Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige : en dokumentation och utvärdering : rapport för 1993 års prostitutionsutredning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Socialt

arbete

mot prostitutionen

i

Sverige

dokumentation och utvärdering en

1995:16

för 1993 Rapport års prostitutionsutredning

än

Statens offentliga utredningar 1995: 16

Socialdepartementet

Socialt arbete mot

i

prostitutionen Sverige

en dokumentation och utvärdering

Rapport för 1993 års prostitutionsutredning

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst l06 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen. 1993. En liten boschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställashos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-13888-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1995

INNEHÅLL

1 Uppdraget och dess genomförande 7 1.1 Uppdrag, syfte och frågeställningar 7 1.2 Prioriteringar och avgränsningar 8 1.3 Tillvägagångssätt 8 1.4 Rapportens disposition 9 2 Prostitutionsprojelaet och prostitutionsgruppeni Malmö 11 2.1 Prostitutionsprojektet 1977-1981 11 Det sociala arbetet 13 Forskning och kunskapsproduktion 16 Om resultatet av projektets sociala arbete 17 Vad gjorde projektet så framgångsrikt några sammanfattande reflektioner 18 Fyra återkommande huvudinriktningar i arbetet 19 2.2 Prostitutionsgruppen nyetableras 1983 om perioden - 1983-1994 19 Personalbyten och varierande organisatorisk hemvist 22 Några uppgifter om prostitutionens och det sociala arbetets omfattning 23 Arbetets uppgifter, former och förläggning 24 Arbetets inriktning och metoder 24 Något om det sociala arbetets karaktär 28 2.3 Summering och värdering 28

3 Prostitutionsgruppeni Stockholm 31 3.1 Framväxt och historik 31 Uppbyggnads- och etableringsfas 1978-1981 31 Första konsolideringsfasen 1981-1985 32 Förändringsfas 1985-1989 34 Motsättningar och splittring 1989-1990 35 Ny kunskapsuppbyggnad 1990-1994 35

3.2 Arbetsuppgifter och organisation 37 3.3 Arbetets inriktning 39 Uppsökande arbete for att kunskap om könshandeln 39 Stödjande arbete for kvinnorna i gatuprostitutionen 42 Exempel stödjande arbete 43

Individuellt förebyggande arbete 47

Allmänt förebyggande arbete 49 3.4 Sammanfattning och värdering 51 Historik 51 Organisation 52 Arbetsinriktningar 53 Resultat 54

Prostitutionsgruppeni Göteborg 55 4.1 Gruppens framväxt och historik 55 En kort historik 57 Intensiv arbetsfas 58 Nedgång i könshandeln 59 Projektperioden 1989-1993 60 Ny tördjupningsfas 1994- 61 4.2 Organisation och samarbete 62 4.3 Arbetets inriktning 65 Uppsökande arbetefältarbete 65 Stöd- och behandlingsarbete 67 Exempel behandlingsarbete 70 Informations- och páverkansarbete 73 Kunskap och påverkan aktioner mot sexklubbarna i - Göteborg 75 . 4.4 Arbete i projektverksamheter 77 Unga flickor i riskzonen 77 Hiv-informationsgruppensjälvhjälpsprojektet 78 Mansprojektet 81 Arenaprojektet 83 4.5 Sammanfattning och värdering 84 Historik 84 Organisation 85 Arbetssätt 85

5 Prostitutionsgruppeni Norrköping 89 5.1 Perioden 1984-1990 89 5.2 Ökade ambitioner för det sociala arbetet 90 5.3 Gatuprostitutionens omfattning i Norrköping 90 5.4 Nuvarande prostitutionsgrupp 91 Uppsökande arbete 91 Stödjande och behandlande arbete 92 5.5 Summerande värdering 93 6 Andra resurser och insatser för prostituerade 95 6.1 Polisens arbete 95 6.2 Socialbyráer, rádgivningsbyráer samt fält- och jourverksarnhet 98 6.3 Hälso- och sjukvårdens insatser 100 6.4 Insatser inom kriminalvård och missbruksvárd 101 6.5 Insatser inom frivilligt socialt arbete 105 7 Värderande diskussion utifrân aktualiserade teman 109 7.1 Några socialpolitiska reflexioner 109 7.2 Inriktning mot gatuprostitutionen och för kvinnorna 111 7.3 Arbetsinriktningar, metoder och förhållningssätt 113 7.4 Samarbete, samverkan och samspel med andra 119 7.5 Det sociala arbetets dokumentation, uppföljning och utvärdering 120 7.6 Dyr eller billig verksamhet 123 7.7 Eventuell kriminaliserings betydelse för det sociala arbetet 125 8 Sammanfattande synpunkter och förslag till förbättringar av de sociala insatserna 127 8.1 Breddning av det uppsökande arbetet mot den s.k. dolda prostitutionen 128 8.2 Stöd och hjälp till utsatta grupper inom prostitutionen 128 8.3 Organisatoriska och resursmässiga förutsättningar för prostitutionsgruppernas arbete 129 8.4 Vidareutveckling av prostitutionsgruppemas interna arbete 130 8.5 Ökad kunskapsproduktion och spridning kunskaper av och erfarenheter är nödvändigt 131 Litteraturförteckning 135

1 och dess

Uppdraget genomförande

Regeringen tillsatte i mars 1993 en utredning om prostitutionen i Sverige. Enligt direktiven skall utredaren bl.a. utvärdering socialtjänstens arbete göra en av mot prostitutionen. l de större städerna i landet har sedan andra hälften av 1970talet bedrivits socialt arbete med riktade insatser för i första hand prostituerade kvinnor. Detta arbete bör utvärderas vad gäller insatser, riktlinjer, utformning och resultat. Vidare sägs bl.a. i direktiven att de särskilda insatserna mot prostitutionen bör diskuteras i förhållande till socialtjänstens och polisens ordinarie arbete. Särskild uppmärksamhet bör ägnas ät hur det sociala arbetet fungerar i förhållande till speciellt utsatta grupper, exempelvis missbrukande kvinnor, och att internationella erfarenheter bör tillvaratas.

1.1 Uppdrag, syfte och frågeställningar

Utredningen har givit oss i uppdrag att genomföra en dokumentation och utvärdering av de sociala insatserna mot prostitutionen. Vår dokumentation och utvärdering är en av flera delutredningar som genomförs för att ge underlag för utredningens arbete. I samråd med utredningens sekretariat har utvärderingsuppdraget avgränsats till följande frågeställningar: Vilka former har det sociala arbetet i dag beträffande prostitutionen Vilka erfarenheter finns av särskilda insatser vid de olika specialenhetema för socialt

Direktiv 1993:31. zDirektiv1993:31, s. s.

arbete med prostitutionen men också vid andra enheter av intresse, t.ex. behandlingshem, fängelser, projekt drivs av s.k. frivilliga organisationer som Vilken inriktning har arbetet: förebyggande, uppsökande ocheller behand- lande Vilka erfarenheter och kunskaper om sociala metoder har vunnits i arbetet Hur har kopplingen fungerat mellan de särskilda sociala insatserna och annat socialt arbete inom socialtjänsten, polisen och frivården respektive orter Speciell samverkan som visat sig fruktbar Särskilda arbetssätt för olika kvinnor Vilka stöd- och be- - grupper av

handlingsinsatser behöver respektive grupp

Hur värderar sina resultat vid respektive enhet Vad finns för värdefulla man kunskaper att bygga vidare på I mån skulle även internationella erfarenheter inhämtas för av resurser jämförelse med svenska förhållanden.

1.2 Prioriteringar och avgränsningar

Vi har inriktat arbetet på att i första hand beskriva det sociala arbetets form och innehåll i de särskilda enheternas arbete det vill säga enheterna i - Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Vår ambition har varit att belysa, exemplifiera och värdera arbetet med koppling till de prioriterade frågeställningarna. Detta har inneburit en nedtoning av försöken att belysa hur det sociala arbetet uppfattas och värderas andras perspektiv främst ur de berörda kvinnornas. ur - Vi har endast i mindre omfattning inhämtat uppgifter direkt från kvinnor som haft eller har kontakt med prostitutionsgrupperna. Detta är en klar begränsning i arbetet. Vår dokumentation och utvärdering har ett inomsystemligt fokus genom att underlaget för vårt arbete främst kommer från personer som är verksamma inom det socialpolitiska systemet i vid mening. Det är utifrån dessa begränsningar förs form, innehåll, metoder och resultat som våra resonemang om i det sociala arbetet mot prostitutionen.

l Tillvägagångssätt

Inom tillgängliga har vi gått tillväga enligt följande uppläggning: ramar I datainsamlingen har vi utgått från prostitutionsgrupperna i landet. Vi har intervjuat medlemmar, dels i grupp och dels enskilt i Norrköping gruppernas enbart gruppintervjuer. Samtliga verksamma socialarbetare har intervjuats, nu

liksom några representanter från tidigare år, där bedömt detta nödvänsom digt. Intervjuerna har varit relativt löst strukturerade samtalsintervjuer, i vilka vi sökt täcka av olika områden, relaterade till prioriterade frågeställningar. Vi har också inhämtat skriftligt material från och om grupperna t.ex. statistik, verksamhetsberättelser, riktlinjer för arbetet, eventuellt egna projekt liksom studierprojektarbeten om grupperna och deras arbete. Grupperna i Stockholm och Malmö har besökt två gånger, gruppen i Norrköping en gång. Av geografiska skäl har vi haft tillfälle till flera kontakter med gruppen i Göteborg. Vi har också intervjuat företrädare för viktiga samarbetspartners till grupperna. I Stockholm, Göteborg och Malmö har representanter för polisen intervjuats. Några telefonintervjuer har genomförts med representanter för socialdistriktstadsdelar, som grupperna uppgett att de har mycket samarbete med. Frågorna har gällt form och innehåll i samarbetet och hur de intervjuade från sitt perspektiv bedömer det arbete som grupperna utför. Intervjuer har också genomförts per telefon med representanter för några kriminalvárdsanstalter och behandlingshem med erfarenheter av arbete med prostituerade kvinnor. 4. Vi har intenyuat ett litet antal kvinnor som haft ocheller har kontakt med grupperna i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Syftet med dessa intervjuer är att i någon mån söka spegla hur det sociala arbetet värderas dem det av gäller. Urvalet är inte representativt. Det har skett genom att socialarbetarna frågat kvinnor som de bedömt intresserade av att träffa oss om de velat delge oss sina erfarenheter. För att underlag för jämförande resonemang har vi besökt Oslo och där samtalat med representanter för Nadheim och Pro-Senter. Vårt primärmaterial är sammantaget ca 35 intervjuer med socialarbetare, prostituerade, poliser och personal vid behandlingshem. Som kompletterande sekundärmaterial betraktar de skriftliga dokument vi tagit del av främst beträffande gruppernas verksamhet. Det gäller statistik, verksamhetsberättelser, projektrapporter m m. Vi har också tagit del av forskningen inom området, främst den svenska. Professor Sven-Axel Månsson har under arbetets gång varit vår sarntalspartner och generöst delat med sig av sina omfattande kunskaper om prostitution och om forskningen inom området.

1.4 Rapportens disposition

De särskilda socialarbetargrupperna för arbete mot prostitution har varit utgångspunkt för vårt arbete. I kapitlen 2 till 5 presenterar vi grupperna.

Förutom prostitutionsgrupperna finns andra samhällsresurser och sociala insatser för prostituerade. Vi beskriver några sådana i kapitel l kapitel 7 diskuterar och värderar vi det sociala arbetet mot prostitutionen i Sverige. Vi diskuterar arbetets inriktning, metoder, organisation och samverkan samt hur socialarbetargrupperna dokumenterar, följer upp och utvärderar arbetet. Vi förmedlar också några synpunkter från grupperna om vad en eventuell kriminalisering av prostitutionen skulle medföra för det sociala arbetet. I kapitel 8 ger vi, mot bakgrund av vad som framkommit i var undersökning, några förslag som menar skulle kunna vidareutveckla det sociala arbetet mot prostitutionen.

Prostitutionsproj ektet

och

prostitutions gruppen

i Malmö

I landet finns för närvarande i fyra kommunerstäder grupper med socialarbetare som avdelats för socialt arbete mot prostitutionen. Vi skall i följande kapitel presentera grupperna i Malmö, Stockholm, Göteborg och Norrköping och - deras arbete. Grupperna presenteras i den ordning de bildats. Presentationerna inleds med en redogörelse för framväxt och historik. Därefter redogör vi för gruppernas organisation och det sociala arbetets former och huvudsakliga metodiska inriktning. Vid några tillfällen stannar vi och tar upp aktuellt tema som utgångspunkt för reflektioner och försök till analys olika av inslag i det sociala arbetet med prostituerade. Respektive presentation avslutas med en summering, där vi bl.a. diskuterar gruppens arbete i förhållande till dess mål och riktlinjer.

l Prostitutionsprojektet 1977- 1981

Mot mitten av 1970-talet uppmärksammade flera myndigheter i Malmö tilltagande problem i anslutning till olika restauranger, barer o.dyl. Illegalt spel, sprit- och narkotikalangning, koppleri etc, började förekomma i allt större omfattning. Initiativ togs till en utredning för att kartlägga omfattning och struktur och initiera åtgärder mot denna brottslighet. För detta bildades en projektgrupp med representanter från socialförvaltningen, lokala Skattemyndigheten, åklagarmyndigheten, polisen och länsstyrelsen. En undersökning av pilotkaraktär genomfördes av socionom Stig Larsson och sociolog Sven-Axel

Månsson. I rapporten, som fick den talande titeln, Svarta affärer behandlades områden där sådan halv- eller helkriminell verksamhet förekom och dess konsekvenser för olika inblandade. Bland annat behandlades prostitutionen i Malmö, vad gällde dess bakgrund och kraftiga ökning mot mitten av l970-talet. Fran att ha varit relativt låg under 1960-talet hade olika former av prostitution kraftigt ökat i omfattning under början av 1970-talet. Prostitution förekom på s.k. sexklubbar, som gatuprostitution och vid ateljéer och massageinstitut. Olika aktörers medverkan redovisades. Fokus låg inte bara på kvinnorna i prostitutionen, även hallickarnas, kundernasmännens, fastighetsägares m.fl. roller togs upp. Ett samhällsperspektiv anlades på prostitutionen. Utredningen kom att röna stor uppmärksamhet i massmedia och i den offentliga diskussionen. Rapporten blev en bidragande orsak till att den första statliga prostitutionsutredningen tillsattes 1977. l Malmö kom utredningen dessutom att utgöra ett underlag för det s.k. prostitutionsprojektet som startade på hösten 1977. Stig Larsson beskriver i sin avhandling ett antal förändringar i samhället, som säkerligen spelat roll ñir prostitutionens ökning vid denna tid. Det gällde förändringar i liberaliserande riktning beträffande lagstiftning om sexualitet och pornografi, den s.k. sexindustrins tillväxt, förändrade värderingar om sexualitet m.m. Samtidigt visade tidigare erfarenheter att prostitution i mycket hög utsträckning varit förenad med fattigdom för kvinnorna.

Det är möjligt att de beskrivna tendenserna ett avgörande sätt bidragit till könshandelns explosionsartade utveckling i början av l970-talet. Obestridligt är, att den materiella standarden i Sverige var högre än någonsin tidigare i historien. Det ekonomiska skyddsnätet var bättre utbyggt än kanske på något annat häll i världen. Mitt i välfärden blomstrade könshandeln den som alltid tidigare i historien hade burit fattigdomens prägel. Det var mot denna bakgrund prostitutionsprojektet i Malmö skulle utvecklas. För att komma tillrätta med de sociala problem som den tilltagande prostitutionen förorsakade startades ett projekt. Projektgruppen bestod av två socialarbetare Torsten Fredriksson och Britt-Inger Lind samt två forskare - - Stig Larsson och Sven-Axel Månsson. Tillsammans skulle de utveckla och bedriva socialt arbete mot prostitutionen i Malmö. Forskarna skulle dessutom bedriva forskning om könshandelns omfattning och struktur, analysera orsaker, innebörder och följder för inblandade parter samt utvärdera det sociala arbetet Projektet var knutet till socialförvaltningen i Malmö. En ledningsgrupp med representanter för de myndigheter som varit involverade i utredningen om

Larsson ochMånsson 1976. :Larsson1933 s. 44. Mannen 1981 ochLarsson 1983.

Svarta affärer kom att spela en betydelsefull roll. Projektet kom att få en självständig ställning inom socialförvaltningen, samtidigt som ledningsgruppens sammansättning och engagemang gav nära tillgång till olika myndigheters resurser. Projekttiden var till att börja med två år men kom i omgångar att utsträckas till fyra år. Projektet kom att utveckla ett brett arbete mot prostitutionen i Malmö, bestående av socialt arbete, forskning och olika myndigheters insatser mot prostitution. l denna framställning skall främst behandla det sociala arbetet, som kom att bilda utgångspunkt för arbetet i de efterkommande socialarbetargrupperna i andra kommuner. Vi skall även kort beröra den forskning som tog sin utgångspunkt i projektet. Projektet var i hög grad ett pionjärarbete vad gäller socialt arbete och kunskapsproduktion med utgångspunkt från det praktiska sociala arbetet

Det sociala arbetet Projektgruppen hade i stort sett inga förebilder när det gällde former och metoder för socialt arbete mot prostitution eftersom något motsvarande arbete inte bedrivits tidigare i Sverige. Gruppen hade att söka utveckla sina egna metoder for att arbeta mot prostitutionen. Inledningsvis ägnade gruppen mycket tid att skaffa sig fördjupad kunskap om fenomenet prostitution. Detta skedde framför allt genom ett intensivt fältarbete främst i gatumiljön, där prostitution förekom. Projektgruppen ägnade åtskillig tid att observera könshandeln och de olika inblandade. Successivt övergick man till att ta kontakter med prostituerade kvinnor, dels för att kartlägga hjälpbehov och dels för att påbörja ett åtgärds- och behandlingsarbete. Detta uppsökande fältarbete var som mest intensivt under projektets första hälft men kom att pågå under hela projektet. Redan tidigt i arbetet etablerades kontakter med massmedia. Ett syfte var att genom massmedia göra projektet känt bland de prostituerade. Ett annat var att sprida kunskaper om prostitutionen samt att bilda opinion mot den. Massmedia var också mycket intresserade av projektet och under projekttiden kom åtskilliga spaltmetrar i tidningar och inslag i andra massmedia att ägnas prostitutionen. Viktigt i arbetet var de förhållningssätt gentemot de prostituerade som projektgruppen sökte tillämpa. Den deklarerade att den enkla målsättningen med

arbetet i prostitutionsprojektet var att hjälpa de prostituerade bort från

könshandeln till ett annat och bättre liv. I arbetet strävade efter att gruppen söka arbeta på ett så jämbördigt sätt som möjligt med strävan att minska

som a; Svedberg 1987. sMânsson 1981, s. 246.

avståndet mellan socialarbetare och klient. Viktigt var att kunna uppträda obyråkratiskt och finnas tillhands då hjälp mest behövdes. Detta innebar mycket arbete på kvällar och nätter. Strävan var hela tiden att kunna ge konkret och snabb hjälp för att motsvara ibland snabbt uppkommande behov. Samtidigt var det viktigt att poängtera att projektet tillhörde socialförvaltningen och hade att arbeta inom gällande lagstiftning. Detta förhållningssätt uteslöt inte ett i ibland ganska konfrontativt förhållningssätt. Gruppen kunde t.ex. använda sig av andra kvinnor som exempel som föredöme om att förändring var möjligt eller som varning i kontakter med framför allt unga flickor - För att snabbt kunna svara an mot uppkommande hjälpbehov var det viktigt med tillgång till olika resurser. Former för samarbete etablerades med t.ex. arbetsförmedlingen, bostadsförmedlingen och läkare. Projektet fick tillgång till särskilda kontaktpersoner inom olika instanser. Det gick lätt att utveckla sådana kontakter. Den entusiasm och uppmärksamhet som kantade projektet smittade av sig och olika befattningshavare ville gärna medverka7. Projektgruppen arbetade en rad olika sätt för att förbättra kvinnornas situation. Arbetet kunde bestå i att på olika sätt påverka det sociala nätverket t.ex. genom att hjälpa till att återupprätta kontakter med föräldrar, att motverka ett nedbrytande hallickberoende. Ett viktigt inslag i arbetet var att förbättra kvinnornas materiella villkor. Olika metoder utvecklades för detta. l olika texter från projektet karakteriseras arbetet som átgärds- ocheller behandlingsarbete. Fredriksson och Lind kontrasterar arbetet mot det traditionella byråkratiska socialbyråfbehandlingsarbetet och föredrar beteckningen åtgärdsarbete. Forskarna använder såväl termerna åtgärd som behandling för att karakterisera arbetet. För att kunna ge snabb materiell hjälp fick projektgruppen genom delegation rätt att fatta beslut om bl.a. socialhjälp. Socialarbetarna kom även vid några tillfällen att handlägga akuta omhändertaganden av minderåriga. Att ha möjlighet att kunna besluta om socialhjälp var viktigt. Detta var ibland en förutsättning för att komma vidare i ett rehabiliterande arbete med kvinnorna. Samtidigt var handläggningen av socialhjälp inte utan problem. Ett problem var misstänksamhet från andra socialarbetare inom förvaltningen mot hur gruppen hanterade sin delegation. I forskarnas avhandlingar finns sammanställningar över vilka typer av åtgärder som vidtogs för enskilda kvinnor under projektet. Direkt resursförmedling genom socialhjälp var mest frekvent. Men även att förmedla resurser i form av

Fredriksson ochLind 1980, s. 52 rr. 7Från intervjumedBritt-IngerLind 1994-08484 sFredriksson Lind 1980, och s. 52 rr. gFrån intervjumedBritt-IngerLind 1994-08-18.

arbete, utbildning eller barntillsyn var relativt vanligt. Av Larssons bedömningar av kvinnornas situation efter projektet framgår, att dessa åtgärder många gånger tycks ha bidragit till avsett resultat, dvs. på olika sätt förbättrat den sociala situationen. Givetvis var även andra slags insatser vanliga. I Månssons sammanställning tas exempelvis upp hjälp med miljöombyte, arbete med att återupprätta anhörigrelationer och insatser for att hjälpa kvinnorna ur destruktiva hallickrelationer. Som vi tidigare nämnt var en viktig utgångspunkt att svara mot kvinnornas aktuella hjälpbehov. Givetvis varierade detta högst väsentligt mellan olika kvinnor och vid olika tidpunkter. Olika grupper kunde urskiljas, där hjälpbehoven var olikartade och där olika strategier i arbetet krävdes. En grupp var unga prostitueradei början av prostitutionskarriären. De narkotikaberoendevar en annan markant grupp, där missbruket var primärt. En tredje grupp var alkoholmissbrukare, ofta något äldre kvinnor med lång tid av utslagning. Även här var missbruket primärt. Ytterligare en grupp var kvinnor utsatta för hallickar. Att förändra relationen till mannen hallicken var här centralt. - - Konsumtionsberøendeprostituerade benämns en femte grupp. Deras ekonomi var oftast mycket tilltrasslad med skulder och annat. Hjälp med ekonomi och sysselsättning var här primärt. Den sista gruppen som urskildes var prostituerade med psykiska problem. Vid projekttiden var inte denna så stor. Larsson grupp understryker att dessa grupper inte uteslöt varandra. Vi återkommer senare i rapporten till vilka olika grupper av kvinnor som socialarbetarna har kontakt med. Det kommer då att framgå att det ofta är de här angivna grupperna som förekommer. Under årens lopp och mellan olika orter skiftar dock problembilden i de olika grupperna. Med dagens terminologi skulle vi snarast vilja karaktärisera det sociala arbetet som bedrevs i projektet för enskilda kvinnor som ett i forsta hand varierat och intensivt stödarbete med uppsökande fältarbete som grund. Som framgått handlade det om olika typer av stöd från materiellt till emotionellt stöd - direkt genom projektgruppen eller indirekt genom andra samverkande hjälpinstanser. I arbetet var det ett mycket viktigt inslag att på olika sätt stärka kvinnornas ofta mycket dåliga självförtroende. Vi har tidigare nämnt att ett samarbete etablerades och utvecklades mellan olika myndigheter. Mest utvecklat förefaller samarbetet ha varit med polisens särskilda grupp på brottspaningsroteln, som arbetade mot bl.a. brott i samband med prostitutionen. Projektet och polisgruppen kom att utveckla former for ett nära samarbete under bibehållande av sina olika roller. Regelbundna träffar samt

Larsson 1983, kap.s och11. Månsson 1981, s. 249. 219s3, 75-77. s.

förtroendefullt utbyte av information var viktiga inslag i detta. Arbetet underlättades av att förhållningssätt och engagemang överensstämde väl. Lennart Kellerman, ledare för polisgruppen då liksom nu, recenserar: Det var ett stort och ömsesidigt stöd i arbetet. Det var helt perfekt alltså Det var det rätta sättet att arbeta. Samarbetet med polisen blev viktigt för den breda ansatsen mot prostitutionen. Genom samarbetet fick projektgruppen tillgång till kunskaper om prostitution och sociala problem vid exempelvis ateljéer och massageinstitut. För arbetet med hallickberoende kvinnor var också tillgången till polisens hjälp mycket värdefull. Det förebyggande arbetet betonades genom hela projektet. Tidigare har vi nämnt kontakten med massmedia för kunskapsspridning och opinionsbildning. Dessutom var gruppen ofta ute och informerade i olika sammanhang, t.ex. i föreningar och skolor, om sitt arbete och om prostitution. Viktigt också att var öka de ofta dåliga kunskaperna om prostitution och om de prostituerade kvinnorna inom olika kategorier av vård- och omsorgspersonal.

Forskning och kunskapsproduktion Parallellt och delvis integrerat med det sociala arbetet genomförde forskarna olika datainsamlingar för att utveckla kunskaperna om könshandeln. I stor utsträckning rörde det sig om grundläggande forskning om den moderna svenska prostitutionen. Forskarna använder genomgående begreppet könshandel i sina rapporter för att pá så sätt betona, att minst tva parter är inblandade och att prostitutionen har en handelskaralaär. Flera böcker, rapporter och avhandlingar tar sin utgångspunkt i projektet. Vi skall här kort närrma dessa: Kunskapsproduktionen var inte enbart en angelägenhet för forskarna. I boken

Kärlek för pengar 1980 presenterar socialarbetarna sina erfarenheter av

arbetet i projektet. Utifrån projekterfarenheter redovisas också aktuell kunskap om de olika aktörerna i könshandeln. Boken genomsyras av en offensiv hållning mot prostitutionen och ett samtidigt betonande av att socialt arbete måste ske på ett jämbördigt sätt och inte innehålla fördömande av kvinnorna. Ett uppsökande och lyhört fältarbete poängteras som basen för ett framgångsrikt socialt arbete. Sven-Axel Månssons doktorsavhandling Könshandelns främjare och profitörer kom 1981. Avhandlingen belyser främst förhållandet mellan hallicken och den prostituerade kvinnan. Viktiga frågeställningar är hur hallickrelationer kan uppkomma, utvecklas och vidmakthållas samt ibland brytas. Inte minst för den sistnänmda frågeställningen ges många referenser till det sociala arbetet i projektet.

intervju med Lennon Kellerman19940341.

Två år senare kom Stig Larssons doktorsavhandling Könshandeln om prostituerades villkor. Avhandlingen är beskrivning och analys de en av prostituerade kvinnornas livsvillkor. Utifrån projektet beskrivs kvinnornas väg in i prostitutionen, hur deras liv som prostituerade gestaltar sig och hur steg om ut ur könshandeln tas. avhandlingen redovisas åtgärds- och behandlingsarbetets I resultat för kvinnorna, som det kunde avläsas när projektet upphörde. Följande år, 1984, utkom boken Sexualitet utan ansikte könsköparna av - Sven-Axel Månsson och psykologen Annulla Linders. l boken redovisas forskning om könsköparna männen som ju, trots att de är i majoritet i - könshandeln, är en part det funnits liten kunskap Grovt sett kan köparna om. indelas i tillfállesköpare med få könsköp, och vaneköpare med många könsköp och ibland avsevärda relations- och sexuella problem. Sammantaget redovisades således en bred och omfattande kunskapsproduktion baserad på såväl det sociala arbetet som forskningen i projektet.

Om resultatet av projektets sociala arbete

Larsson betonar i sin redovisning av resultatet av det sociala arbetet för de prostituerade kvinnorna, att det är svårt att med säkerhet uttala sig om effekter av socialt arbete, och att det oftast enbart är brottstycken av mänsklig förändring som låter sig redovisas åtminstone i kvantiteter eller i kategorier. - På flera olika sätt redovisas dock att projektet i många avseenden fram var gångsrikt. Antalet prostituerade i Malmö sjönk från minst 300 kvinnor 1974 till omkring 60 kvinnor 1981 i Forskarna kunde också konstatera att många kvinnor efter åtgärds- och behandlingsarbete helt upphört att prostituera sig, när projektet avslutades. Missbrukarna tycks ha klarat sig sämst i relation till andra grupper, medan unga kvinnor i inledningen till prostitutionskarriären klarat sig betydligt bättre. För detaljerade redogörelser och analyser hänvisar vi till Månssons och Larssons avhandlingar.

larsson 1983, kap.ll. Larsson 1983, s. 208. En intressantfrågaärhurbestående resultaten var, t.ex. om återfall i prostitutionen sketteñernågraår. Omdetta finns inga uppgiñer i rapporteringen frånprojektet.LarssonochMåns -u haremellertidutvecklat ett forsknigsprogram Prostitutionslivet ochvâlfå. sstaten, i vilket man bl.a. följer upp de224kvinnor, som utgjordedens.k. behandlingspopulationen i projektet,tio år efterprojektets avslutande.

Vad gjorde projektet så framgångsrikt några sammanfattande reflektioner - Prostitutionsprojektet har, vi tidigare nämnt och som senare kommer att som framgå i rapporten, kommit att stå som inspiratör och modell för de efterkommande socialarbetargrupperna i andra kommuner. Vad var det som utgjorde de verksamma ingredienserna i Malmömodellen Vi skall i några punkter sammanfatta vad vi uppfattar som centrala faktorer i projektet. Återkommande i skrifter från projektet och vid intervjuer är betoningen av Projektgruppen och uppfattade sig pionjär i Sverige vad engagemanget. var som gäller socialt arbete och forskning i förening mot prostitution. Ett tydligt kan också återfinnas hos de olika myndigheter som var involverade engagemang i projektet. Hos ledningsgruppen för projektet farms likaså ett klart engagemang. Troligen smittade engagemanget sig även på många av de kvinnor man av kom i kontakt med. Projektgruppens handlingsorientering och tro på att förändringar möjliga påverkade säkerligen positivt en ofta låg självkänsla. var Kopplat till engagemanget fanns också det likartade perspektiv pá prostitutionen och på hur den skall bekämpas, ha utvecklats hos olika som synes inblandade. Man förefaller att i stort ha varit överens om förhållningssätt inom projektgruppen i arbetet med de prostituerade kvinnorna. Detta skall dock inte uppfattas varit överens i allt. Uppenbarligen fanns såväl som om gruppen konflikter stridiga och självständiga viljor inom projektgruppen. Månsson som skriver: Trots delade meningar i många frågor var vi överens i den kanske allra viktigaste, nämligen att svårigheter är till for att lösas. Ett likartat perspektiv gällande prostitution tycks också ha utvecklats mellan projektgruppen och närmast involverade poliser, vilket sannolikt var mycket betydelsefullt Projektorganisationen tillsammans med ovannämnda engagemang och likartade perspektiv goda möjligheter för att utveckla arbetsmetodik som utgick gav en från behoven hos de prostituerade kvinnorna. Gruppen var inte bunden av tidigare administrativa traditioner och rutiner utan kunde och måste utveckla - metoder avpassade för den aktuella problematiken. Genom den aktiva ledningsgruppen, olika sätt gav sanktion åt arbetet, som kom prostitutionsprojektet att utgöra en totalsatsning i en kommun mot ett specifikt samhällsproblem. Detta inkluderade insatser inom olika områden, av vilka här bara tagit del. upp en Den nära kopplingen mellan socialt arbete, lcunskapsproduktionoch kunskapsspridning betydelsefull. Projektgruppsanunansättningen, tillsammans med var frihet i förhållande till vedertagna arbetsformer och metoder inom socialbyråarbete, gynnade säkerligen kunskapssökande hållning. Genom en

Intervju med Britt-Inger Lind 1994-08-18. Mattsson 13. 1981, s. Insatser prostitutionen gjordes inom trafikregleringsomrádct, åklagare drev aktivt kopplerimål m.m. mot

kopplingen socialt arbete och forskning underlättades ett behovsorienterat socialt arbete snarare än ett administrativt orienterat sådant. Gruppen i Malmö tog också initiativ till kunskapsutbyte och kunskapsspridning genom den första prostitutionskonferensen på nordisk basis. En medveten strävan efter att förstå prostitutioneni ett större samhälleligt sammanhang tycks ha genomsyrat arbetet. l detta avseende blev det bl.a. viktigt att inte ensidigt fokusera på kvinnan i prostitutionen. Det blev på så sätt naturligt angeläget att utveckla former för förebyggande arbete. Att skaffa kunskaper om de olika aktörerna blev ur ett sådant perspektiv viktigt. Samtidigt kan vi konstatera att de flesta insatserna vad gäller konkret socialt arbete kom att gälla kvinnorna. Männen i rollen av köpare hade projektgruppen svårt att nå. En aspekt av att se prostitutionen i ett större sammanhang var att utveckla ett internationellt perspelctiv. Vi har redan nämnt den nordiska ansatsen för kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Flera av kvinnorna man arbetade med kom från andra länder. Vad gällde hallickar var det internationella inslaget i Malmö på den tiden påtagligt. Kunskaper om internationell prostitution blev nödvändiga för det vardagliga sociala arbetet.

Fyra återkommande huvudinriktningar i arbetet Redan i prostitutionsprojektet kan arbetet indelas i fyra huvudinriktningar som sedan återkommer, mer eller mindre framträdande, i de efterkommande grupperna: Uppsökande arbete främst i gatumiljön. Det uppsökande arbetet har till syfte att ge kunskap om prostitutionssituationen och om aktuella behov hos de prostituerade kvinnorna samt att erbjuda och motivera kvinnorna för alternativa levnadssätt. 2. Stödjande och ibland behandlande arbete, främst med enskilda kvinnor. Mer allmänt inriktat förebyggande arbete genom bl.a. attitydpåverkan, information och kunskapsspridning av olika slag. Kunskapssanvnanstüllningaroch lamskapsprodulaiøni nära anslutning till och som ett led i det vardagliga arbetet.

2.2 Prostitutionsgruppen 1983 nyetableras om

-

perioden 1983-1994

Avsikten var att arbetet för de prostituerade skulle integreras i det ordinarie sociala arbetet efter det att projektet upphörde vid årsskiftet 198182. Redan på sommaren 1982 kunde dock polisen konstatera, att prostitutionen på gatorna i

Malmö ökade kraftigt. Polisen konstaterade i PM att en ökning såväl bland en minderåriga som bland missbrukande kvinnor. Dessutom hade ordningsproblem och brottslighet i anslutning till gatuprostitutionen ökat markant. Polisen fick i många fall agera som socialarbetare. Kriminalinspektör Lennart Kellerman beskriver att många av kvinnorna var vilsna i tillvaron något sätt svikna - ... när projektet upphört2. Ambitionen att fånga upp kvinnornas problem via socialförvaltningens löpande verksamhet hade uppenbarligen misslyckats. Under hösten 1982 utformades därför Förslag till aktionsplan mot könshandeln i Malmö arbetsgrupp, bestående av representanter för socialförav en valtningen, polisen och gatukontoret. I aktionsplanen konstaterades att prostitutionen Ökat oroväckande samt att ordnings- och trafilcproblemen tilltagit iprostitutionsområdet. En aktionsplan med två huvudsyften föreslogs: Att störa marlcrzadsförutsdttningarnafär könshandeln vid mening samt att pd olika sätt socialt stödja kvinnorna. För syftet att störa marknadsförutsättningarna poängterades vikten av samordning mellan olika myndigheter, inkluderande ansvariga för trafikreglering. En samrådsgrupp föreslogs för ändamålet. För syftet att socialt stödja kvinnorna att komma ut ur prostitutionen föreslogs resursförstärkningar i form av två socialarbetare på heltid. I aktionsplanen betonades vikten av distinkta informationskanaler mellan polisens spaningsenhet och företrädare för socialförvaltningen för att syftena skulle kunna uppnås. I augusti 1983 började ånyo två socialarbetare heltid arbeta mot prostitutionen, nu i reguljär verksamhet och inte i projektform. Som stöd fanns en styrgrupp med representanter för socialförvaltning, polis och gatukontor. Dessutom var Sven-Axel Månsson engagerad som handledare och för att överföra kunskaper från prostitutionsprojektet. Organisatoriskt knöts den nya prostitutionsgruppen till Rådgivningsgruppen för narkotikamissbrukare. Gruppen byggde vidare projektets tidigare arbete. I två avseenden var det väsentliga skillnader; socialarbetarna var nu inte längre handläggare, beslut om bistånd och myndighetsutövning skulle ske genom socialbyrån i det distrikt där den prostituerade var bosatt. Så är också förhållandet fortfarande. Dessutom

förutom ovarmärnndahandledning.

fanns i denna grupp ingen forskarmedverkan, De båda socialarbetarna ägnade inledningsvis mycket tid att orientera sig om könshandeln genom att ta del av kartläggningar och informera sig genom den tidigare Ganska snart påbörjades ett uppsökande och motiverande gruppen. fältarbete bland prostituerade på gatan. Två uppgifter betonades nämnts i aktionsplanen, som låg till grund för som arbetet; att störa könshandeln samt att ge individuellt stöd prostituerade

PM daterad 1932-07-27 frånBrottspmingsroteln. intervju medLennart Kellerman 199+03-21. nMalmö socialförvaltning 1982-10-29.

kvinnor. Speciellt för den första uppgiften var den ovannämnda styrgruppen viktig under arbetets inledande år. Under det första verksamhetsåret hade socialarbetarna kontakt med 110 kvinnor, vilka utgjorde ungefär hälften av populationen gatuprostituerade vid den tiden. Av dessa kvinnor var 59% missbrukare av främst heroin, ca 30% hade minderåriga barn varav många var placerade i familjehem oftast enligt SoL eller LVU. Av årsrapporten framgår att socialarbetarna etablerat kontakt med kvinnor med en sammansatt social problematik i anslutning till prostitutionen. Av de l 10 kvinnorna hade man fördjupat kontakterna med ca hälften i form av stöd- ocheller behandlingskontakter. I det uppsökande arbetet prioriterades kvinnor med missbruk. Viss kraft ägnades opinionspåverkande aktiviteter, men gruppen hade svårt att hinna med detta. Det fanns varken tid eller former för att försöka påverka könsköparna. Under det första året etablerades samarbete med åtskilliga andra viktiga organisationer; med aktuella socialbyråer, genom både information och samarbete för enskilda kvinnor, med polisen särskilt den s.k. Kellerman- -

gruppen med kvinnoklinikens kuratorer beträffande möjligheter för kvinnorna

att bearbeta incest- och våldtäktsproblematik samt med arbetsförmedlingen och bostadsbyrån. Vissa nyansskillnader fanns i förhållningssätt mellan socialarbetarna i projektet och i den nya gruppen. Den nya gruppen betonade en mer avvaktande inställning gentemot kvinnorna i det uppsökande arbetet. Den såg det viktigt att betona långsiktighet i arbetet för att nå kvinnornas förtroende. Detta gällde och gäller fortfarande framför allt beträffande de äldre kvinnorna med lång prostitutionserfarenhet. Trots en samordningsgrupp med representanter för olika myndigheter och trots att verksamheten nu var reguljär utvecklades inte den nya gruppens verksamhet till den mer omfattande totalsatsning som karakteriserat prostitutionsprojektet. Lennart Kellerman karakteriserar den nya satsningen som tamare jämfört med projektet. Det var inte det ömsesidiga engagemang från involverade myndigheter främst socialförvaltning och polis kärmetecknat projekttiden. Stödet - - som och intresset från socialförvaltningen synes dessutom med tiden ha blivit allt diffusare. Det sociala arbetet med prostituerade i Malmö har under den senaste tioårsperioden successivt allt mer koncentrerats till;

enligt Prostitulionsgmppen cttársrappon aug. 1984. - Intervju arbetade i underdessa fyra första år. 1994-03-21 medSven-ErikBerglund, som gruppen intervju 1994.03-21.

l uppsökande och motiverande arbete i gatumiljön bland kvinnor i prostitutionen 2 stöd- och behandlingsarbete med kvinnor man på detta sätt fått kontakt med. Av skäl som kommer att framgå av följande framställning har socialarbetarna inte haft for att, mer än tillfälligt, arbeta med uppgifter som opinionsresurser påverkan och information. De har inte heller kunnat arbeta med mer omfattande dokumentation av kunskaper som vunnits i arbetet.

