Statistik över finansiella marknader

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

C747., gave

t

Statistik

över

finansiella marknader

g

U

1993:107

Betänkande av

Kapitalmarknadsstatistikutredningen

M flm

Statens offentliga utredningar

mm 1993; 107

[M Finansdepartementet

Statistik över

finansiella marknader

Betänkande av Igapitalmarlcnadsstatistikutredningen

Stockholm 1993

i i

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskanslietstörvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13497-7 Stockholm 1993 ISSN 037s-250x

Till statsrådet

Genom beslut den 29 oktober 1992 bemyndigade regeringen statsrådet Bo Lundgren tillkalla särskild utredare med uppgift att utreda att en ansvarsfördelning, samordning och finansiering av kapitalmarknadsstatisl innehåll i och principer för denna statistik. tiken samt se över Med stöd detta bemyndigande förordnades generaldirektören Alf av Carling som särskild utredare. Som experter förordnades fr.o.m. den 16 november 1992 avdelningsdirektören Marianne Biljer, avdelningsdirektören Kerstin af Jochnick, departementssekreteraren Elias Kazarian, direktören Bengt-Göran Löwenthal, vice verkställande direktören Linnéa Perttu samt avdelningsdirektören Gunnel Rylander. Vidare förordnades ekonomen Lennart Gullbjörk och byråchefen Hans Olsson som experter fr.o.m den l september 1993. Experterna har inte tillátits avge särskilda yttranden. Sekreterare i utredningen har fram t.0.m. augusti 1993 varit byrâchefen Hans Olsson. Fr.o.m den 1 september 1993 har avdelningsdirektören Kerstin af Jochnick varit utredningens sekreterare. Under utredningsarbetet har samråd ägt rum med den s.k. Genomförandekommittén. Härmed överlämnas betänkandet Statistik över finansiella marknader. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i november 1993

Alf Carling

Kerstin af Jochnick

Innehåll

Sammanfattning

Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken 13 Finansiella marknader 13 Statistik över finansiella marknader 14 Officiell finansmarknadsstatistik 16

1.3.1 Övergripande definition 16

1.3.2 Definitionens innehåll 18

Behovs- och probleminventering 21 2.1 Utvecklingstendenser 21 2.2 Olika slags statistikbehov 22 2.3 Makroekonomiskt analys- och beslutsunderlag 23

4.2.4 Produktionskostnad för rapportering till myndigheter 53

4.3 Övrig statistik över finansiella marknader 54

6 Innehåll SOU 1993: 107

Statistikproduktion i andra länder 57 5.1 Allmänt 57 5.2 Statistikproduktion i de nordiska länderna 58 5.3 Några slutsatser 61

6 Överväganden och förslag 63

6.1 Inledning 63 6.2 Officiell finansmarknadsstatistik 64 6.3 Ansvaret för statistiken 68 6.4 Arbetsfördelning och samordning 72 6.5 Finansiering 74 .

Bilaga: Kommittédirektiv

Sammanfattning

Utredningsuppdraget består i utreda ansvarsfördelning, samordning att kapitalmarknadsstatistiken samt över innehåll i och och finansiering av se för denna statistik. Utredningen skall enligt direktiven göras principer bakgrund Finansinspektionens skrivelse 1992-01-20 till Finansmot av

kapitalmarknadsstatistiken samt förslagen i proposition

departementet om den statliga statistikens finansiering och samordning. 199293:101 om skall beaktas konsekvenserna avregleringen på den svenska Vidare av kreditmarknaden och de krav på statistiken ställs till följd av ökad som internationalisering och pågående finansiell integration inom ramen för

EES-avtalet och ett eventuellt medlemskap i EG. Betänkandets första kapitel innehåller beskrivning av innehållet i den en nuvarande kapitalmarknadsstatistiken. Benämningen kapitalmarknadsstatistik och inte helt rättvisande uttryck för denna statistik. är ett snävt Statistiken speglar tillståndet och utvecklingen inte enbart kapitalmarki hela det finansiella systemet. En lämpligare beteckning på naden utan denna statistikgren är tinansmarknadsstatistik. Jag har därför valt att i betänkandet använda denna terminologi. Den officiella finansmarknadsstatistiken basstatistiken skall fylla allmänhetens, den ekonomiska politikens och forskningens statistikbehov. Begreppet skall innefatta makroekonomiska uppgifter för analys den strukturella utvecklingen, av medan statistik på företagsnivâ, mera har karaktären av driftssom statistik, inte skall ingå. Enligt min mening bör därför publicering av statistiska data enskilda institut inte uppgift för den officiella om vara en statistiken. Behovet basstatistik rörande finansiella instrument, institut och av marknader främst olika former av makroekonomisk information om avser volymer och priser, sammanställd på ett sådant sätt att analys av olika delmarknader möjliggörs. Finansräkenskapema utgör en viktig källa för makroekonomisk analys är i behov av en kvalitetshöjning för att men utgöra ett tillfredställande underlag.

8 Sammanfattning SOU 1993: 107

De krav från internationella organisationer, som ställs på statistisk information från Finansinspektionen, Riksbanken och SCB, är redan i dag mycket omfattande. De kommer sannolikt också att Öka som en följd av ett kommande EG-medlemskap och bildandet av den europeiska monetära unionen. Statistiksamarbetet i EG på det finansiella området sker främst inom Eurostat och Centralbankschefskommittén. De internationella kraven statistik kommer troligen att bli betydligt mer långtgående än de krav på officiell statistik, som jag framför i detta betänkande. Statistikproduktionen vid Eurostat, BIS, OECD, IMF m.fl. organisationer sker på en mycket detaljerad nivå. Finansinspektionen har i dag ansvaret för den officiella svenska statistiken rörande finansiella institut och marknader. Inspektionen utövar detta ansvar dels som beställare av finansräkenskaperna och ett antal statistikprodukter avseende kredit- och aktiemarknadema, där SCB är producent, dels genom att själv producera statistik rörande försäkringsverksamhet. Också Riksbanken producerar en stor mängd statistik om finansmarknaderna. Delar av denna statistik publiceras i Riksbankens årsbok och kvartalstidskrift, medan andra uppgifter offentliggörs i allmänhet månadsvis i tabellform. Statistikproduktionen motiveras av Riksbankens informationsbehov för penning- och valutapolitiken, men dessutom av en omfattande rapportering till internationella organ. En översiktlig genomgång har gjorts av hur produktionen av finansiell statistik är organiserad i andra länder, särskilt de nordiska länderna. En slutsats av genomgången är att det inte går att peka ut en modell, för ansvars- och arbetsfördelning i denna produktion, som är generellt överlägsen. Skillnaderna mellan olika länder har ofta historiska förklaringar, och varje enskilt land måste utifrån sina förutsättningar avgöra hur finansiell statistik bäst kan framställas. I betänkandets avslutande kapitel presenteras mina överväganden och förslag. Vad gäller innehållet i den officiella finansmarknadsstatistiken föreslås:

att aggregerade statistiska uppgifter över penningmarknads- och obligationsräntor samt valutakurser publiceras månadsvis, att bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor publiceras kvartalsvis, att aggregerade volymuppgifter, avseende penningmängdlikviditet, inoch utlåningsvolymer i kreditinstitut samt emissioner av räntebärande värdepapper publiceras månadsvis,

SOU 1993: 107 Sammanfattning 9

kvartalsvisa sammanställningar publiceras över olika sektorers att räntebärande värdepapper, innehav av statistik över försäkringsverksamhet fördelad på försäkringsforiner, att över försäkringsbolagens placeringar publiceras kvartalsvis, samt att statistik över börsaktieägandet publiceras årsvis, bransch- och storleksfördelad statistik över bankernas inlåning samt att de finansiella institutens och de statliga lånefondemas utlåning publiceras kvartalsvis,

att bokslutsstatistik årlig och balansstatistik kvartalsvis för finans-

iella institut, publiceras med lämplig indelning i institutgrupper, finansräkenskaper produceras såväl kvartals- som årsvis, och att att ökade personalresurser sätts in för att höja räkenskapemas kvalitet.

Jag föreslår vidare att detaljerad översyn görs av innehållet i en mera framförallt balans- och resultatrapportema när de externa kraven, med anledning EG:s redovisningsdirektiv och arbetet inom Eurostat och av Centralbankschefskommittén, har klarnat. Då bör också metoder kunna utvecklas för statistisk belysning marknaderna för finansiella derivat. av När det gäller ansvarfrâgan för finansmarknadsstatistiken kan konstasåväl Finansinspektionen Riksbanken och SCB har ett intteras att som i statistiken, än formulerat olika sätt. En samordnad resse om datainsamling är nödvändig med hänsyn till myndigheternas omfattande informationsbehov för tillsyn och marknadsbevakning och till kraven undvika merarbete för uppgiftsläinnarna. Även det önskvärt att om vore med huvudman för hela den officiella finansmarknadsstatistiken, anser en jag att flera skäl talar för en uppdelning av ansvaret. Mitt förslag innebär att ansvaret för finansmarknadsstatistiken delas mellan Finansinspektionen, Riksbanken och SCB enligt följande:

Statistiska centralbyrån bör, inom sin anslagsñnansierade verksamhet, för sammanställning av finansräkenskapema som en del av ansvara nationalräkenskapssystemet.

Riksbanken bör, ett led i sin verksamhet, producera och som egen publicera statistik rörande betalningsbalans, valutakurser, penningmarknads- och obligationsräntor, bankernas in- och utlåningsräntor, emissioner och placeringar värdepappersmarknadema, inklusive finansiella derivat, samt aggregerade balansuppgifter för finansiella institut, dock inte försäkringsbolag. Kontinuiteten i denna produktion och

10 Sammanfattning

finansräkenskapernas försörjning med primärstatistik bör säkras genom ett avtal mellan Riksbanken och SCB eller ett fast åtagande i annan form från Riksbankens sida.

ñnansinspektionen bör, som beställarmyndighet, ansvara för statistik rörande försäkringsverksamhet, börsaktieägande och sektorfördelade inoch utlåningsstockar samt årlig bokslutsstatistik för finansiella institut.

För varje statistikprodukt bör en enda myndighet svara för insamling, bearbetning och i de flesta fall även för publicering av uppgifter. Dubbelarbetet mellan myndigheterna kan då minimeras, liksom uppgiftslämnarnas arbete med att sammanställa underliggande rapporter. Respektive myndighets datasystem måste byggas ut för att möjliggöra en effektiv överföring av information från uppgiftslämnarna och mellan myndigheterna. En väl fungerande samordning mellan myndigheterna är nödvändig, och jag föreslår att arbetet i den nuvarande Styrgruppen för kapitalmarknadsstatistik vidareutvecklas med Finansinspektionen som huvudman. Förslagen innebär icke obetydliga kostnadsbesparingar. Till en del har detta att göra med en mindre omfattande publicering, främst genom förslaget att uppgifter om enskilda institut inte längre skall publiceras i den officiella statistiken. Mer betydelsefullt från kostnadssynpunkt är din..., att den föreslagna arbetsfördelningen mellan Riksbanken och SCB medför at en omfattande dubblering av arbetsuppgifter undviks. Resursbesparingar uppkommer, framförallt i fråga om registrering och kontroll av primäruppgifter men också i fråga om publicering. Den föreslagna ordningen med en enda uppgiftsinsamlareproducent för varje statistikprodukt - bör också medföra resursbesparingar för uppgiftslämnarna genom att kontrollen av lämnade uppgifter förenklas. När det gäller Riksbankens statistikproduktion och kostnaden för denna avses det föreslagna åtagandet inte innebära någon väsentlig förändring. Det skall omfatta endast sådan statistikproduktion som för Riksbanken utgör en nödvändig del av den egna verksamheten. Det betyder också, att ingen ersättning skall utgå från SCB för denna statistik utom för sådana merkostnader som kan uppkomma. Förslaget innebär vidare att en betydande del av SCB:s produktion av finansmarknadsstatistik måste anslagsfinansieras över SCB:s budget. Det gäller främst sammanställningen av finansräkenskaperna, där jag också föreslår ökade resursinsatser i syfte att höja räkenskapernas kvalitet och

SOU 1993: 107 Sammanfattning 11

öka jämförbarheten mellan kvartals- och ârsräkenskapema. Kostnaderna för den produktion fmansmarknadsstatistik, för vilken SCB föreslås av uppgår till 4 miljoner kronor per år. ansvara, ca Kostnaden för den del statistiken som jag föreslår att Finansinspekav tionen skall för, nämligen stockstatistik, statistik över börsakansvara tieägande, årlig bokslutsstatistik samt statistik över försäkringsverksamhet, kan uppskattas till 4 ä 5 miljoner kronor per år. Denna del av kostnaden för den officiella ñnansmarknadsstatistiken kommer enligt förslaget även i fortsättningen att belasta ñnansinstituten via Finansinspektionens budget.

SOU 1993: 107

1 Kreditmarknaden och

kapitalmarknadsstatistiken

1.1 Finansiella marknader

De finansiella marknaderna kan beskrivas en rad olika sätt. Utvecklingen efter avregleringen under 1980-talet har gjort det allt svårare avgränsa marknad från Marknaden som helhet har att en en arman. utvecklats och omfattande volymökning har ägt rum. Kretsen av en institut och aktörerhar vidgats, samtidigt som ett större utbud av instrument successivt förfinats. Värdepapper som tidigare haft en lång löptid har under år också kunnat emitteras med korta löptider. senare Effektiva andrahandsmarknader för standardiserade värdepapper har utvecklats. Efter valutaavregleringen ökade också kapitalrörelsema över gränserna, vilket har inneburit att det nationella kapitalet blivit allt mer konturlöst. Kreditmarknaden brukar delas i kort marknad, penningmarknaupp en den, och längre, obligationsmarknaden. Vid sidan av kreditmarknaden en tillförs också kapital via riskkapitalmarknaden för aktier. Pâ dessa marknader finns rad olika instrument som instituten och övriga aktörer en handlar med. Dessa kan karaktäriseras som olika former av värdepapper, skuldbevis De utgör vidare grunden för den derivathandel som sker etc. i form terminer, optioner, etc. Genom handeln med derivatinav swappar strument möjliggörs spridning risker förenade med ett visst värdepapav persinnehav. Det finansiella systemets funktion kan sammanfattas i tre huvuduppgifter.

1 att omfördela sparande i ekonomin genom att sammanföra sparare och investerare samt att sörja för effektiva kreditflöden dem emellan, 2 att skapa likviditet och medverka i en väl fungerande betalningsmedelsförsörjning, 3 att hantera och utjämna risktagande och osäkerhet.

14 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken SOU 1993: 107

För att säkerställa det finansiella systemets funktion och effektivitet kringgärdas verksamheter på dessa marknader av en relativt långtgående lagstiftning, samtidigt som det i princip krävs tillstånd från regeringen eller Finansinspektionen för att driva finansiell verksamhet. Den verksamhet som bedrivs de finansiella marknaderna står under tillsyn av Finansinspektionen. Det finansiella systemets utveckling under 1980-talet har kommit att väsentligt öka de krav som ställs information om olika marknader, aktörer, instrument, volymer och priser. Mot bakgrund av det finansiella systemets betydelse för hela ekonomins funktionssätt är det viktigt att systemet präglas av en god genomlysning. Aktörerna på marknaden, allmänheten, myndigheterna m.fl. bör fortlöpande ha tillgång till information som underlag för analys av de finansiella marknaderna.

1.2 Statistik över finansiella marknader

Statistikens betydelse i dagens samhälle kan knappast överskattas. Statistiska uppgifter förekommer på snart sagt alla nivåer och områden som planerings- och beslutsunderlag. Dess betydelse som faktaunderlag för ekonomisk politik, samhällsdebatt, forskning och allmän information år också mycket stor. Då behov och användning av statistik skall belysas kan en uppdelning göras mellan s.k. driftsstatistik och statistik av allmänt intresse. Den förra erfordras vid styrning av verksamheter som t.ex. planering, beslut, uppföljning, analys, utvärdering och tillsyn. Ett annat kännetecken är att i intresset för driftsstatistik begränsas till enskilda företag, branscher, myndigheter eller individer. Behov och användningsområde är således framförallt internt eller specifikt. Statistik som skall tillgodose ett allmänt intresse av information benämns i det följande basstatistik. Inom åtskilliga verksamhetsområden förekommer såväl driftsstatistik som basstatistik. Detta gäller också de finansiella marknaderna. Banker och andra finansiella institut är liksom icke-finansiella företag beroende av statistiska uppgifter för planering, beslut och uppföljning. Myndigheter med uppgift att övervaka utvecklingen på kredit- och valutamarknaden, som t.ex. Finansinspektionen och Riksbanken, har i flera fall liknande behov. Olika sektorers finansiella tillgångar och skulder samt deras utveckling, liksom räntor, valutakurser m.m., har betydelse för den ekonomiska utvecklingen i stort och utgör därför också viktigt underlag

SOU 1993: 107 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken 15

vid t.ex. makroekonomiska bedömningar av framtiden. En inte obetydlig del den finansiella statistiken är också nödvändig för framställning av av annan statistik, t.ex. nationalräkenskapema. Begreppet kapitalmarknadsstatistik definierades i regeringens proposition 198687: 100, då ansvaret för statistiken övertogs av Bank- och Försäkringsinspektionema, och senast i direktiven till denna utredning. Definitionen av kapitalmarknadsstatistik syftar emellertid främst den del som staten skall ansvara för. Kapitalmarknadsstatistiken består enligt direktiven av

sammanställningar av balanser över tillgångar, skulder och eget kapital, årlig resultatstatistik, börsaktieägarstatistik. -

Statistiken omfattar månatliga, kvartalsvisa eller årsvisa uppgifter om institutens tillgångar och skulder, kreditinstitutens sektorfördelade in- och utlåning, nyutlåning, kvartalsvisa uppgifter om försäkringsbolagens placeringar, AP-fondens placeringar och upplåning, statsskulden, vissa räntor och valutaflöden m.m. Statistiken sammanställs och publiceras huvudsakligen på aggregerad nivå, men uppgifter över banker och försäkringsbolag redovisas också på enskilda större instituts nivå. Till kapitalmarknadsstatistiken hör också finansräkenskapema, vilka kompletterar nationalräkenskapemas inkomst- och utgiftskonton med data över finansiella tillgångar och skulder. National- och finansräkenskapema bygger på FN:s A System of National Accounts SNA. Följande företag ingår i finansräkenskapemas definition av finanssektom: Riksbanken, banker, försäkringsbolag och understödsföreningar, finansbolag, mellarihandsinstitut, investmentbolag, värdepappersbolag, värdepappersfonder och fondbolag samt postgirot. I det följande används även begreppet kreditinstitut vilket omfattar banker, finansbolag och mellanhandsinstitut. Den nuvarande definitionen av kapitalmarknadsstatistik har under årens lopp vuxit fram i takt med SCB:s uppbyggnad av finansräkenskapema. Innehållet har också styrts av de rapporter som varit underlag för tillsynsverksamhet. Begreppet är sålunda inte strikt definierat utan är i dag samlingsnamn för såväl driftsstatistik över enskilda finansiella institut som basstatistik i form av exempelvis finansräkenskapema. Den nuvar-

ande kapitalmarknadsstatistiken saknar dessutom centrala uppgifter såsom

16 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken SOU 1993: 107

räntor, aktieindex, valutakurser mm., även om det i publikationema över kvartalsvisa finansräkenskaper finns enstaka sådana uppgifter. Benämningen kapitalmarknadsstatistik är ett snävt och inte helt rättvisande uttryck för den statistik som omfattas av dess definition. Statistiken speglar inte enbart utvecklingen på kapitalmarknaden utan utvecklingen i hela det finansiella systemet. En lämpligare beteckning denna statistikgren är finansmarknadsstatistik. Utredningen kommer i det följande att använda detta begrepp. Begreppet finansmarknadsstatistik bör, utan att syfta vad som skall publiceras av staten eller privata företag, omfatta såväl statistik över enskilda finansiella instituts och institutgruppers tillgångar och skulder som statistik över olika delmarknaders utveckling. Vidare bör i begreppet innefattas även prisstatistik avseende finansiella instrument och slutligen också statistik över betalningsbalansen. Betalningsbalansens kapitaldel visar ändamâlsfördelade utlandstransaktioner i termer av valutainflöden och valutautflöden, medan finansräkenskapema visar utlandstransaktionerna i form av olika sektorers utlandsupplåning och placeringar. I följande avsnitt redovisas vilken del av finansmarknadsstatistiken som bör betraktas som basstatistik eller officiell statistik.

