SOU 1997:113

Mot halva makten elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd : rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Mot halva makten

elva historiska essäer om

kvinnors och mäns motstånd

strategier

Redaktör : ingrid Hagman

Rapport till

Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska mellan kvinnor och män 13

resurser

Wmin

Statens offentliga utredningar WW 1997:113 w Arbetsmarknadsdepartementet

Mot halva makten

elva historiska essäer

kvinnors och mäns motstånd

om strategier

Redaktör: Ingrid Hagman

Rapport till Utredningen fördelningen av ekonomisk makt om och ekonomiska mellan kvinnor och män resurser Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets forvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den skall remiss. - som svara

Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Caroline Fämström ISBN 91-38-20674-9 Tryck: Gotab, Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att tillsätta särskild utredare for att kartlägga och analysera

en fördelningen ekonomisk makt och ekonomiska resurser mel-

av lan kvinnor och män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Persson, Östersund, till utredare. Utredningen har

antagit namnet Kvinnomaktutredningen.

Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna G. Jönasdottir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro, Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg, universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekreterare FK Eva Lindblad.

Inom for Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal

ramen monografier och antologier. Experterna har i egenskap av redaktörer och monografiförfattare svarat för urval och utformning

de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattarna anav

för innehållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförsvarar fattare har arbetat under vetenskaplig självständighet.

Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Mot halva makten elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns

motstånd, visar några utsnitt kvinnors historia. Redaktör är

ur Ingrid Hagman.

Östersund och Linköping i augusti 1997

Kristina Persson

/Anita Nyberg

Innehåll

Introduktion INGRID HAGMAN

Ekonomisk makt och ekonomiskt ansvar -två skilda storheter ANN-SOFIE OHLANDER

Den aktive mannen och den passiva kvinnan föreställningar kring kön och makt i historien - ÅSA BERGENHEIM

Med eller utan fader och bröder kvinnor i 1900-talets politiska liv 39 - CHRISTINA CARLSSON WETTERBERG

Konsten att överleva kvinnors liv och hälsa under 1900-talet 56 - GUNILLA CARLSTEDT

Vad bör kvinnor kunna 71 Utbildning kulturellt kapital och symboliskt våld - som ULLA JOHANSSON

I och på kontor genusstämpling arbete 89 gruva - av LYNN KARLSSON

Mannakraft och stöttepinnar 105 reformistiskt identitetsskapande på 1940-talet - EVA BLOMBERG

Kvinna med eget företag från 1700-talets mitt till 1800-talets slut 127 - CHRISTINE BLADH Hemmet är vårt kall kyrklig kvinnokongress 1920 143 - en MARIA SÖDLING

Prostitutionens vålnad om sexualitet och ekonomisk ojämlikhet 163 - ELISABETH ELGAN

Vad konstituerar maktlöshet läsövning i textilens text 177 - LOUISE WALDEN

OM FÖRFATTARNA 194

Introduktion

INGRID HAGMAN

Denna bok är en del av Kvinnomaktutredningen och handlar om hur kvinnor under århundraden krävt och så småningom erövrat allt större del av den ekonomiska och politiska makten. Men för att förstå kvinnors agerande i det offentliga behöver vi också veta hur deras liv tedde sig i övrigt: boendet, hälsan, sexualiteten, utbildningen, föreningslivet Ty de olika sidorna av är beroende av varandra och formar tillsammans en vindlande historia om möda, elände och tunga bakslag liksom om envishet, uppfmningsrike-

dom och befriande genombrott. Skribenterna är forskare från vitt skilda discipliner och här bryts följaktligen många perspektiv. Vår förhoppning är att dessa olika nedslag i historien ska fascinera läsare också långt utanför den akademiska världen.

neimzsbcnrgisxi

masa amsnu.

sam

min rxzihüssê tim." áøgafniøewáxxrägtszzászmfvä.va 22:13ne rä ;eåcâwåmrxtzsâii

ä 7

V , agjizzü sim 923mm

åálizåvqø ma:

:çmâsvaümâssssamøsøjL.wima aan

.vitåaqazâq agg-sårartugihøisäåi givçzcâüzå:im Tsnivåxgiüzibsam-ae;

.Q y...§323131152223:sig xmmsziä i 211210.msk än "då gnøårxqqodsäâiâ V vszabixéi-øszâøimshzzls mb 23mm 3332:21åzzåao i

två skilda storheter -

Ekonomisk makt och ekonomiskt ansvar

två skilda storheter

ANN-SOFIE OHLANDER

Den 22 oktober 1914 gick nära 4 000 kvinnor i en nykterhetsdemonstration i Örebro. De tågade till slottet och togs emot av landhövdingen. Deras ärende att till honom framföra krav lovar kalt förbud mot försäljning och utskänkning av alkohol. Kampen för nykterhet fråga engagerade kvinnorna var en som

och fick dem ut i politiskt arbete. Nykterhetsrörelsen hade

att fler kvinnliga medlemmar än män. Det bildades också speciella nykterhetsföreningar med enbart kvinnor, till exempel Vita Banhade aktiva företrädare i Örebro. Frågan så viktig att det, som var den fick kvinnor att överskrida sociala och politiska tabugränser. de demonstrerande kvinnorna i Örebro när de både bild- Det gjorde och bokstavligt i stora skaror sig ut i offentligheten, tågade

ligt gav

staden och krävde landshövdingen, offentlighetens genom svar av högsta representant på orten. Nykterhetsvänner, kvinnliga som manliga, såg männens supande de främsta anledningarna till den fattigdom och det som en av elände många familjer levde Men det gjorde inte landshövdingen i Örebro län. Han förklarade i sitt svarstal till kvinnorna att skulden till och nöd stod att finna i kvinnornas ekonomiska

fattigdom egen

oförmåga: Genom att kvinna förskaffat sig insikt i ett hems en skötande, kan med ringa medel få det att räcka, som i en man vårdslös husmoders hand är otillräckligt", menade han. Männens eventuella dryckesvanor hade uppenbarligen ingenting med den saken göra. Ytterligare vinster i hushållsekonomin skulle kunna att göras besparingar på klädkontot, sade landshövdingen, om genom inte kvinnor i så hög grad slavar under modet. vore Landshövdingen ställde kvinnorna till för deras familjers ansvar fattigdom, och förnekade därmed att mäns alkoholmissbruk skulle kunna tillfoga ekonomisk och skada. Detta gjorde han trots annan

männen enligt lagstiftningen familjeförsörjare; de hade där-

att var formellt, juridiskt för sina hustrurs och barns förmed ett ansvar sörjning. I praktiken arbetade dock det stora flertalet kvinnor i ar-

Ann-Sofie Ohlander

betarklass och lägre inkomstskikt också utanför hemmet, eller i familjeföretag som jordbruk, för familjens försörjning.

Det egendomliga i landshövdingens uttalande understryks

ytterligare av att gifta kvinnor omyndiga och både de och barvar att nen alltså var formellt underordnade männen. Deras möjligheter att i praktiken hävda någon rätt till inkomst, för sin mannens egen och sina barns försörjning, därmed i verkligheten ofta begränsvar ade. Landshövdingen ställde därmed i sitt tal i realiteten kvinnorna till ansvar för omständigheter de inte hade någon makt över och kunde drabbas hårt De hade makten, männen, ställdes därav. som emot inte till ansvar. Den vikt kvinnorna tillmätte nykterhetsfrågan kom med överväldigande tydlighet fram i folkomröstningen totalförbud om mot alkohol âr 1922. Trots att de svenska kvinnorna fått politisk röstoch representationsrätt först året innan och allmänt råtrots en dande uppfattning, att kvinnor nog skulle komma att rösta precis som sina män, lade inte mindre än 60 procent kvinnorna sina av röster för totalförbud mot alkohol, medan motsvarande siffra för männen bara var 40 procent. Det innebar att många kvinnor i själva verket röstade tvärtemot sina män i fråga de egna en som uppenbarligen menade hade allvarliga konsekvenser för dem själva och deras familjer, inte minst just för männen.

Förbud att och sina barn

försörja sig

Landshövdingen i Örebro län inte sitt var ensam om sätt att resonera om kvinnors och mäns makt och i ekonomiskt hänseansvar ende. År 1900 utfärdades arbetarskyddslag. En paragraf i laen ny gen avsåg nyblivna mödrar:

Med arbete i industriellt yrke må kvinna, som fött barn, icke sysselsättas under de fyra första veckorna efter bamsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon tidigare kan börja utan men arbetet.

Fabriksanställda kvinnor förbjöds alltså att arbeta under fyra veckor efter en förlossning. Lagparagrafen tillkommen med var hänsyn till kvinnans och barnets behov vila, och särskilt för att av modem skulle kunna barnet. amma Men någon ekonomisk ersättning skulle inte utgå under den tvångsmässiga ledigheten, som i stället blev ett slag mot kvinnans och barnets försörjning. Eller för att tala med Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström, år 1906 kommenterasom de lagen vid en kongress om fattigvård och folkförsäkring: Har

två skilda storheter månne den människa, som jag berövar brödet, gagn utav de föreskrifter jag henne till hennes hälsas bevarande Långt ifrån att ger förbättra moderns och barnets förhållanden blev lagen i stället något ett hot mot deras existens. Här borde staten och arbetsgivav ta sitt menade Karolina Widerström: arna ansvar, Staten och enskilda arbetsgivare bete sig rätt underligt mot kvinarbete utom hemmet. Man kan tänka sig att staten direkt nans ordnar en allmän och obligatorisk sådan moderskapsförsäkring. Medlen till denna borde vinnas genom beskattning där männen finge betala lika väl som kvinnorna, de rika mest och även de barnlösa rimligt och riktigt. - Karolina Widerström var också liberal politiker. Efter år 1910, då kvinnor fått kommunal representationsrätt, satt hon som frisinnad ledamot i Stockholms stadsfullmäktige och arbetade där aktivt för att förbättra barns och kvinnors förhållanden. Hon var inte enatt peka på behovet av en moderskapsförsäkring. Behovet sam om sådan försäkring togs till exempel upp på 1907 års nationella av en socialdemokratiska kvinnokonferens.

Var kvinnan familjeförsörj aren

Men vid denna tidpunkt hade svenska kvinnor varken rösträtt till eller representationsrätt i riksdagen. När den liberale riksdags- Edvard Wavrinsky år 1908 tog upp frågan i riksdagen, bör mannen han därför ha givit röst också åt kvinnliga politiker. Wavrinsky krävde i motion skapandet av en moderskapsförsäkring. Riksdaen biföll förslaget. l riksdagsbeslutet hänvisades uttryckligen till gen att 1900 års arbetarskyddslag inte kunde vara till någon nytta för mödrar och barn, så länge inte någon ekonomisk kompensation för moderns påtvungna frånvaro från arbetet efter förlossgavs ningen. I riksdagsskrivelsen föreslogs också att staten borde ställa en ekonomisk garanti för försäkringen. Ett utredningsförslag om moderskapsförsäkring kom år 1911. Industrins arbetsgivare skulle enligt förslaget försäkra varje anställd kvinna mellan 15 och 51 års ålder. Två tredjedelar av kostnaden skulle tas från kvinnornas löner. I det slutliga förslag som gick igei riksdagen fördelades kostnaderna staten, som förutsattes nom betala hälften, kvinnorna och arbetsgivarna som var och en förutsattes betala en fjärdedel. Kvinnor som ammade sina barn i mer än 90 dagar skulle erhålla en särskild ampenning. Tvärtemot Karolina Widerströms förslag förutsattes inte männen-fädema lämna något bidrag till moderskapsförsäkringen. Samtidigt hade männen i regel högre löner än kvinnorna under motive-

Ann-Sofie Ohlander

ringen, att de till skillnad från kvinnorna familjeförsörjare. var

Men i fråga moderskapsförsäkringen antogs männen tvärtom

om inte ha något ekonomiskt ansvar för sina barn, eller barn överhuvudtaget. Det säregna i resonemanget blir kanske särskilt uppenbart i fråga om ensamma mödrar. Men den beslutade moderskapsförsäkringen underkändes lagav rådet 1912 och kom därför aldrig till verkställighet. Däremot förlängdes den påtvungna bortavaron från arbetet för kvinnor i industriarbete vid bamsbörd till sex veckor; detta utan att någon ersättning utgick. Situationen förvärrades alltså för kvinnorna. De förväntades i praktiken kunna ta hand sina nyfödda barn utan om att ha någon försörjning för dem. Först 1931, tio år efter det att kvinnor fått röst- och representationsrätt i riksdagen kom en mo-

derskapsförsäkring till stånd.

Vad berodde spädbarnsdödligheten på

Intresset för bamsbörd, amning och så småningom också moder-

skapsförsäkring hade att göra med att spädbarnsdödligheten i Sveri-

ge uppmärksammades i början av l900-talet. Grunderna till detta

var i stor utsträckning befolkningspolitiska. Det olyckligt för

var

den svenska befolkningsutvecklingen att spädbarnsdödligheten

var så hög, när landet samtidigt åderläts hög emigration. av Vid samma tid framträdde större barn utifrån ett en omsorg om socialt perspektiv. Det var oetiskt att barn skulle lida nöd; bättre förhållanden för bam skulle dessutom samhället i stort. gagna De befolkningspolitiska, sociala och moraliska motiven sammanföll. Ett påtagligt resultat detta intresse blev grundandet av av så kallade Mjölkdroppeföreningar efter fransk förebild. Dessa skuldels tillhandahålla bra mjölk för spädbarn, dels också deras ge mödrar råd hur barnen skulle skötas. Dessutom skulle om man verka för att barnen skulle ammas. Mödrama, menade man, försummade ofta sin barn och dem gav inte den skötsel och vård de behövde. Den höga spädbamsdödligheten sågs därmed i stor utsträckning mödrarnas fel. Någon krisom tik mot barnens fader för motsvarande försumlighet framfördes inte. Det förutsattes inte heller att fáderna skulle komma med sina barn till Mjölkdroppeföreningarnas mottagningar och få råd om hur de skulle vårda sina bam. Fäder förutsattes vid denna tid överhuvudtaget inte ta del i eller ha för sina barns vård och skötansvar sel; det finns till och med exempel att fäder ville ensamma som ta vård om sina barn, hindrades från det. Fadems principiella roll

två skilda storheter -

familjeförsörjare, det alltså ett ansvar som invar att vara men var te alltid verkar ha tillämpats i politisk praxis.

Ansvar utan makt

Man tycktes alltså inte inse, att de flesta mödrar inom i stort sett befolkningsskikt måste arbeta utanför hemmet, eller i familalla jens hantverk eller handel för att kunna försörja sina

jordbruk,

också faktum doldes i statistiken; arbetsstatibarn. Det var ett som stiken långt fram i tiden otillfredsställande när det gäller kvinär Till exempel räknades inte så kallade medhjälpande hustrur i nor. företag, bland annat ijordbruk, arbetande i den svenska arbetssom statistiken förrän år 1965. Normen hemarbetande hustru, var en verkligheten helt höll de makthavande i praktisom var en annan, ken ifrån sig insikten detta skulle de facto ha inneburit ett - om erkännande kvinnor i praktiken tog ett dubbelt samhällsanav att jämfört med enkla. Kanske man skulle kunna ansvar mannens vända ordbruk och tala hela och halva samhällsett annat om

ansvaret. När mödrarna ställdes till för något de inte hade ansvar som makt över, accentuerades deras maktlöshet att gifta kvinnor av inte blev myndiga förrän år 1920 och alltså underställda sina var förmyndarskap; detta dem också ett otillräckligt inflymäns gav tande familjens ekonomi, samtidigt det var de som skulle över som för inte bara barnen utan hela familjen hade mat för dasvara att kläder och ett beboeligt hem. Det kan i sammanhanget gen, rena erinra att bostadsförhållanden och utrustning i vara värt att om hemmen sådana, att långt fram på 1930-talet var termerna var bostadsfrågan och den sociala frågan i samhällsdesynonyma batten.

Makt utan ansvar

I logiskt perspektiv kan det verka gåtfullt att de som inte hade ett makt ställdes till för det de inte hade makt över, samtidigt ansvar de dessutom i praktiken förväntades göra det omöjliga: både som försörja familjen och ta den praktiska omvårdnaden om ensamma den. Lika kan det verka att männen, hade både eko-

gåtfullt som en

nomiskt, juridiskt och politiskt starkare position än kvinnorna, också i arbetarklassen, förväntades ta ett i praktiken betydligt

mindre än de och också stå för en mindre arbetsinsats. ansvar

Ann-Sofie Ohlander

Naturligtvis får man inte generalisera detta faktum till överdrift.

Det bör till exempel påpekas att

en man av fattigvården, under hänvisning till hans försörjaransvar, kunde åläggas för

att sörja sin hustru hon inte kunde klara detta själv.

om Enligt lagen åvilade

samma ansvar inte hustrun i praktiken verkar det ändå ha - men utkrävts.

Från 1917 gällde också regler för ensamstående mödrar; nya särskilda så kallade bamavårdsmän skulle hjälpa till bland annat med att kräva att fádema betalade för sina bam. Här avkrävdes

alltså fädema sitt försörjningsansvar enligt lag. Men få denna

att ut försörjning visade sig dock i praktiken ofta svårt. År 1938 vara kom lagen om bidragsförskott, innebar gick in och som att staten förskotterade försumliga faders ersättning till sina bam.

Maktbegreppet i kvinno- och könshistorisk

forskning

Makt är ett centralt begrepp, kanske till och med det centrala begreppet i det mesta de senaste decenniemas intensiva kvinnoav

forskning. Detta gäller också den utvecklingslinje forskningen

av som i Sverige under 1990-talet institutionaliserats under namnet

genusforskning, på det teoretiska planet ledsagad och belyst

av genusteorin i olika varianter.

Maktbegreppets centrala roll återkommer ständigt sig det

vare handlar om studier produktion och reproduktion kvinnors av av

underordning i olika samhällen och olika samhälleliga

sammanhang, eller det rör sig forskning kring mekanismer och strategiom er med vilka makten upprätthålls, eller distinktioner mellan till om exempel makt och "inflytande, eller olika former makt, av som love power.

I det föregående har jag med praktiska exempel från svensk kvinnohistoria resonerat kring makt perspektiv ur ett som jag menar kunde tillföra fruktbara aspekter både i svensk genus- och kvinnoforskning och i en samhällelig förståelse förhållandet av mellan kvinnor och män. Men det kan, också menar jag, vara väsentligt att gå vidare från analys enbart makt olika aspeken av ur ter till analys de samhälleliga konsekvenserna en av av maktförhållanden, till exempel obalans i makt.

Forskning om frihet

Kvinnoforskning och genusteori skiljer sig i detta avseende inte

från annan samhällsteori och forskning självfallet är maktbe- greppet centralt. Kanske kan ibland ändå undra varför det de man

två skilda storheter -

facto tycks finnas så litet forskning det emanciperande slag av av bland andra Jürgen Habermas efterlyst: forskning kring frihet, som kring frigörande faktorer i samhällena i stället for kring makten

och dess förtrycksmekanismer.

Ett empiriskt tillämpat aktörsperspektiv borde kunna bidra till detta. Också i detta empiriska aktörsperspektiv att skilja från te- oretiskt konstruerade aktörer economic man, political man etc. rekommenderats och tillämpats av flera forskare under - som tid spelar givetvis maktbegreppet viktig roll. Men i ett senare en sådant perspektiv framträder också aktörernas potentiella makt eller i varje fall handlingsfrihet i ett studium deras strategier för av att nå eller handskas med makt. Bilden blir därmed mera nyanserad, kommer nämnare verkligheten och borde kunna ge impulser också för utomvetenskapliga tillämpningar och handlingsalternativ. Brister i jämställdhet mellan kvinnor och män är i sig allvarliga företeelser. Dessutom får de allvarliga samhälleliga konsekven- Forskning kring indirekta samhälleliga konsekvenser av kvinser. historiskt underordnade ställning är dock fortfarande ovanlig. nors Till sådana konsekvenser hör att det samhälle håller relativt som maktlösa mödrar ansvariga för sina barns försörjning och ensamma överlevnad i och med detta sannolikt direkt bidrar till en ökning både spädbamsdödligheten och hälsoriskema for större barn. av av När kvinnor väl får politisk makt är ett deras mest framträdav ande och oftast återkommande krav, oavsett partitillhörighet, förbättrade förhållanden för mödrar och bam. Det vill säga när kvinfår makt använder de den, naturligt nog, att möjliggöra ett nor bättre ansvarstagande över det de förutsätts ha ansom ensamma Det dröjer flera decennier innan de faktiskt också tillsvar över. med manliga politikerkolleger ställer krav både på ett sammans ökat ansvarstagande för barn från faders sida och förbättrade möjligheter för fäder att ta just detta ansvar. Frågan kvinnors omfattande faktiska insatser och verksamom hetsområden i historien kunde enligt min mening också med fördel ställas oftare, inte minst ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

Bortträngning och splittring som maktutövning

I min historiska forskning makt har jag bland annat sökt egen om analysera och förstå maktens samhälleliga mekanismer med hjälp psykoanalytiska begrepp bortträngning, fömekande, proav som jektion och splittring. Ett mina konkreta exempel är just de förment försumliga av mödrama vid sekelskiftet. Man skulle också kunna säga att i deras

Ann-Sofie Ohlander

fall förelåg en i grunden samhällelig konflikt mellan produktion och reproduktion som samtidigt samhälleligt både fömekades och projicerades på kvinnorna. Detta kan tolkas åstadsom att man

kom en klassisk splittringsmekanism i det dubbla budskapet att

kvinnor i sina liv skulle bära och lösa den icke erkända, på egna dem projicerade samhälleliga konflikten. Det resulterade inte bara i splittring och förtryck av kvinnor. Av allt att döma blir det reproduktionen, barnen, fått sitta emellan den höga spädbamssom dödligheten förr i tiden bör, jag nämnde, åtminstone delvis ha som haft med denna icke vidkända samhälleliga konflikt att göra. Genom att konflikten hålls dold blir männens delaktighet i den dold; det verkar som om de överhuvudtaget inte har med den att göra. Genom att konflikten hålls dold undandrar den sig samtidigt

rationellt samhälleligt handhavande. Verklighetsförlusten, bort-

trängningen av konflikten leder alltså inte bara till förtryck av kvinnor och barn, den framstår dessutom samhälleligt självsom destruktiv med förstörande inverkan på den samhälleliga framtiden ur olika aspekter.

Makt, ansvar och samhälleliga konsekvenser

En analys enligt enbart maktbegrepp tycks här inte tillfyllest.

vara Det krävs något utöver att konstatera har makt och hur vem som den makten ut, det gäller att söka efter inte bara ser vem som utövar makt, vem som utsätts för maktutövningen utan också efter den som ställs till ansvar för missförhållanden har med maktsom utövningen att göra. I det aktuella fallet, bör kunna tillämpas som generellt inom stora delar kvinnornas historia, använder de av makthavande metoden att hålla konflikten borta från det samhälleliga medvetandet. En viktig omständighet är att därmed förhindras inte bara maktutövningen från att upptäckas och synliggöras. Dessutom skulle man kunna säga att konfliktens lösning omöjliggörs att de genom som har makt över den olika sätt faktiskt hindrar sig själva att ta sitt ansvar. Därmed och det är väsentligt avhänder de sig - också sina egna möjligheter att söka samhälleliga eller individuella lösningar på problemet. De exempel jag tagit upp och vidgat till att gälla grundläggande förhållanden i kvinnors ekonomiska makt, eller maktlössnarare het i historien kan alltså användas för vidgad analys makt, en av om också frågor om ansvar tas med, i praktiken om vem som avkrävs ansvar. Det fruktbart, jag, begreppet vore menar om ansvar

två skilda storheter -

oftare analyserades och teoretiserades i forskning om makt, inte minst i kvinnoforskning med inriktning på makt.

Ansvar och makt: kriminalisering av offret

Här har jag diskuterat förhållandet mellan makt och ansvar i termakt och över arbete och ekonomi. Det kan dock mer av ansvar på sin plats att kort erinra att man också i andra delar av vara om historien möter förhållandet att kvinnor ställts till ansvar för det de inte har någon makt över. Särskilt tydligt blir detta i de fall där kvinnor utsatts för våld, ofta sexuellt våld, betraktats som som skyldiga till detta våld och ställts till rättsligt ansvar för det. Det flagranta exemplet torde att inte bara förövaren utan mest vara också offren för incest fram till 1937 dömdes som skyldiga, om offret när brottet uppdagades hade hunnit fylla 15 år, detta oavsett det kunde bevisas att våldet pågått sedan tidiga bamaår. om Frågan förhållandet mellan makt och har givetvis en om ansvar vid samhällelig relevans. Denna omständighet kan, menar jag, kanske användas för ytterligare belysa dess betydelse för analys att en makt i kvinnornas historia. av I ställs frågan makt och ständigt, i den his-

politiken om ansvar

toriska verkligheten tydligt formulerad i parlamentarismens princip från 1830-talet och framåt, princip som i Sverige tillämpas en sedan år 1917. Enligt parlamentarismens princip är regeringen aninför riksdagen, den representativa, valda församlingen

svarig -

inte inför monarken eller någon styrande person. Parlamenannan tarism ofta, än inte genomgående, använd delförutsättär en om ning för ett styrelseskick skall kunna betecknas som på demoatt krati. Motsatsen gäller också. När den/de härskande inte är ansvariga inför folket råder någon form despoti eller diktatur. I de genomav förda totalitära diktaturema är i själva verket åtskillnaden mellan makt och total de makthavande utövar makt utan ansvar. ansvar - Ansvaret utkrävs däremot ofta något annat håll; via projektionsmekanismer ofta i form av utpekande av syndabockar, som ställs till för det de inte har sig makt över eller alltså ansvar vare kan förutsättas ha ett rimligt ansvar för.

Hela ansvaret

Tillåter sig analogi skulle förhållandet makt-ansvar på en man en diktatur-demokratiskala kunna överföras och tillämpas också i kvinnornas historia. Ju makt och går isär, mer kvinmer ansvar

Ann-Sofie Ohlander

nor ställs till ansvar för det de inte har makt över, desto skulle mer de förhållanden de tvingas leva under kunna definieras i politiska

termer av diktatur, alldeles oavsett vilka förhållanden råder som

för den manliga befolkningen.

Men det är också alldeles tydligt att den svenska l900-talshisto-

rien utveckling ökad demokratisering i denna be-

rymmer en av märkelse också för kvinnorna. Kvinnorna tar visserligen fortfar-

ande det dubbla eller så vill hela ansvaret i både - om man - produktion och reproduktion. Men stora förändringar har huägt rum, vudsakligen på två sätt: det ena, och första, att staten/samgenom hället började ta ansvar för reproduktionen samhälleligt som ansvarsområde, en utveckling som tar blygsam början med moderen skapsförsäkringen 1931 och så småningom utvecklas vidare, fram-

för allt efter andra världskriget.

Den andra delen innebär ett ökat ansvarstagande från männens sida, så att de inte längre står bara för halva ansvaret, produktio-

nen, utan också tar del i ansvaret för reproduktionen, omsorgen om barnen. Detta kommer långt efter det samhälleliga ansvarstagandet och finns fortfarande institutionaliserat snarast möjligsom het än som krav från och med 1974 års föräldraförsäkring. Men

den politiska utvecklingen föregås och åtföljs påfallande förav en ändring i synen på fademas praktiska delaktighet och ansvarstag-

ande i omsorgen barnen. Fortfarande kan dock tillspetom man -

sat formulerat möta föreställningen att föräldraskap

- mannens är en möjlighet medan kvinnans är ett måste.

Litteratur

Händelseförloppet vid kvinnodemonstrationen i Örebro återgiär vet efter Gunnela Björk, När kvinnorna gick Kvinnors samman. kollektiva handlande för medborgarskap i Örebro 1900-1950.

Opublicerat avhandlingsavsnitt, Humanistiska institutionen, Högskolan i Örebro 1997, kap. 30 s.

Redogörelsen för diskussionen eventuell moderskapsför-

om en säkring bygger i allt väsentligt på Ann-Sofie Ohlander Det osynliga barnet Kampen den socialdemokratiska familjepolitiken. om i Socialdemokratins samhälle. SAP och Sverige under 100 år. Red. Misgeld, Klaus, Molin, Karl Åmark, Klas. Tidens

förlag

1989 och Ann-Sofie Ohlander Det dubbla budskapet. Svensk moderskapspolitik 1900-1931. i Det bortträngda barnet. Uppsatser

om psykoanalys och historia. Opuscula Historica Upsaliensia 10. Uppsala 1993.

två skilda storheter -

Uppgifterna fattigvårdens inställning till mannens respekti-

om hustruns roll försörjare kommer från en opublicerad punktve som undersökning Birgitta Plymouth, Historiska institutionen vid av Stockholms universitet. För intresset for spädbamsdödlighet vid sekelskiftet och Mjölkdroppeföreningarnas tillkomst se Weiner, Gena, De räddade barfattiga barn, mödrar och fäder och deras möte med filannen: om tropin iHagalund 1900-1940, Hjelm, Södertälje 1995. Välkända på området är internationellt till exempel Lenamn wis, Jane, The politics of motherhood: child and maternal welfare in England, 1900-1939. Croom Helm, London 1980, och Lewis, Jane, Women in Britain since 1945. women, family, work and the state in the post-war years, Blackwell, Oxford 1992. Scott, Joan, Gender and the politics of history, Columbia Univ. Press, New York, 1988, samt Hausen, Karin Nowotny, Helga Wie männlich ist die Wissenschaft Suhrkamp, Frankfurt Main 1986. am I Sverige har flera forskare spelat vägledande roll i samma en riktning. Se till exempel: Eduards, Maud, Kvinnor och politik: fakta och förklaringar, Publica, Stockholm 1977. Florin, Christina Johansson, Ulla, Där de härliga lagrarna gro: kultur, klass och kön i det svenska läroverket 1850-1914, Tiden, Stockholm 1993. Göransson, Anita, Från familj till fabrik: teknik, arbetsdelning och skiktning i svenska fabriker 1830-1877, Arkiv, Lund 1988. Hirdman, Yvonne, Genussystemet i Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport, SOU 1990:44. Anna G. Jönasdöttir, Love and political interests: towards a theory of power societies, Örebro Högskola, patriarchy in contemporary western Kumla 1991. En linje med accentuerat aktörsperspektiv företräds inett mer ternationellt till exempel Gordon, Linda, Pitied but not entitled: av single mothers and the history of welfare, 1890-1935, New York Free Press, New York 1994. I Sverige har diskussion perspektiven förts i Kvinnoveen om tenskaplig tidskrift på initiativ Christina Carlsson Wetterberg, av Från patriarkat till genussystem och vad kommer sedan - 1992 och mellan Christina Bergqvist och Birte Siim i tidskriften Politologen 1992 under rubriken Kvinnor, män och delad makt. Kvinnors faktiska samhällsinsatser i historien och konsekvenser att kvinnor får inflytande och makt finns redovisade i Ann-Soav fie Ohlander, Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. Rapport för FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994. Utrikesdepartementet, Stockholm 1994, och Ann-Sofie Ohlander Ulla-Britt

Ann-Sofie Ohlander

Strömberg, Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Rabén Prisma, Stockholm 1996.

Ekonomen Anita Nyberg har tagit fram och analyserat statistiken om medhjälpande hustrur. Se till exempel Nyberg, Anita, Det osynliga kvinnoarbetet i Tvärsnitt 1991/3.

För anklagelser mot offer för brott Ann-Sofie Ohlander, En

se latent struktur av våld. Kriminalisering offret exemplifierad

av ur svensk rättshistoria. I Det bortträngda barnet, ovan.

föreställningar kring kön och makt -

Den aktive mannen och den passiva

kvinnan föreställningar kring

kön och makt i historien

ÅSA BERGENHEIM

finns uråldriga beskrivningar vad är manligt och vad

Det av som

kvinnligt. Det manliga könet har vanligtvis knutits till

som är liv, himmel, höger, torrhet och aktivitet, medan kvinnligvärme, het har stått för kyla, död, jord, vänster, fukighet och passivitet.

polarisering manligt och kvinnligt har levt vidare i olika

Denna av former historiens gång, och den har klätts i filosofisk, religenom eller vetenskaplig dräkt. Ibland har förhållandet mellan det giös

manliga och det kvinnliga uppfattats antagonistiskt, och andra

som gånger har relationen har beskrivits komplementär. I båda fall som har dock det kvinnliga uppfattats underordnat det manliga, som och har utgjort norm för mänskligheten. mannen Sanningen könen är dock inte evig, utan har varierat över om tid och Bilden vad är manligt och kvinnligt har forrum. av som iett historiskt sammanhang, och kan i grunden ses som en mats kulturell och social konstruktion. Mannen och Kvinnan skapas gesamspel mellan ekonomi, politik, religion, vetenskap, kulnom ett tur och idéer. I alla tider har könen förknippats med vissa grundläggande egenskaper har anvisat kvinnor och män olika uppgifter och posisom tioner i samhället. Eftersom män har haft makt och inflymer tande har också männens åsikter könens egenskaper domineom Det typiskt kvinnliga i fråga t.ex. intellektuell kapacitet, rat. om kreativitet och moral har beskrivits på olika sätt, men ofta har re-

grundats på teorier om den kvinnliga biologin.

sonemangen skillnader mellan könen har ansetts utgöra grund för

Kroppsliga

själsliga olikheter, och kvinnors förmåga att föda barn och ge näring har utgjort grund för idéer kvinnans självklara plats i samom hället. Hur har då resonerat kring kvinnligt och manligt genom timan derna Finns det något samband mellan konstruktionen av kön och

Åsa Bergenheim

kvinnan ställning i samhället Låt oss göra en resa genom den europeiska historien.

Antiken hyllade hierarkin

I alla kända samhällen har kvinnan varit eller mindre undermer ordnad mannen. Vi känner alltså inte till något renodlat matriarkat. Men detta utesluter inte att det kan ha funnits tingen annan ens ordning, och det betyder inte heller att kvinnans underordning

är av naturen given. Mycket tyder på att det har funnits samhällen där kvinnorna visserligen inte haft den totala makten, dock men en stark ställning och ett mycket stort inflytande. I de äldsta kända samhällena hade sannolikt kvinnorna bestämmanderätt fruktöver samhet och barn, och de religiösa föreställningarna dominerades av gudinnor i många skepnader. Moderskapet centralt i kultur och var

religion, och fruktbarhetsgudinnor tycks ha stått över de manliga

gudagestaltema. Vi har sett små statyetter från stenåldern, ibland

mer än 20000 år gamla, med svällande fyllda bröst och vidmage, öppet sköte. Det är bilder fruktbarheten. Venus från Willenav dorff, den egyptiska Nut, den sumeriska Inanna, den

babyloniska

Ishtar alla är de varianter den stora gudinnan. Men allt - av om detta vet vi egentligen mycket lite, och det är heller inte denna

kvinnobild som förs vidare historien. Om vi skall söka rötgenom

terna till våra föreställningar manligt och kvinnligt får vi

om längre fram i historien. Låt börja i antikens Aten. oss I den grekiska kulturen hyllades på 300-talet det rationella och andliga, och i motsats till detta stod kroppen och sinnevärlden.

Kroppen är själens fängelse, sa Platon. För att nå självförverkligande måste människan frigöra sig från kroppens behov. Detta betydde inte att hyllade asketisk livshållning. Den ideala man en människan har uppnått harmoni till kropp och själ, balans en som gör henne till del den kosmiska ordningen. Men det råder en av att harmoni innebär inte att det råder ett jämbördigt förhållande. En

tydlig hierarki är snarare en förutsättning för att balans skall råda.

Kroppen är underordnad själen. Enligt den grekiska tankevärlden är kvinnans oförenlig natur med civilisation. Kvinnan liknades vid ett domesticerat djur som visserligen kunde anpassas till samhällets krav grundlägmen vars gande instinkter stod i motsättning till kultur. Hon medan är natur han är kultur, hon är kropp medan han är ande. Normen för människan och symbol för den fulländade människan var en man, var den starka och sköna manskroppen. Kvinnan betraktades till som

sin natur underlägsen Dessa föreställningar kring könen

mannen.

-föreställningar kring kön och makt-

dominerade det antika grekiska tänkandet, men det fanns de som

delvis uppfattning. Platon menade att kvinnor var av en annan och män i grunden är lika, och att de därför bör få samma fostran och möjligheter i samhället. Hans utgångspunkt är dock ett

samma starkt hierarkiskt samhälle och det är egentligen bara om överklas-

kvinnor han talar. Men Platon menar samtidigt att kvinnor sens ändå är underlägsna män, vilket gör att de flesta aldrig kommer att nå till männens nivå. Hans bild kvinnan är långt ifrån enty-

upp av dig och i vissa texter överensstämmer hans tankar helt med samtidens kvinnosyn. I skapelsen fanns från början inga kvinnor,

han, alla människor män och deras öde avgjordes av hur menar var de kunde hantera sina känslor. Män som använde sitt intellekt till att styra över drifter och känslor fick efter döden återvända till ett evigt liv bland stjärnorna. De som lät sitt känsloliv styra, som var fega och irrationella, återföddes som kvinnor. Kvinnan är alltså,

enligt Platon, degenererad människa och hennes underlägsenhet

en beror på att hon är mer bunden till sina känslor än män.

Aristoteles värmeteori

Den första systematiska vetenskapliga förklaringen till kvinnans underlägsenhet framlades vid tid filosofen Aristoteles,

samma av

bygger sina på äldre biologiska teorier om fortsom resonemang plantning och fosterutveckling. Enligt teorier är mannen den

dessa

alstrar liv, medan kvinnan endast erbjuder Växtplats och näsom ring för säd. Mannens aktiva säd sperma skapar livet

mannens

och själen, medan kvinnans motsvarighet menstruationsblod är

passivt och på sin höjd bidrar till fostrets kropp. Enligt Aristoteles

är värme den fundamentala principen för djurens utveckling. Ju

vänne ett djur kan alstra, desto högre utvecklas det. Föreställmer ningen att kvinnor är kallare än män och därför mindre perfekt är central i Aristoteles biologi. När mannen har planterat sin säd i kvinnan, bildas först hjärtat blod. Vänne alstras, vil-

som omges av ket sätter blodet i rörelse och det kommer att uppnå en vit och skummande form. Vit och skummande är mannens Iivsvätska, och det blir pojke. Om inte tillräckligt med värme alstras kommer

en blodet att behålla sin blodkaraktär. Blod är kvinnans Iivsvätska, och det blir alltså flicka. Bristen värme gör kvinnan mindre

en och än mannen, såväl själsligt som kroppsligt. Hon är en

svagare ofullgången människa, defekt Aristoteles tycks dela den

en man. uppfattning kom att dominera tänkandet runt könens

som senare

biologi, nämligen att det egentligen bara finns ett grundkön men i

spegelvända varianter. Hans slutsats blir: Kvinnan är en inverte-

Åsa Bergenheim

rad och ofullbordad avvikelse från den mänskliga man, en normen och därför i grunden en missbildning. Aristoteles utgår från att människan är politicon, hon ett z00n är skapad för att leva tillsammans med andra. Den primära gemenskapen är hushållet oikos, strängt patriarkalisk enhet där en kvinnor, barn och slavar i olika grad och olika sätt är underordnade vuxna män. Ur oikos har staten polis utvecklats och den domineras av de fria männen. Män och kvinnor är olika naturen av och skall därför ha olika ställning i samhället. Kvinnan har visserligen förnuft, men det är passivt och hon låter lätt känslorna ta överhand. Hon är alltså inte lämpad att utöva makt. Den berömda atenska demokratin också i realiteten något bara berörde var som mannen, och kvinnan saknade i stort sett alla ekonomiska, politiska och juridiska rättigheter. Mycket ung giftes hon bort med en äldre man, hon blev en bamhustru vars uppgift att föda barn åt var sin herre. Detta ansågs vara helt i enlighet med kvinnans natur, utan graviditeter kunde hon bli sjuk. Den stora åldersskillnaden i äktenskapet gjorde den atenska kvinnan automatiskt underordnad. Först var hon sin fars ägodel, sedan sin makes. Äktenskapet var en affärstransaktion och hade inget med kärlek eller erotik att göra. Man och hustru hade inget gemensamt och de levde separata liv. Mannen deltog i det offentliga livet, medan kvinnan isolerades i hemmet. Innanför hemmets fyra väggar hade hon dock viss staen tus, hon ledde hushållsarbetet och ansvarade för barnen. Att hushållet var basen för det atenska samhället hade stor betydelse för kvinnornas situation. I samhällen där släkten eller ätten är det primära finns ofta ett större utrymme för kvinnors självständighet än i kulturer där kämfamiljen utgör den sociala och ekonomiska grunden. I Aten var släkttillhörigheten inte alls lika viktig som familjen och medborgarskapet, vilket var reserverat för fria män med atenska föräldrar. Det yttersta vikt att barnen var av var legitima arvingar och staten tog därför på sig ansvaret för att reglera de fria kvinnornas sexualitet. Otrogna hustrur bestraffades mycket hårt och kvinnor som blivit våldtagna utsattes paradoxalt nog för samma straff. Männen hade helt andra regler att följa; könslig njutning sökte de hos prostituerade och äkta kärlek sökte de gärna hos varandra. Homoerotiken ingick i grekemas strävan efter harmoni och förädling, och därför var den en viktig del i uppfostran av unga män. Sexualitet inte något skulle förena var som människor i ömsesidighet och engagemang, utan handling en som en person utförde på en annan. En vuxen atenare kunde därför bara ha legitima sexuella förhållanden med socialt och politiskt underlägsna personer. Gärna kunde det fri det vara en yngre man; gav

-föreställningar kring kön och makt-

egentligen störst värdighet den erotiska njutningen. Det handlar över- och underordning, om rätten att använda en annan mänom niskas kropp. Men den atenska kulturen också kvinnobild. I rymmer en annan det grekiska dramat tecknas porträtt av starka och beslutsamma kvinnor Medea, Lysistrate, Antigone Hur kan detta förenas med bilden den och underlägsna kvinnan I det grekiska av svaga dramat skildras ofta den konfliktfyllda relationen mellan det privata oikos och det offentliga polis. Familjeband kommer i konflikt med politiska beslut och statsangelägenheter får konsekvenser långt in i den privata sfären. I scenens starka kvinnogestalter personifieras motsättningen mellan det privata och det offentliga, mellan det gamla och det nya. Kvinnorna slits mellan lojalitet mot staten och lojalitet mot familjen. De väljer att lejoninnor försom oikos, som i grunden är deras värld. svara

Adam och Eva

Aristoteles bild verkligheten länge den enda sanningen, och av var många vetenskapsmän byggde vidare på hans lära. En av dem var Galenos, levde under andra århundradet efter Kristus, och hans som medicinska lära dominerade det västerländska tänkandet i 1500 år. Även Galenos intresserad skillnaden mellan könen, och vivar av dareutvecklade Aristoteles teorier fortplantningen. Galenos om fastslog att det finns både manlig och kvinnlig säd. Den en en kvinnliga säden är dock underlägsen den manliga, menade han, och till skillnad från Aristoteles förklarade han detta vetenskapligt. Utgångpunkten att kvinnlig säd bildas i kroppens vänstra del, och var manlig säd i den högra. Till den vänstra sidan av människokroppen kommer orent och kallt blod, medan det varma och rena blodet kommer till den högra sidan. Det orena blodet kommer att produdefekt kvinnlig säd, medan den manliga säden får näring från cera rent och varmt blod och därför blir perfekt. Enligt Galenos blir det flicka när säd från vänstra testikel kombineras med säd en mannens från kvinnas vänstra, förkrympta och inverterade testikel. När säden kommer från den högra sidan är den tillräckligt varm för att avkomman skall bli pojke. Dessa teorier korn att få stort inflyen tande under lång tid. Under 300-talet etableras kristendomen i Europa och en ny era inleds. Vi brukar ofta tala medeltiden, en period mellan det om gamla och det Föreställningarna kring kön bygger nu dels nya. aristotelisk bild kosmos, naturen och människan, dels kristet en av religiösa axiom. Bevisen for att kvinnor måste vara underordnade

Åsa Bergenheim

män fann de kristna teologerna i Bibeln, främst i berättelserna om Adam och Eva. Viktiga teologiska frågor är kvinnan Guds var: avbild Har kvinnan en själ I den teologiska debatten kan vi urskilja tre olika ståndpunkter. Enligt den första har kvinnan ingen själ och hon är inte Guds avbild. Det Gud skapade till sin var en man som avbild, inte kvinna. Kvinnan skapades revben, och en av mannens är alltså mindre fullkomlig än han. Enligt den andra ståndpunkten är kvinnan bara Guds avbild hon blir För att om som en man. mannen skall nå frälsning måste han bli levande ande, Adam en en fore syndafallet. Kvinnan kommer från och for få mannen, att frälsning måste hon först återvända till sitt Det rationelursprung. la, aktiva, andliga kommer då att dominera över det emotionella, passiva och kroppsliga. Först därefter kan den levande anden utvecklas. Båda dessa ståndpunkter bygger alltså på den andra Biav belns två skapelseberättelser 1 Mos 2:4-25. Enligt den tredje ståndpunkten har kvinnan visserligen skapats med en själ, den är underlägsen den manliga. Att kvinnan skamen pades av mannens revben är symbol för deras oupplösliga en samhörighet, men det visar också att kvinnan är sekundär i förhållande till mannen. Denna uppfattning finner bland annat hos Augustinus, en av den tidigaste medeltidens kyrkofåder. Augustinus bygger sitt på den första Bibelns två skapelseberättelser 1 resonemang av Mos 1:1-2:3, enligt vilken Gud skapade och kvinnan mannen samtidigt. Människan är skapad till Guds avbild och detta gäller både mannen och kvinnan. Men kvinnans kroppsliga natur är ett hinder för andlig utveckling och rationellt förnuft, vilket visas av det faktum att Eva lät sig luras Adam lät sig inte luras, av ormen. framhåller Augustinus, utan frukten på grund sin kärlek till av av Eva. För sin olydnad, sin falskhet och sitt oförnuft straffades kvinnan hårt av Gud, och straffet är i sig påminnelse hennes en om ofullkomlighet.-Kvinnans andliga existens är sålunda beroende av relationen till en man; kvinnan är Guds avbild endast äktengenom

skapets band.

Thomas av Aquino, högmedeltidens främste kristne teolog, baserade på 1200-talet till stor del sin bibeltolkning på Aristoteles tänkande. Thomas hävdade i aristotelisk anda att kvinnan visserligen är en vanskapt man, men att hon ändå ingår i Guds plan. Hon skapades nämligen för att vara mannen till hjälp i fortplantningen, i de flesta andra sammanhang skulle dock till en annan man vara större hjälp. När det gäller högre livsuppgifter, det intellektusom ella arbetet, kan inte kvinnan delaktig. De kristna teologerna vara fann alltså många bevis för att kvinnan måste ledas och kontrolleras. Inför Gud är alla lika mycket värda, menade Thomas, i men

-föreställningar kring kön och makt-

jordelivet måste vi inrätta oss i naturens hierarki. Det är sålunda en självklarhet att samhället skall styras av män.

Kristendom och jungfruideal

Med den nya tron följde ett nytt kvinnoideal Maria, jungfrun.

- Bibelns författare fördömde inte sexualitet, men i den grekiska traditionen stod det kroppsliga i motsättning till det andliga och denna föreställning levde stark också bland den urkristna kyrkans människor. Icke-kroppslighet sågs som en förutsättning för andlighet, och asketism samt celibat blev kristna ideal. Att jungfru

vara var det högsta idealet för en kvinna i medeltidens kristna tankevärld, och man vördade den kvinna som tog avstånd från sin kropp till förmån för sin själ. Jungfrun var symbol för den intakta helheten och mödomshinnan sågs som ett Guds sigill. Menstruation, graviditet och barnafödande var den förbannelse Gud hade lagt på kvinnan som straff för syndafallet. Men det hela var långt ifrån enkelt. Gud hade även skapat sexualiteten och gjort den till en nödvändig del av mänskligt liv. Äktenskapet sågs därför som ett aktningsvärt alternativ till kyskheten, för den som inte klarade celibatets villkor. Jungfruskapet var mycket få förunnat, men som gift hade kvinnan ändå en viktig uppgift att fylla, nämligen moderskapet.

Den kristna religionen innebar inte bara kroppsförnekelse och hot om syndastraff. För medeltidens kvinnor kunde klosterlivet erbjuda kvinnogemenskap, bildning och självständighet. Kvinnors möjligheter att skaffa sig högre lärdom var annars mycket begränsade eftersom de var utestängda från såväl katedralskolorna som universiteten. Celibatet innebar inte att de måste förneka sin kropp och sina naturliga behov. Den lärda abedissan Hildegard av Bingen, en av högmedeltidens största gestalter, framhöll för sina nunnor vikten av att vårda sin kropp och göra den så vacker och väldoftande som möjligt. Kroppen är själens goda och vackra boning, sa Hildegard, och gick därmed till angrepp mot tidens rådande uppfattning. För henne könslivet i sig något gott, Guds gåva till

var en människan, även om hon som nunna själv hade valt att leva i avhållsamhet. Hildegard delade sin samtids uppfattning om att kvin-

och män är olika av naturen, men till skillnad från Thomas av nor Aquino ansåg hon att könen är lika mycket värda både jorden och i himmelen.

Mycket talar för att kvinnor gärna tog emot kristendomen, inte minst i Norden. Det kristna budskapet höjde kvinnans status på flera sätt, och gav henne samma värde inför Gud som mannen.

Åsa Bergenheim

Jungfru Maria blev en framträdande gestalt i den gudomliga hierarkin, och för medeltidens kvinnor blev legender om kvinnliga martyrer och helgon viktiga inspirationskällor. Det kristna äktenskapet byggde båda parters samtycke och tvångsäktenskap förbjöds. I praktiken hade emellertid de unga kvinnorna små möjligheter att trotsa faderns vilja, särskilt för dem vilkas äktenskap innebar att stora jordegendomar sammanfordes. l äktenskapet var kvinnans ekonomiska och sociala ställning tryggad; hon hade hemgift, giftorätt i boet och arvsrätt efter barnen. Detta stämde väl överens med den kristna ideologin, enligt vilken äktenskapet höjde kvinnans värde. Även jungfrun hyllades i den kristna retoriken

om var hennes ställning i samhället bräcklig. Nunnans tillvaro var välordnad och hon hade en hög status, men för ogifta kvinnor utanför klostren försämrades villkoren. Samtidigt blev vissa barn oäkta och uteslöts helt ur arvsordningen.

Förvånansvärt många kvinnor var under medeltiden yrkesarbetande och spridningen över olika yrkesområden var stor. Enligt den ideologiska skulle kvinnor och män ha strikt åtskilda

normen sysslor, vissa yrken var reserverade for män och kvinnor var utestängda från vissa skrån. Kvinnors arbetskraft var dock så viktig att det i praktiken ofta var omöjligt att upprätthålla en strikt könsmässig arbetsdelning. Europa var under medeltiden ett utpräglat agrart samhälle, och endast några få procent av kvinnorna var stadsbor. I städerna hade kvinnorna av allt att döma större möjligheter till försörjning än på landsbygden. Den kvinnliga ar-

egen betskraften dock mindre värd än den manliga; kvinnlig arbets-

var kraft var mer konjunkturkänslig än manlig och män tjänade ungefär dubbelt så mycket som kvinnor.

Medeltida nordiska lagtexter visar att kvinnans rättshandlingsförmåga mycket begränsad. Hon omyndig och hade alltid

var var

förmyndare. Det var mannen som inför tinget förde en man som kvinnans talan, och han hade rätt att efter eget omdöme bestraffa henne kroppsligen. Döttrar hade visserligen arvsrätt men ärvde bara hälften mot sönerna, och möjligheterna för kvinnor att råda över egendom små. Egentligen var det först som änka en

var kvinna kunde uppnå en viss ekonomisk självständighet, medan ogifta kvinnor ur de lägsta skikten hade svårast att hävda sin rätt.

Romantik och erotik i Europa

Ett fascinerande undantag från dessa förhållanden den höviska

var kulturen, uppstod i det feodala Sydfrankrike och norra Spanien

som på IIOO-talet. Kvinnorna i detta område hade en exceptionellt

-föreställningar kring kön och makt

stark ställning; de hade arvsrätt, rätt att fritt diponera sin egendom och rätt att göra ekonomiska transaktioner. Primogenituren, som innebar att hela arvet gick till det först födda barnet, innebar att många kvinnor förfogade över stora egendomar och avsevärd

en förmögenhet. 1100-talet var också korstågens och de många och långa krigens period. När mannen av börd gick ut i strid lämnades godset i hustruns hand, och hon fungerade som arbetsledare, förvaltare och vasall i sin mans frånvaro. Dessa kvinnor drev ofta verksamheten med stor kapacitet. De var kunniga i läsning, skrivning och räkning och besatt inte sällan en avsevärd kulturell bildning. Till dessa gods kom trubadurer, konstnärer och poeter; hit kom också unga män som blivit lottlösa i arvskifte alla för att söka

lyckan hos godsets härskarinna. Hon kallades la Dame och var hovets medelpunkt. Till hennes ära skrevs brinnande kärleksdikter som besjöng hennes skönhet och älskvärdhet. Det gällde att uppvakta henne och dyrka henne åtminstone som en väg uppåt i

karriären. I dessa egenartade miljöer upphöjdes det traditionellt kvinnliga till norm och man besjöng skönheten, känslan och naturen som förädlade människan.

För kristendomen var kärlek en sak och sexualitet något annat,

den höviska kärleken var i högsta grad erotisk. Den var frivilmen lig, sexuell och inte manligt dominerad även om den ofta var

starkt hierarkisk. Eftersom man tillämpade primogenitur och kvinnorna hade arvsrätt var barnens legitimitet inte särskilt viktig. Oäkta barn kunde också användas i kampen om jorden. Att bejaka sin sexualitet därför för dessa kvinnor förmodligen ingen

var omöjlighet. Eftervärlden har tvistat om huruvida det i praktiken var fråga om sexuella förbindelser eller om den erotiska passionen inskränkte sig till ord och ton. Hur det än var med den saken så var synen på kärlek och erotik helt visst en annan än den som kyrkan föreskrev.

Men riddarromantiken förstås bara ett överklassnöje, och

var den gjorde inte kvinnan varaktigt friare. Mot slutet av 1200-talet föreföll den mer löjlig än lockande och den ebbade snart ut. När jakten på kättare förde påvens trupper till södra Frankrike fick tusentals människor sätta livet till. Den höviska kulturen befann sig långt utanför det som kunde accepteras och resultatet blev att hela området fördömdes. Samtidigt fick det feodala systemet vika för en begynnande penningekonomi. Europas centrum flyttades långsamt från den franska landsbygden till de italienska städerna.

Åsa Bergenheim

Vetenskapemas gryning

Italien saknade motsvarighet till den mäktiga franska adelsklassen, här låg makten hos de stora bankirfamiljema och i denna merkantila överklassmiljö fanns ingen plats för starka kvinnor. Kvinnan blev en prydnad, en bamaföderska och ett pikant inslag i umgängeslivet. Hennes uppgift var att behaga, charm hennes viktigaste

var egenskap och målet var att gifta sig med en furste och förgylla hans hov. Vid de italienska furstehusen uppstod så den höviska kulturen nytt, men den var starkt förändrad. Den erotiska tonen hade dämpats och kärleken hade avsexualiserats. Den kvinna som dyrkades var inte längre av kött och blod, utan en eterisk ouppnåelig änglagestalt. Verkligheten såg annorlunda ut; kvinnoföraktet var uppenbart och kvinnorna utnyttjades hämningslöst i männens maktintriger.

I furstehoven samlades intellektuella och konstnärer för att på olika sätt ära makthavarna och få sin försörjning tryggad. De förmögna tävlade i frikostighet, en generös mecenat nådde stor ära och berömmelse. Vetenskapen hade hög status och den fick ett starkt uppsving. En gammal tanke var att människan till skillnad

från djuren är ett universum i miniatyr. Såväl Platon som Tho-

mas av Aquino beskrev människan som ett mikrokosmos, som i sig bär hela skapelsen. Allt är i någon mening andligt; naturen stiger mot allt högre grad av fulländning, från stenar på marken till himmelska väsen. Enligt alkemin, föregångare till våra tiders kemi, är allt skapat levande och innehåller dessutom en förädlingsmöjlighet

gör att det kan transformeras till högre grad av perfektion. som Alkemisterna menade att människan är ett mikrokosmos av det hon skapades Först skapades kosmos, är den största

av. som av världar. Sedan skapades mannen av markens stoft och han är sålunda ett mikrokosmos av hela skapelsen. Sist skapades kvinnan av mannens revben och hon är därför bara ett mikrokosmos av mannen. Mannen är i sig skapelsens avbild, medan kvinnan är en avbild av en avbild. Liksom Aristoteles såg alltså alkemistema mannen som den fulländade formen, skapelsens sanna väsen. Genom att tillföra intensiv hetta kan det manliga segra över det kvinnliga, hettan driver ut de inverterade könsorganen ur kroppen och kvinnan transformeras till en man.

Alkemins bild fortplantningen bygger på Aristoteles teorier.

av Det är mannen som skapar livet och kvinnan bidrar inte med något vitalt ialstringsprocessen. Paracelsus, en av 1500-talets stora naturñlosofer, hävdade till och med att han hade lyckats skapa en

-föreställningar kring kön och makt-

människa i en glasbehållare, utan inblandning kvinna. Men

av en om något går fel är det ändå kvinnan som bär skulden. Mannens säd är perfekt och om avkomman är defekt måste det bero på något fel i kvinnans livmoder, där säden har placerats.

Samtidigt som alkemin blomstrade var en annan vetenskap på frammarsch, nämligen anatomin. En viktig fråga for dessa tidiga anatomer var huruvida kvinnan producerade säd eller inte. De flesta hänvisade till Galenos och hävdade att kvinnan visserligen producerade säd, men att den var underlägsen mannens och bara bidrog till fostrets kropp. Under 1500-talet blev dissektioner vanligare, och efterhand fick filosofiska-teologiska sanningar vika för teorier som mer baserades på anatomiska studier av människokroppen. Men den religiösa traditionen var djupt rotad. Andreas Vesalius imponerande och nydanande anatomiska bilder baserades på noggranna och förutsättningslösa studier. Men han byggde ändå vidare på gamla auktoriteter och ett ovedersägligt axiom att

var kvinnans underlägsna säd formades av orent blod. Det skulle dröja ända till 1700-talet innan Aristoteles och Galenos teorier fick vika.

Kopulera med Djävulen

Det var också under denna tid som häxprocessema satte fart. Paracelsus fann grunden till häxväsendet i kvinnors underlägsenhet. För att kunna skapa måste de stjäla manlig säd och använda dess kraft. Kvinnans brist på förnuft gör dock att den skapande kraften perverteras och blir ond. En liknande bild får vi från teologema: kvinnans underlägsenhet gör att hon tillgriper ondska for att få makt. Hennes-köttsliga liderlighet gör att hon är villig att kopulera med djävulen, och under denna akt överför han sin ondskefulla kraft i henne så att hon blir hans medhjälpare.

Det var inte bara fanatiska inkvisitorer som delade denna

uppfattning. Häxprocessema var en jakt på Satan, och i denna jakt deltog såväl protestanter som katoliker. Båda sidor häxfebern

gav en teologisk sanktion, och i de katekeser som skrevs av Martin Luther respektive jesuitmunken Petrus Canisius nämdes Djävulen oftare än Jesus. Flera av tidens stora tänkare och vetenskapsmän var aktiva häxbekämpare. Francis Bacon, som brukar kallas den moderna vetenskapens fader, bistod på 1600-talet den engelske kungen James I i dennes intensiva häxjakt. Bacon var övertygad om att häxoma satt inne med en hemlig kunskap om naturen, som det för vetenskapen var viktigt att komma åt. Människan skulle nu återta herraväldet över naturen och utnyttja dess rikedomar. Sedan

Åsa Bergenheim

urminnes tider hade naturen liknats vid en kvinna, den livgivande Moder Jord. Men denna naturuppfattning stämde inte överens med den nya tidens exploateringsbehov. Bilden av naturen som den goda modern fick så vika för en annan metafor, naturen som Kaos. Okontrollerad utgör naturen ett hot för människan, men om hon tämjs och betvingas kan hon vara mänskligheten till gagn. Kampen mot naturen blev en kamp mot kvinnan. I mänsklighetens tjänst var alla medel tillåtna, och över Europa brann bålen.

Martin Luther hade höjt den gifta kvinnans status genom att framhålla äktenskapets värde och förkasta celibatet. För protestanterna var inte jungfrun den ideala kvinnan, utan Hustrun och

Modern. Äktenskapet skulle bygga ömsesidig respekt, samarbete

och gemensamt ansvar, men hustrun skulle ändå lyda sin make så som Paulus hade sagt. Luther förkastade celibatet som ideal men han menade samtidigt att könsligt umgänge i sig var syndigt, även inom äktenskapet. Utomäktenskapligt könsumgänge bestraffades strängt, och i flera länder belades äktenskapsbrott med dödsstraff. Den katolska kyrkan betraktades som omoralisk, eftersom den

uppmuntrade celibat men samtidigt såg mellan fingrarna otill-

börliga könsförbindelser såväl bland prästerskapet som folket. Den protestantiska lärans etablering gick sålunda hand i hand med kampen mot osedlighet.

