SOU 1999:6

Effektivare totalförsvarsstöd i Östersjöområdet betänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EFFEKTIVARE

TOTALFÖRSVARSSTÖD

I ÖSTERSJÖOMRÅDET

Betänkande av Utredningen formerna för

om stöd till utvecklandet av totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa TOTBALT Stockholm 1999

Statens offentligautredningar

WW 1999:6

w Försvarsdepartementet

Effektivare

Totalförsvarsstöd

i Öområdet

Östersj

Betänkande av Utredningen om formerna för stöd till utvecklandet totalförsvarskoncept

av i Central- och Östeuropa Stockholm 1999

SOU och ingår 1999i årsnummer-seriekan köpasfrån FaktaInfo Direkt. Ds som För remissutsändningar SOU och Ds ingår i 1999årsnumrnerseriesvarar

av som FaktaInfo Direkt påuppdragavRegeringskanslietsförvalmingsavdelning.

Beställningsadress: FaktaInfo Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax:08-587671 71 E-post0rder@faktainfo.se

Svarapåremiss.Hur och varför. Statsrådsberedningen,1993. En liten broschyr underlättar arbetetför densomskall svarapåremiss. - som Broschyrenkan beställashos: Information Rosenbad Regeringskansliet 10333 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL

ISBN 91-7610-908-9 Stockholm 1999 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

Försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 3 april 1997 1997:52 tillkalla

direktiv att en

särskild utredare med uppdrag att över formerna för det stöd se som ges av myndigheter under Försvarsdepartementet till utvecklandet av

totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa.

Chefen för Försvarsdepartementet förordnade den 10 april 1997 generaldirektör Nils Gyldén att särskild utredare. vara Sorn sakkunniga tillika ingående i referensgrupp har enligt beslut en den 14 november 1997 medverkat departementssekreterare Eva Emnéus vid Utrikesdepartementet och departementssekreterare Catharina Wale Grunditz vid Försvarsdepartementet. Catharina Wale Grunditz entledigades från sitt uppdrag den 19 januari 1998 och som ersättare förordnades Ingrid Tersman. Eva Errméus entledigades från sitt uppdrag den 1 maj 1998 och ersättare förordnades som Fredrike Hermelin. Till experter ingående i referensgrupp enligt beslut samma den 14 november 1997 förordnades överingenjör Bengt Andersson vid Försvarets Forskningsanstalt, överste l.gr Peter av Grunditz vid Försvarsmaktens Högkvarter, operativ chef Staffan Kvarnström vid Kustbevakningen, generaldirektör Björn Körlof vid Styrelsen för psykologiskt försvar, handläggaren Maria Lagus vid Sida, utredningschef Bo Richard Lundgren vid Överstyrelsen för civil beredskap, avdelningschef Roland Nilsson vid Statens räddningsverk, överste av l.gr Bo Reinholdsson vid Försvarshögskolan samt överste Mats Westin vid Försvarets materielverk. Som experter i utredningen förordnades den ll augusti 1998 generallöjtnanterna Sven-Åke Jansson och Lars G. Persson. Som sekreterare förordnades den 16 maj 1997 utbildningsdirektör Tommy Larsson. Utredaren har arbetat under benämningen Utredningen Fö 1997:04 TOTBALT.

Utredaren överlämnar härmed sitt betänkande. Stockholm i februari 1999 Nils Gyldén

Tommy Larsson

Sammanfattning

Regeringen har uppdragit mig att dels utreda formerna för det svenska totalförsvarsstödet till Central- och Östeuropa, dels efter önskemål fungera som rådgivare på regeringsnivån i aktuella länder. De baltiska staterna och Polen har prioriterats, med tyngdpunkt inledningsvis i Lettland.

I denna sammanfattning redovisar jag, efter några principiella utgångspunkter, mina väsentligaste förslag. Därefter följer de viktigaste övervägandena bakom förslagen. Slutligen återges några huvudiakttagelser från den relativt omfattande genomgången de

av svenska totalförsvarsmyndighetemas verksamheter gentemot Central- och Östeuropa. Redovisningen här i sammanfattningen kommer därmed i omvänd ordning i förhållande till huvudtexten.

Utgångspunkter

Utifrån omfattande kontakter med departement, myndigheter och organisationer engagerade i totalförsvarsstödet till Central- och Östeuropa har jag kommit till slutsatsen att insatserna ledningsoch samordningsmässigt fortfarande söker sina former. De grundas fortfarande i huvudsak på beslut från fall till fall och är ganska sällan resultatet långsiktiga överväganden och

av övergripande perspektiv. Planeringen är i realiteten frikopplad från

vår försvarsplanering och -budgetering i övrigt. Denna ad-hoc-

ordning flera skäl i det närmaste ofrånkomlig under de

var av första åren efter avvecklingen Sovjetunionen. Nu åtta år

av senare, när försvarsberedningen betonar internationella insatser

som en

10 Sammanfattning

huvuduppgift för totalförsvaret, framhåller totalförsvarsstödet till de baltiska staterna ett svenskt egenintresse och ställer ökade

som krav på långsiktighet och uthållighet i insatserna, är behovet att modernisera beslutsprocessen enligt min uppfattning entydigt.

De konkreta förslagen i det följande skall ses i detta perspektiv.

Förslag

hög nivå de baltiska

Rådgivningen på gentemot

staterna och Polen

Den rådgivning till främst regeringsnivån i de aktuella staterna som utredningen bedrivit bör fortsätta. Huvudmotivet är att den efterfrågas samarbetsländerna, inte minst med syfte att få stöd

av till en effektivare samlad försvarsplanering. Som en sekundäreffekt stärks de svenska möjligheterna till klok prioritering det svenska totalförsvarsstödet i allmänhet.

Rådgivningen konsultverksamhet gentemot det

är att se som en aktuella samarbetslandet, utifrån dettas lojalitets- och sekretesskrav. Den kan därför i substansmening inte rimligtvis göras till del den svenska regeringshanteringen.

en av Rådgivningsfunktionen bör ha en tydligt självständig ställning.

Jag anser att det bör ställas höga kvalitetskrav på den personal

ingår i rådgivningsfunktionen, med en översiktlig samlad som kompetens aktuella samarbetsländers försvar och om det

om svenska totalförsvaret och dess ramvillkor. Jag lämnar i huvudtexten synpunkter på dimensioneringen av rådgivningsfunktionen.

Sammanfattning ll

Planerings-och beslutsprocessen för

totalförsvarsstödet

Regeringens ambitionsnivå för överblick av totalförsvarsstödet bör höjas. Det svenska totalförsvarsstödet bör utgå från ett samlat perspektiv på de aktuella samarbetsländemas säkerhetssituation, totalförsvarsplanering och totalförsvarsproblem och från bred

en kunskap om det svenska totalförsvaret.

Den konkreta planeringen av svenskt stöd bör göras

mer systematisk och långsiktig. De svenska insatserna bör i väsentligt ökad utsträckning baseras på långsiktiga planer. Planeringen

av totalförsvarsstödet bör så långt möjligt göras till del den

som en av normala årliga planeringsprocessen, innefattande bl.a. budgetunderlag från aktuell myndighet, budgetdialog med regeringskansliet, budgetproposition och regleringsbrev. Erfarenheten talar för att det bör finnas ett visst planeringsutrymme på svensk sida också för insatser med kort varsel.

En naturlig följd av ovanstående är att Försvarsdepartementet, som primärt ansvarigt inom regeringskansliet för beredningen

av totalförsvarspropositioner och för planeringsprocessen gentemot totalförsvarets myndigheter, också får det huvudsakliga ansvaret för totalförsvarsstödet till Central- och Östeuropa. Utrikesdepartementet bör även fortsättningsvis ha viktig roll i

en beslutsprocessen.

De svenska totalförsvarsmyndighetema bör åläggas generell

en samrådsskyldighet gentemot andra svenska myndigheter som kan vara berörda av ett visst totalförsvarsstöd till Central- och Östeuropa. Också en fördjupad nordisk samverkan är angelägen.

Ett kontaktforum mellan regeringskansliet och

myndigheterna

Ett kontaktforum för regelbundna diskussioner huvudlinjema i

om det svenska totalförsvarsstödet till stater i Central- och Osteuropa

12 Sammanfattning

bör upprättas. Jag redovisar förslag till arbetsuppgifter för ett sådant kontaktforum.

I kontaktforumet bör permanent ingå representanter för försvars- och utrikesdepartementen, cheferna för de i fråga om stödet till Central- och Östeuropa viktigaste totalförsvarsmyndighetema, samt för Sida. Statssekreteraren i Försvarsdepartementet bör vara ordförande.

Rådgivningsfunktionen bör bilda sekretariat i kontaktforumet.

överväganden

Bakom de sammanfattade, konkreta förslagen ligger följ ande

ovan iakttagelser, överväganden och principiella slutsatser.

Försvarsberedningen framhåller i sin rapport Förändrad omvärld omdanat försvar Ds 1999:02 bl.a.: "Stärkandet av

samarbetet och säkerheten i Östersjöregionen bör fortsatt utgöra ett centralt element i vår säkerhetspolitik. Våra insatser bör vara långsiktiga och präglas uthållighet." Försvarsberedningen

av föreslår att stödet till de baltiska ländernas uppbyggnad av totalforsvar och andra säkerhetsfunktioner utvecklas och fördjupas, liksom vårt samarbete med Polen och Tyskland.

Jag delar dessa bedömningar och stöder förslagen.

Uppbyggnaden ett från respektive stats utgångspunkter

av rimligt totalförsvar är ett viktigt inslag i de aktuella staternas samlade säkerhetspolitik. För de baltiska staternas del har denna uppbyggnad med start efter frigörelsen 1991 mött avsevärda svårigheter. Arvet efter f.d. Sovjetunionen medförde inledningsvis stora kostnader såväl i materiell mening som i fråga om delvis kvardröjande negativa attityder till försvaren hos befolkningama och i form auktoritärt hos äldre officerare. Även för den

av synsätt fortsatta försvarsutvecklingen finns begränsningar i snart sagt alla avseenden: ledningsmässigt, organisatoriskt, utbildningsmässigt, materiellt, samt givetvis vad gäller samlad planering och samlat ekonomiskt utrymme. Ett utvecklande och stärkande av

Sammanfattning 13

totalförsvaren i de baltiska staterna ligger inte bara i dessas egna, utan också i hög grad i omvärldens intresse. Det råder bred i de västliga demolcratiema vikten en samsyn om av att totalförsvaret står under demokratisk ledning. Detta synsätt bör prägla det svenska stödet. Principen torde allmänt vara accepterad på baltisk och polsk sida; åtskilligt återstår emellertid vad gäller praktiskt genomförande. Det svenska stödet i sammanhanget bör riktas bl.a. till parlamentens törsvarsutskott motsv., till försvarsministeriema och till officerare i olika stadier av karriär. De baltiska staterna har under de senaste åren börjat fokusera och prioritera utvecklingen av de nationella existensförsvaren, med viktiga nordiska förebilder. Territoriella försvarskoncept med markstridskrafter i fokus lämpar sig väl för de baltiska staterna. Finländska och nordsvenska koncept ligger nära till hands. Det är angeläget att den nordiska kretsen kan exempel på enkla ge lösningar med små eller måttliga resurskrav, där de mest grundläggande försvarsbehoven fokuseras, särskilt mot bakgrund av de aktuella samarbetsländemas begränsade försvarsbudgetar. Jag anser f.ö. att vi bör stödja en utveckling där förmågan till internationella insatser i Ökande utsträckning utgår från de nationella existensförsvaren. Jag är övertygad att organiserandet totalförsvar om av ung. efter nordiska förebilder leder till väsentliga effektivitetsvinster. I synnerhet Lettland och Litauen, men också Estland och Polen, har markerat ett tydligt intresse för att utveckla sådana totalförsvar av nordisk typ. De aktuella statema har i ökande grad blivit medvetna att om en mer systematisk, långsiktig planering är nödvändig. Denna utveckling bör välkomnas och stödjas i det fortsatta samarbetet. Det finns anledning för Sverige att samordna utvecklingsstödet till olika beslutsnivåer. En aldrig så kraftfull stödinsats gentemot en av nivåerna kan visa sig föga effektiv det inte finns om en beredskap och kompetens på de övriga aktörsnivåema att föra en fråga vidare.

14 Sammanfattning

Svensk myndighetsorganisation är ingen självklar exportvara. Hänsyn bör tas till att mottagarländema har sina egna nationella konstitutionella/förvaltningsmässiga principer och i huvudsak saknar den svenska myndighetsstrukturen.

Jag har värderat om de svenska totabförsvarsmyndigheternas verksamhet gentemot stater i Central- och Östeuropa präglats av en god ledning från regeringens sida och en tillfredsställande samordning och samverkan. Enligt min mening har den projektvisa granskningen myndigheternas insatsförslag haft

av rimlig ambition. Däremot har regeringskansliet sällan haft tillgång till någon helhetsbild totalförsvarsutvecklingen i

av samarbetslandet och heller inte systematiskt följt upp samordningen mellan forslagsmyndigheten och andra myndigheter inom Sverige. Jag anser att mer av helhetssyn och långsiktighet nu är motiverad. Det borde möjligt för regeringen att övergå från

vara fall-till-fall ställningstaganden till olika stödprojekt till en mer systematisk, långsiktig och programvis styrning av myndigheternas insatser, med utgångspunkt i den modell för målresultatstyming kännetecknar regeringens ledning i

som numera allmänhet de svenska myndigheterna. Övriga nordiska länder

av tillämpar f.ö. alla i större utsträckning än Sverige en sådan planeringsmetodik, eller avser göra det i framtiden.

För framtiden är det i hög grad önskvärt att de myndighetsvisa insatserna grundas på ett helhetsperspektiv över den aktuella delen av samarbetslandets totalförsvar. Det är rimligen Försvarsdepartementets att tillhandahålla ett eller flera fora för

ansvar fortlöpande, ömsesidigt informationsutbyte om aktuella biståndsinsatser. Samtidigt är det givetsvis också myndigheternas

uppgift att överväga och ta initiativ i sammanhanget. egna

Myndighetskontaktema med våra ambassader är värdefulla och viktiga flera skäl. Dels hålls ambassadema allmänt

av informerade den verksamhet bedrivs. Vidare ges de

om som möjlighet att lämna värdefull information och stöd inför myndigheternas agerande i mottagarlandet. Slutligen kan de främja lämplig samordning mellan olika svenska aktörer. Jag kan i

sammanhanget konstatera att myndigheternas kontakter med de svenska ambassaderna i hög grad varierar.

Bakgrund: svenska myndigheters

erfarenheter av totalförsvarsstöd

De svenska myndigheternas uppfattningar om totalförsvarsstödet till Central- och Östeuropa sammanfaller i de flesta avseenden. Flertalet svenska myndigheter anser att samarbetet med de baltiska länderna uppvisar såväl värdefulla resultat som förseningar och problem. Flera myndigheter har pekat på att de baltiska ländernas åtaganden följd personella eller som en av administrativa problem har haft skiftande kvalitet och uppfyllelse av överenskomna tidsplaner. Bilden är dock inte helt enhetlig. Exempelvis har Räddningsverket i sitt samarbete med de baltiska länderna upplevt kontinuitet, stabilitet och långsiktighet. En del myndigheter pekar på att "mognadsgraden" hos länderna varierar, med skiftande förmåga att artikulera stödönskemålen följd. som Ett flertal myndigheter att det finns brister i samverkan anser mellan svenska myndigheter. Man att Försvarsdepartementet anser borde ta ett större koordineringsansvar än vad görs idag. som Många myndigheter att också de själva bör ta ett ökat menar ansvar att samordna sina insatser med andra myndigheter. Vidare anser att långsiktigheten i utvecklingsstödet man behöver förbättras. På nationell nivå saknas strategisk en

helhetssyn och ett tillräckligt långsiktigt perspektiv. Periodiska

översyner av utvecklingsstödet genom Försvarsdepartementets försorg skulle kunna utmynna i landvisa rullande Översiktsplaner. r i Genom att övergripande perspektiv tillförs på ett svensk sida kan även en bättre prioriterings- och samordningsprocess på mottagarsidan stimuleras. Flertalet svenska myndigheter att administrationen anser av utvecklingsstödet kunde förenklas. Idag upplevs varje stödåtgärd, även av mindre omfattning, kräva ett stort administrativt arbete. Tiden från det att ett önskemål framförts från ett baltiskt land till

16 Sammanfattning

dess den svenska regeringen fattat ett beslut i ärendet upplevs som onödigt lång.

Samtliga myndigheter utredningen varit i kontakt med anser att ñnansieringsformema samt uppföljningen och utvärderingen av utvecklingsstödet bör vidareutvecklas. Utvecklingsstödet bör målresultatstyras i större utsträckning vilket borde medföra en högre effektivitet och bättre uppföljningsmöjligheter. Myndigheterna föreslår att regeringen etablerar en övergripande två-tre-årig programstyming utgångspunkt för

som myndigheternas detaljplanering av utvecklingsstödet och tilldelat medel i form ramanslag, ingående i regeringens regleringsbrev.

av Genom denna kombination av övergripande styrning och decentraliserat genomförande skulle myndigheterna få bättre förutsättningar för långsiktighet och effektivitet i utvecklingssamarbetet.

1 och

Bakgrund genomförande

1 1

Utgångspunkter

l.l.l

Bakgrund

I 1996 års försvarsbeslut proposition 1996/97:4, betänkande 1996/97 FöU Riksdagens skrivelse 1996/972109 uppmärksammas särskilt samarbetet i Östersjöområdet. De så kallade säkerhetsfrämj ande insatserna i området har sålunda hittills i hög grad inriktats på att stödja de baltiska ländernas uppbyggnad av säkerhetsfunktioner är normala för självständig stat. Ett

som en centralt område är därvid uppbyggnaden av totalförsvarsfunktioner som inkluderar militära organisationer under demokratisk kontroll och med folklig förankring. Utbildnings- och rådgivningsinsatser är en särskilt viktig komponent i detta stöd och har efterfrågats från de baltiska länderna och Polen.

Inom Försvarsdepartementets område är ett stort antal myndigheter aktiva inom olika stödjande och kunskapsöverförande verksamheter. Många av dessa aktiviteter ligger inom säkerhetsfrämjandets medan andra sker normala civila

ram som myndighetskontakter i olika former.

En ytterligare utgångspunkt är att disponibla medel är begränsade. Även därför finns det anledning över i vad mån

att se

18 Bakgrund och genomförande

det är möjligt att effektivisera och koncentrera de svenska insatserna.

l 1.2 Uppdraget

. Regeringen beslutade mot bl.a. denna bakgrund i april 1997 att tillkalla särskild utredare med uppdrag att se över formerna för

myndigheterna under Försvarsdepartementet det stöd som ges av till utvecklandet totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa.

av Inledningsvis skall utredaren Dir. 1997:52 studera den totalförsvarsrådgivning på regeringsnivå som Sverige ger till Lettland. Om motsvarande insatser kommer att göras i i första

hand övriga baltiska länder och Polen, skall även

totalförsvarsrådgivningen på regeringsnivå till dessa länder analyseras. Inom ramen för uppdraget skall utredaren själv verka

rådgivare inom totalförsvarsområdet, även verka för som men lämpliga rådgivningsinsatser från svenska myndigheter och organisationer.

I ett andra steg skall utredaren över hur övrigt stöd som ges

svenska myndigheter under Försvarsdepartementet bidrar till av utvecklandet totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa.

av Översynen skall syfta till att underlag för att de svenska

ge insatserna skall bli långsiktiga, kostnadseffektiva och koncentrerade. I översynen ingår att utredaren skall se om man kan finna effektivare sätt att utforma och samordna insatserna än i dag. Analysen skall omfatta totalförsvars- uppbyggnaden och därvid skall helhetssyn på hot, risker och resursanvändning anläggas.

Analysen skall även beakta relevanta stödinsatser från andra länders sida.

Direktiven återges i helhet som Bilaga

Bakgrund och genomförande 19

1.2 av

Avgränsning uppdraget

Mitt uppdrag avser, som framgått föregående avsnitt, att över

av se formerna för det stöd till utvecklandet

som ges av totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa.

Jag har, enligt direktiven, koncentrerat arbetet med både rådgivningsdelen och analysen effektivare sätt att samordna

om insatserna till myndigheter inom Försvarsdepartementets

att avse ansvarsområde. För att få bättre helhetsbild b1.a.

en av samordningen av olika stödinsatser har jag dock haft kontakter med vissa myndigheter och organisationer även utanför Försvarsdepartementets ansvars område.

Rådgivningsverksamheten har avgränsats till att omfatta regeringsnivån i de baltiska länderna och Polen.

Utredningen skall också över hur övrigt stöd bidrar till

se utvecklandet av totalförsvarskoncept. Jag vill i detta sammanhang framhålla att totalförsvarsmyndighetemas utvecklingssamarbete med de baltiska länderna och Polen skiljer sig i karaktär och omfattning. Vissa civila myndigheters utvecklingssamarbete

avser fortlöpande fredsverksamhet inte primärt kan betecknas

som som totalförsvarsverksamhet. Jag belyser i det följande hur sådant utvecklingsstöd kan kopplas till totalförsvarsuppbyggnaden utifrån en helhetssyn på hot och risker och på användningen samhällets

av resurser i fred, kriser och lcrig.

2 de

Bakgrundsbeskrivning om

baltiska länderna och Polen

Trots Estlands, Lettlands, Litauens och Polens geografiska närhet med varandra finns väsentliga skillnader mellan dem i bl.a. historiskt, kulturellt, politiskt och försvarsmässigt avseende. Varje land som bedriver utvecklingssamarbete med de aktuella länderna har att utgå från dessa skillnader. För djupare beskrivning

en av aktuella samhällsförhållanden hänvisas till litteratur, rapporter och media.

Enligt regeringens beskrivning de inre förhållandena i de

om baltiska länderna och Polen i propositionen 1997/98:70 och anknytande landstrategier nämns bl.a. att i de tre baltiska

man länderna fortfarande, i olika utsträckning, brottas med språk- och nationalitetsproblem och särskilt då med de ryskspråkigas integrering i samhället.

I Baltikum utgörs omkring 35 % av Estlands befolkning på

ca 1,5 miljoner invånare icke-ester medan det i Lettland med

av ca 2,4 miljoner invånare finns 45 % icke-letter, de

ca varav rysktalande dominerar. I Litauen, med 3,7 miljoner invånare, är

ca de ryska och polska språkgruppema däremot relativt små. De tre länderna skiljer sig också i kulturell och historisk mening. I befolkningamas ögon har försvarsfrågor allmänt tämligen låg prioritet i jämförelse med samhällsutveckling i ekonomiskt och socialt avseende. Försvarsmakterna förknippas fortfarande i hög grad med det gamla sovjetsystemet. Försvaren har mot bl.a. denna bakgrund i huvudsak låg status i de baltiska samhällena.

