskningsändamål. Något hinder mot utlåning av ett sådant exemplar till forskare föreligger inte. Enligt föreliggande förslag kommer ljud- och bildmaterial även att finnas hos biblioteken i viss utsträckning genom att kombinerat material skall levereras till biblioteken. För dessas del

kommer då givetvis samma restriktioner vid tillhandahållandet att SOU 1992 92 gälla som för ALB. Kapitel 12 Den nu redovisade upphovsrättsliga lagstiftningen bör självfallet även i fortsättningen utgöra en så att säga minimirestriktion när det gäller tillhandahållandet hos ALB och biblioteken. Någon anledning att skärpa reglerna med hänsyn till innehavarna av upphovsrätt föreligger inte. Däremot kan kraven aktsamhet om materialet medföra att restriktionerna vid tillhandahållandet måste sträcka sig längre. I det föregående har således redan förut-

satts att exemplar av fonogram inte kan bli föremål för utlåning

utanför institutionslokalen trots att hinder häremot inte föreligger från upphovsrättslig synpunkt. Allmänt tillhandahålbör gälla att landet skall avse en av ALB framställd kopia och ett sådant tillhandahållande kan nämnts inte ske annat än till forskare. som I det föregående har förutsätts att ljud- och bildmaterial som förvaras hos ALB i allmänhet skall tillhandahållas i ALBs lokaler. Något hinder bör dock inte föreligga mot kopia överatt en sänds till en institution utanför arkivet och tillhandahålls där med upprätthållande restriktiva bestämmelser hos ALB. av samma som Lämpliga institutioner för samarbete med ALB är i första hand universitetsbiblioteken, som har stor erfarenhet och goda rutiner när det gäller att förvara och tillhandahålla dokument som är föremål för restriktioner. Avslutningsvis bör anmärkas att det givetvis inte föreligger något hinder mot ett fritt tillhandahållande sedan den upphovsrättsliga skyddstiden, normalt 50 år efter upphovsmannens död, har

gått ut. Det är naturligtvis också möjligt för den vill ta del

som av ett skyddat dokument att utverka tillstånd till detta av upphovsmannen eller upphovsmännen.

Jag att ALB inte längre bör ta ut avgift låntagare

anser av se

avsnitt 5.3.2. Detta är knappast lönsamt med hänsyn till hanteringskostnaderna och innebär dessutom en orättvisa mot den som utnyttjar ALBs material i jämförelse med biblioteksbesökaren. ALB bör alltså ställa materialet gratis till förfogande.

13 Specialmotivering till lagförslag

SOU 1992 92 Kapitel 13

Flertalet bestämmelser i den föreslagna lagen har motsvarighet i pliktexemplarslagen även om systematiken här är något annorlunda. I den mån överensstämmelse i sak råder med pliktexemplarslagens bestämmelser hänvisas till specialmotiveringen i prop. 19777897 s. 110 ff.

Inledande bestämmelser

1 § I paragrafen har tagits in en allmän beskrivning lagens tillämpav ningsområde och ändamål. Dokument utgör den sammanfattande beteckningen för allt som kan bli föremål för pliktleverans. Dokumenten har i de följande paragraferna grupperats huvudsakligen med hänsyn till vilken typ av information lagras i dokumentet. Först behandlas som dokument som är att betrakta skrifter 5-11 §§, alltså dokusom ment som lagrar text ocheller bild. Dessa dokument har i sin tur delats in i skrifter på vilka TF är tillämplig 5-9 §§ och andra skrifter 10 och 11 §§. Till dessa sistnämnda skrifter är att hänföra dokument i mikroform och elektroniska dokument lagrar som text ocheller fast bild. Härefter behandlas film och videogram 12-14 §§ samt fonogram och vissa andra elektroniska dokument 15 och 16 §§. Till sistnämnda kategori är att hänföra CDt.ex. ROM som kan lagra text, ljud och bilder, såväl fasta rörliga. som Vidare behandlas kombinationer alla de nämnda dokumentslaav gen 17 och 18 §§. Slutligen behandlas upptagningar ljudraav dio- och televisionsprogram 19 §. I de följande paragraferna behandlas frågorna om vem som skall leverera 20-25 §§, till leverans skall ske 26 och 27 vem §§ och tid för leverans 28-31 §§. Härefter följer vissa föreskrifter för videogram 32 § och avslutningsvis finns vissa gemensamma föreskrifter 33-36 §§. I lagen ges bestämmelser i huvudsak riktar sig till dem som som är leveransskyldiga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan härefter meddela bestämmelser hur om de levererade dokumenten skall bevaras och tillhandahållas. I andra stycket har ett vidsträckt syfte angivits för lagstiftningen genom att det sägs att pliktexemplar skall tillhandahållas för forskning och studier. Material har levererats till ALB kan emelsom lertid till följd av de upphovsrättsliga reglerna ofta inte tillhandahållas för annat än forskning. Avsikten med föreskrifterna är

dock inte i vilka fall och under vilka villkor tillhandahål- SOU 1992 92 att ange landet får ske utan att för den leveransskyldige ange motiven för Kapitel 13 lagstiftningen.

2 § Denna paragraf innehåller definitioner av några av de benämningar förekommer i förslaget till en ny lag. Med dokument som exemplar något som lagrar information för läsning, avavses av lyssning eller visning. I BEUs betänkande liksom i den norska laleveransskyldighet definieras dokument som exemplar av gen om medium lagrar information. Begreppet medium definieras som därvid som något som kan lagra information. Här har begreppet medium överflödigt och har ersatts med något. ansetts vara

Med skrift avses dokument som lagrar text eller fast bild. Ut-

trycket text eller fast bild är här avsett att i överensstämmelse med vad gäller i logiken utläsas som text eller fast bild eller som båda. Det bör uppmärksammas att skrift inte har innehåll samma i pliktexemplarslagen, enligt vilken med skrift förstås tryckt som skrift och annan skrift, som avses i 1 kap. 5 § TF. Begreppet här är alltså avsevärt vidare. Det omfattar såväl skrift, vilken TF är tillämplig, som skrift i mikroform och skrift som lagras i ett elektroniskt dokument. I överensstämmelse med begreppsbestämningi TF hänförs bild till skrift, även bilden inte åtföljs av text. en om

I de följande paragrafema i lagen talas helt allmänt om skrift

på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Här ges den preci-

seringen att därmed förstås skrift som avses i l kap 5-7 §§ TF. I pliktexemplarslagen hänvisas beträffande skrift enbart till 1 kap. 5 § TF. Där anges emellertid inte uttömmande på vilka skrifter TF tillämpning. Man måste även läsa 1 kap. 6 och 7 §§. Även äger dessa paragrafer har därför tagits med här. Definitionen dagstidning härrör från förordningen 1981409 av om statligt stöd till dagstidningar.

Begreppet film har i dagligt tal fått vid betydelse. Man talar

en inte bara film i traditionell mening utan även om t.ex. videoom film. I yttrandefrihetsgrundlagen avser vad som sägs om filmer även videogram och andra upptagningar av rörliga bilder 1 kap. 1 § tredje stycket. För undvikande av missförstånd har här givits definition av begreppet film. Med film avses således i lagen enen bart dokument som består av bilder avsedda att projiceras i snabb följd. Definitionen bygger på en formulering som finns i Bibliografiska referenser, utgiven 1991 av SIS, Standardiseringskommissionen i Sverige. Ett elektroniskt dokument kan lagra alla former av information är betydelse i sammanhanget, alltså text, ljud samt fasta som av och rörliga bilder. Självfallet behöver inte alla dessa typer av information förekomma samtidigt. Ett elektroniskt dokument som innehåller uteslutande ljud kallas fonogram. Om rörliga bilder till-

kommer blir det ett videogram. Av det sagda framgår att ordet el- SOU 1992 92 ler skall utläsas på sätt i definitionen skrift. Det är Kapitel 13 samma som av alltså inte fråga om det uteslutande eller.

Själva dokumentet behöver inte ha något med elektronik att göra. Enligt definitionen är det i samband med återgivandet

som

elektroniken kommer in i bilden. Det skall nämligen fråga

vara

om ett dokument vars innehåll kan återges enbart med hjälp

av elektroniskt hjälpmedel. När det t.ex. gäller fonogram bygger den gamla stenkakan och LP-skivan på princip. Skillnaden ligsamma ger i att medan stenkakan kan spelas upp icke elektronisk en

vevgrammofon, så kan LP-skivans innehåll inte återges än

annat med elektroniskt hjälpmedel här bortses från att det faktiskt går

att få fram en svag återgivning att bara lägga pick-upen

genom på en snurrande LP-skiva. Den omständigheten stenkakan att med den här valda definitionen faller utanför begreppet fonogram synes sakna betydelse, eftersom det i framtiden inte torde bli aktuellt med framställning sådana grammofonskivor. av

3 § Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.2.2. För flertalet dokument gäller att de skall ha gjorts tillgängliga för allmänheten för att leveransplikt skall inträda. I paragrafen har angetts olika sätt på vilka ett dokument kan ha gjorts tillgängligt. I huvudsak är förebilden hämtad från 2 § tredje stycket URL. Villkoret finns sedan upptaget i bestämmelserna rörande skrift i 10 film annan och videogram i 12 § samt fonogram och vissa andra elektroniska dokument i 15 När det gäller skrift på vilken TF är tillämplig finns villkoret i stället angivet i 1 kap. 6 § TF i form kravet av att en skrift skall vara utgiven. Beträffande radio och TV-program

uttrycks villkoret genom att det skall fråga

vara om program som har sänts. De enda fall då kravet på tillgänglighet för allmänheten inte gäller är när en film eller ett videogram inte har godkänts för visning. Även i dessa fall skall pliktexemplar lämnas enligt 12 § andra stycket.

4 § För leveransplikt beträffande dokument har framställts som utomlands förutsätts i vissa fall att innehållet i dokumentet rör svenska förhållanden. Denna förutsättning har ställts beträfupp fande skrifter i 6 § och 10 § andra stycket samt fonogram och vissa andra elektroniska dokument i 15 § andra stycket. I förevarande paragraf, som har behandlats i avsnitt 10.2.2, förutanges nu sättningarna för att dokumentet skall röra svenska förhålanses landen. När det talas om verk av svensk upphovsman att s.k. avses verkshöjd skall ha uppnåtts i upphovsrättslig mening. Det krävs

alltså att arbetsresultatet skall ha individuell särprägel. Formule- SOU 1992 92 ringen i slutet av paragrafen medför att den invandrarlitteratur Kapitel 13 som framställs utomlands omfattas av leveransplikt.

Pliktleveransens omfattning

Skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig

5 § Preciseringen av vilka skrifter som omfattas av leveransplikt sker i paragrafen hänvisning till TF. Som framgår av 2 § i genom en förevarande lag förstås med skrift på vilken TF är tillämplig skrift som avses i 1 kap. 5-7 §§ TF. Enligt 1 kap. 5 § TF äger förordningen tillämpning i första hand skrift har framställts i tryckpress. För att en sådan som skrift skall anses som tryckt skrift skall den enligt 1 kap. 6 § TF vara utgiven. Härmed menas att den skall ha blivit utlämnad till salu eller för spridning annat sätt. Förordningen skall också tillämpas på skrift som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande, om utgivningsbevis gäller för skriften, eller skriften är försedd med beteckning, utvisar att den är mångfaldigad, samt i anslutning därsom till tydliga uppgifter har mångfaldigat skriften och om vem som och år för mångfaldigandet. Även för sådana skrifter gälom ort ler kravet i 1 kap. 6 § på att skriften skall vara utgiven. Undantag görs dock för sådana handlingar hos myndigheter som inte är tillgängliga för envar, dvs. hemliga. Till skrift hänförs enligt förordningen bild, även den inte åtföljs av text. Enligt 1 kap. 7 § om skall ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning i vissa hänseenden jämställas med en bilaga till en periodisk skrift. TF bygger på förutsättningen att utgivningen av skriften har skett här i landet. Ett uttryckligt sådant krav kan därför synas överflödigt. Eftersom det rör sig om en viktig förutsättning för leveransplikt har den ändå tagits med i bestämmelsen.