Den protestantiska reformationen innehåller också tydliga politiska element och den blev ett led i nationalstaternas konsolidering. Staten fick större behov att kontrollera den enskilda människan och här fick kyrkan en viktig uppgift. I Sverige rörde på 1600-talet en stor del av målen i häradsrättema just sedlighetsbrott. Det större ansvaret lades ofta på den kvinnliga parten, brottet hade kanske hade uppdagat genom hennes växande mage och hennes skuld sålunda ställd utom tvivel. Många kvinnor ankla-

var gades dessutom för barnamord, ett brott som bestraffades med döden. Enligt 1655 års bamamordsedikt skulle den anklagade kvinnan bevisa sin oskuld, och samma förhållanden gällde häxoma. De som anklagades för häxeri påfallande ofta änkor, medan det mest

var

ogifta kvinnor som anklagades för barnamord. En sak var var unga dock gemensam de levde utanför en direkt manlig kontroll, vil-

ket väckte stor misstänksamhet.

Med protestantismen degraderades Jungfru Maria från sin plats vid sidan av treenigheten och martyrerna, som ofta var starka kvinnogestalter, skulle inte längre tillbedjas. Kvinnan uteslöts helt från det gudomligas sfär. Den protestantiska reformationen fick alltså både negativa och postitiva konsekvenser för kvinnorna, och

föreställningar kring kön och makt

- -

i praktiken var det få europeiska kvinnor som på egen hand konverterade från katolicismen.

Under denna tid sker också ett betydande uppsving för vetenskapen, perioden brukar kallas den vetenskapliga revolutionen. Det är grunden läggs för den syn på vetenskap som domi-

nu som

än idag, nämligen vetenskapen som nyttig, objektiv och ranerar tionell. En förgrundsgestaltema vid sidan av Francis Bacon är

av den franske filosofen René Descartes. Descartes gör en klar åtskillnad mellan ande och materia, liksom mellan förnuft och känsla, och han kroppen och känslolivet som hinder för kunskap. Både

ser män och kvinnor har i princip samma möjligheter att tänka rationellt, moderskapet binder kvinnan vid kroppen, känslolivet

men och det individuella, och hindrar henne i praktiken från att nå det

förnuftet. Kvinnan måste därför välja mellan sin sanna natur rena och ett intellektuellt liv. Alltsedan medeltiden hade kvinnor varit utestängda från universiteten. Nu utestängdes de också från de nya vetenskapliga sammanhangen laboratoriema, sammanslutningar-

na och akademiema.

Alltsedan antiken hade ansett att nytt liv utvecklades ur

man oorganiserad materia. I slutet 1600-talet ersattes denna så kalla-

de epigenetiska teori med en preformationsteori, enligt vilken det

livets komplexa struktur och egenskaper finns där från början nya och endast växer i storlek under fosterstadiet. Frågan var bara om denna miniatyrvarelse ligger dold i någon form av kvinnligt ägg, vilket studier hönsägg kunde tyda på, eller i den manliga säden.

av På 1690-talet såg man i mikroskopet för första gången manliga sädesceller, spennatozoer. Vissa forskare hävdade att de hade upptäckt färdig miniatyrmänniska, homunculus, i spermatozoens

en huvud. Detta togs som ett bevis på den gamla sanningen att man-

är den alstrar liv och att kvinnan bara bistår med nen ensam som

Växtplats och näring. Teorin gav en vetenskaplig dignitet idén

det manliga könets överlägsenhet, och den kom att dominera om den medicinska vetenskapen i nära ett sekel. I slutet av 1700-talet fick preformationsteorin dock vika för en ny epigenetisk teori, men spår av den finner vi så sent som på l800-talet.

Nu kunde också själva livet förklaras, det fanns tydligen inga underverk i naturen. Under 1700-talet växte mekanistisk

en världsbild fram och naturen förvandlades från ande till materia, från levande kvinnokropp till komplicerad maskin. Vi är på

en en

väg i upplysningens tidevarv.

2 SOU1997M13

Åsa Bergenheim

Upplysningen

Upplysningsfilosofema menade att det mänskliga förnuftet både

kunde identifiera och förstå naturens och samhällets lagar. Man tog avstånd från vidskepelse och auktoritetstro, och formulerade

revolutionära doktriner om mänskliga rättigheter. Gamla sanningar

ifrågasattes, inklusive föreställningen kvinnans medfödda

om un-

derlägsenhet.

Upplysningens människosyn byggde på den engelske 1600-talsfilosofen John Lockes teori om att individen föds tom

som en tavla, tabula rasa. Personligheten och intellektet formas

sedan av de sinnesintryck som möter individen, särskilt i barndomen. Även om kvinnor och män är olika av naturen, menade John Locke, så skall de ha möjlighet att utveckla sina anlag t.ex.

samma genom

utbildning. De flesta upplysningsfilosofer dock överens

var om vilka anlag som var specifikt kvinnliga, nämligen de gör

som henne lämplig att Hustru och Mor. Det därför inte fråga

vara var om att kvinnor och män skulle ha utbildning, kvinnor

samma skulle förberedas för den viktiga uppgiften att för barnens

ansvara

själsliga utveckling. Kvinnan är inte underlägsen påpekade

mannen, många, hon är bara en helt annorlunda varelse. I vissa avseenden är hon till och med mannen överlägsen. Resultatet blev att kvinnan upphöjdes till en högre sfär av kärlek och moral, medan

mannen fick ansvar för samhälle och politik. Dessa tankar finner vi hos flera av upplysningsfilosoferna, inte minst hos Jean Jacques Rous-

seau.

I praktiken fullföljde inte upplysningsmännen

sina resonemang, och de lade bara märke till kvinnoförtrycket i andra kulturer. Meningarna var delade om vilken som egentligen var kvinnans

sanna natur och i Encyklopedin var bilden kvinnan ytterst motsägelse-

av full. Den medicinska vetenskapen hade bevisat att hon åtminstone när det gällde fortplantningen var underlägsen, och det föreföll

uppenbart att hennes natur avskiljde henne från förnuftet. Den

upplysta och rationella individen är och kvinnan har inte

en man,

samma del i upplysningsprojektet. I den stora Encyklopedin,

som skulle sammanfatta allt mänskligt vetande, är bara två bidrag är skrivna av kvinnor. För att skapa utrymme för sig själva i det sociala och intellektuella livet höll förmögna kvinnor salong, och dessa salonger blev viktiga miljöer för kultur och vetenskap. I salongsvärdinnan förenades två ideal, den upplysta individen och den

plikttrogna hustrun.

-föreställningar kring kön och makt

Men även upplysningsprojektet hade manliga förtecken

om korn det på sikt att få stor betydelse för kvinnoemancipationen. Enligt Rousseau är alla människor av naturen jämlika. Attacken mot gamla patriarkala maktstrukturer, intolerans och förtryck kunde användas för kvinnans frigörelse, och visionen om människovärde, frihet och jämlikhet kunde gälla även kvinnor. Under franska revolutionen krävde kvinnor för första gången politisk, ekonomisk och juridisk jämlikhet. Kvinnorna satte stora förhoppningar till revolutionens kamp for frihet, jämlikhet och broderskap, och mycket aktiva i dess inledande skede. Utbildade

de var och radikala kvinnor gick med i de revolutionära diskussionsklubbama, och tusentals kvinnor deltog i kampen sida vid sida med sina bröder. Berömd är den oktoberdag 1789 då 6000 kvinnor och barn, eskorterade Nationalgardet, tågade ut till kungen i Versaille för

av att kräva säkerhet, rättvisa och bröd.

Men snart stod det klart att revolutionen inte hade mycket att

sina kvinnliga kämpar. Kvinnor hade inte tillträde till den medge borgerliga talarstolen och när den viktigaste rättigheten av alla, rösträtten, hade erövrats gällde den bara män. Sommaren 1791, när

konstitutionen fick sin slutliga form, skrev Marie Gouze den nya Deklarationen kvinnans rättigheter, där hon krävde fullt med-

om borgarskap och politisk jämlikhet för kvinnor. Hennes retorik var genial; genom att använda revolutionens grunddokument, Deklarationen för de mänskliga rättigheterna, tydliggjorde hon det faktum att kvinnor aldrig hade inkluderats i revolutionens jämlikhetsideal. Marie Gouze tillhörde revolutionens högerfalang och accepterade inte den våldsamma händelseutvecklingen. Hon anklagades för royalism och avrättades i november 1793.

Kapitalism och klassmotsättningar

Franska revolutionen vilade i hög grad ideologiskt de idéer som några decennier tidigare artikulerats av Jean-Jacques Rousseau, och detta gällde även på kvinnan. Kvinnan ansågs i grunden

synen vara annorlunda än mannen, lika mycket värd så länge hon höll

men sig utanför det offentliga livet. Budskapet till Paris kvinnor var:

Naturen har sagt till kvinnan, var kvinna l gengäld skall du vara gudinna i hemmets tempel.

I konventet debatterades kvinnofrågan och stämningen var hätsk. Vissa röster höjdes till stöd for kvinnornas krav, men tongivande jakobiner basunerade ut sitt kvinnoförakt från talarstolen. Man framhöll kvinnors reproduktiva och menade att de är

ansvar

Åsa Bergenheim

moraliskt svaga, känslomässigt styrda och opålitliga. Dessutom saknar de politiskt medvetande. Kvinnorna hade med sina orimliga krav ställt till oreda, menade man, och deras agerande var i grunden riktat mot revolutionen. Resultatet blev att kvinnoklubbarna stängdes, och samtidigt förbjöds kvinnor att organisera sig och delta i politiska möten.

Den franska revolutionen banade vägen för en ny samhällsklass, borgerskapet. I Europa är 1800-talet den förmögna borgarklassens maktperiod, en period av industrialisering, kapitaltillväxt och klassmotsättningar. Bilden av 1800-talets borgerliga livsmönster

den goda modern, de välartade barnen och den av kärlek sammansvetsade familjen har etsat sig fast i västerländsk kultur. I det

gamla jordbrukssamhället levde och arbetade man och hustru sida vid sida, och de var lika nödvändiga för familjens försörjning. Nu skildes produktionen från hemmet och familjen. Det var inte längre ett gemensamt företag att föda familjen, istället växte

mannens försörjarroll fram. Varje man skulle ha ett hem att dra sig tillbaka till efter den tunga arbetsdagens slut. Hemmets hjärta var Hustrun, Modern, och hennes uppgift var att finnas till hands, övervaka, inpränta goda seder, vänta på sin och lyssna på

man honom. Hennes uppgift var helt enkelt att älska. Men det var en ädel och självuppoffrande kärlek det handlade om, en kärlek fullständigt fri från sexuella böjelser. En del av paradisets oskuld har bevarats i kvinnan, ansågs det, och hon är av naturen asexuell. Med samma säkerhet som teologerna tidigare utmålat kvinnan som alltigenom liderlig, slog vetenskapen nu fast att den normala kvinnan är fri från köttsliga drifter.

Kvinnors och mäns olika funktioner i samhället betraktades som ett resultat av lång evolutionär utveckling. Charles Darwin menade att högre ett samhälle utvecklas, desto tydligare blir skillnaden mellan könen. Mannens utveckling går starkt framåt medan kvinnan, på grund av sina reproduktiva funktioner, stannar kvar på en lägre nivå. Bevis för detta fann vetenskapsmännen bland annat idet faktum att kvinnans hjärna är mindre än mannens. Civilisationen kräver sålunda att styr i den offentliga

mannen sfären, medan kvinnans energi används för hem och familj. Och, framhöll man, i själva verket är detta den allra viktigaste uppgiften i samhället. Kvinnans väsen är därför mjukare och finare än mannens, hennes känslor är renare och hennes moral högre. Men

samtidigt är hon fysiskt och intellektuellt oberäknelig och

svag, passiv. Eftersom hon står närmare naturen än kan det

mannen dessutom dölja sig mörka djup av djurisk liderlighet i hennes väsen. För att hennes renhet skulle bestå måste hon hållas under uppsikt

-föreställningar kring kön och makt-

och ledas av en fast hand. Hon måste skyddas från sig själv och sin natur, och detta är mannens uppgift.

Kvinnoemancipation

Under andra hälften 1800-talet växte kvinnorörelsen fram, och

av från olika håll ställdes krav på juridisk och ekonomisk rättvisa. Även inom kvinnorörelsen framhölls kvinnan moraliskt

som högre stående än mannen och detta användes som argument för kvinnors tillträde till det offentliga livet. I Sverige hävdade såväl Ellen Key Sophie Adlersparre att kvinnan hade en alldeles sär-

som skild uppgift att fylla i samhället. Genom att framhäva kvinnans särart kunde verka för separat arbetsmarknad för medel-

man en klassens kvinnor, arbetsmarknad som visserligen var underord-

en nad men ändå hade en bildad karaktär. Kvinnoemancipationen behövde inte nödvändigtvis utmana hela den borgerliga kvinnosynen, och den kunde därigenom te sig mindre provocerande. Intressant

baserade också de flesta kvinnorörelsekvinnor sin uppfattning nog

den höga kvinnliga moralen övertygelsen om att kvinnan om inte lika styrd köttsliga drifter som mannen. Den rousseau-

var av anska idén kvinnlig särart kom alltså att användas både som

om en ett argument mot och för kvinnoemancipationen.

De flesta länder i Europa hade ett underskott män, vilket innebar att många kvinnor stod utan möjlighet till försörjning. Kvinnofrågan kunde därför inte nonchaleras utan vidare och under l800-talets andra hälft genomfördes i Sverige en rad kvinnorättsli-

reformer. Till en början ställdes inte kravet på rösträtt, symboga len för jämlikhet mellan könen. I Europa kom de engelska kvin-

att bryta vägen, genom att redan 1866 i en petition till parnorna lamentet kräva allmän och lika rösträtt. Runt om i västvärlden bildades rösträttsorganisationer och i Sverige bildades Föreningen för kvinnlig rösträtt 1902. Det första landet i Europa som införde rösträtt för kvinnor var Finland 1906, följt av Norge 1913 och Danmark 1915. I skuggan av världskriget försvann dock rösträttsfrågan från den politiska agendan och de engelska, tyska och svenska kvinnorna fick vänta till efter krigsslutet innan de fick rösta för första gången. I de katolska länderna infördes dock inte rösträtt förrän efter andra världskriget.

Under 1800-talet gjordes stora framsteg inom naturvetenskapen och detta kom att förändra människornas sätt att tänka. Naturen blev den ledstjäman och hyllade de naturliga elementen i

nya man mänskligt liv. l England konstaterade läkaren George Drysdale 1878 att de djuriska driftema är lika moraliskt höga som de and-

Åsa Bergenheim

liga. Det är farligt att undertrycka sexualdriften, menade han, i alla fall för männen. Kvinnans uppgift är att stå när hans

mannen drift pockar på tillfredsställelse. Under den borgerliga kulturens fmpolerade yta jäste prostitution och pornografi. Bilden den

av änglalika kvinnan fick konkurrens av en annan stereotyp, välkänd i historien horan, skökan, den dåliga kvinnan. Inom kvinnorörel-

sen gick man i slutet av 1800-talet till hårt mot dubbelmo-

angrepp ralen. Det är kvinnor och barn som får lida, hävdade man, och förde därför en intensiv kamp för att förändra männens sexuella beteende.

Synen på kvinnans väsen fick från l800-talets mitt även stöd från den medicinska vetenskapen. I centrum för intresset fanns de reproduktiva processerna och sexualiteten. Man sökte den sanna kvinnligheten, och fann den i livmodern och äggstockama. Livmodern betraktades som det kontrollerande organet i kvinnans kropp och den ansågs vara nära kopplad till det centrala nervsystemet. Rubbningari könsorganen ansågs därför kunna sjukliga

ge reaktioner i hela kroppen. Hos varje kvinna uppträder rubbningar i cykliska perioder och denna cyklicitet sågs ett bevis på kvin-

som nans underlägsenhet. Kvinnan var alltså en biologiskt sett bräcklig varelse, särskilt känslig var hon under menstruation, graviditet, amning och klimakterium. Det var därför yttersta vikt att hen-

av nes sexualorgan inte utsattes för extra belastning. Att helt undertrycka sexuella känslor kom att betraktas lika farligt

som som ohämmad sexuell utlevelse och resultatet kunde bli en lång rad

psykiska störningar.

Även andra typer påfrestningar kunde ödesdigra för

av vara en kvinna. Människan betraktades som ett slutet energisystem, och det gäller att hushålla med resurserna. En stor del kvinnans

av energi går till hennes reproduktiva funktioner, vilket innebär att intellektet utvecklas sämre än hos Omvänt gäller också

mannen. att om en kvinna använder mycket energi till intellektuella aktiviteter kommer hennes reproduktiva förmåga att minska. Detta

resonemang blev ett starkt argument mot att kvinnor skulle få tillträde till högre utbildning. Neurologiska och psykiatriska skrifter

varnade sålunda för följderna av kvinnoemancipationen, och

mentalsjukhusen fylldes av hysteriska och neuroasteniska kvinnor. Vid mitten av 1800-talet växte gynekologin fram, och samtidigt utvecklades metoderna inom kirurgi och anestesi. En följd detta

av blev att man riktade sig på att angripa roten till det onda

genom att kirurgiskt avlägsna klitoris, livmodern eller äggstockama. Från 1860-talet och fram till sekelskiftet förespråkade ett stort

föreställningar kring kön och makt-

antal europeiska läkare kirurgisk behandling av psykiska störningar hos kvinnor.

Även de flesta hade övergivit den gamla bilden kvinnan

om av som moraliskt undermålig, hade denna föreställning förespråkare ännu kring sekelskiftet. Sigmund Freud menade att människans moraliska förmåga är beroende av överjaget, den del av själen som kontrollerar driftslivet. Flickors specifika utveckling under tidig barndom gör att deras driftskontroll och sublimeringsförrnåga blir sämre än för pojkar, och överjaget kan inte utvecklas samma sätt. Pojkar går ut ur det oidipala stadiet med en känsla av makt och ägande. Flickor blir istället passiva objekt och känner en önskan att bli ägda. Denna utveckling har en avgörande betydelse för den vuxna kvinnans karaktär; hos henne är fåfänga, avundsjuka och opålitlighet mer framträdande än hos mannen och han är socialt och moraliskt starkare än henne.

Enligt Sigmund Freud formas kulturen av sublimerad sexuell energi och civilisationen är därför i första hand skapad av män. Liksom Aristoteles ser han mannen som norm för människan och kvinnan som en ofullständig man. Freud anser dock inte att kvinnans moraliska underlägsenhet är medfödd, utan att den bottnar i ett kulturellt förtryck av kvinnans sexualitet och intellekt. Men detta innebär inte att han förespråkar kvinnans sexuella frigörelse; han istället att undertryckandet av kvinnans sexualitet är en

menar

samhällelig nödvändighet.

Från sundhet till dekadens

Kring sekelskiftets fanns en stark övertygelse om att det är möjligt att bygga ett land där lycka och endräkt råder. Kärnan i detta framtidsland ansågs vara ett friskt och starkt folk, med individer som är sunda till kropp och själ. Med detta mål, satte staten igång ett gigantiskt folkhälsoprojekt. Gymnastik och idrott, friluftsliv, enkelhet, hygien och ett sunt leverne skulle besegra okunnighet, kaos, sjukdom och smuts och skapa en bättre värld att leva Men man skulle gå försiktigt fram. Kvinnans kropp var i första hand skapad för moderskap och hon skulle inte i onödan utsättas för fysisk påfrestning kunde äventyra hennes reproduktiva förmåga eller

som kvinnlighet. Därför skulle kvinnoidrott begränsas till sådana grenar där skicklighet, smidighet och elegans spelar en framträdande roll. Den form fysisk fostran och rekreation som bäst motsvarar

av kvinnans förutsättningar skulle hon för övrigt finna i friluftslivet. Idealet blev den käcka, sunda och lyckliga friluftsflickan, som så småningom gifter sig och därefter ägnar sitt liv åt man och bam.

Åsa Bergenheim

Ett centralt element i folkhälsoprojektet var sexualhygien och det publicerades en lång rad normativa populärmedicinska skrifter om hur sexuell lycka bäst uppnås. Flera av de tidiga sexualupplysningspionjärema betonade sexualitetens centrala betydelse för äktenskapet och kvinnans rätt till erotisk njutning. Men fortfarande betraktades kvinnans sexualdriñ som annorlunda än mannens. Den engelske sexologen Havelock Ellis menade att kvinnans drift är slumrande och för henne själv fördold, och att det är mannen uppgift att väcka hennes lust och visa henne vägen till tillfredsställelse. Ett visst mått av tvång kan då vara nödvändigt. I det sexuella mötet är kvinnan underordnad mannen, och maktförhållandet mellan män och kvinnor är biologiskt grundat.

En viktig förutsättning för kvinnans sexuella lycka var möjligheten till bambegränsning och i slutet av 1920-talet bildades World League for Sex Reform, med målsättning att verka för preventivmedel och befrämja värdet av heterosexuellt samliv. Inom kvinnorörelsen rådde delade meningar om sexualrefonnligan. Vissa feminister ansåg att den fria sexualitet i grunden var en manlig önskan, medan andra kämpade för kvinnans rätt till sexuell njutning på samma villkor som mannen. Upplysning om preventivmedel var förbjuden i många länder, i Sverige fanns ett förbud 1910-1938. Preventivmedelsfrågan var kontroversiell. Att över- och medelklassen länge hade ägnat sig åt bambegränsning var ett känt faktum. Nu började även arbetarklassen begränsa sina barnkullar och på sikt skulle detta minska den stora pool av arbetskraft som behövdes för att hålla produktionen i gång och lönerna nere. Ett alarm utlöstes bland demografer, politiker och läkare. Man varnade för sjunkande födelsetalen och hävdade att kvinnan inte längre uppfyllde sin samhälleliga och etiska plikt.

Men alla kvinnor var inte självklart intresserade av att viga sitt liv åt och bam. Under kriget hade behovet av kvinnlig arbets-

man kraft ökat och många kvinnor hamnade på arbetsplatser som tidigare varit reserverade för män. De flesta sattes att utföra monoto-

och dåligt betalda arbeten, medan de kvar fungerana män som var de som övervakare och arbetsledare. Men detta att kunna försörja sig själv, bo på egen hand och stå på egna ben hade givit många kvinnor en känsla av frihet. På 1920-talet slog en ny kvinnogestalt igenom, pojkflickan med kortklippt hår, knäkort kjol eller långbyxor, stark make-up och kanske till och med en cigarett i munstycke. Tidigare var rouge, ögontusch och läppstift något som bara hört hemma ikonstnärskretsar eller på bordellema, men nu tog kosmetikaindustrin fart. Vid första anblicken kan avståndet mellan 1880-talets toumureklädda kvinna och 1920-talets pojk-

föreställningar kring kön och makt-

flicka tyckas oändligt, det finns likheter. Kvinnan duger inte men hon är utan måste göras på 1880-talet ansiktet som om; var osminkat kläderna onaturliga, på 1920-talet följde klädermen var naturlig linje ansiktet skulle sminkas. Den sminkade och na en men rökande ungkarlsflickan dock protest mot det traditionella var en kvinnoidealet och hon kom av många att uppfattas som okvinnlig och dekadent. Långbyxoma och det korta håret blev symboler för

jämlikhet, cigaretten för självständighet och frigjordhet.

Efter första världskriget blev arbetskraftsöverskottet akut; kvinnor avskedades i och nytt ställdes moderskapet i massor centrum. De kvinnor blev kvar i industriema fick nöja sig med som de mest monotona arbetsuppgifterna, medan männen utbildades för att underhålla maskiner, för produktionen och övervaka ansvara arbetet. I de stora och mekaniserade fabrikerna arbetade kvinnorna på ackord vid det löpande bandet, medan männen ofta hade mer varierade arbetsuppgifter, tidlön och möjlighet att ta paus när andan föll på. Modemiseringen fördjupade sålunda den könsmässiga segregeringen i arbetslivet. Det monotona mekaniserade arbetet underordnat och kom att betraktas som kvinnligt. Att kvinnor var lämpade för sådanan arbetsuppgifter fick stöd också i vevar mer tenskapen. Kvinnor är naturen fmgerfärdigare, tålmodigare och av flexiblare än män, menade och kan dessutom arbeta för lägre man, lön. Arbeten kräver utbildning och skicklighet bör däremot resom för män. Den största delen industriarbetskraften utgjorserveras av des ogifta flickor. Den gifta kvinnan ansågs överhuvudtaav unga get inte höra hemma i arbetslivet utan i hemmet. Under 1930-talet skedde i Sverige en stark tillväxt inom tjänstesektorn och många de arbetstillfállena var tänkta för av nya kvinnor. Yrkeskvinna blev ett honnörsord för stora grupper av självförsörjande kvinnor inom till exempel handel, kontor och servicenäringar. Yrkeskvinnan hade högre status än t.ex. fabriksarbeterskan att hon ansågs ha ett kvalificerat arbete som genom mer krävde viss utbildning, och för att främja yrkeskvinnomas speen cifika intressen bildades efter amerikansk modell bildades i Yrkeskvinnors rikförbund 1931. Två kvinnogestalter kom att stå varandra, Hemmafrun och Yrkeskvinnan. Även hemmafruarmot ville sig själva yrkeskvinnor; den hemarbetande kvinnan na se som skulle på heltid sköta sina husmoderliga arbetsuppgifter på ett professionellt sätt. Hon skulle lära sig att rationalisera sitt arbete, sköta hushållsmaskiner, budget och tillgodogöra sig den göra upp en konsumentupplysningen. Men begreppet yrkeskvinna förnya blev kopplat till avlönat arbete inom tjänstesektom.

Åsa Bergenheim

Vår tid

Så är vi framme i modern tid. Hur vår bild Mannen och ser av Kvinnan ut, och vad grundar vi våra föreställningar på Även om idén kvinnans medfödda underlägsenhet inte uttrycks lika tydom ligt som under antiken eller medeltiden är den fortfarande del en av vår kultur. Bilden av kvinnan varelse i grunden annorlunda som en än mannen är en av de mest grundmurade föreställningarna i västerländskt tänkande. Hon är inte han, hon är annorlunda. som Mannen anger tonen och villkoren, och kvinnan måste på ett eller annat sätt förhålla sig till den manliga normen. Vi lever idag i ett samhälle baserat långt driven jämställden

hetspolitik. Vi har en jämställdhetslag och jämställdhetsom-

en budsman, och i arbetslivet bedrivs jämställdhetsarbete och tecknas

jämställdhetsavtal. Det är idag olagligt att diskriminera en person på grund kön, och lagen kvinnor och män formellt lika villav ger kor i samhället. De traditionella bilden kvinnligt och manligt är av starkt ifrågasatt, och könsolikheterna ett resultat ses snarare som av kultur och samhälle än biologisk nödvändighet. Men bilav en den är långt ifrån entydig. På tid kan klar sociosenare se en biologisk tendens inom vetenskapen, och teorier biologiskt beom tingade könsskillnader har fått blomstring. Sigmund Freuds en ny ord har fått förnyad aktualitet: Biology destiny.

Enligt modern psykodynamisk teori bär båda könen manlig en och en kvinnlig möjlighet i sig, och det gäller att bejaka båda dessa

sidor. Problemet anser man vara att delarna ofta och tillsepareras skrivs respektive biologiska kön. Vid första anblicken kan denna

bild den bisexuella människan öppna dörrar till jämställdhet, av nya men föreställningarna kring vad som är manligt och kvinnligt är

anmärkningsvärt traditionella. Maskuliniteten det uppges vara inträngande, utåtriktade, försvarande, medan feminiteten beskrivs som det mottagande, inåtriktade, vårdade. Dagens populärdebatt tenderar, hävdar vissa, att skuldbelägga män bejakar som sin maskulinitet och kvinnor betonar sina feminina sidor som upplevs svika kvinnans frigörelse. Budskapet till är: män skall oss vara män och kvinnor skall vara kvinnor, utan att gå till men överdrift. Här är sanningen könet klädd i vetenskaplig dräkt om och den uttalas lika tvärsäkert Aristoteles gjorde sin tid som Könsskillnaderna anses numera många medicinska forskare av vara genetiskt betingade; testosteron och östrogen formar Mannen och Kvinnan. Kulturen hyllar la difference, och söker den

sanna kvinnligheten i moderskapet, känslolivet och den kärleksfulla omsorgen. Vi är olika, heter det, lika mycket värda men -

l l

4 ,

-föreställningar kring kon och makt-

egentligen. Att kvinnor har huvudansvaret för barnen framstår

självklarhet, liksom det faktum att män lättare hävdar sig i som en det offentliga livet.

Därmed slutar vår genom drygt tvåtusen år, och märkligt

resa

ter sig inte avståndet mellan idéerna i antikens Grekland och nog vår egen tankevärld särskilt långt.

Litteratur

Synen på kvinnan genom historien behandlas bland annat i Nancy Tuana, The Less Noble Sex: Scientific, Religious, and Philosophical Conceptions of W0mans nature 1993.

En lättillgänglig kvinnohistorisk överblick kan man få genom Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, red. Sonja Flak-Thaning 1992. Till den som vill veta mer rekommenderas Becoming Visible: Women in European History, eds. Renate Bridenthal, Claudia Koonz Susan Stuard. red. uppl. 1987.

Är intresserad kvinnosynen under någon speciell tids-

man av period, finns naturligtvis ett stort antal böcker att välja mellan. Några titlar kan här nämnas. Antiken behandlas i Sarah B. Pome-

Goddesses, Whore, Wives, and Slaves: Women in Classical roy, Antiquity 1987, och medeltiden i John Cadden, Meanings of Sex Dijference in the Middle Ages: Medicine, Science, and Culture 1993. l Rewriting the Renaissance: The Discourses Sexual Difference in Early Modern Europe, red. Margaret F. Ferguson, Mau-

Quilligan Nancy Vickers 1986 behandlas i en rad essäer reen

på kvinnan och kvinnans ställning under renässansen. En insynen tressant diskussion kring den vetenskapliga revolutionen för Caroline Merchant i Naturens död: Kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen, sv. övers. 1994. Kvinnan i den franska upplysningen behandlas Lieselotte Steinbrügge i The Moral Sex:

av Woman s Nature in the French Enlightenment 1995 och den franska revolutionens kvinnor fokuseras i Linda Kelly, Women of the French Revolution 1989.

En lång rad böcker behandlar kvinnan i 1800-talets borgerliga kultur. Till de läsvärda hör Lynda Nead, Myths Sexuality:

mer Representations of Women in Victorian Britain 1988, Judith R. Walkowitz, Prostitution and Victorian society: Woman, class and the state 1980 och Karin Johannisson, Den mörka kontinenten: Kvinnan, medicinen och fin-de-siêcle 1994. Synen på kvinnan i vårt eget århundrade fokuseras till exempel i Bente Rosenbeck, Kvindekön: Den moderne kvindeligheds historie 1880-1980

Åsa Bergenheim

1987 och Yvonne Hirdman, Att lägga livet tillrätta: Studier i

svensk folkhemspolitik l 990.

Det finns många läsvärda källtextsamlingar, både med och utan kommentarer. Kvinnan som samhällsmedborgare fokuseras särskilt i Kön, makt, medborgarskap: Kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels, red. Maud Eduards 1983. Ett rikt källmaterial som belyser synen på kvinnan i samhälle, kultur och vetenskap finns i två svenska textsamlingar. I Åsa Bergenheim och

nyare Lena Eskilsson, Förnuft, jruktbarhet, förälskelse: Om kvinnors och kvinnors idéer 1995 förmedlas olika idéer manligt och

om kvinnligt från antiken till 1900-talets början. I Kvinnopolitiska nyckeltexter, red. Johanna Essevald Lisbeth Larsson 1996 finns texter från tiden efter franska revolutionen fram till nutid.

Med eller utan fäder och bröder

Med eller utan fader och bröder

kvinnor i 1900-talets politiska liv

CHRISTINA CARLSSON WETTERBERG

År 1921 infördes kvinnlig rösträtt i Sverige. Vid denna tid genomfördes också flera andra viktiga reformer som innebar att kvinnori stort sett blev formellt jämställda med männen. De gifta kvinna tillerkändes myndighet år 1920 och tre år senare upphävdes norna den bestämmelse förhindrade kvinnor att inneha de högsta som statliga tjänsterna, de så kallade behörighetstjänstema. Men så ofta påtalats inom kvinnoforskningen formell - som jämställdhet är inte detsamma reell jämställdhet. Det tog lång som tid för kvinnorna att få en faktisk position i de parlamentariska församlingarna. Vid det första riksdagsvalet efter reformen tog fyra kvinnor plats i riksdagens andra kammare. Mot 1930-talets slut hade andelen ökat till omkring tio, på 1940-talet pendlade antalet stycken och på 1950-talet de omkring 30. Ännu ut-

kring 20 var

gjorde inte kvinnorna 15 % det totala antalet ledamöter i ens av andra kammaren. Den andelen uppnådde man först mot slutet av 1960-talet. Under de senaste årtiondena har emellertid en stor förändring skett, till stor del tack vare kvinnornas egna påtryckningoch i dag 1997 är 40 % riksdagens ledamöter kvinnor. ar, av Det innebär att den svenska riksdagen av i dag är en av de mest

jämställda i världen. Den svenska jämställdhetspolitiken som in-

troducerades under 1970-talet, där de mest framträdande dragen är den generella föräldraförsäkringen i kombination med väl uten byggd barnomsorg, utmärker sig också i ett internationellt perspektiv. Men så har det alltså inte alltid varit. Denna text tar upp tre frågor kvinnors ställning i politiken. För det första: varför har om det tagit så lång tid för kvinnor att komma i det politiska livet Här kan det idé att också titta utanför Sveriges gränser eftervara utvecklingen tycks ha varit ganska likartad i andra demokrasom tiska länder i västvärlden. Att kvinnorna långt i från nöjde sig med den låga representatiokvinnoforskningen visat. Men på vilket sätt och nen har den nyare

Christina Carlsson Wetterberg

med vilka medel sökte kvinnorna påverka politikens utformning Det är den andra frågan. Den tredje frågan, som jag skall diskutera ganska kort, gäller hur vi skall förstå den ganska tydliga omsvängning ägt sedan som rum 1970-talet både när det gällde kvinnorepresentationen och inställ-

ningen till jämställdhetsfrågan.

Politik vad är det l

Det slutande 1800-talet var en många sätt motsägelsefull tid, u inte minst ur kvinnors perspektiv. De moderna kvinnofrigörelseidéer som föddes franska revolutionen, hade börjat omsättas i ur ett omfattande arbete i riktning mot att göra kvinnor formellt jämställda med män kvinnor fick lika arvsrätt, de ogifta kvinnorna blev myndiga, kvinnor fick tillträde till utbildningar och arbetsområden som de tidigare varit utestängda ifrån etc. Men samtidigt fanns och motsatt tendens, kanske än tydligt än en annan som mer tidigare hänvisade kvinnor till moders- och husmorsrollen. Med bl.a. den franske filosofen Rousseau ledstjäma utvecklades helt som nya kvinno- och mansideal, betonade polariteten mellan kösom nen. Mannen var familjeförsörjaren, den aktiva, stod för insom tellekt och framåtskridande. Kvinnan den omvårdande och var känslosamma, hennes rätta plats i hemmet. Kvinnan favar var miljens hjärta, hemmets goda ängel, Rudolf Wall Dagens som Nyheter uttryckte det någon gång på 1890-talet. Kvinnofrågan fortsatte att debatteras allt intensivare, inte minst mot l800-talets slut. Men efter hand händer något märkligt eller är det kanske inte så märkligt Själva kvinnofrågan definie- ras bort eller underordnas det som räknas verklig politik. Polisom tiken linjerades efter klasslinjer och kom främst att röra det upp offentliga livet, produktionen, fördelningen Könsdimensionen osv. försvann. Att familjen kvinnans huvudsakliga sfär blev till var en outtalad premiss i politiken emancipationsidéer och emancipa- tionsreformer till trots. I det äldre bondesamhället förhållandena mellan människor var på det intima planet strikt reglerade enligt lagen. Den formella makten låg hos männen. Hushållet leddes ett manligt överhuvud av och kontrollen av sexualiteten hård. I detta samhälle, där husvar A hållet utgjorde den ekonomiska grundenheten, relationen melvar lan könen en i högsta grad politisk fråga. Hos politiska och religiösa tänkare alltifrån Aristoteles dagar intog diskussionen kvinom nans och mannens natur och plats i samhället central roll. Idéer en som kom till konkret uttryck i lagar och rättspraxis.

Med eller utan fäder och bröder

Detta kontrasterar starkt mot hur politik kom att förstås i det moderna samhället. När hushållet efterhand förlorade sin tidigare roll bas för samhällets produktion tenderade också familjen som tema att försvinna idet filosofiska och politiska tänkandet. som Det moderna tänkandet etablerade i stället en strikt åtskillnad mellan privat och offentligt. Familjen och relationen mellan köhänfördes till den privata sfären medan politiken definierades nen tillhörande den offentliga sfären. Politik handlade inte om som kön. Undantag fanns förstås, den dominerande trenden, som men också kom att ligga till grund för det moderna politiska livet, var att kön inte var viktigt. Även liberaler och socialdemokrater vid sekelskiftet princiom piellt ställde sig bakom kraven på likställighet mellan män och kvinnor, detta definivt inte prioriterad fråga och i sin prakvar en tiska politik kom i stället att luta sig mot ganska konventionman ella uppfattningar kvinnors och mäns roller i samhället. Den om formella kvinnliga underordningen eliminerades, men reellt levde den kvar tradition i människors tänkesätt och medvesom en seg tande. En tradition omskapades efter nya förutsättningar och som byggdes samhället. I realiteten handlade politiken såi det nya lunda ändå om kön. I det äldre samhälle rådde, som den amerikanska statsvetaren Carole Pateman så träffande formulerat det, faderskapets lag i kontrast mot det mönster framträdde i franska revolutionya som kölvatten, nämligen broderskapets lag. I den förra inkludenens könsdimensionen direkt, i den senare inte. Det är relationen ras mellan männen, bröderna är det viktiga. Lika fullt handlar det som i båda fallen manligt dominerade politiska system, eftersom om broderskapet exkluderingen systrarna har kön imgenom av som

plicit utgångspunkt.

Det män skapade den moderna politiska kulturen och var som det utifrån den manliga erfarenheten som frågor formulerades var och lösningar presenterades. Vad också är viktigt att beakta är som själva sättet att organisera sig. Ett uppslukande politiskt arbete med ständiga kvällsengagemang passar per definition inte den som har för hem och barn, och att detta ansvar var kvinnans var ansvar självklarhet vid seklets början. De hierarkiska och centralistiska en organiationsforrnerna har också gjort det svårare för kvinnorna att

göra sig gällande.

Kvinnor har ofta valt andra sätt att organisera sig och prioriterat annorlunda än männen. Otaliga är de exempel i historien där kvinnorna gått ut på gatorna och krävt bröd. När de mest omedelbara livsintressena hotats har de inte dragit sig för att sluta sig

Christina Carlsson Wetterberg

samman och ställa krav. Historikem Kjell Östberg har nyligen i

en studie över mellankrigstidens svenska kvinnorörelse visat att kvinnorna var mycket drivande i de omfattande så kallade brödupplopp som ägde rum runt om i Sverige 1918.

Kvinnors aktioner har ofta varit spontan natur, lösare

av mer organiserade, och har därför i forskningen inte alltid ens definierats som politiska. När denna typ av aktioner antagit fasta former

mer har det ofta inneburit att männen tagit över ledningen. Franska

revolutionen, som hade kvinnotåget till Versailles startpunkt, är

som här ett klassiskt exempel. De ovan nämnda brödupploppen visar på samma fenomen och mönstret kan också följas i mer fredliga 0r-

ganisationer. I uppbyggnadsskedet av flera av de stora folkrörelserna, som nykterhetsrörelsen och kooperationen, var kvinnorna

bland de drivande, men när formerna blev fastare och organisationen började få en viss makt och tyngd var det männen som tog

ledningen.

En motstrategi från kvinnornas sida har varit att försöka få inflytande genom att bilda egna organisationer. En risk med sådana organisationer har varit att allt som rört kvinnor hänskjutits dit, att det betraktats som mindre viktigt och att kvinnorna fått

mindre möjlighet att göra sig gällande i moderorganisationen. I ett

historiskt perspektiv blir det trots allt tydligt att det främst är

ge-

nom påtryckningar från egna organisationer kvinnor kunnat

som påverka politiken.

"Vi veta att männen i det stora hela

vill att vi skall ha rösträtt

Kvinnorna engagerade sig tidigt för kvinnlig rösträtt. Redan i samband med de så kallade folkriksdagama som anordnades i Stockholm på 1890-talet arrangerades stora välbesökta kvinnomöten i protest mot att dessa manligt dominerade församlingar inte ville ta öppen ställning för kvinnlig rösträtt. I samband med rösträttsfrå-

gans behandling i riksdagen 1905 anordnades masspetition till

en förmån för kvinnlig rösträtt. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt som konstituerats några år tidigare bedrev oförtrutet sin kamp fram till 1919 då den kvinnliga rösträtten slutligen beslutades.

I Sverige fanns det inte, som i vissa andra länder, några starka grupperingar av kvinnor som öppet motsatte sig rösträtt. Men motståndet från manliga politiker var starkt. Från högerhåll ofta principiellt motiverat, som t.ex. hos högermannen och historikern

Med eller utan fäder och bröder

Johan Fredrik Nyström, hävdade att allmän rösträtt var detsom allmän rösträtt for män. samma som Det är icke for att de äro medborgare som männen skola ha utsträckt rösträtt, utan det är för att de äro män

framhöll han i riksdagsdebatt 1906. Liberaler och socialdemoen krater sade sig visserligen tidigt principiellt för kvinnlig röstvara forde ändå länge frågan sidan med taktiskt motiverade rätt, men argument. Om kvinnornas rösträtt togs upp skulle männens röstförsvåras, framhöll statsminister Karl Staaff vid ovannämnda rätt riksdag, och fick stöd for detta socialdemokraten Hjalmar Branav ting. Men vänsterpartiernas principiella stöd nog inte heller var alltid så helhjärtat. Vi veta att männen i det stora hela vill att vi ska ha rösträtt, undslapp sig de ledande inom den socialen av demokratiska kvinnorörelsen vid ett möte i Stockholms allmänna kvinnoklubb vid seklets början. Den yttrade orden var Anna som Sterky, dittills utåt lojalt stött partiets linje att av taktiska som skäl vänta med att kräva kvinnlig rösträtt. Men kvinnornas kamp handlade inte bara att få vara med om också vilka frågor viktiga och i förlängningen om utan om som var vad som var politik.

Visionärer och realister

När talar den tidiga kvinnorörelsen brukar skilja melman om man lan dess borgerliga och dess socialistiska gren, där den förra framförallt kom att organisera kvinnorna i de högre samhällsskikten och den arbetarkvinnorna. För medelklassens kvinnor samsenare manföll kvinnofrågan till stor del med de formella emancipations-

strävandena sökte försörjningmöjligheter for de ogifta kvin-

- man och strävade efter att stärka kvinnors ställning i äktenskanorna För kvinnorna i de breda lagren gällde kvinnofrågan också förpet. sörjning, för dessa kvinnors arbete fanns inga formella hinder. men Här rörde det sig i stället för mycket arbete, for låga löner samt om den konflikt mellan att kunna försörja sig och att ta hand om om familj och barn många mödrar inom arbetarklassen upplevde. som Dessa skilda verkligheter kom också att prägla kvinnorörelsens ut-

formning. Den borgerliga kvinnorörelsen härleder sitt till 1870ursprung talet och Föreningen för Gift Kvinnas Eganderätt då bildades. som Fredrika Bremerförbundet, konsekvent verkade för den som mera formella emancipationen, startades 1884 och mot detta årtiondes slut började också arbetarkvinnorna sluta sig i föresamman egna

Christina Carlsson Wetterberg

ningar. Efterhand, och i takt med att det moderna partiväsendet

växte fram, kom kvinnorna i allt större utsträckning organisera att sig inom partierna i särskilda kvinnoförbund. Vid 1920-talets början hade alla de större partierna sådana förbund. Men utöver detta

fanns hela tiden ett vitt fält organisationer rörande speciella av

frågor rösträtten, sedligheten, nykterheten, freden, hemarbetet

m.m. samt fram till och med 1930-talet ganska omfattande - en

facklig särorganisering.

Strävade då den del kvinnorörelsen hade uttalat av som ett emancipatoriskt perspektiv efter likställighet mellan könen på alla områden Visst kan vi finna uttalanden i denna riktning, lika men vanligt, om inte vanligare, att även kvinnorna omfattade nåvar

gon slags hemmafruideologi. Längst i denna riktning gick Ellen

Key som i sitt föredrag Missbrukad 1897 gick till

kvinnokraft

storms mot kvinnorörelsens likställighetssträvanden. Man hade gått for långt, menade hon, och samhället riskerade förlora det att

som hon såg som kvinnans viktigaste bidrag till utveckling

- samhällsmoderligheten. Kvinnorna skulle bli män. som Denna typ uttalanden togs naturligtvis tacksamt av emot av kvinnoemancipationens motståndare, som ofta anklagade de kvin-

nor som engagerade sig för kvinnosaken för att okvinnliga vara och ointresserade av äktenskap och bam. Kring detta ironiserade

man gärna, men det upplevdes uppenbarligen också hotfullt. I som tidningen Arbetet år 1895 vamades för det så kallade tredje könets framfart:

en kvinna som hvarken är maka eller moder, är ofullkomen lig varelse Hon kan -tack sin kyskhet koncentrera alla vare sina fysiska och psykiska förmögenheter sitt arbete, hon störes icke af familjeförhållanden, hon kan i kraft af sin oinskränkta egoism ofta segra i kampen för tillvaron bekostnad. mannens

Aklagelsen för att inte riktig kvinna naturligtvis efvara en var fektfull och illustrerar de problem kvinnorna ställdes inför de om sökte formulera positiv och alternativ kvinnoidentitet. Och en man lyckades heller inte med det. Vad möter när vi går som oss tillbaka och försöker få vad kvinnorörelsens olika delar grepp om stod för är en stor kluvenhet, där i regel accepterade den doman minerande kvinnosynen när det gällde de gifta kvinnorna och bortsåg från den motsättning de facto fanns mellan kravet på som

manliga familjeförsörjarlöner å sidan och kravet jämställd-

ena het arbetsmarknaden och lika lön for män och kvinnor å den andra. De kvinnoorganisationer organiserade såväl hemmafrusom ar som förvärvsarbetande kvinnor fick leva med denna motsägelsefullhet både hemmafruideal och likhetsideal. Man försökte sitta -

Med eller utan fäder och bröder

två stolar samtidigt och hamnade därmed ofta i ett utsatt läge i en debatten. Men det fanns också visionärer, som försökte ta mer av ett helhetsgrepp på de här frågorna och därmed utmanade såväl den dominerande kvinnosynen som definitionen av själva begreppet politik. En dessa författaren Frida Stéenhoff. I skriften Feminisav var moral 1903 formulerar hon sin vision följande sätt: mens Idealet borde vara att hvarje människa vore både känslig och intelligent. En hel personlighet. Den härskande moralen har sökt vältra öfver all känslighet på kvinnan och allt förstånd mannen och har faktiskt i dåligt syfte för att upprätthålla ett underdå- nighetstörhållande dem emellan vanställt deras andliga person- ligheter.

Kvinnor skulle ha rätt att utvecklas på alla samhällslivets områden, hävdade Frida Stéenhoff samtidigt hon framhöll modersom skapets värde och barnets rättigheter. Hon försökte därmed överbrygga det motsatsförhållande mellan offentlig och privat verksamhet det moderna samhället formulerat för kvinnornas del. som Genom att kvinnor fick möjlighet att försörja sig själva och genom statliga bidrag till mödrar och barn skulle de bli oberoende och underordningen upphävas. Frida Stéenhoff mycket före sin tid. Hon fick föga stöd för var sina radikala idéer sig hos kvinnorna eller hos arbetarrörelsen, vare hon också stod nära. Därmed inte sagt att övriga kvinnor och som kvinnoorganisationer inte såg problemen eller saknade visioner, att de tog avstamp i sin vardag och sin politiska konutan snarare och försökte ändra sin situation. Även Frida text mer gradvis om Stéenhoff hade den fria kärleken, det voll säga den kärlek som befriad från ekonomiska band, ideal var hon helt medvevar som praktiserande detta under då rådande förhållande ten om att ett av kunde förödande för kvinnorna. Man kan råda människor vara att bli martyrer, och så kan förhållandena ännu gestalta sig att martyrskap blir följden. Problemet att i grunden skulle utmana den dominevar om man rande kvinnobilden och ifrågasätta familjen och familjeförsörjarideologin så måste ha något att sätta i stället. Hur skulle barman hand de gifta kvinnorna också skulle ut i arbetslinen tas om om vet På detta fanns inga enkla och givna utifrån rådande samsvar hällsförhållanden. För de välbärgade fanns naturligtvis den ekonomiska möjligheten, för den stora skaran fattiga var situamen av tionen annorlunda. Att hemmafruidealet även kom att omfattas av dessa kvinnor är därför inget märkligt. Samtidigt som hemmafruidealet, och i dess förlängning kravet manliga familjeförsörjar-

Christina Carlsson Wetterberg

löner, skapade oerhörda problem för fattiga ogifta mödrar inom arbetarklassen som inte hade att ekonomiskt lita till. en man

Klass och erfarenhet

Härmed kommer vi på något ofta upplevts ett dilemsom som ma inom kvinnoforskningen, nämligen att kvinnor levt under så varierande livsvillkor och att de sällan agerat samlat och därmed konkret gett uttryck för ett gemensamt intresse. En stor vattendelare som brukar framhållas i forskningen är just den mellan kvinnor ur olika samhällsklasser, den mellan de yrkesarbetanen annan de kvinnorna och de hemarbetande. Men ett antagande av om att ett samhälle, ett politiskt system är uppbyggt utifrån manliga premisser och förutsättningar följer inte med automatik ett antagande om ett övergripande gemensamt kvinnointresse. Vad vi kan tala om är olika kvinnospecifika erfarenheter och dessas varierande uttryck. l den offentliga debatten visserligen bilden kvinnan var av stereotyp makan/modern/husmodern den stämde föga med - - men verkligheten. Kvinnor levde under mycket varierande livsvillkor, vilket just upphov till rik flora organiationer med olika gav en av bas och olika inriktning. När de svenska kvinnorna år 1921 fick formellt tillträde till den politiska arenan hade det moderna partiväsendet fått någorlunda fast form. Här fanns ett parti för arbetarna, ett för bönderna, ett för de välbärgade och så vidare. Positionen på arbetsmarkmer naden, i ekonomin, i offentligheten det avgörande. l detta var system skulle nu också kvinnorna inpassas i och med rösträtten blev det plötsligt viktigt att få kvinnornas stöd. Och kvinnorna kom också i stor utsträckning att infoga sig, nödvändighet partisysav temet fanns redan där naturligtvis också till följd - men av en identifikation med den samhällsgrupp tillhörde. När några man kvinnor en bit på 1920-talet tog initiativ till bildandet av Svenska Kvinnors Medborgarförbund, skulle ersätta Landssom föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, avböjde till exempel högerkvinnan Berta Wellin med följande ord:

Vi kvinnor har i det politiska livet vår hemortsrätt bland de män, som tänker lika med oss, däremot icke inom någon sorts neutral zon bland politiskt oliktänkande kvinnor.

Men kvinnor hade bildat organisationer tidigare och fortegna satte med det också efter rösträttsreformen. De hade knutit stora förhoppningar till rösträtten, men blev besvikna. Det manliga motståndet mot att verkligen kvinnorna utrymme i det politisge

Med eller utan fäder och bröder

ka livet stort. Om kvinnorna dessutom ifrågasatte politikens var utformning och gjorda prioriteringar hårdnade motståndet ytterli-

gare. Kvinnorna stötte i sina vardagsliv problem som de manliga

inte ville/kunde formulera och än mindre finna

organisationerna

lösningar på. Det kunde gälla makten över pengarna i familjen,

frånvaron manlig forsörjare, manligt motstånd mot kvinnor av en arbetslivet, behovet bambegränsning, hemarbe-

i prostitution, av

organisering, barnens tillsyn och så vidare frågor som på tets olika aktualiserade kvinnors villkor och relationen mellan kösätt

och/eller samhälleligt plan. Det behonen, på ett personligt var ur

finna lösningar på dessa kvinnospecifika problem, men i vet att bland också utifrån ett i allmänna frågor, som seengagemang mer kvinnoaktioner och kvinnoorganisationer växte fram. parata

Mångfald

årens forskning kring den svenska kvinnorörelsen bör- De senaste

fram i myller organisationer och kvinnlig polijar föra ljuset ett av

tisk aktivitet står i skarp kontrast till den bild som tidigare som ofta förmedlat fogliga kvinnoförbund som följer

forskning - av facklig organisering och obetydlig verksamhet

sina partier, svag en motbild börjar växa fram visar att kvinnorna har i övrigt. En som varit aktiva på de skilda områden, i de mest varierande frågor mest

och former. Ett område inom forskningen ägnats allt större uppmärksom samhet under år är bland annat den filantropi och välgörensenare föregick och kan historisk föruthetsverksamhet som ses som en för den moderna välfärdsstaten. 1800-talets och det tidiga

sättning

1900-talets välgörenhet bars till stor del kvinnor inom meupp av överklass. Denna verksamhet har i regel inte definierats del- och

kanske för att den dominerats av kvinnor. Dessutom

som politisk, oftast endast analyserats ett klassperspektiv där kvin-

har den ur redskap för samhällsbevarande intressen. Detta är norna setts som det hela. Dessa kvinnor hade ofta mål

självfallet en aspekt av som

klasskonflikter och det budskap riktade till de kvinatt mildra man ville gick dessutom ofta ut på att få dessa kvinnor

nor man hjälpa

bli bättre mödrar och husmödrar, det vill säga att få dem att att till det rådande kvinnoidealet, det finns viktiga nyanleva upp men aktivitet får dessutom innebörd att beakta. Samma en annan ser kvinnorna sätts i fokus. Genom att ut i offentde handlande om skriva, bilda organisationer överskred de

ligheten tala, -

vad den sanna kvinnan skulle ägna sig åt.

egentligen gränsen för

Christina Carlsson Wetterberg

De mötte också ett visst motstånd, inte minst när de engagerade sig i sedlighetsfrågan och såg sådant inte ansågs ärbar som passa en kvinna. Könsaspekten kan således inte renodlas. Kvinnors politiska handlande handlar såväl kön klass. Men samtidigt finns om som här ett ganska entydigt mönster, nämligen kvinnor generellt att sett haft svårt att göra sig gällande i manligt dominerade sammanhang och organisationer.

Det personliga är politiskt

Denna den nya kvinnorörelsens slogan skulle också kunna användas för att karaktärisera stora delar det arbete bedrevs av som av den äldre kvinnorörelsen. De frågor tog handlade ofta i man upp förlängningen om att föra fram frågor rörande familjen, äktenskapet och sexualiteten som politiska frågor. Det vill säga synliggöra de områden av livet inte ansågs att ha med politik göra. som att Några socialdemokratiska kvinnor gjorde redan vid seklets början ett storstilat försök att föra kvinnofrågan i nivå med klassupp frågan när de på en partikongress i motion ville att partiet en skulle fördöma den övergav gravid kvinna lika hårt man som en som en strejkbrytare. Motionen orsakade viss förvirring och en genans men gav inte upphov till något uttalande. I en annan motion önskade att partiet skulle ta itu med den råhet man som man menade var allmänt förhärskande arbetsplatserna. Detta ansågs emellertid orättvis anklagelse partiet inte ville vara en som befatta sig med. Moderskapspenning och ekonomiskt stöd till ogifta mödrar var andra viktiga frågor för den tidiga kvinnorörelsen, det allmänt som sett var svårt att få gehör för i det politiska livet. Först på 1930-

talet, till följd av befolkningskrisen, blir familjepolitik ett vederta-

get begrepp. Vid denna tid gjorde, Yvonne Hirdman visat, de som socialdemokratiska kvinnorna ännu ett försök att politisera det privata, då de gick ut och krävde makt i sin egenskap husmödav rar. Att kvinnors hemarbete central betydelse i ekonomin var av var utgångspunkten, och med sin slogan Fabrikemas bästa för hemmens behov, krävde de del i makten. Initiativet väckte del en starka protester från manligt håll och blev aldrig på riktigt taget allvar och diskuterat. Även inom kvinnoförbundet rådde det delade meningar om det kloka i denna satsning och initiativet ganska rann snart ut i sanden. 1930-talets socialdemokratiska kvinnorörelse än var en annan sekelskiftets. Den tidiga socialdemokratiska kvinnorörelsen bars

Med eller utan fäder och bröder

till stor del förvärvsarbetande och fackligt aktiva kvinnor upp av och för dessa hade frågor kvinnors ställning på arbetsmarknaom den självfallet central roll. Detta förändrades från 1920-talet en och framåt då rörelsen i allt större utsträckning kom att bäras upp hemmafruar, vilket upphov till andra politiska prioriteringav gav Men vad är så intressant med den nämna socialdemoar. som ovan kratiska kvinnoaktionen på 1930-talet är att den visar att kvinnor mött motstånd även när de hållit sig inom den för kvinnor föreskrivna hemsfären. Det var utmanande för det politiska etabsom lissemanget att de agerade självrådigt och krävde del i makten, var att de gjorde det i sin egenskap husmödrar förmildrade inte saav ken. Kvinnor skulle inte ta sig ton och blanda sig i de stora frågorså var budskapet. na - Kvinnor hänvisades till familjen ..., kvinnor hänvisades till speciell kvinnosfär inom politiken ... etc. Detta är en typ av en formuleringar ofta möter i framställningar av kvinnors mosom derna historia. Kvinnorna framställs som offer för männens prioriteringar och uteslutningar. Samtidigt sådan formulering nasom en turligtvis säger något om de gränser och hinder som satts upp för kvinnor, skymmer formulering det faktum att en viktig samma ambition inom kvinnorörelsen just varit att synliggöra och politikvinnolivet i hela dess bredd, inklusive hemarbetet som vid sera denna tid det kvinnomajoriteten ägnade en stor del av sitt var som liv åt. Att kvinnorna sedan tvingats att ducka, retirera och parera det manliga motståndet är en annan sak.

Fackligt och politiskt

Inom den tidiga arbetarrörelsen var det fackliga och det politiska nära sammanbundet, organisatoriskt och sakligt. Detta förändras drastiskt. En viktig grundpelare i det svenska samhället blev senare i stället att förhållandena på arbetsmarknaden var något som arbetsmarknadens parter skulle göra upp om och politikerna så lite möjligt blanda sig Denna strikta åtskillnad emellertid insom var te något kvinnorna automatiskt accepterade. som Åtskillnaden mellan fackligt och politiskt arbete har varit föremål för mycket diskussion inom arbetarrörelseforskningen. Vad då framförallt har debatterat har varit vad denna uppdelning man betytt för graden radikalism/reformism inom partiet. Men denav utveckling hade också avgörande betydelse för hur kvinnona en frågan kom att hanteras inom rörelsen. Så länge de tvâ fälten var sammanbundna fanns nämligen en möjlighet, åtminstone teoretiskt, att kvinnofrågan i hela dess bredd och synliggöra såväl se

Christina Carlsson Wetterberg

kvinnors roll i hemmet på arbetsmarknaden. När det fackliga som försvann från det politiska försvann också det kvinnliga lönearbetet som politiskt problem. Därmed vidarefördes den uppsplittring mellan arbete och familj som redan fanns på ett samhälleligt plan till den politiska strukturen, vilket också innebar hemmafruideatt alet fick en starkare politisk förankring. Den socialdemokratiska kvinnorörelsen höll länge fast vid att de fackliga och politiska frågorna måste i ett sammanhang. Vid ses de kvinnokongresser med jämna mellanrum anordnades fram som till l920, då kvinnoförbundet bildades, deltog representanter från såväl fackliga som politiska kvinnoorganisationer. Men från partikongresserna försvann de fackliga representanterna och i den fackliga rörelsen hade kvinnorna om möjligt ännu svårare att göra sig gällande. Det var vid seklets början ganska vanligt att de kvinnliga arbetarna organiserade sig i egna klubbar. Vid denna tid fanns det dessutom två landsomfattande kvinnliga fackförbund. Det ena var Kvinnornas fackförbund, som bildats 1902 och bl.a. organiserade sömmerskor, städerskor och tvätterskor, och det andra var Handsksömmerskeförbundet, bildat 1898. Båda tvingades dock ganska snart till upplösning. Dessa kvinnliga förbund hade en mycket skör existens, bl.a. på grund att de lågavlönade medav lemmama skral kassa, huvudskälet till deras upplösning gav en men tycks ha varit att de manliga organisationerna gick och konkurrerade om medlemmarna. Kvinnoförbunden hade föga att sätta emot när de större manligt dominerade fackliga organisationerna satte sina rekryteringskampanjer. Förlusten Kvinnornas fackav förbund blev påtaglig för den socialdemokratiska kvinnorörelsen. Nu förlorade nämligen kvinnorna sin enda representant i Landsorganisationens ledning, representant hade i kraft en som man av att ha ett förbund. Det skulle dröja till 1946 innan kvinna ånyå been reddes plats i LO:s representantskap. På tjänstemannaområdet förhållandena under tidigt 1900var

tal något annorlunda. Den fackliga organiseringen här betydligt

var lösligare och därmed också utrymmet för separata kvinnliga var

organisationer större. Nyare forskning har nu börjat kartlägga den rika flora kvinnliga tjänstemannaorganisationer såg dagens

av som ljus under 1910- och 1920-talen. Emellertid gick även dessa organisationer på 1930-talet ett öde till mötes påminner de som om kvinnliga arbetareförbundens. Till följd centraliseringen den av av fackliga verksamheten inom området marginaliserades kvinnorna. Viktig i sammanhanget var inte minst genomförandet industriav förbundsprincipen, att alla på arbetsplats skulle tillhöra samma

Med eller utan fäder och bröder

fackförening, vilket korn i konflikt med den organisationssamma form efter yrke kvinnorna valt och som passade deras yrkessom karriärer bättre. Dessa organisationer har hittills i stort sett ignorerats forskningen, bl.a. med hänvisningen att de inte var regelrätav fackliga organisationer. Men kanhända är just poängen med de ta förvärvsarbetande kvinnornas organisationer att arbetet inte ses isolerat, vilket Kjell Östberg framhåller i sin tidigare omnämnda studie. Dessa organisationer hade oftare bredare målsättning. De en hade nära kontakter med den övriga kvinnorörelsen och utgjorde, vi skall viktig bas i 1930-talets gemensamma kvinnoaksom se, en tioner.