Såväl i de baltiska staterna i Polen återstår mycket

som av reforrneringsarbetet vad inom bl.a. socialförsäkrings-

avser

22 Bakgrundsbeskrivning de baltiska länderna och Polen om

systemen samt vad gäller privatisering kvarvarande statliga av modernisering infrastrukturen och miljöområdet. Även företag, av rättsväsendets utveckling och anpassning till EU släpar efter. I Polen torde däremot försvarsmakten bl.a. historiska skäl ha en av respekterad ställning än i de baltiska staterna. mer Den ekonomiska utvecklingen i de tre baltiska staterna har baserats på marknadsorienterad, konsekvent politik som givit en positiva resultat. Estlands ekonomiska omställning har imponerat på omvärlden. Privatiseringsprocessen fortgår i samtliga tre länder än i olika tempo. Efter ett tidigare nära totalt beroende av om östhandeln går idag 50 % ländernas export till EU-länder. ca av Ryssland är dock för Lettland och Litauen fortfarande den största enskilda handelspartnem. För Lettland beror detta till avsevärd del på den transithandel går via lettiska harrmar. För Litauens del som spelar råvaru- och energihandeln med Ryssland viktig roll. Den en ekonomiska utvecklingen har lett till att många fått det bättre, men omvandlingen har också drabbat vissa i synnerhet äldre grupper, och barnfamiljer. Särskilt i Lettland har betydande delar av befolkningen drabbats ekonomisk åtstrarrming i form av av en sjunkande reallöner och pensioner, växande klyftor mellan de större städerna och landsbygden etc., samtidigt som ekonomin blivit marlcnadsorienterad. Polens genomgripande ekonomiska mer reformer har lett till snabb ekonomisk tillväxt. Polen anses i dag en fungerande marknadsekonomi. vara en Vad det gäller relationerna österut har förbindelsema mellan Litauen och Ryssland vitaliserats det senaste året bl.a. som en följd det undertecknade gränsavtalet dock ännu inte ratificerat. För av Estland och Lettland har ännu inget avtal undertecknats vilket utgör ett betydande mellanstatligt problem. Alla fyra länderna strävar målmedvetet mot medlemskap i EU och NATO. Avgörande steg har tagits på vägen mot de västliga säkerhets- och samarbetsstrukturema. NATO uppfattas som den centrala organisationen för säkerhet i "hård" mening. Ett steg mot NATO-medlemskap är att länderna utvecklar de nationella försvaren och också det inbördes politiska och militära samarbetet. Ett annat viktigt mål är interoperabilitet med NATO. Viktigare

Bakgrundsbeskrivning om de baltiska länderna och Polen 23

samarbetsområden för att Öka de försvarens kapacitet och egna öka kompatibiliteten med NATO är bl.a. BALTBAT, BALTNET, BALTRON och BALTDEFCOL. För Polen innebär det förestående NATO-medlemskapet redan ett ökat militärt samarbete med främst Tyskland och Danmark. Alla länderna framhåller den inte minst politiska betydelsen av PFF-samarbetet. Särskilt pekar på det praktiska samarbetet man och det förtroendeskapande elementet. Ryskt deltagande ses som betydelsefullt. Utfallet av PFF-samarbetet uppfattas likväl inte odelat som positivt. Särskilt anser man att kvaliteten och komplexiteten på övningarna inte alltid är tillräckligt hög. Handläggningen PFFav aktivitetema upplevs ibland komplicerad bl.a. följd som som en av att vissa aktiviteter handläggs vid försvarsministeriema, andra vid t.ex. inrikesministeriema. Ett väsentligt hinder för medverkan i internationell verksamhet är för några de baltiska länderna de av begränsade försvarsanslagen. Utgiftema för internationella aktiviteter utgör redan besvärande stor del en av försvarsbudgetarna. Huvuddelen försvarsbudgetarna går till av löner för försvarsanställda och andra fasta kostnader. Ett annat problem som de baltiska staterna själva pekar på gäller nyttiggörandet BALTBAT-enheterna i de nationella av försvaren. BALTBAT-ofñcerama och -soldaterna har blivit en grupp för sig, utan tydlig koppling till de nationella försvarsuppgiftema. Den vikt i länderna tillmäter ett medlemskap i NATO man säger en del hot- och riskbedönmingama. Även talar om om man om nya, icke-militära hotbilder och behovet lösningar om av som inte vänder sig mot något enskilt land, består misstänksamheten vad gäller Rysslands väg och de ryska avsiktema de aktuella mot länderna. Den inrikespolitiska turbulensen i Ryssland, osäkerheten om demokratiutvecklingen och andra frågor Rysslands framtid om är förhållanden de baltiska länderna inte kan bortse ifrån. som Försvarsmaktens officerare i de baltiska länderna har oftast sin bakgrund i ett auktoritärt, icke-demokratiskt tänkande. Till skillnad mot försvarsmakterna armén, marinen och flygvapnet omges

24 Bakgrundsbeskrivning de baltiska länderna och Polen

hemvåmen, numerärt i respektive land är större än "den

som egentliga försvarsmakten", med stor respekt och utgör i framför

allt Lettland och Litauen huvudförsvarsstyrkan som man kommer

bygga försvarets utveckling på. I Lettland pågår en att sammanslagning hemvärnet och armén. Hemvärnet i Lettland

av har förutom sin militära roll även flera civila funktioner och

samarbetar med rad ministerier rörande exempelvis polisiära

en frågor, trafiksäkerhet, illegal invandring och skydd av statens

ekonomiska intressen. Det saknas vid sidan av hemvärnen moderna traditioner ett folkligt förankrat totalförsvar. Samtliga

länder har uttryckt ambition och vilja att utveckla ett nationellt tre totalförsvar under demokratisk styrning, med nordiska förebilder. Det framgår vill bygga något slags territoriellt baserat

att man existensförsvar med värnplikt grund. Lettland och Litauen vill

som utveckla totalförsvarskoncept också kan stödja förmågan att

som

kriser i fredssamhället. Man vill sålunda samutnyttja alla möta samhällets maximalt över hela hotskalan fred kris krig.

resurser - -

Svenskt Öststöd betr. säkerhet

och försvar

Tidigare inriktning

Sverige har bedrivit utvecklingssamarbete med länderna i Centraloch Östeuropa sedan slutet 1989. 1990 beslutade riksdagen att

av anta ett treårsprogram för utvecklingsstödet enligt propositionen l990/9lzlO0, vilken följdes proposition 1992/932100. Efter

av en ytterligare översyn östsamarbetet ställde sig riksdagen bakom

av propositionen 1994/951160 om Sveriges samarbete med Centraloch Östeuropa för perioden juli 1995-december 1998. Där konstaterades att det då lades fram utgjorde viktig

program som en del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Samarbetet skall bl.a. syfta till att främja säkerheten, demokratin och bärkraftig

en utveckling i Europa. Östersjöregionens betydelse för att skapa ett dynamiskt Europa grundlinj i samarbetsprogrammet.

var en e

Aktuella ställningstaganden

I regeringens proposition 1997/98:70 "Att utveckla ett grannlandssamarbete" anges att målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

skall vara:

0 att främja en säkerhetsgemenskap, 0 att fördjupa demokratins kultur,

26 Svenskt öststöd betr. säkerhet och försvar

att stödja socialt hållbar ekonomisk omvandling, 0 en att stödja miljömässigt hållbar utveckling. 0 en

Det Säkerhetsfrämjande samarbetet är av en avgörande betydelse för utvecklingen säkerhet i av en gemensam Östersjöregionen. Samarbetet koncentreras till:

uppbyggnad säkerhetspolitisk kompetens, av utveckling försvarsorganisationer under demokratisk 0 av kontroll demokratiskt totalförsvar, utveckling det europeiska samarbetet och kompetensen inom 0 av fredsfrämjande verksamhet, stöd till de baltiska ländernas förmåga att bevaka och 0 kontrollera sina gränser, stöd till bekämpande den ökande internationella och 0 av organiserade brottsligheten och uppbyggnad av asyl- och migrationspolitisk kompetens, insatser för öka beredskapen att hantera olyckor och 0 att katastrofer.

Uppbyggnaden den säkerhetspolitiska kompetensen i av Estland, Lettland och Litauen bör, enligt propositionen 1997/98:70, fortsättningsvis stödjas Sverige. Detta bör ske även av stöd till forskning och utbildning på akademisk nivå, dels genom dels i bred dialog och konkreta åtgärder verka genom att en genom för djupare förståelse det vidgade säkerhetsbegreppet. en av Utvecklingen nationella totalförsvar under demokratisk av styrning angeläget område till vilket Sverige enligt är ett annat propositionen bör lämna ett betydande bidrag med inriktning stöd till upprättandet långsiktig planering av respektive av en totalförsvar. Viktiga utgångspunkter skall därvid demokratisk vara styrning och folklig förankring. Jag kan konstatera att det därutöver inte finns några särskilda riktlinjer för stödet till de nationella totalförsvaren. Det är enligt propositionen angeläget att Sverige även i fortsättningen stödjer konkreta åtgärder för att öka kompetensen

Svenskt öststöd betr. säkerhet och försvar 27

inom militärt fredsfrämjande. Det är också viktigt att

genom internationell samverkan på det fredsfrämjande området bidra till ökat ömsesidigt förtroende mellan parter som ingår i samarbetet. Av bland annat detta skäl faster Sverige stor vikt vid att alla Östersjöländer, inte minst Ryssland, deltar i verksamhet inom ramen för PFF.

En fungerande gränsbevalcningskapacitet är också väsentlig, enligt propositionen 1997/98:70, för att säkerställa främst de baltiska staternas suveränitet.

Inom det Säkerhetsfrämjande området har stöd lämnats till att upprätta fungerande räddningstjänster i Estland, Lettland och Litauen. Fortsatta utbildningsinsatser inom specifika områden, bl.a. brandsäkerhet vid kämkraftverk, oljeskadeskydd och transporter av farligt gods, planeras. För att stödja säker civil

en lufttrafik har Luftfartsverket stött civil/militär integrering

av luftrumskontrollen i de baltiska länderna. Samarbetet mellan staterna i Östersjöregionen inom verksamhetsområdet beredskap mot olyckor och katastrofer är i sig själv en förtroendeskapande åtgärd av säkerhetspolitisk betydelse och är fortsatt

en angelägenhet för Sverige att medverka Delar detta stöd utgör

av samtidigt led i det Säkerhetsfrämjande samarbetet inom europeiska organisationer.

Demokratiska samhällssystem förutsättning för stabilitet

är en och säkerhet i vårt närområde. I propositionen 1997/98:70 understryker man att ett fortsatt samarbete för att fördjupa demokratins kultur genom uppbyggnad de civila samhällena är

av av stor vikt. Vidare prioriteras ett fortsatt och fördjupat samarbete inom rättsområdet.

Ett annat övergripande mål är fortsatt stöd av de baltiska ländernas EU-integration. Stödet bör då främst inriktas på det sociala området, på näringslivsfrämjande insatser för främst småföretag och landsbygdsutveckling samt på den kommunala och regionala verksamheten. Fortsatta insatser på miljöområdet samt bidrag till integrationen av de rysktalande i de baltiska ländernas samhällen är också önskvärda.

28 Svenskt öststöd betr. säkerhet och försvar

Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen inleddes 1989. En betydande del av stödet har avsett miljöinsatser. Sverige har också samarbetat med Polen när det gäller demolcratistöd på olika nivåer samt stöd till den sociala sektorn, bl.a. sociala trygghetssystem. Regeringen konstaterar i propositionen 1997/98:70, att Polens behov av utländskt "kunskapsbistånd" har minskat. Polen är det land i Central- och Östeuropa med vilket Sverige haft mest kontakter avseende utbildning i EUintegrationsfrågor.

Huvuddelen av stödet till Polen vad gäller system- och institutionsuppbyggnad skall nu gradvis fasas ut. Regeringen

avser att successivt trappa ned det stöd som inte har starka drag av grannlandssamarbete. Stödet kommer att inriktas på områden,

mer där Sverige har tydliga intressen, t.ex. miljö-och

egna energiområdet. En av de viktigaste frågorna i det fortsatta svenskpolska samarbetet förblir stödet till Polens integration i Europa. Utvecklingssamarbetet kommer därvid till stora delar att inriktas på att stödja Polens strävanden till medlemsskap i EU.

4 Tidigare rådgivning på regeringsnivå

Någon svensk sammanhållande totalförsvarsrådgivning gentemot regeringsnivå har tidigare ägt rum. Svenska myndigheter har dock kontakter med enskilda ministerier i frågor som rör främst verksamhet av myndighetskaraktär.

Försvarsattachéema vid de svenska ambassadema har visserligen kontinuerliga kontakter med ministerierna och regeringsföreträdare i de baltiska länderna i vissa frågor. Detta kan dock inte betraktas som någon systematisk kontinuerlig rådgivning i de specifika frågor som ett totalförsvarsstöd innebär gentemot regeringsnivån. Attachéema har heller inte något regeringsmandat att svara för sådan rådgivning. I sammanhanget kan konstateras att attachéema tillhör Försvarsmakten och att de primära rapporteringsvägama går till Högkvarteret och till Försvarsdepartementet.

Svenska myndigheters

totalförsvarsstöd

5.1 Allmänt om svenskt totalförsvarsstöd

I proposition 1997/98:70 anges att regeringen, med utgångspunkt i

den svenska totalförsvarsmodellen, har klar ambition att

fortsätta stödja insatser inom totalförsvarets område som bidrar till

utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvarsorganisationer j

och en fördjupad säkerhetsgemenskap.

l Svensk officersutbildning återspeglar vår på försvarets roll

syn l i ett öppet samhälle och, när det gäller ledarskapsutbildning,

individens rättigheter och i demokrati. Som del i

ansvar en en denna utbildning ingår utbildning i det folkrättsliga regelverket. Utifrån dessa utgångspunkter stödjer Sverige de baltiska länderna med utbildning av baltiska officerare vid bl.a. svenska

1 i militärhögskolor. Sverige leder det internationella stödet till att 1 upprätta och driva en baltisk försvarshögskola BALTDEFCOL i

Tartu, Estland. Sverige bidrar även till uppbyggandet av

vämpliktssystem och bildandet av frivilligorganisationer samt till

försvarsupplysning och kurser i psykologiskt försvars- /inforrnationshantering. Dessutom förekommer kompletterande

ofñcersutbildning i bl.a. ledarskapsfrågor, krishantering och

informationstjänst. Sverige deltar också i internationella rådgivnings- och samordningsstrukturer IDAB, BALTSEA med syfte att på olika sätt bistå i de baltiska ländernas försvarsuppbyggnad.

32 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd

Som ett särskilt bidrag till att bygga upp demokratiskt styrda försvarsmakter med kapacitet att medverka i fredsfrämjande insatser utgår svenskt stöd till uppbyggandet av en baltisk batalj on, BALTBAT, för fredsbevarande insatser. Med BALTBAT som förebild lämnas svenskt stöd även till utvecklingen av en marin baltisk styrka, BALTRON. Härutöver stöder Sverige i olika former det baltiska deltagandet i PFF.

Flera myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde genomför stödprojekt avseende civil samhällsverksamhet som inte primärt kan betecknas som totalförsvar, exempelvis beträffande räddningstjänst och kustbevakning. Andra projekt utgör mer renodlat totalförsvarsstöd. Eftersom även det civila stödet har sekundära totalförsvarseffekter redovisas också detta i det följande. För att fullständiga totalförsvarsbilden redovisas därutöver några exempel

utvecklingssamarbete från myndigheter utanför Försvarsdepartementets ansvarsorr1råde.

5.2 Myndigheter inom Försvarsdepartementets

ansvarsområde

5.2. l Allmänt

Det Säkerhetsfrämjande stödet uppgår totalt till ca 85 miljoner kronor per år. Därav utgör uppskattningsvis 35 miljoner kronor totalförsvarsstöd och ca 30 miljoner kronor annat stöd från myndigheter inom Försvardepartementets område. Godkännande och medelstilldelningen för olika projekt, efter myndigheternas projektframställan, hanteras ÖST-SÄK Varje projekt

av gruppen. blir föremål För biståndstelcnisk beredning i en undergrupp till ÖST-SÄK i vilken bl.a. Försvarsdepartementet ingår.

gruppen,

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 33

Efter beredning i föredras projekten för ansvarig minister,

gruppen därefter tas regeringsbeslut.

Redovisningen i fortsättningen av detta kapitel utgår väsentligen från det underlag och de uppfattningar som myndigheterna har redovisat till utredningen.

5.2.2 Försvarsmakten

Sedan 1993 har Försvarsmakten lämnat utvecklingsstöd efter framställningar från de baltiska länderna. Stödet omfattade inledningsvis främst överlärnning viss militär

av överskottsmateriel, minröjning i de baltiska farvattnen, stöd till BALTBAT och viss officersutbildning.

En viktig del Försvarsmaktens nuvarande verksamhet

av gentemot de baltiska länderna är utbildningen av baltiska officerare, stödet till BALTBAT och försäljningen av pansarvärnsoch luftvämsvapen. Till BALTBAT bidrar med instruktörer

man och utrustning. Stödet till BALTRON omfattar rådgivning, materiel och utbildning för främst minröjningsuppgifter och havsövervakning. Ett stort antal västnationer medverkar i dessa båda projekt.

Försvarsmakten medverkar vidare i olika PFF-aktiviteter. Marinen har t.ex. medverkat i ett antal olika PFF-övningar, bl. a. sjö- och räddningstjänstövningar. Viktiga inslag i övningsverksamheten är att utbilda de baltiska besättningama i t.ex. plotting, datakommunikation och språkträning. Genom PFFmedverkan får Försvarsmakten också möjlighet att identifiera

en framtida behov utvecklingsstöd.

Försvarsmakten har sedan 1996 hjälpt de baltiska staterna i strävan att fylla åtaganden enligt relevanta avtal inom OSSE. I detta sammanhang har stöd givits avseende WD-94, avtalet om globalt utbyte militär information och uppförandekod.

Bland övriga projekt kan nämnas utbildning officerare från

av de tre baltiska länderna, bedrivits under längre period och

som en även i framtiden kommer att utgöra prioriterad stödverksamhet.

en Viktiga inslag är sprâkträning samt officersutbildning av kadetter

34 Svenska myndigheters lotalförsvarsstöd

från respektive land vid Arméns- och Marinens Officershögskolor. Till Litauen har stöd lämnats avseende ammunitions- och minröjningsutbildning.

Policyn inom Försvarsmakten när det gäller materielöverlämning inledande utbildning först genomförs

är att en i Sverige innan materielen överlämnas. Fortsatt utbildning genomförs sedan i respektive land, och därefter sker uppföljning av underhåll, tekniskt handhavande och förrådsställning

av överlämnad materiel.

Hemvärnet har lämnat utvecklingsstöd till de baltiska länderna sedan l996. Målet är främst att stödja kompetensutveckling. Hemvärnet har sålunda på hemvämets stridsskola genomfört ett antal olika kurser chefs-, ledarskaps- och filtarbetskurser m.m. för bl.a. lettiska hemvärnsofficerare. Hemvärnets utvecklingsstöd har finansierats med medel från Försvarsmakten Armén. Hemvärnet bedömer att det fortsatta behovet stöd till de baltiska

av länderna är långsiktigt. Viss samordning hemvämets

av utvecklingsstöd har skett med de övriga nordiska ländernas rikshemvämsstaber.

Försvarsmakten bedömer att ytterligare minröjningsinsatser är av vikt för att säkra farvattnen utmed Lettlands och Litauens kuster, där redan betydelsefulla insatser har gjorts. Vidare lämnar marinen assistans till Försvarets materielverk i samband med deras stöd till uppbyggnaden av sjöbevakningssystem i baltiska farvatten.

Flygvapnet har hitintills inte lämnat något utvecklingsstöd

men bistår länderna med flygtransporter.

Något stöd till den samlade planeringsverksamheten inom de baltiska försvarsmaktema har inte lämnats Försvarsmakten.

Inom försvarsmiljöområdet har Försvarsmakten i samarbete med USA inlett ett stöd till de baltiska statema. I Litauen planeras sålunda ett gemensamt baltiskt utbildningscentrum för handläggare av försvarsmiljöfrågor. I Lettland utarbetas bygg- och miljöplaner samt en skjutfáltsinstruktion för utbildningscenter i Adazi. I Estland genomförs ett projekt avseende grundvattenmodellering vid den f.d. sovjetiska flygbasen Amari.

Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd 35

Försvarsmaktens erfarenhet av samarbetet med mottagarländema är generellt goda. Problemet inledningsvis

var att baltema tackade okritiskt till allt som erbjöds dem. Detta har förändrats med tiden och förmågan att prioritera mellan olika erbjudanden stöd har markant förbättrats. Även insikten de

om om långsiktiga kostnader som uppstår för underhåll och reparationer efter överlämning fordon och utrustning har ökat. Viss

av annan turbulens finns dock i länderna på grund av snabba personskiften, med bristande kontinuitet följd. Försvarsmakten vidare

som anser att principen att låta de baltiska staterna vara ansvariga för en del av kostnaden för ett projekt är bra. Det innebär att länderna tvingas göra prioriteringar mellan projekt.

Försvarsmakten har efter hand försökt systematisera utvecklingsstödet varvid strävan har varit att samordna stödet till de baltiska staterna med andra svenska myndigheter och organisationer. Försvarsmakten anser det angeläget att respektive projekt följs och återrapporteras. Goda erfarenheter det

upp av svenska konceptet på bistånd finns bl.a. från BALTBAT som gett bra resultat, med uppföljning, redovisning och kontroll.

Försvarsmakten har, efter regeringsuppdrag år 1997, analyserat och gett förslag på sådant fortsatt militärt bistånd/utvecklingsstöd PFF, utbildning, materiel m.m. som Försvarsmakten kan lämna till de baltiska länderna, tillsammans omfattande ca 53 punkter. I sammanställningen prioriteras utbildnings- och materielstöd. Leveranser av vapen artilleri, luftväm, pansarväm med ammunition ingår sålunda i förslagen. Regeringen har tagit något samlat beslut om den inlämnade planen, utan beslutar om enskilda projekt vart och ett for sig.

Omfattningen det utvecklingsstöd, hitintills genomförts,

av som uppskattas till ca 90 miljoner kronor.

5.2.3 ÖCB

ÖCB har enligt totalförsvarsbeslutet samordningsroll för

1996 en inriktningen av det civila försvarets internationella Verksamhet. Denna innebär bl.a. direkta kontakter med motsvarande

36 Svenska myndigheters totaljbrsvarsstöd

organisationer i andra länder och när det gäller att följa upp och analysera utveckling som har betydelse på det civila försvarsornrådet inom EU och VEU. Ambitionen i ÖCBs internationella arbete är att bl.a. etablera kontakter, analysera stödbehov, svara/samordna för ev. kunskapsöverföring samt initiera verksamhet inom civila svenska totalförsvarsmyndigheter.

ÖCB har under de senaste åren bl.a. inom för PFF

ramen Partnerskap för fred, utvecklat ett samarbete med sina motsvarande funktioner i Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Tjeckien, Slovakien samt Polen.

Gentemot de baltiska staterna genomför ÖCB seminarier och kurser om totalförsvaret samt forskningsprojekt bl.a. krishantering. Vidare drivs ett projekt med syfte att främja kontakter mellan svenska och baltiska frivilligorganisationer samt att förankra idén frivillighet också på myndighetsnivå i de tre

om länderna. Hittills har ÖCB genomfört tre seminarier på temat frivilligorganisationer; i och de baltiska ÖCB

ett var en av staterna. har samverkat också med hemvärnsorganisationerna Zemessardze i Lettland, Kaitseliit i Estland samt SKAT i Litauen avseende frivillig civil totalförsvarsverksamhet. På initiativ av och som stöd till utredningen har ÖCB påbörjat ett övergripande

mer planeringsstöd på regeringsnivå omfattande den civila planeringen som del av en totalförsvarsplan till Lettland. Tanken är att initiera liknande samarbete med Litauen och Estland, samt eventuellt med Polen.

Även Sveriges civila PFF-samarbete med NATO har bäring på de baltiska staterna och Polen. Sverige är sålunda numera representerat i NATO-organet SCEPC Senior Civil Emergency Planning Committee. ÖCB är kontaktorgan och samordningsansvarig myndighet på myndighetsplanet med NATO i PFF vad gäller frågor civilt försvar. Det samordnande

om ansvaret innebär att ÖCB skall tillse att rätt och rätt

organ kompetens medverkar vid olika PFF-aktiviteter och stödja de andra svenska myndigheters deltagande.

Omfattningen ÖCBs stöd till de baltiska staterna och Polen

av har under de senaste åren uppgått till ca 1 miljon kronor.

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 37

5.2.4 Kustbevakningen

Kustbevakningen KBV har sedan 1992 lämnat utvecklingsstöd till de baltiska staterna i form av fartyg och materiel, utbildningsinsatser och teknisk uppföljning.

I samband med materielöverlämning sker också utbildning i respektive land, omfattande t.ex. verkstadsutbildning, stabs- och taktikutbildning, befattningsutbildning, flygresursers utnyttjande etc. Någon maritim grundutbildning för baltiska kustbevakare bedriver KBV däremot inte. Det förutsätts att sådan grundläggande kunskap redan finns.

Utbildning i metodikarbete i sjöbevalcningscentral genomförs av KBV efter särskilt regeringsuppdrag. Utbildningen genomförs i samverkan med Marinen och Sjöfartsverket. Första delen har slutförts i Sverige Härnösand och Nacka Strand och andra delen skall genomföras under första kvartalet 1999 i de uppbyggda centralerna i Liepaja respektive Klaipeda.

Kustbevakningen har i sitt utvecklingsstöd sökt kontakt med andra svenska myndigheter för att säkerställa att inget dubbelarbete utförs och att inga dubbla budskap framförs. Bl.a. sammanträder den s. AG-sjöbevakning KBV, FOA, FMV, SjöV regelbundet i detta syfte.

Grundläggande för Kustbevakningens utvecklingsstöd till samtliga tre länder är bl. att förmedla betydelsen och

a. nödvändigheten av att samverkan sker mellan olika myndigheter/ministerier när det gäller gränsbevakningsfrågor. Vidare försöker KBV förklara vikten av Schengenavtalet och dess betydelse vad gäller övergripande polis-, tullgränsbevakningssamarbete inom och mellan länder i EU och av att avtalet beaktas i utvecklingen av gränsbevakningsverksamheten. KBV försöker också klargöra vikten av att respektive lands lagstiftning innehåller tydliga avgränsningar vad gäller t.ex. ansvarsförhållanden m.m.

KBV bedömer att materielstödet kommer att minska i framtiden. Några nationella planer eller ekonomiska medel tycks finnas tillgängliga i de baltiska staterna för ersättningsanskaffning av de tidigare överlämnade svenska fartygen m.m.

38 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd

Kustbevakningen är därför oroad över ländernas förmåga att långsiktigt kunna bedriva effektiv verksamhet till sjöss. Trots

en allt är livslängden på fartygen begränsad och då i synnerhet mot bakgrund av att de opererar i ofördelaktig yttre miljö sliter

en som hårt på materielen.

KBV räknar däremot att kunna erbjuda kustbevakare från de baltiska länderna möjlighet att genomgå ettårig kustbevaknings-

en utbildning i Sverige omfattande bl.a. ledarskap, tullagstiftning, miljölagstiftning, polislära, psykologi m.m. Utbildningen har enligt KBV ingen koppling till Marinens kadettutbildning vilken

har en helt annan inriktning.

