Läkares sjukskrivningspraxis - En systematisk litteraturöversikt

Läkares sjukskrivningspraxis

En systematisk litteraturöversikt

Elsy Söderberg Christina Lindholm Jenny Kärrholm Kristina Alexanderson

En rapport från Sociala rådet

Stockholm 2010

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2010

ISBN 978-91-38-23521-8 ISSN 0375-250X

Förord

I denna rapport, som är den sjunde från Sociala rådet, presenteras resultat från en systematisk litteraturöversikt om läkares arbete med sjukskrivningar.

Sjukförsäkringen, dvs. möjligheten till ekonomisk ersättning när en person p.g.a. sjukdom eller skada inte kan få inkomst från arbete, är en central del i alla välfärdssamhällen. I Sverige har antalet personer med sådan ersättning varierat mycket över de senare decennierna; mer än i de flesta andra länder. Läkare har en central roll i sjukskrivningsprocessen och många interventioner har genomförts under de senaste åren med syfte att påverka just läkares arbete med sjukskrivning av patienter. År 2003 publicerade Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) en systematisk översikt av de studier som publicerats fram till oktober 2002 om läkares sjukskrivningspraxis (1). För att få ett bättre kunskapsunderlag kring dessa frågor har Sociala rådet initierat en uppdatering av SBU:s översikt med de studier som kommit därefter.

Sociala rådet tackar Elsy Söderberg, universitetslektor och hennes medförfattare för arbetet med denna översikt. Rapporten har granskats av Sören Brage, seniorforskare, allmänläkare, disputerad inom försäkringsmedicin samt verksam som överläkare vid Forskningssektionen, Arbeids- och Velferdsetaten (NAV) i Oslo, Norge.

Kristina Alexanderson Ordförande i Sociala rådet Professor i socialförsäkring

Publikationer från Sociala rådet:

Rapport Titel

1 Alkoholkonsumtion, alkoholproblem och sjukfrånvaro

– vilka är sambanden? En systematisk litteraturöversikt (SOU 2010:47)

2 Multipla hälsoproblem bland personer över 60 år; en

systematisk litteraturöversikt om förekomst, konsekvenser och vård (SOU 2010:48)

3 Vem arbetar efter 65 års ålder? En statistisk analys

(SOU 2010:85) 4 Finns det samband mellan samsjuklighet och sjukfrån-

varo? En systematisk litteraturöversikt (SOU 2010:89) 5 Massuppsägningar, arbetslöshet och sjuklighet; en rapport

om konsekvenser av 1990-talets friställningar för slutenvårdsutnyttjande och risk för förtida död (SOU 2010:102)

6 Ålderspension för invandrare från länder utanför OECD-

området (SOU 2010:105) 7 Läkares sjukskrivningspraxis; en systematisk

litteraturöversikt (SOU 2010:107) 8 Informal care and voluntary assistance; a systematic

review of quantitative and qualitative aspects of assistance

to elderly persons in Sweden, Italy, the United Kingdom and Canada

9 Valfrihet och kvalitet inom hälso- och sjukvården; en

litteraturöversikt om faktorer som påverkar patienters val

av vårdgivare

Sociala rådet i korthet

Sociala rådets uppdrag är, enligt kommittédirektivet (se bilaga 1), att agera som rådgivare till regeringen på hälso- och sjukvårdsområdet samt i sociala frågor. Sociala rådet ska även förse regeringen med kunskap baserad på svenska och internationella forskningsrön, som är relevanta för utformningen av välfärdspolitiken inom Socialdepartementets områden. Dessutom ska Sociala rådet identifiera utvecklingstendenser och viktiga faktorer som har betydelse för välfärdssektorns funktion.

Uppdraget omfattar de tre åren 2008–2010. I rådet ingår forskare från olika vetenskapsområden samt generaldirektörerna för Försäkringskassan och Socialstyrelsen.

Sociala rådets verksamhet utgörs av flera olika delar, t.ex. regelbundna möten med Socialdepartementets statsråd och politiskt sakkunniga och andra möten med Socialdepartementets tjänstemän. Sociala rådet ordnar även seminarier, samt en årlig konferens för en bredare publik.

Sociala rådet har under uppdragsperioden identifierat några områden där det saknas kunskap eller där befintlig kunskap behöver uppdateras eller sammanställas. Sociala rådet har därför initierat ett antal projekt som ska bidra till att fylla vissa kunskapsluckor med innehåll och/eller ge en uppdaterad och översiktlig bild av kunskapsläget. Projekten redovisas i en serie rapporter, i vilken föreliggande rapport ingår.

Rapporterna kan laddas ner från Sociala rådets hemsida: http://www.sou.gov.se/socialaradet. Där finns även information om rådet och dess verksamhet.

I Sociala rådet ingår följande personer: • Kristina Alexanderson (ordförande), professor i socialförsäkring,

Sektionen för försäkringsmedicin, Karolinska Institutet, kristina.alexanderson@ki.se

• Lennart Flood (ledamot), professor i ekonometri vid Handels-

högskolan, Göteborgs universitet • Laura Fratiglioni (ledamot), professor i geriatrisk epidemiologi

vid Aging Research Center, Karolinska Institutet/Stockholms

universitet • Lars-Erik Holm (adjungerad ledamot), generaldirektör och chef

för Socialstyrelsen • Per Johansson (ledamot), professor i ekonometri vid Uppsala

Universitet; Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering • Adriana Lender (adjungerad ledamot), generaldirektör och chef

för Försäkringskassan • Olle Lundberg (ledamot), professor i forskning om jämlikhet i

hälsa vid Center for Health Equity Studies (CHESS), Karolinska

Institutet/Stockholms universitet • Clas Rehnberg (ledamot), docent i hälsoekonomi vid Medical

Management Centre, Karolinska Institutet.

Sammanfattning

Sjukfrånvaron har varierat mycket över de senare decennierna i Sverige. Läkare har en central roll i processen kring patienters sjukfrånvaro. För många läkare i Sverige är sjukskrivningar en vanlig arbetsuppgift. Ett flertal åtgärder har vidtagits under de senare åren för att höja kvaliteten i läkares arbete med sjukskrivning av patienter. Som bas för sådana åtgärder behövs ett vetenskapligt kunskapsunderlag.

Syftet med detta projekt har varit att sammanställa den vetenskapliga kunskapen om läkares sjukskrivningspraxis genom att göra en systematisk litteraturöversikt av studier inom området.

Översikten har gjorts i flera steg, enligt den modell som bl.a. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tillämpar. Studier om läkares sjukskrivningspraxis, som publicerats på engelska i vetenskapliga referentbedömda tidskrifter under 2002 till och med augusti 2009, har sökts i litteraturdatabaser och referenslistor. Vi identifierade 61 relevanta studier. Ingen studie bedömdes ha måttlig eller hög kvalitet utifrån syftet med denna översikt. Tjugoåtta studier bedömdes ha tillräcklig kvalitet för att inkluderas i översikten. Vid bedömning av vetenskaplig evidens för olika resultat inkluderades även resultaten från SBU:s motsvarande översikt av tidigare studier om läkares sjukskrivningspraxis.

Antalet studier om läkares sjukskrivningspraxis har ökat något under 2000-talet. Merparten, 79 procent, av de inkluderade studierna var tvärsnittstudier och endast tre var interventionsstudier. Den absoluta majoriteten var gjorda i nordvästra Europa och drygt 40 procent i Sverige.

Flertalet studier hade relativt få deltagare. Med undantag från ett större svenskt projekt har läkares sjukskrivningspraxis endast studerats för några få specialiteter, framförallt allmänläkare. Det var även en mycket stor variation mellan studierna, när det gäller frågeställningar, studiedesign, data, analysmetoder och utfallsmått,

Sammanfattning SOU 2010:107

vilket innebär att möjligheten att jämföra studiernas resultat är begränsad.

Det finns begränsat vetenskapligt stöd (evidensstyrka 3) för att läkare upplever arbetet med sjukskrivning av patienter som problematiskt. På en mer detaljerad nivå finns det begränsat vetenskapligt stöd för att läkare upplever följande fem områden som problematiska: • att i sjukskrivningsärenden hantera de två rollerna som patientens

behandlande läkare och som medicinskt sakkunnig • att hantera situationer när läkaren och patienten har olika syn på

behovet av sjukskrivning • att bedöma patienters funktionsförmåga, arbetsförmåga och behov

av sjukfrånvaro • att inte ha tillräcklig kunskap om t.ex. socialförsäkringssystemet,

förhållanden på arbetsmarknaden eller patienters arbetsvillkor • att samverka med andra i sjukskrivningsärenden, både inom och

utanför hälso- och sjukvården.

Även om flera studier behandlat andra faktorer, såsom patient- och läkarfaktorers betydelse för sjukskrivningspraxis, finns ingen evidens för betydelsen av dessa faktorer för sjukskrivningspraxis, p.g.a. att resultaten från studierna går i olika riktning, alternativt att det finns för få studier om varje sådan faktor.

Den typ av problem som det finns evidens för att läkare har när det gäller sjukskrivning, understryker bland annat betydelsen av förutsättningar och stöd för läkare, även inom den egna organisationen, i att utveckla, vidmakthålla och använda försäkringsmedicinsk kompetens. Detta kan handla om utbildning, handledning, resurser, policy, riktlinjer och kvalitetssäkring. Resultaten understryker även behovet av tydliggörandet av de roller olika aktörer har i sjukskrivningsprocessen, såväl inom hälso- och sjukvården som utanför, t.ex. Försäkringskassan och arbetsgivare.

Det låga antalet studier om läkares sjukskrivningspraxis är det mest slående resultatet i denna litteraturöversikt. Framtida forskning behöver beakta det sammanhang som läkare arbetar i, förutsättningar för optimal sjukskrivningspraxis, faktorer som är möjliga att åtgärda samt inkludera även andra läkare än de vid vårdcentraler. Det behövs även interventionsstudier och internationella jämförelser, för att få evidensbaserad kunskap som underlag för åtgärder när det gäller läkares sjukskrivningspraxis.

Förkortningar och begrepp som används i rapporten

AFL Lagen om Allmän Försäkring FHV Företagshälsovård HR Hazard ratio KI Konfidensintervall, vanligen 95-procentigt OR Odds ratio RR Relativ risk SBU Statens beredning för medicinsk utvärdering;

www.sbu.se Sjukintyg I svenskt språkbruk kallas ofta det medicinska underlag

läkare har att skriva i sjukskrivningsärenden, där bland

annat information om sjukdom respektive funktion och

rekommenderad sjukskrivningstid skall ges, för läkarintyg

eller sjukintyg. För att förenkla texten använder vi i

rapporten termen sjukintyg för detta.

1¶Bakgrund

I denna rapport redovisas resultatet från en systematisk litteraturöversikt av studier om läkares sjukskrivningspraxis. I projektet har det ingått att söka, bedöma och sammanställa resultat från sådana studier som publicerats från och med 2002 till och med augusti 2009 och sammanföra resultaten med dem från Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) översikt av läkares sjukskrivningspraxis från 2003 (1) där sådana studier som publicerats till och med oktober 2002 inkluderades.

När det gäller läkares arbete med patienters sjukskrivning utgår vi i denna rapport från situationen i Sverige. Den skiljer sig inte mycket från situationen i de flesta andra välfärdsstater, med några få undantag. Undantagen gäller framför allt behandlande läkares roll i Nederländerna samt försäkringsläkarens roll i olika försäkringssystem (1, 2).

Sjukskrivning är ett komplext område med stora konsekvenser på såväl individnivå som samhällsnivå och ses ofta som ett folkhälsoproblem (1, 3, 4). Ett flertal utredningar i Sverige har konstaterat att vetenskapligt baserad kunskap om sjukfrånvaro i stor utsträckning saknas (1, 5–9). Forskning när det gäller sjukfrånvaro har i de flesta studier handlat om riskfaktorer för att bli sjukskriven, t.ex. faktorer i arbetslivet. Det finns även ett fåtal studier om vad som påverkar återgång i arbete när man är sjukskriven och om konsekvenser av att vara sjukskriven. Några studier har ett annat fokus, nämligen praxis hos dem som arbetar med sjukskrivningsärenden i sin praktiska verksamhet, t.ex. läkare och handläggare på Försäkringskassan (1).

SBU publicerade år 2003 en rapport om sjukskrivning, där sju systematiska litteraturöversikter ingick (1). En av dessa översikter

1 Begreppet praxis används här för att beskriva handlingsmönster i läkares arbete med sjukskrivningsärenden, dvs. i professionell praktik. I det ingår alla de bedömningar och beslut som läkaren gör även vid patientkontakter som inte leder till sjukskrivning eller där en annan läkare redan sjukskrivit patienten.

behandlade studier om läkares sjukskrivningspraxis. Där konstaterades att för flertalet frågeställningar kunde ingen eller endast någon eller några studier identifieras och ofta var resultaten från dessa inte jämförbara med varandra på grund av stora skillnader i studiernas upplägg, t.ex. vad gäller studiedesign, studiepopulation, data, analysmetod eller utfallsmått. Endast två frågor kunde besvaras med någon grad av evidens, den lägsta av tre möjliga, dvs. begränsad evidens (evidensstyrka 3). För det första fanns det begränsat vetenskapligt stöd för att många läkare upplevde arbetet med sjukskrivningsärenden som problematiskt. För det andra fanns det stöd för att sjukintygen ofta hade otillräcklig kvalitet för det som de är avsedda för, dvs. att användas som underlag för beslut i andra organisationers bedömning om huruvida patienten har rätt till ersättning under sjukfrånvaron. Den vetenskapligt baserade kunskapen var således på en synnerligen generell nivå och kunde knappast användas som bas för interventioner.

1.1¶Sjukförsäkring

En person som drabbas av skada eller sjukdom kan ha rätt att vara sjukfrånvarande. För att då ha rätt till ersättning, så kallad sjukpenning, ska, i de flesta sjukförsäkringar och i de flesta länder, två kriterier, så kallade rekvisit, vara uppfyllda (10). Dessa är att personen dels ska ha en sjukdom eller skada, dels att just denna sjukdom eller skada ska ha lett till att personens arbetsförmåga är nedsatt i förhållande till kraven i personens ordinarie arbete, annat arbete hos samma arbetsgivare alternativt till kraven generellt på arbetsmarknaden. I de flesta länder ska arbetsförmågan vara helt nedsatt för rätt till sjukpenning, men i Sverige och några andra länder finns möjlighet till deltidssjukskrivning respektive deltids sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension). I Sverige måste arbetsförmågan vara nedsatt med minst 25 procent för att en person ska ha rätt till sjukpenning. I figur 1 illustreras samband mellan sjukdom, funktionsnedsättning, aktivitetsbegränsning och arbetsoförmåga, enligt den modell som beskrevs i den så kallade arbetsförmågeutredningen (9). I bilden framgår att endast en del sjukdomar eller symptom som sjukdomen eller dess behandling innebär, leder till en funktionsnedsättning och att ännu färre medför aktivitetsbegränsning respektive arbetsoförmåga.

Figur 1 Samband mellan sjukdom, symptom, funktionsnedsättning, aktivitetsbegränsning och arbetsoförmåga, modifierad efter figur i SOU 2009:89 (9)

I Sverige intygar personen vanligen själv att han eller hon är arbetsoförmögen på grund av sjukdom under de första sju dagarna i ett sjukskrivningsfall. För alla sjukskrivningsfall som överstiger sju dagar, i vissa fall redan tidigare, ska sjukdomen/skadan och den nedsatta arbetsförmågan även intygas av en läkare (i vissa fall tandläkare) via ett medicinskt underlag, ett så kallat sjukintyg, för att patienten ska ha rätt till sjuklön från arbetsgivaren och/eller sjukpenning från Försäkringskassan och eventuell ersättning från försäkringsbolag.

Sjukfrånvaro är en vanlig ordination inom hälso- och sjukvården i Sverige (11–13). Socialstyrelsen har konstaterat (14–18) att sjukskrivningar är en del av hälso- och sjukvårdens vård och behandling av en patient. Sjukskrivning ska därmed kvalitetssäkras och bedömas utifrån samma kriterier som andra vård- och behandlingsåtgärder och ska bl.a. bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Aktuella aspekter av läkares arbete med sjukskrivningsprocessen blir då bl.a. hur detta arbete leds och styrs samt former för kompetensutveckling och kunskapsgenerering (5, 14, 19).

När en person behöver vara frånvarande p.g.a. sjukdom är olika aktörer inblandade. Förutom personen själv kan bland annat arbetsgivaren, hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, företagshälsovården, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten vara involverade. Dessa aktörers verksamhet har delvis olika uppgifter och mål och styrs av bestämmelser i olika lagar och avtal (1, 5, 15, 19, 21). Hälso- och

sjukvården ska tillhandahålla ”god vård på lika villkor”. Tidigare studier och utredningar har visat att detta inte sker på ett tillfredställande sätt när det gäller sjukskrivning och det har varit stora variationer i när, hur länge och till vilken grad läkare har rekommenderat patienter med liknande problemsituation att vara sjukfrånvarande (1, 5).

1.2¶Läkarens uppgifter i samband med sjukskrivning

Av ovanstående framgår att läkare har en central roll i processen kring patienters sjukfrånvaro. Samtidigt som läkares arbete med patientens sjukskrivning och rehabilitering styrs av flera olika lagar och förordningar (1, 5, 15, 19) ska detta arbete, som all annan vård och behandling, baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet (13, 15, 23).

Läkarens arbetsuppgifter i samband med ställningstagande till sjukskrivning kan sammanfattas i följande sju punkter (12, 23): • ta ställning till om sjukdom eller skada föreligger, enligt de kriterier

som gäller för detta, inklusive med sjukdom jämställda tillstånd, • bedöma om sjukdomen eller skadan innebär sådan nedsättning

av patientens funktionsförmåga att även arbetsförmågan är

nedsatt i relation till de krav som patientens arbete innebär, eller

till på arbetsmarknaden i övrigt förekommande arbeten, samt

särskilt ange vilka arbetsuppgifter som inte kan utföras, • tillsammans med patienten överväga för- och nackdelar med en

sjukskrivning, inklusive hur sjukdomen/skadan kan påverkas av

en sjukfrånvaro, • ta ställning till längd och grad av sjukskrivningen, liksom vad

som ska ske under sjukskrivningen t.ex. utredning, behandling,

kontakter med arbetsplatsen, livsstilsförändringar eller andra åtgärder, dvs. tillsammans med patienten ta fram en handlingsplan,

• ta ställning till om det föreligger behov av kontakt med andra

inom sjukvården (kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut,

andra specialister) eller aktörer utifrån, såsom Försäkringskassa,

företagshälsovård, arbetsgivare, och i så fall etablera kontakten

med dem, samt att på ett adekvat sätt samverka med aktörer,

inom och utanför hälso- och sjukvården,

• skriva ett intyg, enligt fastställt formulär (här kallat sjukintyg),

så att det ger tillräckligt underlag för Försäkringskassans handläggare och andra att fatta beslut om ersättning och om det finns behov av eventuella ytterligare rehabiliteringsåtgärder samt

• att dokumentera ställningstaganden, åtgärder och planer enligt

gängse regler för detta.

Den första uppgiften, att utreda och ställa diagnos, är läkare väl förtrogna med. De vanligaste diagnoserna bakom sjukfrånvaro och sjuk- eller aktivitetsersättning är dock relaterade till besvär från rörelseorganen och/eller till psykiska besvär (1, 24–28). För flera av dessa besvär är den vetenskapliga kunskapsnivån mindre utvecklad, beträffande diagnos, behandling och rehabilitering liksom fastställande av besvärens allvarlighetsgrad, än för andra diagnoser såsom cancer eller hjärtsjukdom (27–32). Det innebär ofta att det är stora svårigheter även med denna första uppgift för de vanligaste sjukskrivningsdiagnoserna.

När det gäller de övriga sex uppgifterna är det delvis andra typer av kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som är av vikt, såsom kommunikationsfärdigheter, förmåga att hantera konflikter, förmåga att samverka med andra aktörer, ha kunskap om möjligheter och skyldigheter som ligger inom ramen för läkarrollen respektive för andra, t.ex. Försäkringskassan eller arbetsgivare. Detta är synnerligen komplexa arbetsuppgifter som, kräver en hög grad av försäkringsmedicinsk professionalitet (33–35).

1.3¶Läkares olika professionella roller

En aspekt som förekommer i flera studier om läkares sjukskrivningspraxis är hur läkare hanterar sina två roller som behandlande läkare respektive som medicinskt sakkunnig. Därför vill vi redan här ge en bakgrund till denna aspekt. Läkare, liksom många andra professioner, har flera olika roller. I kontakten med patienten är, i detta sammanhang, följande fyra roller av intresse (5): • rollen som patientens behandlade läkare med uppgift att utreda,

diagnostisera, föreslå och genomföra behandling och/eller före-

slå rehabilitering; bota, lindra eller trösta enligt Hippokrates,

och främja hälsa (36–38). I litteraturen om sjukfrånvaro benämns denna roll ibland som att vara ”patientens advokat” eller ”patien-

tens företrädare” och syftar då på att läkaren i denna roll ta olika

typer av initiativ för att hjälpa sin patient eller att föra dennes

talan i kontakten med andra aktörer, • rollen som ”grindvakt” (gatekeeper), dvs. att ansvara för att (begrän-

sade) resurser, inom den organisation där man verkar, används rättvist och ändamålsenligt (39–41),

• medicinskt sakkunnig, t.ex. i samband med intygsskrivande eller

att som medicinskt sakkunnig uttala sig om något i en domstol.

Rollen som medicinskt sakkunnig skiljer sig på flera sätt från de

andra rollerna, t.ex. den som behandlande läkare, och ett annat

regelverk för handlande gäller då, samt • myndighetsutövare, t.ex. i samband med frihetsberövande enligt

specifika lagar, t.ex. i samband med psykiatrisk sjukdom eller

missbruk.

I samband med sjukskrivning är det framför allt den första och den tredje av dessa fyra roller som är aktuella, dvs. den som behandlare och den som medicinskt sakkunnig. Däremot har läkaren inte en egentlig grindvaktsroll här. Under den s.k. arbetsgivarperioden, dvs. de första 14 dagarna i ett sjukskrivningsfall, har arbetsgivaren en grindvaktsroll, dvs. en kontrollfunktion. Därefter har handläggaren på Försäkringskassan denna roll, dvs. att bedöma om villkoren för rätt till sjukpenning är uppfyllda. Dessa beslut grundas bland annat på information i sjukintyg och på ansökan från den försäkrade, enligt det regelverk som beslutats av Riksdagen och vars tillämpning fortlöpande prövas av domstolar (42–45).

En av de arbetsuppgifter som läkare har är att skriva intyg, utlåtanden och remisser. Det rör sig om många olika typer av intyg, varav sjukintyg är en typ (46, 47). Vid intygsskrivande har läkaren alltså en något annan roll än den som ansvarig för patientens medicinska utredning och behandling. Här handlar det i stället om att, utifrån sin profession och sin medicinska sakkunskap, uttala sig om vissa sakförhållanden och göra en saklig bedömning till en annan myndighet eller aktör (46). Det finns ett utvecklat regelverk kring vad en läkare ska beakta när denne skriver olika typer av intyg och utlåtanden i sin roll som medicinskt sakkunnig (33, 46–48).

Det kan ibland finnas en konflikt mellan rollen som patientens behandlande läkare och rollen som medicinskt sakkunnig. Dessa två roller är inte unika för läkaryrket, utan är något som personer i

ett stort antal professioner, t.ex. socialarbetare, handläggare inom Försäkringskassan och poliser, har att hantera. Att integrera strategier för att hantera dessa roller är en del av den utveckling in i ett professionellt förhållningssätt som en person genomgår under sin utbildning och yrkesverksamhet (23, 49–51).