Personalbyten och varierande organisatorisk hemvist

Socialarbetarna har växlat under åren. Under en första period om ca fyra år skedde inga personalbyten. På relativt kort tid fick sedan båda tjänsterna nya innehavare, vilka efter ca två år slutade nästan samtidigt. Den ena tjänsten har haft samma innehavare sedan 1989. På den andra tjänsten har tre personer vikarierat under denna tid. Vikariaten har varit korta i tid och byten har ibland skett med kort varsel. Både gruppmedlemmarna och samarbetspartners menar, att denna personalomsättning varit av ondo for arbetet. Långsiktighet och uthållighet betonas i socialt arbete med prostituerade. En policy åren har varit att gruppen skall vara tvåkönad. Med kortare genom undantag har så varit fallet under gruppens historia. Gruppens tillvaro har karakteriserats av växlande organisatorisk tillhörighet. Till att börja med tillhörde gruppen Rådgivningsbyrån for narkotikamissbrukare. Efter några år flyttades till Nordöstra socialdistriktet och därefter till gruppen Centrumdistriktet och organiserades tillsammans med det s.k. häktesprojektet. I början 1992 flyttades till Citysektionen för att sedan mars 1993 av gruppen administrativt tillhöra Farniljecentrum. Denna personella och organisatoriska turbulens har varit negativ. Emellanåt har varit ganska autonom i förhållande till andra verksamheter och gruppen saknat stöd i form arbetsledning och administrativ service. Vid intervjuerna av uttrycker socialarbetama tillfredsställelse med den nuvarande organisatoriska placeringen. En del resurser har under årens lopp gått till att introducera nya av gruppens medarbetare samt att orientera sig inom den egna organisationen. Arbetets karaktär är långsiktig det tar tid att etablera sig i prostitutionsmiljön och att bygga förtroendefulla kontakter med kvinnorna. Detta innebär med upp nödvändighet lång tids introduktion. Till dessa omständigheter skall så läggas att den organisatoriska hemvisten varit oklar och ibland präglats av provisorium.

Några uppgifter om prostitutionens och det sociala arbetets omfattning

Gruppen skaffar sig kunskaper om omfattningen av gatuprostitutionen i Malmö framför allt genom Kellerman-gruppen vid polisen med vilken man under årens lopp regelbundet samarbetat. De egna insatserna dokumenterar gruppen fortlöpande genom arbetsanteckningar. Som vi tidigare nämnde var det en kraftig Ökning i gatuprostitutionen, som låg bakom gruppens nybildande. Under gruppens första arbetsår iakttogs 220 kvinnor, varav man etablerade kontakt med ca hälften. Under resten av 1980talet och fram till 1992 var trenden vad gäller antalet kvinnor, i stort sett nedåtgående. l vilken mån detta berodde på det sociala arbetet är givetvis svårt att säga. Under åren 1986 och 1987 berodde säkerligen fruktan för aids och hiv del för nedgången. År 1992 antalet identifierade kvinnor i 117 for en var nere att året därpå öka till ca 150. Gruppen uppger att de haft kontakt med ca 100 kvinnor per år. Gruppens uppfattning är att kvinnornas situation förvärrats på olika sätt under de två senaste åren. Lågkonjunkturen har bidragit till att köparnas betalningsvilja påverkats och att kvinnorna får vistas längre tid gatan för att få tillräckliga inkomster. Dessutom har socialarbetarna noterat 10 till 20 kvinnor som kan betecknas som nygamla dvs. de har återupptagit prostitutionen efter , att under flera år varit ifrån den. Flera av dessa kvinnor har uppgivit arbetslöshet och ekonomiska problem som orsaker. Av de ca 100 kvinnor gruppen haft kontakt med årligen under ett de senaste två åren har ca 40 varit missbrukare, 5-10 saknat bostad och 10-20 haft tydliga psykiska problem. Bara ett fåtal har varit under 20 år. Oftast har dessa flickor varit föremål för åtgärder enligt LVU. Majoriteten av kvinnorna är mellan 30 och 40 år gamla. Antalet utländska kvinnor har ökat under senare år. Under 1992 iakttogs drygt 20 utländska medborgare, huvudsakligen från de tidigare östländema. En del har vistats i landet på turistvisum och har genom polisens försorg utvisats. Under de senast två åren har socialarbetarna haft intensiv kontakt av stödocheller behandlingskaraktär med ca 10 kvinnor per år vi återkommer till innehållet i detta arbete. Till detta kommer ca 10 kvinnor med vilka man har

glesare kontakter av uppföljande karaktär. För år 1992 uppges att 7 kvinnor

som gruppen haft mycket kontakter med upphört att prostituera sig under året. Därutöver har 10 kvinnor, med vilka socialarbetarna haft ringa eller ingen kontakt, upphört med prostitutionen, alternativt försvunnit från gatan.

zmllapport prostitutionsgruppens arbeteunder 1992 1993. om

Arbetets uppgifter, former och förläggning Arbetsuppgifterna har under år inriktats mot det uppsökande och senare stödjande arbetet med prostituerade kvinnor i Malmö kommun, med inriktning på gatuprostitution. I arbetet prioriteras kvinnor, kvinnor på väg i prostitution, kvinnor yngre med barn samt missbrukande kvinnor. I förhållande till tiden då gruppen hörde till Rådgivningsbyrån för narkotikamissbrukare har man alltså breddat sin målgrupp. Då prioriterades uppsökande arbete med narkotikamissbrukande prostituerade. Arbetet är schemalagt till eftermiddagar, kvällar och helger, dvs. till tider då prostitutionen är mest frekvent. Två kvällar per vecka finns socialarbetarna ute i gatumiljön. Arbetet på gatan sker alltid i par av säkerhetsskäl och av metodiska skäl. Gruppen beräknar halva arbetstiden ägnas uppsökande att ca arbete på gatan och halva tiden till kontakter i form av hembesök eller andra former av stöd.

Arbetets inriktning och metoder Malmögruppens arbete kan grovt indelas i två huvudkomponenter som hör nära och där den första är utgångspunkt för den andra: samman

Uppsökande och kontaktknytande arbete i prostitutionsmiüöer

Socialarbetarna vistas i de gatumiljöer där prostitutionskontakterna knyts. De åker bil eller går omkring i området området i Malmö där gatuprostitution äger är ganska stort i jämförelse med motsvarande områden Stockholm och rum

Göteborg. När socialarbetaren etablerat sig som person i miljön söker

hanhon knyta kontakter med enskilda kvinnor. Socialarbetarna är här mycket med säkra på kvinnan de tar kontakt med är ute i avsikt att noga att vara att prostituera sig. Kontakttagandet måste bygga på att ett förtroende etableras. De försöker motivera kvinnan till fortsatta kontakter. Det handlar om att gå varsamt fram och vara mycket ödmjuk. Vid uppsökande arbete måste man inse är på gatan på kvinnornas villkor. Vi söker upp dom där, och ett att man förtroende måste byggas upp. Förhållningssättet varierar givetvis utifrån vilken kategori av kvinnor man möter. Vi skall här ge några exempel:

nu a, s. Ur intervjumed socialarbetame KarinPramberg och MikaelBogarve 1994-03-22.

Träffar socialarbetarna på minderåriga flickor är de offensiva i sitt arbetssätt. Ibland hjälper polisen till med identifikation. Som tidigare nämnts är oftast de unga flickorna föremål for åtgärder enligt LVU.

Inför nya kvinnor på gatan presenterar socialarbetarna sig, försöker ta reda på anledningarna till att kvinnorna vistas där, informerar om möjlig hjälp och om hur kontakten kan fortsätta och erbjuder sin hjälp.

Beträffande att ta kontakt med äldre kvinnor som har lång prostitutions- erfarenhet är svårare. Dessa kvinnor är oftast inte missbrukare. De ser prostitutionen som sitt yrke och har också oftast andra yrkeserfarenheter.

Ofta blir socialarbetarna positivt bemötta. Det hör till undantagen att bli avvisad. Vi är nog ganska omtyckta nere på gatan. När socialarbetarna inte varit där under en period frågade kvinnorna efter dem och sa att det var trevligt att se dem igen. Kvinnorna upplever sannolikt en trygghet i att gruppen finns där. Är kvinnorna berusade händer det att socialarbetarna kör dem hem. Det är ganska vanligt att de äldre kvinnorna ber socialarbetarna ta sig an unga kvinnor, särksilt om det framgår att de missbrukar. Så här kan en kontakt inledas: Anna har haft kontakt med prostitutionsgruppen sedan 1990. Hon fick kontakt genom en kompis som hade kontakt med gruppen. Anna blev kontaktad gatan. En av socialarbetarna kom fram och presenterade sig och då kände Anna igen dem från att hon hade träffat dem hemma hos kompisen. Hon fick upplysningar om att gruppen fanns och om vad den kunde hjälpa till med. De bestämde tid för att träffas och Anna blev hemkörd. Hon var i dålig form då. Hon var dock inte speciellt negativt inställd, men undrade om vad socialarbetarna var ute efter LVM eller så ...3 - Det är många kvinnor som gruppen har kontakt med i det uppsökande arbetet. Ibland leder det till fortsatta kontakter direkt. Men det kan också gå flera månader mellan en inledande kontakt och fram tills kvinnan vill ha ytterligare hjälp och stöd. Uppsökande arbete kan karaktäriseras som ett långsiktigt och träget arbete, där det gäller att vara uthållig och ihärdig.

Ur intervjumedsocialarbetaren KlaesKarlsson1993-12-14. Anna är givetvis jingemt liksom övrigaprostituerade kvinnorvi kommer referera en namn, namnen att till i rapportens fortsättning Ur referat intervjumed hahregelbunden kontaktmed sedan 1990. av Anna, som gruppen

Städ- och behandlingsarbete

Med 10 kvinnor år har gruppen intensiva och regelbundna kontakter. ca per Till detta kommer regelbundna men glesare kontakter med ytterligare ca 10 kvinnor år. Dessa kontakter är uppfoljningskaraktär. för att finnas till per av hands det skulle krisa till sig. Det är viktigt för kvinnorna, ibland om under lång tid efter att de upphört prostituera sig. att veta vart de kan vända sig vid behov. Anna säger om sin kontakt med gruppen bl.a. följande:

Jag fick hjälp med plats på avgiftningen och fick hjälp att städa upp hemma. Genom fick jag kontakt med Torkel läkare på

gruppen

infektionskliniken.

Anna har fortlöpande kontakter med sjukvården för att hantera sitt missbruk. Om gruppens betydelse säger hon:

Helt förändrat mitt liv helt och hållet. Det är viktigt att ha kontakt- att bara träffas. Det behöver inte något särskilt. Jag vet att de finns, vara även om de har begränsad arbetstid kan jag tag i dem. förr eller Krisar det till sig kan jag ringa, innan det brakar samman. senare. Anna och socialarbetarna träffas numera ungefär en gång per månad.

Beträffande kontakterna ofta även socialbyrån de mer intensiva individuella är i kvinnans distrikt inkopplad. Ibland kan även någon annan hjälpinstans vara involverad, exempelvis sjukvården. Till grund För kontakten ligger oftast en planering arbetet gjort i samråd med socialbyrån. I realiteten är det av som man ofta prostitutionsgruppen står för kontakten, medan socialbyrån svarar för som att administrera insatserna och fatta nödvändiga beslut. Man samarbetar dock ömsesidigt och är det t.ex. så att överenskommelser inte hålls från kvinnans sida, kan prostitutionsgruppen kontakta handläggande socialsekreterare och socialbidrag inte skall utgå. Socialarbetarna uppfattar att de har ett föreslå att gott förhållande till socialbyråerna och att deras uppfattningar och förslag blir

respekterade. Gruppen att det är tveksamt om dess arbete skall karakteriseras som menar behandlingsarbete. Det handlar i första hand ibland ganska intensivt stöd, om exempelvis för kvinnan i olika kontakter med socialbyråer och andra instanser. Det kan också gälla att visa alternativa sätt att leva, såsom att göra kafébesök, utflykter och skogspromenader tillsammans. Vad gäller teorier för sitt arbete vill inte åberopa någon särskild gruppen inriktning. Ofta handlar det sunt förnuft och om att vara lyhörd i om

Ur intervjumedKarin Pramberg och MikaelBogarve 199403-22. referatav Ur intervjumedAnna.

kontakterna. Att vara uthållig är oerhört centralt. l många situationer har socialarbetarna nytta av kunskaper om kriser och teorier och metoder av som utvecklats för att bemästra krissituationer. l realiteten är det inga absoluta gränser mellan stöd och behandling menar gruppen. som främst vill karakterisera sitt arbete som stödjande. Gruppen påpekar att vägen ut ur prostitutionen ofta är lång: Vägen från ett liv som gatuprostituerad till ett liv som vanlig samhällsmedborgare är ofta lång och mödosam. Det gäller att hjälpa kvinnorna att ta ett litet steg i taget. Under denna långa process kan hjälpa kvinnorna de positiva förändringarna, att se visa att det finns andra sätt att leva sitt liv på och finnas till hands stöd och som samtalspartner. Den sociala problematiken kan vara olikartad men ofta finns inslag sexuella av övergrepp i bakgrunden: De prostituerade kvinnorna kommer från olika samhällsgrupper, men det för dessa kvinnor övervägande gemensamma att flertalet har blivit utsatta för incest och sexuella övergrepp barn. De har på som ett tidigt stadium lärt sig att separera sig från sitt underliv, vilket gör de att klarar av sin prostitution under själva könsakten. Att kunna finnas till hands för att diskutera olika typer av problem blir viktigt. Men det finns ofta inslag i problembilden, där det krävs terapeutisk behandling, något mer av som gruppen menar sig inte kunna klara av. Därför har socialarbetarna ibland förmedlat behandlingskontakter med olika behandlingshem. l Malmö t.ex. med Soñahemmet, som arbetar med tungt missbrukande kvinnor. Som vi tidigare nämnt är gruppens arbete så gott helt intrikat som mot gatuprostitutionen. Socialarbetarna känner till rykten prostitution om att förekommer på andra ställen, t.ex. vissa hotell. De har dock inga resurser att arbeta med detta. Samarbete med andra instanser, främst för enskilda kvinnor, är en central uppgift. Samarbetet med polisens Kellerman-grupp är, vi tidigare påpekat, som frekvent och man byter information ett förtroendefullt sätt. Andra viktiga samarbetspartners är socialbyråerna i Malmö, sjukvården infektionskliniken och smittskyddsläkaren i Malmö samt vissa behandlingshem. Tidigare fanns i Malmö verksamheter i kyrkans regi för prostituerade. Med dessa hade gruppen ett visst samarbete. På grund av bristande resurser har gruppen inte kunnat dokumentera sitt arbete

i någon större utsträckning under år. Årliga verksamhetsberättelser skrivs

senare till den politiska nämnden. Dessa innehåller uppgifter antal kvinnor om som

Ur verksamhetsredogörelse for 1993,s. 35 a a, s. 3.

haft kontakt med och försök att uppskatta resultaten av arbetet. För att gruppen tydliggöra arbetet fogas fallbeskrivningar, som illustrerar problematik och insatser till redogörelserna.

Något om det sociala arbetets karaktär

Hur kan det sociala arbetet med prostituerade kvinnor i Malmö i dag karakteriseras Som vi skrivit är det sociala arbetet koncentrerat till två huvudinslag uppsökande och kontaktknytande arbete samt, ofta som en följd av detta, stöd- ocheller behandlingsarbete. Det uppsökande arbetet jältkaralctär har flera syften: Att vara kontaktav knytande, erbjudande hjälp ett arbete av motiverande karaktär. Det ge om gäller att arbeta långsiktigt och finnas till hands när tiden så att säga är mogen och då kvinnan vill lämna prostitutionen. Socialarbetarna försöker medvetet variera arbetssättet mellan olika grupper av kvinnor. Det är också viktigt att skaffa aktuell kunskap och ha överblick över könshandeln. Trots insikt om att könshandeln åtminstone två parter kvinna och man oftast i roller rymmer säljare och köpare kommer gruppen sedan i realiteten att enbart kunna som knyta kontakt med kvinnan. Det fortsatta arbetet är främst städkaralctär för enskilda kvinnor. Arbetet av består i olika slags professionellt socialt stöd. I många fall gäller att ge insatserna att förmedla och hjälpa kvinnan i kontakter med exempelvis resurser socialbyrå eller läkare. Men minst lika viktigt är det emotionella och kognitiva stödet i syfte att stärka självförtroende och självkänsla. Ibland handlar arbetet att visa möjligheterna i alternativa levnadssätt. om Mer regelrätt psykosocialt behandlingsarbeteöverlämnas till behandlingshem, företrädesvis sådana arbetar utifrån ett kvinnoperspektiv, eller i några fall som till psykoterapeuter. Detta kräver beslut om bistånd av respektive socialbyrå. Gruppen arbetar således inte själv med behandlingsarbete i någon större utsträckning. Gränsdragningen mellan stöd och behandling kan givetvis vara oklar. Men även när socialarbetarna överlämnar själva behandlingen till andra behåller de kontakten med kvinnan för att kunna vara ett stöd även under dessa perioder.

2.3 Summering och värdering

Socialt arbete prostitution och med prostituerade kvinnor har en, efter mot svenska förhållanden, lång tradition i Malmö. Sedan 1977 har, med korta

För utförligare redogörelse angående olika stödformer, avsnittet om Stockholmsgmppen. en se

avbrott, socialt arbete riktat mot prostitutionen bedrivits, först i projektform och sedan 1983 reguljärt. Prostitutionsprojektet var brett upplagt med såväl socialarbetare som forskare involverade. Kring projektet etablerades dessutom ett nära och engagerat samarbete mellan olika myndigheter och enskilda tjänstemän. Projektet kunde också uppvisa goda och väl dokumenterade resultat, som bl.a. visade att gatuprostitutionen minskat markant. Malmöprojektet kom i mycket att stå som modell för de socialarbetargrupper som sedan kom att etableras i andra kommuner. Efter att projektet upphört ökade åter gatuprostitutionen snabbt och polisen slog larm. Ett aktionsprogram utarbetades med syfte att störa könshandeln och att hjälpa enskilda prostituerade kvinnor. En samarbetsgrupp etablerades åter, och två socialarbetartjänster tillskapades för att arbeta med prostituerade. Denna nystart kom i realiteten inte att bli kraftfulla insats mot samma prostitutionen som projektet varit. Prostitutionsgruppens tillvaro har karakteriserats av personalbyten och varierande organisatoriska hemvister. Socialförvaltningens stöd till gruppen förefaller över åren ha blivit allt mer diffust. Gruppens arbete har också begränsats till uppsökande arbete med inriktning mot gatuprostitution och stöd och i någon mån behandlingsarbete med enskilda kvinnor. Under den dryga tioårsperiod som prostitutionsgruppen arbetat har antalet gatuprostituerade visat en nedåtgående trend under de första åtta åren. Denna trend har under de senaste två åren brutits, och gatuprostitutionen i Malmö ökar åter. Av de gatuprostituerade har gruppen haft kontakt med ca 100 kvinnor per år varav mer intensiva kontakter med ca 20 kvinnor. En del av dessa kvinnor har upphört med prostitution efter intensiva och ofta långvariga kontakter. Andra kvinnor har upphört att prostituera sig utan kontakt med prostitutionsgruppen. Sammantaget förefaller det som om de riktade socialarbetarinsatserna haft stor betydelse; för översikt och kontroll av gatuprostitutionen och för att kunna erbjuda stöd till enskilda kvinnor. Detta till en relativt begränsad insats av storleksordningen två årsarbetare. Hur kan arbetet värderas i förhållande till dess mål och riktlinjer Vid nystarten 1983 betonades två syften: Att störa könshandeln och att bistå enskilda kvinnor. Den arbetsgrupp som skulle samordna arbetet har upphört. Polisen har hela tiden bedrivit spaning mot brott i samband med prostitution. Socialarbetarnas närvaro har antagligen bidragit till att störa könshandeln men har framför allt inriktats på att knyta kontakter med och erbjuda stöd till enskilda kvinnor.

I gruppens verksamhetsredogörelser finns mål och riktlinjer formulerade för arbetet

--- att förmå prostituerade kvinnor att helt upphöra med sin verksamhet. Detta arbete är mödosamt, tidskrävande och långsiktigt. I olika faser av denna bearbetning läggs tyngdpunkterna på skilda slag av insatser. att sto pa nyrekryteringen, framför allt av yngre kvinnor att få innor med minderåriga barn ut ur prostitutionen att fortsätta samarbetet med polisen beträffande turistprostitutionen att informera polisen angående hallickverksamhet med smittskyddsläkaren angående hiv-positiva prostituerade

:tvtsamarbeta

innor att samarbeta med invandrarförvaltningen angående asylsökande prostituerade kvinnor att omedelbart få bort minderåriga rostituerade flickor. att avskräcka nyfikna minderåriga ickor från prostitutionsområdet

Det förefaller arbetar väl i enlighet med dessa riktlinjer. Framför som gruppen allt förefaller framgångsrik i att förhindra nyrekrytering bland unga gruppen flickor. Samarbetet med polisen fungerar väl. Ett problem för gruppen är det ökande inslaget kvinnor från andra länder. Ett annat problem är att ett antal av kvinnor återkommit efter att under flera år varit ifrån prostitutionen. Gruppen har mycket begränsade resurser och förefaller ha svårt att hinna med att mot de behov som uppstår ur det uppsökande arbetet på gatan. l svara upp praktiken har socialarbetarna inga möjligheter att arbeta med annat än gatuprostitution t.ex. att genom attitydpåverkande arbete söka påverka - som könsköpare. Gruppen har också mycket begränsade möjligheter att hinna med dokumentation systematiserad kunskapssammanställning. Genom sin och mer litenhet blir den också mycket känslig för störningar i arbetet, exempelvis i form personalbyten och vid sjukdom. Ett problem har också varit de frekvenav ta bytena organisatorisk hemvist, som stått i direkt motsättning till arbetets av behov av långsiktighet.

Verksamhetsredogörelsc 1993, 9. s.

3 Prostitutionsgruppen

i Stockholm

3.1 Framväxt och historik

I debatten efter boken Svarta affärer krävde kommunalpolitiker i Stockholm att en liknande kartläggning av prostitutionen i staden skulle genomföras som skett i Malmö. En kartläggning inleddes av polisen och socialjouren i samarbete. Inom ramen för en nytillsatt statlig prostitutionsutredning företog kriminolog Leif G W Persson en specialstudie av prostitutionen i Stockholm under åren

1976-79. Den visade ett stort antal verksamma prostituerade ca 400-500

kvinnor per år samt många olika former av prostitution. Eftersom denna period finns redovisad i betänkandet Prostitutionen i Sverige bakgrund och åtgärder har vi valt att behandla den mycket kort och översiktligt.

Vi urskiljer fem faser i prostitutionsgruppens historia i Stockholm:

Uppbyggnads- och etableringsfas 1978-1981

Massmediadebatten hösten 1978 ledde till att Stockholmspolisen inrättade en speciell spaningsgrupp mot könshandeln. Polismäxmen insåg efter en tids arbete att det också behövdes social verksamhet på fältet och kontaktade jourbyrån i Stockholm. Under hösten avdelades två socialarbetare för att i samarbete med polisen göra en kartläggning av behoven. På våren 1979 anställdes ytterligare en socialarbetare, som fick i uppgift att bygga upp en specialgrupp inom socialjouren for arbete mot prostitutionen. I augusti 1979 började den nya gruppen om fyra socialarbetare sitt arbete. Från starten lade man tonvikten på

Borg al 1981 463-489. A et s. Zsou 1931:71.

uppsökande fältarbete med inslag stödjande arbete till de prostituerade av kvinnornaå

De fyra tjänsterna varav en var socialinspektör och arbetsledare besattes med

två män och två kvinnor, som arbetade i par enligt ett rullande schema. Gruppen tjänstgjorde 5-6 kvällar per vecka samt vissa helger. Det rådde stor personkontinuitet på den manliga sidan under hela 80-talet medan kvinnorna i gruppen växlade med 3-4 års intervaller. Från januari 1981 blev gruppen en egen sektion inom jourbyrån. Gruppen fick relativt goda resurser till sitt arbete och åtnjöt förtroende och stöd från Stockholms socialförvaltningi

Första konsolideringsfasen 1981-1985 Under början 1980-talet fanns det en relativt stor grupp kvinnor som av prostituerade sig regelbundet i Stockholm, ca 150-200 kvinnor. Till detta kom tillfällesprostituerade från Stockholms randkommuner och övriga en grupp landet. Speciellt om somrarna dök det upp kvinnor från andra städer som försökte prostituera sig i Stockholm. Enligt Leif G W Perssons beräkningar gick det tre tillfallesprostituerade på varje heltidsverksam prostituerad kvinnas. I slutet av 1970-talet kom heroinet till Stockholm och det var många amfetarninmissbrukare som gick över till heroin. Det farms även många morfinoch opiatmissbrukare i Stockholm under början av 80-talet. Missbruket ledde till att fler kvinnliga narkomaner började prostituera sig. Mot slutet av perioden 198485 minskade antalet kvinnor på gatan, oklart av vilken anledning. Prostitutionsgruppen arbetade mycket aktivt med uppsökande arbete mot de minderåriga flickorna, prioriterad målgrupp. Gruppen försökte som var en förhindra etablering av nya kvinnor i prostitutionen. Så fort socialarbetarna såg ansikten på gatan sökte de upp kvinnorna och informerade dem om nya innehållet i LVU:s paragrafer och gjorde anmälan till respektive socialdistrikf. Missbrukarna då utgjorde 25 procent av de prostituerade hade ofta som ca många behandlingskontakter. Vissa narkomaner som var mycket hjälpsökande fick ta sig trots att de inte prioriterade. Den andra stora målgruppen man an, var i det uppsökande arbetet de kvinnor var missbrukare. De hade inga var som andra kontakter inom Socialtjänsten och behövde ofta hjälp. I det praktiska arbetet prioriterade man denna grupp. Det uppsökande arbetet riktades vid ett par tillfällen mot kunderna men det var svårt att få kontakt med dem. Gruppen gjorde bilnummerundersökning och en

°sou 111-113. 1981:71,s. Ilppgiñer frånAgneta Orwani arbetade i 1981-1984. som gruppen 5301,; 1931, 466-469. et s. uppgmer frånAgneta Orwardvid intervju 1994-03421.

fann, att det var en stor grupp tillfdllesköpare som endast kom till prostitutionsstråken någon gång. En mindre andel av kunderna var vaneköpare som regelbundet köpte sex av prostituerade Bland vaneköpare farms med personer massiva problem, psykiska, sociala och ekonomiska. Det fanns också liten en

grupp mycket knepiga personer brukade blåsa tjejerna betalningen

som eller misshandla dem. De prostituerade brukade varna varandra för knepiga kunder. Arbetet var förutom det uppsökande arbetet ett utpräglat städ- och m0tivationsarbete. Varje socialarbetare hade intensiva stödkontakter med 5-6 kvinnor parallellt med det uppsökande arbetet. Stödet bestod i att man lyssnade på dem och försökte klarlägga vad som fordrades för att de skulle sluta prostituera sig. Socialarbetarna försökte klargöra för dem vilka möjligheter till alternativa sysselsättningar som fanns. Ofta gav de praktiskt och konkret stöd, följde med till sjukhus eller socialbyrå. Den handfasta hjälpen gav bättre kontakt. . Främsta samarbetsparter under denna tid var socialförvaltningens behandlingsbyrå, andra socialdistrikt och polisens spaningsgrupp vid sedlighetsroteln. Andra samarbetsparter var det s.k. Spiralprojektet på Söders gynekologmottagning, psykiatriska akutmottagningen, olika behandlingshem, kvinnohärbärget Hvilan samt kriminalvårdens frivård. Under perioden förekom en konflikt i gruppen som gällde behovet handav ledning. Kvinnorna i gruppen upplevde att arbetet gick nära ens identitet som kvinna och väckte många psykologiska reaktioner. För att bearbeta detta och kunna utvecklas i arbetet önskade de någon form av handledning. Männen i gruppen hade svårt att förstå kvinnornas reaktioner och ansåg att handledning inte behövdes. Personalen i gruppen arbetade under denna tid enligt ett rullande schema med t.ex. två kvällspass kl 18-02 eller 18-04, därefter ett dagpass 8-16 och sedan två kvällspass igen, därefter tre dagars ledighet osv. Schemat slet hårt på personalen och var svårt att förena med familjeliv, en anledning till att den kvinnliga personalen slutade efter 34 år. Schemat ändrades senare så att det blev längre sammanhängande ledigheter.

7Mânsson S-AochLinders 1984, A s. 91-94. sEnligtuppginfrån AgnetaOrward 1994-03401.

Förändringsfas 1985-1989

Prostitutionsgruppen var 1985 en väletablerad grupp med ett invant arbetssätt. Från 1987 utökades gruppen med en rad aidsuppsökare och uppgick till ca tio personer under tiden 1987-1989. Inriktningen var fortfarande att vistas ute i prostitutionsmiljöerna och bedriva uppsökande arbete främst på kvällstid samt motivations- och stödarbete med kvinnorna. På dagtid var det uppföljande samtal med kvinnorna, hembesök och besök på socialbyråer m.m. Huvudsakligen arbetade personalen mot gatuprostitutionen men kontrollerade även klubbar, hotell och andra platser, där det förekom prostitution, t.ex. Centralen i Stockholm Målsättningen var att identifiera och lära känna de kvinnor som regelbundet gick till vissa gator för att prostituera sig samt att hindra unga flickor från att få fotfäste i prostitutionen. Prostitutionsgruppen riktade arbetet mot de ickemissbrukande kvinnorna. socialarbetarna försökte informera om sitt arbete och få kvinnorna med till lokalen för samtal. De förde även statistik över antal kvinnor som de identifierat och fått kontakt med. Under perioden 1980-1985 farms avsevärt fler prostituerade än i dag. Därefter började en nedgång, som fortsatte under senare delen av l980-talet. Det uppsökande arbetet omfattade också den dolda prostitutionen. Gruppen gjorde t.ex. razzior mot flera klubbar, varav den mest kända var lyxklubben Tabu. Personalen försökte även kolla upp massageinstituten i centrala Stockholm men det var mycket svårt att ta sig där. Man arbetade således med stor bredd i det uppsökande arbetet såväl mot gatu- som inomhusprostitutionen. Vid stödkontalcermed kvinnor som fångats upp i det uppsökande arbetet gjordes ofta hembesök för att se hur kvinnorna hade det i sin hemmiljö. socialarbetarna försökte hitta vägar ut ur prostitutionen, t.ex. visa på andra försörjningsmöjligheter socialbidrag. Ibland gällde det att skaffa bostad, t.ex. ordna hotellrum som för kort tid och sedan skaffa en andrahandslägenhet. Ofta kom kvinnor till Stockholm från andra delar av landet för att prostituera sig. Dessa försökte socialarbetarna påverka att åka hem. I andra fall gällde det hjälp till plats på något behandlingshem.

Med vissa kvinnor hade man mångåriga kontakter och lärde känna dem väl. Periodvis hade man täta stödkontakter med några kvinnor gången. Ofta var det en ganska ytlig kontakt under lång tid. Så en dag kom en begäran hjälp. De då beredda att ta emot hjälp. Då var det viktigt om var lyhörd och att kunna hjälpa dem ganska omedelbart. att vara

9Uppgiñer rån KatarinaBietkowska arbetade i 19854989. som gruppen uppgimr från KatarinaBietkowska 1994-02-28.

Motsättningar och splittring 1989-1990

En tid hade prostitutionsgruppen handledning från Socialhögskolan i Stockholm i form av en slags idégrupp, där olika ämnen diskuterades t.ex. män och sexualitet. Kvinnorna i gruppen tyckte att arbetet hade stagnerat i och en samma form. De ville utveckla stöd- och behandlingsarbetet med de prostituerade kvinnorna. Bland annat ville man pröva någon form av socialt grupparbete eller självhjälpsverksamhet bland kvinnorna. Det fanns ganska långtgående planer på att ordna en caféverksamhet, där kvinnorna med i skötsel och drift var av kaféet. Stockholmsgruppen deltog i de nordiska konferenserna och fick idéer utifrån t.ex. från föreningen Hydra i Berlin, där f.d. prostituerade deltog i arbetet. Man sökte lämplig lokal för caféverksamheten men arbetsledningen emot planerna var som man inte trodde på. Caféfrågan ledde till klyvning arbetsgruppen i en av två delar med misstroende bägge håll. Prostitutionsgruppen hade funnits i mer än tio år och utvecklat en egen arbetsstil. Gruppen förefaller under senare delen 80-talet ha varit ganska av autonom i förhållande till övriga socialdistriktet. Arbetsledaren var en av gruppens grundare och eldsjälar. Gruppens relationer till chefer och byråledning inom distriktet vet vi föga om. Inom byråledningen väcktes misstankar om ekonomiska oklarheter och utredning startade våren 1989 ekonomiskt en om ansvar och medelsanvändning. Utredningen fördjupade de motsättningar kring arbetssätt som redan fanns inom gruppen. Motsättningarna inom gruppen samt byråledningens utredning åstadkom dåligt arbetsklimat i gruppen under 1989. Under våren och 1989 slutade sommaren många av gruppens anställda och sökte sig andra anställningar. Konflikten med byråledningen trappades under hösten tills den kvarvarande sade upp gruppen upp sig i december 1989. I samband med detta tömde man gruppens lokaler och lät förstöra alla arbetsanteckningar, statistik, verksamhetsberättelser och andra rapporter. På så sätt gick nästan all dokumentation och ett rikt arbets- och forskningsmaterial från gruppens tolvåriga verksamhet förlorad. Arbetet i prostitutionsgruppen låg i praktiken nere från december 1989 till marsapril 1990.

Ny kunskapsuppbyggnad 1990-1994

På våren 1990 reorganiserades gruppen genom distriktsledningens försorg. En arbetsledare från annan enhet inom socialdistriktet anställdes liksom nya medarbetare. Endast tvâ personer, som varit invecklade i konflikten inom gamla gruppen, återanställdes. Dessa fick utgöra en brygga mellan de båda

Jfr den caféverksamhet drivsi PresenterOslo. i som

arbetsgrupperna. Bland annat fick de presentera den nya arbetsgruppen för de prostituerade kvinnorna gatan. En del kunskaper överfördes också genom muntlig tradering från den ena arbetsgruppen till den andra. Den nya gruppen som anställdes 1990 blev mer inlemmad i distriktets verksamhet och administration än den tidigare gruppen. Relationerna till byråledningen förbättrades genom personbyten. Fortfarande bestod gruppen av 10 tjänster inklusive arbetsledaren. Gruppen kallas för Citysektionen och bedriver uppsökande fältarbete i Stockholms innerstad. l praktiken arbetar man i två arbetslag med olika uppgifter. Tre socialarbetare alla män numera bedriver uppsökande arbete riktat mot narkomanerna Sergels Torg. Sex socialarbetare alla kvinnor arbetar mot prostitutionen, huvudsakligen genom uppsökande och stödjande arbete med kvinnorna i gatuprostitutionen. Den nya gruppen är mer inriktad enbart mot gatuprostitutionen än den tidigare. Först 1993-1994 har man breddat sitt arbete mot andra former av prostitution. Trots att arbetsuppgifterna i huvudsak är desamma uppsökande och stödjande skillnader i och grundhållning i förhållande till arbete föreligger flera synsätt den tidigare prostitutionsgruppen. Fältarbetarna möter kvinnorna ett mindre konfrontativt sätt än tidigare. l stället för omedelbara insatser försöker man lära känna den enskilda kvinnans situation och hjälpbehov Detta leder till längre kontaktskapande faser och . djupare stödrelationer. l stället för att slussa över kvinnan till lämplig socialbyrä, behandlingshem eller dylikt behåller man en stödjande relation jämsides med andra hjälpformer. Socialarbetarna är medvetna om att det tar tid att lämna prostitutionen, komma i en annan livsform och anpassa sig till ett liv. De satsar därför på stödjande kontakt under flera år. nytt Gruppen är män att inte exponera kvinnorna för press och allmänhet och om begränsar därför informationen om dem till massmedia. I stället uppmuntras kvinnorna att själva intervjuer eller skriva artiklar i dagspressen. En del av ge det stödjande arbetet är umgänge, samvaro och fritidsaktiviteter med kvinnorna. Samvaron leder till att socialarbetarna lär känna kvinnorna personligen, i viss mån identifierar sig med dem, och ser deras personliga resurser och livsproblem tydligare. Arbetssättet innebär dialog med kvinnorna och en betoning på ett solidariskt synsätt. Ett konfrontativt arbetssätt med snabba insatser förefaller ha ersatts med ett långsiktigt stödjande arbete utifrån respekt och dialog med mer kvinnorna. Under perioden 1990-1993 har den nya gruppen skaffat sig kunskaper om gatuprostitutionen och kvinnornas situation. Den har utgått frän det uppsökande arbetet och gradvis utvecklat stödjande relationer till en ganska stor grupp kvinnor. Detta har tagit nästan all arbetstid i anspråk. Först 1993 har arbetet stabiliserats sä att personalen kunnat vända sig mer utåt för information och pass

Uppgifter från gruppintervju 1993-12-02.

kunskapsproduktion, t.ex. genomföra en speciell kundundersökning samt en kartläggning av massageinstituten i Stockholm.

3.2 Arbetsuppgifter och organisation

Enligt Verksamhetsrapport, daterad 1993-06-02, är

Citysektionen kommunövergripandeverksatnhet administrativt hör en som till socialdistrikt Centrala staden. Citysektionen är en fáltgrupp som bedriver uppsökande arbete bland missbrukare narkomaner och prostituerade i Stockholms innerstad. Citysektionen har två mål ru per; dels prostituerade i alla åldrar, såväl missbrukare icke miss som ru are, dels vuxna narkomaner över 20 år och blandmissbrukare, vistas på som Hötorget i Stockholm. Arbetet sker på såväl individuell som allmän och strukturell nivå.

I arbetet med prostitutionsproblematiken urskiljs fyra huvuduppgifter

att genom uppsökande arbete i den öppna prostitutionsmiljönfd kunskap om könshandeln och dess parter, särskilt kvinnorna i gatuprostitutionen. Det ger möjlighet för socialtjänsten att kontinuerligt ha uppfattning en egen om det aktuella läget kunskapsproduktion

att genom uppsökande arbete ta kontakt med alla kvinnori gatuprostitutio- nen och erbjuda dem personligt stöd och hjälp. De icke missbrukande kvinnorna är ofta inte kända inom socialtjänsten i övrigt utan sektionen blir den första kontakten, vilken då kan överbrygga rädsla och misstänksamhet mot myndigheter hos kvinnorna, som därigenom vågar söka hjälp för att förändra sin situation individuellt motiverande och stödjande arbete

att förhindra nyrekrytering till prostitutionen att snabbt få bort - genom unga kvinnor från gatan samt medverka till att hiv-positiva kvinnor inte prostituerar sig, dels genom personlig kontakt dels anmälningsgenom skyldighet till smittskyddsläkaren individuellt förebyggande arbete

att sprida kunskaper kring prostitution och därmed bidra till förändrade attityder. Målgrupper i informationsarbetet är bland andra politiker i ledande ställning, yrkesaktiva inom olika vårdyrken samt gymnasieelever. Informationsspridningen sker flera sätt genom studiebesök, intervjuer

och informationsmöten på skolor och i organisationer allmänt förebyggande och attitydpåverkande arbete.

Till förfogande för att lösa dessa olika arbetsuppgifter har gruppen sex socialarbetartjänster samt en arbetsledare. Alla tjänsterna är för närvarande besatta med kvinnor. Det har inte fattats något principbeslut om en enkönad arbetsgmpp. Männen Citysektionen deltog tidigare i det uppsökande och stödjande arbetet med gatuprostituerade. Men de kände sig utanför i arbetet på gatan och valde själva att arbeta uppsökande med missbrukarna på Plattan. Gruppens medlemmar ser inga allvarliga nackdelar med att vara en enkönad

arbetsgrupp, trots att detta är ovanligt. Övriga prostitutionsgrupper i Sverige har

varit och är könsblandade. Genom att Citysektionen är inriktad mot två specifika problemområden, missbruk och prostitution, samt är en kommunövergripande verksamhet har sektionen fått ganska god tilldelning av extra resurser för utbildning och handledning. Gruppens medlemmar har möjlighet att delta i utbildning och studiebesökresor så mycket som övriga arbetsuppgifter medger. De deltar ganska ofta i olika utbildningar inom Stockholms Socialförvaltning som tangerar arbetsområdet, t.ex. kring missbruk, sexuella övergrepp och incest. Gruppen hade tidigare handledning psykoterapeut från RFSU. Gruppen ansåg efter av en två års handledning att denna fyllt sin funktion. Flera personer säger sig i dag sakna handledning i arbetet och det diskuteras att återuppta ärendehandlednin gen och finna lämplig handledare. Sektionen förfogar över rymliga och ändamålsenliga lokaler, ett våningsplan i RFSL-huset, Sveavägen 59, där socialdistrikt 1 förhyr lokaler. En nackdel är att lokalerna ligger ganska långt från det område där det uppsökande arbetet sker. Det motverkar spontana besök av klienter i lokalerna. Citysektionen ingår i ett organisatoriskt nätverk med en rad samarbetsparter dels inom Stockholms socialtjänst dels med Stockholms randkommuner, där många kvinnorna är bosatta. Dessutom samarbetar gruppen med en rad av myndigheter och organisationer i Stockholmsområdet. Vid intervjuerna fick vi intrycket att samarbetsfrågorna tar en stor del av arbetstiden i anspråk och är besvärliga på grund organistionsnätverkets storlek och komplexitet. av

Ur Verksamhetsrapport 1993-06-02. Arbetsuppgifterna inom parentes ir vån lolkande tillägg till skrivningarna. m HasenfcldY 1983, 59-66. s.