I KBV°s allmänna uppdrag formulerat i regleringsbrev även för 1999 ingår uppgiften att utveckla förmågan till operativt samarbete med främst östersjöländema vad förmågan att bl.a. bekämpa

avser organiserad brottslighet. Kustbevakningen att i princip

anser man nått detta mål, för att förmågan skall bibehållas krävs att

men samarbetet kontinuerligt underhålls. Detta sker operationer

genom och övningar även besöksutbyten och seminarier på

men genom olika nivåer. Detta är också viktig del stödet vilket däremot

en av till största delen finansieras myndighetens driftsbudget.

Omfattningen den del stödet finansierats

av av som genom särskilda regeringsbeslut har under de senaste åren uppgått till cirka 40 miljoner lcronor. Härutöver belastas Kustbevakningens driftsbudget årligen med drygt miljon kronor för att kunna leva

en upp till regleringsbrevets målsättning vad förmåga till

avser operativt samarbete.

5.2.5 Styrelsen för försvar

psykologiskt

Styrelsen för psykologiskt försvar SPF har bedrivit verksamhet sedan 1991/92 i alla de tre baltiska länderna, inledningsvis dock främst i Litauen.

Verksamheten i Litauen har sedan starten skett i samarbete mellan försvarsministeriet och ett särskilt institut, The Baltic Institute, knutet till universitetet i Vilnius. Verksamheten har haft formen av olika typer av konferenser och seminarier även

men av

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 39

mer specifika spel i vilka frågor om relationer mellan myndigheter, media och medborgare haft en framträdande roll. Syftet har varit att söka få med journalister, aktiva officerare och forskare i en diskussion och ett samarbete om hur relationerna mellan försvaret och det övriga samhället kan förbättras. Dessa inledande konferenser ledde sedan till flera konferenser med särskild inriktning på försvarsmaktens personal och som handlade om informationstjänst och med inslag av utbildning för presschefsverksamhet.

Kontakter mellan SPF och informationstjänstansvariga i Litauen för information kring kärnkraftverket i Ignalina samt motsvarande kontakter mellan SPF och SSI samt SKI i Sverige har lett till att SPF medverkat i ett större spel om informationsfrågor vid en olycka i kämkraftverket.

Konferenserna med den litauiska försvarsmaktens personal korn också att leda till kontakter med lettiska och vitryska deltagare vilka deltog i konferensema. följd detta har

Som en av en större konferens, med ungefär motsvarande inslag som i Litauen, genomförts i Lettland.

På utredningens initiativ är SPF administrativt

nu sammanhållande för en förstudie vad gäller en planerad långsiktigt inriktad försvarsupplysningsstöd i Lettland. Förstudien, som leds av en särskild projektledare från Sverige, sker i samverkan med försvarsministeriet i Lettland och på svensk sida med bl.a. de myndigheter och organisationer ingår i SPFs

som Inforrnationsråd. Viktiga myndigheter på svensk sida är förutom SPF även Försvarsmakten, ÖCB, SRV, Pliktverket, FHS, Folk och

Försvar, media och frivilliga försvarsorganisationer.

I Estland har SPF under kortare tid 1995 varit engagerat i utbildning av militär personal i ledarskap och inforrnationstjänst.

Omfattningen av stödet har hittills totalt uppgått till ca 1,7 miljoner kronor.

40 Svenska myndigheters totaljbrsvarsstöd

Räddningsverket

Regeringen har sedan 1992, inom för det s.k.

ramen suveränitetsstödet, i flera steg beslutat om bidrag med sammanlagt ca 36 miljoner kronor till Räddningsverket SRV för utveckling av Estlands, Lettlands och Litauens räddningstjänst En del

m.m. av bidragen har också avsett vissa särskilda projekt rörande riskanalyser, transporter av farligt gods, kemikalieskadebekämpning och oljeskadeskydd, samt särskilda insatser för uppbyggnad av räddningstjänsten i den estniska orten Paldiski och stöd till räddningstjänsten vid kärnkraftverket Ignalina. Förberedelser för operativt räddningstjänstsamarbete har också bedrivits i form av gemensamma övningar med Finland, Estland och Lettland.

Därutöver har regeringen bemyndigat Räddningsverket att överföra basutrustning för brandbekämpning m.m. till ett värde

av ca 25 miljoner kronor. Denna utrustning har blivit över, sedan den svenska räddningstjänstorganisationen för höjd beredskap reducerats väsentligt i samband med att ansvaret för sådan räddningstjänst förts över till kommunerna.

Samarbetet för uppbyggnad och utveckling av de baltiska staternas räddningstj änster har följt en fyraårsplan. Under perioden har stödet till Lettland givits jämförelsevis högre prioritet, bl.a. med hänsyn till andra länders stödinsatser till Estland och Litauen. Pågående samarbete med Estland, inleddes 1992, upphörde

som enligt denna plan under 1996. Motsvarande samarbete med Lettland och Litauen, som inleddes ett år senare, har i huvudsak slutförts under hösten 1997. Under hösten 1997 och våren 1998 har inom ramen för fyraårsprogrammet stöd lämnats till ett särskilt kvalitets- och säkerhetsprogram för den lettiska räddningstjänsten. Dessutom har försökskurser med kvalificerad räddningsledarutbildning för brandingenjörer och brandbefál från de tre staterna genomförts under 1997-1998, med sikte på det fortsatta samarbetet 1999-2001.

Inom programmet för utveckling av räddningstjänsten har sammanlagt över 800 brandbefál, brandmän och tekniker deltagit i utbildning som anordnats Räddningsverket i Sverige och i

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 41

respektive hemland. En del har deltagit i flera olika utbildningar. Insatserna inom området transporter med farligt gods har omfattat fackmässigt och tekniskt stöd till internationell samverkan och nationellt regelarbete samt till uppbyggnaden av förarutbildningsoch tillsynsverksamheten i Lettland och Litauen. Inom området kemikalieskadebekämpning och oljeskadeskydd har utbildningsoch utrustningsstöd riktats till räddningstjänsten i de baltiska staternas harrmstäder. Räddningsverket har genom en rad seminarier också medverkat till nationell introduktion av riskanalyser, beredskapsförberedelser, ledning och samordning på regional och lokal nivå, med syfte att få beslutsfattare från olika berörda verksamheter att samverka vid allvarliga olyckor.

Det övergripande målet med fyraårsplanen har varit att genom samarbete och stöd till uppbyggnaden och utvecklingen av räddningstjänsten i de baltiska staterna bidra till att stärka staternas suveränitet, stabilitet och inre säkerhet. Samarbetet och stödet skall bidra till miljöskyddsarbete i Östersjöområdet samt till att underlätta staternas medverkan i det europeiska samarbetet inom räddningstjänst- och transportornrådet. Räddningsverket har inte lämnat något särskilt stöd till ländernas räddningstjänster vad gäller förhållanden under krigsfara eller krig.

Vid sidan suveränitetsstödet och inom ramen för PFF-

av samarbetet har Räddningsverket organiserat kurser i ledning och samordning internationella räddningstjänst- och

av katastrofhjälpinsatser. Sedan 1995 har verket genomfört 10 sådana kurser med drygt 200 deltagare för 29 olika länder, varav 55 deltagare har kommit från de baltiska länderna.

Under hösten 1997 och våren 1998 har Räddningsverket haft

rad överläggningar med motsvarande myndigheter i Estland, en Lettland och Litauen, gällt dels utvärdering av det hitintills

som genomförda samarbetet, dels inriktningen av det fortsatta samarbetet. Överläggningarna har resulterat i att avsiktsförklaringar för det fortsatta samarbetet för utvecklingen av räddningstjänsten under perioden 1999-2001 tecknats med de tre baltiska staterna. Avsiktsförklaringarna omfattar tre huvudornråden:

42 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd

l stöd till de baltiska staternas nationella utbildningssystem med

tonvikt på högre räddningstjänstutbildning, 2 forskning och utveckling genom kunskaps- och

erfarenhetsutbyte inom metod-, teknik-, utbildnings- och

organisationsutvecklings- områdena, 3 samverkan och bistånd vid allvarliga olyckor med stöd av

bilaterala avtal.

Avtals- och finansieringsfrågoma bereds för närvarande inom regeringskansliet efter hemställan av myndigheten. Räddningsverket anser bl. a. att en mer långsiktig finansiering treårig starkt skulle underlätta planering och genomförande av samarbetet, inte minst för de baltiska staternas räddningstjänstinyndigheter.

Omfattningen Räddningsverkets stöd till de baltiska staterna

av har varit ca 60 miljoner kronor.

Frivilliga försvarsorganisationer

I Totalförsvarsbeslutet 1996 uttrycker Regeringen önskemål att de frivilliga försvarsorganisationema engagerar sig gentemot länderna i öst och framförallt gentemot de tre baltiska staterna. Vidare att både civila och militära myndigheter skall stödja

anges detta arbete.

Regeringen anslår medel för dessa frivilliginsatser genom dels Räddningsverket, dels Försvarsmakten.

I ÖCB s utvärderingsrapport avseende de svenska frivilligrörelsemas utvecklingsstöd till de baltiska länderna konstateras att frivilligrörelsen i de baltiska länderna inte är särskilt utbredd. I respektive land finns endast ett fåtal organisationer utöver hemvämen kan betraktas frivilligorganisationer.

som som Hemvämen har däremot en mycket stark ställning i de baltiska länderna. De frivilligorganisationer som finns har mycket knappa resurser och staten tillhandahåller i de flesta fall inte något finansiellt stöd. Många de baltiska fiivilligorganisationerna har

av ännu inte någon plats i totalförsvaret och kommer knappast att

Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd 43

kunna utföra uppgifter inom försvaret om inte staten stödjer dem. De baltiska frivilligrörelsema söker nu förebilder i andra länders systern inför en återuppbyggnad och en omstrukturering av sina organisationer. Man har på nationell nivå i respektive land börjat diskutera frivilligrörelsemas plats i försvaret och de sammanhängande rättsliga och finansiella aspekterna.

Räddningsverket genomförde tillsammans med de civila frivilliga försvarsorganisationema Sveriges civilförsvarsförbund, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund, Svenska Blå Stjärnan, Frivilliga flygkåren, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska Brukshundklubben en behovsinventering av den frivilliga stödverksamheten 1997 som utmynnade i ett regeringsbeslut den 18 december 1997 med en tilldelning på 330 000 svenska kronor för vissa stödprojekt. Regeringen beslutade om ytterligare tilldelning med ll2 000 kronor under 1998. Räddningsverkets roll har varit att inhämta och granska frivilliga försvarsorganisationers projektansökningar, sammanställa dessa och lämna ett samlat yttrande till regeringen inför beslut om medelstilldelning.

Försvarsmakten har genom regeringsbeslut för 1997 och 1998 fördelat 1,5 miljoner kronor till frivilliga försvarsorganisationers verksamhet i de baltiska länderna. Anslagen har kommit bl.a Centralförbundet för befälsutbildning, Sjövämskårernas Riksförbund, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska brukshundklubben, Frivilliga flygkären och Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund till del.

Vid sidan av ovanstående har vissa frivilligorganisationer tillsammans med ÖCB sedan något år tillbaka ordnat seminarier i de baltiska länderna med de organisationer kan betraktas som

som frivilliga i respektive land.

Frivilligorganisationernas samarbetskommitté, FOS, tillsatte 1994 en arbetsgrupp, FOS Ag Baltikum. De kontakter som arbetsgruppen och frivilligorganisationema har sedan 1992 med de baltiska länderna syftar till att inventera vilka behov av stöd länderna har när det gäller frivilligverksamheten.

Från Ag Baltikum anser man att det nu är respektive lands uppgift att tänka igenom vilken hjälp man vill ha och att därefter

44 Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd

söka kontakt med de svenska frivilligorganisationerna och efterfråga stöd i någon form.

Ett visst utbyte har redan igångsatts i Estland av Sveriges Lottakårer, Svenska Blå Stjärnan, Sveriges Civilförsvarsförbund, Flygvapenföreningarnas Riksförbund och Frivilliga flygkåren. Konkreta stödinsatser är t.ex. ledarskapsutbildning för lottor, allmän militär utbildning för kvinnor från Estland i Sverige mm.

Till Lettland har Sveriges Civilförsvarsförbund, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund och Frivilliga Automobilkåremas Riksförbund genomfört transporter materiel från

av överskottslager. Vissa kontakter har tagits Frivilliga flygkåren,

av Frivilliga radioorganisationen, Flygvapenföreningarnas riksförbund och Frivilliga skytterörelsen. Ett utbyte sker mellan Hemvärnet i Sverige och Zemmessardze lettiska hemvärnet, som skickar kursdeltagare till Hemvärnets stridsskola. Lottoma har startat utbildning för kvinnorna inom Zemmessardze.

Något större samarbete med Litauen har ännu inte påbörjats. Till del beror detta på att litauema inte framfört tydliga

en önskemål. Sveriges Lottakårer, Frivilliga flygkåren och Flygvapenföreningarnas riksförbund har dock påbörjat ett visst utbyte. Även hemvärnet har vissa kontakter med SKAT Litauens hemvärn.

Erfarenhetsmässigt konstateras att stödverksamheten bäst genomförs landvis och inte gemensamt för alla tre länderna. Vidare att materielbiståndet måste kunna genomföras

anses snabbare än idag, förenklade rutiner. FOS Ag Baltikum

genom

att utvecklingsstödet till Baltikum bör ingå en naturlig anser som

del i och inarbetas i den egna programplaneverksamheten.

FOS Ag Baltikum understryker inte har för avsikt att

att man försöka påverka länderna att bygga fzivilligrörelse av exakt

upp en svensk modell med 24 frivilligorganisationer. Syftet med utvecklingssamarbetet är att erbjuda de relativt fåtaliga frivilligorganisationema i de tre baltiska länderna stöd och hjälp med att försöka medvetengöra betydelsen av en fiivilligrörelse

del i ett folkförsvar. En viktig uppgift för en sådan som en frivilligrörelse är att informera allmänheten om säkerhetspolitiken

och försvaret och vad frivilliga skulle kunna göra en del av ett

som totalförsvar.

Utvecklingsstödet har hitintills uppgått till 2 miljoner kronor.

5.2.8 Totalförsvarets pliktverk

Pliktverket har olika regeringsbeslut sedan 1995 erhållit

genom medel för att hjälpa de baltiska staterna med att utveckla personregistreringssystem, inslcrivningssystem samt system för att kalla in värnpliktiga till tjänstgöring. Målsättningen för TPV är att genomföra ett gränsöverskridande samarbete och att utveckla ett kontaktnät mellan företrädare från Estland, Lettland och Litauen för den pliktverksfunktion som byggs upp. Samarbetet fungerar på så sätt att arbetsgrupp bestående av personal från Pliktverket

en och respektive land genomför arbetsmöten varje månad.

Pliktverket har stött på viss politisk tveksamhet till ett vämpliktssystem, liknande den svenska modellen. Det finns också vissa svårigheter med implementeringen pliktsystemet då det i

av länderna ännu inte är utldarat vilken organisation som skall handha systemet. Detta beror främst på att länderna ännu inte klarat ut sin totalförsvarsstruktur och vilket behov av pliktpersonal som då kommer att uppstå.

Pliktverket planerar att, om regeringen så beslutar, stödja en utveckling av system för krigsplacering och mobilisering.

Stödet har hitintills uppgått till ca 10 miljoner kronor.

5.2.9 Försvarets materielverk

FMV har sedan 1993 tillsammans med representanter för de tre baltiska staterna planlagt och byggt tekniska system för

upp övervakning respektive lands kust- och sjöterritorier. Utöver

av utbyggnaden har ingått att överföra kunskap ingående teknik

om samt drift- och underhållsverksamhet. Policyn för FMVs

om arbete har varit att inte bara överlämna färdiga system. I stället

46 Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd

skall dessa utvecklas, integreras etc. i samarbete mellan FMV och respektive lands myndighet. Ansträngningar har gjorts att få respektive land att utföra och finansiera vissa delar systemen. Mot denna bakgrunden har av FMV utarbetat tids- och aktivitetsplaner för stödprojekten med hänsyn till de olika aktörernas förväntade insatser. De baltiska ländernas åtaganden, enligt tecknade avtal, har varierat i egna kvalitet och i uppfyllelse överenskomna tidsplaner. Orsaken till av förekommande brister har främst varit inte haft klart för att man sig vilken myndighet motsv. skall ta ansvaret för det som aktuella systemet, också att vissa exekutiva beslut förts men upp på en högre nivå och fastnat där. Vidare har tillämpningen av ländernas system för medelstilldelning många gånger försvårat/försenat verksamheten. FMV har därutöver samarbetat med FOA för de att rusta upp baltiska ländernas landgränsbevakning. FMV fortsatta insats inom detta område bedöms komma att bedrivas inom för ett ramen växande EU-samarbete. Stödet har hitintills uppgått till 38 miljoner kronor. ca

5.2.lO Försvarets

forskningsanstalt

I början av 1993 uppdrog regeringen FOA att i samarbete med bl. a. FMV se föregående avsnitt analysera de behov fanns som och de åtgärder som skulle krävas för att bygga de baltiska upp

staternas gränsbevakning, dvs. landgränsbevakning, sjöbevalcning och luftövervakning. I uppdraget ingick även att med

behovsanalysen som grund föreslå lämpliga svenska stödformer. Uppdraget redovisades för regeringen under 1993, och i sommaren december samma år uppdrog regeringen åt de berörda svenska myndigheterna att implementera de framlagda förslagen. I den s. tekniska samordningsgruppen bildades för att koordinera som implementeringen gjordes en uppdelning ansvaret så att FOA i av samarbete med FMV skulle för funktionen svara landgränsbevakning, FMV för sjöbevakning, SjöV för sjöräddning

och LFV för civil luftövervalcning.

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 47

FOAs och FMVs stöd till organisationerna för landgränsbevakning i Lettland och Litauen har hittills omfattat specifik behovsanalys av landmobila radiosystem för östgränsen, systemdesign, systemtest, inköp och leverans av utrustning samt hjälp med installation och driftsättning. Från och med 1997 har en avtrappning det svenska bilaterala stödet till

av landgränsbevakningen inletts i och med att EU-kommissionen detta år startat ett särskilt stödprogram riktat mot gränsbevakningen i Baltikum. På sikt kommer troligen multilaterala åtgärder inom EU-kommissionens PHARE-program att helt ersätta bilaterala stödåtgärder.

Inom det tekniska området har vidare forskningskontakter etablerats mellan FOA och försvarsforskningsorgan i Litauen inom området HPM High Power Microwave.

FOA deltar Försvarsmaktens miljöprojekt i Estland

i ett av

att lämna expertstöd i form datormodeller som simulerar genom av spridning kemikalier i mark och grundvatten. Kunskaperna

av utnyttjas för att ge råd i samband med sanering av tidigare sovj etiska militäranläggningar.

Vidare har FOA med medel från Försvarsdepartementet under 1996-97 handlett två säkerhetspolitiska forskare från Lettland. För 1998-99 har FOA erhållit medel från Svenska Institutet att genomföra liknande program för två forskare från Litauen.

Demonstrationsspel har genomförts i Lettland i syfte att informera om och konkret Visa användningen av analytiska metoder som kan utnyttjas i försvarsplaneringen. FOA har även initierat och med pengar från suveränitetsstödet till Baltikum låtit Översätta till litauiska och i Litauen tryckt den svenska handboken Soldaten i Fält SoldF. Boken används i den litauiska försvarsmakten i grundutbildningen av värnpliktiga. Vidare har FOA efter begäran från Baltikum ombesörjt översättning av viss annan facklitteratur. FOA har också författat rapporter om säkerhets- och försvarspolitik i Baltikum, bl. "Är

a. rapporten Baltikum möjligt att försvara".

FOAs insatser har finansierats i huvudsak med Säkerhetsfrämjande medel ÖST-SÄK gruppen samt till mindre

48 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd

del av försvarsdepartementet. Total kostnad hitintills är ll

ca miljoner lcr, varav 7,5 miljoner kr inköp tre landmobila

avser av radiosystem för landgränsbevakningen i Lettland och Litauen. UD har därutöver via FOA finansierat svensk medverkan i den s.k. IDAB-gruppen, bestående av internationell militär expertis

som gett fortlöpande råd på hög nivå i alla de tre baltiska staterna. Det ovan nämnda miljöprojektet finansieras via den s.k.

Östersjömiljarden.

5.2. l l

Försvarshögskolan

Försvarshögskolan har sedan några år tillbaka lämnat utvecklingsstöd till de baltiska länderna och Polen. Stödet har i huvudsak omfattat utbildningsverksamhet. På initiativ från utredningen har FHS tillsammans med ÖCB genomfört två

totalförsvarskurser för parlamentariker/departementstjänstemän på

hög nivå för respektive Lettland och Litauen. Vidare har FHS på uppdrag ÖCB genomfört totalförsvarskurs under veckor

av en tre för de baltiska länderna gemensamt. På förfrågan från Lettland har FHS lämnat stöd för ett särskilt seminarium riktat till politiker och högre departementstjänstemän.

Vidare genomför FHS årligen kurser inom för PFF, där

ramen huvudsakligen deltagarna kommer från Central- och Östeuropa inklusive de baltiska staterna. Denna verksamheten kommer att fortsätta även 1999 och 2000 enligt insända förslag till regeringen.

FHS har inlett sitt samarbete vid de baltiska ländernas gemensamma Försvarshögskola, BALTDEFCOL i Tartu, Estland i form av kontakter med bl.a. ställföreträdande skolchef och kurschef samt lärare.

Vidare har FHS påbörjat ett samarbete med Polens motsvarande F örsvarshögskola.

Försvarshögskolan har mycket goda erfarenheter samarbetet

av med mottagarländerna Lettland och Litauen vad avser såväl förberedelser som genomförande och uppföljning

av kursverksamheten. Inom detta område konstaterar FHS att "mognadsgraden" mellan länderna är olika. Litauen har en klarare

Svenska myndigheters totalförsvarsstöd 49

uppfattning vad vill åstadkomma med den utbildning som

om man Sverige I Lettland tar mera emot vad som erbjuds, trots

ger. man att dialogema bedrivs på likartat sätt i båda länderna.

FHS efterlyser bättre samverkan och samordning mellan

en olika svenska aktörer lämnar utbildningsstöd till de baltiska

som länderna och Polen. FHS bättre samordning och ett

anser att en effektivare utnyttjande befintliga ekonomiska resurser troligen

av kan uppnås någon central myndighet motsvarande utsågs att

om koordinera planeringen av olika utbildningsinsatser. Finansieringen bör, enligt FHS, ske via en uppdragsgivare kanal

via flera olika beställare. och inte som nu

Stödet har hitintills uppgått till 8 miljoner lcronor.

5.2. 12 Civilbefálhavarna

Bland civilbefälhavama har civilbefálhavarens kansli i södra civilområdet CB S haft visst utvecklingsamarbete i Baltikum.

Verksamheten startade i liten skala december 1992 med att två

från CB S kansli och länsstyrelsen i Kronobergs län personer besökte Civil Security Department CSD vid Försvarsministeriet i Litauen. Besöket ledde till invitation från CB S till chefen CSD

en att med medarbetare besöka Sverige i april 1993. Besöket omfattade bl. diskussioner vid CB S kansli om svenska och

a. litauiska totalförsvarsforhållanden samt besök vid bl. a. en länsstyrelse, SOS alarrneringscentral, brandkåren i Malmö, Barsebäcks kämlcraftverk, räddningsskolan i Revinge och polisen i Ystad. Svarsbesök från CB S sida genomfördes i Litauen 1994. Bl. besöktes kärnkraftverket Ignalina, flera civilförsvarssek-

a. tioner samt några utbildningsanläggningar. 1995 genomfördes ett nytt besök litauisk personal i Sverige, denna gång koncentrerad

till Göteborgs- och Stenungsundsområdct. 1998 genomfördes ett

nytt besök i Litauen ñån CB S kansli och länsstyrelsen i Västra Götalands län. Då genomfördes diskussioner med Civil Security Department och Fire Protection Department om den utveckling

ägt sedan besöket 1994. Från svensk sida belystes nu som rum

50 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd

statsmakternas på utnyttjandet totalförsvarsresursema i

syn av fred.

Målsättningen för samverkan har från CB S sida varit att belysa hur ett demokratiskt och folkligt förankrat totalförsvar kan byggas

samt att visa på hur problem som uppstår på olika upp ledningsnivåer i första hand löses på den nivå där problemet uppstår.

Utvecklingskontakterna har hitintills kostat ca 300 000 kronor och har finansierats med myndighetens egna medel.

5.3 Myndigheter och organisationer

utanför

Försvarsdepartementets

ansvarsområde

5.3. l Länsstyrelser

De flesta länsstyrelser är engagerade i någon form av biståndsverksamhet i Central- och Östeuropa. De två nordligaste länen har koncentrerat sin verksamhet till Barentsregionen, medan övriga län i huvudsak deltar i projekt i de tre baltiska staterna.

Regeringen har uppdragit åt tre länsstyrelser att svara för samordningen länsstyrelsesamverkan med motsvarigheter i

av dessa länder och fördelningen av medel. Länsstyrelsen i Östergötlands län samordnar projekt i Lettland, länsstyrelsen i Västmanland projekt i Estland och länsstyrelsen i Skåne län projekt i Litauen. Många länsstyrelser som bedriver någon form av vänlänssamarbete i de baltiska staterna har inom sitt eget län tagit fram länsstrategi om samverkan mellan företag, myndigheter

en och organisationer avseende utvecklingssamarbete med de baltiska länderna.

