Miljön i ett utvidgat EU betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Miljon

EU

i ett

utvidgat

BETÄNKANDE AV KOMMITTEN OM EU:S UTVIDGNING

ANALYS AV M|LJÖKONSEKVENSERINA -

Wim

éZ

al

w Statens offentliga utredningar

WW 1997; 149

g Miljödepartementet

1 ett

Miljön

EU

utvidgat

Betänkande Kommittén om

av

EU:s utvidgning- analys milj Ökonsekvenserna

av

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 lO 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-3 8-20725-7 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Anna Lindh

Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 januari 1997 förordnades generaldirektören Rolf Annerberg den 4 februari 1997 att vara särskild utredare med uppdrag att analysera miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandidatländerna.

Som experter har deltagit handläggaren Bengt Blad, departementssekreteraren Eva Blixt, kanslirådet Anders Boheman, avdelningsdirektören Yngve Brodin, avdelningschefen Paul Ek, enhetschefen Lars Eklund, departementssekreteraren Karin Hermanrud, departementssekreteraren Eva Jernnäs, direktören Bengt Jobin, enhetschefen Gunnar Johansson, ämnessakkunnige Kersti Karlsson, tekn. lic. Tomas Kåberger, departementssekreteraren Sophie Nordström, kanslirådet Jan R Olsson, direktören Ulf Svidén, departementssekreteraren Katarina Veem, departementssekreteraren Mats Åberg, direktören Bo Wahlström.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 19 mars 1997 kanslichefen Gilbert Henriksson. Sekretariatet har under utredningsarbetet biträtts av Bertil Hägerhäll Ardea Miljö AB och Gun Lövblad, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning IVL.

Utredningen utgör en av sju utredningar som belyser EUutvidgningens konsekvenser ur olika perspektiv. Utöver miljökonsekvensutredningen omfattar denna serie utredningar om konsekvenserna för säkerhetspolitiken, samhällsekonomin, jordbruket och den

jordbrukspolitiken, regional- och strukturpolitiken och gemensamma

fria rörlighet vad arbetskraft samt inrikes- och rättspersoners avser ligt samarbete.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Miljön i ett utvidgat EU SOU 1997:149. Utredningen kommer under hösten 1997 att anordna ett internationellt seminarium om miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning. Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande från T0mas Kåberger. Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Stockholm i november 1997

Rolf Annerberg

/Gilbert Henriksson

Särskilt yttrande experten Tomas Kåberger 184

av

Ordförklaringar 188

Bilagor

l Kommittédirektiv 2 Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och

övriga länder i Central- och Östeuropa. Gun Lövblad, Institutet for Vatten- och Luftvårdsforskning IVL

3 Kärnkraftproduktion, säkerhet, strålskydd och Nukleär icke-

spridning. Thomas Eckered/Paul Ek, Statens kärnkraftinspektion

SKI

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har haft till uppgift att analysera miljömässiga och därmed förbundna ekonomiska konsekvenser utvidgningen EU.

av av Analysen har utgått från att samtliga kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU.

Utredningen har i stor utsträckning utnyttjat befintliga data och utredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts av internationella och svenska studier och konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårdsverket utredning Vem förorenar Sverige Naturvårdsverkets rapport 4788 som basmaterial. Vidare Environmental implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland utarbetad vid Stockholm Environmental Institute SEI. EU-kommissionens rapport Agenda 2000 har också beaktats liksom Europeiska Utvecklingsbankens EBRD rapport Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation the CEEC EDC-rapporten. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning IVL har utredningens uppdrag utarbetat rapporten Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa bilaga 2 till detta betänkande. Utredningen har även tagit del av den danska konsekvensutredningen EU’s utvidelse mot øst miljøperspektiver

- Miljöstyrelsen i Köpenhamn i juni 1997. Utredningen har gjort egna kartläggningar och undersökningar om miljötillståndet och den pågående anpassningsprocessen främst i de baltiska staterna och Polen. Underlag från övriga kandidatländer har samlats och analyserats i den utsträckning det varit möjligt. För några länder är underlaget bristfälligt.

Fördjupade analyser, som avser den pågående anslutningsprocessen, har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har analyserats väsentligt mera översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt. Utredningen har också analyserat miljökonsekvenserna av utvidgningen som har att göra

med kärnkraftsproduktion, nukleär icke-spridning, strålskydd och miljö och hälsa. De ekonomiska konsekvenser är förbundna med kandidatsom ländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit svåra att bedöma. Kostnadsbedömningarna är därför översiktliga eller saknas i vissa fall helt. Detta beror främst att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor utsträckning hämtats från publicerade rapporter t.ex. EDC-rapporten och den danska konsekvensutredningen. Även i dessa utredningar är kost-

nadsuppskattningarna osäkra.

Utredningen bedömer utöver, för angivna kandidatländer, miljökonsekvenser för EU helhet och för Sverige med intilliggande som havsområden Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Utvecklingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder som, Ukraina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt. Utredningen har också tagit hänsyn till att EU:s miljölagstiftning är under utveckling. Under de närmaste åren planeras flera nya viktioch omfattande direktiv som gäller t.ex. luft, vatten och avfall. ga Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen av miljötillståndet i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandidatländerna. En viktig uppgift för utredningen har varit att analysera miljökonsekvenserna kandidatländernas anpassning till EU:s olika lagar av och förordningar miljöområdet. Vidare hur EU-utvidgningen till 25 medlemsländer påverkar möjligheterna att i framtiden utveckla miljöarbetet inom EU, t.ex. skärpta miljöregler och ökad ingenom tegrering miljöaspekterna inom viktiga samhällssektorer som enerav gi, industri, transporter och jordbruk. Det är svårt att särskilja de miljökonsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljöeffekter som direkt följer att länderna blir medlemmar av EU. Utredningen vill av framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågorhögre prioritet i kandidatländema. na har fått en

Anpassningsprocessen i kandidatländerna

Samarbetet mellan EU och länderna i Central- och Östeuropa inleddes i slutet 1980-talet. Diplomatiska förbindelser mellan EU och av Bulgarien, Polen, dåvarande Tjeckoslovakien och Ungern upprättades under 1988. Under 1989 slöts olika typer av frihandelsavtal som av

lO SOU l997zl49

reglerade samarbetet inom handel, industri I takt med de politism.m. ka förändringarna i Central- och Östeuropa etablerade EU motsvarande kontakter och avtal med Estland, Lettland och Litauen under 1991.

Dessa avtal har successivt byggts ut till omfattande mera ramavtal för samarbetet mellan EU och respektive land. Syftet med dessa s.k. Europaavtal är att stödja de politiska och ekonomiska samhällsförändringarna i länderna. Avtalen utgör bas for EU:s tekniska och en ekonomiska bistånd till länderna och för att stödja respekger en ram tive lands integration i EU.

Europaavtalen ger kandidatländerna tillträde till rad EU:s en av övriga Samarbetsprogram, utöver det biståndet via Phare. Detta rena gäller t.ex. LIFE-fonden inom miljöområdet.

Frågan om EU-medlemskap har högsta politiska prioritet i kandidatländerna. Detta framgår uttalanden ländernas stats- cheav som fer gjort i olika sammanhang under år. EU-frågan är tillsamsenare mans med frågan NATO-medlemskap den sannolikt viktigaste om utrikespolitiska frågan i kandidatländerna.

Av EU-kommissionens utlåtanden kandidatländerna, de s.k. om aviserna, framgår att länderna i anpassningsarbetet klart prioriterat den lagstiftning som togs i EU-kommissionens utlåtanden inupp om re marknaden från 1995.

Företrädare för de baltiska staterna har vid olika tillfällen framhållit att det föreligger motsättningar mellan EU-kommissionens och ländernas egna prioriteringar på miljöområdet. Utsläpp från fordon, bränslekvaliteter, kemikalier, förpackningar, buller, och strålskydd är prioriterade inom EU. De är däremot inte särskilt högt prioriterade listan över nationella miljöproblem. Istället är det luft- och vattenföroreningar och avfallsrelaterade miljöproblem prioriteras högst i som de berörda länderna. Detta innebär i sin tur att stor del den kvaen av lificerade personalen i miljöministerierna arbetar med anpassningnu en till EU, delvis bekostnad annat nationellt eller internationellt av miljöarbete.

EU-kommissionen och kandidatländerna har hittills i första hand tagit upp frågor som rör anpassningen EU-lagstiftningen inklusive av miljölagstiftningen. Mindre uppmärksamhet har ägnats de viktiga frågorna som rör tillämpning och genomförande lagar och regler av samt behovet av att utveckla kompetens och institutioner inom dessa områden.

Anpassningsprocessen i E U-kommissionen och medlemsländerna

Utvidgningsprocessen har hög prioritet inom EU-kommissionen. Ett flertal direktorat är inblandade när det gäller miljöfrågorna. DG 1A har det sammanhållande ansvaret för hela förhandlingen, DG lll

ansvarar för inremarknadsdirektiven medan DG XI har det direkta

ansvaret för miljöfrågorna. Även jordbruks- och transportdirektoraten har en stor roll.

l flera medlemsländer, främst de som gränsar till kandidatländerna, har frågan EU:s utvidgning och dess konsekvenser

om miljöområdet fått stor betydelse. De Nordiska länderna samt Tyskland och Österrike har i stor utsträckning inriktat sitt bilaterala stöd

miljöområdet till projekt som har anknytning till anpassningsprocessen.

I Sverige har EU:s utvidgning hög prioritet såväl allmänpolitiskt som miljöområdet. Utvidgningen har tagits vid ett stort antal

upp bilaterala möten med framför allt Polen och de tre baltiska staterna.

EU:s stöd till kandidatländerna har alltmer kommit att inriktas projekt som stödjer anpassningen. Genom Phare-programmet lämnas stöd till kunskapsöverföring, konsulttjänster, utbildning och studier, samt stöd till reformering av lagstiftning och institutioner. Sedan 1990 har totalt 600 miljoner ECU anslagits till miljöprojekt i kandidatländerna via Phare. Under 1996 antog EU-kommissionen

en ny miljöstrategi för Phare som innebär att stöd till anpassningsprocessen och andra insatser som kan stödja anpassningen miljöområdet ges högsta prioritet. l oktober 1997 har EU-kommissionen föreslagit Rådet att man under en två-årsperiod skall anslå 3 miljarder ECU till anpassningsprocessen

l den strategi för utvidgningen som EU-kommissionen presenterade under sommaren 1997, det s.k. Agenda 2000-dokumentet, föreslås att Phare-programmet även i fortsättningen skall vara det viktigaste EU-instrumentet för att stödja anpassningsprocessen. Programmet skall inriktas på uppbyggnad av institutioner och investeringsprojekt med en andel av 30 respektive 70 procent. Miljö- och transportsektorerna nämns som särskilt angelägna områden för insatser som syftar till att anpassa kandidatländerna till EU:s miljökrav. Tre särskilda program har upprättats inom Phare för att stödja

anpassningsprocessen.

För att kandidatländerna skall kunna uppfylla EU:s miljökrav krävs mycket omfattande investeringar. Omfattande insatser, inklusive betydande ekonomiskt och tekniskt bistånd från EU är, enligt EUkommissionen, en förutsättning för att kandidatländerna skall klara anpassningen till EU:s miljölagstiftning, särskilt inom vatten-,- luftoch energiområdena. EU-kommissionen understryker också att miljöinsatserna i Central- och Östeuropa kommer att vara till nytta inte bara för dessa länder utan också för miljön i de nuvarande EUländerna.

EU-kommissionen pekar också på att investeringar för att lösa miljöproblemen i Central- och Östeuropa kan skapa viktiga marknader för de EU-industrier som är verksamma inom miljösektorn eller andra berörda sektorer. Detta kan i sin tur innebära att dessa industrier stärker sin konkurrensförmåga på snabbväxande högteknologiska marknader.

Parallellt med det stöd som EU olika sätt ger till anpassningsprocessen så har även andra multilaterala organisationer alltmer börjat inrikta sitt stöd denna process Det gäller bl.a. Världsban-

. ken, Europeiska utvecklingsbanken EBRD och OECD.

Miljötillståndet i Europa

En omfattande översiktlig beskrivning miljötillståndet i Europa

av som helhet presenterades i den s.k. DOBRIS-rapporten som lades fram av EU:s miljöbyrå 1995. I rapporten identifieras ett antal viktiga miljöproblem såsom klimatförändringar, nedbrytning av det stratosfáriska ozonlagret, marknära ozon och andra fotokemiska oxidanter, försurning, utnyttjande och förorening färskvatten, utarmning

av av skogsresurserna, förlust av biologisk mångfald, hot och förvaltning av kustområden, kemiska risker, avfall och avfallshantering samt miljöoch hälsoeffekter i tätorter.

Miljösituationen i länderna i Central- och Östeuropa beskrivs ofta som mycket dålig med omfattande hälsoeffekter i industriområden, skogsdöd, markförstöring till följd av ensidigt jordbruk och övergödning, förstörelse av grundvatten etc. Mycket i beskrivningarna är väl underbyggt men i vissa fall har det visat sig att problemen har överdrivits. Det gäller framförallt den geografiska utbredningen av problemen. De enskilda ländernas verkliga miljösituation karakteriseras till största delen av stora lokala miljöproblem, medan del av

länderna har varit mindre intensivt exploaterade och har i stor utsträckning undgått spridning giftiga substanser.

av

Sedan 1989-90 sker snabb utveckling i kandidatländerna.

en Ambitionen är att uppnå levnadsstandard som i västra Europa.

samma Betydande insatser har därvid gjorts för att komma tillrätta med de värsta miljöproblemen.

Luftföroreningar

Luftföroreningar och de effekter på hälsa och miljö som dessa medför

tillhöra de allvarligaste miljöproblemen i stora delar av Europa. anses De viktigaste luftföroreningarna i Europa idag är svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak, flyktiga organiska ämnen, ozon, metaller samt partiklar.

1 större tätorter och industriområden kan luftföroreningar förorsaka allvarliga miljö- och hälsoproblem. På det regionala planet bidrar luftföroreningarna, främst svaveldioxid, kväveoxider och ozon, till vegetationsskador inklusive skador ekonomiskt viktiga grödor, skador skog, försurning mark och vatten samt till övergödning

av

mark, vatten och kusthav. Utsläpp i Europa koldioxid, metan, av av

och dikväveoxid bidrar det globala planet till klimatförändozon ringar inklusive växthuseffekten och till uttunningen av det stratosfäriska ozonlagret..

Utsläppen luftföreningar i olika europeiska länder kommer

av från i stor sett källor. De viktigaste källorna/samhällssekto-

samma

är energiproduktion, bostadsuppvärmning, transporter särskilt rerna vägtrafiken, olika industriprocesser samt jordbruket.

Även vissa förbättringar skett under år till följd av de

om senare åtgärder vidtagits så utsätts fortfarande 37 miljoner av Europas

som invånare för svaveldioxid-koncentrationer som ligger över EU:s riktvärden. Samtidigt får 20 procent ekosystemen i Europa ta emot

av försurande nedfall ligger över den kritiska belastningsgränsen för

som försurning. Motsvarande siffra för övergödning är 33 procent.

Vattenföroreningar

l många länder, speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vattenföreningar ett större problem än luftföroreningar. Omfattande vattenförorening förekommer främst i tätbefolkade områden där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps ut i sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten så samverkar utsläpp direkt till vattnet med nedfall luftföroreningar. av Förorenade floder för näringsämnena främst fosfor och kväve till havet och bidrar till näringstillskottet till kustområdena.

Den utvärdering av förhållandena i Europa presenterades i som Dobris-rapporten visade att vattenkvaliteten är dålig i många de av floder den europeiska kontinenten rinner till Nordsjön och som Östersjön. Det finns emellertid inga generella skillnader mellan östeuropeiska och västeuropeiska floder.

För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutrofiering och inte åtgärder vidtas kan allvarliga om eutrofieringseffekter t.ex. omfattande algblomningar, uppkomma. Sedan 1980-talet har allmänt nedåtgående trender för fosfor noteras i flertalet västeuropeiska floder och i många sjöar medan uppmätt man en ökning i de flesta östeuropeiska floder. Nedgången i Västeuropa anses bero den förbättrade avloppsvattenreningen.

Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de senaste 20-40 åren i huvudsak beroende den ökande användningen handelsgödsel inom jordbmket. av Allvarlig försurning av ytvatten förekommer främst i de nordiska länderna, delar av Centraleuropa och i nordvästra Ryssland. Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas av nitratläckage, i huvudsak grund av omfattande användning hanav dels- och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden i detta avseende finner i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och man Danmark. I vissa områden i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Litauen och Vitryssland hotas dricksvattnet av bekämpningsmedel och om åtgärder inte vidtas kommer att behöva dricksvattnet inman rena nan det används.

Avfall

Kommunalt såväl farligt avfall är ett växande miljöproblem i Eu-

som ropa. En beräkning av avfallsmängderna från olika samhällssektorer gruvavfall dominerar följt industriavfall och kommunalt avfall.

av

Under tidsperioden 1975-1990 ökade produktionen av kommunalt avfall generellt. Mängden avfall som produceras per capita varierar mellan olika länder i Europa. Produktionen av kommunalt avfall capita är något lägre i länderna i Central- och Östeuropa

per jämfört med inom EU-länderna. Avfallets sammansättning har också ändrats. En större andel av industriavfallet betraktas nu som farligt avfall. Mängden plast och förpackningar har ökat i Västeuropa. En liknande ökning kan förväntas även i Central- och Östeuropa under de kommande åren.

l Europa deponeras fortfarande större delen avfallet tippar.

av Detta leder ofta till förorening mark och grundvatten samt till bild-

av ning metan, koldioxid och giftiga En betydande del av av-

av gaser. fallet bränns emellertid numera och även om utsläppen i ökande utsträckning begränsas så är utsläppen av dioxiner, saltsyra och kvicksilver betydande i jämförelse med andra källor. Avfallsförbränning förekommer nästan inte alls i kandidatländerna

Trots regler och internationella avtal transporteras farligt avfall över Europas gränser och från Europa till utvecklingsländerna. Detta är också fråga som av många länder i Central- och Östeuropa pe-

en kar som ett viktigt problem.

Stor har under de senaste tio åren uttryckts beträffande för-

oro orening mark och grundvatten från gamla avfallsupplag. Detta har

av inte minst varit fallet när kandidatländerna beskrivit sina respektive länders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen dessa problem. I de Central- och Östeuropeiska län-

av derna tillkommer dessutom de speciella avfalls-/föroreningsproblem

hänger samman med de tidigare sovjetiska militärbaserna som

Miljötillståndet i Sverige

För ingående redovisning miljötillståndet i Sverige hänvi-

en mera av

Utredningen till publikationer utgivna av naturvårdsverket t.ex. sar Miljötillståndet i Sverige NV 4509 och Vem Förorenar Sverige NV 4788

Föroreningssituationen i Sverige håller i många avseenden att förbättras. För vissa föroreningar Svaveldioxid, partiklar och bly har de åtgärder som vidtagits nationellt och internationellt varit effektiva. Utsläppsminskningarna har dock i allmänhet varit mindre i andra länder vilket innebär en fortsatt stress den svenska miljön från källor utanför landet. När det gäller andra luftföroreningar, framför allt från transportsektorn NOx och C02, så har åtgärderna i Sverige liksom i andra länder varit mindre effektiva.

Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen förväntas leda till betydande minskningar

av nedfallet i Sverige. För Sverige som helhet är det så att de största vinsterna kommer att erhållas via de beräknade utsläppsminskningarna under perioden 1995-2010 i Tyskland, Storbritannien, Polen, Danmark och Tjeckien.

Miljötillståndet i havsområdena kring Sverige

Samtliga havsområden som omger Sverige dvs Östersjön, Kattegatt och Skagerack, är påverkade av människans olika verksamheter. Havet och särskilt områdena nära kusterna påverkas föroreningar

av som tillförs området dels via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller direkt vid kusten, av nedfall av föroreningar från atmosfären samt

av utsläpp från fartyg.

De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biologiska mångfalden i havsområden kring Sverige innefattar: 0 Närsalter, främst fosfor och kväve, och organiskt material

som

förorsakar eutrofiering; 0 Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POP; 0 Metaller; 0 Utsläpp av olja;

Miljötillståndet i länderna i Central- och Östeuropa

Lokal luftförorening

Svaveldioxid och partiklar sot och industriellt stoft före kom-

var munismens fall det kanske främsta miljöproblemet i ett antal industriområden, framförallt i södra Östtyskland, nordvästra Tjeckoslovakien

SOU 1997:l49 l7

och södra Polen. Före 1990 uppskattar att man i cirka 50% av

man storstäderna i östra Europa uppmätte halter över WHOs gränsvärden. Avsevärda förbättringar har emellertid uppnåtts sedan dess.

Även halterna svaveldioxid, bly och partiklar i städerna

om av har gått över hela Europa har de större tätorterna i länderna i

ner Central- och Östeuropa i allmänhet fortfarande sämre luftkvalitet än motsvarande områden inom EU, speciellt vad dessa förorening-

avser

För andra föroreningar av betydelse för hälsan och för vilka data ar. föreligger är inte situationen sämre i CEE-länderna jämfört med EU. Det är sannolikt så att halten av kvävedioxid är något högre

snarare inom EU till följd den mer omfattande biltrafiken.

av

Försurning

Inom de central- och östeuropeiska länderna är försumingsproblemen framförallt begränsade till markförsurning och skador på skog de mest omfattande i hela Europa i områden med stor kolförbränning och därmed stora svavelutsläpp, främst i den s k svarta triangeln bestående södra delen tidigare Östtyskland, norra Tjeckien och

av av södra Polen. De kritiska belastningsgränserna överskrids och det sura nedfallet de viktigaste orsakerna till de förekom-

anses vara en av mande skogsskadorna.

Svårnedbrytbara organiska ämnen och metaller

Det saknas ett samlat underlag för att göra bedömningar av situatio-

helhet för metaller och svåmedbrytbara organiska ämnen i nen som CEE-ländema, liksom i EU-ländema. Det förekommer s.k. hot spots, där problemen är mycket allvarliga, men den generella utbredningen

problemen är inte känd. av

Anpassningen E U-lagstiftningen i kandidatländema

av

Flertalet kandidatländema hade redan under det tidigare central-

av planerade samhällssystemet en omfattande miljölagstiftning. Lagstiftningen baserades ofta på miljökvalitetsstandards medan direkta emissionskrav på enskilda anläggningar eller typer av anläggningar

sällsynta. Det fanns heller inga administrativa strukturer som på var ett effektivt sätt kunde till att gränsvärden och utsläppskrav upp-

se fylldes. Ett undantag och det område där kandidatländema sedan tidi-

gare legat långt framme eller i paritet med de västeuropeiska länderna är naturvårdsområdet.

Ny miljölagstiftning i samtliga länder

I samband med den politiska omvandlingen de tidigare kommunisav tiska länderna och de tre baltiska ländernas självständighet inleddes arbetet med att utarbeta helt lagstiftning inom i stort sett hela ny samhället, inklusive miljöområdet. Eftersom frågan EU-medlemskap om inte var aktuell vid denna tidpunkt i början 1990-talet så utgjorde av en eventuell anpassning till EU-lagstiftningen inte något huvudsyfte när de första nya miljölagarna utformades.

Dessa ramlagar är föremål för revidering eller har i vissa fall nu redan omarbetats för att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning och principer på miljöområdet t.ex. att inarbetat bärkraftig utgenom man veckling som övergripande målsättning, principen att fororenaren om skall betala, försiktighetsprincipen, regler den enskildes och allom mänhetens rätt till information i miljöfrågor samt sektorsintegrering av miljöaspekterna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den anpassning lagav stiftningen som hittills skett rört i huvudsak ramlagar och andra grundläggande lagar inom respektive miljösektor. Väldigt mycket i vissa fall allt återstår emellertid, främst när det gäller olika typer av tillämpningslagstiftning, miljöövervakning och inte minst för att bygga upp administrationernas förmåga, särskilt lokalt och regionalt, samt att se till att det regelverket genomförs ett effektivt sätt. nya Av EU-kommissionens utlåtanden kandidatländerna framgår om att dessa i anpassningsarbetet hittills klart prioriterat den lagstiftning som togs upp i EU-kommissionens utlåtanden inre marknaden om från 1995. Detta gäller även de delar EU:s miljölagstiftning av som faller under Inre Marknadsreglerna. I detta sammanhang är det också värt att notera att denna del av EU:s miljöregler endast beräknas omfatta cirka 20 procent av hela EU:s lagstiftning miljöområdet.

Utredningens genomgång lagstiftningen har omfattat följande av områden, klimat, skydd för ozonlagret, marknära försurning och ozon, luftkvalitet, övergödning och Vattenkvalitet, avfall och avfallshantering, kemikalier samt naturvård och biologisk mångfald.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kandidatländerna kommit längst med anpassningen inom luft- och vattenvårdsområdena. Att så är fallet beror antagligen att detta är områden där länderna re-

dan tidigare hade en relativt omfattande lagstiftning och där arbetet med lagstiftning korn igång relativt snabbt efter det att samhälls-

ny omvandlingen inletts. Det är också frågan om områden där länderna

grund problemens gränsöverskridande karaktär haft möjlighet

av att få relativt omfattande internationellt bistånd. Mycket återstår emellertid och det kommer att ta lång tid innan länderna fullt ut kan uppfylla EU:s krav. Omfattande investeringar krävs.

Sammanfattningsvis kan också konstateras att områdena avfall och avfallshantering samt kemikalier och kemikaliehantering sannolikt är de två sektorer där, i jämförelse med andra områden, en större del arbetet med respektive lands regler till EU:s lag-

av att anpassa stiftning återstår.

Det område där problemen med EU-anpassningen sannolikt kommer att bli minst är inom naturvärden och skyddet för den biologiska mångfalden. Även här krävs emellertid insatser främst rörande regler för markanvändning och integrering naturvårdshänsyn i an-

av

sektorslagstiftning jord- och skogsbruk och transporter. nan som

Kostnader för E U-anpassningen på miljöområdet

En rad rapporter och konsultstudier lagts fram under de senaste

som åren har försök gjortsatt beräkna kostnaderna för kandidatländerna att uppfylla kraveni EU:s miljölagstiftning.

De kostnadsberäkningar presenteras varierar inom vida

som gränser beroende dels på att det råder stor osäkerhet i det underlagsmaterial används vid beräkningarna, dels att de förutsättningar

som

legat till grund för beräkningarna varit olika. som

Sammanfattningsvis kan man säga att även om det är stor spännvidd i beräkningar de totala kostnaderna för miljöanpassningen så

av visar samtliga beräkningar att miljöområdet kommer att vara ett av de mest kostnadskrävande eventuellt till och med den mest kostnadskrävande sektorn.

Beräkningar utförda uppdrag EU-Phare pekar att kost-

av naderna för anpassningen inom miljöområdet skulle kunna utgöra så mycket mellan 30-40 procent de totala kostnaderna.

som av

Beräkningar i rapport utförts på uppdrag av EU-

en som kommissionen och presenterades under 1997 visade

som sommaren att de totala kostnaderna för EU-anpassningen inom de investeringstunga sektorerna Vattenförsörjning, avloppsnät, avloppsvattenrening, förbränningsanläggningar samt avfallsbehandling uppgår till

mer än 100 miljarder ECU, eller motsvarande cirka 1000 ECU

per capita.

De årliga kostnaderna enligt beräkningar uppgå till mel-

samma lan 8-12 miljarder ECU per år eller 80-120 ECU capita. I

per rapporten framhålls att även om denna bara utgör cirka två tredje-

summa delar av de genomsnittliga miljöutgifterna capita inom de

per nuvarande EU-länderna så motsvarar det mycket större andel kandi-

en av datländernas BNP.

Utredningens bedömning av miljökonsekvenserna, slutsatser

och rekommendationer

Utredningens övergripande slutsats är att EU-utvidgningen bety-

ger dande miljövinster i Europa. Miljövinsterna uppnås snabbare EU-

om kommisionens förslag om att tillföra miljöområdet avsevärda

resurser, inom ramen för ett nytt kraftigt utvidgat PHARE-program,

genomförs. Vidare uppnås miljövinsterna genom att EU har strikt

en uppföljning miljöåtaganden. Andra internationella överenskom-

av melser ger inte samma effekt i detta avseende. EU:s miljöpolitik är det mest heltäckande internationella regelverket, vilket för länderna innebär skyldighet att se över och utveckla hela sin miljöpolitik. Samtidigt innebär utvidgningen vissa risker miljöområdet. Det är därför viktigt att utvidgningsprocessen åtföljs av kompletterande åtgärder för att dels stötta kandidatländerna så att dessa så snabbt

som möjligt kan uppfylla EU:s miljödirektiv, dels för att skärpa EU:s

nuvarande miljölagstiftning för att ett kraftfullt sätt motverka eventuella negativa effekter av utvidgningen inom främst transportsektorn.

Utredningen konstaterar att de största miljövinsterna uppnås i de tio kandidatländerna. Samtidigt är det viktigt att understryka att det är i dessa länder som det kan uppstå negativa miljöeffekter EU-

av medlemskapet p.g.a. ökade transporter.

Miljövinster kommer att uppnås inom i stort sett samtliga områden som studerats dvs. förbättrad luftkvalitet på grund minskade

av lokala luftföroreningsutsläpp, minskat nedfall från luften försuran-

av de ämnen, tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen POP, liksom vad beträffar minskade utsläpp av vattenföroreningar och förbättrad vattenkvalitet, förbättrad avfallshantering samt i form

av minskade risker för hälsa och miljö från hanteringen av farliga kemikalier.

För Sveriges del blir miljövinsterna relativt begränsade. Det är främst sydöstra Sverige kan dra fördel minskat nedfall av för-

som av surande ämnen följd av minskade luftföroreningsutsläpp i

som en Polen och Tjeckien.

För Östersjöns del gäller att de positiva effekterna beror på minskade utsläpp näringsämnen, främst fosfor- och kväveföre-

av ningar till vatten, minskat nedfall av kväveföreningar från luften samt minskad tillförsel tungmetaller och svårnedbrytbara organiska för-

av oreningar via luft och vatten. Minskade eutrofieringseffekter kan förväntas främst längs kusterna i Polen och de tre baltiska staterna medan effekterna i öppna havet troligen blir små.

Utredningen vill peka att det är svårt att skilja de miljökonsekvenser följer den pågående utvecklingen i kandidatlän-

som av derna och de miljöeffekter direkt följer av att länderna blir med-

som lemmar EU. En effektivisering miljöarbetet såväl som en för-

av av bättring miljöförhållandena i kandidatländerna har redan skett som

av

del den pågående samhällsomvandlingen. Samtidigt vill utreden av ningen framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågorna har fått en högre prioritet i kandidatländerna.

Utredningen anser/rekommenderar:

att det från miljösynpunkt är en fördel om förhandlingarna om 0

medlemskap inleds gemensamt för samtliga kandidatländer. Från

miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sekto-

totala miljöproblem och ta ställning till behovet av insat-

rernas

sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner

ser

eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande.

Ett för Sverige näraliggande exempel är Östersjöområdet vars

miljö berörs såväl de baltiska staterna som Polen.

av

att EU-kommissionen genomför en mera detaljerad analys av 0

miljökonsekvenserna den planerade utvidgningen särskilt vad

av

sektorernas miljöansvar. En sådan analys är viktig som

avser

grund för balanserad bedömning och prioritering mellan

en mera

olika direktiv och miljöområden. l princip bör en miljökon-

sekvensbeskrivning göras av varje större anpassningsprogram.

Mot bakgrund transportsektorns stora betydelse för utveck-

av

lingen på miljöområdet bör denna sektor särskilt belysas.

22 SOU 1997: 149

att EU:s krav vid förhandlingsstarten skall tillämpas

på alla nya investeringar och anläggningar. När det gäller produkter bör

nya EUzs krav enligt gällande direktiv tillämpas snarast.

att kandidatländerna, del ett gemensamt EU-ansvar

som en av och inom ramen for arbetet med att upprätta det

gemensamma Natura-2000 nätverket av skyddade områden, stöd för att be-

ges vara värdefulla biotoper.

att anpassningen av miljöreglerna ges hög prioritet i medlemsförhandlingarna så att så stor del möjligt miljölag-

en som av stiftningen kan vara genomförd vid anslutningsdagen. För de direktiv som av olika skäl inte kan genomförda fullt ut vid

vara detta datum måste man i förhandlingarna för vart och ett kan-

av didatländerna fastställa tidtabeller. Tillräckliga måste

resurser också avsättas för att effektivt kunna övervaka att dessa tidtabeller följs. Några övergångslösningar utan fastställda tidtabeller när det gäller att följa EU:s miljöregler får inte accepteras.

att regeringen vid utarbetandet Sveriges strategi inför med-

av Iemskapsförhandlingarna bör beakta att miljökostnadernas andel av anpassningskostnaderna är väsentligt större än den andel

som miljöområdet hittills kunnat disponera PHARE-resurserna.

av att vid en prioritering av insatserna för att minska utsläppen

av luftföroreningar bör EU-anpassningen inom trafik-/fordonssektorn ges mycket hög prioritet. Som del i denna prioritering

en rekommenderar utredningen att samtliga fordon säljs i de

nya som nya medlemsländerna snarast och senast från och med anslutningsdagen skall uppfylla de senaste EU-kraven. Utredningen rekommenderar också att länderna överväger att införa eller komplettera redan befintliga ekonomiska styrmedel för att påskynda förnyelsen av fordonsparken.

att kandidatländernas medverkan i EU:s miljöarbete bör stimuleras och underlättas som en del av anpassningsprocessen. Representanter från kandidatländerna bör redan inbjudas att delta i

nu de olika expertgrupper som arbetar med att utveckla EU:s miljöpolitik inom olika områden.

att den successiva omprioriteringen det svenska miljöbistån-

av det till kandidatländerna som skett under det senaste året fortsätter och ytterligare fokuseras projekt som stödjer EUanpassningen. Erfarenheterna från de svenska medlemskapsför-

handlingarna, liksom från de gångna tre åren av fullvärdigt medlemskap, bör kunna utnyttjas för att bland annat stödja kapacitets- och kompetensuppbyggnad inom administrationerna i kandidatländerna.

att EU och dess nuvarande medlemsländer arbetar för att så snart 0

möjligt höja säkerhetsnivåerna i kandidatländerna. Det är då som viktigt att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till fortsatt kärnkraftsproduktion i förhållande till energieffektivise-

el- och värmeproduktion. ring och annan

att EU i detalj klarlägger kostnaderna för och miljökonsekven- 0 serna av att genom energihushållning och i de fall detta visar sig nödvändigt icke kärnkraftbaserade produktionsanlägg-

med nya ningar, ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.

att EU och nuvarande medlemsländer även fortsättningsvis bi- 0 drar till att kunskapsnivån i kandidatländerna höjs och till de investeringar som är nödvändiga för att ta hand om befintligt radioaktivt avfall och för att förbättra strålskyddet.

att EU och nuvarande medlemsländer ger ett fortsatt starkt stöd 0 till icke spridningsåtgärder i såväl kandidatländerna som i de

ingick i det forna Sovjetunionen. länder som

att Sverige inför anslutningsförhandlingarna bör betona att föl- 0

jande direktiv prioriteras i anpassningsarbetet.

Utredningen pekar också på ett antal direktiv bör prioriteras i ar-

som

kandidatländernas miljölagstiftning till EU:s. betet med att anpassa

Summary

Introduction

The Committee of Inquiry was, by the Swedish government february 1997, commissioned to analyze the environmental and associated economic consequences of the forthcoming enlargement of the EU. The analysis has been based the assumption that all applicant sta-

on tes countries will become full members of the EU.

The Committee has to large extent made of available data

a use and existing studies. These have been taken from, have consisted

or of, international and Swedish studies and environmental impact

analyses conducted in preparation for Sweden’s accession to the EU. The Committee has also used the Swedish Environmental Protection Agency’s Who Pollutes Sweden NV 1997:4788, available

soon English translation as background material, along with Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland, published by the Stockholm Environmental Institute SEI 1996. The European Commission’s report Agenda 2000 has also been taken into consideration, along with the European Bank of Reconstruction and Development’s EBRD report Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation the CEEC the EDC report. The Environmental Research Institute IVL has, on behalf of the Committee, prepared the report The state of the environment Europe, Sweden, the associated

countries and other countries Central and Eastern Europe in Swedish, Appendix 2 of this report. The Committee

has also taken cognizance of the Danish environmental impact analysis The EU’s

enlargement towards the East environmental perspectives the Da-

— nish Environmental Protection Agency, Copenhagen, June 1997, Danish. Furthermore, the Committee has conducted

its own surveys and studies of the state of the environment and the ongoing process of EU approximation, particularly the Baltic states and Poland. Information from other candidate countries has been gathered

and analyzed to the extent that this has been possible. For some countries this background information incomplete.

ln—depth analyses of the ongoing pre-accession process have been conducted for Estonia, Latvia, Lithuania and Poland, while the corresponding processes Bulgaria, Romania, Slovakia, Slovenia, the Czech Republic and Hungary have been analyzed superficially. In the case of the Czech Republic, however, atmospheric emissions have been analyzed greater detail.

The Committee has also analyzed the environmental consequences of enlargement that have to do with nuclear power generation, nuclear non-proliferation, radiation protection and environmental and health.

The economic consequences associated with the candidate countries approximation of EU environmental legislation have been

difficult to judge. Cost estimates are therefore sketchy or lackmore ing entirely This mainly due to the fact that relevant

some cases. data have been impossible to obtain. The assessments presented have largely been taken from published reports, such as the EDC report and the Danish impact analysis. Even these studies, the cost estimates are uncertain.

In addition, the Committee has made, for specified candidate countries, an environmental impact assessment for the EU as a whole and for Sweden with surrounding marine areas Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak. The consequences and environmental impact other nearby countries, such as Ukraine, Russia and Belarus, are dealt with only marginally.

The Committee has also taken account the fact that the EU’s environmental legislation under development. Several new, important and comprehensive directives governing e.g. air, water and waste are planned the next few years. They will be of great importance for the development of the state of the environment an enlarged EU and will also affect the environmental situation the candidate countries.

An important task for the Committee has been to analyze the environmental consequences of the candidate countries’ approximation of the EU’s environmental legislation. The Committee has also examined how the enlargement of the EU to 25 member states will affect environmental efforts within the EU, for example the form of stricter environmental rules and greater integration of environmental considerations within important sectors of society such as energy, industry, transport and agriculture.

26 SOU 1997: 149

The Committee notes that has been difficult to distinguish between environmental consequences resulting from already ongoing social changes that have already had positive environmental effects and would continue to proceed the candidate countries even did not become members of the EU, and environmental effects that diare a rect consequence of approximation with the EU’s environmental directives.

The approximation process in the candidate countries

Cooperation between the EU and the countries of Central and Eastern Europe began at the end of the 1980s. Diplomatic relations were established between the EU and Bulgaria, Poland, Czechoslovakia and Hungary 1988. In 1989, different types of free-trade agreements were concluded that regulated cooperation trade, industry, etc. As the process of political change progressed Central and Eastern Europe, the EU established similar contacts and agreements with Estonia, Latvia and Lithuania 1991.

These agreements have gradually been expanded into broader framework agreements for cooperation between the EU and the country question. The purpose of these so-called Europe agreemerits to support political and economic change these countries. The Europe agreements comprise basis for the EU’s technical and a financial assistance to these countries and provide framework for a supporting a specific country’s integration the EU.

The Europe agreements give the candidate countries to access numerous other EU cooperation programmes, addition to financial assistance via Phare. These include, for example, the LIprogrammes FE fund within the environmental field. The issue of accession to EU membership has top political priority the candidate countries. This clearly evident from statements made by the heads of state of the candidate countries various contexts recent years. The issue of EU membership along with that of NATO membership, probably the most important foreign policy issue these countries.

The European Commission’s opinions the candidate on countries note that the countries have given clear priority their approximation work to the legislation that discussed the Comwas mission’s 1995 White Paper the internal market. on

The Baltic states have on various occasions noted that conflicts exist between the priorities of the European Commission and those of the candidate countries the environmental field. Motor vehicle emissions, fuel grades, chemicals, packaging, noise and radiation protection are prioritized the EU. They not, however, given

are particularly high priority on the lists of national environmental problems the candidate countries. Instead, the concerned countries give the highest priority to air and water pollution and waste—related environmental problems. This turn that large portion of

means a the qualified personnel the environmental ministries are now working with approximation of EU environmental legislation, part at the expense of other national and international environmental work.

The European Commission and the candidate countries

have so far primarily focused on the work of approximation of EU legislation including environmental legislation. Less attention has been given to the important questions relating to the implementation and enforcement of the legislation and the need to build competence and institutions within these areas.

The approximation process in the Commission ana the member states

The process of enlargement has high priority the European Commission. When comes to environmental issues, a large number of directorates are involved. DG 1A has coordinating responsibility for the entire negotiation process, DG III charge of the internal market directives, while DG XI bears direct responsibility for the environmental issues. The agriculture and transport directorates also have an important role.

Great importance has been attached to the question of EU enlargement and its consequences for the environment several member states, especially those bordering the candidate countries. The

on Nordic countries along with Germany and Austria have focused much of their bilateral support the environmental field on projects

associated with the approximation

process.

In Sweden, EU enlargement accorded high priority both as a general political issue and as bears on the environment. Enlargement has been included on the agenda of many bilateral meetings, particular with Poland and the three Baltic states.

EU aid to the candidate countries has increasingly to be

come focused on projects that support approximation. Financial assistance

being given via the Phare programme to knowledge transfer,

consulting services, education and training, well to the reformation

as as of legislation and institutions. Since 1990 total of ECU 600 million

a has been allocated to environmental projects the candidate countries via Phare. In 1996 the European Commission adopted a new environmental strategy for Phare giving the highest priority to aid to the approximation process and other activities that support the

can approximation of environmental legislation. During the fall of 1997 the Commission has proposed a new expanded PHARE for

programme two years 2000-2001 amounting to three billion ECU.

ln the strategy for enlargement presented by the European Commission the summer of 1997, the Agenda 2000 document,

proposed that the Phare programme should continue to be the most important EU instrument for supporting the approximation The

process. programme will focus on institution building and financing of investment projects in the ratio of 30-70 percent respectively. The

environmental and transport sectors are mentioned particularly urgent

as areas for efforts aimed at approximation of the EU’s environmental requirements by the candidate countries. Three special

programmes have been established within Phare to support the approximation

process.

Very heavy investments required order to enable the

are candidate countries to meet the EU’s environmental requirements. Farreaching efforts, including considerable financial and technical assistance from the EU, are, according to the Commission, required for the candidate countries to approximate the EU’s environmental legislation, especially the fields of water and air pollution and

energy. The Commission also emphasizes that environmental improvements

Central and Eastern Europe will benefit not only these countries, but also the environment the current EU member states.

The Commission also points out that investments aimed at solving the environmental problems Central and Eastern Europe

can create important markets for those EU industries active within the

environmental sector or other related sectors. This can in turn strengthen the competitiveness of these industries fast-growing high-tech markets.

In parallel with the assistance given by the EU various forms to the approximation process, other multilateral organizations have

SOU 1997: 149 29

increasingly begun to focus their assistance this including

on process, the World Bank, the European Bank for Reconstruction and Development EBRD and the OECD.

The state of the environment in Europe

A comprehensive, general description of the state of the environment

Europe as a whole was given the DOBRIS report that was presented by the European Environment Agency in 1995. A number of important environmental problems are identified the report, such

as climate change, stratospheric depletion, tropospheric

ozone ozone and other photochemical oxidants, acidification, management and pollution of fresh water, forest degradation, loss of biodiversity,

coastal zone threats and management, chemical risks, waste reduction and management, and urban stress.

The environmental situation the Central and Eastern European Countries CEECs often described with widespread

as very poor health problems industrial regions, dying forests, soil degradation due to monoculture agriculture, eutrophication, degradation of

groundwater, etc. Much these accounts well-founded, but

some cases the claims have turned out to be exaggerated, especially

as regards the geographic extent of the problems. The actual environmental situation the individual countries characterized for the most part by large local environmental problems, while parts of the

countries have been less intensively developed and have large

to a extent been spared contamination with toxic substances.

Development has been proceeding rapidly the candidate

countries since 1989-90. They aspire to reach the standard of liv-

same ing as Western Europe. Considerable efforts have thereby already been made to address the worst environmental problems.

Air pollution

Air pollution and the effects has on human health and the environment considered to be one of the most serious environmental

problems large parts of Europe. The most important air pollutants Europe today are sulphur dioxide, nitrogen oxides, ammonia, volatile organic compounds VOC, ozone, metals and particulates.

In major conurbations and industrial areas, air pollution can cause serious environmental and health problems. On the regional level,

air pollutants, mainly sulphur dioxide, nitrogen oxides and ozone, contribute to vegetation damages including damages to economically important damages to forests, acidification of soil and water,

crops, and to eutrophication of water and coastal seas and nutrient saturation of soil. European emissions of carbon dioxide, methane, ozone and nitrous oxide contribute on the global level to climate change, including global warming, and to depletion of the stratospheric ozone layer.

Most emissions of air pollutants different European countries come from the same sources. The most important sources/sectors are

generation, residential heating, transport particularly road energy traffic, various industrial processes, and agriculture.

Even though some improvements have been made recent years

result of the emissions control measures that have been adopted, as a 37 million Europeans are still exposed to sulphur dioxide concentrations of the EU’s target values. At the same time, 20 percent

excess of Europe’s ecosystems receive acid deposition excess of the critical load limit for acidification. The corresponding figure for eutrophication 33 percent.

Water pollution

ln countries, particularly the CEECs, water pollution a grea-

many ter problem than air pollution. Extensive water pollution occurs mainly densely populated where large quantities of untreated

areas

inadequately treated wastewater discharged into lakes, wateror

and coastal waters. Discharges directly to water combine with courses deposition of air pollutants to affect water quality. Polluted rivers car-

the nutrients mainly phosphorus and nitrogen to the sea and conry tribute to excessive nutrient input to the coastal areas eutrophication.

The assessment of conditions Europe that was presented in the Dobris report showed that the quality of the water of the ri-

many

the European continent that run into the North Sea and the vers on Baltic Sea There however, no general differences betwe-

poor. are,

Eastern European and Western European rivers. en

Excessive inputs of nutrients to fresh waters and coastal waters give rise to eutrophication, and unless remedial measures are taken serious eutrophication effects e.g. algal blooms can occur. Generally declining trends for phosphorus have been noted the majority

SOU l997:l49 31

of Western European rivers and many lakes since the 1980s, while an increase has been measured most Eastern European rivers. The decline Western Europe considered to be due to improvements

sewage treatment.

In contrast to this decline phosphorus, nitrogen concentrations

rivers and lakes have increased over the past 20-40 years.

Serious acidification of surface waters particularly prevalent

the Nordic countries, parts of Central Europe and northwestern Russia.

Groundwater quality certain agricultural areas threatened by nitrate leaching, main due to extensive spreading of fertilizer and manure. Particularly threatened or polluted areas this respect are found Germany, the Netherlands, Great Britain and Denmark. In some areas Denmark, the Netherlands, France, Lithuania and Belarus the drinking water threatened by pesticides, and unless

measures are taken will be necessary to purify the drinking water before used.

Waste

Municipal as well as hazardous waste a growing environmental problem Europe. A calculation of the waste quantities from different social sectors shows that by mining waste dominates followed by industrial waste and municipal waste.

During the period 1975-1990, production of municipal waste increased generally. The quantity of waste that produced per capita varies between different countries Europe. Production of municipal waste per capita slightly lower in Central and Eastern Europe compared with the EU countries. Thecomposition of the waste has also changed. A larger fraction of industrial waste considered

now hazardous. The quantity of plastics and packaging has increased Western Europe. A similar increase can be expected the CEECs the years to come.

In Europe, most waste still deposited on landfills. This often leads to the contamination of soil and groundwater and to the formation of methane, carbon dioxide and toxic gases. A considerable portion of the waste incinerated nowadays, however, and even though emissions are being controlled to an increasing extent, emissions of dioxins, hydrochloric acid and mercury are still considerable com-

parison with other sources. Waste incineration almost non-existent

the candidate countries.

Despite rules and international Conventions, hazardous waste transported across national boundaries Europe and from Europe to developing countries. This also an issue considered to be a great problem by many countries Central and Eastern Europe.

Great concern has been expressed during the past ten years regarding the contamination of soil and groundwater by leachate from old refuse dumps. This concern has particularly come to the fore when the candidate countries have described the environmental problems their own countries. There no reliable European estimate of the scope of these problems. The CEECs also have special waste and pollution problems associated with the former Soviet military bases located on their territories.

The state of the environment in Sweden

For a more thorough account of the state of the environment Sweden the Committee refers to publications of the Swedish Environmental Protection Agency, for example The State of the Environment Sweden NV 4509, Swedish only and Who Pollutes Sweden NV 4788, soon available English.

The pollution situation Sweden improving many respects. ln the case of certain pollutants sulphur dioxide, particulates and lead, the measures that have been adopted nationally and internationally have been effective. However, the emission reductions have generally been less other countries, entailing continued stress on the Swedish environment from sources outside the country. As far as other air pollutants are concerned, especially from the transport sector NOX and C02, the measures adopted Sweden and in other countries have been less effective.

The commitments within the framework of the second sulphur protocol to the LRTAP convention are expected to lead to considerable reductions of atmospheric deposition Sweden. For Sweden as

whole, the greatest gains will be via the projected emission rea won ductions during the period 1995-2010 Germany, the UK, Poland, Denmark and the Czech Republic.

The state of the environment in the marine surrounding

areas Sweden

All the marine areas surrounding Sweden the Baltic Sea, the Katte-

gat and the Skagerrak are affected by human activities. The sea, and

particularly the areas near the coasts, are affected by discharges of pollutants to water lakes, watercourses or directly at the coast, by deposition of pollutants from the atmosphere, and by discharges from ships.

Among the most serious pollution problems and threats to biodiversity the marine surrounding Sweden the following:

areas are 0 Plant nutrients, mainly phosphorus and nitrogen, and other

orga-

nic matter, which eutrophication

cause o Persistent organic pollutants, POPs 0 Metals 0 Oil releases

The state of the environment in the CEECs

Local air pollution

Before the fall of communism, sulphur dioxide and particulates soot and industrial dust perhaps the foremost environmental

were problem a number of industrial regions, above all southern East Germany, northwestern Czechoslovakia and southern Poland. Prior to 1990, estimated that the levels approximately half of the major cities Eastern Europe exceeded WHO’s limit values. Substantial improvements have been made since then, however.

Even though the levels of sulphur dioxide, lead and particulates

the cities have declined all over Europe, the major urban areas the CEECS generally still have poorer air quality than equivalent

areas the EU, particularly as regards these pollutants. With regard to other pollutants of importance for human health and for which data are available, the situation not worse the CEECs than the EU. ln fact, nitrogen dioxide levels are slightly higher the EU as a result of heavier car traffic there.

Acidification

Acidification problems the CEECs are primarily restricted to soil acidification and damages to forests the most extensive all of Eu-

2 l7-1380

rope regions with heavy coal burning and large associated sulphur emissions, above all the black triangle comprising the southern part of former East Germany, the northern Czech Republic and southern Poland. The critical load limits are being exceeded and acid deposition considered to be one of the most important causes of forest damage.

Persistent organic pollutants and metals

A single body of statistics lacking to enable assessments to be made of the overall situation as regards metals and POPs the CEECs, as well as the EU countries. There are so-called hot spots where the problems are very serious, but the general extent of the problems

not known.

Approximation of E U legislation in the candidate countries

Most of the candidate countries already had an extensive body of environmental legislation under their former central planning regimes. The legislation was often based on environmental quality standards, while direct emission requirements on individual plants or types of plants were rare. Nor were there any administrative structures to enforce compliance with limit values and emission requirements an effective manner. An exception, and the one area where the candidate countries were already ahead of or at least on a parity with the Western European countries, the field of nature conservation.

New environmental legislation in all countries

ln conjunction with the political transformation of the former communist countries and the independence of the three Baltic states, work began on writing new legislation virtually all sectors of society, including the environment. Since the question of EU membership for these countries had not yet been raised at this time early 1990s, approximation of EU legislation was not a primary consideration when the first new environmental laws were written.

These framework laws are now undergoing revision, or have some cases already been revised, to meet the requirements EU legislation and to incorporate accepted principles the environmental field, for example the overall objective of sustainable development, the polluter pays principle, the precautionary principle, rules concerning

the individual’s and the public’s right to information environmental matters, and sectoral integration of environmental considerations.

ln summary, can be said that the approximation of legislation that has taken place so far has mainly concerned framework laws and other fundamental legislation within the environmental sector. Very much in everything remains to be done, however, above

some cases all when to different types of implementation legislation, en-

comes vironmental monitoring and, not least, administrative capacitybuilding, particularly locally and regionally, and making sure that the new rules are enforced effectively.

The opinions written by the European Commission on the candidate countries state that their approximation efforts, the countries have far clearly prioritized the legislation that was mentioned

so the Commission’s White Paper regarding the internal market from 1995. This also applies to those parts of the EU’s environmental legislation that fall under the Internal Market rules. In this context al-

worth noting that this part of the EU’s environmental rules only so estimated to comprise about 20 percent of the entire body of EU environmental legislation.

The Committee’s review of the legislation the candidate countries has covered the following areas: climate change, protection of the layer, tropospheric acidification and air quality,

ozone ozone, eutrophication and water quality, waste and waste management, chemicals, and nature conservation and biological diversity.

be concluded that the candidate countries have come fart-

can hest with approximation the areas of air and water pollution control. This probably because these are the areas where the candidate countries already had a relatively extensive body of legislation and where the work with new legislation got under way relatively quickly after the transformation of the social system. These are also areas where the countries have, owing to the transboundary nature of the problems, been able to obtain extensive international assistance. A great deal remains to be done, however, and will take a long time before the countries are able to fully comply with the EU’s requirements. Large investments are required.

also be concluded that waste and waste management, and

can chemicals and chemical management, are two sectors where, coinparison with other sectors, greater portion of the work of approxi-

a mating the EU’s legislation the candidate countries’ rules remains to be done.

36 SOU l997:l49

The where the problems with EU approximation will pro-

area bably be least within nature conservation and protection of biological diversity. Action required here well, however, mainly as re-

as gards rules for land use and integration of nature conservation considerations legislation other sectors, such as agriculture, forestry and transport.

Costs of approximation of E U environmental legislation

Attempts have been made number of reports and consultant stu-

a dies presented recent years to estimate the costs to the candidate countries of meeting the requirements the EU’s environmental legislation.

The cost calculations that have been presented within wide

vary limits due part to great uncertainty the data used the calculations and part to the fact that the calculations have been based on different assumptions.

ln be said that even there a large span es-

summary, can timates of the total costs of environmental approximation, all calculations show that the environmental field will be one of the most costly, perhaps the most costly sector for approximation.

even

Calculations carried out on behalf of EU-Phare indicate that the costs of environmental approximation could constitute as much as between 30 and 40 percent of the total costs.

Calculations carried behalf of the European Commission

out on and presented report the summer of 1997 showed that the total

a costs of EU approximation within the investment-intensive sectors of water supply, wastewater treatment, incineration plants and

sewerage, waste treatment amount to more than ECU 100 billion, equivalent to about ECU 1000 per capita.

The annual costs according to the same calculations amount to between ECU 8 and 12 billion, ECU 80-120 per capita. The report

or emphasizes that even though this amount only comprises about twothirds of the per-capita environmental expenses of the pre-

average sent—day EU states, represents a much larger share of the GDP of the candidate countries.

The Committee s environmental impact assessment, conclusions and recommendations

In its summary assessment, the Committee analyzes the environmental consequences of economic integration and the trend within the transport, industrial, energy and agricultural sectors. The analysis of the energy sector also includes questions pertaining to nuclear safety and radiation protection. Other topics discussed are air and water pollution, waste management, nature conservation and biological diversity. Finally, the effects of political prioritizations, better administration and better enforcement and monitoring are dealt with.

The Committee’s overall conclusion that the forthcoming EU enlargement will entail considerable environmental benefits. These benefits will be achieved more rapidly, the proposed increased financial recources to the accession process will be accepted by the Council. Furthermore, the environmental benefits, will be achieved due to the strict follow-up by the EU to ensure that the new member countries meet their environmental obligations. Other international treaties are not as effective this respect. The EU’s environmental policy the most comprehensive body of international law, which forces the member states to review and revise their entire environmental policy. At the same time, the enlargement entails certain risks

the environmental field, mainly the form of increased emissions from transport. therefore important that the enlargement process be accompanied by supplementary measures to support the candidate countries achieving compliance with the EU’s environmental directives as soon as possible, and to tighten up the EU’s current environmental legislation to counteract any negative effects of the enlargement, particularly within the transport sector.

The Committee finds that the greatest environmental gains stand to be achieved the ten candidate countries. At the same time, important to emphasize that these countries that negative environmental effects of EU membership can occur, for example the transport sector.

Environmental gains will be achieved within virtually all areas that have been studied, i.e. improved air quality due to reduced local air pollution, reduced atmospheric deposition of acidifying substances, heavy metals and persistent organic pollutants POPs, as well as reduced water pollution and improved water quality, improved waste management and reduced risks to human health and the environment from the handling of hazardous Chemicals.

The environmental gains for Sweden will be relatively limited.

mainly southeastern Sweden that stands to benefit from reduced

deposition of acidifying substances as a consequence of reduced air pollution Poland and the Czech Republic.

As far as the Baltic Sea concerned, the positive effects stem from reduced discharges of plant nutrients mainly phosphorus and nitrogen compounds to water, reduced deposition of nitrogen

compounds from the air, and reduced input of heavy metals and persistent organic pollutants via air and water. Reduced eutrophication effects can be expected mainly along the coasts Poland and the three Baltic states, while the effects the open sea are likely to be small.

The Committee would like to point out that difficult to distinguish between environmental consequences resulting from the ongoing changes the candidate countries and the environmental effects that are a direct consequence of the countries’ accession to the EU. Greater efficiency the environmental work and improve-

an ment environmental conditions the candidate countries has already been achieved as a part of the ongoing social transformation. At the same time, the Committee would like to point out that the preaccession process has already led to higher priority being given to

environmental issues the candidate countries.

The Committee concludes/recommends: 0 that an advantage from the environmental viewpoint ac-

cession negotiations can be initiated jointly for all candidate co-

untries. From an environmental viewpoint important to be

able to base judgements on the total environmental problems of

the different sectors and decide what measures are needed for

each sector larger contiguous geographic regions, since the

most serious environmental problems are transboundary natu-

re. The example closest at hand the Baltic Sea area, whose en-

vironment affected by both the Baltic states and Poland. 0 that the European Commission should conduct a more detailed

analysis of the environmental consequences of the planned en-

largement, particularly as regards the environmental responsibi-

lity of the sectors. Such an analysis important as a basis for a

more balanced appraisal and prioritization between different di-

rectives and environmental areas. ln principle, an environmental impact assessment should be made of every major approximation programme. ln view of the great importance of the transport

sector for the development of the overall environmental situation, special attention should be given to this sector. 0 that the EU’s requirements should be applied to all new investments and plants at the time of the opening of the accession negotiations. Regarding products there however ralistic to forsee certain transitional periods. o that the candidate countries, as a part of the EU’s joint responsibility and within the framework of the work to establish the Natura 2000 network of protected areas, be given aid for the conservation of valuable habitats. 0 that environmental approximation should be given high priority

the accession negotiations so that as large a portion as possible of the environmental legislation will have been adopted by the date of accession date. In the case of those directives which, for various reasons, cannot be fully adopted by this date, timetables must be established the negotiations for each of the candidate countries. Adequate resources must also be allocated for effective monitoring of compliance with these timetables. No transitional solutions should be accepted without set timetables. 0 that the Government, formulating Sweden’s strategy for accession negotiations, should take into account the fact that environmental costs represent a much larger portion of the total approximation costs than the proportion of the Phare resources that have so far been allocated to the environmental field. 0 that prioritizing initiatives for reducing air pollution, very high priority should be given to approximation of EU legislation the transport/vehicle sector. As a part of this policy, the Committee recommends that all new vehicles sold the new member states be required to comply with the latest EU standards as soon

possible and by not later than the date of accession. The as Committee also recommends that the countries consider adopting new economic instruments, or strengthening already existing ones, to hasten the renewal of the country’s vehicle fleet. 0 that the candidate countries participation the EU’s environmental work should be stimulated and facilitated as a part of the approximation process. Representatives from the candidate countries should already now be invited to participate the va-

rious task forces working to develop the EU’s environmental policy within different

areas. that the gradual shift priorities Swedish environmental assistance to the candidate countries that has taken place over the past few years should continue and be further focused on projects that support the EU approximation process. Experience from the Swedish accession negotiations, well from the

as as past three years of full membership, should be drawn on stimulating administrative capacity- and competence-building the candidate countries. that the EU and its current member states should work to raise the level of nuclear safety the candidate countries as quickly as possible. then important that the aid be designed that

so

not a subsidy for continued nuclear power production relation to energy efficiency improvements and non-nuclear electricity and heat production. that the EU ascertain detail the costs and environmental consequences of replacing existing nuclear power plants with energy conservation measures and, where necessary, with new nonnuclear power plants. that the EU and its current member states continue to contribute to raising the level of knowledge the candidate countries and to the investments that are necessary to manage and dispose of existing radioactive waste and to improve radiation protection. that the EU and its current member states continue to give their strong support to nuclear non-proliferation efforts both the candidate countries and the Newly Independent States that were formerly part of the Soviet Union.