En annan aspekt är att sjukskrivning är en vanlig arbetsuppgift bland majoriteten av de yrkesverksamma läkarna inom ett stort antal kliniska specialiteter (12). Det innebär att frågan även har betydelse ur arbetsmiljösynpunkt för många läkare.

1.4¶Varför systematiska litteraturöversikter?

Vi har alla en tendens att hitta och minnas de studier som stämmer överens med vår egen uppfattning. En enskild studie är dock inte tillräckligt för att fastställa att något ”är” på ett visst sätt, att det finns vetenskaplig evidens för något. Fler studier behövs och först om de flesta av de studier, som har hög eller åtminstone tillräcklig vetenskaplig kvalitet, visar resultat i samma riktning och om andra studier inte ger andra resultat, kan man tala om att det finns vetenskapligt stöd eller så kallad vetenskaplig evidens för något.

Tusentals vetenskapliga studier publiceras varje vecka. Det finns ingen möjlighet för en enskild person att hålla sig informerad om alla studiers resultat och ta ställning till deras vetenskapliga värde, ens inom ett relativt avgränsat område. Därför behövs sammanställningar av studier. En metod som alltmer används för att fastställa om det finns vetenskaplig evidens för ett resultat, är att göra systematiska översikter av vetenskapliga studier inom området. Dessa översikter följer en strikt metodik för att identifiera, relevansbedöma, granska och kvalitetsbedöma resultaten av genomförda studier. Nästa steg är att analysera om resultaten i de studier som bedömts som relevanta och av tillräckligt god kvalitet, kan ligga till grund för slutsatser om vetenskaplig evidens med avseende på någon studerad frågeställning. Detta innebär att det bara kan etableras evidens för frågor som är studerade i flera studier. Denna metodik är lika strikt som i ”vanliga” studier, skillnaden är att i systematiska litteraturöversikter utgörs forskningsmaterialet av andra vetenskapliga studier.

1.5¶Syfte

Syftet med detta projekt har varit att göra en systematisk litteraturöversikt av studier om läkares sjukskrivningspraxis för att sammanställa den vetenskapliga kunskapen på området.

2¶Metod

Litteraturöversikten genomfördes enligt de kriterier som används av bland annat SBU (1) och the Cochrane Collaboration (52). Översikten gjordes i följande sex steg: 1. litteratursökning, 2. relevansbedömning av identifierade studier, 3. extrahering av data från de studier som bedömts som relevanta, 4. kvalitetsbedömning av relevanta studier, 5. kategorisering och sammanställning av resultat från de studier

som bedömts ha tillräcklig kvalitet för att inkluderas, samt 6. bedömning av förekomst av vetenskaplig evidens för resultat från

studier av tillräcklig kvalitet.

I det sista steget, punkt 6, beaktades även resultaten från de studier som inkluderades i SBU:s litteraturöversikt om läkares sjukskrivningspraxis (1) och som publicerats på engelska i referentbedömda vetenskapliga tidskrifter. Nedan beskrivs tillvägagångssättet inom de sex stegen. Först redogörs för de inklusionskriterier som tillämpats för urval av studier.

2.1¶Inklusionskriterier

Litteraturöversikten omfattar vetenskapliga studier som uppfyller samtliga tre följande kriterier: • publicerad på engelska i en referentbedömd, vetenskaplig tid-

skrift under perioden från och med januari 2002 till och med

augusti 2009, • innehåller empiriska data om läkares arbete med sjukskrivning

av patienter och

• inte ingick i SBU:s litteraturöversikt (1).

I SBU:s litteraturöversikt 2003 (1) inkluderades studier publicerade till och med oktober 2002. Då det kan ta lång tid, ibland över ett halvår, innan en publicerad studie kommer med i litteraturdatabaser valde vi att söka studier för hela 2002, för att minska risken att missa studier.

2.2¶Litteratursökningar

Studier söktes på två sätt; dels via litteraturdatabaser, dels i inkluderade studiers referenslistor.

Sökningar gjordes via PubMed, via OVID, och via CRD. Ett flertal litteraturdatabaser användes, bl.a. MEDLINE (bevakar tidskrifter inom medicin, omvårdnad, odontologi, hälso- och sjukvård), PsychINFO (psykologisk och beteendevetenskaplig litteratur), SOCA/SOCI (samhälls- och beteendevetenskaplig litteratur-), samt NHS EED, HTA, och DARE som även innehåller ekonomiska tidskrifter.

Följande söktermer användes för sjukskrivning: sickness certification, sick leave, sick-leave, sickness absence, sickness certificate, medical certificate, return to work, return-to-work, work capacity, work incapacity, work ability, work inability.

Följande söktermer användes för läkare: physician, doctor, specialist. Dessutom användes sökord för olika specialiteter, såsom general practitioner, psychiatrist, orthopaedic, family physician, cardiologist, gynaecologist.

Sökningarna begränsades till vetenskapliga studier och litteraturöversikter som publicerats efter 2001. Ingen begränsning gjordes vad avser åldrar eller att det skulle gälla människor, baserat på tidigare erfarenheter av att man då kan missa vissa studier.

Först söktes efter samtliga träffar i litteraturdatabaserna som innehöll något om sjukskrivning, enligt ovanstående söktermer, respektive efter samtliga träffar som innehöll något om läkare. Därefter samkördes dessa så att de studier som innehöll något av sökorden från den ena gruppen och något från den andra togs fram. Dubbletter exkluderades.

Vid sökningar i referenslistor i de inkluderade artiklarna och i identifierade litteraturöversikter användes främst titeln för att bedöma om respektive studie borde relevansbedömas.

2.3¶Relevansbedömning av identifierade studier

Samtliga studier som identifierades i sökningarna, relevansbedömdes utifrån ovan nämnda inklusionskriterier. Titlar och sammanfattningar av studier som identifierades via litteraturdatabassökningarna lästes av två personer oberoende av varandra. I referenslistor lästes titlar och en första bedömning gjordes utifrån detta. Vid osäkerhet om relevans lästes hela artikeln. Studier där det fanns oklarheter om relevans lästes även av övriga i projektgruppen och diskuterades tills konsensus om relevans nåtts. Om någon i gruppen var medförfattare till en studie deltog denna person inte i relevansbedömningen av den studien.

2.4¶Extraktion av data från relevanta studier

För extrahering av data från de studier som bedömts som relevanta, användes en något modifierad version av den mall för dataextraktion som tagits fram i tidigare nämnda SBU-översikt (1). Mallen återges i sin helhet i bilaga 2. Två deltagare i projektgruppen extraherade, oberoende av varandra, data från var och en av studierna. Data sammanställdes i en övergripande tabell där central information från dataextraktionen skrevs in för respektive studie. Uppgifter i tabellen kontrollerades av minst en av de övriga forskarna i projektgruppen.

2.5¶Kvalitetsbedömning av relevanta studier

De studier som bedömts som relevanta kvalitetsbedömdes enligt de kriterier som tagits fram i SBU-översikten (1). Kriterierna finns i bilaga 2. Vid kvalitetsbedömningen bedömdes följande fem aspekter av studien, i förhållande till syftet med översikten: design, bortfall, bias, analysmetod och precision. Var och en av dessa kunde tilldelas 0 till 3 poäng, förutom studiens design som kunde få från 0 till 5 poäng, p.g.a. designens stora betydelse för kvaliteten. Utgångspunkten i bedömningarna var de uppgifter som presenterades i artikeln.

Studier som genomförts med kvantitativa analysmetoder kunde få maximalt 17 poäng. Studiernas vetenskapliga kvalitet bedömdes utifrån nedanstående gränser:

• otillräcklig kvalitet: 0–6 poäng eller att någon av aspekterna

design, bortfall, bias, analysmetod eller precision värderats till

0 poäng • begränsad kvalitet: 7–12 poäng • måttlig kvalitet: 13–15 poäng samt • hög kvalitet: 16–17 poäng.

I studier där kvalitativa analysmetoder användes var värdering av bias och precision inte relevant varför skattningsskalan tillämpades endast för design, bortfall och analytisk metod, och 11 blev den maximala poängsumman: • otillräcklig kvalitet: 0–4 poäng, eller om någon aspekt värderats

till 0 • begränsad kvalitet: 5–6 poäng • måttlig kvalitet: 7–9 poäng samt • hög kvalitet: 10–11 poäng.

Studier som använt både kvantitativa och kvalitativa analysmetoder värderades med avseende på den analysmetod som bedömdes vara den huvudsakliga.

Två personer i projektgruppen gjorde oberoende av varandra en kvalitetsbedömning av var och en av studierna. Fanns det skillnader i bedömningarna av en studie, bedömde även övriga i projektgruppen studien och kvalitetsbedömningen diskuterades tills konsensus nåddes. Om någon i gruppen var medförfattare på en studie gjordes kvalitetsbedömningen enbart av de övriga i projektgruppen.

De studier, som enligt ovanstående kvalitetsbedömning, hade begränsad eller högre kvalitet ansågs ha tillräcklig kvalitet för att inkluderas i översikten.

2.6¶Kategorisering av resultat från inkluderade studier

Resultaten från de studier som bedömdes ha tillräcklig vetenskaplig kvalitet för att ingå i litteraturöversikten sammanställdes utifrån de olika frågor som kunde ställas till materialet. Vi utgick då från de frågor som formulerades i SBU-översikten (1) för att beskriva

läkares sjukskrivningspraxis i relation till resultaten i de då inkluderade studierna. I den översikten kunde följande tio frågor ställas: • Vem initierar diskussion om sjukskrivning respektive förtids-

pension? • Hur gör läkare bedömning av arbetsförmåga? • Gör patienter och läkare samma bedömning av sjukskrivnings-

behovet? • Vilken kvalitet har sjukintygen? • Finns det skillnader mellan läkare avseende bedömning av sjuk-

skrivningsbehov? • Vilka patientfaktorer påverkar läkares sjukskrivningspraxis? • Vilka problem anger läkare att de har i samband med sjukskrivning? • Vilka läkarfaktorer påverkar sjukskrivningspraxis? • Kan läkares sjukskrivningspraxis påverkas? • Andra aspekter på läkares sjukskrivningspraxis?

Först undersökte vi om de inkluderade studierna innehöll resultat om dessa 10 områden. Därefter analyserade vi om resultaten i studierna kunde besvara ytterligare frågor. Vid identifiering av sådana frågeområden finns det i denna fas av en systematisk litteraturöversikt inslag av kvalitativ analys (53). Det betyder att denna fas delvis var explorativ, i sökandet efter kategorier/områden som det fanns resultat om. Inom SBU-översiktens (1) synnerligen övergripande frågor eftersöktes även förekomst av subkategorier, dvs. resultat på mer detaljerad nivå.

2.7¶Bedömning av vetenskaplig evidens

I evidensbedömningen användes dels resultaten från de här inkluderade studierna, dels relevanta resultat från de studier i SBUöversikten som uppfyllde de inklusionskriterier som använts här.

I SBU-översikten (1) var inklusionskriterierna vidare än de som vanligen används i SBU:s litteraturöversikter och vidare än de vi använt här. Utöver internationellt publicerade vetenskapliga artiklar inkluderades där även doktorsavhandlingar och studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter på svenska, norska eller danska. Av de 28 studier som inkluderades i SBU:s översikt (1) var 15 publicerade i

engelska vetenskapliga tidskrifter. Vi inkluderade resultaten från dessa 15 artiklar (54–68) vid bedömning av vetenskaplig evidens i vår översikt.

Det finns olika metoder för att bedöma om de sammanställda resultaten från relevanta studier av tillräckligt hög kvalitet kan ligga till grund för vetenskapligt stöd, ofta benämnt vetenskaplig evidens. Vi följde metoden från den tidigare nämnda SBU-översikten och använde även samma gradering av vetenskapligt stöd för att bedöma ett resultats evidensstyrka (1). • evidensstyrka 1, starkt vetenskapligt stöd: minst två studier med

hög kvalitet eller god systematisk översikt av sådana studier, dvs.

metaanalys av flera randomiserade kontrollerade studier (RCT), • evidensstyrka 2, måttligt vetenskapligt stöd: en studie med hög

kvalitet plus minst två med måttlig kvalitet, • evidensstyrka 3, begränsat vetenskapligt stöd: minst två studier med

måttlig kvalitet eller minst fem studier med begränsad kvalitet, • otillräckligt vetenskapligt stöd, dvs. ingen evidens: annat, dvs.

lägre än ovanstående eller där resultaten av studierna går i motsatt riktning.

I de fall där samma data för en population använts i flera studier har bara resultat från en av dessa studier medräknats i evidensbedömningen, vanligen den studie som hade flest deltagare.

3¶Resultat

Här ges först en övergripande beskrivning av resultaten från de sex stegen beskrivna i metoddelen, liksom av typ av studier som inkluderades. Därefter redovisas resultaten på mer detaljerad nivå för varje frågeområde och i samband med det görs också bedömning av vetenskapligt stöd för olika resultat inom respektive frågeområde.

3.1¶Övergripande resultat

Sökningarna resulterade i 511 vetenskapliga studier, som relevansbedömdes utifrån ovan angivna kriterier. Detta resulterade i 61 relevanta studier som kvalitetsbedömdes. Den mall för dataextraktion och de kriterier för kvalitetsbedömning som användes finns i bilaga 2.

Processen illustreras i figur 2. Av de 61 relevanta studierna bedömdes 33 studier (69–101) inte ha tillräcklig vetenskaplig kvalitet, utifrån syftet med översikten. Tjugoåtta av de relevanta studierna (102–129) bedömdes vara av tillräcklig kvalitet, utifrån översiktens syfte, och inkluderades i litteraturöversikten. Samtliga dessa 28 studier bedömdes vara av begränsad kvalitet, dvs. ingen studie bedömdes ha måttlig eller hög kvalitet.

Delar av resultaten från en av studierna som inkluderades i SBU-översikten, en avhandling i form av en monografi på svenska (130), har sedan publicerats i en engelskspråkig vetenskaplig artikel under 2002. Den bedömdes ha tillräcklig kvalitet och är en av de 28 studier som inkluderats (105) i vår översikt.

Figur 2. Figur över antal studier som identifierades i sökningarna och resultat av relevansbedömning samt kvalitetsbedömning

Vi identifierade även en systematisk litteraturöversikt (131), av studier som undersökt allmänläkares känslor och attityder kring sjukskrivning. Den tas upp i diskussionskapitlet.

Flertalet av de inkluderade studierna publicerades under åren 2006–2008 (figur 3). Under 2009 är, som tidigare nämnts, studier publicerade efter augusti inte med. För 2002 inkluderades alltså endast studier som inte fanns med i SBU-översikten (1). De 33 exkluderade studierna visar en liknande fördelning som i figur 3, vad avser publiceringsår.

Figur 3. Antal studier, av de 28 inkluderade, som publicerats respektive år

Tolv av de inkluderade studierna var genomförda i Sverige (102, 105, 111–114, 117, 118, 124–127), fem i Storbritannien (103, 109, 122, 123, 128), fyra i Norge (107, 108, 121, 129), två i Nederländerna (106, 110), två i Belgien (115, 116) samt en vardera i Frankrike (104), USA (119) och Israel (120) (figur 4). Med andra ord är alla utom två av studierna gjorda i Europa, och då framförallt i norra och västra Europa.

Figur 4. Antal inkluderade studier per land där de gjorts

När det gäller studiedesign, var flertalet av de inkluderade studierna observationsstudier och majoriteten, 79 procent, var tvärsnittsstudier. Tre var kohortstudier (110, 120, 121) och tre var kontrollerade interventionsstudier (106, 115, 129) (figur 5). Inga randomiserade kontrollerade studier identifierades.

Figur 5. Antal studier med olika studiedesign bland de 28 studier som inkluderats i översikten

Sammanlagt ingår 7 961 läkare i studierna. Vid beräkning av detta har hänsyn tagits till att samma personer ingick i några av studierna, dvs. ingen läkare har räknats mer än en gång, även om denne ingick i flera studier. I tabell 1 redovisas summan av antalet deltagande läkare inom respektive specialitet. Där framgår även antalet studier om respektive läkargrupp. I vissa studier har flera specialiteter inkluderats. Liksom i SBU-översikten (1) är det framförallt allmänläkares sjukskrivningspraxis som studerats. I de flesta studierna är antalet deltagare mycket få. Av antalet deltagare varierar mycket; från två deltagande läkare i en studie (114) till 5 455 i den största (113). I de studier som ingår i tabell 1 (dvs. de studier där antal deltagande läkare framgår) är medianen av deltagande läkare 65 och medelvärdet är 518 (standardeviation: 1 305). Om studierna från det största projektet (102, 113, 125) exkluderas blir motsvarande siffror 56, 121 samt 200, dvs. skillnaderna är stora.

Tabell 1. Sammanlagt antal läkare som deltagit i studierna, uppdelat på typ av specialitet/klinisk verksamhet. I de fall där samma population använts för flera olika analyser/studier har baspopulationen bara medräknats en gång, dvs. varje läkare ingår bara en gång i dessa siffror.

Specialitet/typ av klinisk Antal Antal studier respektive Lägsta verksamhet studerade specialitet förekommer och högsta antal

1 2

läkare i deltagare

i studierna om

respektive

specialitet Allmänläkare 3 210 16 (4) 2–978 Psykiatriker 442 2 1–441 Internmedicinare 472 3 2–396 Gynekologer 354 2 39–315 Kirurger 323 2 5–318 Ortopeder 219 3 (2) 2–200 Företagsläkare 216 5 (1) 2–124 Onkologer 108 1 108 Rehabiliteringsläkare 75 1 75 Försäkringsläkare 15 1 (1) 15 Läkare 2 527 2 (1) 1–2 500 Summa 7 961 20 (4) 1–5 455 1 I tabellen har följande tre studier inte tagits med: - Två studier som helt baserades på läkarintyg, där antal läkare som skrivit dem inte framgår. Detta gällde dels studien av Fleten (107), som omfattade 999 sjukintyg, dels studien av Söderberg (127), som omfattade 2 249 sjukintyg (varav 1 208 var skrivna av allmänläkare, 465 av sjukhusläkare, 301 av företagsläkare och 668 av övriga läkare). - En studie där frågeställningen var i vilken utsträckning sjukskrivna blev kallade till företagsläkare, antal sådana framgick inte (110). 2 Inom parantes = antal studier där data använts flera gånger, men med olika frågeställningar. Av de 20 studierna där data om allmänläkares sjukskrivningspraxis förekommer, har alltså fyra gjorts på data/personer som även minst en annan studie använt. 3 Läkare för vilka specialitet/typ av klinik ej har angivits.

I de inkluderade studierna har olika typer av data använts, framförallt enkätdata och data från intervjuer, men även läkarintyg och registerdata. Spridningen mellan studierna vad avser typ av data och vilka mått man använt för att presentera dessa data var mycket stor. Fem studier (105, 109, 111, 124, 126) baserades på kvalitativa analysmetoder och i de övriga användes statistiska analysmetoder; i en användes båda ansatserna (127).

3.2¶Litteraturöversiktens frågeområden

Vid kategorisering av resultaten i de inkluderade 28 studierna, jämfördes dessa först, som framgår av metoddelen, med de tio områden som var ett resultat av SBU:s översikt (1). Flera av de tio områdena var inte aktuella, dvs. det fanns inte resultat kring dem i de 28 studierna. Vi identifierade inga nya frågeställningar i materialet. Följande sex områden är aktuella i denna översikt. 1. Vilka patientfaktorer har samband med läkares sjukskrivnings-

praxis? 2. Vilka läkarfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis? 3. Vilka problem har läkare i sitt arbete med patienters sjukskrivning? 4. Har sjukintygen tillräcklig kvalitet för det de ska användas till? 5. Är patienter och läkare överens om behovet av sjukskrivning? 6. Interventionsstudier; kan läkares sjukskrivningspraxis påverkas?

För några av dessa sex frågeområdena fanns det mer detaljerad information och subkategorier till de övergripande frågorna kunde identifieras. Detta gäller följande tre frågeområden: patientfaktorer, läkarfaktorer samt problem som läkare rapporterat i sitt arbete med sjukskrivning. I tabell 2 ges en sammanställning av frågeområden, subkategorier samt antal studier som har resultat inom var och en av dessa. Studierna inom parantes är de från SBU-översikten (1) som uppfyllde samma inklusionskriterier som krävdes för denna översikt. Ett antal studier har resultat om flera av dessa frågeområden, vilket innebär att de nämns mer än en gång.

Tabell 2. Sammanställning av frågeområden, subkategorier samt antal studier med resultat inom respektive område. Inom parentes redovisas antalet studier från SBU-översikten (1) som uppfyllde samma inklusionskriterier som i denna översikt.

De sex frågeområdena, med subkategorier Antal studier

2002–2009

(antal i SBU-

översikten) 1. Vilka patientfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis 8 (1) - Ålder 3 (0) - Kön 5 (0) - Utbildningsnivå, typ av anställning 3 (0) - Sjukdom och besvär 7 (0) - Patienten efterfrågar sjukintyg 1 (1) - Patientens bedömning av sin arbetsoförmåga 2 (0) 2. Vilka läkarfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis? 14 (5) - Ålder eller erfarenhet 4 (2) - Kön 7 (2) - Uppfattningar, känslor etc. 5 (2) - Specialitet, utbildningsnivå 2 (2) 3. Vilka problem har läkare i sitt arbete med patienters sjukskrivning? 13 (3) - Rollerna som behandlande läkare respektive medicinskt sakkunnig 7 (1) - Problematiskt med att hantera situationer när läkare och patient har 6 (2) olika åsikter om behovet av sjukskrivning - Bedöma patienters funktion, arbetsförmåga eller behov av 7 (2) sjukskrivning - Problem att hantera förlängningar av sjukskrivningsfall som tidigare 1 (1) intygats av annan läkare - Bristande kunskap 4 (1) - Problem i samverkan med andra yrkesgrupper eller andra aktörer 8 (1) - Bristande stöd och ledning i arbetet med sjukskrivningsärenden 3 (0) 4. Har sjukintygen tillräcklig kvalitet för det de ska användas till? 2 (2) 5. Är patienter och läkare överens om behovet av sjukskrivning 1 (1) 6. Interventionsstudier; kan läkares sjukskrivningspraxis påverkas? 3 (4)

Antalet studier som anges här är ibland fler än dem i tabell 4–6. I tabell 2 nämns samtliga studier, även om de baseras på samma basmaterial.

I tabell 3, bilaga 3 ges en sammanställning av information om var och en av de 28 inkluderade studierna, uppdelat på de sex

frågeområdena. Eftersom några studier hade resultat kring mer än ett område nämns dessa studier mer än en gång i tabellen. För varje studie redovisas följande: författare, publikationsår, syfte, studiedesign, år för datainsamling, studieobjekt, antal i studiepopulationen antal deltagare, typ av data, utfallsmått och resultat. När det gäller resultat från statistiska analyser redovisas i tabell 3 endast de resultat som är statistiskt signifikanta på minst 5 procentig nivå. Samband ska i det här sammanhanget enbart tolkas som statistiskt samband och inte som ett orsakssamband.

Resultat för subkategorierna, enligt tabell 2, sammanställs också i tabell 4, 5 och 6, även dessa i bilaga 3.

Nedan sammanfattas studierna för respektive frågeområde, enligt tabell 2. För vart och ett av dessa redovisas också en bedömning av vetenskaplig evidens. För de tre områden för vilka subkategorier finns, redovisas resultat och bedömning av vetenskaplig evidens först för vart och ett av dessa. Inom varje kategori presenteras studierna i bokstavsordning, efter förste författarens efternamn. Samtliga inkluderade studier har mer än en författare. För att inte göra texten onödigt tungläst har vi i hela rapporten valt att enbart nämna namnet på den första författaren, istället för att varje gång lägga till "med flera". Samtliga medförfattare till respektive studie framgår av referenslistan. Flera av studierna är aktuella för mer än ett område. Beskrivningen av respektive studie upprepas för varje område där studien är aktuell, så att all information inom vart och ett av de sex områdena finns samlad.

