Frivilligt socialt arbete : kartläggning och kunskapsöversikt : rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Å i s l v 5

socialt ete

Kartläggning och kunskapsöversikt

RAPPORT AV SOC|ALTJÄNSTKOMMITFEN

SMD

4,; bUU å

WN

w Statens offentliga utredningar

WW 1993:82

w Socialdepartementet

Frivilligt

socialt arbete

Kartläggning och kunskapsöversikt

Rapport av Sgocialtjänstkommittén

Stockholm 1993

Ds kan köpas från Allmänna Förlaget ingår i C E Fritzes AB. Allmännaa SOU och som Förlaget ombesörjer också, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor, av remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-134321-2 Stockholm 1993 ISSN 0375250X .

Förord 3

Förord

Länge talade tyst om de frivilliga organisationernas hjälpinsatser. Välfärden skulle skötas av stat, landsting och kommuner. Nu är läget I debatten ett annat. om den svenska välfärden märks ett ökat intresse för frivilligt socialt arbete.

Det frivilliga arbetet många ett viktigt komplement till samhällets

ses av som insatser.

För många är det oklart vad med frivilligt socialt arbete. Det råder

som menas också delade meningar på vilket sätt sådant arbete kan och bör komplettera om samhällets skyldigheter på det sociala området. Socialtjänstkommittén S 1991:07 har tillkallats regeringen för göra av att en

allmän översyn av socialtjänstlagen. Översynen syftar bland annat till att tydli-

gare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén har tidigare i år utkommit med delbetänkandet Rätten till bistånd SOU 1993:30. I huvudbetänkandet avlämnas 1994 kommer kommittén som bland annat att behandla det frivilliga sociala arbetet och socialtjänstens samverkan med frivilliga organisationer.

Det saknas emellertid samlad kunskap allt det arbete uträttas

om som

frivillig väg. Av den anledningen har kommittén uppdragit forskargrupp

en vid Sköndalsinstitutet att översiktligt kartlägga socialt arbete inom frivilliga organisationer i Sverige.

Lars Svedberg har samordnat forskargruppens arbete och utarbetat

rapporten tillsammans med Erik Blennberger, Kerstin Isaksson, Eva Jeppsson Grassman och Roger Qvarsell. I inledningen presenteras rapportens uppläggning. Författarna anges med namn vid respektive kapitelrubrik och själva för svarar innehållet i rapporten.

Rapporten innehåller inga ställningstaganden från kommitténs sida. Det vår

är förhoppning att den skall bidra till ökad kunskap och stimulera till debatt om frivilligt socialt arbete i Sverige.

Stockholm i oktober I 993

Carl-Anders Ifvarsson

Innehåll 5

INNEHÅLL

FÖRORD

Familj och informellt socialt nätverk i relation till frivilliga

- Frivilligsektorn: organisationer, verksamheter och

6 Innehåll

Socialpolitisk inställning: egna initiativ och den frivilliga sektorns möjligheter 92 Avslutande kommentar 94 Litteratur 96

Innehåll 7

4 SOCIALT IN°RIKTADE FRIVÃLLIGORGANISA- TIONER NAGRA GRUNDLAGGANDE KARAK-

- TARISTIKA 99

Några nedslag i ett forskningsfält 99

Att avgränsa och undersöka en bestämd typ frivilligav organisationer 102 Frivilligorganisationer med stor spännvidd 104 Vad karaktäriserar frivilligorganisationer gör sociala som insatser 105

Några uppgifter om ekonomiska betingelser 107

Exkurs kring ekonomiskt beroende och nya utvecklings-

Något socialtjänstens organisation och det sociala arbetets innehåll 136 om

8 Innehåll Jag har varit med om samma sak som du bröstcancer- -

Innehåll 9

6 SOCIALTJÄNSTEN OCH FRIVILLIGA ORGANISA-

TIONER I VÄSTERÅS OCH GÄLLIVARE

17l 1970-talet Från leverpastej till psykoterapi 172 - 1980-talet Föreningarna och socialtjänsten 172 - Västerås socialtjänst en organisation mitt i en omvälvande -

Tre exempel på frivillig verksamhet och samarbete mellan frivilliga organisationer och den kommunala socialtjänsten

Innehåll

En dansk fdrsöks- och utvecklingsstrategi for den sociala

De sociala inriktade frivilliga organisationernas aktuella ställning 278 Frivilliga insatser 279 Litteratur 281

12 Innehåll

Inledning 13

Inledning

Att undersöka många aspekter outforskat fält det frivilliga sociala arbeett ur har varit ett uppfordrande och spännande uppdrag. Vi har genomfört upptet giften att dels göra empiriska studier och dels anknyta till genom egna kunskaper och teorier kring frivilligsektom. För att skapa viss klarhet i den skiftande och oklara begreppsbildning som finns frivilligsektorn diskuterar vi inledningsvis några viktiga begrepp och om modeller. Därefter presenteras undersökning om den svenska befolkningens en frivilliginsatser. Vi kartlägger både insatsemas omfattning och karaktär samt berör frågor det frivilliga arbetets framtidspotential. om

Efter dessa inledande kapitel riktar uppmärksamheten mot socialt inriktade

frivilligorganisationer och deras verksamheter. Beskrivningarna görs utifrån organisationemas struktur, inriktning och samarbete med den offentliga

sektorn. Därpå närbild några enskilda sammanslutningar och deras

ger en av insatser. Med utgångspunkt i två svenska kommuner varav en stor och modem liten och traditionell redovisar sedan hur man från samt en mer kommunal horisont och konkret handskas med frivilligorganisationer. ser Därefter beskrivs och analyseras tre samarbetsprojekt mellan frivilligorganisationer och socialtjänsten. Stor vikt läggs vid mötet med kommunens

tjänstemän, liksom vid de komplikationer som kan uppstå i samarbetet.

Rapporten innehåller också historisk bakgrund som bland annat beskriver en filantropins och diakonins roll samt frivilligorganisationemas betydelse för den framväxande välfärdspolitiken. I de sista kapitlen beskrivning av frivilligsektoms ställning i ger en Danmark, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. I avslutningen sammanfattas några av studiens viktigaste resultat. Vi pekar

även på angelägna forskningsområden och intressanta utvecklingsmöjligheter. Arbetet med utredningen har pågått under ett år och en viktig förutsättning för

dess genomförande har varit att många människor visat intresse för undersökningen och varit tillmötesgående i de studier genomfört. Det gäller främst

organisationsföreträdare olika nivåer, representanter för den offentliga sek-

torn samt forskare. Vi vill tacka alla men speciellt Svenska röda korset som ett generöst ekonomiskt stöd gjorde det möjligt att genomföra den genom befolkningsstudie som redovisas i rapporten.

Sammanfattning 15

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att göra en grundläggande kartläggning av den

frivilliga sektorn, med tonvikt dess sociala verksamheter och insatser. Detta

syfte försöker vi uppnå genom att:

presentera grundläggande begrepp, terminologi och modeller med hjälp av

vilka den frivilliga sektorn kan avgränsas och förstås, redovisa kartläggning svenska folkets frivilliga insatser deras om- - en av fattning, karaktär och bestämningsfaktorer, beskriva frivilliga organisationer och verksamheter inom det sociala områ- det, beskriva frivilliga verksamheter från socialtjänstens infallsvinkel, -

spåra det frivilliga sociala arbetets framväxt i Sverige genom en historisk

översikt, göra utblickar mot fyra europeiska länder, med tonvikt den sociala fri- villigsektoms ställning i dessa länder.

Här följer sammanfattning det viktigaste innehållet i rapportens kapitel. en av

ordval 1 2 Begrepp, modeller och kapitel och

Vi kan räkna med fyra olika instanser utför sociala insatser i samhället. som Det är familjen och det informella sociala nätverket, den offentliga sektorn, frivilliga organisationer samt företag. Frivilliga organisationer kan beskrivas som sammanslutningar bildade utifrån människors idéer eller intressen. De har en viss offentlig gemensamma

karaktär och någon slags organisatorisk form samt kan bildas och upplösas

beslut från myndighet. Organisationerna förutsätter frivillig anslutning utan och någon form personligt medlemskap, men syftar inte till privat av ekonomisk vinst. Till frivilligsektorn räknar vi förutom frivilligorganisationer även frivilliga arbetsinsatser inom den offentliga sektorn.

16 Sammanfattning

Terminologi

Det finns flera terminologiska alternativ till frivillig organisation eller frivilligsektorn, till exempel ideell sektor, tredje sektor och idéburet arbete. Av dessa uttryck finner vi termen frivillig mest lämplig övergripande benämning som området. Vi har argumenterat för att uttryck tredje sektor och ideell sektor som är mindre relevanta som sammanfattande benämningar. Termer som välgörenhet och filantropi har associationer som gör dem svåra att använda. Uttryck som idéburen organisation och idérörelse använder vi främst för att beskriva verksamheter där just det idémässiga draget är starkt framträdande.

Frivillig organisation, frivillig verksamhet och frivillig insats

Frivillig verksamhet är allt arbete, alla aktiviteter och insatser sker inom som en frivillig organisation eller med en sådan organisation som huvudman. Arbetsinsatserna inom en frivillig verksamhet kan utföras av avlönade anställda eller av oavlönade frivilliga. Med frivilliga insatser vi oavlönade menar arbetsinsatser som i princip är fritt valda och bedrivs inom organisom en satorisk ram. Denna organisatioriska ram kan utgöras av frivilliga organisationer, den offentliga sektorn eller företag.

Den sociala frivilligsektorn

Frivilligsektom rymmer en mångfald olika organisationer, verksamheter och

insatser. Som en grundläggande bestämning den sociala frivilligsektorn av anger att den i intention och handling primärt är inriktad ökad välfärd för individer och grupper. Inom den sociala frivilligsektorn skiljer vi mellan direkt och indirekt social inriktning. Med direkt social inriktning organisationer, verksamheter avser eller insatser med en välfärdsinriktning som uttrycks i direkta relationer till brukarna eller med andra ord utgörs direkta hjälpinsatser. Om av inriktningen istället är att utveckla välfärden opinionsbildning, politisk genom påtryckning eller genom att ge ekonomiskt stöd till sociala organisationer benämner vi den indirekt social inriktning.

Sammanfattning 17

Sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn

Vi ger en skissartad modell för beskrivning av förhållandet mellan sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn genom att skilja mellan

avsedd rollfördelning och faktisk relation.

Med avsedd rollfördelning menar vi främst frågan om hur sociala frivilligorganisationer principiellt relaterar sin verksamhet till den offentliga sektorn, det vill säga vilken roll de ser som önskvärd för den egna verksamheten att ikläda sig. Vi särskiljer då fyra olika roller med uttrycken avantgarde, komplement, alternativ och ersättning. En frivillig organisation kan betrakta sin verksamhet som ett pionjärarbete och en förelöpare till offentliga insatser. Organisationen ser sig då som det sociala arbetets avantgarde och uppfattar inte sin verksamhet som ett revir att bevaka. Organisationerna kan vara ett komplement till den offentliga sektorn som parallell resurs eller som extra välfärdsförstärkare. Som parallell resurs är frivilligverksamheten ett komplement i den betydelsen att man driver verksamheter inom samma område och av samma typ som den offentliga sektorn. När ett samhälle har en väl utbyggd offentlig välfárdsapparat kommer sannolikt frivilliga organisationer att uppfatta sig som komplement i en annan mening. Det handlar då snarare om att höja välfárdsnivån genom insatser av ett annat slag än den offentliga sektorns arbete, insatser som av resursmässiga eller principiella skäl inte kan krävas av den offentliga sektorn. Det handlar med andra ord om att vara en extra välfardsförstärkare som toppar välfärden utöver den generella nivå som tillförsäkras genom offentlig verksamhet. Om organisationens verksamhet betecknas som ett alternativ till myn

dighetens handlar det om någon typ av konkurrensförhållande. Verksamheten

avser samma område men har en karaktär som skiljer den från motsvarande verksamheter inom den offentliga sektorn. Alternativ har då betydelsen av variant och det innebär verksamheten inom både frivilligsektom att man ser och den offentliga sektorn som legitima. Men alternativ kan också betyda i stället för. Konkurrensen handlar här om att ersätta myndigheten och ta över verksamheten. Vi skiljer mellan att bli ersättare som utförare av och som garant för välfärdsinsatser.

Uttrycket faktiskt relation använder som en övergripande rubrik för sex

olika områden rör relationen mellan sociala frivilligorganisationer och den som offentliga sektorn. Dessa områden kan antydas med orden kunskap, värdering, samarbete, påverkan, kontroll och finansiering.

Inom dessa områden är inte minst diskussionen om påverkan av stort intresse.

En offentlig myndighet och en frivillig organisation kan påverka varandra flera sätt, både i riktning mot likhet och mot olikhet. En svårbedömd men viktig frågeställning är hur frivillig- och myndighetsorganiserade sociala

insatser påverkar varandra i fråga om omfattningen av insatserna. Den

18 Sammanfattning

offentliga sektorn och frivilliga organisationer kan uppfattas som korresponderande kärl. Om insatserna ökar inom den ena kategorin minskar de i den andra. En motsatt föreställning kan betecknas som idén om gemensam växt och

eventuellt gemensamt vissnande. Det är också viktigt att uppmärksamma att

myndigheter och organisationer inte bara påverkar kvantiteten av varandras insatser utan kanske främst karaktären av insatserna.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

kapitel 3

I kapitel 3 presenteras resultaten från en kartläggning av svenska folkets frivil-

liga insatser: deras omfattning, karaktär, bestämningsfaktorer och framtidspotential. Undersökningen bygger ett slumpmässigt valt riksrepresentativt uråldern 16-74 år. val av befolkningen i Resultaten visar att frivilligt arbete är betydligt vanligare i Sverige än vad kanske föreställer sig. 48 % av befolkningen i åldern 16-74 år hade utfört man frivilliga insatser under den 12-månadersperiod som föregick mättillfället, män i större utsträckning än kvinnor. Detta är en hög siffra. I länder som Storbritannien och USA, där det frivilliga arbetet anses vara särskilt väl utvecklat, är endast obetydligt högre andel av befolkningen frivilligt aktiv en jämfört med befolkningen i Sverige. Bland de frivilligt aktiva är det de är i åldern 60-74 år i genomsnitt som som arbetar flest timmar månad. Majoriteten av de frivilligt aktiva 60 % hade per utfört insatser inom endast en organisation. Den organisationstyp som samlade flest aktiva var idrottsorganisationer. Kvinnor var dubbelt så ofta som män frivilligt verksamma inom socialt inriktade organisationer.

Det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer och karaktär

De frivilliga insatsemas bestämningsfaktorer gick att sammanfatta i ett antal mönster. Ett sådant har att göra med betydelsen av att ha tillgång till sociala Resultaten från undersökningen tyder att variationema när det gäller arenor. frivilliga insatser inom olika befolkningsgrupper i stor utsträckning har att göra med skillnader i chanser att befinna sig i situationer där frivilliga insatser utförs. Resultaten visar att människor i sin mest upptagna ålder som förvärvsarbetande och med hemmavarande barn i olika åldrar, arbetar frivilligt i större utsträckning än övriga grupper. Förvärvsarbete, barn och barnens fritid är exempel faktorer som ger tillgång till många olika sociala arenor. I den äldsta åldersgruppen inom populationen var frivilligt arbete minst vanligt. Det

Sammanfattning 19

tycks som om man måste vara samhälleligt exponerad för att få möjlighet att göra frivilliga insatser. Betydelsfullt är sannolikt också att man har tillgång till rätt arenor, där steget till de frivilliga insatserna är kort ett resonemang som i resultaten stöds av att offentligt anställda oftare arbetar frivilligt än privatanställda. De frivilliga insatserna kanske härvidlag också kan ses som förknippade med särskilda kulturella värderingar. Den så kallade tärande sektorn framstår härigenom i en ny belysning. Ett annat mönster hade att göra med socioekonomisk tillhörighet och ekonomiska resurser: LO-medlemmar arbetar frivilligt i mindre utsträckning än tjänstemannagrupper. Människor som bor i hyreshus är mindre ofta frivilligt aktiva än människor i andra bostadstyper.

Att ha inflytande och kunna påverka

Vad gör då människor som arbetar frivilligt Det centrala inslaget i svenska folkets frivilliga insatser visade sig inte att hjälpa så mycket att ha vara som inflytande och att påverka. Den överlägset vanligaste frivilliga insatsen var nämligen styrelseuppdrag och administration. 65 % av de frivilligt aktiva hade utfört sådana insatser. Majoriteten av dessa hade blivit ombedda att göra detta. LO-medlemmar var i mindre utsträckning verksamma inom styrelse och administration än tjänstemän. Det frivilliga engagemanget, styrelse-administrationsuppdraget samt det faktum att man blivit ombedd alla dessa för- hållanden har sålunda socioekonomiska bestämningsfaktorer. På grundval av dessa resultat görs i kapitlet en preliminär tolkning av frivilligt arbete utifrån resursperspektivet. Individens socioekonomiska placering i samhället har inte bara betydelse för vilka sociala arenor hon befinner sig, utan har också

betydelse för hennes möjligheter i de situationer det är fråga om att använda tillgängliga resurser och påverka samhälleliga skeenden. Frivilligt arbete blir

härmed inte bara uttryck för människors handlingar utan måste också ses som uttryck för medborgerliga välfärdsresurser som är socialt ojämnt fördelade.

Att ge tid

Det är vanligare att de som kan antas ha minst tid arbetar frivilligt mer än vad som gäller för andra grupper. Det handlar om människor i de mest bamintensiva åldrarna, men också om heltidsarbetande och om människor som regelbundet hjälper anhöriga, vänner och grannar. De som redan var frivilligt engagerade kunde också i större utsträckning än andra tänka sig att engagera sig i nytt frivilligt arbete i framtiden, visar resultaten. Till detta kommer att det

20 Sammanfattning

var de i socioekonomisk bemärkelse resursstarka som oftare än övriga grupper var aktiva när det gällde frivilligt arbete. Det faktum utfört någon frivillig insats säger emellertid ingenting att man om insatsernas omfattning och karaktär. Det visade sig nämligen att det å sidan ena är de mindre resursstarka i socioekonomisk bemärkelse och å den andra de som kan antas ha gott om tid som bär upp den tidskrävande verksamheten i organisationerna. Lågutbildade personer, människor bor i hyreslägenhet, som äldre människor det vill säga grupper inom vilka färre än vad i - personer som övrigt gäller är engagerade i frivilligt arbete är när de väl engagerat sig de som till stor del sköter penninginsamling och direkta hjälpinsatser i organisationerna. Dessa typer av insatser kräver mycket tid. Ett annat resultat illustrerar samma förhållande. Bland de frivilligt aktiva utförde LO-medlemmar i genomsnitt fler timmar av frivilliga insatser än SACO-medlemmar. Män i åldern 60-

74 år var den enskilda åldersgrupp bland de frivilligt aktiva som i genomsnitt arbetade flest timmar månad, medan kvinnor i åldersgrupp de

per samma var som i störst omfattning utförde direkta hjälpinsatser.

Direkta sociala insatser

Resultaten av undersökningen visar att endast en mindre del av frivilliga insatserna har en direkt hjälpkaraktär. Ungefär 8 % av svenska folket hade varit engagerade i frivilliga hjälpinsatser inom någon organisation under året före mättillfället. 6 % av befolkningen hade utfört direkta hjälpinsatser inom det som med en relativt grovmaskig kategorisering kallade för socialt inriktade organisationer. Denna typ av insatser var vanligare bland kvinnor än bland man. Avsevärt fler personer hade utfört informellt socialt arbete 28 %. Det hand- lar om regelbundna hjälpinsatser, utan anknytning till någon organisation, för grannar, vänner och anhöriga som individen inte sammanbor med. Till största delen visade sig dessa insatser handla om hjälp till anhöriga.

Det frivilliga arbetets framtidspotential

Resultaten tyder att det frivilliga arbetet i Sverige har en potential för framtiden. En betydande andel av svenskarna är idag engagerade i frivilligt arbete. Många bland dem kan tänka sig att engagera sig i ytterligare frivilliga insatser i framtiden. Även bland de icke aktiva finns de nu grupper som tror att kommer att börja arbeta frivilligt inom de närmaste åren. Svenska folket tycker att det är viktigt att ha ett engagemang i samhällsproblemen, visar resultaten. Frågan är emellertid i vad mån människor är

Sammanfattning 21

beredda att bidra till att avlasta eller ersätta den offentliga sektorns verksamheter frivilliga insatser. Resultaten i undersökningen ger svagt stöd för genom

sådan utveckling. De intervjuade ansåg inte heller att de frivilliga organisa-

en tionerna ska ta över de uppgifter vård och social service som den offentliga av sektorn av tradition har svarat för.

Socialt inriktade frivilligorganisationer några

-

karaktäristika kapitel 4 grundläggande

I kapitel 4 byter det befolkningsperspektiv som belystes i kapitel 3 mot ett

organisationsperspektiv. Vi utgår från frivilligorganisationer som dessutom är

riksorganisationer och utför direkta sociala insatser. En ansenlig del av de som frivilligt sociala insatser utförs i organiserade former, sker i regi av dessa som organisationer. Vi inleder med att antyda hur forskningen frivilligorganisationer, såväl inom ternationellt nordisk botten ut. Här betonas speciellt värdet av den som ser norska forskningstraditionen med sin starka inriktning att utröna hur samspelet mellan staten och frivilliga organisationer kan tolkas. I kapitlet presenteras en undersökning av 56 riksorganisationer som genomförts inom för vårt uppdrag. Denna undersökning har en kartläggande, ramen deskriptiv ansats, med hjälp vi försöker ge läsaren en överblick över vars frivilligorganisationema och deras verksamhetsfält. Datainsamlingen har skett i form intervjuer med representanter för organisationerna. av Genom enkel målgruppstypologisering konstaterar vi att en mycket stor en andel de organisationer som vi vänt oss till, betraktar sin egen organisation av ett handikapp- eller klientförbund. Tillsammans med trossamfunden och som de humanitära organisationerna utgör de den överväldigande delen av alla riksorganisationer utför direkta sociala insatser. Det finns stor spännvidd melsom lan de organisationer har social inriktning. Vi talar här därför om dem som som tillhörande olika rörelser. Vi hänför de humanitära organisationerna, de reli-

giösa samfunden och nykterhetsorganisationema till det som ibland kallas idérörelsen. Denna utgjorde stommen i de första organisationsvågoma. Handi-

kapp-, klient-, pensionärs-, invandrar-, kvinnoorganisationerna och föräldraföreningarna kan däremot hänföras till intresse- och identitetsrörelser, som utgör väsentlig del tillväxten i det moderna organisationsväsendet. en av I kapitlet konstateras att det finns ett ökande inslag av organisationer som bygger olika egenorganisering, det vill säga där avsikten är att lösa gruppers den problem. Vår beskrivning visar också en hög grad av egna gruppens stabilitet och kontinuitet bland den typ av organisationer som undersöker,

trots att de är mycket heterogena. Åtskilliga frivilligorganisationer som gör di-

22 Sammanfattning

rekta sociala insatser har mycket gamla De har uppstått under alla de fyra anor. genombrottsvågor som karaktäriserar frivilligsektorns framväxt och de verkar helt olika utveckling till mötes.

Ekonomiska betingelser

När det gäller de ekonomiska betingelserna är organisationernas beroende av ekonomiskt stöd från den offentliga sektorn mycket stort, medan de medegna lens andel av de totala verksamhetskostnaden är anmärkningsvärt liten, liksom andelen från insamlade medel och bidragen från andra finansiärer. Generellt sett verkar organisationernas beroende av ekonomiskt stöd från den offentliga sektorn ha ökat under senare år. Under 1990-talets tre första år har emellertid en klar majoritet av organisationer fått mindre anslag från kommuner och landsting, samtidigt som den övervägande delen organisationerna fått ett av ökat statligt stöd. Tendensen för 1993 är att de statliga bidragen också slutar nu att öka. Samtidigt med dessa åtstramningar har emellertid antalet lönebidragsanställda ökat snabbt. Vi för relativt ingående diskussion kring en frivilligorganisationernas nära anknytning till och starka ekonomiska beroende av offentliga sektorn.

Medlemskap, aktivitet och anställningar

I kapitlet granskas också medlemskap, insatser och anställningar inom organisationerna. I linje med aktuell forskning frivilligorganisationer gör åtom en skillnad mellan medlemskap och aktivitet. Vi slår fast att de studerade organisationerna har en avsevärd utbredning i form medlemskap. Vi finner därav emot en betydligt lägre aktivitetsgrad. Aktivitetsnivån skiljer sig mycket mellan de olika organisationstyperna. Det tycks inte finnas några enkla samband mellan å ena sidan organisationernas storlek eller ålder och å den andra deras medlemmars aktivitetsgrad. Andelen medlemmar som gör direkta sociala insatser utgör l3 alla av som överhuvudtaget gör insatser inom organisationerna. Denna uppgift är identisk med de uppgifter som de aktiva själva lämnat i befolkningsstudien kapitel 3. Den största andelen socialt aktiva har handikapp- och klientorganisationerna samt nya organisationer som kvinnojourer och brottsofferjourer samt de frikyrkliga samfunden. Vi presenterar också några uppgifter kring de frivilligas medverkan inom organisationerna. De frivilliga utför huvuddelen alla av sociala insatser, men de gör också viktiga insatser för utbildning och information samt vid penninginsamlingar.

Sammanfattning 23

Ett brett utbud av verksamheter

Organisationerna har ett brett utbud av verksamheter. Fyra av fem organisatiohar såväl öppet hus verksamheter som kontaktpersoner och rådgivning. ner Omkring hälften har mottagningar av olika slag, ger rättshjälp och driver behandlingshem. Var fjärde organisation tillhandahåller logi och mat. Ett mönster i resultaten visar att under de senaste åren har en majoritet av organisationerna koncentrerat sitt utbud verksamheter samtidigt som man ökat volymen av av dessa insatser. Antalet anställda som gör direkta sociala insatser är påfallande stort. Vi har kunnat konstatera att frivilligorganisationerna bedriver socialt inriktade verksamheter i avsevärd omfattning, både frivilliga och genom anställda i de genom riksorganisationer vi undersökt. En sammantagen bild växer fram av en organisationsvärld där sociala insatser görs i en omfattning som för många antagligen

är okänd. Många verksamheter och insatser verkar ske i det tysta.

Frivilliga verksamheter på fältet en närstudie av sju

-

organisationer kapitel 5

Med hjälp av sju fallstudier beskrivs i detta kapitel frivillig, socialt inriktad verksamhet. Kapitlet utgör i visst motto fortsättning kapitel 4 eftersom en ett dess syften är att illustrera och konkretisera en del av de resultat som av presenterats i föregående kapitel. Det handlar om att exemplifiera organisationstyper och verksarnhetsformer, organisationernas ekonomiska betingelser, förhållandet mellan anställda och frivilliga samt organisationernas förhållande till den offentliga sektorn. Ett annat syfte med kapitlet är att ge läsaren en närvarokänsla vad frivillig verksamhet inom det sociala området i av Sverige för något. Presentationen begränsar sig sålunda inte till rikskan vara organisationer. Den närstudie som presenteras omfattar sju frivilliga organisationer som bedriver sociala insatser. Datainsamlingen skedde dels grundval av skriftligt material dels i form längre, halvstrukturerade intervjuer med olika represenav tanter för organisationernas verksamhet. Urvalet av organisationer gjordes strategiskt för att vi skulle kunna bild den mångfald och heterogenitet ge en av präglar den sociala frivilligsektom. Ett övergripande mål var också att som fallstudierna tillsammans skulle spegla verksamheter vänder sig till många som olika grupper i samhället.

24 Sammanfattning

Sju fallstudier

De två fallstudier inleder genomgången är stora generalistorganisationer: som Frälsningsarmén och Stockholms Stadsmission. Frälsningsarmén bedriver sociala insatser över hela landet, men har tyngdpunkten i sin verksamhet i storstäderna. Båda organisationerna har lång historia med rötter i 1800-talet och en de har idag en omfattande och vittförgrenad social verksamhet. Deras sociala insatser utförs huvudsakligen av anställd personal. Därefter beskriver vi tre frivilliga organisationer som alla utgör exempel fjärde vågens rörelser de har tillkommit efter andra världskriget. Det är fråga om handikapp- och klientorganisationer olika slag: av Bröstcancerföreningarna och deras riksorganisation BRO, bildades i som slutet av 1970-talet, en lokalförening av Riksförbundet för social och mental hälsa RSMH, en rörelse som tillkom i slutet av 1960-talet, samt ett brukarkooperativ för funktionshindrade i Stockholm STIL Stockholmskooperativet för Independent Living, bildat under 1980-talet. Alla tre är specialistorganisationer där insatserna är riktade till den Inslaget frivilliga inegna gruppen. av satser är betydligt större än i de tidigare nämnda organisationerna. Slutligen tar upp två frivilliga, socialt inriktade verksamheter härrör som från 1990-talet: Först beskrivs Kvinnogardet som utgör ett exempel på de lokala grupper som under senare decennier vuxit fram och där människor samlas kring en fråga. Kvinnogardet har karaktär av ett informellt nätverk, där mindre aktiva en grupp mobiliserar kvinnor runt aktioner som rör gruppens huvudangelägenhet.

Slutligen beskrivs ett lokalt framvuxet glesbygdsprojekt Närprojektet. Dess

mål är att erbjuda boendeservice till äldre och handikappade på landsbygden, östra Gotland. Det drivs i stor utsträckning genom frivilliga insatser.

Socialtjänsten och de frivilliga organisationerna kapitel 6

I kapitel 6 presenteras en undersökning socialtjänstens officiella politik och av faktiska samarbete medde frivilliga organisationerna. Två kommuner har studerats. Dessa valdes ett sådant sätt att de skulle bild skillnader ge en av avseende geografiskt läge, kommunens storlek och politisk majoritet. Vi valde Västerås, en kommun med 120 000 invånare, borgerlig majoritet och socialen tjänstorganisation som nyligen gjorts om efter en beställar-utförarmodell. Som kontrast valde Gällivare, liten kommun i Norrbotten med 22 000 invånare en med socialistisk majoritet och med traditionell organisering socialtjänen av sten.

Sammanfattning 25

Följande frågeställningar studerades:

1 Hur ser kommunens omciella politik för frivilligt socialt arbete ut

2 Vilka konkreta uttryck för denna politik kan man finna i socialtjänsten Mer specifikt avsågs dels ekonomiska bidrag dels kontakter och samarbete med föreningar som utför direkta sociala insatser.

Resultaten från undersökningen ger en beskrivning av hur kontakterna ser ut, visar tendenser i kommunernas politik och fångar upp centrala frågor för fördjupad diskussion. Resultatens generaliserbarhet är dock begränsad genom att undersökningen gällt endast två kommuner. Undersökningen bygger på intervjuer med politiker och anställda inom socialtjänsten samt med personer verksamma i frivilligorganisationer. Vi kompletterade intervjuerna med att igenom beslut och utredningar som rör socialtjänstens bidragsgivande och samarbete med föreningar. Den viktigaste tendensen i materialet är att likheterna mellan de två kommunerna är betydligt fler än vi förväntat. När det gäller den officiella politiken fann vi en stor enighet i båda kommudet önskvärda i att den frivilliga sektorn växer. De politiska åsiktsnerna om skillnaderna visar sig i hur man ser metoderna för denna tillväxt och vilket förhållande den frivilliga sektorn bör ha till socialtjänstens verksamheter. Här föreligger dock oklarheter i båda kommunerna. Tydligast kommmer detta till uttryck i Västerås. Alla intervjuade beskrev den frivilliga sektorns roll som komplementär. Men den organisation som nyligen införts i Västerås under politisk enighet har öppnat dörren för att företag, frivilliga organisationer eller andra kan få nya roller, inte minst den som ersättare av offentlig verksamhet. I Gällivare fanns mer försiktig hållning där politikernas beskrivning av komen munens politik och ambitioner stämde bättre överens med den verklighet fann i kommunerna. De konkreta uttrycken för kommunernas politik studerades bland annat att man granskade vilken policy och vilka regler som gällde för genom anslagsgivning till föreningar. En likartad tendens var att de ekonomiska bidragen blev utsatta för samma nedskärningar eller hot om nedskärningar i båda kommunerna. Detta faktum stod i kontrast till de ambitioner politikerna sade sig ha och handlade om att de ville öka de frivilliga organisationernas som insatser. I båda kommunerna har principerna för bidragsgivning förändrats i förhållande till tidigare år. Dels görs en tydligare markering av vilka slags verksamheter och insatser som bör ges stöd, dels sker ökad kontroll av ansökningar och uppföljning bidragen. Det finns likartad utveckling bort från schaav en blonmässigt utbetalade allmänna bidrag till förmån för riktade bidrag till sociala insatser. Insatser för ungdomar i riskzonen prioriteras i båda kommu- De drabbas hårdast nedskärningarna i allmänna bidrag är nerna. som av pensionärsföreningarna, med stora medlemstal och många aktiviteter fått som

26 Sammanfattning

ansenliga bidrag tidigare.

De faktiska kontakterna och samarbetet med den frivilliga sektorn har Ökat i

båda kommunerna. I stor utsträckning handlade dock ökningen av kontakter om styrning, kontroll och uppföljning från kommunens sida. Konkreta samarbetsförsök finns i båda kommunerna, mest utvecklade inom missbrukssektom. Inom äldreomsorg och inom andra delar individ- och av familjeomsorg görs flera trevande försök men där är bristen på kunskap och behovet av metodutveckling tydliga. Det tycktes enklare att få till stånd kontakter i Gällivare, den lilla kommunen, där vi också fick intryck av att det var lättare att ta vara på initiativ från frivilliga. De lokala föreningar som tillfrågades om sin syn kommunen berättade om problem och oro inför knappheten resurser som drabbar dem när kommunerna har ont om pengar. Här finns en skillnad mellan små och stora föreningar, där de mindre kände sig mer hotade. Flera föreningar uttryckte också tveksamhet till att kommunens initiativ ta över delar av socialtjänstens verksamhet.

Att förverkliga idé kapitel en 7

I detta kapitel ges i form av fallstudier några mer ingående exempel kontakter och samarbete mellan socialtjänsten och de frivilliga organisationerna. Exemplen visar socialjänsten ur den frivilliga verksamhetens perspektiv. Ett av de exempel som beskrivs handlar om missbruksvård, där de frivilligas insatser har en lång tradition. De andra två exemplen rör äldreomsorg och ungdomsvård, där det finns ett stort intresse för nya kontakter och där initiativ nya uppmuntras av kommunerna. Syftet med dessa exempel är dels att inspirage tion och idéer, dels att visa möjligheter och begränsningar och hur kan man handskas med dem.

Frivilligt socialt arbete en historisk översikt

-

kapitel 8

Syftet med kapitlet är att ge en översiktlig historik över den roll som det frivilliga sociala arbetet spelat och hur det påverkat och påverkats den socialpoliav tiska utvecklingen i Sverige under de senaste århundradena. Problemen och konflikterna kring vem som ska ta hand och för de om ansvara fattigas försörjning har funnits åtminstone sedan tillkomsten av nationalstaterna under 1500-talet. Den lutheranska samhällsläran angav att alla människor tillhörde tre skilda sociala stånd, hushållet, församlingen och staten, som hade ansvar för det ekonomiska, andliga respektive politiska livet. Om husbonden inte kunde eller ville försörja dem som ingick i hushållet skulle församlingen

Sammanfattning 27

träda in, och i sista hand ansvarade staten eller kungen för alla undersåtars väl och Äldre tiders fattigvård och fattigvårdslagstiftning kan således sägas ha ve. växt fram som följd av intressekonflikter mellan de olika nivåerna i det en samtida samhällets sociala organisation. Som en följd av dessa konflikter och den njugghet som visades de fattiga försökte allt fler grupper som tillhörde den sakta framväxande medelklassen att bygga upp olika system för att försörja dem inom den egna gruppen som drab-

bades av försörjningssvårigheter. Detta försäkringsväsende kom även att ingå i

ett moraliskt uppfostringsprogram. Försäkringsprincipen anslöt till en av de viktigaste ideologiska principerna för den sociala verksamheten under 1800talet, nämligen vad kallades hjälp-till-självhjälp. Även i den socialpolitisom ska reformverksamheten spelade försäkringsprincipen en viktig roll.

Föreningar för välgörenhet och filantropi

Med början på 1810-talet bildades i Sverige flera föreningar som syftade till att

intensifiera och organisera den enskilda välgörenheten. Bakgrunden till detta

var att fattigdomen vid denna tid påtagligt ökade och många var rädda för att denna skulle komma att påverka hela den sociala och politiska utvecklingen. Välgörenheten riktades dels till nödlidande som hade levt inom eller var befryndade med den egna samhällsklassen, dels till värdiga fattiga som drabbats av svårigheter utan egen förskyllan.

Under 1800-talets lopp skedde en påtaglig feminisering av filantropin både

om man ser till vilka som var aktiva medlemmar i de olika föreningarna och om man uppmärksammar de ideologiska inslagen i föreningarnas program och verksamhet. Tanken att män och kvinnor hade skilda egenskaper och uppgifter i samhället hade utan tvekan stor betydelse för denna omorientering av filantropin från patriarkal välgörenhet till personligt inriktad hjälp till själven hjälp. Ett annat inslag i 1800-talets filantropi var de skolhem och institutioner som inrättades framför allt för olika grupper av barn och ungdomar efter initiativ från enskilda personer, föreningar eller stiftelser av olika slag. Gemensamt för dessa skolhem och institutioner var förutom den filantropiska avsikten att de hade en pedagogisk inriktning. Ytterligare ett inslag i den filantropiska verksamheten som fick ökad betydelse under l800-talet var de undersökningar av olika sociala förhållanden som genomfördes av enskilda eller på initiativ av organisationer eller stiftelser. l flera fall var dessa undersökningar både omfattande och för sin tid vetenskapligt banbrytande. Den gren av den filantropiska verksamheten som fick störst betydelse för den socialpolitiska utvecklingen var dock de många föreningar och samarbetsorganisationer såg sin viktigaste uppgift att försöka påverka stat och som som

28 Sammanfattning

kommun att reformera sociallagstiftningen och förbättra fattigvården. I böcker, pamfletter och tidskriftsartiklar försökte man påvisa att de sociala problemen var av en sådan omfattning och svårighetsgrad att det krävdes omfattande insatser från både stat och kommun för att komma till rätta med dem. Med början från 1910 fick dessa påtryckningar konkret betydelse för den socialpolitiska reformverksamheten. Motsättningarna mellan företrädarna för den enskilda respektive den offentliga sociala verksamheten ökade dock under mellankrigstiden och blev särskilt tydliga efter andra världskriget. Detta berodde dels en socialpolitisk och ideologisk mobilisering särskilt inom socialdemokratin, dels framväxten av starka organisationer som företrädde de professionella grupperna inom den offentliga vården och omsorgen. Som en följd av detta tystnade många av företrädarna för de frivilliga organisationerna, och de deltog alltmer sällan i den offentliga debatten. Under efterkrigstiden har dock en ny typ av föreningar etablerats som fått betydelse för den socialpolitiska debatten. Det gäller det stora antal patient-, klient-, brukar- och föräldraföreningar som bildats.

Utblickar mot Europa kapitel 9 och 10

I många europeiska länder spelar de frivilliga organisationerna en viktig roll inom sjukvård och social service. I vår undersökning den frivilliga sektorn av har därför inkluderat några utblickar mot andra länder, utan anspråk fullständighet. I kapitel 9 vänds blicken mot vårt nordiska grannland Danmark. I kapitel 10 presenteras Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Vår utgångspunkt i valet av länder har varit en önskan att få en bred erfarenhctsram: dels ville spegla utvecklingen i en oss närliggande nation, dels ville inkludera länder med en helt annan tradition i fråga om socialpolitik och när det gäller den frivilliga sektorns roll i denna.

Danmark

Sedan mycket lång tid har frivilliga organisationer ansvarat för vård och omsorg i Danmark, inte minst institutioner. När välfärdssamhället byggdes ut i samhällets regi skedde detta i samförstånd med organisationerna. Ju snabbare och mer verksamhet samhället tog över dess bättre, var en vida spridd hållning bland organisationerna. Frivilliginsatserna blev osynliga i den danska socialpolitiska debatten trots att de hela tiden utfördes och frivilligorganisationerna växte i antal. Vid början av 1980-talet påbörjade socialdemokraterna en långsiktig satsning experiment och försök för att utveckla vården och omsorgen i Danmark.

Sammanfattning 29

Man uppnådde också en bred politisk enighet kring behovet av att göra kraftfulla satsningar frivilligsektorn, fastän dessa satsningar kom att ske utifrån skilda ideologiska intressen och utgångspunkter. Detta ledde bland annat till inrättandet av ett permanent utskott för frivilligsektorn under socialdepartementet. Utskottet har satsat intensivt att synliggöra och underlätta det frivilliga sociala arbetet, bland annat genom att skapa ett nationellt center för frivilligt arbete. Vid sidan av dessa satsningar har den danska staten avsatt särskilda för att stödja och utveckla frivilligt socialt arbete. pengar -

Samtidigt med att denna utveckling påbörjades uppifrån initierades en utveck-

ling underifrån. Den styrdes delvis av samma skäl som den förra, det senare vill säga missnöje med socialstaten, men hade en delvis annan drivkraft. Som följd av bland annat denna utveckling och av förändrade strukturella betingelser har det skett en explosion av frivilligarbete i alla dess former under 1980- och början l990-talet. Vissa verksamheter har startats i regi av frivilav ligorganisationerna medan andra uppstått såsom spontana självhjälpsgrupper. De danska frivilligorganisationerna är i stor utsträckning beroende av stat och kommun för att finansiera sina verksamheter, men de har även ett större antal andra inkomstkällor än vad som gäller för Sverige. Utifrån frivilligorganisatioperspektiv tycks nu den största faran vara att organisationerna ska bli nemas det som kallas för sociala entreprenörer. Från många håll påpekas risken med

att de frivilliga inte ska kunna upprätthålla sin granskande och ifrågasättande

funktion, utan bli vad man benämnt 34 kommunaliserade och mista sin egenart.

Tre länder

I kapitlet diskuteras kortfattat följande frågor: Vilken ställning har den

frivilliga sektorn i Frankrike, Tyskland och Storbritannien Vilken roll spelar de socialt inriktade frivilliga organisationerna som producenter av social väl-

färd inom sjukvård, social service och omsorg

- De länder som presenteras är alla moderna välfärdssamhällen som har betydelsefulla likheter men som också skiljer sig i för socialpolitiken viktiga områden. I samtliga tre spelar dock de socialt inriktade frivilliga organisatioviktig roll för sjukvård och social service. Under det senaste decenniet nerna en har den frivilliga sektorn fått en alltmer artikulerad och framskjuten ställning, både som tema i samhällsdebatten och som producent inom det sociala fältet. Det gäller särskilt för Frankrike och Storbritannien. Förväntningarna från

samhällets sida på de frivilliga organisationerna har ökat påtagligt. Det handlar

inte bara om att man vill att organisationerna ska komplettera den offentliga servicen, sina insatser, utan också om att man vill att de ska ersätta genom denna genom att tillhandahålla ett billigare och effektivare utbud av service och verksamheter. Detta drag är särskilt tydligt i Storbritannien.

30 Sammanfattning

Frankrike

I Frankrike används uttrycket économie .vocfiale för att beskriva den frivilliga sektorn och dess verksamheter. Förhållandet mellan staten och den frivilliga sektorn har av historiska skäl präglats av en ömsesidigt avvaktande hållning och konkurrensförhållanden har ofta rått. Sedan början av 1980-talet har dock en förändring kunnat iakttagas. 1983 genomfördes en formellt sett omfattande decentralisering av stort avstånd det franska samhället med bland annat konsekvenser för socialpolitikens organisation och ansvarsförhållanden. De frivilliga organisationerna har nu blivit ett viktigt instrument och en samarbetspartner när det gäller decentraliseringens genomförande det sociala området i kommunerna. Under hela efterkrigstiden har emellertid de frivilliga organisationerna haft betydelse inom sjukvård och inom den del av det sociala fältet kallas för som action sociale. Organisationerna driver verksamhet i olika former: de genomför egna program eller utför uppdragsverksamhet den offentliga sektorn. Ungefär 90 000 organisationer är verksamma inom sjukvård och inom det sociala området. De frivilliga organisationernas finansieringsstruktur varierar, men det finns ett generellt inslag av ökande ekonomiskt stöd från den offentliga sektorn.

Tyskland

l Tyskland är den frivilliga sektorn en integrerad del av samhällets maktstruktur ekonomiskt och politiskt med stabila allianser i förhållande till staten - och de politiska partierna. Inom social välfärd samt hälso- och sjukvård har den frivilliga sektorn i Tyskland en utomordentligt stark position, och dess förhållande till staten präglas av långtgående samförstånd och samarbete. Med stöd av subsidiaritetsprincipen i sociallagstiftningen har socialt inriktade frivilliga organisationer i praktiken nästan en monopolställning inom vissa områden för social service. Det är i huvudsak sex stora välfärdsorganisationer som har denna ställning. Dessa utför merparten av all social service inom de områden som rör barn och familj, äldre och handikappade samt ungefär en tredjedel av all sjukvård.

Sammanfattning 31

Storbritannien

I Storbritannien verkar ett stort antal frivilliga organisationer inom hela det sociala området. Bland dessa intar de organisationer som har legal status som Charity en speciell ställning. Det finns idag ungefär 166 000 registrerade charities. De socialt inriktade organisationerna har sedan andra världskriget haft en betydelsefull roll som komplement till samhällets välfärdspolitik. Sedan slutet av 1970-talet har dock fundamentala förändringar välfärdssamhället börjat av genomföras. Syftet har varit att den offentliga sektorns monopolställning inom sjukvård och social service ska ersättas med mer marknadsorienterade lösningar, mer ansvar för individen och familjen själv samt med mer välgörenhet och frivilligt arbete. De frivilliga organisationemas ställning har härmed förändrats. Deras insatser förväntas inom vissa områden utgöra nu en ersättning för sådan service som samhället svarat för tidigare, och organisationerna förväntas axla en mer marknadsinriktad utförarroll i konkurrens med andra aktörer. Genom lagen om Community Care, trätt i kraft under 1993, decentralisesom rades social service och omsorg i stor utsträckning till närmiljön. I takt med denna förändring har de frivilliga organisationerna fått ett ökat för ansvar bland annat äldre- och handikappomsorg, samt vård och rehabilitering drogav missbrukare.

Avslutning

I en kort avslutning pekar vi några viktiga linjer i utredningen och berör behovet av forskning, utbildning och utvecklingsarbete. Till sist gör några reflexioner om frivilligsektoms framtid.

Begrepp och modeller 33

Begrepp och modeller

Erik Blennberger

Frivilligt socialt arbete har blivit alltmer officiellt efterfrågat sedan slutet av 1980-talet. Denna nya uppmärksamhet har ett tydligt samband med välfärdssamhällets kris och tar sig bland annat uttryck i konferenser, artikelserier och

forskningsprojekt. Med både förhoppning och tveksamhet ställs frågan

om frivilliga sociala insatser kan spela en viktig roll för att bevara den svenska välfärden. För att ta sig an den typen av frågor behöver kunskap frivilligt man om socialt arbete, dess omfattning, inriktning och funktion i det svenska samhället. l

den här utredningen vill ge ett bidrag till en sådan kunskapsuppbyggnad. En första uppgift blir då att redogöra för centrala begrepp och att välja språkbruk för att tillgodose behovet av klarhet och språklig smidighet. Benäm-

ningen av det här området varierar; exempel uttryck används är ideell som sektor, tredje sektor, frivilligsektor, civilt samhälle, idéburet arbete, humanitär verksamhet, filantropi och välgörenhet. Det skiftande och ganska oklara

språkbruket kan delvis bero att forskningsintresset med tillhörande be-

greppsprecisering har varit svagt för detta samhällsområde. Dessutom finns det en uttalad handlingsorientererad inställning bland de aktiva inom området:

begreppsanalys och språkfrågor står knappast dagordningen. Det kun-

nya skapsintresset för frivilligt socialt arbete gör det dock viktigt att ge utrymme

en diskussion om grundläggande begrepp och lämpligt språkbruk. De två

första kapitlen handlar om dessa frågor.

Vi gör först en översiktlig beskrivning genom att ta utgångspunkten i sociala

insatser och relatera frivilliga organisationer till tre andra instanser gör som sociala insatser, nämligen familj, offentlig sektor och företag. Frivilligt socialt arbete är dock bara en del av alla frivilliginsatser och i en andra del av kapitlet gör vi en mer generell bestämning av frivilligsektom. Därefter avgränsas den sociala frivilligsektom och i en fjärde kapiteldel gör vi ett utkast till en modell för att beskriva relationen mellan sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn. Det andra kapitlet med rubriken Språkbruk och ordval är främst en fördjup-

ning av diskussioner och ställningstaganden i det första. Vi går igenom inne-

börden i några vanliga uttryck med anknytning till frivilligsektom i allmänhet och till den sociala frivilligsektom i synnerhet. Läsare som till äventyrs är mindre lidelsefullt intresserade av frågor om ordval och begreppslig ordning kan förslagsvis ge det andra kapitlet en mer summarisk uppmärksamhet.

2 I3-IO68

34 Begrepp och modeller

Olika sammanhang för sociala insatser

Sociala insatser sker i olika sammanhang och en aktuell översikt över den sociala sektorn i Sverige kan utgå från fyra olika instanser som utför insatser. Det är familj och informellt socialt nätverk, offentlig sektor, frivilliga organi-

sationer och aktionsgrupper samt företag

FAMILJ OCH INFORMELLT SQCIALT NATVERK FRIVILLIG ORGANI- FÖRETAG SATION AKTIONS- GRUPP OFFENTLIG SEKTOR MYNDIGHET

Dessa olika instanser påverkar varandra och kan samverka på flera sätt. Spörsmål om vilken omfattning eller typ av insats som är lämplig för respektive instans rör både kulturellt-historiska, ideologiska, praktiskt-metodologiska och samhällsekonomiska frågor. I denna kapiteldel ger vi en grundläg-

gande beskrivning av frivilligorganisationer genom jämförelser med familj och informellt socialt nätverk, offentlig sektor samt företag.

Familj och informellt socialt nätverk i relation till frivilliga

organisationer

Den största delen av alla sociala insatser sker inom ramen för familjen och det informella sociala nätverket. Sådana insatser kan betecknas som anhörigvård eller närståendevård Mätt i arbetstimmar bedöms till exempel närståendevård äldre vara mer än dubbelt så omfattande som den offentliga sektorns av insatser Vi skiljer mellan å sidan insatser för närstående inom samma ena hushåll och å andra sidan regelbundna insatser för grannar och vänner eller för anhöriga man inte bor samman med. I utredningens befolkningsstudie som har vi ställt frågor om den senare typen av hjälpinsatser, som kallar in-

formella sociala insatser.

Sociala insatser utförs också av olika frivilliga organisationer och aktions- Sådana sammanslutningar skiljer sig från ett informellt socialt nätgrupper. verk främst att de bildas utifrån en eller flera gemensamma idéer eller genom intressen. Verksamheten ligger utanför den omedelbara privata sfären och har

Begrepp och modeller 35

någon form av offentlig status. Denna offentliga status kan ha olika nivåer, som till exempel att organisationen är en juridisk person och definieras enligt Föreningslagen. En annan typ av offentlighet utgörs organisationers doav kumentation genom till exempel protokoll, årsberättelser och medlemstidningar. Nystartade eller mer kortsiktigt inriktade aktions- och Stödgrupper kan dokumentera sin verksamhet i form ett och organisationsav upprop graden utgörs kanske bara av en telefonlista med de aktiva. Vi namnen

använder uttryck som informell aktionsgrupp och informell stödgrupp4 för

vissa sociala grupperingar utan formell föreningsbildning, med men gemensamma intressen eller idéer. Det är sammanslutningar som har ett slags offentlig karaktär utan att vara juridiska personer. Det finns en mängd sådana mindre och lokalt begränsade stöd- och aktionsgrupper. Ett illustrativt exempel en sådan grupp är Ringblommoma i Farsta i södra Stockholm. Den består av sju pensionerade kvinnor de flesta med yrkesbakgrund inom hemtjänsten erbjuder så kallade trygghets- - som ringningar till andra pensionärer i Farsta. Redan från början av verksamheten erbjöd sig socialtjänsten att betala kostnader för telefon och information, men insatserna görs utan ersättning. Ringblommoma var ursprungligen vänen krets som fick en idé att göra en social insats och så att säga bli informell en stöd- och aktionsgrupp. Genom att efter ett års verksamhet fick gruppen par

en privat donation, var man tvungen att göra ytterligare en formalisering och

bilda en förening med styrelse och revisorer. Grupper av det slaget är en

viktig del av frivilligsektom.5

En sammanslutning inom frivilligsektom skiljer sig alltså från familj och informellt socialt nätverk genom att den bildas utifrån gemensamma idéer eller

intressen, den har en viss offentlig karaktär och antar något slags organisato-

risk form. Det finns intressanta relationer mellan frivilligsektor och familj, till exempel har flera frivilligorganisationer en verksamhet nära relaterad till medlemmarnas familjesituation. Det gäller till exempel handikapprörelsen, anhöriggrupper av olika slag liksom en aktions- och stödgrupp Farsor som och Morsor stan.

Offentlig sektor och frivilliga organisationer

En frivillig organisation skiljer sig från den offentliga sektorn att genom organisationen och dess verksamhet inte har kommit till genom ett myndig-

hetsbeslut, och den kan också upplösas utan beslut från myndighet Del-

tagande i organisationen förutsätter dessutom frivillig anslutning och ett per-

sonligt medlemskap.7 Svenska kyrkan utgör ett slags kombination frivillig

av organisation och offentlig myndighet. En församling inom Svenska kyrkan kan inte upplösa sig själv, men medlemskapet i församlingen är frivilligt. Inom Svenska kyrkans ram finns det också flera frivilliga organisationer.

36 Begrepp och modeller

Vi använder uttrycket frivilligsektor i en vidare mening än frivilliga organisationer och deras verksamhet. Till frivilligsektom räknar vi även frivilliga arbetsinsatser inom den offentliga sektorn Det finns flera uppgifter inom raför den offentliga sektorn som är helt oarvoderade eller ges en arvodemen

ring mer symboliskt slag Exempel sådana frivilliginsatser är att vara

av klassförälder, lekmannaövervakare inom kriminalvården, Stödperson inom den psykiatriska tvångsvården, kontaktperson för psykiskt utvecklingsstörda samt kontaktfamilj för flyktingar eller barn och unga.

Företag och frivilliga organisationer

Sociala insatser kan också utföras av företag inriktade privatekonomisk vinst. I Sverige tycks det bli allt vanligare att privata företag utför offentnu ligt reglerade och finansierade sociala insatser entreprenad. Sådan entreprenadsverksamhet bedrivs också och i mycket högre grad av frivilliga - organisationer. Den eventuella vinst verksamheten ger används då för att som berika organisationen och skapa förutsättningar för andra insatser. Det finns också olika mellanformer av företag och frivilligorganisation. En organisation kan aktieägare i företag eller grundare av stiftelser. Sådana vara stiftelser räknar vi också till frivilligsektom liksom även olika kooperationerlo.

Frivilliga organisationer och frivilligsektom en summering

-

Med frivilliga organisationer menar sammanslutningar som:

har bildats utifrån gemensamma idéer eller intressen -

har en viss offentlig karaktär och något slags organisatorisk form

kan bildas och upplösas utan beslut från myndighet bygger frivillig anslutning och ett personligt medlemskap i någon form inte syftar till privat ekonomisk vinst. -

Frivilliga organisationer kan till exempel utgöras av sammanslutningar som lokalföreningar och centralorganisationer liksom av vissa stiftelser och kooperationer. Med frivilligsektom vi frivilliga organisationer och deras verksamhet menar samt oavlönade insatser inom den offentliga sektorn. En summerande karaktäristik av frivilligsektom som i huvudsak är i linje med våra förslag till avgränsning Gidron, Kramer och Salamon. De ger ges av

följande beskrivning av organisationer inom frivilligsektom third sector:

Begrepp och modeller 37

Det utmärker dessa organisationer är att de konstitutionellt är skilda

som från statsmakten, de har inte primärt en kommersiell karaktär och syftar inte till ekonomisk vinst även om de kan göra ekonomiska vinster som används för verksamhetens primära syfte, de har sina egna former för

självstyre och vänder sig till allmänheten. vår översättning

En grafiskt beskriven avgränsningsmodell som vi finner intressant har utfor-

Pestoff. Modellen kallas välfärdstriangeln eller välfärdsblandningen mats av

och utgår från de fyra olika instanser för sociala insatser som vi diskuterat.

Dessa instanser relateras till varandra med hjälp av tre distinktioner: komplex informell, icke-vinstmaximerande vinstmaximerande samt offentlig - - -

privat. De tre cirkelsegmenten och de tre små trianglarna anger gränsfall av

institutioner och organisationer.

ä S + ° ø 3 .å 9 ° -, ö STAT Å .ç f; å, 4 Offentliga. Ãå myndigheter

Offentlig

SEKTUR Privat

,..:,;:..;:,§;,.

or3.

SAMHÄLLE MARKNAD Hushåll, familjer osv Privata företag

.Li

x

.

38 Begrepp och modeller

Vi ser den här välfärdstriangeln som en tilltalande grafisk illustration men har invändningar mot användningen av ett par termer, nämligen uttrycken samhälle och tredje sektorn. Särskilt det senare uttrycket förefaller diskutabelt. Tre sektorerna har egna innehållsbestämda benämningar stat, av sam-

hälle och marknad medan den fjärde sektorn, utan innehållsbestämt namn,

kallas tredje sektorn. Vi föredrar istället uttrycket frivilligsektorn. I nästa kapitel har vi en mer utförlig diskussion om uttrycket tredje sektorn och dess bakgrund. Frivilliga organisationer och frivilligsektorn kan behöva avgränsas mer distinkt än vad vi finner relevant inom ramen för den här utredningen. Avgränsningar och klassiñkationsmodeller är beroende av sammanhang och syfte. Hur man än gör sådana begreppsbestämningar stöter man komplicerade gränsdragningsproblem. 14

Frivilligsektorn: organisationer, verksamheter och

insatser

I detta avsnitt diskuterar vi inte främst frivilligsektorn utifrån dess sociala insatser utan frivilligsektorn i allmänhet. Vi har använt flera uttryck kombinerade med frivillig, främst sektor, organisation, verksamhet och insats. Av dessa uttryck är frivilligsektor den övergripande kategorin, som inbegriper frivillig organisation, frivillig verksamhet och frivillig insats.

Sektorbegreppet

Den vanligaste användningen av ordet sektor avgränsar organisationer och institutioner, till exempel i uttrycket offentlig sektor. Det är också i husom vudsak så vi använder ordet och frivilligsektorn avser då vissa typer av organisationer. På verksamhetsnivå finns det ofta ett samspel mellan offentlig sektor och frivilligsektor, till exempel om en institution finansieras och delvis regleras den offentliga sektorn men ändå har en frivillig organisation som av huvudman. Organisationer från olika sektorer är involverade. En del forskare är tveksamma till användningen ett strikt sektorsbegrepp, främst av det av skälet att det inte gör rättvisa det moderna samhällets komplicerade karaktär. Uttrycket sektor används också i svenska språket i en mindre strikt betydelse för att beteckna vissa typer av verksamheter och insatser som har något gemensamt oavsett deras organisatoriska hemvist. Exempel sådana uttryck är kultursektorn, hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala sektorn. Det är

Begrepp och modeller 39

till denna användning ordet sektor anknyter då finner det naturligt att av räkna frivilliga insatser inom den offentliga sektorn som en del av frivilligsektom.

Frivillig organisation och frivillig verksamhet

Frivillig organisation har vi främst beskrivit i relation till familj och informellt socialt nätverk, till offentlig sektor samt till företag med privata vinstintressen. Frivillig verksamhet är allt arbete, alla aktiviteter och insatser som sker inom frivillig organisation eller med en sådan organisation som huvudman. En en del verksamheten är det inre organisationsarbetet som till exempel styrelav seuppgifter, administration och insamlingsaktiviteter. Verksamheter av mer utåtriktat till exempel besöksgrupper, körsång och idrott eller slag kan vara utgöras av institutioner som sjukhus, behandlingshem och folkhögskolor. Arbetsinsatserna inom en frivillig verksamhet kan utföras av avlönade anställda eller av oavlönade frivilliga, och verksamheten kan finansieras genom till exempel insamlingar, avkastning på värdepapper eller genom medel från den offentliga sektorn. I åtskilliga frivilliga organisationer genomförs stora delar av verksamheten av avlönade anställda och inte sällan till stor del genom medel från den offentliga sektorn.

Frivillig insats

Frivilliga insatser är oavlönade arbetsuppgifter som i princip är fritt valda

och bedrivs inom något slags formaliserad ram inom frivilliga organisationer,

offentlig sektor eller företag. En betydande del av all verksamhet som bedrivs av frivilliga organisationer utgörs naturligtvis av sådana frivilliga insatser. Även arbetsuppgifter inom familj och informellt nätverk skulle möjligen kunna betecknas som frivilliga insatser. Vi följer dock en etablerad praxis att inte ge uttrycket en så vid innebörd, bland annat av det skälet att valfriheten i

fråga om sådana insatser ofta är begränsad. Ibland kan dock problem inom familj och socialt nätverk bli anledning till att man söker sig till eller bildar

en organisation eller aktionsgrupp, som just vill åtgärda dessa problem. Insatinom sådan ram kan då betecknas som frivilliga insatser. De har en ser en organisatorisk sida och vänder sig inte enbart till personer inom det egna nätverket. Uttrycket frivillig insats använder vi inte heller för att beteckna spontana hjälpinsatser i vardagslivet som sker utan någon slags organisatorisk ram. Sådana sociala handlingar är en nödvändig del av samhällslivet och sannolikt mycket viktigare än regelrätta frivilliginsatser, men det blir begreppsligt för-

40 Begrepp och modeller

bryllande om de ges den beteckningen. Sådana insatser kan snarare betecknas som spontana handlingar, vardagliga insatser eller dylikt. Arbetet med den här utredningen faller inom frivilligsektom i den betydelsen att det sker inom ramen för forskningsavdelningen vid Sköndalsinstitutet inom Stiftelsen Stora Sköndal, som bildats av Stora Sköndals Diakonisällskap. Utredningen är därmed en frivillig verksamhet men inte en frivillig insats enligt de definitioner vi angett.

Den sociala frivilligsektom

Frivilligsektom rymmer en mångfald olika organisationer, verksamheter och

insatser. Den har en minst lika heterogen karaktär som den offentliga sektorn, omfattar till exempel barnomsorg, vägbyggen och militärt försvar. Det som finns flera olika möjligheter till indelning av frivilligsektorn, till exempel utifrån Organisationsform, verksamhetsområde, målgrupper, verksamhetsformer

och värderingsgrund. Den här utredningen handlar främst om den del av

frivilligsektom har social inriktning. Vi begränsar oss därför till att som en försöka göra en klassifikation som särskiljer den sociala frivilligsektom.

Social inriktning

Som grundläggande bestämning av den sociala frivilligsektom kan anges

en att den primärt är inriktad ökad välfärd för individer eller grupper. Detta välfärdskriterium kan sedan preciseras utifrån tre aspekter: intention primär

välfärdsavsikt, handling välfärdsinriktad aktion och effekt faktiskt välfärdsresultat.18 Frågan om den faktiska välfärdseffekten av en viss verksam-

het är ytterst viktig, men ibland svår att besvara. Det är därför vanskligt att använda bedömningar av effekten för att begreppsligt avgränsa den sociala frivilligsektom. Vår utgångspunkt är istället vad man anger som sin intention och vad man faktiskt gör. Den socialt inriktade frivilligsektom omfattar då organisationer, verksamheter och insatser i intention och handling har en primär välsom

färdsinriktning Vi är medvetna om att detta är en ganska grov avgränsning

och den kan behöva preciseras inom ramen för vidare forskningsarbete. En komplikation med avgränsningskriteriet är att en organisation, en verksamhet eller insats kan ha flera parallella intentioner utan att någon kan sägas vara en primär. Till den sociala frivilligsektom hör då till exempel inte kulturverksamhet, religiöst gudstjänstliv eller arbete för djurens rättigheter, kanske inte heller idrottsrörelsen. Avgränsningskriteriet primär välfärdsinriktning uttrycker ingen värdering legitimiteten i olika inriktningar och inte heller någon beav

Begrepp och modeller 41

dömning av vilka faktiska sociala effekter en viss verksamhet har. Det är möjligt att till exempel en fotbollsklubb eller en teatergrupp ger större samlade välfärdsvinster än motsvarande verksamhetssvolym inom till exempel PROs Väntjänst eller kyrkliga hembesöksgrupper. En annan sak är det om till exempel teater eller bön används instrumentellt som en medveten metod i socialt arbete, som vid Fryshuset i Stockholm eller inom LP-stiftelsens behandlingsarbete. Teater och bön blir då ett slags social verksamhet utöver sina andra syften och funktioner. Även förebyggande arbete olika slag liksom opiav

nionsbildning för generella välfärdspolitiska åtgärder kan betecknas som social verksamhet om utgångspunkten är en uttalad primär välfärdsintention.

Med frivilligt socialt arbete bokens titel avser vi uppgifter som har en - -

primär välfärdsinriktning och som utförs antingen som oavlönade insatser

inom en organisatorisk ram eller som en arvoderad tjänst i en frivillig organisation. Uttrycket frivilligt socialt arbete används också ibland i utredningen med den snävare betydelsen av enbart oavlönade hjälpinsatser.

Direkt och indirekt social inriktning

Inom den sociala frivilligsektom skiljer vi mellan direkt och indirekt social inriktning. Med. direkt social inriktning avser vi organisationer, verksamheter eller insatser med en välfärdsinriktning som uttrycks i direkta relationer till

brukarna eller med andra ord utgörs av direkta hjälpinsatser. Om inrikt-

ningen istället är att utveckla välfärden genom opinionsbildning och politisk påtryckning eller genom att ge ekonomiskt stöd till sociala organisationer och verksamheter kallar vi det indirekt social inriktning. Det innebär att till exempel administration och utbildning inom en frivillig social organisation främst skall beskrivas som indirekta sociala insatser. Detta resonemang kan illustreras med ett enkelt schema:

DIREKT EJ DIREKT BRUKAR- BRUKAR- RELATION RELATION PRIMÄR DIREKT INDIREKT VÄLFÃRDS- SOCIAL SOCIAL INRIKTNING INRIKTNING INRIKTNING

Gränsen mellan den sociala frivilligsektom och övrig frivillighet kan dock inte dras för skarpt. Snarare handlar det om olika positioner på en glidande

skala. För att få en nyanserad beskrivning av den sociala frivilligsektom. är

det också viktigt att bedöma konkret inriktning och intention för organisaen tion, för dess olika verksamheter samt för de personliga insatserna var för sig.

42 Begrepp och modeller

Till exempel kan viss verksamhet eller insats inom en organisation ha en en primär välfärdsinriktning utan att det kan sägas vara organisationens dominerande tema. Resonemanget i den här kapiteldelen kan illustreras med ett översiktligt schema:

l INTENTION OCH HANDLINGS- BRUKARRELATION INRIKTNING FRIVILLIG VÄLFÃRDS EJ EJ l SEKTORN PRIMÄRT PRIMÄRT DIREKT DIREKT EFFEKTER MOT ÖKAD MOT ÖKAD BRUKAR- BRUKAR VÄLFÄRD VÄLFÄRD RELATION RELATION

Av vilket slag

- ORGANISATION För vilka - Kortlång sikt - - Avsedda resp VERKSAMHET oavsedda Gynnsamma - Ä resp INSATS ogynnsamma etc i

i

En organisation, verksamhet eller insats har en primär intention och en som primär handlingsinriktning mot ökad välfärd kan sedan bedömas utifrån frådirekt brukarrelation. Om det inte finns en primär inriktning mot ökad gan om

välfärd ställs inte frågan om brukarrelation. Frågor om välfärdseffekter har

markerats i särskild kolumn. Dessa viktiga frågor har dock ingen betydelse en för den rent begreppsliga avgränsningen av den sociala frivilligsektorn. I den här utredningen är främst intresserade av den del av frivilligsektorn har direkt social inriktning. Organisationer som främst arbetar med som en politisk opinionsbildning eller enbart ekonomiskt stöd till olika sociala ger verksamheter kan inte sägas ha en direkt social inriktning, eftersom insatserna inte bygger direkt brukarrelation med direkta hjälpinsatser. Sådana en organisationer ligger därför utanför vårt huvudintresse, även de ingår i om utredningens befolkningsstudie. Då det gäller kyrkor och andra religiösa organisationer omfattas de enbart med avseende sina direkta sociala insatser.

Begrepp och modeller 43

Sociala frivilligorganisationer och den offentliga

sektorn

Förhållandet mellan den offentliga sektorn och sociala frivilligorganisationer kan beskrivas utifrån olika teorier och kunskapsintressen. Denna kapiteldel är ett utkast till en modell för att undersöka och beskriva detta förhållande och

skiljer då mellan avsedd rollfördelning och faktisk relation. I avsnittet

om av-

sedd rollfördelning behandlar frågan om hur sociala frivilligorganisationer

principiellt relaterar sin egen verksamhet till den offentliga sektorn. Vi beskriver fyra olika relationsbestämningar med uttrycken avantgarde, komplement,

alternativ och ersättning. Under rubriken faktisk relation diskuterar vi förhål-

landet mellan frivilligorganisationema och den offentliga sektorn ett mera generellt plan och inte enbart utifrån organisationemas verksamhet. Den faktiska relationen kan beskrivas med hänsyn till sex aspekter och de kan antydas med orden kunskap, värdering, samarbete, påverkan, kontroll och finansiering. Det är främst den offentliga sektorn och sociala frivilligorganisationer vi intresserar oss för, men dessa sex aspekter är också tillämpliga för andra typer av frivilligorganisationer.

Avsedd rollfördelning

Frågan om rollfördelning inom välfärdsarbetet mellan frivilligsektom och den

offentliga sektorn aktualiserar de fyra olika instanser för sociala insatser som hänvisade till i början av kapitlet: familj och informellt socialt nätverk, offentlig sektor, frivilliga organisationer samt privata företag. En viktig övergripande fråga till frivilliga organisationer är hur man tänker sig den ideala rollfördelningen för social verksamhet i samhället. Hur bör olika uppgifter fördelas mellan familjnätverk, offentlig sektor, frivilliga organisationer och företag Det handlar om ideologiskt eller praktiskt önskvärd rollfördelning och

bör skiljas från frågan om faktisk rollfördelning vad gäller välfärdsinsatser

under olika tider och inom olika områden. Med ytterligare en distinktion kan man skilja mellan önskvärd rollfördelning i det ideala samhället och önskvärd

rollfördelning i det nu och inom överskådlig framtid aktuella samhället. Det är främst den senare av dessa frågor vi diskuterar. Inom den vidare frågeställningen om rollfördelning för välfárdsinsatser i det

aktuella samhället uppmärksammar vi främst hur frivilliga organisationer som gör direkta sociala insatser primärt relaterar sin verksamhet till den offentliga sektorn. Det förefaller då relevant att skilja mellan fyra olika grundläggande relationsbestärrmingar som dessa organisationer kan göra i förhållande till den offentliga sektorn. De kan anges med uttrycken avantgarde, komplement,

alternativ och ersättning.

44 Begrepp och modeller

Avantgarde. En frivillig organisation kan se sin verksamhet som ett pionjärarbete och förelöpare för offentliga insatser. Organisationen ser sig då som en det sociala arbetets avantgarde och uppfattar inte sin verksamhet som ett revir att bevaka. Tvärtom helst av ideologiska eller praktiska skäl att ser man - den offentliga sektorn tar över arbetet. En avantgardistisk intention bör medföra vill bedriva sin verksamhet i det offentliga rummet och nå pubatt man licitet. Genom upptäckt eftersatta grupper och utveckling av nya metoder av strävar efter att bli förtrupp för sociala insatser. Verksamheten bör man en helst få dubbla effekter genom att dels fullfölja en direkt social insats och dels

väcka det offentliga samvetet.24 Åtskilliga verksamheter och metoder inom

frivilliga organisationer har sannolikt fungerat avantgardistiskt i relation till den offentliga sektorn även det inte alltid varit ursprunglig intention. om en

Komplement. Den vanligaste rollen som sociala frivilligorganisationer vill spela gentemot myndigheterna är att vara ett komplement till den offentliga sektorn. Man kan ett komplement i två olika avseenden, som parallell vara eller extra välfärdsförstärkare. Om man vill vara ett komplement i resurs som betydelsen parallell har det sin bakgrund i bedömningen att den offentresurs liga sektorn inte klarar de aktuella behoven. Frivilligverksamheten är då ett komplement i den betydelsen att driver verksamheter inom samma ornråman de och slag den offentliga sektorn. Denna kompleav samma som typ av ment utgör parallell till den offentliga sektorn. I ett internationellt peren spektiv är sannolikt denna kategori av kompletterande och parallella verksamheter den dominerande. Vid stigande levnadsstandard och en omfattande allmän social trygghet en kommer sannolikt frivilliga organisationer att uppfatta sig som komplement i mening. Det handlar då snarare om att höja välfärdsnivån genom en annan insatser ett annat slag än den offentliga sektorns arbete, insatser som av av

resursmässiga eller principiella skäl inte kan krävas av den offentliga sektorn.

Det handlar med andra ord om att vara en extra välfärdsförstärkare som toppar välfärden utöver den generella nivå som tillförsäkras genom offentlig verksamhet. Det är inte minst naturligt att frivilliga organisationer av typen

patientföreningar, intresse- och klientorganisationer uppfattar hela sin verk-

samhet ett komplement annat slag än den offentliga sektorns insats. som av Det handlar ofta insatser med en vänskapsdimension och i en ömsesidigom het, bygger på har vissa erfarenheter. som att man gemensamma

Frivilligorganisationerna kan också beskrivas som ett slags komplement i en

tredje och generell betydelse. Tanken är att frivilligorganisationerna och mer deras verksamhet utgör en viktig samhällsmoralisk normgivare som höjer den

moraliska grundvattennivån. Organisationerna demokratisk fostran och

ger skapar solidaritet med människor i utsatta livslägen. Därigenom medverkar de till att skapa folklig välfärdsopinion med höga krav den offentliga seken tom. Om frivilligorganisationemas sociala insatser minskar eller upphör skul-

Begrepp och modeller 45

det medföra eller ett uttryck för en generellt försämrad samhällsmoral vara med lägre sociala ambitioner. Frivilliga sociala organisationer och deras verksamhet kan i den meningen uppfattas ett normgivande komplement till som stöd för den offentliga sektorn.

Alternativ. Om organisationens verksamhet betecknas som ett alternativ till

myndighetens handlar det någon konkurrensförhållande. Verksam-

om typ av heten samma område men bör ha en särskild karaktär som skiljer den avser från motsvarande verksamheter inom den offentliga sektorn. I annat fall vore det fråga kompletterande parallell verksamhet. snarare om en Med ambitionen att ett alternativ bör följa att man föredrar olika typer vara huvudmän inom ett verksamhetsområde. Insatsema kan då få olika karaktär av och det mot den mångfald önskemål finns i samhället. Det sosvarar av som ciala arbetet bör ske inom för värdepluralism snarare än en värderamen en neutralitet. Dessutom kan föreställa sig att själva konkurrensen medför man ökad vitalitet och effektivitet. Organisationens motivering för sin verksamhet alternativ förutsätter idéer om den goda mångfalden eller den gynnsom konkurrensen. En frivillig organisation kan också ha andra typer av samma

skäl för att upprätthålla verksamhet som utgör ett alternativ till myndighe-

en ternas insatser. Verksamheten ger kanske organisationen en ekonomisk sta-

bilitet, möjlighet till kompetensutveckling eller viktig status i samhället.

en

Ersättning. alternativ i betydelsen variant och det innebär Vi har nu berört att verksamheten inom både frivilligsektorn och den offentliga sekman ser torn legitima. Men alternativ kan också betyda i stället för och innebär som att konkurrensen handlar om att ersätta myndigheten och ta över verksamheten. Denna inställning kan betecknas idén om den goda egna dominansom Som vi visar i kapitel 4 är det en ytterst ovanlig uppfattning inom frivilsen.

liga organisationer i Sverige. Förmodligen är den vanligare bland förespråkare för privatisering vissa verksamheter inom den offentliga sektorn och avser

av då styrkebalans mellan myndigheter och privata företag. Privat en ny företagsamhet tänks kunna ersätta delar den offentliga sektorn, främst som av

utförare av uppgifter. Dessa privatiseringssträvanden ställer frivilligorganisationema inför ideologiska och praktiska problem. Frågan är i vilken ut-

nya sträckning kan och bör expandera denna marknad. Organisationer som man till exempel Röda korset, stadsmissionema och Frälsningsarmén har traditioner att utförare offentliga uppdrag genom olika former av konav vara av trakt. Skall man nu ge sig in nya områden som i flera kommuner öppnas för anbudsgivning, till exempel barnomsorgen och hemtjänsten som Då företrädare för frivilliga organisationer poängterar att man inte vill ersätta den offentliga sektorns insatser är huvudpoängen sannolikt att man inte vill att samhällets offentligt garanterade välfärdsnivå skall sjunka och ersättas av

eventuella frivilliginsatser. Man vill inte ersätta den offentliga sektorn - -

46 Begrepp och modeller

som garant för välfärden. Denna inställning hos en frivillig organisation kan förenas med viljan att ersätta den offentliga sektorn som utförare vissa av verksamheter genom speciella entreprenader eller projekt.

Flera kombinationer. Vi har nu främst resonerat om vilka intentioner sociala frivilligorganisationer kan ha med sin verksamhet i relation till den offentliga sektorn, främst utifrån den aktuella samhällssituationen. En annan

viktig fråga är vilka funktioner en verksamhet har utifrån olika perspektiv. I

en mer nyanserad beskrivning kan då en och samma verksamhet bestämmas

som både alternativ och komplement. Ett exempel på det är natthärbergen i regi av Stadsmissionen som både blir ett komplement med avseende kom-

munens behovstäckning och ett alternativ för brukarna. Flera kombinatio ner av avantgarde, komplement, alternativ och ersättning är möjliga då man

närmare granskar en verksamhet från olika perspektiv och även tar frågan

upp

om kort- eller långsiktig inriktning. En avantgardistisk inriktning utgör

vanligtvis en motsättning till ambitionen att ersätta myndigheten. Det hindrar inte

att man kan vilja ersätta vissa verksamheter inom den offentliga sektorn på

kort sikt för att pröva nya idéer och metoder med intentionen att sedan lämna över verksamheten då den fått en fast form. För att spela en avantgardistisk

roll längre sikt kan man vilja bli ersättare på kort sikt. För att avantgardis-

tiska ambitioner skall vara realistiska förutsätts dock expansiv offentlig en social sektor och det är knappast den situation som råder i Sverige i början av 1990-talet.

Frågan om vilken roll man eftersträvar gentemot den offentliga sektorn är inte aktuell för alla frivilliga sociala organisationer och aktionsgrupper. Man

har inte den offentliga sektorns verksamhet inom de egna insatsemas horisont. Men frågan om avsedd rollfördelning bör också riktas till företrädare för den offentliga sektorn. Vilken roll önskar man från det perspektivet att de frivilliga organisationerna spelar

Faktisk relation

Den faktiska relationen mellan sociala frivilligorganisationer och den of-

fentliga sektorn kan förslagsvis beskrivas utifrån sex olika aspekter eller områden: kunskap, värdering, samarbete, påverkan, kontroll och finansiering. I detta avsnitt gör vi en summarisk beskrivning av dessa respektive relationsområden och de utgör tillsammans en modell för att undersöka och beskriva

förhållandet mellan frivilligorganisationer och den offentliga sektorn.

Kunskap. En första aspekt av relationen mellan sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn kan utgöras av kunskap och frågan om vilken

kännedom man har om varandra. Flera delfrågor kan ställas inom det området:

Begrepp och modeller 47

Vilken generell kunskap eller insyn i frivilliga verksamheter har en om

myndighetsinstitution och vice versa Har handläggare inom individ- och

familjeomsorgen eller assistenter inom hemtjänsten kunskap om närliggande verksamheter inom frivilliga organisationer Har aktiva inom sociala frivil-

ligorganisationer kunskap praxis inom socialtjänsten Finns det ogrun-

om dade övertygelser fördomar om frivilligsektom respektive den offentliga - sektorn Den här utredningen kan ses som ett uttryck för ett kunskapsintresse inom den offentliga sektorn.

Värdering. Ett annat viktigt område utgörs av värderingar som förhopp-

ningsvis förutsätter en betydande kunskapsgrund. Hur värderar och recen-

serar varandra En typ värdering handlar att bedöma drivkrafter, man av om motiv och intentioner bakom arbete och insatser inom frivilliga organisationer

respektive inom den offentliga sektorn. Denna typ av bedömningar handlar

mentaliteten hos enskilda personer och kan ses som en kombinerad om

kunskaps- och värderingsfråga. En sådan kombinationsfråga handlar

annan att bedöma samlade effekter olika verksamheter och personliga om av

insatser. En mer renodlad värderingsfråga utgörs av kvalitetsbedömningar av

enskilda institutioner, verksamheter och metoder inom frivilligorganisationer

respektive inom den offentliga sektorn. En nyanserad ideologisk diskussion de sociala frivilligorganisationemas plats i välfárdsarbetet förutsätter att

om

skiljer mellan olika värderingsfrågor.

man

Samarbete. En viktig fråga är om det förekommer något konkret samarbete

mellan sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn. På vilken nivå sker i så fall samarbetet, vad handlar det konkret om och hur fungerar det I Socialtjänstlagen rekommenderas samverkan mellan socialtjänsten och fri-

villiga organisationer och vi berör flera sådana samarbetsprojekt.

Påverkan. En offentlig myndighet och sociala frivilligorganisationer kan

påverka varandra flera olika sätt, i riktning mot både likhet och olikhet. I

det historiska kapitlet kap 8 ges exempel hur frivilligorganisationer har påverkat myndigheternas inriktning. Då det gäller den offentliga sektorns inflytande på frivilliga organisationer har Lorentzen uppmärksammat tre olika

områden för påverkan eller integration som sker utan att det behöver vara ett

medvetet syfte från myndighetens sida. Det är ekonomisk integration, regel-

integration och facklig professionell integration. Frågor om påverkan, vad gäller till exempel metoder, organisationsformer och värderingar mellan so-

ciala frivilligorganisationer och myndigheter berörs flera sätt i utredningen. En svårbedömd frågeställning är hur frivillig- och myndighetsorganiserade

sociala insatser påverkar varandras kvantitet. En vanlig föreställning tycks

stark offentlig sektor medför frivilligsektor och möjligen vara att en en svag

48 Begrepp och modeller

också vice versa. Den offentliga sektorn och frivilliga organisationer uppfat-

tas då som korresponderande kärl med risk för läckage i dem båda. Om

insatserna ökar inom den ena kategorin minskar de i den andra. De frivilliga organisationerna har enligt denna föreställning fört alltmer tynande tillvaro en i skuggan av den expanderande social- och välfärdsstaten. På motsvarande sätt skulle välfärdsstatens relativa tillbakagång innebära en expansion för

frivilliga organisationer. Denna generella hypotes eller idé korresponde-

om rande kärl eller nollsummespel ifrågasätts dock flera forskare. av En motsatt föreställning kan betecknas som idén om gemensam växt och

eventuellt gemensamt vissnade. Det innebär att myndigheter och frivillig-

organisationer åtminstone under vissa samhällsekonomiska villkor be- - fruktar varandra ömsesidigt eller att de påverkas på likartad sätt andra fakav torer i samhället. Dessa två generella hypoteser kan ges en mindre symmetrisk utformning och avse påverkan enbart i en riktning. De kan också kombineras på olika sätt. Kanske tenderar frivilligorganisationemas samlade insatser att öka både vid en kraftig expansion och vid en betydande minskning av den offentliga sektorns verksamhet. Man kan också tänka sig att myndigheter och organisatio-

ner inte bara påverkar kvantiteten av varandras insatser utan främst karaktären

insatserna. Möjligen blir frivilligorganisationemas insatser både mer om-

fattande och mer mångfacetterade vid en expansion av den offentliga sektorn.

En reducering av denna sektor medför kanske motsvarande sätt minsken ning av både omfattning och mångfald för organisationemas arbete.

Man bör också nämna möjligheten att det inte finns någon betydande kvantitetspåverkan mellan offentlig sektor och frivilliga organsationer,

lika lite som

antalet tennisspelare påverkar antalet diskuskastare och vice även

versa, om det i båda fallen rör sig om idrott.

Kontroll. En form av påverkan kan ske genom kontroll. Det finns flera möjligheter för en myndighet att utöva någon form av kontroll och styrning

av frivilliga organisationer, till exempel genom lagstiftning, beskattnings- och bidragsregler eller granskning av arbetsrutiner vid entreprenader. Först bör man

ställa frågan om det överhuvudtaget kan sägas förekomma något form

av myndighetskontroll av en frivilligorganisations verksamhet, enligt vilka normer sker i så fall kontrollen och hur utövas den

Finansiering. Den offentliga sektorn har inte sällan en funktion delfisom nansiär av frivilliga organisationer och verksamheter. Möjligen medför en sådan finansiering också en viss myndighetspåverkan organisationen. Frivilligorganisationer som till exempel är angelägna om entreprenadsuppdrag utvecklar kanske en mer anpasslig och lojal värdebedömning av myndigheten. Detta är dock ingen självklar effekt och i denna utredning exempel ges att krav ekonomiskt stöd kombineras med skarp kritik av den anslags-

Begrepp och modeller 49

beviljande myndigheten. Det finns organisationer som motsätter sig samröre med den offentliga sektorn, bortsett från att de gärna vill ha ekonomiskt stöd därifrån. Samtliga inställningar om avsedd rollfördelning avantgarde, komplement, alternativ och ersättning kan för övrigt kombineras med uppfattningen att den offentliga sektorn skall finansiera verksamheten. Utifrån relationsområden kunskap, värdering, samarbete, påverdessa sex kan, kontroll, finansiering kan man också beskriva konflikter mellan frivilliga organisationer och myndigheter. Sådana konflikter kan utgöras av motsättningar den värderande bedömningens plan eller konkreta samarbetssvårigheter inom för projekt eller kanske bestå av olika ramen gemensamma uppfattningar legitim påverkan och kontroll. Det kan finnas en ömsesidig om

uppskattning mellan myndighet och en organisation utan att det förekom-

en Å kan tänka sig

mer något samarbete mellan dem. andra sidan man samar-

betsformer fungerar mindre väl utan att det leder till en officiell motsom sättning mellan myndigheten och organisationen. Om frivilligorganisation att de egna insatserna skall ha rollen som en avser komplement i betydelsen extra välfärdsförstärkning gentemot den offentliga verksamheten, förefaller det naturligt att man har en positiv värdering av myndigheten och därför samarbetsvänlig grundinställning. Detta är dock inte en självklart. Relationen kan istället få karaktären av kritik och konflikt, till exempel man inom frivilligorganisationen får en bild av att myndighetsom insatserna inte utförs tillfredsställande eller man inte får det stöd man anom sig ha rätt till. Motsvarande kritik kan riktas från den offentliga sektorn, ser till exempel om man bedömer fiivilliginsatserna som okvaliñcerade eller godtyckliga. En nyanserad beskrivning av den faktiska relationen mellan sociala frivilligorganisationer och den offentliga sektorn bör inte bara skilja mellan dessa sex olika aspekter eller områden utan också mellan olika organisations- och verksamhetsnivâer. En nivå kan den dagliga konkreta verksamheten, en vara relationen mellan ledare och chefspersoner, en tredje förhållandet melannan lan styrgrupper, som till exempel socialnämnden och styrelsen för en förening. Användningen uttrycken den offentliga sektorn och frivilligsektøm kan av lätt föreställning om att det handlar om avgränsade grupper av männige en skor. Vi vill därför erinra sådana självklarheter som till exempel att en om är anställd i social frivilligorganisation kan vara ordförande i person som en kommunens socialnämnd eller att hemvårdsassistent kan vara ordförande i en den lokala avdelningen Röda korset. Det finns naturligtvis en mängd såav dana personallianser mellan offentlig sektor och frivilligsektor.

I nästa kapitlet med rubriken Språkbruk och ordval gör vi en mer omfattande granskning några begrepp och diskuterar innebörden i några vanliga utav tryck med anknytning till frivilligsektom.

50 Begrepp och modeller

NOTER

lDessa fyra instanser är relevant för karaktäristik aktuella förhållanden. Historiska been av skrivningar kräver andra kategorier, till exempel familj, sockenförsamling, stat och skrå. Se kapitel Samma indelning som gör anges som ett av flera alternativ av Habermann 1993, s 33. Motsvarande fyra huvudproducenter av välfardstjänster anges också av Lorentzen 1990, s 178. Swedner 1990 gör en uppdelning fem olika samhälleliga instanser som bärare av välfärdsarbete.. Det är l kommuner, landsting och statliga organ, 2 privatägda företag, 3 religiösa, ideella och fackliga organisationer, 4 kollektiv t ex byalag och kvartersföreningar samt 5 familj eller hushåll.

zUttrycken anhörigvård och närstâendevård har också en formellt begränsad betydelse inom

socialtjänsten och försäkringskassan. Vi använder dock uttrycken i en vidare mening. 38e till exempel Johansson 1991, 34. s detta inledande kapitel om bl a terminologi följer vanligtvis en språklig praxis att använda kursiv text när man avser själva ordet, enligt principen: Det är svårt att stava till Nietzsche men: Nietzsche dog år 1900 eller: Stockholm är ett namn nio bokstäver men: Stockholm är Sveriges huvudstad. 5Ytterligare information Ringblommoma kan telefonnummer 08604 80 89. om ges 6Gränsfall kan utgöras föreningar kommer till utifrån slags kombination av som en av myndighetskrav och privat initivativ, tex vägföreningar och samfálligheter som måste bildas för att man skall del av kommunala bidrag. Se Frivilligorganisationer alternativ till en offentliga sektorn Ds Fi 1985:6, s 14f. 7Det personliga medlemskapet kan olika starkt betonat inom frivilliga organisationer och vara det finns medlemskap av olika slag. Flertalet frivilliga organisationer tillämpar en klassisk föreningstradition med medlemsdemokrati. Men det finns också frivilliga organisationer som främst har stödmedlemmar och de egentliga medlemmarna består av en självrekryterande styrelse. Många frivilligorganisationer har en karaktär av sekundärorganisation genom att de är bildade av andra sammanslutningar och alltså enbart har juridiska personer som medlemmar. I någon av grundorganisationema bör det i sådana fall finnas någon form av personligt medlemskap för att sådana sekundärorganisationer skall räknas till frivilligsektom. De flesta centralorganisationer är sekundärorganisationer i denna mening. De är bildade av lokalföreningar med medlemskap. Se Kuhnle Selle 1992, 6f.

personligt t ex s

Med ett alternativt uttryckssätt kunde man säga att frivilliga insatser också förekommer inom andra sektorer än frivilligsektom, även t ex inom den offentliga sektorn. 9Med symbolisk arvodering ersättningen främst täcker utgifter inom uppdragets menar att ram eller att det åtminstone inte arvoderas en nivå som gör att uppdraget rent ekonomiskt kan utgöra ett alternativ till ett avlönat arbete. Det kan dock vara vanskligt att dra en bestämd mellan symbolisk arvodering och regelrätt lön.

gräns

OEtt exempel sådan kooperation beskrivs i den här utredningen är STIL en som Stockholmskooperativet för Independent Living. Se kapitel Frågan om vilka stiftelser och kooperativ som bör räknas till frivilligsektom medför komplicerade gränsdragningar som vi inte funnit nödvändigt att arbeta med inom ramen för den här utredningen. Se t ex Hemström 1992: s llff samt Folkrörelseutredningen. Underlag för reformer samt förslag. SOU 1987:35, s 26ff. Med personligt medlemskap medlemskap fysisk menar av person.

