SOU

Sociala åtgärder för jordbrukare betänkande

Beteckning: SOU 1993:25
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ÅTGÄRDER

sgcrALA

FOR JORDBRUKARE

- betänkande av utredning

angående

den framtida finansieringen vissa

sociala åtgärder

25 för jordbrukare

Mix

Statens offentliga utredningar WW 199325

[§15] Jordbruksdepartementet

Sociala

åtgärder

för

jordbrukare

Betänkande av Utredningen angående den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder för jordbrukare Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningarav SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 9 l -38- 33l l 8-0 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Utredningen om sociala åtgärder for jordbrukare

Statsrådetoch chefen för Jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 14 mars 1991 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder inom jordbruket.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades som särskild utredare den 21 0 m maj 1991 t 0 m den 19 december 1991 lânsdirektören Anders Lönnberg och den 24 0 m februari 1992 skogsbrukaren Göran Engström. Fr o m den 21 maj 1991 förordnades som sakkunniga lantbrukaren Gunnar Borgström, generaldirektören Svante Englund och lantarbetaren lars-Erik Hellberg, som experter avdelningschefen Erik Brasch, departementssekreterarenBritt-Mari Lindgren, förhandlingschefen Lars-Erik Lundkvist, avdelningschefen Mats Persson och departementssekreterarenChristina Tuvelind och som utredningens sekreterarechefsjuristen Rolf Köhler.

Byråchefen Göran Smedmark förordnades som expert o m 25 oktober 1991.

Sedanutredningsuppdragetslutförts får utredningen härmed överlämna sitt betänkande.

Stockholm den

Göran Engström

Rolf Köhler

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sidnr

SAMMANFATTNING

BAKGRUND u - - De sociala åtgärdemas tillkomst . - Översikt över de sociala åtgärderna . - 1990 års livsmedelspolitik . - ä Utredningens direktiv . Riksdagsuttalanden om avbytarvcrksamheten . - O Justering av 1990 års livsmedelspolitik .

AVBYTARVERKSAMH ETEN 2.1 Uppbyggnad 2.2 Finansiering 2.3 Avgiftsdebitering 2.4 Organisation

FÖRETAGSHÄLSOVÃRD 3.1 Bakgrund och utveckling 3.2 Organisationsformer 3.3 Statsbidragsregler 3.4 1992 års Företagshälsovârdsutredning

SOCIALA FÖRSÄKRINGAR Anslutningsgrund Ersättningsniváer Premieuttag

AVVECKLINGSERSÄTTNING FÖR MJÖLKPRODUCENTER Beskrivning av ersättningen Kostnaden för avvecklingscrsätlningen

SOCIALA ÅTGÄRDER l NORDEN OCH EG Avbytarverksamhet i olika länder en översikt - Avbytarverksamheten i Finland Avbytarverksamheten i Holland En jämförelse mellan avbytarverksamheteni Danmark och Sverige EGstöd till avbytarverksamhet EGzs förordning Tillämpning av EGs regler Sammanfattning Företagshälsovård Sociala försäkringar Avvecldingsersättningen

TILLÅTNA OCH OTlLLÃTNA STÖD I EG 7.1 Allmänt statsstödens förenlighet med Romfördraget 40 om 7.2 Förbjudna stöd 7.3 EG-kommissionen vanligtvis tillåter 42 Stöd som 7.4 Områden utanför EGs traditionella kompetens 43

8. UTVÄRDERING 8.1 Avbytarverksamheten 44 8.2 Företagshälsovård 45 8.3 Sociala försäkringar 47 8.4 Awecklingsersättning till mjölkproducenter 48

ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG 9.1 Bedömning verksamheten 51 av 9.2 Utgångspunkter för förslagen 51 9.2.1 1990 års livsmedelspolitik 51 9.2.2 De sociala åtgärdernai ett EG-perspektiv 51 9.2.3 Övergång under socialt acceptabla former 52 9.2.4 52 Statensengagemang 9.2.5 Det statsñnansiellaläget 52 9.2.6 Marknadsanpassning 52 9.2.7 Konkurrensneutralitet 52 9.3 Förslag ifråga olika verksamheter 53 om 9.3.1 Avbytarverksamheten 53 9.3.2 Företagshälsovård 55 9.3.3 Socialförsäkringsskyddet 56 9.3.4 Avvecklingsersättning för mjölkproducenter 58 9.4 Finansiering 59 9.5 Statenskostnader för förslagen Bilaga 1 Utredningens direktiv Bilaga 2 Jämförelse mellan avbytarverksamheten i Sverige och Danmark

SAMMANFATTNING

Utredningen har haft till uppgift att se över den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder för jordbrukare och därvid pröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaret för finansieringen av dessa åtgärder till jordbruksnäringen. I arbetet skall särskilt beaktas hur motsvarande åtgärder behandlasinom EG och dessmedlemsländer.

De sociala åtgärder som avses är avbytarverksamhet, företagshälsovård för lantbrukare, socialförsäkringsskydd och avvecklingsersättningtill mjölkproducenter. Under senare år har av budgetmedel avsatts 435 milj kr för de socialaåtgärderna.

Den kartläggning och utvärdering utredningen gjort av de olika verksamheterna visar att de fungerar väl. Det finns inget underlag för att föreslå några förändringar annat än den som görs i fråga om avbytarverksamhetenoch vars syfte är att öka konkurrensen. Förändringen i fråga om avbytarverksamheten är också motiverad med hänsyn till EGs regler.

Genomgången av förhållandena i EG visar att motsvarande sociala åtgärder i varierande utsträckning finns inom EGs medlemsländer. Ett nationellt stöd för dessa åtgärder torde också vara förenligt med EGs regelverk. Att Sverige skulle erhålla något stöd från EGs gemensamma budget, annat än begränsade belopp, är dock inte sannolikt.

En viktig utgångspunkt för utredningensövervägandenhar varit att jordbruksnäringen skall vara underkastad samma villkor som andra näringar d v s att enbart speciella förhållanden berättigar till särbehandling i form av stöd. En annan viktig utgångspunkt har varit det statsfinansiella läget. Förändringar i finansieringen bör dock ske under socialt acceptabla former.

Finansieringen föreslås ske genom individuella avgifter och statliga bidrag.

Avbytarverksamheten är enligt utredningensbedömning av en sådan art att motiv föreligger för fortsatt statligt stöd. Emellertid bör det statliga stödet med hänsyn till behovet av besparingar och anpassningartill EG inskränka sig till 45 procent av avbytarverksamhetens kostnader. För budgetåret 199495 beräknasstödet uppgå till 200 milj kr.

Företagshälsovårdenföreslås få ett stöd om 25 milj kr årligen i avvaktan på att det särskilda småföretagarstöd som föreslås i utredningen om företagshälsovårdeninförs.

Beträffande socialförsäkringsskyddet föreslår utredningen att statens ansvar för verksamheten löses bort med ett engångsbelopp om 260 milj kr. Därutöver tillförs de ca 260 milj kr som finns i en särskild premieutjämningsfond inom det nuvarande skyddet. Detta för att möjliggöra ett tillfredsställande försäkringsskydd för de lantbrukare som av hälsoskäl inte kan teckna individuell försäkring.

Avvecklingsersättningen för mjölkproducenter kommer enligt tidigare beslut att upphöra i och med utgången av år 1996.

l BAKGRUND

1.1 De sociala åtgärdernas tillkomst

De sociala åtgärder för jordbrukare finansieras över statsbudgeten är som avbytarverksamhet, företagshälsovård för lantbrukare, socialförsäkringsskydd och

avvecklingsersättning till mjölkproducenter.

De sociala åtgärderna för jordbrukama infördes under mitten och slutet av 1970-talet. De hade nära koppling till jordbrukspolitikens målsättningar, särskilt inkomstmålet. Enligt en detta mål skulle huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är ett sysselsatta inom jordbruket, ialla delar av landet, en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den jämförbara uppnår. Detta syfte skulle särskilt beaktas vid som grupper prissättning av jordbruksproduktema.

Som motiv för sociala åtgärder det nödvändigt att i fortsättningen göra särskilda angavs som låginkomstsatsningar för att inkomstmålet skulle uppnås för så stora grupper jordbrukare möjligt. En strävan borde därvid att nå ökad utjämning av inkomsterna mellan som vara en olika jordbrukarkategorier. Här fanns också klar parallell till de låginkomstsatsningar en gjordes generellt på arbetsmarknaden på 1970-talet. som

Speciellt värdefullt det att det, inom för särskilda läginkomstsatsningar, angavs vara ramen kunnat vidtas åtgärder för att förbättra jordbrukamas sociala standard bl a i form av avbytarverksamhet. Det framhölls det nödvändigt att ägna denna del av den sociala att var uppmärksamhet i framtiden. Om inte skedde skulle det komma att bli standardenstor önskvärd rekrytering till näringen, vilket i sin tur skulle leda till svårt att åstadkomma en minskad effektivitet.

De sociala åtgärderna har således koppling till prisregleringen på jordbruksprodukter och en de mål denna ett medel för. De sociala åtgärderna kompletterade prisregleringen som var till den del den inte uppfyllde strävan att nä utjämning av inkomsterna. Utöver vad som en framgått har åtgärderna i detta avseende även en motsvarande funktion som ovan Norrlandsstödet i fråga den regionala utjämningen, d v s ett fördelningspolitiskt syfte. om

Även finansieringen har nära koppling till prisregleringen. Ursprungligen erhöll en jordbrukarna medel via budgeten för de sociala åtgärderna stället i för att kompensation genom höjda priser. Om kompensation hade lämnats genom prishöjningar hade detta medfört ett högre gränsskydd. Inom ramen för de tidigare prisöverläggningama avsattes också tidvis vissa belopp för att finansiera åtgärderna.

1.2 Översikt över de sociala åtgärderna

Avbytarverksamheten har till syfte att möjliggöra för animalieproducenter att till reducerat pris kunna få ersättare vid regelbunden ledighet, semester och sjukdom. Antalet abonnenter är ca 8 700, varav de flesta är mjölkproducenter. Knappt hälften av samtliga mjölkproducenter är anslutna till avbytartjänsten. Kostnaderna finansieras år 1992 till ca 40 procent av kunderna, dvs jordbrukama, och till 60 procent av budgetmedel. För budgetåret 199293 är 265 milj. kr. anvisadeför ändamålet över statsbudgeten.Jordbruksverket utövar tillsyn över avbytarverksamheten.

Företagshälsovården för personer verksamma i lantbruket sköts av Skogs- och Lantbrukshälsan AB SLH, som är ett av Lantbrukamas riksförbund LRF helägt bolag. SLH har för närvarande ca 50 000 medlemmar, av vilka ca 30 000 är lantbrukare. Bolaget bedriver en omfattande utbildnings- och informationsverksamhet i hälsofrågor för jord- och skogsbruksnäringen. Den totala omsättningen för SLH uppgår år 1992 till ca 100 milj. kr. Ca 30 procent av kostnaderna täcks av budgetmedel. För budgetåret 199293 är 30 milj. kr anvisade för ändamålet. Fram till årsskiftet 1 januari 1993 har SLH haft statliga bidrag i samma grad som annan företagshälsovård, för närvarande motsvarandedrygt 25 procent av de totala intäkterna. Jordbruksverket utövar tillsyn över SLH, såvitt avser handhavandet av statliga medel för företagshälsovård inom lantbruket. Avgift för anslutning till företagshälsovårdenfastställs av verket.

Lantbrukamas socialförsäkringsskydd består av en trygghetsförsäkring vid arbetsskada, en avtalsgruppsjukförsäkring och en grupplivförsäkring genom avtal. Antalet anslutna lantbrukare beräknas till 95 000. Ersättning lämnas vid sjukdom, förtidspension, arbetsskada och dödsfall. Sedan försäkringen infördes har det totala ersättningsbeloppet uppgått till ca 965 milj. kr. För budgetåret 199293 har över statsbudgeten anvisats 65 milj. kr för ändamålet.

Avvecklingsersättningen till mjölkproducenter syftar till att begränsa produktionen av mjölk. Ersättning ges till mjölkproducenter mellan 60 och 65 år som avvecklar sin mjölkproduktion men fortsätter att bedriva jordbruk. Över ifrågavarande anslag har för

budgetåret 199293 anvisats 75 milj. kr för ändamålet. År 1990 gjordes vissa förändringar i denna avvecklingsersättning; bl a höjdes ersättningsbeloppet och programmet förlängdes år 1996 prop. 1989902146, JoU 25, rskr 327. Medel för de kostnadsökningar som t 0 m dessa förändringar medför anvisas i särskild ordning.

Totalt har för budgetåret 199293 435 milj kr anvisats för sociala åtgärder ijordbruket.

1.3 1990 års livsmedelspolitik

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. En utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutetprop 198990 146, JoU 25, rskr 327 vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producentema skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. 1990 års livsmedelspolitik innebär i korthet följande

Gränsskyddet bibehålls även fortsättningsvis, vilket innebär att ett prisstöd bibehålls för den produktion som efterfrågas i landet i avvaktan på resultatet av GATTförhandlingarna.

Den interna marknadsregleringen avvecklas. Detta innebär i huvudsak att den kollektiva exportñnansieringen upphör. Därigenom kommer inget prisstöd att komma den produktion till godo inte efterfrågas. Detta innebär att priset sjunker om som produktionen överstiger vad som efterfrågas till rådande priser.

Enligt riksdagsbeslutet skall övergången från det nuvarande till ett mer marknadsinriktat system ske under socialt acceptabla former. Samhället skall därför ta ett betydande ansvar för övergången.

När det gäller de sociala åtgärderna innebär beslutet att finansieringen tills vidare inte skall förändras att möjligheterna att på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen skall men övervägas och att ett arbete skall inledas för att skapa underlag för sådana överväganden. Till skillnad från i tidigare riksdagsbesluthar inom den nya livsmedelspolitiken inte angivits någon koppling mellan de sociala åtgärderna och målen för livsmedelspolitiken. I prop. 198990 146 anförs

Jag anser att syftet med de åtgärder som finansieras av medel från anslagspøsten låginkonzstsatsning mm inom jordbruket är så väsentlig från social synpunkt att några

förändringar finansietingsformen tillsvidare inte bör genomföras. Möjligheterna på

av att sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen bör dock övervägas.

1.4 Utredningens direktiv

I direktiven dir 1991 16 till utredningen anförs bl a följande.

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. Beslutet innebär bl a att finansieringen av nu nämnda sociala åtgärder tills vidare inte skall förändras men att möjligheterna att på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen skall övervägas och att ett arbete skall inledas för att skapa underlagför sådana överväganden.

Jag föreslår mot bakgrund av vadjag nu har anfört att en särskild utredare tillkallas för att utreda denframtida finansieringen av vissasociala åtgärderför jordbrukare.

Utredaren bör utifrån en kartläggning och en utvärdering av här nämnda åtgärder utreda olika finansieringsmojligheter samt föreslå lämplig form för att överföra ansvaret för finansieringen till jordbruksnäringen.

Direktiven har senare kompletterats på följande sätt dir 1991108

Sedan direktiven till utredaren beslöts har Sverige ansökt om medlemskapi de Europeiska gemenskaperna. Utredaren bär därför särskilt beakta hur de förut nämnda sociala åtgärderna behandlas inom EG och dess medlemsländer. Därvid bör utredaren bedöma hur väl de svenska åtgärderna överensstämmer med vad som är tillåtet inom ramen för EGs gemensamma jordbrukspolitik eller form i av nationella stöd i medlemsländerna.

Med utgångspunkt den i nyss förutsätta bedömningen samt inifrån en kartläggning och en utvärdering av åtgärderna, bor utredaren pröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaret för finansieringen till jordbruksnäringen.