3.2.1¶Vilka patientfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis?

Frågeställningen utgår från att läkaren i sina bedömningar i sjukskrivningsärenden kan påverkas av andra faktorer hos patienten än sjukdom, funktion och arbetsförmåga. Det kan t.ex. vara patientens ålder, kön, utbildning, sjukdom, beteende, eller beskrivning av sina besvär. Detta är en av de frågeställningar där vi fann resultat för

flera sådana faktorer och därför kunde dela upp frågeställningen i sex subkategorier av patientfaktorer (tabell 4) med evidensbedömning för var och en av dessa.

Vi fann åtta studier (103, 110, 114, 118, 119, 121-123) som redovisar resultat om samband mellan faktorer hos patienten och läkarens sjukskrivningspraxis. Dessa redovisas nedan, för att sedan endast kortfattat beskrivas för respektive subkategori.

I en studie från Storbritannien av Campbell (103) användes en fallbeskrivning av en manlig patient, vilken utarbetades i åtta olika versioner. De olika versionerna gavs slumpmässigt till 429 allmänläkare för att studera om psykiska och fysiska problem, besvärlig familjesituation och patientens begäran om sjukintyg påverkade läkarens beslut att skriva ett sjukintyg. Studien visade att en majoritet av allmänläkarna var mer benägna att skriva ett sjukintyg till patienter som, enligt fallbeskrivningen, hade psykiska besvär, när de ansåg att patienten behövde eller ”förtjänade” ett sådant. Läkarens beslut att skriva sjukintyg till patienter med fysiska besvär påverkades av att de ville behålla en god relation med patienten. Det fanns däremot inget samband mellan läkarnas beslut att utfärda sjukintyg och om patienten berättade om en besvärlig familjesituation eller om patienten efterfrågade ett intyg.

I Nederländerna genomförde Joling (110) en prospektiv kohortstudie med 2 034 sjukfrånvarande kvinnor och män, angående om och hur snart de blir kallade till företagsläkaren, dvs. praxis i handläggning av sjukskrivna patienter. Joling fann att kvinnor både hade större chans än män att bli kallade till företagsläkaren och att de blev kallade tidigare än män. Denna könsskillnad var inte relaterad till diagnos eller sjukskrivningstid men till hög utbildningsnivå, arbete i tillverkningsindustrin respektive till att arbeta i mindre företag (10–49 anställda). Vid justering för dessa faktorer försvann könsskillnaden. Både kvinnor och män med psykiska besvär hade 24 procent högre sannolikhet att bli kallade till företagsläkaren än anställda med besvär från rörelseorganen.

I en svensk studie av Löfvander (114) av två allmänläkares bedömningar av 175 invandrade sjukskrivna patienter visades att läkarnas bedömningar av patienternas arbetsförmåga hade samband med depression (OR 12,8) och smärtbeteende (OR 5,6) hos manliga patienter och med självskattad arbetsoförmåga (OR 7,0) hos kvinnliga patienter. Det fanns inget samband med andra patientfaktorer, såsom ålder, typ av yrke eller tid i yrket. Läkarna berördes enligt egen

utsaga emotionellt av patienternas berättelser om sin livssituation, och de ansåg att detta möjligen påverkade deras bedömningar.

Skillnad i sjukskrivning vid olika besvär har också undersökts av Norrmén i en annan svensk studie av 65 allmänläkare angående deras konsultationer med 474 av sina patienter. Norrmén använde frågeformulär till läkarna och patienterna beträffande deras bedömning av olika faktorer relaterade till sjukdom och till konsekvenser för arbetsförmågan. Resultaten visade att det fanns samband mellan att läkaren sjukskrev patienten och att denne hade besvär från rörelseorganen (OR 3,5; KI 2,23–5,46), besvär av trötthet (OR 2,5; 1,25–5,03), eller en tidigare sjukskrivning under senaste året (OR 1,7; 1,23–2,26). Studien visade inget samband mellan att läkaren utfärdade ett sjukintyg och patientens kön, ålder, utbildning, yrke eller språk.

I USA gjorde Pransky (119) en explorativ studie för att få kunskap om allmänläkares praxis, perspektiv och vanliga problem när det gällde patienters arbetsförmåga och återgång i arbete, med speciellt fokus på vad läkarna upplevde som incitament, hinder och förbättringsmöjligheter i hanteringen av sjukskrivningsärenden. Sjukskrivningsfrågor var aktuella för cirka tio procent av deras patienter. Flertalet ansåg att tidig återgång i arbete var bra för patienten, men tyckte inte att de hade tillräckliga kunskaper inom området för att hantera detta på ett optimalt sätt. Nästan alla ansåg det vara viktigt att ha en roll i sina patienters sjukskrivningsprocess. Hinder för läkaren att göra ett bra jobb var dels vissa tillstånd hos patienten (somatisering, missbruk, psykiska besvär), konflikter på patientens jobb, patientens önskan om sjukskrivning, samt att arbetsgivaren inte hade alternativa arbetsuppgifter till patienten eller var svår att få information från. En majoritet av allmänläkarna (65 %) saknade specifika riktlinjer för bedömning av patientens möjlighet till återgång i arbete. Färre än en fjärdedel hade utbildning inom området. De som hade sådan utbildning upplevde att de bättre kunde hantera ovan nämnda hinder.

I Norge studerade Reiso (121) i vilken utsträckning läkarens prognos för arbetsåtergång fyra veckor framåt för sina sjukskrivna patienter, stämde med patienternas faktiska återgång i arbete eller sjukskrivning. I studien inkluderades 49 allmänläkare och tre företagsläkare samt deras patienter. Vid en kortare sjukskrivningsperiod var sannolikheten högre för att läkarens prognos var rätt om patienten hade luftvägsbesvär (OR 2,84) och lägre om patienten hade psykiska besvär (OR 0,46) jämfört med alla övriga diagnosgrupper.

Sannolikheten för korrekt prognos var ännu lägre för patienter som varit sjukskrivna länge (3–20 veckor) bland dem med skador, psykiska eller muskuloskeletala besvär. Man fann inget samband med patientens ålder eller kön eller med läkarens ålder, kön, sjukskrivnings beteende eller med de andra studerade faktorerna.

I en studie från Storbritannien (122) användes Shiels 3 906 sjukintyg utfärdade av 67 allmänläkare för att undersöka om det fanns samband mellan sjukskrivningens längd och om patienten respektive läkaren var kvinna eller man. Man fann inga sådana samband, med ett undantag: det var en något högre OR för sjukskrivna män som träffat en manlig läkare att vara sjukskriven i ett medellångt fall (6–28 veckor) (OR 1,38). Hänsyn togs till fysiska och psykiska problem, problematisk familjesituation och om patienten efterfrågade ett intyg.

I en annan studie av Shiels (123), på samma material, analyserade författarna sjukintyg utfärdade av 44 läkare vid nio vårdcentraler för att studera risken att bli långtidssjukskriven (definierat som ett sjukskrivningsfall > 28 veckor). Resultaten visade, i jämförelse med övriga diagnoser, att lättare psykiska besvär (OR 1,96) var den främsta förklaringsfaktorn, vilken förklarade 18 procent av variationen i risk för långtidssjukskrivning. Faktorer som rörde läkaren och vårdcentralen förklarade endast en liten del i variationen; 3,4 procent respektive 2,8 procent. Det fanns även samband mellan sjukskrivning och patientens ålder samt med att vara bosatt i ett låginkomstområde (OR 2,6).

3.2.1.1¶Finns det samband mellan subkategorier av patientfaktorer och läkares sjukskrivningspraxis?

För bedömningen av vetenskapligt stöd avseende specifika patientfaktorer har evidens bedömts för var och en av de sex subkategorierna. Den studie (62) som i SBU-översikten (1) behandlade patientfaktorer har tagits med i bedömningen. Frågan om evidens tas därefter upp för huvudfrågeställningen. Resultaten har även sammanfattats i tabell 4, bilaga 3.

Patientens ålder

I en studie av Shiels (122) redovisas att medelåldern var högre bland de patienter som blev sjukskrivna > 28 veckor jämfört med de patienter som hade en medellång sjukskrivning. Däremot fanns inget samband mellan patientens ålder och att läkaren skrev ett sjukintyg i Norrméns studie (118) av svenska allmänläkare och deras patienter. Reiso (121) fann inget samband mellan patienternas ålder och grad av korrekthet i läkares bedömning om fortsatt sjukfrånvaro respektive återgång i arbete bland sina sjukskrivna patienter.

Evidensbedömning

I tre studier (118, 121, 122) redovisas resultat i olika riktning. I SBU-översikten (1) fanns ingen studie om detta. Det finns således inte vetenskapligt stöd för om patientens ålder påverkar läkarens handläggning av sjukskrivningsärenden, på grund av för få studier.

Patientens kön

Shiels (122) använde sjukintyg i Skottland för att studera om det fanns en skillnad i om kvinnliga eller manliga patienter var sjukskrivna av kvinnliga respektive manliga allmänläkare. De fann inga sådana könsskillnader förutom att en högre andel av manliga patienter som konsulterat en manlig läkare hade en medellång sjukskrivning, 6–28 veckor. I en svensk studie där Löfvander studerade två allmänläkare (114) visades könsskillnader för några få aspekter; män med depression och smärta och kvinnor som skattat sin arbetsoförmåga som låg bedömdes i större utsträckning ha nedsatt arbetsförmåga. I Jolings studie (110) framkom att det inte fanns några könsskillnader angående om och hur snart sjukskrivna personer blev kallade till företagsläkaren. Norrmén (118) fann att patientens kön inte inverkade på läkarens beslut att skriva ett sjukintyg. Reiso (121) slutligen fann inget samband mellan patientens kön och att läkaren gör en korrekt prognos för fortsatt sjukskrivning eller återgång i arbete.

Evidensbedömning

I fem studier (110, 114, 118, 121, 122) redovisas resultat som går i olika riktning. I SBU-översikten (1) finns ingen studie om detta. Det finns således inte vetenskapligt stöd för att patientens kön påverkar läkarens handläggning av sjukskrivningsärenden, på grund av att resultaten går i olika riktning och att antalet studier om detta är för få.

Utbildningsnivå och typ av anställning

Joling (110) fann att högre utbildning innebar större chans för sjukskrivna att bli kallad till företagsläkare. En annan studie (114) visade att låg utbildningsnivå (mindre än 7 år) bland manliga patienter hade samband med läkarnas bedömning om att arbetsoförmåga förelåg. En tredje studie (118) visade inte något samband mellan patientens utbildningsnivå och om läkaren utfärdade ett intyg eller ej.

Evidensbedömning

Studierna (110, 114, 118) behandlar betydelsen av patienters utbildningsnivå och typ av anställning och visar resultat i olika riktning. I SBU-översikten (1) finns ingen studie om detta. Det finns inget vetenskapligt stöd för inverkan av patientens utbildning och typ av anställning på läkarnas sjukskrivningspraxis, på grund av alltför få studier och att resultaten går i olika riktning.

Patientens sjukdom och besvär

Studien av Campbell (103) visade att allmänläkare var mer benägna att utfärda ett sjukintyg för patienter med lättare psykiska besvär än för dem med somatiska besvär. I Shiels studie (123) visades att bland utfärdade sjukintyg var dessa oftare för än längre period än 28 veckor om patienten hade lättare psykiska besvär. I Löfvanders studie av två allmänläkares arbete med sjukskrivning (114) visades att depression och smärtbeteende hos män hade samband med läkarnas bedömning av arbetsoförmåga. Norrmén (118) fann att de patienter, som sökt läkare på grund av besvär från rörelseorganen

eller på grund av trötthet, oftare blev sjukskrivna. Joling visade i sin studie (110) att sjukskrivna med psykiska besvär hade högre chans att bli kallade till företagsläkare jämfört med dem med muskuloskeletala besvär. Pransky (119) fann att allmänläkare upplevde vissa tillstånd (somatisering, missbruk, psykiska besvär) som möjliga hinder för patientens återgång i arbete. Reiso (121) fann att för sjukskrivna med luftvägsbesvär hade läkaren lättare att ställa korrekt prognos för fortsatt sjukskrivning eller återgång i arbete, jämfört för de med psykiska besvär. Läkarna hade även svårare att ställa en korrekt prognos för fortsatt sjukskrivning eller återgång i arbete om patienten varit sjukskriven länge för skador, psykiska eller muskuloskeletala besvär.

Evidensbedömning

Det ska självklart finnas ett samband mellan diagnos och sjukskrivningspraxis, här handlar studierna mer om hur detta samband ser ut. Två studier (103, 114) indikerar ökad risk för sjukskrivning vid psykiska besvär, en studie visade att fler av sjukintygen för längre frånvaro avsåg psykiska diagnoser (123) och en annan studie (110) att företagsläkare kallade personer som var sjukskrivna p.g.a. psykiska besvär till besök snabbare än de med andra diagnoser. Enligt en studie (118) fanns samband mellan besvär från rörelseorganen respektive trötthet hos patienten och läkarens beslut att skriva sjukintyg. I en studie (121) visades att läkare hade svårare att korrekt bedöma prognosen för nedsatt arbetsförmåga vid vissa sjukdomar, framförallt psykiska besvär, skador och muskuloskeletala besvär. Enligt Pransky (119) ansåg allmänläkare att somatisering, missbruk eller psykiska besvär kunde vara hinder för återgång i arbete. Studierna är alla av begränsad kvalitet. I SBUöversikten (1) redovisades inte någon studie som undersökt denna patientfaktor. Sju studier (103, 110, 114, 118, 119, 121, 123) fann samband med typ av besvär och läkares praxis, bedömning eller svårigheter med bedömning i sjukskrivningsärenden. Variationen i design och utfallsmått mellan studierna är dock så betydande att det inte är meningsfullt att uttala sig om eventuella samband mellan patientens sjukdom och besvär och läkares sjukskrivningspraxis.

Patienten efterfrågar sjukintyg

Läkarens beslut att utfärda sjukintyg påverkades inte av om patienten efterfrågade detta, enligt en studie av Campbell (103).

Evidensbedömning

I SBU-översikten (1) redovisades en svensk enkätstudie med skriftliga patientfall (62). Till skillnad mot Campbell (103) visade denna att läkaren oftare rekommenderade sjukskrivning till patienter som efterfrågade detta än till dem som inte gjorde det. Det finns således två studier (62, 103) som undersökt inverkan av att patienten efterfrågar ett sjukintyg och resultaten från dem går i olika riktning. Det finns inte vetenskapligt stöd för att patientens efterfrågan av sjukintyg påverkar läkarens beslut att utfärda detta, p.g.a. olika riktning av resultaten och alltför få studier.

Patientens bedömning av sin arbetsoförmåga

I en studie av Löfvander (58) framgår att det oftare fanns en överenstämmelse mellan kvinnliga patienters och läkares bedömning av arbetsoförmåga än för manliga patienters och läkares bedömning. Norrmén (118) skriver i sin studie att patientens egen bedömning av arbetsoförmåga påverkade läkarens beslut att skriva sjukintyg.

Evidensbedömning

I SBU-översikten (1) finns ingen studie om denna frågeställning. Resultaten av de två nya studierna (58, 118) går i samma riktning, men de är av begränsad kvalitet och är alltför få för att ge vetenskapligt stöd för att patientens självskattade arbetsoförmåga påverkar läkarens handläggning av sjukskrivningsärenden.

Samlad evidensbedömning av patientfaktorer

I nio studier (62, 103, 110, 114, 118, 119, 121–123) redovisas resultat om samband mellan patientfaktorer och läkares sjukskrivningspraxis. Det var en stor variation i vilka patientfaktorer som undersökts i de

olika studierna. Ett antal av dessa faktorer har emellertid endast undersökts i en eller i ett fåtal studier, och i några fall är resultaten motstridiga. Evidens saknas för betydelse av samtliga typer av patientfaktorer, på grund av för få studier.

3.2.2¶Vilka läkarfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis?

Flera av de redovisade studierna presenterar resultat som rör samband mellan olika läkarfaktorer, såsom ålder, år i yrket, kön, attityder och läkaren sjukskrivningspraxis. Detta belyses i 14 studier (102, 104, 108, 112–114, 117, 120, 121, 122, 125–128).

Vi fann resultat för flera olika sådana läkarfaktorer och kunde därför dela upp frågeställningen i subkategorier med evidensbedömning för var och en av dessa. Detta sammanställs även i tabell 5, bilaga 3. Frågan om vetenskaplig evidens tas därefter upp för huvudfrågeställningen. Liksom för ovanstående frågeställning sammanfattas först de 14 studierna för att därefter endast kort redovisas för respektive subkategori.

I en studie av 822 specialister i allmänmedicin respektive i ortopedi i två svenska län (102) redovisade Arrelöv att en majoritet av dem minst en gång per vecka upplevde arbetet med sjukskrivning av patienter som problematiskt. Andelen som hade problem ofta var högre bland allmänläkarna. Deras OR för att uppleva problem med att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive som medicinsk sakkunnig var t.ex. 2,9 och för att hantera situationer där man hade andra åsikter än patienten om sjukskrivningsbehovet var OR 3,5, jämfört med ortopeder.

I en fransk studie av Coudeyre (104) av allmänläkare användes ett frågeformulär som inkluderade två skalor rörande läkares så kallade rörelserädsla (fear-avoidance beliefs) vad gäller aktivitet vid ländryggsbesvär. Höga poäng på skalorna innebar stark rörelserädsla. Enkäten skickades till 864 allmänläkare för att undersöka

2 Modellen för rörelserädsla är ett sätt att beskriva en kognitiv faktor som i olika studier visats sig ha betydelse för människors förhållande till och beteende vid bl.a. kroniska ländryggsbesvär. Det handlar om rädsla och oro och föreställningar om att röra sig vid smärta i ländryggen kan förvärra smärtan och att man därför bör undvika att vara i rörelse (93, 133, 134). Rörelserädsla anses problematiskt då det finns vetenskaplig evidens för att aktivitet är viktigt för att bli bättre vid denna typ av besvär. Riktlinjer i sjukvården handlar numera om att ge råd om aktivitet i samband med ländryggssmärta och det är då problematiskt om vårdgivare, t.ex. läkare, förmedlar sådant som främjar ett förhållningssätt präglat av rörelserädsla hos ryggpatienter.

betydelsen av deras egna attityder kring rörelserädsla för deras rekommendationer om sjukfrånvaro, vila och fysisk aktivitet för patienter med akuta ländryggsbesvär. Sexton procent av läkarna hade höga poäng på skalan för rörelserädsla och dessa läkare ordinerade sina patienter längre sjukfrånvaro (>8 dagar) samt vila vid ländryggsbesvär, jämfört med dem som hade lägre poäng.

Gulbrandsen (108) studerade samband mellan 308 norska allmänläkares attityder, bl.a. till sjukskrivning, och deras sjukskrivningspraxis. Man fann inga sådana samband.

I en svensk studie av Larsson (112) av 39 obstetrikers attityd till sjukskrivning visades att fler manliga än kvinnliga obstetriker, 73 respektive 51 procent, bedömde att ländryggssmärta hos gravida kunde förklaras av kvinnans personliga problem. Det framgick inte om detta påverkade deras sjukskrivningar. Inga övriga könsskillnader framkom.

Löfgren (113) använde enkätdata från 5 455 läkare som arbetade inom tio olika typer av kliniska verksamheter i två svenska län. Sjuttiofyra procent av läkarna hade patientkonsultationer som också handlade om sjukskrivning minst några gånger per år och hälften hade sådana ärenden minst sex gånger/vecka. En tredjedel av läkarna ansåg att sådana ärenden var problematiska minst en gång i veckan, i större utsträckning om man hade sådana konsultationer ofta. Bland vårdcentralsläkarna hade 62 procent sjukskrivningsärenden minst sex gånger per vecka. Motsvarande siffra för ortopeder var 83, för rehabiliteringsläkare 79, företagsläkare 78, onkologer 73, och psykiatriker 64 procent, dvs. de hade sjukskrivningsärenden oftare. Andelen läkare som upplevde problem med dessa ärenden minst en gång per vecka var dock högst bland vårdcentralsläkarna; 60 procent. Det fanns inga könsskillnader. De aspekter som flest läkare skattade som mycket problematiska var; att hantera situationer när läkaren och patienten hade olika åsikt om behov av sjukskrivning, att förlänga sjukskrivning som utfärdats av en annan läkare samt att bedöma arbetsförmåga, och längd och grad av sjukskrivning.

I en annan svensk studie av Löfvander (114), av två allmänläkares bedömningar av arbetsoförmågan hos invandrade patienter, visades att det var en god överensstämmelse mellan deras bedömning av män (kappa värde 0,73; p <0,001) och kvinnor (kappa värde 0,70; p <0,001). De två läkarna träffade var och en av patienterna gemensamt och skattade var för sig i efterhand deras arbetsförmåga. När läkarna, efter studien, reflekterade över konsultationerna fann de

att de påverkats emotionellt av patienternas beskrivning av sin livssituation och drog slutsatsen att detta påverkat deras bedömningar.

Betydelsen av läkarens erfarenhet och arbetstid undersöktes i en svensk enkätstudie av Norrmén (117) som inkluderade 65 allmänläkare och deras patienter. Den visade att äldre allmänläkare och de med längre erfarenhet från vårdcentralsarbete oftare utfärdade sjukintyg för sina patienter än vad allmänläkare med kortare erfarenhet gjorde. Även allmänläkare som arbetade deltid utfärdade sjukintyg mera frekvent än de som arbetade heltid. Allmänläkare som regelbundet deltog i fortbildning utfärdade färre intyg än de övriga. Man fann inget samband mellan allmänläkares kön och sjukskrivningsbeteende.

I en studie från Israel (120) studerade Ratzon om kirurger skiljde sig åt vad gäller bedömning av behovet av sjukskrivning. Data insamlades via funktionstester, enkäter och intervjuer för de 49 patienter som opererats för karpaltunnelsyndrom av någon av de fem kirurger som arbetade vid samma klinik. Merparten av patienterna var yrkesverksamma kvinnor. De besvarade en enkät före operationen och efter operationen gjordes ett funktionstest. Patienterna intervjuades per telefon varannan vecka under de kommande tre månaderna. Det var stora skillnader i den sjukskrivningstid som kirurgerna rekommenderade sina patienter, detta varierade från 1 till 36 dagar, med en median på 21 dagar. Det framgår ej vad dessa skillnader berodde på. Den största riskfaktorn för fördröjd återgång i arbete var just läkarens rekommendationer, vilket inte kunde förklaras med patientfaktorer såsom sjukdom och funktionsbegränsning.

I Norge studerade Reiso (121) i vilken utsträckning läkarens prognos för sina sjukskrivna patienter vad avser om de återgått i arbete eller var fortsatt sjukskrivna fyra veckor senare, stämde med patienternas faktiska återgång i arbete eller sjukskrivning. Studien inkluderade 49 allmänläkare och tre företagsläkare samt deras patienter. Reiso visade att läkarnas prognos för patientens återgång i arbete i hög grad överensstämde med det faktiska utfallet vid kortare sjukskrivningar. Prediktionen för en fortsatt sjukskrivning vid långa sjukskrivningar, 3–20 veckor, var också god. Vid korta sjukskrivningsperioder var sannolikheten högre för att läkarens prognos skulle vara rätt om patienten hade luftvägsbesvär (OR 2,84) och lägre om patienten hade psykiska besvär (OR 0,46) jämfört med alla övriga diagnosgrupper. Sannolikheten för korrekt prognos var ännu lägre för patienter som varit sjukskrivna länge för

skador, psykiska eller muskuloskeletala besvär. Man fann inget samband mellan korrekt prognos och ålder eller kön hos patienten, läkarens ålder, kön eller sjukskrivningsbeteende eller med de andra studerade faktorerna.