The Committee also identifies a number of directives that should be given priority the work of approximating the EU’s environmental legislation the candidate countries.

l Inledning

1.1 uppdrag Utredningens

I januari 1997 beslutade regeringen att tillkalla särskild utredare

en M 1997:16 för att analysera miljökonsekvenserna och därmed förbundna ekonomiska konsekvenser av EU:s utvidgning for Sverige, för unionen som helhet och för kandidatländerna.

Analysen skall, enligt direktiven, utgå från ett scenario som innebär att samtliga aktuella kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU kommitténs direktiv bifogas bilaga 1 till detta betänkande.

som

1.2 arbete

Utredningens

Utredningen har den korta utredningstiden i huvudsak varit

p.g.a. hänvisad till befintliga miljödata och miljöutredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts internationella och svenska studier och

av konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårdsverket utredning Vem förorenar Sverige Naturvårdsverkets rapport 4788 som basmateri— al. Vidare Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland utarbetad vid Stockholm Environmental Institute SEI. EU-kommissionens rapport Agenda 2000 har också beaktats liksom Europeiska Utvecklingsbankens EBRD rapport Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation the CEEC EDC-rapporten. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning IVL har på utredningens uppdrag utarbetat rapporten Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa bilaga 2 till detta betänkande. Utredningen har även tagit del den danska konsekvensut-

av

42 SOU l997: 149

redningen EU’s utvidelse mot øst miljøperspektiver - Miljöstyrelsen i Köpenhamn ijuni 1997. Utredningen har gjort egna kartläggningar och undersökningar miljötillståndet och den pågåom ende anpassningsprocessen främst i de baltiska länderna och Polen. Underlag från övriga kandidatländer har samlats och analyserats i den utsträckning det varit möjligt. För några länder är underlaget bristfälligt. Fördjupade analyser, den pågående anslutningsprosom avser cessen, har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har analyserats väsentligt mera översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt. De ekonomiska konsekvenser är förbundna med kandidatsom ländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit än svårare att bedöma. Kostnadsbedömningar är därför översiktliga eller saknas i vissa fall helt. Detta beror främst på att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor utsträckning hämtats från publicerade rapporter t.ex. EDC-rapporten och den danska konsekvensutredningen. Även i dessa utredningar kostär nadsuppskattningarna osäkra. Utredningen gör utöver, för angivna kandidatländer, miljökonsekvensbedömning för EU som helhet och for Sverige med intillliggande havsområden Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Utvecklingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder Uksom, raina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt. Utredningen har också tagit hänsyn till att EU:s miljölagstiftning är under utveckling. Under de närmaste åren planeras flera viktinya ga och omfattande direktiv gäller t.ex. lufi, vatten och avfall. som Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen miljötillstånav det i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandidatländerna. Utredningen diskuterar hur utvidgningen EU till att omfatta av 25 länder kan komma att påverka utvecklingen miljöarbetet av t.ex.

ny miljölagstiftning och hänsynstagande till miljöaspekterna inom

olika samhällssektorer. En särskild fråga för utredningen har varit att analysera vilka konsekvenser ett medlemskap i EU kommer att få ifråga minskad om eller bibehållen kärnkraftsproduktion i kandidatländerna. Utredningen har uppdragit Statens kärnkraftsinspektion SKI att utreda frågan. SKI:s rapport Kärnkraftproduktiom säkerhet, strålskydd och nukleär

icke-spridning redovisas i bilaga 3 till detta betänkande. Utredningens

bedömning de miljökonsekvenser som kan relateras till kärnegen av kraften följd EU:s utvidgning redovisas i avsnitt 6.7 Energi.

som av Utredningen har emellertid inte dragit några slutsatser när det gäller omfattningen framtida kärnkraftproduktion som en följd av kandi-

av datländernas medlemskap i EU. SKI har inte heller bedömt förutsättningarna att avveckla kärnkraftreaktorer i kandidatländerna och inte heller har SKI bedömt det möjligt att uppskatta några kostnader

vara för avveckling i drift varande reaktorer.

av

Utredningens huvudinriktning har, i enlighet med direktiven, varit att analysera miljökonsekvenserna den anpassning till EU:s la-

av

och förordningar miljöområdet som kandidatländerna måste gar göra. Miljökonsekvenserna har också beskrivits med utgångspunkt i strukturella och ekonomiska förändringar kan antas bli följden av

som att länderna blir medlemmar EU. De förändringar som utredningen

av därvid utgått från bygger bl.a. den kartläggning och analys som den samhällsekonomiska utredningen gjort. Utredningen har också tagit del EU-kommissionens bedömningar i olika rapporter. Det

av scenario utredningen utgått ifrån redovisas i avsnitt 6.4 Sam-

som hällsekonomisk utveckling i kandidatländerna.

En svårighet har varit att särskilja de miljökonsekvenser som följer den pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljö-

av effekter direkt följer att länderna blir medlemmar av EU.

som av Varje sådan analys är naturligtvis behäftad med stor osäkerhet.

Utredningen har besökt Europeiska utvecklingsbanken EBRD i London och EU-kommissionens miljödirektorat DG XI i Bryssel.

Utredningen har i maj 1997 i Riga anordnat ett seminarium om den pågående anpassningsprocessen. Deltagare var representanter från ministerier och myndigheter i Estland, Lettland och Litauen.

1 juni 1997 besökte utredningen Polen och träffade då bl.a. tjänstemän från polska miljöministeriet och forskare och lärare vid Warsaw University of Technology. Utredningen hade också överläggningar med svenska ambassadören iWarszawa.

I juli 1997 anordnade utredningen ett arbetsseminarium i Kalmar

den pågående anpassningsprocessen i de baltiska staterna och om Polen.

För genomförande uppdraget har utredningen anlitat Ardea

av Miljö AB, IVL, Warsaw Institute of Technology; professor Janusz Kindler, konsult Valts Vilnitis, Riga.

2¶Utvidgningsprocessen

2.1 Från till medlems-

Europaavtal

ansökningar

Samarbetet mellan EU och länderna i Central- och Östeuropa inleddes i slutet av l980-talet. Diplomatiska förbindelser mellan EU och Bulgarien, Polen, dåvarande Tjeckoslovakien och Ungern upprättades under 1988. Dessa formella erkännanden de påbörjade politiska

av och ekonomiska förändringarna följdes efter 1989 olika typer

av av frihandelsavtal som reglerade det framväxande samarbetet inom handel, industri I takt med förändringarna i Central- och Östeuropa

m.m. etablerade EU under 1991 motsvarande kontakter och slöt avtal med Estland, Lettland och Litauen.

Dessa första, i huvudsak handelsrelaterade, avtal har därefter byggts ut till mera omfattande ramavtal för samarbetet mellan EU och respektive land. Syftet med dessa, så kallade Europaavtal, är att stödja den politiska och ekonomiska omvandlingen i länderna. Avtalen skall skapa en grund för politisk dialog och främja utbyggnad

av handel och ekonomiskt samarbete mellan parterna. De skall också utgöra en bas för EU:s tekniskt-ekonomiska bistånd till länderna samt skapa en lämplig ram för att stödja respektive lands integration i EU.

Europaavtal erbjöds först Polen, Ungern och dåvarande Tjecko- Slovakien, men avtal har sedermera tecknats mellan EU och samtliga de länder som ansökt medlemskap. Det är dock värt att notera att

om avtalen med Estland, Lettland och Litauen ännu inte trätt i kraft. Detta beror att avtalen ännu inte ratificerats samtliga EU:s

av medlemsländer. De tre baltiska länderna har dock sedan än ett år

mer tillbaka uppfyllt sina förpliktelser i detta avseende.

2.2 i kandidat-

Anpassningsprocessen

länderna

Frågan om EU-medlemskap har hög politisk prioritet i kandidatländerna. Detta framgår klart de uttalanden som ländernas stats-

av och regeringschefer gjort under senare år. Tillsammans med länder-

strävan efter NATO-medlemskap torde EU-frågan vara den viktinas gaste utrikespolitiska frågan i de berörda länderna.

EU-medlemskapets betydelse avspeglas också i de strukturer högsta nivå är i färd med att sätta Kandidatländerna

som man nu upp. har avsatt betydande administrativa och ekonomiska resurser för att

lagstiftnings- och forvaltningssystemen till EU:s mycket omanpassa fattande regelverk. Speciellt i de mindre kandidatländerna utgör bristen kompetent personal och ekonomiska resurser hinder i anpassningsarbetet. Detta gäller inte minst miljöområdet där det bl.a. råder stor brist erfarna miljöjurister.

Av EU-kommissionens utlåtanden om kandidatländerna framgår att kandidatländerna i anpassningsarbetet hittills prioriterat den lagstiftning togs i EU-kommissionens vitbok om inre markna-

som upp den från 1995. Betydelsen väl fungerande inre marknad så snart

av en

möjligt efter utvidgningen betonas också i EU-kommissionens som Agenda 2000-dokument.

Områden såsom kemikalier, förpackningar, buller och strålskydd prioriteras som en del av anpassningen till inre marknaden samtidigt

de inte står lika högt listan över nationellt prioriterade milsom jöproblem. Detta innebär i sin tur att stor del personalen fått

en av prioritera EU-relaterade frågor. Detta sker då delvis bekostnad av annat nationellt och internationellt miljöarbete.

Diskussionerna mellan EU-kommissionen och kandidatländerna har hittills i första hand rört anpassningen av EU-lagstiftningen inklusive miljölagstiftningen dvs direktiv, rådsbeslut och förordningar. Mindre uppmärksamhet har än så länge ägnats de minst lika viktiga frågorna rörande tillämpning och praktiskt genomförande av lagar och regler samt behovet att utveckla institutionella strukturer

av och mekanismer inom dessa områden.

2.2.1¶Estland

Arbetet med integrationsfrågorna leds sedan juni 1997 direkt av premiärministern. En Europaintegrationsbyrå För samordningen ansvarar av anpassningen. Det kommer inom kort att finnas miljöansvariga tjänstemän i vart och ett ministerierna. Dessa finansieras EUav av medel via Phare DISAE.

En särskild Eurobyrå har inrättats inom miljöministeriet med ansvar för anpassningen av EU:s miljölagstiftning. Enligt planerna skall anpassningen av hela inre marknads-lagstiftningen klar före vara utgången av 1997.

Arbetet med att utarbeta anpassningsstrategi miljöområdet en inleddes i april 1997. Projektet finansieras Phare DISAE. Förutav om inremarknadsdirektiven prioriteras lagstiftning rörande oljeskifferbrytning, luftvård och kraftverk i anpassningsarbetet.

2.2.2¶Lettland

Anpassningen har högsta politiska prioritet. Ny miljölagstiftning granskas av Miljöministeriet, av regeringens Europaintegrationsbyrå och av parlamentets kommitté för Europafrågor för att säkra att den är förenlig med motsvarande EU-lagstiftning.

Inom Miljöministeriet leds anpassningsarbetet Euroav en ny paintegrationsenhet som sorterar direkt under statssekreteraren för miljöfrågor. Enheten inledde sitt arbete i september 1997 och består av tre lettiska experter. Man har också begärt stöd från Phare DISAE för att få tillgång till utländsk expertis.

Enhetens uppgifter omfattar bl.a. utarbetandet av en anpassningsstrategi och aktionsplan, kapacitetsuppbyggnad, samordning, en informationsverksamhet, kontroll att lagar är i överensstämav nya melse med EU:s regelverk samt beräkningar de ekonomiska konav sekvenserna av anpassningen.

Arbetet med en anpassningsstrategi miljöområdet har inletts och skall vara klart i mars 1998. Motsvarande aktionsplan skall vara klar i juni 1998. Arbetet finansieras Phare. av Ett av Sverige finansierat projekt hur EU:s ramdirektiv om nya på vattenresursområdet skall kunna genomföras är under planering. Sverige har fått en begäran om stöd till arbetet med kemikalielagny stiftning. Sverige finansierar också ett projekt skall utvärdera och som komma med förslag till hur den lettiska miljölagstiftningen skall kun-

göras enhetlig. Detta projekt syftar också till att ge förslag na mera hur lagar bör utarbetas för att dessa skall överensstämma med om nya motsvarande EU-lagar.

2.2.3¶Litauen

Ett ministerium for Europafrågor har inrättats med uppgift att samordna och övervaka anpassningsprocessen samt granska att all ny lagstiftning är i överensstämmelse med motsvarande EU-direktiv. Inom nniljöministeriet finns särskild EU-anpassningsenhet. Under våren en 1997 inleddes ett Phare-fmansierat projekt för att utarbeta en anpassningsstrategi på miljöområdet. Ett annat viktigt projekt med EU-anknytning gäller utbildning och information inom olika miljöområden särskilt genomförandet av direktivet integrerad föroreningskontroll IPPC. Detta projekt fiom nansieras av Danmark. Det Sverige finansierade projektet om anpassning inom kemiav kalieområdet, inklusive behovet helt lagstiftning inom detta av ny område, fortsätter under 1997 och 1998.

2.2.4¶Polen

EU-medlemskap har varit ett viktigt politiskt mål för Polen sedan början 1990-talet. Det första steget mot medlemskap togs 1991 i av och med undertecknandet Europaavtalet. I samband med detta anav målsättning att Polen inom 10 år till år 2004 skall ha angavs som passat sin lagstiftning till EU:s I maj 1991 utfärdade det polska Ministerrådet en rekommendation att all lagstiftning skulle granskas av regeringens om Plenipotentiary for European Integration. Nästa steg togs i början 1993 då ministerrådet antog handlingsplan för att anpassa de av en polska ekonomiska och juridiska systemen till EU:s krav. I resolution antogs 1995 instruerade ministerrådet admien som nistrationen att utarbeta plan för hur Polen skall anta den lagstiften ning i EU-kommissionens utlåtanden. som tas upp

l det polska miljöministeriet ligger ansvaret för EU-anpassningen hos den nya avdelningen för Europaintegration och internationella relationer. Denna avdelning svarar också för koordineringen med övriga ministerier.

Den nationella miljöfonden spelar också en viktig roll i

anpassningsarbetet genom att koordinera det stöd Polen får via Phare-

som programmet och genom de anpassningsprojekt som fonden själv finansierar.

Phare har redan finansierat översättning till polska och publicering av EU:s miljölagstiftning. Phare har vidare finansierat tre viktiga anpassningsprojekt: 0 Metoder för att beräkna kostnaderna for anpassningen miljö-

området. 0 Analys av EU-lagstiftningen och anpassningsprocessen i några

utvalda medlemsländer, Spanien, Portugal och Nederländerna. Särskilt tillämpnings- och genomförandeaspekter belystes.

0 Analys av institutionella frågor inom miljöområdet inklusive

re-

kommendationer.

Sverige har stött utvecklingen av ny lagstiftning och organisation

kemikalieområdet.

I EU-kommissionens utlåtande rörande Polen utpekas avfalls-, luftförorenings- och vattenområdena som sektorer inom miljöområdet som måste prioriteras i det fortsatta anpassningsarbetet.

2.2.5 Övriga kandidatländer

Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har också ansökt om medlemskap i EU. I nedanstående avsnitt görs

en kort genomgång av anpassningsarbetet i dessa länder grundat på EUkommissionens utlåtanden om länderna från i juli 1997.

Tjeckien

Dåvarande Tjeckoslovakien var 1989 en av Centraleuropas mest förorenade regioner. Sedan dessa har emellertid situationen förbättrats avsevärt. Detta beror dels stora.miljöinvesteringar dels på den industriella rekonstruktionen.

Under år har framsteg gjorts när det gäller att formellt senare uppfylla EU:s miljölagstiftning. Den grundläggande ramlagstiftningen finns det finns brister i sektorslagstiftning och tillämpmen ningsföreskrifter. Tjeckien har antagit eller håller på att utarbeta lagstiftning för flertalet av de viktigaste områden som omfattas av den inre marknaden. Under förutsättning att nuvarande åtaganden fullföljs så bör det enligt EU-kommissionen vara möjligt för Tjeckien att medellång sikt överföra hela EU:s miljölagstiftning samt i praktiken genomföra denna inom viktiga områden.

Slovakien

Trots förbättringar under senare år så har Slovakien fortfarande stora problem miljöområdet. De allvarligaste problemen är föroreningar grund- och ytvatten, avfallshantering och den lokala luftkvaliteten. av Betydande insatser har gjorts för att skapa en miljölagstiftning står i överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Framsteg har som gjorts när det gällt anpassning till inremarknadsreglerna. Anpassning har skett också inom andra områden miljölagstiftningen. Slovakien av håller att utarbeta detaljerad anpassningsstrategi miljöområen det skall vara klar i slutet av 1997. som Mycket stora insatser kommer emellertid att krävas för att landet skall kunna klara att tillämpa lagstiftningen. Enligt EUav kommissionen kommer Slovakien att kunna uppfylla EU:s alla miljöregler endast på lång till mycket lång sikt.

Ungern

Ungerns miljöproblem är enligt EU-kommissionens bedömning mindallvarliga än många andra länders i regionen. Trenden när det gälre ler utsläpp luftföroreningar visar betydande minskningar sedan av slutet l980-talet. Trots detta krävs ytterligare insatser. av Ungern har inlett omfattande reformering av sin miljöpolitik. en Denna syftar till anpassning till EU:s regler. En övergripande en ny miljöskyddslag antogs 1995. Tillämpningsregler inom vissa nyckelområden har nyligen antagits. Som ett resultat av den nya lagstiftningen har Ungern kommit långt när det gäller att formellt uppfylla EU:s miljölagstiftning. Vad beträffar inremarknadsdirektiven så finns lagstiftning eller håller att antas för nästan samtliga sektorer.

Mot bakgrund av nuvarande planer bör det enligt EUkommissionen vara möjligt för Ungern att medellång sikt

anpassa hela EU:s miljölagstiftning.

Slovenien

Det finns inga riktigt förorenade områden i Slovenien. Det finns emellertid viktiga och i vissa fall växande problem främst vad gäller

Vattenkvalitet och avfallshantering.

Den Slovenska miljölagstiftningen har börjat till EU:s.

anpassas Det finns dock fortfarande luckor i sektors- och tillämpningslagstiftningen. Inom de områden som omfattas av inre marknadsdirektiven är den slovenska lagstiftningen de flesta områdena delvis förenlig med EU:s. Det finns dock brister inom avfalls- och kemikalieområdena.

Slovenien kan förväntas uppfylla EU:s miljöregler fullt ut medellång sikt. Genomförande av delar av lagstiftningen kommer emellertid att bli möjlig endast på lång sikt.

Bulgarien

Miljöproblemen i Bulgarien är allvarliga. Bulgarien har stora luftföroreningsutsläpp. Dessa utsläpp härstammar från kraftverk, tung industri, bostadsuppvärmning och motorfordon. Den lokala luftkvaliteten utgör en betydande hälsorisk. Avfallshanteringen är ett annat allvarligt problemområde.

Regeringen har i sitt program aviserat miljöstrategi, inkl

en ny ny lagstiftning.

Även den bulgariska miljölagstiftningen håller revide-

om att ras och den nya lagstiftningen anpassas till EU:s regler så är graden av anpassning fortfarande låg inom de flesta områden. Mycket stora investeringar och administrativa insatser kommer att krävas för att genomföra EU:s miljölagar.

Rumänien

Rumänien har mycket stora problem miljöområdet. Detta gäller samtliga nyckelområden. De minskade utsläppen sedan 1989 beror till största delen på den ekonomiska tillbakagången men också insatser för att komma till rätta med en del stora utsläppskällor.

Som helhet har mycket litet gjorts för att anpassa miljölagstiftningen till EU:s. Åren 1996-97 har angetts period under vil-

som en ken vissa miljöinstrument skall utarbetas, särskilt sådana som berör inremarknadsdirektiven. Det finns emellertid inga detaljerade planer för anpassningen av de återstående delarna av EU:s miljölagstiftning.

Enligt EU-kommissionen kommer Rumänien att kunna uppfylla EU:s miljöregler endast mycket lång sikt.

2.3¶Förberedelserna i EU-kommissionen

och medlemsländerna

Utvidgningsprocessen har hög prioritet i EU-kommissionen. Flera direktorat är involverade vad gäller miljöfrågorna och utvidgningen. Det gäller främst DG 1A, som har det sammanhållande ansvaret för förhandlingarna, DG III ansvarar för inremarknadsdirektiven och

som miljödirektoratet DG XI. Även jordbruks- DG VI och transportdirektoratet DG VII har betydelsefulla roller.

Inom DG XI är det enheten med ansvar för förbindelserna med Central- och Östeuropa samt Medelhavsländerna som har huvudansvaret för EU-utvidgningsfrågoma. Arbetet inleddes allvar under första halvåret 1996 med utarbetandet av ett omfattande frågeformulär översändes till kandidatländerna för besvarande. Svaren an-

som vändes sedan som underlag för EU-kommissionens arbete med utlåtandena om kandidatländerna. Under arbetsåret 1996/97 ordnades fle-

möten ministernivå och hög tjänstemannanivå mellan EUra kommissionen och kandidatländerna. Vid några av dessa möten deltog även nuvarande medlemsländerna.

Inom EU-kommissionen ökade samarbetet mellan främst DG 1A och DG XI. En informell samrådsgrupp bildades på miljöområdet

mellan EU-kommissionen och medlemsländerna. Denna har hittills haft tre sammanträden. Syftet med mötena är att informera pågåom ende aktiviteter, främst vad gäller olika former bistånd till kandiav datländerna. Även i många medlemsländer, främst de Östeusom gränsar till ropa, har frågan om östutvidgningens effekter miljöområdet fått stor uppmärksamhet. I Finland och Danmark har miljöministerierna under året publicerat rapporter i denna fråga.

De nordiska länderna samt Tyskland och Österrike har till stor del inriktat sitt bilaterala miljöstöd till anpassningsprocessen.

l Sverige har EU:s östutvidgning givits hög prioritet såväl allmänpolitiskt som miljöområdet. Hithörande frågor har tagits upp vid ett stort antal möten med framförallt Polen och de baltiska staterna. I Sidas och Naturvårdsverkets mandat for det bilaterala stödet ges nu EU-utvidgningen en tydlig plats.

Naturvårdsverket initierade i början 1996 studie EUav en om utvidgningens miljöeffekter. Studien utfördes Stockholm Enviav ronment Institute, SEI avlämnade rapporten Environmental som Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland. I november 1996 anordnade Naturvårdsverket speciellt ett utvidgningsseminarium med deltagande från de tre baltiska länderna och EU-kommissionen.

2.4¶Stöd till

utvidgningsprocessen

2.4.1 Phare och andra EU-fonder

Phare-programmet inleddes 1990. Det först ett stödprogram for var att bistå Ungern och Polen i det omfattande förändringsarbete påsom börjats 1989. Antalet länder som kunde få stöd via Phare utökades i takt med att förändringsarbetet inleddes i övriga länder i Central- och Östeuropa. Från och med 1993 omfattas elva länder d.v.s. de länder som sökt medlemskap i EU plus Albanien.

Under perioden 1990-1994 anslog EU totalt 4,3 miljarder ECU för att finansiera Phare-programmet. Miljöområdet har fått 9 procent dessa och varit det femte största delprogrammet. av Phare stödjer kunskapsöverföring, inklusive rådgivning inom olika politikområden, användning av konsulter, utbildning och studisamt stöd till insatser för reformering av lagstiftning och iner, ger stitutioner. Phare lämnar också investeringsstöd dels i form olika av förstudier, dels direkt finansieringsstöd. typer av I samband med Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 lades kriterier fast för bedömning av ansökningar från länder som vill bli medlemmar EU. Då framhölls också Phare som en av två finanav sieringskällor skulle användas för att stödja kandidatländerna i som deras arbete med att uppfylla kriterierna för medlemskap. Det beslutades att Phare skulle svara för bidragsmedlen medan den Europeiska lnvesteringsbanken, EIB, skulle för erforderliga lån. svara Sedan dess har Phare-programmet allt mer kommit att inriktas på projekt stödjer ländernas strävanden att uppfylla kraven för EUsom medlemskap. Detta gäller inte minst miljöområdet. Större delen EU:s stöd till kandidatländerna på miljöområdet av har kanaliserats via Phare, i någon mån kompletterat med vissa projekt finansierats av LIFE-fonden. som Från 1990 har totalt cirka 600 miljoner ECU anslagits till miljöinsatser via Phare. Till detta skall läggas miljörelaterade projekt inom sektorer energi, jordbruk m.fl. I oktober 1997 har EUsom kommissionen föreslagit att under två-årsperiod skall anslå 3 man en miljarder ECU till anpassningsprocessen. Stöd har främst lämnats till insatser inom följande områden:

utarbetande miljöstrategier och miljöpolitik, 0 av kompetensuppbyggnad och för att stärka olika institutioner, 0 särskilt förorenade områden, 0 biologisk mångfald, 0 miljöfarligt avfall, 0 luftföroreningar, 0 o iniljöanpassning av industrin,

stöd till ökad kärnsäkerhet och bättre strålskydd. 0

Under 1996 antog EU-kommissionen en ny miljöstrategi för Phare. Enligt denna skall stöd till anpassningsarbetet och andra insatser som kan stödja detta miljöområdet i fortsättningen högsta prioges ritet. Enligt den nya miljöstrategin kommer Phares stöd på miljöområdet att inriktas främst på två områden, nämligen tekniskt bistånd och investeringsstöd. Miljöministerierna i kandidatländema har idag tillgång till tre PHARE-fmansierade upprättats särskilt för att stödja program som anpassningsprocessen:

0 Nationella anpassningsbyråer. Flera kandidatländema har av egna nationella PHARE-fmansierade program som svarar för tekniskt bistånd rörande anpassningsfrågor inom samtliga sektorer. 0 The Technical Assistance Exchange Programme TAIEX. TAI- EX erbjuder rådgivning inom olika sektorer, översättning och experter under kortare tid inklusive tjänstemän från EU:s medlemsländer rörande allmänna anpassningsfrågor och med inriktning främst inremarknadsdirektiv. 0 The Phare Approximation Facility for Environment DISAE svarar för tekniskt bistånd rörande anpassningen inom miljöområdet och speciellt i sådana fall där miljöfrågorna har andra krav än övriga sektorer. Resurserna uppgår till totalt 10 miljoner ECU. Phare-programmet i sin reviderade form föreslås att även i fortsättningen vara det viktigaste finansiella instrumentet i anpassningsprocessen. Enligt de nya riktlinjerna för Phare är programmets främsta målsättning att förbereda kandidatländema för medlemskap. Programmet skall koncentreras institutionsuppbyggnad och på att finansiera investeringsprojekt. Av Phares resurser skall 30 procent användas institutionsuppbyggnad och 70 procent till investeringar. Särskilda medel föreslås avsättas för bistånd jordbruksområdet. Ungefär 500 miljoner ECU år föreslås för insatser från och per med år 2000. Insatserna skall ske i enlighet med nationella program. Ett tredje insatsområde som utpekas är strukturstöd på regional nivå. Kandidatländerna skall göras bekanta med hur EU:s strukturfonder fungerar så att de när de blir medlemmar kan tillämpa de regler gäller för strukturfonderna och därmed säkerställa att de som resurser, som via fonderna, kommer att ställas till deras förfogande an-

vänds rätt sätt. EU-kommissionen räknar i sitt förslag till nästa Iångtidsbudget för EU med att de nya medlemsländerna skall ha rätt till cirka 45 miljarder ECU per år i stöd från strukturfonderna.

Av dessa medel förslås att l miljard ECU per år avsätts fr.0.m. år

s.k. förmedlemskapsstöd. Medlen föreslås administreras via 2000 som Phare. Enligt förslaget skall samtliga kandidatländer inledningsvis omfattas av insatserna. I takt med att de nya medlemmarna får del av de reguljära strukturfonderna föreslås att medlen i ökande utsträckning skall till de länder som ännu inte blivit medlemmar. Insatserna skall enligt förslaget i första hand inriktas att föra upp kandidatländernas infrastruktur till EU:s nivå. Transport- och miljöområ-

särskilt angelägna insatsområden. dena nämns som

På miljö- och naturvårdsområdet kommer kandidatländerna dessutom att kunna dra nytta LIFE-fonden för att finansiera projekt

av

betydelse för att uppfylla EU-lagstiftningen t.ex. projekt med anav knytning till Habitat-direktivet och genomförandet av Natura 2000nätverket.

2.4.2 Agenda 2000

l del två Agenda 2000-dokumentet Reinforcing the Pre-accession

av - Strategy lägger EU-kommissionen fram förslag till en rad åtgärder

för att stärka stödet till länderna i Central- och Östeuropa och förmedlemskapsprocessen. Förändringarna Phareprogrammet som be-

av rördes i föregående avsnitt är ett av dessa.

Den allmänna målsättningen med den s.k. förmedlemskapsstrategin är att erbjuda ett sammanhållet program för att förbereda kandidatländerna i Central- och Östeuropa medlemskap. Detta gäller oavsett nuvarande förberedelser eller när förhandlingar kan komma att påbörjas. Arbetet bör ske enligt de prioriteringar som framgår av de länderutlåtanden kandidatländerna EU-kommissionen lade

om som fram i mitten juni 1997. Vissa av dessa prioriteringar är gemen-

av

för samtliga kandidatländer medan andra är landspecifika besamma roende rådande förhållanden i respektive land.

l dokumentets miljöavsnitt konstaterar EU-kommissionen att kandidatländerna rent generellt står inför mera akuta miljöproblem än de nuvarande EU-medlemmarna. Detta gäller särskilt inom områdena vatten- och luftföroreningar samt avfallshantering. I en del starkt in-

dustrialiserade områden har miljöförstöringen resulterat i allvarliga skador inklusive hälsoeffekter. Åtgärderna miljöområdet i de

central- och östeuropeiska länderna karaktäriseras fortfarande oftast

av tekniska åtgärder för att rena olika typer utsläpp, medan miljöar-

av betet inom EU kommit i fas där det gäller att komma till rätta

en med effekterna av diffusa föroreningskällor inom sektorer jord-

som bruk, transporter, energi, turism och inom speciella industribranscher.

EU-kommissionen framhåller vidare att den gradvisa

anpassningen till marknadsekonomiska principer redan har lett till att många av de mest energikrävande och förorenande anläggningarna stängts eller moderniserats. En anpassning till världsmarknadspriserna energi kommer att ytterligare påskynda denna utveckling. Kandidatländerna arbetar redan med miljöfrågorna med hjälp bistånd från

av EU och annat internationellt bistånd. Ytterligare omfattande åtgärder under processen mot medlemskap bör leda till att skillnaderna i nivåerna miljöskyddet minskar. Trots detta bedömer EU-kommissionen att skillnaderna kommer att vara betydande under lång tid.

Omfattande insatser inklusive betydande ekonomiskt och tekniskt bistånd från EU, tycks förutsättning for att kandidatlän-

vara en derna skall kunna klara anpassningen till EU:s miljölagstiftning. Detta gäller särskilt inom vatten och energiområdena. Investeringar kommer också att krävas för att komma till rätta med problem

som innebär direkta effekter befolkningens hälsa och för att förbättra förhållanden hänger med miljöproblem har sina

som samman som rötter i den gamla tiden förorenade jordar och farligt avfall etc..

EU-kommissionen understryker också att miljöinsatserna i Central- och Östeuropa kommer att till nytta inte bara för dessa län-

vara der, utan också för miljön i de nuvarande EU-länderna. På grund

av den betydligt större marginalmiljönyttan investeringar i kandidat-

av länderna jämfört med investeringar i de nuvarande EU-länderna, så borde en fokusering miljöinvesteringarna i de förra större vins-

av ge ter för samhället och därför ett bättre skydd för alla Europas medbor-

gare.

Investeringar för att lösa miljöproblemen i Central- och Östeuropa kan dessutom skapa viktiga marknader för EU-industrier

som är verksamma inom miljösektorn eller andra berörda sektorer. Detta kan i sin tur innebära att dessa industrier stärker sin konkurrensförmåga på snabbväxande högteknologiska marknader.

När det gäller prioriterade områden pekar EU-kommissionen särskilt behovet av att stärka kandidatländernas institutionella och

administrativa kapacitet. Utbildning specialister miljöområdet av sådant prioriterat område. Vidare föreslås att man för nämns som ett varje land skall fram planer för hur de nuvarande medlemsländerna ta skall kunna stötta kandidatländerna att ställa experter till förgenom fogande inom de områden prioriteras i respektive utlåtande. som kandidatländerna på ett effektivt sätt skall kunna uppfylla För att EU:s miljöstandards så kommer det, enligt EU-kommissionen, att krävas massiva investeringar i samtliga länder. Den erforderliga investeringsnivån är så stor att den EU-kommissionen betecknas som av långsiktigt ohållbar för de nationella budgetarna. EU kommer inte att kunna fylla det återstående gapet fram till det att länderna blir ut medlemmar. Investeringar för att uppfylla regelverket är emellertid en prioriteringarna i förmedlemskapsstrategin och utgör grunden för av omorienteringen av Phare-programmet EU-kommissionen föreslår att dessa problemställningar skall

tacklas två sätt:

Länderna bör i samarbete med EU-kommissionen utarbeta rea- 0 listiska långsiktiga strategier for hur ett effektivt sätt man skall kunna sig till kraven inom EU. Genomförandet av anpassa dessa strategier bör inledas i samtliga kandidatländer innan de blir medlemmar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt vattenoch luftföroreningsfrågorna. Strategierna bör identifiera prioriterade nyckelområden och målsättningar bör ha uppfyllts vid som tiden för medlemskap. De bör också omfatta tidtabeller för när EU-kraven skall genomförda fullt ut. Tillhörande skyldigvara heter bör inarbetas i medlemsavtalen. EU-kraven måste tillämpas för alla investeringar. nya Betydande inhemska och utländska ekonomiska resurser måste 0 mobiliseras, särskilt från den privata sektorn, som stöd för dessa strategier. EU kommer bara att kunna bidra med en del av dessa

resurser.

2.4.3¶Övrigt stöd till anpassningsprocessen

EU-utvidgningen innebär mycket kraftfull miljöpolitisk satsning i en kandidatländerna. Förutom det stöd olika EU fonder ger till milsom i kandidatländerna har andra multilaterala organisationer

jöåtgärder

också alltmer börjat inrikta sitt stöd denna process. Bland de viktigaste kan nämnas följande.

Världsbanken och den Europeiska utvecklingsbanken EBRD, har i allt större utsträckning inriktat sitt miljöstöd till EU-relaterade projekt i kandidatländerna.

Inom OECD finns ett speciellt till stöd för de Öst- och

program Centraleuropeiska ländernas miljöarbete. Det sker inom den sk Europeiska miljöaktionsplanen, antogs vid ett paneuropeiskt miljömi-

som nistermöte i Lucern 1993. 1 arbetet ingår främst att bistå vid utarbetandet av nationella miljöprogram. I takt med att EU-utvidgningen tar fart kommer OECD framöver att alltmer koncentrera sina insatser de sk NIS-länderna forna Sovjetunionen exklusive de baltiska staterna.

På USA:s initiativ inrättades 1991 ett regionalt miljöcenter i Budapest, Ungern. Syftet med centret är att bistå ländernas regeringar, iniljörörelser samt industri med olika former stöd for deras miljö-

av arbete. En uppgift som centret nu alltmer koncentrerar sig sig är att bistå kandidatländerna i deras interna förberedelser inför de kommande förhandlingarna om EU-medlemskap.

De nordiska regeringarna beslöt redan år 1989 att upprätta ett nordiskt miljöfmansieringsbolag, NEFCO. Dess syfte är att underlätta miljöinvesteringar i Nordens närområde. Man kan göra detta

genom såväl aktieteckning som långsiktig långivning till olika former

av miljöinvesteringar. Enligt den nuvarande stadgan skall NEFCO stödja sådana projekt som underlättar den kommande EU-anslutningen.

Sverige har gett ett omfattande bilateralt stöd till främst de baltiska staterna, men också till Ryssland och andra tidigare sovjetrepubliker inom områdena kärnsäkerhet, strålskyddssäkerhet och ickespridning av kärnvapen.

Miljörörelsen har också engagerat sig i att stödja sina systerorganisationer i kandidatländerna i olika miljöfrågor relevans för

av anpassningsprocessen.

Det svenska bilaterala stödet på miljö- och energiområdet redovisas i rapporten Swedish Environment and Energy Cooperation with Estonia, Latvia, Lithuania, Poland and Russia. Den publicerades av Naturvårdsverket 1996 i samarbete med övriga berörda

myndigheter och organisationer.

3 i

Miljötillståndet Europa

3.1 i Europa

Miljötillståndet

En omfattande, översiktlig beskrivning av miljötillståndet i Europa presenterades i den så kallade DOBRIS-rapporten som lades fram av EU:s miljöbyrå 1995 European Environment Agency, EEA, som en uppföljning och bidrag till den så kallade Environment for Europe

av processen. Rapporten är uppkallad efter slottet Dobris i Tjeckien där Environment for Europe-processen inleddes vid ett miljöministermöte 1991. I rapporten identifieras ett antal viktiga miljöproblem. Dessa är klimatförändringar, nedbrytning det stratosfåriska ozonlagret,

av marknära ozon och andra fotokemiska oxidanter, försurning, utnyttjande och förorening fárskvatten sjöar, vattendrag och grundvat-

av ten, utarmning av skogsresurserna, förlust av biologisk mångfald, hot och förvaltning kustområden, kemiska risker, avfall och avfalls-

av hantering samt miljö- och hälsoeffekter i tätorter.

Dessa problem förekommer, enligt de bedömningar som görs i rapporten, i större eller mindre utsträckning i samtliga europeiska länder och är sammantaget sådan omfattning att de kan anses

av en utgöra vad som betecknas som all-europeiska miljöproblem.

Den snabba industriella utvecklingen i Europa efter andra världskriget ledde i såväl Väst- som Östeuropa till snabbt ökande utsläpp föroreningar till vatten och luft samt snabbt ökande avfalls-

av mängder. Den försämring luft- och Vattenkvalitet med åtföljande

av effekter ekosystem och hälsa, började uppmärksammas på allvar i västra Europa framförallt under 1960- och l970-talet. Detta ledde till ett systematiskt åtgärdsarbete för att begränsa utsläppen, framförallt från industri- och energiproduktion, samt till utbyggnad av kommunala reningsverk. De stora miljöproblemen från dessa sektorer har under de gångna 20 åren minskat i betydande omfattning, även om mycket återstår att göra innan problemen kan lösta på ett från

anses miljösynpunkt fullt acceptabelt sätt.

I Central- och Östeuropa rådde inom de centralplanerade ekonomierna en annan syn miljöfrågorna. När information miljö-

om tillståndet blev allmänt tillgänglig i slutet av 1980-talet uppenbarades omfattande brister såväl i ländernas industriella utveckling, när

som det gällde miljöarbetet. Bristerna i miljöinsatser hade skapat stora miljöskulder såväl i form av uteblivna investeringar, som i form

av lokalt och i vissa fall regionalt försämrad miljö och hälsotillstånd.

Miljöförhållandena i länderna i Central- och Östeuropa framhålls ofta som mycket dåliga med omfattande hälsoeffekter i tätorter och industriområden, skogsdöd, markförstöring till följd av ensidigt jordbruk och övergödning, förstörelse av grundvatten etc. Mycket i beskrivningarna är väl underbyggt det finns också beskrivningar

men som visat sig överdrivna, framförallt när det gäller den geografiska omfattningen problemen.

av

Detta speglar att ländernas verkliga miljösituation till största delen karakteriseras av mycket stora och allvarliga lokala problem, medan stora delar av länderna varit mindre exploaterade och i stor utsträckning undgått mera omfattande föroreningspåverkan.

Sedan 1989-90 sker i dessa länder en snabb förändring och utveckling, där ambitionen är att uppnå samma levnadsstandard som i västra Europa. Som en del i denna process har redan betydande insatser gjorts för att komma tillrätta med de värsta miljöproblemen och åtgärda de mest förorenade områdena.

Nedan görs en kort genomgång av miljötillståndet i Europa, Sverige och omgivande havsområden samt i kandidatländerna och övriga länder i Central- och Östeuropa. För en mera detaljerad beskrivning hänvisas till bilaga

Luftföroreningar

Utsläppens storlek och fördelning mellan olika källor

Utsläpp av olika typer av luftföroreningar och de effekter hälsa och miljö som dessa medför anses vara ett de allvarligaste miljöproblemen i de flesta delarna av Europa. De viktigaste luftföroreningarna är svaveldioxid, S02, kväveoxider NOx, ammoniak, flyktiga organiska ämnen volatile organic compounds, VOC, ozon samt partiklar inklusive tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar.

SOU 1997:l49 61

l större tätorter och industriområden förorsakar luftföroreningarna, allvarliga miljö- och hälsoproblem. På det regionala planet förorsakar luftföroreningarna, främst svaveldioxid, kväveoxider och ozon, vegetationsskador inklusive skador ekonomiskt viktiga grödor. Vidare orsakar dessa utsläpp skador skog, försurning av mark och vatten samt till övergödning av mark, vatten och kusthav. Utsläpp i Europa av koldioxid, metan, ozon och dikväveoxid bidrar det globala planet till klimatförändringar inklusive växthuseffekten. Dessa utsläpp bidrar även till uttunningen av det stratosfariska ozonlagret.

Utsläppen av luftföreningar i olika europeiska länder kommer från i stort sett samma typer av utsläppskällor. De viktigaste källorna/samhällssektorerna är el- och värmeproduktion, bostadsuppvärmning, transporter särskilt vägtrafiken, olika industriprocesser samt jordbruket. Utsläppens fördelning mellan olika källor framgår av tabell 4 i bilaga Fördelningen baseras på statistik från 1990, varför det är värt att understryka att betydande förändringar sannolikt har skett sedan dess, framför allt i de central- och östeuropeiska länderna.

Siffror över luftfororeningsutsläppens storlek och fördelning i olika länder framgår av tabellerna 1-3 i bilaga Utsläppen redovisas dels som totala utsläpp per land för åren 1980-1994, dels i form av förväntade utsläpp för åren 2000-2010. De senare siffrorna motsvarar vad länderna åtagit sig genom internationella avtal eller vad länderna

nationella mål. Utsläppen redovisas också som utsläpp satt upp som per capita och per ytenhet, se tabell 5 i bilaga Dessa olika uppgifter är viktiga vid en diskussion om hur åtgärdsstrategier för att minska utsläppen skall utformas.

l allmänhet finner man de största utsläppen i de mest tithefolkade delarna av Europa. De största utsläppen finns i ett band genom Europa från Storbritannien genom Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Polen.

Av tabellerna framgår att utsläppen av svaveldioxid såväl per capita såväl som per ytenhet i ett flertal fall är större i länderna i Central- och Östeuropa, jämfört med utsläppen i många EU-länder. Beträffande utsläppen av kväveoxider så är dessa störst i Skandinavien om man räknar per capita medan de per ytenhet är störst i nordvästra Europa.

Det är välkänt att luftföroreningar transporteras i atmosfären över långa avstånd och påverkar luftkvalitet och nedfallet av föroreningar i såväl intilliggande som mera avlägset belägna områden. Kunskaper om hur luftföroreningar sprids är nödvändiga när man skall ut-

62 SOU 1997: 149

arbeta konkreta åtgärdsstrategier för att på effektivast möjliga sätt minska luftföroreningsutsläppen och därmed också de negativa effekterna hälsa och miljö.

Hälso- och materialeffekter av luftföroreningar

Dålig luftkvalitet är i huvudsak ett tätortsproblem. Utsläpp av luftföroreningar nära marken från bl.a. bostadsuppvärmning och trafik leder till halter som allt som oftast överskrider nationella och internationella gränsvärden. Halterna av svaveldioxid är i allmänhet något högre i Central- och Östeuropa jämfört med i EU-länderna. I de senare länderna tenderar emellertid halterna av kväveoxider att hög-

vara re.

Det är välkänt att dålig luft är skadlig för människors hälsa. Världshälsoorganisationens WHO riktlinjer för Iuftkvalitet överskrids för en eller flera luftföroreningar minst en gång om året i 70-80 procent av alla europeiska städer med än 500 000 innevånare.

mer Man beräknar också att av den befolkning som lever i Europas storstäder, cirka 150 miljoner människor, så lever ungefär hälften i stadsområden där koncentrationema av svaveldioxid och/eller partiklar överskrider WHO-riktlinjema minst en gång om året.

Eftersom ozon bildas och transporteras över långa avstånd utsätts en ännu större del av Europas befolkning för höga koncentrationer av smog ozon under sommaren. Partiklar i luften anses utgöra det största hotet människors hälsa genom sin fysikaliska såväl

som kemiska påverkan på andningssystemet

Luftföroreningarnas skadliga effekt på människors hälsa och de kostnader detta medför har inte kunnat beräknas i detalj. Det är emellertid klart att det rör sig om stora summor. Den omfattning i vilken befolkningen inom EU utsätts för luftföroreningar beräknas vara i stort sett den samma som för Europa som helhet. Det finns emellertid vissa olikheter när det gäller sammansättningen av luftföroreningama.

Luftkvaliteten har i allmänhet förbättrats i hela Europa under de senaste 20 åren. Detta gäller särskilt för svaveldioxid, partiklar och bly. Denna utveckling förväntas fortsätta och kommer sannolikt att bli den samma i hela Europa oavsett om de Central- och Östeuropeiska länderna blir EU-medlemmar eller inte.

Trafiken viktig utsläppskälla i Västeuropa idag och har

är en också blivit allt viktigare i de centrala och östra delarna av Europa, dels följd dels ett ökat antal privatbilar, beroende på all-

som en av

mänt ökande transporter. På längre sikt kommer den framtida fordonsparken att bli mindre utsläppsintensiv såväl i Väst- i Cen-

som tral- och Östeuropa, i takt med att de skärpta utsläppskraven slår igenom för nytillverkade bilar. På kort sikt kommer dock den modernaste fordonsparken med de lägsta utsläppen att finnas i Västeuropa.

Många luftföroreningar påverkar den hastighet med vilken olika material förstörs, såsom byggnads- och konstruktionsmaterial, betong och metaller, men också plaster, tyger och färger. Materialskadorna i tätorterna anses förorsakas av blandningen av föroreningar. Materialförstörelse som en följd av människans verksamheter är inget nytt fenomen. En del historiska byggnader har emellertid tagit mer skada under de senaste femtio åren än under de första fyra eller fem sekler som de funnits till.

Alla slags material representerar ett ekonomiskt värde och materialskadorna förorsakar stora ekonomiska förluster i Europas länder. Men kulturarvet har också ett estetiskt värde. Många tusen kulturbyggnader i Europa påverkas av föroreningar. Det finns ingen större skillnad mellan situationen inom EU och den i många central- och östeuropeiska länder. Inte enbart minnesmärken på den europeiska kontinenten är utsatta för denna påverkan. Även hällristningar i Skandinavien förstörs för närvarande snabbare på grund luftföro-

av reningarnas påverkan.

Något absolut värde på de materialskador som luftföroreningarna förorsakar har inte kunnat beräknas, men summan anses vara tillräckligt stor för att motsvara större delen kostnaderna för att minska

av föroreningsutsläppen.

Skador på växter

Höga koncentrationer svaveldioxid, kvävedioxid och andra luft-

av föroreningar kan medföra direkta skador på växter. Sådana, i huvudsak lokala effekter, kan förekomma i en del kraftigt förorenade omrâden. Ozon är den enda luftförorening för närvarande är känd för

som att förorsaka sådana direkta effekter av regional omfattning vegetationen i Europa.

Höga ozonkoncentrationer förorsakar skador känsliga vilda växter och grödor som vete, klöver och potatis, över stora områden i Europa. Kunskaperna om skogsträds känslighet är mera begränsade. Lövträd anses känsligare än barrträd. De kritiska nivåerna för skogsträd överskrids mer eller mindre varje sommar i flertalet euro-

peiska områden så långt norrut som mellersta Skandinavien. Ozon

anses delvis vara orsaken till blad- och barrförluster hos skogsträd.

Försurning av mark och vatten

När svavel- och kväveoxider släpps ut i luften omvandlas de till olika syror som därefter, efter längre eller kortare tid, faller ned på mark, sjöar, vattendrag och havsområden. De har då en försurande effekt jordar, yt- och grundvatten. Ammoniak i huvudsak härstammar

som från jordbruket förstärker försurningseffekten. Svavelnedfallet dominerar försurningseffekterna i Central- och Östeuropa, medan nedfallet av kväveföreningar är betydelsefullare, relativt sett, i Västeuropa.

Det största Svavelnedfallet förekommer inom det industrialiserade och tätbefolkade området från Polen över Tjeckien, Tyskland, Belgien och Nederländerna till Storbritannien. Det största nedfallet av kväveföreningar finner man inom ett område som omfattar Belgien, Nederländerna, Tyskland, Polen, Tjeckien, Ungern, Österrike, norra delen av Italien, Schweiz, norra delen av Frankrike och södra delen av Storbritannien. Det absolut största nedfallet förekommer i västra Tyskland, Nederländerna och Belgien.

De känsligaste markerna finns i Skandinavien. För närvarande överskrids de kritiska belastningsgränsema för surt nedfall över cirka 60 procent av Europas ekosystem. Sådana områden finns i nästan samtliga europeiska länder. Ekosystemen i de centrala delarna i Europa får ta emot 20 gånger eller mer surt nedfall än de kritiska belast-

n gsgränserna

.

Effekter av surt nedfall

Markförsurning på grund av atmosfäriskt nedfall av föroreningar förekommer inom många områden i Nordeuropa, särskilt isavlagrade sandiga jordar i Skandinavien, Finland och intilliggande områden i Ryssland samt i Skottland, Nederländerna och Nordtyskland. De påverkade jordarna karaktäriseras att de har mycket låg förmåga

av en att oskadliggöra neutralisera försurande ämnen. Markförsurning forekommer också i mera motståndskraftiga jordar i de industrialiserade

Denkritiskabelastningsgränsendefinierassomdenhögstatillförsel avförsurandeämnensomettområdemark eller vatten kantaemotutanattskadoruppstår.

SOU l997: 149 65

regionerna i södra Polen, Tjeckien och östra Tyskland. Sjöförsurning förekommer främst i Norge, Sverige, Finland och näraliggande områden i Ryssland. Sjöförsurning har också i viss utsträckning kunnat konstateras i Skottland och i de norra delarna av England.

Skador på skog

Skogsskador utgör ett allvarligt problem i stora delar Europa. Luft-

av föroreningar kan bidra till skogsskador dels direkt via gasformiga föroreningar, den viktigaste av dessa är ozon, dels indirekt via försurade jordar som urlakats och förlorat viktiga näringsämnen. Studier genomförs regelbundet med hjälp av så kallade kronundersökningar. Av det totala antalet undersökta träd mer än 150.000 hade en fjärdedel tappat än 25 procent sina blad eller barr och klassifice-

mer av rades som skadade. Skogarnas tillstånd har utan tvekan blivit sämre under årens lopp i Europa som helhet. l vissa regioner visar emellertid vissa trädslag och åldersgrupper av träd tecken förbättring.

Framtida nedfall av försurande ämnen

På grund av lägre utsläpp, särskilt av svaveldioxid, beräknas nedfallet

försurande föroreningar över Europa minska betydligt under de av kommande åren. Åtagandena som länderna gjort inom ramen för det andra svavelprotokollet till ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP-konventionen är emellertid inte tillräckliga för att ge tillräckligt skydd alla känsliga ekosystem. Delar de skandinaviska ekosystemen kommer exempelvis fortfa-

av rande att få ta emot ett surt nedfall som är större än den kritiska belastningsgränsen för försurning. Effekter kommer därmed att bli kvar Linder lång tid. Ytterligare minskningar av de försurande utsläppen kommer att ske när och om de olika delarna av EU:s försurningsstrategi och det planerade andra kväveprotokollet till LRTAP-konventionen genomförs.

För framtiden gäller att betydande utsläppsminskningar förväntas under de kommande tio åren vilket kommer att leda till minskat nedfall. Det är emellertid ännu för tidigt att göra några detaljerade beräkningar av det framtida kvävenedfallet.

3 17-1380

Effekter av kvävenedfall

Förutom den försurande effekten har nedfallet olika kväve-

av föreningar en eutrofierande gödande effekt ekosystemen. Det finns emellertid skillnader när det gäller hur långt de olika kväveföreningarna transporteras i atmosfären innan de deponeras. Ammoniakutsläppen deponeras i stora mängder nära utsläppen.

Ekosystem i områden med stor kvävetillförsel kan drabbas av kraftiga övergödningseffekter eutrofiering. Nedfall av kväveföreningar har eutrofierande effekter jordar och landekosystem liksom i sötvatten och i havet. De allvarligaste effekterna uppstår i de fall då ekosystem har uppnått ett tillstånd av kvävemättnad eller nästan kvävemättnad. I sådana områden kommer kväveföreningar som faller ned delvis att läcka ut med markvattnet och transporteras till floder och slutligen ut i havet, där de förstärker effekterna av redan tillgängliga näringsämnen.

Effekterna vegetationen är ofta uppenbara. Växter som är anpassade till näringsfattiga förhållanden förlorar konkurrensen med arter som föredrar näringsrika omgivningar. En annan mycket uppenbar effekt av ökad kvävetillförsel är den stora förekomsten av grönalger på trädstammar, stenar, väggar och byggnader. Dessutom bidrar kvävet till kraftigt ökad tillväxt av alger i vattenmiljön.

Kväveeffekter i form av förändringar av floran, markläckage och försurning har, i större eller mindre omfattning, konstaterats i stora delar av Europa, inklusive i de södra delarna av Skandinavien.

Nedfall av tungmetaller

Tungmetaller släpps ut till atmosfären i form av partiklar från ett antal industriprocesser och från förbränning av fossila bränslen. Ett viktigt undantag är kvicksilver som till största delen släpps i ut gasfas. Sedan början av 1970-talet har det skett en betydande minskning av tungmetallutsläppen. Orsakerna till detta har varit flera. En anledning är att teknik införts för att begränsa stoftutsläppen, en annan avvecklingen av användningen av vissa metaller som t.ex. genom införandet av blyfri bensin.

På grund av de allmänt minskade tungmetallutsläppen har problemen med tungmetaller blivit mera lokalt. För närvarande fokuseras de regionala tungmetallproblemen till tre metaller: kvicksilver, kad-

mium och bly. Utsläppen dessa metaller har också minskat, men

av inte tillräckligt. På det lokala planet Förekommer föroreningsproblem fortfarande kring vissa industrianläggningar.

En nedåtgående trend för utsläpp och nedfall av bly grund av avvecklingen blyad bensin har kunnat noteras i hela Västeuropa

av och delar Central- och Östeuropa. Den regionala spridningen av

av bly har minskat kraftigt i betydelse.

Vad beträffar kvicksilver så minskade halterna i luften och nedfallet över Skandinavien under slutet av 1980 och början av 1990talet, vilket följd minskade utsläpp i Central- och

anses vara en av Östeuropa. Kvicksilvernedfallet är emellertid fortfarande mycket för stort och det krävs effektiva åtgärdsstrategier för att ytterligare begränsa belastningen de europeiska ekosystemen.

Marken förorenas tungmetaller inte bara genom nedfall från

av luften utan också via handelsgödsel som används inom jordbruket Vad gäller kadmium så anses tillförseln via handelsgödsel vara lika viktig som det luftburna nedfallet.

Effekter av tungmetaller

Tungmetallerna är giftiga och påverkar mikroorganismerna i marken

så sätt att dessas aktivitet minskar. Sådana effekter förekommer i områden med stora ackumulerade utsläpp, i huvudsak kring gamla industrianläggningar.

För än tio år sedan uppmättes förhöjda blyhalter i blodet hos

mer människor i tätorter, särskilt hos barn. I vissa områden kunde också direkta hälsoeffekter registreras. l och med den betydande minskning-

blyhalten i bensin så har exponeringen också minskat avsevärt. en av l Central- och Östeuropa anses emellertid bly fortfarande vara ett stort problem och ha förorsakat utvecklingsstörningar hos 400 000 barn.

.

Kvicksilver i fisk från skandinaviska sjöar utgör ett allvarligt hälsoproblem och strikta hälsorekommendationer har utfärdats, särskilt för känsliga som havande kvinnor och barn.

grupper

Nedfall av svårnedbrytbara organiska föroreningar

Organiska föroreningar med lång uppehållstid i miljön kallas i allmänhet svårnedbrytbara organiska föroreningar POP. Dessa ämnen släpps ut från olika källor i hela Europa, varav avfallsförbränning,

återvinning av tungmetaller, träskyddsmedel, transport- och metallindustrin är några. Ämnena kan medföra negativa effekter i miljön grund av sin giftighet och benägenhet att ansamlas i näringskedjorna.

Svårnedbrytbara organiska föroreningar påträffas i många delar av Europa och även i Arktis. POPs förekommer i mark och vatten kring förorenade områden, till exempel industrier och avfallsdeponier. Bekämpningsmedel kan utgöra ett hot mot grundvattnet i jordbruksområden.

Belastningen och koncentrationerna dessa ämnen i Europa är

av inte kända i detalj. De högsta halterna av polycykliska aromatiska kolväten PAH uppmäts under vintern i städerna i Central- och Östeuropa. PAHs långdistanstransporteras i atmosfären. Användningen av polyklorerade bifenyler PCB är sedan längre strikt kontrollerad eller helt förbjuden. Trots detta finner man fortfarande PCB i atmosfåren och i andra delar av miljön. Koncentrationerna av PCB i den marina miljön och i biologiskt material har dock minskat under de senaste åren i områdena kring Östersjön.

Åtgärder mot lufifdroreningsutsldpp

Mot bakgrund den långväga spridningen luftföroreningar står

av av det klart att det krävs internationellt samarbete för att komma tillrätta med de europeiska luftföroreningsproblemen.

Sådant samarbete har pågått sedan slutet av 1970-talet, i första hand inom ramen för den konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP-konventionen som undertecknades 1979, som en del av samarbetet inom FN:s Ekonomiska kommission för Europa, ECE. Arbetet med luftföroreningsfrågorna inom EU har successivt fått allt större betydelse. EU har bl.a. utarbetat en försurningsstrategi och har inlett ozonstrategi.

arbetet med en

De avtal om minskningar av luftfororeningsutsläppen som slutits hittills, har utarbetats i form av protokoll till LRTAP-konventionen. Protokoll omfattar utsläpp svaveldioxid, kväveoxider och

som av VOC har antagits och trätt i kraft. Ytterligare protokoll planeras för kväve, tungmetaller och POP. Dessa protokoll kommer, om de genomförs, att leda till betydande förbättringar av miljökvaliteten i hela Europa.

Stora investeringar har gjorts för att minska utsläppen av svaveldioxid. Detta har lett till att utsläppen i vissa västeuropeiska länder sedan 1980 minskat med mellan 60 och 80 procent. Många länder har

redan minskat sina utsläpp till det utsläppsmål för år 2010 som läggs fast i det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen se bilaga 2. Till dessa länder hör de nordiska utom Danmark, Schweiz och Österrike. Dessutom har vissa länderna i Central- och Östeuropa

av redan minskat sina utsläpp till eller under målet for år 2010. Dessa minskningar beror i huvudsak på den ekonomiska tillbakagången i dessa länder sedan 1989, men också till viss del aktiva insatser för att förbättra miljön.

För vissa länder kräver åtagandena ytterligare avsevärda minskningar av utsläppen. Detta gäller bl.a. för Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Danmark, Polen, Tjeckien och Slovenien.