6 § Bestämmelsen har sin motsvarighet i 4 och 5 §§ pliktexemplarslagen. I jämförelse med 5 § pliktexemplarslagen innebär bestämmelsen i första stycket punkt 2 en viss utvidgning av leveranspliktens omfattning. Enligt pliktexemplarslagen begränsas leveransplikten huvudsakligen till fall då skriften helt eller delvis är avfattad svenska språket. I förevarande paragraf anges att skriften skall röra svenska förhållanden. Detta innebär, med hänsyn till avfattningen av 4 att pliktexemplar av en skrift som har fram-

ställts utomlands och har avfattats ett främmande språk även

skall lämnas, om upphovsmannen är svensk.

7 § SOU 1992 92 Enligt bestämmelsen i första stycket behöver skrift trycks Kapitel 13 som om i oförändrat skick i regel endast lämnas i ett exemplar. Vid avgörande av frågan innehåll och utförande har ändrats bör om samma bedömningsgrunder gälla som enligt pliktexemplarslagen. Således får utförandet ha ändrats förändringar har skett i anses om typografin eller i textbehandlingen i övrigt eller i illustrationsmaterialet. Däremot saknar det betydelse papperssort eller bandom typ har ändrats. Till grund för att avgöra leveransskyldighetens omfattning bör kunna läggas det s.k. ISBN-systemet International Standard Book Numbering. Om nytt ISBN krävs, bör den

nya utgivningen inte anses som oförändrad se 19777897

prop. s. 68 och 115. Enligt andra stycket gäller inte föreskrifterna i första stycket, om annat följer av reglerna om kombinerat material. Innebörden härav utvecklas närmare i kommentaren till 18 I tredje stycket föreskrivs att skrift som har framställts i punktskrift bara skall lämnas i ett exemplar. Bestämmelsen hör egentligen närmast hemma i 5 och 6 §§, men för att upprepningar skall undvikas har den tagits in i förevarande paragraf. I fjärde stycket görs undantag från leveransplikt beträffande sådana versioner av en periodisk skrift som avses i 1 kap. 7 § andra stycket TF. Undantaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 10.2.3. I den nämnda bestämmelsen i TF stadgas att om innehållet eller delar detta i periodisk skrift sprids i av en form av ett radioprogram, en film eller ljudupptagning radioen eller kassettidning, så skall sådan version jämställas med en en

bilaga till skriften i den mån den versionen återger innehållet i

skriften oförändrat och anger hur innehållet har disponerats. Enligt förevarande bestämmelse behöver alltså sådan radio- eller en kassettidning inte levereras som bilaga till leveranspliktig en skrift. Däremot kan leveransplikt föreligga enligt reglerna för ljudradio- och televisionsprogram, film, videogram och fonogram.

8 § Bestämmelserna om dagstidning överensstämmer i huvudsak med 7 § pliktexemplarslagen. Den väsentliga förändringen har dock gjorts att antalet pliktexemplar har rninskats från tre till två.

9 § Bestämmelserna i paragrafen har sin huvudsakliga motsvarighet i 8 § pliktexemplarslagen. Vissa ändringar har dock gjorts. Under punkten 1 har notifikation och adresskort uteslutits. Det kan antas

att dessa exempel saknar praktisk betydelse. Någon ändring i sak

är inte avsedd. Däremot har en viss saklig ändring gjorts beträffande reklamtryck. I pliktexemplarslagen undantas reklam- och

6 12-0727

emballagetryck eller därmed jämförlig skrift. Här inskränks un- SOU 1992 92 dantaget till att avse reklamblad och emballagetryck eller därmed Kapitel 13

jämförlig skrift. Ändringen innebär alltså att det bara är enkla re-

klamblad som skall vara undantagna från leveransplikt. En ändring i förhållande till gällande lag har vidare gjorts i bestämmelsen under punkten 3. Enligt pliktexemplarslagen utesluts alla skrifter som har framställts i punktskrift. Enligt förevarande paragraf gäller däremot undantaget inte all punktskriftslitteratur. I korthet kan sägas att skrifter i punktskrift som saknar förlaga

skall levereras. Frågan har behandlats i avsnitt 10.2.9.

Annan skrift

10 § Motsvarighet till dessa bestämmelser saknas i pliktexemplarslagen. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 10.2.3. Med elektroniskt dokument som lagrar text ocheller fast bild avses t.ex. CD-ROM. Genom att det som villkor för leveransskyldighet anges att dokumentet skall ha framställts i minst ett visst antal exemplar utesluts sådan information hålls tillgänglig on-line. Även i som om man dessa fall skulle kunna tala dokument, så är det inte fråga om om ett visst antal framställda dokument.

11 § Bestämmelsen i första stycket tar sikte olika fall. För det första

sekundär- och parallellutgåvor i förhållande till vanliga

avses skrifter, alltså sådana vilka TF är tillämplig. För det andra avdet enklare fallet att det dokumentet har samma innehåll ses nya och utförande ett tidigare dokument av samma slag. I båda som fallen behöver bara ett pliktexemplar lämnas. Enligt andra stycket gäller undantaget i första stycket inte om annat följer bestämmelserna om kombinerat material i 17 och av 18 §§. Den huvudsakliga innebörden härav framgår av kommentaren till 18 Det kan dock finnas anledning att komplettera denna kommentar såvitt fallet med sekundär- eller parallellavser

utgåva. Anta att pliktexemplar har lämnats av ett kombinerat ma-

terial innehållande en vanlig skrift och ett fonogram. Härefter framställs ett kombinerat material innehållande dels ett dokument i mikroform med innehåll som den tidigare skriften, dels samma samma fonogram som tidigare. Det nya kombinerade materialet har då inte samma innehåll och utförande som det tidigare, varför sju exemplar skall levereras. Trots alltså att det rör sig om en nya sekundärutgåva, som enligt första stycket bara skulle behöva levei ett exemplar, måste sju exemplar levereras när sekundärutreras

gåvan ingår i ett kombinerat material som inte har samma inne-

håll och utförande som ett tidigare levererat material.

Film och videogram SOU 1992 92 Kapitel 13 12 § Frågor om film och videogram har behandlats i avsnitten 10.2.4 och 10.2.5. Förutsättningarna för pliktleverans beträffande film och videogram är enligt bestämmelserna i paragrafen desamma. Eftersom informationsinnehållet dessutom är likartat behandlas här videogram tillsammans med film i stället för, såsom enligt pliktexemplarslagen, med fonogram. Huvudförutsättningen för pliktleverans är således allmän tillgänglighet. Härtill kommer emellertid vid granskning icke godkända filmer och videogram.

Beträffande videogram bör påpekas att det för leveransskyldighet inte skall krävas att videogrammet har mångfaldigats i visst

antal exemplar. Skillnaden i praktiken i förhållande till pliktexem-

plarslagen, enligt vilken det krävs mångfaldigande i minst 10 ex-

emplar, torde dock inte bli stor. Det måste antas sällsynt att vara ett videogram som bara framställs i ett fåtal exemplar blir allmänt tillgängligt. Om så blir fallet, torde det bli visning och inte genom genom spridning av exemplar. Pliktexemplar skall således lämnas även i ett sådant fall. När det gäller importerat material krävs inte att filmen eller videogramrnet skall röra svenska förhållanden. I tredje stycket hänvisas beträffande avvikande bestämmelser till reglerna om kombinerat material i 17 och 18 §§. En sådan hänvisning erfordras eftersom leveransplikten enligt dessa bestämmelser sju avser exemplar.

13 § Enligt pliktexemplarslagen skall samtliga filmer lämnas tillbaka sedan de har kopierats. Här görs den ändringen att svenskproducerad film får behållas hos ALB. Bestämningen vad skall av som anses vara svenskproducerad film har hämtats från 60 § första stycket 3 URL. Bestämmelsen leder till att det inte bara är kommersiell biograffilm som får behållas hos ALB utan samtliga svenskproducerade filmer. Om detta i enskilda fall leder till obilliga resultat finns det möjlighet för ALB dispens enligt 36 att ge

Frågan om kravet på kvalitet det pliktexemplar skall

som lämnas får avgöras med ledning vad föreskrivs i 33 § andav som ra stycket. I paragrafen görs vidare det tillägget i förhållande till pliktexemplarslagen att film som skall lämnas tillbaka skall tillhandahållas för hämtning. Regeln har tillkommit för att underlätta arbetet för ALB.

14 § SOU 1992 92 Enligt paragrafens första stycke utesluts från leveransplikt doku- Kapitel 13 ment har innehåll och utförande tidigare leveresom samma som rat dokument. Enligt andra stycket gäller dock inte undantaget enligt första stycket, om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material. Innebörden härav framgår av kommentaren till 18

Fonogram och vissa andra elektroniska dokument

15 § Bestämmelserna om fonogram i första och andra styckena överensstämmer i sak med de bestämmelser som finns i 13 och 14 §§ pliktexemplarslagen. Motsvarighet till bestämmelsen i tredje stycket saknas däremot i pliktexemplarslagen. Här åsyftas elektroniska dokument av i princip samma slag som de som behandlas i 10 Skillnaden är att de sistnämnda dokumenten bara lagrar text ocheller fast bild, medan det utmärkande för de dokument som behandlas i förevarande paragraf är att de lagrar rörliga bilder, eventuellt i kombination med text, fast bild och ljud. De kan alltså i vissa fall vara att betrakta som multimedier. Förutsättningarna för leveransplikt är desamma som för fonogram.

16 § I paragrafens första stycke stadgas om befrielse från leveransskyldighet. En förutsättning härför år att exemplar i den nya upplagan är helt lika med pliktexemplar som tidigare har lärrmats. När det gäller fonogram kan sådan likhet inte anses föreligga t.ex. när en upptagning sprids både som grammofonskiva och ljudkassett eller om ett antal inspelningar först presenteras som skilda delar av ett fonogram och därefter förs samman som flera nummer ett nytt fonogram. Av 33 § följer att fodral också hör till pliktexemplar. Om fodralet till en grammofonskiva ändras, föreligger därför skyldighet att lämna ett nytt pliktexemplar trots att själva grammofonskivan är densamma. Enligt andra stycket gäller undantaget i första stycket inte, om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 17 och 18 §§. Innebörden härav framgår av kommentaren till 18

Kombinerat material

17 § I paragrafen ges bestämmelser om kombinerat material. Konstruktionen när det gäller reglerna om kombinerat material avvi-

ker från pliktexemplarslagens konstruktion. I pliktexemplarslagen SOU 1992 92 behandlas kombinerat material som ett särskilt dokumentslag och Kapitel 13 det ges regler om förutsättningarna för leveransplikt. Enligt förevarande förslag aktualiseras bestämmelsen om kombinerat material först sedan det har konstaterats att leveransplikt föreligger be-

träffande vart och ett av de dokument som ingår i det kombinera-

de materialet. För bestämmelsens tillämpning krävs kombinationer av vissa slag. Genomgående förutsätts att det i materialet skall ingå elen ler flera skrifter. Med skrift avses i enlighet med definitionen i 2 § ett dokument som lagrar text eller fast bild. Det kan alltså röra sig om en skrift vilken TF är tillämplig, ett dokument i mikroform eller ett elektroniskt dokument som lagrar text eller fast

bild. En eller flera skrifter skall alltså ingå i kombination med ex-

emplar av ett eller flera av de dokumentslag som anges i paragrafen, alltså film, videogram, fonogram, elektroniskt dokument som avses i 15 § tredje stycket. För att exemplar av två eller flera skilda slag av dokument skall anses utgöra ett kombinerat material krävs att exemplaren kompletterar varandra ett eller annat sätt. Vid bedömningen av hur fast sambandet skall får ta ledning de motiv vara man av som ligger bakom den särskilda regleringen beträffande kombinerat material. Huvudmotivet är självfallet intresset av att hålla samman dokument som förutsätts bli nyttjade tillsammans. Sambandet behöver emellertid inte vara så starkt att ett gemensamt nyttjande är nödvändigt. Det kan vara tillräckligt att producenten av materialet har ansett att konsumenten får en rikare upplevelse av ett dokument genom att samtidigt ta del av ett annat dokument. Det är naturligtvis i sådana fall av intresse att dokumenten förva-

ras på samma ställe.