I en studie från Storbritannien (122) av sjukintyg skrivna av 67 allmänläkare undersökte Shiels samband mellan kön och sjukskrivning dels i medellång, 6–28 veckor, och dels långvarig sjukskrivning, längre än 28 veckor. Analysen visade att manliga allmänläkare utfärdade fler intyg för medellång sjukskrivning till manliga än till kvinnliga patienter och fler än kvinnliga läkare till kvinnliga patienter. Inget samband med läkares kön vid långvarig sjukskrivning (> 28 veckor).

I en annan studie av Shiels (123), på samma material, analyserade författarna intyg utfärdade av 44 läkare vid nio vårdcentraler för att studera risken att bli långtidssjukskriven (> 28 veckor). Analysen visade att faktorer som rörde läkaren och vårdcentralen förklarade endast en liten del i variationen; 3,4 procent respektive 2,8 procent. Inget samband med läkarens kön vid sjukskrivning som varade längre än 28 veckor.

I en svensk studie av Swartling (126) intervjuades 17 ortopeder vid fem ortopediska kliniker i fyra landsting. Deras syn på sjukskrivningsuppdraget hade visst samband med deras syn på sin roll i sjukvårdssystemet. Några hade stora problem med att hantera de två rollerna som patientens behandlare respektive som medicinskt sakkunnig samt med att hantera om patienten hade annan syn på behovet av sjukskrivning. Om deras syn på uppdraget påverkade deras praxis eller ej framgick inte.

I en svensk enkätstudie av 3 997 läkare som arbetade inom vårdcentraler, ortopedi respektive övriga kliniker, studerade Swartling (125) förekomst av problem generellt när det gäller sjukskrivning och speciellt sådana problem som kunde vara emotionellt påfrestande. Liksom i Löfgrens studie (113), som baserats på samma data, fann hon att många upplevde problem i stor utsträckning och att detta framförallt gällde vårdcentralsläkare. Följande andelar av läkarna på vårdcentral, inom ortopedi, respektive andra kliniker upplevde det som mycket eller ganska problematiskt att hantera de dubbla rollerna som behandlande läkare kontra medicinskt sakkunnig (66, 39 respektive 30 %), hantera situationer när läkaren och patienten har olika uppfattningar om sjukskrivningsbehovet (83, 59, 54 %), upplever konflikter kring detta varje vecka (22, 16, 6 %) känner sig minst en gång per månad hotad av en patient i samband med sjukskrivning

(10, 5, respektive 3 %). Det fanns några skillnader, vad avser kön och antal år i yrket, och vilka problem man upplevde.

I en annan svensk studie av Söderberg (127) undersöktes kvaliteten i 2 249 sjukintyg. Det var stor variation med avseende på kvaliteten på information i intygen. I allmänhet innehöll sjukintyg från allmänläkare och från läkare under utbildning (dvs. de som ännu inte var specialister) mer information, särskilt när det gäller information om typ av anställning samt om vanligt förekommande arbetsuppgifter, jämfört med sjukintyg från företagsläkare och sjukhusläkare (p–värde <0,001).

Watson (128) undersökte i en enkätstudie samband mellan läkares attityder till smärta och deras sjukskrivningsbeteende. I studien ingick 83 allmänläkare på ön Jersey, Storbritannien. Läkares attityder mättes med en validerad skala över smärta och attityder till smärta, så kallad rörelserädsla (pain attitudes and beliefs scale, PABS). Resultatet visade att allmänläkares attityder till smärta inte hade samband med antalet utfärdade sjukintyg för icke specifik ländryggssmärta, men för övriga sjukdomstillstånd. Allmänläkare med lång erfarenhet utfärdade fler intyg för patienter med icke specifik ländryggssmärta än allmänläkare med kortare yrkeserfarenhet.

De ovan redovisade studierna belyser således betydelsen av olika faktorer, relaterade till den enskilde läkaren. Som framgår, var det en mycket stor spridning i studiedesign liksom i antalet deltagande läkare. Det senare varierade från två läkare i en studie (114) till 5 455 i den som hade flest deltagare (113).

3.2.2.1¶Finns det samband mellan subkategorier av läkarfaktorer och läkares sjukskrivningspraxis?

Här följer en sammanställning av studierna utifrån de fyra subkategorier av läkarfaktorer som det fanns resultat om i flera studier; läkarens ålder, kön, attityder och specialitet (tabell 2). Evidensnivån bedömdes för var och en av dessa subkategorier där även resultaten från studierna från SBU-översikten (1) beaktades. Resultaten finns även sammanställda i tabell 5, bilaga 3.

Läkarens ålder och erfarenhet

I Watsons studie från Storbritannien (128) visades att ju fler år som allmänläkare arbetat, desto fler sjukintyg skrev de för patienter med icke-specifika ländryggsbesvär. Enligt en svensk studie av Norrmén (117) utfärdade äldre allmänläkare och läkare med lång vårdcentralserfarenhet oftare sjukintyg för sina patienter än vad allmänläkare med kortare erfarenhet gjorde. Reiso (121) fann inget samband mellan grad av korrekthet i läkares bedömning om fortsatt sjukfrånvaro eller återgång i arbete och läkarens ålder. Swartling (125) fann att andelen som upplevde problem med sjukskrivningar sjönk med antal år i yrket.

Evidensbedömning

Studiernas resultat går i olika riktning avseende betydelse av läkarens ålder respektive erfarenhet i yrket. När de fyra studierna (117, 121, 125, 128) av begränsad kvalitet fogas till de två studierna om detta (62, 63) från SBU:s översikt (1), också de av begränsad kvalitet, finns det inte vetenskapligt stöd för att läkarens ålder eller år i yrket påverkar dennes sjukskrivningspraxis, p.g.a. att resultaten från studierna går i olika riktning.

Läkarens kön

Två svenska enkätstudier fann inget samband mellan läkares kön och sjukskrivningspraxis (114, 117). I en av dessa (114) deltog bara en kvinna och en man. Två norska studier (108, 121) fann inte heller någon könsskillnad i läkarnas attityd till handläggning av sjukskrivningsärenden respektive i korrekt prognos om framtida sjukskrivning. Tre studier, en från Skottland och två från Sverige, (112, 122, 125) visade könsskillnader för vissa aspekter men inte för andra.

Evidensbedömning

Resultaten av de sju studierna (108, 112, 114, 117, 121, 122, 125) går i olika riktning vad avser samband mellan läkarens kön och sjukskrivningspraxis. Tre av dem (108, 117, 121) fann inte några

könsskillnader i sjukskrivningspraxis vilket även stämmer med resultaten med en av studierna (63) från SBU-översikten. Tre studier fann vissa könsskillnader (112, 122, 125). Tillsammans med en studie (62) från SBU-översikten visar alltså sammanlagt fyra studier (62, 112, 122, 125) vissa könsskillnader (tabell 5). Samtliga studier är av begränsad kvalitet, och ger inte vetenskapligt stöd för samband mellan läkarens kön och deras sjukskrivningspraxis, p.g.a. att studierna är alltför få och att resultaten från dem som finns går i olika riktning.

Läkarnas uppfattningar och känslor

Det framkom i en fransk studie av Coudeyre (104) om läkares rörelserädsla (fear-avoidance beliefs) att allmänläkare med hög skattning på denna skala (stark rörelserädsla) var mer benägna att ordinera längre sjukskrivningar och vila vid akuta ländryggsbesvär än övriga läkare. En studie från Storbritannien av Watson (128) visade motsatsen, dvs. att allmänläkares attityder till smärta inte påverkade antalet sjukintyg för icke-specifika ländryggsbesvär, men däremot redovisades ett positivt samband mellan antal sjukintyg och patienter med psykiska besvär och besvär från luftvägarna. De två allmänläkarna i Löfvanders svenska studie (114) sa att de påverkats emotionellt av patienternas beskrivningar av sin livssituation. Gulbrandsen (108) visade i en norsk studie att läkares uppfattningar och erfarenheter inte påverkade deras sjukskrivningspraxis. Swartling visade i en studie av ortopeder i Sverige (126) att deras syn på handläggning av sjukskrivningsärenden hörde ihop med deras syn på sjukskrivningsuppdraget och sin roll i sjukvårdssystemet.

Evidensbedömning

Två studier fann att läkares sjukskrivningspraxis påverkades av läkarnas uppfattningar och/eller känslor (104, 114), en studie fann inget sådant samband (108) och två studier (126, 128) redovisade resultat om detta i olika riktning. Även när resultaten läggs samman med de två studierna om detta (58, 64) från SBU-översikten finns det inte tillräcklig vetenskapligt stöd för att läkarnas uppfattningar eller känslor påverkar deras sjukskrivningspraxis, p.g.a.

alltför få studier och att resultaten i dem som finns går i olika riktning.

Samband med läkarens specialitet eller utbildningsnivå

Beträffande samband mellan läkares specialitet och dennes sjukskrivningspraxis visade en svensk studie av Söderberg (127) skillnader mellan läkare inom olika kliniska verksamheter liksom mellan specialister och de som ännu inte var specialister, när det gäller kvalitet i de sjukintyg de skrev. I en annan svensk studie visade Löfgren (113) skillnader mellan läkare från olika typer av kliniska verksamheter i såväl frekvens som typ av upplevda problem i samband med sjukskrivningsärenden. Båda dessa studier omfattade stora material.

Evidensbedömning

Vi fann endast två studier (113, 127) som inkluderat läkare från olika kliniska verksamheter alternativt med olika utbildningsnivå. Båda studierna visade stora skillnader i upplevda problem respektive i kvalitet på sjukintyg mellan olika kategorier av läkare. I två svenska studier från SBU:s översikt (1) fann Englund och Jensen (56, 62) också skillnader. Dessa fyra studier (56, 62, 113, 127) går i samma riktning men är av begränsad kvalitet vilket innebär att det inte finns vetenskapligt stöd för ett samband mellan läkares specialitet och deras sjukskrivningspraxis, på grund av alltför få studier.

Samlad evidensbedömning av läkarfaktorer

I studierna om samband mellan läkarfaktorer och sjukskrivningspraxis är det en stor variation i vilka faktorer som studerats, och de flesta faktorer finns bara med i någon eller några av studierna. I en av studierna (120) konstateras bara att det finns skillnader men de ställs inte i relation till några faktorer. Samtliga inkluderade studier är av begränsad kvalitet. De läkarfaktorer som har studerats har evidensbedömts var för sig. För några av dessa faktorer finns motstridiga resultat och variationen i såväl urval som utfallsmått är betydande. Det finns därför inte vetenskapligt stöd för ett samband med någon av de studerade läkarfaktorerna och läkares sjukskrivnings-

praxis. Även när studierna (56, 58, 62–64) från SBU:s litteraturöversikt (1) tas med, saknas evidens för samtliga typer av läkarrelaterade faktorer.

3.2.3¶Vilka problem rapporterar läkare i sitt arbete med patienters sjukskrivning?

I 13 studier (102, 105, 108, 109, 111–113, 116, 119, 124–126, 129) belyses olika typer av problem som läkare har i sitt arbete med sjukskrivning av patienter. Det fanns flera studier om några av dessa problem och vi kunde därför dela upp frågeställningen i subkategorier med evidensbedömning för var och en av dessa. De specifika problemområden som det fanns resultat om är; problem att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive medicinskt sakkunnig, svårigheter att förlänga sjukintyg som utfärdats av en annan läkare, problem med att bedöma patienters funktion, arbetsförmåga respektive behov av sjukskrivning, att hantera situationer när läkaren och patienten har olika åsikter om behovet av sjukskrivning, problem i samverkan med andra yrkesgrupper eller andra aktörer, läkarens bristande kunskaper samt Resultaten är även sammanställda i tabell 6, bilaga 3.

Andelen läkare som rapporterade problem i sitt arbete med sjukskrivning varierade mellan studierna. I några studier ställdes mera detaljerade frågor om detta till ett stort antal läkare (102, 113, 125) medan andra studier undersökt denna fråga inom en specialitet, oftast bland allmänläkare. I studierna som ställt mer detaljerade frågor om problem, som i Löfgren (113), framkom stor variation i vad läkare upplever som problematiskt.

Studierna redovisas här nedan var för sig, för att sedan endast kortfattat beskrivas i samband med att respektive subkategori behandlas. En sammanfattande bedömning görs därefter för området i sin helhet.

I en studie av 822 specialister i allmänmedicin respektive ortopedi i två svenska län (102) redovisade Arrelöv att en majoritet minst en gång per vecka upplevde arbetet med sjukskrivning av patienter som problematiskt. Resultat redovisas för flera olika typer av problem. Båda grupperna fann det mest problematiskt att bedöma arbetsförmåga och optimal sjukskrivningstid, hantera situationer när man inte var överens med patienten, eller hantera eventuell förlängning av en sjukskrivning där annan läkare skrivit tidigare intyg. Andelen med problem var högre bland allmänläkarna. Deras

OR för att uppleva problem med att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive medicinsk sakkunnig var t.ex. 2,9 och för att hantera situationer där man hade andra åsikter än patienten om sjukskrivningsbehovet var OR 3,5, jämfört med ortopeder.

I en svensk intervjustudie av 14 läkare vid olika typer av klinisk verksamhet (105) om deras erfarenheter i sjukskrivningsarbetet, visade Edlund att flera hade olika typer av problem med detta. Många kände sig isolerade, upplevde krav från samhället att inte utfärda sjukintyg samt att man hade mindre tid till konsultationer samtidigt som patienterna var fler och sjukare. Andra problem var, att man hade otillräckliga kunskaper om socialförsäkringssystemet, om arbetsmarknaden och krav i olika yrken samt bristande samverkan mellan sluten- och öppenvård i sjukskrivningsärenden.

Gulbrandsen (108) studerade samband mellan norska allmänläkares attityder till sjukskrivning, och deras faktiska sjukskrivningspraxis. Det framkom att många upplevde ett flertal olika typer av problem i arbetet med sjukskrivningar och att detta även upplevdes som en börda.

I Husseys intervjustudie (109) av 67 allmänläkare i Skottland framkom att en majoritet upplevde en stark intressekonflikt mellan sin roll som behandlande läkare och sitt ansvar gentemot samhället respektive berörda myndigheter. Många valde då rollen som ”patientföreträdare” och skrev intyg enligt patientens önskemål. Man fann även flera andra typer av problem och hur dessa hanterades. För några av läkarna var en upplevd obalans mellan lagstiftningens krav och den inneboende komplexiteten i handläggningen av sjukskrivningsärenden central. Ett annat problem som läkarna upplevde var att deras kunskap om sjukskrivningssystemet var begränsad.

I en svensk studie (112) med enkäter till 39 obstetriker visade Larsson att en majoritet av obstetrikerna fann handläggning av sjukskrivning av gravida kvinnor som problematiskt och upplevde en konflikt mellan de två olika rollerna som medicinskt sakkunnig och som gravida kvinnors behandlande läkare.

I en enkätstudie (113) med 5 455 läkare från olika typer av kliniska verksamheter, fann Löfgren att en tredjedel av läkarna minst en gång i veckan ansåg att arbetet med sjukskrivning var problematiskt. Flera detaljerade frågor om olika typer av problem ingick i studien, både vad gäller frekvens av dem och hur allvarliga man upplevde att de var. Avseende allvarlighetsgrad, ansåg man att följande var mycket eller ganska problematiskt att hantera: menings-

skiljaktigheter med patienten angående sjukskrivning (61 %), handlägga eventuell förlängning av sjukskrivning som initierats av en annan läkare (54 %), bedöma arbetsförmåga (54 %), bedöma längd och grad av sjukfrånvaro (54 %) respektive göra en handlingsplan för sjukskrivningstiden (38 %). Att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive medicinskt sakkunnig ansåg 39 procent var mycket eller ganska problematiskt. Det var stora skillnader mellan de olika specialiteterna i svaren.

I en belgisk studie (116) studerade Mortelmans frekvens och innehåll i kommunikationen mellan 15 försäkringsläkare och 40 företagsläkare, då bristande kommunikation mellan dem var ett problem. Man införde ett strukturerat kommunikationssystem men det användes endast för 52 procent av de 504 patienterna.

I USA gjorde Pransky (119) en explorativ studie för att få kunskap om allmänläkares praxis, perspektiv och vanliga problem när det gäller patienters funktion och återgång i arbete, med speciellt fokus på vad läkarna upplevde som incitament, hinder och förbättringsmöjligheter i hantering av sjukskrivningsärenden. Sjukskrivningsfrågor var aktuella för ca tio procent av deras patienter. Närmare 80 procent ansåg att tidig återgång i arbete är bra för patienten. Flertalet tyckte inte att de hade tillräckliga kunskaper inom området för att hantera sjukskrivningar på ett optimalt sätt. Nästan alla ansåg att det var viktigt att ha en roll i sina patienters sjukskrivningsprocess. Hinder för läkarna att göra ett bra jobb var dels vissa tillstånd hos patienten (somatisering, missbruk, psykiska besvär), konflikter på jobbet, patientens önskan om sjukskrivning, att arbetsgivaren inte hade alternativa arbetsuppgifter eller var svår att få information från. En majoritet av läkarna saknade specifika riktlinjer för att bedöma återgång i arbete. Mindre än en fjärdedel hade utbildning inom området och de som hade sådan hanterade sjukskrivningsärendena på ett bättre sätt.

Skillnader beträffande synen på sjukskrivningsuppdraget framkom i en svensk intervjustudie av 19 allmänläkare (124). I studien fann Swartling även en del problem, såsom en stark känsla av konflikt mellan samhällets och patientens intressen. Det var stora skillnader mellan allmänläkarna i synen på sin roll som behandlande läkare och hur de upplevde konflikten mellan patientens respektive samhällets förväntningar. För några var hantering av sjukskrivningsärenden mycket problematiskt.

I en svensk enkätstudie med svar från 3 997 läkare som arbetade inom vårdcentraler, ortopedi respektive övriga kliniker, studerade

Swartling (125) förekomst av problem generellt när det gäller sjukskrivning och speciellt av sådana problem som kunde vara emotionellt påfrestande. Liksom i Löfgrens studie (113), som baserats på samma data, fann hon att många upplevde problem i stor utsträckning och att detta framförallt gällde vårdcentralsläkare. Följande andelar av läkarna på vårdcentral, inom ortopedi, respektive inom andra kliniker upplevde det som mycket eller ganska problematiskt att hantera de två rollerna som behandlande läkare kontra medicinskt sakkunnig (66, 39 respektive 30 %) samt att hantera situationer när läkaren och patienten har olika uppfattningar om sjukskrivningsbehovet (83, 59, 54 %), upplevde konflikter kring detta varje vecka (22, 16, 6 %) respektive kände sig hotad av en patient i samband med sjukskrivning minst en gång per månad (10, 5, respektive 3 %).

I ytterligare en studie av Swartling (126), avseende 17 ortopeder vid fem olika ortopediska kliniker i fyra landsting i Sverige framkom bl.a. situationer där läkaren och patienten hade olika syn på behovet av sjukskrivning som ett problemområde, liksom att hantera de två rollerna som behandlande läkare och medicinskt sakkunnig.

I en svensk studie (111) av von Knorring, baserad på fokusgruppsintervjuer av 26 läkare med olika specialiteter, identifierades att de problem läkarna upplevde fanns på olika strukturella nivåer; samhället, socialförsäkringssystemet, hälso- och sjukvårdens organisation och i läkarens arbetssituation. De problem som framkom rörde bl.a. arbetsförmågebedömning, läkarens två roller samt bristen på vetenskaplig kunskap om konsekvenser för patienten av att vara sjukskrivna. Upplevelsen av svårigheter ledde till att många beskrev sitt arbete med patienters sjukskrivning som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem – de mådde dåligt i samband med dessa arbetsuppgifter och kände inte att de gjorde att bra jobb. Det framkom att många av problemen som läkarna upplevde kunde kopplas till bristande ledning och styrning av arbetet med patienters sjukskrivning.

I en av interventionsstudierna, den av Österås (129), är själva utgångspunkten att läkare har problem med att bedöma funktion och arbetsförmåga, och interventionen syftar till att åtgärda detta.

3.2.3.1¶Subkategorier av problem

Här följer en sammanställning av studierna utifrån de sju subkategorier som identifierades (tabell 2). Resultaten har även sammanställts i tabell 6, bilaga 3.

Problem att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive medicinskt sakkunnig

Svårigheter att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive som medicinskt sakkunnig i sjukskrivningsärenden, ibland uttryckt som konflikt mellan samhällets och patientens krav, har undersökts i flera studier. Tre studier av allmänläkare (108, 109, 124), en studie av ortopeder (126) och en studie (111) av olika specialistkategorier av läkare, inklusive allmänläkare, visade att många fann det problematiskt att hantera de två rollerna som behandlande läkare och medicinskt sakkunnig i handläggningen av sjukskrivningsärenden. En större enkätstudie (113) redovisade att 39 procent av läkarna från tio olika typer av klinisk verksamhet ansåg att det var mycket eller ganska problematiskt att hantera de två rollerna. Swartling (125), fann att motsvarande siffra för vårdcentralsläkare var 66 procent. I en enkätstudie (112) av 39 obstetriker redovisade Larsson att 77 procent instämde i att det fanns en konflikt mellan de två rollerna i handläggningen av sjukskrivningsärenden för gravida kvinnor.

Evidensbedömning

I sju studier (108, 109, 111–113, 124, 126) redovisade författarna att när det gäller sjukskrivningsärenden har många läkare problem med att hantera de två rollerna som behandlande läkare respektive medicinskt sakkunnig. Även en studie (65) från SBU-rapporten fann detta. Det innebär att det finns åtta studier (65, 108, 109, 111– 113, 124, 126) av begränsad kvalitet som alla visar samma sak, vilket innebär att det föreligger begränsat vetenskapligt stöd för att många läkare har problem med att hantera de två rollerna som behandlade läkare och medicinskt sakkunnig i sjukskrivningsärenden (evidensstyrka 3).

Situationer där läkaren och patienten har olika åsikter om behovet av sjukskrivning

I två studier av allmänläkare (109, 124), en skotsk och en svensk, i en av ortopeder (126) i Sverige och i en studie av olika specialistkategorier av läkare (111) i Sverige visades att läkare tycker det är problematiskt att hantera situationer när läkaren och patienten har olika åsikter om behovet av sjukskrivning. I studien av obstetrikers attityder till sjukskrivning (112) redovisades att en majoritet hade upplevt obehagliga situationer i samband med patientsamtal där denne och patienten hade olika åsikter om behovet av sjukskrivning. I en svensk enkätstudie (113) redovisades att 61 procent av läkarna vid tio olika typer av klinisk verksamhet, ansåg att det var mycket eller ganska problematiskt att hantera meningsskiljaktigheter med patienter kring sjukskrivning. Swartling (125) fann att motsvarande siffra för vårdcentralsläkare var 83 procent och den siffran var endast något lägre för de av dessa som hade specialistutbildning i allmänmedicin (81%) (102).

Evidensbedömning

I sex studier (109, 111–113, 124, 126) redovisade författarna att läkare tycker det är problematiskt att hantera situationer när patient och läkare har olika åsikt om behovet av sjukskrivning. I SBU-översikten fanns två studier (64, 65) som visade samma resultat. Därmed finns det åtta studier (64, 65, 109, 111–113, 124, 126) av begränsad kvalitet som fann detta. Vilket ger begränsat vetenskapligt stöd för att läkare anser att det är problematiskt att hantera situationer där patient och läkare har olika åsikt om behovet av sjukskrivning (evidensstyrka 3).