1.3 Officiell ñnansmarknadsstatistik

1.3. l Övergripande definition

l 1990 års statistikutredning om den statliga statistikens finansiering och samordning anges följande sju kriterier för vad som bör hänföras till basstatistik eller officiell statistik:

l Förekomst av bestämmelser i lag, förordning, instruktion eller annat styrinstrument att statistiken i fråga skall produceras eller finnas. 2 Statistik som behövs för obligatorisk rapportering till intemationella organ. 3 Statistik med uppgift att tjäna som underlag för nationell planering och beslutsfattande. 4 Allmäninformativ statistik, främst för allmänheten, politiker, massmedierna etc. som information om utvecklingen och som underlag för samhällsdebatten.

1993:107 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken 17 SOU

5 Statistik objektivt underlag för intressegruppers verksamhet, som lönestatistik, prisindex och statistik belysande nyetableringar t.ex. och branschstrukturer. 6 Statistik för forskning och utveckling FOU nämligen statistikprodukter och databaser för exklusiva FOU-behov av stor mera betydelse för samhället. 7 Statistik betydelse för framställning av annan statistik, främst av statistikprodukter och databaser.

Resultatet 1990 års statistikutredning återfinns i regeringens av proposition 1992932101 den statliga statistikens finansiering och om samordning och i lagen 1992:889 om den officiella statistiken. De kriterier i 1990 års statistikutredning överensstämmer med som angavs den definition officiell statistik görs i propositionen. Där likställs av som

också begreppen basstatistik och officiell statistik.

Lagen 1992:889 den officiella statistiken tillämpas när statliga om myndigheter under regeringen framställer statistik. l lagen sammanfattas begreppet officiell statistik som sådan statistik som är underlag för samhällsplanering, forskning, allmän information och internationell rapportering och myndighet framställer enligt som en föreskrifter som regeringen meddelar. Vilka statistikprodukter eller statistikområden som med ledning av ovan angivna kriterier kan betecknas som officiell statistik är inte alltid självklart. Möjligheter att dra exakta gränser saknas i många fall, och vad är officiell statistik avgörs ofta i dialog mellan departement och som en myndigheter. Den statistik idag räknas till den officiella statistiken som finns angiven i bilaga till förordningen 1992:1668 om den statliga en statistiken. Vidare finns statistikansvar för ett visst område inskrivet i respektive myndighets instruktion. Officiell statistik skall vidare enligt förordningen offentliggöras i serien Sveriges Officiella Statistik och hållas allmänt tillgänglig enligt föreskrifter som SCB meddelar. Under avsnittet kapitalmarknad i förordningen anges följande innehåll till den officiella kapitalmarknadsstatistiken.

Finansräkenskaper Finansiella företag, bokslut, Icke-finansiella företag Nyutlåning Börsaktieägande

18 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken SOU 1993: 107

Riksförsäkringsbolag Försäkringsföretag Balans- och stockstatistik

Finansinspektionen är idag ansvarig för samtliga ovan angivna delar utom statistik över icke-finansiella företag. Den senare är anslagsfinansierad över SCB:s budget. Den kapitalmarknadsstatistik som anges i förordningen om den statliga statistiken skall i princip överensstämma med den som också anges i direktiven till denna utredning. Förordningens grova uppdelning av olika grenar av kapitalmarknadstatistiken lämnar emellertid stort utrymme för tolkning av vad som bör omfattas. Utredningens överväganden kommer att koncentreras till de behov av finansiell statistik som finns inom ramen för de ovan angivna kriterierna officiell statistik. Utredningens uppdrag kan därmed formuleras vara att utreda:

Vilka principer bör gälla för den officiella finansmarknadsstatisti- ken och vilken statistik bör omfattas Hur skall ansvarsfördelningen för den officiella finansmarknadssta- tistiken se ut och hur skall statistikproduktionen organiseras och finansieras

l .2 Definitionens innehåll

En fråga som först måste ställas är huruvida statistik över kapitalmarknaden har särdrag, som motiverar att speciella hänsyn tas vid fastställande av vad som bör ingå i den officiella statistiken på detta område. Det finansiella systemets betydelse för ekonomin och bankernas centrala roll i betalningsförmedlingen gör att behovet av statistik över dessa marknader är stort. Användarnas krav pá relevant information bör kunna tillgodoses för att de mest effektiva besluten skall kunna fattas. Utöver det informationsbehov makronivâ, som officiell statistik i första hand skall tillgodose, finns ett dagligt behov av uppgifter mer detaljerad nivå. Konsumenterna behöver information om enskilda finansiella tjänster i enskilda institut, aktörerna på värdepappersmarknaden behöver information om kurser obligationer, certifikat etc., och handeln pá dagslånemarknaden planeras genom dagliga prognoser över

1993:107 Kreditmarknaden och kapitalmarknadsstatistiken 19 SOU

likviditeten i systemet. Den beskrivna informationen är av yttersta vikt för betalningssystemets funktion och effektivitet och uppfyller utan vidare de krav allmänintresse anges i lagen om den officiella statistiken. som Det är emellertid viktigt att kunna särskilja vilken information som marknaden kan och bör tillhandahålla själv och vilken betydelsefull information marknaden inte tillhandahåller. Det finns också statistisk som information marknaden tillhandahåller fortlöpande men som är svår som att återfinna historiska uppgifter över. Ett grundläggande synsätt är härvid att en marknad måste kunna producera aktuell information över och tjänsters innehåll och priser. varor Detta förhållande gäller på alla marknader, även de finansiella. Marknadsplatserna bör sålunda fortlöpande tillhandahålla information om de värdepapper är föremål för handel. Vidare bör de institut som som verkar de finansiella marknaderna och står under Finansinspektionens tillsyn fortlöpande tillhandahålla information om de tjänster som tillhandahålls. Det framgår också av inspektionens konsumentpolicy att instituten bör lämna information är lättillgänglig, tydlig och som jämförbar. Sammanfattningsvis kan man säga att om de finansiella marknaderna inte fungerar tillfyllest vad gäller information om tjänsters priser och villkor så fungerar inte heller marknaden effektivt. Problem och brister i dessa avseenden kommer inte att kunna avhjälpas med officiell statistik måste hanteras marknadsaktörema och genom insatser från bl.a. utan av tillsynsmyndigheten. Mycket talar för att definitionen av officiell finansmarknadsstatistik i första hand skall innefatta makroekonorniska uppgifter för analys av den strukturella utvecklingen, medan statistik på företagsnivå, som mera har karaktär driftsstatistik, inte skall ingå i den officiella statistiken. av Individuella uppgifter värde för en marknads funktionssätt såsom av

aktuella marknadspriser, villkor eller information om finansiella tjänsters

innehåll bör inte heller officiell prägel. Den officiella statistiken skall ges endast uppfylla allmänna intressens behov och inte svara för sammanställningar driftsstatistik enskilt instituts nivå, avsedda för av tillsynsändamål eller marknadsandelsanalyser. Inte heller skall den svara för information som marknadens aktörer bör tillhandahålla.

SOU 1993: 107

2 Behovs- och probleminventering

2.1 Utvecklingstendenser

Det finansiella systemet har genomgått stora förändringar under 1980talet. Nya finansiella instrument och marknader har vuxit fram. Till stor del sammanhänger denna utveckling med penningpolitikens omläggning från regleringspolitik till utnyttjande marknadskonforma medel. av Näringslivets internationalisering och borttagandet av legala, mellanstatliga hinder har samtidigt resulterat i snabb integrationsprocess, där en de finansiella i olika länder sammanflätats alltmer. Den snabba systemen tekniska utvecklingen vad gäller databehandling och datakommunikation har haft betydelse för utvecklingen, särskilt pâ värdepappersmarkstor naderna. Förändringarna har också inneburit att beroendet mellan ekonomins finansiella och reala delar har ökat. Stora variationer i räntor och valutakurser återverkar på den reala ekonomin. Samtidigt kan budgetunderskott och förväntningar ñnanspolitiska åtgärder kraftig om påverka de finansiella marknaderna. Osäkerhet och fluktuationer i räntor

och valutakurser begränsar i viktiga avseenden handlingsutrymmet för

den. ekonomiska politiken.

i Den förändring skett vad gäller det finansiella systemets struktur,

Z som jfunktionssätt och betydelse innebär att också förutsättningarna för och behovet information ändrats. Analys och prognostisering av den av makroekonomiska utvecklingen förutsätter idag, i högre grad än tidigare, kunskapom finansiella marknadernas funktionssätt och om kopplingen grill den reala ,sidan ekonomin. Detta kräver aktuell och tillförlitlig av statistik. Inte minst är detta viktigt vid utformningen den

finansiell av

ekonomiska politiken.

22 Behovs- och probleminventering

2.2 Olika slags statistikbehov

Statistiska uppgifter, däribland finansiella data, utgör ofta en viktig del i det samlade informationsunderlag som ligger till grund för planering och beslutsfattande i såväl offentliga organ som näringslivet. Behovet av statistisk information om finansiella instrument och marknader är naturligtvis extra uttalat i myndigheter som har till uppgift att övervaka och belysa utvecklingen på dessa marknader och i företag som olika sätt har anknytning till verksamheten de finansiella marknaderna. Riksbanken har exempelvis behov av statistik över de finansiella marknaderna i sin penning- och valutapolitiska verksamhet och i uppgiften att ansvara för stabiliteten i betalningssystemet. Statistik som belyser de finansiella marknademas struktur och utveckling är emellertid inte av intresse enbart för aktörerna marknaden. Uppgifter om in- och utlåning, olika sektorers tillgångar och skulder, sparande och likviditet, utvecklingen av räntor och valutakurser efterfrågas också i en rad andra sammanhang, bl.a. då makroekonomiska bedömningar skall göras. Makroekonomiska analyser och prognoser utgör ett viktigt underlag såväl för regering och riksdag som för allmänheten. Offentliga organ, näringsliv, hushåll och organisationer har alla sitt sätt ett intresse av att den ekonomiska utvecklingen fortlöpande analyseras och att framtidsprognoser utarbetas. Ett väl fungerande nationalbokföringssystem med konsistenta reala och finansiella räkenskaper är i detta sammanhang av stor betydelse. En annan viktig roll för statistiken är att vara allmäninformativ och fungera som underlag i den allmänna debatten. Någon skarp gräns mot användningen för planering eller makroekonomiska analyser och prognoser kan inte dras. Med hänsyn till statistikens roll i sanihällsdebatten och finansmarknadernas ökade betydelse för ekonomin i stort är det betydelsefullt att relevanta finansiella uppgifter hålls allmänt tillgängliga. i Statistiken har dessutom stor betydelse i forskningen. De behov av kapitalmarknadsstatistik som föreligger här överensstämmer i hög grad med de som gäller vid analys och prognostisering av den makroekonomiska utvecklingen. Behovet av historiska uppgifter och långa, sammanhängande tidsserier framstår dock som särskilt angeläget i forskningssammanhang.

Behovs- och probleminventering 23

Den behovsinventering som här skall presenteras bygger i betydande utsträckning på diskussioner med olika statistikkonsumenter. Intervjuer har genomförts med rad användare. Marknadsanalytiker, valutahanden lare, portföljförvaltare, journalister, konjunkturbedömare, forskare, samt företrädare för olika departement och myndigheter är några kategorier av utfrågats. Andra informationskällor är prenumerantföranvändare som teckningar sammanställda av SCB och Riksbanken. Jag har tidigare, i kapitel ett, berört gränsdragningen mellan driftsstatisl tik och statistik mera allmänt intresse, s.k. basstatistik. Utgångsav punkten för denna uppdelning är förekomsten av grundläggande skillnader vad gäller behov och användning. Driftsstatistik erfordras vid styrning och tillsyn över verksamheter, medan basstatistik skall ge en av allmän beskrivning samhället. Någon skarp gräns föreligger inte mer av alltid mellan dessa tvâ funktioner; samma statistik kan i många fall både allmän information t.ex. ekonomiska förhållanden och fungera ge en om som beslutsunderlag i enskilda verksamheter. Utgångspunkten i detta kapitel är att analysera och ge en bild av allmänhetens och den ekonomiska politikens behov av finansiell statistik. Utpräglade branschspeciñka behov, som t.ex. att belysa enskilda företags marknadsandelar eller relativa resultatutveckling, kommer inte att beaktas här. Däremot tas självklart hänsyn till olika branschers eller enskilda företags behov statistik i de fall då dessa sammanfaller med allmänav hetens. heller kommer marknadens eller allmänhetens behov av aktuella prisuppgifter att här beaktas. De finansiella marknaderna har flera viktiga funktioner att fylla är att producera och tillhandahålla information - en om de olika instrumentens priser. Den officiella statistikens uppgift är i stället att tillhanda olika slags aggregerade uppgifter och tidsserier.

2.3 Makroekonomiskt analys- och beslutsunderlag

2.3.1 Användare och användningsområden

Användningen finansiella data vid analys och prognostisering av den av makroekonomiska utvecklingen har ökat, liksom antalet makroanalytiker. Konjunkturbedömningar görs numera såväl av offentliga organ t.ex. - Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet som av ekonomiska sekretariat på banker, fackförbund och näringslivsorganisatio-

24 Behovs- och probleminventering

ner. Större företag, värdepappersbolag och andra aktörer de finansiella marknaderna har inte sällan särskilda personer avdelade som kontinuerligt följer den makroekonomiska utvecklingen. Det ökade inbördes beroendet mellan den finansiella och den reala sidan av ekonomin har inneburit att intresset för vad som händer på andra sidan i motsvarande grad ökat. Aktörerna de finansiella marknaderna är idag betydligt mer intresserade av den reala utvecklingen än vad fallet var innan avregleringarna på kredit- och valutamarknaden. Samtidigt ägnar analytiker i icke-finansiella storföretag, liksom konjunkturbedömare i allmänhet, idag betydligt mer tid än tidigare att försöka förstå och studera finansiella samband och data. Nationalekonomer med uppgift att göra konjunkturbedömningar och löpande analysera inkommande statistik återfinns numera också på marknadsgolvet. De större industriföretagen har upprättat egna valutaavdelningar, där specialister löpande bevakar och analyserar valutaoch ränteutvecklingen. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet, bland många andra, har samtidigt börjat göra prognoser över valuta- och ränteutvecklingen. Olika typer av finansiella modeller har fått en ökad spridning. Dagstidningarnas ekonomisidor växer i antal, och inslaget av finansiella data blir allt mer påtagligt. Slutsatsen är att behovet av information och kunskap om det finansiella systemet och dess förhållande till den reala sidan ökat kraftigt. Detta gäller såväl efterfrågan på prisuppgifter som behovet av information om vilket sätt finansiella tillgångar och skulder utvecklas i olika sektorer.

2. 3 2 Finansräkenskaperna

.

Då den makroekonomiska utvecklingen skall analyseras eller prognoser göras är det önskvärt att beakta såväl den reala som den finansiella sidan i ekonomin. Beslut om resursförbrukning och finansiering fattas i allmänhet simultant. I prognossammanhang tvingas man dock ofta göra en uppdelning av praktiska skäl. En utveckling pågår i riktning mot att i ökad utsträckning integrera de finansiella och reala kalkylerna. Detta förutsätter såväl statistik av hög kvalité som kunskap om de samband som råder. Ett väl fungerande nationalräkenskapssystem är i detta sammanhang av stor betydelse. En viktig slutsats av diskussionen i förra avsnittet är att avstämningar måste kunna göras mellan den reala och den finansiella sidan av

1993:107 Behovs- och probleminventering 25 SOU

ekonomin. Kopplingen mellan olika sektorers finansiella sparande och det sätt på vilket detta sparande kanaliseras har blivit allt viktigare. Detta behov har i sin förstärkts de omfattande förskjutningar i sparandet tur av mellan olika sektorer inträffat bl.a. följd av kreditmarknasom som en dens avreglering. l de reala nationalräkenskapema hur produktionsvolymen utanges vecklas och fördelas mellan konsumtion, investeringar och nettoexport. inkomster och utgifter bildar det finansiella sparandet. Är saldot Nettot av negativt föreligger ett nettoupplåningsbehov. I finansräkenskapema redovisas hur de finansiella överskotten slussas vidare till de delar av ekonomin där upplâningsbehoven finns. En sektors finansiella sparande kan definieras som ökningen i sektorns finansiella tillgångar minus ökningen i dess skulder. Så beräknas det finansiella sparandet i finansräkenskapema. Bytesbalansen är då lika med ökningen i inhemska sektorers samlade utländska tillgångar minus ökningen i deras samlade skulder till utlandet. Eftersom realräkenskapema och finansräkenskapema skall spegla hela ekonomin är det viktigt att systemen är inbördes konsistenta och samordnade med varandra. Det föreligger emellertid betydande skillnader i beräkningsutfall det finansiella sparandet mellan de tvâ räkenskapsav systemen. Diskrepanserna gäller inte enbart förhållandet till omvärlden utan också för olika inhemska sektorer. Problemen förefaller ha ökat gradvis. Fram till mitten av 1980-talet var real- och finansräkenskapema relativt väl avstämda. Därefter har konsistensproblemen tilltagit. Betydande restposter har uppstått på olika ställen i systemen. Detta har skapat osäkerhet kring sparandets utveckling och nivå såväl för ekonomin i stort som för olika sektorer. Sannolikt är risken för fel i de finansiella sparsaldona och i bytesbalansen särskilt stor för finansräkenskapemas del. Den nyss givna definitionen ökningen i sektorns finansiella tillgångar minus ökningen i dess skulder är något lättvindigt formulerad. En ökning i en tillgång eller skuld beror på att den stigit i värde under året eller den period som gäller skall inte påverka det finansiella sparandet. Endast ökningar som sammanhänger med faktiska transaktioner skall ingå. som Att samla in uppgifter om dessa transaktioner nettot av köp och försäljning är i regel inte möjligt. Beräkningsgângen i finansräkenskapema kan i stället följande. Man bestämmer tillgångs- och vara skuldstockama vid årets början och slut uttryckta i marknadspriser. Med hjälp ett lämpligt prisindex för tillgången i fråga rensas förändringen av

26 Behovs- och probleminventering SOU 1993: 107

i marknadsvärdet bort och avsätts till ett värderegleringskonto. Vad som återstår i skillnad mellan stocken vid årets början och dess slut hör hemma i det finansiella sparandet. Det beskrivna beräkningssättet används t.ex. vid bestämning av förändringen i börsaktieinnehav men kan av olika skäl inte tillämpas vid bestämning av förändringen i alla olika tillgångsrespektive skuld-stockar. I vissa fall insamlas marknadsvärderade stockar direkt från uppgiftslämnarna. Osäkerhet råder naturligtvis om det faktiskt är marknadsvärden man får in och om hur dessa i så fall bestämts av uppgiftslämnarna. En annan svårighet är att hitta ett prisindex som år relevant. För obligationer exempelvis kan börsnoteringar användas, men det gäller då att hitta en sammanvägning som stämmer med den aktuella stockens sammansättning. En ytterligare felkälla skapas av de variationer i stockar och i kurser som under loppet redovisningsperioden. ägt rum av I andra fall saknas uppgifter om marknadsvärden och sådana måste då skapas av statistikproducenten. Ibland är detta inte möjligt och då återstår att använda de okorrigerade värden man fått in, och där t.0.m. osäkerhet kan råda om vilka värderingsprinciper som använts. För utländska tillgångar och skulder tillkommer effekter av växelkursförändringar som också skall rensas bort. Man måste alltså, förutom kursutvecklingen för olika valutor, känna till stockarnas valutasammansättning. Särskilda svårigheter finns när det gäller att sektorfördela stockar av instrument som kan omsättas en andrahandsmarknad: att t.ex. bestämma hushållens respektive företagens innehav av statspapper. Ett ytterligare problem är den växande floran av finansiella instrument, inbegripet de s.k. derivaten, samt de stora transaktioner i sådana instrument som av bl.a. skatteskäl görs i samband med boksluten. Avregleringen av de finansiella marknaderna, inte minst på utlandssidan, har accentuerat dessa problem. Det är i detta sammanhang angeläget att också något beröra den tilltagande inkonsistensen mellan finansräkenskapernas kvartals- och årsstatistik. Finansmarknadernas kraftiga tillväxt, vad gäller såväl volym som nya instrument och aktörer, har fått till följd att finansräkenskaperna

Årsräkenskaperna

drabbats av förseningar under senare år. sammanställs därför med drygt ett ârs eftersläpning. Kvartalsräkenskaperna är tänkta att ge en aktuell bild av en utveckling som senare verifieras av årsräkenskaperna. Så har emellertid inte riktigt blivit fallet. En orsak till diskrepansen är att kvartalsräkenskaperna saknar information som bara finns årsbasis och som skulle behövas

Behovs- och prableminventering 27

kvartal för att fâ bra skattning av sparandet. En annan förklaring per en är att sättet att sammanställa räkenskapema är olika. Kvartalsräkenskaper kan därför inte aggregeras så att de helårsbasis stämmer med de ârsvisa finansräkenskapema. Det bör understrykas att nationalbokföringen bygger på en mängd olika statistikkällor sinsemellan skiftande kvalité. Diskrepanser kan uppstå av dels beroende brister i primärstatistiken men också till följd av svårigheter att koppla samman de olika uppgifterna till en konsistent helhet. Det bör också poängteras att skattningar av sparandet utgörs av skillnaden mellan mycket stora bakomliggande aggregat. Även fel som är små sett i relation till dessa bruttoflöden kan ge stora utslag i det nettotal som sparandevariabeln utgör. Behovet precision är dock stort. Möjligheterna att studera och av analysera sparandets utveckling i olika sektorer i en totalmodell där såväl den reala som den finansiella sidan beaktas förutsätter att beräkningssystemen ger någorlunda konsistenta resultat. Alltför stora diskrepanser begränsar också möjligheterna till andra former av statistikanvändning. Det gäller bl.a. möjligheterna att relatera utvecklingen av olika skuldoch tillgångsstockar till den reala ekonomin. En bättre samstämmighet såväl mellan finans- och nationalräkenskaper som mellan finansräkenskapernas årliga och kvartalsvisa beräkningar är en viktig förutsättning inte bara för makroekonomiska analyser och prognoser utan i sin förlängning också för den ekonomiska politiken och den allmänna debatten. SCB disponerar i nuläget förhållandevis små resurser för att framställa finansräkenskapema. Med hänsyn till räkenskapemas centrala betydelse som underlag för ekonomisk analys och ekonomisk politik är detta olyckligt. Utredningen har inhämtat att vissa ytterligare kvalitetshöjningar skulle kunna göras med en större resursinsats. En del av de problem som ovan nämnts är dock av en sådan karaktär att de inte kan lösas under överskådlig framtid.