Begrepp och modeller 51

12What distinguishes these organizations that they constitutionally separate from are government, are not primarily commercial or profit-seeking purpose even though they may earn profits that are plowed back into the primary mission of the agency, have their own procedures for self-govemment, and serve some public purpose. Gidron Kramer Salamon 1992, s Vi avviker från denna karaktäristik bl a genom att finner det naturligt att även beteckna frivilliga insatser inom den offentliga sektorn som en del av frivilligsektom. Dessutom har framhävt betydelsen av ett personligt medlemskap i någon form. Pestoff 1991, 95 samt 1992, 25. Pestoff hänvisar till distinktioner Streeck och s s av Schmitter 1985. Streeck, W. Schmitter, P. 1985. Community, market, state and asso- ciations in Private Interest Government; Beyond Market and State. London, Sage Publications. En klargörande diskussion definitionskriterier för frivilliga organisationer nonprofit om organizations ges av Salamon Anheier 1992. Vår summerande definition av frivilliga ortorde referens den definition de ansluter sig till. Se särskild 10 ff.

ganisationer ge samma som s

5En motsvarande uppdelning Lorenzen i frivillige organisasjoner, frivillig tjeneste görs av och frivillig arbeid. Lorenzen 1992, s 2lf. 16Se till exempel Anheier Seibel 1990, 381ff samt Kuhnle Selle 1992, 7f. s s En klassiñkationsproblem för frivilligorganisationer nonprof1t organizadiskussion om tions ger Salamon Anheier 1992a. De ger också ett utförligt förslag till en internationellt användbar klassifikation. Organisationerna delas upp i tolv huvudgrupper med undergrupper två nivåer. Huvudgruppema är följande: 1 Culture and recreation 2 Education and research 3 Health 4 Social services 5 Environment 6 Development and housing 7 Law, advocacy and politics 8 Philanthropic intermediaries and voluntarism promotion 9 International activities 10 Religion 1l Business, professional associations and unions 12 Not elsewhere classified En organisationsteoretiskt inriktad klassifikationsmodell föreslås av Onarheim Selle mera 1990, 9ff. Varje organisation ges en placering i förhållande till tre olika huvudfrågor eller s dimensioner: aktivitetsdimensjonen, ideologidimensjonen og sosialiseringsdimensionen. Det kan tyckas äventyrligt använda så svårfångad psykologisk kategori intentioner att en som ett kriterierna för indelning. Men utgår här från angiven eller påstådd intention som av en och har inga ambitioner att utreda psykologin eller mentaliteten inom frivilligsektom. En granskning av mera psykologiserande slag skulle t ex behöva resonera om intentioner som omedvetna och medvetna, latenta eller manifesta, inofficiella och officiella o dyl.

Uttryck välfärd, social inriktning och social insats är ganska oklara vid närmare

som granskning och en begreppsestet kunde kräva definitioner. Vi väljer dock att inte i de omfattande problem som definitioner av de här uttrycken skulle medföra. I politisk debatt och samhällsvetenskap används sådana uttryck frekvent och förhoppningsvis ger de ändå tillräckligt klara tankeassociationer. Om välfardsbegreppet, se t ex Wolvén 1990.

52 Begrepp och modeller

201 Sveriges Riksidrottsförbunds förslag till normalstadgar för idrottsförening en anges som första punkt under rubriken Mål och inriktning, att Idrott skall inriktas att utveckla individen positivt i såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt avseende. Det bör rimligtvis tolkas som en primär välfärdsintention. Vanligtvis brukar dock inte idrottsrörelsen räknas till den sociala frivilligsektom, möjligvis beroende att verksamheten inte alltid handlingsplanet tycks ha en primär välfardsinriktning mot ett direkt hjälparbete. Det är en annan sak att idrottsutövande kan få betydande välfardseffekter. Frågan om idrottsrörelsens välfärdsinriktning vore vän ett särskilt forskningsprojekt. Andra uttryck för sak är direkt klientrelation och direkt hjälparbete. Uttryck samma som brukare och brukarrelation kan inom vissa verksamheter förefalla otympliga och direkt missvisande. Vi använder dem ibland ändå generella uttryck i brist bättre termer. Även utsom tryck som klient och klientrelation används i utredningen även om de också är diskutabla i sammanhanget genom att de har en viss juridisk klang. Ett annat möjligt uttryck är partsrelation Walls.

áGeorg

2Vi använder främst uttrycken social verksamhet och sociala insatser samlingsbenämsom ningar för sådant som med ett mera differentierat språkbruk i vissa fall kan betecknas som socialt arbete, i andra fall som omsorg eller omvårdnad, ibland också som vård. Inte minst genom ökad professionalisering och ökat forskningsintresse med avseende sociala verksamheter och insatser har uttryck som socialt arbete, omsorg, omvårdnad och vård blivit föremål för åtskilliga defrnitionsförsök. Någon begreppslig enighet har dock knappast uppnåtts. Det kan visserligen vara vanskligt att överföra uttryck från den offentliga sociala sektorn till frivilligsektom, men förmodligen kan ändå sociala verksamheter och insatser inom den frivilliga sektorn ofta räknas till kategorierna socialt arbete och omsorg, åtminstone enligt en mera vardagsspråkli betydelse g av dessauttryck. 23Onarheim Selle 1990 22 följande roller för frivilliga organisationer i relation till s anger det offentliga samhället det offentlege: pionerrolla, intressekamprolla, verdivoktarrolla, tenesteytarrolla. De utgår då främst från organisationemas funktioner i samhället och mera generella relation till den offentliga sektorn. Vi är i stället inriktade organisationemas verksamheter och konkreta insatser i relation till den offentliga sektorn. En uttalad avantgardistisk och opinionsbildande har funnits inom organisation ansats en som CSA Centralförbundet för socialt arbete. Andra och mera specifika exempel är ambulansflyg och skoltandvård, i Sverige ursprungligen iscensatt av Röda korset. Ett mera aktuellt exempel är det daghem för HIV-smittade barn som Stockholms Stadsmission driver med full kostnadstäckning från Stockholms stad. Det är en verksamhet som Stockholms Stadsmission uttryckligen angett som tillfällig. Man kan använda en särskild kompetens som finns inom en organisation för att utveckla ett arbete som efterhand tas över av kommunen. En frivillig organisation kan bedriva pionjärverksamhet utan att avantgardistisk i den en vara betydelsen att den offentliga sektorn förväntas ta över verksamheten. Organisationen kan finna det mest naturligt att den permanent driver verksamheten i egen regi.

26Exempel en verksamhet som kan uppfattas som komplement i denna betydelse är natt-

härbergen som i Stockholm drivs både av Stockholms stad, Frälsningsarmén och Stockholms Stadsmission med flera. 27Se avsnittet BRO i kapitel Andra exempel verksamheter främst kan t ex om som uppfattas som komplement i denna mening är PROs Väntjänst och Röda korsets besökstjänst. Inom sådana frivilliginsatser kan det finnas en vänskapsdimension och en ömsesidighet av ett slag inte finner möjligt att kräva av den kommunala hemtjänsten. Man kan också mena att som man det principiella skäl inte är hemtjänstens uppgift att försöka besvara existentiella frågor till av exempel om en tillvaro efter döden eller om Guds existens. I sådana frågor kan till exempel församlingsdiakoni uppfatta sin verksamhet ett komplement.

kgrkomas som

2 Se Folkrörelseutredningen. Mål och resultat principer för det statliga stödet till före- - nya ningslivet. SOU 1988:39, s 11.

Begrepp och modeller 53

Två exempel områden där det länge funnits viss konkurrens mellan myndigheter, orgaen nisationer och företag är den institutionella missbruksvården samt äldrevården, till exempel ålderdomshem och serviceboende. Sådanainstitutioner drivs dock ibland likartat sätt oavsett är huvudman och då bör de snarare beskrivas som komplement i betydelsen parallell vem som resurs. 3°soL 5,8 och 9 §§. 31L0rentzen 28f. 1992, s

sena

1993, s m.

Lista med referenslitteratur för kapitel 1 och 2 finns efter noter i kapitel

Språkbruk och ordval 55

Språkbruk

2 och ordval

Erik Blennberger

Frågorna språkbruk och konsekvent ordval bör inte överdramatiseras. Proom blemet kan formuleras så att det handlar om att finna benämningar som dels ett smidigt och varierande språk, dels skapar viss tankeklarhet och ger releger

vanta associationer. Den granskning språk och begrepp som vi gör i detta

av

kapitel avser inte att bestämma vad som är godkänt språkbruk, men innebär vissa ställningstaganden för vad finner vara mest språkligt naturligt och sakligt korrekt. Vi diskuterar först frågan om övergripande benämning frivilligsektom och därefter granskar vi några uttryck som främst förekommer i

samband med den sociala frivilligsektom. Ett tredje avsnitt handlar om frivillig i relation till professionell. I samband med dessa ordvalsdiskussioner gör också några preciseringar för att försöka skapa en bättre begreppslig ordning.

Övergripande benämningar på frivilligsektorn

I aktuellt svenskt språkbruk används främst tre uttryck som övergripande och

sammanfattande benämning den sektor vi nu diskuterar, det är frivillig, ideell och tredje. Andra uttryck kan användas är idéburen, informell, civilt som

samhälle och folkrörelse

Frivilligsektor

Uttrycket frivillig organisation kan beteckna många olika typer av samman-

slutningar, till exempel idrottsklubbar, hembygdsföreningar, nykterhetsorga-

nisationer, djurskyddsföreningar, politiska partier, patientföreningar, humanitära organisationer och kyrkor På motsvarande sätt kan uttrycket frivillig insats syfta på mängd olika typer av arbetsuppgifter. Uttrycket frivillig om

en

organisationer och insatser anknyter till vardagsspråket och har en lättill-

gänglig innebörd. Det är det dominerande språkbruket i Danmark och Norge, liksom i England, och det är också vanligt i USA voluntary sectororganization. Vi att uttrycket frivillig är relevant som en karaktärimenar serande beteckning och avgränsning. Det en lättillgänglig innebörd för ger

både vardagsspråk och forskningsprosa. Själva dominansen av ett uttryck är

också ett gott skäl för dess användning, under förutsättning att det inte ger felaktiga associationer

56 Språkbruk och ordval

Tredje sektor och tredje nätverk

Ett uttryck som fått en viss användning inom det skandinaviska språkområdet är tredje sektorn. Det har en amerikansk bakgrund third sector och - präglades i början av 1970-talet. De två andra sektorerna är oftast staten och marknaden, alternativt staten och hushållen Om särskilt vill markera man motsatsen till marknaden kan kalla frivilligsektom för nonprojit man sectororganizatian, ett vanligt uttryck i amerikanskt språkbruk. Termen nongovernmental sectororganization uppmärksammar istället avgränsningen mot den offentliga sektom.5 Ett motsvarande uttryck på svenska är icke myndighetsorganiserat arbete Synonymt med den tredje sektorn används ibland uttrycket det tredje nätverket. Det har fått viss spridning inte minst i Danmark och Sverige bok genom en av Haberman med just denna titel. Nätverksbegreppet handlar olika om system av relationer och uttrycker ett delvis annat perspektiv än sektorbegreppet. Dessutom är de två andra nätverken inte stat och marknad, utan informellt nätverk och stat. Habermann placerar det tredje nätverket i position mellan en det personligt informella och det politiskt formella nätverket. Det tredje nätverket innefattar främst frivilliga också kommersiella sociala insatser.7 men Uttryck som tredje sektor och tredje nätverk finner mindre relevanta som sammanfattande det samhällsområde vi diskuterar. Vi delar namn nu

Kuhnles och Selles bedömning att uttrycket tredje sektorn förefaller och

tomt

ger ett intryck av att vara ett slags restbegrepp.3 Det förefaller lite torftigt

att bara använda ett ordningstal som benämning. Dessutom är uttrycket något oklart, då det finns olika meningar vilka de två andra sektorerna är och vad om

som närmare ingår i den tredje sektorn. Eftersom finner det lämpligt att

räkna med fyra olika aktuella instanser för sociala insatser, blir det också ganska poänglöst att benämna någon dessa den tredje. av som Negerande benämningar som nonprofit organization och icke myndighetsorganiserat arbete har en poäng genom att de visar betydelsefulla aspekter. Vi finner dock sådana negationer mindre lämpliga generella och som sammanfattande benämningar området.

Ideell sektor

En mycket vanlig benämning är uttrycket ideell i kombination med sektor,

förening, organisation och insats. Denna användning ordet ideell anknyter av

till någon av eller båda de två olika huvudbetydelser ordet har, nämligen

som icke-materiell, icke-ekonomisk respektive osjälvisk, altruistisk.9 Den första betydelsen av ideell kommer till uttryck i Föreningslagens distinktion mellan ideell och ekonomisk förening. En ekonomisk förening har uppgiften att främja medlemmarnas ekonomiska intressen ekonomisk verksamgenom

Språkbruk och ordval 57

het.° Till ideella föreningar hör till exempel idrottsklubbar, politiska föreningar och fackföreningar. En ideell förening behöver dock inte ha altruistiska intentioner. Den kan vara inriktad att främja medlemmarnas egna ekonomiska intressen, men inte genom att bedriva direkt ekonomisk verksamhet. Man kan med anknytning till Hemström skilja mellan tre typer av ideella

föreningar. Det är först de rent ideella föreningarna, som genom icke-eko-

nomisk verksamhet främjar ideella syften, till denna kategori hör till exempel idrottsföreningar och religiösa samfund. En andra typ är föreningar som

genom ekonomisk verksamhet främjar ideella syften, som till exempel hemslöjdsföreningar. En tredje typ är föreningar som genom icke-ekonomisk

verksamhet främjar sina medlemmars ekonomiska intressen. Till denna tredje ideella föreningar hör då till exempel fackföreningar, arbetsgivarorganityp av sationer, hyresgästföreningar, branschsammanslutningar och kartellförenin gar. 11 Med rent ideell förening avses inte att den är altruistisk, utan att den är en icke-ekonomisk med avseende både mål och medel. Inte heller i till exempel Bonniers svenska ordbok tolkas ideell i betydelsen altruistisk. Att en verksamhet eller förening är ideell förklaras som att den inte syftar till materiell

välfärd eller ekonomisk vinning.12 Denna betydelse av ideell som icke-

materiell och icke-ekonomisk förefaller dock mera sällan vara grundbetydelsen i nutida användning ett uttryck som den ideella sektorn. Snarare av förutsätter uttrycket att ideell betyder osjälvisk, altruistisk, med gott syfte. Ideellt arbete är insatser för andra, av fritt val och utan ekonomisk ersättning. I motsats till förklaringen i Bonniers svenska ordbok uppfattas ideella organisationer ofta inriktade att ge materiell välfärd, men i första hand för som andra än de egna medlemmarna.

Ideell förening och ideell organisation. I Nationalencyklopedin görs en svåråtkomlig distinktion mellan ideell förening och ideell organisation. Ideell förening är ett civilrättsligt uttryck och definieras det sätt har angett. Ideell organisation är dock inget juridiskt kodifierat uttryck och definieras som sammanslutning som har till uppgift att främja medlemmarnas gemensamma ideella strävanden och som inte primärt arbetar för deras ekonomiska intressen. Ideell organisation blir ett slags underavdelning under ideell förening och tycks motsvara de två första typerna av ideell förening som hänvisat till. Definitionen har oklarhet sin cirkelkaraktär, som består en genom att det centrala ordet ideell förekommer både i själva definitionen och i det av uttryck definieras. De verksamhetshetsområden som Natiosom nalencyklopedin anger för ideella organisationer är kultur, politik, miljövård, religion, idrott, nykterhet och välgörenhet. Det konstateras också att det ibland är svårt att fastställa gränsen till intresseorganisationer, eftersom många ideella organisationer bedriver ekonomisk verksamhet.

58 Språkbruk och ordval

Ideell organisation och intresseorganisation. Nationalencyklopedin anger företagarorganisationer, konsumentkooperationen, hyresgäströrelsen och villaägarförbund som exempel intresseorganisationer. Med intresseorganisation menas då en sammanslutning som arbetar för medlemmarnas ekonomiska bästa Alla ekonomiska föreningar och del ideella föreningar även en enligt Föreningslagen är alltså intresseorganisationer. Vi dock att denna menar definition av intresseorganisation är för snäv med sin ekonomiska inriktning. Uttrycket intresseorganisation bör istället enligt vår mening beteckna en sammanslutning främst inriktad förbättrad välfärd och behovstillfredsställelse för sina egna medlemmar eller för medlemmarnas anhöriga och närstående.

Mot bakgrund av den definitionen kan då ideell organisation och ideell

förening om det inte vore ett civilrättsligt reglerat uttryck antydande definieras som sammanslutning som inte främst verkar för de egna medlemmarnas välfärd och behovstillfredsställelse. Ideell har då innebörden osjälvisk, altruistisk. Denna distinktion mellan ideell organisation och intresseorganisation är neutral och förutsätter inte en värdering av legitimiteten i respektive inriktning. Uttrycket ideell organisation använder alltså i motsats till intresseorganisation och det motsvarar i huvudsak Engbergs distinktion mellan

idérörelse och identitetsrörelse. Man bör dock inte dra någon skarp gräns

mellan dessa två olika organisationsinriktningar. Vid en närmare granskning förefaller uttrycket ideell problematiskt som en sammanfattande benämning på hela frivilligsektorn. Termen är besvärande oklar genom att en lexikalisk, en civilrättslig och en aktuell vardagsspråklig

betydelse tycks peka i olika riktningar. I den vardagsspråkliga innebörden av

ideella sektorn betyder ideell främst osjälvisk och altruistisk. Den betydelsen i så fall den diskutabla konsekvensen att olika slags intresseorganisationer, ger som till exempel handikapporganisationer, självhjälpsgrupper, klient- och patientföreningar knappast kan tillhöra den ideella sektomÅö I den här anses utredningen väljer vi att använda ordet frivillig som övergripande benämning. De flesta ideella föreningar i Föreningslagens mening kan betecknas som frivilligorganisationer, med undantag för ideella föreningar som inte har någon form av personligt medlemskap eller som i huvudsak är inriktade privat ekonomisk vinst.

Idéburna organisationer och idérörelser

Uttrycket ideell har språkhistoriska relationer till ordet idé. I uttryck som idéburen organisation och idérörelse anges att det finns starka idémässiga moment i organisationens verksamhet eller åtminstone i dess självbild. Insatserna uppfattas som iscensättandet av en idé. Vi menar dock att uttryck som idérörelser och idéburna organisationer inte är relevanta som generella benämningar för att avgränsa frivilligsektorn. Även den offentliga sektorn har naturligtvis idémässiga grunder. Det går att följa olika idéströmningar vad gäl-

Språkbruk och ordval 59

ler målsättning och metoder inom till exempel barnomsorgen, skolan, den psykiatriska vården och äldreomsorgen. Välfärdsideologisk diskussion förs för-

modligen minst lika intensivt inom den offentliga sektorn som inom frivilliga

organisationer. Uttryck som idérörelse eller idéburet arbete kan användas om verksamheter som bedrivs med ideologisk eller metodisk medvetenhet. Enligt det språkbruket bedrivs det naturligtvis idéburet arbete både av frivilliga organisationer och av myndigheter. Sannolikt finns det också verksamheter inom båda områdena som inte kan sägas vara idéburna.

Folkrörelse

Uttrycket folkrörelse har betecknat grupper av frivilliga organisationer som har ett betydande antal anhängare och som uttrycker en inflytelserik och varaktig

opinion. Främst är det frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen

och idrottsrörelsen som brukar räknas som de klassiska folkrörelserna. Numera räknas ibland även miljö-, kvinno- och handikapprörelsen som folkrörelser. Ett

vanligt drag i folkrörelsema har också varit en samhällskritisk hållning med

en

uppmärksamhet på missförhållanden i samhället detta gäller i mindre grad idrottsrörelsen.19 Vissa frivilliga organisationer kan alltså ses som en del av en folkrörelse, men uttrycket kan inte gärna användas som en sammanfattning

för frivilligsektom.

Informell sektor och civilt samhälle

Uttrycket den informella sektorn har en vidare betydelse än frivilligsektorn och

refererar oftast till frivilliga organisationer samt familj och informellt socialt nätverk. Ett klassiskt uttryck tid fått ökad användning är som senare en civilt samhälle. Det har knappast en etablerad aktuell betydelse, men används inte sällan i samband med polemik mot den offentliga sektorn, ibland också mot marknaden. Bortsett från uttryckets nuvarande ideologiska karaktär tycks det ofta referera till familj och socialt nätverk samt till frivilliga organisationer. I den betydelsen har det alltså i huvudsak referens den samma som

informella sektorn. Vi har dock funnit det äventyrligt att använda uttrycket civilt samhälle i den här utredningen eftersom det i aktuellt språkbruk har viss

, karaktär av slagord.

60 Språkbruk och ordval

Benämningar på den sociala frivilligsektorn

De uttryck hittills berört används generellt om hela frivilligsektom. Den här utredningen är dock särskilt inriktad den sociala frivilligsektom, på organisationer, verksamheter och insatser som i intention och handling har en primär välfärdsinriktning. Av de uttryck diskuterat tycks ibland ideell sektor användas i snävare mening med referens enbart till den socialt inriktade frivilligen sektorn. Andra uttryck som kan användas för att beteckna socialt inriktade organisationer, verksamheter eller insatser är humanitär, välgörenhet och filantropi. Uttrycket diakoni socialt inriktad verksamhet inom kyrkorna. avser

Humanitär

Ordet humanitär har grundbetydelse som ligger nära ideell, i betydelsen en osjälvisk och altruistisk. Humanitära organisationer har en generell välfärdsinriktning och kan växla uppgifter då nya behov aktualiseras. Organisationer av det slaget är till exempel Röda korset och Rädda Barnen. Uttrycket humanitära insatser används ofta sociala insatser i andra länder, om internationellt om bistånd och arbete för mänskliga rättigheter.

Välgörenhet och filantropi

Två äldre uttryck för sociala frivilliginsatser är välgörenhet och jilantropi. Dessa uttryck förekommer till exempel i namn som Föreningen för välgörenhe-

tens ordnande FVO22 och Levi Petrus stiftelse för filantropisk verksamhet

LP-stiftelsen. Uttrycken förknippas dock för många svenskar med nedlåtande och sporadiska sociala insatser i ett icke ifrågasatt klassamhälle. Som framgår det historiska kapitlet i den här utredningen kan en sådan tolkning vara av

orättvis, med hänsyn till vad många filantroper faktiskt arbetat för. Uttrycken

är något vanskliga att använda i ett rent beskrivande språk grund av dessa tolkningsassociationer. I det historiska kapitlet görs dock en typologiserande

distinktion mellan välgörenhet och filantropi, med anknytning till ett språkbruk

inom idéhistorisk forskning. Med välgörenhet avses då sporadiska sociala insatser utan avsikt att åstadkomma samhällsförändringar och med dessa insatsidoaspekt av föreningens totala verksamhet. Med filantropi avses ser som en istället insatser som målmedvetet och långsiktigt syftar till sociala förändringar och utförandet dessa insatser är själva grunden för föreningens bildande. av

Språkbruk och ordval 61

Diakoni

Med diakoni avser verksamhet som i intention och handling har en primär välfärdsinriktning och sker med anknytning till kyrklig huvudman. Som som kyrklig huvudman räknas till exempel församlingar, särskilda institutioner inom en kyrka eller ekumeniska organ. Större delen av alla diakonala insatser hör till frivilligsektorn, med undantag av den församlingsdiakoni som Svenska kyrkan bedriver med hänvisning till Kyrkolagen och som utförs av anställda diakoner. Det övergripande uttryck valt för den här utredningen är ordet frivillig i kombinationer som till exempel den sociala frivilligsektorn, frivillig organisation och frivillig insats. Ordet ideell i till exempel ideell organisation kan möjligen användas i viss motsättning till intresseorganisation. Oftast undviker dock termen ideell, liksom uttrycken tredje sektorn och civilt samhälle. Uttryck som idéburen organisation och idérörelse använder för att beskriva verksamheter där just det idémässiga draget är starkt framträdande. I övrigt

varieras naturligtvis utredningens språkbruk genom att är flera olika skriben-

ter och behandlar olika områden inom ramen för frivilligt socialt arbete. Detta kapitel om språkbruk och ordval avslutas med en diskussion om uttrycken frivillig och professionell.

Frivillig och professionell

Relationen mellan den offentliga sektorn och frivilligsektorn beskrivs ibland schablonmässigt som en relation mellan professionella och frivilliga. Frivillig kan då ibland ges en nedsättande betydelse av amatörrnässig. Det kan därför

vara av värde att undersöka detta språkbruk. Vi poängterar då att diskussionen

inte främst handlar om innebörden i professionsbegreppet i en mer forma-

liserad mening. Vår diskussion tar istället utgångspunkten i iakttagelser av det allmänna språkbruket. Uttrycket professionell tycks då främst ha en eller flera

tre betydelser: kunskapsberoende, kompetent och avlönad. Vi vill kortfatav tat granska dessa tre betydelser.

Professionell som kunskapsberoende

Att en verksamhet eller insats är professionell i betydelsen kunskapsberoende innebär att arbetet utförs mot bakgrund kunskap, får del av en som man av genom relevant utbildning och beprövad erfarenhet. All kunskap som är aktuell för att nå professionell status behöver inte ha verbal karaktär. En del av den professionella kunskapen kan utgöras av så kallade tyst kunskap eller förtrogenhetskunskap.

62 Språkbruk och ordval

Man kan dock inte någon nödvändig motsats mellan professionell i betyse delsen kunskapsberoende och frivillig. Distinktionen blir oftast irrelevant för är anställda inom de frivilliga organisationerna. Dessa personer personer som har vanligtvis en relevant utbildning som kunskapsgrund för sina uppgifter. Bland dem som gör frivilliga oavlönade insatser inom organisationerna finns det dessutom åtskilliga personer med en direkt relevant utbildning och arbetet sker med hänsyn till kunskap och beprövad erfarenhet. Även frivilliga personliga insatser inom ramen för den offentliga sektorn görs ofta av personer med utbildning som är relevant för uppgifterna. en Professionsbegreppet i formaliserad betydelse har just denna bakgrund en mer i etablerad kunskapsgrund. Av hävd har ett yrke kunnat göra anspråk att en profession om man initieras i arbetet genom en omfattande utbildning vara en och det rätta utövandet av yrket uppfattas som en tillämpning av givna och om fastställda kunskaper. Jurister och läkare brukar nämnas som två standardexempel på professioner. Mot bakgrund av ett sådant formellt professionsbeanvänds ibland uttrycket semi-professionella för yrken som till exempel grepp socionomer och lärare. Det uttrycket förekommer också om frivilligsektom. Vi är dock tveksamma till att beskriva frivilligsektom som semi-professionell, liksom till att generellt beskriva den som icke-professionell i betydelsen icke kunskapsberoende. Snarare är det en intressant empirisk uppgift att undersöka både den offentliga sektorn och frivilligsektom med avseende dess professionalism i betydelsen kunskapsberoende. Inom båda dessa sektorer finns det förmodligen både professionella och icke-professionella insatser. Även insats inte är professionell i betydelsen kunskapsberoende behöom en den dock inte vara dålig. Den kan mycket väl vara av hög klass och ha sin ver bakgrund i intuition och spontanitet. Poängen är bara att uttrycka att insatsen inte sker utifrån medveten och allmänt tillgänglig kunskapsgrund. en

Professionell som kompetent

I vardagsspråket används ofta uttrycket professionalism direkt värderande och

har betydelsen kompetens och skicklighet Proffsighet står mot amatörism och inkompetens. Frivilliga sociala insatser har då ibland betecknats som amatörmässiga. Sådana nedvärderande beskrivningar av frivilliga verksamheter och insatser kan naturligtvis inte något berättigande som en rent begreppslig ges bestämning. I vilken mån det finns amatörmässighet och inkompetens inom frivilligsektom eller den offentliga sektorn är något som utvärderande undersökningar får bedöma.

Språkbruk och ordval 63

Professionell som avlönad

Uttrycket professionell kan även betyda yrkesmässig och avlönad. I den betydelsen finns det naturligtvis professionella insatser inom frivilliga organi-

sationer. Som framgår av utredningens befolkningsundersökning utgör frivil-

liga organisationer betydelsefull andel av arbetsmarkanden. Det vi kallar en frivilliga insatser är dock per definition oavlönade och i den betydelsen ickeprofessionella. Uttrycket professionell är alltså mångtydigt och ibland direkt missvisande generell motsats till frivillig. Bara i betydelsen att frivilliga insatser per som definition är oavlönade är de icke-professionella. Vi finner det lämpligt att vara med uttrycket professionell och klart ange i vilken betydelse det sparsamma används.

64 Språkbruk och ordval

N OTER 1Sa1amon Anheier 1992, 4ff bl följande exempel termer: third charitable s ger a sector, sector, independent sector, voluntary sector, tax-exempt sector, nongovernmental organization, économie sociale, nonprøñt sector. De föredrar uttrycken nonprofit sector och third sector. 28e vår definition av frivilligorganisation i förra kapitlet under rubriken Frivilliga organisa-

tioner och frivilligsektorn en summering. rapporten F rivilligorganisationer alternativ till den offentliga sektorn skriven av Bohm föredras också termen frivillig trots dess bristande associationsskärpa och något patetiska klang. Ds Fi 1985:6, s 13.. 48e t Habermann 1993, 30ff. ex s 5Det finns också benämningar Quangoes Quasi-non-govemmental och PGOs para-nonsom govemmental för frivilliga organisationer som har ett nära samröre med staten, utför uppdrag som entreprenörer eller i övrigt har en stark ställning i samhället. 6Swedner 1990. 7Habermann 58ff. 1937, s 8Kuhnle också våra Pestoffs terminologi i första kapitlet. Selle 1992, s 6f. Se synpunkter gldeell i betydelsen icke-materiell förutsätts i uttryck ideell skada, alltså skada tex ett som en av ett sådant slag att den inte omedelbart kan uttryckas i ekonomiska termer. mFörenL 1951:308. Hemström 1992, 17 och l992a, 340. s s Bonniers svenska ordbok 1986. Ideell organisation. Osignerad artikel i Nationalencyklopedin 340. s

Intresseorganisation Osignerad artikel i Nationalencyklopedin 525.

s

Engberg 1986, 25a. s

6En tänkbar invändning uttrycket ideell är det i betydelsen altruistisk och annan mot att osjälvisk har en patetisk och idealiserande klang påminnande om uttryck som filantropi och välgörenhet. 170m personligt medlemskap, not 7 i föregående kapitel. se 180m definition Folkrörelseutredningen. SOU 1987:33, sl8ff. av folkrörelse, se Jansson 1991, 482. s 2°Så används uttrycket till exempel i intervju med Lars Ingelstam i tidskriften Väl Ve 92:7: en Alexandersson: Orena lösningar, politiska reptrick, s llff. 21Se Zetterberg 1992 i Dagens Nyheter 298 eller Thorwaldsson 1993 i Dagens Nyheter t ex 139. Liedman 1993, s 131 ff ger en idéhistorisk kritisk granskning av bl a Zetterbergs användning av uttrycket civilt samhälle. 22Sekapitel 23Se Greider 19921 Dagens Nyheter 2412. t ex Denna definition diakoni täcker inte helt uttryckets betydelse i reflekterad kyrklig av en mera teologisk mening. Då uppfattas ofta även diakoners insatser i gudstjänster och kyrklig undervisning som diakoni.

25Kyrkolagen ställer inga krav att församlingsdiakonin skall ha viss omfattning eller in-

en riktning, utan anger endast att det är tillåtet för en församling att bedriva diakoni: En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar sköta sin angelägenheter. Med församlingsangelägenheter avses l främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation. Kyrkolagen kapitel ll, paragraf punkt SFS 1992:300.

Litteratur 65

LITTERATUR

Kapitel l och 2

Alexandersson, P.l992. Orena lösningar. politiska reptrick. Intervju

med Lars Ingelstam. Väl och Ve 92:7. Anheier, H K. Seibel, W. red 1990. The Third Sector: Comparative

Studies of Nonprofit Organizations. Berlin, Walter de Gruyter. Bonniers svenska ordbok 1986. Ds Fi 1985:6. Författad av Bohm, P. Frivilligorganisationer alternativ till den offentliga sektorn Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Engberg, 1986. Folkrörelsema i välfärdssamhället. Statsvetenskapliga institutionen. Umeå universitetet Avh.. Föreningslagen SFS 1951:308.

Gidron, B. Kramer, R M. Salamon, L M. red 1992. Government ana

the Third Sector. San Francisco, Jossey-Bass Publishers.

Greider, G. 1992. Moralisk elit vädrar morgonluft. Dagens Nyheter BI 2412 1992. Habermann, U. 1987. Det tredie netvcerk. Köbenhamn, Akademisk Forlag. Habermann, U. 1993. Folkelighed frivilligt arbejde. Köbenhamn, Akaog demisk Forlag. Hemström, C. 1992. Organisationernas rättsliga ställning. Om ekonomiska och ideella föreningar. Stockholm, Nordstedts. Hemström, C. 1992a. Ideell förening. I Nationalencyklopedin Höganäs. Ideell organisation. Osignerad artikel i Nationalencyklopedin Höganäs 1992. Intresseorganisation. Osignerad artikel i Nationalencyklopedin Höganäs 1992. Jansson, T. 1991. Folkrörelser. lNationalencyklopedin Höganäs.

Johansson, L. 1991. Caring for the Next of Kin. Acta Universitatis Upsa-

liensis Avh..

Kuhnle, Selle, P red 1992. Government and Voluntary Organizations.

Aldershot, Avebury. Kyrkolagen SFS 1992:300. Liedman, S-E. 1993. Utmätning. Värnamo, Arena. Lorentzen, H. 1990. Staten, markedet og de frivillige organisasjonene. Norsk

Statsvitenskapelig Tidsskrift 177-193.

Lorenzen, H. 1992. En framtid for frivilligheten Nordiskt socialt arbete 92:2, 19-32. Onarheim, G. Selle, P. 1990. Frivillige organisasjonar etterkrigssom historisk forskningsfelt. Bergen, LOS-senter, Notat 90:4.

3 13-1068

66 Litteratur

Pestoff, V. A.1991. Social service i kooperativ regi. I Kooperativ årsbok 1991. Pestoff, V A. 1992. Third Sector and Co-Operative Services An alternativ -

to Privatization. Journal of Consumer Policy 15, 21-45. Salamon, L M Anheier, H K 1992. In Search of the Nonprofit Sector The Question of Definitions. Working Papers of the Johns Hopkins Com-

parative Nonproñt Sector Projekt, no. Baltimore. The Johns Hopkins Institute for Policy Studies.

Salamon, L M Anheier, H K 1992a. In Search of the Nonprofit Sector Il: The Problem of Classification. Working Papers of the Johns Hopkins

Comparative Nonprofit Sector Projekt, Baltimore. The Johns Hopkins no. Institute for Policy Studies.

Selle, P. 1993. Voluntary organisations and the welfare state: the case of

Norway. Voluntas 1-15. Socialtjänstlagen SFS 1980:620. SOU 1987:33. Folkrörelseutredningen. SOU 1987:35. Folkrörelseutredningen. Underlag för reformer samt förslag. SOU 1988:39. Folkrörelseutredningen. Mål och resultat nya principer för det statliga stödet till föreningslivet. Swedner, H. 1990. Om frivilligt socialt arbete. Notat. Göteborgs universitet. Thorwaldsson, K-P. 1993. Partiet har fel människosyn. Dagens Nyheter A4 139 1993. Wolvén, L-E. 1990. Jakten på det goda livet. Om konsten att fånga välfärd och livskvalitet. Stockholm, Raben Sjögren. Zetterberg, H. 1992. Var tid har sina reaktionärer. Dagens Nyheter BZ 298 1992.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 67

-

3 insatser

Frivilliga i Sverige en befolkningsstudie

Eva Jeppsson Grassman

Det här kapitlet handlar om det svenska folkets frivilliga insatser det vill säga sådana insatser som utförs frivillig grund och oavlönat, eller eventuellt mot ett symboliskt arvode. Frivilliga insatser utanför den familjen eller egna hushållet förekommer i flera former, både med anknytning till organisationer och föreningar och i mer informella former, såsom hjälp till och grannar anhöriga. I den undersökning här presenteras är det i huvudsak det som organisationsanknutna frivilliga arbetet studerats. Frivilliga insatser som och frivilligt arbete används synonymt i detta kapitel. Organisations- och föreningslivet har en stark ställning i Sverige. Liksom övriga nordiska länder har Sverige unik folkrörelsetradition. Under en senare decennier har nya rörelser vuxit fram. Moderna idébuma organisationer och en mångfald så kallade identitetsrörelser, det vill säga organisationer är av som förknippade med föräldraskap, handikapp, nationell härkomst och så vidare,

har vunnit medlemmar En större medborgarundersökning, genomförd inom

ramen för Maktutredningen, fann att 94 % svenskarna i åldern 16-80 år av var

medlemmar i åtminstone en förening. Medelvärdet låg på 3,2 medlemskap

per

person Den statliga Folkrörelseutredningen som kartlade Föreningssverige

fann att det i Sverige fanns 145 000 lokala föreningar anknutna till någon

riksorganisation Även många organisationer har anställda,

om personer bygger organisationernas verksamhet i stor utsträckning frivilliga insatser. Föreningslivet har av tradition tillmätts stor samhällelig betydelse. Människors engagemang i föreningslivet har setts ett grundläggande inslag i den som svenska demokratin. Medlemskapet har sålunda stått i förgrunden, och föreningslivet har setts som kollektiva resurser vilka människor kunnat pågenom verka både sin situation och den demokratiska

egen processen Makt- och

inflytandeaspektema har setts som centrala. Folkrörelseutredningen kallade

föreningslivet för en omistlig medborgarskola, betonade också föremen ningslivets betydelse för mänsklig gemenskap och samhällelig pluralism. Under de allra senaste åren har den frivilliga sektorn artikulerats ett nytt sätt i samhällsdebatten av vissa grupper och med ideologiska förtecken. nya Frivilligt arbete har lyfts fram och behovet av det påtalas ett sådant sätt att man kan förledas att tro att det är något för vår kultur nytt och främmande. I den nya diskursen är det emellertid inte inflytande- och demokratiaspekterna som poängteras som betydelsefulla. Istället är det hjälpaspekten lyfts fram som genom frivilliga hjälpinsatser bör vi undsätta vår nästa och bry - oss mer om

68 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

varandra.5 Ett budskap i debatten är också att måste avlasta den offentliga sektorn något av dess alltför stora börda. Välfärdssamhället är för dyrt och dessutom passiviserande. Medborgaren måste bli medmänniska. När välfärdssamhället drabbas nedskärningar kommer just det socialt inriktade av frivilliga arbetet att framstå som särskilt intressant och detta är en viktig förklaring till det nyvaknade intresset. Tendensen är densamma i andra euro-

peiska länder se kapitel 9 och 10. USA och England framhålls ofta som

exempel på länder med en vital och differentierad frivillig sektor.

Forskning om frivilligt arbete

I Sverige har inte någon riksomfattande kartläggning av det frivilliga arbetet

tidigare genomförts. Vi har sålunda inte vetat hur vanligt och omfattande det är. Den frivilliga arbetsinsatsen har regel inte avgränsats som begrepp. som Medlemskap i föreningar har emellertid kartlagts. I medborgarundersökningen inom Maktutredningen undersöktes förutom svenskarnas föreningsmedlemskap hur stor andel av föreningarnas medlemmar som var aktiva respektive innehade förtroendeuppdrag. Inom ramen för Levnadsnivåundersökningarna mätte Statistiska Centralbyrån 1978 människors politiska resurser, bland annat genom frågor om aktivt medlemskap i föreningar och förtroendeuppdrag. Det framkom att 38,8 % av befolkningen då var aktiva medlemmar

i någon förening och att 23,2 % hade förtroendeuppdrag. 1984 gjordes en ny

mätning aktivt medlemskap vilken visade att 42,3 % var aktiva i någon av förening. Motsvarande mätning förtroendeuppdrag gjordes inte av

Internationella erfarenheter

Det frivilliga arbetets omfattning och inriktning har däremot kartlagts i andra västeuropeiska länder och i USA. Inom ramen för EG-kommissionens program för utveckling och forskning arbetsmarknadsområdet kartlades 1984 det frivilliga arbetets omfattning i vissa medlemsländer. Resultaten visar bland anatt 44 % holländama och 15 % belgama utförde frivilliga insatser.7 l nat av av Storbritannien har det frivilliga arbetet kartlagts vid två tillfällen i riksomfat-

surveyundersökningar 1981 och 1991.8 Andelen arbetade frivil-

tande som ligt hade ökat över tioårsperioden, från 44 % till 51 %. En nyligen genomförd undersökning frivilliga insatser i Frankrike visade att 19 % av den vuxna av befolkningen arbetat frivilligt under det år föregick mättillfället USA är som det land har de mest avancerade mätmetodema när det gäller frivilligt som arbete och regelbundet mäter detta. Mätningar gjorda 1988 och 1990 som visade att andelen i den amerikanska befolkningen som arbetar frivilligt var 45 % respektive 54 %, något tyder ökning i omfattning skett. som att en

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 69

-

Även i Danmark har det frivilliga arbetet kartlagts. Där replikerades den brittiska undersökningen från 1981 till vissa delar. Resultaten visade att 24 % av danskarna utförde frivilligt arbete; det var alltså betydligt mindre vanligt med frivilligt arbete där än i Storbritannien. Däremot arbetade de frivilligt aktiva genomsnittligt betydligt flera timmar än motsvarande grupp i Storbritannien. Generellt sett måste jämförelser av resultat från enskilda länder det här området göras med stor försiktighet. Varierande definitioner av begreppet frivilligt arbete, olika mätmetoder och avgränsningar både när det gäller frivilliga organisationer och undersökningspopulation, gör att resultaten inte är helt jämförbara.

I den komparativa EVSSG-undersökningen the European Values System

Study Group, som syftar till att studera värderingar och värderingsförändringar över tid i drygt 20 huvudsakligen västeuropeiska länder, kartlades också förekomst och omfattning av frivilliga insatser. Resultaten visade att i genomsnitt 25 % av medborgarna i de studerade europeiska länderna var engagerade i frivilligt arbete. Jämförelser visade dock att frivilliga insatser var

vanligare i nordeuropeiska länder än i de sydeuropeiska.

Undersökningens syfte, uppläggning och genom-

förande

Vårt syfte med den här undersökningen har varit att kartlägga det organisationsanknutna, frivilliga arbetets omfattning, karaktär och bestärrmingsfaktorer i Sverige. Ansatsen har varit explorativ: snarare än att pröva formulerade hypoteser har avsikten varit att skapa en första kunskapsöversikt. När vi

konstruerade frågeformuläret till undersökningen inkluderades vissa enskilda frågor från den brittiska undersökningen av frivilligt arbete 1981 liksom från den danska undersökningen 1986.3

Vår ansats har också varit bred. Vi har velat få med ett så brett spektrum av frivilliga organisationer som möjligt och fånga upp alla typer av frivilliga insatser. Dessutom har vi inkluderat frivilliga insatser inom Svenska Kyrkan samt inom den offentliga sektorn, trots att det i dessa fall inte handlar om frivilliga organisationer. För enkelhetens skull räknas de dock till organisationerna i den analys som presenteras i detta kapitel. Man kan fråga sig varför valt denna breda ansats, eftersom uppdraget från Socialtjänstkommittén handlar om att kartlägga frivilliga sociala verksamheter i Sverige. Förklaringarna är flera: 1 En riksrepresentativ kartläggning av svenska folkets frivilliga insatser i bred bemärkelse saknades. Det fanns sålunda ett allmänt intresse av att genomföra en sådan kartläggning. 2 Vi bedömde det som mättekniskt mycket svårt att konstruera och genomföra en undersökning som enbart skulle fånga upp frivilliga sociala insatser i denna explorativa undersökning.

70 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

Undersökningens frågeställningar

Det är den frivilliga arbetsinsatsen som kartlagts i denna undersökning, däremot inte medlemsskapet i organisationer. Det innebär att bland dem som i undersökningen svarat att de utfört frivilligt arbete i organisationer ändå kan finnas många som är medlemmar i sådana. Medlemskapet i föreningar torde i de flesta fall vara inkörsporten till frivilligt arbete. Undersökningsresultaten visade att knappt 5 % av den förvärvsarbetande befolkningen hade anställning vid frivillig organisation. Det avlönade arbetet inom den frivilliga sektorn har dock inte vidare kartlagts. I undersökningen har följande frågor utforskats:

Hur vanligt är organisationsanknutet, frivilligt arbete i Sverige - Hur omfattande är det i tid - Vilka är det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer - Inom vilka organisationer arbetar de frivilligt aktiva och vad består det fri- villiga arbetet av Vilka är motiven för människor att börja arbeta frivilligt och vilka är orsa- kerna till att de slutar Vilken är det frivilliga arbetets framtidspotential - Hur ser svenskarna det frivilliga arbetets respektive de frivilliga organi- sationernas möjligheter när det gäller att delta i lösningen av samhällsproblem inom det sociala området

I undersökningen ställdes också ett par frågor om oavlönat informellt arbete, det vill säga regelbundet oavlönat hjälparbete som utförs grannar, vänner eller anhöriga som man inte sammanbor med arbete utan anknytning till -

någon formell organisation. I redovisningen kallas detta för informellt socialt

arbete medan frivilligt arbete avser organisationsanknutet frivilligt arbete.

Att definiera frivilligt arbete

Det största problemet när det gällde undersökningens uppläggning hade att göra med att definiera organisationsanknutet frivilligt arbete ett sådant sätt att människor förstod vad som avsågs och vilka sammanhang det var fråga om. Andra undersökningar om frivilligt arbete har ställts inför liknande

problem. I vår undersökning operationaliserades begreppet slutligen på

följande sätt:

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 71

-

Vi är intresserade av att kartlägga det som brukar kallas för frivilligt arbete, det vill säga sådant arbete och sådana insatser utförts som

frivillig grund, oavlönat eller mot ett symboliskt arvode och fritiden. I

vissa sammanhang kallas det för ideellt arbete. Det kan fråga vara om

många olika slags insatser, till exempel hjälpinsatser, utbildning, styrelse-

uppdrag, kaffekokning, med mera.

Därefter fick intervjupersonerna på de under de senaste 12 månasvara om dema utfört sådant arbete inom någon eller några de 32 olika organisationsav typer som i tur och ordning presenterades för dem organisationstypema återges i tabell 3. Undersökningen bygger intervjuer med ett slumpmässigt valt, riksrepresentativt urval av svenskar i åldern 16-74 år. Intervjuerna genomfördes inom ramen för en omnibusundersökning under november-december 1992. Datainsamlingen har genomförts IMU-Testologen AB. Nettourvalet bestod 1 av av 461 personer. l 045 personer intervjuades vilket motsvarar svarsfrekvens en 71,5 %. Bortfallet var sålunda 28,5 %. I syfte att jämställa insamlat intervjuamaterial med undersökningspopulationens sammansättning, gjordes

vid databearbetningen en Vägning, via en mångfältsmatris, uppbyggd

av faktorerna kön, ålder och ortsstorlek. Denna poststratifiering gjordes för att reducera eventuella snedvridande effekter bortfallet. av I tabellerna redovisas i de flesta fall andelar som uppgivit ett visst Eftersvar.

som de tillfrågade erbjöds möjligheten att i vissa frågor uppge flera svarsalter-

nativ blir kolumnprocenttalet i en del tabeller inte 100 %.

Det frivilliga arbetets omfattning

Hur vanligt är det att människor utför frivilligt arbete inom föreningar och organisationer i Sverige Resultaten från undersökningen visar att 48 % av Sveriges befolkning utfört frivilligt arbete inom minst organisation under en året före mättillfället. Det innebär att omkring tre miljoner svenskar i åldern 16-74 år utfört frivilliga insatser. Även hänsyn till den breda om man tar ansatsen, måste denna siffra betraktas som överraskande hög. Den motsäger uppfattningen att svenskarna skulle passiva eller underutvecklade detta vara område. Försiktiga jämförelser ger vid handen att frivilligt arbete är nästan lika vanligt i Sverige som i Storbritannien, där motsvarande siffra 1991 51 %. var Storbritannien framhålls ofta som det europeiska land där det frivilliga arbetet är mest utvecklat. Det är svårt att med stöd av resultaten i den här undersökningen bedöma om

det skett någon ökning när det gäller det frivilliga arbetets omfattning i

Sverige, exempelvis under de senaste 10 åren. Den enda uppgift finns att som tillgå för en jämförelse är Statistiska Centralbyråns mätning från 1978 förav

72 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

troendeuppdrag. Sannolikt täcker detta begrepp bara till en del begreppet frivilligt arbete och det är därmed inte förvånande att skillnaden mellan de två mätningarna är så stor andelen som hade förtroendeuppdrag 1978 var - 23,2 %. Fler män än kvinnor hade arbetat frivilligt: 52 % jämfört med 44 %. Samma mönster gällde för till exempel Danmark och Frankrike. I Storbritannien därdet lika ofta kvinnor män utförde frivilligt arbete. emot var som som Av tabell 1 framgår det att frivilligt arbete vanligast i åldersgruppen 30-44 var år, för både män och kvinnor och mest sällan förekom det bland de äldre i befolkningen. Det är intressant att notera att frivilligt arbete var vanligast i den åldersgrupp sannolikt har mest att göra, med hemmavarande barn, försom värvsarbete, med mera. Resultaten från den danska och de brittiska undersökningarna visade samma mönster.

Tabell 1 Andel % arbetat frivilligt. Totalt samt efter kön och ålder. som

Totalt Män Kvinnor 16-29 30-44 45-59 60-74 16-29 30-44 45-59 60-74 år

Informellt socialt arbete

I undersökningen ställdes också ett par frågor om det informella sociala arbe-

ters omfattning. Det avser sådant oavlönat hjälparbete som utförs regelbunden basis vänner eller anhöriga som individen inte sammanbor med. grannar, Resultaten visade att 28 % svenskarna utförde sådant arbete, män lika ofta av kvinnor. Kvinnorna utförde emellertid i genomsnitt nästan dubbelt så som många timmars hjälparbete per månad som männen. Av samtliga som utförde informellt socialt arbete hjälpte drygt 75 % anhöriga som de inte sammanbodde med. Bland dem som inte utfört frivilligt arbete organisationer, var det 23 % som utfört informellt hjälparbete regelbundet. Sammantaget tyder detta att omkring svenskarna i åldern 16-74 år utfört oavlönat arbete, i någon 60 % av

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 73

-

form, utanför det egna hushållet. Man bör dock i övrigt försiktig med att vara jämställa dessa två typer av arbetsinsatser. Det kan fråga helt olika vara om fenomen, både när det gäller insatsernas karaktär och motiven bakom dem.

Hur många timmar är det fråga om

Ett centralt mått på det frivilliga arbetets omfattning är hur mycket tid vi lägger ned på sådant arbete. De intervjuade ombads skatta antalet timmar per månad

som de utfört frivilliga arbetsinsatser under den senaste 12-månadersperioden. Resultaten visar att Sveriges befolkning i åldern 16-74 år i genomsnitt arbetade

frivilligt drygt sex timmar per månad. Beräknat enbart de frivilligt aktiva

var genomsnittet 13 timmar per månad. Stora variationer förelåg beroende på organisationstyp. Skattningar det här området är sannolikt approximativa och resultatet bör tolkas med viss försiktighet. Som jämförelse kan nämnas

en att de frivilligt aktiva i Danmark i genomsnitt utförde frivilliga arbetsinsatser 17 timmar månad. per

Av tabell 2 se bilaga 1 framgår att det tidigare iakttagna könsmönstret kvar-

står: män arbetar frivilligt också fler timmar än kvinnorna. Människor i åldern 30-44 år arbetar i genomsnitt flest antal timmar. Intressant att notera är att den

äldsta åldergruppen personer i åldern 60-74 år bland vilka vi fann att frivil-

-

ligt arbete var minst vanligt i gengäld den åldersgrupp när de väl

- var som, var frivilligt engagerade, arbetade flest timmar per månad 16,8 timmar. Vid kontroll för kön kvarstod detta åldennönster.

Arbete i hur många organisationer

Antalet organisationer som en individ arbetat frivilligt för måste ses som en

indikator på bredden på engagemanget än något annat.

mer 60 % av samtliga som utfört frivilliga insatser hade varit aktiva inom endast en organisation. 8 % hade arbetat frivilligt inom tre organisationer eller flera. De frivilligt aktiva arbetade i genomsnitt i 1,7 organisationer.

Inom vilka typer av organisationer har det frivilliga arbetet

utförts

Såsom inledningsvis påtalats, fick de tillfrågade i undersökningen, för att undvika missförstånd och utelämnanden, på frågan de utfört frivilligt svara om arbete genom att samtidigt ta ställning till sådant arbete utförts i förhållande om till 32 olika organisationstyper. Härmed fick vi också ett detaljerat underlag för

74 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

studera inom vilka delar föreningslivet de frivilliga insatserna ägt rum. att av Av tabell 3 framgår hur stor andel befolkningen som gjort frivilliga insatser av inom respektive organisationstyp. Dessutom redovisas hur fördelningen ser ut för män och kvinnor.

Tabell 3 Andel % som arbetat frivilligt inom olika organisationstyper. Totalt samt efter kön.

social inriktning

Annan org.

som spektrum organisationer, olika både till mål och till inriktning. Den enskilda av organisationstyp för vilken flest människor utfört frivilligt arbete var idrottsföreningar: 16 % hade arbetat inom sådan förening, männen i en

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 75

-

betydligt högre utsträckning än kvinnorna. Bland de frivilligt aktiva männen hade 40 % arbetat inom någon idrottsorganisation. I Storbritannien fanns mönster. 9 samma

Frivilligt arbete inom socialt inriktade organisationer

Föreningslivet kan sägas ha en i vid bemärkelse social funktion: medlemskap och medlemsaktivitet ger möjlighet för människor att arbeta mot gemensamma mål, träffas och ha kontakt, med Vissa organisationstyper har emellertid mera. en uttalad social målsättning för sin verksamhet. De verkar för utsatta gruppers välfärd och för att lösa sociala problem. Det kan fråga vara om utåtriktad verksamhet, för humanitära organisationer, eller verksamhet som riktad till de egna olika sätt utsatta medlemmarna, såsom för patientföreningarna. Det handlar organisationer har primär om som en

välfärdsinriktning. Vissa organisationer kan emellertid ha huvudinriktning

en som inte primärt är social, men där en viss del verksamheten ändå har den av karaktären. Ett sådant exempel kan direkta stödinsatser inom vara en invandrarförening.

Det finns dock många organisationer som har sekundär så viktig

en men nog social målsättning, såsom till exempel föreningar inom idrottsrörelsen. Detta innebär att det är komplicerat, kanske omöjligt, att göra tydlig avgränsning en

mellan socialt inriktade organisationer och övriga se vidare kapitel 1. Vi har

dock försökt att göra en preliminär avgränsning i denna undersökning. Vi har

således definierat organisationerna 1-15 i tabell 3 socialt inriktade och som organisationerna 16-32 som övriga.

Resultaten visar att endast en mindre andel befolkningen 20 % arbetade av - frivilligt inom organisationer med en direkt social inriktning. 9 % aktiva var enbart inom en socialt inriktad organisation medan 11 % arbetade inom en socialt inriktad organisation och inom någon de övriga organisationerna. av Kvinnor arbetade dubbelt så ofta frivilligt inom socialt inriktade organisationer

som män. Bland samtliga som utförde frivilligt arbete ägnade endast 29 % tid mest arbete inom socialt inriktade organisationer, medan 71 % ägnade mest tid övriga organisationstyper.

Sammanfattning: 48 % av befolkningen i åldern 16-74 år hade utfört föreningsanknutna, frivilliga insatser under den 12-månadersperiod föregick som mättillfället, män i större utsträckning än kvinnor. I genomsnitt arbetade man frivilligt drygt sex timmar per månad. Bland de frivilligt aktiva det de var som är i åldern 60-74 år som i genomsnitt arbetade flest timmar månad. per

76 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

Majoriteten de frivilligt aktiva 60 % hade utfört arbete inom endast en av organisation. Den organisationstyp som samlade flest frivilligt verksamma var

idrottsföreningar. 20 % befolkningen hade utfört frivilliga insatser inom någon socialt av inriktad organisation. Kvinnor dubbelt så ofta som män frivilligt var verksamma inom socialt inriktade organisationer. 71 % av de frivilligt verksamma ägnade mest tid frivilliga organisationer som inte hade en social

inriktning.

Det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer

I detta avsnitt diskuteras det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer, det vill säga de faktorer i människors levnadsförhållanden som har betydelse för att förklara ägnar sig frivilligt arbete. att man För att få närmare vilka faktorer ökar sannolikheten för att en grepp om som ska ägna sig frivilligt arbete genomfördes en diskriminantanalys i vilperson ken variabler inom följande områden inkluderades: Variabler har att göra med individens ålder, kön, socioekonomiska som

förhållanden, familjesituation, samt boendeförhållanden. Dessutom prövades

betydelsen av att individen utförde informella sociala insatser.

De socioekonomiska variabler som fördes i analysen var:

utbildning -

facklig tillhörighet endast för åldersgruppen 25-65 år

-

privatoffentlig anställning endast för åldersgruppen 25-65 år

förvärvsarbete och arbetstider inkomst -

När det gällde familjesituationen prövades följande variabler:

sammanboende närvaro hemmavarande barn - av

När det gällde boendeförhållanden inkluderades variablema:

bostadstyp hyreslägenhetej hyreslägenhet

-

landsbygds-tätortsboende

-

Resultatet diskriminantanalysen presenteras i tabell 4 i vilken endast föreav komst signifikanta samband redovisas. av

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 77

-

Tabell 4 Bestämningsfaktorer för deltagande i frivilligt arbete. Totalt, för män, för kvinnor samt för gruppen 25-65 år. Förekomst av signifikanta samband vid diskriminantanalys.

Kön Ålder Facklig Privatoff Informella Bostadstyp tillhörighet anställning sociala insatser

l l l l Samtliga

Män Kvinnor Pers 25-65 år 0,0l5p0,05 0,001 5p0,0l * p 0,001

Av tabell 4 framgår att kön liksom ålder har betydelse för att förklara individens engagemang i frivilligt arbete. Såsom redan konstaterats i avsnittet det frivilliga arbetets omfattning, är det vanligare att män arbetar frivilligt än kvinnor. Dessutom förekommer sådant arbete mer sällan bland de yngsta och

de äldsta de studerade åldersgruppema och är vanligast i åldersgruppen 30-

av 44 år. Två av de socioekonomiska variablema gav signifikanta värden för den del av befolkningen är i förvärvsarbetande ålder: facklig tillhörighet samt prisom vatojfentlig anställning. Facklig tillhörighet har i undersökningen använts som indikator på socioekonomisk tillhörighet. Sambandet i tabellen betyder att personer tillhörande LO-kollektivet i mindre utsträckning än personer ur tjänstemannagruppema arbetat frivilligt: 45 % jämfört med 56 %. Det klassmönster detta kan sägas uttrycka ligger helt i linje med resultaten från de danska, som

brittiska och franska undersökningarna.

Offentligt anställda arbetade frivilligt i större utsträckning än de privatanställda. En tänkbar förklaring till detta har att göra med konsekvenserna av de olika yrkesområden tillhör: lärare, kulturarbetare, sjukvårdspersonal som grupperna och andra offentligt anställda kommer genom sitt yrke oftare i kontakt med de grupper och verksamheter som frivilliga organisationer vänder sig till än vad gäller för privatanställdagrupper. Steget till frivilligt arbete är kanske kort, som eftersom de dessutom också ett omedelbart sätt kan nyttiggöra sina yrkeskunskaper i föreningslivet.

78 Frivilliga insatser i Sverige en befnolkningsstudie

-

En delvis annan tolkning skulle innebära att man ser den offentliga anställningen som förknippad med speciella kulturella värderingar och med en livsstil i vilken frivilligt arbete ingår som ett värde i större utsträckning än för anställningar inom andra områden. Sambandet mellan bostadstyp och frivilligt arbete ska förstås så att de som bor i hyreslägenhet mer sällan arbetar frivilligt än människor som bor i andra i bostadstyper. Bostadstypen indikator ekonomiska Arbetare, är en resurser. som i större utsträckning än tjänstemän är låginkomsttagare, bor oftare i

j hyreslägenhet än andra grupper.

Bostadstypen kan dock också indikator boendeförhâllanden

i

ses som en ; mer generellt, eftersom bostadstypen hänger samman med individens

l grannskapsrelationer, fritidssysselsättning sociala arenor och livsstil. Det är

, värt att notera att sambandet i tabell 4 endast är signifikant för kvinnorna, något möjligen skulle kunna illustration till bostad och

g

som vara en att närmiljö är viktigare för kvinnors sociala arenor och livsstil än för männens.

När det gäller variabeln informellt socialt arbete betyder sambandet i tabellen

att människor som regelbundet hjälper vänner, grannar eller anhöriga som de inte sammanbor med, i större utsträckning än andra också är engagerade i organisationsanknutet frivilligt arbete. Vid kontroll för kön visade sig dock sambandet endast gälla för kvinnor. § Det är svårt att uttala sig sambandets riktning. Men oavsett i vilken riktom f går måste ning sambandet tolkningen bli att det finns ett negativt samband mellan faktorn tidsresurser och oavlönat arbete för kvinnorna: den som redan intecknat sin tid genom engagemang och åtaganden utförde oftare än andra kvinnor ytterligare oavlönat arbete. Det informella, sociala arbetet var förhållandevis omfattande i tid: de kvinnor som regelbundet utförde sådana insatser gjorde det i genomsnitt 15 timmar per månad. Sambandet i diagrammet förefaller sålunda förbryllande. Det blir mer begripligt om man ser det informella, sociala arbetet som en

indikator tillgång till informellt nätverk: för att kunna hjälpa någon

regelbundet måste man ha ett nätverk i vilket det finns några att hjälpa. Ur detta perspektiv blir det oavlönade arbetet uttryck för en resurs såväl som för en handling. På motsvarande sätt kan de organisationsanknutna, frivilliga

insatserna betraktas. Petersson, Westholm Blomberg fann ett generellt

samband mellan det informella nätverkets styrka och medborgerligt engagemang och inflytande. Resultaten här skulle kunna beskrivas som att tillgång till informellt nätverk har betydelse för kvinnors förverkligande av sitt samhällsengagemang, både som medborgare och medmänniskor.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 79

-

Sammanfattning: De bestämningsfaktorer som det frivilliga arbete har enligt

de här undersökningsresultaten går att sammanfatta i ett antal mönster:

Ett mönster har att göra med tillgång till sociala arenor. Detta torde vara en grundläggande förklaringsfaktor för det frivilliga arbetet. Majoriteten av dem

börjat arbeta frivilligt hade blivit ombedda se vidare avsnittet Att börja

som arbeta frivilligt och att sluta. Såsom vi tidigare konstaterat var åldern en viktig förklaringsfaktor. De som förvärvsarbetar, har barn i skolan, är med i många föreningar, och så vidare, är i stor utsträckning samhälleligt exponerade. Människor som är i sin mest yrkesintensiva och barnintensiva ålder är de som oftast arbetar frivilligt. Det fanns ett samband i resultaten som visade att sammanboende individer med hemmavarande barn i olika åldrar i större utsträckning arbetade frivilligt än individer i andra familjesituationer. Män är oftare engagerade i frivilliga insatser än kvinnor, vilket utgör ytterligare ett stöd för betydelsen av samhällelig exponering.

Det handlar kanske också om att ha tillgång till rätt arenor, där steget till det

frivilliga arbetet är kort ett som stöds av att offentligt anställda - resonemang oftare arbetar frivilligt än privatanställda. Det frivilliga arbetet kanske härvidlag också kan ses som förknippat med särskilda kulturella värderingar. Ytterligare ett resultat ligger nära ovanstående resonemang. Det handlar om det mönster vi kunnat iaktta för kvinnorna. Närmiljön och tillgång till informellt nätverk som social resurs tycktes ha betydelse för kvinnors frivilliga engagemang. Ett annat mönster har att göra med socioekonomisk tillhörighet och ekonomiska LO-medlemmar arbetar frivilligt i mindre utsträckning än tjänresurser: stemannagrupper. Människor som bor i hyreshus är mindre ofta frivilligt aktiva än människor i andra bostadstyper. För en preliminär tolkning av detta mönster ligger det nära tillhands att se frivilligt arbete utifrån ett resursperspektiv, i linje med det som tillämpas i Levnadsnivåundersökningarna och Maktutred-

ningens medborgarundersökning. Individens socioekonomiska placering i sam-

hället har inte bara betydelse för vilka sociala arenor hon befinner sig utan

har också betydelse för hennes möjligheter i de situationer det är fråga om att

använda tillgängliga resurser och därigenom påverka samhälleliga skeenden. Frivilligt arbete blir härmed inte bara en uttryck för människors handlingar utan måste också ses som uttryck för medborgerliga välfärdsresurser vilka är socialt ojämt fördelade. I nästa avsnitt, där bestämningsfaktorerna för det frivilliga arbetets innehåll diskuteras, presenteras resultat som utgör stöd för denna hypotes från en annan infallsvinkel.

80 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

En kompletterande tolkning, av sambandet mellan socioekonomisk tillhörighet och frivilliga insatser hämtas från arbetsmiljöforskningen och överspridningshypotesen: ensidiga arbeten med små möjligheter för indivi-

den till eget initiativ och påverkan, tenderar att få effekt på livet utanför arbetet

i form ett passivt fritidsinnehåll. Frivilligt arbete kan i denna kontext av ses som ett uttryck för aktiv fritidssysselsättning. Ett sista och viktigt mönster har att göra med det negativa sambandet mellan tidsresurser och frivilligt arbete: fler bland dem som redan har mycket att göra arbetar frivilligt än bland de grupper som kan antas ha mindre att göra.

Vad består det frivilliga arbetet av

Vad gör människor som arbetar frivilligt inom föreningar och organisationer Vilka slags arbetsinsatser är det fråga om Är det någon skillnad på det som

kvinnor och det som män gör Finns det några bestärnningsfaktorer för vilken

typ av insatser olika grupper utför som frivilligt aktiva inom organisationer

Tabell 5 Den frivilliga insatsens karaktär. Andel % som ägnat sig åt olika typer av insatser. Totalt samt efter kön.

I tabell 5 redovisas den frivilliga insatsens karaktär, totalt samt efter kön. I tabell 6 redovisas resultatet av en diskriminantanalys, som genomfördes enligt samma principer som den som presenterades i tabell Samma variabler fördes in i analysen. Basen för analysen är här de som arbetar frivilligt n501

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 81

-

Tabell 6 Bestämningsfaktorer för olika typer av frivilliga arbetsinsatser. Förekomst av signifikanta samband vid diskriminantanalys.

Ålder Kön Ut- För- Arbets- Fack- Privat Inkomst Familje- Bostadsbild- värs- tid lig till- off. an- situation typ ning arbete hör. ställn.

Utbildning ak ledarskap Styrelse- * * 3k l uppdrag Administration

Infoopinionsbildn

Direkta hjälpinsatser Penning- t ak Insamling 0,01 gp 0,05 0,0015p 0,01 * p 0,001

Av tabell 5 framgår att den vanligaste frivilliga arbetsinsatsen hade med orga-

nisationens inre verksamhet att göra: styrelseuppdrag och administrativa uppgifter det gällde för både män och kvinnor. Ser man i övrigt till styrelse- uppdragens bestärrmingsfaktorer är det ett klart och entydigt mönster som framträder i tabell styrelsemedlemmar och människor verksamma inom organisationens administration är mindre ofta arbetare, de bor mindre ofta i hyreslägenhet och de är oftare höginkomsttagare än övriga frivilligt aktiva. Styrelseuppdrag ett annat sätt än andra frivilliga insatser möjlighet att ger

påverka organisationens verksamhet och, därigenom samhälleliga skeenden i

varierande omfattning. Detta resultat utgör ytterligare en illustration till det re-

fördes i föregående avsnitt, nämligen att frivilliga insatser

sonemang som också i viktiga avseenden har samband med politiska resurser, vilka är ojämnt klassmässigt fördelade. Styrelse- och administrationsuppdrag vanligare bland offentligt anställda var

än bland privatanställda. Om familjesituationen, var det sammanbo-

man ser ende utan barn mest anlitade för denna typ av uppdrag. som var Utbildning och ledarskap hade 30 % de frivilliga ägnat sig åt. Av tabell 6 av

framgår att för denna typ insats är kön och ålder bestämningsfaktorer. Här

av

82 Frivilliga insatser i Sverige befolkningsstudie

- en

återfinner fler kvinnor. Åldersmönstret sådant män än är att det är den yngsta åldersgruppen 16-29 år som i större utsträckning än andra ägnar sig sådant frivilligt arbete. Människor som förvärvsarbetade på heltid också var oftare verksamma inom utbildning och som kursledare än andra grupper. Information, opinionsbildning eller andra utåtriktade aktioner vanligare var bland kvinnor än bland män. Denna typ av insats var det vanligare att högutbildade utförde än människor med lägre utbildning. I övrigt är mönstret här något förbryllande. Sambanden med förvärvsarbete och med arbetstid säger nämligen att de förvärvsarbetande utförde informationsinsatser i större utsträckning än de förvärvsarbetande. Å andra sidan det de heltidsarbetande var som genomförde denna typ av insatser i större utsträckning än människor med andra arbetstider eller ingen arbetstid alls. Det som fångats har sannolikt att göra upp

med att information och opinionsbildning kan innebära många olika slags

uppgifter som kräver olika slags resurser. En stark arbetslivsförankring kan

sålunda vara en tillgång för vissa arbetsuppgifter. Gott tid vilket de

om - som

inte förvärvsarbetar kan antas ha kan, å andra sidan, tillgång för

- vara en andra typer av kanske tidsödande uppgifter.

Penninginsamling var något som framför allt engagerade kvinnor. Sambandet med utbildning i tabell 6 betyder att människor med låg utbildning i större ut-

sträckning än övriga arbetade med penninginsamling. Ju högre utbildning man hade ovanligare var det att man samlade in pengar. Det fanns ett samband som visade att de förvärvsarbetande i större utsträckning var sysselsatta med penninginsamling än de förvärvsarbetande. Detta kan tolkas att tillgång som till tid är en viktig förutsättning för denna typ av insats.

Direkta hjälpinsatser

Direkta hjälpinsatser för enskilda eller är den typ frivilliga insatser grupper av som speciellt tilldrar sig samhällets intresse just Förekomsten nu. av hjälpinsatser, det vill säga direkta sociala insatser, är också något för vårt som uppdrag varit särskilt angeläget att kartlägga.

Av tabell 5 framgår att endast en mindre andel av de frivilligt aktiva ägnade

sig direkta hjälpinsatser 17 %. Ser man till hela befolkningen i åldern 16- - 74 år innebär resultatet att ungefär 8 % av svenskarna ägnar sig direkta hjälpinsatser med anknytning till en frivillig organisation. Direkta hjälpinsatser

hade oftast anknytning till det som med grovmaskig kategorisering

en kallade för socialt inriktade organisationer. Bland dem som arbetade frivilligt inom dessa organisationer var det 32 % som arbetade med direkta hjälpinsatser. Om man ser till befolkningen, innebär det att drygt 6 %, det vill säga omkring 376 000 personer, i åldern 16-74 år engagerade i direkta frivilliga var hjälpinsatser inom någon socialt inriktad organisation. Är 8 % respektive 6 % direkta hjälpinsatser mycket eller litet Det är av

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 83

-

naturligtvis svårt att svara på. Ett slags svar frågan kan man få genom att

jämföra dessa tal med motsvarande från undersökningar i andra länder. Uppgifterna är emellertid sällan helt jämförbara. Med detta taget i beaktande kan vi konstatera att i Storbritannien utförde omkring 25 % av befolkningen direkta frivilliga hjälpinsatser. I Danmark var det 5-6 % av befolkningen som utförde direkta hjälpinsatser i anslutning till socialt inriktad organisation, det vill säga ungefär en lika stor andel som i Sverige. Våra resultat visar att kvinnor nästan dubbelt så ofta var engagerade i denna

typ insatser män sambandet var dock knappt signifikant och har därför

av som

inte medtagits i tabell 6. Åldersfaktorn hade betydelse: den enskilda grupp där

flest engagerade i direkt hjälparbete var kvinnor i åldern 60 år eller äldre. var Sambandet med bostadstyp i tabellen betyder här att de som bor i hyreslägenhet i större utsträckning än frivilligarbetare i övriga bostadstyper arbetade med frivilliga direkta hjälpinsatser. Det kan värt att dra sig till minnes att vara människor i hyreslägenheter generellt sett arbetade frivilligt i mindre utsträck-

ning än andra se föregående avsnitt. Men de som väl gjorde det

grupper ägnar sig sålunda i större utsträckning än andra grupper sådant frivilligt arbete tydligare än tidigare är efterfrågat av samhället. som nu

Sammanfattningsvis kan konstatera att mönstren i tabell 6 visar att inriktningen de frivilliga arbetsinsatsema har sina klart skilda bestämningsfaktorer. Frivilligt arbete i Sverige består i stor utsträckning av styrelseuppdrag, och administrativa uppgifter i organisationer. 65 % av de frivilligt aktiva hade utfört sådana uppgifter. Litet tillspetsat kan man dock hävda att medan de resursstarkaste, frivilligt aktiva utövar makten och styr organisationerna så är

det de mindre resursstarka äldre, människor med låg utbildning och männi-

skor i hyreslägenheter som bär upp den tidskrävande verksamheten på gräs- -

rotsnivå penninginsamling och hjälpinsatser. Kvinnorna bör kanske

genom också inkluderas här mindre resursstark kategori. Måhända har vi här som en fångat upp det frivilliga arbetets hierarki.

Totalt det 17 % som utfört direkta hjälpinsatser. Om man ser till hela bevar folkningen betyder det att 8 % utfört sådant arbete. Direkta hjälpinsatser inom socialt inriktade organisationer hade 6 % av svenskarna utfört. Vi tycker att det överraskande hög siffra. är en När det gäller de frivilliga organisationemas pedagogiska verksamheter är det framför allt människor med stark anknytning till arbetsmarknaden såsom en de förvärvarsarbetar heltid som utför insatserna. som - Detta mönster gäller även för informations- och opinionsbildning. Här fanns dock också ett mönster tyder att gott tid något som de som inte som om förvärvsarbetar kan tänkas ha också var en betydelsefull faktor. - Tidsmönstret blev komplicerat genom denna del av analysen. Det visade mer sig att bland vilka frivilligt arbete mindre vanligt, ägnade sig gruppen var

84 Frivilliga insatser i Sverige befolkningsstudie

- en

tidskrävande verksamheter och arbetade många timmar när de väl engagerat sig i frivilligt arbete.

Det frivilliga arbetet inom några organisationstyper

Hittills har de frivilliga arbetsinsatsemas omfattning och karaktär i allmänhet diskuterats. Mönster i insamlade data visar att de frivilliga arbetsinsatsernas omfattning och karaktär varierar beroende vilken organisationstyp det är fråga om. Här diskuteras de frivilliga insatsemas omfattning och arbetets karaktär inom åtta olika organisationstyper. Man bör ha i minnet att analysen baserar sig på små grupper. Därför bör resultaten ses som explorativa mönster än snarare som underlag för slutsatser.

Av de åtta organisationstyper som valts ut har fyra en direkt social inriktning:

humanitär organisation, föräldraförening, handikapp-patientförening samt frivilligt arbete inom den ofentliga sektorn. Föräldraföreningama undantagna, är detta organisationstyper inom vilka förhållandevis små andelar de av

frivilligt aktiva är verksamma se tabell 3. De övriga fyra organisationstypema

togs med grund av att de samlade de största grupperna bland frivilligt aktiva: idrottsorganisation, kulturfärening, fackförening och boendeförening.

Ingen av dessa organisationstyper har en direkt socialt Verksamhetsinriktning.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

Tabell 7 De frivilliga insatsernas omfattning och karaktär inom åtta organisationstyper. Antal timmar månad m. Andel % som ägnat sig åt olika typer per av insatser.

Human Fld- Handikapp- Friv.arb ldrotts- Kultur- Fack- Boendefören. patient för. offsektor fören. fören. fören. org. org. Antal 10 4,3 5,7 22,1 8,6 10,8 7,2 4,1 tirnmån m

Andel % utfört frivilliga insatser: som

Human Fld- Handikapp- Friv.arb Idrotts- Kultur- Fack- Boendefören. patient offsector org. fören. fören. fören. org. Utbildning 15 20 6 37 15 14 3 ledarskap

Styrelseuppdrag 21 37 30 22 50 72 76 91 Administration Infoopi- 4 26 43 12 8 15 26 10 nionsbild. Direkta 25 27 53 74 8 5 7 4 hjä1p-insatser Penning- 64 19 14 41 16 2 - insamling

Bas 24 40 16 15 168 64 54 51

Av tabell 7 framgår att det förelåg stor variation när det gällde det

tidsmässiga inom de olika organisationstypema. Den engagemanget förhållandevis lilla svenskar arbetar frivilligt inom den offentliga grupp som sektorn, arbetade betydligt fler timmar i genomsnitt än någon av de andra Frivilligt arbete inom den offentliga sektorn har delvis en annan grupperna. karaktär föreningsanknutet, frivilligt arbete: det handlar till exempel om en

övervakaruppdrag, kontaktfamiljeverksamhet, och så vidare. Det är tids-

krävande, direkt socialt arbete för vilket ofta ett mindre arvode utgår. Detta också varför så andel det frivilliga arbetet här består av förklarar en stor av direkta hjälpinsatser för individer och jämfört med motsvarande grupper,

förhållanden inom övriga organisationstyper. Inom handikapp- och patientföreningar utmärks den frivilliga verksamheten också i hög grad direkta hjälpinsatser. I många fall handlar det om arbete av

av

kamratsstödskaraktär. Både inom humanitära organisationer och föräldraföre-

86 Frivilliga insatser i Sverige befolkningsstudie

- en

ningar förefaller det direkta hjälparbetet utgöra något förhållandevis få som av de frivilligt aktiva är engagerade i omkring 25 %. När det gäller de humani- tära organisationerna är detta kanske något förvånande. Utbildning och ledarskap är framför allt viktig frivilliginsats inom idrottsen rörelsen. De som arbetade frivilligt inom socialt inriktade organisationer arbetade i förhållandevis liten utsträckning med styrelsearbete ocheller administrativt arbe-

te. Det omvända gäller för de övriga organisationstyperna: inom kulturföreningar, fackföreningar och i ännu högre grad boendeföreningar var denna typ av uppdrag den helt dominerande frivilliga insatsen. Penninginsamling var en viktig frivillig insats i två typer organisationer: i av de humanitära organisationerna och inom idrottsorganisationer. Penninginsam-

ling betyder sannolikt helt olika saker för de två organisationstyperna. Medan

man inom de humanitära organisationerna samlar in för att hjälpa pengar grup-

per utanför den egna kretsen, syftar penninginsamling inom idrottsorgani-

sationer som regel främst till ekonomiskt stöd för den verksamheten. egna

Att börja arbeta frivilligt och att sluta motiv och

-

anledningar

I avsnittet Det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer diskuterades de objektiva förhållanden som bidrar till att förklara skillnader mellan olika

befolkningsgrupper, när det gäller förekomst och omfattning frivilligt

av

arbete. Dessa förhållanden säger dock ingenting enskilda individers

om egna motiv för att arbeta frivilligt, det vill säga vilka inre driver dem processer som att arbeta trots att de inte får betalt. För ska kunna tala att man om motiv måste den frivilliga arbetsinsatsen aktiv handling från individens sida ses som en en handling som utgår från en inre drivkraft, idéer, behov och syftar - som mot att uppnå ett mål. Internationellt sett har ett flertal författare varit upptagna förstå det av att

frivilliga arbetets inre motivkrets. Frivilligt arbete har antagits ha sin grund i

rent altruistiska motiv. Wuthnow24 utgick från altruism drivkraft som och genomförde en djupstudie det frivilliga arbetets motiv, handlingar och av personlighetstyper. Han fann att genuint osjälviskt engagerade ofta i lika personer stor utsträckning som andra var upptagna sin lycka. Det frivilliga, av egen altruistiska arbetet tillfredsställde också högst personliga behov.

Clary, Snyder Ridge mätte bakomliggande motiv för frivilligt arbete i

USA med hjälp av ett detaljerat instrument. De fann att altruistiska motiv bara

var en typ av motiv bland flera andra, som var lika vanliga, till exempel det egna sociala anseendet och egna yrkesambitioner. Vissa författare som studerat kvinnors frivilliga arbete tycker sig ha stöd för

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 87

-

något kan kallas ersättningshypotesen: frivilligt arbete är istället för som avlönade förvärvsarbete de inte kanfår ha. Det frivilliga arbetet kan det som också del i strategi för att ta sig den reguljära arbetsmarknaden vara en -

språngbrädehypotesen27. hypotesen har sannolikt begränsad rele-

Den senare

för svenska förhållanden. vans Troligtvis varierar motiven beroende vilken typ frivillig insats det är av fråga I den komparativa EVSSG-studien visade resultaten variationer om. gällde dominerande motiv för det frivilliga arbetet. I mellan länderna när det

den svenska kontexten har den givandehjälpande aspekten av föreningsarbete

inte stått i fokus så mycket dess påverkan, och inflytande-aspekter. Peterssom

Westholm Blomberg såg aktivt föreningsmedlemskap och förtroende-

son, uppdrag uttryck för politiska skapade möjligheter för människor som resurser

liv och samhällets utveckling. Önskan att påverka och

att påverka sina egna förändra, föreningsanknuten verksamhet, bör kunna vara ett betydelsegenom

fullt motiv för frivilligt arbete, inte minst när det gäller styrelseuppdrag.

Kanske har inte alltid människor genomtänkta motiv för sina frivilliga insat- Tillfälligheter eller omständigheter kan avgörande, åtminstone ser. yttre vara det gäller börja arbeta frivilligt. I den senaste brittiska undersökningen när att frivilligt arbete3° fann författarna att det svårt att avgränsa människors av var motiv för frivilligt arbete varför från yttre anledningar till att sådant inre

arbete påbörjats hur.

vår undersökning det frivilliga arbetet i Sverige har vi inte haft någon I av ambition på djupet försöka kartlägga människors motiv för att arbeta frivilatt ligt. Vi trodde inte heller att något sådant skulle vara möjligt genom den typ av

undersökning vi genomfört. Emellertid ville vi ändå i någon mån försöka

som spegla de omständigheter under vilka människor börjat arbeta frivilligt samt

vilken varit den viktigaste personliga anledningen till detta. Två frågor

som ställdes om dessa förhållanden.

Att börja arbeta frivilligt

första frågan hade att göra med de yttre omständigheterna: Vem tog Den initiativet till den frivilliga arbetsinsatsen Frågan avsåg arbetsinsats i den organisation där de tillfrågade arbetat mest

tid. Det vanligaste mönstret att de frivilligt aktiva blivit ombedda att var

sig. Det gällde för 62 % se tabell bilaga l. Mönstret var det-

engagera för män och kvinnor. samma När det gällde ålder går två mönster att urskilja. De yngsta och de äldsta hade

utsträckning än övriga sökt sig till verksamheten själva. För de yngsta i större har kanske det frivilliga arbetet att göra med inträdet i vuxenlivet. För de äldsta

kan måhända det initiativet till frivilligt arbete vara ett uttryck för ett egna arbetslivet med någon verksamhet med meningsfullt behov av att ersätta

88 Frivilliga insatser i Sverige befolkningsstudie

- en

innehåll. Detta kan ses som ett stöd för den ersättningshypotes som ovan refererades.

Det andra mönstret visar att den åldersgrupp mest aktiv när det gällde

som var frivilligt arbete de i åldern 30-44 år också de i störst utsträckning - - var som hade blivit ombedda att engagera sig. Den senaste brittiska undersökningen av

frivilligt arbete visar samma resultat. Petersson, Westholm Blomberg

fann ett positivt samband mellan antal hemmavarande barn och antal föreningsmedlemskap. Dessa mönster stöder det som diskuterades i avsnittet om det frivilliga arbetets bestämningsfaktorer och kan kallas för som arenahypotesen: de redan är socialt aktiva och exponerade inom som ett antal sociala arenor de förvärvsarbetar, har barn i skolålder, på daghem med mera har också störst chanser att bli tillfrågade när det gäller frivilliga insatser av olika slag. Chansen till engagemang har också att göra med individens position i samhället, såsom konstaterats. Detta resonemang understöds att högskoleutbildade av

i större utsträckning blivit tillfrågade när det gällde frivilliga uppdrag

än grupper med lägre utbildning, liksom SACO-medlemmar i större utsträckning än människor med annan facklig tillhörighet.

Den personliga anledningen

Den andra frågan som ställdes i undersökningen hade att göra med den

person-

liga anledningen till att individen börjat arbeta frivilligt:

Vilken var den främsta anledningen till att Du började arbeta frivilligt inom organisationen

I tabell 9 presenteras frågans svarsalternativ. De tillfrågade möjlighet

gavs att ha flera främsta anledningar till arbetet och flera svarsalternativ kunde sålunda väljas samtidigt.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 89

-

Tabell 9 Främsta anledningen till det frivilliga arbetet %. Totalt samt efter kön och ålder.

Totalt Män Kvinnor 16-29 30-44 45-59 60-74 16-29 30-44 45-59 60-74 år

Egen situation 16 17 23 22 17 14 10 14 8

Familjemed- 17 6 26 12 7 14 36 22 3 lems situation eller särskilda behov Önskan göra 27 18 28 27 29 20 25 30 49 nytta för andra människor Starkt intr. 56 72 45 68 56 66 47 40 49 för org. verksamhet

Bas 501 73 84 76 39 56 73 60 40

Av tabellen framgår att män i betydligt större utsträckning börjat arbeta frivil-

ligt grund av sina egna behov och intressen än kvinnor. Kvinnors engagetycks i större utsträckning utgå från andras behov. Familjemedlemmarmang situation var för kvinnorna oftare en av anledningarna till engagemanget, nas särskilt för åldersgruppen 30-44 år. En önskan att göra nytta för andra människor det mest renodlat altruistiska svarsaltemativet uppgav kvinnor och män i ungefär samma utsträckning. En bryter det generella mönstret: bland kvinnorna i åldern 60-74 år var det grupp så många som hälften som uppgav att önskan att göra nytta för andra var den främsta anledningen till engagemanget. Denna kvinnor utförde också grupp direkta hjälpinsatser genom sitt frivilliga arbete i större utsträckning än andra grupper. Kvinnor i åldern 60-74 år bör kanske betraktas som den mest altruistiska gruppen bland frivilligarbetama. Svarskategorin starkt intresse för organisationens verksamhet kan sannolikt betyda olika saker för olika människor. Att så många som 56 % av de tillfrågade uppgav detta motiv visar ändå att ett personligt intresse för och tron på föreningars verksamhet, mål och idéer i sig kan vara ett lika betydelsefullt incitament för människor att arbeta frivilligt som vem som får nytta av insatserna. Motiven för att börja arbeta frivilligt varierade påtagligt beroende vilken typ av organisation det handlade om. Bland människor som arbetade inom socialt inriktade organisationer hade 38 % en önskan att göra nytta för andra människor, vilket var ett betydligt vanligare motiv än för frivilligt aktiva

90 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

generellt. Men även mellan de socialt inriktadeorganisationema varierade den personliga anledningen till engagemanget. Bland dem som utförde frivilliga insatser inom en humanitär organisation uppgav 74 % önskan att göra nytta för andra människor som den viktigaste personliga anledningen. För personer som var engagerade i handikapp eller patientförening var istället den egna situationen den viktigaste anledningen. Som jämförelse kan nämnas en helt annan organisationstyp kulturföreningar. Där var starkt intresse för organi- sationens verksamhet den allt överskuggande personliga anledningen till de frivilliga insatserna.

Att sluta med frivilligt arbete

22 % av svenskarna hade under de senaste fem åren utfört frivilliga insatser inom en eller flera organisationer som de vid intervjutillfället inte längre ägnade sig åt. Varför slutar då människor med frivilligt arbete De två vanligaste orsakerna till detta var brist på tid 40 % och att det frivilliga arbetet fått ett naturligt slut 38 %. Det fanns här ett livscykelrelaterat mönster. Det var de yngre 16-44 år som inte längre hade tid, medan det var för de äldre 45-74 år det frivilliga arbetet fick ett naturligt slut. Det som senare avser sannolikt förhållanden som att barnen blivit stora och det frivilliga arbetet i anslutning till barnens aktiviteter inte behövdes längre, det fackliga arbetet hade upphört för dem som pensionerats, och så vidare.