Problem med att bedöma patienters funktion, arbetsförmåga eller behov av sjukskrivning

Två studier av allmänläkare (109, 124) och en studie av läkare inom flera specialiteter (111) visade att läkarna tyckte att det är problematiskt att bedöma hur sjukdom påverkar patientens funktion, arbetsförmåga eller behov av sjukskrivning. Löfgren (113) redovisade att 37 procent av läkarna, från tio olika typer av kliniska verksamheter, ansåg att det var mycket eller ganska problematiskt att bedöma patienters funktionsförmåga och ännu fler, 54 procent,

att bedöma arbetsförmåga. I en annan studie (102), baserat på samma data, men med fokus på specialister inom ortopedi respektive allmänmedicin, fann man liknande resultat samt att 78 procent av allmänläkarna och 44 procent av ortopederna ansåg det problematiskt att bedöma optimal sjukskrivningstid- och grad. I en studie (129) gjordes en intervention för att åtgärda problemet med att bedöma funktionsnedsättning och arbetsförmåga.

I en studie (112) av 39 obstetrikers attityder till sjukskrivning framkom att 63 procent instämde i att det var svårt att sätta en korrekt medicinsk diagnos i samband med att de skrev ett sjukintyg, samt att 88 procent bedömde att de var dåliga på att bedöma gravida kvinnors arbetsförmåga.

Evidensbedömning

I sju studier (102, 109, 111–113, 124, 129) redovisas resultat om läkares problem i samband med bedömning av patientens funktion, arbetsförmåga och behov av sjukskrivning. Studierna av Löfgren och Arrelöv (102, 113) redovisar delvis olika data för i viss utsträckning samma population, varför vi i evidensbedömningen bara räknar en av dem. Även en av interventionsstudierna, den av Österås (129), var baserad på och försökte åtgärda detta problem. Det fanns två studier (55, 65) i SBU-översikten som redovisade att läkare har problem med detta. De åtta studierna (55, 65, 109, 111– 113, 124, 129) är alla av begränsad kvalitet och ger ett begränsat vetenskapligt stöd för att många läkare upplever bedömning av patientens funktion, arbetsförmåga respektive behov av sjukskrivning som problematiskt (evidensstyrka 3).

Problem med sjukskrivningsärenden som innebär att eventuellt förlänga sjukskrivning som initierats av en annan läkare

I en enkätstudie fann Löfgren (113) att 55 procent av läkarna från tio olika typer av klinisk verksamhet, ansåg att det var mycket eller ganska problematiskt att hantera förlängning av sjukskrivningar som initierats av en annan läkare, en betydligt lägre andel (12 %) ansåg att detta inte alls var problematiskt.

Evidensbedömning

Denna studie (113) är av begränsad kvalitet liksom Timpkas studie (65) från SBU-översikten. Det finns inte tilläckligt vetenskapligt stöd för att läkare upplever det som problematiskt att hantera sjukskrivningsärenden som initierats av en annan läkare, på grund av alltför få studier.

Problem med bristande kunskap

I fyra studier (105, 109, 119, 129), en svensk, en från Skottland, en från USA, och en från Norge framkom att läkarna såg det som ett problem att de inte hade tillräckliga kunskaper om arbetsmarknaden och villkoren på den samt om socialförsäkringssystemet. I Österås studie (129) var detta en av utgångspunkterna för interventionen.

Evidensbedömning

Det fanns fyra nya studier som visade detta (105, 109, 119, 129), samt en studie från SBU:s översikt (65), varför det finns begränsat vetenskapligt stöd för att läkare anser att deras bristande kunskaper om arbetsmarknaden eller socialförsäkringssystemet är ett problem (evidensstyrka 3).

Problem i samverkan med andra yrkesgrupper eller andra aktörer

I åtta studier (102, 105, 109, 111, 112, 116, 119, 124) redovisades att läkare upplevde olika typer av problem i samverkan med aktörer utanför hälso- och sjukvård och/eller i samarbete med andra inom hälso- och sjukvården. I studien av von Knorring (111) framkom att ett problemområde läkarna hade var relaterat till utformningen av socialförsäkringssystemet och andra bidragssystem, t.ex. att ersättningsnivån varierade mellan dem. I en annan svensk studie (105) redovisades att sjukhusläkare upplevde samverkan med Försäkringskassan som problematisk, bl.a. på grund av att handläggarna där hade dålig kunskap om medicinska aspekter. Allmänläkarna ansåg dock att samverkan med Försäkringskassan fungerade allt bättre. Ett annat

problem var brister i samverkan mellan sluten- och öppenvård när det gäller sjukskrivningsärenden. I den skotska studien av allmänläkare (109) redovisar Hussey också flera problem i samverkan med andra, t.ex. att arbetsförmedlingen uppmuntrar sina klienter att gå till läkaren för att bli sjukskrivna. En majoritet av obstetrikerna i en svensk studie (112) upplevde att Försäkringskassan inte hade förståelse för deras bedömning av gravida kvinnors behov av sjukskrivning. Ett annat problem några hade var när barnmorskor förespråkade sjukskrivning av gravida patienter. Pransky (119) fann i sin studie att allmänläkare tyckte det var problem i samarbetet med arbetsgivare, t.ex. när de inte informerade om anpassningsmöjligheter eller inte var benägna att erbjuda detta. I Mortelmans studie (116) var utgångspunkten problem i kommunikation mellan olika läkarkategorier. Arrelöv (102) fann att specialister i ortopedi och allmänmedicin ofta sjukskrev patienter längre än nödvändigt p.g.a. väntetider till utredning hos Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen eller för åtgärder hos arbetsgivaren. I en svensk studie (124) framkom att allmänläkare ansåg att handläggare på Försäkringskassan inte tog sitt ansvar i att bedöma om rätt till sjukpenning utan i praktiken lät läkaren göra detta, vilket läkarna upplevde som problematiskt.

Evidensbedömning

I åtta studier (102, 105, 109, 111, 112, 116, 119, 124) redovisades att läkare upplevde problem i samverkan med andra, både inom och utanför hälso- och sjukvården. Även en studie av Timpka (65) från SBU-översikten fann detta, dvs. det finns nio studier med liknande resultat. Det innebär att det finns begränsat vetenskapligt stöd för att samverkan med andra, inom och utanför hälso- och sjukvården, i sjukskrivningsärenden upplevs som problematiskt av många läkare (evidensstyrka 3).

Bristande stöd och ledning i arbetet med sjukskrivningsärenden

I tre studier (102, 111, 125) finns data om olika aspekter relaterade till ledning och styrning av läkares arbete med sjukskrivningsärenden. I von Knorrings studie (111) framkom att läkarna var osäkra på var ansvaret för sjukskrivningar låg inom hälso- och sjuk-

vården samt att de saknade stöd från ledningen. I hälso- och sjukvården i Sverige är det i första hand verksamhetschefen som är ansvarig för att det finns en gemensam policy för olika aspekter av det gemensamma arbetet i sin verksamhet, vilket inkluderar policy för handläggning av sjukskrivningsärenden (13, 21, 137). Swartling (125) analyserade enkätsvar från 3 997 läkare som hade sjukskrivningsärenden och som arbetade vid vårdcentraler, ortopedkliniker respektive andra typer av kliniska verksamheter. Fyrtiotre procent av dem arbetade på en mottagning eller klinik där det inte fanns någon gemensam policy för handläggning av sjukskrivningsärenden. Trettiotre procent hade inget stöd från sin närmaste chef i arbetet med sjukskrivningsärenden. Läkarna på ortopedklinik saknade oftare detta. Liknande resultat redovisas i en annan studie (102) på samma enkätdata, begränsat till specialister i ortopedi och allmänmedicin.

Evidensbedömning

Vi fann tre studier (102, 111, 125) av begränsad kvalitet i denna granskning, varav två var baserade på samma population. Ingen studie fanns om denna typ av problem i SBU-översikten. Det finns således inte vetenskapligt stöd angående problem med bristande ledning av läkares arbete med sjukskrivningsärenden, på grund av alltför få studier.

Samlad evidensbedömning av problem som läkare rapporterar i sjukskrivningsarbetet

SBU konstaterade i sin litteraturöversikt (1) att det fanns begränsad evidens för att läkare upplevde arbetet med sjukskrivning av patienter som problematiskt. Detta var ett mycket generellt resultat, studierna var då så få och hade så olika upplägg och fokus att det inte gick att uttala sig om problem på mer specifik nivå. I denna översikt finner vi samma övergripande resultat, dvs. att det finns begränsat vetenskapligt stöd för att många läkare finner arbetet med handläggning av patienters sjukskrivnings som problematiskt. Sexton olika studier, när de tre från SBU-översikten tas med, samtliga av begränsad kvalitet, belyste olika typer av sådana problem

(55, 64, 65, 102, 105, 108, 109, 111–113, 116, 119, 124–126, 129) (evidensstyrka 3).

Studierna visar att läkare upplever många olika typer av problem i sin sjukskrivningspraxis. Av dessa olika problemområden finns det begränsat vetenskapligt stöd för följande fem aspekter; att hantera de två rollerna som behandlande läkare kontra medicinskt sakkunnig, att hantera situationer när läkaren och patienten har olika åsikter om behovet av sjukskrivning, att bedöma funktion, arbetsförmåga eller behov av sjukskrivning, bristande kunskap, samt problem i samverkan med andra yrkesgrupper och aktörer (evidensstyrka 3).

Vetenskapligt stöd saknas för problem med andra aspekter av arbetet med sjukskrivning, på grund av alltför få studier.

3.2.4¶Har sjukintygen tillräcklig kvalitet för det de ska användas till?

Vi fann en norsk och en svensk studie (107, 127) som belyser om sjukintygen har tillräcklig kvalitet för det de ska användas till, dvs. som underlag i bedömning om rätt till ersättning och åtgärder.

I den norska studien (107) av 999 sjukintyg visade Fleten att informationen i dessa var otillräcklig för att kunna fastställa för vilka patienter sjukskrivningen skulle kunna förkortas genom en anpassning av patientens arbete.

I den svenska studien (127) undersökte Söderberg kvaliteten i 2 249 sjukintyg i ett nytt sjukfall. Information om typ av arbete och arbetsuppgifter förekom i mindre omfattning i intyg från sjukhus och företagshälsovård i jämförelse med från primärvården (p värde < 0,001). I 21 procent av intygen var informationen om patientens medicinska tillstånd bristfällig, i 30 procent var funktionsbeskrivningen bristfällig och i ytterligare 22 procent av intygen var båda dessa bristfälligt beskrivna. Merparten, 73 procent av intygen, var alltså bristfälliga när det gäller att förmedla central information till dem som ska använda den.

Evidensbedömning

Båda studierna (107, 127) visade brister vad gäller sjukintygens kvalitet. När resultaten av dessa två fogas till de två som publicerats på engelska om detta (59, 60) från SBU:s översikt, finner samtliga fyra att det ofta finns brister i sjukintygen. Trots att samtliga studier går i samma riktning och det inte finns någon studie som visar motsatsen är underlaget inte tillräckligt för att kunna säga att det finns vetenskapligt stöd för detta resultat.

Med de vidare inklusionskriterierna som användes i SBU-översikten (1), fann man begränsat vetenskapligt stöd för bristande kvalitet i sjukintygen. Detta kunde alltså inte bekräftas i vår litteraturöversikt, p.g.a. alltför få studier.

3.2.5¶Är patienter och läkare överens om behovet av sjukskrivning?

Det fanns en studie om huruvida patienter och läkare gör samma bedömning av sjukskrivningsbehov. I en tvärsnittsstudie (118) med enkätdata från 65 allmänläkares konsultationer med 474 konsekutiva patienter redovisade Norrmén att det fanns ett samband mellan patientens och läkarens bedömning och utfärdande av sjukintyg. För patienter som själva bedömde att de inte kunde arbeta p.g.a. sjukdom och där läkaren bekräftade arbetsoförmågan var OR för sjukskrivning åtta gånger högre (OR 8,89; KI 3,60–21,93) för att ett sjukintyg skulle utfärdas än när man inte var överens om detta. När det gällde om läkaren och patienten gjorde samma bedömning skriver författarna att detta ofta var fallet, men redovisar inga siffror om det.

Evidensbedömning

Resultaten från Norrmén (118) överensstämmer med en av studierna om detta från SBU-översikten (58). Dessa två studier av begränsad kvalitet räcker inte för att ge vetenskapligt stöd för huruvida läkare och patient brukar vara överens om behovet av sjukskrivning.

3.2.6¶Interventionsstudier; kan läkares sjukskrivningspraxis påverkas?

Tre interventionsstudier av tillräcklig kvalitet inkluderades.

I en kontrollerad interventionsstudie av Faber från Nederländerna (106) var syftet att främja samarbetet mellan allmänläkare och företagsläkare kring ländryggspatienter. I interventionsgruppen ingick 41 läkare, i kontrollgruppen, som fanns i en annan geografisk region, ingick 55 läkare. Interventionsgruppen gick en fyra timmar lång kurs där de bl.a. fick lära sig att använda ett formulär som skulle användas i samarbetet. Det var baserat på kliniska riktlinjer för denna patientgrupp och för samverkan mellan primärvård och företagshälsovård. Interventionsgruppen erbjöds även att deltaga i två två-timmars uppföljningar av kursen. Både i interventions- och kontrollgruppen deltog 56 patienter som varit sjukskrivna 3–12 veckor p.g.a. ländryggssmärta. Vid en uppföljning efter 6 månader fann forskarna att patienterna i interventionsgruppen hade längre sjukskrivningstid. Dessutom var sannolikheten signifikant högre för återgång i arbete för dem i kontrollgruppen, även när man justerat för de baslinjefaktorer som hade påverkat återgång i arbete (ålder, kön, sjukskrivningstid före inklusion, höga krav/lågt inflytande på arbetet, återkommande ländryggsbesvär och hur länge man haft sådana besvär innan projektet, funktionsförmåga, rädsla att röra sig vid smärta samt livskvalitet). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna vad avser smärta, funktionsförmåga, livskvalitet eller läkemedelskonsumtion. De i interventionsgruppen var emellertid mer nöjda med kontakten med sin företagsläkare. Interventionen hade inga effekter på kontakter mellan allmänläkare och företagsläkare. Under de sex månader som uppföljning varade kontaktade inga allmänläkare företagsläkare, och endast några företagsläkare i varje grupp kontaktade allmänläkare, ingen signifikant skillnad i antal.

I Belgien genomförde Mortelmans också en kontrollerad interventionsstudie för att förbättra samarbetet, här mellan försäkringsläkare och företagsläkare kring handläggning av sjukskrivna patienter (115). Interventionen inleddes med återkommande lokala möten med försäkringsläkare och de företagsläkare som tillhörde en företagsläkarorganisation, med syfte att främja samarbete, erfarenhetsutbyte, gemensamma synsätt på aktuella frågor samt tydliggöra deras olika roller i processen. Läkarna samtyckte också till att använda ett strukturerat formulär för kommunikation om sjuk-

skrivna patienter. Patienter som varit sjukskrivna minst en månad, var under 50 år och inte var gravida inkluderades och fördelades till interventionsgrupp (n = 505) eller kontrollgrupp (de som hörde till andra företagsläkare) (n = 1 059). Kommunikationsformuläret användes för patienterna i interventionsgruppen. Vid uppföljningen efter ett år framkom att det inte var någon skillnad i sjukskrivningslängd eller i andel som återgått i arbete mellan de två grupperna. Det fanns inte heller någon skillnad när man justerat för alla relevanta confounders, såsom skillnader mellan grupperna i ålder, kön, deltidsarbete, anställningstid hos nuvarande arbetsgivare, exponeringar i jobbet som lyft eller giftiga ämnen, rökning, syn på att inte kunna arbeta och att känna företagsläkaren. Data om effekt på samarbete, t.ex. i form av antal kontakter mellan försäkringsläkare och företagsläkare, presenteras inte. Däremot ges information om kontakter mellan dessa två grupper i enskilda patientärenden i en annan studie av Mortelmans, med tvärsnittsdesign (116), baserat på samma material. Under interventionen har företagsläkare och försäkringsläkare kontakt i 52 procent av patientfallen. Information om frekvensen av sådana kontakter innan interventionen saknas dock, men man hävdar att sådana kontakter sällan förekom.

I Norge gjorde Österas en annan typ av interventionsstudie (129) där syftet var att pröva om användandet av ett instrument för funktionsbedömning av långtidssjukskrivna patienter kunde påverka allmänläkares kunskaper, självförtroende och attityder. I Norge har man länge arbetat med att ta fram ett instrument för funktionsbedömning. För att testa instrumentet inbjöds samtliga 360 allmänläkare i sydöstra Norge att delta och 57 tackade ja. Av dessa ingick 27 i interventionsgruppen, de övriga i kontrollgruppen. De senare skulle utföra funktionsbedömningar som vanligt. Interventionen bestod av en heldagskurs för att lära sig instrumentet och öva sig att använda det, bl.a. i rollspel. Dessutom erbjöds man stöd i användandet via telefonkontakter. Instrumentet skulle användas för upp till tio av läkarnas patienter som varit sjukskrivna 8–26 veckor och för vilka prognosen för återgång i arbete var god. Samtliga läkare fick svara på en enkät före interventionen, strax efter interventionen samt sex månader senare. Läkaren svarade även på en enkät efter varje konsultation om respektive patient. Varje patient svarade på två enkäter, en före konsultationen och en precis efter konsultationen. Resultaten visade att allmänläkarna i interventionsgruppen förändrades i önskad riktning på alla faktorer utom en – attityder till funktionsmätning. Deras kunskaper liksom deras själv-

förtroende vad gäller funktionsbedömningar ökade signifikant i förhållande till kontrollgruppen, och förändringarna kvarstod på samma nivå sex månader efter interventionen.

Evidensbedömning

I två av dessa studier (106, 115) har man genom en intervention för att öka läkares kommunikation med varandra, mätt om detta påverkat patienters återgång i arbete. Den ena interventionen hade ingen effekt på återgång i arbete (115), den andra hade en negativ effekt (106). Interventionen i studien av Faber (106) hade ingen effekt på läkares kommunikation, den av Mortelmans (115) hade troligen en positiv effekt, detta har dock inte studerats ordentligt. Den tredje interventionsstudien (129), från Norge, hade effekt på allmänläkares kunskaper och självförtroende i funktionsbedömningar.

De fyra interventionsstudierna som inkluderades i SBU-översikten (59, 60, 66, 67) mätte även effekt på läkares beteende, t.ex. i form av hur de fyllde i sjukintygen eller hur många de sjukskrev. De interventioner som då studerades var dels regeländringar (59, 66, 67), dels rekommendationer och feedback till sjukskrivande läkare angående ifyllande av sjukintyg (60). De fyra studierna var kvasiexperimentella, inga kontrollgrupper förekom och samtliga fann effekt på läkares sjukskrivningspraxis.

När resultaten från dessa sju studier (59, 60, 66, 67, 106, 115, 129), samtliga av begränsad kvalitet, läggs samman, framkommer att i fyra visade man effekt på läkares sjukskrivningspraxis. En av interventionerna fick emellertid inte någon sådan effekt (106). Därmed saknas det vetenskapligt stöd för effekter av interventioner på läkares sjukskrivningspraxis. Studierna är för få och resultaten går delvis i olika riktningar. Dessutom är interventionerna av så skilda slag att flera inte lämpar sig för jämförelser med varandra.

3.3¶Sammanfattning av vetenskaplig evidens

Sammanfattningsvis fann vi begränsat vetenskapligt stöd för att läkare upplever handläggning av patienters sjukskrivning som problematiskt (evidensstyrka 3). På en mer specifik nivå fann vi begränsat vetenskapligt stöd för att detta gäller följande fem problemområden:

att i sjukskrivningsärenden hantera de dubbla rollerna som behandlande läkare kontra medicinskt sakkunnig, • att i sjukskrivningsärenden hantera de dubbla rollerna som behand-

lade läkare kontra medicinskt sakkunnig, • att bedöma funktion, arbetsförmåga eller behov av sjukskrivning, • att hantera situationer när läkaren och patienten har olika åsikter

om behovet av sjukskrivning, • att den egna kunskapen är bristande, t.ex. vad gäller arbets-

marknaden eller socialförsäkringssystemet, • att samverka med andra yrkesgrupper och aktörer i sjukskrivnings-

ärenden.

Vi fann ingen vetenskaplig evidens för några andra faktorer.

4¶Diskussion

Bakgrunden till denna litteraturöversikt är den centrala roll läkare har i sjukskrivningsprocessen. Många interventioner pågår och planeras med syfte att höja kvaliteten i läkares handläggning av patienters sjukskrivning, varför det finns ett stort behov av vetenskapligt baserad kunskap inom området.

Antalet studier om läkares sjukskrivningspraxis är mycket lågt. Under de sju år som översikten täcker publicerades 61 relevanta studier. Av dessa bedömdes knappt hälften, 28 stycken, ha tillräcklig kvalitet för att inkluderas i översikten. Samtliga dessa 28 hade begränsad vetenskaplig kvalitet, dvs. ingen hade måttlig eller hög kvalitet. Merparten av studierna, 79 procent, var tvärsnittsstudier. De flesta var genomförda i nordvästra Europa och drygt 40 procent i Sverige. Det var en mycket stor variation mellan studierna vad avser studiedesign, studieobjekt, typ av data, analysmetoder och utfallsmått, vilket försvårar jämförelser mellan studierna och möjligheten att dra slutsatser av resultaten. Många aktuella frågeställningar vad gäller läkares sjukskrivningspraxis är inte studerade alls och i de flesta studier är fokus på individfaktorer hos patienten eller läkaren, snarare än på det sammanhang läkare arbetar i och på vad som kan påverkas.

Vi fann begränsat vetenskapligt stöd för att läkare upplever handläggning av patienters sjukskrivning som problematisk (evidensstyrka 3). Resultat om detta fanns i fjorton studier. På en mer detaljerad nivå fann vi begränsat vetenskapligt stöd för att många läkare har problem i sjukskrivningsärenden med; att hantera de två rollerna som patientens behandlande läkare och som medicinskt sakkunnig, att samverka med andra yrkesgrupper och aktörer, att de saknar viss relevant kunskap, att bedöma patienters arbetsförmåga och behov av sjukskrivning samt att hantera situationer när läkaren och patienten har olika åsikter om behovet av sjukskrivning.

I detta avsnitt diskuteras först metodologiska aspekter av hur översikten genomförts. Därefter diskuteras resultaten, forskningsområdet och behov av fortsatt forskning.

4.1¶Metodologiska överväganden

En systematisk litteraturöversikt innebär studier av andra studier och skiljer sig sålunda på flera sätt från annan typ av forskning. Denna översikt av studier om läkares sjukskrivningspraxis har gjorts systematiskt, utifrån den metod som etablerats och använts av välrenommerade organisationer för litteraturöversikter, t.ex. SBU (138) och Cochrane (52). Studier har sökts, relevans- och kvalitetsbedömts och evidens för olika resultat har bedömts. Vi har använt samma kriterier för kvalitets- och evidensbedömning som SBU använde i motsvarande litteraturöversikt år 2003 (1).

Identifiering av studier

Olika typer av fel kan uppstå i en litteraturöversikt. Ett centralt sådant är att missa studier, dvs. att inte alla relevanta studier identifieras. Det kan bero på olika faktorer och de vanligaste nämns nedan samt hur vi försökt hantera dem.

Som alltid i litteraturdatabassökningar beror antalet studier man lyckas hitta delvis på hur etablerad forskningen inom det aktuella området är. I ett mindre etablerat område, såsom läkares sjukskrivningspraxis, är risken att missa studier större. Det kan bero på att studier givits fel sökord av dem som administrerar litteraturdatabaser. Det kan också bero på att andra termer än de som sökts efter används i titlar och abstracts, då termerna inom området inte etablerats ännu. För att motverka detta använde vi ett brett spektrum av söktermer och sökte även i referenslistor.