Kommittéer och nätverk på 1930-talet

1930-talet mycket intressant period i kvinnorörelsens histoär en ria. Till följd den ekonomiska krisen och det kallats krisen av som i befolkningsfrågan, det vill säga att det föddes för få barn, hamnade frågan kvinnans ställning i familjen och i arbetslivet i nu om centrum av debatten. Ofta har i forskningen framhållit det motstånd som kvinman på olika sätt mötte under detta årtionde, då starka röster höjnor des för att förbjuda gifta kvinnor att förvärvsarbeta och för en allmän återgång till ordningen kvinnan i hemmet och mannen i offentligheten. Historikern Yvonne Hirdman har sammanfattande karaktäriserat årtiondet som inledningen till husmoderskontrakperiod, med förpassning kvinnan till hemmet och till tets en av motsvarande hemsfar i politiken. Denna tolkning börjar nu ifrågasättas andra historiker, i sina analyser tar fasta på andra av som drag i utvecklingen och i stället framhåller kvinnornas möjligheter att påverka politikens utformning, bland annat genom att de bereddes plats i de många kommittéer tillsattes för att utreda som frågor kring kvinnoarbetet och kring befolknings- och familjepolitiken. Som bland andra Renée Frangeur och Barbara Hobson visat spelade kvinnorna viktig roll för tillkomsten av lagen som fören bjöd avskedande kvinnor på grund giftermål och havandeav av skap. Ann-Sofie Ohlander har vidare framhållit att det sannolikt kvinnornas påtryckningar låg bakom beslutet att utbetala var som moderskapspenningen direkt till modern och inte till fadern, vilket det gängse i Övriga Europa. För att ta några exempel. var Vad alltmer börjar framträda i forskningen är också ett allt som vidare samarbete mellan kvinnor olika organisationer. Vitt förur grenade nätverk utgjorde ett viktigt stöd för de kvinnor som som försökte påverka via kommittéerna, de politiska partierna och de

Christina Carlsson Wetterberg

parlamentariska församlingarna, också utgjorde bas men som en för utomparlamentariska aktioner. De yrkesarbetande kvinnornas organisationer tycks ha haft nyckelroll i dessa sammanhang. En en annan betydelsefull grupp de kvinnor hade anknytning till var som den så kallade Fogelstadgruppen och tidskriften Tidevarvet. Flera stora gemensamma kvinnoaktioner genomfördes under 1930-talet, bland annat kring kvinnorepresentationen och kring freden. Kvinnor olika politiska läger hade också samarbetat tidigare, ur till exempel i rösträttsrörelsen. Ett samarbete dock ingalunda som varit friktionsfritt utan där de politiska motsättningarna tidsvis satte samarbetet på hårda Det är också värt att notera att prov. den svenska kvinnorörelsen vid seklets början utmärkte sig genom att gå till samlat motstånd mot förslaget nattarbetsförbud för om kvinnliga industriarbetare och därmed avvek från den dominerande uppfattningen inom kvinnorörelsen vid denna tid. Man lyckades inte Förhindra en lagstiftning, motståndet och samarbetet är i men sig intressant. Var då mellankrigstidens svenska kvinnorörelse annorlunda än i övriga Europa Var det samarbete uppvisade, då överman man skred klassgränser och andra barriärer, unikt På andra håll tycks splittringen ha varit starkare. En annan central fråga är rörelom sens framtoning varit annorlunda i Sverige än i andra länder. I ett par komparativa studier av amerikansk och svensk kvinnorörelse har framhållits att den ideologi separata sfärer för män och om kvinnor som varit så stark i USA inte alls haft genomslagssamma kraft i Sverige. Barbara Hobson har karaktäriserat l930-talets svenska kvinnorörelse . multilayered social feminism, som a . utan den skarpa skiljelinje mellan equal-rights feminists och social feminists or maternalists karaktäriserade USA vid som samma tid. Historikern Lena Sommestad har framfört liknande tankegångar och kopplat detta till det faktum att Sverige långt på 1900-talet var ett mycket fattigt land med stor andel fören värvsarbetande kvinnor och att medelklassen relativt ringa var av omfattning. Detta ligger också i linje med vad jag själv hävdat för en tidigare tidsperiod när det gäller den socialdemokratiska kvinnorörelsen. Jag skall här inte närmare på denna fråga, utan nöjer mig med att konstatera att den svenska kvinnorörelsen tidvis haft förmåga att skapa relativ bred enighet bland annat kring en försvaret kvinnors rätt till förvärvsarbete, något kanske av som inte varit fallet på andra håll. Därmed inte sagt att den svenska kvinnorörelsen varit avantgardistisk i den meningen att tidigt man och på bred front ifrågasatt hemmafruidealet.

Med eller utan fäder och bröder

Vad hände sedan

Fredsfrågan engagerade många kvinnor vid seklets början och på 1930-talet genomfördes som tidigare nämnts en stor kvinnoaktion för freden. Denna tråd togs på 1950-talet det socialdemo-

upp av kratiska kvinnoförbundet då man starkt gick in för ett svenskt förbud mot atomvapen. Kvinnorna anpassade sig därmed inte till den försiktigare partilinjen och fick utstå mycket kritik för att man självständigt tog ställning. Även kvinnornas linje till sist

om segrade tärde konflikten på förbundets anseende och rykte.

Kvinnorörelsens utveckling under 1940- och l950-talen är ännu ett ganska outforskat område. Mycket tyder på att den offensiva och på samverkan inriktade kvinnopolitiken stoppades upp av kalla kriget. Denna tid brukar betecknas som hemmafrusystemets blomstringstid. Den äldre statistiken över kvinnors arbete är emellertid mycket bristfällig och mycket talar för att gifta kvinnor fortsatt ofta bidrog till familjens försörjning genom tillfälliga arbeten utanför hemmet.

Den stora förändringen kommer emellertid 1960-talet då kvinnorna till följd av den ökade efterfrågan på arbetskraft i allt större utsräckning kommer ut på arbetsmarknaden, vilket leder till att hemmafruidealet ifrågasätts i grunden. Den relativt sett snabba ideologiska omställning som ägde rum vid 1970-talets början då jämställdheten blev officiellt politiskt mål, föräldraförsäkringen infördes och den offentliga barnomsorgen byggdes ut, har ännu inte fått någon riktigt tillfredsställande förklaring i forskningen. Men omsvängningen är intressant. Historikern Gunnel Karlsson har nyligen i sin avhandling Från broderskap till systerskap utrett denna fråga närmare och visat att det var det socialdemokratiska partiet som gick i täten, under inflytande av en radikal kvinnoopinion. När det gällde övergivandet av hemmafruidealet var det emellertid inte från det socialdemokratiska kvinnoförbundet som påtryckningarna kom. Detta förbund som varit en radikal pådrivare så många gånger tidigare i 1930-talets befolkningsdiskussioner, i

kampen mot atomvapen på 1950-talet, i arbetet för kvinnans jämlikhet under 1960-talet hamnade nu i bryderi eftersom en

stor del av förbundets medlemmar var just hemmafruar. Under en tid försökte förbundet därför driva en kompromisslinje, det man kallade en valfrihetens strategi, som gick ut på att politiken skulle utformas så sätt att kvinnorna kunde välja om de ville förvärvsarbeta eller vara hemma med sina små bam. Ganska snart ändrade man dock uppfattning. Vill vi ha jämlikhet, måste vi finna oss i att betala med det som så vackert kallas kvinnans val-

Christina Carlsson Wetterberg

frihet, som en socialdemokratisk kvinna uttryckte det i samband med att kvinnoförbundet övergav valfrihetens strategi.

Politikens område har under 1900-talet efterhand utvidgats till att också inbegripa det privata och politikens uttalade syfte är i dag är att underlätta för föräldrar att kombinera arbete och familj. I dagens Sverige förvärvsarbetar de flesta kvinnor. Föräldraförsäkringen och barnomsorgen har möjliggjort detta. Men myntet har också en baksida, eftersom Sverige i dag har den kanske mest uttalat könssegregerade arbetsmarknaden i Europa, med kvinnor koncentrerade till vissa yrkesområden och i stor utsträckning inom offentlig sektor. Familjefrågoma har politiserats, men det är fortfarande familjen som anpassats till arbetslivet. Om den ökade kvinnorepresentationen i riksdag och regering kan förändra detta återstår att se.

Litteratur

Kvinnors roll inom 1900-talets politiska liv är ett växande forskningsområde inom svensk historisk forskning. Flera större forskningsprojekt är i gång, däribland projektet Det vidgade rummet: Idéer, strategier och nätverk i tre generationer av kvinnor på väg ut i offentligeten ca 1880-1940 vid Historiska institutionen i Lund, som jag direkt kunnat dra nytta av i skrivandet av denna artikel.

När det gäller den partipolitiska delen av kvinnorörelsen se till exempel Louise Drangel Folkpartiet och jämställdhetsfrågan i Liberal ideologi och politik 1934-1984 1984; Anita Dahlgren, Ole Engström, Hans-Albin Larsson Kvinnor påverkar. Centerns kvinnoförbund tre vetenskapliga perspektiv l985; Christina

ur Carlsson Wetterberg Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati ca 1880-1910 1986; Stina Nicklasson Högerns kvinnor. Problem och resurs för Allmänna valmansförbundet perioden 1900-1936/37 1992; Gunnel Karlsson Från broderskap till systerskap. Det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP 1996.

Angående rösträttsrörelsen, se Bertil Björkenlid Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträttskvinnorna och deras metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige 1902-21 1982.

I antologin Det evigt kvinnliga. En historia om förändring red. Ulla Wikander, 1994 behandlas idédebatten vid sekelskiftet.

Det utförliga avsnittet om 1930-talet bygger bl.a. på Ann-

mera Soñe Ohlander, Det osynliga barnet Kampen om den socialdemokratiska familjepolitiken i Socialdemokratins samhälle. SAP

Med eller utan fäder och bröder

och Sverige under 100 år red. Klaus Misgeld, Karl Molin, Klas Ömark, 1989; Yvonne Hirdman Genussystemet i Demokrati och makt iSverige. Maktutredningens huvudrapport, SOU 1990: 44; Margareta Lindholm Elin Wägner och Alva Myrdal. En dialog om kvinnorna i samhället 1992; Barbara Hobson Feminist Strategies and Gendered Discourses Welfare States: Married Womens Right to Work the United States and Sweden, i Mothers of a New World Maternalist Politics and the Origins of Welfare States red. Seth Koven Sonya Michel, 1993.

I övrigt hänvisas till Kjell Östbergs utmärkta studie över mellankrigstidens kvinnorörelse Efter rösträtten. Kvinnors utrymme efter det demokratiska genombrottet 1997.

När det gäller den mer teoretiska diskussion som förts bland historiker kring begreppet genussystem och hur kvinnors politiska handlande skall förstås, se Hirdman ovan samt Christina Carlsson Wetterberg Från patriarkat till genussystem och vad kommer

sedan, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1992:4; Gro Hageman Postmodemismen användbar men opålitlig bundsfârvant, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1994:3; Lena Sommestad Privat eller offentlig välfärd Ett genusperspektiv på välfärdsstatens historiska formering, Historisk tidskrift 1994:4; Renée Frangeur Utanför syste-

met Om genussystemteorins förklaringsvärde för statsfeminis-

men på l930-talet, Historisk tidskrift 1995:2.

Gunilla Carlstedt

Konsten att överleva

kvinnors liv och hälsa under 1900-talet

GUNILLA CARLSTEDT

Den första kvinnliga läkaren i Sverige hette Karolina Widerström. Hon fick sin legitimation år 1888. Tidigt insåg hon, och andra kvinnliga kollegor, att kvinnor för sin hälsas skull själva måste bestämma över sina liv. Tidens anda var dock en annan. Vid ett möte i Svenska Läkarsällskapet år 1902 väckte hon uppmärksamhet genom att stödja en opinion i samhället ville avskaffa den så kallade reglementeringen den lag som tvingade prostituerade

kvinnor, men inte män, att regelbundet låta kontrollera sig. Motivet var att männen, och därmed deras hustrur och barn, skulle skyddas från venerisk smitta.

Karolina Widerström krävde att hänsyn även skulle tas till de prostituerade kvinnorna. Hon hävdade också att det kvinnor-

var nas dåliga löner och usla livsvillkor som gjorde att de drogs i prostitution. När en manlig kollega därtill formulerade tanken om

mäns delaktighet och ansvar i prostitutionshandlingen var grunder-

na till ett klass- och könsbaserat sätt att se kvinnors hälsa lagda.

Exemplet prostitution är valt för att markera ytterligheten

av kvinnors utsatthet. Dess följder för hälsan har alltid varit katastrofala. Knappast några har haft så dålig hälsa och så låg medellivslängd som de som sålt sina kroppar för pengar. Under tidigt 1900tal gällde det framförallt kvinnor som flyttat till städerna och

sugits upp i lågavlönat fabriksarbete, ett arbete som det knappast gick att leva på.

Borgerlighetens kvinnor

Även kvinnor från bättre lottade samhällsklasser befann sig vid denna tid i en ekonomiskt utsatt situation annat slag än

- men av arbetarkvinnoma. Sällan led de nöd för dagen, åtminstone inte de som var gifta. Men de saknade tillgång till egna pengar. I den bor-

gerliga familjen förutsattes mannen vara ensamförsörjare och den

som befann sig i den offentliga sfáren. Kvinnornas rumsliga bas ut-

Konsten att överleva

gjordes av hemmet, med uppgift att föda och fostra barn och

ansvara för hushåll och trivsel.

Livsmönstret satte även spår i dåtidens vetenskap: fortplantningsorganen utnämndes till borgerliga kvinnors viktigaste kroppsorgan. För att energi till barnafödande ansågs fysisk

spara och intellektuell verksamhet olämplig. Uppfattningen att kvinnors plats var i hemmen fick på detta sätt också medicinsk legitime-

en ring.

Hur påverkades då kvinnornas hälsa rumslig instängdhet och

av ekonomisk ofrihet Om detta kan inte säga något med säkerhet. Tuberkulos var en utbredd sjukdom vid denna tid. Kanske bidrog det osunda leverne som framförallt kvinnor kunde föreskrivas i

unga halvsvält och utan tillåtelse att fritt röra sig utomhus till att

sjukdomen vanlig även i högre samhällsklasser. Den då vanliga

var hysterin kan kanske också sättas i samband med kvinnornas bundna och osjälvständiga liv. Att det sexuella tvånget stort för

var de gifta kvinnorna vet vi med säkerhet. Forskning idag visar att förhållandet till det eller mindre dolda äktenskaps-

mannen, mer kontraktet, har haft betydelse för hur kvinnan upplevt sitt beroende. Egna pengar och ekonomiskt medbestämmande är positivt för hälsan. Ekonomisk och social isolering, liksom sexuellt tvång

välkända inslag i misshandelsförhållanden verkar i stället nedbry-

tande på hälsan.

Alla kvinnor i seklets början var förstås inte gifta. I själva verket var de ogifta kvinnorna fler än de gifta, i synnerhet i städerna. Deras antal hade stadigt ökat från 1800-talets mitt, i alla samhällsklasser. Det blev tvunget att hitta försörjning för dessa även utanför familjen. För borgarkvinnor blev det vårdande och fostrande yrken som bedömdes passande sjuksköterska, lärarinna och lägre tjänster inom förvaltning och administration post, telegraf, kontor. Vad som ansågs vara lämpligt arbete för kvinnor byggde på naturvetenskapens ideér om kvinnors natur. Högre tjänster kom inte på fråga på grund av kvinnors påstått klena intellekt, ologiska karaktär och känslosamhet. Med denna beskrivning kvinnors

av personlighet motiverades även att lönerna hölls låga. Ett ytterligare argument var att kvinnor inte hade familj att försörja. Kvinnor räknades inte som familjeförsörjare även de hade bam eller

om andra anhöriga att ta hand om.

Arbetarklassens kvinnor

Arbetarklassens kvinnor, gifta och ogifta, var vid sekelskiftet långt fler än borgarklassens. Varken för städernas fabriksarbetande kvin-

Gunilla Carlstedt

nor eller landsbygdens kvinnor var det tal om att fysiskt arbete ansågs skadligt för den barnafödande förmågan. Arbetarkvinnornas krafter behövdes bland annat för att täcka behovet inom industrin. En uppfattning kvinnors tålmodighet och noggrannhet gjorde

om att dessa ansågs särskilt lämpade för enkla, repetitiva arbetsuppgifter. Genom detta kunde de också utestängas från mer kvalificerade och välavlönade arbeten. Arbetsdagen kunde vara tolv timmar lång

lönen så låg att den ändå inte räckte till försörjning. Årshyran men för liten bostad ofta lika stor lönen för ett års arbete.

en var som

Andra arbeten tradition utförts av kvinnor var hushålls-

som av arbete i och andras hem. Unga kvinnor tog plats som hembi-

egna träden. Även här lönerna mycket låga, arbetstidema dessutom

var oreglerade med ett minimum av egen fri tid. För de äldre kvinnorna skulle det hemarbetet utföras vid sidan av fabriks- eller annat

egna arbete. Hade de barn fick dessa ofta klara sig själva när modern var

i tjänst.

Arbetarklassens kvinnor drabbades av fattigdomens sjukdomar. Undemäring och utslitning regel, olycksfall i hemmen och på

var arbetsplatserna vanliga. Infektionssjukdomar härjade i familjerna. Tuberkolos, difteri och mässling hörde till de värsta. Smittrisken och dödligheten ökade att bostäderna var mörka och ohäl-

genom

och att trångboddheten var enorm. sosamma av

Bamafödandet innebar ytterligare risker för hälsan. Blödningar och andra komplikationer var vanliga, dödsfallen många. Barnsängsfebem särskilt fruktad. På grund av okunskap om smitt-

var spridning kunde infektionsrisken vid förlossning sjukhus vara större än vid hemförlossningar. Genom detta drabbades vissa håll de högre samhällsklassemas kvinnor i utsträckning som

samma arbetarkvinnoma. Men på gravida och födande kvinnor från

synen arbetarklassen än vad gällde kvinnorna i borgarklas-

var en annan

medan de fick mycken omvårdnad och beordrades vila sen; senare under långa perioder förväntades arbetarkvinnor igång oavbru-

vara tet, både före och efter förlossning.

Ekonomiskt stöd till mödrar fanns inte. Ändå

ensamma var mer än hälften alla barn i Stockholm åren 1900 1910 födda utom

av äktenskapet. Många klarade inte av att behålla sina barn utan lämnade dem till barnhem eller adoption.

för bättre hälsa inleds

Kamp

När arbetarklassens usla levnadsförhållanden och dåliga hälsa så småningom började uppmärksammas det genom socialt reform-

var arbete sökte påverka folkhälsan. Skolväsendets fortsatta ut-

man

Konsten att överleva

byggnad bidrog till kunskap i hälsofrågor och till att hälso- och kostupplysning spreds till hemmen. Ett ambitiöst program för bostadsbyggande gjordes också upp, målet var att bygga bort trångboddheten och ge människor tillgång till vatten och avlopp, j i ljus och luñ.

Även arbetsmiljöerna sanerades hjälpligt. Till detta bidrog tillkomsten av yrkesinspektörer. Förebyggande medicinsk behandling hade inletts redan på l800-talet med smittkoppsvaccinering. Andra liknande åtgärder följde. Det man framförallt sökte bekämpa var smittspridningen. För denna gjordes den lägsta samhällsklassen, framförallt dess kvinnor, ansvarig. Kampen mot smutsen blev ett dagligt och livslångt slit. Dels för den faktiska risken för sjukdom, men också för att motverka föreställningen om arbetarklassens smuts och smittsamhet.

En kombination av bättre bostäder och socialt och ekonomiskt stöd bidrog till att hälsan även i arbetarklassen långsamt förbättrades. Så kunde till exempel tuberkolosen minskas, även innan verksam medicinsk behandling fanns. Könssjukdomar gick dock inte att komma åt med vanliga hygieniska åtgärder, inte heller i mer priviligierade familjer. Men det var de lägre samhällsklassemas kvinnor, även de icke prostituerade, som fick skulden även för denna spridnmg.

En friare syn sexualitet började märkas i Sverige i slutet av 1800-talet. Tankar framfördes om rätt till sexualitet utanför äktenskapet och att möjligheter skulle finnas för alla att skydda sig mot graviditet. Debatten blev livlig men ledde till att försäljning

och information om preventivmedel förbjöds 1909. Sedlighetsiv-

å sidan, rädsla för befolkningskris å den andra låg bakom ran ena beslutet. Även Fredrika Bremerförbundet stödde detta, påverkat

av Ellen Keys tankar om moderskapet som det högsta värdet. För kvinnor innebar beslutet ett fortsatt stort antal ofrivilliga graviditeter samt fortsatt spridning av venerisk smitta. Båda dessa följder kunde ha minskats användning kondom. När det gällde

genom av sexualiteten var det således andra samhällsintressen än kvinnors hälsa som prioriterades.

Hemmafruar och ogifta kvinnor vid seklets mitt

Ett av de stora problemen för arbetarklassens kvinnor var att de tvingades att arbeta för mycket. Det sammanlagda arbetet, i lönearbete och i hemmen, än många orkade. Även för detta

var mer presenterades ett socialt I takt med att arbetarrörelsen

program. växte sig starkare och krävde drägligare livsvillkor spreds tanken ii j 5 9

3 SOUI997:II3

Gunilla Carlstedt

att också arbetarklassens kvinnor skulle ha sin främsta plats i hemmet. Motivet var delvis detsamma för borgarkvinnorna.:

som kvinnor var inte lämpade för arbete utanför hemmet. Från manligt fackligt håll hade också sedan länge förts en kamp mot kvinnors deltagande inom framförallt industrin, åtminstone i sådana arbeten där konkurrens med män kunde befaras. Denna kamp fick ny fart under 1920- och 1930-talen, itakt med att arbetslösheten steg. Sedan socialdemokraterna kommit i regeringsställning 1932 fanns också en politisk strävan att "en lön skulle räcka

även till arbetarnas familjer. Rollfördelningen klar:

var mannen skulle tjäna pengarna, kvinnan sköta hushållet och ta hand om barnen. En uppföljning av sekelskiftets tankar kvinnors

om natur kom väl till pass. Ledamöter i riksdagen hänvisade till kvinnors svaghet och större sjukfrånvaro motiv för att gifta

som kvinnor föreslogs mista rätten till förvärvsarbete och att kvinnor inte skulle ha rätten till samma löner män.

som

1930-, 1940- och 1950-talen blev de årtionden i Sverige då flest hemmafruar registrerats i statistiken. Detta trots att något förbud för kvinnor att förvärvsarbeta sedan de gift sig eller fått barn aldrig utfärdades. Tvärtom blev det, genom påverkan från en särskilt tillsatt kvinnokommitté, 1939 förbjudet att avskeda kvinnor av sådana anledningar. Den officiella siffran för antalet hemmafruar 1-2 miljoner är dock troligen för hög om man ser till det lönearbete som faktiskt utfördes av kvinnor under denna tid. I många familjer räckte det inte med en lön. Kvinnorna fortsatte, trots sin officiella status som hemmafruar, att förvärvsarbeta. De åtog sig allehanda extraarbeten och timanställningar. Arbetet utfördes ofta på obekväm arbetstid; ett dolt arbete utan sociala förmåner.

Offentlig statistik och vardagsverklighet är således inte alltid samma sak.

Det fanns också tillgång till bättre och hygieniska bostä-

nu mer der, även om det ännu bara kom en liten del av befolkningen tillgodo. I nybyggda hus blev badrum standard. Lägenheterna ljusa.

var Utrymmesstandarden var dock fortsatt låg. Kravet för att få disponera en tvårummare i ett så kallat bamrikehus var att familjen hade minst fyra bam. Långt på l950-talet bestod den vanligaste familjebostaden i Stockholm av ett och kök.

rum

Medicinska framsteg bidrog ytterligare till att hälsan förbättrades. Penicillin, och andra kemiska medel, introducerades i Sverige på l940-talet. Därmed minskades dödligheten i infektionssjukdo-

mar. Det gällde till exempel lunginflammation och bamsängsfeber,

båda fram till dess vanliga dödsorsaker. Tuberkulos, som redan

Konsten att överleva

minskats genom sociala åtgärder, kunde nu också behandlas medicinskt och räknades snart inte längre stor folksjukdom.

som en

Även på bamafödandets område blev det förbättringar. I takt med att moderskapet uppvärderades och att ökat barnafödande

var önskvärt infördes allmän mödra- och bamavård, behovsprövad moderskapspenning och mödrahjälp. Från slutet av 1940-talet infördes allmänt barnbidrag och från 1955 moderskapspenning till alla. Bidragen betalades ut direkt till kvinnorna. För gifta kvinnor var det ofta deras enda egna kontanta medel.

Självklart var det också en hälsovinst för många kvinnor, framförallt i arbetarklassen, att slippa alltför mycket arbete utanför hemmen. Arbetet hemma var ofta tungt nog, särskilt för de många som ännu saknade moderna bekvämligheter. Kunskapen hem-

om mafruamas hälsa är dock synnerligen ofullständig. Det lilla som är känt visar att hemmafrutillvaron inte generellt varit någon garanti för bättre hälsa. Pågående forskning visar att det bland annat varit kvinnornas inställning till livsformen som påverkat hur de mått. Fördelning av betalt och obetalt arbete har avgjorts i skärningspunkten mellan omgivningens förväntningar och egna önskemål: vi ser variationer från dem som såg det som sin livsuppgift att arbeta familjen, till dem som valde att helt avstå från giftermål och barn för att ägna sig eget arbete.

Den ekonomiska situationen för hemmafruarna var osäker, i praktiken ett hushållerskekontrakt. Betalningen skedde in natura med varierande tillgång till fickpengar. Om kontraktet upplöstes, till exempel genom skilsmässa, förändrades den ekonomiska situationen ofta till det sämre, eftersom kvinnorna inte hade utbildat sig eller meriterat sig på den avlönade arbetsmarknaden. Ofta fanns endast lågbetalda arbeten att få. Ett visst skydd de garanterade

var genom lagstiftning om underhåll och änkepension.

Den politik som fördes under denna period förstärkte och understödde tron på familjen och den heterosexuella parbildningen som bas i samhället. I verkligheten var giftermålsfrekvensen under 1930-talet låg och många kvinnor förblev ensamstående. Deras lämplighet för arbete utanför hemmet ifrågasattes aldrig, bara de höll sig inom givna ramar. Arbeten som bara kvinnor ansågs lämpliga för fanns också fortlöpande. Ofta var det inom tunga och slitsamma yrken. En utredning gjord av kvinnor 1930-talet visade att vad som betraktades som tungt respektive lätt arbete be-

mer rodde på vad som ansågs vara lämpligt arbete, för respektive kön och i det sammanhang det ingick, än själva tyngden i arbetet. Motsvarande anpassning till rådande samhälleliga förhållanden förekom under beredskapsåren 1940-talet. Kvinnor användes då

Gunilla Carlstedt

för uppgifter som de varken före eller efter ansetts lämpliga att utföra.

Kvinnolönerna i låglöneyrken var ännu extremt låga. Precis som tidigare räckte de inte alltid till egen bostad. Omkring hälften av alla mödrar uppbar behovsprövad ekonomisk hjälp. Ett stort antal dessa torde varit ensamstående. Bekymmersamt var det

av också att organiserad barnomsorg ännu knappt fanns att tillgå.

Vi ser hur en stor grupp av landets kvinnor, de ogifta med och utan bam, levde sina liv vid sidan av det av statsmakterna uppmuntrade livsmönstret. De fanns där och gjorde nytta, fick ett visst socialt stöd, men räknades ändå inte riktigt. Villkoren för de ogifta kvinnorna var i allmänhet sämre än för de gifta.

Lesbisk kärlek var ännu dold och omgiven av många tabun. Fram till 1944 betraktades sexuella förhållanden mellan personer av samma kön som kriminella handlingar, därefter som sjukdom. Först 1979 försvann homosexualitet ur registret för sjukdomsdiagnoser.

Abortfrågan

Att ogift också ännu skamfyllt. Detta, i kombination

vara mor var med den sociala utsattheten, ledde till ett stort antal illegala aborter. l takt med den fortsatta inflyttningen till städerna på 1920och l930-tal hade dessa stadigt ökat iantal. Stora risker var förknippat med ingreppen och dödligheten var hög. De som överlevde blev ofta sterila. På vissa stockholmssjukhus fanns ännu vid mitten av 1940-talet särskilda avdelningar för kvinnor som behövde vård efter illegala aborter. Efter 1945, då penicillinet kommit i bruk, minskade antalet fall med dödlig utgång. Men sviterna efter in-

alltjämt allvarliga. Även kvinnor från högre samhällsgreppen var klasser gjorde ibland abort. Ofta hade de bättre möjligheter än arbetarklassens kvinnor att ordna saken. Abortfrågan har alltid varit en klassfråga.

Den sexualupplysning som fanns nådde sällan de lägre samhällsklasserna, varken i städerna eller på landsbygden. Ett intensivt arbete startades för att främja rättigheter och förmedla kunskap i sexuella frågor. Arbetet drevs av RFSU med Elise Ottesen Jensen i spetsen. Den politiska kampen gällde rätt till försäljning och information om preventivmedel och rätt till abort. Sociala skäl stod i förgrunden: man ville förhindra graviditeter hos unga kvinnor och kvinnor redan hade många barn det senare gällde framförallt

som landsbygdens kvinnor och minska antalet illegala aborter. I bud-

Konsten att överleva

skapet fanns också ett bejakande av sexualiteten som kärlekshandling.

Två motsatta intressen kunde urskiljas i debatten: å ena sidan de som värnade om kvinnorna och deras hälsa den politiska vänstern, vissa radikala kvinnogrupper och RFSU, vilka talade för fri abort och rätt till preventivmedel. Å andra sidan de hänvisade

som till moraliska, religiösa och befolkningspolitiska motiv och förespråkade fortsatt starka begränsningar. Abort skulle bara få göras på arvshygieniska grunder.

Boken Kris i befolkningsfrågan 1934, blev ett inlägg också i abortfrågan. De sociala reformer som där föreslogs sågs som en ny möjlighet att hålla födelsetalen uppe. Opinionen påverkades och 1939 kom en ny lag som tillät abort men bara mycket snäva

indikationer. Sociala skäl tilläts inte. Samma år upphävdes även förbudet mot försäljning av preventivmedel.

Antalet illegala aborter påverkades inte av den nya lagen. Under de följande decennierna gjordes därför flera tillägg, där även sociala skäl kom att godtagas. Många abortansökningar avslogs dock, varför de illegala abortemas antal fortsatte att vara stort perioden ut.

Kvinnors förnyade intåg på arbetsmarknaden

Vid slutet av 1950-talet hade hemmafrun som ideal spelat ut sin roll. Arbetsmarknaden krävde mer arbetskraft och kvinnor, i alla samhällsklasser och i alla åldrar, behövdes i arbete utanför hem-

Arbetstillfällen gavs såväl i industri som i det snabbt utbyggda men. vårdsamhället. De tidigare hemmafruama kunde med sin långa erfarenhet hushålls- och vårdarbete ofta gå direkt i sådant arbete.

Kvinnolönema var ännu låga. Först vid mitten 1960-talet

av tecknades avtal gav kvinnor och män lika lön för lika arbete.

som Lika värdering av kvinno- respektive mansdominerade yrken var det ännu inte tal Fortfarande var det svårt för kvinnor i låg-

om. värderade yrken att klara sig på sin lön.

En gigantisk nybyggnation av bostäder hade nu också inletts. Med hjälp det så kallade miljonprogrammet kunde de flesta

av människor under 1960- och 1970- talen erbjudas rymliga bostäder. Att bo i tre eller fyra rum blev vanligt i alla samhällsklasser. Bostadbidrag fanns att söka. Ensamstående kvinnor utan barn förväntades dock nöja sig med ett rum och kök.

Servicen i de snabbt uppbyggda områdena var dålig. Planeringen av dessa anpassades också efter det ökande antalet privatägda bilar. Problemet för kvinnor var att de ofta varken hade körkort eller tillgång till bil, i vardagen. Arbetsresoma till de nya förorterna var

Gunilla Carlstedt

långa liksom avståndet mellan affär och bostad. Trots förbättrad standard med tillgång till tvättmaskiner, god köksutrustning

m.m. minskade således inte varken tyngd eller tidsåtgång i det dagliga

arbetet. Problemet med dubbelarbete gällde också alla kvinnor

nu med en skillnad: ekonomiskt välbärgade kvinnor kunde köpa sig tjänster. De med mindre pengar fick klara allt själva och ägna

mer tid hushållsarbete, inköp

med mera.

Även inom sjukvården gjordes satsningar under denna

stora nya period. Framförallt var det specialistvården som byggdes ut. Detta kom inte alltid kvinnor bara till godo. Många deras besvär

av rymdes inte i den högspecialiserade vården, särskilt inte sådana be-

som traktades som triviala, som berodde på vardaglig förslitning eller hade sociala orsaker. En svängning skedde under 1980-talet, då intresset åter riktades mot primärvård och allmänläkare. En kraftig upprustning av denna vårdform har skett sedan dess. Okunskapen om kvinnors sammanlagda arbete och den samhällshistoriska bakgrunden till deras liv är dock fortfarande stor. Det gäller framförallt de äldre kvinnorna, vilka utgör den största patienter.

gruppen

Graviditet normalitet, sjukdom eller arbete

När fler kvinnor förväntades arbeta utanför hemmen förändrades synen på graviditet och barnafödande. Olika besvär och symptom under graviditet betraktades på 1960-talet som normala tillstånd, till exempel ryggvärk. Eftersom sjukförsäkringen bara täckte

arbetsoförmåga på grund av sjukdom kunde kvinnor vägras ersättning under graviditet, även om de förhindrades att arbeta på grund av sina besvär.

Kvinnors egna förhållningssätt bidrog sannolikt också till den uppkomna situationen. För att hävda sig på arbetsmarknaden blev det viktigt att framstå som i alla delar lika männen. Detta blev

angeläget inte minst för de kvinnor i allt större antal, skaffade

som, sig högre utbildning. Kvinnor, som fick barn på 1960- och 1970talen, förnekade och dolde ofta de påfrestningar graviditeten

som och den första perioden efter förlossningen innebar. Detta gällde även småbamsmödrar. Debatten om mäns och faders deltagande i hemarbete och barnomsorg bara påbörjad. När arbetstill-

var nyss fállena senare minskade och kvinnors medverkan i förvärvslivet

inte lika efterfrågad ändrades praxis kring sjukskrivning vid

var graviditet ännu en gång; 1970-talet blev det lättare att få besvär under graviditet godkända som sjukdom. Normal graviditet är

kroppsligt ansträngande arbete, inte sjukdom. Kvinnor själva

uppvärderade nu också barnafödande och moderskap. Till detta bidrog

Konsten att överleva

vissa delar av kvinnorörelsen. Alltfler krävde också rätt till smärtfri forlossning. Samtidigt såg många den medikaliserade förlossningsvården som onaturlig.

Tolkningen vad som är normalt och onormalt under gravidi-

av tet är ett exempel på hur anpassning till samhällets och arbetsmarknadens behov ges större vikt än kvinnors egen upplevelse av arbetsförmåga. Lite generaliserat kan vi säga att i tider av stort arbetskraftsbehov har likhet mellan kvinnor och män betonats. När bamantalet sjunkit och/eller arbetslösheten ökat har i stället kvinnors olikhet jämfört med män lyfts fram ofta med barnafödan-

de och moderskap i fokus.

Sexual- och

abortfrågans fortsättning

På sexualitetens område skedde nu också stora förändringar. Preventivmedel användes i allt större utsträckning. Från mitten av 1960-talet fanns även p-piller och spiral. De illegala aborterna fortsatte detta höga. Ändrade sexualvanor och ändrad

trots att vara inställning till sexualitet tros vara orsaken till det. De så kallade Polenresoma blev nödlösningen för många kvinnor. I Sovjet och flertalet öststater hade abort då varit tillåten sedan länge. Någon bra lösning var det inte, eftersom sjukvården i östländema ofta var undermålig.

Från mitten av 1960-talet beviljades emellertid alltfler legala aborter utan att någon ändring av lagen skedde. Kvinnor kunde

fortfarande inte bestämma själva. Varje abort skulle prövas av dåvarande medicinalstyrelsen eller genom ett så kallat tvåläkarintyg.

Medicinalstyrelsen röstade också vid denna tid mot att våldtäkt av kvinnor inom äktenskapet skulle kriminaliseras. Man befarade att kvinnor skulle använda sig den nya lagen i skilsmässoproces-

ytterligare ett exempel på att medicinsk sakkunskap satt andra ser; egna intressen före omsorgen om kvinnors hälsa. En lag som förbjöd våldtäkter i äktenskapet blev det trots allt 1965. Först i mitten av 1980-talet kompletterades den så att större hänsyn till kvinnors önskan togs. Det har alltid varit ett problem för kvinnor att sexuella övergrepp inte räknats som hälsofrågor.

När lagen om fri abort trädde i kraft 1975, även nu mot många läkares inrådan, var det efter mycket påtryckningar från en stark kvinnorörelse. Först då togs också straffet för kvinnor bort vid fosterfördrivning. Lagen gav kvinnor rätt att själva bestämma om sin graviditet till 18:e graviditetsveckan.

Det totala antalet aborter har förblivit tämligen konstant jämfört med tiden före den fria aborten. Den ökning som många befa-

Gunilla Carlstedt

rade har således uteblivit. Att tidpunkten förskjutits till tidigt i graviditeten och att ingreppen sker under säkra förhållanden har emellertid drastiskt minskat riskerna. Rätten att slippa kränkande bedömningar och själv få bestämma är också väsentlig hälso-

en vinst.

Kvinnors liv i livsloppsperspektiv

Låt välja ett annat perapektiv och se på kvinnors sammanlag-

oss da livshistoria. Kvinnor som idag är gamla föddes 1910- och l920-talen. Som barn har de upplevt tiden när kvinnor just fått rösträtt. Många växte upp med kort skolgång. Redan från 14, 15 års ålder återfanns de i arbetslivet: i lantbruk, i affär, som hembiträden, på fabrik. Som unga vuxna upplevde de arbetslöshet och sedlighetsdebatt på 1930-talet. De hade att anpassa sig till hemmafmideal och beredskapsår. Efter eventuellt giftermål kom kanske perioder med enbart barnafödande och hemarbete, varvat med perioder där de kombinerat betalt och obetalt arbete. I medelåldern möttes de förväntningar; var de åter åtråvärda i för-

av nya nu värvslivet. Pensionsåldem uppnådde de under 1970- och 1980-tal.

Gemensamt för praktiskt taget alla kvinnor i denna generation är att de ensamma ansvarat för det obetalda arbetet i sina familjer. Nästan alla har också haft någon form av förvärvsarbete. Inte alla har dock orkat fram till pension, åtminstone inte i heltidsarbete. Det gäller särskilt de arbetat inom vård eller industri. Efter

som pension har kvinnorna fortsatt att sköta hemmet, den eventuelle maken och åt sig själva. Många har även skött om sina män, både som friska och sjuka. Särskilt det senare har blivit ett nytt tungt vårdarbete att utföras upp i hög ålder. Utmärkande för de flesta kvinnorna är att de ägnat en stor del av sina liv att ar-

av beta för andra: män, barn, anhöriga. Det gäller också många av de ogifta kvinnorna som tagit hand om föräldrar eller andra anhöriga.

Kvinnors rätt till lön för mödan

Den allmänna sjukförsäkringen infördes i Sverige år 1955. Problemet för kvinnor, även med den nuvarande försäkringen, är att den endast ersättning för förlorad arbetsinkomst i förvärvslivet. Det

ger finns ingen försäkring som täcker effekten av sammanlagt arbete,

betalt och obetalt, i synnerhet inte i ett livsloppsperspektiv. När det gäller rätten till sjukersättning och förtidspension har

kvinnor ibland själva bidragit till ett ekonomiskt underläge. När de inte längre orkat full dag har det sett detta som en personlig svag-

Konsten att överleva

het. De har då minskat sin arbetstid i lönearbetet. I själva verket

har arbetet varit för slitsamt eller för tungt. Samtidigt har det obetalda arbetet i allmänhet varit oförminskat. Utsliten och trött är vanliga beskrivningar dessa kvinnor. Försök med sextim-

av marsdag med full lön på 1990-talet har minskat sjukfrånvaron

nu i vissa vårdyrken avsevärt.

En anledning till att kvinnor inte sökt hjälp när de behövt är att sjukdomar och besvär drabbat kvinnor ofta varit dåligt erkän-

som da och utforskade. Hit hör bland annat belastningsskador i muskler och leder. Det är inte säkert att kvinnorna blivit sjukskrivna även om de önskat det.

När kvinnorna gått ned i arbetstid har lönen minskat och

därmed även sjukpenning och framtida pension. För dem som inte längre klarat att förvärvsarbeta har då, förutom den kroppsliga skadan, även den ekonomiska skadan varit oreparabel. Inkomsten har efter avslutat lönearbete aldrig kunnat höjas. Många kvinnor tvingas leva på mycket små pensioner. Det gäller också kvinnor ägnat större delen sitt liv åt obetalt arbete.

som av Deras arbete har inte berättigat till några pensionspoäng.

1976 trädde den nuvarande lagen arbetsskadeförsäkring

om LAF i kraft. Fler kvinnor än tidigare anmälde nu också sådana skador och besvär minskade arbetsförmâgan. Snart visade det

som sig att ett färre antal skador godkändes inom kvinnodominerade yrken än inom mansdominerade. De monotona eller på annat sätt slitsamma arbeten många kvinnor hade, bedömdes inte ge be-

som stående skador. Städarbeten ansågs t.ex. endast i undantagsfall kunna sådana." Naturlig förslitning och normala åldersföränd-

ge ringar har i stället varit vanliga förklaringar när det gäller besvär

kvinnor presenterat. Handledsbesvär grund av upprepade som rörelser i arbetet har tolkats som hormonella förändringar i samband med klimakteriet. Även psykiska förklaringar har legat nära tillhands. har drabbat kvinnor med fibromyalgi och ska-

Det senare dor efter långvarigt arbete vid datorskärm.

Under 1980-talet ökade trots allt antalet godkända arbetsskador, även för kvinnor. Detta skedde i takt med att forskning verifierat att monotont arbete kan ge irreversibla skador i rörelseapparaten. Med detta följde en praxisförskjutning vid bedömningen. Arbetsskador på grund städarbeten kom mot slutet av decenniet att

av godkännas till 90 procent.

I början 1990-talet hade antalet arbetsskador fått en sådan

av omfattning att kostnaderna ansågs för stora. Samtidigt inträffade lågkonjunktur och arbetslöshet och ett statligt åtstramningspro-

inleddes. Resultatet blev att tolkningsföreskrifterna för lagen gram

Gunilla Carlstedt

ändrades. Skador som uppkommit efter exponering för monotona uppgifter skall nu återigen inte räknas arbetsskada.

som

Med nuvarande praxis är vi således tillbaka i de förhållanden som rådde före den nuvarande arbetsskadelagens tillkomst. Det synliggörande av dåliga arbetsmiljöer på kvinnodominerade arbetsplatser som 1980-talets tillämpning lagen givit riskerar att åter

av döljas.

Hur stor del av kvinnors arbetsskador uppkommit

som genom obetalt arbete är inte känt. Även här är det med sannolikhet

stor belastningsskador som dominerar. Känt är att många det totala

av antalet olyckor i samhället inträffar i hemmen, även bortsett från fallskador på grund ålderdom. Brännskador och skador vid fall

av hör till de vanligaste.

Hälsa, kön och klass

Att kvinnor och män haft och har olika levnadsvillkor till

är en synes enkel förklaring till könsskillnader i hälsa. Feministisk forskning har visat hur formella och informella maktstrukturer mellan könen framstått centrala för hur livsvillkoren formats.

som I förvärvslivet kan det, idag, avläsas sålunda: bäst hälsa, och bäst betalt, har manliga högre tjänstemän. Störst långvarig sjukfrånvaro har de sämst avlönade kvinnorna och de har minst att säga till

som om. Vi minns de fabriksarbetande kvinnorna vid början seklet.

av Mönstret består: ekonomisk utsatthet och ekonomiskt beroende ökar riskerna för ohälsa.

Att kvinnor i alla samhällsgrupper har fler symtom och oftare är sjukskrivna, än jämförbara män, har orsaker också hör

som samman med privatlivet. Av stor betydelse är förhållandet till närstående män. Jag har uppehållit mig vid kvinnors ekonomiska beroende och sexuella utsatthet, och vid den ojämlika fördelningen av arbetet i hemmen. Misshandel och annat sexualiserat våld mot kvinnor har också blivit omnämnt. Först under år har

senare omfattningen av detta blivit känt. Från l980-talet har lagar tillkommit som betraktar mäns våld mot kvinnor i hemmen brott.

som Lagen har också skärpts när det gäller sexuella övergrepp.

Lagstiftning rört kvinnors rättigheter när det gällt sexuali-

som tet och kroppslig integritet har under hela seklet kommit i

senare tiden än lagstiftning förbättrat villkoren för kvinnor inom till

som exempel arbetslivet. Det gångna seklets våld mot kvinnor har varit en dold historia som skurit årtionden och samhällsklasser.

genom Självklart har ohälsan i våldets spår varit stor.

Konsten att överleva

Ensamstående kvinnor är en annan grupp som varit utsatta under hela seklet. Än idag diskrimineras de mödrar. Många kan

som inte utnyttja rätten till sextimmarsdag när de har små barn: minskar de sin arbetstid räcker inte lönen. För socialbidrag krävs i de flesta kommuner heltidsarbete. Ensamstående mödrar som inte är högavlönade saknar således i praktiken möjlighet att minska sin arbetstid trots lagen. Kronisk trötthet är, som en följd av detta,

ett vanligt symtom i denna grupp.

Hälsan då Ambitioner att tala om " hälsa förvandlas ofta till rapporter om ohälsa Så också i denna artikel. Hälsan är svårare att påvisa. Men en viktig hälsovinst som kvinnor fått från sitt arbete som husmödrar och omsorgstagerskor är kunskap i basal överlevnad. Tillgängliga resurser av mat, kläder och hygien har fördelats och förvaltats så att det räckt till alla. Även kroppslig och känslomässig omsorg har ingått. Arbetet har givit ett kunskapskapital som varit både omgivningen och kvinnorna själva till nytta. Kanske ser vi här en av förklaringarna till att kvinnor lever längre än män. Kvinnor, framförallt i den äldre generationen, behärskar helt enkelt konsten att överleva bättre än jämnåriga män. Den tillfredsställelse och glädje det givit att ha nära kontakter med andra och att vara behövd har också varit positivt för hälsan. Detta har även gällt i betalt vård- och omsorgsarbete. Samtidigt har effekter av stress och tunga arbetsuppgifter varit negativa. Betydelsen av ekonomisk självständighet och sociala kontakter utanför hemmet kan dock knappast överskattas och har ibland kunnat överbrygga andra nackdelar i arbetslivet.

Hälsofrågan i debatt och forskning

Den kamp för kvinnors rättigheter som förts under seklet har mött olika former av motstånd i den offentliga debatten. Företrädare för politik, moral, religion och vetenskap har med skiftande motiv sökt att styra kvinnor till för deras intressen passande plats i samhället. Pendeln har svängt mellan offentliga och privata med

rum variation för olika samhällsklasser. Kampen om kontrollen över kvinnors barnafödande och sexualitet har varit särskilt tydlig. Den har utspelats mellan dem som verkat för kvinnors rättigheter, i syfte att värna deras hälsa och dem som önskat fortsatt kon-

om troll över kvinnor i det allmännas intresse och bekostnad av

hälsan.

Liknande motsättningar och trender finner vi inom medicinsk hälsoforskning. Socialt inriktad forskning har först på senare år uppmärksammat könsskillnader och införlivat kvinnor i forsk-

Gunilla Carlstedt

ningen, i samma utsträckning som män. Feministisk teoribildning, i vilken maktförhållandet mellan könen fokuseras, har ännu begränsad tillämpning, undantaget i vissa kvinnoforskningsmiljöer. Generellt har kvinnors biologiska och påstått psykiska förutsättningar betonats mer än deras livsvillkor. Hur kvinnor är har varit mer intressant än hur kvinnor har det eller vad kvinnor gör.

Att vad kvinnor gjort i sina liv, och under vilka villkor, är

se emellertid centralt för att förstå hur hälsa och ohälsa skapas. Historien visar att förändring blir möjlig när maktbalansen, mellan könen och mellan kvinnor inbördes, kan rubbas.

Litteratur

En del av innehållet i artikeln är hämtat från min bok Kvinnors hälsa en fråga om makt 1992.

Prostitutionsfrågan i Sverige har beskrivits av Hanna Olsson i

skrift publicerad Kvinnliga läkares förening 1989. Kvinnoen av synen vid sekelskiftet finns beskriven i Karin Johannissens Den mörka kontinenten 1994. I Svagårens barn ur folkhälsans his-

toria 1983 skildrar Ulf Högberg fattiga och utsatta kvinnors liv från 1800-talet och framåt.

Victoria Benediktsson och Elin Wägner skrev i sina debutromaner om kvinnors kamp för ekonomisk självständighet i medelklassen. I antologin Vardagsslit och drömmars språk 1981 ges en översikt över arbetarförfattarinnors skildringar av kvinnors villkor.

Om kvinnors sociala position, ur samhällsperspektiv, kan vi läsa i Yvonne Hirdmans bok Att lägga livet tillrätta studier i svensk

folkhemspolitik 1989. Om gifta kvinnors betalda och obetalda arbete, 1930-1980, skriver Anita Nyberg i Tekniken kvinnornas

befriare 1989.

Hur könsarbetsdelning genereras och vidmakthålls, även i nutid, skildrar Annika Baude i Kvinnans plats på jobbet 1993.

Hälsoaspekter giltiga för kvinnor idag finns i Könsperspektiv och kvinnors hälsa 1996. ROKS i Stockholm har givit ut och samlat litteratur om våld mot kvinnor. Särskilt Eva Lundgren har med sin forskning bidragit till kunskapen om sexualiserat våld.

Vad bör kvinnor kunna

kulturellt och våld

Utbildning som kapital symboliskt

ULLA JOHANSSON

Kvinnor kan Under sådana motton har under de senaste åren en rad kvinnomässor ordnats i syfte att synliggöra och marknadsföra kvinnlig kompetens inom olika områden. Men kvinnor har förstås alltid kunnat. Nunnan i medeltidens kloster, husmodern och pigan i 1700-talets bondesamhälle, 1800-talets borgerliga kvinna lika väl kvinnan från arbetarklassen, 1900-talets kvinnor som i allt som större utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden och alla de som under historiens gång vårdat, tröstat och stått för den dagliga omutan deras kompetens och kunnande hade samhällsmaskisorgen neriet inte bara gnisslat utan totalhavererat. i nog Kvinnor har således alltid varit bärare ett kulturellt kapital i av form kunskaper, färdigheter, förmågor och egenskaper. Och av även innehållet i detta varierat över tid och med social ställom ning, ñnns där ändå nämnare: kvinnor har överlag en gemensam varit mindre framgångsrika än män när det gäller att skapa en marknad för sitt kulturella kapital där detta skulle ha kunnat bytas mot god lön, hög status eller andra förmåner. Satsen kunskap en är makt är i det perspektivet sanning med många modifikatioen Kvinnlig kunskap förvärvats i vardagslivets omsorgsarbener. som te väger lätt gentemot den producerats av män i vetenskapliga som laboratorier. Den väger också lätt i förhållande till den examinerade skolkunskapen. Därför finns det anledning att närmare granska hur könsmaktsystemets logik präglat vårt utbildningssystem, efterdet är där kunskaper väljs ut och varudeklareras som mer som som eller mindre värdefullt vetande. Makten över skolkunskapen handlar dessutom rätten att bestämma om vilka som ska få tillom gång till de kunskaper som ger makt. Utbildning är emellertid inte bara fråga renodlad kunen om en skapsöverföring. Skolan ska också fostra, och viktig uppgift för en den obligatoriska skolan är att de en gemensam värderingsge unga grund, moralisk skolning. Och på sätt man bör en samma som ställa frågan har makten över skolkunskapen, bör om vem som också fråga sig moral och vems värderingar som i skoman vems

Ulla Johansson

lans namn upphöjs till allas Den franske gemensamma norm. ut-

bildningssociologen Pierre Bourdieu menar att den ideologiöverföring och den inprägling och värderingar, pågår

av normer som runt om i våra skolor, handlar ett symboliskt våld i den bemärkelsen om att de dominerande klassemas ideologier påtvingas elever från alla sociala skikt. Att dessutom dessa ideologier i sin inte heller tur är neutrala i förhållande till kön, finns det många exempel på inom

kvinnoforskningen.

Vårt hierarkiska och differentierade utbildningssystem speglar därför ytterst samhälleliga principer för makt och kontroll, och många sociala hierarkier har under det senaste seklet upprättats med utbildning som grund. De högutbildade framställs ibland rent av som en ny härskande klass, just i kraft sina kunskaper och som av sin kompetens är bäst skickad att styra samhället. Enligt sådan en meritokratisk ideologi är det bara personliga meriter räknas, som meriter som under 1800-talet började likställas med skolbetyg och examina. Därför är det heller inte någon slump att adelsväldet bröts ungefär samtidigt ritningarna till ett, i vår bemärkelse som modernt utbildningssystem drogs Inte heller är det slump upp. en att arkitekterna bakom konstruktionen just borgerliga män. I var det följande ska vi hur könsmakten sin prägel några se satte olika delar 1800-talets skolsystem. av

Skolorganisation och kön

Av alla olika skolforrner i 1800-talets Sverige läroverket den var äldsta och mest ärevördiga med sina rötter i den medeltida katolska kyrkans skolor för blivande präster. Genom Gustav Vasa och den lutherska reformationen införlivades dessa skolor i den statliga maktsfären, och deras uppgift blev att förutom präster även utbilda civila ämbetsmän för den statliga byråkratin. Men lika självklart som det var att en präst eller ämbetsman manligt kön, lika var av otänkbart det att flickor skulle ha något i läroverken var att göra. Därtill kom att läroverket mycket exklusiv skolform; vid var en slutet av 1800-talet gick endast cirka tre procent den manliga av svenska ungdomen i läroverk, och dem det i sin endast av var tur cirka en fjärdedel fullföjde studierna fram till den avslutande som studentexamen. i Läroverket var också i socialt avseende exklusivt, skola för en medelklassens söner, förhoppningsvis där skulle sina första som ta steg mot samhällets toppar. Den avslutande studentexaexamen, men, var ett inträdeskrav för fortsatta studier vid universitet.

Vad bär kvinnor kunna

Under 1800-talets hälft började utbildning ses som en senare nödvändighet också för att förbereda medelklassflickan för hennes framtida uppgift bildad hustru, kompetent husmor och vårdansom de Den utbildningen skulle alla de privata flickskolor, inmor. som rättades runt i landets städer, tillhandahålla. Det kulturella kaom pital flickskolan alltså avsett att omsättas på äktensom gav var skapsmarknaden och inte arbetsmarknaden. Flickskolan och läroverket speglade därvidlag den borgerliga ideologin om de båda könens komplementära roller i den manliga offentligheten respektive den kvinnliga privata sfären. Nu rättade sig emellertid inte verkligheten efter denna ideologi, eftersom förändrade giftermålsmönster inom medelklassen hade lett till ett stort överskott av ogifta kvinnor. De problem uppstod med dessa kvinnors försom sörjning försökte lösa att öppna vissa yrken för kvinman genom Kvinnor fick rätt att bedriva handel och hantverk, och nya nor. nu yrken på mellannivå inom t.ex. posten, telegrafen och folkskolan öppnades för dem. Dessa yrken krävde vissa kvalifikationer, och i praktiken kom flickskolan därför också att fylla en yrkesutbildande funktion. Den med hjälp utbildning ville klättra upp till de allra som av högsta pinnarna på samhällsstegen, måste ytterligare förädla sitt kulturella kapital universitetsstudier. Enligt den borgerliga genom meritokratiska ideologin Åt och efter förtjänst borde ingen var en heller utestängas från möjligheten att studera vid läroverk och universitet, och mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att hälften befolkningen, kvinnorna, priori uteslöts. Den anomalin av a försökte visserligen på olika sätt rättfärdiga med argument om man kvinnans ofrånkomliga intellektuella underlägsenhet gentemot Arbeten krävde styrka, mod, objektivitet, fasthet i mannen. som karaktären, överblick och framsynthet heller inget för kvinvar eftersom sådana egenskaper naturen var förbehållna mannor, av nen. Dylika biologiska sanningar ifrågasattes dock sina håll, inte bara de kvinnor gick i spetsen för den första borgerliga av som kvinnorörelsen utan också del män. Så krävde t.ex. riksav en dagsmannen C. Svensén i motion år 1865 att kvinnor skulle en få rätt att studera och avlägga examina vid universitet eftersom

mången kvinna har i sin obemärkta ställning uppsnappat större kunskaper än och liber studiosus, som med fulla betyg en annan lämnar akademien.

Därför borde inte den examinerade kunskapen längre vara ett manligt monopol, och de kvinnor kunde visa prov på erforsom

Ulla Johansson

derlig kompetens borde också ha rätt till högre befattningar inom posten, telegrafen och den civila förvaltningen, menade Svensén. Och även om långt ifrån alla män i beslutsfattande ställning delade hans uppfattning, slutade det hela med att kvinnor i ett första steg år 1870 fick rätt att som privatister avlägga studentexamen vid läroverken. Några år senare erhöll de rätten att studera och avlägga examina vid de medicinska, filosofiska och juridiska fakulteterna medan den teologiska fakulteten fortfarande förbehållen mänvar nen. Dessa beslut innebar en radikal förändring de principer av som reglerade könsrelationema på utbildningens område, eftersom men läroverken, kungsvägen till universiteten, fortfarande stängda var för kvinnor, behövde man knappast befara någon anstormning av kvinnor på den lärda banan. Ett eller annat kvinnligt geni inget var

hot mot manliga utbildningsprivilegier.

Till yttermera visso bevarades männens monopol på högre statliga ämbeten intakt. Många av dessa var nämligen så kallade fullmaktstjänster vilket innebar att vederbörande tillsattes på kunglig fullmakt, och enligt en paragraf i grundlagen kunde de endast innehas av svenska män. Den paragrafen hade ursprungligen tillkommit i syfte att utestänga utländska medborgare, användes men nu den också för att utesluta kvinnor. Sådana utestängningsmekanismer rimmade förvisso illa med den meritokratiska ordningen: kompetens borde i rimlighetens namn sättas före kön. Och mot den svaga punkten riktade sekelskiftets kvinnliga akademiker en attack. De var nu så många att de tillsammans hade möjlighet att göra sig hörda. De krävde att få använda sin utbildning i karriärsyfte, och de gjorde anspråk på att bli insläppta på männens yrkesrevir. De krävde även rätten att bilda familj, att samtidigt vara kvinna, gift och att inneha fullmaktstjänster. Dessutom hävdade de en likalönsprincip. Allt detta var djärva krav, som i grunden ifrågasatte och utmanade den rådande könsmaktsordningen. Striden kom bland annat att gälla kvinnors rätt att på villkor män samma som söka och inneha tjänster som adjunkter, lektorer och rektorer inom läroverken.

Manligt yrkesmonopol och kvinnlig kompetens

Den makt som utbildning ger kanaliseras ofta genom så kallade professioner. En profession är ett högstatusyrke kräver som en lång högskoleutbildning och därmed också en hög formell kompetens. I kraft av denna lyckas yrkesutövama också upprätta ett yrkesmonopol den som inte har den rätta utbildningen stängs ute. -

Vad bör kvinnor kunna

Men omvänt gäller också i princip att alla med den rätta examen har tillträde till professionen.