3.3 Arbetets inriktning

Vi redogör nu mer ingående för arbetet med var och en av huvudarbetsuppgifterna:

Uppsökande arbete för att få kunskap om könshandeln

Personalen anser att kunskapen om gatuprostitutionen måste vara basen i arbetet. Det måste finnas kontinuitet, så att personalen hela tiden vet vad som händer. När en stabil kunskap om gatuprostitutionen har utvecklats, kan man titta på andra fenomen inom prostitutionsområdet. Vi fick börja från början, bygga upp kunskapen och kontakten med tjejerna säger personalen vid en gruppintervju. Idag är gatuprostitutionen koncentrerad till Malmskillnadsgatan. Gatan ligger i ett område med statliga verk, affärs- och kontorsfastigheter, där det pågår intensiv verksamhet dagtid. Kvälls- och nattetid ligger området utanför nöjesstråken. Den intensiva kvällstrafiken på gatan hänför sig således nästan uteslutande till prostitutionen. Varje vecka, måndag-fredag, patrullerar två socialarbetare från City-sektionen på Malmskillnadsgatan. Under 1992 gjordes 160 kvällspass och under 1993 173 kvällspass på gatan. Undantagsvis ingår också helgnätter. Ofta besöker personalen gatan två eller flera gånger under samma kvällspass. Fältarbetarna åker dit redan på eftermiddagen, när de tunga missbrukarna just har kommit dit, kontrollerar hur flickorna mår och tar kontakt med vissa som de känner. De observerar också om någon ny eller mycket ung kvinna har kommit dit. Efter en tur till lokalen återkommer socialarbetarna senare kvällen för ett längre besök. Dessa besök innefattar både observation från bilen och promenader på gatan, när man tar kontakt och samtalar med kvinnorna. Om någon kvinna behöver hjälp eller ber om samtal, åker man tillbaka till lokalen för samtal över en kopp kaffe. Enligt gruppens statistik har de gatuprostituerades antal varit tämligen konstant under 90-talet. 1991 identifierades 192 kvinnor på gatan, 1992 168 kvinnor och 1993 202 kvinnor. Därutöver förekommer i gatuprostitutionen ett 50-tal kvinnor per år, som man inte lyckats identifiera. Om man jämför med början av 80talet är detta avsevärt färre prostituerade. Alla gatuprostituerade kvinnor har personalen som ovan nämnts inte kunnat identifiera. 1991 blev 39 kvinnor oidentifierade, 1992 var det 47 kvinnor och 1993 71 kvinnor. Vid identifieringen får personalen ofta tillgång även till andra uppgifter kvinnorna; boende, farniljesituation m.m. Av siffrorna kan man om

Den tidigare gatuprostitutiobeb på Östermalm upphördei börjanpå 90-talet. SeLantzl 1994. Enligt statistikfrånStockholmsgmppen.

sluta sig till att prostitutionsgruppen har nått minst två tredjedelar av kvinnorna i gatuprostitutionen det uppsökande arbetet. genom Medelåldern bland kvinnorna har ökat något, från 32,7 år 1991 till 34 år 1993. Detta beror framförallt på att unga kvinnor förhindras att etablera sig. Det är mycket kvinnor under 20 år som man identifierat, ca fem kvinnor per unga år. Drygt hälften de gatuprostituerade i Stockholm är missbrukare. Man av beräknar att ca 40% av kvinnorna är heroinister. Andelen har stigit från ca 25% i början 80-talet till 41% 1993. Därtill kommer 16-17% med annat missbruk av läkemedel, alkohol eller annan narkotika. Dessa personer prostituerar sig av för att få pengar till droger. Missbrukarna är ofta mycket nedgångna och utsatta för våldsrisker i prostitutionsmiljön. En grupp bland missbrukarna sitter fast i ett slags hallickberoende, då de ofta försörjer sin pojkvänsambo genom sin prostitution. Den andra hälften av de gatuprostituerade använder inte droger i någon omfattning. Dels finns helt drogfria prostituerade. Dels finns många kvinnor använder alkohol eller lugnande medel för att klara av att prostituera sig. som Deras eventuella missbruk är en följd av försörjningssvårigheter, isolering och andra sociala problem. De är i allmänhet inte kända tidigare av socialtjänsten. Prostitutionsgruppen har observerat att en allt större grupp av de prostituerade kvinnorna verkar ha allvarliga psykiska problem. En del av dem förefaller mycket svåra att nå. Dessa kvinnor torde vara utsatta för risker av olika slag i prostitutionsmiljön. De förefaller heller inte ha andra behandlingskontakter, t.ex. inom psykiatrin. En liten kvinnor, 8-10 personer, är hiv-smittade och ett par har grupp utvecklat hiv-relaterade sjukdomar. De har kontakt med smittskyddsläkaren och sjukvård. De känner att de inte passar in i olika behandlingsalternativ och annan är socialt isolerade. När de dyker upp på Malmskillnadsgatan måste de omedelbart awisas, då de inte får prostituera sig på grund av smittorisken. Socialarbetarna, deras isolerade och utsatta situation, försöker som ser emellertid erbjuda stödjande samtal. Någon invasion östatskvinnor till Stockholm har prostitutionsgruppen inte av till. Möjligen kan några ryska eller baltiska prostituerade ha hamnat i sett inomhusprostitutionen enligt etableringsmönster från hemlandet. Däremot har personalen kunnat se en långsamt stigande andel invandrarkvinnor i prostitutionen, 20%. Dessa är på grund språksvårigheter svåra att nå i ca av arbetet.

Ur intervjumed PiaJamling 1994-03-01. Enligt Citysektionens statistik. Ang hallickerelationer, Månsson 1981, kap. S. olikatyper av se

Genom täta kontakter och samtal med de prostituerade kvinnorna har gruppen fått god kännedom och kunskap om kvinnornas livssituation och problem Framträdande drag i kvinnornas situation är ensamhet och isolering, uppbrutna sociala nätverk, låg utbildning och svårigheter på arbetsmarknaden samt vantrivsel och skamkanslor. Kvinnorna har ständiga planer att bryta upp från prostitutionen men har svårt att finna andra alternativ och möjligheter.

Två kunstnpsxvökande projekt

För att få ökade kunskaper om andra sidor av prostitutionsproblematiken har Citysektionen under 1993 företagit två specialstudier; dels kartläggning en av kunderna i gatuprostitutionen dels en inventering av massageinstituten i centrala Stockholm. Den senare studien har genomförts i samarbete med polisens spaningsgrupp. Kundundersökningen omfattade från början två delar; dels undersökning en av bilnummer på de bilar som ofta förekom på Malmskillnadsgatan och insamlande av registeruppgifter om deras ägare, dels en intervjustudie med kunderna på Malmskillnadsgatan. Den första delstudien stoppades av etiska skäl av Socialförvaltningens FOU-enhet. Den andra delstudien genomfördes av en av gruppens medarbetare under våren 1993. Intervjuer genomfördes med 50 kunder på Malmskillnadsgatan, 39 bilburna och ll gångtorskar. Intervjufrågorna behandlade kundernas vanor och attityder till könsköp, deras kännedom om prostituerade kvinnor samt kunskaper hivaids och dess om i smittspridning En rapport från kundundersökningen har just publicerats. Resultaten visar det som flera andra studier klarlagt, att det finns två grupper av kunder. En stor grupp tillfällesköpare, som bara gör något enstaka besök och könsköp och en mindre grupp vaneköpare, som regelbundet besöker miljön och företar könsköp. Trots sin kännedom om miljön uppvisade kunderna många vanföreställningar om de prostituerade, t.ex. att de kan se på den prostituerade om hon är hiv-positiv eller ej. Nästan hälften av kunderna uppgav att de inte alltid använder kondom vid samlag med prostituerade. Eftersom dessa män samtidigt uppgav andra sexpartners föreligger här en tydlig risk för smittspridning av hivaids. Inventeringen av massageinstituten företogs av prostitutionsgruppen i samarbete med polisen. De institut som annonserade under Kropp och hälsa i DN besöktes och trafiken av kunder observerades. Det var en ström av kunder och oftast korta besök på ca 15 min. Fältarbetarna förhörde sig också på

mBeträffande kvinnornassocialasituation,jämför med uppgifterna i LarssonS 1983, kap. 7-9. zlLantz, Inger 1994. se MånssonS-AochLinders 1984, A kap. 5.

respektive institut vilka tjänster som fanns att köpa och priserna på dem. På om så sätt observerades de kvinnor som arbetar på massageinstituten. Kvinnorna

föreföll äldre än de i gatuprostitutionen ca 40 år och många föreföll

att vara ha invandrarbakgrund. Ofta gavs sexuella tjänster parallellt med vanlig massage. vilket gör att det är svårt att påvisa att prostitution förekommer. Resultaten från inventeringen visade enligt socialarbetarna på behovet av att utveckla det uppsökande arbetet och försöka nå de kvinnor som arbetar på massageinstituten. Man vet väldigt litet om dessa kvinnor men man kan förmoda att de har relativt dåliga arbetsvillkor och kan vara utlämnade sin arbetsgivares godtycke. De skulle säkert också ställa sig avvisande vid en första kontakt med prostitutionsgruppen. Här krävs nya metoder för att nå kvinnorna och utveckla det uppsökande arbetet. Sammanfattningsvis ägnar Stockholmsgruppen en stor del av sin arbetstid det uppsökande arbetet i gatuprostitutionen. Härigenom har den fått en gedigen kunskap denna form prostitution och om de gatuprostituerades livsvillkor. om av Gruppens kunskaper används för information utåt till politiker. tjänstemän inom offentliga sektorn och olika kategorier vårdarbetare bland annat. Självfallet används kunskaperna också i stödjande arbete och for diskussion kring gruppens utveckling av nya arbetsmetoder.

Stödjande arbete for med kvinnorna i gatuprostitutionen

socialarbetarna beskriver hur själva kontakttagandet går till. Man En av några på gatan och tar kontakt med de kvinnor som är ute. Det promenerar varv är viktigt vid kontakttagandet säker på att kvinnan är på gatan i syfte att vara prostituera sig. Kontakttagandet föregås därför av en period av diskret att observation. Sedan går socialarbetarna fram, presenterar sig och börjar informera sitt arbete. De har också med sig en liten broschyr om gruppens om arbete. Därefter frågar de efter kvinnans namn men upplyser också om hennes rätt att Socialarbetarna blir oftast positivt bemötta men motsatsen vara anonym. inträffar också. De respekterar om vuxna kvinnor vill vara ifred. De som awisar kontakt låter Det är bara beträffande minderåriga som man man vara. ingriper direkt. Ibland kan det ta år att etablera kontakt med nya kvinnor. Lång tid kan det bara bli vardagligt prat då och då när Det är svårt att ha djupare man ses. samtal socialarbetarna exempel på hur en längre stödjande gatan. ger kontakt kan ha startat.

Det är bilburen kvinna ofta vill prata. Efter en tids ytliga en som kontakter kom de överens att träffas i gruppens lokaler. Kvinnan och om

Ur intervjumed MarianneLöthberg 1993-12-02.

hennes kontaktperson inom prostitutionsgruppen har också gjort saker tillsammans, t.ex. gått bio eller ut på restaurant. Kvinnan tycker att det är viktig att ha någon att prata med. Hon är mycket ensam och har inte andra vänner att prata med. Ofta rör det sig om väldigt ensamma tjejer. En annan medarbetare beskriver en flerårig kontakt med en flicka som ingick i ett ungdomsgäng, som hon lärde känna på gatan. När flickan hotades av vräkning från sin lägenhet, vände hon sig till socialarbetaren for att få råd och hjälp. Det resulterade i en ansökan om socialbidrag till hyran, som socialarbetaren från prostitutionsgruppen hjälpte henne med. Tyvärr fick hon endast hjälp till halva hyran och blev till slut ändå vräkt. Därefter följde ett långt och segt arbete för att få någon socialbyrå att ta sig an hennes sak och få fram en andrahandslägenhet till henne i Stockholm. Därefter har kontakterna gällt både beredskapsarbete genom AF och utbildning. Det konkreta stödet vid alla socialbyråbesök tillsammans byggde upp förtroendet och relationen mellan dem. I dag har flickan efter ett par återfall lämnat prostitutionen och genomgår en yrkesinriktad utbildning. Denna utveckling kontakten är inte ovanlig. av Gruppen är mån om att erbjuda kontakt, umgänge och stöd alltefter kvinnans speciella behov. Men socialarbetarna undviker att övertala kvinnorna utan väljer att tålmodigt vänta in dem. Det uppsökande arbetet på gatan kan därför ibland bli tålamodsprövande när det är stiltje i könshandeln och kvinnor kommer med konkreta hjälpbehov. Samtidigt är det viktigt att hela tiden finnas i miljön som ett erbjudande och en påminnelse om att det finns möjligheter. Stockholmsgruppens metodik är att finnas till hands, vänta den enskilda kvinnan och erbjuda stöd när hon behöver det.

Exempel på stödjande arbete

När en kontakt väl har etablerats gäller det att finnas kvar och stödja. Personligt stöd och hjälp är den andra huvuduppgiften i arbetet jämsides med det uppsökande arbetet. Socialarbetarna beskriver både olika former stöd av konkreta stödhandlingar och en stödjande relation under flera år, som de utvecklar till kvinnorna. Det är fem former av stod som framträder i socialarbetarnas beskrivningar. Dessa former av stöd förekommer också i de övriga gruppernas arbete men vi har valt att beskriva dem här i samband med Stockholmsgruppens arbete. Kvinnorna behöver ofta praktiskt stöd och hjälp med sådant som annars familjemedlemmar och värmer brukar hjälpa till med. Här framträder deras

Ur intervjumedIngerLantz1993-12-02. se olika former av stöd Hedin i u-c 1994, kap. 3.

svaga sociala nätverk och isolerade situation tydligt. Medarbetarna i gruppen kallar det för praktiskt fältarbete.

Vi tvättar mattor och bär kylskåp. Vi hjälper dem att flytta eller skjutsar dem till behandlingshem. Många av tjejerna saknar nätverk och är oerhört

ensamma. Dessutom är det bra att göra något praktiskt och påtagligt med

dem, det bygger upp kontakten. Och så får man se hur de fungerar i andra

sammanhang Socialarbetarna ger här praktisk och konkret hjälp. Samtidigt umgås man på arena, där yrkes- och klientrollerna inte är lika tydliga. Det finns en annan större förutsättningar för ett ömsesidigt möte och identifiering med varandra. Samtidigt måste de sätta en gräns för sin involvering och vara medvetna om mötets förutsättningar. En dem säger: Det är viktigt att man inte blir av kompis och polare, för det kan inte ställa i sluttampenw. man upp Ändå beskriver socialarbetarna i Stockholm hur de lägger ned en del av arbetstiden umgänge och samvaro med kvinnorna. Dels gör de många hembesök dagtid för att få träffa kvinnorna i deras miljö, få prata i lugn och ro och lära känna kvinnorna bättre. Dels företar de fritidsaktiviteter tillsammans för att bygga upp kontakten och fördjupa relationen, t.ex. går på bio eller ut på restaurant. Prostitutionsgruppen arbetar också med organiserade fritidsaktiviteter, t.ex. några medarbetarna och en grupp kvinnor går teater tillav sammans. Dessa fritidsaktiviteter har närmast karaktären av nätverksersättgemensamma ning. Kvinnorna är isolerade och ensamma och saknar väninnor att gå ut med. Ofta tror kvinnorna att det utanpå vad de sysslar med och undviker kontakt syns med utanför könshandelsmiljön grund av skamkänslor. Dessa personer känslor är del den stigmatisering som den prostituerade kvinnan upplever. en av För att bryta den och visa kvinnorna att de kan delta i vanliga och vardagliga sammanhang lägger socialarbetarna ned tid fritidsumgänge. Här kommer också kvinnornas olika intressen och personliga resurser fram. Ett gånger per år anordnar gruppen också caféverksarnhet i lokalerna och par bjuder in alla kvinnorna på kaffe någon kväll. Fältarbetarna kör i skytteltrafik till Malmskillnadsgatan och hämtar kvinnorna till lokalen. Dessa cafékvällar har i allmänhet blivit mycket lyckade. En del kvinnor är oroliga och vill snabbt tillbaka till gatan igen. Andra har suttit och pratat länge. Några kvinnor har de kunnat etablera stödjande kontakt med detta sätt. Gruppen har därför en diskuterat möjligheten att utvidga caféverksamheten eller starta andra former av gruppaktiviteter.

ur gruppinlervju 199342-02. ur intervjumedIngerLantz 1993-1202.

En framträdande form är instrumentellt stöd för att nå kvinnorna resurser som behöver, t.ex. socialbidrag till försörjningen, hjälp med bostad eller utbildning. Senare i stödprocessen kan det gälla andra resurser, t.ex. remiss till psykoterapi. Det instrumentella stödet är både direkt ofta indirekt. Socialarbetarna men beskriver själva denna form av stöd som ledsageri. De följer med kvinnan till socialbyrån eller bostadsförmedlingen. En erfarenhet är att kvinnan då får ett avsevärt bättre bemötande än då hon går ensam. Socialarbetarna förbereder ofta besöket genom telefonsamtal, underlättar kontakten i besökssituationen och for ibland talan för klienten som en sorts advokat. l samband med dessa besök förekommer mycket emotionellt stöd, råd och information. Den vanligaste formen av instrumentellt stöd förefaller att kontakten med vara respektive socialbyrå, när kvinnan skall söka ekonomiskt bistånd till uppehälle och hyra. En av socialarbetarna beskriver ingående byråkratiskt trassel, när en av hennes klienter bollades fram och tillbaka mellan två socialdistrikt i Stockholm, som båda försökte bli kvitt ärendet. Här kommer problemen med det omfattande organisatoriska nätverket fram. Gruppen samarbetar med ett ston antal socialdistrikt, byråer och tjänstemän, har små kunskaper som om prostituerade kvinnors livsvillkor. Många fördomar florerar, t.ex. att de prostituerade har stora inkomster från sin verksamhet de gömmer undan på som bankkonton och att de lurar socialtjänsten. En stor del det indirekta stödet av handlar således om att överföra kunskaper från Citysektionen till andra enheter och socialarbetare i Stockholmsområdet. Vid vissa myndigheter har gruppen skaffat kontaktpersoner fått som mer information och kunskaper kvinnornas situation och bakgrund. På om arbetsförmedlingen i Stockholm finns en sådan kontaktkvinna mycket som smidigt slussar kvinnorna till rätt utbildning eller arbete utan att fråga så mycket efter betyg eller arbetslivserfarenhet. En annan form som ligger mycket nära det instrumentella stödet är det kognitiva stödet; att informera kvinnorna om olika hjälpmöjligheter och dem att överväga och förstå hur vägen ut ur prostitutionen kan bli möjlig. Kvinnorna går ofta och bär på planer hur de skall kunna ta sig könshandeln. En ur socialarbetare beskriver detta:

Jag tror att det är något i dem hela tiden. Men dom kanske inte som gror vågar. De planerar ofta: om sju månader eller ett år, när jag fått ihop så m cket eller betalat den skulden. Då skall jag sluta. De lägger upp splaner. De skall sluta, frågan är bara när. Man kan mycket med

tjej. Så säger hon vacker dag: Tror du jag skul prata

en en att e få socialbidra Tror du att det finns ett jobb för mig Det kan komma när som helst .

Ur intervjumedPiaTuresson1992-1202.

Alla socialarbetarna beskriver hur viktigt det är att vara lyhörd i sådana

situationer, de måste uppmuntrande och ha konkret information att ge att vara och inte avvisa planer kan förefalla orealistiska till en början. att som Det kognitiva stödet handlar även att bryta ned situationen i delproblem om blir begripliga och hanterliga för kvinnan. Socialarbetarna pekar på som realitetsanpassa kvinnorna. Kognitivt stöd kan också innehålla feedbehovet att back och kritikvärdering handlingsmönster och förhållningssätt. De försöker av stödet understryka goda handlingsmönster och förbättra självförtroendet genom hos kvinnan med riklig feed-back. Men de angriper sällan destruktiva handlings-

direkt. Det förefaller de är rädda att såra och stöta bort kvinnorna. mönster som När kvinnorna är öppna for att bearbeta personliga problem remitteras de i

stället till någon psykoterapeut for regelrätt behandlingpsykoterapi. Naturligt-

viss påverkan i samband med det stödjande arbetet. Men socialarbevis sker en i Stockholm är med att deklarera att de sällan bedriver regelrätt betarna noga handlingsarbete med kvinnorna. Gränsdragningen är dock hårñn i det enskilda

fallet. Socialarbetarna beskriver inte emotionellt stöd en speciell stödform, helt som enkelt därför det ingår ett naturligt element i en stödjande relation. De att som beskriver långvariga stödjande relationer som ofta varar i flera år.

Varje medarbetare har några långvariga relationer. Relationerna följer ett slags

De har etablerats vardaglig kontakt först. Därefter mönster. gatan som en utvidgas de till samtal i lokalen och hembesök. Kvinnan söker hjälp med något

praktiskt problem eller för att hon behöver, t.ex. socialbidrag. resurser som Kontakten byggs kring det praktiska eller instrumentella stödet. Samtidigt upp fördjupas relationerna under hand och ömsesidig identifiering sker. en tids kontakt beslutar kvinnan lämna prostitutionen och får hjälp Efter en längre försörjning och sysselsättning. Det vanligaste är akuthjälp till socialbidrag, till utbildning Länsarbetsnämnden med studiebidrag och komplettesedan en genom socialbidrag. Ofta är det först komplettering skolkompetensen och rande av yrkesutbildning något slag. Det betyder 2-3 års studier med därefter av studiebidrag. Många kvinnor återfaller under denna tid någon gång i prostitution

tillfällig ekonomisk svacka. En del behåller kontakter med stamkunder vid en möjlighet till extrainkomster utöver socialbidraget. som Visst blir besviken när de får återfall. Man får En socialarbetare säger: man det och fatta det inte går lätt att ta sig När de hamnar i acceptera att ur. klivit över många spärrar och det tar tid att kliva tillbaka. prostitution har de moralisera över dem, det går inte. En socialarbetare har Man kan inte annan krisperioder också sedan kvinnan lämnat könshandeln. sett, att det kommer

Förmågan påverkas sociala nätverk, se Eckenrode J 1991. kap. l och att hantera ett problem av personens

ur intervju medIngerLantz 1993-12-02.

En del mår sämre när de slutar. De lever vid sidan När de lämnar den av. världen som de känner till och behärskar, plötsligt har dom inte den och befinner sig på osäker mark. I denna marginalsituation mellan två världar är kvinnorna i behov av mycket stöd. För några kvinnor förefaller övergången från könshandeln till ett normalt liv som studerande gå förhållandevis snabbt och smärtfritt. Men for de flesta blir det en marginalsituation under flera år, när de periodvis känner sig isolerade och utan normala kamratkontakter. Under dessa perioder är det vanligt med depression och självmordstankar, vilket en klient tydligt beskrev. En del kvinnor väljer att bearbeta gammal problematik, övergrepp i barndomen m.m. och går i psykoterapi under den senare delen av rehabiliteringen. Terapin river förträngda upplevelser och går bakom etablerade försvar. upp Kvinnorna mår därför psykiskt dåligt under perioder i terapin och behöver fortlöpande stödjande samtal. Deras kontaktperson inom håller därför gruppen stödjande kontakt även under rehabiliteringstiden. Vägen ut ur prostitutionen ser ut att innehålla flera faser:

l Vardaglig kontakt på gatan under ganska lång tid.

2 lgelationsuppbyggnad med samtal, hembesök och annan samvaro.

Omsesidig identifiering.

3 Praktisk och akut hjälp kring specifika problem med arbete och försörjning. Kognitivt och instrumentellt stöd.

4 Försök att lämna prostitutionen och många former av stöd. Ofta återfall och flera varv med olika stöd- och hjälpåtgärder.

5 Rehabilitering och övergång till normalt liv genom utbildning, arbete och psykoterapi. Återkommande stöd och avlastning under krisperioder i rehabiliteringen. Den sista fasen kan sträcka sig över flera år.

Hela förloppet omfattar 3-4 år i de exempel som socialarbetarna redovisar. De olika formerna av stöd beskrivs ganska tydligt medan arten och kvaliteten i den stödjande relationen inte framgår av beskrivningen. Relationernas karaktär och innehåll borde därför utforskas ytterligare.

Individuellt förebyggande arbete

I detta arbete finns det flera målgrupper: Angående arbetet med unga flickor under 20 år säger en av medarbetarna:

ur intervju med Pia Turesson 1993-1202. Ur intervju medLem fungerat namn 1994-02-28.

Vår viktigaste uppgift är att hålla unga tjejer borta från gatan och se till att de inte etablerar sig där. Den gamla gruppen arbetade mycket hårt på att hålla de borta från gatan. Och de lyckades bra med det. De unga unga lyckades inte etablera sig och det berodde på deras arbete. För när de är och osäkra, då är det lättast att bort dem. Då har man störst chans, unga när de är osäkra hur det fungerar där på Malmskillnadsgatan. Då uppe skall tala hur farligt och hemskt det är. Man får ofta hjälp av de man om äldre kvinnorna också: Du vet inte vad du gör. Du skall väl inte syssla med det här. Se på mig.

Gruppens arbetsledare framhåller att en av gruppens viktigaste uppgifter är att förhindra nyrekrytering till prostitutionen. Inom gruppen är man helt enig om detta. De åren har fem flickor under 20 år dykt upp på gatan varje senaste ca år. Samtliga har varit kända inom socialtjänsten. Flera har varit Omhändertagna enligt LVU och från behandlingshem eller familjehem, när de rymmen påträffats. 2-3 dem har varit garvade flickor redan haft erfarenhet av av som prostitution och kriminell aktivitet. Socialarbetarna beskriver alla arbetssätt med de unga flickorna. Så fort samma flicka dyker gatan, kontaktas hon av socialarbetarna. Hon en ung upp avkrävs legitimation, och adress. Om hon vägrar, kontaktas polisen för nanm hjälp med identifiering. Hon informeras också om gällande lagregler och att hon inte får på könshandelsstråken. Hon informeras om att kontakt kommer att vara med respektive socialdistrikt för åtgärd. Gruppen har mycket samarbete med tas andra socialbyråer ute i landet, då de unga flickorna ofta kommer från annan ort och är t.ex. från behandlingshem eller familjehem. rymmen, Flickorna erbjuds inte stödjande kontakt med utan hänvisas direkt gruppen tillbaka till sitt socialdistrikt och den behandlingsform som var aktuell när de observerades på gatan. Det råder klara och tydliga regler vid denna arbetsupp-

gift med karaktär av myndighetsutövning. Arbetsledaren har varit framgångsrik i detta individuellt anser, att gruppen förebyggande arbete. Man har lyckats förhindra nyrekrytering till prostitutionen under år. Arbetssättet beträffande flickor är gemensamt för alla senare unga prostitutionsgrupperna i landet och har diskuterats fram i samarbete mellan Det är konsekvent med klara regler och gemensamt förhållningssätt. grupperna. Arbetsledaren att risken for smittspridning genom de prostituerade menar, kvinnorna inte är så stor. De kvinnor inte är missbrukare är noga med att som skydda sig och alltid använda kondom. Men det finns tre riskgrupper för smittspridning: Heroinister är i desperat behov av stora summor till sitt som missbruk, psykisk sjuka kvinnor har gles kontakt med andra kvinnor på som

ur intervjumed PiaTuresson 1993-12-02. ur intervju med PiaJarnling 19944301. Arbclsleda Pin Jamling att heroinistbehöver 500-2000kr per dygn för inköp av droger. e.. uppger en samlag uun kondom betalasbättre ochinbringar mer pengar.

gatan och kanske undgår all information samt kunderna, som ofta köper sex utomlands och som inte är tillräckligt medvetna om smittoriskerna utan kan betala för samlag utan kondom. Genom dessa tre grupper kan en smittspridning ske. Via kundernas andra sexpartners kan hiv-smittan spridas vidare ut till det övriga heterosexuella samhället. Ett angeläget informationsområde är således hiv-aidsupplysning till kunderna på gatan, kanske via de prostituerade kvinnorna. De hiv-positiva kvinnorna har stora hjälpbehov, som prostitutionsgruppens medarbetare har svårt att tillgodose. Det finns hiv-positiva tjejer, som har utvecklat hiv-relaterade sjukdomar och mår dåligt. Fältarbetarna rör sig kring Hötorget och kommer i kontakt med dem där. Många har kontakt med läkaren på metadonmottagningen. Men de har ändå ingen att prata med.Socialarbetaren beskriver en kvinna som börjat hiv-relaterade symptom och upplever att ingen vill prata med henne om hennes dödsångest och andra problem. Hon säger att det finns mediciner men ingen samtalskontakt mottagningen där hon går. Kvinnan känner behov av individuella samtal med någon och kommer till prostitutionsgruppen. De hiv-positiva kvinnorna är inte många till antalet men det är svårt att hjälpa dem på rätt sätt. Socialarbetarna känner behov av speciell handledning i arbetet med dessa kvinnor. Beskrivningen visar, att det finns flera arbetsuppgifter i samband med hivaidsproblemet; dels finns ett informationsbehov hos de prostituerade kvinnorna och deras kunder, dels finns ett behov av förebyggande arbete för att avvisa enskilda hiv-positiva kvinnor från gatan. Dessutom finns behov av långvarig stödkontakt for de hiv-positiva kvinnor som utvecklat sjukdomssymptom. I det senare fallet behövs samarbete med sjukvården för att utveckla den psykosociala omsorgen för kvinnliga patienter. Hivaidsvården har utvecklats i förhållande till manliga homosexuella patienter och stödet sker ofta via deras frivilliga organisationer, RFSL och Noaks ark. Ett gott stöd till hivpositiva kvinnor återstår att utveckla. Här krävs metodutveckling inom gruppen och tillsammans med andra samarbetsparter, t.ex. sjukvården.

Allmänt förebyggande arbete Ett syfte med informationsarbetet är att sprida prostitutionsgruppens kunskaper dels till vissa målgrupper dels ut till befolkningen i sin helhet. Ett annat syfte är att påverka och helst förändra attityder till könshandeln, så att man på sikt kan begränsa och om möjligt bort företeelsen. lnformationsarbetet sker genom att man tar emot studiebesök, medverkar i föreläsningar och debatter liksom i press och andra massmeda.

Denna smitloriskframkommer tydligti Lantzl 1994.

Gruppen anser att informationsarbetet är en viktig arbetsuppgift. Personalen tar emot många studiebesök från gymnasier, polishögskolan, vårdutbildningar samt av kollegor från andra socialbyråer. Studiebesök från andra länder förekommer också. De har velat lära sig hur man arbetar med prostituerade för att kunna börja arbeta med dessa problem i hemländerna. En medarbetare beskriver informationsarbetet:

Det tycker jag är väldigt viktigt. Jag tror det här med attitydförändringar. Jag hoppas på de yngre generationerna. De unga killarna har en annan kvinnosyn. Det är viktigt att vi delar med oss av våra kunskaper och

spräcker alla Jag skulle vilja att var mer utåtriktade och gick ut

skolorna mçerz det folk kommer till på studiebesök.

i t.ex. u ar mest som oss Socialarbetaren betonar möjligheterna att genom informationsarbete förändra attityderna som underhåller könshandeln. Hon betonar också värdet för den egna gruppen att systematisera sina kunskaper och föra ut dem i olika sammanhang. Men hon pekar även på en del risker och svårigheter i informationsarbetet. Efter genomgång av intervjumaterialet vill vi ta upp några punkter: För det första sker ingen systematisk planläggning av vilka som bör informeras. Snarare prioriterar studiebesöken sig själva genom att intresserade ringer ooh beställer tid. Det är en jämn ström av studiebesök och gruppen tvingas sovra. l verksamhetsbeskrivningen anges vissa prioriterade målgrupper, t.ex. ledande politiker och personer i vårdyrken. Socialarbetarna beskriver andra grupper som också behöver kunskaper t.ex. lärare, blivande poliser och samarbetsparter på olika myndigheter och lärare. Det är troligt att en del av samarbetsproblemen i organisationsnätverket skulle försvinna om gruppens samarbetsparter informerades regelbundet. Men detta kräver en stor informationsinsats av alla medarbetare. För det andra har gruppen inte arbetat med årligen återkommande informationskampanjer. Informationsarbetet förefaller inte vara högprioriterat bland arbetsuppgifter. Det förefaller som gruppen är rädd att gruppens informationsarbetet kan inkräkta på det uppsökande och stödjande arbetet. Informationsarbetet ligger företrädesvis på arbetsledaren i gruppen, som tar hjälp övriga medarbetare. Det kan också handla om att prostitutionsgruppen av

i Stockholm är en ganska ny grupp som under tre år byggt upp en kunskaps-

bas och först nyligen börjat gå ut och informera om sitt arbete. För det tredje finns ett specifikt problem med samarbetet med massmedia. Här finns två svårigheter; dels att journalister ofta vinklar informationen i försäljningssyfte, dels att informationen kan drabba kvinnorna gatan och försvåra det uppsökande arbetet. Gruppen tycks ha hittat ett bra sätt att samarbeta med kvinnorna och få dem att medverka i massmedia.

ur intervjumedPiaTuresson 1993-12-02.

Sammantaget visar uppgifterna kring informationsarbetet att det är en arbetsuppgift som är litet lägre prioriterad än de övriga uppgifterna. Informationen har inte specialiserats mot olika målgrupper och ämnen. Man genomför heller inte mer planmässiga informationskampanjer. Däremot finns ett tydligt intresse bland gruppens medarbetare att utveckla informationsarbetet.

3.4 Sammanfattning och värdering

Historik

Prostitutionsgruppen i Stockholm inrättades reguljär sektion inom som socialjouren från hösten 1979. Den omfattade fyra tjänster, arbetsledavarav en re för gruppen. Gruppen hade från början gott stöd från förvaltningsledningen för sitt arbete. Huvudinriktning var uppsökande fältarbete och stöd- och motivationsarbete bland de prostituerade kvinnorna. Gruppen inriktade sig inte enbart mot gatuprostitutionen utan bedrev också uppsökande arbete i den dolda prostitutionen. En viktig uppgift att förhindra nyetablering flickor var av unga i könshandeln. Under en tioårsperiod, 1979-1989, arbetade sektionen med uppsökande arbete i gatuprostitutionen, som då avsevärt omfattande än i dag. Gruppen var mer hade ett nära och gott samarbete med polisens spaningsgrupp prostitutionen. mot Från 1984 började en nedgång i gatuprostitutionen med färre inblandade kvinnor och kunder vilka fortsatte till 1990. Det är oklart hur mycket polisens och prostitutionsgruppens arbete bidrog till nedgången. Man kan på goda grunder anta att deras arbete gav effekt. 1987 utvidgades gruppen med hiv-uppsökare till tio socialarbetartjänster. Efterhand kom utvecklingsbehov i arbetet ledde till motsättningar inom som gruppen. Vi kan urskilja en slags inneboende dynamik i arbetet leder till som att fältarbetarna efter några år vill komplettera det uppsökande arbetet med andra inriktningar och metoder. Denna dynamik, leder till pendling som en mellan olika inriktningar i arbetet beskrivs alla fyra prostitutionsgrupperna av i landet. Efter en akut konflikt med byråledningen på hösten 1989 slutade hela gruppen sina anställningar. De förstörde alla anteckningar, statistik och dokumenarman tation. Detta ledde till att den nya gruppen som anställdes i 1990 fick mars starta med tomma händer och bygga upp verksamheten från grunden. Denna förlust av dokumentation och praxisbaserat vetande har präglat den nya gruppens arbete under lång tid. Prostitutionsgruppemas arbete förefaller vara

BeträffandeMalmöprojektets godaresultat, Larsson 1983, se S kap. ll.

mycket beroende långvarig kunskapsuppbyggnad och metodutveckling. av Arbetetetet verkar känsligt för personbyten och organisatorisk turbulens. vara

Organisation

Citysektionen ingår i ett komplext organisatoriskt nätverk i Stor-Stockholm. Sektionen har samarbete med såväl andra socialdistrikt som randkommuner och andra offentliga myndigheter; polisen, sjukvården, arbetsförmedling, bostadsförmedling etc. Därutöver förekommer också samarbete med behandlingshem, projektverksamheter olika slag samt s.k. frivilliga organisationer. Samarbetet av inom detta organisationsnätverk flyter inte friktionsfritt. l stället uppstår ofta organisatoriskt trassel och tvingas ägna mycket arbetstid åt orgagruppen nisatoriskt och administrativt arbete för kvinnornas räkning. Det fordras ett planmässigt informations- och organisationsarbete för att förbättra samarbetet och kontaktkanalerna mellan de olika enheterna i nätverket. Gruppen arbetar mot prostitutionen är numera enkönad. Men man har som daglig kontakt med den manliga delen av sektionen genom gemensamma personalträffar. Det finns olika synsätt frågan enkönad arbetsgrupp. Vi om vill peka på fördelar och nackdelar:

En fördel är att ett gemensamt perspektiv med åtföljande begrepp och kunskaper tillåts växa fram. Från behandlingshemmen har framhållits att perspektiv har lättare att växa fram i en enkönad personalett gemensamt Ett sådant perspektiv kan leda till fördjupning av arbetssätt och grupp. metodutveckling i arbetet.

En nackdel med enkönad arbetsgrupp är att de prostituerade kvinnorna - en behöver andra modeller for manliga förhållningssätt och relationer till män än de får i prostitutionen med dess snedvridna samspel.

En nackdel kan att enkönad arbetsgrupp utvecklar ett för - atman vara en snävt perspektiv och enbart solidariserar sig med kvinnorna i könshandeln. Männenskundernas eventuella hjälpbehov kan bli törbisedda.

Vi kan behov handledning och metodutveckling hos gruppen som i se ett av dag inte är tillgodosett finns. Gruppen behöver förnyad trots att resurser ärendehandledning utifrån ett tydligt teoretiskt perspektiv. Handledningen behöver både ha inslag processhandledning och metodutveckling. av

m diskussionen enkönade behandlingshem tai kvinnliga missbrukare i TrulssonK 1993. om

Arhetsinriktningar Stockholmsgruppen har hittills haft en stark betoning på uppsökande fältarbete i gatuprostitutionen. Det uppsökande arbetet har haft flera syften; att få kunskaper om könshandeln, att nå kontakt och stödja de prostituerade kvinnorna och att förhindra nyrekrytering bland annat. Det har även skett en förändring i förhållningssätt till de prostituerade kvinnorna. Socialarbetarna går inte på kvinnorna med konfrontativ övertalning eller snabba insatser för att slussa dem till andra myndigheter. Idag arbetar de mer långsiktigt utifrån den enskilda kvinnans behov och situation. De har också utvecklat och fördjupat det stödjande arbetet med kvinnorna. När det gäller nyetablering av unga flickor i könshandeln har gruppens arbete varit mycket aktivt och direkt. l arbetet gäller klara regler och aktiva insatser för att awisa flickorna från könshandeln och hänvisa dem till stöd och omhändertagandeinstitutioner. Gruppen har gott samarbete med polisen och andra socialdistrikt. Detta förebyggande arbete har visat sig mycket framgångsrikt och nyetablering har i stort kunnat förhindras. Beträffande det stödjande arbetet urskiljs tre gruppermed speciella hjälpbehov

psykiskt sjuka kvinnor är en växande grupp i könshandeln och utsatta för många risker samtidigt som de är svåra att nå och saknar socialt nätverk. Här behöver utvecklas adekvata vårdmodeller i samarbete mellan Citysektionen och psykiatrin, t.ex. något speciellt behandlingshem för denna grupp. hiv-positiva kvinnor får i dag trots kontakt med sjukvården dålig hjälp med sin psykosociala situation. Det rör sig om en liten grupp kvinnor som söker stöd hos Citysektionen i brist på andra stödmöjligheter. Lämpliga vårdformer behövs utvecklas i samarbete med sjukvården och eventuellt någon frivillig organisation. icke missbrukande kvinnor som vill lägga av med prostitution behöver en behandlings- och rehabiliteringsenhet för flerårig kontakt som innefattar både individuell behandling och socialt arbete i grupp, t.ex. självhjälpsgrupp. Behovet av en sådan enhet påtalades av en klient, som för närvarande hade kontakt med fem tjänstemän fyra olika enheter under det tredje året av sin rehabilitering Vid en sådan enhet kunde olika specialresurser samlas och rehabiliteringsarbetet samordnas. lnformationsarbetet för att förändra attityder till könshandeln synes ha låg prioritet i gruppens arbete. Andá utför man mycket informationsarbete genom studiebesök, föreläsningar, informationsmöten och intervjuer till massmedia.

°°ur intervjumedLena 1994-02-28.

Dock synes mer systematisk planläggning av informationsinsatserna behövas. Gruppen behöver också utveckla nya metoder i informationsarbetet.

Resultat Genom uppsökande arbete har gruppen fått mycket kunskaper om könshandeln, främst gatuprostitutionen och grupperna i den. Denna kunskap bör sikt breddas mot andra grupper i könshandeln. Man bör också fundera över till vilka och hur denna kunskap skall överföras. Genom det uppsökande arbetet har gruppen kontakt med ca 75% av kvinnorna i gatuprostitutionen. Längre stödjande relationer har utvecklats med ett 50-tal kvinnor, ca 25% av de gatuprostituerade. Dessa får många former av stöd. En fråga är om det går att genom andra metoder, t.ex. socialt grupparbete, fånga upp och stödja en ännu större grupp kvinnor En annan fråga är hur kvinnorna inom den dolda prostitutionen skall nås. Gruppen ,har lyckats förhindra nyetablering av unga flickor i gatuprostitutionen, vilket är ett mycket viktigt resultat. En undran finns dock om inte nyrekrytering sker via andra former av könshandel och hur detta kan förhindras Tyvärr saknas uppgifter om hur många kvinnor som lämnat prostitutionen med hjälp från prostitutionsgruppen. Vid redovisning av enskilda exempel beskriver medarbetarna hur uppbrottet från prostitutionen kan gå till och en rehabilitering genomföras. Men en mer systematiserad kunskap om detta verkar att saknas. Informationsarbetet för att förändra attityder bedrivs enligt vår uppfattning i något lägre omfattning än nödvändigt. Gruppen har viktiga kunskaper om könshandeln som behöver föras ut till olika målgrupper. Den skulle kunna bli mer offensiv och gå ut med sin kunskap. Här återstår ett planerings- och organisationsarbete for ökade informationsinsatser.