Det frivilliga arbetets framtidspotential

Det finns idag en uttalad önskan från samhällets sida om att det frivilliga arbetets omfattning ska öka, särskilt inom socialt inriktade verksamheter. Motsvaras denna önskan av en beredskap till mer frivilligt arbete från befolkningens sida Hur ser det frivilliga arbetets framtidspotential ut I undersökningen belystes denna frågeställning utifrån hur många och vilka tror att de som kommer att engagera sig i framtiden, och till vilka organisationer som de skulle kunna tänka sig att knyta sitt engagemang. En fråga gällde hur många bland de frivilligt aktiva skulle kunna nu som tänka sig att utöka sitt frivilliga arbete inom de organisationer där de nu var aktiva. 39 % kunde tänka sig ett sådant utökat engagemang. Bland dem som arbetade inom socialt inriktade organisationer var beredskapen något högre än bland dem som arbetade inom övriga organisationer. Hur stor andel av svenskarna var då beredda att engagera sig i något nytt frivilligt arbete inom de närmaste fem åren något de idag inte var engagerade i 30 % trodde att de skulle komma att engagera sig i sådant nytt frivilligt ar-

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 91

-

bete. Människor i den yngsta studerade åldersgruppen 16-29 år trodde i större

utsträckning än andra åldersgrupper att de skulle komma att engagera sig i nytt frivilligt arbete. Det var de grupper som idag arbetar frivilligt som i störst utsträckning också uttryckte beredskap inför nytt frivilligt arbete i framtiden: bland LOmedlemmar var det 23 % som trodde att de skulle komma att engagera sig i sådant frivilligt arbete mot nästan 40 % för TCO och SACO-medlemmar. Ett annat mönster pekar i samma riktning: det är hos de redan frivilligt aktiva som

potentialen för nytt frivilligt arbete är störst se tabell lO, bilaga 1. De som

regelbundet utför informellt, socialt arbete hjälp grannar, vänner eller anhöriga som de inte sammanbor med tror också att de kommer att in i nytt frivilligt arbete i större utsträckning än sådana personer som inte är engagerade i informellt socialt arbete. Det är de som redan har mycket att göra som kan tänka sig att göra mer. Om tycker att det frivilliga arbetet bör växa och utvecklas i Sverige måste en viktig fråga vara att hitta vägar för att få med nya befolkningsgrupper i dessa verksamheter. Här är de 24 % som idag inte arbetar frivilligt men som tror att de kommer att börja med sådant arbete inom de närmaste fem åren en intressant grupp. Vilka slags organisationer kan de som är beredda till nytt frivilligt engagemang tänka sig att arbeta inom I tabell 11 bilaga 1 finns de fem organisationstyper som fick mest stöd. Ett mönster i tabellen visar att de organisationstyper som idag samlar stora grupper av frivilligt aktiva också är sådana som människor kan tänka sig att arbeta inom i framtiden: idrottsorganisationer, kulturföreningar, föräldraföreningar. Männen kan framför allt tänka sig att arbeta inom idrottsorganisationer och kvinnorna inom föräldraföreningar. En iakttagelse härvidlag har att göra med människors livscykelrelaterade planering: 44 % av de sammanboende

männen som hade förskolebarn trodde att de skulle komma att engagera sig i

en idrottsförening. Av motsvarande grupp bland kvinnorna trodde 44 % att att de inom de närmaste fem åren skulle engagera sig i frivilligt arbete inom en föräldraförening. Åldersrelaterade aktiviteter i barnens liv utgör sannolikt

utgångspunkten för planeringen.

När det gäller de övriga två organisationerna som fick mest stöd är det sådana organisationstyper inom vilka små andelar av befolkningen idag arbetar frivilligt: humanitära organisationer och miljöorganisationer. 3 % av befolkningen utför frivilliga insatser inom humanitära organisationer medan motsvarande siffra för miljöorganisationer är 1 %. Bör man tolka resultaten så att dessa typer av organisationer kan vänta sig en stor tillströmning av människor beredda till frivilligt arbete Så enkelt är det kanske inte. Men under alla förhållanden är det betydelsefullt vilka åtgärder dessa typer av organisationer vidtar för att ta emot och kanalisera det intresse som eventuellt finns. Vi tror emellertid att i tabell 11 också kan tolkas som uttryck för värdesvaren

92 Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie

-

gemenskap med de värderingar dessa respektive organisationstyper står - som för och de Verksamhetsmål de har.

I Maktutredningens medborgarundersökning ombads de intervjuade ange

hur stor samhörighet de kände med olika rörelser och sammanslutningar. pass Miljörörelsen fick här den högsta placeringen. Humanitära organisationer kom fjärde plats. Författarna drog slutsatsen att moderna organisationer inte behöver ha ett stort antal medlemmar för att ha en opinionsbildande genomslagskraft och ett starkt befolkningsmässigt stöd.

Socialpolitisk inställning: egna initiativ och den frivilliga

sektorns möjligheter.

En aspekt den frivilliga sektorns framtidspotential har att göra med männiav skors åsikter om frivilligt arbete och deras syn de frivilliga organisationemas möjligheter när det gäller att delta i lösningen av samhällsproblem inom det sociala området. I den samhällsdebatt kring behovet av en förändrad inriktning av socialpoliti-

ken pågår, hörs ofta uttrycket att samhället tagit över allt ansvar och att

som människor från och med nu måste lära sig att i större utsträckning lösa problem inom familjen och eget arbete i den lokala miljön. Som sett utför en genom betydande andel befolkningen redan nu oavlönat arbete olika sätt. Vi har av också kunnat konstatera att det finns grupper av medborgare som är beredda att utöka sitt frivilliga engagemang.

En generell aspekt det frivilliga arbetets framtidspotential måste emellertid

av antas ligga i människors beredskap, rent allmänt, till ökat personligt engagei samhälleliga problem och i en positiv syn det frivilliga arbetets betymang delse. Följande fråga framstår sålunda som relevant: 1 Delar befolkningen den numera ofta formulerade åsikten om det frivilliga arbetets betydelse i samhällsprocessen

Frivilliga organisationer kommer sannolikt att få en större och mer aktiv roll uppdragsinriktade aktörer när det gäller socialpolitikens genomförande i som framtiden. Detta kommer att kräva både avlönade och frivilliga arbetsinsatser. En fråga är viktig att belysa är därför den följande: annan som 2 Hur ställer sig människor till idén att frivilliga organisationer går in och utför uppgifter traditionellt sett legat inom den offentliga sektorns som ansvar

I tabell 12 redovisas fem påståenden om frivillig arbete och om den frivilliga

sektorns betydelse och möjligheter som de intervjuade hade att ta ställning till.

Redovisade andelar % avser de som var helt eniga med påståendena.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 93

-

Tabell 12 Socialpolitisk inställning. Betydelsen av egna frivilliga insatser och den frivilliga sektorns möjligheter. Andel som var helt enig %.

Arbetar frivilligt Totalt Nej Ja l Det är viktigt att engagera sig själv 74 66 81 och inte bara sitta och vänta att samhället ska lösa alla problem

2 Frivilligt, oavlönat arbete är bety- 26 23 29 delsefullt eftersom det avlastar staten ekonomiskt

3 Frivilligt arbete är särskilt viktigt i 36 32 40 dag eftersom samhället drar sig undan sitt ansvar inom en mängd områden.

4 Frivilliga organisationer kan med 8 8 8 fördel ta över många av de vård- och omsorgsuppgifter som stat, kommun och landsting idag sköter.

5 Om jag hamnar i svårigheter kan jag 19 18 20 få lika god hjälp hos en socialt inriktad ideell organisation som hos t ex kommunens soicaltjänst.

Bas 1045 544 501

De tre först påståendena avser det frivilliga arbetets betydelse. Av tabellen

framgår att en betydande majoritet ansåg att det engagemanget var viktigt

egna

när det gällde att lösa samhällsproblem. De frivilligt aktiva delade denna upp-

fattning i ännu större utsträckning än de som inte arbetade frivilligt. Endast en knapp tredjedel respektive en dryg tredjedel var emellertid eniga med påståendena om betydelsen av det frivilliga arbetet som avlastning åt samhället och som ersättning för samhällets insatser. De frivilligt aktiva instämde härvidlag i

påståendena i något större utsträckning än de som inte var frivilligt aktiva. Det

tål naturligtvis att diskuteras hur dessa siffror ska tolkas. En möjlig tolkning är ändå att två tredjedelar av befolkningen de icke frivilligt aktiva såväl som de nu aktiva och de som tror sig bli det i framtiden anser att det frivilliga arbe- tets primära funktion ska vara en annan än en ersättning för samhällets sociala service och att det frivilliga arbetet har betydelse av andra, skäl. egna De två följande påståendena rör de frivilliga organisationemas roll och möjligheter inom socialpolitiken. En överraskande liten andel 8 % ansåg att - frivilliga organisationer med fördel kan ta över många av de vård- och om-

94 Frivilliga insatser i Sverige en løefolkniitgsstudie

-

sorgsuppgifter som stat, kommun och landsting nu sköter. En något större andel 19 % ansåg att de själva kunde få lika god hjälp av en socialt inriktad - frivillig organisation som hos kommunens socialtjänst om de fick problem. Skillnaderna var härvidlag mycket små mellan de som arbetar frivilligt och de inte gör det. Det som fångats i dessa två frågor är brukarperssom upp pektivet. Svaren måste tolkas som ett starkt uttryck för att svenska folket inte att de frivilliga organisationernas roll är att ta över sådana uppgifter inom anser vård och social service som den offentliga sektorn nu svarar för. Deras roll måste vara en annan. I kapitel l beskrevs hur en av flera möjliga funktioner för den frivilliga sektorn kunde vara att utgöra ett komplement till den offentliga sektorns verksamhet, det vill säga erbjuda något mer inom områden där den offentliga sektorn verkar, men utan att ta över ansvaret. Kanske är det det sättet som svenska folket ser det frivilliga arbetets och de frivilliga organisationernas roll. Men det är också tänkbart att många betraktar den så mångfasetterade frivilliga sektorn som något annat som autonom och utan koppling till det offentliga. Det kanske är just detta som inspirerar till frivilliga insatser. Det absolut frivilliga har sannolikt en egen kraft och dynamik om än svårgripbar. Den bör skaffa oss djupare kunskaper om.

Avslutande kommentar

I detta kapitel har resultaten från en kartläggning av det frivilliga arbetet i Sverige presenterats: dess omfattning, dess karaktär och i viss utsträckning dess bestämningsfaktorer. Vid kapitlets slut framstår det som klart att den kartläggning som genomförts borde utgöra början en längre forskningsprocess i vilken hypotesprövning och en fördjupad teorianknytmng sker. En iakttagelse gjort, mer generellt, är att internationella undersökningar av frivilligt arbete ofta är behäftade med den svaghet som teorilöshet innebär. Frivilligt arbete kommer därmed lätt att framstå som en kategori för sig, som handlar att hjälpa till i samhället. Därmed kvarstår viktiga frågor kring om det frivilliga arbetet som samhällsfenomen, de sammanhang där det förekommer, dess bestämningsfaktorer och motiv. I den här undersökningen har endast inlett forskningsarbetet med dessa frågor.

Frivilliga insatser i Sverige en befolkningsstudie 95

-

NOTER

lEngberg 1987.

2Petersson, Westholm Blomberg 1989. 3S0U:1987:33. 4Petersson, Westholm Blomberg a.a. 5Se till exempel artikelserie i Svenska Dagbladet 2-21 december, 1991. 68e Statistiska Centralbyrån 1982; 1986, mätningar levnadsförhållanden 1978 1984. av samt 7C0mmission of the European Communities 1984. 88e Humble 1982 Lynn Davis Smith 1992. samt 9Archambault, Bon Le Vaillant 1991.

lolndependent Sector, 1990.

Watt Boolsen Holt 1988.

Barken 1993.

|3Se Humble 1982; Watt Boolsen 1988. Se till exempel Lynn Davis Smith a.a. 15Watt Boolsen Archambault, Bon Le Vai1lanta.a; Lynn Davis Smith a.a; a.a.

Frågan formulerades med bred ansats, vilket kan förklaring till att förhållandevis

vara en en stor andel svenskar svarat frågan. Statistiska Centralbyrån 1992 studerade mäns och kvinnors tidsanvändning i Sverige. I undersökningen ställdes frågor om hur lång tid den intervjuade använde till omsorg om personer som han eller hon inte sammanbor med men som är beroende av den intervjuades hjälp. Det visade sig att 14 % av kvinnorna och 9 % av männen hade en eller flera personer som var beroende av deras hjälp. I vår undersökning har hjälpmottagarens eventuella beroende av hjälpen inte ingått i frågan. Det utgör sannolikt en förklaring till skillnaderna i resultaten emllan de två undersökningarna. En annan förklaring kan vara att undersökningarna var utförda vid olika tidpunkter. Watt Holt a.a. Eftersom del varit verksamma inom flera organisationstyper blir kolumnproen personer centtalet över 100 %.

Lynn

Davis Smith a.a. 20Watt Boolsen a.a; Archambault, Bon Le Vaillant a.a; Lynn Davis Smith a.a.

Vogel 1987.

22Petersson,Westholm Blomberg a.a. 23Karasek Theorell 1990 Westlander 1976. 24Wuthnow 1991.

25Clary, Snyder Ridge 1992.

26Stephan1991; Ferrand-Bechmann 1992.

Stephan

a.a. Barker a.a. 29Petersson,Westholm Blomberg a.a. 3°Lynn Davis Smith a.a. 31Petersson,Westholm Blomberg a.a. 32ibid.

96 Litteratur

LITTERATUR

Kapitel 3

Archambault, E., Bon, C. Le Vaillant, M. 1991. Giving and Volanreering in France. Paris, Université de Paris Pantheon Sorbonne, Laboratoire déconomie sociale. Barker, D.G. 1993. Values and Volunteering. I Davis Smith red, Volunteering in Europe. Opportanities and Challengesfor the 90A. Voluntary Action Research, second series, paper no Berkhamsted, Volunteer Centre U.K. Clary, E.G., Snyder, M. Ridge, R. 1992. Volunteers Montivations: funca tional strategy for the recruitement, placement and retention of volunteers Nonprofit Management Leadership. 4, 333-350.

Commission of the European Communities 1984. The Extent anal Kind of

Volantary Work in the EEC. Bryssel. Engberg, 1987. Folkrörelserna i välfärdssamhället. Sammanfattning av doktorsavhandling. I SOU 1987:35, Ju mer är tillsammans, del Underlag för reformer samt förslag. Ferrand-Bechmann, D. 1992. Bénévolat et Solidarité. Paris, Syros-Alternatives. Hedley, R. Davis Smith, 1992. Volanteering and Society. Principles and Practice. National Council for Voluntary Organisations. London, Bedford Square Press.

Humble, S. 1982. Voluntary Action in the 19805 A Summary ofthe Findings

-

ofa National Survey. Berkhamsted, The Volunteer Centre.

Independent Sector 199. Giving and Volunteering the United States, 1990 edition. Washington D.C. Karasek, R. Theorell, T. 1990. Healthy Work. New York, Basic Books. Lynn, P. Davis Smith, 1992. The 99 National Survey ofVolantciry Activity in the U. K. Berkhamsted, The Volunteer Centre. Petersson, O., Westholm, A. Blomberg, G. 1989. Medborgarnas Makt. Stockholm, Carlsson förlag. SOU 1987:33. Ju mer är tillsammans. Betänkande av 1986 års folkrörelseutredning. Statistiska Centralbyrån 1982. Politiska Levnadsförhållanden 1978, resurser. rapport 31. Stockholm. Statistiska Centralbyrån 1986. Politskcz Preliminära resultat från resurser. 1984 års undersökning av Levnadsförhållanden. Statistiska meddelanden Be 40 SM 8601. Stockholm.

Litteratur 97

Statistiska Centralbyrån 1992. I tid och otid. En undersökning kvinnors om och mäns tidsanvändning 199091 Levnadsförhållanden, rapport nr 79. . Stockholm. Stephan, P.1991. Relationships among market work, work aspirations, and volunteering: the case of retired women. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly. 20, 225-236. Svenska Dagbladet 1991. Artikelserie 212 2112 1991 kring temat väl- görenhet.

Titmuss, R.M. 1973. The Gift Relationship. London, Penguin.

Vogel, 1987. Det svenska klassamhället. Levnadsförhållanden 1975-85, Rapport nr 50. Stockholm, Statistiska Centralbyrån. Watt Boolsen, M.1988. Frivillige i socialt arbete hvem, hvad og hvorfor. - Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet. Watt Boolsen, M. Holt, H. 1988. Voluntary Action in Denmark and Britain. Rapport nr 26. Köpenhamn. Socialforskningsinstituttet.

Westlander, G. 1976. Arbetets villkor och fritidens innehåll. Stockholm, PA-

rådet.

Wuthnow, R. 1991. Acts of Compassion. Princeton, Princeton University

Press.

4 13-1068

Socialt inriktade frivilligorganisationer 99

4 Socialt

inriktade frivillig-

organisationer - några grund-

karaktäristika

läggande

Lars Svedberg

I förra kapitlet utgick från enskilda individers frivilliginsatser. Vi byter nu

perspektiv och tar frivilligorganisationer utgångspunkt. Kapitlet inleds

som

med en skiss av ett forskningsfält, beskrivning studiens uppläggning

av samt hur urvalet av organisationer gått till. Därpå presenteras några centrala data

kring de 56 riksorganisationer undersökt och uppgifter kring frivilliga

som och anställda. Till sist beskrivs vilka typer socialt inriktade verksamheter av och insatser som utförs inom dessa riksorganisationer. I linje med vår diskus-

sion i kapitel 1 skiljer vi mellan frivillig organisation och de frivilliga verk-

samheter och insatser som återfinns i organisationen.

Några nedslag i ett forskningsfält

I en genomgång av frivilligorganisationer forskningsområde finner

som Onarheim och Selle att de studier gjorts kan delas in i fem huvudinriktsom

ningar. Den första inriktas begreppsanalyser, på att definiera och typologi-

sera. I den andra kartlägger man och registrerar. I den tredje granskas olika

sidor av deltagandet. Den fjärde har organisationsteoretiska utgångspunkter. I den femte traditionen ser man slutligen närmare på samspelet mellan frivillig-

organisationer och den offentliga sektorn. I denna delundersökning knyter först och främst till den andra inriktningen. Det innebär kartläggande an en deskriptiv ansats, för att viss överblick över ett antal riksorganisationer ge en

och deras verksamhetsfält. Inom denna begränsade målsättning vi också

avser

att något närma oss den tredje och femte inriktningen och därmed presentera

några uppgifter såväl kring deltagande som kring samspelet mellan frivilligorganisationerna och den ojfentliga sektorn

Klausen menar att den typ frivilligorganisationer vi här intresserar

av som oss för fyller ett flertal viktiga funktioner i samhället. I enkel fruktbar inen men

delning särskiljer författaren mellan vad han benämner sociala- och kulturpo-

litiska funktioner och vad kallas politiska- och ekonomiska funktioner. I som

den här rapporten avhandlas något de sociala funktionerna, även vi

av om tangerar såväl politiska som ekonomiska funktioner Salamon och Anheier liksom Kuhnle och Selle konstaterar i några Översikter att såväl forskningen i de enskilda länderna i västvärlden den intematiosom

100 Socialt inriktade frivilligorganisationer

nella komparativa forskningen har varit liten och att tillförlitliga empiriska data i stor utsträckning saknas. Undersökningar som baseras teoretisk grund verkar ha varit än färre Klausen pekar dock att det föreligger djupa klyftor mellan nordisk och centraleuropeisk tradition å den ena sidan och en angloen amerikansk tradition å den andra. Den har knappast tagit några intryck senare alls den breda historiskt-, sociologiskt- och statsvetenskapligt inriktade av forskning trots allt förekommit kring organisationer och folkrörelser i som vissa europeiska länder. Den europeiska forskningen inom området har å sin sida knappast heller tagit några intryck de senare årens livliga forskning av kring frivilligsektom i främst USA.4 Det finns dock några forskningsprojekt kan fruktbara för svenska som vara förhållanden. De har olika perspektiv granskat frivilligorganisationerna. Det ur första den amerikanske forskaren Salamons brett upplagda studier av avser amerikanska frivilligorganisationer, bland deras samspel med staten.5 annat av

Detta samspel verkar i mångt och mycket ha varit konfliktfyllt. Författaren meamerikanska frivilligorganisationer utmärks att de har begränsade

nar att av målsättningar, såväl vad gäller inriktning och omfattning som geografisk spridning. Detta till självklara konstaterande får en specifik och avgösynes rande betydelse i amerikansk samhällskontext där statens roll ses som suben sidiärö Organisationerna utmärks vidare partikularism att man till exemav pel bara tar sig de värdiga fattiga och av paternalism att bistånd ges i an - välgörenhetsanda och inte rättighet. Till sist tycker sig Salamon ha en som en funnit organisationerna på ett övergripande plan karaktäriseras av filantroatt

pisk amatärism i motsatsställning till professionell vård- och omsorgsutöv-

ning. Salamon att dessa karaktäristika får avgörande betydelse för det menar organisationerna företar sig och naturligtvis för samspelet med staten. På som vilket sätt och i vilken utsträckning den här typen av forskningsperspektiv äger relevans för dagens svenska frivilligorganisationer vet mycket lite om. Som skall i kapitel 8 finns det emellertid del kunskap om tidigare förhållanse en den.7 Under de åren har det i Norge vuxit fram betydande forskning, där senaste en med utgångspunkt i den skandinaviska välfärdsstatsmodellen lagt fokus man

samspelet mellan frivilligorganisationema och staten. Utifrån ett övergripande historiskt och statsvetenskapligt perspektiv och vad som kallas en relationell

finner Kuhnle och Selle att ett nära och relativt konfliktfritt samspel ansats mellan frivilligsektom och staten har dominerat sedan lång tid. Det gemensyftet verkar ofta ha varit att bygga upp den moderna norska välfärdssamma Om konkret nivå vill förstå hur det aktuella samspelet staten. man en mer utvecklas kan till Lorentzen. Genom att över tid följa hur relationerna mellan vissa frivilligorganisationer och den offentliga sektorn utvecklas, har han urskilt fyra aspekter den offentliga sektorns påverkan på frivilligorganiav sationerna. Det gäller:

Socialt inriktade frivilligorganisationer 101

ekonomisk integration mellan det offentliga och frivilligorganisationema, regelintegration som säkrar att frivilligsektorns tjänster utförs enligt det of- fentligas riktlinjer, yrkesmässig integration som innebär att frivilligsektoms tjänster baseras på olika vårdprofessioners normer, administrativ integration som säkrar ett smidigt samarbete mellan de olika sektorerna.

I ett aktuellt arbete visar Lorentzen, utifrån flera fallstudier, hur olikartat samspelsförloppet mellan frivilligorganisationerna och staten kan komma att utformas. Med utgångspunkt i teoretiskt baserade och empiriskt prövbara antagan-

den visar författaren på olika faktorers betydelse för hur en integrationsprocess

kommer att förlöpa. En slutsats Lorentzen drar är att offentliga förvaltningar kan uppträda flexibelt i samspelet med frivilligorganisationer att slutresulmen

tatet för organisationemas del ändå verkar bli antingen fullständig integra-

en tion, med begränsad frihet för egna arbetssätt, eller ett avbrutet samarbete. Att de här redovisade forskningsansatsema har direkt relevans för svenska förhållanden står helt klart. Hur det konkreta samspelet med den offentliga sektorn

har påverkat och påverkar de svenska frivilligorganisationerna vet vi ännu

ingenting om.3 En annan forskningstradition kan få representeras dansken Klausen, av som med en kritisk organisationsteoretiskt baserad ansats granskat och ifrågasatt såväl stora stabila frivilligorganisationer som nya rörelser och där tyngdpunkten har legat att granska organisationemas egen inre utveckling. Den första

typen av organisationer menar han utmärks av några tydliga utvecklingstendenser, nämligen: centralisering, byråkratisering, kooptering,9 kommersialisering och byte av målsättningar.

Utifrån dessa utgångspunkter beskriver författaren utvecklingsmönster hos

etablerade frivilligorganisationer, i detta fall idrottsrörelsen. Också denna typ av forskningsinriktning har relevans för svenska förhållanden. Vi vill understryka den stora och vida betydelse frivilligorganisationerna har utöver det intresserar oss för i denna kartläggning, vilket också Klausens ovanstående indelning pekar på. I inledningen till kapitel 3 beskrivs vilken viktig politisk kraft frivilligorganisationerna och deltagande i dessa har utgjort i den nordiska demokratiska traditionen. Om detta tema finns såväl omfaten tande ideologi- som kunskapsproduktion på nordisk botten. Under år senare har emellertid forskare som till exempel Blomdahl kritiskt granskat frivilom ligorganisationerna verkligen fyller alla de positiva funktioner de tillskrivs som i en vida spridd politisk retorisk tradition och funnit att så knappast är fallet.

Det gäller till exempel rollerna som medborgarskola och skapare samhälls-

av engagemang men också som proteströrelse och samhällsförändrare.

l02 Socialt inriktade frivilligorganisationer

Även kring de kulturpolitiska funktionerna finns det gedigen nordisk en forskningstradition, kanske framförallt den som är historiskt inriktad. Där fastläggs till exempel den mycket stora betydelse frivilligorganisationer har haft för att skapa kontinuitet i tider av starka samhällsförändringar och för att människor identitet och en känsla av tillhörighet. När det gäller de direkta ge sociala funktionerna låt här skilja de sociala funktionerna för dem som - oss är verksamma inom sektorn och för övriga befolkningsgrupper måste tyvärr konstatera att forskningsaktiviteten verkar ha varit mager för nordisk del vad gäller båda inriktningarna med undantag för en del norsk och dansk forskning. När det till sist gäller de ekonomiska funktionerna synes forskningsaktiviteten ha varit än mindre. Olson att den svenska kunskapsutvecklingen inom området i sin helhet menar i stor utsträckning har varit liktydig med forskning kring folkrörelserna. Det stått i centrum för denna tradition har varit männens insatser och organisom sationernas betydelse för tidigare samhällsutveckling. Dessutom saknas en organisationsteoretiskt inriktade studier nästan helt.

Att och undersöka bestämd typ

avgränsa en av frivilligorganisationer

Vi vet att det finns ungefär 200 000 föreningar i Sverige och att omkring 34 av

dessa tillhör en riksorganisation. Med de snäva gränser som vårt korta utred-

ningsuppdrag satte för möjligheterna att genomföra empiriska undersökningar blev det naturligt att vända intresset mot relevanta riksorganisationer. För att kunna ringa in de frivilligorganisationer som dessutom är riksorganisationer och som uppfyllde de specifika kriterier som nedan anges gjorde ett urval i flera steg. Först och främst skulle organisationerna vara uppbyggda och utformade i enlighet med de kriterier som vi angivit i kapitel det vill säga baseras frivil-

lig anslutning och ett personligt medlemskap i någon form, inte syfta till privatekonomisk vinst och kunna upplösas utan tillstånd från någon myndighet.

Vi ville ytterligare ett steg och bara rikta vårt intresse mot organisationer utanför arbetsmarknadens fält, vilket innebar att fackföreningar och yrkesorga-

nisationer uteslöts. Dessutom uteslöt politiska partier.

För att komma vidare i urvalsprocessen valde vi ut de riksorganisationer som verkar göra direkta sociala insatser och där detta kan tolkas som ett primärt

syfte. Denna avgränsning innebar naturligtvis inte att denna inriktning behö-

det enda syftet. Ytterligare en avgränsning gjordes genom att förbunver vara det inte fick ha under 1000 medlemmar och måste ha åtminstone regional spridning över landet. På detta sätt fångade vi i en totalundersökning upp 56 riksorganisationer mycket olika slag och med mycket olika inriktning. 19 av

Socialt inriktade frivilligorganisationer 103

Utöver detta ville ringa in några invandrarorganisationer, då vi uppfattat att en del av dessa har en speciell ställning i förhållande till såväl medlemmar som andra invandrare och gör sociala insatser, även om detta inte alltid är ett uttalat

primärt syfte.

Dessutom ingår också Svenska kyrkan i studien. Det är öppen folkkyrka en med rikstäckande verksamhet. Vi ville ha med organisationen det enkla av skälet att man gör mycket sociala insatser, såväl bland anställda bland som frivilliga, och att dessa insatser ofta faller bort vid presentationer av såväl offentliga insatser som frivilliginsatser. Med tanke Svenska kyrkans storlek och ställning kommer vi mestadels att redovisa de svaren separat. Ett mått av godtycke kan knappast undvikas vid ett sådant här urval, och det går att diskutera varför valt att ta med viss organisation och uteslutit en andra. Ändå finns det alla skäl att tro att vi vår undersökning fick genom en

potentiell möjlighet att fånga upp den absoluta huvuddelen alla direkta

av sociala insatser som utförs i socialt inriktade frivilligorganisationer samlats i som riksförbund. Alla utom två organisationer visade sig ha den inriktning hade förutsom satt. Vi lyckades genomföra intervjuer med, eller i några få fall erhålla skriftliga svar från, samtliga organisationer utom En förteckning över organisaen. tionerna återfinns i bilaga 2.2

Med en sådan här typ av undersökning följer ofrånkomligen metodologiska problem och undersökningstekniska svårigheter. Ett än större problem är emellertid den starkt begränsade tillgången till tillförlitliga data inom åtskilliga

frivilligorganisationer och de stora avstånd kan föreligga mellan central som organisation och lokala verksamheter. Detta betyder att en del av de uppgifter

som presenteras baseras mer eller mindre välgrundade skattningar.

Genom att återge ingressen till det intervjuformulär som användes vill vi ge läsaren en antydan om vad vi velat ringa in och ange något av svårigheterna:

Vi vänder oss till er som representanter för riksorganisation, baseen som ras frivillig grund. Vi är intresserade av att kartlägga organisationer som utför någon form av sociala insatser. Dels är vi intresserade sådant arbete av och sådana aktiviteter som utförs frivillig basis, oavlönat eller mot en smärre ersättning. Dels sådana insatser bedrivs anställda inom av som av eller i anknytning till er organisation.

Vi vill understryka att våra frågor avser organisationens totala sociala insat-

ser, aktiviteter med mer. Det vill säga vad som händer såväl rikssom regional- och lokal nivå. Det är vidare angeläget beskriver fakatt era svar tiska villkor och förhållanden och inte hur det borde ut. se

104 Socialt inriktade frivilligorganisationer

Frivilligorganisationer med stor spännvidd

Först vill vi presentera några övergripande uppgifter om de organisationer mer

vi undersökt. Organisationsföreträdama fick frågan vilken typ av beteck-

om

ning tyckte passade bäst deras organisation, och svaren blev

som man som följer:

handikapp- eller klientorganisation 23 frikyrkligt samfund, annat religiöst samfund 10 -

humanitär hjälporganisation 8

invandrarorganisation 3 -

pensionärsorganisation 2

föräldraförening 2 -

nykterhetsorganisation 2

-

kvinnoorganisation 1

-

annat 623

-

Siffrorna inom parentes hur många organisationerna som hänförde sig anger av till respektive beteckning. För det första vi hur mycket stor grupp bland de riksorganisationer vi ser en sig handikapp- eller klientorganisationer. För det andra valt ut betraktar som dessa tillsammans med trossamfunden och den humanitära rörelsen utgör att den överväldigande delen alla undersökta riksorganisationer som gör direkta av sociala insatser. För det tredje visar en sådan här kategorisering en stor

spännvidd mellan organisationerna.

Såväl Anonyma alkoholister Sällskapet Länkamas Riksförbund har hänsom fört sig till annat och betraktar sig som hjälp till självhjälpsgrupgruppen per. Verdandi sig social organisation, Riksförbundet för sexuellt ser som en

likaberättigande sexualpolitisk organisation och Szt Lukasstiftelsen24

som en ekumenisk organisation. De nämnda organisationerna har istälsom en ovan let för att ta utgångspunkt i individerna utgått från organisationen och dess

målsättningar. Varken denna målsättningstypologisering eller vår egen målgruppstypologisering tyvärr annat än inledande klassificering.

ger en Svenska kyrkan sig överhuvudtaget inte som en frivilligorganisation, utan ser ett evangeliskt lutherskt trossamfund och öppen rikstäckande folkär en kyrka.

Socialt inriktade frivilligorganisationer 105

Vad karaktäriserar frivilligorganisationer som gör

sociala insatser

I avsikt att nå utöver den ovanstående indelning gjort vill antyda ett historiskt sammanhang och tillämpa en mer övergripande indelningsgrund som

möjligen bidrar till att klargöra skillnaderna något.

Man brukar vid historiska genomgångar av området tala om fyra genombrottsvågor för de svenska organisationerna. Vid ingången till 1800-talet började föreningar bildas i USA och Västeuropa. Denna rörelse var påverkad av den gryende liberalismen och fick ett snabbt genomslag i Sverige. Redan 1837 bildades till exempel Svenska Nykterhetssällskapet, den första organisationen slog igenom på bred front. Riksförbundet mot alkohol och narkotikamisssom

bruk som ingår i vår undersökning har sina rötter i denna organisation.

- - Petersson, Westholm och Blomberg understryker att den första vägens organiserande i Sverige var uttryck för en kulturell protest och blev en viktig skola för människors gemensamma organisering. Redan här uppstod de första delarna av nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen och i den andra vågen tiden - 1870-1930 blev de till stabila sammanslutningar tillsammans med humani- tära organisationer som till exempel Svenska röda korset och Rädda Barnen. Engberg har i sitt arbete kring folkrörelsema delat upp dessa i några kategorier

som kan bidra till att skapa något större klarhet. Nykterhetsrörelsen, frikyrko-

rörelsen och de humanitära organisationerna kan sägas tillhöra idérörelsen som tillsammans med arbetets rörelse utgjorde stommen i de första organi-

sationsvågorna. Både under den tredje vågen, som ungefärligen avser tiden 1930-1945 och

den fjärde, som avser efterkrigstiden, skedde ett kontinuerligt tillskott av nya riksorganisationer. Under mellankrigstiden tillkom till exempel de stora pensionärsorganisationerna. Huvuddelen av handikapporganisationerna bildades emellertid efter andra världskriget. Vid andra världskrigets slut etablerade sig länkrörelsen i Sverige och därmed hade klientorganisationema fått fotfäste. Handikapp-, patient-, klient-, pensionärs-, invandrar-, kvinnoorganisationerna och föräldraföreningama hänför Engberg till identitetsrörelsen. Denna rörelse utgör tillsammans med interaktionsrärelsen författaren avser här till exempel idrottsföreningar och hobbyklubbar tillväxten i det nutida frivillig- organiserandet. Ingen nedgång i nya riksorganisationer inträffade heller under välfärdsstatsprojektets guldålder 1960- och 1970-talet och under det senaste årtiondet har till exempel nya riksorganisationer för olika sociala jourverksamheter till exempel kvinnojourerna tillkommit. - -

Åtskilliga av de så kallade idérörelsema brukar också ses som en del av folk-

rörelsema, och de kan ofta betecknas som generalistorganisationer. De har med andra ord en bredd i det sociala åtagandet. Organisationer med ankytning till den så kallade identitetsrörelsen kan ofta karaktäriseras som specialistor-

106 Socialt inriktade

ganisationer, och ibland benämns de inrresseorganisationer. Några av dessa brukar också hänföras till folkrörelserna. Alla de ovan nämnda beteckningarna kan användas för att karaktärisera de organisationer här beskriver. För den absoluta huvuddelen av de organisationer undersökt utgör de sociala insatserna en central uppgift. För de trossamfund som vi intervjuat står naturligtvis religionsutövningen i centrum för uppmärksamheten men de sociainsatserna ses som en viktig funktion av religionen. De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse har här en speciell ställning genom att man engagerar medlemmar både från frikyrkliga samfund och från Svenska kyrkan för sociala insatser. Det gäller såväl anställda som aktiva lekmän. Parentetiskt skall också sägas att alla organisationer som finns med i studien baseras individuella medlemskap nämligen De kristna samfundens nykterhetsrörelse. utom en, På frågan om vilken målgrupp man vänder sig till med sina direkta sociala insatser svarar drygt hälften att de avser både den egna gruppen och andra. En tredjedel säger att insatserna uteslutande vänder sig till egna gruppen. Det är framförallt en del handikapp- och klientorganisationer samt pensionärsorganisationerna som uttrycker detta. Bara några få organisationer vänder sig uteslutande till andra och det är de humanitära; till exempel Svenska röda korset, Rädda Barnen, Barnens Rätt i Samhället, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare och Szt Lukasstiftelsen. Vad vi ser är ett allt större inslag av olika delgruppers egenorganiseriizg, inte minst bland de socialt mest utsatta. Också dessa tendenser ligger i linje med den allmänna organisationsutvecklingen. De här ovan beskrivna förloppen följer den allmänna samhälleliga utvecklingen vad gäller organisationer. Folkrörelseutredningen visade till exempel att 25% av alla verksamma organisationer var bildade efter 1971 men också att mer än hälften av idérörelserna faktiskt bildats efter 1950. Engberg menar att den här utvecklingen kan ses som uttryck dels för att ett välfärdssamhälle utgör en god grogrund för organisering och dels för att medborgarna förmår att fram-

föra krav av olika slag.3° Att en del av detta organiserande sker genom riksor-

ganisationer inte någon slump. Folkrörelseutredningen uttrycker det synes vara så här:

Antalet riksorganisationer är internationellt sett stort. Riksorganisationerna har genom sitt höga medlemstal, sin fasta organisation och sin ofta höga mobiliseringsförmåga en stor tyngd i samhällsdebatten. De kan bilda opi-

nion och påverka politiker och myndigheter

En undersökning av danska socialt inriktade frivilligorganisationer visar på ett likartat utvecklingsmönster med en kontinuerlig tillväxt av nya organisationer under hela l900-talet. Den statliga norska utredningen kring frivilligorganisationer visar på samma allmänna utveckling och tendenser till en speciellt stark ökning under de senaste årtiondena.

Socialt inriktade frivilligorganisationer 107

Den grupp organisationer vi här undersöker verkar ha en dubbelbottnad position. Å sidan drar forskarna genomfört de empiriskt inriktade ena som senaste studierna av folkrörelserföreningsliv en entydig slutsats: de traditionella folkrörelsemas tid är förbi Idérörelserna är ohjälpliga förlorare, åtminstone när det gäller medlemsaktiviteter, säger Blomdahl. Han pekar att nedgången egent-

ligen har pågått ända sedan 1930-talet och att mycket få ungdomar söker sig till

dessa rörelser. I Institutet för framtidsstudiers undersökning om folkrörelsema och framtiden skriver man lakoniskt i en sammanfattande reflektion: Mycket i undersökningens material tyder att de traditionella folkrörelsema verkar ha spelat ut sin roll. Dessa hårda domar träffar organisationer i vår studie som gör stora sociala insatser. Det gäller framförallt de religiösa samfunden och nykterhetsrörelsen och möjligen de humanitära organisationerna. Å andra sidan har enligt samma källor de så kallade identitetsrörelsema framtiden för sig. Dit

kan man, som vi sett, föra de flesta av våra övriga organisationer.

Sammanfattningsvis kan säga följande om frivilligorganisationer gör som direkta sociala insatser:

åtskilliga har gamla anor de har uppstått under alla de fyra genombrottsvågoma de har mycket olika inriktning de verkar helt olika utveckling till mötes.

Låt oss inte glömma att organisationerna har en gemensam avsikt i att göra direkta sociala insatser. Den beskrivning gjort pekar mot kontinuitet och stabilitet vad gäller socialt inriktade organisationer. Att sektorn är heterogen medför möjligen en del komplikationer, fastän det också kan utgöra grunden läggande styrka. Mot bakgrund av de här skisserade villkoren kan bland annat räkna med nya samarbetsformer, koalitioner och förändrad huvudinriktning bland vissa organisationer. Frivilligorganisationer bildas, växer, förändras, splittras, slås samman, dör eller läggs i malpåse och denna typ tvärav

snittsstudie kan endast marginellt beakta sådana aspekter.

Några uppgifter om ekonomiska betingelser

När frågade hur stor andel av organisationemas totala verksamhet som finansieras av egna tillgångar, insamlade medel, offentliga bidrag och stöd från företagprivata stiftelser utkristalliserades några huvuddrag. Vi vill understryka att vår avsikt varit att fånga upp olika slag intäkter. För att exemplifiera har av velat ringa in hela det direkta stöd från den offentliga sektorn som ibland delas upp allmänna bidrag, resultatinriktade bidrag, uppdragsersättningar och

lönebidrag. Vi har också frågat indirekt stöd i form till exempel fria

om av

108 Socialt inriktade frivilligorganisationer

lokaler däremot inte beaktat det indirekta stöd sektorn får genom men

skattebefrielse i olika grad.

Först och främst är beroendet av ekonomiskt stöd från det offentliga mycket

stort. Vid intervjutillfället fick 95% av organisationerna stöd av staten, 90%

från kommunerna och 80% från landstingen. För nästan hälften av alla organisationer täcker de offentliga bidragen mer än 23 av de totala verksamhetskostnadema. Elva organisationer har täckningsgrad över 90% och för endast en

14 av organisationerna uppgår det ekonomiska stödet från det offentliga till

mindre än 25% av de totala verksamhetskostnadema. Här kan nämnas två ytterligheter bland organisationerna. Anonyma Alkoholister tar inte emot några ekonomiska bidrag av ideologiska skäl, medan brottsoffer- och kvinnojourerna till 90% respektive 100% finansierar sina verksamheter med bidrag från samhället. Som vi skall i kapitel 6 så får emellertid Anonyma alkoholister ibland se

ett indirekt stöd på lokal nivå, genom att få fri tillgång till lokaler. Gemensamt för de flesta de höggradigt beroende organisationerna är att de är små

av identitetsrörelser och kännetecknas av en liten andel aktiva medlemmar. Bland de starkt beroende sammanslutningarna återfinner vi emellertid också äldre och större identitetsrörelser som de båda länkförbunden och Alkoholproblematikers riksorganisation. Som naturlig följd det omfattande stora samhällsstödet blir beroendet en av av andra inkomstkällor mindre. Trots detta måste vi konstatera att de egna medlens andel av de totala verksamhetskostnadema är anmärkningsvärt liten. För över hälften organisationerna täcker de egna medlen på sin höjd 110 av av de totala verksamhetskostnadema. Bland organisationerna är det 25% som

att de inte till någon del finansierar sina verksamheter med egna medel.

uppger Bara en handfull organisationer finansierar 50% eller mer av sina verksamheter

med egna tillgångar. Det är så vitt skilda organisationer som Riksförbundet

Hem och Skola och pensionärsorganisationema. Gemensamt för dessa relativt sett stora organisationer är att medlemsavgiftema utgör en viktig ekonomisk stomme. Folkrörelseutredningen skriver att merparten av organisationemas inkomster kommer från medlems-, deltagar- och inträdesavgifter. För socialt inriktade organisationer kan vi konstatera att den utsagan inte alls håller streck. Insamlade medel i sin tur har totalt sett en än mindre betydelse än egna tillgångar. För nära hälften organisationerna utgör dess andel som högst 5%. av För ett tiotal organisationer uppgår emellertid andelen till minst 50%. Här återfinns väntat alla frikyrkor och andra trossamfund ingår i studien. Vi som som vill understryka att alla de religiösa samfunden i stor utsträckning är oberoende offentligt stöd. Svenska kyrkan utgör naturligtvis ett specialfall med sin av egen beskattningsrätt. När vi slutligen ser till företags och privata stiftelsers finansieringsandel finvi att än 23 av organisationerna inte har något sådant stöd alls och att ner mer

det för övrigt är litet, med undantag för några få förbund som till exempel

Socialt inriktade frivilligorganisationer 109

Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Barnens Rätt i Samhället och Riksförbundet Föräldraföreningen mot Narkotika.

Här skall också sägas att 13 organisationerna får ett indirekt stöd av kom-

av

i form till exempel fri tillgång till lokaler. Från landsting och stat

munerna, av tycks denna form stöd vara mycket litet. av Ett mindre antal riksorganisationer uteslutande handikapp- och humanitära enheter konstituerar urskiljbar Dels finansierar de i någon utsträck- - en grupp. ning sina verksamheter med medel, men framförallt karaktäriseras organiegna sationemas ekonomiska villkor vittförgrenad ekonomisk bas. Man av en mer har helt enkelt lyckats sprida ansvarstagandet och skaffat sig minst tre och ibland fyra viktiga inkomstkällor, ofta inkluderar insamlade medel, ett som

spritt bidragsmottagande från olika offentliga organ, egna medel och ibland

stöd från företag och privata stiftelser. På detta sätt blir organisationen mindre beroende varje enskild finansiär och inte lika utsatt vid drastiska förav ändringar i bidragsgivningen från till exempel lokala offentliga organ. Dessa ekonomiska villkor karaktäriserar såväl två relativt och små riksorganisaunga tioner Barnens Rätt i Samhället och Förbundet blödarsjuka i Sverige som - och anrika organisationer Rädda Barnen, Svenska röda korset och tre stora - Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka. Szt Lukasstiftelsen utgör ytterligare ett

exempel. Det principiellt mest intressanta med denna organisation är emellertid

så andel 70% den totala omsättningen utgörs intäkter för att stor som av av utförande specifika tjänster. Intäkterna kommer från både enskilda och av offentliga Svenska kyrkan och företag. Sannolikt utgör det här ett organ, exempel inriktning kommer att få inom frivilligorganisasom se mer av tionerna. Sammantaget kan konstatera att stödet från den offentliga sektorn är mycket och andelen och insamlade medel samt bidragen från stort att egna andra finansiärer motsvarande sätt är anmärkningsvärt små. Det finns också

några tydliga utvecklingstendenser. De riktigt stora organisationerna är i min-

dre utsträckning beroende stöd från den offentliga sektorn och litar i större av utsträckning än andra organisationer till resurser. För övrigt är de organiegna sationer kallats identitetsrörelser i mycket stor utsträckning beroende av som offentligt stöd. Detta beroende är störst för de riksorganisationer som bildats under senare år. Med utgångspunkt i Folkrörelseutredningens olika rapporter kan noteras att stödet från landsting och kommuner tidigare litet att det efter stat, var men andra världskrigets slut har vuxit. Från 1960-talet och framåt har föreningsstödet ökat mycket kraftigt. Vid ingången till 1990-talet beräknades det till drygt

13 miljarder år, varav staten betalar ut 7,5 miljarder.

per När vi frågar organisationerna vad hänt under l990-talets tre första år som framkommer klar majoritet fått mindre anslag från kommuner och landsatt en ting medan majoritet fått ökade anslag från staten. För 1993 accelererar en denna utveckling såtillvida mycket andel får minskade anslag från att en stor

l lO Social inriktade

kommuner och landsting medan en majoritet av organisationerna nu får bibe-

hållna men inte ökade anslag från staten. Samtidigt med dessa åtstramningar

har antalet lönebidragsanställda ökat mycket snabbt under de senaste åren. Nästan hälften av organisationerna har 25% eller fler av sina anställda lönebidrag. För 14 av organisationerna utgör de lönebidragsanställda minst 40% av den betalda arbetskraften. Drygt 4% av organisationerna har stiftelser i anslutning till moderorganisationen. De driver oftast behandlingshem eller motsvarande verksamheter. Trots att utgångspunkten varit att undersöka organisationer som inte är profitinriktade, verkar en ansenlig del ha vinstinriktade sidoverksamheter. Det gäller inte minst stiftelseverksamheter av olika slag. I realiteten får ofta eventuella överskott subventionera andra verksamheter som gått med förlust. Utgör möjligen det här beskriver en modell som kommer att få se mycket mer av i framtiden Till exempel Lorentzen har visat att det finns risk för att den här typen av verksamheter frikopplar sig från organisationernas ideologiska styrmekanismer och medlemsuppfattningar och att de blir vad han kallar socialkoncerner som tenderar att utveckla ett eget livlo Parentetiskt vill påpeka att Folkrörelseutredningen inte artikulerade någon avvaktande eller kritisk hållning mot det ökade ekonomiska beroendet av den offentliga sektorn. Tvärtom understryks frivilligsektorns oberoende och självständiga ställning. I direktiven till SOU 93:71, som rör bidragen till frivilligorganisationerna, görs motsatt bedömning. Nu får redan i direktiven reda på att de stora offentliga bidragen minskar föreningslivets självständighet. Lite tillspetsat vill påstå att ett ideologiskt ställningstagande har bytts ut mot ett

annat och att båda tyvärr saknar kunskapsmässig grundf

Redan utifrån den skissartade presentation här gjort av några övergripande ekonomiska betingelser får en antydan komplexiteten i frivilligorganisaom tioners ekonomiska villkor och starka anknytning framförallt till offentliga anslagsgivare men också till marknadens betingelser.

Exkurs kring ekonomiskt beroende och nya utveck-

lingstendenser

Vår utgångspunkt är att de ekonomiska villkoren påverkar såväl organisationernas grundläggande struktur och form som verksamhetens inriktning och omfattning. Analytiskt menar att man bland annat måste skilja ut specifik en ideologisk nivå och granska hur och i vilken utsträckning de ekonomiska betingelserna påverkar organisationernas ställningstaganden och agerande. Vi menar vidare att tidsfaktorn är en viktig aspekt att ta hänsyn till när det gäller

påverkan.

Den norske forskaren Lorentzen har, liksom själva, betonat att man bör skilja verksamhets-insatsnivå å sidan och organisationsnivå å den ena

Socialt inriktade frivilligorganisationer lll

andra. Selle har visat att fastän verksamheter och insatser knutits närmare välfärdsapparaten har ändå frivilligsektoms organisationer förmått att upprätthålla relativ autonomi. I aktuell artikel skriver emellertid Selle att de soen en

cialt inriktade organisationerna erfar minskad autonomi och en utökad

nu en integration i de skandinaviska ländernas välfärdssystem men att detta inte något större bekymmer. Författaren hävdar att rent konkret är de ideoloutgör giska skillnaderna och skillnaderna i verksamhet så små att istället för att nu stirra blinda på frivilligsektom ett oberoende alternativ skall börja beoss som trakta verksamheterna organisatorisk lösning, en hybrid organisom en annan satorisk form. Selle lyfter med detta fram avgörande utvecklingstendens en för del frivilligsektom och pekar ut ett konstruktivt angreppssätt för att en av förklara del det skeende är för handen. Utan att polemisera mot en av som nu Selle vi emellertid dels måste skilja ut sektorns olika uppgifter menar att man

och dels allvar att olika frivilligverksamheter lever under olikartade

ta

grundläggande betingelser.44

Vi utgår från frivilligsektom bland annat har till uppgift att företräda olika

att producera tjänster och bedriva verksamheter samt att verka som grupper, att

opinionsbildare. I så fall innebär möjligtvis de nya villkoren inte något avgö-

rande bekymmer när det gäller att företräda olika grupper gentemot till exem-

pel socialtjänst eller sjukvård och kanske inte heller när det gäller att producera

viss tjänster och verksamheter. Men vad innebär det för rollen som opityp av nionsbildare och samhällskritiker samt för uppgiften att verka som pionjär när

vill göra något utanför de gängse ramama

man Analytiskt bör vidare skilja sådana verksamheter där man utför sociaman la tjänster komplement i meningen parallell resurs eller som ersättare som - och sådana att utgöra alternativ. Dessa olika slag frivilligverksom avser av samheter kräver olikartade typer samspel med den offentliga sektorn för att av kunna frodas och utvecklas. Man måste också skilja ut sociala verksamheter från sociala insatser och därmed distinktion mellan anställda och de göra en utför frivilliga obetalda insatser. De behöver andra betingelser än som senare de förra.

Vi måste tyvärr konstatera att det utöver en rudimentär utredningsnivå inte

finns någon kunskapsproduktion kring frivilligvärldens ekonomiska beroende offentligt eller externt stöd och vilka effekter olika betingelser får. av annat Selle lyfter fram helt olikartat mönster. Som exempel anför ännu ett nytt men han kvinnoorganisationer producerar tjänster och utövar fullständig konsom troll över sina verksamheter samtidigt som samhället helt ansvarar för egna

finansieringen. Han att det är ett paradexempel hur en alternativrö-

menar relse kommer i vad han kallar ett statsvänligt samhälle det att agera som norska. Vi delar författarens uppfattning att också detta representerar en viktig

utvecklingstendens. Vi vill emellertid peka att risker kan uppstå i ett längre perspektiv och under de betingelser växer fram. Klausen till exem-

nya som nu

pel hävdar att de danska kvinnocentren blivit alltmer professionaliserade och

individinriktade och allt mindre politiskt inriktade. Det värdefullt med vore

112 Socialt inriktade frivilligorganisationer

forskning som undersökte om denna typ av utvecklingsmönster kan relateras till ekonomiska ocheller andra beroendeförhållandenfiö

Medlemmar, aktiva och anställda

I kapitel 3 granskade befolkningens frivilliga insatser i vid bemärkelse, men redovisade också några data kring deras insatser i socialt inriktade organisationer. Här skall vi från ett organisationsperspektiv presentera uppgifter kring medlemskap, andel medlemmar som gör insatser och antal anställda. Vi kan konstatera att de 56 sammanslutningama sammantaget har omkring 2,5 miljoner medlemmar. Det till synes stora antalet medlemmar utgör ändå

bara knappa tiondelen av alla medlemskap i Sverige. Folkrörelseutredningen

har visat att svenska folket idag är medlemmar i föreningar i större utsträckning än någonsin tidigare. Av detta har förletts att göra uttalanden man om svenskarnas engagemang och aktiviteter. Man skriver till exempel: Aldrig har svenska folket agerat så kollektivt som idag. Detta har fått till exempel Blomdahl att kritiskt granska den svenska tradition där inte skiljer på man

medlemskap och aktivitet. Vi vill göra några grundläggande distinktioner

genom att bland annat skilja mellan:

medlemsanslutning, som är medlemsantalet dividerat med befolkningens storlek antalet aktiva som gör insatser i förhållande till totala medlemstalet antalet aktiva som gör direkta sociala insatser i förhållande till det totala antalet aktiva.

Utifrån våra tidigare redovisade organisationstyper presenterar i nedanstå-

ende tabell några uppgifter om medlemsanslutning, i vilken utsträckning med-

lemmarna beräknas göra insatser och antal anställda i respektive kategori av organisation.

Socialt inriktade frivilligorganisationer 113

Tabell 4.1 Medlemsanslutning, andel medlemmar som gör insatser och antal an-

ställda bland undersökta organisationstyperfls

Organisationstyper Medlems- Andel som gör Antal anställda anslutning insatser % av medlemmarna Handikapp-, patient- och 6 18 1 800 klientorganisationer

sationer

stiftelsen, Verdandi

I både denna tabell och den följande gör en uppdelning som följer Engbergs tidigare beskrivna indelning av organisationerna i identitetsrörelser och idérörelser. Det mest slående i ovanstående sammanställning kanske är att medlemsanslutningen har så vid spridning mellan organisationstyperna. en pass Intrycket blir att de riksorganisationer som gör direkta sociala insatser har en relativt bred förankring. I detta sammanhang kan man också tala om organisationers extensitet, det vill säga deras utbredning. Och om organisationers intensitet, i det här fallet andelen aktiva som gör insatser. Om använder indelningen av organisationstyi identitets- och idérörelser, verkar de båda ha en avsevärd extensitet, perna även med hänsyn tagen till eventuellt överlappande medlemskap. Vi finner däremot drastiskt lägre intensitet. Även inte uppgifterna är helt jämfören om bara, så ligger våra data i linje med de studier som ställt mer strikta krav på vad olika typer av aktivitet bland medlemmarna skall innebära men det betyder också lägre andelar aktiva som gör frivilliga insatser än vad presenterade i befolkningsstudien i kapitel Vi ser också att aktivitetsnivån mellan de olika organisationstypema skiljer sig mycket men samtidigt att medelvärdet för de båda rörelseinriktningama är förvånansvärt lika. Vi vill påminna om att ett antal av de riksorganisationer som ingår i undersökningen vänder sig till avgränsade grupper, till exempel gamla, invandrare och människor med vissa handikapp. Om vi istället utgick från detta faktum

l 14 Socialt inriktade frivilligorganisationer

skulle få en mycket hög extensitet för flera av de ovanstående organisationstyperna. Det verkar inte finnas några enkla samband mellan organisationerna vad gäller till exempel storlek eller ålder å ena sidan och medlemsaktivitet å den andra. Spännvidden mellan de enskilda organisationerna är oerhört stor, till exempel från 1%-50% aktiva medlemmar för två någorlunda likvärdiga handikapporganisationer. Vi vill med två mindre drastiska exempel visa på några vanliga förhållanden. Å sidan handikapporganisation Riksförbunena en som det för hjärt- och lungsjuka som bildades 1939 under den tredje genombrottsvågen och med ett medlemstal 36 000. Av dessa uppges 20% utföra insatser, men sammanlagt anger man att drygt hälften av medlemmarna är aktiva i någon slags föreningsaktivitet. Antalet medlemmar som gör direkta sociala insatser beräknas uppgå till knappt 5 000 Å andra sidan har Rädda personer. Barnen som bildades redan 1919 under den andra organisationssvågen. Med sina 80 000 medlemmar och 300 lokalorganisationer är det en relativt extensiv men inte alls intensiv organisation. Av medlemmarna uppges nämligen endast 5% utföra insatser av något slag och mindre än 1000 sägs göra direkta personer sociala insatser. I nominella tal innebär ovanstående redovisning att omkring 500 000 medlemmar i de riksorganisationer undersöker bedöms göra insatser. De utgör därmed drygt 20% av medlemmarna. Sammantaget tycks aktivitetsnivån i varje fall när det gäller att utföra insatser vara relativt låg, speciellt för de humanitära organisationer undersökt och för andra religiösa samfund men också för föräldraföreningar, handikapp-, klient-, patient- och nykterhetsorganisationer. Om vi för ett ögonblick byter perspektiv och istället för att granska frivilliginsatser tittar på antalet anställda i organisationerna kan utifrån ovanstående tabell konstatera att närmare 10 000 personer har löneanställning i riksorganisationer som gör direkta sociala insatser. Det innebär en anställd per 250 anslutna medlemmar eller en anställd per 50 aktiva medlemmar.

Medlemmars och anställdas direkta sociala insatser

I denna delstudie ville också undersöka organisationernas bedömning hur av stor andel av medlemmarna som utför direkta sociala insatser. Vi finner då att andelen som gör sådana frivilliginsatser beräknas uppgå till omkring 13 av alla som gör insatser. Denna uppgift är identisk med befolkningsstudiens resultat, såsom de presenterades i kapitel Detta förstärker intrycket av trovärdighet och av att någon större överrapportering vad gäller andelen gör sociala som insatser inte verkar ha kommit till stånd. De omkring 170 000 aktiva besom räknas göra direkta socala insatser fördelar sig nedanstående sätt. I tabellen redovisas också antalet anställda gör direkta sociala insatser. som

Socialt inriktadefrivilligorganisationer 115

Tabell 4.2 Medlemmar och anställda gör direkta sociala insatser.5 som

Organisationtyper Antal medlem- Andel som gör Antal anställda mar som gör sociala insatser som gör sociala sociala insat- % av alla aktiva insatser ser Handikapp-, patient- och 42 000 79 l 000 klientorganisationer

offerjourerna, RFSL Humanitära hjälporgani- 2l 000 24 300 sationer

stiftelsen, Verdandi

Som förväntat att antalet frivilliga som gör direkta sociala insatser är reser lativt stort i patient-, klient- och handikapporganisationema men framförallt i de frikyrkliga samfunden. Mer förvånande är kanske att antalet i pensionärsor-

ganisationema är högre än i de humanitära organisationerna. Det är slående hur

stor andel medlemmarna i organisationerna under annat, i den första av grupperingen, som gör direkta sociala insatser. Det framstår också tydligt att det endast är en mycket liten andel av medlemmarna i invandrarorganisationer och vad kallat andra religiösa samfund som är involverade i detta slag av

sociala uppgifter.

Sammantaget kan konstatera att ett avsevärt antal personer, uppskattningsvis närmare 3 % befolkningen, verkar svara för direkta sociala insatser av

regelbunden basis via de frivilligorganisationer som vi undersökt. En

mer större andel av organisationerna uppskattar att de aktiva medlemmarna i genomsnitt utför arbetsuppgifter under 13 timmar månad. På grundval per av detta kan man uppskatta hur många årsarbeten de frivilliga som gör direkta sociala insatser utför. Beräkningen skall naturligtvis ses som en mycket grov skattning grund av det bräckliga underlagsmaterialet. Men lågt räknat framkommer att de frivilliga i de riksorganisationer som vi undersökt skulle utföra omkring 10 000 årsarbeten. Låt oss påminna om att bland annat huvuddelen av alla de gör frivilliginsatser i den offentliga sektorn och de aktiva i losom

116 Socialt inriktade frivilligorganisationer

kalföreningar som inte tillhör en riksorganisation faller utanför vår beräkning.

Vi drar bara slutsatsen att det frivilligarbete som kartlagts i detta kapitel verkar ha ett ansenligt omfång. Vilken betydelse dessa insatser kan ha för mottagarna och för samhället i stort vet dock ingenting om.53 Av tabellen kan vi också läsa ut att organisationerna uppger att nästan hälften av alla anställda, eller 4 500, arbetar med direkta sociala insatser i Sverige. Om man till detta lägger knappa 4 000 personer inom Svenska kyrkan med samma sorts arbetsuppgifter gör omkring 8 000 anställda personer direkta sociala insatser i frivilligorganisationernas eller Svenska kyrkans regi. Den överväldigande delen av de som utför sociala insatser i frivilligorganisationerna är anställda i de frikyrkliga samfunden eller i handikapp- och klientorganisationerna.54 När jämför de här presenterade uppgifterna med att det till exempel finns omkring 13 000 socialsekreterare, kuratorer och likvärdiga i primär- och landstingskommunal samt statlig tjänst förstärks intrycket av att frivilligorganisationemas totala direkt socialt inriktade arbetsinsatser knappast är små, vare sig relativt eller absolut sett. Här kan nämnas att organisationerna i vår undersökning uppskattar att man årligen når minst 500 000 människor med direkta sociala insatser från både frivilliga och anställda. Genom ovanstående presentation växer en sammantagen bild fram av en orga-

nisationsvärld, där både många enskilda medlemmar och åtskilliga anställda

gör direkta sociala insatser i en omfattning som för många antagligen är fördold. Med undantag av en del massmedialt uppmärksammade personer och verksamheter sker mycket av dessa aktiviteter i det tysta.

Samspelet mellan frivilliga och anställda

I undersökningen försökte få en bild av samspelet mellan frivilliginsatser och de anställdas arbete. Vi finner bara ett område där frivilligarbetet är klart dominerande och det gäller organisationernas direkta sociala insatser. I mer är hälften av sammanslutningama utför de frivilliga mer än 75% av detta arbete. I ett mindre antal organisationer har emellertid de anställda också en dominerande ställning vad gäller direkta sociala insatser. Det gäller i till exempel frikyrkliga samfund som Frälsningsarmén men också i Svenska kyrkan. Det här visar gång på heterogeniteten bland de organisationer vi studerar ännu en men är också ett uttryck för att organisationerna har mycket olika inriktning. En grupp organisationer bedriver omfattande aktiviteter som en ansenlig andel medlemmar är involverade Det utmärker till exempel kvinnojourerna, brottsofferjourema också de båda länkförbunden Sällskapet Länkamas men - Riksförbund och Länkens Kamratförbund. Man finner ytterligare en grupp som gör stora sociala insatser men med dominans för anställda och där endast en liten andel elller knappast några medlemmar alls är involverade det gäller till -

Socialt inriktade frivilligorganisationer 117

exempel Szt Lukasstiftelsen. En tredje inriktning är liten grupp av organisaen tioner sig göra få sociala insatser och där varken medlemmar eller som uppger anställda är särskilt aktiva. Det gäller till exempel Svenska Diabetesförbundet. Vad gäller andra uppgifter utbildning, ledarskap, administration, infor- - som mation skaffa intäkter så är dessa jämnt fördelade mellan samt att - mer anställda och frivilliga, fastän de anställdas andel de administrativa uppgifav är större, liksom de frivilligas andel ledarskaps- och utbildningsuppterna av gifter. Frivilligorganisationema verkar befinna sig i ett komplext utvecklingsskede.

Å sidan har vi sedan länge fortgående professionalisering av organisa-

ena en tionerna, har legat i linje med övrig samhällsutveckling. Ett omfattande som statligt och kommunalt stöd har möjliggjort inrättande av centrala och lokala

kanslier med professionella ledningar. Samtidigt har alltfler blivit anställda för

utföra direkta sociala insatser i organisationerna. En allt större andel av att

dessa har relevant utbildning för arbetsuppgifterna. I undersökningen uppger

hälften organisationerna att antalet anställda fortsatt att växa under 1990av talets första år. Samtidigt har emellertid endast mindre grupp organisationer en haft någon tillväxt frivilliginsatser. Denna utveckling kan skapa manifesta av och latenta problem i organisationerna och möjligtvis ökade avstånd mellan anställda och medlemmar och mellan central och lokal nivå. Både nordisk och internationell forskning visar sådana fenomen. De anställdas profesannan sionella målsättningar och egenintressen och organisationemas grundläggande syften kan komma kollisionskurs, inte minst vid samarbete med den offentliga sektorn. Den starkt utökade integrationen mellan offentlig sektor och frivilligsektorn bidrar sannolikt inte bara till att skapa spänningar mellan de olika

sektorerna utan också inom frivilligvärlden.55

Verksamheter på det sociala fältet

Hur kanaliserar då organisationerna medlemmarnas och de anställdas socialt inriktade aktiviteter Här skall endast översiktligt presentera de vanligast förekommande verksamhetsformema och några organisationer med olika traditioner och inriktning. Vi vill påminna att både kapitel 5 och 7 vigs en om konkret och utförlig beskrivning såväl enskilda organisationer som mer mer av specifika verksamheter. När vi frågar organisationerna vilka typer av sociala insatser man gör svaom hus-verksamheter olika slag. Över 80% gör nära 90% att man har öppet av rar insatser med kontaktpersoner, bedriver allmän rådgivning och olika specifika

programverksamheter. De är genomgående öppenvårdskaraktär, till

senare av

exempel uppsökande verksamheter. De flesta dessa insatser ger intryck av

av del stabila, reguljära verksamheter sällan har projektform. Vi att vara av som kan benämna dem allmänt eller specifikt inriktade stödinsatser av olika slag.

118 Socialt inriktade frivilligorganisationer

Våra data inte underlag för att uttala verksamheternas intensitet och ger oss om omfattning men vi kan, bland annat utifrån de informationsmaterial erhållit och fältkontakter, utgå ifrån finner både lågintensiva att man verksamheter som närmast går tomgång och högintensiva spjutspetsverksamheter. Som exempel på det senare kan de öppna verksamheterna för HIV-positiva vid stiftelsen Noaks ArkRöda korset nänmas.

Nära hälften av alla organisationer driver behandlingshem eller andra slags

institutioner, har eftervårdsverksamheter och bedriver mottagnings- och jour-

verksamheter av olika slag. Det är områden där frivilligorganisationema

av tradition gjort relativt omfattande insatser. Så tycks det också i flera vara av

våra nordiska grannländer och ute i Europa. Inom denna verksamheter

typ av är både antalet och andelen anställda större än bland de tidigare nämnda verksamhetsområdena. Vi finner ibland stark dominans anställda och en av

ibland arbetar anställda och frivilliga sida vid sida. Satsningar

detta slag av verksamheter kräver både personella och pekuniära investeringar av mer om-

fattande och långsiktigt slag. Ett illustrativt exempel är Levi Petrus-stiftelsen inom Pingströrelsen. Efter mångårig expansion och stora investeringar har

en

man nu ett mycket stort antal vårdplatser för drogmissbrukare. Till detta kom-

mer en omfattande öppenvårdsverksamhet. Sammantaget finns 400 anställda som gör direkta sociala insatser. I huvudsak kan de här beskrivna verksamheterna ses som behandlings- och omsorgsinsatser olika slag. av Ett tredje verksamhetsområde rör det kallas bistånd. För det första finner som vi att mer än hälften sammanslutningama erbjuder rättshjälp. Organisatioav nerna uppger att det under 1990-talet blivit allt viktigare uppgift att bevaka en och tillgodose medlemmarnas eller andra utsatta rättigheter och möjgruppers ligheter att få del av samhällets välfärd. För det andra finner att så mycket som en tredjedel av organisationerna ger ekonomiskt bistånd och omkring en fjärdedel tillhandahåller både kortvariga logimöjligheter och mat. Det senare kan närmast ses som humanitära insatser. Under 1990-talet har majoritet organisationerna koncentrerat sitt utbud av av verksamheter samtidigt som man ökat volymen på insatserna. Sammantaget växer en bild fram av att de riksorganisationer undersökt har

ett påfallande brett verksamhetsutbud, där insatser görs många olika slag.

av

Det är emellertid också så att de sociala insatsemas betydelse och inriktning varierar avsevärt mellan organisationerna, och ännu gång vill lägga fast

en att de frivilligorganisationer som gör direkta sociala insatser utgör heteroen

gen skara. Låt visa detta med några exempel.

oss Svenska röda korset kan få illustrera generalistorganisationer med ett brett utbud av direkta sociala insatser. De sociala insatserna står i för centrum intresset. Det är till och med så att organisationen bedriver alla de ovan nämnda verksamhetsformema. Svenska röda korset har också ett större antal

anställda över 200 arbetar med direkta sociala insatser. Till - personer - som detta kommer en stark lokal förankring 2 100 föreningar och mycket genom en stor medlemskader. Minst 11 000 frivilliga utför direkta sociala insatser som

Socialt inriktade frivilligorganisationer 119

når ut till omkring 60 000 människor varje år. Därtill erhåller olika telefonjou- 30 000 samtal år från utsatta människor. Med vårt tidigare språkbruk rer per kan vi säga att organisationen har en hög extensitet men samtidigt en relativt låg intensitet vad sociala insatser. De viktigaste verksamhetsområden sett avser enligt uppgift är involverad i är å ena sidan besöksverksamheter och man egen självhjälpsgrupper där frivilligmedverkan är å andra sidan stor mottag- ningar, till exempel rehabiliteringscenter för torterade flyktingar där som anställda med specialistkompetenser har helt avgörande roll. Det verkar en med andra ord finnas balans mellan frivilliginsatser och anställdas insatser. en Riksförbundet för trafik- och polioskadade kan få representera en annan inriktning. Det är specialistorganisation och intresseorganisation som är en en del handikapprörelsen, bland annat genom medlemskap i Handikappförbunav dens centralkommitté. Det är visserligen en sammanslutning med ett relativt brett utbud sociala insatser men där informationsarbete, lobbying och av

opinionsbildande arbete också står i centrum för uppmärksamheten. 3 000 av

de knappt 10 000 medlemmarna är aktiva genom att göra olika slag av insatser. På det sättet utmärks förbundet relativt hög intensitet. Men de frivilliga av en

systematiskt gör direkta sociala insatser är mycket få. Bland de anställda

som utgör de över hälften. De viktigaste socialt inriktade verksamhetsforrnema är

uppsökandeaktiviteter, rådgivning och eftervård.

Pensionäremas Riksorganisation kan få representera ytterligare en annan inriktning, nämligen specialistorganisation och intresseorganisation med en satsning direkta sociala insatser. Organisationen är till sin en typer av

grundläggande struktur modern, såtillvida att den bygger egenorganisering

tydligt urskiljbar I likhet med Svenska röda korset har PRO ett av en grupp.

stort antal medlemmar, god lokal förankring och låg intensitet. Andelen som

gör direkta sociala insatser bland de aktiva är emellertid relativt stor, och tack

att organisationen har så många medlemmar kommer ändå de direkta so-

vare ciala insatserna att ha avsevärd omfattning. Det är framförallt kontaktperen

sonsverksamhet, rådgivning och specifik programverksamhet man sysslar med.

Det finns anledning att återigen betona att inte vet någonting om dessa verksamheters och insatsers betydelse för medborgarna och mycket lite om deras betydelse i relation till det offentligas insatser. För att knyta till vår an diskussion i kapitel 1 kring avsedd rollfördelning kan utifrån våra data konstatera det finns överväldigande stark enighet bland organisationerna att en

i den grundläggande organisationernas roll gentemot det offentliga.

synen Det formuleras på följande sätt av DKSN:

DKSN-RIA har inte ambitioner att ersätta myndigheterna inom några av deras arbetsområden. Vår uppgift är att göra ett kompletterande arbete med möjligheter andra tjänster och andra dimensioner än de samhäl-

erlâjuda

att let förfogar över. 3

120 Socialt inriktadefrivilligorganisationer

Vad gäller direkta sociala insatser ser organisationerna sin helt avgörande roll som att man skall utgöra ett komplement, såväl till det offentligas som till andra insatser. Detta ställningstagande synes inte stå i motsatsställning till att organisationerna ser på vissa verksamheter som alternativ inom områden där offentliga satsningar har svårt eller helt enkelt inte kan nå fram. Det här gäller till exempel utsatta gruppers möjlighet till egenorganisering genom frivilligorganisationer och frivilligorganisationers möjlighet att fylla en humanitär roll för utslagna grupper, oberoende av socialpolitikens anspråksnivåer och Vårdideologiska svängningar. Genom intervjuerna får däremot intryck av att den tidigare så viktiga avantgarderollen mist alltmer sin aktualitet, fastän den av naturligtvis finns kvar.

I kapitel 3 redovisades befolkningens svar på ett antal frågor vi ställt

som kring socialpolitik och frivilligarbete. Några av dessa frågor har också ställt

till organisationsföreträdama. På frågan frivilligt arbete idag är särskilt

om viktigt när samhället undandrar sig ansvar fördelar sig svaren så gott som identiskt lika mellan organisationer och befolkning, vilket innebär att en överväldigande majoritet av organisationerna instämmer helt eller delvis i detta påstående. På frågan om frivilligorganisationer med fördel kan ta över många vård-

och omsorgsuppgifter från det offentliga fördelar sig också svaren påfallande

lika, med den förskjutningen att en ännu större majoritet av frivilligorganisationema inte instämmer alls eller bara i liten utsträckning. Organisationerna verkar med andra ord i mycket liten utsträckning vara trakterad av att få rollen

som ersättare för offentliga insatser. När det till sist gäller frågan om frivilligt

socialt arbete främst bör syfta till att förändra samhällsvillkoren för utsatta

grupper så uppträder en påtaglig diskrepans mellan befolkning och organisa-

tionsföreträdare. Mer än två tredjedelar av organisationerna men endast en femtedel av befolkningen instämmer helt i detta påstående. Här verkar finnas uppenbara skillnader i föreställningarna om vilken roll frivilligorganisationema bör spela.

Avslutning

I kapitlet har visat att de riksorganisationer som gör direkta sociala insatser präglas av hög grad av stabilitet och kontinuitet. Vi vill göra läsarna uppmärksamma möjligheten av att de socialt inriktade verksarnhetsdelarna inom till exempel idérörelsens organisationer kan utvecklas genom att de fyller uppenbara behov. Och att detta kan ske delvis oberoende av organisationernas allmänna utveckling. Organisationers samhällsinflytande kan minska samtidigt som deras sociala insatser kanske kan öka., inte minst under de nya betingelser som nu växer fram. I kapitlet har klargjorts att det inom frivilligorganisationemas ramar utförs omfattande sociala insatser av en mängd olika slag. Här finns ett grundläg-

Socialt inriktade frivilligorganisationer 121

gande behov forskning för att försöka fånga in frivilliginsatsemas betydelse

av i sig och i relation till andra insatser. Det behövs också ett teoretiskt baserat

forskningsarbete för att bättre kategorisera och karaktärisera socialt inriktade

frivilligorganisationer. Frivilligorganisationer har i mycket stor utsträckning visat sig vara beroende

medel från det offentliga för att bedriva sin verksamhet. Vi har påbörjat en av diskussion möjligheter och problem med detta beroende. Här behövs om

forskning olika nivåer granska samspelet mellan organisationerna och

som den offentliga sektorn. Med viss frenesi har i kapitlet hållit fast vid frivilligorganisationers dien rekta sociala insatser. Detta har varit självklart mot bakgrund utredningsav

uppdraget det har lett till att frivilligorganisationemas övriga uppgifter

men och målsättningar har kommit i skymundan. Vi vill därför avslutningsvis un-

derstryka vår avsikt varit begränsad till att försöka ringa in några avgörande att och ambitionen inte alls varit att försöka helhetsbild de mångfält att ge en av facetterade och vittförgrenade enheter de undersökta organisationerna som utgör.

122 Socialt inriktade frivilligorganisationer

N OTER

se Onarheim Selle 1990:3.

25e Klausen 1991:7. 3Se Salamon Anheier 1992 och Kuhnle Selle 1992. Vad gäller internationell komparativ forskning finns några tidigare ansatser, se t.ex. Kramer l98l och James red. 1989. Framförallt vill emellertid hänvisa till den brett upplagda studie som Salamon Anheier 1991 planlagt och där Sverige genom Handelshögskolan i Stockholm och Sköndalsinstitutet deltar tillsammans med tolv andra länder. 45e Klausen 1990:5051. 5Vi här såväl centralstat regionala och lokala myndigheter. avser som 6För redogörelse subsidiaritet, kapitel 10. en av se 73e Salamon 1987:111-113. 83e Kuhnle Selle red. 1990 och 1992, Lorentzon 1990, 1992 och 1993. Termer i sociologi av Brante Fasth l982:58 definieras begreppet som: En styrande grupps upptagande av nya medlemmar i syfte att neutralisera dessaoch därmed säkra den egna maktpositionen. Engberg 1886:155 beskriver det också som: åtgärder från den politiska demokratins sida syftande till ett gemensamt samhällsansvar; konfliktreducering och konfliktdämpning. IOSe Klausen 1989 och 1992. Som ett intressant undantag från bristen den här typen stuav dier för svenskt vidkommande skall nämnas Sunessons odaterad visserligen korta men mycket uppslagsrika diskussion kring kooptering och några klientorganisationers möjligheter att förbli oberoende. För Sveriges del vill vad gäller ideologiproduktion hänvisa till t.ex. SOU 1987:33 och för kunskapsproduktion till t.ex. Olsons 1992 presentation fältet också till Engberg 1986 av men och Petersson, Westholm Blomberg 1989.

se Blomdahl 1990:172-184.

När det gäller de kulturpolitiska funktionerna Onarheim se t.ex. Selle a.a. och Johansson 1980. Två goda exempel nordisk forskning kring sociala funktioner utgör borentzen 1988 och Habermann 1993. Vad gäller ekonomiskt inriktad forskning; se för nordisk del ex. Klausens genomgång 1990 och för en internationell beskrivning ex. Hansmann 1987:47-62. Här skall också sägas att en introduktion till de begränsade forskningsansatser verkar ha som kring frivilligsektorn i Finland

gjorts ges av Blomberg Bäckman 1992.

4Se Olson a.a:22. 15se Folkrörelseutredningen sou 1937:33 sid. 21. Denna avgränsning ligger typ av väl i linje med Sills 1968362-363 vitt spridda definition:En frivillig sammanslutning består: l av en grupp människor som har organiserat sig för att tillvarata några gemensamma intressen; 2 där medlemskapet är frivilligt i den meningen att det varken kan erhållas som mandat eller i arv; 3 och organisationen existerar oberoende av staten. vår översättning. så här långt följer vi NOU 1988:17, sid. 58-59. t.ex. se 18Med direkta sociala insatser avser handlingar som är inriktade ökad välfärd för individer eller grupper och som uttrycks i relationer till dessa. För genomföra urvalet gick att till den förteckning, Folkrörelse- och föreningsguiden, som finns över alla riksorganisationer som verkar frivillig grund. Urvalskriteriema för att komma med i förteckningen ligger väl i linje med våra egna ställningstaganden. Vid årsskiftet 19921993 upptog förteckningen närmare 700 organisationer och där sker också en presentation av varje organisation. Enligt t.ex. Folkrörelseutredningen SOU1987:33 sid. 25-26 kan en riksorganisation sägas ha tre arbetsuppgifter: att bära den gemensamma idén och de gemensamma målen, att agitera för idéer och mål och att ge service till de lokala föreningarna.

Socialt inriktade frivilligorganisationer 123

20Vi strävade inte efter något representativt urval, utan valde ut två de största riksorganisaav tionema och ytterligare en som fick representera den rika flora av mycket små invandrarorganisationer. Vi gjorde urvalet ur Guiden till invandrarnas organisationer och trossamfund 1992 års upplaga som utges av Statens invandrarverk. I guiden förtecknas 45 organisationer. De tre organisationer valt ut svarar för omkring l4 av det totala medlemsantalet i ovan nämnda organisationer. 21De två organisationer som föll bort var Scientologkyrkan och Förenade Islamiska Föreningar i Sverige. Till alla övriga organisationer översändes det intervjuformulär som utarbetats i samråd med företrädare för frivilligsektom. Intervjuaren gjorde samtidigt en överenskommelse med någon representant som hade överblick över organisationen, företrädesvis förbundssekreterare, kanslichefer eller ordföranden, om att återkomma och genomföra en telefonintervju. Intervjuundersökningen utfördes av Anne Hermodsson vid Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet. Den organisation som vi inte erhöll svar från var Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Förutom bortfallet av en organisation tillkommer naturligtvis ett internt bortfall av enskilda frågor. Bortfallet är emellertid litet med ett par undantag som redovisas. Oftast har organisationerna god överblick över betingelsema den centrala nivån inte men alltid över den totala verksamheten. 231 förteckningen över intervjuade organisationer återfinns i bilaga kan läsaren till vilken som se organisationstyp var och en av organisationerna hänförde sig. Vi vill göra läsaren uppmärksam att vi i presentationen fört Evangeliska Fosterlandsstiftelsen till frikyrkligt samfund och annat religiöst samfund, trots att de själva hänförde sig till grupp eller förening inom svenska kyrkan. Trots sitt är S:t Lukasstiftelsen frivilligorganisation baserad individuellt mednamn en lemsskap. 25Vill nå utöver detta måste teoretisk anläggas. Det går långt utöver vad är man en ansats som möjligt i denna kartläggning men låt oss ändå nämna att Selle Svåsand 1987 argumenterat för att man bör placera in frivilligorganisationer utefter tre centrala dimensioner en aktivitets-, ideologi- och en socialiseringsdimension för att så sätt kunna nå fram till mer sofistikeen rade och analytiskt grundade kategoriseringar. 26Bland andra Bohm 1985 och Onarheim Selle a.a. understryker de stora skillnaderna mellan olika typer av frivilligorganisationer. De senare menar att skillnaderna ofta är långt större än mellan frivilligorganisationema och den offentliga sektorn. De norska författarna pekar däför å vikten av att försöka beskriva och begreppsliggöra dessaskillnader. 7 Det tycks tillhöra att hänvisa till de Tocquevilles berömda entusiasm över amerikagenren nernas benägenhet att organisera sig i föreningar. För vår del vill påpeka att han i Joumey to Americal971:219, original 1831-1832 speciellt lyft fram det för dåtiden anmärkningsvärda faktum att människor började organisera sig i nykterhetsföreningar. Vad gäller diskussionen kring genombrottsvågor, se t.ex. Johansson 1993:17. 28Se Petersson, Westholm Blomberg a.a:106, Engberg 1986:25-26 och Blomdahl a.a:28-29. 29DKSNs ställning är inte något sätt unik inom frivilligsektom. Folkrörelseutredningen visade i SOU 1987:33 sid. 21 att det finns åtminstone ett 50-tal riksorganisationer med andra organisationer medlemmar. Bland de organisationer vi undersökt så har också ett antal blandat som medlemskap, d.v.s. både enskilda medlemmar och organisationer. Det gäller t.ex. RFMA och Verdandi. 3°se sou 1987:33 sid. 87-100 och Engberg 8.8. 31se sou 1987:33 sid. 25. 32Se Habermann Parsby 1987 och NOU 1988:17 sid 303. 33Även såväl Folkrörelseutredningen Engberg och Blomdahl talar folkrörelsema, så om som om är det föreningslivet de faktiskt undersöker som den sistnämnde påpekar a.a:27. Hänvisningen till Blomdahl i texten gäller a.a:207ff. Citatet från Institutet för framtidsstudiers rapport är från Herrmann 401 i Axelson Petttersson red. 1992.

124 Socialt inriktade frivilligorganisationer

Kunskapsproduktionen kring den typen aspekter verkar ha varit närmast försumbar senare av nordisk botten. Ett viktigt undantag utgör Selles geografiskt avgränsade studie av organisatio mellannivå. Se Selle Öymyr 1990:124-131 också Engberg a.a:21. ner men Oftast har organisationen god överblick över de ekonomiska betingelsema för den centrala nivån men de har ibland markerat att de tvingats göra skattningar för organisationens totala verksamhet. Vad gäller uppdelningen i olika former av bidrag från offentliga sektorn, se t.ex. Statskontoret 1991:6 sid. 22-23. Angående skattebefrielse, se Lag om statlig inkomstskatt 1947:576 7§ mom. 4-6. 36Vi ekonomisk användning kostnadsbegreppet. Blomquist Leonardz följer gängse av se ex. 1989:15-18.

S7Se SOU 1987:33 sid. 57. Ett avgörande problem med utsagan är att den saknar empiriskt un-

derlag. 381-labermann Parsby a.a:23-25 visar att finner en större bredd i de danska frivilligorman ganisationemas finansiering, även om beroendet av den offentliga sektorn är stort. Hegland a.a. har i sin forskning kring lokala danska frivilligorganisationer understrukit vikten av att det offentliga stödet inte bara kommer från den enskilda kommunen då detta verkar göra föreningar extremt utsatta för tillfälliga lokala opinioner och personligt färgade ställningstaganden. För det längre tidsperspektivet, SOU 1988:39 och SOU 1987:33 också Olson se t.ex. men a.a:31 visar att det första svenska föreningsstödet utgick redan 1862. Selle 199326 visar som att för Norges del går stöd från det offentliga att spåra ända tillbaka till 1820-talet. För aktuella 1991:6 sid. 47-48. Vad gäller de kommunala bidragen kan vi slå fast uppgifter, se Statskontoret att kunskapen är mycket liten. En första noggrann fallstudie har nu emellertid genomförts av Bergmark 1993. 4°se Lorentzen l990:77ff. Här skall påpekas att de uppgifter lämnar kring organisationer, verksamheter och insatser inkluderar eventuella stiftelseengagemang. Vad gäller Folkrörelseutredningen, t.ex. SOU 1988:39. När det gäller utredningen kring orse

ganisationernas bidrag, se Kommittédirektiv l992:8lsid.

2Så diskuterar Statskontoret a.a:53 risken för att det statliga stödet, med sin nuvarande t.ex. utformning, stärker de centrala delarna av riksorganisationerna de lokala föreningarnas bekostnad. Se också NOU a.a: 191 43Se Lorentzen 1992. Visa Selle 1993. 45Se Pettersson 1992:14 och Onarheim Selle a.a:22 för diskussioner av olika roller. t.ex. Se Lorentzen 1993 och Klausen 1992:38-39. citatet från SOU 1987:33 sid. 21. Se också Blomdahl a.a:22-27. är taget Vi valde att inte något bestämt kriterium vad ansåg vara aktivitet. Vårt alldeles beange stämda intryck vid provintervjuer och kontakter med sektorn var att i så fall skulle erhålla svar. Detta mot bakgrund av sektorns ojämna kunskaper om bland annat aktiviteter. Vi kan notera att organisationerna systematiskt uppskattat antaletandelen aktiva till färre än vad man frågar medlemmarna själva och använder måttet aktiv vid något tillfälle under finner när man föregående år. Vad fångar upp i denna studie är med andra ord mer regelbunden aktivitet. 48Vi vill understryka det ibland varit svårt för organisationerna att skilja ut egenaktiviteter att från insatser, framförallt bland sammanslutningar som bygger egenorganisering och hjälp till självhjälpsinsatser. Så fort det varit möjligt har använt medianvärden i tabellen, då har att göra med sneda fördelningar. Inte heller detta leder emellertid alltid till ett helt tillfredsställande resultat, vilket den uppmärksamme läsaren torde kunna iaktta. Vid enstaka uteblivna uppgifter för aktivitetsnivå i enskilda riksorganisationer har vi givit dessa ett uppskattat värde baserat medlemskap och medianvärde för aktivitetsnivå bland övriga likvärdiga organisationer. För pensionärsorganisationerna har inte beräknat medlemsanslutning l6-74-årsintervallet, utan l6-84-årsintervallet.

Socialt inriktade frivilligorganisationer 125

Vad gäller invandrarorganisationema har använt medianvärdet för aktivitetsnivån hos de tre undersökta organisationerna och antagit att detta är giltigt för resterande invandrarorganisationers 135 000 medlemmar. Vi har gjort samma typ av uppskattning för att ringa in hur många som är anställda i invandrarorganisationema. Till handikapp-, patient- och k1ientorganisationer har fört de båda länkförbunden och AA, trots att de hänförde sig själva till övrigt och humanitär organisation vid den tidigare redovisade indelningen. Till skillnad mot i en del andra studier har föredragit att placera flertalet organisationer som primärt arbetar med missbrukare under k1ientorganisation och i något fall under annat, istället för under nykterhetsorganisation. Till den senaregruppen för bara de två organisationer - Sveriges Blåbandsförbund och Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk som själva uppgav sig vara nykterhetsorganisationer. Tyvärr har inte Svenska kyrkan uppgifter vare sig om allmän- eller specifik aktivitetsnivå. För DKSNs del under rubriken annat har det inte varit möjligt att lämna uppgifter kring medlemsanslutning och allmän aktivitetsnivå, eftersom organisationen inte har individuella medlemskap. 49För diskussion om extensitet och intensitet, se Petersson-Westholm Blomberg a.a:113. Vidare har samma författare undersökt överlappande medlemskap och visat att det endast förekommer i liten omfattning mellan sådana organisationstyper som ingår i denna studie. Våra uppgifter kring aktivitet ökar i trovärdighet genom att de visar sig ligga i linje med såväl mer strikt genomförda aktivitetsstudier med relativt höga krav aktivitetsnivå se Blomdahl a.a:147 som mer lösligt genomförda studier med samma krav se Vestlund 1981:109. Som en konsekvens av detta blir emellertid andelen aktiva lägre än vad man finner i de många studier som sätter gränsen vid att medlemmen skall ha varit aktiv vid något enda tillfälle under föregående år, se ex. Petersson-Westholm Blomberg a.a. och vår egen befolkningsstudie. 5°0ckså här kan naturligtvis finna överlappande medlemskap, även de kan ha om antas en begränsad omfattning. För några organisationer där saknar uppgifter antalet aktiva medlemmar om som gör direkta sociala insatser har här, liksom i föregående tabell, gjort en uppskattning av antalet aktiva genom att använda medianvärdet för övriga likvärdiga grupper. För tillvägagångssättet vid presentationen av invandrarorganisationema vill vi hänvisa till not 45. Att inte föräldraföreningarna finns med beror att den helt dominerande organisationen, Hem och skola, tyvärr inte har uppgifter för att besvara frågorna. Att inte nykterhetsorganisationerna finns med i denna uppställning beror att de uppgivit att så ytterligt få medlemmar är involverade i direkta sociala insater frivilligbasis. Vid rubriken annat i den undre organisationsgrupperingen har inte redovisat några uppgifter för aktivitet därför att DKSN inte är en medlemsorganisation, uppgifterna från Verdandi är något oklara och S:t Lukasstiftelsen inte har en enda medlem som gör direkta sociala insatser frivilligbasis. 52Mot bakgrund av de tidigare redovisade betingelserna för den grupp som här betraktas som aktiv och i relation till befolkningsstudiens uppgifter framstår det uppskattade antalet aktivitetstimmar som helt rimligt. Vi vill emellertid påpeka att en relativt stor grupp organisationer inte sig kunna besvara frågan antal arbetade timmar månad.

gyckte om per

3Beroende utgångspunkter finner antalet årsarbeten bör ligga mellan 6 000-13 000 att årsarbeten och att omkring 10 000 därför kan vara en rimlig uppskattning. I NOU 1987:13 sid. 79 redovisas en tidsstudie av aktiva medlemmar. Uppgifterna från denna bestyrker rimligheten i våra egna uppgifter, liksom Habermann Parsbys a.a:56 studie av danska frivilligorganisationer. 54För Svenska kyrkans del fördelar sig antalet anställda som gör direkta sociala insatser så att 2 000 diakoner, församlingsassistenter och dylikt församlingspräster.

dgygt utgör medan resten är

5 Uppgifterna kring offentliganställda har erhållits från Gigi Isacsson Akademikerförbundet SSRs kansli. Här skall också nämnas att 21 av de 56 organisationerna inte ansåg det möjligt att besvara frågan om hur många man når ut till.

