Mästarbrev för hantverkare betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

MÄSTAgRBREV FOR HANTVERKARE

SOU 1 994153 Betänkande av Mösforbrevsufredningen

K

ML

min

m Statens offentliga utredningar

WW 1994:53

w Kulturdepartementet

Mästarbrev för

hantverkare

Betänkande Mästarbrevsutredningen

av Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsândnngar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Mästarsymbolen på omslagets framsida är framtagen av Mästarbrevsnämnden i samband med den pågående Mästarbrevskampanjen. Delar av symbolen, lilla riksvapnet tre kronor i emblem bestående av en hammare omgiven av ett kugghjul och krönt med tre kronor, har Kommerskollegium givit både Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Hantverks- och Småföretag rätt att använda beslut den 8 maj 1990 och den 6 maj 1993.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13632-5 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Genom beslut den 22 december 1993 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, att tillkalla särskild en utredare med uppdrag att utreda frågor rätt att utfärda mästarom brev för hantverkare. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 7 februari 1994 rättschefen Marianne Eliason som särskild utredare. Samma dag förordnades hovrättsassessorn Lena Hjelmtorp som sekreterare. Utredningen har antagit namnet Mästarbrevsutredningen. Utredaren får härmed överlämna betänkandet Mästarbrev för hantverkare. Utredningsuppdraget är därmed avslutat.

Stockholm i maj 1994

Marianne Eliason

Lena Hjelmtorp

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l Inledning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Tidigare utredningar angående hantverk 15 . . . . . . . . . . . . . . 3 De olika hantverksorganisationema och deras uppkomst 19 . . . 3.1 Kort historik 19

3.2 Äldre hantverksorganisationer 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Nuvarande hantverksorganisationer 20 . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Företagarnas Riksorganisation 20 . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Sveriges Hantverks- och Småföretag 24 . . . . . . . . Gällande bestämmelser 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Mästarbrevskungörelsen 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Handläggning av mästarbrevsärenden 28 . . . . . . . . . . . . 4.3 Gesällbrev 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Framställningar till Kulturdepartementet 31 . . . . . . . . . . . . . . Internationella frågor 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Mästarbrev i andra länder 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Danmark 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Finland 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 Frankrike 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.4 Italien 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.5 Norge 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.6 Storbritannien 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.1.7 Tyskland uppgifter från f.d. Västtyskland 37 . . . 6.1.8 Österrike 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 EG:s direktiv om ömsesidigt erkännande

38 av examina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konstitutionella frågor 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Utfärdande av mästarbrev myndighetsutövning eller 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Åligganden för enskilda 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 53

7.3 Särskilt om avgifter 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Fastställande av provbestämmelser 48 . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Är Mästarbrevsnämnden en myndighet 49 . . . . . . . . . . .

8 överväganden 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Bakgrund 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Utgångspunkter för övervägandena 52 . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Konkurrensintresset 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Förhållandet till EU 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Utdelandet 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Vad skall den offentligrättsliga

regleringen syfta till 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Finansieringen 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 En eller flera beslutsfattare 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Fastställande av provbestämmelser 58 . . . . . . . . . . . . . . 8.6.1 Rollfördelningen Mästarbrevsnämnden - Centrala Hantverksrådet FR 58 - . . . . . . . . . . . . . 8.6.2 En ny roll för Mästarbrevsnämnden 60 . . . . . . . . 8.6.3 Centrala Hantverksrådets roll 60 . . . . . . . . . . . . . 8.6.4 Inrättande ett nytt organ 61 av . . . . . . . . . . . . . . 8.6.5 Slutsatser 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Utfardande och återkallelse av mästarbrev 62 . . . . . . . . . 8.7.1 Företagarnas Riksorganisation behåller rätten ensam 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.2 Flera organisationer ges rätt att besluta 63 . . . . . . 8.7.3 Centrala Hantverksrådet beslutar 64 . . . . . . . . . . . 8.7.4 Återkallelse mästarbrev 65 av . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.5 Slutsatser 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Organisationernas uppfattning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Specialmotivering 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Utredningens direktiv 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Kungörelse 1973:596 om mästarbrev för hantverksutövare 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Utfärdade mästarbrev åren 1984-1993 83 . . . . . . . . . . Bilaga 4 Utfärdade gesällbrev åren 1988-1993 85 . . . . . . . . . . Bilaga 5 Skrivelse och promomoria från

Konkurrensverket 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Mästarbrev är ett kompetensbevis som kan tilldelas skickliga hantverkare. Enligt nuvarande bestämmelser utfärdas mästarbrev av Företagarnas Riksorganisation efter handläggning och yttrande av Mästarbrevsnämnden, en nämnd sammansatt av företrädare för Företagarnas Riksorganisation, Närings- och teknikutvecklingsverket samt Konsumentverket. En kungörelse från år 1973 reglerar förutsättningarna för utfärdandet av mästarbrev. Bakgrunden till utredningsuppdraget är framställningar från andra organisationer om att de också skall tillerkännas rätt att utfärda mästarbrev samt ett beslut från Konkurrensverket av innebörd att det nuvarande systemet med utfärdandet av mästarbrev inte är förenligt med konkurrensintresset. I betänkandet föreslås att Mästarbrevsnämnden skall upphöra. Frågor om mästarbrev skall tills vidare skötas Centrala Hantverksav rådet efter den l juli 1994 Sveriges Hantverksråd som är ett organ knutet till Företagarnas Riksorganisation i vilket ingår företrädare för organisationen samt Närings- och teknikutvecklingsverket. Hantverksrådet kommer att få en bredare sammansättning, bla. kommer Sveriges Hantverks- och Småföretag att beredas plats i rådet. De grundläggande bestämmelserna tas in i en särskild lag om mästarbrev för hantverkare, som föreslås träda i kraft den l januari 1995.

Författningsförslag

1 Förslag till lag 1994:000 om mästarbrev

för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

l § Mästarbrev är ett frivilligt kompetensbevis får tilldelas försom tjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om mästarbrev.

3§ Regeringen får överlämna till eller flera hantverksorganisaen tioner att pröva frågor om utfärdande och återkallelse mästarbrev. av

4 § En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela sökande en mästarbrev eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om ett beslut överklagas tillämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen 1986:223.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

SOU 1994: 53

2 Förslag till förordning om mästarbrev

för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser 1 § Mästarbrev får tilldelas förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke. Detta framgår av lagen 1994:000 om mästarbrev för hantverkare. Sveriges Hantverksrådl prövar frågor utfärdande och återom kallelse av mästarbrev.

2 § Innan rådet avgör frågan om att tilldela någon mästarbrev skall den inhämta yttrande om den sökandes kompetens från branschorganisationen, om det finns någon sådan organisation.

Ansökan och avgifter 3 § Ansökan om mästarbrev görs skriftligen hos Sveriges Hantverksråd.

4 § Den som önskar få mästarbrev skall betala en avgift till Sveriges Hantverksråd. Avgiftens storlek fastställs av Närings- och teknikutvecklingsverket efter samråd med Sveriges Hantverksråd.

Kraven för mästarbrev 5 § Mästarbrev får tilldelas den som inte har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken, minst sex år arbetat i det yrke som mästarbrevet skall avse, är verksam i detta och har förvärvat tillräcklig skicklighet och erfarenhet för att kunna utöva sitt yrke, och har de kunskaper i kalkylering och bokföring som en företagsledare behöver i yrket.

lCentrala Hantverksrådet den 1 juli 1994 anta namnet Sveriges avser att Hantverksråd.

lO

F örfattningsjförslag

Om det finns särskilda skäl får även den inte uppfyller villsom koren enligt första stycket tilldelas mästarbrev om han eller hon ändå anses förtjänt av att ett sådant brev.

6 § Skicklighet skall styrkas genom avlagt prov. Sveriges Hantverksråd beslutar om fordringarna för provet. Innehavare av gesällbrev eller motsvarande kompetensbevis behöver inte avlägga särskilt prov, om annat inte har bestämts för ett visst yrke.

Återkallelse mästarbrev av 7 § Sveriges Hantverksråd kan återkalla ett mästarbrev inneom havaren av brevet i utövandet av sitt yrke, gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, visat uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet, eller inte längre uppfyller de särskilda villkor bestämts för till- - som delande av mästarbrev.

Ansvarsbestämmelse 8§ Den som obehörigen utger sig för att ha mästarbrev döms till böter, om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

Överklagande

9§ Av lagen 1994:000 om mästarbrev för hantverkare framgår att Hantverksrådets beslut om att inte tilldela sökande mästarbrev en eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. l övrigt får rådets beslut inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1995 då kungörelsen 1973:596 om mästarbrev för hantverksutövare skall upphöra att gälla.

ll

l Inledning

l 1 Direktiven . Direktiven framgår av vad chefen för Kulturdepartementet anförde vid regeringssammanträde den 22 december 1993 i samband med att hon bemyndigades att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om rätt att utfärda mästarbrev för hantverkare. I direktiven framhålls att mästarbrev är ett frivilligt kompetensbevis som är värdefullt för hantverkaren för att styrka yrkesskickligheten och för konsumenten för att välja en kompetent hantverkare. Vidare betonas att mästarbrevet kan få ökad betydelse för hantverkare som söker arbete eller vill driva näring i vissa länder i Europa. Mitt uppdrag har varit att överväga hur en offentligrättslig reglering av mästarbreven skall utformas samt att i samråd med aktuella organisationer utarbeta förslag till bildandet av ett nytt eller förändrat organ till vilket staten kan överlämna förvaltningsuppgiften att utfärda mästarbrev. Direktiven finns fogade som bilaga 1 till detta betänkande.

1.2 Arbetets uppläggning

Jag har vid flera tillfällen sammanträffat med företrädare för Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Hantverks- och Småföretag samt Stockholms stads Hantverksförening. Vidare har jag besökt Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Konsumentverket, Skolverket och Sveriges industriförbund. Jag har också besökt Centrala Hantverksrådet och Mästarbrevsnämndens kansli i Leksand. sekretariatet har haft viss kontakt med Mesterbrevsnemnda i Norge.

2 Tidigare utredningar angående

hantverk

Genom 1846 års fabriks- och hantverksförordning avskaffades skråväsendet. Genom förordningen bestämdes det också att det i varje stad skulle bildas hantverksföreningar för befrämjande hantverkets av förkovran och för besörjande hantverkarnas av gemensamma angelägenheter. Reformen innebar att hantverkets organisationsväsende ändrades från den yrkesbestämda linjen som tidigare gällt till allen män linje där inte yrket utan verksamhetsorten bestämde organisationstillhörigheten. Rätten att öppna hantverksverkstad och ha gesäller eller lärlingar som arbetskraft krävde fortfarande att innehavaren förvärvat mästerskap i yrket. Genom näringsfrihetsförordningens ikraftträdande år 1864 Kungl. Maj:ts förordning angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 infördes i det närmaste fullständig näringsfrihet; mästerskapsbestämmelserna och skyldigheten att tillhöra hantverksföreningar upphörde. Rätten att etablera sig som företagare i självständiga hantverksyrken var en viktig fråga för hantverksföreningama kring sekelskiftet och tiden därefter. Många var på den tiden angelägna att det om skulle införas lagstadgade kompetensvillkor för den som önskade idka näring. 1936 års hantverkssakkunniga fick till uppgift att utreda frågorna om hantverkets högre yrkesutbildning, lärlingsutbildom ningen inom hantverket samt om uppställande av legala kompetensföreskrifter för rätten att idka hantverk. De hantverkssakkunniga lade under år 1936 fram ett förslag om inrättande ett statligt hantverksav institut, vilket också skedde Kungl. Maj:ts 141 till 1937 års prop. nr riksdag. I betänkandet Legala kompetensföreskrifter för utövande hantav verksyrken SOU 1939:46 konstaterade de sakkunniga bl.a. att många okvaliñcerade etablerat sig som yrkesmän, vilket innebar en risk för hantverkets bestånd. Risken bedömdes dock inte ett allsom varligt hot mot hantverksyrkena. Utredningen föreslog att en långt-

SOU 1994: 53

gående sanering av hantverket skulle ske genom en frivillig kompetensreglering, mästarbrevet, legaliserad genom att staten utfärdade en särskild mästarbrevskungörelse. I betänkandet angavs även att brevens utförande borde anförtros åt Sveriges hantverksorganisation SHO och att den kontroll från det allmännas sida, som måste anses nödvändig för att breven skola kunna erhålla en auktoritativ prägel, skulle tryggas genom att den sakliga prövningen av ansökningarna skulle åvila en särskild nämnd om tre personer, vars ordförande skulle utses av Kommerskollegium och vars båda övriga ledamöter skulle tillsättas av det nyligen bildade Statens Hantverksinstitut och av SHO. Utredningen ansåg vidare att den pågående industrialiseringsprocessen varit av mycket mer ingripande betydelse för hantverket än det fria tillträdet till yrkena. . Utredningens förslag resulterade i att Kungl. Majzts kungörelse 1940:873 om mästarbrev för hantverksutövare utfärdades. l anledning av en skrivelse från Sveriges hantverks- och Industriorganisation SHIO om vissa ändringar i mästarbrevskungörelsen erhöll fil. dr Harald Wik i mars 1971 uppdraget att göra en öxersyn av kungörelsen. I en promemoria ansåg Wik att mästarbrevet även i framtiden borde vara baserat en särskild kungörelse och stå under statlig myndighets kontroll Ds I 1971:2. Skälen för detta var dels behovet av enhetliga regler i de nordiska länderna, dels skyddet för konsumentintressena, och dels utbildningens och yrkesskickiighetens betydelse för landets näringsliv. I promemorian föreslogs smärre ändringar i kungörelsen, bl.a. skulle en sökande kunna få mästarbrev efter års arbete i stället för efter åtta år som då gällde. Dessutom sex föreslogs att kravet att sökanden skulle vara rörelseidkire eller arbetsledare skulle strykas. Vid remissbehandlingen förordade huvuddelen av remissinstanserna en fortsatt offentligrättslig reglering men vissa myndigheter ifrågasatte om det fanns skäl för en statlig myndighet att medverka i den mån utredningen föreslog. SHIO bearbetade promemorians och remissinstansernas förslag och överlämnade ett nytt förslag till kungörelse till Industridepartementet. l detta förslag som till stor del låg till grund för den kungörelsen 1973:596 om mästarbrev för nya hantverksutövare minskade statens inflytande. Kommerskollegium skulle inte längre besluta i vilka yrken mästarbrev skulle utfärdas.

Tidigare utredningar angående hantverk

Statliga myndigheter skulle endast företrädda i Mästarbrevsvara nämnden och överpröva SHIO:s beslut. Konsumentintressena skulle tillgodoses genom att Konsumentverket skulle sitta med i Mästarbrevsnämnden. Den snabba industriella expansionen som byggde tekniska nya metoder medförde därefter att gamla hantverkstraditioner och hantverkskunnande successivt trängdes tillbaka. Riksdagen begärde därför vid riksmötet 197778 utredning skulle tillsättas med uppgift att en att göra en utvärdering av hantverkets situation och framtidsutsikter NU 197778:55, rskr. 1977782283. Med anledning härav uppdrog regeringen i december 1978 Statens industriverk att utreda dessa frågor. I Statens industriverks rapport SIND 1981:2 diskuterades de faktorer som bidragit till att hantverkstraditionerna trängts tillbaka och hantverkskunnandet försvunnit. Vidare redovisades förslag till åtgärder, bl.a. fyra olika alternativ till organisatorisk utformning av ett organ med uppgift att verka för hantverkets utveckling: ett självständigt hantverksinstitut, en hantverksnämnd knuten till Statens Industriverk, en hantverksgrupp inom ramen för SIFU Stiftelsen institutet för - Företagsutveckling, eller en hantverksnämnd som skulle knytas till Statens Kulturråd. - I rapporten förordades hantverksgrupp inom för att en ramen SIFU skulle bildas. SIFU var en statlig stiftelse bildades år 1980 med uppgift som att genom främst fortbildningsverksamhet stärka de små och medelstora företagens livskraft och utvecklingsförmåga. Stiftelsen lades ned den 1 januari 1994. Rapporten redovisades i en proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning prop. 198182:1 18 s. 198 f.. Chefen för industridepartementet konstaterade att hantverket spelar en viktig roll i det svenska näringslivet lade men inte fram några konkreta förslag om något hantverksorgan. Vid behandlingen i Näringsutskottet ansågs det att ett hantverksinstitut skulle kunna bidra till att Sverige även i fortsättningen skulle ha tillgång till en väl fungerande hantverksservice och utskottet förut-

SOU 1994: 53

satte att regeringen utan dröjsmål skulle ta ställning i frågan med inriktningen att nå för hantverket positiv lösning. Riksdagen anslöt en sig till utskottets förslag NU 198182:51, rskr. 1981822417. Regeringen uppdrog i september 1982 riksdagsledamoten Johan A. Olsson att biträda lndustridepartementet i frågor rörande behov av statliga åtgärder för olika hantverksyrken. Denne föreslog i skrivelser den 5 oktober 1982 och den 14 februari 1983 att en central hantverksnämnd skulle upprättas och finansieras med statliga medel. I 1983 års budgetproposition förklarade föredragande statsrådet sig inte beredd att förorda att statlig hantverksnämnd skulle invara en rättas prop. l982l83zl00, bil. 14, B 3. I interpellationsdebatt i en riksdagen den 17 januari 1983 förklarade dåvarande industriministern Thage G. Peterson att det enligt honom ankom på Statens industriverk och övriga näringspolitiska att inom ramen för sina resurser organ beakta hantverksföretagens behov service, att regeringen stödde av privata initiativ till bildande hantverksnämnd och att Industriav en verket hade möjlighet att stödja eventuell hantverksstiftelse eller en organisationshantverksstiftelse, denna bildades privat initiativ, om med mindre belopp ut ett anslag Statens industriverk förfogade som över RD 198283161 43 i anledning av interpellation 198283:47. s. Frågan inrättande hantverksnämnd behandlades av om av en Näringsutskottet i anledning budgetpropositionen och ett flertal av motioner. Utskottet förklarade att det viktigt att Sverige slog vakt var hantverket att detta intresse inte bäst skulle tillgodoses genom om men tillkomsten centralt statligt organ av den typ som föreslogs i av en vissa motioner. Utskottet hänvisade vidare till vad industriministern uttalat i interpellationssvaret och fastslog att utskottet hade samma inställning i frågan industriministern NU 198283234, rskr. som 198283374. Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen SHIO-Familjeföretagen beslöt den 30 augusti 1983 att en central hantverksnämnd skulle inrättas med säte i Leksand. I nämnden skulle ledamöter från SHIO-Familjeföretagen, Statens industriverk, SIFU och Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund ingå. Nämnden kallades Centrala Hantverksnämnden ändrade år 1988 namn till men Centrala Hantverksrådet.