Utgångspunkten för vänlänsprojekt är att de avser kunskapsöverföring inom länsstyrelsernas verksamhetsområden och att verksamheten är förankrad i mottagarlandet. Hitillsvarande projekt

Svenska myndigheters totalfâirsvarsstöd 51

har framför allt avsett områden som demokratiutveckling, miljö, social välfärd, ex. utveckling av boendeförhållanden, landsbygdsutveckling, utbildning ex. ekonomiadministrativ utbildning och skolledareutbildning, fysisk planering, kommunalteknisk försörjning samt räddningstjänst, t.ex. riskanalyser och riskhantering.

Någon konkret kunskapsöverföring inom totalförsvarsområdet förekommer inte från länsstyrelsemas sida. Eftersom totalförsvar hör till länsstyrelsemas verksamhetsområde är det emellertid möjligt att i framtiden inkludera detta område i vänlänssamverkan.

När det gäller länsstyrelsemas vänlänssamarbete med regioner i de baltiska staterna sker den största delen av finansieringen genom medel från Sida. Andra finansieringskällor är Svenska Institutet, den s.k. Östersjömiljarden och olika program inom EU, exempelvis Ecos Ouveiture.

5.3.2 Svenska kommunförbundet

Biståndet på lokal nivå omfattar i huvudsak vänortsavtal kommuner emellan samt vissa projekt som kommunförbundet driver i egen regi. Sverige har idag ca 200 vänorter i Central- och Östeuropa, varav i Estland ca 80-100, i Lettland ca 30, i Litauen 30-40 samt i Polen ca 50. Vissa kontakter har tagits också med Ryssland, Ukraina och Bosnien. Insatserna finansieras av Sida. Sida har kanaliserat det svenska biståndet gentemot Östersjöstatema genom Svenska kommunförbundet som administrerar och fördelar biståndsmedlen till de svenska kommunerna.

Förutsättningen för bistånd med statlig finansiering är att vänortsavtal föreligger och innefattar preciserade projekt- och budgetplaner för respektive projekt.

En ytterligare gnindprincip för det svenska biståndet är att detta utgår från de behov av hjälp utifrån länderna själva

som ger uttryck för. Ländemas egna villkor gäller. Ramvillkoren avseende t.ex. miljön, fysiska betingelser och nationella handlingsregler fångas vanligen via normala kontakter kommunerna och

upp som

52 Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd

länsstyrelserna har med respektive land. Vissa projekt måste förankras också på ministerienivå. Kommunförbundet anser det angeläget att inte göra staterna bidragsberoende, utan principen hjälp till Självhjälp bör gälla.

Stödet omfattar viktig del utvecklingen av demokratiska

som en beslutsprocesser. Insatsema berör kunskapsuppbyggnad och förståelse för hur lokalt arbetar med denna process

man beslutsfattning, protokollslciivning, offentlighetsprincipen, arrangerandet val, tekniskt stöd ett fungerande

av m.m., rättsväsende, information och kontakter med allmänheten. En viktig målgrupp är förtroendevalda och tjänstemän rollfördelning, ärende-/beredningshandläggning etc.. Vidare biståndsmedel

ges för kunskapsuppbyggnaden inom miljöområdet. Investeringar, t.ex. i vattenrenings- och avloppsanläggningar, finansieras på annat sätt. Vissa kommuner har påbörjat eller genomfört projekt med inslag fysisk planering och riskhantering, Vilket utgör en

av viktig parameter i bredare på hot- och riskbedörrmingar.

en syn

Svenska kommunförbundet bedriver också projekt för att

egna sprida kunskaper till kommuner inte har vänorter. Exempel på

som projekt är seminarier demokrati, förmedling frågor rörande

om av HIV/AIDS till de baltiska staterna och Kaliningrad, know-howutbildning rörande hamnutbyggnader. Kommunförbundet arbetar även med frågor rör organisationsprinciper där man utnyttjar

som experter från bl.a. de svenska departementen. Sedan drygt tre år hjälper kommunförbundet Ukraina med att bygga upp ett starkare kommunförbund för lokalt självstyre.

Efter att vänortsavtal tecknats ansöker den svenska kommunen

medel i anslutning till projekt- och budgetplan. Efter om genomfört projekt redovisar kommunen resultatet av projektet varefter medlen utbetalas Svenska kommunförbundets

genom försorg. Kommunerna svarar också för att långsiktigt följa upp projekten och bistå med hjälp avseende bl. tekniskt stöd och

a. uppföljning skötsel och underhåll. Uppföljningen och

av utvärderingen biståndsverksarnheten sker mycket noggrant

Sidas försorg. Sida har f.ö. upprättat ett antal genom utvärderingsrapporter i sammanhanget.

Svenska myndigheters totalfdrsvarsstöd 53

Någon systematisk samordning mellan de nordiska länderna förekommer inte, enligt kommunförbundet. Finland koncentrerar sitt stöd till Estland och Danmark till Lettland mer på nationell nivå än mellan kommuner. Norge är inte lika engagerat. Kommunförbundet att samordningen mellan de nordiska

anser länderna skulle kunna utvecklas vidare. I Nordiska rådets regi diskuteras att förbättra samordningen genom ett Nordiskt utbildningsinstitut för offentlig kommunal förvaltning.

På längre sikt torde även en implementering av totalförsvarskonceptet kunna aktualiseras. Här menar Kommunförbundet att totalförsvarsmodell med fokus på

en fredstida hot kämenergiolyckor, kemikalieolyckor etc skulle kunna belysa viktiga ledningsfrågor av betydelse även för kngssituationer.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen RPS deltar i Kommittén för utvecklingssamarbete inom rättsområdet KUR tillsammans med Sida, Riksåklagaren, Domstolsverket samt Kriminalvårdsstyrelsen. KUR fungerar som ett forum för samråd och utbyte av information och erfarenheter vad avser rättsbiståndsinsatser. RPS deltar även i den informella styrgrupp för utvecklingssamarbetet inom rättsområdet i Central- och Östeuropa för programperioden 1999- 2001 som bildats i enlighet med förslaget i KUR:s delbetänkande SOU 1998:86.

Inom RPS samordnas utvecklingssamarbetet vid en

internationell enhet som lyder direkt under rikspolischefen.

RPS har bedrivit bilateralt utvecklingssamarbete i enlighet med regeringens Säkerhetsfrämjande stöd sedan 1992. Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har omsatt drygt 40 miljoner kronor i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Szt Petersburg och Kaliningrad. För programperioden 1999-2001 beräknas insatserna öka i omfattning och uppgå till ca 15 miljoner kronor enbart under 1999.

54 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd .

RPS deltar dessutom i multilateralt utvecklingssamarbete, främst genom olika EU-program inom rättsornrådet. Sedan årsskiftet 1998/99 har finansieringen det polisiära av utvecklingssamarbetet övertagits Sida. av RPS policy är att mottagarländerna skall visa vilja att en utveckla den demokratiska processen samt beivra korruption och andra oegentligheter. Den övervägande delen av alla insatser äger rum i mottagarlandet och mottagarna står i största möjliga mån för lokala kostnader, t.ex. lokaler, hotell samt tolk. Alla insatser inom utvecklingssamarbetet föregås av en förstudie i mottagarlandet. Kontaktema samordnas på departementsnivå i mottagarlandet. Under såväl förstudier som genomförande är de nordiska polissambandsmän finns som stationerade i mottagarländerna mycket stor betydelse. I av Estland, Lettland och Litauen har regeringsavtal om utvecklingssamarbetet på rättsområdet för programperioden 1999- 2001 slutits under hösten 1998. Förhandlingar ett liknande om avtal med Polen pågår. Inledningsvis innehöll utvecklingssamarbetet stora delar av materielöverföring, idag ligger tonvikten vid utbildning och kunskapsöverföring. Narkotika, kriminalteknik, ekonomisk brottslighet och dokumentkontroll är exempel på områden inom vilka RPS bedrivit utvecklingssamarbete. Ledningsstruktur och management är ett område som ökar i betydelse och har blivit allt mer efterfrågat i mottagarländerna. En av de större insatserna är ett sarrmordiskt projekt kallat Nordic Baltic Police Academy NBPA. Polisskoloma i Sverige, Finland, Norge och Danmark erbjuder rad kurser inom bl.a. en management, lcriminaltelcnik, penningtvätt och brott mot barn på plats i mottagarländerna. Selqetariatsfunktionen för NBPA roterar mellan de nordiska länderna och finns för närvarande vid

polishögskolan i Sverige.

RPS ingår i ÖCBs särskilda för internationell grupp verksamhet inom det civila försvaret där ömsesidig information ges om funktionsansvariga myndigheters biståndsverksamhet. RPS

Svenska myndigheters totalfbrsvarsstöd 55

lämnar dock inte något särskilt totalförsvarsstöd inom sitt sektorsområde.

5.3.4 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen genomför sedan 1997 utvecklingsstöd i Baltikum med ekonomiskt stöd från Östeuropakommittén. Arbetet startade efter förfrågan från Hälsoministeriema i de tre baltiska staterna.

I alla de tre baltiska staterna ger Socialstyrelsen stöd i arbetet med nationella riktlinjer, lokala/regionala planeringsunderlag samt utbildning inom området katastrofmedicin och upprättandet av giftinformationsverksamhet.

Under hösten 1998 har en kongress om giftinformation för alla baltiska stater ägt rum under svensk ledning. I samband med denna påbörjades i Litauen arbetet med riktlinjer för beredskap inom kemskyddsornrådet. Regelbundet konsulterar kollegor från de tre länderna Giftinformationscentralen i Stockholm för att samla erfarenhet för uppbyggnaden av en motsvarande verksamhet i hemländema.

Under 1997/1998 har seminarier med deltagare från alla de baltiska länderna ägt i avsikt att kartlägga den nuvarande

rum situationen vad gäller katastroforganisationer. Därefter har länderna påbörjat arbetet med nationella katastrofplaner. Under hösten 1998 diskuterades dessa planer, och behoven fortsatt

av arbete fastställdes.

Ett seminarium inom området kämenergiolyckor och strålmedicin anordnades i Litauen våren 1998, varefter ett arbete med utarbetande katastrofplan påbörjades.

av en

Utbildning för sjukvårdspersonal på olycksplats, i katastrofområden och på sjukhus i samband med stora olyckor/katastrofer liksom planering för sådana händelser saknas helt i de baltiska länderna. Ett arbete med att ta fram utbildningsplaner och utbildningar pågår i samarbete mellan Socialstyrelsen, svenska landsting och representanter för de baltiska länderna och deras ministerier. Arbetet förväntas pågå till och med år 2001. Under 1999 skall utbildning för instruktörer från

56 Svenska myndigheters totalförsvarsstöd .

Lettland och Litauen äga på Universitetssjukhuset i

rum Linköping. Viss hjälp med utbildningsmaterial har påbörjats och kan komma att utvidgas de följande åren.

I Lettland pågår ett arbete med att revidera, reducera och eventuellt komplettera befintliga beredskapslager läkemedel

av och utrustning från sovjettiden. Arbetet, nyligen startat,

som genomförs i samarbete med Socialstyrelsens materielansvariga och Läkemedelsverket i form av utbyte av erfarenheter och beräknas pågå under 1999.

Någon stödverksamhet till Polen bedrivs inte i nuläget. Däremot har kontakter vid flera tillfällen tagits med Szt Petersburg men dessa har ännu inte resulterat i samverkan.

Någon samverkan med Försvarsmakten, Försvarets sjukvårdscentrum eller Räddningsverket har inte Behov har inte

ägt rum. förelegat, men det kan komma att aktualiseras i framtiden.

Socialstyrelsen har för sin stödverksamhet inte erhållit några medel inom ramen för det Säkerhetsfrämjande stödet eller försvarsanslagen. Det vore dock motiverat, enligt Socialstyrelsen, att vissa delar av utvecklingsstödet finansierades genom något av dessa anslag då stödet till vissa delar har totalförsvarskaraktär.

Stödet har hittills uppgått till 2 miljoner kronor.

6 erfarenheter av

Myndigheternas samordning av utvecklingsstödet

till Baltikum och Polen

6.1 Försvarsmakten

Försvarsmakten anser att samordningen av stödet till de baltiska staterna har fungerat väl mellan Försvarsmakten, Pliktverket, FOA, FMV samt gentemot svensk försvarsindustri. Samarbete och samverkan i sammanhanget med andra svenska civila myndigheter har inte aktualiserats i nämnvärd omfattning. I den mån de förekommit har kvaliteten varierat.

I samband med minröjningsoperationer till havs har samverkan med Sjöfartsverket fungerat bra.

Försvarsmakten anser att samordningen mellan svenska myndigheter kan förbättras, t.ex. genom kontinuerliga informationsmöten med berörda biståndsmyndigheter för att klargöra behov, främja samordning, påskynda beslutsprocesser etc. Försvarsdepartementet borde ansvara för att sådana samordningsmöten genomförs mer kontinuerligt. Försvarsmakten föreslår vidare en särskild Baltstödskoordinator vid Försvarsdepartementet alternativt en permanent projektgrupp med representanter från Försvarsmakten, Sida mfl. myndigheter, med uppgift att hålla ihop utvecklingsstödet och samordna detta och se till att myndigheterna sedan verkställer utvecklingsinsatser. På detta sätt kan beslutsvägen uppåt kortas och förenklas.

58 Myndigheternas erfarenheter samordning...

I kontakter med utredningen har Försvarsmakten framhållit att långsiktigheten för det militära utvecklingsstödet behöver förbättras. Detta bedöms kunna ske främst att

genom Försvarsmakten ges långsiktiga uppdrag och tilldelas en ekonomisk ram för att genomföra uppdragen. Försvarsmakten anser också att administrationen kunde förenklas. Idag upplevs varje stödåtgärd, även av mindre omfattning, kräva ett stort administrativt arbete. Samtidigt upplevs tiden från det att ett önskemål framförts från en baltisk stat till dess att regeringen fattat ett beslut i ärendet som onödigt lång. Försvarsmakten pekar bl.a. på att regeringsbeslut i vissa fall fattats först ett halvt år efter det att Försvarsmakten lämnat in anslagsframställan i ärendet. Försvarsmakten anser att en ordning med årliga regeringsuppdrag bör övervägas. Detta skulle kunna innebära ett arbete i två steg:

Steg Uppdrag i regleringsbrev år l att i samverkan med de baltiska staterna ta fram en plan för år 2 samt preliminär plan för år Denna plan redovisas för regeringskansliet i budgetunderlaget i mars år Samtidigt skickar de baltiska regeringarna sin formella begäran till den svenska regeringen. Detta underlag processas i regeringskansliet, och motsvarande uppdrag ges i regleringsbrevet för verksamheten år

Steg 2 innebär att Försvarsmakten genomför beslutat stöd.

Försvarsmakten anser att det är särskilt viktigt att få möjlighet till en långsiktig planering av de multinationella projekten BALTBAT och BALTRON. Inom dessa projekt krävs att Försvarsmakten erhåller en väl definierad målsättning och en stabil ekonomisk för att projekten skall kunna fullföljas på ett bra

ram sätt över åren. En ryckighet i projektens långsiktiga planering får följdverkningar för de baltiska staterna och övriga stödnationer.

Även det bilaterala stödet behöver, enligt Försvarsmakten,

rent bättre långsiktighet. Kritik har framförts från Estland att man där saknar i förväg fastställda ettårsplaner för det svenska stödet, likartade dem som upprättas av de flesta övriga stödländer. Försvarsmakten anser att det vore rimligt för planeringen i Sverige men framför allt för att möjliggöra en långsiktsplanering i de

Myndigheternas erfarenheter av samordning... 59

baltiska länderna, att även göra samlad ettårsplan för det

en militära stödet.

Försvarsmakten har också noterat att vissa andra västländer, inklusive vissa nordiska, årligen presenterat långsiktiga planer över flera år för sina stöd till de baltiska staterna.

Försvarsmakten betraktar det brist att utgifterna för

som en överföring och ammunition till Baltikum inte får belasta

av vapen biståndsanslaget. Kan de baltiska länderna inte erhålla militär överskottsmateriel på denna väg tvingas de enligt Försvarsmakten att köpa in dyr materiel direkt försvarsindustrin. Detta har

ny av också skett i vissa fall, ibland med negativa erfarenheter som följd akut behov materiel, avsaknad kompetens för

av men av upphandling. Det finns ett betydande överskott av försvarsmaterial, inte minst i Sverige, som skulle kunna utnyttjas under ett 10-tal år i Baltikum.

Försvarsmaktens erfarenhet samarbetet med nordiska och

av övriga länder är god. Till övervägande del har detta samarbete ägt

inom de multinationella projekten BALTBAT och rum som BALTRON. Försvarsmakten deltar även i annan internationell samordning med syfte att samordna stödet till de baltiska staterna. Samarbetet i övrigt med de nordiska länderna varierar. Rent allmänt har Försvarsmakten ett bra samarbete med Finland. Hemvärnets utvecklingsstöd till Baltikum är samordnat med Danmark.

I Försvarsmaktens samverkan med de baltiska länderna, bl. a. i samband med planeringen av olika utvecklingsstöd, konstateras att organisationer och lydnadsförhållanden skiljer sig mellan de baltiska länderna. Det är enligt Försvarsmakten angeläget att svenska myndigheter är bättre samordnade innan utvecklingsstöd lämnas, så att myndigheterna i sina respektive stödverksamheter ger samma budskap i centrala frågor till mottagarlandet. Försvarsmakten anser att principen att låta de baltiska länderna

ansvariga för del av kostnaden för ett projekt är bra. Det vara en innebär att de tvingas göra prioriteringar mellan projekt och tacka nej till mindre angelägna sådana.

60 Myndigheternas erfarenheter av samordning...

6.2 för civil

Överstyrelsen beredskap

Enligt ÖCB har utvecklingssamarbetet med de baltiska länderna och Polen utvecklats på ett värdefullt och positivt sätt. Vidare

ÖCB att uthållighet i utvecklingen samarbetet borgar för anser av god kvalité och långsiktighet.

I sitt stöd till de frivilliga försvarsorganisationemas verksamhet i de baltiska länderna har ÖCB haft stor hjälp

av försvarsattachéema. Myndighetens samverkan med Högkvarteret och Räddningsverket har upplevts givande. ÖCB önskar öka

som samverkan och samarbetet med andra framför allt civila

- totalförsvarsmyndigheter.

ÖCB att allt eftersom fler myndigheter och organisationer

anser inom totalförsvaret engageras i det internationella arbetet ökar behovet av samordning. Informationsutbytet mellan myndigheter behöver förbättras för att skapa synergieffekter och möjligheter till samordnade insatser, samt för att undvika dubbelarbete.

6.3 Kustbevakningen

Utöver operativa samordningsmöten, finns det, enligt KBV, inte något samarbete på myndighetsnivå mellan de nordiska länderna avseende utvecklingsstödet till Baltikum och Polen.

Inom Sverige fanns det tidigare en teknisk suveränitetsstödgmpp GTS, RPS, KBV, FOA, FMV, SjöV med flera ingick, ledd av UD, som ansågs vara ett mycket bra forum för samordning olika stödprojekt. Denna har upphört att

av grupp existera. KBV föreslår att en motsvarande samordningsgmpp återuppstår i någon form med Försvardepartementet i ledningen.

Några av myndigheterna FOA, FMV, SjöV, KBV fortsätter dock att träffas med viss regelbundenhet, ca 3 gånger/år. Syftet är att säkerställa den fackmässiga koordineringen mellan de i

öbevakningsuppgifter närmast engagerade myndigheterna.

KBV bedömer att arbetet inom Baltic Sea Region Border Control Cooperation Conference BSRBCCC, som avser mer

Myndigheternas erfarenheter av samordning... 61

effektiv operativ samordning i gränskontrollarbetet mellan samtliga Östersjöländer, kommer att intensiñeras. Detta medför att samarbete och förmåga till gränskontroll både till lands och till sjöss utvecklas och förbättras redan på kort sikt. En stabiliserande faktor är också regeringschefemas s.k. "Task Force for combatting organized crime" med sitt operativa organ den s.k. "Operative

committee OPC.

Betydande samordningseffekter i totalförsvarsstödet uppstår också indirekt genom redan etablerad verksamhet inom HELCOM hanterar akuta miljöskyddsåtgärder till sjöss och inom flyg- och sjöräddningsornrådena. Här berörs förutom Kustbevakningen även Räddningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket.

6.4 Styrelsen för försvar

psykologiskt

Styrelsen för psykologiskt försvar SPF anser att dess intresseornråde och verksamhet dvs. information och infoimaiionsberedskap inför höjd beredskap och s.k. svåra påfrestningar i hög grad berör flera andra myndigheters utvecklingsstöd i Baltikum. SPF är angelägen om att vara informerad om all stödverksamhet från svenska myndigheters sida som i någon väsentlig grad handlar om information till medborgarna och medierna inför tänkbara krisförlopp.

Hittills har det, enligt SPFs mening, visat sig svårt att skapa fungerande och enkla kanaler för att hålla de olika svenska myndigheterna informerade om varandras planerade och pågående verksamhet i Baltikum. Uppenbarligen har det, med vissa undantag SSI och SKI, inte varit naturligt att vända sig till

som SPF när man arbetat med informations-, upplysnings- och mediafrâgor med anknytning till krishantering. Kanske har svenska myndigheter inte sett informations- och informationsberedskapsfrågor, vilka i de flesta ledningsorganisationer naturligen är integrerade med ledningsfunktionen, något som ligger inom SPF s intresseornråde.

62 Myndigheternas erfarenheter samordning...

SPF anser att en förbättring informationsutbytet kan ske

av genom att myndigheterna lämnar mer sidoinformation till varandra när man bedömer att andra myndigheter kan vara intresserade av eller beröras av någon aktivitet planeras. Dessutom finns

som möjligheten att planerade verksamheter och projekt bedöms mer samlat på ett ställe, genom någon form av koordinationsorgan, varvid den nödvändiga informationssamordningen då bättre kan åstadkommas. Båda vägarna kan också utnyttjas i en kombination.

6.5 Räddningsverket

Samarbetet med de baltiska staterna inom räddningstjänst- och transportomrâdet har enligt Räddningsverkets uppfattning i huvudsak präglats amkontinuitet, stabilitet och långsiktighet, även om projekt- och ñnansieringsbeslut har varit ettåriga och beslutsprocessen i Sverige tidvis lång och omständig. En starkt bidragande orsak till kontinuiteten och stabiliteten är att de samverkande chefstjänstemännen och kontaktpersonerna i såväl de baltiska staterna som Sverige varit i stort sett desamma under hela samarbetsperioden. Andra viktiga faktorer har varit förekomsten av kontinuerliga överläggningar om planering och uppföljning, upprättande av gemensamma projektplaner samt kvalificerat tolkoch översättningsstöd.

Räddningsverket har koncentrerat samordningssträvandena till de nordiska ländernas stödinsatser inom räddningstjänstområdet i de baltiska staterna. Inom för det nordiska samarbetet inom

ramen

räddningstjänstornrådet har de nordiska ländernas planerade och

genomförda insatser rapporterats och diskuterats årligen för att så långt möjligt anpassa insatserna till varandra, undvika dubbleringar och ta tillvara erfarenheter. I flera fall har de nordiska länderna Sverige, Finland och Norge gjort gemensamma insatser, finansierade genom Nordiska ministerrådet, bl.a. inom riskanalysområdet och beredskapsplaneringen mot svåra olyckor. Finland och Sverige har också tillsammans med Lettland och Estland gemensamma räddningstjänstövningar avseende allvarliga

Myndigheternas erfarenheter av samordning... 63

olyckor till lands. Representanter från de baltiska länderna deltar sedan 1998 som observatörer också i de konferenser som genomförs inom för det nordiska räddningstjänstavtalet. I

ramen detta sammanhang finns skäl att notera att de svenska räddningstjänstmyndighetemas samverkan med de baltiska staterna i betydande omfattning avser även områden som flygräddning, sjöräddning, miljöräddning till sjöss samt beredskapen mot kämkraftsolyckor och strålskydd, allt inom ramen för internationella konventioner och överenskommelser.

Inom farligt-gods-området samverkar Räddningsverket med främst RPS och Tullverket GTS. När det gäller riskanalysarbete

, och beredskapsplanering mot svåra olyckor har Räddningsverket samverkat med länsstyrelserna i främst Södennanlands, Västerbottens och Norrbottens län. De två senaste länen deltar också i motsvarande samarbete med Ryssland. Stödet till de baltiska staterna inom oljeskadeskyddsområdet genomförs i samarbete med Karlskrona kommun. I samarbetsperiodens inledning försökte Räddningsverket också så långt möjligt att stimulera och stödja det omfattande kommunala vänortsutbyte inom räddningstjänstens område som successivt växte fram.

Räddningsverkets samverkan med andra myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde, med undantag från KBV, har varit sporadiskt. Karaktären på verkets insatser i de baltiska länderna medför att kontakterna främst sker med myndigheter inom andra departementsornråden.