1.5 Riksdagsuttalande om avbytarverlsamheten

Riksdagen behandlade våren 1992 en motion Jo 234 om avbytartjänsten.

Jordbruksutskottet 199192JoU 12, rskr 212 uttalade med anledning härav följande.

Utskottet delar i utsträckning synpunkterna i motion Jo 234 angáende stor avbytarverksatnhetens betydelse. En fungerande avbytarverksamhet är en av förutsättningarna för animalieproduktionen skall kunna upprätthållas i stora delar av att vårt land. Verksamheten är dessutom av stor betydelseför rekryteringen av unga företagare. överförande för finansieringen till jordbruksnäringen fär därför inte Ett av ansvaret från social synpunkt så väsentliga avbytarverksamhetenäventyras. Enligt innebära att den utskottets mening bör verksamheten upprätthållas pd sin nuvarande nivå. Utskottet anser det dock lämpligt avvakta resultatet den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att av därför att motion Jo 234 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

1.6 Justering av 1990 års livsmedelspolitik

Enligt budgetpropositionen 1993 ställer Sveriges ansökan om medlemskap i EG nya krav på jordbrukspolitiken. Regeringens målsättning är att omställningen skall fullföljas och att Sverige skall bli medlem i EG den l januari 1995. Sverige siktar på en fullständig integrering med EGs jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. En gemensamma målsättning Sverige vid integrationen skall uppnå så stora positiva är att samhällsekonomiska effekter möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark som och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas Ambitionen bör därvid enligt budgetpropositionen vara att inga övergångsåtgärder intressen. tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande skall behöva åtgärder undanröjs, i båda fallen basis av ömsesidighet.

2 AVBYTARVERKSAMHETEN

2.1 Uppbyggnad

Avbytarverksamheten påbörjades redan under 1960-talet med spridd försöksverksamhet i form av lokala initiativ för att senare prövas i mer organiserad form alltjämt med karaktär av försöksverksamhet. Den försöksverksamhet som ägde rum i början 1970-talet organiserades av LRF. Verksamheten följdes upp av en intern utredning inom LRF som sedanledde till en statlig utredning Avbytarverksamhet inom jordbruket, Ds Jo 197413. En proposition l975z55 lades fram som i allt väsentligt beaktadede förslag den statliga utredningen hade lämnat.

Riksdagen beslöt våren 1975 att en avbytarverksamhet i mer organiserad form skulle etableras i Sverige med stöd av samhället för att därmed kunna säkerställa en verksamhet i hela landet samtidigt som den kunde vara tillgänglig för alla lantbrukare.

Riksdagen uppdrog LRF att vara huvudman för verksamheten som organiserades i form av ett aktiebolag Lantbrukets Avbytartjänst AB. Tillsynsmyndighet blev den dåvarande - Lantbruksstyrelsen en funktion som numera handhas av Jordbruksverket. Vidare tillskapades en avbytamämnd med representanter för huvudmannen och för tillsynsmyndigheten med uppgift att vara ett samarbetsorganför avbytarfrágor.

En översyn gjordes redan efter något år av en särskild utredare på uppdrag av regeringen Utbyggd avbytarservice inom jordbruket, Ds Jo 19781 för att utreda frågan om en utbyggd avbytarservice inom jordbruket.

Statensstöd för verksamhetenhar lämnatsinom de k s låginkomstsatsningama.

Lantbrukets Avbytartjänst har idag ca 1800 fast anställda lantbruksavbytare. Lantbrukets Avbytartjänst anlitas av nästan varannan mjölkproducent som i medeltal köper knappt 30 dagarsledighet per år.

2.2. Finansiering

Kostnaderna för avbytarverksamheten finansieras av både avgifter och budgetmedel. För 199293 har 265 milj kr budgetmedel anvisats, vilket har inneburit en statlig av subventionering verksamheten med 60 procent. Till följd av lägre kundvolym och ny av ca taxesättning 1993 beräknas den statliga andelen av kostnaderna och därmed 0 m subventioneringsgradenkunna minskas till 50 procent. Behovet av budgetmedel för 199394 beräknas därmed sjunka till ca 210 milj kr.

2.3 Avgiüsdebitering

Basen i verksamheten utgörs ett abonnemangssystem som möjliggör en planerad av verksamhet med garanterad arbetstid för lantbruksavbytama. Drygt 80 procent av det totala antalet avbytardagar baseras abonnemang. Resterande 20 procent år i stor utsträckning dagar för säkerställa fortsatt produktion och djurhållning vid sjukdom och olycksfall. att en

Följande avgifter debiteras för avbytardagar utförda under perioden den l januari till den 31 december 1993. Netto utgör pris efter subvention. Som framgår av tabellen bygger taxesystemet o m 1993 på 50 procent egenñnansiering.

Vardag Helg Brutto Netto Brutto Netto ABONNEMANG Grundavgift -hel dag 400 200 450 225 -del dag 250 125 300 150 av

Timavgift Upp till åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 125 63 170 85 - Övertid före 06.00efter 17.30 185 93 230 115 - Över åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 125 125 170 170 - Övertid före 06.00efter 17.30 185 185 230 230 -

EJ ABONNEMANG Grundavgift -hel dag 450 225 500 250 -del av dag 300 150 350 175 Timavgift Upp till åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 150 75 200 100 - - Ö.tid före 06.00efter 17.30 210 105 260 130 Över åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 150 150 200 200 - - Ö.tid före 06.00efter 17.30 210 210 260 260

Vid abonnemang debiteras även dagar eller timmar, utöver abonnerat antal, med avgifter enligt abonnemang. Debitering sker för faktisk arbetstid på gården vid abonnemang lägst abonnerat antal timmar. Debitering sker för varje påbörjad halvtimme.

Subvention

l den fakturerade nettoavgiften är subventionen frándragen. Subvention utgår för högst 90 dagar per kalenderår och med högst 8 timmar per dag. Avbytardagar vid sjukdom, olycksfall och föräldraledighet ligger utanför denna ram.

Subvention utgår 50 procent om följande villkor är uppfyllda - Lantbruksavbytaren utför djurskötsel och därmed sammanhängandearbetsuppgifter. Djurskötseln gäller huvudsak i en eller flera av följande djurslag nötkreatur, får, svin, fjäderfä, getter. - Djurägaren använderavbytarservice för planerad ledighet eller för hjälp vid sjukdom, olycksfall och föräldraledighet.

Jämfört med det hittillsvarande taxesystemet kommer subventioneringsgraden att vara lika för alla producenter oavsett storlek. Bakgrunden till förändringen år dels de strukturella förändringarna inom mjölkproduktionen, dels kundernasattityder till taxesystemet.

Den nya taxemodellen har diskuterats och utretts inom lantbrukets Avbytartjänst AB sedan 1990. l september 1992 beslutadeLantbrukets Avbytartjänst ABs styrelse att ovan nämnda system skulle tillämpas o m den januari 1 1993.

Bakgrunden till förändringen är bl den kraftiga strukturutvecklingen sedan början av a 1970- talet enligt nedanstående tablå.

Antal företag 1972 1980 1990 1991 Antal kor per företag 9 57 489 17185 5 228 4 516 1 - 24 23 742 20 368 11 811 10 007 10 - 49 3 072 5 714 7 428 6 912 25 - 50 kor 533 876 l 454 1 445 -

Summa 84 836 44 143 25 921 22 880

Antalet företag har minskat med 75 procent mellan 1972 och 1991. Reduktionen i ca företagsgruppema med 1 24 kor har varit drygt 80 procent. Företagen med mer än 25 kor har däremot ökat nära 2,5 gånger.

Utvecklingen i mjölkproduktionen visar att tyngdpunkten allt mer skjuts mot medelstora familjeföretag.

Bakom förändringarna i taxesystemet ligger även en enkätundersökning våren 1992 bland avbytartjånstens kunder. En klar majoritet av kunderna 80-90 procent förordade en enhetlig kundtaxa.

Sjukdom och olycksfall

Vid sjukdom, olycksfall eller tillfällig föräldrapenning subventioneras de 10 första avbytardagama vid respektive sjukdomstillfálle med 60 procent av bruttoavgiften enligt ovan. Därefter debiteras bruttoavgiften.

Föräldraledighet

Under perioden 60 dagar före nedkomstdatum till ca 480 dagar efter har föräldrar med lantbruksföretag möjlighet att få avbytarservice med en subvention av hela grundavgiften 100 procent samt 50 procent av timavgiften, dock högst 200 dagar.

Den av föräldrarna som använder avbytarservice för föräldraledighet skall ha sjukpenninggrundande inkomst till väsentlig del från lantbruksföretaget.

2.4 Organisation

För att kunna bli anställd som lantbruksavbytaxe fordras en grundkompetens omfattande en grundutbildning inom lantbrukssektor kompletterat med minst ett års praktik inom arbetsområdet samt minst 10 veckors teoretisk utbildning specifikt för arbetsområdet.

Lantbrukets Avbytartjänst AB är organiserat med 20 distrikt med 60 till 120 lantbruksavbytare inom respektive distrikt beroende på kundunderlaget och intensiteten i djurhållningen. Verksamheten täcker hela Sverige. Ett huvudkontor finns i Stockholm för övergripande administrativ service.

Den praktiska planeringen för att få lämpligaste uppläggningen av arbetstiden för lantbruksavbytaren samt för lantbrukamas behov av ledighet sker i s k kretsar. En krets består av 3 till 8 lantbrukare som i samråd med lantbruksavbytaren lägger upp arbetet. Administrativt stöd for kretsplanering lämnas av distriktskontoren.

En lantbrukare har uppdraget att vara s k kontaktman. Detta innebär ett visst administrativt ansvar och tillsyn av verksamheten samt ett kontaktarbete med distriktskontoret. Genom denna uppläggning av verksamheten begränsas de administrativa insatserna i fråga om planering och kontroll samtidigt som det decentraliserade ansvaret stärker ett genomförande av avbytarverksamheten.

FÖRETAGSHÄLSOVÅRD 3

3.1 Bakgrund och utveckling

Tyngdpunkten i den nuvarande företagshälsovårdens arbete skall ligga på förebyggande arbetsmiljöarbete med betoning på grupp- och organisations- eller arbetsplatsinriktade insatser. Allmänt sjukvårdande behandlingsuppgifter anses numera i princip inte ingå i företagshälsovården uppgifter. Trots detta utgör arbetsrelaterad sjukvårdsverksamhet fortfarande en inte oväsentlig del av verksamheten inom företagshälsovården.

Ansvaret för anordnandet sjuk- och hälsovård inom företagen låg från början ensidigt av arbetsgivarna. Under 1960-talet växte det fram en ny grundsyn, innebärande att företagshälsovården ses en angelägenhet för arbetsmarknadens parter i samverkan. Den som partsgemensamma skyddskommittén betraktas enligt avtal mellan parterna som ett slags huvudman för företagshälsovården.

3.2 Organisationsformer

Företagshälsovårdens organisation baseras huvudsakligen arbetsmiljöavtalen mellan arbetsmarknadspartema.I den privata sektorn förekommer följande alternativ Inbyggd företagshälsovårdstora företag Företagshälsovårdscentral gemensamt inrättad av småoch medelstora företag Branschhälsovård t ex Skogs- och Lantbrukshälsan Landstingsdriven extern företagshälsovårdt ex mindre orter och i glesbygd

Skogs- och Lantbrukshälsan SLH handhar företagshälsovården för företag verksamma inom jord- och skogsbruk, näraliggande entreprenadverksamhet samt lantbrukskooperativa företag. Dessutom skall SLH kunna ansluta olika småföretag inom andra sektorer, förutsatt att erforderlig kompetens kan erbjudas.

Verksamheten inom Skogs- och Lantbrukshälsan bedrivs utifrån av riksdagen fastställda riktlinjer för företagshälsovård samt arbetsmiljöavtalet. Detta innebär bl a att kraven för statsbidrag måste uppfyllas. I sammanhanget kan nämnas att arbetsmiljöavtalet är uppsagt SAF och att statsbidragettill företagshälsovårdupphör o m årsskiftet 199293. av

SLHs föregångare Lantbrukshälsan startadesin verksamhet 1978 med enskilda lantbrukare och familjemedlemmar samt lantbruksföretagens anställda som främsta målgrupper. Samhällets speciella stöd härför var bl a att näringen via jordbruksprisförhandlingama fick möjlighet att utnyttja s k låginkomstmedel. Mot bakgrund av näringens och dess utövares utspridda boende och verksamhet ansågs behovet av särskilda medel motiverat för att kunna hålla anslutningsavgifter på en i sammanhanget rimlig nivå. Dåvarande Lantbrukshälsan hade dessutom påtagit sig ett ansvar och arbete för övergripande utvecklingsinsatser och kunskapsspridning vad gäller förebyggande hälsovård inom den generellt sett riskfyllda lantbrukssektom.

Fr o m 1 januari 1991 har basen för tidigare Lantbrukshälsan breddats genom att Skogshälsoma i Växjö, Linköping och Skövde, genom avtal kom att ingå i Lantbrukshälsan. sambandhärmed I bytte bolaget namn till Skogs-och Lantbrukshâlsan.

Skogs- och Lantbrukshälsanhar sedan starten bedrivit en uppbyggnadsvcrksamheti syfte att nå en för lantbrukarna tillfredsställande täckning över hela landet. Detta har inneburit en successivexpansion och uppbyggnad av lokala hälsovårdscentraler med lämplig geografisk fördelning.

Eftersom företagshälsovårdinom lantbrukssektom med LRF som huvudman i första hand är avsedd att tillgodose lantbrukamas och deras företags behov anses uppbyggnadsfasenmed nuvarandegeografiska spridning slutförd.

3.3 Statsbidragsregler

Bidrag till kostnadema för företagshälsovården har hittills lämnats genom statsbidrag, vilka emellertid upphör vid årsskiftet fro m den l januari 1993. Bidragen har i korthet haft följande utformning.

Före år 1986 fanns ett ersättningssystem som gynnade sjukvårdens ställning inom företagshälsovården.Ersåttningsreglemafanns då i lagen om allmän försäkring och det gavs formellt inte något utrymme för att ge ersättning för förebyggande åtgärder. Mot den bakgrunden hade man konstruerat reglerna så att ersättning gavs för högst hälften av de faktiska kostnaderna under förutsättning att sjukvårdens andel utgjorde minst hälften av verksamheten. I annat fall jämkades ersättningennedåt.

År 1986 infördes ett nytt bidragssystem som avsåg att bryta kopplingen mellan ersättning och sjukvård. De nya reglerna skulle stimulera en mer förebyggande inriktning och samtidigt beakta de särskilda problem som gäller småföretagare. Bidragen grundades på antalet omfattas verksamheten, inte såsom tidigare på de faktiska personer som av kostnadema. Det utbetalas också ett särskilt småföretagartillägg.

och Lantbrukshälsan uppgick år 1992 till 25 milj kr eller 25

Statsbidraget till Skogs- ca procent av budgeten.

Utöver de allmänna statsbidragen, som nu upphör, har Skogs- och Lantbrukshälsan haft ett särskilt samhällsstöd med nära koppling till jordbruksprisregleringen. Inom ramen för särskilda jordbrukspolitiska låginkomstsatsningar har stöd lämnats till Skogs- och Lantbrukshälsan. För budgetåret 199293 har 30 milj kr anvisats över anslaget Stöd till avbytarverksamhet mm. Det är detta särskilda samhällsstöd som utredaren har att pröva.

3.4 1992 års företagshälsovårdsutredning

I februari 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över företagshälsovården organisation och finansiering. Denna utredning lämnade sitt betänkande,FHU 92, SOU 1992 103, i oktober 1992.