En annan orsak till att studier inte identifieras kan vara att de är publicerade i tidskrifter som inte täcks av de litteraturdatabaser som använts vid sökningarna. För att hantera detta sökte vi i olika litteraturdatabaser liksom i referenslistor.

En tredje orsak är så kallad publication delay, dvs. att det ibland tar mycket lång tid innan en accepterad studie publiceras, ibland upp till ett par år. Ibland är det också en tidsfördröjning innan en publicerad studie registreras i litteraturdatabaser. Detta innebär att

vissa relevanta studier möjligen inte varit tillgängliga i vetenskapliga publikationer eller databaser under vår sökperiod. Detta är också orsaken till att vi sökte relevanta studier för hela år 2002, trots att SBU-översikten inkluderade studier publicerade t.o.m. oktober 2002.

En fjärde orsak är så kallad publication bias. Detta är förknippat med att forskare ofta är mindre benägna att skicka in studier till tidskrifter för publicering om man inte funnit några skillnader i de utfall man analyserat. Dessutom kan vetenskapliga tidskrifter vara mindre benägna att acceptera studier för publicering om det inte finns några statistiska skillnader i fynden (139). Det får dock, i det aktuella forskningsområdet, ses som mindre troligt att denna form av publikation bias skulle förekomma i någon större utsträckning eftersom forskningen är så begränsad att det ännu är oklart vad som är ”förväntade resultat”. Förekomst av publication bias kan dock inte uteslutas.

Vi inkluderade, i likhet med vad som är vanligt i systematiska litteratursammanställningar, endast studier publicerade på engelska i vetenskapliga referentbedömda tidskrifter. Det betyder att vi kan ha missat välgjorda studier om läkares sjukskrivingspraxis som publicerats på andra språk. Om vi valt att även inkludera studier publicerade på språk som åtminstone två personer i forskargruppen behärskar väl, hade troligen fler studier inkluderats, men det hade blivit en stark bias i urvalet. I de länder där denna typ av forskning hittills genomförts är engelska det etablerade vetenskapliga språket.

I vår översikt är Sverige det enskilda land som flest av de inkluderade studierna kommer ifrån. En fråga man då kan ställa sig är om vi varit biased i identifieringen av studier eller i våra bedömningar av studiers relevans eller kvalitet. Av de 33 exkluderade studierna var sex stycken gjorda i Sverige, dvs. 18 procent. Av de inkluderade studierna kom 43 procent från Sverige. Det innebär att bias inte kan uteslutas. Rimligen har vi bättre kunskap om den forskning som görs i Sverige och kan därför ha identifierat sådana studier lättare. Vi har dock varit medvetna om detta i sökningarna och ingen av de svenska studierna har identifierats enbart via en referenslista. I bedömningarna av studier kan också en bias ha uppstått p.g.a. att vi har bättre kännedom om studier som kommer från Sverige. Denna bias kan ha inneburit risk för såväl högre som lägre poängsättning. Detsamma kan dock sägas om studier från t.ex. Norge, Storbritannien, Belgien och Holland, länder där vi har nära samarbete med forskare inom området och väl känner till sjuk-

försäkringarna. Vi har varit väl medvetna om denna risk och bedömningarna har endast baserats på den information som finns i publikationerna. Mot en bias i studieidentifieringen talar att vi själva var författare till tre av de relevanta men exkluderade studierna (82, 85, 98). Vi har inte bedömt de studier, som vi själva varit medförfattare till. Det senare har möjliggjorts genom att fyra personer ingått i projektgruppen.

Ett sätt att bedöma förekomst av bias i studieidentifieringen är att jämföra med de studier som inkluderats i andra systematiska litteraturöversikter inom området. Vi har bara hittat en sådan, av Wynne-Jones (131). Syftet i den översikten var snävare än i vår, nämligen att ge en översikt av samtliga studier som presenterade resultat om allmänläkares attityder till sjukskrivningsuppdraget. Även Wynne-Jones inkluderade endast studier publicerade på engelska. Dessa behövde dock inte vara publicerade i vetenskapliga tidskrifter och alla identifierade publikationer togs med, dvs. författarna gjorde ingen kvalitetsgranskning av studierna. I deras översikt var faktiskt andelen studier från Sverige ännu högre (50 procent) jämfört med de 43 procenten i vår översikt. Även detta kan tala för att vi inte har varit biased vid inklusion eller i våra bedömningar, utan snarare för att det faktiskt har publicerats fler studier gjorda i Sverige.

Kvalitetsgranskning

I SBU:s litteraturöversikter inkluderas vanligen endast randomiserade, kontrollerade studier (RCT). Detta är dock inte möjligt inom området läkares sjukskrivningspraxis där ännu endast få sådana studier finns. En kritik mot denna översikt kan alltså vara att vi haft för låga krav, dvs. tagit med för många studier av för låg kvalitet. Vi har dock bedömt att de 28 studierna som inkluderades hade tillräcklig kvalitet för att ingå i en översikt, med hänsyn tagen till forskningsområdets relativt outvecklade nivå såväl teoretiskt, metodologiskt som begreppsmässigt (1). Samtidigt är det en mycket stor spridning av kvaliteten inom spannet ”begränsad kvalitet” i de inkluderade studierna. Några ligger högt medan andra ligger precis över gränsen för att inkluderas. Även om kvaliteten kan synas låg i några av de studier vi inkluderat i denna översikt har de passerat två kvalitetsgranskningar, dels den som de vetenskapliga tidskrifterna genomför, dels den vi gjort.

Evidensbedömning

Vid evidensbedömning låter man vanligen inte resultat från studier av begränsad kvalitet ingå alls. I SBU-översikten om sjukskrivning (1) ansåg SBU att det var acceptabelt samt om det fanns minst fem studier av begränsad kvalitet som fann likartade resultat och inga andra studier fann motstridiga resultat kunde resultaten vara underlag för vetenskapligt stöd av den lägsta nivån. Om minst fem studier kom till samma resultat borde resultaten inte kunna bero på slumpen, på en femprocentig signifikansnivå. Vi har följt denna princip, väl medvetna om att det är problematiskt och att kommande studier, av bättre kvalitet behövs som bas för evidens.

4.2¶Resultatdiskussion

Det mest slående är det låga antalet studier. Jämfört med SBUöversikten (1) har dock antalet studier med tillräcklig kvalitet ökat från 15 då till 28 i denna översikt. I SBU:s översikt fanns ingen tidsgräns bakåt för inklusion av studier. Av de relevanta studierna var den tidigaste från år 1968 (140) och den tidigast som även hade tillräcklig kvalitet för att inkluderas i översikten publicerades år 1984 (61). Det innebär att under den 25-årsperiod som SBUöversikten i praktiken täcker, publicerades 45 relevanta studier om läkares sjukskrivningspraxis i engelskspråkiga vetenskapliga tidskrifter. Under de sju år vår översikt täcker publicerades 61 sådana relevanta studier. Detta kan tolkas som att forskningsområdet utvecklats något, speciellt som även en större andel av de relevanta studierna hade tillräcklig kvalitet för att inkluderas i vår översikt. Fortfarande är emellertid antalet studier mycket lågt, jämfört med studier om andra områden. Den vetenskapliga evidensen är mycket knapp och på låg nivå.

Forskningsområdet präglas alltså av att få studier görs, att många av studierna är små, de flesta är tvärsnittstudier och av att många är explorativa till sin natur – det senare behövs vanligen inom ett relativt outvecklat forskningsområde. Variationen mellan studierna vad avser typ av utfall och mått på dessa utfall var mycket stor. En stor del av studierna har gjorts av forskare som endast publicerat en eller två vetenskapliga studier om läkares sjukskrivningspraxis. Det innebär möjligen att den erfarenhet och kompetensutveckling som vanligen krävs för att komma in i ett forsknings-

område inte har hunnit så långt. Både i SBU-översikten (1) och i vår översikt presenterades studiernas empiriska resultat, med några få undantag (105, 111, 124), utan att något bestämt teoretiskt perspektiv redovisades.

I studier om läkares sjukskrivningspraxis kan data samlas in på många olika sätt. Exempel på sådana är via intervjuer (individuellt eller i grupp), enkäter (vanliga enkäter, men även enkäter med patientfall som läkaren skall ta ställning till vad gäller åtgärder; ofta genom patientvinjetter), audits, inspelade konsultationer (ljud eller film), data extraherade från medicinska journaler, från medicinska utlåtanden (enkla och mer omfattande sjukintyg) eller akter från Försäkringskassan eller försäkringsbolag, data från olika register om hur läkare sjukskrivit, t.ex. från Försäkringskassans, arbetsgivarens eller hälso- och sjukvårdens olika register (1, 12). Enkäter och intervjuer kan riktas till läkare men även till andra grupper, såsom patienter, arbetsgivare, personal vid Försäkringskassa, etcetera, för att få kunskap om läkares arbete med sjukskrivning (12). Inga inkluderade studier använde audits eller data från video- eller ljudinspelningar av patient-läkarmöten.

4.2.1¶Andra systematiska litteraturöversikter

Vi identifierade alltså endast en annan systematisk litteraturöversikt om läkares sjukskrivningspraxis (131), publicerad i engelskspråkiga tidskrifter sedan SBU:s översikt (1).

I Wynne-Jones litteraturöversikt (131), var syftet att få en bild av allmänläkares attityder till arbetet med sjukskrivningar, genom att göra en systematisk översikt och analysera resultaten från dem med narrativ kvalitativ metodik. Författarna fann tre teman i analyserna av de inkluderade studierna; konflikter, rollansvar samt hinder för god praxis. Konflikter handlade om ett av de områden vi fann evidens för i denna översikt, nämligen konflikter mellan läkare och patient kring behovet av sjukskrivning. Det fanns också konflikter med andra aktörer. Rollansvaret handlade om allmänläkarens olika roller, också i enlighet med våra fynd. När det gäller hinder för god praxis identifierade man sådana både inom och utanför sjukvården.

Resultaten för samtliga dessa aspekter är i god överensstämmelse med vad vi fann i denna översikt, men som sagt, inom ett smalare område – och med en bredare inkludering. Man inkluderade således,

utan kvalitetsgranskning, alla identifierade studier inom området som publicerats på engelska, även om de inte fanns i referentgranskade tidskrifter.

4.2.2¶Finns det samband mellan patientfaktorer och läkares sjukskrivningspraxis?

Baserat på studierna i detta frågeområde var det möjligt att undersöka eventuella samband mellan läkares sjukskrivningspraxis och följande patientfaktorer: ålder, kön, utbildningsnivå, typ av anställning, sjukdom och besvär, efterfrågan på sjukintyg, samt bedömning av egna arbetsförmågan.(tabell 4, bilaga 3) Vi fann inget vetenskapligt stöd för några sådana samband, framför allt p.g.a. alltför få studier om varje faktor men också p.g.a. att resultaten gick i olika riktning.

I några studier har patientens kön använts som en variabel i analysen, däremot saknas analyser ur ett genusteoretiskt perspektiv (132, 141–144). Samband med andra relevanta patientfaktorer, såsom socialgrupp eller etnicitet var inte möjligt att bedöma då endast enstaka studier redovisade information om detta.

En frågeställning i studier i SBU-översikten (1) var vem som initierar frågan om sjukskrivning: patienten eller läkaren. Denna fråga beaktades inte i de här inkluderade studierna, möjligen eftersom det är en fråga som saknar praktisk relevans. Det är vanligen patienten som initierar hela konsultationen liksom vad den ska handla om. Vem som tar upp frågan om sjukfrånvaro saknar egentlig betydelse för hur läkaren handlägger den.

4.2.3¶Vilka läkarfaktorer har samband med läkares sjukskrivningspraxis?

Följande läkarfaktorers samband av betydelse för läkarens sjukskrivningspraxis kunde beaktas: läkarens ålder, år i yrket, kön, uppfattningar samt specialitet. Det fanns inget vetenskapligt stöd för några sådana samband, framför allt p.g.a. alltför få studier men också p.g.a. att resultaten i studierna gick i olika riktning.

Studierna har mycket olika upplägg och utfallsmått, vilket försvårar jämförelser av resultaten. Ett metodproblem i flera av dessa studier, där man analyserar skillnader i sjukskrivningspraxis mellan olika läkare, är att man inte har information om eventuella skill-

nader i vilka patienter eller patientgrupper de studerade läkarna har. Rimligen är det stora skillnader, t.ex. mellan de patienter en nyutbildad AT-läkare har och de som en specialist med 40 års erfarenhet har. (Skillnader kan t.ex. gälla ålder, typ av sjuklighet och allvarlighetsgrad av denna, grad av mångsjuklighet, funktionsnedsättning, grad av komplicerad situation på andra sätt.) På samma sätt kan det vara viss skillnad mellan de patienter kvinnor och män har, liksom mellan de som vårdcentralsläkare och sjukhusläkare har, mellan läkare vid olika typer av verksamheter och med olika specialitet. När sådan information saknas kan slutsatser om skillnader mellan läkares sjukskrivningspraxis vara felaktiga.

Några av studierna i denna kategori har endast baserats på information från de av patienterna som var sjukskrivna, t.ex. via användande av data från sjukintyg. Eftersom det inte finns information om vilka patienter som inte blev sjukskrivna av de olika läkarna, går det sällan att dra relevanta slutsatser om sjukskrivningspraxis vad avser vilka som blir sjukskrivna olika länge. Däremot är information från läkarintyg viktig för andra studiefrågor, t.ex. om vilken information som förmedlas via intyg, och eventuella skillnader i detta mellan olika läkare.

Studier som använder sig av olika fallbeskrivningar, så kallade vinjettstudier, försöker hantera ovan nämnda problem genom att läkare får ta ställning till standardiserade ”patienter”, vanligen i form av pappersfall. Detta ger en mer enhetlig bild, och kan även användas för studier av betydelsen av olika patientfaktorer genom att vissa patientkarakteristika varieras i fallen som olika läkare får. Det finns dock andra metodologiska problem med denna typ av studier (1).

4.2.4¶Läkares problem i handläggning av sjukskrivningsärenden

SBU fann i sin litteraturöversikt av läkares sjukskrivningspraxis (1) ett begränsat vetenskapligt stöd för att läkare upplever arbetet med handläggning av sjukskrivningsärenden som problematisk. Det finns nu något fler studier om detta, varför det varit möjligt att på en mera detaljerad nivå undersöka detta för några olika typer av problem (tabell 6, bilaga 3).

Flera av de studerade problemområdena är relaterade till varandra. Många har samband med grad av försäkringsmedicinsk professio-

nalitet och i vilken mån den kontext som läkaren jobbar i, stödjer utveckling och utövande av den professionella rollen (5, 14–18, 145, 146). Dit hör t.ex. att i sjukskrivningsärenden hantera de två rollerna, som patientens behandlare och som medicinskt sakkunnig, i förhållande till andra aktörer i samhället. Ett annat är att hantera situationer där läkaren och patienten har olika åsikter om behov av sjukskrivning. Ett tredje är att ta ställning till eventuell förlängning av sjukskrivningsfall där patientens sjukintyg tidigare skrivits av annan läkare, där t.ex. information om syftet med sjukskrivningen och om handlingsplan saknas eller där man har annan åsikt än den andre läkaren om hur sjukskrivningsinstrumentet skall användas.

Problem med bedömning av patienters funktions- och, arbets-

förmåga respektive behov av sjukskrivning var vanligt. Att bedömning av arbetsförmåga är problematiskt är inte förvånande. Instrument och riktlinjer för detta saknas i stor utsträckning och behovet av sådana har diskuterats och framhållits i många olika sammanhang (8, 9, 147–150). Det saknas även bra instrument för bedömning av aktivitetsbegränsning (Figur 1) (9). När det gäller bedömning av funktionsförmåga finns det dock flera och väl etablerade instrument, speciellt när det gäller kroppslig funktionsförmåga, såsom syreupptagningsförmåga, syn och hörsel (147). Även för vissa kognitiva funktioner finns det etablerade bedömningsinstrument men för många andra funktioner saknas sådana, framför allt saknas det när det gäller mentala och sociala funktioner.

En annan orsak till problem i bedömningarna kan vara att det inom olika organisationer görs skilda tolkningar av de centrala begreppen funktions- och arbetsförmåga och om vem som kan respektive inte kan arbeta (9, 65, 151, 152). Behov finns av tydliga definitioner av centrala begrepp för att underlätta kommunikationen kring patienters sjukskrivningsärenden.

De problem i samverkan med andra yrkesgrupper och aktörer, som rapporteras i de redovisade studierna, relaterar till kontakten med företrädare för olika organisationer såsom Försäkringskassan och patientens arbetsgivare men även till andra läkare, andra yrkesgrupper eller enheter inom hälso- och sjukvården. Problem har beskrivits både vad gäller innehåll och konsekvenser och har betydelse för förståelsen av sjukskrivningspraktikens karaktär. I detta sammanhang har även det interorganisatoriska samarbetet stor betydelse för möjligheten att använda tillgänglig kunskap i handläggningen av ett sjukskrivningsärende. Ett exempel på detta är avstämningsmöten, vilket vi inte fann några studier om.

Det ställs numera stora förväntningar på att samarbete mellan olika yrkesgrupper och mellan organisationer ska leda till en förbättrad hantering av sjukskrivningsärenden. Här behövs mer kunskap om hur samarbete faktiskt sker och hur det kan utvecklas, ur flera professioners perspektiv, liksom ur patienters och arbetsgivares perspektiv. I studier av professionellas samarbete kring långtidssjukskrivna patienter redovisas t.ex. att nya arbetssätt kring rehabilitering kan leda till ett förstärkt interdisciplinärt samarbete inom primärvården och mellan primärvården och Försäkringskassan (153).

Några studier presenterar resultat om att problemen kan vara relaterade till hälso- och sjukvårdens organisation, såsom ledning av sjukskrivningsarbete. Som nämnts tidigare har forskningen om läkares sjukskrivningspraxis främst fokuserat den enskilde läkaren, inte den kontext hon eller han jobbar i. En bredare medvetenhet om betydelsen av just ledning och styrning av sjukskrivningsarbetet finns sedan några år i Sverige (5, 14–17, 154, 155). Åtgärder för att förbättra organisationen kring sjukskrivningsarbetet behöver utvecklas ytterligare, och tarvar en säkrare vetenskaplig grund att stå på.

Måna läkare upplever det även som problematiskt att deras kunskaper är bristfälliga inom områden som är centrala för optimal hantering av sjukskrivningsärenden. Dit hör t.ex. kunskap om sjukförsäkringen och socialförsäkringen, om villkor på patientens arbetsplats och arbetsmarknaden i stort. I två enkätstudier, en till 7 700 och en till samtliga 37 000 yrkesverksamma läkare i Sverige om deras arbete med sjukskrivning av patienter, fanns frågor om detta och om vad läkare anser sig behöva kompetensutveckling i (11, 12). Studierna visade att majoriteten av läkarna som har sjukskrivningsärenden anser sig behöva kompetensutveckling inom ett flertal försäkringsmedicinska områden, såsom bedömning av patienters funktions- och arbetsförmåga, de egna och andra aktörers möjligheter och skyldigheter i denna typ av ärenden, samt kunskap om socialförsäkringarna och andra relevanta försäkringar (11, 12, 23, 156). Det framkom också att man sällan har tid för sådan kompetensutveckling och att så många som en tredjedel önskar handledning i dessa ärenden. Här finns uppenbarligen en stor potential till utveckling, och det torde vara viktigt att kompetensutvecklingen baseras även på läkares syn på optimala former för detta (12).

Mot bakgrund av de olika uppgifter som läkare kan ha i samband med handläggning av sjukskrivningsärenden (se Bakgrund avsnitt 1.2), kan läkarens kompetens i handläggandet av sjuk-

skrivningsärenden beskrivas i termer av de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som krävs för att optimalt utföra dessa uppgifter (12, 35, 157–161). Inom ramen för den svenska läkarutbildningen, det vill säga grundutbildning (5,5 år), allmäntjänstgöring (AT, ca 2 år) och specialisttjänstgöring (ST, ca 5 år), ingår viss undervisning i försäkringsmedicin, dock av mycket begränsad omfattning, särskilt med hänsyn tagen till hur stor betydelse hantering av sjukskrivingsinstrumentet kan få för den enskilde patienten (15, 33, 162–165). För vidare- och efterutbildning har olika kurser arrangerats av t.ex. Försäkringskassan eller landsting, ofta omfattande en eller några få dagar. Det behövs även mer akademiskt och vetenskapligt förankrade vidareutbildningar i försäkringsmedicin (12, 35, 162, 163, 166).

4.2.5¶Har sjukintygen tillräcklig kvalitet för det de ska användas till?

Läkarintyget är ett viktigt medel för kommunikation mellan hälsooch sjukvården och andra aktörer, vars praxis och förutsättningar t.ex. arbetsorganisation, styrning och ledning indirekt påverkar läkares sjukskrivningspraxis. Att kvaliteten på sjukintygen inte alltid är optimal skulle kunna bero på att sjukintygen inte följs upp av mottagaren av dem, att läkare inte prioriterar att skriva sjukintyg av tillräcklig kvalitet eller att syftet med hur de ska användas har varit otydligt (23).

Trots få studier om sjukintygens kvalitet är det värt att notera att studierna i stor utsträckning funnit samma typ av problem oavsett vilket år eller i vilket land de genomförts. Det centrala här torde vara att förstå hindren för god kvalitet i intygen, för att få underlag för åtgärder.

4.2.6¶Interventionsstudier; kan läkares sjukskrivningspraxis påverkas?

De tre inkluderade interventionsstudierna visade inga effekter på sjukskrivningstid, men hade vissa andra positiva effekter, såsom att förbättra läkares kunskaper och självförtroende i arbetsförmågebedömningar. Särskilt den norska studien (167), som baseras på ett mångårigt arbete för att utveckla ett instrument för arbetsförmågebedömning, är av intresse för Sverige. Inte heller andra inter-

ventioner för att främja samverkan i sjukskrivningsärenden, där fokus inte varit på läkare, har haft effekt på sjukfrånvaro (153, 168).

I Sverige har många interventioner genomförts, initierade av regering, landsting, Försäkringskassan eller forskare. Detsamma gäller Storbritannien (4, 169–171). Effekterna av dessa har ännu i mycket liten grad rapporterats vetenskapligt. Eftersom kunskapen om läkares sjukskrivningspraxis är så knapp finns det extra anledning att utforma åtgärder så att de även kan bidraga till att generera ytterligare kunskap.

4.2.7¶Vad har studerats?

Sjukfrånvaro ses ofta som ett folkhälsoproblem med stora konsekvenser på såväl individnivå som samhällsnivå samtidigt som möjligheten till ersättning när man p.g.a. sjukdom eller skada inte kan försörja sig är en central del av välfärdssamhällen (1, 3, 4, 172– 174). Sjukfrånvaro, både vad gäller vilka personer som är sjukfrånvarande och hur länge de är det, beror på många olika faktorer på ett flertal strukturella nivåer (1, 175). Läkares sjukskrivingspraxis är en sådan faktor, vilken är fokus i denna litteraturöversikt. I SBU-översikten gjordes en sammanställning av faktorer som kan tänkas påverka läkares sjukskrivningspraxis (1, s. 442). Vi har i figur 6 modifierat den sammanställningen något och även gjort en kategorisering av faktorerna utifrån strukturell nivå. De faktorer som undersökts i de studier som inkluderats i denna litteraturöversikt har markerats med fet stil.

Figur 6 Faktorer, på olika strukturella nivåer, som kan ha samband med läkares sjukskrivningspraxis. Modifierad från SBU-översikten (1, s. 442). Faktorer som det fanns data om i de studier som inkluderades i denna översikt är markerade med fet kursiverad stil.