4 Prostitutions

gruppen

i

Göteborg

4.1 Gruppens framväxt och historik

Prostitutionsgruppen i Göteborg inrättades 1981. inrättandet hade föregåtts av en ganska lång offentlig debatt. l syfte att ta fram kunskap prostitutionen om i Göteborg startades en kartläggning vid socialbyrå l centrum. I rapporten från kartläggningen föreslogs att socialförvaltningen skulle tillsätta arbetsgrupp en om fyra medarbetare, som skulle arbeta med prostitutionsproblematiken efter modell från Malmöprojektet. År 1980 beslöt socialnämnden att avsätta 300 000 kr ur socialförvaltningens budget för arbete mot prostitutionen. Denna summa var dock helt otillräcklig för att bedriva arbete enligt Malmöprojektets modell. Inom socialavdelning Centrum beslöts därför att man skulle skjuta till resurser så att en grupp om fyra socialsekreterare skulle kunna tillsättas och starta sitt arbete från hösten 1981. I en tjänsteskrivelse inom socialavdelning Centrum från våren 1981 angavs malen för gruppens arbete i fem punkter:

1 Påverka gatuprostitutionen så att den helt försvinner.

2 Genom sociala insatser bidra till att ge de prostituerade och deras barn möjligheter att skapa en annan livssituation. 3 Effektivisera de insatser socialförvaltningen och andra myndigheter gör för de prostituerade. 4 Öka och strukturera kunskaper prostitution, särskilt prostitutionen i om Göteborg samt sprida information till berörda myndigheter, politiker och allmänhet.

5 Att pröva och utvärdera sina metoder i det sociala förändringsarbetet genom uppföljning av kontakter med prostituerade.

Arbetsgruppen skulle organisatoriskt vara knuten till en krets vid socialbyrå l. I skrivelsen angavs även möjligheter till utvärdering och forskning kring gruppens arbete genom kontakter med ämnet socialt arbete vid Socialhögskolan. Skrivelsen utmynnade i ett förslag att inrätta fyra socialsekreterartjänster. Beslut om detta fattades av kommunfullmäktige våren 1981. Kretschefen, som lett den tidigare kartläggningen, blev nu arbetsledare för den nyinrättade gruppen. Hon fick tämligen fria händer vid utarmonsering av tjänsterna och anställning av de fyra nya socialsekreterarna. Hon utformade också en befattningsbeskrivning för tjänsterna som fortfarande är gällande. arbetets mål och huvuduppgijäerl: Här angavs

Prostitutionsgruppen ska arbeta dels uppsökande i prostitutionsmiljöerna i Göteborg, dels med stöd och behandlingsarbete bland de prostituerade. Målet med verksamheten är att motverka nyrekrytering till könshandeln i Göteborg samt att erbjuda alternativ livssituation för de

prostituerade.

en Gru pen ska gentemot allmänhet, myndigheter och politi er verka för upp attningen att prostitution aktivt ska motarbetas. Detta ska ske genom ett både brett och målinriktat informationsarbete.

Som huvuduppgifter angavs:

Uppsökande arbetefältarbete

att vistas i prostitutionsmiljön och hålla sig underrättad om vilka personer som vistas i miljön och hur den fungerar och förändras fältarbete som är förlagt till olika tider på dygnet få kontakt med de genom prostituerade och påbörja motivationsarbetet fältarbete förhindra nyrekrytering till könshandeln främst vad gäller genom ungdomar informera män de lagregler som gäller vid sexuella kontakter med unga om flickor samt de konsekvenser prostitutionen medför för inblandade om som parter.

Göteborg indelas socialbyrâdislrikten i kretsar där en grupp socialarbetare arbetar. Kretsbegreppet härstammar från Elberfeldsystemet, som delvis infördes i Göteborg under 1870-talet. Jfr SwednerG 1993, s. 97-112. Ur befattningsbeskrivning frånseptember 1981.

Stöd- och behandlingsarbete

råd och stöd i sociala angelägenheter till prostituerade - ge förmedla kontakt och medverka i kontakter med andra myndigheter utreda och avhjälpa ekonomiska behov i ett psykosocialt förändringsarbete försöka skapa en behandlingsrelation som möjliggör att via samtal och handlingar medvetandegöra klienten om hennes livssituation och hennes behov av och möjligheter till förändring

Informations- och páverkansarbete

aktivt verka för att sprida kunskaper om könshandeln och dess kon- sekvenser för individer och samhälle. Detta sker genom att delta i debatter, ta emot studiebesök, hålla föreläsningar, informera andra tjänstemän, medverka i massmedia pröva och utvärdera metoder för samhälleligt förändringsarbete. - Prostitutionsgruppen bestod av två män och två kvinnor började sitt arbete som med stor entusiasm i september 1981. Som extra resurser fick man en lägenhet utanför socialbyrån för samtal med kvinnorna och en förhyrd tjänstebil för det uppsökande arbetet. För övrigt var gruppen knuten till en krets vid socialbyrå l med arbetsledning och kontorsservice från kretsen

En kort historik

Hösten 1981 och våren 1982 var en etableringsfas i gruppens arbete. Dels startade gruppen en intensiv kartläggning för att lära känna prostitutionsmiljön och grupperna som är verksamma i den. En av socialarbetarna beskriver den första kartläggningen:

Prostitutionen fanns då dagtid och kvällstid uppe i Vasastan. Vi var ute

dygnet runt och kände in oss i miljön, både gick och åkte bil. Vi hade pass

på en kvart på Storgatan, nästa kvart var Vl på Teatergatan och nästa på Engelbrektsgatan. Kvartar hela tiden. Detta gällde i några veckor. Vi pratade också med kvarterspoliser, affärsinnehavare och boende För att känna och kunskap miljö som var helt främmande för oss. om en

Redan i samband med kartläggningen togs de första kontakterna med kvinnorna i prostitutionen. Dels försökte gruppen genom möten med olika förvaltningsledningar få fram ett nät av resurser som kunde användas i arbetet med de

;Uppgifter telefoninlervjumedElisabethOlausson i 1994-04-12. ur gruppinlervju1993-11-03.

prostituerade kvinnorna. Gruppen hade stöd socialbyrå- och förvaltningsav ledningen när man träffade sjukvårdsdirektören, länspolismästaren mfl. Dels inleddes ett erfarenhetsutbyte och samarbete med prostitutionsgrupperna i Malmö och Stockholm, som redan hade fungerat i flera år och hade rika erfarenheter av prostitutionsbekämpning. Den första samarbetskonferensen mellan grupperna hölls i Stockholm i november 1981, månader efter ett par Göteborgsgruppens start. Från etableringsfasen får bild arbetsgrupp med entusiasm man en av en stor och en mot prostitutionen mycket konfrontativ arbetsstil. Detta avspeglade sig också i kontakten med de prostituerade kvinnorna. En socialarbetare beskriver ambitionen:

Vi skulle göra allt för att dem tänka till att stanna upp, och avsluta prostitutionen. Vi närmade oss henne utifrån uppdraget och målsättningen att vi skulle minska och få bort prostitutionen i Göteborg. Vår ambition var mer styrande än individens behov. Prostitutionen måste på alla sätt

be nolg

ämpas, den är enbart av ondo.

Intensiv arbetsfas

Under perioden 1982-1985 var det högkonjunktur i gatuprostitutionen i Göteborg. Man observerade 400-500 kvinnor årligen på gatan och tillströmningen av tillfällighetsprostituerade ökade. 1984 fanns det 427 kvinnor i könshandeln på gatan och 257 av dem var nya ansikten enligt gruppens interna statistik Genom en aktion inflytelserika boende i Vasastaden och av en blixtsnabb polisuppföljning flyttades gatuprostitutionen 1983 från det centrala och mer offentliga Vasastaden till undanskymda kontorskvarter i Rosenlundsområdet. Gatuprostitutionen kom då geografiskt närmare den dolda ett av prostitutionens centra med sexklubbar och porrbutiker nära Järntorget. Gruppen ägnade huvuddelen av sin tid uppsökande arbete gatan och att försöka förhindra nyrekrytering av unga flickor till prostitutionen. I samband med fáltarbetet blev det också mycket stöd- och behandlingsarbete med de prostituerade kvinnorna. Socialarbetarna bedrev aktiv påverkan för att få kvinnorna att sluta prostituera sig och ta fram resurser för en alternativ sysselsättning for dem, t.ex. arbete, utbildning och socialbidrag. Även bostadsfrågan att få fram en lägenhet kvinnan gick ofta smidigt att lösa. - - Genom delegation av rätten att besluta socialbidrag samt duktiga om kontaktmän på arbetsförmedling och bostadsförmedling blev denna resursmobilisering för kvinnornas räkning ofta framgångsrik. Enligt gruppens statistik fick man 62 av 100 kvinnor att sluta med prostitution under 1983. I några fall blev

SurintervjumedJanLarsson1993-11-18. Jfr uppgifterna med statistiken från prostitutionsgmppen i Stockholm. kap.3. Se

det dock återfall , då kvinnan inte var psykologiskt beredd för alla dessa yttre förändringar. Under perioden påbörjade prostitutionsgruppen en egen kunskapsproduktion fram uppgifter. sedan kunde användas i informationsinsatser genom att ta som till politiker, vårdarbetare och allmänhet. I samarbete med institutionen för socialt arbete i Göteborg startades en omfattande utforskning av prostitutionen på basis material levererade. Flera forskningsrapporter från av som gruppen samarbetet producerades7. 1986 framställdes även i samarbete med en journalist ett informationsmaterial kvinnorna i prostitutionen Detta användes sedan om medlemmar vid studiebesök och informationsmöten. av gruppens Konferenserna med de övriga prostitutionsgrupperna i Sverige fortsatte och 1984 anordnades i alla tre storstäderna en torskvecka, då man med olika medel försökte informera män i allmänhet om könshandeln och dess konsekven-

ser.

Nedgång i könshandeln

Under perioden 1986-89 skedde en stark minskning av gatuprostitutionens omfattning. 1989 observerades t.ex. endast 182 kvinnor i gatuprostitutionen, varav 55 var nya ansikten for gruppen. Minskningen torde bero på flera faktorer; både en bättre situation på arbetsmarknaden för kvinnor och de tidigare insatserna som prostitutionsgenomfört. Troligen påverkade massmediadebatten kring det nya gruppen hivaids-problemet och risken för smittspridning av en ny dödlig sjukdom könsköp också könshandeln. Litet vårdslöst kan man kalla perioden för genom den aidsskräckens tid°. Den förändrade situationen både i könshandeln stora och i samhällsdebatten påverkade prostitutionsgruppens arbete. Under 1987 arbetade gruppen med information kring prostitution och en kulturkampanj kallad Skymningvöreteelser genomfördes med ñlmförevisningar, föredrag och utställningar. Samma år utkom boken Uppdrag pro-

stitution, väckte en hel del uppmärksamhet.

som 1987 erhöll extra medel till kampanj mot våldet i könshandeln. gruppen en Detta i efterdyningarna av den sk styckmordsrättegången. Det grova våldet var i könshandeln hade blivit uppenbart för många.

75e KihlströmA 1984. t.ex. omsam M 1986. glfr Månsson S-A och Hille M 1990, 17-20. Författarna kallar motsvarande period för s. den moraliska panikensår. omsam M 1987. m OlssonH 1988.

1988 utarbetades olika typer av informationsmaterial i samarbete med Miljöoch Hälsoskyddsförvaltningen. Gruppen genomförde riktade informatre tionskampanjer angående spridningen hivaids dels till kvinnorna på av gatan dels till deras kunder. Prostitutionsgruppen reagerade mot Aidsdelegationens informationsaffrscher, t.ex. I afton aids, tyckte stämplade de som man prostituerade kvinnorna som smittspridare. l stället ville rikta uppmärksamman heten mot männenskundernas delaktighet i problemet. Gruppen försökte särskilt informera männen om riskerna med könsköp och påverka dem avstå. att

Projektperioden 1989-1993

En oförutsedd bieffekt av aidsskräcken blev alla de till kunresurser skapsutveckling och information tillfördes den sociala sektorn. 1989 sökte som prostitutionsgruppen extra medel hivaidsanslag och erhöll för ur resurser genomförande av inte mindre än fyra specialprojekt. Vi har karakteriserat perioden som projektperioden, då stor del arbete har ägnats en av gruppens kunskapsutveckling. Specialprojekten är också unika för Götehorgsgruppen och utgör tillsammans med Malmöprojektets grundforskning del den en stor av kunskapsutveckling inom området som skett i Sverige. Här presenteras projekten mycket kort, de refereras utförligare i avsnitt. ett senare Ett par medarbetare i prostitutionsgruppen hade tidigare arbetat med ungdomar i andra former. De var intresserade hur flickor rekryterades till av unga könshandeln och vilka motiv och bakgrundsfaktorer förde dem dit. De som

startade projektet Unga flickori riskzonen för prostitution, där de samlade

och dokumenterade såväl forskningsrön klienters och olika kategorier som ungdomsarbetares erfarenheter området. Kunskapsinventeringen utmynrmade i en rapport Flickor som inte gör något väsen sig, lade grund för av som en fördjupat behandlingsarbete flickor. med unga Inom gruppen hade länge funnits ett intresse för kunderna i könshandeln, deras sociala situation och motiv för könsköp. På området farms föga kunskap, däremot florerade en mängd myter i massmedia. Endast två forskningsrapporter beskrev utförligare olika grupper av kunder och deras motiv för könsköp. För att få mer kunskap om kunderna startade gruppen 1990 Mansprojelaef som har inbegripit en omfattande datainsamling, omfattande djupintervjuer med .a. ett 40-tal kunder. Forskningsrapporten från mansprojektet har nyligen fardigställts.

se SorterH ochSvennecke B 1992. se Höigårdc ochFinstad141990 ellerMånssonS-AochLinders 1984. A Se K- usmanen J el 1994.

En medarbetare fortsatte i samarbete med Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen att utveckla informationsarbetet kring hivaids. Hon övergav den tidigare linjen med sjukvårds- och socialarbetare som hiv-informatörer gatan och började utbilda prostituerade till hiv-informatörer inom sin egen en grupp visade sig mycket framgångsrikt. Hon lät de prostituerade grupp, något som själva ta stor del i utvecklandet ett Hiv-infonnationsprojekt ,som successivt av har utvecklats till ett självhjälpsprojekt. Hiv-informationsprojektet pågår

fortfarande separat verksamhet inom prostitutionsgruppen.

som en Ytterligare ett stort kunskapsinventerande projekt har genomförts omkring den dolda inomhusprostitutionen i Göteborg. Det kallas Arena-projektet efter de olika prostitutionsformer undersökningen har omfattat annonsprostitution, som restaurang- och hotellprostitution, eskortservice, natt- och sexklubbar samt ateljéer och massageinstitut. En rapport från kunskapsinventeringen har publicerats. Allt projektarbete under åren 1990-1993 har naturligtvis inneburit att det uppsökande fáltarbetet har fått mindre utrymme. Det har också funnits diskussioner inom att klientarbetet har fått stryka på foten för alla gruppen om projekt. Samtidigt har det skett en utveckling och fördjupning av det individinriktade framgår i det följande. arbetet som

Ny fördjupningsfas 1994-

Våren 1994 kan period med ökad inriktning på uppsökande man se att en ny fältarbete och stöd- och behandlingsarbete just har börjat. Projekten har tillfört kunskaper, gör att man i dag förändrat och vidareutvecklat sitt nya som arbetssätt. Sedan ett år ökar omfattningen av gatuprostitutionen åter i Göteborg. Från par bottennotering på 189 kvinnor gatan under 1989 har könshandeln en successivt ökat igen. 1993 sågs 291 kvinnor gatan och av dem var 138 nya

ansikten for gruppen. Ökningen torde bero på lågkonjunktur och arbetslöshet for kvinnor. De nytillkomna är både tillfállesprostituerade och kvinnor

nya med tidigare prostitutionserfarenhet, i ekonomisk och social krissituation som en söker sig tillbaka till gatan. För att motverka denna nyrekrytering krävs återigen

Uppgifter med Sonja Ungerfilt 1993-12-07. i intervju se k... smanenJ 1992. Ur verksamhetsberättelse från prostitutionsgmppen 1993, 2. s. kategorierna har utvecklats Leif G W Persson, Borg e 1981 s. 463-489. av se

ett aktivt uppsökande arbete och ett intensivt motivationsarbete med kvinnorna. Det sker således svängningar i prostitution och samhällsförhållanden som starkt påverkar prostitutionsgruppens arbete.

4.2 Organisation och samarbete

Vi urskiljer fyra faser i historia med avseende på organisatorisk gruppens tillhörighet och inplacering i förvaltningsstruktur. en Startperioden 1980-1981 då politiska beslut fattas om att gruppen skall inrättas och hur den skall arbeta. Även det finns kommunfullmäktigemotion om en i botten förefaller tjänstemän inom socialavdelning Centrum ha varit pådrivande för att gruppen till stånd. Man kan triumvirat starka kvinnor med se ett av goda kontakter till förvaltningsledningen aktionsgrupp. Tjänstemännen som en har varit avsevärt mer pådrivande än politikerna vid inrättandet, även det om funnits viktigt politiskt stöd för dessa beslut. Det fanns även intresserade tjänstemän andra håll i förvaltningen, t.ex. inom Kuratorsbyrån, där tidigare gjort utredning ungdomsproman en om stitutionen i City. Socialsekreterarna kände detta vid kontakter med massmedia och upptaktsmöten. Vi spjutspetsen i det sociala arbetet säger var en av medarbetarna . Gruppen fick även ett positivt bemötande och från andra förvaltgensvar ningar. Den upprättade snabbt sarnarbetskontakter med arbetsförmedling, bostadsförmedling, kriminalvård och sjukvårdsförvaltning. Det endast var polisledningen som ställde sig kallsinnig och awisande. Däremot fick socialarbetarna ganska omedelbart gott samarbete med enskilda poliser på basplanet. Gruppen inledde på ett tidigt stadium ett samarbete med prostitutionsgrupperna i Malmö och Stockholm. Med Malmögruppen fanns goda kontakter alltsedan kartläggningen tidigare. Första arbetsfasen 1982-1986 då gruppen tillhörde krets inom socialen avdelning Centrum och fick arbetsledning, kansliservice och andra från resurser kretsen. Den organisatoriska knytningen till kretsen innebar att gruppen hade delegationsrätt vad gällde socialbidrag och så sätt snabbt kunde erbjuda försörjning till de klienter ville sluta med prostitution. som Första kretschefen var mycket intresserad och tog aktiv del i arbete. gruppens Hon medverkade bl.a. i upptaktsmöten med olika förvaltningar och utformade skrivelser och befattningsbeskrivning. Hon var tidigt inne på att knyta

Uppgiñer frånElisabethOlaussoniintervju1994-04-12. mUrintervjumedTorbjörnJohansson1994-02-08. uppgifter frånJanLarsson1993-11-18.

forskningsresurser till gruppens arbete. När hon flyttade från Göteborg 1984 övertogs hennes arbete annan kretschef, som var en intresserad och av en kunnig arbetsledare men med mindre stridbar framtoning. Under hennes ledning utvecklades stöd- och behandlingsarbetet till de prostituerade kvinnorna samtidigt del kartläggningar och informationsinsatser genomfördes. som en arbetade med intensivt stöd till de prostituerade kvinnorna, blev Eftersom man samarbetet med övriga socialbyråer och resursmobilisering från andra förvaltningar mycket viktigt. Gruppen genomförde mycket systematiska informationsinsatser över hela förvaltningen och träffade bland annat personalen vid samtliga socialbyråkretsar i staden. Gruppen skaffade sig också tidigt handledning för att utveckla sina arbetsmetoder. Autonoma perioden 1986-1990 kom till stånd genom omorganisationen S- 86, där prostitutionsgruppen löskopplades från sin tidigare krets och hamnade direkt under socialavdelning Centrum. Gruppen stod nu utan direkt arbetsledning. Arbetsledarfrågan löstes genom att en medlem i gruppen gick som arbetsledare på halvtid för sina kollegor. Denna organisation med en teamledare har prostitutionsgruppen haft sedan dess. Chefen för socialavdelningen var dock intresserad och insatt i gruppens arbete och försvarade den i kritiska lägen. Under denna period flyttade gruppen flera gånger mellan olika lokaler. Avståndet till högre chefer och kollegor inom andra grupper gjorde att gruppen utvecklade en egen arbetsstil med stark sammanhållning inåt och ett mycket dynamiskt utåtriktat arbete med kultursatsningar och informationskampanjer. Delegationsrätten förändrades så att socialarbetarna regelmässigt måste besöka respektive socialbyråkrets med klienten för att få ut socialbidrag till henne. När detta infördes upplevdes det som ett stort hinder i stödarbetet med kvinnorna. Senare har gruppen ändrat uppfattning och anpassat sig till detta arbetssätt. Resursmobilisering sågs då som en viktig del i stöd- och behandlingsarbetet. Numera görs ofta en arbetsfördelning mellan socialsekreteraren på socialbyrån och prostitutionsgruppen i samarbete med klienten. Ofta faller resursmobilisering och praktiska insatser på socialbyrån medan prostitutionsgruppen står för bedömningar och samtalsbehandling med klienten. Men arbetsfördelningen ser olika ut i varje enskilt ärende. Under denna tid utvecklades framför allt samarbetet med Sjukvårdsförvaltningen och Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen. Gemensamma informationskampanjer kring hivaidsfrågor genomfördes. Samarbetet med grupperna i Stockholm och Malmö blev mer tungarbetat, då dessa byttes ut personmässigt. Göteborgsgruppen fick stå för kontinuitet grupper och överföring kunskaper till de nya grupperna. Därvid fick man stöd av de av två prostitutionsgrupperna i Oslo, som haft stor personkontinuitet och liknande

nUppgiñer frånElisabethPettersson 1994-04-20.

arbetssätt som Göteborgsgruppen. De nordiska konferenserna hade nu svällt ut till mycket stora tillställningar med både forskare och praktiker deltagare. som Organisationen innebar en hel del problem varfor prostitutionsgruppen inför stadsdelsnämndsreformen 1990 väckte frågan om en cityenhet for alla de filtverksamheter, som drev uppsökande arbete i city. Resultatet blev också en cityenhet som man hade eftersträvat. Cityenheten 1990-1994.I januari 1990 bildades Cityenheten består som av sex arbetsgrupper med gemensam chef och kansli. I varje arbetsgrupp arbetar 5-1 l personer tillsammans med en arbetsledare. För närvarande är det fem socialsekreterare i prostitutionsgruppen, varav en avlönas helt av externa medel. Under den omtalade projektperioden fanns fler anställda i gruppen, antalet har varierat mellan 5-7 anställda. Fortfarande fungerar en av medarbetarna i gruppen som arbetsledare på halvtid. På den andra häften är hon socialsekreterare med samma uppgifter som övriga i gruppen. Som arbetsledare deltar hon i träffar med övriga gemensamma gruppchefer hos byråledningen. Dessa träffar handlar oftast ekonomi, om personalfrågor och gemensamma arbetsuppgifter mellan grupperna. Cityenhetens chef har varit mycket intresserad av prostitutionsgruppens verksamhet alltsedan gruppens bildande. Han stöder gruppens arbete och deltar i gruppernas interna möten ett par gånger per år. Arbetsledaren anser att det är en splittrad roll att vara både arbetsledare for en grupp och samtidigt ha eget klientarbete. Hon ansvarar för verksamheten och har budget- och personalansvar. Hon ansvarar även för gruppens dokumentation, t.ex. verksamhetsberättelser och statistik. Varje vecka görs en intern arbetsplanering, då man går igenom aktuella klienter och fördelar dem gruppens medlemmar samt planerar lämpliga insatser. Dessutom är hon arbetsledare för de projektverksamheter som finns, t.ex. Hiv-informationsgruppen. Däremot finns en extern handledare som ger metod- och processhandledning till gruppen. På arbetsledaren faller även att företräda gruppen utåt, t.ex. i diskussioner med ledningen för Cityenheten. För övrigt delar man solidariskt på andra uppgifter, t.ex. det utåtriktade informationsarbetet. Gruppen är mycket nöjd med den nuvarande organisatoriska lösningen. Efter sammanslagningen till Cityenheten har grupperna successivt börjat lära av varandra och utveckla gemensamt arbete kring olika målgrupper, t.ex. den homosexuella pojkprostitutionen i city, ungdomar i riskzonen eller missbrukande kvinnor. Det förekommer ett utbyte genom att man praktiserar hos varandra och lär sig varandras arbetsmetoder. Inom enheten pågår också ett forsknings- och

Antara intervju19940140. A i 19940120.

utvecklingsarbete kring metoder i faltarbetet, i samarbete med institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

4.3 Arbetets inriktning

Uppsökande arbetefältarbete

Prostitutionsgruppen har under hela sin existens haft en inriktning på den Öppna gatuprostitutionen, vilket gäller även för de tre övriga prostitutionsgrupperna i landet. Det har varit svårt att komma den mer dolda prostitutionen på sexklubbar, massageinstitut, hotell och restauranger och att erbjuda hjälp till de kvinnor är verksamma där. Ett omfattande arbete har lagts ned på att samla som kunskap och åtgärda sexklubbarnas verksamhet. På hotell, restauranger och om massageinstitut har endast punktinsatser gjorts, t.ex. inom det s.k. Arenaprojektet. l detta avsnitt skall vi inte orda så mycket om den första arbetsuppgifterna ha god och aktuell kunskap prostitutionen i Göteborg. Eftersom proen am stitutionsgruppen satsat så mycket av sin arbetstid på informations- och påverkansarbete samt kunskapsuppbyggnad är denna arbetsuppgift i det närmaste självklar. Endast i de perioder då arbetat intensivt med att färdigställa gruppen projektrapport har någon gruppmedlem tillfälligt dragit ned det uppsökanen de arbetet. Annars ingår för alla gruppmedlemmar i genomsnitt två kvällar per vecka med uppsökande arbete gatan. Arbetstiden är förlagd till tiden 08-00.30, varför medlemmarna har kunnat ägna större eller mindre del av arbetstiden det uppsökande arbetet. Gruppen har tagit mycket allvarligt uppgiften att förhindra nyrekrytering av flickor och snabbt fd bort dem från prostitutionen. Detta har varit en starkt unga prioriterad uppgift i verksamheten. Här har också gott samarbete med gruppen polisen. En socialarbetare beskriver hur fáltarbetarna arbetar uppsökande med de unga flickorna. Om de flicka som förefaller att vara under 20 år görs en snabb ser en bedömning hon är kontaktbar. I så fall går de fram och presenterar sig. De om frågar efter flickans legitimation för att ålder och namn och upplyser sedan hon inte får gå där, informerar LVU-lagstiftningen och ber henne om att om följa med på ett samtal uppe i Cityenhetens lokaler. Om flickan vägrar uppge sitt eller följa med på samtal blir det kontakt med polisen för identifiering namn till socialbyrån. och senare anmälan

BUr intervju medHelenaSotter 1993-11-23.

Det första samtalet i prostitutionsgruppens lokaler är ett utredande samtal om arbete, bostad och socialt nätverk. Socialarbetaren informerar flickan om att hon inte får vara i Rosenlundsområdet kvällstid, och att vistelse där kan vara grund för omhändertagande enligt LVU. Därefter erbjuds vidare samtalskontakt med någon inom prostitutionsgruppen som alternativ till anmälan till socialkontoret. De flesta flickorna väljer en samtalskontakt med prostitutionsgruppen hellre än kontakt med socialbyrån. Gruppen samarbetar mycket med polisen i dessa ärenden, polisen kan t.ex. kontrollera om flickan ifråga är efterlyst eller på rymmen från något behandlingshem, vilket är relativt vanligt. Det är i sådana fall polisens uppgift att föra flickan tillbaka till behandlingshemmet. När flickan är under 18 år förekommer alltid kontakt med jourbyrån, ofta åker man också hem till föräldrarna och talar med dem. Det uppsökande arbetet har ändrat karaktär allt efter de kvinnor som man arbetar med men också med hänsyn till socialarbetarnas egen yrkesutveckling. En socialarbetare minns hur han i början vistades mycket i miljön och kunde bli en slags kompis med tjejerna. Fältarbetarna kunde stå en Sommarkväll och prata med 5-6 prostituerade allt möjligt På det sättet fick de mycket om kunskap om det aktuella läget i gatuprostitutionen men också en speciell roll i förhållande till kvinnorna. Senare har de börjat ifrågasätta denna form av uppsökande arbete. I dag differentieras kontakten med kvinnorna efter den enskilda kvinnans behov, typen av relation och socialarbetarens ambitioner med kontakten. Fortfarande förekommer mycket samvaro för att nå kontakt och kunna erbjuda hjälp. Gruppen menar att kontakten med de äldre kvinnorna ofta följer samma mönster. Det förekommer en lång period av uppsökande arbete med inslag av motivationsarbete. Personalen har ofta svårt att vänta ut klienterna, speciellt som man ser att de mår dåligt och går ned sig. Socialarbetarna känner oro för vad som kan hända dem i könshandeln när de är i dålig kondition. Ofta har kvinnorna tagit emot någon av gruppmedlemmarnas visitkort med telefonnummer och burit det i plånboken i flera år som en trygghet. Så plötsligt tar de kontakt på gatan eller ringer till någon i gruppen. Det har skett någon förändring hos dem, som gör att de är beredda att ställa upp på en stöd- och behandlingskontakt. Ibland är det något traumatiskt som inträffat som medverkat till denna omsvängning, i andra fall rör det sig om förändringar i deras sociala nätverk. När förändringen kommer är det viktigt att gruppen finns till hands och kan erbjuda stöd av olika slag som kvinnan behöver. Sedan följer ofta en lång period av stöd- och behandlingsarbete med olika insatser från samtalsbehandling till studier och yrkesutbildning. Det är typer av inte ovanligt med återfall i prostitution under denna tid. Kvinnorna bryter då

Ur intervjumedBo Svennecke 1993-12-06.

kontakten med gruppen och går ut på gatan igen. Det gäller att acceptera återfallet men snabbt suga dem tillbaka in i en återupptagen stödkontakt. Nu kan de berätta saker de burit på tidigare. Återfallet leder ofta till om som en fördjupad relation. Så kan det flera varv med stödinsatser, återfall och samtalsbehandling innan stabilitet uppnås i kvinnans inre och yttre situation. Det uppsökande arbetet kan periodvis upplevas som tungt och litet enformigt av personalen. Förändringar i prostitutionen påverkar arbetet liksom förändrade attityder inom Socialtjänsten. Man blir också trött av att erbjuda och motivera ständigt. I dag har man inte mycket mer än sig själv att erbjuda. Det är mycket svårare att få tid på en byrå och få fram resurser till tjejerna. Man känner det som kom inte med mera, för det är på gränsen redan. Förr kunde man få tid samma eftermiddag för en tjej, nu är det sex veckors väntetid på byrån. Det gör när tjej är motiverad förändras och vill ha

jobbet

en att J P - Förhållandena i prostitutionen och i de organisationer som gruppen samarbetar med påverkar hela tiden arbetet och gör, att man måste förändra arbetssätt och utveckla metoder för det uppsökande arbetet. Samtidigt är detta arbete viktigt då det utgör bas och utgångspunkt för övrigt stöd- och behandlingsarbete med kvinnorna i prostitutionen.

Stöd- och behandlingsarbete

Målet för stöd- och behandlingsarbetet är att få kvinnan att bryta från upp prostitutionen och komma i ett mer konstruktivt livsmönster. I uppgiften förefaller stödinsatserna dominera i omfattning. l prostitutionsgruppens verksamhetsberättelse för 1993 uppges, att gruppen har haft kontakt med 189 av de 291 kvinnor, som man sett i prostitutionen under året. Det är tre typer av kontakter som beskrivs:

1 Kontaktskapande och motivationsskapande kontakter, t.ex. samtal i miljön, rådgivning och information. 103 kvinnor har nåtts av dessa kontakter.

2 Stödjande kontakter med 48 kvinnor, innefattande stödjande samtal, slussning till myndigheter, nätverksarbete, vägledning och rådgivning.

3 Behandlingskontakter med 38 kvinnor, som innefattar jag-stödjande ocheller bearbetande samtal.

Antalet behandlingskontakter torde vara fler i Göteborgsgruppen än övriga grupper i landet. De intervjuade inom övriga grupper beskriver hur stödinsatser

Ur intervjumed JanLarsson 1993-11-18. ur intervjumedElisabethPettersson 199401-20.

av olika slag överväger och att behandling överlämnas till terapeuter och psykologer. Tidigare under 1980-talet arbetade gruppen med mycket aktiva stödinsatser och påverkan för att kvinnorna att lämna prostitutionen. Socialarbetarna försökte snabbt hitta alternativ sysselsättning och försörjning för dem. Det ordnades arbete eller utbildning genom kontaktpersonen på arbetsförmedlingen och socialbidrag som försörjning den första tiden efter uppbrottet. Under perioden 1982-1988 hade prostitutionsgruppen exempelvis delegation att betala ut socialbidrag och kunde erbjuda kvinnorna ekonomiskt bistånd så fort de hade fattat beslut om att lämna prostitutionen. Detta var naturligtvis en viktig resurs i arbetet som samtidigt påverkade relationen till kvinnorna. l slutet av 80-talet ändrades handläggningspraxis. I dag måste kvinnorna söka socialbidrag på socialbyrån i det distrikt där de bor. Det är vanligt att gruppen hjälper dem och underlättar kontakten med byrån olika sätt, t.ex. ringer före eller följer med vid besök. Tidigare arbetade gruppen mycket med aktiv resursmobilisering efter samma modell som Malmöprojektet. Gruppen hade goda kontakter med arbetsförmedling, vuxenutbildning och bostadsformedling och lyckades ofta snabbt mobilisera de yttre resurser som krävdes för att möjliggöra en förändring för kvinnorna. Socialarbetaren erbjöd även stöd i starten arbete eller utbildning, t.ex. genom att hämta kvinna 06.30 varje morgon och köra henne till jobbet. en Gruppen arbetade tidigare så att kvinnorna pressades in i en situation, där de översköljdes med många yttre förändringar. Förvånande nog lyckades detta arbete med många kvinnor, som fortsatte den nya vägen och inte sågs i prostitutionen mer. Men många var inte mogna för alla förändringar som kom, klarade inte kraven i arbetet och var efter någon tid tillbaka i prostitutionen av igen med erfarenhet ett nytt misslyckande. av I dag låter man beslut och förändringar växa fram i en lugnare takt, när kvinnan själv för det. Detta svårt, då många kvinnor vill komma är mogen är igång snabbt och har stora ambitioner. Nu tar man också förändringar mer stegvis och är accepterande mot tillfälliga återfall. På en fråga hur socialarbetarna definierar vad som är stöd och stödinsats svarar en medarbetare, att stöd ligger mellan råd och behandlingsarbete. Stöd kan vara praktiska saker som att hjälpa till med en flyttning eller skjutsa någon till läkare. Mer akuta och korta insatser definieras som stöd. Det är också avgränsade problem i den sociala situationen som man arbetar med i en stödkontakt. Klient och socialarbetare behöver inte stå i någon längre eller djupare kontakt med varandra.

ur intervjumed.lm Larsson 1993-11-13. Antara intervju 1993-11-18.

En annan medarbetare definierar stöd ett liknande sätt. Han skiljer mellan viss stödkontakt som innebär att de träffas och t.ex. lotsar en kvinna till socialbyrån. Kvinnan kommer på besök eller ringer och man diskuterar igenom problemet och möjliga lösningar. Det är en forberedelsefas fore samtalsbeen handling men kan också vara en del av en uppföljning efter sådan. Det är en en rätt stor grupp kvinnor som gruppen har denna avgränsade och ytliga kontakt med. Stödet kan också vara en typ av insatser i ett traditionellt psykosocialt arbete, när socialarbetarna försöker kvinnan ur prostitutionen och hitta andra alternativ för henne, t.ex. socialbidrag, arbete eller studier. Gruppen gör ingen uppdelning i olika former av stöd med olika syften. Stödet ges för att kvinnan skall hantera något problem bättre och som hjälp till Självhjälp. Behandling däremot är enligt gruppen mer långvariga insatser, där hela livssituationen bearbetas. Behandlingssamtal innebär att socialarbetarna går djupare i kvinnornas problem och behandlar psykologiska problem liksom relationsproblem. Dessa samtal har ofta en jag-stödjande karaktär. Enligt statistiken är det ca 20% av de kvinnor som gruppen haft kontakt med som kommer till behandlingssamtal. Enligt en socialarbetare blir samtalskontakten beroende i prostiav var tutionskarriären som kvinnan befinner sig när socialarbetarna kommer in. Han tycker sig se tre faser i karriären Först förälskelsefas när allt är positivt och spännande. Flickan blir sedd som kvinna och uppvaktad. Miljön är spännande och upphetsande. Hon kan kontrollera sina känslor och ser inget negativt alls med prostitutionslivet. Då är det svårt att komma och erbjuda hjälp. Om man skall komma då krävs verktyg, kanske hot LVU eller andra lagregler. om Efter ett par månader kommer kvinnan i mä dåligt fasen, när hon upplever att det står hora stämplat i pannan på henne och att alla vet vad hon sysslar med. Känslorna går inte att tränga bort längre. Hon känner äckel och skäms. Hon får svårt att sova, börjar kanske använda sprit eller tabletter eller får stark ångest. Kvinnan får ofta störda relationer till män och börjar dra sig undan sitt normala nätverk. I denna fas är kvinnorna lättast att nå, då de är hjälpsökande och vill ta sig ur det hela. De är då ofta motiverade till samtalsbehandling. Om kvinnan inte får hjälp i denna fas och lyckas bryta sig ut. inträder så småningom en fas av likgiltighet, när hon inte ser några alternativ till prostitutionslivet och stänger av alla känslor för att överleva. Hon fortsätter av ren

Ur intervju medBoSvenneckc 1993-12-06. forskningen kring socialt stöd finns utförliga analyser av olika former av stöd och dessolika funktioner. Se Lex. Vauz A 1988. ur intervjumedBoSvennccke1993-1206.

slentrian och oförmåga att hitta andra sätt att försörja sig. Kvinnan har nu utvecklat ett stort kontaktnät inom prostitutionen, som gör att hon har svårt att slita sig loss från väninnor, stamkunder och andra bekanta. l denna fas är det svårt att komma in som socialarbetare, då det inte finns någon motivation hos kvinnan att utgå ifrån. Kvinnan kan ändå bli motiverad att lägga av även i denna fas, om något traumatiskt inträffar for henne eller någon väninna. Här kan socialarbetarna komma med i första hand stödjande och problemlösande insatser när kvinnan vill lägga av. Livsmönstret är så pass etablerat att det tar tid att nå en behandlingsrelation och få kvinnan motiverad för samtalsbehandling kring relationsproblem och identitet. Inom självhjälpsprojektet har socialarbetaren dock kunnat hjälpa många kvinnor i tredje fasen, dvs det finns metoder att nå dem i grupp. Vi konstaterar att Göteborgsgruppen är den enda av de fyra prostitutionsgrupperna i landet som vidareutveckl at behandlingsarbetet med de prostituerade kvinnorna. Socialarbetarna arbetar med långa serier av behandlingssamtal, där kvinnornas psykologiska problematik, nätverk och relationsproblem samt identitet och självbild bearbetas. I övriga grupper ligger tyngdpunkten på uppsökande arbete med stödjande kontakter och stödinsatser för att få kvinnorna bort från prostitutionen. Det renodlade behandlingsarbetet överlämnas till andra yrkeskategorier, t.ex. psykologer och psykoterapeuter.

Exempel på behandlingsarbete

Efter ett beslut om samtalskontakt följer en utredningsfas, när båda parter lär känna varandra. Arbetet läggs upp utifrån kvinnans eller flickans aktuella behov. Socialarbetarna, som ibland arbetar i par, går igenom flickans aktuella situation, t.ex. boende, arbete eller studier, ekonomi och socialt nätverk. Hennes relationer till föräldrar, syskon och kamrater är av stor vikt. Ofta rör det sig om ... mycket ensamma tjejer som på ett djupare plan har blivit oerhört svikna. De har tagit ett beslut i barndomen att inte lita någon, då deras tidiga relationer inte erbjudit något positivt. Ofta berättar de anska snart om sexuella övergrepp som de blivit utsatta för. Då det vi i att man tjejen, att hennes upplevelse är et är

signalerar

att man tror sann. en vi punkt i en inledande stödkontakt att acceptera flickans upplevelse, stå och höra vad hon har att berätta. Och att ta det allvarw att ut Målet med samtalskontakten är att flickan skall komma i kontakt med sina ofta avstängda känslor och igång ett försenat Sorgearbete över övergrepp och svek hon blivit utsatt för. Skuld- och skamkänslor handlar det ofta om. som

Ur intervjumed Helenasom 1993-11-23.