126 Socialt inriktade frivilligorganisationer

56Se Lorentzen 1993, Mirvis 1992 också Paulsen 1992 för öppen diskussion Lex. men en mer av

de anställdas egenintressen. 57Se Selle 1993 och Habermann Parsby a.a. 58Se Danielson fl. 1987:37. m.

Litteratur 127

LITTERATUR

KAPITEL 4

Bergmark 1993. Från bidrag till ersättning Manus. Utkommer som rapport 1 i Sköndalsinstitutets skriftserie om frivilligt socialt arbete.

Blomberg H. Bäckman G. 1992. The Role of Voluntary Work in a Welfare State. The Case of Finland. Meddelanden från ekonomisk-statsvetenskapli-

fakulteteten vid Åbo akademi, Socialpolitiska institutionen, Ser Az387. ga Blomdahl U. 1990. Folkrörelsema och folket. Stockholm, Institutet för framtidsstudier och Carlsson Bokförlag.

Blomquist A. Leonardz B. 1989. Årsredovisningen. Malmö, Liber.

Brante T. Fasth E. 1982. Termer i sociologi. Stockholm, Liber Förlag. Danielson T. m 1992. Medarbetare. Stockholm, Verbum förlag AB. DsFi 1985:6. Frivilligorganisationer alternativ till den offentliga sektorn -

Författad av P.Bohm

Engberg 1986. Folkrörelserna i välfärdssamhället. Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Avh.. Folkrörelse- och föreningsguiden 1993. Stockholm, Civildepartementet och CE Fritzes AB.

Guiden till invandrarnas organisationer och trossamfund 1992. Statens

invandrarverk. Habermann U. 1993. Fokelighed frivilligt arbejde. Köpenhamn, Akadeog misk Forlag. Habermann U. Parsby 1987. Myter och realiteter i det frivillige sociale arbejde. Köpenhamn, Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Socialministeriet. Hansmann H. 1987. Economic Theories of Nonproñt Organization. I W. Powell red.. The Nonprofit Sector A Research Handbook. New Haven, Yale University Press. Hegland T. 1991. Forskningserfaringer om graenser for samarbejdet. I

Brug og misbrug af det frivillige sociale arbejde. Köpenhamn, Socialmini-

steriet. Herrmann E. 1992. Vad är det för värdefullt med folkrörelser avslutande reflexion. I S. Axelson T. Pettersson Mot denna framtid. Institutet för Framtidsstudier och Carlsson Förlag. James E. red. 1989. The Nonprofit Sector in International Perspective. New York, Oxford University Press. Johansson H. 1980. Folkrörelsema i Sverige. Stockholm, Sober förlags AB. Johansson H. 1993. Föreningsväsendet växer fram. l Folkrörelse- och föreningsguiden, Civildepartementet och CE Fritzes AB.

128 Litteratur

Klausen K. 1989. Phlegmatism, Passive Adjustment and Stress. Paper previd The ECPR Workshop Needs, Contributions and Welfare, senterat on Paris. Klausen K. 1990. Organisatorisk inerti mikrodynamiske processer. og Köpenhamn, Handelshögskolan i Köpenhamn och Samfundslitteratur. Avh..

Klausen K. 1991. Om teoretiske problemer ved studiet af frivillige organisa-

tioner. Skrifter fra Institut for erhvervsret politologi no. 21991, Odense og universitet.

Klausen K. 1992. Paragovernmental Organizations, the Extension of the

Skrifter fra Institut for erhversret politologi 41992,

Welfare State. og no.

Odense universitet.

Kommittédirektiv 1992:81. Bidrag till ideella organisationer.

Kramer R. 1981. Voluntary Agencies in the Welfare State. Berkeley,

University of California Press. Kuhnle S. Selle P. red. 1990. Frivillig organisert velferd. Bergen, Alma Mater Forlag AS. Kuhnle S. Selle P. 1992. Government and Voluntary Organizations: a Relational Perspective. I S. Kuhnle P. Selle red., Government and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. statlig inkomstskatt SFS 1947:576. Lag om Lorentzen H. 1988. Mellom byråkrati bevegelse. Insitutt for Sosialforskog ning, INAS Rapport 388.

Lorentzen H. 1990. Velferd Verdier. Oslo, Institutt for Samfunnsforskning,

og rapport 90:8. Lorentzen H. 1992. En framtid for frivilligheten Nordiskt socialt arbete, 12, 2, 19-32. Lorentzen H. 1993. Frivillighetens integrasjon. Opublicerat manus, Institutt for Sarnfunnsforskning. Lorentzen H. Selle P. 1989. Kan vi stola dei frivillige organisasjonane I H. Baldersheim m.fl. Sentral styring institusjønell autonomi. Bergen, og Alma Mater Forlag AS. Mirvis P. 1992. The Quality of Employment the Nonprofit Sector: An Update Employee Attitudes in Nonproñts Versus Business and Governon ment. Nonprofit Management Leadership, 1, 23-41. NOU 1988:17. Frivillige organisasjoner. Olson H.-E. 1992. Föreningarna och den ideella sektorn En forsknings- och

kunskapsöversikt. Opublicerad stencil, Civildepartementet.

Onarheim G. Selle P. 1990. Frivillige organisasjonar som etterkrigshistorisk forskningsfelt. Bergen, LOS-center, Notat 90:4. Paulsen M. 1992. Det finns inga folkrörelser, bara rörelser i folket. I Rörelser i folket. Rapport från regeringens seminarium den 21 oktober 1992

Skepparholmens kursgård, folkrörelser och föreningsfrågor.

Saltsjö-Boo om

Litteratur 129

Petersson O.,Westholm A. Blomberg G. 1989. Medborgarnas makt.

Stockholm, Carlsson Bokförlag.

Pettersson L. 1992. Man kan inte sälja frivilliginsatser. I Rörelser i folket. Rapport från regeringens seminarium den 21 oktober 1992 Skepparhol-

mens kursgård, Saltsjö-Boo folkrörelser och föreningsfrågor.

om Salamon L. 1987. Partners in Public Service: The Scope and Theory of Government Nonprofit Relations. I W. Powell red. The Nonprojit Sector. - A Research Handbook. New Haven, Yale University Press.

Salamon L. Anheier H. 1991. Reference Manual of Project Material. The

Johns Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project. Institute for Policy Studies, The Johns Hopkins University.

Salamon L. Anheier H. 1992. Toward Understanding of the Intematio-

an nal Nonprofit Sector: The Johns Hopkins Comparative Nonproñt Sector Project. Nonprofit Management Leadership, 311-323. Selle P. 1993. Voluntary Organizations and the Welfare State. Voluntas, 15. Selle P. Svåsand L. 1987. Cultural Policy, Leisure and Voluntary Organizations in Norway. Leisure Studies, 347-364.

Selle P. Öymyr B. 1990. Velferdsproduksjon i lokalsamfunnet: Frivillig

organisering eit alternativ til offentleg. I P. Selle S. Kuhnle Frivillig

organisert velferd. Bergen, Alma Mater Forlag AS. Sills D. 1968. Voluntary Associations: Sociological Aspects. I D. Sills red.

International Encyclopedia of the Social Sciences.

SOU 1987:33. Ju mer är tillsammans. Betänkande från 1986 års folkrörelseutredning.

SOU 1988:39. Mål och resultat. Betänkande folkrörelseutredningen.

av SOU 1993:71. Organisationemas bidrag. Statskontoret 1991:6. Statligt föreningsstöd. Sunesson S. odaterad. Kooptation eller motojjfentlighet. Strategier för de förtrycktas organisationer. Stencil, Institutionen för socialt arbete, Lunds universitet. de Tocqueville A. 1971. Journey to America. New York, Anchor Books. Original 1831-1832. Vestlund G. 1981 Hur vårdar vår demokrati Stockholm, Liber.

5 13-1068

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie sju organisationer 131

- av

Frivillig verksamhet på fältet

närstudie

en av sju

organisationer

Eva Jeppsson Grassman och Lars

Svedberg

Inledning

Med hjälp av sju fallstudier beskrivs i detta kapitel frivillig, socialt inriktad verksamhet. I visst motto kan det fortsättning kapitel 4. Ett

ses som en av syftena med det här kapitlet är nämligen att, exempel, illustrera genom och konkretisera en del de resultat presenteras i föregående kapitel och av som de resonemang som förs kring dessa. Det handlar exempelvis exemplifiera om att

organisationstyper och verksamhetsformer, och ekonomiska betingelser,

om förhållandet mellan anställda och frivilliga organisationernas samt förhållande

till den offentliga sektorn. Kapitlet begränsar sig dock inte till riksorganisatio-

ner. Vår närstudie har nämligen ytterligare ett syfte. Det är att försöka läsage ren en närvarokänsla vad frivillig verksamhet inom det sociala området av i

Sverige kan vara för något. Närstudien omfattar sju frivilliga organisationer som bedriver sociala insatser. Datainsamlingen skedde dels

på grundval av

skriftligt material informationsmaterial organisationerna, årsberättelser,

om

och så vidare dels i form längre, halvstrukturerade intervjuer

av med representanter för organisationemas verksamhet: styrelseledamöter, andra frivilligt aktiva samt anställda

Principer for urval

Genom strategiskt valda exempel har vi försökt spegla den mångfald och heterogenitet som präglar den sociala frivilligsektom när det gäller organisationer-

nas ursprung, karaktär, verksamhetsformer, med Organisationerna valdes mera.

med utgångspunkt från följande dimensioner:

Stor liten organisation. - Gammal ny organisation. -

Riksorganisation lokalt verksam organisation

- eller grupp. Stadsbaserad landsbygdsbaserad organisation. -

Generalistorganisation verkar för olika och inom olika områden

grupper

132 Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer

- en av

specialistorganisation verkar för eller en fråga.

en grupp

Organisationer verkar för andra grupper organisationer som verkar

som -

för den egna gruppen. Organisationer verksamhet i huvudsak sker genom professionella insat

vars organisationer där den sociala verksamheten i huvudsak sker genom ser frivilliga insatser.

Ett övergripande mål när urvalet gjordes att fallstudiema tillsammans var skulle spegla verksamheter vänder sig till mycket olika grupper i samhälsom let.

Sju fallstudier kort översikt

en --

De två fallstudier inleder genomgången handlar om stora generalistorgani-

som sationer: Frälsningsarmén och Stockholms Stadsmission. Frälsningsarmén bedriver sociala insatser över hela landet, har tyngdpunkten i sin verksammen het i storstädema. Stadsmissionen verkar i Stockholm. Båda organisationerna har lång historia med rötter i 1800-talet. Båda organisationerna har idag en en omfattande och vittförgrenad social verksamhet som vänder sig till utsatta Stadsmissionen erbjuder dock även insatser som vänder sig till välgrupper. etablerade skikt i samhället. De båda organisationernas verksamheter baserar sig i mindre utsträckning frivilliga insatser. De sociala insatserna genomförs

huvudsakligen av anställd personal. Genomgången fortsätter därefter med beskrivningar av tre frivilliga organisationer alla utgör exempel fjärde vågens rörelser det vill säga de har

som tillkommit efter andra världskriget. Med utgångspunkt från en uppdelning som Engberg gör kan de hänföras till identitetsrörelserna: det är fråga om handi-

kapp- och klientorganisationer av olika slag Det handlar om:

bröstcancerföreningarna och deras riksorganisation BRO, som bildades i slutet av 1970-talet, lokalförening Riksförbundet för social och mental hälsa RSMH, en en av rörelse tillkom i slutet av 1960-talet, samt som brukarkooperativ för funktionshindrade i Stockholm Stockholmskoopeett rativet för Independent Living, STIL bildat under 1980-talet.

Alla organisationerna är specialistorganisationer där insatserna är riktade

tre till den Inslaget frivilliga insatser är betydligt större än i de egna gruppen. av tidigare nämnda organisationerna och bygger karnratstödsprincipen. Exempelvis bedriver bröstcancerföreningarna kontakt- och stödverksamhet som bygbröstcanceropererade, rehabiliterade kvinnor stöttar och informerar ger att

nyopererade kvinnor.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 133

-

STIL utgör också ett exempel de brukarkooperativ under det senaste som decenniet vuxit fram inom olika områden i Sverige. Genom entreprenadavtal med kommunala myndigheter är organisationen, med hjälp professionella av insatser, utförare de sociala insatser kooperativets medlemmar är bruav som kare av. Slutligen beskrivs två mindre, socialt inriktade verksamheter härrör från som 1990-talet. Först ringar vi in Kvinnogardet utgör ett exempel de lokala som grupper som under senare decennier vuxit fram, och människor samlas kring som en

fråga. Kvinnogardet har karaktär av ett informellt nätverk, där mindre

en grupp

aktiva mobiliserar många kvinnor runt aktioner rör huvudange-

som gruppens lägenhet

Därefter beskrivs ett lokalt framvuxet glesbygdsprojekt Närprojektet. Det

-

syftar till att erbjuda boendeservice till äldre och handikappade i bygden och

drivs i stor utsträckning frivilliga insatser. genom

Att bry sig om de mest utsatta Frälsningsarméns

-

socialtjänst

Det finns inget skäl för oss att öppna behandlingshem ska kurera som direktörer, som själva har råd att betala sin behandling. Men de ingen som annan bryr sig om: uteliggama, de de hemlösa, de udda och de svaga, som

inte kan vara någon annanstans de måste kunna hos Kan vi inte

- vara oss.

ta hand om dem, då har vårt sociala arbete inte något existensberättigande.

På detta sätt formuleras uppdraget chefen för Frälsningsarméns socialav tjänst. Frälsningsarméns sociala insatser är mångfacetterade och utförs både av anställda inom socialtjänsten och frivilliga från de så kallade kårerna. Såväl den centrala ledningen som de som ansvarar för de lokala verksamheterna rekryteras ur Frälsningsarméns egna led. Alla som är verksamma inom det sociala arbetet förväntas ha en kristen grundsyn. Frälsningsarméns grundare William och Catherine Booth spred från mitten av 1800-talet sitt kristna budskap och gjorde stora sociala insatser bland Londons fattiga. Så småningom förvandlades deras kristna mission till kristen organien sation med en militär uppbyggnad och terminologi, Frälsningsarmén. Organisationen spreds snart till andra länder. Rörelsen fick snabbt fotfäste i Sverige, och Frälsningsarméns svenska pionjärer öppnade redan 1890 ett räddningshem för kvinnor i Stockholm. Samma år öppnades också ett härbärge. Därmed hade rörelsens sociala inriktning fått ett fotfäste också i Sverige. De sociala insatserna växte snabbt i omfattning, och man inrättade institutioner för såväl utsatta kvinnor som män men också för barn. Mycket tidigt påbörjades också ett

134 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

arbete bland döva och synskadade, och man startade öppenvårdsverksamheter

av olika slag.

utgångspunkten och målsättningen för såväl den interna-

Den gemensamma tionella rörelsen den svenska grenen av Frälsningsarmén har alltid varit: som solidaritet med de och att presentera Kristus. Här finns både det som svaga kallas det sociala motivet och det kallas det teologiska motivet. som Från början riktade stark kritik mot rådande samhällsförhållanden. man William Booth skrädde till exempel inte orden de rikas utsugning av de om fattiga och de rikas dubbelmoral. I sin berömda bok l mörkaste England om och vägen ut skriver han till exempel:

Det är inte heller bara kvinnor utgör offren, även om deras öde är det som mest tragiska. Män systematiskt och planlagt undanhåller arbetaren som hans lön, fårar de fattigas anleten, plundrar änkan och den fadersom som löse och skrymtar med hög bekännelse om människokärlek och omsorg som det allmännas bästa. Sådana män skickas nu för tiden till parlamentet om för stifta lagar för folket.3 att

Solidariteten med de mest utsatta har alltid hållits levande men den samhällskritiska hållningen försvann efterhand alltmer. Kanske kan den åter få en mer framskjuten plats, mot bakgrund av hårdnande villkor för marginaliserade och

utslagna människor.

Att vinna respekt och efter hand ett visst anseende

Frälsningsarmén blev snart aktad för sina sociala insatser, framförallt bland förlorat fotfästet. De sociala verksamheterna hade till en början grupper som vad vi kallat avantgardistisk funktion, efterhand kom de alltmer att bli till en komplement och ibland har de närmast kommit att fungera som alternativ till offentliga insatser. Vad kan då sägas ha utmärkt Frälsningsarméns insatser l övergripande perspektiv kan konstatera att man genom envetna och ett mer långsiktiga satsningar att försöka nå fram till och göra insatser för hårt utsatta fick omfattande erfarenhet av ett konkret och jordnära grupper en socialt arbete och de utsattas livsvillkor. Detta i kombination med den huav manitära traditionen och rörelsens asketiska ideal gjorde att Frälsningsarmén och dess soldater tidigt kom att bli respekterade i breda befolkningslager för

sina sociala insatser. Med välfärdsstatens framväxt och vårdprofessionemas intåg kom emellertid den bristande professionaliteten och kravlösheten i Frälsningsarmén och liknande verksamheter att betonas. I de offentliga vård- och omsorgsorganisatiooch bland socialvårdens ideologiska företrädare kom Frälsningsarméns nerna sociala insatser ofta betraktas med milt överseende och relikt från att som en gamla tider. Några trumfkort hade emellertid Frälsningsarmén i sin hand. När

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie sju organisationer 135

- av

den offentliga sektorn menade sig ha ensamrätt professionalism, så kunde frivilligorganisationema, med lika stor rätt eller orätt, hävda hade att man ensamrätt på medmänsklighet. Dessutom har satsningarna på varit utsatta grupper

långsiktiga. Genom att man alltid funnits på plats i de utsattas miljöer, för

egna

att erbjuda såväl konkret och omedelbar hjälp långsiktigt stöd, så har

som mer man inte bara kunnat behålla utan till och med ökat tilltron och tilliten till verksamheterna. Detta slag inriktning kan knappast sägas ha stått i av centrum för den offentliga sektorns uppmärksamhet. Organisationens förmåga att fortsätta att bidra med sociala insatser det finns uppenbara behov beror som av

emellertid inte bara ståndaktighet och lojalitet

med vissa utsatta grupper

utan också på en förmåga till omställning, kommer väl till uttryck i

som

följande deklaration ur en skrift presenterades till 100-årsjubileet

som av Frälsningsarméns socialtjänst:

Även nöden och de nödlidande finns i alla tider och generationer, om växlar de sociala strukturerna och orsakerna till nöden. Ständigt måste

Frälsningsarmén ställa sig frågan vilka är samhällets olycksbarn idag,

som

och ännu mer, vilka är det imorgon Dessa frågor skall hjälpa att inte

oss fjärma oss från dem som behöver oss.4

Ett uttryck för strävan att verka utifrån sin tids förutsättningar har varit

egen

den påtagliga professionalisering personalgrupperna vid Frälsningsarméns

som

institutioner genomgått under år. Att även krassare bedömningar kan

senare betydelse för hur arbetet kommer att utformas antyds i följande uttalande av socialchefen: Ibland har det då funnits, vad ska säga, tendens till man en opportunism, både hos medlemmar hos och i andra organisationer. oss Frälsningsarméns roll har naturligtvis förändrats i takt med samhällsutvecklingen och utbyggnaden av välfärdsstaten. Från början Frälsningsarmén var en arbetarrörelse, i den meningen att så alla medlemmar rekryterades gott som ur arbetarklassen. Genom att med i rörelsen kunde många dem med missav bruksproblem hålla sig nyktra och få arbete. Så har det fortsatt Ett att vara. starkt förändrat och alltmer sekulariserat samhälle har emellertid i grunden förändrat betingelserna för rekryteringen till rörelsen. Frälsningsarmén erfar nu en

tillbakagång vad gäller medlemsantalet.

Parallellt med denna utveckling har emellertid Frälsningsarméns sociala tjänster kommit att efterfrågas alltmer. Organisationens sociala arbete har fått ett uppsving under det senaste decenniet bara motsvaras pionjärtiden som av för 100 år sedan. Chefen för Frälsningsarméns socialtjänst påpekar att den minskande med-

lemstillströmningen emellertid sätter bestämda gränser framförallt för

upp möjligheterna till frivilliginsatser också för anställningsmen engagemang

basis. Den motsägelsefulla utvecklingen med å sidan ökad efterfrågan

ena en på sociala insatser och å andra sidan nedgång i medlemsantalet och i antalet en aktiva leder till starka spänningar inom organisationen. Det gäller finna att en

136 Frivillig verksamhet påfältet närstudie sju organisationer

- en av

balans mellan satsningar kårarbetet och satsningar socialtjänsten. Ensidiga satsningar socialtjänsten leder antagligen till att man sågar av den sitter på: kårerna dör så dör Frälsningsarmén och då finns heller gren man om ingen rekryteringsbas för det sociala arbetet.

Något socialtjänstens organisation och det sociala arbetets

om innehåll

Frälsningsarmén består kristet missionerande gren, med arbete inom kåav en och för sociala insatser, som organiseras inom socialtjänsten. rema en gren Organisationen har sammantaget omkring 27 000 medlemmar i Sverige, varav dryg tredjedel beräknas bidra med aktiva insatser. Det totala antalet anen ställda utgör omkring l 200, varav 700 arbetar inom socialtjänsten. Inom socialtjänsten finns ett 80-tal verksamheter utspridda på en mängd platmed koncentration till storstäder. Det sociala arbetet är uppdelat på ser men en institutionsenhet där återfinns både institutioner för missbruksvård och en skyddat boende, dagis- och fritidsverksamheter, internatskolor med mera. Ytterligare enhet sysslar med öppenvård till exempel dagcentraler och en som uppsökande verksamheter. En tredje enhet är inriktad mot handikapp- och invandrarfrågor. Där återfinns till exempel skyddade verkstäder av olika slag och teckenspråkstolkar. Tyngdpunkten i insatserna ligger att göra insatser för utsatta alkoholmissbrukare, såväl män som kvinnor. grupper av Frälsningsarméns socialtjänst uppskattar att har kontakt med l 000 perman dygn. 1993 omsätts 210 miljoner inom socialtjänsten. Pengarna komsoner per såväl från insamlade medel, testamenten och fonder som från det offentmer liga. Institutionsvårdens kostnader täcks i huvudsak via avtal med kommuner

eller med biståndspengar. öppenvården däremot finansieras så gott som uteslu-

tande med medel. Frälsningsarmén får in åtskilliga miljoner genom föregna säljning begagnade kläder och möbler och från den landsinsamling som geav nomförs varje år. Förutom de kommunala bidragen får man stöd från landstingen och från staten, bland annat till de 300 skyddade tjänster som finns inom organisationen i sin helhet. Anslagen till socialtjänstverksamheterna har minskat under 1990-talet, inte bara från kommunerna utan också från landstingen och Nedskärningarna fortsätter under 1993, trots att man inom staten. socialtjänsten tycker sig ett behov ökade insatser och trots att man utökar se av sina satsningar. Det finns ett nära och kontinuerligt samarbete mellan rörelsens olika delar. Frivilliginsatser i kårernas regi vävs systematiskt samman med professionella insatser inom socialtjänsten. Låt nu försöka ringa något av det som utoss märker de sociala insatser görs, framförallt för missbrukare. Själv pekar som fyra grundläggande komponenter: kontinuitet, gemenskap, omtanke man och påverkan.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 137

-

En föreståndare vid ett inackorderingshem svarar så här vår fråga vad

om

man gör i Frälsningsarméns sociala arbete som inte görs i kommunen:

Jag tror att går ett extra steg många gånger. Det är omtanke varje

en om kille, bryr sig honom. En människa behöver min hjälp. Vi att man om som

försöker hitta någonting positivt hos varje kille. Och vi försöker påverka.

Vårt hem är känt för att ta emot de värsta och det är lite jobbigt ändå.

Men något sätt så får de ett människovärde.

Att hitta varje killes omsorgsnivå är väldigt viktigt...Det kan ta ett år innan

vi får en kille att lägga sig i sängen. Trots att många säger att det inte går, så

går det här. Men fortfarande kommer kommunens socialtjänst och ställer

mycket krav vår personal. För det är mycket lättare att säga: Ar du full så medför det utskrivning. Här är det mycket mer krav att titta från kille till kille.

Genom att den kristna tron utgör en av hömpelama i det sociala arbetet och genom att man blir bejakad i sin egenskap av medlem i Frälsningsarmén, så blir inte behovet av professionell tillhörighet och bejakelse lika starkt för som

många andra vårdarbetare. Eller officer och socialarbetare uttrycker

som en det: Du behöver inte hela tiden bli bekräftad i din relation till klienten.

Som aktivt troende kristen blir det uppfordrande att göra något. En medlem

fomiulerar det så att blir tom inte förmedlar sin medmänslighet man om man

vidare. En frälsningssoldat som gör sociala insatser frivillig fångar i föl-

som jande beskrivning på ett fint sätt upp en del av essensen i Frälsningsarméns sociala arbete:

Jag var med och bredde mackor och var lite skeptisk mot de där den här gruppen som

finns platser kvar på härbärget sa erbjuder vi det.

Jag drivs av att vara med, därför att jag ser att killarna uppskattar det,... Det är femte vintern som börjar Det är egentligen inte så mycket nu. man gör praktiskt, mer än serverar kaffe och bröd. Men just att man bryr sig om det, det märker man av den kontakten man får att det betyder så hemskt

mycket. Och de har så många olika bakgrunder så att jag har lärt

mig förstå att det är inte lätt att hjälpa dem men det här kan åtminstone jag göra

De två ovanstående citaten illustrerar väl Frälsningsarméns inriktning mot ett humanStart socialt arbete med tonvikten dels kortsiktigt stöd och dels på

långsiktig omsorg, snarare än på målinriktad rehabilitering; Med detta antyds

både verksamheternas grundläggande värde och möjligheter också dess men uppenbara begränsningar.

138 Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer

- en av

En vilja till samarbete

Strävan är inte längre att försöka lägga monopol medmänsklighet eller att med skärpa avgränsa sig i förhållande till det offentliga. Efterhand har istället alltmer utvecklat samarbete vuxit fram inte varit utan problem när det ett som gäller ekonomiska frågor fungerat utan gnissel när det gällt innehållet i men vården enligt Frälsningsarmén. I broschyr beskriver en förståndare för ett en inackorderingshem möjligheterna i ett praktiskt konkret samarbete mellan kommunala verksamheter och Frälsningsarméns socialtjänst följande sätt:

När vi började bygga Hospits i Landskrona kunde välja ett av två nya förhållningssätt till kommunens socialtjänst: antingen bevara den anda av ömsesidig skepsis fanns att hävda vår självständighet och ge som genom minimal insyn, eller sträva efter ömsesidig öppenhet, informella relationer

och ett reellt partsförhållande. Eftersom det första alternativet kändes

orimligt valde vi det Efter tre år kan vi konstatera att fördelarna med senare. detta förhållningssätt är stora. Nå, blir det inga ideologiska konflikter Måste inte en av parterna gömen avkall på sina värderingar för att samarbetet skall fungera Nej, jag har ra inte mött det problemet. Om Frälsningsarmén är huvudman för en institution är det också självklart att kristen tro och kristen etik år den ideologiska grunden. Detta accepteras, och respekteras, kommunen och från av får acceptera att inte har ensamrätt medmänsklig-

Frälssningsarmén

het.

Ett fördjupat samarbete har kommit till stånd bred front. Till detta kommer att kommunerna löpande band söker Frälsningsarmén för att de skall nu upp sätta igång eller ta över verksamheter olika slag, framförallt lågbudgeterade av institutioner härbärgen och inackorderingshem. som

Vad tror då socialtjänstens ledning är de grundläggande drivkrafterna bakom

de offentliga huvudmännens nymornat stora intresse för Frälsningsarmén Den första och helt avgörande orsaken tror är Frälsningsarméns lägre initieman rings- och driftskostnader. Personaltätheten är också betydligt lägre. Ett annat skäl de kommunala huvudmännen ofta hyser respekt för Frälsningsär att

arméns ackumulerade erfarenheter från arbete med vissa utsatta gruppper.

Den tredje och inte minst viktiga orsaken är att man nu i många kommuner strävar efter att hitta alternativa huvudmän. Många vill emellertid inte ha kommersiellt bedriven vård och då utgör Frälsningsarmén ett rumsrent alternativ. Under årens expansion inom socialtjänstverksamheterna har samtide senare digt andelen frivilliginsatser minskat. Mindre än 25% de direkta sociala inav satserna görs obetalda frivilliga. Penninginsamlandet bedrivs fortfarande nu av i mycket stor utsträckning av obetalda frivilliga.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie sju organisationer 139

- av

Att verka under och hårdare villkor nya

Frälsningsarméns inriktning de värst utsatta behov har gruppemas satts hårda under de senaste åren. För det första satsas från det offentligas sida prov inte bara mindre resurser behandlingshemmen vilket i och för sig social- -

tjänstens ledning tycker är rimligt utan också till exempel inackorderings-

hem. Detta får omedelbara följder såtillvida att Frälsningsarmén riskerar få att stänga såväl behandlings- som inackorderingshem. I fotspåren detta skeende

menar man från Frälsningsarméns sida att det går att urskilja två tydliga nu utvecklingslinjer. Det är dels de kommuner trots dålig ekonomi satsar på som en viss solidaritet med de mest utsatta. Dels exempel borgerligt ser man

styrda kommuner i södra Sverige inte erbjuder något istället, bara

som utan lämnar de tyngsta missbrukama sitt öde. Chefen för socialtjänsten formu-

lerar sin kritik mot en del av det händer följande sätt: som nu

Och det har sagt då som politisk färdriktning för att Frälsningsen oss: armén kommer aldrig att entrepenör på social marknad där agera som en syftet , är att bolagisera välfärdssamhället. Vi ställer inte att polariseupp ra välfärdssamhället, utan då får det Då samarbetar i så fall med vara.

andra kommuner, där kan få någon slags samarbetsrelation. Man kommer

inte att finna oss som budgivare auktion. Jag där är en menar snart. Vi kommer inte att stå där stod för hundra år sedan på som man torget och så auktionerade ut ett fattigbam och den familj bjöd lägst, man som fick det här fattigbarnet. Vi kommer inte att stå och lägga bud för Fräls-

ningsarméns del de fattigaste det sättet. Utan den verksamhet bedriver gör vi då i samarbete med de kommuner där det finns ideologiska

förutsättningar att göra det. Och de som söker en polarisering, försöker

som avhända sig sitt ansvar och söker entrepenörer det här sättet, de har inte här att göra.

Med det starka ekonomiska beroendet samhället följer ändå eller av mer

mindre ett tvång att välja och att välja bort olika i behov vård och

grupper av stöd, alltefter hur kan få ersättning för sina insatser. Låt peka man oss att Frälsningsarmén nu måste skriva ut äldre missbrukare från sina institutioner

som man vet inte klarar sig i eget boende eller utan ett omfattande stöd.

Alkoholisten har inte det här stödet längre, han hade förut de flyttar som över killarna från oss till ett ungkarlshotell och har haft flera tragiska fall

som efter två veckor har supit ihjäl sig föreståndare beskriver saken. som en Istället har det kommit alltfler psykiskt sjuka. De har ofta blivit helt övergivna

i omstruktureringen av den psykiatriska vården, verkar samhället berett men nu

att betala vårdavgifter för att en del dessa skall kunna vistat på Frälsnings-

av armens institutioner. I det skeende som nu tar form uppfattas socialarbetama

som svaga och anpassningsbara och utlämnade till de för dagen rådande eko-

nomiska direktiven. Kampen för de enskilda klienternas rättigheter till ett vär-

digt liv menar man sig i stor utsträckning få driva själva. Det sker att genom

140 Frivillig verksamhet på fältet närstudie av sju organisationer

- en

hjälper klienter att överklaga och ibland bistår med juristhjälp. l linje med

man detta har också uppvaktat den utredning som ser över socialtjänstlagen man och pläderat för behovet införande riksnorrn för socialbidragsniav av en våema. Man sig ha sett hur alltför många klienter far alltför illa i vissa menar kommuner. Frälsningsarméns grundläggande svårighet finns emellertid kvar.

Samtidigt vill göra insatser för några av de mest utsatta grupperna som man oberoende får samhällets stöd för detta eller inte så är man starkt av om man beroende samhällets stöd för att kunna driva verksamheterna. Vi vill avsluta av

denna presentation med att låta chefen för Frälsningsarméns socialtjänst peka

dilemmat och den mest aktuella svårigheten:

Vi måste satsa de här ingen bryr sig får vi pengar till det är som om. det bra, får inte det får försöka fixa det på ett annat sätt. Samhället ut-

vecklas dock för närvarande i riktning där vinnaren tar allt. Och det är en

inte politiskt gångbart att satsa de här svagaste och jag föreställer mig

nu det inga politiska poänger och röster. och det som är så jobbigt, att att ger samtidigt samhället rustar så sinar också våra egna källor. som ner,

Att hjälpa där ingen annan hjälper Stockholms

-

Stadsmission

Det är själva centrum, både historiskt och nu, som ligger i Stadsmissom sionens hjärta, det är de- är utslagna ur samhället: hemlösa, grupper som missbrukare etcetera. ... det gäller att till behov. Antingen behov eller behov som ingen se nya har gjort någonting i samhället. Starta verksamheter i liten skala annan för att pröva vägar, bana vägar så att säga Och sea förhoppnya nya ningsvis sikte förmå samhället att ta över det. Men då blir det också vik-

tigt att när då samhället har tagit sitt ansvar, då släpper verksamheten sen och kan vidare.

Så här chefen för Stadsmissionen och föreståndare organisationens ser en uppdrag. Citaten ringar in både vad vara organisationens grundman menar

läggande uppgift och den avantgardefunktion man velat fylla. Stockholms

Stadsmission utmärks några organisatoriska särdrag gör att den på ett av som punkter skiljer sig drastiskt från till exempel Frälsningsarmén. För det par första har inte Stadsmissionen än handfull medlemmar. För det andra mer en utförs alla sociala insatser anställda. Det här är å ena sidan en relativt ovanav

lig Organisationsform bland de socialt inriktade frivilligorganisationema i

Norden. Å andra sidan innebär det likhet med många Sverige och övriga en av de socialt inriktade frivilligorganisationema ute i det övriga Europa.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer l4l

-

Organisationens verksamheter kan delas in i några huvudinriktningar. Dels

riktar man sig till den typ av marginella grupper som nämns ovan. Dels vänder sig till socialt stabilare grupper och skikt i samhället som till exempel man hamnat i kriser olika slag, fått missbruksproblem, drabbats AIDS och så av av vidare. Dels bedriver ett förebyggande socialt arbete bland barn och man mer gamla. En nämnare mellan de till synes så vitt skilda inriktningarna gemensam utgörs möjligen av Stadsmissionens strävan att finnas till hands där välfärdsstaten sviker och där behov uppstår. Inom organisationen finns en stark och under senare tid kraftfullt uttalad kritik mot delar den kommunala socialtjänstens inriktning och utformning. av Kritiken rör dels stelbentheten och formalismen som man menar betecknar mycket arbetet och dels den politiska oviljan att satsa lite mer långsiktigt av och ambitiöst på de mest utslagna, som till exempel hemlösa män och kvinnor. Från ledningens sida uttrycker man en strävan efter att ligga framme vid fronten i de sociala frågorna. Ytterligare målsättning och karaktäristik för Stadsen missionen sågs att den är: en frivilligorganisation som genomsyras av vara professionalsm. Vad gäller den förstnämnda ambitionen kan vi konstatera att

samtidigt med en betydande stabilitet, så finns en beredskap och förmåga att

söka former och göra insatser där det verkar finnas behov. Vad gäller nya nya professional:teten verkar vård- och omsorgspersonalen ha en relativt gedigen utbildningsnivå. I jämförelse med motsvarande kommunala och landstingskommunala verksamheter synes personalen vara utbildningsmässigt likställd.

Det finns en starkt uttalad målsättning att låta den enskildes unika situation

och villkor så i centrum för uppmärksamheten. Det verkar i det praktiska arbetet finnas er. enveten strävan att låta dessa faktorer prägla insatserna, snarare än några formella regelverk. Låt med två helt olika exempel antyda något oss arbetets inriktning och verksamheternas utformning. Exemplen illustrerar om också tydlig. vilka vitt skilda grupper av medborgare som organisationen vän-

der sig till.

Stöd till de mest utslagna

Det första exemplet härbärgesverksamhet för kvinnor. len verksamhetsrör en berättelse beskrivs villkoren för och arbetet med de mest utslagna kvinnorna i Stockholm följande sätt:

Dessa kvinnor har egentligen ingen annanstans att ta vägen än till oss, när de liir avvisade från Hvilan, som är socialtjänstens kvinnohärbärge. Kvinnohiset eller jouren är inte att tänka på, för där är inte missbrukande

eller psykiskt störda kvinnor välkomna och oftast har de båda problemen.

Stockholm Stadsmissions härbärge är också det enda ställe man kan få komma direkt, utan att via socialjouren eller något socialdistrikt. n Dessuton får vill. De flesta är söndervårdade man vara anonym om man

142 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

och sönderpratade och ofta har de stora luntor av sjukjoumaler på vårdcen-

tralema. Skulle vi direkt börja fråga hur de mår osv, så får inget eller ett ofta felaktigt svar. Det sägs att det är svårt att arbeta med utslagna kvinnor och det är nog så

riktigt. Det tar mycket lång tid innan de vågar lita något så när på oss och

inse att vi inte ser ner dem, inte moraliserar, att vi finns där som med-

människor, vårdare vaktpersonal.6

inte som eller

Man är ytterst medveten om det slag av kritik som går ut att den här typen verksamheter bara skulle vara passiviserande, upprätthålla kvinnornas misär

av etcetera. Från personalens och ledningens sida menar man istället att dessa kvinnor måste få andrum. Man är mycket kritisk till den tidtabell som sätts de politiskt ansvariga och kommunens tjänstemän i ett nära samspel. Den av utesluter helt enkelt vissa hårt utsatta grupper och ger dem inte en chans att bryta med sina destruktiva och olyckliga liv. Eller som en bland de anställda fonnulerar saken: Tid, framförallt tid, tror jag är jätteviktigt att ge människor. Det är ett sätt för kvinnorna att kanske få landa, innan det ställs krav allt. Nu måste du vidare. Nu måste du... I ett nära praktiskt samarbete med den kommunala socialtjänsten bedriver

man ett livsuppehållande arbete, gör en humanitär insats och försöker stödja

den enskildes ambitioner att bryta sig ur sin situation. Här synes Stadsmissionen göra ett arbete som en välfärdsstat värd namnet inte kan undvara. Att från Stadsmissionens sida försöker se längre än till bara de livsuppeman hållande insatserna framkommer i en appell som organisationens chef författat i syfte att samla in pengar till en dagverksamhet för de hemlösa kvinnorna. Han skriver:

Natthärbärget kan säng för natten. Stadsmissionsgården erbjuder mat ge och värme på dagtid. Men det räcker inte Många av dessa kvinnor mår mycket dåligt. De flesta är sexuellt utnyttjade och många är hotade av män. Få orkar att de har framtid. Dessa kvinnor måste få lugn och ro att se en ordna sitt liv. De behöver en fristad. En plats dit endast kvinnor har upp tillträde. Därför öppnar Stadsmissionen ett dagcenter för kvinnor i vinter.7

Stöd till människor i tillfällig kris

Som ett andra exempel vill vi ta Mottagningsbyråns verksamhet. Arbetet där

har stor bredd, både vad gäller de grupper man tar emot och vad gäller de insatser erbjuds. Man ger ekonomiskt stöd i krissituationer, utför budgetsom

rådgivning, agerar ombudsman gentemot myndigheter med mera. Verksamheten har drag av både social- och rådgivningsbyrå. I en årsberättelse från Mottagningsbyrån fångas Stadsmissionens speciella förutsättningar men också

klara begränsningar upp ett fint sätt. Det står:

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 143

-

Vi är ingen myndighet med kontrollfunktioner, vilket underlättar det förtroende som allt förändringsarbete behöver som grund. Vi har inte det yttersta ansvaret enligt socialtjänstlagen och kan därför prioritera för att bibehålla korta väntetider och värdigt bemötande. Vår kombination ekonomiskt övrigt stöd ger stora möjligheter till hjälp av till självhjälp och att erbjuda individuellt utformat stöd utifrån en helhetsdär också de existentiella frågor ofta kommer upp i samtalen får syn som finnas med.3

De flesta klienter Mottagningsbyrån har kontakt med är socialt etablerade

individer och familjer som antingen redan har kontakt med socialtjänsten har svårt att få det stöd och den hjälp man tycker sig behöva eller men som har svårt att överhuvudtaget nå fram i den kommunala socialtjänsten. En som

tredje grupp vill helt enkelt inte till något pris ha kontakt med socialbyrån.

Många dem kommer ligger några hundra över norm och kommer av som inte in i socialtjänstsystemet. De dyker hos oss och många är oerhört upp

förtvivlade. Man ringer socialtjänsten och då bemöts man ofta av frågor om

hur mycket har i inkomst och så vidare och socialsekreteraren räknar man ligger under eller ovanför Och då kan lätt få snabbt ut om man normen. man det svaret: nej du ligger ovanför normen, kan ingenting göra. Visst, du får beställa en tid.

Så beskriver föreståndaren vid byrån villkoren för många av dem som söker

sig till Stadsmissionen. Hon också att socialtjänsten.alltefterhand mer menar och skärpt villkoren för stöd och allt viktigare uppgift för personalen mer att en blivit att agera ombud för att tillvarata de sökandes rättigheter, som kommuförsöker kringgå. Det är ganska vanligt att vi får remisser från nerna nu socialtjänsten. Och då brukar ringa tillbaka och säga att: Vad vi förstår har här då konstaterat att ett behov föreligger av hjälp och i och med att ni har gjort det, så ska den här då tillhöra socialtjänsten enligt de lagar personen f1nns. Och så kanske diskutera, ibland stötta vår kollega på servicecentrasom len. Kanske med argument, eller vår erfarenhet, eller vad det kan vara att driva det här ytterligare. Personalen hjälper ofta till att överklaga socialtjänstens beslut. Man beskriver att det blivit allt vanligare med att förtvivlade socialsekreterare hänvisar till Stadsmissionen. De orkar helt enkelt inte ta bråk med politikerna i den lokala nämnden gång till. en Stockholms Stadsmissions ledning ser i huvudsak organisationens insatser komplementära i förhållande till samhällets skyddsnät. Ibland har emelsom lertid vissa verksamheter kommit att bli till alternativ, oftast därför att samhället har abdikerat från sitt grundläggande Det råder emellertid inte nåansvar. tvekan att också fyller avantgardistiska funktioner. Om man vill gon om man försöka karaktärisera inriktningen Stadsmissionens sociala insatser, ställs

144 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie sju organisationer

- av

man återigen inför det faktum att organisationen rymmer vitt skilda verksamheter med i grunden skilda målsättningar och där helt olika medel

finns till förfogande. Det här innebär att samtidigt som en viktig del av insatserna kan ses som ett humanitärt inriktat socialt arbete med tonvikten på kortsiktigt socialt stöd så kan andra delar ett förändringsinriktat ses som socialtsocialmedicinskt och psykologiskt inriktat arbete som baseras såväl kortsiktigt långsiktigt socialt och psykologiskt inriktat stöd. som I mindre skala görs också insatser som kan betecknas som förebyggande socialt arbete.

Anknytningen till diakonin och radikal kristen tradition

en

Stadsmissionens grundare Carl Olof Rosenius predikade ett socialt budskap och den enskilda individens egenvärde. Han kallade sig själv för Stadsmissionär och 1853 blev han ledare för ett sällskap för inre mission. Några år senare fick verksamheten namnet Stadsmissionen. Redan från början bedrev man inom Stadsmissionen uppsökande socialt arbete. Stadsmissionen utgör en stiftelse som är organisatoriskt och ekonomiskt helt frikopplad från Svenska kyrkan men som ideologiskt markerar sin tillhörighet. Man får ett marginellt ekonomiskt stöd från kyrkan. Stadsmissionens ledning att det är styrka att så oberoende kyrkan Från menar en vara av som man organisationens sida beskriver man sig som ett komplement till församlingarnas diakoni. Ett komplement som sköter den tunga diakonin. Socialchefen vid Stadsmissionen understryker vikten av att ett socialt arbete har en bärande idé som genomsyrar verksamheten. I Stadsmissionens fall har man det genom den kristna grundsynen menar han. Samtidigt betonar chefen för Stadsmissionen att man inte kräver av den enskilde att hanhon skall vara bekännande kristen. Det vore, säger han, absurt och fortsätter: För det är ute efter det är det professionella, det kunniga, att man är lämplig för sin befattning och att det finns en öppenhet och lyhördhet för det som är organi-

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 145

-

Att sträva efter att bli oberoende inte att växa

-

Stockholms Stadsmission anger att det finns flera skäl till att inte bör man växa. Ett överordnat ideologiskt skäl beskriver Stadsmissionens chef så här:

Det är så mycket vi erbjuds att få göra Och risken är att de ideella 0rganisationema sviker den framtida socialpolitiken, om man gapar över för mycket nu. Vid sidan av ett komplement måste man alltid utmavara en ning..., Att utmana genom att man som ideell organisation kan säga: Nej det här kan inte ställa upp på. Det här är inte vår uppgift, det här är samhällets Också att utmana värderingar ligger bakom politiska beslut. som

Ytterligare ett skäl till att inte växa är att man annars snabbt skulle komma att likna den kommunala socialtjänsten och bli alltför byråkratisk. Man har redan nu 580 anställda och omsätter 200 miljoner kronor år. Stockholms Stadsper mission är huvudman för ett 20-tal stabila sociala verksamheter och därtill för sex stiftelser, som bedriver skolhem, olika behandlingshem, äldreomsorg och folkhögskola. Direktom att gräns går vid den storlek har. menar en man nu Sedan blir man en stor trög elefant och en gemensam ideologi kan inte längre genomsyra organisationen. Ett annat skäl är att man skulle bli ännu mer beroende av offentligt stöd. Redan nu ser man beroendet som för stort och strävar målmedvetet efter att min-

ska det och få en större andel av verksamheterna finansierade via gåvomedel. Under 1992 har man gått ut i flera uppmärksammade och spektakulära reklamkampanjer för att fånga upp en mycket bredare allmänhet än man hittills nått ut

till. I bild och text skildrades människor i en förnedrande misär. Man ville, som man säger, väcka medborgarna till insikt om hur utsatta människor kan leva

och få till stånd en tradition där breda folklager kontinuerligt bidrar med

ekonomiskt stöd.

Att tala högt om misären i Stockholm

Den ovan nämnda kampanjen skapade upprörda känslor och starka invändningar från den offentliga sektorns representanter och från politiskt ansvariga. Möjligen var det två oförenliga perspektiv möttes. När från Stadssom man

missionens sida talar om att kommunen har ett ansvar för att göra långsiktiga

satsningar för de mest utsatta för att ge dem möjligheter till ett värdigt liv, talar politikerna i Stockholms stadshus indignerat att staden alltid ställer om upp med att ge tak över huvudet så att ingen behöver frysa ihjäl. Stadsmissionen har möjligen tagit i lite för hårt i ivem att öka sitt oberoende och i sin uppriktiga moraliska indignation över att Stockholms stad har nedmonterat del en av sina högt ställda socialpolitiska ambitioner. Stadsmissionens chef uppger föl-

146 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

jande bevekelsegrund för organisationens del: Det gäller att få upp ögonen och det får man inte genom att tala lugnt eller stilla inte i det här massme- diala bruset. Utan man måste knäppa till ... Kampanjerna ledde till att Stadsmissionen fick mycket stor uppmärksamhet, fick in de pengar man behövde och det ledde dessutom till att ett större antal personer erbjöd sig att göra frivilliginsatser. Stadsmissionens annonskampanjer illustrerar ett dramatiskt brott mot traditioför kristen svensk frivilligorganisation. Från ledningen betonar man nen en också att perioden av överslätande samförstånd nu är över. Ett samhälle med fördjupade klyftor och med övergivna socialpolitiska ambitioner tvingar fram handlingsmönster. När att utsatta far alltför illa, så nya man ser grupper av måste ta konfrontationen menar Stadsmissionen, kanske framförallt med man politikerna för att de helt enkelt inte når upp till de socialpolitiska mål man satt upp och som politikerna måste redovisa inför väljarna. Möjligtvis ser här de första tecknen allmän och genomgripande omsvängning av de stora en mer socialt inriktade frivilligorganisationemas självbild och agerande. I Stadsmissionens fall sker det, som man påpekar, i klassisk kristen anda.

Jag har varit med om samma sak som du

Bröstcancerföreningarna BCF och deras riksorganisation BRO.

Personalen sjukhusen upplever oss ibland som konkurrenter, men då har de inte förstått det här att det har att tillföra är vår egen erfarenhet. Vi varit med det, vi har någonting hur mycket de än läser, så kan som om som, de inte tillföra den biten.

Bröstcancerföreningama i Sverige är intresseföreningar för kvinnor som drabbats bröstcancer. De drivs helt av kvinnor som själva behandlats för sjukdoav Självhjälpstanken är ett grundläggande inslag i verksamheten, förenad men.

med en medveten, genomtänkt altruistisk målsättning: kvinnor som behandlats

för bröstcancer och kommit igenom denna upplevelse stöttar dem som nyligen drabbats av sjukdomen, främst genom kontaktverksamhet i form av sjukhusbesök och telefonjour. Verksamheten består sålunda till stor del av direkta sociala insatser. Det självupplevda har varit och förblivit kraften och den samlande tanken i verksamheten. Medsyster är ett nyckelbegrepp. Bröstcancerföreningarna utgör också ett exempel de många patientföreningar som finns i Sverige. Idag finns det 27 bröstcancerföreningar länsnivålokal nivå ute i landet. BRO är bröstcancerföreningamas riksorganisation, med den för riksförbund typiska karaktären av central intresseorganisation. Varje år drabbas cirka 5 000 kvinnor i Sverige av bröstcancer. Det är bland och BRO verkar. I övriga nordiska länder finns organidessa som föreningarna

Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer 147

- en av

sationer som arbetar enligt liknande principer som de svenska. Alla har de, i sin grundläggande filosofi och sina konkreta arbetsformer, tagit intryck av Reach to Recovery-rörelsen, som startade i USA 1950-talet. Grundtanken hos denna är just att volunteers frivilliga uppsöker nyopererade på sjukhus och erbjuder dem, som så önskar möjlighet till samtal och stöd. Idag deltar BRO aktivt i det internationella nätverk av Reach to Recovery-organisationer som finns. På knappt 15 år har bröstcancerföreningarna i Sverige och BRO byggt upp en välorganiserad social verksamhet och blivit en erkänd samtalspartner i de offentliga sammanhang som rör bröstcancerdrabbade kvinnors liv och hälsa.

Hur det började

Den första bröstcancerföreningen i Sverige hade sin upprinnelse i några bröstcanceropererade kvinnors egna upplevelser. Dessa kvinnor hade träffats ett sjukhus i samband med att de genomgått den vid bröstcancer vanligaste kirurgiska behandlingsmetoden det av cancer angripna bröstet hade avlägsnats. - Genom samtalen där fick kvinnorna klart för sig att de genomgick likartade,

plågsamma krisupplevelser. De konstaterade att det fanns något de behövde men inte fick av sjukvården: möjligheten att prata med någon om rädslan,

ovissheten inför framtiden, känslan av att vara stympad som kvinna. Sådant var det ingen som pratade om. Det var frågor som tycktes vara tabu att ta upp med sjukvården på den tiden, berättar BROs nuvarande ordförande. De här diskussionerna ledde så småningom till att dessa kvinnor bildade en förening 1978 och såg till att en utbildning för kontaktpersoner kom igång.

Utveckling och ditferentiering av verksamheten

Den första bröstcancerföreningen bildades i Stockholm. Under 1979-82 bildades ett drygt 10-tal föreningar runt om i landet. 1982 bildades Bröstcancerföreningarnas riksorganisation BRO. Enligt stadgar och programförklaring är - BRO: en partipolitiskt och religiöst obunden, ideell sammanslutning av länsförbund, läns- och lokalföreningar. BROs ändamål är att tillvarata bröstcancerbehandlades intressen genom att samarbeta med och påverka samhället riksnivå. BRO ser också som sin uppgift att verka för saklig upplysning om bröstcancer, bättre hjälpmedel och rehabiliteringsmöjligheter. De medverkar till erfarenhetsutbyte mellan medlemsföreningama. En viktig uppgift är också att bevaka att förebyggande arbete sker, när det gäller bröstcancer.9 Rent konkret betyder detta att BRO framställer informationsmaterial, håller kurser, temadagar, konferenser, ordförandemöten och riksstämma för bröstcancerföreningarnas medlemmar. BRO leder och genomför projekt tillsammans med

148 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

bröstcancerföreningama. I en ambitiöst upplagd studie har till exempel de bröstcancerbehandlade kvinnornas upplevelser av sjukdomen och deras rehabiliteringsbehov kartlagts. BRO är sedan 1983 huvudmannaorganisation i Cancerfonden och finns representerad i dess styrelse. Sedan 1986 är BRO medlem i Handikapporganisationemas centralkommitté HCK på riksnivå. BRO finns också representerad inom viss verksamhet vid Handikappinstitutet.

Medlemskap och beslutsformer

Under det senaste decenniet har antalet bröstcancerföreningar fortsatt att växa. Idag har bröstcancerföreningarna totalt cirka 3 600 medlemmar, det vill säga knappt 10 % av samtliga bröstcancerbehandlade kvinnor i Sverige. Detta betyder att bara ett mindre antal bland de nyopererade kvinnor som nås av kontaktverksamheten själva blir medlemmar. Det är ett andra steg att ta och inte

något vis självklart, menar en intervjuperson med lång erfarenhet av lokalt

kontaktarbete. Ungefär 10 % av alla medlemmar utför frivilliga insatser, det vill säga har förtroendeuppdrag, arbetar som kontaktpersoner, ordnar medlemsaktiviteter och

så vidare. Bröstcancerföreningama på länsnivå lokalnivå och BRO har i prin-

cip samma organisation för beslutsprocess och styrformer: stämma styrelse - arbetsutskott och kansli. I BRO är styrelsen sammansatt av representanter från föreningar från olika delar landet. Det verkställande arbetet genomförs av kansliet. Vartannat år av hålls riksstämma, vid vilken bland annat godkännande av verksamhetsplan och budget sker. Kansliet har inte bara en verkställande funktion. I praktiken har kansliets personal stort inflytande: Det är vi som styr, därför att ska styra. Det är vår uppgift. Och vi verkar, med all vår kraft, energi, fantasi, för att ska komma fram till målet. Vi kommer med förslag till våra länsföreningar och deras ordförande och styrelser och hoppas att de ska dra samma håll som vi, säger BROs ordförande.

Någon att tala med

Det är ändå kontaktverksamheten ute i bröstcancerföreningama på fältet som är det centrala i hela verksamheten. Idag verkar ungefär 175 kvinnor frivillig basis som kontaktpersoneri föreningarna. Kontaktverksamheten följer vissa gemensamma principer:

1 För att få arbeta som kontaktperson måste man genomgå en grundläggande

utbildning ordnas föreningarna. Det är utbildning med både prosom av en fessionellt inriktade och självreflekterande inslag.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 149

-

2 För att kunna bli antagen till utbildningen och få verka som kontaktperson får inte själv befinna sig i kris: måste vara symptomfri och ha man man kommit bit väg efter sin egen bröstcancerbehandling, något som i en

praktiken inte uppnås förrän efter ett par år.

En regel i kontaktverksamheten är frivillighet och anonymitet det vill säga endast de kvinnor som själva önskar det får besök på sjukhusen och kontaktpersonema känner inte till deras namn från början. Denna anonymitet kan kvinnorna också behålla under den fortsatta kontakten om de så önskar.

Rent praktiskt är verksamheten under den fortsatta kontakten oftast organiserad så att ett antal kontaktpersoner delar på ett sjukhus och turas om att dit och besöka nyopererade kvinnor. Det kan handla om en viss kväll i veckan. Då vet sjukhuspersonalen att kontaktpersonen kommer och har i förväg hört sig för bland de inneliggande kvinnorna om vem som önskar kontakt med bröstcancerföreningens representant. I andra fall går det till så att man ringer från sjukhuset och talar om att nu finns det en nyopererad kvinna här som önskar få ett besök. Den andra delen av kontaktverksamheten består av en telefonjour. Sådan har alla föreningarna. Den finns framför allt till för att stötta kvinnor i hemkomstsituationen, när de lämnat sjukhuset. Kontaktpersonema turas om att ansvara för denna telefonjour.

Komplement eller konkurrent Relation till den offentliga

sektorn

Hela kontaktverksamheten bygger på ett intimt samarbete med sjukvården. Utan en fungerande relation till personalen de sjukhusavdelningama där de bröstcanceropererade kvinnorna vårdas faller hela kontaktverksamheten, eftersom det bara är genom personalen som kontaktpersonema kan få möjlighet att komma till de kvinnor som opererats. Att bygga upp kontakten med sjukhuspersonalen har i vissa fall varit ett långt och mödosamt arbete. Kontaktpersonema har blivit uppfattade konkurrenter till sjukvården, främst som vårdpersonalen. Men bröstcancerföreningamas verksamhet är ett kompleav

ment till det sjukvården erbjuder, det är våra intervjupersoner noga med att

betona. Det kontaktpersonema framför allt har att erbjuda är den egna erfarenheten det självupplevda är utgångspunkt i samtalet. Detta kan vårdper- sonalen inte bidra med. Å andra sidan varken vill eller kan bröstcancerföreningarna ta över något av den vård och behandling som sjukhuset erbjuder. När det gäller medicinska frågor hänvisar kontaktpersonen alltid tillbaka till läkare och vårdpersonal.

150 Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer

- en av

Frivillighet och professionalitet

De personer vi intervjuade från BRO betonade den professionella hållningens betydelse i kontaktverksamheten: att bara ha upplevt bröstcancer själv räcker inte. Man måste ha kunskaper och man måste kontinuerligt reflektera över sitt sätt att arbeta. Att vara kontaktperson är psykiskt påfrestande: inte minst kan de nyopererade kvinnornas upplevelser och problem väcka till liv känslor förknippade med den egna sjukdomsupplevelsen. Det är BROs strävan att alla kontaktpersoner ska få stödsamtal med psykoterapeutiskt utbildad handledare. Ännu har bit kvar till det målet. Risken för utbrändhet i arbetet. man en är stor Döden är också en ständigt närvarande realitet i verksamheten. Det finns sålunda professionell medvetenhet när det gäller verksamhetens en inriktning. Så allt arbete i bröstcancerföreningama sker dock frivilgott som lig, oavlönad basis. En aktiv frivillig arbetar ungefär 3-4 timmar vecka. Det per enda undantaget från frivilligarbetet är personalen BROs kansli. Där finns två handläggare och en sekreterare anställda. Ordförande i BRO arbetar frivil-

ligt, i praktiken på heltid, symbolisk månatlig ersättning. Hennes utgif-

mot en ter, exempelvis för alla de resor hon gör, täcks också BRO. av

Finansiering

Även det mesta arbetet sker på frivillig basis, krävs för ska om pengar att man kunna genomföra någon verksamhet. Bröstcancerföreningarnas vilja är alltid större än deras plånbok. Vissa bröstcancerföreningar får något mindre bidrag från landstinget för sina driftskostnader, andra har ingenting. Det är i huvudsak riksförbundet som får offentliga medel: BRO får statsanslag för sina driftskostnader hyra, löner, kontorsmaterial. Cancerfonden beviljar BRO ett årligt - anslag för information om cancer. Detta fördelas mellan BRO och bröstcancerföreningarna för enskilda projekt och informationsaktiviteter. Det händer också

att Allmänna Arvsfonden ger bidrag till något enskilt projekt.

Kamratskap och alternativ professionalitet RSMH i

-

Spånga-J ärva

Vi tittar inte status eller om du är en grek som är frisk och pigg. Om du är tokig, då betraktas du som en dåre, men här hos är du kamrat. oss en Det är det som är viktigt l

Så här beskriver den anställde projektledarenföreståndaren utgångspunkten för RSMHs arbete i Spånga Järva norr om Stockholm. Verksamheten är

- en

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 151

-

lokalförening i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, som från starten vid slutet av 1960-talet vuxit fram till en viktig så kallad klientorganisation. Med sina närmare 10 000 medlemmar och 100 lokalföreningar återfinns organisationen över hela Sverige. Riksförbundet är en organisation för socialpolitiskt arbete och kamratstöd. Man arbetar för en förändrad syn människor med psykiska problem, för vad kallas psykiatri med mänskligt ansikte och utan tvång. Förbundet kämsom en också för rätten till en medicinfri vård, för rätten till arbete och ett självpar ständigt liv ute i samhället för sina medlemmar. I sak har detta å ena sidan inneburit att RSMH har riktat intensiv kritik mot stora delar såväl institutionsav

som öppenvårdspsykiatrin och mot vad man menar vara en slentrianmässig och

alltför vidlyftig utskrivning anti-psykosmedicin. Å andra sidan har av man satsat intensivt att bygga upp lokalt förankrade verksamheter som grundas på solidaritet och kamratstöd.

Låt påminna läsaren att varje år görs omkring 100 000 intagningar till

oss om

psykiatriska slutenvårdsplatser, samtidigt som flera hundra tusen besök görs i den psykiatriska öppenvården.

Verksamhet och ideologi

Där lokalföreningen verkar utgör invandrare en mycket stor andel av befolk-

ningen. RSMH i Spånga-Järva arbetar därför i huvudsak bland invandrare och

flyktingar men också bland svenskar. Det här är ett FN, det menar jag allvarligt där alla människor utövar sin religion, ber som muslim, som kristen,

som jude. Det sker dagligen, utan någon konflikt. På detta sätt beskriver föreståndaren ytterligare grundläggande utgångspunkt för arbetet.

en Föreningen har funnits i sin nuvarande form i sex år och har ett drygt hundratal betalande medlemmar. Utöver dessa har man mer eller mindre regelbunden kontakt med ytterligare ett hundratal personer. Det finns en stor spännvidd i såväl de behov i de livsvillkor människor har som kommer till föreningen. som Den minsta gemensamma nämnaren såväl för medlemmar och andra besökare

för personalen är att de har eller har haft svårigheter med den psykiska

som hälsan. Kärnan i föreningens arbete utgörs av en öppet-husverksamhet i Rinkeby centrum. I väl tilltagna lokaler har öppet mellan klockan 9 och 16 varje man vardag. Till detta kommer rehabiliterings- och vilohemmet Skråmstaholm. Det är institution med 21 sängplatser har öppet dygnet om, året runt. en som Målsättningen för verksamheterna formuleras på följande sätt:

- tillräckligt stöd våra medlemmar, så att de inte nytt behöver tas att ge in sjukhus eller annan institution;

152 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

så goda relationer så medlemmarna kan finna livet drägligt även att ge pass om de blivit ställda utanför en del sociala funktioner som arbete, familj och dylikt; att hjälpa medlemmarna ut i samhällslivet och efter bästa förmåga till största möjliga verksamhet där.1°

Föreståndaren som är en eldsjäl med stor betydelse för såväl ideologins som praktikens utformning har dessutom en personlig drivkraft som han formulerar följande sätt:

Jag tyckte att det låg i vårt ansvar att bädda för den kommande generatio-

ger hos svenskarna Jag tänkte att vi måste själva som invandrare, ta det här ansvaret Det visar sig genom våra kontakter med socialdistrikten, att behärskar vissa områden Om inte gör de här insatserna, då fattas en bit och det ligger i vårt att göra det. ansvar

Ryggraden i de båda verksamheterna utgörs av de tio anställda, varav sju arbetar vid öppet-huslokalen och tre vid Skråmstaholm. Alla, utom föreståndaren, har lönebidragsanställningar eller tidsbegränsade beredskapsarbeten. De anställda har starkt varierande bakgrunder, helt olika utbildningsnivåer och kommer från vitt skilda kulturer och länder. Vid anställning har man inte alls följt gängse regler, utan försökt ge arbete till de egna medlemmar som bäst behöver jobb och som visat sig passa i verksamhetema. Föreståndaren säger: Vårt kompetenskrav är att du är en människa som förstår andra Naturligtvis tar jag den killen som har varit utslagen och ställer upp för honom. Det är självklart, vad har han annars för chans De fått arbete inom föresom ningen har haft en mycket bräcklig ställning eller ingen ställning alls på den svenska arbetsmarknaden. Projektledaren utgör det enda undantaget. Det här kompromisslösa ställningstagandet för medlemmarna och deras behov har lett till en av de få konflikthärdarna mellan föreningen och myndigheterna. Från föreningens sida talar man om tre beståndsdelar i de insatser som görs. De är: kamratstöd först och främst, därpå de kurativa insatserna och de rehabiliterande insatserna. Att kamratstödet sätts först innebär konkret för

RSMH i Spånga-J ärva: att finnas till hands, att lyssna och att försöka hjälpa.

Att möta hårt utsatt en grupp

Låt oss understryka att de personer föreningen kommer i kontakt med är i ett dubbelt underläge, att de är både invandrare och har, problem med den genom psykiska hälsan. Inom verksamheterna satsar man envetet på att först bygga upp ett förtroende hos den enskilde. Föreståndaren säger att invandrares och

Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer 153

- en av

speciellt flyktingars bräckliga psykiska hälsa i stor utsträckning är relaterat till

frågeställningar kring heder och stolthet, skuld och förvirring. Men besökarna i

öppet-husverksamheten har naturligtvis också existentiella svårigheter. Föreståndaren berättar:

Det var en kvinna som ringde till mig och sa Jag mår inte bra, får jag komma och gråta Ja, då får du komma och göra det Så hon kom och hon grät. Det nämligen så att den här tanten som var välbeställd kom var - och hittade sin man död i hjärtinfarkt. Då blev hon hysterisk och chockad. De körde henne till Beckomberga som en hysterisk och stämplade henne där och så började det här maskineriet. Så fick hon aldrig gråta färdigt, hon fick aldrig visa sin sorg. När hon sen kom till oss och blev mer och mer bekanta, visade det sig att hon blev bättre och sen ändrade hon sin tillvaro och nu bor hon i Spanien. Hon sa att den här hjälpen hade hon aldrig fått tidigare. Det var bara tabletter och att dit och dit och så. För är det exempel att har alla kategorier och åldrar. oss

Man har systematiskt och ytterst medvetet försökt bygga upp ett förhållningsoch arbetssätt där jämställdhet betonas och där begrepp som kompetensområde

inte står högt i kurs. Det här får till följd att likheten mellan medlemmar och anställda betonas. Riksförbundet uttrycker ambitionen på följande sätt inför sina potentiella medlemmar:

På lokalföreningen träffar du människor som inte är anställda för att de vet bäst. Där är du en i gänget med samma rättigheter som alla andra. Det viktiga är att vreden och självtvivlet inte riktas inåt mot dig själv utan utåt i ett konstruktivt arbete för en bättre vård, för en ökad psykisk hälsa och för större förståelse för psykiska och sociala problem i samhället. en

Även samtal och kamratstöd utgör käman i föreningens verksamhet, så om kommer medlemmar och andra ständigt till lokalen med konkreta problem av olika slag. Det kan gälla svårigheter med tolkar, med bostadssituationen, med grannar, med myndigheter och så vidare. Mycket av insatserna kommer därför ofrånkomligen att handla om att bistå invandrarna genom vad man i före- ningen kallar kurativa insatser vid kontakter med myndigheter och andra instanser. Föreståndaren utvecklar synen och förhållningssättet i följande utsaga:

När det gäller kamratstöd, då är alla lika. Alla som jobbar här har haft psykosociala problem och då förstår de vad det innebär. Däremot det kurativa och rehabiliteringen, som kräver mer kompetens och mer erfarenhet när det gäller kontakter med försäkringskassa, tingsrätter, kronofogdar och så vidare, då brukar jag ta det mesta, därför att det är ett arbete måste som man planera och så att säga få en klar bild av.

154 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

Vid RSMH Spånga-Järva är man mycket angelägen om att betona att det inte drivs någon behandling inom föreningens verksamheter, inte ens vid den insti-

tution har. Behandlingen överlåts till vad kallar de professionella, man man inom den offentliga vården. Den grundläggande avsikten är istället att ett ge kamratstöd men också att agera ombud och inte minst lots mellan det offentligas olika företrädare. Men verksamheten står flera ben samtidigt. Föreningen ser sig nämligen också som en utsträckt arm för den offentliga vården, och föregående år tecknade avtal med både staten och landstinget man och olika kommuner för både institutions- och öppenvårdsinsatser av olika slag. Låt den hittills gjorda beskrivningen. På ett kraftfullt och osentioss summera mentalt sätt verkar föreningen ställa sig de utsattas människornas sida. Det finns en enveten strävan att ge var och en möjligheter till ett värdigt liv. Denna strävan synes inte stanna vid allmänna ställningstaganden, utan tar sig hela tiden konkreta uttryck. En avgörande kraft är solidariteten som springer ur de

delade erfarenheterna som medlemmar och personal har. Det ger en styrka

inte den professionella vården kan erbjuda och utgör en grogrund för som en motkultur. Inom föreningen finns också en bred samlad kulturkømpetens, som inte har några motsvarigheter inom offentliga verksamheter. Det råder ingen tvekan om att den beskrivna verksamheten har en del gemensamt med de så kallade självhjälpsgrupper som blivit allt vanligare under senare år. Det råder inte heller någon tvekan om att föreningens insatser både kan betraktas som ett alternativ och ett komplement till den offentliga vården. Vad som möj-

ligen skiljer RSMH i Spånga-Järva från många andra klient-, patientföreningar

och självhjälpsgrupper är att verksamheterna är mer differentierade och möjligtvis något mer stabila än vad som vanligen är fallet med den här typen av föreningar. Låt här nedan försöka visa något detta. oss av

Att verka på bred front

Träffpunkten för medlemmar och andra är den caféverksamhet som finns öphela dagen. Från föreningens sida uppskattar man att mellan 30-35 persopen ner kommer till lokalerna under en vanlig vardag. I anslutning till öppet-husverksamheten anordnas regelbundet matlagningscirklar med gemensam middag gång i veckan, familjeinforrnation, så kallad kulturell kommunikation, meden lemsmöten, fester, utflykter och resor. Bortsett från det kamratstöd och den rådgivning som ges vid lokalen i Rinkeby, så utgör svenskundervisningen, som bedrivs fem dagar i veckan, ett nav i verksamheten. Till bakgrunden hör föreståndarens engagemang i ABF. Det här att du sitter olika ställen, det ger dig motivation och jag tänkte så här: varför kan inte vi driva en svenskundervisning så att de här människorna

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 155

-

ska begripa och förstå, inte bara deras rättigheter utan också deras skyldigheter. Undervisningen sköts av två lärare från ABF och sker i föreningens lokaler. Invandrarkvinnor har kommit att bli den dominerande gruppen. Mot bakgrund av föreningens strävan efter en helhetssyn familjen och på mänskliga

problem, så går det enligt föreståndaren ofta till följande får

sätt när man kontakt med invandrar- och flyktingkvinnor:

Männen kommer egentligen hit för det kurativa arbetet, de har problem och då säger vi: Du har en undervisning här, skicka hustrun hit. Då är de trygga och säger: Ja, jag litar er, hon får komma hit. De kommer med sina problem men de trivs med undervisningen, eftersom den ger ett socialt kontaktnät samtidigt. Det är alla åldrar, det är äldre människor bland annat. De kommer från servicehus, de kommer från torget och de kommer från sina bostäder och istället för att skicka dem hit och dit, så samlar vi allihop en och samma plats. De lär känna varandra och de kan fråga varandra på kvällen, ringa och höra Vad betyder det Den här skolan det är inte bara undervisning, det är ett socialt arbete

Utifrån såväl form som innehåll kommer undervisningen att bli till ett frigörande pedagogiskt arbete. Från föreningens sida har man alltmer kommit att uppmärksamma invandrarkvinnornas specifika utsatthet. Flera av de socialdistrikt som föreningen har regelbunden kontakt med har också tryckt på och menat att RSMH i Spånga-

Järva måste göra något för vissa hårt utsatta invandrarkvinnor. Internationella

kvinnoorganisationen i Stockholm har också remitterat kvinnor som man tror

far illa till föreningen. Några av de nyanställda är därför invandrarkvinnor

som enkom har till uppgift att bistå en del av de invandrakvinnor kommer till som föreningen. Det gäller att varsamt fram och först och främst uppmuntra

kvinnorna att våga lämna hemmet. Därpå gäller det att skapa förtroende och så småningom Visa på de rättigheter och möjligheter som kvinnor har att stå

egna ben i Sverige. Hela föreningens repertoar utnyttjas i arbetet med kvinnorna. Vi har en kvinnogrupp, dit kvinnorna kommer med sina problem det är helt anonymt där hjälper dem när det gäller vissa händelser, eller kör över dem till Skråmsta så de får vila. En grundläggande styrka i föreningens arbete är att man har tillgång till rehabiliterings- och vilohemmet Skråmstaholm. Låt oss påminna om det Sune Sunesson så väl fångar i förordet till RSMHs jubileumsbok Ett sätt att leva, nämligen att: ... RSMH arbetar, i ständig motvind, med bräckliga medel och medlemmar som ständigt måste räkna med sin egen och varandras bräcklighet.12 Vilohemmet ligger nära Rinkeby. Avsikten med de längre vistelserna vid Skråmstaholm är att bygga om hela den sociala plattformen för deltagarna. De som stannar där längre tid för att genomgå rehabilitering har oftast vad man betecknar som en social, ekonomisk och psykologisk katastrof bakom sig.

156 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

För invandrarverket, landstinget eller kommunen har ofta en vistelse Skråmstaholm varit sista utväg att ta till då inget annat fungerat och då man en misslyckats med att få någon egentlig kontakt med den enskilde. Gemensamt för många gästerna är att de mår mycket dåligt och att de har ett minne av

med sig hemifrån utvecklats till ett psykiskt problem. För att upprätthålla

som kvaliteten och för att institutionen skall kunna fylla olika funktioner, har man tagit emot maximalt fem för rehabiliteringssatsning pågår personer en som mellan och tolv månader. sex För övriga medlemmar fyller institutionen flera grundläggande funktioner. Den har avgörande betydelse för att föreningen skall kunna leva upp till sin mest grundläggande målsättning, nämligen att medlemmarna inte på nytt skall behöva läggas in på någon psykiatrisk enhet. När den enskilde medlemmen, någon anhörig eller personalen vid öppet-husverksamheten uppfattar att situationen håller att bli alltför kritisk för en enskild medlem används Skråmstaholm replipunkt. På detta sätt kan man ibland hindra en nedåtgående som en och undvika intagning en ordinär psykiatrisk institution. process en Ytterligare mycket viktig funktion fyller Skråmstaholm genom att åtskilen liga medlemmarna utnyttjar det samlingspunkt för att lösa konflikter av som en

inom till exempel familjen. Det sker ofta över en helg och med stöd av någon

eller några andra medlemmar. Vid dessa tillfällen tar medlemmarna själva anför vistelsen Skråmstaholm. svar En tredje viktig funktion beskriver föreståndaren så här:

De har varit utslagna eller varit väg att bli utslagna, det är våra som medlemmar. De har ingen rätt till sommarstuga de har inga möjligheter eller råd med båt och så där. Så istället för att sitta i ensamhet och glo på de här betongbyggena, då åker de till Skråmsta landet i alla fall. Och på Skråmsta sker enormt mycket frivilligt arbete. Och det ska du veta: valborg, första maj, midsommar, alla sommarhelger det sker här Skråmsta. Ja, där är alla medlemmar och det är en jättefin stämning och vi tältar och det är

ingen skillnad fast alla pratar olika språk

Att nå förankring och jämställdhet

Föreningen har mycket kontakter med andra lokalt förankrade frivilligorganisationer, bland annat i avsikt att lotsa över medlemmarna till mer utåtriktade sociala aktiviteter. Medlemmarna RSMH folkrörelse och i linje ser som en med detta är ytterst med att alla för verksamheterna viktiga frågor man noga diskuteras och förankras i styrelsen, som för övrigt fattar beslut i alla avgörande frågor. På det här sättet försöker man skydda sig mot tvära kast och mot att enskilda individer får ett otillbörligt stort utrymme inom föreningens verksamheter.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 157

-

Som synes har man strävat efter att bli välintegrerad i det som ibland kallas Föreningsverige men det finns en lika stark strävan efter att vara stabilt förankrad bland myndigheter och politiska företrädare. I den lokala föreningsstyrelsen finns till exempel företrädare för både Landstinget, den politiska Stadsdelsnämnden och Invandrarverket.

Utifrån RSMH Spånga-Järvas perspektiv har ett samarbete med det offentli-

gas företrädare varit nödvändigt då de flesta medlemmar står i en stark beroendeställning till myndigheter av olika slag. Genom ett nära samarbete med olika offentliga verksamheter låt oss här bara nämna den psykiatriska öppen- och slutenvården, socialtjänsten, Invandrarverket, kriminalvården, arbetsmarknadsmyndighetema och bostadsförmedlingen har man allteftersom byggt upp ett ömsesidigt förtroende. I en verksamhetsplan artikulerar föreningen sin syn samarbetet med myndigheterna följande sätt:

Vi hjälper våra medlemmar i deras kontakter med den offentliga sektorn och försöker bästa sätt se till att den uppfyller sina förpliktelser. Men också myndigheterna emellan hjälper vi till ett samarbete för våra medlemmar. Att ta sig mellan deras kompetensområden och genom deras hierarki går för oss snabbare än för dem tjänstevägen. Vi kan på ett mer obundet sätt analysera problemen och ge förslag på rimliga hinder byråkratiska Oftast blir det billigare

lösp3ingar,

utan av system. också.

Här beskrivs ett antal olika roller som ombudsman, budbärare, koordinator, förslagsställare och problemlösare. Även det är något idealbild om av en som

målas upp, har den mycket att säga om de reella och potentiella svårigheter

människor med psykiska problem kan råka ut för i mötet med en sektoriserad och starkt segmenterad vårdapparat. Medlemmarnas förklaring till det mycket goda och framgångsrika samarbetet

är att man inte är med och fattar några myndighetsbeslut och att man inte kon-

kurrerar. Sunesson har skrivit följande kring RSMH och RFHL: En motkultur kan tolereras och till och med få stöd av offentliga medel, när den är ett uttryck för sammanhållning och självkänsla i en grupp av människor som väcker sym-

pati och medkänsla, människor som lidit oförskyllt.l4 Detta är sannolikt en

viktig del i förklaringen till myndigheternas positiva hållning till RSMH i

Spånga-Järva. I sin granskning av vad Sunesson kallar de förtrycktas organi-

sationer menar han att RSMH som riksorganisation lyckats behålla sin karaktär av genuin social rörelse men att det pris man fått betala möjligen är att inflytandet mer än att bli ett expertinflytande och ett politiskt inflytande kommit att bli till ett moraliskt inflytande. Denna begränsning tycks emellertid inte gälla för den lokalförening som vi här lyft fram. Möjligen utgör lokalföre-

ningen för RSMH i Spånga-Järva ett illustrativt exempel de stora skillnader

och till och med motsägelser som kan föreligga mellan en riksorganisation med sina målsättningar och sitt arbete och lokala föreningars konkreta insatser. Med

158 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

hänvisning till det första kapitlet vill betona såväl vikten av personallianser till de integrationsfenomen uppstår vid ett så nära som som samarbete mellan det offentliga och en frivilligorganisation som vi här har för handen. Att myndigheterna detta sätt får tillgång till den koopterade organisationens expertis råder knappast någon tvekan om. Detta utgör sannolikt viktig del i myndigheternas intresse för samarbete. Huruvida lokalföreen ningens aktivister i ett långsiktigt nära samarbete lyckas behålla sin tydliga identitet och starka integritet och all den kraftfullhet och entusiasm som följt

med detta vill låta vara en öppen fråga.

Avslutningsvis skall sägas att RSMHs lokalförenings personliga stöd och so-

ciala insatser utgå ifrån ett väl utmejslat synsätt och en relativt sofistike-

synes

rad arbetsmetodik, där målsättningen är att utforma en intrikat väv av insatser

på olika nivåer, allt i syfte att dra in den enskilde, utsatte individen i ett kontaktnät, bygger dels det naturliga informella nätverket, dels insatser som i föreningens regi och dels professionella vårdinsatser från den offentegen liga sektorn. Syftet är attt ge den enskilde medlemmen hjälp till ett drägligt sätt att leva, utan stora ambitioner som man uttrycker det inom föreningen.

för funktionshindrade

Medborgarrätt

STIL Stockholmskooperativet for Independent Living -

Vi är ett alternativ. Det är säkert många som är nöjda med hemtjänsten också, inte orkar själva. Så jag tycker båda sakerna ska finsom ta ansvar nas.

STIL är ett brukarkooperativ av funktionshindrade i Stockholm. Dess verksamhetsmål är att medlemmarna själva ska organisera och ta ansvar för sin personliga assistans. Detta har de åstadkommit genom entreprenadavtal med berörda hemkommuner. Idén kommer ursprungligen från Independent Living-rörelsen, internationell medborgarrättsrörelse för människor med funktionshinder. en Den startade i USA 1960-talet såsom en av ett flertal medborgarrättsrörelser och hade sin förankring i den radikala studentrörelsen. Rörelsens mål är inte bara ökad politisk makt ett mer övergripande plan människor med funktionshinder. Nyckelbegreppet i rörelsens ideologi är framför allt personlig makt makt för funktionshindrade att utforma sina egna liv, -

så långt det går, utifrån egna behov och önskemål trots eventuellt stora behov

hjälp och assistans. Makt och kontroll över det livet går via kontroll av egna över den egna assistansen, enligt det här synsättet. Till Sverige kom Independent Living-rörelsens idéer i mitten av 1980-talet och omsattes i form av ett kooperativ för funktionshindrade STIL. I sin sven- ska version är rörelsen förankrad i välfärdssamhällets rättighetsideologi. Socialtjänstlagens portalparagraf och paragraf 21 utgör grunden för STILs

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 159

-

militanta hållning till samhället och dess resursfördelning, konkretiserad i

kooperativets huvudsakliga Verksamhetsmål. STIL samordnar assistansverksamheten för sina medlemmar och är samtidigt, genom entreprenadavtal med medlemmarnas kommuner, underleverantör samhället när det gäller utförd assistans funktionshindrade. STILs medlemär å sidan brukare tjänster. Å andra sidan de enligt kooperativets mar ena av är ideologi själva leverantörer frivilliga insatser till samhället, eftersom de av gratis organiserar de assistenttjänster kommunen skulle tvingas som annars organisera.

Hur det började

STIL startade sin verksamhet 1987 som statsbidragsstött projekt. Då hade

kommunens hemtjänst i många distrikt övergett sin traditionella organisationsmodell och gått över till uppgiftsbaserad organisationsform. I början det

en var också en hel del motstånd från de Stockholmskommuner med vilka STIL måste sluta entreprenadavtal innan verksamheten i sin planerade form kunde komma igång. Det första fristående entreprenadavtalet slöts 1989. Idag har utvecklingen hunnit ikapp STIL såtillvida att de idéer kooperatisom vet representerar ligger i linje både med de idéer brukarinflytande och valom frihet för individen som officiellt förespråkas 15 och med den uppdragsnya, orienterade roll som samhället önskar tilldela de frivilliga organisationerna. Kooperativ för Independent Living finns nu också i Göteborg, Malmö och Eskilstuna.

STIL mål, organisation och arbetsformer

-

Stockholmskooperativet för Independent Living drivs ideell förening. av en Dess ändamål är enligt stadgarna att verka för organisationsformer för nya personlig assistans människor med funktionshinder. Dessa organisanya tionsfomier ska främst förstärka den enskildes personliga makt kontroll genom över den egna assistansen samt tillförsäkra honomhenne social och geografisk rörlighet. För att uppnå detta mål driver föreningen kooperativet STIL där idéerna prövas i praktiken. I stället för utlänmade till kommunal hemtjänst, dess personal, arbetsatt vara metoder och organisationsformer organiserar kooperativets medlemmar sin egen assistans genom att själva anställa assistenter. Omfattningen och vars

ens assistans baseras en timbehovsprövning som görs av kommunens

representanter. En godkänd timbehovsprövning från kommunens sida är förutsättningen för att en person ska kunna bli full medlem i STIL. En förutsättannan ning är att STIL ingått ett entreprenadavtal med individens hemkommun, vilket

160 Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer

- en av

innebär att hemtjänstberättigade, funktionshindrade personer från den kommu-

nen har rätt att få sin personliga assistans levererad via STIL.

Formellt är kooperativet arbetsgivare för assistentema. I praktiken är det kooperativets medlemmar själva som sköter rekrytering, schemaläggning och arbetsledning för sina assistenter. STILs medlemmar är inte hjälptagare, de är arbetsledare, som var och en själva svarar för sina assistenter och sin assistans.

Språkbruket, där man vänder invanda begrepp, är ett medvetet inslag i

kooperativets filosofi: Vi är underleverantörer till kommunerna, menar rena STILs kanslichef. STIL har ett centralt kansli med sju anställda. Kansliet sköter förhandlingarna med kommunema, budget, och utbetalning av lönerna till assistentema för vilket medlemmarnas närvarorapportering ligger till grund. STILs kansli betalar varje månad ut löner till 500-650 deltidsanställda assistenter och omsätter årlidrygt 40 miljoner kronor, så gott som uteslutande med kommunala medel. gen Kansliet också till att den för rörelsen så viktiga utbildningen och fadderser verksamheten organiseras. STILs beslutande är styrelsen, årsmötet och medlemsmötet, vilket hålls organ

gång i månaden. Endast funktionshindrade som av kommunen tillerkänts

en rätt till personlig assistans kan sitta i styrelsen och har full rösträtt som medlemmar. Detta ligger helt i linje med Independent Living-rörelsens filosofi. Beslut om policy och inval av nya medlemmar fattas av medlemsmötet.

Medlemskap

I maj 1993 hade kooperativet 92 medlemmar, och ett 15-tal personer väntade

på att bli antagna. Efter det att kommunen gjort en timbehovsprövning om as-

sistansens omfattning erlägger den blivande medlemmen också en symbolisk insats 1 500 kronor till kooperativet. Vid bedömningen medlemskap läggs emellertid också stor vikt vid den av nya sökandes egen kompetens och personliga egenskaper:

Den vill bli medlem i STIL måste ha en stark vilja att ta ansvar för sig som själv och inte lita till andra många är vana vid att hemvårdsassistenten

helt bestämmer. vice ordf. i STIL.

Att lära från att sig själv samhället gör, nämligen som vårdom - se som objekt, till att sig själv som en person med ansvar för sitt eget liv kan se -

påfrestande En del hjälp med detta kan man få genom STILJ-

vara en process. Men ytterst måste individen klara av sin egen omställning. Alla kan inte detta. Dessutom måste STE-medlemmen kunna ta för sina åtaganden som ansvar arbetsledare, grunden för hela verksamheten. STIL anordnar arbetsledarutbildning, det löpande arbetet måste medlemmarna sedan själva utföra. men

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 161

-

Detta gör att mindre resursstarka personer kan ha svårt att klara av ett medlemskap i STIL. Av detta skäl har kooperativet ibland kritiserats för att bedriva

en elitistisk verksamhet. Frågan är problematisk. Om kansliet kunde in och ta på sig arbetsledaransvaret när det behövs, skulle flera kunna vara med i

STIL. Detta är ett dilemma för kooperativet, eftersom den sortens förändringar

går stick i stäv med rörelsens ideologi: då skapar man en ny hemtjänst.

Kanske är det inte av en slump som STIL trots spridning i ålder och bak- grund i allmänhetens ögon främst kommit att framstå - som en grupp resursstarka, yngre, rörelsehindrade personer.

Utbildning och fadderskap

Utbildning är ett viktigt inslag i STILs filosofi: för funktionshindrad att som kunna ta kontroll över sitt liv krävs utbildning som syftar både till en föränd- rad självbild och till konkreta färdigheter.

All utbildning sker i form av det som engelska kallas för peer

counce-

ling, det vill säga karnratstöd: den medlem som redan har erfarenhet undervi-

sar mer oerfama kamrater genom att dela med sig av egna erfarenheter och upplevelser. Den utbildning som krävs för medlemskapet omfattar olika admi-

nistrativa inslag. Den omfattar också viktiga frågor som hur beräknar sitt

man timbehov för assistans och hur man argumenterar för sina behov inför kommu-

nens represen- tanter. Andra frågor har att göra med hur man anställer personal

och hur man blir en god arbetsledare.

En gång i veckan har STIL möte för gamla, och presumptiva medlemmar,

nya under vilket gemensamma problem tas upp genom föredrag och diskussioner,

allt utifrån kamratstödsprincipen.

Under inskolningen i arbetsledarrollen kan den medlemmen få fadnya en der en mer erfaren medlem som kan ge praktiska råd och psykologiskt stöd. -

STIL har också en särskild Stöd och Råd-grupp dit medlemmar alltid kan

ringa om problem uppstår. All utbildning, fadderskap samt den informationsverksamhet som STIL också bedriver sker på frivillig grund, utifrån övertygelsen att medlemmarna själva är de bästa experterna. Den stora frivilliginsatsen utgörs emellertid alla medav lemmarnas arbetsledarskap, menar de företrädare för STIL som intervjuats.

6 13-1068

162 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

Förhållandet till den offentliga sektorn

Bland de organisationer ingår i denna fallstudiebaserade undersökning är som det STIL tydligast markerar sitt avståndstagande från den offentliga seksom torn och dess utbud social service: STIL finns för att kommunernas hemav tjänst är så djävla dålig. STILs framväxt kan sägas ha sin utgångspunkt i en konfliktsituation. Samtidigt är STIL beroende av samhället i större utsträckning än vad gäller för någon de Övriga organisationer som studerat. som av Verksamheten bygger till 100 % kommunal finansiering. STIL har löst

denna speciella situation att ha en affärsmässig relation till samhället;

genom

Uppfyllandet överenskomna villkor och administrativa krav är avgörande

av för STILs foitlevnad. STIL den form av assistans som de organiserar som ser ett tydligt markerat alternativ till hemtjänsten. Det är intressant att notera att den arbetsorganisation som STIL erbjuder sina

anställda assistenter representerar den Organisationsform som hemtjänsten i många kommuner övergett: personliga relationer mellan assistent och hjälpta-

fasta tider och gott tid. Många de assistenter som arbetar koopegare, om av rativets medlemmar är ideella medlemmar i STIL och har ideologiskt tagit ställning för den verksamhetsforrn som STIL representerar.