2.3.3 Prisstatistik och finansiella indikatorer

En av de finansiella marknademas viktigaste uppgifter är att producera och tillhandahålla information om de olika instrumentens priser. Aktuella prisuppgifter är nödvändiga för att marknaden skall kunna fungera effektivt. Behovet av historiska data är i detta sammanhang inte lika uppenbart. Tidsserier över valutakurser, räntor och olika aktieindex är

28 Behovs- och probleminventering SOU 1993: 107

emellertid nödvändiga, bl.a. vid makroekonomiska analyser och marknadsanalyser, samt i den ekonomiska forskningen. Priser finansiella instrument ryms dock idag inte inom den officiella statistiken. Det urval av tidsserier som SCB tillhandahåller är också ytterst begränsat. Samtidigt finns ett stort behov av den här typen av prisstatistik. Många konjunkturbedörnare, marknadsanalytiker, forskare, journalister producerar själva sådana tidsserier. Indata erhålls från tidningar, Reutersystemet och olika privata databaser, samt från Riksbanken. Ett alldeles särskilt intresse finns kring uppgifterna om bankernas inoch utlåningsräntor. Inte minst journalister uttrycker ett uttalat behov av den här typen uppgifter. Önskemål framförs också, från olika håll, av om utbyggnad och kvalitetshöjning i fråga om denna statistik. För penningpolitiken, och mer allmänt för att målet om prisstabilitet skall uppnås, är det viktigt att ha god information om inflationstrycket. Sådan kunskap kan erhållas genom studium av ett brett spektrum av indikatorer, som ger information om tillståndet i ekonomin. De indikatorer som i detta sammanhang används är i många fall konstruerade med utgångspunkt i olika reala mått som t.ex. kapacitetsutnyttjande, arbetskraftskostnader och arbetslöshetstal. Men listan på indikatorer innehåller också finansiell statistik. Olika penningmängdsaggregat och likviditetsmått används i många länder som indikatorer eller intermediära mål i penningpolitiken. Ett annat finansiellt mått som anses ha betydelse för inflationsutvecklingen är utlåningen till allmänheten.

2.3.4 Övriga statistikprodukter

Det finns naturligtvis ett behov av att få en total bild av utvecklingen på kreditmarknaden. Aktuell statistik om den totala kredittillförseln upp- delad på instrument och sektorer är ett önskemål som inte helt till- godoses idag. Vidare framförs också att behov finns av en bättre genomlysning av värdepappersmarknaden. Uppgifter om in- och utlåning är dels ett viktigt underlag för finansräkenskapema, dels en betydelsefull kunskapskälla då man vill få en bild av utvecklingen kreditmarknaden. Statistiken bevakas med stort intresse av såväl myndigheter och prognosmakare som analytiker på de finansiella marknaderna. Det allmänna intresset av statistik över försäkringsbolagens finansiella

Behovs- och probleminventering 29

verksamhet fokuseras naturligen livförsäkringsbolagen eftersom dessa för större del försäkringsbolagens placeringskapacitet. svarar en av Eftersom koncentrationen inom försäkringsbranschen är mycket stor tillfredställer aggregerade uppgifter för ett mindre antal bolag de allmänna behoven information. Försäkringsbolagens placeringar av fördelade på olika tillgångsslag är stort intresse vid analys av bl.a. av värdepappersmarknaden. Vidare är bolagens intäkter och utgifter liksom försäkringsbestândets struktur intresse som underlag för bedömning av av bolagens framtida placeringskapacitet och utveckling. Trots att endast del den statistik som efterfrågas ingår i den en av officiell statistiken, produceras av Finansinspektionen och SCB, som verkar det ändå inte föreligga någon uppenbar brist på finansiella data. Det behov föreligger hos offentliga organ, privata makroanalytiker som och journalister verkar ett tillfredsställande sätt kunna täckas med statistik från Riksbanken, affärstidningar och olika privata databanker. Att många huvudanvändare inte upplever avsaknad av finansiella data behöver emellertid inte betyda att all önskvärd information är lätt tillgänglig för alla. Hänsyn bör i detta sammanhang tas till de kostnader i form tid, pengar och kunskap som är förenade med möjligheten att av fâ tillgång till den finansiella statistiken. Ett speciellt område som jag inte närmare kommer att beskriva är derivatmarknadema. De instrument som idag räknas till derivat är huvudsakligen terminer, optioner och swappar. En mängd olika derivatinstrument kan erhållas genom att kombinera de olika instrumenten i handeln med värdepapper, valutor, räntor och index. Användningen av derivatinstrument har under de senaste 15 åren ökat väsentligt. Möjligheten att aktivt kvantifiera och hantera finansiella risker har genom dessa marknader ökat. De flesta större låntagama och placerarna är aktiva användare av derivatinstrument. Derivatmarknademas utveckling kan ses som en effekt av krav på ökad avkastning och lägre finansieringskostnad och efterfrågan på möjligheter att hantera risker. Behovet av information över derivatmarknadema är detsamma som för övriga finansiella marknader. Dels finns ett behov av statistik för tillsyn av marknaderna och dess aktörer dels finns ett behov av statistik som speglar marknademas utveckling. Slutligen finns också ett behov, liksom i nationalräkenskapssystemet, att kunna följa vilka positioner i derivatinstrument som svenska aktörer innehar. Om dessa behov skulle tillgodoses måste emellertid långtgående krav ställas rapportering och sammanställningar. För att kunna göra rimliga bedömningar av vilka ekonomiska

30 Behovs- och probleminventering

effekterna en valutakursjustering eller större ränteförändring får på samhällsekonomin utgör dock uppgifter av detta slag ett nödvändigt underlag.

Tillsyn

De finansiella marknaderna har sedan mitten av 1980-talet genomgått betydande förändringar till följd av avregleringar, ändrade verksamheter, ökad internationalisering och EG-anpassning. Det är i denna finansiella miljö av vikt att löpande anpassa uppgiftsinsanilingen till utvecklingen på de finansiella marknaderna såväl i Sverige som utomlands. Det bör framhållas att detta är en kontinuerlig process, eftersom en ständig utveckling pågår vad avser nya institut, instrument och tekniker i kombination med en ökande grad av internationalisering. De är viktigt att de finansiella marknaderna fungerar effektivt och att gällande lagar och normer följs av aktörerna marknaden. För att säkerställa detta och tillse att skyddsvärda intressen tillgodoses krävs tillstånd från regeringen eller Finansinspektionen för företag som erbjuder tjänster på de finansiella marknaderna. Finansinspektionen svarar för den löpande tillsynen av finansiella företag och marknader och har enligt lagstiftningen för respektive institutsgrupp rätt att inhämta den information myndigheten behöver. Riksbanken har ansvaret för valuta- och kreditpolitiken inom ramen för den allmärma ekonomiska politiken. Därutöver har Riksbanken ansvar för stabiliteten i betalningssystemet liksom i det finansiella systemet som helhet. Enligt 9 § lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank skall banken följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder. För att fullgöra dessa uppgifter har Riksbanken möjlighet att begära den information nödvändig för följa utvecklingen inom r som anses att dessa områden. Information kan enligt riksbankslagen inhämtas från kreditinstitut eller andra företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Riksbankens ansvarsområden gör det nödvändigt att inhämta information om förhållanden såväl i enskilda institut som olika delmarknader. Finansinspektionen och Riksbanken har i sina uppgifter som tillsynsmyndighet respektive centralbank ett självklart behov av information från de företag och institut som verkar de finansiella marknaderna.

SOU 1993: 107 Behovs- och probleminventering 31

Den information som behövs för att myndigheterna skall kunna fullfölja sina respektive verksamheter överensstämmer dock bara till vissa delar med det allmänna behovet basstatistik området. De två myndigav heternas insamling information bör också vara så flexibel som möjligt av för att information om nya företeelser snabbt skall kunna inhämtas. Finansinspektionens behov uppgifter från finansiella institut har efter av avregleringen på kreditmarknaden förändrats avsevärt. Under regleringstiden kunde instituten endast marginellt in i riskfyllda engagemang eftersom expansionsutrymmena var mycket små. Under denna period var det därför ofta tillfyllest att inhämta uppgifter över institutens balanser och resultat. Efter avregleringen har däremot omfattande stockar av engagemang, såväl i som utanför balansräkningarna, byggts upp i de finansiella instituten. Tillsynsmyndighetens behov av information avser därför i ökad utsträckning underlag för att kunna mäta risker inom ett instituts olika verksamhetsområden. Finansinspektionen har utvecklat särskilda tillsynsrapporter för att kunna mäta bl.a. ränterisker, valutarisker och kreditrisker. Tillsynsmyndighetens behov av information gäller i första hand enskilda institut, men för att kunna bedöma marknadens utveckling är myndigheten också intresserad av aggregerade uppgifter, inte bara vad gäller risker utan även vad gäller balansernas utveckling. De senare uppgifterna utgör emellertid en bakgrundsinformation för tillsynsverksamheten och är av sekundärt intresse när tillsynsmyndigheten själv skall insamla och bearbeta information. Genom att det inte finns något behov av att snabbt få tillgång till sådan bakgrundsinformation kan uppgifterna istället hämtas i bearbetat skick från andra statistikproducenter, t.ex. Riksbanken eller SCB. Riksbankens insamling av statistik över de finansiella marknaderna är dels ägnad att tillgodose riksbanksledningens behov av beslutsunderlag för den penning- och valutapolitik som skall bedrivas, dels utgör uppgifterna underlag för Riksbankens övervakning av betalningssystemets stabilitet. För att Riksbanken skall kunna dra full nytta av statistiken och på ett tillfredsställande sätt utnyttja den i sin verksamhet måste den vara flexibelt utformad, relevant till sitt innehåll, snabbt tillgänglig samt ha en hög precision. Riksbankens uppgiftsinsamling måste vara så flexibel att nya företeelser på de finansiella marknaderna snabbt kan infogas i rapporteringsrutinerna.

32 Behovs- och probleminventering

Omfattande rapporteringskrav finns också från internationella organisationer, främst BIS men även IMF och OECD, se nedan. Riksbanken verkar här som ett förbindelseorgan vad gäller finansiell statistik, i förhållande till internationella organisationer som Sverige är medlem

SOU 1993: 107

3 Internationella krav

Internationella krav kapitalmarknadsstatistik kan ses från olika aspekter. Vanligast kraven rapportering till internationella är att avser organisationer, även internationella rekommendationer och manualer men för hur statistiken skall utformas kan uppfattas som krav. Kraven kan eller mindre tvingande enligt avtal eller överenskommelser, men vara mer rapporteringen kan också vara helt frivillig.

3.1 FN:s A of National Accounts

System

Det svenska national- och fmansräkenskapssystemet har utformats efter definitioner fastställda FN, kallade A System of National Accounts av SNA medan betalningsbalansstatistiken har utformats efter Internationel- Valutafondens lMF:s Balance of Payments Manual BOPM som så långt möjligt är anpassad till SNA:s definitioner. Syftet med de nämnda rekommendationerna är att åstadkomma jämförbarhet mellan olika länders ekonomiska statistik. De internationella rekommendationerna ligger till grund för statistikrapporteringen till FN, OECD och IMF. Nationalräkenskaperna och betalningsbalansstatistiken är väl utvecklade i de flesta industriländer. Finansräkenskapema har emellertid inte nått samma kvalitet, trots att de är del nationalräkenskapssystemet och att också de omfattas av en av internationella rekommendationer. Endast ett fåtal av världens länder, däribland Sverige, sammanställer finansräkenskaper på ett acceptabelt sätt enligt FN:s rekommendationer. Det finns många skäl till att flera länder inte prioriterat att sammanställa fmansräkenskaper. Ett sådant skäl är de metodproblem som beskrevs i förra kapitlet. Utvecklingen de finansiella marknaderna under de senaste decennierna har gjort FN:s rekommendationer från 1968 delvis obsoleta. Det har därför inte alltid varit möjligt att följa rekommendationemas intentioner. En ytterligare förklaring till att många inte följer FN:s rekommendation är att finansräkenskaper i de flesta länder

34 Internationella krav SOU 1993: 107

görs i centralbankema. Dessa är av naturliga skäl inte alltid motiverade att följa nationalräkenskapernas definitioner och klassificeringar. Under de senaste åren har en omfattande översyn gjorts i FN:s regi av de internationella rekommendationerna SNA vilket kan innebära att de enskilda ländernas möjligheter att rapportera förbättras. I detta sammanhang kan nämnas att Internationella Valutafonden utarbetar en manual benämnd Monetary and Financial Statistics som kommer att bli helt konsistent med övrig internationell standard på området såsom ovan nämnda SNA och BOPM. Manualen kommer att innehålla begrepp och definitioner liksom en detaljerad vägledning för vissa beräkningar. De svenska finansräkenskapema följer i stora drag FN:s rekommendationer. Endast pâ följande områden avviker de från SNA:

uppdelning av olika tillgångar och skulders löptider görs inte koncemfordringarskulder mellan företag behandlas som ett finans- objekt alla fordringarskulder som redovisas under inhemska finansin- stitut behandlas som ett objekt allemanssparande och spärrkonto i Riksbanken är egna finansobj ekt hushållssektom redovisas inklusive intresseorganisationer. -

SCB rapporterar årsvisa ñnansräkenskaper till FN i samband med nationalräkenskapernas årliga rapportering. FN:s krav på rapportering är av betydligt mindre omfattning än de krav som ställs av t.ex. OECD, se nedan.

3.2 EG

När ett EES-avtal träder i kraft kommer de förordningar och direktiv som idag gäller EG-ländema att bli styrande också för Efta-ländemas statistikprodukter. Arbetet med finansiell statistik i EG sker delvis inom statistikkontoret Eurostat men på banksidan också inom ramen för centralbankernas samarbete, Committee of Govemors. Samarbetet om den finansiella statistiken sker inom ramen för Joint Committee on Monetary, Finance and Balance of Payments Statistics. I denna kommitté ingår representanter från såväl centralbanker som statistikbyråer i EG- och Efta-ländema.

SOU 1993: 107 Internationella krav 35

inom EG har sedan början av 1970-talet funnits särskilda rekommendationer för national- och finansräkenskaper, European System Integrated Economic Accounts ESA. Dessa rekommendationer är mer detaljerade än FN:s SNA-regler men uppbyggnaden är densamma. Rapporteringen finansräkenskaper till Eurostat är för närvarande av frivillig och liten omfattning. Den kommer emellertid att successivt av öka i takt med EG-anpassningen och förverkligandet av EG:s statistiska för perioden 1993-1997. Till skillnad från andra internationella program organisationers krav regleras stor del av statistikproduktionen inom en EG av lagstiftning. 1992 tillsattes en särskild arbetsgrupp working party inom Eurostat, vars nuvarande uppgift är att se över ESA och ta fram underlag för beräkningarna konvergenskravet för den offentliga sektorns bruttoav skuld. Gruppens arbete skall leda till insamling och analys av finansräkenskaper men också till en metodologisk utvidgning, om den ekonomiska och monetära unionen EMU blir verklighet. För länder som vill bli medlemmar i EMU får den offentliga sektorns bruttoskuld enligt beslut av EG-kommissionen inte överstiga 60 procent av bruttonationalprodukten till marknadspris. I ett inledande skede skall arbetsgruppen utreda vilken statistik som idag belyser skulderna i den offentliga sektorn och hur denna statistik sammanställs. Därefter skall definitionen av bruttoskulden fastställas. I arbetsgruppen ingår företrädare för EG-ländema. Representanter för Eftaländerna, däribland SCB, deltar som observatörer fram till dess EESavtalet trätt i kraft.

Översynen ESA görs med anledning att FN:s SNA-rekom-

av av mendationer har uppdaterats. Avsikten är att ESA skall följa SNA men ge tydligare anvisningar för den praktiska tillämpningen. En s.k. task force arbetar med den exakta utformningen av finansräkenskapsavsnitten i ESA. SCB representerar Efta-länderna och Sverige i denna arbetsgrupp. ESA kommer att anpassas till informationskraven för EMU. I övrigt kommer inga större avvikelser från de reviderade SNA att genomföras. ESA kommer att regleras i en förordning, vilket innebär att reglerna blir bindande för medlemsländerna, genom att förordningen automatiskt blir en del av den inhemska lagstiftningen. Det är ännu oklart vilken omfattning kraven i förordningen kommer att ha. Enligt de diskussioner som hittills förts i arbetsgruppen får man räkna med att de årliga finansräkenskaperna måste produceras minst i den omfattning som sker idag. Man överväger också att skärpa kraven produktionstiden, så att

36 Internationella krav

de årliga räkenskaperna skall vara färdigställda i september månad, året efter räkenskapsåret. För svensk del innebär detta att produktionstiden måste kortas med cirka tre månader jämfört med nuvarande situation. Det finns ännu inte några krav från Eurostat sammanställningar av kvartals- eller halvårsräkenskaper. Däremot har centralbankerna inom EG uttryckt starka önskemål om kvartalsvisa finansräkenskaper. Finansräkenskapema kommer att spela en betydande roll vid utvecklandet av den planerade ekonomiska och monetära unionen. De är tänkta dels att fungera som en slags kärna för statistisk information över finansiella marknader, monetära aggregat m.m. där man kan se kopplingar till den reala ekonomin via det finansiella sparandet, dels att utgöra underlag för beräkningarna av konvergenskraven. Det finns vidare planer att sammanställa en gemensam finansräkenskap för alla länder inom EMU, när den gemensamma centralbanken och valutan etablerats. Eftersom ñnansräkenskapema kommer att utgöra ett viktigt underlag i det kommande arbetet med EMU är det troligt att kvalitetskraven kommer att aktualiseras och att behovet av ökad precision blir ofrånkomligt. Kraven på att sammanställa och rapportera enhetliga finansräkenskaper kommer därför sannolikt att skärpas de närmaste åren.