Flickorna har ofta läst om övergrepp och vet intellektuellt att det inte är deras fel. Men känslomässigt känner de ändå skuld och behöver bearbeta detta. En socialarbetare beskriver ett typiskt behandlingsärende med flicka. en ung Han poängterar att det inte är terapi som man bedriver men däremot skapas en terapeutisk situation, som gör det möjligt att arbeta med de relationsproblem som de flesta av flickornakvinnorna har. Flickan var 18 år när de såg henne nere vid Rosenlund och plockade upp henne. De nästan tvingade henne till lokalen för samtal. Hon valde att ha kontakt med och komma till gruppen samtal en gång per vecka, hellre än en anmälan till socialbyrån. Flickan hade en övergreppssituation bakom sig, vilket är mycket vanligt. Hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp när hon 4-5 år gammal var men förträngt händelsen och hade inga minnen av den. l tonåren var hon mycket olycklig och gjorde flera misslyckade självmordsförsök. I l7-l8-årsåldern kom minnena tillbaka och hon sökte döva dem genom destruktivt och utåtagerande beteende. Hon kan helt stänga av alla känslor vid sexuella upplevelser, vilket torde vara en försvarsmekanism som utvecklats tidigt i barndomen. Många av kvinnorna är mycket kontrollerade och visar inga känslor alls, då denna avstängningsmekanism återverkar på hela känslolivet. Två socialarbetare från gruppen träffade flickan under två års tid. I början var hon helt kontrollerad. De kunde provocera henne ganska hårt men hon reagerade inte. Syftet med samtalen var att henne att släppa kontrollen och få fram hennes känslor. Efter ca ett halvår lyckades en av dem provocera henne i ett samtal så att hon ilsknade till och fick ett riktigt vredesutbrott. Därefter har den ena känslan efter den andra kommit fram. Hon har t.ex. kunnat gråta och beskriva sina upplevelser. Man har under samtalen arbetat med hennes relationer till modern, som var mycket dåliga, och till syskonen. l dag har hon återknutit kontakten med dem. Flickan går nu på vuxenutbildning och försöker ta igen vad hon missade under tonåren. Hon är studiebegåvad och har fått goda resultat. Hon har helt lämnat könshandeln och har en annan social situation i dag. Hon är nu en öppen tjej som har nära till sina känslor. Man anser henne i det närmaste färdigbehandlad men håller en uppföljande kontakt. Vissa relationsproblem finns kvar men detta får hon arbeta vidare med i terapi om några år, när hon blir motiverad for det. När flickan sedan intervjuas beskriver hon hur hon hamnade i prostitutionen. Hon beskriver också samtalen med socialarbetarna och vändpunkten när hon blev arg:

Uppgifter intervju medBo Svennecke 1993-12-06. ur Den tvivlar på uppgiñen bör läsa Herbjörg Wassmosromansvil som om Tora, där motsvarande erfarenheter beskrivs på ett mycketintringande sitt.

Men då blev jag väldigt och de blev nästan chockade för de trodde att arg avtrubbad. Sedan gick det väl successivt. Jag började väl gråta jag var helt några gånger och skratta gån beskriver hur känslorna senare en annan kom tillbaka successivt. Och vi blev väl kompisar på ett sätt till slut. Fast umgås på fritiden. Att tycker att det är roligt att träffa man inte man varandra. Jag känner väldigt stöd utav dom Och om man har några ett problem så kan de hjälpa till och pusha litet då Som nu i förra veckan sökte de ekonomisk hjälp för mig på sån allmän hjälpförening. Och det en är sådana grejer inte kan ta i själv då. Det är ett stöd då. För som man just sitter jag i väldigt ekonomiskt trångmål. nu ett

Av flickans berättelse framgår att gränslinjen mellan stöd och behandling kan

mycket diffus. Trots kontakten inleddes med tvång blev det ett bra vara att arbetsklimat under samtalen. Efter bearbetningen hennes känslor och av relationer till olika upplever hon i dag kontakten med socialarbetarna personer stöd. De bearbetande samtalen säkert en förutsättning för hennes som ett var

upplevelse av stöd. En socialarbetare beskriver arbetssättet med behandlingssamtal. annan signalerar det är tillåtet att tala sexuella övergrepp och Socialarbetarna att om kvinnorna berättar detta, ofta redan vid första eller andra besöket. De kan om sedan få kontakt med alla de känslor de lagrat och inneslutit. Det som upp händer också personalen och försöker bryta sig bakom att provocerar avstängningen. Detta fordrar vissa kunskaper. l allmänhet släpper flickorna

fram det är välbearbetat och finns ganska nära ytan. Försvarsmekanisbara som fungerar alltid skyddande. En väldig avstängning och distans kan vara en merna varningslampa till personalen, flickan ännu inte är beredd att ta i undanatt

trängda upplevelser.

tidigare övergreppen finns kvar i relationerna till både far och mor. Fadern De ofta den har förgripit sig honom tycker kvinnan ofta synd om och är som men ha viss kontakt med. Modern upplevs den som svikit och som kan en som föraktar och hatar. Det henne flickorna ofta undviker att ta kvinnan som kontakt med. Genom samtalen får de berätta och arbeta med känslor av hat,

och så de så småningom kan ta kontakt med sina mödrar besvikelse sorg att ofta nödvändigt för få kontakt med familj och släkt igen, dvs. igen. Detta är att

påbörja ett nätverksarbete. beskriver också hur i samtalen måste arbeta med Socialarbetaren man

självbild och självuppfattning. Ofta tycker flickorna att de är

flickornas känner fysiskt äckel, självförakt och självhat, som de bär med äckliga. De ett Prostitutionen bekräftar och förstärker denna livsposition. Skit skall skit sig.

37Ur intervjumedEva fingerat namn 1993-11-23.

Ur intervjumed HelenaSoner 1993-11-23.

Anfönd intervju 1993-11-23.

ha som en flicka skrev på en lapp. Hon menade att hon inte värd något var bättre liv. Socialarbetarna måste därför bygga upp det positiva hos flickorna och ta fram deras resurser på alla sätt. Det gäller att inte bara prata om problem om det skall ske några förändringar. Socialarbetaren frågar dem därför framtidsom funderingar och vad de skulle vilja göra. Ofta har de ganska realistiska önskningar och ansenliga resurser, begåvning och kreativitet. De yngre flickorna kommer snabbare till förändringar under samtalen medan de äldre ofta tycker att det är kört för dem och har svårt att ta till sig förändringar. Vi har beskrivit sarntalsbehandlingen i Göteborg så pass ingående, då motsvarande form av målinriktade och kontinuerliga behandlingssamtal inte verkar finnas inom de övriga prostitutionsgrupperna. Dessa tillämpar modell en där stöd- och behandlingsarbetet är mer sammanvävt och de behandlande momenten därför svåra att urskilja.

Informations- och påverkansarbete

Göteborgsgruppen har under sin 13-åriga existens lagt ned mycket tid på informations- och påverkansarbete, vilket har gjort gruppen känd i staden och bland vårdarbetare generellt. Ca en tredjedel av arbetstiden har kontinuerligt ägnats denna huvuduppgift. Vi kan se att gruppen i början hade delvis andra målgrupper för sitt informations- och påverkansarbete än man har i dag. I början försökte gruppen framför allt informera politiker och förvaltningschefer och ge dem aktuell kunskap om prostitutionen. På det sättet hoppades personalen få fram radikala beslut mot prostitutionen i staden och ett samarbete i prostitutionsbekämpningen. När gruppen startade sitt arbete fanns det också politiskt stöd från vissa politiker i kommunfullmäktige. Samarbetet med polis och åklagare kring prostitutionsbekämpning vållade stora problem i början av gruppens verksamhet. Ledningen inom polisen betraktade gatuprostitutionen i huvudsak som en social fråga och ställde sig ganska kallsinnig till närmare samarbete. Successivt har en omsvängning skett inom poliskåren trots ledningens inställning. En annan viktig målgrupp för information och påverkan är massmedia, vars reportage, artiklar och filmer har mycket starkt genomslag i vanliga medborgares medvetande. Gruppen trodde i början att massmedia kunde bli ett verktyg för information till allmänheten om prostitutionen och intog en generös attityd till intervjuer, medverkan i radio m.m. Detta gjorde gruppens arbete

Uppgift från Elisabeth Olausson telefoninlervju 1994-04-12.

vida känt och prostitutionsgruppen i mitten av 80-talet en av socialtjänstens var mest omskrivna profiler i Göteborg. Senare har personalen blivit restriktiv med massmediadeltagande och mer kontrollerar vad skrivs och sänds i radio. Massmedia har länge haft ett som intresse för prostitutionen menjournalisterna är inte alltid seriösa och ibland har det funnits andra motiv till reportagen än information. Massmedias skriverier kan också brännmärka kvinnorna gatan, vilket skedde under aids-skräckens tid. Prostitutionsgruppen är avsevärt mer selektiv och väljer sina massmedinu akontakter. En tredje viktig målgrupp är social- och hälsoarbetare inom den egna förvaltningen och inom andra närliggande myndigheter, t.ex. arbetsförmedling, bostadsförmedling, sjukhus, skolor och kriminalvård. Informationen är viktig bade för effektivt samarbete och resursmobilisering kring kvinnorna men också för att uppmärksamma rekryteringsvägarna in i prostitutionen. Dessutom kan informationen spridas vidare till de av befolkningen som social- och grupper hälsoarbetarna har kontakt, med exempelvis ungdomar. En fjärde viktig målgrupp är förstås grupper som redan var eller kunde bli aktiva deltagare i könshandeln som försäljare eller kunder. Således genomförde vid mitten 80-talet flera informationskampanjer riktade till kvinnorna gruppen av och till kunderna. Man hade också flera informationskampanjer till män, som kunde bli kunder i könshandeln. Personalen begränsar inte informationen enbart till Göteborgs kommun utan deltar i konferenser och seminarier även i randkommunerna. Den prioriterar olika utbildningar till människovårdande yrken. Gruppen tar också emot mycket studiebesök och av ungdomar från gymnasier och grundskolans grupper högstadium. Inom skulle kunna arbeta heltid med information men gruppen man detta arbete måste begränsas för skall tid till övriga huvuduppgifter. att man Också när det gäller utformningen av informationen kan se en förändring. Tidigare arbetade mycket med kultursatsningar, dvs. man använde gruppen olika konstnärliga metoder för informationen. Personalen anordnade i sig av samarbete medkulturarbetare filmveckor och utställningar och diskuterade prostitutionen efter teaterpjäser med detta tema. Detta gjorde att man nådde större människor alla samhällsklasser och skapade en kreativ grupper av ur atmosfär kring det sociala arbetet som är ovanlig. Även i dag anordnas ibland utställningar och kulturaftnar men huvuddelen av informationen sker i traditionell form småskrifter, föredrag och mer genom seminarier. Gruppen lutar sig i dag mot den kunskapsproduktion som skett inom specialprojekten och förmedlar dessa kunskaper i skriftlig eller muntlig form för att informera och förändra attityder till prostitutionen. om Informationsinsatsernas effekt är svår att bedöma. Kunskapen om prostitutionsproblematiken och kvinnornas situation har säkert ökat hos vissa proom Gruppen har också nått många ungdomar med information. fessionella grupper.

Samtidigt finns faktorer i samhällsmiljön, som motverkar gruppens arbete, t.ex. spridningen av pornografi från EU-länderna och medier. genom nya Informationsarbetet har gjort social- och ungdomsarbetare uppmärksamma ungdomar i riskzonen. Därtill har de många aktiva informationsinsatserna lett till ett gott samarbete med myndigheter och god resursmobilisering och stöd för de prostituerade kvinnorna.

Kunskap och påverkan aktioner mot sexklubbarna i Göteborg - Alltsedan starten har prostitutionsgruppen kartlagt och följt den verksamhet som bedrivits på sexklubbarna i Göteborg. Gruppen har informerat och försökt om påtala för ansvariga politiker vilka risker för unga kvinnors hälsa klubbarna som utgör. Personalen har författat en rad skrivelser till statsråden vid olika departement angående förhållandena på klubbarna, t.ex. den hälsovådliga arbetsmiljön, arbetets destruktiva karaktär och kvinnornas rättslösa ställning. Prostitutionsgruppen har regelbundet försökt intressera kommunala och lokala myndigheter för förhållandena, t.ex. polisen, brandkåren, yrkesinspektionen, miljö- och hälsovårdsförvaltningen och stadskansliet. Gruppen har använt sig både av skrivelser och muntliga uppvaktningar till politiker och tjänstemän. Vi kan se två perioder i arbetet. Dels perioden 1982-1990 då personalen avlät en mängd skrivelser och gjorde uppvaktningar hade framgångar i men arbetet. Dels den senare perioden 1991-1994, då fått till stånd ett gruppen samarbete med polisen och nått vissa resultat. Göteborg hade på 1970-talet ett 15-tal sexklubbar. När kravet på polistillstånd för att få anordna offentligt pornografisk föreställning infördes 1973 reducerades klubbarnas antal. Under hela 80-talet har det funnits 3-4 klubbar i Göteborg, med striptease, sexshower och privat posering. Under 90-talet har klubbarnas antal ökat, tidvis har 6-7 klubbar drivit verksamhet. Enligt prostitutionsgruppens beräkningar har 100-150 flickor per år varit verksamma vid klubbarna. Det är i allmänhet unga flickor i åldern 18-23 år. Gruppen har samlat kunskap genom regelbundna besök på klubbarna och samtal med genom ca 60 kvinnor, som tidigare arbetat på klubbarna och därefter vänt sig till prostitutionsgruppen för att hjälp. De som börjar som go-go flickor på sexklubbarna kommer ofta från trasslig en bakgrund. De har vanligen dåliga skolresultat med anpassad studiegång, som ger stora svårigheter på arbetsmarknaden. Många har erfarenheter av sexuella övergrepp eller incestuösa familjeförhållanden, i varje fall brist på normer i familjen som gör dem disponibla för utnyttjande. På sexklubben lär de sig marknadsföra sin kropp via sexshower och striptease för att värva kunder till privat posering. Vanligen är flickan inte anställd vid klubben utan hyr plats på

Uppgifter frånintervjumedBoSvennecke 1994-08-18.

för att marknadsföra sig. Hennes inkomster kommer uteslutande från priscenen poseringar. Mycket flickor anmäler sig privata företagare, betalar vata som skatt 0.dyl. Genom det praktiserade uthyrningssystemet ställs flickan utanför alla arbetsrättsliga avtal och hela försäkringssystemet, som är bundet till en

anställning. När flickan efter kort tid är förbrukad som attraktion för klubben. blir hon arbetslös och hamnar ofta i gatuprostitutionen eller i andra prostitutionsformer. Hon har då ofta blivit drogberoende, inlett relation med en hallick och knutit en andra sociala band med prostitutionsmiljön. Till detta kommer psykiska skador arbetet på sexklubben medför. Vid sexshower och privat posering sker som optisk granskning ibland även beröring från kunderna som innebär ett en utlämnande och kraftig integritetskränkning för kvinnan. Hon skyddar sig en från detta rad försvarsmekanismer som bortträngning och avstängning genom en känslor. På sikt kan kluven personlighetsstruktur utbildas med oförmåga av en till närhet och intima relationer. Socialarbetarna ser arbetet på sexklubbarna ytterst skadligt för flickorna och som en inkörsport in i prostitutionssom kulturen. Våren 1992 företogs en omfattande kartläggning av sexklubbarnas verksamhet i Göteborg. Personal från Cityenheten besökte de sex fungerande klubbarna vid tre tillfällen och observerade verksamheten. Personalen uppträdde som vanliga kunder och tog kontakt med flickorna. I rapporten från kartläggningen kan man läsa att mellan 5-10 kvinnor uppträdde vid varje pass. De var i åldern 18-45 år och flera hade utländsk härkomst. Varje kvinna uppträdde i en 10- 15 minuter lång sexshow, där hon tog av sig alla kläder, gjorde sarnlagsliknande rörelser med olika redskap och gick naken runt bland gästerna för kontakt och beröring. Sexshowernas huvudsakliga funktion tycktes vara att uppmuntra gästerna till köp privat posering. Vardagkvällar var klubbarna sparsamt besökta men av helgkvällar till 50 gäster i lokalen. Klubbarnas standard varierade var upp avsevärt, från normala nöjeslokaler till mycket smutsiga och undermåliga

lokaler. Observationerna sammanställdes i en kartläggningsrapport som överlämnades till politiker i kommunen, polisens ledning samt andra berörda myndigheter. I medföljande skrivelse uppmanades berörda myndigheter agera för att stänga en klubbarna. Polisen genomförde därefter en egen utredning med omfattande spaning klubbarna. Hösten 1993 väcktes åtal mot fyra klubbägare för brott mot lagen förbud för offentlig pornografisk föreställning. Efter rättegång om vintern 1994 blev tre ägare dömda till dagsböter för anordnande av offentlig

dlfjänslerrm vid privat poseringvarierar i prisfrån 300-3000kr enlig kanläggningsrapporlen, 1992. En exempel på detta beskrivs Maija fungerat namn hade stora svårigheter att av som knyta till sittbam.Se Bodström C och von ZweigbergkH 1994, s. 84-96. an

pornografisk föreställning. Samtliga har överklagat domarna och ärendet ligger nu i hovrätten för ny rättegång. Kartläggningen av sexklubbarna visar på behovet att utveckla arbetsmetonya der i det uppsökande arbetet mot den dolda prostitutionen. Det behövs ett samarbete mellan polis och socialarbetare, om man skall åstadkomma förändringar och aktivt kunna påverka könshandeln. Exemplet visar hur porrindustrin och prostitutionen är nära sammanvävda och måste angripas i samlade aktioner från flera myndigheter för att man skall erhålla resultat. Prostitutionsgruppens enträgna arbete mot sexklubbarna i Göteborg är ett bra exempel på hur kunskap måste förenas med aktiv påverkan för ett framgångsrikt samhälleligt förändringsarbete.

4.4 Arbete i proj

Projekten har haft litet olika karaktär; två projekt är rent undersökande av karaktär för att mer kunskap om den dolda prostitutionen respektive männenskundernas situation och bakgrundsmotiv. De övriga två projekten har utom kunskapsproduktion även haft som syfte att utveckla stöd- och behandlingsarbetet med de prostituerade kvinnorna. Under perioden 1989-1993 har det funnits följande fyra projekt:

1 Unga flickor i riskzonen 2 Hiv-informationsgruppensjälvhjälpsprojektet 3 Mansprojektet 4 Arenaprojektet

Unga flickor i riskzonen

Prostitutionsgruppen ansökte 1988 om extra anslag ur hiv-aidsmedel att arbeta med förebyggande metoder i förhållande till unga flickor i riskzonen för prostitution. Personalen ville få mer kunskap om bakgrundsfaktorer hos de kvinnor som fanns i riskzonen och om deras situation skulle kunnat uppmärksammas tidigare. Gruppen beviljades medel motsvarande en extra socialsekreterartjänst och projektet startade 1989. Under 1989 utarbetades en rapport om bakgrundsfaktorer till unga flickors inträde i prostitutionen Socialarbetarna startade också omfattande infor-

Uppgiñer frånBoSvennecke i intervju1994-08-18. Ur prostitutionsgruppens verksamhetsberättelse för 1993. Se SorterH ochSvennecke B 1993.

mationsinsatser till ungdomar och personal, t.ex. lärare, socialarbetare och fältarbetare i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. De anordnade möten på skolor i området, deltog i seminarier och gav föreläsningar. Denna verksamhet fortsatte under 1990 med andra delar av kommunen samt studiebesök till Emilia-proj ektet i Malmö. Under alla diskussioner med personal och ungdomar fick gruppen fördjupad visshet att stor andel kvinnorna i prostitutionen, ca 75%, haft om en av erfarenhet av sexuella övergrepp i barndomen men inte fått bearbeta detta. Denna erfarenhet har troligen bidragit till deras val av en destruktiv livsform som prostitution. Gruppen började därför söka medel för att skapa en behandlingsfunktion för flickor med erfarenhet av sexuella övergrepp. De ansökte om extra medel till behandlingsenhet men erhöll endast hälften av den summa de begärt och fick en planera om verksamheten. Medlen användes till omfattande informationsverksamhet runt om i kommunen samt till att skriva en ny version av rapporten. Medarbetarna i projektet har också intensifierat det uppsökande arbetet gatan tillsammans med polisen för att snabbt kontakt med unga flickor och förhindra att de får fotfäste i prostitutionen, Prostitutionsgruppen har också utvecklat en modell för samtalsbehandling, där flickans erfarenhet av sexuella övergrepp och känslor kring dessa erfarenheter bearbetas liksom hennes

relationer till föräldrar och andra viktiga personer se avsnitt 4.3.

Hiv-informationsgruppensjälvhjälpsprojektet Projektet startades ijanuari 1990 efter diskussioner med Smittskyddsläkaren och efter förebilder från Norge och USA. Syftet var från början att informera om hiv-frågor i prostitutionsmiljön, med hjälp av kvinnor med egen prostitutionserfarenhet. Personalen ville arbeta utifrån en bred hälsopolitisk målsättning; allas rätt till hälsa och välbefinnande. Successivt har ett andra syfte utvecklats; att utveckla självhjälpsverksamhet bland kvinnorna, där målet är att genom en arbete och studier på hand ta sig ur prostitutionen, En medarbetare i egen prostitutionsgruppen har fungerat gruppledare för Hiv-informationsgruppen som under hela projektets existens. Den första rekryterades i årsskiftet 198990 och bestod av fem gruppen som alla kände varandra informellt från prostitutionsmiljön. Till stor personer, del hade de rekryterat varandra. Samtliga hade lång erfarenhet av prostitution för övrigt var det en allsidig sammansättning på gruppen. Det var en men resursrik och kreativ grupp som fick ett stort inflytande över sin utbildning. Gruppen fick utbildning i information sjuksköterska från Miljö- och av en Hälsoskyddsförvaltningen. Efter tre månader skulle deltagarna gå ut och informera sina kamrater på gatan. Initialt mötte de motstånd och misstänksamhet

som prostitutionsgruppens förlängda arm. Efter hand blev kvinnorna på gatan mer intresserade och började diskutera med informatörerna. Periodvis hade deltagarna svårt att till undervisning 17 timmar vecka per och därefter ut i prostitutionsmiljön igen. Några hade inte heller lämnat prostitutionen vid denna tid. Det blev marginalsituation med tvära kast en mellan två världar. Deltagarna började fundera över sina egna erfarenheter och också att se prostitutionsmiljön i ett nytt ljus. Gruppledaren lade därför in uppföljningssamtal, individuellt och i kring deras personliga erfarenheter. grupp Den planerade utbildningstiden fem månader visade sig för kort och genom Länsarbetsnämnden ordnades beredskapsarbete för ytterligare fem månader för var och en. Genom utbildningen hade igång utvecklingsprocess hos man satt en deltagarna som behövde stödjas. Det blev ett år trygghet och förmänskliganav de enligt gruppledaren.

Informationsgruppen tog även sig andra arbetsuppgifter, beskriva t.ex. att sina prostitutionserfarenheter artiklar i dagspressen och tillsammans genom att med personal organisera och genomföra den 8:e nordiska prostitutionskonferensen. Det sistnämnda var en stor och uppgift, mycket ovan som gruppen var stolt över. De upptäckte då att de hade utbildningsbrister olika slag och flera av har därför fortsatt på andra utbildningar efter det första projektåret. Gruppen har hållit samman och stött varandra och har också haft regelbundna uppföljningssamtal med gruppledaren i tre år. De har även fungerat faddrar för som kommande grupper. Gruppledaren har varit tolerant mot återfall i prostitutionen och räknat med en lång frigörelsetid. Successivt har deltagarna känt mindre behov gå av att ut på gatan eftersom de fått fast försörjning och distans till prostitutionslivet. Uppehållet torde ha påverkat de psykologiska avstängningsmekanismerna och gjort dem mer känsliga för upplevelser i prostitutionsmiljön. Som informatörer såg de den med nya ögon. Projektdeltagarna fick efter hand hög bland status kvinnorna på gatan och blev nästan litet malliga över sin ställning. Deras självförtroende växte. Det blev också attraktivt med i projektet, att vara rekryteringen av andra och tredje gick smidigt via informella gruppen kontaktvägar.

Från 1992 tredje gruppen har utbildningsmomenten blivit centrala i verksamheten. Alla deltagare genomgår grundvux-utbildning vid sidan nu om utbildningen i hiv-information. Projektet har lärare från Komvux engagerat en som under fyra studietillfällen per vecka undervisar i svenska, matematik och samhällskunskap. Efter första utbildningsåret har individuell lösning för det en

ur gruppintervju19940447. Enligt intervju medSonja Ungerfált 1993-12-07. Uppgifter i gruppintervju1994-04-17.

andra och tredje rehabiliteringsåret skräddarsytts för varje deltagare. Varje deltagare förefaller behöva ungefärlig frigörelsetid tre år. en Gruppledaren har tyckt sig se tre faser under tiden; en anknytningsfas till projektet, när relationer utbildas till gruppledaren och övriga deltagare, en nya beroendefas, när de är mycket beroende projektverksamheten och känsliga av för andras stöd, och en frigörelsefas, när andra erfarenheter och personer gradvis blir viktigare. Även under den sista fasen är deltagarna ändå periodvis beroende av avlastning och stöd från övriga deltagare i projektet. Under vintern 199394 genomgår den fjärde gruppen sin utbildning. Utbildningskaraktären har stabiliserats. Problem med den informella nu rekryteringsvägen har dock dykt upp. Det tycks finnas gränser för denna rekryteringsväg via de informella nätverken gatan och troligen måste vissa förändringar göras. Gruppledaren, varit en eldsjäl i projektet, har arbetat utifrån Paolo som Freires frigörande pedagogik och har använt hans metoder för medvetandegörande och emancipation. Till detta har hon införlivat andra psykologiska och sociologiska teorier om förändring och självhjälp. Projektets arbetsmetoder

ligger mittemellan socialt grupparbete och igångsatt Självhjälp och är mycket

intressanta för socialt arbete. Gruppledaren har även dokumenterat projektet i rapporter. Under perioden 1990-1992 låg Hiv-informationsgruppens verksamhet i en lokal utan geografisk anknytning till prostitutionsgruppen. Denorganisatoegen riska anknytningen till gruppen har ändock inneburit en komplikation för projektdeltagarna vid information till kamrater på gatan. Bland dem finns mycket ambivalenta och ibland fientliga attityder till prostitutionsgruppen. I dag har projektet förflyttats till Cityenhetens lokaler. Knytningen till prostitutionshar ökat arbetsledning från kretschefen. Även andra medgruppen genom arbetare från prostitutionsgruppen deltar i gruppsamtalen. Relationerna till prostitutionsgmppen utgör fortfarande en komplikation eftersom självhjälpsverksamhet behöver en självständig arena att utvecklas på. En sådan verksamhet har även inneboende dynamik som man måste en egen lyhörd för. Samtidigt kan prostitutionsgruppen erbjuda resurser, stabilitet vara och kunskapsinflöde till självhjälpsprojektet vid de stagnations- och krisperioder, regelbundet inträffar. Hiv-informationsprojektet är ekonomiskt beroende som anslag från kommunen och flera statliga organ. Det finns inga möjligheter av driva projektet vidare annat än med offentliga anslag. att

soAngående metoden igñngsatt sjilvhjälp l.ex. HögsbroK 1992, 215-219. se s. Uppgifter i föredrag H Lorentzaen i Moss ochBergen mars och maj1994. av Enligt uppgiñ från gruppledaren har under en fyrairsperiod fit 6-7 miljoner i man anslag från kommunen och olika statliga organ. l detta inkluderas löna till lirare, gruppledaren samt ulbiIdningsbidraglön till deltagarna under studietiden.

Hittills har 17 personer deltagit i de tre genomförda hiv-informationsgrupperna. Ytterligare sju personer är under utbildning. Projektet har nått tämligen goda resultat. En deltagare har återfallit i prostitution och en annan har avlidit. Resterande 15 personer befinner sig i olika stadier rehabilitering och av frigörelse. Av de första grupperna har nästan alla lämnat prostitutionen och håller på att etablera sig arbetsmarknaden. Hiv-informationsgruppen torde även utöva ett inflytande kvinnorna på gatan och deras kunder. Dels har det blivit en känd modell för förändring för den kvinna som vill lämna prostitutionen, dels hiv-aids-information och sker ges

lzondomutdelning via projektet. Årligen delas 20 000 kondomer i Rosenlund-

ut sområdet. Många prostituerade ger sedan informationen vidare till väninnorkollegor i verksamheten och till sina kunder. Hiv-informationsgruppen och självhjälpsprojektet är mycket intressant då det innebär en annorlunda metod att arbeta med prostituerade kvinnor i Sverige. Förebilder från utlandet finns inom Sverige utgör projektet modell och men en inspirationskälla för efterfoljd. Inom projektet sker viktig kunskapsproduken tion om hur vägen ut ur prostitutionen ser ut och vilka och hinder resurser som finns för den. Speciellt möjligheterna till solidariskt stöd, självhjälp och självorganisering ger arbetet intressant utvecklingspotential. en

Mansprojektet

Vid starten 1981 hade prostitutionsgruppen endast mycket ytlig kunskap om männen i könshandeln. Mycket forskning liksom sociala insatser har riktats mot kvinnorna i prostitutionen medan männen har varit dolda. Vid mitten 80av talet kom dock två studier, där männenkunderna i könshandeln hade undersökts. Av den svenska studien framgick bl.a. att könsköparna består två av kategorierzlillfälleskäpare som bara köper sex en eller några gånger och vaneköpare som köper sex regelbundet. De vanligaste motiven för könsköp och uppgifter om kundernas sociala situation ingick också i studien. I norsk en studie baserad på djupintervjuer med könsköpare, beskrivs även männens motiv och sociala situation. Så småningom ñck prostitutionsgruppens medlemmar via de prostituerade kvinnorna mycket kunskap om männen, motsade del schabloner. som en Gruppen anordnade också speciella informationskampanjer som riktade sig till olika grupper av män. Socialarbetarna fick genom diskussioner med män på gatan en hel del kunskap om attityder till könsköp och sexuella vanor.

se Linders 1984. MånssonS-A och A Undersökning Prieur och Taksdal, redovisasi Höigárd, Finsmd av som C och L 1990, s. 133-156.

När farms att tillgå genom hiv-aidsmedel ansökte gruppen 1989 om resurser anslag för att göra utforskning kring könsköparnas bakgrund, motiv, sociala en situation och sexuella beteenden inklusive prostitutionskontakter. Syftet var att få fördjupad kunskap männen i prostitutionen. Prostitutionsgruppen erhöll en om medel motsvarande extra socialsekreterartjänst för denna utforskning. en Projektet påbörjades 1990 och har just avslutats med en forskningsrapport 1994. När projektet påbörjades trodde personalen att det kunde bli svart att få tag i könsköpare, villiga att ställa upp på så omfattande djupintervjuer. Men som var detta visade sig fel. Genom i dagspressen fick gruppen kontakt vara en annons med kunderna. Många män visade sig ha behov att prata om sitt sexualliv, som de inte diskuterade med någon. De flesta som intervjuades var armars vaneköpare, som regelbundet köpte sex på gatan, på massageinstitut eller sexklubbar. Gruppen fick kontakt med 40 kunder, som intervjuades i ca omfattande djupintervjuer vid flera tillfällen. l datainsarnlingen ingick också kortare intervjuer och samtal med män av olika kategorier. Gruppen fick fram ett mycket omfattande intervjumaterial som har bearbetats och analyserats i flera steg. Därefter har männen grupperats efter ett antal variabler och man har fått fram fem tydliga kategorier som skiljer sig mycket tydligt åt. Två kan betecknas som högkonsumenterav sex; en med fasta grupper relationer till en partnersambo och en utan fasta relationer. Dessa män har stort besöker ändå prostituerade och konsumerar olika former sexuellt nätverk men Många har haft en tidig sexualdebut och har svårt att sätta gränser visavi av sex. De omtolkar också känslor närhet och ömhet till sexualitet. sex. av En utgjordes av vanliga gifta män, vars sexualliv i äktenskapet annan grupp har tagit slut och som löser sina sexuella behov ett praktiskt sätt genom att köpa Bakom deras könsköp kan man ana relationsproblem i äktenskapet. sex. Men det finns också två grupper av ensamma och osäkra man, som har svårt att sig fram på den vanliga könsmarknaden och knyta kontakter med kvinnor. ta och har svårt med emotionella relationer till kvinnor. En del De är omogna etablerar periodvis ett fast förhållande och går då inte till prostituerade, andra har kontinuerligt enbart prostitutionskontakter. Dessa män har ofta haft ett dåligt förhållande till sin egen far och har dåligt självförtroende som män. Studien visar således könsköparna mycket heterogen grupp som består som en flera olika kategorier. Prostitutionskontakterna visade sig för en del män vara av ersättning för fasta relationer, de längtade mycket efter. För andra var en som det livsstil med undvikande av emotionell närhet och intimitet. För mera en

jskuosmanen, Larsson,Pettersson och Sandell 1994. Uppgifter i intervjuermedJariKuosrmnen 1993-11-15 och med .lanLarsson 1993-11-18.

återigen andra framkom relationsproblem till kvinnor och sviktande självförtroende. Undersökningen genomfördes enbart för att fördjupad kunskap om könsköparna, vilket har nåtts. Men den har väckt tanken hos även gruppen att kunderna kan ha behov av stöd- och behandlingsinsatser. Många männen av oroade sig för att vara onormala och hade stort behov att diskutera sin av sexuella situation med någon. En mansjour eller en mansmottagning. t.ex. inom RFSU for att ge männen möjlighet till samtalskontakt behövs uppenbarligen.

Arena proj ektet

I anslutning till Mansprojektet genomfördes en kartläggning den dolda av prostitutionen i Göteborg. Syftet att kunskap omfattningen var om av inomhusprostitutionen och vilka kvinnor som var verksamma i den. Gruppen ville också veta om det fanns risk för smittspridning hivaids dessa av genom prostitutionsformer. Kartläggningen skulle ligga till grund för diskussioner och planering av eventuella insatser mot den dolda prostitutionen. l Arenaprojektet har en omfattande datainsamling genomförts från flera olika källor. Dels har personalen gjort korta telefonintervjuer med kunder efter annons i dagspressen, dels har överskottsmaterial från Mansprojektet använts, där männen givit riklig information om vilka prostitutionsformer de brukar använda sig av. Gruppen har även talat med kvinnor arbetat i dessa som prostitutionsformer, samt gjort egna observationer vid besök på hotell, restauranger och sexklubbar. Socialarbetarna har också intervjuat andra yrkesföreträdare, som kommer i kontakt med dold prostitution sitt arbete, genom t.ex. taxichaufförer och kypare. Kartläggningen har genomförts av en projektanställd medarbetare från datainsamling till och med rapportskrivning. Han har dock haft hjälp av de medarbetare som var involverade i Mansprojektet. Resultaten visar att den dolda prostitutionen är omfattande och ungefär dubbelt så stor som gatuprostitutionen, om man räknar i antalet verksamma kvinnor per dygn. I gatuprostitutionen förekommer 25-30 kvinnor per kväll i genomsnitt och ca 300 kvinnor per år. På massageinstitut och solarier arbetar uppskattningsvis 20-25 kvinnor per dag och på sexklubbarna 30-40 kvinnor per dygn. På hotell och restauranger är 10-15 kvinnor verksamma varje kväll. Hur många som är aktiva i andra prostitutionsformer är svårt att beräkna. Som siffrorna anger är 60-85 kvinnor per dygn verksamma i den dolda prostitutionen i Göteborg. Antalet sexuella tjänster per kvinna varierar dock avsevärt. Därutöver torde finnas

Kuosmanen 1992. J Uppgifter frånJari Kuosmanen 1993-11-15.

former prostitution är ännu mer osynliga och svåra att komma åt, t.ex. av som tidigare gatuprostituerade med starnkunder, sekreterare i eskortservice och hemprostitution via kontaktannonser. Stora torde omsättas i den dolda summor prostitutionen varje dygn. På massageinstitut och solarier arbetar ofta kvinnor med ett förflutet i gatuprostitutionen och medelåldern är hög. På sexklubbarna däremot fann flickor kring 18 år, anställda i kassan eller baren. Efter en tid gruppen unga uppmanades de att börja uppträda eller ta poseringar. Sexklubbzrna fungerar således inkörsport till prostitution, vilket motiverade en speciell som en kartläggning dem. Även kontaktannonser i dagspressen och telefonlinjer har av förekommit som inträde för unga flickor. Den dolda prostitutionen sker ofta genom förmedling av mellanhänder. Det finns ägare till sexklubbar gör sig stora vinster på flickornas uppträdanden. som Hyresvärdar hyr ut lokaler och undviker att kontrollera vilken verksamhet som bedrivs. De stora dagstidningarna genom fingrarna med ganska tydliga ser sexannonser. Det finns möjligheter att komma dessa främjare genom en hårdare tillämpning nuvarande lagstiftning. Men det fordrar ett samarbete av mellan prostitutionsgruppen och polisen och ett aktivt arbete från polis och åklagare för att utreda och åtala dessa profitörer. Prostitutionsgruppen konstaterar i sin rapport att det är svårare att nå de kvinnor arbetar i den dolda prostitutionen. Dels är det äldre kvinnor som som dragit sig tillbaka från gatuprostitutionen och öppnat eget. Dels unga flickor ännu inte är motiverade för stödinsatser. Det finns också många kvinnor som turnerar mellan olika orter och etablissemang. Här fordras ett uppsökande som arbete med andra metoder än i gatuprostitutionen. Gruppen drar slutsatsen att måste utveckla sina arbetsmetoder i det uppsökande arbetet med kvinnorna man i den dolda prostitutionen. Genom samarbete med polis och åklagare kan komma främjare och man profitörer i branschen. Redan finns det lagregler som kan tjäna som verktyg nu vid detta röjningsarbete. Det fordras dock mer aktiva insatser av både socialarbetare, polis och åklagare, man inte skall förlora kanpen mot den om dolda prostitutionen, som är på frammarsch.

4.5 Sammanfattning och värdering

Historik

Prostitutionsgruppen i Göteborg inrättades 1981. Gruppens fyra tjänster bemaimades med två män och två kvinnor med olika utbildningsbakgrund. Inom socialförvaltningen farms stort intresse och stöd för gruppens arbete. Pro-

stitutionsgruppen har under hela sin existens försökt lägga en tredjedel av sin

arbetstid på varje huvuduppgift se 4.1. Från början knöts organisatoriska

resurser till gruppen genom samarbete med en rad förvaltningar och deras kontaktmän. Det fanns stöd för gruppens arbete både inom och utanför socialtjänsten. Dock saknades i början stöd från polisledningen i kommunen. Under början av 80-talet rådde högkonjunktur i prostitutionen med ett stort antal prostituerade. Gruppen angrep könshandeln och försökte påverka många kvinnor att lägga av. Från mitten av 80-talet syns en nedgång, som fortsatte fram till 1990. Därefter har trenden vänt uppåt igen. 1 samband med att hivaidsfrågan blev aktuell har gruppen genomfört flera informationskampanjer till olika målgrupper. Hivaidsfrågan medförde också möjlighet att söka extra medel till kunskapsproduktion, något som gruppen använt sig av. Flera specialprojekt har genomförts under tiden 1989-1993, som givit nya kunskaper om olika grupper i könshandeln och lett till metodutveckling i arbetet. Göteborgsgruppen har en kunskapsproducerande profil som skiljer sig från övriga grupper i landet.

Organisation Från början var gruppen nära knuten till en socialbyråkrets. Därefter skedde en omorganisation och gruppen fick under fyra år en ganska autonom ställning inom förvaltningen. Detta var en isolerad position som gruppens medlemmar inte var nöjda med. Man arbetade därför aktivt för bildandet av en ny enhet för olika cityverksamheter. Från 1990 tillhör gruppen Cityenheten med gemensam ledning, personalmöten och utvecklingsarbete. Inom gruppen är man mycket nöjd med denna organisation. Gruppen har haft stor personkontinuitet. Man har bytt någon medarbetare med jämna intervaller, vilket lett till stabilitet och kunskapsuppbyggnad. Tidvis har gruppen växt genom projektanställd personal. l dag består gruppen av fem socialarbetare, varav en på halvtid fungerar som arbetsledare.