Ett fonogram kan ibland var åtföljt av ett texthäfte. I ett sådant fall föreligger inte ett kombinerat material utan häftet är i stället att betrakta som tillbehör till fonogrammet enligt 33

18 § Till skillnad mot vad som gäller enligt pliktexemplarslagen föreskrivs här att pliktexemplar skall lämnas i sju exemplar. I bestämmelserna för de särskilda dokumentslagen finns det

genomgående särbesümmelser för det fallet att ett senare offent-

liggjort dokument har samma innehåll och utförande ett tidisom gare framställt dokument, av vilket pliktexemplar har lämnats. I dessa bestämmelser anges emellertid att de inte skall tillämpas i den mån annat finns föreskrivet i bestämmelserna kombinerat om material. Innebörden härav är följande. Anta att det av en skrift och ett videogram har lämnats sju pliktexemplar enligt bestämmelserna om kombinerat material. Senare framställs en kombination i vilken skriften har oförändrat innehåll, medan videogram-

met har förändrats. Det kombinerade materialet har då inte sam- SOU 1992 92 ma innehåll som tidigare framställt kombinerat material och följ- Kapitel 13 aktligen skall sju nya exemplar av både skriften och videogrammet levereras. Trots att skriften alltså har oförändrat innehåll och utförande skall sju nya exemplar levereras.

Ljudradio- och televisionsprogram

19 § Enligt paragrafens första stycke skall pliktexemplar lämnas av sådana inspelningar av program som avses i 5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Enligt detta lagrum skall den som sänder radioprogram till allmänheten ombesörja att varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som avses i 1 kap. 7 § andra stycket TF. Skyldigheten gäller dock inte samtidig och oförändrad vidaresändning av radioprotrådnät. Uttrycket radioprogram har i lagrummet gram genom samma innebörd som enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Detta innebär att uttrycket radioprogram både i ljudradio avser program och program i television. Här används för tydlighetens skull begreppen ljudradio- och televisionsprogram. Bestämmelsen i första stycket innebär att leveransplikten omfattar i första hand de program som omfattas av 11 § pliktexemplarslagen. Dessutom omfattas bl.a. närradion. Bestämmelserna i andra och tredje styckena innebär emellertid att pliktexemplar av

samtliga sändningar bara behöver lämnas i fråga om de program

som för närvarande omfattas av pliktexemplarslagen. Av andra sändningar behöver pliktexemplar bara lämnas i enlighet med ALBs bestämmande. I avsnittet 10.2.8 har redovisats vissa överväganden beträffande de urvalsprinciper som bör vara vägledande för ALB.

Vem som skall leverera

20 § Bestämmelsen övensstämmer med vad som föreskrivs i 9 § pliktexemplarslagen.

21 § Bestämmelsen beträffande film under punkten I har ändrats i förhållande till vad som gäller enligt pliktexemplarslagen. Detta sammanhänger med att förutsättningen för pliktleverans beträffande film har ändrats. Enligt pliktexemplarslagen skall pliktexemplar

lämnas av film som har granskats av Statens biografbyrå. Här fö-

reslås i stället att pliktexemplar skall lämnas film har SOU 1992 92 av som gjorts tillgänglig för allmänheten. Följaktligen skall leveransskyl- Kapitel 13 digheten åvila den som har gjort filmen tillgänglig. Punkten 2 överensstämmer med vad som gäller enligt pliktexemplarslagen.

22 § I 16 § pliktexemplarslagen föreskrivs att pliktexemplar av fonogram eller videogram i första hand skall lämnas av den som har beställt mångfaldigandet. Här föreskrivs i stället i punkten I att pliktexemplar skall lämnas av den som har producerat dokumentet. Med producent menas den som har framställt det ursprungliga dokumentet till skillnad mot den som därefter bara framställer kopior av dokumentet. Bestämmelsen i punkten 2 överensstämmer i sak med vad som stadgas i pliktexemplarslagen.

23 § I paragrafen regleras frågan om vem som skall lämna pliktexemplar av dokument i mikroform eller annat elektroniskt dokument

än videogram och fonogram. Det är alltså fråga dokumentty-

om per som inte tidigare har varit leveranspliktiga. De elektroniska dokument som avses är sådana regleras i 10 § och 15 § tredje som stycket. Regeln under punkten 1 överensstämmer med vad som enligt 20 § gäller för skrift på vilken TF är tillämplig, medan regeln under punkten 2 överensstämmer med vad som enligt 22 § gäller för fonogram och merparten videogrammen. av

24 § Bestämmelsen, som gäller för kombinerat material, överensstämmer i sak med vad som föreskrivs i 22 § pliktexemplarslagen.

25 § Enligt pliktexemplarslagen åligger det programföretaget att lämna ett pliktexemplar av en sådan referensupptagning skall göras som enligt 5 kap. 3 § lagen 19911559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Här

stadgas i stället att skyldigheten att lämna pliktexemplar åligger

den som skall sörja för att en sådan referensupptagning kommer till stånd.

Till vem leverans skall ske SOU 1992 92 Kapitel 13 26 § I paragrafen regleras fall då pliktexemplar skall lämnas till KB och universitetsbiblioteken. Det rör sig om skrift och kombinerat material. Med skrift avses enligt definitionen i 2 § dokument som lagrar text eller fast bild och följaktligen omfattar begreppet skrift dels skrift på vilken TF är tillämplig, dels skrift i annan som avses 10 alltså elektroniskt dokument som lagrar text eller fast bild och dokument i mikroform. I vissa fall skall pliktexemplar av skrift och kombinerat material lämnas i ett exemplar 7 § första och tredje styckena, 11 § första stycket och 18 § andra stycket och beträffande dagstidning gäller enligt 8 § att två exemplar skall lämnas. I alla dessa fall skall pliktexemplar lämnas till KB. I andra fall skall sju pliktexemplar lämnas och det skall ske till KB och universitetsbiblioteken.

27 § Paragrafen reglerar fall då pliktexemplar skall lämnas till ALB. Grundprincipen är densamma som enligt pliktexemplarslagen.

Tid för leverans

28 §

I paragrafen regleras frågan om när pliktexemplar skall lämnas av

dels annan skrift på vilken TF är tillämplig än dagstidning, dels elektroniska dokument av olika slag, alltså videogram, fonogram och andra elektroniska dokument, dels dokument i mikroform

och film. I princip är det fråga om samma tider som enligt plikt-

exemplarslagen. Under punkterna 2 och 3 talas om videogram och film utan inskränkningar, trots att det även under punkten 4 talas om film och videogram. Eftersom det i punkterna 2 och 3 anknyts till faktum att dokumentet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten är det dock uppenbart att sådan film och sådant videogram som avses i punkten 4 faller utanför punkterna 2 och När det under punkten 3 talas om annat elektroniskt dokument än videogram avses såväl fonogram som sådana elektroniska dokument som omtalas i 10 § och 15 § tredje stycket.

29 § Bestämmelserna angående leveranstider för dagstidning återfinns för närvarande i 10 § pliktexemplarslagen. De kompletteras av en precisering av leveranstiderna i 4 § pliktexemplarsförordningen. I

enlighet med en av utgångspunkterna för lagstiftningen, nämligen

att den leveranspliktige skall kunna erhålla all information från

lagen, har bestämmelsen i pliktexemplarsförordningen flyttats SOU 1992 92 över till lagen med oförändrat innehåll. Kapitel 13

30 § Bestämmelsen avser leveranstider för kombinerat material. Första stycket motsvarar 23 § första stycket pliktexemplarslagen. Andra stycket avviker däremot från vad som stadgas i 23 § andra stycket pliktexemplarslagen. Skälet härtill är att de i kombination en ingående delarna har självständig ställning i föreliggande en mera förslag än enligt pliktexemplarslagen. I linje härmed ligger att, när delarna levereras successivt, leverans skall ske i enlighet med de regler som gäller för respektive dokumentslag. I princip kan även

en dagstidning ingå i kombinerat material, men denna möjlighet

har ansetts som så osannolik att hänvisningen i paragrafen har begränsats till 28

31 § Bestämmelsen motsvarar vad som stadgas i 11 § pliktexemplarslagen.

32 § I 17 § tredje stycket pliktexemplarslagen stadgas att pliktexemplar

av videogram skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter

om videogrammets innehåll och att sådana uppgifter skall särskilt avse huruvida videogrammet innehåller våldsscener. Från ALB har

uppgetts att en utvärdering visar att denna information dåligt tjä-

nar sitt syfte, men att det däremot skulle vara värdefullt med uppgift om videogrammets ansvarige utgivare. Med utgångspunkt från vad ALB har anfört har bestämmelsen i första stycket inskränkts till att avse uppgift om vem som är ansvarig utgivare. Andra till fjärde styckena motsvarar 17a § pliktexemplarslagen. Bestämmelserna avser bara videogram som lämnas till ALB. Enligt reglerna om kombinerat material kan emellertid videogram även komma att lämnas till KB och universitetsbiblioteken. Dessa

videogram torde i allmänhet ingå i läromedelspaket. De syften

som ligger bakom reglerna i förevarande paragraf om registrering

av videogram framför allt att få kontroll över våldsutvecklingen

i branschen har inte ansetts motivera att de videogram - som lämnas till biblioteken skall omfattas bestämmelserna. av

7 l20727 169

Gemensamma föreskrifter SOU 1992 92 Kapitel 13 33 § Bestämmelserna i första stycket punkten 2 och andra stycket motsvarar 24 § pliktexemplarslagen. Bestämmelsen i första stycket punkten 1 är däremot ny. Den har behandlats i avsnitt 10.2.7.

Bildband, diabilder och liknande material ingår i vad som i 18

§ andra stycket pliktexemplarslagen benämns sådant bildmaterial som är avsett att visas med tekniskt hjälpmede Dessa former av dokument, som alltså annars inte är leveranspliktiga, kan bli leveranspliktiga när de ingår i läromedelskombination. I förevaranen de förslag har reglerna kombinerat material konstruerats på om ett annorlunda sätt än enligt pliktexemplarslagen, vilket framgår av 17 och 18 §§ och kommentarerna till dessa. Med kombinerat material avses enligt förslaget enbart kombinationer sådana doav kumentslag som är leveranspliktiga som självständiga dokument. En skrift jämte t.ex. diabilder är således inte att betrakta som kombinerat material. Om diabilder utgör komplement till en skrift, skall emellertid diabilderna levereras tillsammans med skriften på sätt tillbehör enligt punkten samma som För att bildband, diabilder och liknande material skall bli leveranspliktiga förutsätts att materialet utgör komplement till ett pliktexemplar. Detta pliktexemplar kan vara av vilket dokumentslag som helst, men vanligen torde det bli fråga om en skrift. Med komplement avses, om man tar exemplet med skrift jämte diabil-

der, att det i skriften förutsätts att läsaren skall ha tillgång även

till diabildema. Det skall alltså råda en ganska fast förbindelse mellan dokumentslagen för att det ena skall anses utgöra komplement till det andra. Enligt andra stycket skall pliktexemplar jämte tillbehör vara i samma skick som de exemplar som är avsedda att göras tillgängliga för allmänheten. När det gäller dokument som görs tillgängliga genom spridning av exemplar innebär detta självfallet att det skall röra sig om ett oanvänt exemplar. Bestämmelsen avses emellertid

även vara tillämplig på dokument som görs tillgängligt genom vis-

ning. Pliktexemplar av t.ex. biograffilm skall således vara i samma skick som ett exemplar som används i samband med visning biograf. Detta innebär att filmen måste god kvalitet och vara av det gäller oavsett om det rör sig om en svenskproducerad film som får behållas av ALB eller om en utländsk film som skall återlämnas efter kopiering.