Räddningsverket anser emellertid att det vore fördelaktigt om en permanent samordningsgrupp bildades inom Försvarsdepartementet med representanter från de centrala myndigheterna. Det gäller inte minst för samordningen av samt information och diskussion frågor i det baltiska samarbetet

om som sammanhänger med såväl det särskilda Säkerhetsfrämjande samarbetet som med Östersjösamarbetet i övrigt och PFFsamarbetet. Till detta kan komma frågor omfattas

som av Europasamarbetet och andra internationella avtal, konventioner och överenskommelser som Sverige har anslutit sig till.

64 Myndigheternas erfarenheter av samordning...

6.6 Frivilligorganisationerna

Inom frivilligrörelsen saknar man idag en sammanhållen bedömning från Regeringens sida, vilket försvarsrelaterat

stöd som är särskilt angeläget. En sådan bedömning skulle kunna ligga till grund för de frivilliga försvarsorganisationernas programverksamhet.

Det finns ett önskemål från de frivilliga försvarsorganisationema, enligt Ag Baltikum, att låta ÖCB få

en tydligare och aktivare samordningsroll för den civila frivilligverksamheten, motsvarande den roll Högkvarteret har för den militära frivilligverksamheten.

I övrigt anser Ag Baltikum att samordningen mellan de centrala statliga aktörerna bör utvecklas och förbättras.

Vissa av de svenska frivilligorgansiationerna, t.ex. SLK och SCF, har ett visst utbyte med de andra nordiska länderna vad gäller utvecklingsstöd till Baltikum. SCF konstaterar att övriga nordiska ländernas motsvarigheter till SCF inte alls lämnar något utvecklingsstöd till Baltikum.

6.7 Totalförsvarets pliktverk

Tidigare fanns samordningsgmpp organiserad

en av Försvarsdepartementet som möttes tvâ gånger per år för ömsesidig information. Numera får respektive myndighet själv ta initiativ till samordning. Pliktverket har sin naturliga samarbetspartner i Försvarsmakten. Detta samarbete är under utveckling.

Försvarsattachéema i respektive land bidrar med värdefullt stöd.

En väl fungerande samverkan har etablerats med Finland avseende Estland.

Pliktverket föreslår att ömsesidiga infonnationsmöten för myndigheter som deltar i stödet återupptas i Försvarsdepartementets eller UDs regi.

Myndigheternas erfarenheter av samordning... 65

6.8 Försvarets materielverk

FMV har genom Ag Sjöbevakning haft ett fruktbart och givande samarbete med Kustbevakningen, Sjöfartsverket och F OA.

FMVs kontakter inom projekt "Sjöbevakning Baltikum" med uppdragsgivaren UD/Försvarsdepartementet kunde enligt myndigheterna ha varit mera strukturerade och frekventa. FMV har många gånger saknat en samtalspartner med "tillräcklig teknisk insikt".

Departementens förståelse för hur en uppdragsmyndighet måste verka kunde också ha varit större. Handläggningstiden i en del av de frågor som rört projekt sjöbevalcning Baltikum har varit oförsvarligt långa. En förklaring härtill kan vara att man inom UD bytt ansvarig handläggare vid flera 4 tillfällen under de senaste aren.

6.9 Försvarets

forskningsanstalt

FOA har i sin verksamhet riktad mot Baltikum haft

en kontinuerlig, givande och friktionsfri samverkan med i första hand FMV, KBV, SjöV och RPS. Samverkan med Försvarsmakten har varit av mer sporadisk natur men likväl mycket värdefull. Det kan noteras att FOAs övergång från anslagsñnansierad till intäktsfmansierad myndighet har, inom vissa områden, inverkat menligt på frekvensen och möjligen även kvaliteten vad gäller kontakterna med Försvarsmakten.

Av viss betydelse för FOAs stödinsatser har varit möjligheterna att för i huvudsak andra syften upprätthålla regelbundna informella kontakter med forskare och försvarsmyndigheter i framför allt Finland och Norge. Här kan också noteras att de nordiska länderna har ett gott samarbete inom försvarsmiljöornrådet, i vilket även amerikanska organisationer deltar.

För att öka kunskapen, förbättra samordningen och sprida information om svenska myndigheters insatser till stöd för Baltikum har FOA tidigare föreslagit upprättandet

av en

66 Myndigheternas erfarenheter samordning...

databas exempelvis i form av en hemsida på Internet, gemensam

alla berörda kunde ha tillgång till. som

En erfarenhet FOA vill lyfta fram är vikten av att

som mottagarsidan har tillräcklig kompetens för att effektivt kunna utnyttja utifrån kommande stödinsatser. Inom försvarsområdet finns på den baltiska sidan ännu utrymme för förbättringar av den analytiska kompetensen. FOA skulle här kunna utöka sina stödinsatser, exempelvis att i större utsträckning än vad

genom

sker ta emot och handleda yngre forskare och tjänstemän som nu från Baltikum. Genom att utnyttja de möjligheter som erbjuds inom for PHARE-programmet skulle sådan verksamhet

ramen en förhoppningvis, åtminstone delvis, kunna finansieras av EUkommissionen.

6.10 utanför

Myndigheter

område

försvarsdepartementets

Socialstyrelsen att det bör ligga i varje myndighets eget

anser intresse att samordna eller lämna information om sin stödverksamhet till andra myndigheter. Ett sätt att främja samordningen och det ömsesidiga infonnationsutbytet om vad som pågår inom och mellan olika civila verksamhetsområden kan enligt

någon myndighet, ÖCB, utses SoS vara att t.ex. som koordineringsansvarig för att samla in uppgifter på vilka aktiviteter och stödinsatser bedrivs och vilka insatser som avses

som påbörjas. Denna information borde kunna läggas upp en datainforrnationsbank, tillgänglig för alla beredskapsmyndigheter. Ett sätt att förbättra informationen och samordningen kan

annat

att varje år ett gemensamt svenskt seminarium vara man arrangerar för att klara ut vilka stödinsatser anser att respektive

man myndighet eller organisation skulle kunna genomföra.

7 Utredningens rådgivning på regeringsnivå

7.1 Allmänt och dess

om rådgivningen

former

I regeringens uppdrag direktiv 1997:52 ingår att inom för

ramen uppdraget verka som rådgivare inom totalförsvarsområdet på regeringsnivå gentemot de baltiska länderna, där Lettland inledningsvis prioriteras, samt Polen.

Bakgrunden till uppdraget i denna del torde att nuvarande

vara svenska totalförsvarsstöd fått sin tyngdpunkt i avgränsade verksamheter inom olika militära och civila totalförsvarsfunktioner, medan övergripande rådgivning till försvarsdepartements- och regeringsnivån förekommit i mycket ringa utsträckning. Detta har haft den effekten att dels mottagarlandet saknat erforderligt stöd i policyfrågor, dels vi på svensk sida inte skapat oss det breda perspektiv önskvärt

som vore för att, tillsammans med mottagarländema, kunna prioritera olika delinsatser effektivt.

Utredningens rådgivning har haft sin tyngdpunkt i övergripande frågor kring säkerhetspolitik och totalförsvar. Den har i huvudsak bedrivits i form kontinuerligt återkommande möten med olika

av representanter på ministerie- och politikemivå, vecka,

ca varannan där önskemål och behov stöd preciserats, utvecklats,

av konkretiserats i olika former och följts Tiden mellan mötena

upp.

68 Utredningens rådgivning på regeringsnivå

har utnyttjats för kunskapsinsamling på hemmaplan, slqiftväxling och förberedelser inför det fortgående arbetet inom olika igångsatta projekt. Jag har vid behov knutit till mig hjälp i form olika experter från svenska myndigheter och organisationer. av Utredningen har främst bedrivit rådgivning till Lettland och i ökande utsträckning, till Litauen. Dessutom har vi vid olika tillfällen besökt Estland och Polen för att efterhöra vilka behov av totalförsvarsstöd som finns där.

7.2 Ländersvis rådgivning

Jag och min utredningsselxzretare har, alltsedan dåvarande lettiske försvarsministems Kratsins begäran hos Sveriges regering om svenskt stöd att utarbeta lettisk försvarsplan, verkat som en rådgivare till Lettlands regering. Rådgivningsverksamheten har bedrivits med tyngdpunkt till det lettiska försvarsministeriet och till andra strukturer högsta lettiska nivå med inom området. Rådgivningen har främst ansvar omfattat stöd inför upprättandet en försvarsplan motsvarande av svenskt totalförsvarsbeslut och programplan för det lettiska ett en t0talförsvarets långsiktiga utveckling. Därtill har kommit hjälp i lagstiftningsfrågor, bl.a. med upprättande mobiliseringslag. av en Vi har verkat för att totalförsvarsutbildning har genomförts för politiker, ministrar och högre chefer vid ministeriema, varvid FHS och ÖCB haft ett genomförandeansvar. Vi har svarat för koordineringen försvarsupplysningsstöd från Sverige med hjälp av från främst SPF och Civilbefálhavaren i Mellersta civilområdet CB M. Vi har också initierat översättning av svensk beredskapslagstiftning stöd för den lettiska som försvarsutvecklingen och initierat översättning av svenska en arméreglemente Försvarsmaktens försorg. Vidare har vi 2 genom initierat och samordnat möten mellan lettiska ministerier och svenska myndigheter för att lämna stöd och råd inom några m.m. viktiga totalförsvarssektorer, t.ex. avseende beredskapslagring och förrådshållning förnödenheter och finansiering i av

Utredningens rådgivning på regeringsnivå 69

sammanhanget. ÖCB har svarat för viktig medverkan i sistnämnda avseenden. För stödet till den lettiska militära planeringen har jag knutit till mig en militär expert tidigare militärbefälhavare. Denna åtgärd har lett till en ökad rådgivningskompetens i militära frågor. Dessutom har den militära experten kunnat fånga väsentliga upp behov av svenskt stöd från Lettlands försvarsministerium och

försvarsledning.

Litauen har visat ett starkt intresse för vissa något mer avgränsande frågor. För Litauens räkning har vi initierat och koordinerat totalförsvarskurs för parlamentariker och ledande en inom ministeriema, där ÖCB och Försvarshögskolan personer engagerades som kursanordnare. Rådgivning har påbörjats i begränsad omfattning till Litauen stöd i den uppbyggnaden som av en integrerad civil-militär ledningsstruktur på högre regional nivå. Liksom för Lettland har jag knutit till mig militär expert för att en bistå litauema med detta stöd. På senaste tid har rådgivningen till Litauen kommit att omfatta också övergripande mer

planeringsfrågor.

Estland har visat allmänt intresse för rådgivningsstöd på regeringsnivå men ännu inte efterfrågat någon specifik hjälp. Utredningens kontakter med Polen har varit och sparsamma, någon svensk totalförsvarsrådgivning på regeringsnivå har ännu inte efterfrågats. Behovet fortsatta insatser är därför osäkert. av

7.3 Rådgivningssamordning med andra

länder

Jag och min utredningssekreterare har haft ett mycket bra samarbete och utbyte med finska försvarsministeriet resulterat som i koordinerade och ensade uppfattningar inom vissa stödprojekt som Finland och Sverige bedriver i de baltiska länderna. Samråd och överenskommelser har skett rörande samordningen av Pliktverkets stöd till Estland ett personregistreringssystem av av värnpliktiga, "State Defence Course" i Lettland samt svensk

70 Utredningens rådgivning på regeringsnivå

rådgivning beträffande totalförsvarskoncept till regeringsnivån i Estland.

Vi har kortfattat diskuterat det försvarsrelaterade stödet till

mer de baltiska staterna även med försvarsdepartementen i Norge och Danmark.

I övrigt har jag haft ett antal informella kontakter och infonnationsutbyten med andra stödländer, och då inte minst USA och Storbritannien. I några delfrågor har visst fördjupat samarbete ägt rum.

De nordiska ländernas

utvecklingsstöd inom

försvarsområdet

8.1 Finland

Försvarsministeriet i Finland koncentrerar sitt försvarsstöd till Estland och arbetar där främst mot huvudstaben försvarsstaben. Finland har lämnat försvarsrelaterat utvecklingsstöd till Estland alltsedan älvständighetsförklaringen, då Finland fick förfrågan

en om att utbilda officerare från Estland.

Stödet har i huvudsak omfattat kunskapsförmedling och utbildningsstöd. Finland satsar främst på utbilda estniska

att officerare och på att bygga försvaret från grunden.

upp Utbildningen började 1992 med 10-20 elever på finska

ca kadettskolan. Idag har 70 underofficerare och 30 officerare

ca ca utbildats kadettskolan. Utbildningsstödet bedrivs dels i Estland med stöd av sakkunniga från Finland, dels finska kadettskolor. Olika specialkurser genomförs också del

som en av utvecklingsstödet.

Det materiella stödet är mycket begränsat. Finland har dock donerat artilleripjäser och ammunition till Estland. Finska regeringen har vidare fattat vissa beslut även försäljning

om av vapen till Estland.

Någon rådgivning på ministerienivå sker för närvarande inte.

72 De

Inrikesministeriet i Finland bedriver ett omfattande och betydelsefullt utvecklingssamarbete med främst Estland, men även med Lettland och Litauen, vad gäller främst

gränsbevalmingsfrågor till lands.

Finland har hitintills bidragit med 140 miljoner finska mark

försvarsfrämjande insatser. En helt avgörande del går till för Estland. Bidragen till Lettland och Litauen är små. Utvecklingsstödet till Baltikum finansieras så att aktiviteter som genomförs i Finland betalas via försvarsbudgeten medan aktiviteter genomförs i Baltikum finansieras via

som Utrikesministeriet.

Försvarsministeriet i Finland att har ett bra

anser man samarbete med Sverige. Bl.a. har trilaterala möten mellan Finland, Sverige och Estland genomförts syftande till att diskutera Estlands olika önskemål försvarsrelaterat stöd och ansvarsfördelningen i

om sammanhanget mellan Finland och Sverige. Vidare ser man positivt på Sverige tillhandahåller totalförsvarsrådgivning på

om regeringsnivå i Estland.

Finland BALTSEA-gruppen fyller viktig roll när

anser att en det gäller den övergipande samordningen det försvarsrelaterade

av stödet.

8.2 Norge

Norge har gradvis engagerat sig mer i Baltikumfrågor trots att man

Östersjöland. För det Säkerhetsfrämjande stödet finns en inte är ett handlingsplan framtagen UDs försorg. En Baltikumgrupp,

genom med representanter från statsministerns kontor, UD, Försvars-, Närings- och Miljödepartementen, samordnar verksamheten.

har bidragit med 46 miljoner norska kronor för

Norge fredsfrämjande insatser i Baltikum under perioden 1994-97. En

del norskt deltagande i PFF-aktiviteter i stor utgör Östersjöområdet. Häri ingår också multilateralt bistånd till BALTBAT och BALTRON, liksom kostnader för besöksutbyte

De nordiska ländernas utvecklingsstöd... 73

för officerare. På materielsidan har Norge bidragit bl.a. med pansarvämsvapen till BALTBAT. Norge har för avsikt att vidareutveckla sitt stöd avseende BALTBAT, BALTRON, BALTDEFCOL, hemvärnets utveckling i

Baltikum olika utbildningsinsatser, materielstöd patrullfartyg,

viss eldledningsmateriel m.m. samt generellt suveränitetsstöd

främst inom gränskontroll/-bevalcning

Utvecklingsstödet har enligt Forsvarsdepartementet tidigare haft ad-hoc-karaktär. Man att det är viktigt att skapa anser numera en helhetssyn och att inte bara arbeta med enskilda projekt för respektive land. I helhetssynen inkluderas inom Norden en samsyn samt ev. även med EU-länder utöver de nordiska. Den nordiska koordineringen utvecklingsstödet uttrycks av som viktig och betydelsefull, formerna för samordningen kan men utvecklas och bli bättre. Norge vidare att både IDAB och anser framför allt BALTSEA är viktiga i sina gruppen

samordningsroller.

8.3 Danmark

I policyn för det danska försvarsministeriets östsamarbete anges att de övergripande målen är att stärka stabiliteten och det fredliga samarbetet i Europa. Utvecklingssamarbetet bl.a. gentemot Baltikum och Polen skall bidraga till att säkra den civila och demokratiska kontrollen över de väpnade styrkorna stödja samt ländernas strävan till interoperabilitet med NATO och deras medverkan i internationella operationer och PFF-verksainhet. Danmark bistår inom denna de baltiska ländernas ram tre uppbyggnad de nationella försvaren rådgivnings-, av genom utbildnings- och övningsinsatser materieldonationer. samt Någon strategisk rådgivning gentemot regeringsnivån, motsvarande den som utredningen bedriver, har inte för avsikt att genomföra. man Rådgivningen från Danmark koordineras främst genom försvarsattachéemas försorg. Dessa lyder direkt under försvarsministeriet.

74 De nordiska ländernas utvecklingsstöd...

Tonvikten i det danska utvecklingsstödet till de baltiska staterna ligger idag på att försöka skapa en samsyn i viktiga försvarsfrågor mellan försvarsministerierna/försvarsstabema i respektive land och det danska försvarsministeriet/försvarsstaben. Detta sker regelbundna möten, staff talks och motsvarande.

genom Andra viktiga områden är stödet till BALTBAT, BALTRON, BALTNET, BALTDEFCOL och till officersutbildning på olika nivåer. Under 1998 genomfördes 50 aktiviteter såsom pluton-

ca och kompanichefsutbildning, avancerad ofñcersutbildning vid de danska arrné- och marinakademiema, instruktörsutbildning för hemvämsofñcerare och utbildning på marinens kommunikationssystem.

Det försvarsrelaterade utvecklingsstödet till Polen är inte lika omfattande. Stödet inriktas främst på att hjälpa till med att förbättra den polska försvarsmaktens interoperabilitet med NATO samt med att utveckla det polska fredstida försvarsledningssystemet the defence management system.

Danmark anslog omkring 204 miljoner danska kronor till försvarsfrämjande åtgärder i Baltikum under perioden 1994-1997. Huvuddelen medlen gick till utbildning av BALTBAT, men

av inräknade är också kostnader för baltiska soldater som deltog i de danska fredssbevarande insatserna i Bosnien. Ca 15 % har gått till försvarsmateriel uniformer och fordon. Endast en liten del har

som avsett vapen.

Utvecklingsstödet till alla de aktuella länderna har numera stramats Övergripande 3-årig programstyming som

upp genom en

utgångspunkt för de danska myndigheternas detaljplanering.

Ministeriet tilldelar därvid myndigheterna medel i form av ramanslag utifrån den uppgjorda 3-års planen. Medelstilldelningen 1998 100 miljoner danska kronor. I denna tilldelning är

var inräknat att viss ad-hoc-verksamhet snabbt uppkomna projekt kan uppstå. Danska Försvarsministeriet anser att denna kombination övergripande styrning och decentraliserat

av genomförande myndigheterna Ökade möjligheter att samordna

ger sin verksamhet dels inom Danmark även gentemot de baltiska

men länderna.

De nordiska ländernas utvecklingsstöd... 75

Danmark anser det viktigt med stark nordisk koordination

en av utvecklingsstödet är angeläget att även andra västländer

men om engageras och medverkar i stödet. BALTSEA här

gruppen anses spela en viktig roll för samordning övergripande karaktär.

av mer

Utredningens principiella överväganden

9.1 Totalförsvarsstödet till de baltiska

staterna är ett i

Viktigt inslag svensk säkerhetspolitik

F örsvarsberedningen framhåller i sin rapport Förändrad omvärld

omdanat försvar Ds 1999:02 bl.a.:

"Stärkandet samarbetet och säkerheten i Östersjöregionen

av bör fortsatt utgöra ett centralt element i vår säkerhetspolitik. Våra insatser bör långsiktiga och präglas uthållighet.

vara av Försvarsberedningen föreslår att stödet till de baltiska ländernas uppbyggnad totalförsvar och andra säkerhetsñmlctioner

av utvecklas och fördjupas, liksom vårt säkerhetssamarbete med Polen och Tyskland."

Jag delar givetvis dessa bedömningar och stödjer förslagen. Deras bakgrund är enligt min mening att söka i kombination

en av omständigheter. Grundläggande är de baltiska staternas läge

som omedelbara till både Sverige/Norden i väst och Ryssland

grannar och Vitryssland i öst. Grannskapet med Ryssland förenas med den allmänna osäkerheten denna stats framtid, inklusive dess

om framtida politik gentemot Baltikum. I sammanhanget framhåller Försvarsberedningen att Ryssland tenderat att hävda intressen

egna i närområdet och stundtals utsatt bl.a. de baltiska staterna för starka påtryckningar.

78 Utredningens principiella överväganden

De baltiska staterna har i detta läge ett behov att på stor bredd stärka sin säkerhetspolitiska ställning. Många inslagen i deras

av samlade politik bör helt eller delvis i detta perspektiv: strävan

ses efter medlemskap i NATO och EU och efter utveckling i övrigt av banden med Väst. Andra viktiga mål är ekonomisk Stabilisering och utveckling, lösandet utestående medborgarskaps- och

av integrationsfrågor samt utvecklandet godtagbara

av grannlandsrelationer med Ryssland. Även uppbyggnaden ett

av från respektive stats utgångspunkter rimligt totalförsvar, under demokratisk ledning, är ett centralt inslag i den samlade säkerhetspolitiken.

Uppbyggnaden totalförsvaren har inledningsvis efter

av frigörelsen 1991 mött särskilda svårigheter. Under de första åren fanns ryska militärförband kvar i de baltiska staterna. När

stora dessa drog sig tillbaka efterlämnade de i stort sett ingenting som kunde utnyttjas för uppbyggnaden av baltiska totalförsvar. Arvet har snarast medfört stora kostnader i såväl materiell mening som i

delvis kvardröjande negativa attityder till försvaren hos fråga om befolkningarna och i form auktoritära synsätt hos äldre

av officerare. Även för den fortsatta försvarsutvecklingen finns begränsningar i snart sagt alla avseenden: ledningsmässigt, organisatoriskt, utbildningsmässigt, materiellt, samt givetvis vad gäller samlad planering och samlat ekonomiskt utrymme.

De baltiska staternas företrädare har givetvis klart för sig att

inte i längden skulle kunna motstå ett massivt angrepp från en man återuppbyggd rysk försvarsapparat. Men även ett förhållandevis begränsat, väl sammanhållet och folkföranlaat totalförsvar kan

tillräckligt för att motverka ett storangrepp under begränsad vara tid eller för att möta begränsad aggression uthålligt. Och minst

mer lika viktigt är att ett sådant totalförsvar kan bidra till ett större nationellt självförtroende i kriser, liksom under "starka påtryckningar" i tider i övrigt mer rutinmässiga relationer. Det

av är enligt min mening rimlig hypotes att ett sådant stärkt

en självförtroende ökar sannolikheten att framtida konflikter i relationerna med Ryssland och/eller Vitryssland skall kunna hanteras på ett kontrollerat sätt.

Utredningens principiella överväganden 79

Mot denna bakgrund ligger ett utvecklande och stärkande

av totalförsvaren i de baltiska staterna inte bara i dessas utan

egna, också i hög grad i omvärldens intresse.

9.2 totalförsvar under

Grundläggande:

demokratisk ledning, styrning och

kontroll

Det råder en bred samsyn i de västliga demokratierna om vikten att nationella säkerhetsorgan, dvs. polis, försvarsorganisationer,

ev. inrikestrupper mil., står under betryggande demokratisk ledning, styrning och kontroll engelska: democratic control . Denna ledning etc. inkluderar dels de yttersta besluten "det operativa"

om utnyttjandet av resp. säkerhetsorgan, dels inriktningen av resp. organs utveckling i kortare och längre tidsperspektiv, dels slutligen en kontrollfunktion i snävare mening, dvs. närmast

en verksamhetsrevision.

I Sverige utgår denna ledningsfunktion, under riksdagen, närmast från regeringen och sammanfattas i regeringsformens l kap. 6 Regeringen styr riket.

Principen om demokratisk kontroll försvaren

av totalförsvaren har varit viktig fråga i de tidiga diskussionerna

en mellan västdemolcratierna och de demokratierna i Central- och

nya Östeuropa. I dag torde grundprincipen fullt ut accepterad i de

vara stater som berörs i detta betänkande främst de baltiska staterna och Polen.

Det bör noteras att engelskans "control som del exempelvis

av "democratic control har en betydligt vidare innebörd än svenskans "kontroll". Viktiga innebörder är sålunda också to exercise direction over och "Command". De samlande begreppen demokratisk ledning, styrning och kontroll alt. kortformen "demokratisk ledning" har mot den bakgrunden utnyttjas av utredningen.

80 Utredningens principiella överväganden

I det svenska stödet är det likväl nödvändigt att fortlöpande beakta denna aspekt, eftersom konstitutionella regler, praktiska ledningsprinciper samt kompetens i planerings- och revisionshänseende på regeringsnivån långt ifrån alltid hunnit bli i paritet med den grundläggande principen.

Enligt min uppfattning bör det svenska stödet mot ovanstående syfte riktas främst till parlamentens försvarsutskott motsv., till försvarsministerierna och till andra ministerier berörs av

som totalförsvarsñågor, samt till revisionsorgan närmast motsvarande svenska Riksrevisionsverket. En viktig målgrupp är givetvis

annan officerare i olika stadier av karriär.