Ett nytt kväveprotokoll planeras och kommer sannolikt omfatta alla de miljöeffekter som kväveoxiderna bidrar till. Detta protokoll förväntas, tillsammans med redan fattande och genomförda beslut nationellt och inom EU, att leda till betydande utsläppsminskningar.

De snabba förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa medför att det är mycket svårt att uppskatta utsläppen av andra fororeningar än svavel under de kommande 10-15 åren.

F Örorening sjöar, vattendrag och grundvatten

av

Sjöar och vattendrag

l många länder, kanske speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vattenföroreningarna ett ännu större problem än luftföroreningama. Omfattande vattenförorening förekommer främst i tätbefolkade områden där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps ut direkt till sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten samverkar utsläppen direkt till vattnet med nedfallet av luftföroreningar. Förorenade floder för näringsämnena främst fosfor och kväve till havet och bidrar till näringstillskottet till kustområdena.

De viktigaste parametrarna för att beskriva vattenkvaliteten är organiskt material, närsalter kväve och fosfor och giftiga föroreningar tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar. Den utvärdering av förhållandena i Europa som presenterades i Dobris-rapporten visade att vattenkvaliteten är dålig i många av floderna på den europeiska kontinenten rinner till Nordsjön och Öster-

som

sjön. Det finns inga generella skillnader mellan östeuropeiska och västeuropeiska floder.

Koncentrationerna av organiskt material är högst i floderna i Öst- och Sydeuropa och i lägst i de nordiska länderna. Det finns ett klart samband mellan mängden organiskt material och befolkningstäthet. Man har noterat nedåtgående trender för organiskt material under de senaste tio åren i flertalet floder i Västeuropa. Detta har kopplats till den förbättrade avloppsvattenreningen. Förbättringen har varit mindre i Central- och Östeuropa.

Halterna av närsalter är i allmänhet låga i floderna i Norden och höga i ett band från södra delen av Storbritannien till Balkanländerna och Ukraina. Fosfornivåerna, som hänger samman med kommunalt avloppsvatten och industriutsläpp, är höga i tätbefolkade områden. Kvävehalterna, som främst orsakas av jordbrukets användning av handels- och stallgödsel, är högst på landsbygden.

För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutroñering. Om inte åtgärder vidtas kan allvarliga eutrofieringseffekter, t.ex. omfattande algblomningar, uppkomma. Sedan 1980-talet har allmänt nedåtgående trender för fosfor noteras i flertalet västeuropeiska floder och i många sjöar medan man uppmätt en ökning i de flesta östeuropeiska f1oder. Nedgången i Västeuropa anses bero på den förbättrade avloppsvattenreningen. Trots detta fin-

fortfarande de allra högsta koncentrationerna i västeuropeisner man ka floder.

Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de 20-40 åren. Ökande koncentrationer

senaste har emellertid uppmätts även i vattenområden med liten direkt mänsklig påverkan. Detta anses bero den ökning av det atmosfäriska nedfallet av kväveföreitingar som skett under samma tidsperiod. Den mest markanta ökningen har noterats i floder i de södra och östra delarna av Europa.

Tungmetallhalterna i sjöar och vattendrag ökade under första delen 1900-talet och nådde alarmerande nivåer runt år 1970. Då

av vidtogs åtgärder mot dessa föroreningar, något som under det senaste årtiondet lett till sjunkande tungmetallhalter i många västeuropeiska floder.

Någon allmän utvärdering av miljösituationen beträffande tungmetaller och POPs har inte varit möjlig på grund av brist data. l allmänhet ligger emellertid halterna i de flesta områden betydligt under gränsvärden för bra dricksvatten. Höga halter av kadmium och

kvicksilver förekommer dock i vissa europeiska floder. Användningen av ett antal POPs har förbjudits eller starkt begränsats i ett flertal länder. Detta har lett till en markant sänkning av halterna i ytvatten.

Förorening av grundvatten

Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas av nitratläckage, i huvudsak grund av omfattande användning handels-

av och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden finner man i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. I vissa områden i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Litauen och Vitryssland hotas dricksvattnet av bekämpningsmedel

Avfall

Kommunalt såväl som farligt avfall är ett växande miljöproblem i Europa. En beräkning av avfallsmängderna från olika samhällssektorer visar att gruvavfall dominerar följt av industriavfall och kommunalt avfall. Statistiken över avfallsproduktion, transporter och hantering är osäker. Tillförlitligare data krävs innan avfallsproblemet kan utvärderas ett riktigt sätt. I detta sammanhang är harmonisering

en av klassificeringen av olika typer av avfall är viktig. Vissa slutsatser kan dock dras från den information som finns tillgänglig.

Under tidsperioden 1975-1990 ökade produktionen kommu-

av nalt avfall generellt. Mängden avfall som produceras per capita varierar mellan olika länder. Den är något lägre i länderna i Central- och Östeuropa jämfört med EU-länderna. Till länder med ovanligt stor produktion av kommunalt avfall, mer än 400 kilo per capita och år, hör Nederländerna, östra Tyskland, Ungern, Österrike, Schweiz, Danmark, Finland, Norge och Luxemburg.

Avfallets sammansättning har också ändrats. En större andel

av industriavfallet betraktas miljöfarligt avfall. Mängden plast

nu som och förpackningar har ökat i Västeuropa. En liknande ökning kan förväntas även i Central- och Östeuropa under de kommande åren.

Avfallshantering

l Europa deponeras fortfarande större delen av avfallet på tippar. Detta leder ofta till förorening av mark och grundvatten samt till bildning av metan, koldioxid och giftiga gaser. En betydande del av avfallet bränns numera och även om utsläppen i ökande utsträckning

re-

nas så är utsläppen av dioxiner, saltsyra och kvicksilver betydande i jämförelse med andra källor. Ökad förbränning avfall är emellertid

av ett alternativ för att producera och värme, vilket leder till minskad förbrukning av t.ex. kol. En förutsättning är dock att utsläppen

renas

ett effektivt sätt.

l vissa länder bl.a. i Spanien, Portugal, Frankrike och Danmark, spelar kompostering en betydande roll i avfallshanteringen. Användningen av mera sofistikerade komposteringsprocesser, inklusive biogasproduktion, är emellertid begränsad i hela Europa.

Vissa framsteg har gjorts, främst i vissa EU-länder, med att minska avfallsproduktionen med hjälp av ökad avfallsseparering och återvinning. Mycket återstår dock innan man kan hävda att man löst avfallsproblemen.

Trots regler och internationella avtal transporteras farligt avfall fortfarande över Europas gränser och från Europa till utvecklingsländerna. fråga många länder i Central- och Öst-

Detta är en som europa pekar som ett viktigt problem.

Stor oro har under de senaste åren uttryckts beträffande förorening av mark och grundvatten från gamla avfallstippar. Detta har inte minst varit fallet när kandidatländerna beskrivit sina respektive länders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen av dessa problem. Från vissa länder finns information om antalet förorenade områden och vilka föroreningar som förekommer. Från sex EU-länder rapporteras totalt mer än 55 000 områden av vilka 22 000 uppskattas befinna sig i ett från miljösynpunkt kritiskt tillstånd. l andra EU-länder är informationen ofullständig. Man har beräknat att det totalt kan komma att kosta mer än 25 miljarder ECU att åtgärda de allvarligast förorenade områdena. I de Central- och Östeuropeiska länderna tillkommer de speciella avfalls- /föroreningsproblem som hänger samman med de tidigare sovjetiska militärbaserna

3.2 i

Miljötillståndet Sverige

För en mera ingående redovisning av miljötillståndet i Sverige hänvisas till publikationer utgivna av Naturvårdsverket t.ex. Miljötillstån-

det i Sverige Naturvårdsverkets rapport 4509 och Vem förorenar Sverige Naturvårdsverkets rapport 4788

Nedan följer kort sammanfattning aktuella problem till-

en av

med diskussion den framtida utvecklingen. sammans en om

Luftföroreningar

De svenska luftföroreningsutsläppen är små i ett europeiskt perspektiv. Räknat utsläpp capita är emellertid de svenska kväveox-

som per idutsläppen bland de högsta i Europa se bilaga 2. Detta kan bero ett antal faktorer, inklusive intensiv trafik. Men det finns också betydande osäkerheter beträffande storleken utsläppen från en rad olika källor. Ett sådant exempel är utsläppen från terrängfordon. De viktigaste utsläppskällorna i Sverige framgår tabell 3.1.

av

Tabell 3.1 Svenska utsläpp luftföroreningar från olika sektorer 1995

av Sektor S02 % NO: % NH1 % Stora och medelstora förbrännings- 13 3 anläggningar 50MW

Industriella processer

Svavelutsläppen från energisektorn i Sverige har minskat betydligt, bl.a. introduktionen kärnkraft. Tabellen visar också

genom av jordbrukets stora betydelse for de totala ammoniakutsläppen. Denna sektors totala dominans står i överensstämmelse med förhållandena i Europa som helhet.

Lokal luftkvalitet

Den låga befolkningstätheten i stora delar Sverige tillsammans

av med det faktum att Sverige ligger långt ifrån de stora utsläppsområdena i Europa, gör att Sverige i jämförelse med många andra europeiska länder, i många avseenden kan ha relativt opåverkad

anses en

74 SOU 1997:l 49

miljö, Det viktigaste lokala problemet är förekomst av höga luftföroreningshalter i tätorter, vilka i huvudsak beror på trafiken i de södra delarna av landet, men också på grund Vedeldning i de Ma-

av norra. terialkorrosion och hälsoeffekter är fortfarande viktiga frågor i tätortsområdena.

Effekter svavel- och kvävenedfall

av Storskalig förorening som beror försurande och eutrofierande ämnen samt fotokemiska oxidanter förorsakar negativa miljöeffekter i successivt minskande omfattning från södra Sverige Ned-

mot norr. fallet av svavelföreningar visar en klart nedåtgående trend sedan 1990. En svagt nedåtgående trend har under de senaste åren också kunnat noteras för kvävenedfallet. Trots detta är försumingen sjöar

av och eutrofieringen av havsområdena runt Sverige fortfarande ett allvarligt problem.

Ozon

Över delar Sverige är ozonkoncentrationerna fortfarande så

stora av höga att de utgör ett hot mot vegetationen, inklusive grödor, och människors hälsa. De högsta koncentrationer som man uppmäter idag tycks emellertid vara något lägre än de förekom under 1970-talet.

som

Tungmetaller och POPs

Nedfallet av tungmetaller har minskat betydligt sedan 1970-talet. Idag utgör tungmetallfororeningar i Sverige i huvudsak ett lokalt problem med undantag för kvicksilver för vilket den regionala spridningen fortfarande är av betydelse. Kvicksilvernedfallet har i stort sett halverats, men är fortfarande ett allvarligt problem. Kvicksilverhalterna i fisk och i de påverkade sjöarna tycks för närvarande konstant

vara och i vissa fall har en minskning noterats. Den positiva trenden för kvicksilver har emellertid precis inletts.

Nedfallet av bly har minskat i betydande omfattning och utgör för närvarande enbart ett mindre regionalt problem i Sverige.

Vad gäller kadmium så har nedfallet från atmosfären minskat och de regionala problemen i Sverige mindre vikt. Sett i sam-

är av manhang med den belastning som sker via handelsgödsel så kan emellertid ytterligare åtgärder mot nedfallet av kadmium från luften visa sig vara befogade.

Föroreningen den svenska miljön med svårnedbrytbara orga-

av niska föroreningar är inte känd i detalj. Den förväntas emellertid inte utgöra något stort hot mot de terrestra ekosystemen. Problemet kan emellertid vara mer allvarligt i nordligare och kallare områden.

Framtida föroreningssituation

Föroreningssituationen i Sverige håller i många avseenden att förbättras. För vissa föroreningar svaveldioxid, partiklar och bly har de åtgärder vidtagits nationellt och internationellt varit effektiva.

som Utsläppsminskningarna har dock i många fall varit mindre i andra länder vilket innebär en fortsatt belastning på den svenska miljön från källor utanför landet. När det gäller andra föroreningar, framför allt från transportsektorn NOx och C02, så har åtgärderna i Sverige, lik-

i andra länder, varit mindre effektiva. som

Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen förväntas leda till betydande minskningar av nedfallet i Sverige, trots att protokollet inte kräver att Sverige skall minska sina utsläpp ytterligare. För Sverige kommer de största vinsterna att komma från de förväntade utsläppsminskningarna under perioden 1995-2010 i Tyskland 40 procent av den totala minskningen, Storbritannien 21 procent, Polen 18 procent, Danmark 8 procent och Tjeckien 7 procent.

3.3 i havsområdena

Miljötillståndet

kring Sverige

Samtliga havsområden Sverige, dvs. Östersjön, Kattegatt

som omger och Skagerack, är påverkade människans olika verksamheter. Ha-

av vet och särskilt områdena nära kusterna påverkas av föroreningar som tillförs området via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller direkt vid kusten, nedfall föroreningar från luften samt av utsläpp från

av av fartyg.

Östersjön är ett halvt inneslutet och känsligt havsområde som påverkas kombination av naturliga, ogynnsamma faktorer och

av en den ständiga tillförseln föroreningar från människans olika verk-

av

samheter. Miljötillståndet i Östersjön avspeglar denna blandning av naturliga faktorer som människan inte kan påverka och skadliga effekter av mänskliga aktiviteter. Miljötillståndet i Östersjön utvärderas regelbundet vart femte år av Helsingforskommissionen, HELCOM. Den senaste publicerades under våren 1997. Tillförseln föroreningar kartläggs också av av HELCOM och publiceras i rapporter. En sådan rapport kommer att publiceras under hösten-vintern 1997/98. I Nordsjöområdet inklusive Skagerack sker motsvarande arbete inom för Oslo- och Parisramen kommissionerna, OSPAR. De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biologiska mångfalden i havsområden kring Sverige innefattar: 0 tillförsel av närsalter, främst fosfor och kväve, och organiskt material som förorsakar eutrofiering, 0 svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs, 0 metaller, 0 utsläpp av olja.

Eutrofiering

Havsområdena och framförallt kustområdena tillförs fosfor och kväve från en rad olika källor. De viktigaste är: 0 obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps som ut till floder, vattendrag eller direkt vid kusten. 0 kväve som läcker ut från jordbruks- och skogsmark och transporteras via floderna till havet. 0 fosforföreningar släpps ut från olika industriprocesser tillverkning av handelsgödsel, pappers- och massaindustrin, metall- och stålverk samt från gruvdrift. Utsläpp kväveföreav ningar sker från tillverkning handelsgödsel. av 0 kväveoxider som släpps ut från förbränning fossila bränslen av från energiproduktion från fordon och deponeras antingen direkt havsytan eller på land, varefter kvävet läcker ut och transporteras till havet. 0 ammoniakavgång från stallgödsel.

Utsläpp syreförbrukande organiskt material från kommunalt

av och industriellt avloppsvatten bidrar också till eutrofieringen.

Tillförseln fosfor och kväve till samtliga svenska havsområ-

av den har ökat kraftigt sedan början av seklet.

Tillförseln fosfor och kväve till Östersjön framgår av nedan-

av stående tabell baseras ännu icke publicerad information från

som

HELCOM:s tredje rapport föroreningsbelastningen på Östersjön.

om

Tabell 3.2 Utvecklingen kväve- och fosfortillförseln till Östersjön

av

totalt i ton per år HELCOM report 64B.

av material via floder och punktkällor beräknas ha minskat med mer än 50 procent från 1 400 000 ton till 665 000 ton mellan åren 1987 och 1995. Om till olika ländernas bidrag till kvävetillförseln så man ser fördelas dessa enligt nedanstående tabell.

Tabell 3.3 Olika länders och verksamheters bidrag till kvävetillförseln till Östersjön Källa: SNVrapport4735Kvävefrånlandtill hav. Datafrån 1990

Andel % Estland,Lettland,Litauen,Ryssland 23 Polen 17 Atmosfarisktnedfall 31 Kvävefixering 16 Sverige 5 DanmarkochFinland 8

Effekter den ökande tillförseln närsalter omfattar bl.a. förav av ändringar artsammansättning och utbredning olika arter, algav av blomningar ökat i såväl frekvens omfattning, ökad syreförsom som brukning i djupare vattenlager när det organiska materialet bryts ner. Enligt HELCOM:s rapport miljötillståndet i Östersjön har om tillförseln fosfor minskad betydligt under de senaste tio åren. Vad av gäller tillförseln kväve så kan emellertid inte några entydiav man se ga trender. Den minskade tillförseln avspeglas emellertid inte i koncentrationerna närsalter uppmätts i havsvattnet. Eutrofreringseffekav som

terna har dock minskat i vissa kustområden där tillförseln minskat markant. I det öppna havet har emellertid inte kunnat konstatera

man några sådana positiva förändringar.

Östersjöländerna beslöt 1988 att utsläppen närsalter skulle

av minskas betydligt, i storleksordningen 50 procent, under perioden fram till 1995. I den rapport Helsingforskommissionen lade fram

som inför regeringschefskonferensen Östersjön hölls i maj 1996,

om som konstateras att man trots omfattande insatser inte lyckats uppnå målsättningen.

Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs

Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs, har under årtionden spritts i den marina miljö från en rad olika källor däribland olika industriutsläpp, kommunalt avloppsvatten, jord- och skogsbruk, trafik och energiproduktion samt via nedfall från luften ämnen DDT

av som och PCB

DDT och PCB har tillsammans med kvicksilver förorsakat

omfattande skador bl.a. sälar, örnar och sjöfågel t.ex. sillgrisslor i Östersjön. Östersjöländerna har förbjudit användningen ämnen

av som DDT, PCB och PCT i Östersjön. Man har också lagt fast ambitionen att tillförseln farliga ämnen skall upphöra inom 25 år. Mål-

av sättningen är att koncentrationerna i miljön skall minskas till nära bakgrundsnivåerna för naturligt förekommande ämnen och till nästan noll för av människan tillverkade ämnen.

Tack vare åtgärderna har halterna dessa miljögifter börjat

av

minska i Östersjöområdet. Nedgången ligger nära den målsättning

om en minskning med 50 procent lades fast i HELCOM:s minister-

som deklaration 1988.

Åtgärderna har lett till att populationerna av gråsäl och havsörn nu åter börjat öka i Östersjöområdet. Man beräknar att det idag finns cirka 5 300 gråsälar i Östersjön. För havsörn har utvecklingen också varit mycket positiv. Fortplantningsförmågan ligger mycket nära

nu den normala och antalet örnar är efter 25 år tillbaka till vad

nu som kan anses vara normalt.

Tungmetaller

Olika tungmetaller tillförs den marina miljön från rad källor. De

en viktigaste är industriutsläpp, jordbruket, otillräckligt behandlat kom-

munalt avloppsvatten, trafik och energiproduktion, nedfall från luften metaller samt läckage metaller från jordar drabbats av förav av som surning. Det finns idag ingen enhetlig bild av utvecklingen av tungmetallhalterna den marina miljön. Den enda säkra trenden är att tillförseln bly minskat följd av införande och ökat utnyttjande av av som en blyfri bensin i många länderna kring Östersjön och i Europa som av helhet.

Olja och oförbrända kolväten PAH

Olja och oljeprodukter släpps ut i havet från en rad källor på land och till havs. Sådana källor är kommunernas dagvattensystem och utsläpp kommer från fordon, maskiner, spill vid tankställen och garage som Andra källor är hantering olja och oljeprodukter vid oljeterm.m. av minaler upphov till spill också tillförs dagvattennätet, som ger som nedfall från luften olja, oljeprodukter och kolväten från ofullstänav dig förbränning fossila bränslen samt utsläpp av olja och oljehalav tigt avfall från fartyg. Enligt HELCOM:s beräkningar tillförs havsområdena kring Sverige varje år mellan 20 000 och 70 000 ton olja eller kolväten som härrör från olja. Tillförseln från landbaserade källor via floder, dagvatten eller via atmosfären dominerar och svarar för mer än 90 proden totala tillförseln. cent av Effekterna stora oljeutsläpp vid olyckor eller andra typer av av utsläpp är väl kända. De långsiktiga effekterna låga koncentratioav olja i Östersjön är emellertid otillräckligt kända. Det är emelner av lertid känt att små mängder olja havsbottnen eller i sedimenten kan förorsaka allvarliga effekter bottenlevande djur och mikroorganismer. Fiskägg och fiskyngel är också mycket känsliga för oljans giftiga beståndsdelar. Frågan effekterna tillförsel av oförbrända kolväten, framom av för allt via utsläppen från tvåtakts utombordsmotorer unav avgaser der vattenytan, har aktualiserats under senare år. Man har beräknat att Östersjöområdet helhet varje år tillförs mellan 30 och 40 000 ton som oförbrända kolväten detta sätt. Det också är allvarligt är att som utsläppen till allra största delen sker under de två till tre månader då aktiviteten i de marina ekosystemen är som störst.

3.4 i länderna i Central-

Miljötillståndet

och Östeuropa

Lokal luftförorening

Svaveldioxid och partiklar sot och industriellt tidigare det

stoft var

kanske främsta miljöproblemet i ett antal industriområden, framförallt i södra Östtyskland, nordvästra Tjeckoslovakien och södra Polen. Före 1990 uppskattar man att cirka 50 procent storstäderna i östra av Europa uppvisade halter över WHO:s gränsvärden. Avsevärda förbättringar har emellertid uppnåtts sedan dess. Även halterna Svaveldioxid, bly och partiklar i städerna om av har gått i hela Europa har de större tätorterna i länderna i Centralner och Östeuropa i allmänhet fortfarande sämre luftkvalitet än motsvarande områden inom EU. Detta gäller speciellt för svaveldioxid, partiklar och bly. För andra föroreningar betydelse för hälsan och för av vilka data föreligger är inte situationen sämre i kandidatländernajämfört med EU. Det är sannolikt så att halterna kvävedioxid snarare av är något högre inom EU till följd av den omfattande biltrafiken. mer

Försurning

I de central- och östeuropeiska länderna omfattar försumingsproblemen framför allt markförsuming och skador på skog. Skadorna är de mest omfattande i hela Europa och är koncentrerade till områden med stor kolförbränning och därmed stora svavelutsläpp, främst i den k s svarta triangeln i södra delen av tidigare Östtyskland, Tjeckien, norra Slovakien och södra Polen. De kritiska belastningsgränserna överskrids och det sura nedfallet de viktigaste orsakerna anses vara en av till skogsskador och i vissa områden till skogsdöd. Den senaste rapporten om skogstillståndet i Europa visar dock på förbättring en

Svårnedbrytbara organiska ämnen och metaller

Det saknas ett samlat underlag för att göra bedömningar situatioav nen som helhet för metaller och svåmedbrytbara organiska ämnen i kandidatländerna, liksom i EU-ländema. Helt klart förekommer s.k. hot spots, där problemen är mycket allvarliga. Den generella utbred-

ningen är emellertid inte känd. Inte heller finns tillräckligt underlag för att bedöma de olika föroreningskällornas betydelse.

Kärn- och .strålskyddssákerhet samt icke-spridning kärnva-

av

pen

Miljöpåverkan kärnkraftproduktion sker genom kontrollerade ut-

av släpp radioaktiva ämnen under normaldrift eller genom okontrolle-

av rade utsläpp i samband med olyckor. Utsläpp under normaldrift i kandidatländerna har idag liten miljöpåverkan. Inom EU finns ge-

uppfattningar hur kärnsäkerhet skall främjas och utmensamma om vecklas, hur dess nivåer skall mätas, samt om var rimliga band av

om säkerhetsnivåer skall ligga. l kandidatländerna är dessa nivåer lägre än i EU:s nuvarande medlemsländer.

Hantering radioaktivt avfall sker i anläggningar som i princip

av inte skiljer sig från anläggningar för andra steg i kärnbränslecykeln. I

anläggning för hantering eller lagring radioaktivt avfall är risen av kerna för spridning radioaktivitet mindre än i ett kärnkraftverk.

av Anläggningen för lagring radioaktivt avfall skiljer sig dock från

av andra anläggningar därigenom att den skall fylla sin funktion under mycket långa tidsrymder. Omhändertagandet av radioaktivt avfall är ett stort problem i kandidatländerna.

Hälso- och sjukvården kräver, speciellt i de baltiska länderna, stora investeringar. Utifrån strålskyddssynpunkt behöver hälso- och miljömedvetandet höjas på alla områden joniserande och icke

som joniserande strålning.

82 SOU 1997: 149

4¶Anpassning och tillämpning

av EU:s

miljölagstiftning

4.1¶Kandidatländernas och

lagstiftning

behov av till de vikti-

anpassning

gaste EU-direktiven.

4.1.1 och

Inledning generella frågor

Flertalet av kandidatländerna hade redan under det tidigare centralplanerade kommunistiska samhällssystemet åtminstone papperet en omfattande miljölagstiftning. Lagstiftningen baserades ofta på miljökvalitetsstandards medan direkta emissionskrav på enskilda

anläggningar eller typer av anläggningar var mera sällsynta. Dessa ofta mycket strikta gränsvärden t.ex. inom luftvårdsområdet, överskreds ofta utan att några effektiva åtgärder vidtogs. Det fanns heller inga administrativa strukturer ett effektivt sätt kunde till att

som se gränsvärden och utsläppskrav inte överskreds. Att ställa strikta

upp miljökrav var också ett sätt vilket kunde ta miljöavgifter,

man även om inbetalningarna från industrier och andra anläggningar ofta uteblev.

Ett undantag utgör naturvårdsområdet. Samtliga kandidatländer hade redan under kommunisttiden upprättat omfattande system

av skyddade områden.

De kandidatländer som tidigare ingick i Sovjetunionen hade ingen egen lagstiftning inom områdena kärnkraft, strålskydd och nukleär icke spridning. Sådana lagar har därför införts först under år

senare eller håller, i några fall, på att utarbetas. De tidigare självständiga

staterna bland kandidatländerna hade sedan tidigare egen fullständig lagstiftning, som moderniserats efter behov.

Ny miljölagstiftning i samtliga länder

l samband med den pågående samhällsomvandlingen inleddes arbetet med lagstiftning för i stort sett hela samhället, inklusive miljöom-

ny rådet.

1 detta sammanhang kan det vara värt att påminna om att debat-

de allvarliga och omfattande miljöproblemen i de Central- och ten om Östeuropeiska länderna var en viktig drivkraft bakom kraven ett förändrat samhällssystem.

Eftersom frågan EU-medlemskap inte var aktuell vid denna

om tidpunkt i början av 1990-talet så var anpassning till EUlagstiftningen inte någon avgörande fråga när de första nya miljölagarna utformades.

Tabell 4.1 Nya miljöskyddslagar i Baltikum och Polen

Estland 1990NatureProtectionAct, Act onSustainable

Development1995 Lettland LawonEnvironmentalProtection1991 Litauen EnvironmentalProtectionAct 1992 Polen LawonProtectionandManagementof theEnviron-

mentfrån 1981gällerfortfarande,Förslagtill ny miljöskyddslagbehandlasiparlamentetsedan1996

Dessa ramlagar är nu föremål för revidering eller har redan successivt ändrats för att uppfylla EU:s lagstiftning och principer på miljöområdet t.ex. genom att man inarbetat bärkraftig utveckling som övergripande målsättning, principen om att fororenaren skall betala, försiktighetsprincipen, regler den enskildes och allmänhetens rätt

om till information i miljöfrågor samt sektorsintegrering av miljöaspekterna.

1vissa fall, t.ex. i förslaget till polsk miljölag, har man också

ny valt att ta frågorna med anknytning till integrerad förorenings-

upp kontroll IPPC-direktivet i ramlagstiftningen.

Ett stort problem i arbetet med att anpassa ländernas lagstiftning till EU:s regelverk är kapaciteten inom respektive ministerium att skriva lagar, få dessa godkända först inom det ministeriet

nya egna och sedan övriga berörda ministerier samt av de EU-

av

84 SOU I997: 149

integrationsenheter som tillskapats för att granska att all lagstiftny ning står i överensstämmelse med EU:s. En annan flaskhals i anpassningsprocessen är de nationella parlamenten. Dessa har haft svårt att hinna behandla de lagförslag som förelagts dem från praktiskt taget varje samhällsområde. Tidsutdräkten för att anta nya lagar har varit betydande inte minst på miljöområdet och särskilt inom de områden där de miljölagama benya

rör sektorsövergripande frågor som Vattenförvaltning, kemikaliehan-

tering, transporter m.fl. Av EU-kommissionens utlåtanden om kandidatländerna framgår att dessa i sitt anpassningsarbete prioriterat den lagstiftning som togs upp i EU-kommissionens utlåtanden inre marknaden från 1995. om Detta är logiskt mot bakgrund de medlemskriterier EU:s av som regeringschefer beslöt bl.a. vid sina möten i Köpenhamn och Madrid om 1993 och 1995. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den anpassning som hittills skett i huvudsak har rört ramlagar och grundläggande lagar inom respektive miljösektor. Mycket i vissa fall allt återstår emellertid främst när det gäller tillämpningslagstiftning, gränsvärden för miljökvalitet, utsläppskrav för olika typer anläggningar, miljööverav vakning och insamling av information. Stora insatser krävs också för att bygga upp administrationernas förmåga särskilt lokalt och regionalt att effektivt kontrollera att regelverket genomförs i enlighet med EU:s regler. Nedan följer en kort sammanfattning läget beträffande av anpassningen av lagstiftningen inom de miljöområden utredningen som enligt sina direktiv haft att prioritera dvs övergödning inklusive vattenkvalitet, försurning inkl luftkvalitet, tungmetaller, svåmedbrytbara organiska ämnen POP, klimat, ozonnedbrytande ämnen och biologisk mångfald. Dessutom ingår en översikt över situationen inom avfalls- och kemikalieområdena, två områden som tidigare i stor utsträckning forsummats. Dessa två sektorer är sannolikt är de områden där större en del av arbetet med att anpassa respektive lands regler till EU:s regelverk återstår. Översikten koncentreras till förhållandena i de kandidatländer som finns i Sveriges närområde dvs Estland, Lettland, Litauen och Polen samt luftvårdsområdet även Tjeckien.

l Klimat och klimatförändringar

E Uzs arbete med klimatfrågor

De globala klimatförändringarna är en av de prioriterade miljöfrågor-

i EU:s femte miljöhandlingsprogram antogs 1992. Enligt detta na som har EU-länderna tillsammans åtagit sig att fram till år 2000 frysa utsläppen koldioxid 1990 års nivå. 1 EU-kommissionens strategi

av för att uppfylla denna målsättning ingår energiprogrammen SAVE, ALTENER och THERMIE, skatt koldioxid samt övervakning av Litvecklingen.

Inför förhandlingarna hösten 1997, om ett bindande protokoll till den globala klimatkonventionen, enades EU-länderna våren 1997 om

förhandlingsposition. Denna innebär att EU som helhet åtar sig att en minska utsläppen växthusgaser med 7,5 procent till år 2005 och

av med 15 procent till år 2010. Åtagandet gäller under förutsättning att övriga större industriländer gör motsvarande åtaganden.

EU-länderna har också enats hur minskningen av utsläppen

om skall fördelas mellan medlemsländerna för att uppnå målet 15 pro-

för EU helhet. Överenskommelsen innebär att vissa länder cent som måste minska sina utsläpp med än 15 procent medan andra län-

mer der, särskilt de länder där en ökad industrialisering förutses eller som redan minskat sina utsläpp betydligt t.ex. Sverige och Frankrike, tilllåts att öka sina utsläpp. Den exakta fördelningen mellan länderna kommer att fastställas efter det att de globala förhandlingarna är slutförda.

Tabell 4.2 EU:s förslag till förändringar av koldioxidutsläpp till år 2010, i

relation till 1990 års nivå

Land %förändring

Belgien 0 Danmark -25 Tyskland -25 Italien -5 Luxemburg -30 Nederländerna l0

- Österrike -25 Storbritannien l0

- Grekland 30 Spanien l 7

av

tet med klimatfrågor

Insatserna för att minska utsläppen växthusgaser hänger nära

av samman med åtgärder inom energisektorn. Jämfört med många andra sektorer är EU:s regelverk energiområdet mindre omfattande. EU:s regler rörande konventionella energislag innebär inga större begränsningar av medlemsländernas energipolitik. De direktiv antagits

som inom SAVE-programmet förefaller de är störst betydelse

vara som av från miljösynpunkt. Den liberalisering förväntas den inre

som av energimarknaden kommer dock att ha djupgående inverkan på

energipolitiken också i Central- och Östeuropa.

I rådsslutsatserna från mars 1997 nämns en rad områden och åtgärder inom vilka det finns stor potential att bidra till minskningen

av utsläppen av växthusgaser. Dessa är bl.a. för förnybara

program energikällor, program som rör kombinerad produktion värme och

av och övergång till energiproduktion mindre utsläpp växt-

som ger av husgaser; energieffektiviseringar i byggnader; minskad bränsleförbrukning och minskade utsläpp av växthusgaser från och

passagerartransportfordon; begränsning utsläppen freoner, minskade

av av metanutsläpp; minskade utsläpp av dikväveoxid från den kemiska industrin samt gradvis minskning eller eliminering subventioner och

av skattefördelar.

Tabell 4.3 EU-direktiv beslut och förordningar -

Område/Sektor Beslut/Direktiv/Program Klimat Beslut 93/389 om övervakningsmekanism för C02 och andraväxthusgaser Luftföroreningar Dir. 88/609 om storaförbränningsanläggningar Energi SAVE-, ALTENER- och THERMIE-programmen med tillhörandedirektiv om bland annat märkning, effektivitetsnormer och samlingsdirektiv om åtgärderför att spara energi. Detta innehåller dock få bindande regler och medlemsländerna åtar sig enbart att genomföra program inom respektive område. Industri Dir. 84/360 om luftförorening från industrianläggningar Transporter Dir. 70/220 med ändringsdirektiv om utsläpp från motorfondon. Dir. 72/306 medändringsdirektiv om utsläpp från dieselfordon. Dir. 88/77 om gasutsläppfrån dieselmotorer, Auto-Oil programmet. Avfall Com 4/96 om avfallstippar Freoner Förordning 3093/94 om ozonnedbrytande ämnen Jordbruk Minskad gödselanvändning, bättre gödselhantering och begränsning av antalet djur per arealenhet.

Flera kandidatländerna har i sina respektive miljöpolicies anav givit mål EU beträffande utsläpp av koldioxid nämligen samma som att utsläppen år 2000 inte skall vara större än utsläppen år 1990. Kandidatländernas anpassning på klimatområdet blir beroende EU:s slutliga åtaganden i de globala förhandlingarna. av

Estland beslut och förordningar - Estland har ratificerat klimatkonventionen. En särskild nationell kommission har tillsätts under ordförandeskap av miljöministern för att samordna genomförandet klimatkonventionen. En första natioav nell redovisning arbetet har skett till konventionssekretariatet. Likav EU-länderna ingår Estland bland de s.k. Annex I-länderna inom som konventionen. Estland är därför bundet vid samma åtaganden för att möta konventionens mål som EU-länderna. Estland har fått från GEF Global Environmental Faciresurser lity för att genomföra ett antal klimatrelaterade projekt. Resultaten från projekten kommer att användas i det pågående arbetet med en nationell plan rörande klimatförändringar

Estland deltar i OECD:s arbetsgrupp Common Action Study

- som har till uppgift att identifiera lämplig politik och åtgärder Annex I-nivå, något som kan leda till betydande minskningar utsläp-

av pen av växthusgaser.

Lettland

Lettland har ratificerat klimatkonventionen. Målet för den lettiska klimatpolitiken är i Första hand att till år 2000 frysa utsläppen av koldioxid 1990 års nivå. Detta mål kan emellertid komma att äventyras om nuvarande trend att ersätta användning av naturgas med billigare importerade bränslen t.ex. tung eldningsolja fortsätter. Man planerar att utarbeta en nationell klimatplan med arbetet har ännu inte kommit igång p.g.a. brist på

resurser.

Litauen

Litauen har ratificerat klimatkonventionen. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta detaljerade rekommendationer för hur Litauen skall kunna uppfylla konventionens krav.

Den litauiska miljöstrategin från oktober 1995 omfattar rekommendationer för att spara energi, öka energieffektiviteten inom alla samhällssektorer och åtgärder för att utveckla förnybara energikällor. Enligt strategin skall man också satsa ökad användning av naturgas vilket kan innebära minskade koldioxidutsläpp.

Polen

Polen har ratificerat klimatkonventionen

4.1.3 för

Skydd ozonlagret

E Uss arbete för att skydda ozonlagret

Följande EU Direktiv och åtgärdsprogram är viktiga for arbetet att skydda ozonlagret: 0 Förordning 94/3093/EC om ozonnedbrytande ämnen.

Samtliga direktiv innebär minskade utsläpp av kväveoxider. 0 som

F Örhållandena i kandidatländerna

Produktion ämnen skadar ozonskiktet sker i Polen, Tjeckien av som och Rumänien. Förbrukningen sådana substanser i de flesta länav derna i Central- och Östeuropa har minskat med storleksordningen

75-80 procent mellan 1984 och 1994. Utsläpp ozonnedbrytande ämnen regleras globalt genom det av s.k. Montrealprotokollet. Protokollet ingår inom ramen för den globala Wienkonventionen från 1985 skydd for ozonlagret. Trots de om minskningar skett uppfyller inte kandidatländerna fullt ut kraven som i Montrealprotokollet och de tillägg som gjorts till detta 1990 i Köpenhamn. De har därför samtliga ansökt en tidsfrist upp till 5 om år för att klara kraven. EU-förordningen 94/3093/EC ozonnedbrytande ämnen inneom håller regler motsvarar de senaste åtagandena inom Montrealsom protokollet från 1992. Dessa krav kommer att gälla kandidatländerna dessa blir medlemmar av EU. om Samtliga kandidatländer har ratificerat Montrealprotokollet från 1987. I nio de tio kandidatländerna har utarbetat avvecklingsav man planer för freoner och haloner. Samtliga har infört restriktioner för import, export, produktion och användning dessa ämnen. Dock har av bara ett fåtal infört särskild freonlagstiftning. Kandidatländerna har fått internationellt stöd till avvecklingen användningen ozonnedbrytande ämnen. GEF Global Environav av Facility har beviljat totalt 36 miljoner till projekt i nio av de tio ment kandidatländerna. Det tionde, Rumänien, har samtidigt fått 2,3 miljodollar i projektstöd från den multilaterala fond är kopplad till ner som Montrealprotokollet.

4.1.4¶Försurning och luftkvalitet

E Uxs arbete för minska försurning mark och vatten att av

Parallellt med arbetet inom för ECE-konventionen om långramen gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP har EU med väga

90 SOU 1997:l 49

ökande intensitet arbetat med försurningsfrågorna och antagit rad en direktiv och beslut som syftar att begränsa utsläppen forsurande av ämnen inom Unionen. Försurning är de prioriterade miljöfråen av gorna i EU:s femte miljöhandlingsplan antogs 1992. som Trots de åtgärder som redan vidtagits eller beslutats har analyser visat att utsläppen forsurande ämnen fortfarande är så 25 av stora att procent av ekosystemen i Europa år 2000 skulle utsättas för försurande nedfall är större än de kritiska belastningsgränserna. Det långsom siktiga mål försurningsområdet lades fast i Femte Miljöhandsom lingsprogrammet, att kritiska belastningar och nivåer inte skulle överskridas, skulle således inte uppnås.

EU uppdrog därför efter bl.a. svenskt initiativ 1995 EUkommissionen att utarbeta samlad försurningsstrategi. Våren 1997 en presenterade EU-kommissionen ett förslag till sådan strategi COM9788.

Strategiförslaget innehåller dels målbeskrivningar dels förslag till åtgärder som krävs för att uppnå målen. Det övergripande långsiktiga målet är att det försurande nedfallet inom EU helhet skall som minska till nivåer ligger under de kritiska belastningsgränserna. som Samtidigt konstateras att det kommer att ta lång tid innan detta mål kan uppnås. - Som ett första delmål anges i forsurningsstrategin att antalet områden som utsätts för nedfall är större än vad naturen tål skall som halveras till år 2010. För att uppnå detta måste utsläppen svaveldiav oxid, kväveoxider och ammoniak inom EU helhet minskas med som 84, 55 respektive 29 procent jämfört med 1990.

Effekterna i miljön av dessa utsläppsminskningar beräknas bl.a. bli att områdena där de kritiska belastningsgränserna överskrids minskar från 32,5 till 4,5 miljoner hektar.

Försurningsstrategin omfattar följande åtgärder:

0 Nationella utsläppstak för varje enskilt EU-land.

0 Skärpning av ett antal EU-direktiv Direktivet stora förbränom ningsanläggningar 88/609/EEC, direktivet svavelhalten i visom sa flytande bränslen 93/12/EEC m.fl..

0 Alla EU:s medlemsländerskall ratificera det andra svavelprotokollet till Konventionen långväga gränsöverskridande luftom föroreningar LRTAP så att detta kan träda i kraft.

0 EU och EU:s medlemsländer skall för sig och gemensamt

var

försöka övertyga andra länder att vidta ytterligare åtgärder för att

minska utsläppen av försurande ämnen, 0 EU:s medlemsländer skall arbeta aktivt för att få till stånd en

minskning av svavelutsläppen från sjöfarten. 1 strategin betonas betydelsen av att också få till stånd betydande

utsläppsminskningar i länderna i Central- och Östeuropa. För att nå målet att underskrida de kritiska belastningsgränserna förutsätter EU att det är ekonomiskt lönsamt och med största sannolikhet nödvändigt att ytterligare begränsa utsläppen inte bara i EU:s medlemsstater utan också i länder i Central- och Östeuropa, särskilt i till EU angränsande länder. Situationen är emellertid den att EU exporterar mer försurande utsläpp till dessa länder än vad man tar emot inom EU. Samtidigt krävs mindre investeringar i Central- och Östeuropa än inom EU för att uppnå samma utsläppsminskning.

1den pågående dialogen mellan EU-kommissionen och de länder i Central- och Östeuropa som ansökt om att få bli EU-medlemmar kommer EU-kommissionen att framhålla försurningen som en av de viktigaste miljöfrågorna. EU-kommissionen föreslår att resurser t.ex. från programmen PHARE, TAIEX och DISAE utnyttjas för åtgärder för att minska utsläppen av försurande ämnen.

Försurningsstrategin skall också ses tillsammans med det så kallade Auto/Oil programmet COM96248, som har till syfte att minska utsläppen av luftföroreningar från transportsektorn genom dels förbättrade bränslekvaliteter dels skärpta krav utsläppen från olika typer av bensin och dieseldrivna fordon. Effekterna av Auto/Oil-programmet skulle tillsammans med tidigare beslutade åtgärder bli att utsläppen av kväveoxider från vägtrafiken fram till år 2010 skulle minska med 65 procentjämfört med utsläppen 1995.

Viktiga E U-direktiv och påförsurningsområdet

Rådets direktiv 88/609/EEC om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar. Direktivet antogs av rådet i november 1988 och omfattar förbränningsanläggningar med en tillförd effekt 50 megawatt eller större. 1 direktivet fastställs gränsvärden för utsläpp av bl.a. svaveldioxid och kväveoxider från nya anläggningar och utsläppstak per land för totala utsläpp från befintliga anläggningar. En översyn av direktivet beräknas vara klar under hösten 1997.

Rådets direktiv 93/12/EEC svavelhalten i vissa flytande

om bränslen. I detta direktiv fastställs gränser för den högsta halten

av svavel till 0,2 procent i gasoljor används i stationära anläggning-

som ar och till 0,05 procent i dieseloljor används i mobila källor. Rå-

som det beslöt i juni 1997 om nya indikativa gränsvärden för svavelhalt i diesel.

Kontroll av atmosfäriska utsläpp från mobila källor. Direktiven omfattar bestämmelser dels för personbilar och lätta nyttofordon direktiv 70/220/EEC med ett flertal ändringar dels för tunga fordon direktiv 88/77/EEC med ändringar.

Ramdirektiv 96/61/EC om samordnade åtgärder för att förebygga och minska föroreningar IPPC. Direktivet omfattar i första

hand utsläpp från stora verksamheter inom de mest förorenade industribranschema.

Rådets direktiv 85/210/EEC bly i bensin. EU-länderna har

om beslutat införa förbud mot blyad bensin från år 2000 vissa undantag möjliga fram till år 2004.

Rådets ramdirektiv 96/62/EC luftkvalitet. Nya gränsvärden

om för N0x, SOx och partiklar i luft håller att utarbetas Förslag väntas under senare delen 1997.

av

Utsläpp av ammoniak. Genom tillämpning god jord-

av brukspraxis vid genomförande av nitratdirektivet 91/676/EEC är det möjligt att också minska utsläppen ammoniak. IPCC-direktivet

av gäller också utsläpp från stora anläggningar för uppfödning fjäder-

av fä och grisar samt industrianläggningar ammoniak. Förva-

som avger ring av stallgödsel i täckta bassänger kan också minska ammoniakutsläppen. Denna fråga behandlas i rådets strategi för att minska metanutsläpp COM 96/557/2.

Direktiven om utsläpp från qvfallgörbränningsanläggningar

89/369/EEC och 89/429/EEC är också betydelse. Idag finns emel-

av lertid mycket få anläggningar av denna typ ikandidatländerna.

F örhållandena i kandidatländerna

Estland

El-produktionen i Estland domineras förbränning av oljeskiffer.

av Idag finns inte några ekonomiskt realistiska alternativ. Estland kom-

därför sannolikt att utnyttja befintliga anläggningar under ytterlimer

minst tio år. Planer finns på att under denna tid ersätta de gamla gare anläggningarna, för vilka det inte anses vara ekonomiskt rimligt att kräva installation rökgasrening, med kraftverk som utnyttjar

av nya cirkulerande svävbäddsförbränning Dessa nya anläggningar bedöms kunna uppfylla EU:s krav rörande stora anläggningar.

De befintliga anläggningarna kommer om Estland blir medlem

EU att omfattas direktiv 88/609/EEC om stora förbränningsanav av läggningar. Kraftverken faller under reglerna för befintliga anläggningar. Direktivet kräver att befintliga anläggningar successivt anpassas i enlighet med bästa tillgängliga teknik.

Estland har inte undertecknat ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Landet har emellertid ett avtal med Finland att minska svaveldioxid och kväveoxidutsläppen. Ut-

om släppen svaveldioxid skall till 1997 minskas med 50 procent i för-

av hållande till 1980 års nivå och man har planer en minskning med 80 procent. För kväveoxider gäller att utsläppen före 1994 skulle ha minskats till 1987 års nivå.

En lagstiftning om luftföroreningar har utarbetats av miljömi-

ny nisteriet. Typbesiktning av motorfordon baserat EU:s system kommer att införas under 1997.

Lettland

Lagstiftningen på luftvårdsområdet från den sovjetiska tiden gäller fortfarande i Lettland. Eftersom lagen bl.a. inte motsvarar nuvarande administrativa strukturer fungerar den dåligt.

Enligt EU-kommissionen behöver ny lagstiftning utarbetas och harmoniseras under de kommande åren på detta område. En luft-

ny vårdslag håller på att utarbetas. Ett Världsbanken stött projekt

av skall bl.a.:

över luftkvalitetsstandards. 0 se

94 sou 1997:149

g 0 sätta upp utsläppskrav för fasta anläggningar. 0 utarbeta ett program för att åtgärda utsläppen från rörliga källor. 0 utarbeta genomförandeplaner för nödvändiga tilläggsbestämmel-

ser inom angränsande områden.

Lettland har få stora förbränningsanläggningar 25 totalt

av l 450 anläggningar varför EU-anpassningen inte förväntas förorsaka några stora problem.

Anpassningen till nuvarande EU-krav för fordon förväntas

nya inte medföra några problem eftersom majoriteten fordonen impor-

av teras antingen från EU-länder eller från USA.

Förslag till regeringsförordningar om bly l bensin, svavelinnehåll i flytande bränslen och miljöskyddsåtgärder vid bensinstationer har utarbetats i enlighet med EU-direktiven 85/210/EEC, 93/ l2/EEC, 94/63/EC.

Lag om skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin infördes i början 1997. Vidare kommer att försöka stimulera

av man en övergång till naturgas genom högre beskattning luñföroreningsut-

av släpp och svavelinnehåll i tung eldningsolja.

Litauen

Litauen har nyligen fastställt utsläppsregler för stora förbränningsanläggningar som i stort sett motsvarar EU-kraven. Nya luftkvalitetsstandards i enlighet med EU-lagstiftningen håller också att utarbetas. Nya regler, baserade på EU-kraven, har införts beträffande utformning av nya bensinstationer och terminaler. Vidare har för

man, att minska importen äldre begagnade bilar, infört differentierad

av en importskatt.

EU-kommissionens bedömning är att luftföroreningsituationen i landet är relativt bra, att större delen anpassningsarbetet inom

men av fordons-/transportsektorn återstår.

Polen

I Polen planeras rad åtgärder för att minska utsläppen försuran-

en av de ämnen. Bl.a. planeras övergång till lågsvavligt kol inom indust-

en rin och övergång från koleldning till gas och fjärrvärme för bostadsuppvärmning. Energieffektiviseringsåtgärder nämns också

som

viktiga såväl av EU-kommissionen som av Polens egen utredning. Åtgärderna har hittills domineras av ekonomiska styrmedel.

Tjeckien

Enligt EU-kommissionens avis om Tjeckien är luftföroreningarna den största utmaningen för landet på miljöområdet. Trots betydande framsteg under perioden 1989 till 1994 då utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar minskade med respektive 36, 60 och 49 procent är utsläppen fortfarande stora särskilt om de beräknas per BNPenhet. Åtgärder krävs inom industri-, energi- och transportsektorerna.

En ny lagstiftning om luftföroreningar antogs 1994. Lagen innehåller regler som syftar till att stimulera berörda sektorer att vidta åtgärder för att minska luftföroreningsutsläppen. Mycket stora investeringar har också gjorts. Lagen innehåller också tidtabeller när utsläppskraven skall vara uppfyllda. Ekonomiska styrmedel ingår i regelverket, men dessa anses inte vara tillfyllest för att stimulera industrin att minska utsläppen i tillräcklig omfattning.

Man uppskattar att cirka 75 procent av anläggningarna kommer att uppfylla utsläppskraven år 1998 som är den tidpunkt som lagts fast i lagen.

l nästa steg planerar man att koncentrera sig mindre fasta utsläppskällor, utsläpp av flyktiga organiska ämnen från hanteringen av olika bränslen samt utsläpp av kväveoxider och oförbrända kolväten från rörliga källor.

4.1.5¶Övergödning och Vattenkvalitet

E Uzs arbete rörande övergödning och Vattenkvalitet

Som framgår av sammanställningen nedan över viktiga direktiv påbörjade EU sitt arbete vattenområdet med åtgärder och gemensamma regler för att i första hand lösa problem kunde leda till

som hälsoeffekter t.ex. genom direktiv rörande dricksvatten och badvatten. Arbetet inom vattenområdet har därefter vidgats till att omfatta hela verksamhetsgrenar t.ex. avloppsvattenrening och har därefter allt

mer kommit att omfatta ramdirektiv bl.a. IPPC-direktivet och det nya

ramdirektivet om vattenresursförvaltning

l EU:s femte miljöhandlingsprogram följande mål för vat-

anges tenresursförvaltningen inom unionen:

minskad grundvattenförorening, främst genom insatser vid föroreningskällorna. förbättring och återställande av ytvattenresursernas ekologiska kvalitet. tillgång och efterfrågan vattenresurser skall hanteras ett integrerat och uthålligt sätt så att efterfrågan är i balans med tillgängligheten. l den utvärdering av femte miljöhandlingsprogrammet som EUkommissionen lade fram i början av 1996 konstateras bl.a.: att genomförandet nitratdirektivet Dir. 9l/676/EEC har varit

av otillfredsställande i flertalet medlemsländer. Detta avspeglas bl.a. i att grundvattenförorening från diffusa jordbrukskällor är ett problem i flertalet medlemsländer. Problemen framgår också av nyårsbudskapet från EEA/UNEP där det konstateras att vatten som finns under 85 procent av jordbruksmarken i Europa, inklusive jordbruksområdena i Central- och Östeuropa beräknas innehålla nitratkoncentrationer som överstiger EU:s riktvärden för nitrat i dricksvatten. att genomförandet av direktivet avloppsrening Dir.

om 9l/27l/EEC är ojämnt, men att beslut om betydande investeringsprogram har fattats. Dessa investeringar kommer i betydande utsträckning att påverka vattenkvaliteten inom EU före sekelskiftet. att EU-kommissionens förslag ett direktiv ekologisk yt-

om om vattenkvalitet utgör viktigt steg i utvecklingen EU-

en av lagstiftningen. Vidare noteras att reglerna avseende utsläpp farliga ämnen

av från punktkällor kommer att skärpas i och med att EU-länderna

genomför reglerna i direktivet integrerad föroreningskontroll IPPC

om Dir 96/6l/EC.

Viktiga E U-direktiv och åtgärdsprogram rörande eutrofiering

och Vattenkvalitet

En rad direktiv är viktiga för att skydda vattenkvaliteten, främst direktiv riktade mot utsläpp till vatten men även direktiv som leder till minskat nedfall av luftföroreningar. Generella direktiv Direktiv 96/6l/EC om integrerad föroreningskontroll IPPCdirektivet. Direktivförslag om områdesvis Vattenförvaltning.

Utsläpp till vatten Direktiv 75/440/EEC kvaliteten ytvatten som skall använ-

om

dricksvatten das som Direktiv 76/ 160/EEC om badvattenkvalitet. Direktiv 76/464/EEC om förorening som förorsakas av utsläpp

vissa farliga ämnen till vattenmiljön. av Direktiv 80/68/EEC om skydd for grundvatten mot förorening av vissa farliga ämnen. Direktiv 80/778/EEC vattenkvaliteten på vatten som skall

om användas som dricksvatten. Direktiv 86/278/EEC om skydd för miljön i samband med användning av reningsverksslam inom jordbruket. Direktiv 91/271 om utsläpp från kommunala avloppsreningsverk. Direktiv 9l/676/EEC om skydd mot vattenförorening som förorsakas av nitrat från jordbruket Luftutsläpp Direktiv 70/220/EEC utsläpp från motorfordon med find-

om ringar Direktiv 72/306/EEC om utsläpp från dieselfordon med ändringar Direktiv 84/360/EEC om luftförorening från industrianläggningar. Direktiv 88/77/EEC gasutsläpp från dieselmotorer Direktiv 88/609 om stora forbränningsanläggningar Direktiv 89/369/EEC för att förebygga luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar. Direktiv 89/469/EEC för att förebygga luftföroreningar från befmtliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar. Direktiv 9l/689/EEC om förbränning av farligt avfall.

4 17-1380

Anpassningen av E Uss lagstiftning rörande eutrofiering och

Vattenkvalitet i de baltiska staterna och Polen

De från kostnadssynpunkt viktigaste direktiven i samband

med anpassningen är grundvattendirektivet, dricksvattendirektivet samt Direktiv 91/271 om utsläpp från kommunala avloppsreningsverk.

De av HELCOM antagna rekommendationerna för utsläpp av fosfor och kväve från kommunala avloppsvattennät motsvarar i stort kraven i EU-direktiv 91/271 om utsläpp från kommunala avloppsreningsve/rk.En väsentlig skillnad är dock att HELCOM-rekommendationerna ger Estland, Lettland, Litauen och Polen längre tid att

uppfylla kraven än EU-direktiven. Ett stort problem blir också att avloppsvattensystem och reningsverk enligt EU-direktivet också skall byggas för tätorter med utsläpp motsvarande mellan 2 000 och 10 000 personekvivalenter om utsläppen sker till känsliga områden sjöar, vattendrag och flodmynningar.

Det är i detta sammanhang viktigt att notera att det är en relativt stor andel av befolkningen i Estland, Lettland, Litauen och Polen lever i samhällen med mindre än 2 000 innevånare och att man därför inte kommer att omfattas varken av EU:s eller HELCOM:s krav. Från miljösynpunkt t.ex. för Östersjön är emellertid belastningen från dessa samhällen inte oväsentlig.

Vattenområdet var redan tidigare ett prioriterat område. Som exempel kan nämnas att dricksvattenlagstiftningen i Litauen formellt var mera långtgående än EU:s även om det i praktiken var långt mellan lagens ord och de verkliga förhållandena. Det råder därför formellt relativt stor överensstämmelse med EU:s lagstiftning.

Sedan förändringarna inleddes har ett omfattande arbete med att revidera eller utarbeta ny vattenlagstiftning inletts i samtliga kandidatländer. För de av utredningen prioriterade länderna gäller följande:

Tabell 4.4 Ny lagstiftning på vattenområdet i Baltikum och Polen

Estland Vattenlagenfrån 1994ansluternäratill EU-lagstiñ-

ningen Lettland Helt vattcnlagstiflninghållerpåattutarbetas

ny Litauen Ny lagstiñningsaknasännu Polen Ny vattenlagligger sedanlängei parlamentetför an-

tagande.LagensinnehållmotsvararEU:sIagstiñning.

Sett som andel av BNP har investeringarna i vatten och avloppsvattenrening under 1990-talet utgjort en stor del av insatserna på miljöområdet. En studie OECD 1995 visade att i Estland och Po-

av len andelen 40 respektive 52 procent eller motsvarande 0,6 re-

var spektive 1,0 procent av BNP.

Mot bakgrund av dessa siffror beräknar man i den danska rapporten östutvidgningen att det kommer att ta mellan 4 och 10 år

om att genomföra de nödvändiga investeringarna i avloppsvattenrening. Till detta skall eller några år för planering och beslut

läggas ett par

finansiering. Detta gäller under förutsättning att hittillsvarande om höga investeringsnivå inom vattenområdet kan upprätthållas i konkur-

med andra angelägna behov dels inom miljöområden som avrens fallshantering, luftföroreningsutsläpp dels inom andra sam-

m.m., hällssektorer utbildning, hälsovård, infrastrukturutveckling etc.

som

Den relativt snabba genomförandetakten understryker att vattenområdet är ett prioriterat område. En stor del av det internationella biståndet på miljöområdet har också gått till olika projekt inom vattenoch avloppsreningsområdet. Detta gäller inte minst i Östersjöområdet där storstädernas avloppsproblem utgör stor del av de så kallade

en prioriterade föroreningskällorna priority environmental hot spots i HELCOM:s handlingsprogram för Östersjön.

En viktig fråga vid genomförandet av EU-lagstiftningen och särskilt bestämmelserna i direktivet avloppsvattenbehandling kom-

om

att hur man tolkar artikel 5.2. som säger att länderna skall se mer vara till så att avloppsvatten släpps ut till känsliga vattenområden

som skall genomgå längre gående behandling än enbart biologisk be-

en handling. Enligt de kriterier läggs fast i bilaga till direktivet är ett

som stort antal sjöar, vattendrag och kustområden i de berörda länderna att betrakta känsliga redan eutrofierade eller riskerar att eutrofieras

som inom nära framtid. Kommunalt avloppsvatten och biologiskt ned-

en brytbart industriellt avloppsvatten skall i dessa fall också genomgå behandling för att ta bort kväve och fosfor.

Eftersom kostnaderna för att bygga reningsverk som också omfattar kväve- och fosforrening beräknas vara betydligt upp till 40 procent dyrare än konventionella tvåstegsreningsverk mekaniskbiologisk rening så kan de ekonomiska konsekvenserna av kraven att uppfylla direktivet komma att utgöra betydande problem i kandidatländerna.