3 De olika

hantverksorganisationema och deras uppkomst

3.1 Kort historik

Vid ett industriidkaremöte år 1896 bildades den första hantverkssammanslutningen som fick namnet Centralstyrelsen för Sveriges hantverks- och industriföreningar. Sammanslutningen hade problem med frågan om organisationen skulle grundas på hantverksföreningarna, som var avsedda för alla hantverkare oavsett yrke eller på de yrkesföreningar som växte upp vissa orter. Problemen ledde till att en klyvning av organisationen genomfördes år 1905 och att Sveriges Hantverksorganisation SHO bildades. SHO började år 1916 att anordna mästarkurser på försök och år 1929 att utfärda egna kompetensdiplom som benämndes mästarbrev. År 1940 utfärdades tidigare avsnitt 2 kungörelsen som nämnts 1940:873 angående mästarbrev för hantverksutövare enligt vilken SHO fick rätt att ge ut mästarbrev. Kungörelsen ersattes som också tidigare nämnts år 1973 med en ny kungörelse om mästarbrev för hantverksutövare där rätten att tilldela hantverkare mästarbrev tillerkändes Sveriges hantverks- och industriorganisation SHIO i vilken SHO ingick. SHIO gick år 1978 samman med Familjeföretagens förening. Kungörelsen ändrades därför på så sätt att Sveriges hantverks- och industriorganisation Familjeföretagen SHIO-Familjeföretagen fick rätt att utdela mästarbrev SFS 1979:42. Kungörelsen ändrades på nytt år 1987 då rätten att utdela mästarbrev överfördes till Småföretagens Riksorganisation SFS 1987:57 och år 1991 då rätten överfördes till Företagarnas Riksorganisation SFS 1991:954. Kungörelsen i sin nuvarande lydelse finns fogad som bilaga 2 till betänkandet.

SOU 1994: 53

3.2 Äldre hantverksorganisationer

När SHO bildades år 1905 hade den enligt stadgarna som en av sina uppgifter att främja hantverket och den mindre industrin och verka för dessa idkares sociala ställning. Detta skulle bl.a. ske genom ett ordnat lärlingsväsen och genom fortbildning. Småföretagens Riksorganisation, som efter några namnbyten och sammanslagningar övertog den roll för hantverket som SHO tidigare haft, var en näringspolitisk riksorganisation för familjeföretag inom enskilt näringsliv. Organisationen var uppbyggd av rikets 25 hantverks- och industridistrikt samt 42 branschförbund. Organisationen företrädde ca 60 000 företag och dess uppgift var att verka för en fri enskild företagsamhet grundad fri marknadshushållning, att företräda medlemmarna inför riksdag, regering, myndigheter och sammanslutningar inom närings- och samhällslivet samt att främja yrkesutbildning och yrkesskicklighet m.m. Till Småföretagens riksorganisation var bl.a. Mästarbrevsnämnden se avsnitt 3.3.1 och Centrala Hantverksrådet knutna.

3.3 Nuvarande hantverksorganisationer

3.3.1 Företagarnas Riksorganisation Småföretagens Riksorganisation och Företagareförbundet bildade i juni 1990 Företagarnas Riksorganisation FR. FR är enligt sina ideell näringspolitisk organisation, partipolitiskt obunden, stadgar en skall verka för enskild företagsamhet grundad marknadssom ekonomi under socialt bl.a. genom att slå vakt om enskild ansvar äganderätt, näringsfrihet, fri konkurrens och rättssäkerhet samt att främja yrkesutbildning och yrkesskicklighet inom hantverk och andra näringsgrenar. Riksorganisationen är uppbyggd av distrikt som företräder anslutna lokalföreningar, samt av branschförbund, som inom riksorganisationen företräds ett representantskap. Organisationens beslutande av organ är kongress och riksstyrelse. Medlemskap i organisationen kan enligt stadgarna erhållas av företagare och andra enskilda personer som delar organisationens

De olika hanrverksorganisationema och deras uppkomst

grundläggande värderingar. Företagaren blir medlem i lokalen förening eller, i kommuner där lokalföreningar saknas, direkt i distriktet. Riksorganisationen företräds av riksstyrelsen har sitt säte i som Stockholm. Styrelsen utgörs ordföranden, vice ordföranden och 18 av ledamöter. Av dessa 18 ledamöter har kongressen valt 14 ledamöter från distrikten och 4 ledamöter från branschförbundens representantskap. Organisationen har 66 000 direktanslutna och ytterligare 30 000 branschanslutna företag. Centrala Hantverksrådet och Mästarbrevsnämnden är knutna till FR. Organisationen är uppbyggd enligt denna skiss:

Företagarnas Riksorganisation

Företagarnas Stiftelsen Hant- Utbildnings AB verksfrämjandet

Mästarbrevsnämnden Folkhögskola Centrala Hantverksrådet

Stiftelsen Hantverksfrämjandet bildades år 1987 initiativ av Småföretagens Riksorganisation och består medel överförts av som från Föreningen Hantverkets folkhögskola och medel av som på annat sätt tillförts stiftelsen för befordrande stiftelsens ändamål. Stiftelav sen har enligt stadgarna som är från år 1987 till ändamål att främja utbildning och information samt utvecklings- och forskningsarbete inom hantverks- och småföretagssektorn. Stiftelsen är självständig huvudman för Hantverkets folkhögskola och Centrala Hantverksrådet. Enligt stiftelsens stadgar skall i rådet ingå företrädare för stiftelsens tidigare huvudman Småföretagens Riksorganisation och vissa intressenter, t.ex. myndigheter, organisationer och andra sammanslutningar

SOU 1994: 53

eller institutioner som är intresserade av stiftelsens verksamhet och med vilka överenskommelse träffats härom. Centrala Hantverksrådet har inte egna stadgar.

Centrala Hantverksrådet bildades år 1983 som har beskrivits under avsnitt 2.1, och har till huvuduppgift att initiera, stimulera, stödja samt bevaka insatser inom hantverkssektorn i Sverige. Centrala Hantverksrådet skall verka för en utökad samverkan mellan olika intressenter som t.ex. branschorganisationer, myndigheter, utbildningsanordnare och verksamma hantverkare. Rådet arbetar för en samordning av olika intressegrupper som vill behålla och vidareutveckla tradition och kunskap inom hantverksområdet, och det ny skall vara idégivare och pådrivare för att på så sätt främja utveckling och nyskapande som flyttar fram hantverkets positioner. Sedan april 1991 handlägger Hantverksrådet samtliga ansökningar av gesäll- och mästarbrev i landet uppdrag av FR. Hantverksrådet har en styrelse med sex ordinarie ledamöter utsedda FR tre ledamöter, Stiftelsen Hantverksfrämjandet. Branschav förbundens representantskap och NUTEK en ledamot vardera. Förutom de organisationer som är representerade i styrelsen samarbetar Hantverksrådet också med en rad myndigheter och organisationer via referensgrupp. Referensgruppen består bl.a. av repreen sentanter för Arbetsmarknadsstyrelsen, Glesbygdsverket, Landstingsförbundet, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Skolverket och Statens Kulturråd. Dessutom har representanter för bl.a. SAF, Utbildningsdepartementet, Stiftelsen institutet för Företagsutveckling SIFU, nedlagt och Föreningen Sveriges Konsthantverkare och numera Industriformgivare KIF deltagit i referensgruppens möten. Enligt uppgifter från Hantverksrådet har inte referensgruppen haft något möte sedan 1992. Skälen för detta är att vissa organisationer har saknat intresse för att andra myndigheter eller organisagruppen, tioner har lagts ned eller omorganiserats samt att Hantverksrådet de senaste åren i stället arbetat mer med direktkontakter med myndigheter och organisationer. Vid Hantverksrådets kansli i Leksand finns för närvarande 4,25 tjänster.

De olika hanrverksorganisationerna och deras uppkomst

När det gäller finansiering står NUTEK för ett årligt grundanslag som skall täcka administrations- och kanslikostnader samt vissa tillläggsanslag för speciella avgränsade projekt. Budgetåret 199192 erhöll man totalt 2 024 000 kr, 924 000 kr för projektet Mästarvarav kampanjen. För budgetåret 199293 bidraget var l 663 000 kr. Bidraget för budgetåret 199394 uppgår till 500 000 kr och härrör från Kulturdepartementets huvudtitel. Regeringen anförde i 1994 års budgetproposition roll vid att statens utfärdande av mästarbrev håller på att prövas och framtida att en organisation för utfärdande av mästarbrev kan utformas utan att särskilda statliga medel behövs prop. 199394:100 bil. 12 B 2. Därför ansåg regeringen att det anslag som hittills hade disponerats av NUTEK för bl.a. finansiering Mästarbrevsnämnden inte borde av finnas med på statsbudgeten från och med budgetåret 199495. Kulturutskottet har föreslagit bifall till regeringens förslag bet. 199394:KrUl9. Näringsutskottet har föreslagit riksdagen avslå att en motion med hemställan om fortsatta till Centrala Hantresurser verksrådet motion 199394:N220, bet. 199394:NUl5. Riksdagen han anslutit sig till förslagen rskr. 282 resp. 221. FR ställer även medel till förfogande för att Hantverksrådet under en treårsperiod, räknat från april 1991, skall överta och driva gesälloch mästarbrevshanteringen. Bidraget budgetåret 199293 uppgick till 200 000 kr. Hantverksrådet får även intäkter från de avgifter för gesäll- och mästarbrev som tas ut. Från den 1 juli 1994 kommer rådet att benämnas Sveriges Hantverksråd.

Mästarbrevsnämnden regleras i kungörelsen mästarbrev för om hantverksutövare. Nämnden består fyra ledamöter och fyra av ersättare. Två ledamöterna utses NUTEK, skall av av varav en vara nämndens ordförande, en av Konsumentverket och styrelsen för en av FR. Nämndens kansli finns i Leksand och sysselsätter en sekreterare i samverkan med Centrala Hantverksrådet. Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos dem söker som mästarbrev samt till- eller avstyrker beviljandet mästarbrev. av Nämnden har kontinuerlig kontakt med yrkesförbund och branschorganisationer och i samverkan med dem reviderar den och tar fram

SOU 1994: 53

aktuella provbestämmelser för mästarbrev. Nämnden skapar normer och riktlinjer för vilka kunskaper som krävs i t.ex. bokföring och kalkylering kostnad- och prisberäkning. Vidare företar nämnden åtgärder mot vilseledande marknadsföring t.ex. om någon annonse- , ring felaktigt uppgivit sig ha ett mästarbrev.

Företagarnas Utbildningsråd som var ett organ inon. FR hade tidigare bl.a. hand frågor rörande gesällbrev, vad gäller framom tagning och fastställande av nya provbestämmelser samt svarade för att en kontinuerlig översyn och revidering av gamla besiämmelser gjordes. Rådet avslog och tillstyrkte ansökningar om företagardiplom samt lade fast reglerna för diplomet. Dessa uppgifter sköts numera av Mästarbrevsnämnden mm av FR benämns Gesäll- och Mästarbrevsnämnden.

3.3.2 Sveriges Hantverks- och Småföretag Sveriges Hantverks- och Småföretag SHS är en sammanslutning av lokala föreningar för hantverks- och småföretag inom enskilt näringsliv. Organisationen bildades den 28 september 1991, men bygger erfarenheter och traditioner från f.d. SHIO och Småföretagens Riksorganisation. Målsättningen är att SHS skall arbeta partipolitiskt obundet i förtroendefullt samarbete med myndigheter, bransch- och yrkesföreningar samt andra organisationer samt att organisationen skall verka för enskild företagsamhet grundad marknzdshushållen ning under socialt och därigenom slå vakt om ekonomisk ansvar frihet, enskild äganderätt och rättssäkerhet. Sveriges Hanterks- och Småföretag skall enligt sina stadgar särskilt värna om de mnsta hantverks- och småföretagen, främja yrkesutbildning och yrkesskicklighet samt skapa förståelse för småföretagens betydelse för landets ekonomi och för en meningsfull sysselsättning samt arbeta för att scatteregler och övrig lagstiftning får sådan utformning att småföretagen kan bestå och utvecklas. Årsmötet utgör riksorganisationens beslutande Årsmötet organ. ombud för anslutna lokalföreningar. Riksstyrelsen leder och utgörs av övervakar organisationens verksamhet, ser till att stadgarna följs,

De olika hantverksorganisationerna och deras uppkomst

verkställer årsmötets beslut m.m. Riksstyrelsen består organisaav tionens ordförande, vice ordförande samt fyra ordinarie ledamöter valda av årsmötet. Anslutning av föreningar till riksorganisationen beslutas enligt stadgarna av riksstyrelsen efter skriftlig ansökan. Till organisationen är omkring 30 föreningar och 5 branschförbund anslutna, vilket enligt SHS motsvarar drygt 7 000 företag.

4 Gällande bestämmelser

4.1 Mästarbrevskungörelsen

Kungl. Majzts kungörelse 1973:596 om mästarbrev för hantverksutövare trädde i kraft den l juli 1973, då kungörelsen 1940:873 angående mästarbrev för hantverksutövare upphörde att gälla. Kungörelsen har ändrats vid sex tillfällen ändringarna har främst men avsett ändring av organisationernas Den gällande lydelsen namn. av kungörelsen återfinns tidigare nämnts i bilaga som Enligt l § får mästarbrev tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare i ett visst yrke. Det är FR beslutar tilldelande som om av mästarbrev efter yttrande från Mästarbrevsnämnden. Mästarbrev får enligt 4 § tilldelas den inte har förvaltare som enligt ll kap. 7 § föräldrabalken, har arbetat i minst år i det yrke sex som mästarbrevet avser, har förvärvat skicklighet och erfarenhet samt har kunskaper i kalkylation och bokföring. Möjlighet finns för organisationen att efter framställning Mästarbrevsnämnden tilldela av någon mästarbrev som inte uppfyller de föreskrivna villkoren. Enligt 7 och 8 §§ får organisationen, efter tillstyrkan Mästarav brevsnämnden, återkalla ett mästarbrev. Detta får ske innehavaren om av brevet i utövande av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, visat uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om han inte uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs för tilldelande av mästarbrev. Detta är enligt FR mycket ovanligt och kan endast komma i fråga om någon innehavare sysslat med olagliga affärer, haft svart arbetskraft eller fått ett flertal anmälningar mot sig grund av dåligt utförda arbeten. Organisationen får enligt 10 § ta ut avgift vid ansökan om och tilldelande av mästarbrev. Mästarbrevsnämnden fastställer avgifterna. Enligt ll § kan den som obehörigen utger sig för att inneha mästarbrev dömas till böter om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

SOU 1994: 53

Organisationens beslut att avslå ansökan om mästarbrev eller att återkalla mästarbrev kan överklagas till NUTEK. Mot verkets beslut i ett sådant ärende får dock talan inte föras.

4.2 Handläggning av mästarbrevsärenden

En ansökan om mästarbrev skickas in till Mästarbrevsnämndens kansli, vilket har beskrivits i det föregående är gemensamt med som Centrala Hantverksrådets kansli och handläggs där. Till ansökan skall bifogas handlingar som styrker yrkeskunnigheten, ex. gesällbrev, yrkes- eller utlärningsbevis, intyg om mästarprov eller annat bevis yrkeskunnighet. Handlingar som visar sex års erfarenhet inom yrket skall inges. De företagsekonomiska kunskaperna kan styrkas genom Företagarnas Riksorganisations företagardiplom eller genom intyg annan motsvarande utbildning. I ansökan skall anges om sökanden om är medlem i FR eller i yrkes- eller branschförbund men det finns inget krav på medlemskap i någon organisation. Anmälningsavgift skall även erläggas. Om inte alla nödvändiga handlingar finns med i ansökan, föreläggs sökanden att komplettera den. Vid beredningen av en ansökan begär Mästarbrevsnämnden in synpunkter på den sökande från organisationens distrikt, från berört branschförbund och i vissa fall från lokalföreningen. Den handläggande personalen kansliet undersöker om den sökandes handlingar styrker yrkeskunskaper i nivå med fastställda provbestämmelser för just det aktuella yrket. Inför Mästarbrevsnämndens sammanträden, två sammanträden per år med personlig inställelse och övriga sammanträden via telefon, skickar kansliet ut meritsammanställningar de sökande till nämndens ledamöter. Vid mötet beslutas därefter om ansökan skall tillstyrkas. Det förekommer att ledamöterna anser att alla krav inte är uppfyllda. Ärendet bordläggs då och sökanden möjlighet att ges komplettera ärendet. Om utfärdande av mästarbrev tillstyrks meddelas den sökande detta och ombeds betala in slutavgiften på för närvarande 750 kr. Samtidigt underrättas sökanden om att mästarbrevet kommer att översändas till FR:s distrikt- eller lokalkontor och att tidpunkt för utdelandet ett av

Gällande bestämmelser

av brevet meddelas senare. FR:s styrelse beslutar därefter tillom delande av mästarbrev. Utdelandet mästarbrevet ske oftast vid av en högtidlig ceremoni. De senaste tio åren har det utfärdats mellan 142 och 333 mästarbrev per år inom ett 80-tal olika hantverksyrken. En viss nedgång

har skett de senaste åren. Av bilaga 3 framgår antalet utfärdade mästarbrev i olika yrken åren 1984-1993.

4.3 Gesällbrev

Gesällbrevet är ett kompetensbevis erhålls efter avlagt gesällsom prov. Branschförbunden ger förslag på bestämmelser för proven. Gesäll- och Mästarbrevsnämnden beslutar provbestämmelserna om samt vilken längd på utbildningen som skall krävas, tre eller fyra år. Provet avläggs under senare delen av utbildningen och kontrolleras

och granskas av respektive branschorganisation. Ansökan gesällom brev, granskningsprotokollet och intyg utbildning skickas till om Gesäll- och Mästarbrevsnämndens kansli sköter den praktiska som hanteringen av gesällbreven. Gesällbrev kan därefter utfärdas FR. av Själva utdelandet gesällbrevet sker ofta hos den lokala föreav ningen under festligare former. Det utfärdas l 500 gesällbrev ca per år inom ett 60-tal olika hantverksyrken, bilaga se Någon författning reglerar utfärdandet gesällbrev finns som av inte.

5 Framställningar till

Kulturdepartementet

Bakgrunden till mitt uppdrag är framgår direktiven som av ett antal framställningar inkommit till Kulturdepartementet som rörande utfärdande av mästar- och gesällbrev m.m.

Stockholms stads Hantverksförening har anhållit om rätt för föreningen och andra hantverksföreningar att utfärda mästarbrev inom hantverksyrken.

Hässleholms Hantverks- Industriförening har hemställt om en författningsändring som ger föreningen och andra fristående hantverksföreningar rätt att dela ut mästarbrev.