9.3 nationella existensförsvaren bör

stå i centrum

Under de första åren efter den nationella frigörelsen i aktuella länder kom det västliga stödet inom totalförsvarsområdet av lätt insedda skäl att koncentreras dels till att utveckla förmågan att delta i internationella insatser, dels till att utveckla olika kapaciteter för fredsändamål, exempelvis räddningstjänst, gränsoch kustbevakning. Inledningsvis torde de olika länderna också ha uppfattat det så, att de västliga förväntningarna inför medlemskap i EU och NATO låg inom dessa områden.

Under de senaste åren har de aktuella staternas prioritering förskjutits till förmån för nationella existensförsvar. Bakgrunden har redan berörts i kapitel illusionslös på relationerna till

en syn Ryssland delvis i perspektiv akuta händelser, en insikt att

av NATO ställer sina tyngsta krav inom existensförsvarsornrådet inför medlemskap, den samtidiga insikten att ett NATO-

ett ev. medlemskap utom för Polen kan bli avlägset i tiden.

Denna ändrade fokusering är sålunda naturlig utifrån de nya demokratiemas upplevda situation också utifrån de nordiska

men

tidigare erfarenheter. Den aktualiserar emellertid en stor staternas mängd problem utöver vad är aktuellt i samband med

som inriktning på internationella insatser. Dessa problem avser snart

Utredningens principiella överväganden 81

sagt alla områden av den samlade försvarsplaneringen: en mer komplex målbild, mångfacetterad organisation, större en resurskrav, längre planeringshorisonter. Givetvis är byggandet ett existensförsvar legitimt redan på av folkrättsliga grunder. Sverige har enligt min uppfattning även många andra skäl att lämna stöd till sådan utveckling, och en ytterst då att det är ett svenskt egenintresse att demokratiema andra sidan Östersjön alla kännetecknas säkerhetspolitisk av stabilitet och trygghet i vidaste mening, innefattande även totalförsvarsdimensionen. För varje liten stat, och i synnerhet dess ekonomiska om resurser är begränsade i förhållande till landets storlek, innebär uppbyggnaden ett nationellt existensförsvar stor utmaning. av en F örsvarskoncept måste utvecklas i ljuset säkerhetspolitiskt läge, av geografiska förutsättningar, politiska ramvillkor och resursprioriteringar inom hela samhället. Det ligger nära till hands för flera de demokratiema att av nya söka nordiska förebilder. Många intressanta lösningar kan enligt min mening överföras. Samtidigt ligger det fara i att en tillhandahålla alltför tekniskt avancerade, omfattande eller organisatoriskt komplexa lösningar från det nordiska området. Vi gör nog inom den nordiska och övriga västliga kretsen klokt i att tillhandahålla enkla lösningar med små eller måttliga resurslcrav, där de mest grundläggande försvarsbehoven fokuseras.

9.4 Den militära

internationella

bör från de nationella

förmågan utgå

försvaren

I flera av de aktuella staterna har sålunda utvecklat separata man resurser för internationella insatser. I praktiken handlar det då om stående förband. Detta har emellertid vissa tydliga arrangemang nackdelar. För det första är kostnaderna höga; för ett visst land har de bedömts uppgå till så mycket 20 % försvarsbudgeten. som av För det andra kan det visa sig svårt att efter utbildning ge

82 Utredningens principiella överväganden

förbanden fortlöpande meningsfulla uppgifter. För det tredje är det inte självklart hur förband denna typ skall utnyttjas inom

av existensförsvaren.

De något skilda nordiska modellerna erbjuder här ett huvudalternativ, innebärande att förmågan till internationella insatser byggs med existensförsvaret och värnplikten som bas.

upp I Sverige brigadema på rotationsbasis ansvar för att sätta

ges

internationella enheter utifrån aktuell efterfrågan. Fördelarna upp är betydande. Kostnaderna blir bedömningsvis allmänt lägre och uppstår i huvudsak bara när insatser aktualiseras. Erfarenheter från de internationella insatserna återförs automatiskt till "krigs"förbanden. Frågan meningsfulla uppgifter aktualiseras

om inte. Den folkliga förankringen, utgående från vämpliktssystemet, maximeras.

Givetvis har de aktuella samarbetsländema det fulla ansvaret för valet organisatoriska lösningar. Men det vore enligt min

av uppfattning från svensk eller övrig nordisk sida inte

fel om man delade med sig fullt här beskrivna erfarenheter och slutsatser.

ut av

9.5 Totalförsvar är ett bärkraftigt

koncept

Totalförsvar i modern mening är ett koncept med syfte att kunna samutnyttja militära och civila inom stat maximalt i

resurser en samband med ett existensförsvar och för att likaledes kunna utnyttja existerande försvarsresurser effektivt i samband med fredstida katastrofer etc. Konceptet är tillämpbart särskilt om avsikten är att existensförsvaret skall genomföras inom eller i direkt anslutning till det territonet; för stormakter med

egna globala ambitioner har det därmed begränsat intresse. Det

ett mer är mot den bakgrunden inte förvånande att de nordiska länderna och Schweiz mest systematiskt har utvecklat det.

En speciell dimension ett totalförsvar är att det integrerar

av försvaret med det övriga samhället organisatoriskt och också leder till att ett större antal medborgare i de samlade försvars-

engageras

Utredningens principiella överväganden 83

ansträngningarna. Därmed utgör det också ett verktyg för folklig föranlcring. De allmänna kriteriema för ett totalförsvar ter sig utan vidare tillämpliga på de baltiska staterna och i huvudsak också på Polen, trots att detta land har en befolkningsmässig resursbas av en annan storleksordning och dessutom det kommande NATOgenom medlemskapet kommer i ett delvis annat läge. NATOmedlemskapet har dock inte hindrat exempelvis Norge att bygga upp ett effektivt totalförsvar. I synnerhet Lettland och Litauen, också Estland och Polen, men har i olika kontakter med Sverige markerat tydligt intresse för ett att utveckla totalförsvar nordisk typ. Enligt min uppfattning är av det en viktig uppgift för det svenska totalförsvarsstödet att tillhandahålla gwndkoncept och planeringsmetodik både i ston och inom enskilda samhällssektorer. Export svenska av myndighetsstrukturer etc. bör däremot inte bedrivas olcritiskt; skälen vidareutvecklas senare i detta kapitel.

9.6 Militärt försvar: annéstridskraftema

är

viktigast

Sverige utvecklade under det kalla kriget allsidigt ett sammansatt militärt försvar med såväl armé- marin- och flygstridslcrafter. som Resursfördelningen har traditionellt varit l/3 till armén, l/6 till marinen och l/3 till flygvapnet resten har gått till gemensamma

behov. En viktig del bakgrunden har varit militärgeograñ

av en som gjort det synnerligen lämpligt att kunna bekämpa angripare en redan ute till havs, med marin- och flygstridskrafterna, samtidigt som flygstridskraftema huvudroll också i luftförsvaret. I gavs en sammanhanget kan det dock konstateras att uppbyggnaden av ett sådant försvar, liksom markstridslcrafter med hög grad av en av mekanisering många stridsvagnar m.m. varit syrmerligen kostnadskrävande. Det är uppenbart att de baltiska staterna Polens situation berörs inte i detta avsnitt saknar de militärgeograñska och resursmässiga

84 Utredningens principiella överväganden

förutsättningarna för avvägning enligt det svenska receptet. På

en baltisk sida förefaller på jag det goda grunder

man nu - som ser -

inriktad på försvarslösningar med koncentration på lätta vara en arrnéstridslaafter, medan marinstridskraftema tänks ha uppgifter främst i fred och neutralitet och flygstridsldaftema, med vissa skillnader mellan de tre baltiska staterna, får mycket begränsad

en roll.

I långa stycken finns paralleller med det finska försvarskoncept

utvecklades i synnerhet under första hälften av kalla krigets som period, med det säkerhetspolitiska läge och med den resursbrist

Finland då upplevde. Givetvis finns även i dagens moderna som finländska försvar väsentliga kunskaper och lösningar som är tillämpbara på de baltiska staterna.

I dagens svenska försvarsorganisation förefaller vissa försvarskoncept från övre mest nyttiga som exempel för de

Norrland vara

baltiska staterna. Jag syftar då främst på det territoriella försvaret i ett brett område nordöst området Luleå-Boden, med dess

om starka inslag lätta markstiidskrafter i nära samverkan med

av lokalt rekryterat hemvärn. Även den planering finns för

som försvaret våra största städer bör rimligtvis vara intressant.

Utvecklingen det svenska försvaret styrs givetvis primärt av

av våra nationella försvarsbehov. De baltiska staternas behov av kompetent svenskt stöd är samtidigt ingen oviktig faktor i perspektiv ökade ambitioner för svenska internationella insatser

olika slag. Enligt resonemanget i det föregående är en baltisk av fokusering på lätta arméstridskrafter sannolik. En levande svensk kompetens beträffande territorialförsvar och hemväm är därför en viktig utgângpunkt för ett svenskt stöd.

9.7 till bör

Förmågan långsiktsplanering

stödjas

Som jag redan har antytt har utvecklingen de aktuella

av nationernas försvarssystem under den hittillsvarande perioden som fria stater delvis haft ad-hoc-karaktär. Man har kombinerat ett

Utredningens principiella överväganden 85

nytänkande och ett punktvis stöd från väst med åtskilligt gamla av sovjetiska tänkesätt, organisationsforrner och rutiner. Man har samtidigt i ökande grad blivit medveten att systematisk, om en mer långsiktig hantering totalförsvarets planering är nödvändig. av sistnämnda utveckling bör enligt min uppfattning välkomnas och stödjas. De olika delsystem i form av personal, materiel och organisation som utgör de ofrånkomliga byggstenarna i ett försvar har vanligen sådan livslängd, att enskilda beslut får konsekvenser för lång tid framåt, ofta t.o.m. för årtionden. Frånvaron av en systematisk långsiktsplanering innebär stora risker att försvarsekonomin på längre sikt går helt kontroll. Den ur konkreta konsekvensen kan då bli endera, att försvarsanslagen måste ökas på ett oavsett sätt, eller att försvarsorganisationen blir stående med "halva" system: personal utan tillräcklig utbildning, vapenplattforrnar utan tillräckligt underhåll eller ammunition. Riskerna kan reduceras väsentligt naturligtvis inte - men elimineras helt genom systematisk långsiktsplanering. Jag - en menar förvisso inte att det svenska planeringssystemet bör exporteras okritiskt till de baltiska staterna eller Polen. Vårt system kan knappast beskrivas oreserverad framgång, i ljuset som en av exempelvis de senaste årens planeringsmissar. Och det även om svenska systemet hade fungerat oklanderligt, hade det varit helt överdimensionerat i resursmening för i synnerhet de baltiska staterna. Jag noterar i sammanhanget att de baltiska staterna lägger stor vikt vid att framtida planeringssystem i någon mening skall vara NATO-kompatibla. Vad som sålunda bör tillhandahållas är enligt min mening främst själva grundidén sammanhållen planering, dels om en utgående från säkerhets- och försvarspolitiska mål formulerade av statsmakterna, dels karakteriserade långsiktighet i planerna för av organisation, personal, utbildning, materielanskaffning och underhåll m.m. Jag är medveten om att ett sådant stöd till försvarsplaneringen innebär ett mer samlat för hel sektors utveckling engagemang en än vad som är vanligt förekommande i biståndssammanhang. Jag

emellertid att planeringsförutsättningarna inom

menar totalförsvarsområdet är mycket speciella. Flera de aktuella av länderna saknade före frigörelsen all kunskap samlad planering om inom området. Vidare kan, liksom för länderna i väst, försvarsbehoven endast till liten del härledas utifrån praktisk, erfarenhet. I stället långa stycken hänvisad till

daglig är man

teoretiska diskussioner möjliga typer hot och utmaningar, om av med de metodproblem följer härav. Slutligen är man pressad som begränsningar i försvarsanslagen och tvingas därför till hårda av prioriteringar, lämpligen baserade på systematisk analys. en svenska stödet har före utredningens tillkomst lmappast alls Det varit inriktat på kompetensutveckling i dessa avseenden. Emellertid har utredningen i regi, såsom tidigare beskrivits, egen tagit betydande initiativ inom området. Jag är emellertid övertygad

detta bara kan inledning på en om att ses som en i aktuella länder över relativt lång

kompetensuppbyggnad en

I denna uppbyggnad ter det sig utomordentligt

tidsperiod.

angeläget även svenska myndigheter, och då främst att Försvarsmakten och ÖCB, i betydande utsträclcning. engageras

9.8 bör också prägla

Långsiktighet

allt stöd

nästan

utredningens diskussioner med företrädare för de baltiska Vid har dessa beskrivit det besvärande, att så många staterna som västliga stödprojekt inom vitt skilda områden haft formen av

kortvariga kampanjer i stället för metodisk, långsiktig en

kunskapsöverforing.

Det finns i och för sig ingenting talar för att detta som primärt skulle de svenska insatserna. Tvärtom går bekymmer avse åtskilliga exempel från både Försvarsmaktens och de det att ge civila totalförsvarsmyndighetemas områden på att stödinsatsema

präglats långsiktighet och uthållighet. av desto mindre vill jag betona denna aspekt. De flesta Inte enskilda stödprojekt är till sin natur så komplexa att

Utredningens principiella överväganden 87

kunskapsöverföringen, vare sig den handlar om planeringsmetodik, taktiska grundprinciper, utbildningsmetoder eller handhavandet av överlämnad/såld utrustning bör ses i ett flerårigt perspektiv.

Jag är medveten om att det i allmänna biståndssammanhang finns en strävan att avgränsa tidshorisonten för olika projekt tämligen snävt och bejakar att det finns effektivitetsrisker med allmänt formulerade stödprojekt som sträcker sig över lång tid.

Jag anser emellertid att lösningen inte bör sökas i fragmenterade stödprojekt av kort varaktighet utan tvärtom i sammanhängande insatser med ett långsiktigt helhetsperspektiv. I en del fall torde det vara önskvärt för effektiviteten i kunskapsöverföringen att det samlade tidsperspektivet sträcker sig över fem år eller mera.

I många fall torde det emellertid vara möjligt att utifrån en strategisk vision dela upp ett större, långsiktigt projekt i olika delinsatser typ problemkartläggning, huvudinsats och

av återkommande uppföljningar. Självklart bör fortlöpande utvärderingar tillsammans med mottagarlandet ingå som en integrerad del i den samlade insatsen.

Vad som är viktigt i sammanhanget är emellertid att svenska projektställningstaganden långsiktig och principiell prägel

ges en avseende frågor av typen "Skall Sverige under ca en femårsperiod engagera sig i ett långsiktigt stödprojekt för att utveckla en viss stats förmåga till totalförsvarsplanering, inom en kostnadsram av ungefär x lqonor". Detta skulle vara liktydigt med att det svenska ställningstagandet skedde i programterrner.

Det är mitt intryck att projektställningstagandena från svensk sida inom totalförsvarsområdet hittills inte särskilt ofta haft en sådan övergripande och långsiktig karaktär.

88 Utredningens principiella överväganden

9.9 Stöd till olika beslutsnivåer bör

samordnas

Beslut i större försvarsfrågor i Sverige berör vanligen tre nivåer i beslutshierarkin: riksdagen, regeringen och myndigheterna. I en beskrivning underifrån och uppåt självfallet kan processen beskrivas också med start uppifrån i riksdagens ställningstaganden förbereds ofta ett ärende tekniska, genom taktiska, organisatoriska och ekonomiska studier av myndigheterna innan de integreras i större plan, i första hand en en programplan, överlämnas till regeringen för ställningstagande. som Ofta innehåller den fortsatta flera omgångar justeringar i processen kontakt mellan myndigheter och regering/departement. en Slutligen föreläggs regeringens förslag riksdagen för granskning, ändringar och godkännande. Riksdagens inflytande kan också ev. ta formen successiv parlamentarisk påverkan under av en beredningsprocessen. Det är uppenbart att effektiv en beslutsfattning förutsätter tillräcklig kompetens på alla nivåer en betydande kommunikation dem emellan. och en Både med hänsyn till den demokratiska styrningen av försvaren effektivitetsskäl finns det anledning för Sverige att beakta och av alla motsvarande organisationsled inom aktuella samarbetsländer. En aldrig så kraftfull stödinsats gentemot nivåerna kan visa en av sig föga effektiv det inte finns beredskap och kompetens på om en de övriga aktörsnivåema att föra en fråga vidare. Förhållandena inom de baltiska staterna och Polen skiljer sig till viss del från de svenska. Vad gäller militärt försvar är likheten långtgående i meningen att tydligt kan identifiera de tre man nivåerna från det svenska exemplet. Men i fråga om civilt totalförsvar är skillnaden påtaglig, i och med att myndighetsnivån ofta utvecklad än i Sverige eller t.o.m. helt obefintlig är svagare

aktör med viss självständighet.

som Min uppfattning är hur helst att vi en del av ett mer som som samlat stöd till totalförsvarets utveckling inom ett visst samarbetsland måste granska och vid behov stödja

kompetensutvecklingen på alla nivåerna.

överväganden 89

Detta ställer i sin tur krav på betydande Överblick på svensk en sida över aktuella frågor i samarbetslandet liksom på väsentligt en ökad reell samordning svenska aktörers insatser, allt av i förhållande till nuläget. Utredningen utifrån sina menar egna erfarenheter att kan komma långt på denna man väg med administrativt relativt små åtgärder.

Ett annat grepp för förbättrad samordning organisera är att gemensam utbildning för alla de berörda nivåerna från ett visst samarbetsland, dvs. den utbildningsidé kännetecknat den som tidigare svenska Försvarshögskolan, Institutet numera för Högre Totalförsvarsutbildning inom den Försvarshögskolan. Detta nya recept har prövats på utredningens initiativ de gentemot ett par av aktuella staterna, med betydande uppskattning från dessa som resultat.

Till slut är det likväl avgörande att den svenska instansen på viss nivå utvecklar ett givande samarbete med sin parallellinstans i

samarbetslandet.

9.9. l Parlamentsnivån

En kompetent hantering totalförsvarsfrågoma i parlamenten och

av i dess försvarsutskott är flera av skäl utomordentligt viktig. Den är för det första en hörnsten i själva den demokratiska styrningen av försvarsapparaten. Försvarsutskotten har vidare särskild en roll vad gäller totalförsvarens folkliga förankring, med direkta konsekvenser för försvarsviljan i Därtill stort. är det av särskild

betydelse att god parlamentshantering skapar förutsättningar

en för en kontinuitet i större försvarsfrågor förbi även parlamentsval och regeringsskiften.

Av många skäl är förutsättningarna i alla dessa avseenden väsentligt sämre i de demokratiema än i de nordiska nya staterna. I Norden har de flesta försvarspolitiker personlig en erfarenhet av försvaret följd

som av egen värnpliktstjänstgöring och/eller medverkan i ñivilligorganisationers verksamhet.

F örsvarsutskotten står i ständig kontakt med totalförsvaret genom studiebesök, föredragningar i olika frågor, personkontakter etc. Utskotten stöds

90 Utredningens principiella överväganden

av tjänstemannastaber som visserligen är små i förhållande till ordningen inom de västliga stotmaktema men som likväl har ett stort reellt ansvar för kontinuitet och kompetens.

Utredningen har som del av sin verksamhet initierat ett kontaktbesök från medlemmar i det svenska försvarsutskottet till det lettiska utskottet. Erfarenheterna från denna aktivitet, i kombination med skälen ovan, leder till slutsatsen att mer regelbundna kontakter är i hög grad angelägna. De kan i så fall kombineras med speciella utbildningsinsatser.

Jag är medveten om regeringens linje att principiellt fördela det svenska stödet brett gentemot de baltiska samarbetsländema. Vad gäller parlamentsnivån anser jag emellertid att en jämn fördelning på de tre baltiska staterna skulle leda till en alltför stark uttunning av det realistiskt möjliga svenska stödet. Samtidigt riskerar den enskilda baltiska statens parlament att utsättas för åtminstone skenbart olikartade rekommendationer från olika stödnationer. En viss nordisk uppdelning av stödet till parlamenten borde därför enligt min uppfattning övervägas.

9.9.2 Ministerienivån

Rollema och uppgifterna för försvarsministeriema i de västliga demolcratiema skiljer sig något som en följd av konstitutionella grundförutsättningar och utvecklad praxis. I vissa länder har ministeriema eller ministrarna personligen en viss mer eller mindre självständig beslutsfunktion, i andra, däribland Sverige, är grundregeln att beslut fattas kollektivt av regeringen.

Oberoende av dessa skillnader avser väsentlig delaspekt

en ansvaret för olika delar av totalförsvaret och för samordningen av detta som en helhet. Vad gäller delarna torde i väst i allmänhet sektors- eller ansvarsprincipen tillämpas, med innebörd att det departement som ansvarar för ett visst arbetsområde i fred också har ett motsvarande vad gäller planeringen for kriser och

ansvar krig och för ledningen i sådana situationer. För helhetsansvaret finns flera lösningar företrädda. I vissa fall har premiärministern ett uttalat samordningsansvar, i andra fördelas ansvaret exempelvis

Utredningens principiella överväganden 91

på ett försvarsministerium militära frågor och ett inrikesministerium civila frågor. Även lösningar helt

utan ett uttalat samordningsansvar förekommer.

Det kan noteras i sammanhanget att statsministern i Sverige under 1960- och 70-talen hade ett uttalat, åtminstone formellt samordningsansvar med stöd stabsorganisation inom

av en försvarsdepartementet. Sedan 1980-talet är samordningsrollen vad gäller långsiktsplaneringen delad mellan försvarsdepartementet och ÖCB, samtidigt vissa stabsfunktioner för

som övergripande ledning vid krigsfara och krig kvarstår i statsministerns närhet.

Ledningsfrågoma i fred, kriser och krig är givetvis centrala frågor för de demokratiema. Jag tar här inte vidare

nya upp frågorna om ledning i kriser och lcrig. Ledningsfrågoma i fred avser i första hand säkerhets- och försvarspolitiska utgångspunkter samt inriktning och uppföljning försvarets långsiktiga

av utveckling. Jag ser det viktig förutsättning för både den

som en demokratiska ledningen försvarssektorn och effektiviteten i

av resursanvändningen att ministeriema kan genomföra sina uppgifter med tillräcklig kompetens. Bl.a. är det väsentligt det inte

att uppstår ett påtagligt kompetensövertag hos myndigheterna.

Jag anser att det i allmänhet finns stora behov ytterligare

av en kompetens- och resursutveckling på regerings/regeringskanslinivån i de länder utredningen primärt uppmärksammat.

som Det finns samtidigt betydande skillnader mellan länderna. Behoven gäller i stort sett alla de verksamhetsområden

som normalt förknippas med ett försvarsdepartement eller med motsvarande totalförsvarsverksamheter inom andra departement. De gäller också i hög grad kompetensen för övergripande

totalförsvarssamordning.

Ett långsiktigt svenskt stöd inom detta område är sålunda synnerligen angeläget. Utredningen har sett detta sina

som en av huvuduppgifter. Det givetvis naturligt att sådant stöd till del

vore också utgick från Försvarsdepartementet i Sverige. Jag är emellertid tveksam till detta är möjligt i någon

om större omfattning. Vid underhandskontakter från utredningen har departementsföreträdare i olika delfrågor ofta inte ansett sig kunna

92 Utredningens principiella överväganden

medverka i den konkreta rådgivningsverksamhet utredningen som bedriver. Jag för min del att detta återspeglar den begränsade tror roll i den övergripande försvarspolitiska processen som departementets tjänstemän spelar. För rådgivningsverksamheten ligger det i stället närmast till hands att söka stöd från Försvarsberedningens tjänstemän. Dessas arbetsbelastning, i förening med deras i tiden begränsade uppdrag, gör emellertid ett sådant stöd begränsat realistiskt. Vad gäller avvägningar inom den civila delen totalförsvaret av konstaterar jag vidare att ÖCB kommit att i realiteten överta viktiga svenska departementsuppgifter för avvägning mellan funktioner och mellan departementsområden. Denna kompetens är givetvis synnerligen relevant vid insatser i våra samarbetsländer. förutser den bakgrunden ÖCB blir den kanske Jag mot att viktigaste svenska parten i samarbete med utredningen själv och dess efterföljare för kunskapsuppbyggnad i civila ev. totalförsvarsfrågor inom de aktuella samarbetslåndemas ministeriet.

9.9.3 Myndighetsnivån

Jag har redan tidigare konstaterat att myndighetsnivån, vad avser civila myndigheter, är betydligt företrädd i de aktuella svagare samarbetsländema än vad fallet är i Sverige i och för sig

som

representerar något ytterlighet organisationsmässigt inom av en den västliga kretsen. Liksom i andra avseenden finns dock också här betydande skillnader mellan samarbetsländema. När jag i fortsättningen detta avsnitt diskuterar av myndighetsnivån, är denna att likvärdig med resp. lands se som försvarsmakt. Frågan är då vilken karaktär i stort som det västliga stödet till de aktuella försvarsmaktema bör ha. Jag konstaterar att det svenska stödet på denna nivå hittills i första hand haft mikrokaraktär och avsett kompetensuppbyggnad inom avgränsade områden eller leveranser av begränsade materielsystem. Däremot har stöd till utvecklingen av en allmän lednings- och stabskompetens eller till upprättandet av en samlad,

Utredningens principiella överväganden

långsiktig planering i stort sett inte förekommit. Samma Förhållande har allt att döma präglat mycket västligt av annat stöd. Undantag finns dock. Det viktigaste är förmodligen den finländska, sedan flera år pågående insatsen för systematisk en höjning av den estniska försvarsstabens kompetens.