Läroverksläraryrket uppfyllde detta och de flesta andra kriterier på en profession. Därför hade de kvinnliga akademiker som vid sekelskiftet tog den professionella ideologin på orden, all anledning att känna sig optimistiska. Hela läroverksorganisationen var nu i stöpsleven. Äntligen skulle väl de, med sina akademiska examina och efterföljande provårstjänstgöring vid läroverk, precis som en man med motsvarande kompetens, förklaras behöriga att undervisa i det reformerade läroverket. Men deras förväntningar vändes i en stor besvikelse. Enligt ett statligt betänkande år 1902 skulle läroverket klyvas itvâ delar: en realskola och ett gymnasium. Realskolan ledde till realexamen, vid ungefär l6 års ålder och gymnasiet avslutades med studentexamen vid 19 år. I vissa mindre städer skulle det bara finnas realskolor, i några dem bedömdes

men av elevunderlaget i minsta laget, varför realskolorna de orter-

vara

öppnades för flickor. De kvinnliga akademikema hänvisades na enligt förslaget till tjänster på dessa fåtaliga samskolor som naturligtvis inte alls hade samma status som de högre allmänna läroverken där både gymnasium och realskola ingick. Dessutom skulle kvinnor endast kunna komma ifråga för lägre tjänster inom realskolan.

Upprördheten stor, och ett hundratal kvinnliga akademiker

var skickade protestskrivelse till regeringen där de på det bestämdas-

en te protesterade mot utredningens förslag. Deras skrivelse fick emellertid inget gensvar, utan i 1905 års läroverksstadga sattes de kvinnliga lärarna uttryckligen på undantag. Nu skulle läroverkslä-

tillsättas på kunglig fullmakt och inte som tidigare av domrama kapitlen, vilket innebar att kvinnor per definition uteslöts med hjälp den tidigare omtalade grundlagsparagrafen. Det som hittills

av varit ett outtalat förbud och kunnat kringgås i ett par dispens-

som fall, blev ett explicit och oöverstigligt hinder.

Kvinnornas första åtgärd var att gå samman i ett förbund, De Akademiskt Bildade Kvinnornas Förbund ABKF. Nästa drag blev att via ombud blanda sig i det politiska maktspelet. De vände sig till allierade män i riksdagen och dem, professorn i juridik Ernst

en av Trygger, lade 1905 fram motion som författats av fil. dr Anna

en Ahlström, sekreterare i ABKF. Motionen syftade till en ändring av den grundlagsparagraf utestängde kvinnor från fullmaktstjäns-

som ter. Två år senare accepterade riksdagen också principen om kvin-

rätt till högre statliga tjänster, men beslutet var minst sagt nors halvhjärtat. Man kunde nämligen inte enas om på vilka grunder kvinnor skulle få inneha sådana tjänster, och ingenting hände

Ulla Johansson

förrän frågan under ytterligare ett tiotal år dragits, malts och behandlats i statsapparaten.

Kvinnorna fortsatte därför sin kamp. De lyckades få igenom

att två kvinnliga akademiker tillsattes sakkunniga i den så kallade

som Löneregleringskommittén Men deras åsikter i behörighetsfrågan åsidosattes helt och hållet i betänkandet. Förslaget innebar att kvinnor helt skulle komma att utestängas från lektorat och rektorat. De lägre tjänster som de kunde inneha måste de frånträda vid giftermål, och inte heller förordades likalönsprincipen. Målet

jämställdhet med de manliga akademikerna långt borta. Med

- var nästa utredning, Lärarlönenämnden, tog kvinnofrågan emellertid ett stort steg framåt. Där fanns också en kvinnlig akademiker

som sakkunnig, och majoriteten hennes manliga kolleger ställde sig

av bakom många av hennes krav. Hela läroverken skulle öppnas för kvinnliga lärare, och ingen könsprincip skulle utestänga ogifta kvinnor från lektorat. Kvinnor skulle också kunna inneha rektorstjänster vid samskolorna. Inte heller skulle den kvinna ingick

som äktenskap av den anledningen tvungen att frånträda sin tjänst.

vara Lärarlönenämndens förslag möttes emellertid ett massivt och

av mycket hätskt motstånd från läroverkslärarnas led, och det hela utvecklades till en maktkamp mellan könen inom bildningsborgerskapet där striden gällde kontrollen över den manliga professionen, läroverksläraryrket.

Som tidigare nämnts är höga och speciella kompetenskrav de professionellas främsta i strävandena att slå vakt sitt

vapen om yrkesmonopol. Kompetens likställs därvidlag oftast med

det examensbevis som motsvarande formella utbildning Detta gick

ger. emellertid inte att använda i kampen mot de kvinnliga akademikerna, eftersom kvinnorna kunde uppvisa formella meriter

samma som männen. Istället försökte männen olika sätt att omdefiniera begreppet kompetens: kompetens verkligen inget bara

var som kunde mätas med pappersmeriter framhölls till exempel vid ett läroverkslärarrnöte 1915, utan den måste framförallt bevisas i praktiken:

Det är naturligtvis kvalifikationen det kommer an på. Och denna består inte bara av akademiska examina och måste väl konstateras genom undersökning.

Och att kvinnor i praktiken underlägsna män, det visade

var både erfarenhet och vetenskaplig forskning entydigt på. Kvinnornas bräckliga fysik, höga sjukfrånvaro och klimakteriebesvär med

åtföjande ojämnhet i omdömet egenskaper diskvalifice-

var som rade dem för läroverksläraryrket. Också i intellektuellt hänseende

Vad bör kvinnor kunna

kom kvinnan till korta. Hon förlorade sig lätt i detaljer, hon saknade förmåga till överblick och perspektiv, och hon hade ett okritiskt förhållningsätt till läroböckerna. Därför måste åtminstone gymnasiestadiet förbehållas de perspektivseende männen. En kvin-

som rektor var också helt otänkbart: hennes mindre utvecklade na anlag för det formella gjorde henne synnerligen olämplig för chefsbefattningar.

Kvinnliga Iäroverkslärare var kort sagt oförenliga med den princip för könslig arbetsdelning som vetenskapligt skolade män upphöjt till en naturlag. Det vore att göra kvinnan en otjänst att inbjuda henne till tävlingskamp med mannen på ett område, där

en hon på grund sitt ömtåliga psyke var dömd att duka under. För

av att verkligen understryka att inte talade i egen sak, hänvisade

man

till samhällsnyttan: För varje ädel moder och maka gör staman ten större vinst, än om den fått en tjänsteman, om än aldrig så god. Sist inte minst borde man av omtanke om läroverksgos-

men

inte inlåta sig på något vidlyftigt äventyrligt experiment med sarna kvinnliga lärare:

låt blott de allmänna läroverken bli styrda av kvinnor, så kommer förvandlingen att gå av sig själv, och om en generation är vi färdiga: För vad Jo, för det hårda men rättvisa öde, som alltid drabbat och alltid kommer att drabba de folk, vilkas kvinnor inte längre är kvinnor och vilkas män icke längre är män Ett folk, som ställer sin manliga ungdom under kvinnors ledning ända till aderton tjugoårsåldem slår en fruktansvärt ödes-

diger väg.

Ur de manliga läroverkslärarnas perspektiv fanns en viss logik i sådana resonemang. Om ett av läroverkets mål var att uppfostra pojkarna till män i traditionell bemärkelse, gällde det att utforma

manlig könsidentitet där den lärda skolan, den lärda kulturen en och den kunskap som ger makt var förbehållen männen. Den kvinnliga läroverkslektorn, där framme i sin kateder, var naturligtvis genom sin blotta närvaro ett hot mot en sådan könsidentitet och mot den könsliga isärhållningens logik.

Det hela slutade dock med att många av kvinnornas krav tillgodosågs. Efter år 1918 kunde ogift kvinna utnämnas till lektor

en och adjunkt vid ett läroverk och till rektor vid vissa läroanstalter. Efter år 1923 fick hon rätt att inneha professurer och andra höga statliga tjänster. Vissa möjligheter fanns också att behålla sin tjänst vid giftermål.

Ulla Johansson

Argument på kunskapens grund

Kvinnornas framgångar är ett bra exempel att kunskap ibland faktiskt är makt. För det första grundade kvinnorna sina krav på den formella kompetens som de förvärvat i utbildningssystemet. För det andra använde de på ett konkret sätt de kunskaper utbildningen gett dem för att slå hål de manliga argumenten. De behärskade det akademiska språket och stod därför verkligen inte svarslösa i debatten. Männens vetenskapliga påståenden om kvinnans svagare fysik, större sjuklighet, oförmåga att upprätthålla disciplinen i klassrummet och feminiserande inflytande på läroverkens skolpojkar bemöttes med minst lika vetenskapliga

argument om den kvinnliga mycket goda kapaciteten. Den konservative lektor som i en utredning reserverat sig mot förslaget att gifta kvinnor skulle få arbeta i läroverken eftersom deras eventuella graviditeter skulle göra vikariesituationen påfrestande, fick minsann veta att han kastade sten i glashus. Han hade själv nämligen varit tjänstledig tio vårterminer grund av riksdaguppdrag, och rektorn vid hans skola hade av samma anledning varit tjänstledig i hela 25 år

När männen försökte motivera lägre löner för kvinnor på grund av sina större fysiologiska näringsbehov trädde medicinskt skolade kvinnor in. I en seriöst upplagd statistisk undersökning visade ABKF att männen behövde 460 kilokalorier mer per dygn. Om detta ökade behov täcktes med lika delar nötkött och havregryn, skulle merkostnaden bli 62 kronor och femtio öre och inte de tusentals kronor som männens lönekrav gjorde gällande

Denna könsliga maktkamp var en del av dåtidens stora ekonomiska och sociala omvandling, där relationerna mellan könen, liksom mycket annat, förändrades. I denna process lyckades

en grupp kvinnor erövra manlig nisch relativt högt i hierarkierna.

en upp Deras framgång berodde framförallt på att de fått tillgång till ett kulturellt kapital som dessförinnan varit förbehållet männen. I denna tid av social instabilitet försökte andra kvinnogrupper i stället att skapa sig egna nischer genom att upprätta en marknad för ett specifikt kvinnligt kulturellt kapital. I nästa avsnitt ska vi följa en sådan grupp, nämligen kvinnliga pionjärer inom den husliga utbildningens område. Därmed förflyttar vi oss också till det slutande 1800-talets folkskolevärld.

Vad bör kvinnor kunna

Hushållskunskap och makt

I den debatt föregick 1842 års folkskolestadga, korsades som många intressen. För det första fanns där liberala politiker som ansåg att tesen Kunskap är makt även borde omfatta folkets barn åtminstone dess söner och menade att utbildning skulle ge de som fattiga möjlighet att höja sig sitt elände. För det andra fanns där ur mäktiga bönder ville skapa skola för sina söner, en skola som en skulle göra dem rustade att utöva makt i politiska församlingar som på olika nivåer. Men det tredje och mest framträdande draget i debatten handlade ändå utbildning symboliskt våld. om som Under de föregående århundradena hade kyrkan via ombud sörjt för människornas moraliska skolning. Husbonden hade ansvaret för hushållsmedlemmamas uppfostran till rättänkande kristna, och prästen kontrollerade att den uppgiften inte försummades. Denna kyrkans hemundervisningstradition finns dokumenterad i våra husförhörslängder. Vid 1800-talets början hade emellertid jordbrukets omvandling i kapitalistisk riktning påbörjats och detta tillsammans med kraftig befolkningsökning ledde till att bondeklassen skiken tades i rika bönder och ett växande jordbruksproletariat. en grupp Dessa kringdrivande människor omfattades inte av den kyrkliga hemundervisningen eftersom de inte fast knutna till något husvar håll. Det här upplevdes ett hot mot den sociala ordningen, och som enligt många låg lösningen i förbättrad folkundervisning eller en kronprins Oskar formulerade saken: det bästa sättet för de som välbeställda klasserna att trygga sina rikedomar mot massomas råa begär att uppfostra folket. En institution för folkundervisvar ny ningen måste till, och tillkomsten 1842 års folkskolestadga av skall i första hand mot denna bakgrund. Folkskolans viktigaste ses uppgift blev till att börja med också att inprägla den lutherska världsbilden och moralen hos de unga.

Men snart uppstod kriser på folkuppfostringen område.

nya Den snabba övergången från en agrar till en industrikapitalistisk ekonomi under 1800-talets hälft innebar att ett industrisenare proletariat uppkom och klassmotsättningama mellan arbetare och kapitalister hårdnade. Som följd detta kom folkskolans uppen av gift att delvis omdefinieras; kring sekelskiftet det framförallt var problemen med att integrera den framväxande arbetarklassen i det

borgerliga samhället präglade diskussionen om den obligatoris-

som ka skolan. Det är i det perspektivet vi bör förstå införandet av huslig som ekonomi på folkskolans schema. Produktionens omvandling hade

Ulla Johansson

inneburit att den rumsliga enhet för reproduktion och produktion, som hushållet utgjort, splittrades. Därmed förändrades vardagslivets villkor radikalt för stora människor, inte minst för grupper av husmödrama, eftersom lönearbetarfamiljs hushållsekonomi vien lade på helt andra principer än självhushållningens. Det gällde där-

för att finna nya former för vardagslivets organisering

- en ny reproduktionens ordning måste upprättas.

Detta var naturligtvis inte gjort ien handvändning, vilket den

arbetarhustru som hade svårt att få lönen att räcka till de allra ens

nödvändigaste utgifterna, dagligen kunde konstatera. I sekelskiftets

riksdagsdebatt formulerades problemen emellertid inte bara i ekonomiska utan också i pedagogiska termer. Tidigare hade de kunskaper som krävts för att sköta ett hushåll förts i från till arv mor

dotter, men detta ansågs inte längre fungera:

Nu är det så, att alltför många af vårt lands husmödrar icke förstå att sköta om sina hem; och derom är så mycket att säga, då

icke

de äro barn af sin tid; men de äro heller så skickade att i detta afseende vägleda sina döttrar, och derför är behöfligt, att våra skolor träda emellan och att der anordnas undervisning i huslig ekonomi.

På så sätt kom flickans utbildning till duglig husmor upphöjatt as till en statlig och nota bene manlig angelägenhet. På 1890- - talet började statsbidrag att utbetalas till tre seminarier, bland annat Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, utbildade skolkökssom lärarinnor. I 1897 års förnyade folkskolestadga kan vi läsa följan-

de: Härjemte må, der omständigheterna så medgifva, tillfälle till

undervisning i huslig ekonomi beredas de flickor, begära och som erhålla tillstånd att deri deltaga." År 1906 beslutade riksdagen att statsbidrag skulle utgå till de församlingar anordnade sådan som un-

dervisning.

Den husliga utbildningen är ett tydligt exempel på att undervisningens och uppfostrans historia till stor del handlar makten om att sätta normer och föreskriva ideal. I debatten huslig ekonoom mi fanns en ständigt återkommande tankefigur familjen och hemmet samhällets grundval. Det hem- och familjeideal som som därigenom upphöjdes till allas norm emellertid klasspecifikt: var förebilden hämtades från den borgerliga familjen. Problemet var dock att den proletära familjen och kvinnan inte på långa vägar ansågs leva till de borgerliga idealen. Arbetarfamiljen stod inför upp sitt sönderfall, därom från vitt skilda läger överens. Fatvar man

tigdom, trånga och osunda bostäder och torftig mathållning är

en exempel på faktorer menade undergrävde arbetarens fasom man

Vad bör kvinnor kunna

miljeliv. Ett botemedel som förespråkades var olika sociala reformer. Ett annat var undervisning:

Hvad är det, som gör, att de mindre bemedlade klassemas hem så ofta förete for menniskovännen en så mörk och nedslående och rent af hemsk tafla Är det icke beroende på att hon, skulle

som upprätthålla hemmet och vara den, hvars ordnande hand tryckte

detsamma en stämpel af trefnad och ordning, saknar förmåga, öfning och insigt att detta göra Riksdagsmannen i citatet menade således att eländet också

ovan

hade sin grund i arbetarhustruns okunnighet i allt som rörde hemmets skötsel. I debatten gavs många exempel på arbetarfamiljens dåliga dyra matvanor. Städemas befolkning verkar ha livnärt

men sig på smörgås, öl eller kaffe till middag, morgon och kväll. Sur fisk och sur mjölk undergrävde folkets hälsa i landets norra delar, och även bland landsbygdens husmödrar lämnade kokkonsten mycket i övrigt att önska. Hustruns oförmåga att sköta hemmet äventyrade emellertid inte enbart familjemedlemmamas hälsa, utan stora ekonomiska värden stod också på spel. Eva Rodhe, en av förespråkar-

för skolkökssaken, menade att de arbetande klasserna skulle na kunna leva mycket bättre, om de förstod att använda sina penningar på ett riktigare sätt. Kunde man förbättra vanorna i detta fall så skulle detta af högre värde för arbetaren ökad

vara än en lön. Lotten Lagerstedt, en annan av skolkökspionjärema, konstaterade att kvinna kastade ut mer med tesked än mannen för-

en mådde skyffla med spade. Om den dagliga förlusten som orsakades kvinnligt oförstånd i köket uppskattades till tio öre, uppgick

för hela landet under ett år till hela arton miljoner. summan

En förståndig husmor kunde således få även ett magert kredit att stämma med debet. Huslig ekonomi i stället för löneökning var

naturligtvis slutsats gillades av den tidens arbetsgivare, och

en som på köpet utlovade Eva Rodhe och hennes kolleger en höjd produktivitet: En människa står ut med otroligt mycket kroppsarbete,

hon blott födan återfår de ämnen, kroppen förbrukar. om genom De moraliska vinsterna skulle också bli avsevärda. Genom undervisning i huslig ekonomi skulle ordning, renlighet och trevnad spridas till arbetarhemmet. Mannen skulle komma att föredra hemmets lugna vrå framför ett vidlyftigt krogliv, och barnen skulle uppfostras till ansvarskännande samhällsmedborgare i stället för ligister.

Låtom oss i tid genom att i skolan meddela barnen lämplig undervisning, öka dugligheten i hushållsgöromål och därigenom förbättra födans beskaffenhet samt sprida belåtenhet och välstånd i hemmen, och männen skola af missnöje med det bestående

Ulla Johansson

drifvas i socialismens armar, dryckenskapen skall añaga, och fattigskatten, som nu år från år höjes, skall i stället nedgå, flera hem och enskilda genom praktiskt förstånd, förtänlçsamhet, arbetssamhet och sparsamhet kunna reda sig själfva och behöfva falla fattigvården till last.

Undervisningen i huslig ekonomi och alla andra mer eller mindre välmenande kampanjer syftade till att uppfostra arbe-

som tarklassens kvinnor innebar emellertid att dessa olika sätt utsattes för ett symboliskt våld. För det första transformerades ekonomiska och strukturella problem till individnivå, när de förklarades med brister i arbetarhustruns kompetens. För det andra måste man sätta ett frågetecken för huruvida allt tal om husmödramas oförmåga att sköta hushållet var generellt giltigt. Säkert fanns det då som nu mer eller mindre dugliga husmödrar, men i till exempel arbetarminnen från sekelskiftets sågverksdistrikt i Sundsvallstrakten framträder snarare bilden av en mycket kompetent husmor, som syltade, saftade, bakade och i princip klarade av att koka på

soppa en spik. De sågverksarbetardöttrar som jag intervjuat att

menar konsten att sköta ett hem lärde de sig i första hand hemma och av modern, även om undervisningen i huslig ekonomi också kunde ge nyttiga kunskaper. Kvinnorna som grupp fick på så sätt oskyldigt klä skott för sakernas tillstånd. Utan deras kompetens hade tvärtom förmodligen eländet på många håll tagit sig ännu större proportioner.

I det perspektivet framträder en tredje aspekt av det symboliska våldet. Arbetarhusmodems kompetens var grundad på erfarenhet, medan den husliga ekonomin utgick från att hushållsarbetet borde vila på vetenskaplig grund. Den grunden fann man framförallt i näringsfysiologin, som under 1800-talet kommit många av människokroppens hemligheter på spåren. Skolkökets matsedlar hade därför en vetenskaplig legitimitet mot vilken husmodems erfarenhetsbaserade kunskaper om kostens betydelse för hälsan vägde lätt. Och även om det nog går att hävda att till exempel vissa matvanor objektivt sett är bättre än andra, så finns det inga absoluta sanningar på det området. Sekelskiftets näringsfysiologi till exempel föreskrev med våra mått mätt en alltför proteinmättad kost: 212 gram rent kött om dagen var normen. I våra dagar omprövas också vetenskapliga sanningar om kostens betydelse för hälsan och det i en takt som fick min kloka mor att konstatera: Det är bäst att skynda sig att äta det här medan det fortfarande är nyttigt.

Arbetet i skolköken inleddes vanligtvis med teorilektioner om olika födoämnen och deras egenskaper, och på så sätt skulle de vetenskapliga rönen spridas till arbetarhemmet. På schemat stod

Vad bör kvinnor kunna

också lektioner kökets skötsel och vård. Att diska, sopa och

om skura kan liksom alla andra hushållsysslor utföras på många sätt,

skolköket skulle lära ut det rätta sättet, och det avvek många men gånger från de rutiner tillämpades mödrama i hemmen.

som av Skolköksundervisningens anspråk på att diktera rätt och fel var också det ett utslag av symboliskt våld.

Den husliga ekonomin syftade även till att upprätta en borgerlig hegemoni inom arbetarhemmets väggar med ordning, renlighet och sparsamhet som moraliska ledstjärnor. Men jag vill påpeka att detta i och för sig inte behöver vara oförenligt med arbetarklassens

strävanden att skapa ett gott, eller åtminstone ett bättre, liv. egna Renlighet till exempel inte bara dygd utan också en nödvän-

var en dighet. I kampen mot löss fanns inga andra vapen. För den arbetarfamilj skulle samsas i ett eller två rum med alla sina tillhörig-

som heter också ordning tvingande nödvändighet. En av de in-

var en tervjuade kvinnorna illustrerar detta så här:

Inte fick vi kasta ett plagg hit och ett plagg dit inte, utan var

inrutade att vi skulle lägga kläderna så, att om det skulle hända

någonting bli eldsvåda eller någonting så skulle var och en

- -

ha sitt knyte och skorna nedanför.

Ambitionerna att med undervisningens hjälp inpränta sparsamhetens ideal var också dubbelbottnade. Många undersökningar av arbetarfamiljemas ekonomiska villkor visar entydigt att det även med den allra största sparsamhet kunde vara omöjligt att få

att räcka till. Flera intervjupersoner beskriver också hur pengarna erfarenheter från barndomens och det tidiga vuxenlivets knappa förhållanden för alltid präglat deras ekonomiska beteenden:

Fast skulle kunna göra annorlunda så gör man inte det

man ändå. Det sitter där. Man har inte lidit av det, tvärtom. Man sätter värde på allting på ett annat sätt.

I det perspektivet framstår skolans sparpropaganda som dimridåer som dolde de verkliga problemen.

Det arbetets värde

husliga

I riksdagsdebatten huslig ekonomi var det förstås bara män som

om yttrade sig, men de framträdde ofta som språkrör för en grupp kvinnor gjort skolkökssaken till sin. Ida Norrby, Ingeborg

som Wallin, Lotten Lagerstedt och Kerstin Hesselgren är några namn värda att nämna i detta sammanhang. Genom studieresor till bland annat Tyskland och England, föregångsländer på den husliga utbildningens område, hämtade de impulser och kunskaper som de se-

Ulla Johansson

dan försökte omsätta i Sverige. Ida Norrby till exempel den var drivande kraften bakom Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, där skolkökslärarinnor utbildades. Men det då möjligt för dem var att utifrån sina kunskaper hävda slags professionell status en Tidigare nämndes att ett kriterium på profession är att en man lyckats upprätta ett yrkesmonopol med hjälp höga kompetensav krav, och att kompetens därvidlag vanligtvis definieras i termer av ett akademiskt examensbevis. Det kriteriet saknade skolkökslärarinneutbildningen, eftersom den inte hade högskolestatus. Men med statens hjälp hade man ändå lyckats utestänga andra från grupper yrket, eftersom statsbidragsvillkoren krävde att församlingarna anställde vederbörligen utbildade lärarinnor. Ett annat kriterium, nämligen att yrkesutövningen ska ha någon form av vetenskaplig anknytning, däremot utan tvekan var uppfyllt. Den bärande tanken med ämnet huslig ekonomi att var näringsfysiologiska forskningsrön verkligen skulle tillämpas i skolköket. En vetenskaplig grund hade ämnet i den snabbt annan expanderande forskningen inom hygienens område. Avancerade kurser i kemi ingick också i skolkökslärarinnomas utbildning. Ett tredje kriterium professionell status är att yrkeskåren i fråga lyckats övertyga allmänhet och makthavare att deras om kunskaper är värdefulla och samhällsnyttiga. På den punkten bedrev de kvinnliga pionjärema själva intensiv propagandakamen panj. De framhöll ofta och vältaligt de stora samhälleliga och individuella värdena kunskaper i huslig ekonomi. Och att huslig av ekonomi verkligen uppskattades klienterna, det vill säga folav kets döttrar och deras mödrar, hade Ida Norrby erfarenheter egna av:

mödrama, som i början förhöllo sig skeptiska i fråga gagnet om af denna undervisning, ha blifvit våra varma vänner, sedan de lärt känna ñuktema ... En sådan positiv bild skolköksundervisningen framträdde av också i de beslutande församlingar där män diskuterade skolkökssaken. Huslig ekonomi ett mycket viktigt ämne, ja, minst lika var betydelsefullt som historia, geografi och andra traditionella mer skolämnen. Riksdagsmännen ägnade också mycken tankemöda åt problemet med att göra den husliga ekonomin tillgänglig för alla flickor. Kvinnlig värnplikt i form obligatorisk huslig utbildning av diskuterades, och en variant den obligatoriska fortsättningsskoav la, som infördes 1918, inriktades mot husligt arbete för flickor. Av allt tal om familjens stora betydelse samhällets grundval att som

Vad bör kvinnor kunna

döma, verkade det nästan som om herrarna menade att samhället stod och föll med undervisning i huslig ekonomi.

I enlighet med professionaliseringsteoriemas logik var således förutsättningarna goda för att den husliga utbildningens företrädare skulle kunna komma i åtnjutande av professionell status. För ett fåtal kvinnor öppnades också vissa möjligheter till karriär

och materiella belöningar. Ingeborg Wallin utsågs till skolköksinspektris på Skolöverstyrelsen, Ida Norrby utnämndes till hedersdoktor vid Uppsala universitet, och Kerstin Hesselgren blev Sveriges första riksdagskvinna, för att nämna några de mest framstående

av exemplen. Deras elever däremot, de blivande vanliga skolkökslärarinnoma, hamnade så småningom på de nedersta trappstegen i de hierarkier som upprättades mellan olika lärargrupper. Deras löner var också mycket lågai förhållande till den relativt sett mycket kvalificerade utbildning de genomgått. Vidare tilldelades ämnet hushållsgöromål endast en marginell plats i den läroplan för

nya folkskolan som utfärdades 1919. Mot den bakgrunden framstår riksdagsmännens tal om den husliga ekonomins stora betydelse bara som en läppamas bekännelse. Att ett mål för ämnet enligt den läroplanen var att höja det husliga arbetets värde, betydde endast att flickorna för egen del skulle läras att uppskatta det så att de villigt utförde det utan någon annan lön än den egna tillfredsställelsen över väl utförda arbetsuppgifter.

Alla senare försök att med utbildning generellt försöka höja det husliga arbetets status har även de misslyckats. En förklaring har säkert att göra med de relationer mellan kunskapoch makt som jag inledningsvis diskuterade makten att definiera vilka kunskaper

som är mer värda än andra har förvisso inte legat i kvinnornas händer. Men en annan orsak kan också sökas i de lagar om tillgång och efterfrågan som styr marknadsvärdet av det kulturella kapital som utbildning ger. Ett någorlunda högt bytesvärde förutsätter att kompetensen i fråga är relativt exklusiv. Men den husliga ekonomins syfte var det motsatta, nämligen att sprida de näringsfysiologiska rönen till alla kvinnor, istället för att mystifiera dem i syfte att reservera dem för en liten exklusiv grupp.

för eller könsrelationer

Utbildning reproduktion nya

Låt oss avslutningsvis återvända till sekelskiftets kvinnliga akademiker och deras relativt framgångsrika kamp för rätten att inneha tjänster inom läroverk och universitet. Att de lyckades beror till stor del på att deras krav var förenliga med den meritokratiska ordningen. Enligt denna ordning, där den personliga kompetensen

Ulla Johansson

är helt avgörande, går det inte att definitionsmässigt förbehålla högre positioner för män. Många män tog också konsekvenserna av denna ideologi och stödde kvinnorna i deras kamp. Den skolkommission som tillsattes 1918 skulle bland annat ta ställning till flickomas utbildningsmöjligheter, och så här såg den på sin uppgift:

Kvinnan har kämpat sig fram till en med mannen lika berättigad ställning i det moderna samhället och av statsmakterna godkänts som tävlande part vid tillsättningen av en mångfald tjänster. Under sådana förhållanden synes det ofrånkomligt att staten i sina offentliga läroanstalter bereder de blivande kvinnorna möjlighet att begagna sig av det vunna lika berättigandet.

Resultatet blev att läroverken 1927 öppnades för flickor även om många män, och vissa kvinnor med för den delen, menade att detta ett beslut skulle få ödesdigra konsekvenser för natio-

var som

Flickskolan avvecklades dock inte utan fick tvärtom en starnen. kare ställning inom den nya organisationen just för att förhindra att flickorna i allt för stora skaror strömmade till läroverken. Men det första steget trots allt taget i en utveckling som innebar att

var allt fler flickor tog studenten och gick vidare till universitet och högskolor. l våra dagar återfinns fler kvinnor än män olika postgymnasiala utbildningar. Jämställdhet mellan könen har nu blivit ett uttalat politiskt mål, och just utbildningspolitiken har ofta använts för att nå det målet. En orsak till detta är förmodligen att politikerna har större möjligheter att diktera reglerna för utbildningssystemet än för livet i hemmet eller det privata näringslivet.

Vad kan vi då med facit i hand lära oss av historierna om ABKF och den husliga ekonomin En lärdom är att de åtgärder som syftar till att med hjälp av utbildning åstadkomma jämställdhet faktiskt kan bidra till att i meritokratins namn bereda vissa kvinnor plats högt i manliga hierarkier. Problemet är emellertid att de krite-

upp rier som använts som mått på kompetens vanligtvis är manligt definierade. När kvinnor inbjuds att tävla med män lika villkor, är det därför männen som dikterar de villkoren. Alla andra strukturer inom skola och samhälle som skapats av män försvårar också för kvinnor att göra sig gällande. Om sådana komplikationer var emellertid sekelskiftets kvinnliga akademiker lyckligen omedvetna.

De makt- och statushierarkier som bygger formell utbildning förutsätter att det finns en arbetsmarknad där utbildningskvalifikationema i fråga kan bytas mot hög status och lön. De kvalifikationer som huslig ekonomi gav var dock i första hand inte avsedda för

sådan marknad utan för det oavlönade arbetet i hemmet. Något en direkt ekonomiskt utbyte hade kvinnan därför inte av den, bortsett

Vad bör kvinnor kunna

från att hennes värde på äktenskapsmarknaden eventuellt ökade. I vilken utsträckning den husliga ekonomin förbättrade hennes möjligheter till ett gott parti förtäljer emellertid inte den här historien.

Status behöver dock nödvändigtvis inte vara knutet till ekonomiska belöningar, och därför är det inte uteslutet att huslig utbildning i alla fall skulle kunna höja husmodems status. I våra dagar sätter många kvinnor ära i att ha ett välskött hem, och detta

en väcker också beundran hos omgivningen. Kanske var, och är, sådana förmågor och färdigheter ett resultat av utbildning, men jag tror att de effekterna i så fall var mycket små. Den husliga ekonomin bidrog snarare till att upprätta en normalitetens diskurs för livet i hemmet, och därför är det mer relevant att använda begreppet symboliskt våld. Genom skolköket upphöjdes vissa föreställningar om det rätta sättet att sköta ett hem till allas norm.

Huslig ekonomi var ett könsspecifikt ämne som byggde på den traditionella arbetsdelningen mellan könen. Genom sin blotta existens bidrog det därför också till att reproducera och förstärka de rådande könsrelationerna. I den husliga ekonomins namn upphöjdes helt enkelt männens intressen till samhällets. Vid denna tid började emellertid kvinnor att i större utsträckning söka sig ut på arbetsmarknaden, och därför ställdes de manliga politikerna också inför det skolpolitiska problemet med att tillgodose flickomas behov av kvalifikationer både för yrkesliv och för livet i hemmet. Men att göra detta till ett manligt problem också i praktiken, det vill säga ändra på den könsliga arbetsdelningen inom hemmets väggar, föresvävade inte den manliga maktens representanter. Tvärtom konstaterades i en riksdagsdebatt under 1910-talet, då debatten om kvinnans ställning som ett fullvärdigt politiskt subjekt var som mest intensiv:

Månne det icke är skäl att ordna så, att varje kvinna blir tvungen att utbilda sig i det kall, vari männen och samhället i sin helhet ha allra bäst gagn av henne, i husmoderskallet, och påskynda saken så, att hon inhämtar kunskap i ämnet, innan hon intager sin plats i denna sal. I våra dagars grundskola har emellertid undervisning i hushålls-

kunskap tagits i jämställdhetspolitikens tjänst. Genom att göra un-

dervisningen obligatorisk för både flickor och pojkar vill man bryta med den traditionella könsliga arbetsdelningen inom hemmets väg-

Pojkar ska, lika väl som flickor, lära sig att sköta sin persongar. liga service. Den första generationen av grundskoleelever har nu nått vuxen ålder, och kanske .håller gamla könstrukturer verkligen

att förändras. Om detta i så fall är en utbildningseffekt må vara

Ulla Johansson

osagt, men i mina ögon är det ändå oroande att ämnen slöjd

som och hushållsgöromål tilldelats ett mindre utrymme i den senaste läroplanen för den obligatoriska skolan från 1994.

Litteratur

Denna text är inspirerad av Pierre Bourdieus utbildningssociologiska teorier, och mer om dessa kan till exempel läsa i antologin

man Skola, ideologi och samhälle 1977 med Boel Berner m.fl.

som redaktörer.

En annan teoretisk utgångspunkt har tagits i professionsforskningen, och den behandlas i Kampen om yrkesutövning, status och

kunskap. Professionaliseringens sociala grund 1989 med Staffan

Selander som redaktör.

Utbildning och kön i ett historiskt perspektiv behandlas

av Christina Florin och Ulla Johansson i Där de härliga lagrarna

gro

Kultur, klass och kön i de svenska läroverken 1850-1914

. 1993. Mitt avsnitt om de kvinnliga akademikemas kamp bygger på kapitel 7 i den boken. Samma ämne har också behandlats av Greta Wieselgren i Den höga tröskeln. Kampen för kvinnas rätt till ämbete 1969. Andra svenska historiska studier om kvinnliga läraryrken är Christina Florins avhandling Kampen katedern. Fe-

miniserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska

folkskolans lärarkår 1860-1906 1987 samt Kerstin Holmlunds avhandling Låt barnen komma till oss. Förskollärarna och kampen om småbarnsinstitutionerna 1854-1968 1996.

Mer om den husliga ekonomins historia kan man läsa i Ulla Jo-

hanssons avhandling Att skolas för hemmet. Trädgårdsskötsel,

slöjd, huslig ekonomi och nykterhetsundervisning i den svenska folkskolan 1842-1919 med exempel från Sköns församling 1987. Flickornas utbildning i ett historiskt perspektiv har studerats av bland andra Gunhild Kyle i Svensk flickskola under 1800talet 1972 samt Marie Nordström i Pojkskola, Flickskola, Samskola. Samundervisningens utveckling i Sverige 1866-1962 1987.

l gruva och på kontor

I och på kontor gruva

- genusstämpling av arbete

LYNN KARLSSON

I en artikel med rubriken Karriär i männens värld sägs i Dagens Nyheter den 20 mars 1997, att åtta kvinnor har antagits till aspirantutbildning som heltidsanställda brandmän de första kvinnor

någonsin som fått söka träning till detta yrke. Brandmannens arbete är tungt och farligt och utbildningen ställer stora krav fysisk och psykisk styrka. Artikeln berättar att det inträffade är en öppning för kvinnor i ett tidigare helt mansdominerat yrke och

projektledaren är optimistisk om att en av de sista manliga befästningama håller på att falla. Artikelns ton präglas dock viss

av en förvåning över att kvinnorna klarat av de krävande testmomenten. De åtta aspiranterna betraktas i texten inte som individer utan som representanter för ett kön, kvinnor, egentligen inte för-

som väntas besitta de egenskaper som krävs för att klara detta mansarbete.

Att granska arbete utifrån det kön som utför det och värdera dess krav och innehåll utifrån våra föreställningar kvinnligt

om och manligt är ett seglivat betraktelsesätt som färgar och har

färgat hur vi ser på arbetslivet och fördelningen arbeten mel-

- av lan kvinnor och män. Det är dessutom en av de mekanismer som gör att det finns manliga och kvinnliga befästningar kvar i det

- moderna industrisamhället, trots att kvinnor och män formellt har

blivit jämställda.

Vad är då kvinnligt eller manligt arbete i ett historiskt perspektiv Den flod av genushistorisk forskning kommit under

som senare år visar entydigt att det inte finns några givna biologiska eller ekonomiska förklaringar till stämplingen arbeten

av som kvinnliga eller manliga. Fördelningen av produktiva och reproduktiva uppgifter mellan män och kvinnor är istället ett resultat av komplexa historiska processer. Det konkreta utfallet varierar i tid och rum. Det finns dock vissa gemensamma drag i könsarbetsdelningen: kvinnors och mäns arbetsmarknad är oftast segregerad och hierarkiskt ordnad, med män i överordnade positioner och kvinnor i underordnade. Dessutom uppstår bestämda uppfattningar va-

som

Lynn Karlsson

rierar historiskt vad är lämpligt arbete för kvinnor eller

om som män. När väl ett arbete har fått en genusstämpel, är den mycket svår att förändra. Som sociologen Harriet Bradley skriver:

Even when the conditions of the labour market change, when production processes require different abilities, when family relations are flux, gender ideologies persist.

Hur arbeten fördelas i ett samhälle uttrycker ett maktförhållan-

de. Konsekvenserna av könsarbetsdelningen blir olika för könen

eftersom män kön besitter makt och auktoritet, kan kvinnors

som försök att bryta in på ett manligt arbete uppfattas som ett hot mot

männens ställning och självuppfattning.

I det följande vill jag visa hur vissa arbeten har kommit att bli betraktade kvinnliga, respektive manliga i konkreta historiska

som situationer, och vilka konsekvenser detta har haft för kvinnor och män. Jag tar exempel från två områden, först från en för kvinnor

minst sagt ovanlig sysselsättning, gruvarbetarens, under den förin-

dustriella perioden och i modern tid, därefter från sysselsättningen

tjänsteman inom statsförvaltningen kring 1800-talets mitt som

och fram till mellankrigstiden.

Med exemplen vill jag illustrera den samverkan mellan olika faktorer kan styra kvinnors och mäns arbetsmarknad: efter-

som frågan på arbetskraft, införandet produktions- och organi-

av nya sationsformer och teknik, statens roll som lagstiftare, fack-

av ny föreningars ställningstaganden samt även, med Bradleys uttryck,

sega genusideologier.

försvann

Gruvpigan som

Gruvarbetet har givetvis alltid varit manlig syssla, men det har

en dock funnits kvinnor arbetat och under jord i svenska

som ovan jämmalmsgruvor. De arbetade, som historikern Håkan Henriksson visat, med borrning, lastning och uppfodring av malm under 1700och 1800-talen. Henriksson har t.o.m funnit att kvinnor under första hälften 1800-talet kan ha utgjort nära hälften arbets-

av av kraften vid Nora bergslag i Örebro län. Oftast arbetade kvinnan i arbetslag med sönerna eller husbonden. Gruvarbetet på-

mannen, gick endast kort tid under året, arbetet intensivt och

en men var krävde arbetsstyrka, och då togs hela hushållets arbetskraft

en stor i anspråk.

Kvinnliga arbetare fanns i nästan alla produktionsled. Oftast var de arbetade under jord sysselsatta med lastning av lösbniten

som malm och lossbrutet berg samt med uppfodring av malm och berg

I gruva och på kontor

ur gruvan. Kvinnorna kunde även arbeta med borrvändning vid treoch tvåmansborming, det vill säga vända på borren medan en man släggade. Det finns t.o.m. exempel på att kvinnor deltog i byggnadsarbeten i gruvorna som normalt var en helt manlig syssla, att de släggade när männen behövde vila och även att de kunde arbeta som enmansborrare när denna nya teknik infördes i slutet 1850talet.

Ovan jord arbetade både män och kvinnor i arbetslag som så kallade lavhjon, som tog emot malmoch berg, samt med skrädning sortering och vägning. Kvinnorna fick samma ersättning för dagsverken som männen i arbetslaget. Lönerna betalades dock till hushållet, det vill säga till husbonden, inte till individen.

Arbetet var tungt, smutsigt och många gånger farligt. Samtidigt var kvinnornas arbetsinsats uppenbarligen oumbärligt för hushållen, exemplet med gruvpigan Maria Persdotter visar. År 1803

som förlorade hon ett ben vid ett gruvras i Kringlan. Snart fick hon dock ett ben av trä och redan 1805 kunde hon återgå till sitt arbete vid gruvan.

Kvinnornas arbete under jord väckte protester redan vid början av 1800-talet. Dessa kunde ibland ta sig extrema uttryck. En gruvbesökare beskrev de kvinnliga arbetarna som de rysligaste häxskepnader, som väl någon kvinnlig varelse kan uppenbara sig uti. Henriksson 1997. Något mera nyktert uttryckte sig andra observatörer. Man menade framförallt att arbetet förhindrade kvinnorna att uppfylla en matmoders åligganden. Markscheidem Gustaf Bergström, som utredde Darlkarlsbergs gruvlags sammanslagning till ett gruvbolag, skrev 1815:

Qvinnans vistande hemifrån hela veckan, är icke förenligt med deras hushållssysslor. Hustruns pligt synes vara, att efterse Barnen och den inre hushållningen, samt med spånad och väfnad, förskaffa sig, man och barn kläder, detta kan icke ske, då hustrun jemte fullväxta Döttrar fönätta arbete i grufvan, följden deraf blifver Barnens vanskötsel och flickorna vid mognare år, sakna all kännedom och handlag till de för deras kön nyttiga hushållsgöromål. Henriksson, 1994.

Bergström ville förbjuda kvinnors arbete under jord. I stället kunde de arbeta som lavhjon ovan jord, ett arbete som han menade lättare kunde förenas med hemmets skötsel. Det alltså inte att

var kvinnan utförde tungt eller farligt arbete i sig som väckte anstöt hos dessa tidiga observatörer, utan att arbetet ansågs göra henne oduglig som maka och mor.

När kvinnor försvann från underjordsarbete i gruvorna kring mitten av 1800-talet var det dock främst av ekonomiska och inte

4 SOU1997:113

Lynn Karlsson

av ideologiska skäl. En växande efterfrågan på järnmalm och nya ägande- och organisationsforrner vid gruvoma, till exempel bildandet av större gruvbolag, gjorde att gruvbrytning vid denna tid började övergå från säsongsarbete till mer fabriksmässig produktion. Arbetet skulle pågå heltid året om, och då föredrog man att anställa manliga arbetare som kunde utgöra, som Henriksson påpekar, en fast och professionell arbetarstam, med specialiserade arbetsuppgifter. Hushållets mera fritt fungerande arbetslag passade inte i det nya kapitalistiska produktionssättet. Kring slutet av 1850-talet infördes även tekniska förändringar i form av enmansborrning, ett arbete som utfördes nästan uteslutande av män. Henriksson menar att den nya tekniken inte var orsaken till kvinnors försvinnande från underjordsarbetet, men att den gav nådastöten. Vid mitten av seklet blev gruvarbetet det utpräglat maskulina arbete vi känner till idag.

Kvinnorna hänvisades, som Bergström ville, till lägre betalt säsongsarbete ovan jord. För hushållen måste detta ha inneburit en ekonomisk försämring, men denna kompenserades så småningom av att den nu manliga gruvarbetarens inkomster steg, främst beroende på längre arbetstider. Konsekvenserna av dessa förändringar blev ett sammanbrott för hushållet som arbetsenhet och en striktare könsarbetsdelning, med männen som lönearbetande och kvinnorna åtminstone de gifta som ansvariga för reproduktionsarbetet i hemmet. Vi ser här alltså en början till det manliga familjeförsörjarsystemet.

Staten griper in

Kvinnornas försvinnande från gruvarbetet stadfästes officiellt femtio år genom arbetarskyddslagen år 1900. Den förbjöd kvin-

senare nor och minderåriga pojkar att arbeta under jord i och i

gruvor stenbrott och var den första regleringen av vuxna kvinnors arbete inom svensk industri. Lagen var ett resultat av den internationella debatt som fördes kring sekelskiftet om behovet av att reglera kvinnornas industriarbete samma sätt som barnens. För Sveriges del infördes inte lagen därför att myndigheterna upplevde några konkreta problem med kvinnors gruvarbete, utan den snarast

var ett tecken en välvillig inställning till den internationella arbetarskyddsrörelsen.

Denna lag, och andra former så kallade skyddslagstiftning för

av kvinnor, var ideologiska uttryck för den syn kvinnors arbete som började växa fram vid 1800-talets slut, när industrialiseringen tagit fart. Lagen var en formell bekräftelse att vuxna kvinnor

I gruva och på kontor

var en annan typ arbetskraft än vuxna män. Oavsett individu-

av ella egenskaper och civilstånd det vill säga faktiskt ansvar för hem och hushåll, definierades kvinnor som svaga och i behov av skydd och som hemmahörande i den privata sfären. Den offentliga stären, inbegripet lönearbetet, var männens.

Förbudet mot kvinnor i underjordsarbete gällde fonnellt i över 70 år, men bestämmelserna började luckras upp i början av 1960talet. Då började myndigheterna fundera på att återigen öppna gruvoma som arbetsplats för kvinnor men främst för den manliga

gruvarbetarens skull. Man ville erbjuda manskapet faciliteter för bättre mathållning och sjukvård genom att tillåta kvinnor att arbe-

ta i underjordiska matsalar och utföra sjukvårdsarbete under jord.

Som man så träffande skrev i Dala-Demokraten, 30 december 1960, det inte fråga om att kvinnligt gruvarbete skulle införas,

var utan det gällde att bereda gruvarbetama möjlighet att få en del av den komfort och den service, som nu i stor utsträckning kommer andra till del.

En attitydförändring ägde dock rum i slutet av 1960-talet. Av arbetsmarknadsskäl ville regeringen utvidga kvinnors möjligheter att arbeta i gruvoma de skulle tillåtas arbeta i den egentliga

gruvdriften under jord. Man menade att gruvarbetets mekanisering och förbättringar i gruvomas arbetsmiljö hade gjort arbetet mindre fysiskt krävande och farligt. Eftersom gruvor oftast dominerade den lokala arbetsmarknaden, hade kvinnor få alternativa möjligheter till avlönat arbete vid gruvorter. Som ung kvinna i Kiruna,

en Sveriges största gruvstad, uttryckte det i LKAB:s personaltidning Skip 1975:

För en kille finns alltid möjligheten att gå till gruvan. Men för oss flickor finns tre alternativ. Vi kan gifta oss, flytta härifrån eller bli bamflickor.

Kvinnors arbete i gruvdrift blev således åter tillåtet, dock under statens överinseende. Endast med dispens från arbetarskyddsstyrelsen fick kvinnor användas till underjordsarbete och då skulle sysslan vara anpassad till den kvinnliga arbetaren; inte vara tungt eller

farligt.

Denna förändrade inställning kan ses som ett resultat av 60-talets debatt kring den fulla sysselsättningen, och av de försök som gjordes för att mobilisera den gifta kvinnliga arbetskraftsreserven för att möta befarad arbetskraftsbrist. Fortfarande definierades

en dock kvinnor som annorlunda arbetskraft i behov av statligt skydd. Medan regeringen i sin proposition bedyrade att principen om mäns och kvinnors lika ställning vunnit full anslutning på den

Lynn Karlsson

svenska arbetsmarknaden, försäkrade man att den lagstift-

nya ningen inte skulle innebära att gruvföretagen utan vidare fick använda kvinnor till vilket gruvarbete helst. Även manli-

som de ga arbetarna i det lokala fackföreningen fick en roll som beskyddare. De skulle yttra sig över dispensansökningar och på så sätt

se till att kvinnor inte anställdes i arbeten "som var för ansträngande för dem.

Blonda, söta och truckförare

späda, -

l slutet av 1960-talet inledde LKAB, Sveriges största gruvbolag, en satsning för att få fler kvinnliga anställda i detta övervägande manliga företag, dels i arbete ovan jord men även i gruvan. Man hade tidigare anställt kvinnor som städare under jord. Nu ville

man utnyttja även de nya möjligheterna att söka dispens för kvinnor

att utföra manliga arbetsuppgifter som tidigare varit Förbjudna

för dem. Motiveringen var att befarade kommande arbets-

man kraftsbrist. Som vd Arne Lundberg uttryckte det om vi ska räkna med att få behålla bra manlig arbetskraft, så måste vi bereda hustruma arbete. Skip 1974.

LKAB började sin satsning kvinnors underjordsarbete med stor försiktighet och i mycket liten skala. Vid utgången av 1974 fanns tre kvinnliga provtagare av totalt cirka 80 anställda på dispens. Dessa tre pionjärer tillsammans med åtta kvinnliga städare utgjorde hela den kvinnliga arbetsstyrkan under jord. Företaget kunde tänka sig att ta ytterligare 15-20 kvinnor men inte fler, eftersom provtagningen var ett så lämpligt reträttarbete för manliga gruvarbetare. Skip 1974. Provtagningen var alltså ett fysiskt relativt lätt arbete. En kvinnlig provtagare som tidigare varit städerska tyckte att städarbetet hade varit trist och tungt jämfört med det nya jobbet.

Efter en inventering 1975 hade ledningen inom LKAB kommit fram till att det fanns 140 av totalt cirka 400 arbeten som kunde vara lämpliga för kvinnliga arbetare. Men återigen utgjorde behovet av manliga reträttplatser en begränsning: 200 jobb måste hållas reserverade för manliga partiellt arbetsföra. Dessa får inte besättas med kvinnor. Skip 1975. Företaget fick dock inte dispens att använda kvinnor i alla arbeten. Facket opponerade sig när det ansåg att arbetet skulle blir för farligt för kvinnor eller innebar att kvinnorna skulle vistas i själva brytningsområdet. Exempelvis fick inte kvinnor köra lastbilar lastade med lösskjutet berg. Däremot anställdes under 1975 fyra kvinnliga lastbilschaufförer för att köra

fordon till service. upp

I gruva och på kontor

Vilken attityd möte dessa kvinnliga anställda Att de

nya manliga arbetarna inte odelat positiva till satsningen kvinnor

var framgår vid en genomgång av personaltidningen Skip. l den annars rätt sobra tidningen förekom under tidig 70-tal ett antal närmast glättiga artiklar om den nya Kvinnan vid LKAB. Man framhöll hur duktiga kvinnorna var och de fick själva komma till tals. Kvinnorna menade att de klarade sina arbeten lika bra som män-

Även manliga anställda sade sig mening, förutnen. vara av samma satt att kvinnor hade utbildning och erfarenhet. Det tidiga 70-talets jämställdhetsanda märks tydligt i artiklarna. Men för många av männen som intervjuades fanns det ändå en gräns kvinnor skulle

inte jobba under jord.

Deras fruar skulle inte bli borrare, de skulle ha möjligheter att vara "kvinnliga. En hustru skall inte vara smutsig, trött och bullerskadad.

Kvinnlighet gick alltså inte att förena med tungt kroppsarbete. Kvinnliga arbetare däremot såg sina arbeten utifrån andra erfarenheter och perspektiv. Typiska kvinnoarbeten som städning ansåg de vara betydligt tyngre än de arbeten de utförde inom gruvdriften. Som en kvinna som arbetade ovan jord i sovringsverket sade:

Det är tyngre att vaka på lasarettet, än att ha nattskiñ här. Det är lika tungt att städa som att skotta sten. Fast man iår inte vara rädd att hugga att bryta naglarna eller att bli smutsig.

Misstänksamheten mot kvinnor som potentiella konkurrenter

fanns också. De äldre manliga arbetarna borde ha känt sig mest hotade, men som svar på frågan Hur blir Du bemött av manliga

arbetskamrater svarade en av de kvinnliga provtagama:

Det tas inga extra hänsyn och det är bara bra. Ja, kvinnor i provtagningen har förstås fått våra slängar av män som tycker att

inte borde ta det här ganska eftertraktade jobbet ñån manliga anställda. Det är konstigt nog dom yngre männen som resonerar så. Dom äldre har accepterat oss från början. Vi tar det lugnt med dom som eventuellt tittar snett på oss. Man får förstå att dom kanske är rädda att bli fortlyttade eller vad som nu kan ligga bakom. Annars är kamratskapet mycket bra.

Numerärt sett utgjorde kvinnor inget direkt hot mot den manli-

ga arbetskraften i gruvan. Antalet kvinnor vid LKAB hade visserligen ökat med 12 procent under 1975, men av de 300 kvinnliga

anställda, arbetade endast 23 kvinnor under jord, och dessa var

12 av städare. Totalt vid Kirunaforvaltningen sju procent arbets-

var av kraften kvinnor och en tredjedel av dem var tjänstemän.

Lynn Karlsson

Fackföreningen både centralt och lokalt förutom Gruvtolvan i Kiruna, som 1974 uttalade att förbudet mot kvinnors gruvarbete borde slopas ställde sig ytterst tveksam till kvinnors underjordsarbete. Man hänvisade till avsaknaden av sanitära anordningar för kvinnor, till dieseldriften som kunde medföra farliga avgaser och till att exponering för radon under jord utgjorde en större fara för kvinnor än för män. Just problemet med radon i gruvan, om det kunde orsaka genetiska eller andra skador på människan bland annat orsakade den lungcancer hade diskuterats under 1970-talet. Men man menade också att arbetet helt enkelt inte var passande för kvinnor: Jobbet under jord är för tungt för dem, ansåg ordföranden i SALF-klubben. Och om nu kvinnor prompt ville börja om från början och utföra tunga arbeten, så behövde de inte göra det vid menade annan facklig företrädare; det fanns

en gruva, en ju ingen lag som förbjuder dem att bära tegel byggen. Skip 1975.

Det intressanta med dessa kommentarer är hur skarpa de är

speciellt med tanke hur få kvinnor som var anställda och att de arbeten som kvinnor utförde under jord, med undantag av städning,

lätta. ansågs vara

År 1976 föreslog arbetsmiljöutredningen, skulle formulera

som en ny arbetarskyddslag, att regleringen av kvinnors gruvarbete helt skulle avskaffas. Det var inte förenligt med nutida syn på rätten till arbete att uppställa onödiga hinder för vare sig kvinnors eller mäns tillträde till olika arbeten. Utredningen hade kommit fram till att de arbetsmiljöproblem som kunde förekomma i gruvor

buller, damm, avgaser och rasrisker inte i sig var mer farliga för

kvinnor än för män; de utgjorde inga könsspecifika risker. Vad beträffar radonet menade man att strålningsdosema sannolikt var så små att det inte förelåg någon risk för fosterskador.

Gruvindustriarbetareförbundet opponerade sig skarpt mot förslaget. Mot utredningens jämställdhetstänkande ställde man sitt eget skyddstänkande. l sitt utlåtande skrev man bl.a:

De skyddseffekter som § 34 som reglerade kvinnors gruvarbete, förf. anm. innebär har fått ge vika för den intensiva debatt som förts för jämlikhet mellan könen Det helt avgörande för att förbundet vill behålla det nuvarande dispensförfarandet för kvin-

användande under jord är motiverat av ett rent skyddstänknans ande. Förbundet kan f.n. inte utesluta misstanken att kvinnor i högre grad än männen löper större hälsorisker i underjordsarbete. Förekomsten av radon i gruvoma anses utgöra ett större fammoment för kvinnor än för män med hänsyn till kvinnans roll som bamaföderska.

I gruva och på kontor

Nu var det inte arbetet som sådant utan själva miljön som kvinnor måste skyddas ifrån. Men fortfarande resonerade man utifrån biologiska argument och en syn på kvinnor som ett kön och inte som en grupp individer. Man bortsåg ifrån att inte alla kvinnor var bamaföderskor och från att de skulle kunna bedöma riskerna i arbetet själva.

Under 1975 aviserade LKAB planer på att fortsätta sin satsning på kvinnliga arbetare. Eftersom befarade potentiell

man en manligt arbetskraftsbrist, ville man under en tioårsperiod försöka öka andelen kvinnliga anställda från sju procent till 25 procent. Hur satsningen skulle ha utfallit kommer vi dock aldrig att veta. Följande år drabbades företaget av en svår kris och började avskeda arbetskraft. Eftersom kvinnorna var sist in, blev de först ut. Under de närmaste åren var det avskedade manliga arbetare som återfick sin anställning. Kvinnornas ställning som sekundär arbetskraft gjorde dem sårbara vid en ekonomisk kris.

Regleringen av kvinnors arbete i gruvor upphävdes helt 1978. Hur det är med den kvinnliga arbetskraften i underjordsar-

numera bete är svårt att se i statistiken, men enligt FoB 1990 är endast en försvinnande del av de arbetare som jobbar med gruvbrytningsarbete kvinnor mindre än två procent.

Gruvjobb är karlj obb

Kvinnors gruvarbete under ett sekel visar att det är inte arbetets karaktär i sig som avgör om en arbetsuppgift definieras som kvinnlig eller manlig. Under tidigt 1800-tal utförde vissa kvinnor ett fysiskt tungt och hårt arbete som gruvarbetare under jord. Gruvarbetet var inte ett kvinnoarbete, men väl ett arbete som i en bestämd historisk situation kunde utföras av kvinnor och som ingick i deras arbetsuppgifter som medlemmar i bergsmanshushållet. De organisatoriska förändringarna i gruvarbete under mitten av 1800-talet innebar att kvinnor försvann från underjordsarbete till förmån för män. Samtidigt pågick en ideologisering av kvinnor som svaga och i behov av skydd. Detta medförde att gruvarbetet

fick stämpel manligt. Stämplingen blev oerhört trög att

en som ändra. När kvinnor återigen tilläts arbeta i gruvor hade det byggts upp sega strukturer som försvårade för dem att återuppta arbetet. Gruvarbete hade definierats farligt för kvinnor och upp-

nu som fattningen vad lämpliga kvinnliga arbetsuppgifter

om som var var strikt. Den fanns långt på 1970-talet kodifierad i lagstiftning.

Lynn Karlsson

Så länge kvinnor utförde passande arbeten, såsom städning och sjukvård, var deras närvaro i gruvan accepterad. De hälsades till och med varmt välkomna. Men när de började konkurrera om manliga arbeten förvisso i mycket liten skala, men ändå

- en uppfattades de ett hot mot manliga gruvarbetare. Gruvarbetets

som stämpel som manligt grumlades när kvinnor återinträdde i arbetet. De manliga arbeten kvinnor utförde i den moderna gru-

som

fysiskt lätta; i många kvinnors tycke lättare än de städjobb van var de hade utfört tidigare. När även kvinnor kunde ha samma arbetsuppgifter män kunde arbetet inte längre karaktäriseras som

som manligt och därmed för farligt eller för tungt för kvinnor. För att bevara gruvarbetets maskulina stämpel det i stället nödvändigt

var att definiera kvinnor ovillkorligen annorlunda än män. Som

som bamaföderskor måste de nu skyddas från miljön. Paradoxalt nog

det dock inte miljön utan specifika arbetsuppgifter som de

var fjärinades ifrån.

Kontoristema

Inget kan tyckas vara mera fjärran från gruvarbete än kontorets kvinnliga värld. Kontorsarbete, jämte sjukvårdsarbete, är det vanligaste kvinnliga förvärvsarbetet idag. Kvinnor utgör över 90 procent arbetskraften inom hithörande yrken. I skapandet av detta

av kvinnoarbete, på kontoren och inom tjänstesektorn i stort, fin-

dock historiska mönster och processer som i det ner man samma manliga gruvarbetet. Manliga normer och värderingar om kvinnor och män arbetskraft har styrt utforrnandet av arbetet och an-

som givit inom vilka kvinnor kunnat agera. Lagstiftning har

ramama äveni tjänstesektorn varit betydelse, framförallt för gifta kvin-

möjligheter att arbeta. I perioder av ekonomisk kris har den nors kvinnliga arbetskraften varit utsatt och kvinnors sekundära plats på arbetsmarknaden blivit synlig. Ändå har just tjänstesektorn

erbjudit öppningar för kvinnor i arbetslivet.

Kvinnor i statens tjänst

Under 1800-talet växte det fram uppfattning om att kvinnan

en primärt skulle maka och mor, hemmahörande i den privata

vara sfären. Synsättet fick ett uttryck i skyddslagstiftningen för kvin-

Paradoxalt spred sig denna ideologiska föreställning nor. nog nya

samtidigt demografiska förändringar gjorde att gruppen ogifta

som kvinnor i behov försörjning blev allt större. Borgerliga kvinnor

av sökte passande utkomst inom tjänstesektorn skolor, kontor

en -

I gruva och på kontor

och sjukvård som expanderade starkt under trycket av urbanise-

ring och industrialisering.