Utredningen konstaterar att det ñnns problem inom dagens företagshälsovård, en oklarhet vad gäller såväl dess roll dess uppgifter. När statsbidragen nu avvecklas försvinner i som genomsnitt tredjedel av budgeten, samtidigt som grunden för samhällets styrning i dess en nuvarande form upphör. Man har bedömt att det i detta läge ñnns förutsättningar för en utveckling arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet utan en fortsatt och eventuellt utvidgad av reglering av företagshälsovårdeni en bestämd organisatorisk form.

Utredningen föreslår i stället som ett huvudaltemativ en avreglering av företagshälsovården och ett helt nytt synsätt på insatserna för arbetsmiljö och rehabilitering som en helhet, där företagshälsovårdkan utgöra ett av flera inslag.

Man förordar ändringar i arbetssätt, i rollfördelning mellan myndigheter inbördes och i förhållande till andra aktörer liksom i de regelsystem som styr arbetsmiljö- och rehabiliteringsverksamheten. I utredningens förslag till generella åtgärder understryks arbetsgivarens odelade ansvar för en god arbetsmiljö och rehabilitering, liksom behovet av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vissa insatser utbildning och -

information, forskning och spridning av goda exempel bör få ökad omfattning. - Arbetsgivaren förutsätts tillhandahålla egna resurser för arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser eller anlita utomstående experttjänster på en konkurrerande marknad. Om arbetsgivaren vill tillhandahålla sjukvård för de anställda bör han själv finansiera detta eller träffa vårdavtal med respektive sjukvårdshuvudman. Ett förstärkt lagstöd för att åstadkomma goda arbetsförhållanden och rehabiliteringsförutsätmingar föreslås.

För de små företagen föreslås ett särskilt riktat stöd i form av ett årligt belopp för att möjliggöra ändamålsenliga insatser. Dessa medel skall användas för regionala och lokala satsningar via redan befintliga kanaler och kommunikationsvågar. Arbetsmiljöfonden, Företagshälsovårdens Utvecklingsråd, Arbetsmiljöinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen föreslås medverka. Medlen skall fördelas dels till branschorganisationer och liknande, dels till småföretag ñâr egna arbetsmiljö- och rehabiliteringssatsningar. Dessutom föreslås att ett årligt belopp avsätts för utbildningssatsningar rörande de små företagen, riktade mot de externa specialistresurserna. Det skall enligt utredningen betonas att småföretagsstödetinte avses utgöra ett produktionsstöd för företagshälsovården.

Utredningen för också fram ett andrahandsaltemativ. Bakgrunden till detta är att Sverige ratiñcerat en ILO-konvention om företagshälsovård nr 161 och en rekommendation nr 171, vilka anger tjänster som skall tillhandahållas och hur verksamheten skall organiseras.

För att utredningens huvudaltemativ skall vara förenligt med ILO-konventionen förutsätts att det träffas avtal mellan parterna på arbetsmarknadendär ILO-konventionens krav i fråga om resursstruktur m m behandlas närmare. Om sådana avtal inte träffas, finns enligt utredningen anledning att överväga ett andrahandsaltemativ enligt vilket det ankommer statsmakterna att se till att företagshälsovård finns och att den utnyttjas. Bindande regler kan då införas i arbetsmiljölagen och Arbetarskyddsstyrelsen ges rollen att utfärda anvisningar och ge auktorisation av specialistresurser inom området För arbetsmiljö och rehabilitering.

I detta alternativ bortfaller det i huvudaltemativet föreslagna särskilda småföretagsstödet, men utredningen anser att det i stället bör övervägas något rent småföretagsstöd för arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, beräknat per anställd i företag med ett visst högsta antal anställda.

4 SOCIALA FÖRSÄKRINGAR

Det avtalsbundna försäkringsskyddet har utvecklats för löntagargruppema sedan lång tid tillbaka. Försäkringsskyddet har förhandlats fram vid löneförhandlingar mellan arbetsmarknadensparter varvid löntagarna avstått viss del löneutrymmet till förmån en av för ett kollektivt försäkringsskydd.

På motsvarande sätt har lantbrukamas avtalsbundna försäkringsskydd byggts upp. lantbrukamas avtalsbundna socialförsäkringar infördes 1978.

Fram till i år har den helt dominerande ersättningen från det avtalsbundna försäkringsskyddet varit helt fritt från beskattning. Undantag från denna regel har utgjort Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP och Särskild tilläggspension STP beskattas på vanligt sätt. Skattereglema har således varit gynnsamma och delvis som stått i strid med det traditionella skattesystemet.

För att administrera löntagarnas avtalsförsäkringar bildade LO och SAF de båda bolagen Arbetsmarknadsförsäkringar AMF och Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag AFA.

För att omfattas löntagarnas avtalsbundna försäkringsskydd har krävts att arbetsgivaren av kollektivavtal. Därmed tillförsäkras samtliga anställda oavsett facklig omfattas av försäkringsskyddet. Arbetsgivaren blir premiebetalare för löntagarna. I tillhörighet del av stort omfattas samtliga yrkesverksamma av detta skydd.

De lantbrukare har haft deltidstjänst som löntagare har tidigare kunnat få del av lönsom en tagarnas försäkringsskydd dock endast till den omfattning som svarat mot anställningsinkomsten.

Når det gäller önskemålen om ett motsvarande socialförsäkringsskydd för lantbrukare var uppnå jämställd social trygghet med löntagarna. Det poängterades särskilt att motivet att en lantbrukarna, hade låg nettointäkt,utsattes för onormala ekonomiska belastningar vid som en akut skada. Dessutom måste lantbrukare med animalieproduktion alltid omgående sätta en in ersättare. Kostnaden för denna överstiger regelmässigt 8-10 gånger sjukpenningen. en

lantbrukamas försäkringsskydd begränsas kostnadsskäl till avtalsgruppsjukförsälcring av AGS, trygghetsförsälcring vid arbetsskada TFA och grupplivförsälcring genom avtal GLA.

LRF är försäkringstagare för hela lantbrukargruppen med tillägget att varje lantbrukare har en självständig rätt gentemot försäkringsbolaget. Jordbruksverket begär årligen budgetmedel till premiebetalningen. En sjättedel av årspremien överförs varannan månad till LRF som betalar vidare till försäkringsbolaget.

4.1 Anslutningsgrund

För att inte skapa en onödig administration fastställdes att ingen individuell registrering av de försäkrade skulle ske. I stället föreskrevs att samtliga lantbrukare som varit verksamma i ett lantbruksföretag och haft kontanta bruttointåkter från växtprodukter och djur på lägst 15 000 kr och samtidigt en nettointäkt från jordbruket på 7 500 kr omfattades av försäkringen. Gränsen för bruttointäkten har nu höjts till 75 000 kr.

Detta förenklade förfarande innebar att den försäkrade inte behövde ta kontakt med försäkringsbolaget förrän en skada hade inträffat. De nyetablerade lantbrukare som inte kunde uppfylla intäktskraven omfattades också av försäkringsskyddet genom ett förenklat förfarande.

4.2 Ersättningsnivåer

Sjukförsäkringen AGS har en identisk ersättningsnivå med löntagarna. Under akut sjuktid utbetalas en dagersâttning mellan 6-21 kronor per dag beroende den sjukpenninggrundande inkomsten SGI. Vid förtidspension utgår ett månadsbelopp mellan 180-1 560 kr som baseras anmäld SGI. Den lägre månadsersâttningen år enhetlig upp till 66 000 kr i nettointäkt.

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA är formellt en vanlig ansvarsförsäkring. Den gäller vid skador som har inträffat under arbetstid, på våg till och från arbetet samt vid arbetssjukdomar.

Ersättningen följer skadeståndsrättsligaregler vilket innebär att följande ersättningar utgår.

- Ersättning utgår för förlorad arbetsinkomst alternativt kostnaden för en ersättare under sjukskrivningstiden. En livränta kan vid behov lämnas vid invaliditet.

Ersättning för sveda och värk. -

Vid invaliditet lämnasdessutom ett engångsbelopp för lyte och men samt olägenheter i övrigt.

Vid dödsfall i arbetet utgår vidare ett mindre engångsbelopp som begravningshjälp.

Grupplivförsäkring genom avtal GLA har samma utformning som för löntagarna och ger 6 basbelopp vid dödsfall upp till 55 års ålder, därefter sker en avtrappning av beloppet fram till 65 år. För bam utgår ett tillägg på upp till 2 basbelopp.

Av dessa tre försäkringar bedöms skyddet vid skador i arbetet särskilt viktigt för lantbrukare. Detta med hänsyn till att skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten och kostnaden för en ersättare blir betydandeoch täcks av försäkringen. Normalt utgör kostnaden för en ersättare ca 1 500 2 000 kr per dag medan sjukpenningen genomsnittligt uppgår till ca 150 kr. Det betyder att vid en sjukskrivning en månad kan kostnaden för en ersättare uppgå till 45 00 60 000 kr medan sjukpenningen endast uppgår till ca 4 500 6 000 kr. Mellanskillnaden täcks av TFA- försäkringen. -

Tjänstegrupplivförsäkringen är också viktig då ett dödsfall innebär stora förändringar i driften samtidigt som det uppstår ett akut behov av ersättare.

4.3 Premieuttag

Eftersom socialförsäkringsskyddet utgör ett självbärande premiekollektiv har de överskott som uppstått fonderats inom törsälcringsbolaget. Den kapitalavkastning som uppkommit har reducerat premieuttaget i betydande omfattning. Detta har inneburit att den ursprungliga premienivån på 120 milj kr har satts ner till att utgöra ca 60-70 milj kr årligen. De nya skattereglema som gäller 0 m 1991 innebär att en beskattning av det avtalsbundna försäkringsskyddet uppkommer fortsättningsvis. Detta betyder i sin tur att premieuttaget

måsteöka eftersom fonderna under en följd av år har minskat genom en omfördelning inom

låginkomstsatsningensram.

Den ursprungliga premienivån bedömdes utgöra 120 milj kr. Ersättningama följer löneindex eller konsumentprisindex KPI. Kostnadernabalanserasi viss mån mot nedgångeni antalet

försäkrade medan samtidigt ersättningsnivån ökar med index. Försåkringsskyddet, utan avkastning från fonder, skulle idag enligt LRF kräva en premie på i storleksordningen 160- 180 milj kr. Då har inte effekterna av det nya skattesystemetbeaktats.

Kapitalavkastningen har sjunkit under de senaste åren dels p g a att reservema har minskat, dels genom en allmän nedgång av räntabiliteten. Ett högre premieuttag kommer därför att bli aktuellt. En premie på ca 120-140 milj kr torde därför enligt LRF vara rimlig för dc närmaste åren.

s AVVECKLINGSERSÄTTNING FÖR MJÖLKPRODUCENTER

5.1 Beskrivning av ersättningen

Den 1 januari 1983 blev det möjligt för producenter mellan 60 och 65 år att få ersättning för att upphöra med mjölkproduktion om de fortsatte att driva jordbruket i övrigt. Systemet infördes för att minska överproduktionen av mjölk men det hade även ett uttalat socialt syfte eftersom många äldre mjölkproducenter har hälsoproblem och därmed svårigheter att orka med den fysiskt krävande produktionen. När ersättningen infördes beslöts att den skulle gälla under 1983 och 1984. Den årliga ersättningen sattes från början till 40 öre per kg mjölk levererats under basåret 1981. Ersättningen maximerades till 30 000 kr per år. som Makar och kompanjoner får välja att söka full ersättning i den enes namn eller delad ersättning om båda är i rätt ålder.

Ersättningen har förlängts i omgångar. I oktober 1990 gjordes den senaste förlängningen Ersättningen höjdes retroaktivt från l juli 1990 till som avser tiden t o m kalenderåret 1996. 75 mjölk och basåret ändrades till 1989. Inga utbetalningar sker efter 1996. öre per kg Reglerna beträffande fortsatt djurhållning ändrades så att det blev tillåtet att ha självrelcryterande köttproduktion dikor utan begränsning.

Ersättning betalasut månadsvis av mejeriföreningen. Den första utbetalningen sker efter den första månaden utan mjölkleverans och den sista utbetalningen avser den månad producenten fyller 65 år. Produktionen får upphöra samma kalenderår som producenten fyller 60 år. Högsta ersättning som betalas ut är 75 000 kr per år 100 000 kg per år och minimiersättningen är 1 875 kr per år 2 500 kg.

5.2 Kostnaden för avvecklingsersättningen

Awecklingsersätmingen till vissa mjölkproducenter, även kallad mjölkpension, har som nämnts funnits sedanden 1 januari 1983. Efter en stark tillströmning i början var systemet ungefär i jämvikt under perioden 198687 198990. Varje år tillkom ca 500 ersättningstagareoch ungefär lika många lämnade systemet eftersom de uppnåddeden övre åldersgränsen, 65 år. Antalet ersättningstagare som omfattas av systemet låg i genomsnitt under perioden kring ca 2 000 st.

Som exempel visas uppgifter avseendedecember månadåren 1984 till 1991.

Månad Antal Ersättning Ers. efter 60 öre dec 1984 1 195 2,47 milj 1 2,96 milj dec 1985 1 786 3,86 milj 1 4,63 milj dec 1986 2 107 4,81 milj 1 5,77 milj dec 1987 2 169 5,08 milj 1 6,10 milj dec 1988 2 149 6,43 milj 2 6,43 milj dec 1989 2 068 6,25 milj 2 6,25 milj dec 1990 2 062 7,96 milj 3 6,37 milj dec 1991 2 339 9,69 milj3 7,75 milj

l 50 öre per kg 2 60 öre per kg 3 75 öre per kg

Som framgår av tabellen har antalet under perioden 1986-1990, legat strax över 2 000 st och månadsutbetaningen var i medeltal drygt 6 milj kr vid ersättningsnivån 60 öre per kg mjölk. Hösten 1990kom en kraftig ökning av antalet beviljade ersättningar, troligen som en följd av dels hur producentema bedömde lönsamheten och dels ersättningshöjningen. Jämviktsläget enligt ovan låg såledesvid drygt 2 000 ersättningstagareoch drygt 6 milj kr per månad eller ca 75 milj kr per år. Det är den nivån som kan ansesvara utgångslägetför vad awecklingsersättningen kostadeföre höjningen till 75 öre år 1990.

I december 1991 hade antalet ersättningstagare stigit till 2 339 st och utbetalningen blev 9,69 milj kr. Nivån har bibehållits under första hälften av 1992.

Avvecklingsersättningen finansieras via anslaget Stöd till avbytarverksamhet m m. I samband med jordbrukets avreglering höjdes som nämnts ersättningen den l juli 1990 och den ökade kostnaden skall bestridas via anslaget, Omstâllningsåtgärder i jordbruket m m. I anslagsframställningen för budgetåret 199394 har jordbruksverket uppskattat den totala kostnaden för ersättningen till 115 milj kr, varav således 40 milj kr belastar sistnämnda anslag. 199192 blev utbetalningarna ca 115 milj kr.

Anslutningen till systemet påverkas inte bara av ersättningens storlek utan framför allt av produktionens lönsamhet. Det är därför svårt att bedöma den framtida anslutningen och därmed kostnaden.