Jag har inte kunnat finna att statsmakterna direkt uppmuntrat Försvarsmakten att etablera stödverksamhet på denna nivå. en Inom Försvarsmakten har vi under hand fått del uppfattningen av att statsmakterna t.0.m. skulle ogilla ett sådant stöd. Samtidigt har vi inte heller kunnat observera något spontant intresse inom myndigheten för insatser detta slag. av Oberoende det exakta orsaksförhållandet jag av anser att frånvaron ett stöd på denna nivå varit direkt olyckligt. av Utan en god samlad planering i samarbetslandet finns givetvis inte goda

förutsättningar för kvalificerade prioriteringar eller för någon

säkerhet att avsedd verksamhet långsiktigt kan inrymmas inom aktuell eller förutsedd försvarsekonomi. Det kan heller inte vara lätt för samarbetslandet att göra kompetenta det

prioriteringar av

stöd i olika delavseenden söker utverka från som man västländema.

Jag anser mot denna bakgrund att det bör bli central uppgift en för Försvarsmakten att lämna ett sådant övergripande stöd som just berörts. Ett stödprogram i sådana avseenden bör ha

en långsiktig

karaktär. En viktig bonuseffekt insats denna av en av typ är att olika delinsatser kommer att kunna prioriteras och samordnas bättre också från svensk sida.

I avvaktan på att samlad sådan verksamhet etableras och en beslut fattas dess lednings- och

om finansieringsformer har utredningen själv, inom för sin rådgivningsuppgift, inlett

ramen en begränsad verksamhet ifrågavarande slag. av

94 Utredningens principiella överväganden

9.10 Diskretion vid är en

rådgivning

hederssak

Vissa stöd och bistånd till andra länders totalförsvar och

typer av totalförsvarsutveckling aktualiserar rådgivningsetiska problem.

Jag syftar därvid inte på sådant stöd vad avser utbildning, utrustning utgör delar i reglerad samverkan mellan

etc. som en svenska myndigheter sådana och aktuella motsvarigheter i

som andra länder. Sådant samarbete regleras normalt genom särskilda bilaterala avtal och med erforderliga vidhängande sekretesskyddsöverenskommelser.

En annorlunda situation föreligger emellertid då, såsom följd

formella eller informella överenskommelser, en eller flera av individer i personlig kapacitet tjänstgör som rådgivare gentemot en

stat, dess ministerier eller dess högsta myndighetsnivåer. I annan denna roll fungerar individen från Sverige avdelad och

som finansierad konsult till det andra landets högsta beslutsnivåer. Utredaren, hans experter och sekreterare har alla fungerat i betydande utsträckning i sådana rådgivarroller.

De ärenden behandlas i dessa roller är ofta hemliga eller

som förtroliga utifrån den andra partens perspektiv, vare sig detta relateras till den nationella säkerheten, till utrikespolitiska aspekter eller till rent inrikespolitiska förhållanden.

Oberoende det exakta motivet är det självklarhet att

av en rådgivaren respekterar den andra partens selcretessbedömningar. Detta innebär att substansfrågoma inte behandlas med andra i eller utanför Sverige, för så vitt diskussion med dessa inte är i

en samarbetsstatens entydiga intresse. I gränsfall är det normalt lämpligt diskutera frågan med företrädare för samarbetsstaten

att för ett godkännande. Jag att den princip som beskrivits här

menar avseende rådgivning policykaraktär bör vara vägledande även

av för informationsutbyte inom svenska myndigheter.

En angränsade, likaledes etisk fråga gäller rådgivarens förhållningssätt till andra intressen, speciellt då svenska sådana.

Utredningens principiella överväganden 95

Enligt utredningens uppfattning är det absolut grundläggande, att rådgivarens lojalitet med samverkanslandet och dess totalförstvarsplanering inte kan sättas i fråga. Av särskild betydelse i sammanhanget är att rådgivaren inte på något sätt kan förknippas med kommersiella intressen med möjlig bäring på samarbe tslandets totalförsvar.

I allt väsentligt sammanfattas min uppfattning 7 § Lagen

av 1994:260 om offentlig anställning LOA:

7 § E.n arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet kan rubba förtroendet for hans eller

som någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller kan skada

som myndighetens anseende.

9.11 Svensk är

myndighetsorganisation ingen självklar exportvara

I det föregående har jag redovisat ett antal principer bör

som utgöra utgångspunkter för eller åtminstone klar

en förstahandsinriktning av svenskt totalförsvarsstöd. Jag

anser däremot inte att svenska myndighetslösningar, vad gäller exempelvis uppdelning och avgränsning ansvarsområden eller

av närmare arbetsformer, på samma sätt bör utgöra självklar

en modell i samarbetet med andra stater.

Ett huvudskäl är självfallet att de svenska lösningarna är uttryck för delvis mycket speciella, svenska

konstitutionella/förvaltningsmässiga principer. Dessutom har våra

förhållanden påverkats t.o.m. enskilda händelser, exempelvis

av Ådalen-skotten i början 1930-talet eller

av vissa erfarenheter från andra världskriget. Slutligen har vi i del fall lösningar må

en som vara rimliga för svenskt Vidkommande knappast kan bäras

men av stater med små

resurser.

Andra stater, och speciellt då de baltiska, har sina nationella principer och erfarenheter. Givetvis distanserar sig starkt från

man koncept från Sovjebperioden. Samtidigt har modeller från 1920och 30-talen delvis stor fortsatt genomslagskraft. Till bilden

en av

de baltiska staterna hör givetvis att dessa har utomordentligt starka skäl att finna resurssnåla lösningar inom hela den offentliga förvaltningen.

Mot den bakgrunden jag att den svenska organisationen

anser på och myndigheter måste marlcnadsföras med stor

av återhållsamhet och ödmjukhet. Utöver de svenska lösningarna finns bland de västliga demokratierna ofta väsentligt annorlunda koncept företrädda, inte utan vidare kan avfärdas som

som principiellt sämre utifrån perspektiv demokratisk styrning

som eller administrativ effektivitet.

9.12 Ledning, samordning och samverkan

kan förbättras

Jag har jämlikt direktiven värderat om totalförsvarsmyndighetemas verksamheter gentemot stater i Central- och Östeuropa präglats god ledning och en

av en tillfredsställande samordning och samverkan. Utvärderingen har därvid avsett såväl den övergripande ledningen främst från regeringen samordning och samverkan mellan de svenska

som totalförsvarsmyndighetema och dessas kontakter med västliga,

främst nordiska systerorganisationer.

Inledningsvis kan konstateras att ambitionerna för ledning, samordning och samverkan kan variera inom vida gränser. En gnmdambition skulle kunna innebära, att förslag om insatser granskas främst projektvis. Vidare förutsätts att regeringen kontrollerat, att insatsen tydligt efterfrågas från samarbetslandet och inte strider mot Sveriges samlade säkerhetsintressen gentemot landet i fråga. Slutligen förutsätts att projektansökan tillgodoser självklara biståndstekniska krav, bl.a. innefattande en plan för uppföljning och redovisning m.m.

En utvidgad ambition skulle kunna kännetecknas, förutom av det föregående, också att från såväl samarbetslandet som

av man svensk sida analyserat det enskilda projektet en del av en

som större helhet, och ytterst då i perspektiv den samlade, avsedda

Utredningens principiella överväganden 97

utvecklingen av samarbetslandets säkerhetspolitik och totalförsvar. I avvägningar mellan olika projekt har dessas nytta för den

resp. samlade utvecklingen totaliörsvarsfönnågan värderats.

av Projektvärderingen har också berört vilket bidrag insatsen

kan ge till samhällsutvecklingen i allmänhet i samarbetslandet. Det har slutligen kontrollerats, att projektet förberetts effektiv

genom en samordning och samverkan mellan svenska myndigheter och

gentemot andra västliga, och främst då nordiska parallellorganisationer.

Mellan den grundambitionen och den utvidgade ambitionen

finns givetvis mellanvarianter.

Departementsnivån

Enligt min bedömning har grundambitionen normalt tillgodosetts

väl i samband med regeringskansliets handläggning olika

av förslag till insatser gentemot främst de baltiska Däremot

staterna. har den utvidgade ambitionsnivån enligt knappast uppnåtts

ovan generellt. Regeringskansliet har exempelvis sällan haft tillgång till någon helhetsbild totalförsvarsutvecklingen i samarbetslandet,

av i vars ljus det enskilda projektet kunnat bedömas. Jag har heller inte kunnat finna, att regeringskansliet systematiskt

följt upp

samordningen mellan förslagsmyndighet och andra myndigheter inom eller utom Sverige.

Jag finner att den beskrivna, tidigare handläggningen varit

ovan

närmast ofrånkomlig utifrån de säkerhetspolitiska och

planeringsmässiga förhållanden rått under de första åren efter

som de aktuella staternas frigörelse. I dagens situation den emellertid

är effektivitetsmässigt otillfredsställande. Jag delar således Ragnar Ängebys uppfattning Ds UD 1998:30 samordningen

att av svenska biståndsinsatser varit ett problem i inledningen

av säkerhetssamarbetet. Jag är samtidigt något återhållet positiv

mer än Ängeby i min syn på de nuvarande förhållandena.

Jag menar under alla omständigheter att förutsättningar

nu börjar skapas för högre ambition, främst följd

en som en av utredningens egna insatser vad samlad

avser totalförsvarsplanering

98 Utredningens principiella överväganden

i det baltiska området. De vidgade perspektiven breddas ytterligare

möjligheten till nära kontakt med andra stödländer, och genom en inte minst då Finland, med ambitioner mer samlad

egna om en rådgivning gentemot eller flera av de aktuella staterna. Dessa

en ändrade förhållanden skapar förutsättningar för en större effekt av biståndet inom givna ramar.

Enligt min mening säkerställer den finländska projektorganisationen för samlad rådgivning gentemot den estniska försvarsmakten, med en pensionerad generalmajor som exekutivt ansvarig, såväl överblick och sammanhang som effektivt genomförande, uppföljning och kontroll stödverksamheten. En

av speciell fördel är att projektorganisationen tidigt kan fånga upp olika behov från Estland och vidarebefordra dessa till Försvarsministeriet i Finland för samordningsåtgärder, snabb handläggning och beslut.

Utredningen har nyligen på ett likartat sätt knutit militära experter med stor erfarenhet pensionerade generallöjtnanter till sig för insatser i främst Lettland och Litauen. Åtgärden har bemötts mycket positivt från samarbetsländema. De militära experterna har vid sidan sina huvuduppgifter avseende

av rådgivning i stort även fångat önskemål om annan militär

upp stödverksamhet och engagerat den svenska Försvarsmakten i sammanhanget. En fortsättning av den svenska rådgivningsverksamheten på hög nivå, i ungefär de former utredningen bedrivit den, är enligt min uppfattning motiverad såväl utifrån direkta behov/önskemål från samarbetsländema, som utifrån de möjligheter skapas att effektivare leda och

som samordna det svenska totalförsvarsstödet generellt sett.

Jag också, att det mot bakgrund dessa nya betingelser

menar av bör möjligt för regeringen att övergå från fall-till-fall

vara ställningstaganden till olika stödprojekt till en mer systematisk, långsiktig och programvis styrning myndigheternas insatser. En

av sådan beslutsordning skulle innebära betydande praktiska fördelar i genomförandesammanhang. Dessutom och detta är inte

oväsentligt skulle närma sig den modell för målresultat-

- man

Utredningens principiella överväganden 99

styrning kännetecknar regeringens ledning i som numera allmänhet de svenska statsmyndighetema. av Jag återkommer i betänkandet med förslag till praktiska senare åtgärder, baserade på här redovisad grundsyn.

Jag vill i detta sammanhang något beröra också den internationella samordningen på regeringsnivå stödet till staterna i av Östersjöområdet. Sedan någon tid finns ett särskilt

samordningsorgan för ändamålet, BALTSEA inkl. dess Working Group. Inom dess avhandlas sådana frågor BALTBAT, ram som BALTRON, BALTNET och BALTDEFCOL, dvs. huvuddelen av det multilaterala stödet till inte minst de baltiska staterna. Det är en vanlig uppfattning hos de engagerade stödländerna, bl.a. inom den nordiska kretsen, att det finns behov av en ytterligare förbättrad koordinering det försvarsrelaterade stödet av till de baltiska länderna, i form ett närmare samarbete på bl.a. av planerings- och genomförandestadiema. Syftet skulle bl.a. vara att komma överens viktigare policyfrågor, arbetsfördelning om om länderna emellan etc. I första hand kunde undvika duplicering man av stödinsatser och därigenom .öka effektiviteten, bättre men en prioritering av insatserna skulle rimligtvis också bli möjlig. Den nordiska kretsen har diskuterat olika förslag till åtgärder med detta syfte, bl.a. att genomföra regelbundna möten mellan bidragarländernas och de baltiska ländernas försvarsdepartement i syfte att åstadkomma förbättrad koordinering enskilda en av projekt. Även i de nordiska kontakter utredningen själv haft har det framkommit starka önskemål sådan förstärkt om en

koordinering.

Man har också betonat att mer informella koordineringsmöten, motsvarande de möten utredningen haft rörande rådgivningen till de baltiska länderna, är minst lika angelägna. Jag har givetvis ingen invändning mot vidgad ambition för en den breda, internationella samordningen enligt nästföregående stycke.

100 Utredningens principiella överväganden

Jag vill emellertid särskilt understryka värdet att det också av finns former för informell och förtrolig koordinering enligt en mer det föregående. Sådana mellan stödländer ter sig än arrangemang viktigare, övergripande och konfidentiellt ett visst mer

rådgivningsområde Den rådgivningsverksamhet utredningen

själv bedrivit har vanligen haft formen ett förtroligt samarbete av med enskilda regeringar eller försvarsministerier. Från samarbetslandet har därvid substansresultaten ibland bedömts ha högt sekretessvärde. I vissa fall har varit uttalat negativ till ett man diskutera själva förekomsten rådgivningsverksamheten i att ens av en bredare krets. sådant förhållningssätt från samarbetslandet bör givetvis Ett respekteras, och då också mot bakgrunden att vårt eget land knappast skulle berett att ventilera sina centrala säkerhetsvara bred internationell miljö. i

och försvarspolitiska avvägningar i en

innebär bred multilateral diskussion inom ett forum som Det att en BALTSEA knappast är lämplig i sådana sammanhang. Samtidigt det självfallet angeläget att olika Västinsatser likartat slag är av det aktuella samarbetslandet kan samordnas, under gentemot förutsättning detta accepteras samarbetslandet. Utredningen att av sådana fall sökt nära, informellt samarbete med de har i ett enskilda västländer är likartat engagerade i den specifika som frågan.

l 2.2 Myndighetsnivån

perspektiv på de motsvarande

De svenska myndigheternas

verksamheterna i samarbetsländema varierar inom vida gränser. I fall har vi kunnat notera både bred och djup insikt om vissa en förhållandena, och då vanligen med förankring på chefsnivå inom myndigheten; i andra är perspektiven begränsade, ofta i mer kombination med den praktiska hanteringen i realiteten förblivit att ett för enstaka eller ett fåtal handläggare. ansvar en Jag vill alltså inte dölja att jag i viss mån är kritisk till främst den samlade hanteringen stödet till Central- och Östeuropa av vissa myndigheter. I de fall där det varit aktuellt har denna inom

Utredningens principiella överväganden 101

kritik framförts direkt; det finns sålunda inte anledning att i detta betänkande peka ut enskilda myndigheter.

För framtiden är det i hög grad önskvärt att de myndighetsvisa insatserna grundas på ett fylligt helhetsperspektiv och god

en intern samordning, detta med tanke på effektiviteten i det svenska biståndet. Dessutom ter det sig nära självklart med tanke på

nog fokuseringen på totalförsvarets internationella uppgifter.

Vad gäller biståndssamordningen mellan myndigheter delar jag Ragnar Ängebys uppfattning att denna behöver förbättras ytterligare. Utredningen har i sin löpande verksamhet på olika sätt stimulerat en ökad myndighetssamverkan och också kunnat avläsa vissa positiva resultat av detta.

Det är rimligen Försvarsdepartementets att

ansvar tillhandahålla ett eller flera fora för fortlöpande, ömsesidigt informationsutbyte om aktuella biståndsinsatser. Men givetvis är det också myndigheternas egna ansvar att överväga och ta initiativ till lämpliga samordningsåtgärder. Exempel på former kan

som öka samordningsbenägenheten är tematiska såsom den

grupper Tekniska samordningsgrupp UD tidigare svarade för, och AG

som Sjöbevakning. Ett annat tänkbart forum för att förbättra den ömsesidiga informationen är Försvarsmaktens och ÖCB årliga gemensamma Totalförsvarsmöte. Slutligen ter det sig naturligt att Försvarsdepartementet regeringskansliet i samband med beredningen biståndsförslag från myndigheterna regelmässigt

av efterfrågar, vilka samråd som skett med andra berörda myndigheter inom Sverige eller internationellt. Det är min uppfattning sådan praxis inte tillämpas regelmässigt idag.

att en

l 2.3

Frivilligorganisationerna

De frivilliga försvarsorganisationemas utvecklingsstöd till Baltikum finansieras idag på två vägar. Huvuddelen kommer från Försvarsdepartementets budget och slussas via Försvarsmakten eller Räddningsverket. Dessutom har verksamhet finansierats

Utredningens principiella överväganden

Överstyrelsen för civil beredskap, budgetmedel som anslagits av till myndigheten. Samordningsansvaret på myndighetsnivå bör enligt min mening Försvarsmakten och civil myndighet. Vid valet av läggas på en skäl tala för ÖCB, med dess delvis civil myndighet kan principiella det civila försvaret. Å andra sidan övergripande uppgifter inom bedömer jag Räddningsverket bedrivit mycket effektiv att en och värdering frivilliginsatserna inom sitt styrning av ansvarsområde. sammanhanget vill jag särskilt kommentera Hemvärnets I Med tanke på hemvämsorganisationemas mycket centrala insatser. ställning i alla de tre baltiska försvarsmaktema, såsom nära nog dominerande delar dessa, är det centralt att det svenska av hemvämsbiståndet kännetecknas maximal koordinering mellan av Försvarsmakten och Hemvärnets ñivilligverksamhet. Vad gäller insatser i bl.a. Baltikum bör det svenska Hemvärnets och Övrig samordning med Försvarsmakten i övrigt budgetmässig sålunda ha företräde framför samordning med annan

ñivilligverksamhet.

9.12.4 De svenska ambassadernas roll

svenska ambassaderna har framhållit, och jag har älv De aktuella omfattningen myndigheternas kontakter med de noterat, att av ambassaderna i samband med olika stödprojekt varierar. svenska med ambassaderna är givetvis

Myndighetskontaktema

och viktiga flera skäl. Dels hålls ambassaderna värdefulla av informerade den verksamhet bedrivs. Vidare ges allmänt om som möjlighet lämna värdefull information och stöd ambassaderna att agerande i mottagarlandet. Slutligen ges de inför myndigheternas främja lämplig samordning mellan olika svenska möjlighet att aktörer. rådgivningsverksamhet utredningen älv bedrivit har I den som med aktuella ambassader främst ambassadörerna nära kontakt en och försvarsattachéema varit absolut grundläggande.

Utredningens principiella överväganden 103

Den ländervisa samordningen inom det försvarsrelaterade området har ofta skett genom försvarsattachéemas försorg. Dessa vidarebefordrar information genom i första hand sin huvudman, Högkvarteret, och då även i frågor främst rör civilt

som totalförsvar. Från de utgångspunkter utredningen företräder vore givetvis direkt knytning aktuella försvarsattachéer till

en av Försvarsdepartementet att föredra. En generell rekommendation i sammanhanget är att attachéerna bör ha en sådan bred kunskap om säkerhetspolitik och totalförsvar att helhetssyn på

en utvecklingsstödet kan främjas.

En effekt av direkt knytning till Försvarsdepartementet

annan skulle rimligtvis bli att de civila totalförsvarsmyndighetema finner det naturligt än idag att utnyttja attachéerna.

mer

Jag sammanfattningsvis att försvarsattachéemas

anser lydnadsförhållande i det aktuella biståndssammanhanget bör övervägas. Vidare bör myndigheterna systematiskt än f.n.

mer hålla ambassad underrättad pågående verksamhet och

resp. om samtidigt inhämta ambassadens synpunkter på samordning m.m.

SOU l999:6 105

10 Utredningens förslag

10.1 nivå bör

Rådgivningen på hög

fortsätta

Den rådgivning till främst regeringsnivån i aktuella stater de baltiska staterna och Polen utredningen bedrivit bör

som fortsätta.

Förslag betr. rådgivningsfunktionens organisatoriska ställning redovisas nedan under 10.4.

Motiv

Försvarsberedningen framhåller det väsentliga i att den rådgivningsverksamhet om totalförsvarsfrågor som Sverige bistått med fortsätter.

Jag delar denna bedömning, torde utgå från bred

som en säkerhetspolitisk analys. Jag vill tillfoga ett praktiska

par iakttagelser. För det första är det uppenbart att den samlade försvarsplaneringen i de aktuella länderna behöver vidareutvecklas, och att i flera sammanhang explicit

man efterfrågar ett svenskt stöd.

För det andra ger ett sådant stöd som bieffekt en bred kompetens på svensk sida om de aktuella ländernas totabförsvarsproblem, i sin tur kan bilda väsentligt fastare

som en

förslag 106 Utredningens

prioritering olika svenska stödinsatser än vad utgångspunkt för av hittills förelegat. som

Övriga omständigheter

kommer det att ta ett antal år med Enligt min bedömning mellan de aktuella staterna innan processerna för skillnader ställningstaganden totalförsvaren slutligt övergripande om Sverige bör berett att lämna stöd i process- och etablerats. vara substansfrågor under motsvarande tidrymd. en väsentligt i sammanhanget, att sådan rådgivning kan Det är fortsättningen på samarbetslands villkor. Det bedrivas även i resp. rådgivningen i denna mening är artskild från bör noteras att i det svenska regeringskansliet. Rådgivarna bör verksamheten sådan organisatorisk ställning att de inte kan sålunda ges en regeringen eller någon myndighet eller missuppfattas representera ställning liknande den utredningen haft är från organisation. En denna utgångspunkt ändamålsenlig.

för

10.2 Planerings- och beslutsprocessen

totalförsvarsstödet

ambitionsnivå för överblick

l0.2.l Regeringens

totalförsvarsstödet bör höjas

svenska totalförsvarsstödet bör utgå från ett samlat perspektiv Det aktuella samarbetsländernas säkerhetssituation, på de

och totalförsvarsproblem och från bred totalförsvarsplanering en

kunskap det svenska totalförsvaret. om

Utredningens förslag 107

Motiv

Förslaget motiveras omtanke dels totalförsvarsutvecklingen

av om i de berörda länderna, dels effektiviteten i de svenska stödinsatsema.

10.2.2 Den konkreta svenskt stöd

planeringen av

bör och

göras mer systematisk långsiktig

De svenska insatserna bör i väsentligt ökad utsträckning baseras på långsiktiga planer. En sådan ordning kombinerar goda möjligheter till styrning i stort från riksdagens/regeringens sida med en ökad handlingsfrihet för myndigheterna i det praktiska genomförandet.

Vissa principiella frågor det svenska totalförsvarsstödet till

om Central- och Östeuropa bör sålunda övervägas i samband med de långsiktiga försvarsbesluten motsv..

Det ter sig därutöver synnerligen lämpligt att planeringen

av totalförsvarsstödet så långt möjligt görs till del den normala

en av årliga planeringsprocessen, innefattande bl.a. budgetunderlag från aktuell myndighet, budgetdialog med regeringskansliet,

budgetproposition och regleringsbrev.

En naturlig följd sådan ordning är att

av en Försvarsdepartementet, primärt ansvarigt inom

som regeringskansliet för beredningen totalförsvarspropositioner

av och för planeringsprocessen gentemot totalförsvarets myndigheter, också har det huvudsakliga initiativet vad gäller totalförsvarsstödet till Central- och Östeuropa. Detta är desto

mer naturligt eftersom internationell verksamhet är

numera en huvuduppgift för totalförsvaret.

Frågor om den principiella inriktningen totalförsvarsstödet

av till Central- och Östeuropa, liksom vissa enskilda stödinsatser,

om måste givetvis i ett brett svenskt säkerhetspolitiskt perspektiv.

ses Det är mot den bakgrunden självklarhet att

en Utrikesdepartementet har djup delaktighet i planeringen bl.a. i

en form av gemensam beredning.

förslag 108 Utredningens

Vad gäller den interna arbetsfördelningen inom Försvarsdepartementet förefaller det mig lämpligast att de för myndighets planering

organisationsenheter som ansvarar resp.

budget också det motsvarande ansvaret för stödet till och tar Östeuropa. En självklar förutsättning för att sådan Central- och en lösning skall ändamålsenlig är att den paras med en nära vara samverkan med SI-enheten.