Sveriges Hantverks- och Småföretag har ansökt om rätt att som riksorganisation utfärda mästarbrev. Stockholms stads Hantverksförening och Hässleholms Hantverks- och Industriförening är medlemmar i SHS. Föreningarna och organisationen har redovisat bakgrunden och skälen till framställningarna. Sammanfattningsvis har organisationerna framfört följande. Småföretagens Riksorganisation trädde beslut den 25 maj genom 1991 i likvidation och organisationen avvecklades. Många tidigare hantverks- och småföreningar ombildades till föreningar inom den nybildade organisationen Företagarnas Riksorganisation. Dessa föreningar har inte längre någon utpräglad hantverksprofil. Oppositionen mot den nya organisationen har varit stor bland hantverksföreningarna i landet. Det största missnöjet har riktat sig mot att medlemsföreningarna påtvingats nya stadgar kringskär självbestämmandet som hos föreningarna, att verksamheten inte kan betraktas politiskt som neutral och att grundsyftet att slå vakt yrkeskunnande och skickom lighet kommer i skymundan för politiskt agerande inte som gagnar

SOU 1994: 53

hantverks- och servicenäringarna. Medlemskapet i organisationen är dessutom personligt. Ett antal äldre hantverksföreningar runt om i landet har inte stort ombildats kvarstår som hantverksföreningar. Dessa tidigare utan fristående hantverks- och småföretagsföreningar har bildat en gemenriksorganisation, Sveriges Hantverks- och Småföretag. Rikssam organisationens syfte är att samla lokala föreningar av företag inom hantverk, service, småindustri och närstående näringar för att dels yrkeskunnande och yrkestradition, dels stödja de minsta värna om företagen i deras verksamhet. De anslutna lokalföreningarna tidigare anslutna till Småvar företagens Riksorganisation och har därigenom haft ansvaret för utfärdandetutdelandet gesäll- och mästarbrev sina orter. Föreav ningarna har såsom gamla hantverksföreningar stor kunskap om de ställas mästarbrevssökande. krav som bör Gesäll- och mästarbrev är gamla institutioner, förknippade med kvalitet och hantverksyrken. För att breven skall vara de kompetensbevis de borde skall de utfärdas av bedömare med kunskap vara, och omdöme i yrkena. Breven behövs en kommande EG-marknad. Konkurrens krävs för att höja kompetenskraven. Gesäll- och mästarbrev får inte statligt stött monopol för en organisation. vara ett

Riksorganisation har i yttrande över ansökningarna Företagarnas de bör avslås. Organisationen har även hemställt att deras anfört att utfärda gesällbrev regleras. Som skäl har anförts bl.a. rätt att följande. Huvuddelen Småföretagens Riksorganisations lokalföreningar av antagit normalstadgar och är därmed lokalföreningar inom har nya del organisationens medlemmar är hantverkare. Den FR. En stor av organisationens verksamhet varit inriktad hantverk har del av som under de åren utvecklats och utökats genom de satsningar som senaste gjorts i anslutning till stiftelserna Hantverksfrämjandet och Centrala

Hantverksrådet. bildat lokalföreningar och kommer att bilda ytterligare FR har nya föreningar så minst förening finns i varje kommun i Sverige. att en genomförande hantverksföreningarnas förslag skulle inne- Ett av grunderna för mästarbrevssystemet skulle falla. Resultatet bära att

Framställningar till Kulturdepartementet

skulle bli att mästarbrevet skulle förlora sitt värde kompetenssom bevis. Detta skulle djupt olyckligt, inte minst med tanke på vara Sveriges närmande till Europa och den starka ställning mästarbrevet har inom flertalet av EG:s länder. Betydande praktiska problem och administrativa kostnader skulle dessutom uppstå beslutanderätten om för mästarbrev överfördes från organisationens styrelse till enskilda lokalföreningar.

Konkurrensverket har i särskild skrivelse till regeringen anfört en bl.a. att mästarbrevssystemet kan ett slags myndighetskonses som trollerat auktorisationssystem. Sådana system bör, enligt Konkurrensverkets mening, förbehållas de fall där det finns ett skyddsintresse från det allmännas sida vad gäller bl.a. liv, säkerhet, hälsa och personlig integritet och detta kan inte gälla för mästarbrevsanses systemet, vars syfte i första hand är att ställa upp vissa utbildningskrav för olika hantverksyrken. Systemet har enligt Konkurrensverket en koppling till äldre tiders näringsreglering och skråväsende då bl.a. konsument- och konkurrenslagstiftning hade underordnad betyen delse. Sedan mästarbrevets tillkomst har dock skett betydande en utveckling av lagstiftningen inom marknadsrättens område. Konkurrensverket anser att det aktuella systemet för utfärdande av mästarbrev inte är förenligt med konkurrensintresset varför mästarbrevskungörelsen bör upphävas och Mästarbrevsnämnden läggas ner. Konkurrensverket ifrågasätter också nuvarande är förom system enligt med EES-avtalet. Skrivelsen finns fogad bilaga 5 till som betänkandet.

6 Internationella

frågor

6.1 Mästarbrev i andra länder

Centrala Hantverksrådet har uppgivit att det finns ett ökat intresse för mästarbrev från personer vill söka arbete och driva näring i som andra länder. På senare tid har detta speciellt gällt arbete inom byggnadssektorn i Tyskland. Enligt uppgifter från rådet finns stor efterfrågan på svenska byggnadskunniga för arbete i personer Tyskland men krav ställs ofta innehav mästarbrev. Även inom av andra branscher har svensk arbetskraft efterfrågats, med önskemål om innehav av mästarbrev. De uppgifter om hantverk och mästarbrev i andra länder som redovisats i det följande har bl.a. hämtats från Centrala Hantverksrådets skrift Hantverks- och yrkesutbildning i Europa.

6.1.1 Danmark l Danmark har yrkesorganisationerna stor betydelse. Organisationerna har skapat ett hantverksråd som bevakar småföretagens och hantverkarnas intressen. Ett flertal hantverksutbildningar finns. Utbildningsbevis utfärdas efter avslutad utbildning. I vissa fall avslutas utbildningen med svendepröve gesällprov. Den innehar gesällsom brev eller har likvärdig utbildning kan enligt 17 § näringslagen kalla sig mester. Mästartiteln är så sätt skyddad. Traditionellt mästarbrev finns inte.

6.1.2 Finland Enligt lagen om fackliga kompetensexamina från 1972 kan kompetensexamen avläggas i form av yrkesexamen och högre yrkesexamen. När lagen trädde i kraft ersattes gesällbrev med yrkesexamen och mästarbrev med högre yrkesexamen. I högre yrkesexamen kan den

SOU 1994: 53

har avlagt yrkesexamen i visst yrke och därefter skaffat sig delta som godtagbar arbetserfarenhet i 2-3 år, eller har arbetat i minst 8 år i ett yrke och avlagt yrkesexamen i branschen. Högre yrkesexamen omfattar ett teoretiskt som varar i l-2 dagar och arbetsprov som prov 1-5 dagar beroende yrke. Kompetensexamina handläggs av varar Yrkesutbildningsstyrelsen med bistånd av centrala kommissioner, yrkesläroinrättningar, fackliga kurscentra och lärlingsnämnder.

6. 1.3 Frankrike I Frankrike definieras hantverksyrken efter två kriterier, typ av tillverkning och företagets storlek. Det finns ett lOO-tal hantverkskammare stöder företagen. Hantverkarna är registrerade i ett som hantverksregister. Hantverksutbildning och lärlingsutbildning finns liksom möjlighet att erhålla gesällbrev och mästarbrev.

6.1.4 Italien Begreppet hantverkare omfattar den som producerar eller utför tjänster, service praktisk eller konstnärlig natur och som inte ger av har för många anställda. Hantverksutbildningar finns i ett stort antal olika hantverksyrken. Lärlingsutbildning finns också. Efter avslutad utbildning kan diplom eller andra utbildningsbevis ges ut. Ibland förekommer fastställda Mästarbrev av det slag som finns i prov. Tyskland förekommer inte i Italien.

6.1.5 Norge I syfte skydda och återuppliva gamla hantverk har de senaste åren att upprättats ett hantverksregister med upplysningar om hantverk och hantverkare i landet. Hösten 1994 införs en reformerad och förbättrad hantverksutbildning ger rätt till tre års yrksesutbildning som och förbättrad lärlingsutbildning. Efter normalt fyra års utbildning kan erhållas fagsvennebrev gesällbrev.

Internationella frågor

Mästarbrev kan enligt lov om mesterbrev i håndverk og annen nzering från 1986 tilldelas den uppfyller närmare bestämda som kvaliñkationskrav. Sökanden skall ha avlagt svenneprovfagprov och ha varit verksam i sitt yrke i minst år eller minst två år efter sex svenneprovet samt ha genomfört en mästarkurs i ekonomi, marknadsföring och företagsledning. Mästarprovsbestämmelser finns i 50 ca olika yrken. Enligt bestämmelser i lagen får endast den har som mästarbrev rätt att kalla sig mästare. Det finns Mästarbrevsnämnd en som handlägger och utfärdar mästarbrev samt har hand ett om mästarbrevsregister. Mästarbrevsnämnden är en offentlig nämnd med ledamöter från Näringsdepartementet, en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation. Nämndens sekretariat är knutet till en arbetsgivarorganisation. För att få använda sig av mästartiteln skall hantverkaren vara registrerad i mästarbrevsregistret. Registreringsavgift på 300 norska kronor per år tas ut. Ca 19 000 mästare är registrerade i registret. En ansökningsavgift på 300 kr tas även ut i samband med utfärdandet av mästarbrevet. Mästarbrevsnämnden finansieras helt dessa genom avgifter.

6. 1 .6 Storbritannien

I Storbritannien är hantverkssektorn självständig och styrs inte av några författningar. Yrkesorganisationerna har stark ställning och en har inflytande över innehållet i utbildning och önskvärd kompetens hos en yrkesutövare. Inom de flesta utbildningar finns kompetensbevis i form av diplom, certifikat, gesällbrev eller mästarbrev. Kompetensbevisen utfärdas olika utbildningsmyndigheter. av

6.1.7 Tyskland uppgifter från f.d. Västtyskland

I Tyskland har hantverk hög status och landet har mycket välen organiserad hantverkssektor. Hantverksutövare är anslutna till någon av de ca 45 hantverkskammare som finns i landet. Enligt tysk hantverkslag får bara är inskrivna i hantverkspersoner som

SOU 1994: 53

kamrarnas yrkesregister utöva något av de ca 126 hantverksyrken som finns förtecknade i registret. Gesällbrev krävs för detta. Hantverks- och yrkesutbildning sker i hantverks- och yrkesskolor och som lärlingsutbildning i företag. Gesällbrev och mästarbrev kan erhållas efter avslutad utbildning. Kraven för erhållande av breven finns reglerade i förordningar. Minst tre års utbildning och godkänt gesällprov krävs för att få gesällbrev. Mästarbrev kan utfärdas till den som har arbetat minst tre år i sitt yrke efter gesällprovet och som avlagt mästarprov. Provet innehåller ett praktiskt moment samt prövar sökandens kunskaper i pedagogik, ekonomi och teori. Hantverkskamrarna hanterar gesällbreven och mästarbreven.

6.1.8 Österrike

Hantverks- och yrkesutbildningen är väl utbyggd med bl.a. yrkesskolor och lärlingsutbildning. Efter avslutad utbildning med examen erhålls certifikat och utbildningsbevis. Gesällbrev och mästarbrev finns i flera yrken. Systemet påminner om det tyska.

6.2 EG:s direktiv ömsesidigt erkännande av

om examina

Enligt artikel 57 i Romfördraget skall direktiv utarbetas för att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis rör arbetstagares och egenföretagares som upptagande och utövande av förvärvsverksamhet. Ett flertal direktiv finns på området, bl.a. sju s.k. specialdirektiv som rör enskilda yrkesområden och två generella direktiv som skall omfatta alla andra yrken inte omfattas av specialdirektiven. De sju specialdirektiven som läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, veterinärer, avser apotekare och arkitekter. de generella direktiven trädde i kraft den 1 januari 1991 och Ett av omfattar alla yrken som är författningsreglerade och som bygger högskoleutbildningar som är minst tre år dir. 8948 EEG. Huvudsyftet med direktivet är att examensbevis som i hemlandet ger

Internationella frågor

tillträde till ett reglerat yrke även skall behörighet i andra EGge länder för utövandet av yrket. I juni 1992 antogs direktiv 9251EEG andra generell om en ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 8948EEG. I detta direktiv behandlas två utbildningsnivåer, dels eftergymnasiala utbildningar minst ett år för vilka tillträdeskravet är avlagd gymnasieutbildning och som inte omfattas det första generella av direktivet 8948, dels alla andra utbildningar, till exempel gymnasiala utbildningar, kortare kurser och kompetens förvärvsgenom arbete. De utbildnings- och kompetensbevis enligt direktivet skall som beaktas är de bevis som har utfärdats myndighet enligt av en som vederbörande medlemsstats lagar och andra författningar är behörig. Till direktivet finns en bilaga C med förteckning över utbildningslinjer med en sådan särskild uppläggning gör att utbildsom ningen kan jämställas med den högre de utbildningsnivåer av som ovan nämnts. Bland dessa utbildningslinjer finns angivet utbildning en till hantverksmästare MesterMeisterMaitre. Danmark, Tyskland och Luxemburg har antecknat en del yrkesutbildningar i denna förteckning, bl.a. optiker, tandtekniker och ortopeditekniker. Direktivet gäller varje medborgare i medlemsstat vill utöva en som ett reglerat yrke i en värdmedlemsstat som företagare eller som anställd. Avsikten med direktivet är att ett utbildnings- eller kompetensbevis som i hemlandet ger tillträde till ett visst reglerat yrke även skall ge behörighet att utöva yrket i ett annat EG-land. För det fall yrket inte är reglerat i hemlandet i värdmedlemsstaten skall men utbildnings- eller kompetensbeviset ändå godkännas som grund för att utöva yrket i värdmedlemsstaten. Om hemland och värden persons land ställer olika krav utbildningsnivån ett visst yrke kan viss tids yrkeserfarenhet eller lämplighetsprov krävas. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet före den 18 juni 1994. Staterna skall även inom samma tid utse de myndigheter som skall vara bemyndigade att motta ansökningar och fatta de beslut som krävs enligt direktivet. I regeringens proposition 199394:203 ändringar avtalet om av om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet förem.m. slås att ett antal rättsakter antagits EG under tiden den som av

SOU 1994: 53

1 augusti 1991 den 31 december 1993 skall tas in i EES-avtalet. - Bland dessa rättsakter finns direktivet 925lEEG a.a. bilaga VII. I propositionen anges att det ankommer regeringen att meddela föreskrifter införlivandet med svensk rätt. om

7 Konstitutionella

frågor

7.1 Utfärdande av mästarbrev myndighetsutövning eller

Den offentliga verksamheten bedrivs i regel av statliga eller kommunala organ. Enligt 1l kap. 6 § tredje stycket regeringsformen RF kan dock förvaltningsuppgifter överlämnas till bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller enskilda individer. Om förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning, krävs att överlämnandet sker med stöd av lag. Enligt övergångsbestämmelserna p. 6 äger författningar tillkomna före RF fortsatt giltighet utan hinder av att de inte tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av den nya regeringsformen. Begreppet myndighetsutövning finns inte preciserat i förarbetena till RF utan en hänvisning har gjorts till tidigare gällande regler i förvaltningslagen och motiven till denna om utövning befogenhet av att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande prop. 1973:90 397. s. Termen myndighetsutövning används i ett flertal författningar och avses i huvudsak ha samma innebörd i de olika sammanhangen. Innebörden av begreppet myndighetsutövning har diskuterats mycket i den offentligrättsliga litteraturen. Se t.ex. Håkan Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 16 uppl. 1992, särskilt 19 s. Lena Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet 1989 s. 171-247 och Hellners-Malmqvist, Nya förvaltningslagen 3:e uppl. 1991, s. 138 och 153-162. Nämnas bör också uppsats en av Strömberg i Förvaltningsrättslig tidskrift år 1972 Myndighet och myndighetsutövning. Gemensamt för all myndighetsutövning är att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Till myndighetsutövning hör först och främst sådan offentlig verksamhet, varigenom myndigheterna ensidigt bestämmer enskildas om

SOU 1994: 53

skyldigheter eller ingrepp i enskildas frihet eller egendom. Hit om hör sålunda beslut innebär ålägganden att göra eller underlåta som något eller ingrepp i personlig frihet eller egendom, men som avser även rent faktiska åtgärder som innebär sådana ingrepp, antingen de

grundas formliga beslut eller ej. Också åtskilliga gynnande beslut faller in under begreppet myndighetsutövning. Till de nyssnämnda åläggandena ansluter sig ganska naturligt tillstånd till eljest förbjuden verksamhet och befrielse från

lagstadgade förpliktelser. Till myndighetsutövning hör emellertid beslut sociala förmåner, statsbidrag o.d. l fråga om de även om gynnande besluten anläggs i motiven betraktelsesättet att den enskilde

står i beroendeförhållande till det allmänna som ensamt har ett möjlighet tillmötesgå hans anspråk och därigenom i viss mening att kan utöva makt mot honom. Fråga är emellertid enligt sägas Strömberg inte det avgörande i stället är att de gynnande besluten om fattas med tillämpning offentligrättsliga författningsbestämmelser av begränsar myndigheternas handlingsfrihet. som Till myndighetsutövning bör vidare hänföras vissa beslut, vilka inte likhet med de hittills nämnda innehåller direkta handlingsmönster i har indirekta rättsverkningar gentemot den enskilde, t.ex. regiutan streringsbeslut och beslut utfärdande av legitimationshandlingar om beslut i samband med obligatorisk kontrollverksamhet. samt Utanför begreppet myndighetsutövning faller råd, upplysningar

och andra oförbindande uttalanden samt sådan faktisk verksamhet som inte innebär tvång mot den enskilde t.ex. undervisning eller sjukvård. Till myndighetsutövning räknas inte heller sådan verksamhet eller kommun utövar i privaträttsliga former. Ingående av som stat avtal betraktas sålunda inte myndighetsutövning, i varje fall inte som myndigheten härvid inte är bunden särskilda offentligrättsliga om av regler. Och beslut enbart innebär tillämpning av avtal eller av som privaträttsliga lagregler utgör inte heller myndighetsutövning. Gränsdragningen mellan offentligrättsliga och privaträttsliga regler är sålunda vikt när det gäller att bestämma begreppet myndigav stor hetsutövning. Strömberg s. 19 f.. har i den nämnda uppsatsen definierat begreppet så Strömberg ovan till myndighetsutövning skall hänföras sådana åtgärder av offentatt har väsentliga verkningar gentemot den enskilde och liga organ som

Konstitutionella frågor

som vidtas med stöd av ocheller med tillämpning offentligrättsliga av regler, vilka inte är av rent intern natur utan avser att reglera förhållandet mellan myndigheterna och medborgarna s. 251. Ragnemalm har instämt i detta och framhållit förankringen i offentligrättsliga normer som det avgörande kriteriet i förening med kravet att verksamheten skall påverka enskilds situation i väsentlig mån. Ragnemalm, Offentligrättsliga studier, Juridiska föreningen i Lund 1977. Sammanfattningsvis kan sägas att till myndighetsutövning hör sådana ärenden som ensidigt avgörs av myndighet. Väsentligt för avgörandet är om myndigheten är bunden offentligrättsliga regler. av Det skall vara fråga om bindande beslut, inte endast råd eller upplysningar som inte innebär tvång mot den enskilde. Befogenheten skall utövas mot enskild. Besluten skall väsentliga för den vara enskilde. De kan gälla förpliktelser men även rättigheter eller förmåner. Med förmåner avses främst sociala förmåner sjukpenning och som barnbidrag men även förmåner statligt stöd eller krediter. Med som rättighet avses ett anspråk kan stödjas på författningssom en bestämmelse, uttryckligen preciserad eller beroende eller av en mer mindre fri prövning, t.ex. auktorisation eller form tillstånd annan av att bedriva viss näring. Flertalet av de ovan uppställda kriterierna på myndighetsutövning är uppfyllda när det gäller beslut om utfärdande och återkallelse av mästarbrev. Förutsättningarna är fastlagda i en offentligrättslig författning. Bakgrunden till medverkan från det allmännas sida tidigare var som beskrivits den kontroll ansågs nödvändig för att breven skulle få som en auktoritativ prägel. Endast den utpekade organisationen kan ensidigt utfärda respektive återkalla ett mästarbrev. Befogenheten utövas mot enskilda. Frågan är om den förmån det innebär att inneha ett mästarbrev är av en sådan höjd att den kan sägas vara väsentlig för den enskilde. Innehavet eller avsaknaden brevet av innebär formellt inget för den enskildes rätt att driva näring. Det är ett helt frivilligt kompetensbevis. Innehavet ett sådant bevis kan av dock påverka den enskildes möjlighet att få arbete eller att som näringsidkare få kunder, vilket kan få väsentliga konsekvenser för

SOU 1994: 53

eller henne. Än kan det ett betungande sätt påverka en honom mer enskilds situation om ett mästarbrev återkallas. jämförelse bör kunna ske med enskilda skolors beslut rörande Viss betygsättning och disciplinåtgärder samt Advokatsamfundets beslut disciplinära åtgärder. Dessa uppgifter innefattar myndighetsom utövning. Ett återkrav ett mästarbrev får sannolikt inte lika svåra av för den enskilde ett likartat beslut av Advokatkonsekvenser som Gemensamt för båda fallen är dock att den enskilde i och samfundet. sig kan fortsätta sin verksamhet frånsett rätten att va:a offentlig för för den f.d. advokaten med risk att förlora klienter försvarare men och kunder. Till detta kommer de regler som kringgärdar systemat, närmast överklaga och straffansvaret för den som oriktigt utger sig rätten att inneha mästarbrev. Nämnas bör också den rätt att tz ut avgifter för att regleras i kungörelsen. Dessa omständigheter talar med viss som styrka för beslut utfärdande av mästarbrev bör betraktas att ett om mening. som en förmån i nu aktuell innebär detta att övervägande skäl talar för att för- Sammantaget farandet med utfärda och återkalla mästarbrev innefattar myndigatt hetsutövning. sammanhanget skall dock nämnas att regeringen nyligcn ansett att I reglering, i någon mån liknar den som gäller för mästaren som nämligen erhållande miljömärke, inte skall betraktas som brevet, av myndighetsutövning. Regeringen har i propositionen ändringar av avtalet om om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet 11m. prop. 1993942203 bl.a. föreslagit riksdagen att förordning EEG

88092 den 23 ett gemenskapens miljtmärkningsnr av mars om skall införlivas med svensk rätt genom inkorpoiering i lag. system miljömärke delas ut efter ansökan från tillverkare eller EG:s importörer. Det skall endast till produkter som överensstämmer ges gemenskapen fastlagda krav hälsa, säkerhet och med vissa inom miljö. Som skäl för inte betrakta tilldelande av miljömärke som att myndighetsutövning har anförts att miljömärkningen är en helt verksamhet tvångsinslag. Sökanden betalar för att få frivillig utan använda miljömärke. Märket ett säljargument rren har inga ett ger särskilda rättsverkningar. Produkten får säljas även utan miljömärke.