6 SOCIALA ÅTGÄRDER I NORDEN OCH EG

6.1 Avbytarverksamhet i olika länder en översikt -

I Finland består avbytarservicen av semester- och veckoledighetsverksamhet för animalieproducenter samt ersättare vid bl a sjukdom vikariehjälp för mimalieproducenter och lantbrukare med vâxtodling. Det är kommunerna som har ansvaret för att tillhandahålla avbytarservice åt lantbrukarna. Kommunernas kostnader för avbytare samt administration ersätts från statsbudgeten. För 1992 har l 114 miljoner Fmk 1 465 miljoner SEK avsatts i statsbudgeten för avbytarservicen. Vid semester är avbytarhjälpen avgiftsfri för lantbrukaren. Vid veckoledighet samt vikariehjälp uttages däremot en avgift.

l Norge ger avlösarförordningen animalieproducenter rätt till avbytar vid semester och hård arbetsbelastning. Dessutom ger sjukdomsavlösarförordningen anirralieproducenter och brukare med odling i växthus rätt till avbytare vid exempelvis sjukdom och graviditet. Avbytarverksamheten kan antingen organiseras och administreras av ett avlösarlag där lantbrukarna är medlemmar eller så står lantbrukaren själv som arbetsg.vare till avbytaren. 1992 beräknas 1,3 miljarder Nkr ca 1,4 miljarder SEK betalas ut från statsbudgeten stöd i till avbytarverksamheten. Lantbrukare kan lönekostnader och arbetsgivaravgifter återbetalade av staten inom vissa ramar. Avbytarlag kan även få administrationskostnader ersatta.

I Danmark tillhandahålls avbytarservice av lokala avbytarföreningar. Avbytare vid sjukdom, utbildning, graviditet etc är bidragsberättigad. Avbytare vic semester och hög arbetsbelastning är däremot inte bidragsberättigad. De statliga bidrag sm utgår betalas ut till avbytarföreningama. Bidraget som lämnas skall delvis täcka föreningarnaskostnader för löne- och transportkostnader för föreningens anställdaavbytare samt utbildning av avbytare. Det sammanlagda bidraget till föreningarna tas från ett årligt beviljat anslag i statsbudgeten. Innevarande år 1992 har 94,2 miljoner Dkr3 drygt 110 miljoner SEK avsatts i budgeten. Jordbruksdirektoratet fastställer en bidragsram för varje förening med hänsyn till föreningens behov utifrån beräknat antal avbytartimmar samt de förvånade utgifterna för utbildning av avbytama.

1100 Fmk 131 .so saxValuukun den281193 1100 Nkr I06,3S sm Vnluukura den 2311.93 3100 nu 117,05 SEKValuukurlden 231-93

6.2 Avbytarverksamhet i Finland

Med avbytarservice avses ordnande av lantbruksavbytare för lantbruksföretagare under tiden för semester, veckoledighet och vikariehjälp. Avbytarservicen regleras i avbytarservicelagen samt avbytarserviceförordningen.

Semester- och veckoledighetsverksamhet

När det gäller semester- och veckoledighet tillämpas avbytarservicelagen lantbruksföretagare som bedriver kreaturskötseloch är så bunden av denna att han inte utan avbytare kan ta semester eller veckoledigt. Lagen tillämpas dock inte på fler än två lantbruksföretagare som arbetar inom ett och samma företag. Lagen tillämpas inte heller lantbruksföretagare som får full invalidpension, individuell förtidspension eller arbetslöshetspension.

Den semestertid en lantbrukare har rätt att erhålla avbytare för âr beroende av antalet arbetadedagar under kvaliñkationsåret. 1991 var semesterns längd 1,83 dagar för varje full kvaliñkationsmånad, d v s ca 20 dagar per år. Semesternkan hållas i högst fyra delar under semesterperiodenl april t o m 31 mars följande år.

Lantbruksföretagare som fyllt 65 är har rätt till avbytare för veckoledighet i sammanlagt 12 dagar per kalenderår. Av dessaveckoledighetsdagarkan högst 5 stycken erhållas per månad.

Vikariehiälpsverksamhet

När det gäller vikariehjälp tillämpas avbytarservicelagen på en lantbruksföretagare som bedriver lantbruk och som tillfälligt inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta lantbruksföretaget. Både den som bedriver kreatursskötsel och den som bedriver växtodling har rått till vikariehjälp. Det finns inte heller någon fastställd övre åldersgräns för vikariehjälpen.

Behovet av vikariehjälp ska grunda sig på nedanståendeorsaker

- sjukdom, olycksfall, rehabilitering enligt läkarordination eller lag graviditet och bamsbörd, faderskapsledighet -

barns sjukdom, vård av adoptivbarn anhörigs död och begravning samt andra därmedjämförbara tillfälliga skäl, tex vuxenutbildning eller militärtjänst -

Avgiftsbelagd avbytarhiälp och längre veckoledighet

Avbytarhjälp kan anvisas även för andra uppgifter än de som avses i avbytarservicelagen. Avgiftsbelagd avbytarhjâlp kan t ex ordnas vid skötsel av förtroendeuppdrag och säsongbetonade arbetstoppar på gården. Det förutsätts dock att semester- och veckoledighetsverksamheten samt vikarieverksamheten försvåras.

Lantbruksföretagares sammanslutningar kan egen bekostnad, ensamma eller i samarbete med kommunerna, skapa förutsättningar för längre veckoledighet än vad som stadgass k tillâggsdagar.

Avgiftsbelagd avbytarhjälp och tilläggsdagar berättigar till statsersättning, utan de kostnader som kommunerna åsamkas skall ersättas av lantbruksföretagaren respektive sammanslutningen.

Organisation och administration

Social- och hälsovårdsministeriet

Socialstyrelsen

Länsstyrelse

Kommunen Semestemämnd Tjänsteinnehavare

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen ankommer på social- och hälsovårdsministeriet samt på socialstyrelsenunder ministeriets tillsyn.

Inom länet handhas ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen av länsstyrelsen under socialstyrelsens tillsyn.

Kommunen skall ombesörja avbytarservicen för de lantbruksföretagare som huvudsakligen bedriver sin verksamhet inom kommunen.

En kommun skall ha en semestemämnd för skötsel av de uppgifter som avses i avbytarservicelagen. Semestemämndenhar bl a till uppgift att ta emot ansökningar om avbytarservice och att godkänna eller avslå dessa. Semestemåmndenbeslutar också om de avgifter som uppbärs för avbytarservicen.

För skötsel av förvaltningsuppgiftema skall kommunen anställa en sekreterare till semestemämnden.Uppgifter som hör till semesternämndensåligganden kan överföras till tjänsteinnehavaren. I brådskande fall kan tjänsteinnehavaren t ex bevilja vikariehjälp och veckoledighet. Tjänsteinnehavaren skall även leda, styra, övervaka och utveckla avbytarserviceverksamheten.

Kommunen har enligt ovan till uppgift att ordna avbytarservicenoch skall för detta ändamål anställa avbytare i ett arbetsavtalsförhâllande. Kommunen kan även överenskomma med en sammanslutning av lantbruksföretagare om att sammanslutningensavbytare skall anställas. Iantbruksavbytaren är i detta fall anställd av sammanslutningen. vissa I fall kan kommunen också godta en avbytare som en lantbrukare själv skaffat. Avbytaren står då i avtalsförhållande till kommunen.

Avbytarringverksamhet

En avbytarring är en frivillig sammanslutning av lantbrukare. Medlemmarna avbytarringen i skaffar avbytare själva eller tillsammans med semestemämnden. Avbytama står i avtalsförhållande till kommunen om det inte är fråga om en privat registrerad avbytarring. Avbytarringens avbytare sköter i regel bara semester- och veckoledigheten och eventuell kortvarig vikariehjälp.

Finansiering

De driftskostnader som kommunerna åsamkas för avbytarservicen betalas av staten. Kommunernas kostnader ersätts till högst det belopp som överenskommits i gällande arbetskollektivavtal för lantbruksavbytare. Finansministeriet fastställer grunderna för de förmåner som fastställs i arbetskollektivavtalen men som staten skall ersätta.

I 1992 års statsbudget är 1 114 milj Fmkl 1 465 milj SEK avsatta för avbytarservioe, därav 635 milj Fmk 835 milj SEK för semesterverksamhet - 401 milj Fmk 527 milj SEK för vikariehjälp - 78 milj Fmk 103 milj SEK för veckoledighet -

Kommunerna beviljas även statsbidragfor den förvaltning som avbytarservicen kräver.

En arbetsgrupphar fått i uppgift att se över statens utgifter för avbytarservicen i framtiden.

Lantbrukets andel av kostnaderna

Avbytarhjälpen under semestern är avgiftsfri för lantbruksföretagaren. Då semestern förlängs står dock lantbruket för hälften av kostnaderna. Likaledes står lantbruket för l4 av kostnadsölmingen när kostnadernaför semesterverksamhetenökar.

För avbytarhjälp vid veckoledighet betalar lantbrukarna en avgift som är 50-155 Fmkdag 66-204 SEKdag beroendepå besättningensstorlek.

Även för vikariehjâlpen betalas avgift lantbrukarna. Avgiften är beroende en av av familjens storlek och inkomsterna, d v s betalningsförmågan. Avgiften betalas för högst 6 timmar per dygn och 90 timmar per månad. Då vikariehjälpen utvidgas och kostnaderna för den ökar, står lantbruket för 14 av kostnadsölmingen.

6.3 Avbytarverksamhet i Holland

Avbytarverksamheten har funnits i omkring 30 år i Holland. I början av sextiotalet började lokala avbytarföreningar bildas över hela landet. Föreningamas främsta syfte var att tillhandahålla avbytarservice vid medlemmarssjukdom. Till en början skeddedetta genom

1100 Fmk 131,50 saxVnlulakuru den 2311-93 s

att grannskapet gick samman och organiserade sig. Efter några år anställde de flesta föreningar de första yrkesarbetande avbytama. Idag finns det ca 100 lokala och regionala föreningar. De samarbetar i fem paraplyorganisationer. Sammanlagt har organisationerna idag ca 60 000 medlemmar, av dessa är 5 0O kvinnor.

Verksamheten har ca 4 300 anställda, vilket motsvarar ca 2 600 heltidsanstållda. Omkring 55 000 företag, vilket motsvarar 55 procent alla lantbruksföretag i Holland, tillhör någon av av avbytarverksamhetensföreningar.

Avbytarverksamheten subventionerades under en lång tid av jordbruksministeriet. Staten subventionerade medlemskapet, avbytartjänsten vid medlemmarnas semester samt lantbruksavbytamas utbildning. Statens stöd uppgick tidigare 1991 till 100 NLG per medlem 402 1992 har subventionen minskat. Staten stödjer 1992 SEK per medlem. Sedan systemet med totalt l milj NLG ca 4 milj SEK. Enligt uppgift kommer staten att stödja systemet i ytterligare två år med l milj NLG år. Troligtvis kommer statens stöd därefter per att försvinna.

Av stödet på l milj NLG skall 800 00 NLG 3 216 000 SEK användas för att stimulera kvinnliga lantbrukare att bli medlemmar. 200 000 NLG 804 000 SEK skall finansiera avbytamas utbildning.

Avbytarverksamheten drivs i kooperativa föreningar där medlemmarna delar vinster och förluster. Verksamheten är i dagsläget självfmansierad.

Avbytarverksamhet i kombination med sjukförsäkring

Under sjukdomstidens första år har lantbrukaren och övriga egna företagare rått till sociala försäkringsersättningar. Sedan 1976 har de efter ett års sjukdom rätt att få ersättning till en minimal nivå.

Problemet med en privat försäkring är att inte alla har möjlighet att försäkra sig mot sjukdom. Därför har den holländska avbytarverksamheten till en del byggts upp som en sjukförsäkring. Genom att betala en avgift har medlemmarna rätt att erhålla avbytarservice till ett reducerat pris under sjukdomens första år samt sex månaderefter ett dödsfall.

1100 Nu 402 SFXValuukum den 281-93

Avgifter

Medlemmarna betalar årligen en avgift på ca 250 NLG 1005 SEK för att täcka föreningens kostnader. Dessutom betalar medlemmarna en premie till verksamhetens sjukförsâkringsfond. Medlemsskapeti sjukförsäkringsfonden är tvingande.

Exempel

Avgift 250 NLGår Premie 1 41Q NLgizár 1 660 NLGår

Normal taxa för att anlita avbytartjänsten är 40 NLGh 160 SEKtim. Vid sjukdom reduceras taxan med 8 NLGtim 32 SEKtim. Maximalt kan lantbrukaren få reducerad taxa under 50 timvecka under ett år.

Kombination med arbetsplan

Avbytarverksamheten kan låna ut avbytare till lantbruksföretag från en till några dagar i veckan efter en arbetsplan. För att erhålla denna service måste lantbrukaren teckna ett kontrakt på sex månader. Avbytaren är fortfarande anställd hos avbytarföreningen. Avbytarföreningen kompletterar upp detta deltidsarbetetill heltidsarbete för avbytaren.

6.4 En jämförelse mellan avbytarverksamheten i Danmark och Sverige

Som framgår av det tidigare avsnittet om avbytarverksamhet finns stora likheter mellan verksamheten de i nordiska länderna. Danmark är i detta sammanhang särskilt intressant eftersom landet också år medlem i EG. Vi har därför valt att göra en mera utförlig jämförelse mellan avbytarverksamheteni Danmark och Sverige.

I Sverige liksom i Danmark anslåsstatliga medel till avbytarverksamheten inom jordbruket. Den svenska staten har valt att subventionera all avbytarverksamhet dvs semester, övrig ledighet, sjukdom, havandeskap,förtroendeuppdrag mm medan man i Danmark har avstått

1100 NLG 402SEKvnlunkurø den 2811-93

från att lämna bidrag till avbytarservice vid lantbrukares semester och övrig ledighet. I Sverige täcker statsbidragen 50 procent av avbytarverksamhetens kostnader. Det danska anslaget uppgick under 1991 till 38 procent av avbytarverksamhetens kostnader. Det danska statsbidraget utgör en allt mindre andel av avbytarföreningamas intäkter.

Avbytartjänst AB måste i förväg kunna uppskatta efterfrågan på sina tjänster då avbytarna i Sverige har fast anställning. Av denna anledning har man infört ett system med abonnemangsavtal. Lantbrukarna tecknar ett kontrakt där de förbinder sig att utnyttja avbytarservicen vid semester och ledighet under ett bestämt antal dagar per år. I Danmark är huvudparten av avbytarna fast anställda. Avbytarföreningama har därför lättare att stämma av utbud mot efterfrågan och lantbrukarna behöver därmed inte förbinda sig i förväg att utnyttja tjänsten. Systemet är mer flexibelt för lantbrukaren vilket sker på bekostnad av anställningstryggheten för avbytaren.

mellan verksamheten i de båda länderna är det sätt på vilket En annan viktig skillnad administrationen sköts. I Sverige samarbetar avbytare och lantbrukare i sk kretsar vid schemaläggningen. Systemet upplevs flexibelt och kostnadseffektivt. Övrig som administration såsom fakturering och löneutbetalningar sker centralt på huvudkontoret. I Danmark däremot utförs all denna administration av verksamhetsledama i de enskilda föreningarna.

En mera ingåendejämförelse i tabellform redovisas i bilaga.

6.5 EGs stöd till avbytarverksamhet

6.5.1 EGs förordning

Artikel 15, ur Rådsförordning nr 232891 om förbättring av lantbruksstmkturens effektivitet, reglerar startstödtill avbytarverksamhet.

Genom avbytarverksamheten förbättras arbetsförhållandena av arbetsmiljön för lantbrukaren. För att stimulera igångsättande av avbytarverksamhet utgår därför inom EG ett startstöd till avbytarluetsar. Startstödetkompletterar andra stöd till lantbruket såsomstöd till investeringar och stöd vid etablering av unga jordbrukare.

Medlemsstaterna kan, efter ansökan, erhålla startstöd för att upprätta avbytarföreningar. Startstödet skall täcka administrationsutgiftema.

I Avbytarföreningen skall vara godkänd av medlemsstatenoch ha minst en heltidsanstâlld avbytare som är fullt kvalificerad för det arbete han skall utföra.