Situationen i Estland

Enligt den estniska miljöstrategin antogs 1997 är målsättningarsom na när det gäller ytvatten:

0 att fram till år 2000 uppfylla de viktigaste indikatorerna beträffande behandlingen kommunalt och industriellt avloppsvatten av som finns i HELCOM:s rekommendationer. 0 att fram till år 2010 bygga kväverening för avloppsvatten från alla samhällen som är större än 5 000 personer, med målsättningen att vidmakthålla den ekologiska balansen i känsliga vattenområden. De viktigaste reglerna rörande skydd och utnyttjande vatten av finns i Vattenlagen från 1994. Regeringsförordningen från 1994 om regler för utsläpp avloppsvatten till vattenområden kompletteav som rats genom en tilläggsförordning 1995, utgör den legala grunden för utfärdandet av vattentillstånd. Av det estniska svaret EU:s questionnaire våren 1996 framgår att Estland i stor utsträckning tillämpar HELCOM:s rekommendationer såväl vad beträffar kommunala avloppsutsläpp utsom släpp från industrianläggningar. Under år har dessa rekomsenare mendationer i de flesta fall följt motsvarande EU-direktiv eller varit striktare med hänsyn till Östersjöns känslighet. Dricksvattenkvaliteten har lagts fast i den estniska dricksvattenstandarden från 1995. Relevanta WHO- och EU-standards beaktades vid utarbetandet. Arbete pågår för att utarbeta regler för att begränsa föroreningsutsläppen vid källan inom rad industribranscher. Bestämmelserna en förväntas också här följa gällande HELCOM- och EU-regler

Lettland

Vattenkoden från den sovjetiska tiden 1972 gäller fortfarande i Lettland. Utsläppskraven fastställs också i de flesta fall med utgångspunkt från de vattenkvalitetsstandards som gällde under sovjettiden. Den lettiska miljöpolicyplaneit från 1995 tar tre prioriterade upp vattenfrågor: 0 Gränsöverskridande vattenföroreningar. 0 Eutrofiering av vattendrag och försämring vattenekosystem av 0 Dålig dricksvattenkvalitet.

l planen mål 50-procentig minskning av kväveut-

anges som en släppen från punktkällor till år 2010. Den nationella miljöaktionsplanen som håller att utarbetas kommer att omfatta åtgärder för att lösa dessa problem.

Tillstånd krävs för användning av såväl yt- som grundvatten. Utfärdandet av sådana tillstånd regleras enligt förordningen om vattenanvändningstillstând från 1991. Nya regler antogs 1997 och kommer att träda i kraft under 1998. Dessa innebär ett tillvägagångssätt med en mera individuell bedömning med målsättningen att minska föroreningarna vid källan och innefattar bl.a. kraven i EU-direktiven och HELCOM:s rekommendationer. Det praktiska genomförandet beräknas dock ta ytterligare 2-3 år.

Enligt kommunallagen från 1994 är det kommunerna som har ansvaret för Vattenförsörjning och avloppsvattenbehandling.

Lettland har lagt fast vattenkvalitetsmålsättningar som grundas

motsvarande EU-direktiv.

Lämpliga standards för respektive kategori kommer att utarbetas med utgångspunkt från nämnda direktiv. Dessa kriterier och målsättningar kommer att vara vägledande när man utfärdar tillstånd till vattenanvändning. Tidsperspektivet för att uppfylla reglerna är cirka år 2010.

Lettland att i framtiden upprätta ett system för integrerad

avser föroreningskontroll lPPC.

Litauen

Litauen har nyligen antagit nya regler avseende föroreningsutsläpp till vatten som överensstämmer med EU:s.

Vattenområdet är sannolikt den del miljövården där de mest

av påtagliga förändringarna kommer att krävas i samband med EUanpassningen. Man måste t.ex. inrätta myndigheter som ansvarar för vattenförvaltningen inom respektive avrinningsområde.

Polen

Ett förslag till vattenlag utarbetades 1991. Den var redan då i viss

ny utsträckning harmoniserad med EU-lagstiftningen framför allt vad gäller skydd vattenresurserna mot föroreningar. Förslaget diskute-

av

fortfarande 1997 parlamentet. Framför allt gäller diskussioras av

ansvarsfördelningen mellan de nya regionala Vattenmyndigheternen

na, länen och den nationella fonden för miljöskydd och Vattenförvaltning.

l avvaktan resultatet av parlamentsbehandlingen har vissa ändringar av 1974 års vattenlag antagits rörande bl.a. flodområdesvis Vattenförvaltning.

År 1991 införde miljöministeriet bestämmelser högsta tillåt-

om na fororeningskoncentrationer i utsläpp till ytvatten och markområden.

4.1.6¶Avfall

E Uxs arbete inom avfallsområdet

EU:s första direktiv på avfallsområdet antogs redan 1975. En

mera heltäckande avfallspolitik utarbetades och avfallsstrategi antogs i

en maj 1990 Rådsresolution 90/C102/O2. Anledningen till att ut-

man arbetade en gemensam avfallsstategi var bl.a. att medlems-länderna, trots att mer än tio direktiv om avfall och avfallshantering antagits uppvisade stora skillnader såväl beträffande lagstiftning avfalls-

som hantering och behandling.

Ett ramdirektiv om avfallshantering antogs 1991 Dir. 91/156/EEC. Den övergripande målsättningen för EU:s arbete inom avfallsområdet är att uppnå uthållig avfallshantering. EU:s

en mera avfallsstrategi fram till år 2000 omfattar hierarki alternativa

en av avfallsbehandlingsmetoder. Högsta prioritet är att förebygga att avfall uppstår. Därefter följer återvinning och återanvändning samt slutligen optimering av slutbehandlingen av avfallet förbränning, deponering etc..

En viktig princip i avfallsstrategin innebär att varje enskilt land så långt möjligt skall vara självförsörjande vad beträffar avfallsbehandlingskapacitet. En annan viktig princip är att avfall inte kan

som återvimiinas skall behandlas eller deponeras i en anläggning lig-

som ger så nära avfallskällan möjligt närhetsprincipen. Detta för att

som minimera avfallstransporter.

Avfallsfrågorna identifieras som en nyckelfråga för 1990-talet i EU:s femte miljöhandlingsprogram. Behovet att stoppa och vända

av nuvarande utveckling mot allt större avfallsmängder betonas.

I uppföljningsrapporten till femte miljöhandlingsprogrammet pekar EU-kommissionen på att följande framsteg gjorts: Ett direktiv om förpackningar och förpackningsavfall har anta-

lägger fast återvinningsnivåerna för förpackningsavfall gits som under perioden 1996-2001. En lista över farligt avfall har antagits genom ett Rådsbeslut. En gemensam position har uppnåtts beträffande ett förslag till direktiv om avfallstippar. Ett direktiv om förbränning av farligt avfall har antagits och en översyn direktivet om förbränning av kommunalt avfall har

av påbörjats. Rådsförordningen övervakning av transporter av avfall till

om och från EU har trätt i kraft. Samtidigt konstateras att det fortfarande finns stora problem i medlemsländerna. Den nationella lagstiftning som krävs för att tilllämpa EU-lagstiftningen införs långsamt och med betydande eftersläpning. Detsamma gäller för utarbetandet av nationella avfallsplaner. Under 1996 inleddes också arbetet med att revidera hela EU:s avfallsstrategi.

Viktiga E U-direktiv och åtgärdsprogram inom avfallsområdet

Viktiga i EU:s lagstiftning rörande avfall är: Direktiv 75/439/EEC om spilloljor. Direktiv 75/44/EEC om avfall ändrat genom Direktiv 91/ 156/EEC. Direktiv 76/403 omhändertagande av PCB och PCT.

om Direktiv 89/3 69/EEC om utsläpp av luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar. Direktiv 89/429/EEC om begränsning av luftföroreningsutsläp-

från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar. pen Rådsresolution om avfallspolitiken från maj 1991. Direktiv 91/156/EEC om avfall.

0 Direktiv 91/ l 57/EEC om batterier och ackumulatorer inne-

som

håller vissa farliga ämnen med ändringsdirektiv 93/86/EEC. 0 Direktiv 9l/689/EEC farligt avfall, kompletterat med Direk-

om

tiv 94/904/EC med lista över farligt avfall.. 0 Förordning 93/259/EEC om övervakning och kontroll trans-

av

porter av farligt avfall inom EU samt import och export av så-

dant avfall Baselkonventionen med Rådsbesluten 94/721/EEC

och 94/774/EEC. 0 Direktiv 94/67/EC om förbränning farligt avfall.

av 0 Direktiv 94/62/EC om förpackningar och förpackningsavfall. 0 Förslag till direktiv om avfallsdeponier COM 97/105.

Generella frågeställningar i kandidatldnderna

Kandidatländerna står inför problemen att dels ta hand allt

om gammalt lagrat/nedgrävt avfall dels utveckla en modern avfallshantering i enlighet med de principer beslutats inom EU. Det gäller också

som för länderna hantera ett ökat inflöde av förpackningar och förpackningsavfall som en ökad handel med Västeuropa kommer att medföra. Man får också komma ihåg att även EU-länderna står inför stora problem avfallsomrädet som det kommer att ta lång tid att lösa. Ländernas insikt om detta avspeglas bl.a. i de svårigheter man haft att enas om ett direktiv rörande avfallstippar.

Estland

En ny avfallslag antogs 1992. I lagen läggs principerna fast att fö-

om rebygga att avfall uppkommer, avfallsminimering och avfallsminskning vid källan. Tillsammans med ändringar från 1994 la-

ger gen möjligheter att förbjuda eller begränsa produktion, användning eller import av produkter eller material som innehåller farliga kemikalier om det avfall uppkommer inte kan tas omhand på ett från

som Iniljösynpunkt acceptabelt sätt.

Ansvaret för hanteringen av framför allt det kommunala avfallet har i stor utsträckning decentraliserats till länen och kommunerna. Länen och kommunerna skall utarbeta avfallsplaner. Dessa planer skall beskriva den nuvarande situationen, eventuella problem, utveckling och utvärdering av alternativa strategier och genomförandemöjligheter.

En särskild förpackningslag antogs 1995. Dess regler ligger helt i linje med EUzs förpackningsdirektiv 94/62/EC.

Estland har ratificerat Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. De regler som antagits för att kontrollera transporter de avfall som faller under konven-

av typer av tionen överensstämmer med EU:s förordning EEC/259/93. Estland har emellertid samtidigt infört strängare regler för vissa så kallade grönlistade avfallstyper än vad i EU-kommissionens beslut

som anges 94/721/EC.

Särskilda avgifter avfall har införts. Dessa tas ut för allt avfall

deponeras tipp. Avgifternas storlek beror bl.a. avfallets som giftighet. Avgifterna tillfaller den nationella miljöfonden.

Hantering av kommunalt såväl som farligt avfall anges i EUkommissionens avi rörande Estland som ett av de områden som kommer att kräva betydande investeringar samtidigt allmänhe-

som tens kunskaper och medvetande om avfallsproblemen måste öka.

I den estniska nationella miljöstrategin som antogs i början av 1997 anges följande målsättningar avfallsområdet:

Till år 2000 planeras:

att stabilisera avfallsmängderna inom industri och hushåll på 0

1995 års nivå,

att identifiera ägare/operatörer för existerande tippar och stänga 0

de tippar där någon ägare/operatör inte finns, att öka återvinningsgraden till 30-40 procent,

att stänga gamla och anlägga nya tippar i enlighet med EU:s 0

krav,

att 40 procent det kommunala avfallet tas hand ett från o av om

miljö- och hälsosynpunkt acceptabelt sätt, att införa ett system för hanteringav farligt avfall,

att övervaka att alla avfallsproducenter följer gällande regler. 0

Till år 2010 planeras dessutom: 0

att behandla och slutligt omhänderta allt avfall i enlighet med 0

gällande internationella miljö- och hälsokrav,

att till så att det finns kapacitet för avfallsmottagning i hela 0 se

Estland.

Sammanfattningsvis kan sägas att avfallshantering och åtgärder för att komma till rätta med gamla avfallstippar tillhör de prioriterade områdena i det miljöaktionsprogram som håller att utarbetas med stöd bl.a. från EU Phare.

Om Estland väljer att bygga förbränningsanläggningar för kom-

munalt och/eller farligt avfall krävs lagstiftning och regler

ny som motsvarar EU:s direktiv om sådana anläggningar.

Betydande insatser, inklusive investeringar, kommer att krävas för att genomföra och tillämpa den lagstiftningen. Detta gäller

nya inte minst regional och lokai nivå. Muntlig information från estniska tjänstemän antyder att det kan ta mellan 10-20 år innan Estland fullt ut kan leva upp till EU-kraven på avfallsområdet.

Lettland

Avfallshanteringen i Lettland liknar den i Estland, med undantag för att mängderna industriavfall är betydligt mindre.

Avfallet deponeras till större delen på tippar. Det finns ungefär 600 officiellt kontrollerade tippar. Flertalet dessa är emellertid lo-

av kaliserade utan hänsyn till geologiska och hydrologiska förhållanden och sköts ett från miljösynpunkt otillfredsställande sätt. Dessutom finns sannolikt flera hundra illegala tippar innehåller avfall med

som okänd sammansättning.

Hantering och lagring av gamla i många fall förbjudna

numera bekämpningsmedel utgör också ett allvarligt avfallshanteringsproblem.

Det finns för närvarande inga anläggningar för förbränning

av avfall.

Lagen om farligt avfall är delvis i överensstämmelse med EUdirektiven 75/442/EEC om avfall och 91/689/EEC om farligt avfall.

Regeringens förordning om den dokumentation behövs för

som att hantera farligt avfall är delvis förenlig med EU-direktiv 75/439/EEC om behandling av avfallsoljor och med Rådets förordning 259/93 om övervakning och kontroll av transporter avfall till

av och från EU-området.

Förslag till förordning om klassificering av farligt avfall har utarbetats i enlighet med EU-kommissionens beslut 94/3/EC och beslut 94/90l4/EC om utarbetandet av en lista över farligt avfall.

Det råder förbud mot import farligt avfall. Lettland har ratifiav cerat Basel-konventionen gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall. Ny lag kommunalt avfall har utarbetats av miljöministeriet. om Enligt kommunallagen är kommunerna ansvariga för insamling och transport hushållsavfall och annat icke-farligt industriavfall. av För närvarande pågår ett projekt for att utarbeta en nationell strategi för hantering av fast kommunalt avfall. Med hjälp lagen naturresurser har avfall avgiftbelagts. av om Avgiften varierar från 0,5 USD kubikmeter for icke-giftigt avfall per till 100 USD kubikmeter för avfall klassificeras som mycket per som giftigt. Sammanfattningsvis bör Lettland enligt EU-kommissionens avis ägna särskild uppmärksamhet åt att snabbt anpassa sig till EU:s ramlagstiftning avfallsområdet samt på att utarbeta strategier for att finansiera insatserna avfallsområdet. Investeringar i infrastruktur är de viktigaste långsiktiga insatserna för att på ett effektivt sätt tillämpa

EU-lagstiftningen avfallsområdet.

Om Lettland beslutar bygga förbränningsanläggningar for kommunalt respektive farligt avfall måste lagstiftning som implementerar EU-direktiven 89/369/EEC utsläpp luftföroreningar från nya om av kommunala avfallsförbränningsanläggningar och 94/67/EC om förbränning farligt avfall och antas.

av utarbetas

Genomförandet förpackningsdirektivet är oklart. av

Litauen

Enligt den litauiska miljötillståndsrapporten som publicerades 1995 är utvecklingen ett system för rationell hantering och utnyttjande av avfall de mest akuta problemen inom miljövårdssektom i av ett av Litauen. Den litauiska miljöstrategin, utarbetats med stöd av EU Phasom följande prioriterade mål på avfallsområdet: re, anger minskade föroreningar från industriavfall och farligt avfall. 0 minskade föroreningar från kommunalt avfall. 0 omhändertagande gamla bekämpningsmedel. 0 av lager av

förebyggande att radioaktivt avfall kommer ut i miljön. 0 av

Förslag om ny lag om avfallshantering är lämnad till parlamentet för behandling. Ett omfattande arbete med anpassningen av EUdirektiven pågår med stöd av EU Phare och Danmark.

År 1993 utarbetades med dansk stöd ett for att ta hand

program om befintligt farligt avfall. Programmet skall pågå i fem år. 1 ett första steg kommer säkra lagringsplatser for farligt avfall att tillskapas.

Metoder och rutiner for att förstöra befintliga lager av bekämpningsmedel i enlighet med rekommendationer från HELCOM och EU:s direktiv håller på att utarbetas.

Litauen har ännu inte ratificerat Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall.

Sammanfattningsvis framhålls EU-kommisionens avis angående Litauen att ny lagstiftning som står i överensstämmelse med EU:s direktiv håller att införas avfallsområdet samt att en handlingsplan for farligt avfall håller att utarbetas.

Om Litauen beslutar bygga förbränningsanläggningar för kommunalt respektive farligt avfall måste lagstiftning som implementerar EU-direktiven 89/369/EEC om utsläpp av luftföroreningar från

nya kommunala avfallsforbränningsanläggningar och 94/67/EC om förbränning av farligt avfall antas.

Genomförandet av förpackningsdirektivet är oklart.

Polen

Att minska miljöeffekterna av avfall identifieras tio prio-

som en av riterade frågor i den polska miljöpolicyplanen från 1991. Avfallsmängderna måste minska och insatser göras för att stimulera och införa kompostering och återvinning. Inga förbränningsanläggningar finns för kommunalt avfall. Det finns emellertid ett antal projekt sådana

om anläggningar i de större städerna t.ex. Warszawa och Gdansk.

Prioriteringar inom avfal-lsområdet är enligt den nationella miljöplanen:

0 På kort sikt: Snabb minskning av det fasta avfallet genom att in-

föra tillfredsställande hantering såväl industriellt som kom-

av munalt avfall och omhändertagande av farligt avfall.

0 På medellång sikt till år 2000. Uppnå tillfredsställande be-

handling och säker lagring av farligt avfall. En minskning av mängden fast industriavfall som deponeras med 20 procent. Nytt

system för sopsortering och återvinning av hushållsavfall samt introduktion kompostering, förbränning och biogasprodukav tion.

På lång sikt till cirka år 2020. Introduktion av miljövänliga 0 moderna tillverkningsmetoder ren teknik i alla produktionspro- Restaurering av förstörd miljö. cesser. Polen har ratificerat Basel-konventionen om gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande farligt avfall. av Polen har infört avgifter avfall. Avgifterna för farligt avfall är tio gånger så stora som för icke-giftigt avfall. Sammanfattningsvis påpekas i EU-kommissionens avis att gra- EU-anpassning fortfarande är låg inom avfallsområdet. Effekden av tiv tillämpning EU:s lagstiftning inom avfallsområden, vilket kräav investeringar, kommer endast att möjligt på lång sikt ver stora vara och kommer att kräva såväl ökade offentliga privata investeringsom Inga särskilda studier har dock genomförts för att utvärdera konar. sekvenserna att införa EU-lagstiftningen. Vidare är genomförandet av

förpackningsdirektivet är oklart.

av

4.1.7¶Kemikalier och kemikaliehantering

E Uzs arbete inom kemikalieområdet

Målsättningen för EU:s arbete inom området kemikalier och kemikaliehantering är att minska mängderna giftiga ämnen i miljön och riskerna för människor och miljö. Inom EU-kommissionen är ansvaret för kemikaliefrågorna uppdelade mellan ett flertal generaldirektorat beroende på kemikaliernas egenskaper, användning och effekter på hälsa och miljö. Miljödirektoratet DG XI har för reglerna som omfattar ansvar farliga ämnen, kontroll existerande och ämnen, ickeav nya jordbruksanknutna bekämpningsmedel import och export av vis-

farliga kemikalier. sa DG V för sociala frågor handhar kemikalier som som ansvarar arbetsmiljöfrågor.

Jordbruksdirektoratet DG VI ansvar för växtskyddsmedel och andra bekämpningsmedel medan transporter farliga kemiska av produkter ligger under DG VII T ransportdirektoratet. Slutligen har lndustridirektoratet DG III hand frågor om som berör marknadsföring av produkter eller farliga blandningar.

EU:s kemikalielagstiftning kan indelas i fyra delar:

0 marknadsföring av farliga ämnen.

0 notifiering av nya ämnen. 0 kontroll av riskerna med existerande ämnen 0 export/import av farliga kemikalier. För att uppnå det övergripande målet inom kemikalieområdet att begränsa riskerna med kemikaliehanteringen följande åtgärder i anges

femte miljöhandlingsprogrammet:

0 effektiv datainsamling om nya och existerande kemikalier.

0 klassificering av kemikaliernas giftiga egenskaper och lämplig

märkning av förpackningar och behållare. 0 riskutvärdering av nya och existerande kemikalier. 0 hantering av riskerna genom att användningen giftiga kemiav kalier begränsas eller helt förbjuds eller att man ersätter dem med mindre farliga produkter. I EU-kommissionens rapport om hur femte miljöhandlingsprogrammet genomförts kemikalieområdet betonas bl.a. att:

0 man nått fram till en gemensam uppfattning beträffande en omfattande revidering av direktivet riskerna i samband med visom sa industriverksamheter det så kallade SEVESO-direktivet. 0 ett flertal ändringar och anpassningar till tekniska framsteg har gjorts till de grundläggande direktiven klassificering och om märkning av farliga ämnen och blandningar. 0 en notifieringsprocedur förnya ämnen har antagits liksom principer för riskvärdering av nya ämnen o lagstiftning export och import farliga kemikalier har antaom av gits.

lagstiftning utvärdering och kontroll av riskerna med existe- 0 om

rande ämnen har trätt i kraft. En första lista över 42 prioriterade ämnen har fastställts.

framsteg har gjorts när det gäller bekämpningsmedelslagstift-

ningen. En översyn av existerande ämnen har påbörjats.

För att stötta det praktiska arbetet med kemikalier har en Euro-

peisk Kemikaliebyrå etablerats 1993. Denna täcker fem viktiga teknisk-vetenskapliga områden nämligen klassificering och märkning,

ämnen, testmetoder, existerande ämnen samt export/import av nya kemikalier.

Generella frågeställningar i kandidatländerna

Hantering kemikalier tidigare inte någon prioriterad fråga. Det

av var har varit svårt att få ordning på kemikaliefrågorna bl.a. på grund av att ansvaret varit och fortfarande är delat mellan en rad ministerier och myndigheter inom områden miljö, hälsoskydd, handel,

som transport, jordbruk m.fl. Nya ramlagar har utarbetats av miljöministerierna, ofta med EU-lagstiftningen grund men det tar lång tid att

som få den accepterad inom berörda ministerier och därefter oftast ännu längre att få dem antagna i respektive lands parlament.

Samtidigt ingår kemikalielagstiftningen i EU:s inremarknadslagstiftning vilket innebär krav en snabb anpassning, eftersom möjligheterna att delta i inre marknaden är ett de viktiga kriterierna för

av medlemskap. Av slutsatserna från den workshop om kemikaliekontroll i Östersjöregionen anordnades i början av 1997 av det est-

som niska miljöministeriet, med stöd Sverige och Finland framgår att

av EU-kommissionens utlåtanden omfattar de viktigaste kraven och att EU-anpassningen sannolikt måste bli en process som kräver stora resurser.

En kemikalielag ramlag antas och tillämpas är en

en som grundläggande förutsättning för den vidare processen. Denna process kräver politiskt stöd, väl genomtänkt-a beslut och samarbete mellan statliga institutioner, företagen och andra icke-statliga organisationer.

1 ett stegvis genomförande anpassningen bör man inlednings-

av vis koncentrera sig på:

Klassificering och märkning kemikalier. 0 av

o Att upprätta listor över förbjudna kemikalier eller sådana vars användning starkt begränsats står i överensstämmelse med som EU:s listor.

0 Att etablera de grundläggande strukturer behövs för notifiesom ring/registrering av kemikalier för att skall ha aktuell inman formation om vad finns marknaden som

Estland

Ansvaret för kemikaliehanteringen i Estland är för närvarande uppdelat mellan ett antal myndigheter. Det finns ingen övergripande lagstiftning om kemikaliehantering, lagring och övervakning. Frågor rörande kemikaliehantering täcks olika lagar och regeringsförordav ningar beroende inom vilken samhällssektor ämnena används och dessas effekter hälsa och miljö. l vissa fall saknas ansvarig myndighet eller organisation för viktiga frågor rör miljö och männisom skors hälsa.

Anpassning till EU:s regelverk ett de angelägnaste anses vara av inre marknadsområdena för Estland att arbeta med för att möjliggöra en integrering med EU.

En ny kemikalielag har nyligen utarbetats. Enligt denna måste de kemiska riskerna i samband med tillverkning, import, lagring, marknadsföring, transport och användning kontrolleras eller begränsas i enlighet med motsvarande regler inom EU. Kemikalielagen kommer också att ange kriterier för klassificering, märkning och förpackning av kemikalier enlighet med EU-direktiv 67/548/EEC och dess annex. En regeringsförordning upprättandet ett produktregister om av förväntas så snart den kemikalielagen antagits. nya Det finns inga regler som motsvarar EU-reglerna enligt förordningarna 793/93 och 1488/94 riskbedömningar och begränsning om av riskerna med existerande ämnen. Förbud och begränsning imav port och export av vissa farliga kemikalier grundas på tullagstiftningen och de listor som finns är inte direkt kopplade till EU-direktiv 76/769/EEC och Rådsförordning 2555/92.

Importen av bekämpningsmedel till Estland regleras ett genom dekret utfärdat av jordbruksministeriet..Endast medel registrerats som

av övervakningsavdelningen vidväxtskyddsmyndigheten får importe-

ras. Myndigheten håller att utarbeta lista över förbjudna been kämpningsmedel i enlighet med EU:s regler och sådana användvars ning starkt begränsats.

En anpassning till EU:s lagstiftning ett införande av de genom bärande principerna i förslaget till estnisk kemikalielag innebär stora framsteg, bl.a. systematisering och komplettering av nu gällande regelverk. En de viktigaste uppgifterna i denna process är att stärka av strukturer nationellt, regionalt och lokalt för administoch skapa nya rativt hantering kemikaliefrâgorna. Man skulle få stark nationell av en samordningsmekanism den Statliga Kommitté för Kemikaliegenom säkerhet föreslås i lagen. Denna skulle for samordning som svara mellan alla inblandade aktörer.

Lettland

Nuvarande lagstiftning för klassificering av farliga ämnen grundas tidigare sovjetiska regler. Även inte gjort någon detaljerad om man analys är det klart att det finns stora skillnader i förhållande till EUlagstiftningen. Nuvarande regler används i första hand for klassificering i förhållande till arbetsmiljön. Målsättningen är att hela kemikalielagstiftningen skall ha anpassats till EU-lagstiftningen vid utgången 1999. Frågan är detta är realistisk målsättning särskilt vad av om en sekundär lagstiftning och det praktiska genomförandet av den avser nya lagstiftningen. Arbetet med kemikalielagstiftning har pågått sedan 1995. Ett ny förslag har cirkulerats inom regeringen. Lagen har utarbetats med hänsyn till EU:s regler och skall fungera som en ramlag. Vissa tillämpningsregler håller att utarbetas t.ex. beträffande klassificering kemiska ämnen och upprättandet ett produktregister. En av av regeringsförordning notifiering substanser planeras till om av nya slutet av 1998. Lettland har ingen lagstiftning riskbedömning. Vissa aspekom täcks dock miljöskyddslagen. Det finns för närvarande heller ter av inga restriktioner för import och export av kemiska ämnen och produkter till Lettland. Förslaget tillny kemikalielag är delvis i överensstämmelse med Rådsförordning 2455/92 om export och import av vissa farliga kemikalier.

Litauen

Litauen står inför problem när det gäller att reglera och konstora trollera import och transporter farliga kemiska ämnen. Under de av åren har ett antal företag startats hanterar kemikalier och senaste som

som inte har den nödvändiga kompetensen. Transittrañken till Kaliningrad med farligt gods är ett annat problem. Nuvarande lagstiftning för att reglera hanteringen kemikalier av är otillräcklig. Arbete med lagstiftning pågår. Tills vidare utnyttjas ny bestämmelserna i miljöskyddslagstiftningen. Förslag till ny lag om kemiska ämnen lades fram 1996. Förslaget kommer att omarbetas efter remissbehandling i ministerierna och synpunkter från parlamentet. Ett nytt förslag att läggas fram avses under 1997 eller 1998. Efter det att denna antagits kommer att man

utarbeta tillämpningslagstiftning omfattande bl.a.:

0 Lista över kemiska ämnen som är förbjudna eller användvars ning starkt begränsats i Litauen. 0 Förordning om klassificering, märkning och förpackning farav liga kemiska ämnen. 0 Nationellt register över kemiska ämnen. 0 Rapporteringssystem om användning och produktion kemiska av ämnen. 0 Datasystem om kemikaliesäkerhet. Ett särskilt angående kemikaliehantering har inletts program under 1997. Programmet har till uppgift att:

0 utvärdera den nuvarande situationen vad avser produktion, import, export och användning av kemiska ämnen. 0 analysera hur olika ministerier och institutioner fungerar när det gäller reglering av användning av kemiska ämnen. 0 analysera befintlig lagstiftning och lämna förslag om hur denna skall utvecklas. I EU-kommissionens avi Litauen understryks att det mesta om av anpassningsarbetet återstår kemikalieområdet.

Polen

Polen har idag ingen heltäckande eller enhetlig kemikalielagstiftning. Regler och bestämmelser är spridda-mellan ett antal lagar. Förslag till ny lag om kemikalier har utarbetats och lagts fram under 1996. Den har ännu inte antagits av parlamentet. Den nya lagen förväntas inklu-

dera ett antal de viktigaste principerna i EU:s kemikalielagstift-

av ning. Vidare kommer en nationell kemikaliemyndighet att inrättas.

Enligt uppgift har dock inget systematisk arbete genomförts för att analysera konsekvenserna ett införande av EU:s kemikaliereg-

av ler. En preliminär analys av de områden som presenterades i EUkommissionens utlåtanden tyder ganska betydande diskrepans.

en

EU-kommissionens avi Polen konstaterar att insatser fortfa-

om rande krävs för att påskynda, utveckla och slutföra anpassningen in-

ett antal nyckelsektorer inre marknaden där insatserna hittills om av varit otillräckliga. Bland områden som nämns särskilt ingår kemikali-

er. Vidare pekas behovet av tillämpningslagstiftning.

Liksom för de tre övriga länderna gäller att anpassningen av kemikalielagstiftningen kommer att vara en av de mera komplicerade i det polska arbetet med införa EU:s miljöregler. Även den

att om nya kemikalielagen omfattar stora delar av EU:s kemikalieregler så kom-

det att ta lång tid innan alla nödvändiga tillämpningsregler, förmer ordningar etc. har utarbetats, antagits och genomförts i praktiken.

4.1.8¶Naturvård och biologisk mångfald

E U:s arbete för naturvård och .biologisk mångfald

Den grundläggande målsättningen förEUzs miljöarbete är att uppnå

långsiktigt bärkraftig utveckling Som ett led i arbetet med att uppen

ekologiskt bärkraftig utveckling har EU under 1990-talet intennå en sifierat sitt arbete inom området biologisk mångfald naturvård.

-

1 femte miljöhandlingsprogrammet betonas att den biologiska mångfalden inom EU-området hotas. Handlingsprogrammet understryker också betydelsen att upprättar ett nätverk av skyddade

av man

områden, det så kallade Natura ZOOO-nätverket, samt att viktiga livsmiljöer för växter och djur måste skyddas eller återskapas.

Förutom de redan gällande direktiven inom området kan nämnas att EU för närvarande arbetar med särskild strategi för biologisk

en mångfald. Denna strategi kommer att bidra till att ytterligare stärka naturvårdsarbetet inom EU.

En nyckelfråga kommer att vara hur man kommer att lyckas involvera sektorer jord- och skogsbruk i arbetet med att skydda den

som

ll6

biologiska mångfalden. Som självständig fördragsslutande till part konventionen om biologisk mångfald är EU bundet vid konventionens principer i detta avseende. Sektorsintegreringen är också viktig del en i såväl EU:s femte miljöhandlingsprogram i den pan-europeiska som strategi för landskap och biologisk mångfald antogs miljömisom av nisterkonferensen i Sofia i oktober 1995.

Viktiga EU Direktiv och åtgärdsprogram för naturvård och bi-

ologisk mångfald

Viktiga direktiv för naturvård och skydd biologisk mångfalden inav om EU är:

0 Direktiv 79/409/EEC bevarande vilda fågelarter Fågelom av

direktivet

0 Förordning 3326/82/EEC genomförande konventionen om av om handel med utrotningshotade arter vilda djur och växter av CITES

0 Direktiv 92/43/EEC bevarande naturmiljöer och vilda om av djur- och växtarter Habitat/FHH-direktivet + Natura 2000 nätverket.

0 Förordning 92/2078/EEC om jordbruksproduktionsmetoder som är förenliga med miljöskydd och landskapsvård.

0 Rådsbeslut 93/626/EEC angående konventionen biologisk om mångfald.

Generella frågeställningar i kandidatländema

Enligt EU-kommissionens länderutlâtanden kandidatländema har om samtliga länder betydande naturresurser i form biologisk mångav fald. Dessa skulle utgöra tillgång för unionen länderna blir en om medlemmar. De associerade länderna har lång tradition en på naturvårdsområdet. Redan före de politiska förändringarna fanns lagstiftning i många av länderna lika långt gående motsvarande som var som lagstiftning i de västeuropeiska länderna. En viktig skillnad var emellertid att man i kandidatländema i huvudsak inriktade naturvårdsarbetet att skydda orörda naturtyper urskogar, våtmarker, etc. och i mindre omfattning på att skydda t.ex. traditionella od-

SOU 1997:l49 117

lingslandskap. Vidare saknades i de flesta fall lagstiftning för att reglera markanvändningen. Ny naturvårdslagstiftning antogs början av 1990-talet i flertalet de associerade länderna. Denna håller nu på att omarbetas för att av uppfylla EU:s krav. Ett problem är att den nya lagstiftningen ofta är ramlagar inte i detalj ansvaret för genomförandet och hur som anger detta förväntas ske. Samhällsförändringar, inklusive övergången till marknadsekonomi, har bl.a. lett till idag i samtliga kandidatländer kan att man identifiera följande hot mot den biologiska mångfalden:

Privatisering markområden. Här finns motsättningar mellan o av principerna i de olika ländernas privatiseringslagar och målsättningarna för naturvårdsarbetet. 1 praktiken innebär detta att de fått tillbaka sina markområden som regel inte är personer som intresserade regler som innebär att man av naturvårdshänav nya inskränker rätten att nyttja sina markområden. På grund av syn bristen på ekonomiska har regeringarna inte råd att beresurser tala intrångsersättningar eller att köpa värdefulla områden sätt exempelvis sker i Sverige i samband med resersamma som vatsbildningar.

Bristen sektorsintegrering särskilt inom jord- och skogsbruk 0 samt inom energisektorn.

privatägda jordbruket i de associerade länder kämpar 0 Det nya med stora problem. Privatiseringen har i vissa fall inneburit återetablering ett stort antal mycket små brukningsenheter vars av ekonomiska bärkraft är mycket Intresset eller möjlighetersvag. till naturvårdshänsyn är här litet. na Inom skogsbruket kan ökad exploatering av framför allt natur- 0 skogar leda till negativa effekter. Bl.a. annat utländska skogsbolag har redan betydande intressen i estniska och lettiska skogsföretag. l första hand sker avverkning för export av massaved till svenska och finska pappers- och massaindustrier.

Ökad utvinning torv och biomassa för energiändamål 0 av annan kan sikt utgöra ett allvarligt hot mot våtmarker och natursko-

gar. Effekterna infrastrukturutveckling särskilt inom transport- och 0 av turistsektorerna. De stora hoten inom detta område ligger i riskerna för fragmentering stora sammanhängande markområav

den. Så kan ske exempelvis i samband med omfattande uten byggnad av vägnäten inklusive ett större antal motorvägsprojekt som ingår i de EU-stödda TEN-projekten Trans European av Networks, samt vid exploatering orörda kuststräckor för storav skalig turism och rekreation liksom vid utbyggnad tätorter och av hamnar.

Estland

Den estniska naturvårdsarbetet baseras följande lagar:

Lagen om uthållig utveckling från 1995. Ramlag med allmänna principer. Lagen om skydd för naturobjekt från 1994. Denna lägger fast de regler som gäller för att etablera skyddade områden liksom markägares och markanvändares rättigheter och skyldigheter. Lagen om skydd för kustområden och stränder, längs sjöar och vattendrag, från 1995. Skogslagen från 1993. Lagen om landreformer från 1996. Enligt lagen är markägarna skyldiga att följa de restriktioner beträffande olika ekonomiska verksamheter som framgår skyddsbestämmelserna för ett av område. Ersättning kan utgå i form minskad fastighetsskatt enligt av lagen fastighetsskatt från 1996. om Fiskelagen från 1995. Jaktlagen från 1994. Vattenlagen från 1994. Enligt det estniska svaret EU:s frågeformulär våren 1996 framhålls följande beträffande överensstämmelsen mellan den estniska naturvårdslagstiftningen och EU:s. Det finns många likheter inom naturvårdsområdet. Artskyddet i Estland bygger liksom inom EU listor över hotade och olika arter skyddskategorier. De estniska listorna överensstämmer i allt väsentligt med Direktiven 92/43/EEC och 79/409/EEC dvs Habitat- och Fågeldirektiven. Den estniska lagstiftningen emellertid inte möjligheter till ger generellt biotopskydd enligt Habitatdirektivet.

Det finns viktiga skillnader när det gäller vilka arter som är skyddade i Estland och inom EU. Skillnaderna beror ofta biogeografiska olikheter, också på olika traditioner för utnyttjande. För men vissa är helt skyddade inom EU tillåts jakt i Estland. arter som Följande svårigheter förutses i samband med anpassningen:

Biotopklassificeringen i Estland är inte i enlighet med den som 0 EU använder.

Ett de största problemen är den avsevärda skillnaden mellan 0 av nuvarande status beträffande arter och biotoper i Estland och in- EU. På grund detta finns betydande olikheter vad gäller om av prioriteringar inom naturvårdsområdet. Estland kommer att be-

höva kräva ändringar EU:s listor över skyddade arter och biav otoper samt begära undantag vad avser vissa arter, t.ex. varg.

Det råder stora brister i sektorsintegreringen. Tilläggslagstiftning 0 behöver utarbetas till sektorer jord- och skogsbruk och marsom

kanvändningsplanering. inleddes i och med att la-

Denna process uthållig utveckling antogs och genom att man påbörjat gen om genomförandet de olika principerna i konventionen om bioloav gisk mångfald.

Lettland

Bevarande nuvarande mångfald miljöer, landskapstyper och av av är ett de huvudmål lades fast i den lettiska miljöpoarter av som licyplanen 1995.

Den lettiska naturvårdslagstiftningen omfattar:

Miljöskyddslagen från 1991 kapitel 6 omfattar naturskydd. o vars Innehåller allmänna uttalanden-om skyddade områden, arter och

längs kuster, sjöar och vattendrag. zoner

Lagen särskilt skyddade naturområden från 1993. Innehåller o om de viktigaste principerna för systemet skyddade områden. av

Lagar håller på att utarbetas är: som

särskild naturvård. 0 Lag om

Lag om skyddade zoner. 0

Lag skyddade arter och biotoper. 0 om

Vad gäller naturvård utanför de skyddade områdena är det värt att notera att Lettland har strandskyddsbestämmelser som innebär

en strikt skyddszon på 300 meter inåt land såväl ut i vattnet. Inom

som ett zon på mellan 5-10 km från kusten råder särskilda regler.

I det lettiska svaret på EU-kommissionens questionnaire pekar man på följande frågor i samband med anpassningen:

0 Den nya lagen om skyddade arter och biotoper som planeras till

1997 kommer att vara i överensstämmelse med EU:s lgstiftning. 0 De nuvarande listorna över skyddade arter måste revideras. Kra-

ven skydd för vissa i Lettland vanliga arter kommer att bli ett

problem t.ex. för varg där man för närvarande tillåter jakt i obe-

gränsad omfattning.

0 När det gäller biotopskydd så har man olika vegetationsklassifi-

cering i Lettland och inom EU. Man förutser svårigheter när det

gäller att beräkna hur stora områden omfattas olika bio-

som av

toper t.ex. vanliga biotoptyper som högmossar. 0 För Natura-2000 finns ettiprojekt är kopplat till biotoparbe-

som

tet inom CORINE.

De problem som finns -är främst kopplade till bristen på

resurser for att:

0 utarbeta skötselplaner som idag bara finns för fyra de skydda-

av

de områdena 0 sköta områden, särskilt sådana som påverkats människan.

av 0 övervaka och kontrollera av hur lagstiftningen genomförs och

efterlevs. 0 kartlägga och märka ut skyddadeområden.

0 betala ut kompensation och intrångsersättningar i samband med

avsättning av skyddade områden.

Litauen

Den litauiska naturvårdslagstiftningen omfattar:

0 Lagen om skyddade områden från 1993. 0 Landlagen från 1994. 0 Skogslagen från 1994.

Flera lagar betydelse för naturvårdsarbetet om t.ex. skydd nya av för växter och djur artskydd samt vattenlag håller att utarbetas. en 1 det litauiska systemet skyddade områden ingår fem natioav nalparker, fyra strikta naturreservat, 30 regionala naturparker samt nästan 300 andra reservat. För närvarande omfattas 11 procent av skyddade områden. landets yta av 1 samband med anpassningen kommer olika listor över skyddade

arter att behöva ses över.

Polen

Bevarande den biologiska mångfalden är fyra prioriterade av ett av områden i den polska nationella miljöpolitiken. Detta vill man uppnå anpassat regionalt utvecklingsstöd till områden som omfattar genom ekosystem internationell betydelse t.ex. våtmarker i nordöstra av Polen, delar Vistulaflodens dalgångar. av År 1994 hade Polen 19 nationalparker, 1072 naturreservat, 96 landskapsparker samt 231 områden med landskapsskydd. Det polska systemet skyddade områden omfattade då ungefär 24 procent av av landets totala yta. Denna i internationell jämförelse mycket höga en siffra, skall dock mot bakgrund att större delen 53 000 kvadses av ratkilometer totalt 74 000 kvadratkilometer skyddade områden av av de skyddade arealerna utgörs områden med landskapsskydd med av relativt lågt skyddsnivå. Nationalparker och naturreservat omfattar endast respektive halv procent de skyddade arealerna. en en av Den polska naturvårdslagen från 1991 utgör en god bas för skydd och vård naturområden. Det största problemet med denna av och naturvårdslagstiftning är den fördröjning funnits och annan som fortfarande finns när det gällt att utarbeta och införa nödvändig tillämpningslagstiftning. 1 början av 1994 hade bara 30 procent av den tillämpningslagstiftning förutsågs i naturvårdslagen av 1991 som utarbetats. Någon beräkning kostnaderna för att uppfylla EU-direktiven av 79/409/EEC Fågeldirektivet och 92/43/EEC Habitatdirektivet har

inte gjorts.

Slutsatser

Estland, Lettland, Litauen och Polen har samtliga anslutit sig till Bernkonventionen skydd för Europas vilda växt- och djurarter och om

dessas miljöer. Genom denna konvention skyddas ett antal listade arter. Det råder relativt god överensstämmelse mellan de listor

som upprättats inom Bernkonventionen och EU:s listor enligt Fågel- och Habitatdirektiven. Viss revidering av aktuella listor kommer dock att krävas for att uppnå överensstämmelse med EU-listoma. Ett problem, som påpekats från de baltiska ländernas sida är att man antagligen kommer att behöva kräva undantag for jakt av vissa arter är helt

som skyddade enligt EU:s regler. Detta gäller t.ex. varg där populationerna åtminstone i Estland och Lettland t.0.m. ökat under år på

senare grund av minskad jakt och samtidig invandring av djur från angränsande områden i Ryssland och Vitryssland.

Det är inom området biotopskydd som det saknas lagstiftning och möjligheter att reglerar markanvändningen. En preliminär bedömning pekar att befintliga reservat inte kommer till-

att vara räckliga för att tillgodose EU-direktivens krav. För att tillgodose kraven skydd for enskilda arter kan det också krävas att livsmiljö-

nya er fogas till listorna.

Ett annat område som kräver ytterligare insatser är den praktiska tillämpningen av lagstiftningen där det krävs kompletterande regler vad gäller myndighetskompetens och genomförandeansvar. För att klara detta krävs i många fall förstärkning de går

en av resurser som till naturvårds- biologisk mångfaldsområdet.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att området naturvård och biologisk mångfald är den sektor inom miljöområdet där de associerade länderna kommer att minst problem att uppfylla EUkraven. i i

En annan mera generell slutsats är att EU:s regler på naturvårdsområdet är lagligt bindande jämfört med de åtaganden som de associerade länderna gjort inom ett antal internationella konventioner. Detta innebär att naturvårdsintressena får en starkare ställning gentemot de exploateringsintressen som önskar utnyttja resurserna ett ickeuthålligt sätt.

4.2¶Kostnader för

EU-anpassningen på

miljöområdet

En rad rapporter och konsultstudier som lagts fram under de senaste åren har försök gjorts att beräkna kostnaderna för kandidatländema att uppfylla kraven i EU:s miljélagstiftning.

De kostnadsberäkningar som presenteras varierar inom vida gränser beroende dels att det råder stor osäkerhet i det underlagsmaterial används vid beräkningarna, dels att de förutsättningar

som som legat till grund för beräkningarna varit olika.

Sammanfattningsvis kan man säga att även om det är stor spännvidd i beräkningar av de totala kostnaderna för miljöanpassningen så visar samtliga beräkningar att miljöområdet kommer att vara ett av de mest kostnadskrävande eventuellt till och med den mest kostnadskrävande sektorn.

Beräkningar utförda på uppdragav EU-Phare pekar att kostnaderna for anpassningen inom miljöområdet skulle kunna utgöra så mycket som mellan 30-40 procent av de totala kostnaderna. Då har

ändå inte inkluderat kostnaderna för radioaktiva miljöskador för man EU-medlemskapet.

Nedan Följer en kort sammanfattning av det material om kostnaderna presenterats i ett antal de rapporter som stått till utred-

som av ningens förfogande. De viktigaste av dessa är:

Compliance Costing for Approximation of EU Environmental 0

Legislation the CEEC. EDC Ltd Dublin. April 1997; EUs udvidelse mot øst miljømaessige perspektiven Miljöstyrel-

0 -

sen, Danmark. juni 1997.

The Environmental Implications of EU Accession. Poland Co- 0

untry Economic Memorandum. World Bank 1997. Environmental Standards and Legislation Western and Eastern

o

Europe. Towards Harmonisation. Economic Costs and Benefits

of Harmonisation. Ifo, Institut für Wirtschaftsforschung Mün-

,

chen. 1994.

Det är värt att notera att kandidatländerna i flertalet fall inte själva genomfört några egna mera ingående analyser kostnaderna

av miljöområdet av ett EU-medlemskap. Ett undantag utgör Polen vad gäller luftföroreningar, där kostnadsberäkningarna i första hand gällt kostnaderna för att uppfylla kraven i det andra svavelprotokollet till ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

Ozonnedbrytande ämnen

Kostnaderna för avveckling av olika typer av ozonnedbrytande ämnen t.ex. freoner har beräknas inom ramen för Montrealprotokollet.

Med dessa beräkningar som grund och med en grov uppskattning av den totala förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen i de tio kandidatländerna kan de totala kostnaderna för avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen beräknas till mellan 90 och 140 miljoner USD.

Global Environment Facility GEF har sedan 1994 godkänt

avvecklingprojekt för totalt 36 miljoner USD i nio av kandidatländerna.

Luftföroreningar -försurning

De kostnadsuppskattningar som gjorts har i huvudsak omfattat kostnaderna för att uppfylla det kanske mest kostnadskrävande samtli-

av ga EU:s direktiv miljöområdet, nämligen direktiv 88/609 EEC om luftföroreningsutsläpp från stora förbränningsanläggningar se tabell nedan.

Det står emellertid redan nu klart att det kan komma att kosta betydande summor för kandidatländerna att också uppfylla EU:s

nya ramdirektiv om luftkvalitet och inte minst de olika planerade dotterdirektiven som kommer att lägga fast luftkvalitetskraven för en rad olika ämnen t.ex. S02, NOx m.fl. Under perioden 1997-99 förväntas EUkommissionen förslå bindande gränsvärden för 14 olika ämnen i luft. Några beräkningar av kostnaderna för detta har emellertid inte redovisats.

SOU 1997:l49 125 Tabell 4.5 lnvesteringsbehov och beräknade driftskostnader för rökgasre-

ning kraftverk större än 50 MW.

EUs udvidelse mod øst -

1997.

Dessa beräkningar över investeringsbehoven kan jämföras med de beräkningar som redovisades av IFO Institut für Wirtschaftsforschung 1994 och som visade ett investeringsbehov drygt 400 miljarder danska kronor. De stora skillnaderna beror bl.a. att IFO räknat på ett framskrivet energibehov år 2010 dvs. ett betydligt större energibehov för Polen t.ex. +60 procent inom el-sektorn. En polsk beräkning kostnaderna att till år 2010 begränsa SO2-utsläppen med

av 50 procent pekade ett investeringsbehov cirka 40 miljarder danska kronor. Motsvarande beräkningar som gjorts av Världsbanken 1997 pekar på investeringsbehov inom luftsektorn i Polen mellan 5 och 8 miljarder dollar.

1 den danska rapporten EUs udvidelse mod øst miljömaessige

perspektiver diskuteras också investering i rökgasrening är det

om billigaste sättet att uppnå de önskvärda minskningarna av luftföroreningsutsläppen. Man konstaterar att kort- och medellång sikt så torde rökgasrening vara det enda möjliga alternativet för att uppfylla utsläppskraven i Direktiv 88/609/EEC. På längre sikt är det möjligt att ändra strukturen inom hela energisektorn. Övergång till renare bränslen, effektivare kraftverk och användning av förnybara energikällor kan tillsammans ge minskade utsläpp. Samtidigt minskas behovet av att investera i reningsutrustning i befintliga anläggningar.

Den danska rapporten innehåller också en uppskattning av hur lång tid det kommer att ta för länderna att uppfylla EU:s krav för sto-

ra förbränningsanläggningar om nuvarande investeringstakt räknat som procent av BNP inom luftföroreningsområdet bibehålls.

Aktuell information finns for vissa av länderna medan man för övriga antagit att de använder 1,5 procent av BNP för miljöinvesteringar samt att en tredjedel av dessa används för insatser på luftföroreningsområdet.

Tabell 4.6 Relativa kostnader for begränsning av luftfororeningsutsläppen.

Källa: EU’s udvidelsemodøst miljømzrssigeperspektivenMiljøstyrelsen.Danmark1997

-——

När man diskuterar dessa beräkningar och tänkbara konsekvenser och slutsatser är det, enligt den danska rapporten, viktigt att komma ihåg att de givna förutsättningarna för beräkningarna innebär en sträng tolkning av EU-direktiven när det gäller befintliga anläggningar. Vidare kanske man i samband med energibesparingar och energieffektiviseringar, särskilt inom el-sektorn, inte nödvändigtvis skall investera i rening av alla anläggningar. Genom koncentration av elproduktionen till de effektivaste anläggningarna kan behovet av rökgasrening minskas. Dessa två faktorer skulle tyda att beräkningar-

är för höga, dvs att länderna skulle kunna uppfylla EU-kraven na snabbare.

Å andra sidan måste man beakta att beräkningarna av investeringskostnaderna inte omfattar minskning utsläppen inom indust-

av rin, lokal uppvärmning och inom transportsektorn. Dessutom ingår inte de årliga underhållskostnaderna i beräkningarna i tabell 4.6 ovan. Dessa två faktorer är så väsentliga att man i den danska rapporten drar slutsatsen att de beräknade tidsperioderna för uppfyllande av EU-kraven snarast måste betraktas som ett minimum.

Den danska rapporten innehåller också en uppskattning av kostnaderna för att minska utsläppen från mindre förbränningsanläggningar inom industri och hushåll. Dessa källor svarar i kandidatländerna för ungefär en fjärdedel av utsläppen av svaveldioxid. Man beräknar kostnader för att minska dessa utsläpp med 75 procent till mellan 10 och 50 miljarder danska kronor.

Eutrofiering Vattenkvalitet

— EU:s direktiv om avloppsvattenrening 9l/271/EEC bedöms vara det direktiv vattenområdet som det kommer att vara kostsammast att uppfylla. Därefter kommer kraven omfattas dricksvattendi-

som av rektiven.

1 den danska rapporten uppskattas investeringsbehovet för att uppfylla EU-direktivet om avloppsvattenrening i de tio kandidatländerna till cirka 100 miljarder danska kronor. Till detta kommer cirka 15 miljarder kronor per år i driftskostnader. I kostnadsberäkningama ingår inte tillkommande kostnader för underhåll av ledningsnäten samt administrativa kostnader vid centrala och lokala myndigheter.

Motsvarande investeringskostnader för att uppgradera dricksvattenförsörjningen uppskattades 1994 till 140 miljarder danska kronor cirka 18 miljarder ECU. Det är dock inte helt klart om dessa insatser skulle vara tillräckliga för att uppfylla EU:s dricksvattendirektiv rörande.

1 rapporten Compliance Costing for Approximation of EU En-

vironmental Legislation the CEEC sammanställd av konsultfir-

man EDC Dublin/Bryssel uppdrag DG XI och redovisad

av under våren-forsommaren 1997, anges50 miljarder ECU som det totala investeringsbehovet under en tjugoårsperiod for att fullt ut uppnå

nuvarande EU-standards inom vatten och avloppssektorerna. Av dessa krävs 17,5 miljarder ECU för de mest angelägna projekten under den kommande femårsperioden.

Liksom inom andra områden är det viktigt att komma ihåg att dessa beräkningar förutsätter att samtliga investeringar kan hänföras till kraven att fullt ut uppfylla ‘EU:s lagstiftning. Vissa rapporter pekar emellertid att de tillkommande kostnaderna för att höja standarden

Vattenförsörjning och avloppsrening från vad som betecknas som lokal standard till motsvarande EU-standard skulle vara relativt begränsade.

128 SOU 1997:l49

Slutsatsen från samtliga rapporter är trots detta att kandidatländerna, inklusive de baltiska länderna och Polen, står inför mycket stora investeringar inom såväl Vattenförsörjning avloppsvattenre-

som ning.

Som ett konkret exempel behoven i ett av de större kandidatländerna kan nämnas att Världsbankens rapport Polen pekar på

om investeringskostnader mellan 22-34 miljarder USD för att uppfylla avloppsreningsdirektivet och årliga driftskostnader på bortåt 500 miljoner USD. När det gäller dricksvattenförsörjningen beräknas motsvarande kostnader uppgå till mellan 3-8 miljarder USD.

Biologisk mångfald

Som nämndes i lagstiftningsavsnittet är biologisk mångfald natur-

vård det område där kandidatländerna sannolikt kommer att ha minst problem att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning. Tvärtom är det så att kandidatländerna vid ett EU-medlemskap kommer att kunna ge ett värdefullt bidrag till naturvärden och skyddet den biologiska

av mångfalden inom ett utvidgat EU.

Några mera detaljerade beräkningar av kostnaderna för att

uppfylla EU-kraven beträffande naturvård och biologisk mångfald har inte redovisats i de aktuella rapporterna.

Några av kostnadsposterna kommer att vara: 0 Förstärkning av den nuvarande naturvårdsadministrationen i län-

derna centralt, regionalt och lokalt för att kunna övervaka och

säkra att EU-kraven genomförs. Som ett exempel kan nämnas att

det lettiska miljöministerietsbudget för naturvårdsområdet för

närvarande motsvarar bara 4 procent ministeriets totala bud-

av

get. 0 Kostnader för att utarbeta listor över biotoper och arter enligt

EU-direktiven.

Kostnader för att utarbeta och genomföra skötselplaner för 0 om-

råden som utpekats att ingå i Natura-2000- nätverket. o Kostnader för inköp och/eller intrångsersättningar i samband

med förvärv av skyddsvärda områden eller inrättande av naturre-

servat som omfattar privatägd mark. I Estland finns redan ett

system enligt vilket markägare kan få minskad fastighetsskatt som kompensation för att man tvingas ta naturvårdshänsyn.

Kostnader för utökad tullkontroll för att kunna uppfylla kraven i 0

ClTES-konveittionen och motsvarande EU-förordning om

handel med utrotningshotade vilda växt och djurarter.

Inom såväl konventionen biologisk mångfald och Ramsar-

om konventionen skydd internationellt viktiga våtmarker finns möj-

av ligheter för kandidatländerna att få visst ekonomiskt bistånd för att t.ex. kunna upprätta aktionsplaner för biologisk mångfald, skyddsoch skötselplaner for värdefulla områden. Såväl de tre baltiska länderna Polen har redan fått sådant projektbistånd från GEF

som Global Environmental Facility.

Avfall

De studier genomförts, avseende anpassningen till EU-direktiven

som inom avfallsområdet, har kommit till mycket olika resultat vad det gäller såväl åtgärdsbehoven de därav följande kostnadskon-

som sekvenserna. Det är svårt att göra jämförelser eftersom förutsättning-

för beräkningarna ofta varit olika. I vissa fall varierar resultaten arna med faktor tio. De resultat som bäst överensstämmer med varandra

en finns i den danska rapporten respektive i rapporten från EDC.

I den danska studien utnyttjas information från Estland och Tjeckien för att beräkna de totala investeringsbehoven inom avfallsområdet i samtliga tio kandidatländer. Investeringsbehoven uppskattas sålunda till totalt drygt l40 miljarder danska kronor för att hantera

beräknad avfallsmängd på totalt 415 miljoner ton per år. l summan en ingår 7,8 miljarder danska kronor för att stänga existerande tippar.

Driftskostnaderna uppskattas till 5,4 miljarder DKR per år motsvarande 560 kronor per ton.

l rapporten betonas att beräkningarna baseras en rad antaganden och osäkerheter.

Motsvarande kostnadsuppskattningar i rapporten från EDC, som i sin tur hänvisar till IFO:s studie från 1994, pekar på investeringskostnader inom avfallsområdet mellan knappt 10 och drygt 22 miljarder ECU dvs i samma storleksordning som beräknas i den danska rapporten. I minimialternativet räknar man med att man även fortsättningsvis skall deponera det mesta avfallet tipp medan det högre kostnadsalternativet baseras deponering tipp 50 procent samt successivt ökande utnyttjande kompostering, återvinning och

av återanvändning för att hantera avfallet. Det är värt att notera att i ing-

5 l7-l380

130 SOLll997ü49

et av alternativen förutsätts utbyggnad förbränningskapacitet för av kommunalt eller farligt avfall.

Den stora kostnadsskillnaden mellan alternativen beror på de höga drifts-, insamlings- och transportkostnaderna, beräknas bli som fem gånger så höga i det alternativet. senare Detta skulle innebära att kostnaderna inom avfallssektorn når upp till samma storleksordning inom vatten- och avloppssektorn som

33 miljarder ECU 5 miljoner inom industrisektorn.

varav En jämförelse mellan länderna i Central- och Östeuropa och nuvarande EU-medlemmar visar att kostnaderna för avfallshanteringen i de förstnämnda skulle kunna uppgå till mellan 17-45 de procent av totala kostnaderna per år inom miljöområdet. Detta skall då jämföras med genomsnittet bland de nuvarande EU-länderna är 33 som procent Till dessa kostnader skall dessutom läggas behovet betydande av resurser för att komma tillrätta med de miljöproblem förorsakas som av gamla tippar med blandat hushålls- och farligt avfall, lager beav kämpningsmedel samt avfall från tidigare sovjetiska militärbaser.

Kemikalier

Några direkta kostnadsuppskattningar presenteras inte i de aktuella rapporterna. Detta speglar det faktum att det är svårt att beräkna kostnaderna för sådana åtgärder att ändra existerande eller skriva som nya lagar, peka ut ansvariga myndigheter och att upprätta och administrera system för att t.ex. hantera stor mängd, ofta konñdentiella, data en och information.

Några kostnadsposter som kan identifieras är dock:

0 nya myndigheter med kompetent personal kommer att behövas för att hantera genomförandet den EU-anpassade kemikaav nya

lielagstiftningen.

0 kostnader för industrin kommer att behöva expertis för som att kunna leva upp till lagstiftningen t.ex. vad testning, klassiavser ficering, märkning och marknadsföring

Beräkningar de totala kostnaderna av

Enligt EDC-rapporten, skulle de totala kostnaderna för EU-

anpassningen inom de investeringstunga sektorerna Vattenförsörjning,

sou 1997:149 131

avloppsnät, avloppsvattenbehandling, luftföroreningar från förbränningsanläggningar samt avfallsbehandling uppgå till mer än 100 miljarder ECU eller motsvarande 1000 ECU per capita.

De totala årliga kostnaderna beräknas enligt rapporten uppgå till mellan 8-12 miljarder ECU motsvarande 80-120 ECU per capita. Denna siffra innefattar kapitalkostnader och driftskostnader för vatten- och avlopp, luftföroreningar samt driftkostnaderna för avfallshantering. l rapporten påpekas att även om denna siffra bara motsva-

två tredjedelar av de genomsnittliga årliga miljöutgifterna per carar pita inom de nuvarande EU-länderna så motsvarar det en mycket stör-

kandidatländernas nuvarande BNP. re del av

Mot detta kan då ställas att EU-kommissionen föreslagit Rå-

nu det att under två-årsperiod skall anslå 3 miljarder ECU till

man en anpassningsprocessen.