34 § Bestämmelserna i paragrafen har hämtats från 3 § andra och tredje styckena pliktexemplarsförordningen. I 3 § andra stycket stadgas att varje försändelse med pliktexemplar bör vara åtföljd av en förteckning över det material som ingår i försändelsen. Här

har ordet bör ersatts med skall, eftersom det har visat sig att den SOU 1992 92 nuvarande regeln inte efterföljs i önskvärd utsträckning. Kapitel 13 I 3 § första stycket pliktexemplarsförordningen stadgas att pliktexemplar skall lämnas ett betryggande sätt. Detta har ansetts som så självklart att någon uttrycklig bestämmelse härom inte har tagits med här.

35 § Bestämmelserna motsvarar 25 § pliktexemplarslagen. I sista stycket har länsrätten angetts som besvärsinstans. Detta ligger i linje med vad som föreslås i domstolsutredningens betänkande SOU 1991106 Domstolarna inför 2000-talet.

36 § Paragrafen motsvarar 26 § pliktexemplarslagen.

14 Kostnader SOU 1992 92

Kapitel 14

14.1 Allmänt

Jag har funnit att en pliktleveranslag, förutom de dokument som levereras enligt nu gällande lag, bör omfatta allmänt tillgängliga dokument av följande slag mikroformer

fixerade elektroniska dokument andra än de som nu levereras

till ALB film avsedd för offentlig visning s.k. beställningsfilm radio- och TV-sändningar med begränsad räckvidd.

De alternativ som presenteras nedan utgår alla från denna

uppfattning om vad som bör vara leveranspliktigt material. De största akuta finansieringsproblemen vållas radio- och av TV-sändningar. Mikroformer och film avsedd för offentlig visning torde inte komma att levereras i så stora mängder att annat än marginella kostnader orsakas. De elektroniska dokument som avses ovan kommer utan tvivel att i en framtid vålla stora kostnader, men för närvarande gäller att antalet dokument ännu är litet och att hastigheten i tillväxten knappast kan bedömas. Dessa kostnader får behandlas i framtida anslagsframställningar från institutionerna. Jag har redogjort för mikrofilmning av svensk dagspress avsnitt 7.1.1. Enligt min uppfattning vore det önskvärt att även Li- UB och SUB finge exemplar av tidningsfilmer gratis. Emellertid skulle det dra höga kostnader drygt 600 000 kr. att förse de två biblioteken med detta material. Inför de stora problem som återstår att lösa jag att medel inte bör användas till detta ändaanser mål. SUB kan lätt använda KBs material, och LiUB bör kunna

använda fjärrlån. Direktiven fastslår att utgångspunkt för pliktexem-

en en ny plarslag skall vara att den inte skall leda till ökade kostnader. Lagen har utformats så att den skall vara kostnadsneutral, dvs. skall kunna tillämpas både vid lägre och vid högre ambitionsnivå. Jag utgår i nedanstående Alternativ I från att uppgifterna skall kunna fullföljas utan ökade kostnader, men föreslår även alternativ som ger bättre lösningar med större resursinsatser. Förslag till viss finansiering av de ökade kostnaderna lämnas.

14.2 Alternativ I SOU 1992 92 Kapitel 14 Alternativ I söker lösa uppgiften med utgångspunkt från direktivens ståndpunkt att förslagen inte skall leda till ökade kostnader. Problemen kommer då huvudsakligen att drabbba ALB och gälla radio- och televisionsprogram. Det har annan plats framhållits att ett urval främst måste gälla det väldiga och till stor del repetitiva utbudet av dessa sändningar. ALB får rätt att mottaga allt radio- och televisionsmaterial, men har också rätt att avstå från att bevara. På så sätt får man där fria händer att över hela detta område välja ut det man anser angelägnast för bevarande och tillhandahållande. Det nationella reservexemplaret avskaffas, och LUB får samma ställning som de övriga universitetsbiblioteken. Beträffande de sex universitetsbiblioteken blir det varje universitets och varje universitetsbiblioteks sak att bedöma vilka resurbör lägga bevarande och tillhandahållande svenskt ser man av material. De skall motta, bevara och tillhandahålla dokument enligt föreskrifter som meddelas av respektive universitets styrelse.

142.1 Konsekvenser av Alternativ I

Av ekonomiskt nödtvång tvingas man till att i förväg välja mycket selektivt bland radio- och televisionsprogram. En kostnadsfri lösning skulle kunna vara att mottagande institution gör urval över hela radio- och TV-området. Härmed menar jag att man för att få med t.ex. närradio skulle vara beredd att avstå från att bevara visst material ur rikstäckande radio- och TV-sändningar. En nackdel i ovan föreslagna lösning är att den leder till att hela radio- och TV-området förvandlas till ett slags gråzon, där man inte vet vad som finns och inte finns bevarat. Lösningen är därför synnerligen otillfredsställande. Den är i själva verket så

otillfredsställande att ALB knappast bör vidtaga några större för-

ändringar i sin bevarandepolitik, om man tvingas att leva enligt den kostnadsfria lösningen. Lagförslaget ger institutionen möjlighet att fortsätta som förut, dvs. bevara rikstäckande sändningar och avstå från lokala. Detta är konsekvent och ger institutionen en stadga i hanteringen. Denna lösning medför emellertid andra mycket storamackdelar; man går helt eller nästan helt miste ett material är viktigt för förståelsen vårt samhälle. om som av Lösningen kan endast tillgripas under förutsättning att inga ökade medel på något sätt kan ställas till förfogande. Avskaffandet av det nationella reservexemplaret medför inte

några besparingar, eftersom medel aldrig anslagits från statens si-

da till detta ändamål. Däremot kan det tänkas att andra universitetsbibliotek och KB ställs inför ökade svårigheter. Universitetsbiblioteken kan inte längre lita på att ett fullständigt exemplar

finns vid LUB, vilket kan leda till ökade kostnader för dem, och SOU 1992 92 belastningen nationalexemplaret vid KB kommer sannolikt att Kapitel 14

öka avsnitt 8.3.1. Dessa konsekvenser kan förhoppningsvis mot-

verkas att håller sambibliotekstanken levande och betrakav man tar samlingarna som gemensamma, vilket innebär att man för en god tradition vidare.

14.3 Alternativ

Alternativ är detsamma som Alternativ I med viss kostnadsökning. Denna förorsakas av leverans av sådant material som nu är åsidosatt på ett särskilt påfallande sätt. Det är fråga om radiooch televisionssändningar, vilka inte kan omhändertas utan betydande ekonomiska konsekvenser. Härtill kommer vissa akuta tekniska problem och vissa likaledes akuta bevarandeproblem som har nära anknytning till pliktleverans och som kräver sin lösning inom de allra närmaste åren.

Radio- och televisionsprogram som nu är leveranspliktiga

LBK föreslog att två veckors sändningar bevaras närradio- och av kabel-TV-sändningar, varjämte ALB skall ha möjlighet att rekvirera särskilt intressanta program motsvarande ungefär en veckas sändningar, och beräknade kostnaderna för detta betänkandet kap. 17. Man har vid ALB räknat dessa siffror så att de motom svarar dagens läge och därtill lagt en beräkning av tänkta kostnader för att dokumentera de privatradiosändningar som kan antas bli tillåtna fr.o.m. den 1 januari 1993. Beräkningarna slutar årskostnaden 2,375 milj.kr. Jag har, efter samråd med ALB, ansett det riktigt att dels lägga till två tjänster för att ta hand kabelom TV, dels höja lönekostnaderna, varvid jag utgår från månadslön 15 000 kr. och lönekostnadspåslag 43 %. Detta ger en årskostnad 3,15 milj.kr. Till denna summa skall läggas en ökad hyreskostnad 350 000 kr., orsakad av att utrymme krävs för utökad personal. Tillsammans rör det sig om en årskostnad 3,5 milj.kr. Jag anser att de ovan nämnda kostnaderna medger att man bevarar vad som ovillkorligen måste betraktas som ett minimum, och vill prioritera detta ändamål före andra. Det är en kostnadsökning som direkt sammanhänger med en föreslagen ändring i lagen. Man kan diskutera huruvida denna leverans av nytt material verkligen är viktigare än bevarandet av det äldre material som beskrivs i nästa avsnitt, Bevarandefrågor. Vikten att bevara mateav rial i farozonen har betonats flera ställen i denna utredning. Jag anser mig dock i första hand ha ett uppdrag att föreslå leverans av dokument, och prioriterar därför detta sätt.

Bevarandefrågor SOU 1992 92

Kapitel 14

Problemet att bevara dokumenten på lång sikt har tidigare knap-

past uppmärksammats i samband med frågan om pliktleveranser. Det har emellertid senare tid kommit att framstå allt klarare att varje dokumenttyp erbjuder problem, som endast kan lösas genom att medel förr eller senare sätts in för bevarandet. I och med CD-ROM-teknikens framväxt under 1980-talet kunde det förefalla som om mikrofilmning fått övermâktig en konkurrent. Emellertid har mikrofilmningen väl hävdat sig när det är fråga att förvara och tillhandahålla stora textmängder. om Orsaker till detta är de låga frarnställningskostnaderna, den goda hållbarheten och den enkla tekniken vid återvinning. De elektroniska dokumentens hållbarhet är inte fastställd. Mikrofilmens hållbarhet torde vid försiktig hantering sträcka sig över århundraden, och filmen tål flera omkopieringar. Dessutom bör informationen kunna återvinnas i framtiden, då det enda behövs därsom till är det mänskliga ögat och ett förstoringsglas, medan de elektroniska dokumenten i detta avseende erbjuder helt andra problem. För räddningsaktioner inriktade att bevara stora textmassor på litet utrymme är mikrofilmning alltså fortfarande aktuell, men jag anser inte att man i dagsläget bör binda sig för vilken teknik man bör använda i framtiden. Det är också möjligt att kombinera mikrofilm- och avancerad CD-teknik så sätt att

man har materialet ;på film och senare överför det man önskar i

digital form, förhoppningsvis med en teknik som är effektivare och billigare än dagens. Det kan därför knappast fel att i dag vara

sätta i gång en räddningsaktion med hjälp mikrofilmning. Tek-

av

niken finns, och det material som en gång râddats kan

senare om så erfordras behandlas ytterligare.

Det bör påpekas att man inte bara bevarar dokumenten ett

tryggare sätt med mikrofilmningscanning, utan man får också ökade möjligheter att ställa dem till förfogande. Detta kan ske genom att man som nu skickar mikrofilm per post, men dokumenten kan också överföras elektronisk väg och kan i princip skickas med sådan teknik helst. vart som Den svenska dagspressen mikrofilmas nu i KBs regi och KB ställer filmerna gratis till förfogande för GUB, LUB, UUB och UmUB. KB driver även ett projekt som innebär retrospektiv mikrofilmning av den svenska dagspressen. Man kan emellertid längre än så och mikrofilmascanna det svenska bestånd trycksaker stammar från tiden 1850 och av som framåt, dvs. från den period då det kom till användpapper som

ning var av speciellt dålig kvalitet och snabbt förstörs. Det kan påpekas att man i Finland mikrofilmar sitt äldre material, inte

enbart i syfte att rädda det som hotas av direkt förstörelse utan även för att skydda det äldre finska trycket. Man filmar 3 000 volyca året. mer om i