Det var staten som, för att klara sina ökande åtaganden under 1800-talet, först beredde kvinnor dessa nya arbetsmöjligheter. Riksdagen hade öppnat små- och folkskolan för kvinnliga lärare under 1850-talet, och under 1800-talets senare del började de nyinrättade kommunikationsverken, till exempel posten, telegrafen och järnvägen, successivt att anställa kvinnor.

Förekomsten billig men relativt välutbildad kvinnlig arbets-

av kraft framstår som en förutsättning for tjänstesektorns fortsatta expansion under slutet av 1800-talet och början av l900-talet. Kvinnliga anställda var långt billigare än män och höll nere kostnaderna för arbetsgivarna. Å andra sidan dessa kvinnor ett

var problem eftersom kvinnors lönearbete innebar ett brott mot den rådande genusideologin. För staten, det vill säga riksdagen som utövade det statliga arbetsgivarskapet, skapades ett dilemma: Lika djupt som tanken på att medelklasskvinnans plats var i hemmet, lika djupt satt hos de flesta riksdagsmän tanken att statens främsta uppgift var att spara. Resultatet blev en krock mellan dessa normsystem. Waldemarson, 1996. Staten hanterade krocken dels genom att skapa en medveten skiktning av arbetsuppgifter och karriärvägar efter kön, dels genom att tillämpa en praxis mot gifta kvinnors lönearbete.

ogift och lågavlönad

Statens målsättning var att spara pengar och det gjorde man bland annat genom att komplettera en relativt liten grupp fast anställda statstjänstemän med en stab av extra personal, vars storlek kunde anpassas efter behov. Det var framförallt kvinnor som besatte dessa extra tjänster. Arbetet var oftast rutinartat, till exempel renskrivning, bokföring och siffergranskning, lönen låg och anställningsforhållandena osäkra. Kvinnor kunde dock anställas på mer kvalificerade arbeten som till exempel telegrafister där höga krav på utbildning och färdigheter gällde, men då till lägre lön än män. Det var ytterst svårt för kvinnor att få ordinarie tjänster och det fanns en könshierarki även när det gällde ordinarieskapet. Inom telegrafverket, exempelvis, kunde kvinnliga telegrafister befordras till föreståndare endast vid mindre telegrafstationer, medan män förestod de större, en regel som gällde fram till 1920. Kvinnor fick inte heller tillträde till de högre statliga ämbeten så kallade fullmaktstjänster som krävde akademisk examen förrän efter sekelskiftet.

Lynn Karlsson

Den främsta skiljelinjen mellan kvinnliga och manliga anställda

gällde dock civilstånd. Den kvinnliga tjänstemännen eller kontoristen skulle vara ogift att anställa en gift kvinna kom aldrig på tal

när statens tjänster öppnades för kvinnor och vid giftermål för-

väntades hon lämna sin tjänst. På så sätt kunde till exempel staten uppfylla sin roll som arbetsgivare, utan att bryta mot den rådande ideologi som föreskrev att giftermål gjorde mannen till familjeförsörjare och kvinnan till maka och mor. Fram till 1920 blev kvinnor dessutom omyndiga vid giftermål. Att staten skulle företrädas av en omyndig person var, i alla fall högre tjänster, otänkbart. När kvinnor i allt större utsträckning anställdes kring sekelskiftet och dessutom i vissa fall gifte sig uppstod en krock mellan verklighet och ideologi. En praxis for hur man skulle hantera den gifta kvinnliga tjänstemannen måste utvecklas. Resultatet blev ibland egendomliga kompromisser, då olika verk valde olika lösningar. En telegrafist som gifte sig utanför telegrafverket tvingades avstå från sin tjänst. Inom postverket fick den gifta kvinnan stanna kvar, men endast som extraanställd; hon förlorade en eventuell anställning som ordinarie tjänsteman och därmed rätt till pension och andra förmåner. Efter omfattande utredningar och debatt utfärdade riksdagen 1912 allmänna regler för statliga verk, vilka fastställdes slutgiltigt 1917. En gift kvinna kunde få tillträde till statlig

en tjänst sedan Kungl. Majzt prövat fallet och givit sitt tillstånd, och en ordinarie kvinnlig tjänsteman som gifte sig var skyldig att avgå från sin tjänst endast om verksledningen krävde det. Först med behörighetslagen 1923 blev gifta kvinnors rättigheter till statstjänst likställda med de ogiftas.

Under trycket av den höga arbetslösheten under 20- och 30-talets ekonomiska kriser växte det fram ett allt mer högljutt motstånd mot gifta kvinnors arbete. De statligt anställda kvinnornas nyvunna rätt att kvarstå i tjänst trots giftermål ifrågasattes och inom både statliga verk och i riksdagen fördes fram förslag ett nytt äktenskapsförbud. Endast efter en hård kamp tillförsäkrades 1939 både privat och statligt anställda kvinnor rätten att behålla sina arbeten vid giftennål, något som skall ses i perspektivet av det sena 30-talets allt intensivare debatt i befolkningsfrågan.

Statens successivt ändrade attityd gentemot gifta kvinnors arbete växte fram under trycket av en ekonomisk verklighet kvin-

nor, även gifta, utförde sitt arbete till lägre lön än män men även

som resultat av den kamp för kvinnors lika rättigheter politiskt och i arbetslivet som hade tagit fart kring sekelskiftet. Dock belyser hela diskussionen om gifta kvinnors rätt att behålla sina tjänster alla kvinnors, både ogifta och gifta, villkorliga plats i arbetsli-

I gruva och på kontor

vet. I alla avseenden anställningstrygghet, befordringsmöjlig-

heter, arbetsvillkor och lön hade kvinnor en status som andra

klassens arbetare, en ställning som utgick från föreställningar om kvinnors och mäns rätta plats i samhället och om deras natur. Mannen var familjeförsörjare, kvinnan bara tillfälligt ute i arbetslivet i väntan på giftermål. En gift kvinna, som ville fortsätta sitt förvärvsarbete, utmanade denna föreställningsvärld. Men även den ogifta kvinnans arbete kunde i förlängningen bli ett hot. Om hon krävde lika lön som mannen eller samma arbetsvillkor och rätt till tjänster det vill säga rätten att bli betraktad som likvärdig en man

hotades könshierarkin och med den männens auktoritet och maktutövning. Motståndet mot en allt för långtgående likställighet mellan könen kom till klart uttryck i diskussionerna kring kvinnors rätt att inneha så kallade fullmaktstjänster, de allra högsta ämbetena i den statliga byråkratin.

Kvinnor ämbetsmän

som

Debatten om kvinnors rätt till högre tjänster hade förts sedan 1870-talet, då kvinnor fick rätt att avlägga akademisk examen. Från sekelskiftet öppnades efter hand vissa typer lärar- och lä-

av kartjänster för ogifta kvinnor och efter första världskriget blev frågan föremål för ett omfattande utredningsarbete i riksdagen. Detta utmynnade 1923 i behörighetslagen, som gav kvinnor samma principiella rätt som män till statliga ämbeten, dock med vissa undantag. Kvinnor fick inte inneha tjänster som kunde kräva våldsutövning till exempel militärtjänster eller vissa fångvårdstjänster eller innebar upprätthållandet av den allmänna ordningen, det vill säga polisbefattningar och höga läns- eller kommunala ämbeten såsom tjänst som landshövding, rådman med flera, där tjänsteinnehavaren hade det yttersta ansvaret för ordningsmakten. Även präst- och domartjänster och tjänst gymnastiklårare för

som manlig ungdom var förbjudna för kvinnor. Som Ylva Waldemarson har påpekat, präglades debatten om behörighetslagen av ett dubbelt budskap. Å sidan tog rättviseskäl principiellt

en man av ställning för likställighet mellan könen. Man hävdade också med tongångar man känner igen från dagens jämställdhetsdebatt

att detta skulle gagna nationen. Kvinnor var en hittills outnyttjad potential:

Att omsorgsfullare och på ett ändamålsenligare sätt tillgodogöra oss all tillgänglig produktivkraft kan i stort sett endast resultera i

l0l

Lynn Karlsson

en högre nivå av välstånd och lycka for hela samhället, män som kvinnor. Knut Wicksell, cit. i Waldermarson, 1996.

Å andra sidan fick inte likställigheten drivas så långt att statens intressen dess auktoritet kunde äventyras. Kvinnor, oavsett

- formell kompetens, skulle inte få tillträde till tjänster som de av naturen, alltså sin särart, var oförmögna att upprätthålla. Detta gällde inte bara tjänster som kunde innebära utövande av fysiskt våld eller utmana sedligheten. Även tjänster innebar led-

som ningsfunktioner och auktoritetsutövning över landets medborgare, som statens och kyrkans representanter, måste förbehållas män. Manlighet var sålunda en förutsättning för vissa tjänster; en kompetens, som Waldemarson har uttryckt det, som kvinnor aldrig kunde besitta.

Att tillträda tjänst landshövding ligger långt ifrån vad

en som sekelskiftets kvinnliga skrivbiträde eller telefonist kunde föreställa sig. Men behörighetslagen uttrycker kulmen en sekellång utveckling inom vilken kvinnor erövrat allt fler formella rättigheter till arbete. Behovet av att hålla nere kostnaderna i statlig verksamhet hade öppnat områden för kvinnor, och Förändringar i

nya samhället politisk kamp för kvinnors rättigheter och den borger-

liga kvinnans uttåg arbetsmarknaden innebar att kvinnor

sökte tänja på sina möjligheter. Villkoren för de kvinnligt anställda måste anpassas till den nya verkligheten, men utgångspunkten var manliga normer och värderingar. Behörighetslagen var en anpassning till nya betingelser, men med könshierarkin ideologiskt intakt.

Behörighetslagens förbud mot viss kvinnlig anställning gällde fram till 1945. Med undantag för militär- och prästtjänster likställdes då kvinnor och mäns ställning inom civilförvaltningen. Prästerskapet öppnades för kvinnor först 1958. l dag finns det inget arbete inom statsförvaltningen som är förbjudet för kvinnor. Den sista restriktionen, rätten att bli befäl i det militära, togs bort 1977.

Kvinnors och mäns formellt lika rättigheter har dock inte inneburit att deras relativa ställning inom den statliga tjänstesektorn har ändrats på något avgörande sätt. Kvinnor dominerar fortfarande inom yrkeskategorin lägre tjänstemän, medan män är i majoriteten bland högre tjänstemän och chefer.

En pågående process

När det gäller fördelningen av arbete mellan kvinnor och män har det svenska samhället genomgått en betydande omvandling sedan sekelskiftet. Kvinnor har historiskt inte enbart varit passiva mot-

I gruva och på kontor

tagare av förändring utan även aktörer som själva försökt definiera sina villkor i arbetslivet. Förvärvsfrekvensen är idag 1997 nästan lika hög för kvinnor för män. Lönegappet har lång sikt

som minskat. Det finns inte längre några formella hinder för kvinnligt

yrkesarbete. Arbetarskyddslagstiftningen är könsneutral. Målsätt-

ningen är reglera arbetet och inte de arbetande. Ändå är

att manligheten i sig fortfarande en styrande princip vid arbetsmarknadens utformning.

Den l april 1997, några dagar efter publiceringen av artikeln om kvinnliga brandmän, fanns rubriken Män flyr läraryrkets låga löner att läsa i Svenska Dagbladet. Under de senaste tio åren har andelen manliga lärare i tjänst stadigt minskat. Kvinnodominansen är ännu markant bland dem som nu är under utbildning till lä-

mera rare. Kvinnor utgjorde 66 procent av lärarkåren 1994-95, men var 80 procent av de utexaminerade lärarna samma år. Anledningen till männens försvinnandet anges vara den låga lönen, men även försämrade arbetsförhållanden och dåliga karriärmöjligheter, med andra 0rd att yrket börjar visa de karaktäristika som ett typiskt kvinnoarbete har: låg lön och låg status. Den intressanta nyheten i artikeln är dock ett statligt förslag till lösning på problemet. Vid

nyinrättad lärarutbildning har man fått i uppdrag att satsa på en underrepresenterat kön män i en naturvetenskapligt inriktad

- utbildning. Samtliga lärare inom denna utbildning kommer att vara disputerade, vilket inte är fallet vid andra lärarhögskolor, och den grundskollärarexamen som tilldelas kommer att vara den enda förekommande som ger behörighet till forskarutbildning. Lite tillspetsat kan man säga, att staten bygger upp en ny manlig karriärväg inom skolan för att så sätt öka läraryrkets status. Att satsa på högre lön och bättre arbetsvillkor för den kvinnliga majoritet som arbetar i skolan är ett alternativ som dock inte lanserats från statligt håll. Könstänkandet är fortfarande starkt och maskulinitet har ett värde i sig på svenska arbetsmarknad även under 1990-talet. Den historiska process som exemplifierats ovan tycks vara kontinuerligt pågående.

Litteratur

Arbeten som behandlar könsarbetsdelningen och dess implikationer: Bradley, Harriet 1989 Men s Work, Womens Work. A S0ciological History of the Sexual Division of Labour in Employment och Women workers and technological change in Europe in the nineteenth and twentieth centuries 1995 Red. Gertjan de Groot Marlou Schrover.

Lynn Karlsson

Artikelns redogörelse för kvinnors tidiga gruvarbete bygger helt på: Henriksson, Håkan 1994 Kvinnor i gruvarbete, Med hammare och fackla. XXXIII. Henriksson, Håkan 1997 Bland

gruvpigor och gruvdrängar. Svenskt gruvarbete under 1700- och 1800talen, Svenskt järn under 2500 år. Från gruvpigor och smeddrängar till operatörer. Deadalus. Tekniska museets årsbok Årgång 65.

Utvecklingen inom den moderna gruvindustrin är hämtat ifrån: 1961. Andra lagutskottets utlåtande nr 23 samt FK protokoll

nr 11 1967. Kungl. Majsts proposition 87. Berättelse över Svenska

. gruvindustriarbetareförbundets verksamhet år 1976. Dala Demokraten 30 december 1960. Kvinna i LKAB, LKAB-tidningen 29 maj 1986.

En lång rad citat i artikeln är hämtade olika utgåvor

ur av Skip/Malmaren, tidning for LKAB:s personal, 1968-1976 Tidskriften benämns Skip från och med 1970.

SOU 1976:1. Arbetsmiljölag. Slutbetänkande avgivet av ar-

betsmiljöutredningen. SOU 1976:2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. Bilaga 1 till arbetsmiljöutredningens betänkande.

Kvinnor i statens tjänst finns att läsa Florin, Christina

om 1994 Statsbyråkratins erogena zoner. Staten som mötesplats för manligt och kvinnligt i Broberg, Gunnar, Wikander, Ulla Åmark, Klas 1994 Bryta, bygga bo. Svensk historia underifrån.

Nilsson, Bengt 1996 Kvinnor i statens tjänst från biträden

till tjänstemän. En aktörsinriktad undersökning kvinnliga stats-

av tjänstemän organisering, strategier och kamp under 1900-talets första hälft. 1996 Acta universitatis upsaliensis. Studio Historia Upsaliensia 179.

Waldemarson, Ylva 1995 Kön och klass i Telegrafverket, Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia nr 65.

Waldemarson, Ylva 1996 Kön, klass och statens finanser

en historia om statligt arbetsgivarskap och statsanställda kvinnor 1870-1925 i Kvarnström, Lasse, Waldemarson, Ylva Åmark, Klas 1996 I statens tjänst. Statlig arbetsgivarpolitik och fackliga strategier 1870-1930.

Widerberg, Karin 1980 Kvinnor, klasser och lagar 175 0- 1980.

Wieselgren, Greta 1969 Den höga tröskeln. Kampen för kvinnas rätt till ämbete.

Statistik är hämtad ur: Folk- och bostadsräkningen FoB 1990. Del Förvärvsarbetande och yrke.

Mannakraft och stöttepinnar

reformistiskt identitetsskapande på 1940-talet

EVA BLOMBERG

Varför har kvinnor haft så svårt att få makt och inflytande inom fackförbunden ända in i modern tid Till och med fackförbund med kvinnlig majoritet har haft ett fåtal kvinnliga ombudsmän, funktionärer och ordförande. Hur skall detta förklaras

Forskningen har visat att män impregnerat organisationerna med sina särintressen och speciella behov, skaffat sig privilegiet att formulera problem i allmängiltiga termer, såsom varande könsneutrala, och därigenom också tillskansat sig makten över och inom fackföreningsrörelsen.

Denna text handlar om hur Svenska Gruvindustriarbetareförbundet Gruv, med uteslutande manlig medlemskader, framställt organisationen manlig. Med vilka symboler och vilket språk ska-

som pade olika manliga identiteter Hur visades relationerna mel-

man lan könen och vilken betydelse hade detta för bilden av gruvarbeta-

och fackföreningsrörelsen ren

Utgångspunkten reportageserie i tidningen Gruvindustri-

är en arbetaren 1943-1948.

Organisatoriska kollektiva identiteter

Reportagen visar hur Gruv försökte skapa idealmän. Män visas i huvudsak i relation till andra män, och i ringa utsträckning till kvinnor. De olika manliga identiteter Gruvindustriarbetaren

som visualiserade inte bara något som förbundet skapade själv, utan

var de också kollektivt utformade i och genom fackföreningen, lo-

var kalt såväl som centralt.

Identitet skall här del människan och inte som

ses som en av något fast, för evigt. Identitetsskapandet är en pågående process utan slut, i vilken människan försöker bli en del av ett specifikt or-

ganisatoriskt sammanhang.

I stort jag att det 1940-talet fanns fyra manliga iden-

menar

titeter för gruvarbetarmän. Den första är den organisatoriska som

handlade hur befáste på sig själv tillhörande

om man synen som

Eva Blomberg

den reforrnistiska fackföreningen, i motsats till dem som tillhörde den syndikalistiska fackföreningen. Den andra identiteten handlade om hur man skapade sig själv till lokalist, lokalpatriot, i motsats till dem från andra orter. Den tredje handlade hur bar

om man upp känslan av att vara arbetare, i gemenskap med andra arbetare,

oberoende av fackföreningstillhörighet eller ortsbakgrund men i

motsats till arbetsgivarna. Den fjärde och sista identiteten handlade om könstillhörigheten: hur manlighet förhöll sig till kvinnlighet.

Min uppfattning är att de kollektiva identitetemas utformning hindrat kvinnor från att bli fullvärdiga organisationsmedlemmar; de har inte haft så kallad vederbörlig kompetens det manliga könet.

- Identitetsskapandet utgör således det sammanhållande kittet i organisationen.

Reportageserien

År 1943 påbörjade Gruvindustriarbetaren bild- och reportageserien om gruvortema. I slutet av 1948 hade man gått igenom 40 av 69 avdelningar. Reportagen kom att få en mästrande ton i positiv

anda. Tidningen ville visa fram bra arbetsgivare, bra bostadsorter och arbetsplatser, bra organisationsförhållanden och goda människor. Detta kan sägas ligga i linje med statsmaktens agerande under krigstid. Genom inrättandet av Inforrnationsstyrelsen skulle man skapa svenskhet och en svensk nation den mest kända kampanjen är En svensk tiger och det skulle ske i positiv anda. Över 2000

en ortsombud fanns ute i bygdema som skulle rapportera om svenskheten och folkberedskapen samt se till att folket blev svenskare. Denna hurtfriska anda genomsyrar reportagen.

Artiklarna var ämnade att uppmuntra fortsatt organisatoriskt reforrnistiskt arbete och sålunda betecknades organisationsförhållandena som goda om inga syndikalister eller kommunister fanns på platsen.

Dåliga förhållanden kritiserades ibland i tidningen, men kritiken var oftast ganska inlindad. Den väg man valde var istället att inte visa det dåliga. Hemska bostäder, sanitära olägenheter eller usla organisationsförhållanden exponerades helt enkelt inte. Först efter kriget blev tonen något vassare.

De första reportagen hösten 1943 visade bilder hus och

gruvbyggnader och en enda människa: avdelningsordföranden. Redan i början av 1944 hade reportagen förändrat karaktär. En journalist skrev nu texten och bilderna förändrades. Alltfler medlemmar visades och inte bara gruvanläggningar och bostadshus.

Mannakraft och stöttepinnar

Här bodde förr ett IO-tal

familjer i varsitt rum.

Moderna bostadshus

innehållande 4 Egen-

heter om 2 rum och

kök. I Kärrgruvan ha

7 sådana uppförts.

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

Ett genomgående drag är att fotograñerna placeras så att de kontrasteras mot varandra. Gamla förfallna hus kontrasteras mot

moderna hus bild 1. Fotografierna kommenteras alltid i text, nya även om en del är kortfattade: Badhuset, Tvättstugan. Men oftast är kommentarerna långa och invecklade. Bildema får inte tala för sig själva, utan de tolkas. Bakgrunden till detta är, anser jag, att reportagens syfte uppfostran och upplysning. Det förfallna huset

var visade inte bara dålig bostad utan utgjorde också en illustration

en till arbetar- och fackföreningsrörelsens framgångsrika historia: ge-

fackförbundens hängivna kamp kunde nya funktionella hus nom byggas de manliga medlemmarna. Samtidigt gavs ett rikt jämfö-

av relsematerial till läsarna. Avsikten att gruvarbetarna skulle få

var

sig själva och andra gruvarbetare. Hur levde man några mil bort se Hur arbetsgivaren där Bättre Sämre Hur husstandarden

var var Vad kostade tvätten Hade de badhus Inte minst det sistnämnda hade varit ett av 1930-talets konfliktämnen på många gruvorter. Arbetarna krävde alltmer eftertryckligt att arbetsgivarna skulle låta bygga badhus och tvätthus medan dessa i det längsta försökte förhala ärendet. Det blev till fråga vilket människovärde en ar-

en om betare hade och det därför den blev så inflammerad. Egnahem,

var bad- och tvätthus samt omklädningsrum blev ett standardmâtt, en rikslikare, på människovärdet. Ett bra ställe med en hygglig arbetsgivare satte värde på sina arbetare. Tvättstugan blev särskilt porträtterad i reportagen därför att den utgjorde symbol for kvin-

Eva Blomberg

nornas värde; underlättade arbetsgivaren deras arbete

genom en maskintvättstuga, eller lät han dem fortfarande ligga vid

nere klappbryggan och sköta tvätten manuellt I reportaget från

gruvorten Stripa i Västmanland kommenterades tvättstugebilden:

Stripa har också sin maskintvättstuga, vilken är inrymd i källarvåningen till det bostadshus som avbildas här Utrymmet

ovan. är nog i knappaste laget, men eljest äro husmödrama överlag mycket belåtna med anläggningen. Priset for manglad

tvätten och torkad 30 öre och omanglad 20 öre pr kg. klagar hel-

- man ler inte på 1946.

Kommentarer kring tvättstugorna inrymmer mycket än

mer vad själva husen användes till, de talar också om vem gör vad.

som Bildema och kommentarerna skapar olika platser män och kvinnor trots att de inte visas, de sätts i lokal, rumslig

en aspekt som blir del maktförhållandena mellan könen och på

en av orterna.

Den manliga blicken

Filmvetaren Richard Dyer har skrivit den manliga blicken, hur

om män återges på bilder, i modern tid. Han anser att det sätt varpå män och kvinnor gestaltas bild förstärker ... grundläggande mönster i upprätthållandet av maktrelationerna mellan könen. Manliga modeller, det vill säga avbildad sällan på be-

en man, ser traktaren, de ser uppåt-utåt, vilket antyder andlighet. Det intryck som därvid skapas är att han strävar uppåt och anstränger sig. Om de tittar betraktaren bestäms deras blick draget kring

av munnen. När kvinnliga modeller möter betraktarens blick är det ofta med ett leende. Den manliga modellen däremot stirrar på iakttagaren utan något leende. Den avbildade mannen framställs mitt i

som handlingen och hanförknippas med aktivitet medan han däremot sällan återges i arbetet, om det inte rör sig om socialistiska bilder där arbetet är centralt. Historikern Eric Hobsbawm skriver att också där är mannen central. Mannens muskler bekräftar och definierar vad som är viktigt, de skapar definition vad arbete är

en av det vill säga manligt och muskelkraften blir ett tecken på makt. l

de socialistiska bilderna har kvinnan reducerats till att bli inspiratör och följeslagare. Den socialistiska bildkonsten och fackföreningskonsten genomgick under 1800-talet där kvinnan i

en process början framställdes som symbol for arbetarnas kamp for att mot slutet av seklet ersättas med muskelfylld gärna

en man - en gruvarbetare.

Mannakraft och stöttepinnar

Hur framställdes då gruvarbetama i tidningen Gruvindustriar-

betaren

Mannakraft

Generellt finns inte många bilder själva arbetet under jord, trots av att det det vanligaste vid denna tid. Först 1946 när yrkesfotovar grafen K.W. Gullers gjorde en bildserie visas hur själva gruvarbetet går till i också gruvstugan under jord. Tidigare har nere gruvan men visat enstaka gruvarbetare jord. Efter K.W. Gullers inman ovan sats blir fotocollaget en vanligare metod för att visa många gruvarbetare fast ett individuellt sätt. En rubrik sattes ofta över bildsviten: Gamla kraftkarlar, Arbetets söner, Duktiga karlar, Prima kärnvirke.

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

Gruppbilder är sällsynta blir något vanligare med tiden. Bilmen den från i där gruvarbetama sitter i gruvstugan pausen nere gruvan och äter och vilar sig är både en fantastiskt vacker komposition och konstnärlig på ett sätt inte vanligt bild 2. Gullers som var framställer matpausen ett slags nattvardsscen. Vi ser de trötta som männen samlade i ring runt ett bord. Gruvstöttorna i bakgrunden ut kors och belysningen har lagts mitt framför ser som mannen det största korset. Bilden antyder en helig stund och en manlig tyst gemenskap. Det inte ut som om någon talar med någon ser utan alla tycks inneslutna i sig själva strax före ett annan, vara uppbrott. Ingen männen tittar fotografen, de låter sig betrakav när de gör något annat. Gullers vågar visa männen när de inte tas arbetar. Det vanliga är att visa de arbetande männen just i arbetet annars jord. Bilder arbetande män kommenteras på ett hurt- - ovan

Eva Blomberg

friskt sätt som påminner om speakertexter i gamla journalfilmer. Gruvarbetama bär plank, lastar malmvagnar, väger malm, påtar i sin trädgård, står framför sina hus, sitter i ungkarlsbaracken, står bredbenta framför laven med handen i fickan. Det finns del

en avklädda pin-up bilder på gruvarbetare där musklerna framhävs, men de är ett fåtal. Vanligare är att musklerna framhävs

genom en uppkavlad ärm. Bilder och bildtexter samverkar för att männen skall se ut de utstrålar självmedvetenhet. Bilderna kom-

som om menteras med att ... detta är män vet vad de vill ... och ...

som de poserar framför fotografen med samma säkerhet film-

som en stjäma i Hollywood. De står med spade och uppkavlade ärmar,

en mitt i handlingen och aktiviteten. Ibland visas hur de arbetar sin ägandes tomt bild 3 och 4.

Bild 3 och Foto: Arbetarrörelsens arkiv

En bild skiljer ut sig på ett märkbart sätt och i den jag att

anser fotografiemas konstruktion blir särskilt uppenbar.

Det är en gruppbild tagen i Pershyttans 1947 bild 5. Åtta gruvarbetare

nere gruva sitter och trötta och håglösa ut. Ingen ler eller tittar i kame-

ser ran. De stirrar bistert olika håll, förbi kameran eller åt sidan. Bildens konstruktion framgår bland annat av att det är

en gruppbild. Gruvarbetama har samlats ihop, eftersom de knappt träffade varandra under ett skift utom under matrasten. De arbetade i

Mannakraft och stöttepinnar

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

skift, på olika nivåer i och dessutom i varsin ort

gruvan ensamma med sina bullrande borrmaskiner och skramlande lastvagnar. Maximalt arbetade två man tillsammans i lag, men aldrig så många som åtta. Mannen i mitten har dessutom bar överkropp i fyra graders

värme. Gruvoma inte bara ganska kalla, de dessutom våta

var var

allt dropp från tak och väggar och från själva våtborrningen. av Det gällde att klä sig väl och få kroppen att behålla värmen. De andra männen är ordentligt påklädda. Mannen i mitten däremot vi-

sin kropp, manlig gruvarbetarkropp, med lite hår på

sar upp en bringan. Med Dyers 0rd skulle man kunna säga att han i sin overksamhet visar sin handlingsberedskap sina muskler.

Hedersknyfflar och stöttepinnar

Vid det fåtal tillfällen äldre pensionerade gruvarbetare porträtteras sker det på ett helt annat sätt. Dessa icke-produktiva män avbildas stående rakt och ned, med händerna bakom ryggen eller häng-

upp ande rakt ned. Pensionärerna är dessutom alla rejält påklädda, här är det inte fråga att visa ens en uppkavlad ärm. I tidningen

om kommenterades de med ord som pionjär och hedersman, eller

"ett dussin gamla gruvpickare av gamla stammen, stöttepinnar,

krutgubbar, hederknyfflar, fveteraner. De brukar kommente-

Eva Blomberg

ras med att de är fackföreningsmän fått tryggad åldersom nu en dom tack vare fackförbundet: - 75-årige Gustav Larsson som ansåg det vara alldeles självklart, att han skulle ansluta sig till fackföreningen, när den bildades. I våra dagar finnes det många, som anser det lika självklart att de skola stå utanför och vegetera sina organiserade kamrater.

Denna kommentar från Stripagruvan 1944 är intressant eftersom de som åsyftas vegeterande och oorganiserade är organisom serade syndikalister de var nämligen fortfarande i majoritet på platsen. Genom att kalla dem vegeterande och inte visa någon av dem bild försökte förbundet skapa idealbild hur det borde en av se ut i Stripa. Indirekt framkommer att den reforrnistiska avdelningen i Stripa hade stora problem med att organisera arbetarna. Det var därför valde att lägga orden i på den gamle man munnen mannen, som således ansåg att fackföreningen ett självklart var val. Ibland förses de äldre männen med kommentarer liknar som dem man kvinnor och flickor. Det är avkönar ger som om man dem när de blivit gamla: C.A. Svensson, pionjär och hedersman, är inte så lite stolt över sina mustascher, vilka växa på mark. egen Det är således utseende kommenteras, inte vad han mannens som har gjort eller hans ställning orten. En sådan kommentar är otänkbar i fråga om de produktiva och arbetande männen.

F ackföreningsmannen

Om pensionärer och gruvarbetarmän återgavs på ett speciellt sätt så visas och kommenteras fackföreningsfunktionärema ett helt annat. Avdelningsordföranden, sekreteraren eller kassören framställs med portfölj, rock eller kavaj och ganska ofta med hatt. Gruvarbetama bar annars keps. I Gruvindustriarbetaren valde man att visa vad som ansågs den betrodde fackföreningsmannens vara betungande arbete på flera sätt. När bilden inte kunde återge ett ansvarsfullt arbete, fick istället kommentaren förtydliga bilden:

Avdelningskassören Adolf Gustafsson tar sig också ibland en paus från sina många och krävande förtroendeuppdrag. Här vi ser honom under en cykeltur genom Guds vackravärld.

Bilden visar en man i kostym och slips omgiven två kvinnor, av alla med cyklar på väg. Åsyftar kommentaren Guds vackra en värld naturen eller flickorna eller båda delarna Den ogifte kassören namnges, hans arbetsuppgifter kommenteras eftersom de inte

Mannakraft och stöttepinnar

kan visas, de två kvinnorna vid hans sida får betraktaren inte

men veta något om.

Jag att kvinnorna får belysa sexuell aspekt i den manli-

anser en

gruvarbetarvärlden. Inom filmvetenskapen brukar cowboy- och ga krigsfilmer kallas for buddyfilmer, kompisfilmer. De visar en enkönad manlig värld, för att det inte ska falla någon skugga

men över männens sexuella läggning förekommer alltid kvinna, så

en att åskådaren säkert vet att männen inte är homosexuella. Jag skulle vilja hävda att Gruvindustriarbetarens reportageserie är uppbyggd utifrån mönster. Kvinnors funktion i berättelsen är

samma att könet, medan män i stort kan vara allting annat. De spar-

vara samt förekommande kvinnorna är ämnade att förtydliga att män-

inte är homosexuella, men framförallt att fackföreningsfunknen

tionärer är gifta och respekterade män.

Den respekterade representanten

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

En bild visar välklädd sittande i skogen, bläddrandes i några

en man

Han sitter så att landskapet breder ut sig bakom honom: papper.

Gottfrid Persson är inte blott ordförande i fackföreningen; han är hela befolkningens i Nordmarks socken verklige klockarfar, som skall allting bestyra. Här honom igenom posten for da-

se gen. Bild 6.

Eva Blomberg

Att sitta i skogen när man går igenom posten kanske inte

var det lämpligaste men vad bilden visar är hans maktposition. Från sitt upphöjda läge överblickar han allt i socknen iförd hatt, slips och rock. I samma reportage visades också avdelningsordförande Gottfrid Perssons vackra egnahem där han kunde ... ta sin lilla

Genom att visa egnahemsvillan visade man också att avdelningsordföranden var respekterad av arbetsgivaren. Arbetsgivaren hade beviljat honom ett egnahemslån vilket bara det innebar att han var ordentligt gift och ansågs som betrodd och skötsam. Men avdelningsordföranden var inte bara respekterad därför att han var en skötsam karl utan också för att han representerade den så kallade reguljära fackföreningen den som arbetade med kollektivavtal,

var förhandlingsinriktad och kunde kompromissa.

Andra fackföreningsmän omtalades som en duktig karl, stabil, sansad, vederhäftig eller kunnig. De återges antingen med stirrande blick eller med blicken utåt-uppåt, som om de hade ägor att övervaka, vidgade vyer och framåtanda. Blickriktningen antyder att de strävar uppåt, som Dyer uttrycker saken, vilket får extra relevans då detta gäller underjordsarbetare. Deras kroppshållning utstrålar pondus och makt. Även de och portföljer de

papper har i händerna antyder deras makt i kontrast till de arbetande kollegomas muskelkraft och verktyg. De fackliga representanterna utstrålar effektivitet och pålitlighet och deras arbetsuppgifter kommenteras såsom betungande eller ansvarsfulla och de själva som duktiga och effektiva.

Den vanligaste bilden av en betrodd fackföreningsman hatt, rock och portfölj understryker, anser jag, hans annorlunda utseende i förhållande till arbetskamraterna på platsen. Tidningens kommentar poängterar också hans väsensskilda arbete: Folke Ödman, avdelningens ordförande, med portfölj i handen på väg till någon

förhandling. Bild 7.

Skapandet av de kollektiva identitetema syftade till att erövra respekt, makt och modemitet. Att visa en avdelningsordförande på väg till en förhandling innebar att man visade hans

upp nyvunna maktposition och den respekt som den förde med sig. Respekten innefattade inte bara personen i fråga utan den omfattade både orten, avdelningen och arbetarrörelsen i sin helhet. Det var därför väsentligt att också kunna visa en hygglig arbetsgivare i

samma reportage, därför att respekten var en effekt av förhandlingar med denne.

Förhandlingar var dessutom en manssak. Kvinnor var sedan år 1900 i lag förbjudna att arbeta under jord, och de kvinnor som ar-

Mannakraft och stöttepinnar

betade ovan jord i gruvdriften fick inte vara med i fackföreningen och hade ingen förhandlingsrätt de inte arbetsmarknads-

- var en part, liksom inte heller syndikalister eller oorganiserade. Parterna hade därför i kollektivavtalsförhandlingar bestämt kvinnor inte kunde gruvarbetare, och följaktligen var de uteslutna

anses som från fackföreningen ett gruvarbetets moment 22.

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

Förbundets funktionärer

Skillnaderna mellan män och olika manligheter blir tydligare när fackförbundsfunktionärema visas i tidningen. De förekommer frekvent, i varje nummer, i synnerhet Gruvs ordförande Edward Matt-

En fackforbundsordförande framställs handlingens son. som en

man på ett annat sätt än gruvarbetare och avdelningsordförande.

Han visas sittande bakom skrivbordet, vid förhandlingsbordet eller,

sällan, i talarstol. Han bär alltid kostym. Jag har inte sett mer en

Eva Blomberg

Redigeradcv

FårtroenL-manneu

WW/INDUSTRI

oo 13

RBETAREN

°uuOwuh

Samarbetslrágor behandlade i Grängesberg

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

någon bild där en ordföranden visas i en slö ställning, dricker kaffe, röker med fötterna på bordet eller något liknande. Tvärtom visas de bara som agerande, även när de sitter vid ett förhandlingsbord bild 8. Förhandlingsbordet har en symbolisk funktion eftersom det är där förbundet förhandlar och bestämmer sin strategi. Det är därför viktig att visa hur förhandlingsrummet ser, med eller utan folk.

En för tiden mycket typisk bild visar Edward Mattson i profil vid sitt skrivbord. Han ser inte upp utan är fångad mitt i arbetet.

Mannakraft och stöttepinnar

Ljuset strålar in från fönstret förtydligar hans mission: att

som kollektivt göra det bättre för gruvarbetama, att föra dem mot ljuset. Samtidigt gör den inströmmande ljuset honom lite otydlig i konturerna. Han ser inte på sina medlemmar men de får betrakta honom i hans gärning som tillägnas dem. Någon dialog är det inte

fråga om. Det var Mattson själv som redigerade tidningen och valde ut bilderna. Det var alltså så här han ville framställa sig själv för medlemmarna. Ovanför bilden finns rubriken: Lojalitet och framåtanda i förbundsarbetet.

Den gode arbetsgivaren

Bild Foto: Arbetarrörelsens arkiv

Arbetsgivarna och cheferna blev fotograferade om de var mycket bra direktörer, annars inte. Där förhållandena kritiserades visades inte någon chef upp. Det finns mycket få bilder av chefer eller per-

med arbetsledande funktioner. Oftast förekommer de på soner gruppbilder tillsammans med arbetarna eller de fackliga företrädar-

Eva Blomberg

na och mer sällan i ensamt majestät. Arbetsgivarna visades gärna på kontoret med ett modernt attribut telefonen. Ibland visades de

utomhus:

Direktör Henneman har många järn i elden, särskilt i dessa tider,

men varje jul kopplar han av" och bjuder bamungama över lag

en hejdundrande julgransfest. Anda tills i fjol ha dessa fester

hållits i hans bostad, men då blev det så många småttingar 120

stycken att festen måste förläggas till Folkets hus. Bild 9.

Bilden visar en man med den obligatoriska rocken, hatten och slipsen men detta är inte en fackföreningsman. Bildkommentaren talar om för betraktaren att denne man har mycket att göra men

det visas inte. Här framställs inte bara en bra arbetsgivare som ömmar för de små och familjelivet, utan här framhålls också att arbetsgivaren samarbetar med fackföreningen, genom att använda Folkets huslokalen till sin fest. Direktör Henneman var en välkänd

i Bergslagen. Han hade ryckt upp den ena gruvan efter den man andra och var vid denna tid 1945 chef för flera olika gruvor. Han

var dessutom engagerad i arbetsgivarorganisationen Mellansvenska

Gruvförbundet och han höll hårt på kollektivavtalen. Detta gjorde att han inte förhandlade med syndikalister eller slöt några avtal med dem, vilket innebar att samarbetet med den reformistiska or-

ganisationen var gott. Arbetsgivare och fackförening respekterade

varandra, vilket genomsyrar reportaget och illustreras i bilden.

Cheferna kunde också återges på bild tillsammans med avdelningsordföranden, som ett sätt att understryka de gemensamma intressena och de goda förhållandena på platserna.

Familjepolitik

Bilden av 40-talets manlige gruvarbetare framstår som alltmer entydig och tillrättalagd. Bildema visade män i alla möjliga positioner och arbetsställningar, vilket kan tolkas både som en effekt av rådande genusideologi och som skapande av den. De bilder på kvinnor som visades både bekräftade denna ideologi och motsade den.

Familjelivet framhölls som det självklara och goda i reportagen. Arbetsgivarpolitiken hade sedan länge premierat familjebildning. Under 1910-talets stormiga år då gruvindustrin drog till sig alla olika sorters typer var det i synnerhet ungkarlarna som stod för oordning och kaos. I detta skede, då en expansiv exportindustri byggdes upp och nya samhällen skapades bergstoppama runt om i Bergslagen, utökades behovet av kvinnlig arbetskraft för att i huvudsak serva männen. Kvinnor som förut arbetat tillsammans med

Mannakraft och stöttepinnar

männen i gruvan arbetade istället matsalsinnehavare, café-

nu som idkerskor, städerskor och rumsuthyrare. Arbetsgivama önskade emellertid att kvinnorna skulle bli husmödrar eftersom de ansåg att det var det enda sättet för dessa nybildade samhällen att nå stabilitet och lugn. Kvinnorna kom därför att ingå som en väsentlig del i deras personalpolitik. För en arbetsgivare under 1940- och 1950talen gällde det dessutom att sörja för att både kvinnor och män fick ett så pass drägligt liv att de blev kvar på orten. Det i

var synnerhet unga kvinnor som lämnade landsbygden under 1940-talet för att skapa sig bättre villkor i staden.

Vilka kvinnor ansågs då önskvärda och hur kommenterades de

Den stödjande hustrun

l Gruvindustriarbetaren finns få bilder kvinnor, inalles cirka två

av procent. De framställs som tillhörande män, antingen inom familjen som hustrur eller relateras andra sätt till män. På en bild visas en kvinna med Förkläde tillsammans med tre män bild 10.

Bild 10. Foto: Arbetarrorelsearkiv

Det var inte vanligt att kvinnor under 1940-talet gick ut på backen iförd förklädet, utan det tog de sig, i synnerhet de

av om skulle fotograferas. Kvinnan på bilden har fått behålla förklädet på

Eva Blomberg

därför att det viktigt att visa hennes status hustru till en

var som avdelningsordförande. Men hennes namn får betraktaren inte veta: Fyrväppling från Rävåla: Avdelningsordföranden O. Westerberg med fru flankerade ledamöterna av underhandlingskommittén

av för året, Joel Persson t.v. och K.B. Wigert t.h..

Detta skulle kunna kalla för en bild av skötsamhetens

man maktrelationer. Männens position relateras till varandra i ett facklig lokalt sammanhang, de visas förhandlare och representan-

som ter för arbetarna. Kvinnans position relateras däremot till en av männen. Hon är inte ens representant för ortens hustrur, utom på ett symboliskt plan. Här kan man säga att avtalen står i fokus på

än ett sätt: männen bär upp kollektivavtalet och borgar för remer spekten i samhället, kvinnan bär äktenskapsavtalet och borgar

upp för männens privata respekt. I bilder och kommentarer framställs gång på gång denna gudomliga ordning: män sina platser och kvinnor på sina.

Framställningen familjen oupplöslig enhet är för-

av som en knippad med de bilder inte visar: dåliga hustrur, familjer med

man förlupna eller försupna män eller kvinnor, familjer där makarna bråkar och har det eländigt. Familjen framställs alltid som god och lycklig, prydligt och trevligt och blomsterarrangemang-

huset som

utsökta. En hustru enda tydlig roll: som följeslageren som gavs en ska och stöd. Några hustrur som kämpar för olika saker

mannens visas inte. Det hade funnits goda möjligheter att visa fotografier från idrottande kvinnor eftersom damfotboll förekom på en del gruvplatser, till exempel i Riddarhyttan. Men valde att fram-

man ställa kvinnor som hustrur.

De flesta fotografier på kvinnor är eller i närheten av, en tvättstuga bild ll: I denna hypermodema tvättstuga får husmöd-

i Idkerberget tvätta och mangla sina kläder för 3:50 pr rarna nu tvätt. Tvättstugebilderna relaterar kvinnor till det kvinnliga arbetet i motsats till det manliga. Den goda hustrun var inte bara god i största allmänhet utan den roll som gavs henne i samhällsbyggandet att kunna sköta och barn med effektivitet och moder-

var man nitet ledstjäma. Till detta krävdes moderna maskinella tvätt-

som stugor och det är därför så många bilder av tvättstugor förekommer i reportagen de tecknet modernitet och kvinnlighet i

- var -

pendang till manlighet och bilder av industrianläggningar:

Den präktiga och av husmödrama uppskattade maskintvättstugan samt dess föreståndarinna, ñu Stina Jansson, som också är glad såsom fågeln inrättningen i fråga.

Mannakraft och stöttepinnar

Arbetarröresns

Bild ll. Foto: arkiv

Fru Stina Jansson visades i helñgur och log inbjudande. Inte någonstans kommenterades såsom varande glad såsom få-

en man geln åt en ny schaktsänkning eller en modern borrmaskin.

En del kritik mot tvättinrättningarna fördes också fram: Tvättinrättningen i Finnmossen är inte särskilt påkostad. Det mäktiga Uddeholmsbolaget skulle säkert ha råd att ordna det lite

trevligare.

Änkoma

Kvinnor i produktiv ålder tolkades genomgående glada eller

som pigga. Äldre kvinnor kommenterades ofta liksom de gamla män-

, nen, som veteraner av prima kärnvirke. De förevisades inte i huvudsak som arbeterskor utan mödrar, eller änkor,

som som uppfostrat stuga full med

en ungar: 89-åriga gruvarbetareänkan Stina Bock, född Boström, har gjort en god insats i livet, sedan hennes man blev ihjälslagen i Finnmossgruvan för ett 40-tal år sedan och hon blev lämnad ensam med åtta bam. Ett av dessa är inte längre i livet, men de andra har vuxit upp till duktiga samhällsmedlemmar. Och själv bor gamla mor Bock fortfarande kvar i den stuga, där hon tillbringat praktiskt taget hela sitt liv.

Här tvingas man utbrista att det var för väl att dog så

mannen att Stina kunde göra sin goda insats men det var nog inte vad

- reportern avsåg med att berätta om gamla mor Bock. Det snarast

var

Eva Blomberg

hennes insats och inte som arbeterska, vilket hon med

som mor största sannolikhet Någon stor änkepension fick hon inte från

var. bolaget utan måste istället arbeta inte barnen kunde försörja

om henne. När reportern berättade om gamla änkan Augusta Råberg

också han omkom, omtalas dessutom att hon inte bara vars man vaskat malm i ungdomen utan också som gift. Reportern antyder att lönen så dålig att hon måste arbeta. Dessa äldre kvinnor

var

till skillnad från dem har männen i livet. Det är namnges, som möjligt att reportagen syftade till att illustrera det hårda och farliga arbetet för männen genom att visa de gamla änkoma.

- -

Kvinnliga gruvarbetare

Det är stor skillnad på hur hustrur och gruvarbeterskor visades och kommenterades i tidningen. Kommentarerna var mer ambivalenta

kvinnorna och giña. Under rubriken Glada Kalvbäckom var unga

visades två laboratriser som står tillsammans och ler mot are unga fotografen. I motstående bild på samma sida visades två repara-

en törer och verkmästare vid brandattiralj. Bilden kommentera-

en en des med att det i Kalvbäcken fanns både manlig kraft och kvinnlig fägring. Både kommentaren och hur kvinnorna respektive männen framställs förtydligar den genusordning förbundet ville visa

som

När gruvarbeterskor visas blir kommentarerna både försâtligaupp.

och tydligare:

Pâ linbanan fraktas malmen från gruvan till hyttan i Sikfors. Här-

är Borghild Nilsson som bäst i färd med att skicka i väg en

ovan

linbaneburkama. Hennes kamrat Märta Waller har gått och

gömt sig.

Bildkommentaren antyder att Märta Waller är så blyg att hon har gömt sig. Hennes blyghet får konstituera hennes kvinnlighet,

kvinnlighet besvärande för tidningen. Gruvarbeterskoren som var

ansågs under denna tid ta arbeten från utslitna eller skadade na män, och de sågs inte med blida ögon. Både arbetsgivarna och de fackliga männen överens familjepolitiken: män skulle vara

var om huvudförsörjare och kvinnor försörjda. Nästa bildkommentar för-

tydligar detta:

"T.h. ñu Karin Storm riktigt manhaftig ut, där hon ki-

unga ser sande mot solen kommer knallande med en linbanekorg full med

skall gå vidare till Silverhöjden. Bild 12. malm, som

Mannakraft och stöttepinnar

Bild 12. Foto: Arbetarrörelsens arkiv

Även gift gruvarbeterska ansågs manhaftig joumalis-

om en av ten, blev det tydligt att hon fanns, kompetent, och vacker

var ung samt att yrket inte var enkönat. Samtidigt kan tolka bilden

man såsom uppvisandet av en anomali for att befästa manligheten: hon blev avvikande.

ännu mer

De avvikande kvinnorna

Gruvs egna funktionärer och ombudsmän förekom i stort sett i varje nummer och de flesta bilder dem visades i tidningen

av som var en-face-bilder och tagna i ett annat syfte än bildreportagen från gruvorterna. När förbundet fyllde 50 år visade också ett

par bilder ovanligt nog på de tre kontoristerna. Bildkommentarer-

- na är särskilt intressanta eftersom det inte vilka damer

var som helst som arbetade på kontoret. Två hade med gruvnäringen att göra sen barnsben:

Fru Märta Johansson som sköter forbundsbokföringen m.m., har vuxit upp tillsammans med förbundet. Som dotter till N.P. Hansson knöts hon redan för ett 20-tal år sedan till arbetet på forbundsexpeditionen, och när det gällde detta liksom förbundet och

5 SOU1997:!

Eva Blomberg

dess verksamhet över huvud taget är hon ett levande lexikon.

Som människa är hon glad och god som en sådan skall vara.

N.P. Hansson var Gruvs förre ordförande som under nesliga former tvingades avgå 1929. Detta således en kvinna avlad

var inom rörelsen. Den gifta Märta Johansson sitter vid ett skrivbord och tittar för att inte säga stirrar i kameran och möter be-

- traktarens blick utan leende. Det finns ingenting insmickrande i bilden.

Den andra bilden föreställer Svea Nilsson som kommenteras med men rasande duktig jänta, pigg, rapp och slagfárdig. Svea Nilsson tittar snett bakifrån och ser helt allvarlig ut. Det vä-

upp sentliga är att dessa två kvinnor är avbildade ett helt annat sätt än andra kvinnor. Bildkommentaren gör dem emellertid kvinnliga-

skulle kunna säga, genom att tala om att de är goda och re, man glada, vilket inte framgår av bilderna. En viss ambivalens inför de-

blickar framkommer. Ambivalensen tonas, enligt min mening, ras ned kommentarerna. Det de inte inte i det

av är som om passar kvinnotypsgalleri tidningen brukar använda. Och det gör de

som inte heller, de avviker. Den tredje kvinnliga kontoristen är tagen rakt framifrån och ler mot betraktaren, såsom for att återställa ordningen på kontoret. Hon är dotter till en avdelningsordförande.

Slutord

Jag att reportagen och bilderna sätter punkt for en hundraårig

anser period maskulinisering av industrin, av det fackliga arbetet och

männen själva. Det nödvändigt att kommentera bilderna för av var att så tydligt möjligt skapa de förhållanden och de män för-

som bundet ville ha. Vad Gruv ville att skapa en homogen facklig

var

heterogen gruvarbetarkår, där organisationsförhållandeman av en

länge varit röriga. Därför visade man dessa idealbilder av hur na gruvarbetama borde ut och beskrev hur de borde vara och näs-

se tan känna för att bli den moderna tidens reformistiska gruv-

- nya arbetare. I reportagen uttryck olika manliga identiteter,

gav man manligheter, arbetarna kunde använda sig av. En reformistisk

som gruvarbetare blev definition duktig karl, ansvarsfull och re-

per en spekterad arbetsgivaren genom kollektivavtalet och förhand-

av lingama samt gift med hustru pigg och glad följesla-

en som var en

kunde tvätta kläder och rätt förstått sin plats i denna manliga gare, hierarki. Fackföreningsmännen gavs en vidare horisont, de var på väg bort från gruvarbetet och höll på att bli tjänstemän inom den fackliga rörelsen. Min uppfattning är att bilderna sammantaget vi-

tillblivelsen folkhemmet på konkret lokal nivå det är sar av en -

Mannakraft och stöttepinnar

därför det är så viktigt att visa hus och gruvanläggningar i första hand. Välfárdsstatens framväxt manifesterade sig i Konsumbutiker, omklädningsrum, tvättstugor och egnahem. Invånarna klara

gavs och tydliga roller så att de kunde uppfylla sina förpliktelser och fortsätta snickrandet på folkhemmet. De hårdregisserade reportagen ger, enligt min mening, uttryck förbundets intresse visa

av hur manlighetema kunde se ut och samtidigt skapa dem i en facklig organisatorisk ram. Därigenom kom kvinnlighetema att bli diffusare, eftersom de föll utanför den organisatoriska Bildkom-

ramen. mentaremas Voice of God, den manliga berättarrösten, tillrättalade och styrde med jämhand. Därmed inte sagt att medborgarna tog till sig allt som visades.

Bildema av gruvarbetare och fackföreningsmän förtydligar hur

olika kollektiva manliga identiteter kunde formas och ut på

se 1940-talet. Den fackliga organisationen befáste detta sätt det manliga arbetet, det manliga facket och den manliga tolkningen. Genom berättartekniken och bildkompositionen konstruerade Gruvindustriarbetareförbundet en facklig man manlig identitet

- en som byggde på ansvar för samhället, delaktighet i samhällsfrågor och respekt från arbetsgivarna. Samtidigt bidrog förbundet till att förankra den fackliga rörelsens historia historia män för

som en av man.

Litteratur Artikeln bygger på en genomgång av hela reportageserien i Gruvindustriarbetaren 1943-49. De bilder jag analyserat åren 1943-47 var 636 stycken. De flesta är tagna gruvanläggningar 29 %. Den andra stora gruppen 27 % utgjordes av bostadshus, hem,

egna ungkarlsbaracker, flerfamiljshus, konsumbutiker, Folkets

hus m.m.. 14 % visade män i produktion och två procent pensionärer. Av 88 bilder gruvarbetare visades endast 8 där gruvarbetama log eller såg glada ut. Bilder fackföreningsfunktionärer utgjorde ll %,

av chefer tre procent och kvinnor två procent.

För övrigt bygger artikeln på min avhandling Män i mörker. Arbetsgivare, reformister och syndikalister. Politik och identitet i svensk gruvindustri 1910-1940 1995 och min bok Samhällets fender. Stripastrejken 1925-1927 1993.

De teoretiska resonemangen utgår från Robert W. Connell Masculinities 1995; Richard Dyer Se inte mig den manliga

modellens instabiliteter i Häften för Kritiska Studier 2-3/ 1994 och C.J. Fuchs The Buddy Politic i Cohan I.R. Hark, red., Screening the Male, Exploring the Masculinities in Hollywood Cinema 1993.

Eva Blomberg

Övrig litteratur är Pär Blomkvist Folkstämning och svenskhetspropaganda. Om folkberedskapen och ortsombuden i Sverige under andra världskriget 60-poängsuppsats vid Historiska institutio-

Stockholms universitet, 1991; Yvonne Hirdman Genussysnen, temet iSOU 1990:44; Eric Hobsbawm "Man and Woman Socialist lconography i History Workshop/A Journal of Socialist Historians 6/1978; Joan B. Landes Republikens Förkroppsligande:

1789 års politiska symbolik i Háften för kritiska Studier

om 2/1991 och slutligen Kjell Östberg Efter rösträtten. Kvinnors ut-

efter det demokratiska genombrottet 1997. rymme

Kvinna med eget företag

från 1700-talets mitt till 1800-talets slut

CHRISTINE BLADH

Idag är begreppet makt starkt sammankopplat med ekonomi. God ekonomi har alltid inneburit möjligheter till makt, i det gamla

men ståndssamhället individs ekonomi inte på sätt

var en samma som idag en förutsättning för makt. En bonde, hur rik han än kunde

var, aldrig få samma makt som en adelsman. På sätt kvin-

samma var nors möjligheter att utöva och erhålla makt starkt kringskuma

lagstiftningen.

För kvinnor var civilståndet av största vikt for att erhålla ekonomisk makt den enda form samhällelig makt kvinnor

- av som kunde komma i åtnjutande av. Den politiska makten kvinnor-

var na helt uteslutna från fram till rösträttens genomförande 1921 och de möjligheter som vissa kvinnor haft att skaffa sig maktposi-

en tion inom den kyrkliga sfären försvann med reformationen och blev inte möjliga igen förrän efter 1958.

De enda kvinnor som under 1700- och l800-talen helt obe-

var roende av män var änkoma. En änka fick råda över sina till-

egna gångar oavsett sin ålder, och om hon ville gifta sig kunde hon

om själv bestämma vem hon skulle gifta sig med.

En sådan kvinna var Anna Maria Brandel. Hon föddes i Göteborg år 1725 och var dotter till handlaren Samuel Schütz. Redan 1741, när hon bara var16 år gammal, giftes Anna Maria bort med den 18 år äldre Elias Brandel i Stockholm. Elias grosshandlare

var

och sockerbruksägare.

Sitt första bam födde Anna Maria redan året därefter. Vid 29 års ålder, år 1754, hade hon sju barn i livet. Samma år blev

som var hon änka.

Elias Brandel ägde flera fastigheter på Blaiseholmen i Stockholm. Här fanns familjens bostad och sockerbruket.

Som änka drev Anna Maria familjens företag vidare med stor framgång. Hon importerade stora mängder bland annat socker,

av kaffe och salt under de kommande åren och hon köpte ytterligare en fastighet i kvarteret där familjens övriga fastigheter låg. Grosshandeln drev hon till och med år 1772. Därefter tycks hon uteslut-

Christine Bladh

ande ha ägnat sin energi sockerbruket. Mellan åren 1770 och 1780 sjönk storleken på den skatt som hon betalade dramatiskt.

Anna Maria avled år 1799 och efterlämnade en mycket innehållsrik och detaljerad bouppteckning. Bland det mer uppseendeväckande omfångsrik bibliografi över hennes privata biblio-

är en tek. Bibliografm är så förd att tryckåret finns angivet för en

noga stor del böckerna. Härigenom kan man se att biblioteket till

av största delen var hennes egen skapelse, eftersom böckerna i stor utsträckning var utgivna efter Elias Brandels död. Majoriteten av böckerna var religiösa verk, men här fanns även reseskildringar, historiska verk och filosofi. Skönlitteratur saknades i det närmaste helt. Något som saknas i bouppteckningen är Anna Marias gångkläder. Eftersom hon hade varit sjuklig och sängliggande under en tid, de bort redan före hennes död.

gavs

Anna Maria blev 74 år gammal. När och hur hon hade inhämtat de kunskaper måste ha krävts för att hon skulle klara den om-

som fattande affärsrörelse mannen lämnade efter sig är okänt för

som mig. Hon gifte inte om sig trots att hon var både ung och rik när hon blev änka. Istället förvaltade hon sina barns arv efter bästa förmåga.

Anna Maria kvinna som var möjlig under 1700-talet,

var en

knappast under 1800-talet som innebar stora ideologiska förmen ändringar och där kvinnans roll som maka och mor poängterades allt Det hörde samman med borgerskapets förändrade roll i

mer. samhället. Den nya borgarklassen växte fram som ett resultat av upplysningen och efter franska revolutionen tog den avstånd från aristokratins utsvävande livsstil där idealet var att ha pengar utan att behöva arbeta för dem. Ett puritanskt ideal med en hårt arbetande blev borgarklassens nya föredöme. Genom att arbeta

man och samla skulle få makt i det nya samhället.

pengar man

Borgarklassens drabbade kvinnorna i de större städer-

nya norm

högre borgerskap, grosshandlamas och fabrikörernas döttrar nas och hustrur. Under hela 1700-talet hade en driftig grosshandlaränka kunnat fortsätta att driva sin avlidne mans rörelse. De kvinnorna, som visserligen inte var många, försvinner helt under 1800-talet.

Civilståndet som sagt avgörande för kvinnans möjligheter

var, att själv försörja sig. Den ogifta kvinnan var omyndig, oavsett ålder, fram till år 1863 och var tvungen att ha en förmyndare. Så länge hennes far levde var det han som hade den uppgiften. Om han dog skulle en vuxen manlig släkting eller, om lämplig sådan saknades, någon man utses till hennes förmyndare.

annan

Kvinna med eget företag

I verkligheten saknade dock många ogifta faderslösa kvinnor förmyndare. Så länge kvinnan skötte sig verkar det hon

som om kunde leva i detta laglösa tillstånd. Det endast kunglig

var genom dispens som hon kunde erhålla ekonomisk myndighet.

Från 1858 kunde kvinna anmäla hos domstol att hon ville bli

en myndigförklarad, och 1863 blev hon automatiskt ekonomiskt myndig från 25 års ålder.

Omyndigheten gällde ekonomiskt politiskt inte juri-

som - men diskt. Vuxna kvinnor kunde företräda sig själva i domstol,

samma sätt som vuxna män. Om en kvinna stämde en man inför rätta och vann målet kunde problem uppstå. Ty i de fall där

mannen skulle ersätta kvinnan ekonomiskt fick hon inte förvalta de erhållna pengarna själv såvida hon inte var änka.

I praktiken stod den gifta kvinnan stod under sin förmyn-

mans darskap fram till år 1920 då alla kvinnor fick fullständig politisk myndighet, oavsett civilstånd. Året därpå fick kvinnor rösträtt och blev valbara till riksdagen. Men fram tills dess betraktades

mannen som hushållsföreståndare och enligt hustavlans föreskrifter skulle han bestämma över hustru, barn och tjänstefolk. Hustavlan det

var regelverk som stipulerade hur de olika samhällsklassema, även

men man och hustru, skulle förhålla sig till varandra. Den ingick i det som människorna fick lära sig genom Luthers Lilla katekes, husförhör och predikningar i kyrkan. Förmyndarskapet innebar att

oavsett hur stor del av till exempel ett jordbruks produktion som hustrun stod för så var det mannen som i allt offentligt material stod som familjens överhuvud. Lagstiftningen förutsatte att

mannen var familjeförsörjare. För de familjer som ägde ett jordbruk eller

en borgerlig rörelse kunde detta fungera, åtminstone på papperet.