Medlemsstaternaskall ställa upp de villkor som skall gälla för föreningen, speciellt

dess rättsliga form villkor sambandmed administration och bokföring för vilka tjänster lantbrukaren kan erhålla avbytare minsta tid för föreningensvaraktighet, vilken får understiga tio år minimiantalet anslutna lantbrukare per krets. -

Medlemsstaten fastställer startstödettill totalt 12 035 ECU per heltidssysselsatt avbytare. Detta belopp motsvarar 127 000 SEK och skall fördelas under de fem första åren av varje avbytares anställning. Det sprids degressivtunder perioden.

Stödet är frivilligt för medlemsländerna.

6.5.2 Tillämpningen av EGs regler

Enligt uppgifter som har lämnats vid besök hos EG-kommissionen är stöd till start av avbytarkretsar inte mycket utnyttjat av medlemsländerna. Medlemsländema har sina egna system. Permanent stöd till avbytarverksamhet enligt svensk modell kan godtas som nationellt stöd om stödet relateras till antalet utförda avbytartimmar men som klumpsumma till en organisation. Det torde vara möjligt med fortlöpande bidrag för avbytarkostnadvid semesterledighetoch bamledighet For holiday-relief and child-care.

EGs medlemsländer kan således från EGs centrala budget erhålla startstöd för avbytarverksamhet. Stödet ingår som en del av strukturfondema och år ämnat att komplettera andra stöd, för att ge lantbrukare bättre arbetsförhållanden. Medlemsländema betalar först ut nationella stöd till de jordbruksorganisationer vilka har till uppgift att tillhandahålla avbytarservice. Det existerar enligt uppgift ingen maximi- eller minimigräns för hur stort detta belopp får vara, Medlemsländema får därefter ansöka om återbetalning

vanlig ECU 8,83SEKVnluukun den 28l-93. Förordning 232891skall o m den ll-93 omriknas lill vanligECUochbeloppen i förordningen skallriknu upp med en omrikningsfnktor, fn 1,195. harinnu hunnit Man j med göradessa nu beloppjusteringnr i förordningen, varför man in sålänge skall räkna med grön ECU.l grön ECU 8,83 SEK valuukun den 28l-93multiplicerat med omrikningsfaktom 10,55 SEK.

från EG. Det är EAGGF, orienteringssektionen, som ansvarar för dessa återbetalningar.

Stödet för avbytarverksamheten är delñnansierat, d v s betalas ut till medlemslandet med en viss proeentsats. Referensbeloppet, vilket procentsatserna utgår ifrån, uppgår till 12 035 ECU ca 127 000 SEK då medlemslandetbetalar 12 035 ECU eller däröver i nationellt stöd. Understiger det nationella stödet 12 035 ECU utgör detta lägre belopp referensbelopp. Den andel av det nationella stödet som återbetalas av EG är beroende av land. Portugal, Grekland och Irland får 65 procent ersättning, Spanien och Italien erhåller 50 procent medan de övriga staterna ersätts med 25 procent. Stödet beräknas per heltidsanstålld i respektive hets och utbetalasi maximalt 5 år.

Avbytarverksamheten skall så småningom vara självñnansierande. Det är såledesendast ett startstöd som utgår för verksamheten. Pengarna skall användas till administrationskosmader, men det finns även möjlighet att delvis utnyttja pengar till att subventionerabondens kostnad.

EGs medlemsländer tillåts, enligt uppgift att betala ut andra stöd än nämnda startstöd till avbytarverksamheten. De nationella stöden måste dock följa EGs generella konkurrensregler som beskrivs i Romfördraget artiklarna 92 94 - .

6.5.3 Sammanfattning

Medlemslåndema har möjlighet att erhålla startstöd för att upprätta avbytarföreningar.

Startstödet skall användastill föreningensadministrationskostnader - Medlcmsländema får därefter ansöka om återbetalning från EG. Det är EAGGF, odenteringssektionen, som ansvarar för dessaåterbetalningar. EG har fastställt ett maximalt belopp om 12 035 ECU 127 000 SEK per heltidsanställd i respektive lcrets, vilket procentsatsen utgår. Har medlemslandet betalat 12 035 ECU eller däröver i nationellt stöd erhåller medlemslandet återbetalning med 25 procent av 12 035 ECU 65 procent i Portugal, Grekland, Irland, 50 procent i Spanien, Italien. Understiger det nationella stödet 12 035 ECU däremot, beräknas procentsatsen på detta lägre belopp. Stödet skall fördelas under de fem första åren av varje avbytares anställning. - - Avbytarverksamheten skall därefter vara självfinansierande.

Permanent stöd till avbytarverksamhet enligt svensk modell kan godtas om stödet relateras till antalet utförda avbytartimmar men som klumpsumma till en

organisation. EGs medlemsländer tillåts att betala ut andra stöd än nämnda startstöd till avbytarverksamheten.De nationella stöden måste dock följa EGs generella artiklarna 92-94 konkurrensregler som beskrivs i Romfördraget, .

6.6 Företagshälsovård

Företagshälsovård med varierande utformning, inriktning och täckningsgrad finns i många andra länder, såväl Europa i i andra delar av världen. I vissa länder är detta den enda som formen kollektivt anordnad sjukvård, i andra utgör företagshälsovården såsom fallet av tidigare varit i Sverige komplement till eller mindre väl utbyggd offentlig - ett en mer sjukvård. På andra håll kan i likhet med vad senare tid eftersträvats i vårt land - som företagshälsovården inriktad mer på arbetsmiljöfrågor och förebyggande verksamhet än vara på sjukvård. Företagshälsovårdensroll och omfattning är således i högsta grad varierande.

Det finns ILO-konvention företagshälsovård nr 161 och en därtill fogad en om rekommendation nr 171, vilka på ett detaljerat sätt behandlar företagshälsovårdens organisation och innehåll I det betänkande som 1992 års företagshälsovårdsutredning m m. nyligen avlämnat SOU 1992103, FHU 92 kommenteras omfattningen och innebörden av dessa dokument. Konventionen har emellertid ratificerats bara av tio länder, varav endast två i Västeuropa, Sverige och Finland. Övriga länder har alltså inte iklätt sig några internationella förpliktelser detta område, utan är fria att anordna företagshälsovård eller hälso- och sjukvård andra i former det sätt som passar de nationella förutsättningarna.

Mot denna bakgrund kan jämförelse mellan olika länders företagshälsovård inte en begränsas till företagshälsovården som sådan utan jämförelsen bör om den skall vara sjukvårdssystemen i deras helhet. Det skulle emellertid föra för meningsfull omfatta bl a långt inom för denna utredning lämna sådan redovisning, varför det i det att ramen en följande ges endast några mycket begränsade kommentarer.

I många länder är företagshälsovården till övervägande delen inriktad på sjukvård. I de nordiska länderna är förhållandena dock mer jämförbara med Sverige.

I Finland finns en lag om företagshälsovård som reglerar vad företagshälsovårdenskall innehålla. Staten bidrar via s k folkpensionsanslag till företagshälsovårdenför lantbruket. Kostnader som täcks av statsbidragetbetalas av den enskilde lantbrukaren.

I Norge är lantbrukshälsan under uppbyggnad. Statsbidragetsstorlek till lantbrukshälsan i Norge bestäms vid årliga förhandlingar mellan staten och jordbruksorganisationema. Statsbidraget är en del av s k prisregleringsmedel. Resterandekostnader för lantbrukshälsan i Norge betalas av den enskilde brukaren i form av medlemsavgifter.

EG betalar inte ut något stöd till företagshälsovård för lantbrukare och det finns inga gemensamma bestämmelser som reglerar företagshälsovård. Kommissionen har dock utfärdat s k ramdirektiv den 12 december 1989 av betydelse detta i sammanhang. Dessa direktiv behandlar åtgärder för att främja förbättringar i arbetstagarnassäkerhet och hälsa i arbetet. Direktiven innebär bl a att en arbetsgivare skall utse en eller flera arbetstagare i företaget eller anlita extern personal för att bedriva arbetarskydd och förebyggande verksamhet. För Sverigesdel är direktivens villkor tillgodosedda genom bestämmelser i den nuvarande arbetsmiljölagen se rapporten DS 199172, EES-anpassning av arbetsmiljölagen.

6.7 Sociala försäkringar

Utformningen och omfattningen av det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare varierar i hög grad olika länder emellan. Behovet av att komplettera det försäkringsskydd som ges genom den allmänna obligatoriska försäkringen beror vilken omfattning denna har och det finns inom ramen för denna utredning inte möjligheter att göra en systematisk jämförelse av lantbrukamas försäkringsskydd i olika länder. I det följande berörs dock kortfattat de kompletteringar av den allmänna försäkringen som förekommer i andra nordiska länder och som liknar det svenska sociala försäkringsskyddet för lantbrukare.

De sociala försäkringarna i Finland bygger att lantbrukarna är individuellt registrerade. Under den första veckan efter ett insjuknande betalas i Finland inte någon sjukpenning från den allmänna sjukpenningsförsäkringen. Under denna tid får lantbrukarna i stället sjukpenning från lantbrukarnas Pensionsanstalt.Det finns vidare en grupplivförsâlcring i Finland med syfte att nå samma förmåner för lantbrukaren som en löntagare har. Lantbrukama betalar 23 av premien.

I Norge betalas ersättning vid sjukdom till lantbrukare efter liknande regler .om i Sverige. Arbetsgivarperioden är liksom i Sverige två veckor. Ersättningsnivån inom sjtkförsâkringen är dock högre, inkomstbortfallet ersätts fullt ut. Skillnaden mot Sveriges förhållanden är framförallt möjligheten till avbytarhjälp, som inte ingår i de svenska lantbrukarnas sjukförsäkring. De norska lantbrukamas gruppliv- och olycksfallsförsäkringa är samlade i Norges Bondelags försäkringspaket. Lantbrukarna betalar själva hela premierna.

Också i Danmark finns arbetsgivarperiod på två veckor inom len allmänna en sjukpenningsförsäkringen. Lantbrukama kan teckna egen dagpenningförsâlring för att få en sjukpenning också under denna tid, vilket kan sägas motsvara rörelseidkare möjlighet att teckna sjukpenningsförsäkring utan eller med begränsad karens i Sverige. De danska Lantbruksföreningarna har grupplivförsäkring som administreras av de ldcala föreningen arna. Lantbrukama betalar själva premierna.

inte något stöd från EGs budget till sociala försäkringar jordbnkare. EG har Det utges inte fastställt några särskilda regler angåendejordbrukares försäkringar. lstälet gäller EGs allmänna regler försäkringar. Kommissionen har också utarbetat vissa riktlinjer för om nationellt stöd till delfinansiering av försäkringspremien

6.8 Avvecklingsersättning

I Finland kan brukare bedriver animalieproduktion, antingen permaneit eller för en som avtalsperiod sex år, ingå avtal om minskad lantbruksproduktion. Avtalet gäller även om produktion mjölk. Mjölkproducenter får till skillnad från andra brukare med annan än

animalieproducenter endast välja tidsbunden aweckling. De skall avstå från all annan

animalie- och vegetabilieproduktion, med vissa undantag t.ex. produktion för familjens behov. Premien utbetalas i Finland liksom i Sverige grundval av levererad egna mjölkmängd. Jordbruksstyrelsen fördelar medlen genom att de fastställer kvoter för landsbygdsdistrikten inom vilka avtal om minskad lantbruksproduktion får ingås.

Även i Norge stöd till mjölkproducenter för att avveckla produktionen a genom ett ges omställningsbidrag. Omstållningsbidraget ges till mjölkproducenter födda efter 1925 och upphör med sin mjölkproduktion. Driften får inte återupptas förrän efter sju år. som Bidragets storlek bestäms ett genomsnitt av den levererade mjölknängden under som femårsperioden 1986-1990. Avtalet ingås mellan brukaren och Norske Mekeprodusenters Landsforbund. Finansieringen sker genom Riksoppgjoret for melk.

I EG är förtidspensioneringen till skillnad mot i Sverige inte begränsad till mjölkproducenter. Förordning nr 207992 tidigare gällande förordning nr 109688 uphävd ger möjlighet att lämna bidrag till jordbrukare oavsett driftsinriktning över 55 års ålder till dess de uppnår en ålder av 70 år, dock längst under en tidsperiod av 10 år. EG deltar i finansieringen. Bidragets storlek får bestämmas av respektive land inom vissa gränser.

Det maximala stödet till delfinansiering kan betalas ut med ett årligt stöd om 4 000 ECU per företag plus 250 ECU per ha upp till ett tak om l0 000 ECU per företag. Stödet kan även betalas ut med ett engångsbelopp. Beloppet som delñnansieras får då inte överskrida 12 00 ECU plus 750 ECU per ha överlåten areal, med ett tak om 30 000 ECU per företag. EG ger även stöd till förtidspensionering av anställda. Detta får uppgå till 2 500 ECU per anställd och år under max 10 år. Medlemsländemakan dessutommed medfinansiering från EG starta serviceverksamhet som skall organisera strukturrationaliseringar. Stödet uppgår maximalt till 36 00 ECU per heltidsanställd under en femårsperiod. Kostnaderna belastar EGs budget med 75 procent i vissa ekonomiskt eftersatta områden Mål 1 -områden och 50 procent i övriga områden.

lFörordning 207992 betalas garantiscklionen har grön ECU.l grön ECU 10,55 SEKvalulakurs den 281-93 utav

TILLÅTNA OCH OTILLÅTNA NATIONELLA STÖD I EG 7

Detta kapitel syftar till översiktlig bild av vilka former av nationella stöd som är ge en tillåtna resp otillåtna inom EG.

Inom för den gemensamma jordbrukspolitikens CAP strukturdel finns ett betydande ramen utrymme för nationella jordbrukspolitiska ambitioner. EG anger normalt ramvillkor och maximala stödbelopp. Vissa strukturpolitiska program t ex investeringsstöd, träda, extensifiering och omställning är obligatoriska för medlemsländerna men frivilliga för lantbrukama. Andra stöd t ex vissa miljö- och kulturlandskapsbevarande stöd, stöd till skogsplanteringoch förtidspensionering fram till CAP-reformens genomförande samt stöd till k mindre gynnade områden är frivilliga att genomföra helt, delvis eller inte alls. Efter s CAP-reformens genomförande kommer också stöden till skogsplantering, förtidspensionering och miljölandskapsvård att vara obligatoriska för medlemsstaterna.

Medlemsländema kan normalt, beroende ambitioner och möjligheter till medfinansiering, välja t vill landets jordbrukare maximal eller mindre om man ex ge trädesersättning.I det följande behandlasdock endaststatsstöd utanför CAP.

7.1 Allmänt om statsstödens förenlighet med Romfördraget

På konkurrenspolitikens område har man i EG ansvarsfördelningen att kommissionen är konkurrensövervakareoch straffutmätare medan domstolen endast fastställer rättsläget. I de förhållandevis få fall då den berörda medlemsstaten accepterar kommissionensbeslut kan tvisten hänskjutas till domstolen för slutligt avgörande.

Allmänt gäller att Romfördraget artiklarna 92 94 om statsstöd är inriktat på medlems- länder och gentemot företag. Romfördragets regler om statsstöd syftar till att säkerställa fri konkurrens på EG-marknaden. Artiklarna 92 till 94 innehåller ett principiellt förbud mot att medlemsstaterna tillämpar statsstöd kan verka konkurrenssnedvridandeoch som kan som påverka intemhandeln EG. i Bestämmelserna gäller oavsett vilken statlig förvaltningsinstans central, regional eller lokal står bakom stödåtgärden. Även det direkt framgår - - som om Romfördraget torde också kommunala och motsvarande stöd omfattas av nämnda av statsstödregler.

Begreppet statsstöd ges en bred definition. Förutom att innefatta direkta subventioner som tex förmånliga räntelån omfattar det också socialförsäkringar, skattelättnader till utvalda delar av näringslivet och statsgarantierför upplåning m m.