5 EU:s

Miljökonsekvenser av

utvidgning

5.1 av intresse att få besvarade

Frågor vid en analys av miljökonsekvenser-

kandidatländemas EU-

na av

medlemskap

Miljöfrågorna har spelat en viktig roll i diskussionerna kring utvecklingen i Central- och Östeuropa efter Sovjetunionens fall. Skälet till detta har naturligtvis varit det tidigare bristfälliga miljöarbetet i dessa länder och de svårigheter ofta förelegat för att få fram tillförlitli-

som ga data kring utsläpp och miljötillstånd.

Vid analys av miljökonsekvenserna EU-medlemskap för kan-

av didatländerna är det väsentligen vissa frågor som är av intresse att få besvarade. Utredningen har tagit fasta fyra som bedömts

vara av central betydelse.

Fråga Kommer miljön i Sverige, inom EU och i angränsande havsområden att förbättras av ett EU-inträde för kandidatländerna

Hypotesen är att miljösituationen kommer att förbättras i de närliggande EU-länderna och i Östersjön till följd av att de tillträdande länderna kommer att tvingas att uppfylla EU-krav som i de flesta fall är strängare än nuvarande krav i kandidatländerna.

Fråga 2. Hur stor är den miljömässiga egennyttan för kandidatländerna av ett EU-inträde

Den största nyttan skärpta utsläppskrav uppnås i allmänhet i det

av land där utsläppen sker. Egennyttan är ofta svår att uppskatta i ekonomiska termer den torde betydande för utsläpp av t.ex. för-

men vara surande ämnen och tungmetaller, avloppsvatten, liksom beträffande

bättre hantering avfall och kemikalier. en av

Fråga 3. Vilken förmåga och möjlighet har nya medlemsländer att klara EU:s direktiv

Frågan behandlar i vilken utsträckning de nya länderna är rustade för att klara EU:s miljökrav. Den behandlar såväl de administrativa och politiska systemen de strukturella och tekniska förutsättningarna

som inom olika samhällssektorer. En annan viktig aspekt är i vilken utsträckning EU-kraven kommer att stå i samklang med prioriteringarna i kandidatländerna.

Fråga 4. Hur kommer andra krav och strukturella förändringar till följd ett EU-inträde att påverka utsläpps och miljösituatio-

av nen s~..

Den strukturella omställningen kommer sannolikt att innebära lika mycket för miljön de direkta investeringarna i miljöåtgärder. Ett

som EU-inträde påverkar hela jordbrukssektorn, stora delar av industrisektorn även stora förändringar redanskett, trañksektorn etc. De

om strukturella förändringarna kan leda tillsåväl ökade minskade ut-

som släpp. Inom vissa delar trafikområdet finns risk att utsläppen kort-

av siktigt ökar.

För att bedöma de förändringar som ett EU-inträde kan medföra för kandidatländernas och de nuvarande EU-ländernas miljö finns en rad komplicerande faktorer måste beaktas. kandidatländerna ge-

som noingår för närvarande snabba strukturella förändringar inom de flesta sektorer och dessa förändringar kommer utan tvekan att påverka miljön. Förändringsarbetet fortgår och kommer att fortgå oberoende ett EU-inträde. Till detta förändringsarbete hör även rena mil-

av jöåtgärder, t installation avlopps- och rökgasrening. Utredning-

ex av

har bedömt att de åtgärder detta sätt redan är fastlagda geen som

politiska beslut och/eller internationella åtaganden kommer nom egna att genomföras oberoende ett EU-inträde. Konsekvenserna av ett

av EU-inträde måste bedömas skillnaden mellan en tänkt situation

som efter det de redan planerade åtgärderna vidtagits och de ytterligare

134 sou 1997:149

krav som EU-lagstiftningen ställer. I detta kapitel analyseras dessa båda situationer och deras miljökonsekvenser. Inom vissa områden finns i EU-lagstiftningen tydliga krav som ger kvantitativt bestämbara effekter miljön. Inom andra är kraven mer diffusa och det är därför inte möjligt att förutse konsekvennu serna, speciellt som dessutom inte tillämpningen och konsekvenserna inom nuvarande EU-länder är klar. Detta gäller t.ex. IPPC-direktivet, där inte tillämpningen inom EU är klar. Å andra sidan förutsätter analysen att de krav utsläppsreduktioner framgår aktuella som av direktiv och åtgärdsprogram svavel i olja, försurningsstrategi m.m. kommer att genomföras. Motsvarande gäller de så kallade horisontella direktiven om t.ex. miljökonsekvensutvärderingar, rätten till information miljöfrågor etc. om Generellt sett har kunskapen miljöfrågorna i kandidatländerom na ökat snabbt. Detta gäller inte minst reningen kommunalt av avloppsvatten och situationen inom industrin och energisektorn, där stödet från västra Europa varit stort. Inom andra områden råder fortfarande stora osäkerheter, t ex när det gäller jordbrukets utsläpp och avfallsfrågorna.

5.2¶Kommer inom EU förbätt-

miljön att

kandidatländernas EU-

ras av

inträde

5.2.1 Kandidatländernas till

bidrag försurningsbe-

lastningen i EU

Det är främst genom minskade utsläpp till luften, och minskade utsläpp till vattenmiljön i floder och till hav kandigemensamma som datländerna och EU:s medlemsländer direkt påverkar varandra. När det gäller svavel och försurning kommer utsläppsminskningar i kandidatländerna endast marginellt att påverka EU. Studerar man de beräkningar tabell 5.1 över luftföroreningstransporter i Europa som utarbetats, finner att det i stort sett är två kandidatlänman

der som påverkar EU:s nuvarande miljö; Polen och Tjeckien. Jämfört med flera stora EU-länder, Tyskland, Storbritannien och Frankrike har kandidatländerna dock marginell betydelse. Detta gäller för svavel och i ännu högre grad för kväveforeningar.

Bidrag till belastning från olika länder

De siffror som anges i tabell 5.1 gäller påverkan räknat över hela EUområdet. På grund av skillnader i läge påverkas vissa regioner mer än andra utsläpp från ett speciellt land. Därför finns alltid några om-

av råden nära EU:s gränser mot karzdidatländer, som kan erhålla ett avsevärt bidrag från ett nära grannland. Polens utsläpp ger till exempel betydligtstörre bidrag till östligaste Tyskland än vad som anges som genomsnitt för EU.

136 SOU 1997: 149

Tabell 5.1 Procentuellt bidrag till deposition av svavel och kväve till EU

och kandidatländema baserat beräkningar inom EMEP

S NO. NHx EU-länder

Andra länder Tjeckien 5 2 0.5 Polen 4 2 0.9 Island, Norge och Schweiz 0,3 2 l Övriga CBE-länder

som sådana bidrag har beräknats och i tabell 5.2 nedan redovisas de utsläpp som har betydelse för närliggande regioner inom EU.

Tabell 5.2 Utsläpp i olika länder utöver Polen och Tjeckien, som kan ha

betydande påverkan vissa regioner inom EU.

Utsläppi Har betydelsei EstlandochSt.Petersburg SydöstraFinland Kolahalvön och Karelen Norra ochöstraFinland Slovakien Österrike Slovenien ÖsterrikeochnordöstraItalien

SOU |997:l49 |37

5.2.2 från el- och värmepro-

Utsläppsminskningar

duktion

För att uppskatta betydelsen framtida förändringar i utsläpp kan

av nuvarande lagstiftning jämföras med den som skulle gälla vid ett EUinträde. Utredningen har valt att studera förhållandena i Polen och Tjeckien närmare, dels eftersom nödvändiga data funnits att tillgå, dels eftersom dessa länder är de betyder mest för situationen in-

som

EU. Underlag för att göra dessa uppskattningar föreligger delvis i om nationella rapporter, t.ex. den polska underlagsrapport som utredningen låtit utarbeta. Den polska el- och värmeproduktionen i stora anläggningar står för 57 procent svaveldioxidutsläppen och den

ca av lokala förbränningen för 22 procent. Motsvarande uppgifter för

ca Tjeckien är 51 procent respektive 23 procent. Förbränningen sker huvudsakligen med kol. Omfattande investeringar för att begränsa utsläppen svavel- och kväveoxider från fasta förbränningsanlägg-

av ningar genomförs framförallt i dessa länder, men i viss utsträckning sker investeringar även i de övriga kandidatländerna.

EU:s lagstiftning luftvårdsområdet är i många fall strängare än den nuvarande lagstiftningen i kandidatländernaFör närvarande är det i Polen tillåtet att släppa ut 540 mg/m3svaveldioxid från nya anläggningar vilket kan jämföras EU:s 400. För NOx har Polen ett något strängare krav än EU ca 460 mg-m3 jämfört med EU:s 650.

5.2.3 Minskade från el- och

svaveldioxidutsläpp

värmeproduktion

I både Polen och Tjeckien kommer 50 procent av svaveldioxidut-

ca släppen från stora förbränningsanlaggningar. Genom att anpassa des-

till EU-kraven, motsvarande rökgasrening och 90 procent reningssa grad, kan ungefär halvering svaveldioxidutsläppen uppnås. Ge-

en av

att minska även de lokala förbränningsutsläppen, som i dagens nom läge står för drygt 20 procent utsläppen i de båda länderna, kan

av ytterligare reduktioner uppnås. I Polen pågår ett visst arbete med att påverka utsläppen från såväl bostadsuppvärmning som industriell förbränning. Man planerar att använda, med polska mått mätt, lågsvavliga kol med 0,6-0,8 procent svavel. För bostadsuppvärmning planeras naturgas ersätta koleldningen.

För att uppfylla det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen 66-procentig minskning nödvändig för Tjeckien. Från

är en 1994 ska utsläppen minska från ca 1,3 miljoner ton år till

per ca 630 000 ton per år 2010.

För Polen ska utsläppen under samma tid minska med i det närmaste 50 procent, från drygt 2,6 miljoner ton till ca 1,4 miljoner ton. Svavelprotokollets mål förefaller därför möjliga att nå. Men för att länderna ska uppfylla protokollet, finns idag inga legala medel

som påtryckning. Ett EU-inträde skulle med stor sannolikhet skynda på denna process, även om den blir kostsam. Kostnaderna för att uppfylla det andra svavelprotokollet uppskattas i den polska rapporten till US dollar 45-50 miljarder US dollar.

5.2.4¶Minskning av kväveoxidutsläppen från el- och värmeproduktion

I tabell 5.3 ges en lista de länder för vilka redan fattade beslut och nationella mål beräknas ge minskade utsläpp av kvävedioxid. De länder som inte finns listan antas antingen bibehålla sina nuvarande utsläppsnivåer eller öka utsläppen till år 2010.

Tabell 5.3 Minskning av NOx utsläpp mellan 1994 och 2010 i de Europeis-

ka länder för vilka nationella mål och genomförd EU lagstiftning beräknas ge förbättringar

Av tabellen framgår att utsläppen i de flesta länderna beräknas minska med 20-30 procent jämfört med dagens nivåer. De flesta av dessa länderna är EU-länder. En del länder har egna mycket omfattande åtaganden, t.ex. Nederländerna, vars utsläpp planeras minska

sou 1997:149 I39

med nästan 80 procent. Österrike och Schweiz kommer relativt långt ner på listan, men de hade redan före 1995 lyckats minska sina utsläpp med 25-30 procent. I kandidatländer med relativt stora utsläpp förväntas inga förändringar eller alternativt antas utsläppen komma att öka.

Åtgärderna mot kväveoxider i Europa motiveras av flera fakto-

hälsoeffekter kvävedioxid i tätorter, förekomst av fotokemiska rer: av oxidanter marknära ozon, samt effekter av kvävenedfall i form av försurning och eutrofiering av land- och vattenmiljö. Inom EU drivs idag åtgärderna mot kväveoxider med hjälp av luftkvalitetdirektiv,

försurnings- och oxidantstrategier. samt genom

I ännu större utsträckning än för svavel styr utsläppen av kvävedioxid i EU-länderna halter och deposition inom EU:s område. Mind-

än l0 procent depositionen inom EU härrör från Polen, Tjeckien re av och andra kandidatländer. Polen och Tjeckien uppskattas bidra med

2 procent vardera, som ett medelvärde över hela EU:s område ca

Utsläppen kväveoxider från stora förbränningsanläggningar i

av Polen och Tjeckien, skullevid ett EU-inträde kunna minska med i storleksordningen 20-30 procent. Minskade kväveoxidutsläpp i kandidatländerna kommer, som nämnts dock knappast att påverka situationen inom EU som helhet se tabell 5.1. Liksom för svavel förekommer dock vissa skillnader mellan olika regioner.

5.2.5 Minskade från

kväveoxidutsläpp transport-

sektorn

För att minska kväveoxidutsläppen ytterligare i kandidatländerna krävs åtgärder även inom transportsektorn. Inom EU pågår just nu arbete med åtgärder transportsidan dels via fordonstekniska åtgärder, dels via förbättrade bränslekvaliteter. De åtgärder som idag planeras att införas till år 2010 uppskattas, i enlighet med beräkningarna inom Auto-Oil-projektet, att ungefär 40-50 procent minskning av kväve-

ge oxidutsläppen från trafiken. Enligt den danska rapporten är det realistiskt mot bakgrund av erfarenheterna från Västeuropa att förvänta att utsläppen kväveoxider från transportsektorn i kandidatländerna

av kommer att minska med ungefär 50 procent om gällande EU-krav rörande utsläpp från fordon uppfylls.

-

r

Under förutsättning att transportsektorn bidrar med 30-40

procent av de totala kväveoxidutsläppen i länder som Polen och Tjeckien, skulle transportsektorns reduktioner av kvävedioxid kunna bidra med en minskning av de totala kväveoxidutsläppen med i storleksordningen 10-20 procent. Som visats i tabell 5.1 ovan betyder dessa utsläppsförändringar inte särskilt mycket för miljön inom EU

som helhet.

Hur snabbt denna minskning av utsläppen kan uppnås i realiteten kommer i hög grad att vara beroende av den ekonomiska utvecklingen i de aktuella länderna. Ökad ekonomisk tillväxt innebär sannolikt

en snabbare förnyelse av fordonsparken och därmed att de nya kraven kommer att uppfyllas snabbare av--ett större antal fordon, vilket i sin tur leder till en snabbare utsläppsminskning. Den eventuella förbättring som hittills skett i kandidatländema har berott att importen av främst begagnade bilar från Västeuropa ökat kraftigt. Även dessa

om bilar, i huvudsak 80-talsmodeller, inte uppfyller de senaste EU-kraven är de dock mindre förorenande än de bilar som tidigare helt dominerade vagnparken såväl bland privatbilarna som bland de tyngre fordonen.

5.2.6 Minskade från

ammoniakutsläpp jordbruket

För att minska depositionen av kväve över land och hav är åtgärder mot ammoniakutsläppen lika viktiga som åtgärder mot utsläppen av kväveoxider. I dagens läge finns inga internationella överenskommelser om att minska utsläppen till luft från jordbruket, som är den helt dominerande ammoniakkällan. EU har inga direktiv som kraftfullt riktar sig mot ammoniakutsläpp. HELCOM har dock utfärdat rekommendationer om gödselhantering, med målsättning att minska ammoniaktillförseln till Östersjön. Nationella strategier finns dessutom i flera länder däribland Sverige. I samband med nytt kväveprotokoll till LRTAP-konventionen och EU:s försurningsstrategi kan möjligen även ammoniakutsläppen inkluderas i det internationella arbetet.

Det finns alltså i dagens läge inte något internationellt regelverk som skulle kunna påverka kandidatländernas utsläpp av ammoniak till luft i samband med ett EU-inträde.

5.2.7¶Minskade industriutsläpp

lndustrisektorns utsläpp bidrar till de totala utsläppen försurande

av ämnen, koldioxid, och inte minst till utsläppen tungmetaller och

av svårnedbrytbara organiska föroreningar POPs. Vid ett EU-inträde kommer PPC-direktivet integrerad föroreningsbekämpning att

om ställa krav att bästa tillgängliga teknik utnyttjas nya anläggningar från 1999, och från 2007 även befintliga. Anläggningar som berörs är bl.a. koksverk, raffinaderier, smältverk, stålverk, cementfabriker, diverse kemiska industrier samt pappers- och massaindustrier.

Den ekonomiska omställningen i kandidatländerna har lett till att ett stort antal stora och föråldrade anläggningar inom den tunga industrin stängts eller bara körs med begränsad kapacitet. Detta är en av anledningarna till att utsläppen svavel- och kväveoxider under se-

av

år minskat i betydande omfattning. nare

Ett försök att bedöma den framtida utvecklingen av utsläppen av föroreningar från olika industrier samband med förväntade eko-

en

återhämtningen och tillväxten i länderna i Central- och Östnomiska

upphov till två frågeställningar: europa ger

kommer den ekonomiska återhämtningen att innebära att gamla 0

industrianläggningar som för närvarande inte år igång eller som

drivs med reducerad kapacitet åter tas i drift med därav följande ökande utsläpp av föroreningar Eller, kan förvänta att den inledda moderniseringen av industri-

0 man

sektorn i de berörda länderna fortsätter och att introduktionen av

mindre energikrävande och resurssnålare teknik med mindre ut-

släpp producerad enhet innebär att utsläppen från en gradvis

per

expanderande industrisektor inte tillåts att öka Erfarenheterna

från utvecklingen i Polen under år tyder att så är fallet.

senare

Utredningen har i sina bedömningar av de framtida utsläppen från industrisektorn utgått från att den senare utvecklingstrenden kommer att dominera. Samtidigt kan enligt utredningens upp-

man fattning inte helt bortse från att det åtminstone på kort sikt kan finnas vissa risker för ökade utsläpp främst från industrier som producerar basråvaror som cement, handelsgödsel etc.

l42

l den danska rapporten uppskattas de minskade utsläppen från industrisektorn till cirka 10 procent för svaveldioxid och mellan 5-l0 procent för kväveoxider jämfört med nuvarande situation.

5.2.8¶Minskade ozonhalter

För att komma till rätta med de höga ozonhalterna, krävs tidigare

som nämnts avsevärt större nedskärningar i kväveoxidutsläppen

än som behövs för att minska halterna i tätorter och försurning/eutrofiering uppskattningsvis 70-80 procent. Arbete pågår inom EU, dels med luftkvalitetsdirektiv, dels med oxidantstrategi. Detta arbete drivs

en parallellt med arbetet inom LRTAP-konventionen för att ta fram

underlag for ett nytt protokoll om kväveoxider. Hur stora nedskärningar detta, liksom kommande direktiv inom EU, kan innebära är för närvarande osäkert.

För att bedöma vilken betydelse nedskärningar av kväveoxidutsläppen i kandidatländerna har för ozonhalterna i EU:s område, kan man utgå från de modellberäkningar som gjorts inom EMEP. Detta är betydligt mer komplicerat än att studera bidrag till svavel- och kvävenedfall. Oxidantbildningsförhållandena varierar mycket över Europa beroende förekomst och sammansättning andra föroreningar i

av atmosfären. Om man ändå minskningarna över EU:s områ-

summerar de så kommer 40 procents nedskärningar kväveoxidutsläppen i

av kandidatländerna att bara motsvara ca en fjärdedel den effekt

av som uppnås genom 40 procents nedskärningar av EU-ländernas utsläpp.

Slutsatsen blir att för att minska ozonförekomsten inom EUområdet så är åtgärder i EU:s medlemsstater viktigast.

5.2.9¶Minskade

stoftutsläpp

Stoftutsläppen från stora anläggningar i kandidatländerna skulle

sannolikt reduceras avsevärt vid ett EU-medlemskap. Som exempel kan nämnas situationen i Polen. EU-kraven innebär skärpning med

en en faktor 5-8 i förhållande till nuvarande krav.

Genom minskade stoftutsläpp kommer spridningen stoft i

av omgivningen att minska. Därigenom minskar även depositionen

av alkaliskt stoft och baskatjoner avsevärt. Detta kan ha viss betydelse

mellan närliggande regioner inom kandidat- respektive EU-länder. Baskatjonerna släpps ut i partikelfas och motverkar försurning. Genom mätningar har kunnat visa att åtgärder mot stoftutsläpp, dels

man storskaligt under 1970-talet, dels i vissa regioner mellan 1990 och 1995, resulterat i en minskad våtdeposition av baskatjoner, som inte är betydelselös i sammanhanget. Ytterligare åtgärder mot stoftutsläpp i kandidatländer kan därför medföra effekter motverkar för-

som en bättrad försurningssituation i områden i Tyskland, Österrike, med flera länder. Underlag saknas dock för en kvantitativ bedömning.

5.2.lO Utsläpp av tungmetaller och POP

Deposition och anrikning i landmiljön av kvicksilver och svårnedbrytbara organiska föroreningar orsakas till stor del av regionala transporter. För kadmium och bly har, som nämnts, det regionala inflytandet minskat kraftigt. För kvicksilver och POP kan utsläpp till luften i kandidatländerna ha viss påverkan EU:s landmiljö. Grovt uppskattat torde denna dock inte. överstiga vad är fallet för

som svavel. För kvicksilver torde en jämförelse med svavel vara högst relevant, grund av de samtidiga utsläppen av svavel och kvicksilver från kolförbränning, inte minst i Polen och Tjeckien.

5.2.11 Utsläpp till vatten

Utsläpp av olika föroreningar till floder, sjöar och hav i kandidatländerna kan påverka situationen inte bara i det landet utan i ett el-

egna ler flera närbelägna länder. Förutom effekter på miljön i Östersjön, som beskrivs nedan avsnitt 5.4, påverkas miljön i floder, som till exempel Oder av vad såväl Tyskland som Polen släpper ut. Motsvarande gäller för floderna Elbe och Donau med delar av sina källområden i kandidatländer som rinner genom EU-länder som Tyskland och Österrike och slutligen i Nordsjön respektive i Svarta Havet.

mynnar Detta utgör bilaterala eller multilaterala problem som kan påverkas av

en striktare lagstiftning och ett EU-inträde.

5.2. 12 Globala effekter växthuseffekten -

Uppskattningarna av utsläppen växthusgaser är i dagens läge ofullav ständiga och delvis mycket osäkra. För flera länder, inklusive kandidatländer, föreligger frågetecken såväl beträffande utsläppen kolav dioxid för utsläppen metan och lustgas. Bedömningen som av av miljöeffekterna av gjorda och planerade utsläppsbegränsningar blir därför osäker. Flertalet av kandidatländerna har ratificerat klimatkonventionen. Hittills har det mål uppställts på bas att frysa kol-

som internationell -

dioxidutsläppen på 1988 års nivå fram till år 2000 för att därefter minska uppfyllts i flera kandidatländer, bl.a. Polen, där minsk- - en ning med 25 procent uppnåtts mellan 1989 och 1995. Generellt uppskattas att utsläppen i kandidatländerna minskat med 20 procent, jämfört med 1988 års utsläpp. Nedgången beror den ekonomiska tillbakagången under 1990-talet, samt på energieffektivisering och andra mer aktiva åtgärder. H För att minska utsläppen ytterligare har EU-länderna enats om ett förslag till nedskärningar dock är beroende åtaganden även som av i de stora globala utsläppsländerna USA och Japan. Nästa klimatkonferens kommer att äga rum-i slutet 1997. Skärpningar klimatav av gasutsläppen kan bli följden, i dagens läge föreligger osäkerheter men om vilka krav som kan komma att ställas. Strategier för fortsatt minskning utsläppen har utarbetats av av bl.a. Polen. I den polska strategin ingår energieffektiviseringar inom industri- och bostadssektorema samt övergång från kol till naturgas och förnybara bränslen. Även skatter och avgifter planeras använatt das för att ytterligare minska utsläppen. Kandidatländerna kommer sannolikt vid ett EU-inträde att tvingas att bära sin del av åtagandena EU-länderna Betydansom enas om. de potential anses finnas för energieffektivisering och energibesparing i kandidatländerna. Denna är sannolikt större än i de nuvarande EU-länderna. Sådana åtgärder kommer sannolikt att påskyndas vid ett EU-inträde. Hur stora minskningar som kan uppnås kan för närvarande inte uppskattas. När kandidatländerna uppfyller EU:s regler rörande avfallstippar kommer utsläppen av växthusgaser, främst metan, att minska ytterligare. Den danska utredningen uppskattar utsläppsminskningen i kandidatländerna till mellan 60-70 procent jämfört med idag.

Slutsatsen blir att även inte nyttan med nedskärningarna kan om kvantifieras så kommer ett EU-inträde sannolikt att leda till minskade utsläpp koldioxid och andra klimatgaser. av

5.2.13¶Globala effekter nedbrytning av ozonskiktet

-

Tillverkning ämnen skadar ozonskiktet sker bl.a. i Polen, av som Tjeckien och Rumänien. Konsumtionen sådana kemikalier i de av flesta kandidatländerna har dock minskat kraftigt eller med i storleksordningen 75-80 procent mellan 1986 och 1994. Trots detta uppfyller länderna inte fullt ut åtaganden enligt det så kallade Montrealprotokollet. Ett EU-inträde skulle skärpa kraven på kandidatländerna vad gäller bl.a. CFC-föreningar freoner och trikloretan.

5.3¶Vilken kommer kandidat-

betydelse

länders EU-inträde att ha för

miljön

i Sverige

Sverige påverkas i stor utsträckning luftföroreningar från andra av länder. Detta gäller bl.a. de storskaliga effekterna försurning och av eutrofiering till följd svavel- och kvävenedfall, samt effekter av av Den svenska miljön påverkas dock huvudsakligen av utsläpp ozon. från Västeuropa. Detta beror såväl att utsläppen där är stora, samt utsläppen sker i länder ligger i rätt riktning i förhållande till att som dominerande vindar.

Framtida svavel- och kvävebelastning

De svenska utsläppen svavel har minskat kraftigt sedan 1980. Sveav rige har i europeiskt perspektiv legat långt framme i detta arbete. ett Det tog dock tid innan kunde konstatera en nedgång i depositioman och framför allt i form förbättringar i miljön. Detta berodde på nen av så stora bidrag kommit och fortfarande kommer från utländska att källor. Fortfarande är situationen inte tillfredsställande. Svavelproto-

kollet till LRTAP-konventionen kommer att innebära fortsatt och

en betydande nedgång i svavelnedfallet. Detta kommer emellertid inte att medföra att alla ekosystem skyddas från fortsatt försurning. I många känsliga områden kommer fortfarande den kritiska belastning-

att överskridas även efter år2010. en

Om målen för de olika länderna enligt det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen uppfylls, beräknas depositionen i Sverige som helhet minska med 40 procent mellan 1996 och 2010. Av

ca den totala depositionsminskningen för Sverige, uppskattas Tysklands nedskärningar bidra med 40 procent, Storbritanniens med 21

procent och Polens med 18 procent. Dessutom bidrar nedskärningar i Danmark med 8 procent, Tjeckien med 7 procent och Frankrike med 2 procent. Övriga nedskärningar i Europa är i stort sett betydelselösa for Sveriges ekosystem som helhet.

I tabell 5.4 visas beräkning framtida källbidrag och depositio-

av ner över Sverige som helhet baserade hittills gjorda överenskommelser om utsläppsminskningar, internationellt och nationellt.

Tabell 5.4 Bidrag procent till depositionen i Sverige svavel och kväve

av

nu och i framtiden

S/N m år" g % av 1995 62% 85% 91%

I ovanstående uppskattningar framtida depositionsminsk-

av ningar för Sverige ingår överenskommelser fram till idag, bl.a. det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen. Dock ingår inte

SOU 1997: 149 147

sig EU:s forsurningsstrategi eller nya överenskommelser som vare kan komma via ett nytt kväveprotokoll till LRTAP-konventionen eller EU:s oxidantstrategi. För svavel kommer framtida förändringar utöver detta sannolikt att marginella. För kväve, såväl kväveoxider

vara

ammoniak, kan betydande krav bli följden av de strategier som som just är under utarbetande. Om och när sådana blir genomförda kan

nu betydande depositionsminskningar av kväveföreningar, liksom minskad ozonbildning förväntas.

De nedskärningar utsläppen i Polen och Tjeckien som antas

av ske är utifrån åtagandena i andra svavelprotokollet. Dessa minskning-

är ungefär den storleksordning som EU-kraven kan komma att ar av

i dessa länder. För att nedskärningar verkligen ska komma till ge stånd är ett EU-inträde en fördel.

Vissa områden i Sverige kommer särskilt nedskär-

att gynnas av ningar i vissa kandidatländer. Så kommer miljön i Blekinge och Kronoberg att vinna särskilt på nedskärningar i Polen och Tyskland, medan västkusten kommer att huvudsakligen vinna nedskärningar i Storbritannien. Motsvarande gäller för utsläpp av kväveoxider.

I tabell 5.5 redovisas uppskattad belastning över sydöstligaste Sverige Blekinge som i dagens läge är den del som påverkas mest

utsläpp i Polen och Tyskland. Beräkningarna baseras på hittills av gjorda överenskommelser och utifrån EMEP-modellens beräkningar.

Tabell 5.5 Bidrag procent till depositionen i sydöstra Sverige Blekinge

av svavel och kväve nu och i framtiden

g S/N m år" % av 1995 54% 82% 91%

Slutsatsen för svavel- och kväveoxidnedfallet i Sverige hel-

som het är att miljön kommer att att länderna med stora utsläpp

gynnas av inom EU genomför direktivet svavel i bränsle och direktivet

om om stora förbränningsanläggningar samt ratificerar det andra svavelprotokollet. För oxidanter förhåller det sig ett likartat

sätt även om mer detaljerade uppskattningar inte kan göras.

När det gäller lokala luftföroreningsproblem, står svenska utsläpp för den absolut största delen föroreningsbidragen i tätort-

av sluften. Tätortsluften i Sverige skulle vinna stort att EU inför och genomför skärpta regler för utsläpp från trafiken och ställer hårda krav fordon och bränslekvalitet så att dessa utsläpp kan minskas effektivt även i Sverige.

Sveriges omfattande åtgärder mot svavelutsläpp under 1970-talet ledde snabbt till resultat i form minskade halter i tätorterna. Sva-

av veldioxidnivåerna i svenska tätorter är idag mycket låga, i allmänhet mindre än 10 procent av gränsvärdet för påverkan hälsa. Det dominerande bidraget kommer via långväga transport föroreningar.

av Detta skulle knappast annat än undantagsvis påverkas nedskär-

av ningar i kandidatländerna. De episoder med mycket höga transporter av svaveldioxid till Sverige som förekom på 1970-talet och fram mot

slutet 1980-talet, och kunde spåras till källor i centrala och av som östra Europa, förekommer knappast alls idag. Införandet katalysatorer har tagit längre tid att ge mätbara reav sultat. Detta har delvis berott att trafiken samtidigt ökat något, som sannolikt dolt de positiva resultat reningstekniken. Efter ca tio år av kan dock konstatera att kvävedioxidhalterna verkligen har minsman kat i många tätorter, i vissa fall., till 40 procent. Antalet tillfällen upp med höga halter har också minskat, delvis som en följd av gynnsamt väder. Inga betydande minskningar kan än så länge uppmätas för halterna kvävedioxid i bakgrundsluft. av

5.4¶Vilken kommer kandidat-

betydelse

länders EU-inträde att ha for Öster-

sjöns miljö

5.4.1¶Föroreningsbidrag via Vatten

Minskad tillförsel från utsläpp vid kusten och via floder

EU-medlemskapet kommer att medföra miljövinster främst vid genomforandet direktivet behandling av kommunalt avloppsav om vatten och nitratdirektivet om kväveläckage från jordbruksmark.

Utsläppen fosfor och kväve beräknas minska med cirka 45 av jämfört med 1994. Räknat på totala tillförseln till Österprocent den sjön beräknas belastningen minskamedmellan 6-10 procent för kväoch fosfor följd avloppsvattendirektivet och kvävebeve som en av lastningen med ytterligare 1-4 procent då nitratdirektivet genomförs. Det måste dock understrykas att beräkningarna är osäkra på grund av brister i dataunderlaget. Denna minskade belastning utgör dock tillsammans med det minskade nedfallet kväveföreningar från luften ett väsentligt biav drag till att uppfylla målsättningen som Östersjöländerna gemensamt lagt fast att minska tillförseln av närsalter med 50 procent. om

150 sou1997;149

5.4.2 Bidrag via atmosfären

Östersjön påverkas via luften främst nedfall kväveföreningar av av samt nedfall av miljögifter tungmetaller och svårnedbrytbara som organiska ämnen. Nedfallet från luften utgör 30 den totala ca procent av kvävetillförseln till Östersjön. En beräkning varifrån detta kväveav nedfall över Östersjön härrör redovisas i tabell 5.6.

Tabell 5.6 Bidrag till kvävedepositionen via atmosfären till Östersjöns yta.

Utsläpp från % totalt av nedfall

Sverige, Norge, Danmark, Finland 27 Estland, Lettland, Litauen 6 Tyskland 23 Polen l2 Storbritannien 8 Övriga EU-länder lO Övriga CBE-länder l l Fartygstrafiken i Östersjön 2 Faitygstrafiken i Nordsjön l

Som framgår av tabellen de nordiska länderna bidragsgistora vare av kväveföreningar via luften till Östersjön. Tyskland bidrar dock med de största mängderna. För att minska tillförseln via atmosfären är det främst länder inom EU är viktiga. Ammoniakutsläpsom pen står för ca hälften av kvävetillförseln.

Minskning av den atmosfäriska kvävetillförseln

Genom betydande nedskärningar utsläppen kväve, från såväl av av förbränningsanläggningar som trafik och inte minst från jordbruket, kan kvävenedfallet till Östersjön minskas kraftigt. Nedskärningar enligt nuvarande planer uppskattas dock endast 10 lägre ge ca procent kvävenedfall över Östersjön, vilket inte beräknas minska kvävehalterna i Östersjön med än 5 procent. mer

Strategier saknas för nedskärning ammoniakutsläppen från

av jordbruket. Från Östersjöns synpunkt är detta dock väl så viktigt som att kväveoxidutsläppen minskas. Vilka krav kan bli följden ett som av nytt kväveprotokoll till LRTAP-konventionen är tidigare nämnts som osäkert. Sannolikt kommer dock även krav beträffande för ammonia-

kutsläpp att ingå. Vad ett EU-inträde betyder i detta sammanhang är svårbedömt. Hittills har inte EU:s åtgärder inom jordbruksområdet varit omfattande.

5.5 övinster i kandidatländerna

Milj

Den största nyttan kandidatländernas EU-inträde kommer miljön i

av de länderna tillgodo. Det gäller främst lokala förorenings-

egna problem dålig luftkvalitet i tätorter, nedfall av försurande ämnen,

som tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar, vattenföroreningar och avfall.

5.5.1¶Svavel- och kväveföreningar

Genom åtgärder vid stora förbränningsanläggningar och vid bostadsuppvärmning skulle utsläppen svaveldioxid i kandidatländer-

av

sannolikt minska avsevärt, uppskattningsvis minst halveras. Detta na gäller vid genomförandet direktivet bränsle och direkti-

av om renare

utsläpp från stora förbränningsanläggningar, samt med hjälp vet om

nationella strategier för att minska utsläppen på låg nivå. Svavelav nedfallet och därmed försurningssituationen skulle sannolikt förbätt-

i ungefär motsvarande grad. ras

Som tidigare nämnts kan EU-reglerna för stora förbränningsanläggningar innebära minskade kväveoxidutsläpp med i storleksordningen 10-20 procent. För att påverka situationen beträffande kväveoxider behövs dock kraftfulla åtgärder även inom transportsektorn.

För den lokala luftkvaliteten saknar de stora förbränningsanläggningarna direkt betydelse. Genom åtgärder beträffande bostadsuppvärmning, t.ex. energieffektivisering och byte bränsle, byte av kol

av mot naturgas, och åtgärder mot utsläpp från trafiken, kommer luftkvaliteten att förbättras i ungefär omfattning som nedskär-

samma ningarna svavel- och kväveutsläppen. Minskningarna beräknas bli

av i storleksordningen minst 30 procent jämfört med nuvarande nivåer. I vissa områden kan förbättringen sannolikt bli mer än 50 procent.

Förbättring av luftkvaliteten kommer även att ske åtgär-

genom der mot stoftutsläpp. Om utsläppskraven skärps med faktor 4 till 8

en

vissa förbränningsanläggningar. kan betydande minskningar förväntas. Det saknas emellertid detaljerade data för att bedöma bidragen från olika källor.

Ozonhalter

Ozonhalterna beräknas att påverkas endast i mindre utsträckning

av de förväntade utsläppsförändringama i kandidatländerna.

Effekten av minskat nedfall av svavel- och kväveföreningar

För svaveldepositionen och därmed sammanhängande effekter finns mycket att vinna särskilt för de länder har allvarliga försurnings

som skador mark och vegetation. Polen och Tjeckien är sådana länder. De har också relativt stora krav sig att reducera utsläppen enligt det andra svavelprotokollet till LRTAP-konventionen. Ett EUmedlemskap innebär sannolikt ytterligare åtgärder, särskilt vad gäller utsläpp från stora förbränningsanläggningar. En avsevärd minskning är också nödvändig om ekosystemen i dessa länder ska ha chans

en att återhämta sig.

5.5.2¶Luftkvalitet för

övriga luftföroreningar

För andra luftföroreningar som hänger med trafiken och

samman halterna av dessa i luften, uppskattas situationen likartad för

vara som kväveoxider. Utsläppen i kandidatländerna är i dagens läge lägre än i EU-länderna. Stora utsläpp uppskattas komma från transportsektorn, men även industrisektorn bidrar. Situationen i kandidatländerna kommer i stor utsträckning att styras utvecklingen på trafiksidan,

av moderniseringen av fordonsparken, trafikarbetet, transportutvecklingen samt av eventuella övergångsregler för fordon och bränslekvaliteter, vid en EU-anslutning.

5.5.3¶Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska

föreningar

Utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar i kandidatländerna är, liksom i EU-länderna, endast delvis karterade. I Dobrisrapporten kunde inte någon heltäckande bild av problemens utbredning och allvar i Europa redovisas.. Helt klart Föreligger dock lokalt, vid så kallade hot spots, allvarliga problem i flera kandidatländer.

Även Östersjön påverkas dessa ämnen. Genomförandet

av av EU-lagstiftningen, till exempel vad gäller stoftutsläpp till luft och utsläpp till vatten, kan förbättra situationen.

l områden där deponering av material och avfall som kan sprida dessa ämnen i miljön skett sedan lång tid tillbaka kan skydds- eller saneringsåtgärder behövas, till exempel i områden där dricksvattenkvaliteten hotas av höga halter av bekämpningsmedel m.m. Detta utgör redan ett stort problem inom EU och beräknas kosta avsevärda

att åtgärda. Förekomsten av sådana hot spots i kandidatlänsummor derna och hur förorenade dessa är, är i dagens läge inte fullständigt klarlagt.

5.5.4 mot luftföroreningar i andra länder

Åtgärder

Slutligen är det viktigt att påpeka att kandidatländernas miljö inte ba-

att de utsläppen minskas. Även de nedskärningar ra gynnas av egna

är under genomförande och planering inom EU kommer att som minska föroreningsbelastningen i kandidatländerna, i vissa fall i betydande omfattning. Detta gäller särskilt för svavel- och kväveförening-

oxidantbildning och utsläpp av växthusgaser. ar,

5.5.5 i kandidatländerna

Vattenmiljön

Vattenföroreningar är ett stort problem i stora delar av Europa inklusive i kandidatländerna. Utbyggnad av avloppsreningskapaciteten pågår i många områden, kandidatländerna har i dagens läge inte

men hunnit riktigt lika långt med anslutning av kommunala och industriella avlopp till reningsverk EU-länderna. En motsvarande

som minskning utsläppen fosfor, kväve och organiskt material som

av av skett inom EU-länderna kommer sannolikt att ske i kandidatländerna

154 SOU l997zl49

inom 10-20 år. Ett EU-inträde skulle sannolikt påskynda denna utveckling.

Markanvändning

I samband med anpassning till det västerländska transportsamhället kan avsevärda ingrepp komma att ske i naturen. Mark kommer att behöva tas i anspråk för infrastruktur, vägar, järnvägar, hamnar, ny samt avfallsanläggningar. Detta kommer sannolikt de viktiatt vara en av gaste milj öaspekterna i samband med ett EU-inträde, att områden som hittills varit oexploaterade och har rik biologisk mångfald explosom ateras. För många kandidatländerna positiv faktor av anges som en att de har stora områden med rik biologisk mångfald. Hotet mot dessa kan vara ett avsevärt större problem än vatten- och luftföroreningar som i många fall kan lösas med hjälp ekonomiska och av resurser teknik.

5.6 i länder i

Miljövinster övriga Europa

Flera av de länder står utanför EU och inte ansöker medsom som om lemskap är nettoimportörer luftföroreningar. Förutom EFTAav länderna Norge och Schweiz, är Vitryssland och Ukraina exempel sådana länder. De huvudsakliga bidragen svavel och kväve i Vitav ryssland och Ukraina kommer emellertid förutom från länderna själva, från Ryssland. Miljön Vitryssland och Ukraina skulle därför i det korta perspektivet endast erhålla mindre förbättringar av ut-

släppsnedskärningar i CEE-länderna.

Norge och Schweiz är grund sitt läge mycket utsatta för föroreningspåverkan från EU-länderna. Minskade utsläpp inom EU skulle vara till stor fördel för miljön i dessa länder.

Slutsatser, rekommendationer

6.1¶Inledning

Utredningen har haft till uppgift att analysera miljömässiga och därmed förbundna ekonomiska konsekvenser av utvidgningen av EU. Analysen skall utgå från ett scenario som innebär att samtliga aktuella kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU.

Utredningen har i stor utsträckning utnyttjat befintliga data och utredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts av internationella och svenska studier och konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårdsverket utredning Vem förorenar Sverige Naturvårdsverkets rapport 4788 som basmaterial. Vidare Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland utarbetad vid Stockholm Environmental Institute SEI. EU-kommissionens rapport Agenda 2000 har också beaktats liksom Europeiska Utvecklingsbankens EBRD rapport Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation the CEEC EDC-rapporten. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning IVL har utredningens uppdrag utarbetat rapporten Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa bilaga 2 till detta betänkande. Utredningen har även tagit del av den danska konsekvensutredningen EU’s utvidelse mot øst miljøperspektiver

- Miljöstyrelsen i Köpenhamn i juni 1997. Utredningen har gjort egna kartläggningar och undersökningar om miljötillståndet och den pågående anpassningsprocessen främsti de baltiska staterna och Polen. Underlag från övriga kandidatländer har samlats och analyserats i den utsträckning det varit möjligt.. För några länder är underlaget bristfälligt.

Fördjupade analyser som avser den pågående anslutningsproces-

har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bulsen garien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har

analyserats översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt.

De ekonomiska konsekvenser som är förbundna med kandidatländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit än svårare att bedöma. Kostnadsbedömningarna är därför översiktliga eller saknas i vissa fall helt. Detta beror främst att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor utsträckning hämtats från publicerade rapporter t.ex. Europeiska utvecklingsbankens EBRD rapport, Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation the CEEC och den danska konsekvensutredningen som publicerades av Miljöstyrelsen i juli 1997 EU:s udvidelse mod øst miljömaessige perspektiver.

- Även i dessa utredningar är kostnadsuppskattningarna osäkra.

Utredningen bedömmer utöver, för angivna kandidatländer, miljökonsekvenser för EU som helhet och för Sverige med intilliggande havsområden Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Utvecklingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder som, Ukraina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt.

Under de närmaste åren planeras flera nya viktiga och omfattande lagar som gäller t.ex. luft, vatten och avfall. Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen av miljötillståndet i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandidatländerna.

Utredningen diskuterar hur utvidgningen av EU till att omfatta 25 länder kan komma att påverka utvecklingen av miljöarbetet t.ex. ny miljölagstiftning och hänsynstagande till miljöaspekterna inom olika samhällssektorer.

En särskild fråga för utredningen har varit att analysera vilka konsekvenser ett medlemskap i EU kommer att få ifråga om minskad eller bibehållen kärnkrafbaserad el- och värmeproduktion i kandidatländerna. Utredningen har uppdragit Statens kärnkraftsinspektion SKI att utreda frågan. SK1:s rapport redovisas i bilaga 3 till detta betänkande. Utredningens egen bedömning av de miljökonsekvenser som kan relateras till kärnkraften som följd av EU:s utvidgning redovisas i avsnitt 6.7 Energi. Utredningen har emellertid inte haft möjlighet att dra några slutsatser när det gäller omfattningen av framtida kärnkraftsproduktion som en följd av kandidatländernas medlemskap i EU. SKI har inte heller haft möjlighet att bedöma förutsättningarna för att avveckla kärnkraftreaktorer i kandidatländerna och inte heller har SKI bedömt det vara möjligt att beräkna kostnaderna för avveckling av i drift varande reaktorer.

Utredningens huvudinriktning har, i enlighet med direktiven,

varit att analysera miljökonsekvenserna av den anpassning till EU:s lagar och förordningar miljöområdet som kandidatländerna måste göra. Miljökonsekvenserna har därvid beskrivits med utgångspunkt i de strukturella och ekonomiska förändringar som kan antas bli följden av att länderna blir medlemmar av EU. De förändringar som utredningen här har utgått från bygger bl.a. på den kartläggning och analys som den samhällsekonomiska utredningen gjort. Utredningen har också tagit del av EU-kommissionens bedömningar.

Det är svårt att särskilja de miljökonsekvenser som följer den

av pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljöeffekter som direkt följer av att länderna blir medlemmar av EU. Utredningen vill framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågorna har fått en högre prioritet i kandidatländerna.

6.2¶Gemensam

förhandlingsstart

Från miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sektorernas totala miljöproblem och ta ställning till behovet av insatser sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande. Det mest näraliggande exemplet är Östersjöområdet vars miljö berörs av såväl de baltiska staterna som Polen. Utredningen anser därför att det är en fördel om förhandlingarna om medlemskap inleds samtidigt for samtliga kandidatländer. Det skulle göra det möjligt att samlat överblicka behoven av åtgärder miljöområdet och de kostnader som är förknippade med anpassningen av kandidatländernas lagstiftning till EU- Iagstiftningen. Utredningen anser också att det från ekonomisk synpunkt är rationellt att analysera behovet, prioritera och samtidigt förhandla med kandidatländerna om ekonomiskt stöd och andra insatser.

Miljöproblemen är enligt utredningen så omfattande och kost-

att åtgärda att det krävs att EU tar ett samlat grepp för att lösa samma problemen. EU-kommissionen bör som en utgångspunkt för nödvändiga insatser lägga fast tidtabeller när EU:s regelverk på miljöområdet skall tillämpas fullt ut i samtliga länder. En mer detaljerad analys av miljökonsekvenserna av östutvidgningen kommer därför att krävas och utredningen att EU-kommissionen bör genomföra en sådan.

anser

158 SOU l997Il49

Prioriteringar mellan olika direktiv och miljöområden kommer att bli nödvändiga inför förhandlingsstarten.

6.3 i ett EU

Beslutsprocessen utvidgat

En viktig fråga är i vilken utsträckning arbetet med att utveckla EU:s miljöpolitik kommer att påverkas antalet EU-medlemmar ökar om från nuvarande 15 länder till 25.

EU-kommissionen betonar i Agenda 2000-dokumentet att om man anslår stora resurser och om man under lång tid koncentrerar en stor del av sina ansträngningar problemen i de medlemslännya derna så kan detta innebära vissa risker för inbromsning EU:s av miljöarbete.

EU-kommissionen framhåller också mellan nuvarande att ett gap och tillträdande medlemmar består under längre tid skulle utgöra som en belastning sammanhållningen inom EU och snedvrida konkurrensen. Detta skulle till och med kunna leda till protektionistiska åtgärder från vissa länder. EU-kommissionen framhåller utveckatt en lingsstrategi i form av lägre miljökrav skulle Oacceptabel. vara EU-kommissionen säger vidare iAgenda 2000-dokumentet att utvidgningen med länder som har lägre miljökrav skulle kunna motverka EU:s möjligheter att utveckla striktare miljöregler i framtiden.

Samtidigt påpekas att endel av kandidatländerna i vissa fall har en lagstiftning som är strängare än EU:s nuvarande. Detta kan berika EU:s framtida arbete inom respektive område. Detta gäller som nämnts i avsnitt 6.12 Naturvård och bevarande biologisk mångfald. av I en rapport till miljödepartementet i juli 1997 EU Enlargement: Classification of environmental legislation; Naigel Haigh, Institute for European Environmental Policy, pekas flera faktorer som kommer att påverka utformningen EU:s framtida miljöpolitik till av följd av utvidgningen. Det gäller de aspekter EU-kommissionen som lyfter fram i Agenda 2000-dokumentet. Det gäller också andra faktorer som nödvändig reformering av CAP och strukturfonderna och som delvis kommer att framtvingas av EU-utvidgningen.

I rapporten lyfts fram ytterligare aspekt EU-utvidgningen. en Om kandidatländerna beviljas långa övergångstider vad gäller den

SOU l997:l49 I59

nuvarande lagstiftningen så kommer det också att bli svårt att inte också medge långa övergângstider för ny lagstiftning. I ett sådant läge kan samma krav resas av andra medlemsländer. Därmed ökar också risken för att andra ländergrupper kommer att vilja vidare på

egen hand.

Utredningen delar Naigel Haighs bedömning att det kan bli svårare att få fram ny skärpt lagstiftning inom ett EU omfattar 25

som länder jämfört med dagens 15 medlemsländer. Redan

idag är processen att få fram nya miljöbeslut ofta lång. Flera de länderna har

av nya ekonomiska och politiska problem måste lösas. Detta gör att ut-

som redningen anser att det finns risk för att ansträngningarna att vidareutveckla EU:s miljöarbete kommer att bromsas. Detta balanseras

naturligtvis av kandidatländernas behov av att sig till de villkor

anpassa som råder på marknaden, gör det nödvändigt för kandidatländerna att sträva efter att fullt ut tillämpa EU:s miljöregler så möjligt.

snart som

Utredningen anser att det är angeläget att de kommande anslutningsfördragen innehåller klara och entydiga åtaganden när mil-

om jödirektiven skall vara införlivade fullt ut i kandidatländerna. Utredningens anser att kandidatländerna bör vissa övergångstider for

ges att genomföra särskilt kostnadskrävande direktiv. Övergångstidernas längd måste dock fastställas. Det är också rimligt framhållits

att, som i avsnitt 6.6 Industri, att länderna redan från anslutningsdagen fullt ut skall uppfylla EU-reglerna vad det gäller nya investeringar och viktiga varurelaterade miljöregler t.ex. de inom transportsektorn

En annan aspekt som kan komma att behöva diskuteras inom ett utvidgat EU är eventuella för- och nackdelar med regionalisering

en av den del av EU:s miljöpolitik som inte omfattas inremarknadsdi-

av rektiven. Där det finns olika ekologiska förhållanden kan det enligt utredningen finnas fördelar med ett sådant regional arbetssätt. På så sätt skulle man, i ekologiskt känsliga regioner t.ex. Östersjön,

som sannolikt ett kostnadseffektivt sätt kunna tillgodose behovet

av särskilt stränga miljökrav.

6.4¶Samhällsekonomisk i

utveckling

kandidatländerna

Ekonomisk integration och en snabbare ekonomisk tillväxt kommer sannolikt att påverka miljön i flera avseenden. Snabbare tillväxt

av BNP i kandidatländerna kan medföra ökade utsläpp om inte samtidigt miljökraven skärps. Samtidigt kan en ökad ekonomisk tillväxt skapa resurser för investeringar miljöområdet, t.ex. system för avloppsvatten- och rökgasrening.

För att belysa effekterna miljön av den inre marknaden uppdrog EU-kommissionen en oberoende kommitté The Task Force Environment and The Internal Market att genomföra en särskild studie. Slutsatserna redovisades i rapporten "The Environmental Dimension".

l rapporten påpekas att en snabbare ekonomisk tillväxt kan medföra dynamiska effekter, som åtminstone delvis kan uppväga förväntade negativa effekter miljön. En högre ekonomisk tillväxt kan t.ex. medföra snabbare modernisering och förnyelse av företagens produktionsutrustning. Detta kan antas leda till lägre utsläpp per producerad enhet. Några direkta miljökrav knöts dock inte till beslutet att etablera den inre marknaden. I rapporten pekade kommittén också bl.a. att frånvaron av eller helt otillräckliga produktregler inom EU, kan leda till en omfattande spridning av kemikalier, kemiska ämnen m.m. Transportsektorn var ett annat område som identifierades som ett potentiellt problemområde från miljösynpunkt

Enligt utredningens uppfattning är slutsatserna i Task Forcerapporten fortfarande relevanta och har därför beaktats vid bedömningen av miljökonsekvenserna av EU-utvidgningen.

l Agenda-2000 dokumentet framför EU-kommissionen att utvidgningen utan tvekan kommer att vara till fördel för EU lång sikt. Den utvidgade inre marknaden bör skapa betydande nya produktions- och sysselsättningsmöjligheter. De politiska och ekonomiska förändringarna har redan lett till-ökade handelsförbindelser. Under perioden 1989-95 har värdet av handeln mellan EU och de berörda länderna mer än trefaldigats. Ytterligare integration och utvidgning

kommer enligt EU-kommissionen att påskynda inkomstökningen i Central- och Östeuropa och bidra till snabb tillväxt av denna väst-

en europeiska exportmarknad.

Någon analys de dynamiska effekternas betydelse för miljön

av

följd östutvidgningens har EU-kommissionen emellertid som en av inte redovisat inför medlemskapsförhandlingama. Miljön nämns inte heller ett särskilt problem- eller riskområde i den allmänna eko-

som nomiska analysen där bland annat påpekar bristerna i in-

man frastruktur inom transport- och energisektorerna.

EU-kommissionens slutsatser bekräftas delvis av de slutsatser den svenska utredningen av de samhällsekonomiska konsekven-

som

EU:s utvidgning kommit fram till. I utredningens betänkande serna av sägs följande: i

"En rimlig hypotes är att ekonomisk integration mellan Öst och Väst till att börja med kan upphov till mer betydande eflekter i

ge kandidatländerna än i de nuvarande EU-länderna. Detta betyder dock inte att effekterna i de senare kommer att gå obemärkt förbi. Redan på kort sikt kan vissa effekter förväntas komma uppstå i många E U-länder, inkluderande Sverige, i synnerhet eftersom flera

kandidatländerna ligger nära Sverige. På längre sikt kan påverav kan bli större, allt eftersom inkomsten stiger i kandidatländerna, och de därigenom blir viktigare handelspartners. "

När det gäller handeln är den samhällsekonomiska utredningens slutsats att denna förväntas öka betydligt de kommande decennierna, oavsett kandidatländerna blir fullvärdiga EU-medlemmar eller

om För svensk del är slutsatsen att handeln med de central- och Östeuropeiska länderna på några års sikt ungefär kommer fördubblas jämfört med situationen före muren fall. På några decenniers sikt visar beräkningar att handeln mellan Sverige och de central- och östeuropeiska länderna kommer att femfaldigas. Den samhällsekonomiska utredningen konstaterar att det blir fråga betydlig ökning av handeln

om en men från en låg nivå.

När det gäller internationella investeringar diskuterar den samhällsekonomiska utredningen de multinationella företagens agerande och vilka effekter det får. Sammanfattningsvis konstateras att kandidatländerna har mycket att vinna på inflöde av direktinvesteringar eftersom tillgången på humankapital är god. Det har ställts stora förhoppningar till att direktinvesteringar från nuvarande EU-länder kan bidra till ekonomisk utveckling i kandidatländerna. Samtidigt har risken för utflyttning speciellt arbetsintensiva moment i produktions-

av

6 17-1380

processen till kandidatländema setts som ett hot i flera EU-länder. Den samhällsekonomiska utredningens slutsats är att det är troligt att EU-medlemskap kan leda till ganska betydande ökningar flödet

av av direktinvesteringar till kandidatländema. Medlemskapet hjälper till att skapa den trovärdighet för den ekonomiska politiken som tidigare i mycket saknats.

När det gäller välfärdseffekter avviker den samhällsekonomiska utredningens bedömning i flera avseenden från EU-kommissionens. EU-kommissionen hävdar i Agenda 2000 att utvidgningen kommer att innebära betydande vinster inte bara för kandidatländema utan även för nuvarande EU-länder. Den samhällsekonomiska utredningen anför

följande:

g Ökad

"Vi förväntar oss inga stora eflekter på sysselsättningen. handel har ex. inga direkta eflekter på sysselsättningen. Inte

ens om utvidgningen skulle ha positiva tillväxtejfekter vilket vi inte tror, kan vi på lite sikt förvänta ökad sysselsättning. Den enda eflekt

oss på sysselsättningen som eventuellt kan uppkomma är genom att graden av konkurrens ökar på arbetsmarknaden när handeln och migrationen ökar. Då skulle lönebildningen fungera bättre. Det är emellertid inte alls säkert att sådana eflekter ens uppstår och de gör det

om är de troligen inte speciellt stora .

Den samhällsekonomiska utredningens slutsatser om den ekonomiska välfärden blir att effekterna blir positiva i såväl öst som väst. I väst blir effekterna obetydliga medan de kan komma att bli mer betydande i kandidatländema.

Tabell 6.1 Effekter på realinkomster av EU:s utvidgning. Procentuell for-

ändring av BNP

Sammanfattningsvis konstaterar den samhällsekonomiska utredningen att de sammantagna välfárdsvinstema för kandidatländema med stor sannolikhet kommer att bli betydande. Samtidigt understryks att det är svårt att särskilja effekterna av ett fullvärdigt EUmedlemskap från den liberalisering som redan skett genom de s.k.

Europaavtalen. Det står dock klart att medlemskap leder till vinster utöver de enbart Europaavtalen ger.

som

6.5¶Transporter

Transportsektorns utveckling har stor betydelse för miljön och är därför viktig fråga när det gäller miljökonsekvenserna av EU-

en utvidgningen. Projektgruppen för inre marknaden och miljön The Task Force Environment and The Internal Market kom fram till att genomförandet den inre marknaden skulle leda till en ökning av

av gränsöverskridande lastbilstrafik med mellan 30 och 50 procent inom de dåvarande 12 EU-medlemsstaterna. Tillsammans med övriga effekter den snabbare ekonomiska tillväxten beräknades detta leda

av till 8-9 procent större utsläpp svaveldioxid respektive 12-14 pro-

av cent större utsläpp kväveoxider fram till år 2010.

av

Någon analys transportsektorns miljöeffekter som en följd av

av den planerade utvidgningen EU har EU-kommissionen inte re-

nu av dovisat. I länderutlåtandena rörande kandidatländerna och i Agenda- 2000 dokumentet pekar EU-kommissionen att de ekonomiska vinsterna utvidgningen kommer att bero på bl.a. utvecklingen

av av

transportsystemen i kandidatländerna. Denna utveckling som är en av förutsättning för ökad handel och ökad ekonomisk aktivitet som enligt EU-kommissionen blir följd kandidatländernas anslutning till

en av EU.

EU-kommissionen framhåller att betydande ekonomiska resur-

delvis måste komma från EU:s fonder, kommer att behövas ser, som för att utveckla transportsystemen och för att anpassa kandidatländer-

fordonsparker till EU:s krav. EU:s krav kommer också, enligt EUnas kommissionen, att stimulera efterfrågan från industrin inom EU. Ge-

EU-kommissionens Östersjöinitiativ, som presenterades vid renom

geringschefskonferensen Östersjön i Visby i maj 1996, avser EU

om att under perioden 1996-1999 anslå 350 miljoner ECU till bland annat transportsektorn i Östersjöregionen, däribland till ett antal större motorvägsprojekt. Någon bedömning miljökonsekvenserna av des-

av

projekt i fråga utsläpp eller grund av fragmentering av värsa om defulla naturmiljöer har, såvitt utredningen känner till, inte redovi-

sats.

Inom transportsektorn innebär utvidgningen, enligt utredningens bedömning, risker för ökade utsläpp i kandidatländerna, åtminstone

kort sikt. Det handlar främst om utsläpp av kväveoxider och oförbrända kolväten från ökade landsvägstransporter förutsatt att dessa transporter i stor utsträckning utförs av tunga fordon som inte uppfyller EU:s krav. Utredningen vill också peka riskerna för att utsläppen från transportsektorn kan komma att öka också inom de nuvarande EU-länderna. Detta beror att ett större antal äldre lastbilar från kandidatländerna kan komma att utföra transporter inom nuvarande EU-länder, följd att transportsektorn öppnas för kon-

som en av kurrens. En sådan utveckling sker redan i vissa av de nuvarande EUländerna, där ett stort antal äldre tunga fordon från kandidatländerna svarar för betydande del av de gränsöverskridande transporterna.