Arbetssätt Det uppsökande fältarbetet har förändrats under årens lopp från en aktiv konfrontativ arbetsstil med resursmobilisering för kvinnorna till mer differentierad hjälp. Det uppsökande arbetet är fortfarande basen i arbetet men man har utvecklat olika former av stöd- och behandlingsarbete som komplement. Genom det uppsökande arbetet når man två tredjedelar av kvinnorna i gatuprostitutionen. Framför allt fångar gruppen upp alla ungdomar, som kommer dit och förhindrar på så sätt nyrekrytering i gatuprostitutionen. Göteborgsgruppen har avsevärt fler klienter som genomgår samtalsbehandl ing än övriga grupper. I samtalen bearbetas både kvinnans erfarenheter av sexuella

övergrepp och andra svåra barndomsupplevelser, besvärliga relationer till anhöriga samt hennes identitet och självbild. Under en tvåårig samtalsbehandling genomgår kvinnan även en omfattande social rehabilitering. Det stödjande och motiverande arbetet med de äldre kvinnorna är ett typiskt psykosocialt arbete, där man arbetar med kvinnans sociala situation, hennes psykologiska problematik och hennes sociala nätverk. Ca 25% av kvinnorna, som gruppen har kontakt med, får sådant psykosocialt stöd. Medarbetare i Göteborgsgruppen har vidare utvecklat en intressant modell för socialt grupparbete. Hiv-informationsprojektet har utvecklats till en självhjälpsgrupp, där man använder deltagarnas egna resurser och relationer sinsemellan som ett redskap i rehabiliteringen. Samtidigt förekommer gruppsamtal och individuella samtal med professionella till stöd för den utveckling som kvinnorna genomgår. För svenska förhållanden är det en unik verksamhet. Även utomlands är det ovanligt med en sådan kombination av professionell hjälp och Självhjälp. Där förekommer enbart självhjälpsgrupper inom ramen för frivilliga organisationers sociala arbete. Prostitutionsgruppen i Göteborg har ägnat förhållandevis stor del av sin arbetstid till informationsverksamhet. Gruppen har ofta använt konstnärliga uttrycksmedel i informationsarbetet, t.ex. utställningar och filmer. Från inriktning mot politiker och massmedia har man nu delvis skiftat fokus mot personer i värdyrken och ungdomar. Effekterna av informationsarbetet är svåra att bedöma. Det syns resultat i form av gott samarbete med andra förvaltningar och deras tjänstemän. Olika professionella grupper har fått ökade kunskaper om könshandeln och dess parter. Informationsarbetets effekter hos ungdomar och allmänhet är dock svåra att överblicka. Det krävs troligen ett mycket långsiktigt arbete för att nå effekter. Göteborgsgruppen har även drivit ett förändringsarbete genom aktioner mot sexklubbarna i Göteborg. Ett utredningsarbete i samarbete med polisen har lett till att sexklubbarnas ägare blivit åtalade och dömda. Samarbetet visar på behovet samverkan i det sociala arbetet för att komma till rätta med den av dolda prostitutionen. Gruppens arbete visar också att ett förändringsarbete kräver kunskapsproduktion, påverkan och aktiv handling för att vara framgångsrikt. Framför allt utmärks prostitutionsgruppen i Göteborg av ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete genom de olika kunskapsproducerande projekt genomförts. Mans- och Arenaprojekten har givit nya kunskaper om som kundernas situation och om den dolda prostitutionen. Genom Mansprojektet har fått kunskap kunder med sexuella och psykologiska problem, man om en grupp har behov av psykosocial hjälp. För dessa personer behöver nya metoder som utvecklas för information, råd och stöd.

De två andra projekten: Unga flickor i riskzonen och Hiv-informationsprojektet har utom ökade kunskaper också lett till behövlig metodutveckling i en prostitutionsarbetet. Det uppsökande och stödjande arbetet behöver kompletteras och fördjupas med andra arbetsmetoder. Behandlingssamtal och igångsatt Självhjälp är två olika intressanta utvecklingsvägar. Vad har medverkat till den kunskapsproduktion skett i Göteborg Vi kan som se tre faktorer som kan ha medverkat till utvecklingen:

Organisatoriskt stöd från förvaltningen givit legitimitet och - som gruppen goda resurser En unik kombination av kreativa haft intresse och kompetens - personer som för FOU-arbete Personkontinuitet och stabilitet inom givit för - gruppen som utrymme en kunskapsuppbyggnad.

När vi jämförde resultat åstadkommit med målen 1981 som gruppen som sattes kan vi konstatera, att gruppen till stora delar lyckats nå alla mål det första; utom att påverka gatuprostitutionen så att den helt försvinner. Här är det andra samhällskrafter som driver sitt spel och är svåra påverka med socialt som att arbete.

5 Prostitutions

gruppen

i

Norrköping

Norrköping är en hamnstad med gamla anor vad gäller gatuprostitution. Sedan 1984 har socialt arbete med inriktning mot prostitutionen bedrivits i kommunen. Fram till 1987 bedrevs arbetet i projektform för att därefter permanentas. Under 1980-talet arbetade två socialarbetare på heltid i prostitutionsgruppen. Gruppen var under denna tid knuten till Rádgivningsbyrán for narkotikafrágor RUNA.

1 Perioden 1984-1990

När prostitutionsgruppen etablerades var knappt 100 kvinnor identifierade som prostituerade i gatumiljön. Prostitutionsorrtrádet Saltängen i Norrköping är - ganska vidsträckt och utgörs av ett industriområde, som gränsar till hamnområdet. Att gruppen startades sammanhänger med flera faktorer; dels hade den förra prostitutionsutredningen betydelse, dels uppmärksammade minderman åriga flickor bland de prostituerade, dels befanns att många prostituerade hade allvarliga missbruksproblem. Under mitten av 1980-talet tillkom rädsla för hiv som en viktig faktor för det sociala arbetet. Arbetet började med uppsökande fältarbete inom prostitutionsomrâdet. Utifrån dessa kontakter arbetade socialarbetarna med olika former av stöd och behandling för kvinnorna. I arbetet ingick även informationsarbete för att påverka attityder till prostitutionen. Detta arbete skedde internt inom den egna organisationen för att exempelvis öka socialsekreterarnas kunskaper även men externt till andra myndigheter, i skolor och gentemot allmänheten.

Ett problem i arbetet flera byten socialarbetare. Under någon tid i slutet var av perioden tjänst vakant. En socialarbetare dessutom för av var även en utsattes allvarliga hot, kunde kopplas till arbetet i gruppen. som

5.2 Ökade ambitioner för det sociala arbetet

I början 1990-talet omorganiserades socialtjänsten och den kommunala av organisationen i Norrköping. I samband därmed utreddes hur det sociala arbetet prostitution i fortsättningen skulle organiseras. I utredningsrappoxten görs mot genomgång gatuprostitutionens utveckling i Norrköping och av det en av bedrivna arbetets inriktning och förmodade effekter. Utredningen konstaterar det sociala arbetet sannolikt varit bidragande orsak till att gatuprostitutioatt en minskat avsevärt sedan början 1980-ta1et. Samtidigt menade man att det nen av viktigt med fortsatt höga ambitioner i arbetet mot prostitutionen. Därför är föreslås i rapporten utökning ambitioner och av antalet socialarbetare en av från dåvarande två tjänster till 3-5 tjänster. Detta skulle skapa möjligheter att arbeta aktivt förebyggande, med informationsarbete, liksom att söka mer t.ex. påverka könsköparna. Organisatoriskt ansågs det vara fördelaktigt med en

fortsatt koppling till RUNA. Av förslaget ökade ambitioner blev intet. I stället minskades insatserna till om organisatoriskt knöts till socialjouren. En viktig anledning en årsarbetare, som den minskade omfattningen gatuprostitutionen i Norrköping. var av

5.3 Gatuprostitutionens omfattning i Norrköping

Uppgifterna bygger på socialarbetarnas observationer under ca två kvällar per

vecka. Totalt antal iakrtagna kvinnor:

1984 80 kvinnor ca 1989 42 kvinnor 1990 38 kvinnor 1993 ca 20 kvinnor

kvinnor observerades under 1990 än hälften från andra orter Av de som var mer Norrköping. Som framgår har antalet kvinnor minskat kraftigt under än framför allt andelen narkotikamissbrukare. Egen konsumtion tidsperioden, for 14 38 kvinnor anledningen till prostitution 1990; En del

uppges av vara

Översyn verksamhet slutrapport, 1991-11-21. av prostitutiongruppens -

anger som skäl att ihop en knapp ekonomi, andra att leva lite tjusigare2. Genomsnittsåldem på kvinnorna steg stadigt under perioden och prostitutionsgruppen konstaterade 1993 att samtliga kvinnor då över 40 var år. Ovannämnda utredning försökte även få bild omfattningen oben av av serverade potentiella könsköpande män. Under sex månader 1990 observerades över 400 presumtiva könsköpare. Observationerna visade att det farms 40-70 könsköpare i omlopp under vanlig kväll. Av männen hälften en var ca från Norrköping. Prostitutionsgruppen betonar att antalet könsköpare minskat under år. senare Några hypoteser om orsaken till detta är att lågkonjunkturen medför fler har att ont om pengar, att antalet kurser och konferenser minskat avsevärt de samt att prostituerade kvinnorna är äldre och ... är, enligt dem själva, kanske inte så intressanta för könsköparna längre.

5.4 Nuvarande

prostitutionsgrupp

Prostitutionsgruppen i Norrköping nystartades i nuvarande omfattning i slutet av 1992. Två socialarbetare delar på en tjänst och är knuten till gruppen jourbyrån. Denna tillhör socialförvaltningen och under socialnämnden. sorterar Socialtjänsten i kommunen är uppdelad i såväl kommundelar i s.k. som en beställar- och utförarorganisation. I likhet med de andra prostitutionsgrupperna är socialarbetama inte handläggare. För beslut socialbidrag och för om annan myndighetsutövning är dessa beroende samarbete med socialbyråerna. av Socialarbetarna samarbetar med olika byråer i Norrköping och har även kontakter med socialbyråer i andra kommuner, eftersom de flesta kvinnor som man för närvarande har kontakt med bor i andra kommuner. Arbetet har två inriktningar; uppsökande arbete i prostitutionsområdet samt stödjandebehandlande arbete med enskilda kvinnor.

Uppsökande arbete

Det uppsökande arbetet har två viktiga syften; dels att störa könshandeln, dels att knyta kontakter med enskilda kvinnor. Socialarbetarna arbetar alltid tillsammans och försöker finnas i området två kvällar vecka. Mestadels åker per

de bil men promenerar även i området som är tämligen vidsträckt, åtminstone

a, s. 5. :lägesrapportfrånprostitutionsgmppen 1993-03-19, 2. s.

jämförelse med Rosenlund i Göteborg och Malmskillnadsgatan i Stockvid en tendens under ar har varit att även kvinnorna arbetar utifrån holm. En senare bilar. Tillvägagängssättet är, i de andra grupperna, att socialarbetarna diskret som kvinnan stund för säkra att hon är ute i prostitutionsobserverar en att vara ärende. Sedan de kontakt och talar vad de kan hjälpa till med. tar om Nyrekryteringen bland kvinnorna är dock för närvarande obefintlig, varför

socialarbetarna känner de allra flesta sedan tidigare. Gruppen det är ganska ålderstigen skara kvinnor som menar att numera en finner i gatuprostitutionen. De är alla över 40 år och kommer ofta från man andra kommuner. I till tidigare är inte missbruksproblemen framträdanmotsats de och kvinnorna förefaller utåt sett leva ett någorlunda socialt acceptabelt liv bostad, är i nagra fall sammanboende Ett kännetecken for de med egen osv. kvinnor prostituerar sig regelbundet är att de står utanför arbetsmarksom mer naden och har sparsamt med yrkeserfarenheter. uppsökande arbete är helt koncentrerat till gatuprostitutionen. Gruppens Nyrekryteringen förefaller helt ha upphört. Rykten säger att andra former av prostitution förekommer, bl.a. organiserad s.k. call-girl-verksamhet. Om detta haft kontakter med polisen, dock inte tycks prioritera arbetet har gruppen som med brott relaterade till prostitution. Med nuvarande personalomfattning har prostitutionsgruppen inte heller möjlighet till insatser mot andra former av

prostitution.

Stödjande och behandlande arbete

handfull kvinnor har långvariga motiverande kontakter med för En gruppen mer arbeta med stöd och behandling. Efter att tid varit av uppfattningen att kunna en det inte så mycket för dessa gamla kvinnor, har socialarbetaratt gär att göra delvis reviderat denna uppfattning. De att förutsättningar bör finnas na nu menar eliminera gatuprostitutionen från Saltängsområdet genom att bedriva for att intensivt motivationsarbete. Detta mäste ske i samarbete med socialbyråer, ett bl.a. i andra kommuner och andra myndigheter. För närvarande bedrivs stöd- och behandlingsarbete med 3-4 kvinnor. Detta regelbundna kontakter med kvinnorna liksom stöd i deras kontakter, innebär socialbyråer. Man har regelbundna samtal motiverande exempelvis med av socialarbetarna försöker stötta kvinnan i att förändra sin situation. karaktär, där vilka känslor prostitutionslivet väcker, relationer till Samtalen handlar om om människor där ofta finner att dessa kvinnor är väldigt ensamma och andra man sexualitet Ofta framkommer att kvinnorna utsatts för isolerade, om m.m. sexuella övergrepp tidigare under uppväxten. dessa kvinnor, försöker bryta efter en lång prostitutionskarriär, För som upp viktigt finnas till hands stöd i krissituationer och att försöka motiär det att som

vera till fortsatta ansträngningar, t.ex. när kvinnan inte tycker att förändringar sker tillräckligt snabbt. Arbetet sker helt individuellt. Det har inte varit möjligt att t.ex. arbeta gruppinriktat. Kvinnorna är alltför olika och har alltför olika situation, menar socialarbetarna. Gruppen summerar i en lägesrapport:

Arbetet med de kvinnor som vill och också i några fall slutat eller kraftigt minskat sin prostitutionsverksamhet, utgörs av stödjande art. Prostitutionsgruppen har medverkat vid kontakter med övriga delar inom socialtjänsten och andra myndigheter. Syftet är dels att ge dessa kvinnor ekonomisk en grundtrygghet via antingen socialbidrag eller andra typer relevant av bistånd sjukbidrag m.m., men också att medverka vid dessa kvinnors skapande av nya kontaktytor utanför prostituti0nslivet. Signifikativt för många prostituerade kvinnor är att de efter många år tappat kontakten med det övriga samhället. Många av dessa kvinnor är väldigt ensamma.

5.5 Summerande

värdering

Socialt arbete mot gatuprostitution har bedrivits i Norrköping sedan 1984. Antalet prostituerade kvinnor har minskat kraftigt under denna period - från ca 80 år till 20 i dag. Även efterfrågan på könsköp har minskat kraftigt. per ca Nyrekryteringen av kvinnor till gatuprostitutionen förefaller så gott som obeñntlig. Sannolikt har det sociala arbetet spelat en viktig roll för denna utveckling. I dag är det en ganska liten skara kvinnor över 40 år, är som gatuprostituerade i Norrköping. Prostitutionsgruppen bedömer det som realistiskt att ett fortsatt intensivt arbete kan bidra till att gatuprostitutionen helt försvinner. Det sociala arbetet är helt koncentrerat till gatuprostitutionen. Något annat har gruppen inte resurser till. Riktlinjerna för verksamheten är dock nu liksom tidigare:

l Uppsökande arbete i prostitutionskvarteren för att etablera och upprätthålla kontakt med de prostituerade. 2 Ta kontakt med könsköpare och genom informations- och attitydförändringsarbete dem att avstå från könsköp. 3 Psykosocialt behandlingsarbete och uppföljning av de prostituerade vi etablerat kontakt med, inkluderande förmedling av annan vård utom verksamheten.

AUr lägesrapport 1994-01-17 från prostitutionsgmppen.

4 lnformationsarbete riktat till enskilda och grupper såväl inom övriga myndigheter och allmänhet. socialtjänsten som

Med nuvarande har prostitutionsgruppen enbart möjlighet att arbeta resurser enligt riktlinjerna l och 3 enligt ovanstående. Skall den helt följa gällande riktlinjer krävs något föreslogs i en översyn av verksamheten mer resurser, som blev socialnämndens beslut. I stället har prostitutionsgruppens 1991, men som halverats till årsarbetare fördelat på två socialarbetare från 1992. resurser en - - Norrköping har således den klart minsta gruppen socialarbetare med arbetsuppgifter mot prostitutionen. Anmärkningsvärt är att gruppen i dag har att arbeta efter riktlinjer den i realiteten inte har möjlighet att följa. Prosom stitutionsgruppens och inriktning arbetet gör att den förefaller ha resurser av kontroll den minskande gatuprostitutionen. Dock finns inom nuvarande över inte möjligheter möta eller andra former av prostitution eller att ramar att nya hinna med förebyggande arbete i andra former.

söversyn pmstitulionsgmppens verksamhet slutrapport, 1991, s. av -

Andra resurser och

insatser för

prostituerade

I detta kapitel skall vi ge några exempel på andra insatser för prostituerade. Redogörelserna är kortfattade och översiktliga. Översikten är inte heltäckande utan utgår från det tillvägagångssätt vi haft i uppdraget. Vi har utgått från de särskilda socialarbetargrupperna som arbetar mot prostitutionen. Följande exempel har således framkommit i våra kontakter med grupperna. Vi redogör översiktligt och ger vid några tillfällen värderande omdömen verksamheter om av speciellt intresse for socialt arbete mot prostitutionen. För de flesta verksamheterna nedan är socialt arbete en huvudfunktion för men några är det mer en form av extra åtagande sammanhänger med andra som huvudfunktioner exempelvis för polisen och for kyrkans verksamhet. Vi menar att det är viktigt i sammanhanget att peka på att socialt arbete mot prostitution och for prostituerade kan förekomma i många olika former och i olika huvudmäns regi och i olika sammanhang. Detta är redan i dag ett faktum internationellt och kommer sannolikt att gälla i högre grad även i Sverige i framtiden.

6.1 Polisens arbete i

Redan i prostitutionsprojektet i Malmö 1970-talet var polisens brottsbekämpande arbete i anslutning till prostitutionen viktigt för det sociala arbetet. Som vi beskrivit utvecklades ett nära samarbete mellan poliser och socialarbetare. Enskilda polismän har också blivit viktiga för prostituerade personer kvinnor. Vi skall här kort beskriva hur polisens arbete i samband med prostitutionen gestaltat och gestaltar sig i de städer där prostitutionsgrupper finns.

sedan början 1970-talet inom polisen som bedriver l Malmö finns en grupp

verksamhet i miljöer där prostitution förekommer. Allmänt går brottspanande

Kellerman-gruppen. l sitt brottspanande arbete i olika gruppen under namnet

miljöer pá klubbar och massageinstitut m.m. har den genom årens - gatan, skaffat sig unik insyn och kunskaper den brottslighet som lopp stora om prostitutionen, liksom goda kunskaper de prostituerade beledsagar om

situation och behov. l detta sammanhang har ett nära samarbete kvinnornas

mellan polis och socialarbetare varit centralt.

period i början på 1980-talet, efter att prostitutionsprojektet lagts Under en

ned, blev polisen i realiteten att bedriva kontinuerlig verksamhet ute ensam om prostituerade. På sätt och vis kom polisen att få sociala uppgifter, vilket bland

primära avsikten. De iakttagelser poliserna gjorde blev också dock inte var den

den prostitutionsgrupp startade under 1983. Liksom under viktiga för som

tid fanns då organiserat samarbete även på ledningsnivâ mellan projektets ett

polis och socialtjänst. Detta betonas, från såväl socialarbetare som poliser, bl.a. mycket värdefullt. Efterhand har detta organiserade samarbete på som ledningsnivá for helt ha upphört. På basniva, mellan Kellertunnats ut att nu

och prostitutionsgruppen. finns dock fortfarande ett nära och öppet man-gruppen Båda prisar det fortroendefulla samarbetet. En grund for detta samarbete. parter

under lång period har haft möjlighet att lära känna varandra och de är att man

speciella krav arbetet ställer.

uppgift från Lennart Kellerman är framtid osäker genom den Enligt gruppens

omfattande omorganisation polisen genomgår. Flera av de typer av brott som arbeta med tycks ha relativt låg prioritet inom polisen. som gruppen har att

mening det förödande för möjligheterna att bedriva ett effektivt Enligt vår vore

prostitutionen i Malmö tillgång till den unika kompetens socialt arbete mot utan

Kellerman-gruppen de facto besitter.

Stockholm har tidigare flera polismän varit avdelade för övervakning och l avseende den brottslighet förekommer i anslutning till prospaning som

Nu har dock dessa insatser minskat och i dag är en polisman avdelad stitutionen. Rolf Edin. Han arbetar med brottsspaning i samband med för detta uppdrag prostitutionen, främst med inriktning mot narkotika och har samtidigt manga

kontakter med prostituerade samt hel del kontakter med föräldrar till direkta en prostituerade. Föräldrarna ringer ofta honom for att höra om han flickor som är

deras döttrar finns. Genom sitt arbete i prostitutionsmiljöer har känner till var goda kunskaper kvinnornas situation och har i flera fall han skaffat sig om

kontakter med kvinnor i prostitutionen. Edins arbete har i delar fortlöpande med det arbete prostitutionsgruppen bedriver i uppsökanpåtagliga likheter som

lDetta exempelvis med bidratill att sexklubbama i Malmö stängdes, är dokumenterat i de olika arbete, att proslitutionsprojektel. Även i dagär detså att det inte finns sexklubbar i Malmö, vilketdet skriñema från faktisktgör i både Göteborg och Stockholm.

det på gatan, kontakttagande med enskilda prostituerade samt ibland vidareslussning till olika hjälpinstanser. Samarbete sker regelbundet mellan polis och prostitutionsgruppen. De samarbetar kring enskilda prostituerade men även för att söka uppdaga den dolda prostitutionen. Den inventering massageinstituten tidigare redogjort av för skedde delvis i samarbete. Genom att polis och socialarbetare lärt känna varandra och varandras kompetensområden har ett förtroendefullt samarbete kunnat utvecklas. Trots att det ligger utom vårt uppdrag kan vi inte låta bli reflektera över att skillnader i arbetsförhållanden mellan Stockholm och Malmö. På båda ställena är särskilda polismän avdelade för att utreda brott i samband med prostitutionen. I detta arbete kommer de med nödvändighet nära prostitutionsmiljöer. l Malmö arbetar en grupp polismän med detta. medan i Stockholm enskild polisman en avdelats for arbetet. Bland annat ur säkerhetssynpunkt förefaller detta arrangemang vara tveksamt enligt vår uppfattning. l Göteborg finns inte särskilda polisresurser avdelade för arbete med prostitutionen. Ett organiserat samarbete har under många år efterlysts av prostitutionsgruppen. Den har önskat något liknande det tidigare fanns i som Malmö. Något sådant samarbete på ledningsnivå har dock aldrig kommit till stånd. Uppenbarligen ligger olika prioriteringar bakom detta. Från polisens sida hävdasz, att då prostitution företeelse inte är kriminaliserad kan inte som man ge detta arbete särskilt hög prioritet. Flera av de brott är aktuella i som sammanhanget har också förhållandevis låga påföljder, varför även detta talar emot en hög prioritet. Givetvis utreds de brott anmäls. Dessutom har som polisen vid några tillfällen gjort riktade satsningar. I den tidigare nämnda kartläggningen av sexklubbar i Göteborg påbörjade prostitutionsgruppen ett utredningsarbete som sedan fullföljdes av polisen och ledde fram till åtal. Liksom i de andra storstäderna förekommer samarbete och informationsutbyte på basnivå mellan prostitutionsgruppen och enskilda polisman. Ofta är en viktig grund i det samarbetet att man lärt känna varandra och varandras kompetens. Samarbetet har främst gällt enskilda prostituerade som utsatts för brott men polisen har också kunnat informera om enskilda kvinnors behov sociala av insatser. Vår uppfattning är att polisen i Göteborg sammantaget har en låg profil vad gäller insatser mot prostitutionen om vi jämför med de andra storstäderna. På basnivån tycks samarbetet, åtminstone numera, fungera tämligen friktionsfritt. Från prostitutionsgruppens sida finns sedan länge önskemål ett om mer organiserat samarbete, vilket polisen inte tycker sig kunna prioritera. Som framgått tidigare gruppen i Norrköping den minsta specialgruppen i Sverige. Under 1980-talet då gatuprostitutionen var större var också samarbetet

:FrånintervjumedpolisidententYngveDanlingi mars 1994,

omfattande. Enligt socialarbetarna har polisen i Norrköping med polisen mer bevakning vad händer i prostitutionsmiljöema. De har dock minskat sin av som vid behov fortfarande samarbete med enskilda polismän. Till dessa korta redogörelser skall läggas att den distriktsförlagda polisen i de kommer i kontakt med prostituerade och ganska ofta också blir olika städerna kontaktade socialarbetarna vid behov olika insatser exempelvis för av av identifikation underåriga eller vid behov av skydd. av insatser med anledning prostitution är sammantaget varierande. Polisens av poliser i Malmö ägnar betydande del sin arbetstid till Från att en grupp en av allt brottspanande insatser i olika prostitutionsmiljöer och till enskilda framför polismäns temporära insatser. Kellerman-gruppen i Malmö har genom sin långa erfarenhet skapat unik erfarenhet och kompetens, som också varit mycket en värdefull i det sociala arbetet. I mindre skala förhållandet i Stockholm ha synes polismans arbete. I Göteborg prioriteras insatserna lägre, varit likartat genom en då prostitution i sig inte är kriminellt och då brott som kan förekomma i

samband med prostitution ofta har relativt låga påföljder. Polisens insatser är centrala för ett i vid mening effektivt socialt arbete mot prostitutionen. Genom sitt uppsökande arbete i form av spaning och för upprätthållande ordning bl.a. i olika prostitutionsmiljöer skaffar sig polisen av kunskaper förhållanden i stort och beträffande enskilda prostituerade viktiga om kvinnor. För detta arbete skall fungera väl, sett utifrån det sociala arbetets att perspektiv, är det viktigt med kontinuitet och att polismännen har goda kunskaper prostitutionen samhällsfenomen och förståelse för kvinnornas om som position. Polisen är viktig länk för enskilda kvinnor till exempelvis utsatta en socialarbetargrupperna. För att denna skall hålla förefaller det viktigt att och poliser lär känna varandra och får insikt i varandras socialarbetare kompetensområden.

fält-

6.2 Socialbyrâer, rådgivningsbyråer samt och jourverksamhet

Prostitutionsgrupperna ingår i socialtjänsten på respektive ort. Inom socialtjänsandra instanser eller mindre tydligt är resurser i ten fimis dessutom som mer prostitutionen. Vi skall här nämna några sådana och reflektera kring arbetet med deras roll och möjligheter till socialt arbete med prostituerade. prostituerade har ofta kontakter med socialbyráer för De kvinnor som är olika slag. Det kan gälla ekonomiskt bistånd, exempelvis för bistånd av och hyra, liksom bistånd för hjälp mot missbruk eller med uppehälle, skulder barn. Det är ovanligt att kvinnorna har barn placerade anledning av egna t.ex. socialtjänsten. Samtidigt är det inte helt ovanligt att kunskap i familjehem genom

om att en kvinna prostituerar sig saknas hos handläggande socialarbetare. Prostitution tillhör ofta det man inte talar om i kontakten med socialbyrån. l uppsökande socialt arbete kommer fältarbetare olika slag ibland i kontakt av med prostituerade kvinnor och flickor liksom i jourarbete under kvällar och helger. Om socialarbetarna förmår möta dessa kvinnors behov beror i hög grad på de egna kunskaperna inom området. I Norrköping och i Malmö har tidigare prostitutionsgrupperna organisatoriskt varit nära kopplade till rádgivningsenheter för narkotikamissbrukare. Detta sammanhänger givetvis med att det är vanligt att prostituerade kvinnor missbrukar narkotika. Finns denna organisering förefaller det lättare koppla att missbruk och prostitution och utforma arbetet efter dessa kvinnors behov. Men en baksida kan vara att socialarbetarnas inte uppmärksammar prostituerade som inte missbrukar. Den organisatoriska tillhörigheten har uppenbarligen betydelse för hur och om prostitution uppmärksammas. Det förefaller också helt klart det behövs att särskilt avdelade socialarbetare, skaffar sig speciell kompetens för som att uppmärksamma och kunna möta prostituerade och deras behov. Slående är exempelvis hur svårt det var i Malmö efter prostitutionsprojektet få andra att enheter inom socialtjänsten att ta till sig prostitutionsproblematiken. Det gick heller inte lång tid innan en kontinuerlig prostitutionsgrupp skapades Erfarenheten visar vikten av att några socialarbetare förses med de glasögon som krävs för att prostitution överhuvud taget skall bli synlig. Ute på socialbyråerna är det, enligt de kontakter vi haft, mycket varierande med kunskaperna om prostitution. Prostitutionsgrupperna spelar helt avgörande roll på respektive en ort när det gäller att ge ökade kunskaper till andra socialarbetare om prostitutionen och dess skadeverkningar. För de enskilda kvinnorna är det viktigt att få stöd i sina kontakter med socialbyråerna. Bl.a. för att kunna lägga fram sin situation i hela dess bredd inklusive prostitutionen. Då är det nödvändigt med socialarbetare knutna till prostitutionsgrupperna som förmedlande länk. Till detta kommer ingen att prostitutionsgmpp själv handlägger ärenden bistånd i stället skall skötas om som av respektive socialbyrå. Ett problem i sammanhanget kan givetvis vara att kunskaperna om prostitution och prostituerades villkor är varierande ute på olika socialbyråer vi återkommer senare till vikten ett fungerande samarbete för av denna typ av organisering. Sammantaget är olika delar av socialtjänsten viktiga för som resurser prostituerade. En förutsättning är dock att de har tillräckliga kunskaper för att uppmärksamma och möta social problematik där prostitution ingår. En viktig

uppgift för prostitutionsgrupperna är att bidra till att anställda ute i olika enheter inom socialtjänsten får sådana kunskaper.

6.3 Hälso- och sjukvårdens insatser

Alla prostitutionsgrupperna samarbetar på olika sätt med hälso- och sjukvårdsenheter på respektive ort. Både i Stockholm och Malmö bedriver personalen ett nära samarbete med Smittskyddsenhetemaomkring de hiv-positiva kvinnorna. Det förekommer t.ex. träffar där klienter diskuteras. När hiv-positiv kvinna dyker gemensamma en på gatan blir hon kontaktad som pratar med henne och kör upp av gruppen henne hem. Prostitutionsgrupperna har också stödjande samtal med och gör hembesök hos hiv-positiva kvinnor. Smittskyddsläkaren och sjuksköterskorna försöker kvinnorna visst stöd tillsammans med information om även ge sjukdomen samt förhållningsorder och anvisningar kring behandlingen. Vid insjuknandet och i sjukdomsutvecklingen behöver kvinnorna mer stöd och senare omvårdnad. En specialenhet, t.ex. ett behandlingshem, borde skapas i Stockholm för de aidssjuka kvinnornas speciella behov l Göteborg förekommer samarbete mellan Miljä- och Hdlsoskyddyörvaltningen och prostitutionsgruppen angående hiv-information till olika grupper i könshandeln. Detta samarbete inleddes med flera informationskampanjer 1987 och består fortfarande. Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen har också stött det s.k. Hiv-informationsprojektet där prostituerade kvinnor har informerat sina kamrater smittoriskerna och delat ut kondomer. En sjuksköterska gatan om från förvaltningen har fungerat lärare på utbildningen för de blivande hivsom informatörerna. Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen har även bidragit ekonomiskt till projektet. Ett viktigt stöd för de missbrukande kvinnorna i Stockholm är det s.k. Spiralprojeldet, där sjuksköterska sedan tio år gör gynekologiska undersöken ningar och råd. Hennes preventivmedelsrådgivning är uppskattad och många ger söker sig dit. Hon känner väl missbrukarnas situation och förmår tala deras språk. Många prostituerade kvinnor mår periodvis psykiskt dåligt och behöver psykiatrisk hjälp. Det vanlig arbetsuppgift för prostitutionsgruppernas är en följa med vid akuta besök någon psykiatrisk öppenvârdsmottagpersonal att ning. Kvinnan får ofta utredande samtal och psykofarmaka av någon läkare, som sällan hennes bakgrund eller aktuella problematik. Någon längre psykiatrisk vet

aUppgilier från prostitutionsgruppen i Stockholm, gruppintervju 1993-12-02. AUppgiñer från.Ian Larsson 1993-11-18, prostitutionsgruppen i Göteborg.

behandling ges ofta inte, om inte prostitutionsgruppen lyckas utverka remiss en till psykoterapi. Något systematiskt samarbete mellan prostitutionsgrupperna och den psykiatriska öppenvården förekommer inte kring den psykiskt sjuka grupp kvinnor som prostitutionsgrupperna i könshandeln. Gruppen ser rapporterar att 17-20% av de gatuprostituerade kvinnorna har allvarliga psykiska problem. Dessa kvinnor förefaller i många fall sakna socialt nätverk. Kvinnorna verkar heller inte ha någon kontakt med den psykiatriska vården, ofta bygger på som motivation och förmåga att tillgodogöra sig behandlingen. För denna grupp behövs nytänkande och metodutveckling i arbetet. Prostitutionsgruppernas kunskap måste förenas med psykiatrins resurser på ett nytt sätt, t.ex. genom tillskapande av psykiatriska öppenvårdsteam med riktad hjälp till prostituerade kvinnor eller ett speciellt behandlingshem med varvad öppen och sluten vård för denna grupp. Sammanfattningsvis har prostitutionsgrupperna ett omfattande samarbete med olika sjukvårdsenheter när det gäller enskilda klienter. Prostitutionsgrupperna försöker också överföra sina omfattande kunskaper om grupperna i könshandeln till olika kategorier sjukvårdspersonal information, studiebesök och genom föreläsningar. Däremot saknas organisatoriskt samarbete, där ett mer prostitutionsgruppen och företrädare för sjukvården tillsammans planerar en gemensam verksamhet för någon hjälpbehövande grupp.

6.4 Insatser inom kriminalvård och missbruksvård

När vi startade denna utvärdering hade vi föreställningen att det kunde förekomma socialt arbete med prostituerade kvinnor även utanför specialgrupperna i storstäderna, t.ex. inom andra myndigheter kriminalvårdens eller som missbruksvårdens institutioner. Vi avser då den form socialt arbete, där av man känner till och arbetar med kvinnans prostitutionserfarenheter och de problem som detta åsamkar henne. Det visade sig vid kontakter med kvinnofángelser och behandlingshem att man inte på någon institution inriktade sig direkt på kvinnornas prostitutionserfarenheter. I stället var det insatser och åtgärder mot kvinnornas missbruk som redovisades. Dock förekommer behandlingshem, där man arbetar med kvinnans hela situation, såväl hennes missbruk som relationer, psykologiska problem, identitet och självbild. På dessa institutioner tar man också upp erfarenheter av övergrepp och prostitutionsliknande händelser, som många missbrukande kvinnor har erfarenheter av, t.ex. sexuellt utnyttjande i missbrukargäng. På Hinseberg vistas många kvinnor som har gjort sig skyldiga till narkotikabrott och har fått långa straff 4-12 år är vanligt. Där finns ett speciellt program och en avdelning för dem som vill bearbeta sitt missbruk och bli

drogfria under strafftiden. Programmet har 16 platser och två assistenter samt ett antal kontaktpersonervårdare som arbetar med detta. Kvinnorna deltar i gruppsamtal varje vecka och har individuella samtal med sin kontaktman. Prostitution är ett mycket tabubelagt ämne, som sällan kommer upp i behandlingen annat än undantagsvis. Däremot har många kvinnor erfarenhet av incest och sexuella övergrepp, vilket är en vanlig bakgrund för missbrukande kvinnor Personalen arbetar med kvinnans relationer och psykologiska problem i de individuella samtalen. Det finns också tillgång till psykiater vid fängelset kvinnorna skulle må mycket dåligt om På Färingsö finns ingen speciell behandling eller något program för de missbrukande kvinnorna. Däremot förekommer två samtalsgrupper med var sin gruppledare, där kvinnornas erfarenheter av destruktiva relationer och övergrepp bearbetas. Den intervjuade behandlingsassistenten visste föga om gruppsamtalens innehåll och hänvisade till gruppledarna för vidare uppgifter. På Lindome finns ingen speciell behandling for kvinnor med missbruksproblem. Institutionen har tio platser för kvinnor. Många som kommer dit på grund rattfylleribrott eller ekonomisk brottslighet har en ordnad social av situation med ett socialt nätverk. Kvinnorna avtjänar relativt korta straff, den genomsnittliga strafftiden ligger på 3-4 månader. I varje grupp finns emellertid alltid någon med narkotika- eller läkemedelsmissbruk. Eventuell erfarenhet av prostitution kommer ofta inte fram annat än undantagsvis i individuella samtal med kontaktpersonen på avdelningen. Kvinnorna bor tillsammans på en speciell avdelning under arbete och fritid anstalten är de inte isolerade från men männen. För de kvinnliga fångarna finns en speciell programverksamhet två dagar vecka, då de samlas i en vävstuga som skyddsvärnet driver inne i per Göteborg. I vävstugan kommer kvinnorna varandra närmare och samtalar ofta sina erfarenheter med skyddsassistenten eller i grupp. De deltar också i en om studieverksamhet med föredrag i olika sociala ämnen förmiddag per vecka7. en Från Brättegárden att få flickor i dag har prostitution som framuppges trädande problem. När det förekommer hos någon flicka, ingår det tillsammans med incest, sexuella övergrepp och drogmissbruk i en komplex problematik. Flickorna kommer till Brättegården är i dag yngre och mindre avancerade som än tidigare på 80-talet. Då fanns avdelning med särskild inriktning på flickor en med prostitutionsproblematik. Det förekom också ett nära samarbete med prostitutionsgruppen i Göteborg. Det händer fortfarande att flickor rymmer från Brättegården till Göteborg och hamnar gatan for att pengar till droger.

55e Tmlssonx 1993 ellersou 1994:28, kap. 4. Lex. sUppgiñer frånassistent Katarina Eriksson, Hinseberg 1994-05-09. 7Uppgiñer från BrittaJohansson, Lindomeanstalten 1994-08-16.

Man har då gott samarbete med prostitutionsgruppen i Göteborg som genast flickorna fångar upp Brättegården har i dag specialiserat sig på yngre flickor med ett mindre avancerat drogmissbruk. Man ger grundskoleundervisning och arbetar med deras relationer till föräldrarna och andra De få flickor har prostitutionsvuxna. som erfarenhet har alla sexuella övergrepp i barndomen bakom sig. När prostitutionshändelser inträffar är flickorna i allmänhet påverkade droger och på av rymmen hemifrån. Efteråt upplever sig flickorna som mycket smutsiga och inget värda, det värsta man kan göra och mycket känslor skam och skuld av kommer fram. Det tidigare dåliga självförtroendet blir ännu sämre.

Sofia behandlingshem drivs av Malmö kommun och har tio vårdplatser för

kvinnliga missbrukare. Till Sofia kommer de tyngsta tjejerna med avancerat missbruk, ofta heroinister. Många av dem har prostitutionserfarenheter. Detta är ofta invävt, som ett sätt att finansiera missbruket. Många har även blivit utsatta för sexuella övergrepp. Man har samarbete med prostitutionsgruppen i Malmö som ofta remitterar missbrukande klienter till behandling på Sofia°. en Behandlingshemmet tillämpar en ganska lång behandlingstid, ofta ett år med ca ytterligare ett års uppföljning. Man utgår i behandlingen från psykodynamisk och feministisk teori om kvinnlig psykisk utveckling och identitetsutveckling. Kvinnorna har ofta prövat könsblandade behandlingsformer tidigare inte men fått utrymme för egna behov i behandlingen och därför avbrutit den. På Sofia ges rikligt med tid och utrymme att arbeta med psykologisk och egen relationell problematik samt med den sociala situationen. Samtal kring missbruket utgör en liten del av behandlingen. I stället är det relationer och relationsproblem till barn, män och föräldrar som ägnas mycket utrymme. Också kvinnans sociala situation yrke, inkomst och boende ägnas mycket utrymme, så att en social rehabilitering startar under behandlingstiden. Behandlingen är uppbyggd på miljöterapi, samtal i storgrupp och mindre grupper samt informationundervisning kring vissa teman. Även individuella samtal med kontaktperson eller terapeut ingår. På Sofia nås relativt goda resultat i behandlingen. Ca hälften av kvinnorna har fullföljt den långa behandlingen. Deras sociala situation har påtagligt förbättrats. Många har t.ex. inlett studier, yrkesutbildning eller fått en anställning. Framför allt har relationerna till barnen förbättrats och kvinnorna har stärkts i sin föräldraroll. Flera har genomfört separation från en destruktiv makesamborelation, andra beskriver bättre kontakt med sitt sociala nätverk. Kvinnorna

aUppgiñerfrånföreståndaren BosseOhlsson1994-05-10. ;Uppgiñerfrånavdelningsföreståndare SonjaEkdahl l99405-l l . loUppgiñerfrånKarin Trulsson 1994-05-18.

beskriver också de utvecklat intressen liksom förmåga till gränssättning att egna omvärlden och fått Ökad självständighet behandlingen. mot genom Till Smörvattnets behandlingshemi Göteborg kommer kvinnliga missbrukare med olika slag missbruk; alkohol, narkotika och läkemedels. Det finns åtta av platser for kvinnor är 22-45 år och vårdtiderna är relativt långa, ca ett år. som Det är få har erfarenhet regelrätt gatuprostitution, flera däremot av som av andra prostitutionsformer, t.ex. lägenhetsprostitution och av utnyttjande i missbrukargäng och sexuella övergrepp. Den intervjuade föreståndaren av två tredjedelar de 50 kvinnor som vårdats vid Smörvattnet har menar, att av ca haft erfarenhet prostitutionsliknande händelser. Många av kvinnorna är fyav siskt nedgångna, ofta socialt isolerade, med erfarenhet av förtryck och utnyttjande. Behandlingen går på att kvinnorna får bearbeta sina relationer, vara sig ut själva och får utrymme för växt och utveckling samt att arbeta med gränser egen och struktur. Många har inga gränser mot omvärlden och blir därför utnyttjade, de måste lära sig att sätta gränser via identifiering med andra. Behandlingen sker miljöarbete i huset gemensamt arbete, gruppsamtal en gång per genom vecka med gruppledare samt individuella samtal med en kontaktperson. Det ges också utbildning kring speciella teman, t.ex. sexualitet, kropp och hälsa,

sarnhälls- och kvinnofrågor.