De unga kvinnornas ursinne

Kvinnogardet

Polisen är positiv de tycker att det är bra att finns men det är litet dubbelt också, för det är klart att de tycker det är bra att vi gör någonting, så slipper de. Vi gör det gratis också.

Intervjun började ett kafé Södermalm i Stockholm där Kvinnogardet hade sitt möte. Ett tiotal kvinnor satt runt ett stort bord, i viss avskildhet yngre från kaféets övriga gäster. Här har Kvinnogardet alltid sina möten eftersom de inte har någon lokal. Den här kvällen ägnades att summera erfarenheegen från föregående fredagskväll, då Kvinnogardet genomfört en av sina terna aktioner: i kamp mot kvinnovåldet på offentliga platser patrullerade de hela kvällen vid tunnelbanestationema i Stockholms söderförorter, samt inne i tå- Ensamma kvinnor erbjöds eskort hem till dörren från tunnelbanan. gen.

Målet för Kvinnogardets verksamhet är att bekämpa våld i alla former mot

kvinnor, i offentliga miljöer. Kvinnogardet är ett exempel en av de många aktionsgrupper kontinuerligt bildas i samhället för att arbeta för en viss som fråga. För Kvinnogardet är inte drivkraften det intimt personligt upplevda. Snaallmän övertygelse att kvinnovåldet slår mot alla kvinnor. rare en om Kvinnogardet uppstod spontant starka känslor vrede över våldet mot ur av kvinnor offentliga platser i Stockholm och av vrede över myndigheternas

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie sju organisationer 163

- av

ointresse för att bekämpa detta. Ur vreden formades aktionsgrupp, beståen ende av yngre kvinnor i en informellt organiserad sammanslutning. Från början hade de dock inte någon alldeles klar plan för hur de skulle arbeta.

Hur det började

Det hela började med att den så kallade Farstamannen eller det kanske

var flera män under sensommaren 1991 i Stockholms södra förorter överföll flera kvinnor. Två utsattes för våldtäkt utan att polisen lyckades gripa någon gärningsman. Dessa händelser blev droppen för några kvinnor länge unga som gått och funderat:

i flera år, och varit förbannad för att inte kan ut offentliga man platser utan att bli antastad. Jag menar, alla kvinnor har väl varit med om det det är en sån där grej som man snackat mycket och sagt att fan om man skulle göra någonting.

När inte samhället gör något måste själv göra något, resonerade de. Sedan

man gick allt mycket snabbt. Med hjälp av flygblad och affischer organiserade de ett proiestmöte vid Farsta tunnelbanestation, i syfte att skapa opinion kring en våldet mot kvinnor och samhällets bristande och intresse när det gäller resurser att komma tillrätta med detta. 50-60 kvinnor deltog. Mötet välbevakat var av massmedia, som kanske framför allt tyckte att det här en kul grej låg var som i tiden. Ytterligare ett opinionsmöte hölls sedan innan Kvinnogardet hittade de nuvarande formerna för verksamheten.

Målsättning och arbetsformer

Målet ör Kvinnogardets verksamhet är att bekämpa våld i alla former mot kvinnor i offentliga miljöer trakasserier, överfall, våldtäkter. Våld kvin- - mot nor förekommer dock inom alla delar samhällslivet. De representanter för av Kvinncgardet som deltog i intervjun var noga med att betona att även de om valt att engagera sig i en konkret, avgränsad fråga såg de våldet mot kvinnor i offentliga miljöer som uttryck för mycket större politisk fråga: patriarkala en strukturer och intressen i samhället som föder våld och gör att våldet mot som kvinnor behandlas med dubbelmoral och tystnad. Det gömd del är en av samhället kämpar för.

Konkret arbetar Kvinnogardet så att de genomför patrulleringsaktioner hittills en fredag- eller lördagkväll varannan månad i syfte att skydda kvinnor i utsatta offentliga miljöer. I grupper om fyra går de i tunnelbanevagnarna med Kvinncgardets arrnbindel på sig under hela kvällen. Vid tunnelbanestatio-

164 Frivillig verksamhet på fältet närstudie av sju organisationer

- en

utgångar erbjuder de kvinnor eskort hem till porten. En akti-

nemas ensamma vist sitter hemma vid sin telefon och utgör sambandscentral. Polisen inforinför varje aktion. Hittills har Kvinnogardet mest mötts av positiva meras reaktioner både från kvinnor och från män. -

Inte medlemskap utan informellt nätverk

Kvinnogardet bygger inte något formellt medlemskap. En styrelse finns egentligen bara papperet. Nyligen har Kvinnogardet sökt anslag från offentliga medel. Ett villkor för att bli anslagsmottagare är att man har en styrelse.

Därför bildades en styrelse i all hast. Medlemskapet i Kvinnogardet är i praktiken informellt och ad och betonat. Ett tiotal kvinnor utgör kämtruppen. De planerar aktionema och har också

uppvaktat politiker i vissa frågor främst har det gällt planerade nedskärningar

i gatubelysningen. När kvällsaktionema genomförts har Kvinnogardet därhittills bestått omkring 40 kvinnor. Genom personliga kontakter och emot av

djungeltelegrafen har det varit lätt att mobilisera så många kvinnor. Få av de kvinnor deltar i aktionema har någon speciell utbildning i till exempel

som självförsvar, något dock bedöms brist. Professionellt inriktade som vara en kunskaper inte behövas för verksamheten. anses Hittills har all verksamhet bekostats aktivistema själva. Men det blir tungt av i längden när ska ta allt ficka. Medel har sålunda sökts från man ur egen nu Stockholms stads anslag för brottsförebyggande åtgärder, för hyra av lokal och andra driftskostnader samt för utbildning i självförsvar för aktivisterna. Om ansökan beviljas kan verksamheten både utvecklas och få en mer formellt orga-

niserad form.

Absolut inget komplement

Kvinnogardet vill inte sig ett komplement till den offentliga sektorn. se som Det arbete aktivistema utför borde egentligen samhället göra, det vill säga som kvinnofrid, de. Men eftersom samhällets intresse för frågan är garantera anser så litet måste de göra något: Det är tragiskt att vi finns men vi behövs. Förhoppningen är att samhället så småningom ska ta sitt ansvar. I så motto kan Kvinnogardets sin roll i förhållande till samhället beskrivas som avantsyn

gardistisk. Det finns dock påtaglig risk, nästan fälla, förenad med det de

en en Kvinnogardets medlemmar: kvinnor hjälper kvinnor och då slår sig gör, anser samhället till och lämnar över ansvaret. Detta illustreras av polisens attityd, ro de. Polisen är mycket positiv till Kvinnogardets verksamhet, eftersom anser

polisen själv lägger sina egna resurser på annat håll.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 165

-

Kvinnogardets medlemmar är inte i och för sig negativa till frivilligt arbete. Men just det som de utför för Kvinnogardets räkning borde de egentligen ha betalt för, anser de. De ersätter samhället.

Boendeservice i gammal kulturbygd

Närprojektet

... Det ideella arbetet, vi kommer tillbaka till det när samhällsservice nu, och annat dras in Här i socknen ställer de flesta alla. Vi har fin upp en gemenskap överlag Så har det alltid varit.

Närprojektet på östra Gotland är ett av de 103 projekt till vilka Boendeservicedelegationen beviljat projektanslag i syfte att utveckla former för nya samordnad boendeservice. Under två år har verksamheten bedrivits i ett samarbete mellan lokala eldsjälar, frivilliga organisationer och Socialförvaltningen vid Gotlands kommun. Målet med projektet är att skapa förutsättningar för i första hand äldre och handikappade, samt långtidssjukskrivna att bo kvar i hembygden i gemenskap med andra samt att få en meningsfull tillvaro. I centrum för verksamheten finns Närheten byskolans nybyggda matsal som fungerar som gemensamhetslokal. Verksamheten är ett illustrativt exem-

pel ett närmiljöprojekt som uppstått ur lokala idéer och fortsatta verk-

vars samhet helt bygger lokala förutsättningar och förhållanden.

Hur det började

När, Lau och Burs är tre små samhällen längst ut östra Gotland med totalt omkring 1 500 bofasta innevånare. Dessa har rykte sig att lokalpatrioom vara tiska, ha stark bysammanhållning och vara allmänt driftiga: vi vill våra egna vägar och sköta oss själva, som en av initiativtagarna till Närprojektet ut-

tryckte det. Traktens innevånare bor gårdar som ligger utspridda i landska-

pet, vissa relativt isolerade. Under de allra senaste åren har det skett ett genera-

tionsskifte många gårdar, och förändrade boendemönster tycktes vara väg att uppstå i bygden. De äldre flyttade från sina, i många fall, omodema

gårdar till pensionärsbostäder eller ålderdomshem, till exempel i Hemse

centralorten södra Gotland. Då ett område med hyreslägenheter sedan

byggdes i När uppstod ytterligare något främmande för traktens som var boendemönster: gamla människor som i många fall inte kände varandra blev grannar. En grupp eldsjälar i När, som olika sätt verkade för att stärka hembygden uppmärksammade dessa förhållanden. Det så idén till Närvar projektet föddes.

166 Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer

-

De aktiva Närborna hade tillsammans gått i en studiecirkel inom projektet

Hela Sverige ska leva och hade många idéer om hur bygden skulle kunna stärkas och utvecklas. Man tänkte sig olika gemensamhetsaktiviteter för byborna. Ett hinder bristen lokal. Vidare fanns ett gammalt problem: byns var skola saknade matsal för barnen. Tanken föddes att man kanske skulle kunna slå två flugor i en smäll bygga matsal till skolan och samtidigt starta verk- samhet för meningsfullt kvarboende i bygden för pensionärerna. Till denna verksamhet skulle matsalen kunna användas under de tider då den var ledig. Man tänkte sig att matsalen skulle kunna användas av andra också, av föreningar till exempel. När det blev känt att det gick att söka projektpengar genom Boendeservicedelegationen lyckades Närboma, efter vissa svårigheter, få kommunen med som partner i projektet, vilket förutsättning eftersom kommunen måste bygga var en den skolmatsal skulle vara utgångspunkten för hela verksamheten. som Kommunen byggde matsal skolan, och Boendeservicedelegationen been viljade Närprojektet medel för vissa basinköp och för hälften av driftskostnaderna under två år. Resten skulle kommunen stå för. En projektledare, bybo och själv eldsjälarna, anställdes på halvtid. En styrgrupp bildades beståen av

ende projektledaren, lokala representanter, kommunen samt pensionärs-

av representanter.

Verksamhet och arbetsformer

Verksamheten knuten till gemensarnhetslokalen Närheten vänder sig främst till pensionärer, men även handikappade och långvarigt sjukskrivna, i samhällena När, Lau och Burs. Under projekttiden har omkring 60 % av samtliga pensionärer i dessa områden åtminstone någon gång besökt verksamheten vid Närheten. Denna erbjuder:

program två eftermiddagar eller två kvällar i veckan lunch i samband med eftermiddagsprogrammen möjlighet till användning av tvättstuga och duschrum regelbundna distriktssköterska och damfrisörska besök av transport till och från verksamheten.

För det har minibuss inköpts och denna är en förutsättning för att senare en många äldre utifrån gårdarna ska kunna delta i aktiviteterna. På vägen hem efter programdagarna kan bussen stanna vid lanthandeln så att den som vill kan göra inköp. Programutbudet vid Närheten är varierat för att tillgodose så mångas önskemål möjligt: kulturprogram, utflykter, handarbete, kortspel och så vidare. som

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 167

-

Projektledaren, som var en av initiativtagarna till Närprojektet, har sitt ordinarie arbete inom äldreomsorgen och kan sålunda också tillföra specifik kompetens. Under programdagama har hon också hjälp av ett vårdbiträde från kommunens hemtjänst. För programmen emellertid i stor utsträckning traksvarar tens frivilliga organisationer, turas Även de frivilliga organisatiosom om. om nerna inte fanns med alldeles från början i planeringen, kom deras medverkan att ganska snart bli en viktig byggsten för den fortsatta verksamheten. Att mobilisera organisationerna inte svårt. Dels de aktiva i var var som var projektgruppen själva medlemmar i nästan alla lokala föreningar, dels intresset var generellt stort. Alla lokala föreningar deltog vid det första inforrnationsmötet. Föreningar med stark förankring i den här trakten är LRF, Centerkvinnorna och Röda Korset. Dessa har varit aktiva i att ordna Andra föreningar program. som haft ansvar för är frikyrkor, idrottsföreningen och frimärksklubprogram ben. Vissa aktiviteter har skett i samarbete med kyrkans församlingsverksamhet eller i regi av pensionärerna själva.

Komplement Ja kanske, men...

I När förefaller avståndet till den centrala kommunledningen långt, trots att

man har ett projekt tillsammans. Det lokala samarbetet med hemtjänsten fungerar emellertid bra. De aktiva i Närprojektet är dock med att poängtera att noga Närheten inte är något alternativ till den offentliga sektorn: vi kan till exempel aldrig in med städning och andra sysslor i hemmet. Däremot kan Närprojektet särskilt uppmärksamma dem som inte får så mycket hemresurser av tjänsten och se till att dessa hämtas till programverksamheten. Men vad är Närheten då Ett komplement De aktiva i Närprojektet drar litet på svaret: Ett komplement kanske, men samtidigt håller med andra saker. Detta svar kan tolkas flera sätt. Verksamheten vänder sig till exempel inte enbart till omsorgstagare inom hemtjänsten, alla pensionärer är välkomna. Men svaret kan också förstås som att Närheten framför allt är ett mycket lokalt projekt -

långt från storsamhället och utan tydlig anknytning till dess verksamhet och

värderingar.

Vad ska det bli av Närprojektet

Projekttiden för Närprojektet tog slut i början 1993. Pengarna då slut av var och verksamhetsledarens anställning upphörde, de genomförda insatserna ska

nu avrapporteras. Har projetet lyckats i sin målsättning Alla inblandade är

ense om att verksamheten blivit mycket uppskattad, den har i hög grad bidragit till att skapa en meningsfull tillvaro för traktens pensionärer. Skolans matsal

har, helt i enlighet med målsättningen, blivit den gemensamhetslokal

som av-

168 Frivillig verksamhet på fältet närstudie sju organisationer

- en av

sågs. Om projektet lyckats i sitt större syfte att öka möjligheterna till kvar- boende i hembygden för pensionärerna är kanske ännu för tidigt att uttala sig - Vinsterna verksamheten ligger framåt i tiden, menar projektledaren om. av och även kommunens lokala representant. Förhållandevis vitala pensionärer har hittills utgjort majoriteten bland besökarna vid Närheten. Men dessa kommer bli äldre och skröpligare och då hoppas att Närheten ska att man kunna utgöra naturlig, inarbetad boendeservice och stimulans i vardagen. en en Alla inblandade, inklusive kommunens representant i styrgruppen, är mycket entusiastiska inför fortsättning. Planer att bilda en stiftelse med represenen för pensionärerna, de frivilliga organisationerna, kommunen och aktiva tanter bybor finns. Men osäkerheten är ännu stor om huruvida kommunen är villig att fortsättningsvis bidra till finansieringen. I annat fall måste allt ske på frivillig

grund. fråga gäller i vilken form verksamheten ska drivas. Om kommunen En annan bidrar med medel kommer den sannolikt att vilja finansiera halvtidstjänst en för vårdbiträde där. Projektgruppen i När skulle hellre att de fick en årlig ett se

disponera enligt eget gottfinnande och att verksamheten i stor ut-

summa att sträckning drevs de frivilliga organisationerna och pensionärerna själva. av I någon form kommer i alla fall verksamheten att fortsätta, för det finns

många eldsjälar i När.

Frivillig verksamhet på fältet en närstudie av sju organisationer 169

-

NOTER

lSe bilaga 3 för presentation av intervjuade personer. 28e Engberg a.a. 35e Booth 1990:12. 45e Jubileumsskrift Frälsningsarméns socialtjänst 100 år, 1990:12. - 5Se broschyren Omtanke, rehabiliteringsarbete bland missbmkare, odaterad sid. 63e Stockholms Stadsmission Sociala verksamheter 1991 Verksamhetsberättelse 1991, Natthärbärget för kvinnor. 78e Säfström 1992:2. 85e Stockholms Stadsmission Sociala verksamheter 1991 Verksamhetsberättelse 1991 för Mottagningsbyrån. 9BRO Historisk 1992. Bröstcancerföreningarnas riksorganisation. 1°se RSMH Spånga-Järva Årsberättelse 1991. l 18e Det här arbetar för Broschyr från RSMH. Se Sunesson 1992:8. Se RSMH Spånga-Järva Verksamhetsplanering 1992. Se Sunesson odaterad sid 10. Genom den rättighetslagen för med svåra funktionshinder nya personer lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS får personer med svåra funktionshinder rätt till biträde av personlig assistent, samt möjlighet att med hjälp av ekonomiskt stöd från försäkringskassan ordna assistansensjälv. Lagen träder i kraft l januari 1994.

1öBoendeservicedelegationen har haft till uppgift stimulera utveckling

att en av samordnad boendeservice. Genom samordning ska en bättre service och boendemiljö kunna skapas för alla, men i synnerhet för äldre, handikappade och långvarigt sjuka. Under femårig försöksperiod en 1985-1990, har delegationen förmedlat omkring 10 miljoner kronor till drygt 100 lokala utvecklingsprojekt.

170 Litteratur

LITTERATUR

Kapitel 5

Booth W. 1990. I mörkaste England och vägen ut. Stockholm, FA-press förlag. Första upplaga 1890. BRO Historik 1992. Bröstcancerföreningarnas riksorganisation. Det här arbetar vi för odaterad . Broschyr för RSMH. Engman T. 1992. Ett sätt att leva Psykiatri samhälle RSMH, en klientrörel- tillkomst och framväxt. Stockholm, Carlsson Bokförlag. ses Jubileumstidskrift F rälsningsarmens socialtjänst 100 år 1990. Stockholm, Frälsningsarmens förlag AB. Närheten. Verksamhetsrapporter 1991; 1992. När, Närprojektet. Omtanke Rehabiliteringsarbete bland missbrukare odaterad. Broschyr från Frälsningsarmens socialtjänst. Sociala verksamheter 1991 odaterad. Stockholms Stadsmission.

Stockholmskooperativet för Independent Living odaterad programförklaring.

Sunesson S. 1992. Förord. IT. Engman Ett sätt att leva Psykiatri samhälle - RSMH, klientrörelses tillkomst och framväxt. Stockholm, Carlsson Boken förlag. Sunesson S. odaterad. Kooptation eller motojfentlighet. Strategier för de förtrycktas organisationer. Stencil, Institutionen för socialt arbete, Lunds universitet. Säfström B. 1992. Hemlösa kvinnor i Stockholm får eget hus. SSM Brevet, 40, 4, Verksamhetsberättelse 1991 odaterad. RSMH Spånga Järva. Verksamhetsplanering 1992 1992. RSMH Spånga Järva.

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 171

6 Socialtjänsten och frivilliga

Västerås

organisationer i och

Gällivare

Kerstin Isaksson

Syftet med detta avsnitt är att ge en beskrivning två kommuner, med tonvikt

av

på socialtjänstens syn på och kontakter med frivilliga och organisationer

som bedriver direkt socialt arbete. I inledningen kort bakgrund visar ges en som förändringen av socialtjänstens syn frivilligt arbete under de senaste decenniema.

Frågeställningarna är i huvudsak två: Den första rör kommunernas officiella

politik gentemot frivilligt socialt arbete. Det gäller till exempel hur politiker och tjänstemän beskriver kommunens inriktning och ambitioner när det gäller direkta sociala insatser bedrivs andra än den kommunala socialtjänsten. som av

Den andra frågan är vilka konkreta uttryck denna politik sig, dels i form

tar av ekonomiska bidrag och dels när det gäller kontakter och samarbete med föreningar som gör direkta sociala insatser. Studien görs i två kommuner Västerås och Gällivare. De har valts ut för - att vi ska kunna visa likheter och skillnader mellan stor och liten komen en mun, som dessutom finns i olika delar av landet och med olika politisk majoritet i socialnämnden. De två kommunerna ska exempel i explorativ ses som en ansats med begränsad generaliserbarhet. Avsikten är att med dessa exempel visa tendenser och underlag för vidare diskussion och forskning. ge

Undersökningen baseras framförallt intervjuer med politiker och anställda

inom socialtjänsten. De politiker intervjuats har varit från både socialissom tiska och borgerliga partier. Tjänstemännen har varit ansvariga chefer inom

individ- och familjeomsorg samt äldre- och handikappservice, handläggare

av

bidragsansökningar och socialsekreterare inom individ- och familjeomsorg Intervjuerna har kompletterats med en genomgång beslut, utredningar och

av statistik som rör socialtjänstens bidragsgivande och samarbete med föreningar.

De lokala föreningarnas anslagsansökningar till kommunen har också ingått

liksom telefonintervjuer med lokalföreningar i den organisationsstudie i

som övrigt redovisas i kapitel 4. För att ge ett perspektiv på beskrivningen och den förändring skett i som kommunernas synsätt inleds kapitlet med att helt kort göra nedslag i socialtjänsten under 1970- och 1980-talet. Med exempel från två rapporter frivilom ligt socialt arbete vill vi visa på hur värderingar och synsätt förändrats under de senaste decennierna.

172 Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare

1970-talet Från leverpastej till psykoterapi

-

I slutet 1970-talet gjorde några socialarbetare i ett socialdistrikt Söder-

av malm i Stockholm kartläggning samtliga vårdresurser för alkoholmissen av

brukare inom deras upptagningsområde. Genomgången visade så många som

35 olika enheter: statliga, kommunala, kyrkliga och andra frivilliga organisa-

tioner. Socialarbetamas erfarenheter sina och den kommunala nykterav egna hetsvårdens begränsningar i kontakten med och vården av alkoholmissbrukare

bakgrunden till genomgången.

var Rapporten visar tydligt något mycket typiskt för 1970-talet. Dels finner man socialarbetarna inte kände till de andra organisationer som arbetade med att missbrukama i området, dels att den kunskapen gav upphov till ett genuint nya intresse och respekt för alla de insatser gjordes. Som underlag för karten som läggningen intervjuade missbrukare i distriktet för att få veta vart de man vände sig för att få hjälp av olika slag.

Rapporten beskriver huvudgrupper organisationer: de etablerade, de

tre av behovsanpassade och den dolda Man delar in missbrukama i fem reserven. nivåer från doldakontrollerade missbrukare till de socialt utslagna och tycker sig tendens till att de frivilliga organisationerna arbetar med de se en mest utslagna. Socialarbetama konstaterar med förvåning hur många som arbetar med miss-

brukare i distriktet och hur mycket de har att erbjuda allt från leverpastej till -

psykoterapi. Vidare förundras de över hur lite kunskap, kontakter och sam-

av ordning finns trots att kommunen bidrag till många verksamheter. som ger Slutligen förordar socialarbetama ett ökat samarbete och ett bättre tillvaratagande oavsett står huvudman. Rapporten leder till av resurserna vem som som Socialarbetama gör resurskatalog för att visa vilka resurser som finns att en för missbrukare i området

1980-talet Föreningarna och socialtjänsten

-

Såväl i förarbeten i propositionen till den nya Socialtjänstlagen diskuteras

som socialtjänstens samverkan med föreningar. Allmänt sett finns en positiv inställning till föreningarna. Man att det är viktigt med samverkan, men foranser

för hur den ska ut är oklart beskrivet och ses som ett olöst problem

merna se

från det så kallade Socialtjänstprojektet4 redovisas i delstudie5

I en rapport en resultat rör socialtjänstens samverkan med föreningar som en del i de som strukturinriktade insatser lagen föreskriver. Studien redovisar dels en ensom kät strukturinriktade insatser besvarats politiker och tjänstemän i om som av projektets fyra undersökningskommuner, dels gruppintervjuer med social-

sekreterare och fältassistenter. De fyra kommuner ingår är utvalda för att som

Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare 173

representera Störrestad, Mellanstad, Förstad och Glesbygd.

De för oss intressantaste frågorna rör inställningen till att kommunerna ska ge

ekonomiskt eller annat stöd till lokala organisationer och föreningar. Svaren visar att det fanns en betydligt större tveksamhet till föreningsstöd jämfört med andra strukturinriktade insatser under det första året efter den lagens införnya ande. Endast 65 % var positiva till ekonomiska bidrag och så många som en tredjedel var negativa eller tveksamma. Tjänstemännen var till och med något mer positiva än politikerna. Hela 21 % av politikerna var klart negativa till att ge stöd till föreningar. Socialdemokrater och folkpartister var något mer positiva än politiker från övriga partier. Mest tveksamma var politikerna i Förstad. Både politiker och tjänstemän var betydligt mer positiva till uppsökande arbete, fåltarbete och deltagande i samhällsplanering som exempel strukturinriktade insatser. Över positiva till dessa arbetsformer. 90 % var I enkäten fick de medverkande även tillfälle att framföra andra synpunkter. Där framkommer från politikerna ett behov selektiv styrning bidragen så av av att dessa särskilt går till organisationer som riktar sig till utsatta grupper. Man tar också upp behovet av kontroll av hur föreningsbidragen används. När det gäller samarbete med föreningar har knappt hälften av tjänstemännen erfarenhet av detta och knappt en tredjedel av politikerna. Det visar sig att de som har egna erfarenheter av samarbete är mer positiva. Framförallt är det missbruksorganisationer som man samarbetat med. Konkret visar det sig ofta vara fråga om att socialarbetaren informerat om att föreningen finns och hänvisat till den. Man beskriver en hel del opposition mot myndigheter från föreningarnas sida och en ömsesidig misstänksamhet, vilket medför konkreta problem i samarbetet. Ett annat problem som tas upp är socialtjänstens önskan om insyn och föreningarnas rätt till självständighet. socialarbetama anser att deras klienter har svårt att göra sig gällande i föreningar som ofta är byråkratiska och formella i sina mötestraditioner. Hos sig själva beskriver socialarbetama hinder i form av brist på kunskap och metoder för samarbete med föreningar. Rapporten speglar synsätt och attityder som fanns för tio år sedan och ger en intressant relief till det vi finner i kommunerna idag. Rapporten återspeglar

några problem som fanns i socialvården under 1970-talet: isolering och begränsade kunskaper om vad som pågår utanför socialbyråns fyra väggar. Lika-

så framkommer stark tilltro till den offentliga sektorn och dess möjligheter en

att påverka och förändra samhället. I den historiska översikten i kapitel 8 finns

en utförlig diskussion om bakgrunden till den negativa synen frivilligt arbete och tilltron till den offentliga sektorns möjligheter som var utbredd ända fram till mitten 1980-talet. och slutet av I statliga utredningar från delen 1980-talet återfinns positiv senare av en mer inställning och försök till mer precisa riktlinjer. Där talar man om vikten av stöd till föreningar som en del av det civila samhället, vilket definieras som det sociala nätverk som människor skapar för att tillgodose sina behov och besluta i gemensamma angelägenheter. Man drar slutsatsen att: Det civila

174 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

samhället har alltmer trängts undan av statens expansion den ena sidan och marknadens på den andra.5 Utredningen understryker också att ekonomiskt stöd inte får medverka till att styra organisationernas verksamhet. Samverkan får inte heller inverka på föreningarnas självständighet. Underlaget för dessa slutsatser redovisas inte, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av de stora kunskapsluckor som fanns om frivilligt arbete i Sverige. Utredningen kan ses som ett uttryck för trendkänslighet och avspeglar diskussioner i samhället.

Framförallt är den ett uttryck för att en omsvängning var gång i synen

frivilligt arbete och föreningsverksarnhet.

Så såg det alltså ut för bara några år sedan. Vi har tidigare visat hur opinioner

och attityder förändrats i mycket snabb takt inom detta område under de senaste åren. Förändringen har dock främst kunnat avläsas i den offentliga debatten. En nyligen presenterad uppsats från Statsvetenskapliga institutionen i Lund

bekräftar attitydförändring skett i några sydsvenska kommuner.7 Där

att en framgår att såväl politiker som tjänstemän numera är entydigt positiva till ökad

samverkan med föreningarna. De organisationer som ingår har med glädje

noterat detta Ökade intresse. Beträffande samarbete och former för detta finns

dock fortfarande många oklarheter och frågetecken.

I beskrivningen av de två kommunerna som följer ska försöka ge en bild av om de förändrade attityderna fått några konsekvenser för den officiella politiken och för det praktiska sociala arbetet.

Västerås socialtjänst en organisation mitt i en om-

-

välvande förändringsprocess

Västerås är med sina drygt 120 000 invånare Sveriges i storlek åttonde kom-

mun. Vid valet 1991 fick Västerås för första gången länge en borgerlig ma-

joritet i kommunfullmäktige med moderaterna som största parti, följt av folkpartiet. När det gäller socialtjänstens organisation och synen på frivilligt socialt arbete kan Västerås beskrivas som en modem kommun i det avseendet att man söker nya former för organiserandet av det sociala arbetet och har en

påtaglig förändringsvilja. I detta ingår ett stort intresse för frivilliga insatser

och socialt arbete utanför den offentliga sektorn.

Socialtjänstens organisation

Från årsskiftet 199293 genomförde Västerås stad en stor omorganisation av kommunens förvaltningar. Grundtanken är den så kallade beställarutförar-modellen som bygger att politikerna bildar beställamämnder som ska fatta beslut om kommunens service inom olika områden. Förvaltningen organiseras i

Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare 175

en politisk del beställamämndstab och en gemensam produktionsorganisation. Beställningar verkställs i produktionsorganisationen, fått namnet som

ProAros. Där ingår socialtjänsten, kultur- och fritidsnämnden samt skolför-

valtningen. Iden organisationsmodell som genomförts har de olika förvaltningarna ökade möjligheter att beställa anbud från privata entreprenörer för att få ökad en kostnadsmedvetenhet och möjligheter till besparingar. Spelrummet för andra aktörer än kommunens produktionsorganisation borde rimligtvis bli större och utrymmet för frivillig verksamhet likaså. Grundtanken är effektivitet och konkurrens lika villkor oavsett om det är ett privat företag, en kommunal förvaltning, en frivillig organisation eller någon annan utförare som lägger anbud. Ett annat syfte med modellen är också att stärka och tydliggöra politikerrollen.

Kommunens politik gentemot frivillig verksamhet

Enligt de handläggare som arbetat med föreningsbidrag under de senaste åren

har utvecklingen gått mot mer insyn, styrning och bedömning av bidragen. Tidigare gavs bidragen relativt schablonmässigt och ökades något varje år i

takt med inflationen. Föreningarna anpassade sig till detta och ansökte varje år ganska rutinmässigt om mer pengar. Det fanns avsevärda brister i översikt över och kontroll av bidragen. Beslut om bidragen fattades av olika nämnder som ställde olika krav. Vissa föreningar, som Röda korset och Länkarna, specialbehandlades, bland annat för att de hade goda kontakter med politikerna. Deras

krav på självständighet och ovilja till samarbete med socialtjänsten ifrågasattes

inte. Detta har förändrats, mycket till följd av en ökad kostnadsmedvetenhet, ett behov av besparingar och en förändrad syn på föreningarna.

Nya riktlinjer

Redan 1990 fanns det beslut om en översyn och samordning av riktlinjerna för bidrag till föreningar i Västerås. En blankett för ansökningarna infördes också vid den tidpunkten. En utredning om kommunens stöd till föreningslivet 1992-03-11 ligger till grund för de förändringar som skett. Denna utredning har lagt fast flera viktiga förändringar. Bidragen ska förenk-

las och handläggas av en föreningsbyrå. Riktade bidrag utgår efter särskild

prövning i ansvarig nämnd i första hand till ungdomsföreningar, men även vuxenföreningar med särskild social inriktning kan få ekonomiskt stöd. En omprioritering ska därför ske så att man i första hand ger bidrag till ungdomsverksamhet. Man hade även en ambition att successivt dra ner bidragen till pensionärsföreningama. Dessa fick också minskade bidrag under 1992, men

politikerna var oeniga i frågan och har nu beslutat att inte ytterligare skära ner

176 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

bidragen. Insatser för ungdomar ses som viktig förebyggande verksamhet i det sociala arbetet. Ambitionen med den stora förändringen har främst varit att förenkla regler och bidragshandläggning. Frihet att självständigt hantera tilldelade resurser bedöms också som viktigt. Från och med 1993 handlägger således särskild föreningsbyrå alla ansöken ningar om bidrag. Beslut fattas dock i olika nämnder, och handläggarna har en grupp med representanter från respektive beställamämnds stab till sin hjälp för beredning och samordning. I gruppen ingår också anställda från park- och idrottsförvaltningen. Handläggarna menar att den ändrade inriktningen lett till att politikerna ställer större krav uppföljning än tidigare. Dels ställs krav på ansökningarna, som endast får göras av föreningar med en utsedd styrelse, dels krävs redovisning av hur anslagen använts. De får bidrag över viss nivå måste även som en acceptera en särskild revision. Chefen för beställarstaben menar att föreningarna totalt sett har drabbats av besparingar i mindre utsträckning än vad som gäller för kommunens verksamhet. Samtidigt har man sedan 1992 ändrat reglerna för de av kommunens lokaler som används av olika organisationer. Tidigare ingick lokalhyra i kommunens bidrag, men från 1992 betalar föreningarna löpande hyra och förenings-

stödet riktas mot renodlat kontantstöd. Detta innebär att de flesta föreningar

har fått högre kostnader och att bidragen totalt trots allt blivit mindre. Politikerna i de nya nämnderna ska lägga fast riktlinjer och besluta om kommunens politik gentemot frivillig verksamhet. Det finns en allmän positiv inställning till frivilliga organisationer och till bidragsgivning. Samtidigt finns ett stort behov av besparingar i kommunens budget som drabbar alla också de frivilliga organisationer som får bidrag till sin verksamhet. Det antal föreningar som söker anslag har också ökat på senare år. Det finns en uttalad politisk enighet om att det är bra med frivilliga organisationer, framförallt som ett komplement till kommunens insatser. Samtidigt är politikerna intresserade av möjligheten att engagera privata och frivilliga i större utsträckning genom kontraktering.

Översikt över olika bidrag till frivillig verksamhet

De bidragsformer som finns för närvarande är främst av typen generella bidrag som ges till föreningar. Storleken på bidragen beror antalet medlemmar och deltagandet i aktiviteter som föreningen anordnar. Dessa föreningsbidrag, som oftast inte är direkt socialt inriktade, är till exempel bidrag till idrottsföreningar, politiska partier och annan kultur- och fritidsverksamhet och i huvudsak till ungdomsverksamhet där deltagarna är mellan 0 och 20 år. I sammanställningen ingår även pensionärsorganisationer.

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 177

Tabell 1. En översikt över bidrag till kultur- och fritidsorganisationer. Totalt bidrag

I dessa totalsiffror ingår grundbidrag och bidrag för antalet deltagare i före-

ningens aktiviteter, ledarutbildningsbidrag, informationsbidrag och lokalbidrag. I tabellen framgår den beslutade nedskämingen av bidragen till pensionärsorganisationema med en halv miljon kronor. Framförallt var det lokalbidrag och lokalsubventioner som skars ner.

Direkt socialt inriktade bidrag

De riktade bidragen är de som framförallt går till direkta sociala insatser dels inom äldre- och handikappområdet, dels inom individ- och familjeservice.

Tabell 2 Översikt över riktade bidrag

Totalt bidrag

-

Observera att handikapporganisationernas bidrag delats upp från 1992 så att man klart urskiljer hur mycket som går till ungdomsverksamhet. Skälet till detta är beslutet att särskilt prioritera ungdomsverksamhet från detta år. Totalt utgör bidragen 1993 till direkta sociala insatser i föreningar 3 809 000 alltså nästan fyra miljoner kronor. Individ- och familjenänmden fastlade egna riktlinjer för bedömningen bidragsansökningar så sent som i december 1992. I av

dessa riktlinjer framgår den allmänna principen att bidrag kan ges till barn- och

ungdomsverksamhet och till vuxenverksarnhet med särskild social inriktning.

178 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

Faktorer som väger tungt är om föreningen har en socialpolitisk och opinionsbildande verksamhet och om arbetet riktas till de socialt mest utsatta grupperna i samhället. Prioriteringen av ungdomsverksamhet har lett till en ökning anslaget för sociala insatser från 1991. En del denna ökning har av av förmodligen tagits från pensionärsorganisationerna. De organisationer som får speciella, riktade bidrag för social verksamhet är till 90 % klientinriktade verksamheter, där individ- och familjenämnden vill ha större möjlighet att styra hur bidragen används. Detta innebär inte att nämnden får blanda sig i föreningarnas interna arbetet eller verksamhet. De flesta av dessa föreningar vänder sig till alkoholmissbmkare. Förutom de religiösa organisationerna Elimföreningen, Lewi Petrus-stiftelsen, Frälsningsarmén, Den öppna dörren och DKSN-RIA, så finns ett antal klientföreningar - ALRO, RFHL, RSMH och Länkarna. Det finns också några lokala föreningar som helt bygger initiativ och engagemang från enskilda, utan stöd från

någon riksorganisation: t ex Kopparstugan vars medlemmar är friställda från

Outocompo Copper, Vändpunkten som organiserar långtidssjuka och ordnar aktiviteter för dem och Västerås Motorsällskap som är en motorsportförening som driver ett ungdomsprojekt. Dessutom får ett litet antal föreningar som bedriver opinionsbildande verksamhet stöd. Dessa föreningar får en större frihet att använda pengarna när väl ansökan beviljats. Detta fastslås i riktlinjerna som särskilt viktigt med tanke betydelsen av en fri opionionsbildning. För alla de 23 föreningar som fått riktade bidrag 1993 gäller att de ska ges möjligheter till stöd. Dessutom ska deras verksamhet följas upp av kommunens

handläggare vid framförallt föreningsbyrån och missbruksenheten i ProAros.

Ett annat nytillkommet villkor som förknippas med bidragsgivningen är att föreningar som får över 300 000 i bidrag måste genomgå särskild revision. Detta gällde sex föreningar under 1993. Ytterligare en förening tvingades genomgå revision efter oklarheter i bokföringen.

Samarbete mellan kommunen och frivilligt verksamma

Förutom att kommunen ger stöd till föreningar finns mer eller mindre organiserat samarbete i olika former. De fasta formerna för samarbete utgörs av ett

pensionärråd och en samrådsgrupp i handikappfrågor. Inom individ- och

familjeomsorgen finns en samrådsgrupp som sköts av ProAros. Den har utvecklats från slutet av 1980-talet till att bli en fast mötespunkt för 15 föreningar arbetar med missbrukare. Gruppen träffas en gång i månaden. som

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 179

Missbruksenheten

Personal vid missbruksenheten berättar om hur samarbetet och kontakterna successivt ökat sedan mitten av 1980-talet. Synen på kontakter och samarbete har förändrats från både politikernas och föreningarnas sida. När någon ville sammankalla ett samrådsmöte för 5-6 år sedan, sade politikerna nej med hänvisning till föreningarnas rätt till självstyre. Nykterhetsföreningarna och då speciellt klientorganisationerna har av tradition varit negativa till samarbete och för mycket inblandning från kommunen. Denna inställning finns fortfarande kvar hos vissa föreningar som håller sig utanför. I Västerås är det Länkarna som vill vara fristående. Anonyma alkoholister räknar sig inte som en förening i formell mening och kan därmed inte söka bidrag för sin verksamhet. Genom missbruksgruppen har man dock fått hjälp att bilda en stödförening Resursgruppen, för att få visst bidrag från kommunen bland annat till en lokal. I samma hus som kommunens missbruksenhet har RIA och ALRO lokaler med dagverksamhet för missbrukare, och kontakterna med dem är täta. En

viktig anledning är att många i personalen varit anställda länge och känner bå-

de missbrukare och de som arbetar frivilligt eller är anställda av föreningarna. Västerås stad har också avtal med flera föreningsdrivna institutioner där man betalar för platser som disponeras av missbrukare som remitteras dit. Det finns en dagverksamhet för missbrukare som drivs av RFHL på detta sätt. Ett inackorderingshem, Malmahemmet, för äldre missbrukare drivs helt av Frälsningsarmén. När man diskuterat avtal med dessa organisationer har kommunen krävt att ska förhandla med facket och följa fackliga avtal. Det förslag som man Frälsningsarmén presenterade för bemanning av Malmahemmet visade sig emellertid så mycket billigare än kommunens gängse scheman att det fick till följd att kommunen förändrade sina egna bemanningsplaner.

Barn och ungdom

I kommunens socialbyrå för ungdomar, Vårdbas Ungdom, stödjer man ekonomiskt ett projekt för ungdomar i riskzonen, som bedrivs av Västerås motorsällskap VMS. Kommunen har ett avtal med VMS som innebär att man kan skicka sju ungdomar till motorklubben där en anställd bilmekaniker tar hand om dem. Syftet är att ge dem motorsport som ett positivt fritidsintresse. Uppföljningen vad sker med ungdomarna sköts av Ungdomsgruppen och av som resultaten beskrivs som positiva. I kapitel 6 beskrivs verksamheten och samarbetet med kommunen ett mer ingående sätt. Man samarbetar även med andra föreningar har fritidsverksamheter för ungdomar i kommunen. Inom som Ungdomsgruppen finns vidare ungefär 25 personer som arbetar som kontaktför ungdomar. Totalt finns 295 personer i kommunen som har konpersoner

180 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

taktperson eller kontaktfamilj. Dessa insatser ligger i gränslandet till frivilligt arbete eftersom den visserligen avlönas, men mycket symboliskt med ungefär 1 500 kronor per månad. Att vara kontaktperson bygger att man har ett socialt engagemang och att man har en beredskap för att göra sociala insater vid sidan av ordinarie arbete. Det finns också helt oavlönad kamratstödjande en verksamhet som innebär att äldre ungdomar tar sig an yngre och fungerar som

stöd för dem fritiden. Ungefär 50 ungdomar har frivilligt åtagit sig denna

uppgift som socialarbetama i Ungdomsgruppen tagit initiativ till.

Äldreomsorg

Inom äldreomsorgen har man i Västerås gjort försök med Väntjänstverken samhet, som bygger på att pensionärer hjälper varandra. I ett nyrenoverat område i staden har en sådan verksamhet vuxit fram, som pensionärer själva tagit initiativ till. Man driver bland annat ett café i området och hemtjänsten finns med i verksamheten. Ett försök att föra över modellen till ett annat område visade sig problematiskt. Där kände inte pensionärerna varandra i lika stor utsträckning och man hade inte heller någon lokal som samlingspunkt.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan samarbete och kontakter med föreningar från kommunens sida ses som ett område som tycks under stark utveckling. Det vara finns ett stort intresse, men konkreta och strategiska planer för samarbete är inte vanligt ännu så länge. Det mest utvecklade och medvetna samarbetet finns inom missbruksområdet, där det tradition funnits frivilligt verksamma inom av både klientorganisationer och kristna föreningar. Ett skäl till att samverkan tycks fungera där kan vara att det är lätt att se kristna värderingar och klientperspektivet som värdefulla alternativ till socialtjänstens verksamhet. Detta har med tiden lett till både ökad respekt från kommunens sida för de insatser som görs av andra än de offentligt verksamma och en större vana vid kontakt och samarbete. Inom andra delar av individ- och familjeomsorgen och äldreomsorgen finns ett växande intresse men inte samma erfarenhet av kontakter och samarbete. Detta för med sig svårigheter som tjänstemännen är att handskas med ovana och ibland tycks det finnas ett konkurrensförhållande mellan kommunernas anställda och de frivilliga. Erfarenheterna ökar dock genom de projekt och försök som görs. Det ekonomiska utrymmet för denna typ av metodutveckling tycks dock tyvärr vara begränsat. Politikerna beskriver det som viktigt att initiativet kommer från invånarna eller från någon förening, och detta tycks vara en riktig slutsats försök av som gjorts senare år. När kommunen gått ut med förslag om att föreningar ska ta

Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare 181

viss verksamhet har det inte fungerat. Likaså måste samarbete skapas över en och kontakter knytas helt frivilligt, eftersom det är själva grunden för denna insatser. Kommunens behov insyn i hur bidragen används och kontyp av av

troll över dem kan komma i konflikt med föreningarnas behov av självständig-

het. Gränsen för vad kan diskuteras och förhandlas går enligt politikerna som vid föreningarnas ideologi.

Gällivare kommun förnyelse och försök till

-

omprövning

Gällivare kommun i Norrbottens län har 22 000 invånare. Ungefär 19 000 bor i

centralortema Gällivare och Malmberget och övriga landsbygden runt omkring. Kommunen har mycket stark socialdemokratiskvänsterinriktad domien sedan lång tid tillbaka. De borgerliga partierna har ungefär en fjärdedel av nans

mandaten och så har det i stort sätt varit under de senaste mandatperiodema.

Gällivare ganska vanlig kommun när det gäller socialtjänstens organiär en sation och arbetsfonner. Socialtjänsten styrs politikerna i socialnämnden av och förvaltningen leds socialchef med hjälp administrativ avdelav en av en ning. Verksamheten indelas i barnomsorg, hemtjänst samt individ- och familje-

service. Knappheten på är tydlig här liksom i de flesta andra kommuner och resurser har lett till att översyn alla kostnader blivit nödvändig. Ett ökat intresse en av och uppmuntran frivilliga insatser inom det sociala fältet liksom nyttan med av samarbete är tydliga tendenser under år. senare

Kommunens politik gentemot frivillig verksamhet

I början 1991 begärde politikerna i socialnämnden att förvaltningen skulle av göra översyn reglerna för bidrag till föreningar och principerna för fören av delningen mellan verksamhets- och lokalkostnader. Iden utredning som följde

beskrivs handläggningen bidragsansökningar följande sätt: Bidrag till

av

handikapp- och pensionärsorganisationer sker schablonmässigt och handläggs

förvaltningen. Bidrag till handikappföreningar ges både som grundbidrag, av aktivitetsbidrag och servicebidrag. Pensionärsorganisationema får bidrag per medlem med fastlagt belopp samt för lokalkostnader. Socialnämnden besluett

bidrag till sociala organisationer och pensionärsföreningar, medan

tar om

kommunstyrelsen sköter handikapporganisationema.

Kommunen prioriterar föreningar gör någon form social insats som som av

faller under kommunens ansvar, t ex nykterhetsorganisationer och

annars Kvinnojouren. Det innebär att vill stödja direkt socialt arbete som fungeman komplement eller alternativ till socialtjänsten. rar som

182 Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare

För att föreningarna ska få bidrag måste de göra ansökan varje år. Dessen utom måste de lämna uppgifter om verksamhet och medlemsantal, årsredovisning och revisionsberättelse. Det finns ingen färdig blankett för bidragsansök ningar utan de formuleras fritt och kan därför skiftande kvalitet och invara av nehåll. Många föreningar får även bidrag till lokaler. Sådana lokalbidrag utgör den större delen av den totala bidragssumman, 58 % mot 42 % till andra delar av verksamheten. Eftersom kommunen stått för lokalkostnaderna har många föreningar stora och dyra lokaler som skulle kunna utnyttjas bättre i samverkan med andra föreningar. Utredningen att måste diskutera klarare regler anser man och riktlinjer för bidragsgivningen för både pensionärsföreningar och sociala organisationer och se över lokalbidragen för alla föreningstyper. Politikerna i socialnämnden menar att översynen av reglerna är nödvändig och att måste ställa strängare krav på redovisning verksamheten när man av kommunen måste göra besparingar. Det har varit lätt att få tidigare, pengar men 1992 har alla socialt inriktade föreningar fått mindre pengar och inte heller för 1993 blir det några höjningar. Handikappföreningarna ska i fortsättningen få bidrag via kommunstyrelsen och socialnämnden vill förändra reglerna för pensionärsföreningama så att de blir kopplade till aktiviteter i stället för till medlemmar. Formerna för det är dock inte klara och diskussioner pågår.

Vissa föreningar är skeptiska till förändringen, framföralllt de mindre kan

som förlora omläggningen. Det är svårt att hitta ett bra system både som passar för stora och små föreningar.

Översikt över bidrag till frivillig verksamhet

Gällivare kommun har hittills varit relativt generös med bidrag till föreningar. I den ovannämnda utredningen görs jämförelse med andra kommuner i Norren bottens län där man beräknar att 67 kronor invånare i Gällivare i biper gavs drag under 1990. Detta var avsevärt mycket mer än andra kommuner i länet,

där genomsnittet i flera fall låg betydligt under 40 kronor invånare.

per

Tabell 3 Översikt över bidrag 9

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 183

Bidrag till idrotts- och fritidsföreningar sköts av fritidsförvaltningen och upp-

går till ungefär 700 000 för 1992. Dessa bidrag ges både till medlemmar och

till föreningar med olika aktiviteter, med ett högre bidrag för aktiviteter bland flickor i tonåren. De socialt inriktade föreningarna har under de senaste åren fått minskade bidrag även om 1992 enligt tabellen ovan var ett undantag från denna tendens. Större delen av denna höjning berodde höjda hyreskostnader för lokaler kommunen helt och hållet bekostar. Ett samarbetsprojekt mellan kommusom också för 1992. nen och en länkförening fick höjda anslag Såväl politiker tjänstemän anser dock att bedömningen överlag blivit hårsom dare. Man har en större kontroll över föreningarnas verksamhet, hur ansökningarna skrivs och hur föreningarna fungerar. Ett exempel detta är Kvinnojouren fått mindre anslag 1992 än 1991. Skälet var att den ekonomiska som redovisningen dålig i ansökan, oklarheter fanns om verksamhetens omfattvar ning och styrelsen fungerade inte bra. Efter ombildning av styrelsen beviljades emellertid Kvinnojouren anslag med lägre belopp än tidigare. Även men ett

föreningen Frivilliga samhällsarbetare tidigare Övervakarföreningen fick av-

sevärt mindre anslag än sökt och låg kvar samma belopp som föreman gående år. Motiven för detta var att ansökan var oklar och att det var tveksamt vad verksamheten bestått Konsekvensen av beslutet blev att föreningen kände sig förfördelad och hotade med att upphöra med verksamheten. Tjänstemän i förvaltningen har uttryckt tveksamhet om bedömningen av ansökan riktig. Föreningen var känd och gjorde ett viktigt socialt arbete som bestod var av kontakter med kriminalvårdens klienter och borde därigenom uppmuntras med föreningsbidrag från kommunen. Ansökan var dock skriven på ett oklart sätt och gav därför inte rättvisa verksamheten.

Samarbete mellan kommunen och frivilligt verksamma

De största anslagen går till nykterhetsorganisationer, och där tycks också finnas viss tradition samarbete. De föreningar får bidrag är dels den en av som kristna RIA och dels flera lokala klientorganisationer. Det finns tre länkföreningar i tätortema Gällivare och Malmberget med något olika inriktning. Anoalkoholister räknas inte förening får ändå bidrag till sina nyma som en men lokalkostnader. Länkrörelsen har tradition stark självständighet, som gör att de inte vill av en in i samarbete med kommunen. Eftersom det finns tre föreningar finns dock även ett inslag konkurrens mellan dem. När kommunen 1989 inbjöd till en av diskussion att starta ett projekt med ett alternativ till institutionsvård, så om

valde de tre föreningarna att ingå redan i planeringsstadiet. De andra två

en av länkföreningama större och ville värna sin självständighet i förhållande var om till kommunen. I diskussionen fanns även Verdandi med, men föreningen kom

184 Socialtjänsten och frivilliga organisationen Västerås och Gällivare

i konflikt med kommunen om vilken inriktning och verksamhet skulle besom drivas institutionen och kom därför inte att delta i arbetet. Resultatet av diskussionen blev att Strömgården, invigdes 1990. Det är ett allaktivitetshus med olika typer av verksamhet för missbrukare. Under dagtid finns ett arbetslag 4-6 personer som arbetar inom kommunen bland annat som vaktmästarlag för barnomsorgen. Fritidsverksamheten för de missbrukare som bor institutionen sköts helt Länkarna, och ingen anställd personal av finns i huset efter klockan 17 och helgerna. Länkarna vill inte gå in i socialtjänstens arbete under dagtid utan sköter istället fritidsverksamheten. De ordnar till exempel utflykter, bingo och resor. När verksamheten visat sig fungera och ge bra resultat har även en av de andra länkföreningama anslutit sig.

Samarbetet beskrivs som väldigt konstruktivt och byggde på medveten

en

strategi från missbruksavdelningens chef. I sin ansökan bidrag för projektet

om till socialstyrelsen beskriver han gränserna för de anställda tjänstemännens arbete med missbrukama och visar på det utrymme som finns för insatser från

frivilliga organisationer på följande sätt:

Trots både förstående och engagerade yrkesarbetare kan socialtjänsten inte erbjuda den djupa och bestående gemenskap som inte minst sårbara människor behöver. Det är därför viktigt att socialtjänsten söker samarbete med

den informella omsorgens många företrädare, folkrörelser och andra ideellt

arbetande organisationer för att tillföra verksamheten kvaliteter, som annars

går förlorade gemenskap, ömsesidigt stöd. Samarbetet måste dock utfor-

mas utifrån medvetenheten om att den ideella organisationen eller mer mindre öppet ställer krav på att den erhåller stöd också solidariserar sig som med dess värderingar eller i alla fall accepterar att låta sig påverkas.

Avslutningsvis säger han generellt kommer det fördjupade samarbetet mellan socialtjänsten och ideella organisationer att leda till att fler arbetsuppgifter i förtroende kan skötas av de frivilliga organisationerna. Detta synsätt har kommit att prägla kommunens samarbete med Länkarna Strömgården. Socialtjänsten sköter dagverksamheten och Länkarna fritidsverksamheten, var och en med bibehållen integritet och respekt för den andres arbete och för de olikheter som finns.

Äldreomsorgen

Inom äldreomsorgen finns en organiserad samverkansform i kommunens pensionärsråd. Ett nystartat samarbetsprojekt inleddes ordföranden i de av en av lokala PRO-föreningarna. Han tog initiativ till ett försök med förebyggande hälsovård för pensionärer i kommunen nyligen kommit igång. Projektet som bygger på samarbete mellan kommun, landsting och pensionärsorganisationer. Socialförvaltningens huvudintresse var att aktivera grupper befolkningen av

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 185

som idag står utanför föreningslivet och förbättra dessa gruppers hälsosituation. Genom föreningslivet hoppas socialtjänsten nå grupper som särskilt behöver dessa aktiviteter. Hemtjänsten har även haft ett praktiskt samarbete med RIA för de mest utsatta alkoholmissbrukare som behöver hjälp och tillsyn i hemmet. De så kallade stödsamaritema hade en träffpunktslokal där man även hade dagverksamhet för missbrukare tillsammans med RIA.

Ungdomsverksamhet

I juni 1992 antog kommunfullmäktige ett ungdomspolitiskt handlingsprogram vars huvudsyfte var att förebygga missbruk och kriminalitet. Statistiken hade visat att Gällivare hade fler ungdomsbrottslingar än andra kommuner. En viktig inriktning i detta program har varit att arbeta med ungdomarna och medvetet verka via de organisationer som finns. Ett konkret resultat hittills är ett Ungdomens hus i centrala Gällivare, Stacken, som invigdes i juni 1992. Det är en gammal gymnastiksal som renoverats och som ska fungera som nattcafé och lokal för musik och teater för ungdomar över 16 år.

Sammanfattningsvis kan man säga att Gällivare många sätt liknar Västerås

när det gäller socialtjänstens kontakter och samarbete med frivilliga. Inom

missbruksvården har föreningarna funnits inom fält under relativt lång

samma tid, vilket gör det lättare att hitta samarbetsformer. Gällivare har fördelar som en liten kommun med större möjlighet att få överblick och tätare kontakter. Kanske kan man då lättare fånga upp och ta tillvara initiativ från frivilliga. Trots detta är det uppenbart att det behövs erfarenhetsutbyte och metodutveckling även här.

Föreningarnas syn på samarbetet med socialtjänsten

I vår undersökning av organisationerna och deras verksamhet som beskrivs i

kapitel 4 har det också ingått telefonintervjuer med samtliga lokala föreningar

som fått kommunala bidrag i Västerås och Gällivare. Det gör att vi kan tillfoga föreningarnas syn på kommunen till det material som hittills presenterats utifrån socialtjänstens perspektiv. Utöver det redan vet om anslagens omfattning kan vi även beskriva verksamhetens inriktning och föreningarnas syn de krav kommunen ställer. De föreningar i Gällivare kommun som fått bidrag är relativt få, men några tendenser och skillnader märks gentemot Västerås som återspeglar skillnaderna i kommunernas politik. Föreningarna i Gällivare uppger relativt samstämmigt att de måste göra vissa anpassningar för att få anslag från kommunen. Man märker också tydligt att kommunen har ökat sina krav och att bidragen för

186 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

flertalet föreningar har minskat. Endast en förening har fått mer bidrag och det

är en av länkföreningama som ingår i ett praktiskt samarbete med kommunen

Strömgården. Frivilliga samhällsarbetare i Gällivare har fått bidragen minskade så kraftigt att de funderar att lägga ner föreningen som organiserar kontaktmän och övervakare i kommunen. Trots dessa minskningar beskriver inte flertalet föreningar att kommunen har specifika krav eller särskild kontroll kopplad till bidragen utöver de generella bidragsreglema som gäller alla. I Västerås däremot finns tydliga skillnader mellan föreningarna i hur bidragen

fördelats. Det finns en något större variation i om man fått ökade eller minska-

de bidrag. Antalet föreningar som fått mera pengar är begränsat, men relativt

många ligger kvar på en oförändrad nivå och minskningen är inte lika generell

som i Gällivare. Det verkar dock som om bidragen minskat för fler föreningar 1993 än åren innan. En annan skillnad är att Västerås kommun har speciella krav och mer inslag av kontroll över hur bidragen används av föreningarna än Gällivare. Det sker genom ekonomisk redovisning och kontaktpersoner som följer verksamheten närmare. Alla föreningar har dock inte märkt av någon kontroll ännu, men har farhågor om detta inför framtiden. Från Västerås beskriver flera föreningar att kommunen vill göra avtal och föra över verksamhet föreningarna. ALRO beskriver hur de mer eller mind-

re påtvingats ett avtal efter att ha haft svårigheter att klara av den ekonomiska

redovisningen. Västerås motorsällskap VMS har känt sig tvingade att acceptera krav hur verksamheten ska utformas för att de ska få de anslag som behövs. Stora etablerade organisationer som Röda korset, Frälsningsarmén och länkorganisationen har inte samma erfarenheter av anpassning och kontroll.

Tendenser i två kommuner sammanfattning och

-

slutsatser

Trots de stora skillnader som finns mellan två kommuner som Västerås och Gällivare ändå förvånansvärt många kan man finna intressanta likheter. Det finns likheter både i utvecklingen av kommunernas politik och i kontakter med organisationer och personer som bedriver frivilligt socialt arbete. Den första slutsatsen vi kan dra är att synen på de sociala insatser som görs av frivilliga tycks ha blivit alltmer positiv. Det verkar råda en betydande politisk enighet i båda kommunerna om att frivilligt arbete bör stödjas och uppmuntras. Hos många har naturligtvis denna uppskattning funnits länge, men generellt så beskriver man i de två kommunerna en förändring i positiv riktning under de senaste åren. Enigheten i politiska åsikter har gjort det möjligt för politikerna att ompröva och förnya synen bidragsgivningen i de båda kommunerna. De allmänna bidrag förut till föreningar har i större utsträckning fått som gavs ge plats för riktade bidrag till socialt inriktade frivilliginsatser som är till nytta för kommunen.

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 187

Förändringen har hittills kanske främst tagit sig ideologiska uttryck hålmen ler gradvis på att tränga igenom i den politik eftersträvar och vill bedriva i man kommunerna. Det är en intressant tillfällighet inte kände till att både som Västerås och Gällivare har tradition frikostigt bidragsgivande till föreen av ningslivet. Utredningen i Gällivare beräknar att 67 kronor invånare och år per användes till detta under 1991 och motsvarande siffra i Västerås är ungefär 47 kronor. Vid intervjuerna med politiker har inte oenigheten stått i centrum, den men kommer ändå fram i vissa frågor. Ett exempel är hur långt ska i kraven man på föreningarnas direkta sociala insatser i frågan att föreningsbidrag. Ett om ge annat är värderingen av kommunens insatser jämfört med privata eller frivilliga insatser. Det innebär inte klart tagit ställning till det finns att man om

några fördelar med att olika verksamheter drivs i kommunal regi, vad som

behöver kompletteras eller vad som kan ersättas av privata företag eller frivilliga insatser. I Västerås är en avgörande förändring genomförd i och med den stora organisationsförändringen i riktning mot ett köp- och säljsystem där ökad konkurrens är ett viktigt inslag. Denna organisation öppnar dörren för typ av att privata, frivilliga eller andra entreprenörer ersätter de funktioner som socialtjänsten traditionellt haft. Ett intryck är att det finns behov politiska av

strategidiskussioner i samtliga partier när det gäller förhållningssätt till frivil-

liga sociala insatser. Ytterligare en likhet i de båda kommunerna är att bidragsgivandet länge skett

slentrianmässigt. Reglerna har varit givna, men målsättningen med bidragen

har varit oklar och uppföljning har inte ansetts viktig och ibland till och med setts som ett brott mot föreningarnas rätt till självständighet. En omprövning

har dock skett i Västerås, och frågan utreds och diskuteras i Gällivare. Ett skäl

till denna förändring är otvivelaktigt kommunernas försämrade ekonomi som gjort det nödvändigt att i detalj granska alla utgifter. I denna granskning har också föreningsbidragen hamnat under luppen, och krav insyn, uppföljning och kontroll har kommit fram i båda kommunerna. Samtidigt har börjat man se de uppenbara fördelar som finns med att ta tillvara människors engagemang och vilja att göra obetalda insatser. De förändringar man diskuterar och delvis genomfört har också flera likheter.

Båda kommunerna utreder förslag till klarare målsättningar med bidragen. Det

finns en inriktning mot att stödja direkta sociala insatser fungerar alsom som ternativ eller komplement till socialtjänstens egen verksamhet. Följden blir en ökning av de riktade bidragen bekostad av de generella. I båda kommunerna har man prioriterat ungdomsverksamhet, och de stora generella bidragen till pensionärsorganisationema har blivit omdiskuterade och ifrågasätta. Förslag till förändringar och nedskärningar har dock mött ett starkt motstånd.

188 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

Kontroll, kontakt och konflikt

Den ökade kontrollen bidragsansökningar och kraven uppföljning av hur av bidragen används för med sig många anledningar till kontakter mellan socialtjänsten och föreningarna. I de flesta fall är detta förstås en fördel. Bakom finns ett genuint intresse för att stödja socialt inriktad frivilligverksamhet. Ökade kontakter leder också till bättre ömsesidiga kunskaper och möjligheter till erfarenhetsutbyte. Än så länge kan dock att de ökade kontakterna man se oftast rör kontroll och uppföljning, och de för också med sig ett ökat antal konflikter. En grundkonflikt när det gäller såväl bidragsgivning som samarbete är att kommunens behov kontroll kolliderar med föreningens behov av självstänav

dighet. Denna konflikt påtalas och beskrivs alla politiker som något man till

av varje pris vill undvika, realiteten visar att de regler man inför faktiskt men ibland äventyrar föreningarnas möjligheter att utforma sin egen verksamhet. Flera exempel detta har redan beskrivits från både Västerås och Gällivare.

Konfliktema uppstår förstås bara i de fall föreningen är intresserad av att få bidrag till verksamheten, något ändå tycks gälla i de flesta fall. De som

som värnar stark autonomi och vill stå fria från kommunens inflytande i de om en här två kommunerna tycks främst vara klientorganisationer. Anonyma alkoholister är det tydligaste exemplet. De vill inte räknas som en förening och vägrar acceptera de formella regler som ställs upp för att man ska få föreningsbidrag. Baksidan kommunens rättmätiga krav insyn i hur bidragen används är av alltså att ökade krav och reglering bidragsgivandet kan riskera att ta död på av initiativlusten ute i kommunerna. De stora föreningarna har ofta en stark och nära koppling till de politiska organisationer är verksamma i socialnämnsom den. De har att handskas med såväl förvaltning som nämnder vilket en vana kan fördel jämfört med mindre och mer okända föreningar eller provara en jekt. Pensionärsorganisationemas kamp för att behålla sina bidrag är bra exempel detta.

Kontakt och samarbete

Samarbete förekommer oftast inom missbruksområdet i de båda kommunerna. Där har föreningarna funnits länge och det finns tradition respekt och en av insikt att kommunen och föreningarna fyller olika funktioner. Olika synsätt om arbetet visar sig tydligast mellan olika klientorganisationer och socialtjäns- Dessa föreningar har ofta markerad ideologisk intriktning där en ten. en mer stark självständighet avgörande del. är en Tjänstemän har erfarenheter av konkret samarbete säger att de har lättare som att arbeta ihop med religiösa föreningar för att dessa har ett klart intresse av att

Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare 189

lära sig och vill efterlikna de offentligt anställda. Klientorganisationerna vill sin egen väg och det leder oftare till konflikter. Samtidigt har klientorganisationema en svaghet i att dess medlemmar själva varit missbrukare och detta sätter

gränser för deras förmåga och beredskap till frivilliga insatser. I ett fall ledde

det till att föreningens julfest hölls i november. På julafton ville styrelsemedlemmarna vara med sina familjer och socialförvaltningens anställda fick fira jul med de hemlösa missbrukama. I studien av de båda kommunernas kontakter och försök till samarbete med frivilliga organisationer finns exempel strategiska val samarbete med förav delar för båda parter. Det finns också föreningar som väljer att in i ett samarbete som egentligen är tveksamt med hänsyn till dess ideologi blir men som en garanti för att föreningen ska överleva. Ett sådant exempel utgörs av en

länkförening i Gällivare som beslutade att driva allaktivitetshuset Strömgården

tillsammans med kommunen. I de försök som finns att utveckla ett samarbete finns också flera exempel på konflikter som kan uppstå mellan de anställda tjänstemännen och de frivilliga föreningsanslutna. En sådan konflikt rör frågan om man i huvudsak styrs av ett kunskapsperspektiv eller ett värderingsgrundat synsätt de sociala problem man tillsammans ska arbeta med. I Gällivare ville vid ett tillfälle starta ett man samarbete mellan kommunens missbruksvård och föreningarna för att driva ett allaktivitetshus. I de inledande diskussionerna ville en av föreningarna att man skulle kombinera insatserna för missbrukare med att samtidigt ha flyktingverksamhet i samma lokaler. De tjänstemän som var inblandade sade nej, med hänvisning till erfarenheter som finns av svårigheter med att blanda verksamheter för två utsatta grupper med så olikartad situation. Man ansåg att det fanns risk för att det skulle uppstå motsättningar mellan och leda till onödiga grupperna konflikter. Diskussionen blev intensiv, ingen ville ge sig och det slutade med

att föreningen hoppade av mer eller mindre uppmaning av kommunen som såg samarbetet som omöjligt.

De positiva exemplen är många och kan göras fler, men den viktigaste slutsatsen är kanske att ett lyckat samarbete måste bygga ömsesidig respekt och en tydliga villkor för båda parters arbete. Man kommer inte undan slutsatsen att kommunerna ofta sitter med den starkaste förhandlingspositionen och har en maktposition i förhållande till föreningarna i och med att de är anslagsgivare. Det finns en betydande risk, som stöds av utvecklingen i Danmark, att föreningarna uppoffrar sig och utplånar både sin ideologi och sig själva för att kommunen till mötes.

190 Socialtjänsten och frivilliga organisationer i Västerås och Gällivare

NOTER

En förteckning över intervjuade personer finns sist Bilaga i l kapitlet har vi ibland använt de förkortningar med vilka organisationerna vanligtvis betecknas. l Bilaga 2 kan den intresserade läsaren ta del av organisationemas fullständiga namn. 2Janerud, n 1980 och l980a. m 3s0U 1974:40. 4Socialtjänstprojektet uppföljning socialtjänstlagens genomförande i fyra kommuner i var en av landet. Studien gjordes av forskare vid Socialhögskolan i Stockholm under ledning av professor Ulla Pettersson. 5Sundh 1984 ösou 1986:19. 7Linton 1992. 8Från 1993 sammanfördes alla bidrag för direkta sociala insatser till individ- och familjenämnden. Länkarna och Röda korset hörde tidigare till kommunstyrelsen. Sammanställningen för 1991 och 1992 är troligtvis i underkant. Uppgifterna omfattar dels bidrag som beslutas av individ- och familjenämnd respektive äldreoch handikappnämnd dels ingår särskilda bidrag till vissa organisationer kommunstyrelsen före 1993 beslutade. Här ingår bl a Röda korset och Länkarna.

9Bidragen för 1990 omfattar både verksamhetsbidrag och lokalbidrag sammantaget. För senare

är det endast verksamhetsbidrag som redovisas.

Lista med referenslitteratur för Kapitel 6 och 7 finns efter noter i Kapitel

Att försöka förverkliga ide 191

en

Att försöka

förverkliga

en idé

Tre exempel på frivillig verksamhet och

samarbete mellan frivilliga organisationer

och den kommunala socialtjänsten

Kerstin Isaksson

Syftet med de tre exemplen i detta avsnitt är att beskriva hur ett frivilligt socialt arbete kan växa fram och utvecklas. Vi vill också projektens perspektiv ur

visa hur socialtjänsten bemöter frivilliga initiativ, vilken kontakt får och

man

om det finns förutsättningar och möjligheter att samarbeta.

Exemplen är inte valda enligt några statistiska urvalsprinciper och kan alltså inte sägas vara representativa. De har valts för att typiska i den meningen vara att de rör centrala områden för socialtjänstens arbete och samtidigt områden där det är vanligt med frivilliga insatser. Det första exemplet utgörs av projektet Susebogästerna i Upplands Väsby och rör frivilligt arbete med missbrukare. Det har kritik och oppositition mot kommunens socialtjänst som grundtema och motiv för sin uppkomst. Detta har

projektet gemensamt med många andra projekt rör de allra

som mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Projektet kan avantgardeverksamhet i ses som en den meningen att projektledaren ville visa fram de utsatta missbrukamas livssituation för politiker och andra. Det fanns inga ambitioner att ersätta social-

tjänstens verksamhet eller bedriva något nykterhetsarbete. Huvudskälet till

att projektet behövdes var att ansåg att missbrukarna hade gjorts osynliga och man

att man ville påvisa brister i de insatser gjordes för dem i kommunen.

som

Detta och liknande projekt bygger också ofta ett avståndstagande och

en kritik av socialtjänsten inte förstår missbrukamas livsvillkor och behov. som Denna typ av frivilliga insatser är särskilt vanliga bland utsätts för grupper som

tvångsingripanden från samhällets sida. En stark självständighet och ett behov

av att vara fristående är därför något typiskt för många frivilliga insatser inom detta fält. Det är därför särskilt intressant att iaktta kontakten och försöken till samarbete med socialtjänsten just mot bakgrund den kritiska inriktningen av och det stora behovet olika typer insatser för dessa av av grupper. Det andra exemplet visar verksamhet vänder sig till ungdomar är en som som i riskzonen för kriminalitet och andra sociala problem. Den bedrivs av Västerås motorsällskap, idrottsförening gett utrymme för socialt en som ett arbete med unga värstingar. Denna verksamhet kan kommunens perspekur tiv ses som ett komplement i den meningen att föreningen erbjuder verksamhet

som socialtjänsten inte har kompetens för. Ur ungdomarnas perspektiv kan

192 Att försöka förverkliga en idé

verksamheten ett alternativ till andra insatser som kommunen kan man se som erbjuda. Projektet har vuxit fram i diskussioner med socialtjänsten, som inledningsvis inbjudit till samarbete. Den fortsatta utvecklingen visar några av-

görande svårigheter i fråga vilka krav man kan ställa på anpassning och

om integration. Det tredje och sista exemplet, som vill spegla frivilliga insatser i samarbete med socialtjänsten, är från äldreomsorgen och beskriver projektet Gentjänsten

i Lidingö kommun. Det bygger att pensionärer går in för att komplettera hemtjänstens insatser och hjälpa varandra. Vi har funnit många frivilliga ini-

tiativ inom äldreomsorgen har mål att vara ett komplement till äldresom som i kommunerna. Det tycks 1990-talets utvecklingstendenomsorgen vara en av Det exempel vi valt är inte typiskt utan snarare ovanligt och i viss mån ser.

kontroversiellt. Det har varit föremål för publicitet och diskussion under lång

tid och det kan därför intressant att presentera det lite mer utförligt. vara Samtliga projekt har sin grund i entusiastiska och drivande personer, eldsjälar och pionjärer har ett så starkt för andra människor som engagemang de lyckas samla andra och övertyga dem vikten av att göra insatser utatt om ifrån dessa idéer. Här beskrivs både hur dessa eldsjälar och deras arbete tas tillvara och uppmuntras, också hur de ibland möter brist på förståelse men en från socialtjänsten.

en människor kämpar Suseboprojektet grupp som

mot alkohol och narkotika

I Upplands Väsby några mil Stockholm finns en park i närheten av

norr om

Suseboparken. Liksom i många andra svenska samhällen

centrum med namnet är parkens besökare ofta missbrukare alkohol eller narkotika, det så kallade av

A-laget.1

I augusti 1989 blev missbrukama i parken kontaktade fotograf, som av en bodde i kommunen. Han hade sett gänget i parken och upprörts över deras

öden. Nu ville han starta ett projekt och arbeta tillsammans med dem för att

lyfta fram dem och människor och göra deras röster hörda. I en som personer projektansökan till ABF formulerade han sina avsikter följande sätt:

... hjälpa dem att skapa ett medvetande om sin egen situation och söka eflivshopp med utgångspunkt i dem själva. Vidare skapa en medvetenter ett het i det omgivande samhället deras existens som personer med fulla om rättigheter och bryta deras situation syndabockar och samhällets som skräp.

Metoder för detta skulle att med hjälp fotografier och intervjuer dokuvara av missbrukarna och deras liv i och omkring parken. Fotograferandet och mentera

Att försöka förverkliga idé 193

en

de efterföljande diskussionerna om bilderna skulle ge missbrukarna möjlighet att bygga upp sin egen historia och beskriva problemen ur sin egen synvinkel. Projektet inleddes när initiativtagaren började fotografera missbrukarna i parken. Han hade visst stöd av och samarbete med ABF som såg det som en ovanlig idé, värd att testa. ABF ställde upp med lokal och bjöd på kaffe och

smörgås. Tillsammans med Verdandi hjälpte ABF Susebogruppen att söka

anslag för att kunna genomföra ett kulturprojekt med det syfte som beskrevs ovan. Ansökan skickades till ABF i länet, till kommunen, LOs socialpolitiska enhet, med flera. Gruppen fick också bidrag, huvudsakligen från ABF, och arbetet med fotografier och diskussioner kring dessa kunde fortsätta under ledfotografen. ning av År 1990 inleddes med antal studiecirklar i ABFs regi. Projektet lyckades ett engagera hela 27 personer, som i varierande utsträckning deltog i olika kurser, allt från målningskurser till diskussionsgrupper om nedvärderande levnadsförhållnaden. Gruppen bestod av fem kvinnor och resten män, de flesta 35-40 år. Alla var alkohol- ocheller narkotikamissbrukare och hade mer eller mindre ofta vistats i Suseboparken. De flesta, men inte alla, var kända hos sociala myndigheter och polis. Den dåvarande socialchefen i Upplands Väsby berättar att socialförvaltningen först ryktesvägen fick kännedom om projektet genom kontakter med andra organisationer. Under denna period hade socialförvaltningen regelbundna träffar varje månad med flera frivilliga organisationer i kommunen. Vid en av träf-

farna berättade någon om en fotograf som fotograferade missbrukarna i parken.

Under studiecirkelverksamheten kom en av männen med en idé om att gruppen skulle göra en bussresa tillsammans till hans hemort i Norrbotten. Totalt anmälde sig 29 personer från alla studiecirklama, och 17 av dem kom iväg. De sökte bidrag till från kommunen. Detta under försommaren och resan var gruppen fick avslag sin ansökan med hänvisning till att kommunens anslag till föreningsverksamhet slut för detta år. Även denna gång blev det slutligen var ABF som bidrog med pengar.

Resan pågick i nio dagar. Den beskrivs av många deltagare som en vändpunkt

för gruppen. Ett resultat av diskussionerna under resan var att man beslutade att bjuda in en rad politiker och tjänstemän till ett möte för att presentera Susebogruppen och berätta om deltagarnas livssituation. Man bjöd tjänstemän från socialförvaltningen, hyresgästföreningen, bostadsförmedlingen och arbetsförmedlingen. Det blev en utfrågning av de ansvariga, som filmades av fotografen och som fick en hel del uppmärksamhet i lokala tidningar och TV. Tjänstemän från socialförvaltningen beskriver det som ett bra möte även om det var svårt att ställas mot väggen inför publiken.

7 H-IUÖX

194 Att försöka förverkliga en ide

Utveckling också konflikter

men

En ny ansökan om projektbidrag och om en egen lokal för Susebogästema skickades till kommunen. Socialförvaltningen inbjöd då projektgruppen till en

diskussion och tog upp frågan om ett eventuellt samarbete. Socialchefen be-

skriver att kontakterna med projektledaren hela tiden varit konfliktfyllda. Han säger sig ha förstått att det var en ovanlig person och en eldsjäl med speciella talanger. Samtidigt beskriver han att det var närmast omöjligt att komma till tals med projektledaren och att han var aggressiv och arrogant.

Projektet byggde på ett synsätt som bestod i att man såg grundläggande

en motsättning mellan gruppen och socialförvaltningen. I projektet skulle missbrukarna mobiliseras för att tillsammans kämpa mot det motstånd man mötte från olika myndigheter. Genom att kämpa tillsammans kunde de få en bättre

självkänsla. Projektledaren ansåg att han hela tiden inbjudit till samarbete med socialförvaltningen. Det långdragna motstånd man mötte från förvaltningen

fick negativa följder för projektet enligt hans det. sätt att se Redan det första mötet ledde alltså till en tydlig konflikt mellan fotografen och socialförvaltningens ledning. Mötet resulterade ändå i en del bra kontakter med de missbrukare som deltog. För att gruppen skulle få bidrag ställde kommunen som krav att gruppen skulle bilda en förening. Detta skedde i mars 1991 och samma månad fick den en lokal i kommunen. Under våren arbetade gruppen med att göra utställning bestående fotoen av grafier, tagna av den professionelle fotografen, men också av bilder, teckningar och dikter av Susebogästema själva. Syftet var att dokumentera deras liv. Gruppen fick problem med att hitta en lokal för utställningen i Upplands Väsby och det hela slutade med att de hyrde ett cirkustält ställdes som upp utanför en skola i centrum. Det blev en välbesökt utställning hel som gav en del uppmärksamhet till gruppen och deras situation. Under sommaren visades också utställningen i Kungsträdgården i Stockholm. I juni beviljades gruppen bidrag från kommunen för hela året, bland annat till fortsatt utbildning i studiecirklar, studiebesök för gruppen och arvode till projektledaren. Föreningen fick också bidrag gick till ABF för att i efterhand som täcka kostnaderna i samband med semesterresan. Föreningen Susebogästema hade en livaktig verksamhet under hösten. De

bildade ett arbetskollektiv som fick ett tiotal uppdrag bland annat med målning

och trädgårdsskötsel. Två medlemmar informerade på skolor om alkohol och narkotika. Servering av ärtsoppa torsdagarna ordnades tillsammans med en lokal församling av Svenska kyrkan. Gruppen planerade en bok om sig själva och man hade styrelsemöten varje vecka. Eftersom flera i gruppen var bostadslösa började dessa använda lokalen för

övernattning under hösten och vintern. Polisen fick några anmälningar om att

det fanns narkotika och stöldgods i lokalen, vilket ledde till att socialförvaltningen inbjöd Susebogästema till ett möte för att diskutera hur lokalen skulle användas. Där beslutades att inga droger fick förekomma i lokalen och att den

Att försöka förverkliga en idé 195

inte fick användas för övernattning. När övemattningarna trots detta fortsatte beslutade socialchefen att stänga lokalen i 1992. mars Stängningen ledde till flera aktioner från föreningens sida. Flygblad sattes

upp i trappuppgångarna med texten Vi flyttar till din trappuppgång och med

information om de bostadslösa i gruppen och kommunens beslut om att stänga deras lokal. Susebogästema ordnade ett möte i centrum med syfte att få stöd för att behålla lokalen och påskynda en lösning av de bostadslösas problem. Kommunen bestämde att en utvärdering av projektet skulle göras innan man beslutade om fortsatta bidrag. Rapporten diskuterades ett sammanträde i socialnämnden i början av juni 1992. Vid den tidpunkten föreningen i var upplösning och något bidrag beviljades inte för Susebogästemas fortsatta verksamhet.

Konflikter och splittring

Efter en tid kom det också till en spricka inom Susebogästernas förening som

berodde på att vissa fann det svårt att samarbeta med projektledaren. Denna

spricka uppstod efter problemen med lokalen och kommunens beslut att stänga den. Avhopparna bildade en egen förening och fick tillgång till kommunens

träfflokal en gemensam lokal som de frivilliga organisationerna kunde utnytt-

ja. Den nya gruppens diskussioner ledde bland annat till att några de före av detta Susebogästema vände sig till narkotikasektionen i socialförvaltningen med önskemål om hjälp. De ville fortsätta utifrån de lärdomar de tidigare gjort tillsammans, framförallt i det gemensamma arbetet med utställningen. De ville nu ha hjälp med att få arbete och att ordna bostad. Resultatet blev öppen en dagverksamhet för missbrukarna i kommunens regi. De skulle arbeta i Upplands Väsby och kommunen skulle ordna platser på natthärbärge i Stockholms kommun. Den verksamhet som startade då finns fortfarande kvar.

Missbrukama arbetar med trädgårdsarbete i ett växthus, också fått

som ge namn till den nuvarande verksamheten. Arbetsledare är en av de tidigare Susebogästema. Det framstår som helt klart att projektet hade en positiv effekt för många av de inblandade missbmkama. En annan följd av Susebogästernas förening har blivit att flera av missbrukarna sökt sig till kommunens behandlingsverksamhet. Den ursprungliga föreningen upphörde gradvis under våren 1992 sedan gruppen börjat splittras. Projektledaren kände sig missförstådd och motarbetad av kommunen när han inte fick fortsatta bidrag till sin verksamhet och drog sig så småningom helt bort från missbruksgänget.

196 Att försöka förverkliga idé

en

Slutsatser

Susebogästernas förening är ett bra exempel frivilliga insatser som startas en entusiastisk eldsjäl. I detta fall lyckades denne eldsjäl mobilisera och av samla ett stort gäng missbrukare. Genom att dokumentera deras liv gav han dem en möjlighet att bryta en destruktiv livssituation. De kom att fungera som en sammanhållen grupp gentemot politiker och tjänstemän och fick kraft att ställa krav att bli synliga och att få vissa rättigheter tillgodosedda. I utvärderingen intervjuas medlemmar och flera bekräftar att de fått bättre självförtroende genom arbetet i projektet. När fotografen kontaktade dem i parken visste de inte ens varandras namn. Ur socialtjänstens perspektiv är det också ett exempel samarbete även om kontakterna under lång tid mest kom att bli konfliktfyllda och ibland till och med hotfulla. Det verkar ändå som om åtminstone vissa i socialförvaltningen sett och förstått värdet av projektet och föreningen Susebogästema. Socialtjänsten har bidragit ekonomiskt med en lokal och funnits tillhands för att till-

mötesgå behovet av behandling för missbruket. Det fanns emellertid olika

åsikter i kommunen hur man skulle se projektet och socialtjänstens roll. om

Vissa ansåg att projektet skull ses som en förening bland andra och socialför-

valtningen skulle därför inte lägga sig i verksamheten utan endast ge bidrag till den. Andra ansåg att det fanns speciella skäl som motiverade extra stöd och insatser från socialtjänsten. Diskussionerna inom förvaltningen fördröjde sannolikt handläggningen. Det ledde också till Önskemål om en utvärdering innan man fattade beslut. Det kan finnas anledning att fundera över hur projektet skulle ha utvecklats om socialförvaltningen tidigt visat en större respekt för det

initiativ som tagits av fotografen och haft en mindre byråkratisk handläggning.

Den dagverksamhet som nu uppstått och Övertagits av kommunen kom till stånd eftersom att några av deltagarna i projektet själva föreslog en fortsättning och tog kontakt med kommunen. I det läget kunde socialtjänsten ställa resurser till förfogande och ta vara missbrukamas initiativ. Resultatet blev i huvudsak bra, mycket tack vare missbrukarna själva och det förarbete som gjorts inom projektet. När projektet hade upphört i sin ursprungliga form var det möjligen lättare för politiker och tjänstemän inom socialtjänsten vilka inatt se satser socialtjänsten kunde bidra med och hur verksamheten skulle styras.

Att försöka förverkliga en idé 197

Bjurhovda motorprojekt bilsport som instrument

för socialt arbete

I ett bostadsområde i Västerås startade socialförvaltningen en mopedklubb för

ungdomar Ungdomarna var snart intresserade av att göra något mer av verk-

samheten. De hade en idé om att bygga en cross-cart en go-cart för motor-

crossbana, alltså ett ganska avancerat och svårt projekt. De tog då kontakt med en bilmekaniker med egen verkstad. Bilmekanikem hade tidigare varit tävlingsförare och socialförvaltningen kände till honom genom att han tidigare haft fosterbam.

Bilmekanikem åtog sig uppgiften att bygga bilen sin fritid trots att han såg

svårigheter med tid och kostnader. Han försökte övertala ungdomarna att ge sig ett enklare och billigare projekt än att bygga en racerbil, men beslutet var

redan fattat och gick inte att ändra. Ett problem var att det inte fanns några

till verksamheten, utan ungdomarna fick själva på olika sätt försöka få pengar in pengar till de relativt dyra bildelama. Bilbyggandet pågick i flera år eftersom det tog tid att arbeta ihop pengar, beställa delar från den enda firma i Sverige som tillhandahöll sådana specialdelar

och bygga bilen. Gruppen träffades ungefär en gång i veckan. Motivationen

varierade, men några i gruppen var ihärdiga och man lyckades så småningom

komma så långt att själva bilen var klar och endast motorn fattades. En ny motor skulle kosta 17 000 kronor och det orsakade då ett ofrivilligt uppehåll i

arbetet. Under denna period tog projektledaren med sig ungdomarna till den motorklubb där han var aktiv för att låta dem prova på folkrace. Han hade en idé om att denna inom motorsporten kunde passa ungdomarna eftersom bilarna gren endast körs på bana och åldersgränsen för att träna och tävla är 15 år. Det är också en av de relativt billiga grenarna inom motorsporten eftersom bilarna byggs begagnade delar och enligt reglerna ska bjudas ut till försäljning efter av

tävlingarna för 3 500 kronor. Projektledaren fick låna några bilar och höll en

licenskurs för ungdomarna och efter det var det ingen som intresserade sig för racerbilen längre. Det blev folkrace för hela slanten. Under bilbyggandet hade socialförvaltningens tjänstemän fått en mer tillbakadragen roll, men de fanns fortfarande med i bakgrunden och hade inga invändningar mot den utveckling av gruppens intresse som nu följde. Nu började motorintresset fungera det sätt som projektledaren hade tänkt sig för ungdomarna. En kväll i veckan räckte inte, det blev flera kvällar och helger också. Det 6-7 stycken som blev heltända det och började välja var bort annat för att träna och tävla. en massa Eftersom arbetet med ungdomarna blev alltmer tidskrävande började projektledaren tillsammans med Västerås motorklubb diskutera former för ersättning

198 Att försöka förverkliga idé

en

så att han skulle kunna ha verksamheten med ungdomarna som ett arbete. Den enda möjligheten var att motorklubben anställde honom och att kommunen skulle med kostnaderna för lönen. Villkoret för detta var att socialtjänsten skulle kunna remittera sju ungdomar mellan 15 och 18 år till verksamheten. Det skulle vara ungdomar som var aktuella hos socialtjänsten på grund av att de tagits av polisen för fylleri, vandalism eller liknande. Dessutom skulle de av socialtjänsten bedömas vara i riskzonen för en fortsatt negativ utveckling. Detta var 1990 och då startade formellt arbetet med Bjurhovda motorprojekt, vilket blev det officiella namnet verksamheten eftersom Bjurhovda var den stadsdel i Västerås där de flesta problemungdomama bodde. De krav man ställer ungdomar som vill delta i Bjurhovda motorprojekt är att de ska sköta skola eller arbete. Det innebär att den mesta av verksamheten ligger kvällar och helger. Ibland inför speciella arrangemang uppgår arbetstiden till 80 snarare än 40 timmar. Projektledaren säger själv om arbetets omfattning: För att driva en sån här verksamhet kan man inte jobba schemalagt. Det blir för det mesta en hiskelig massa tid icke-ordinarie arbetstid.

Nuvarande verksamhet

En viktig målsättning för verksamheten är att alla som deltar i projektet ska få

tillgång till en bil att träna och tävla med. Bilarna byggs upp av gamla bildelar

som köps så billigt som möjligt eller av vad man kan få gratis på bilskroten. Trots att det är en billig gren inom motorssporten, så kostar det ändå en hel del pengar med de bildelar som behövs, med transporter till träning och tävling och med den verkstad som man driver. De egna bilarna finansieras genom en hyrbilsverksamhet som innebär att man bygger tävlingsbilar som företag eller andra intresserade kan hyra inför en tävling. Man kan också ordna en tävling för en grupp intresserade och då sköta alla arrangemang och även ordna kaffe eller mat i klubbhuset intill motorbanan. Under 1992 hade gruppen tolv kompletta bilar för uthyrning. Verksamheten har varit mycket populär och man har vid 210 tillfällen hyrt ut bilar till förare från olika företag. Förutom folkracebilar har man byggt en snygg Saab 99 Cabriolet av delar från skrotupplag. Gruppen har även arbetat med förbättringar och runtom banan för att göra tävlingsförhållandena bättre för klubben. De ansvarade för träningen banan under 38 lördagar under 1992. I årsberättelsen för 1992 berättar man vidare att gruppen arbetat 180 kvällar i verkstaden förutom att några ungdomar arbetat dubbla skift under sommarlovet, vardag som helg. Arrangerandet av klubbmästerskapet i folkrace är en stor uppgift för gruppen. Alla ska delta på lika villkor och av det skälet finns regler för vilka däck man får använda. Däckens kvalitet ska vara så dålig att man kan få dem nästan gratis, vilket leder till att andra skillnader i bilarnas kvalitet och utrustning får mindre betydelse. Ungdomarna som inte har råd med dyr utrustning kan då ha

Att försöka förverkliga idé 199

en

en chans att tävla mot mer erfarna förare. Projektet är en liten del i motorklubbens totala verksamhet och ses inte alltid med blida ögon från andra medlemmar. Projektet har tolv medlemmar och hela motorklubben drygt 1 200. Det är ingen självklarhet för alla medlemmar att hjälpa Västerås värstingar och speciellt inte om det för med sig kostnader för klubben. Ungdomarna som ingår i projektet ska delta i all verksamhet. Det är ett villkor för att man ska få tillgång till en bil att träna och tävla med. Det innebär att alla måste arbeta många timmar i verkstan för att få hyrbilsverksamheten att fungera och för att bygga och reparera egna bilar. Körningen är förstås den stora moroten för allt detta arbete. Någon gång har man använt sig av körförbud under en månad som bestraffning när någon misskött sig eller tagits av polisen. Arbetet i verkstan måste man dock fortsätta sköta under denna tid. Det har visat sig ge mycket bra resultat. För att hyrbilsverksamheten ska fungera krävs att man tillhandahåller ett relativt stort antal bilar och gruppen får därför inte bli för liten. Då blir arbetsbelastningen på ungdomarna för hög och motivationen sjunker. De som kommer från socialtjänsten har sociala problem som gjort att de har tagits av polis eller annat sätt blivit aktuella hos socialtjänstens ungdomsgrupp. Det har visat sig vara en bra satsning att låta ungdomarna syssla med motorsport. Det finns ingen dokumenterad utvärdering, men enligt projektledaren är det få som man misslyckats med. De ungdomar som väljs ut är förstås speciella och visar stort intresse från början. Det krävs en helhjärtad satsning nästan all ledig tid från dem som tas med. Det finns naturlig avgång när av en killarna rycker in för militärtjänstgöring.