Inom Eurostat arbetar en utredningsgrupp med statistik över finansiella

tjänster. Gruppen har tillsatt en s.k. task force vilken arbetar med statistik över försäkringstjänster. Under hösten 1993 har en genomgång gjorts av vilken försäkringsstatistik som produceras i de olika EG- och Efta-ländema samt hur denna statistik är organiserad. Maastricht-överenskommelsen 1991 innebar att en Europeisk union skulle bildas, vilken skulle innehålla bl.a. en ekonomisk och monetär union EMU. Den ekonomiska och monetära unionen skall etableras i tre etapper. Den första etappen inleddes den 1 juli 1990 i och med att kapitalrörelsema inom EG med tidsbegränsade undantag i vissa medlemsländer släpptes fria. - Den andra fasen inleds den 1 januari 1994. Då upprättas det Europeiska monetära institutet, EMI, vars uppgift huvudsakligen blir att förbereda övergången till fas tre och upprättandet av den gemensamma centralbanken samt att ta över ansvaret för det valutapolitiska samarbetet inom EMS. I och med att EMI upprättas kommer den nuvarande centralbankschqfskommittén att upplösas. Institutet skall ha en oberoende ställning gentemot andra EG-institutioner och medlemsländernas politiska ledningar. Under denna fas skall samarbetet mellan de nationella centralbankerna stärkas, och dessa skall på nationell nivå garanteras en

Internationella krav 37

oberoende ställning. EMI skall förbereda arbetet med fas tre, d.v.s. med upprätta den europeiska centralbanken, ECB. EMI skall i detta arbetet att förbereda den gemensamma penningpolitiken genom att bl.a. utarbeta definitioner och begrepp för den statistik som skall ligga till gemensamma grund för verksamheten. Den monetära unionen skall träda i kraft senast den l januari 1999 och innebär att medlemsländerna fâr en gemensam centralbank och en gemensam valuta. Under centralbankschefskommittén finns en s.k. Working Group on Statistics. Arbetsgruppen har under sig tillsatt två s.k. task forces. Den nedan kallad bankstatistikgruppen, arbetar med Money and Banking ena, Statistics och den andra med Balance of Payments Capital flows and stocks. Arbetet i bankstatistikgruppen startade 1991 och låg då under Eurostatzs ansvar. Sedan februari 1993 är bankstatistikgruppens arbete flyttat och står under centralbankschefskommitténs ansvar. Sveriges riksbank deltar i gruppen som representant och observatör för Eftaländerna. För närvarande pågår ett arbete inom banksstatistikgruppens med att kartlägga vilka uppgifter som kommer att behövas under ram andra och tredje fasen EMU och vilka uppgifter de enskilda länderna av i dagsläget kan tillhandahålla. Bankstatistikgruppens arbete har hittills inriktats frågor som rör penningmängd och monetära aggregat. Syftet är att i framtiden kunna framställa gemensamma penningmängdsberäkningar för medlemsländerna i den monetära unionen. Det är därför sannolikt att krav på anpassning av statistiken kommer att ställas vad gäller både innehåll och rapporteringstidpunkter.

Övriga

Grundläggande krav den finansiella statistikens utformning och fastställandet av internationella definitioner sker främst inom ramen för FN:s och EG:s arbete. Förutom till dessa organisationer rapporterar svenska myndigheter finansiell statistik till flera andra organisationer, som i sin tur sammanställer och publicerar uppgifter för ett antal länder. Riksbanken rapporterar såväl månads- som kvartals- och halvårsvisa

uppgifter till Bank for International Settlement BIS. Rapporteringen till

BIS sker på aggregerad nivå och inom områdena penningmängd, centralbank, banker, övrig finansiell sektor, värdepappersmarknad, statens finanser, privata sektorns finansiella balanser, inhemska räntor,

38 Internationella krav

betalningsbalans, internationell bankverksamhet, utlandsskuld. Härtill kommer rapportering av statistik över den reala sektorn. BIS sammanställer uppgifterna i en databas till vilken centralbankerna har tillgång. Vidare utger BIS ett antal publikationer som är tillgängliga för allmänheten. En viss återrapportering sker till uppgiftslämnarna i respektive land. SCB har en omfattande internationell rapportering av finansräkenskapema till OECD. Varje år skall finansiella transaktioner för l0 sektorer med fördelning på ll finansobjekt enligt SNA samt med uppdelning efter motsektorer rapporteras. Siffrorna publiceras i OECD:s Financial Statistics Part Financial Accounts. Publikationerna, en för varje land, innehåller uppgifter om finansiella transaktioner och balanser fördelade på institutionell sektor och finansobjekt. Även vissa uppgifter från nationalräkenskaperna ingår. Det finns också en förenklad kvartalsrapportering av ñnansräkenskaper till OECD. I denna rapportering får länderna i princip själva välja nivåer i redovisningen. Det finns inte krav att kvartalssiffrorna skall överensstämma med årsstatistiken. Också Riksbanken rapporterar uppgifter till OECD, vilka publiceras i Financial Statistics Monthly och Bank Profitability. Till månadspublikationen rapporterar Riksbanken serier över omsättningen Stockholms Fondbörs, värdet av noterade aktier, emissioner av penningmarknadsinstrument, utestående konsumentkrediter, in- och utlåningsräntor. Till den årliga publikationen över bankernas resultat rapporteras delarna i bankernas resultaträkning tillsammans med vissa nyckeltal. Uppgifterna rapporteras för varje bankgrupp. Inom ramen för OECD:s arbete finns en försäkringskommitté, vilken är ett forum för informationsutbyte och diskussion av frågor av gemensamt intresse. Kommittén arbetar bl.a. med frågor gällande branschglidning, solvensregler och tillsyn. Från svensk sida deltar i gruppen representanter för regeringen, Finansinspektionen och försäkringsbranschen. Kommittén har under sig en arbetsgrupp, Working Group on Insurance Statistics of the Insurance Committee of OECD, i vilken Finansinspektionen också deltar. Gruppen diskuterar aktuella frågor rörande försäkringsstatistik och utarbetar underlag till publikationen Insurance Statistics Yearbook. Finansinspektionen lämnar en gång per år underlag till denna publikation. Riksbanken rapporterar regelbundet månad, kvartal och år statistik till Internationella Wzlutafonden. Rapportering sker till tre olika publikationer, International Financial statistics IFS, Government Finance Statistics

Internationella krav 39 p och Balance of Payments Statistics. Till publikationen IFS rapporteras uppgifter över växelkurser, centralbankens och bankernas ställning, övriga finansiella instituts ställning, räntor samt viss real statistik.

produktion

4 Nuvarande av

finansmarknadsstatistik

4.1 Historik

SCB tog 1963 över ansvaret för sammanställning av nationalräkenskafrån Konjunkturinstitutet och därmed också ansvaret för uppperna finansrakenskapcrna. I detta arbete befanns ganska snart byggnaden av att finansräkenskaperna och övrig kapitalmarknadsstatistik hade ett nära samband. Det ansågs att produktionen av finansräkenskaperna inte kunde eller borde hållas åtskild från produktionen av övrig statistik om finansiella institut och marknader. Den för ekonomisk analys avsedda kapitalmarknadsstatistiken borde ses i ett sammanhang. Ett särskilt skäl till detta synsätt att SCB under 1965 tilldelades ansvaret för samordvar ningen av den statliga statistikproduktionen. I denna uppgift ingick också att verka för samordning mellan offentlig och privat statistikproduktion. SCB presenterade 1967 ett förslag till kreditmarknadsstatistiskt program, i vilket finansräkenskaperna utgjorde förslagets kärna och kom att få stort inflytande över utformningen. Tanken var att finansräkenskaskulle utgöra total redovisning av kreditmarknaden. För att perna en samordna olika intressen inrättade SCB 1971 en formell samarbetsgrupp Samarbetsgruppen för kreditmarknadsstatistik med representanter för - uppgiftslämnare och myndigheter. Denna grupp avvecklades i slutet av 1980-talet. Finansinspektionen dåvarande Bank- och Försäkringsinspektionerna har sedan 1987 det officiella ansvaret för att den svenska kapitalmarknadsstatistiken och finansräkcnskaperna sammanställs och publiceras. Motiveringen för att tillsynsmyndigheterna tilldelades detta ansvar var enligt budgetpropositionen 198687: 100

42 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik SOU 1993: 107

Statistiken över kreditmarknaden utgör ett nödvändigt underlag för Bankinspektionens tillsyn liksom för de olika kreditinstitutens verksamhet. Det bör därför anses ingå i tillsynsverksamheten att svara för att statistik över kreditmarknaden i stort framställs samma sätt som inspektionen redan har till uppgift att publicera viss statistik om bankaktiebolag, fondkommissionärer och fondbörsen. Den del av SCBs statistik som avsåg försäkringsbolag skulle belasta Försäkringsinspektionens budget. I propositionen sades också att en väl fungerande finansiell sektor i ett utvecklat land kan inte vara utan en effektiv och väl utbyggd statistik. Den senaste tidens förändringar ställer krav statistiken. Därmed motiverades att kapitalmarknadsstatistinya ken inte behövde bli föremål för besparingskrav, eftersom statistiken nu skulle finansieras över inspektionernas anslag och därmed bekostas av institut under tillsyn.

I l98687:100 ändrat huvudmannaskap definierades kapital-

prop om marknadsstatistik den statistik som Bankinspektionen tidigare som ansvarat för balans- och resultatuppgifter för bankaktiebolag samt uppgifter över fondkommissions- och fondbörsverksamhet med tillägg finansräkenskaper med sparande och förmögenhetssammanställningar av för olika samhällssektorer, kreditinstitutens in- och utlåning, bokslutsoch balansstatistik. Vidare föreslogs att den dåvarande Försäkringsinspektionen skulle för finansiering av den del av kreditmarknadsstatisansvara tiken som avsåg försäkringsbolagen. Den ändrade ansvarsfördelningen mellan myndigheterna innebar inte att det praktiska arbetet med kapitalmarknadsstatistiken förändrades. SCB fick av dåvarande Bankinspektionen och till en viss del av Försäkringsinspektionen -i uppdrag att sammanställa den statistik som SCB tidigare sammanställt under eget anslag. Försäkringsinspektionen hade däremot tidigare producerat huvuddelen av den officiella statistiken inom myndigheten. Denna produktion kom att fortsätta på samma sätt.

4.2 statistikproduktion Myndigheternas

Finansinspektionen för vad som definieras som den officiella ansvarar kapitalmarknadsstatistiken. Finansinspektionen producerar idag statistik över försäkringsmarknaden och publicerar denna i serien Sveriges Officiella Statistik, medan annan officiell kapitalmarknadsstatistik produceras av SCB på inspektionens uppdrag. Rent formellt fungerar

SOU 1993: 107 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik 43

samarbetet så att SCB varje år tillställer inspektionen en offert över den beräknade kostnaden att sammanställa den officiella kapitalmarknadsstatistiken. För budgetåret 199394 beräknas SCB:s kostnader för denna statistikproduktion till omkring 10 miljoner kronor. Kostnaden för den statistik som Finansinspektionen insamlat och publicerar över försäkringsbolagens verksamhet uppskattas till knappt 1 miljon kronor. Den officiella kapitalmarknadsstatistiken är en del av Finansinspektionens anslag och finansieras därmed av institut under inspektionens tillsyn. När Bank- och Försäkringsinspektionema övertog ansvaret för den

officiella kapitalmarknadsstatistiken 1987 inrättades den s.k. Styrgruppen

för kapitalmarknadsstatistik. Dess uppgift skulle vara att bistå inspektionema med hjälp att utveckla och prioritera innehållet i kapitalmarknadsstatistiken. Styrgruppen har haft en rådgivande funktion, medan det slutliga ansvaret har vilat på inspektionsmyndighetema. I styrgruppen ingår representanter från Finansdepartementet, Finansinspektionen, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och SCB. Gruppen sammanträder tre till fyra gånger per år. Styrgruppens uppgift har varit att fortlöpande prioritera SCB:s verksamhet med kapitalmarknadsstatistiken, diskutera principiella frågor om innehåll, utveckling och publicering.

För att fånga behov av förändringar i statistiken har en referensgrupp

upp bildats, bestående av representanter för uppgiftslämnare och övriga större användare av kreditmarknadsstatistik. Styrgruppen har också tillsatt ett flertal arbetsgrupper som inom olika delområden utvecklat nya eller förändrat gamla rapporter, principer etc. För närvarande utvecklar både Finansinspektionen och Riksbanken nya datasystem för hantering av bl.a. kapitalmarknadsstatistik. När de två myndigheternas interna system kommmit i funktion finns planer på ett nära datasamarbete mellan myndigheterna och ambitioner att tillsammans utveckla rutiner för maskinell inrapportering från institut på kreditmarknaden.

44 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik SOU 1993: 107

4.2.1 SCB:s statistik

I Finansinspektionens uppdrag till SCB ligger att löpande sammanställa och publicera statistik över:

Finansräkenskaper - Nyutlåning - Sektorfördelade in- och utlåningsstockar - Mânads- eller kvartalsvisa balanser för finansiella företag . - Bokslut för finansiella företag - Börsaktieägandet -

Som framgår nedan utgör de finansiella institutens finansiella balanser en viktig stomme i finansräkenskapema. Detta är ett skäl till att det ansetts lämpligt att samordna produktion av balansstatistik över olika finansiella institut med produktion av finansräkenskaperna. Bortsett från stockstatistiken för ñnansinstitut baseras den officiella statistiken över den finansiella sektorn på balansrapporter för kreditinstitut och placeringsrapporter för försäkringsbolag och värdepappersfonder. Man kan urskilja tre olika användningsområden för uppgifter i dessa rapporter. För det första aggregeras rapporterna, och aggregaten publiceras löpande för respektive institutsgrupp. Undantag utgör bank- och försäkringsstatistiken i vilken uppgifter över enskilda institut publiceras. För det andra används uppgifter ur rapporterna för sammanställningar över t.ex. kredittillförsel, penningmängd och värdepappersmarknad. För det tredje utnyttjas uppgifter ur rapporterna för sammanställning av finansräkenskaperna och även de reala nationalräkenskapema. Det svenska national- och finansräkenskapssystemet har utformats efter definitioner fastställda av FN, kallade A System of National Accounts SNA. I nationalräkenskapema redovisas bl.a. olika samhällssektorers inkomster och utgifter av olika slag, och i finansräkenskaperna redovisas sektorernas transaktioner i finansiella tillgångar och skulder. Finansräkenskapema är strängt systematiskt uppbyggda och följer så långt möjligt de internationella rekommendationerna på området. De ekonomiska subjekten, d.v.s. de som fattar beslut att låna upp eller låna ut, redovisas efter sektortillhörighet, och sättet för deras finansiella handlande redovisas efter typen av ñnansobjekt. Den inhemska ekonomin delas upp i fyra olika sektorer, offentlig sektor, ñnanssektor, ickefinansiella företag och hushåll. Ett finansobjekt är en finansiell för-

SOU 1993: 107 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik 45

bindelse mellan minst två parter. I finansräkenskapema grupperas objekten efter sin konstruktion som t.ex. bankkonto, reverslån, aktier och andra värdepapper. Tekniken att sammanställa finansräkenskapema är att för varje finansobjekt bilda matriser med borgenärssektorema på den ena och gäldenärssektorema på den andra axeln. Eftersom en tillgång hos ett subjekt motsvaras av en skuld hos ett annat ger en matris för ett visst finansobjekt en bild av fordranskuldförhâllandet på en finansiell delmarknad. En annan matris för samma finansobjekt ger en bild av transaktionerna mellan sektorerna. Summan av samtliga matriser ger det totala fordranskuldförhällandet respektive transaktionerna mellan sektorerna i samhället. Eftersom matriser inte alltid är så enkla att analysera redovisas idag sektortabeller, med finansiella placeringar och upplåning motsektorredovisade, i tidsserieform. De svenska finansräkenskapema sammanställs kvartals- och årsvis. Deras komplexa utformning innebär att det är många byggstenar som skall samlas in och därmed också att många olika källor måste utnyttjas. Statistiken över den offentliga sektorn hämtas dels från staten dels från kommuner och landsting. Uppgifter över de icke-finansiella företagen inhämtas genom årsvisa och kvartalsvisa urvalsundersökningar. En undersökning kartlägger större icke-finansiella företags finansiella tillgångar och skulder BAST, en annan undersöker större icke-finansiella företags utländska tillgångar och skulder FUTS. Finanssektoms uppgifter baseras i huvudsak på de löpande balans- och placeringsrapporter som finansiella institut lämnar samt den kvartalsvisa stockstatis-

tiken över finansiella instituts sektorfördelade utlåning och bankernas

inlåning. Den finansiella sektorn torde vara den sektor, vid sidan av staten, som idag svarar för den mest tillförlitliga informationen. Slutligen skall hushållssektom nämnas, vilken i stor utsträckning är en sektor från vilken informationen inte inhämtas direkt, utan från andra sektorers motsektorredovisning, t.ex. stockstatistiken. För vissa objekt är hushållen en motsektor i beräkningarna. Vidare gör SCB regelbundet statistik över börsaktieägandet. Statistiken syftar till att visa aktieägarstrukturen över tiden i de svenska börsbolagen. Den skall också vara underlag för finans- och nationalräkenskapemas statistik över olika sektorers förmögenhet. Uppläggningen av den ovan nämnda stockstatistiken för finansinstitut förtjänar en något mera utförlig kommentar. Stockstatistiken syftar till att

46 Nuvarande produktion finansmarknadsstatistik

av

fördela finansiella instituts utlåning och bankernas inlåning på stat, kommun, landsting, socialförsäkring, icke-finansiella företag, investmentoch ñnansieringsföretag, intresseorganisationer, hushåll och utlandet. Vidare är det oftast möjligt att utifrån den klassning som instituten gör storleksfördela och branschfördela de icke-finansiella företagen. Klassningen företag görs genom att SCB varje år tillhandahåller av instituten ett klassiñceringsband, vilket är baserat SCB:s företagsregister. Instituten bearbetar sina kontoregister med hjälp av klassificeringsbandet och redovisar en sektorfördelad in- respektive utlåning kvartalsvis till SCB. l tabellen nedan framgår vilka rapporter och undersökningar som är underlag för ñnansräkenskaperna.

SOU 1993: 107 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik

Tabell 1. Rapporter som är underlag for finansräkenskaperna Institutsektor Rapport Frekvens Banker Balans Månad Balans och resultat Ar Stock Kvartal Finansbolag Balans Kvartal Balans och resultat Ar Stock Kvartal Mellanhandsinstitut Balans Kvartal Balans och resultat År Stock Kvartal Värdepappersbolag Balans Månad Balans och resultat Ar Värdepappersfonder Placeringar Kvartal Försäkringsbolag Placeringar m.m Kvartal Placeringar och resultat Ar Icke-finansiella företag Balans Kvartal Utl tillg och skuld Kvartal Balans och resultat Ar investmentbolag Balans Kvartal Balans och resultat Ar Kommuner och landsting Balans Kvartal Staten Balans Kvartal AP-fonderna Placeringar Kvartal Statliga lánefonder m.m. Balans Kvartal Börsaktieägare Sektor År Riksbankensbetalningsbalansstatistik Kvartal

Som framgår av tabellen är finansiella instituts löpande rapportering en viktig källa till ñnansräkenskapema. Det bör emellertid poängteras att ñnansräkenskapema endast har behov av kvartalsvisa uppgifter. I den mån månatliga rapporter inhämtas så styrs detta av andra behov än ñnansräkenskapernas. Av de uppgifter som insamlas från finansiella företag är det en mindre del som syftar till att användas vid sammanställning av ñnansräkenska-

48 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik SOU 1993: 107

Uppskattningsvis används en fjärdedel av uppgifterna i de pema. finansiella företagens balansräkningsrapportering som underlag för

beräkningarna i finansräkenskapema. Övriga uppgifter används vid

publicering av respektive institutsgrupps balansräkningar samt sammanställningar över bl.a. utlåning, penningmängd och värdepappersmarknad. I sammanhanget bör poängteras att även nationalräkenskapema har omfattande behov av grunddata från finansmarknadsstatistiken. För beräkningar produktionsvärde, driftsöverskott, räntor, utdelningar, av andra transfereringar, investeringar och finansiellt sparande krävs årliga aggregerade uppgifter från de olika delsektorernas resultaträkningar. För försäkringsbolagen krävs dessutom specifikationer av försäkringsverksamheten inte framgår av den officiella resultaträkningen. Dessa som uppgifter erhåller SCB från Finansinspektionen. För beräkning hushållens disponibla inkomster krävs kvaitalsvisa av uppgifter från Riksbanken om ränteflödenräntesatser och från Finansinspektionen uppgifter försäkringspremier, utfall och avkastning. om Utvecklandet ny modell för beräkning av sektorvisa ränteflöden i av en nationalräkenskapema kan innebära att behov av kortperiodisk information uppkommer. De ovannämnda rapporterna och särskilda undersökningarna är underlag för den statistik som SCB fortlöpande publicerar.