Verkligheten såg dock annorlunda ut för många människor, framförallt i städerna. Exempelvis hade gesäller mycket låga löner eftersom systemet förutsatte att gesällen förblev ogift, och därmed var utan försörjaransvar, tills han blivit mästare. Den unga pojke som ville bli hantverkare började sin bana som lärling. Efter viss

en tid fick lärlingen avlägga gesällprov, varefter han ansågs kun-

som nig inom sitt yrke. Lärlingar och gesäller hade fri kost och logi samt en mycket blygsamersättning i kontanter eller i natura

av mästarna. Givetvis kunde gesällema inte ha med sig hel familj

en till mästarens hem. Gesällen fick vänta på att det blev ett utrymme för ytterligare en verkstad inom hans område i staden. Då kunde han ansöka hos skrået att få öppna den. Samtidigt skulle han

om ansöka om burskap och avlägga ett mästarprov. Konkurrensen ökade dock och en allt större del gesällema fick aldrig möjlighet

Christine Bladh

att bli mästare. Det ledde till att fler och fler gifte sig redan som

fattiga gesäller.

Hantverkargesällema var bara en av många manliga yrkesgrup-

med så låga löner att de inte räckte för att försörja hel faper en milj. Mest markant det i Stockholm där de största grupperna

var

lönearbetare fanns. av

Även bara cirka tio procent Sveriges befolkning levde i

om av städerna fram till industrialiseringen, kommer jag i det följande att koncentrera mig på dem, och framförallt belysa hur möjligheterna till ekonomisk makt förändrades för kvinnor som drev egna företag, från mitten 1700-talet fram till senaste sekelskiftet.

Lagstiftningen kring kvinnligt företagande

När statsmakterna började dela ut stadsprivilegier under medeltiden

avsikten att skapa geografiskt avgränsade områden för handel var och hantverk. Runt städerna anlades till och med murar med speciella portar där de passerade och ut fick betala tull. Vissa stä-

som

der fick dessutom speciella privilegier stapelstäder, vilket in-

som nebar att all utrikeshandel skulle ske från dessa.

Städemas innevånare blev ett eget stånd: borgarna. Den borgare

ville driva handel och hantverk skulle genomgå utbildning som en

kvalificerade till det valda yrket, och man måste som personen också har bevis på sin status, så kallat burskap. För att få burskap

tvungen att myndig. Redan här uteslöts halva befolkvar man vara ningen, nämligen kvinnorna.

Den strikta lagstiftningen fungerade eller mindre väl i olika

mer

yrkesgrupper. Inom prestigefyllda handelsområden lyckades

mer societeterna, handelns motsvarighet till hantverkets skrå, åtminstone i Stockholm att hålla kvinnorna borta. På samma sätt lyckades hantverk smide, skomakeri, snickeri med detta.

som

Den hantverkare utövade ett yrke utan att tillhöra ett skrå

som kallades bönhas. Självklart det många kvinnor bönha-

var som var

i skråets ögon, inom vissa yrken fanns det många fler sar men manliga än kvinnliga bönhasar. En annan grupp som konkurrerade med hantverkarna adelns och kronans betjäning. Adeln och

var kronan kunde helt lagligt anställa hantverkare som inte löd under

skrå.

De yrkesgrupper både tillverkade och sålde sina varor var

som enligt lagen hantverkare. De köpte och sålde dem

som upp varor vidare däremot handlare. Även det låter alla typer

var om som om

företagare täcks så blev det en hel del grupper kvar. De sorteav

rade under hall- och manufakturlagstiftningen, och utgjorde salig

Kvinna med eget företag

blandning av olika rörelser. En stor grupp var de näringsställen

som serverade mat och sprit. En fabriker och bruk.

annan grupp var

När kvinnor ansökte om näringstillstând inom männens områden burskapets handel och hantverk avstyrkte de lokala

- - myndigheterna ofta deras ansökningar. Det fanns emellertid möjlighet att överklaga de lokala besluten hos statliga Kommerskollegium och där försökte genomgående tillstyrka kvinnornas ansök-

man ningar.

Det fanns dock näringar som var öppna för kvinnor. Gemensamt för dem var att de inte hörde till de borgerliga rörelserna, de gav alltså inte burskap, och att krav på speciell utbildning saknades. Dessutom var det myndigheterna, inte skrået eller societeten, som beslutade om vilka som skulle få tillstånd. Tillstånd skulle till

ges kvinnor som var i behov försörjning, med andra 0rd bara till-

av räckligt fattiga kvinnor.

Här fanns alltså ett mönster där lokala branschorganisationer motarbetade kvinnorna medan statliga myndigheter försökte

underlätta för kvinnor att försörja sig.

Förenklat kan man säga att det fanns två möjligheter for

en kvinna att driva rörelse i det forindustriella samhället. Antingen genom att bli änka efter en mästare, och driva rörelsen vidare så som Anna Maria Brandel gjorde. Eller att gifta sig med

genom en

riktigt lågavlönad man och därigenom bli så fattig att myndighet-

erna befarade att familjen skulle komma att ligga fattigförsörjningen till last.

1846 kom en ny näringslagstiftning. Den tog ringa hänsyn till kvinnornas situation. Istället det olika borgerliga be-

var gruppers fintliga intressen som ställdes mot nya liberala idéer.

Lagen bestod av två olika förordningar, en för fabriker och hantverk och en för handel.

I fabriks- och hantverksordningen fick kvinnor

och män samma rättigheter. För vissa hantverk krävdes emellertid skicklighetsprov, så om en änka övertog sådan rörelse hon tvungen att själv

en var avlägga provet eller att anställa en gesäll.

För handelns del kvarstod däremot det manliga monopolet. Den gamla regeln att änkor fick överta och driva rörelse vida-

mannens re sålänge hon inte gifte om sig, överlevde. Och de delar av handeln redan tidigare varit öppna för kvinnor fortsatte att

som vara det även med den nya lagen. Men burskap kunde kvinnorna fortfarande inte få och burskap var fortfarande ett krav för viss handel och hantverk. Dessutom burskapet i städerna förenat med poli-

var tiska rättigheter, och de fortsatte alltså att vara ett manligt privilegium.

Christine Bladh

Hantverket blev dock aldrig någon större nisch för de kvinnliga

företagarna. År 1840 nio procent dem kvinnor och siffran

var av hade sjunkit till fem procent år 1863.

Inom handeln däremot blev kvinnorna fler. 22 procent av handlama kvinnor år 1840 och antalet växte till 45 procent år

var 1863. Handelns stränga lagstiftning stadgade att endast små handelsrörelser var tillåtna för kvinnor. Och det var inom dem kvin-

återfanns; som innehavare av sybehörsaffarer och mjölkafnorna farer bland annat. I Stockholm var andelen kvinnor inom handeln större än i övriga landet. År 1863 hela 74 procent stadens

var av handlare kvinnor.

Först år 1864 släpptes hela den privata marknaden fri. Då antogs näringslagstiftning som formellt gav kvinnor och män

en samma rättigheter att driva en rörelse. Men inte de gifta kvin-

norna. De blev inte myndiga förrän år 1920 och fram till dess hade mannen det ekonomiska ansvaret för sin hustru.

De gifta kvinnorna

De kvinnor som var gifta med borgare var, som framgår ovan, sysselsatta i familjens rörelse under premisser som jordbrukar-

samma hustruma. De borgerliga rörelser som krävde burskap fick kvinnor inte driva. Men myndigheterna blev med tiden tvungna att dels lätta på den strikta lagstiftningen, dels bevilja enskilda undantag. Många kvinnor var nämligen gifta med män som inte kunde eller ville försörja sina familjer och då riskerade fattigförsörjningen att få ta hand om dessa kvinnor och deras barn.

Under 1700-talets andra hälft började allt fler gifta kvinnor driva egna rörelser, men de var inte så många att de utgjorde ett hot mot samhällets uppbyggnad. Gifta kvinnor var omyndiga och löd under sina mäns målsmanskap, vilket bland annat innebar att hon inte kunde ingå en ekonomisk förbindelse utan mannens tillstånd. Om kvinna inte kunde fullfölja en ekonomisk förbindelse som

en hon hade ingått, var det hennes man som var ansvarig och inte hon själv. Trots detta var det vanligt att kvinnor som drev egna rörelser skrev ekonomiska förbindelser, det kunde gälla upphandling av varor eller arrende för en rörelse. Ingen tycks ha frågat efter tillstånd, och allt var frid och fröjd så länge kvinnan

mannens betalade enligt det uppgjorda kontraktet. Problemen infann sig när hon inte längre kunde betala. Fallen hamnade inför rätta där den äkta ofta hävdade sin totala okunnighet om att hans hust-

mannen ru hade ingått ekonomiska förbindelser. Om målsägaren hade otur kunde det hela sluta med att han förlorade och inte fick någon eko-

Kvinna med eget företag

nomisk ersättning. Men en kunglig dom från 1792 förklarade

en hustrus utgivna skuldsedlar giltiga även inte hade givit

om mannen sitt bifall till dem.

År 1798 förordning stipulerade gift

antogs en som att även en kvinna ekonomiskt ansvarig för sin rörelse. Det innebar

var egen att gifta kvinnor som var egna företagare blev myndiga för sin rörelse, men inte i äktenskapet. Mannen kunde inte heller bestämma om hustrun skulle få driva sin rörelse eller

När den nya näringslagstiftningen kom år 1846 togs dock detta bort. Likaså försvann handelskollegiets roll den beslutade

som som om vilka som skulle få tillstånd att driva egna rörelser. Istället blev det den äkta mannen som bestämde hans hustru skulle få driva

om egen rörelse. Dessutom blev han ekonomiskt ansvarig för henne och hennes rörelse.

Att den offentliga kontrollen medborgarna blev allt mindre

av innebar alltså ingen ökad frihet för de gifta kvinnorna. Samtidigt som 1800-talets liberala idéer spred sig och ökade männens handlingsutrymme fördes gifta kvinnor allt hårdare under sina

egna mäns kontroll.

Först år 1874 fick den gifta kvinnan äktenskaps-

rätt att genom förord förvalta sin enskilda egendom och rätt att bestämma över sin egen inkomst. Men vilka kvinnor vågade riskera att de kränkte sin blivande man genom att kräva att ett äktenskapsförord skulle skrivas före ingången av äktenskapet I praktiken hade inte den gifta kvinnan rätt att bestämma över sina egna tillgångar och sin egen lön förrän år 1920. Då tvungen att skriva gifter-

var man om målsbalken eftersom den första omröstningen, skulle kvin-

som ge nor rösträtt hade varit i riksdagen år 1919. Den andra omröstningen skulle ske år 1921 och omyndiga kunde inte röst-

personer ges rätt. Det var grund av detta som lagen ändrades.

De ogifta kvinnorna

Att vara vuxen och ogift betraktades länge av samhället som ett övergångsstadium. Uppfattningen gällde både män och kvinnor men lagstiftningen som rörde deras självständighet var helt olika. Mannen var i allt helt oberoende av sitt civilstånd. Han blev myndig vid 21 års ålder och fick då gifta sig med vem han ville. Föräldrarnas makt över sin vuxne son inskränkte sig till att de kunde göra honom arvlös han gick emot deras vilja vid exempelvis valet

om av maka.

En ogift kvinna var däremot omyndig, hon var tvungen att ha förmyndare och kunde inte gifta sig utan samtycke från sin gifto-

Christine Bladh

Så länge fadern levde var det han som var giftoman. Om han man. dog blev det modern tillsammans med manliga släktingar. En yngre bror kunde faktiskt giftoman för sin äldre syster. Detta gällde

vara fram till 1872, för adelns döttrar till 1882.

Den ogifta, omyndiga kvinnan kunde fram till 1864 års näringslagstiftning inte driva vilken rörelse hon ville.

Men under tidigt 1800-tal började allt fler i landets styrande skikt inse att lagstiftningen reglerade handel och hantverk var

som omodern. 1810 års riksdag kom fram till att varje vuxen ogift kvinna borde ha rätt idka såväl handel som ett stort antal hantverk. Det borgarståndet som var de drivande bakom lagförsla-

var get. Att just manliga borgare ville underlätta för kvinnorna är uppseendeväckande eftersom det var de som i så fall skulle komma att utsättas för ökande konkurrens från kvinnorna. Men samtidigt

en innehöll förslaget begränsning: kvinnorna skulle inte få anställa

en manliga biträden, vilket ett sätt att se till att begränsa storlek-

var en rörelserna.

På denna tid riksdagen inte beslutande, utan kunde bara

var komma med förslag till lagar. Det var kungen som i sista hand

nya beslutade vilka lagar som skulle antas.

Först såg det ut som om kungen skulle acceptera riksdagens lagförslag. Men så inkom besvär från bland annat magistraten i Stockholm, förslaget fördröjdes ytterligare administrativa rundor

genom och efter de brödupplopp som kvinnor initierade i bland annat Stockholm under våren 1811 blev statsrådet och kungen betänk-

till hela förslaget och alltsammans sköts upp. samma

Skälet till att lagförslaget hade vunnit gehör bland manliga bor-

och i riksdagen troligen de stora sociala problem som gare var fanns i Stockholm.

Mästarnas änkor

Fram till näringslagstiftningens genomförande år 1846 kunde änkan efter mästare fortsätta driva den rörelse som mannen inne-

en haft så länge hon inte gifte om sig. Gjorde hon det blev följden antingen att familjen förlorade det burskap som änkan varit ställföreträdande innehavare av eller så övergick rörelsen till hennes nye

Inom många hantverk rörelsen beroende av både man man. var och kvinna. De kompletterade varandra att utföra skilda

genom

arbetsuppgifter.

Det är endast lite forskning gjord på giftermålsmönstret bland hantverkare och småhandlare, sådana studier skulle kunna av-

men

Kvinna med eget företag

slöja inom vilka yrkesgrupper det var nödvändigt med förkunskaper i yrket hos den blivande bruden.

De pojkar som ville lära sig ett borgerligt hantverksyrke var tvungna att utbilda sig. För flickorna var dessa utbildningar helt stängda. De enda flickor som hade en chans att lära sig ett borgerligt yrke var borgerskapets egna döttrar, och det skedde inom hemmet och rörelsen. Hantverkarnas döttrar lärde sig föräldrarnas hantverk och de mindre handelsmännens döttrar lärdes upp i föräldrarnas handelsgren.

De högre skiktens döttrar fick teoretisk skolning i hemmet

av guvemant eller informatör.

Hattmakarnas historia och familjebildning har under en längre tid studerats av Curt Hauffman. Han ser ett tydligt mönster där hattmakardöttrar och hattmakaränkor ofta gifte sig med gesäller eller mästare som redan var hattmakare. På så sätt kunde yrket finnas inom samma familj i generationer på såväl mans- som kvinnosidan. Kvinnornas självständiga yrkeskunskaper framkommer i ett fall där en hattmakare som blivit änkling sade upp sitt burskap med hänvisning till att han inte kunde driva rörelsen vidare eftersom hustrun hade dött.

Jag har jämfört antalet änkor på Södermalm som drev borgerlig rörelse åren 1755 och 1810 med varandra. Jämförelsen visar att betydligt fler änkor drev sina mäns rörelser vidare år 1810 än år 1755. Detta gällde alla typer av borgerlig rörelse förutom handelsrörelser. Änkomas rörelser del den manliga arbetsmark-

var en av naden och avsikten var inte att änkoma skulle finnas inom dessa rörelser under en längre tid. Ur det perspektivet är det anmärkningsvärt att alltfler änkor drev rörelserna under många år. Av dem som var aktiva år 1755 var endast tre kvar år 1768. Men av dem

drev rörelse år 1810 elva fortfarande aktiva år 1823. som var

Förhållandena i Stockholm

Stockholm den i särklass största staden i landet. År 1800 hade

var Stockholm cirka 75 000 innevånare, medan Göteborg som var landets andra stad hade cirka 17 000. Stockholm hyste förutom borgarna och stadens administration även den statliga administrationen, vilket innebar att det fanns många män ur de lägre tjänstemannaskikten. Dessutom hyste Stockholm arbetare, soldater och sjömän i en helt annan omfattning än riket i övrigt.

Många av dessa män var synnerligen lågt avlönade. Stora grup-

gifta kvinnor i Stockholm var därför tvungna att yrkesarbeper av ta, för att familjerna inte skulle ligga fattigvården till last. Härvid-

Christine Bladh

lag var myndigheternas inställning klar: endast de som inte klarade av att arbeta var berättigade till fattigförsörjning. Den så kallade tjänstehjonsstadgan stipulerade att alla som inte hade förmö-

egen genhet eller egen näring tvungna att ha anställning. Kvinnor

var som saknade tjänst kunde sättas spinnhuset och män kunde fram till år 1824 tas ut i militärtjänst.

Även andra synpunkter befolkningssammansättningen i

ur var Stockholm under slutet av 1700-talet och senare helt annorlunda än i övriga landet. Samtidigt som befolkningstillväxten i Sverige som helhet gick allt snabbare, hade Stockholm en överdödlighet som var högst bland barn och män. Spädbamsdödligheten var länge mer än dubbelt så hög som övriga landet. Under första halvan

av 1800-talet varierade den mellan 30 och 40 procent och först på 1880-talet gick spädbamsdödligheten ner under 20 procent.

Männen som dog var ofta i sina produktiva åldrar. Varför männen men inte kvinnorna led av denna överdödlighet är oklart. Förklaringar dålig luft och dåligt vatten håller inte eftersom kvin-

som norna andades samma luft och drack samma vatten som männen. Ett skäl som ofta åberopas är männens enormt höga spritkonsumtion. En annan faktor som kan förklara männens dödlighet är den

sjunkande giftermålsfrekvensen. De ogifta männen i produktiva åldrar hade betydligt högre dödlighet än de gifta männen i samma

åldersgrupper. Ensamliv för en man på denna tid innebar dålig mathållning och ett oregelbundet liv. Den i dikt och sång så flitigt prisade friheten var ofta livsfarlig för männen. Exempelvis hade ogifta män i åldrarna 40 till 45 år på 1870-talet mer än dubbelt så hög dödlighet som gifta. Samtidigt var mortaliteten bland gifta män i denna åldersgrupp dubbelt så hög som den för gifta kvinnor. Sammantaget innebar det att mortaliteten i staden var större än nativiteten.

Stockholm var därför beroende av inflyttning för att inte min-

ska befolkningsmässigt. Några år i början av 1800-talet minskade

invånarantalet, men för det mesta skedde trots allt en långsam ökning. Under 1800-talets andra hälft började en betydligt snabbare

befolkningstillväxt.

Den låga giftermålsfrekvensen och höga manliga dödligheten skapade ett stort kvinnoöverskott och därmed ett stort behov av avlönat arbete för dessa kvinnor. Andelen ogifta kvinnor ökade i snabb takti staden, liksom antalet utomäktenskapliga bam. Andelen barn födda utanför äktenskapet uppgick i Stockholm till mellan 40 och 50 procent siffror som var helt unika för landet. De

ogifta mödrar som ville behålla sina barn hade svårt att tjäna som pigor. När samtidigt många arbetstillfällen för kvinnor försvann,

Kvinna med eget företag

framförallt inom manufakturerna, blev försörjningsproblemen oroväckande.

Även bland de gifta kvinnorna fanns ovanligt behov

ett stort av egna inkomster. Endast en mindre del av männen i Stockholm var borgare. För alla dem som arbetade inom stadens eller statens förvaltning och för sjömän, arbetare och soldater räckte lönerna ofta inte till för att försörja en hel familj. Den höga dödligheten innebar att många män var sjukliga en lång period innan de dog. Kvinnorna i dessa familjer alltså i behov av en egen inkomst, först som

var hustrur till sjukliga män och senare som änkor.

Kvinnor med egna näringar

De flesta kvinnor som yrkesarbetade i det förindustriella Sverige arbetade i andras hem eller inom näringar som låg i anslutning till någon annans hem. De var helt enkelt pigor av något slag. Dessutom fanns en mängd arbeterskor av olika slag, främst i städerna. Ett gammalt talesätt säger att inom alla yrken som inte var förbjudna för kvinnor fanns de.

Under 1700-talet var det främst två grupper av kvinnor som var i stort behov av lämpliga arbetsuppgifter. Det var borgerskapets ogifta döttrar och det var gifta kvinnor från de samhällsgrupper som man skulle kunna kalla småborgerskap. Myndigheterna ansåg att det var samhällsekonomiskt fördelaktigt att gifta kvinnor övertog familjeförsörjaransvaret om männen inte klarade av den uppgiften. Även för borgerskapets ogifta döttrar behövde

man finna försörjningsmöjligheter. De blev bara fler och fler under slutet av 1700- och början av 1800-talet och för många fader var det svårt att försörja vuxna döttrar.

Månglerskorna den största gruppen bland de kvinnor som

var drev handel. Mångleri betraktades inte som borgerlig rörelse och det innebar att så gott som enbart kvinnor fanns inom detta yrke. För att få driva mångleri var man tvungen att ha handelskollegiums tillstånd. Ingen utbildning krävdes, men den blivande månglerskan skulle kunna visa att hon var i behov av rörelsen. Månglerskorna sålde matvaror, deras sortiment var strängt reglerat. Avsikten

men var att deras handel inte skulle kunna inkräkta på något av de manliga handlamas områden.

Det främst gifta kvinnor som fick tillstånd till mångleri. Att

var många gifta med män som var sjukliga på olika sätt märks ge-

var nom att en stor del av kvinnorna blev änkor efter endast en kort tid som månglerskor.

Christine Bladh

Under 1840-talet fick dock allt fler ogifta kvinnor tillstånd till mångleri, trots att ingen lagändring hade skett. Men försörjningsproblemen för de ogifta kvinnorna ökade i takt med att giftermålsfrekvensen sjönk allt mer och en stor del av kvinnornas arbetsmarknad Stockholm försvann. Handelskollegium var inte längre lika med att kvinnan skulle kunna bevisa sitt behov av att dri-

noga va rörelse och man insåg att även döttrar till inte totalt utblottade borgare kunde behöva få sin försörjning tryggad. Med tanke på att mångleri endast skulle tillåtas för den som var tillräckligt fattig fanns en bestämmelse som kan förefalla ologisk. Den som inte kunde betala sin avgift till staden riskerade att få sitt tillstånd indraget. Samtidigt fanns inga restriktioner för dem som tjänade mycket bra på sina rörelser. Varje månglerska fick dock bara inne-

ha ett näringstillstånd.

Under 1800-talets första del var antalet månglerskor ganska konstant, cirka 250 verksamma under samma tid.

personer var Detta berodde givetvis att handelskollegium inte delade ut fler tillstånd än vad man ansåg skulle vara lönsamt. Med 1846 års näringslagstiftning flerdubblades antalet månglerskor och i och med detta minskades givetvis möjligheterna för enskilda personer att bli förmögna på den typen av rörelse.

Förutom mångleri fanns det fler verksamheter inom handeln

inte räknades riktiga borgerliga rörelser och därmed var som som öppna för kvinnor. Exempel på sådana är klädmäkleri samt kramoch nipperhandel. Klädmäkleri handel med begagnade möbler

var och kläder samt skor. Av protokoll från rättegångar framkom-

nya mer att klädmäklerskoma dessutom ofta tycks ha fungerat som pantbanker. Det ganska naturligt med tanke på att de handlade

var med begagnade Om någon lämnade rock till den delen

varor. en

verksamheten som var pantbank och sedan inte kunde lösa ut av den, hamnade rocken bara i klädmäklerskans ordinarie sortiment.

Kram- och nipperhandel handel med allehanda småsaker

var

tråd, strumpor, handskar, knappar, kragar med mera. Vasom garn,

fanns fastställda i 1749 års kramhandelsförordning. Nipperrorna handlerskoma skulle fattiga för att erhålla tillstånd, men arbe-

vara tet ansågs lämpligt för kvinnor kom från lite bättre förhållan-

som den från början. Av ogifta kvinnor krävdes att de var myndigförklarade. Mellan nipperhandlerskoma och siden- och kramhandlar-

fanns eller mindre ständigt pågående fejd där männen na en mer försökte få kvinnornas tillstånd indragna. De misslyckades dock med detta och nipperhandeln kvar ända till år 1864.

fanns

Tobakshandeln ett annat område som var öppet för kvin-

var

Området delat mellan kvinnor och avsigkomna borgare norna, var

Kvinna med eget företag

och sådana, som under krig blivit ur stånd att försörja sig annat sätt. I Stockholm fick männen till och med lov att bilda societet år 1790, samtidigt fanns hela tiden oorganiserade kvinnor inom samma yrkesområde.

Alla de branscher jag räknat upp ovan förblev i kvinnornas

som händer även när näringslagstiñningen skrevs om år 1864. Månglerirörelserna blev mjölk- och brödbutiker, fruktaffárer, blomsteraffärer och charkuteributiker. Kram- och nipperhandel blev sybehörsaffärer, tygaffárer och så småningom affärer med konfektionstillverkade kläder. Marknaden för begagnade varor försvann nästan helt under en lång period av 1900-talet, men har kommit mer och mer tillbaka under senare år. Så kan man fortsätta att följa de flesta delar av detaljhandeln som löd under speciell lagstiftning fram till 1846 och 1864.

Efter näringlagstiftningen 1864 gick kvinnornas andel bland handlarna ner. Det fanns flera orsaker. En var den växande arbetsmarknaden utanför företagandet. De nya yrken som kom med industrialiseringen och det växande tjänstesamhället gav möjligheter till arbeten där det egna ekonomiska risktagandet var mindre än som egen företagare. Det lockade i hög utsträckning medelklassens kvinnor. Samtidigt hade medelklassens värderingarna förändrats, så att yrkesarbete efter giftermålet inte stämde inte med tidens ideal. Kvinnorna skulle helst bli hemmafruar. Att starta eget företag innebar ett mer definitivt åtagande än att ta en anställning som lätt kunde lämnas vid giftermål.

Med industrialiseringen övergick många gamla hantverk till att bli fabriksrörelser, så kategorierna är svåra att hålla isär och sättet att föra statistiken gör att det blir svårt att jämföra bakåt i tiden. Men uppskattningsvis var mellan tre och sex procent av dem som drev hantverks- eller fabriksrörelse kvinnor.

Det fanns ytterligare ett område där kvinnorna utgjorde en stor del av de aktiva redan under andra hälften av 1700-talet. Det var inom utskänkningsrörelsema. År 1741 beslutades att krögarna

som regel inte skulle få burskap. Krogrörelsema öppnades därmed för kvinnorna. Myndigheterna i Stockholm skilde noga mellan olika former av utskänkningsrörelser. Källama drevs av källarmästare eller vinskänkar. Dessa bildade en egen societet. På källarna fick importerad sprit och vin till bättre folk. Även traktörerna

serveras bildade societet. De skulle mat, vin samt inhemsk

en egen servera och importerad sprit vid dukade bord. Spiskvarteren, som i allmänhet saknade spritservering skulle servera mat till bättre folk, och medellösa kvinnor inom borgarklassen ansågs lämpliga för att driva spiskvarter. Krogama var öppna för de arbetande klasserna och

Christine Bladh

även här skulle lagad mat serveras. Dessutom fick krogar

servera dricka och inhemsk sprit.

På 1700-talet fanns det omkring 1200 utskänkningsställen i Stockholm. År 1813 kom lag med nykterhetspolitiska ambi-

en ny tioner. Då drogs antalet krogar från 700 till 400 stycken och

ner traktörsställena skulle hädanefter inte få överstiga 50 stycken. För de krögerskor lyckades hålla sig kvar inom näringen blev den

som nya lagen lyckosam. Den tidigare överetableringen hade medfört att det var näst intill omöjligt att driva krog så att den blev

en mycket lönsam. Efter 1813 lyckades del kvinnor arbeta

en upp sina krogar till den tidens lyxrestauranger.

När en krögerska fick tillstånd att driva krog avsikten att

var hon skulle få en så stor inkomst så att den kunde hålla henne

pass och hennes familj borta från fattigförsörjningen. Nu såg myndigheterna hur lönsamma många av krogarna och förstod att även

var staden kunde få inkomster dem. år 1850 slutade att till-

av man ge stånd till den som var i behov av det och auktionerade istället ut dem till högstbjudande. För kvinnornas del blev detta förödande

de var inte tillräckligt förmögna. Inte enda kvinna lyckades bli

innehavare ett krogtillstånd efter denna förändring.

Krognäringens utveckling illustrerar något som förefaller ha

varit typiskt svenskt. Svenska kvinnor möjlighet till att skaffa

gavs sig en egen försörjning, enbart för att fullt friska arbetsföra

personer, oavsett kön, inte skulle behöva försörjas det allmänna. I

av många andra länder skulle myndigheterna ha låtit de här kvinnorna och deras barn försökt klara sig så gott de kunde. Hade de svultit ihjäl så hade de. Varför svenska myndigheter månade männi-

om skors överlevnad kan man spekulera om. Det ligger dock nära till hands att tro att det styrande skiktet i det glest befolkade Sverige insåg behovet av befolkningstillväxt. Men det är också uppenbart att målet var att kvinnorna skulle just överleva inte att de skulle

bli förmögna. När myndigheterna förstod att krogar kunde bli lukrativa rörelser som män i allra högsta grad intresserade att

var av driva, ändrades inställningen. Man förbjöd inte kvinnor att köpa de dyra krogtillstånden, men myndigheterna måste ha varit mycket medvetna om vilka som hade möjlighet att betala för dem.

Slutord

När liberala demokratiska ideal under tidigt 1800-tal långsamt

vann allt större gehör i samhället fick det helt olika konsekvenser för kvinnor och män. Den övre medelklassens män de stora

var seg-

Kvinna med eget företag -

i första skedet. Därefter fick män i en fallande social skala rarna successivt allt större medborgerliga rättigheter. För kvinnorna blev utvecklingen annorlunda. Kvinnor hade redan, lagstiftning och uppfostran, underordnad position i genom en samhället. Den omyndighet alla kvinnor, utom änkor, löd unsom der möjliggjorde fortsatt särbehandling av kvinnor i förhållande en till män. När samhällets bestämmanderätt över medborgarna minskade, innebar det inte medborgerliga rättigheter och utökad frihet för kvinnorna. Istället det männen i dessa kvinnors närhet, de var äkta männen och fádema, fick utökad bestämmanderätt över som dem. Den enskilda individens möjligheter att erhålla makt fick under perioden allt närmare knytning till hans ekonomi. Det blev soen cialt godtagbart att tjäna inte bara att vara ägare av dem. I pengar, enlighet med denna ideologi började män i alla samhällsgrupper nya ställa ökade krav på att få möjlighet att uppbära rollen familjeav försörjare. Ju högre i samhällshierarkin desto tidigare märks upp denna ideologiska förändring. De många kvinnor drev företag tillhörde småborgersom egna ligheten. Den låg såpass långt ner i samhällshierarkin att gruppen de inte känner denna ideologiförändring förrän under sent 1800av tal. Det kvinnliga företagandet minskar då i omfattning. Med det framväxande industrialiserade samhället fick borgerskapets ogifta döttrar under andra hälften 1800-talet en betydav ligt större arbetsmarknad att välja inom, vilket innebar en minskning eget företagande även bland dem. En rad nya yrken, som av krävde utbildning, ansågs lämpliga för kvinnor. Det var i folkskolan, inom post och telegraf, på banker och försäkringsbolag och inom vården. Visst har det funnits kvinnliga storföretagare, men kvinnor har alltid drivit små företag i mycket större omfattning än män. Än idag driver kvinnor främst små företag. Nya branscher har tillkommit, inom de områden fanns redan för 100, 200 år sedan men som råder idag i stort sett könsfördelning. Under 1900-talets samma första del försvann de kvinnliga företagarna mer och mer, men i dagens samhälle är de en växande grupp.

Litteratur:

För kvinnors företagande historiskt är Gunnar Qvists KvinnofråiSverige 1809-1846 1960 det klassiska verket. Ernst Sögan derlunds bok Stockholms hanrverkarklass 1720-1772, Sociala och ekonomiska förhållanden 1943 är den bok mest ingående som

Christine Bladh

behandlar förhållandena för hantverkama i Stockholm under 1700talet. Arne Jansson behandlar Stockholms hantverkare under 1600talet i Bördor och bärkraft. Borgare och kronotjänare i Stockholm 1644-1672 1991.

De statistiska uppgifterna är hämtade från Sten Carlssons Den sociala omgrupperingen i Sverige efter 1866, finns i Sam-

som hälle och riksdag del 1 Stockholm 1966, Tabell-Commissionens Berättelse för åren 1846 till och med 1850 och i Statistisk årsbok för Stockholms stad år 1905.

Joh. Hellners artikel Gift kvinnas rättsliga ställning enligt 1734 års lag som finns publicerad i Minnesskrift ägnad 1734 års lag del 11 1934 är den mest ingående beskrivningen av lagstiftningen rörande gift kvinna under 1700- och 1800-tal finns.

som

Kvinnliga företagare allmänt idag behandlas Elisabeth Sundin

av och Carin Holmquist i Kvinnor företagare 1989.

som

Månglerskomas historia och förhållandena i Stockholm finns mer ingående beskrivna i Månglerskor. Att sälja från korg och bod i Stockholm 1819-1846 1991.

Hemmet är vårt kall

- en kyrklig kvinnokongress

MARIA SÖDLING

Tidens kvinna fann inte nåd hos överste E. Melander. I Kompas-

tidskrift för sjömansmission, diagnosticerar han den sjuk-

sen, en dom Sverige år 1919 lider brist på karlar, lugna, fasta, som av: kristna. Orsaken spårar han till landets hustrur och mödrar eller bristen på fromma, kärleksfulla mödrar. Överste Melander rättare: är övertygad att de kvinnor honom, dessa om unga som omger andefattiga, intresselösa, flinande, utklutade, dansande och hoppande varelser i kjolar, än äro för långa och än för korta / / som dessa modejournal- och romanläsande dockor, som dansat one step och two steps ända fram till vigselpallama, helt saknar förmåga att fostra de män som Sverige behöver. Kvinnan dansar ut ur överste Melanders tavla är den gestalt som ofta förknippar med tjugotalet, med slank silhuett, drink och cigarrett. Och visst existerade hon, både som flirtig biohjältinna och

frigjord i ett Europa där världskriget stöpt om

som new woman 1800-talets pryda viktorianska kvinnoideal. Också Sverige kunde, i diskretare form, uppvisa sin kvinna. Ändå levde om än nya majoriteten kvinnor under helt andra villkor än denna mondäna minoritet. För de flesta betydde det glada tjugotalet mörka bostäder, långa arbetsdagar och usel lön. I januari 1919 beslutade Svenska kyrkans Diakonistyrelse att kyrkligt-social kvinnokongress för att vinna förarrangera en bindelse och samverkan med kvinnor verksamma inom det sociaområdet. Ett år den 8-10 januari 1920, samlades 570 senare, kvinnor från hela det politiska och ideella fältet i KFUM:s stora hörsal i Stockholm för att i tre dagar som det senare hette i en rapport från kongressen gemensamt rådslå om de stora uppgif- ter, från kvinnohåll bida på sin lösning. som nu När arrangörerna formulerade rubriker och bjöd talare verkar de varken ha haft shinglade eller fabriksgarçonner flickor för ögonen. I stället anar man konturerna av ytterligare en kvinna: seriös, ansvarstagande och kompetent. Efter .decennier av agitation och petitioner skulle kvinnor 1921 äntligen få gå till val;

Maria Södling

Program vid Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Sociala kvinnokongress i Stockholm den 8-10 januari 1920.

0 N 3 n E u o . u . u u Anm G C Am An .e a EE äs .. .

Ö Ö ä

Q .

E a N

w 1 u o u u 3 u

C Au ä Am e. Au

. .ä ..

d s d J

Hemmet är vårt kall

år skulle den gifta kvinnan bli myndig och med 1923 års samma behörighetslag skulle kvinnor beredas tillträde till de flesta statliga tjänster undantaget bl.a. präst. Den kvinna i färd

som som nu var

med att erövra medborgarskap, utbildning och ett expanderande yrkesfält steg fram självbestämmande och självförsörjande,

som med alltmer inflytande över sitt liv och över samhället.

I sitt inledningsanförande konstaterar ärkebiskopinnan Anna Söderblom att de senaste åren inneburit så stora förändringar för kvinnorna att oro och viss förvirring uppstått. Och i förhål-

en lande till det kvinnoideal under 1800-talet dominerat Svenska

som kyrkans förkunnelse och praxis innebar onekligen 1900-talets första decennier någonting nytt. I 1800-talets kyrkliga kvinnosyn definierades kvinnan uteslutande såsom maka, mor och husmor; hon befalldes att tiga och lyda och beskrevs som av Gud underställd

Hustavlans hierarki, med kvinnans huvud, mannen. mannen som

fortfarande predikad sanning. Mot denna bakgrund kan vi lätt var föreställa att kvinnors juridiska och ekonomiska möjlighe-

oss nya ter reste frågor för kongressens kyrkliga deltagare. Givet rösträtt, utbildning och yrke: Vilken kvinnans plats Vad var nu

var nu kvinnans uppgift Och hur skulle se på kvinnors nya makt

man både över sina egna liv och i samhället

På de följande sidorna skall vi lyssna till svar som några fram-

trädande kyrkliga kongressdeltagare gav dessa frågor. Vidare tar

jag hur det kristna i dessa kvinnors röster förhåller sig till

upp det allmänna i tidens debatt. Till sist jämför jag Sociala kvinnokongressen 1920 med det problematiska förhållande Svenska kyrkan än idag har till kvinnor.

kvinnorna på kongressen hörde på olika sätt hemma i

De sex Svenska kyrkan:

Anna Söderblom engagerad ärkebiskopinna. Friherrin-

var en

Anna Rappe hade högerpolitiker med kyrka och nation nan som på programmet självklar bindning till kyrkan. Elin Silén var

en prästfru, författare och verksam inom kyrkans missionsarbete.

Sigrid Göransson, kommunalpolitiker för högerpartiet, satt i Dia-

konistyrelsens sociala utskott. Socialarbetaren och författaren Gerda Meyerson tillhörde kretsen kring liberalteologen Natanael Beskow. Den i vår tid kanske mest kända, till sist, Lydia Wahl-

var

ström, högerkvinna, disputerad i historia, teologisk författare och

studierektor vid Åhlinska skolan i Stockholm.

Vilken kontrast mellan de två kvinnor, här framträdde,

som hur olika tedde sig kvinnoidealet för dem recenserade teologen Ester Lutteman i Församlingsbladet när hon porträtterar Anna Söderblom och Lydia Wahlström.

Maria Sädling

Den förra talade i glödande varma ord främst om kvinnans upp-

gift som maka och mor i hemmets värld, den senare lovprisade

en tid, som ryckt kvinnan ut ur hennes isolering och tvungit

henne att även göra sin insats mitt ute i det brusande samhälleli-

ga livet.

Ester Lutteman karaktäriserar därmed kongressens två ytterpoler och för oss direkt in i diskussionen.

Hemmets värld

Hemmet var enkelt, men gediget, präglat av ordning och renlighet. Vitskurade golv med hemvävda mattor och bländvita gardiner tör fönstren gåvo hemmet dess ljusa, glada charm och vittnade om flit och arbete.

Längtansfullt tecknar Anna Rappe bilden av forna tiders hem. Det är inom väggarna i denna svunna, men efterlängtade idyll som kvinnan har sin främsta uppgift maka och Och på

som mor. samma sätt som hemmet är mittpunkten i kvinnans liv är kvinnan hemmets nav. Som drottningen i hemmets rike ankommer det på henne att skapa ett paradis för man och barn: Kan man se en vackrare tavla än en ung mor vid pianot omgiven av sina sjungande små, och blandar sig så fars djupa röst med de klara spröda

bamastämmoma, då når väl den tavlan fullkomningen

Hos Anna Söderblom förstärks Rappes moderskall till vårt väsens egentliga mening och innehåll. Båda knyter an till den modersgestalt som prisas i 1800-talets kyrkliga kvinnoevangelium. Men deras inlägg kan också kopplas till samtidens debatt. Med Ellens Keys Missbrukad kvinnokraft 1896 som en källa hade föreställningen om mäns och kvinnors egenartade naturer och särskilda bidrag till samhällslivet fått ett uppsving, också inom kvinnorörel-

sen, och blivit kvinnoideologiskt allmängods. När nu Anna Rappe

och Anna Söderblom talar om äktenskap, hem och moderskap som det egentliga kvinnokallet är de således i respekterat sällskap. Men liksom andra kvinnodebattörer framhåller de ivrigt att det hemliv de efterlyser inte är en ö. Tvärtom understryker båda hur kvinnans uppdrag, hur fast det än är förankrat i det egna hemmet, sträcker sig ut mot världen utanför.

Övertygelsen om att samhället behöver kvinnors specifikt kvinnliga insatser återkommer i olika varianter i kongressinläggen. För Anna Rappe är uppdraget att vara hemmets hjärta med mannen som hemmets huvud ansvarsfullt och moraliskt bju-

Hemmet är vårt kall

dande. På så sätt påverkar kvinnor samtiden, om än indirekt via sina män:

Iden rastlösa, ofta mycket krävande mannagämingen ute i världen, går så lätt det ideella, det själsfina förlorat, om kvinnan förstår att akta det, att så att säga vårda mannens samvete.

Bilden kvinnan som mannens inspiratör och goda genius

av kunde vara hämtad direkt ur 1800-talets borgerliga credo om, med idéhistorikern Ronny Ambjömssons formulering, hemmet och därmed kvinnan som den lugna tillflyktsorten under konkurrensens jämhårda samhälle. Också sin vision om hemmets betydelse för nationens och släktets framtid hämtar Anna Rappe ur den konservativa kappsäcken. I hemmet skapar modern den kristna miljö där nya generationer svenskar skall danas. Att Anna Rappe politiskt hörde hemma högerut förvånar inte.

Också Elin Silén betonar den nära förbindelsen mellan samhällets och de enskilda hemmens välbefinnande. Landets hem är samhällsorganismens celler, konstaterar hon, platsen där samhällets väl och förberedes, vinnes eller förloras. Och de krav

ve som samhället ställer på hemmen riktas framför allt mot kvinnorna. Dels handlar det, liksom hos Anna Rappe, om moralen. Ur de enskilda hemmen hämtar samhället sin moraliska styrka, och alla de dygder ett samhälle kan önska sig redbarhet, sannings-

kärlek, hänsynsfullhet, självbehärskning, vana att lyda, arbetsgläd-

je, glädje över enkel skönhet, kärlek till rena och måttfulla nöjen

växer därur. Dels handlar det om religion. Förutsättningen för en bärande samhällsmoral är nämligen, menar Elin Silén, hemmens kristna tro. Med förtröstan på Gud och lydnad, bordsbön, aftonbön och kyrkogång byggs den grund som hela samhället vilar på.

I sekelskiftets offentliga retorik fungerade ordet hem ofta som ett lösenord. Historikern Nils Edling har konstaterat att oavsett om saken gällde egnahemsstugor eller nationell samling var hemtanken fundamental. Till denna övergripande hemideologi ansluter sig både Elin Silén och Anna Rappe. Men genom att Silén dessutom engagerar sig i problem av mer dagspolitisk art får hennes inlägg en

offensiv prägel. I första världskrigets skugga hade politikers

mer och ekonomers teorier om de enskilda hemmens betydelse för samhällsekonomin vuxit sig starka. Yvonne Hirdman och andra historiker har gjort klart vilken central roll frågan om .hemarbetets värde också hade i tidens kvinnodiskussion. När så Elin Silén vill ge landets husmödrar ett direkt ansvar för nationens ekonomiska tillstånd placerar även hon kvinnorna i ett påtagligt samhällsnyttigt fokus. Hur allvarligt Silén ser på denna uppgift framgår av kursive-l

Maria Södling

ringarna i hennes föredrag:

Det är en stor sak att ge en kvinna uppdraget att sköta ett hem.

Det är en farlig sak att lämna ett hem i händerna på en okunnig,

ansvarslös, ovålig kvinna. Men det är en härlig sak för en kvin-

na, som förstår sin uppgift, att gå i ett hems små enkla förhållan-

den och sköta dem med klokhet, sparsamhet och ordning och

veta, att vad på henne ankommer, har samhällets ekonomi en

hörnsten att vila på.

Vid denna tid föddes idén om den professionella husmodem, både inom borgerlig och socialdemokratisk kvinnoideologi. Denna rationella hemkvinna lanserades ett alternativ å sidan till

som ena den gammaldags amatörhusmodern, å andra sidan till den självförsörjande yrkeskvinnan. Att vara en modern husmor ställde höga krav på hemteknisk utbildning och effektivitet fackutbildning

för sitt kall, med Anna Söderbloms ord och borde alltså

- uppskattas som det kvalificerade arbete det var. I detta husmorsled ställer Elin Silén in sig. Ett exempel är hennes skarpa kritik ja,

av hon rentav hatar ordet självförsörjande som sanktionerar en förment skillnad mellan kvinnor som arbetar inom och kvinnor som arbetar utom hemmet. Alla utför de ett arbete och bidrar på det viset till sin försörjning, oavsett de kontanta medlen ham-

om nar i kvinnans egen eller i makens plånbok.

Den moderna husmodem möter också i Sigrid Göranssons inlägg. Även för henne är hemmet arbetsplats ställer höga

en som krav på kunskap och organisationsförmåga. Men en skillnad mellan Siléns respektive Göranssons inställning till husmodersrollen uppenbaras när världen utanför hemmet efterlyser deras husmödrars insatser. Enligt Elin Silén kommer kvinnans visserligen

svar inte utan vånda att bli: För mig finns ingen väg från hemmets

dörr. I Sigrid Göransson inlägg, däremot, tjänar hemmets port snarare som startpunkt än som gräns. För hennes rationella husmor räcker inte bara tiden utan också engagemanget för än

mer hem och familj. Alltså bör kvinnan säga till de förväntningar som samhället har på henne. Just kvinnor, med kvinnlig be-

som gåvning och yrkeskunnighet som hemmamänniskor, är kvinnorna skyldiga att bidra inom de samhälleliga sfárer som ett eller annat sätt hör till hemmet: bostadsfrågan, ungdomsvård, sjukvård. Men:

Här ha vi för den för oss kvinnor så svåra pliktkonflikten.

Skall husmodem feja i hemmet eller besöka en behövande sjuk Läsa en bok eller revidera Mjölkdroppens räkenskaper Något entydigt svar kan inte ges, menar Sigrid Göransson, utan varje

Hemmet är vårt kall

kvinna måste med bönens hjälp själv avgöra hur hon disponerar det dyrbaraste vi äga tiden.

Sigrid Göransson förutsätter att samhällets rop efter moderlighet riktas till alla kvinnor. Hos Anna Söderblom ligger tyngdpunkten annorlunda, när hon förespråkar tanken på att vissa kvinnor

de ogifta -tar sin moderlighet med sig ut i samhället, medan gifta kvinnor odlar sin i hemmet. Här företräder hon en vanlig lösning på det dilemma alltsedan den så kallade kvinnofrågans

som uppkomst hade genomsyrat diskussionen. Mot 1800-talets samhällsbevarande intressen av att hålla familjen intakt, dvs. med makanmodern hemma, stod de allt fler ogifta medelklasskvinnomas behov försörjning. Den kompromiss som så småningom kom att

av accepteras försvarade gifta kvinnors plats i hemmet samtidigt som de ogifta tilläts förtjäna sitt uppehälle utanför, som lärarinnor, sjuksköterskor eller något annat med garanterat kvinnlig aura.

I detta sammanhang var Ellen Key en centralgestalt. Hennes

på kvinnans natur och uppdrag erbjöd en ideologisk överbyggsyn nad till borgerlighetens lösning på kvinnoproblemet även om andra inslag i hennes tankevärld avvisades, inte minst av kyrkan, som sekulariserad och darwinistisk. På planeringsstadiet hade Anna Söderblom insisterat på att just Ellen Key skulle bjudas till kongressen. Att utesluta hennes namn är att dämma bort en viktig ström i den ifrågavarande kvinno rörelsen. Uppenbarligen vägde Anna Söderbloms uppskattning tyngre än hennes kritik av Keys inställning till kristendomen. I Söderbloms inledning möter vi också gestaltning av den kvinnoroll som framför allt blivit för-

en knippad med Ellen Key: samhällsmodem. Att kvinna inte blivit

en mor, hävdar Anna Söderblom, betyder inte att hon i en vidare bemärkelse inte är mor. Liksom Ellen Key drömmer Anna Söderblom om hur de ogifta kvinnornas moderlighet tillåts impregnera kyrka och samhällsliv. Mission och diakoni överflödar av arbetsuppgifter; i skolan utför trofasta lärarinnor mödrars arbete. Och med en hektisk samhällsomvandling har också mindre etablerade områden för kvinnliga insatser hamnat i akut behov av moderlighet:

Arbetet flyttade ut från hemmet. Nu måste hemmet flytta till arbetet. De stora skaroma av kvinnliga arbetare i industrien behöva omhändertagare och rådgivare. Redan finnas inspektriser, konsulenter, fabrikssystrar. Men här vänta ännu stora kvinnouppgiñer.

Denna keyskt formulerade moderlighet således kvinnor ut-

ger rymme att överskrida hemmets gränser. Men det är för den skull inte fråga om att kvinnor fritt skulle ta för sig. Anna Söderblom

Maria Sädling

förordar ingalunda gifta kvinnors yrkesarbete, utan talar om de ogifta som saknar hem där deras moderlighet kan flöda. Och för dem rekommenderar hon fasta, utvecklingsbara ämbeten, dvs. bestämda och begränsade arbetsuppgifter. Anna Söderblom förespråkar alltså inte kvinnors val av livsuppgift studier, familj, ar-

bete eller annat efter individuell håg och fallenhet, utan efter

- en noga avgränsad och avgränsande kvinnlig kallelse.

Om vi sammanfattar de svar som kvinnorna hittills mött gav

tidens frågor denna brusande underliga tid med teologen Es-

ter Lutteman ser vi hur de cirklar kring ett gemensamt centrum:

hemmet. Hemmet definierar modern, husmodem och samhällsmodern. Det är hemmet som bestämmer kvinnans uppgift, oavsett

hon är gift eller ogift och således oavsett om uppdraget utförs om inom eller utanför hemmets väggar. Hemmet som ideal delas av dem alla, även om inläggen ger associationer olika håll. Där Anna Rappe förlägger sin prästgårds- eller bondepastoral till ett nostalgiskt då, är Siléns och Göranssons husliga mikrokosmos med sina

ekonomi och hygien tydligt förankrade i åren efresonemang om ter kriget. Där Anna Rappes kvinnoideal minner om en viktoriansk angel in the house förebådar Elin Siléns och Sigrid Göranssons husmor den professionella hemmafru som så småningom skulle bli folkhemmets version av progressiv kvinnlighet.

Det samhälleliga livet

I en artikel om kvinnor och politik från 1904 ställer Lydia Wahlström det tysta inflytandet kvinnor tradition tilldelats mot

av kvinnors direkta politiska makt. De resonemang vi hittills följt

kvinnorna och hemmet, skulle kunna stödja denna boovan, om skillnad mellan sidan kvinnors inflytande via hemmet och å

å ena andra sidan kvinnors makt i offentligheten. Samtidigt måste man hålla i minnet att tiden inte tillåter några entydiga historieskrivningar. Sigrid Göranssons öppning mot offentligheten är ett exempel; ett annat finner vi hos Anna Rappe som i sitt bidrag till kon-

hyllar könens arbetsfördelning mannagärningen ute i gressen världen och kvinnans skönaste uppgift i hemmet samtidigt

som hon själv var politiker och arbetade för kvinnlig rösträtt. Men

Rappes hållning ur dagens synvinkel kan verka motsägelsefull

om är Lydia Wahlströms ståndpunkt desto klarare. Nu är tiden inne för kvinnor att som medborgare ta sitt politiska ansvar

Liksom de andra kyrkliga kongressdeltagama understryker Lydia Wahlström att samhället behöver kvinnorna, och att kvinnor har särskilda bidrag att ge. Efter rösträtten skall den politiska dag-

Hemmet är vårt kall

ordningen möbleras om enligt kvinnors preferenser. Fortfarande skall naturligtvis kvinnofrågor som lika lön och tillträde till stängda yrken bevakas, men också sådana allmänna politiska frågor som står kvinnorna särskilt nära, uppfostran, sedlighet, nykterhet, fattigvård, hälsovård, barnavård, måste få större utrymme.

Att den samtida kvinnorörelsen framhäver mäns och kvinnors olikhet har Lydia Wahlströms odelade gillande. Uppgiften som Gud och naturen sedan årtusenden anvisat oss, nämligen att vårda hemmets helgd förutsätter hon. Men den avgörande skillnaden mellan Wahlströms inlägg och dem vi mött tidigare är att för Lydia Wahlström liksom, skall vi se, för Gerda Meyerson fram-

- står kvinnors närvaro i offentligheten som lika självklar och angelägen som i hemmet. För socialarbetaren Meyerson har decennier av välgörenhetsarbete givit kvinnor myndighet också i offentligt socialt arbete. För teologen Meyerson innebär kvinnors sociala kallelse en uppfordran att tjäna Gud genom att tjäna medmänniskan i samhället, eftersom vi ha alla ansvar för hurudant samhället är. För rösträttsaktivisten Lydia Wahlström innebär kvinnors

rösträtt given plikt. Och för teologen Wahlström är nyvunna en den politiska makten ett privilegium som inte strider mot kvinnan gudomliga bestämmelse:

Isjälva verket är det icke svårt att ur djupet av kvinnorörelsens innersta kunna lyssna ut en längtan efter ett inflytande, som allvar skall kunna införa de religiösa, bärande, ursprungliga värdena i statslivet. Och våga vi endast helt föra med oss vår kvinnliga syn även det offentliga området, våga flytta den rent kvinnliga ansvarskänslan över från hemlivets område då, men

endast då, skulle i vår mekaniserade och materialistiska tid möjligen kunna åstadkomma en syntes av hemlivets skönhet och vårt moderna samhällsideal. Just i egenskap av kvinnor är det vi ha att söka förvandla samhället till en lem i Guds rike. I ett brev till Diakonistyrelsen karaktäriserar Anna Söderblom

kvinnorörelsen som farlig, eftersom den berör själva grundvalen för allt samhällsliv, nämligen hemmet. Också i sin inledning till kongressen tar hon saken. En förutsättning för kvinnorörelsen

upp finner hon i att kvinnor inte förstått vad deras livsuppgift moderskapet egentligen innebär. Som är kvinnan med olösliga

mor band knuten till allt organiskt liv. Alla kvinnor uppfattar dock inte denna närhet som en rikedom, utan tvärtom har vissa reagerat mot denna bundenhet. Detta motstånd har enligt Söderblom kunnat bli grogrund för kvinnorörelsen. Kravet på rösträtt har

en kvinnorna hämtat också från demokratirörelsens felaktiga, får vi

förstå uppfattning demokratiskt inflytande mänsklig

- om som en

Maria Södling

rättighet. Att rösträtt skulle vara en förutsättning för kvinnors människovärde irriterar Anna Söderblom djupt.

Vi kvinnor äro inga parvenyer, som till äventyrs från 1919 räkna medborgarskap, utan vi hava varit med om att bygga upp Sveriges rike från grunden.

En kvinnorörelse som ser idealet i en abstrakt och forrnalistisk

likställighet med mannen och inte förstår kvinnans egent-

som liga kallelse missriktar således sin energi. I stället för att forblindas av rösträtt, kommunalpamperi, talarstolar och sammanträden kring gröna bord måste kvinnorna fråga sig vad som är viktigt för dem. Svaret måste enligt Söderblom bli, har vi sett, äktenskap, hem och moderskap inte en politisk gärning i offentligheten.

Historikern Christina Carlsson Wetterberg har klarlagt hur det klassiska könsteoretiska problemet om likhet eller särart är kö-

i grunden lika eller olika inte finner några enkla lösningar i nen det tidiga 1900-talets kvinnodebatt. Inte heller uppfattades frågan alltid som viktig. I brev till Ellen Key, vars syn på kvinnans säreg-

egenskaper hon inte delade, skriver författaren Frida Stéenhoff, na att för hennes del får kvinnans väsen vara fågel eller fisk bara hon får plats för sitt väsen. För Stéenhoff var kvinnors utrym-

viktigare än kvinnors natur. Inte heller mellan Anna Söderme blom, Gerda Meyerson och Lydia Wahlström löser paret likhetsärart några knutar, eftersom alla tre utgår från särartstanken om kvinnans specifikt moderliga gåvor. De avgörande skillnaderna dem emellan handlar snarare om var kvinnor befinner sig och vad kvinnor gör än vad kvinnor är.

Kyrkan, kvinnorna och makten

Inläggen vid Sociala kvinnokongressen speglar olika sätt att förhålla sig till frågan kvinnor och makt. Om vi väljer att tolka

om makt autonomi, dvs. möjligheten att efter eget tycke utforma

som sitt liv, har kring kvinnans uppgift i hemmet av-

resonemangen slöjat skeptisk eller rentav negativ inställning till sådan kvin-

en nomakt. När hem, äktenskap och moderskap uppfattas som det a priori kvinnliga kan endast vissa val accepteras; kvinnors möjligheter begränsas av deras tydligt definierade uppdrag.

Ett annat sätt att förstå makt är som möjlighet att påverka samhället. I Lydia Wahlströms tudelning ställs kvinnors inflytande i hemmet vilket enligt Wahlström inte är makt i egentlig mening

mot kvinnors makt i offentligheten. Men kvinnorörelsens strä- -

efter sådan offentlig makt betraktades ofta med misstro inom van

Hemmet är vårt kall

kyrkan. Kyrkohistorikem Tuulikki Koivunen Bylund har visat hur prästen Otto Centerwall, företrädare för kyrkans diakonirörelse, i stället för tidens osunda kvinnorörelse ville sund. Denna

se en sunda kvinnorörelse skulle frigöra kvinnorna, också de ogifta, till modersuppgifter som diakonissans. Den osunda, däremot, ställde enligt Centerwall felaktiga krav på kvinnans likställighet med mannen i socialt och politiskt avseende". Tillsammans kan Anna Söderblom och Lydia Wahlström sägas illustrera Centerwalls och andras uppfattning om sunt och osunt i kvinnors strävanden.

De flesta medverkande på Sociala kvinnokongressen hörde hemma i borgerligheten eller medelklassen vilken benämning vi nu vill använda. Deras sociala hemvist avspeglas i tredje aspekt

en av makt, nämligen maktlösheten. Ofta stod dessa borgerliga kvinnor främmande inför de villkor som deras systrar i arbetarklassen levde under; förhållanden som lämnade föga utrymme att förverkliga det goda livet såsom medelklassen tolkade det.

Kongresskvinnoma var erfarna från föreningar och konferenser. Till deras respektabla grupp hörde varken överste Melanders danshoppa eller Lort-Sveriges lantarbeterska, och antagligen fanns inte heller någon av dem med på kongressen. Men det betyder inte att de inte förekom i diskussionen. Modedockan står i skottgluggen hos Anna Rappe när hon kritiserar de mödrama för att hellre

unga ägna sig åt yrkesarbete eller nöjesliv än att vårda familjens fridlysta område. Ännu närvarande är de frånvarande arbetar-

mer kvinnorna.

Anna Rappe placerar sitt hem i en vagt tecknad stormaktstid. Oss förefaller den snarare vara hämtad de samtida bilderböcker-

ur na Ett hem eller Spadarvet; det är Carl Larssons akvareller eller Ellen Keys vackra vardagshem associerar till. Sociologen Boel Berner har karaktäriserat de enkla ideal ljus, luft och färg

nya - som växte fram kring sekelskiftet som ett signum för den uppåtsträvande medelklassen. God smak blev dess markör förän-

på en derlig social karta: mot å ena sidan purpurplysch och tofsar hos överklassen och å andra sidan underklassens lusiga misär. Till

samma socialt-ideologiska komplex räknar Boel Berner de husliga renlighet, ordning och moraliska anspråkslöshet, sparsamhet, disciplin egenskaper som tillsammans med Bemers formulering

- ett starkt och moraliserande äkthetsimperativ hamrades i de borgerliga husmödrama. I matlagning, barnuppfostran eller

den egna klädseln hela tiden ställdes krav på kvinnornas äkta mot

- vara, slarv, yta, tillgjordhet och lull-lull. Det är detta borgerliga hem vi möter i Anna Rappes soliga tavla. Hennes beskrivning tiden då

av de ljusa glada hemmen rymde glada människor och då allt gick

Maria Södling

öppet och ärligt till förmedlar de ideal som medelklassen tagit på entreprenad.