Kontakter och samarbete med socialtjänsten

Bjurhovda motorprojekt har vuxit fram och utvecklats i ett nära samarbete med socialtjänsten i Västerås. Kontakten har dock periodvis varit mycket konfliktfylld. Det största problemet har varit finansieringen av projektledarens arbete när arbetet med ungdomarna kom att bli alltmer tidskrävande. Projektet har fått mycket beröm och uppskattning såväl från politiker tjänstemmän på olika som nivåer. Därför är det en aning förvånande att höra om de hårda förhandlingar som tycks ha förekommit varje år för att projektet skulle foitleva. På sikt är denna situation ohållbar såväl för projektledaren personligen som för Västerås motorsällskap som fungerat som buffert. Både politiker och tjänstemän talar om att man borde hitta en annan ekonomisk lösning på projektets ekonomi, men resultatet av dessa diskussioner är långt ifrån klart. Den uppgörelse som finns för närvarande är att projektledaren ska vara anställd av motorklubben men att kommunen ska täcka alla kostnader för lönen. Under de första åren skedde det genom en kombination av olika föreningsbidrag och riktade bidrag. För 1993 har detta förenklats något så att hela summan

200 Att försöka förverkliga en ide

tas från individ- och familjenämndens föreningsbidrag. Motorklubben har haft stora problem dels med att pengarna betalas ut med viss fördröjning, dels med att beslutet utbetalningen varje år behövt omprövas. Klubben får därför om ligga ute med i avvaktan beslut och betalning, vilket inte är populärt. pengar Som ett led i de senaste förhandlingarna inbjöd klubben och föräldrarna till ungdomarna till ett möte för tjänstemän och politiker för att försöka få en mer varaktig lösning projektets ekonomi. Det förekom också artiklar och insän-

dare i lokalpressen. Ska Bjurhovdas värstingar skickas ut på gatan igen löd

rubrik. Resultatet av förhandlingarna enligt projektledaren var att han fick en sänka sin lön för att få igenom ett beslut. Socialförvaltningen hade också flera krav på verksamhetens uppläggning. Ett var att de ville ha en kontinuerlig nya

skriftlig månadsrapport om utvecklingen för var och en av de sju ungdomar

de remitterat till projektet. Ett annat krav var, enligt motorklubben, att som varje månad skulle ordna ett stormöte med diskussioner av olika teman man som tjänstemännen bestämde. Nu är alltså ekonomin ordnad för 1993 men alla oroar sig redan för fortsättningen. Om det inte går att ordna en mer permanent lösning är det tveksamt om verksamheten kan fortsätta. Det är både klubbmästaren för projektet och projektledaren eniga om. Någon brist andra arbeten är det inte. Under tidningsdebatten i höstas fick han flera erbjudanden om jobb andra ungdomsverksamheter, behandlingshem och liknande. Helst vill han dock jobba kvar. När det finns en verksamhet som fungerar så bra känns det tokigt att tvingas sluta.

Det känns också som ett svek mot de ungdomar som nu är inne i projektet.

Ekonomin har alltså varit den stora stötestenen. När det gäller remittering och diskussion ungdomarna har man, enligt projektledaren, lyckats komma om överens och finna lösningar som passar alla. I början blev det problem när so-

cialförvaltningen inte remitterade så många behövdes för att hålla verk-

som samheten igång. Det löste sig så att socialtjänsten har sju platser till sitt förfogande och att projektledaren själv får avgöra om han vill ta in andra ungdomar

utan sociala problem för att fylla i gruppen. För närvarande ingår tolv

stycken. Intagningen av vanliga ungdomar, som alltså inte hiar sociala problem, har gjort att man även lyckats engagera några föräldrar, vilket ses som en fördel för alla. Det finns kontaktman från socialtjänsten som man från projektets sida peen riodvis varit mycket kritisk emot. Ett framsteg är dock att man fått tillgång till handledare att diskutera socialpedagogiska problem med. Nu fungerar det en hela enligt motorklubben rätt bra. Den enda undran som kvarstår från klubbens sida är varför den ansvarige tjänstemannen ännu inte, trots uppmaningar,

kommit ut till motorbanan någon lördag då träning och tävling pågår som bäst.

Att försöka förverkliga en ide 201

Vad kommer att hända med Bjurhovdas värstingar

De flesta som fått kontakt med den verksamhet som projektledaren bedriver inom motorklubben, anser nog att det är ett imponerande pionjärarbete. Det tycks också finnas enighet om att kommunen ska stödja och uppmuntra en verksamheten. De ideal kommunen säger sig sträva efter i kontakten med frivilliga och föreningar som gör sociala insatser återspeglas inte i den realitet som motorklubben konfronterats med. Motorklubben tycker att man mötts av en bristande förståelse för det frivilliga arbete, det engagemang och den tidsmässiga satsning som krävts för att man klubben ska kunna ställa upp för

ungdomarna och uppnå positiva resultat. Denna brist förståelse tycker man

visar sig i hur kommunens tjänstemän och politiker behandlat klubben och projektledaren i diskussionerna om projektet. Det gäller framförallt i samtalen om den ekonomiska ersättningen men även i det allmänna bemötandet som till exempel att tjänstemännen hävdar att det inte går att ändra på betalningsreglema och tvingar motorklubben att betala ut stora summor i förskott under långa perioder i avvaktan på den utlovade ersättningen. Både politiker och tjänstemän poängterar vikten av att föreningar får behålla sin integritet och att detta ska sätta gränser för vilka krav man kan ställa i ett samarbete. Deras handlande tyder emellertid att de är oklara över hur idealen ska förverkligas i praktiken i samarbetet med frivilliga krafter.

Gentjänsten i Brevik ett komplement till hemtjän-

-

sten

Det tredje exemplet på samarbete mellan den kommunala socialtjänsten och

frivilliga krafter som velat visa kallas för Gentjänsten och verkar i Lidingö kommun. Flera skäl talar för att det är ett bra exempel i detta sammanhang. Det rör sig om äldreomsorg ett område där många sett behovet av insatser utöver de hemtjänsten gör. Det finns många initiativ och försök från hela landet att finna former för att komplettera hemtjänstens insatser. Den grupp som kallar sig Gentjänsten bygger en ovanlig idé, som gjort att de blivit föremål för både intresse och kritik. Grundtanken är ett försök att återgälda tjänster man gör varandra med en gentjänst, genom att hjälparen har rätt att få hjälp tillbaka vid behov egen

Bakgrund

Under slutet av 1980-talet startade i USA en verksamhet som kallades för Service Credit och som senare döptes om till Time Dollar. Det är ett socialt omsorgssystem och ett sätt att organisera frivilligt arbete som bygger en

202 Att försöka förverkliga en idé

mycket enkel och urgammal idé om tjänster och gentjänster. initiativtagare är juridikprofessom Edgar Kahn som beskrivit idén och hur olika grupper praktiskt arbetat med den i bok med samma namn: Service Credit. Likartade en försök finns också i Japan och även i Danmark. Främst har det varit en verksamhet för äldre, eftersom det är en grupp med relativt stort behov av hjälp, exempel finns också engagerat människor i alla åldrar. men grupper som

Idén är helt enkelt att varje person som gör någon en tjänst har rätt att få hjälp

för del. Verksamhetens kärna är tidsbank som registrerar den tid en egen en hjälper någon annan, När man själv behöver hjälp har man rätt att få person motsvarande tid tillbaka. Det är ett system som vill organisera god grann-

skapshjälp också givaren belöning

och som ger Dessa idéer introducerades i Sverige i slutet av 1980-talet av professor Hans Berglind och socionom Siv Harriman. De tyckte båda att något liknande borde kunna prövas i Sverige. Det gällde framförallt mot bakgrund av att behovet av hjälp för de äldre i samhället ökade alltmer, samtidigt kostnaderna måste som minska. I Lidingö utanför Stockholm fanns en livaktig pensionärsverksamhet som bland annat hade lett fram till en undersökning av de äldres situation i kommunen. När det gäller undersökningen som helhet vill hänvisa till rapporten Vad vill pensionärerna i Lidingö 5 Undersökningen är i sig ett exempel frivilligt arbete bland pensionärer. Initiativet togs av en pensionär, Sune Sohlberg, och intervjuerna utfördes av pensionärer från pensionärsorganisationema PRO och SPF. I undersökningen

fanns frågor som rörde pensionärernas behov av hjälp och i vilken utsträckning

de fick den hjälp de behövde. Lidingö är ingen typisk svensk kommun. Andelen personer med högre utbildning är större än i många andra kommuner och ungefär en femtedel av pensionärerna är akademiker. Andelen personer som har arbetaryrken är däremot

låg, ca 18 %. Närmare en tredjedel bor i villa, eller radhus, en boendeform som

dock avtar med stigande ålder. Endast någon procent bor ålderdoms- eller pensionärshem, medan ungefär 12 % bor i servicehus eller servicelägenhet, en boendeform är speciellt vanlig i åldrarna över 80 år. som

Intresset för pensionärsmedverkan

Några frågor i undersökningen berörde pensionärernas behov av hjälp som komplement till hemtjänstens insatser. Det var ett antal frågor som rörde i vilken utsträckning de själva behövde kompletterande hjälp och om de kunde tänka sig att själva hjälpa någon annan. Resultaten framgår av figur 1 visar att det finns en större andel som kan som tänka sig att hjälpa andra, framförallt när det gäller sådant som att göra ären

Att försöka förverkliga idé 203

en

den, bistå med läshjälp eller ledsagarhjälp. En närmare analys visar att efter-

frågan framförallt kommer från de allra äldsta medan de som är beredda att

hjälpa är de yngre pensionärerna.

Figur Behov av hjälp och önskan att hjälpa

Tvätt Trädgårdsskötsel Snöskottning Hjälpbehov Småreparationer E] vin hjälpa

Post-o-bankär.

Läshjälp

Ledsagarhjälp

Hårtvätt

Handla H . I I I l I - 0 10 20 30 40

Procent

När det gäller kontaktbetonade insatser så finns ett ännu mer markerat överskott vill hjälp jämfört med de vill ta emot hjälp. Även av personer som ge som här visar det sig att behovet av hjälp stiger med ökad ålder. I den äldsta gruppen över 85 år är det 15 procent bland männen och 21 procent av kvinnorna som uppger att de behöver hjälp av detta slag. När det gällde att få ersättning för hjälpen visar undersökningen vidare att endast ett litet fåtal var intresserade av ersättning i pengar. De flesta kunde

tänka sig att hjälpa andra utan att få någon ersättning alls, men en betydande

andel 39 % var intresserade av att få tillbaka hjälp för egen del vid behov som en ersättning för en egen insats.

204 Att försöka förverkliga en idé

En svensk modell

Med stöd i resultaten från intervjuundersökningen gjordes ett försök att skissera en modell som skulle passa för svenska förhållanden och speciellt då i Brevik, ett nytt bostadsområde i Lidingö där det fanns idéer om att Gentjänsten skulle prövas. Förslaget utformades av en projektgrupp bestående av Hans Berglind, Siv Harriman, Sune Sohlberg och socialchefen i Lidingö Kjell Jansson. Redan i initialskedet fanns alltså ett samarbete med kommunens socialtjänst. Modellen utformades speciellt för för svenska förhållanden att passa och med medvetenhet att det utvecklats i andra kulturer och med andra om som socialpolitiska traditioner inte utan vidare kan omplanteras i Sverige. En viktig markering att svensk gentjänstmodell ska vara ett komplevar en ment till kommunens socialtjänst och med en typ av arbetsuppgifter som normalt inte tas omhand av hemtjänsten. Ytterligare några slutsatser drogs som var vägledande för utvecklandet av den svenska modellen. En annan och minst lika viktig funktion som den praktiska hjälpen var att utveckla sociala kontakter och nätverk. Dessutom var man angelägen om att inte komma i konflikt med andra frivilliga organisationer, hemtjänsten eller andra inblandade. Utifrån dessa principer formulerades följande förslag till uppläggning av ett

svenskt gentjänstförsökö

Inom kommunen bildas en stiftelse med deltagande av intresserade pensio-

närsorganisationer och andra organisationer som bedriver frivilligarbete samt kommunens socialtjänst. Denna stiftelse har till uppgift att verka för bildandet lokala grupper som arbetar enligt Gentjänstens principer, följa och stödja av verksamhetens utveckling så långt möjligt pensionärera samt - - garantera att får sina timmar tillbaka inom vissa fastställda gränser. Förslaget innebär att frivilligorganisationerna kan spela en aktiv roll i att utveckla Gentjänsten. Det blir inte fråga konkurrens utan om en samverkan. Stiftelsen fungerar om en som samordnare för de lokala gentjänstgrupper som bildas och som svarar för insatserna inom ett visst geografiskt område. Alla medlemmar i en lokalgrupp bör tillförsäkras rätt att vid behov få igen sparade timmar, inom de ramar som lokalgruppen bestämt, men också rätt att donera timmar till enskild eller sammanslutning. Det finns också ett person förslag till att bilda en pool av timmar som man kan erbjuda kommunen att disponera mot att de i gengäld står för vissa kostnader för grupperna. Man anger vidare en lista med förslag till uppgifter som medlemmar i Gentjänsten kan åta sig. Listan är inte tänkt att fungera som direktiv utan snarare som utgångspunkt för diskussioner och lokala beslut.

Att försöka förverkliga en ide 205

Praktiska sysslor Tvätt Trädgårdsskötsel Snöskottning Småreparationer Post- och bankärenden Högläsning Ledsagarhjälp till sjukhus etc Hårtvätt Handla

Kontaktverksamhet Besök och samtal Telefonkontakt Låna bibliotek Promenader Kontakt med myndigheter etc Pappersexercis Gå på bio, teater mm

Andra frivilliga organisationer i kommunen

Information och diskussion om förslaget till ett Gentjänstprojekt i Lidingö pågick under relativt lång tid. Från början avsikten att projektet skulle drien var av pensionärsorganisationema tillsammans. Det har dock funnits kritiska vas röster och i vissa fall en ljum inställning till försöket. Från projektledningens sida har lagt hel del möda på att försöka visa att det inte var frågan man ner en om att kopiera en amerikansk modell utan att den svenska Gentjänsten skulle till våra förhållanden. anpassas Projektgruppen betonar därför att gentjänster sannerligen inte är något nytt utan att det är något alltid funnits. De understryker också att man inte kan som jämföra med de förhållanden som råder i USA för de äldre, där man i mycket stor utsträckning är beroende välgörenhet för att få någon hjälp överhuvudav taget. I Sverige är det mer allmänt accepterat att samhället ska hjälpa de äldre som inte klarar sig själva längre. Diskussionen kring Gentjänsten har gjort att de andra frivilliga organisatioi kommunen dragit sig ur och inte vill vara inblandade i projektet. Istället nerna har det blivit en projektledningsgrupp och kommunen som tagit ansvar för projektet med anslag från Socialstyrelsen. Arbetet i bostadsområdet Brevik utförs dock helt av frivilliga. Gentjänsten har blivit en verksamhet för pensionärer som känner sig tveksamma till organisationerna, och vissa ser det som en fördel att man inte behöver vara med i någon förening.

206 Att försöka förverkliga idé

en

Det praktiska försöket i Brevik

Under hösten 1991 började inflyttningen till de nybyggda husen i Breviks centrum. Husen rymde också ett antal servicelägenheter för pensionärer. Kommunen såg här en möjlighet att introducera ett försök med en gentjänstverksamhet för de nyinflyttade pensionärerna. Hemtjänsten skulle få lokaler i det huset nya och gentjänstgruppen hade möjlighet att få expedition i ett rum som samma lokaler. Ett första brev skickades ut den 12 november 1991 för att inbjuda intresserade i det nya huset till ett första informationsmöte. Syftet att väcka intresvar se för idén om att bilda gentjänstgrupp bland de nyinflyttade pensionärerna en i hus A och B. Brevet innehöll förutom en kort information om vad Gentjänsten innebär, en broschyr och en inbjudan till ett informationsmöte för alla intresserade pensionärer. Detta möte hölls i slutet av november och samlade tolv intresserade. Vid ett senare möte, då gentjänstprojektets praktiska organisation skulle diskuteras, kom ytterligare nio och dessa, sammanlagt 21 pensionärer, kom att bilda den

första gentjänstgruppen. Åldersspridningen i stor, från 67 till över

gruppen var 90 år, med medelålder ungefär 73 år. en Man bestämde sig för att starta själva arbetet i mars. Tiden fram till dess skulle användas för att förbereda ett antal utbildningsträffar, gruppen genom som projektledaren Sune Sohlberg planerat och tagit initiativ till. Träffama fyllde flera viktiga funktioner för den nybildade Pensionägruppen. rerna lärde känna varandra och fick information som var viktig att känna till. Under träffarna förbereddes också de centrala inslagen i Gentjänsten med hjälp av personer ur projektledningen. Alla deltagare fick fylla i listor med uppgifter om vad man kunde hjälpa andra med och vad själv önskade hjälp med. man Utifrån detta material färdigställdes en lista över vilka tjänster kunde gruppen erbjuda. Vidare konstruerades en enkel blankett för registreringen av tid för mottagen hjälp och för intjänade timmar. Gruppen har sedan fortsatt att ha regelbundna möten där har möjlighet man att diskutera aktuella frågor i Gentjänsten. Den formella starten för arbetet med Gentjänsten vari mars 1992.

Lokal organisation och arbetssätt

Eftersom den grupp pensionärer som deltar i projektet är så pass liten har man inte tyckt att det finns behov av någon formell organisation. Gentjänsten i Brevik är således ingen förening i formell mening organiserad utan en grannskapshjälp från informationsbladet. Detta tycks vara en medveten inriktning. Gruppen vill vara ett alternativ för pensionärer som inte vill vara med i någon förening och som inte vill binda sig för mycket. Det finns en uttalad rädsla för

Att försöka förverkliga idé 207

en

att det ska bli för formellt och byråkratiskt. Man har börjat i liten skala och velat pröva sig fram för att hitta bra arbetssätt. Samtidigt ser man också vikten fast organisation, finns det risk att projektet dör ut. av en annars en Önskemål att få hjälpinsatser inom Gentjänsten anmäls att ringa om genom till lokalen på den fasta telefontiden. Det är tisdagar och torsdagar mellan

10 och 11 någon alltid ska finnas i lokalen och ta emot samtal. En arbets-

som fördelning bestämdes också där olika personer åtog sig att passa telefonen. I kortlåda i lokalen finns uppgifter om alla Gentjänstens medlemmar. Man en kan slå olika arbetsuppgifter för att få fram namnen vilka personer som upp

anmält att de kan hjälpa till med just den uppgiften. Om man slår upp till

exempel gå och handla finner ett antal och telefonnummer till man namn anmält sig intresserade att bidra med den typen av hjälp. personer som som av Man kan också slå nanm och finna en lista alla uppgifter upp personemas han eller hon angett tänkbara arbetsuppgifter inom ramen för gentjänstsom projektet. Tanken är sedan att telefonvakten slår upp i kortlådan för att finna personer kan hjälpa till, ringer och till att den som begärt hjälp också får som upp ser det. Tidsregistrering sker särskild blankett som ska förvaras i pärmen en kontoret. När någon gett eller fått hjälp ska datum, uppdragets art och antalet

timmar skrivas blanketten. På blanketten kan man sedan se hur många

upp timmar har tillgodo i Gentjänsten och alltså rätt att få ut i form av en person hjälp för del vid ett senare tilfälle. Pärmen med de samlade blanketterna egen är alltså i praktiken den tidsbank som är kärnan i hela gentjänstidén.

Hur har det fungerat hittills

Projektledaren bor i ett de husen i Brevik. Hans uppgift är att driva proav nya jektet och han lägger dessutom ner ett stort arbete bland pensionärerna. Han beskriver att medvetet gjort försiktig inledning av projektet. Man har man en velat börja i liten skala, bygga goda kontakter i en liten grupp och inte forupp malisera för mycket.

En de största framgångarna med gentjänstprojektet så här långt är att man

av rivit Man har väldigt kort tid lärt känna sina grannar i de ner grannmurama. husen. Man vågar ringa och be hjälp eller erbjuda hjälp när så benya om hövs. Till detta har vetskapen tidsbanken bidragit i hög grad, menar han. om Tidsregistreringen gör att ingen behöver stå i tacksamhetsskuld till någon an- För pensionärerna är nyinflyttade i servicelägenhetema innebär det nan. som trygghet Gentjänsten finns och att fått så många nya vänner på en stor att man så kort tid. Det är också trygghet att med i gruppen för att man där får en vara infomation och kan diskutera sin roll som givare eller mottagare. om egen Projektledaren att lyckats frigöra initiativlust och engagemang menar man

208 Att försöka förverkliga idé

en

bland pensionärerna. Det är meningsfullt och stimulerande efterfrågad. att vara Man kan inte bara åka buss och dricka kaffe när man blir pensionär. De goda kontakterna med hemtjänsten är också viktiga. Personalen i hemtjänsten finns i samma lokaler och har deltagit i utbildningsdagar med pensionärema för att diskutera Gentjänstens roll och hur ett samarbete kan se ut. Projektledaren betonar särskilt att Gentjänsten ska komplettera hemtjänstens arbete bland de äldre. Om det blir tal om nedskärningar till hemav resurser tjänsten för att vi finns då lägger vi ner projektet. - Kämgruppen håller igång den praktiska verksamheten med telefonpasssom ning i lokalen och registrering av timmarna består fyra kvinnor. De berättar, av precis som projektledaren, att alla hyresgästerna har blivit bekanta med varandra väldigt snabbt i de nya husen, tack vare Gentjänsten. De är nöjda med att man startat i liten skala och inte har för många medlemmar. De är dock överens om att det kan vara dags att utvidga verksamheten med fler medlem-

mar men tror dock inte att det är bra med en för stor verksamhet. Gränsen går

vid ungefär det dubbla antalet medelmmar mot nu, ungefär 40. Annars blir administrationen alltför omfattande och kan inte skötas det enkla sätt som de nu gör. Gentjänsten ska inte vara en förening med regler och paragrafer

och inte för byråkratisk.

En viktig anledning till att de ser en möjlighet till utvidgning är att de tagit emot väldigt få samtal till lokalen om att någon behöver hjälp. Det har visat sig att de flesta medlemmarna tar kontakt direkt med varandra eftersom alla lärt känna varandra så bra. Under de första månaderna i projektet förekom samtal, men nu ringer pensionärerna istället direkt till och gärna till någon de varann fått hjälp av tidigare.

Det största problemet gäller tidsregistreringen. De flesta har sina blanketter

hemma för att fylla i tiderna själva. Gruppen misstänker att alla tjänster inte skrivs upp. Detta bekräftas också av andra intervjuade pensionärer. Det har varit diskussion om detta. Det blir svårt när lär känna så bra att man varann man blir vänner. Då kanske man tycker att det inte är så viktigt att skriva upp timmarna. Vi borde ha en information och diskussion om detta. Alla förstår inte varför det är viktigt. Kämgruppen har en uppfattning om att det är fler som gett hjälp än tagit som emot. Hur många medlemmarna bidragit med timmar eller tagit emot av som hjälp kan de för närvarande inte säga eftersom blanketterna finns ute hos medlemmama. Inför förtroenderådets årsmöte har bestämt att samla in alla man blanketter. De har också en känsla av att det fortfarande finns ett motstånd mot att begära hjälp. De känner till att många har behov hjälp, drar sig för av men att be någon i Gentjänsten. Istället kämpar man så länge det går. Den typ av hjälp som gruppen förmedlat är till exempel bilkörning och sällskap till läkare eller tandläkare, promenader och bakning, hjälp och avlösning vid makes sjukdom. Ersättningen för bensinkostnader olöst fråga. är en Andra medlemmar i projektet bekräftar i stort sett dessa uppfattningar. Alla talat med är glada och positiva till att de så snabbt fått kontakter med sina

Att försöka förverkliga en ide 209

grannar i det nya lnuset. De är också positiva till idén om tjänster och gentjänster och att man kan få hjälp utan att känna att man måste någon ersättning. ge

Svårighetema med tidsregistreringen bekräftas också. De flesta beskriver att

de funderat över vad som ska registreras och inte. Kontakterna emellan grannar tycks numera vara täta, men de flesta vill skilja ut sådant gör vänner som man emellan, till exempel att bjuda på kaffe och stund. Sådant skriver prata en man inte upp. Det finns stora variationer i hur mycket man själv arbetat och samlat timmar i Gentjänsten. Några är mycket efterfrågade och tycker närmast att de har för

mycket att göra. Men det finns också en och annan som inte blivit efterfrågad

alls, trots att de anmält sitt intresse för att bidra. Bland de äldsta finns också en oro för att man inte kan bidra med att själv hjälpa någon annan utan bara är mottagare. Försäkringar om att det går bra att få donerade timmar från någon annan känns kanske inte så självklara så här i inledningen. Kanske borde man

ge den snälle hjälparen en present i stället, som någon uttryckte det.

Kommunens syn på Gentjänsten i Brevik

Chefen för äldre- och handikappomsorgen i Lidingö kommun har uppmuntrat

och stött projektet från starten och sitter med i projektledningsgruppen. Han

anser att Gentjänsten ska vara ett komplement till kommunens hemtjänst. Det

är ett förebyggande arbete som har som främsta målsättning att bryta de äldres

isolering och ge en trygghet genom att man lär känna sina grannar och utbyter tjänster med dem. För detta arbete räcker hemtjänsten inte till. Om erfarenheterna från försöket i Brevik blir positiva, så kan från komman

munens sida tänka sig en vidareutveckling. Det finns många möjligheter. En

kan vara att man startar gentjänstgrupper i anknytning till de andra servicehusen i kommunen. Hemtjänsten i Brevik delar lokaler med gentjänstprojektet och föreståndaren anser att de känner de till verksamheten väl. Projektet är fortfarande i ett inledande skede men självfallet är hemtjänsten positiv till försöket. Det har man märkt hittills är att de äldre i hus A och B lärt känna varandra väldigt snabbt. Ännu har inte så mycket andra konsekvenser och hur betydelse man sett av stor Gentjänsten kommer att få för de pensionärer som bor utanför servicehuset. En tanke som diskuterats är att när gentjänstgruppen tar in medlemmar från ett större område, så kan hemtjänsten sprida information och tipsa ensamma äldre om att de kan få kontakter och hjälp via Gentjänsten.

På frågan det är något problem med att dra gränser mellan vad är

om som hemtjänst och vad som är gentjänstuppgifter svarar föreståndaren att uppdelningen inte är helt självklar. I de flesta fall är det inget problem. Det gäller nog till exempel personlig omvårdnad och städning som är en typ av uppgifter som Gentjänsten inte åtar sig. Det finns gott uppgifter de äldre behöver om som hjälp med och som hemtjänsten inte hinner med eller kan åta sig. Hemtjänstens

210 Att försöka förverkliga idé

en

hjälpinsatser måste för Gentjänsten gratis och det kanske

man betala men är

kan få betydelse i vissa fall. An så länge är det ingen som tagit upp detta.

Gentjänsten i framtiden ett försök till värdering

-

En av de stora fördelarna med gentjänstprojektet är att det har blivit legitimt att hjälpa sina Det förekommer till och med att man kan ringa på och grannar. erbjuda sig att hjälpa till när man vet att någon har problem eller kan behöva hjälp. Man kanske vet att någon har problem med att utföra olika vardagssysslor, det kan också att man vet att någon är ensam och behöver lite men vara sällskap eller att någon kan behöva avlastning när maken eller makan är långvarigt sjuk. Gentjänstprojektet har gjort att umgänget grannar emellan snabbt utvecklats ett ovanligt och mycket positivt sätt. Vad är det då gjort att det blivit så här Först och främst tycks det vara som att Gentjänsten utgör relativt liten grupp där man snabbt kan vänner och en bekanta. Det är troligen också viktigt att försöket varit lokalt och avgränsat till två nybyggda hus. De nya vänner man fick fanns alla i närheten och alla befann sig i samma situation som nyinflyttade i området och i servicehuset.

Många tycker också att det är lättare att ta emot hjälp av personer man känner

okända. Man ska heller inte underskatta den entusiastiska ledning projekän av tet har med Sune Sohlberg i spetsen. Stödet från kommunen kan också ha haft sin betydelse i att ge projektet en legitimitet. Det finns vidare flera idéer som projektet grundas som de deltagande pensionärerna tagit till sig och sett som fördelar. Idén om en tidsbank där man registrerar timmar som man sedan kan få tillbaka i form av hjälp för sin egen del

gör att man slipper stå i tacksamhetsskuld till någon och att man inte ligger nå-

gon till last. Det är inte någon välgörenhet utan bygger att grannar hjälper varann och får hjälp själva i utbyte. Den informella strukturen och att starta med en liten grupp som träffas i huset har gjort att kontakterna blivit täta och naturliga. Under uppbyggnadsfasen har den informella strukturen varit till nytta, men man kan ana vissa svårigheter

som kan bli mer markerade längre tiden går. Det gäller till exempel att pro-

jektets organisation inte används fullt ut och det sätt som är avsett. De flesta kontakter går direkt och inte via telefontiden eller någon central fördelning av uppgifter. När man lärt känna varandra är det naturligt att ta direkt kontakt och be om hjälp. För projektet för det emellertid med sig en viss snedfördelning när det gäller arbetsuppgifternas fördelning i gruppen. Några personer blir närmast överbelastade och är ständigt efterfrågade. Det gäller framförallt de som sitter i förtroenderådet för servicehuset samtidigt som de har personer centrala funktioner i Gentjänsten. Andra pensionärer har inte blivit tillfrågade alls.

Att försöka förverkliga idé 211

en

Projektets informella uppbyggnad påverkar också tidsregistreringen och uppbyggnaden av den tidsbank som är central i tanken Gentjänten. Ingen har om någon överblick om och hur registreringen sker. De flesta fyller i timmar men bedömningama om vad som är insatser för Gentjänsten eller inte, är svåra för den enskilde att göra.

Blanketterna och tidsregistreringen har hittills huvudsakligen haft

en mer symbolisk än reell betydelse. Dessa formella inslag har varit grunden för

många nya kontakter i huset, men det finns en osäkerhet om framtiden som

gäller hur tidsbanken ska fungera och om det kommer att fungera på längre sikt. Oklarhetema som rör tidsregistreringen minskar tilltron till projektets förutsättningar att bli långvarigt eller permanent. Ett exempel är att de äldre

pensionärer som inte själva kan hjälpa någon annan inte kan känna sig säkra på

att den som hjälpt dem också får något tillbaka senare. Det leder till att Gen-

tjänsten får samma svårigheter som andra väntjänstprojekt med inslag tack-

av

samhetsskuld och behov att någon ersättning för den hjälp fått. Än

av ge man

så länge är detta inte något allvarligt problem, men det är lätt att se att svårigheterna kan öka på sikt.

De sociala kontakterna har hittills haft stor betydelse. De har varit viktigare än att skapa de formella regler ska verksamheten kontinuitet och som ge ge medlemmarna trygghet. De ska känna sig säkra att deltagandet i en gentjänstverksamhet leder till att deras arbetsinsatser verkligen finns i en tidsbank och kan leda till en gentjänst i framtiden. De tar emot hjälp ska motsvasom rande sätt känna sig säkra under vilka villkor det sker. I gruppen diskuteras en eventuell utvidgning och möjligheter för medlemnya mar att komma in. De flesta intervjuade det naturligt och skälen till det ser som

är flera. Ett är att det är svårt att tänka sig att den nuvarande från

gruppen servicehuset skulle kunna vara tillräckligt stor för att få systemet med tidsen

bank att fungera. Det bygger i så fall att yngre pensionärer så småningom

flyttar in i huset när medelåldern bland pensionärerna i den nuvarande gruppen blir högre och deras hjälpbehov ökar. Ett annat alternativ, som flera tagit upp, är en successiv utökning av gruppen med pensionärer från husen runtom servicehuset. Man kan också diskutera

begränsningen i ålder till att endast gälla pensionärer. Den lokala förankringen

till Brevik ses dock av alla som en fördel genom att den också för med sig ökade sociala kontakter i området överhuvudtaget. Slutligen är det viktigt att påpeka att man måste diskutera ledningen verkav samheten om man vill sprida idén till andra områden. I Brevik har projektet

drivits av några eldsjälar lagt ett mycket stort arbete för att starta och

som ner upprätthålla projektet.

212 Att försöka förverkliga idé

en

Kritiken mot Gentjänsten

Gentjänten i Brevik har utsatts för ett stort positivt intresse men också mött en

hel del kritik. Kritiken har ofta handlat om att Gentjänsten bygger på en ameriutvecklats under helt andra förhållanden. Från projektledningen

kansk idé som vill dock betona att Gentjänsten egentligen är en urgammal idé. Man meman också att detta utbyte tjänster är en garanti mot gamla tiders välgörenhet nar av då till och den fick hjälp hamnade i en tacksamen person gav en annan som hetsskuld kunde vara svår att återgälda. som Både historiska erfarenheter och nutida från andra liknande försök visar att

mottagandet av hjälp på många sätt är problematiskt. Liknande erfarenheter från frivillig hjälpverksamhet bland pensionärer i Norge har lett till att man där

diskuterat möjligheten symbolisk ersättning till hjälparna för att föratt ge en

söka komma till rätta med detta. Handikapporganisationema är väl de som

tydligast uttalat att och hjälp ska vara en rättighet som är lika för alla omsorg

och därmed inte något behöver ha skuldkänslor för att man måste ta emot.

man Det saknas undersökningar visar det verkligen är någon skillnad som om den hjälp får från hemtjänsten och den hjälp man får från Röda korset man eller andra humanitära verksamheter. Problemet med att mottagandet av njälp

kan kännas kränkande är något som även kan gälla hemtjänsten, inte minst

sedan hemtjänsten blivit alltmer uppgiftsorienterad och mindre relationsorienterad. Det är sannolikt ändå rimligt att anta att vissa skillnader finns exempelvis i graden beroende och känslan av olika värde. Mot denna bakgrund är av

gentjänstprojektet intressant, som ett försök att göra rollerna som givare och

mottagare jämbördiga. I projektet mottagaren en möjlighet till konmera ges troll över situationen, inte minst för att han eller hon känner den som kommer för att hjälpa. Det finns också betydligt större flexibilitet i kontakten inom en Gentjänsten än inom hemtjänsten eller väntjänsten där kontakten kan bli mer reglerad och utifrånstyrd. Mottagandet av hjälp är ett viktigt område för fortsatt forskning, oavsett som ger hjälpen.. vem En del i kritiken rör frågan om ifall syftet med Gentjänsten är att ersätta annan hemtjänstens insatser i tider då det finns stort behov av besparingar i kcmmu- Även i förslagen till projektets utformning nema. detta har man försökt bemöta att betona Gentjänsten ett komplement till hemtjänst. Projektledagenom som säger också att i bestämt sig för att lägga ner projektet om ren man gruppen märker att projektets existens tas till intäkt för att minska resurserna för man hemtjänsten i området. Det finns knappast någon möjlighet att i realiteten skydda sig mot detta eftersom besparingar i hemtjänsten sällan görs så att man tydligt kan att de riktas mot ett visst område. Samtidigt blir det absurt att se stoppa frivilliga initativ med hänvisning till att de kan leda till försämringar för andra då detta alldeles uppenbart inte är någon avsikt. Kritiker har också tagit problemen med hur man ska kunna garantera att upp

de timmar sparat verkligen kan tas ut i form av hjälp senare. Detta är en

man

kärnfråga för projektet. En stabil bank med noggrant förda uppgifter ställer

Att försöka förverkliga en idé 213

större krav administration men är samtidigt en förutsättning för att Gentjänsten ska fungera. Det behövs också kontinuerlig tillströmning en av yngre pensionärer eftersom de mest aktiva hjälpama är mellan 65 och 70 medan mottagarna är över 75 år. Kritiken kan placeras in i en traditionell skiljelinje mellan vänster och högergrupper. Socialdemokraterna i Lidingö kommun och även PRO har varit kritiska och inte velat stödja projektet. Erfarenheter från äldreomsorgen i andra kommuner har visat att motstånd mot olika slag av frivilliga initiativ är ganska vanliga. Det tycks dels finnas ett konkurrensinslag och dels en rädsla för förändringar, i det nuvarande svåra ekonomiska läget för kommunerna ter sig som som möjliga hot. De fackliga organisationerna har också försökt bromsa med motiveringar som huvudsakligen rört hotet mot hemtjänsten och arbetet där. I

Lidingö gick det så långt att socialstyrelsen som skulle behandla en ansökan

om bidrag fick ta emot flera samtal från organisationer i Lidingö som ville av-

styrka projektbidrag för Gentjänsten.

Den starka kritiken har gjort att projektgruppens försök att samarbeta med andra frivilligorganisationer i kommunen har misslyckats. En tanke var att dessa organisationer skulle leda projektet, som då skulle kunna samordnas och

ingå i organisationernas eget arbete. Situationen nu är att Röda korset varit

passivt liksom Sveriges Pensionärers Förbund. De har inte motarbetat eller kritiserat Gentjänsten men inte heller aktivt samarbetat för att utveckla arbetet. PRO som tidigare deltagit i planeringen hoppade av och avstod från att delta i projektledningsgruppen. En rättvis jämförelse mellan Gentjänsten och liknande försök är svår att göra. De väntjänstgrupper som bildats många håll har en enklare administration och inte lika sårbara och beroende långvarig stabilitet. Å andra sidan har är av de mindre förutsättningar att fungera som lokala skyddsnät på det sätt som Gentjänsten gör. Inte heller har man där någon lösning mottagarens dilemma. Hittills tycks det som att lokala förhållanden och även i viss mån värderingar hos de frivilliga har avgjort vilken idé som fått genomslagskraft. Sist men inte minst avgörande för om en idé blir bärande är att det finns en eldsjäl och en drivande ledare som tar ansvar och sätter igång verksamheten.

214 Att försöka förverkliga en ide

NOTER

lUnderlaget för beskrivningen är hämtat från utvärdering Upplands Väsby kommun en som gjorde 1992. Den skrevs av två praktikanter från Socialhögskolan i Stockholm, Anne Gerdin Gislason och Maria Porshage med författaren Kerstin Isaksson som handledare. Där intervjuades medlemmar i föreningen, politiker och tjänstemän från kommunen.

projektledaren,

Beskrivningen bygger intervjuer med politiker och tjänstemän olika nivåer i Västerås stad samt med projektledaren, med klubbmästaren för Västerås motorsällskap samt föräldrar. 3Beskrivningen Gentjänsten i Brevik baseras intervjuer med projektledaren och övriga av medlemmar i projektledningsgruppen, personal från Lidingö kommun samt medlemmar i projektet. Jag vill särskilt tacka professor Hans Berglind för synpunkter manuskriptet. 4Beskrivningen är hämtad från informationsskrift utgiven Lidingö kommun; Gentjänsten en av en möjlighet för svensk äldreomsorg av Berglind, Harriman, Jansson Sohlberg, utgiven i februari 1991.

5Rapporten skrevs en forskare vid Socialhögskolan, Gabriel Oxenstierna och gavs ut som

av rapport i socialt arbete 45-1990.

6Förslaget i sin helhet finns i rapporten Gentjänsten möjlighet för svensk äldreomsorg

- en av Berglind m fl.

Litteratur 215

LITTERATUR

Kapitel 6 och 7

Berglind, H., Harriman, S., Jansson, K. Sohlberg, S. 1991. Gentjänsten en möjlighet för svensk äldreomsorg Stencil, Lidingö kommun. Gentjänster på Lidingö 1992. NU Det liberala nyhetsmagasinet, 23, 10, - 4-5. Gerdin Gislason, A. Porshage, H. 1991. En uppföljning av Suseboprojektet. Stencil. Isaksson, K. Berglind, H. 1993 Gentjänsten i praktiken. Rapport från

Socialstyrelsen under tryckning.

Janerud, L. rn 1980 Istället för social service...Rapport Metodbyrå Stockholms socialförvaltning. Janerud, L. rn 1980a Resurskatalogen, Stencil, Social servicecentral Stockholms socialförvaltning. Linton, 1992 Behöver svensk välfärd frivilliga organisationer Examensarbete, Statsvetenskapliga insitutionen, Lunds universitet. Oxenstierna, G. 1989. Vad vill pensionärerna i Lidingö Rapport i socialt arbete 45 1989. Socialhögskolan, Stockholms universitet. - SOU 1974:40 Socialvården Mål och medel.

SOU 1986:19 Aktuella socialtjänstfrågor.

SOU 1988:39 Folkrörelseutredningen Mål och resultat nya principer för det statliga stödet till föreningslivet. Sundh, K. 1984 Föreningarna och socialtjänsten. Stencil, Socialhögskolan, Stockholms universitet.

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 217

-

8 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en

-

historisk översikt

Roger Qvarsell

Familjens och de nära anhörigas roll för omsorgen om gamla och sjuka har alltid tagits för given, men under de senaste århundradena har statens och de lokala myndigheternas uppgifter området blivit allt betydelsefull. Avmer ståndet mellan familjens omsorg å ena sidan och den offentligt organiserade vården och omsorgen å den andra har dock varit ganska stort, vilket har medfört att utrymmet för och behovet av enskilda sociala hjälpinsatser, filantropiska föreningar och politiska initiativ har varit stort. Syftet med den här framställningen är att försöka ge en översiktlig historik över den roll som

detta frivilliga sociala arbete har spelat och hur det påverkat och påverkats

av den socialpolitiska utvecklingen i Sverige under de senaste århundradena. Utgångspunkten är att den sociala historia och nuvarande problem omsorgens

och svårigheter inte kan förstås om man inte ser familjens sociala det

omsorg, frivilliga sociala arbetet och den offentliga vården och omsorgen som en helhet. Beroende den faktiska försörjningssituationen, den sociala strukturen i samhället och ambitionsnivån i den statliga socialpolitiken har den sociala omsorgen kommit att organiseras skilda sätt i olika tider, gemensamt men

är att man alltid försökt att något sätt hantera de försörjningsproblem och omsorgsbehov som uppkommer grund av att människor drabbas av kroniska sjukdomar, arbetslöshet eller ålderdomskrämpor. Med frivilligt socialt

arbete menas i det här sammanhanget olika former av försäkringssystem, välgörenhet, filantropi och professionellt socialt arbete organiseras som av föreningar eller stiftelser, samt verksamheten inom patient och klientorganisationer. Den gemensamma nämnaren för alla dessa olika former av sociala insatser är att de inte har staten eller kommunerna huvudmän. Huruvida som

huvudmannaskapet är av en sådan betydelse att det bör ligga till grund för en

historisk kategorisering eller begreppsbildning kan diskuteras. I en renodlat historisk framställning skulle frågan om huvudmannaskapet för den sociala

verksamheten inte tillskrivas någon avgörande betydelse förrän omkring

sekelskiftet 1900. Att begreppet frivilligt socialt arbete används i det här sammanhanget hänger därför främst samman med den dagsaktuella socialpolitiska diskussionen och att framställningen här är både retrospektiv och historisk.

218 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt

- en

Den historiska forskningen om det frivilliga sociala arbetet är än så länge av ganska blygsam omfattning. Glädjande har dock intresset ökat påtagen nog ligt under de senaste åren. Detta hänger säkerligen, gott och ont, samman med den intensiva socialpolitiska diskussionen i dagens svenska samhälle. Denna debatt utmärks inte obetydlig terminologisk förvirring och stora av en förskjutningar mellan de politiska partiernas och de olika intresseföreningar-

ställningstaganden i socialpolitiska frågor, vilket även påverkar möjlighe-

nas

terna till någorlunda exakt historisk framställning. På grund av dessa om-

en ständigheter kan det här kapitlet inte ges formen av en redovisning av forskningsläget kring det frivilliga sociala arbetets historia. Det är istället fråga om forskares tentativa bild det frivilliga sociala arbetet under 1800- och en av 1900-talen och försök att skapa viss grund för vidare studier området. en

En gammal fråga

Problemen och konflikterna kring som skall ta hand om och ansvara för vem de fattigas försörjning har funnits åtminstone sedan tillkomsten av nationalstaterna under 1500-talet. Den medeltida kyrkliga barrnhärtighetstanken föreskrev att och hade för sina medmänniskor och att alla för sin var en ansvar själs salighets skull borde skänka av sitt överskott till de fattiga och behövande. Barmhärtighetstanken hade sin grund i det kristna samaritidealet, men integrerade även den katolska kyrkans uppfattning om de goda gämingamas betydelse för det efterkommande livet. Den ideologiska innebörden av barmhärtighetstanken kan således sägas ha varit dubbel. Barmhärtigheten kunde moralisk förpliktelse att handla altruistiskt, som en följd av ett ses som en gudomligt bud eller ett uttryck för den kärlek som omslöt människan. som Men barmhärtigheten kunde också uppfattas som en egoistisk handling som syftade till att tillförsäkra givaren en mildare bedömning den dag livets räkenskaper skulle göras I medeltidens tankevärld hade de fattiga och upp. sjuka dessutom plats och uppgift genom att de skulle påminna de en en välbeställda och friska det jordiska livets och rikedomamas förgänglighet om och därmed fungera ett moraliskt memento. Det var därför inte heller som givet att ett avskaffande fattigdomen önskvärt. Barmhärtighetstanken av var

satte sin prägel den kyrkliga fattigvården även efter reformationen. I 1571

års kyrkoordning fastslogs att den försummade sina plikter gentemot de som fattiga och sjuka han hedning och äventyrade sin själs saligvar värre än en hetJ Men trots detta förändrades förutsättningarna för fattigvården efter reformationen och särskilt med framväxten stark stat och en statlig förvaltav en ning 1500- och 1600-talen. Den lutheranska samhällsläran angav att alla människor tillhörde tre skilda sociala stånd, hushållet, församlingen och stahade för det ekonomiska, andliga respektive politiska livet. ten, som ansvar

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt 219

- en

Om husbonden inte kunde eller ville försörja dem ingick i hushållet som skulle församlingen träda in, och i sista hand ansvarade staten eller kungen för alla undersåtars välfärd. För statens vidkommande betydde detta främst att man med direktiv och lagar försökte tvinga husbönderna och församlingarna att inte försumma sina plikter gentemot de fattiga. Dessutom övertog staten de medeltida hospitalen från kyrkan, vilka användes för kroniskt sjuka, handikappade och andra som ingen annan var beredd att försörja. Ofta försökte församlingarna föra över sina fattiga till de statliga institutionerna för det att sättet slippa en utgift, medan staten värjde sig mot detta lagstiftning genom

och särskilda intagningsregler Äldre tiders fattigvård och fattigvårdslagstiftning kan således

sägas ha växt fram som en följd intressekonflikter mellan de olika nivåerna i det samtida av samhällets sociala organisation. Husbönderna, församlingarna och staten hade enligt den lutheranska samhällsläran sina bestämda uppgifter när det gällde omsorgen om de fattiga, men man försökte olika sätt skjuta över problemen varandra. Kanske var det till och med det viset att önskan att slippa ta ansvar för eller hand om dem som inte kunde försörja sig själva de var en av

viktigaste orsakerna till att fattigvårdsfrågan under sekler kom att spela

en förhållandevis stor roll för den lokala kommunala organisationen, liksom för det allt annat än konfliktfria förhållandet mellan socknamakommunema och statsmakten. Den uppmärksamhet man gav frågan hur säkert skulle om man kunna skilja de rätta fattiga, det vill säga de verkligen saknade som

försörjningsmöjligheter, från de orätta fattiga som av lättja ville bli för-

sörjda av andra, utgör också en indikation den roll denna önskan att som slippa ta hand om de fattiga spelade. I samband med att antalet personer utan

familjeband eller årsanställning ökade, särskilt under 1800-talets första hälft,

blev denna särskiljning mellan dem som borde få hjälp och de istället som

borde tvingas till arbete allt betydelsefull både för den sociala verksam-

mer heten och den ideologiska debatten.

Det tidiga försäkringsväsendet

Som en följd av dessa konflikter och den njugghet visades de fattiga försom sökte allt fler tillhörde den sakta framväxande medelklassen grupper som att bygga upp olika system för att försörja dem inom den egna gruppen som

drabbades av försörjningssvårigheter. Med mönster från det medeltida skrå-

väsendet började man redan 1720-talet inom vissa yrkesgrupper att organisera kassor till vilka medlemmarna betalade årlig avgift. När sedan en en medlem avled eller drabbades av sjukdom kunde de oförsörjda farniljemedlemmarna få understöd från kassan. På liknande sätt byggdes särskilda änkeoch gubbhus i städerna från 1700-talets mitt. Dessa ett slags ålderupp var

220 Välgörenhet, filantropi ochfrivilligt socialt arbete historisk översikt

- en

domshem finansierades avgifter som betalats av de intagna eller som genom deras släktingar under tidigare aktiv period livet och som erbjöd platser en av när ålderdomen och arbetsoförmågan förhindrade den vanliga försörjningen. Ofta skilde sig dessa ålderdomshem från socknarnas fattigstugor det sättet avgränsade något slags utrymme kring varje säng som privat och man att man fick med sig vissa privata ägodelar, medan fattigstugorna institutionellt ta var

eller kollektivt organiserade

Detta försäkringsväsende kom aven att ingå i ett moraliskt uppfostringspro- För att kunna klara ålderdomen borde alla människor spara pengar ungram. der sin aktiva livstid och därmed slippa ligga socknen till last. Denna tanke det ansvaret och behovet planering och förutseende spelade en om egna av roll i 1800-talets diskussion fattigdomen. Den låg även till grund för stor om flera de försök gjordes att organisera vad kanske kan kalla en av som man förebyggande fattigvård, dvs åtgärder syftade till att begränsa antalet som människorna behövde söka hjälp hos socknen eller församlingen. De som första sparbankerna öppnades 1820-talet hade ett sådant syfte, och i som flertalet de så kallade liberala arbetarföreningarna som bildades vid 1800av talets mitt intog olika former sparkassor central plats i verksamheten. av en Ett exempel vilka uttryck den moraliska eller uppfostrande sidan av denna verksamhet kunde ta sig är propagandaskrift utdelades av Härnösands en som Sparbank vid dess tillkomst 1827. Sparsamheten och planerandet för ålder-

domen skulle skapa förökad arbetsförmåga, bevarad hälsa, ostört sinneslugn och förlängd levnad samt därmed ett kapital vida större än sparbanksbokens, påstod bankens tillskyndare. Även många de proletära fackföreningarna av inledde sin verksamhet att starta sjukkassor, begravningskassor och genom kassör för stöd till efterlevande. Först i samband med akuta konflikter ar-betsplatserna hamnade lönefrågor och anställningsvillkor överst fack-

föreningarnas dagordningar. Försäkringsprincipen anslöt till de viktigaste ideologiska principerna en av för den sociala verksamheten under 1800-talet, nämligen vad som kallades hjälp till Självhjälp. Alla borde själva ta ansvar för sin och sin familjs försörjning. När sjukdom, handikapp, arbetslöshet eller andra problem omöjliggjorde detta borde frivilliga organisationer eller den kommunala och statliga fattig- och sjukvården hjälpa till ett sådant sätt att den enskilde så snart

möjligt nytt kunde försörja sig själv. Livstidslångt beroende av andra som ansågs förödande både för den enskilde och för samhället. vara Även i den socialpolitiska reformverksamheten från sekelskiftet 1900 och framåt spelade försäkringsprincipen viktig roll. Den riksdagsmotion av en Adolf Hedin brukar sägas inleda den moderna eran inom socialpolitiken som innehöll ett förslag att staten borde understödja och komplettera det förom säkringsvasende redan fanns. När det till exempel gällde sjukförsäksom ringen infördes statsbidrag till kassornas administration 1910, som sedan utökades i flera steg under mellankrigstiden för att slutligen resultera i en obligatorisk sjukförsäkringsreform 1955. Trots att staten övertog mer och mer av

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt 221

- en

det ekonomiska ansvaret för ersättningen till de sjuka behöll försäkman

ringsmodellen som organisatorisk form.5

Rätten till hjälp

För att man skall kunna förstå den roll som det frivilliga sociala arbetet fick under 1800-talet tror jag att det är viktigt att uppmärksamma den ganska

komplicerade frågan om de fattiga enligt gällande fattigvårdslagar ansågs ha rätt till hjälp av stat och kommun eller inte. Första gången tanken på

som att en sådan rätt skulle kunna finnas formulerades i svensk lagtext 1763 då en var

man i en förordning talade att det Oss dvs kung Adolf Fredrik högt

om om hjertat at nödlidandes och wärnlösas rätt wederbörligen wårdas5. Detta har tolkats som ett exempel att naturrättsliga idéer vid denna tid fick betydelse i den svenska debatten, men kan också ses som ett uttryck för den kon-

flikt som förelåg mellan staten och de lokala församlingarna eller socknama.

Genom att betona de fattigas rätt till avkastningen de donationer av som en

gång avsatts för deras räkning ville staten understryka socknamas skyldighe-

ter gentemot de fattiga. Socknarna var skyldiga att ta hand sina fattiga, om inte för att dessa hade någon egentlig rätt till hjälp, för att staten skulle men slippa ikläda sig de kostnader dess övergripande krävde.7 som ansvar annars

1763 års förordning upphävdes också redan efter tre år grund

av stort

motstånd från präste- och bondestånden i riksdagen. Kostnaderna ansågs för

stora och förordningen kunde anses stå i strid med den urgamla rätten för socknarna att själva bestämma sina utgifter. om Mer tydlig påverkan från samtida idétraditioner kontinenten kan vi dock

finna hos en av det 1700-talets viktigaste vårdideologer, nämligen läka-

sena ren, ämbetsmannen och godsägaren David Schulz Schulzenheim, i von som ett berömt tal inför Vetenskapsakademien 1799 argumenterade för att gamla fattiga borde ha rätt till hjälp när den arbetsförmågan inte längre räckte egna till för att klara försörjningen. Schulzenheim ansåg i likhet med samtida ekonomer att allt värde härrörde från arbetet och att fattighjälpen till gamla arbe-

tare därför kunde ses som en form återbetalning vad tidigare tjänats

av av som in.8 Verklig betydelse för fattigvården fick dock tanken rätten till hjälp först om med en lag 1847. Där stadgades att hwarje socken å landet, och hwarje stad, skall lemna nödtorftig wård och försörjning sådane dess medlemmar, i som, anseende till bristande arbetsförmåga saint i saknad af andra medel och lofliga

utwägar till sitt uppehälle, icke kunna sig sjelfwa försörja. Dessutom inför-

des en bestämmelse om att den som inte nöjd med fattigvårdsnämndens var beslut kunde vända sig med sina klagomål till den statliga länsförvaltningen

som hade rätt att ändra beslutet. Därmed kan säga att tanken på de fatti-

man gas rätt till hjälp hade fått en legal grund. I samband med den stora missväx-

222 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt

-

ten under 1860-talet visade det sig dock omöjligt att upprätthålla en sådan rätt

eftersom stor del lantbefolkningen vid denna tid saknade försörjningsen av fattigkassor inte kunde klara. År möjligheter en situation kommunernas - 1871 infördes därför betydligt strängare lag som kraftigt begränsade den en skulle kunna erhålla hjälp samhället. Annorlunda uttryckt kan grupp som av säga att kraven att den enskilde skulle försörja sig själv ökade och man denna skyldighet skrevs även i lagen, liksom skyldighet för familjemeden lemmar försörja varandra. att

Välgörenheten och den egentliga filantropin

Med början 1810-talet bildades i Sverige flera föreningar syftade till som intensifiera och organisera den enskilda välgörenheten. Bakgrunden till att detta fattigdomen vid denna tid påtagligt ökade och många var rädda var att för att detta skulle komma att påverka hela det sociala och politiska livet. Befolkningstillväxten, det ökande antalet människor som varken hade ett eget jordbruk eller fast anställning och den till ökande kriminaliteten hade synes otvivelaktigt betydelse för dessa föreningars tillkomst. Dessutom fanns det vid denna tid ett stort intresse för föreningsbildning överhuvudtaget. Mycket tyder från samhällets traditionella stöttepelare försökte möta tidens oro att man understödja form för den sociala organisationen. Här avsågs genom att en ny föreningar och sammanslutningar ha viktig uppgift att fylla när den strikta en myndighetsutövningen inte längre räckte till. För den liberala rörelsen blev

denna tanke föreningarna bärare en ny tids samhällsideal något av

som av ideologisk ledstjärna, särskilt sedan Erik Gustaf Geijer gjort sig till taen lesman för denna tanke.

De välgörenhetsföreningar bildades under 1800-talets första hälft, bland

som vilka de största Stockholmsföreningarna De nödlidandes vänner som var bildades 1816 och De fattigas vänner tillkom 1820 samt den göteborgska som motsvarigheten Sällskapet de fattiges vänner från 1819, dominerades helt av bättre bemedlade män. Välgörenheten riktades dels till nödlidande som hade levt inom eller befryndade med den samhällsklassen, dels till värdiga var egna eller rättmätigt fattiga drabbats svårigheter utan egen förskyllan. Vid som av denna tid fanns det inte någon tydlig gräns mellan Välgörenheten och den kommunala fattigvården. Tvärtom det vanligt att den kommunala fattigvar vården finansierades gåvor och donationer, trots att det fanns laglig genom möjlighet att göra uttaxering bland de skattskyldiga. Något annorlunda förefaller det att ha förhållit sig med de välgörenhetsföreningar dominerades kvinnor. Den äldsta dessa var Välgörande som av av

fruntimmerssällskapet i Stockholm som startade sin verksamhet 1819 även om

inte fastställde stadgar och riktlinjer förrän 1825. Än viktigare det man var av kronprinsessan Josefina grundade Sällskapet för uppmuntran öm och av

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt 223

- en

sedlig modersvård som bildades 1827. Den föreningen syftade till senare att hjälpa kvinnor som ville ge sina barn god vård och uppfostran, en men som hade ekonomiska svårigheter. Syftet således inte i första hand lindra var att

den akuta nöden, utan att skapa bättre förutsättningar för dessa kvinnor

att ge sina barn en god vård eller med andra 0rd att förbättra den sociala situationen

i samhället på lite längre sikt. Man skulle kanske kunna säga därmed att man hade lämnat den rena välgörenheten och tagit steget över till vad i histoman risk litteratur brukar kalla för filantropi.

Gränsdragningen och åtskillnaden mellan välgörenhet och filantropi överhu-

vudtaget är dock allt annat än oproblematisk. Under 1800-talet var välgörenhet en etablerad och vanligt förekommande benämning på den

frivilliga sociala hjälpverksarnheten, medan filantropi omväxlande fick be-

teckna den typ av pedagogisk verksamhet hämtade sin inspiration från som den tyske pedagogen Basedows skola Philantropin och ett oegennyttigt un-

derstödjande av välgörenhet och vårdinrättningar. Det dock inte ovanligt

var att man använde ordet filantropi i lite nedsättande betydelse, talade man om

överdriven filantropi eller ihålig, modern filantropi l det här

men sammanhanget används dock begreppet filantropi det sätt kommit som att bli vanligt i den historiska litteraturen, särskilt i England och under de senaste decennierna, som en benämning strävandena att omvandla den spontana välgörenheten till ett organiserat socialt arbete under 1800-talets andra hälft

och de första decennierna l900-talet. Därmed kan den filantropiska verkav samheten betraktas som en slags förhistoria till det professionella sociala ar-

betet samtidigt den skapade förutsättningarna för den intensiva social-

som politiska debatten under 1900-talets första hälft. Både välgörenheten och ñ-

lantropin baserades på frivilliga insatser och organiserades frivilliga föreav ningar, men det utesluter inte att betydande del verksamheten en av var något sätt relaterad till den kommunala fattigvården. Man ville vanligtvis

komplettera, men ibland påverka och någon gång förebilder för densamma. ge Det var däremot ganska ovanligt att hävdade att frivilligheten man var ett värde i sig. Den tanken spelade dock viss roll i den kyrkliga diskussionen en om hur man skulle hantera den sekularisering ägde när det gällde som rum organiserandet den kommunala fattigvården decennierna kring 1800-talets av mitt. Det fanns de som menade att kyrkan borde organisera fattigvård en egen

inom vilken bland annat själavårdsfrågoma skulle ha framträdande plats.

en Den socialt inriktade diakonins historia har dock utrymmesskäl lämnats av utanför den här framställningen.

Ytterligare exempel på kvinnornas betydelse för den filantropiska verksamheten de skyddsföreningar bildades i olika stadsdelar i Stockholm var som med början 1858 Kungsholmen. Skyddsföreningarna syftade till föreatt trädesvis hjälpa fattiga kvinnor att förmedla hemarbete så de skulle genom att kunna hålla samman sina familjer och barnen omvårdnad. Tanken att ge man skulle hjälpa de fattiga att hjälpa sig själva det givna rättesnöret för denna var verksamhet, samtidigt som man såg kvinnornas familjesammanhållande upp-

224 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt

-

gift central. Skyddsföreningama bildade även en centralkommitté som

som fick betydelse för den framväxten av mer politiskt inriktad filanstor senare tropisk verksamhet.

Under 1800-talets lopp skedde påtaglig feminisering filantropin både

en av till vilka aktiva medlemmar i de olika föreningarna och om man ser som var uppmärksammar de ideologiska inslagen i föreningarnas program och om man verksamhet. Tanken män och kvinnor hade skilda egenskaper och uppgifatt i samhället hade utan tvekan stor betydelse för denna omorientering av fiter

lantropin från patriarkalisk välgörenhet till personligt inriktad hjälp till

en

självhjälp. Särartstanken föreskrev att männen skulle ansvara för politiska och

ekonomiska angelägenheter, medan kvinnor borde ta hand det som hade om göra med social och moralisk fostran barn och fattiga, liksom vård och att av sjuka och handikappade. Kvinnans moderliga egenskaper, hennes omsorg om

moraliska överlägsenhet och förmåga att skapa ett hem där trivseln kunde råda

gjorde henne särskilt lämpad att även hjälpa dem som på grund av fattigdom inte själva förmått forma sina liv enligt de ideal de framgångsrika som mer

i samhället uppfattade självklara. På sikt skulle det kunna bli

grupperna som uppgift för kvinnor alla samhällsskikt att skapa den socialt en gemensam ur och emotionellt stabila och lugna miljö gjorde det möjligt att fostra både som

barnen och männen till goda samhällsmedborgare.

Pedagogisk eller institutionell filantropi

Ett inslag i 1800-talets filantropi de skolhem och institutioner som annat var inrättades framförallt för olika barn och ungdomar efter initiativ grupper av från enskilda, föreningar eller stiftelser olika slag. Pär Aron Borgs skolhem av för blinda och dövstumma barn började sin verksamhet 1807 och som som

några år flyttades till Manilla Djurgården den första av dessa

senare var

pedagogiskt orienterade institutioner i Sverige. I likhet med många andra filantroper utmärktes Borg påfallande social och pedagogisk optimism.

av en Det charmerande exemplet detta att han 1811 tog med sig en mest var blinda pojkar fotvandring runt Mälaren för att de i likhet med till grupp en exempel många samtidens romantiskt sinnade studenter skulle få se eller av åtminstone uppleva sitt fadernesland.

På 1830-talet uppmärksammades de så kallade vanartiga barnen, och i Råby

utanför Lund inrättade friherren Axel Gustaf Gyllenkrok ett räddningsinstitut. Tanken skulle ta hand barn vistades i fangelserna därför var att man om som deras föräldrar dömts för brott och barn själva begått brott eller visat att som

tecken allvarliga uppfostringsproblem. Sträng disciplin, moralisk fostran

och utbildning för något enklare yrke de metoder man tänkte sig skulle var

kunna användas för att göra dessa barn till samhällsnyttiga medborgare.

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 225

-

Efter mitten av 1800-talet upptäcktes ytterligare barn borde en grupp som bli föremål för särskilda nämligen de lätt utvecklingsomsorger, som var

störda, eller bildbara sinnesslöa som var den samtida benärrmingen. Från

omkring 1870 inrättades flera skolhem för dessa barn enskilt initiativ eller

genom den år 1869 bildade Föreningen för sinnesslöa barns vård. Några decennier senare kom även de fysiskt handikappade barnen att institutionspla-

ceras till exempel Eugeniahemmet eller de olika vanföreanstaltema. Härvidlag spelade dock den offentliga vården större roll redan från början, inte en minst genom den ortopediska behandlingens betydelse i sammanhanget. Gemensamt för dessa skolhem och institutioner förutom den filantrovar piska avsikten att de hade en pedagogisk inriktning. Som en följd det inflyav

tande som det tidigare århundradets stora pedagogiska reforrnatorer hade och

den tro människans föränderlighet och utvecklingsbarhet som utmärkte

detta sekels människouppfattning ansåg många debattörer att många mänsk-

liga problem kunde hanteras med hjälp av individualiserad och specialiserad

fostran och utbildning. Men förutsättningen för att en sådan återuppfostran

skulle vara möjlig var att man på något sätt bröt kontakten med den livsmiljö

och livssituation som åtminstone till någon del hade skapat problemen. Den viktigaste förutsättningen för återuppfostran och utbildning därför place-

var ring en mer eller mindre sluten institution. Det stora intresset för institutioner för sinnessjuka, vanartiga och handikappade under 1800-talet hade således sin grund i ett pedagogiskt program för hur man skulle kunna förändra människorna, även om institutionerna i praktiken också korn att fungera insom strument för social isolering och utstötning. Relationen mellan dessa skolhem och den kommunala och statliga vården var länge ganska oklar. Pär Aron Borg fick bidrag till sin verksamhet från kungen personligen. Råby räddningsinstitut ansökte i början av 1840-talet om statsbidrag, vilket utlöste en av de första vårdpolitiska debatterna i riksdagen

under vilken alla i samtiden aktuella ståndpunkter i den så kallade sociala frågan ventilerades. Ansökan avslogs 1844 med motiveringen att det var fråga om en enskild angelägenhet, men 1853 gav riksdagen ett engångsanslag. Mot

slutet av 1800-talet finns dock talrika exempel att både statens och landstingens engagemang i dessa inrättningar ökade, och under 1900-talet har finansieringen av verksamheten i betydande utsträckning övertagits av det allmänna, även om föreningarna och stiftelsema ibland fortsatt att ansvara för driften. Vissa företrädare för de filantropiska institutionerna och vårdhemmen har dock uppfattat statens och kommunernas ekonomiska engagemang eller Övertagande av verksamheten som ett hot och inte som en möjlighet till samarbete för ett gemensamt mål. Under efterkrigstiden har motståndet mot social verksamhet i frivillig regi Ökat påtagligt som en följd av både den socialpolitiska utvecklingen och framväxten av starka organisationer som företrätt de yrkesverksamma inom vården och omsorgen.

8 13-1068

226 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt

- en

Vetenskaplig filantropi

Ytterligare inslag i den filantropiska verksamheten fick ökad betyett som delse under 1800-talet de undersökningar olika sociala förhållanden var av

genomfördes enskilda eller initiativ organisationer eller stiftel-

som av av I flera fall dessa undersökningar både omfattande och för sin tid veser. var

tenskapligt avancerade, för att inte säga banbrytande.

Den mest storslagna undersökningen de sociala förhållandena från 1800av talets första hälft utfördes dock statlig kommitté, nämligen den fattigav en vårdskommitté arbetade under större delen av 1830-talet. Genom att besom

gära in uppgifter från samtliga församlingar i landet kunde man genomföra en omfattande kartläggning både den faktiska försörjningssituationen och de

av

åtgärder vidtagits för att organisera den kommunala fattigvården. Denna

som

inventering låg sedan till grund för ett betänkande som publicerades 1839 och fattigvårdslagen 1847.17

för den nya I slutet 1800-talet fick detta intresse för att undersöka och beskriva de av sociala förhållandena stor betydelse både för den socialpolitiska utvecklingen och för framväxten samhällsvetenskaplig forskning. Gustaf af av en

Geijerstams Anteckningar arbetarförhållanden i Stockholm från 1894 är

om den mest kända dessa, även Urban Feilitzens Tjenare, statare och av men von

och Hjalmar Wallqvists Bostadsförhållandena för de mindre bemed-

torpare lade i Göteborg kan nämnas exempel sådana undersökningar. Gemensom samt för dessa att de finansierades den lorénska stiftelsen som enligt var av grundaren Viktor Loréns testamente hade till uppgift att bidra till utredandet

den sociala frågan och sprida kännedom socialvetenskapema och som i

av om praktiken kom att fungera ett slags forskningsråd för den unga samsom

hällsvetenskapen. Även i den tidskrift dominerade den socialpolitiska

som debatten under de båda första decennierna 1900-talet, nämligen den av av

Centralförbundet för Socialt Arbete utgivna Social tidskrift, publicerades ett

betydande antal artiklar kan hänföras till denna inventerande eller som typ av vetenskapliga undersökningar de sociala förhållandena. Betecknade nog av kom denna omfattande socialvetenskapliga verksamhet att till stor del integre-

i det statliga utredningsväsendet under mellankrigstiden. Samhällsforskar-

ras

fick till uppgift att ta fram det underlag behövdes för olika socialpoli-

na som tiska reformer och insatser. Det fanns således ett nära samband mellan den

vetenskapliga filantropin och den långsamt framväxande akademiska forsk-

ningen om olika sociala frågor.

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 227

-

Politisk filantropi

Den gren den filantropiska verksamhetens uppenbarligen ganska mångförgrenade träd som fick störst betydelse för den socialpolitiska utvecklingen

utgjordes dock av de många föreningar och samarbetsorgansationer som såg som sin viktigaste uppgift att försöka påverka stat och kommun att reformera

sociallagstiftningen och förbättra fattigvården. I böcker, pamfletter och tidskriftsartiklar försökte man påvisa att de sociala problemen var av en sådan

omfattning och svårighetsgrad att det krävdes omfattade insatser från både stat och kommun. Med början omkring 1910 fick dessa påtryckningar konkret

betydelse för den socialpolitiska reformverksamheten. Det finns dock betydligt äldre exempel att enstaka debattörer försökt påverka den statliga politiken området. Den engelske filantropen John Howards bok om förhållandena olika fängelser runt om i Europa hade utan

tvekan betydelse för både behandlingen av fångarna och senare förändringar i

strafflagstiftningen. Det tidigare åberopade talet om den offentliga vården av David Schulz von Schulzenheim hade som huvudpunkt ett förslag inom rättande av stora institutioner för fattiga, sjuka och andra behövande. Obstetrikprofessom Pehr Gustaf Cederschiöld skrev 1827 ett memorial om förhållandena i Stockholms fattigkvarter. Han föreslog där att staden borde ansvara för att det byggdes bättre bostäder för de fattiga att genom man använde de medel som brandförsälcringsväsendet hade samlat. Han tänkte sig vidare att både fattigdomen och spridandet sjukdomar skulle kunna motav verkas genom att en del av arbetarnas löner utbetalades i form matkuav

ponger som enbart skulle gälla vissa godkända restauranger.

Av större betydelse var dock de organisationer som tillkom i början av 1900talet och bland vilka Centralförbundet för socialt arbete CSA var den viktigaste. Denna organisation var en sammanslutning av ledande företrädare för flera politiska och ñlantropiska föreningar med den gemensamma strävan att försöka få staten att ändra de mycket restriktiva principerna i den gällande

fattigvårdslagen från 1871. Man genomförde en egen utredning om fattigvår-

den och medverkade i de kongresser som bland andra Svenska fattigvårdsförbundet organiserade. Dessutom startade man den viktigaste tidskriften för social debatt och tog initiativ till en organiserad utbildningsverksamhet för

blivande socialarbetare. Det kan inte råda någon som helst tvekan att

om CSA, liksom andra liknande organisationer, hade stor betydelse för 1910-talets socialpolitiska reformverksamhet. Pensionslagstiftningen från 1913, den nya fattigvårdslagen från 1918 och tillkomsten av Socialstyrelsen och Socialdepartementet kan nämnas som exempel på konkreta reformer. Som en direkt följd av detta anställdes flera av de ledande företrädarna för de ñlantropiska föreningarna för att administrera olika delar av den statliga inspektions- och kontrollverksamheten, vilket ytterligare illustrerar det nära sambandet mellan

de frivilliga insatserna och den statliga socialpolitiken.

228 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt

- en

De stora organisationerna: tre exempel

Under andra hälften 1800-talet bildades som tidigare påpekats ett ganska av betydande antal föreningar i någon bemärkelse ägnade sig sociala fråsom En del dessa föreningar inrättades för att hantera vissa konkreta sociagor. av problem, och de upplöstes eller avsomnade när problemen minskade i omfattning eller när ansvaret för verksamheten övertogs av stat och kommun. Andra föreningar utvecklades till mycket stora organisationer och har överlevt till vår tid, framförallt en förmåga att ändra inriktning sin verkgenom samhet när de sociala och socialpolitiska förhållandena och förutsättningarna ändrats. För att belysa den roll som de frivilliga organisationerna spelat i det sociala arbetets och socialpolitikens historia skall jag helt kort presentera tre organisationer alla har än hundraårig historia och som fortfarande som en mer bedriver ett socialt arbete och till viss del även deltar i den socialpolitiska idédebatten.

Svenska röda korset

Hösten 1864 bildades Svenska röda korset, eller Föreningen för vård av särade och sjuke i fält det ursprungliga namnet, som en nationell som var avdelning Henry Dunants internationella organisation. Den konkreta bakav grunden de fasansfulla förhållandena för de särade soldaterna under de var pågående krigen, särskilt det mellan Österrike och Frankrike. I flera länder hade sedan början av seklet strävat efter att förbättra läkarutbildningen man och organisationen fältsjukvården följd insikten om att fler solav som en av dater dog sjukdomar än av skador. Röda korsets tanke var dock att fältav sjukvården borde vara en humanitär och neutral verksamhet som skulle vara oberoende de krigförande parterna. Man strävade också efter att få så av många stater möjligt att acceptera tanken på att en sårad soldat inte var som fiende lidande medmänniska. I samband med det fransk-tyska krien utan en get 1870-71 byggde Röda korset upp en organisation för fältsjukvård och transporter särade soldater, och de krigförande arméerna respekterade i av stort sett organisationens neutralitet. Röda korsets kanske viktigaste insats inom landet gällde organiserandet av utbildningsväg för blivande sjuksköterskor. År 1851 hade Diakonissanen stalten i Stockholm startat Sveriges första sjuksköterskeutbildning med mönster från liknande inrättningar i Tyskland. Förebilden för Röda korsets utbildningssystem betecknande nog Florence Nightingales skola vid Szt var Thomas-sjukhuset i London, och 1865 anställde den hos Nightingale man utbildade Emmy Rappe föreståndarinna för den svenska motsvarigheten. som

Sjuksköterskeutbildningen hade också ett starkt ideologiskt stöd i den samtida

borgerliga kvinnorörelsen och fick stor betydelse för möjligheten till yr-

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 229

-

kesarbete för medel- och överklassens kvinnor. I samband med första världskrigets slut 1918 beslutade Röda korset att föreningen även skulle medverka i det sociala arbetet inom landet. Bakgrunden till detta var förmodligen den omfattande socialpolitiska debatten under

seklets båda första decennier och den påtagliga fredsoptimism fanns i

som Europa vid det stora krigets slut. Samma år freden kom utarbetade som man ett program som syftade till att förbättra sjukvården i avlägsna delar landet, av och man förklarade sig vilja stödja det bamavårdande arbete bedrevs som av barnmorskor och distriktssköterskor. På 1930-talet inrättade man särskilda förlossningshem, startade ambulansflyg och organiserade nödhjälpsarbeten. Man medverkade även vid uppbyggandet av Skolhälsovården och skoltandvården, man inrättade badhus för skolbarn och grundade bamkolonier. I likhet med flera andra frivilliga organisationer startade Röda korset under mellankrigstiden utbildning av hemsystrar, som skulle hjälpa familjer där modern drabbats av sjukdom, och från och med 1940-talet även utbildning av hemsamariter som skulle hjälpa gamla. Särskilt hjälpen till de gamla fick stor betydelse för den kommunala äldreomsorgen, dels sedan staten beslutat om statsbidrag, dels sedan den så kallade hemmaboendetanken satt sin prägel på äldreomsorgen. Under efterkrigstiden har kommunerna och landstingen övertagit det mesta av ansvaret för den lokala vården och omsorgen, liksom för den förebyggande

hälsovården. Därmed har på nytt de internationella frågorna fått central

en ställning inom Röda korset. Men nu är det inte enbart krigens offer utan i allt större utsträckning dem som drabbas av jordbävningar, översvämningar och

epidemier som man försöker hjälpa. Dessutom har man organiserat olika typer

vård och hjälpverksamhet för de allt större skaror människor av av som

befinner sig på flykt undan krig eller inbördeskrig. Den sociala verksamheten

inom landet har under de senaste decennierna framförallt inriktats på att försöka bryta den isolering som ofta drabbar gamla och handikappade. Man gör hembesök, hjälper till med transporter och organiserar utflykter och sällskapsliv. Dessutom bedriver man viss verksamhet för häktade och alkoholoch narkotikamissbrukare, och man understödjer flera av de telefonjourer som organiserats under de senaste decennierna. Vidare har föreningen organiserat inforrnationsverksamhet bland HIV-smittade, och man har byggt ett upp

professionellt behandlingscentrum för tortyroffer. Flera ledande företrädare

för verksamheten har starkt betonat att man inte vill ersätta utan komplettera den statliga socialpolitiken och den kommunala sociala omsorgen.

Förening för sinnesslöa barns vård Sävstaholmsforeningen

År 1869 bildades Föreningen för sinnesslöa barns vård av en grupp frlantropiskt och socialt intresserade författare, ämbetsmän och läkare. Den omedelbara anledningen var att den skolinrättning som Emanuella Carlbeck hade

230 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt

-

startat i Göteborg för några utvecklingsstörda barn hade behov av ekonomiskt

understöd. Den egentliga orsaken till att föreningen bildades måste nog ändå sökas i både den syn utvecklingsstömingen som utmärkte denna tid och de förhållanden de utvecklingsstörda levde under. Under 1800-talet skedde som stegvis differentiering mellan de utvecklingsstörda och de psykiskt sjuka. en Man blev allt övertygad att dessa tillstånd var av olika karaktär och mer om att särskilt de utvecklingsstörda barnen behövde en individuell pedagogisk behandling. Med engelsmannen John Langdon Down och hans beskrivning av

de så kallade mongoloida barnen Downs syndrom 1860-talet inleddes

också vetenskaplig utveckling området. Den andra orsaken till intresset en

för de sinnesslösas vård de pedagogiska experiment som hade utförts på

var olika håll i Europa med lindrigt utvecklingsstörda barn och som tydligt påvi-

sat att många av dessa kunde lära sig ett yrke eller tillägna sig vissa kunskaper

undervisningsmetodema var tillräckligt omsorgsfullt utarbetade. Slutligen om fanns det ett uppenbart filantropiskt motiv för föreningens verksamhet, nämligen att den aktuella av barn var starkt försumomsorgen om gruppen mad. Förutom ekonomiskt stöd till Emanuella Carlbecks skola startade föreningen sådan Norrtullsgatan i Stockholm år 1870. Dessutom försökte man en egen på olika sätt att sprida kunskap om de utvecklingsstörda barnens situation och vad kunde göras för deras utveckling. Verksamheten finansierades genom som insamlingar, och genom en större donation från Stockholms fruntimmersförening kunde man redan 1871 köpa en särskild fastighet för den nämnda skolan. Man vädjade dock till berörda kommuner om att dessa skulle terminsavgifterna för sina respektive elever vid skolan. År 1878 inrätbetala

tade man ett så kallat arbetshem för vuxna män som trots genomgången

utbildning vid skolan inte kunde försörja sig eget arbete. Samma år genom tillträdde Thorborg Rappe befattningen som föreståndarinna för skolan. Den nya föreståndarinnan tog initiativ till att man startade kurser för dem som ville arbeta med utvecklingsstörda barn, och hon samlade sina pedagogiska erfa-

renheter i en lärobok som översattes till flera språk. Skolan på Norrtullsgatan

kom därefter att fungera lärarseminarium och utbildningsanstalt för hela som landet. År 1911 flyttade verksamheten till stor institutionsbyggnad i Slagsta söen der om Stockholm, och där utvecklades pedagogiska metoder av stor betydelse för den fortsatta verksamheten. Denna satsning översteg dock föreningens ekonomiska förrnåga. Efter följd mycket bekymmersamma år en av övertogs därför hela anläggningen Stockholms stad år 1951. Från 1934 var av skolhemmet i Sävstaholm den viktigaste av föreningens inrättningar, och när i början 1950-talet ändrade föreningens namn kom det gamla slottsman av och äpplenarrmet till användning.

Föreningens förhållande till staten och landstingen har genomgått flera faser.

När föreningen bildades fanns ingen organiserad vård eller utbildning för den aktuella bam. Man försökte därför redan 1880-talet få statsbigruppen av

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt 231

- en

drag till sin verksamhet, vilket dock inte lyckades särskilt väl. I och med att landstingens ansvarsområde utvidgades ställdes allt oftare krav att dessa skulle finansiera del verksamheten, regel skedde inget förrän en av men som de ekonomiska svårigheterna blev den arten att det nödvändigt att sälja av var eller överlåta inrättningama. Föreningen var mycket aktiv när det gällde att föra en politisk debatt om vården utvecklingsstörda, och försökte av man påverka den statliga politiken på området. På ett principiellt plan ansåg man sin uppgift vara att ta initiativ inom ett försummat och angeläget område, för att sedan försöka förmå staten och landstingen att överta åtminstone det ekonomiska ansvaret så snart möjligt. Men trots detta förefaller det som som om

många inom föreningen med stor sorg i hjärtat såg hur skolhem och institutio-

ner övertogs av kommuner och landsting följd de ekonomiska svåsom en av righeterna. En viss ömsesidig misstro verkar också ha präglat förhållandet mellan föreningen och ansvariga inom städer och landsting under 1900-talets första hälft. Föreningens förhållande till staten förefaller att ha varit bättre. En Mediav cinalstyrelsens överinspektörer över sinnessjukvården och sinnesslövården, Alfred Petrén, satt även i föreningens styrelse, och samarbetet med andra myndigheter förefaller att ha varit gott. När så statsmakten två lagar genom 1944 och 1954 ålade landstingen att ta huvudansvaret för de utomsorgen om

vecklingsstörda uttryckte föreningen sin stora tillfredsställelse över detta. Som en direkt följd av den snabba förändringen den statliga handikappoli-

av

tiken under 1960-talet omdeñnierade Sävstaholmsföreningen sin roll till att

man ville att föreningens insatser skulle utgöra ett komplement till samhällets. Detta har i praktiken medfört att man inriktat sig att stödja och organisera

olika typer av personalfortbildning och forskning inom föreningens område.

Föreningen för välgörenhetens ordnande

År 1889 bildades i Stockholm Föreningen för välgörenhetens ordnande FVO. Avsikten var att försöka effektivisera den enskilda välgörenheten och förbättra samarbetet mellan enskilda filantroper och föreningar å den siena dan och den kommunala fattigvården å den andra. De sociala problemen ökade under de sista decennierna av 1800-talet samtidigt 1871 års fattigsom

vårdslag begränsade statens och kommunernas ansvar till vissa särskilt hjälp-

behövande grupper. En samordning insatserna uppfattades angelägen av som samtidigt som man ville skapa en större effektivitet i hjälpverksamheten. Både de kommunala och de filantropiska insatserna ansågs vara allt för tillfälliga och godtyckliga. För att hjälpen skulle få avsedd effekt borde livssituationen för varje hjälpsökande undersökas noga så att åtgärderna kunde efter anpassas den enskildes behov och förutsättningar, och hjälpverksamheten borde vara förebyggande genom att inriktas på hjälp till självhjälp.

232 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt

-

Med dessa tankar utgångspunkt utvecklades inom FVO en metodik för

som undersökning den enskildes livssituation och förutsättningar som hade av många likheter med vad i amerikansk litteratur några decennier senare som skulle komma att kallas social work. Genom att föra utförliga journalcase anteckningar varje hjälpsökande ansåg sig också kunna motverka ett om man obehörigt utnyttjande hjälpverksamheten, eller yrkestiggeriet som man av sade. Rädslan för att arbetsmoralen skulle försämras om de som kunde men inte ville arbeta fick understöd satte sin prägel både den filantropiska och den kommunala fattigvården under ISOO-talet. Den vikt man inom FVO lade vid att alla arbetsföra skulle försörja sig själva fick även till följd att man

1891 startade ett arbetshem för arbetslösa män som senare övertogs av Stockholms Stadsmission, och slöjdavdelning för kvinnor. Det arbetssätt en

FVO eftersträvade förutsatte form professionalisering av det so-

som en av ciala arbetet, och startade också utbildningsverksamhet och utarbetade man anvisningar för hur det sociala arbetet skulle bedrivas. Det skulle kanske kunna sägas att FVO under sina första decennier utgjorde gång både höjdpunkten och slutpunkten för 1800-talets filantropiska en av verksamhet. Man samordnade och effektiviserade den enskilda hjälpverk-

samheten och knöt denna närmare till den kommunala fattigvården. Men

samtidigt utvecklade metoder som förutsatte en ökad grad av professioman nalisering det sociala arbetet. Föreningen hade redan från starten anställd av

och avlönad personal sin hjälpbyrå; arvoderade till och med dem som

man

genomförde hembesök. Därmed bröt sätt och vis både mot den

man

filantropiska rörelsens ursprungliga ideal och det så kallade Elberfeltsystemet för fattigvårdens organisering, vilket innebar att fattigvården skulle baseras på

antal frivilliga vårdare tog för ett begränsat antal fattiga. ett stort som ansvar

Det är dock möjligt att denna professionella organisering av välgörenheten

praktiskt än ideologiskt motiverad. Föreningens mest framträdande var mer

gestalt, Agda Montelius, hörde till exempel till dem som argumenterade för vikten frivilliga insatser även inom den allmänna fattigvården.

av

FVOs relation till den offentliga fattigvården var därför komplicerad om än inte problematisk. I Stockholm genomförde stadens uppdrag flera ut-

man redningar låg till grund för enskilda reformer särskilt när det gällde verksom

samheten för bam. Man utförde även en del inspektionsverksamhet på stadens

Men kritiserade även det tjänstemannasystem ansåg vägnar. man som man var på väg få allt för stort utrymme i den kommunala fattigvården. Man fick att ett också sitt inflytande minska under mellankrigstiden, bland annat som en se följd framträdande socialpolitikers ofta uttalade misstro mot den frivilliga av hjälpverksamheten. Trots detta har föreningens verksamhet fortsatt i stort sett efter de riktlinjer utarbetades under dess första årtionden. Efter andra som världskriget har framförallt sökt hjälpa dem som av en eller annan man anledning hamnat vid sidan den kommunala socialvården. Man har särskilt av inriktat sig ekonomiskt stöd till kroniskt sjuka äldre människor och att ge till ensamstående mödrar.

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 233

-

Ett utmärkande drag för FVO är att man avstått från att delta i den social

politiska debatten, och man har endast i begränsad utsträckning försökt påverka den offentliga sociala verksamheten. Man har haft en mycket låg profil och föredragit att verka i det tysta, kanske med undantag för den tidigare

nämnda Agda Montelius som var en framträdande debattör och ideolog. Trots att föreningen idag har en ganska omfattande verksamhet, fördelade 1992 man

omkring 6 miljoner kronor och genomförde på sitt kansli ett betydande antal

personutredningar uppdrag av andra organisationer, så informerar man inte

i något offentligt sammanhang sin existens. De hjälpsökande får kontakt

om

med föreningen framförallt genom församlingamas diakonissor, ibland

men även genom de kommunalanställda socialsekreterama i den mån dessa känner

till föreningen.

Föreningar för och föreningar av

Ett av de utmärkande dragen för det som här kallats ñlantropiska föreningar

är att det är föreningar som organiserar dem som är så pass välbeställda att de kan ge hjälp till andra. Filantropin förutsätter således liksom den kommunala

fattigvården en slags vertikal organisation i samhället. Under 1800-talet var klasstrukturen tydlig i de filantropiska rörelserna och det flera sätt. Inga

andra än de välbeställda kunde tänkas som medlemmar, och önskvärdheten att

sprida den urbana borgerlighetens livsideal och levnadssätt ingick som en dold förutsättning för verksamheten. Något för övrigt lyckades ganska

som väl om man ser till de hem- och hemmafruideal som spreds i bonde- och ar-

betarmiljöer under mellankrigstiden. Inom det tidiga försäkringsväsendet

var dock den sociala verksamheten mer horisontellt organiserad att mängenom niskor inom samma yrke eller sociala skikt hjälpte varandra vid sjukdom eller ålderdom. Med den egentliga arbetarrörelsen i slutet 1800-talet fick förav

säkringstankens princip om ömsesidig hjälp en ny aktualitet. Den sattes då

även i ett ideologiskt sammanhang genom den roll man tillskrev tanken en ömsesidig solidaritet inom arbetarklassen. I och med att staten övertog allt mer av det administrativa ansvaret och arbetsgivarna ålades att stå för mer-

parten av avgifterna för socialförsäkringssystemet fick solidaritetsprincipen

en mer abstrakt innebörd. Politiskt och inte minst retoriskt spelar den fortfarande en mycket viktig roll i den sociala debatten, flertalet människor men förefaller idag uppfatta socialförsäkringarna myndighets- och inte föresom

ningsorganiserade.