Jag anser att medel bör anslås till överföring av det svenska SOU 1992 92 materialet från 1850. Arbetet bör utföras i KBs regiioch utgå Kapitel 14 ca från det material som finns där, med suppleringar ur andra. biblioteks bestånd. Kopior av det filmadescannade materialet bör erbjudas andra bibliotek till självkostnadspris. Medelsbehovet för överföringen kan inte beräknas nu. Det ne-

dan avsnitt 14.4 nämnda FoU-projektet för papperskonserve-

ring har ännu inte kommit fram till hållbara kostnadsberäkningar av. räddningsinsatser. Det bör anses vara en av dess uppgifter att

föreslå metod och beräkna kostnader för verksamheten lång

sikt. Det kan emellertid redan nu konstateras att mycket material är i akut fara. Det moderna Sveriges framväxt dokumenteras ofta i skrifter som är framställda på mycket dåligt papper. Dokumenten är i hög grad efterfrågade av forskare. Det kan vara fråga om broschyrer, flygblad, affischer, företagstryck och tidningar, utgivna av sammanslutningar, företag eller enskilda personer-,företrâdande de mest skilda åsikter i olika frågor som politik, religion, ekonomi, nykterhet, försvar m.m. En början av ett större projekt bör rimligen vara att man startar meddet mest utsatta materialet, men man kan också tänka sig attáarbeta i tidsföljd. Dessa praktiska problem kan inte lösas här, men man kan ta som en utgångspunkt att överföra ett årsamaterial under ett år; detta är utgångspunkten även för ALBisöverväganden nedan. Kostnaden kan mycket grovt skattas till två miljoner kronor om året. Den erfarenhet som vinns under detta arbete

kan. utnyttjas i fortsättningen i ett tänkt större sammanhang se

avsnitt 14.4 Arbetsuppgifter för bevarande lång sikt, punkt 1

och leda till justeringar i arbetstakt och kostnadsberäkning. Hållbarlieten hos de mikroformer och filmer levererats som ochrlevereras som pliktexemplar tordecvid försiktig behandling inte orsakazproblem som kräver omedelbara insatser. När det gäller bevarandet av elektroniska dokument är problemen akuta. De första elektroniska dokument som levererats-som pliktexemplar är de inspelningar av ljud och bild som finns hos ALB sedan slutet av 70-talet. Osäkerhetenlär stor då det gäller hållbarheten hos elektroniska dokument överhuvudtaget, .men här mankinför det mycket konkreta problemet att dessa äldre dokument visar tecken åldrande. Härtill kommer ett annat problem den snabba tekniska utvecklingen har lett till att deträldre materialet numera endast kan spelas upp apparatur som. längrefinns iuhandeln. Slutsatsen är att detta äldre material måste konverteras. Detta innebär att ALB under ett antal år framåt behöver en permanent konverteringsfunktion, vilken inte ryms inom budgeteni Den tekniska personalen ärnämligen fulltsysselsatt med attêföia över pliktexemplar av film till videogram och framställa studiekopior för forskningsändamål. ALB gjorde år 1990 beräkningar av kostnaderna för konvertering och utgick därvid

ifrån att bör kunna konvertera ett års sändningar på år. SOU 1992 92 man ett Det kan här påpekas att kopiering timmes sändning tar Kapitel 14 av en en timme jämte tid för för- och efterarbeten; den sammanlagda tiden uppgår i själva verket till ca tvål timmar. Det mest hotade materialet motsvarar drygt fyra och ett halvt års sändningar och utgörs av ca 25 000 kassetter inspelade på systemet VCR 1500. Den årliga kostnaden skulle bli 6 milj.kr., vartill kommer ca en en-

gångsinvestering på ca 3,6 milj.kr. som utslagen avskrivningsti-

den fem år ger en ytterligare kostnad 0,72 milj.kr. år. Toom per talt blir alltså kostnaden 6,72 milj.kr. år. Jag att medel per anser bör anslås enligt ALBs beräkningar under fem år för första en räddningsinsats. Jag anför nedan under Alternativ III ytterligare överväganden om konvertering av elektroniskt material.

14.3.1 Konsekvenser av Alternativ II

Ovan har beskrivits konsekvenserna när det gäller bevarande och tillhandahållande dokument ett hittills försummat material av omhändertas på miniminivå; personal vid ALB tillfälle att ägges na sig de akuta problem som följer att nytt material utväljs av och tas om hand; förstörelse av det mest utsatta materialet både vid KB och ALB avvärjs med vad som skulle kunna kallas en snabbutryckning. Sammanfattningsvis är de ekonomiska konsekvenserna följande Omhändertagande av sändningar som nu är leveranspliktiga 3,5 milj.kr. om året i framtiden.

Bevarandet av äldre material hos KB 2 milj.kr. årligen under

fem år, totalt 10 milj.kr. Bevarande av äldre material hos ALB 6,72 milj.kr. under fem år, totalt 33,6 milj.kr. sammanlagda beräknade kostnader år per

år 1-5 12,22 milj.kr. radioIV 3,5, bevarande KB bevarande

ALB 6,72

år 6- 3,5 milj.kr. radioIV 3,5.

För tio år framåt blir den sammanlagda kostnaden 78,6 milj.kr.

14.4 Alternativ IH

Det utmärkande för både Alternativ I och Alternativ är att de

inte löser några problem för framtiden annat än att de nödtorftigt

tar hand om ett hittills helt försummat material närradio m.m.. Klart är att man på längre sikt behöver lösning. Nedan en annan görs vissa överväganden som inte enbart rör dokument är som

aktuella för pliktleveransuppgifter utan även går in angränsan-

de områden. Ett samarbete krävs följaktligen mellan olika beva-

rande och tillhandahållande institutioner. Jag tänker mig att man SOU 1992 92 i framtiden måste ha ett utvidgat samarbete mellan olika institu- Kapitel 14 tioner i avsikt att bevara det svenska kulturarvet. Med utgångspunkt i resonemanget om att vi bör bevara yttringar av svenskt samhälle och liv och tillgodose rättssamhällets krav behöver vi den dokumentation vi har av det traditionella materialet. Av nytt material behöver vi i princip samma goda dokumentation. Detta är relativt lätt när det gäller vissa dokumenttyper, nämligen mikroformer, s.k. beställningsfilm och fixerade elektroniska dokument. Det bereder svårigheter framför allt i fråga om radio- och TV-sändningar. Riktlinjer för bevarandet har

diskuterats ovan avsnitt 10.2.8. Betydande måste satsas bevarande lång sikt.

resurser Detta innebär konvertering av stora mängder material till modernare och hållbarare medier. Det innebär också att betydande medel måste satsas på utveckling och tillämpning av nya metoder.

Arbetsuppgifter för bevarande på lång sikt

Planering av projekt för att bevara dokument, främst elektroniska, på lång sikt Riksarkivet har ett sektorsansvar när det gäller bevarandet av dokument olika medier och gör på detta område insatser av stor vikt även utanför den arkivsektorn. Det åligger RA att egna

samråda med ALB i frågor av gemensamt intresse. Ett nationellt

samverkansprojekt, FoU-projektet för papperskonservering, drivs av RA, Krigsarkivet, KB, universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund och Uppsala, Statens lantmäteriverk och Riksantikvarieämbetet.

Ett omfattande arbete pågår vid det s.k. författningsprojektet vid

RA. Arbetet syftar till att fastställa tekniska krav för olika databäsåsom medier för ADB-upptagningar, mikrofilm rare papper,

I frågor bedriver man också standardiseringsarbete.

m.m. samma Ovan har berörts de insatser som är nödvändiga för att ALB i längden skall kunna fylla sin uppgift. Om man satsar en överföring till modernare media, kan man givetvis inte nöja sig med att använda gängse, dvs. snart föråldrad, teknik utan man behöver

tillgång till kvalificerat tekniskt kunnande. Detta kunskapsbehov

gör inte halt vid någon sektorsgräns utan sträcker sig över flera områden, i första hand biblioteks-, arkiv- och museiområdena, såsom väl illustreras det nationella samverkansprojektetet om av papperskonservering och av arbetet med tekniska krav och standardisering vid RA. En person arbetar nu heltid i riksarkivets regi med projek-

tet papperskonservering. Projektet beräknas pågå även under pe-

rioden 199394-199596 och bör ses som en inledning till ett bevarandeprogram med nationell räckvidd för bibliotek och arkiv. F.n. arbetar 2-3 personer vid Riksarkivet inom det s.k. författ-

ningsprojektet, men antalet kan minska när hunnit arbeta SOU 1992 92 man igenom problemen och endast revidering och uppföljning kvar- Kapitel 14 står. För allt som har med bevarande av dokument att göra gäller att man behöver utarbeta tekniska krav, bedriva standardiseringsarbete, ge råd och upplysningar, följa med den tekniska utvecklingen samt bedriva eller initiera forsknings- och utvecklingsarbete. Man bör i detta sammanhang även uppmärksamma möjligheten att bevara den datáfil som numera ofta ligger till grund för

mångfaldigande. Detta innebär att FoU-projektet för papperskon-

servering behöver kompletteras med insatser för bevarande i av första hand elektroniska dokument. Huruvida man bör arbeta i ett eller flera projekt blir en uppgift för den nedan föreslagna utredningen att klargöra. Det är omöjligt att utan närmare utredning klargöra vilka behov av insatser som finns, vilken finansiering behövs samt som var och hur arbetet skall utföras. Inte minst gäller det att fastställa vilka samordningsinsatser som behövs i framtiden inom närliggande områden, varmed i första hand.avses biblioteks-, arkivoch museivärlden. Givetvis gäller att befintliga institutioner, t.ex. Statens provningsanstalt, bör engageras i bevarandearbetet, men det är oklart i vilken utsträckning bibliotek, arkiv och bemuseer höver egen kompetens och var denna i så fall skall finnas. Kostnaderna för att utreda vad sätt det ovan nämnda bevarandeprojektet kan utvidgas eller kompletteras med annat projekt, så att främst de elektroniska dokumenten omfattas, beräknas till ca 1 milj.kr. under ett år. ALB, KB och RA bör i uppdrag att i samarbete ansvara fören sådan utredning.

Mikrofilmningscanning av pappersdokument

Överföringen av material vid KB bör fortgå. Bland de doku-

ment som är aktuellamärks affischsamlingen. KB har landets i särklass största affischsamling omfattande ca 450 000 enheter. Ge-

nom ett pilotprojekt har de i samlingeningående politiska affi-

scherna, ca 17 000, filmats med ny färgfilms- och kamerateknik. Samtidigt har en metod för datorbaserad registrering och ämnessökning utarbetats. Detta projekt år nu vilande i brist medel.

Jag utgår från att man i framtiden vid överföring dokument

av använder en del av de. medel som kan erhållas till att bevara denna samling och göra den tillgänglig vill inte i detta läge priomen ritera detta arbete framför andra viktiga insatser för att rädda och tillgängliggöra hotade dokument. Affischprojektet är kostnadsberäknat till 10 milj.kr., fördelade på fyra år.

Bevarande av elektroniska dokument Bevarandet av moderna elektroniska informationsbärama er-

bjuder svårigheter av två olika slag den korta eller okända livs-

längden hos informationsbärarnax och den snabba omsättningen av tekniska system. De moderna formaten, särskilt videosidan, är

under ständig utveckling och därför kortlivade. Man kan inte räk- SOU 1992 92 med längre livslängd än tio år för ett system som nyttjas av Kapitel 14 na professionella användare. Att ALB använt system som nu är föråldrade ligger alltså i sakens natur. Elektronisk lagring sker med olika metoder. Analog magnetisk lagring medför stora problem. Kvaliteten försämras i och med att informationsbäraren används, och det sker även kvalitetsförlust Omkopiering medför kvalitetsförlust. Även digitala vid lagring. använder magnetisk lagringsteknik har osäker hållbarsystem som het. Här är det en fördel att omkopiering inte medför kvalitetsförlust. Optiska lagringsmetoder ha bättre hållbarhet än de anses magnetiska, även här råder viss osäkerhet. Det är också osämen kert CD-tekniken kommer tillräcklig packningstäthet om att ge så att rörliga bilder kan återges med god kvalitet. Svaret dessa

frågor kan förhoppningsvis ges inom det närmaste decenniet.

Det torde för ögonblicket inte klokt att räkna med hållvara

barhet för längre tidsrymder än något decennium. Det är möjligt

att framtiden kan erbjuda möjligheter att lagra stora datamängder sådant sätt att informationen inte förändras och kan återett

vinnas efter mycket lång tid. Innan tekniken når så långt genom-

går arkivmaterial olika slag ett kritiskt skede och torde få av ge-

nomgå mer än en omkopiering. Som ett exempel dagens pro-

blem kan nämna det myckna arbete som RAs magnetband man

kräver avsnitt 7.2.3.