Att Ellen Keys vackra hem ritades för just arbetare var ingen tillfällighet. Under decennierna kring sekelskiftet ivrade reform-

vänner ur skilda politiska läger för upplysning och förbättring både

av och för arbetarklassen. Inte minst fick arbetarkvinnorna och deras barn del av uppmärksamheten. Historikem Kerstin Norlander har undersökt hur medelklasskvinnor i Södra KFUK:s regi

en grupp byggde stor filantropisk verksamhet bland unga fabriksarbe-

upp en terskor i Stockholm. Syftet var att genom kurser, föredrag och lämplig förströelse skola dem till goda hustrur och husmödrar. Projektet hade en omisskännlig borgerlig prägel. Samma uppmaningar tidens otaliga rådgivare för hus och hem riktade till

som medelklassfruama fick dessa arbeterskor ta emot. Genom undervisning i sömnad och matlagning skulle de lära sig att med flit och sparsamhet och på små inkomster kunna leva ett ur ett borgerligt perspektiv anständigt liv, skriver Kerstin Norlander.

Så kom idén om medelklassen att expandera två håll: inåt och nedåt. Men rörelsen nedåt var problematisk, eftersom klyftan mellan borgerlighetens ideal och arbetarklassens verklighet var bråddjup. För lantarbetarhustrun med mjölkning, tolv kring bordet och trettonde nyfödd att föda och klä torde förmaningar att or-

en ganisera sitt hushåll enkelt och flärdfritt ha tett sig i bästa fall umbärliga, troligare överlägset hånfulla.

men

Naturligtvis vissa kyrkliga debattörer medvetna om detta

var

Gerda Meyerson tidig och ihärdig meddelare från arbegap. var en tarklassen, som i flera reportageböcker rapporterade om smuts, stress och ständig brist. Men vanligare i den kyrkliga sociala debatten i Elin Siléns inlägg denna tydliga spänning mellan

var - som borgerliga och arbetarklassens möjligheter. Dessutom hörs

normer ofta otvetydig ton moralisk kritik. Hos Silén avslöjas både

en av avstånd och moralism i hennes diskussion om husmodems betydel-

för samhället. Tillsammans med ekonomin och moralen hör se nämligen, argumenterar Silén, de enskilda hemmens hygien till de områden där grunden för samhället läggs:

Där födas de små lcmftiga eller svaga eller degenererade. Där

vårdas de med sund föda, frisk luft, renlighet, hela och lämpliga kläder och med det, som går utanpå allt, därför att det ligger under allt: föräldrakärlekens oavlåtliga omsorg. Eller de vanvår-

das med olämplig, illa lagad mat, med slarv och smuts, med trasor och grarmlåt, d.v.s. djupare sett: med likgiltighet eller okunnighet eller båda i förening.

Beskrivningen av de goda och de dåliga hemmen följer nästan

Hemmet är vårt kall

övertydligt de ideologiska mönster idéhistoriker och etnologer som funnit i borgerlighetens efterlämnade I ordentpapper. termer av lighet, duglighet och hälsa drog medelklassen gränserna mellan upp sig själv och arbetarklassen, när Elin Silén låter fysisk miljö, som moralisk halt och rasbiologisk standard bli ett i den tidstypiska fö-

reningen av slarviga hem, sedlig förslappning och degenererad

avkomma. Medelklassens distans röjs dock tydligast i den koppling Elin Silén gör mellan klass och föräldrakärlek. Om moderliga känslor demonstreras i bra mat och kläder blir bleka, blå- Vanna, snygga frusna barn i trasor och grannlå definition oälskade bam. I per formuleringar som dessa kan vi dels konstatera hur den borgerliga koden markerar revir mot underklassen. Dels avslöjar de massiv en oförståelse för de faktiska omständigheter arbetarkvinnorna som levde under: att få ihop till barnens och kläder överhuvudtamat get. För dessa kvinnor manöverutrymmet begränsat och var vanmakten ofta stor. Här kan spridda kyrkliga röster på Sociala kvinnokongressen säga del, inte bara kyrkans på kvinnor oss en om syn och makt, utan också på kvinnors maktlöshet. Den om synen kyrkliga medelklassens blindhet inför arbetarkvinnornas snäva möjligheter är naturligtvis i sig ett uttryck for makt: makten att sätta upp ideal för andra.

Kristen kvinnosyn

Pâ flera sätt framstår de kyrkliga insatserna på Sociala kvinnokongressen varken som unika eller särskilt originella. I förhållande ens till tidens diskussion manglades hem, moderskap, samma teman husmoderskap, kvinnorörelse, likhet-särart och de kyrkliga bi- dragen lät sig väl inordnas i den allmänna kvinnodebatten. Men när

kongressen beskrivs det viset infinner sig naturligtvis frågan

vilken roll det religiösa spelade i de kyrkliga deltagarnas resonemang. Hade det faktum att dessa kvinnor kristna någon specivar ell betydelse för hur de tänkte kvinnans uppgift om Historikern Inger Hammar har argumenterat för att det arbete som 1800-talets kristna kvinnor utförde inom filantropin bör förstås mot bakgrund ett bestämt kristet tänkande, den lutherska av kallelseläran. I tjänandet sin nästa kunde den kristna kvinnan av engagera sig utanför hemmet, utan att för den skullibryta med sin kallelse maka och Hammars tes anledning fråga som mor. ger att om samma principiella förhållande skulle kunna gälla också för 1920-talet, dvs. om vi kan spåra något specifikt kristet mönster i den kvinnosyn 1920-talets kyrkligt engagerade kvinnor stod som

6 SOU1997:113

Maria Södling

för. Eller generellt uttryckt: Hur förhåller sig det kristna i mer dessa kvinnors till det allmänna Låt mig ge två exresonemang empel från kongressen: kallet och offertanken. Som avslutning på sitt inlägg slår Anna Rappe fast att det är i hemmet kvinnan har sin största, sin skönaste, sin Gud givna av uppgift. Också för Anna Söderblom är tanken på kvinnans hustruoch moderskall, såsom det har varit tiderna igenom, liksom det är och varda skall och förbliva, någonting oavvisligt. Men hennes nu beskrivning kallelsen går i teologiskt avseende ytterligare ett av I sin beskrivning det kvinnliga kallet anknyter nämligen steg. av Söderblom uttryckligen till den lutherska kallelselärans reflektion över det lidande varje människas Gud givna uppdrag kan som av bära inom sig. I polemik mot medeltidens katolska klosterideal där det självvalda lidandet som fattigdom eller späkningar uppfat- - tades leva i Kristi efterföljd, hade Luther hävdat att det som att är i det vanliga livets ofrivilliga vederrnödor, när människan i arbeeller i familjen mödosamt tjänar sin nästa, som Kristi kors läggs tet på henne. När så Anna Söderblom skildrar kallelsetrohetens och förtröstans och underkastelsens tysta och namnlösa hjältinnor historien; kvinnor underkastat sig arrangerade, olyckgenom som liga äktenskap ändå orkat med sin höga uppgift att giva men som trohetens helgd åt kallelsen, även det därvid gällt att besegra om hjärtats krav på personlig lycka anknyter hon till tolkningsen tradition betonar just kallelsens dimension av lidande. Och efsom kvinnors kall är detsamma då är lidandet oundviktersom som nu ligt också för samtidens kvinna. När Anna Söderblom beskriver detta eviga kvinnouppdrag förstärks dessutom föreställningen om det kristna lidandet konturskarpa bilder av kvinnan som genom Maria, Herrens tjänarinna, hon inte förstod, följde som men som sin moderliga bestämmelse i sitt barns död. Stabat mater dolorosa, modem utanför sitt barns Getsemane, bävande och en oförstående moder vid sitt barns kors hos Anna Söderblom ge- staltas kvinnors kallelse i ett språk kommer nära, menar jag, som idealisering av lidandet. en Om vi således å sidan kan uppfatta talet om kvinnors kalena lelse uttryck för artikulerad kristen tro, vi å andra sidan som ser hur kallelsebegreppet också förekommer i mindre religiös tappning. När kongressens torsdag ägnas temat Kvinnokall utom hemmet, lördagen Kvinnokall i kyrkans tjänst och när kall gång gång kommer tillbaka i debatten saknas det explicit kristna vi funnit hos Anna Söderblom. Men det är ändå uppenbart att ordet har laddning. Är detta ett kall frågar juristen Ma-

en positiv

thilda Staêl Holstein arbetet på kontor och i butik och von om

Hemmet är vårt kall

svarar själv: inte riktigt. Ändå hon kvinnor borde lära menar att sig att betrakta sina yrken just kall. Kvinnors yrkesarbete som borde inte bara handla brödfödan, utan också att uträtta om om något for sina medmänniskor. Intrycket blir att kongressens kall ofta fungerar finare för arbete eller som en synonym uppgift. Beskrivet som kall visserligen lönearbete också livs- - men uppgift kunde kvinnors arbete framställas någonting ideellt, - som ädlare och mindre stötande än de associationer, så missklädsamma för kvinnor, begreppet yrke lätt leder till: karriär och som pengar. I 1920-talets kyrkliga samtidsanalyser diagnosticerades ofta tidens sjukdom som den moderna människans ovilja att offra sig. I synnerhet ansågs kvinnor alltför ointresserade offer. Visvara av serligen beskriver Elin Silén hur den ideale fadern offrar arbete och möda för att de i hemmet skola få sitt, det är framför allt men hennes teckning av kvinnan vars uppgift är att försaka av ro, av nöjen, av egna tycken och önskningar, hälsa och krafter vi av känner igen från andra kyrkliga sammanhang. Intet offer är för stort för det höga kallet som kvinnan blivit anförtrodd, som saken sammanfattas av Anna Rappe. Där Siléns och Rappes offertanke får sin kristna färg främst från kontexten talar Anna Söderblom om kvinnans modersuppdrag i distinkt kristna vändningar. Att vara mor är att leva i ett slags symbios med det organiska i tillvaron, ett sammanhang som

kan bliva till ett olidligt tvång och tungt lidande, icke som kan komma till rätta med utan att taga med offrets och ställföreträdarskapets den ställföreträdande skuldens och det ställföreträ- dande lidandets underbara och hemlighetsfulla makt.

Ett språk som detta öppnar för hela den kristna föreställningsvärlden: Jesu Kristi ställföreträdande lidande, offerdöden korset och uppståndelsen. Hos Anna Söderblom framställs således moderskapet som ett slags Imitatio Christi: med Kristus själv förebild som är kvinnan-modem beredd att lida för andra, ja, rentav sitt liv. ge

Här ser vi återigen minns de tålmodiga, olyckliga, kallelsetrogna

hjältinnorna hur Söderbloms tolkning kvinnors lidande har av en närmast romantisk eller idealiserande anstrykning. Liksom kallelsebegreppet emellertid offertanken vanlig var också i mer för kvinnorna levde 1800-talets ideal vidare. Historikern Gunhild Kyle har klarlagt hur sekelskiftets borgerliga familj asymmetriskt uppbyggd, var där mannen som försörjare hade självklar rätt att ställa krav en och där kvinnans, den försörjdas, lika givna plikt att underordvar

Maria Södling

och därmed offra sig. Till döttrar, systrar och mödrar riktades na ständiga uppmaningar till offer, försakelse, självförgätenhet och undergivenhet. Offertanken i sådan mening, möjligen diffust religiös, framför allt borgerligt allmän och vedertagen var således

men bärande i skapandet tidens ideala kvinna.

Således vi hur talet kvinnors kallelse och offer kan ha

ser om förtecken både kristen och allmän art. Men att dra upp strikta

av gränser mellan religiöst och sekulärt är vanskligt flera sätt. Dels bli uppdelningar det slaget ofta schematiska och statiska. Dels

av frestas att försöka fastställa en ursprunglig källa, som sedan

man

ett okomplicerat sätt förväntas ha påverkat andra områden. På det viset dock inte rättvisa åt dynamiken i den text eller

gör man diskussion undersöker och riskerar att gå miste om själva po-

man ängen: att dessa är helheter, där teologiska, politiska

resonemang och vetenskapliga föreställningar vävs samman, förstärker och ömsesidigt påverkar varandra. Ett exempel från kongressen tillhandahåller Lydia Wahlström när hon, som vi sett, beskriver kvin-

väsen bestämt av Gud och naturen. Obesvärat förenar nans som Wahlström tankar från olika sammanhang det kristna och ett

tidstypisk biologiskt vetenskapligt och utan att framställa dem

motsatta låter hon dem helt enkelt säga ungefär samma sak, som fast tillsammans starkare.

Betraktat detta perspektiv finner vi att det inte går att tala

exklusivt kristen kvinnosyn. Givet att människors trostolkom en ning är sammanvävd med deras politiska och moraliska uppfattningar blir här kvinnosyn ett konglomerat av influenser från

- olika håll. Inte heller kan vi skilja kristen kvinnosyn. I stäl-

ut en let får vi lika många kristna uppfattningar om kvinnan som uppfattningar kvinnan överhuvudtaget. Detta blir tydligt inte

om minst i det tidiga 1900-talets rösträttsdebatt, där, som vi sett, An-

Söderblom tog avstånd från kraven rösträtt för kvinnor. na Men mot hennes på kvinnors Gud givna icke-medborgerliga

syn av uppgifter stod bland andra Lydia Wahlström och litteraturhistorikem Hilma Borelius, också argumenterade för sin sak med

som hjälp Gud och bibel. Kvinnorörelsens dröm om frihet och an-

Hilma Borelius, hämtar styrka ur Jesu förhållningssätt: svar, menar Den själ är för honom lika värd att frälsas som den andres...

enas

När så Bibeln och den kristna traditionen kan användas för att stödja både den och den andra uppfattningen, när en entydig,

ena slutgiltig kristendom inte kan vaskas fram en yttersta auktori-

som tet, blir kristen kvinnosyn till slut en fråga om att välja kvinno-

Och vad valde då kongressens kyrkliga kvinnor syn.

Söderblom, Wahlström och de andra var födda under det 1800-

Hemmet är vårt kall

tal då kyrklig förkunnelse hyllade den underordnade och lydiga kvinnan. Med kvinnorörelsens framgångar steg den undergivna 1800-talskvinnans motsats fram självständig yrkeskvinna - en som skulle bli en utmaning och ett problem för 1920-talets kyrkliga kvinnor. Kongressen visar två sätt att lösa konflikten där frågan om likhet-särart inte spelar någon större roll eftersom, har vi sett, föreställningen om kvinnans särskilda natur verkar ha uppfattats som axiomatisk. Å sidan ställer sig Lydia Wahlström, ena själv en av dess pionjärer, på kvinnorörelsens sida och bejakar kvinnors möjligheter. Å andra sidan nya argumenterar exempelvis Anna Söderblom och Elin Silén för kvinnoroll i sig förenar en som 1800-talets syn på kvinnors plats och uppgift maka och - som mor i hemmet med kvinnorörelsens förväntningar på kvinnors samhällsansvar och, slutligen, modernitetens krav på effektivitet och professionalitet. Resultatet blir rationell husmor en som genom sin uppgift i hemmet uppfyller sin samhälleliga plikt. För den ogifta kvinnan vi sett, reservutgång. Med detta kvinges, som en noideal kunde bekräfta tanken kvinnors och olika man om mäns egenskaper och skilda uppgifter, utan att för den skull behöva säga till 1800-talets kvinnliga underordning. Just med sina olikheter uppfattades män och kvinnor lika värda equal but diffesom - en rent-lösning som har visat sig slitstark inom kyrkan.

Slutord

Under 1900-talet har fältet för kvinnor långsamt vidgats: medborgarskap, utbildning, yrke och så småningom social- och familjeen politik berett väg för delat föräldraansvar. Både formella som regelsystem och informella attityder har givit större för utrymme kvinnors och makt. Men Lydia Wahlströms linje kan ansvar om sägas ha segrat i samhället har Anna Söderblomskvinnoideologi

varit desto framgångsrik inom kyrkan.

mer Temat för Sociala kvinnokongressens tredje dag Kvinnan var och kyrkan. Diskussionen lämpliga kvinnouppgifter inom om kyrkan följde de linjer redan dragits Missionär, diakonissom upp. sa, prästfru buden många. Men ett förslag saknades: prästyr- - var ket. Inte så att tanken okänd. Tvärtom hade kravet på kvinnvar liga präster redan tidigare väckts Fredrika Bremer-förbundet och av föreningen Akademiskt Bildade Kvinnor med Lydia Wahlström i spetsen. På kongressen gavs dock uppdraget att diskutera frågan om kvinnliga präster inte till Wahlström utan till teologen Magda Wollter. I sitt inlägg hävdar Wollter att kvinnor visst skulle kunna vigas

Maria Södling

till viss prästerlig tjänst, att prästämbetet i sin helhet borde

men

förbehållet männen. En kvinna läser med kvinnliga konvara som ñrmander eller döper barn borde inte stöta någon, medan gudstjänstens liturgi och arbetet på pastorsexpedition lämpar sig bättre för

Bakom denna uppdelning i kvinnligt tillbakadraget och mannen. manligt publikt finns psykologiskt betingad sida av saken,

Magda Wollter. På rätt plats skulle kvinnors intuitiva läggmenar ning kunna tillgång för kyrkan, i prästens offentliga

vara en men gärning kvinnors överdrivna benägenhet for känslosamhet

vore snarast en belastning.

För Magda Wollter handlar frågan kvinnliga präster till stor

om del kvinnors konstitution klena röstresurser och dragning åt

om det sentimentala inte lämpar sig för prästerligt arbete. Snart

- som 80 år kan vi först förundras över hennes resonemang och

senare därefter konstatera slags tankegångar alltjämt förs fram

att samma i Svenska kyrkan. I dagens argumentation mot kvinnliga präster åberopas fortfarande kvinnans säregna egenskaper eller hennes natur: kvinnor inte präster. Till exempel sägs kvin-

passar som

sakna den visuellt-spatiala förmåga som är nödvändig for att nor överblicka stora sammanhang såsom i kyrkoherdens arbetsledande uppgifter och därmed bättre för diakonissans moderligt vår-

passa dande uppdrag.

Detta betyder inte att kvinnoprästmotståndarnas uppfattning

är Svenska kyrkans kvinnosyn. Tvärtom har kyrkomötet flera gånger markerat för 1958 års beslut att öppna prästämbetet för kvinnor och män och mot kvinnoprästmotstånd. Däremot är det uppenbart att motståndamas uppfattningar har utrymme i Svenska kyrkan. Tjänst, pensionspoäng och ibland också prästgård har vederfarits sådana manliga präster med hänvisning till sina

som kvinnliga kollegers medfödda olämplighet vägrar att acceptera och samarbeta med dem. På det viset har Svenska kyrkan blivit ett reservat för kvinnosyn samhället i övrigt lämnat bakom sig.

en som

I decennier har kvinnor protesterat mot hur nya generationer motståndare prästvigts och hur de har tillåtits odla och sprida en kvinnosyn sätter kvinnlighet på formel sådana är kvinnor

som och kvinnor på plats här får de inte vara. Kritiken har ofta klingat ohörd. Det har alltid funnits biskopar som valt att bereda plats åt kvinnosyn begränsar och utestänger kvinnor. De

en som föreställningar kvinnors särskilda natur och lämpliga plats vi

om mött i Sociala kvinnokongressen 1920 lever således vidare inom i

Svenska kyrkan.

Hemmet är vårt kall

Litteratur

Bidragen till Sociala kvinnokongressen gavs genast ut i tre häften: Kvinnan och samhället, Kvinnan och hemmet och Kvinnan och kyrkan 1920. Ännu saknas översiktsverk Svenska kyrkans

om kvinnosyner och kvinnodebatt.

Däremot finns ett växande antal specialstudier om Svenska kyrkan och kvinnorna, liksom undersökningar svensk kvinnohis-

om toria i allmänhet. Bland de senare kan nämnas Yvonne Hirdman, Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier 1992, Yvonne Hirdman med flera, Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar 1993, Det evigt kvinnliga. En historia om förändring, redaktör Ulla Wikander 1994, Ann-Sofie Ohlander och Ulla-Britt Strömberg, Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid 1996, Kjell Östberg, Efter rösträtten. Kvinnors utrymme efter det demokratiska genombrottet 1997, Ulla Manns, Den sanna frigörelsen. Fredrika- Bremer-förbundet 1884-1921 1997 och Stina Nicklasson, Kvinnors väg till fullvärdigt medborgarskap. Pionjärer för moderat

politik 1997.

Några specialstudier om Svenska kyrkan och kvinnorna är Eva Åsbrink, Genom portar 11. Studier i den svenska kyrkans syn på kvinnans ställning isamhället åren 1809-1866 1962, Tuulikki Koivunen Bylund, Frukta icke, allenast tro. Om Ebba Boström och Samariterhemmet 1882-1902 1994 liksom hennes artikel Diakonissorna kyrkans rödstrumpor i Kyrkohistorisk årsskrift

- 1994, Karin Sarja, Självständighet och underordning. Kvinnoroll och kvinnliga missionärsinsatseni tidig svensk sydafrikamission i Kyrkohistorisk årskrift 1995, Inger Hammar, Den problematiska offentligheten. Filantropi, kvinnokall och emancipation i Scandia. Tidskrij för historisk forskning 199622 samt Karin Sarja, Att få tillgång till sin historia i Svensk Kyrkotidning l997:lO. Lydia Wahlström och delvis också bakgrunden till kvinnoprästde-

batten är ämne för Birgitta Rengmyrs biografi Personlighetens

sakrament. Lydia Wahlströms författarskap och tänkande i religiösa och kyrkliga frågor 1900-1925 1982.

Den borgerliga familjen är temat i Gunhild Kyles artikel Genrebilder av kvinnor. En studie i sekelskiftets borgerliga familjehierarkier i Historisk tidskrift 1987:1. Om hemmet skriver bl.a. Ronny Ambjömsson i Familjeporträtt. Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien 1978 och Nils Edling i Det foster-

ländska hemmet. Egnahemspolitik, småbruk och hemideologi kring sekelskiftet 1900 1996. Samhällsmoderlighet och husmoder-

Maria Södling

lighet behandlas bl.a. av Yvonne Hirdman och Ulla Manns i tidigare nämnda böcker. I sitt bidrag till Det evigt kvinnliga, Penningen, kärleken och makten. Frida Stéenhoffs feministiska alternativ, diskuterar Christina Carlsson Wetterberg frågan om likhet-särart.

Medelklassens ideologi återkommer i Orvar Löfgrens och Jonas Frykmans författarskap, bl.a. i Modärna tider. Vision och vardag i folkhemmet 1985, liksom i Boel Berner, Sakernas tillstånd Kön, klass, teknisk expertis 1996. Om bl.a. detta ideals förmedling handlar Kerstin Norlanders artikel Den kollektivistiska husmoderligheten. Södra KFUK och fabriksarbeterskoma i Stockholm 1887-1930 i På tröskeln till välfärden. Välgörenhetsformer och arenor i Norden 1800-1930, redaktörer Tinne Vammen och Mar-

Taussi Sjöberg 1995.

Arbetarklassens skötsamhetsideal skildras i Ronny Ambjörnsson, Den skötsamme arbetaren. Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930 1988.

Frågan om hur man kan tolka kristen kvinnosyn, slutligen, diskuteras t.ex. av Ragnar Holte i Guds avbild. Kvinna och man i kristen belysning 1990 och av Cristina Grenholm i Vad tror du på Aktuella livsjiågor och kristen tro 1994.

Prostitutionens vålnad

- om sexualitet och ekonomisk ojämlikhet

ELISABETH ELGÅN

Den amerikanske historikern Edward Shorter att det historiskt

menar sett går att skilja mellan vad han kallar manipulativ sexualitet och

en en expressiv. I det tidigare europeiska samhället använde

man sexualiteten for att uppnå något, främst for att knyta förbindelser och för att skaffa bam. Sexualiteten relativt okomplicerat. Den expressiva

var sexualiteten är betecknande för oss som lever idag och innebär att vi ser sexualiteten ett uttryck for vår personlighet och därmed

som som en av nycklarna till vårt innersta.

Den franske filosofen Michel Foucault har karaktäriserat dagens sexualsyn ett liknande sätt och många känner säkert igen sig i den, medan den manipulativa inställningen är främmande. Man kan

oss kritisera Shorters indelning i expressiv och manipulativ sexualitet för att vara onyanserad men den är intressant emedan Shorter

- var en av de första historiker hävdade att de beteenden vi idag förutsätter

som är själva Sexualiteten är historiskt föränderliga. Köttets lustar är

naturligtvis inte en senkommen uppfinning, de uppfattas inte

men nödvändigtvis samma sätt i alla tider. Ur vissa 1700-talstextert.ex. stiger bild av den kvinnliga sexualiteten fram är mycket

en som oproblematisk och bejakande, i bjärt kontrast till 1900-talets ständiga oro för kvinnans frigiditet.

Förenklat kan vi säga att dagens på vad utgör sexualitet är

syn som en produkt av det framväxande moderna samhället under 1800- och l900-talen. Det är i detta moderna samhälle vi kommer att röra

oss när vi ställer oss frågan hur den ekonomiska ojämlikheten mellan

om könen kan ha påverkat sexualiteten.

Alla relationer innehåller någon form makt. Föräldrar har t.ex.

av makt över sina barn, barn har också slags makt över sina för-

men en äldrar. Även sexuella relationer innehåller Ofta

och skapar makt. är makten baserad på den ekonomiska ojämlikheten, inte alltid. Vad

men gäller makt och sexualitet är våldtäkt ett exempel maktrelation

en som kan handla fysisk makt, symbolisk makt och/eller ekonomisk

om makt. Att det är män våldtar kvinnor speglar hur makten är för-

som delad mellan könen ett generellt plan.

Elisabeth Elgán

Ett den ojämlika ekonomiska maktfördelningens uttryck

av är prostitutionen. Det är i första hand kvinnor som prostituerar sig då de inte har samma tillgång till ekonomiska resurser som män. Visst finns det kvinnor med tillgång till större ekonomiska maktresurser än många män. Men för fattiga kvinnor har prostitution, historiskt sett och i vårt samhälle, varit ett få sätt att komma över relativt mycket pengar.

av Män samma miljö har däremot kunnat förtjäna sitt levebröd på

ur andra sätt och har inte alltid befunnit sig i en lika underordnad ställning. Prostitution män för män har också förekommit i historien.

av Vi ska dock här bara tala om kvinnors prostitution, som för det mesta varit den dominerande formen.

I det framväxande moderna samhället hade prostitutionen en framträdande plats. Oavsett omfattningen jämfört med andra perioder spelade den en stor roll i människors medvetande, i konsten, i litteraturen och i samhällsdebatten. Den fick på så sätt, vill jag hävda, konsekvenser för dagens uppfattning om vad som utgör sexualitet.

Hot mot folkhälsan

Prostitutionen förändrades i och med det moderna samhällets framväxt under 1800-talet. De sociala omvälvningarna var stora och många fick försöka hitta nya vägar för sin utkomst. För en fattig flicka kunde prostitution vara ett alternativ till att bli hunsad med från

till kväll för ringa penning, tjänsteflicka i en familj. morgon en som År 1870 det så kvinnornas möjlighet till försörjning såg

var ut: ungefär tre fjärdedelar av de kvinnor som var sysselsatta utanför jordbruket arbetade tjänarinnor i en familj. Femtio år senare, år 1920,

som var situationen annorlunda. Nu hade endast en fjärdedel av alla yrkesarbetande kvinnor utanför jordbruket den typen av anställning. De övriga arbetade för det mesta inom industri eller vad vi idag kallar service- och kommunikationsyrken.

Hur omfattande var då prostitutionen i Sverige under l800-talet och 1900-talets första decennier Det är svårt att uttala sig om, eftersom det inte finns några tillförlitliga uppgifter, vilket ligger i företeelsens natur. De uppgifter som användes av samtiden ska först och främst tillhyggen i debatten. Den svenska forskningen om

ses som prostitutionens historia är inte heller särskilt omfattande. Tommie Lundquist disputerade 1982 på en avhandling om vissa aspekter i prostitutionens historia under den här perioden. Han håller det för troligt att prostitutionen ökade i omfattning under 1800-talet för att sedan sjunka en bit på l900-talet. Prostitutionen ändrade också karaktär under denna tid, det kom alltmer att handla om gatuprostitution inne i städerna. Ett försök till uppskattning av hur många prostituerade det

Prostitutionens vålnad

fanns i de svenska städerna kring sekelskiftet skulle kanske hamna kring tusentalet för Stockholm, en tredjedel så många för Göteborg och några tiotal vardera för de övriga större svenska städerna.

Prostitutionen blev under 1800-talet föremål för intensiv debatt. Som jag redan har påpekat behöver det inte vara ett tecken att

prostitutionen blivit vanligare. När ett problem blir föremål för larrnrapporter, som vi säger idag, är det först och främst för att man av olika orsaker uppmärksammat frågan. Under 1800-talet började prostitutionen alltmer uppfattas ett folkhälsoproblem. Tidigare hade

som man också anklagat de prostituerade för att sprida könssjukdomar och för att störa den allmänna ordningen. Men det nya samhället innebar en politisk och begreppslig revolution. Den gamla undersåten blev medborgare och de nya härskande började se hela folket som en naturresurs som samhället måste ta till vara och utveckla så att de ger avkastning, precis som man tillgodogjorde sig andra naturresurser. Prostitutionen blev ett samhällsproblem. Genom att vara osunda och invitera till ett osunt sexuellt leverne utgjorde de prostituerade risk

en för folkhälsan, ansåg man.

Många europeiska städer, och däribland flera svenska, införde lokala förordningar för prostitutionen. Dessa reglementen var mycket hårda. l Stockholm innebar det reglemente som infördes 1859 att alla kvinnor som polisen ansågs uppträda misstänkt kunde gripas och bli tvungna att bevisa att de inte var prostituerade, dvs. att de hade

en skälig utkomst att leva av. Den som polisen ansåg vara prostituerad skrevs i den så kallade rullan och måste därefter leva efter vissa regler. Hon fick inte vistas ute på vissa tider, inte heller uppehålla sig på vissa platser och lokaler, hon fick inte gå runt i grupp eller på annat sätt dra uppmärksamhet till sig. Hon skulle regelbundet infinna sig för gynekologisk undersökning av en speciell läkare. Läkaren skulle kontrollera att hon inte bar på någon könssjukdom. Ansåg han att så

fallet måste hon till kurhus. Varje gång hon ville resa bort från var staden eller flytta, även inom staden, var hon tvungen att ha polisens medgivande. Den prostituerade som inte följde reglerna kunde bli omhändertagen i enlighet med lösdriverilagen, enligt vilken det var förbjudet att inte ha någon utkomst eller någon anställning.

När reglementeringen infördes i Stockholm stod cirka 350 kvinnor per år i polisens rulla, kring sekelskiftet var de nästan 900. Alla kvinnor som prostituerade sig fanns sannolikt inte med här, samma sätt som att alla de kvinnor som stod i rullan säkert inte var heltidsprostituerade eller långvarigt prostituerade. I Göteborg varierade antalet inskrivna mellan 200 och 300 kvinnor under 1800-talets slut och 1900-talets början.

Elisabeth Elgán

Stockholmshistorikern Gunilla Johansson studerade for några år sedan den reglementerade prostitutionen i Stockholm och de prostituerade kvinnornas livsvillkor l800-talet. Via mantalsskrivningsböckerna kunde hon följa över 200 kvinnor som polisen i Stockholm skrivit som prostituerade under åren 1859-1875. Dessa kvinnor

var representativa för alla stockholmsprostituerade. De kom ur stadens arbetarklass eller ur de fattigare grupperna på landsbygden eller andra städer. Efter en tid som prostituerade återvände kvinnorna till samma miljö som de kom ifrån. Många gifte sig, en del fick barn, om de inte redan hade det. De flesta tycks ha hankat sig fram. Som Gunilla Johansson skrev, levde de samma fattiga storstadsliv som många andra kvinnor vid den här tiden.

Till sitt innehåll är det foga troligt att den svenska prostitutionen uppvisade den variation och det raffinemang som var betecknande för en del av prostitutionen i de stora världsstäderna. Prostitutionen

var redan kring sekelskiftet 1900 en del av turistindustrin, t.ex. i samband med de stora världsutställningama.

Prostitutionsfrågan ett politiskt vapen

- Prostitutionen blev under 1800-talet inte bara föremål för stort intresse från myndighetsmäns och läkares sida. Med början 1870-talet blir prostitution och reglementering föremål för en betydande kritik. Den största och mest kända av de organisationer som motarbetade reglementeringen gick under namnet Federationen. Federationen krävde reglementeringens avskaffande och förespråkade ett sedligare samhälle, ett behärskat sexualliv samt utökade rättigheter och en förbättrad ekonomisk ställning för kvinnorna. främst kvinnor

Det var som engagerade sig i kampen mot den reglementerade prostitutionen och denna rörelse kan kallas en av våra första kvinnorörelser. Dess bitvis svårtolkade blandning av feminism och sedlighetssträvanden har blivit föremål diskussion. Den unga historikern Anna Jansdotter forskar just nu kring detta. Hur kom det sig att kampen mot den reglementerade prostitutionen engagerade så många kvinnor och inlemmades i kampen för ökade kvinnliga rättigheter Ett av svaren står att finna i det utgångsläge kvinnorna 1800-talet hade när de ville träda ut i offentligheten. I dåtidens kvinnosyn bröts gammalt och nytt. Ett hade de dock gemensamt: övertygelsen att kvinnan var kropp i långt större utsträckning än mannen. Tidigare kvinnosyn hade poängterat att kvinnan var mindre utvecklad än mannen, att hon stod djuren närmare. Den nyare kvinnosynen underströk att kvinnans handlande styrdes av hennes kropps, främst livmodems, krav. I det sammanhanget blev det viktigt for de kvinnor som önskade ägna sig politik,

Prostitutionens vålnad

eller någon annan form av samhällsengagemang, att visa att de inte alls var djur eller livmödrar på ben. Sedligheten, att kämpa för återhållsamhet och förnuftets herravälde över sinnena, blev därför ett centralt tema för dem. Som Anna Jansdotter träffande uttrycker det:

Att vara kysk blev en slags förhandlingsstrategi för att få ta plats

i det offentliga rummet.

Konstnärer och författare från den här tiden gav också prostitutionen en stor plats i sina verk. Litteraturvetaren Ulf Boêthius har i sin bok Strindberg och kvinnofrågan skildrat hur de litterära kretsarna i Sverige engagerat tog ställning i den sedlighetsdebatt som kritiken mot reglementeringen medförde.

Debattörer som stod arbetarrörelsen och den socialistiska rörelsen nära intresserade sig också för prostitutionen. Den tyske socialdemokratiske ledaren August Bebel formulerade internationellt sett arbetarrörelsens inställning till prostitutionen i sin bok om kvinnans ställning, en bok som fick mycket stor spridning. Prostitutionen förklarades vara en av formerna för kapitalismens rovdrift arbetarklassens kvinnor. Det borgerliga resonemangsäktenskapet främst grunda-

som des på materiella övervägande förutsatte, menade att borgarklas-

man, sens män sexuellt fick utnyttja kvinnor ur andra klasser. Arbetarrörelsen inlemmade alltså kritiken av prostitutionen i sin kritik av kapitalismen. Vissa personer inom arbetarrörelsen tog prostitutionen ut-

som gångspunkt för en ännu beskare kritik av samhället: inte nog med att överklassen lät arbetarklassens kvinnor betala priset för dubbelmoralen, prostitutionen sågs också som ett medel att förtrycka arbetannassorna överhuvudtaget. Verksamheten drog nämligen även ned de manliga arbetarna i smutsen. Man menade vidare att överklassens rovdrift på underklassens kvinnor också tog sig uttryck i sexuellt utnyttjande och tvång gentemot kvinnligt tjänstefolk eller fabriks-

unga arbeterskor. Överklassen anklagade arbetarklassen

för att vara omoralisk men egentligen var det den som brast i moral och

- resonemangsäktenskap var egentligen detsamma som prostitution, löd argumentationen. Hinke Bergegren, den svenska arbetarrörelsens store rabulist, tillhörde dem som framförde dylik kritik. Tidningen Brand, där han var drivande under 1900-talets första decennier, innehöll ofta berättelser om fattiga flickor blivit offer för liderliga karlar och

som som sedan gått i prostitution eller lämnats att dra försorg

ensamma om det barn som blivit följden av en förbindelse där mannen inte tog sitt ansvar. För Bergegren lösningen på all liderlighet att både

var kvinnor och män tilläts att fritt idka könsumgänge med varandra, bara de skyddade sig så att det inte blev några oönskade bam. Den radikala feministen Frida Stéenhoff, en välkänd kulturpersonlighet i Sverige

Elisabeth Elgán

kring sekelskiftet, tillhörde också dem som framförde den sortens samhällskritik. Frida Stéenhoff underströk reglementeringens konsekvenser för alla städernas fattiga arbeterskor som inte kunde röra sig fritt ute nätterna utan att riskera att skrivas som prostituerade.

om De låga kvinnolönema medgav inte heller ett värdigt liv. För vissa ensamstående, arbeterskor kunde prostitutionen i ett inlednings-

unga skede framstå ett alternativ till det vardagens elände. De fick äta

som sig mätta, gå på restaurang, vara med i utelivet. Kanske trodde de att någon av alla de männen de träffade verkligen brydde sig om dem. Som feminist såg Frida Stéenhoff kvinnans ekonomiska oberoende

lösningen på prostitutionen och hon poängterade att varje kvinna som som på något sätt har intimt umgänge med en man som hon är beroende för sin överlevnad, också skulle kunde kallas för prostituerad.

av Den för att leva måste sälja sig på gatan, eller i hemmet, stå

som ofri grund, skrev hon. Kvinnornas ekonomiska oberoende skulle sätta stopp för detta och bereda väg för den fria kärleken dvs. kärlek som inte hängde ihop med pengar.

Förförd och Övergiven

- Frida Stéenhoff delade många samtidens engagerade kvinnors

av ideal sexualitet och typ av relationer mellan män och

om en ny en ny kvinnor. Men hon bejakade en sexuell frihet och en sexuell utlevelse

många andra engagerade kvinnor fjärran. Dessa hävdade som var istället avhållsamhetens sublimerande förtjänsten Frida Stéenhoff skilde sig också från de flesta dessa kvinnor då hon förordade pre-

av ventivmedel. Hon krävde inte sedlighet av männen, vilket många andra debattörer gjorde, men hävdade att männen måste lära sig att ta

för den andra parten i alla förbindelser, även de rent sexuella. ansvar

Anhängama av en strikt övervakning av de prostituerade ansåg att förklaringen till att kvinnor prostituerade sig stod att finna i dålig uppfostran, dåligt inflytande från omgivningen eller dåliga instinkter. De sociala orsakerna verkar dock ha varit viktigare. De prostituerade kom, enligt alla källor, nästan uteslutande från de fattigare grupperna i samhället. Som Frida Stéenhoff skrev: man har aldrig hört talas om någon kvinna som övergivit en briljant situation för att bli prostituerad. Var de prostituerade därmed de offer för överklassmännens rovdrift på underklassens kvinnor som motståndarna framställde det

De studier gjorts tyder på att de prostituerades kunder kom

som från alla sociala miljöer. De bättre ställda kategorierna i samhället var inte den största kundgruppen. Det fanns olika sorters prostitution för olika köpare. Litterära källor gör gällande att t.ex. studenterna i Uppsala med fördel vände sig till vissa så kallade flickställen under

Prostitutionens vålnad

- 1800-talet. Men i Sverige de sociala mellanskikten få och stads-

var kulturen var relativt outvecklad vilket troligen fick som konsekvens att prostitutionsutbudet inte heller var särskilt varierat. Merparten av de svenska gatuprostituerades kunder var antagligen män som kom från samma sociala miljö de själva. Män samhällets finare

som ur kretsar besökte kanske en elegant bordell i samband med utlands-

en resa men föredrog säkert hemma att låta sina eventuella sexuella utsvävningar löpa i andra banor, kanske med en älskarinna som fick ett litet underhåll. Tommie Lundquist, vars forskning vi redan talat om, tror dock att män ur de bättre ställda kretsarna oftare än andra vände sig till prostituerade eftersom de hade råd till det. Jag finner inte hans resonemang övertygande. Att prostitutionsmotivet är vanligt i de litterära framställningama med motiv från bättre ställda kretsar säger egentligen inte så mycket mer om verkligheten än att detta var ett uppskattat litterärt motiv. Och att ha råd att gå till prostituerade betyder inte vill gå till prostituerade.

att man

Dock det, och är, en vanlig övertygelse att kvinnor hamnade i

var prostitution efter att ha blivit förförda av en man ur finare kretsar och sedan lämnade sitt öde. Kanske av herrn eller av sonen i den familj där de hade anställning eller av husbonden den gård där de

var pigor. Vid en intervjuvundersökning av de prostituerade kvinnor-

na som var inskrivna i polisens rulla i Stockholm under seklets första år angav dock mindre än hälften av de tillfrågade att deras första sexuella förbindelse varit med en person ur samhällets bättre ställda grupper. Det kan dessutom utgöra en överskattning. Det är inte omöjligt att de intervjuade gav ett sådant svar för att ge en accepterad och mer spännande form sitt levnadsöde.

Men hur vanligt var det att de överordnade drog fördel av sin ekonomiska och kulturella övermakt för att locka eller tvinga sina

anställda till sexuellt umgänge Mig veterligen har ännu ingen svensk forskare undersökt denna fråga. Troligen därför att problemet först

tid tagits på allvar, vilket dels är resultatet av kvinnors långvasenare riga kamp för att få sådana problem uppmärksammade, dels är ett uttryck för det faktum att sexualiteten nu allmänt ses som ett av personlighetens innersta Alla oönskade sexuella handlingar blir därmed

rum. djupt kränkande för hela människans integritet.

På det normativa planet fanns det dock inte heller tidigare någon tolerans mot sexuellt utnyttjande. Samlag fick bara ske mellan äkta makar. Allt därutöver straffbart och skulle i princip leda till minst

var böter. Först 1864 tas bestämmelserna om straff för samlag mellan ogifta bort och straffen för otrohet försvinner i vissa fall långt senare. Speciella straff fanns för de husbönder som utnyttjade sitt tjänstefolk. Verkligheten motsvarar dock inte alltid normerna. Etnologen Jonas

Elisabeth Elgán

Frykman, som har studerat attitydema förr gentemot de kvinnor som fick barn utan att vara gifta, menar att det var vanligt att husbönder tvingade sig till sexuellt umgänge med pigor och att detta troligen blev allt vanligare under 1800-talets gång. Den sociala skiktning samhället genomgick under den här perioden luckrade upp relationerna inom bondehushållen. Tidigare hade alla ungdomar gått ut och tjänat dräng och piga och alla gård en del i familjen, och husbon-

en var den skulle dra försorg om sina egna liksom om drängar och pigor. Men den sociala skiktningen medförde att tjänstefolket inte längre kom grupper som dem de tjänade hos och distansen mellan

ur samma husfolk och tjänare växte. Bönderna kunde då lättare utnyttja de fattiga flickor inte hade något alternativ till pigtjänsten. Deras makt

som över de sina och i närsamhället gjorde det osannolikt att någon skulle anmäla dem. Men att sexuellt utnyttjande av underordnade kvinnor förekom betyder inte att den kvinna som blev utsatt för det automatiskt gled på en bana som prostituerad. I väntan ny forskning området är det svårt att föra frågan närmare svaret än så.

Ensamstående

mor

Hur är då bilden den ogifta modern som, utstött av alla, måste

sann av prostituera sig för att överleva Från slutet av 1700-talet föddes alltfler barn utom äktenskapet. Trenden fortsatte en bit in på 1900-talet. Under åren före första världskriget föddes mer än vart tionde barn i Sverige utom äktenskapet; i Stockholm ett av tre. Det ökade antalet utomäktenskapliga barn var ett resultat av de stora samhällsomvandlingama under perioden. Konsekvenserna av att föda barn utan att

gift varierade mycket med omständigheterna. De hårda normer vara

Jonas Frykman studerat bara bild verkligheten, inte som ger en av hela. Ogifta mödrar tycks inte systematiskt ha blivit utstötta ur samhällsgemenskapen. De flesta av de utomäktenskapliga barnen föddes i städerna och främst i arbetarklassen. I vissa fall gifte sigföräldrama efter det att barnet fötts, i andra fall levde de ändå. Bland

samman enklare folk hade man inte alltid råd eller lust att hålla på konvenan-

Historikem Margareta Matovic har också visat hur det under sema. 1800-talet vanligt att enklare folk i Stockholm inte gifte sig trots

var att levde som en familj. Kvinnorna ska ha funnit vissa

man samman fördelar med detta system. Modern kunde också mycket väl gifta sig med någon än barnets far. Situationen dock ofta svår för

annan var den kvinna råkat i olycka. I tider av uppbrott och om-

unga som flyttningar, hade en sådan kvinnamindre stöd om hon ville tvinga bamafadem att ta sitt Föräldrarna långt borta, om de ens

ansvar. var fortfarande i livet. Situationen för den kvinna som fick barn utan

var

Prostitutionens vålnad

att vara gift var alltså inte nödvändigtvis katastrofal inte heller

men enkel. De svårigheter hon hade att brottas med hängde med

samman det faktum att hon för det mesta, på grund av sitt sociala ursprung, inte hade några personliga tillgångar eller utsikt att kunna tjäna nog för att kunna ge sitt barn ett bra hem. Hade hon möjlighet att hitta någon form av försörjning eller lite pengar kunde hon däremot lämna bort barnet, mot underhåll. Det var den vanligaste lösningen. Hon kunde också försöka få barnet bortadopterat. Den enda institution i Sverige där man anonymt kunde lämna ifrån sig ett barn Allmän-

var na Bamhuset i Stockholm. Men det kostade pengar: 800 kronor vid tiden för första världskriget, vilket motsvarade årslön för

nästan en en textilarbeterska. Vid den här tiden i Sverige det fortfarande helt

var normalt att den biologiska modern, eller fadern, betalade en annan person för att adoptera dess bam.

Fadern övergav alltså inte alltid kvinnan. Om han inte gifte sig med henne kunde han ge henne en summa pengar eller betala underhåll för barnet. Ja, kvinnan kunde stämma en man till ersättning. Om hon ville eller vågade göra detta berodde naturligtvis på omständigheterna. Långt under tio procent av alla utomäktenskapliga födslar ledde till rättegång. En vanlig uppfattning i samtiden, och levt

som kvar, är att modern inte hade så mycket att vinna att inleda faderskapsmål. Fadern kunde nämligen i vissa fall svära på att han inte

var far till kvinnans barn och därmed gå fri. Detta emellertid ovanligt.

var I den mån kvinnan gick till rättvisan med sina krav vann hon för det mesta. Under 1900-talets gång försökte myndigheterna få överblick över barnafödandet utanför äktenskapen. Varje utomäktenskapligt barn och dess mor skulle efter 1917 övervakas bamavårdsman

av en som också skulle se till att hitta fadern till barnet och få honom att betala underhåll. Nästan alla utomäktenskapliga barn fick

så sätt en far på papperet. Med underhållet blev det däremot och så. Fädema var ofta fattiga och hade inte mycket att bidra med.

Den ensamstående moderns situation var alltså svår och förbättrades inte förrän hela samhällets välstånd ökade. Men det vore en överdrift att påstå att den kvinna som ogiñ födde barn självklart drevs till prostitution för att klara sig.

Metaforer

Bilden av den prostituerade, så som hon framträdde i prostitutionsdebatten kring sekelskiftet, överensstämmer alltså inte helt med verkligheten. Det beror på, menar jag, att bilden av den prostituerade kvinnan kom att användas som en metafor för att kritisera det rådande samhället. För den framväxande kvinnorörelsen fick den reglemente-

7 SOU1997:113

Elisabeth Elgán

rade prostitutionen tjäna som en metafor för samhällets och männens orättvisa behandling av kvinnan. Kvinnan som tvingades prostituera sig för att överleva eller som våldtogs eller blev utsatt för förnedrande sexuella handlingar blev för arbetarrörelsen, och andra rörelser som var kritiska till det framväxande kapitalistiska samhället, en metafor för kapitalets rovdrift på de kapitallösa, för proletariatets misär. Maria Sandels författarskap ger exempel på detta.

Kritiken prostitutionen kunde också tjäna syftet att peka på

av överklassens omoral. Inte nog med att överklassen sög ut den manliga proletärens arbetskraft den utnyttjade också proletariatets kvinnor

sexuellt, samtidigt som överklassens egna äktenskap bara var en form

legal prostitution. Överklassen framställdes därmed känsloav som kall.

Det kan ibland vara svårt att hålla isär den metaforiska och den historiska nivån. Det metaforiska bruket av den prostituerade eller sexuellt trakasserade kvinnan bekräftade kvinnan i rollen som socialt underlägsen och tjänade kanske också till att skrämma kvinnorna från den offentliga sfären. Den prostituerade kvinnan som metafor bekräftade i rollen som den aktive.

också mannen

Kvinnors upplevelser av att sexualiteten är ett sårbart fält som kan utnyttjas möter oss också i framställningar av idag, t.ex. i sociologen Karin Widerbergs vetenskapsmetodologiska experiment, boken Kun-

skapens kön.

Tvångsarbete

Hur utvecklades sedan prostitutionen under 1900-talets gång

Kritiken reglementeringen och det faktum att även dess tidigare

av tillskyndare, främst läkarkåren, med tiden tappade tilltro till systemets nödvändighet och effektivitet ledde till att systemet avskaffades. I Stockholm, sista stad i Sverige, år 1918. Men de prostituerade

som hölls fortfarande under uppsikt av polisen med hjälp av lösdriverilagen. Den stadgade specifikt för kvinnor att om de genom sin skörlevnad fömärmade, sade, den allmänna sedeskänslan, var det

som man möjligt att döma dem till tvångsarbete. Lösdriverilagen medgav godtyckliga ingripanden mot prostituerade. Tomas Söderblom har i en avhandling i historia beskrivit den mycket hårda behandling de prostituerade utsattes för. Polisen höll uppsikt över de kvinnor som prostituerade sig och anhöll dem när de ansåg det lämpligt. Antingen slapp kvinnan undan med en åthutelse eller en notering men hon kunde också, särskilt om hon redan vamats, bli skickad på tvångsarbete. Tvångsarbete inget nytt. Det hade förekommit under den tid

var då prostitutionen var reglementerad och var då ett sätt att straffa de

Prostitutionens vålnad -

kvinnor som inte följt reglementet. En lista med på kvinnor namn som vamats av polisen cirkulerade mellan polisstationema. Beslutet om tvångsarbete fattades polismyndigheten och inte domstol. Det av av var alltså i princip omöjligt att gå till högre instans. De dömts som skickades till statens tvångsarbetsanstalt på Landskrona fästning som på alla sätt liknande ett fängelse. Intagningama där kunde på vara upp till över ett år. Vissa prostituerade kvinnor intemerades också mot sin

vilja på sinnessjukhus.

Under årtiondena före andra världskriget blev det allt ovanligare att kvinnor dömdes till tvångsarbete. År 1918 268 kvinnor

skickades

till Landskrona, det absolut övervägande flertalet dem prostituav var erade, 1940 bara 28 stycken. Det minskade antalet prostituerade men som dömdes till tvångsarbete kan spegla nedåtgående trend i antaen let prostituerade över huvud taget, bakom siffrorna kan också men finnas andra orsaker. Anstalten i Landskrona lades ned 1940 då försvaret behövde fästningen för sin verksamhet lösdriverilagen men fortsatte att tillämpas på prostituerade under efterkrigstiden. Fortfarande på 1960-talet dömdes prostituerade sporadiskt till tvångsarbete vid fängelser. Först 1980-talet upphävdes de sista resterna beav stämmelser liknande lösdriverilagen. Dessa hade då inte länge använts mot prostituerade.

Prostitutionen och den ekonomiska ojämlikheten

Spridda iakttagare har hävdat att prostitutionen nästan försvann i Sverige vid 1900-talets mitt. Att så skulle ha varit fallet verkar inte troligt. Men den så kallade befolkningskommissionen, den statliga utredning tillsattes på 1930-talet efter att makarna Myrdals bok som Kris i befolkningsfrågan kommit ut, menade att tendensen klart var en minskande prostitution. Polisen fortsatte dock att anhålla kvinnor för prostitution i lösdriverilagens Men det är inte omöjligt att namn. prostitutionen minskade i omfattning. Äktenskapets och sexualitetens utveckling under 1900-talet gör detta troligt. Prostitution kan ses som ett uttryck för ekonomisk ojämlikhet mellan könen. Kvinnor har kunnat prostituera sig därför att det har funnits personer varit beredda att betala för deras tjänster, och som kvinnor har valt att prostituera sig för att få tillgångar de inte annars kunnat få. Det är viktigt att poängtera att dessa båda förutsättningar måste föreligga för att prostitution skall frodas och utvecklas. När samhället förändrades under 1800-talet ökade den sociala utslagningen och prostitutionen tycks också ha ökat. När kvinnorna, i takt med att levnadsförhållandena förbättras för alla, får möjlighet till bättre utkomster, tycks prostitutionen minska.

Elisabeth Elgán

Det moderna samhället förändrade också äktenskapet. Tidigare hade äktenskapet fyllt enkla funktioner för samhällets olika grupper. När livsvillkor och ideal förändrades rycktes grunden för vissa äktenskap undan och äktenskapsfrekvensen sjönk fr.o.m. 1830-talet. När det samhället efterhand började stabiliseras fick äktenskapet en

nya

funktion. På 1930-talet ökade äktenskapsfrekvensen på nytt. Under ny de efterföljande decennierna gifte sig aldrig förr. Äktenska-

man som pet utgjorde den självklara grunden för kämfamiljen. Kämfamiljen

nu förväntades skänka kärlek, närhet och sexuell gemenskap till makar-

Kämfamiljen också företrädesvis den ram inom vilken barnen na. var uppfostrades. Hustruns och moderns hushålls- och omsorgsarbete möjliggjorde samtidigt att övriga familjemedlemmar, i större utsträckning än vad skulle ha varit fallet, tog del i arbetsliv, i ut-

som annars bildning och i fackligt och politiskt engagemang.

Kämfamiljens utbredning och ideal fick naturligtvis konsekvenser för prostitutionen liksom för sexualiteten. Sexualiteten blev

synen

grundläggande beståndsdel i kärleken mellan tvâ individer. Köttets en lustar fick status känslig komponent i individens självförverkli-

av en gande. Besök hos prostituerade förlorade därmed mycket sin lock-

av else för det stora flertalet män.

Erotiska figurer

Under 1800- och 1900-talet växer en hel sexualvetenskap fram. Kö nets gester systematiseras och binds samman i olika teorier.

namnges, Begreppet sexualitet uppstår. Fler och fler experter tillstöter. Sexualiteten blir viktig, spännande och intressant. Historikern Alain Corbin,

gjort grundlig genomgång av den reglementerade prostitutio-

som en

i Frankrike, visar hur prostitutionen blev föremål för mycket innen gående studier. Minsta detalj i de prostituerades könsförbindelser studerades och beskrivningarna vad här kunde finna, särskilt i

av man form kuriösa och chockerande beteenden, fyllde många boksidor.

av Corbin också att prostitutionsförhållandet rent konkret blev det

menar laboratorium där de bättre ställda männen under l800-talets slut och 1900-talets början kunde ut den sexualiteten. Man kan

prova nya alltså hävda att vad vi idag är sexualitet är en produkt av sexu-

anser alvetenskapen också detta experimenterande. Våra erotiska fi-

men av

är utan tvekan hämtade från perioden kring sekelskiftet. De förgurer förelsespel kvinnor idag kan spela upp liknar ofta l800-talets prostitutionssituation. Reglementeringen ålade de prostituerade kvinnorna att uppträda ett visst sätt. Ute gator och torg skulle de uppträda diskret. Att detta poängterades tyder att de prostituerade inte alltid uppträdde diskret. De behövde locka till sig kunder, och kläder och

Prostitutionens vålnad

sättet att föra sig blev därför viktiga signaler. Mycket handlade att

om överskrida de gränser det gamla samhället satt för hur skulle

som man leva. Vissa delar av kroppen framhävdes de prostituerade

av som därmed bekände färg. De visade vad ärbar kvinna 1800-

upp en talet skulle in. Blickar, leenden och gester skulle sedan göra

svepa resten. En del av de prostituerade tycks därvid ha anspelat på aristokratins tidigare symboler: lyxen, de glänsande tygema, de starka färgerna, de exotiska föremålen de sålde på så vis dröm till sina

- en kunder. En dröm social revansch och den gamla aristokratins

om om påstådda libertinism.

Prostitutionen som en av sexualitetens modeller speglas den

av uppskattning och spridning som målningar av konstnärer Tou-

som louse-Lautrec, Degas, m.fl. fått. De prostituerade kvinnor inför

som, den närvarande konstnärens blick, drar sig sina strumpor är säkert för många av oss sinnebilden för sensualism. Corbin att det är

menar här, i prostitutionssituationen, som de visuella intrycken blir dominerande i sexualiteten.

Dagens erotik tycks leva kvar i 1800-talsmodellen. Många våra

av sexuella fantasier utgår från den. Snörlivet, ett typiskt 1800-talsplagg, tas fram i erotiska sammanhang, tillsammans med de svarta strumporna, också det ett gångna tiders klädesplagg. Ben blottas, bröst och stjärtar lyfts upp. Kvinnor klär sig och ska sitt uppträdan-

upp genom de locka männen till aktivitet. En titt i kvällstidningamas söndagsbilagor visar att modellen fortfarande är gångbar, inte minst för att skapa glöd i det äktenskapliga samlivet. Dagens heterosexuella spelar upp 1800-talets erotiska teaterstycke, och igen.

om om

De homosexuella tycks däremot ta sig större friheter och behandlar 1800-talets erotiska figurer som kamevalsfigurer att leka med. Håller de på att upphäva paradigmet Det är svårt att säga, det bevinga-

men de ordet som säger att historien sig första gång tra-

upprepar en som gedi och andra gång komedi, väl på 1990-talets

en som passar kvinnliga och manliga, heterosexuella respektive homosexuella, beteenden.

Men svårigheter uppstår, särskilt för heterosexuella, när de offentliga relationerna i samhället direkt motsäger de maktförhållanden

som de vanligaste erotiska figurema bygger på. Inte minst det på

syns männens osäkerhet inför dagens kvinnor. Svårighetema förstärks

av att det moderna samhällets organisering har gett upphov till

en ny form av fattigdom: tidsfattigdom. Begreppet är hämtat hos den

engelska socialhistorikem Jane Lewis. Som all fattigdom tycks tidsfattigdomen särskilt företrädd bland kvinnor. Tidsanvändningsstudier-

vara na visar tydlig att kvinnor, förutom att de yrkesarbetar, tar huvudansvaret för hem och familj. Detta får konsekvenser för den kvinnliga,

Elisabeth Elgán

liksom den manliga, sexualiteten. Sexualrådgivare vittnar om att de vanligaste sexuella problemen för dagens människor är bristande lust hos kvinnor och impotens hos män två olika uttryck för samma pro-

blem. Dagens tidsfattiga kvinnor orkar/hinner vare sig älska eller spela med i 1800-talets erotiska lustspel utan vilket sexualiteten

tycks falla platt. Och männen verkar sakna handlingsalternativ när kvinnor lägger undan den gamla rollbeskrivningen.

Litteratur

Tommie Lundquist redogörelse över den reglementerade prostitutionen heter Den disciplinerade dubbelmoralen: Studier i den reglementerade prostitutionens historia i Sverige 1859-1918, 1982. To-

Söderbloms avhandling Horan och batongen: Prostitution och mas repression i folkhemmet 1992 beskriver med inlevelse de prostituerade kvinnornas klammeri med rättvisan och samhällets normer under mellankrigstiden heter.

Hanna Olsson har gjort en mycket personlig tolkning av prostitutionens historia och könens ojämlikhet i antologin Janus och Genus, red. Ulla Bjömberg 1995. En uppsats av Gunilla Johansson om prostitutionen i Stockholm finns i Historielärarnas förenings årsskrift 1989/1990. Anna Jansdotters forskning om kvinnorna som kämpade mot prostitutionen kommer att publiceras under 1997/1998 i antologierna Tystnader, red. Eva Österberg och Hans Andersson under utgivning och Seklernas red. Åsa Bergenheim och Lena Lenner-

sex, hed under utgivning. Hjördis Levin har också, i olika böcker och artiklar, gett sin tolkning av dessa kvinnors idéer. Jonas Frykmans redogörelse för hur det gamla bondesamhället såg på dem som fick barn utanför äktenskapet heter Horan i bondesamhället 1977.

Den franske historikern Alain Corbins stora genomgång av prostitutionens historia i franskt 1800- och 1900-tal, heterLes filles de

och ut första gången 1978. Den finns nu översatt till engnoce gavs elska. På engelska kan man också med fördel läsa Judith Walkowitz olika analyser av prostitutionens historia. Slutligen skriver författaren till denna artikel specifikt om sexualpolitikens historia i den

mer kommande antologin Seklernas sex.

textilens text

Vad konstituerar maktlöshet

- läsövning i textilens text

LOUISE WALDEN

Vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia

Så börjar en sång jag skrev på 1970-talet. I efter be-

vers vers skrivs hur kvinnor tvättade, diskade, lagade mat, födde barn alltmedan männen erövrade världen, skrev odödliga verk, komponerade storslagna symfonier eller byggde grandiosa teoretiska modeller. Det männen gjorde var synligt och bestående, det kvinnorna gjorde

osynligt och förgängligt. Ja, osynligheten till och med ett kän-

var netecken: arbetet blev synligt först när det inte gjordes så länge

det gjordes var allt det skulle, normalt. Det gällde också bar-

som nen. Moderns nedlagda arbete resulterade i att barnen utvecklades normalt. Allt var som det skulle, helt naturligt. Först när något

var onormalt synliggjordes moderns ogjorda arbete, hennes försummelser.