Under efterkrigstiden har dock en ny typ av föreningar etablerats och fått betydelse för den sociala och politiska debatten. Det gäller det ganska stora antal patient-, klient-, brukar- och föräldraföreningar som bildats i syfte att genom information och debatt påverka politiker och administratörer samt

234 filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt

Välgörenhet, - en

förbättra allmänhetens kunskaper och villkoren för olika grupper av hanom dikappade, sjuka och socialt åsidosatta. Flera dessa föreningar har haft ett av

betydande inflytande över samhällets vård- och socialpolitik. I några fall har

även startat forskningsstiftelser strävar efter att stimulera forskning man som

och infomiationsspridning med utgångspunkt från de ideal och synsätt som

utvecklats inom dessa föreningar. Föräldraföreningen för utvecklingsstörda barn har tvekan haft stor betydelse för den statliga omsorgspolitiken. utan

Riksförbundet för social och mental hälsa har utvecklat ett vårdpolitiskt bildat basen för 1992 års statliga psykiatriutredning. På det loka-

program som

la planet har flera handikappföreningarna fått ett betydande inflytande över

av

den kommunala planeringen. Dessa föreningar måste i det här sammanhanget

beskrivas avantgardistiska eftersom deras främsta syfte är att förändra som eller ibland försvara de statliga och kommunala åtagandena inom sina ornrå-

den.

Välfárdssamhället och det frivilliga arbetet

I samband med riksdagsvalet 1928 formulerade Gustav Möller flera av de

tankar skulle ligga till grund för den socialdemokratiska socialpolitiken

som

under flera decennier. Socialpolitiska frågor hade inte tidigare stått särskilt högt dagordningen i detta parti, kanske som en följd av att många ansåg att

fattigdomen helt skulle kunna avskaffas med radikala politiska metoder. mer Med det definitiva genombrottet för den reformistiska hållningen till samhällets förändring fick dock socialpolitiken central roll. Det förefaller en

Möller ansåg att socialpolitiska reformer först och främst var

rent av som om och politiskt realistiskt sätt att genomföra de socialistiska idealen ett nytt mer inkomstutjämning och ekonomisk rättvisa. om

En grundläggande tanke i Möllers var att man genom olika former

program

generella bidrag skulle minska beroendet fattigvård och välgörenhet.

av av Den socialpolitiken skulle förebyggande, enligt mönstret från den nya vara

samtida hälsovåden syftade till att minska behovet av sjukvård. I sin

som

argumentering betonade Möller skillnaderna mellan den gamla fattigvården och välgörenheten och den socialpolitiken. Fattigvården förnedrande

nya var den skapade tacksamhetsskuld och ett beroende mellan givare genom att en

och medan den socialpolitiken skulle vara rättighetsbaserad

mottagare, nya

och lika för alla. En principiellt sett viktig reform blev därför borttagandet av

bestämmelsen att den intagen försörjningsinrättning inte hade som var en delta i de kommunala valen. Strävan att skapa ideologisk grund rätt att en för den generella socialpolitiken har även lett till att sedan 1930-talet kan man finna många exempel avsiktlig nedvärdering av det frivilliga sociala en arbetet, både i den samtida diskussionen och i den historiska litteraturen. Om den frivilliga verksamheten alls har behandlats i Översikter över det sociala

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete en historisk översikt 235

-

arbetet och socialpolitiken så har dess roll reducerats eller dess ideologi ifrå-

gasatts. Det tydligaste exemplet denna historiska nedvärdering det frivilliga

av sociala arbetet är Leif Holgerssons bok Socialvården fråga människoen om syn, som används som kurslitteratur inom olika sociala utbildningar. Holgersson ifrågasätter det verkligen oegennyttan låg bakom den om var som ñlantropiska verksamheten och att syftet istället att uppfostra bemenar var folkningen till arbetssamhet och goda seder. Dessutom hävdar han att ñlantropiska motiv tidigt har använts för att bagatellisera behovet rättssäkerhet av för de berörda individerna och att filantropins grundsyn än i dag används

för att motivera tvångsåtgärder och frihetsberövanden inom socialvården.27 Den nu pågående historiska forskning, delvis ligger till grund för den här

som översikten, har dock givit en betydligt nyanserad bild det frivilliga mer av sociala arbetets historia och inte minst påvisat det nära sambandet mellan detta och den kommunala och statliga sociala verksamheten. Olika länder i den västliga världen har valt olika modeller för hur de sociala frågorna skall hanteras. I en omfattande vetenskaplig litteratur och i än en mer omfattande socialpolitisk debatt har dessa modeller och system jämförts. Någon enkel utvärdering tycks dock inte vara möjlig att genomföra. Möjligen beror skillnaderna lika mycket historiska socialpolitiska olikheter som mellan länderna. I England har en betydande del all vård och sin av omsorg

grund i ñlantropiska föreningar, stiftelser och privata företag. I USA spelar

välgörenheten i form insamlingar och olika stor roll både av arrangemang en för umgängeslivet bland de välbeställda och för den sociala och sjukvårdande

verksamheten. I Tyskland valde man tidigt ett försäkringssystem med ett betydande inslag av individuellt sparande, och i många de katolska länderna

av

har familjeansvaret betonats starkare än i de nordeuropeiska, lutheranska samhällena. Orsakerna till att olika länder valt skilda välfärdspolitiska

system

är naturligtvis många och komplicerade även historisk synvinkel. Den eko-

ur nomiska och sociala utvecklingen har lett till skilda sociala problem i olika länder. Förhållandet mellan statsmakten och det så kallade borgerliga samhäl-

let inom vilket föreningsväsendet har sina rötter har varierat, liksom det

ideologiska inflytandet från olika intressegrupper.

Kan man lära något av historien

Även historien kan rikt erfarenhetsmaterial så det inte möjligt om ge oss ett är

att dra några enkla slutsatser eller lärdomar kort historisk framställning.

av en Dels för att varje mänsklig och social situation är unik den ingår i även om en kedja av liknande händelser, dels för att varje historisk framställning förutsätter ställningstaganden som kanske redan innefattar de tänkbara slutsatserna.

Men detta till trots skall jag avslutningsvis försöka peka på några

mer

236 Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk Översikt

- en

generella drag i det frivilliga sociala arbetets och den allmänna socialpo-

litikens historia. Först och främst måste det betonas att motsatsförhållandet mellan frivilligt socialt arbete och offentlig vård och är av relativt sent datum. Under omsorg 1800-talet den filantropiska och den kommunala fattigvården nära förvar bundna med varandra. Under seklets sista decennier argumenterade många filantroper för att samhället borde ta ett större ansvar för dem som inte kunde klara sig själva, medan lagstiftarna proklamerade att alla människor, med undantag för kroniskt sjuka, sinnessjuka och föräldralösa barn, egentliskyldiga försörja sig själva och sina anhöriga. Ett de viktigaste gen var att av resultaten den filantropiska verksamheten helt följdriktigt de utredav var ningar, debattartiklar och motioner skrevs under det seklets första som nya decennier och fick stor betydelse för omorienteringen av socialpolitiken. som på konkret plan har betydande delar den offentliga vår- Men även ett mer av den och sina rötter i enskilda initiativ. Detta gäller särskilt handiomsorgen kappomsorgen länge ett starkt försummat område i den kommunala som var och statliga verksamheten. Men även när det gällde att förbättra villkoren för barn och mödrar kom initiativen i stor utsträckning från enskilda individer eller föreningar. Motsättningarna mellan företrädarna för den enskilda respektive den offentliga sociala verksamheten ökade dock under mellankrigstiden och blev särskilt tydliga efter andra världskriget. Detta berodde dels en socialpolitisk och ideologisk mobilisering särskilt inom socialdemokratin,

dels framväxten starka organisationer företrädde de professionella

av som inom den offentliga vården och Som följd av detta grupperna omsorgen. en tystnade många företrädarna för de frivilliga organisationerna och de av deltog allt sällan i den offentliga debatten. Trots att antalet medlemmar mer och antalet aktiva fortfarande stort valde att uttrycka sig mycket återvar man hållsamt och försiktigt i sina programformuleringar. Flera av dessa föreningar ombildades också vid denna tid till forskningsstiftelser eller stipendiefonder. Utrymmet för och behovet dessa föreningar den socialpolitiska arenan av har dock ökat påtagligt under det senaste decenniet. Statens och kommunernas finansiella svårigheter, de strukturella problemen inom den offentliga sektorn och lågkonjunkturen och den höga arbetslösheten i början 1990-talet är av bara allt för välkända problem förändrat förutsättningarna för och som behovet av frivilliga sociala insatser. Frågan ansvarsfördelningen mellan familj, samhälle, stat och kommun om det gäller den sociala har alltid varit aktuell, och tyngdpunkten i när omsorgen denna ansvarsfördelning har ständigt förskjutits. Det är därför inte ägnat att förvåna det i dagens samhälle och i den aktuella socialpolitiska situationen att blossat debatt och strid hur denna ansvarsfördelning skall upp en ny en ny om Aktörerna den sociala verkar dömda till att gång gång se ut. arenan vara skriva om sina rollhäften.

Välgörenhet, filantropi och frivilligt socialt arbete historisk översikt 237

- en

NOTER

ll-ledqvist, 1893. Den svenska kyrkoordningen 1571, 194. Se även Dahlberg, 1893. Lindstedt,

1918. För internationella jämförelser se ex t Himmelfarb, 1984 och Gans, 1972, 275-289. zFörutom Dahlberg och Lindstedt se Blom, 1992. Geremek, 1991. 3Levenstam, 1992. Widén, 1988. 4Citatet hämtat ur Qvarsell, 1988, 57.

5Lindqvist, 1990. Abukhanfusa, 1987. öKongl. Maj:ts nådige Förordning angående Hospitals och Bamhus lnrättningarne i Riket, I I

april 1763. 7Jrr. Jägerskiöld, 1955. 8Schulzenheim, 1801, 99.

9K0ngl. Maj:ts nådiga Förordning angående Fattigwården i Riket, 25 maj 1847, § Oxongi Maj:t nådiga Förordning angående Fattigvården, 9 juni 1871, § BerggrenNilsson,

1965. Jansson 1985. Qvarsell, 1988.

se filantropi och Filantrop i Svenskaakademiens ordbok, vol 1926, F 528

Se främst Gellerstam, 1971. Elmund, 1973. Levenstam, 1981. Den svenska litteraturen filantropin i allmänhet och den kvinnliga ñlantropin i synnerhet om

är begränsad, i snabb tillväxt. Jörgensen, 1922. Furuland, 1987. Åberg, 1988. Qvarsell,

men 1992. Jordansson, 1992. Norlander, 1992. Weiner, 1992. Internationellt och särskilt när det England finns omfattande litteratur. Se Woodroofe, 1969 och Prochaska, 1981.

gäller en t ex

5Åman, 1976. Förhammar, 1991. Borg, 1990.

16Bjurman, 1990. Bramstång, 1964. 17Montgomery, 1934. Skoglund, 1992. lsGeijerstam, 1973. Hirdman, 1989.

190m Howard, se Eriksson, 1967, 50 ff. Schulz von Schulzenheim, 1901. Om Cederschiöld, se 1993.

%varsell,

2 Se t ex Olsson, 1990. Ohrlander, 1992. Höjer, 1952. Wirén, 1980.

Söderberg 1965. Cronenberg, 1985. Handlingsprogram för SvenskaRöda korset inför 1990-

talet, 1986.

Framställningen baseras främst Montell, 1982, samt Stockholms stads arkiv, Föreningen

Sävstaholmsskoloma, Al: Föreningsprotokoll, A2: Styrelseprotokoll. Se även Scharin, 1990. Söder, 1978. Blomberg, 1934. Jacobsson, 1975. Kanner, 1968. 23F.V.O. 1889-1909. F.V.O 75 år, 1964. FVO 100 år, 1889-1989. Pauli, 1905. Montelius, 1907. Framställningen baseras dessutom en intervju med FVOs nuvarande föreståndare Göran Andersson, 1993-02-08, samt muntliga upplysningar från Kerstin Thörn, Umeå. 24se bla Marklund, 1982 och Rothstein, 1986. 25Möller, 1928. Möller, 1948. Olsson, 1990.

26Montg0mery, 1934. Höjer, 1952. 271-lolgersson, 1977, 69.

238 Litteratur

LITTERATUR

Kapitel 8

Abukhanfusa, K. 1987. Piskan och moroten: Om könens tilldelning av skyldigheter och rättigheter i det svenska socialföräkringssytemet 1913- 1980, Stockholm: Carlsson Bokförlag. Berggren, H.Nilsson, G.B. 1965. Liberal socialpolitik 1853-1884, Stockholm: Studia historica Upsaliensis. Bjurman, E. L., 1990, Intagen på Owiss tid: Om barn i fängelser och på räddningshus under 1800-talet, Se barnet: Tankegångar från tre århundraden, red. Gunilla Halldén, Stockholm: Rabén Sjögren. Blom, C. 1992, Tiggare, tidstjuvar, lättingar och landstrykare: Studier av attityder och värderingar i skrån, stadgar, ordningar och lagförslag gällande den offentliga vården 1533-1664, Lund: Lund University Press. Blomberg, 1934, Sinnesslövårdens historia i korta drag, Stockholm.

Borg, P.A. 1990, En resa i Fädemeslandet år 1811, Nordisk tidskrift för

dövstumundervisningen.

Bramstång, G. 1964, Förutsättningar för barnavårdsnämnds ingripande mot

asocial ungdom, Lund: Gleerups. Cronenberg, O. 1985, Röda Korset 1863-1915, Umeå: Institutionen för idéhistoria. Dahlberg, B.H. 1893, Bidrag till svenska fattiglagstiftningens historia intill

midten af adertonde århundradet, Uppsala: Uppsala univesitet.

Den svenska kyrkoordningen 1571, 1971, utg. Sven Kjöllerström, Lund, Håkan Ohlssons förlag. Elmund, G. 1973, Den kvinnliga diakonin i Sverige 1849-1861, Lund: Biblioteca theologiae practicae. Eriksson, T. 1967, Kriminalvård: Idéer och experiment, Stockholm: Norstedts. Furuland, G. 1987, En association i offentlighet och privatsfär, Scandia 531987. F.V.0. 75 år, 1964. F.V.0. 1889-1909, u.å. FVO 100 år, 1889-1989, u.å. Förhammar, S. 1991, Från tärande till närande: Handikapputbildningens

bakgrund och socialpolitiska funktion i 1800-talets Sverige, Stockholm:

Almqvist Wicksell.

Gans, H.J. 1972, The positive function of poverty, American Journal of

Sociology, 78. Geijerstam, G. af, 1973, Anteckningar om arbetarförhållanden i Stockholm, Lund: Studentlitteratur. Orig. utg. 1894.

Litteratur

Gellerstam, G. 1971, Från fattigvård till församlingsvård: Utvecklingslinjer inom fattigvården och diakonin i Sverige 1871- omkring 1915, Lund: Lunds universitet. Geremek, B. 1991, Den europeiska fattigdomens betydelse, Stockholm: Ordfronts förlag. Handlingsprogram för Svenska Röda Korset inför 1990-talet, 1986, Stockholm: Svenska Röda Korset. Hedqvist, V. 1893, Den kristna kärleksverksamheten i Sverige under medeltiden, Strengnäs.

Himmelfarb, G. 1984, The Idea of Poverty: England in the early industrial

age, London: Faber. Hirdman, Y. 1989, Att lägga livet till rätta: Studier i svensk folkhemspolitik, Stockholm: Carlssons förlag. Holgersson, L. 1977, Socialvården en fråga om människosyn, Stockholm: Tidens förlag. Höjer, K. 1952, Svensk socialpolitisk historia, Stockholm: P.A. Norstedt. Jacobsson, L.O. 1975, Omsorger i hundra år. Lund, Landstinget. Jansson, T. 1985, Adertonhundratalets associationer, Stockholm: Almqvist Wicksell International. Jordansson, B. 1992, Hur filantropen blev en kvinna: Fattigvård och välgörenhet under 1800-talet, Historisk tidskrift, 1992:4. Jägerskiöld, S. 1955, Från fattigvård till socialhjälp: En studie i socialrättens rättshistoria och begreppsbildning, Förvaltningsrättslig tidskrift, l81955.

Jörgensen, A.Th. 1922, Filantropiens ledare och former under det nittonde

århundradet, Stockholm: P.A. Norsteds. Kanner, L. 1968, Den psykiska utvecklingsstörningen: Vårdens och forskningens historia, Stockholm: Svenska Bokförlaget. Kongl. Majsts nådige Förordning angående Hospitals och Barnhus Inrättningarne i Riket, 11 april 1763. Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående Fattigwården i Riket, 25 maj 1847, SFS, 1847:23, Kongl. Majxts nådiga Förordning angående Fattigvården, 9 juni 1871, SFS, 1871:33. Levenstam, T. 1992, Prästfamiljernas villkor: Kontraktsänkekassor i Lunds

stift under 300 år, Lund: Verbum.

Levenstam, T. 1981, Kyrklig diakoni och samhällets sociala omsorgsarbete:

Omkring 1850 omkring 1975, Älvsjö: SkeabVerbum.

- Lindqvist, R. 1990, Från folkrörelse till välfärdsbyråkrati: Det svenska sjukförsäkringssystemets utveckling 1900-1990, Lund: Arkiv förlag.

Lindstedt, G. 1918, Öfversikt af den svenska fattigvårdens historia, Riks-

dagen 1918, Bihang 2:2:7. Marklund, S. 1982, Klass, stat och socialpolitik, Lund: Arkiv förlag.

240 Litteratur

Montelius, A. 1907, Samarbete mellan offentlig och enskild fattigvård, Fattigvård och folkförsäkring, II:6. Stockholm: Centralförbundet för socialt arbete. Montell, E., 1982, Sävstaholmsföreningen: En krönika ett företag för de om psykiskt utvecklingsstörda, Stockholm: Sävstaholmsföreningen. Montgomery, A. 1934, Svensk socialpolitik under 1800-talet, Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. Möller, G. 1928, Trygghet och säkerhet åt Sveriges folk: Ett socialdemokratiskt inför valen, Stockholm: Tidens förlag. program Möller, G. 1948, Från Fattighus-Sverige till Social-Sverige, Stockholm: Tidens förlag. Norlander, K. 1992, Att vara kvinnlig kapitalist: Anna Hieita-Retzius, Ebba Lind af Hageby och Liljeholmens Stearinsfabrik, Historisk tidskrift, Ohrlander, K. 1992, 1 barnens och nationens intresse: Socialliberal reformpolitik 1903-1930, Stockholm: Almqvist Wicksell International.

Olsson, S. E. 1990, Social Policy and Welfare State in Sweden, Lund: Arkiv

förlag. Pauli, E. 1905, Välgörenhetsarbetet Några ord om F.V.O., Social tidskrift, 1905. Prochaska, F.K. 1981, Women and Philantrophy in nineteenth-century England, Oxford: Clarendon Press. Qvarsell, R. 1988, Kulturmiljö och idéspridning, Stockholm: Carlsson Bokförlag. Qvarsell, R. 1992, Om betydelsen av det personliga: Ett tema i det sociala arbetets idéhistoria, Bortom trivialiseringen: Människan som väsen och oväsen, Göteborg: Daidalos. Qvarsell, R. 1993, Sundhetspolisens tid, Socialmedicinsk tidskrift, 1993:2-3. Rothstein, B. 1986, Den socialdemokratiska staten, Lund: Arkiv förlag. Scharin, H. 1990, Slagsta-hemmet och dess förhistoria 1870-1970, Stockholm: Omsorgsnämnden, Stockholms läns landsting. Schulz von Schulzenheim, D. 1801, Tal, om den ofentliga vården, i hänse-

ende til folkets seder och helsa, samt de fattigas lifbergning, Stockholm.

Skoglund, A-M. 1992, Fattigvården på den svenska landsbygden år 1829, Stockholm: Socialhögskolan, Stockholms universitet. Söder, M. 1978, Anstalter för utvecklingsstörda, I-II, Stockholm: Stiftelsen ALA. Söderberg, S. 1965, Svenska Röda Korset: 1865-1965, Stockholm.

Weiner, G. 1992, De olydiga mödrama: Konflikter om spädbarnsvård på en

Mjölkdroppe, Historisk tidskrift,

Widén, S. 1988, Änkeomsorg i ståndsamhälle, Åbo: Åbo akademi.

Wirén, A. 1980, G.H. von Koch: Banbrytare i svensk socialvård, Stockholm: Rabén Sjögren. Woodroofe, K. 1969, From Charity to Social Work, London: Routledge.

Litteratur 241

Åberg, 1988, Revivalism, philantrophy and emancipation: Womens libe-

ration and organization in the early nineteenth century, Scandinavian

Journal of History, 13.

Åman, A. 1976, Om den offentliga vården, Stockholm: Liber förlag.

Otryckt källmaterial Stockholms stads arkiv, Föreningen Sävstaholmsskoloma, A1:

Föreningsprotokoll, A2: Styrelseprotokoll.

Utblick mot Danmark 243

9 Utblick mot Danmark

Lars Svedberg

I många europeiska länder spelar de frivilliga organisationerna en viktig roll,

bland annat inom de områden vi här intresserar oss för. I vår undersökning har vi därför velat inkludera utblickar mot några andra länder, utan några som helst

anspråk fullständighet. I detta kapitel 9 vänder vi blicken mot ett nordiskt grannland, Danmark. Vi vill titta lite närmare på det frivilliga sociala arbetet i

detta land dels därför att likheterna mellan våra länder är stora och dels därför att har erfarenheter inom och kunskaper området som vi saknar i man

Sverige. Målsättningen är att ringa in något av såväl den socialt inriktade frivilligsektoms betingelser som dess konkreta utformning och samspel med

den offentliga sektorn. I kapitel 10 presenteras sedan Frankrike, Tyskland och

Storbritannien. Vår utgångspunkt i urvalet länder har varit önskan att få

av en

en bred referensram: å ena sidan ville spegla utvecklingen i oss närliggande länder, å den andra inkludera länder med en helt annan tradition i fråga om

socialpolitik och den frivilliga sektorns roll i denna. Vi vill först antyda den socialpolitiska bakgrunden till utvecklingen kring det

frivilligarbete som försigått i Danmark under senare år. Därefter presenteras några uppgifter om frivilligsektom. Efter det anger vi något om de aktuella betingelsema för frivilligt socialt arbete i Danmark. Slutligen pekar några av de problem som uppstått vid de senaste årens utvecklingsarbete och vid det utökade samarbetet mellan det offentliga och det frivilliga i Danmark. Sedan mycket lång tid har frivilligorganisationer ansvarat för viss vård och

omsorg i Danmark, inte minst institutioner. Av tradition har emellertid framförallt familjen också kyrkan och staten utgjort hömpelama i vården men

och omsorgen om de utsattal

Under 1900-talet har Danmark, liksom de övriga nordiska länderna, genom-

gått utveckling där allt större del av vården och omsorgen tagits över av

en en offentliga verksamheter. Det avgörande brottet med den äldre traditionen togs

på 1930-talet, då socialdemokratin med en starkt stegrad socialpolitisk ambi-

tion baserad solidaritetsprincip fick ett avgörande inflytande den forten satta utvecklingen. I såväl ett nordiskt som ett internationellt perspektiv kom

Danmark, inte minst under mellankrigstiden, att ligga långt framme i sats-

ningen offensiva socialpolitiska reformer. Den danska socialpolitiska utvecklingen har från svenskt håll kommit att ses både som föredöme, vad gällt till exempel socialförsäkringama, men också visat exempel mindre lyckade lösningar, vad gällt till exempel arbetmarknadspolitiken.

Så småningom växte en välfärdsstatsideologi fram som nådde sin höjdpunkt i

1970-talets Danmark. I sak innebar den en stark samhällelig expansion, över-

244 U tblick mot Danmark

tagande av verksamheter från andra och inom alltfler områden. engagemang Solidaritetsprincipen sätter inga gränser för det offentligas aktivitet som en känd dansk socialpolitisk forskare och debattör uttryckte saken vid 1970-talets

början

Frivilligorganisationema i Danmark kom, liksom i övriga Norden, att bli starkt delaktiga i och påskynda en utveckling där samhället tog över alltmer. Man började se sig själv som ett avantgarde hade till uppgift att utveckla som nya former och metoder och att ringa nya verksamhetsområden snarast som borde tas över av samhället. Haberrnann till exempel att från och med menar 1950-talet kom såväl politikerna som de anställda inom socialvården och medborgarna i allmänhet att betrakta frivilligsektom som omodern och oviktig vid byggandet av välfärden. Då välfárdsstaten förväntades ta hand alla mänskom liga och sociala problem blev frivilliginsatserna osynliga i den socialpolitiska diskussionen, fastän de hela tiden utfördes och fastän frivilligorganisationema samtidigt växte starkt i antal. Den allmänna förståelsen för frivilliginsatser och den betydelse de hade och kunde ha, gick för tid förloradl3 en Utvecklingsförloppet var emellertid inte entydigt. Samtidigt med det här redo-

visade skeendet fick frivilligorganisationema en viktig roll i det danska, poli-

tiskt administrativa systemet genom att de i allt större utsträckning kom att delta i kommittéer, råd och kommissioner av olika slag och att utgenom man

förde uppgifter man ålagts av staten. De korporativa dragen har sedan dess

varit starka. Vi har haft en likartad utveckling i övriga Norden, även det om

också finns påtagliga skillnader mellan länderna. När Socialforskningsinstituttet 1992 frågade alla Danmarks socialchefer i vilken utsträckning hade

man en

tradition av samarbete med socialt inriktade frivilligorganisationer, så visade

det sig ändå bara förekomma i hälften kommunerna. Endast ett mindre antal av

kommuner gav ekonomiskt stöd till sådana organisationer.4

En välfärdsstat i offentlig regi

De offentliga utgifterna växte starkt från 1960-talet fram till mitten av 1980talet. Utgiftema för den offentliga sektorn i andel BNP är internationellt sett av mycket hög och tillväxten har varit större i jämförelse med andra OECD-länder under hela 1980-talet. Om tittar på hushållens konsumtion av välfärd som andel av BNP, visar det att Danmark tillsammans med Sverige, USA och Frankrike har de högsta utgifterna. Det som utmärker de nordiska länderna i allmänhet men framförallt Danmark är den extremt höga andelen offentlig finansiering i betalningen av välfärden. I Danmark spelar dessutom det offentliga en helt avgörande roll inte bara som finansiär, utan också arrangör som och producent av välfärd. Den offentliga serviceproduktionen sker med andra ord i stor utsträckning utan användning av entreprenörer, inte minst inom den sociala sektom.5

Utblick mot Danmark 245

från både vänster, höger och mitten Uppbrott

Redan i slutet 1970-talet lade den socialdemokratiska regeringen fram en

budget betonade behovet av omställning och produktionsförbättringar

som inom den offentliga sektorn. Där fanns också strävan efter att sektorn inte en skulle med hänsyn till hårdnande ekonomiska villkor för Danmark. växa mer

Vid ingången till 1980-talet påbörjade socialdemokraterna vad som kom att bli mycket långsiktig satsning experiment och försök för att utveckla vården

en

Danmark, inte minst den offentliga

och omsorgen i

Det Högsbro och Abrahamson7 påpekat svårt att egentligen mobili-

var som

någon till helhjärtat försvar för systemet. Så småningom växte, från olika

sera

utgångspunkter, grundläggande enighet fram om de stora tillkortakomman-

en

dena i den offentliga vård- och omsorgsapparaten. Salonen-Soulie beskriver konsekvenserna på följande sätt: Därav följer brist flexibilitet och systemet kan inte fungera effektivt, det vill säga lösa de nya problem som 70- och 80-

ekonomiska krisen och arbetslösheten

talet uppstått grund av den De borgerliga regeringar innehaft regeringsmakten sedan början av 1980-

som talet har arbetat målmedvetet med ett så kallat modemiseringsprogram för den

offentliga sektorn. Huvudmålet har varit att förnya och förbättra den offentliga

servicen, utan att öka de offentliga utgifterna. Parallellt med denna strävan gav

den borgerliga regeringen vid sitt tillträde uttryck för önskan om ökad pri-

en vatisering aktiviteter inom den offentliga sektorn begreppet privata verkav samheter har i den danska debatten inkluderat frivilligsfarens insatser. De

partierna vid regeringsmakten valde emellertid att snabbt tona ned borgerliga

efter ökad satsning marknadslösningar, eftersom detta ledde sin strävan en

till omedelbara politiska motsättningar. Trots den initiala kopplingen mellan modernisering och privatisering kom snart hela den politiska vänstern att ansluta sig till de punkter i modemiseringsprogrammet handlade om behovet

som

omställning, bättre service och personalutveckling inom den offentliga sek-

av Man började också ett helt annat sätt än tidigare betona behovet av tom. hjälp till Självhjälp med stöd de informella sociala nätverken. av Som följd detta korn blickarna snart att vändas mot frivilligvärlden. en av Man kunde kring satsningar på frivilligsektom, fastän denna satsning enas skedde och sker utifrån skilda ideologiska intressen och utgångspunkter. - - Koch-Nielsen har sammanfattat de politiska motiven för satsningar vad hon

kallar den tredje sektorn den privata sektorn i några punkter:

att spara offentliga resurser göra medborgarna delaktiga och ansvariga att i högre grad dra in att genom dem i lösningarna de egna problemen

servicen och tjänsterna i högre drag bör utformas utifrån den enskildes att behov

246 Utblick mot Danmark

att avhjälpa välfärdsstatens legitimitetskris och vitalisera demokratin och lokalsamhället.9

Samtidigt med att denna utveckling påbörjades uppifrån initierades

en utveckling underifrån. Den styrdes delvis skäl den förra, senare av samma som det vill säga missnöje med socialstaten och dess utformning, delvis med men en annan grundläggande drivkraft, nämligen att öka medborgarnas involvering i de sociala insatserna och i besluten. Som en följd av dels förändrade strukturella betingelser och dels förändrade ideologiska villkor har under 1980- och början på 1990-talet kunnat åse en explosion av aktiviteter kring frivilligarbete i alla dess olika former. Utvecklingen har skett i frivilligorganisationernas regi inte minst rörelmen genom en se mot mer spontant inriktade självhjälpsgrupper och aktionsgrupper olika av slag. När försök görs att förklara den snabba utvecklingen frivilligsektorn i av Danmark i jämförelse med Norden, har pekat på några möjliga resten av man faktorer:

en större öppenhet sedan länge inför alternativa former socialt arbete av en starkare gräsrotstradition

ett större ideologiskt, praktisktmetodologiskt och teoretiskt inflytande från

kontinenten

större tillgång till pengar och andra resursenlo

De danska frivilligorganisationerna

Frivilligorganisationerna i Danmark har, precis i Sverige lång tradisom en tion. Det finns ungefär 400 riksorganisationer inom det sociala och sundheds-

maessige området enligt Social vejviser frivillige organisationer - på det sociale område. Omkring l3 organisationerna uppstod redan före första av världskriget. Ett stort antal startade sina verksamheter under välfärdsstatens uppbyggnadsfas men åtskilliga har också etablerat sig under år. De senare äldsta organisationerna har ofta generell inriktning mot humanitärasociala en insatser. Här återfinns emellertid också nykterhetsrörelsens organisationer. Under mellankrigstiden instiftades många de organisationer är av som inriktade på att bekämpa sjukdomar och handikapp olika slag. Under den av senaste 20-årsperioden har det framförallt skett tillväxt bland intresseorgaen nisationer och organisationer inriktade mot Självhjälp. Det här är med andra ord en utveckling som i mångt och mycket påminner den beskrivning vi om gjorde av svenska organisationer i kapitel Frivilliginsaterna har i histoett riskt perspektiv framförallt inriktats mot de ekonomiskt mest utsatta, barn,

äldre och handikappade och mot att bekämpa sjukdomar.

Om man delar frivilligorganisationerna efter den målgrupp de vänder sig

Utblick mot Danmark 247

till finner att de två största grupperna vad gäller antalet frivilligorganisa- tioner är de inriktar sig mot sjukdoms- och handikappområdet och de - som vänder sig till bamungafamiljer. De utgör sammantaget nästan 23 av som

alla organisationer. Jeppesen Höeg betonar emellertid i en genomgång hur

mångfaldiga och starkt olikartade de sociala frivilligorganisationerna är i

många avseenden och därför svåra att kategorisera.

Organisationerna har ofta mångfasetterad verksamhet. Låt oss samtidigt en understryka att frivilligorganisationema endast utför en begränsad andel av alla organiserade direkta sociala insatser, med undantag institutionsvården såav väl den på daginstitutioner på dögninstitutioner som till 13 bedrivs som frivilligorganisationer. Precis för Sveriges del är det stora skillnader i av som organisationernas medlemstal och ekonomiska Några få har ett resurser. mycket stort antal medlemmar. Det gäller framförallt handikapporganisationer och hjärtföreningama, liksom humanitära organisationer som som cancer-

Röda Korset och starka intressebildningar som pensionärsorganisationerna.

Det här betyder också att de flesta organisationer har mindre än 5 000 medlemmar. Habermann bland andra skriver att frivilligorganisationernas institutionsdrift och försöksverksamheter i mycket stor utsträckning finansieras av stat och kommun. Vi finner inga undersökningar som belägger detta eller ringar in de offentliga medlens andel de totala intäkterna. Det sannolikt stora samhällsav stödet verkar ändå ha möjliggjort större andel betald personal. När vi ser till en organisationernas intäkter, förutom entreprenörskap eller betalning för utförda tjänster, finner att över hälften utgörs av privata bidrag, insamlade medel, man lotterier med Bidrag från stat, kommun och landsting står för mindre än mera. 10 %.14 Habermann Parsby undersökt danska frivilligorganisationer inom det som sociala området, understryker att varken organisationernas storlek eller inkomstnivå kan tas till intäkt för insatsemas omfång eller kvalitet. De betonar också att vissa de små och ekonomiskt organisationerna kan lösa sina av svaga uppgifter alldeles utmärkt och hög kvalitetsnivå, medan stora och ekonoen miskt starka organisationer ibland kan sluka ansenliga resurser utan alltför imponerande resultat. De fann också att i de nya och mindre organisationerna utgjorde de frivilliga större andel de aktiva. en av Vid intervjuundersökning med verksamma i ett antal större socialt inriken tade frivilligorganisationer i Danmark fann Jeppesen Höeg att ett antal centrala uppgifter utkristalliserade sig, nämligen att frivilligorganisationerna har

som uppgift:

att utgöra ett komplement till den offentliga sektorns verksamheter, genom att täcka behov inte åtgärdas eller som inte täcks tillräckligt bra som annars av det offentliga

248 Utblick mot Danmark

genom att utgöra ett alternativ, antingen att utforma och utveckla - genom ny metodik eller genom att driva verksamheter inte kan i som accepteras offentlig regi

att utgöra en avantgardefunktion genom att upptäcka och ta itu med sociala problem

att inneha en socialpolitisk vakthundsfunktion, där tar på sig att peka - man

på olösta problem och generella utstötningsmekanismer

att tillvarata och bevaka den egna intressen och behov.

- gruppens

Den helt avgörande andelen studier och beskrivningar socialt inriktade fri-

av villigorganisationer i Danmark tycks utgå från och godta allmänt omfattade

föreställningar om frivilligorganisationemas ideologiska oberoende såväl

av stat som av marknad, deras öppenhet såväl inför samhälleliga förändringar som

inför behov inre utveckling. Under de senaste åren finns det vissa tecken på

av

en mer självkritisk och reflekterande hållning. Ett definitivt undantag från

denna lite aningslösa tradition utgör i varje fall Klausen, i ett antal studier som utifrån ett mer organisationsteoretiskt perspektiv empiriskt granskat frivilligorganisationer, bland annat delar av idrottsrörelsen och kvinnocenter. Förutom positiva sidor hos organisationerna finner han oförmåga till omställning och en nytänkande i en del av de äldre rörelserna. I del de organisationerna, en av nya

som till exempel kvinnocentren, finner han starka institutionaliserings- och professionaliseringstendenser. Han pekar också på rörelse mot avideolo-

en gisering och avpolitisering kvinnocentrens verksamheter och med den av ver-

kar följa en tendens till individualisering.

Danskarnas frivilliginsatser

När Socialforskningsinstituttet genomförde befolkningsstudie kring frivil-

en ligt arbete vid slutet av 1980-talet utmejslade sig några drag. Var fjärde dansk hade varit aktiv i frivilligt arbete under det år föregått intervjun. De mest som

aktiva frivilligarbetama befinner sig i åldersgruppen mellan 35 till 45 år, har

fast arbete, är gifta och har bam. Det är fler män än kvinnor är aktiva i som

frivilligt arbete i vid bemärkelse, men i det direkt klientinriktade arbetet är det

fler kvinnor. Symptomatiskt nog är männen aktiva i styrelsearbete mer men

också i direkt rådgivnings- och vägledningsarbete, medan kvinnorna

är mer aktiva i penninginsamlande och vid direkta praktiska insatser. En ansenlig del av de aktiva kommer att utgöras av alla de föräldrar är engagerade i sina som egna och andra barns aktiviteter under en viss period barnens uppväxt. Detta av framstår också tydligt när man tittar närmare på de utför direkt klientinriksom

tat arbete. Bland dessa återfinner man en relativt jämn åldersfördelning med tyngdpunkten åldersgruppema över 40 år. Bland de förvärvsarbetar i

som gruppen som utför direkt klientinriktat arbete är betydligt fler än hälften offent-

Utblick mot Danmark 249

ligt anställda. Som ser har dessa uppgifter en hel del likheter med de rön presenterade i kapitel 4 kring den svenska befolkningens frivilliginsater. Direkte klientrettet frivilligt arbete det vill säga vad som verkar komma nära vårt eget begrepp direkta sociala insatser synes mellan 6% 8% av de - -

vuxna danskarna vara involverade i via en organisation. Som ingående diskuterat i tidigare kapitel blir de definitioner man använder sig av avgörande

andel befolkningen verkar utföra frivilligt socialt arbete. för hur stor av som När till exempel Jensen med fler intervjuade de boende i två lokala bostadsområden, där hel del aktiviteter försigkom, fann de att 5% av befolkningen en

deltog i aktiviteter med ett egentlig socialt sigte i en frivilligorganisation.l9

Vad viger då de deltar i frivilligt socialt arbete sin tid åt Enligt som Habermann utförs insatser i en fallande skala från föreningsarbete och organi-

sering av aktiviteter över penninginsamling och till att besöka människor och

att arbeta med rådgivning.

Det är i huvudsak välutbildade människor arbetar med frivilligt arbete. som

Här vill vi parentetiskt påpeka att den tidigare omnämnde Klausen prövar tesen

att skillnaderna mellan olika grupper inte bara permanentas utan till och med förstärks organisationernas utformning och inriktning. Genom tillhöriggenom het till organisationer och föreningar formerar menar han de mer välbeställda

exklusiva nätverk utesluter de svagare grupperna från deltagande.

som De arbetslösa gör frivilliginsatser lägger ned ungefär dubbelt så mycket som tid de förvärvsarbetande, när de väl gör insats men de deltar å andra som en sidan sällan. Nya studier från de frivilligcentraler som nu växer upp i mer Danmark visar emellertid människor aktivt värvas till att delta i friatt om villigarbete, så kommer åtskilligt fler arbetslösa och fler ensamstående att delta.

I Danmark har de professionella vårdarbetama tenderat att misstänkliggöra all

drivkraft i frivilligarbetet som inte är rent altruistisk. För de som sysslat med

att organisera frivilligt socialt arbete verkar ett självklart sätt frågan om öm-

sesidigheten mellan givare och mottagare länge ha stått i centrum för intresset. Danskarna tycks helt enkelt göra frivilliginsatser för de belöningar de erhåller Belöningarna kan enligt Habermann till exempel vara att få möta människor och lära sig saker, att få bistå för de egna barnens skull men också att få nya känna sig nyttig och mindre ensam. Ravn arbetat med självhjälpsgrupper inom den danska cancerföreningen som kan stå representant för det moderna danska frivilligarbetet med följande som uttalande: I cancerföreningen betraktar det frivilliga arbetet som ett komplement till den offentliga insatsen. Samtidigt är arbetet frigörande, aktiverande och mobiliserande för de frivilliga är involverade.24 som Koch-Nielsen har sammanfattat vad som för de danska medborgarna tycks de viktigaste positiva inslagen i frivilligverksamheter: vara

250 Utblick mot Danmark

- tid för samvaro

frånvaro av myndighetsutövning

-

rätt till en bestämd livssyn och ideologi

att medlemmar i frivilligverksamheter kan verka ombudsmän i för- - som

hållande till det offentliga

andra krav för klienter och brukare än i den offentliga vård- och

- om-

sorgsapparaten.

möjlighet för medlemmar i frivilligverksamheter att verka ombudsmän - som i förhållande till det offentliga.

De danska medborgarnas drivkraft att söka sig till frivilligorganisationema för att få stöd och hjälp skall i inte liten utsträckning ses mot bakgrund av den bristande flexibiliteten hos det offentliga vård- och den

omsorgssystemet, trots

strävan till omställning funnits under år. Denna brist på flexibilitet

som senare

och den omfattande byråkratiseringen återkommer ständigt i den danska debat-

ten.

En intensiv satsning på frivilligarbete

Efter det att försöks- och utvecklingsarbetet inom det sociala området och

sundhetsområdet startade med huvudsaklig inriktning

en den offentliga

sektorn, inrättades Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde 1983. Det kom att bli ett utskott under socialdepartementet. Avsikten för-

var att öka ståelsen och skapa bättre betingelser för det frivilliga sociala arbetet. Uppgiften

var också att samla och sprida information frivilligarbete till om statliga och

kommunala myndigheter och till frivilligorganisationerna. En grundläggande avsikt var dessutom att främja samarbetet mellan det privata och det offentliga sociala arbetet.

Utskottets kansli har satsat intensivt och framgångsrikt på synliggöra

att och

underlätta socialt frivilligarbete. Man har penetrerat ekonomiska och juridiska

spörsmål för att underlätta sådant arbete. Man har arbetat för frivilligt att socialt arbete skall plats i de grundläggande socionom- och

ges Socialpedagogutbildningama. Tillsammans med fackföreningsrörelsen och det danska kom-

munförbundet har formulerat riktlinjer för samarbete med professionella man och med kommunerna. Utvalget har initierat satsning frivilligcentraler, en

som ännu bara är i sin linda. Man har tagit initiativ till rådgivningsenhet

en -

den så kallade LAIKOS-gruppen skall utgöra professionellt stöd för

- som ett

det stora antal självhjälpsgrupper återfinner i Danmark. Kansliet har

som

bedrivit vägledning och rådgivning, genomfört konferenser och seminarier.

Man har dokumenterat frivilligt socialt arbete, bland annat genom att ge ut handböcker och skrifter. Utskottet har därtill initierat och stött aktiviteter som

Utblick mot Danmark 251

gjort att ett kartläggnings- och utvärderingsarbete kommit igång och i mindre utsträckning att forskning har startat kring frivilligt socialt arbete. Arbetet har

utgått från ett antal vårdideologiska utgångspunkter som återspeglas i följande

ställningstaganden av utskottets ordförande Muff:

frivilligt arbete inte ersätter offentlig insats, det måste alltid vara tal - att en om ett både och frivilligt arbete kostar även den enskilde, frivillige inte får att pengar, om -

någon lön att de frivilliga inte stjäl arbetstillfällen, deras insats är något annorlunda än

-

den professionelles

att de frivilliga sig för sin egen skull i första hand, välgörenhets- - engagerar damernas tid är förbi.

Utskottet har även initierat centerbildning. Sedan 1992 återfinns Center en for frivilligt socialt arbejde i Odense med den ledande frivilligföreträdaren Ulla Habermann i speten. Under försöksperiod tre år skall det fungera en informations-, utbildnings- och utvecklingscenter för det frivilliga sociala som arbetet i hela Danmark. Tanken är att centret i första hand skall utgöra en serviceenhet för stora och små frivilligorganisationer. De skall kunna vända sig till verksamheten såväl för att få jordnära råd praktiska ting för att få om som hjälp att lägga till exempel utvärderingsprogram. De så kallade Laikos-reupp för att stödja självhjälpsgruppemas utveckling har knutits till censursema - tret. Sammantaget har utskottet och centret bidragit till att ett omfattande kartläggnings- och dokumentationsarbete kommit till stånd synliggjort sektorn och som dess möjligheter. Det inte minst gälla dokumentationen av hur en gedisynes erfarenhets- och kunskapsbaserad social metodik kan se ut för olika delar gen det frivilliga sociala arbetet. När det fungerar som allra bäst sätts det konav kreta frivilligarbetet också in i ett vidare socialpolitiskt och samhälleligt sam-

manhang.

Vid sidan dessa satsningar har Socialministeriet alltsedan 1988 avsatt en av särskild för att stödja och utveckla det frivilliga sociala arbetet. summa pengar

Från att ha startat med 10 miljoner är man nu uppe i en årlig beviljning om

50 miljoner danska kronor. Med dessa medel har man bland annat stött uppbyggnaden frivilligcentraler runt om i Danmark. Deras grundläggande av uppgift koppla ihop enskilda människor vill utföra frivilligarbete är att som med organisationer och lokala föreningar också med enskilda som behömen hjälp. Centralema har också till uppgift att vara igångsättare och nav för att ver bygga lokala sociala nätverk. Avsikten är helt enkelt att verksamheterna upp skall utvecklas till lokala center för frivilligt arbete.

En del dessa medel har också gått till stöd för den ovan nämnda grupp kon-

av sulenter arbetar gentemot de danska självhjälpsgruppema. Denna grupp som

252 Utblick mot Danmark

har bidragit till att etablera nätverk mellan självhjälpsgrupper, så att det nu finns omkring 100 självhjälpskontor dit människor kan ringa för att komma med i någon eller kanske starta grupp en ny grupp. Låt oss parentetiskt antyda något de danska självhjälpsaktiviteterna. om Ytterligt förenklat baseras aktivitet ömsesidighetsprincip gruppernas en kombinerad med en självhjälpsprincip. Danska forskare på nationell nivå som försökt utvärdera självhjälpsgruppemas verksamhet har angivit några karaktäristika. Deltagarna möts regelbundet kring ett gemensamt problem. Problemet är klart definierat och vid mötena avhandlas just detta problem. Alla deltagare

känner varandra och grupperna är självstyrandezg Alla möjliga motiv kan ut-

göra utgångspunkt för verksamheten inom en självhjälpsgrupp till

som exempel: sorg, ensamhet, sjukdom, skilsmässa, identitet och så vidare. De flesta självhjälpsgrupper verkar mycket måna om sin självständighet och sitt oberoende det offentliga. Ändå har i danska studier visat initiativet av man att till

åtskilliga självhjälpsgrupper kommer från offentligt anställda socialarbe-

som

tare och psykologer, och så många 23 alla verkar ha fått

som av grupper initialt stöd från olika delar av den offentliga sektorn i etableringsfasen. Den typiska medlemmen är en 30-50-årig medelklasskvinna med hygglig utbild-

ningsbakgrund. Såväl åtskilliga självhjälpsgruppers aktiviteter metoder

som inom området finns väl dokumenterade.

Det figurerar vitt skilda uppgifter om hur många danskar är involverade i som sådana här typer aktiviteter. Mycket höga tal har ibland nämnts. Center av for frivilligt socialt arbejde emellertid att 1993 verkar det finnas uppger omkring 700 grupper och att det kanske är 10 000 danskar är aktiva i som en självhjälpsgrupp vid ett och tillfälle. samma

En dansk försöks- och utvecklingsstrategi för den sociala

sektorn

I syfte att bidra till fömyelsen av den sociala sektorn avsattes 350 miljoner för

att under 1990 1992 stödja utveckling och försök inom social- och hälsoom- rådet genom det så kallade SUM-programmet. Detta utgjorde program en naturlig fortsättning de tidigare Omnämnda stora satsningar skedde under som hela l980-talet. Här skall också påpekas att privata fonder investerat stora summor i experimentverksamheter under senare år. Flera tusen projekt har genomförts. Idag pågår försöks- och utvecklingsprojekt i 90% alla av Danmarks kommuner. I några sammanfattningar de danska försöks- och utvecklingprogrammen av betonar forskarna att satsningarna i sin helhet måste betraktas framgångssom rika och att de bidragit till en ny öppenhet för förändringar, samtidigt som projekt och försök kunde ha tagits tillvara bättre och bort påverka de ordinarie strukturerna i större utsträckning än vad varit fallet. De svenska utvärdesom

Utblick mot Danmark 253

ringsforskarna Nilsson Sunesson har symptomatiskt nog kallat sin gransk-

ning ett försökscenter för: Center for Social Utvikling elsket men forav -

ladt. Den danska satsningen har blivit internationellt uppmärksammad, framförallt försöks- och utvecklingsverksamhetemas roll för att förändra den of-

fentliga sektom. Ett omfattande och kvalificerat utvärderingsarbete verkar ha kommit till stånd kring de olika satsningarna under 1980- och början 1990-

talet, såväl vad gäller försöks- och utvecklingsstrategin i sig som innehållet och

substansen i olika typer av projekt.

Ett SUM-programmets intentioner var att stötta samarbetet mellan frivilligav sektorn och den offentliga sfären. De vanligast förekommande verksamhetsom-

rådena för frivilliga och frivilligorganisationer har varit: arbete med flyktingar,

insatser för de mest utsatta insatser kring aktivering och vuxengruppema,

revalidering, och arbete med handikappade. De som vid granskningen och utvärderingen satsningarna gått utöver ett allmänt lovtal till vikten av ett ut-

av

ökat samarbete mellan frivilligvärlden och det offentliga har pekat några

viktiga betingelser och svårigheter. Ett problem har varit att små frivilligorga-

nisationer haft svårt att få del projektmedel. En annan svårighet har varit att

av

projekt bedrivits i frivilligregi har haft svårare att få resurser, så att man

som kunnat arbeta vidare efter försöksperioden, än till exempel kommunalt initierade projekt. Ytterligare svårighet för de frivilligbaserade projekten har en

varit få till stånd uppföljning och utvärdering insatserna, något som visat

att av

sig nödvändigt för att skapa respekt, inte minst bland vårdprofessionema. En

viktig betingelse för att kunna utveckla ett bra lokalt frivilligarbete tycks vara att inte ensidigt är beroende medel från den egna kommunen, utan kan man av få administrativt och ekonomiskt stöd utanför det lille lokale

symåoliskt,

miljö.

Från egensinniga amatörer till anpassliga entreprenörer

Frivilligsektom i Danmark verkar totalt sett ha varit relativt tätt sammankopplad med den offentliga sektorn, bland annat genom driftbidrag och andra forstöd, såsom har varit fallet också i övriga Norden. Det verkar hittills mer av inte ha förhindrat de frivilliga från att definiera sig som alternativ och kritiker och det offentligas insatser. Habermann35 till exempel har av välfärdsstaten av

menat att först i det ögonblick när det offentligas kontroll inskränker organisa-

tionens handlingsfrihet vad gäller innehållet i arbetet, är det fara å fárde. Men

frågan är vad hänt, vad är väg att hända och vilka större samhälls-

som som processer man nu är en del av. En oklarhet i den diskussion varit, är i vilken utsträckning de danska frisom villigarbetama har varit involverade i ett modemiserings- ocheller privatise-

ringsprojekt. Låt påpeka att det vid 1990-talets början fortfarande råder

oss oenighet modemiseringsprogrammets intentioner och vad som blivit stor om

254 Utblick mot Danmark

dess resultat, trots att det pågått i tio år. Utifrån granskning av vad som en

skrivits i ämnet menar ändå Salonen-Soulie att det finns en grundläggande

enighet att: ... välfärdsstaten Danmark har en stymings- och en legitimiom tetskris.35 Habermann har formulerat det så att för socialarbetama och andra professionella yrkesgrupper är det inte frivilligt arbete som är fienden. Det är däremot de försämrade möjligheterna att utföra ett kvalitativt sett gott arbete som skall motarbetas. Frivilligt arbete får och skall inte användas som skäl till nedskärningar och om det sker är det arbetsgivarens sätt att utnyttja situationen som upprördheten skall riktas Det är inte de frivilliga skall hängas ut.37 mot. som Från de ledande frivilligideologema i Danmark har man hela tiden talat om att de frivilliga inte skall ingå istället för, utan däremot tillsammans med de offentligt anställda för att erbjuda medborgarna bättre stöd. Om detta grundläggande ideologiska ställningstagande får avsedd verkan återstår naturligtvis att empiriskt pröva. Trots alla försäkringar motsatsen finns det en risk att om frivilligsektom i Danmark kan komma att användas som en av flera reträtt-

de åtminstone principiella satsningar allas lika rätt till stöd och

vägar ut ur service som hittills varit för handen. Det danska forsknings- och utvärderingsarbetet har visat att frivilligarbete och frivilligarbetama vare sig verkar kunna eller vilja ersätta det offentligas ansvar och insatser. Till syvende och

sist har det hittills, som till exempel Fisker påpekat, funnits en omfattande

enighet om behovet av att hålla fast vid det offentligas helhetsansvar för socialpolitiken i Danmark. Det har också författaren funnits en bred polimenar tisk enighet kring hur välfardspolitiken i skall utvecklas. stort

Ideal och realiteter för frivilligarbetet

Låt oss här peka på några av de svårigheter och problem som uppkommer i kölvattnet det och nära samarbetet. Vid en granskning av ett större antal nya organisationer med verksamhet inriktad mot Självhjälp fann Högsbro att organisationerna anpassat sig efter de lokala kommunala kraven för att få bidrag. Det visade sig att kraven var helt olikartade men att 14 av organisationerna uppfattade dem som svårartade eller rent av oförenliga med organisationens

målsättning. svårigheterna verkade vara än större vad gällde det konkreta

samarbetet för att lösa sociala problem. Knappt hälften av organisationerna menade att deras sätt att vilja arbeta bemöttes med irrationellt vanetänkande

eller att man från kommunalt håll påverkades av oförutsägbara politiska

strömningar hos befolkningen.

I konferensrapport med titeln Brug misbrug frivilligt arbejde från en og av Kontaktutvalget 1991 ringas en rad av de svårigheter in som uppstår vid samarbete mellan de frivilliga och kommunerna. Först och främst läggs fast att ett nära samarbete maktproblem. Från frivilligvärldens sida menar man att reser det offentliga ofta makt, det vill säga ekonomisk makt, vore lika agerar som om

U tblick mot Danmark 255

med rätt. Här pekas också risken att mindre stat kan betyda kommun mer

och mindre frivilligarbete. Vid ekonomiska åtstramningar tenderar kommu-

nerna i Danmark att prioritera sina egna verksamheter före frivilligorganisationernas. I ett alltför nära samarbete lokal nivå riskerar de frivilliga inte att kunna upprätthålla sin kritiska ifrågasättande och granskande funktion. Vid ett utökat och närmare samarbete finns det fara att de frivilliga blir 34-komen munaliserade och mister sin egenart. Den största faran med den utveckling håller på att ske tycks ändå som nu vara att frivilligorganisationema blir vad kallas sociala entrepenörer. Det som finns tendenser till att frivilligorganisationema i allt större utsträckning går i avgränsade hårt styrda uppdrag det offentliga. Det företrädare är som för frivilligorganisationerna påpekar avgörande skillnad mellan att få stöd och en ha överenskommelser med det offentliga och att utföra specifikt bestämda uppgifter på beställning. Risken att det offentliga invaderarfrivilligverksamheterna är uppenbar. Allt för stora krav insyn och kontroll kan lätt bli till ett hot både mot handlingsfriheten och den metodiken. Med detta följer egna också en uppenbar risk att man förlorar de frivilli De vill gas engegemang. som Habermann påpekar arbeta för den egna saken och inte för kommunenffo

Hegland som har varit med och beviljat medel till och utvärderat försöks- och experimentverksamheter har pekat att samtidigt frivilligprojekt - som ofta är oförvägna och gränsöverskridande än offentligt arrangerade mer mer satsningar så är de också mindre stabila. Och detta skapar otrygghet i den offentliga apparaten. Både verkliga framgångar och haverier och misslyckanden tenderar att bli fler bland frivilligprojekten än bland det offentligas satsningar. Hegland pekar det paradoxala i från det offentliga ofta ställer sig att man kritisk till att frivilligverksamheterna är så små, har så lite stabila och resurser därmed blir bräckliga, medan det ju, författaren påpekar, är just dessa och som andra skillnader som utgör den grundläggande poängen med frivilligverksamheter. Han pekar slutligen på eldsjälarnas utsatta position och sig ha sett menar att de offentliga kommunala verksamheterna och lokalmiljöerna ofta har ytterligt svårt att hantera och respektera detta slags Om det inte finns personer. möjligheter att få stöd från andra instanser och nivåer kommer jantelagen lätt

att slå till med all kraftf

Habermann diskuterar i ett nytt arbete ingående begränsningar och möjligheter med det utvecklade samarbete mellan frivilligverksamheter och det offentliga som nu växer fram i Danmark. Författaren uttryck för behärskad ger en optimism men att ett nytt skede har inträtt. Dels att det offentliga menar genom monopolet vad gäller utförandet sociala insatser eller tjänster inte längre av är för handen. Dels genom att samarbetet ofta har flyttatnedfrån ett abstrakt organisationsplan till ett konkret personplan. Detta skapar betingelser såväl nya för det offentliga för frivilligorganisationerna. När har åtskilda som man arbetsfält, kan man ibland fortsätta att arbeta efter traditionell en tvåkulturmodell, där i stort lämnar varandra ifred. När däremot skall man man

256 Utblick mot Danmark

verka inom områden krävs vad vi, fritt efter Habermann, skulle kunna samma

kalla konkret arbetsfördelningsmodell, där två kulturer tvingas att närma sig

en varandra och ingå direkt och resurskrävande dialog. Detta samarbete en kommer naturligtvis att leda till konflikter och problem borde också kunna men utveckla och berika det sociala arbetet och leda till att medborgarna får ett bättre stöd.

En kommentar

Sammantaget kan konstatera att en process har kommit i gång där det frivil-

liga sociala arbetet har kunnat utvecklas och blivit synliggjort. Från att ha varit

arbete pågått i det tysta och utan att få någon större uppmärksamhet,

ett som har ett helt annat sätt än tidigare lyckats nå ut med, artikulera och förman

medla sina erfarenheter. Ett intensivt försöks- och utvecklingsarbete pågår sedan ett antal år. Vi har försökt att återge något av detta dynamiska skeende och

försökt ringa in något den kontext i vilket det här äger Vi kan också av rum.

konstatera att det verkar finnas en spännande dynamik och utvecklingspotential såväl i de många självhjälpsgrupper kommit till stånd i de frivil-

som som ligcentraler växer över hela Danmark och i det center för utvecksom nu upp ling frivilligt socialt arbete får möjlighet att utvecklas. av som nu Hur än den fortsatta utvecklingen kommer att se ut kan konstatera att ett närmande skett och sker mellan frivilligvärlden och det offentliga. Samtidigt

har partnerskapsideologi lanserats den ideala formen för samarbete.

en som Den förutsätter Habermann påpekar ett likvärdigt förhållande mellan parsom knappast är för handen. Hon har understrukit att bland annat alla terna som invändningar och kritik från vårdprofessionema och fackföreningsrörelsen gör alla tankar likvärdigt partnerskap till illusion.43 om ett en

Begränsningen med det här slaget satsningar ligger, naturligt nog, i bristen

av

grundläggande kritiska ifrågasättanden såväl frivilligarbetets fundament

av dess former och innehåll. Det verkar också finnas behov av ett skarpare som

utmejslande områdets begränsningar. Teoretiska ansatser verkar med

av -

några undantag i sett lysa med sin frånvaro. De erfarenhetsbaserade

- stort slutsatser drar kring frivilligarbetet tycks väl grundade men har uppenbara man begränsningar vill kunna dra några bestämda slutsatser eller göra om man mer jämförelser över tid eller med andra länder. I än större utsträckning än kring

frivilligorganisationema verkar det saknas grundläggande forskning, inte minst

kritisk sådan, kring frivillighet, de frivilligas insatser och tjänster och deras relationer till klienter och brukare. Fastän både det praktiska arbetet och den systematiska metodutvecklingen verkar ha kommit längre i Danmark än någon annanstans i Norden får vi intrycket att mycket återstår att göra för av forskningen det danska frivilligfältet.

Utblick mot Danmark 257

NOTER

[Se Habermann 1987:36. t ex 23e Andersen 1971:54. 35e Habermann 1992:1. t ex 4Ovanstående presentation bygger, förutom anförda referenser, Koch-Nielsen 1992, Salonen-Soulie 1991 och Marklund 1982. 5Se Abrahamson 1993, Fisker 1992 och Salonen-Soulie a.a. 68e Högsbro Abrahamson 1989 och Adamsen odaterad. 7Se Högsbro Abrahamson a.a. 88e Salonen-Soulie a.a:l35. 95e Koch-Nielsen a.a. 1°se Lorentzen 1990 och Wallin 1992. Se Social vejviser frivillige organisationer det sociale område 1990 och Jeppesen - Höeg 1987. Se Jeppesen Höeg a.a.

Uppgiftema organisationerna är förutom från Jeppesen Höeg hämtade från

om a.a. Habermann Parsby 1987, Koch-Nielsen 1992 och Social vejviser frivillige organisationer det sociale område 1990. Se Habermann 1992 och l992a. Det ovan beskrivna starka beroendet av den offentliga sektorns stöd har lett t ex Bundesen 1992 att ifrågasätta rimligheten i att kalla dessai stor utsträckning samhällsñnansierade verksamheter med professionell personal för frivilligorganisationer. SSc Habermann Parsby a.a. 16Se Habermann 1993. t ex

se Klausen 1989 och 1992.

SSc Watt Boolsen 1988. Vi vill här understryka att de siffror redovisat utgör uppskattningar,

eftersom både begreppsapparatoch materialredovisning lämnar mycket i övrigt att önska ifråga om klarhet.

se Jensen n 1987:21-58.

m 2°Se Habermann 1992. Se Klausen 1989. 22SeHabermann 1993. 23SeHabermann a.a. 24SeRavn 1988:58. 25SeKoch-Nielsen a.a. 26SeMuff 1991:145.

Exempel ambitiös och intresseväckande dokumentation är Habermanns båda

böcker om frivilligarbete från 1987 och 1993. Presentationen av satsningen frivilligarbete bygger på: Kontaktutvalget til det frivilligesociale arbejde Årsberetning 1990-1991, Årsmöte 1992 - Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Frivilligt socialt arbejde og de professionelle - Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde från 1988,Bruk og misbrug af frivilligt arbejde Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde från - 1991 och Lokale partnerskaber nye veje i socialpolitiken Center for frivilligt arbejde från 1989. - 28SeMehlbye Nygaard Christoffersen 1992. 29Se Kontaktudvalget Årsberetning 1990-1991 Mehlbye t ex Nygaard Christoffersen a.a. och Högsbro 1992. 3°Se Högsbro 1989 och Wallin t ex a.a. 3 1 Muntlig uppgift från Ulla Habermann vid Center for frivilligt socialt arbejde. Denna uppgift någorlunda i linje med Mehlbyes

ligger Nygaard Christoffersens, a.a: 16.

3 Se Adamsen a.a, Fisker a. a. och Adamsen Fisker 1989. 33Se Adamsen Summa 6 1992 och Nilsson t ex a.a, summarum nr Sunesson 1989. 34se Flex Koch-Nielsen 1992, Hegland 1991 och Habermann l992a.

9 13-1068

258 Utblick mot Danmark

35Se Habermann 1992 21:70. 36Se Salonen-Soulie a.a: l 57. 37Se Habermann 1988:45. 38SeFisker a.a. 39SeHögsbro a.a. 4086 Habermann l992a. Se Hegland i Bruk och misbrug av frivilligt arbejde. 42Se Habermann 1993. 43Se 148. Habermann a.a:

Litteratur 259

LITTERATUR

Kapitel 9

Abrahamson P. 1993. Socialpolitikmodeller i Europa: forskelle konverog gens. Nordiskt socialt arbete, 13, 1, 3-14. Abrahamson P. Högsbro K. 1989. Socialpolitik, sociale bevaegelser og selvhjaelp i Norden. Arbejdspapirer fra Nordisk Sommeruniversitet 30, nr Nordiska sommaruniversitetet 1989.

Adamsen L. odaterad. Forsögs- udviklingsstrategien inden for sundheds-

og og socialområdet i Danmark Tendenser, problemstillinger barrierer. og Opublicerad stencil.

Adamsen L. Fisker 1989. Forsöks- udviklingsprojekter videreförelse

og og erfaringsanvendelse. I Lokale partnerskaper. Center for frivilligt arbejde. Andersen B. R. 1973. Grundprincipper i socialpolitiken. Albertslund, Det danske forlag. Bundesen P. 1992. Fra velfaerdsstat til velfaerdspluralisme Nordiskt socialt arbete, 12, 4, 43-55.

Brug og misbrug af frivilligt arbejde. 1991. Kontaktudvalget til det frivillige

sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

Fisker 1992. Experiment Strategy for Change Köpenhamn, AKF

as a Forlaget. Flex K. Koch-Nielsen 1992. Kommunerna SUM-programmet. og

Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet rapport 92:11.

Frivilligt socialt arbejde de professionelle 1988. Kontaktudvalget til det og frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Habermann U. 1987. Det tredie netvaerk. Köpenhamn, Akademisk Forlag. Habermann U. 1988. Hvorfor frivillig arbejde et social- fagpolitisk - og oplaeg. I Frivilligt socialt arbejde de professionelle. Kontaktudvalget til og

det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

Habermann U. 1992. Key Issues Concerning Volunteering in Denmark. Paper

presenterat vid Paneuropeiska forskningsseminariet kring frivillighet i

London 2110-2310 1992. Habermann U. 1992a. SUM-programmet og det frivillige arbejde. Summa summarum, 6, 65-70. Habermann U. 1993. Folkelighed frivilligt arbejde. Köpenhamn, Akadeog misk Forlag. Habermann U. Parsby 1987. Myter realiteter i det frivillige sociale og arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

260 Litteratur

Hegland T. 1991. Forskningserfaringer om graenser for samarbejdet. I

Brug misbrug af frivilligt arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige

og sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Högsbro K. 1989. Hvor står det frivillige sociale arbejde i dag. I Lokale partnerskaber veje i socialpolitikken, Center for frivilligt arbejde. - nye Högsbro K. 1992. Sociale problemer selvorganiseret selvhjaelp. Frederiksberg, Samfundslitteratur, Avh.. Jensen M. K. 1987. Sociale netvaerk socialpolitik. Köpenhamn, m og Socialforskningsinstituttet, publikation 163. Just Jeppesen K. Höeg D. 1987. Private hjaelpeorganisationer. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet, publikation 160. Klausen K. K. 1989. Organizational Development and Environmental Change. Politologiske skrifter fra institut for erhversret och politologi nr 61989, Odense universitet.

Klausen K. K. 1992. Paragovernmental Organizations, the Extension of the Welfare State. Politologiske skrifter fra institut for erhversret og politologi

nr 492, Odense universitet. Koch-Nielsen 1992. Den tredje sektor komplement til velfaerdsstaten. som

vid det sjunde nordiska socialpolitiska seminariet i Åbo,

Paper presenterat augusti 1992. Lokale partnerskaber veje i socialpolitikken 1989. Center for frivilligt - nye arbejde. Lorentzen H. 1990. Forskerne frivilligheten. Paper presenterat vid FRIAs og möte Frivilligt arbete i Norden i Kerteminde 25-45 1990. Marklund S. 1982. Klass, stat och socialpolitik. Lund, Arkiv förlag. Mehlbye Nygaard Christoffersen M. 1992. Selvhjaelpsgrupper om- fang, karakter erfaringar. Köpenhamn, AKF Förlaget. og Muff H. 1991. For kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde. I Bruk og

misbrug af frivilligt arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige sociale

arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

Nilsson K. Sunesson S. 1989. Center for Social Udvikling elsket men

forladt. Utgivningsort okänd, Center for Social Udvikling. Ravn L. 1988. Selvhjaelpsgrupper i Kraeftens Bekaempelse. I Frivilligt socialt arbejde de professionelle. Kontaktudvalget til det frivillige sociaog arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Salonen-Soulie U. 1991. Välfärdsstatens socialservice under förändring. Meddelanden från ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten, Institutet för jämförande nordisk politik och förvaltning Ser. A 329, Åbo akademi. Social vejviser frivillige organisationer på det sociale område 1990. - Köpenhamn, Socialministeriet. 1992. 6. Summa summarum

Litteratur 261

Watt Boolsen M. 1988. Frivillige i socialt arbejde. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet, Rapport 88:2.

Årsberetning 1990 1991 1992. Kontaktudvalget til det frivillige sociale ar-

bejde, Köpenhamn, Socialministeiiet. Årsmöde 1992 1992. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

Wallin G. 1992. Den nya danska folkrörelsen: någon att tala med. SSR-tid-

ningen nr 18, 13-17. Informationsmaterial från Sveriges ambassad i Köpenhamn.

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 263

10 Utblickar

några

mot länder i

Centraleuropa

Eva Jeppsson Grassman

Kan Sverige lära något av andra länder när det gäller organisation och

genom-

förande av vård och social service Detta är fråga fått ökad aktualitet

en som

under de senaste åren. I många europeiska länder spelar de frivilliga organisa-

tionerna en viktig roll inom sjukvård och social service. För vårt uppdrag har

det sålunda varit betydelsefullt att inkludera några utblickar mot andra

europe-

iska länder i vår undersökning av den frivilliga sektorn. Vi gör inga anspråk på fullständighet. Vi har inte heller haft möjlighet till en komparativ ansats i

vetenskaplig bemärkelse.

I föregående kapitel presenterades ett nordiskt grannland Danmark. I det här

-

kapitlet presenteras länder med annan tradition i fråga om samhällstruktur,

-

socialpolitik och när det gäller den frivilliga sektorns ställning. De länder

som diskuteras är Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Tillsammans får de

representera Centraleuropa även om Storbritannien kanske normalt inte inbegrips i detta begrepp. I kapitlet diskuteras kortfattat frågor Vilken är

som: den frivilliga sektorns historiska bakgrund i de olika länderna Vilken ställning har den frivilliga sektorn idag och hur ser dess relation till den offentliga

sektorn ut Hur omfattande är den socialt inriktade frivilliga sektorn och vilken

karaktär har den Vilken roll spelar de frivilliga organisationerna som

producenter av social välfärd inom sjukvård, social service och omsorg

-

De länder som presenteras i kapitlet är alla tre moderna välfärdssamhällen. Emellertid skiljer de sig också i viktiga avseenden. Visserligen är både

Frankrike och Tyskland exempel välfardssamhällen centraleuropeisk av en

korporativ modell men det finns stora skillnader mellan länderna till exempel

när det gäller politisk struktur och tradition. Detta får konsekvenser för makt

och ansvarsfrågor inom alla områden, inte minst för välfárdspolitikens

organisation och genomförande. Storbritannien har tradition när det en annan gäller social välfärd, med ett statligt, enhetligt system där relativt men en

långtgående decentralisering påbörjats under de senaste åren. Den socialt

inriktade frivilliga sektorn har kommit att få olika ställning. i de studerade länderna. Det gäller dess relationen till den offentliga sektorn, och den roll den spelar för att tillgodose samhällets behov av sjukvård och social service. Det finns sålunda betydelsefulla skillnader mellan de länder redovisas. I som samtliga tre spelar dock de socialt inriktade frivilliga organisationerna en viktig roll för sjukvård och social service. I alla tre länderna har den frivilliga sektorn också ett annat drag gemensamt. Den har under det senaste decenniet

264 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

fått alltmer artikulerad och framskjuten ställning, både som tema i en samhällsdebatten och producent inom det sociala fältet. Det gäller som särskilt för Frankrike och Storbritannien. Förväntningarna från samhällets sida

på de frivilliga organisationerna har ökat påtagligt. Det är förväntningar som

handlar att organisationerna inte bara ska komplettera den offentligt orgaom niserade servicen utan också ska ersätta offentlig service, genom att tillhandahålla ett billigare och effektivare utbud service och verksamheter. Detta av drag är särskilt tydligt i Storbritannien. I alla tre länderna pågår en debatt om välfärdssystemens framtida utformning.

Frankrike

I Frankrike kom économie sociale att 1982 antas som officiellt begrepp för att beskriva den frivilliga sektorn och dess verksamhet. I begreppet inkluderas kooperativ, les mutuelles frivilliga försäkringskassor för ömsesidig hjälp - -, samt de ideella föreningarna les associations. Economie sociale är sålunda ett något vidare begrepp än vad som vanligtvis avses med den frivilliga sektorn. Förhållandet mellan statsmakterna och den frivilliga sektorn präglas i viss utsträckning ännu i dag en ömsesidigt avvaktande hållning, med latenta, peav riodvis uppblossande, konflikter. Konkurrensförhållanden råder ofta och den

frivilliga sektorn utgör i del avseenden ideologisk motpol till staten.

en en Orsakerna till dessa förhållanden är historiska. Under franska revolutionen utfärdades lag loi Chapelier 1791 som en - -

förbjöd skråväsendet och andra föreningar. Ingenting skulle få komma i vägen

för medborgarnas och uppslutning kring den enade nationen. engagemang Denna politik fördes vidare postrevolutionära regimer. Denna jakobinska av tradition främjade stark centralstat och närde misstänksamhet mot som en rörelser olika slag, har präglat den franska maktstrukturen och den politiska av kulturen in i våra dagar. 1864 avskaffades dock mötesförbudet och 1901 kom den viktiga lag genom vilken föreningsväsendet legaliserades och reglerades. Denna lag La loi du ler Juillet 1901 har ett starkt symbolvärde i Frankrike och den franska med- borgaren i känner till dess innehåll. För att få officiell status måste gemen nybildade föreningar inregistreras hos polismyndigheten. Den katolska kyrkan redan under Napoleontiden en undantagsställning. gavs 1905 skildes den officiellt från staten. Enligt franskt tänkesätt utgör den katolska kyrkan och dess organisationer republikens speciella motpol. Motsatsen till katolsk är i Frankrike inte protestantisk utan laique, det vill säga det konfessionslösa, av republiken inrättade. Den frivilliga sektorn är sålunda enligt fransk mentalitet i stor utsträckning detsamma som det katolska. Det är också i förhållandet mellan republiken och katolska kyrkans

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 265

organisationer som en av de mer uppslitande konflikterna om den frivilliga sektorns ställning kommit till uttryck. Den handlade om friskolorna, vilka så gott som samtliga är i katolsk regi. Denna konflikt, som rörde skolornas grad av autonomi och deras finansiering, har intagit en central plats i samhällsdebatten under en stor del av 1980-talet. Ungefär 20 % av all undervisning grundskolan och gyrrmasienivå drivs i katolsk regi.

Den frivilliga sektorns utveckling och omfattning

Under 1900-talet har föreningslivet utvecklats mycket påtagligt, särskilt efter 1960. Det är emellertid under 1980-talet som antalet nybildade föreningar ökat i accelererande takt. Mellan slutet av 1970-talet och 1990 bildades i genomsnitt omkring 30 000 nya frivilliga organisationer per år, medan det därefter handlat ungefär 60 000 organisationer år om nya per Antalet frivilliga organisationer uppskattas nu till mellan 500 000 och 700 000. 1990 representerade sysselsättningen inom den frivilliga sektorn 6 % av landets totala sysselsättning. Under de första fem åren av 1980-talet ökade också antalet anställda inom den frivilliga sektorn med 33 %. Särskilt markant var nyanställningstakten inom den socialt inriktade frivilliga sektorn. Under samma period genomfördes nedskärningar inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Den frivilliga sektorn var således den samhällssektor inom vilken anställningstillväxten starkast under 1980-talet.3 Sedan början var av 1980-talet har också statens och kommunernas ekonomiska stöd till de fri-

villiga organisationerna ökat påtagligt. Under perioden 1980-89 ökade exem-

pelvis antalet föreningar fick kommunalt stöd med 25 %.4 som

Decentralisering, nyfattigdom och socialistemas politik

Det finns sannolikt ett flertal förklaringar till den beskrivna utvecklingen. Några viktiga förklaringar står emellertid att finna i decentraliseringen, i den

nya fattigdomen och i den politik i förhållande till den frivilliga sektorn

som socialistema fört. 1983 genomfördes en stor decentraliseringsrefonn i Frankrike, med formellt sett långtgående konsekvenser för politisk maktstruktur, administration och skattesystem. Viktiga funktioner som tidigare legat inom statens ansvarsområde flyttades nu ned på lokal nivå: till regionstyrelserna, landstingen och kommunerna. Detta kom bland annat att innebära att kommunerna fick ta ansvar för en mängd för dem nya uppgifter, till exempel inom det sociala området. Denna reform genomfördes emellertid under en period av ekonomisk stagnation i Frankrike. Arbetslösheten hade nått upp till nästan 10 % en nivå som den sedan behållit. Kommunernas finanser var dåliga, samtidigt som de

lO 13-1068

266 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

sociala problemen i samhället ökade.

Fattigdomen återupptäcktes i Frankrike under dessa år. Särskilt den kalla

vintern 1984-85 blev vändpunkt. Då frös uteliggare ihjäl gatorna och köen ringlade sig fram till de soppkök som Frälsningsarmén och andra erna organisationer i hast återupprättat. Komikern Coluche och andra TVpersonligheter öppnade restaurants du coeur hjärtats restauranter där fat- - tiga gratis kunde få äta sig mätta. Många gamla välgörenhetsorganisationer fick anledning att återuppta sin verksamhet i större skala. Denna situation nu ledde till livlig samhällsdebatt. Kritiska röster höjdes som menade att välen fardssamhället långt ifrån var färdigbyggt. Den modell för social välfärd som utvecklats i Frankrike tillhör den typ som

Esping-Andersen5 kallat för den centraleuropeiska korporativa modellen.

Enkelt uttryckt kan denna modell sägas karaktäriseras av välfärd genom intjänade rättigheter för dem har anknytning till arbetsmarknaden, å som ena sidan, och selektivt bistånd till behövande grupper i övrigt. Familjen har det primära ansvaret för individens ekonomiska och sociala välfärd. Genom den ökande långtidsarbetslösheten stod nu allt större grupper utförsäkrade utan ekonomisk trygghet. Arbetsmarknadspolitiken var också dåligt utbyggd. Trots att de frivilliga organisationerna redan tidigare verkade inom det sociala fältet var det först nu som deras roll och möjligheter började

diskuteras allvar. Den anda ny solidaritet som i högre grad måste

av samhället borde ta stöd av de frivilliga organisationerna och i genomsyra mycket större utsträckning bygga på frivilliga insatser, sades det officiellt. Den solidariteten blev ett officiellt mål för socialisterna, som fått regenya ringsmakten 1981. Ett aktivt föreningsliv var enligt deras budskap inte bara en förutsättning för den nya solidariteten utan också en väg till ett mer demokratiskt samhälle Efter sitt maktövertagande ökade socialistema snabbt det ekonomiska stödet till den frivilliga sektorn. Begreppet économie sociale antogs officiellt, och

vissa statliga funktioner inrättades som skulle handlägga frågor som rörde den

frivilliga sektorn, till exempel en statssekreterarpost för l économie sociale,

direkt underställd premiärministern, samt ett nationellt råd Conseil national

de vie associative med konsultativ status i förhållande till regeringen. - Sedan början 1980-talet präglas sålunda förhållandet mellan de frivilliga av organisationerna och den offentliga sektorn av ett betydligt tätare samröre än vad tidigare varit fallet.7 Kommunerna samarbetar i större utsträckning som nu med de frivilliga organisationerna att exempelvis tillhandahålla social om service inom olika områden. I många fall innebär det att kommunerna genom avtal uppdrar frivilliga organisationer att tillhandahålla social service, ofta inom verksamheter den offentliga sektorn inte själv vill ha verksamhetssom ansvar för. En viktig funktion den frivilliga sektorn kommit att få är emellertid som också skapare arbetstillfällen De frivilliga organisationerna har som av nya fått allt större betydelse, inte bara i rollen att skapa vanliga anställningar, en

Utblickar mot några länder i

Centraleuropa 267

utan också när det gäller att tillhandahålla beredskapsarbeten och praktikplatser ett led i arbetsmarknadsutbildningen. Ett exempel den

som partnerroll de frivilliga organisationerna tilldelats finns i den lag om rätten till minimiinkomst RMI trädde i kraft 1988, vilken för första som genom gången alla medellösa i befolkningen omfattas rätt till socialhjälp. Förutav sättningen för att den hjälpsökande ska få hjälpen är att hanhon ingår konett

trakt om återanpassning med myndigheterna. När det gäller detta konkreta återanpassningsarbete har de frivilliga organisationerna tilldelats aktiv och

en

betydelsefull roll det lokala planet

De frivilliga organisationerna inom den sociala sektorn

De socialt inriktade, frivilliga organisationerna i Frankrike verkar huvudsakligen inom sjukvården och den del det sociala fältet kallas för action av som sociale. Detta är ett vitt begrepp inte bara innefattar traditionella verksom

samheter som äldreomsorg, institutionsvård för handikappade, och så vidare,

utan också bland annat verksamhet vid fritidsgårdar, inom närmiljöprojekt och verksamhet i kulturföreningar med sociala ambitioner. De frivilliga organisationerna driver socialt inriktade verksamheter i olika former: de genomför egna

program eller utför uppdragsverksamhet den offentliga sektorn.

När det gäller den finansiella relationen till staten skiljer två man typer av

frivilliga organisationer: De autonoma organisationerna, vilka antingen inte får några bidrag

från sam-

hället alls eller får mindre verksamhetsbidrag.

De organisationer som får offentliga medel för att finansiera sin merparten av

verksamhet. Förutom verksamhetsbidrag då ofta också öronmärkta medel

ges för specifika program. Många organisationer inom den sociala sektorn är associations gestionnaires uppdragsutförande organisationer vilka samhället olika genom typer av avtal gett i uppdrag att tillhandahålla social service eller sjukvård. Dessa

organisationer får i stor utsträckning medel från socialförsäkringssystemet

såsom ersättning för utförda tjänster. Uppdragsförhållanden mellan samhället

och de socialt inriktade frivilliga organisationerna har funnits under hela efterkrigstiden.

Ungefär 90 000 organisationer är verksamma inom sjukvården och inom det sociala området. De kan indelas i tre kategorier: l Les mutuelles, det vill säga de frivilliga försäkringskassoma för ömsesidig hjälp. Dessa gigantiska organisationer med tillsammans omkring 30 miljoner försäkrade medlemmar regleras i särskilda lagar. Kassoma har sina rötter i 1800-talets andra hälft och bildades småborgare och bättre av

situerade arbetare. I takt med att det obligatoriska socialförsäkringssyste-

met byggdes ut har dessa kassor förlorat sin ursprungliga betydelse. Men

hälften av alla fransmän har ännu idag tilläggsförsäkringar les

genom

268 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

mutuelles.° Kassoma driver emellertid också ett stort antal inrättningar inom hälso- och sjukvård och den sociala sektorn: kliniker, syncentraler,

apotek, konvalescenthem, institutioner för handikappade och äldre. generalistorganisationerna, med eller religiös anknytning. De stora utan Några dessa är de följande: av

Franska Röda korset har vittförgrenad verksamhet inom Frankrike, som en med utbildningsanstalter, institutionsvård, öppenvårdsmottagningar, hemtjänst för äldre, sjukvårdsenheter fängelser, samt mycket annan verksamhet. Frälsningsarmén framför allt verkar för fattiga, utslagna och hemlösa. som Den driver bland annat inackorderingshem, natthärbergen, rehabiliterings-

centra och soppkök.

Secours Catolique Caritas France är katolska kyrkans diakonala orga-

som nisation. Den verkar också bland fattiga och utslagna men har dessutom en

tydlig inriktning på familjearbete. Monde har anknytning till katolska kyrkan. Organisationen

ATD-Quart som

verkar bland fattiga inom och utanför Frankrike. Den arbetar bland annat med utbildning och arbetsinriktad rehabilitering. Rörelsen grundades av den katolska prästen Joseph Wrésinski. Verksamheten bygger i stor utsträckning

frivilliga insatser. Secours Populaire Français när den skapades 1938 utgjorde en omsom bildning tidigare organisation, Secours Rouge Röda hjälpen. Den soav en cialt inriktade verksamheten utvecklades påtagligt vid krigsslutet för att hjälpa krigets offer inom landet. Organisationen står nära kommunistpartiet. Idag driver Secours Populaire Français vittförgrenad hjälpverksamhet. en Vid sidan dessa stora organisationer finns 1000-tals mindre organisationer, av inriktade bistånd, rehabilitering eller vuxenutbildning, eller andra former av socialt inriktad verksamhet. Många har lång tradition. en 3 organisationer har under de 20 åren vuxit fram med Nya typer av senaste inriktning det sociala fältet. Precis i andra länder handlar det till som exempel föreningar självhjälpskaraktär, identitetsrörelser, kriscenom av olika slag. Under 1980-talet har dock föreningslandskapet inom tra av denna katergori utökats med ett antal humanitära föreningar speciell av en enskilda yrkesgrupper har gått samman och bildat föreningar genom typ: vilka de frivillig basis ställer sin yrkeskompetens till förfogande för inom och utanför Frankrike. Några av de mer utsatta grupper uppmärksammade är läkarföreningarna Médecins du Monde, Médecins Frontiêres. Motsvarande föreningar finns också för lärare, apotekare, sans arkitekter, samt flera andra yrkesgrupper.

De frivilliga organisationerna de frivilliga försäkringskassorna undantagna

stod 1982 för 5l % det totala serviceutbudet inom sjukvård, social service av och Mer aktuella uppgifter saknas. Inom vissa områden har de omsorg. frivilliga organisationerna nästan monopolställning. Det bästa exemplet

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 269

detta är området vård, utbildning och service till handikappade barn och annan ungdomar. Här står dessa organisationer för 90 % det totala serviceutbudet. av

Finansiering

De frivilliga organisationemas ñnansieringsstruktur varierar, men det finns ett

generellt inslag ökande ekonomiskt stöd från den offentliga sektorn. av

Frivillig verksamhet inom hälso- och sjukvård samt inom viss social service

finansieras till drygt 75 % socialförsäkringssystemet, som ersättning för av

utförda uppdrag. Socialt inriktade verksamheter action sociale har ofta

- stöd från både staten och kommunerna. I övrigt finansieras verksamheten

medlemsintäkter, gåvor och donationer. Organisationer inom den

genom sociala sektorn har regel legal status som föreningar i det allmännas som intresse Organismes dInterêt Général. Gåvor till dessa föreningar är förenade med skatteavdrag för givaren. Vissa större socialt inriktade organisationer har

speciell status RUP Associations Reconnues dUti1ité Publique.

en som Gåvor till dessa är förenade med fördelaktiga skatteavdrag. Endast RUPmer

organisationer får utan särskild prövning ta emot donationer samt testa-

menterade medel.

Frivilliga insatser

Frivilliga insatser inom organisationerna under lång tid tillbakagång i var Frankrike. Många organisationer såg ett viktigt mål att kunna ha anställd som personal och gärna också kunna anställa de frivilligt verksamma inom som var

organisationen. Under 1980-talet kom emellertid frivilligt arbete att uppvärderas inom för den anda av ny solidaritet som ovan beskrivits.

ramen

1991 genomfördes för första gången riksrepresentativ studie av det franska

en folkets frivilliga insatser. 19 % fransmännen 18 år eller äldre, av som var hade utfört frivilligt arbete under året före mättillfället. Denna siffra måste betraktas överraskande låg. Kanske utgör den illustration till ett som en kännetecknande drag hos det franska föreningslivet: arbetet utförs ofta av en liten kärntrupp frivilliga des militants associatifs utan något utbrett - folkligt, frivilligt deltagande. De socialt inriktade organisationemas verksam-

het bygger i stor utsträckning anställda medarbetare. I Frankrike finns det länsnivå ett 50-tal centra för frivilligt arbete. Dessa hjälper till att utveckla det frivilliga arbetet genom att slussa de frivilligt centra intresserade vidare till rätt föreningar, informera frivilligt arbete, med om På riksnivå finns ett samarbetsorgan för dessa centra: Centre National du mera. Volontariat.

270 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

Tyskland

I detta avsnitt diskuteras den frivilliga sektorn i Tyskland vilket i praktiken betyder Västtyskland. Från det forna DDR finns det ännu så länge få tillgängliga data i denna fråga. Den frivilliga sektorn i Västtyskland rekonstruerades efter andra världskriget. Det fanns dock rester av ett vittförgrenat föreningsliv att knyta till: tiden an före nationalsocialistemas maktövertagande under Weimarrepubliken 1919- l933 var en epok då förenings- och organisationslivet kraftigt expanderade. - Tyskland idag beskrivs av vissa författare nykorporativ stat. Föresom en ningslivet är en integrerad del av samhällets maktstruktur ekonomiskt och politiskt med stabila allianser i förhållande till staten och de politiska - par-

tierna. Det finns idag knappast något föreningsfritt område av samhällslivet.

Många av de stora frivilliga organisationerna har partipolitisk eller religiös en anknytning. Ett typiskt inslag i föreningslivet är också mångfalden yrkesav föreningar, industriföreningar och andra ekonomiska intresseföreningar Wirtschaftsverbände, vissa med rötter i det medeltida skråväsendet. Dessa Wirtschaftsverbände är betydelsefulla medaktörer i statliga utredningar och maktfaktorer i den lagstiftande processen.

Subsidiaritetsprincipen

Inom social välfärd samt hälso- och sjukvård har den frivilliga sektorn i Tyskland en utomordentligt stark position, och dess förhållande till staten präglas

av långtgående samförstånd och samarbete.