Konstitutionella frågor

Om någon obehörigen använder miljömärke skall åtgärder kunna vidtas enligt marknadsföringslagen 1975:1418 liksom vid annan otillbörlig marknadsföring. Någon straffsanktion är inte föreskriven. Det förekommer inte heller någon skönsmässig prövning utan det är fråga om att uppfylla vissa tekniska kriterier prop. l993l94z203 s. 260 ff. Trots de likheter som onekligen finns mellan miljömärkningssystemet och utfärdandet av mästarbrev ändrar inte det min uppfattning att utfärdande och återkallelse mästarbrev skall av anses som myndighetsutövning. Överlämnandet förvaltningsuppgifterna till FR i kungörelsen av står då inte i överensstämmelse med ll kap. 6 § tredje stycket RF eftersom det skulle krävas lagform. Om FR skall anses som ett substitut för den organisation ursprungligen fick rätt att utfärda som mästarbrev har dock förfarandet stöd i övergångsbestämmelserna till RF.

7.2 Åligganden för enskilda

Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifter förhållandet mellan om enskilda och det allmänna gäller åligganden för enskilda eller i som övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Regeringen kan dock enligt 7 efter bemyndigande i lag, förordning meddela föreskrifter i vissa genom ämnen, bl.a. näringsverksamhet. Flera av de i kungörelsen angivna bestämmelserna torde innebära sådana åligganden, bl.a. förbudet vid straffansvar att felaktigt påstå att man är innehavare av mästarbrev. Vidare torde det, även regeln om har utformats rättighet, ett åliggande för FR utfärda som en vara att mästarbreven jfr Marcusson s. 388 f.. Något bemyndigande i lag för regeringen att besluta de föreskrifter finns i kungörelsen finns som inte. RF:s övergångsbestämmelse täcker dock även detta fall.

SOU 1994: 53

7.3 Särskilt om avgifter

Enligt 10 § mästarbrevskungörelsen får FR ta ut en avgift när mästarbrev görs och när brev tilldelas någon. Mästaransökan om brevsnämnden fastställer avgifterna. Föreskrifter förhållandet mellan enskilda och det allmänna, om gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i ensom skildas personliga eller ekonomiska förhållanden skall som just enligt 8 kap. 3 § RF meddelas genom lag. Skatter och belastnämnts ande avgifter faller in under denna definition. Skatter skall alltid beslutas riksdagen. Däremot kan riksdagen av enligt 8 kap. 9 § andra stycket RF bemyndiga regeringen eller kommeddela föreskrifter avgifter, som grund av 8 kap 3 § mun att om skall meddelas riksdagen. I samband därmed kan riksdagen annars av också medge att regeringen överlåter rätten på en förvaltningsmyndighet eller kommun, s.k. subdelegation, se 8 kap. ll Om avgiften inte är den karaktär sagts kan regeringen med stöd av som nu regeringsformen besluta den direkt enligt den s.k. restkompeav om kap. 13 § första stycket 2. Även i dessa fall kan regeringen tensen 8 överlåta sin rätt till underlydande myndighet 8 kap. 13 § tredje en stycket. Med det allmänna i 8 kap. 3 § i första hand stat och kommun. avses avgifter till enskilda rättssubjekt, vilka förvaltnings- Men även uppgifter har överlämnats enligt 11 kap. 6 § RF och som innefattar myndighetsutövning, omfattas reglerna. Vad betalas t.ex. till av som Svensk Bilprovning för obligatorisk kontrollbesiktning är av- AB gifter i RF:s mening. Vid gränsdragningen mellan tvångsavgifter som faller under 3 § frivilliga avgifter faller under restkompetensen i 13 § bör och som avgörande vikt fästas vid den enskilde befinner sig i en sådan om han rättsligt eller faktiskt kan tvingad att betala avsituation att anses giften. Frågan får avgöras för varje särskilt fall efter en helhetsbedömning prop. 1973:90 218. Erläggs avgiften frivilligt som en s. ersättning för eller prestation och att bidra till eller helt vara avser allmännas kostnader inom verksamhetsområdet bör avgiftstäcka det falla inom regeringens kompetensområde. När avgiftssättsättningen

Konstitutionella frågor

ningen syftar till intäkter som klart överstiger det allmännas kostnader, bör avgiften anses falla inom riksdagens kompetensområde. Frågan om karaktären av olika avgifter diskuteras i Strömberg Nonngivningsmakten 2:a uppl. Lund 1989. Strömberg anger exempel avgifter som enligt hans mening borde hänföras under 8 kap. 3 § RF s. 76. Några av dessa är

avgifter som utgör vederlag för prestationer den enskilde är som skyldig att anlita, t.ex. sotning, renhållning, obligatorisk kontroll, avgifter som utgör vederlag för myndighets prestation i samband med myndighetsutövning, t.ex. avgifter för byggnadsnämnds åtgärder enligt ll kap. 5 § plan- och bygglagen l987:lO, ansökningsavgifter vid de allmänna domstolarna, avgifter för prestationer som är omedelbart tillgängliga för allmänheten och som inte kan innehållas i det enskilda fallet utan anlitande av offentligrättsliga maktmedel, t.ex TV-avgifter och avgifter för nyttjande av allmän plats.

Som exempel på avgifter som faller inom regeringens område nämns i motiven taxorna för de affärsdrivande verken och avgifter som erläggs för tjänster av s.k. uppdragsmyndigheter. Andra exempel kan vara avgifter för frivillig lotsning, för frivillig provning, exekutionsavgifter och premie för exportkreditgaranti. Det ligger nära till hands att sortera in avgiften under det som Strömberg anger som avgifter utgör vederlag för myndighets som prestation i samband med myndighetsutövning och alltså den se som en avgift enligt 8 kap. 3 § RF. Till skillnad från de där nämnda prestationerna är dock hantverksorganisationemas bevis mästarom brev något som den enskilde frivilligt betalar för få. Inget tvång att förekommer. Ingen skyldighet finns för någon att inneha ett mästarbrev för att driva näring eller få ett arbete. Den kostnad för som närvarande tas ut för ett mästarbrev täcker i allmänhet inte hantverksorganisationens kostnad för administrationen, i vart fall inte om man ser till hela verksamhetsområdet som även innefattar utfärdandet av mästarbrev i en rad udda yrken där inga branschorganisationer finns. Jag anser således att den enskilde inte befinner sig i sådan en situation att han rättsligt eller faktiskt kan tvingad att erlägga anses

SOU 1994: 53

avgiften. Det ligger också nära till hands att jämföra den med avgifter för frivillig provning. Sammantaget innebär detta att avgifter för utfärdandet av mästarbrev enligt min mening är avgifter faller inom regeringens som kompetensområde på grund den s.k. restkompetensen. Enligt av 8 kap. l3§ tredje stycket får regeringen som nämnts genom förordning överlåta åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet, dvs. i det här fallet att fastställa avgiften. Någon möjlighet att överlåta sådana uppgifter ett enskilt organ finns dock inte eftersom det är fråga föreskrifter och föreom skriftsrätten inte kan överlåtas till enskilda rättssubjekt jfr Strömberg Regeringen, eller myndighet under regeringen, måste alltså s. 30. en avgifternas storlek. Den rätten kan inte överlåtas till FR bestämma organisation. Föreskrifterna fyller två funktioner, de ger eller annan stöd för skyldigheten att betala för bevisen samtidigt som de ger organisationen rätt att ta betalt när den utför det åliggande som lagts

den.

7.4 Fastställande av provbestämmelser

sammanhanget bör några ord också sägas FR:s rätt att fastställa I om för 5 § första stycket i kungörelsen. Som just har fordringar proven kan rätt att besluta föreskrifter normgivning inte övernämnts en låtas till privaträttsliga och provfordringarna påminner till en organ del föreskrifter. Utmärkande för föreskrift normbeslut till om en skillnad från beslut i ett enskilt fall förvaltningsbeslut är att föreett skriften är bindande och generellt gällande. föreskrift uppfyller kravet generell tillämpbarhet om den En exempelvis situationer ett visst lag eller vissa typer av avser av eller den riktar sig till eller på annat sätt berör en i handlingssätt om allmänna bestämd krets personer prop. 1973:90 s. 204. tenner av Gränsdragningen mellan de två typerna av beslut har diskuterats i

olika sammanhang se t.ex. prop. 197576: l 12 s. 62 och prop.

198990:143 s. 4 ff. benägen att att fastställande av provbestämmel- Jag är närmast anse skall bindande och generellt gällande och alltså serna inte anses som

Konstitutionella frågor

inte skall anses vara föreskrifter. Man kan t.ex. väl tänka sig att de fastställs för ett visst tillfälle. I flertalet yrken utfärdas endast ett fåtal mästarbrev per år. En viss flexibilitet torde bli aktuell. Regeringsfonnens regelsystem får inte bli alltför stelbent. Med det angivna synsättet finns det inget hinder mot att låta organisation besluta en om vilka provkrav som skall gälla för ett visst yrke.

7.5 Är Mästarbrevsnämnden

en myndighet

Av betydelse från offentligrättsliga utgångspunkter är också om Mästarbrevsnämnden skall betraktas som en myndighet. Detta är avgörande för bl.a. om förvaltningslagen 1986:233 och sekretesslagen 1980:100 är tillämpliga på dess verksamhet. Vidare har det betydelse för nämndens verksamhet om står under JO:s och JK:s tillsyn eller ej. Om det skulle även nämnden anses att ägnar sig myndighetsutövning faller dock, oberoende nämndens av organisatoriska struktur, denna del verksamheten av under JO:s och JK:s tillsyn.

Mästarbrevsnämnden skall granska ansökningshandlingarna och verkställa den utredning behövs och som yttra sig till organisationen. Vidare skall Mästarbrevsnämnden tillstyrka att mästarbrev skall utfärdas i ett viss yrke, fordringarna för och återkallande prov av mästarbrev. Slutligen fastställer Mästarbrevsnämnden avgifterna för mästarbreven. Mästarbrevsnämnden består fyra ledamöter. NUTEK två, av utser Konsumentverket och FR en en. Hellners-Malmqvist anför att vikt när avgör av man om ett organ skall förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens anses vara en mening är framför allt tillhörigheten till den offentligrättsliga statliga eller kommunala organisationen. Gränsen andra mot organ med offentliga förvaltningsuppgifter kan ibland svår dra. Frågor vara att som man i tveksamma fall har anledning att ställa är har inrättat vem som organet och hur det har skett, grundas verksamheten på någon lag eller annan författning, utser styrelse e.d., hur finansieras vem organets verksamheten, vilken bindning finns till regeringen, andra myndigheter osv.

SOU 1994: 53

Marcusson också vissa karakteristiska drag för en myndighet. anger De kan sammanfattas enligt följande. Organet handlar för statens eller kommunens räkning. l Organet är inplacerat i en hierarki. Verksamheten bedrivs med statliga medel. Organet är underkastat revision i förhållande till regering och riksdag. l Organisationen bestäms normalt i lag och mer i detalj av regeringen i en instruktion. Organisationsformerna för den beslutande verksamheten är den kollegiala, den kollektiva eller den byråkratiska. De anställdas anställningsvillkor är statligt reglerade. Ledamöterna i styrelsen tillsätts regeringen eller en myndighet. av Verksförordningen skall gälla för organet. Det centrala avgörandet i denna fråga avser löntagarfondsmest styrelserna. De uttalanden gjorts om deras myndighetsstatus är som dock motstridiga. Regeringsrätten fann dock att de var myndigheter i tryckfrihetsförordningens mening. Med hänsyn till den koppling som finns mellan myndighetsbegreppen bör fonderna betraktas som myndigheter i RF:s och förvaltningslagens mening :se Hellnersäven Malmqvist s. 45. Frågan Mästarbrevsnämnden är myndighet enligt de olika om en lagarna eller kan slutligt endast avgöras domstol. Mycket talar av dock enligt min uppfattning för att den inte skall betraktas som myndighet. Det starkaste argumentet för en motsatt uppfattning är givetvis det förhållandet att nämnden har reglerats i en författning. Dock jag dess bindning till det offentligrättsliga regelanser att i övrigt är så att det ligger närmast till hands att anse att systemet svag den inte myndighet. är en

överväganden

8.1 Bakgrund

Systemet med utfärdande av mästarbrev har lång tradition bakom en sig och synes ha fungerat utan större problem sedan det infördes. Sedan Småföretagens Riksorganisation och Företagareförbundet tillsammans bildade Företagarnas Riksorganisation FR har ansvaret för hanteringen mästarbreven åvilat FR. av Alla de hantverksföreningar ingick i Småföretagamas Rikssom organisation anslöt sig dock inte till FR. En del dessa hantverksav föreningar har bildat organisation Sveriges Hantverksen ny och Småföretag SHS. Föreningarna och SHS har uttryckt önskemål om att få samma rätt att utfärda mästarbrev FR. som SHS och de lokala hantverksföreningarna har riktat kritik mot att FR år 1991 automatiskt fick rätt att utfärda mästarbrev i viss samt mån mot hur arbetet bedrivs.

Stockholms stads Hantverksförening har skäl för begäran som anfört att FR är en mer idépolitisk organisation med personligt medlemskap. Föreningarna har inte längre någon utpräglad hantverksprofil. Man har också åberopat att önskar konkurrens för man att höja kompetenskraven. Mästarbreven får inte statligt vara ett stött monopol för en organisation. Hässleholms Hantverks- Industriförening har anfört valt att man att stå utanför FR därför att föreningarna påtvingats stadgar nya som kringskär självbestämmandet hos föreningarna, att verksamheten inte kan betraktas som politiskt neutral och att grundsyftet att slå vakt om yrkeskunnande och skicklighet kommer i skymundan för politiskt

agerande som inte gagnar hantverks- och servicenäringama. Konkurrensverket har framgått tidigare kungörelsen som ansett att om rätten att utfärda mästarbrev bör slopas. Konkurrensverket har ansett att systemet är ett slags myndighetskontrollerat auktorisationssystem och att sådana system bör förbehållas det fall det finns ett skyddsintresse från det allmännas sida vad gäller bl.a. liv, säkerhet,

SOU 1994: 53

hälsa eller personlig integritet. Detta gäller inte för mästarbrevet, vilket enligt verket kan likställas med ett utbildningsbevis. Konkurrensverket har vidare ansett att det aktuella systemet för utfärdande mästarbrev inte är förenligt med konkurrensintresset. av

8.2 Utgångspunkter för övervägandena

8.2.1 Konkurrensintresset Konkurrensverkets synpunkt att mästarbrevskungörelsen inte kan förmed konkurrensintresset och att utformningen genom myndigenas heters medverkan kan ett oberättigat försteg i konkurensen för ge företagare med mästarbrev i förhållande till andra kvalificerade hantverkare har kritiserats starkt av samtliga företrädare för myndigheter och organisationer jag har haft kontakt med. Jag är benägen att instämma i denna kritik. Som Konkurrensverket anfört blir mästarbrevet närmast ett utbildningsbevis. Det kan knappast anses ses som konkurrenshämmande att en person som stöd för sitt yrkessom kunnande kan åberopa en viss kompetens. Mästarbrevet ges till alla ansöker det utan hänsyn till andra faktorer än att sökanden som om uppfyller de krav som fastställts för ett visst yrke. Ingen nänsyn tas till organisationstillhörighet eller liknande och innehav av brevet ger ingen ensamrätt eller liknande privilegier. Jag anser därför inte att det sådana skäl finns någon anledning att avskaffa det. av En sak är att SHS att det nuvarande systemet är konannan anser kurrenshämmande i den meningen att FR:s ensamrätt försvårar SHS medlemsvärvning eftersom medlemmarna inte inom SHS kan erhålla mästarbrev utan måste vända sig till FR.

8.2.2 Förhållandet till EU Konkurrensverket har också ifrågasatt systemet är förenligt med om EES-avtalet. Från flera håll har det rakt motsatta argumentet förts fram, nämligen att det i ett framtida EU är nödvändigt att Sverige har ett officiellt kompetensbevis för hantverkare. Annars släpps de inte in på den europeiska marknaden. Centrala Hantverksrådet har givit

Överväganden

exempel från Tyskland. Som framgår redogörelsen för förhållanav dena utomlands finns någon typ av mästarbrev i många länder. Jag kan därför inte se att det skulle möta några problem med utgångs-

punkt i Sveriges internationella åtaganden att behålla ett mästarbrevssystem. Snarare tyder förhållandena att ett sådant behövs. system Som jag ser det kommer det svenska mästarbrevssystemet inte att direkt beröras av det EG-direktiv redovisats i avsnitt som 5.2. Direktivet omfattar främst utbildnings- och kompetensbevis i yrken

som är reglerade i hemlandet. En svensk med mästarbrev i ickeett reglerat yrke i Sverige kan inte kräva att få reglerad tjänst i en ett EUEES-land om kravet i EUEES-landet är mästarbrev. ett Det svenska mästarbrevet kan dock i praktiken innebära att svensken får tjänsten och inte behöver underkasta sig eller sådan prövotid prov som en person utan mästarbrev blir tvungen till. En effekt av EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap är möjligheten till ökad rörlighet för inom samarbetsområdet. personer Ett bibehållet starkt mästarbrev med gott anseende i de länder som värdesätter mästarbrev som kompetensbevis kan avsevärt underlätta för svenska medborgare i en del yrkeskategorier söka sig i att ut Europa. Att förutsättningarna för utfärdandet mästarbrevet finns av reglerat i författning har sannolikt även betydelse i sammanhanget. Sammanfattningsvis kan jag inte finna våra internationella åtaganatt den skulle ett hinder mot offentligrättslig reglering vara en av mästarbreven även i framtiden.