ALB startade sin verksamhet 1978 och mottog från början ledet ljud- och bildmaterial film, videogram, fonoveranser av inspelade radio- och TV-sändningar som skall levereras gram, enligt pliktexemplarslagen, jämte annat material av liknande slag är intresse för vårt kulturarv. De äldsta pliktexemplaren som av är alltså 14 år gamla och är nu i farozonen. Ovan under Alternu

nativ föreslås akuta hjälpåtgärder för detta material VCR-kas-

setter. Emellertid är även de videosystem som utnyttjats hos senare ALB marknaden. Efter VCR-kassetterna är alltså det väg ut ur övriga TV- och filmmaterialet i behov av omkopiering. En permanent funktion för sådan verksamhet är nödvändig under avsevärd tid framåt. I själva verket är det omöjligt att tänka sig att i längden dels tar in nytt material ständigt, dels hela tiden man håller på att omkopiera det gamla materialet. Med nuvarande metoder skulle arbetskraftskostnaderna snart bli överväldigande. Den enda lösningen är att automatisera förfarandet för att överleva fram till dess att tekniken gett oss bättre möjligheter att bevara och tillhandahålla stora mängder dokument ringa utrymme och med god beständighet. ALB har därför tillsammans med Sveriges Radio AB inlett diskussioner med Tandberg Data i Norge, tagit fram ett system för lagring av digitalt komprimerat ljud. som Syftet är att pröva en modell av ett helautomatiserat system för arkivering av radiosändningar. Det uppges att alla komponenter

finns tillgängliga för att skapa det nämnda Fortsatt SOU ovan systemet. 1992 92 utvecklingsarbete behövs för att skapa detta system och göra det Kapitel 14 praktiskt användbart. Det bör framhållas att framtiden synes er-

bjuda goda lösningar på problem övergångsskede,

som nu, i ett kan uppfattas som besvärande och kostsamma.

Nästa steg måste bli ett liknande system för rörliga bilder. Förutsättningarna är svårare, eftersom det krävs mycket utrymme för

att lagra bildsekvenser i digital form. Detta arbete kräver inte ba-

ra utvecklings- utan även forskningsresurser.

Kostnader för konvertering material vid ALB har tidigare av beräknats under Alternativ II till 6,72 milj.kr. året under om en tid av fem år, sammanlagt 33,6 milj.kr. Konvertering måste fortsätta under de följande åren, och ingen bestämd gräns kan sättas.

Här beräknas sex miljoner kronor år under ytterligare fem år, per vartill kommer att viss nyanskaffning apparatur måste ske av under denna tid. Denna uppskattas till kostnad för de samma som första fem åren, dvs. utslaget fem år 0,72 milj.kr. år. Totalt per blir årskostnaden följaktligen 6,72 milj.kr. året år, om under fem tillsamm ans 33,6 milj.kr. i

Emellertid är bevarandet och tillhandahållandet de elektroav

niska dokumenten inte någon fråga enbart för ALB. KB står inför

samma problem. Man mottar redan i dag s.k. kombinerat materi-

al, i vilket vanligen ingår tryckt skrift i kombination

med annat medium, som kan vara t.ex. ett videogram.

Från Sveriges Television AB, SVT, har inkommit en skrivelse,

daterad den 7 maj 1992, med titeln Till Pliktleveransutredningen ang. behovet och nödvändigheten räddningsåtgärder för video-

av

band, vars beständighet hotas bl.a. åldrandeprocesser. Dessa

av

räddningsåtgärder skulle bestå i går igenom mycket

man ett stort material av äldre band och överför dem är speciellt som illa medfarna. Man tänker sig att det blir nödvändigt i första hand att överföra ca 6 000 band till kostnad ungefär miljon kroen av en nor om året i 8,5 år, sammanlagt 8,3 milj.kr. Därefter återstår ett stort antal band, ca 32 000.

Dessa band, sammanlagt 38 000, är företagets arkivkomca av mitté utvalda att arkiveras för gott, vilket innebär det är fråatt gan om sändningar man anser speciellt värdefulla och utgör som ett litet urval av allt sänts. De är bevarade med sådan som standard att det är möjligt att återutsända dem; banden har alltså en högre teknisk kvalitet än referensbanden, givetvis bortser om man från den skada de eventuellt tagit.

Ett speciellt intresse knyter sig till de 6 000 band i som man första hand tänkt sig att rädda. De är i alla från tiden stort sett före ALB, dvs. före den 1 juli 1978. Det är mycket angeläget att dessa band sparas, då de dels är ett viktigt vittnesbörd svenskt om samhälle och historia, dels är unika. Jag det dock lämpligt anser att SVT i första hand söker möta dessa kostnader med egna medel. Om staten skulle anslå särskilda medel, bör tillse man att

banden tillhandahålls sätt materialet vid ALB. Si- SOU 1992 92 samma som tuationen i nuläget är den ett avtal mellan SR och ALB Kapitel 14 att genom har forskare vid ALB tillgång till SVTs band men får själva betakostnaden för den kopia de får utnyttja. För ALBs eget material betalar forskaren rätt obetydlig summa för en kassett, meen dan kostnaden för få kopia SVTs material är många att en av

gånger högre.

Vissa insatser närliggande områden konvertering av nationalbibliografin, insatser för bevarande av fotografi KB anför i sin fördjupade anslagsframstållning 199394-199596 konvertera den svenska nationalbibliografin till att man avser att maskinläsbar form. Man har redan arbetat igenom perioden 1926- 1955 och kommer i första hand att satsa perioderna 1900-1925 och 1956-1975, så att man 1996 kan erbjuda hela 1900-talets produktion i maskinläsbar form. Kunskap om den svenska tryckproduktionen kan detta sätt spridas effektivare både inom och utlandet, vilket utgör ett viktigt led i tillhandahållandet. Konom vertering nationalbibliografier står högt listan över insatsav områden i den EG antagna Action Plan for Libraries och av står även i samklang med svenska internationella engagemang

avsnitt 8.1.4. Kostnaderna beräknas till tre miljoner kronor un-

der den nämnda treårsperioden, fördelade en miljon kronor året. Jag tillstyrker att medlen anslås. om Skrift innefattar enligt definitionen även fast bild. De bilder faller inom utredningens intresseområden är de allmänt tillsom gängliga, dvs. i första hand vykort. Insamling, bevarande och tillhandahållande dessa torde inte erbjuda några speciella svårigav heter, och de utgör endast ganska liten del vårt kulturarv en av på detta område, där Nordiska museet har ett särskilt ansvar. Man föreslår där i rapport med titeln Foto i focus från våren 1992 en att det fotosekretariat funnits vid museet sedan 199091 utsom vidgas och får fastare form. Jag vill framhålla att det är en stor en och angelägen uppgift att bevara det kulturarv som utgörs av fotografier och att samarbete där krävs mellan bibliotek, museer och arkiv. Det bör uppmärksammas att ett betydande arbete för att bevara det norska kulturarvet i form av fotografi utförts vid Nasjonalbibliotekavdelinga i Rana. Utvecklingen området bör följas i samarbete med berörda institutioner, i första hand Nordiska museet, KB och ALB.

14.4.1 Konsekvenser av Alternativ III

Det har framhållits att konsekvenserna av detta alternativ ovan

blir att samhället långsiktigt bevarar och tillhandahåller det mate-

belyser vårt kulturarv och samtidigt tillfredsställer medrial som borgarens krav på kunskap och insyn. Långsiktigheten bör beto-

nas; i bevarandehänseende löser Alternativ I inga problem alls SOU 1992 92 och Alternativ II ger endast möjlighet till vissa insatser ringa av Kapitel 14 räckvidd. Kostnaderna kan sammanfattas på följande sätt, varvid man skall beakta att Alternativ III utgör Alternativ jämte tillägg Planering av projekt för att bevara dokument, främst elektro-

niska, på lång sikt miljon kronor under år.

en ett

Mikrofilmningscanning Det stora projekt innebär

som att man överför det svenska trycket fr.o.m. 1850 Projekt 1850 till annat medium fortsätter; det kan i dag inte kostnadsberäknas. Fortsatt överföring av elektroniska dokument vid ALB 6,72 milj.kr. om året under tio år 6,72 milj.kr. året år om under fem

enligt Alternativ jämte lika mycket under ytterligare fem år,

totalt 67,2 milj.kr. Kostnader för att överföra material vid SVT l milj.kr. ca om året under 8,5 år, totalt 8,3 milj.kr. sammanlagda beräknade kostnader år nedan. per anges För att helhetsbilden skall framgå, uppförs också kostnader för det fr.o.m. år kostnadsberäknade Projekt 1850 sex och för Alternativ II. år 1 2 milj.kr. utredning SVT 1. Därtill kommer 12,22 milj.kr., vari Projekt 1850, i Alt. II. år 2-51 milj.kr. SVT 1. Därtill kommer 12,22 milj.kr., vari Projekt 1850, i Alt. år 6-8 7,72 milj.kr. ALB 6,72, SVT 1 + Projekt 1850. Därtill kommer 3,5 milj.kr. i Alt. II. år 9 7,02 milj.kr. ALB 6,72, SVT 0,3 + Projekt 1850. Därtill kommer 3,5 milj.kr. i Alt. II. år 10 6,72 milj.kr. ALB 6,72 + Projekt 1850. Därtill kommer 3,5 milj.kr. i Alt. II. De sammanlagda kostnaderna för de första tio åren enligt Alternativ HI, vari Alternativ ingår med 78,6 milj.kr., uppgår således till 121,5 milj.kr., vartill skall läggas kostnader för Projekt 1850 under åren 6-10.

14.5 Finansiering

Det har inte varit lätt att finna möjligheter till besparingar. Dock

bör ALB upphöra att betala 750 000 kr. årligen för

ca att ersätta bandkostnader för SRs programföretag

se avsnitt 5.2.2. Arran-

gemanget lever kvar från den tid då SRs programföretag var de enda som levererade radio- och TV-program till ALB, och det kunde då förefalla likgiltigt kostnaden låg på ALB om eller det

huvudsakligen med allmänna medel finansierade SR. Övriga

leverantörer av referensband till ALB får själva betala sina bandkostnader.

För bevarande av inspelningar TV-material kan flera lös- SOU 1992 92 av ningar tänkas. En väg är att utnyttja medel från SRs teleavgifter Kapitel 14 till en sådan finansiering. Andra vägar är följande

Som framgått tidigare, har Sveriges Television AB, SVT, inkommit med en skrivelse behovet räddningsåtgårder för vi-

om av

deoband, vars beständighet hotas bl.a. åldrandeprocesser. I för-

av sta hand rör det sig om ca 6 000 band till kostnad ungefär en av en miljon kronor om året under åtta och ett halvt år eller sammanlagt 8,3 milj.kr., i andra hand 32 000 band till framtida ca en kostnad av minst den anförda årliga miljonen kronor. Det tycks mig rimligt, att SVT får bekosta dessa räddningsåtgärder sina ur samlade allmänna medel. Programföretaget utnyttjar vidare ALB arkiv. ALB förvasom rar band av tidigare sådan kvalitet, de kan program av en att utnyttjas för programverksamheten. Genom att SVT kan tillgodogö-

ra sig denna tjänst och också använda ALBs förvarade band till att förse andra TV-företag med material kommersiell basis en förefaller det mig acceptabelt, att företaget också här bör bekosta ytterligare räddningsåtgärder vid ALB. Det är vidare väsentligt, att det inledda samarbetet mellan ALB och SR i form diskusav sioner med Tandberg Data i Norge fortsätter, i avsikt att fram en modell till ett helautomatiserat system för arkivering radioav sändningar. I framtiden måste också ett liknande system för rörliga bilder tas fram. Det ligger här i SRs intresse att få fram lösningar, som också kan gynna ALB, varför de hittillsvarande villkoren bör gälla för utvecklingsarbetet. Jag föreslår därför att förhandlingar tas i dessa frågor för upp att bevara och tillhandahålla radio- och TV-inspelningar och samtidigt tillgodose ALBs utgiftsbehov. Då det gäller den föreslagna utredningen och KBs behov, bör

de tillgodoses genom allmänkulturella och forskningsinriktade in-

satser. Mot bakgrund av de värden det här rör sig och den tiom digare omtalade finländska satsningen mikrofilmning all litav teratur alltifrån början och framåt tycks det mig, såsom om en dan ekonomisk satsning fullt möjlig. Jag föreslår, statliga vore att medel ställs till förfogande för att rädda och bevara hotat material och på sikt åstadkomma hållbara lösningar överhuvud.