Det är nästan enkönad institution en man i personalen finns men något

en principbeslut detta har inte tagits. Personalen arbetar i behandlingen efter om psykodynamisk grundsyn och med ett feministiskt perspektiv. All personal har socionomkompetens eller motsvarande samt olika vidareutbildningar. Smörvattanslutet till ett nätverk olika institutioner för kvinnliga missbrukare, net av den s.k. Fröjagruppen. Där ingår även Ronja i Blekinge, Sofia i Malmö och Västerbo i Stockholm. Behandlingen vid Ronja i Blekinge är upplagd på likartat sätt som vid Sofia och Smörvattnet. Till Ronja kommer kvinnor från hela landet med tungt missbruk problem. Ofta är det arbets- och bostadslösa kvinnor som har farit som mycket illa. Många dem har erfarenhet prostitution eller olika former av av av sexuellt utnyttjande. Ronja arbetar också utifrån psykodynamisk grundsyn och feministisk teori. l behandlingen arbetas med kvinnans relationer och kvinnoidentitet både i gruppsamtal, individuella samtal, miljöarbete och utbildning

kring vissa teman.

se kap 10i Trulsson K 1993. nUppgiñer från föreståndaren Eva Källström 1994-06-02.

uppgmer a anfönl intervju 1994-06-02.

Enligt uppgiñfrån behandlingsassistent vid Ronja 1994-05-16.

Sociolog Barn Björling från Kvinnoforum beskriver hur Fräjagruppenstartade 1988. Fröjagruppen består av kvinnliga chefer och personal från ovannämnda missbruksinstitutioner. Fröjagruppen arbetar med flera frågor, t.ex. att vara kvinnlig chef, att ge behandling till missbrukande kvinnor och att utforma behandling utifrån ett genderperspektiv. Det innebär att tonvikten läggs både på identitets- och maktperspektiv i behandlingsarbetet. I återkommande workshops och seminarier arbetar man med metodutveckling i vardagsarbetet. Kvinnoforum arbetar på flera nivåer med utvecklande ett teoretiskt av perspektiv, med metodutveckling av behandlingsarbetet samt med att påverka beslutsfattare. I behandlingsarbetet talar man ganska sällan missbruket, drogerna eller om prostitutionserfarenheten. Grundproblematiken för kvinnorna är ofta densamma. Det gäller att påvisa kvinnors underordning, synliggöra kvinnans behov och finna fram till en egen kvinnoidentitet. Prostituerade kvinnor har dock erfarenheter av våld, övergrepp och förtryck som gör att förändringsprocess en hos dem tar mycket lång tid. Från klientrörelsen har Bam Björling tidigare erfarenhet av arbete med prostituerade kvinnor°. Som vi har uppfattat förekommer ingen regelrätt behandling prostiav

tutionsproblematiken vid institutioner inom kriminalvård eller missbruksvård.

Däremot förekommer många olika program för behandling missbruksav problem. Det är endast de fyra beskrivna behandlingshemmen för ovan kvinnliga missbrukare anslutna till Fröj tar kvinnans tidigare som upp erfarenheter, relationer och identitet i behandlingen och som på så sätt kommer åt att behandla en eventuell prostitutionsproblematik. Deras utveckling av en egen behandlingsmodell utifrån psykodynamisk grundsyn och feministisk teori är utomordentligt intressant. Denna modell bör ha relevans också för behandling av icke missbrukare med prostitutionserfarenheter. Vi skulle vilja rekommendera en behandling och rehabilitering enligt denna modell på speciell en behandlingsenhet för kvinnor som vill komma ur prostitutionen.

6.5 Insatser inom

frivilligt socialt arbete

De s.k. frivilliga organisationernas sociala arbete för prostituerade kvinnor, som egentligen har en lång tradition bakåt i tiden är inte framträdande i Sverige. I förhållande till våra nordiska grannländer Norge och Danmark är de frivilliga organisationernas verksamhet för prostituerade kvinnor liten. Det är framför allt

Angåendebegreppetgender socialtkön, se HirdmanY 1988. hrppgmer telefonintervju i med Barn Björling1994-08-22. se s 1983, kap. 3. Larsson

två organisationer har visat intresse för och periodvis har kontakt med de som prostituerade. Det är Stadsmissionen hjälper de mest utsatta och Svenska som uppsökande arbete bland de prostituerade. Dessutom har kyrkan som driver prostitutions samarbete med RFSU, vars specialkunskaper och expertis grupperna används i det behandlande arbetet. I Stockholm driver Stadsmissionen en öppen dagverksamhet för bostadslösa kvinnor, Klaragården. Den är öppen alla dagar kl 8-1930. De besökande är kvinnor med allvarliga missbruksproblem narkomani eller psykiska problem. Ca 40 kvinnor besöker gården regelbundet, varav knappt hälften är prostituerade från Malmskillnadsgatan. Det finns viss variation i deras bostadslöshet; några en bor hos kompisar eller i andrahandslägenheter, andra på Stadsmissionens härbärge vid Slussen, andra åter bor ute i garage o.dyl. Alla har lång erfarenhet utslagning, våld och förtryck. av Klaragårdens syfte är att erbjuda kvinnorna en fristad där de kan vila ut, äta ett mål mat och duscha. Det finns alltid någon att tala med och i ett längre perspektiv erbjudanden stöd och behandling. Verksamheten är uppbyggd om kring konstnärliga aktiviteter måleri, gemensamma måltider och utflykter. Kvinnorna är i många fall konstnärligt begåvade och har stort uttrycksbehov, nyligen hade en utställning med deras alster. Det förekommer gemensamt man eftermiddagsfika gruppsittning varje eftermiddag och vissa gruppaktiviteter, utflykter, anordnas. Kvinnorna har många problem med hälsa, boende och t.ex. försörjning, så att stor del arbetstiden ägnas enskilda samtal, akut en av problemlösning och resursmobilisering. Personalen samarbetar mycket med olika delar offentliga sektorn t.ex. prostitutionsgruppen, Spiralprojektet, av distriktsläkare och psykiater samt socialbyråer. Klaragården har personal sex behandlingsassistenter som alla är en socionomer eller mentalskötare. Arbetet leds enhetschef från Stadsmisav en sionen, dessutom får extern metodhandledning. Klaragården drevs första man året 1993 helt med insamlade medel for 1994 har ett grundanslag till drift men och löner erhållits från Stockholms Stad. Vi kan bara notera att det är Stadsmissionen som tar hand om de allra mest utslagna inte in i andra behandlingsalternativ. Arbetet drivs utifrån som passar humanitär och kristen grundsyn med låg intagningströskel och få krav på en kvinnornas medverkan och ansvar. Prostitutionsgruppen beskriver hur personer från Svenska kyrkan ofta kommer till prostitutionsstråken kvällstid med kaffeservering och erbjudanden om samtal och kontakt. Man kör med kaffebil och erbjuder både gratisfika och runt hjälp. Kvinnorna tacksamt emot kaffet och en pratstund. Om det leder annan tar

Uppgiñer i telefonintervju med BarbroPersson 1994-08-17. m sou 1993:82,kap. t.ex.

till längre kontakter eller hjälpmöjligheter vet man inte. Enligt personalen på Nadheim i Oslo, som tillhör Oslo Bymission, förbiser socialarbete ofta kvinnornas andliga behov. Man ser bara materiella och sociala behov. Kyrkans patruller kan därför fylla ett behov för kvinnorna utan att prostitutionsgruppen detta. känner till något om I Malmö intresserade sig personal inom Svenska kyrkan för de prostituerades och även for kundernas situation. Det var prästen Mårten Werner och diakonissan Margareta Appel sm under ett par år drev uppsökande arbete på prostitutionsgatorna i Malmö. De kontaktade de prostituerade och deras kunder och erbjöd hjälp. Efter en tid ebbade verksamheten ut. Margareta Appel driver i dag prostitutionsfrågorna i massmedia for att väcka en debatt detta. l om Malmö förekom också en kaffebil från Stadsmissionen åkte runt kvällstid som på prostitutionsstråken och erbjöd fika och samtal. l Göteborg har en av prästerna i Domkyrkoförsamlingen kontakt med Hivinformationsgruppensjälvhjälpsprojektet. Han håller regelbundet lektioner i etik och livsåskådningsfrågor for självhjälpsgruppen. Stadsmissionen i Göteborg håller på att kartlägga och planera kontaktverksamhet för en prostituerade kvinnor. Den är tänkt att starta under 1995. Samarbetet med RFSU är av ett helt annat slag. Prostitutionsgruppen i Stockholm använder sig av RF SU:s resurser beträffande psykoterapi och remitterar ofta kvinnor till RFSU:s terapeuter. Dessutom har i Stockholm man fått handledning dessa terapeuter. Även i Göteborg finns samarbete och av en av överläggningar med RFSU kring olika informationsmöten och andra arrangemang. Det är RFSU:s kompetens på det sexualpolitiska området och kunskaper kring sexuella avvikelser och övergrepp som har varit värdefullt att använda i arbetet. Många professionella socialarbetare och psykologer är aktiva inom RFSU. Här finns således en gemensam kulturbakgrund som gynnar samarbete med prostitutionsgruppen på orten. Utomlands är det mycket vanligt att frivilliga organisationer driver uppsökande och stödjande arbete for prostituerade kvinnor i olika former. Där ligger detta arbete vanligtvis helt utanför den offentliga sektorn. Kommunala prostitutionsgrupper av svenskt snitt saknas. I stället är det religiösa eller humanitära organisationer, ibland de prostituerades egna föreningar som driver stöd- och hjälparbete. Aven i våra nordiska grannländer förekommer värdefullt frivilligt socialt arbete för prostituerade, t.ex. KFUK:s verksamhet i Köpenhamn. Denna organisation driver både en slags samlingslokal, Rederi vid prostitutionsstråken i Köpenhamn, Huset i Hellerup och Skovmarken på Nordjylland som är boende-

mUppgiñerfrångmppinlervju Nadheim1994-05-03. på mUppgiñerfrånKlasKarlsson,proslitulionsgmppen i Malmö 1993-12-14. :Se LorentzenH 1994.

kollektiv och rehabiliteringscentrum. Tillsammans fungerar de treinstitutionerna várd- och rehabiliteringskedja for prostituerade narkomaner. som en l Oslo arbetar tre organisationer sida vid sida. Det är Nadheim, som tillhör Oslo Bymission och har gamla traditioner sedan slutet av 1800-talet, Prosenter, är ett kommunalt projekt av prostitutionsgruppernas typ samt numera ett som nationellt kunskapscenter med statliga anslag samt Pion som är en intresseorganisation för fore detta prostituerade kvinnor. Mellan dessa tre organisationer förekommer visst samarbete och diskussioner i olika fragor. ett De frivilliga organisationerna bedriver ett mycket blygsamt socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. Deras funktion att utgöra ett komplement till de kommunala prostitutionsgruppernas arbete. Ur ett internationellt perspektiv är detta ovanlig situation. Den situation finns i Danmark och Norge med en som aktiva frivilliga organisationer driver uppsökande och stödjande arbete med som de prostituerade är den internationellt mest förekommande.

se lmer 1 1993. Alntresserade läsare hänvisas till den utvärdering Nadheims ochProsenters verksamhet som forskare från av Diakonhjemmel nyligen har genomfört. Se KarlsenC 1993 Rapport nr 493. Beträffande kanha i samarbete meddet offentliga, 43-46i SOU funktionersom frivilligt socialtarbete ses 1993282.

7 Värderande diskussion

utifrån

aktualiserade

teman

Under vårt arbete har efterhand ett antal teman, som här skall ta som utgångspunkt for diskussion, utkristalliserat sig. Dessa rör fokuseringen av gruppernas sociala arbete, innehållet i arbetet vad gäller metoder och förhållningssätt, organisation och samarbete mellan grupperna och andra aktörer, hur prostitutionsgrupperna följer upp och ibland utvärderar sitt arbete samt några försök att beräkna kostnader för olika insatser. En speciell aspekt som utredningen bett oss belysa är socialarbetarnas uppfattning om hur en eventuell kriminalisering skulle påverka det sociala arbetet. Med uttrycket värderande diskussion vill vi betona att vi i detta kapitel inte enbart beskriver det sociala arbetet utan även tydligt värderar detsamma. I anslutning till några teman ger vi antydningar till förslag som vi menar skulle kunna vidareutveckla arbetet.

7. 1 Några socialpolitiska reflexioner

Alla prostitutionsgrupperna startade under åren 1977- 1984 med ett stort politiskt och förvaltningsmässigt stöd. I bakgrunden låg en socialpolitisk debatt om fattiga i välfärden och hur klassamhället har producerat svaga och utsatta grupper som t.ex. missbrukare och prostituerade kvinnor. Det sociala arbetet på 1970-talet handlade om de utsattas rätt till bättre livsvillkor, litet tillspetsat. Den socialpolitiska bakgrunden till enheternas inrättande gav legitimitet och hög status gruppernas arbete. Detta stöd farms kvar en bra bit in på 1980-talet. Men samhällsklimatet förändrades efter hand under 1980-talets gång. Den socialpolitiska diskussionen började nu handla om huruvida vi har råd med

välfärden, vilka besparingar som måste göras, vilka generella förmåner som måste förändras och vilka som bör prioriterasi det sociala arbetet. grupper Intresset för marginaliserade situation avtog markant. I det läget gruppers minskade även det politiska och förvaltningsmässiga södet till prostitutionsverksamhet. Kommunala politiker intresserade sig inte längre för gruppernas

prostitutionsgruppernasverksamhetochledandetjänstemäninomforvaltningarna

fick andra skötebarn inom exempelvis äldreomsorg och barnomsorg. I flera prostitutionsgrupperna kan vi att sligs autonom situation av se en uppstår under slutet 80-talet, där lämnas enzamma med sitt arbete. av grupperna Arbetsledningen ligger på någon inom den egna gruppen. Kontakterna person med andra distrikt och enheter inom förvaltningen minskar avsevärt. Samarbetet med andra myndigheter ligger helt på prostitutionsgrmpen att genomföra. I den situationen sker också nedgång i gatuprostitutbnen som fordrar nya en insatser och metodutveckling. Inom uppstår ifrågasättande av invanda grupperna arbetssätt och behov utveckla andra arbetsmetoder. Till detta kommer på av att organisatorisk turbulens, där prostitutionsgrippen förflyttas runt i flera orter organisationen till olika enheter. Sammantaget leder alli dessa faktorer till att personalen i tröttnar och personalbyten blir följden. grupperna Vid 90-talets ingång har det sålunda skett personalbyteni nästan alla grupperna med kunskapsförluster följd. Grupperna har titt nya organisatoriska stora som lösningar och arbetsledare. I flera har organisatoriskt förlagt nya grupper man prostitutionsgruppen till cityenhet med andra udda fátverksamheter. Stödet en från förvaltningsledningarna förefaller samtidigt ha Ökat, framför allt i Stockholm och Göteborg. I Malmö och Norrköping frrefaller socialbyråledningarna ganska ointresserade det sociala arbetet mot prostitutionen. vara av Alla måste därför satsa att bygga utp sina kunskaper om grupperna könshandeln uppsökande fältarbete. Två arbetsiiriktningar prioriteras: genom uppsökande fältarbete och stödjande arbete. Informatioisarbete och fördjupad kunskapsproduktion får vänta tills har samlat baskunskaper och grupperna utvecklat kontakter med någorlunda prostitierade kvinnor. Endast en stor grupp Göteborgsgruppen, varit relativt stabil under en lårg följd av år, kan satsa som på fördjupad kunskapsproduktion och metodutveckling För närvarande föreligger goda organisatoriska förhållanden i de två storstads- Stockholm och Göteborg. Dessa har fått tillfredsställande organisatogrupperna lösningar och intresserade ledningar, givit extra resurser till riska som handledning och metodutveckling. Grupperna har varit stabila så pass länge, nu kunskapsuppbyggnad återigen kunnat ske. Samtidig gatuprostitutionen att en successivt år från år under 90-talet. Den dolda postitutionen ökar med ökat import kvinnor från andra länder. Nya former av pristitution uppstår, som av

lEndasl har det varit kontinuitet bland personalen vlkel medgivit kunskapsöverñrinom Göteborgsgmppen en ing.

lll

marknadsför sig ganska aggressivt i massmedia. Förespråkare för prostitution som yrke, som inspirerats av den s.k. prostitutionslohbyh på kontinenten börjar även framträda Nu mot mitten av 90-talet har det uppstått socialpolitisk debatt hur en ny om kan behålla delar av välfärden mitt i alla förändringar sker. Diskussionen som om EU-anslutning eller leder också till att man fokuserar nationella olikheter och särdrag. Mycket liberal narkotikapolitik och prostitution ett godtagbart som yrke och försörjning för kvinnor utmanar kraftigt våra värderingar om jämställdhet och solidaritet. Socialpolitiska farhågor motiverar tillsättningen av den nya statliga prostitutionsutredningen våren 1993. Med denna korta redogörelse vill bara peka samspelet mellan socialpolitisk kontext, politiskt och förvaltningsmåssigt stöd inom kommunen lett som till skilda organisatoriska lösningar och olika personalmässiga förhållanden. Den socialpolitiska kontexten tillsammans med inomorganisatoriska förhållanden torde ha påverkat gruppernas arbete avsevärt. Denna bakgrund måste hålla man i minne när vi nedan värderar gruppernas arbete metoder och förhållningssätt

se avsnitt 7.3.

7.2 Inriktning mot gatuprostitutionen och för

kvinnorna

Redan den tidigare prostitutionsutredningen betonade männens roll i prostitutionen och åberopade beräkningar som kom fram till att varje prostituerad kvinna går ca 50 män kunder Utifrån detta kan vi hävda - att prostitution i högsta grad även är en mansfråga. Den förra utredningen pekade också på att prostitution förekommer i många olika former där gatuprostitutionen utgör den synligaste men därmed inte sagt den dominerande formen. Trots detta framstår det som tydligt att fokus i det sociala arbetet fortfarande är riktat pá gatuprostitutionen och pä den prostituerade kvinnan. Uppsökande arbete igatuprostitutionen är gruppernas utgångspunkt och ett nav kring vilket det mesta arbetet centrerar. Det är på gatan som socialarbetarna knyter kontakter med kvinnorna. De söker etablera kontakt genom erbjudande hjälp om och stöd av olika slag. Det blir ofta fråga ett ganska långsiktigt och om tålamodskrävande arbete ett motivationsarbete. - Detta är det dominerande intrycket från samtliga fyra special grupper. I Malmö och Norrköping arbetar socialarbetarna for närvarande helt med att utifrån uppsökande arbete gatan motivera kvinnor för stöd och behandling av olika

zProslitulionslobbyn beskrivsi en nytulkommen debattbok: Bodström C och von Zweigberg 1994. H 35e sou 1981:71 75. Lex. s.

slag. Grupperna i Stockholm och framför allt i Göteborg arbetar över ett vidare

Men även där är det uppsökande arbetet central utgångspunkt. spektrum. en

Arbetet är i mindre utsträckning inriktat på den s.k. dolda prostitutionen,

enligt Göteborgsgruppens Arenaprojekt kan beräknas svara för ca två som tredjedelar omsättningen i könshandeln. Grupperna har uppenbarligen inte av utvecklat metoder för att arbeta med dessa typer av prostitution. De har själva

producerat kunskap antyder att många kvinnor som är verksamma inom den som dolda prostitutionen har mycket besvärlig social situation. För att kunna en arbeta med denna prostitution är i hög grad beroende av ett nära grupperna samarbete med polisen. Det förefaller de inte mer än undantagsvis, som exempelvis tidigare i Malmö och i Stockholm och Göteborg i aktioner numera sexklubbar och massageinstitut, funnit former för detta. mot Enligt vår uppfattning framstår det mycket angeläget att utveckla metoder som för bredda det sociala arbetet till direkt och långsiktigt kunna möta att att mer finns inom olika former dold prostitution. För detta torde inte behov som av minst internationaliseringen inom könshandeln tala. Andra har pekat på att

denna tilltar och företrädesvis uppträder i andra prostitutionsformer än som

gatuprostitution. Metoder för samarbete mellan socialarbetargrupperna och

polisen framstår i detta sammanhang som utomordentligt viktiga. Vi vidare prostitutionsgrupperna inte arbetar med män i rollen av noterar att köpare än undantagsvis. I några kartläggande projekt har kunskaperna - annat männen köper ökat avsevärt Dessa projekt visar bl.a. att det finns om som sex relativt män bland köparna med komplicerad sexuell och arman en stor grupp problematik. attitydpåverkande arbete information och utbildningar om prostitution I genom årens lopp givetvis nått många män. I vilken mån dessa har grupperna genom ändra attityderna till prostitution bland män i allmänhet insatser förmått att I vilken utsträckning detta arbete nått köparna är likaså svårt är svårt att veta. bedöma. Vi vill med detta inte förringa värdet av ett sådant arbete, bara att peka på att effekten av detsamma är osäker. Det är möjligt det är svårt och kanske olämpligt att kombinera det att sociala arbetet i huvudsak inriktas på prostituerade kvinnor nuvarande - som med arbete med männen i rollen köpare. Samtidigt har grupperna ett av sin kunskapsproduktion visat på behov insatser för männen i genom av könshandeln. Vi bör pröva tanken med någon form kriscentmenar att man av könsköpare riktade till framför allt vaneköpare i de större städerna. ra for Kanske skall de organiseras fristående från nuvarande prostitutionsgrupper. En

.Se Månsson 1992. Lex. Sexualitet ansikte Månsson ochLinders, 1984 sam nyligen avslutade projekt i både Malmö i utan Göteborg Varför gårmän egentligen till prostituerade 1994 ochi Stockholm Torsken i flickstimmel

Lantz, 1994.

inspirationskälla att bygga vidare på skulle kunna vara de olika kriscentra för män som växt fram under senare år.

7.3 Arbetsinriktningar, metoder och förhållningssätt

De fyra huvudinriktningar som sedan Malmöprojektets tid har utgjort modell för arbetet har de mindre prostitutionsgrupperna ofta haft svårt att fullfölja. Av resursskäl har man blivit tvungen att koncentrera arbetet till uppsökande fältarbete och stöd- och behandlingsarbete. Det är bara de stora grupperna i Stockholm och Göteborg som kontinuerligt förmått arbeta med alla fyra inriktningarna. Även här har vid omorganisationer eller personalbyten man dragit ned arbetet till de två inriktningar, som utgör ett slags basarbetssätt. Vid personalstabilitet och goda förhållanden har däremot personal kunnat avdelas för att genomföra informations insatser, någon kartläggning eller kunskapsinsarnling. Generellt över landet finns således en tydlig dominans för de två förstnämnda inriktningarna. Det uppsökande fältarbete har flera syften; att få kunskap om könshandeln, att nå kontakt med de prostituerade kvinnorna och att förhindra att unga flickor etablerar sig som prostituerade. På alla orter har det funnits prioriterade målgrupper, som personalen framför allt velat komma i kontakt med. Först och främst har det varit kvinnor under 20 år, som alla grupperna mycket aktivt arbetar med för att förhindra nyetablering i prostitutionen. På alla orter där specialenheter finns har grupperna i stort sett lyckats förhindra nyetablering av unga kvinnor i gatuprostitutionen. På ett par orter har tunga missbrukare varit en prioriterad grupp som socialarbetarna velat fånga upp för att bereda lämplig vård, t.ex. enligt LVM. På någon ort har gruppen i stället arbetat mer mot de icke missbrukande kvinnorna, då dessa ofta inte haft några behandlingskontakter inom socialtjänsten men tydliga hjälpbehov. På någon ort har personalen prioriterat kvinnor med barn för att undersöka barnens uppväxtförhållanden och om dessa far illa av moderns verksamhet. På senare tid framträder en grupp psykiskt sjuka kvinnor som förefaller mycket utsatta i könshandeln men som man har svårt att nå med gängse arbetsmetoder. I Stockholm och Malmö finns även små grupper av hivpositiva kvinnor som prostitutionsgrupperna försöker ge extra stöd samtidigt som man kontrollerar att de inte prostituerar sig. Metoderna i det uppsökande arbetet förefaller vara ganska enhetliga över landet. Kunskapsinhämtande om könshandeln har skett mer eller mindre systematiskt. Ibland har det gällt att skaffa sig baskunskaper om könshandeln

65e Männens röster Lcnnécr-Axelson,1989. t.ex.

och i den. När det har funnits stor kunskapsbas i gruppen, har grupperna en speciella kartläggningar genomförts för att fä fördjupad kunskap. De insamlade kunskaperna har sedan förmedlats ut till olika målgrupper i det attitydpa-

verkande arbetet. I det uppsökande fáltarbetet med äldre och mer erfarna prostituerade kvinnor beskrivs olika metoder och förhållningssätt mellan grupperna. I början av 80talet tillämpades konfrontativt arbetssätt, där genom övertalning försökte ett man påverka enskilda kvinnor att lämna prostitutionen. I dag håller sig socialarbetaravvaktande i det uppsökande arbetet. De tar omedelbar kontakt med na mer flickor och mycket nedgångna missbrukare. För övrigt försöker man unga motivera till kontakt och erbjuda stöd och hjälp av olika slag. Socialarbetarna satsar pä successiv relationsuppbyggnad och gradvis rehabilitering i ett nu en flerårigt perspektiv. Här finns naturligtvis risk för ett för passivt agerande en socialarbetarna inte blir förändrande faktor i kvinnans situation. I och att en stället kanske de integreras i könshandelsmiljön som ett trygghetsskapande

element I varje ägnas stor del arbetstiden åt uppsökande fältarbete. Inom grupp en av hävdas att detta arbete är grunden i verksamheten och mäste ägnas grupperna mycket tid. Fältarbetarna mäste hela tiden ha aktuell kunskap om könshandeln och nå kontakt med kvinnorna det uppsökande arbetet. Grupperna når genom också två tredjedelar de gatuprostituerade kvinnorna pä varje ort med av motiverande samtal och erbjudanden om hjälp. Vi har frågat arbetssättet är för resurskrävande och medverkar till att oss om hämma andra delar arbetet, behandlingsarbetet eller informationsarbetet. av ex. Andra arbetssätt behöver utvecklas inom detta gäller speciellt det grupperna, systematiska behandlingsarbetet. Kanske krävs det specialisering inom de en större så alternerar mellan olika arbetssätt över tid grupperna att man metodutvecklingen inom det uppsökande fáltarbetet, En annan fråga gäller kvinnorna inom den dolda prostitutionen och inom nya prostitutionst.ex. mot former. Det uppsökande fältarbetet har varit likartat i ca 15 år och i huvudsak gällt gatuprostitutionen. Vi vet att den i dag inte utgör än knappt hälften av mer den totala prostitutionen i storstäderna. För andra prostitutionsfortner saknas användbara och lämpliga metoder för uppsökande arbete, vilka behöver

utvecklas snarast. En tredje fråga aktualiseras Hiv-informationsgruppen i Göteborg, där av kvinnorna i projektet i huvudsak rekryterar varandra till självhjälpsgruppema. De har då använt sig det informella sociala nätverk finns i prostitutionsav som miljön. Denna form rekrytering har hittills varit mycket användbar även om av den har begränsningar. Utomlands bedriver de prostituerades föreningar

7Detta dilemma mellan för starkaingrepp a sidanoch ñr passivt agerande a den andra som tva risker i ena det socialaarbetet beskrivsi R-M Eliassons bok 1987 s. 48-57.

uppsökande arbete på likartat sätt. Det visar sig således att det finns möjligheter att komma i kontakt med kvinnorna via deras naturliga sociala nätverk. Detta pekar på flera möjligheter i det uppsökande arbetet. Motiverande och stödjande arbete med de prostituerade kvinnorna. Ett syfte med arbetet är att få kvinnorna att lämna prostitutionen och gå över till en mer konstruktiv livsform. Ett annat syfte är att stöd i utsatt livssituation. En ge en ny kontakt med en socialarbetare kan motiverande i sig, speciellt i vara en isolerad livssituation. Socialarbetarna använder oftast kvinnornas motivation för att grundlägga en stödjande kontakt. Det är 25-30% av kvinnorna i gatuprostitutionen får som olika former av psykosocialt stöd. Grupperna ser sinsemellan olika på vad det stödjande arbetet innebär. Några intervjuade betonar den långsiktiga stödjande relationen medan andra beskriver stöd som korta avgränsade insatser. Kvinnorna får olika former av psykosocialt stöd. där det instrumentella och praktiska stödet överväger. Speciellt förefaller resursmobilisering, t.ex. socialbidrag, utbildning och bostad vara viktiga delar i kvinnans rehabilitering och väg ut ur könshandeln. Kognitivt stöd, t.ex. information, vägledning och råd utgör relevant stöd för kvinnan när hon fattat beslut att lämna om prostitutionen. Socialarbetarna beskriver också hembesök och samvaro fritiden med ganska ensamma kvinnor. Med en mindre grupp kvinnor håller socialarbetarna långvarig stödjande en kontakt. Det rör sig om ca 5-10 kvinnor per socialarbetare och år. l dessa långvariga relationer förefaller gränsen mellan stöd och behandlingsarbete vara flytande. Under de stödjande samtalen sker en successiv påverkan, som kan leda till en förändring av kvinnans situation på sikt. De klienter vi har som intervjuat från grupperna tillhör alla denna kategori. Flera socialarbetare beskriver hur ett beslut att lämna prostitutionen kan komma plötsligt. I allmänhet är det ändå ett moget och medvetet beslut har som vuxit fram under lång tid. Efter beslutet följer en period av intensivt stöd och resursmobilisering, tills kvinnan fått en annan social situation och försörjning. Ännu lång tid efter det att prostitutionen avslutats lever kvinnan i en marginalsituation, där hon är i behov av stödjande kontakt. De intervjuade klienterna har tydligt beskrivit denna marginalsituation och att risken för återfall är stor. Kvinnorna i självhjälpsgruppen beskriver värdet av att ha en grupp att få stöd hos vid tillfälliga svackor och kriser. Det stödjande arbetet innefattar således både akuta insatserhandlingar och långvariga stödjande relationer. Psykosocial:behandlingsarbetesker i olika omfattning i alla grupperna. Endast Göteborgsgruppen beskriver ett målinriktat behandlingsarbete med en grupp kvinnor. Behandlingssamtal under 1-2 års tid handlar om barndomsupplevelser, sexuella övergrepp, relationer till viktiga personer, psykologiska problem och

identitet. Samtalen sker utifrån psykodynamisk grundsyn och objektrelationsen teori. Socialarbetarna får också handledning med sådan inriktning på sitt

behandlingsarbete. När det gäller stöd- och behandl inom prostitutionsgrupperna är det liten kvinnor kommer i åtnjutande det. ca 25 % av de en grupp som av gatuprostituerade kvinnorna. Kvinnor i andra prostitutionsformer får sällan hjälp Vår slutsats måste bli att stöd- och behandlingsarbetet är ytterst viktigt för den kvinnor kommer i åtnjutande av det men att det är klan grupp som otillräckligt till sin omfattning. En reflexion kan förhållandet mellan det stödjande och det begöras om handlande arbetet inom Med något fortbildning och kvalificerad grupperna. handledning skulle alla kunna utveckla samtalsbehandling för de grupperna en kvinnor så önskar. Samtalen skulle kunna byggas upp kring viktiga teman som i kvinnans liv och utifrån tvärvetenskaplig grundsyn, t.ex. objektrelationsteori en kanske kompletterad med feministisk teori. Här finns kunskaper från behandlingshemmen for kvinnliga missbrukare lätt skulle kunna överföras till som prostitutionsgrupperna. Vi att det behövs en kunskaps- och metodutveckanser ling behandlingsarbetet inom Ett alternativ är naturligtvis att av grupperna. bygga speciella behandlingsenheter för sådan kunskapsutveckling och upp behandling i de tre storstäderna Det förekommer även stöd- och behandlingsarbete inom den ordinarie socialtjänsten och inom andra myndigheter missbruksvård, kriminalvård som och psykiatri. Vi att hel del prostituerade kvinnor får hjälp på andra tror en vägar, ofta att tjänstemännen där har kunskap om deras prostitutionsutan erfarenheter. Eftersom kvinnor lämnar prostitutionen utan kontakt en stor grupp med de speciella enheterna är det anledning att tro, att många tar sig ur prostitutionen via informellt stöd från familj, släkt och vänner. Det finns här en självläkningsprocess som man for närvarande har föga kunskap om. Allmänt inriktat arbete innefattar informationsarbete, attitydpåverkande arbete till olika målgrupper samt aktioner för att motverka prostitutionen. Detta arbete har mycket olika omfattning i de olika l de stora grupperna kan det grupperna. periodvis uppgå till tredjedel arbetstiden. I de små grupperna rör det ca en av sig enstaka informationsinsatser till grupper som begär det. De stora om har genomfört regelrätta informationskampanjer till olika målgrupper. grupperna Göteborgsgruppen har därvid experimenterat med att använda konstnärliga metoder utställningar, film och teater i informationsarbetet. som Vi kan det föreligger stort informationsbehov både ute i samhället hos se att ett olika inom vårdsektorn. Det framträder regelbundet i massmedia grupper samt

60kvinnor fråns.k. sexklubbar underårens loppgått i slöd- och behandlingssamtal hos Göteborgharca pmstitutionsgruppen. Deutgör dock liten del av allakvinnor som arbetar i den dolda prostitutionen. en gsâdana ndlingsenheter föreslogs bl.a. klientenLena i Stockholm. av

personer som förespråkar ett nytt synsätt på prostitutionen. De hävdar att prostitutionen är ett respektabelt yrke som fyller en samhällelig funktion och som bör omgärdas med god arbetsmiljö. Detta synsätt hämtar sina åsikter från den s.k. prostitutionslobbyn på kontinenten, i Holland och Tyskland. Med större öppenhet till Europa försöker man föra in dessa nya synsätt även i Sverige. Som vi ser det kräver detta nya och stora informationsinsatser från personer som arbetar med och har god kunskap om prostitutionsproblematiken. Speciellt ungdomar påverkas av nya trender och behöver informeras om hur verkligheten i könshandeln ser ut. Personalen inom prostitutions beskriver även ett stort kunskapsbehov inom socialtjänsten och övriga vårdsektorn, t.ex. missbruksvård, kriminalvård och psykiatri. Kunskaperna om prostituerade kvinnors liv i könshandeln är i allmänhet dålig och en mängd myter och föreställningar finns. Dessa myter kan påverka handläggningen av kvinnans ärende och motverka att hon får adekvat hjälp. Här behövs egentligen en mycket omfattande informationsverksamhet som prostitutionsgrupperna i nuvarande form inte har möjlighet att svara för. I storstäderna kan man ringa till specialenheten och få tid för studiebesök eller konsultation. Men ute i landet på socialbyråer, sjukhus och institutioner är det mycket svårare att få tillgång till specialkunskaper. Vi ser här ett behov av ett nationellt kunskapscentrum som kan bygga upp kunskaper om prostitutionen i olika delar av landet, som har överblick även över de nya formerna av prostitution och som kan genomföra informationer till de yrkeskategorier, förvaltningar och kommuner, som efterfrågar kunskaper på området. Plötsligt blossar könshandeln upp på en mindre ort och man måste finna metoder for att bedriva ett uppsökande och stödjande arbete. Då borde det finnas ett nationellt kunskapscentrum att vända sig till för information, konsultation och handledning°. Dokumentation och Icunskapsprodulction förekommer i prostitutionsgrupperna i mycket olika omfattning. För alla grupperna finns målbeskrivningar med riktlinjer för verksamheten och huvudarbetsuppgifter angivna. Alla grupperna lämnar också redovisningar av sin verksamhet i form av rapporter och verksamhetsberättelser . Grupperna producerar informationsbroschyrer om könshandeln och prostitutionsgruppens arbete som delas ut som information till klienter, vid studiebesök etc. Även informationsbroschyrer i vissa specialämnen produceras,

mProsenter i Oslo har från jan 1994blivit nationellt kunskapscentrum medstöd frånSocialdepartementet ett och Oslo kommun. Personalharavdelats ñr information, utbildningoch konsullationsverksarrthet runtom i Norge. Ibland förekommeräven fallbeskrivningar godinblick i arbetets art, t.ex. Malmögmppens son1ger en verksamhetsberättelse för 1993.

l18

t.ex. kring smittspridningen av hivaids. Göteborgsgruppen har varit föregångaoch utarbetat informationsmaterial själva eller tillsammans med journalister. re Riktlinjer för arbetet, befattningsbeskrivningar, statistik, verksamhetsberättelser informationsbroschyrer finns för alla prostitutionsgrupper. samt Däremot saknas ofta större kartläggningar av könshandeln på orten. Mycket könshandeln finns bland personalen i prostitutionsgrupperna och kunskap om överförs endast muntligt till kollegor. Detta gör arbetet mycket känsligt för nya personbyten och omorganisationer, kan leda till allvarliga kunskapssom förluster. med stabil personal och organisatoriskt stöd har lyckats De större grupperna erhålla eller avdela för att genomföra mer omfattande kartläggningar resurser forskningskaraktär. Detta FOU-arbete omfattar de stora grupperna i av Stockholm och Göteborg. De mindre grupperna har inte haft resurser att genomföra sådana kartläggningar. I Göteborg har under fyraårsperiod genomfört fyra större kunskapsproman en ducerande projekt. Detta har tagit stor del personalens arbetstid i anspråk. en av Sålunda har tagit fram intressant kunskap om de prostituerade man ny kvinnornas bakgrund, uppväxt och inträde i prostitutionen samt om olika kunder i könshandeln och deras problema. Även den dolda grupper av prostitutionen på hotell, restauranger, sexklubbar och massageinstitut i staden har kartlagts. Två projekt har lett till metodutveckling i arbetet. I Stockholm har under 1993 genomfört en kartläggning av kunder genom man intervjuundersökning och fått kunskap om deras motiv, attityder och sexuella en vanor. En inventering massageinstituten i centrala Stockholm har också av företagits under året. Man måste i sammanhanget beakta att det sker en kunskapsproduktion om könshandeln även utanför specialenheterna, nämligen av forskare som tidigare varit verksamma i det praktiska sociala arbetet mot prostitutionen. Teori- och begreppsbildningen området härhör huvudsakligen från denna forskning. Man kan således att Malmöprojektet både givit upphov till en gren med se universitetsbaserad forskning könshandeln och en praktiskt baserad FOUom verksamhet i de större prostitutionsgrupperna. l Norge finns en liknande kunskapsproduktionen; dels forskning vid universiteten dels FOUtudelning av arbete vid specialenheterna. På de nordiska konferenserna vartannat år sker ett kunskapsutbyte mellan dessa båda forskningsgrenar.

se Lantz 1 1994. Se Malmöprojektel, Månsson, S-A 1981 ochLarssonS 1983 samt avhandlingar rapporter och från Lex. Månsson S-A ochLindersA 1984.

7.4 Samarbete, samverkan och samspel med andra

Ingen av prostitutionsgrupperna handlägger ärenden i Socialtjänstlagens mening dvs. fattar myndighetsbeslut om bistånd. Socialarbetarna i utför - grupperna emellanåt traditionellt utredande arbete, blir del andra socialarbetares som en av beslutsunderlag för biståndsprövning. Givetvis ingår arbete utredande av karaktär som grund för hur socialarbetarna inriktar sitt arbete med enskilda kvinnor. Tidigare handlade ärenden i såväl Malmö, under projekttiden, grupperna som i Göteborg, fram till 1988. Det fanns fördelar med sådan uppläggning en av arbetet. De hade själva förfogande över materiella resurser, främst i form av socialbidrag, och kunde i detta avseende arbeta självständigt och snabbt mer svara mot akuta behov. Samtidigt menade del kritiker att socialarbetarna på en så sätt köpte sig kontakter med de prostituerade kvinnorna. Den nuvarande ordningen föredras dock entydigt alla berörda socialarbetare. Skälen till av detta är att arbetet bygger på förtroende från enskilda kvinnor och på långsiktighet och stabilitet i kontakterna liksom att grupperna med denna organisation kan minimera sin egen administration. Denna organisation av arbetet kräver dock ett gott samarbete, med bl.a. socialtjänstens övriga individ- och familjeomsorg, för fungera. Det förefaller att som om grupperna är väletablerade och respekterade bland de socialarbetare de ofta samarbetar med. Enligt grupperna tar handläggande socialsekreterare som regel hänsyn till synpunkter från gruppernas socialarbetare. De blir lyssnade på och betraktas experter inom prostitutionsområdet och uppfattas de som vara som bäst känner den prostituerade kvinnan. Grupperna beskriver att infor mationsutbytet för det mesta är friktionsfritt och förtroendefullt. Några problem i sammanhanget finns dock. Ett sådant är att den nuvarande ordningen bidrar till att det blir många samarbetspartners och personer att hålla kontakt med inom socialtjänsten. Detta blir tydligare större kommun det gäller. Till detta kommer att många de aktuella kvinnorna bor i andra av kommuner, något som bl.a. Stockholmsgruppen framhåller. Grupperna ingår, som vi tidigare framhållit, i ett komplext organisatoriskt nätverk. Detta är tidsoch därmed resurskrävande. Kontakterna med betydelsefulla organisationer och personer i nätverket måste underhållas kontinuerligt. Hur är det då med samarbetet med olika organisationer utanför socialtjänsten Med polisen har prostitutionsgrupperna ett nära och bra samarbete på gatuplan överlag. Poliser och socialarbetare samarbetar enkelt och informellt exempelvis för identifikation av flickor, för hjälp i akuta lägen etc. unga

ömsesidigt beskrivs ett otvunget och förtroendefullt samarbete i enskilda fall.