SOU 1993: 107 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik 49

Tabell 2. Publikationer i serien Sveriges Officiella Statistik

Publikation Innehåll Frekvens Bankernas tillgångar Balansräkning, enskilda större banker Månad och skulder Bankerna Balans- och resultatuppgifter efter bokslut Är Finansiella företag Balans- och resultatuppgifter efter bokslut År

Kapitalmarknaden Del Kvartalsuppgifter om banker och mellanhandsinstitut, staten, vissa lânefonder samt Riksbanken. Kvartal Del 2. Kvartalsuppgifter om finans- och försäkringsbolag, värdepappersbolag, investmentbolag och värdepappersfonder, icke-finansiella bolag samt kommuner och landsting. Kvartal Finansräkenskaper Den finansiella delen av nationalräkenskaperna, vilken bl.a. omfattar sparande- och förmögenhetsberäkningar hos samhällssektorernaredovisade i tidsserier. Ar Finansrâkenskaper Kvartalsräkenskaper samt tabeller över .finansiella marknader, utlandsskulden m.m. Kvartal Börsaktieägandet Fördelning efter samhällssektorer. År

Riksförsäkringsbolagen Kvartalsuppgifter om placeringar och premier, avkastning och försäljning. Kvartal Försäkringsbolag Årliga uppgifter över balans, resultat, År premier utbetalningar m.m. Understödsföreningar Årliga uppgifter över balans, resultat År m.m.

SCB publicerar dessutom Översikter, vilka kan karaktäriseras som snabbstatistikü enklare utförande än serien Statistiska meddelanden. Här redovisas bl.a. kreditinstitutens tillgångar och skulder liksom sammanställningar över institutens placeringar i värdepapper, kreditgivning, upplâning m.m. Delar av den officiella kapitalmarknadsstatistiken publiceras också i SCB:s tidsseriedatabas, till vilken externa användare mot en kostnad kan låta sig kopplas upp.

Nuvarande produktion finansmarknadsstatistik SOU 1993: 107

50 av

4.2.2 Riksbankens statistik

Riksbanken deltar i samarbetet mellan Finansinspektionen och SCB så till för insamling balans-, resultat- och placeringsrapporter vida att man av använder sig rapportformulär de övriga två myndigav samma som heterna. De från finansiella institut, som nämns i tabell rapporter insamlas också Riksbanken. Rapporterna bearbetas inom Riksbanken av i många avseenden likvärdigt sätt som sker av SCB. Vissa ett bearbetningar har SCB kunnat hämta från Riksbanken i form av aggregerade uppgifter, vilket har minskat SCB:s arbetsbelastning vid

hantering av de gemensamma rapporterna. Historiskt har Riksbanken använt balansräkningrapportema från sett kreditinstituten underlag för kredit- och valutapolitiken samt för att som följa bl.a. utlåningsregleringen. Efter avregleringen på kreditupp marknaden används sammanställningar balansräkningsrapporter för av analys av marknaden. Beskrivningen visar rapporter insamlas och bearbetas, ovan att samma för olika ändamål, både SCB och Riksbanken. Riksbanken anser att av det är nödvändigt med insamling och bearbetning av primännateriaegen let. Utöver de Riksbanken gemensamt med Finansinrapporter som spektionen och SCB insamlat från instituten på kreditmarknaden, och är underlag för den officiella kapitalmarknadsstatistiken, inhämtar som Riksbanken rörande ett flertal andra områden i instituten. Från rapporter bankerna inhämtar Riksbanken ytterligare 11 rapporter som är underlag för finansmarknadsstatistiken. Banker, övriga kreditinstitut och försäkringsbolag lämnar vidare rapporter som underlag för Riksbankens betalningsbalansstatistik och för tillsynen av valutamarknaden. Riksbanken sammanställer de finansiella institutens rapporter i första hand för sin analys utvecklingen på de finansiella marknaderna. egen av Riksbanken publicerar emellertid också ett 30-tal tabeller, som det är möjligt för allmänheten och uppgiftslämnarna att fortlöpande ta del av. Vidare publiceras statistik i bankens kvartalstidskrift Penning- och valutapolitik, i statistisk årsbok och i en årlig publikation som en beskriver kredit- och valutamarknaden.

SOU 1993: 107 Nuvarande produktion av finansmarknadsslatistik 51

I Riksbankens statistiska årsbok återfinns uppgifter över:

Institut Marknader m.m.

Riksbanken Penningmarknad Bankerna Obligationsmarknad Finansbolag Aktiemarknad Mellanhandsinstitut Valutamarknaden Försäkringsbolag Betalningssystemet AP-fonden Betalningsbalansen Värdepappersbolag Räntor Offentliga sektorn Penningmängd

Statistiken över de finansiella instituten består huvudsakligen av balansoch resultatuppgifter. Under avsnitten om kreditinstituten redovisas även utlåningen fördelad på olika sektorer, institutens värdepappersinnehav m.m. Statistiken i Riksbankens statistiska årsbok är till vissa delar, som t.ex. statistik över räntor och valutakurser, mer omfattande än den officiella kapitalmarknadsstatistik som publiceras i form av olika årsböcker. Riksbankens årsbok innehåller emellertid inte uppgifter över enskilda instituts verksamhet. En annan skillnad jämfört med den officiella statistiken är att den redovisade balansstatistiken för finansiella företag inte är efter bokslut utan baseras pâ korttidsstatistik. Resultatstatistiken för bankerna redovisas däremot efter bokslut och baseras på uppgifter sammanställda SCB. Riksbanken redovisar inte heller finansiella av tillgångar och skulder fördelat på olika sektorer, vilket är kärnan i den officiella statistiken.

4.2.3 Finansinspektionens statistik

De rapporter som är underlag för den officiella statistiken, månadskvartalsstatistiken och årsöversikten, som kreditinstituten regelbundet insänder till Finansinspektionen, används i begränsad utsträckning i tillsynsarbetet. Rapporterna har under den period kreditmarknaden reglerades varit centrala tillsynsrapporter. Successivt som institutens balansräkningar och riskerna i dessa vuxit har emellertid behoven av tillsynsuppgifter ändrat karaktär, och de aggregerade balansrapporterna

52 Nuvarande produktion finansmarknadsstatistik

av

endast begränsad information. Finansinspektionen gör ger därför numera inte några sammanställningar över dessa rapporter utan använder sig av sammanställningar som görs av Riksbanken eller SCB. Ansvaret för utarbetandet av redovisningsregler för finansiella företag åvilar Finansinspektionen. Redovisningsregler för de gemensamma rapporterna utfärdas av inspektionen i form av föreskrifter. Utöver de rapporter är underlag för kapitalmarknadsstatistiken som inhämtar Finansinspektionen följande rapporter från bankerna:

Kapitaltäckningsrapport, kvartalvis Ränteexponeringsrapport, kvartalsvis Stora exponeringar, halvårsvis Valutapositionsrapport vissa institut, månadsvis Riskanalysrapport, kvartalsvis Utländska etableringar, kvartal

Från finansbolag, mellanhandsinstitut och värdepappersbolag insamlas liknande rapporter, även om frekvens och innehåll kan variera. Vidare insamlas rapporter från värdepappersfonder. Utifrån de tillsynsrapporter som fortlöpande inhämtas från kreditinstitut under tillsyn gör Finansinspektionen sammanställningar, som återrapporteras till tillsynsobjekten och förmedlas till allmänheten via pressmeddelanden. Ett exempel på tillsynsuppgifter som löpande offentliggörs är sammanställningar över kreditinstitutens kapitalbas och kapitaltäckningsgrad. Ett annat är bankernas kreditförluster fördelade på olika låntagargrupper, liksom uppgifter över bankernas oreglerade fordringar, lån med ränteeftergifter etc. Officiell statistik över försäkringsbolagens verksamhet insamlas och produceras av Finansinspektionen och publiceras i serien Sveriges Officiella Statistik. Varje kvartal publiceras uppgifter över försäkringsbolagens placeringar och årligen uppgifter ur försäkringsbolagens årsredovisningar. De ársvisa uppgifterna publiceras såväl pá total nivá för samtliga försäkringsbolag som enskilda bolags nivå. Finansinspektiopublicerar också årligen uppgifter över understödsföreningarnas nen verksamhet. Försäkringsbolagsstatistiken innehåller såväl tillsynsuppgifter som uppgifter av allmänt intresse och uppgifter som utgör byggstenar till

Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik 53

finansräkenskapema. Inspektionen levererar regelbundet siffror till SCB, vilka används vid sammanställning av finans- och nationalräkenskapema. Finansinspektionen övertog från före detta Spardelegationen publikationen Sparformer i Sverige, numera Nya Finans, vilken publiceras två gånger per år. Nya Finans syftar till att bistå allmänheten, massmedia, konsumentvägledare, lärare m.fl. med ett jämförbart underlag för analys av i första hand olika sparformers utveckling men också räntor och villkor på t.ex. bostadslån. Nya Finans innehåller en faktadel och en tabelldel. Faktadelen redovisar utvecklingstrender på marknaden, skatteregler, m.m. medan tabelldelen innehåller räntor och villkor på enskilda instituts inlâningskonton, bostadslån, livförsäkringar etc. Finansinspektionen anser emellertid att denna typ av sammanställningar i längden inte är en uppgift för tillsynsmyndigheten att tillhandahålla. Inspektionen har därför i den senaste anslagsframställningen föreslagit att branschföreningama eller den nya konsumentbyrán på barikområdet bör ta över sarrirnanställningen.

4.2.4 Produktionskostnader för rapportering till myndigheter

Barikföreningen har genom en enkät till medlemsföretagen sammanställt bankernas rapportering till myndigheterna och kostnaden härför. De svenskägda moderbankemas, dvs. exklusive rapportering från dotterbolag, framtagningskostnad för samtliga rapporter till Finansinspektionen, Riksbanken och SCB uppgår enligt sammanställningen till 40 miljoner kronor per år. Det bör emellertid understyrkas att sammanställningen avser rapporter som är underlag såväl för den officiella statistiken som för Riksbankens statistik och för tillsyn. Utredningen uppskattar att mellan 5 och 10 miljoner kronor av den totala kostnaden kan hänföras till rapporter som används som underlag för officiell statistik. Mânadsstatistiken är den rapport som kostar bankerna mest att producera. Man kan anta att bankerna nyttjar en del av de uppgifter som rapporteras till myndigheterna, varför framtagningskostnaden troligen är överskattad. Försäkringsförbundet har gjort en motsvarande uppskattning på 3-4 miljoner kronor avseende de större försäkringsbolagens kostnad att sammanställa rapporter som underlag för den officiella statistiken.

54 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik SOU 1993: 107

4.3 Övrig statistik över finansiella marknader

Försäkringsförbundet är branschorganisation för i Sverige verksamma försäkringsbolag. Förbundet sammanställer följande publikationer.

Varje månad publicerar förbundet statistik över premier i och för- säljning av livförsäkringar i enskilda bolag. Varje kvartal publiceras kvartalsstatistik över försäkringsbolagens placeringar. För livförsäkringsbolagen publiceras den kollektiva konsolideringen, nytecknade försäkringar samt premieinkomster. För skadeförsäkringsbolagen redovisas marknadsandelar baserade dels på premieinkomst dels på bestånd. Statistiken bygger huvudsakligen på samma rapporter som Finansinspektionen inhämtar från försäkringsbolagen. Till skillnad från de sammanställningar Finansinspektionen publicerar innehåller Försäkringsförbundets kvartalsstatistik uppgifter över enskilda bolag. Kvartalsvis publiceras också uppgifter över de enskilda livför- säkringsbolagens återbäringsiäntor. Publikationen Svensk försäkring i siffror utkommer en gång per år och innehåller uppgifter som belyser försäkringsbolagens struktur, förvaltat kapital, kapitalplaceringar, premier m.m

Svenska Försäkringsföreningen är en intresseförening för anställda i försäkringsbranschen. Föreningen sammanställer årsboken Svensk Försäkring, vilken huvudsakligen innehåller balans- och resultatstatistik ur försäkringsbolagens årsredovisningar. Svenska Banlçföreningen är branschorganisation för i Sverige verksambanker och de hypoteksbolag och finansbolag som ingår i de svenska ma bankkoncernerna. Följande sammanställningar publiceras.

En sammanställning över de vanligaste inlåningskontona i bankerna publiceras 5-6 gånger per år. Sammanställningen innehåller räntesatser och andra villkor på inlåningskonton. Vidare innehåller den jämförräntor för marknadsförda inlåningskonton liksom priser på vissa banktjänster. Publikationen Den Svenska Kreditmarknaden utkommer vartannat år. Den innehåller viss statistik över kreditmarknaden men syftar i första hand till att förklara kreditmarknadens roll i samhället, dess struktur och samhällets kontroll av den.

Nuvarande produktion av jinansmarknadsstatistik 55

Varje år publiceras ett statistikhäfte med kreditmarknadsstatistik. - I skriftserien Affársbankema i samhället redovisas aktuella analyser rörande bankernas verksamhet. Bl.a. redovisas bankkoncememas rörelseresultat och dess komponenter, en gång per år.

Konsumentverket sammanställer och publicerar två gånger per år en marknadsöversikt över kontokrediter. Översikten innehåller uppgifter

över räntor och andra villkor på i Sverige marknadsförda kreditkort, betalkort och bankkort. Riksgäldskontoret publicerar följande uppgifter

Riksgäldskontorets tillgångar och skulder, månadsvis - Statens lånebehov och finansiering, månadsvis - Den svenska statsskulden, specifikation av lån, månadsvis - Marknadsinformation, månadsvis - En årsbok med uppgifter som rör kontorets verksamhet. l årsboken återfinns uppgifter över den svenska statsskulden, upplåning genom olika instrument och på olika marknader, garantiförbindelser m.m. Vidare återfinns vissa statistiska uppgifter i Riksgäldskontorets årsredovisning.

Stockholms Fondbörs publicerar, förutom dagliga uppgifter, också

en månadsrapport med bl.a. statistik över omsättning, antal affärer, börsvärde, generalindex och index för olika branscher, en kvartalsrapport med aktuella analyser och statistik över bl.a. de mest omsatta aktieserierna, omsättning av aktier och obligationer, antal börsdagar, börsvärde och fondbörsens index, en årsrapport i vilken återfinns statistiska uppgifter rörande aktie- och obligationsmarknaden.

OM Stockholm AB publicerar, förutom dagliga uppgifter, också

månadsvis uppgifter över bl.a. omsättning och genomsnittlig volym per handelsdag för de produkter som noteras hos OM, en årsrapport i vilken återfinns statistiska uppgifter över options- och tenninsmarknaden.

56 Nuvarande produktion av finansmarknadsstatistik

Genomgången av olika producenter av statistik över de finansiella marknaderna skulle kunna göras mycket lång. Dagstidningar och affärstidningar svarar för att information fortlöpande publiceras. Detsamma gäller företag som säljer information via databaser exempelvis Reuter, Findata, olika nyhetsbrev mil.

5 Statistikproduktion i andra länder

1 Allmänt

Syftet med detta kapitel är att som bakgrund till övervägandena om den svenska statistiken något belysa motsvarande statistikproduktion i andra länder. Huvudvikten har lagts finansmarknadsstatistiken i de nordiska länderna, till vilken vi återkommer i nästa avsnitt. Först skall emellertid några huvuddrag i EG- och Efta-ländernas samt OECD:s statistikproduktion på området kort kommenteras. Som underlag, då det gäller EG och Efta, har utnyttjats två inventeringar genomförda inom Eurostat, avseende dels bank- och penningmängdsstatistik, dels statistik över försäkringsverksamhet. Banklagstiftningen i dessa länder ger oftast centralbanken ocheller tillsynsmyndighetema rätt att samla statistik från banker i respektive land. Uppgiftsinsarnling för tillsynsändamål är i högre grad reglerad i lagstiftningen än insamling uppgifter för statistikändamål. Även av rena om det är olika myndigheter i de europeiska länderna som samlar in statistik från bankerna så är resultaten och metoderna ofta desamma. I de flesta länder insamlas statistik från bankerna enbart av centralbankerna, men i några länder t.ex. Norge, Finland och Sverige insamlas statistiken också av statistiska byråer. Alla centralbankerna publicerar regelbundet statistik över såväl bankernas verksamhet som annan finansiell verksamhet. Publicering sker oftast kvartalsvis. l Belgien, Tyskland, Italien, Spanien och England publicerar också de nationella bankföreningama statistik över medlemmarnas verksamhet. De hittills preliminära resultaten från Eurostat-studien rörande försäkringsstatistik tyder på att det i EG-ländema huvudsakligen är tillsynsmyndighetema som samlar in sådan statistik. Insamling sker minst en gång om âret, men vanligt är också att rapporter inhämtas varje kvartal. Tillsynsmyndighetema levererar vidare försäkringsstatistik till de nationella statistiska byråerna för att tillgodose dessas behov av dataunderlag för exempelvis finans- och nationalräkenskaper. Flertalet länder uppger i undersökningen att den statistik som insamlas också behövs i

58 Statistikproduktion i andra länder

den löpande tillsynen. De ansvariga myndigheterna publicerar därför också årsrapport med relevant statistik över försäkringssektom. en Inom för OECD:s arbete med finansiell statistik publiceras ramen regelbundet tre rapporter avseende de enskilda medlemsländerna. Publikationen Financial Statistics Monthly innehåller uppgifter över värdepappersmarknaden såsom obligations- och aktieemissioner, börsomsättning samt uppgifter kredittillförsel. Financial Accounts of om OECD Countries innehåller uppgifter över respektive lands finansräkenskaper. Non-Financial Enterprises Financial Statements innehåller uppgifter över icke-finansiella företags finansiella tillångar och skulder. Av OECD:s särskilda metod- och källbeskrivningar framgår vilka företag eller myndigheter i olika länder framställer statistik över de som finansiella marknaderna. En omedelbar slutsats efter en genomgång av detta material är att produktionen av finansiell statistik och arbetsfördelningen mellan berörda producenter i princip är olika i varje enskilt land. Den nuvarande fördelningen har givetvis sina rötter i ett historiskt val av lämpliga arbetsformer. En slutsats materialet är att centralbankerna i de flesta länder annan av för en betydande del av den finansiella statistiken inklusive ansvarar finansräkenskaperna. I Tyskland, Belgien, Spanien, Italien och Japan framställs den finansiella statistiken i sin helhet av centralbankema. I de nordiska länderna, Canada, USA, Frankrike, Nederländerna, och Storbritannien sker en uppdelning av arbetet mellan huvudsakligen centralbanken och särskilda statistiska byråer.

5.2 i de nordiska länderna

Statistikproduktion

l Danmark är insamling, bearbetning och publicering av statistik över finansiella marknader uppdelad mellan Finanstilsynet, Danmarks Nationalbank och Danmarks Statistik. Finanstilsynet insamlar balans- och resultatrapporter kvartals- eller årsvis från institut under tillsyn. En gång om året publiceras balans- och resultatstatistik för finansiella företag i Finanstilsynets årsbok och andra publikationer. Uppgifter publiceras såväl aggregerad nivå som på enskilda instituts nivå. Finanstilsynet mottar vidare kvartalsvis uppgifter över bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor, men dessa uppgifter publiceras inte. Finanstilsynets verksamhet finansieras via avgifter från institut under tillsyn.