Förkortningar och ordförklaringar

SOU 1992 92

ALB Arkivet för ljud och bild AV audio-visuell BBC British Broadcasting Corporation Bern- Bernkonventionen för skydd litterära och av konventionen konstnärliga verk. De stater, däribland Sverige, som är anslutna till konventionen bildar unien on för ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. BEU Biblioteksexemplarsutredningen. Tillsattes 1988,

publicerade betänkandet Översyn av lagen

om pliktexemplar, SOU 198989. CD Compact Disc CD-ROM Compact Disc Read Only Memory DAK Dataarkiveringskommittén, tillsattes 1967, publicerade betänkandet Bevara ljud och bild, SOU 197494. Ds Departementsserien

Ds U DepartementsserienUtbildningsdepartementet

GUB Göteborgs universitetsbibliotek hm hyllmeter IFLA International Federation of Library Associations and Institutions KB Kungl. biblioteket Knowledge Se Knowledge Warehouse. Report phase 1 on Warehouse of the project. Vol. 1-2. Publishers Databases 1987. KrU Kulturutskottets betänkande LBK Ljud- och bildbevarandekommittén. Tillsattes 1986, publicerade betänkandet Ljud och bild för eftervärlden, SOU 198751. LIBRIS ett nationellt datorbaserat biblioteks- och informationssystem som syftar till samutnyttjande av de svenska forsknings- och specialbibliotekens resurser LiUB Linköpings universitetsbibliotek LUB Lunds universitetsbibliotek

NBR Nasjonalbibliotekavdelinga i Rana

NF Norsk filminstitutt NJA Nytt Juridiskt Arkiv NKR Norsk rikskringkasting N OU Norges offentlege utgreiingar

Pliktexemplars- Förordning 1978779 om pliktexemplar av SOU 1992 92 förordningen skrifter och ljud- och bildupptagningar, med ändringar Pliktexemplars- Lag 1978487 om pliktexemplar av skrifter lagen och ljud- och bildupptagningar, med ändringar Prop. proposition RA Riksarkivet RF Regeringsformen rskr. riksdagsskrivelse SAOB Svenska Akademiens ordbok SFI Stiftelsen Svenska filminstitutet SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio AB SUB Stockholms universitetsbibliotek SVAR Svensk arkivinformation, som är en byrå inom Riksarkivet, tillhandahåller kyrkoarkivalier i mikroform SVT Sveriges Television AB TF Tryckfrihetsförordningen UAP Universal Availability of Publications UBCIM Universal Bibliographic Control and International MARC machine-readable catalogue UBO Universitetsbiblioteket i Oslo UmUE Umeå universitetsbibliotek URL Lag 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk UUB Uppsala universitetsbibliotek

SOU 1992 92 Bilaga 1

Kommittédirektiv

ww

W

Dir. 199128

Utredning om reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m.

Dir. 199128

Beslut vid regeringssztmmztntrâide 1991-05-02

Chefen för utbildningsdepartementet. statsrådet iöransson. anför.

Mitt förslag Jag loreslålr att en särskild utredare tillkallas för att göra översyn en av reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m.

Bakgrund Lagen 0978487, ändrad senast 1990 1480 om pliktexemplar av skrifter och ljud- och lvilçlurøptaigningair pliktexemplarslztgen innebär att exemplar av allt som trycks och förläggs i Sverige skall levereras till kungl. biblioteket och samtliga universitetsbibliotek. Kungl. biblioteket har i egenskap av landets nzttionalbibliotek skyldighet att bevara allt inlevcrerat material. Universitetsbilwliotcket i Lund har dessutom skyldighet att bevara det s.k. nationella rescrvcxemplairet. liven avsett för tillhandahåillande utanför det egna biblioteket. Kopior av ljud- och bildupptagningar skall inlcvercras till arkivet för ljud och luild. Utvecklingen inom saviil den grafiska tekniken datatekniken har som medfört att begreppet skrift inte längre har samma entydiga innebörd. Regeringen tillkallade av den anledningen en siirskild utredare sommaren 1988 med uppdrag att se över beståimmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och luildupjutzigningar till den del de avsag skrifter samt anpassa lueståimniclscmzi till radande tekniska förutsättningar. Utredaren redovisade sitt uppdrag i september 1989 betänkandet SOU i 198989 Översyn lagen pliktexemplar. Utredarens förslag, b1.a. av om som innebar bevarande av elektroniska dokument och dokument i mikroform men uteslöt Llataregister och databaser on line. remissbehzindlaitles och

SOU 1992 92 Bilaga 1

fick ett positivt mottagande många myndigheter. Avgörande invändav ningar framfördes dock juridiska aspekter framför allt mot bristen heur greppsdefinitioner och att det därigenom inte klarlagts möjligheterna att avgränsa vilka typer material, som skulle omfattas av bestämmelserna. av Lagbestämmelserna har även blivit föremål för utredning med avseende på ljud- och bildupptagningar. Ljud- och bildbevarandekommittén lämnade 1987 betänkandet SOU 198751 Ljud och bild för eftervärlden. Utredningen föreslog bl.a. en utökning av pliktleveranserna till att avse också närradiosändningar och lokala egensândningar i kabelnät. På filmområdet föreslogs även vissa förändringar. Kopplingen mellan censurgranskning och leveransplikt bör, enligt utredningen, upphävas. All film, som har gjorts tillgänglig för allmänheten, skall således enligt förslaget omfattas av leveransplikt. Även detta betänkande har remissbehandlats. Remissyn-

punkterna var i huvudsak positiva. Det kan i detta sammanhang nämnas att vissa ändringar i pliktleveranslamed anledning prop. 19899070 om våldsskildringar i rörliga bilder gen av har trätt i kraft den 1 januari 1991. Dessa ändringar berör emellertid m.m. inte leveransskyldighetens omfattning. Bevarandet tryckta skrifter har lång tradition i Sverige. Härigenom har av det varit möjligt att till kommande generationer bevara de viktiga delar av kulturarvet består vad tryckts i landet. De samlingar. som härsom av som igenom byggts i landets universitetsbibliotek, har stort värde för forskupp ning inom rad ämnesområden. Kungl. biblioteket har som landets natioen nalbibliotek ett vidare ansvar av allmänkulturell art. då bibliotekets avnäinbegriper inte bara forskare utan även enskilda medborgare. kulturinmare stitutioner, förvaltning och näringsliv. Den formella regleringen av hithörande frågor återfinns i pliktexemplarslagen och i förordningen l978z779 pliktexemplar skrifter och ljud- och bildupptagningar ändrad senast om av 1990993. Principen skyldighet att till staten leverera in exemplar av allt sont om trycks kom till vid tid. när urvalet vad som gick till tryckning var betyden av ligt exklusivt än för närvarande. Det som hade valts ut för att tryckas mer kunde därigenom nästan definitionsmässigt också antas vara sa intressant att det borde bevaras till eftervärlden. Stora förändringar har sedermera skett. Framställningen av olika typer av tryckt material har helt omfattning än tidigare. l och med att nu en annan tryckeritekniken har utvecklats och förbilligztts används den nu ocksa i betydligt fler sammanhang än tidigare. Detta innebär att nu ocksa stora mängder alldagligt material omfattas av skyldigheten att lämnat pliktexemav mer plar. Samtidigt har former för att reproducera skrift. ljud och bild utvecknya lats och på kort tid fatt stor spridning. Skyldigheten att för bevarande leve-

SOU 1992 92 Bilaga I

rera exemplar av allt som framställs har vitlgztts och omfattar tcksä ickenu tryckta ntedier. Ocksa med avseende pa ljud- och bildfrztmstáillningztr har en snabb utveckling ägt rum, som inneburit siiväl kraftigt Ökat utbud som en rad nya former. Ie nya medierna medför ocksa problem med att zivgrâinszt vad som lvor omfattas av pliktleveransskyldiglteteit. Skyldigheten for tryckare och andra producenter att inleverera exemplar motsvaras ocksa av en skyldighet för staten att bevara dessa for franttiden. Ocksa här har pliktexemplarslzigett i dagens situation lett till förhåillanden, som är helt ;mdra än de som gällde vid lagens tillkomst. Nu levereras årligen ca l 001 hylhneter material till vardera kungl. biblioteket och universitetsbiblioteket i Lund. llniversitetsbiblioteket i Lund mottar mikrofilmad dagspress i lägre omfattning än kungl. biblioteket. Det innebär att universitetsbiblioteket far i det närmaste. men inte fullt ut. lika manga hyllmeter är per som kungl. biblioteket. le Övriga universitetshiblioteken tar emot svenskt material omfattande -ltllj-Stlt hylhneter åirligen. Därtill kommer leveranserna lill arkivet för ljud och hild. som omfattar 300 hylhneter band är. per

Uppdraget

Mot denna bakgrund är det nu ;angeläget att gora samlad Översyn en av reglerna för bevarande det material trycks. spelas eller pä av som annat sätt framställs i Sverige eller utomlands men är avsett för spridning i Sverige.

Översynen lvör samtidigt belysa vilka regler

som i motsvarande fragor gäller i andra länder. llärvitl hör särskilt uppmärksztmmas de nordiska länderna och länderna inom den europeiska gemenskapen jfr dir. l.843. l detta sammanhang hör ocksa ltppmärksamntas de av Unesco givna rekonmtenta-

tionerna för lagstiftning om leveransplikt. Översynen |1tlgCIl0IllliÄ3I'llS

av en särskild tttredare. Översyneit bör. med lveaktamtle av tidigare gjorda utredningar och remissyltrandena över dessa, behandla följande huvudflägor

Vilket nmlcrizil .skuI levererats in

l nuvarande hestännnelser för pliktleverans finns vissa skillnader mellan olika typer av ntateriatl. Till arkivet för ljud och hild skall säledes levererats inte endast material. som framställts i Sverige. utan ocksa Lex. lllllilltlskll biograf- och Videofilmer som visats eller funnits tillgängliga i landet. Pliktexemplarslagen har säledes i denna del närmast funktionen att generellt dokumentera förliiillztiuleiia inom Ijud- och bildomrädet. Det är ett syfte som är betydligt vidare än vad som gäller i fraga om tryckta skrifter. där lagen huvudsakligen är tilläntplig endast pä vad framställts i Sverige. som l detta

SOU 1992 92 Bilaga 1

sammanhang bör dock även framhåillas den koppling som finns mellan pliktleveranser av videogram och biogralbyriins uppgifter att ingripa mot olaga väldsskildringzm

Översynen bör utgårfrän att det printära syftet med samtliga pliktleveran-

ser fortsättningsvis skall vara det som nu gäller i fraga om tryckta skrifter. nämligen att för eftervärlden dokumentera vad som framställs eller förläggs i Sverige. Utredaren skall dock beakta de krav pa dokumentation av videofilmer, som ställs genom de av riksdagen beslutade reglerna för granskning av väldsskildringar. Det är vidare angeläget att begrcppsdefinitioner tttarbetas i syfte att entydigt avgränsa vilka typer av material, som skall omfattas av pliktleveransskyldighet.