Ett införande av EU-kraven inom transportsektorn skulle enligt lVL sikt innebära halvering kväveoxidutsläppen från trans-

en av portsektorn i kandidatländerna. Räknat på de totala utsläppen av kväveoxider skulle minskningen bli i storleksordningen 10-20 procent. Dessa siffror ligger väl i linje med vad man kom fram till i den danska rapporten om miljökonsekvenserna av östutvidgningen som presenterades under sommaren år 1997.

EU-reglernas stora betydelse för att åstadkomma minskade utsläpp kväveoxider bekräftas också de preliminära resultaten

av av från den studie som IIASA gjort uppdrag av den Europeiska Miljöbyrån EEA. Ett införande av EU:s regler främst de olika delarna

Auto-oil-programmet skulle enligt studien innebära att utsläppen av

kväveoxider skulle minska med ytterligare mellan 25-30 procent. av En förutsättning för att de skärpta EU-kraven för utsläpp från fordon skall kunna införas är dock tillgång till oblyad bensin.

På lång sikt innebär den ökade ekonomiska tillväxten, kraven effektivitet och konkurrensförmåga m.m. sannolikt att andelen fordon

uppfyller EU-kraven kommer att öka snabbare än vad som skulle som vara fallet om länderna inte blir EU-medlemmar. Detta innebär att utsläppen från transportsektorn minskar betydligt.

Utredningen anser att det är angeläget att utsläppen från transportsektorn inte ökar i samband med utvidgningen. Mot bakgrund av transportsektorns stora och växande andel av de totala luftföroreningsutsläppen anser utredningen att utsläppen istället på sikt måste minskas betydligt. Olika rapporter har klart visat att ett införande av EU:s regler rörande utsläpp från fordon och bränslekvaliteter leder till betydande minskningar av utsläppen av främst kväveoxider utöver

vad skulle bli fallet länderna inte uppfyller EU-kraven. som om Minskade luftföroreningar från transportsektorn skulle medföra betydande positiva effekter bland annat genom minskade luftföroreningshalter i tätorter och därmed minskade hälsorisker och materialskador, minskad bildning marknära samt minskad långväga transport av ozon kväveoxider och därmed minskad försurning och eutrofiering. av Åtgärder for att begränsa transportsektorns utsläpp bör därför enligt utredningens uppfattning ges hög prioritet i samband med utvidgningen. EU:s regler for utsläpp från fordon liksom beträffande kvaliteten på olika bränslen måste införas så möjligt i kansnart som didatländerna. Långa övergångstider bör inte accepteras. Samtliga fordon bör så snart som möjligt efter förhandlingsstarten uppfylla nya EU:s krav. De medlemsländerna bör också att stimulenya uppmanas övergången till miljövänligare fordon och bränslen med ekonomisra ka styrmedel t.ex. från miljösynpunkt differentierade drivmedelsskatter.

6.6¶Industri

Industrin i de central- och östeuropeiska länderna uppvisar enligt EUkommissionens bedömning såväl styrka svagheter. Låga arbetssom kraftskostnader och goda tekniska kunskaper inom ett antal områden såsom stål, keramik, glas, cement och mekanisk industri, ingår bland styrkefaktorerna. Problemen utgörs bl.a. av stor överkapacitet inom vissa sektorer, omodern produktionsapparat och bristande kunskaper

om modern produktionsteknik.

Sedan förändringsprocessen inleddes i kandidatländerna har ett stort antal gamla och förorenande industrier lagts eller drivs med ner kraftigt reducerad kapacitet. Vid ekonomisk återhämtning i kandidatländerna finns viss en risk att dessa industrier kan komma att tas i bruk eller åter öka sin produktion, med ökande utsläpp till miljön följd. En del av ansom läggningarna är dock i så dåligt skick att de inte kan tas i drift igen. Troligare är därför att moderniseringen industrisektorn i de berörav da länderna fortsätter med mindre energikrävande och resurssnålare teknik och med mindre utsläpp per producerad enhet. Erfarenheterna från utvecklingen i Polen under år tyder att så blir fallet. senare

Den snabba ekonomiska tillväxten i Polen under de senaste två tre

åren har inte lett till motsvarande ökning av utsläpp av t.ex. luftföroreningar.

I rapporten från Miljöstyrelsen i Danmark EU:s udvidelse mod øst miljömaessige perspektiver om miljökonsekvenserna av EU:s

östutvidgning uppskattas de minskade luftföroreningsutsläppeit från industrisektorn till cirka l0 procent för svaveldioxid och mellan 5-10 procent för kväveoxider jämfört med nuvarande situation.

Om industrin, särskilt den befintliga, ges långa övergångstider för att anpassa sig till EU-kraven finns risk för att såväl den inhemska industrin som inflyttande multinationella företag försöker skaffa sig kostnadsfördelar och därmed konkurrensfördelar genom att förlägga förorenande produktion till kandidatländerna. Risken för en sådan utveckling påpekas av EU-kommissionen i Agenda-2000 dokumentet där man betonar att detta understryker kraven en gradvis men kontinuerlig anpassning till EU:s miljökrav. Enligt utredningen bör därför inga långa övergångstider accepteras för de industrirelaterade

miljödirektiven.

Utredningen anser att ett grundläggande krav bör vara att alla nyinvesteringar och ny produktion snarast och senast från anslutningsdagen uppfyller EU-kraven fullt ut.

Erfarenheterna hittills från samarbetet i Östersjöregionen har visat att det har varit svårt att få tillstånd större internationella industriinvesteringar i de baltiska länderna skulle kunna bidra till

som en omstrukturering/modernisering av industrisektorn inklusive skärpta miljökrav. Energisektorn i Estland och skogsindustrin i Lettland är sådana exempel. Anledningen till bristen investeringsvilja har bland annat varit osäkerhet beträffande den politiska och ekonomiska stabiliteten i kandidatländerna.

Den samhällsekonomiska utredningen anser att EU-medlemskapet bidrar till att skapa trovärdighet för den ekonomiska politiken. Det är därför troligt att EU-medlemskapet leder till betydande ökningar av de multinationella företagens direktinvesteringar i kandidatländerna, vilket i sin tur skulle varaitill fördel från miljösynpunkt.

Utredningen vill också peka att industrierna i de nya medlemsländerna sannolikt i ökande utsträckning kommer att mötas av krav från konsumenterna i väst att deras produkter, vad avser t.ex. utnyttjande av råvaror och tillverkningsprocesser, skall uppfylla de

produkt- och miljökrav som gäller inom EU. Ett exempel en sådan bransch och massaindustrin.

är pappers-

På längre sikt innebär EU-medlemskapet enligt utredningens bedömning möjligheter till betydande miljövinster inom industrin. Moderna produktionsmetoder, tillämpning EU:s miljödirektiv t.ex. av lPPC-direktivet, EU:s sanktionsmöjligheter samt möjligheterna till miljörevision och miljöcertiñering enligt EU:s regler kan leda till avsevärt minskade utsläpp rad såväl luft- vattenburna föroreav en som ningar. I avvaktan att inom EU tillämpningen av olika man enas om delar IPPC-direktivet bör man vid medlemsförhandlingarna inom av industrisektorn prioritera anpassningen Direktivet 84/360/EEC om av utsläpp luftföroreningar från industrianläggningar och Direktivet av 76/ l60/EEC föroreningar förorsakas vissa farliga ämnen om som av släpps ut till vatten inom EU. som

6.7¶Energi

En betydande omstrukturering av energisektorn har skett i kandidatländerna sedan slutet l980-talet. Modernisering, energieffektiviseav ring, marknadsanpassade tariffer och direkta miljöinsatser har mer medfört att luftföreningarna i vissa länderna har minskat betydligt. av Detta gäller exempelvis för Polen och Tjeckien vars utsläpp är särskilt betydelsefulla för miljön i Sverige och Östersjön. l vissa fall har länderna redan uppnått målen för de utsläppsminskningar, som satts inom för den europeiska konventionen om långväga upp ramen gränsöverskridande luftföroreningar. I andra fall, t.ex. i Bulgarien är utsläppen fortfarande mycket stora. Enligt utredningens bedömning kommer den fortsatta modemiseringen att innebära betydande utsläppsminskningar. Detta illustreras med förhållandena i Polen och Tjeckien. I dessa länder kommer cirka hälften svaveldioxidutsläppen från stora anav läggningar. En anpassning till EU-kraven innebär införande av rökgasrening med reningsgrad i princip 90 procent. Detta skulle en innebära minskning utsläppen med cirka 50 procent. Genom att en av minska utsläppen från lokala utsläppskällor, idag svarar för även som cirka 20 procent utsläppen, skulle svaveldioxidutsläppen kunna reav duceras ytterligare.

Motsvarande beräkningar, när det gäller utsläppen av kväveoxider, visar att EU-kraven skulle resultera i utsläppsminskningar på i storleksordningen 10-20 procent.

Planer finns på att knyta samman elnäten kring Östersjön Baltic Ring Detta innebär i så fall att elnäten i Norden knyts ihop med de baltiska länderna, Polen, Tyskland och nordvästra Ryssland och längre sikt med ännu fler länder i Europa. En integrering av elnäten mellan västra och östra Europa, bland annat runt Östersjön, kan få positiva miljöeffekter. En förutsättning är emellertid att man så långt som möjligt harmoniserar miljöskatterna inom energisektorn.

En utveckling ett sammankopplat elnät kommer dock sanno-

av likt att ta lång tid. EU:s elmarknadsdirektiv kan komma att spela en viktig roll i utvecklingen av nya marknader.

Även EU inte har antagit någon för unionen

om gemensam energipolitik så har man antagit ett antal direktiv inom energiområdet. Dessa omfattar bl.a. märkning av hushållsapparater och maskiner, samt det så kallade samlingsdirektivet 1993 om åtgärder För att spa-

energi. De direktiv antagits inom SAVE-programmet förefalra som ler de är störst betydelse från miljösynpunkt.

vara som av

EU-medlemskapet kan, enligt utredningens bedömning, påskynda fortsatt modernisering i kandidatländerna med minskande utsläpp som följd.

Utredningen också att det finns risk för export från kandi-

anser datländerna billig producerats i anläggningar med lägre

av som miljökrav än EU:s. Kortast möjliga övergångstid beträffade EUdirektiven för el- och värmeproducerande anläggningar bör därför eftersträvas. Samtidigt är det enligt utredningens uppfattning viktigt att miljöskadliga subventioner inom energisektorn såväl i kandidatländerna i nuvarande EU-länder avvecklas så snart som möjligt.

som

Statens Kärnkraftsinspektion SKI har tillsammans med Strålskyddsinstitutet SSI på utredningens uppdrag utrett de frågor som

kärnkraftproduktion och nukleär icke-spridning respektive strålavser skydd, miljö och hälsa.

Den övergripande bedömning som görs av SKI och SSI är att en anslutning till EU kommer att ha en positiv inverkan på miljön i kandidatländerna från verksamheter med anknytning till kärnkraftproduktion, andra steg i kärnbränslecykeln samt medicinsk och industriell användning av joniserande strålning.

Myndigheterna pekar bl.a. att med en utvidgning med en eller flera kandidatländer som har kärnkraftproduktion kommer det att in-

EU att finnas flera olika nivåer kärnkraftsäkerhet. Medlemskap om av i EU kommer på sikt att kunna förbättra säkerheten i de nya medlemsländerna. Man understryker också att risken för illegal

man spridning av kärnämne eller av annan utrustning som kan användas för kärnvapen ökar vid en flyttning av EU:s yttre gräns mot öster. Stödet till åtgärder för nukleär icke spridning från EU och dess nya medlemsstater till de medlemmarna, liksom till stater utanför den

nya nya EU-gränsen, måste därför enligt myndigheternas uppfattning stärkas.

Utredningen anser att EU och dess nuvarande medlemsländer bör stödja insatser för att så snart som möjligt höja säkerhetsnivâerna i kandidatländerna. Det är angeläget att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till fortsatt kärnkraftproduktion i förhållande till energieffektivisering och annan el- och värmeproduktion.

EU bör också i detalj klarlägga kostnaderna för och miljökonsekvenserna att energihushållning och i de fall detta visar sig

av genom nödvändigt icke kärnkraftbaserade produktionsanläggningar,

med nya ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.

EU och nuvarande medlemsländer bör även fortsättningsvis bidrar till att kunskapsnivân i kandidatländerna höjs och till de investeringar som är nödvändiga för att ta hand om befintligt radioaktivt avfall och för att förbättra strålskyddet.

Utredningen anser också att EU och nuvarande medlemsländer bör ett fortsatt starkt stöd till icke spridningsåtgärder i såväl kandi-

ge datländerna som i de länder som ingick i det forna Sovjetunionen.

6.8¶Jordbruk

EU:s jordbrukspolitik CAP har inriktning på areal- och produk-

en tionsstöd som har lett till överproduktion och intensiv användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Jordbrukets utveckling kommer.att ha stor inverkan på miljön såväl inom nuvarande EU som i ett utvidgat EU.

l7O

Jordbrukets miljöeffekter behandlas endast översiktligt EUav kommissionen i Agenda-2000 dokumentet och i länderutlåtandena om kandidatländerna. Förslag framförs dock reformering den att en av

gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, blir nödvändig med tio

nya medlemsländer. De förslag förs fram successiv övergång som om en från produktions- till inkomststöd är fördelaktiga från miljösynpunkt.

I den danska rapporten miljökonsekvenserna östutvidgom av ningen framhålls att EU-anpassningen kommer att kräva omfattande insatser inom jordbruket för att skall kunna uppfylla kraven i man nitratdirektivet. Samtidigt föreligger stora problemen inom nuvarande

EU med att genomföra detta direktiv. Bristerna och fördröjningen i genomförande i flertalet EU-länder har nyligen påtalats EUav kommissionen.

Den minskade användningen handelsgödsel och bekämpav ningsmedel i kandidatländerna följd den minskade intensom en av siteten i jordbruket har medfört betydande miljövinster, främst p.g.a. minskad eutrofiering, Östersjön. i vissa delar av

En EU-utvidgning, som innebär ett införlivande kandidatlänav derna i nuvarande CAP, skulle enligt utredningens uppfattning kunna

äventyra förväntade miljövinster. Utredningens uppfattning är att utsläppen från jordbruket inte får tillåtas öka i samband med utvidgningen. Mot bakgrund jordbrukets betydelse för bl.a. eutrofieringav en i Östersjön anser utredningen att läckaget näringsämnen, främst av fosfor och kväve, från jordbruksmark måste minskas betydligt.

Det är enligt utredningen också viktigt att framhålla att ett långsiktigt bärkraftigt jordbruk i kandidatländerna förutsättning för är en att bevara den rika biologiskamångfalden är knuten till jordsom brukslandskapet och som finns i dessa länder.

6.9¶Minskade

vattenföroreningar

Införandet EU-kraven beträffande utsläpp till från kommuav vatten nala avloppssystem och industrianläggningar kommer att medföra

minskade föroreningsutsläpp till sjöar, vattendrag och kustområden.

Minskade utsläpp olika typer föroreningar till vatten kan påav verka miljöförhållandena positivt i vissa ñodområden delas som av kandidatländerna och nuvarande EU-länder Oder Polent.ex.

Tyskland-Östersjön, Elbe Tjeckien-Tyskland-Nordsjön, Donau

Tjeckien Slovakien Ungern Österrike.

- - -

Tillämpningen EU-direktivet om rening av kommunalt av-

av loppsvatten leder till minskad belastning organiskt material, fos-

av for- och kväveföreningar och därigenom till minskad eutrofiering. Utsläppsminskningama kommer att beroende av i vilken omfatt-

vara ning kandidatländerna är beredda att peka ut speciellt känsliga områden där särskilt långtgående rening krävs enligt EU-direktivet. Utbyggnaden de kommunala reningsverken kommer dessutom att in-

av nebära förbättring de sanitära förhållandena i de berörda vat-

en av tenområdena. Detta har stor betydelse för t.ex. utvecklingen av turistnäringen bland annat utmed Östersjökusterna. -

Från miljösynpunkt, såväl som från sanitära utgångspunkter, är det enligt utredningens uppfattning viktigt att satsningen utbygg-

kommunala reningsverk inte bara koncentreras till de större nad av tätorter/anläggningar formellt omfattas av EU-direktivet. I många

som

kandidatländerna bor fortfarande betydande andel av befolkav en ningen landsbygden eller i byar och mindre tätorter. En utbyggnad

reningsverken även i dessa skulle innebära välkommen förbättav en ring de lokala sanitära förhållandena samtidigt som belastningen

av

miljön lokalt skulle minska avsevärt och tillförseln av näringsäm-

till Östersjön reduceras ytterligare. Utredningen vill i detta samnen manhang peka att Östersjöländerna för närvarande diskuterar att komplettera handlingsprogrammet för Östersjön med insatser för att minska utsläppen från små- och medelstora tätorter.

Reningen avloppsvatten är ett område, där det enligt utred-

av ningens uppfattning, kan finnas en potentiell konflikt mellan kraven på att så snart möjligt uppfylla kraven rening av kommunalt

som avloppsvatten enligt gällande EU-direktiv och nationella lokala behov att lösa lokala sanitära problemen och minska belastningen från mindre källor.

Ett tänkbart angreppssätt skulle kunna vara att EU-kraven för de stora reningsverken genomförs fullt ut viktig del av EU-

som en anpassningen. Samtidigt skulle det- bilaterala stödet i högre utsträckning kunna inriktas de små och medelstora anläggningar som inte omfattas av EU-kraven.

För Östersjöns vidkommande beräknas den vattenburna tillför-

fosfor- och kväveföreningar minska med mellan 6-10% seln av

grund genomförandet avloppsvattendirektivet och kväveutsläp-

av av

med ytterligare l-4% ett resultat av nitratdirektivet. pen som

Den beräknade minskade tillförseln fosfor- och kväveföreav ningar är för Östersjöns del mindre än den naturliga mellanårsvariationen, som beror variationer i temperatur, nederbörd och avrinning. Det är dock klart att de största positiva effekterna kommer att kunna i områdena längs de baltiska ländernas och Polens kuster, ses inklusive de idag kraftigt överbelastade kustlagunerna. Vissa sådana effekter har redan kunnat konstateras i del områden i samband med en den minskade belastningen från jordbruket.

Utredningen vill understryka att denna belastningsminskning är angelägen. Den utgör ett väsentligt bidrag till den minskning utav släppen av näringsämnen Ostersjöländerna kommit överens som om. Minskad tillförsel av metaller, svårnedbrytbara organiska föreningar samt av fosfor- och kväveföreningar från olika industrianläggningar kan förväntas som en följd tillämpningen IPPCav av direktivet och det planerade direktivet utsläpp från mindre om anläggningar.

EU-utvidgningen kan emellertid, enligt utredningens bedömning, innebära viss risk för ökad belastning på sjöar, vattendrag och havsområden

Som redovisades under avsnittet transporter finns risk för, om åtminstone på kort sikt, ökat kvävenedfall och därmed ökad eutrofiering av olika vattenområden transportsektorn växer i snabbare takt om än vad införandet de senaste EU-reglerna för olika typer fordon av och bränslen hinner motverka.

Som påpekats i avsnitt 6.8 Jordbruk finns också risker för ökat läckage av fosfor- och kväveföreningar samt bekämpningsmedelsav rester från jordbruksmark om intensiteten ijordbruket, och därmed användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel, ökar som en följd av EU-medlemskapet.

6.10¶Minskade till luft

utsläpp

Utsläppen av svavel- och kväveoxider samt andra föroreningar t.ex. metaller från el- och värmeproduktion i främst Västeuropa, ockmen så i Central- och Östeuropa kommer att ha stor betydelse för den

framtida luftföroreningssituationen i Europa och för försurningen

av mark och vatten i Sverige.

Fortsatt energieffektivisering i kombination med införande av EU-kraven för stora förbränningsanläggningar beräknas, i kandidatländerna, leda till halvering svaveldioxidutsläppen och till en en av minskning kväveoxidutsläppen med mellan 10-20 procent.. Ytterav ligare minskning utsläppen bland annat kväveoxider, oförbränav av da kolväten och lättflyktiga organiska ämnen kan förväntas genom åtgärder mot utsläpp från bostadsuppvärmning samt införande genom EU:s krav beträffande bränslekvaliteter och utsläpp från fordon. av De positiva effekterna minskade utsläpp kommer i första hand av människorna och miljön i kandidatländerna till del i form av bättre luftkvalitet och minskad försurning. Minskade utsläpp av luftföroreningar i kandidatländerna påverkar emellertid också, om än marginellt, miljön inom EU helhet. De positiva effekterna blir av nasom turliga skäl störst i gränsområdena mellan Polen, Tjeckien, Slovakien och Tyskland och Österrike. Positiva effekter kan också förväntas i de länder ligger i vindriktningen från kandidatländerna som öster om dvs. i Vitryssland, Ukraina, Ryssland samt Finland i förhållande till Estland. För svenskt vidkommande gäller att det är främst utsläppen i Storbritannien och Tyskland påverkar nedfallet av luftburna försom därmed den framtida försurningssituationen. Även utoreningar och släppen från Polen och Tjeckien är emellertid av betydelse inte minst för förhållandena i sydöstra Sverige samt för nedfallet av kväve över

Östersjön.

Tillämpningen EU-direktiven inom industrisektorn bland anav nat IPPC-direktivet kommer sikt att leda till minskade utsläpp av metaller och svårnedbrytbara organiska föreningar till luften från industrierna i de Central- och Östeuropeiska länderna. Vid diskussion genomförandet olika direktiv som berör en om av utsläpp till luften Utredningen att följande direktiv bör prioriteanser ras: Direktiv rör utsläpp från fordon och bränslekvaliteter. 0 som Direktivet stora förbränningsanläggningar. 0 om PPC-direktivet och i avvaktan att tillämpningen av detta 0 klarläggs Direktivet utsläpp luftföroreningar från industrianlägg- 0 om av ningar.

Om kandidatländerna, del åtgärderna för komma som en av att tillrätta med problemen inom avfallssektorn, beslutar bygga föratt bränningsanläggningar för avfall bör dessutom direktiven anläggom ningar för förbränning kommunalt respektive farligt avfall ingå av bland de prioriterade direktiven.

6.1 1 Avfall

Avfallssektorn inte ett prioriterat område i de planekonomiska var samhällssystemen. Avfallsområdet har också hittills under den pågående samhällsomvandlingen fått mindre uppmärksamhet och tilldelats mindre resurser jämfört med områden avloppsrening eller som luftföroreningsutsläpp från kraftverk och industrier.

Samtliga kandidatländerna står därför inför stora problem såväl administrativt operationellt. De måste dels utveckla modern som en avfallshantering baserad EU:s omfattande regelverk inom avfallssektorn, dels avsätta resurserför att komma tillrätta med de miljöproblem som hänger samman med att under gångna årtionden man dumpat stora mängder avfall, inklusive farligt avfall, från miljösynpunkt olämpligt lokaliserade avfallstippar. Det finns också ett stort behov att åtgärda de miljöproblem den sovjetiska miliav som tärmakten lämnade efter sig i form stora mängder avfall. av

En modernisering av avfallshanteringen i enlighet med EU:s

avfallsstrategi och gällande avfallsdirektiv kommer på sikt att leda till minskade utsläpp av en rad olika föroreningar till luft, mark och vatten. Bristen på tillförlitliga data avfallsmängder och sammansättom ning medför att det inte varit möjligt i detalj uppskatta de beatt mera

räknade utsläppsminskningarna.

Enligt den utvärdering EU-kommissionen presenterade vid som mötet mellan EU-kommissionen och miljöministrarna i kandidatländerna i början av september 1997 återstår mycket anpassningsav arbetet inom avfallssektorn. Detta gäller såväl hanteringen fast av avfall som när det gäller det farliga avfallet. Samtidigt noterar EUkommissionen att arbetet med avfallspolitik och EU-anpassad ny ny lagstiftning accelererat i del kandidatländerna under 1997. en av Avfallssektorn är de investeringstunga sektorerna. Investeen av ringsbehovet beräknas uppgå till cirka 20 procent de totala av anpass-

ningskostnaderna drygt 100 miljarder ECU. Det är främst direkti-

rör förbränning kommunalt och farligt avfall samt hanteringven som

farligt avfall kräver de största investeringarna. en av som

Det är också dessa direktiv tillsammans med ramdirektivet från 1991 91/ 156 om avfall och direktivet om förpackningar och förpackningsavfall enligt utredningen länderna bör prioritera i an-

som

passningsarbetet.

6.12¶Naturvård och bevarande av biolo-

gisk mångfald

I flertalet kandidatländer finns en rik biologisk mångfald i form av såväl arter naturtyper. Denna mångfald hotas nu på grund av ex-

som ploatering orörda kustområden för turism, tätorter och hamnar, in-

av tensifierat jord- och skogsbruk samt fragmentering av värdefulla sammanhängande naturtyper i samband med genomförandet av olika infrastrukturprojekt.

Många kandidatländerna har redan infört en modern natur-

av vårdslagstiftning, dock inte i första hand har som mål att införa

som EU:s regler detta område. Kandidatländernas lagstiftning är i hög grad inriktad traditionellt bevarande av olika typer av skyddade områden samt omfattande skydd av olika arter.

Det är därför främst när det gäller skyddet av olika naturtyper och möjligheterna att reglera olika typer av markanvändning som lagstiftning saknas. Redan etablerade naturvårdsområden kommer sannolikt inte tillräckliga för att uppfylla de olika kraven i EU:s

att vara naturvårdsdirektiv Fågeldirektivet och Habitatdirektivet.

Kandidatländerna har rik biologisk mångfald. Det är därför

en enligt utredningens uppfattning en gemensam angelägenhet för EUländerna att säkra att denna mångfald kan bevaras. Utredningen anser att kandidatländerna, del ett gemensamt EU-ansvar och in-

som en av

för arbetet med att upprätta det gemensamma Natura-2000om ramen nätverket skyddade områden, stöd för att bevara värdefulla bi-

av ges

Utredningen att regeringen bör beakta detta vid utarbeotoper. anser tandet Sveriges strategi inför medlemskapsförhandlingarna.

av

-

En annan viktig fråga med anknytning till EU-anpassningen är enligt utredningen att i samband med EU-anpassad lagman att ny stiftning utarbetas, till att denna innehåller verkningsfulla regler ser om integrering av miljö- och naturvårdshänsyn inom sektorer som transporter, jord- och skogsbruk samt turism. Här finns erfarenheter från bland svensk lagstiftning bör kunna utnyttjas. som De viktigaste direktiven bör prioriteras inom naturvårdsomsom rådet är Habitat- och Fågeldirektiven

6.13¶Politisk ad-

prioritering, effektivare

ministration, bättre genomförande

och kontroll

Miljövinsterna av EU-medlemskapet uppnås anpassning till genom och tillämpning av ett stort antal EU-direktiv ställer tekniska som upp utsläppskrav som är striktare än de idag gäller i kandidatländersom na. Miljön och miljöpolitiken har idag fått central plats på en mer den politiska dagordningen i kandidatländerna. EU-anpassningen miljöområdet kommer att kräva betydande Detta innebär resurser. att resurser måste prioriteras till miljöområdet. Erfarenheterna från Naturvårdsverkets samarbete med flera kandidatländerna visar att så av skett.

Redan idag har anpassningsprocessen medfört betydande reformer på miljöområdet. Förutomipå nationell nivå har reformer som syftar till ett effektivare miljöarbete påbörjats även regional och lokal nivå.

En av de viktigaste positiva effekterna ett EU-medlemskap av torde bli att efterlevnaden av miljöreglerna ökar. Krav insamling av information, miljöövervakning och rapportering till EU vikär en tig del denna EU-kommissionens och EU-domstolens av process. övervaknings- och sanktionsmöjligheter är andra. I detta sammanhang är det enligt utredningen viktigt att komma ihåg att till skillnad från andra internationella åtaganden, konventioner och internationella av-

SOU 1997:l49 177

tal, så har EU sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer EU:s regler. Tillämpning av horisontella direktiv om miljö-konsekvensbeskrivningar och tillgång till miljöinformation kommer att innebära att de olika samhällssektorerna tvingas ta ett större miljöansvar. Miljöorganisationerna i kandidatländerna har pekat på de problem ett EU-medlemskap kan medföra för deras nationella arbesom te. Milj har små ekonomiska resurser. Dessa organisationers deltagande i EU-arbetet är idag beroende av stöd från miljöorganisationerna i nuvarande EU-länder, nuvarande medlemsländer och EU-kommissionen. Stora finansiella kommer att behöva tillföras miljösekresurser torn länderna inom rimlig tid skall kunna uppfylla EU-kraven. om en Beräkningar gjorts inom EU visar att mellan 30-40 procent av de som totala kostnaderna för EU-anpassningen kommer att utgöras av investeringar och andra kostnader inom miljöområdet. Enligt en studie utförts EU-kommissionen skulle de totala investeringskostnasom av derna för anpassningen på miljöområdet uppgå till ca 120 miljarder ECU eller motsvarande 1000 ECU capita i kandidatländerna. per Resurserna för dessa insatser måste komma främst genom prioritering i det nationella budgetarbetet. Det kommer emellertid också att krävas internationella insatser genom EU, nuvarande EUmedlemmar, internationella fmansieringsinstitut samt privata företags och bankers investeringar. EU-kommissionen pekar i Agenda-2000 hare-programmet den viktigaste inom EU till anpassningsprocessen. Mot som resursen bakgrund vad har sagts om miljökostnadernas andel av av som ovan anpassningskostnaderna och att miljöområdet hittills endast kunnat disponera cirka nio procent Phare-resursema. Utredningen anser av att regeringen bör beakta detta vid utarbetandet av Sveriges strategi inför medlemskapsförhandlingarna. Genom EU-medlemskapet kommer kandidatländerna att få tillgång till från EU:s olika fonder t.ex. struktur- och utresurser jämningsfonder. En del dessa bör enligt utredningen kunav resurser användas till investeringar stödjer anpassningen och en bärna som kraftig utveckling. Vissa kandidatländerna har lång erfarenhet olika typer av av av ekonomiska styrmedel och föroreningsavgifter inom miljöområdet. l samband med införandet lagstiftning har miljöavgifter införts i av ny flertal fall t.ex. inom energi- avfalls och transportsektorerna. Inföett

randet av forbrukaravgifter när det gäller Vattenförsörjning och av- Ioppsvattenrening har ofta varit en förutsättning för internationell finansiering av projekt inom dessa områden t.ex. inom för åtramen gärdsprogrammet för Östersjön.

Utredningen att användning ekonomiska styrmedel bör anser av stödjas i kandidatländerna så att dessa successivt kan över ta en större del av kostnaderna för EU-anpassningen på miljöområdet. Man måste

dock samtidigt komma ihåg de nuvarande EU-länderna ännu inte lyckats fullt ut i detta avseende. I vissa fall har ekonomiskman av politiska skäl ännu inte lyckats fullt ut. Utredningen vill emellertid också varna för att alltför snabba krav full kostnadstäckning inom områden som vatten- och avlopp samt el- och värme kan leda till

minskade inkomster grund bristande betalningsförmåga. av Samtidigt bör man beakta riskerna för felallokering av resurser grund av skilda prioriteringar mellan EU och kandidatländerna. Som påpekades under avsnitt 6.9 Minskade vattenföroreningar är rening av avloppsvatten ett sådant exempel. Ett annat sådant område är

luftföroreningsutsläppen. Inom detta område måste tillgängliga

resurser prioriteras mellan åtgärder mot utsläpp från stora anläggningar där föroreningarna i huvudsak har gränsöverskridande effekter och å and-

ra sidan åtgärder mot utsläpp på låg höjd är stor betydelse för som av den lokala luftkvaliteten och därmed för människors hälsa. Denna frågeställning behandlas bland annat i Världsbankens rapport från vä-

ren 1997, om miljökonsekvenserna EU-anpassningen i Polen. av

6.14¶Sammanfattande

bedömning och re-

kommendationer

Utredningens övergripande slutsats är att EU-utvidgningen betyger dande miljövinster i Europa. Miljövinsterna uppnås snabbare EUom kommisionens förslag att tillföra miljöområdet avsevärda om resurser, inom ramen for ett nytt kraftigt utvidgat PHARE-program, genomförs. Vidare uppnås miljövinsterna att EU har strikt genom en uppföljning av miljöåtaganden. Andra internationella överenskommelser ger inte effekt i detta avseende. EU:s miljöpolitik är samma det mest heltäckande internationella regelverket, vilket för länderna

innebär skyldighet att över och utveckla hela sin miljöpolitik. se Samtidigt innebär utvidgningen vissa risker miljöområdet. Det är därför viktigt att utvidgningsprocessen åtföljs kompletterande åtav gärder för att dels stötta kandidatländerna så att dessa så snabbt som möjligt kan uppfylla EU:s miljödirektiv, dels för att skärpa EU:s nuvarande miljölagstiftning för att ett kraftfullt sätt motverka eventuella negativa effekter utvidgningen inom främst transportsektorn. av Utredningen konstaterar att de största miljövinsterna uppnås i de tio kandidatländerna. Samtidigt är det viktigt att understryka att det är dessa länder främst riskerar negativa miljöeffekter av EUsom medlemskapet p.g.a. ökade transporter. Miljövinster kommer att uppnås inom i stort sett samtliga områden studerats dvs. förbättrad luftkvalitet grund av minskade som lokala luftföroreningsutsläpp, minskat nedfall från luften av försurande ämnen, tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen POPS, liksom vad beträffar minskade utsläpp vattenföroreningar av och förbättrad Vattenkvalitet, förbättrad avfallshantering samt i form minskade risker för hälsa och miljö från hanteringen farliga av av kemikalier. Utredningen vill peka att det är svårt att skilja de miljökonsekvenser följer den pågående utvecklingen i kandidatlänsom av derna och de miljöeffekter direkt följer att länderna blir medsom av lemmar EU. En effektivisering miljöarbetet såväl som en förav av bättring miljöförhållandena i kandidatländerna har redan skett som av den pågående samhällsomvandlingen. Samtidigt vill utreden del av ningen framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågorna har fått högre prioritet i kandidatländerna. en

Utredningen anser/rekommenderar:

att det från miljösynpunkt är fördel om förhandlingarna om 0 en medlemskap inleds gemensamt för samtliga kandidatländer. Från miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sektototala miljöproblem och ta ställning till behovet av insatrernas sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner ser eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande. Ett för Sverige näraliggande exempel är Östersjöområdet vars miljö berörs såväl de baltiska staterna som Polen. av EU-kommissionen genomför detaljerad analys av 0 att en mera miljökonsekvenserna den planerade utvidgningen särskilt vad av

avser sektorernas miljöansvar. En sådan analys är viktig

som grund för en mera balanserad bedömning och prioritering mellan olika direktiv och miljöområden. 1 princip bör miljökon-

en sekvensbeskrivning göras av varje större anpassningsprogram. Mot bakgrund av transportsektorns stora betydelse för utvecklingen på miljöområdet bör denna sektor särskilt belysas.

att EU:s krav vid förhandlingsstarten skall tillämpas

alla nya investeringar och anläggningar. När det gäller produkter bör

nya EU:s krav enligt gällande direktiv tillämpas snarast.

att kandidatländerna, som en del ett gemensamt EU-ansvar

av och inom ramen för arbetet med att upprätta det

gemensamma Natura-2000 nätverket av skyddade områden, stöd för att be-

ges vara värdefulla biotoper.

att anpassningen av miljöreglerna hög prioritet i medlems-

ges förhandlingarna så att en så stor del möjligt miljölag-

som av stiftningen kan vara genomförd vid anslutningsdagen. För de direktiv som av olika skäl inte kan vara genomförda fullt ut vid detta datum måste man i förhandlingarna för vart och ett kan-

av didatländerna fastställa tidtabeller. Tillräckliga måste

resurser också avsättas för att effektivt kunna övervaka att dessa tidtabeller följs. Några övergångslösningar utan fastställda tidtabeller när det gäller att följa EU:s miljöregler bör inte accepteras.

att regeringen vid utarbetandet Sveriges strategi inför med-

av lemskapsförhandlingarna bör beakta att miljökostnadernas andel av anpassningskostnaderna är väsentligt större än den andel

som miljöområdet hittills kunnat disponera PHARE-resurserna.

av

att vid en prioritering av insatserna för att minska utsläppen

av luftföroreningar bör EU-anpassningen inom trafik-/fordonssektorn ges mycket hög prioritet. Som en del i denna prioritering

rekommenderar utredningen att samtliga fordon säljs i de

nya som nya medlemsländerna snarast och senast från och med anslutningsdagen skall uppfylla de senaste EU-kraven. Utredningen rekommenderar också att länderna överväger att införa eller komplettera redan befintliga ekonomiska styrmedel för att påskynda förnyelsen fordonsparken.

av

att kandidatländemas medverkan i EU:s miljöarbete bör stimuleras och underlättas som en del anpassningsprocessen. Repre-

av sentanter från kandidatländerna bör redan inbjudas att delta i

nu

de olika expertgrupper arbetar med att utveckla EU:s miljö-

som politik inom olika områden.

att den successiva omprioriteringen det svenska miljöbistån-

av det till kandidatländerna skett under det senaste året fort-

som sätter och ytterligare fokuseras på projekt som stödjer EUanpassningen. Erfarenheterna från de svenska medlemskapsförhandlingarna, liksom från de gångna tre åren fullvärdigt

av medlemskap, bör kunna utnyttjas för att bland annat stödja kapacitets- och kompetensuppbyggnad inom administrationerna i kandidatländerna. att EU och dess nuvarande medlemsländer arbetar för att så snart

möjligt höja säkerhetsnivåerna i kandidatländerna. Det är då som viktigt att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till fortsatt kärnkraftproduktion i förhållande till energieffektivisering och annan el- och värmeproduktion.

att EU i detalj klarlägger kostnaderna för och miljökonsekven-

energihushållning och i de fall detta visar sig serna av att genom nödvändigt med nya icke kärnkraftbaserade produktionsanläggningar, ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.

EU och nuvarande medlemsländer även fortsättningsvis biatt drar till att kunskapsnivån i kandidatländerna höjs och till de investeringar är nödvändiga för att ta hand om befintligt ra-

som dioaktivt avfall och för att förbättra strålskyddet.

EU och nuvarande medlemsländer ett fortsatt starkt stöd att ger till icke spridningsåtgärder i såväl kandidatländerna som i de

ingick i det forna Sovjetunionen. länder som att Sverige inför anslutningsförhandlingarna bör betona att följande direktiv prioriteras i anpassningsarbetet.

Industri

Direktiv 76/464/EECvon1 förorening som förorsakas av utsläpp

vissa farliga ämnen till vattenmiljön. av Direktiv 84/360/EEC luftföroreningar från industrianlägg-

om ningar. Direktiv 96/61/EC integrerad föroreningskontroll IPPC-

om direktivet.

l82

Energi

0 Direktiv 88/609/EEC utsläpp till luften vissa föroreningar om av

från stor förbränningsanläggningar.

Transporter

0 Direktiv 70/220 utsläpp från motorfordon med ändringar om och tillägg.

0 Direktiv 72/306/EEC utsläpp från dieselfordon. om 0 Direktiv 85/210/EEC bly i bensin. om 0 Direktiv 88/77/EEC gasutsläpp från dieselmotorer. om 0 Direktiv 93/ 12/EEC om svavelhalten i vissa flytande bränslen.

Jordbruk

0 Direktiv 91/676/EEC om skydd för vattenområden mot föroreningar som förorsakas nitrat från jordbruket. av 0 Direktiv 96/6l/EC integrerad föroreningskontroll IPPCom direktivet.

Luff

0 Direktiv 84/360/EEC luftföroreningar från industrianläggom ningar.

0 Direktiv 88/609/EEC utsläpp till luften vissa föroreningar om av

från stora förbränningsanläggningar.

0 Direktiv 89/369/EEC förebyggande luftföroreningar från om av

nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar.

0 Direktiv 92/62/EEC om luftkvalitet.

0 Direktiv 92/72/EEC om luftförorening förorsakas som av ozon. 0 Direktiv 94/63 utsläpp vissa flyktiga organiska ämnen om av VOC:s från lagring och hantering bensin. av 0 Direktiv 94/67/EC förbränning farligt avfall. om av 0 Direktiv 96/6l/EC integrerad föroreningskontroll IPPCom direktivet.

SLIl997:l49 183

Vatten

Direktiv 76/464/EEC förorening som förorsakas av utsläpp

om

vissa farliga ämnen till vattenmiljön. av Direktiv 91/271/EEC behandling av kommunalt avlopps-

om vatten. Direktiv 96/61/EC integrerad föroreningskontroll IPPC-

om direktivet.

Avfall

Direktiv 89/369/EEC förebyggande av luftföroreningar från

om

kommunala avfallsförbränningsanläggningar.

nya Direktiv 91/156/EEC avfall.

om

Direktiv 94/62/EEC om förpackningar och förpackningsavfall.

Direktiv 94/67/EC förbränning farligt avfall.

om av

Naturvård biologisk mångfald

- Direktiv 79/409/EEC skydd för vilda fåglar Fågeldirektivet

om Direktiv 92/43 skydd naturliga biotoper och vilda djur-

om av

och växtarter Habitatdirektivet

184 SOU 1997: 149

Särskilt av To-

yttrande experten

mas Kåberger

Att förutsäga miljöeffekterna Unionens utvidgning är omöjligt. Ut-

av redaren och sekretariatet har gjort ett stort arbete med att enligt direktivet ta fram relevant underlag och att utifrån detta identifiera viktiga frågor infor anslutningsförhandlingarna. Dessa resultat utred-

av ningen är värdefulla. Påpekandena nedan har också syfte att lyfta fram var uppmärksamhet är motiverad och förbättringar miljösyn-

ur punkt önskvärda.

Men någon grund för att dra slutsats om miljökonsekvenserna totalt sett blir positiva eller negativa finns uppenbarligen inte. De påståenden i utredningen som rör utvecklingen miljöområdet är oklart formulerade och det kan ofta misstolkas vilken fråga ut-

om vecklingen de besvarar.

Den långsiktigt viktiga frågan beslutssystemens potential att

om utveckla miljöpolitiken har försummats. Miljöeffekterna jord-

av brukspolitiken varken har eller kan bedömas därför att osäkerheten om hur den kommer att utformas före eventuell utvidgning är så

en stor.

Slutligen talar erfarenheten av Unionens hittillsvarande ekonomiska satsningar emot utredningens förhoppning att Unionens skattepengar skall användas för att utveckla hållbar infrastruktur i de

nya delstaterna. Utan en dramatisk förändring förefaller det istället troligt att huvuddelen av de ekonomiska bidragen till de delstaterna går

nya till att gynna vägtrafik med motorvägar, fossileldade energian-

gynna läggningar och till att upprätthålla driften i kärnkraftverk

som annars skulle ekonomiska skäl.

stängas av

Miljopolitisk potential

Ansökarländerna har sedan de blev suveräna, demokratiska stater omvandlat sina ekonomier så att förorenandet har minskat. I vissa

avseenden har minskningen varit kraftig. Särskild i de länder kommissionen valt att prioritera har tillväxande marknadsekonomi ut-

en vecklats, med modernisering, effektivisering resursanvändningen

av

och minskning föroreningsintensiteten i ekonomin som följd. Beav folkningarnas miljömedvetenhet har efter demokratiseringen också drivit fram miljölagstiftning och fått länderna att göra åtaganden om fortsatt minskade utsläpp i internationella konventioner.

Denna utveckling förväntas, såsom utredningen påpekar, fortsätta även utan att länderna ansluts till Unionen.

Om de eventuella anslutningsavtalen, vilket utredningen förordar, kommer att kräva att Unionens miljörelaterade lagstiftning följs innebär detta de flesta områden hårdare miljökrav än de som gäller idag. Dessutom innebär det något större utsläppsminskningar än de följer ansökarländernas gjorda åtaganden. Denna skillnad kan som av beräknas reduktion utsläpp anslutningen. Men besom en av genom räkningen relevant beskrivning av miljövinsten vid själva anger en slutningen endast antar att ländernas egna lagstiftande parom man lament inte skulle skärpa sina ambitioner länderna stod kvar utanom för Unionen.

På längre sikt är jämförelsen av idag gällande miljöregler av än-

mindre betydelse. En långsiktig bedömning bör istället grundas nu förväntningar hur lagstiftningsprocessema i ansökarländema som om suveräna demokratier och EU med, respektive utan, de nya delstaterkan komma att utvecklas. na historisk iakttagelse att öppna demokratier varit bäst Det är en att begränsa miljöförstöringen. Unionens beslutsprocesser uppvisar vad EU-jargongen kallar demokratiskt underskott. Detta består i avsaknad rätt för allmänhet att ta del av information, att språkbarriäav och avstånd försvårar för medborgarna att ta del av den informarer tion är tillgänglig vid institutionerna, att mångfalden av språk som dessutom omöjliggör folklig politisk debatt och, slutlien gemensam så fattas de formella besluten lagstiftare som inte är folkvalda gen, av till sina poster. Med fler delstater i EU ökar de språkbetingade problemen. Detta kommer ytterligare försvåra beslutsprocesserna i Unionen.

För att gissa den miljöpolitiska utvecklingen i Europa skall om den utvidgade Unionens potential för politiska framsteg på miljöområdet ställas mot förväntningarna de system man ser utvecklas i de demokratier är aktuella för inlemmande i EU tillsammans nya som med nuvarande EU.

Tillämpning av miljölagar

Miljörörelsen i dagens Union har länge frustrerats över att de miljöregler som finns i EU inte följs. De människor drabbas mil-

som av jöskador och haft intresse natur- och artskydd saknar rätt

som av att via domstolssystemet kräva att lagarna följs. EU-kommissionen

som skall se till att miljölagstiftningen följs är idag ofta samtidigt

motpart som finansiär av de transport- eller energianläggningar uppförs,

som till synes i strid med miljöreglerna.

l sammanfattningen påpekar utredningen att sammanblandning av roller var ett problem i det kommunistiska Östeuropa. Samma slags problem bör uppmärksammas också vad gäller kommissionens roll i Unionen. Den samlade miljörörelsen har inför omförhandlingen av Unionens grundlagar föreslagit att Unionens medborgare, rätt

vars till en dräglig livsmiljö skall skyddas miljölagarna, också får

genom rätt att till domstol när dessa rättigheter kränks. Hittills erkänns dock bara ekonomiska intressen grund för tillgång till domsto-

som larna. Detta försvagar miljölagstiftningen i verkligheten.

Ekonomiska faktorer

Det finns numera teknisk potential för att ekonomisk tillväxt i Europa skall vara förenlig med minskad miljöbelastning. För att denna möjlighet skall förverkligas ställs dock stora krav den ekonomiska

politiken och på miljöpolitiken. Vill lyckas är det angeläget att

man undandra subventioner till miljöskadlig verksamhet och lag-

att genom stiftningen tvinga förorenare att betala för förorenandets kostnader.

Om sådana reformer genomförs avgörs i maktkamp mellan

en allmänhetens intresse god samhällsekonomiskt rationell lag-

av en stiftning och de ekonomiska intressen gynnats subventionerna

som av eller av att undgå ekonomiskt för de miljöskador de orsakar.

ansvar

Det är en utbredd förhoppning att EU-anslutningen kraftigt skall öka den ekonomiska tillväxttakten i ansökarländerna. En sådan utveckling utgår från underlättad handel och ett stort inflöde kapital.

av Stora investeringar förutses finansieras via Unionens budget.

Utredningen uttalar att Unionens ekonomiska satsningar bör inriktas på områden som förbättrar miljöprestanda i ekonomin. EU har under många år haft makten över dels för att utjämna förut-

pengar sättningarna och knyta samman länderna inom nuvarande EU, dels

för att stödja länder i centrala och östra Europa. Erfarenheterna visar att mycket gått till att subventionera motorvägar, fossi-

av pengarna leldade energianläggningar, kärnkraftverk och vattenanläggningar.

Bidragen har därvid subventionerat miljöskadlig verksamhet och missgynnar ekonomiskt rationell hushållning med resurser som grundvatten och primärenergi. Utredningens allmänna ambitioner för hur skall användas är därför inte bara viktiga utan radikala.

pengarna

För att ambitionerna skall nås måste formuleringarna preciseras så att inte ekonomiskt omotiverade reparationer och renoveringar av kärnkraftverk som av ekonomiska skäl borde stängas, eller investeringar i t.ex. reningsanläggningar till fossileldade verk, genomförs med miljömotiverat bistånd. Fortsätter sådant bistånd snedvrids konkurrensvillkoren till nackdel för energieffektiviserande teknik och förnybara energikällor. På samma sätt finns det såväl miljöskäl som marknadsekonomiska skäl att undvika att subventionera utbyggnad av gasledningar och motorvägar som inte skulle komma till stånd om brukarna var tvungna att betala själva.

Ur naturskyddssynpunkt avgörs konsekvenserna till stor del av Unionens jordbrukspolitik. Denna omfattar samtidigt

gemensamma huvuddelen budgeten i det nuvarande EU. Utredningen har inte

av behandlat detta område eftersom osäkerheten vilken jordbrukspo-

om litik skall råda i ett utvidgat EU gör frågorna ogripbara.

som

Avslutningsvis ett ytterligare argument för utredningens slutsats att alla kandidatländer bör behandlas samtidigt. Med de kriterier kommissionen använt för att välja ut några länder till inträde har man valt dem har bäst förutsättningar att utvecklas väl utanför Unio-

som

Man kan därför förvänta sig att EU-anslutning skulle ha störst nen. positiva effekter i de ansökande länder som kommissionen ratat.

Ordförklaringar

Agenda 2000 EU-kommissionens strategidokument EU:s framtida utom veckling och utvidgning framlagt i juli 1997 Basel- Konventionen om gränsöverskridande transporter och slutkonventionen ligt omhändertagande farligt avfall FN UNEP av

BNP Bruttonationalprodukt DISAE EU-program som stödjer anpassningsprocessen särskilt inom miljöområdet EEA Europeiska miljöbyrån Köpenhamn, European Environment Agency EIB Europeiska Investeringsbanken, European Investment Bank EMEP Europeiska Luftövervakningsprogrammet, European Monitoring and Evaluation Program inom LRTAPkonventionen EU Europeiska Unionen EU DG I Direktorat I inom EU-kommissionen med för EU:s ansvar relationer till icke EU-länder EU DG III Direktorat III inom EU-kommissionen med för inre ansvar marknaden och industri EU DGV Direktorat V inom EU-kommissionen med for ansvar arbetsmarknad och sociala frågor, inkl arbetsmiljö EU DG VI Jordbruksdirektoratet inom EU-kommissionen EU DG VII Transportdirektoratet inom EU-kommissionen EU DG XI Miljödirektoratet inom EU-kommissionen EU Phare EU-program för tekniskt bistånd till de central- och Östeuropeiska länderna inkl. de tre baltiska staterna utanför tidigare Sovjetunionen EU Tacis EU-program for tekniskt bistånd till Ryssland och de tidigare sovjetiska delrepublikerna med undantag av de tre baltiska staterna EBRD Europeiska Utvecklingsbanken, European Bank for Reconstmction and Development GEF Global, Environmental Facility Världsbanken, FN:s Miljöprogram och FN:s Utvecklingsprogram HELCOM Helsingforskommissionen för Östersjöns miljö, Baltic Ma-

rine Environment Protection Commission IVL Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning LIFE-fonden EU-fond med uppgift att stödja genomförandet av EU:s femte miljöhandlingsprogram LRTAP- Den europeiska konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. UN ECE Convention on Long konventionen Range Transboundary Air Pollution FNzs Ekonomiska Kommission för Europa, ECE, 1979 NATO North Atlantic Treaty Organization NEFCO Nordiska Miljöñnansieringsbolaget. Nordic Environment Financing Cooperation NOx Kväveoxider OECD Organization for Economic Co-operation and Development OSPAR Oslo- och Pariskommissionema Havsmiljökommissioner for Nordsjön och Nordostatlanten PAHs Policykliska aromatiska kolväten PCB Polyklorerade bifenyler PCT Polyklorerade terfenyler POPS Svårnedbrytbara organiska föroreningar, persistent organic pollutants SEI Stockholm Environment Institute SKI Statens Strålskyddsinstitut S02 Svaveldioxid TAIEX EU-program till stöd for anpassningsprocessen som erbjuder rådgivning till kandidatländema inom olika sektorer TEN Transeuropeiska nätverk. EU-stödda projekt inom bl.a. transport- och kommunikationssektorema UNEP FN:s Miljöprogram VOC Lättflyktiga organiska ämnen, volatile organic compounds WHO Världshälsoorganisationen FN-organ Wien- Konventionen skydd för det stratosfäriska ozonlagret, om inkl. Montrealprotokollet om begränsning av utsläppen av konventionen ozonnedbrytande ämnen

BILAGA l

mm

Kommittedirektiv

W

EU:s av Dir.

utvidgning - analys

1997:16

miljökonsekvenserna

Beslut vid regeringssammanträde den 23 januari 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att analysera miljökonsekvensema av EU:s utvidgning för Sverige, för

helhet och för kandidatländema. Relevanta unionen som internationella och svenska studier bör tillvaratas.

Bakgrund

Europeiska unionen står inför sin femte utvidgning, Tysklands enande oräknat. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt steg mot ett enat Europa. Flertalet de elva stater som har ansökt

av om medlemskap skiljer sig radikalt från nuvarande medlemmar vad gäller ekonomisk utvecklingsnivå samt institutionell uppbyggnad och traditioner. Samtidigt fördjupas löpande EU:s politiska och ekonomiska integration, vilket innebär att kandidatländcma har ett mer omfattande regelverk att anpassa sig till än vad tidigare har varit fallet för nytillkommande

som länder. EU:s kommande utvidgning är samtidigt en av drivkrafterna bakom den reformprocess som de före detta centralplanerade ekonomiema genomgår.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 fastslogs förutsättningarna för ett medlemskap i EU, de s.k. köpenhamnskriteriema. Dessa innebär bl.a. att länderna skall ha rättstatens karakteristiska kännetecken, dvs demokrati, respekt

för lagarna och mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och marknadskraftema inom unionen. Medlemskapet förutsätter att kandrdatlandet har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser inklusive anslutning till målen om en politisk, ekonomisk och monetär union.

Vid Europeiska rådets möten i Essen, Madrid, Florens och Dublin bekräftades riktlinjerna för nästa utvidgning. Europeiska rådet har vid flera tillfällen deklarerat att medlemskapsförhandlingar med Malta och Cypern skall påbörjas månader efter

sex regeringskonferensens slut. Samtidigt uttryckte Europeiska rådet i Madrid att strävan är att den inledande fasen

av förhandlingarna med kandidatländema i Central- och Östeuropa skall sammanfalla med förhandlingsstarten för Malta och Cypern. Vad gäller Maltas medlemskapskandidatur har ansökan dragits tillbaka efter regeringsskiftet hösten 1996.

l Europeiska kommissionen pågår arbetet med att färdigställa så kallade lånderyttranden aviser för de elva kvarvarande kandidatländema. Därtill kommer utredningar beträffande utvidgningens effekter på olika sakområden inklusive institutionella konsekvenser. Slutligen pågår arbete med att utreda de finansiella konsekvenserna av utvidgningen. Sannolikt kommer utredningarna att läggas fram i ett sammanhang under hösten 1997.

En anpassning till EU:s miljöregler i kandidatländema kan antas ge stora miljöfördelar och bidra till att säkra den biologiska mångfalden även i vårt land. Ett EU-medlemskap kan också skapa till miljöförbättringar och säkra

resurser naturvårdsvärden i dessa länder.

Tillnärmningsprocessen kommer att ställa stora krav på kandidatländema när det gäller att införa, genomföra och kontrollera lagar, nonner och standarder. Inte minst vid genomförandet kommer det att krävas betydande resurser för investeringar i bl.a. vatten- och avloppsrening och åtgärder mot luftföroreningar.

Nuvarande EU-länder har vidare en i allt väsentligt

på karnsäkerhetsfrågoma. Kärnkraftverken i gemensam syn Östeuropa bedöms att generellt inte nå upp till samma säkerhetsnivå de i västvärlden och flera EU-länder arbetar

som aktivt för att få till stånd stängning de kärnkraftverk som

en av finns i kandidatländema. Inför ett EU-tillträde kan man förvänta sig att kraven på avstängning kärnkraftverk i

av kandidatländema kommer att öka. Frågan om kärnkraftens fortsatta användning har också starka kopplingar till miljöfrågoma i övrigt eftersom avveckling av kärnkraft

en ställer krav på alternativ energiproduktion. Även anpassningen till Euratomfördraget kan förväntas ställa krav på förändringar i de nya medlemsländerna.

Uppdraget

Uppdraget är att analysera miljömässiga och därmed förbundna ekonomiska konsekvenser av en utvidgning. Analysen skall utga från ett scenario där samtliga aktuella kandidatländer

fullvärdiga medlemmar i EU. Utredaren skall dock, upptas som

det med hänsyn till utvidgningsfrågans utveckling förefaller om relevant, även analysera konsekvenserna av andra sannolika scenarier. Därvid bör vilka områden som ur svensk

anges synpunkt är särskilt viktiga vad gäller vilka krav som skall ställas på kandidatländerna, bl.a. utifrån gällande regelverk inom EU.

Analysen de konsekvenser som utvidgningen kommer att

av få skall göras så allsidig möjligt. EU:s regelverk inom

som miljöskydds- och naturvårdsområdena skall ligga till grund för bedömningen, i synnerhet de rättsakter som behandlar gränsvärden, miljökvalitetsnonner m.m. i fråga om utsläpp till omgivningen och naturvärden inom ramen för arbetet med Natura 2000. Med hjälp tillgängliga data skall belysas såväl

av problem möjligheter i miljöpolitiken för de länder som

som ansökt medlemskap i EU och konsekvenserna i dessa

om avseenden för Sverige, unionen och kandidatländema.

Utredningen skall särskilt beakta de kandidatländer som i första hand påverkar miljön i Sverige och översiktligt relatera

7 17-1380

till situationen för övriga kandidatländer. Utredningen skall redovisa utvidgningens effekter på miljösituationen i Sverige och i Östersjöregionen, särskilt i kandidatländema, så långt möjligt i kvantifierbara som termer på basis tillgängliga data. av En utgångspunkt skall Naturvårdverkets uppdrag att vara komma med upplaga skriften "Vem förorenar en ny av Sverige". En uppdatering och tillämpning den metod av som utvecklades 1990 skall härvid ske. En annan utgångspunkt för utredaren skall den rapport vara som på Naturvårdsverkets uppdrag har utförts Stockholms av internationella miljöinstitut SEI miljökonsekvensema om av EU-medlemskap för Estland, Lettland, Litauen och Polen. SBI är ett självständigt forskningsinstitut inrättat riksdagen 1989. av Ytterligare en utgångspunkt skall slutsatserna från det vara av Naturvårdsverket anordnade seminariet med de baltiska länderna Saltsjöbaden i november 1996 samt dess uppföljning. En sammanfattande bedömning från seminariet är att dessa länder har börjat processen att närma sig EU:s gemensamma regelverk på miljöområdet. Samtidigt har det blivit uppenbart att det kommer att krävas stora resurser för att uppnå EU:s gemensamma normer på området. Utredningen skall vidare omfatta översiktlig bedömning en av konsekvenserna av utvidgningen för utvecklingen det av gemensamma miljöarbetet inom EU. Härvid bör också beaktas konsekvenserna för annat internationellt miljösamarbete, bl.a. arbetet inom för regional Agenda 21 for Östersjön, ramen en Östersjöprogrammet, Helsingforskommissionen HELCOM, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP, FNzs ramkonvention om klimatförändringar och den multilaterala uppföljningen till UNCED. Mot bakgrund av de ändrade säkerhetskrav kan komma som att ställas, skall utredningen analysera vilka konsekvenser ett medlemsskap i EU kommer att få vad gäller minskad eller bibehållen kämkraftsproduktion i kandidatländema. Därvid skall bedömas miljökonsekvensema såväl kostnaderna som av övergången till annan energiproduktion, om kämkraftsanvänd-

ningen som en följd av medlemsskapet kommer att minska. Utredningen skall också översiktligt analysera konsekvenserna av en tillämpning av Euratomfördraget i kandidatländema.