Statistikproduktion i andra länder 59

Danmarks Nationalbank och Danmarks Statistik samarbetar om en månadsvis balansstatistik för banker och realkreditinstitut. Uppgiftslämnarna överför information via datamedia till Danmarks Nationalbank som månadsvis publicerar balansposter från denna rapportering. Nationalbanken överför löpande uppgifterna till Danmarks Statistik som varje kvartal publicerar detaljerade uppgifter över de olika institutgruppemas balansräkningar. Balansstatistiken kommer att vara underlag för de planerade finansräkenskapema vilka skall produceras och publiceras av Danmarks Statistik. Bankerna har möjlighet att hämta vissa månadsvisa uppgifter, ur enskilda bankers balansräkning, i N ationalbankens databas. Nationalbanken och Danmarks Statistik planerar vidare att utveckla räntestatistik för bankerna vilken skall ge information om bankernas marginaler på olika typer av verksarriheter. Utöver den statistik som nämnts ovan publicerar Danmarks Statistik månadsvis uppgifter över emissioner och placeringar på värdepappersmarknaden. Vidare görs en kvartalsvis sektor- och branschfördelning av bankernas in- och utlåning samt utestående obligationer. Danmarks Statistiks verksamhet finansieras över statsbudgeten. Samordning av den finansiella statistiken sker i Danmark inom två samrådsgrupper. Den ena gruppen, som är rådgivare Danmarks Statistik, arbetar med frågor rörande kreditmarknadsstatistik och diskuterar större förändringar i innehållet i Danmarks Statistiks finansiella statistik. I gruppen ingår representanter från berörda myndigheter, branschorganisationer och forskare. Den andra gruppen, som är rådgivare Finanstilsynet, arbetar med redovisningsfrågor för banker och försöker koordinera olika synpunkter inom detta omrâde. Förutom revisorer ingår i denna grupp också företrädare för myndigheter, branschorganisationer och forskare. I Finland sammanställs statistik över de finansiella marknaderna av Statistikcentralen och Finlands Bank. Statistikcentralen för de ansvarar officiella finansräkenskapema. Grunden för dessa är liksom i Sverige bl.a. balans- och resultatstatistik för finansiella företag. Även denna statistik sammanställs och publiceras av Statistikcentralen. Finlands Bank sammanställer egna finansräkenskaper för sin interna uppföljning. Inhemska affärsbankers och utlandsägda bankers balanser och några huvudposter av resultaträkningen sammanställs varje månad i Statistikcentralens bankstatistik. Andra bankers balanser och resultatposter

publiceras kvartalsvis. Övriga finansiella instituts balans- och resultatupp-

gifter publiceras i den årliga bokslutsstatistiken. Statististikcentralen

60 Statistikproduktion i andra länder

publicerar också individuella bokslutsuppgifter för bankerna. Balans- och resultatuppgifter publiceras endast av Statistikcentralen. Statistikcentralen publicerar regelbundet vissa uppgifter över bankernas ut- och inlåningsräntor. Medelräntor över andra kreditinstituts utlåning skall publiceras vid slutet 1994. Statistiken kommer också att innehålla av uppgifter försäkringsbolagen tillämpar. Statistikcentralen över räntor som publicerar dels månads- dels kvartalsvis. Även sammanställer och räntor, Finlands Bank publicerar bankernas in- och utlåningsräntor månadsvis. Försäkringsanstaltemas inkl. försäkringsbolag, pensionskassor och understödskassor balans- och resultatuppgifter publiceras en gång om året. Denna statistik innehåller också uppgifter över enskilda bolags verksamhet. Statistiken sammanställs och publiceras av social- och hälsovårdsministeriet. Från och med 1995 skall också Statistikcentralen publicera de viktigaste bokslutsuppgiftema över försäkringsbolagen. Uppgifterna skall publiceras tillsammans med kreditinstitutens bokslutsstatistik. Uppgifter värdepappersmarknaden ingår i flera grenar av den om finansiella statistiken. Statistikcentralen publicerar uppgifter om räntor och priser på värdepapper, medan Finlands Bank redovisar emissioner, bestånd och räntor på kortfristiga värdepapper. Produktionen kapitalmarknadsstatistik är i Finland huvudsakligen av budgetñnansierad. Branschföreningama publicerar inte regelbundet någon omfattande statistik. I Norge bygger statistiken över finansiella instituts verksamhet på en tredelning av arbete mellan Statistisk Sentralbyrå, Norges Bank och Kredittilsynet. Sentralbyrån insamlar, bearbetar och lagrar datarnaterial i sin databas och har ansvaret för publicering av statistiken. Norges Bank publicerar statistik utarbetad på grundval av de inrapporterade uppgifterna i den mån banken finner lämpligt. Kredittilsynet är ansvarigt för att utarbeta föreskrifter och för granskning av de flesta rapporterna. Bankernas balansutveckling publiceras varje månad och resultatutvecklingen varje kvartal. Mellanhandsinstitutens och ñnansbolagens balansutveckling publiceras varje kvartal medan resultatutvecklingen publiceras gång år. Publicering sker enbart av aggregerade en per uppgifter och inte på enskilt instituts nivå. Kredittilsynet producerar mycket lite statistik själv men använder sig ñnansmarknadsstatistiken i Sentralbyråns databas till analyser och som av informationskälla i tillsynsverksamheten.

Statistikproduktion i andra länder 61

Kapitalmarknadsstatistiken finansieras över de tre myndigheternas respektive budget. Kredittilsynet betalar för de uttag och analyser av data som görs ur Sentralbyråns databas, och dessa kostnader finansieras i sin tur av de institut som står under Kredittilsynets tillsyn. Sentralbyrån har ansvaret för insamling, produktion och publicering av finansräkenskaperna. Finansräkenskaperna finansieras genom Sentralbyråns anslag, dvs. över statsbudgeten. Norges Bank finansierar delar av bearbetningen av finansräkenskaperna och det speciella statistikarbete som Sentralbyrån utför Norges Bank. Huvudposterna i försäkringsbolagens balans- och resultaträkningar publiceras varje kvartal. Fullständiga räkenskaper publiceras en gång per år för samtliga bolag. Uppgifter publiceras inte över enskilda bolag. Finansinstitutens in- och utlåningsräntor publiceras varje kvartal av Norges Bank. Banken står för insamling och bearbetning av denna statistik. Viss statistik publiceras i Norge av branschföreningarna, men detta sker helt fristående från myndigheternas statistikproduktion. Den norske Bankforening och Sparbankforeningen publicerar varje år Översikter över bankernas årsräkenskaper. Finansieringsselskapenes forening publicerar en översikt över bolagens årsräkenskaper. Kreditföretagens förening publicerar en översikt över företagens årsräkenskaper och vissa halvårstal. Forsikringsforbundet publicerar en översikt över försäkringsbolagens årsräkenskaper och dessutom vissa tal för de större enskilda försäkringsbolagen. Ett samarbetsprojekt är för närvarande på gång mellan Kredittilsynet och Forsikringsforbundet för insamling av resultat och balansstatistik samt viss riskstatistik för både liv- och skadeförsäkringsbolag. I september 1993 har vidare tillsatts en arbetsgrupp med representanter för Sentralbyrån, Norges Bank och Kredittilsynet, vilken skall kartlägga användningen av statistiken samt värdera arbetsfördelningen mellan de tre myndigheterna.

5.3 Några slutsatser

Huvudslutsatsen av denna korta genomgång måste bli att ansvars- och arbetsfördelningen i fråga om ett lands finansiella statistik kan utformas flera olika sätt. Statistikproduktionen kan delas upp mellan flera myndigheter, förutsatt att det råder en klar ansvarfördelning mellan

62 Statistikproduktion i andra länder

myndigheterna och att ett löpande samarbete sker om frågor av gemensamt intresse. Som framgått redogörelsen i avsnitt 5.1 är det mycket vanligt att av centralbanken producerar huvuddelen av finansmarknadsstatistiken inklusive finansräkenskaper, men att inspektionsmyndigheten svarar för försäkringsstatistiken. Även centralbank för all finansiell om en ansvarar statistik krävs emellertid samarbete med de statistiska byråerna, som exempelvis sammanställer nationalräkenskaperna, eftersom en avstämning måste göras mellan national- och fmansräkenskaper. Det går inte att utpeka en modell som generellt Överlägsen. Varje enskilt land måste utifrân sina förutsättningar avgöra hur finansiell statistik bäst kan framställas.

SOU 1993: 107

överväganden

6 och förslag

6.1 Inledning

Utredningen skall lämna förslag till hur statistiken rörande finansiella marknader bör framställas, samordnas och finansieras. Mer specifikt kan uppdraget sägas omfatta följande fyra problemområden:

Vilken statistisk information om finansiella instrument, institut och marknader bör produceras och publiceras inom ramen för den officiella statistiken Förutom behovet av sådan basstatistik inom landet som information till allmänheten och som underlag för bl.a. ekonomisk politik och forskning bör också beaktas de internationella kraven på statistiken. 2. Vilken eller vilka myndigheter skall ansvara för denna officiella finansmarknadsstatistik Det bör observeras, att den ansvariga myndigheten inte behöver vara den som ombesörjer insamling, bearbetning och publicering av statistiken. Dessa produktionsinsatser kan beställas från SCB eller annan myndighet, från organisationer eller företag. 3. Hur bör statistikproduktionen vara organiserad, och kan uppgiftsinsamlingen effektiviseras Förslagen skall innebära att statistiken hanteras effektivt vad gäller insarnlingsförfarandet från finansinstitut, lagring av uppgifterna och åtkomlighet för användarna. Här aktualiseras främst frågor om effektiv arbetsfördelning, men också om formerna för samarbete och samordning mellan berörda myndigheter.

4. Bör den nuvarande finansieringsprincipen där instituten står för

kostnaderna via Finansinspektionens budget- förändras, och vilka principer skall i så fall tillämpas

Dessa frågor behandlas i tur och ordning i de följande avsnitten.

64 Överväganden och förslag

6.2 Officiell finansmarknadsstatistik

Den snabba utvecklingen av de finansiella marknaderna under framförallt 1980-talet har väsentligt ökat behovet av information om volymer och priser dessa marknader. Det rör sig om flera olika slags information, och det är viktigt att klargöra till vilka delar den bör vara ett ansvar för den officiella statistiken. Denna statistik har i en del avseenden anpassats till förändringarna på marknaden under senare år. Som har framgått behovsanalysen i kapitel två står emellertid den officiella statistik, som går under benämningen kapitalmarknadsstatistik inte i alla delar i samklang med allmänhetens och den ekonomiska politikens efterfrågan på finansiell statistik. Ett område där det uppenbarligen föreligger ett allmänt informationsbehov, men som nu inte ingår i den officiella statistiken, är uppgifter om priser och räntor. Här liksom på andra marknader för varor och tjänster är det viktigt att skilja mellan tvâ huvudkategorier av prisinformation. Den ena omfattar aktuella uppgifter om enskilda säljares och köpares priser, den andra uppgifter om genomsnittsnivâer och utveckling över tiden. När det gäller värdepappers- och valutamarknadema är tillgången aktuell infonnation om kurser, räntor och andra villkor en nödvändig förutsättning för att marknaderna skall fungera. Höga krav bör också ställas pâ informationen till kunderna beträffande kreditinstitutens in- och utlåningsräntor och övriga villkor, liksom motsvarande information från försäkringsbolagen. I inget av dessa fall rör det sig emellertid om ett ansvar för den officiella statistiken finansinstitut, marknadsplatser och andra aktörer måste själva förse marknaden med aktuell information. I de fall informationen betraktas som otillräcklig från konsument- eller kontrollsynpunkt är det en uppgift för tillsynsorganen att vidta åtgärder. Den officiella statistikens uppgift, då det gäller prisinfonnation, bör vara i analogi med existerande prisstatistik för varor och tjänster att tillhandahålla aggregerade prisserier med rimlig periodicitet. Statistik bör produceras för penningmarknads- och obligationsräntor, genomsnittliga in- och utlâningsräntor i bankerna samt valutakurser. Sådana tidsserier har stort värde för analyser av situationen och utvecklingstendensema pâ de finansiella marknaderna. I flertalet fall rör det sig om en enkel form av statistikproduktion, då grunddata utgörs av redan offentliggjorda prisuppgifter. Ett undantag är uppgifterna om in- och utlåningsräntor, där insamling utifrån specificering villkor

från

instituten måste ske en av de

Överväganden och förslag 65

som gäller för ifrågavarande tjänster. Då det gäller aktier kan Stockholms Fondbörs publicering av tidsserier anses tills vidare fylla behovet av statistik om kursutveckling. Frågan om volymstatistik är betydligt mer komplicerad. Uppgifter om bruttoflöden omsättning på värdepappers- och valutainarknadema kan visserligen betraktas som indikatorer på aktivitetsnivån. Men de har i allmänhet betydligt mindre intresse från realekonomisk synpunkt än uppgifter om nettoflöden och skuld- eller fordringsstockar balansuppgifter. Behovsanalysen i kapitel två pekar en efterfrågan inriktad framförallt mot uppgifter om penningmängdlikviditet, in- och utlåningsvolymer samt upplåning på värdepappersmarknaden. För de finansiella institutens utlåning efterfrågas också en uppdelning på sektorer, branscher och storleksgrupper av företag. Försäkringsbolagens verksamhet har betydelse för de finansiella marknaderna inte minst genom bolagens stora placeringskapacitet. Intresset för statistik på området inriktas av naturliga skäl främst mot de stora livförsäkringsbolagens verksamhet de sju största livförsäkrings- bolagen svarade exempelvis i slutet av 1992 för 80 procent av försäkringsbolagens totala placeringar. Även statistik över bolagens om placeringar måste vara ett centralt inslag, bör försäkringsstatistiken enligt min mening också innehålla aggregerade uppgifter som belyser försäkringsbeståndets struktur. Statistik över premier och utbetalningar avseende olika försäkringstyper, på såväl skade- som livförsäkringssidan,

bör publiceras kvartalsvis. Årligen bör dessutom, liksom sker för Övriga

institutgrupper, publiceras uppgifter över sammanlagda balans- och 4 v resultaträkningar. Enligt min uppfattning behöver statistiken emellertid inte byggas på totalundersökningar av de drygt 500 försäkringsbolagen. Den nuvarande kapitalmarknadsstatistiken fyller också funktionen som företagsstatistik resultat- och balansstatistik för finansiella företag. Liksom för icke-finansiella företag finns ett behov av sådan statistik på aggregerad nivå och med en lämplig branschindelning. Däremot är det enligt min mening inte en uppgift för den officiella statistiken att publicera uppgifter om enskilda företag, vilket nu sker i stor omfattning såväl bank- som försäkringssidan. Dessa individuella uppgifter har intresse främst för finansinstituten och för tillsynsmyndigheterna. Om intresset inom branscherna motiverar publicering kan den ombesörjas av branschorganisationerna, eller av dem läggas ut som uppdrag till exempelvis SCB. Det förutsätts då att sådan statistikproduktion inte betraktas

66 överväganden och förslag

konkurrensbegränsande enligt konkurrenslagen, som nu anpassats till som EG-reglerna på omrâdet. Diskussionen hittills har gällt primärstatistik rörande priser och volymer på de finansiella marknaderna samt resultat- och balansstatistik för de finansiella instituten. Till detta kommer en mycket viktig uppgift för fmansmarknadsstatistiken, nämligen att sammanställa ñnansräkenskaper, belyser det finansiella sparandet i olika sektorer i ekonomin. som Finansräkenskaperna är en del av nationalräkenskapssystemet. De är ett viktigt underlag för analys av den makroekonomiska utvecklingen och därmed för den ekonomiska politiken. Finansräkenskapemas behov av grunddata ställer stora krav på insamling av primärstatistik, och finansräkenskapema är därför, totalt sett, en mycket resurskrävande del fmansmarknadsstatistiken. Många de statistikprodukter, som jag av av tidigare berört, utgör också underlag för finansräkenskaperna. Med hänsyn till resursbehovet finns anledning att något utförligare diskutera finansräkenskapemas roll i statistiksystemet. Internationella åtaganden innebär ett krav på att publicera dessa räkenskaper årsvis; däremot åtminstone tills vidare inte kvartalsvis nuvarande ambitionsnivå. Samtidigt finns, som närmare utvecklats i kapitel två, svårbemästrade kvalitetsproblem, särskilt i kvartalsräkenskapema. Dessa problem bör emellertid enligt min uppfattning inte leda till slutsatsen att bör överge ambitionen att producera finansräkenskaper kvartalsvis. man De finansiella marknadernas ökade betydelse och värdet av att kunna avstämma reala och finansiella räkenskaper talar i stället för att ökade resurser bör sättas in för att höja såväl kvartals- som årsräkenskapemas kvalitet. Ett genomarbetat och så långt möjligt konsistent system av nationalräkenskaper är ett oundgängligt underlag för den ekonomiska politiken. Sammanfattningsvis innebär mina förslag beträffande den officiella finansmarknadsstatistikens innehåll:

att aggregerade statistiska uppgifter över penningmarknads- och obligationsräntor samt valutakurser bör publiceras månadsvis, att bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor bör publiceras kvartalsvis, att aggregerade volymuppgifter, avseende penningmängdlikviditet, inoch utlåningsvolymer i kreditinstituten samt emissioner av räntebärande värdepapper bör publiceras månadsvis,

SOU 1993: 107 Överväganden och förslag 67

att kvartalsvisa sammanställningar bör publiceras över olika sektorers innehav av räntebärande värdepapper, att statistik över försakringsverksamhet, fördelad försäkrings-

former, samt över försäkringsbolagens placeringar bör publiceras

kvartalsvis, Ill statistik över börsaktieägandet bör publiceras årsvis, att bransch- och storleksfördelad statistik över bankernas inlåning samt de finansiella institutens och de statliga lånefondernas utlåning bör publiceras kvartalsvis, att bokslutsstatistik årlig och balansstatistik kvartalsvis för finansiella företag, bör publiceras med lämplig indelning i institutgrupper. att finansrakenskaper bör produceras såväl kvartals- som årsvis, och att Ökade personalresurser bör sättas in för att höja räkenskapernas kvalitet.

Förutom att aktuella uppgifter publiceras löpande bör tidsserier hållas lätt tillgängliga. Det är också angeläget, inte minst för den ekonomiska forskningen, att databaser med grunddata kan utnyttjas för olika slags specialstudier. Det bör vidare understrykas, att mina överväganden enbart avser sådan publicering som motiveras av allmänhetens, forskningens och den ekonomiska politikens behov av basstatistik. För Riksbanken och Finansinspektionen kan det visa sig lämpligt att härutöver offentliggöra och återrapportera annan statistisk information, som framkommer inom ramen för myndigheternas verksamhet Allt eftersom marknaderna förändras, nya institut etableras och nya instrument utvecklas kommer behovet av statistik att förändras. Ett näraliggande exempel, där nya statistikprodukter behöver utvecklas under den närmaste tiden, är handeln med optioner, terminer och andra finansiella derivat. Informationsbehovet detta område är betydande, inte minst för makroekonomiska analyser. I dagsläget finns praktiskt taget ingen statistik som belyser derivatmarknaderna eller i övrigt den del av finansmarknaden som ligger utanför institutens balansräkningar. Önskemål bättre statistik över derivatmarknaderna har på tid om senare aktualiserats också internationellt. Inom BIS har Euro-currency Standing Committee tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att analysera vilka uppgifter om derivatmarknaderna som bör sammanställas och offentliggöras. Sveriges riksbank är representerad i arbetsgruppen, och man får förut-

68 Överväganden och förslag

arbete leder fram till statistikproduktion på området, sätta att gruppens bl.a. i Sverige. Den officiella statistikens utformning kommer dessutom att påverkas av den pågående harmoniseringen till EG:s regelverk. De förslag som redovisningskommittén väntas lägga vid årsskiftet 199394, och som syftar till att anpassa de svenska redovisningsreglema till EG:s redovisningsdirektiv, kommer att innebära förändringar i resultat- och balansstatistiken. Också kraven från Eurostat och Committee of Governors komsannolikt att medföra betydande förändringar i behovet av statistikmer insamling från finansiella institut. Det framstår mot denna bakgrund inte som meningsfullt att här i detalj vad bör inhämtas och publiceras under respektive huvudomange som råde. Jag att detaljerad översyn av innehållet i framförallt anser en mer balans- och resultatrapportema bör göras när de externa kraven klarnat. Ansvaret för anpassning och vidareutveckling av den officiella statistiken åvilar de ansvariga myndigheterna.

6.3 Ansvaret för statistiken

Finansinspektionen har i dag ansvaret för den officiella statistiken rörande finansiella institut och marknader. Inspektionen utövar detta ansvar dels beställare finansräkenskaperna och ett antal statistikprodukter som av avseende kredit- och aktiemarknaderna, där SCB är producent, dels genom att själv producera statistik rörande försäkringsbolagen. Dessutom offentliggör Finansinspektionen löpande, och vid sidan av den officiella statistiken, vissa uppgifter rörande kapitaltäckning, kreditförluster m.m., som hämtas ur de tillsynsrapporter man inhämtar från kreditinstituten. Inspektionsmyndighetens ansvar för den officiella statistiken har motiverats av att man som tillsynsmyndighet har hög kompetens på området och dessutom har stort intresse av information om instituten och marknaderna. Också Riksbanken producerar en stor mängd statistik om finansmarknaderna. Delar av denna statistik publiceras i Riksbankens årsbok och i kvartalstidskriften, medan andra statistiska uppgifter offentliggörs i allmänhet månadsvis i tabellform. I motsats till den officiella statistiken publicerar Riksbanken också vissa uppgifter om räntor och valutakurser. Statistikinsamlingen motiveras av Riksbankens informationsbehov för penning- och valutapolitiken, men dessutom av en omfattande

överväganden och förslag 69

rapportering till internationella organ. Ett centralt område, där Riksbanken för vad som i praktiken kan likställas med officiell statistik, nu svarar gäller betalningsbalansen. Publiceringen av statistik grundas emellertid inte på något uttalat utöver vad som ryms i följande formulering ansvar i 50 § lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank: Riksbanken skall läpande offentliggöra statistiska uppgifter om valuta- och kreditförhâllanden. Den nuvarande ordningen med en sektormyndighet som ansvarig för den officiella finansmarknadsstatistiken ligger väl i linje med de intentioner beträffande statistikansvar, som har angivits i 1990 års statistikutredning och i regeringens proposition 199293:lOl. Inriktningen är att ansvaret för en stor del av statistiken skall åvila beställarmyndigheter med kompetens och användarintresse inom respektive sakområden. När det gäller finansiell statistik finns enligt min mening tvâ myndigheter Finansinspektionen och Riksbanken som - med hänsyn till kompetens och intresse av statistiken är väl lämpade att fylla en sådan uppgift. Riksbanken framstår från många synpunkter kompetens inom sak- området, omfattande egen statistikproduktion och stort intresse av statistiken närmast idealisk beställarmyndighet på det finans- - som en iella området. Riksbanken kan emellertid inte tilldelas ansvar för officiell statistik i den mening som avses i lagen 1992:889 om den officiella statistiken. Sådan statistik skall enligt lagen framställas av myndigheter under regeringen och publiceras i serien Sveriges Officiella Statistik. Om Riksbanken skall åläggas ett mer specificerat statistikansvar än vad som inryms i den refererade formuleringen om statistiska uppgifter, ovan måste det ske genom ändringar i riksbankslagen och lagen om den officiella statistiken. Enligt min mening finns emellertid inte tillräckliga skäl för en så genomgripande förändring av ansvarsfördelningen. Finansinspektionen har, iskrivelsetill Finansdepartementet 1992-01-20, anfört att kapitalmarknadsstatistiken utgör en belastning pâ inspektionens resurser. inspektionens egen uppgiftsinsamling för tillsynsändamål mäste vara flexibel och snabbt kunna anpassas för att tillgodose ändrade behov. Man hävdar att många statistikfrågor kräver en specialistkompetens, som inspektionen svårligen kan upprätthålla, och att ansvaret för statistiken därför bör läggas där statistikresursema finns. Däremot framhålls att ansvaret för redovisningsföreskrifter bör ligga kvar hos inspektionen för att enhetliga redovisningsprinciper skall gälla i de finansiella instituten.