Information ges och tas under bibehållande olika roller. Däremot förekomav mer mindre av samarbete högre upp i respektive organisationer. I Göteborg framträder olika uppfattningar behov, inriktning och prioriteringar från om polisen sammanhängande med att prostitution i sig är kriminaliserad. Att

Malmöpolisen har ägnar arbetstid prostitutionsrelaterade brott en grupp som uppskattas mycket socialarbetarna där och tas även upp av de andra av prostitutionsgrupperna ett föredöme. I Norrköping liksom i Göteborg som

efterlyser grupperna fasta poliskontakter, vilket skulle bidra till att utveckla

mer och effektivisera samarbetet. Alltefter inriktning i arbetet uppkommer behov av andra samarbetspartners. En mängd sådana finns och vi har tidigare pekat på och exemplifierat några av dem. Samarbetet spänner över ett brett spektrum av samhälleliga instanser. Vi finner samarbetspartners inom sjukvården såsom primärvård, smittskydd, infektion och psykiatri. Med vissa har grupperna fasta samarbetskanaler exempelvis med smittskydd och infektionskliniker. Prostitutionsgrupperna samarbetar med olika behandlingshem främst när det gäller missbrukande kvinnor. Behandlingshem medvetet arbetar utifrån betonande av kvinnosom identitet förefaller här särskilt värdefulla. För hiv-arbetet förekommer kontakt med hälso- och miljöskyddet. Ibland tas kontakt med gatukontoretom trafiksituationen i prostitutionsområdena. I Stockholm beskrivs samarbete med Stadsmissionens kvinnohärbärge och öppna dagverksamhet. Grupperna uppger att andra frivilliga kyrkliga hjälpinsatser under år har kommit och gått. Det är senare dock tydligt att ännu ingen sådan är etablerad mer långsiktigt, såsom förhållandet är i många andra länder. I Norge har t.ex. Bymissionen en verksamhet är inriktad på arbete för prostituerade. Notabelt är likaså att som beskriver ganska litet samarbete med frivården. grupperna Sammanfattningsvis vill betona att prostitutionsgrupperna ingår i ett komplext organisatoriskt nätverk, vilket kräver avsevärda resurser för samarbete. Då grupperna inte handlägger enskilda ärenden krävs ett gott samarbete med handläggande instanser inom socialtjänsten. För ett effektivt socialt arbete krävs samspel med många andra verksamheter i prostitutionsomvärld. Det behövs för information och kunskapsspridning gruppernas resurser prostitutionen fenomen liksom om den egna gruppens verksamhet. om som

7.5 Det sociala arbetets dokumentation,

uppföljning och utvärdering

Gruppernas dokumentation arbetet sker i många olika former och är olika väl av utvecklad. Dokumentation kan tjäna många olika syften; den kan vara till stöd för minnet i det enskilda fallet eller den kan ett underlag för sammanställvara ningar vad gjort under tidsperiod exempelvis. Dokumentation av av gruppen en olika slag kan också utgöra ett viktigt underlag för olika slags uppföljningar och utvärderingar. l vissa fall är dokumentationen underlag för lcunskapsproduktion

och kunskapsspridning.

Beträffande prostitutionsgrupperna finns några omständigheter som gör dokumentationen osäker. Vi skall börja med att ta upp några sådana omständigheter som en bakgrund för beskrivningar av och reflektioner om hur grupperna värderar sina arbetsresultat. Därefter ger några synpunkter på hur de skulle kunna ordna viss dokumentation som underlag för olika sorters uppföljningar och utvärderingar. Men först; många har sagt det förr och det är närmast en truism det är bemängt med avsevärda svårigheter att följa upp och utvärdera socialt arbete. Vi kan som regel inte låta en lätt kvantifierbar indikator utgöra mått på verksamhetens resultat. Arbetet är mångfacetterat och innehåller kvaliteter som inte så lätt låter sig fångas i siffror. Detta gäller inte minst när socialt arbetet med prostituerade skall utvärderas. Detta faktum påverkar denna rapports uppläggning och resonemang, liksom det påverkar den dokumentation och uppföljning som vi tagit del av från grupperna. Dokumentationen om enskilda personerkvinnor präglas givetvis av att prostitutionsgrupperna inte är handläggare i socialtjänstens mening. De har därför inte rätt att föra personregister. Möjligheterna till dokumentation om enskilda är begränsade. l arbetet förs arbetsanteckningar, ibland ordnade kronologiskt efter vad som händer under ett arbetspass, ibland ordnade efter vad socialarbetarna finner viktigt att notera över tid beträffande kvinnor man har kontakt med. Behovet av dokumentation kan diskuteras ur många aspekter. Vi skall här begränsa oss till att diskutera frågan utifrån möjligheterna att använda dokumentation som underlag för uppföljning och utvärdering av arbetet. Att prostitutionsgrupperna har begränsade möjligheter att insamla och sortera dokumentationen om enskilda individer gör det svårare att använda den vid uppföljningar och för att bedöma resultat, åtminstone när relativt många personer är aktuella över en ibland ganska lång tid. Så är som tidigare framgått fallet i de tre stora städerna. I Norrköping kan socialarbetarna hålla sina kunskaper om kvinnorna i huvudet åtminstone så länge personalkontinui- , tet råder. Hur gör grupperna i praktiken för att följa upp och bedöma vad arbetet leder till Detta sker många olika sätt. Vi skall ge några exempel: Det sker i samtal med enskilda kvinnor kring utveckling och förändring i deras livssituation. socialarbetare och klient träffas för att följa upp vad de kommit överens om och planerat att genomföra. Ibland sker detta i samarbete med andra inblandade, exempelvis handläggande socialsekreterare. Arbetsmetodiken tycks olika utvecklad hos de olika grupperna och bland olika socialarbetare. Vårt intryck är att det ofta är upp till de enskilda socialarbetarna att utveckla och finna sin egen arbetsstil härvidlag.

Diskussioner äger i kring fram- och motgångar i arbetet. - rum grupperna Dessa återkommer regelbundet vid olika slags gruppsamlingar.

I verksamhetsberättelser redogörs för och värderas arbetet på oftast

årsbasis till ledning och nämnd. Exempel är uppgifter om antalet iakttagna kvinnor, deras ålder, typer av insatser m.m. Ibland värderas arbetet mer explicit, och utifrån det dras erfarenheter for hur arbetet skall utformas för kommande period berättelsen övergår i en plan. - Ibland belyses särskilda delar av arbetet i speciella projekt. Som vi tidigare redogjort for är det då framför allt fråga om att producera ocheller sammanställa kunskaper för det egna fortsatta arbetet. Detta sker, som vi redogjort for, internt, också i form av externa forskningsprojekt. Mer men sällan har funnit att projekten är av mer tydligt utvärderande karaktär, vad gäller det sociala arbetets betydelse för förändringar i kvinnornas

situation.

Ett vi tycker intressant och viktigt sätt att dokumentera och - - som presentera arbetet är att göra fallbeskrivningar utifrån en persons liv och händelseutveckling. Dessa beskrivningar integreras ibland i verksamhets-

berättelser.

besiffra dokumentationen där så möjligt antal Generellt söker grupperna gatan, olika typer kontakter, intensitet i samarbete osv.. personer, pass av Det finns dock inget generellt sätt att ordna redovisningarna, vilket naturligtvis gör dem svåra att jämföra. Det är viktigt att notera att allt inte kan mätas, och än mindre med samma måttstock. Förändringar och framgång är i socialt arbete i hög grad individuellt och mångskiftande. Att söka reducera värderandet av arbetet till enkla kan lätt bli mycket missvisande. Åter vill vi betona att socialt arbete sifferserier med prostituerade är i hög grad kvalitativt och långsiktigt arbete tillsammans ett med mätmiskor ofta har mycket komplex problematik. Isanunanhanget som en det viktigt ha respekt och tillit till den invändiga kunskap som finns hos är att socialarbetarna. Det är viktigt att utveckla redovisningsformer för denna, exempelvis i form kommenterade fallbeskrivningar. av vi hävdar ovanstående vill vi antyda att det finns inslag i arbetet Samtidigt som lämpar sig för kvantifierad form dokumentation och redovisning. som en mer av Denna information skulle åtminstone delvis kunna standardiseras för att möjliggörajämförelser exempelvis över tid och mellan olika grupper. Vi skall här antyda några sådana mått grupperna skulle kunna använda sig av. som Tagna tillsammans kan de bild arbetet och dess resultat. En bild vid ge en av sidan och komplement till andra bilder och beskrivningar. av som

° Produkrions- eller prestazionsmátt

Exempelvis antal kontakter, antal insatser av olika slag som motivation,

stöd, behandling m.m., antal kvinnor och män. antal och typ av information. Uppgifterna måste givetvis relateras till tidsenheter. ° Produkrivitets- och kostnadsmárt Produktivitet handlar om styckekostnad Dessa mått kan vara desamma som under punkt l men här satta i relation till kostnad per prestation. ° Ejjfelamdn Det mest centrala i detta sammanhang torde vara hur många som slutar prostituera sig under en viss tidsperiod. För en utförligare beskrivning kan givetvis andra mått komplettera, såsom hur många som slutat missbruka, erhållit arbete, klarar sig utan socialbidrag. Men dessa är givetvis ändå ganska grova och onyanserade mått. 0 K valitetsmátt Hur uppfattar, bedömer och värdesätter de som har kontakt med grupperna arbetet Detta kan ske genom enkäter till eller intervjuer gärna standardiserade med aktuella kvinnor, eventuellt män och viktiga samarbetspartners. Ovanstående skall ses som antydningar om vad som skulle kunna ingå i en mer samlad dokumentation beträffande vissa av arbetets aspekter. För att så skall kunna ske krävs ett utvecklingsarbete och engagemang i prostitutionsgrupperna. Skall dessa typer av uppgifter komma fram och komma till användning krävs att de är meningsfulla for dem de gäller och berör. Samt återigen; detta kan ge en bild av arbetet och dess betydelse vid sidan av andra mer kvalitativa belysningar.

7.6 eller billig verksamhet Dyr

l detta avsnitt skall vi illustrera möjliga resonemang, som kan föras utifrån insatnlad och systematiserad kvantitativ dokumentation, med några enkla och försöksvisa beräkningar. Beräkningarna kan tjäna som ett underlag för några reflektioner kring verksamheten. I grupperna arbetar sammanlagt 15-17 årsarbetare. Den samlade lönekostnaden kan beräknas till ca 7 miljoner kr per år. Till detta kommer kostnader for arbetslokaler, resor i tjänsten, utbildning och handledning samt olika expenser for böcker och annat arbetsmaterial. Lönekostnaden torde dock vara den

Flera exempel finns på dokumenlations- och uppföljningssystem inte uppfattas meningsfulla och som som därför inteanvänds. SeLex. Går det att bistå medbraresultat, Karlsson 1992.

dominerande posten. Låt ass uppskatta den totala kostnaden för prostitutionsgrupperna i Sverige till 9 miljoner kronor per år. Hur många kvinnor når prostitutionsgrupperna Hur många får stödbehandling och vad blir kostnaden per individ Vad får samhället, i vid bemärkelse. för dessa pengar Är det dyr eller billig verksamhet Det är några en frågor vi skall antyda svar på. När vi räknat samman antalet kvinnor som grupperna har kontakt med för erbjudande om stöd och hjälp under ett år blir summan ca 600 kvinnor. Om 40% av den totala arbetstiden används till uppsökande och kontakttagande verksamhet så blir kostnaden 6 000 kr per kontaktad kvinna och år. Om det är en hög eller låg kostnad går inte att besvara utan att sätta kostnaden i relation till något. Här finner inga omedelbara Enjämfbrelse med annan fältverksarrthet antyder att det rör sig om högst rimliga kostnader. Med ett mindre antal kvinnor bedriver socialarbetarna stöd- eller behandlingsarbete. Från gruppernas statistik kan vi uppskatta antalet till ca 150 kvinnor per år. Om vi kalkylerar med att även för detta används 40% av arbetstiden kommer vi fram till en kostnad om 24 000 kr per kvinna och år. Är då detta en hög eller låg kostnad Även detta måste ställas i relation till något. Det som ligger nära till hands är att jämföra med behandlingshem. Här vet vi att kostnaden kan vara ungefär 1 500 kr per dag och att det inte är ovanligt med behandlingstider på mellan sex månader och ett år ibland längre. För att fullfölja räkneexemplet fortsätter och finner att kostnaden för en sex månaders behandlingshemsvistelse uppgår till ca 270 000 kr. Flera socialarbetare har angett att en realistisk rehabiliteringstid för en kvinna med lång tids prostitutionserfarenhet är ca tre år. Pågår under denna tid stöd- och behandlingsinsatser från prostitutionsgruppen kan kostnaden uppskattas till ca 73 000 kr. Till detta kommer sannolikt kostnader för andra insatser från sjukvård, för socialbidrag o.dyl. l ett sådant här sammanhang framstår dock inte stöd- och behandling genom prostitutionsgrupperna som en speciellt dyr verksamhet. Allt givetvis under förutsättning att avsedd effekt uppnås. Om av effekterna av behandling vet vi, som bekant, ganska lite. Nu är vår avsikt inte att plädera for stöd- och behandling i gruppernas regi i stället för behandlingshem. Båda formerna behövs och är inte utbytbara. Det finns även andra intressanta former av stöd och behandling att fundera kring i sammanhanget. Vi tänker här närmast grupperna för hiv-information

Enligt uppgifterfrånCityenheten i Göteborg liksom frånfâltsektionen i Borås kan kostnader kontaktad per ungdom det i uppsökande fältarbete pâ liknandesätt beräknas till knappt 3000 kr. Det förefaller vara mycket rimligt att insatsenför att etablera kontaktmedungdomarär mindreän för att komma i kontaktmed prostituerade kvinnor, Resterande 20 räknarvi används till internoch extern information,utbildning, handledning och procent projektarbeten.

i Göteborg. Årskostnaden för dem är 1,75 miljoner kronor, inklusive ca lön till de genomsnittligt sex kvinnor som deltar i verksamheten. Per kvinna blir kostnaden knappt 300 000 kr per år. Parallellt utförs här ett värdefullt arbete i form av HIV-information på gatan, samtidigt verksamheten är exempel som på en intressant och uppenbarligen framgångsrik form rehabilitering för av en kategori kvinnor, man annars haft svårt att nå för långsiktiga insatser. mer Göteborgsgruppen beräknar de hittills 17 kvinnor att av som deltagit i verksamheten har 15 kvinnor i mycket stor utsträckning förändrat sin livssituation i positiv riktning. Dessa försöksvisa beräkningar några kostnader i relation till olika av satta insatser antyder att det är en, för samhället ganska billig i bemärkelsen låga kostnader verksamhet som bedrivs prostitutionsgrupperna. genom

7.7 Eventuell

kriminaliserings betydelse för det

sociala arbetet

Vi skall här ta upp ett tema av något annorlunda karaktär. Vad skulle en kriminalisering av prostitutionen betyda för det sociala arbetet Vid intervjuer med såväl socialarbetarna som med poliser har vi tagit denna fråga. upp Vi kan inledningsvis konstatera att det inte finns någon enhetlig uppfattning bland socialarbetarna i frågan prostitution bör kriminaliseras. Uppfattom ningarna är delade och några anser att en utökad kriminalisering skulle vara av värde med utökad menas att redan i dag är prostitution kriminaliserad under vissa omständigheter. Andra socialarbetare uppfattar däremot ökad en kriminalisering som övervägande negativ. Vissa socialarbetare pekar att då en kriminalisering redan finns i dag inom väsentliga områden handlar problemet snarast om tillämpningen av existerande lagstiftning. Dessa skulle önska en mer strikt tillämpning och ökad uppmärksamhet från polisen, främst beträffande utnyttjandet missbrukande prostituerade, av tillämpning av koppleristadganden, liksom hyreslagen vad gäller uthyrning av av lokaler samt att lagen tillämpades vad gäller s.k. sexklubbar. Även i detta sammanhang betonas vikten av samarbete med polisen. Andra menar att det vore rimligt att, som en markering från samhällets sida, kriminalisera könsköp dvs. oftast mannen. Man menar att detta skulle ha - en avhållande effekt för s.k. tillfällighetsköpare. Samtidigt inser de sådan att en lagstiftning skulle bli mycket svårövervakad. Ingen menar att säljaren av kön dvs. oftast kvinnan skulle kriminaliseras. Motivet till detta är kunskaperna - - om kvinnornas mycket utsatta situation. En kriminalisering skulle ytterligare försämra deras situation. Kvinnorna ses som i första hand offer med i realiteten mycket begränsade valmöjligheter.

De förespråkar utökad kriminalisering av könsköp betonar framför allt som en det kan ha effekter på sikt. Förutom att det är en markering från samhällets att sida könsköp är förbjuden handling, så kan ett förbud medföra om att en väsentligt minskad efterfrågan, vilket i sin tur skulle minska nyrekryteringen av kvinnor det skulle bli svårare att finna kunder. På kort sikt kan möjligen situationen försämras för prostituerade kvinnor genom att deras försörjningsmöjligheter blir sämre, men fördelarna överväger ändå på längre sikt. Vilka risker finns då med en utökad kriminalisering Risken är stor att verksamheten går under jorden och att kvinnorna på så sätt kan fara ännu mer illa. Om prostitutionen görs osynlig försvåras det sociala arbetet. Notera mer i sammanhanget att dominerande del av gruppernas arbete riktas mot en gatuprostitutionen den synliga. Risk kan finnas att socialarbetarna uppfattas spioner och att det blir svårare att arbeta förtroendefullt. Alldeles särskilt som skulle så bli fallet även kvinnan i prostitutionen kriminaliserades. om Men vi inledningsvis skrev är uppfattningen inte enhetlig bland som socialarbetarna. Göteborgsgruppen förefaller ha en enhetlig uppfattning om att ökad kriminalisering värdefull. De nackdelar en sådan kan medföra är en vore hanterbara. De andra grupperna är mindre entydiga i sin uppfattning. Särskilt Stockholmsgruppen betonar de problem ökad kriminalisering kan som en medföra. De poliser i sitt dagliga arbete är personligen engagerade mot prosom stitutionen är för utökad kriminalisering. De menar att som rättsläget är i dag en tvingas de ibland passivt på när unga kvinnor dras in i könshandeln utan att se kunna ingripa. Polisen i Göteborg är däremot emot en ökad kriminalisering, på grund svårigheterna att upptäcka och beivra de brott det här skulle bli fråga av om. Sammanfattningsvis är uppfattningarna delade bland socialarbetarna i fråga om ökad kriminalisering och vilken betydelse sådan skulle för det sociala en arbetet. För vårt arbete har inte frågan varit så central att vi haft anledning att arbeta fram klar ståndpunkt i frågan. Dock vill tillfoga som en risk med en ökad kriminalisering den kan tänkas bli skenåtgärd från samhällets en att en samhället förbjudit företeelsen och kan med polisiära och sida. Ja, se nu har rättsliga insatser komma till rätta med problemen, medan betydelsen av det sociala arbetet kan nedtonas. Samtidigt har såväl forskning som prostitutionsarbete visat att de kvinnor som är verksamma i prostitutionen har gruppernas komplex social och psykologisk problematik, liksom att kunskaperna växer en även många könsköpare män har en problematik som borde om att - uppmärksammas. Om kriminalisering skulle få till följd att det sociala arbetet en tonades den således klart negativ. ner vore

8 Sammanfattande

synpunkter

och

förslag

Vi är angelägna om att inleda detta avsnitt med att ge vara huvudintryck det av sociala arbetet mot prostitutionen i Sverige. Genom prostitutionsgrupperna bedrivs ett bra och ibland rikt varierat socialt arbete mot prostitutionen i Sverige till en relativt låg kostnad. Detta arbete kompletteras ofta med viktiga insatser frän andra organisationer, t.ex. polis, behandlingshem och sjukvård. Socialt arbete mot prostitutionen är ett kvalificerat socialt arbete som ställer krav på särskild kunskap och kompetens. Det gäller att utveckla kunskaper om

ett komplext samhällsfenomen, där man möter manga enskilda personer, främst

kvinnor som far mycket illa och lever i en utsatt social situation. Det handlar om att förena olika delar i socialarbetarrollen; uppsökande fältarbete i gatumiljöer, stöd- och behandlingsarbete med kvinnorna, kunskapsspridning och ofta även kunskapsproduktion. Ibland har socialarbetargrupperna kunnat bedriva sitt arbete med uttalat stöd och under positiv uppmärksamhet. Det har även varit perioder då isolering, brist på stöd och ifrågasättande kritik har präglat gruppernas tillvaro. Med dessa markeringar och utifrån den värderande diskussionen i förra kapitlet vill vi summera rapporten och låta den utmynna i ett antal synpunkter och förslag till förbättringar av de sociala insatserna. Synpunkterna och förslagen har successivt växt fram i arbetet. Det är fem olika teman som faller ut och som indirekt tidigare har behandlats i texten. Till varje tema är knutet ett eller flera förslag.

8.1 Breddning av det uppsökande arbetet mot den s.k. dolda prostitutionen

Det sociala arbetet mot prostitutionen har varit mycket inriktat uppsökande arbete i gatuprostitutionen, där det har gällt att få kunskap om olika gruppers situation och agerande samt hitta metoder att nå och hjälpa de prostituerade kvinnorna. Det har förekommit försök att kartlägga och göra insatser mot den dolda prostitutionen, t.ex. mot porrklubbarna i Malmö under 1970-talet och sexklubbarna i Göteborg på 1990-talet. Men dessa åtgärder har varit otillräckliga till omfattningen och ibland haft karaktären av punktinsatser. Den dolda prostitutionen utgör enligt kartläggning ca två tredjedelar av all prostitution en och den är i växande. Vi anser att det uppsökande arbetet måste breddas med metodutveckling for att kartlägga och angripa den dolda prostitutionen samt finna metoder att hjälpa de kvinnor är verksamma i den. Men detta är omöjligt att åstadkomma som

enbart genom socialt fältarbete i prostitutionsgrupperna. I stället fordras

samverkan och nära samarbete mellan polis, åklagare och socialarbetare för att kunna få tillträde till och utforma insatser mot den dolda prostitutionen och dess grupper. Enligt vår mening vore det värdefullt om ett specialteam i vardera av de tre storstäderna inrättades for uppsökande arbete mot den dolda prostitutionen. Teamen bör vara placerade vid polisen men ha en blandad yrkessarmnansättning. Dessa grupper bör naturligtvis också ha ett nära samarbete med prostitutionsgruppen på orten.

8.2 Stöd och hjälp till utsatta grupper inom

prostitutionen

Kartläggningar har visat att det inte bara är de prostituerade kvinnorna som har problematisk situation. Även många kunder, s.k. vaneköpare, har psykologisen ka, relationella och sexuella problem som gör att de mår dåligt i könshandeln. kunder har visat sig hjälpsökande i kontaktema med prostitutions- En grupp Alla stöd- och behandlingsinsatser är emellertid utformade med grupperna. fokus på kvinnor. Det önskvärt att ett utvecklingsarbete startades for att finna möjligheter vore att öppna s.k. mansmotragningari storstäderna för dessa män. Mottagningarna kan drivas i kommunal regi eller i samarbete med någon frivillig organisation, t.ex. RFSU. Bland kvinnorna är det framför allt fyra grupper som har en mycket utsatt situation med risk för exploatering, våld och förtryck. För alla dessa fyra behöver utvecklas speciella stöd- och behandlingsalternativ, som inte grupper

finns i dag eller som förekommer i mycket begränsad utsträckning. De fyra grupperna är: psykiskt sjuka kvinnor grava narkotikamissbrukare hiv-positiva kvinnor invandrarkvinnor - De stöd- och behandlingsmodeller som behöver utvecklas är av mycket olika slag. Gemensamt för de tre förstnämnda är att det behövs en kombination av sluten vård och öppen verksamhet, t.ex. dagverksamhet. Här behöver också utvecklas samarbete mellan socialtjänsten, sjukvården och prostitutionsgrupperna för att hitta en utformning som svarar mot varje grupps specifika behov. Genom den organiserade prostitutionens internationella karaktär kan man befara ökade problem med migration av prostituerade mellan länderna. För invandrarkvinnor, som är verksamma i prostitutionen är situationen ofta annorlunda än för svenska kvinnor. Invandrarkvinnorna är ofta mer hallickberoende än svenska kvinnor, mycket involverade i prostitutionskulturen och isolerade från det svenska samhället. På grund av språksvårigheter och misstro mot myndigheter är de förmodligen svåra att nå med reguljära insatser. Här måste man tänka sig andra modeller för deras behov, t.ex. kontakt med någon frivillig organisation enligt mönster från deras hemländer eller en självhjälpsverksamhet med före detta prostituerade. En diskussion om metodutveckling och samverkan mellan berörda myndigheter måste starta ganska omedelbart då vissa av dessa grupper redan i dag far mycket illa och har tydliga hjälpbehov. En speciell utvecklingsgrupp borde tillsättas för att utveckla och leda stöd- och behandlingsarbetet för dessa utsatta grupper. Ansvaret för att en sådan utvecklingsgrupp tillsätts och startar sitt arbete kunde ligga på Socialdepartementet men gruppen kan i framtiden med fördel knytas

till ett nationellt utvecklings- och kunskapscentrum se nedan.

8.3 Organisatoriska och resursmässiga

förutsättningar för prostitutionsgruppernas

arbete

Periodvis har prostitutionsgrupperna drabbats av organisatoriska problem, resursbrister och saknat forvaltningsledningarnas stöd och intresse. Alla grupperna har genomgått autonoma perioder med organisatorisk turbulens. Detta har lett till personalbyten och kunskapsförluster i grupperna. Om prostitutionsgrupperna skall kunna fullgöra alla sina arbetsuppgifter krävs mer resurser till vissa grupper, framför allt de personalmässigt små grupperna i Malmö och Norrköping.

Enligt vår mening borde en idé- och resursgrupp bildas med företrädare för prostitutionsgrupperna och deras förvaltningsledningar for en Jiskussion om gruppernas arbetssätt och organisatoriska förutsättningar. En sådan idé- och resursgrupp kan även knytas till ett nationellt utvecklings- och kunskapscentrum, om ett sådant inrättas. Gruppens uppgift skulle vara att komma med idéer och förslag till berörda förvaltningsledningar. Därefter har naturligtvis kommunerna själva att besluta om atgärder för att ge goda förutsättningar ftr arbetet i respektive kommun. Vår bedömning är att ett sådant arbete bör leda till förstärkta resurser och bättre förutsättningar det lokala planet, speciellt för de mindre grupperna som i dag kämpar med stora svårigheter.

8.4 Vidareutveckling prostitutionsgruppernas

av

interna arbete

I mångt och mycket arbetar prostitutionsgrupperna i dag efter Malmöprojektets ursprungliga modell med fyra huvudinriktningar. I ca 15 år har man arbetat i samma form men naturligtvis med vissa variationer och innovationer. Utvecklingen av målinriktade behandlingssamtal och Hiv-informationsprojektet med självhjälpsverksamhet i Göteborg är exempel sådana innovationer. I dag

behövs metodutveckling, ökade kunskaper och diskussioner kring främst fem

frågeställningar som är aktuella för grupperna att arbeta med.

Kan man utveckla det uppsökande och motiverande arbetet med de prostituerade kvinnorna och kanske nå fler kvinnor genom att använda andra metoder i arbetet, t.ex. socialt grupparbete eller igångsatt Självhjälp

Det stödjande arbetet med enskilda kvinnor är omfattande. De flesta socialarbetarna har dock inte tillräcklig kompetens att driva ett renodlat behandlingsarbete med kvinnorna utan remitterar dem till andra yrkesgrupper, t.ex. till psykologer och psykoterapeuter. Vi tror att man med små resurser i form av vidareutbildning av personal och extern handledning kan få till stånd psykosociala behandlingssamtal med avsevärt fier kvinnor än i dag. Hur skall en sådan kompetensutveckling av personalen genomföras

Kanske behövs det även inrättas särskilda behandlingshem för de icke missbrukande kvinnornas behov Hur skall sådana behandlingshem knytas till prostitutionsgruppernas arbete Här kan man tänka sig en slags vdrdkedja med motiverande och stödjande arbete i prostitutionsgrupperna, tidvis sluten behandling efter modell från behandlingshemmen för kvinnor

se avsnitt 6.4 och därefter stöd och uppföljning i öppna former ganska

lång tid efteråt.

Behöver man utveckla infonnazionsarbeteti prostitutionsgrupperna Som

vi tidigare beskrivit i rapporten är det ett stort behov av information ute i samhället och bland olika kategorier vårdarbetare. Grupperna är små och har en rad andra arbetsuppgifter. Man kan därför tänka sig en flerstegsmodell, där prostitutionsgrupperna informerar nyckelgrupper som sprider kunskapen vidare i sin tur. Kan informationsarbetet utvecklas och effektiviseras genom andra informationsmetoder Kan man rikta det mot

nya målgrupper och genom en flerstegsmodell nå fler personer

Kan man genom intern specialisering inom grupperna frigöra resurser och ta fram specialkunskaper som utvecklar arbetet Denna fråga gäller naturligtvis endast de större grupperna med 5-7 anställda. Endast där är en specialisering möjlig. l dag är det ett generellt arbetssätt för all personal i grupperna men en specialisering torde i framtiden bli nödvändig Hur skall sådan specialisering åstadkommas samtidigt som man underhåller ett gemensamt basarbetssätt

8.5 Ökad kunskapsproduktion och spridning av kunskaper och erfarenheter är nödvändigt

Trots omfattande forskning vid universiteten och FOU-arbete i grupperna finns det fortfarande många vita fläckar i vår kunskap om prostitutionen. Vi vill bara ge ett par exempel här; det är fortfarande ganska litet känt om vilka faktorer som underhåller prostitutionen som livsform och vilken roll det sociala nätverket spelar. Vägen ut ur prostitutionen och vilken roll som olika relationer respektive sociala insatser spelar i en rehabilitering har inte undersökts vad känner till. Olika prostitutionsformers anknytning till varandra, respektive ekonomisk brottslighet, är ett tredje stort och troligen svårutforskat fält. Grupperna dokumenterar och följer upp sitt arbete olika sätt. Det skulle behöva utvecklas metoder för en mer enhetlig dokumentation och statistikföring utifrån det sociala arbetet mot prostitutionen. Vi har i rapporten givit några synpunkter vad som skulle kunna ingå i en sådan dokumentation. Sådana arbetssätt måste utvecklas och förankras i grupperna, deras huvudmän och samarbetspartners. Enhetlig dokumentation och statistikföring kan ge ett underlag för diskussioner mellan olika grupper och for jämförelser av hur arbetet utvecklas över tid. Vidare kan man detta sätt få ett underlag för olika typer utvärderingar, kan ge ökade kunskaper om innehåll i och resultat av som olika typer insatser. För att ett sådant utvecklingsarbete skall komma till av av stånd krävs att någon har ett huvudansvar for detta. Vi menar att detta kan vara viktig uppgift for ett nationellt utvecklings- och kunskapscentrum. en

Ö

En kombination av universitetsbaserad forskning och FOU-arbete i grupperna är även i fortsättningen att föredra. Möjligen skulle man kunna tänka sig en närmare knytning och fler samarbetsprojekt i forskningen så att vissa delar av forskningsarbetet utförs i prostitutionsgrupperna och andra delar vid universitetet. Det finns många olika former av aktionsforskningsprojekt som här kan prövas. Framför allt är det angeläget att de kunskaper som finns om prostitutionen samlas till enhet och därifrån kan ges ut till kommuner, förvaltningar och en yrkesgrupper, efterfrågar sådan kunskap. Prostitutionen blommar med som jämna mellanrum i mindre orter, där tjänstemän och politiker behöver upp utveckla kunskap och arbetssätt för att möta problemen. l dag finns inget centrum i landet som kan förmedla sådan kunskap och information. Stockholmsoch Göteborgsgrupperna fungerar båda som lokala kunskapscentra. Vi vill också markera att prostitution inte är något som enbart är en angelägenhet för landets större kommuner. Det är sant att arenorna för prostitution i första hand finns i storstäderna. Kvinnorna och märmen i könshandeln kommer dock i många fall från mindre kommuner olika avstånd från de kommuner där prostitutionen äger Även detta talar för behovet övergripande rum. av och ansvar för att utveckla kunskaper för ett varierat socialt arbete mot resurser prostitutionen. Vi anser att ett nationellt urvecldings- och kunskapscentrum bör inrättas som får för att samla in och producera kunskap på området och genomföra resurser kartläggningar i samarbete med universiteten. En arman uppgift är att ge egna ut denna kunskap till kommuner, förvaltningar, berörda organisationer och medborgargrupper genom information, utbildningoch handledningkonsultation. En tredje uppgift för ett sådant centrum är att initiera och leda metodutvecklingen i det sociala arbetet mot prostitutionen.

Det finns rad motiv för sociala insatser mot prostitutionen. I rapporten har en beskrivit en del sådana motiv. Vi vill avslutningsvis lyfta fram några mer övergripande motiv till kraftfulla sociala insatser mot prostitutionen. l ett europeiskt perspektiv är den svenska prostitutionen av liten omfattning. En anledningarna till detta torde den unika skandinaviska kombinationen av vara sociala insatser och hjälpåtgärder för framför allt kvinnorna från olika sociala av myndigheter och insatser av kontrollerande och övervakande art från bl.a. polisen. Denna hållning är mest framträdande i Sverige och Norge. En tilltagande internationalisering sker många områden och så även inom prostitutionen. Det finns all anledning att ha en hög beredskap inte minst vad gäller socialt arbete mot prostitution inför framtiden och då bygga vidare på denna modell.

Sociala insatser mot prostitutionen kan säkerligen motiveras utifrån ekonomiska skäl. Vi har gjort några törsöksvisa beräkningar, som antyder att det sociala arbetet mot prostitutionen sker till rimliga kostnader i förhållande till hur många man når och till utfallet. Det viktigaste motiven för socialt arbete mot prostitution kan dock aldrig vara de krasst ekonomiska. Olika åtgärder mot prostitution har även motiverats utifrån att det skulle vara en kvinnofråga. Detta trots kunskaper om att det dominerande könet i könshandeln är män det går 50 män varje prostituerad kvinna. Nej, den främsta anledningen till sociala insatser mot prostitution handlar om att i könshandeln avslöjas grundläggande missförhållanden i relationen mellan män och kvinnor. I dess spår finns en hänsynslös märmiskoexploatering som berör oss alla kvinnor som män. Hur samhället i praktiken hanterar prostitutionen kan ses som en värdemätare på humanismen i vårt välfárdssanmälle. För ett gott samhälle som även ser som sin uppgift att värna svaga och utsatta grupper måste ett väl utvecklat socialt arbete mot prostitutionen vara en självklarhet.

LITTERATURFÖRTECKNING

Bodström C Zweigbergk H. 1994 Priset man betalar för att slippa kärlek en bok om prostitution på 90-talet. Stockholm. Norstedts - Borg A et al.. 1981 Prostitution. Beskrivning, analys, förslag till åtgärder. Vällingby: Publica Liber -

Eckenrodel 1991 he Social Context of Coping. New York. Plenum

Eliasson R M. 1987 Forskningsetikochperspektivval. Lund: Studentlitteratur

Fredriksson T Lind B-l. 1980 Kärlek för pengar. Stockholm. Ordfront Hasenfeld Y. 1983 Human Service Organizations. New Jersey. Prentice Hall Hedin U-C. 1994 Socialt stöd på arbetsplatsen vid sjukdom. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete Hilte M Månsson S-A. 1990 Mellan hopp och förtvivlan. En studie om hiv och homosexualitet. Lund. Studentlitteratur

Hirdman Y. 1988 Genussystemet teoretiska reflektioner kring kvinnors

sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidsskrift nr 1988. Högsbro K. 1992 Socialeproblemer og selvorganiseret selvhjaelp i Danmark. l Fredriksberg C. Samfundslitteratur Höigárd C Finstad L. 1990 Bakgater. Om prostitusjon, penger og Igaerlighet. Oslo. Pax

Imer T. 1993 Udveje fra Halmtorvet, om KFUK s sociale arbejde med

narkoprostituerede. Köpenhanm. Akademisk förlag

Karlsen C. 1993 Mödre og engler En evaluering av to tiltak for prostituerte

i Oslo. Oslo: Forskningsavdelningen vid Diakonhemmet, rapport 493 Karlsson P-Å. 1992 Går det bistå med bra resultat Göteborgs stad, Braatt programmet Kihlström A. 1984 Skymningsföreteelser. En studie av prostitutionen med utgångspunkt i det moderna samhällets motsagelsejizlla karaktär. Göteborgs universitet, institutionen för socialt arbete, rapport 1984:9

Kuosmanen 1992 Arenaprojelaet En studie av inomhusprostitutioneni . Göteborg. Göteborgs stad. Cityenheten, Prostitutionsgruppen Kousmanen J et al. 1994 Varför gar män egentligen till prostituerade Göteborgstad. Cityenheten, Prostitutionsgruppen Larsson S 1983 Känshandeln. Om prostituerades villkor. Stockholm. Skeab Lantz I 1994 Torsken i flickstimmet. Om prostitutionskunderi Stockholm. Stockholms stad. Socialtjänsten, Citygruppen Lennéer-Axelson B 1989 Mannens röster i kris och förändring. Stockholm. Sesam Lorentzen H 1994 Frivillighetens integrasjon. Oslo universitet. Akademisk avhandling Månsson S-A Larsson S 1976 Svarta ajfärer. Utredning om vissa klubbars och näringsställens sociala betydelse och struktur. Malmö socialförvaltning. Månsson S-A 1981 Känshandelnsfrämjare och profitörer om förhållandet mellan hallick och prostituerad. Lund. Doxa Månsson S-A Linders A. 1984 Sexualitet utan ansilae. Könskäparna. Stockholm. Carlssons

Månsson S-A 1992 Brothel Europe. InternationalProstitution and Trafic in

Women. artikel Olsson H 1990 Catrine och rättvisan. Stockholm. Carlssons Omsäter M 1986 Det kallas världens äldsta yrke. Göteborg Omsäter M 1985 Uppdrag prostitution. En rapport frán prostitutionsgruppen i Göteborg. Göteborg Sesam special 2 Trulsson K 1993 Kvinnorummet vision, verklighet, vardag. Rapport från ett behandlingshem för kvinnor. Stockholm. Kvinnoforum utbildning Sotter Svennecke B 1993 Flickor inte gör något väsen av sig och som som

det aldrig gjorts något Unga flickor i riskzonen för prostitution och

väsen av. sexuellt utnyttjande. Göteborgs Stad, Cityenheten, Prostitutionsgruppen Ståhl R Svedberg L 1987 Det ovissa mötet. Stockholm. Rabén Sjögren Swedner G. 1993 Traditioner fängslar. En studie av det sociala arbetets som motiv och famträdelsefonner i Göteborg under tiden 1790-1918. Göteborgs universitet, institutionen för socialt arbete

Wassmo H triologi Huset med glasverandan. Det stumma rummet. Hudlös himmel Vaux A. 1988 Social support-Theory, research and intervention. New York. Praeger Offentligt tryck Prostitutionen i Sverige. Bakgrund och åtgärder. SOU l98l:7l.Stockholm. Socialdepartementet Utredning om prostitutioneni Sverige. Kommittédirektiv 1993:31. Stockholm. Socialdepartementet Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversilct. Rapport från socialtjänstkommittén. SOU 1993:82. Stockholm. Fritzes Kvinnor och alkohol Delbetänkande av alkoholpolitiska kommissionen. SOU . 1994:28. Stockholm. Socialdepartementet

Verksamhetsberättelser, PM, etc. från myndigheter

PM om situationeni känshandeln. Polisen i Malmö 1982

Förslag till aktionsplanmot konshandelni Malmö. Malmö socialförvaltning 1982

Prostitutionsgruppen- 1 -ársrapporL Malmö socialförvaltning 1983

Rapport om prostitutionsgruppensarbete 1992. Malmö socialförvaltning 1993 Verksamhetsredogörelse 1993. Prostitutionsgruppen, Malmö socialförvaltning 1994 Verksamhetsberättelse Cityselaionen, 1993 Stockholms stad. Socialtjänsten, socialdistrikt 1 Befattningsbeskrivning för prostitutionsgruppen. Göteborgs socialförvaltning 1981 Verksamhetsberättelse 1980-81, Kuratorsgruppen Centrum. Fältarbete i Centrum, Göteborgs socialförvaltning Prostitutionsgruppen verksamhetsbeslcrivning. Göteborgsstad. Cityenheten, prostitutionsgruppen Verksamhetsberättelse 1993, Prostitutionsgruppen i Göteborg

Översyn prostitutionsgruppens verksamhet. Norrköpings socialförvaltning

av 1991

Lågesrapporterjiánprostitutionsgruppen .Socialförvaltningen i Norrköping 1993 och 1994

Statens offentliga utredningar

1995 Kronologisk förteckning

Ettrenodlatnäringsförbud. N. ArbetsföretagEn ny möjlighetför arbetslösa. A. - Gröndiesel miljö ochhälsorisker.Fi. - 4. Långtidsutredningen 1995.Fi. Vårdenssvåraval. slutbetänkande Prioriteringsutredningen. av S, Muskövarvets framtid.Fö. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. . Pensionsrättigheter ochbodelning.Ju. . Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. 10. Översyn av skattebrottslagen. Fi. ll. Nyakonsumentregler. Ju. 12.MervärdesskattNyatidpunkterför redovisning ochbetalning.Fi. 13.Analys Försvarsmaktens av ekonomi.Fö. 14.Ny Elmarknad Bilagedel.N. + 15.Könshandeln. S. 16.Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.S, 17.Homosexuell prostitution.S.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Pensionsrâttigheter och bodelning.[8] Nya konsumentregler. [11]

Försvarsdepartementet Muskövarvets framtid.[6] Analysav Försvarsmaktens ekonomi.[13]

Socialdepartementet Vårdenssvåraval. slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialtarbetemot prostltutioncn i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17]

Finansdepartementet Gröndiesel miljö- ochhälsorisker. [3] lángtidsutredningen 1995.[4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och betalning.[12]

Arbetsmarknadsdepartementet ArbetsföretagEnny möjlighet för arbetslösa. [2] - Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7]

Näringsdepartementet Ettrenodlat näringsförbud. [1] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14]