Utöver att ge ytterligare underlag för fortsatt arbete inför regeringens ställningstaganden, bör utredningen bidra till att infomiera och att väcka debatt hos allmänheten, inom näringslivet och organisationer vars ställningstaganden kommer att utgöra en del av underlaget när svenska ståndpunkter skall fastställas. Den skall även kunna utgöra underlag för fortsatta diskussioner inom EU om konsekvenserna av EU:s utvidgning.

Genomförandet av utredningsuppdraget

Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag beakta internationella och svenska studier och konsekvensutredningar

ovan nämnda områden som gjordes inför Sveriges medlemskap i EU. Även Europeiska kommissionens eget utredningsarbete, liksom övrigt internationellt sådant arbete, i den mån det föreligger, bör beaktas..

Utredaren skall även i sitt arbete beakta den pågående regeringskonferensen slutföras under utredningens

som avses gäng.

Utredaren skall i sitt arbete beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124. Eftersom utredningen inte skall utmynna i några utredningsförslag behöver utredaren inte pröva offentliga åtaganden enligt dir. 1994:23.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med en referensgrupp, bl.a. bestående av de övriga särskilda utredarna och företrädare för berörda departement. Referensgruppen inrättas genom Utrikesdepartementets försorg.

Redovisning av uppdraget

Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 oktober 1997.

Flera svenska utredningar utvidgningens konsekvenser om genomförs under år 1997. Resultatet de olika utredningarna av kommer också att presenteras i en sammanfattande fonn.

Miljödepartementet

BILAGA 2

INSTITUTET FÖR VATTEN- OCH

I

LUFTVÅRDSFORSKNING SWEDISH ENVIRONMENTAL RESEARCH INSTITUTE

i Europa,

Miljötillståndet

Sverige, associerade 0ch övriga

länder i Central- och

Osteuropa

1997-10-15 INSTITUTET FÖR VATTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING

198 BILAGA 2

Förord

Denna rapport utgör underlag, främst när det gäller luftföroreningar, till utredningen M1997:1 rörande EU-utvidgning Analys

- av miljökonsekvenserna. Slutsatserna från rapporten har infogats i huvudbetänkandets Kapitel

Rapporten har huvudsakligen utarbetats IVL. Bidrag har dock

av erhållits från Bertil Hägerhäll, Ardea AB, främst beträffande frågor om miljösituationen i Östersjön och biologisk mångfald.

om Ansvariga för rapporten på IVL har varit Gun Lövblad, Peringe Grennfelt, Åke Iverfeldt, Karin Kindbom Lena Skärby.

samt

Göteborg 1997-10-15

Gun Lövblad INSTITUTET FÖR VATTEN- OCH LUF TVÅRDSF ORSKNIN G

BILAGA 2 199

Miljötillståndet i Europa,

associerade övriga

Sverige,

ouch

länder i Central- och

Osteuropa

Miljötillståndet i Europa som helhet

1 Inledning

Miljötillståndet i Europa beskrivs i rapporten Europes Environment, the Dobris Assessment Stanners Bourdeau, som publicerades av den Europeiska Miljöbyrån EEA 1995 som en uppföljning av och bidrag till Environment for .Europe-processen de europeiska miljöministerkonferenserna. Som grund för beskrivningen används information från miljöövervakningsprogram från olika delar av Europa lokala, regionala och pan-europeiska. Data om luft- och vattenföroreningar, i första hand från storskaliga program och studier, används för att beskriva miljösituationen i sin helhet, likheter och skillnader, mellan syd och nord, mellan öst och väst och mellan olika länderkategorier EU-länder och länder i Central- och Östeuropa etc.

Den beskrivning av miljösituationen som görs i följande avsnitt omfattar nuvarande förhållanden, trender som observerats och utvecklingen inom den närmaste framtiden mot bakgrund av redan vidtagna åtgärder och beslut som tagits eller planeras.

1.2¶Utsläpp till luft föroreningar förorsakar

av som

lokala och regionala effekter

l de flesta delar av Europa anses luftföroreningar vara ett av de allvarligaste miljöproblemen. Detta gäller i EU-länderna såväl som i länderna i Central- och Östeuropa. Luftföroreningarna förorsakar allvarliga hälso- och miljöeffekter i större tätorts- och industriområden. De leder också till skador känsliga ekosystem inom stora områden på landsbygden i Europa. De föroreningar som är viktiga att

200 BILAGA 2

ta med i en beskrivning av föroreningssituationen i Europa är svaveldioxid S02, kväveoxider NOx ammoniak NH3, flyktiga organiska ämnen VOCs, volatile organic compounds, och

ozon, partiklar, inklusive tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar POP, persistent organic pollutants.

Årliga utsläpp

De årliga utsläppen i Europa presenteras i tabellerna 1-3, där utsläppen av S02, NOx, och NH3 redovisas. Utsläppen presenteras totalt för varje land för åren 1980-1994 liksom förväntade

som utsläppsnivâer för åren 2000-2010 i enlighet med interna-tionella avtal och nationella mål. I tabell 4 anges utsläppskälloma i Europa som helhet och i EU-länderna 12 st för år 1990, är de senaste,

som tillgängliga utsläppsdata från Corinair. Utsläppen redovisas också som utsläpp capita och ytenhet tabell 5. Tillsammans

per per beskriver dessa uppgifter utsläppens storlek på ett bättre sätt än vad enbart siffran totala utsläppen gör.

Utsläpp per invånare och ytenhet

Utsläppen av S02 per capita liksom per ytenhet är i många fall större i länderna i Central- och Östeuropa jämfört med utsläppen i många EU-länder. För NOX är utsläppen capita störst i Skandinavien

per medan de räknat per ytenhet är högst i nordvästra delarna

av Europeiska kontinenten.

l allmänhet finner de största utsläppstätheterita i de mest

man tätbefolkade delarna av Europa. Det finns viss skillnad mellan de

en olika typerna av föroreningar. Men studerar utsläppen inom

om man de olika rutorna i det rutnät l50xl50 km presenteras det

som av Europeiska luftövervakningsprogrammet EMEP så finns i stort sett de största utsläppen i ett band genom Europa från Storbritannien genom Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Polen.

BILAGA 2

202 BILAGA 2

Tabell 2. Utsläpp kväveoxider under olika år 1000 N02,

av ton

Barrett Berge 1996.

204 BILAGA 2 Tabell 4 Utsläpp av luftföreningar från olika källor i Europa 1990

i 1000 ton per år och i % från Corinair, DOBRIS 1995. Europa 27 länder kton % kton % kton % Mton %

Industriella processer 917 3 391 2 172.0 3 177 4 Prod. distrib. av 45 82 0 27 1 fossila bränslen

fossila bränslen Lösningsmedels- 1 1 1 1 användning

deponering Jordbruk 1 33 3396 95 21 1 Naturliga källor 573 5 49 57 2 188 6 SUMMA 12289 100 12194 100 3583 100 3052 100

BILAGA 2 205

Tabell Nuvarande utsläpp i km2 och kg capita.

ton per per

Utsläpp från Barrett Berge, 1996.

S02 NOx NH3

ton/kmÄ kg/capita ton/km‘ kg/capita ton/km‘ kg/capita Land

Ryssland

Utsläpp tungmetaller och POPs

av

Utsläppen ett flertal giftiga ämnen, tungmetaller och POPs, är

av också betydande. En inventering dessa utsläpp genomfördes

av nyligen den tyska miljömyndigheten Umweltbundesamt. Data

av från denna inventering kommer att användas för arbete med

spridnings- och depositionsmodeller inom de olika havsförorenings-

konventionerna och inom konventionen om långväga gränsöver-

BILAGA 2

skridande luftföroreningar ECE LRTAP. Materialet från inventeringen har dessvärre inte kunnat utnyttjas i denna rapport.

Lufiféroreningskdllor

Utsläppen av luftföroreningar i olika europeiska länder kommer i stort sett från samma typer källor tabell 4. Utsläppsstatistik av som omfattar utsläppens fördelning mellan olika källor under 1995 har endast funnit att tillgå för vissa länder. Därför har den källfördelning som förekom 1990 använts. För länderna i Central- och Östeuropa gäller, att förändringarna sedan 1990 sannolikt har påverkat inte bara utsläppens storlek utan också utsläppens fördelning mellan olika källkategorier. Det finns vissa systematiska skillnader mellan EUländerna och länderna i Central- och Östeuropa utsläppskällorna men är i stort sett desamma d.v.s. transporter särskilt vägtrafiken, energiproduktion samt industri- och jordbrukssektorerna.

Samtidigt som utsläppen från energi- och industrisektorerna i allmänhet visar nedåtgående trend så ökar utsläppen från en transportsektorn fortfarande i många europeiska länder. I många länder anses transportsektorn den viktigaste källan till vara

luftföroreningar.

Utsläppen av svaveldioxid kommer främst från energiproduktion då man utnyttjar svavelhaltiga bränslen. Kväveoxider släpps i första hand ut från förbränning fossila bränslen i stationära såväl av som rörliga källor. Flyktiga organiska föreningar härrör från ofullständig förbränning i bensinmotorer och från förbränning ved i små av anläggningar. Jordbrukssektorn är viktig för utsläppen ammoniak. av

Långväga transport av luftföroreningar

Luftföroreningar transporteras i atmosfären över långa avstånd och påverkar luftkvaliteten och nedfallet föroreningar i såväl intillav liggande avlägset belägna regioner. Transport och nedfall som av föroreningar som svavel och kväveoxider, ammoniak och oxidanter kan beräknas med hjälp storskaliga modeller. Transportmatriser av som beskriver spridningen föroreningar från ett land till ett av annat är viktiga för att utarbeta åtgärdsstrategier för minskad luftförorening. Långväga transport förekommer också andra föroreningar av som t.ex. partiklar, tungmetaller och POPs.

BILAGA 2 207

Storskal iga åtgärdsstrategier

På grund den storskaliga spridningen av föroreningar måste av åtgärdsstrategierna multinationella för effektiva. Avtal vara att vara åtgärder har tidigare utarbetats inom ramen för ECEom konventionen långväga gränsöverskridande luftföroreningar UN om ECE LRTAP, United Nations Economic Commission for Europe, Convention Long-Range Transboundary Air Pollution. Alla de on europeiska länderna plus USA och Kanada har anslutit sig till konventionen. En stor del den fortsatta planeringen av åtgärder av mot luftföroreningar i Europa förstärks av de initiativ som EU nyligen tagit beträffande försurning och oxidanter. EU har utarbetat en försurningsstrategi och har inlett arbetet med ozonstrategi. en De avtal minskningar luftföroreningsutsläppen som slutits om av hittills, har utarbetats i form protokoll till LRTAP-konventionen. av Protokoll omfattar utsläpp svaveldioxid, kväveoxider och som av VOCs har antagits och trätt i kraft. Ytterligare protokoll planeras för kväve, tungmetaller och POPs. Dessa protokoll kommer, om de genomförs, att leda till betydande förbättringar miljökvaliteten i av hela Europa.

Svavelprotokollet

Stora investeringar har gjorts för att minska utsläppen av svaveldioxid. Dessa åtgärder har varit framgångsrika och i vissa västeuropeiska länder har utsläppen sedan 1980 minskat med mellan 60 och 80%. Många länder har redan minskat sina utsläpp till det utsläppsmål för år 2010 läggs fast i det andra svavelprotokollet som till LRTAP-konventionen. Till dessa länder hör Norden utom Danmark, Schweiz och Österrike. Dessutom har vissa länderna i Central- och Östeuropa nått till av eller under målet för år 2010. Dessa minskningar beror i huvudsak den ekonomiska tillbakagången i dessa länder sedan 1989, men också till viss del på aktiva insatser för att förbättra miljön. Det är viktigt för dessa länder och för miljön helhet att inte utsläppen tillåts öka som när de ekonomiska förhållandena förbättras. För vissa länder kräver åtagandena i det andra svavelprotokollet avsevärda ytterligare reduktioner beträffande utsläppen jämfört med förhållandena 1994. Detta gäller för Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Danmark, Polen, Tjeckien och Slovenien.

208 BILAGA

Nytt kväveprotokoll

Ett nytt kväveprotokoll planeras omfatta alla de miljöeffekter till vilka utsläppen av kväveoxider bidrar, inklusive försurning, eutrofiering, fotokemiska oxidanter och luftkvaliteten i tätorter. Därför krävs att detta protokoll innehåller åtgärdsstrategier mot ett antal olika föroreningar. De förslag utsläppsreduktioner

om som avses ligga till grund för förhandlingarna detta protokoll är ännu

om nya inte klara. Information detta kommer att bli tillgänglig under

om hösten. Detta protokoll förväntas emellertid, tillsammans med redan fattande och genomförda beslut nationellt och inom EU, leda till betydande utsläppsminskningar. Som ett exempel införs

nu trevägskatalysatorer i alla bensindrivna fordon. På längre sikt

nya kommer detta att påverka miljön i alla delar Europa.

av

De snabba politiska såväl som ekonomiska förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa medför, att det är mycket svårt att uppskatta utsläppen andra föroreningar än svavel under de

av kommande lO 15 åren.

-

1.3 Utsläpp till luft förorsakar

av föroreningar som

globala effekter

Klimatförändringar och uttunning ozonlagret

av

Ackumulering av långlivade föroreningar i atmosfären kan förändra den globala atmosfarens sammansättning, kemi och dynamik. Detta kan leda till klimatförändringar och uttunning det skyddande

av ozonlagret. Ozonnedbrytning förorsakas motståndskraftiga halo-

av genföreningar, som t.ex. freonenr, som endast kan brytas ned den

av kortvågiga strålningen i stratosfären. Den globala uppvärmningen växthuseffekten förorsakas ämnen koldioxid, metan,

av som ozon och lustgas dikväveoxid m.fl. De allvarliga effekterna beror till stor del på föroreningarnas långa uppehållstid i atmosfären. Även

om åtgärderna för att minska utsläppen är framgångsrika, tar det lång tid innan koncentrationerna i atmosfären minskar. Eftersom det är fråga om globala effekter så omfattas de inte beskrivningen nedan

av av miljötillståndet. Dessa gaser kan emellertid påverka miljön i Europa liksom i andra delar av världen och effekterna är inte enbart direkta, utan också indirekta genom globalt förhöjda temperaturer. Klimat-

BILAGA 2 209

förändringarna kan bland annat leda till permanenta eller tillfälliga översvämningar många lågt liggande bland områden i Europa.

av

Utsläpp koldioxid

av

Utsläppen koldioxid för åren 1990 och 1995 redovisas i tabell

av Data erhållits från Corinair för 1995 är inte fullständiga, men

som tillgängliga data indikerar att de största utsläppen sker i Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Europa svarar för cirka 25% av de totala globala koldioxidutsläppen, och för cirka 16% av metanutsläppen från mänskliga verksamheter. Europas bidrag till de flesta människan förorsakade utsläppen av växthusgaser och av

av ämnen bryter är oproportionerligt stora i förhållande till

som ner ozon kontinentens geografiska yta och befolkningens storlek.

Åtgärder

Förutom åtgärdsstrategier för att motverka utsläppen av föroreningar

regional betydelse, utarbetas också internationella strategier som är av för globala föroreningar. Den Internationella Klimatpanelen IPCC, International Panel Climate Change har tagit initiativ till åtgärder

on mot utsläppen koldioxid med syfte att motverka klimatörändringar.

av Detta arbete har hittills inte varit särskilt framgångsrikt. EUkommissionen har utarbetat ett förslag för att minska utsläppen av koldioxid och motverka växthuseffekten. För att dessa åtgärder skall genomföras kräver EU dock att andra länder också vidtar åtgärder, t.ex. länder med stora utsläpp som.USA och Japan.

Utsläppen ämnen bryter ned ozonlagret begränsas enligt

av som Wienkonventionen och det så kallade Montrealprotokollet. I många länder framgångsrikt förbjudit de mycket motståndskraftiga

har man freonerna CFCs. Även fler länder minskar sina utsläpp dessa

om av ämnen kommer det att ta lång tid innan ozonhålet läker.

210 BILAGA 2

Tabell Utsläpp koldioxid milj. ton C02 i olika länder 1990 av Dobris och 1995 Corinair, hittills ofullständigt dataunderlag, samt ton per capita 1990. 1990 1990 1995 milj.ton ton/cap milj. ton EU 15

EFTA 4

Island 2 9 2 Liechtenstein

: Norge 38 9 38 Schweiz 42 6

: PHARE 13

Albanien 10 3 1

Bosnien, Herzegovina

- : Bulgarien 91 10 73 Tjeckien

- Tjeckoslovakien, fd 208 13 Estland 20

- FYROM

:

Slovenien

- - °

Östtyskland

Olika siffror för fd. Väst- resp.

Liksom för svavel och kväve medför de snabba politiska och ekonomiska förändringarna i Central- och Östeuropa att det är mycket svårt att uppskatta utsläppen dessa under de kommande lO-

av gaser 15 åren.

BILAGA 2 211

1 Luftkvalitet

Luftkvalitet i tätorter

Dålig luftkvalitet är i huvudsak ett tätortsproblem. Utsläpp av luftföroreningar nära marken i första hand från trafik och lokal uppvärmning leder till luftföroreningshalter ofta överskrider

som nationella och internationella gränsvärden för luftkvalitet. Utanför tätorterna är koncentrationerna i allmänhet låga med ett viktigt undantag för och i viss utsträckning för partiklar.

ozon

Europa är starkt urbaniserat. Mer än 70 procent av befolkningen bor i tätorter. Luftkvaliteten i europeiska tätorter finns beskriven i rapporter från Europeiska Miljöbyråns, EEA, så kallade Topical Centre for Air Quality. I många städer överskrider de nuvarande halterna luftföroreningar t.ex. svaveldioxid, kvävedioxid,

av av partiklar och de gränsvärden satts bland andra

ozon som upp av

Världshälsoorganisationen WHO och EU.

Svaveldioxid, kväveoxider och partiklar

Halterna svaveldioxid är något högre i de centrala och östra

av delarna Europa och kväveoxidhalterna något högre i EU-länderna.

av Vad beträffar svaveldioxid och partiklar så har betydande förbättringar skett i många västeuropeiska länder under de senaste 10-15 åren. Detta gäller sannolikt också för städerna i Central- och Östeuropa, även det finns mindre data från miljövervaknings-

om

pågått under lång tid kan bekräfta detta. Många program som som utsläppskällor låg nivå utgör emellertid fortfarande allvarliga hälsorisker.

Trafikrelaterade föroreningar

För luftföroreningar kväveoxider och vissa flyktiga organiska

som ämnen t.ex. bensen, är luftkvaliteten i städer i EU-länderna i huvudsak ett resultat den intensiva trafiken. Förhållandena är på

av grund den tätare trafiken i allmänhet värre i EU-städerna jämfört

av med förhållandena i städerna i Central- och Östeuropa.

BILAGA 2

Ozon

Ozon bildas i de lägre delarna atmosfären troposfären av genom reaktioner mellan flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Under högtryck med soliga förhållanden och låga vindhastigheter kan höga ozonhalter byggas Dessa episoder med förhöjda ozonhalter är upp. ett allmänt problem i såväl tätorter landsbygden i stora delar som av Europa. De kan skada ekosystem och material liksom människors hälsa.

Överskridande och

av gränsvärden riktlinjer för luftkvalitet

Gränsvärdena överskrids i tätorter, inte bara i så kallade hot spots, utan också inom stora områden i städerna, den så kallade urbana bakgrundsnivån. tabell Data är från 1990. Det finns inga se sammanställningar av senare data tillgängliga för Europa helhet. som

Tabell Överskridanden WHOs riktlinjer för luftkvalitet i städer av större i Europa 1990, Sluyter, ed., 1995. Parameter Överskridanden i Kommentar S02 max dygn 43% av alla städer Alla delar Europa av S02 årsmedel 13% av alla städer I 51% de östeuropeiska städerna av Stoft max 86% av alla städer Överskridanden både i urban dygn bakgrund och vid trafikerade gator. NO; max 15% av de europeiska dygn städerna Bly, årsmedel 10% av alla städer En betydande minskning 1985 lägre nivå 1990, över hela Europa Bly, årsmedel 4% av alla städer högre nivå Ozon, l-tim 81% av alla städer Lägsta halter i tätorter. alla städerbetyderalla för vilka mätdataföreligger. Ny WHO-riktlinje ärfastställd.Timvärdetärsatttill ca.50% nuvarande.Ett högre av överskridandekommeralltsåattbli följden.Ävenett Iångtidsvärde fastställt. är nu

Trender för luftkvalitet

Luftkvaliteten har i allmänhet förbättrats i hela Europa under de senaste 20 åren. Detta gäller särskilt för svaveldioxid, partiklar och bly. Den nuvarande luftkvalitetsövervakningens omfattning är dock

2 213 BILAGA

tillräcklig för belysa luftkvaliteten i de tätorter där mätningar inte att sker och inte heller för att uppskatta situationen i andra delar av

och för alla de ämnen är betydelse for miljön. Europa som av länder Sverige och Schweiz där åtgärder mot kväveoxider I som vidtogs på relativt tidigt stadium, har halterna kvävedioxid ett av I Sverige har minskningen i allmänhet uppgått till minskat avsevärt. omkring 30 procent mellan 1986/87 och 1995/96.

I allmänhet har inte resultaten från luftövervakningsprogrammen visa några systematiska förändringar ozonhalterna under kunnat av tio åren. Ett undantag är Nederländerna där en svagt de senaste nedåtgående trend kunnat observeras.

Beräkningar den framtida luftkvaliteten

av

framtida luftkvaliteten är beroende vilka åtgärder som vidtas i Den av olika länderna. För att prognosticera den framtida föroreningsde föroreningsutsläppen kopplas till koncentrationssituationen krävs att med hjälp modeller. När det gäller föroreningar som släpps nivåer av direkt till luften kan intehaltförändringarna förväntas vara av ut storleksordning utsläppsminskningarna. För sekundära samma som dvs sådana bildas i atmosfären t.ex. ozon och föroreningar, som kväveoxider, så kräver beräkningar framtida koncentrationer i luft av sofistikerade modeller. Sådana modeller finns tillgängliga och mer for luftkvalitetsplanering i tätorter såväl som på används landsbygden. Resultaten från ett område kan emellertid inte direkt

överföras till beroende på olika faktorer som bland annat ett annat, fördelningen utsläppskällor, topografi och meteorologi. av konsekvens åtgärdsplanering inom EU och i de olika Som en av

länderna och andra svavelprotokollet och andra LRTAP-protokoll,

flera att minska, såväl för svavel- och kommer utsläppen av ämnen kväveoxider för organiska ämnen. som Utvecklingen förbättrad luftkvalitet kommer sannolikt att av en i hela Europa oavsett de Central- och bli densamma om länderna blir EU-medlemmar eller inte. Trafiken är en

Östeuropeiska

i Västeuropa idag och har också blivit viktig i de

viktig utsläppskälla

centrala och delarna följd ett ökat antal privatbilar östra somen av ökande På längre sikt kommer den och av allmänt transporter. framtida fordonsparken att bli mindre utsläppsintensiv i såväl Väst- Central- och Östeuropa. På kort sikt kommer dock den som

214 BILAGA 2

modernaste fordonsparken med de lägsta utsläppen finnas att i Västeuropa.

Hc’ilsoej’ekter

Världshälsoorganisationens WHOs riktlinjer för luftkvalitet AQG

överskrids för en eller flera luftföroreningar minst gång i 70-80 en procent av alla europeiska städer med än 500.000 innevånare mer under ett typiskt år. Av den befolkning lever i Europas storstäder, som cirka 150 miljoner människor, beräknas ungefär hälften leva i omgivningar, där korttidskoncentrationerna för svaveldioxid och/eller partiklar överskrider AQG-riktlinjerna minst gång året. en om En ännu större del av Europas befolkning utsätts för höga halter av fotokemisk under ozonhalter, eftersom smog sommaren ozon bildas och transporteras över långa avstånd.

Partiklar i luften utgöra den största belastningen på anses människors hälsa såväl sin fysikaliska sin kemiska genom som påverkan andningssystemet. De minsta partiklarna som kan tränga djupt ner i lungblåsorna de farligaste. Det är inte känt i anses vara vilken utsträckning det är partiklarna i sig själv eller deras olika kemiska sammansättning giftiga och/eller cancerframav sura, kallande ämnen bidrar mest till dessa hälsoeffekter. Exponering som för giftiga föroreningar förekommer ofta i närheten industrier eller av i särskilt förorenade tätortsområden.

Hälsoeffekter kan delas i irritationer och obehag, försämrade funktioner t.ex. lungkapacitet, sjuklighet och dödlighet. Omfattningen och vad slags hälsoeffekter förekommer beror på som exponeringen för föroreningar i eller partikelform. I vilken gasutsträckning som tätortsbefolkningen verkligen för utsätts luftföroreningar är dock svårt att beräkna. Det beror hur föroreningarna sprids i tid och liksom hur befolkningen rum är lokaliserad och dess aktivitet. Luftkvaliteten inomhus är också viktig för den totala exponeringen och denna hänger bara delvis samman med källorna utomhus.

Omfattningen de hälsoeffekter av som luftföroreningarna

förorsakar och de kostnader detta medför för samhället inte som är heller väl kvantifierade. Den omfattning i vilken befolkningen inom EU utsätts för luftföroreningar beräknas i densamma vara stort sett som för Europa som helhet. Det finns emellertid vissa skillnader när det gäller sammansättningen luftföroreningar. Exponeringen för

BILAGA 2 215

kvävedioxid är något högre än för svaveldioxid och partiklar i Västeuropeiska städer jämfört med städerna i Central- och Osteuropa. Den europeiska befolkningens hälsotillstånd beror på många faktorer, bland annat individuell känslighet grund av ärftliga faktorer och livsstil. Flera miljöfaktorer tycks emellertid påverka hälsan. Ett antal grundläggande hälsoindikatorer förväntad livslängd, sjuklighet, förekomst vissa sjukdomar visar för närvarande en av positiv förändring i många, men inte i alla länder. Förändringarna antas bero kombination faktorer, bland andra livsstil, en av sjukvård, levnads- och miljöförhållanden, inklusive minskade luftföroreningar och bättre bostäder. I vissa områden i Europa, särskilt i Central- och Östeuropa, finns det indikationer ett samband mellan spädbarnsdödlighet och luftföroreningar. Det krävs emellertid bättre och omfattande mera epidemiologiska studier för att fastställa hur sambandet ser ut och särskilja påverkan mellan olika faktorer. Sammanfattningsvis kan konstateras, att betydande del av en tätortsbefolkningen i Europa för närvarande kan påverkas förhöjda av luftföreningar. halter av

Påverkan på material samt kulturföremål och byggnader

Materialförstörelse följd människans verksamheter är inget som en av fenomen, del historiska byggnader har konstaterats tagit nytt men en skada under de senaste femtio åren än under de första 4 eller 5 mer seklerna de funnits till. som Det finns flera aspekter materialförstörelsen. Alla slags material representerar ett ekonomiskt värde och materialskadoma förorsakar stora förluster för ländernas ekonomier. Men kulturarvet har också ett estetiskt värde. Det har publicerats larmrapporter om skador kända byggnader såsom Colosseum i Rom och Akropolis i Aten, för att bara nämna några alla de många tusen av kulturbyggnader i Europa somlär utsatta för föroreningstrycket. Det finns ingen större skillnad mellan situation inom EU och den i många central- och östeuropeiska länder". Inte enbart minnesmärken i Östeuropa för dessa risker. Även hällristningar Central- och är utsatta i Skandinavien förstörs för närvarande snabbare sannolikt på grund av föroreningarna. Många luftföroreningar påverkar hastighet med vilken olika

den

material byggnader och konstruktionsmaterial, betong och t.ex.

216 BILAGA 2

metaller, men också plaster, tyger och färger, bryts För vissa ner. material har lyckats fastställa dos-effektfunktioner, vilket det man gör möjligt att beräkna kostnaderna för skadorna liksom kostnadsnyttan av minskade utsläpp. Det tycks dock materialskadorna i som om tätorterna förorsakas av blandningen föroreningar. av Något absolut värde de materialskador luftföroreningarna som förorsakar har inte fastställts, tillräcklig för men summan anses vara att motsvara större delen av de nödvändiga kostnaderna för att minska föroreningarna.

Vegetationsskador

Höga halter av svaveldioxid, kvävedioxid och andra luftföroreningar kan medföra direkta skador på växter att tränga genom genom växternas klyvöppningar. De koncentrationer av svaveldioxid och kvävedioxid som förekommer storskaligt leder emellertid sannolikt inte till sådana effekter, även lokala effekter kan förekomma i om en del kraftigt förorenade områden. Den enda förorening för som närvarande förorsakar direkta effekter på vegetation över större områden i Europa är ozon.

Ozon ger effekter naturlig vegetation, grödor och skog. Den exponering för ozon som förorsakar negativa effekter beräknas AOT40 och som definieras som kritiska exponeringsnivåer för olika ekosystem naturlig vegetation, odlade områden och skogsområden. Synliga skador på känsliga vilda växter och på grödor som vete, vall och potatis förekommer över geografiskt vidsträckta områden i Europa. En de långsiktigt känsligaste arterna är av vete. Beräkningar av skördeförlusterna i Europa kommer att utföras så snart tillförlitliga modeller har utvecklats. Kunskaperna olika om skogsträds känslighet är merabegränsade. Lövträd känsligare anses än barrträd. De kritiska nivåerna för skogsträd överskrids eller mer mindre varje sommar i flertalet europeiska områden så långt norrut som till mellersta Skandinavien och delvis orsaken till anses vara bladförlusterna hos skogsträd, åtminstone i Västeuropa.

AOT40 Accumulated Ozone Exposure over a Threshold of 40 ppb

Kärenlampi Skärby, 1996.

BILAGA 2 217

1.5 Nedfall försurande ämnen

av

Svavel- och kväveoxider släpps ut i luften oxideras till svavel-

som respektive salpetersyra och deponeras mark, sjöar, vattendrag och havsområden. De har försurande effekt jordar, ytvatten och

en grundvatten. Ammoniak förstärker försurningseffekten i områden där nitrifikation och denitrifikation förekommer. Kväve som deponerats

nitrat eller ammonium likvärdiga vad avser effekter och som anses

dessa ämnen är intresse för effekter ekosystemen. summan av av Luftföroreningar verkar försurande släpps ut i hela Europa och

som transporteras över långa avstånd.

Geografisk fördelning

Nedfallet föroreningar, svavel och kväve, över Europa

av sura beräknas med hjälp modeller EMEP. Det största svavelnedfallet

av förekommer inom det industrialiserade och tätbefolkade området från Polen över Tjeckien, Tyskland, Belgien och Nederländerna till Storbritannien. Nedfallet varierar betydligt mellan olika platser som ett resultat dels lokala utsläpp, dels på grund av olikheter i

av markanvändningen. skogsområden får exempelvis ta emot ett större nedfall än öppna fält, beroende skogens påverkan luftrörelserna och dess större kontaktyta med atmosfären.

Det största nedfallet oxiderat kväve finner man inom ett

av område omfattar Belgien, Nederländerna, Tyskland, Polen,

som Tjeckien, Ungern, Österrike, delen av Italien, Schweiz, norra

norra delen Frankrike och södra delen av Storbritannien. Det allra största

av nedfallet förekommer i västra Tyskland, Nederländerna och Belgien. Det största nedfallet reducerat kväve finner man inom två

av områden: ett västeuropeiskt område från Belgien, Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Österrike, samt ett Östeuropeiskt område omfattande i huvudsak Ukraina och Vitryssland.

Effekter av surt nedfall

Markförsurning till följd atmosfäriskt nedfall kan ses inom många

av områden i Nordeuropa, särskilt på isavlagrade sandiga jordar i Skandinavien, Finland och intilliggande områden i Ryssland samt i Skottland, Nederländerna och Nordtyskland. De påverkade jordarna karaktäriseras mycket låg buffrande förmåga. Markförsurning

av en

BILAGA 2

kan också iakttas i välbuffrade jordar i de industrialiserade mera regionerna i södra Polen, Tjeckien och östra Tyskland. Sjöförsurning, som en följd av markförsurning, förekommer i Norge, Sverige, Finland och näraliggande områden i Ryssland, har också i viss men utsträckning kunnat konstateras i de delarna England och i norra av Skottland.

Överskridande kritiska

av belastningsgränser

För närvarande överskrids de kritiska belastningsgränserna for surt nedfall över cirka 60 procent Europas ekosystem. Sådana områden av finns i nästan samtliga europeiska länder. Ekosystemen i Central- Europa får ta emot 20 gånger eller surt nedfall än de mer av uppsatta kritiska belastningsgränserna. Detta påverkar ekosystemens långsiktiga uthållighet.

Bidrag till försurningen

För att planera åtgärder mot utsläppen försurande luftföroreningar av måste beaktas, att samma effekt ekosystemen kan uppnås antingen genom att minska svaveldioxid- eller kväveoxidutsläppen. Båda bidrar till att de kritiska belastningsgränserna överskrids. Effekten varierar mellan olika delar Europa tabell 8. Svavelnedfallet av dominerar försurningseffekterna i Central- och Östeuropa medan nedfallet av kväveoxider är betydelsefullare, relativt sett, i Västeuropa.

Tabell Betydelsen av olika föroreningar för försurningens effekter Grennfelt et 1994. xxx mycket viktig; viktig; xx x mindre viktig; 0 kan bortses från. Förorening N. Skandi- Skandi- Centrala och V. Europa navien navien SV Europa inkl. Storbritannien S02 xx xxx xxx x N02 0 x xx NH3 0 x 7 xx

Skador på skog

Skogsskador utgör ett betydande problem i stora delar Europa. av Luftföroreningar kan bidra till skogsskador, dels direkt via

BILAGA 2 219

gasformiga föroreningar, den viktigaste dessa är dels

varav av ozon, indirekt via försurade jordar som saknar viktiga näringsämnen. Studier av skogens tillstånd genomförs regelbundet, bl.a.

genom undersökningar av kronutglesning över hela Europa. Av det totala antalet undersökta träd mer än 150.000 hade fjärdedel tappat

en mer än 25 procent av sina blad eller barr och klassificerades skadade

som ICP Forest, 1997. Skogarnas tillstånd har utan tvekan blivit sämre under årens lopp i Europa helhet. I vissa regioner visar emellertid

som vissa trädslag och åldersgrupper av träd tecken förbättring. Kronutglesningsstudier har visat på vissa samband med lokala faktorer. Biologiska stressfaktorer, klimathändelser och luftföroreningar har rapporterats som de troligaste orsakerna till skogsskador. Symptom som klart kan hänföras till luftföroreningar har sällan påträffats. Luftföroreningar kan vara faktor gör

en som träden mottagliga, och som samverkar med andra faktorer eller

som fungerar som en lokalt utlösande faktor som försvagar skogsekosystemen.

Framtida surt nedfall

På grund av minskade utsläpp, särskilt av svaveldioxid, beräknas nedfallet av försurande föroreningar över Europa minska betydligt under de kommande åren. Åtagandena som länderna gjort inom ramen för det andra svavelprotokollet till BCE-konventionen,

om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, kommer inom vissa områden att vara tillräckligt för att man skall nå under de kritiska belastningsgränserna. Känsliga ekosystem i Skandinavien kommer emellertid att vara utsatta för fortsatt försurning. Ytterligare minskningar av de försurande utsläppen förväntas dock när och om de olika delarna av EU:s forsurningsstrategi och det andra kväveprotokollet till ECB-konventionen genomförs.

1.6 Nedfall kväve

av

Eutrofiering Övergödning

Förutom den försurande effekten har nedfallet av kväveföreningar en eutrofierande effekt på ekosystemen. Oxiderat kväve nitrat såväl

220 BILAGA 2

som reducerat ammonium kväve bidrar till eutrofiering och

anses likvärdiga även i detta avseende. Det finns emellertid skillnader när det gäller hur långt de olika kväveföreningarna transporteras i atmosfären. Ammoniakutsläppen deponeras i stora mängder nära utsläppen tabell 9.

Tabell Andelen utsläppt svavel och kväve som faller ned i det egna

landet.

Svavel % Oxiderat Reducerat

kväve % kväve %

Kvävenedfall

Kvävenedfallet beräknas med hjälp av modeller som utvecklats inom ramen för EMEP. Som tidigare nämnt förekommer stort nedfall av kväve i ett band från västra till östra Europa. Det högsta totala kväve-

BILAGA 2 221

nedfallet finner man inom ett område som omfattar Storbritannien, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, norra Frankrike, över Alperna till norra delen av Italien samt Polen, Tjeckien, Ungern, Vitryssland, Ukraina och länderna Balkan. Det absolut största nedfallet i Västeuropa förekommer i Nederländerna, Belgien och Tyskland.

För framtiden gäller att betydande utsläppsminskningar förväntas ske under de kommande tio åren vilket kommer att leda till minskat nedfall. Det är emellertid ännu för tidigt att säga något om kommande utsläppsminskningar och att göra uppskattningar av det framtida kvävenedfallet.

Effekter av kvävenedfall

Ekosystem i områden med stor kvävetillförsel drabbas av kraftigt övergödningseffekter eutrofiering. Kvävenedfall har eutrofierande effekter all mark, sötvatten och kustvatten. De allvarligaste

typ av effekterna uppstår i de fall då markekosystem har uppnått ett tillstånd

kvävemättnad eller nästan kvävemättnad. I sådana områden av kommer deponerat kväve delvis att läcka ut med markvattnet och transporteras till floder och slutligen ut i havet, där det särskilt i kustområdena förstärker effekter redan tillgängliga näringsämnen.

av Den allvarligaste eutrofieringen i Europa förekommer i de områden där nedfallet är som störst.

Effekterna vegetationen i dessa områden av Europa är uppenbara. Växter är anpassade till näringsfattiga förhållanden

som har förlorat konkurrensen med arter som föredrar näringsrika omgivningar. En annan mycket uppenbar effekt av stor kvävetillförsel är den stora förekomsten av grönalger på trädstammar, stenar, väggar och byggnader. Dessutom förekommer effekter som bidrag till försurningen och i form grönalger i vattenmiljön. Kväveeffekter

av som uppträder som förändringar av floran, markläckage och försurning har, i större eller mindre omfattning, konstaterats i stora delar Europa, inklusive i de södra delarna Skandinavien.

av av

222 BILAGA 2

1.7¶Nedfall

av tungmetaller

Tungmetaller släpps ut till atmosfären i form partiklar från ett antal

av industriprocesser och från energiproduktion förbränning fossila

av bränslen. Ett viktigt undantag är kvicksilver till största delen

som släpps ut i gasfas. Sedan början 1970-talet har betydande

av minskningar skett av tungmetallutsläppen. Orsakerna till detta har varit flera. En anledning är införandet teknik för att begränsa

av stoftutsläppen, avvecklingen användningen vissa

en annan av av metaller, som t.ex. införandet blyfri bensin.

genom av

På grund av de generellt minskade tungmetallutsläppen så har problemet med tungmetaller blivit lokalt. För närvarande

mera begränsas de regionala tungmetalleffekter till tre metaller: kvicksilver, kadmium och bly. Utsläppen dessa metaller har också

av minskat, men inte tillräckligt.

Den nedåtgående trenden för utsläpp och nedfall av bly till följd av avvecklingen av blyad bensin harkunnat noteras i hela Västeuropa och delar av Central- och Östeuropa. Den regionala spridningen

av bly har minskat kraftigt. Lokalt förekommer emellertid föroreningsproblem fortfarande kring vissa industrianläggningar.

För kvicksilver ledde de drastiska politisk/ekonomiska förändringarna i Central- och Östeuropa 1989-90 till minskade halter i luften och i nedfallet över Skandinavien. Kvicksilverdepositionen är emellertid fortfarande för stor och effektiva åtgärdsstrategier krävs för att ytterligare begränsa tillförseln till de europeiska ekosystemen. Kvicksilvret uppvisar också en komplex atmosfärskemi jämfört med andra metaller är bundna till partiklar t.ex. kadmium och bly.

som Kvicksilvret kan omvandlas mellan olika fysikalisk-kemiska former och påverka atmosfärskemin för andra föroreningar som partiklar, oxidanter och svavel.

Det är svårt att utvärdera föroreningssituationen beträffande tungmetaller på europeiska skala. Lämpliga enhetliga data saknas. Nedfallsmönstren för tungmetaller över nordöstra Europa kan i viss mån illustreras med hjälp av analys av Mossanalyser i

mossor. Norden, de baltiska länderna och delar av Europa gjordes 1990. Resultaten från de europeiska analyserna under den senaste studien som gjordes 1995 är ännu inte tillgängliga.

Marken förorenas av tungmetaller inte bara atmosfäriskt

genom nedfall utan också via handelsgödsel och bekämpningsmedel inom

BILAGA 2 223

jordbruket tabell 10. För tillförseln kadmium till ekosystemen

av tycks handelsgödsel vara av lika stor betydelse som det atmosfariska nedfallet.

Tabell 10. Betydelse tillförselvägar för metallkontaminering

av av

mark: +++ stort; ++ måttligt; + litet; inget bidrag.

-

kalkning Avloppsslam + + +

Stora skillnader förekommer mellan regioner också inom länder.

Effekter av tungmetallnedfall

Tungmetallernas effekter i miljön består i huvudsak av gifteffekter som leder till att mikroorganismernas aktivitet i marken minskar. Den viktigaste faktorn som styr växternas upptag av tungmetaller och därmed dessas giftverkan är jordens surhetsgrad pH. Gifteffekter och minskad mikrobiell aktivitet uppmäts i områden med stora ackumulerade utsläpp i huvudsak kring gamla industrianläggningar. Från studier av mikroorganismer i marken har man dragit slutsatsen, att markens vitalitet eventuellt kan hotas vid halter är 3-5 gånger

som så höga som bakgrundsnivåerna. Det har emellertid inte varit möjligt att särskilja eventuella effekter av tungmetaller respirationen i marken från andra faktorer, som exempelvis kvaliteten det organiska materialet i marken. Inga undersökningar har gjorts på europeisk skala för att kartlägga tungmetallernas effekter. De studier som utförts har i huvudsak varit begränsade till mindre områden och/eller till upptagningen av tungmetaller i olika biologiska material.

För mer än tio år sedan uppmättes i många länder förhöjda blyhalter i blodet hos tätortsbefolkning, särskilt hos barn. I vissa områden kunde också direkta hälsoeffekter observeras. Till följd av de minskade halterna av bly i bensin, har exponeringen också minskat avsevärt. I Central- och Östeuropa utgör blyexponering fortfarande ett problem som bl.a antas ha förorsakat mental efterblivenhet hos 400.000 barn i Östeuropa.

224 BILAGA 2

Kvicksilver i fisk i skandinaviska sjöar utgör ett allvarligt hälsoproblem och strikta hälsorekommendationer har utfärdats särskilt för känsliga grupper havande kvinnor och nyfödda barn.

som Effekterna av kvicksilver dessa är neurologiska och kan

grupper leda till att de drabbade blir mentalt efterblivna. De höga halterna

av kvicksilver i fisk är inte bara ett hälsoproblem utan också fråga

en om livskvalitet. Även i Medelhavsområdet är de höga halterna kvicksilver i fisk -tonfisk- en fråga som oroar. Men här är den relativa betydelsen av olika källor, t.ex. atmosfäriskt nedfall i förhållande till geologiska källor, inte är känd.

1.8 Förekomst organiska

av svåmedbrytbara föroreningar POPs

Förekomst POPs

av Organiska föroreningar med lång uppehållstid i miljön benämns i allmänhet svårnedbrytbara organiska föroreningar POP. De omfattar ett antal grupper föroreningar bland annat polyaromatiska

av som kolväten PAH, dibenzodioxiner, dibenzofuraner och bekämpningsmedel. Dessa ämnen släpps från olika källor i hela Europa, varav avfallsförbränning, återvinning tungmetaller,

av träskyddsmedel, transport- och metallindustrin är några. Ämnena är av betydelse för miljön på grund deras giftighet och benägenhet att

av ackumuleras i näringskedjorna.

Belastningen och koncentrationerna dessa ämnen i Europa är

av hittills inte kända i detalj. Detta beror på att det inte finns tillräckligt med miljövervakningsdata och inte heller tillräckligt säkra utsläppsinventeringar. En inventering utsläppen, dock inte varit

av som tillgänglig för denna utredning, har nyligen genomförts och kommer att användas i det vidare internationella arbetet med åtgärdsstrategier. Utsläppsdata kommer emellertid sannolikt fortfarande att

vara behäftade med betydande osäkerheter. Situationen kompliceras också av att många av dessa ämnen kan återcirkuleras till atmosfären efter de att de deponerats en plats.

De högsta halterna av PAH i luft uppmäts under vintern i städerna i Central- och Östeuropa följd omfattande

som en av kolförbränning. PAH långdistanstransporteras i atmosfären i såväl

BILAGA 2 225

partikel- som gasform. Användningen av PCB är sedan länge strikt kontrollerad eller helt förbjuden Trots detta finner man fortfarande PCB i atmosfären eller i andra delar av miljön. Ett positivt tecken är att halterna av PCB i den marina miljön och i biologiskt material har minskat under de senaste 10-20 åren i områdena kring Östersjön.

POP transporteras i atmosfären över långa avstånd och karaktäriseras som ett regionalt eller t.o.m. globalt problem. Ytterligare förbättringar kan ske i framtiden, speciellt om ett POPprotokoll utarbetas inom ramen för LRTAP. Begränsningarna i dataunderlaget beträffande utsläpp, nedfallsmönster samt om de processer som styr transporterna i atmosfären och nedfallet gör dock att det är svårt att få en bild av såväl det nuvarande tillståndet som att göra

för framtiden. På grund bristen data görs inga vidare prognoser av utvärderingar för dessa ämnen.

Effekter av svårnedbrytbara organiska föroreningar

Till följd av långdistanstranport påträffas svårnedbrytbara organiska föroreningar i många delar av Europa och även i Arktis. Ackumulering av dessa ämnen har noterats i näringskedjor och i artgrupper som sälar och örnar runt Östersjön. POP har gifteffekter och vissa av ämnena misstänks kunna påverka djurens hormonsystem.

Ingen utvärdering av spridningen och effekterna av dessa ämnen har emellertid gjorts europeisk basis. Detta beror, som nämnts, delvis på brist på data om exponeringen. En diskussion om kritiska belastningsgränser för POP har inletts. Grunden för en sådan är emellertid för närvarande mycket osäker.

Förorening mark och vatten med POP förekommer kring

av förorenade områden, till exempel industrier och avfallsdeponier. Bekämpningsmedel kan i vissa områden hota grundvattnet samt dricksvattnet ijordbruksområden.

1.9¶Föroreningar i sjöar och vattendrag

Föroreningar i vattenmiljön l många länder, kanske speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vattenföreningarna ett ännu större problem än luftfororeningarna.

8 17-I380

226 BILAGA 2

Omfattande vattenförorening förekommer främst i tätbefolkade områden där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps ut direkt till sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten, samverkar luftföroreningarna med utsläppen direkt till vattnet. Förorenade floder for näringsämnena främst fosfor och kväve till havet och bidrar till näringstillskottet i kustområdena. Det finns inga idag tillgängliga modeller

som beskriver tillförsel och spridningsförhållandena ett sådant sätt att man kan beräkna det framtida miljötillståndet ett resultat olika

som av åtgärdsstrategier.

Många av de floder som mynnar i Nordsjön eller Östersjön har stora avrinningsområden med stor befolkningstäthet. För att illustrera detta visas i tabell ll storleken på några större floders avrinningsområden i förhållande till olika länders totala yta.

Tabell 1 Avrinningsområden för några floder som rinner till

Nordsjön och Östersjön som procent av total landyta.

Rhen Elbe Oder Wisla Daugav Neman Österrike 3 Tyskland 29 27 Nederländerna 60 Tjeckien 64 6 Polen 37 61 Schweiz 68 Lettland 37 Vitryssland 22 Litauen 71

De viktigaste parametrarna för att beskriva vattenkvaliteten är koncentrationerna av organiskt material, närsalter kväve och fosfor, och giftiga föroreningar tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar. Den utvärdering förhållandena i Europa

av som presenterades i Dobris-rapporten visade att vattenkvaliteten i floderna vad avser totala mängden organiskt material, kemisk syreförbrukning, biologisk syreförbrukning, kväve och fosfor år dålig i många av de floder på den europeiska kontinenten som rinner till Nordsjön och Östersjön. Det finns inga generella skillnader mellan östeuropeiska och västeuropeiska floder. Det finns emellertid data tillgängliga

mer från Västeuropa.

BILAGA 2 227

Organiskt material

Organiskt material förekommer i högsta halter i vattendrag i Ost- och Sydeuropa och i lägsta halter i de nordiska länderna. Det finns ett klart samband mellan mängden organiskt material och befolkningstäthet. Man har noterat nedåtgående trender för organiskt material under de senaste tio åren i flertalet av floder i Västeuropa. Detta har kopplats till den förbättrade avloppsvattenreningen. Förbättringen har varit mindre uppenbar i Central- och Östeuropa. I många floder har man uppmätt en minskning på 25 procent eller mer, medan man i andra floder konstaterat ökningar än 25 procent.

mer

Närsalter

Halterna av närsalter är i allmänhet låga i floderna i Norden och höga i ett band från södra delen av Storbritannien till Balkanländerna och Ukraina. Fosfornivåerna som hänger samman med kommunalt avloppsvatten och industriutsläpp är höga i tätbefolkade områden medan kvävehalterna som främst orsakas av jordbrukets användning av handels- och stallgödsel är högst landsbygden.

För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutrofiering och om inte motåtgärder vidtas är allvarliga eutrofieringseffekter oundvikliga. Sedan 1980-talet har allmänt nedåtgående trender för fosfor och ammonium noterats i flertalet västeuropeiska floder och i många sjöar, medan uppmätt

man en ökning i de flesta östeuropeiska floder. Minskande halter i Västeuropa anses bero den förbättrade avloppsvattenreningen. Trots detta finner man fortfarande de allra högsta halterna i västeuropeiska floder.

Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de senaste 20-40 åren, i huvudsak beroende på den ökande användningen handelsgödsel inom jordbruket. Ökande

av koncentrationer har emellertid uppmätts även i vattenområden med liten mänsklig påverkan t.ex i norra Norge. Detta anses bero på den ökning av det atmosfäriska nedfallet av kväve som skett under samma tidsperiod. Den mest markarita ökningen har noterats i floder i de södra och östra delarna Europa. i

av

228 BILAGA 2

Försurning

Allvarlig försurning ytvatten förekommer främst i de nordiska

av länderna, delar av Centraleuropa och i nordvästra Ryssland, vidare

se

under effekter av surt nedfall. Försurningen leder till utarmning

av flora och fauna d.v.s. till minskad biologisk mångfald samt till fiskdöd. Kvicksilver i fisk utgör ett problem i tusentals försurade skogssjöar i Skandinavien.

Tungmetaller och POP

Tungmetallhalterna ökade under första delen 1900-talet och nådde

av alarmerande nivåer runt år 1970. Då vidtogs åtgärder mot dessa föroreningar, något under det senaste årtiondet lett till sjunkande

som tungmetallhalter i många västeuropeiska floder.

Någon allmän utvärdering miljösituationen beträffande

av tungmetaller och POP har inte varit möjlig, grund bristen på

av heltäckande data från miljöövervakningsprogrammen. I allmänhet ligger emellertid halterna i de flesta områden betydligt under gränsvärden för bra dricksvatten. Höga halter kadmium och

av kvicksilver förekommer i vissa europeiska floder. Organismer i vattenmiljön kan dock påverkas av halter ligger under

som gränsvärdena för dricksvatten. Användningen ett antal POP har

av förbjudits eller starkt begränsats i ett flertal länder. Detta har lett till en markant sänkning halterna i ytvatten. Fortfarande förekommer

av dock utsläpp till vattenmiljön ett antal ämnen med skadliga

av effekter eller vars effekter är okända.

F örorening grundvatten

av

Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas

av nitratläckage, i huvudsak grund omfattande användning

av av handels- och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden i detta avseende finner man i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. l vissa områden i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Litauen och Vitryssland hotas .dricksvattnet av bekämpningsmedel, och om åtgärder inte vidtas kommer att behöva

man rena dricksvattnet innan det används.

BILAGA 2 229

Framtida Vattenkvalitet

l vissa områden har man fastställt mål för att minska föroreningstillförseln, bland annat via floder till olika havsområden t.ex. Östersjön och Nordsjön. Dessa frågor diskuteras vidare i kapitel 4.2.

1.10¶Avfall

Kommunalt såväl miljöfarligt avfall är ett växande miljöproblem

som i Europa. En beräkning avfallsmängderna från olika samhälls-

av sektorer visar att jordbrukssektorn dominerar följt av gruvavfall, industriavfall och kommunalt avfall. Mängden kommunalt avfall uppskattas till ungefär en fjärdedel av mängden jordbruksavfall. Statistiken avfallsproduktion, transporter och hantering är osäker,

om och tillförlitligare data krävs innan avfallsproblemet kan utvärderas

ett riktigt sätt. I detta sammanhang är en harmonisering av klassificeringen av olika typer av avfall viktig. Vissa slutsatser kan dock dras från den information som finns tillgänglig.

Under tidsperioden 1975-1990 ökade produktionen av kommunalt avfall generellt. Mängden avfall som produceras per capita varierar mellan olika länder Tabell 12. Produktionen av kommunalt avfall inom EU-länderna är i genomsnitt 394 kilo per capita och år. Den är något lägre i länderna i Central- och Östeuropa eller 314 kilo. Inga klara skillnader kan ses inom Europa, även om

kan ett samband mellan länderna vad gäller kommunalt avfall man se och bruttonationalprodukt GDP. Till länder med stor produktion av kommunalt avfall, 400 kilo per capita och år, hör Nederländerna, östra Tyskland, Ungern, Österrike, Schweiz, Danmark, Finland, Norge och Luxemburg.

Inte bara mängderna utan även avfallets sammansättning har förändrats. En större andel industriavfallet betraktas nu som miljö-

av farligt avfall. Mängden plast och förpackningar har ökat i Västeuropa. En liknande ökning kan förväntas även i Central- och Östeuropa Linder de kommande åren.

230 BILAGA 2 Tabell 12. Avfall till kommunal hantering, kg capita 1990.

per

Källa: EuropesEnvironment,Eurostat1994. Anm. Data markerademed har hämtatsfrån den danskarapportenom EU utvidgning.

Siffoma ärinte alltid heltjämförbara

Avfallshantering

I Europa deponeras fortfarande större delen avfallet på tippar,

av vilket ofta leder till förorening mark och grundvatten. Dessutom

av bildas på tippama metan, koldioxid och giftiga En ökande

gaser. andel avfall förbränns dock numera och även utsläppen i ökande

om utsträckning renas, så är utsläppen dioxiner, saltsyra och

av kvicksilver betydande jämfört med andra källor. Ökad förbränning

av avfall är emellertid ett alternativ sätt för energiproduktion vilket leder till minskat behov av t.ex. kol, men rening utsläppen är

effektiv av

nödvändigt. i

Miljöfarligt avfall

Trots regler och internationella avtal transporteras miljöfarligt avfall över Europas gränser och från Europa till utvecklingsländerna. Detta

BILAGA 2 231

är också en fråga som många länder i Central- och Östeuropa pekar på ett viktigt problem. som

Förorenade områden

Stor har under de senaste tio åren uttryckts beträffande förorening oro mark och grundvatten från gamla avfallstippar. Detta har inte av minst varit fallet när de associerade länderna beskrivit sina respektive länders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen dessa problem. Från vissa länder finns information av antalet förorenade områden och vilka föroreningar som förekomom Från EU-länder rapporteras totalt än 55.000 områden av mer. sex mer vilka 22.000 uppskattas befinna sig i ett kritiskt tillstånd. I andra EUländer är informationen ofullständig. Man har beräknat att det totalt kan komma att kosta än 25 miljarder ECU att åtgärda de mer allvarligast förorenade områdena.

Framtida utveckling

EU har antagit avfallsstrategi har målsättning att minska en som som mängderna främst kommunalt avfall och öka återvinningen. Dessa av målsättningar finns också nationellt. EU har antagit ett ramdirektiv avfall samt ett antal andra direktiv på avfallsområdet t.ex. farligt om avfall, förpackningar, avfallshantering samt förbränning av om kommunalt och farligt avfall. Vissa framsteg har gjorts, främst i vissa EU-länder, med att minska avfallsproduktionen med hjälp ökad avfallsseparering och av återvinning. Men mycket återstår innan löst avfallsproblemen. man I vissa länder bland annat i Spanien, Portugal, Frankrike och Danmark, spelar kompostering betydande roll i avfallshanteringen. en Användningen sofistikerade komposteringsprocesser, inkluav mera sive biogasproduktion, är emellertid begränsad i hela Europa.

232 BILAGA 2

Miljötillståndet inom den Europeiska

EU

Unionen,

Miljötillståndet inom EU:s medlemsländer beskrivs i ett europeiskt perspektiv i Dobrisrapporten. Miljön inom EU beskrivs också mera i detalj i den rapport om genomförandet av EU:s femte miljöhandlings-

den Europeiska miljöbyrån EEA, publicerade 1995. program som

Utsläpp till luft För närvarande genomgår EU en period med pågående utsläppsminskningar. Nya direktiv håller att genomföras eller håller att utarbetas. Dessa direktiv kommer, om de genomförs på ett effektivt sätt, att resultera i att utsläppen av många föroreningar minskar i avsevärd omfattning, Resultaten kan bli betydande

en förbättring miljön inom en tidsperiod på ett eller två årtionden.

av Förutsättningen är dock att det inte sker några större politiska förändringar radikalt förändrar situationen. Miljötillståndet inom

som EU-länderna påverkas i hög utsträckning av luft- och vattenförereningar, även om det geografiska området är stort och situationen varierar mellan länderna.

I många EU-länder är utsläppen av svavel stora tabell l, även

vissa länder utanför EU har de allra största utsläppen räknat per om ytenhet eller per innevånare tabell 8. Räknat per capita så är utsläppen kväveoxider i stort sett de i Europa. De nordiska

av samma länderna uppvisar genomgående betydligt större utsläpp än flertalet andra länder.

De största bidragen mer än 50% till svavelutsläppen tabell 13 kommer från stora förbränningsanläggningar 300MW. Om man räknar all förbränning, kommer nästan 90 procent av alla svavelutsläpp från förbränning. För kväveoxider kommer stora bidrag till utsläppen från vägtransporter 51% och andra transporter 12%, medan fasta förbränningsanläggningar svarar för 24% av de totala utsläppen. Ammoniakutsläppen kommer till allt övervägande del från jordbruket 94%.

BILAGA 2 233

Tabell 13. Utsläpp svavel och kväve från olika sektorer i EU-

av

länderna Corinair 1990.

Sektor S02 % NOX % NH3 % Stora förbränningsanläggningar 56 19 300 MW Medelstora förbrännings 7 2

300 MW anläggningar 50 -

Luftkvalitet

Luftkvaliteten i tätorter är ett stort problem i flertalet EU-länder. Trafiken är den främsta orsaken till de höga luftföroreningshalterna. Utanför tätorterna är halterna, med undantag av ozon, i allmänhet låga. EU, liksom Europa i övrigt, är i hög utsträckning urbaniserat. Större delen befolkningen lever i tätorter där de utsätts för förhöjda

av luftföroreningshalter. I stora och medelstora städer överskrids de fastställda gränsvärden för luftkvalitet for många av de viktigaste luftföroreningarna, vilket innebär uppenbara hälsorisker.

För vissa luftföroreningar svaveldioxid, partiklar och bly har nivåerna minskat betydligt under de senaste 10-20 åren, men situationen är fortfarande tillräckligt allvarlig för att utgöra en betydande hälsorisk för delar tätortsbefolkningen och för att leda

av till skador på byggnader och kulturarv. En förbättrad hälsa kan tolkas

konsekvens en rad faktorer, varav minskade luftsom en av föroreningar anses vara en.

Höga ozonhalter är ett betydande problem i EU-länderna. Ozonhalterna kartläggs med hjälp mätningar. Dock föreligger inte data i

av

detalj inom alla områden. Men det står klart från både samma mätningar och modellberäkningar att halterna överskrider de kritiska inom större delen EU-området och förorsakar skördeförluster och

av kanske också skador skogsträd. Skördeförlusterna kan kvantifieras,

de tänkbara skadorna skogsträd kan ännu inte skiljas ut från men andra stressfaktorer. Mycket höga koncentrationer antas förekomma i Sydeuropa. Men det finns emellertid relativt få mätstationer med vars

234 BILAGA 2

hjälp man kan bekräfta frekvensen och utbredningen av höga koncentrationer i södra Europa. Slutsatsen blir att för att förbättra ozonförekomsten i EUområdet är åtgärder i EUs medlemsstater viktigast.