I Romfördraget finns ett antal möjliga undantag från nämnda principiella huvudregel. Dessutom kan begäran av en medlemsstat ett enhälligt ministerråd i exceptionella fall - besluta att en stödåtgärd skall vara tillåten också om den överensstämmer med Romfördragets artiklar 92 och 94. För att rådets beslut skall accepteras av kommissiondomstol krävs dock att s k utomordentliga skäl föreligger. Med tanke att konkurrensreglema långtifrån alltid är tillämpliga på jordbrukssektom koncentrerar vi oss i det följande på riktlinjerna för statsstöd inom denna sektor. Några klara, entydiga och för tänkbara svenska stödågärder relevanta riktlinjer är svåra att urskilja enbart utifrån - Romfördragets artiklar. Med tanke på den prejudicerande betydelsen av EG-kommissionens och EG-domstolens bedömningar av planerade eller redan vidtagna nationella stödåtgärder görs i det följande först ett försök att med exempliñeringar belysa vilka stöd som av kommissionen bedömts sorti förbjudna resp tillåtna. Exemplen har hämtats från f d norska lantbruksrådet Leif Forsells 1991utgivna bok om EGs jordbrukspolitik.

Det bör dock redan här uppmärksammas att det utgår statsstöd trots motstånd från såväl kommission som domstol i EG. Det kanske i modifierad form mest kända exemplet är Hollands rabattering av naturgas till den inhemska växthusnäringen.

7.2 Förbjudna stöd

Förbjudna stöd är normalt sådana stöd som på något vis är oförenliga med EGs marknadsregleringar pris- och marknadsregleringen och den fria marknadsbildningen. Det kan vara pristillägg, eller stöd kopplat till producerad kvantitet, produktionsenhet arealdjurstöd, antal fruktträd eller stöd som lämnats som kostnadsreducering.Sådanastöd kan endast i vissa undantagsfall tillåtas om det kan påvisas att de medför produktionsölotingar men bidrar till t ex mer rationell marknadsföring. Allmänt kan sågas att särskilt kommissionens bedömningar av förslag till nationella stöd i hög grad påverkas av marknadssituationenför olika produkter. Stor restriktivitet tillämpas om stödet befaras öka eller på konstgjort vis upprätthålla en redan kostsam överskottsproduktion.

För de sektorer som är föremål för marknadsreglering i EG har medlemsstaterna alltså rätt att vidta egna marknadsreglerandeåtgärder som komplement till eller förstärkning av EGs motsvarande stöd. Stöd till icke marknadsreglerade sektorer inom

livsmedelsproduktionen torde mindre kontroversiellt, i synnerhet om det kan visas att vara produktionen i fråga sannolikt påverkar marknaderna för de reglerade varuområdena.

7.3 Stöd EG-kommissionen vanligtvis tillåter som

En viktig princip är här att effekten av stödåtgârdemabör räcka längre än den tid åtgärden pågår investeringsstöd. En grundförutsättning för stöd har varit att näringen bedömts ex. kunna överleva på sikt kraft. Detta innebär att EG-kommissionen har en negativ av egen grundinställning till stödformer som påminner om driftsstöd. Godkända stöd kan vara ex

Stöd vid odlingsskador, katastrofer och sjukdomsutbrott. Här kan också nämnas att kommissionen utarbetat riktlinjer för nationellt stöd till delfinansiering av försäkringspremier.

2. Stöd till forskning, försök, rådgivning, bokföring m m.

Stöd till kvalitets- och hygienförbättring samt hälso- och kvalitetskontroll.

4. Stöd till marknadsföring jordbruksprodukter om det anses vara i gemenav skapens allmänintresse.

5. Stöd till uppstartande av mindre företag som samverkar.

Stöd till uppstartande av avbytartjänst.

7. Stöd till miljö- och landskapsvård.

Strukturrationalisering och extensiñering.

Vissa kostnadsreduceringar.

10. Övergångsordningar. aktuellt för Spanien, Portugal och det forna Östtyskland. Det har här Senast varit fråga successivtnedtrappade stöd t ex investerings- och räntebidrag. om

7.4 Områden utanför EGs traditionella kompetens.

EG har av praxis lite att säga till om när det gäller utformning och finansiering av åtgärder på det sociala området. Detsamma gäller för den generella skattepolitiken i medlemsländerna. När det gäller momssatser har dock EG fastlagt vissa riktlinjer innebärandebl a minimimoms om 15 procent med undantag för s k nödvändighetsvaror. I praktiskt taget samtliga EG-stater medgesjordbrukarna särskilda avgiftslättnader för insatsvaror t.ex. befrielse från avgifter på dieselolja Belgien, Danmark, i Frankrike, Italien, Nederländerna och Tyskland.

Genomförandet av vitboksprogrammet om den inre, gränsfria marknaden från l januari 1993 liksom allmänna strävanden till en ökad integration inom EG innebär dock att flera områden där det tidigare inte förekommit någon EGpolitik kommer att inordnas under mer eller mindre enhetliga EG-regler. Att nu bedöma hur detta kan påverka sociala satsningar inom jordbruksområdet år inte möjligt.

Det bör i detta sammanhang ocksåpåpekas att EGs gemensamma jordbrukspolitik kan komma att ändras efter ett antal år.

s UTVÄRDERING

En utvärdering kan ta sin utgångspunkt i olika aspekter vilka effekter har verksamheten haft i relation till målen vilka har effekterna varit i förhållande till medel s01n avdelats för verksamheten -

Målen för de sociala åtgärderna är sinsemellan olika. Möjligheterna att mäta måluppfyllelse eller effekter i övrigt varierar också. Vissa av åtgärderna är också olika vilket försvårar en jämförelse. I det följande redovisas såväl kvantitativa som kvalitativa mått.

8.1 Avbytarverksamheten

Ett viktigt element i utvärderingen är anslutningen till verksamheten.

Anslutning

Under 1991 utfördes 329 000 avbytardagar till 11 00 lantbruksföretagare. Under 1990 ca motsvarande uppgifter 379 000 dagar resp 12 400 lantbruksföretagare. var Antalet avbytardagar samt antal kunder framgår av nedanstående tabeller

Antal Avbytardagar 1987-1991

År Abonnemang Övriga dagar Totalt sjukdom, olycksfall mm

1987 256 003	70 114	326 117
1988 259 944	90 632	350 576
1989 268 963	102 030	370 993
1990 281 828	97 325	379 153
1991 249 382	79 531	328 913

Källa Internt Lantbrukets Avbytartjänst AB

Antal kunder till Lantbrukets Avbytanjänst AB

År Abonnenter Övriga kunder Totalt
1987 9 057	3 371	12 428
1988 9 487	2 740	12 227
1989 9 755	2 537	12 292
1990 9 879	2 536	12 415
1991 8 685	2 241	10 926

Källa Internt Lantbrukets Avbytartjânst AB

Som framgår av tabellerna var antalet abonnenter ca 8 700 och övriga kunder ca 2 200 år 1991. De flesta abonnenter är mjölkproducenter. Detta innebär att knappt hälften av samtliga ca 23 000 st 1991 mjölkproducenter år anslutna till avbytartjänsten. En betydande andel av producentema torde dock inte vara aktuella som kunder till avbytartjänsten. Detta gäller dels de minsta producentema med 1 9 kor per företag ca 4 500 st och dels de större producentema med över 50 kor ca l 500 st. Om även detta beaktas tyder en bedömning av verksamheten utifrån andelen anslutna producenter på att den fungerar väl. Det bör i sammanhanget understrykas att det är svårt att finna andra verksamheter att jämföra med.

8.2 Företagshälsovård

Skogs- och Lantbrukshälsans SLH anslutningsgrad bland lantbrukarna

SLH har cirka 30 000 anslutna lantbrukare inklusive anställda på lantbruksföretag 17 000 lantbruksföretag. I Norrland har från och med 1992 jord- och skogsbrukama erbjudits anslutning till vad som kallas LRFs arbetsmiljöprogram. Antalet anslutna är cirka 10 000 och de erbjuds enbart arbetsmiljöprogrammet, dv s inte hälsoundersökning, vilken kan erhållas separat som en tilläggstjänst. Detta godkänner Yrkesinspektionen som ett fullvärdigt alternativ till traditionell företagshälsovård.

Härtill kommer cirka 10 000 anslutna inom skog och trädgård. Vid Hälsovårdscentralen i Stockholm som betjänar LRF, branscherna, länsförsäkringar, riksbanken och riksdagen

finns cirka 5 000 anslutna. Härutöver har SLH på olika håll i landet ytterligare cirka 10 000 anslutna främst inom transportsektorn och inom småföretag.

För att täckningsgraden vad gäller de 30 000 s k helkundema, d v s de kunderna som ange har både arbetsmiljöprogrammet och hälsoundersölmingen,på 17 000 lantbruksföretag kan jämförelse att det i landet finns 31 000 heltidsföretag inom lantbruket med mer som anges än 1 600 arbetstimmar år och 18 00 företag med mellan 800 1 600 ärsarbetstimmar. per - Antalet med enbart inkomst från jordbruket är 16 000 respektive 7 000. Den grupp som har tjänst utanför jordbruket har sannolikt lägre anslutning hos SLH. På flera gårdar är mer än en av ägarna heltidsverksamma.

Eftersom de anslutna till SLH huvudsakligen är lantbruksföretag med djurproduktion och anställda torde man kunna utgå ifrån att täckningsgradeninom heltidsjordbrukcn är högre än inom deltidslantbruken. Norrlandsmodellen som omfattar de fyra nordliga länen har en hög täclmingsgrad även bland deltidsjordbrukama.

Av verksamhetsberättelsen för 1991 framgår att antalet medicinska arbetsrelaterade kontakter uppgick till 55 876 se tabell nedan varav antalet kontakter vid hälsoundersökningaruppgick till cirka 19 000.

Antal besök per kategori 1991

Kategori	Antal
Arbetsrelaterad sjukvård, läkare	14 028
Arbetsrelaterad sjukvård, sköterska	4 050
Hälsoundersökning, sköterska	19 312
Sjukgymnast	8 270
Flera i samverkan	649
Telefonrådgivning	6 594
Övrigt	A23
Totalt	55 876

Inom SLH har under 1992 vidtagits en rad åtgärder som innebär att personalresursema reducerats med drygt 30 procent för att kompensera bortfallet av statsbidraget. Verksamhetsidén är i sina grunder oförändrad och avgifterna för 1993 blir i stort sett desamma som 1992, trots att statsbidraget om 27 mkr, d v s 25 30 procent av intäktema, försvinner från och med 1993.

Dessa åtgärder jämte åtgärder som effektiviserar administrationen skall ses som insatser för att effektivisera verksamheten i den nya situationen utan statsbidrag. Ifråga om arbetseffektivisering kan SLH troligen inte gå mycket längre om den skall genomföra den nuvarande verksamhetsidén och bibehålla SLH som ett rikstäckandebranschhälsoföretag.

8.3 Sociala försäkringar

Antal anslutna

Mot bakgrund av att de försäkrade lantbrukarna inte är registrerade, utan samtliga som uppfyller inkomstkraven har rätt att ersättning vid ett skadefall, kan ingen exakt anslutningssiffra anges. Vid starten gjordes beräkningar av antalet försäkrade och man kom därvid fram till att ca 110 000 lantbrukare omfattades av försâkringsskyddet. I dagsläget torde antalet ha gått ner till ca 95 O0 försäkrade.

Anslutningsgraden är givetvis inget bra mätt på hur väl det sociala försäkringsskyddet fungerar eftersom samtliga lantbrukare automatiskt är anslutna till skyddet. Ett bättre mått i en utvärdering kan därför vara i vilken utsträckning de sociala försäkringarna har utnyttjats av de anslutna.

Skadefrekvens

Följande antal skadefall har inträffat sedanstarten 1978.

AGS 23 196 sjukdomsfall har inträffat varav 4 200 har lett till förtidspension

TFA 15 948 olycksfall har inträffat i arbetet varav ll 972 skadefall är olycksfall med övergående skadamed olika lång sjukskrivningstid 3 856 skadefall har lett till en beståendeinvaliditet samt 120 arbetsolycksfall som har lett till döden

GLA 2 835 dödsfall har inträffat

Sammantagetinnebär detta att 42 000 skador ersattsgenom socialförsäkringsskyddet.

Den direkta utbetalningen för angivna skador har uppgått till ca 965 mlj.kr. Dessutom har avsatts skadereserver och funderingar för framtida skadeutbetalniigar livräntor och förtidspensioner. Vidare skall reserveringama täcka inträffade men anmälda skador samt idag okända skadefall t arbetssjukdomar som oftast konstateras efter tycket lång tid. ex

En bedömning försäkringsskyddet på grundval utnyttjandegnd tyder enligt var av av uppfattning på att det fyller en viktig funktion och fungerar väl.

8.4 Avvecklingsersättning till miölkproducenter

Anslutning till systemet

Antal producenter beviljats ersättning framgår av nedanståendetabcll. som

Period		Antal producenter	Mjölkleverans i medeltal, kgår	55 000	Ersättningår i medeltal, kr 25 500 1
1983-1984	1985 1986 1987 1988	1 625 726 632 489 514 478		61 000 63 000 72 000 68 200 72 900	27 500 1 28 000 1 30 000 I 38 200 2 38 000 2

1989 52 200 3

	1990 1991	720 768	80 400 85 900 600	52 4003 51 400 3
1992-01-01--06-30		216	81
Summa		6 168
l 50 öre kg	2 60 örekg	3 75 örekg

Som framgår av tabellen har nyanslutningen varit ca 500-700 st per om vi undanta de två första åren när vi hade ett par initiala vågor efter starten 1983 och efter ersättningshöjningen 1984. Från hösten 1990 har antalet åter ökat och för år 1991 blev antalet 768 st.

Ökningen sammanfaller väl i tiden med den senaste ersättningshöjningenfrån och med den l juli 1990. Medelleveransen har ökat och ligger nu över 80 000 kg per år. Det motsvarar i medeltal 14-15 kor per företag.

Den regionala fördelningen

Bortsett från smärre variationer mellan åren är antalet ersättningstagare ganska proportionellt mot antalet producenter i resp län. Vid starten 1983-84 var Norrlandslänen överrepresenterade men den tendensenär borta.

Beviljade ersättningar budgetåret 199091 baseras på en levererad mjölkmängd av 80 milj kg. Denna volym motsvarar ca 14 300 kor vid en leverans av 5 600 kg per ko ersättningstagarnas medelleverans 199091. Ställt i relation till koantalet i hela landet 1989, 569 000, motsvarar detta 2,52 procent. Länsfördelningen visar att sex län som var ca B,G,M,N ,O och U län har beviljat ersättningar som motsvarar mer än 3 procent av länets koantal. Av norrlandslänen ligger Y,AC och BD län nära genomsnittet medan W, X och Z län ligger under.

Anslutningens relativa omfattning

Antalet företagare med mjölkproduktion uppgick i juni 1990 till 3 076 i åldersklassen 60- 64 är. Anslutna producenter i juni 1990 var 2 031 vilket motsvarar ca 40 procent av antalet möjliga ersättningstagare,dvs kvarvarandeproducenter plus ersättningstagare.

Systemet med avvecklingsersättning har funnits i mer än åtta år och är välkänt. Reglerna är förhållandevis liberala och ersättningen betydande. Det har lett till att praktiskt taget alla 60-64-åringar slutar med mjölkproduktion och inte får någon efterträdare ansluter sig som till systemet.

Ålder vid anslutning

De flesta ersättningar beviljas samma år eller året innan sökanden fyller 60 år. Kalenderåret 1990 svarade 60-äringar och yngre för 58 procent av antalet beviljade ersättningar. Att över hälften av ersättningstagama ansöker om ersättning redan vid 60 är innebär rimligen att ersättningen har stor betydelse för att påskynda avvecklingen. Om ersättningen varit mindre

lockande borde anslutningen varit jämnare fördelad och med tyngdpunkten i de äldre årsklasserna.