Motiv

Försvarsberedningen rekommenderar att det svenska stödet till de baltiska uppbyggnad totalförsvar utvecklas och staternas av m.m. fördjupas, liksom vårt samarbete med bl.a. Polen. Insatsema utgår enligt beredningen från Sveriges nationella intresse. De bör vara

och präglas uthållighet. Kunskapsöverföring bör

långsiktiga av väsentliga komponenten. Materielexport och utgöra den mest överföring är ett viktigt komplement. annan delar beredningens uppfattningar. De uttrycker som jag Jag det höjd ambitionsnivå och viss ändrad prioritering av

uppfattar en

det svenska stödet. Även från samarbetsländernas sida är intresset i ökande den långsiktiga utvecklingen lands utsträckning av resp. svenskt stöd i sammanhanget kräver därför såväl totalförsvar. Ett jfr l0.2.l framförhållning och uthållighet i överblick ovan som enskilda stödinsatser.

nuvarande inom regeringskansliet och Den planeringsprocessen

tillgodoser enligt min mening inte i

flertalet myndigheter

tillräckligt utsträckning kraven på överblick och långsiktighet stor jfr avsnitt 9.12. Även de svenska myndigheterna stöder enstämmigt en mer planering och ett inordnande i den ordinarie långsiktig budgetprocessen. slutligen att övriga nordiska stater numera har en Jag noterar med inslag långsiktighet än den svenska, eller

planering större av

överväger att införa en sådan planering.

Utredningens förslag 109

Övriga omständigheter

Jag noterar att enstaka myndigheter, trots frånvaron hittills av lqav från regeringen på långsiktsplaner, likväl har upprättat sådana och använder dem viktig utgångspunkt för konkreta förslag.

som en Detta är givetvis stort värde. Jag det en självklarhet att

av ser som alla myndigheter med verksamhet av någon dignitet i Central- och Östeuropa i framtiden upprättar sådana planer.

l0.2.3 Det bör finnas även för insatser

utrymme med kort varsel

Ett visst planeringsuttjymme på svensk sida bör finnas även för insatser med kort varsel. Ekonomiska resurser för ändamålet bör avdelas dels till Försvarsdepartementets förfogande, dels som del

för stöd till Central- och Östeuropa hos aktuella av ramar myndigheter.

Motiv

Även planeringen de baltiska staternas försvar präglas

om av av ökande långsiktighet, visar erfarenheten att svenska stödinsatser kan aktualiseras med kort förvarning och att ett snabbt genomförande därvid kan vara ett intresse även från direkta svenska utgångspunkter. Orsaken kan exempelvis vara större politiska förändringar eller personbyten i samarbetslandet, det senare i kombination med ringa bredd i den centrala kompetensen där.

l0.2.4 Vissa medel bör föras över från UD till FÖ

av statsbudgeten

En konsekvens av vad som föreslås ovan under 10.2.2 och I 0.2.3 är att motsvarande delar av anslaget för Säkerhetsfrämjande

Utredningens förslag

Central- och Östeuropa bör föras över från insatser i Utrikesdepartementets till Försvarsdepartementets del av

statsbudgeten.

10.2.5 Myndigheternas systemkunskap om

samarbetsländerna bör breddas

Varje svensk totalförsvarsmyndighet, lämnar mer omfattande

som

varaktigt stöd betr. någon totalforsvarsfunktion i ett centraloch eller Östeuropeiskt land, bör utveckla vidmakthålla en

resp.

de samlade förhållandena kring och inom denna kompetens om

det givetvis uppgift för myndigheten själv funktion. Primärt är en

för detta, speciellt i perspektiv att internationell att svara av verksamhet skall huvuduppgift för

numera ses som en totalförsvaret; deltagandet i det kontaktforum beskrivs nedan

som under 10.3 är ett annat viktigt element.

Motiv

motiveras b1.a. förhållandena i aktuella avseenden Förslaget av att

skilja sig väsentligt från de svenska, med följd att kan förutsättningarna för effektivt samarbete påverkas väsentligt.

Övriga omständigheter

sammanhanget vill jag den stora variationsbredden i de I notera svenska myndigheternas kunskaper sådana förhållanden: vissa

om myndigheter har både breda och djupa kunskaper, i andra fall är

kunskaperna påtagligt fragmentariska.

Utredningens förslag lll

lO.2.6 Samordningsambitionerna för svenskt

totalförsvarsstöd bör höjas

De svenska totalförsvarsmyndigheterna bör åläggas en generell samrådsslcyldighet gentemot andra svenska myndigheter som kan vara berörda av ett visst totalförsvarsstöd till Central- eller

Östeuropa.

En liknande samverkan med nordiska parallellmyndigheter är i många fall lämplig och bör övervägas i en aktiv anda.

Myndigheterna bör regelmässigt i samband med projektansökningar ange vilka samråd som ägt rum.

Även vidgad samordning mellan regeringarna regerings-

en kanslierna i de nordiska länderna bör övervägas.

En nära samverkan med Finland ter sig särskilt angelägen av allmänpolitiska skäl och med tanke på den väl sammanhållna finländska insatsen för att utveckla Estlands försvar.

Motiv

Jag har, som framgått av av kapitel 9 Överväganden, konstaterat att bristande samordning hittills varit alltför vanlig. Detta har riskerat medföra dubbelarbete, gap i kedjor av överförda kunskaper eller olämplig infasning i tiden i och för sig

en av välmotiverade samarbetsprojekt, med uppenbara risker för effektivitetsförluster som följd.

Övriga omständigheter

Den multinationella samordningen mellan regeringarna inom främst BALTSEA är väsentlig för effektiviteten i det västliga stödet. Jag menar dock att detta forum jfr kapitel 9 inte lämpar sig särskilt väl för samordning av stöd av mer övergripande karaktär och/eller av konfidentiell rådgivning.

förslag 112 Utredningens

10.3 Ett kontaktforum mellan

regeringskansliet och myndigheterna

bör upprättas

för regelbundna diskussioner huvudlinjerna i

Ett kontaktforum om

svenska totalförsvarsstödet till stater i Central- och Östeuropa det bör ingå representanter för F örsvars- och bör upprättas. forumet Utrikesdepartementen cheferna för de i sammanhanget samt

viktigaste totaUörsvarsmyndigheterna.

Det förefaller naturligt att statssekreteraren i F örsvarsdepartementet är ordförande.

Motiv

från Försvarsberedningens bedömningar, refererade i Jag utgår avsnitt l0.2.2 ovan. Upprättandet kontaktforum nämnt slag är en väsentlig av ett av åtgärd flera för att tillgodose beredningens ambitioner. Jag

bland

bedömer det också viktig åtgärd för att motverka de som en nuvarande brister i överblick och samordning berörts i kapitel som 9 och i den tidigare delen av föreliggande kapitel.

Övriga omständigheter

ordning föreslås här har nära förebild i den informella Den som en inom rättsområdet inrättades i september på förslag styrgrupp som Kommittén för utvecklingssamarbete på rättsområdet SOU av 1998:86. Denna styrgrupp har följande huvuduppgifter: aktivt delta i beredningsarbetet inför bilaterala 0 att överenskommelser, för att överenskommelsema uppfylls, 0 att ansvara främja utbyte mellan myndigheterna vad gäller kompetens 0 att och erfarenheter utvecklingssamarbete och rättsväsendets av frågor,

Utredningens förslag 113

0 att utveckla och öka det svenska engagemanget i EU:s

program

för utvecklingssamarbete, 0 att främja bättre samordning mellan Sveriges och andra länders

insatser.

Statssekreteraren i Justitiedepartementet är ordförande i styrgruppen.

Närmare uppgifter för kontaktforumet

Uppgifterna för det föreslagna kontaktforumet inom totalförsvarsornrådet bör givetvis med hänsyn till

anpassas förhållandena inom försvarssektom. Det innebär bl.a. att stödet till den samlade totalförsvarsplaneringen blir central fråga inom

en ramen för kunskapsöverföringen, att materielexportfrågor måste uppmärksammas och att den EU-dimension omnämns för

som rättsområdet bara har begränsad aktualitet.

I kontaktforumet bör bl.a. följ ande avhandlas: aktuella samarbetsstaters säkerhetspolitiska situation, deras totalförsvars status och framtidsplaner, deras önskemål svenskt och annat utländskt stöd,

prioriteringar av det svenska stödet, så långt möjligt ingående i

en samlad långsiktsplan för totalförsvarsstödet till Central- och

Östeuropa,

förberedelser inför överenskommelser på regeringsnivån, samordningen mellan svenska myndigheter, samordningen gentemot andra, främst nordiska, stödländer, uppföljning och utvärdering av genomförda stödinsatser,

allmänt erfarenhetsutbyte rörande kontakter med och

stödinsatser i aktuella stater. I kontaktforumet bör bl.a. följande ingå:

0 Försvarsdepartementet statsselq. ordförande, berörda

som enhetschefer, Utrikesdepartementet närmast ordföranden i Östsäk-gruppen,

0 cheferna eller deras ersättare för

0 Försvarsmakten,

0 Överstyrelsen för civil beredskap,

114 Utredningens förslag

Räddningsverket, Kustbevakningen, Styrelsen för psykologiskt försvar, Totalförsvarets pliktverk, Försvarets forskningsanstalt, 0 Sida. Företrädare för andra myndigheter och organisationer bör kunna kallas efter behov.

10.4 Rådgivningsfunktionens uppgifter och ställning

Rådgivningsfunktionen jämför avsnitt 10.1 ovan bör ha en självständig ställning vad gäller rådgivningen till

fortsatt

samarbetsländerna, innefattande ett eget beslutsansvar för rådgivningsverksamheten till denna anpassad budget. och en Den bör utöver sin huvuduppgift utgöra sekretariat i kontaktforumet. Beredningen formella beslut om svenskt totalförsvarsstöd, av utöver de just berörda rådgivningsinsatserna gentemot samarbetsländerna, bör ograverat en uppgift för vara

F örsvarsdepartementers/Regeringskansliets linjeorganisation.

Motiv

Den rådgivning främst regeringsnivån utredningen bedrivit som är att konsultverksamhet gentemot det aktuella se som en samarbetslandet, utifrån dettas villkor inklusive dess sekretesskrav. Den kan i substansmening inte rimligtvis göras till en del av den svenska regeringshanteringen jfr avsnitt 10.1. Rådgivningsfunktionen får i och med sin huvuduppgift en både bred och djup insyn i totalförsvarsförhållandena i de aktuella samarbetsländema. En sådan överblick är samtidigt en förutsättning för systematiserat, långsiktigt och uthålligt ett mera

Utredningens förslag 115

svenskt stöd. Den mest konsekventa åtgärden för stärka den att

svenska beredningsförmågan är därmed rådgivningsfunktionen

att också fungerar seldetariat för kontaktforumet. som Strävan att så långt möjligt inordna stödet till Centraloch Östeuropa i den ordinarie planeringsprocessen talar för att linjeorganisationen inom Försvarsdepartementet bör ha det fulla

ansvaret för beredning formella beslut de svenska av- om myndigheternas totalförsvarsstöd.

Övriga omständigheter

Jag anser att det bör ställas höga kvalitetskrav på den personal som ingår i rådgivningsfunktionen. Totalt måste sett inom funktionen finnas översiktlig samlad kompetens en om det svenska totalförsvaret och dess ramvillkor i form

av säkerhetspolitiska utgångspunkter, operativa förutsättningar, planeringsförhållanden

och planeringsmetodik. Kompetensen bör sålunda omfatta såväl säkerhetspolitik som militärt och civilt totalförsvar, allt utgående från grundprincipen demokratisk styrning totalförsvaret. av En motsvarande kunskap bör finnas om säkerhets- och försvarsförhållandena i aktuella samarbetsländer, såsom de är i nuläget och de kan eller bör utvecklas. som Kvantitetsmässigt kan ambitionerna väljas inom ett relativt brett intervall. Den hittillsvarande personalresursema har omfattat en utredare och utredningssekreterare på heltid, en två experter på deltid 25 % och assistent på halvtid. cza en Denna resursnivå har hittills gjort det möjligt bedriva att en relativt ambitiös

rådgivningsverksamhet fortlöpande i land,

ett en motsvarande verksamhet i inledningsvis blygsam efter hand men växande omfattning i ett annat land, samt punktvis verksamhet en gentemot några andra länder.

Principiellt finns flexibilitet också i meningen en att vissa övergripande rådgivningsuppgifter kan bedrivas även av några av

totalförsvarsmyndighetema. Så är redan fallet i betydande

utsträckning i form det nära samarbetet mellan utredningen av och

116 Utredningens förslag

ÖCB. Vad gäller Försvarsmakten torde inte motsvarande förutsättningar föreligga i närtid.

Rådgivningsverksamheten bör enligt min mening även i

fortsättningen disponera budget, utgående från

en egen rådgivningens karaktär kunskapsöverföring. Utgifterna kan

av därför begränsas till, utöver löner, i allt väsentligt kostnader i samband med den aktuella personalens motsvarande

resor, kostnader för Försvarsutskottets kontaktverksamhet mot aktuella länder inom för rådgivningens övergripande syfte

ramen

styrning m.m., samt kostnader för viss

demokratisk

totalförsvarsrådgivning myndighets- och organisationsöver-

av gripande karaktär.

Bilaga I Kommittédirektiv 117

1 Bilaga

Kommittédirektiv Dir 1997:52

Formerna för stöd till utvecklandet

totalförsvarskoncept i Central- och Osteuropa

Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall över formerna för det stöd

se som ges av myndigheter under Försvarsdepartementet till utvecklandet

totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa. Utredaren skall

inledningsvis studera den totalförsvarsrådgivning på regeringsnivå

som Sverige ger till Lettland. Om motsvarande insatser kommer att göras i i första hand övriga baltiska länder och Polen, skall

- även totalförsvarsrådgivningen på regeringsnivå till dessa länder analyseras. Inom ramen för uppdraget skall utredaren själv verka som rådgivare inom totalförsvarsområdet till nämnda länder,

nyss men även verka för lämpliga rådgivningsinsatser från svenska myndigheter och organisationer.

H8 Bilaga lKo/nnurtédirektiv SOU 199936

I ett andra steg skall utredaren se över hurövrigt stöd som ges av svenska myndigheter under Försvarsdepartementet bidrar till

av totalförsvarskoncept i Central- och Östeuropa.

utvecklandet

Oversynen skall syfta till att" ge underlag för att de svenska insatserna skall bli långsiktiga. kostnadseffektiva och koncentrerade. Därvid skall utredaren analysera om man kan finna effektivare sätt att utforma och samordna insatserna än i dag. Analysen skall omfatta totalförsvarsuppbyggnaden och därvid skall en helhetssyn på hot, risker och resursanvändning anläggas. Uppdraget skall slutredovisas senast den l mars 1999.

Bakgrund

I 1996 års försvarsbeslut prop. l996/97:4, bet. 1996/97 FöU A samarbetet rskr. l996/97:109 uppmärksammas särskilt i

Östersjöområdet.

Det är ett starkt svenskt intresse att de baltiska ländernas självständighet, som en del av Östersjöregionens säkerhet och utveckling, stärks i samarbete med andra länder. De så kallade säkerhetsüämjande insatserna i området har hittills i hög grad inriktats på att stödja de baltiska ländernas uppbyggnad av säkerhetsfunktioner är normala för en självständig stat. Detta

som i sker både bilateralt och i samverkan mellan flera länder. Ett centralt område är därvid uppbyggnaden av totalförsvarsfunlctioner

inkluderar militära organisationer under demokratisk kontroll som

och rådgivningsinsatser i

och med folklig förankring. Utbildnings-

särskilt viktig komponent i detta stöd och har eñerñågats å är en från de baltiska länderna och Polen.

Även inom Partnerskap för fred PFF finns för 7

program utvecklandet dels civil demokratisk kontroll av väpnade

av styrkor, dels försvarsplanering. Rådgivning inom totalförsvarsområdet har sålunda PFF-dimension och ingår även

en i strävandena att stärka samarbetet inom PFF.

Inom Försvarsdepartementets område är ett stort antal myndigheter aktiva inom olika stödjande och kunskapsöverförande verksamheter. Många dessa aktiviteter ligger inom

Bilaga1 Kommittédirektiv 119

säkerhetsfrämjandets medan andra sker normala ram som myndighetskontakter i olika former. Då disponibla medel för insatser är begränsade, finns det anledning att över i vad mån se det är möjligt att effektivisera och koncentrera de svenska insatserna. De Säkerhetsfrämjande insatserna finansieras i huvudsak inom utgiftsområde 7 Utrikesdepartementet. Insatsema bereds av Utrikesdepartementet i samråd med främst Försvarsdepartementet. En interdepartemental under Utrikesdepartementets grupp ordförandeskap samordnar och bereder regeringens beslut och insatserna. Till denna finns interdepartemental grupp en handläggargrupp som förbereder ärendena. Regeringen beslutar i varje enskilt ärende. Denna beredningsform är funktionell och omfattas inte utredarens uppdrag. av

Uppdraget

Utredarens första uppgift skall och föreslå vara att närmare se över hur man genom svenska rådgivande insatser så effektivt som möjligt kan bistå Lettlands regering i utvecklingen av ett totalförsvar utgående från aktuella nationella säkerhets- och försvarskoncept. Successivt skall utredarens analys ha bredare en inriktning omfattande möjligheten

av totalförsvarsrådgivning på

regeringsnivå även till Estland, Litauen och Polen. I arbetet med detta skall utredaren även verka rådgivare samt verka för som att

lämpliga rådgivningsinsatser görs från berörda myndigheter och

organisationer. I ett andra steg och sedan erfarenheter erhållits vad gäller dels behov och prioriteringar på baltisk sida, dels effekter svenska av insatser, skall utredaren närmare analysera och föreslå hur övrigt pågående och möjligt framtida svenskt bistånd myndigheter av

under Försvarsdepartementet till utvecklandet

av totalförsvarskoncept bättre kan utformas, samordnas och koncentreras. Syftet är att uppnå maximal långsiktighet, koncentration och effektivitet, inte minst det gäller kostnader. när

120 Bilaga 1 Kommittédire/ctiv

Analysen skall även beakta relevanta stödinsatser från andra länders sida så att inte överlappande insatser genomförs.

Formerna för samordning av stödet skall utredas i samråd med Regeringskansliet Försvars- och Utrikesdepartementen och berörda myndigheter. Till utredningen skall knytas en referensgrupp bestående av sakkunniga och experter från de närmast berörda totalförsvarsmyndigheterna och organisationema. Gruppens syfte skall vara att ge råd, fungera som dialogforum samt följa utredningens fortslcridanden. Referensgruppen skall även säkerställa att erfarenheter från tidigare och pågående

nu insatser tillvaratas. Referensgruppen skall sammankallas av utredaren minst tre gånger per år. Utredaren skall även utnyttja biståndstelcnisk expertis.

Grundtankama bakom det svenska totalförsvarskonceptet skall

utgångspunkt för det här aktuella svenska stödet. En vara helhetssyn på hot, risker och resursanvändning bör även anläggas. Detta innebär att totalförsvarsresurser bör utformas för att också kunna stärka förmågan att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. På samma sätt är beredskapsaspekten en faktor i samhällsplaneringen så att förmågan att möta kriser och krig grundas i fredssamhället. Folkförsvarstanken skall utgöra ett annat element, där utvecklandet av såväl nationell försvarsvilja som demokratisk kontroll av militära organisationer är grundläggande.

Redovisning av uppdraget m.m.

Utredarens arbete skall inledas snarast möjligt och delrapportering ske genom fortlöpande kontakter med Försvarsdepartementet. Minst två gånger per år skall mer genomgripande redovisning

arbetet och dess inriktning göras för den så kallade Östsäkav gruppen under Utrikesdepartementets ordförandeskap. Utredningen skall slutrapporteras senast den l mars 1999 då en övergripande utvärdering arbetet och inventering av

av en kvarstående behov skall genomföras av Försvarsdepartementet.

För uppdraget gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av

Bilaga l Kommittédirektiv

regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50,

om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa konsekvenser

för brottsligheten och det brottsförebyggande

arbetet dir. 1996:49 och att beakta jämställdheten mellan

om könen dir. 1994:124. Förslag lämnas den särskilde utredaren skall

som av belysas även ett samhällsekonomiskt och statsfinansiellt

ur perspektiv. Förslag leder till ökade utgifter eller minskade

som inkomster för staten skall åtföljas förslag till omprioriteringar

eller andra ñnansieringsvägar.

Bilaga 2 Förteckning över förkortningar 123

2 Bilaga

över

Förteckning förkortningar

BALTBAT Baltisk batalj för fredsbevarande

insatser BALTDEFCOL Baltic Defence College BALTNET Nätverk för luftförsvarssamverkan i

Baltikum BALTRON Baltic p

Naval Squadron BALTSEA Organ för koordinering det försvars-

relaterade stödet till de baltiska länderna BSRBCCC Baltic Sea Region Border Control

Cooperation Conference

CB Civilbefälhavaren

CSD Civil Security Department Litauen

EU Europeiska unionen

F AK Frivilliga AutomobilkårernasRiksförbund FBU Centralförbundet för befálsutbildning

. FFK Frivilliga flygkâren FHS V

Försvarshögskolan FMV Försvarets materielverk FOA Försvarets forskningsanstalt

förkortningar SOU 199936 124 Bilaga 2 Förteckning över

F OS Frivilliga Försvarsorganisationemas

samarbetskommitté FRO Frivilliga radioorganisationen FSR Frivilliga skytterörelsen

FVRF Flygvapenföreningamas riksförbund

GTS Generaltullstyrelsen

HELCOM Helsingforskommissionen HPM High Power Microwave

IDAB International Defence Advisory Board

KBV Kustbevakningen KUR Kommittén för utvecklingssamarbete

inom rättsområdet

LFV Luftfartsverket LOA Lagen om offentlig anställning

NATO North Atlantic Treaty Organization NBPA Nordic Baltic Police Academy

OPS Operative committee OSSE Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa

PFF Partnerskap för fred

PHARE EUzsnsamarbetsprogramför Central-

och Osteuropa

Rikspolisstyrelsen

SBK Svenska Brukshundsklubben SBS Svenska Blå Stjärnan

SCEPC Senior Civil Emergency Planning

Committee SCF Sveriges civilförsvarsförbund SjöV Sjöfartsverket SKAT Litauens hemvärn SKBR Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund

SKI Statens kärnlqaftsinspektion

SLK Riksförbundet Sveriges Lottakårer SPF Styrelsen för psykologiskt försvar

SRV Statens räddningsverk

SSI Statens strålskyddsinstitut SVK RF övämskårernas riksförbund

TPV Totalförsvarets pliktverk

UD Utrikesdepartementet VEU Västeuropeiska unionen

WD-94 Avtalet globalt utbyte

om av

militär information och uppförandekoder

ÖCB Överstyrelsen

för civil beredskap ÖST-SÄK

Interdepartementala arbetsgruppen inom

UD.

1999 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmânsrüttsregler+Bilagor.Ju. Steriliseringsñågani Sverige1935-1975. Ekonomiskersättning.S. Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. Godsedi forskningen.U. Effektivavärme-ochmiüölösningar.N. EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.F6. Markval Fi. Invandrarskapochmedborgarskap. Demuluutiuuedningensskriftserie.Ju. Attslaktaettfåri Gudsnanm.Omreligionsñihet ochdemokrati.Demolcratiutredningensskriñserie. Ju. 10.Rasism,nynazismochñümlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. l Bördemokratinavnationaliseras Demolcratiuuedningensskriftserie.Ju. 12.Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens slo-iñserie.Ju. 13.Etikochdemokratiskstatskonst. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 14.Denñamtidakommersiellalokalradion.Ku. 15.Nyttsystemförprövning hyres-av ocharrendemål. Ju. 16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. 17.GarantipensionochBosätmingstillåggförpersoner föddaår1937ellertidigare.S. 18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. 19.Artikel7i EG:svantmärkesdirektiv. Ändringarvanimärkeslagen.i Ju, 20.Sverigeochjudar-nastillgångar.UD.

...,..

l{:J:7 .Jc

ST ;Csuiutfvt

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Nyatörmånsrättsregler+Bilagor.l Invandrarskapochmedborgarskap.Demokratiutredningensskriñserie.8 Attslakta fåri Gudsett namn.Omreligionsfrihetoch demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Rasism,nynazismochñämlingskap. Demokratiutredningensskriñserie.10 BördemokratinavnationaliserasDemokratiuuedningens skiñserie.11 Elektroniskdemokrati.Demokratiuuedningensskriftserie.12 Etikochdemokratiskslatskonst.Demokratiutredningens slcriñserie.13 Nyttsystemförprövning hyres-av ocharrendemål.15 Artikel i7 EGzsvarumärkesdirektiv. Ändringari varumärkeslagen.19

Utrikesdepartementet Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16 Sverigeochjudarnastillgångar.20

Försvarsdepartementet EffektivareTotalfbrsvarsstödiÖstersjöomrádet.6

Socialdepartementet Steriliseringsñägani Sverige1935-1975.Ekonomisk ersättning.2 Garantipension Bosätmingstilläggoch förpersonerfödda år 1937ellertidigare.17 Finansdepartementet Märkväl 7

Utbildningsdepartementet Godsedi forskningen.4

Jordbruksdepartementet Yrkesfisketskonkurrenssimation.3

Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill detindustriellasamhället.18

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5

fakta info direkt

Tel 08-587 671 Fax 08-587 671 71. oo. Box 6430. 113 82 Stockholm. order@faktainfo.se wwwfaktainfase

ISBN 91-7610-908-9 ISSN0375-250X