Vilket Inaterial .skall bevaras

l dag motsvaras leveransskyldigheten av en skyldighet för staten att bei huvudsak det levererade ntateriailet. Översynen bör behandla friivara gan om det principiellt kan vara möjligt att sortera materialet i syfte att endast bevara det sombedöms mest intressant. Översynen bör, någon vara om form av urval bedöms vara möjlig, oeksä ta upp frågan om vilka regler som eventuellt bör gälla för urvalet av material som bevaras samt om formerna för beslut om bevarande respektive gallring. En viss ledning kan här finnas att hämta från arkivväsendct. där gallringen bland annat styrs av vad som bör bevaras för forskningens behov. Den tekniska utvecklingen är snabb reksä när det gåiller former för att bevara såväl tryckt material som ljud- och bildupptagningar liksom material på andra medier. Översynen bör beakta olika tekniska möjligheter för bevarandet. Två myndigheter är skyldiga att bevara allt tryckt material. let gäller kungl. biblioteket samt universitetet i Lund. Universitetet i Lund svarar för det s.k. nationella reservexemplaret. Ljud- och hildupptzignirtgzir levererats i ett exemplar till arkivet för ljud och bild. För detta material finns inget säkerhetsexemplar. Översynen bör innefatta bedömning behovet en av av en kompletterande uppsättning av material, som identiskt ivereirsståimmer

med vad som bevaras i kungl. biblioteket arkivet för ljud och bild,

ett s.k. nationellt reservexemplar. Möjligheterna till viss arbetsfördelning mellan de berörda myndigheterna eller mellan dessa och andra myndigheter bör också övervägas. De ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ bör redovisas.

Vilka regler bör gälla för tillgängligheten av de bevarade materialet Det är angeläget att det material levereras in så längt möjligt är tillsom gängligt för alla intresserade. l princip är de svenska biblioteken öppna för

SOU 1992 92 Bilaga 1

;illmiinhctcit och deras tjänster iii normalt gratis. Såigiiller också för de bibliotek som mottar guliktexentivlzirett. Däremot iir arkivet för ljud och bild endast tillgängligt for forskare. Denna begränsning i tillgängligheten beror fråimst pa upphovsråittsligzt håinsyn. lin första fraga iir om det material som bevaras till följd pliktexemplarsav lagen över huvud taget skall lanas ut utanför det bibliotek där det förvaras. lnom översynens ram bör vidare göras bedömning bör stziför en av vem som eventuella kostnader i samband med utlihting material, faller under av som pliktexemplarslztgen. Möjligheten till gemensamt och delat för uniansvar versitetsbiblioteken avseende utlan utanför det universitet svenskt egna av tryck hör överviigzis. Vissa typer av material. Lex. visst datamaterizil eventuellt kan som komma att omfattas av pliktexemplarslzigcn. kan ha ett högt kommersiellt våirde. LJtretlaren bör göra en bedömning särskilda regler bör gälla för av om hur sadant material skall göras tillgängligt. l fraga om annat material iin trycktuskriftet t.ex. video och ljudupptag- ningar behövs särskild utrustning föratt materialet över huvud skall -- taget kunna anviiittlits. Särskilda problem iir förknippade med att göra upptagningar med iiltlrutcknik fortsatt tillgiitrgligztj Problemen berör såiviil arkivet för ljud och bild .som lcveransbibliciteken. le fragor iir förknippade som med detta maste ;analyseras i samband med iversynen.

4. Vilken orurilii.utiom Im uiiIu

Flera myndigheter ansvarar i dag för bevaramtlet det material leveav som reras med stöd av pliktexenrplztrslitgen. Kungl. biblioteket har ltuvudarlsvaret för det tryckta materialet. l betåinkatntlet Översyn lagen plikav om texemplar föreslas att ibibliotcket ocksa fiir ansvar för elektroniskt och visst annat material. vilket pliktIeveranslzigen enligt förslag i betiinkatntlet också hör omfatta. Arkivet för ljud och bild Iiar. som namnet för anger. ansvar ljud- och bildttpptzigniitgair. Utredaren lvör analysera erfarenheterna den av nuvarande organisationen oeh bedöma för- och nackdelar med det delade ansvaret mellan kungl. biblioteket och arkivet för ljud och bild liksom med en mer sannnaitliåillett organisation. AirsvzusförtleIningen mellan dessa båda myndigheter oeh andra myndigheter och organmetl itnkirytning till verksamhetsomradet lvör treksii pwrövais.

Förslag

Översynen skall resultera i förslag till pliktexemplairslitg de ivriga

ny samt förslag som kan erfordras. Utgångspunkten bör att förslagen inte skall vara leda till nagra ikade kostnader.

SOU 1992 92 Bilaga 1

Tidplan m. m. För översynen gäller regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angaende utredningsförslagens inriktning. Förslag skall liimmts senast den l september 1992.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepzirtementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittefönrdningen l976l 19 med uppdrag att göra en samlad Översyn reglerna för beva- - av rande av skrifter och ljud- och hildupptztgniitgzir m.m. , att besluta om sakkunniga. experter, sekreterare och annat lvitriitle n utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall helasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervâigzuncfenoch bifaller hans hemställan.

Uthildningsdepzurtementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTHAL Stockhom1991

Statens offentliga utredningar

1992 Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan. U. vårdensinnehåll och utveckling. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi 38.Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39. Begreppetarbetsskada. Psykiskt stördassituation i kommunerna 40. Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi.

-en probleminventering ur socialtjänstens 41. Angåendevattenskotrar. M. perspektiv. 42. Kretslopp Basenför hållbar stadsutveckling. M. - Psykiatrin i Norden -ett jämförande perspektiv. 43. Ecocycles The Basis of SustainableUrban - Koncessionför försäkringssammanslumingar.Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44. Resurserför högskolans grundutbildning. U. Motiv. Del 45. Miljöfarligt avfall och riktlinjer. M. - - ansvar Författningstext och bilagor. Del Fi. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi. A. kring service, stöd och vård. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad,Del II. Fi. m.m. - Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48. Effektivare statistikstyming -Den statliga 10. Ett nytt bolag för rundradiosändningar.Ku. statistikensfinansiering och samordning.Fi. 1 Fastighetsskatt. l Fi. 49. EES-anpassning marknadsföringslagstifmingen. . av 12.Konstnärlig högskoleutbildning. U. C

13.Bundna aktier. Ju. 50. Avgifter och högkostnadsskyddinom äldre- och 14.Mindre kadmium i handelsgödsel.Jo. handikappomsorgen.S l5.Ledning och ledarskapi högskolan några 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv och möjligheter. U. 52.Ett samhälle för alla. 16.Kroppen efter döden. 53. Skatt på dieselolja. Fi.

17.Den sistaundersökningen obduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrformer för barn- och - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. I8.Tvångsvárd i socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Råd för forskning om transporter och - 19.Långtidsutredningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statenshundskola.Ombildning från myndighet till Råd för forskning om transporter och

aktiebolag. kommunikation. Bilagor. K. 21.Bostadsstödtill pensionärer. 56. Färjor och farleder. K. ZZEES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 57. Beskattning vissa naturaförmåner Fi. av m.m. 23.Kontrollfrågor i tnlldatoriseringen m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En hur miljöskulden rapport om 24. Avreglerad bostadsmarknad.Fi. utvecklas om vi ingenting gör. M. 25.Utvärdering av försöksverksamhetenmed 3-årig 59. Läraruppdraget. U.

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.U. 60. Enklare regler för statsanställda.Fi. 26.Rätten till folkpension kvalitikationsregler i 61. Ett reformerat åklagarväsende.Del. A och B. Ju. internationella förhållanden. 62.Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder. Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63. Regionala roller perspektivstudie. C. - - en regler. Fi. 64. Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges 65. Kartboken. C. nationella smittskyddsfunktioner. 66. Västsverige region i utveckling. C. - 30.Kreditförsäkring Några aktuella problem. Fi. 67. Fortsatt reformering företagsbeskattrtingen.Del - av BLLagstiftning om satellitsändningar av F1.

TV-programKu. 68. Långsiktig miljöforskning. M. 32.Nya Inlandsbanan.K. 69. Meningsfull vistelse asylförläggning. Ku. 33.Kasinospelsverksamheti folkrörelsemas tjänst C. 70. Telelag. K.

34.Fastighetsdatasystemetsdatorstruktur. M. 71. Bostadsförmedling i nya former. Fi.

35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer. M. 72. Det kommunala medlemskapet.C. 36.Radio och TV i ett. Ku.

Statens 1992

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet service, stöd och vård för psykiskt störda. 74.Prova privat- Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politik under kriser och i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetllnkande. Skogspolitiken inför ZOOII-talet. Bilagor Skogspolitiken inför 200-talet. Bilagor II. Jo. 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen ett kunskaps- underlag. 78. Utredningen om vissa internationella insolvensfragor. Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler ny organisation. Fi. - 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86.Ett nytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sverigesjordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. Jo. 88.Veterinär verksamhet behov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo. 92. Pliktleverans. U.

Statens

offentliga utredningar

1992 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Bundnaaktier. [13] Nya Inlandsbanan. [32] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Översyn sjöpolisen. [51] Råd för forskning transporter och kommunikation. av om Ett refonnerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Bilagor. [55]

Utredningen om vissa internationella insolvens- Färjor och farleder. [56] frågor. [78] Telelag. [70] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80]

Trafikpolisen än dubbelt bättre. [81] Finansdepartementet

mer Genteknik en utmaning. [82] Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] - Aktiebolagslagen och EG. [83] Ny mervärdesskattelag.

Ersättning för kränkning genom brott. [84] Motiv. Del - - Författningstext och bilagor. Del [6]

Försvarsdepartementet Fastighetstaxering

Bostadsrätter.[8] m.m. - Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag Fastighetsskatr. till åtgärder. [62] Långtidsutredningen 1992. [19] Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Kontrollfrágor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad.[24]

Socialdepartementet Kartläggning kasinospel enligt internationella

av - Psykiskt stördassituation i kommunerna regler. [28] -en probleminventering socialtjänstensperspektiv. [3] Kreditförsäkring Några aktuella problem. [30] ur - Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv. [4] Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.[40] - Kroppen efter döden. [16] Avreglerad bostadsmarknad,Del II. [47] Effektivare statistikstyrning Den statliga statistikens Den sista undersökningen obduktionen i ett - psykologiskt perspektiv. [17] finansiering och samordning. [48] Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] Skatt på dieselolja. [53] - Statens hundskola. Ombildning från myndighet till Beskattning av vissa naturaförmåner m.m. [57] aktiebolag. [20] Enklare regler för statsanställda. [60] Bostadsstöd till pensionärer. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del Rätten till folkpension kvalifikationsregler i [67] internationella förhållanden. [26] Bostadsförmedling i nya former. Smittskyddsinstitutet organisation för Sveriges Ekonomisk politik under kriser och krig. [75] i - ny nationella smittskyddsfunktioner. [29] Statensfastigheter och lokaler ny organisation. [79] - Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, -

vårdensinnehåll och utveckling. [37] Utbildningsdepartementet

Begreppetarbetsskada. [39] Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens villkor - - Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka i högskolan. [l]

forskning kring service, stöd och vård. [46] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] - Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och Ledning och ledarskapi högskolan någraperspektiv handikappomsorgen.[50] och möjligheter. [15] Ett samhälle för alla. [52] Utvärdering av försöksverksamhetenmed 3-årig

Välfärd och valfrihet- service, stöd och vård för yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.[25] psykiskt störda. [73] Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. Psykiskt störda i socialförsäkringen ett kunskaps- Resurser för högskolansgrundutbildning. [44] underlag. [77] Läraruppdraget. [59] Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. [89] Ett nytt betygssystem.[86] - - Pliktleverans. [92]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Ecocycles The Basis of SustainableUrban Develop-

ment. [43] Mindre kadmium i handelsgödsel.[14] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. - Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveck- [76] las om vi ingenting gör. [58] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] Långsiktig miljöforskning. [68] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. [87] Veterinär verksamhet- behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för ñamtiden. Bilagedel.

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi. [7] - Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

En nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-prograrn. [31] Radio och TV i ett. [36] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69]

Näringsdepartementet

Prova privat Provning och mätteknik inom SP och - SMP i europaperspektiv. [74]

Civildepartementet

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksarnhet i folkrörelsemas tjänst [33] marknadsföringslagstiftningen.[49] EES-anpassningav Mer för mindre nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller en perspektivstudie. [63] - Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Kartboken. [65] utveckling. [66] Västsverigeregion i Det kommunala medlemskapet. [72]

Miljö- och naturresursdepartementet

Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter föroreningar inne än ute. [2] mer Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34]

[35] 1992 1 l -O 4

Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. -

Angående vattenskolrar. STOCKHOLM

för hållbar Stadsutveckling. [42] Kretslopp - Basen