Ersättningens effektivitet

Effektiviteten av ersättningssystemethänger ihop med hur stor andel av ersättningstagama skulle ha slutat även utan ersättning. Det går inte att göra nâgra säkra uttalanden som härom. Att över hälften dem ansluter sig redan vid 60 är innebär rimligen att av ersättningen har stor betydelse. Svenska Mejeriemas Riksförening gjorde uppskattningen, när systemet infördes, att ca 40 procent av ersättningstagarna skulle ha slutat även utan ersättning. Ca 60 procent skulle såledestidigarelägga sin avveckling p g a ersättningen. Sedan dess har ersättningen höjts ungefär i takt med inflationen och villkoren om fortsatt djurhållning har liberaliserats.

Om vi utgår från att 60 procent av ersättningstagama skulle varit kvar som producenter om inte ersättningen funnits, blir produktionsminskningen till följd av ersättningen drygt 100 milj kg per år. Utbetalningarna i juni 1992 var 9,6 milj kr vilket motsvarar ca 115 milj kr år. Produktionsminskningen till följd av ersättningenkostar då ca 1,10 kr per kg mjölk. per

Kostnaden för överskottsmjölk varierar mellan 1,50 2 kr per kg. Därför kan systemet med awecklingsersättning bedömas vara lönsamt.

Till detta skall läggas att avvecklingsersättningen också har ett uttalat socialt syfte.

9 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9.1 Bedömning av verksamheten

Den utvärdering utredningen gjort av de olika verksamheterna visar att de fungerar väl. Det finns inget underlag för att föreslå några förändringar annat än den som görs i fråga om avbytarverksamheten och vars syfte ar att öka konkurrensen genom att möjliggöra för konkurrerande företag att etablera sig.

Lantbrukama kunderna är nöjda och de som utför tjänsterna upplever att de gör ett meningsfullt arbete.

Man torde kunna påstå att verksamhetengenerellt har låga administrativa kostnader. Detta gäller särskilt efter det att Skogs- och lantbrukshålsan genomfört sina nu pågående rationaliseringsåtgårder.

9.2 Utgångspunkter för förslagen

9.2.1 1990 års livsmedelspolitik

En utgångspunkt för övervägandena om de sociala åtgärderna år att jordbruksproduktionen enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Därav följer att det måste vara speciella förhållanden inom jordbruksnâringen som skall kunna berättiga till särbehandlingi form av stöd.

9.2.2 De sociala åtgärderna i ett EG-perspektiv

Av den tidigare genomgången framgår nationellt stöd för de sociala åtgärderna torde att vara förenligt med EGs regelverk. Detta gäller åtminstone som det tillämpas nu. Att nu göra några förutsägelser om hur de skulle betraktas längre sikt inom EGs inre marknad är inte möjligt. Den sociala dimensionen har här tillkommit som ett viktigt element.

När det gäller avbytarverksamheten lämnar EG återbetalning av en del av nationella stöd för sådan verksamhet. Återbetalningen år större till länder med mindre utvecklat start av

jordbruk. Om Sverige skulle erhålla sådantbidrag skulle det sannolikt röra sig om relativt begränsadebelopp.

9.2.3 Övergång under socialt acceptabla former

Enligt 1990 års beslut livsmedelspolitik skallrövergången från det nuvarande till

om en ny marknadsinriktat system ske under socialt acceptabla former. Detta kan motivera ett mer övergángsarrangemang för verksamheter där staten framträder sit nuvarande ñnansieringsengagemang.

9.2.4 Statens engagemang

I de fall statens även i fortsättningen kan anses befogat bör dett inskränka sig engagemang till bidrag med finansieringen. Administrationen bör liksom hittills skötas av näringen eller av andra företag.

9.2.5 Det statsfmansiella läget

Det statsñnansiella läget tvingar fram besparingar som drabbar alla områden och befolkningsgrupper. En utgångspunkt är därför att besparingar måste göras även på detta område.

9.2.6 Marknadsanpassning

Det är viktigt att verksamhetenär känslig för bestållarnas behov. Förutsåttnirgama för detta ökar det finns flera företag på marknaden.I de fall det år möjligt bör reglerna ändras så om företag kan etableras vilket kan öka konkurrenstrycket. Samtidigt kan det etablerade att nya företaget komma att ha ett försteg genom den större trygghet och kvalitet det kan erbjuda.

9.2.7 Konkurrensneutralitet

Hittills har de medel som staten bidragit med i sin helhet överförts till jordaruksnäringens organisationer i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. Detta har i praktiker givit dem en

monopolställning. Staten har viss tillsyn över verksamheten genom att bl a godkänna taxor och försäkringsvillkor. Syftet är bl a att även de som inte är medlemmar i dessa organisationer får del förmånema. I de fall staten i framtiden lämnar bidrag bör dessa av lämnas på ett sådant sätt att de ger andra företag likvärdiga konkurrensmöjligheter.

9.3 Förslag ifråga om olika verksamheter

9.3.1 Avbytarverksamheten

Utredningens bedömning är att i fråga om avbytarverksamheten är förhållandena inom jordbruksnäringen så speciella att det finns motiv för fortsatt statligt stöd.

Animalieproduktionen och då särskilt mjölkproduktion medför en stor bundenhet. Enpersonersarbete är också vanligt inom denna produktionsgren. Detta medför en stor sårbarhet vid sjukdoms- och olycksfall. Att inte ha rimliga möjligheter till ledighet kan också innebära tung psykisk påfrestning. Särskilt mjölkproduktion är en näring vilken en förekommer i områden där det inte alltid finns grannar att få hjälp av. Detta särskilt som dagens produktion ställer stora krav kunskaper om både djurhållning och teknik. Ett medlemskap EG i kan förutses ställa särskilt stora anpassningskravpå animalieproduktionen vilket innebär att denna produktionsgren kan bli hårt ekonomiskt pressad. För rekryteringen av jordbrukare och därmed för en positiv utveckling av näringen är det viktigt att det i denna situation finns möjlighet till ersättare. Därtill kan läggas djurskyddsskäl som talar för att samhället bör ta ett ansvar för att djuren får en god omvårdnad.

Utredningen föreslår således att staten även i fortsättningen lämnar ett stöd så att förutsättningar ges för att en rikstäckande avbytarverksamhet kan upprätthållas. I ett EGperspektiv är det viktigt att notera att sådan verksamhet finns i med Sverige jämförbara medlemsländer och även i länder som sökt medlemskap och att staten där stöder verksamheten.

Utredningens utvärdering av avbytarverksamheten har inte givit underlag för några förslag till förändringar av verksamhetens inriktning eller organisation. Utredningen finner det särskilt värdefullt att en hög utbildningsnivå upprätthålls avbytama och vill understryka vikten av att motsvarandeutbildningsinsatser görs även i framtiden.

Nivån på det statliga stödet bör enligt utredningensuppfattning bestämmasmed hänsyn dels till det statsñnansiella läget och dels till behovet av EG-anpassning. I Danmark som kan förutses bli det viktigaste konkurrentlandet till Sverige svarar det statliga stödet för knappt 40 procent av avbytarverksamhetenskostnader. Förhållandena i Sverige med längre avstånd och att avbytaren har en större anställningstrygghet kan motivera en något högre stödnivå. Utredningen föreslår att statens stöd bör uppgå till 45 procent vilket för budgetåret 199495 kan beräknas motsvara 200 milj kr. Detta innebär att anslaget av budgetmedel minskas från f n 265 milj kr motsvarande en subventioneringsgrad om 60 procent.

Utredningen vill i detta sammanhangberöra den taxeförändring som avbytartjänsten har beslutat genomföra. Taxeförändringen innebär att en fast grundavgift införs. Denna förändring kommer att missgynna de mindre producentema. Utredningen vill därför påtala att ytterligare sådana förändringar kan ifrågasättas eftersom stödet då inte uppfyller sitt syfte.

Lantbrukets avbytartjänst AB har enligt riksdagsbeslut sedan 1975 samhällets uppdrag att erbjuda avbytartjänster. Lantbrukets avbytartjänst är därför nu den enda organisation som erbjuder avbytartjänster. Metoden för överföring av det statliga stödet medverkar till denna situation. Av konkurrensskäl och för att främja effektiviteten bör det statliga stödet lämnas på ett sådant sätt att andra företag får likvärdiga konkurrensförutsättningar. En sådan förändring är också motiverad med hänsyn till EGs regler. Ändringen kan ske att genom det statliga stödet lämnas per redovisad avbytardagtimma. Ett minimikrav bör sättas för kvaliteten på den avbytarservice som skall berättiga till stöd. Ett uppdrag bör lämnas till Jordbruksverket att utreda de närmare reglerna för överföring av medel, kvalitetskrav och administration.

En möjlighet för fler avbytarföretag att etablera sig ger alltså enligt utredningens bedömning förutsättningar för en ökad marknadsanpassning.Som skäl mot en sådan förändring har påtalats att det kan innebära att det inte blir ekonomiskt möjligt att som nu upprätthålla rikstäckande avbytarservioe. Utredningen bedömer denna risk som relativt liten.

Lantbrukets Avbytartjänst ingår i ett holdingbolag som ägs av LRF. Detta ger formellt möjlighet att överföra underskott och överskott till annan verksamhet. Enligt utredningens uppfattning bör därför en verksamhet som i så hög grad finansieras av statliga medel kontrolleras utifrån denna synpunkt. Detta kan lämpligen ske genom en av Statens jordbruksverk utsedd revisor med tillgång till bokföringsmaterialet. Det är vidare viktigt att detta bolag har en hög soliditet.

9.3.2 Företagshälsovård

Det allmänna statsbidraget till kostnaderna för företagshälsovårdenuppgick till ca 25 milj kr eller ca 25 procent av budgeten för 1992. Bakgrunden till att statsbidragen upphörde vid utgången av 1992 redovisas i prop 199l92l00 bilaga 11.

Utöver de allmänna statsbidragen har Skogs- och lantbrukshälsan ett särskilt stöd inom ramen för särskilda jordbrukspolitiska låginkomstsatsningar om ca 30 milj kr per år eller nära ca 30 procent av budgeten för 1992. Fr o m 1993 genomförs en minskning av verksamhetens omfattning. Detta innebär att stödet år 1993 kommer att svara för nära 40 procent av budgeten.

I februari 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över företagshälsovårdensorganisation och finansiering FHU92.

Utredningen föreslår som ett huvudaltemativ en avreglering av företagshälsovårdenoch ett helt nytt synsätt på insatserna för arbetsmiljö och rehabilitering som en helhet, där företagshälsovård kan utgöra ett inslag. Arbetsgivaren förutsätts tillhandahålla egna resurser för arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser eller anlita utomstående experttjänster på en konkurrerande marknad.

Den arbetsgivare som vill tillhandahålla sjukvård för de anställda kan driva verksamheten i egen regi eller träffa egna vårdavtal med sjukvårdshuvudman.

Även i sitt andrahandsaltemativ framhåller företagshälsovârdsutredningen att det bör övervägas ett särskilt stöd till småföretagen. Stödet bör då ha-formen av ett rent småföretagsstöd för arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, beräknat per anställd i företag med visst högstaantal anställda.

I betänkandet SOU 1992103, FHU 92, föreslås särskilt stöd .arbetsmiljö- och

ett rehabiliteringsinsatser för små företag. Utgångspunktenär att de små företagen ofta har en bra arbetsmiljö, men att de kan behövahjälp att göra den bättre. Småföretagsstödetssyfte är att öka småföretagens intresse av insatser för arbetsmiljö och rehabilitering och det bör enligt förslaget användas för regionala och lokala satsningari former som är anpassadetill smáföretagensnormala kontaktmönster.

Avsikten är alltså att man genom stödet skall påverka efterfrågan, inte ubudet av insatser för arbetsmiljö och rehabilitering. Förslaget bygger på att stödet skall medverka till att företagen får frihet att välja mellan olika specialistresurser och att det inte skall destineras till viss given kategori servicegivare. Stödet avses kanaliseras via en av Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöfonden och Företagshälsovårdens Utvecklingsråd FUR delvis till de små företagens egna regionalt och lokalt baserade organisationer. Företagens egna branschorganisationer nämns som en av flera lämpliga apridningskanaler. LRF torde komma in naturligt som en kanal för småföretagsstöd till jordbrukssektom. Det bör dock enligt företagshälsovårdsutredningen ånyo erinras om att stödetinte avses bli ett produktionsstöd till särskilda specialistresurser. Det kan därför inte ses tom en ersättning för bortfallande statsstöd till företagshälsovården.

Utredningen delar den uppfattning kommit till uttryck i utredningen om som företagshälsovården om avreglering och om arbetsgivarens ansvar. Utredningen instämmer vidare i förslaget om ett särskilt stöd till småföretagen.

Skogs- och lantbrukshälsan gör viktiga insatser för att förebygga risker för olycksfall inom jordbruket. Detta bekräftas de granskningar som gjorts av verksamheten. Vi bedömer det av därför angeläget att verksamheten som en branschhälsa kan ges finansiella som förutsättningar att beståäven på sikt. Möjligheten för Skogs- och lantbrukshälsan att bedriva sin verksamhet i rimlig omfattning kan bedömas bli starkt begränsad om bådedet allmänna bidraget och det särskilda bidraget inom de sociala satsningama för jordbrukare tas bort. Förutsättningar för fortsatt verksamhet torde dock i viss mån kunna gesgenom det särskilda småföretagsstöd utredningen företagshälsovården föreslår. Utred-lingen förutsätter som om här att de enskilda jordbrukarna får del stödet och att detta stöd får en sådan utformning av branschhälsa inom lantbrukssektom kan bestå. Utredningen bedömer att det även att en framdeles behövs 25 milj kr per år för att upprätthålla verksamheten som branschhälsa. Utredningen föreslår i awaktan på att nämnda stöd införs att ett stöd om 25 milj. kr per år inom de sociala åtgärderna för jordbrukare bibehålls.

9.3.3 Socialförsäkringsskyddet

Socialförsäkringsskyddet har tillkommit efter modell från det försâcringsskydd som löntagare har i anslutning till kollektivavtalen. Det är således en jämförelse mellan jordbrukare och löntagare som ligger till grund för att samhället finansierar skyddet. I 1990 års livsmedelspolitik har jämförelsen med löntagare inte samma relevans utan det är företagarrollen betonas. Vidare gäller som nämnts enligt det lvsmedelspolitiska som

beslutet att jordbruksproduktionen skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Om det från jordbrukama bedöms att det finns ett behov av nuvarande försäkringsskydd eller liknande får finansieringen ske genom individuella avgifter eller genom en kombination av individuella avgifter eller genom en kombination av individuella avgifter och kollektiv finansiering via lantbrukamas organisationer.

Övergången till ett marknadsinriktat system skall emellertid enligt det mera livsmedelspolitiska beslutet ske under socialt acceptabla former. Detta bör enligt utredningen gälla även i fråga om socialförsäkringsskyddet.

En betydande andel av dem som nu omfattas av socialförsäkringsskyddet bedöms inte ha tillräcklig hälsostatus för att kunna teckna en individuell försäkring. Enligt gjorda bedömningar kan det röra sig om var 5e lantbrukare eller ca 20 000 av de ca 100 000 som nu omfattas av försäkringsskyddet. För dessa bedöms risken vara stor att de överhuvudtaget inte kan erhålla en försäkring. I andra fall kan de en försäkring men då mot en högre premie.