I sången anlade jag omedvetet ett mansperspektiv, såg från den dominerande kulturens värdesystem. Det räknades det

som var som syntes, som fanns i det offentliga rummet, verket blev bestå-

som ende.

Några år senare satte jag rubriken När det osynliga blir synligt förändras världen: Om kvinnokulturens materiella bas arti-

en kel i Vi mänskors temanummer kvinnokultur 1977:4. l stället

om för att se kvinnors arbete enbart reproduktivt och återställan-

som de såg jag nu också den produktiva delen. Kvinnor ansvarade för den bokstavligen livsviktiga bas samhället vilade på: männi-

som skorna. Den barnafödande delen den minsta den största delen

var -

utgjordes av att ständigt skapa och återskapa betingelserna för

människors liv och välbefinnande.

Perspektivet hade förändrats. Jag såg inte länge kvinnors

osynlighetsarbete ur den dominerande manskulturens perspektiv, jag såg på världen ur den dominerade kvinnokulturens perspektiv. Och världen förändrades.

Att växla perspektiv mellan utifrån och inifrån, mellan

- uppifrån och nerifrån, mellan manlig och kvinnlig erfarenhets-

en en

Louise Waldén

sfär är givande. Begrepp och värdeskalor relativiseras, förändras. - Det gäller också på makt och maktlöshet. synen Från början närmade jag mig kvinnokulturen ungefär som en antropolog: jag studerade för mig främmande kultur. Allteftersom en mina erfarenheter växte blev ansatsen närmast en etnologs: egna försök förstå den vardagliga kulturen. Allteftersom tiett att egna, den gick tycktes det handla historisk studie en utdöende om en av kultur. Just undrar jag det inte är framtidsstudie. Det är i nu om en alla fall mina utgångspunkter i den här texten. Jag vill pröva en av på kvinnligt definierad värld, textilens, med begrepp lånad att se en från manligt definierad värld offentlighet, ekonomi, makt. en av

Jag är inte så mycket ute efter att upptäcka det osynliggjorda

efter att avtäcka det dolda. Osynligt och dolt är inte riktigt som sak. Orvar Löfgren skriver i Kultur och medvetande att samma osynligheten kan två slag. Den dominerande kulturen blir vara av

osynlig därför den uppfattas självklar. De dominerade kul-

att som blir osynliga därför att de osynliggörs den dominerande turema av kulturen. Löfgren nämner arbetarkulturen och kvinnokulturen som

exempel:

Mätt med den dominerande kulturens mått ter de sig oña vaga, konturlösa och föga institutionaliserade. De artikuleras inte sätt och kan till och med bli otydliga för de egna medsamma lemmarna.

kan alltså komma såväl från självklar domi-

Osynligheten en

från osynliggörande. Det dolda däremot innebär att nans som ett dölja något. Det är synonymt med att gömma, förtiga, mörklägga. Makten döljer sig gärna. Men också den till maktlöse kan synes dölja sig för att på dolda vägar uppnå sitt mål utan att öppet utmamakten. Att dölja är något gör, att osynliggöras är något na man blir. Det är aktivt, det andra passivt. man ena Osynligheter är fråga makt och maktlöshet. Den som en om är osynlig i krañ sin dominans har makt. Den som är osynligav gjord är maktlös. Eller är det en synvilla Kan det osynliggjorda

bära på maktstrukturer är dolda för de synliga makthavarna som Vad osynliggjort och vad är dolt Kan olika värdesystem leda till är olika definitioner makt Vad vill ha makt över sitt eget av man liv eller andras är viktigast tillgång till tid eller tillgång till - Hur förhåller sig formell makt till reell makt Det är några

pengar

de frågor jag tänker problematisera med textilens värld som exav

empel.

textilens text

Begrepp och tankefigurer

Till mina vanor när jag grubblar över begrepp hör att till ordböckema för att se vad orden ursprungligen kommer från och hur betydelsen förändrats.

Ordet makt kommer från tyskan och har samma ursprung som mögen, att kunna, förmå, mäkta. Makt har många olika betydelser. En del handlar om övertag, tvång, auktoritet, inflytande dvs.

makt över någon/något. Andra om kraft, energi, intensitet, väsen

dvs. makt inågon/något. En vanlig definition av makt är att A har makt om han kan tvinga B att göra något dvs. makt i den första

betydelsen. Kvinnoforskare har ofta betonat makt i betydelsen

självbestämmande, autonomi, självförverkligande en definition

som ligger den andra betydelsen närmare. Maktlös är då motsatsen till detta. Mot makten över svarar synonymen vanmäktig, mot makten isvarar synonymen kraftlös.

I mina resonemang är det just dessa dubbla innebörder som är intressanta. Vad orden betyder avgörs av vem som har rätt att bestämma vad orden betyder, som Humpty Dumpty påpekar i Alice i Underlandet. Vem som upplever sig ha makt och vem som upplever maktlöshet beror till stor del på vilken värdegrund man utgår från. Om tid är det viktigaste värdet kan möjligheten att fritt disponera tiden upplevas som makt i betydelsen självbestämmande. Om pengar är viktigast är makt över centralt.

Att gå på maktjakt är ett populärt nöje, såväl bland journalister som bland forskare. Maktens karaktär av att till dels vara såväl osynlig som dold gör att den inte alltid låter sig gripas men den kan inringas. Till dem som hjälpt mig i mitt tänkande hör, förutom Orvar Löfgren som jag redan nämnt, Pierre Bourdieu. Med sina begrepp fält, kapital, habitus har han fångat den del av makten som inte är omedelbart avläsbar i t.ex. pengar eller titeldeñnierade maktpositioner.

Bourdieus begreppsapparat är skapad för att beskriva och analysera maktkampen på den offentliga scenen. Han definierar maktcentra. Med fält menar han ett område, där personer och institutioner strider makten att bestämma vad är viktigt

om som respektive oviktigt inom det område de har gemensamt. Kapital kan vara inte bara ekonomiskt utan också kulturellt eller symboliskt. Ett symboliskt kapital är något som av sociala grupper erkänns som värdefullt. Habitus kan översättas med människas totala

en uttrycksform. För att smälta in i en miljö måste man ha en habitus som miljön erkänner och godkänner.

Louise Walden

Jürgen Haberrnas ringar dolda maktcentra när han beskriver

den borgerliga offentlighet som utvecklades under 1700- och 1800-talen i kaffehus och litterära salonger. Där fördes ett medborgerligt politiskt samtal som kom att bidra till samhällets förändring.

Johan Asplund är till ständig hjälp när det gäller att få tankarna att klarna. I sin Essä om Gemeinschaft och Gesellschaj diskuterar han Ferdinand Tönnies klassiska begrepp utifrån dagens situation. Gemeinschaft, gemenskapen, är med Asplunds ord naturlig och

en oplanerad social enhet, en organism, som i bygemenskapen eller familjen. Gesellschaft, samhället, är någonting uttänkt och konstgjort, en mekanism.

Människorna i Gemeinschaft är delaktiga i varandras liv, gott och ont: mot sina vänner är man god, mot sina fiender ond. Arbetet är ett självändamål: det är ett skapande arbete som frambringar ägodelar eller sådant man rår om. Det är belönat snarare än avlönat. I Gesellschaft utgörs själva organisationsprincipen kon-

av kurrens och konflikt mellan olika ekonomiska intressen. Människan homo economicus, ekonomiskt rationell människa.

är en en Arbetet är ett medel för att frambringa profit och förtjänst.

Centralt i Asplunds analys är att han inte ser skillnaden mellan Gemeinschaft och Gesellschaft som en motsättning mellan ont och gott. Priset för gemenskapen är t.ex. den personliga fiendeskapen, poängen med marknadens opersonlighet är t.ex. en rationell neutralitet. Det mänskliga mötet i Gemeinschaft är en relation vän-

skaplig eller fientlig medan mötet på marknaden i Gesellschaf är

en transaktion, där man värderar varandra efter egennytta.

Går det att analysera vårtid med begrepp skapade för att beskriva övergången från ett förindustriellt samhälle, byggt på bruksekonomi, till ett industriellt, byggt på marknadsekonomi Asplund befarar själv att han är ute i sista stund. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer kanske Tönnies tankar att framstå när-

som mast obegripliga.

För ingen av dessa män, som skarpsinnigt analyserat maktstrukturer och värdesystem, är könsmakten speciellt viktig. Det är den däremot för många kvinnoforskare. Ulrike Prokops bok Kvinnors livssammanhang: Begränsade strategier och omåttliga önskningar fick stor betydelse för tänkandet när den kom i slutet 1970-ta-

av let. Hon blottlade en kvinnlig föreställningsvärld som avvek från den offentligt erkända. Genom att arbete definieras lönearbete

som förmådde den ekonomiska analysen inte innefatta privatlivets omedelbart värdeskapande intresse- och arbetssfär. Kvinnors

arbete inom hushållets, familjens, uppfostrans och sällskapslivets

textilens text

område kom därför att improduktivt och icke kreativt.

ses som Men om man i stället ser ur kvinnoperspektiv, med kvinnan

som subjekt, producerar kvinnor inte bara materiella utan också immateriella värden: trivsel, välbefinnande. Det imaginära del

är en av kvinnors vardagsliv. Kvinnorna formulerar önskningar inred-

om ning, möbler, kläder, utflykter, de gestaltar familjesfáren, söker former för perception, fantasi, spontanitet, imagination. Den traditionella kvinnokulturen i hem och familj bygger på be-

en hovs- och relationsorienterad värdegrund. Det är inte for-

genom maliserade regler utan genom förståelse och inlevelse enighet

som uppnås.

På samma tankespår år Carol Gilligan när hon i In Another Voi-

på svenska missvisande översatt till Med kvinnors röst kartce - lägger två olika moraliska värdesystem. Det kallar hon rättig-

ena hetsetik, det andra omsorgsetik. Rättighetsetiken finner hon främst hos män, medan omsorgsetikens annorlunda röst kommer från kvinnor. Men hon är noga med att understryka att hon inte primärt ser det som en skillnad mellan män och kvinnor utan som två kompletterande moraliska system.

Rättighetsetiken utgår fråni individer, omsorgsetiken från relationer. Med rättighetetiken kan uppnå jämlikhet equality

man men den är ingen garanti för rimlighet equity eftersom den inte har utrymme för olikheter och undantag rättvisan är blind. Det kan däremot omsorgsetiken åt och efter behov

var en - men den kan å andra sidan leda till orättvisa och ojämlikhet.

Problemet är, menar Gilligan, att vi bara erkänner den ena etiken:

Ofömiågan att se den annorlunda verkligheten i kvinnors liv och höra skillnaderna i deras röster bottnar delvis i antagandet att det bara finns en enda form av social erfarenhet och tolkning. Genom att i stället räkna med två olika former kan beskriva den mänskliga erfarenheten i en mer komplex gestalt.

Textilens text

Textil har samma ursprung som text: det latinska texo, att väva, fläta, spinna. Trots att textila hantverk historiskt varit främst manliga och högt värderade professioner är det textila text

som

som kultur, som kulturarv, som kunnighetsarv främst - - en

kvinnlig skrift.

Textilens text kan läsas som en eländighetsbeskrivning, ett

av de svartaste kapitlen i kvinnohistorien vad gäller exploatering, utsvettning, orimliga arbetsförhållanden och närmast obefintliga lö-

Louise Waldén

Den kan läsas som en värdighetsbeskrivning: stoltheten över ner. linneskâpet går igen från adelsdamer, bondmoror och borgar-

som fruar till arbetarkvinnans och statarhustruns vämande enstaka

om lakan, dukar, gardiner. Jag väljer tredje läsart: berättelsen om

en överlevnadsstrategier under textilens täckmantel.

Att kunna avläsa textilens text förutsätter kunskap om kvin-

historia, villkor och kultur. Först då kan man tolka den dolda nors undertexten. Den handlar om samvaroformer, överlevnad i mellan-

vägran att låta formell brist på makt motsvaras av reell rum, maktlöshet.

Dold offentlighet

Syjuntan är ett exempel hur textilens täckmantel fungerat som skydd for vad jag kallar en dold kvinnlig ofentlighet.

Junta kommer latinets junctus, betyder förenad. På

av som svenska finns det i två sammansättningar: militärjunta och syjunta. I grunden handlar det om samma junta: principen om den slutna

förutsättning för den absoluta öppenheten. En

gruppen som en junta går inte i eller ut ur efter eget val. Man väljs som

man ett tecken på förtroende. Man utesluts om man förråder gruppens hemligheter. Men det finns också skillnader som har med makt och kön att göra. l militärjunta bygger män koalitioner, i en syjunta

en bygger kvinnor relationer.

Med textilen täckmantel utvecklade kvinnor mötesform

som en där nyttan de sysselsatta händerna förenades inte bara med nöjet det skapandet utan också med behovet av att egna vill-

egna kor diskutera de problem man själv definierade som viktiga.

som Man skaffade sig information, skapade allianser, fick råd, tröst och

vägledning. Syjuntan fungerade en legitim anledning att lämna hemmet

som och umgås med andra kvinnor. På mindre orter kunde syjuntan fungera skuggregering. Från syjuntan gick man hem och

som en påverkade sin att i byalaget eller kommunfullmäktige arbeta i

man den riktning juntan önskade. Det gick inte att direkt härleda påtryckningama till syjuntan. Den indirekta maktutövningen förblev dold, den synliga manliga makten förblev ohotad. På liknande sätt har kvinnor i andra kulturer format halvhemliga samtalsgrupper, låtit männen ha den formella makten men inte avstått från reellt

maktinflytande.

Syföreningen är ett annat exempel på dold kvinnlig offentlighet. Det öppnare form än den slutna juntan. Till skillnad från

är en syjuntan hör syföreningen ofta ihop med en rörelse eller organisa-

textilens text

tion: arbetarrörelsen, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen, kyrkan,

missionen, partierna. Folkrörelse-Sverige vilar på en bädd av syföreningar.

Inom syföreningamas ram har kvinnor förvandlat obetald tid till samhälleliga pengar. Inte bara som stöd rörelser och organisationer utan också för behov. Tidningen Husmodern, vil-

egna av ken jag gått igenom årgångama 1945-1980, anordnade under 1950-talet tävlingar om Sveriges bästa syförening. Där kan man träffa på syföreningar som sydde ihop till vägbeläggningar, gatubelysning, kollektiva tvättstugor t.o.m. till en fyr Skånes

sydkust. Det som kommunen inte ansåg sig ha råd med men kvinnorna ansåg nödvändigt sydde de ihop till.

Ronny Ambjömsson beskriver i Den skötsamme arbetaren hur kvinnornas mötesformer tog sig andra uttryck än männens. När kvinnorna bildar en socialdemokratisk kvinnoklubb i Holmsund integrerar de från första början diskussion, trivsam samvaro och husligt arbete. Mötena blir en kombination av kafferep, symöte och diskussionsklubb. Kvinnorna tar också delvis upp andra frågeställningar som har med grundläggande mänskliga behov att göra, föda, hälsa, sexualitet, bamavård. Man kan tala om en inriktning på näraliggande och på familjens problem. Den traditionella

det

könsrollen gjorde att kvinnorna hade svårt att göra sig gällande i

den lokala offentligheten. Ur dessa förutsättningar formade kvinpolitisk debatt långt mer levande och perspektivrik än

norna en den som förs i den manligt dominerade arbetarkommunen, skriver

Ronny Ambjömsson. Medan männens perspektiv begränsas av

den praktiska politiken får kvinnorna till följd av könsrollens be-

gränsningar ett ideologiskt utrymme, som de också utnyttjar.

En modern variant av syjuntetraditionen är de textila studiecirklama, ett märkligt fenomen i ett modernt samhälle, sedan decennier mycket stor verksamhet inom de flesta studieförbund.

en Varför väljer dubbelarbetande kvinnor att prioritera något som är garanterat icke-meriterande, icke-lönedrivande, icke status-befrämjande Som tvärtom närmast har lågstatus som förspilld kvinnokraft Själva fenomenet väcker aningar om en dold motkultur. Som en seg struktur för den vidare den dolda kvinnliga of-

fentligheten, där på villkor samtalar det

man egna om man anser

viktigt, samtidigt händerna är sysselsatta. När jag i forsknings-

som syfte deltog i ett antal textila studiecirklar och bl.a. noterade samtalsämnena så diskuterades där de samhällsfrågor som berörde det

livet arbetslöshet, social nedrustning, datorisering, men egna som

också globala problem som miljöförstöring. Partipolitik, rikspoli-

tik och utrikespolitik lämnades därhän. Det påminner om vad

Louise Waldén

Ronny Ambjörnsson beskriver från Holmsund för 70 år sedan. Kvinnorna där talade om de nära förhållandena också de men om stora ideologiska frågorna. Engagemanget pendlar mellan familjen och samhället och stannar sällan vid det ligger däremellan, som kommunen. Denna torde ha uppfattats de manliga kamratsom en emas angelägenhet. Textilcirkeln, liksom syjuntan, innebär en legitim anledning att lämna hemmet och familjen. Den bestämda tiden och platsen gör att tiden inte slukas av annat. Den ofta rätt höga deltagaravgiften bidrar på sitt sätt till att cirkeltiden respekteras. På så sätt fungerar textilcirkeln som ett sätt att freda tid i tidspressad tillvaro, styrd en av andras behov. En tid helgad den egna lusten. Ett andningshål och en ventil där man luftar sina tankar medan till man synes sysslar med annat. Med handarbete.

Dold ekonomi

"Vid omsyning, lappning och stoppning, omfárgning framo.s.v. träder det värdeskapande momentet i husmodems arbete särdeles tydligt, skriver nationalekonomen Laura Harmaja i Husmoderns ekonomiska gärning från 1937. Hon fortsätter:

Genom att nedlägga en viss mängd arbete ger man utan nämnvärda kostnader for material obrukbara och värdelösa saker brukbarhet och nytt värde. Detta är sannerligen produktion så god som någon.

Hannaja lyfter fram det som än i dag ofta glöms bort: produktionen i det så kallade reproduktiva arbetet. Därmed synliggör hon det ekonomiska värde som gärna försvinner i beskrivningar det av obetalda arbetet. Hon också andra aspekter på det obetalda ger hemarbetet:

Hemhushållningen uppfyller alla de förutsättningar under vilka smådriñen funnits vara livskraftig: Här är det alltid fråga om en liten krets av människor och en begränsad konsumtion. Här om någonstädes gäller det individuell smak och anpassning efter förhållandena. Här komma de, som utföra arbetet, i den allra intimaste beröring med dem, för vilkas behov det sker, och här är det alltid fråga om sådana nyttigheter, vilka produceras för omedelbar konsumtion.

Mycket av hemarbetet är svårt att synliggöra eftersom det omedelbart förbrukas. Här särskiljer sig det textila arbetet. Det resulterar i synliga resultat som antingen kan bevaras för eget bruk linneskåpet eller säljas och därigenom omvandlas till - pengar.

textilens text

När symaskinen introducerades blev inkomstmöjligheten ett viktigt argument.

På ett sätt som saknar motstycke vad gäller tekniska innovationer i hemmen slog symaskinen igenom i kvinnornas värld. Från att hemsymaskinen introducerades i mitten på 1850-talet tog det inte mer än drygt ett decennium innan den var spridd över i stort sett hela världen och i de flesta samhällsklasser ett märkligt fak-

tum med tanke på tiden, kommunikationerna och kvinnornas ställning. Förklaringama är flera.

Symaskinen skapades av män för män manliga hantverkare.

- Men insikten tillskriven Isaac Merrit Singer att det var kvinnor som sydde mest, trots att sömnadsprofessionerna var förbehållna männen, innebar en revolution, som fick en rad konsekvenser. Symaskinen feminiserades med mjuka linjer, guld, pärlemor den

skulle vara som ett smycke i formaket, sade Singer och förevi-

sades i vackra salonger av eleganta damer.

Hela försäljningssystemet anpassades efter den hem-liga kvinnomarknaden. Betalningen delades upp i avbetalningar, som gjorde det möjligt att skaffa denna dyra kapitalvara: några kronor från äggkassan eller hushållspengama gick alltid att få fram.

Agenter sökte upp konsumenten på plats: i hemmet. Agentens månatliga besök innebar inte bara inkassering av avbetalningen utan också hjälp med småreparationer och råd en antagligen nöd-

vändig introduktion i den för de flesta kvinnor främmande kanske skrämmande tekniska världen. Symaskinen födde såväl avbetalnings- som agentsystemet, som sedan kom att övertas av andra producenter av dyra kapitalvaror.

Men varifrån kom då kvinnornas beredskap att ta emot den nya innovationen, något som gick på tvärs mot det motstånd som införande av teknik i hemmen vanligtvis mött Ekonomin är antagligen den viktigaste förklaringen. Symaskinen innebar inte bara att man kunde spara tid utan också att man kunde tjäna pengar. Med hjälp av symaskinen ett egenägt produktionsmedel i industrisam-

hället fann kvinnor mellanrum och nischer i tid då de flesta

- en yrken och utbildningar stängda för dem. Ett rent och snyggt

var arbete, som kunde utövas i det egna hemmet, till skillnad från tunga och smutsiga tjänstejobb i andra kvinnors hem.

Hemsömmerskan fanns i ett sådant mellanrum Kerstin Ek-

man har givit henne gestalt i berättelsen om Dagmar i Springkällan, där hon också fångar hemsömmerskornas känsliga mellanställning mellan klasserna, också mellan det privata och det

men offentliga, yrkesmässiga. Fruama, skriver Ekman, är känsliga för alla de små saker som sammantagna är avgörande för vart de rika

Louise Waldén

vänder sina näsor. Därför lönade det sig att satsa på en lägenhet med bra läge även om den var dyr. Fruama ville inte långt och man kunde inte bo i illaluktande och bråkiga trappuppgångar om man ville ha kunder som betalade bra.

Förlagssömmerskan fanns i ett annat mellanrum, mellan hemarbete och industri. Förläggama försåg förlagssömmerskan med tillklippt tyg, som hon sedan sydde ihop på sin egenägda symaskin till färdiga plagg, därefter levererades till förläggaren. Den så kal-

som lade hemindustrin var en viktig försörjning för många kvinnor. När hemindustriutredningen 1912 kartlade omfattningen registrerade de ll 523 hemsömnadsarbetare mot 4 920 på sömnadsfabriker. Av dem 10 469 kvinnor.

var

Till priset av långa arbetsdagar kunde kvinnor köpa ett utrym-

me av egenförsörjning, självständighet och kontroll över det egna

livet. De kunde upprätta en egen ekonomi, där låga inkomster balanserades av ännu lägre utgifter och där tiden till synes fördubblades genom att det obetalda och det betalda arbetet vävdes i varandra. En ekonomi- och arbetsform som var en mellanfonn mellan självhushållningens bruksekonomi och industrisamhällets löneekonomi.

Den tyska historikern Karin Hausen har i en essä om symaski-

socialhistoria diskuterat dessa mellanformer. Kvinnoarbetets nens karaktär gång hushållsarbete, hushållsintegrerat förvärvsar-

- på en bete och industriarbete visar på områden som hamnat i skuggan

när industrisamhällets historia skrivits, menar Hausen. Det är ett exempel på hur sammanflätade olika former av arbete var under 1800-talet: mellan samhälleligt och privat organiserat, mellan avlönat och oavlönat, eller mindre förmedlat över marknaden.

mer Det är en utmaning mot ekonomins traditionella kategorier, som

skiljer mellan produktivt och icke-produktivt arbete, mellan famil-

jens ekonomi och lönearbetets, mellan hemmens värld och industnns.

Denna mellanställning och oklara idenititet går också att finna i själva symaskinen, Diane M. Douglas i essän The Machine

menar

the Parlor. När symaskinen lanserades uppfattades den både

ett hot mot traditionell kvinnlighet och som något som ytsom terligare band kvinnan vid den: ingen maskin i världen kunde befria kvinnan från slaveriet under synålen, det kunde bara egna pengar och inflytande över den egna situationen. Symaskinen marknadsfördes också med dubbla budskap: dels som symbolen för huslig lycka, dels en livförsäkring om något skulle hända familjeför-

som

sörjaren. Symaskinens mångtydighet symboliseras att den ofta

av förkläddes till möbel bord, skåp, chiffonjé. Så osynliggjordes inte

textilens text

bara maskinen utan också kvinnans arbete och arbetsplats. Symaskinens mening existerar i föreningen av alla löften den ger: att förstärka husligheten och att utmana den, att stödja kvinnans frigörelse och att bekämpa den, att vara en möbel och en maskin", skriver Douglas.

I oklara mellanrum klarade kvinnor de facto sin försörjning. Det gör dem svåra att upptäcka när samhällets strikt skiljer

normer mellan hemarbete och lönearbete, mellan betald och obetald tid. l 1800-talets Berlin hade kvinnor som tog emot sömnadsarbete i hemmen inte rätt till socialförsäkringar, till skillnad från skräddare och Skomakare med arbetsplats i hemmet. Kvinnorna kunde nämligen misstänkas för att också sy åt familjen en misstanke som

uppenbarligen inte drabbade männen. Priset för överlevnaden var inte bara långa arbetsdagar utan också att man föll utanför systemet. Belöningen var att i ett patriarkalt samhälle skaffa sig en frizon i ett system där det egentligen inte fanns några frizoner undan manligt beroende för kvinnor. Formellt kvinnor ekonomiskt

var osjälvständiga och omyndiga. Reellt kunde de vara såväl självförsörjande som självbestämmande.

Kvinnors ekonomiska verklighet, med det obetalda arbetet och de svårdefmierbara arbetsformerna, utmanar de ekonomiska teorierna. Vad händer med BNP om man räknar som Laura Harmaja gör Vad händer med den ekonomiska historien om man börjar se det Karin Hausen ser

Dold opposition

Brodöser har genom historien sällan tillhört avantgardet i kampen för kvinnans rättigheter men i deras arbeten kan se de spän-

ningar och motsättningar återspeglas som drev vissa kvinnor att tala, skriver Roszika Parker i sin bok om broderiets historia, The Subversive Stitch: Embroidery and the making of the feminine. Hon menar att just broderandet var ett viktigt verktyg när det gällde att forma en speciell sorts kvinnlighet, ljuv, underdånig, skönhetsskapande.

Till synes underkastade sig kvinnorna denna manssamhällets definition av kvinnlighet genom att underordna sig broderiets krav. Men i valet av motiv för sina broderier uttryckte de sin egen uppfattning. Somliga broderade med subversiva stygn heroiska hjältinnor från Bibelns och myternas värld, självständiga hustrur, starka mödrar. Därigenom kunde de opponera sig mot de rådande förhållandena utan att öppet bryta mot en underdånig kvinnoroll. Överlevnadsstrategin för den rättslöse är inte alltid självhävdelse

Louise Waldén

och öppen kamp, den kan också vara skenbar underkastelse och dold opposition. Den osynlige motståndaren är svår att krossa.

Det textila området går också att se som ett kvinnligt maktoch kompetensrevir, där kvinnor byggt upp föreningar, organisationer, skolor, utbildningar, företag: Handarbetets Vänner, Före-

ningen för svensk hemslöjd, Svenska Hemslöjdsföreningamas Riks-

förbund, Sätergläntan, vävkurser, syskolor De centrala textila organisationerna bars delvis upp av samma cent-

personer som var rum i dåtidens emancipatoriska kvinnorörelse och som drev frågor som gift kvinnas äganderätt, rätt till utbildningar och yrken, så småningom rätten att rösta. denna textila mylla föddes

nya professioner och utkomstmöjligheter. Män besatte dock ofta styrelse-

uppdragen i dessa organisationer och företag eftersom flertalet

av kvinnorna i formell mening var juridiskt, politiskt och ekonomiskt maktlösa. Män fick bära upp den formella makt som kvinnorna inte tilläts utöva, men kvinnorna behöll den reella makten.

Det textila området motsvarar till stor del Bourdieus definition av fält. Här slåss personer kring ett gemensamt intresse värde-

om sättarprivilegiet. Här krävs en speciell habitus för att bli godkänd och erkänd. Här finns såväl ekonomiskt som kulturellt kapital. Varför är det då inte synligt som ett maktcentrum Beror det på bristen på symboliskt kapital, dvs. på något sociala

som av grupper erkänns som värdefullt Vilka räknas då till erkända sociala

grup-

per

Under textilens täckmantel kunde kvinnor också utveckla kompetens på områden som definierades som manliga. Många textila hantverk kräver t.ex. teknisk begåvning. Vävning innehåller mycket mekanik, förutom krav på behärskande av alla räknesätt, inklusive att kunna översätta t.ex. kilo till kvadratmeter. Klädsömnad kräver spatialt seende, dvs. förmågan att översätta från tvådimensionellt till tredimensionellt och vice

versa, som t.ex. arkitekter gör. Lapptäcke är en ständig övning i abstrakta kompositioner av form och färg, byggda geometriska moduler. Knyppling utmanar samma typ av abstrakt teknisk begåvning som schack, matematik och data, osv. I skydd av det textilas starka

kvinnliga förtecken kunde kvinnor utveckla sin tekniska begåvning utan att misstänkas för otillbörlig manlig teknisk läggning.

Men det kvinnliga förtecknet har också en annan innebörd. Så starkt har det textila förknippats med kvinnor att textilt handarbete blivit del av en symbolisk kvinnlighet. Hatet mot handarbetet som forspilld kvinnokraft emanerarar ur detta tvång. Selma Lagerlöf har vittnat om sin besvikelse när julaftonens enda hårda paket visade sig innehålla inte den bok hon önskat sig utan ett

textilens text

syskrin. De kvinnor, for vilka pennan var ett naturligare verktyg än synålen, för vilka andens arbete var viktigare än handarbetet, var också tongivande i den erkända, emancipatoriska kvinnorörelsen.

Men dold under den erkända kvinnorörelsen fanns länge andra rörelser, buma av kvinnor: hemslöjdsföreningar, husmorsföreningar. Medan den emancipatoriska kvinnorörelsen kämpade för kvinnors lika villkor med männen förvaltade de dolda kvinnorörelserna kvinnokulturens kunnighetsarv inom kvinnors traditionella arbetsoch ansvarsområden. Om detta ett gemensamt kvin-

man ser som nofált har den erkända och den dolda kvinnorörelsen stridit vad

om som är viktigt i kvinnors liv och verklighet, vem som ska ha vär-

desättarprivilegiet. Men det går också att ett tvåfrontskrig,

se som där den ena styrkan koncentrerar sig på kvinnors formella rättigheter och den andra att öka respekten för vissa arbets- och ansvarsområden. Eller, med Gilligans ord, den hävdar rättig-

ena hetsetiken, den andra omsorgsetiken.

Den ena kvinnorörelsen opponerade sig öppet mot synliga orättvisor. Den andra drev en dold opposition mot den dominerande kulturens värdesystem. Lyssnar man fordomsfritt kan

man urskilja annorlunda röst. Trots den icke-emancipatoriska fram-

en toningen finns där en revolutionär potential: tanken att samhällets själva värdesystem måste förändras. Det var den Elin Wägner anade när hon 1936 skrev i sin arbetsbok: Feminismen skulle ställa helt nya, stora mål. Kvinnornas verkliga inträde i samhället skulle betyda revolution ...

Paradoxalt nog är det den emancipatoriska kvinnorörelsen som är mest könsdeñnierad, eftersom den kämpar mot orättvisor riktade mot kvinnor som kön. Medan de dolda kvinnorörelserna i sin betoning av arbets- och ansvarsområden egentligen kunde vara könsneutrala: det viktiga är vad som görs, inte gör det.

vem som

Kvinnorörelsen brukar aldrig räknas med bland de folkrörelser som förändrat det svenska samhället. Men förening mellan

om en de två kvinnorörelserna vore möjlig skulle det kanske vår

vara största folkrörelse under detta sekel. Att beskriva stridigheterna mellan dem i termer av likhet och särart skymmer blicken. De flesta rösträttskvinnor insåg värdet kvinnors traditionella

nog av arbete. De flesta husmödrar ansåg att kvinnor självklart skulle

nog ha samma formella rättigheter som männen. Gilligans tanke att det finns erkänd och icke erkänd form social erfarenhet och

en en av tolkning leder längre.

Det finns ett dilemma i kvinnokampen, har med detta att

som gora.

Louise Waldén

De kvinnor som med Simone de Beauvoirs 0rd är mest tran-

scendenta, som identifierar sig med en andlig och manlig värld

- är de som har tolkningsföreträdet i kvinnokampen. Att detta lätt kommer att innebära ett förakt för det som är majoriteten kvinnors liv och intresse är en smärtpunkt i kvinnoanalysen.

Handarbetet kan visa på en väg detta dilemma. Det är viktigt

ur att skilja på å sidan handarbete som tvång och del av en sym-

ena bolisk kvinnlighet, å den andra handarbete som lust och glädje. De dubbelarbetande kvinnorna i textilcirklarna fanns där fritt och frivilligt. De bevisade ingen kvinnlighet, de bejakade sin lust. Långt ifrån att vara förspilld kvinnokraft var det textila hantverket för dem kraftkälla, vilken de hämtade energi, något som var de-

en ur

eget. Här kunde de finna utlopp för det Prokop kallar imaginaras tion, för skaparlust och skönhetslängtan, för konstnärliga uttryck och experiment. De upphävde genom sitt val en teoretisk motsättning mellan likhet och särart, i sina liv förenade de den erkända och den dolda kvinnorörelsens mål.

En historisk framtidsstudie

Den textila världen är del kvinnors hem-liga kultur, den som

en av formades kvinnors arbete och ansvar i hemmet. Det är i vårt

av samhälle utdöende kultur, allt färre behärskar dess kunnighets-

Men med den läsart jag valt innehåller den kunskap som har arv. relevans för kvinnor och män i dagens och morgondagens värld.

Var förs idag medborgarnas politiska samtal, det som handlar

vilket liv man vill leva, vilket samhälle man vill ha Det som om Habermas återfann i kaffehus och salonger, den borgerliga offentlighet utanför den formella makten formade det nya samhäl-

som let Kanske förs det bland körsångare, amatörskådespelare, trädgårdsentusiaster en sorts syföreningar, där samtalet inte är må-

let eller huvudsaken utan något som pågår medan man sysslar med annat Finns där det moderna samhällets Gemeinschaft, inte som

sluten by- eller familjegemenskap utan som ett rum där männien skor från olika utgångspunkter möts kring ett gemensamt intresse

som i textilcirkeln -

Var finns idag den reella politiska påtryckargruppen Hos väljarna Eller hos lobbygrupper som trots brist på formell makt fun-

skuggregering i likhet med syjuntan När välfärdsgerar som en statens samhällsväv slits har något att lära av syförening-

ner arna, vilka med obetald tid som insats hjälpte till att bygga upp ett nytt samhälle Är Stödstrumpoma modern variant den dolda

en av

textilens text

oppositionen, den ständigt och överallt närvarande osynlige motståndaren

När miljöförstöringen närmar sig vår vardag är det kanhända dags att omvärdera produktionsbegreppet. I stället för att producera nya ting till växande sopberg borde vi kanske återuppliva kunskapen om hur obrukbara och värdelösa saker" brukbarhet och

ges nytt värde. Husmors lean production att producera för omedel-

bara behov snarare än för att bygga upp ett lager för framtida försäljning är något som hör hemma i det postindustriella och

postmoderna samhället. De nya produktionssätt växer

som nu fram kläder som med datorns hjälp sys upp efter individens mått,

böcker som trycks upp i enstaka exemplar på beställning liknar

rätt mycket Harmajas beskrivning av hemhushållningen: individuell anpassning, omedelbar konsumtion, behovsstyrd tillverkning.

Symaskinsexemplet går också att översätta till vår tid. Singers upptäckt av den hem-liga kvinnomarknaden påminner om Apples insikt att ordbehandlare till stor del används ordmänniskor. Lik-

av som Singer anpassade symaskinens utformning efter kvinnornas smak bytte Apple språk från siffror till ord och bilder. Vad är det idag som marknaden inte ser Vad betyder det att allt fler väljer att lägga tid och pengar på upplevelser före ting, på immateriella värden före materiella

I ett marknadsstyrt samhälle är konsumentmakt realitet. Å

en ena sidan kan man likt textilcirkeldeltagama bejaka det man

- vill ha, t.ex. det imaginära. Å den andra kan neka till det

man

man inte vill ha en klassisk kvinnokampstrategi: Lysistrates

kärleksstrejk, Kvinnors vapenlösa uppror på 1930-talet, Skärholmsfruarnas köpbojkott på l970-talet.

Med hjälp av symaskinen kunde kvinnor hitta försörjning i mellanrum och nischer. Idag är datorn också den ett egenägt pro-

duktionsmedel en motsvarighet. Precis som symaskinen kan den

användas i ett gränsland mellan betalt och obetalt arbete. Det går att arbeta på distans från arbetsgivaren i stället för att som i in-

dustrisamhällets modell arbeta distans från hemmet. På gott

och ont förenas åter arbetsplats och boplats, efter industrisamhällets parentes.

Försörjningen finns inischer och mellanrum, mellan olika

arbetsuppgifter och projekt, mellan betalt och obetalt. Tiden får en vågmästarroll för att balansera inkomster och utgifter. När pengarna inte räcker får man lappa med tiden, göra själv det man inte har råd att köpa. Liksom husmors arbete är en kombination av många yrkesfärdigheter utvecklar alltfler människor olika sorters

Louise Waldén

kunnigheter. Inte på den specialiserade nivå industrisamhället som uppmuntrat, snarare som mångkunniga generalister. Textilens text kanske inte säger så mycket makt om över andra men en hel del makt över det livet. Kvinnor har - om egna i sina levda liv inte låtit sig definieras bilden

av av kvinnligheten. När de

saknat makt över regelsystemen har de format sina egna spelregler. I en formell maktlöshet skapade de reell motmakt. en De paralleller till dagens situation jag som prövar att dra vad betyder de

Kvinnor skapade överlevnadsstrategier i situation en av formell maktlöshet. Om alltmer det medborgerliga samtalet börjar föras av utanför den erkända politiska trots formella demokratiska arenan rättigheter är det ett tecken på att människor upplever reell maktlöshet Eller tvärtom, varslar det om att en motmakt håller på att formuleras i samtal det samhälle vill leva i om man När nu allt fler kvinnor är inne och del maktapparaten, av, betyder det att maktgränsen inte kommer att gå mellan könen utan mellan makthavare bägge könen och maktlösa bägge könen av av Eller innebär det att tiden är for den annorlunda mogen rösten att göra sig hörd Den talar behovs- och relationsorientesom om ring, om omsorgsetik, om inlevelse med de utsatta, nödvändigom heten det imaginära Som talar mindre statsskulden av om och mer om individens och samhällets tidsskuld, den gör vi inte som att hinner bry oss Som könsneutralt värnar kvinnokulturens om kunnighetsarv när det gäller betingelsema for människors liv och välbefmnande

Litteratur

Artikeln bygger på material från tre forskningsprojekt: Kvinnokultur manskultur teknikkultur: Att söka tvärspråk, redo- - - ett visat bl.a. i Genom symaskinens nålsöga: Teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur 1990, Handen och An-

den: En studie i ABFs och Studieförbundet Vuxenskolans praktisk-

estetiska verksamhet, redovisat bl.a. i Handen och Anden: De textila studiecirklarnas hemligheter 1994

samt Kunskapssyn och

samhällsnytta: Om mål och kriterier i studieförbundens praktisk-

estetiska verksamhet, redovisat i Kunskapssyn och

samhällsnytta

i hantverkscirklar och hantverksutövande SOU

1996:122. I re-

spektive bok finns litteraturförteckningar för den vill läsa visom dare. Övriga böcker som jag refererar till är, i den ordning de i nämns texten: Kultur och medvetande: En tvärvetenskaplig analys red.

textilens text

Ulf Hannerz m.fl. 1982. Beskrivningen Bourdieus begreppsap-

av parat bygger på Donald Broady Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin 1990. Vidare Jürgen Habennas Borgerlig offentlighet: Kategorierna "privat" och "ofentligt" i det moderna samhället 1988; Johan Asplund Essä Gemeinschaft och Gesellschaft 199l; Ul-

om rike Prokop Kvinnors livssammanhang: Begränsade strategier och omåttliga önskningar 1981; Carol Gilligan Med kvinnors röst: Psykologisk teori och kvinnors utveckling 1985; Ronny Ambjömsson Den skötsamme arbetaren: Idéer och ideal

i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930 1988/ 1991; Laura Harmaja Husmoderns ekonomiska gärning 1937; Kerstin Ekman Springkällan 1976. Karin Hausens artikel Technischer Fortschritt und Frauenarbeit im 19. Jahrhundert: Zur Sozialgeschichte der Nähmaschine publicerades i Geschichte und Gesellschaft: Zeitschrift für Historische Sozialwissenschaft 1978:2. Diane M. Douglas artikel The Machine in the Parlor: A dialectical analysis of the sewing machine i Journal of American Culture 1982:5. Roszika Parkers The Subversive StitchsEmbroidery and the making of the feminine utkom 1984.

Citatet från Elin Wägner är hämtat Harriet Clayhills Kvinno-

historisk uppslagsbok, uppslagsordet Feminism 1991.

Om författarna

ÅSA BERGENHEIM är lektor i idéhistoria vid Umeå universitet. Hon är särskilt intresserad av forskning kring kön och sexualitet, samt på sexuella synen övergrepp mot bam. Bergenheim har tidigare publicerat bland annat Barnet, libido och samhället: Om den svenska diskursen kring barns sexualitet 1930-1960 1994 samt Alma, sedligheten och det fria ordet, i Obemärkta: Det dagliga livets idéer, red. Ronny Ambjömsson Sverker Sörlin 1995. För närvarande arbetar Åsa Bergenheim med projektet Övergrepp, önskningar eller fantasier: Om synen på incest och sexuella övergrepp mot barn under perioden 1850-2000.

CHRISTINE BLADH är universitetslektor i kvinnoforskning med historisk inriktning vid

Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, Linköpings

universitet, samt forskare vid Centrum för kvinnoforskning, Stockholms universitet. Hon disputerade på avhandlingen Månglerskor. Att sälja från korg och bod i Stockholm 1819-1846 i ämnet historia. Bladh arbetar för närvarande med projekten Kvinnors liv och arbete i Stockholm 1750-1860 och Människouppfattningarnas historia, delprojektet Könsrelationer och människouppfattom ningar.

EVA BLOMBERG är forskarassistent vid historiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon har nyligen påbörjat ett forskningsprojekt hur om organisationer och myndigheter använt filmmediet 1930-1980 för att skapa medborgaren och organisationsmedlemmen, Nationen och filmen. Ett historiskt forskningsprojektom genuspolitik i organisationsfilmer. Blomberg har tidigare publicerat Samhällets fiender. Stripakonflikten 1925-1927 1993 och Män i mörker. Arbetsgivare, reformister och synikalister. Politik och identitet inom svensk gruvindustri 1910-1940 1995.

CHRISTINA CARLSSON WETTERBERG är docent i historia och för närvarande verksam vid Kvinnovetenskapligt forum, Lunds universitet. Hon har skrivit avhandlingen

Om författarna

Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie svensk socialdemokrati av 1880-1910 1986. Hon har vidare medverkat författare i ca som diverse tidskrifter och antologier med artiklar rörande bland annat kvinnor och åldrande och kvinnorörelsens utveckling samt diverse teoretiska artiklar. Hon arbetar för närvarande med en biogramer fisk studie över Frida Stéenhoff samt med komparativ studie en kring kvinnorörelse och välfärdsstat.

GUNILLA CARLSTEDT är legitimerad läkare. Hon har tidigare arbetat främst inom psykiatri och allmänmedicin. Från början 1980-talet aktiv inom mediav cinsk kvinnoforskning, med särskild-inriktning mot kvinnors livsvillkor och hälsa. 1992 kom hennes bok Kvinnors hälsa en fråga makt Nu är hon forskningsläkare vid avdelningen för Genus om . och Teknik, institutionen för Arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet. Hon arbetar för närvarande tillsammans med kollegan Annika Forssén med forskning kvinnor födda på 1910- och 20om talen. I fokus står ett livsloppsperspektiv arbete, liv och hälsa.

ELISABETH ELGÅN filosofie doktor i historia och forskare vid Historiska institutioär vid Uppsala universitet. Hon är bosatt i Paris och är ofta enganen föreläsare för politiker och kvinnoföreningar, främst i

gerad som

Frankrike, vill veta svensk jämställdhetspolitik. Hensom mer om nuvarande forskning berör Europas politiska historia ur ett nes kvinnoperspektiv. Hennes avhandling, Genus och politik 1994 behandlade sexualitetens politiska historia i Sverige och Frankrike under 1900-talets början.

ULLA JOHANSSON är docent i pedagogik vid Umeå universitet, och har forskat om den roll skolan spelat under olika perioder i historien för att som återskapa eller omvandla relationer mellan män och kvinnor resmellan sociala klasser. Ett exempel är boken Florin, Chris-

pektive

tina Johansson, Ulla 1993 Där de härliga lagrarna gro Kultur, klass och kön i de svenska läroverken 1850-1914. För närvarande arbetar hon med ett projekt handlar om vad som som hände efter 1927 då läroverken öppnades för flickor. Bland annat ska följande frågor belysas: vad innebar det för flickorna att få tillträde till läroverket, denna tradition så manliga skolform, och av hur påverkades skolkulturen av detta

Om författarna

LYNN KARLSSON är fil. lic. i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Hon har forskat kvinnor på svensk arbetsmarknad under framförallt om 1800-talet och har bland annat skrivit det svenska till

bidraget an-

tologin Protecting Women. Labor Legislation in Europe, the United States, and Australia, 1880-1920 1995. Hon arbetar for

når-

varande med debatten under 1920- och l930-talen kring arbetar-

skyddslagstiftning för kvinnor.

ANN-SOFIE OHLANDER är professor i historia vid Högskolan i Örebro. Hon har forskat om

bland annat emigration, befolkningspolitik, psykologisk historia,

kvinnohistoria. Senaste publikationer inom det kvinnohistoriska området är: Kvinnor, barn och arbete iSverige, 1850-1993. Rapport för FN:s konferens Befolkning och utveckling i Kairo om 1994. SOU 1994:38, och tillsamman med Ulla-Britt Strömberg: Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. 1996. Under publikation är studie i Sveen om unga vuxna rige idag, utförd vid Institutet för Framtidsstudier.

MARIA SÖDLING

är doktorand i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Teologiska

institutionen, Uppsala, och arbetar med avhandling en om synen på kvinnligt och manligt i Svenska kyrkan under 1920- och l930-talen. Hon har tidigare publicerat bland Religioner annat möts iSverige. Åtta röster tro 1991 och Låt bli om man man och kvinna kvinna. Om kvinnoprästmotståndet i Svenska kyrkan i Feministisk bruksanvisning, red. Claudia Lindén och Ulrika Milles 1995.

LOUISE WALDEN disputerade 1990 vid Tema Teknik och social förändring, Linköp-

ings universitet och är nu universitetslektor i kulturpedagogik vid

Högskolan i Gävle-Sandviken. Hon med och startade Grupp 8 var och var under 1970-talet aktiv i kvinnorörelsen. Sedan slutet av 1960-talet har honpublicerat sig i tidskrifter och antologier i frågor som rör könskulturer, teknik och folkbildning. För närvarande arbetar hon med forskningsprojektet Ellen Elin Emilia: Idén - -

om ett kvinnligt medborgarskap. Det ingår i forskningsprogrammet Samhällsbygget och samhällsväven, ett samarbetsprojekt

mellan Institutet för bostadsforskning, Högskolan Vårdhögsamt skolan, samtliga i Gävle.

196 WL/o

o p

dOcäoâ-

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiñningtill miljöbalken.M.

lnkomstskattelag,dell-lll. Fi. 33. Att läraövergränser.Enstudie OECD:s

av Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi.

Förbättradmiljöinformation.M. 34.Övervakning miljön. M.

av Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför 35.Nykursi trafikpolitiken+bilagor.K.

arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.

av Länsstyrelsemasroll trañk-i ochfordonsfrågor.K. 37. Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U.

Byråkratini backspegeln.Femtioårav förändring 38. Myndighetellermarknad.

sexförvaltningsområden.Fi. Statsförvalmingensolikaverksamhetsformer.Fi.

Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet lnfonnationsteknik.Ju.

Flexibeltörvalming.Förändringochverksam- 40.Ungaocharbete.In.

hetsanpassningav statsförvaltningens 41. Statenoch trossamfunden

struktur.Fi. Råttsligreglering

10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag

- Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . a IT-probleminförZOOO-skiñet.Referatoch Lag Svenskakyrkan.Ku.

. - om slutsatserfrånenhearinganordnadav 42.Statenoch trossamfunden

IT-kommissionenden december.18 Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. 43.Statenoch trossamfunden

RegionpolitikförhelaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen . IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku. . Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenochtrossamfunden . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenoch trossamfunden . Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku. . +Bilagor.Fi. 46.Statenoch trossamfunden

i Granskning granskning.av Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Statenoch trossamfunden

Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkligaegendomen.Ku.

Konkurrenslagen1993-996.l N. Arbetsgivarpolitiki staten.

. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi.

unga6-16år.U. Grundlagsskyddförnyamedier.Ju.

. Aktiebolagetskapital.Ju. Alternativautvecklingsvägarför EU:s . . Digitaldem0kr@ti.Ettseminarium Teknik,om gemensamma Jo. . demokratiochdelaktighetden8november1996 Bristeri omsorg

. anordnat Folkomröstningsutredningen,av IT- enfråga bemötande äldre.

- om av kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse

beredningen.lT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av

- 24 Välfärdi verkligheten Pengarräckerinte.S.- 53.AvskaffareklamskattenFi. . 25. Svenskmat- EU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten.

26 EUzsjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerar i praktiken Fi. . törsörjningen.Jo. 55. Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån destatligautredningarna.Ku.

28. l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56. Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

vårtoffentligaetos.Fi. +Bilaga ochl Ju.

29. Bampomograñfrågan. 57.l medborgarnastjänst.

lnnehavskrirninaliseringm.m.Ju. Ensamladförvalmingspolitikförstaten.Fi.

30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor 58. Personaluthyrning.A.

svenskstatsförvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.Ku.

3l. Kristallkulan trettonrösteromframtiden. 60. Betal-TVinomSveriges Ku.

lT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

61. Att växablandbetongochkojor. 90.Ändradorganisationför detstatligaplan-,bygg-

Ettdelbetänkande barnsochom ungdomars ochbostadsväsendet.ln. uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån 9 Jaktensvillkor enutredningomvissa . - Storstadskommittén. Jo. betong. 92.Medieföretagi Sverige Ägandeoch 62. Rosorav - Enantologitill delbetänkandetAtt växabland strukturforändringaripress,radioochTV. Ku.

betongochkojor från Storstadskommittén. 93.Hanteringavfel iutjämningssystemetför

63.Sverigeinforepokskiftet. kommunerochlandsting.ln.

lT-kommissionensrapport5/97.K. Konkurrensneutralttransportbidrag.N. . Samhall. arbetsmarknadspolitiskEn åtgärd 95. Forumförvärldskultur . +Bilagedel.A enrapportomettrikarekulturliv. Ku. - 65.Polisensregister.Ju. Lokalförsörjningochfastighetsägande. Statsskuldspolitiken.Fi. Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation. . Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. Fi.

. Grannlands-TVikabelnät.Ku. Skyddavskogsmark.Behovochkosmader.M. . . Besparingaristortochsmått.U. Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. . . Totalforsvaretochfrivilligorganisationema Bilagor.M. . uppdrag,stödochersättning.Fö. Ennyvattenadministration.Vattenärlivet. M. - 71.Politikför NyasamverkansformerinomdenSjöhistoriska unga. . + st2 bilagor.ln. museiverksamheten.Ku.

Enlagomsocialforsäkringar. l0l. Behandlingavpersonuppgifterom . 73.inför ensvenskpolicyomsakerelektronisk totalförsvarspliktiga.Fö.

kommunikation.Referatfrånettseminarium 102.Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s

anordnat lT-kommissionen,av Närings-och jordbrukiframtiden.Jo.

handelsdepartementet SEISoch denl l december 103.Rapportmedförslagomsändningsorter.Ku.

1996.lT-kommissionensrapport6/97.K. 104.Polisi fredenstjänst.UD.

74. EU:sjordbrukspolitik,miljön ochregional 105.Agenda21 iSverige.

utveckling.Jo. FemårefterRio resultatochframtid.M. - 75.Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor 106.Enfond for ungakonstnärer.Ku.

fysiskapersoner.Fi. 107.Dennyagymnasieskolan

76.Invandrarei vårdoch problemochmöjligheter.U. omsorg fråga bemötande äldre. Attlämnaskolanmedrakrygg Omrättentill - en om av . - T7.Uppföljning inkomstskattelagen.Fi. skriftspråketochomförskolansochskolans av Medelsförvaltningi kommunerochlandsting.ln. möjligheterattförebyggaochmötaläs-och . 79.Försäkringsmäklare. lagöversynEn av skrivsvårigheter.U.

Försäkringsmäklarutredningen.Fi. Myndighetsansvaret transponfor avfarligt . 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. gods.Fö. Allmännyttigabostadsföretag. ll0. Säkrareobligationer Fi. . +Bilaga.ln. lll. Branschsaneringochandrametodermot - Likamöjligheter.ln. ekobrott.Ju. . Ommaktochkön ispåren offentliga 112.Ensamordnadmilitärskolorganisation. . - av organisationersomvandling.A. ll3. Mothalvamakten elvahistoriskaessäerom - Enhållbarkemikaliepolitik.M. kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A. . Institutioner Förmånefterinkomst- Samordnatinkomstbegrepp l 14.Styrsystemochjämställdhet. . for bostadsstöden kvalifikationsreglerfor förändringochkönsmaktensframtid.A. ochnya rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.S ll5. Ljusnandeframtidellerettlångtfarväl

Punktskattekontroll alkohol,tobakoch Densvenskavälfärdsstatenijämförande . av mineralolja,m.m.Fi. belysning.A.

Kvinnor,mänochinkomster. . Jämställdhetochoberoende.A.

Upphandlingförutveckling.N. . Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N. .

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Fastighetsdataregister.3 Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.6

Aktiebolagetskapital.22 lT-probleminför2000-skiñet.Referatochslutsatserfrån

Bampomografifrágan. enhearinganordnadavIT-kommissionenden

lnnehavskriminaliseringmm.29 18december.IT-kommissionensrapportl/97.12

integritet offentlighet Informationsteknik.39 Digitaldemokr@ti.EttseminariumomTeknik,

Grundlagsskyddförnyamedier.49 demokratiochdelaktighetden8november1996

Folket rådgivareochbeslutsfattare. anordnatavFolkomrösmingsutredningen,ITsom Bilaga och2.I 56 kommissionenochKommunikationsforsknings- + Polisensregister.65 beredningen.lT-kommissionensrapport2/97.23

Branschsaneringochandrametodermotekobrott.l l l Kristallkulan-tretton rösteromframtiden. - IT-kommissionensrapport3/97.31 Utrikesdepartementet Ny kursitrafikpolitiken+bilagor.35

Återkallelse uppehållstillstånd.67 Sverigeinförepokskiñet. av Polisi fredenstjänst.104 lT-kommissionensrapport5/97.63

Inför ensvenskpolicyomsäkerelektronisk

Försvarsdepartementet kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav

IT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepartementet Totalförsvaretochfrivilligorganisationema uppdrag,stödochersättning.70 ochSElSdenl l december1996. - 6/97.73 Behandling IT-kommissionensrapport avpersonuppgifterom

totalförsvarsplilmga.101 Finansdepartementet Myndighetsansvaretför transportavfarligt gods.109 Ensamordnad skolorganisation.l12 lnkomstskattelag,dell-lll. 2

Byråkratinibackspegeln.Femtioåravförändring sex

Socialdepartementet forvalmingsområden.7

Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8 hetsanpassningav statsförvaltningensstruktur.9 Välfärd i verkligheten räckerinte.24 Ansvaretförvalutapolitiken.lO Brister omsorgi fråga 51 Skatter,miljö ochsysselsättning.l l en ombemötande äldre.av - Resultatstymingensframväxt Omsorgmedkunskapochinlevelse Detsvärasamspelet.

fråga bemötande äldre.52 ochproblematik.15 - en om av Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Att växablandbetongochkojor. delbetänkande ochungdomars +Bilagor.17 Ett ombarns från Granskningavgranskning. uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområden DenstatligarevisioneniSverigeochDanmark.l 8 Storstadskommittén.6 l Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Rosoravbetong. l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och Enantologitill delbetänkandetAtt växabland vårtoffentligaetos.28 betongochkojor frånStorstadskommittén.62 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför Enlagomsocialforsäkringar.72 svenskstatsforvaltning.30 invandrarei vårdochomsorg Att läraövergränser.EnstudieavOECD:sförvaltningsenfrågaombemötande äldre.76av - Fönnånefterinkomst- Samordnatinkomstbegrepp politiskasamarbete.33

för Bekämpandeavpenningtvätt.36 för bostadsstödenochnyakvalifikationsregler till sjukpenninggrundandeinkomst.85 Myndighetellermarknad. rätt Statsförvalmingensolikaverksamhetsforrner.38

Arbetsgivarpolitiki staten.

Förkompetensochresultat.48

Avskaffa 53

Ministem ochmakten. Hurfungerarministerstyreipraktiken 54

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

1medborgarnastjänst. Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom

- Ensamladtörvaltningspolitikförstaten.57 kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.1 13 Statsskuldspolitiken.66 Styrsystemochjämställdhet.lnstitutioneri Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor förändringochkönsmaktensframtid.1 14

75 Ljusnandeframtid ellerett långtfarväl fysiskapersoner.

inkomstskattelagen.77 Densvenskavältärdsstatenijämtörande Uppföljningav Försäkringsmäklare.Enlagöversynav belysning.1 15

Försäkringsmäklarutredningen.79

Kultu rdepartementet Reformeradstabsorganisation.80 Punktskattekontrollavalkohol,tobakoch lT i kulturenstjänst.14 mineralolja,m.m.86 Statenoch trossamfunden Lokaltörsörjningochfastighetsägande. Rättsligreglering Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 -Grundlag Säkrareobligationer 1 10 Lag omtrossamfund

LagomSvenskakyrkan.4 l

- Utbildningsdepartementet ochtrossamfunden

Staten Den gymnasieskolan stegför steg.l Begravningsverksamheten.42

nya - Växai lärande.Förslagtill läroplanförbarnoch Statenochtrossamfunden unga6-l6år. 21 Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomenoch

Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 dekyrkligaarkiven.43 Besparingaristortochsmått.69 Statenochtrossamfunden

gymnasieskolan Svenskakyrkanspersonal.44 Dennya -problem ochmöjligheter.107 Statenoch trossamfunden Att lämnaskolanmedrak Omrättentill Stöd,skatterochfinansiering.45

rygg-

förskolansochskolans Statenoch trossamfunden skriñspråketochom möjligheter förebyggaochmötaläs-och Statligmedverkanvidavgiñsbetalning.46

att skrivsvårigheter.108 Statenoch trossamfunden

Denkyrkligaegendomen.47 Jordbruksdepartementet Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

EU-fat.25 förslagenfråndestatligautredningarna.55 Svenskmat-

livsmedels- SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsfonn.59 EU:sjordbrukspolitikochdenglobala försörjningen.26 Betal-TVinomSverigesTelevision.60 AlternativautvecklingsvägarförEUzs Grannlands-TVi kabelnät.68

Medieföretagi Sverige Ägandeoch gemensammajordbrukspolitik.50 -

regional strukturförändringar press,i radioochTV. 92 Eüzsjordbrukspolitik,miljön och utveckling.74 Forumförvärldskultur

vissajaktfrågor.91 enrapportomettrikarekulturliv. 95 Jaktensvillkor- enutredningom -

strategiför NyasarnverkansforrnerinomdenSjöhistoriska Mat Miljö. Svensk EU:s jordbrukiframtiden.102 museiverksamheten.100

Rapportmedförslag sändningsorter.103

om Arbetsmarknadsdepartementet Enfond förungakonsmärer.106

Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför

Närings- och handelsdepartementet arbetshandikappade.5 Personaluthyrning.58 Regionpolitilcför helaSverige. l3

Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd

Bilagedel.64 Konkurrenslagen1993-l996.20 +

offentliga Upphandlingförutveckling.88 Ommaktochkön-i spårenav

Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 organisationersomvandling.83

ochinkomster. Konkurrensneutralttransportbidrag.94 Kvinnor, män Jämställdhetochoberoende.87

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Inrikesdepartementet Bättreinformationomkonsumentpriser.l 9 Ungaocharbete.40 Politikförunga. + st2 bilagor.7 l Medelsförvalmingikommunerochlandsting.78 Allmännyttiga bostadsforetag. +Bilaga.8 l Likamöjligheter.82 Ändradorganisationför detstatligaplan-,byggoch bostadsväsendet.90 Hanteringavfel i utjâmningssystemetfor kommunerochlandsting.93

Miljödepartementet Förbättradmiljöinfonnation.4 Följdlagstiñning miljöbalken.32till Övervakningavmiljön.34 Enhállbarkemikaliepolitü.84 Skyddavskogsmark.Behovochkosmader.97 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Bilagor.98 Ennyvattenadministration.Vattenärlivet. 99 Agenda21i Sverige. FemårefterRio resultatochframtid.105