8.2.3 Utdelandet

Bl. a. SHS har riktat kritik mot hur själva utdelandet mästarbreven av går till. Man vänder sig mot att FR skall dela ut breven även till den

som inte tillhör den organisationen. Denna fråga jag dock inte anser behöver regleras av statsmakterna. Jag förutsätter att de olika organisationerna skall kunna komma överens detta. En utgångspunkt om bör givetvis den sökandes önskemål. En lämplig ordning kan vara väl vara att den som skall få ett mästarbrev tillfrågas och i om av vem vilka former han vill ha det utdelat. Det finns väl all anledning att uppmuntra uppfattningen att detta skall ske under lite högtidliga

SOU 1994: 53

former. Det kan bidra till att höja ett yrkes status och få innehavaren att känna stolthet över sina kunskaper. Det kan också kännas som en uppmuntran för den skaffat sig en yrkesutbildning. FR har under som hand förklarat att under alla förhållanden, den enskilde sökanden skall få välja på vilket sätt han vill ha brevet utdelat och att hans synpunkter skall respekteras.

8.3 Vad skall den offentligrättsliga regleringen syfta till I 1991 års kompletteringsproposition prop. 1990912150 del II, bet. l9909lzFiU37, rskr. l99091:390 presenterade den dåvarande regeringen treårigt för omställning och minskning av den ett program statliga administrationen. Decentralisering, delegering och regelförenkling är viktiga inslag i denna process. I samband med 1992 års budgetbehandling prop. 199l92:100 bil.l, bet. 199192: FiU20, rskr. l99l92:l28 fastslogs riktlinjerna för regeringens styrning de verksamheter som skall fortsätta att av bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet skall bedrivas. En fråga alltid skall prövas innan styrningen en verksamhet läggs som av fast är verksamheten är statlig angelägenhet jfr även bet. om en 199293:FiU3O s. 170. Den nuvarande regeringen har verkat för en omläggning av

näringspolitiken. Åtgärder har vidtagits för avreglering och kon-

kurrens i många samhällssektorer. Avregleringsarbetet är inriktat på omprövning offentliga regleringar som hämmar konkurrensen en av och inte kan försvaras andra samhälleliga intressen. Det har som av dock att effektiva styrmetoder måste finnas för bland annat ansetts skydd liv, hälsa, säkerhet och miljön samt för att trygga stora av ekonomiska intressen. Om ett regelsystem kan anses nödvändigt måste avvägningar ske så att regelverket inte blir mer omnoggranna fattande och ingripande än skyddsintresset kräver jfr dir. 1993:113 till Delegationen för genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94, m.m..

Överväganden

Regeringens generella ambitioner är således att minska det offentliga åtagandet i olika avseenden. I en proposition angående kommerskollegium m.m. har t.ex. uttalats önskemål att finna privat lösning en för auktorisation, godkännande och tillsyn revisorer prop. av 199394:l38. I propositionen fastslås att det varken är rimligt eller förenligt med en effektiv marknadsekonomi sina att staten genom myndigheter tar på sig ett ansvar bättre och ett flexibelt som mera sätt kan skötas av näringslivet självt. Ett privat system för revisorerna förutsätter att statsmakterna beslutar de rättsregler skall gälla om som för verksamheten och att staten har ett inflytande tillämpningen av dem. Ett annat exempel regeringens ambitioner att minska offentliga åtaganden är direktivet till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. I direktivet anges att utgångspunkten för analysen verksamhet skall av en vara en antagen situation utan ett offentligt åtagande och att för- och nackdelar med ett åtagande skall bedömas. I det fall ett nytt eller fortsatt offentligt åtagande förordas, får bevisbördan för att detta är nödvändigt anses ligga på den som lägger fram ett sådant förslag. Även om det finns ett motiv för ett offentligt åtagande innebär detta enligt direktiven inte nödvändigtvis att ett offentligt stöd eller reglering en bör införas; värdet av åtagandet skall vägas mot de samhällsekonomiska kostnader som en åtgärd medför. Vidare i direktivet anges att eftersom den privata marknaden inte kan uppfylla alla politiskt prioriterade mål för samhällsutvecklingen, vissa kollektiva nyttigheter måste garanteras genom offentliga åtaganden. Som exempel på sådana nyttigheter anges försvaret, rättsväsendet, naturskyddet, stora delar av vägnätet och vården av vissa delar kulturarvet. Vidare av anges att stordriftsfördelar, brist på konkurrens inom bransch bristen samt ande information om tillgängliga konsumtionsalternativ kan motivera offentliga åtaganden. Mot bakgrund av dessa tankegångar kan Konkurrensverkets synpunkter på i vilka fall det allmänna skall medverka i auktorisationssystem och liknande vara värt diskussion. Jag har dock en uppfattat mina direktiv så att mästarbrevssystemet i någon form skall behållas. Jag avstår därför från diskussionen och utgår i mina fortsatta resonemang ifrån att ett system av offentligrättslig karaktär skall

SOU 1994: 53

finnas även i framtiden. Det bör i sammanhanget nämnas att organisationerna själva är mycket måna om detta. Frågan är då vilka syften ett sådant system skall tillgodose. Ett system för utfärdande av mästarbrev måste samma sätt som har betonats i förslaget angående revisorerna byggas upp så att det är tillfredsställande från rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkt, att systemet har stadga och trovärdighet samt att ett oberoende från olika partsintressen kan säkerställas prop. 199394: 138 s. 7. Den offentliga regleringen av mästarbrevet kan vara en garanti för att systemet uppfyller dessa krav. En reglering syftar även till att säkerställa kvalitén på mästarbrevet och på att provbestämmelserna i ett visst yrke följs och revideras vid behov. En sådan reglering kan vara av intresse från konsumentskyddssynpunkter. Dessutom kan regleringen vara en förutsättning för att ett svenskt mästarbrev skall få betydelse i andra europeiska länder.

8.4 Finansieringen

Finansieringen av hanteringen av mästarbreven sker idag genom avgifter, ett anslag via NUTEK och genom bidrag från FR. genom Regeringen har i årets budgetproposition inte föreslagit något nytt anslag till verksamheten. Man är i fortsättningen således hänvisad till vad kan inbringas genom avgifter och vad som skjuts till från som andra, för närvarande 200 000 krår från FR. En rimlig utgångspunkt bör att verksamheten skall vara självfmansierad dvs. att avgifter vara för mästarbreven skall täcka kostnaderna för hanteringen. Om det idag uppstår ett underskott torde det vara FR som får svara för detta. SHS har dock förklarat att man är villig att bidra ekonomiskt till verksamheten om tillskott behövs utöver avgifterna. Finansieringsfrågan bör därför inte hindra en medverkan från SHS sida vad gäller rätten att utfärda mästarbrev. Den eller de organisationer som får rätt att handlägga och besluta om mästarbrev bör även få rätt att ta betalt för kostnaderna härför. Är det flera organisationer har den rätten bör storleken på de som avgifter som tas ut för ansökan och efter beviljandet vara densamma, oavsett vilken organisation som handlägger ärendet.

Överväganden

Jag har i avsnitt 7:3 kommit fram till att avgiften skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. som Det ligger då nära till hands att delegera till NUTEK bestämma att avgifternas storlek med hjälp underlag från den eller de av organisationer som handhar mästarbreven. De stora kostnaderna i ett mästarbrevsärende är dock inte själva handläggningen ansökan utan framtagning av av provbestämmelser och den kontinuerliga revisionen dem. Om det inte skall av vara samma organisation som fastställer provbestämmelserna och utfärdar mästarbreven anser jag det därför rimligt att viss andel vad den en av utfärdande organisation får in i avgifter för breven skall tillfalla den organisation som fastställer provbestämmelserna.

8.5 En eller flera beslutsfattare

Med den konstruktion mästarbrevssystemet har förekommer fyra olika typer av beslut fastställande av i vilka yrken mästarbrev skall finnas fastställande av provbestämmelserna beslut om utfardande mästarbrev av beslut om återkallelse mästarbrev av Någon anledning att föreslå förändringar i dessa delar har jag inte funnit. De redovisade typerna beslut kommer alltså nu av att behöva fattas även i fortsättningen även aktörerna inte skall om vara desamma som idag. Man bör dock hålla isär fastställandet av provbestämmelser å ena sidan och utfärdande breven å andra sidan. Det av är inte nödvändigt att det skall beslutsfattare i båda vara samma fallen och man kan också tänka sig att än organisation mer en skall ha rätt att fatta beslut även det i och för sig avviker från vad om som förutsätts i direktiven. Jag anser dock att det bara skall finnas typ mästarbrev och en av att provbestämmelserna skall enhetliga för varje yrke. Det vara svarar bäst mot tanken att mästarbrevet skall utbildningsbevis. En vara ett jämförelse kan göras med kursplaner inom skolan. I kursplanerna anges innehållet i skolans undervisning. Där skall syfte, anges ämnets mål som undervisningen skall sträva ämnets uppbyggnad mot, och

SOU 1994: 53

karaktär de krav skall ha uppnåtts efte ett antal skolår. samt som Regeringen utarbetar och fastställer kursplanen. Härigenom kan säkerställas tillgången till likvärdig skola i helt landet jfr prop. en 1992932220. Kursplanen kan sätt provbestämnelserna bidra till samma som enhetlig bedömning. Innehav mästarbrev i :tt yrke bör alltid en av betyda sak. En ordning skulle förvirrande för samma annan van konsumentenkunden. Det måste också hållas i mimet att i det stora flertalet yrken utfärdas det endast några få mästarbrev per år. Att i sådana fall ha olika provbestämmelser förefaller omotiverat även och olämpligt. Min slutsats är därför att det i vat fall i fråga om fastställande provbestämmelser endast skall finna en beslutsfattare. av Både FR och SHS har anslutit sig till denna uppfattnng. När det gäller fastställande provbestämmelserär det givetvis av av vikt yrkeskunnande och hantverksintressm finns väl förestor att kan i och för sig tänka sig att också let allmänna från trädda. Man utbildningspolitiska utgångspunkter skulle ha ett inresse av att kunna påverka detta. Skolverket har dock förklarat att detta ligger utanför deras ansvarsområde. Man måste också instänma i att näringsnog livet klarar detta bra själva. Behovet medverkan rån det allmännas av sida är alltså relativt begränsat. Frågan eller flera skall ha rätt att utfärda mästarbrev om ett organ lika enkel. Här gör sig flera intressen gillande. Jag återär inte kommer till det i ett följande avsnitt 8.7.

8.6 Fastställande av provbestämmelser

8.6.1 Rollfördelningen Mästarbrevsnämnden- Centrala

Hantverksrådet FR - Den nuvarande organisationen för utfärdande av nästarbrev är något den både offentliga och privata och uppdeloklar. Inom ryms rgan de olika uppgifterna mellan är inte helt klar. En ningen av organen sammanblandning sker. Det är inte lätt att i praktiken hålla isär viss olika funktionerna. Det kan i korthet beskriva att Centrala de som Hantverksrådet som formellt inte torde en sjilvständig juridisk vara inom Stiftelsen hantverksrämjandet handperson utan ett organ

Överväganden

lägger och utreder ärendena. Mästarbrevsnämnden, som består av företrädare för både det allmänna och FR yttrar sig med vetorätt. FR slutligen är den som beslutar utfärdar mästarbreven. Mästarom brevsnämnden har inget eget kansli. Den förberedande hanteringen sköts av Centrala Hantverksrådet. Mästarbrevsnämnden yttrar sig också över provbestämmelserna, men dessa tas fram av Centrala Hantverksrådet i samarbete med branschförbunden och fastställs FR. av NUTEK, som tillsätter två platser däribland ordföranden - i - Mästarbrevsnämnden, har förklarat att inte längre man utser företrädare för verket i nämnden utan väljer från branschpersoner förbunden, för närvarande företrädare för Målaremästarnas en Riksförening och en för frisörernas branschorganisation. Konsumentverket har en tjänsteman på verket jurist företrädare. - en - som Hon har berättat att hennes huvudsakliga insats består i hon kontrollatt erar att de som söker mästarbrev inte har några anmärkningar hos Allmänna reklamationsnämnden eller Konsumentverket. Det offentligrättsliga inslaget i nämnden är alltså i praktiken ganska litet. Tre av de fyra ledamöterna företräder de olika branscherna. Det intryck jag fått när jag dels besökt Centrala Hantverksrådet, dels talat med organisationer m.fl. i ämnet är att hanteringen sköts på ett tillfredsställande sätt och att allt fungerar väl. Det har inte framkommit något som tyder på att hänsyn skulle till organisationstas tillhörighet eller att någon form särbehandling annan av skulle förekomma. Det förefaller också handläggningen sker på som om ett korrekt sätt och att givna föreskrifter följs. SHS har dock haft synpunkter något fall. Det nu sagda bör dock inte hindra diskussion skall en om systemet se ut som det gör idag oberoende frågan skall ha av om vem som rätt att utfärda breven. Bl.a. bör uppdelningen FR, Centrala hantverksrådet och Mästarbrevsnämnden diskuteras liksom Mästarbrevsnämndens roll överhuvudtaget och dess sammansättning.

SOU 1994: 53

8.6.2 roll för Mästarbrevsnämnden En ny

Jag har kommit fram till att det allmännas medverkan krävs utöver skydda kompetensbeviset mot missbruk, vilket sker genom straffatt bestämmelser främst för att garantera att systemet är tillfredsställ- ande från rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkt, att systemet har stadga och trovärdighet samt att oberoende från olika partsintressen kan säkerställas. Intresset från organisationernas sida bör främst vara sörja för att behövlig kompetens sakområdet finns vid bedömatt ningen, dvs. närmast att hantverkskunnandet är tillfyllest. Den kritik från SHS håll har riktats mot systemet går ut att hantverkssom intressena inte tas till vara ordentligt. Det ligger nära till hands att föreslå att Mästarbrevsnämnden skall utökas med flera organisationer och myndigheter och därigenom bredda dess kompetens. Man skulle då också kunna överväga att låta nämnden och inte FR ha beslutsfunktionerna. Frågan är dock om nämnden bör finnas kvar i sin nuvarande eller någon liknande form. Som tidigare anförts befinner den sig redan idag i en gråzon mellan myndighet och ett enskilt med offentligrättsliga uppgifter. organ Regeringen bör enligt min uppfattning inte medverka till att skapa vilkas konstitutionella status är oklar. Om man reglerar nya organ nämndens sammansättning och uppgifter i författning bör man en också konsekvensen och göra den till en myndighet, dvs. närmast ta låta regeringen utse ledamöterna, att ge den en instruktion och att att låta den finansieras via statsbudgeten, även verksamheten de facto om skall finansieras med avgifter. I direktiven har dock klart sagts ut att bör tillskapas. Det alternativet kan därför någon ny myndighet inte redan det skälet inte förordas. Till detta kommer att en sådan av lösning skulle medföra att statsmakterna tog sig ett större ansvar för verksamheten än idag, något som aldrig varit avsikten och inte är

önskvärt.

8.6.3 Centrala Hantverksrådets roll

Regeringen har, jag har redogjort för i avsnitt en gång försom klarat den inte att organisera något för hantverket men att att avser

Övervägarzden

den är beredd att stötta sådant företagen skapar i regi. som egen Centrala Hantverksrådet är den organisationen. Centrala Hantverksrådet har alltså byggts med statsmakternas upp goda minne. Efter att ha avvisat tanken en statlig organisation har man förklarat sig villig att stödja privata initiativ. Centrala Hantverksrådets uppgifter tar sikte på hantverket. I rådet ingår bl.a. företrädare för FR, NUTEK och Branschförbundens representantskap som är ett organ inom FR. Hantverksrådet handlägger på uppdrag av FR ansökningarna om mästarbrev. Sin kunskap vad gäller krav inom de olika yrkena, yttranden från de sökande, fastställande examensarbeten hämtar av normer, m.m. Hantverksrådet till stor del från branschorganisationema. Dessa har gemenskap med såväl FR som SHS. Ett alternativ är att låta Centrala Hantverksrådet inta roll i en sammanhanget. Där finns företrädare för aktuella intressen. l praktiken görs det mesta arbetet där redan idag eftersom det i praktiken fungerar så att Centrala Hantverksrådet bereder de ärenden i vilka nämnden sedan yttrar sig, dvs. fastställande provbestämmelser och av utfärdande av mästarbrev. Där finns alltså rätt kompetens, verksamheten fungerar idag och man har upparbetade goda kontakter med skolor och näringsliv. Det skall inte förglömmas att där finns också samlat det arkiv som under åren byggts upp. I direktivet har som ett alternativ nämnts att låta ett befintligt organ ha hand om uppgifterna. En lösning kan rådet helt eller delvis vara att tar över nämndens och FR:s uppgifter. De facto ligger de redan där frånsett beslutsfattandet. -

8.6.4 Inrättande av ett nytt organ

Ytterligare ett alternativ som också nämns i direktiven är föreslå att bildandet av ett nytt organ, till vilket staten kan överlämna förvaltningsuppgiften att fastställa provbestämmelser och eventuellt också att utfärda mästarbrev. I ett sådant skulle flera organisationer organ kunna samverka, eventuellt också en eller flera myndigheter. Om statsmakterna reglerar organet skulle det få myndighetsen liknande karaktär. Med egentligen jag anfört samma argument som

SOU 1994: 53

ifråga Mästarbrevsnämnden är jag inte beredd att föreslå något om sådant. En helt sak om organisationerna själva bildade ett annan vore sådant och inbjöd myndigheter och andra att delta. Förutorgan sättningar för organisationerna själva att bilda ett sådant organ hand har tyvärr visat sig inte finnas. egen

8.6.5 Slutsatser

Uppgiften att fastställa provbestämmelserna anser jag som framgått till vidare bör läggas på Centrala Hantverksrådet eftersom det inte nu finns förutsättningar att bilda ett nytt organ. Hos Hantverksrådet finns redan idag bred kompetens. Eftersom det är angeläget att alla en hantverksutövare känner förtroende för verksamheten och att allt hantverkskunnande tas till på bästa sätt bör även SHS beredas vara tillfälle medverka i arbetet. En möjlighet skulle vara att SHS ñck att styrelsepost i Hantverksrådet, att en företrädare för SHS en en annan tillfälligt adjungerades till rådet när ärenden rörande provbestämmelskall behandlas och ytterligare en möjlighet vore att Hantverksser rådet remitterar förslag till nya provbestämmelser till SHS. Jag anser det rimligt SHS får styrelsepost i rådet. Man kan också tänka sig att en ytterligare myndigheter, NUTEK är redan företrätt närmast att - - Konsumentverket, inbjuds att medverka i mästarbrevsfrågor. Jag föreslår således att uppgiften att fastställa provbestämmelser i de yrken i vilka mästarbrev skall kunna utfärdas tills vidare läggs på Centrala Hantverksrådet. Uppgiften bör givetvis precis som idag utföras i nära samverkan med utbildningsanstalter, branschorganisationer, enskilda hantverkare m.fl. De mest grundläggande bestämmelvilken kompetens krävs sökande, t.ex. längden serna om som av en yrkeserfarenheten och krav på bokföringskunskaper, skall i likhet med vad gäller, fastställas regeringen i en förordning. som nu av

8.7 Utfärdande och återkallelse av mästarbrev

I det förra avsnittet har jag föreslagit att Centrala Hantverksrådet provbestämmelser i de yrken i vilka mästarbrev skall skall fastställa

Överväganden

kunna utfärdas. Regeringen skall dock på sätt sker samma som nu besluta grundläggande föreskrifter vilka krav skall ställas. om som Då återstår frågan om vem skall få rätten besluta som att om utfärdande och eventuellt återkallelse mästarbrev i det enskilda av fallet. Man kan tänka sig att uppgiften ligger kvar på FR, också att ytterligare organisationer får rätten eller att även denna uppgift läggs på Centrala Hantverksrådet.