Utredningen har granskat olika försäkringslösningar som kan tillgodose försåkringsbehovet för de ca 20 000 lantbrukare som av hälsoskäl inte kan teckna en individuell försäkring. Försäkringslösningama innebär i stort ett halverat skydd jämfört med dagens nivå. Till skillnad från nu kommer ingen subventionering att ske av försäkringskostnaden totalt för lantbrukarkollektivet utan endast för den som inte kan erhålla någon försäkring eller en försäkring mot en högre premie. De angivna försäkringstagarna får betala en premie för försäkringen samma nivå som andra försäkringstagare. Behovet av statlig subvention har beräknats till ett engångsbelopp av ca 520 milj kr.

Enligt utredningen är det skäligt att staten, som en övergångsåtgärd, bidrar till en rimlig framtida försäkringslösning för de lantbrukare som p g a hälsoskäl inte kan teckna individuell försälaing. Detta bör ske genom avsättning av ett engångsbelopp. För att lösa dessa problem bör tillföras dels premieutjämningsfonden om ca 260 milj kr som finns reserverat på särskilt konto för socialförsäkringsskyddet hos Jordbruksverket dels ytterligare ett lika stort belopp.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om avbytarverksamheten är det angeläget att en kontroll sker av att de statliga medlen använts för avsett ändamål. Detta bör ske på följande sätt. Jordbruksverket bör tillförsäkras en insyn i förvaltningen av medlen för att garantera att medlen används för avsett ändamål, d v s för lantbrukare som p g a hälsoskäl inte kan erhålla något tillfredsställande försäkringsskydd. Vidare bör garanteras att alla jordbrukare

oavsett organisationstillhörighet får lika rätt till försäkringsskydd. Verksamheten skall drivas utan vinstintresse.

9.3.4 Avvecklingsersättning för miölkproducenter

Frågan om att förlänga avvecklingsersättningentill följd av höjningen av pensionsåldem har tagits upp i utredningen.

Riksdagen har beslutat om en höjning av pensionsåldem med ett år. Höjningen skall genomföras med ett kvartal per år o m den l januari 1994 till dess 66 års pensionsålder uppnåtts den 1 januari 1997. Samtidigt förlängs efter hand arbetsgivaravgiften så att full avgift tas ut t o m 65 års ålder istället för idag t 0 m 64 års ålder. En ytterligare förändring är att pensioneringstidpunkten förändras till att inträda vid utgången av det kvartal när pensionsåldem uppnås. Denna förändring träder i kraft den 1 januari 1993.

Nuvarande regler för awecklingsersättning till vissa mjölkproducenter omfattar producenter mellan 60 och 65 år och ersättningssystemet upphör enligt tidigare beslut med utgången av år 1996. Det är valfritt för producenten att sluta när som helst mellan 60 och 65 år. Ersättningen utbetalas månadsvis av mejeriföreningen.

Ersättningen är knuten till åldern men har ingen koppling till eventuell pension. En höjning av pensionsåldem medför således ingen automatisk ändring av reglerna för awecklingsersättning. Eftersom utbetalningarnasker månadsvis är det administrativt enkelt att förlänga ersättningen och anpassa den till en ändrad pensionsålder.

Ersättning betalas för närvarande till 2 200-2 300 ersâttningstagareoch årskostnadenär ca 115 milj kr ca 9,5 milj kr per månad. Jordbruksverket har uppskattat kostnaderna för kommande budgetår enligt följande

Budgetár Antal Kostnad milj. kr

199293 2200	115
199394 2100	110
199495 1900	100
199596 1600	85
199697 1400	40 halvt år
Summa	450

Uppskattningen är osäker eftersom nyanslutningen påverkas av lönsamhetsutvecklingenoch framtidsförvänmingama i näringen.

I december 1996 sker sista utbetalningen. De producenter som skulle tjäna på en anpassning av ersättningen till de föreslagnapensionsåldrama är de som fyller 65 under perioden 1994- 1996 födda 1929-1931. De producenter som inte uppnått pensionsåldem i december 1996 får en period utan vare sig avveeklingsersättningeller pension. Åldersklassema 1929-1931 skulle få en förlängning av ersättningen med tre, sex respektive sex månader i medeltal. Vissa i åldersklassen1931 kommer att drabbas av den bortre tidsgränseni december 1996, därför blir medeltalet sex månader även för denna åldersklass. De aktuella åldersklassema kan vardera beräknas komma att omfatta nära 600 ersåttningstagareoch medelersättningen är ca 53 000 kr per år eller ca 4 400 kr per månad. Totalkosmaden för en förlängning blir då ca 40 milj kr 4 400 kr x 9 000 månadsutbetalningar.

Frågan får, efter att denna utredning lämnat sitt förslag, beredas ytterligare inom jordbruksdepartementet.

9.4 Möjligheter att överföra finansieringen på jordbruksnäringen

Ursprungligen erhöll jordbrukama medel via budgetenför de sociala åtgärdernai stället för att få kompensation genom höjda priser. Om kompensation hade lämnats genom prishöjningar hade detta medfört ett högre gränskydd. Inom ramen för de tidigare prisöverläggningarna avsattes också tidvis vissa belopp för att finansiera åtgärderna.

I prop 198990 146 anges också att i den mån budgetbelastningentill följd av åtgärderna förslagen i denna utredning minskar bör detta tillföras jordbruket i form av ett höjt gränsskydd.

Direktiven till denna utredning är också att utreda olika finansieringsmöjligheter samt att i pröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaret för finansieringen till jordbruksnâringen.

Utredningen har också undersökt olika alternativ till att finansiera verksamheten.

En metod att finansiera de sociala åtgärderna är således en höjning av gränsskyddet. Detta skulle innebära en höjning av gränsskyddet med i storleksordningen 3 procent.

Möjligheterna att använda gränsskyddet en del av stödet till jordbrukare påverkas som internationella åtaganden. Förhandlingar pågår för närvarande inom emellertid av Uruguayrundan GATT. i Mycket talar för att dessa förhandlingar kommer att leda till krav att sänka stödet till jordbruket. Detta gäller i synnerhet stöd som ges via priser t.ex. gränsskydd. Andra slag av stöd exempelvis av typen allmänna tjänster, genom regionalstöd etc kan däremot på vissa villkor undgå neddragningskmv. Den överenskommelse skisseras innebär också krav på omvandling av rörliga som nu införselavgifter, importkvotssystem till tullar och därefter minskning av dessa tullar. mm Sverige och andra länder har dessutom inom för Uruguayrundan åtagit sig att frysa ramen gränsskyddet till dess förhandlingarna avslutas. Åtagandet har gällt sedan april 1989.

Andra metoder att finansiera dessa typer av åtgärder är följande, var för sig, eller i kombination med varandra.

Försäkringslösning med individuella avgifter - Som del medlemsavgiftentill LRF. Idag utgår ca 800 kr per medlem per år. En - en av höjning medlemsavgiftenmed 100 kr år ger med oförändrat medlemsantal ca 9 av per milj kr. Avsättning av kollektiva medel inom LRFföreningsrörelsen. Drygt hälften av budgetmedlen till de sociala åtgärdernaför jordbrukare går idag till avbytarverksamheten. Mot bakgrund av att avbytartjänsteni stort sett endast utnyttjas av djurägare kan det rimligt att denna kategori också får kollektivt betala kostnaderna för vara verksamheten. Mjölkinvägningen uppgår till ca 3 100 milj kg per år. l öre i avgift ger 31 milj kr. Den totala släkten uppgår till ca 400 milj kg per år. En avgift om 10 öre per kg ger totalt 40 milj kr. Tillskott medel från de direktstöd som staten under omställningsperioden betalar ut. - av Användning av de medel som finns fonderadehos jordbruksverket för framförallt socialförsäkringsskyddet.Dessa medel uppgår f n till 260 milj kr.

Utredningen har dragit följande slutsats av sin genomgång av olika finansieringsaltemativ. Alternativet med finansiering höjt gränsskyddbedöms inte realistiskt. Detta skulle en genom strida mot de nu aktuella strävandena att sänka gränsskyddetdels inom GATI, dels som ett led i en EG-anpassning. En kollektiv finansiering har inte heller bedömts realistisk. Förutsättningarna för en sådan finansiering har minskat eftersom prisöverlâggningarna och jordbruksprisavtalen upphört. Vidare minskar möjligheten till kollektiva avsättningar inom slakterier och mejeriet till följd av ökad konkurrens och mer individuell prissättning. När det gäller övriga fmansieringsaltemativ har utredningen vid sin genomgång inte funnit

någon metod med undantag individuell avgiftsfinansiering eller budgetñnansiering som av kan lösa medelsbehovet.

9.5 Statens kostnader för förslagen

Statens bidrag till sociala åtgärder i jordbruket anslaget Stöd till avbytarverksamhet m m

Anslag 199293 milj kr Utredningens förslag, årliga bidrag milj kr

Avbytarverksamhet	265	200
Företagshälsovård	30	251
Socialförsäkringsskydd	65	2

- Produktionsanpassningsåtgärder awecklingsersättning 75 - 435 225

Besparingen i årliga tillskott budgetmedel när det gäller avbytarverksamheten och av socialförsäkringsskyddet föreslås ske o m budgetåret 199495. Besparingen i fråga om awecklingsersättningen uppnås o m kalenderåret 1996.

I avvaktan pl nlllningmgande tillutredningen fåmngnhllsovlrden. om 2 För mmøuüringukyaae färulh ett englngibelopp om 260milju.

Bilaga

JÄMFÖRELSE MELLAN AVBYTARVERKSAMHETEN I SVERIGE OCH DANMARK

SVERIGE DANMARK

ORGANISATION

Avbytarservicen 1 företag Avbytartjänst AB med 42 Avbytarföreningar tillhandahålls av 20 distriktskontor

Administration, centralt på huvudkontor lokalt på varje avbytarförening av såsomlöne- arbetsfördelaren utbetalningar och faktureringar sker

Avbytamas kretsen I dennaingår ca 8 den lokala avbytarföreningens schemaläggningsköts lantbrukare och l avbytare arbetsfördelare av

Ansökan lämnas till distriktskontoren lokala avbytarföreningar

Avbytama är på grupper av lantbrukare områdesvis indelade

Tillsynsmyndighet Jordbruksverket Jordbruksdirektoratet

VERKSAMHET

Lantbrukare som kan animalieproducenter animalieproducenter erhålla avbytare våxtproducenter växtproducenter AB, ekonomiska föreningar, HB AB, HB och ekonomiska och enkla bolag föreningar bidragsberättigade

Abonnemangsavtal håriga abonnemangsavtal motsvarighet saknas högst 65 dagarår och minst 1 dagmån

även icke abonnenterkan utnyttja tjänsten

Avbytarservice I nn m v i

regelbunden ledighet 80 sjukdom - procent dödsfall semesterledighet barns första sjukdag v r nn m in graviditet förtroendeuppdrag näringsbetingadekurser sjukdom - I k id vård av barn semester och annan ledighet arbetsskadaOlycksfall hög arbetsbelastning dödsfall -

havandeskap -

Anlitande av minimum 1 dag minimum 3 timtillfälle

avbytare

Lantbrukama ca 26 dagarâr 208 timår ca 125 timår

utnyttjar tjänsten 8 timl dag

LANTBRUKS- AVBYTAREN

Anställda Avbytartiänst AB avbytarföreningama av

Anställning fast anställda 3 procent fast anställda 97 procent anlitas vid efterfrågan

Arbetstid kl 6.00-10.00 fastställda tider, men obekväm 13.30-17.30 arbetstid före 6.00 och efter 18.00

minst ll tim ledig tid mellan två max ll dagar sträck, i därefter arbetsdagar ledigt 3 dagar dock minst 1,5 dag max 14 dagar i sträck, därefter ledigt 2 dagar max 10 tim arbetsdag

helgtjänstgöring son1 mest varannan helg

Arbetsuppgifter daglig skötsel tex mjölkning, samtliga arbetsuppgifter som utfodring lantbrukaren utför på gården, även skogsarbete foderberedning -

traktorköming -

reparationer -

vård av nyfödda kalvar och sjuka djur

skogsarbete

Andel kvinnliga ca 50 procent ca 1-2 procent avbytare

FINANSIERING

DK förhandlar fram medlen från Förhandling av huvudkontoret centralt av Landarbejdsfordeler anslageti budgeten statliga anslagberoende av avbytarföreningarna ansöker om distrikstskontorens geografiska bidrag hos jordbruksdirektoratet läge samt beräknat antal avbytartimmar statliga anslag beroende av beräknat antal avbytartimmar

Finansiering 50 procent avgifter från 62 procent avgifter från lantbrukare lantbrukare 50 procent budgetmedel 38 procent statligt bidrag

Taxor abonnenterhar lägre kostnad bidragsberättigadservice har lägre kostnad

huvudsakligen dagavgift som år timavgift. beroende av antal djurenheter beroende av antal djurenheter

sätts centralt av huvudkontoret och sätts lokalt av avbytarföreningen är enhetlig över hela landet och kan variera inom landet

Uttag av extra tilläggsavgift avgifter övertidsavgift extra helgkostnad extra helgkostnad

Utbildning av kostnadenskall täckas av staten betalar 85 procent av de avbytare statsbidrag samt avgifter som totala kostnaderna lantbrukarna betalar

at 135% maxagé Esäâlåâzséâkámiá L ,, whçu u. amiåüeeagfáøn; ämn- . höns-á. r-ezzz e; a t ny,

i E

ö xeäzaáftøåáhiláiü ;m 7;§§-g'5$ .

L; .

2 o

1393-02.-

S-Eüüäüñâaüi 5

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD 2. Kursplaner förgrundskolan. U. Ersättning förkvalitetoch effektivitet. Utformning ettnytt av resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingar fl. S. m. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- maka.S. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion.Jo. 7. Löneskillnader och lönediskrimincring. Omkvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. Postlag.K. 10.Enny datalag. Ju. Socialförsäkringsregister. S. l l . 12. Vårdhögskolor kvalitet- utveckling huvudmannaskap. U. - - 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 14.EG ochvåra grundlagar. Ju. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av oljaviden oljekris.N. 16.Nya villkor förekonomi ochpolitik ekonomi- kommissionens förslag.Fi. 16.Nya villkor förekonomioch politik ekonomi- kommissionens förslag.Bilagor.Fi. l7. Ägandet av radiooch television i allmänhetens tjänst. Ku. 18.Acceptans ToleransDelaktighet. M. 19.Kommunerna och miljöarbetet. M. 20.Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 21. Ökatpersonval. Ju. 22.Vadärett statsråds arbetevärt Fi. 23.Kunskapens krona. U. 24.111 gslagen en partiellöversyn. Ku. - 25.Sociala åtgärder förjordbrukare. Jo.

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Näringsdepartementet E Y damlag1101 Svenska reglerförinternationell omfördelning olja vid av EGoch våra grundlagar. [14] en gljekris[15] Ökatpersonval. [21] Miljö- och naturresursdepartementet Utrikesdepartementet Acceptans ToleransDelaktighet. [18] Styrnings- ochsamarbetsformer i biståndet. [l] Kommunerna ochmiljöarbetet[19]

Socialdepartementet Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadade av flyktingar fl. [4] m. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - [51 Socialförsäkringsregister.

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9] Ökadkonkurrens järnvägen. [13]

Finansdepartementet Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionens förslag.[16] Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi- kommisionens förslag.Bilagor.[16] Riksbanken ochprisstabiliteten. [20] Vad ärett statsråds arbetevärt [22]

Utbildningsdepartementet Kursplaner förgrundskolan. [2] Ersättning förkvalitetocheffektivitet. - Utformning av ettnytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor kvalitet-utveckling huvudmannaskap. [12] - - Kunskapens krona.[23]

Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien småskalig och livsmedelsproduktion. [6] Socialaåtgärder förjordbrukare. [25]

Kulturdepartementet Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnoroch män arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet radioochtelevisioniallmänhetens av tjänst. [17] Utlänningslagen partiell en översyn. [24] -