Försurning

Nedfall av försurande ämnen är ett allvarligt problem i många områden, särskilt i de känsliga skogsekosystemen i Europa och norra Skandinavien. De högsta depositionsnivåerna och de största överskridandena de kritiska belastningsgränserna förekommer av i

Centraleuropa. De största försumingsskadoma i Nordeuropa.

ser man Planerade åtgärdsstrategier för de kommande tio åren för svavel förväntas minska överskridandet de kritiska

av belastningsgränserna

för försurning såväl inom EU i hela Europa. Fortsatt

som försurning

kommer emellertid att förekomma i känsliga ekosystem inom stora delar av EU-länderna t.ex. i Tyskland, Nederländerna, Belgien, som Österrike och Storbritannien, liksom i Norditalien, södra Frankrike och i Sverige.

Eutrofiering

Nedfall av kväve har eutrofierande effekt på ekosystemen och en effekterna kan bl.a. i form betydande algpåväxt på

ses av byggnader

och träd etc. Effekter kvävenedfall är delvis allvarligare av ett problem inom EU-området grund intensivare vägtrañk och av jordbruk, vilket medför större utsläpp ytenhet

per tabell 5.

Kvävetillförsel från atmosfären bidrar också till den

eutrofiering av

marina miljön dels direkt via nedfall havsytan, dels indirekt via läckage från terrestra ekosystem.

Eutrofiering förorsakas också direkta utsläpp närsalter av av fosfor och kväve till vatten. I många områden inom EU är vattenkvaliteten dålig i sjöarf vattendrag och kustvatten. En förbättring på grund av minskade utsläpp fosfor, ammonium och av organiskt material har skett under det senaste årtiondet. Detta är en följd av förbättrad avloppsrening. Nitrathalterna emellertid är fortfarande höga.

BILAGA 2 235

Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar

Atmosfäriskt nedfall spelar en viktig roll för föroreningen av marina områden inte bara närsalter, utan också när det gäller giftiga

av ämnen tungmetaller och POPs. Havsområdena runt Europa och

som särskilt kustvattnen är kraftigt påverkade av föroreningar. Detta gäller för EU-länderna såväl som för övriga länder.

Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar är av betydelse för miljön grund av sin stabilitet och möjliga giftverkan. Med undantag kvicksilver, kadmium och bly anses metallförore-

av ningarna i första hand vara ett lokalt problem. Försumingen gör metallföroreningen naturliga vatten allvarligare att den ökar

av genom läckaget många metaller från land. Ett undantag är kvicksilver som

av är kopplat till nedbrytningen och transporten av organiskt

mera material i marken.

Mycket mindre är känt om nivåerna av svårnedbrytbara organiska föroreningar. Få mätdata är tillgängliga. Omfattningen av dessa ämnens påverkan på ekosystemen kan inte kvantifieras grund brist på kunskaper dels doser, dels dos-effektsamband.

av om

Avfall

Avfall och avfallshantering är andra viktiga problem inom EUområdet. Med hjälp EU-direktiv och nationella regler har framsteg

av gjorts med att minska mängderna avfall.

Åtgärdsstrategier

Luftutsläppen inom EU befinner sig för närvarande i ett dynamiskt skede. Nya åtgärder planeras och direktiv förväntas träda i kraft

nya inom de närmaste åren. En översikt över de åtgärder som förväntas före sekelskiftet och kommer att påverka luftmiljön inte bara

som inom EU, utan också miljön i andra delar Europa, framgår av

av tabell 14.

236 BILAGA 2

Tabell 14. EU-direktiv som kommer att betydelse för luñutsläppens

vara av

storlek Åtgärd 1997 1998 1999 Luftkvalitets- Direktiv för S02, Direktiv för CO, O3 Direkiv för PAH, direktiv N02, partiklar och och bensen. och tungmetaller

bly förväntas. Försurnings- Direktiv for stora Direktiv för natiostrategin förbränningsanlâgg- nella emissionstak

ningar, Direktiv för for S02, NOx, svavel i bränsle. VOC, NH3

Oxidantstrategin Förberedelser och

studier av kostnads-

effektivitet Auto-Oil Strategiska studier Studier av kostnads- Direktiv for for-

Luftkvalitet; model- effektivitet dons- och bränsle-

ler och mätdata standard för 2005

Andra lagförslag Transportpolicy, Direktiv om luftkvalitet; assessmentand management. stadspolicy Förberedelser för metodik för lokala åtgärdsplaner för luftkvalitet.

Ytterligare åtgärder kommer att vidtas i EU-ländema under den kommande tioårsperioden for att minska utsläppen försurande

av luftföroreningar. Att alla EU-länder ratificerar det andra svavelprotokollet tillsammans med nya direktiv om stora förbränningsanläggningar och svavelhalt i bränslen är viktiga delar EU:s

av forsurningsstrategi. För att uppfylla åtagandena i andra svavelprotokollet kommer under perioden fram till år 2010 att krävas betydande utsläppsminskningar i många av de EU-länder har

som

stora utsläpp.

Med hjälp av EMEP-modellen kan källorna till svavelnedfallet inom EU-området beräknas. För miljön inom EU är åtgärder mot källorna inom EU allra viktigast. Av tabell 15 framgår, att nästan 80 procent av det svavel som deponeras inom EU-området som helhet härstammar från källor i EU-länder. Åtgärder inom EU kommer därför att ha betydande effekter på försurningen inom EU. Av de återstående cirka 20 procenten kommer hälften från Tjeckien och hälften från Polen.

BILAGA 2 237

Tabell 15. Bidrag till deposition av svavel och kväve till EU:s

hela territorium, % hänförbara bidrag, baserat

av

beräkningar inom EMEP, Barrett and Berge 1996.

S Oxid. N Reduc. N EU-länder

Ovriga länder

Tjeckien 5 2 0.5 Polen 4 2 0.9 Island, Norge och Schweiz 0.3 2 l Resterande CEE länder, Ryssland, Balkanländerna, etc. ll 6 6 SUMMA 20 12 9

De siffror anges i tabellen gäller påverkan räknat över hela

som EU-området. l vissa delar EU kan påverkan från länder utanför

av Unionen betydande. På grund skillnader i läge påverkas vissa

vara av regioner än andra utsläpp från ett speciellt land. Därför finns

mer av alltid områden nära EUs gränser mot CEE-länder, som kan erhålla ett avsevärt bidrag från nära grannland. Polens utsläpp ger till exempel större bidrag till östligaste Tyskland än vad som anges som genomsnittligt för EU. Även i andra länder än Polen och Tjeckien sker utsläpp påverkar närbelägna regioner inom länder som

som tillhör EU. Sådana bidrag har beräknats av EMEP, och i tabell 16 redovisas utsläpp depositionsbidrag av viss betydelse 20

som ger

m°2-årl for närliggande regioner inom EU: mg

BILAGA 2

Tabell 16. Utsläpp i olika länder utöver Polen och Tjeckien, som kan ha viss påverkan på vissa regioner inom EU.

Utsläpp i Har betydande påverkan i Estland och St. Petersburg sydöstra Finland Kolahalvön och Karelen norra och östra Finland Slovakien i Österrike Slovenien Österrike och nordöstra Italien

För att uppfylla målsättningarna i EU:s försumingsstrategi

tabell

17 kommer många EU-länder att tvingas vidta långtgående mer åtgärder än vad som krävs enligt andra svavelprotokollet takscenario

jämfört med referensscenario. I EU:s försumings-strategi ingår

dessutom åtgärder mot kväve, också bidrar till försurningen. som Förberedelserna för ett nytt kväveprotokoll till LRTAP-konventionen pågår just nu. Underlaget är dock inte färdigställt, varför det i dagens läge inte går att uttala sig hur stora nedskärningar kan om som

förväntas. Kväveoxidutsläppen också betydligt besvärligare

att reducera jämfört med svavelutsläppen. De åtgärder hittills som beslutats om, huvudsakligen nationella mål samt vissa EU-regler, förväntas leda till betydande minskningar i vissa länder, i men flertalet länder är skillnaderna mot dagens förhållanden inte stora.

BILAGA 2 239

Tabell 17. Utsläpp svavel och kväve i EU:s medlemsländer år av 2010 enligt olika scenarier Referensscenario Åtgärder beslutatseller implementerats idag, som t.ex. detandra S-protokollet eller nationella mål. Tak Utsläppstak i försurningsstrategin 1994 1994årsutsläpp Land Svaveldioxid Kväveoxider Ammoniak kton S02 kton N02 kton NH3 Ref Tak 1994 Ref Tak 1994 Ref Tak 1994

Storbritannien 980 279 2718 1224 753 2219 270 224 320

Nederländerna 56 38 147 140 140 526 81 81 172

i Portugal 194 194 272 206 206 254 84 84 92 Spanien 1035 618 2071 851 826 1227 373 373 345 Sverige 97 66 97 207 207 392 53 49 58 Tyskland 740 414 2997 1279 1079 2872 539 318 622 Osterrike 57 57 74 116 l 16 177 93 93 101

För kväveoxider är trafiken de stora utstläppskällorna.

en av Åtgärder trafikutsläpp har utarbetats inom det så kallade Auto

mot Oil-projektet. Med hjälp modeller har luftkvaliteten uppskattats i

av sju större EU-städer. Uppskattningar har gjorts beträffande vilka förbättringar luftkvaliteten kan förväntas 1990 till 2010, under

av som förutsättningen alla direktiv redan beslutats har uppfyllts fullt

att som

Beräkningar har gjorts för bensen, kolmonoxid, ozon och ut. kvävedioxid och jämförts med uppställda luftkvalitetsmål tabell 18. För partiklar har beräkningar endast delvis kunnat utföras, beroende

att utsläppen ännu inte kvantifierats i detalj och och på att partiklarnas fysikaliska och kemiska egenskaper inte finns väl beskrivna och simulerade i modeller;

240 BILAGA 2

Tabell 18. Luftkvalitetsmål använts i Auto Oil-programmet. som

Förorenin Luftkvalitetsmål

g N02 Mindre strängt krav 200 pgm3 98-percentil timvärden - som av Strängaste kraven 93 pg-m‘3 som 98-percentil timvärden - av z 200 ug-m3 max. halt, nytt WHO AQG värde. CO Mindre strängt krav 10 mg-m3 98-percentil 8 tim. - som av värden. Strängaste krav 5 mg-m3 som 98-percentil 8 timvärden. - av Ozon Nuvarande ozon standard inom EU; 180 ug°m3 l-tim. som max. 120 pg-m3 8 tim. medelv. som max. Bensen Mindre strängt krav 16 p.g-m3 årsmedelvärde. - som Strängast krav 10 ug-m3 årsmedelvärde. - som Allra strängaste krav 2.5 pg-m3 som årsmedelvärde. -

Utsläppen från trafiken förväntas inom EU minska betydligt, som ett resultat av redan beslutade inte fullt implementerade men åtgärder, t.ex. införandet av reñare bränslen och trevägskatalysatorer. Halterna av många trañkrelaterade föroreningar bly, kväveoxider, koloxid och VOCs i tätortsluft är höga i många områden. År 2010 beräknas halterna av bensen och kolmonoxid ligga under kraven enligt tabell 18. Det strängare kravet för kvävedioxid, som motsvarar WHO:s nya luftkvalitetsriktlinjer for N02, förväntas dock fortfarande överskridas i samtliga städer år 2010, inte ytterligare åtgärder om vidtas för att minska utsläppen kväveoxider. Ytterligare åtgärder av motsvarande upp till 50 procent utsläppsminskningar förväntas bli nödvändiga. Åtgärderna mot kväveoxidutsläppen förväntas, Förutom att leda till förbättrad luftkvalitet, även leda till minskat kvävenedfall.

För att komma till rätta med de höga ozonhalterna, krävs som tidigare nämnts avsevärt större nedskärningar i kväveoxidutsläppen uppskattningsvis 70-80% än behövs for att minska tätortshalter som och försurning/eutroñering. Arbete pågår inom EU, dels med luftkvalitetsdirektiv, dels med oxidantstrategi, drivs parallellt en som med arbetet inom UNECE for att ta fram underlag för ett nytt NOX protokoll. Hur stora nedskärningar detta, liksom kommande direktiv inom EU, kan innebära är för närvarande osäkert.

BILAGA 2 241

Miljötillståndet i Sverige, om-

havsområden och i Arktis

givande

3 Miljötillståndet i Sverige

Miljötillståndet i Sverige beskrivs i rapporten "Vem förorenar Sverige" som publiceras av Naturvårdsverket under hösten 1997, i Miljötillståndet i Sverige 1995 och i ett antal andra rapporter och publikationer. Nedan följer en kort sammanfattning tillsammans med

diskussion den framtida utvecklingen. en om

Utsläpp

Som framgår tabellerna l-4 är de svenska utsläppen små i ett

av europeiskt perspektiv. Detta gäller särskilt för svaveldioxid. Räknat

utsläpp capita så är emellertid de svenska kväveoxidsom per utsläppen bland de högsta i Europa tabell 5. Detta kan bero ett antal faktorer, inklusive intensiv trafik. Men det finns fortfarande betydande osäkerheter i utsläppsinventeringen från en rad olika källor. Ett exempel är utsläppen från arbetsredskap. Jämfört med övriga EU-länder är detta betydande utsläppskälla i Sverige.

en

Utsläppen kommer från rad processer. De viktigaste källkate-

en gorierna i Sverige framgår av tabell 19.

Tabell 19. Svenska utsläpp av försurande föroreningar från olika sektorer

1995 Statistiska Centralbyrån 1996

Sektor S02 % NOX % NH3 % Stora och medelstora förbrännings- 13 3 anläggningar 50 MW

242 BILAGA 2

Tabellen visar klart det stora bidraget från förbränningskällor till svavelutsläpp. jämförelse med EU-länderna stora förbrännings-

ger anläggningar ett litet bidrag, endast 13% de totala svenska

av svavelutsläppen. Genomsnittet inom EU är 63 procent. Anledningen är att Sverige har få stora förbränningsanläggningar för energiproduktion. Svavelutsläppen från energisektorn i Sverige har minskat betydligt bland annat genom kärnkraften. Tabellen visar också jordbrukets stora betydelse för ammoniakutsläppen. Denna sektors totala dominans står i överensstämmelse med förhållandena i Europa som helhet.

Lokal luftkvalitet

Den låga befolkningstätheten i stora delar Sverige tillsammans

av med det faktum att Sverige ligger avsides från de stora utsläppsområdena i Europa, gör att Sverige i många avseenden kan anses ha en relativt opåverkad miljö, jämfört med många andra europeiska länder. Detta gäller trots att utsläppen kväveoxider

av per capita är höga i förhållande till utsläppen i många andra europeiska länder. Det viktigaste lokala problemet är luftkvaliteten i tätorter, vilken i huvudsak påverkas trafiken i tätorterna i södra delen

av av landet, men också av Vedeldning i Material- och hälsoeffekter är

norr. fortfarande viktiga frågor i tätortsområdena.

Effekter svavel- och kvävenedfall

av Storskalig förorening till följd av försurande och eutrofierande ämnen samt fotokemiska oxidanter förorsakar negativa miljöeffekter i

en minskande gradient från södra Sverige Svaveldepositionen

mot norr. visar klart nedåtgående trend sedan 1990. Dock överskrids kritiska

en belastningsgränsen fortfarande i känsliga ekosystem. En svagt nedåtgående trend har också kunnat noteras för kvävenedfallet under de senaste åren. Försurade sjöar och eutrofierade kustvatten är dock problem som kräver fortsatt uppmärksamhet och åtgärder.

Ozon

Över stora delar Sverige är ozonkoncentrationerna fortfarande

av tillräckligt höga för att utgöra ett hot mot vegetation, inklusive grödor, samt människors hälsa, dagens högsta halter tycks

även om vara något lägre än de som förekom under l970-talet.

BILAGA 2 243

Tungmetaller och POP

Tungmetallnedfallet har minskat betydligt sedan 1970-talet och utgör idag i Sverige i stort sett ett lokalt problem i vissa områden. Av metallerna är det egentligen endast kvicksilver som har en mer regional spridning. Även kvicksilvernedfallet har minskat, till cirka hälften av tidigare, men belastningen är fortfarande så hög att ackumulering sker i de terrestra ekosystemen. Kvicksilverhalterna i fisk och i de påverkade sjöarna förefaller för närvarande vara konstanta och i vissa fall tycks t.o.m. en minskning kunna ses. Den positiva trenden för kvicksilver har dock precis inletts och ännu återstår mycket. Förbättringen anses vara ett resultat av systemförändringarna i Central- och Östeuropa där bl.a koleldningen minskat till följd av den ekonomiska tillbakagången.

Blynedfallet, liksom blyhalterna i luft har minskat avsevärt och utgör för närvarande ett mindre problem i Sverige.

Även för kadmium har nedfallet från atmosfären minskat och den regionala spridningen i Sverige mindre vikt. I relation till

är av den belastning som erhålles via handelsgödsel, kan dock ytterligare åtgärder mot det atmosfäriska nedfallet av kadmium visa sig vara befogade.

Föroreningen av den svenska miljön med svårnedbrytbara organiska föroreningar är inte känd i detalj vare sig vad gäller omfattningen eller allvar, förväntas emellertid inte utgöra något

men stort hot mot de terrestra ekosystemen. Det regionala problemet är dock sannolikt större i nordligare och kallare områden.

Framtida föroreningssituation

Miljösituationen i Sverige håller i många avseenden att förbättras. För vissa föroreningar svaveldioxid, partiklar och bly har vidtagna åtgärder varit effektiva. Utsläppen i andra länder har i många fall inte minskat lika mycket, varför utländska källor fortfarande

ger betydande bidrag till den svenska miljön. För andra ämnen, framför allt från transportsektorn NOx och C02, har åtgärderna såväl i Sverige som i andra länder varit mindre effektiva.

l tabell 20 redovisas uppskattningar för svavel nuvarande och

av framtida källbidrag och depositioner helhet över Sverige

som utgående från EMEP-modellens resultat Barrett Berge, 1996. Beräkningarna är baserade påhittills gjorda överenskommelser om utsläppsminskningar, internationelltoch nationellt.

244 BILAGA 2

Tabell 20. Bidrag % till depositionen i Sverige av svavel

och kväve och i framtiden

nu

kton S/Nårl % av 1995 62 85 91

Tabellen visar att om målen för andra svavelprotokollet uppfylls, i de olika länderna, kan depositionen i Sverige som helhet minska med ca 40% mellan 1996 och 2010. Av den totala depositionsminskningen för Sverige, uppskattas Tysklands planerade nedskärningar bidra med 40%, Storbritanniens med 21% och Polens med 18%. Dessutom bidrar nedskärningar i Danmark med 8%, Tjeckien med 7% och Frankrike med 2%. Övriga nedskärningar i Europa är i stort sett betydelselösa för Sveriges ekosystem som helhet.

Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet förväntas alltså leda till betydande minskningar av nedfallet i Sverige, även om inga ytterligare utsläppsminskningar krävs i Sverige. Men detta kommer inte att medföra att alla ekosystem skyddas. I många känsliga områden kommer fortfarande efter år 2010 kritisk belastning att överskridas.

Ovanstående uppskattningar baseras som nämnts på överenskommelser om åtgärder fram till inklusive det andra

nu, svavelprotokollet. Dock ingår vare sig EU:s försurningsstrategi eller nya överenskommelser som kan komma via ett nytt kväveprotokoll eller EUzs oxidantstrategi. För svavel kommer framtida förändringar utöver detta sannolikt att vara marginella.

BILAGA 2 245

För kväve såväl kväveoxider som ammoniak ger hittills gjorda

- överenskommelser inte några stora förväntade nedskärningar. Dock kan avsevärda krav bli följden de strategier som just nu är under

av utarbetande. Om och när sådanda implementeras, kan betydande depositionsminskningar för kväve, liksom minskad ozonbildning förväntas.

Olika områden i Sverige olika nedskärningar på olika

gynnas av håll i Europa. T.ex. kommer Blekinge och Kronoberg att vinna särskilt nedskärningar i Polen och Tyskland, medan västkusten kommer att huvudsakligen vinna nedskärningar i Storbritannien. Motsvarande gäller för utsläpp av kväveoxider. Av tabell 21 framgår källbidragen till deposition i sydöstra Sverige Blekinge, som i dagens läge är den del påverkas mest utsläpp i Polen och

som av Tyskland. Uppskattningarna tidigare baserade hittills gjorda

är som överenskommelser och utifrån EMEP-modellens beräkningar.

Tabell 21. Bidrag % till depositionen i sydöstra Sverige

Blekinge av svavel och kväve nu och i framtiden

m2-ér1 g S/N % av 1995 54% 82% 91%

3.2¶Miljötillståndet i Östersjön

Östersjön är ett halvt inneslutet och känsligt havsområde som påverkas kombination naturliga, ogynnsamma faktorer som

av en av havsbottnens utformning, det begränsade vattenutbytet med

246 BILAGA 2

angränsande hav, förekomsten av markanta gränsskikt mellan ytvatten och bottenvatten samt kontinuerlig tillförsel föroreningar

av och överexploatering som ett resultat människans verksamhet.

av Miljötillståndet i Östersjön avspeglar denna blandning naturliga

av faktorer och påverkan tillföljd av mänskliga aktiviteter.

Östersjöns miljö påverkas av föroreningar tillförs området

som dels via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller direkt vid kusten, av nedfall av föroreningar från atmosfären samt utsläpp från

av fartyg.

Miljötillståndet i Östersjön utvärderas regelbundet vart femte år av Helsingforskommissionen, HELCOM. Hittills har tre sådana utvärderingar genomförts varav den senaste publicerades våren 1997. Även tillförseln föroreningar kartläggs HELCOM

av av och publiceras. Den tredje rapporten om föroreningstillförseln PLC 3 Third Pollution Load Compilation kommer att publiceras under hösten-vintern 1997/98.

De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biologiska mångfalden i Östersjöområdets marina miljö innefattar tillförsel av näringsämnen kväve, fosfor och organiskt material, metaller, olja och svärnedbrytbara ämen, samt överexploatering

av torsk och den vilda östersjölaxen.

Eutrofiering Östersjöns olika delar tillförs fosfor och kväve från rad olika

en källor. De viktigaste tillförselprocesserna är obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten, kväveläckage från jordbruks- och skogsmark, industriella vattenutsläpp av fosfor- och kväveföreningar samt luftemitterade kväveföreningar deponeras direkt eller

som indirekt till Östersjön.

Tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön har ökat kraftigt eller med fyra gånger för kväve och med åtta gånger för fosfor sedan början av seklet. Tillförseln framgår av tabell 22 baseras

som på ännu icke publicerad information från HELCOM:s tredje rapport

om föroreningsbelastningen på Östersjön HELCOM PLC 3 1997.

BILAGA 2 247 Tabell 22. Utvecklingen av kväve- och fosfortillförseln till

Östersjön totalt i ton per år HELCOM report 64B.

Källa: HELCOM PLC 3 pers. kontakt

Tillförseln organiskt material biologisk syreförbrukande

av material via floder och punktkällor beräknas ha minskat med mer än 50 procent från 1 400 000 ton till 665 000 ton mellan åren 1987 och 1995.

Om ser till olika länders och verksamheters bidrag till

man kvävetillförseln så fördelas de enligt tabell 23.

Tabell 23. Olika länders och verksamheters bidrag till kvävetill

förseln till Östersjön. Källa: SNV rapport 4735 Kväve från land till hav. Data från 1990.

Bidrag %

Setabell 24 nedan

248 BILAGA 2

Tabell 24. Atmosfärisk tillförsel kväve till Östersjön och i

av nu framtiden: % bidrag från olika länder, samt totalt nedfall.

kton s/N-ár-l % av 1995 84 93

Som framgår erhålles de största bidrag till det atmosfärsikt deponerade kvävet från Tyskland, Danmark, Sverige, Polen samt övriga EU-länder. Relativt små förändringar den atmosfäriska

av tillförseln kan förväntas med nuvarande överenskommelser och de idag betydande bidragsgivarna kommer att viktiga ävan i

vara framtiden, om inte ytterligare åtgärder vidtas.

Effekter i Östersjöområdet av den ökande tillförseln närsalter

av omfattar förändringar av artsammansättning och utbredning

av makroalger i kustzonen. Ökad produktion mikroskopiska alger

av fytoplankton i vattenmassan leder till ökad grumlighet vilket i sin tur leder till att solljuset inte kan tränga så långt De fastsittande

ner. algernas t.ex. blåstångens utbredning i djupled minskar därför och fleråriga alger blåstång ut snabbväxande ettåriga

som konkurreras av

trådformiga brun-, grön- och rödalger.

Vidare förekommer blomningar av fytoplanktonalger, ökat

som i såväl frekvens som omfattning. Intensiva och utdragna algblomningar under sommar och tidig höst är tecken på alltför stor tillförsel av närsalter och en överstimulering ekosystemen. Stora

av och omfattande algblomningar under våren och är något

sommaren karaktäristiskt för Östersjöornrådet. dessa alger finns ungefär

Bland

30 arter som kan vara giftiga. Under 1997 förekom

sommaren

BILAGA 2 249

omfattande blomningar blå-gröna alger i egentliga Östersjön och i av Finska Viken. . Enligt HELCOM:s rapport om miljötillständet i Östersjön HELCOM Third Periodic Assessment 1997 har tillförseln av fosfor minskad betydligt under de senaste tio åren. För tillförseln av kväve kan inte några entydiga trender På grund av den varierande ses. tillrinningen och klimatfaktorer förekommer dock stora variationer i tillförseln kväve såväl via vatten via atmosfären. av som Enligt HELCOM har tillförseln av kväve via landbaserade källor varit på nivå eller minskat något, medan tillförseln via samma atmosfären fortfarande ökat, något kan ha kompenserat för som eventuella minskningar av den vattenburna tillförseln. Minskade trender när det gäller tillförsel avspeglas emellertid inte i minskade halter närsalter uppmätt ute i vattnet. HELCOM:s av miljökommitté HELCOM EC noterade vid sitt möte i oktober 1996 eutrofieringssymptomen minskat i vissa kustområden där att tillförseln minskat markant. I det öppna havet har emellertid inga

förändringar kunnat konstateras. Östersjöländerna beslöt 1988 att utsläppen av närsalter skulle minskas betydligt eller med i storleksordningen 50 procent fram till 1995. I den rapport Helsingforskommissionen lade fram för som

regeringschefskonferensen Östersjön i maj 1996 konstateras att

om målsättningen inte uppnåtts trots omfattande insatser. Särskilt gäller detta för jordbruket. Bara ett de baltiska länderna hade par av lyckats, inte på grund riktade miljöinsatser utan grund av av minskad användning handelsgödsel och lägre jordbruksproduktion av till följd de ekonomiska-politiska problemen i länderna. av En ingående utvärdering hur Östersjöländerna lyckats mer av leva till de åtaganden gjordes i HELCOM:s ministerupp som deklaration från 1988, kommer att presenteras på HELCOM:s nästkommande möte äger rumvpå ministernivå i mars 1998. som

Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POP

Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POP, har under årtionden spritts i Östersjöns marina miljö. De viktigaste källorna är olika industriutläpp tillverkning bekämpningsmedel och andra kemiska av produkter, och massatillverkning, textiltillverkning och pappersplasttillverkning, utsläpp otillräckligt behandlat kommunlat av avloppsvatten, användning bekämpningsmedel inom jord- och av

250 BILAGA 2

skogsbruk samt atmosfäriskt nedfall via utsläpp inom trafik och energiproduktion utsläpp av oförbrända kolväten t.ex. PAH och långdistanstransport av ämnen som DDT och PCB. DDT och PCB har tillsammans med kvicksilver förorsakat omfattande skador på djurlivet i Östersjön, bland annat sälar, örnar och sjöfågel t.ex. sillgrisslor. Östersjöländerna har inom för HELCOM beslutat ramen förbjuda användningen ämnen DDT, PCB och PCT. av som Ambitionen är att tillförseln farliga ämnen skall upphöra inom 25 av år. Målsättningen år att halterna i miljön skall minskas till nära bakgrundsnivåerna för naturligt förekommande ämnen och till nästan noll för av människan tillverkade ämnen. Tack hittills vidtagna vare åtgärder har halterna av dessa miljögifter börjat minska i Östersjöområdet. Under perioden 1987-1995 minskade PCB-halterna i strömming, torsk och sillgrissleägg med i genomsnitt 43%, d.v.s. nära den målsättning 50% minskning lades fast i om en som HELCOM:s ministerdeklaration 1988. Detta gäller även för DDT där halterna i genomsnitt minskat med 60 procent under samma tidsperiod. Slutsatsen är emellertid att även PCB-halterna i biologiskt om material från Östersjön tydligt minskar, är halterna fortfarande oacceptabelt höga. Jämförelse mellan Östersjön och Kattegatt visar att halterna PCB i fettet hos gråsälar är 2-3 gånger så höga i egentliga Östersjön. De minskade halterna innebär också att populationerna gråsäl och havsörn åter börjat öka i av nu Östersjöområdet. I de svenska havsområdena Gotland har norr om beståndet av gråsäl ökat med 12 procent år under perioden 1982per 94. En motsvarande ökning har noterats i områdena i sydvästra Finland. I Bottniska Viken har antalet vikaresälar ökat med cirka 5 procent per år under perioden 1988-95. Även för havsörnen har" utvecklingen varit mycket positiv. Fortplantningsförmågan har återhämtat sig så att antalet örnar efter 25 år nu är tillbaka till vad kan normalt. Som som anses vara en följd av detta har havsörnar börjat återkolonisera delar sitt gamla av utbredningsområde t.ex. i Tyskland och Polen.

Tungmetaller

Även olika tungmetaller tillförs

Östersjöområdet från en rad olika

källor av vilka de viktigaste är- olika industriutsläpp järn- och

BILAGA 2 251

stålverk, olika typer av smältverk, pappers- och massaindustrin m.fl., kadmium från handelsgödsel inom jordbruket, otillräckligt behandlat kommunalt avloppsvatten, atmosfärisk nedfall av metaller utsläppta till luft, samt metaller i avrinningen från jordar som drabbats av försurning.

Det finns idag ingen enhetlig bild över utvecklingen av tungmetallhalterna i Östersjön. Den enda säkra trenden är att blytillförseln minskat till följd av ökat utnyttjande av blyfri bensin. Halterna kvicksilver minskar från söder mot norr, vilket indikerar att det är europeiska källor som är de viktigaste för tillförseln. För kadmium är resultaten från olika mätningar motsägelsefulla. Kadmiumhalterna i strömmingslever från egentliga Östersjön och Bottniska viken visar en ökning på mellan 5-8 procent per år för perioden 1981-94 medan analyser av torsklever från områden kring Gotland visar på en klart minskande trend.

Olja och oförbrända kolväten PAH Olja och oljeprodukter tillförs Östersjön via en rad källor till lands och till havs. Sådana källor är kommunernas dagvattensystem som

bidrag från fordon, maskiner, spill vid tankställen, garage och ger oljeterminaler, atmosfäriskt nedfall av oljekolväten och polycykliska aromatiska kolväten, PAH, samt utsläpp av olja och oljehaltigt vatten och avfall från fartyg. Enligt statistik från HELCOM tillförs Östersjön varje år någonstans mellan 20 000 och 70 000 ton olja eller oljekolväten. Tillförseln från landbaserade källor via floder, dagvatten eller via atmosfären dominerar och svarar för mer än 90 procent av den totala tillförseln.

Utsläpp från fartyg och oljeplattformar uppmärksammas fram för allt på grund av deras omedelbara och uppenbara effekter i den marina miljön döda fåglar och nedsmutsade stränder. Kvantitativt är dock dessa utsläpp idagens situation små relativt sett.

De långsiktiga effekterna av låga koncentrationer av olja i Östersjön är otillräckligt kända. Det är emellertid känt att små mängder olja havsbottnen eller i sedimenten kan förorsaka allvarliga effekter bottenlevande djur och mikroorganismer. Fiskägg och fiskyngel är också mycket känsliga för oljans giftiga beståndsdelar.

Frågan om effekterna av oförbrända kolväten, som tillförs framför allt via avgasutslåpp från tvåtakts utombordsmotorer under

BILAGA 2

vattenytan, är en fråga som aktualiserats under år.

senare Östersjöområdet uppskattas som helhet varje år tillföras mellan 30.000 och 40.000 ton oförbrända kolväten detta sätt, den allra största delen under de två till tre månader då aktiviteten i de marina ekosystemen är som störst och i kustnära känsliga och grunda områden. Påverkan på bland annat tillväxt, beteenden, andning, hormonsystem och fortplantning har observerats.

Överexploatering av torsk och den vilda Östersjölaxen

Fisket i Östersjön domineras kvantitativt tre arter strömming,

av skarpsill och torsk, som tillsammans utgör än 90 procent de

mer av totala fångsterna. Ur ekonomisk synpunkt är emellertid fisket efter lax också av stor betydelse.

Bestånden av strömming och skarpsill anses ha gynnats den

av pågående eutrofieringen. Dessa arter lever nära ytan och längs kusterna och har kunnat dra nytta ökande planktonproduktionen,

av samtidigt som de inte drabbats av dåliga syreförhållandena på djupare vatten för sin reproduktion. Enligt Internationella Havsforskningsrådets, ICES, bedömning är tillståndet gott för dessa arter och bestånden av strömming och skarpsill i Östersjön kan till och

med anses underutnyttjade.

För torsken är situationen mer allvarlig. Torsken fortplantning i Östersjön är i stor utsträckning beroende miljöförhållandena.

av Bristen inflöde av salt, syresatt vatten till Östersjön via Skagerack och Kattegatt under 1980- och början av l990-talen ledde till att den vattenvolym där torsken kunde fortplanta sig minskade dramatiskt. Problemen förstärktes av den pågående eutrofieringen leder till

som ökande syreförbrukning vid nedbrytning ökande mängder

av organiskt material i de djupare vattenlagren.

Som en följd av dålig fortplantning och allt för stort fiske minskade torskbestândet radikalt till ungefär 10 procent jämfört med 1980. En viss återhämtning har nu skett tack de inflöden

vare av salt, syresatt vatten som skedde i mitten 1990-ta1et. Enligt

av fiskeribiologerna krävs emellertid en rad åtgärder för att långsiktigt garantera ett livskraftigt torskbestånd i Östersjön, t.ex. stopp för torskñske under sommarmånaderna, ökad minimistorlek på maskorna i fångstnäten/trålarna samt ökad minimistorlek på den torsk som får fångas.

BILAGA 2 253

I Östersjöområdet finns fortfarande ungefär 30 vattendrag som innehåller naturligt reproducerande laxbestånd. Varje enskild laxpopulation har en unik genuppsättning gör beståndet anpassat

som till just det vattendrag där den hör hemma. Övriga vattendrag

som tidigare innehöll sådana laxbestånd har exploaterats i huvudsak för vattenkraftändamål. Bortfallet laxreproduktion försöker

av man

kompensera genom utsättning av odlade laxyngel i flodmynningarna.

Idag är cirka 90% 5-6 miljoner yngel av alla laxungar kommer

som

ut i Östersjön varje år odlade i uppfödningsanläggningar.

I öppna Östersjön, där större delen av laxfisket äger

rum blandar sig vildfödda och uppfödda laxarna sig med varandra i sitt sök efter föda. I laxfisket är det nästan omöjligt att särskilja vildfödda eller odlade laxar. Fångstkvoterna för lax har minskat från 671.000 laxar 1991 till 410.000 individer får fångas under

som 1997. Laxfrågan har också blivit akut genom det sjukdomstillstånd M-74 som drabbat Östersjölaxen. I vissa fall har upp till 90 procent av alla laxyngel drabbats på gulesäckstadiet och dött.

HELCOM:s miljökommitté konstaterade i oktober 1996 att det minskade beståndet av lax som fortplantar sig, i kombination med effekterna av M-74 kan leda till förlust av laxpopulationer i vissa floder där det idag fortfarande finns naturligt reproducerande bestånd. Detta innebär bland annaten förlust av biologisk mångfald.

3.3¶Miljötillståndet i Nordsjön med fokus på

tillståndet i

Skagerack

Även Nordsjön är havsområde. Förekomsten

ett förorenat av

allvarliga algblomningar är varningstecken på en ökande

eutrofiering. Förhöjda halter såväl tungmetaller svårned-

av som brytbara organiska föroreningar har uppmätts i kustnära områden. Andra problem som oroar är förekomsten i kustvattnen av sjukdomsframkallande organismer härstammar från kommunalt

som avloppsvatten. Dessa utgör en potentiell hälsorisk för badande.

Den förväntade höjningen av havsytans nivå som en följd av de globala klimatförändringarna skulle kunna leda till allvarliga effekter längs delar av Storbritanniens och Nederländernas kuster.

Skagerack utgör en del av Nordsjöområdet och uppvisar också ett antal föroreningssymptom. Halterna av vissa tungmetaller

254 BILAGA 2

kvicksilver och bly och polycykliska aromatiska kolväten i sedimenten är 2 till 4 gånger så höga som bakgrundsnivåerna. En betydande del av föroreningarna kommer från Nordsjön och en mindre del utgör bidrag via skandinaviska floder och från Kattegatt. I delar av Skagerack har sjunkande föroreningshalter uppmätts i sedimenten, sannolikt beroende att utsläppen i Nordsjöområdet minskat under de senaste tio åren. En viss tillförsel av föroreningar från utvinningen av olja och gas kan påvisas bland annat i form av förhöjda halter av barium. Tillförseln av andra spårmetaller och organiska ämnen från oljeutvinningen är mera osäker.

Förändringar i mikrofaunan i bottensedimenten i de djupaste delarna av Skagerack antyder att tillförseln av organiskt material ökat under de senaste årtiondena, vilket kan bero den ökade eutrofieringen i Nordsjön.

3.4¶Miljötillståndet i Arktis

Arktisområdet är ett relativt opåverkat men känsligt område, med kallt klimat och extrema variationer i temperatur och ljusförhållanden. Växterna och djuren i -Arktis är anpassade till dessa förhållanden, som i vissa fall gjort organismerna känsligare för andra stressfaktorer. De förhöjda halter av tungmetaller och POPs ger därför anledning till oro. Tungmetaller släpps från ett antal stora punktkällor i Arktisområdet t.ex. på Kolahalvön. POPs släpps ut från ett antal källor i Kanada och Norge, men transporteras också till området via atmosfären från avlägsetbelägna källor.

Arktis känslighet bör beaktas i förhandlingarna om ett protokoll om tungmetaller och POPs till LRTAP-konventionen. Området skulle sannolikt påverkas positivt om utsläppen minskade i Europa, även om Ryssland svarar för de största bidragen för flertalet föroreningar.

BILAGA 2 255

4 i de tio ansökar-

Miljötillståndet

länderna

4. 1 Introduktion

Miljösituationen inom CEE-länderna anförs ofta som mycket dålig med omfattande hälsoeffekter i industriområden, dåligt dricksvatten, skogsdöd, markförstöring till följd ensidigt jordbruk och

av övergödning, förstörelse av grundvatten etc. Mycket i beskrivningarna är väl underbyggt, men det finns också kraftiga överdrifter framförallt vad gäller den geografiska omfattningen problemen.

av Visst är miljösituationen helt oacceptabel i många industriområden, men det sker också stora och snabba förbättringar. Varje försök till beskrivning blir till följd av de snabba förändringarna endast

en ögonblicksbild.

Det bestående intrycket, är dock att många länder har unik

en fauna och flora med arter som är av europeiskt och i vissa fall globalt skyddsintresse. Detta är ett resultat av en låg tillväxttakt och ett förhållandevis lågt tryck naturresurser och exploatering marker

av för vägnät, köpcentra, parkeringsplatser, bensinstationer,

m.m., jämfört med vad som ses i västra Europa. Skogs-och jordbruk har över stora områden, utanför de intensivt brukade kollektivjordbruken, varit mindre intensivt. Dessutom har stora områden automatiskt blivit skyddade på grund att stora militära områden och kuststräckor

av varit oåtkomliga för all typ av annan mänsklig verksamhet.

Ansökarländerna har säkert anledning att ställa sig frågan

haft

om en ökad tillväxttakt av västlig modell bidrar till ett långsiktigt uthålligt samhälle med bevarande biologisk mångfald, samt

av huruvida ett EU-inträde verkligen är till fördel för deras miljö

egen

4.2 Utvecklingen av samhällsstrukturen har starkt

påverkat till luft och vatten

utsläppen

Den snabba industriella utvecklingen i Europa efter andra världskriget ledde i både Väst- och Östeuropa till snabbt ökande utsläpp

av

256 BILAGA 2

föroreningar till vatten och luft och snabbt ökande avfallsmängder. Försämringen av luft- och Vattenkvalitet med åtföljande effekter på ekosystem och hälsa, uppmärksammades i västra Europa framförallt under 1960- och l970-talen. Det ledde till ett systematiskt åtgärdsarbete för att begränsa utsläppen, framförallt från industri- och energiproduktion, samt till utbyggnad kommunala reningsverk. De

av stora miljöproblemen från dessa sektorer har under de gångna 20 åren reducerats i betydande omfattning.

Utvecklingen i Östeuropafram till 1989-90 I Östeuropa rådde inom de centralplanerade ekonomierna en helt annan syn på miljön, vilken ofta förnekades i ambitionen att uppnå

en snabb ökning av industriproduktionen och därmed en förväntad ökning i materiell välfärd. Som bekant uteblev den förväntade materiella välfárdsökningen och i stället ökade gapet i levnadsstandard till länderna i väst. När kommunismen föll 1989-90, förelåg omfattande brister såväl i ländernas industriella utveckling som i miljöarbetet. Bristerna i miljöarbetet hade skapat stora "miljöskulder" såväl i form av uteblivna investeringar som i form av lokalt, och i vissa fall regionalt kraftigt, försämrad miljö och hälsa.

Källor till föroreningsproblemen Luft- och vattenföroreningar utgör allvarliga miljöproblem i delar av de central- och östeuropeiska länderna. De viktigaste utsläppskällorna är uppvärmning, elproduktion, transporter samt tung industri. Omfattande utnyttjande av kol och brunkol med höga svavelhalter, i kombination med brist på åtgärder för att begränsa utsläppen har lett till stora utsläpp. Koncentrationen av tung industri särskilt till vissa områden tillsammans med hög energiförbrukning per producerad enhet är en annan faktor bakom de höga utsläppen.

Den höga energiförbrukningen beror i första hand på den förda energipolitiken i de tidigare centralplanerade länderna. Energianvändningen inom såväl industri, övriga samhällssektorer som i hushållen var kraftigt subventionerad och de låga energipriserna medverkade till en oproportionerligt hög energiförbrukning. Energiförsörjningen baserades under lång tid på import-av energiråvaror till fördelaktiga priser från Sovjetunionen samt utnyttjande av inhemska resurser som kol och brunkol. Som exempel kan pekas att energiförsörjningen i Polen och Tjeckien till mer än 50% baseras på kol och

BILAGA 2 257

brunkol. Kol användes även i hög utsträckning för bostadsuppvärmning med utsläpp låg höjd något som bidragit till att luftkvaliteten i många städer och tätorter i de Central- och Östeuropeiska länderna har varit och i många fall fortfarande är mycket dålig. Luftföroreningsutsläppen domineras stora punktkällor, stora av kraftverk och industrianläggningar. Transportsektoms bidrag är snabbt ökande ännu förhållandevis litet. men

Vattenföroreningsproblemen

Även vattenproblemen är stora. Vattenproblemen är idag, liksom tidigare, generellt högprioriterade. Sannolikt beror det på att problemen varit relativt synliga. Som exempel kan nämnas att dricksvattenlagstiftningen i Litauen formellt långtgående än var mera EU:s även det i praktiken långt mellan lagens 0rd och de om var verkliga förhållandena. En utbyggnad reningsverk har startat, men omfattar ännu av endast begränsad del avloppsvattnet. En stor del av det en av internationella biståndet miljöområdet har hittills satsats på olika

vatten- och avloppsreningsprojekt. Detta gäller inte minst i Östersjö-

området där storstädernas avloppsproblem utgör stor del av de så en kallade "priority environmental hot spots" i I-IELCOM:s handlingsför Östersjön. I många -CEE-länder begränsas dock den program framtida reningsutbyggnaden sannolikt av att en relativt stor andel av befolkningen lever i samhällen mindre än 2.000 personer och därför inte kommer att omfattas av några av EU:s eller HELCOM:s krav. Ur miljösynpunkt kan emellertid belastningen från dessa grupper inte vara oväsentlig.

Utvecklingen efter 1989-90 Sedan 1989-90 sker i ansökarländema en snabb förändring och utveckling, där ambitionen är att uppnå samma levnadsstandard som i västra Europa. Omvandlingen är därför snabbare och innehåller större kast än den i väst. Omvandlingen har också hittills lett fram till omfattande miljöförbättringar se t.ex. tabell 25, men det finns hela tiden risk att den materiella utvecklingen sker snabbare än en genomförandet miljökrav. Det är därför viktigt att miljöfrågorna av hela tiden inkluderas i hela samhällsomvandlingen genom integration miljöhänsyn inom alla sektorer som påverkar miljö- och av naturresurser.

9 17-1380

258 BILAGA 2

Tabell 25. Minskning i emissioner av svavel och kväve från de 10 ansökar-

länderna samt Ryssland, Ukraina och Vitryssland mellan 1980 och 1994 enligt EMEP

I det följande ges en beskrivning den aktuella miljösituationen

av i CEE-länderna med jämförande utblickar mot situationen inom EU. Beskrivningen görs i stort utifrån "miljöhotsindelning". För den

en som önskar mer detaljerade underlag hänvisas till litteraturlistan, sist i denna bilaga.

4.3¶Lokal fortfarande förekommer

luftförorening höga halter men tydliga förbättringar kan ses

för flertalet ämnen.

Svaveldioxid och partiklar sot och industriellt stoft före

var kommunismens fall det kanske främsta miljöproblemet i ett antal industriområden, framförallt i södra Östtyskland, nordvästra Tjeckoslovakien och södra Polen. Bl.a. orsakade de låga, subventionerade energipriserna en oproportionerligt hög energiförbrukning och därmed stora utsläpp genom att man använde kol. Svaveldioxidhalter som årsmedelvärden mellan 50 och 100 ug-m3 och

som dygnsmedelvärden på i storleksordningen 300 ug-m3 förekom frekvent. För 1990 uppskattar man att cirka 50% storstäderna i

av östra Europa uppmätta halter över WHOs gränsvärden.

BILAGA 2 259

Efter 1990 har avsevärda förbättringar uppnåtts tabell 25. Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider har minskat markant, 20

- 40% mellan 1990 och 1994. I t.ex. Prag är extremhalterna av S02 i centrum nu mindre än hälften av vad de var för 10 år sedan CHI 1996.

Även halterna i städer svaveldioxid, bly och partiklar har

om av gått över hela Europa, har de urbana områdena i CEE-länderna i

ner allmänhet sämre luftkvalitet än motsvarande urbana områden inom EU, speciellt för svaveldioxid, partiklar och bly. Detta kan

exemplifieras med WHOs riktvärde för långtidsexponering för

svaveldioxid överskreds städerna i CEE-ländema medan de

i 51% av endast överskreds i 13% av städerna i EU.

För andra föroreningar av betydelse för hälsan och för vilka data föreligger är emellertid inte situationen sämre i CEE länderna jämfört med EU. För kvävedioxid, vilken till stor del har sitt ursprung i trafikutsläpp föreligger ingen signifikant skillnad i halter mellan CEE och EU. Det är sannolikt snarare så att halten av kvävedioxid är något högre inom EU, till följd av omfattande biltrafik. Utsläppen och

mer

halterna av kvävedioxid har dessutomstigit i flera CEE-städer efter 1990 till följd av att trafiken ökat.

4.4¶Försurning de minskade svavelutsläppen i

-

östra efter 1990 har medfört minskat

Europa

nedfall i bl a södra Sverige

Försurningen de största miljöproblemen i norra Europa. I de

är ett av nordiska länderna, angränsande områden av Ryssland, Nederländerna, Danmark, samt delar av Storbritannien och Tyskland har påtagliga försurningseffekter observerats. Omkring 80% av alla försurade sjöar finns i Sverige, Norge, Ryssland, Finland och Skottland.

Inom CEE-ländema är försurningsproblemen framförallt

begränsade till omfattande markförsurning och skador på skog de mest omfattande i hela Europa i områden med stor kolförbränning och därmed svavelutsläpp, främst i den k triangeln

stora s svarta bestående av södra delen av tidigare Östtyskland, norra Tjeckien, Slovakien och södra Polen. I dessa områden är nedfallet, trots en ca 30% minskning utsläppen, fortfarande upp emot 40 kg svavel per

av ha och år, som medelvärde över -större områden, dvs tre till fyra

260 BILAGA 2

gånger så högt som till svensk skogsmark. Lokalt nås ännu högre depositionsnivåer.

Den kritiska belastningen överskrids i många områden och det sura nedfallet anses vara en av de viktigaste orsakerna till skogsskadorna och i vissa regioner skogsdöd. Den senaste rapporten om skogstillståndet i Europa ICP Forests visar dock

en signifikant förbättring av kronutglesningen hos barrträd i dessa områden, vilket man tror har sin förklaring i de minskade utsläppen, särskilt av S02 de senaste åren. Försurningseffekter föreligger också i nordvästra delen av Ryssland Karelen och Kolahalvön. Utanför dessa områden är försurningseffekterna begränsade

4.5 Marknära hälsoeffekter och minskade

ozon ger

skördar är större i västra

men problemen

Europa

Mätningar av marknära ozon har pågått i nordvästra Europa i mer än 20 år medan ozonförekomsten i östra Europa inte följts upp systematiskt. Under de senaste 2-3 åren har mätningar utförts i Polen, Tjeckien, Estland, Lettland och Litauen. Trafiken i östra Europa har hittills legat en blygsam nivå jämfört med i västra Europa. l takt med tillväxt och utveckling kan befaras att denna skillnad minskar på sikt, eftersom främst kväveoxidemissionerna kan komma att öka

en del i dessa länder under de närmaste åren. Mätningar i Lettland och Polen visar att ozonhalten sommartid kan uppgå till 120 ug-m3 med enstaka maxvärden upp mot 150 ug-m3. Bakgrundshalten är i likhet med t.ex Sverige, 30-60 pg-m3. Mätunderlaget är dock fortfarande begränsat och det är svårt att få en samlad bild. Ozonförekomsten i CEE-länderna för närvarande ut att vara något lägre än

ser förekomsten i västra Europa, men riskerar att närma sig de nivåer som finns i västra Europa, i takt med tillväxt och ökad trafikintensitet.

BILAGA 2 261

4.6¶Persistenta organiska ämnen och tungmetaller

-

minskar nivåerna fortfarande

generellt men

framförallt lokalt

problem

Tidigare har det inte funnits ett samlat underlag för bedöma olika källors betydelse for de totala emissionerna tungmetaller och POPs av och hur åtgärder bör riktas. Ett sådant material kommer inom kort att kunna användas för sådana beödmningar. I kombination med en modell för att beräkna spridning och deposition av sådana ämnen inom EMEP kommer övergripande utvärdering att kunna en mer göras. Ännu saknas dock ett bra underlag för att bedöma förekomst i luft, vatten och andra delar ekosystemen samt effekterna av av tungmetaller och persisitenta organiska ämnen i CEE länderna, liksom i EU-länderna. Helt klart förekommer s.k. hot spots, där problemen är mycket allvarliga, men den generella utbredningen är inte känd.

4.7¶Avfallsmängderna ökar effektiva metoder att

-

minska och hantera avfallet behövs

Avfallsproblem anförs ofta de olika CEE-länderna som ett av de av allvarligaste när de själva beskriver sina problem. Någon enhetlig bild avfallsproduktion inom länderna föreligger som tidigare nämnts av inte. Avfallsmängderna capita är för samtliga 10 länder sannolikt per betydligt mindre än i västra Europa utifrån en enkel uppskattning av olika länders konsumtionsnivåer, men de ökar. Avfall och avfallshantering prioriterades inte särskilt högt eller försummades kraftigt i de centralplanerade ekonomierna. Deponering tipp det helt dominerande sättet att ta hand om alla olika typer var avfall. Detta medförde bland annat att hushållsavfall och av industriavfall ofta miljöfarligt avfall deponerades tillsammans tippar. l många fall grävdes industriavfallet i marken inom ner anläggningarna. Antalet okända eller illegala tippar var och är fortfarande stort. Ett särskiltlproblem utgörs av de stora mängder av olika typer avfall de sovjetiska trupperna lämnade kvar på sina som baser när de drogs hem.

262 BILAGA 2

Ansökarländerna står nu inför problemen att dels ta hand om allt gammalt lagrat/nedgrävt avfall dels utveckla en modern avfallshantering i enlighet med de principer som etablerats inom EU. I detta sammanhang gäller det också möjligt stå emot och kunna

att om hantera det ökande inflöde förpackningar och förpackningsavfall

av

den ökande handeln med Västeuropa kommer att ge upphov till. som Samtidigt skall man komma ihåg att även EU-länderna står inför mycket stora problem på avfallsområdet som det kommer att ta många år innan man kunnat lösa. Ländernas insikt om detta avspeglas bland annat i de svårigheter man haft att enas om ett direktiv rörande avfallstippar.

4.8 Naturvård och

biologisk mångfald -

ansökarländemas stora tillgång

Enligt EU-kommissionens avier ansökarländerna har samtliga

om länder betydande naturresurser i form av biologisk mångfald. Denna skulle utgöra en tillgång för unionen om länderna blir medlemmar.

Genom att stora markområden i de aktuella länderna under tidigare år varit militära områden och därmed undandragits exploatering och allmänt tillträde har dessa erhållit ett effektivt skydd. Ansökarländerna har dessutom en lång tradition på naturvårdsområdet. Redan före de politiska förändringarna fanns lagstiftning

i många länderna och till sin omfattning var lika långt gående som av

motsvarande lagstiftning i de västeuropeiska länderna. Olika som kategorier av skyddade områden naturreservat, nationalparker, etc. fanns. En viktig skillnad var emellertid att man i huvudsak inriktade naturvårdsarbetet att skydda orörda naturtyper urskogar, våtmarker, etc. och i mindre omfattning på att skydda t.ex. traditionella odlingslandskap.

Sammanfattningsvis kan konstateras att området naturvård och biologisk mångfald är den sektor inom miljöområdet där ansökarländerna kommer att ha minst problem att uppfylla EU-kraven.

BILAGA 2 263

4.9¶Förväntad emissioner till luft i

utveckling av

ansökarländema

För att uppskatta betydelsen av framtida förändringar i utsläpp kan nuvarande lagstiftning jämföras med den skulle gälla vid ett EU-

som inträde. Vi har valt att studera förhållandena i Polen och Tjeckien närmare, dels eftersom vi haft tillgång till nödvändiga data, dels eftersom dessa länder är de betyder mest för situationen inom

som EU. Underlag för att göra dessa uppskattningar föreligger delvis i nationella rapporter, t.ex. den polska utredningen ingår i denna

som studie.

Svaveldioxid

För svaveldioxidutsläppen är energiproduktionen i stora anläggningar den viktigaste källan i CEE-länderna. I Polen bidrar denna källa med ca 57% av svaveldioxidutsläppen och den lokala förbränningen för

ca 22%. Motsvarande uppgifter för Tjeckien är 51% respektive 23%. Förbränningen sker huvudsakligen med kol, finns i stora lager.

som Omfattande investeringar för att begränsa utsläppen svavel- och

av kväveoxider från fasta förbränningsanläggningar genomförs framförallt i dessa länder, men i viss utsträckning sker investeringar även i de övriga CEE-länderna.

För närvarande är den tillåtna emissionen svaveldioxid vid

av nya anläggningar 5OO MW i Polen 200 g/GJ, vilket motsvarar 540

ca mg-m3 jämfört med EU:s 400. har Polen ett något strängare

FörNOx

krav än EU, 170 g/GJ motsvarande 460 mg-m3 jämfört med EU:s

ca 650. EU:s lagstiftning på luftvårdsområdet är i många fall strängare än nuvarande lagstiftningen i CEE-länderna. Men viktigt är också hur lagstiftningen implementeras.

Genom att anpassa de stora förbränningsanläggningarna till EUkrav, motsvarar effektiv rökgasrening, 90% reningsgrad, kan

som ca ungefär en halvering av S02-utsläppen erhållas. Genom att även reducera småskaliga förbränningsutsläpp, i dagens läge

mer som bidrar med drygt 20% i de båda länderna, kan ytterligare reduktioner uppnås. I Polen pågår ett visst arbete med att påverka utsläppen från såväl bostadsuppvärmning som industriell förbränning. Man planerar att använda, med polska mått mätt, lågsvavliga kol med 0.6 O.8%

svavel. För bostadsuppvärmning planeras naturgas ersätta koleldningen.

264 BILAGA 2

För att uppfylla det andra svavelprotokollet är en 66%-ig minskning nödvändig för Tjeckien. Från 1994 ska utsläppen minska från ca 1.3 miljoner ton per år till ca 630.000 ton år år 2010.

per

För Polen ska utsläppen under samma tid minska med i det närmaste 50%, från drygt 2.6 miljoner ton till 1.4 miljoner ton.

ca Svavelprotokollets mål förefaller därför möjliga att nå. Ytterligare utsläppsminskningar kan sannolikt i viss grad erhållas genom

energieffektiviseringar.

Kväveoxider Åtgärderna mot kväveoxider i Europa drivs flera faktorer:

av hälsoeffekter av kvävedioxid i tätorter, förekomst av fotokemiska oxidanter marknära ozon, samt effekter av kvävenedfall i form av försurning och eutrofiering av land- och havsmiljö. I ännu större utsträckning än för svavel styr utsläppen i EU-länderna halter och deposition inom EUs område. Mindre än 10% depositionen inom

av EU härrör från Polen, Tjeckien -och andra CEE-länder. Polen och Tjeckien uppskattas bidra med ca 2% vardera, som ett medevärde över hela EU:s område

I tabell 26 presenteras de länder för vilka redan fattade beslut och nationella mål ger minskade nivåer. De länder inte finns på listan

som antas i dagens läge antingen bibehålla sina utsläppsnivåer eller öka utsläppen till år 2010.

Tabell 26. Minskning i NOx utsläpp 1994-2010 i de Europeiska

länder för vilka nationella mål och implementerad EUlagstiftning beräknas ge förbättringar

Nederländerna 77% Finland 21% Slovenia 53 Schweiz l9 Liechtenstein 32 Storbritannien 16 Danmark 30 Island 14 Norge 28 Irland 14 Spanien 28 Österrike l2 Tyskland 26 Bulgarien 1l Sverige 21 Vitryssland 9

Av tabellen framgår att emissionerna i de flesta länderna på listan uppskattas minska med 20-30% jämfört med dagens nivåer. De flesta av dessa är EU-länder. En del länder har egna mycket omfattande åtaganden, tex. Nederländerna, utsläpp planeras

vars

BILAGA 2 265

minska med nästan 80%. Österrike och Schweiz kommer relativt långt ner på listan, men de har lyckats minska sina utsläpp med 25

- 30% före 1995.

I CEE-länder med relativt stora utsläpp förväntas i dagens läge inga förändringar ske eller alternativt, antas utsläppen komma att öka. För att reducera utsläppen av NOx från stora förbränningsanläggningar i Polen och Tjeckien, skulle ett EU-inträde kunna ge en viss förbättring i storleksordningen 20 30%. Minskade NOx utsläpp

i CBE-länderna kommer, nämnts dock knappast att påverka

som situationen i EU. Liksom för svavel förekommer vissa skillnader mellan regioner, men totalt sett har EU relativt litet att vinna på att CEE-länderna tillämpar EU-regler.

För att minska NOX utsläppen ytterligare i CBE-länderna krävs åtgärder även inom transportsektorn. Inom EU pågår just nu arbete med åtgärder transportsidan dels via fordonstekniska åtgärder, dels via förbättrad bränslekvalitet. De åtgärder som idag planeras att införas till år 2010 kan uppskattas, i enlighet med beräkningarna inom Auto-Oil-projektet, ungefär 40-50% minskning av trafikutsläppen

ge