8.7.1 Företagarnas Riksorganisation behåller rätten ensam

En möjlighet är således att beslutanderätten angående mästarbrev ligger kvar hos FR. Som tidigare konstaterats har systemet fungerat väl under de år FR och dess företrädare skött mästarbrevshanteringen. FR har även bekostat delar av systemet. Genom den föreslagna förändringen av Centrala Hantverksrådet skulle SHS få inflytande över vilka krav som skall ställas för att få mästarbrev i olika yrken, vilket bör vara av värde. En lämplig komplettering till en sådan lösning jag skulle anser vara att inrätta en referensgrupp eller liknande med företrädare utifrån. FR skulle fortfarande vara den beslutande organisationen men en referensgrupp skulle finnas med företrädare för branscherna, hantverksintressen, utbildnings- och konsumentintressen yttrade m.m. som sig över ansökningarna. Referensgruppen skulle kunna ses som en efterföljare till Mästarbrevsnämnden. Det skulle inte nödvändigt vara att reglera den närmare genom författning utan företrädare för branscher, hantverksorganisationer m.fl. borde kunna sig resonera fram till hur den skulle vara sammansatt.

8.7.2 Flera organisationer rätt att besluta ges

Ett annat alternativ är att de rikstäckande organisationer har som hantverkare eller hantverksföreningar medlemmar och har som som en viss representativitet och stadga skulle få rätt att utfärda mästarbrev efter tillstånd av regeringen. De organisationer idag skulle som kunna komma ifråga torde vara FR och SHS.

SOU 1994: 53

Den ansöker om mästarbrev bör med en sådan lösnirg välja som vilken organisation som skall handlägga hans ansökan ock meddela beslut. Ansvaret för att provbestämmelserna följs och att nivån på kraven inte sänks vilar då på organisationerna. Vid mina kontakter med hantverksorganisationerna har samtliga starkt värnat om mästarbrevet och förklarat vikten av att kunskapsnivån hålls uppe Tillstånd bör givetvis endast ges till organisationer som regeringen känner detta förtroende för. De närmare villkoren för rätten att få sådant tillstånd bör läggas fast i den lag som kommer att krävas för framtiden. Handläggningen ansökan mästarbrev kräver nära konav en om takter med branschorganisationerna. Skulle någon organisation bli aktuell för rätten att utfärda mästarbrev som inte sedan tidigare har samarbete med alla branschorganisationer som berörs, förttsätter jag att branschorganisationema samarbetar med riksorganisaticnen, oavde är medlemmar i den eller inte. Ett samanete med sett om branschorganisationer och hantverksföreningar innebär santidigt en viss kontroll över riksorganisationernas handläggning av mästarbrevsärenden.

8.7.3 Centrala Hantverksrådet beslutar Ett alternativ slutligen är att Centrala Hantverksrådet även beslutar utfärdande mästarbrev. Självfallet är det en praktisk lösning om av eftersom rådets ledamöter och dess kanslipersonal besitter de nödvändiga kunskaperna för detta. Organet skulle fortfarande vara ett inom FR med utvidgat samarbete med andra hantverksorgan men organisationer. Även i dessa ärenden borde rådet söka vara så representativt möjligt. Man kan även här tänka sig att det offentligsom rättsliga inslaget ökar att Konsumentverket finns med. Det kan genom ske att rådet i en särskild sammansättning fattar besluten; genom något kan praktiskt andra skäl då alla rådets medsom vara även av lemmar kanske inte har intresse särskilt för mästarbrevsirågan. En närmare reglering bör överlåtas på rådet eftersom rådet om dess sammansättning regleras i detalj statsmakterna får en myndighetsav

Överväganden

liknande karaktär. Som tidigare anförts

se avsnitt 8.5 bör inte

regeringen medverka till att skapa vilkas är oklar. nya organ status

8.7.4 Återkallelse av mästarbrev

Som konstaterats i avsnitt 8.5 jag inte föreslå någon föravser att ändring av konstruktionen av mästarbrevet. Möjligheten återkalla att ett mästarbrev kommer alltså att finnas kvar. Mästarbrevet skall vara ett kvalitativt kompetensbevis och då bör möjlighet finnas ingripa att mot en mästare som allvarligt har misskött sig. Återkallelse av ett mästarbrev torde dock bli aktuell endast i undantagsfall. l 7 § mästarbrevskungörelsen anges exempel när återkallelse kan bli aktuell; om mästaren i utövandet av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, ådagalagt uppenbar vårdlöshet eller bristande skicklighet eller inte längre uppfyller de särskilda villkor föreskrivs som för

tilldelande av mästarbrev. Återkallelsegrunden att någon gjort sig

skyldig till brottsligt förfarande infördes i samband med den nya kungörelsen år 1973. I den promemoria som låg till grund för ändringarna att tillägget endast skall kunna angavs tillämpas i graverande fall, t.ex. när en person ådömts frihetsstraff för brott, har direkt som samband med yrkesutövningen Ds I 1971:2, avsnitt 2. Vidare se angavs att paragrafen aldrig har kommit att tillämpas den bör men att kvarstå och sitt sätt utgöra ett skydd för mästarbrevet. Jag föreslår att bestämmelsen förs över till den mästarbrevsförordningen. nya Om Centrala Hantverksrådet både fastställer provbestämmelserna och utfärdar mästarbrev i det enskilda fallet är det naturligt att Hantverksrådet också har uppgiften att återkalla mästarbrev. Detsamma gäller om FR skall behålla rätten Är det ett har ensam. organ som rätt att utfärda mästarbrev bör det också ha tillsynsuppgift organet en gentemot innehavarna. Om flera organisationer skall få rätt att utfärda mästarbrev uppstår problem om de också skall ha rätt att återkalla mästarbrev. Återkallelse av ett mästarbrev kan få svåra konsekvenser för den enskilde. Om två eller flera har rätt att både utfärda och återkalla mästarbrev skulle teoretiskt den situationen kunna uppkomma att en organisation återkallar ett mästarbrev organisation som en annan utfärdat. Detta är

lämpligt. En lösning skulle att organisation bara har rätt inte vara en återkräva mästarbrev den själv utfärdat. En annan lösning att ett som uppgiften lades Centrala Hantverksrådet och en tredje att vore att det lades myndighet, lämpligen NUTEK. en

8.7.5 Slutsatser

lösning ligger närmast till hands torde den som förut- Den som vara framställningarna till departementet, nämligen att flera organisatts i får rätt utfärda mästarbrev. Den är dock förknippad med sationer att nackdelar, bl.a. skulle organisatoriska problem uppstå för FR. flera Hantverksrådet skulle fortfarande ett organ inom FR Centrala vara utvidgat samarbete med andra hantverksorganisationer och men med uppgiften fastställa provbestämmelserna. Handläggningen av med att kräver dock kanslifunktion. För de ärenden som skall ärendena en FR skulle FR i så fall antingen få upprätta ett nytt organ avgöras av kanslifunktionerna eller fortsätta att låta nuvarande handläggare för Centrala HantverksrådetMästarbrevsnämnden bereda ärendena. på alternativet torde det mest ändamålsenliga men lämp- Det senare vara kan möjligen ifrågasättas eftersom Hantverksrådet skulle ligheten fastställa provbestämmelserna. Till det kommer rad praktiska problem. Det utfärdas idag en 200 mästarbrev år. Att splittra detta på flera organisaknappt per upp tioner verkar inte rimligt. Vidare skulle, jag redan varit inne på, detta kräva ett regelsom för vilka krav skall ställas på dem som skall rätten. Det system som inte bortses från att även andra organisationer än de nu kan kan vilja ha sådan rätt. De olika branschförbunden kan aktuella en också förväntas vilja ha en egen beslutanderätt. där flera organisationer har rätt att utfärda mästarbrev Ett system förekommer dessutom inte i andra europeiska länder, såvitt jag har förutsättning för breven skall accepteras, åtminstone i funnit. En att länder, torde att det bara finns en utfärdare, vilken kan vissa vara förutsättas handla det allmännas uppdrag. därför för i enlighet med direktiven föreslå att Jag stannar att - bara skall finnas har rätt att besluta om mästarbrev. det ett organ som

överväganden

De alternativ som återstår är då antingen att beslutanderätten skall ligga kvar hos FR eller att Centrala Hantverksrådet skall besluta om dem. Det skulle vara värdefullt för systemet om flera hantverksorganisationer kan samverka vid beslutsprocessen angående mästarbrevet. Detta har även betonats i direktiven. Rimligtvis bör förutsättningarna för ett gott samarbete mellan organisationerna större vara om beslutsfunktionen ligger hos huvudsakligen ett organ som handhar hantverksfrågor än om den konkurrerande riksorganisationen som även handlägger andra frågor skall ha rätten. Jag föreslår därför att uppgiften att utfärda och återkalla mästarbrev skall läggas Centrala Hantverksrådet i den utökade sammansättningen. Härigenom uppnås också fördelen med en enhetlig lösning.

8.8 Organisationernas uppfattning

Jag har presenterat den angivna lösningen för de båda organisationerna. FR har därvid förklarat sig nöjd med den och erbjudit SHS en styrelseplats i Centrala Hantverksrådet. SHS däremot har inte velat acceptera lösningen. SHS anser att deras medlemmar blir alltför beroende av FR eftersom även Centrala Hantverksrådet är FR:s organ. SHS har i stället velat införa ett nytt organ, organisatoriskt knutet till NUTEK, där de båda organisationerna samt NUTEK, Konsumentverket och Skolverket skulle ingå med rätt att fastställa provbestämmelser. SHS önskar också att båda organisationerna skall ha rätt att utfärda brev. Jag beklagar givetvis att det inte gått att uppnå enighet. Jag kan dock inte anamma SHS förslag. Som framgått mina av resonemang anser jag det inte rimligt att statsmakterna skall inrätta ett nytt organ, med den starka reglering från deras sida SHS föreslår. Det skulle som i praktiken bli en avdelning inom NUTEK. NUTEK har förklarat att man inte önskar bli djupare engagerad i frågan än vad är och man inte heller jag anser detta vara en önskvärd lösning. Som framgått kan jag inte heller ansluta mig till tanken att flera organisationer skall ha rätt att utfärda breven.

SOU 1994: 53

mig föreslagna lösningen uppnår ändå SHS det primära Med den av från mina utgångspunkter, nämligen att organisationens kompetens tas till den får med och påverka besluten och den får insyn i vara, vara verksamheten. Det blir inte heller FR som utfärdar breven. Jag har givetvis stor respekt för SHS invändning om att Centrala Hantverksrådet är FR:s och att detta gör dem beroende av sin konorgan kurrentorganisation. Den är korrekt. Med en god vilja från båda organisationernas sida borde detta dock inte behöva hindra ett bra resultat. SHS har i utredningsarbetets slutskede förklarat sig beredd att avstå från sitt krav att organisationerna själva skall få besluta om breven. Det är därför min förhoppning att organisationerna skall fortsätta den diskussion om samarbete som har kommit igång. FR har förklarat är beredd att diskutera ett djupare samarbete och en att man förändrad organisation det nu föreslagna samarbetet skulle falla om väl ut.

9 Specialmotivering

Förslaget till lag 1994:000 om mästarbrev för

hantverkare

l § Mästarbrev är ett frivilligt kompetensbevis får tilldelas försom tjänta och skickliga hantverkare i visst yrke. ett Paragrafen förklarar vad mästarbrev är och vilka kan komma som ifråga för att erhålla ett mästarbrev.

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer får meddela föreskrifter mästarbrev. om Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen meddela att föreskrifter om mästarbrev. Eftersom det är fråga näringsverksamhet om är detta möjligt jfr 8 kap. 7 § första stycket 3 RF. Genom bemyndigandet blir det också möjligt att meddela straffbestämmelser så länge endast böter föreskrivs jfr bl.a. 1975:8 95 och lag prop. s. [1975:86] med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor.

3 § Regeringen får överlämna till en eller flera hantverksørganisationer att pröva frågor utfärdande och återkallelse mästarbrev. om av Paragrafen innebär rätt för regeringen, enligt de en närmare föreskrifter som den har beslutat, att bestämma eller flera att en hantverksorganisationer skall få rätt att besluta utfärdande och om eventuell återkallelse mästarbrev. av Enligt ll kap. 6 § tredje stycket RF kan förvaltningsuppgifter överlämnas till enskilda organ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det dock ske med stöd lag. I avsnitt 7.1 har konstaav terats att övervägande skäl talar för att förfarandet med att utfärda och återkalla mästarbrev innefattar myndighetsutövning. Ett över-

SOU 1994: 53

lämnande till Centrala Hantverksrådet måste därför ha lagstöd. Det krävs dock inte att uppgiftsmottagaren konkret anges i lag. Det åligger regeringen att bedöma vilket eller vilka privata subjekt är kompetenta att handha förvaltningsuppgiften att utfärda som mästarbrev.

4 § En hantverksorganisations beslut att inte tilldela en sökande om mästarbrev eller återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allatt män förvaltningsdomstol. Prävningstillståntl krävs vid överklagande till kammarrätten. beslut överklagas tillämpas bestämmelserna i 23-25 och Om ett 30 §§ förvaltningslagen 1986:223. Enligt gällande mästarbrevskungörelsen kan beslut i vilket den nu mästarbrev avslagits eller i vilket mästarbrev återkallas ansökan om överklagas till NLTEK. Eftersom NUTEK har styrelsepost i en Centrala Hantverksrådet är det olämpligt att myndigheten överprövar rådets beslut. En hantverksorganisations beslut om mästarbrev, dvs. utfärdande eller återkallelse mästarbrev skall i stället kunna överav klagas till förvaltningsdomstol. Enligt ll kap. 4 § RF skall föreskrifter domstolarnas rättskipom ningsuppgifter, huvuddragen deras organisation och om rätteom av gången meddelas i lag. Föreskriften om att besluten skall överklagas till domstol har därför tagits in i lagen. l propositionen instansordningen m.m. i de allmänna förvaltom ningsdomstolarna fastslås att att länsrätten skall vara första domstolsinstans inom de allmänna förvaltningsdomstolarna prop. 199394:l33; jfr även 199293:100 bil. 3 s. 24 bet. prop. 199293:JuU24, rskr. 1992932289. I propositionen föreslås även att införs möjlighet ha prövningstillstånd vid överklagande till det en att kammarrätt. Enligt 12 § mästarbrevskungörelsen får talan inte föras mot ett beslut NUTEK i överklagat ärende. Genomförs de nyss nämnda av ett förslagen det därför rimligt att överklagande länsrätts beär av mästarbrev inte bör få ske utan att prövningstillstånd har slut om meddelats. Bestämmelser vilka mål bör omfattas av krav på om som

Specialmotivering

prövningstillstånd skall tas in i de materiella författningama prop. l99394:133. I gällande lydelse av 14 § lagen 1971:289 allmänna förvaltom

ningsdomstolar anges genom uppräkning de olika måltyper

som prövas av länsrätt. Genom en ändring trädde i kraft den 1 juli som 1993 infördes en generell bestämmelse att länsrätt prövar mål om som enligt bestämmelse i annan lag skall prövas länsrätt. Detta av innebär att ingen ändring 14 § är nödvändig med anledning av av denna bestämmelse. Bestämmelsen i tredje stycket innebär att förvaltningslagens regler om hur beslut överklagas och överklagande avvisningsbeslut skall av tillämpas hantverksorganisations beslut mästarbrev. Reglerna om om överklagande i den nya förvaltningslagen 1986:223 är nämligen inte utan särskild hänvisning tillämpliga i de fall då beslut ett av ett enskilt organ med offentliga förvaltningsuppgifter överklagas se prop. 198889:66. Hänvisningen till förvaltningslagens bestämmelser innebär bl.a. att ett beslut skall överklagas inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet och att överklagandeskrivelsen skall ges in till det organ som har meddelat beslutet. Samma har organ att pröva om skrivelsen har kommit i rätt tid.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1993:142

Mästarbrev för hantverksutövare

Dir. 1993:142

Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-22

Chefen för Kulturdepanementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas med uppdrag utreda frågor att om rätt att utfärda mästarbrev för hantverkare. Utredarens förslag bör läggas fram senast den 28 februari 1994.

Bakgrund

Mästarbrev kan tilldelas skickliga hantverksutövare efter ett prövningsförfarande är reglerat i kungörelsen 1973:596 som om mästarbrev för hantverksutövare. Enligt bestämmelserna utfärdas mästarbrev i dag av Företagarnas Riksorganisation efter handläggning och yttrande av Mästarbrevsnämnden, nämnd föreen sammansatt av trädare för Företagarnas Riksorganisation, Näringsoch Teknikutvecklingsverket NUTEK och Konsumentverket. Gesällbrev är i regel ett första steg till mästarbrev. Gesällbrev utfärdas huvudsakligen av Företagarnas Riksorganisation efter avlagt gesällprov. Någon författning reglerar utfärdandet gesällbrev som av finns inte. När mästarbrevskungörelsen från år 1940 upphävdes och ersattes med nu gällande kungörelse tillerkändes Sveriges hantverksoch

SOU 1994: 53

industriorganisation SHIO rätt att utfärda mästarbrev. På grund av organisationsförändringar överfördes den rätten år 1979 till Sveriges hantverks- och industriorganisation Familjeföretagen Sl-I10- - Familjeföretagen, därefter år 1987 till Småföretagens Riksorganisation och år 1991 till Företagarnas Riksorganisation. l samband senast med den organisationsförändringen valde några hantverkssenaste föreningar stå utanför Företagarnas Riksorganisation. Några friatt stående hantverks- och småföretagsföreningar bildade därefter en ny riksorganisation, Sveriges Hantverks- och Småföretag gemensam SHS. Ett antal framställningar förändringar av systemet med utfärom mästarbrev har kommit till Kulturdepartementet. Stockdandet av holms stads Hantverksförening och Hässleholms Hantverkslndustriförening har hemställt författningsändring som ger om en föreningarna och andra fristående hantverksföreningar rätt att dela ut mästarbrev. SHS har ansökt rätt att riksorganisation utfärda om som mästarbrev och gesällbrev. Företagarnas Riksorganisation har hemställt deras utfärda gesällbrev regleras. Konkurrensverket att rätt att särskild skrivelse till regeringen anfört att systemet för uthar i en mästarbrev inte är förenligt med konkurrensintresset och färdande av både kungörelsen mästarbrev för hantverksutövare och att om Mästarbrevsnämnden bör upphöra. NUTEK har de senaste två budgetåren disponerat ett anslag om 500 000 kr från Kulturdepartementets huvudtitel. Medlen har använts för insatser vid hantverksföretag, genomförande av utbildningar, information och rådgivning samt till administrations- och kanslikostnader för Mästarbrevsnämnden. I 1994 års budgetproposition anför regeringen bakgrund att den arbetar för renodling av de mot av en verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet skall bedrivas och att det därför sker omprövning offentliga regleringar som hämmar en av konkurrensen och inte kan försvaras av andra samhälleliga som intressen prop. l99394:100 bil. 12 B 2 att statens roll vid utfárdande mästarbrev håller att prövas och att en framtida organiav sation för utfärdande mästarbrev kan utformas utan att särskilda av statliga medel behövs. Därför regeringen att något sådant anslag anser hittills har disponerats NUTEK för finansiering av bl.a. som av

Bilaga 1

Mästarbrevsnämnden via Företagarnas Riksorganisation inte skall finnas med statsbudgeten från och med budgetåret 199495.