70 Överväganden och förslag

Jag delar Finansinspektionens uppfattning att informationsbehovet för tillsynsverksamheten har förändrats väsentligt efter avregleringen kreditmarknaden, och att en löpande och över tiden likformig rapportering av t.ex. balansuppgifter nu spelar en mindre roll. Möjlighetema att samanvända data för tillsyns- och statistikändamål är betydligt mindre än tidigare. Att ansvara för statistiken innebär därmed i högre grad en merkostnad, utöver tillsynsuppgiften. Detta är emellertid inte något som skiljer Finansinspektionen från flertalet av de myndigheter, som nu tilldelas beställaransvar för statistik inom olika områden. Också hos dem krävs särskilda resursinsatser för prioritering, samråd, upphandling m.m. l vart fall beträffande delar av finansmarknadsstatistiken talar enligt min mening övervägande skäl för att Finansinspektionen bör behålla ett beställaransvar, även om det visar sig mindre lämpligt att produktionen av statistik läggs inom inspektionsmyndighcten. Finansinspektionen förfogar över kompetens och överblick över sakomrâdet, vilken måste betraktas som värdefull när det gäller prioriteringar och kvalitetsbedömning statistikproduktema. Även tillsynsarbetet ställer krav på av om mer specifik och flexibel egen informationsinsamling, måste också den officiella statistiken ha intresse som mer översiktligt informationsunderlag. Innan jag går in mer i detalj frågan om Finansinspektionens ansvarsområde bör dock SCB:s och Riksbankens roller diskuteras. Nationalräkenskapssystemet, inklusive finansräkenskaperna, är som förut framhållits en central informationskälla för den ekonomiska politiken i allmänhet. Starka skäl talar för att hålla samman detta system som en del av SCB:s anslagsfinansierade verksamhet. Det bör emellertid påpekas att detta gäller främst det förädlingsled, där aggregerad primärstatistik från olika källor sammanställs till en konsistent räkenskap. Delar av underlaget för räkenskapema bör kunna hämtas från statistik för vilken andra myndigheter har producent- ocheller beställaransvar, så som nu sker i fråga om betalningsbalans- och annan finansmarknadsstatistik. En förutsättning är då att ett fungerande samråd med SCB organiseras för att trygga nationalräkenskapemas försörjning med primärstatistik. Det mäste betraktas som angeläget, från effektivitets- och kostnadssynpunkt, att i görligaste mån ta tillvara möjligheterna att med hänsyn till Riksbankens omfattande statistikproduktion begränsa produktionen hos andra myndigheter. Delvis gäller frågan i vad män Riksbankens publicering av olika slags uppgifter kan anses fylla det behov, som annars skulle behöva tillgodoses genom officiell statistik från exempelvis SCB. Lika viktigt är emellertid att klargöra i vad mån behovet av insamling

SOU 1993: 107 Överväganden och förslag 71

och bearbetning sådan primärstatistik som krävs för finans- och av nationalräkenskaperna kan tillfredsställas genom det arbete som Riks-

banken bedriver för att fylla sitt eget informationsbehov. Åtgärder för att

undvika dubbelarbete och sänka kostnaderna för denna statistik diskuteras närmare i nästa avsnitt. Riksbankens omfattande produktion och publicering av finansmarknadsstatistik kan otvivelaktigt fylla ovan ställda krav. Mycket talar också för att Riksbanken, inte minst med hänsyn till de stora och växande kraven internationell rapportering, även i framtiden kommer att ta fram motsvarande statistik. Den avgörande frågan är om tillräcklig säkerhet kan uppnås om framtida produktion och publicering av statistiken. Enligt min mening bör detta åstadkommas genom ett långfristigt avtal mellan Riksbanken och SCB, eller ett fast åtagande i annan form från genom Riksbankens sida att för överskådlig framtid upprätthålla denna produktion. I de fall ändringar skulle aktualiseras, måste SCB ges tillräcklig

Åtagandet bör omfatta de

tid att anpassa sin egen statistikproduktion. statistikprodukter som Riksbanken producerar som ett led i sin egen verksamhet. Riksbankens publicering av aggregerade balansuppgifter för finansiella institut och uppgifter rörande räntor och växelkurser, emissioner och av placeringar värdepappersmarknadema fyller således i viktiga delar behovet av finansiell basstatistik. Den kan dessutom fylla stora delar av finans- och nationalräkenskapernas behov av primärdata. Detsamma bör kunna gälla beträffande Riksgäldskontorets publicering av uppgifter beträffande bl.a. statsskulden och statens lånebehov. Mitt förslag innebär att ansvaret för finansmarknadsstatistiken delas mellan SCB, Riksbanken och Finansinspektionen: Statistiska centralbyrån bör, inom sin anslagsfinansierade verksamhet, ansvara för sammanställning av ñnansräkenskaper som en del av nationalräkenskapssystemet. Riksbanken bör, som ett led i sin egen verksamhet, producera och publicera statistik rörande betalningsbalans, valutakurser, penningmarknads- och obligationsräntor, bankernas in- och utlåningsräntor, emissioner och placeringar på värdepappersmarknadema, inklusive finansiella derivat, samt aggregerade balansuppgifter för finansiella institut, dock inte försäkringsbolag. Finansinspektionen bör, som beställarmyndighet, ansvara för statistik rörande försäkringsverksamhet, börsaktieägande och sektorfördelade inoch utláningsstockar samt för årlig bokslutsstatistik för finansiella institut.

72 överväganden och förslag

6.4 Arbetsfördelning och samordning

Den föreslagna modellen för ansvars- och arbetsfördelning, med tre olika myndigheter inblandade, innebär ett betydande behov av samordning, och det kan från den synpunkten hävdas att ett samlat statistikansvar hos en enda myndighet vore att föredra. Det bör emellertid understrykas, att både Riksbanken och Finansinspektionen i sin verksamhet har behov av

omfattande datainsamling från instituten. För att inte uppgiftslämnarna

en skall utsättas för ett resurskrävande dubbelarbete, måste insamlingen för tillsyns- och statistikändamål samordnas, inom och mellan myndigheterna. En långtgående sådan samordning har åstadkommits, bl.a. genom samarbetet i Styrgruppen för kapitalmarknadsstatistik, och fortsatt samordning är nödvändig oavsett ansvarsfördelningen i fråga om den officiella statistiken. Når det gäller hantering av finansmarknadsstatistiken förekommer emellertid, som framhålls i utredningens direktiv, dubblering av arbetsuppgifter i betydande omfattning. Uppgifterna registreras och lagras i de flesta fall hos två eller flera av myndigheterna. I många fall granskas uppgifterna på flera håll. Det innebär dubbelarbete hos myndigheterna och i samband med kontroller också hos uppgiftslämnarna. Den nuvarande organisationen, då det gäller produktion av ñnansmarknadsstatistik är inte acceptabel från effektivitets- och kostnadssynpunkt. Det är angeläget att åstadkomma ett systern för arbetsfördelning och samordning, som bättre tillgodoser kraven effektiv hantering, särskilt då det gäller registrering, granskning, publicering och lagring. Ett sådant system kan enligt min mening byggas upp inom ramen för den ansvarsfördelning, som föreslogs i förra avsnittet. En första huvudprincip bör vara att, för varje statistikprodukt, en enda myndighet eller annan producent svarar för insamling, registrering och granskning av primäruppgiftema. Statistikproducenten svarar då också för alla kontakter med uppgiftslämnarna i syfte att kontrollera lämnade

uppgifter. Överföring av primärdata till övriga berörda myndigheter bör

ske i sålunda bearbetad form. Det är viktigt att systemen för datakommunikation mellan de tre myndigheterna byggs ut så att de möjliggör effektiv sådan överföring. Som förut nämnts pågår redan nu planering för en sådan utbyggnad. I de flesta fall bör statistikproducenten också svara för publicering i aggregerad form och för lagring av uppgifterna i olika slags databaser.

Överväganden och förslag 73

Systemet för lagring måste fylla höga krav kontinuitet och åtkomlighet för användarna. När det gäller beslut om vem som skall producera statistiken finns en viktig skillnad mellan en beställarmyndighets här Finansinspektionens och övriga myndigheters ansvarsområden. Bestållarmyndigheten har i uppgift att själv välja producent utifrån sin egen bedömning av olika alternativs kvalitet och kostnader. Det kan innebära att Finansinspektio-

nen väljer antingen att själv producera statistiken som nu är fallet

försäkringssidan, eller att beställa den från SCB, från en branschorganisation eller ett företag. Inget hindrar att inspektionen väljer olika produktionsalternativ för olika statistikprodukter. I fråga om sammanställning av finansräkenskaper innebär förslaget givetvis att SCB är såväl producent som ansvarig myndighet. Den statistikproduktion, som berörs av Riksbankens åtagande gentemot SCB fyller flera funktioner som ett led i Riksbankens verksamhet, som finansiell basstatistik och som underlag för finansräkenskaperna. Publicering av uppgifter om finansiella marknader i serien Sveriges Officiella Statistik skall enligt mitt förslag omfatta följande områden:

Finansråkenskaper Börsaktieägande Stockstatistik för finansiella företag Finansiella företag, bokslut Försäkringsverksamhet inkl. understödsföreningar

I bilagan till förordningen om den officiella statistiken bör rubriken kapitalmarknad ändras till finansmarknad och innehållet ändras i enlighet med förslaget ovan. SCB skall i förordningen anges som ansvarig myndighet för finansråkenskaperna medan Finansinspektionen skall vara ansvarig myndighet för övriga områden. Vidare bör den 4 § i förordningen SFS l992zl02 med instruktion för Finansinspektionen anpassas efter förslaget ovan. Den basstatistik, som skall publiceras av Riksbanken, bör betraktas som likvärdig med officiell statistik. Samma krav tillgänglighet för allmänheten måste då ställas på Riksbankens statistik på uppgifterna som i Sveriges Officiella Statistik. Ett flertal av nuvarande publikationer i serien Sveriges Officiella Statistik och i form av Översikter kommer enligt förslaget att läggas ner. Detta gäller publiceringen av den löpande balansstatistiken för finansiella

74 Överväganden och förslag

företag dock inte försäkringsföretag, nyutlåningsstatistiken, publikationerna Kapitalmarknaden l och årsstatistik för understödsföreningar och publikationen Bankerna. Eftersom uppgifter inte längre skall publiceras över enskilda banker, kan bokslutsuppgifter för alla finansiella företag samlas i en årspublikation. Behov av samordning och organiserat samarbete uppkommer främst i fråga om sådan primärstatistik som utnyttjas för finansräkenskaperna. Det är angeläget att det samarbete, som nu bedrivs inom Styrgruppen för kapitalmarknadsstatistik, fortsätter och vidareutvecklas. De förändringar av ansvarsfördelningen, som jag föreslår, innebär att en del av statistikansvaret överflyttas från Finansinspektionen till SCB. Finansinspektionen har emellertid fortfarande en viktig roll i samarbetet, inte bara i egenskap av beställarmyndighet för stora delar av finansmarknadsstatistiken utan också som ansvarig för de redovisningsföreskrifter, som i hög grad styr statistikens innehåll. Mot den bakgrunden bör inspektionen också fortsättningsvis kunna vara styrgruppens huvudman. Gruppen bör också innehålla representanter för Finansdepartementet, SCB, Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Den föreslagna modellen för samarbete mellan SCB och Riksbanken ställer stora krav informationsutbyte, särskilt då det gäller underlaget för finansräkenskaperna. Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet är två stora statistikanvändare med intresse och kompetens att delta i utvecklingsarbetet i fråga om finansmarknadsstatistik. En eller två branschrepresentanter bör också kunna ingå i styrgruppen.

6.5 Finansiering

Kostnaderna för produktionen av den nuvarande finansmarknadsstatistiken, hos SCB och Finansinspektionen, kan uppskattas till ll miljoner kronor per år. Av detta belopp utgör lO miljoner kronor ersättning från Finansinspektionen för statistikproduktion vid SCB, medan återstoden är kostnader för inspektionens egen produktion av statistik försäkringsområdet. Riksbankens lönekostnader för finansmarknadsstatistik uppgår till 6,5 miljoner kronor. Härtill kommer betydande kostnader för uppgiftslämnarna. Bankföreningen har gjort en sammanställning av de svenskägda moderbankernas exkl. rapportering från dotterbolag framtagningkostnader för rapporter till de berörda myndigheterna. Kostnaderna för de rapporter som är underlag för officiell statistik har av

överväganden och förslag 75

utredningen, grundval av denna sammanställning, uppskattats till mellan 5 och 10 miljoner kronor. Detta kan dock vara en överskattning moderbankemas särkostnader, eftersom en del av uppgifterna troligen av utnyttjas också i bankernas egen verksamhet. Motsvarande uppgiftslämnarkostnad för försäkringsbolagen kan enligt Försäkringsförbundet uppskattas till 3 ä 4 miljoner kronor per år. De förändringar här föreslagits, beträffande såväl den officiella som fmansmarknadsstatistikens omfattning som arbetsfördelningen i produktionen, bör innebära icke obetydliga kostnadsbesparingar. Till en del har det att göra med mindre omfattande publicering, främst genom förslaget att uppgifter om enskilda institut inte längre skall publiceras i den officiella statistiken. Mer betydelsefullt från kostnadssynpunkt är dock att den föreslagna arbetsfördelningen mellan Riksbanken och SCB medför att ett omfattande dubbelarbete undviks. Resursbesparingar uppkommer i fråga om framförallt registrering och kontroll av primäruppgifter, men också i fråga om publicering. Den föreslagna ordningen med enda uppgiftsinsarnlareproducent för varje statistikprodukt bör en också medföra resursbesparingar för uppgiftslämnarna genom att kontrollen av lämnade uppgifter förenklas. Det bör understrykas att mina förslag avser huvuddrag och allmänna principer för innehåll, ansvars- och arbetsfördelning i fråga om finansmarknadsstatistiken. Utfomningen mer i detalj av statistikproduktionen måste bestämmas de ansvariga myndigheterna. Det innebär också att av preciserade kostnadsberäkningar inte kan redovisas här. När det gäller Riksbankens statistikproduktion och kostnaderna för denna avses den föreslagna uppdelningen mellan Riksbanken och SCB inte innebära någon väsentlig förändring. Avtalet eller Riksbankens åtagande skall omfatta endast sådan statistikproduktion som för Riksbanken utgör en nödvändig del av den egna verksamheten. Det betyder också, att ingen ersättning skall utgå från SCB för denna statistik utom för sådana merkostnader som kan uppkomma. Den ändrade arbetsfördelningen medför att delar av SCB:s produktion av ñnansmarknadsstatistik läggs ner. Samtidigt innebär förslaget, att en betydande del av statistikproduktionen måste anslagsñnansieras över SCB:s budget, i stället för som nu uppdragsfmansieras över Finansinspektionens budget. Det gäller främst sammanställning av finansräkenskaper. I fråga om fmansräkenskapema föreslås också ökade resursinsatser i syfte att höja räkenskapernas kvalitet och öka jämförbarheten mellan kvartals- och årsräkenskaper. Kostnaderna för den

76 överväganden och förslag SOU 1993: 107

produktion av finansmarknadsstatistik, för vilken SCB föreslås ansvara, kan uppskattas till 4 miljoner kronor per år. Jag har slutligen föreslagit att Finansinspektionen, som beställarmyndighet, skall ha kvar ansvaret för en begränsad del av finansmarknadsstatistiken, nämligen stockstatistik, statistik över aktieägande, årlig bokslutsstatistik för finansiella företag samt statistik över försäkringsverksamhet. Kostnaderna för denna statistik kan grovt uppskattas till 4 â 5 miljoner kronor per år. Denna del av kostnaderna för den officiella finansmarknadsstatistiken kommer då också i fortsättningen att belasta ñnansinstituten via Finansinspektionens budget.

Kommittédirektiv

Dir. 1992:91

Översyn av kapitalmarknadsstatistiken

Dir. 1992:91

Beslut vid regeringssammantråde 1992-10-29

Statsrådet Lundgren anñr.

Mitt förslag

Jag ñreslår särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda att en ansvarsfördelning, samordning och finansiering kapitalmarknadsav statistiken över innehåll i och principer för denna statistik. samt se Utredningen skall göras mot bakgrund av Finansinspektionens skrivelse 1992-01-20 till Finansdepartementet kapitalmarknadsstatistiken, om förslagen i proposition 1992932101 om den statliga statistikens finansiering och samordning, avregleringen den svenska kapitalmarknaden och de krav på - av statistiken ställs till följd ökad internationalisering och pågående som av finansiell integration inom för EES-avtalet och ett kommande ramen medlemskap i EG.

Bakgrund

Kapitalmarknadsstatistiken systematiserad information om läget och

ger utvecklingen på kapitaliriarknaden vad gäller struktur, omfattning och sektoriördelning av finansiella instrument. Kapitalmarknadsstatistiken tjänar olika syften. Finansinspektionen behöver uppgifter såväl enskilda institut som marknader för att kunna om

bedriva effektiv tillsynsverksamhet. Riksbanken behöver löpande information om de finansiella marknadernas struktur och utveckling för sin penningpolitiska verksamhet. Finansinstituten efterfrågar aktuell statistik som underlag för beräkning exempelvis sina marknadsandelar. av Avregleringen av den svenska kreditmarknaden resulterade i som en hårdare konkurrens bland finansinstitut medförde ökat behov statistik av för rriarknadsanalyser. Analytiker och forskare behöver systematiserad, fortlöpande och historiskt sammanhängande statistik om kapitalniarknaden för att kunna analysera marknadens funktion och bedöma dess utveckling samt för att kunna göra internationella jämförelsestudier. Kapitalmarknadsstatistiken utgör vidare ett underlag för både de årliga och kvartalsvisa framställningar finansråkenskapema används av som exempelvis för analyser av finansiellt sparande och dess komponenter.

Kapitalmarknadsstatistilwns struktur och innehåll

Kapitalmarknadsstatistiken består av: sammanställningar av balanser över tillgångar, skulder och eget kapital, specifikationer av enskilda balansposter för enskilda finansinstitut och olika grupper av sådana institut med olika periodicitet, årlig resultatstatistik, - v börsaktieägarstatistik. - Statistiken omfattar månatliga eller kvartalsvisa uppgifter om institutens tillgångar och skulder, kreditinstitutens in- och utlåning sektorstördelad, nyutlåning, kvartalsvisa uppgifter försåkringsbolagens placeringar och om in- och utbetahiingar, värdepappersfondernas placeringar, AP-fondens placeringar och upplåning, statsskulden, vissa räntor och valutaflöden

m.m. Resultatstatistiken belyser resultaten finansinstitutens olika verksamav hetsgrenar. Statistiken redovisar finansinstitutens rörelseintäkter, rörelsekostnader, rörelseresultat och specifikationer enskilda poster för av enskilda finansinstitut och olika sådana institut. Grundgrupper av materialet utgörs av bokslutsiapporter till Finansinspektionen. Börsaktieägarstatistiken visar olika ägargruppers innehav börsaktier av till marknadsvärde och röstvärde. Statistiken framställs varje år grundval av material från Värdepapperscentralen AB VPC. Finansräkenskapema, som är del nationalbokföringen, kompletteen av rar nationalräkenskapemas inkomst- och utgiftskonton med data över finansiella tillgångar och skulder. Kapitalmarknadsstatistikens nuvarande

struktur och innehåll är till stora delar bestämda av de krav som ställs utifrån fmansräkenskapemas behov. Betalningsbalansstatistiken visar alla transaktioner mellan Sverige och utlandet. Kapitalmarknadsstatistiken utgör också en viktig grund för sammanställningen av betalningsbalansstatistiken. Den ger exempelvis information om institutens egna och deras kunders utlandstransaktioner.