I studierna i SBU-översikten (1), liksom i flertalet av studierna i denna översikt, har fokus varit på den enskilde läkaren eller dennes patienter. Däremot har läkarens möjligheter till en optimal handläggning av sjukskrivingsärenden, dvs. den kontext läkaren arbetar i, sällan beaktats. Sådana möjligheter kan ha samband med hälso- och sjukvårdens organisation, samverkan med andra aktörer utanför hälso- och sjukvård och kunskapsläget (5, 145, 146). Av figur 6 framgår att ett stort antal sådana relevanta faktorer hittills inte beaktats i studier. De studerade faktorerna har dessutom oftast bara ingått i någon eller några studier. Det är inte tillräckligt att endast studera vad läkare gör och inte gör, studier behövs även om de faktiska förutsättningarna för läkare att göra ett bra jobb.

Socialstyrelsen har konstaterat (14–18) att sjukskrivningar är en del av vård och behandling, dvs. det ska finnas strategier för kvalitetssäkring, för kompetensutveckling, för samverkan internt och externt samt för kunskapsgenerering på samma sätt som för annan vård och behandling. Ansvaret för detta ligger på olika strukturella nivåer inom hälso- och sjukvården och verksamhetschefen ska se till att detta fungerar i den kliniska verksamheten (14, 15, 19, 137).

En annan aspekt av studierna är ur vilket perspektiv de gjorts. Resultat från studier om läkares sjukskrivningspraxis kan skilja sig mycket åt om frågorna ställts ur läkares perspektiv, ur patienters perspektiv, eller ur t.ex. Försäkringskassans eller arbetsgivares perspektiv. Andra relevanta perspektiv är framför allt kollegors, hälsooch sjukvårdens och samhällets (12, 41, 176). Studierna här utgår från några av dessa perspektiv, medan vissa saknas, t.ex. patienters, kollegors och arbetsgivares.

4.2.8¶Läkares arbete med sjukskrivning i Sverige

Den höga och varierande sjukfrånvaron i Sverige har lett till ett flertal åtgärder för att minska sjukfrånvaron (6) och några av dessa har även haft som syfte att höja kvalitén i läkares hantering av patienters sjukskrivning. Läkares hantering av sjukskrivningsärenden har i Sverige, liksom i många andra länder, tidigare utmärkts av följande förhållanden (5, 154): • Det har inte funnits vetenskapligt baserad kunskap om optimal

sjukskrivningstid- och grad vid olika tillstånd för personer med olika typer av arbetsuppgifter, samsjuklighet etcetera (1).

• Det har inte funnits vetenskapligt baserad kunskap om even-

tuella konsekvenser av att vara sjukskriven, och man har inom

sjukvården sällan diskuterat eventuella negativa konsekvenser av

att vara sjukskriven eller ha sjukersättning (1). • När vetenskaplig kunskap saknas har hälso- och sjukvården,

vanligen via Socialstyrelsen, oftast utarbetat riktlinjer för hand-

läggning av olika situationer. Sådana har saknats när det gäller

sjukskrivning (5, 14–17, 137). Ibland har vissa mottagningar

eller kliniker tagit fram sådana riktlinjer, men de riktlinjerna har

varierat mycket mellan olika mottagningar (5). • De flesta läkare hade fått mycket begränsad utbildning i för-

säkringsmedicin (5, 6, 162–164, 177). • Försäkringskassan har inte tagit sin ”grindvaktsroll” eller kon-

trollansvar i någon större omfattning, dvs. har inte bedömt om en

person uppfyller kraven för att få sjukpenning. Ett sjukintyg har

vanligen accepterats oberoende av innehåll och sjukpenning

utbetalats (178). Detta innebär att det varit en stor otydlighet i

rollfördelning och ansvarsfördelning mellan olika aktörer, framför

allt mellan läkare och handläggare på Försäkringskassan. • Försäkringskassan har inte hållit på 12-månadersgränsen, dvs.

gränsen för hur länge en person skulle kunna vara sjukskriven.

Det innebär att en person kunnat vara sjukskriven mycket länge

utan ställningstagande till åtgärder. • Landstingen har saknat strategier för kvalitetssäkring, för kom-

petensutveckling och för kunskapsgenerering när det gäller

dessa mycket komplexa arbetsuppgifter. Ingen inom landstingen

”ägde frågan”, den fanns inte på agendan och ansvarsfrågan var

oklar (5, 14–17, 154). • Problemen vad gäller samverkan såväl inom hälso- och sjukvården

som med andra aktörer, t.ex. med arbetsgivare och Försäkringskassa, har varit stora när det gäller sjukskrivingsärenden.

• Det har funnits en allmänt spridd föreställning om att patienter

vill vara sjukskrivna. När det varken fanns riktlinjer, ledning,

feedback/kontroll från Försäkringskassan eller kunskap om even-

tuella negativa konsekvenser av att vara sjukskriven, har läkare och

andra inom sjukvården ibland föreslagit sjukfrånvaro även när

det inte varit motiverat, då man utgått från att patienten velat

detta (154).

Sammantaget innebar ovanstående situation att många läkare kände sig utsatta och inte tyckte att de gjorde ett bra jobb när det gäller sjukskrivningar (5, 26, 27, 111, 154). Flera upplevde det till och med som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem. Det senare, dvs. läkares arbetssituation, är en annan och central aspekt av läkares sjukskrivningspraxis. Inom ett stort antal kliniska specialiteter är sjukskrivning en vanlig arbetsuppgift i Sverige (12). Läkare har ofta en pressad arbetssituation (179–184) och många har alltså upplevt att ovanstående förhållanden i arbetet med sjukskrivningsuppgifter har bidraget till detta.

Under de senare åren har mycket hänt i Sverige, när det gäller ovanstående förhållanden. Några exempel är förändringar i lagstiftning, fastare tidsgränser i sjukförsäkringen, att Försäkringskassan tillämpar reglerna i större utsträckning, de 21 olika försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket har slagits samman till en myndighet – Försäkringskassan – för att få mer enhetlighet i bedömningar, den så kallade miljardsatsningen , införandet av de försäkringsmedicinska beslutsstöden, flera olika typer av försäkringsmedicinska utbildningar riktade till läkare, en allmän diskussion i media och i samhället om sjukförsäkringen – t.ex. om att sjukdom inte ger rätt till sjukpenning utan att sjukdomen också måste ha lett till nedsättning av arbetsförmågan, rehabiliteringsgarantin samt en kraftig minskning av sjukfrånvaron. Det senare innebär att läkare, speciellt vid vårdcentralerna, har färre konsultationer där sjukskrivning är aktuellt (12, 185, 186). Även om det ännu finns ytterst få studier om konsekvenser av att vara sjukskriven har det kommit några sådana nu (1, 187–197) och de visar vissa negativa konsekvenser, vilket också innebär en något annan syn på handläggning av sjukskrivningsärenden.

Det finns all anledning att bättre studera olika effekter av dessa åtgärder (figur 6).

3 I den så kallade miljardsatsningen (145, 146) har regeringen gett ekonomiskt stöd, under åren 2006-2010, till samtliga landsting för att de ska förbättra kvaliteten i hälso- och sjukvårdens arbete med patienters sjukskrivning. Fokus i satsningen har varit på följande fyra områden; ledning och styrning av sjukskrivningsprocessen, kompetensutveckling, samverkan om och kring sjukskrivningsprocessen samt kvinnors hälsa. Ett stort antal åtgärder har vidtagits i landstingen.

4.3¶Fortsatt forskning

Utifrån denna översikt är det uppenbart att mer kunskap behövs om läkares sjukskrivningspraxis. Det är även uppenbart att det behövs inte bara fler studier utan framför allt bättre studier. Studier som kan generera relevant kunskap, t.ex. som underlag för klinisk verksamhet, för beslutsfattare inom olika organisationer och på olika strukturella nivåer, och för (blivande) patienter. Kunskap behövs också om vad som faktiskt är åtgärdbart.

I dessa studier behövs en tydlig förförståelse för området läkares sjukskrivningspraxis, i hela dess komplexitet. Detta gäller t.ex. kring vad arbetsuppgifterna innebär, vad läkares professionaliseringsprocess innebär, särskilt kring försäkringsmedicinska uppgifter (166), och om hur den kan främjas, inom vilken kontext detta sker, om behov av kompetens samt om förutsättningarna för att få detta inom olika sammanhang, under såväl grundutbildning, vidareutbildning (AT och ST), efterutbildning som i klinisk verksamhet.

Centrala frågor är vilken typ av kunskap och åtgärder som behövs för att skapa förutsättningar för god kvalitet i sjukskrivningsarbetet.

Mer kunskap behövs om det som redan i viss mån studerats, nämligen vad läkare upplever som problematiskt, vad avser t.ex. frekvens och allvarlighetsgrad av specifika problem. Annan central kunskap är hur ledning och styrning av denna verksamhet kan utformas optimalt, åtgärder för att få detta att fungera, både generellt och när allt större delar av vården organiseras privat.

Mer kunskap behövs om samarbete med andra inom hälso- och sjukvården i sjukskrivningsärenden; paramedicinare, andra läkare, liksom andra enheter och kliniska verksamheter, för att bättre förstå var hinder och möjligheter finns och kan hanteras.

På samma sätt behövs mer kunskap om samverkan med personer inom andra organisationer, t.ex. arbetsförmedling, Försäkringskassa, arbetsgivare, kommun. Det behövs även kunskap om hur t.ex. läkares samverkan med Försäkringskassan kring patientärenden påverkas av såväl övergripande som regionala strukturer och former för samverkan mellan Försäkringskassa och hälso- och sjukvård, t.ex. inom ett län.

Kunskap behövs även om hur man kan stötta de processer som möjliggör att patientens erfarenhet och autonomi kan tas till vara och om vad som eventuellt hindrar detta (8). Till execempel. behövs

det kunskap om lämpliga metoder att tillsammans med patienten överväga för- och nackdelar med en eventuell sjukskrivning, i avvaktan på mer vetenskapligt baserad kunskap om detta. Det finns olika modeller för patientcentrerat arbetssätt (8, 198) och av dessa har bl.a. metoden Motiverande samtal prövats i en interventionsstudie (35). Effekten av denna och andra behöver dock utvärderas vetenskapligt i större utsträckning.

Hittills har sjukskrivningspraxis framför allt studerats bland vårdcentralsläkare. Flertalet interventioner har också riktats till denna grupp. Samtidigt har läkare inom andra specialiteter sjukskrivningsärenden betydligt oftare, t.ex. ortopedi, psykiatri, företagshälsovård och rehabilitering (12, 23, 113). Mer kunskap behövs även om deras sjukskrivningspraxis och hur den kan optimeras.

Denna översikt har handlat om läkares sjukskrivningspraxis. Motsvarande litteraturöversikt kan göras om andra yrkeskategoriers praxis i hantering av sjukskrivningsärenden, t.ex. handläggare vid Försäkringskassan (151). Mer kunskap behövs även om hur andra professioners kompetens indirekt påverkar läkares sjukskrivningspraxis, både via vad som görs och vad som inte görs.

I princip kvarstår samma behov av forskning som det SBU identifierade år 2003 (1), även om kunskapsläget i någon mån utvecklats, framför allt genom en precisering av typ av problem som läkare upplever i arbetet med sjukskrivning och tydliggörande av kunskapsluckorna. Olika typer av studier behövs, bl.a. tvärsnittsstudier och kohortstudier som bas för interventionsstudier. Studier behövs ur olika perspektiv och utifrån olika teoretiska referensramar och modeller. Det behövs vetenskapligt baserad kunskap om grunden för dessa problem och om hur de kan åtgärdas. Det behövs även större studier där fynd från mindre studier prövas på större populationer för att få bättre möjlighet att generalisera resultaten. Framförallt behövs interventionsstudier. Det är även generellt en brist på jämförande studier, nationella och internationella.

Typ av data, dataanalys och utfallsmått som används i liknande studier behöver tydliggöras. Därtill behövs större och mer detaljerade studier samt och studier om hur ett försäkringsmedicinskt professionellt förhållningssätt kan främjas och bibehållas. För detta behövs även vetenskaplig kompetens och kompetensutveckling inom området.

4.4¶Slutsatser

I denna översikt av studier om läkares sjukskrivningspraxis är det låga antalet studier det mest slående. Det är också utmärkande för forskningsområdet att inga studier hade mer än begränsad vetenskaplig kvalitet. De allra flesta var tvärsnittstudier, hade relativt få deltagare och i majoriteten studerades endast allmänläkares sjukskrivningspraxis. Det var en stor variation mellan studierna vad avser design, data, analyser och utfallsmått vilket starkt begränsar möjligheterna till jämförelse. Den stora likheten i resultat mellan olika länder är också slående. Det innebär att vi kan lära mycket även av studier från andra länder.

Vi fann begränsat vetenskapligt stöd (evidensstyrka 3) för att läkare upplever problem i handläggningen av sjukskrivningsärenden. Specifika problem gällde att i sjukskrivningsärenden hantera de två rollerna som behandlare och medicinskt sakkunnig, att samverka med andra yrkesgrupper och aktörer, bedömning av patienters arbetsförmåga och behov av sjukskrivning, hantering av situationer när läkaren har andra åsikter än patienten om behovet av sjukskrivning samt att den egna försäkringsmedicinska kunskapen brister.

Detta är problem som är åtgärdbara, med interventioner på olika strukturella nivåer, framför allt inom hälso- och sjukvårdens organisation och i utbildningssammanhang. Samtidigt är det uppenbart att relevant kunskap saknas om många faktorer av betydelse (figur 6).

Flera faktorer som tidigare diskuterats i detta sammanhang, t.ex. betydelsen av läkarens kön, ålder eller attityder, fann vi inget vetenskapligt stöd för betydelsen av, dels p.g.a. att antalet studier var för få men även för att resultaten i de olika studierna gick i olika riktning.

Många av de frågor som beslutsfattare har om läkares sjukskrivningspraxis kan inte besvaras utifrån det nuvarande vetenskapliga kunskapsunderlaget. Anmärkningsvärt är det låga antalet interventionsstudierna, trots att omfattande resurser läggs på åtgärder för att påverka läkares sjukskrivningsresurser. Sådana interventioner kan i större utsträckning användas för att generera kunskap.

Referenser

1. Sjukskrivning - orsaker, konsekvenser och praxis. En systematisk

litteraturöversikt. Stockholm: Statens Beredning för medicinsk

Utvärdering (SBU) nr 167. 2003. 2. de Boer W. Quality of evaluation of work disability. Hoofddorp:

Universiteit van Amsterdam; 2010. 3. Folkhälsorapport 2009: Socialstyrelsen; 2009. 4. Black C. Working for a healthier tomorrow. Dame Carol Black´s

Review of the health of Britain´s working age population. London: The Stationary Office. 2008.

5. Alexanderson K, Brommels M, m.fl. Problem inom hälso- och

sjukvården kring handläggning av patienters sjukskrivning. Stockholm: Sektionen för personskadeprevention, Karolinska Institutet. 2005.

6. Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Slutbetänkande. Del I

och II. Stockholm: Socialdepartementet: SOU 2002:5. 2002. 7. Försäkringsmedicinskt Centrum - utredningar i socialförsäkringens

tjänst. Stockholm: Socialdepartementet; SOU 2000:5. 2000. 8. Arbetsförmåga? En översikt av bedömningsmetoder i Sverige och

andra länder. Delbetänkande av arbetsförmågeutredningen. Stockholm: Socialdepartementet, SOU 2008:66. 2008.

9. Gränslandet mellan sjukdom och arbete. Arbetsförmåga/ Medicinska

förutsättningar/ Försörjningsförmåga: Socialdepartementet; SOU- 2009:89.

10. Svensk författningssamling (SFS) Lag (1962:381) om allmän

försäkring. Sveriges Riksdag; Available from: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=19 62%3a381.

11. Alexanderson K, Arrelöv B, m.fl. Läkares arbete med sjukskrivning

- en enkätstudie. Stockholm: Karolinska Institutet. 2005.

12. Alexanderson K, Arrelöv B, m.fl. Läkares arbete med sjukskrivning.

En enkät till alla läkare i Sverige 2008; utveckling sedan 2004 i

Östergötland och Stockholm. Stockholm: Karolinska Institutet. 2009. 13. Lindholm C, Arrelöv B, m.fl. Sickness-certification practice in

different clinical settings; a survey of all physicians in a country.

BMC Public Health. 2010;10(752). 14. Socialstyrelsens tillsyn av sjukskrivningsprocessen år 2003–2005 -

sammanfattande slutsatser. Stockholm: Socialstyrelsen. 2006. 15. Sjukskrivningsprocessen i primärvården, Återföring av tillsynsbesök

2004. Stockholm: Socialstyrelsen. 2005. 16. Sjukskrivningsprocessen i företagshälsovården. Återföring av till-

synsbesök 2005. Stockholm: Socialstyrelsen. 2005. 17. Sjukskrivningsprocessen hos privatläkare inom specialiteterna all-

mänmedicin, ortopedi och psykiatri Återföring av tillsynsbesök

2005. Stockholm: Socialstyrelsen. 2006. 18. Sjukskrivningsprocessen i psykiatrisk öppenvård och primärvård.

Patienter med vissa psykiatriska diagnoser. Återföring av tillsynsbesök

2006–2007. Stockholm: Socialstyrelsen. 2007. 19. Alexanderson K, von Knorring M, m fl. Hälso- och sjukvårdens ledning

och styrning av arbetet med patienters sjukskrivning. Stockholm:

Karolinska Institutet, Sektionen för personskadeprevention. 2007. 20. Försäkringsmedicinskt beslutsstöd - vägledning för sjukskrivning:

Socialstyrelsen. 2007. 21. God Vård - om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i

hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen; 2006. 22. Uppföljning av en ny sjukskrivningsprocess: Socialstyrelsen. 2008. 23. Löfgren A. Physician´s sickness certification practices [Doktorsav-

handling]. Stockholm: Karolinska Institutet; 2010. 24. Socialförsäkringsrapport. Stockholm: Försäkringskassan, Avdelningen

för analys och prognos. 2010. 25. Waddell G, Burton AK. Concepts of rehabilitation for the management

of low back pain. Best Practice & Research Clinical Rheumatology.

2005;19(4):655-70. 26. Waddell G. Preventing incapacity in people with musculoskeletal

disorders. Br Med Bull. 2006 January 1, 2006;77–78(1):55–69. 27. Waddell G, Burton K. Is work good for your health and well-

being? London: TSO; 2006.

28. Waddell G, Burton K, m.fl. Work and common health problems.

J Insur Med. 2007;39(2):109–20. 29. Metoder för behandling av långvarig smärta Stockholm: Statens

Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU); 2006. 30. Behandling av depressionssjukdomar. En systematisk litteratur-

översikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering

(SBU). 2004. 31. Utmattningssyndrom - Stressrelaterad psykisk ohälsa. Stockholm:

Socialstyrelsen. 2003. 32. Cohen D, Marfell N, m.fl. Managing long-term worklessness in primary

care: a focus group study. Occup Med (Lond). 2010 Mar;60(2):121–6. 33. Järvholm B, Olofsson C, red. Försäkringsmedicin. Lund: Student-

litteratur; 2006. 34. Walters G, Blakey K, m.fl. Junior doctors need training in sickness

certification. Occup Med (Lond). 2010 Mar;60(2):152–5. 35. Cohen D. The sickness certification consultation in general

practice [MD]. Cardiff: Cardiff University; 2008. 36. Nilsson Bågenholm E. Vad gör läkaren? I: Swedenborg B, red.

Varför är svenskarna så sjuka? Stockholm: SNS Förlag; 2003. p. 60– 6.

37. Regional Health for all Targets, Health 21- health for all in the

21st century. Copenhagen: WHO Regional Committee for Europe;

1998. 38. Medin J, Alexanderson K. Begreppen Hälsa och Hälsofrämjande -

en litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur; 2000. 39. Lipsky M. Street-level bureaucracy. Dilemmas of the individual in

public services. New York: Russell Sage Foundation; 1980. 40. Grape O. Mellan morot och piska. En fallstudie av 1992 års reha-

biliteringsreform. Umeå: Umeå Universitet; 2001. 41. Söderberg E. Sickness Benefits and Measures promoting Return to

Work: Perspectives of Different Actors [Doktorsavhandling].

Linköping: Faculty of Health Sciences; 2005. 42. Stendahl S. Communicating Justice Providing Legitimacy. Uppsala:

Justus förlag; 2003. 43. Rönnberg L. Hälso- och sjukvårdsrätt. 2:a ed: Studentlitteratur; 2007.

44. Lag om allmän försäkring (1962:381).

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=19 62:381#K32010.

45. Regelboken. https://www.fkregelboken.se/: Försäkringskassan; 2009. 46. Adler H, Sjölenius B. Intyg och utlåtande inom hälso- och

sjukvården. Praktisk handbok. Lund: Studentlitteratur; 2001. 47. Adler H. Medicinsk juridik, grundläggande handbok. Lund: Student-

litteratur; 2010. 48. Vad ska ett medicinskt underlag innehålla (FK 7263)? Stockholm:

Försäkringskassan FK7263. 2010. 49. Abbott A. The system of professions. Chicago and London: The

university of Chicago; 1988. 50. Becher T. Professional education in a comparative context. I:

Torstendahl R, Burrage M, red. The formation of professions. London: Sage Publications; 1990. p. 134–50.

51. Sandahl C, Falkenström E, m.fl. Chef med känsla och förnuft. Om

professionalism och etik i ledarskapet. Stockholm: Natur & kultur; 2010.

52. www.cochrane.org. 53. Patton M. Qualitative Research and Evaluation Methods. 3 ed. London:

Sage; 2002. 54. Himmel W, Sandholzer H, Kochen M. Sickness certification in

general practice. Eur J Gen Pract. 1995;1:161–6. 55. Cassis I, Dupriez K, Burnand B, Vader JP. Quality of work

incapacity assessment in the Swiss disability insurance system. Int J Qual Health Care. 1996 Dec;8(6):567–75.

56. Jensen I, Bodin L, Ljungqvist T, Bergström K, Nygren A. Assessing

the needs of patients in pain: a matter of opinion? Spine. 2000;25(21):2816-23.

57. Krakau I. Severity of illness in a Swedish general practice population.

Fam Pract. 1991;8:28–31. 58. Löfvander M, Engström A, Theander H, Furhoff AK. Young

immigrants on long-term sick-leave - A clinical study of diagnostic

factors, psychosocial stressors, functional ability and sick-leave

patterns. Scandinavian Journal of Social Welfare. 1997 Jan;6(1):54– 60.

59. Englund L, Tibblin G, Svärdsudd K. Effects on physicians' sick-

listing practice of an administrative reform narrowing sick-listing

benefits. Scand J Prim Health Care. 2000 Dec;18(4):215-9. 60. Kersnik J. Management of sickness absence: a quality improvement

study from Slovenia. Quality in Health Care. 1999;8:262-5. 61. Condren L, Cox J, McCormick J, Sullivan A. Certification of

unfitness for work. Irish Med J. 1984;77:159-60. 62. Englund L, Tibblin G, Svärsudd K. Variations in sick-listing

practice among male and female physicians of different specialites

based on case vignettes. Scandinavian Journal of Primary Health

Care. 2000;1:48–52. 63. Peterson S, Eriksson M, Tibblin G. Practice variation in Swedish

primary care. Scan J Prim Health. 1997;15:68-75. 64. Chew-Graham C, May C. Chronic low back pain in general practice:

the challenge of the consultation. Family Practice. 1999;16(1):46-9. 65. Timpka T, Hensing G, Alexanderson K. Dilemmas in Sickness Certi-

fication among Swedish Physicians. E J Public Health. 1995;5:215-9. 66. Claussen B. Rehabilitation efforts before and after tightening

eligibility for disability benefits in Norway. Int J Rehabil Res. 1997 Jun;20(2):139-47.