Nuvarande system

Den som söker mästarbrev måste enligt kungörelsen ha arbetat i minst sex år i det yrke som mästarbrevet ha förvärvat skickligavser, het och erfarenhet samt ha kunskaper i kalkylation och bokföring. Yrkeskunnigheten kan styrkas genom gesällbrev, utlärningsbevis, intyg om mästarprov eller annat sätt. De företagsekonomiska kunskaperna kan styrkas genom Företagarnas Riksorganisations företagardiplom eller genom intyg om annan motsvarande utbildning. Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos dem söker som mästarbrev samt till- eller avstyrker beviljandet brev. Nämnden av har kontinuerlig kontakt med yrkesförbund och branschorganisationer både när en ansökan bereds och när provbestämmelser för mästarbrev tas fram. Nämnden skapar och riktlinjer för vilka kunnormer skaper som krävs t.ex. i kalkylation och bokföring. Två inom organ Företagarnas Riksorganisation sköter hanteringen gesällbreven. av Företagarnas Utbildningsråd beslutar provbestämmelserna i om samråd med branschförbunden och Centrala Hantverksrådet sköter handläggningen av gesällbreven. Det utfärdas 200-300 mästarbrev ca per år inom ett 80-tal olika hantverksyrken och l 500 gesällbrev år ca per inom ett 70-tal yrken. Ett mästarbrev kan enligt kungörelsen återkallas Företagarnas av Riksorganisation bl.a. om innehavaren brevet i utövandet sitt av av yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller visat uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet. Den obehörigen sig som utger för att inneha mästarbrev kan enligt kungörelsen dömas till böter. Genom mästarbrevskungörelsen har Företagarnas Riksorganisation, Mästarbrevsnämnden, NUTEK och Konsumentverket tilldelats uppgifter av förvaltningskaraktär. Vissa skäl talar för beslut att att utfärda och återkalla mästarbrev för enskild hantverkare är been att trakta som myndighetsutövning.

SOU 1994: 53

Vissa av kungörelsens bestämmelser är av den karaktären att de enligt regleringen i 8 kap. regeringsformen skall meddelas genom lag. Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen krävs det vidare att överlämnande av förvaltningsuppgifter till bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller enskilda individer skall ske med stöd av lag förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning. Något om överlämnande i lag av förvaltningsuppgifterna till Företagarnas Riksorganisation och Mästarbrevsnämnden har inte skett. Bestämmelserna i mästarbrevskungörelsen är dock giltiga eftersom författningar tillkomna före regeringsformens ikraftträdande enligt övergångsbestämmelserna fortfarande är giltiga trots att de inte tillkommit i den ordning föreskrivs i regeringsformen. som

Förutsättningar Efter förslag i 1992 års budgetproposition prop. 199l92:l00 bil. bet. 199192:FiU20, rskr. 1991922128 fastslogs riktlinjerna för regeringens styrning av de verksamheter som skall fortsätta att bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet skall bedrivas. En fråga alltid skall prövas innan styrningen av en verksamhet läggs som fast är verksamheten är en statlig angelägenhet. om Genom regeringens omläggning av näringspolitiken har betydelsefulla åtgärder vidtagits för avreglering och konkurrens i många samhällssektorer. Avregleringsarbetet är inriktat på en omprövning av offentliga regleringar hämmar konkurrensen och som inte kan som försvaras andra samhälleliga intressen. Effektiva styrmetoder av måste dock finnas för bland annat skydd liv, hälsa, säkerhet och av miljön för att trygga stora ekonomiska intressen. Om ett regelsamt system kan nödvändigt krävs noggranna avvägningar så att anses regelverket inte blir omfattande och ingripande än skyddsinmer tresset kräver. Mästarbrev är att ett frivilligt kompetensbevis, som är anse som värdefullt för hantverkaren för att styrka hans yrkesskicklighet och för konsumenten för att välja en kompetent hantverkare. Mästar-

Bilaga 1

brevet härstammar från en tid då konsument- och konkurrenslagstiftning knappt fanns och i vart fall inte hade den betydelse den har i dag. På senare år har lagstiftningen inom marknadsrätten utvecklats starkt. Detta faktum måste självfallet beaktas. I vissa länder i Europa har mästarbrevet eller motsvarande kompetensbevis stor eller avgörande betydelse för hantverkarens möjlighet att få arbete eller driva näring. EES-avtalets ikraftträdande skapar även förutsättningar för ökad rörlighet på arbetsmarknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. De organisationer som yttrat sig i ärendet har starkt värnat om att mästarbrevet skall finnas kvar och har framhållit brevens betydelse konkurrensmedel. som Detta talar för att offentligrättslig reglering mästarbrevet i en av någon form bör finnas kvar. Det bör dock övervägas om inte ytterligare organisationer och föreningar bör ha möjlighet en att medverka vid utfärdandet av breven. Vidare behöver närmare analyseras vilka delar av regleringen som bör ske genom lag. Någon rättslig reglering av gesällbreven bör enligt min uppfattning inte införas. En särskild utredare bör lämpligen tillkallas för uppgiften.

Uppdraget

Utredaren bör överväga hur offentligrättslig reglering en av mästarbreven skall utformas. Utredaren bör i samråd med de aktuella organisationerna utarbeta förslag till bildandet eller förav ett nytt ändrat organ till vilken staten kan överlämna förvaltningsuppgiften att utfärda mästarbrev. Utgångspunkten bör därvid någon vara att ny

myndighet inte skall De organisationer i dag handlägger

som och beslutar i ärenden mästarbrev bör beredas möjlighet tillom att sammans med andra hantverksorganisationer samverka i det nya organet. Utredaren bör även beakta konsumenternas intressen. Utredaren bör också utarbeta författningsförslag rörande dels regleringen av mästarbreven, inklusive kraven för dessa, dels om överlämnande av uppgiften att utfärda dem. En utgångspunkt bör vara att

SOU 1994: 53

regleringen inte skall bli omfattande än vad den är i dag. En anmer passning till regeringsformen måste dock göras. bör beakta vad anförts i regeringens direktiv dir. Utredaren som kommittéer och särskilda utredare angående utrednings- 1984:5 till inriktning, beaktande EG-aspekter dir. 1988:43 förslagens om av redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser samt om att dir. 1992:50.

Hemställan hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att rege- Med nu ringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag om att tillkalla en utfärda mästarbrev för hantverkare och rätt att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde att om utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar att m.m.

Beslut ansluter sig till föredragandes överväganden och bi- Regeringen faller hennes hemställan.

Kulturdepartementet

Bilaga 2

Kungörelse 1973:596 om mästarbrev för hantverksutövare;

1 § Mästarbrev får av Företagarnas Riksorganisation tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare. Förordning 1991:954.

2 § Organisationens styrelse beslutar tilldelande mästarbrev. om av Innan styrelsen avgör fråga om tilldelande mästarbrev skall den av inhämta yttrande rörande sökandens kompetens från särskild en nämnd, Mästarbrevsnämnden. Nämnden granskar ansökningshandlingarna och verkställer den utredning som kan erfordras för bedömande sökandens kvaliav fikationer samt yttrar sig därom till organisationen. Förordning I 979z42.

3 § Mästarbrev skall avse visst yrke. Organisationen fastställer de yrken i vilka mästarbrev utfärdas. Förordning 1979342.

4 § Mästarbrev får tilldelas den som inte har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken, minst sex år arbetat i det yrke mästarbrevet skall eller som avse närbesläktat yrke, är verksam i detta och förvärvat för självständig en utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet, samt har för en företagsledare i yrket erforderliga insikter i kalkylation och bokföring. Om Mästarbrevsnämnden gör framställning härom, får organisationen i särskilt fall tilldela mästarbrev den icke uppfyller som föreskrivna villkor men ändå finnes förtjänt erhålla sådant av att brev. Förordning 1988:1344.

SOU 1994: 53

5 § Skicklighet föreskrives i 4 § 2 styrkes genom avlagt prov. som Organisationen fastställer fordringarna för detta. Innehavare gesällbrev eller motsvarande kompetensbevis beav avlägga särskilt annat bestämts för visst yrke. höver prov, om Förordning 1979:42.

6 § Ansökan mästarbrev göres skriftligen hos organisationen. om Till ansökningshandlingen skall fogas de handlingar sökanden önskar åberopa för styrka han uppfyller de villkor är föreskrivna att att som för tilldelande mästarbrev. Förordning 1979:42. av

§ Mästarbrev kan återkallas innehavaren brevet i utövandet 7 om av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller ådagalagt av uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om han icke uppfyller de särskilda villkor föreskrives för tilldelande längre som av mästarbrev. Organisationens styrelse beslutar återkallande av mästarbrev. om Förordning 1979:42.

8 § Organisationen får fastställa att mästarbrev skall utfärdas i visst yrke, fastställa viss fordring skall gälla för prov som avses i 5 § att första stycket, återkalla mästarbrev Mästarbrevsnämnden tillstyrkt det. Förordning 1979:42. endast om

9 § Mästarbrevsnämnden består av fyra ledamöter. ledamöterna två, skall vara nämndens ordför- Av utses varav en ande, Närings- och teknikutvecklingsverket, en av Statens konsuav mentverk och styrelsen för Företagarnas Riksorganisation. en av Ledamöterna utses för en tid av tre år. För varje ledamot utses i samma ordning en ersättare.

Bilaga 2

Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder. som Förordning 1991:954.

10 § Organisationen får uttaga avgift när ansökan om mästarbrev görs och när mästarbrev tilldelas någon. Avgifterna fastställs av Mästarbrevsnämnden efter framställning av organisationen. Förordning 198529.

ll § Den som obehörigen utgiver sig för inneha mästarbrev att dömes till böter, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

12 § Talan mot beslut varigenom ansökan erhållande mästarom av brev avslagits eller sådant brev återkallats föres hos Närings- och teknikutvecklingsverket besvär. genom Mot verkets beslut i sådant ärende får talan föras. Förordning 1991:954.

Bilaga 3

Utfärdade mästarbrev 1984-1993

Yrke 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Bagare 7 3 l O - - - Billackerare I I I Bilmekaniker

Bilsadelrrmkare I Bilskadereparatör I I I Biodlare - Bokbindare - Boktryckare

Byggmästare A N

Byggnadssnickare I Båtbyggare u Charkuterist I I Damfrisör 8 äo Qu O N 0

Etuimakare

Florist O O

Fot0graf,-portr.

Fotvârdarc

Frisör

Förgyllare

Gardindekoratör - n Glasmästare - Gravör - Guldsmed 11 Q x

Gummireparatör - Herrfrisör 36 N L gO A

Hudterapeut I Juvelfattare - Kakelugnsmakare - Klockgjutare - I | Klänningssluäddare 1

Konditor 17 o

Konstsmed

Kopparslagare

Krukmakare I Körsnär

Köttmästare

Låssmed gD w N N

Maskinelektriker

Mekaniker - n Metalltryckare 1

Modellsnickare -

SOU 1994: 53

Modist - - - - - Murare l 3 - - - Målare 15 ll 25 24 14 25 28

Möbelrenoverare 1 Möbelsnickare 12 Oljeeldnings- 1 - - - installatör Optiker 9

Perukmakare Pianoreparatör - Plåtslagare 2 N u | Portföljmakare - Pälsskräddare 1 Radioservice 2 radio TV

Reseeffektmakare 1 - Riggare - - Rörinstallatör u Sadelmakare u - Segelmakare - Silvergravör - Silversmed - Skomakare nytillv. - rep. 1 21 - - - Skorstensfejare 17 14

Stengravör - Stenhuggarebildh. - Svetsare - Tapetserare 5 O b A

Textilyrken tex handvävare,br0dör Träbildhuggare l - - - Trädgârdsanläggare - - -

s

-

MWSFATY|IM.DOCBHOIN

Bilaga 4

Utfärdade gesällbrev 1988-1993

Yrke 1988 1989 1990 1991 1992 1993 .

Bilsadelmakare

10 6 Båtbyggare

Gardindekoratör - 9 - - - -

Gitarrbyggare 2 2 1 2 1 1

Guldsmed 5 11 3 10 12 1 1

Handvävare

Konstbroderi

-

SOU 1994: 53

Köttyrket i detalj handeln 116 121 142 76 81 31

2 18 33 27 59 62 Skorstensfej are

1 230 1 496 1 629 l 571 1 444 1 632 Summa

Bilaga 5

u MISS

KONKURRENSVERKET SwedishCompetitionAuthority 1993-03-29 Dnr 32592

Regeringen Kulturdepartementet KULTURDEPARTEMENTEI Reglstratom ...t 1993 -03- 31 DnnK Ci; çi VL på Aktbil. Mästarbrevssystemet effekter konkurrensen - Konkurrensverket har till uppgift att främja en effektiv konkurrens inom såvälprivat som offentlig verksamhet.Det sker genom att med stöd av konkurrenslagen, KL 1982:729, pröva företags konkurrensbegränsandebeteenden. Konkurrensverket skall också lämna forslag till ändringar av konkurrenshämmanderegleringar, verka för effektiv konkurrens inom den offentliga sektorn samt främja ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.

I en skrivelse till Konkurrensverket har branschorganisationenSverigesHantverks- och Småföretag SHS ifrågasatt ensamrätten för FöretagarnasRiksorganisationFR att utfärda sådanamästarbrev som reglerasi särskild kungörelse1973:596 om rätten att utfärda mästarbrevfor hantverksutövare.Konkurrensverket redovisar i föreliggandepromemoria synpunkter konkurrenseffekter av nuvarandemästarbrevssystemoch kungörelse.

Slutlig prövning vid utfärdande av mästarbrev görs av Mästarbrevsnämnden,I nämnden ingår representanter for Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Konsumentverket och FR. Mästarbrevssystemet kan således sessom ett slagsmyndighetskontrollerat auktorisationssystem.Sådana system bör, enligt Konkurrensverketsmening,förbehållasde fall där det finns ett skyddsintressefrån det allmännassidavad gäller bl.a. liv, säkerhet,hälsaoch personlig integritet. Detta kan inte anses gälla for mästarbrevssystemet, vars syfte i första hand är att ställa upp vissautbildningskrav for olika hantverksyrken. Mästarbrevet kan såledeslikställas med ett utbildningsbevis.

Nuvarandemästarbrevssystemhar en koppling till äldre tiders näringsregleringoch skråväsende då bl.a. konsument-och konkurrenslagstiñning hade underordnadbetydelse. en Sedanmästarbrevetstillkomst har dock skett en betydandeutveckling av lagstiftningen inom marknadsrättensområde. Konkurrensverket anser att det aktuella systemet för utfärdande av mästarbrevinte är förenligt med konkurrensintresset. Kungörelsen rätten att om utfärda mästarbrevinklusive Mästarbrevsnämndenbör därför slopas.Konkurrensverket ifrågasätterockså om nuvarande system är förenligt medEES-avtalet.

Beslut i detta ärendehar fattats av generaldirektören.Föredragande Niclas Silversved. var Närvarandevid beslutet var direktörerna Lindörn, Sahlinoch Sundberg,verksjuristen Orhem samt byråchefenSundbom.

-n aå .ä

Jo gen Holgersä

Niclas Silversved

Kopia till Näringsdepartementet 87

SOU 1994: 53

KONKURRENSVERKET 1 swedishCompetition Authority 1993-03-15 Dnr 32592

Ifrågasatt diskriminering vid tillämpning av kungörelse ntästarbrexssvstem - Konkurrensverket ifrågasätter branschorganisationen SverigesHant- I en skrivelse till verks och Småföretag SHS ensamrätten for Företagarnas Riksorganisation FR att utfärda mästarbrev regleras i särskild kungörelse 1973:596 om rätten att utfärda som mästarbrevför hantverksutövare. Ensamrätten innebär att en yrkesutövarc som är medlemi SHS måste ansöka om mästarbrevhos FR,

Av Konkurrensverkets utredning har framkommit bla. följande SHS bildides när Småföretagens riksorganisation upphörde under 1991. I samband härmed bildades även Företagarnas Riksorganisation FR. Enligt förordningen 1991:954 om ändring i kungörelsen 1973:596 mästarbrev for hantverksutövare är rätten att utfärda om mästarbrev förbehållen FR. SHS ansökte hos dåvarande Industridepanementet ijuni 1991 rätt att utfärda mästarbreveñersom de också anser att de bör ha denna om behörighet. Ärendet överfördes till Kulturdepartementet i december 1991 som inte har fattat beslut i frågan.

Konkurrensverkets bedömning

Konkurrensverket handlägger ärendenenligt konkurrenslagen 1982:729, KL. Lagens tillämpningsområdeomfattar skadliga konkurrensbegränsningar som föranleds av näringsidkare. Med näringsidkare och en som yrkesmässigtbedriver verksamhet avsesvar ekonomisk art. Här omfattas såväl fysiska somjuridiska personer liksom sammanav slutningar sådana bedriver näring. Något krav vinstsyñe finns inte, av som

I detta ärende aktualiseras frågan huruvida SHS i konkurrensrättslig mening diskriminegrund gällande kungörelse om mästarbrev. Främst gäller frågan om nuvarande ras av kungörelseär att som offentlig reglering som försvårar möjligheten för SHS anse en och dessa medlemsanslutna hantverksföretag att konkurrera lika villkor.

Den av SHS ifrågasätta konkurrensbegränsnittgen, som i detta fall är en effekt av en offentlig reglering kungörelse, omfattas inte av KL:s tillämpningsområde. genom

Utöver den direkt lagtillämpande uppgiften har Konkurrensverket till uppgift att främja effektiv konkurrens inom såväl privat offentlig verksamhet. Verket skall också en som

Bilaga 5

2 BESLUT 1993-03-15 Dnr 32592

lämna forslag till ändringar av konkurrenshämmande regleringar, verka för effektiv konkurrens inom den offentliga sektorn samt stimulera ett konkurrensinriktat synsätt i samhället. V

Anmälan från SHS har föranlett Konkurrensverket att från konkurrenssynpunkt nännare belysaoch analyserahela systemet med mästarbrev. I bifogad promemoria redovisas dennaanalys. Av promemorian framgår att kungörelseninklusive Mästarbrevsnämnden, enligt Konkurrensverkets mening bör slopasmed hänsyntill bedömdanegativa efTekter.Promemorian har med särskild skrivelse överlämnatstill regeringen.

Mot denna bakgrund finner Konkurrensverket inte skäl att vidta ytterligare åtgärder i

saken.Ärendet är därmed avslutat.

Beslut i detta ärendehar fattats av generaldirektören. Föredragande Niclas Silversved. var Närvarandevid beslutet var direktörerna Lindörn, Sahlinoch Sundberg,verksjuristen Orhem samt byråchefcn Sundborn.

.