Produktionen av kapitalmarknadrstalistiken

Kapitalmarknadsstatistiken produceras av Finansinspektionen, Statistiska centralbyrån och Riksbanken. Stora delar av statistiken grundar sig på de rapporter som fmansinstituten regelbundet sänder in till Finansinspektionen. Rapporterna upprättas av instituten i tre exemplar och skickas även till Statistiska centralbyrån och Riksbanken. Inspektionen ansvarar för de rapporter som ligger till grund för kapitalmarknadsstatistiken och skall därför också samordna övriga myndigheters behov, kontakta uppgiftslåmnama, konstruera blanketter och utfärda redovisningsföreskrifter. I de fall samma underlag skall användas för olika ändamål har statistiken kommit att bli mycket detaljerad. Eftersom förutsättningar för närvarande saknas för datakommunikation mellan myndigheterna, registreras och lagras uppgifterna i de flesta fall av både Finansinspektionen, Statistiska centralbyrån och Riksbanken. Väsentliga förändringar och omprioriteringar av produktionen och publiceringen av kapitalmarknadsstatistiken diskuteras i styrgruppen för kapilalmarknadrstatistik som bildades i slutet av 1987. I styrgruppen ingår förutom Finansinspektionen, Statistiska centralbyrån och Riksbanken även Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet. Statistik producerad av Statistiska centralbyrån och Finansinspektionen publiceras i Sveriges officiella statistik i form av statistiska meddelanden och ârsböcker. Enklare Översikter förekommer också. Riksbanksstatistiken är främst avsedd för interna ändamål.

Kostnader för kapitalmarknadsstatistiken

Statistiska centralbyråns kostnader för kapitalmarknadsstatistiken och finansräkenskapema, inklusive löner, ADB-kostnader och alla bikostnader, beräknas till ca 10 miljoner kronor för 199293. Statistiken är uppdragsfmansierad av instituten pâ kapitalmarknaden via Finansinspektionens budget.

Riksbankens kostnader för kapitalmarknadsstatistiken är 6,5 miljoner kronor. Dessa kostnader avser dock endast lönekostnader.

Behovet av en utredning

Finansinspektionen har det officiella ansvaret för kapitalmarknadsstatistiken. Dåvarande Bankinspektionen fick detta ansvar 1987 med motivering att kapitalmarknadsstatistiken utgjorde ett nödvändigt underlag för inspektionens tillsyn. Uppgifterna hämtas från banker och andra finansiella institut. Statistiken framställs emellertid på inspektionens uppdrag av Statistiska centralbyrån. Försåkringsavdelningen inom Finansinspektionen sammanställer ochpublicerar en årsbok och kvartalsvisa statistiska meddelanden över försäkringsbolagens verksamhet. Vidare sammanställs årsbok över en understödsföreningamas verksamhet. Sammanställningama ingår i Sveriges officiella statistik. Efter avregleringen av kreditmarknaden har Finansinspektionens behov av statistik ändrat karaktär. Balansräkningsuppgifter spelar numera en mindre roll i tillsynsverksamheten. I dag styrs inspektionens statistikbehov av utvecklingen på de finansiella marknaderna. Inspektionens uppgiftsinsamling måste därför vara flexibel och snabbt kunna ändras för att tillgodose inspektionens behov. Utöver de rapporter gemensamma som nämnts ovan samlar inspektionen en rad tillsynsrapporter som t.ex.

belyser institutens kapitaltäckning, stora exponeringar och riskengage-

mang. I sin skrivelse till Finansdepartementet Finansinspektionen att anser kapitalmarknadsstatistiken och övriga sammanställningar över den finansiella sektorn för närvarande utgör en belastning på inspektionens resurser. Inspektionen hävdar att många statistikfrågor kräver en

specialistkompetens inspektionen svårligen kan upprätthålla med de

som begränsade resurser som finns tillgängliga för tillsynsverksamheten. Finansinspektionen anser därñr att ansvaret för statistiken bör läggas där statistikresursema finns. Ansvaret för redovisningsföreskrifter bör dock ligga kvar hos Finansinspektionen ñr att enhetliga redovisningsprinciper skall ligga till grund för de finansiella instituten. Enligt Finansinspektionens mening kan det ifrågasättas om finansinstituten via tillsynsavgift också skall finansiera alla delar av kapitalmarknadsstatistiken.

Statistiska centralhyráns statistikproduktion är indelad i program. inom för kapitalmarknadsprogrammet sammanställs statistik om kapitalramen marknaden på uppdrag av Finansinspektionen. Statistiska centralbyrån rapporterar löpande till FN, OECD, EFTA och EG. Riksbanken samlar också in statistik från finansiella institutioner på kreditmarknaden för att tillgodose sitt behov av att följa utvecklingen på de finansiella marknaderna. Riksbanken, som har ansvaret för sammanställningen av betalningsbalansstatistiken, samlar in den del av kapitalrnarknadsstatistiken som utgör grund för framställningen av den förra statistiken. Riksbanken har en omfattande internationell rapportering till bl.a. OECD, IMF och BlS. Branschorganisationerna, t.ex. Svenska Bankföreningen, Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag och Sveriges Försåkringsförbund, sammanställer regelbundet statistik som rör olika delar av finansinstitutens verksamhetsområden.

Uppdraget

Utredaren bör mot bakgrund av vad jag nu har sagt och utifrån en kartläggning och omprövning av den statistik som i dag produceras av Finansinspektionen, Statistiska centralbyrån och Riksbanken lämna förslag till hur statistiken rörande kapitalmarknaden bör framställas, samordnas och finansieras. Utredaren bör beakta följande aspekter: Rationalisering: Som framgått är det tre olika myndigheter som samlar in statistik och rapporterna bearbetas i viss mån på liknande sätt. Utredaren bör ompröva det nuvarande sättet att organisera statistikproduktionen och undersöka möjligheterna till en effektivare uppgiftsinsarnling. Härvid bör utredaren föreslå vilken eller vilka myndigheter eller företag som skall ansvara för insamling, bearbetning och publicering av kapitalmarknadsstatistiken. föreslå att statistiken hanteras effektivt vad gäller insamlingsförfarandet från fmansinstitut, lagring av uppgifterna och åtkornlighet för användarna. Relevans och flexibilitet: Det pågår en kontinuerlig förändring av kapitalmarknaden. Efterfrågan på statistiken vad gäller innehåll och periodicitet ändras Över tiden. Därför bör utredaren bestämma principerna för vilken information som skall samlas och hur ofta och när statistiken skall publiceras. Behovet av insamling och

publicering av statistik skall vägas mot det arbete som krävs för att rapportera, bearbeta och publicera uppgifter. Utredaren är därmed inte bunden av nuvarande definition, tillämpningsområde och förfarande för kapitalmarknadsstatistiken. Internationalisering: Avregleringen och intemationaliseringen den av svenska kapitalmarknaden ställer nya krav på den officiella kapitalmarknadsstatistiken. EES-avtalet innebär att Sverige skall delta i uppbyggnaden av ett statistiskt system för EES-ländema jämförbar som ger statistik. Därför bör utredaren ta hänsyn till de internationella kraven på statistiken vid översynen. Finansiering: Kostnaden för kapitalmarknadsstatistiken är för närvarande i stor utsträckning avgiftsfinansierad av instituten på kapitalmarknaden via Finansinspektionens budget. Utredaren bör undersöka den om , nuvarande finansieringsprincipen bör ändras och i så fall förslag på ge vilka principer som skall tillämpas. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter och finansiella institut. Utredaren skall beakta förslagen i proposition 199293:101 om den statliga statistikens finansiering och samordning och riksdagens kommande ställningstagande till förslagen. Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1984:5 angående utredningsñrslagens inriktning och dir. 1988:43 angående EG-aspekter i utredningsverksamheten. Utredningsarbetet bör vara avslutat senast den 30 augusti 1993. Jag har i detta ärende samrått med statsrådet Wibble.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen nu bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om kreditväsendet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppdrag att göra en översyn av kapitalmarknads- statistiken, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hans hemstållan. Finansdepartementet

KUNGL. BlBL.

1993 12 ö O

- - STOCKHOLM

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD Reaktion mot ungdomsbrott. A Del och B. Ju. . totalförsvarsplikt. Fö. 2. Kursplaner för grundskolan. U. Lag om . Ersättning för kvalitetoch effektivitet. Justitiekanslem. Enöversyn av JK:s arbetsuppgifter . . Utformning av ettnytt resurstilldelningssystem m.m. Ju. för gnindläggande högskoleutbildning. U. 38.Hälso- och sjukvården i framtiden tre modeller. ö Statligtstöd till rehabilitering av tortyrskadade S . Ku. flyktingarm. fi. S. gräns för ñlmcensuren. . Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- Fri- och rättighetsfrágor. DelA ochB. Ju. . - . maka.S. 41. Folk-och bostadsräkning år 1990ochi framtiden,

Livsmedelshygien och småskalig Iivsmedelsproduk Fi. . högskolor. Fö. tion.Jo. 42.Försvarets

Löneskillnader och lönediskriminering. 43.Politik mot arbetslöshet. A. . Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. Om kvinnor och man arbetsmarknaden. Ku. 44. av

Löneskillnader och lönediskriminering. Om 45.Trosa bryter sigloss. Bytänkande eller demokratins . C. kvinnor och män pá arbetsmarknaden. Bilagedel. räddning.

Ku. 46. Vissa kyrkofrågor. C.

Postlag. K. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola,

datalag. Ju. barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. Enny .Socialförsäkringsregisten S. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltningoch i

N Vårdhögskolor kommunala aktiebilag. En jämförande studie. C.

kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. 49.Ett år med betalningsansvar. - - - Ökad konkurrens järnvägen. K. 50. Serveringsbestämmelser. S.

9 EGoch vara grundlagar. Ju. Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. . - Svenska regler för internationell omfördelning av M.

N. 52. Ersättning vid arbetslöshet. A. oljavid en oljekris. 9 Nyavillkor för ekonomi ochpolitik ekonomi- 53. Kostnadsutjänuting mellan kommuner. Fi. kommissionens förslag. Fi. 54. Utvisning gnind brott. av Ku.

9 Nyavillkor för ekonomioch politik ekonomi- Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. - . kommissionens förslag. Bilagor. Fi. S6. Kontrollen över export av strategiskt känsliga

s Ägandet av radiooch television i allmänhetens varor. UD.

tjänst. Ku. Beskattning av fastigheter, dell . Acceptans Tolerans Delaktighet. M. Schablonintâkt eller fastighetsskatt Fi. - Kommunerna och miljöarbetet. M. Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi. . Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. Ny marknadsföringslag. C. . Ökat personval. Ju. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. .Vad statsráds arbete värt Fi. ..Överföring av HlVsmitta genom läkemedlet är ett Kunskapens krona. U. Preconativ. S.

partiellöversyn. Ku. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. Utlânningslagenen - . Socialaåtgärder för jordbrukare.Jo. Person och parti Studieri anslutning till . . - Handläggningen vissa säkerhetsfrågor. Ju. Personvalskommitténs betänkande av . Ökat personval SOU l993:2l. Ju. .Miljöbalk Del l och2. M. .Bankstödsnämndem Fi. Frågor för folkbildningen. U.

Fortsatt reformering foretagsbeskattningen. Handlingsplan mot buller. av . Handlingsplan buller. Bilagedel. M. Del Fi. mot .Rättentill bistånd inom socialtjänsten. S. Lag om införande av miljöbalken. M.

.Kommunernas roll alkoholområdet ochinom 67. Slutförvaring använt av kämbrärtsle KASAMs missbrukarvarden. S. yttrandeöver SKBs FUD-program 92. M.

Ny anställningsskyddslag. A. 68. Elkonkurrens med nätmonopol. N. . Åtgärder Revisorerna och EG.N. för att förbereda Sveriges jordbrukoch 69.

livsmedelsindustri för EG.Jo. 70. Strategi för småföretagsutveckling. N.

Förarprövare. K. 71. Organisationemas bidrag. C.

Statens offentliga utredningar

1993 Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkter frånmedborgarnaDet 106.Läkemedel ochkompetens. S. kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning.C. 107.Statistik över finansiella marknader. Fi. 73.Radikalaorganisationsförändringar i kommuner ochlandsting.C. 74.Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75.Vissamervärdeskattefrågor ll. offentlig verksamhet m.m. Fi. 76.Verkställighet fängelsestraff. av Ju. 77.Kommunaltjänsteexport ochinternationellt bistånd.C. 78.Miljöskadeförsäkrirtgen i framtiden.M. 79.Handel och miljö moten hållbarspelplan.M. - 80.statsförvaltningen ochEG.Ju. 81. Översyn arbetsmiljölagen. A. av 82.Frivilligtsocialtarbete.Kartläggning och kunskapsöversikt. S. 83.Statistikochintegritet,del l Skyddfor uppgifter till denstatligastatistiken m.m. Fi. 84.Innovationer för Sverige.N. 85 Ursprungochutbildning socialsnedrekrytering - . till högrestudier.U. 86.Amningsvänliga sjukhus för att skydda,stödja ochfrämjaamning.S. 87.Beredskapslagringolja.N. av 88.Produktsäkerhetslagen ochEG.C. 89.Massflykttill Sverige asyl-och av hjälpsökande. Fö. Lokaldemokratiiutveckling.C. . .Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhâllsarbete.Enkunskapsöversikt ochett diskussionsunderlag. S. Dencentralapolisorganisationen. Ju. . Vårdenssvåraval. S. . Anpassad kontroll av byggandet. M. Ansvars-ochuppgiftsfördelning inomdetcivila . försvaret.Fö. 96.Förändringar i lönegarantisystemet. A. 97.Västsverige ochSkåne regioneri förändring.C. - 98.Partnerskap. Ju. 99.Kart-ochfastighetsverksamhet i myndighet och bolag.M. 100.FreeandFairelections andbeyond.UD. - .Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama. Fö. 102.Kvalitetochdynamik.FörslagfrånResursberedningen rörandestatsmaktemas resurstilldelningtill gmndläggande högskoleutbildning samt forskningochforskarutbildning. U. [03 Svensktfiske.Jo. Stabilisering bostadskreditmarknaden. av Fi. . 105.Monopolkontroll en avreglerad elmarknad. N.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls- Justitiedepartementet arbete. En kunskapsöversikt och ett diskussionsdatalag. [10] - Enny underlag. [91]

EGoch våra gnmdlagar. [14] Vårdens svåraval. [93] Ökatpersonval.[21] Läkemedel ochkompetens. [106] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26]

Reaktion mot ungdomsbrott. DelA ochB. [35] Kommunikationsdepartementet

Justitiekanslern. översynav En JK:s arbetsuppgifter Postlag. [9] m.m. [37] Ökad konkurrens jämvägen. [13] Fri- och rättighetsfrågor. DelA ochB. [40] Förarprövare. [34] Detallmännas skadeståndsansvar. [55]

Polisensrättsliga befogenheter. [60] Finansdepartementet

Person ochparti Studieri anslutning till - politik ekonomi- Personvalskommitténs betänkande Nya villkor för ekonomioch -

Ökat personval sou 1993:21. [63] kommisionens förslag. [16]

fängelsestraff. [76] Nya villkor för ekonomioch politik - ekonomi- Verkställighet av ochEG. [80] kommisionens förslag. Bilagor. [16] statsförvaltningen polisorganisationen. [92] Riksbanken och prisstabiliteten. [20] Dencentrala [98] Vadärett statsråds arbete vän [22] Partnerskap. Bankstödsnämnden. [28]

Utrikesdepartementet Fortsatt reformering av foretagsbeskattrtingen.

samarbetsformer i biståndet. [l] Del2. [29] Stymings-och [56] Folk-och bostadsräkning ar 1990 ochi framtiden. [41] Kontrollenöver exportav strategiskt känsliga varor. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] FreeandFair elections and beyond. [100] - Kostnadsutjärrtning mellankommuner. [53]

Försvarsdepartementet Beskattning av fastigheter. dell

Schablonintäkt eller fastighetsskatt [57] Lagom totalförsvarsplikt. [36] - Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Försvarets högskolor. [42] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Massflykt till Sverige av asyl-och hjälpsökande. [89] Vissa mervärdeskattefrågor ll. offentlig verksamhet Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila m.m. [75] försvaret.[95] Statistik ochintegritet, del l Skydd för uppgifter till Lagom totalforsvarsplikt. Följdändringama. [101] denstatliga statistiken m.m. [83]

Socialdepartementet Stabilisering av bostadskreditmarknaden. [104]

Statistiköver finansiella marknader. [107] Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade

flyktingar m. fl. [4] Utbildningsdepartementet

Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - Kursplaner för gntndskolan. [2] [5] Ersättning för kvalitet och effektivitet. Socialförsäkringsregister. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem for Rätten till biståndinom socialtjänsten. [30] grundläggande högskoleutbildning. [3] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom Vårdhögskolor missbntkarvården. [31] kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] Hälso-och sjukvården i framtiden tre modeller. [38] - - - - Kunskapens krona. [23] Ettår medbetalningsansvar. [49] Frågor för folkbildningen. [64] Serveringsbestämmelser. [50] Ursprung och utbildning social snedrekrytering till Överföring l-llV-sntittagenom läkemedlet av studier. [85] högre Preconativ.[61] Resursberedningen Kvalitet och dynamik.Förslag från Frivilligt socialtarbete. Kartläggning och kunskapsrörande statsmakternas resurstilldelning till grundöversikt.[82] och forskar läggande högskoleutbildning samt forskning Amningsvänliga sjukhus för att skydda, stödjaoch - utbildning. [102] främjaamning. [86]

Statens

offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Livsmedelshygien ochsmåskalig livsmedelsproduktion. Kommunal tjänsteexport ochinternationellt bistánd.[77 161 Produktsäkerhetslagen ochEG.[88] Socialaåtgärderförjordbrukare.[25] Lokaldemokratiiutveckling.[90] Åtgärder för förbereda Sveriges jordbruk Västsverige ochSkåne regionerförändring.[97] 1 att och livsmedelsindustri för EG.[33] Miljö- och naturresursdepartementet Svensktfiske.[103] Acceptans ToleransDelaktighet. [18] Arbetsmarknadsdepartementet Kommunerna ochmiljöarbetet. [19] Nyanställningsskyddslag. [32] Miljöbalk.Del 1och [27] Politik mot arbetslöshet. [43] Naturupplevelser buller utan en kvalitet att värna, - Ersättning vid arbetslöshet. [53] 1511 Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Handlingsplan buller. mot Förändringar i lonegarantisystemet. [96] Handlingsplan buller.Bilagedel.[65] mot Lag om införande miljöbalken.[66] av Kulturdepartementet Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs - Löneskillnader yttrande över SKBs FUD-program 92.[67] ochlonediskriminering. Miljöskadeförsäkringen i framtiden.[78] Omkvinnoroch man arbetsmarknaden. [7] Handelochmiljö moten hållbarspelplan.[79] löneskillnaderoch lönediskiimineting. Omkvinnor - Anpassad kontroll byggandet. av [94] ochmän arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] Kart ochfastighetsverksamhet i myndighet och Ägandet radioochtelevisioniallmänhetens av tjänst. bolag.[99] 1171 Utlänningslagen partiellöversyn.[24] - en En gräns för ñlmcensuren. [39] Utvisning gmnd brott.[54] av

Näringsdepartementet Svenska reglerför internationell omfördelning olja av vid en oljekris.[15] Elkonkurrens mednätmonopol. [68] Revisorerna ochEG. [69] Strategiför smáföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige.[84] Beredskapslagringolja. [87] av Monopolkontroil på en avreglerad elmarknad. [105]

Civildepartementet Trosabrytersigloss.Bytänkandc ellerdemokratins räddning.[45] Vissakyrkofrágor.[46] Konsekvenser valmöjligheter av inomskola, barnomsorg, äldreomsorg ochprimärvård.[47] Kommunala verksamheter i egen förvaltningochi kommunala aktiebilag.Enjämförande studie.[48] Ny marlcnadsföringslag. [59] Organisationemas bidrag.[71] Att inhämtasynpunkter frånmedborgarnaDet kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning.[72] Radikalaorganisationsförändringar i kommuner och landsting.[73]