Den modell för social välfärd som utvecklats i Tyskland under efterkrigstiden

är, precis som i Frankrike, av centraleuropeisk, korporativ typ se vidare

avsnittet om Frankrike. En betydande del av den icke försäkringsanknutna sociala välfärden i Tyskland bygger på subsidiaritetsprincipen: hjälp och stöd

ska tillhandahållas så låg nivå möjligt, det vill säga i första hand

som inom familjen och det sociala nätverket. Endast när dessa inte förmår tillgodose individens behov skall en högre instans ingripa, det vill säga samhället. Subsidiaritetsprincipen har sitt i katolsk moralfilosofi. Den är ursprung betydelsfull för förståelsen av den frivilliga sektorns priviligierade ställning i Tyskland. Men subsidiaritetsprincipen har också kommit att tillämpas politisk nivå och utgör grundläggande organisatorisk princip för samhällsen konstruktionen och lagstiftningen. Det tyska delstatssystemet och den frivilliga sektorns speciella position härrör från samma idémässiga tradition, i vilken misstron mot centralstaten utgör ett starkt inslag. Tyskland är idag en federal republik av delstater, Länder, vilka har långtgående självstyre. Detta moderna delstatssystem introducerades efter andra världskriget. Det politiska parti kristdemokraterna verkade för införan- - - som

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 271

det av en federal stat var också det som förespråkade subsidiaritetsprincipen vid stiftandet av lagar. Under 1950- och 60-talen lyckades de styrande kristdemokraterna med kyrkomas hjälp organisera hela området för social välfärd i stor utsträckning efter subsidiaritetsprincipen: Problem skulle lösas så låg nivå som möjligt. Staten skulle ha ett övergripande tillsynsansvar, men i övrigt endast ingripa i sådana frågor som inte kunde lösas på lokal respektive Länder-nivå. Det lokala inom detta område kom redan från början att stå för de stora frivilliga organisationerna, främst de med kyrklig anknytning. Subsidiaritetsprincipen infördes i alla lagar inom det sociala området som nya antogs under åren 1950-1975. I dessa tillerkänns också de frivilliga organisationerna en betydelsefull och självständig roll. I exempelvis Socialtjänstlagen Bundessozialhilfegesetz stipuleras att myndigheterna måste samverka med kyrkan och dess organisationer samt med övriga stora frivilliga organisationer inom det sociala området, i frågor som rör socialtjänstens organisation och serviceutbud, alltmedan de erkänner och respekterar de frivilliga organisationemas rätt att självständigt avgränsa och utföra sina uppdrag. Vidare fastställs att om människors behov av social service kan tillgodoses genom de frivilliga organisationernas försorg, ska myndigheterna avstå från att organisera sådan service, det ekonomiska biståndet undantaget. Detta innebär i praktiken att de frivilliga organisationerna lokal nivå har en

kvasimonopolställning med stöd av lagen. Sedan 1961 får inte kommuner

eller andra tänkbara aktörer starta sociala verksamheter inom områden som omfattas av subsidiaritetsprincipen, såsom exempelvis verksamhet för barn och ungdom, om någon av de frivilliga organisationerna orten planerar att göra det. Under alla förhållanden måste den som önskar starta något nytt inom dessa områden ha de frivilliga organisationernas tillstånd. En konsekvens av detta är att befolkningens valfrihet i vissa hjälpsituationer kraftigt begränsas.

De stora välfárdsorganisationerna

De frivilliga organisationerna i Tyskland kallas för Verbände, förbund, och är oftast organiserade enligt principen lokalförening, förbund Länder-nivå och högst upp i toppen ett riksförbund, Spitzenverband. De starka och inflytelserika riksförbunden nationell nivå ger föreningslivet dess speciella karaktär. Tyskland har beskrivits som en decentraliserad stat med ett centraliserat civilt samhälle.7 De frivilliga organisationerna inom den sociala sektorn Die freien Wohl- fartsverbände har också den beskrivna organisationsstrukturen. I praktiken är det sex stora organisationer som av samhället tillerkänts den priviligierade ställningen som Subsidiaritetsprincipen medför och som delat upp det tillgängliga territoriet inom det sociala området mellan sig: Caritas: Det är den katolska kyrkans sociala organisation. Dess verksamhet är

272 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

mycket omfattande och Caritas är en av Tysklands största arbetsgivare. Diakonisches Werk der Evangelischen Kirche: Det är den protestantiska motsvarigheten till Caritas inom det sociala området. Arbeiterwohlfart: Denna organisation bildades 1919 och har sedan tillkomsten en koppling till det socialdemokratiska partiet.

Zentralwohlfartsstelle der Juden in Deutschland bildades 1917 för och av den

judiska befolkningen. Deutscher Paritätischer Wohlfartsverband: Detta är en sammanslutning av

många mindre organisationer utan religiös anknytning. Här återfinns fria

sjukhus inte har någon koppling till de stora organisationerna, utbrytarsom organisationer, självhjälpsgrupper, med flera. Deutsches Rotes Kreuz, det vill säga Röda korset. Samtliga sex organisationer har riksförbund och tillsammans har de tusentals föreningar på delstatlig och lokal nivå. Tillsammans har dessa stora organisationer en paraplyorganisation: Bundesarbeitsgemeinschaft der Freien Wohlfartspflege. Dessa frivilliga organisationer har en mycket stor andel av marknaden inom de sektorer där subsidiaritetsprincipen gäller. De sex stora organisationerna

drev 1990 totalt nästan 70 000 institutioner inom områdena sjukvård samt

social service och omsorg. 70 % av all social service som riktar sig till barn, ungdom eller familjer tillhandahölls av de frivilliga organisationerna, liksom 60 % av äldreomsorgen. Arbetsvård inklusive skyddade verkstäder drevs till 90 % i regi av de frivilliga organisationerna. Ungefär 35 % av sjukvården drevs i regi av de stora välfärdsorganisationerna. Drygt 27 000 mindre, lokala frivilliga organisationer arbetade i anslutning till de stora välfärdsorganisationemas institutioner. Sedan början av 1970-talet har antalet anställda inom den frivilliga sektorn expanderat kraftigt. Denna expansion har i stor utsträckning gällt de socialt inriktade organisationerna. 1990 sysselsatte enbart de stora välfärdsorganisationema arbetskraften. Tysklands återförening har de

2,7 % av Efter

frivilliga organisationerna också börjat verka i det forna DDR i större omfattning. Antalet anställda inom välfärdsorganisationema ligger nu på närmare en miljon personer, inklusive deltidsanställda, enligt uppgifter från Bundesministerium für Familie und Senioren. De stora välfardsorganisationerna har samtliga ungefär samma finansiesex ringsstruktur: mellan 15-40 % deras budget finansieras via generella verkav samhetsbidrag från den offentliga sektom. Resten kommer från avgifter

patientavgifter och ersättning från samhället för utförd service samt privata

donationer och medlemsavgifter. De stora frivilliga organisationerna har med andra ord integrerad och instien tutionaliserad position i det tyska samhället. Förhållandet mellan staten och de frivilliga organisationerna präglas av ömsesidigt beroende. De kan knappast beskrivas rörelser i modern tappning. Istället är det moderna alternativsom

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 273

rörelser av olika slag som under de senaste decennierna aktualiserat nya,

angelägna samhällsfrågor: miljö- och fredsfrågoma, också sådana frågor

men som våld mot kvinnor, olika patientgruppers speciella behov, och så vidare . Ad hoc-betonade aktionsgrupper olika slag, uppstår kring någon fråga av som och som kanske ganska snabbt försvinner igen, är också karaktäristiskt ett

inslag i det moderna föreningslandskapet.

Frivilliga insatser

Altemativrörelsers verksamhet bygger i stor utsträckning frivilliga insatser. Även de

stora välfärdsorganisationema har emellertid i varierande omfattning

haft frivilligt arbetande personer knutna till sig. 1990 uppskattades antalet frivilligarbetare Ehrenamtliche Helfer totalt i Västtyskland till omkring 1,5 - -

miljoner personer vilka enligt skattningar i genomsnitt arbetade frivilligt

egna omkring 15 timmar månad. per

Någon riksomfattande undersökning det frivilliga arbetets omfattning har

av dock inte genomförts sedan 1970-talet. Enligt uppgifter från Bundesmini-

sterium für Familie und Senioren har det frivilliga arbetet under år varit

senare

tillbakagång. En av orsakerna, uppges det, är att frivilligt arbete, särskilt

inom den sociala sektorn typiskt sett skötts kvinnor stått utanför av som

arbetsmarknaden. Deschamps2° hävdar att frivilligt arbete i efterkrigstidens

Västtyskland länge varit ett tyst område, omgärdat skepsis, av rent av

ñentlighet, vilket berodde nazismens bruk av obligatoriskt frivilligt arbete

för ideologiska syften. Sedan början av 1980-talet har i takt med att behovet offentliga nedskär- - av ningar ökat frivilligt arbete aktualiserats i samhällsdebatten. Regeringen, med förbundskanslem Helmut Kohl i spetsen, har vid flera tillfällen gjort uppmärksammade uttalanden behovet altruism och omhänderom av en ny ett mer tagande samhälle där alla delar bördoma.

Storbritannien

Frivilliga organisationer med inriktning på social välfärd har lång historia i

en

England. Ett flertal de Charities välgörenhetsvälfärdsorganisationer

av som idag spelar en aktiv roll i välfardspolitiken grundades 1800-talet. De frivilliga organisationemas ställning i det brittiska samhället har genomgått flera stora förändringar under det senaste århundradet, i takt med sam-

hällsutvecklingen. Dess förmåga till anpassning till förändrade samhällsvillkor

har varit stor, hävdar flera författare. Förhållandet mellan den frivilliga

sektorn och statsmakterna har genomgått utveckling i vilken tre olika faser

en kan avgränsas:

274 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

Under 1800-talet hade de frivilliga organisationerna en dominerande roll när det gällde social välfärd. Samhällets insatser inom området var restriktiva och marginella. I praktiken fungerade de som ett komplement till de insatser genomfördes de frivilliga organisationerna filantropiska som av föreningar bland de besuttna och kassor för ömsesidig hjälp Friendly Societies kooperativa föreningar inom arbetarklassen. Före samt sekelskiftet stod det dock klart att samhället måste ta ett större ansvar bland annat för de massiva sociala problem industrialismen fört med som sig. Det dock inte förrän efter andra världskriget det egentliga var som välfärdssamhället byggdes Med Beveridgeplanen som grund upp. skapades ett i huvudsak statligt välfärdssystem inom sjukvård och socialförsäkringar. Socialvården reformerades också.

Genom dessa reformer flyttades ansvaret för den sociala välfärden över från den frivilliga sektorn till samhället. Vissa organisationer stod därmed utan ar-

betsuppgifter.

Men den frivilliga sektorn hämtade sig snabbt. Den expanderade i takt med välfärdssamhället byggdes ut. Samhällets ekonomiska stöd till den frivilliga att sektorn ökade också successivt. Den frivilliga sektorn kom nu att få rollen som

komplement till samhällets välfärdspolitik, att erbjuda parallella tjän-

genom eller att erbjuda social service utöver det som samhället tillhandaster genom höll. De frivilliga organisationerna hittade sina nischer: till exempel familegna

jerådgivning, medborgarrådgivning, SOS-telefonlinjer verksamheter som se-

dan förblivit inom den frivilliga sektorns ansvarsområde. Nya typer av orga-

nisationer, till exempel patientorganisationer, självhjälpsgrupper, påtryckar-

advocacy och många andra, växte också snabbt fram, inte

grupper groups

minst tack den möjlighet de fick till statligt stöd. Detta innebar att den vare

sociala sektorn i sin helhet kom att expandera påtagligt.

3 Början till epok märktes redan i mitten 1970-talet, efter en ny av

oljekrisen och den påföljande lågkonjunkturen. Det var dock när Margaret Thatcher blev premiärminister 1979 fundamentala förändringar av

som välfärdssamhället började genomföras. Thatcher-regeringen satte som mål skära ned samhällets åtaganden inom välfärdspolitiken. Den offentliga att

sektorns monopolställning inom sjukvård och social service skulle

ersättas med marknadsorienterade lösningar, mer ansvar för individen mer välgörenhet och frivilligt arbete. och familjen själv samt mer Honnörsbegrepp blev welfare pluralism, active citizenship och community. I denna situation förväntades de frivilliga organisanya tionerna spela aktiv roll utförare sociala välfärdstjänster. en som av De frivilliga organisationemas ställning förändrades radikalt under 1980talet. Nu de inte längre bara ett komplement till offentlig service utan var förväntades inom vissa områden istället utgöra ersättning för denna och axla en

Utblickar mot några länder i

Centraleuropa 275

en mer marknadsinriktad utförarroll, i konkurrens med andra aktörer.

Genom den nya lagen social service i närmiljön The Community Care

om - Act som trädde i kraft l april 1993, har de successivt genomförda föränd- ringarna formaliserats. De lokala myndigheterna får hädanefter övergriett pande och samordnande ansvar för att och social service tillhandahålls. omsorg När det gäller utförandet dessa tjänster ska dock myndigheterna i första av hand ha rollen enabling authorities initiativtagare till och upphandlare som -

av tjänster från andra aktörer. I förarbetena till den lagen åläggs de lokala

nya myndigheterna att i ökad omfattning arbeta kontraktsbasis med de frivilliga organisationerna.

Den frivilliga sektorns omfattning och karaktär

I Storbritannien finns ingen central myndighet registrerar alla frivilliga som or-

ganisationer. Bedömningar den frivilliga sektorns omfattning bygger sålun-

av

da till viss del på uppskattningar. Beroende hur den frivilliga sektorn

avgränsas varierar det uppskattade antalet till mellan 300 000 och 500 000 organisationer.

Bland de socialt inriktade organisationerna intar de har legal som status av charity en speciell ställning. Den första lagstiftningen kring charities går till-

baka till 1601. Nuvarande charity-lag är från 1960. Charity-status medför på-

tagliga förmåner för en frivillig organisation: den möjlighet till omfatger mer tande skattebefrielse än vad gäller för andra frivilliga organisationer. som Endast registrerade charities har garanterad rättighet medel från en att ta emot stiftelser. Vissa typer donationer och gåvor från allmänheten förenade av är

med skatteavdrag för givaren bara den mottagande organisationen

om har

charity-status. Ansökan charity-status görs hos det statliga

om organet för

denna fråga the Charity Commissioner.

- För att kvalificera sig charity måste organisationen verka för något som av

följande fyra mål: fattigdomens bekämpande, utbildningens främjande,

religionens befrämjande eller andra syften tjänar allmänheten. Till den sista som kategorin räknas bland annat verksamheter riktar sig till sjuka, som

handikappade, barn och ungdom, också verksamhet har med miljö-

men som och kulturvård att göra. Det finns idag cirka 166 000 registrerade charities.

Ingen vet exakt hur många är anställda inom den frivilliga sektorn. Upp-

som gifterna varierar från cirka 200 000 till 500 000.27 De anställda inom den frivilliga sektorn representerar 1-2 % arbetskraften, vilket lägre av är en andel än motsvarande i Tyskland och Frankrike. Å andra sidan frivilliga är insatser mycket utbredda inom brittiskt organisationsliv och dessa bär i större utsträckning upp arbetet inom organisationerna än i de två andra länderna.

276 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

organisationer inom den sociala sektorn

Frivilliga

400 charity-organisa-

Årligen sammanställs detaljerade uppgifter om de största

tionerna. Den senaste sammanställningen visar att de organisationer som top-

inkomstsynpunkt gigantisk miljö-och kulturvårdsorgani-

pade listan ur var en National Trust, The Royal Lifeboat Institution, arbetar med

sation The som

kustbevakning och sjöräddning, samt två stora fonder för forskning om cancer.

arbetar med direkta sociala insatser fanns emellertid

Några organisationer som

också med bland de tolv främsta, nämligen:

humanitär organisation arbetar med såväl långsiktigt

Oxfam som är en som

katastrofhjälp, både inom och utanför det egna landet. utvecklingsarbete som arbetar inom brett socialt fält med natthärbergen, in-

Frälsningsarmén som ett

soppkök, rehabiliteringscentra och ålderdomshem, med ackorderingshem,

mera. bedriver arbete inriktat barn och familjer med speciella Bemard0s som

hela samhället. Ett deras specialområden under senare år

behov, brett över av har varit hjälpa familjer drabbade hivaids. att av

samordnande organisation inom äldreornrå-

Help the Aged som fungerar som

det. Genom utvecklingsarbete, samt ekonomiskt stöd och igångsättningsnjälp

inom äldreområdet, verkar organisationen bland annat

till nya organisationer högre grad ska kunna bo kvar i hemmet. för att gamla i charity-organisationema utgör bara del alla de många

De stora en av verksamma inom den sociala sektorn. Det är dock svårt

organisationer som är

den vittförgrenade verksamhet olika typer av socialt att sammanfatta som bedriver inom många områden. Tre exempel

inriktade frivilliga organisationer får tjäna illustration: verksamhet inom community care, rådgivningsbyråer

som samt arbetsmarknadsutbildning.

Under 1980-talet har principen community successivt introducerats.

om care innebär långtgående decentralisering till närmiljön omsorg och Principen av

med hemtjänst för äldre och hemsjukvård viktiga inslag. I

social service, som med denna förändring har de frivilliga organisationerna fått ett ökat ansvar takt

för äldreomsorg, handikappvård samt vård och rehabilitering av

bland annat arbete lokal nivå

drogmissbrukare. De frivilliga organisationemas

samordnas intermediary bodies se nedan.

av

antal och verksamhet har expanderat mycket påtagligt Rådgivningsbyråernas år. De första byråerna för medborgarrådgivning skapades under

under senare

hjälpa människor hitta rätt i alla de speciallagar som då gällde.

kriget för att att

rådgivningsbyråer har sedan fått allt större betydelse för rådgivning i

Dessa en lagar och förordningar. Det finns drygt

frågor som rör myndighetskontakter, nu

och mellan 1986-91 ökade antalet rådgivnings-

1400 byråer i hela landet,

med 40 %. Motsvarande tendenser har också iakttagits för andra typer sökande

till exempel familjerådgivning och rättshjälpscentra. En av rådgivningsbyråer

ökade trycket är landets ekonomiska situation och de offentanledning till det vilka fört med sig ökad fattigdom, ökat antal konkurser, liga nedskärningarna,

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 277

fler vräkningar, samt andra problem. Det tredje området som får illustrera den frivilliga sektorns verksamhet är arbetsmarknadsutbildningen där frivilliga organisationer spelat betydelen sefull roll under många år. 25 % av all arbetsmarknadsutbildning drivs i regi av frivilliga organisationer som har specialiserat sig arbetshandikappade med speciella behov. De socialt inriktade organisationemas finansieringsstruktur varierar beroende på verksamhetens inriktning. Ett generellt mönster är dock att statliga och

lokala bidrag till frivilliga organisationer ökade under lång tid, för att stagnera

under de allra senaste åren, trots den officiella välfärdspluralistiska

målsättningen. Ett annat mönster är att överföringarna från samhället i allt

större utsträckning utgörs av kontraktsbaserad ersättning för utförda tjänster i stället för som förut av generella verksamhetsbidrag. En sammanställning av uppgifter om de 400 största charity- organisationerna

visar att drygt 50 % av deras inkomster korn från gåvor: donationer,

testamenten, penninginsamlingar, sponsring från företag. Övriga 50 % av

inkomsterna kom dels från samhället i form av verksamhetsbidrag och ersättning för utförda tjänster, dels från egna intäkter i form av avgifter och från kommersiell verksamhet.

Intermediary bodies

Den statliga myndighet som har ansvar för den frivilliga sektorn är the Voluntary Service Unit som lyder under Home Office Inrikesdepartementet. Dess uppgift är att samordna kontakterna mellan departementen och mellan den frivilliga sektorn och berörda department, att stimulera till samarbete inom sektorn samt bidra till fmanieringen av vissa delar av den frivilliga sektorns verksamhet. Denna enhets motpart inom den frivilliga sektorn är framför allt det i som

Storbritannien kallas för intermediary bodies. Det är fråga organisa-

om toriska enheter som fungerar som sammanlänkande organ mellan de frivilliga organisationerna ocheller mellan organisationerna och samhället i övrigt.

Många av dessa har riksförbundskaraktär. Andra är samarbetsorgan som har

till uppgift att generellt sett samordna och utveckla den del av den frivilliga sektorn som berör det egna verksamhetsområdet, till exempel alla organisationer inom äldreomsorgen.

På det lokala planet verkar local development agencies LDAs som samord-

nare av de frivilliga organisationemas insatser på orten och som mellanled i förhållande till de lokala myndigheterna. Detta innebär bland annat att dessa centra arbetar med att kartlägga lokalsamhällets behov av social service och att utveckla matchande åtgärdsprogram i regi av de frivilliga organisationerna. Lokalt verkar också omkring 350 Volunteer Bureaux frivilligcentraler som har till uppgift att utveckla det frivilliga arbetet orten genom att rekrytera

278 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

och utbilda frivilligarbetare och förmedla kontakter till lämpliga organisationer.

På det nationella planet finns the National Council for Voluntary Organisations NCVO paraplyorganisation för de frivilliga organisationerna. Den

som fungerar ett resurscentrum för den frivilliga sektorn, kanaliserar statliga som medel till speciella satsningar inom den egna sektorn samt representerar de frivilliga organisationerna nationell nivå i policy-frågor och reformarbete. 1973 skapades ett nationellt resurscenter för frivilligt arbete The Volunteer - Centre, uppgifter är att bedriva rådgivning, information, utbildning och vars forskning kring frivilligt arbete. Ett flertal större undersökningar har genomförts i dess regi, bland annat två undersökningar av det frivilliga arbetets omfattning i Storbritannien.

De socialt inriktade frivilliga organisationernas aktuella

ställning

De frivilliga organisationernas ställning i det brittiska samhället har radikalt förändrats under det senaste decenniet. Såsom tidigare påtalats har samhället minskat sina åtaganden i välfärdspolitiken till förmån för pluralistiskt ett mer system i vilket offentliga och privata organisationer konkurrerar med varandra välfärdsmarknaden. De frivilliga organisationerna, tidigare haft en som fristående position har alltmer fått ett nära, kontraktbaserat förhållande mer nu till den offentliga sektorn: utförare av sociala service-tjänster beställasom ren-myndigheten. Inom ett flertal områden ersätter de frivilliga organisationerna sålunda samhällets organ. Denna utveckling, som kallas för contracting out, har mottagits positivt vissa organisationer. För andra tyckts den nya av

kontraktskulturenm snarare få negativa konsekvenser. Under alla förhållan-

den påverkar den i hög grad organisationernas förhållande till den offentliga

sektorn och tycks få långtgående konsekvenser för organisationernas inre liv.

Intresset är stort, både inom och utanför Storbritannien, för de förändringar genomförs, och de följs med uppmärksamhet av ett flertal forskare. Bilden som utfallet hittills tycks dock något motsägelsefull och inte lätt att av

sammanfatta. Vi presenterar här endast några av de reflexionerslutsatser som

flera olika forskare har kommit fram till Det finns tendens mot att frivilliga organisationers verksamhet smalnar en av. Detta innebär att organisationen prioriterar sådan verksamhet där den kan få ett entreprenadavtal med den offentliga sektorn medan andra verksamheter överges. Små, socialt inriktade organisationer har svårt att hävda sig i konkurrensen med de större när det gäller att ingå kontrakt med den offentliga sektorn om utförande av social service. Kontraktskulturen leder till ökat effektivitetsmedvetande i organisationerna paradoxalt nog också till ökad byråkratisering. men

Utblickar mot några länder i Centraleuropa 279

Samhällets nya krav prestationer från organisationer medför ökade krav på specialistkunskaper, vilket gör att organisationerna i allt större utsträckning måste ha anställd personal. Detta förhållande, samt ökat kostnadsmedvetande, tenderar att skapa spänningar mellan de anställda och de frivilligt aktiva. Enligt vissa uppgifter, utsätts de frivilligt aktiva för alltför stora krav från de anställdas sida. Kontraktssystemet ökar, enligt flera bedömare, samhällets kontroll över den frivilliga sektorn och hotar dess självständiga ställning.

Frivilliga insatser

Såsom redan påpekats är frivilligt arbete utbrett i Storbritannien, och det finns

intermediary bodies olika nivåer som samordnar och utvecklar denna typ av arbete. I de systemförändringar genomförts under det senaste decenniet har som frivilligt arbete kommit att få en central roll, både i den officiella diskursen och i faktisk arbetsfördelning inom den sociala sektorn. Community har blivit ett honnörsord. Detta begrepp handlar här inte nödvändigtvis decentraliserade, om professionella insatser, utan tycks ofta få stå för informella hjälpinsatser från

anhöriga och grannar, liksom för frivilliga insatser i allmänhet. Dessa insatser

beskrivs i många fall överlägsna de professionella. Skälet till att alltsom man mer velat betona från samhällets sida frivilliginsatsemas betydelse, har dock varit behovet av att skära ned kostnaderna för den sociala välfärden.

De facto arbetar britterna frivilligt i ökande omfattning.

1981 hade 44 % av

den vuxna befolkningen arbetat frivilligt under den gångna 12-månadersperio-

den. 1991 motsvarande siffra 51 %.33 Frivilligt arbete sålunda väl var var en utbredd tradition innan nedskärningarna drabbade den offentliga välfärden.

Omkring 25 % av britterna hade utfört direkta sociala insatser inom

organisationer. Inriktningen direkta hjälpinsatser tycks med andra ord vara ett karaktäristiskt inslag i brittiskt frivilligt arbete.

280 Utblickar mot några länder i Centraleuropa

NOTER

1Se vidare under avsnittet om Frankrike, med fotnot Z-Mizrahi- Tchernonog 1991. 3Archambault 1990. 4Mizrahi- Tchemonog a.a.

5-Esping-Andersen l 990.

5-Veugelers Lamont 1991.

7-Seibel 1990. 8Archambault 1990; Seibel a.a. gArchambault 1993. mArchambault 1990; Laroque 1990. Ferrand-Bechmann 1992. uArchambault, Bon Le Vaillant 1992. Anheier 1991 Seibel a.a. Anheier a. a. ISAnheier 1992. 16Anheier a.a. Anheier 1991. lgAnheier 1992. Spiegelhalter 1990. 2°Deschamps 1992. Beckford 0991; Johnson 1992. Beckford a.a. Kramer 1991. 24ibid. 256 Fieldgrass 1992.

26Knapp Kendall 199 l. Knapp Kendall 6 Fieldgrass a.a.

a.a.; Schanty Trends 1991.

Knapp

Kendall a.a.

Charity Trends 1991.

Johnson a.a. 32Billis Harris l992; Kramer l990; Kramer Grossman 0987; Taylor 1990. 33Lynn a; Davis Smith 1992.

Litteratur 281

LITTERATUR

Kapitel 10

Anheier, H.K. 1991. West Gennany: The ambiguities of peak associations. I R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton, The Princeton University Press. Anheier, H. 1992. An elaborate network: proñling the third sector in Germany. I B. Gidron, R,. Kramer L. Salomon red, Govemement and the Third Sector. San Fransisco, Jossey Bass. Anheier, H.K. Seibel, W. 1993. Defining the Nonprofit Sector: Germany. Working paper no Johns Hopkins University, Institute for Policy Studies. Archambault, E. 1990. Public authorities and the nonprofit sector in France. I

H. K. Anheier W. Seibel red, The Third Sector: Comparative Studies of

Nonprojit Organizations. Berlin, Walter de Gruyter. Archambault, E., Bon, C. Le Vaillant, M. 1991. Giving and Volunteering in France. Paris, Université de Paris, Panthéon Sorbonne. Laboratoire deconomie sociale. Beckford, J .A. 1991. Great Britain: Voluntarism and sectional interests. I R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton, The Princeton University Press. Billis, D. Harris, M. 1992. Taking the Strain of change: U.K. local volun-

tary agencies enter the post-Thatcher period. Nonprofit ana Voluntary

Sector Quarterley, 21, 211-225. Charity Trends 1991. London, Charity Aid Foundation. Dechamps, A. 1992. Volunteering in Germany. An Overview. Uppsats presenterad vid The Pan-European Research Seminar Volunteering in on Europe. London 21-23 oktober, 1992.

Esping-Andersen, G. 1990. The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cam-

bridge, Polity Press. Ferrand-Bechmann, D. 1992. Bénévolat et Solidarité. Paris, Syros-Alternatives. Johnson, N. 1992. The changing role of the voluntary sector in Britain from 1945 to the present day. I S. Kuhnle P. Selle red, Govemement and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. Knapp, M Kendall, 1991. Policy issues for the U.K voluntary sector in

the 19905. Annals of Public Cooperative Economics. 62, 711-731.

Kramer, R.M. 1990. Change and Continuity in British Voluntary Organisations. Voluntas, 2, 33-59.

H 13-1068

282 Litteratur

Kramer, R.M. 1992. The roles of the voluntary social service organizations in four European states: Policies and trends in England, the Netherlands, Italy and Norway. I S. Kuhnle P. Selle red, Governement and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. Kramer, R.M. Grossman, B. 1987. Contracting for social service: process management and resource dependencies. Social Service Review, no 61, 32- 55. Laroque, M. 1990. Politiques sociales dans la France contemporaine. Paris, STH. Lloyd, P.C. 1990. The relationship between voluntary associations and state agencies in the provision of social services at the local level. I H. K.

Anheier W. Seibel red, The Third Sector: Comparative Studies of

Nonprofit Organizations. Berlin, Walter de Gruyter. Lorentzen, H. 1986. De frivillige organisasjonene i England. Notat 86:7. Oslo, Institutt for anvendt socialvitenskapelig forskning. Mizrahi-Tchemonog, V. 1991. Gestion des politiques sociales locales. Analyse du recours communal aux associations. Paris, Université de Paris, Panthéon-Sorbonne, Laboratoire deconomie sociale. Seibel, W. 1991. Govememnet and third sector relationship: the cases of France and West Germany. Voluntas, 42-60.

Perri, Fieldgrass, 1992. Snapshots of the Voluntary Sector Today.

London, NCVO Publications. Spiegelhalter, F. 1990. Der dritte Sozialpartner. Bonn, Lambertus. Taylor, M. 1990. New Times, New Challenges: Voluntary Organisations Facing 1990. London, National Council for Voluntary Organisations. Veugelers, Lamont, M. 1991. France: Alternative locations for public debate. I R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton: The Princeton University Press.

samt

Dokument från Sveriges ambassader i Bonn, London och Paris: brev samt informationsmaterial och dokumentation från myndigheter.

Avslutning 283

Avslutning

Det primära syftet med rapporten har varit att göra grundläggande karten läggning av frivilligsektom, med tonvikt socialt inriktade organisationer, verksamheter och insatser. Vi har dessutom försökt sätta den svenska frivilligsektoms aktuella ställning och vår undersökning i ett vidare egen sammanhang; genom att ge en historisk bakgrund, jämföra med andra länder och redovisa aktuell forskning inom området. Av de uppgifter presenterat och de

diskussioner som förts vill vi här i avslutningen peka några centrala stråk.

En omfattande och mångfacetterad sektor

En första upptäckt gjorde i utredningsarbetet var hur omfattande och mångfacetterad den sociala frivilligsektom är. Den organisationer och verkrymmer samheter av en mängd olika slag, vad gäller till exempel inriktning, metoder och värderingar. I rapporten har givit exempel på och beskrivit organisationer av de mest skilda slag. Samtidigt visar att de riksorganisationer gör som direkta sociala insatser präglas av hög grad stabilitet och kontinuitet. Precis av som i de europeiska länder beskrivit har den svenska frivilligsektom under senare år berikats med nya typer socialt inriktade organisationer, inte minst av inriktade mot egenorganisering inom Det vi uttryck för utsatta grupper. ser som en folkligt förankrad vitalitet. Det verkar också finnas vilja inom sektorn att en

leva i tiden och att utveckla och organisera efterfrågade versamheter och

insatser. Vi har lagt tonvikten vid de verksamheter och insatser utförs inom frisom villigorganisationer uppmärksammat utförarrollen så vill. I mindre - om man utsträckning har uppehållit oss vid andra aspekter organisationernas funkav tioner i sarnhället. Dessutom har visat att svenska folket i stor utsträckning utför frivilliga insatser. Det finns föreställning att ett väl utbyggt välfärdsen samhälle med en stark offentlig sektor passiviserar medborgarna och kanske till och med motverkar folkliga initiativ. Det finner inga helst belägg för som i vår undersökning. Det finns uppenbarligen inga hinder för livaktig frivilen ligsektor i ett väl utbyggt välfärdssamhälle. Maktförhållandena i samhället tycks emellertid avspegla sig i det frivilliga arbetets organisation och innehåll. Resurssvaga grupper deltar i mindre utsträckning i de frivilliga verksamheterna. Det centrala inslaget i befolkningens frivilliginsatser visade sig inte så vara mycket att att man vill hjälpa som att man vill ha inflytande och påverka. Antalet människor utför frivilligt socialt inriktat arbete är ändå påfallande som stort och utgörs framförallt kvinnor. När vi lägger ihop antalet frivilliga av personer

284 Avslutning

gör direkta sociala insatser med antalet anställda inom organisationerna som finner vi att verksamheterna har ett avsevärt omfång. Våra uppgifter pekar också mot att det frivilligt sociala arbetet har en uppenbar framtidspotential.

Relationen mellan frivilligsektom och den offentliga sektorn är mångfaldig.

De frivilliga organisationerna är i mycket stor utsträckning ekonomiskt beroende offentliga medel för att bedriva sin verksamhet. Detta ligger i linje av med förhållandena i andra europeiska länder, men verkar särskilt utpräglat för Sveriges del. Vi har berört möjligheter, begränsningar och faror med det starkt utökade samarbete växer fram, främst mellan primärkommunema och som nu

lokala frivilligorganisationer. Paradoxalt nog minskar bidragen till frivilligor-

ganisationema samtidigt som förväntningarna och kraven ökar. I rapporten diskuteras avsedd rollfördelning, med vilket vi menar frågan om vilken roll

frivilligorganisationema ser som önskvärd i förhållande till den offentliga

sektorn. Vi särskiljer och ringar efterhand fyra olika roller med uttrycken avantgarde, komplement, alternativ och ersättare. Våra undersökningsresultat visar att såväl frivilligorganisationemas ledare som de aktiva medlemmarna

ofta tycks förespråka stark offentlig sektor. Man ser sin egen roll gentemot

en den offentliga sektorn främst som ett komplement och ibland som ett alternativ värjer sig mot att ersätta det offentligas insatser som garant för välfärden. men Frivilligarbetet kan inte något enkelt eller mekaniskt sätt bli en del av eller

integreras i det offentligas verksamhet. Det är tänkbart att många av de frivil-

liga överhuvudtaget inte är intresserade av att relatera sin egen verksamhet till den offentliga sektorn. Vi har dock kunnat konstatera att kommunal nivå ökar trycket på de frivilliga organisationerna att bli verkställare av beställda insatser inom social service och omsorg. I andra länder där kontraktsförhållanden är vanligare pekar erfarenheterna på att sådana system kan både skapa nya möjligheter och medföra problem, till exempel starka krav på anpassning och likformighet med som offentliga verksamheter. Små organisationer kan också få svårt att göra sig gällande. Sammanfattningsvis kan sägas att vår undersökning visar på att det inom fri-

villigorganisationemas utförs omfattande sociala insatser av en mängd

ramar olika slag. De består till exempel av humanitärt arbete inriktat både kortsik-

tigt stöd och långsiktig rådgivning och karnratstödsinsatser för många

omsorg, olika slags grupper samt målinriktad rehabilitering av ett brett spektrum av människor. Låt understryka att frivilligsektom i allmänhet och den socialt inriktade oss delen i synnerhet är utsatt för betydande ideologiska investeringar, från såväl

kritiker entusiastiska förespråkare för sektorn. Vi hoppas att våra kart-

som

läggningar och kunskapssammanställningar kan bidra till att klargöra och kan-

ske nyansera debatt och samtal.

Avslutning 285

Behov av forskning och utbildning

Utöver att granska verksamheter och insatser det sätt som vi gjort, behöver man anlägga ytterligare ett flertal grundläggande perspektiv för att få en helhetsbild av den socialt inriktade frivilligsektom. Inte minst behövs ingående studier av organisationemas ekonomiska villkor och vilken betydelse dessa villkor får på olika plan. Det gäller också för juridiska spörsmål av olika slag. Dessutom behövs forskning som belyser organisationemas aktuella plats och roll i samhällsutvecklingen och i socialpolitiken samt hur organisationerna

samspelar med övriga samhällssektorer.

Vad vi gjort är en första mer allmänt inriktad kartläggning. Som en följd av

denna väcks ett antal frågeställningar för fortsatt forskning. Vi vill aktualisera

fyra huvudperspektiv. Det första kan då vara ett organisationsperspektiv. Bland annat behövs ett teoretiskt baserat forskningsarbete för att ett nyanserat och klargörande sätt kunna kategorisera och karaktärisera socialt inriktade frivilligorganisationer. Det är en mycket angelägen uppgift, bland annat för att

man bättre skall kunna förklara de förändrade roller som åtskilliga av organi-

sationerna antagligen står inför. Ett andra huvudperspektiv kan vara att studera dem som gör frivilliga insat-

både som individer och som grupper. Det är ett påfallande eftersatt forsk-

ser, ningsområde, såväl i ett nordiskt som i ett vidare internationellt perspektiv. Några grundläggande frågor rör motiv och drivkrafter till att arbeta frivilligt, till exempel frågor om altruism och egenintresse samt könsspecifika faktorers och yrkesuppgifters betydelse för val av frivilliginsatser. Att studera ledarskap och rekrytering till frivilligorganisationer är också angeläget. Av principiellt stor betydelse är också studier av den allt viktigare egenorganiseringen i form av till exempel självhjälpsgmpper, klient-, patientföreningar och så kallade jourverksamheter av olika slag. En tredje ansats kan vara att studera de individer och grupper som tar emot

insatser. Det finns ett grundläggande behov av att försöka fånga frivilliginsat-

semas betydelse i sig och i relation till andra instansers insatser. Ett fjärde forskningsområde kan utgöras av ideologi och frivillighet. Vilka värderingar och ideologier finns inom olika frivilligorganisationer och hur förhåller sig dessa värderingar till organisationemas faktiska verksamhet. En annan väsentlig frågeställning är vilken betydelse frivilligsektorn har i olika socialpolitiska inriktningar och ideologiska traditioner. För att forskningen skall kunna bidra till utveckling inom frivilligsektorn måste bryggor slås till det praktiska arbetet. Det är angeläget att ett nära samspel mellan forskning, utvecklingsarbete och praktiska insatser kommer till stånd. Att hitta framgångsrika former för detta ser som en grannlaga och central uppgift för bland annat det nationella center för frivilligt socialt arbete som nu inrättas. Samtidigt vill vi peka risken för att forskning kring frivilligsektorn kan identifiera sig med frivilligvärlden och anta en alltför okritisk

286 Avslutning

supporterroll. Denna risk förstärks genom att det tycks finnas en ovana och viss ovilja inom frivilligsektom att låta sig utsättas för förutsättningslös en mer granskning, det sätt som sker med den offentliga sektorn. Bland annat mot bakgrund av våra nordiska grannländers erfarenheter menar

att den socialt inriktade frivilligsektom är i stort behov av djärva och lång-

siktiga satsningar försök, projekt och systematiskt utvecklingsarbete, inte minst vad gäller samspelet mellan frivilligverksamheter och offentliga verksamheter. Naturligtvis har frivilligorganisationema själva en avgörande roll i detta sammanhang, men erfarenheterna från andra länder visar också att kommunerna kanske framförallt statens agerande och kan få men engagemang stor betydelse.

För att få till stånd ett någorlunda systematiskt och framgångsrikt forsknings-

och utvecklingsarbete behövs ekonomiskt stöd. Från våra nordiska grannländer Danmark och Norge har sett hur i synnerhet staten men också andra finan-

siärer gått in och långsiktigt bidragit med ett sådant stöd. Det har lett till på-

en fallande vitalitet och utvecklingsoptimism inom sektorn. Utan att ha en naiv tilltro till kunskapens betydelse tror vi att det är mycket viktigt att satsa utbildning om frivilligsektom. Det råder en närmast generande frånvaro av utbildningssatsningar detta fält bland de sociala, vårdoch omsorgsinriktade utbildningarna i Sverige. socialarbetare och andra vårdarbetare lär sig med andra ord redan från början att frivilligsektom är något man inte behöver beakta eller kontinuerligt samarbete med. Vi tror också att

det finns mycket att vinna på gemensamma utbildningssatsningar för den offentliga sektorns personal och de aktiva inom frivilligsektom.

Några reflexioner om frivilligsektorns framtid

Statliga initiativ i samarbete med frivilligsektom verkar kunna öka frivilliginsatsema. Främst får dock frivilliginitiativen sin betydelse som uttryck för folkligt spontana idéer och intressen. Då sådana sammanslutningar bildats söker de ofta stöd av samhället, främst av ekonomiskt slag. Det är angeläget att sådana initiativ stöd, samtidigt vi i rapporten diskuterat problem med ge som att i alltför stor utsträckning bli ensidigt beroende av offentlig finansiering. Vi vill å andra sidan understryka att internationell forskning pekar mot att starkt reducerade bidrag från det offentliga kan få förödande konsekvenser för frivilligsektom. Utifrån våra studier av kommunala förhållanden vill vi understryka behovet av en mer uttalad och långsiktig kommunal politisk strategi, som rymmer ställningstaganden till olika slag av rollfördelning mellan frivilligsektor och offentlig sektor. En sådan medveten plan skulle bättre kunna tillvarata frivilligsektorns särart och bereda mark för ett fruktbart samspel. Det skulle tydligare kunna skilja ut frivilligorganisationemas möjligheter och begränsningar både

Avslutning 287

gentemot den offentliga sektorn och gentemot privata marknadslösningar. Detta förutsätter kunniga kommunala kontaktpersoner visar respekt för att som frivilligverksamheter har specifika betingelser och ofta är art än ofav annan fentliga insatser. Vi tycker oss ha sett en tendens till förskjutning i kommunernas på den syn del av frivilligsektorn som sysslar med sociala insatser. Från att ha betraktat socialt inriktade frivilligorganisationer som en del i en självständig folkrörelsetradition finns en glidning i kommunerna mot att enbart betrakta dem som potentiella utförare av sociala tjänster. Både för samhället i sin helhet och för frivilligsektorn är det av avgörande vikt att inte får till stånd ensidig en marknadsanpassning, som i sin förlängning skulle kunna leda till ren exploatering av föreningslivet. Det är dock rimligt med viss insyn i frivilligverken samheter som får kommunala bidrag och det gäller i synnerhet då organisationer åtar sig att utföra offentliga uppgifter. Vår undersökning ger inte något underlag för en säker prognos om den frivilliga sektorns framtida utveckling. Det har heller inte varit vårt uppdrag. Trots

detta vill kommentera några allmänna tendenser. Det är svårt att säga

om sektorn kommer att öka i omfattning eller det är så att den kommer om snarare att ändra karaktär. Den har ofta varit komplement till den offentliga sektorn i betydelsen extra välfardsförstärkare. Förutom att behålla sina tidigare funktioner kommer den kanske i större utsträckning att bli ett komplement i betydelsen parallell resurs, samt vara en alternativ utförare offentliga uppdrag på av kontraktsbasis. Om frivilliga organisationer får ökad betydelse utförare som av

offentliga välfärdsuppgifter innebär det dock inte nödvändigtvis att frivilliga

oavlönade insatser ökar i volym. Vårt kartläggningsarbete inte grund för att bedöma värdet att friger oss av villigorganisationerna skulle få större betydelse sociala entreprenörer. Det som

är dock alldeles klart att många väsentliga välfärdsinsatser sedan länge har

utförts av organisationer eller till dem kopplade stiftelser den offentliga sektorns uppdrag. En större pluralism vad gäller huvudmän inom vård och omsorg kan möjligen medföra en del goda effekter. Både när det gäller frivilliga insatser och entreprenadsfunktioner av frivillig organisation bör dock skilja man

mellan effekter ur medborgarnas, vårdprofessionemas och organisationernas

olika perspektiv. Det som kan bli tillgång för kategori kan bli komplien en en kation för en annan. Den nya förväntan frivilligsektorn ställer organisationerna inför valsinya tuationer och utvecklingslinjer som bland annat berör den egna identiteten. Vilka roller vill man ha i relationer till den offentliga sektorns välfärdsinsatser Vilka behov uppmärksammas och vilka insatser prioriteras i tid en av krympande välfardsresurser En väsentlig fråga är också hur organisationerna förhåller sig till en ökad potential för frivilliginsatser.

Litteraturförteckning 289

LITTERATURFÖRTECKNIN G

Abrahamson, P. 1993. Socialpolitikmodeller i Europa: forskelle og konvergens. Nordiskt socialt arbete, 13, 1, 3-14. Abrahamson, P. Högsbro, K. 1989. Socialpolitik, sociale bevaegelser og selvhjaelp i Norden. Arbejdspapirer fra Nordisk Sommeruniversitet nr 30, Nordiska sommaruniversitetet 1989. Abukhanfusa, K. 1987. Piskan och moroten: Om könens tilldelning av skyldigheter och rättigheter i det svenska socialförsäkringssystemet 1913- 1980. Stockholm, Carlsson Bokförlag.

Adamsen, L. odaterad. Forsögs- udviklingsstrategien indenfor sundheds-

og socialområdet i Danmark. Tendenser, problemstillinger og barrierer. og Opublicerad stencil. Adamsen, L. Fisker, 1989. Forsöks- og udviklingsprojekter videre- förelse og erfaringsanvendelse. I Lokale partnerskaper. Center for frivilligt arbejde. Alexandersson, P. 1992. Orena lösningar, politiska reptrick. Intervju med Lars Ingelstam. Väl Ve 92:7. Andersen, B. R. 1973. Grundprincipper i socialpolitiken. Albertslund, Det danske forlag.

Anheier, H K. Seibel, W. red 1990. The Third Sector: Comparative

Studies of Nonprojit Organizations. Berlin, Walter de Gruyter.

Anheier, H. 1991. West Germany: The ambiguities of peak associations. I R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton, The Princeton University Press. Anheier, H. 1992. An elaborate network: proñling the third sector in Germany. I B. Gidron, R. Kramer L. Salomon red, Governement and the Third Sector. San Fransisco, Jossey Bass. Anheier, H. Seibel, W. 1993. Defining the Nonprofit Sector: Germany. Working paper no Johns Hopkins University, Institute for Policy Studies. Archambault, E. 1990. Public authorities and nonproñt sector in France. H.

Anheier W. Seibel red, The Third Sector: the Comparative Studies of

Nonprofit Organizations. Berlin, Walter de Gruyter. Archambault, E., Bon, C. Le Vaillant, M. 1991. Giving and Volunteering in France. Paris, Université de Paris, Pantheon Sorbonne, Laboratoire deconon1ie sociale. Barker, D. G. 1993. Values and Volunteering. I Davis Smith red, Volun-

teering in Europe. Opportunities and Challenges for the 905. Voluntary

Action Research, second series, paper no 4. Berkhamsted, Volunteer Centre U.K.

290 Litteraturförteckning

Beckford, A. 1991. Great Britain: Voluntarism and sectional interests. R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton, The Princeton University Press. Berggren, H. Nilsson, G. B. 1965. Liberal socialpolitik 1853-1884. Stockholm, Studia historica Upsaliensis. Berglind, H., Harriman, S., Jansson, K. Sohlberg, 1991. Gentjänsten en möjlighet för svensk älderomsorg Stencil, Lidingö kommun. Bergmark, 1993. Från bidrag till ersättning Manus. Utkommer som rapport 1 i Sköndalsinstitutets skriftserie om frivilligt socialt arbete. Billis, D. Harris, M. 1992. Taking the strain of change: U. K. local volun-

tary agencies enter the post-Thatcher period. Nonprofit and Voluntary Sec-

tor Quarterly, 21, 211-225. Bjurman, E. L. 1990. Intagen Owiss tid: Om barn i fängelser och

räddningshus under 800-talet. G. Halldén red I Se barnet: Tankegångar

från tre århundraden. Stockholm, Rabén Sjögren. Blom, C. 1992. Tiggare, tidstjuvar, lättingar och landstrykare: Studier av attityder och värderingar i skrån, stadgar, ordningar och lagförslag gällande den offentliga vården 1533-1664. Lund: Lunds University Press. Blomberg, 1934. Sinnesslävårdens historia i korta drag. Stockholm.

Blomberg, H. Bäckman, G. 1992. The Role of Voluntary Work

in a Welfare State. The Case of Finland. Meddelanden från ekonomisk-statsvetenskapli-

fakulteten vid Åbo akademi, Socialpolitiska institutionen, Ser A:387. ga Blomdahl, U. 1990. Folkrärelsema och folket. Stockholm, Institutionen för framtidsstudier och Carlsson Bokförlag.

Blomquist A. Leonardz B. 1989. Årsredovisningen. Malmö, Liber.

Bonniers svenska ordbok 1986. Booth, W. 1990. I mörkaste England och vägen ut. Stockholm, FA-press förlag. Första upplaga 1890.

Borg, P. A. 1990. En resa i Fäderneslandet år 1811. Nordisk tidskrift för

dövstumundervisningen. Bramstång, G. 1964. Förutsättningar för barnavårdsnämndens ingripande mot asocial ungdom. Lund, Gleerups. Brante, T. Fasth, E. 1982. Termer i sociologi. Stockholm, Liber Förlag. BRO historik 1992. Bröstcancerföreningarnas riksorganisation. Brug og

misbrug af frivilligt arbejde. 1991. Kontaktudvalget til det frivillige socia-

arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Bundesen, P. 1992. Fra velfaerdsstat til velfaerdspluralisme Nordiskt socialt arbete, 12, 4, 43-55. Charity Trends 1991. London, Charity Aid Foundation.

Clary, E. G., Snyder, M. Ridge, R. l992.Volunteers Motivation: a functio-

nal strategy for the recruitement, placement and retention of volunteers. Nonprofit Management Leadership. 4, 333-350.

Commission of the European Communities 1984. The Extent and Kind of

Voluntary Work in the EEC. Bryssel.

Litteraturförteckning 291

Cronenberg, O. 1985. Röda Korset 1863-1915. Umeå, Institutionen för idéhistoria. Dahlberg, B. H. 1893. Bidrag till svenska fattiglagstiñningens historia intill

midten af adertonde århundradet. Uppsala, Uppsala universitet.

Dechamps, A. 1992. Volunteering in Germany. An Overview. Uppsats presenterad vid The Pan-European Research Seminar on Volunteering Europe. London 21-23 oktober, 1992. Den svenska kyrkoordningen 1571. 1971. Utg. av Sven Kjöllerström Lund, Håkan Ohlssons förlag. Det här arbetar för odaterad. Broschyr för RSMH. DsFi 1985:6. Författad av Bohm, P. Frivilligorganisationer alternativ till den offentliga sektorn Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Elmund, G. 1973. Den kvinnliga diakonin i Sverige 1849-1861. Lund, Biblioteca theologiae practicae. Engberg, 1986. Folkrörelserna i välfärdssamhället, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Avh.. Engberg, 1987. Folkrörelserna i välfärdssamhället. I SOU 1987:35, Ju mer vi är tillsammans, del 3: Underlag för reformer samt förslag. Engman, T. 1992. Ett sätt att leva, RSMH, en klientrörelses tillkomst och framväxt. Stockholm, Carlsson Bokförlag. Eriksson, T. 1967. Kriminalvård: idéer och experiment. Stockholm, Norstedts.

Esping-Andersen, G. 1990. The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cam-

bridge, Polity Press. Ferrand-Bechmann, D. 1992. Bénévolat et Solidarité. Paris, Syros-Altematives.

Fisker, 1992. Experiment Strategy for Change Köpenhamn, AKF

as a Forlag. Flex, K. Koch-Nielsen, 1992. Kommunerna og SUM-programmet. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet rapport 92:11. Folkrörelse- och föreningsguiden 1993. Stockholm, Civildepartementet och CE Fritzes AB. Frivilligt socialt arbejde og de professionelle 1988. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Furuland, G. 1987. En association i offentlighet och privatsfär. Scandia, 53, 99-128. F. V.O. 75 år. 1964. F. V.0. 1889-1909. u.å. F. V.0. 100 år, 1889-1989. u.å. Föreningslagen SFS 1951:308. Förhammar, S. 1991. Från tärande till närande: Handikapputbildningens

bakgrund och socialpolitiska funktion i 1800-talets Sverige. Stockholm,

Almqvist Wicksell.

292 Litteraturförteckning

Gans, H. 1972. The positive functions of poverty. American Journal of

Sociology, 78, 275-289. Geijerstam, G. af. 1973. Anteckningar arbetarförhållanden i Stockholm. om Lund, Studentlitteratur. Första upplaga 1894. Gellerstam, G. 1971. Från fattigvård till församlingsvård: Utvecklingslinjer inom fattigvården och diakonin i Sverige 1871 omkring 1915. Lund, - Lunds universitet. Gentjänster Lidingö 1992. i NU Det liberala nyhetsmagasinet, nr 23, - 10, 4-5. Geremek, B. 1991. Den europeiska fattigdomens betydelse. Stockholm, Ordfronts förlag. Gerdin Gislason, A. Porshage, M. 1992. En uppföljning Suseboprojekav tet. Opublicerad stencil.

Gidron, B. Kramer, R. M. Salamon, L red 1992. Government and the

Third Sector. San Francisco, Jossey-Bass.

Greider, G. 1992. Moralisk elit vädrar morgonluft. Dagens Nyheter Bl

2412 1992.

Guiden till invandrarnas organisationer och trossamfund 1992. Statens

invandrarverk. Habermann, U. 1987. Det tredie netvaerk. Köpenhamn, Akademisk Forlag. Habermann, U. 1988. Hvorfor frivillig arbejde et social- og fagpolitisk op- laeg. I Frivilligt socialt arbejde de professionelle. Kontaktudvalget til og det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Habermann, U. 1992. Key Issues Concerning Volunteering in Denmark. Paper presenterat vid Paneuropeiska forskningsseminariet kring frivillighet i London 2110 2310 1992. - Habermann, U. 1992a. SUM-programmet og det frivillige arbejde. Summa summarum, 6, 65-70. Habermann, U. 1993. Folkelighed frivilligt arbejde. Köpenhamn, Akadeog misk Forlag. Habermann, U. Parsby, 1987. Myter realiteter i det frivillige sociale og arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialminsteriet. Handlingsprogram för Svenska Röda Korset inför 1990-talet. 1986. Stockholm, Svenska Röda Korset. Hansmann, H. 1987. Economic Theories of Nonprofit Organization. I W Powell red.. The Nonprofit Sector A Research Handbook. New Haven, Yale University Press. Hedley, R. Davis Smith, 1992. Volunteering and Society. Principles and Practice. National Council for Voluntary Organisations. London, Bedford Square Press. Hedqvist, V. 1893. Den kristna kärleksverksamheten i Sverige under medeltiden Strengnäs.

Litteraturförteckning 293

Hegland, T. 1991. Forskningserfaringer om graenser for samarbejdet. I

Brug missbrug af frivilligt arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige so-

og ciale arbejde.Köpenhamn, Socialministeriet. Hemström, C. 1992. Organisationernas rättsliga ställning. Om ekonomiska och ideella föreningar. Stockholm, Nordstedts. Hemström, C. l992a. Ideell förening. INationalencyklopedin Höganäs. Herrmann, E. 1992, Vad är det för värdefullt med folkrörelser avslutande reflexion. Axelsson T. Pettersson, Mot denna framtid. Institutet för Framtidsstudier och Carlsson Förlag.

Himmelfarb, G. 1984. The Idea of Poverty: England in the early industrial

London, Faber. age. Hirdman, Y. 1989. Att lägga livet till rätta: Studier i svensk folkhemspolitik. Stockholm, Carlsson förlag. Holgersson, L. 1977. Socialvården en fråga om människosyn. Stockholm, Tidens förlag.

Humble, S. 1982. Voluntary Action in the I 980s A Summary of the Findings

-

of a National Survey. Berkhamsted, The Volunteer Centre.

Högsbro, K. 1989. Hvor står det frivillige sociale arbejde idag. I Lokale partnerskaber nye veje i socialpolitikken, Center for frivilligt arbejde. - Högsbro, K. 1992. Sociale problemer selvorganiseret selvhjaelp. Frederiksberg, Samfundslitteratur, Avh.. Höjer, K. 1952. Svensk socialpolitisk historia. Stockholm; P. A. Norstedt. Ideell organisation. Osignerad artikel i Nationalencyklopedin Höganäs 1992. Independent Sector 1990. Giving ana Volunteering in the United States, 1990 edition. Washington D. C. Intresseorganisation. Osignerad artikel i Nationalencyklopedin Höganäs 1992. Isaksson, K. Berglind, H. 1993. Gentjänsten i praktiken. Rapport från

Socialstyrelsen under tryckning.

Jacobsson, L. O. 1975. Omsorger i hundra år. Lund, Landstinget. James, E. red.. The Nonprofit Sector in International Perspective. New York, Oxford University Press. Janerud, fl. 1980. Istället för social service Rapport Metodbyrå L. m Stockholms socialförvaltning. Janerud, Resurskatalogen. Stencil, Social servicecentral L. m fl. 1980a. Stockholms socialförvaltning. Jansson, T. 1985. Adertonhundratalets associationer. Stockholm, Almqvist Wicksell International. Jansson, T. 1991. Folkrörelser. I Nationalencyklopedin Höganäs. Jensen, M. K. 1987. Sociale netvaerk og socialpolitik. Köpenhamn, m Socialforskningsinstituttet, publikation 163. Johansson, H. 1980. Folkrörelserna i Sverige. Stockholm, Sober förlag AB. Johansson, H. 1993. Föreningsväsendet växer fram. I Folkrörelse- och föreningsguiden, Civildepartementet och CE Fritzes AB.

294 Litteraturförteckning

Johansson, L. 1991. Caring for the Next of Kin. Acta Universitatis Upsalien-

sis Avh.. Johnson, N. 1992, The changing role of the voluntary sector in Britain from 1945 to the present day. S. Kuhnle P. Selle red, Governement and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. Jordansson, B. 1992. Hur ñlantropen blev en kvinna: Fattigvård och välgörenhet under 1800-talet. Historisk tidskrift, 468-487. Jubileumstidskrift Frälsningsarméns socialtjänst 100 år 1990. Stockholm, Frälsningsarméns förlag AB. Just Jeppesen, K. Höeg, D. 1987. Private hjaelpeorganisationer. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet, publikation 160. Jägerskiöld, S. 1955. Från fattigvård till socialhjälp: En studie i socialrättens rättshistoria och begreppsbildning. Förvaltningsrättslig tidskrift, 18, 249- 274.

Jörgensen, A. Th. 1922. Filantropiens ledare och former under det nittonde

århundradet. Stockholm, P. A. Norstedts. Kanner, L. 1968. Den psykiska utvecklingsstörningen: Vårdens och forskningens historia. Stockholm. Svenska Bokförlaget. Karasek, R. Theorell, T. 1990. Healthy Work. New York, Basic Books. Klausen, K. 1989. Organizational Development and Environmental Change. Politologiske skrifter fra institut for erhversret och politologi nr 61989, Odense universitet. Klausen, K. 1989. Phlegmatism, Passive Adjustment ana Stress. Paper presenterat vid The ECPR Workshop on Needs, Contributions and Welfare, Paris. Klausen, K. 1990. Organisatorisk inerti mikrodynamiske og processer. Köpenhamn, Handelshögskolan i Köpenhamn och Samfundslitteratur. Avh..

Klausen, K. 1991. Om teoretiske problemer ved studiet af frivillige organisa-

tioner. Skrifter fra Institut for erhvervsret og politologi no. 21991, Odense universitet.

Klausen, K.K. 1992. Paragovernmental Organizations, the Extension of the

Welfare State. Skrifter fra Institut for erhversret og politologi no. 4 1992,

Odense universitet. Knapp, M. Kendall, 1991. Policy issues for the U. K. voluntary sector in the 19905. Annals Public Cooperative Economics, 62, 711-731. Koch-Nielsen, 1992. Den tredje sektor som komplement til velfaerdsstaten.

Paper presenterat vid det sjunde nordiska socialpolitiska seminariet i Åbo,

augusti 1992. Kommittédirektiv 1992:81 Bidrag till ideella organisationer. . Kongl. Maj:ts nådige Förordning angående Hospitals och Barnhus Inrättningarne i Riket, 11 april 1763. Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående Fattigwården i Riket, 25 maj 1847, SFS 1847:23.

Litteraturförteckning 295

Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående Fattigvården, 9 juni 1871, SFS 1871:33.

Kramer, R. 1981. Voluntary Agencies in the Welfare State. Berkley, Univer-

sity of California Press. Kramer, R. 1990. Change and Continuity British Voluntary Organisations. Voluntas, 2 33-59. Kramer, R. 1992. The roles of the voluntary social service organizations in four european states: Policies and trends in England, the Netherlands, Italy and Norway. S. Kuhnle P. Selle red, Governement and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. Kramer R. M. Grossman, B. 1987. Contracting for social service: process management and resource dependencies. Social Service Review, 61, 32-55. Kuhnle, S. Selle, P. red.. 1990, Frivillig organisert velferd. Bergen, Alma Mater Forlag AS. Kuhnle, S Selle, P. 1992. Government and Voluntary Organizations. Aldershot, Avebury. Kyrkolagen SFS 1992:300. 1947:576. Lag om statlig inkomstskatt SFS Laroque, M. 1990. Politiques sociales dans la France contemporaine. Paris, STH. Levenstam, T. 1981. Kyrklig diakoni och samhällets sociala omsorgsarbete:

Omkring 1850 omkring 1975. Älvsjö, SkeabVerbum.

- Levenstam, T. 1992. Prästfamiljemas villkor: Kontraktsänkekassor i Lunds

stift under 300 år. Lund, Verbum.

Liedman, S-E. 1993. Utmätning. Värnamo, Arena. Lindqvist, R. 1990. Från folkrörelse till välfärdsbyråkrati: Det svenska sjukförsäkringssystemets utveckling 1900 1990. Lund, Arkiv förlag. - Avh..

Lindstedt, G. 1918. Öfversikt af den svenska fattigvårdens historia, Riksda-

gen 1918. Bihang 2:2:7. Linton, 1992. Behöver svensk välfärd frivilliga organisationer Examensarbete, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Lloyd, P. C. 1990. The relationship between voluntary associations and state agencies in the provision of social services at the local level. H K Anheier

W. Seibel red, The Third Sector: Comparative Studies of Nonprofit

Organizations. Berlin, Walter de Gruyter. Lokale partnerskaber veje i socialpolitikken 1989. Center for frivilligt - nye arbejde. Lorentzen, H. 1986. De frivillige organisasjonene i England. Oslo, Institutt for anvendt socialvitenskapelig forskning. Notat 86:7. Lorentzen, H. 1988. Mellom byråkrati og bevegelse. Institutt for Sosialforskning, INAS Rapport 388. Lorentzen, H. 1990. Forskerne og frivilligheten. Paper presenterat vid FRIAs möte Frivilligt arbete i Norden i Kerteminde 25 45 1990. -

296 Litteraturförteckning

Lorentzen, H. 1990. Staten, markedet og de frivillige organisasjonene. Norsk Statsvitenskapelig Tidsskrift, 177-193.

Lorentzen, H. 1990. Velferd og verdier. Oslo, Institutt for Samfunnsforsk-

ning, rapport 90:8. Lorenzen, H. 1992. En framtid for frivilligheten Nordiskt socialt arbete 92:2, 19-32. Lorentzen, H. 1993. Frivillighetens integrasjon. Institutt for Samfunnsforskning. Opublicerat manus. Lorentzen, H. Selle, P. 1989. Kan stola dei frivillige organisasjonane H. Baldersheim m fl. Sentral styrning og institusjonell autonomi. Bergen, Alma Mater Forlag AS.

Lynn, P. Davis Smith, 1992. The 1991 National Survey of Voluntary

Activity in the U. K Berkhamsted, The Volunteer Centre. . Marklund, S. 1982. Klass, stat och socialpolitik. Lund, Arkiv förlag. Mehlbye, Nygaard Christoffersen, M. 1992. Selvhjaelpsgrupper om- fang, karakter og erfaringar. Köpenhamn, AKF Förlaget. Mizrahi-Tchernonog, V. 1991, Gestion des politiques sociales locales. Analyse du recours communal associations. Paris, Université de Paris, aux Panthéon-Sorbonne, Laboratoire dec0nomie sociale. Mirvis, P. 1992. The Quality of Employment in teh Nonprofit Sector: An update on Employee Attitudes in Nonproñts Versus Business and Government. Nonprofit Management Leadership. 1, 23-41. Montelius, A. 1907. Samarbete mellan offentlig och enskild fattigvård, Fattigvård och folkförsäkring, II:6. Stockholm, Centralförbundet för socialt arbete. Montell, E. 1982. Sävstaholmsfäreningen: En krönika ett företag för de om psykiskt utvecklingsstörda. Stockholm, Sävstaholmsföreningen. Montgomery, A. 1934. Svensk socialpolitik under 1800-talet. Stockholm, Kooperativa förbundets bokförlag. Muff, H. 1991. For kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde. I Bruk

og misbrug af frivilligt arbejde. Kontaktudvalget til det frivillige sociale ar-

bejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Möller, G. 1928. Trygghet och säkerhet åt Sveriges folk: Ett socialdemokratiskt program inför valen. Stockholm, Tidens förlag. Möller, G. 1948. Från Fattighus-Sverige till Social-Sverige. Stockholm, Tidens förlag.

Nilsson, K. Sunesson, S. 1989. Center for Social Udvikling elsker men

forladt. Okänd förlagsort, Center for Social Udvikling. Norlander, K. 1992. Att vara kvinnlig kapitalist: Anna Hierta-Retzius, Ebba Lind af Hageby och Liljeholmens Stearinfabrik, Historisk tidskrift, 446- 467. NOU 1988:17. Frivillige organisasjoner. Närheten. Verksamhetsrapporter 1991; 1992. När, Närprojektet.

Litteraturförteckning 297

Ohrlander, K. 1992. I barnens och nationens intresse: Socialliberal reformpolitik 1903 1930. Stockholm: Almqvist Wicksell International. Avh.. - Olson, H-E, 1992. Föreningarna och den ideella sektorn. En forsknings- och kunskapsöversikt. Opublicerad stencil, Civildepartementet.

Olsson, S. E. 1990. Social Policy ana Welfare State in Sweden, Lund, Arkiv

förlag. Avh.. Omtanke Rehabiliteringsarbete bland missbrukare odaterad. Broschyr från Frälsningsarméns socialtjänst. Onarheim, G. Selle, P. 1990. Frivillige organisasjonar som etterkrigshistoriskforskningsfelt. Bergen, LOS-senter, Notat 90:4. Oxenstierna, G. 1989. Vad vill pensionärerna i Lidingö Rapport i socialt arbete 45. Socialhögskolan, Stockholms universitet. Pauli, E. 1905, Välgörenhetsarbetetz Några ord om F. V. 0.. Social tidskrift. Paulsen, M. 1992. Det finns inga folkrörelser, bara rörelser i folket. I Rörelser i folket. Rapport från regeringens semianarium den 21 oktober 1992

Skeppsholmens kursgård, Saltsjö-Boo om folkrörelser och föreningsfrågor.

Pestoff, V. 1991. Social service i kooperativ regi. I Kooperativ årsbok 1991. Pestoff, V. 1992. Third Sector and Co-Operative Services An alternative to -

Privatization. Journal of Consumer Policy 15, 21-45.

Petersson, O., Westholm, A. Blomberg, G. 1989. Medborgarnas Makt. Stockholm, Carlsson förlag. Pettersson, L. 1992. Man kan inte sälja frivilliginsatser. I Rörelser i folket. Rapport från regeringens seminarium den 21 oktober 1992 Skeppshol-

mens kursgård, Saltsjö-Boo om folkrörelser och föreningsfrågor.

Prochaska, F. K. 1981. Women and Philantrophy in nineteenth-century England. Oxford, Clarendon Press. Qvarsell, R. 1988. Kulturmiljö och idéspridning. Stockholm, Carlsson Bokförlag. Qvarsell, R. 1992. Om betydelsen av det personliga: Ett tema i det sociala arbetets idéhistoria. Bortom trivaliseringen: Människan som väsen och oväsen. Göteborg, Daidalos. Qvarsell, R. 1993. Sundhetspolisens tid. Socialmedicinsk tidskrift, 2-3, 112- 117. Ravn, L. 1988. Selvhjaelpsgrupper i Kraeftens Bekaempelse. I Frivilligt socialt arbejde og de professionelle. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Rothstein, B. 1986. Den socialdemokratiska staten. Lund, Arkiv förlag. Salamon, L, 1987. Partners in Public Service: The Scope and Theory of Government Nonprofit Relations. W. Powell red., The Nonprofit Sec- tor. A Research Handbook. New Haven, Yale University Press.

Salamon, L. Salamon, L. 1991. Reference Manual of Project Material. The

John Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project. Institute for Policy Studies, The John Hopkins University.

298 Litteraturförtecknin g

Salamon, L. Anheier, H. 1992. Toward an Understanding of the International Non- profit Sector: The John Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project. Nonprofit Management Leadership, 311-323.

Salamon, L. M. Anheier, H. K. 1992a. In Search of the Nonprofit Sector The Question of Definitions. Working Papers of the Johns Hopkins Compa-

rative Nonprofit Sector Project, no Baltimore, The Johns Hopkins Institute for Policy Studies.

Salamon, L. M. Anheier, H K. 1992b. In Search of the Nonprofit Sector Il:

The Problem of Classification. Working Papers of the Johns Hopkins Com-

parative Non-proñt Sector Project, Baltimore, The Johns Hopkins no Institute for Policy Studies. Salonen-Soulie, U. 1991. Välfärdsstatens socialservice under förändring. Meddelande från ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten, Institutet för jämförande nordisk politik och förvaltning Ser. A 329, Åbo akademi. Scharin, H. 1990. Slagsta-hemmet och dess förhistoria 1870-1970. Stockholm, Omsorgsnämnden, Stockholms läns landsting. Schulz Schulzenheim, D. 1801. Tal, om den offentliga vården, i hänvon

seende til folkets seder och helsa, samt de fattigas lifbergning. Stockholm.

Seibel, W. 1991. Govemement and third sector relationship: the cases of France and West Germany. Voluntas, 42-60. Perri, Fieldgrass, 1992. Snapshots the Voluntary Sector Today. London, NCVO Publications. Selle, P. 1993. Voluntary organisations and the welfare state: the case of Norway. Voluntas 1 l-15. Selle, P. Svåsand, L. 1987. Cultural Policy, Leisure and Voluntary Organizations in Norway. Leisure Studies, 347-364.

Selle, P. Öymyr, B. 1990. Velferdsproduksjon i lokalsamfunnet: Frivillig

organisering eit alternativ til offentleg. P. Selle S. Kuhnle Frivillig organisert velferd. Bergen, Alma Mater Forlag AS. Sills, D. 1968. Voluntary Associations: Sociological Aspects. D. Sills

red., International Encyclopedia of the Social Sciences.

Skoglund, A-M, 1992. Fattigvården på den svenska landsbygden år 1829. Socialhögskolan, Stockholms universitetet Avh.. Sociala verksamheter 1991. odaterad. Stockholms stadsmission. Socialtjänstlagen SFS 1980:620. SOU 1974:40. Socialvården. Mål och medel. SOU 1986:19. Aktuella socialtjänstfrågor. SOU 1987:33. Ju vi är tillsammans. Betänkande av 1986 års folkrörelseutmer redning. SOU 1987:35. Folkrörelseutredningen. Underlag för reformer samt förslag. SOU 1988:39. Folkrörelseutredningen. Mål och resultat nya principer för det statliga stödet till föreningslivet. SOU 1993:71. Organisationemas bidrag.

Litteraturförteckning 299

Social vejviser frivillige organisationer på det sociale område 1990. - Köpenhamn, Socialministeriet. Spiegelhalter, F. 1990. Der dritte Sozialpartner. Bonn, Lambertus. Statistiska Centralbyrån 1982. Politiska Levnadsförhållanden 1978, resurser. rapport 31, Stockholm. Statistiska Centralbyrån 1986. Politiska Preliminära resultat från resurser. 1984 års undersökning Levnadsförhållanden. Statistiska meddelanden Bav e 40 SM 8601. Stockholm. Statistiska Centralbyrån 1992. 1 tid och otid. En undersökning kvinnors om och mäns tidsanvändning 199091. Levnadsförhållanden, rapport 79. nr Stockholm. Statskontoret 1991:6. Statligt föreningsstöd. Stephan, P. 1991. Relationships among market work, work aspirations, and volunteering: the case of retired women. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly. 20, 225-236.

Stockholmskooperativet för Independent Living. odaterad programförklaring.

Stockholms stads arkiv, Föreningen Sävstaholmsskoloma, Al: Föreningsprotokoll, A2: Styrelseprotokoll. Summa summarum 1992. 6. Sundh, K. 1984. Föreningarna och socialtjänsten. Stencil, Socialhögskolan, Stockholms universitet. Sunesson, S. odaterad, Kooptation eller motojfentlighet. Strategier för de förtrycktas organisationer. Stencil, Institutionen för socialt arbete, Lunds universitet. Sunesson, S. 1992. Förord. I T. Engman Ett sätt att leva. RSMH, klienten rörelses tillkomst och framväxt. Stockholm, Carlsson Bokförlag. Svenska Dagbladet 1991. Artikelserie 212 2112 1991 kring temat väl- görenhet. Swedner, H. 1990. Om frivilligt socialt arbete. Notat. Göteborgs universitet. Säfström, B. 1992. Hemlösa kvinnor i Stockholm får eget hus. SSM Brevet, 40, 4 Söder, M. 1978. Anstalter för utvecklingsstörda I-II. Stockholm, Stiftelsen ALA. Söderberg, S. 1965. Svenska Röda Korset: 1865-1965. Stockholm. Taylor, M. 1990. New Times, New Challenges: Voluntary Organisations Facing 1990. London, National Council for Voluntary Organisations.

Titmuss, R. M. 1973. The Gift Relationship. London, Penguin.

de Tocqueville, A. 1971, Journey to America. New York, Anchor Books. Original 1831-1832. Thorwaldsson, K-P. 1993. Partiet har fel människosyn. Dagens Nyheter A4 139 1993.

Verksamhetsberättelse 1991 odaterad RSMH Spånga-Järva.

Verksamhetsplanering 1992 1992. RSMH Spånga-Järva.

300 Litteraturförteckning

Veugelers, Lamont, M. 1991, France: Alternative locations for public debate. R. Wuthnow red, Between States and Markets. The Voluntary Sector in Comparative Perspective. Princeton, The Princeton University Press. Vestlund, G. 1981. Hur vårdar vår demokrati Stockholm, Liber. Vogel, 1987. Det svenska klassamhället. Levnadsförhållanden 1975-85,

Rapport 50. Stockholm, Statistiska Centralbyrån.

nr Wallin, G. 1992. Den danska folkrörelsen: någon att tala med. SSR-tidnya ningen nr 18, 13-17. Watt Boolsen, M. 1988. Frivillige i socialt arbejde. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet, Rapport 88:2. Watt Boolsen, M. Holt, H. 1988. Voluntary Action in Denmark and Britain. Rapport 26. Köpenhamn, Socialforskningsinstituttet. nr

Weiner, G. 1992. De olydiga mödrama: Konflikter om spädbamsvård en

Mjölkdroppe. Historisk tidskrift, 1992, 488-501.

Westlander, G. 1976. Arbetets villkor och fritidens innehåll. Stockholm, PA-

rådet.

Åbo, Åbo Widén, S. 1988. Änkeomsorg i ståndsamhälle. akademi.

Wirén, A. 1980. G. H. Koch: Banbrytare i svensk socialvård. Stockholm: von Rabén Sjögren. Wolvén, L-E. 1990. Jakten på det goda livet. Om konsten att fånga välfärd och livskvalitet. Stockholm, Raben Sjögren. Woodroofe, K. 1969. From Charity to Social Work. London, Routledge Kegan Paul.

Wuthnow, R. 1991. Acts of Compassion. Princeton, Princeton University

Press. Zetterberg, H. 1992. Var tid har sina reaktionärer. Dagens Nyheter B2 298 1992.

Åberg, 1988. Revivalism, philantrophy and emancipation: Womens libe-

ration and organization the early nineteeth century. Scandianvian Jour-

nal of History, 13, 399-420.

Åman, A. 1976. Om den offentliga vården. Stockholm, Liber förlag.

Årsberetning 1990-1991 1992. Kontaktudvalget til det frivillige sociale ar-

bejde, Köpenhamn, Socialministeriet. Årsmöde 1992. Kontaktudvalget til det frivillige sociale arbejde, Köpenhamn, Socialministeriet.

samt

Dokument från Sveriges ambassader i Bonn, Köpenhamn, London och Paris samt informationsmaterial och dokumentation från myndigheter.

Bilagor 301

Bilagor

Bilaga 1

Tabell 2 Genomsnittligt antal timmar inom frivilligt arbete per månad. Totalt samt efter kön och ålder. Totalt Kön Ålder Män Kvinnor 16-29 30-44 45-59 60-74 år Bas: samtliga 6,2 7,3 5,2 4,5 8,1 6,0 6,3 n1045 Bas: de som ar- 13,0 14,0 11,8 9,8 14,4 12,1 16,8 betat frivilligt n501

Tabell 8 initiativtagare till den frivilliga insatsen %. Totalt samt efter kön och ålder.

Ålder Totalt Män Kvinnor 16-29 30-44 45-59 60-74 år Jag blev ombedd 62 62 62 58 69 64 53 att engagera mig Jag sökte mig själv 31 31 36 39 29 29 39 till arbetet Jag var med och 12 13 11 12 11 14 12 startade verksamheten Bas 501 272 229 130 157 136 78

302 Bilagor

Tabell 10 Andel % som kan tänka sig engegemang i nytt frivilligt arbete inom: de närmase fem åren. Utfört för närvarande

Tabell 11 Andel % som kan tänka sig engagemang i nytt frivilligt arbete inom: de närmaste fem åren. De fem oftast angivna organisationstyperna. Totalt Män Kvinnor

Bilagor 303

Bilaga

Förteckning över de riksorganisationer som intervjuats för organisationsstudien i kapitel Uttrycket inom parantes anger organisationernas egen alternativa kategoribestämning utöver de som funnits fasta svarsalternativ. - som Organisation Kategori som organisationerna själva hänför sig till Afasiförbundet i Sverige Handikapp- eller patientorganisation

Alkoholproblematikers Riksorganisation, Klientorganisation

AL RO Anonyma alkoholister, AA Annat hjälp till självhjälpsorganisation Barnens Rätt i Samhället, BRIS Humanitär hjälporganisation Brottsofferjouremas Riksförbund Humanitär hjälporganisation Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Handikapp- eller patient- BRO förening Chilenska Riksförbundet Invandrarorganisation De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Humanitär hjälporganisation DKSN Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS Grupp eller förening inom Svenska kyrkan Frälsningsarmén, FA Frikyrkligt samfund Förbundet blödarsjuka i Sverige, FBIS Handikapp- eller patientorganisation Föräldraföreningen mot Narkotika, Föräldraförening HVIN-riks

304 Bilagor

Grekisk-ortodoxa kyrkan Annat religiöst samfund Grekiska Riksförbundet i Sverige, GR Invandrarorganisation Hörselskadades Riksförbund; HRf Handikapp- eller patientorganisation Länkens Kamratförbund Humanitär organisation Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Handikapp- eller patient- NHR organisation

Pensionäremas Riksorganisation, PRO Pensionärsorganisation

Pingströrelsen Filadelfiaförsamlingen i Frikyrkligt samfund

Stockholm

Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, Humanitär organisation RFS Riksförbundet för Döva-, Hörselskadade Handikapp- eller patient-och Språkstörda Barn, DHB organisation Riksförbundet för Familjers Rättigheter, Klientorganisation RFFR Riksförbundet för Hjälp Läkemedels- Klientorganisation missbrukare, RFHL Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Handikapp- eller patient- RHL organisations Riksförbundet för rörelsehindrade barn och Handikapp- eller patientungdomar, RBU organisation Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, Annat sexualpolitisk RFSL organisation Riksförbundet för social och mental hälsa, Handikapp- eller patient- RSMH organisation Riksförbundet för trañk- och polioskadade, Handikapp- eller patient- RTP organisation Riksförbundet Hem och Skola, RHS Föräldraförening

Bilagor 305

Riksförbundet mot alkohol- och narkotika- Nykterhetsorganisation missbruk, RFMA

Riksförbundet mot Astma Allergi, -RmA Handikapp- eller patient-

organisation Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Handikapp- eller patient- STROKE organisation Riksförbundet mot reumatism, RMR Handikapp- eller patientorganisation Riksföreningen Autism, RFA Handikapp- eller patientorganisation Riksorganisationen för kvinnojourer i Kvinnoorganisation Sverige, ROKS Romersk katolska kyrkan Annat religiöst samfund - Rädda Barnen Humanitär organisation Röda Korsets Ungdomsförbund Humanitär organisation

Szt Lukasstiftelsen, SLS Annat ekumenisk organisation

Svenska Alliansmissionen, SAM Frikyrkligt samfund Svenska Baptistsamfundet, SB Frikyrkligt samfund Svenska Diabetesförbundet, SD Handikapp- eller patientorganisation Svenska epilepsiförbundet, SEF Handikapp- eller patientorganisation Svenska Missionsförbundet Frikyrkligt samfund Svenska Missionsförbundets Ungdom, SMU Frikyrkligt samfund Svenska Psoriasisförbundet, Pso Handikapp- eller patientorganisation Svenska röda korset, SRK Humanitär organisation

306 Bilagor

Svenskt förbund för stomiopererade, Handikapp- eller patient- ILCO organisation Sverigeñnska Riksförbundet Invandrarorganisation Sveriges Blåbandsförbund, SBF N ykterhetsorganisation Sveriges dövas riksförbund, SDR Handikapp- eller patientorganisation Sveriges Pensionärsförbund, SPF Pensionärsorganisation

Synskadades Riksförbund, SRF Handikapp- eller patient-

organisation Sällskapet Länkamas Riksförbund, SLRF Annat hjälp till självhjälpsorganisation

Verdandi arbetarnas organisation för Annat socialt arbetande

gemenskap och solidaritet organisation

Örebromissionen, ÖM Frikyrkligt samfund

Till detta kommer Svenska kyrkan

Bilagor 307

Bilaga 3

Förteckning över personer som intervjuats for beskrivningarna i kapitel 6 och 7

Kapitel 5

Frälsningsarmén Socialchef, biträdande föreståndare och aktiv medlem Stockholms Stadsmission Direktor, socialchef, föreståndare och biträdande föreståndare Bröstcancerföreningarna och deras riksorganisation BRO Ordförande och anställd handläggare RSMH Projektledare STIL Kanslichef och vice ordförande Kvinnogardet

Fyra frivilliga aktiva

Närprojektet

Projektledare, medlemmar i projektets styrgrupp och aktiv medlem

308 Bilagor

Kapitel 6

Personer intervjuats i Västerås stad och Gällivare kommun: som

Västerås stad Tjänstemän och handläggare i Beställarstaben och ProAros. Avdelningschefer Direktörer och handläggare i Vårdbas Missbruk och Vårdbas Ungdom. Handläggare

Föreningsbyrån. från individ- och familjenämnd och äldre- och handikappnämnd

Politiker Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Moderata Samlings-

som representerade

partiet, Folkpartiet och Centerpartiet.

Gällivare kommun Tjänstemän i Socialförvaltningen Socialchef, administrativ handläggare, avdelningschefer inom individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, missbruksvård och handikappservice.

Politiker i socialnämnden representerade Socialdemokratiska Arbetar-

som partiet och Folkpartiet.

Kapitel 7

Susebogästema Chef för socialtjänsten i Upplands Väsby

Västerås motorsällskap

Ordförande, projektledare och föräldrar

Gentjänsten i Brevik, Lidingö

Medlemmar projektets ledningsgrupp, projektledare.

ur Medlemmar förtroenderådet samt ett antal pensionärer som deltar i ur

projektet.

Chefer inom äldreomsorgen, Lidingö kommun.

KUNGL. B|BL.

Statens offentliga utredningar

1993 Kronologisk förteckning

1.Stymings-och samarbetsformeri biståndet.UD 36.Lag om totalförsvarsplikt.Fö.

2.Kursplanerför grundskolan.U. 37.Justitiekanslem.En översyn JK:s arbetsuppgifter av Ersättningfor kvalitet och effektivitet. m.m. Ju.

Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för 38.Hälso-ochsjukvården i framtiden modeller. S. - - tre grundläggandehögskoleutbildning.U. 39.En gräns för filmcensuren. Ku.

Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade 40.Fri- ochrättighetsfrågor.Del A och B. Ju.

flyktingar m. fl. S. 41.Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden.

Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- Fi. maka.S. 42.Försvaretshögskolor.Fö.

Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk 43.Politik mot arbetslöshet.A.

tion. Jo. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskatmingen. Fi.

Löneskillnaderoch lönediskriminering. 45.Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins

Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. räddning.C.

Löneskillnaderoch lönediskrirninering.Om kvinnor 46.Vissakyrkofrågor. C.

och män arbetsmarknaden.Bilagedel. Ku. 47.Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av

Postlag.K. barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård. C.

10.En ny datalag.Ju. 48.Kommunalaverksamheter i förvaltning och i egen 1l Socialförsäkringsregister.S. kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C. . 12.Várdhögskolor 49.Ett år medbetalningsansvar.

kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. 50.Serveringsbestämmelser. S. - - - 13. Ökad konkurrenspåjärnvägen.K. 51.Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. - 14.EG och våra grundlagar.Ju. M.

15.Svenskaregler för internationellomfördelning av 52.Ersättningvid arbetslöshet.A.

olja vid en oljekris. N. 53.Kostnadsutjämning mellankommuner.Fi.

16.Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 54.Utvisningpâ grund brott. Ku. - av kommissionensförslag. Fi. 55.Det allmännasskadeståndsansvar. Ju.

16.Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 56.Kontrollenöver exportav strategisktkänsliga - varor. kommissionensförslag. Bilagor. Fi. UD. 17. Ägandet av radio och televisioni allmänhetens 57.Beskattning fastigheter,del I av tjänst. Ku. Schablonintäkteller fastighetsskattFi. - 18.AcceptansTolerans Delaktighet.M. 58.Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi.

19.Kommunemaoch miljöarbetet.M. 59.Ny marknadsföringslag.C.

20.Riksbankenoch prisstabiliteten.Fi. 60.Polisensrättsligabefogenheter.Ju. 21.Ökat personval.Ju. Överföring 61 av HIV-smitta genom läkemedlet . 22.Vad är ett statsråds arbetevärt Fi. Preconativ.S.

23.Kunskapenskrona. U. 62.Rättssäkerheten vid beskattningen.Fi.

24. Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. 63.Personoch parti Studieri anslutningtill - - 25.Socialaåtgärderför jordbrukare. Jo. Personvalskommitténs betänkande

26.Handläggningen vissa av säkerhetsfrågor.Ju. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju.

27.Miljöbalk. Del 1 och 2. M. 64.Frågorför folkbildningen.U.

28.Bankstödsnämnden. Fi. 65.Handlingsplan mot buller.

29.Fortsattreformering av företagsbeskattningen. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M.

Del 2. Fi. 66.Lag införande miljöbalken.M. om av 30.Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. 67.Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs - 31 Kommunernasroll alkoholområdetochinom yttrande över SKBs FUD-program92. M. . missbrukarvârden.S. 68.Elkonkurrensmednätmonopol.N.

32.Ny anställningsskyddslag.A. 69.Revisoremaoch EG. N. 33. Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 70.Strategiför småföretagsutveckling. N. livsmedelsindustriför EG. Jo. 71.0rganisationernasbidrag. C.

34.Förarprövare. K. 72.Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det - 35.Reaktion mot ungdomsbrott.Del A ochB. Ju. kommunalaomröstningsinstituteti tillämpning. C.

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting.C. 74.Kva1itetsmätningi kommunal verksamhet.C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor ll, offentlig verksamhetm.m. Fi. 76.Verkställighetav fängelsestraff.Ju. 77.K0mmunal tjänsteexport och internationellt bistánd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden.M. 79. Handeloch miljö mot en hållbar spelplan. M. - 80. statsförvaltningen och EG. Ju. 81.Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggningoch kunskapsöversikt. S.

Statens offentliga utredningar

1993 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

En ny latalag. [10] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- -- EG och våragrundlagar.[14] kommisionensförslag. [16] Ökat personval.[21] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.[26] av kommisionensförslag. Bilagor. [16]

Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. [35] Riksbankenochprisstabiliteten.[20] Justitiekanslern.En översyn av lKzs arbetsuppgifter Vad är ett statsrådsarbetevärt [22] m.m. [37] Bankstödsnämnden, [28] Fri- och rättighetsfrágor.Del A och B, [40] Fortsattreformering företagsbeskzittningcn. av Det allmännasskadeståndsansvar. [55] Del [29]

Polisensrättsligabefogenheter.[60] Folk- och bostadsräkningår 1990och framtiden. i [41] Personochparti Studieri anslutningtill Översyn tjänsteinkomstbeskattiiingen. v av [44] Personvalskommitténs betänkande Kostnadsutjämning mellankommuner.[53] Ökat personvalsou 1993:21. [63] Beskattning fastigheter,del 1 av Verkställighet av fängelsestraff.[76] - Schablonintåkteller fastighetsskatt[57] Statsförvaltningenoch EG. [80] Effektivareledningi statligamyndigheter.[58]

Rättssäkerheten vid beskattningen.[62]

Utrikesdepartementet

Vissamervärdeskattefrågor 11. offentlig verksamhet r Styrnings-och samarbetsformeri biståndet.[1] m.m. [75]

Kontrollen över export av strategisktkänsliga varor. [56]

Utbildningsdepartementet Försvarsdepartementet

Kursplanerför grundskolan.[2] Lag om totalförsvarsplikt.[36] Ersättningför kvalitet ocheffektivitet.

Försvaretshögskolor. [42] Utformning ett nytt resurstilldelningssystem för w av grundläggande högskoleutbildning.[3]

Socialdepartementet

Várdhögskolor

Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade kvalitet utveckling huvudmannaskap.12] [ v - 4 flyktingar m. fl. [4] Kunskapenskrona. [23]

Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. Frågor för folkbildningen. [64] r 151

Socialförsäkringsregister.[11] Jordbruksdepartementet

Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] Livsmedelshygienoch småskalig1ivsmedclsproduktion.

Kommunernasroll alkoholområdetoch inom 161

missbrukarvárden.[31] Socialaåtgärderför jordbrukare. [25]

Hälso och sjukvårdeni framtiden tre modeller. [38] Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och - Ett år medbetalningsansvar.[49] livsmedelsindustriför EG. [33]

Serveringsbestämmelser. [50]

Överföring HIV-smitta läkemedlet Arbetsmarknadsdepartementet

av genom Preconativ. [61] Ny anställningsskyddslag. [32]

Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch kunskaps- Politik mot arbetslöshet.[43]

översikt. [82] Ersättningvid arbetslöshet.[53] Översyn arbetsmiljölagen.[81]

Kommunikationsdepartementet av

Postlag.[9] Ökad konkurrenspåiärnvägen [13]

Förarprövare.[34]

1993 Statens Offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. [17] Utlänningslagen en partiell översyn. [24] - En gräns för ñlmcensuren. [39] Utvisning grund av brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfordelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70]

Civildepartementet Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrägor. [46] Konsekvenserav valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationernas bidrag. [71] Att inhämta synpunkter från medborgarna Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73] Kvalitetsmåtning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77]

Miljö- och naturresursdepartementet Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och2. [27] Naturupplevelserutan buller en kvalitet att värna. - [51] Handlingsplanmot buller. Handlingsplanmot buller. Bilagedel.[65] Lag om införande av miljöbalken. [66] använt kämbränsle KASAMs Slutförvaringav yttrandeöver SKBs FUD-program 92. [67] Miljöskadeförsäkringen i framtiden. [78] Handel och miljö mot en hållbar spelplan. [79] -