XÃ.-

Jörgen Holger

Niclas Silversved

Kopia till SverigesHantverks- och småföretag Folokopiam ê FöretagarnasRiksorganisation Näringsdepartementet medoriginé; Kulturdepartementet Närings- och teknikutvecklingsverket Konsumentverket

Bilaga

Promemoria:Mästarbrevssystemet effekter konkurrensen -

SOU 1994: 53

KONKURRENSVERKET l i SwedishCompetition Authority 1993-03-15 Dnr 32592

effekter på konkurrensen Mästarbrevssvstemet -

Bakgrund

Konkurrensverket har till uppgift främja effektiv konkurrens inorr. såvälprivat som att en med stöd konkurrenslagen, KL 1982:729, offentlig verksamhet.Det sker genom att av konkurrensbegränsande beteenden. Konkurrensverket skall också lämna pröva företags till ändringar konkurrenshämmande regleringar, verka för effektiv konkurrens förslag av offentliga sektorn främja ett konkurrensinriktat synsätt isamhället. inom den samt

Konkurrensverket har branschorganisationen Sveriges Hantverks- och skrivelse till I en SHS ifrågasatt ensamrätten for Företagarnas Riksorganisation FR att Småföretag utfärda mästarbrev regleras i kungörelsen 1973:596 om rätten att utfärda mässom Ensamrätten innebär yrkesutövare som är medlem i tarbrev för hantverksutövare. att en måste ansöka mästarbrev hos FR. Den ifrågasatta konkurrenstegränsningenär SHS om offentlig reglering och ligger inte inom KL:s tillämpningsområde. Kcnksrrensen en mellan yrkesutövare är anslutna respektive inte anslutna till mästarbrevssystemet som riskerar emellertid att snedvridas.

Systemet med mästarbrev

Kungörelse angående mästarbrev stadfastes 1932 och gav dåvarande Sveriges Hant-

utfärda mästarbrev. Syftet med mästarhrev är att verksorganisationrätten att ensam hantverkareyrkesutövare besitter viss kunskap inom sitt område.För intyga att en en yrkesutövaren innehar ett gesällbrev, viket kräver 2 års att erhålla mästarbrev krävs att praktisk yrkeserfarenhet. Gesällbrevet utfärdas under förutsättning studier och ett års den sökande genomgått och godkänts i vissa färdighetsprov, som fastställs av repreatt eller och respektive yrkesorganisation s.k. censorer. Båda sentanter från SHS FR erhålla mästarbrev krävs, utöver organisationerna har rätt att utfärda gesällbrev. För att 90 har 6 års vitsordad arbetslivserfarenhet och iförekomgesällbrev,att yrkesutövaren

Bilaga 5

2 PROMEMORIA 1993-03-15 Dnr 32592

mandefall avlägger särskilda mastarprov. För att erhålla ett mästarbrevkrävs således att yrkesutövaren har 7 års arbetslivserfarenhet och 2 års studier. Rätten att utfärda mastarbrevvar, innan den fastställdesi kungörelse,förbehållen respektive yrkesförening Anledningen till att denna rätt överfördes till en rikstäckandeorganisation var önskemålfrån såväldåvarande riksorganisation som de berörda yrkesorganisationerna om att uppnåuniformitet och hög kvalitetsnivå alla mästareoavsett yrkeskategori.

12 § mästarbrevskungörelsen anges att organisation, i detta fall FR, som ämnar fatta beslut om utfardande av mästarbrevskall inhämta;ttrande från en särskild nämnd, Mästarbrevsnämnden, om sökandenskompetens.Vidare anges att FR endast får utfärda, fastställafordringar for mastarbrevet samt återkalla mästarbreveti visst yrke om Mästarbrevsnämndentillstyrkt beslutet. I nämnden ingår två representanter for Narings- och Teknikutvecklingsverket NUTEK, en for Konsumentverket och en for FR. Nämnden är följaktligen det organ som slutligen prövar ansökan mästarbrev. Talan om mot beslut varigenom ansökan om erhållande av mästarbrevavslagits fors hos NUTEK genom besvär. Mot NUTEKts beslut i sådant ärende får talan foras. Mästarbrev är således en myndighetskontrollerad auktorisation. NUTEK och FR också visst figer nansiellt stöd for marknadsföring av hantverksyrken.

Auktorisationssystem

Generellt finns två typer av auktorisationssystem,myndighets-respektive näringslivskontrollerat system. Förstnämnda system ar främst aktuellt i de fall yrkesutövningen har anknytning till människorsliv och hälsa,säkerhet samt då det är fråga om stora ekonomiskavärden.Det näringslivskontrollerade systemet grundar sig ibland särskild författning enligt vilken auktorisationcn meddelas av speciellorganisation. Inom dessatvå övergripande grupper av system kan urskiljas ett antal varianter som oña är specialkonstrueradefor olika yrkeskategorier. Dessa system är vanligtvis frivilliga. Skillnadenmellan olika auktorisationssystemhar merendelssin grund i bakomliggande syften och uppläggning.

Mångfalden av och variationen i auktorisationssystemen gör att auktorisation inte kan sessom ett mera enhetligt begrepp utan snararesom en samlingsbcteckning. De fördelar som oña åberopas i sambandmed ett auktorisationsforfarande är bla. säkerställande av trygghet till liv, säkerhet,hälsaoch personlig integritet. Vidare åberopasfördelar som säkerställande av yrkcsskicklighet och tillgång till seriösanäringsutövare samt att auktorisationenfungerar som information till konsumenterna.När det gäller mästar-

SOU 1994: 53

3 PROMEMORIA 1993-03-15 Dnr 32592

framkommit något tyder att företagen aktivt markbrevssystemet har dock inte som begreppet mästare och vad detta innebär för konsumenten. nadsför

för konlmrrenshämmande inslag såsom prisstel- Nackdelar med auktorisation är risken rationaliseringar det konkurrensskydd som auktohet och svaga incitament for genom Konkurrenskyddet kan utvecklas till ett etableringshinder som förrisationen ger. även näringsutövning.Det finns även risk för att priset får undersvårar enskilda Företags konkurrensmedel till förmån för kostnadshöjande konkurrensordnad betydelse som överdimensionerad service.Ett auktorisationssystem kan också vara förmedel, t.ex. krav konsumenterna får betala för överkvalitet, t.ex. vid reparaenat med så höga att konkurrensbegränsningar prishöjande effekt till tioner. Allmänt sett kan dessa ge en nackdel för konsumenten.

kungörelsen mästarbrev för hantverksutövare skall mästarbrev kunna Enligt 7 § i om innehavaren brevet i utövandet sitt yrke gjort sig skyldig till brottsåterkallas om av av ådagalagt uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om ligt förfarande eller inte längre uppfyller de särskilda villkor föreskrivs för tilldelande av innehavarna som mästarbrev. Vid Konkurrensverkets utredning har framkommit att inte något mästarblivit återkallat under den tidsperiod mästarbrev har utfärdats med stöd av brev som kungörelsen, dvs. sedan1932. Det torde också vara resurs- och kostnadskrävandeatt kvalifikationerna och kompetensutvecklingenhos enskilda hantverkare under följa upp tidsperiod. I sammanhanget bör nämnasatt det ibland även kan vara förenat en längre med intressekonflikt för branschorganisation att besluta om att rekommenderaatt en en någonmedlem inte skall behålla sitt mästarbrev.

Konkurrensverket har inget principiellt att anföra mot redovisat syfte med mästarbrevet påvisa viss kompetensnivå för yrkesutövaren. I i sig, dvs. att det avses innebära eller en det särskilt viktigt yrkesutövare inte tillhör en viss orgadetta sammanhang är att som skulle berättigad erhålla ett mästarbrev, inte diskrimineras nisation, men som vara att eller förfördelas.

Myndighetsrollen i mästarbrevssystemct

får nuvarande sammansättning oñiciell prägel med Mästarbrevsnämnden genom en myndighetskaraktär. Nämndens prövning och beslut om utfärdande av närmasten också påverka enskildas möjligheter till näringsutövning. Beslut av mästarbrev kan 92 beslut NUTEK i sådant ärende får nämndenkan överklagas till NUTEK. Mot av ett

Bilaga 5

4 PROMEMORIA 1993-03-15 Dnr 32592

talan föras. Enligt Konkurrensverket är dennabesvärsordning i sig otillfredsställande med hänsyn till att representanter från NUTEK deltar i Mästarbrevsnämndensbeslut.

Konsumentverket är tillsynsmyndighetför bI.a. marknadsforingslagenoch har möjlighet att ingripa mot bI.a. auktoriseradeyrkesutövare agerande är oförenligt med denna vars lag. Det kan möjligen vara önskvärt att det finns tillgång till kvalificerad personal i en sådannämnd som kan medverka till att utfärdandetoch användandet mästarbrev av sker enligt gällandekonsumentlagstiñning. Ett sådant behov utesluter dock inte att Konsumentverket även utan att formellt ingå i Mästarbrevsnämnden, kan upprätthålla en effektiv bevakningoch uppföljning av hur bestämmelsernai bI.a. marknadsföringslageneñerlevs.

Kompetenseninom de myndigheter som ingår i Mästarbrevsnämndentorde inte i första hand omfatta kunskaper om vad som kan utgöra hög yrkesskicklighet inom anses vart och ett av de omkring 100-talet yrken berörs När det gäller bedömsom av systemet. ningenenligt de kompetens-och kvalitetskriterier som skall tillämpas inom olika hantverksyrken torde i praktiken FR hadet avgörandeinflytandet vilka som får mästarbrev. Det kan heller inte uteslutas att nämndensuppgifter och nuvarandebeslutsordning kan innebära att producentintressenibland kommer i första hand medankonsumentintressen som valfrihet, mångfaldoch låga priser berörda tjänster kommer i andra hand.

Syftet med auktorisationssystent som är myndighetskontrollerade äri de flesta fall att det finns ett skyddsintressefrån det allmännassida,dvs, skall bättre att systemet ge möjligheter att säkerställatrygghet till bI.a. liv, säkerhetoch hälsa än om systemet inte fanns Myndighetskontrollen skall således i dessafall fungera säkerhetsytterst som en garanti for dem som utnyttjar tjänsterna som omfattas systemet. Enligt Konkurrensav verket kan de yrken som i dagslägetomfattas mästarbrevssystemetinte omfatav anses tas av ett skyddsintresse med redovisad inriktning. Mästaryrken kan i stället ansesvara sådanahantverksyrkendär man genom mästarbrevönskar bibehålla ett kulturellt arv eller har behov av att säkerställa en viss nivå yrkeskicklighet. Mot den bakgrunden av är NUTEK:s och Konsumentverketsdeltagandei Mästarbrevsnämnden, kan som uppfattas som en myndighetsgarantifor hög kvalitet berörda tjänster, inte motiverad. Utformningen kan genom myndighetersmedverkan oberättigat forsteg i konkurge ett rensen for företagare med mästarbrevi förhållandetill andra kvalificerade hantverkare. 93

SOU 1994: 53

5 PROMEMORIA 1993-03-l 5 Dnr 32592

från konkurrenssynpunkt, är att olika företag eller Ett alternativt system,som är bättre hur yrkesutövning skall kvalitetssäkras utan inslag branschföreningar själva överväger myndighetsgodkännande utöver vad gäller utbildningsbevis direkt eller indirekt som av näringslivet genomför åtgärder innebär verksamfrån olika läroanstalter. I de fall som anslutning till bevakningoch uppföljning konkurrenshämmandenatur i hetsregleringav hantverkare får detta vid behov prövas medhänsyn till yrkesskicldighet hos olika av lagstiftningen marknadsrättens område

Slutsatser

karaktären offentlig reglerirg där berörda Dagens mästarbrevssystem har närmast av en branscher har formaliserat samarbete inom ramen för statliga myndigheter och ett ansvarsområde.Vidare torde myndigheternas bristande kunskap Mästarbrevsnämndens och yrkesskicklighet etc. för olika hantverksutövare medföra att om teknisk färdighet i första hand avgör vilka skall erhålla mästarbrev. det i praktiken blir FR som som fristående objektiv prövningsinstans av ansökningar om Mästarbrevsnämndens roll som därmed ifrågasättas.I detta sammanhang kan också ifrågasättas om mästarbrev kan det är utformat, är förenligt med EES-avtalet. nuvarandesystem,som

uppföljning och kontroll yrkesskicklighet från nuvarande centrala En överföring av av skulle, enligt Konkurrensverket, bättre ordning nivå till yrkesutövarna själva vara en Därmed skapas sannolikt ökat utrymme för alternativa från konkurrenssynpunkt. ett kvalitet berörda tjänster i ökad utsträckning blir ect konkursystemlösningar där branscher. Mot bakgrund grundläggande kunskaper för vissa rensmedel i aktuella av att yrkesinriktade gymnasielinjerkan övervägasatt inyrken erhålls genom studier bla. kvalitets- eller utbildningsbevis inom för denra utbildningsordna utfardande av ramen

verksamhet.

har koppling till äldre tiders näringsreglering och Nuvarande mästarbrevssystem en och konkurrenslagstiñning hade en underordnadbeskråväsende då bl.a. konsumenttillkomst har dock skett betydande utveckling tydelse. Sedan mästarbrevssystemets en marknadsrätten. Konkurrensverket att aktuell kungörelse av lagstiftningen inom anser konkurrensintresset. Kungörelsen mästarbrev inklusive Mäsinte kan förenas med om tarbrevsnämndenbör därför slopas. Om kungörelsen upphävs och näringsliveteventuauktorisationsliknande karaktär får dessa, vid behov, ellt skulle införa egna system av 94 enligt lagstiftningen marknadsrättens område. prövas MQEU0 O h g

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 35,Vårandes stämma och andras. . estatistiken. Fi. Kulturpolitikochinternationalisering. Ku. Kommunerna, Landstingen ochEuropa 3 Miljö ochfysiskplanering, M. . . + Bilagedel.C, 3 Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder . Mänsföreställningar kvinnorochChefskap. om 1900-talet i Sverige.UD. . Vapenlagen ochEG.Ju. 3 Kvinnor,barnocharbeteiSverige1850-1993. . UD. Kriminalvårdochpsykiatri.Ju. 3 .Gamlaär ungasom blivitäldre.Omsolidaritet . SverigeochEuropa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi, 40.Långsiktig strålskyddsforskning. M. .EU, EESochmiljön.M. 4l. Ledighetslagstiftningen översyn. A. i en Historisktvägval Följdemalör Sverigeiutrikes- w Statenochtrossamfunden. C.

ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, Uppskattad sysselsättning skattemas betydelse . - om respektive intebli medlemiEuropeiska unionen. UD. fordenprivatatjänstesektom. Fi. C Förnyelse ochkontinuitet- om konstochkultur 44.Folkbokforingsuppgifterna i samhället. Fi. . i framtiden. Ku. 45.Grunden Förlivslångtlärande, U.

Anslutningtill EU Förslagtill övergripande r 46.Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar 4 lagstiftning. UD. ochsocialbidrag. S.

. Omkrigetkommit.,.Förberedelser förmottagande 47,Avveckling denobligatoriska av anslutningen av militärtbistånd1949-1969Bilagedel. + SB. till studentkårer ochnationer.U.

Suveränitet ochdemokrati . 48.Kunskapför utveckling bilagedel,A. + + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49.Utrikessekretessen, Ju. l3,JlK-metoden, m.m. Fi. 50.Allemanssparandet översyn.Fi. - en 14.Konsumentpolitik i enny tid.C. 5l, Minne ochbildning.Museernas uppdragoch l5. På väg. K. organisation bilagedel.Ku. + 16,Skoterköming påjordbruks- ochskogsmark. 52.Teaternsroller.Ku.

Kartläggning ochåtgardsforslag. M, 53.Mästarbrev för hantverkare. Ku. Års-ochkoncemredovisning enligtEG-direktiv. , Dell ochll. Ju. Kvaliteti kommunal verksamhetnationell , i uppföljningochutvärdering. C. . Renarolleri biståndetstyrningocharbetsfördelning r

i en effektivbiståndsforvaltning. UD.

Reformerat pensionssystem. . Reformerat pensionssystem. BilagaA. , Kostnader ochindivideffekter.

22.Reformerat pensionssystem. BilagaB.

KvinnorsATPochavtalspensioner, S. 23.Förvaltabostäder, Ju.

2 Svenskalkoholpolitik en strategiFörframtiden. S. . - 25,Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.S. -

26. Att Förebygga alkoholproblem. 27.Vård alkoholmissbrukare, av

28.Kvinnorochalkohol.S.

29.Barn Föräldrar Alkohol.S. - i wG,Vallagen.Ju,

Vissamervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. . - 32.MycketUnderSamma Tak.C. 33,Vandelns betydelse i medborgarskapsarenden, m.m. Ku. 34,Tekniskt utrymme Forytterligare TV-sändningar. Ku,

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet kommit... Förberedelser för mottagande av Ändradansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Om kriget

enligt EG-direktiv. förden privata tjänstesektom. [43] Års-och koncemredovisning Folkbokföringsuppgiñema i samhallet. [44] Dell och11.Ju. [l7] Allemanssparandet översyn. en [50] Förvalta bostäder. [23] -

Vallagen. [30] Utbildningsdepartementet Utrikessekretessen. [49] Grunden för livslångt lärande. [45]

Utrikesdepartementet Avvecklingav den obligatoriska anslutningen till

för Sverige i utrikes- och Studentkårer och nationer. [47] Historiskt vägval 4 Följdema säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli Kulturdepartementet medlem i Europeiska unionen. [8]

Anslutning till EU Förslag till övergripande Förnyelse och kontinuitet- om konst ochkultur lagstiftning. [l0] i framtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsårenden, m.m. [33] Suveränitet och demokrati Teknisktutrymme för ytterligare FV-sändningar, [34] + bilagedel med expertuppsatser. [12] roller i biståndet- styrning och arbetsfördelning Vårandes stämma ochandras. Rena bistândsförvaltning. [19] Kulturpolitik och internationalisering. [35] i en effektiv och reproduktiv hälsa under 1900-talet Minne och bildning. Museemas uppdrag och Sexualupplysning i Sverige. [37] organisation + bilagedel.

Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38] Teaterns roller. [52]

Mästarbrev för hantverkare. [53]

Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Ledighetslagstiñningenöversyn en [41] pensionssystem. Bilaga A. Kunskap för utveckling + bilagedel. [48] Reformerat

Kostnader och individeffekter. [2l] pensionssystem. BilagaB. Civildepartementet Reformerat Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Kummunema, Landstingen Europa. och

Svensk alkoholpolitik en strategi för framtiden. [24] + Bilagedel. [2] - Svensk alkoholpolitik bakgrund och nuläge. [25] Konsumentpolitik i enny tid. [14]

förebygga alkoholproblem. [26] Kvalitet i kommunal verksamhet nationell Att alkoholmissbrukare. [27] uppföljning och utvärdering. [18] Vårdav Kvinnor och alkohol.[28] Mycket UnderSamma Tak. [32]

Barn Föräldrar Alkohol. [29] Staten och trossamfunden. [42] - - Gamlaär blivit äldre.Om solidaritet mellan unga som Europeiska äldreâret 1993. [39] Miljö- och naturresursdepartementet generationerna. Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar EU, EES och miljön. [7]

och socialbidrag. [46] Skoterköming påjordbruks- och skogsmark.

Kartläggning och åtgärdsförslag. [16]

Kommunikationsdepartementet Miljöoch fysisk planering. [36]

Påväg. [15] Långsiktig strálskyddsforskning. [40]