67. Claussen B. Physicians as gatekeepers: will they contribute to restrict

disability benefits? Scand J Prim Health Care. 1998 Dec;16(4):199- 203.

68. Dasinger L, Krause N, Thompson R, Rudolph L. Doctor proactive

communication, return-to-work recommendation, and duration of

disability after a workers' compensation low back injury. Journal of Occupational and Environmental Medicine. 2001;43(6):515-25.

69. Anema JR, Jettinghoff K, Houtman I, Schoemaker CG, Buijs PC,

van den Berg R. Medical care of employees long-term sick listed

due to mental health problems: a cohort study to describe and

compare the care of the occupational physician and the general

practitioner. J Occup Rehabil. 2006 Mar;16(1):41-52. 70. Arrelöv B, Borgquist L, Ljungberg D, Svärdsudd K. The influence

of change of legislation concerning sickness absence on physicians'

performance as certifiers. A population-based study. Health Policy. 2003 Mar;63(3):259-68.

71. Arrelöv B, Borgquist L, Svärdsudd K. Influence of local structural

factors on physicians´ sick-listing practice a population-based study.

European Journal of Public Health. 2005;15(5):470-4. 72. de Boer W, Donceel P, Brage S, Rus M, Willems J. Medico-legal

reasoning in disability assessment: a focus group and validation

study. BMC Public Health. 2008;8:335. 73. Bollag U, Rajewaran A, Ruffieux C, Burnand B. Sickness certification

in primary care - the physician's role. Swiss Med Wkly. 2007 Jun

16;137(23-24):341-6. 74. Breen A, Austin H, Campion-Smith C, Carr E, Mann E. "You feel

so hopeless": a qualitative study of GP management of acute back

pain. Eur J Pain. 2007 Jan;11(1):21-9. 75. O'Brien K, Cadbury N, Rollnick S, Wood F. Sickness certification

in the general practice consultation: the patients' perspective, a

qualitative study. Fam Pract. 2008 Feb 2. 76. Buchbinder R, Jolley D. Improvements in general practitioner

beliefs and stated management of back pain persist 4.5 years after

the cessation of a public health media campaign. Spine (Phila Pa

1976). 2007 Mar 1;32(5):E156-62. 77. Carlsen B, Norheim OF. Introduction of the patient-list system in

general practice. Changes in Norwegian physicians' perception of

their gatekeeper role. Scand J Prim Health Care. 2003 Dec;21(4):209- 13.

78. Clayton M, Verow P. Advice given to patients about return to

work and driving following surgery. Occup Med (Lond). 2007

Oct;57(7):488-91. 79. Cohen DA, Aylward M, Rollnick S. Inside the fitness for work

consultation: a qualitative study. Occup Med (Lond). 2009 Aug;59(5):347-52.

80. Dey P, Simpson CW, Collins SI, Hodgson G, Dowrick CF,

Simison AJ, Rose MJ. Implementation of RCGP guidelines for

acute low back pain: a cluster randomised controlled trial. Br J Gen

Pract. 2004 Jan;54(498):33-7. 81. van Dijk P, Hogervorst W, ter Riet G, van Dijk F. A protocol

improves GP recording of long-term sickness absence risk factors.

Occup Med (Lond). 2008 Jun;58(4):257-62. 82. Engblom M, Alexanderson K, Rudebeck C. Characteristics of

sick-listing cases that physicians consider problematic - analyses of

written case reports. Scandinavian Journal of Primary Health Care.

2009;27:250-5. 83. Faber E, Burdorf A, van Staa AL, Miedema HS, Verhaar JA.

Qualitative evaluation of a form for standardized information

exchange between orthopedic surgeons and occupational physicians.

BMC Health Serv Res. 2006;6:144. 84. Fullen BM, Maher T, Bury G, Tynan A, Daly LE, Hurley DA.

Adherence of Irish general practitioners to European guidelines for

acute low back pain: a prospective pilot study. Eur J Pain. 2007

Aug;11(6):614-23. 85. Gerner U, Alexanderson K. Issuing sickness certificates: a difficult

task for physicians: a qualitative analysis of written statements in a

Swedish survey. Scand J Public Health. 2009 Jan;37(1):57-63. 86. Holdsworth L, Webster V, McFadyen A. Physiotherapists' and

general practicioners' veiws on self-referral and physiotherapy scope

of practice: Results from a national trial. Physiotherapy. 2008;94:263- 42.

87. Johnson CJ, Croghan E, Crawford J. The problem and management

of sickness absence in the NHS: considerations for nurse managers. J Nurs Manag. 2003 Sep;11(5):336-42.

88. Karlinsky H, Dunn C, Clifford B, Atkins J, Pachev G, Cunningham

K, Fenrich P, Bayani Y. Workplace injury management: using new

technology to deliver and evaluate physician continuing medical

education. J Occup Rehabil. 2006 Dec;16(4):719-30. 89. Kerstholt JH, De Boer WE, Jansen NJ. Disability assessments:

effects of response mode and experience. Disabil Rehabil. 2006 Jan

30;28(2):111-5. 90. Krohne K, Brage S. New rules meet established sickness certification

practice: A focus-group study on the introduction of functional

assessments in Norwegian primary care. Scand J Prim Health Care. 2007 Sep;25(3):172-7.

91. Krohne K, Brage S. How GPs in Norway conceptualise functional

ability: a focus group study. Br J Gen Pract. 2008 Dec;58(557):850- 5.

92. Lalic H. Occupational medicine in taking over work injuries from

family practice--a one-year follow-up. Coll Antropol. 2009 Sep;33(3):939-43.

93. Linton SJ, Vlaeyen J, Ostelo R. The back pain beliefs of health care

providers: Are we fear-avoidant? Journal of Occupational Rehabilitation. 2002 Dec;12(4):223-32.

94. Martimo KP, Kaila-Kangas L, Kausto J, Takala EP, Ketola R,

Riihimaki H, Luukkonen R, Karppinen J, Miranda H, Viikari-Juntura

E. Effectiveness of early part-time sick leave in musculoskeletal

disorders. BMC Musculoskelet Disord. 2008;9:23. 95. Meershoek A, Krumeich A, Vos R. Judging without criteria?

Sickness certification in Dutch disability schemes. Sociol Health

Illn. 2007 May;29(4):497-514. 96. Mortelmans K, Donceel P, Lahaye D. Disability management

through positive intervention in stakeholders' information asymmetry.

A pilot study. Occup Med (Lond). 2006 Mar;56(2):129-36. 97. Scheel IB, Hagen KB, Oxman AD. Active sick leave for patients

with back pain: all the players onside, but still no action. Spine.

2002 Mar 15;27(6):654-9. 98. Swartling MS, Alexanderson KA, Wahlström RA. Barriers to good

sickness certification - an interview study with Swedish general

practitioners. Scand J Public Health. 2008 Jun;36(4):408-14. 99. Walker CA, Gregori A, O'Connor P, Jaques K, Joseph R. Sick

notes, general practitioners, emergency departments and fracture

clinics. Emerg Med J. 2007 Jan;24(1):31-2. 100. Watson J, Shin R, Zurakowski D, Ring D. A survey regarding

physician recommendations regarding return to work. J Hand Surg Am. 2009 Jul-Aug;34(6):1111-8 e2.

101. Wind H, Gouttebarge V, Kuijer PP, Sluiter JK, Frings-Dresen

MH. The utility of functional capacity evaluation: the opinion of

physicians and other experts in the field of return to work and

disability claims. Int Arch Occup Environ Health. 2006 Jun;79(6):528- 34.

102. Arrelöv B, Alexanderson K, Hagberg J, Löfgren A, Nilsson G,

Ponzer S. Dealing with sickness certification – a survey of problems

and strategies among general practitioners and orthopaedic surgeons.

BMC Public Health, 2007;7:273. BMC Public Health. 2007;7:273. 103. Campbell A, Ogden J. Why do doctors issue sick notes? An

experimental questionnaire study in primary care. Fam Pract. 2006

Feb;23(1):125-30.

104. Coudeyre E, Rannou F, Tubach F, Baron G, Coriat F, Brin S,

Revel M, Poiraudeau S. General practitioners' fear-avoidance beliefs

influence their management of patients with low back pain. Pain.

2006 Oct;124(3):330-7. 105. Edlund C, Dahlgren L. The physician's role in the vocational

rehabilitation process. Disabil Rehabil. 2002 Sep 20;24(14):727-33. 106. Faber E, Bierma-Zeinstra SM, Burdorf A, Nauta AP, Hulshof CT,

Overzier PM, Miedema HS, Koes BW. In a controlled trial training

general practitioners and occupational physicians to collaborate did

not influence sickleave of patients with low back pain. J Clin

Epidemiol. 2005 Jan;58(1):75-82. 107. Fleten N, Johnsen R, Ostrem BS. Reliability of sickness certificates

in detecting potential sick leave reduction by modifying working

conditions: a clinical epidemiology study. BMC Public Health. 2004 Mar 25;4(1):8.

108. Gulbrandsen P, Hofoss D, Nylenna M, Saltyte-Benth J, Aasland

OG. General practitioners' relationship to sickness certification.

Scand J Prim Health Care. 2007 Mar;25(1):20-6. 109. Hussey S, Hoddinott P, Wilson P, Dowell J, Barbour R. Sickness

certification system in the United Kingdom: qualitative study of views of general practitioners in Scotland. BMJ. 2004 Jan 10;328(7431):88.

110. Joling C, Groot W, Janssen PP. Waiting for the doctor: gender

differences in the timing of an intervention by the occupational

physician. J Occup Rehabil. 2003 Mar;13(1):45-61. 111. von Knorring M, Sundberg L, Löfgren A, Alexanderson K.

Problems in sickness certification of patients: a qualitative study on

views of 26 physicians in Sweden. Scand J Prim Health Care. 2008

Mar;26(1):22-8. 112. Larsson C, Sydsjö A, Alexanderson K, Sydsjö G. Obstetricians'

attitudes and opinions on sickness absence and benefits during

pregnancy. Acta Obstet Gynecol Scand. 2006;85(2):165-70. 113. Löfgren A, Arrelöv B, Hagberg J, Ponzer S, Alexanderson K.

Frequency and nature of problems associated with sickness certification tasks: a cross sectional questionnaire study of 5455 physicians. Scand J Prim Health Care. 2007;25(3):178-85.

114. Löfvander M, Engström A. An observer - participant study in

primary care of assessments of inability to work in immigrant patients

with ongoing sick leave. Scandinavian Journal Prim Health Care.

2003(21):1 - 6. 115. Mortelmans AK, Donceel P, Lahaye D, Bulterys S. Does enhanced

information exchange between social insurance physicians and occu-

pational physicians improve patient work resumption? A controlled

intervention study. Occup Environ Med. 2006 Jul;63(7):495-502. 116. Mortelmans AK, Donceel P, Lahaye D, Bulterys S. An analysis of

the communication during an enhanced and structured information

exchange between social insurance physicians and occupational

physicians in disability management in Belgium. Disabil Rehabil.

2007 Jul 15;29(13):1011-20. 117. Norrmen G, Svärdsudd K, Andersson D. Impact of physician-related

factors on sickness certification in primary health care. Scand J Prim

Health Care. 2006 Jun;24(2):104-9. 118. Norrmen G, Svärdsudd K, Andersson DK. How primary health

care physicians make sick listing decisions: the impact of medical

factors and functioning. BMC Fam Pract. 2008;9:3. 119. Pransky G, Katz JN, Benjamin K, Himmelstein J. Improving the

physician role in evaluating work ability and managing disability: a

survey of primary care practitioners. Disabil Rehabil. 2002 Nov

10;24(16):867-74. 120. Ratzon N, Schejter-Margalit T, Froom P. Time to return to work

and surgeons' recommendations after carpal tunnel release. Occup

Med (Lond). 2006 Jan;56(1):46-50. 121. Reiso H, Gulbrandsen P, Brage S. Doctors' prediction of certified

sickness absence. Fam Pract. 2004 Apr;21(2):192-8. 122. Shiels C, Gabbay M. The influence of GP and patient gender

interaction on the duration of certified sickness absence. Fam

Pract. 2006 Apr;23(2):246-52. 123. Shiels C, Gabbay MB. Patient, clinician, and general practice

factors in long-term certified sickness. Scand J Public Health.

2007;35(3):250-6. 124. Swartling MS, Peterson SA, Wahlström RA. Views on sick-listing

practice among swedish general practitioners - a phenomenographic

study. BMC Family Practice. 2007;8(44). 125. Swartling MS, Hagberg J, Alexanderson K, Wahlström RA. Sick-

listing as a psychosocial work problem: a survey of 3997 Swedish

physicians. Journal of Occupational Rehabilitation. 2007 Sep;17(3):398-408.

126. Swartling M, Wahlström R. Isolated specialist or system integrated

physician - different views on sickness certification among

ortthopedic surgeons: an interview study. BMC Health Services

Research. 2008;8:273:doi:10.1186/472-9963-8-273. 127. Söderberg E, Alexanderson K. Sickness certificates as a basis for

decisions regarding entitlement to sickness insurance benefits.

Scandinavian Journal of Public Health. 2005;33:314-20. 128. Watson PJ, Bowey J, Purcell-Jones G, Gales T. General

practitioner sickness absence certification for low back pain is not directly associated with beliefs about back pain. Eur J Pain. 2008 Apr;12(3):314-20.

129. Österås N, Gulbrandsen P, Benth JS, Hofoss D, Brage S. Imple-

menting structured functional assessments in general practice for

persons with long-term sick leave: a cluster randomised controlled trial. BMC Fam Pract. 2009;10:31.

130. Edlund C. Långtidssjukskrivna och deras medaktörer - en studie

om sjukskrivning och rehabilitering [Doktorsavhandling, monografi]. Umeå: Umeå Universitet; 2001.

131. Wynne-Jones G, Mallen C, Main C, Dunn K. What do GPs feel

about sickness certification? A systematic search and narrative review. Scand J Prim Health Care. 2010;28:67-75.

132. Söderberg E, Alexanderson K. Sickness certification practices of

physicians - a review of the literature. Scandinavian Journal of

Public Health. 2003;31(6):460-74. 133. Linton SJ. Rädd för att röra sig? Socialmedicinsk Tidskrift.

2000;5:415-20. 134. Linton SJ, Ryberg M. A cognitive-behavioral group intervention

as prevention for persistent neck and back pain in a non-patient

population: a randomized controlled trial. Pain. 2001 Feb 1;90(1- 2):83-90.

135. Grol R, Mokkink H, m.fl. Work satisfaction of general practitioners

and the quality of patient care. Fam Pract. 1985;2(3):128-35. 136. Wallace J, Lemaire J, m.fl. Physician wellness: a missing quality

indicator. Lancet. 2009;374(9702):1714-21.

137. Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och

sjukvården: Socialstyrelsen. SOSFS 2005:12 (M); Föreskrifter.

2005. 138. www.sbu.se. 139. Sackett DL. Bias in analytic research. Journal of Chronic Diseases.

1979(32):51-63. 140. Carne S. Sick Absence Certification. Analysis of one Group

Practice in 1967. Brit med J. 1969(1):147-9. 141. Kilbom Å, Karen M, m.fl. red. Yrkesarbetande kvinnors hälsa.

Helsingborg: Arbetslivsinstitutet; 1999. 142. Hovelius B, Johansson EE, red. Kropp och genus i medicinen.

Lund: Studentlitteratur; 2004. 143. Bird CE, Rieker PP. Gender and health - the effects of constrained

choices and social policies. New York: Cambridge University Press;

2008. 144. Alexanderson K. Varför har kvinnor högre sjukfrånvaro?

I: Sjukfrånvaro och sjukskrivning - fakta och förslag Betänkande av

sjukförsäkringsutredningen. Stockholm: Socialdepartementet; SOU:2000:121, sid 273-301.

145. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och

Landsting om åtgärder för att minska sjukfrånvaron gällande insatser

2009. Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting;

2006. 146. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och

Landsting om åtgärder för att minska sjukfrånvaron gällande

insatser 2009: http://www.skl.se/artikeldokument.asp?C=4762&A=19941&File ID=247595&NAME=%D6verenskommelse+Sjukskrivningsmilja rden+2009.pdf (20090529); 2009.

147. Ludvigsson M, Svensson T, et al. Begreppet arbetsförmåga - en

litteraturgenomgång. Arbete och Hälsa. 2006;8:1-19. 148. Grimby G. ICF som utgångspunkt för rehabilitering. Socialmed

tidskrift. 2002(6):498-503. 149. Muijzer A, Groothoff JW, m.fl. The assessment of efforts to

return to work in the European Union. Eur J Public Health. 2010

Feb 8.

150. Österås N, Gulbrandsen P, m.fl. A randomised comparison of a

four- and a five-point scale version of the Norwegian Function

Assessment Scale. Health Qual Life Outcomes. 2008;6:14. 151. Söderberg E, Alexanderson K. ‘Gatekeepers in sickness insurance’: a

systematic review of the literature on practices of social insurance

officers. Health & Social Care in the Community. 2005;13(3):211- 23.

152. Hensing G, Timpka T, m.fl. Dilemmas in the daily work of social

insurance officers. Scandinavian Journal of Social Welfare. 1997;6:301- 9.

153. Hultberg E-L. Co-financed collaboration between welfare services -

Effects on staff and patients with musculoskeletal disorders

[Doktorsavhandling]. Göteborg: Sahlgrenska akademin; 2005. 154. Alexanderson K. Bilaga till rapporten 'Problem inom hälso- och

sjukvården kring handläggning av patienters sjukskrivning'. Stockholm:

Sektionen för personskadeprevention, Institutionen för klinisk

neurovetenskap, Karolinska Institutet; 2005. 155. von Knorring M, de Rijk A, m.fl. Managers’ perceptions of the

manager role in relation to physicians: a qualitative interview study

of the top managers in Swedish healthcare. BMC Health Services

Research. 2010;20(271). 156. Löfgren A, Hagberg J, m.fl. AT och ST -läkares problem med och

önskemål kring kompetensutveckling i arbetet med sjukskrivning. Stockholm: Sektionen för personskadeprevention. Karolinska Institutet. 2006.

157. Hård af Segerstad H, Helgesson M, m.fl. Problembaserat lärande,

idén, handledaren och gruppen. Stockholm: Liber; 1997. 158. Barrows H. Problem-based learning: en approach to medical education.

New York: Springer; 1980. 159. Talmage JB, Melhorn JM, red. A physician´s guide to return to

work. USA: AMA press; 2005. 160. Albrecht GL, Seelman KD, m.fl. red. Handbook of disability

studies. Thousand oaks: Sage; 2001. 161. Vahlne Westerhäll L, m.fl. Läkarintyget i sjukförsäkringsprocessen.

Stockholm2009. 162. Ekholm J, Netz P, m.fl. AT-läkarna måste kunna mer om

försäkringsmedicin! Läkartidningen. 2001;98(11):1261-4.

163. Säkerställd socialmedicinsk kompetens inom svensk hälso- och

sjukvård. Rapport om den socialmedicinska specialistkompetensen

för läkare: Socialstyrelsen. 2005. 164. Alexanderson K, Thiringer G, m.fl. Läkare och försäkringsmedicin:

Läkaresällskapet, Sektionerna för Socialmedicin och Yrkesmedicin;

1996. 165. Alexanderson K. Undervisning om försäkringsmedicin. Läkar-

tidningen. 2001;98(11):1262-3. 166. Alexanderson K. Det första Magisterprogrammet i försäkrings-

medicin. I: Haglund BJA, redaktör. Försäkringsmedicin - i gränssnittet

mellan medicin och försäkring. Stockholm: Socialmedicinsk tidsskrift;

2009. p. 518-28. 167. Österås N, Gulbrandsen P, m.fl. Structured functional assessments

in general practice increased the use of part-time sick leave: A cluster

randomised controlled trial. Scand J Public Health. 2010 Mar;38(2):192- 9.

168. Ekenvall L, Alexanderson K. Problem inom sjukvården när det

gäller handläggning av patienter som är aktuella för sjukskrivning.

En litteraturgenomgång. I: Alexanderson K, ed. Bilaga till rapporten

Problem inom sjukvården när det gäller handläggning av patienter

som är aktuella för sjukskrivning. Stockholm: Sektionen för person-

skadeprevention, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska

Institutet; 2005. 169. Aylward M, Sawney P. Support and rehabilitation - restoring fitness

for work. Palmer KT, Cox RAF, Brown I, red. Fitness for work. 2006. 170. Aylward M. Health Comission Wales: A review. A report on the

findings and conclusions, including recommendations, for Mrs

Edwina Hart AM MBE, Minister for Health and Social Services,

Welsh Assembly Government. 2008. 171. Dorsett R. Pathways to work for new and repeat incapacity

benefits claimants: Evaluation synthesis report. 2008. 172. Alexanderson K, Hensing G. More and better research needed on

sickness absence. Editorial. Scandinavian Journal of Public Health.

2004;32:321-3. 173. Lindqvist R. Några huvuddrag i sjukförsäkringens utveckling.

Arbetarhistoria. 1999;23(89):26-31.

174. Lindqvist R. Från folkrörelse till välfärdsbyråkrati. Det svenska

sjukförsäkringssystemet utveckling 1900-1990. Lund: Studentlitteratur;

1990. 175. Alexanderson K. Sickness absence; a review of performed studies

with focus on levels of exposures and theories utilized. Scandinavian

Journal of Social Medicine. 1998;26(4):241-9. 176. Palmer E. Sjukförsäkring. Kulturer och Attityder. Fyra aktörers

perspektiv. SKA- projektet. Försäkringskassan. 2006. 177. Mikaelsson B. Utbildning i försäkringsmedicin - en kostnadseffektiv

satsning. Läkartidningen. 2000;97(46):5324-7. 178. Marklund S, Bjurvald M, m.fl. Den höga sjukfrånvaron; problem

och lösningar. Stockholm: Arbetslivsinstitutet; 2005. 179. Lindfors S, Eintrei C, m.fl. Stressande faktorer bland disputerade

specialistläkare anställda vid ett universitetssjukhus. Stockholm &

Linköping: Karolinska Institutet & Linköpings Universitet; 2005. 180. Lindfors S, Eintrei C, m.fl. Stress factors affecting academic

physicians at a university hospital. Work. 2009;34:305-13. 181. Arnetz B. Psychosocial challenges facing physicians of today. Social

Science and Medicine. 2001;52:203-13. 182. Calnan M, Wainwright D, m.fl. Mental health and stress in the

workplace: the case of general practice in the UK. Social Science

and Medicine. 2001;52:499-507. 183. Coomber S, Todd C, m.fl. Stress in UK intensive care unit doctors.

British Journal of Anaesthesia. 2002;89(6):873-81. 184. Elovainio M, Kivimäki M. Work and strain in physicians in Finland.

Scandinavian Journal of Social Medicine. 1998;26(1):26-33. 185. Skånér Y, Södersten E, m.fl. Läkares arbete med sjukskrivning i

Stockholms län. Resultat från två enkäter till läkarna i Stockholm,

år 2004 och 2008. Stockholm: Karolinska Institutet. 2009. 186. Söderberg E, Södersten E, m.fl. Läkares arbete med sjukskrivning

i Östergötland.Resultat från två enkäter 2004 och 2008: Karolinska

Institutet & Linköpings universitet. 2009. 187. Kivimäki M, Ferrie JE, m.fl. Diagnosis-specific sick leave as a risk

marker for disability pension in a Swedish population. J Epidemiol

Community Health. 2007 Oct;61(10):915-20. 188. Kivimäki M, Head J, m.fl. Sickness absence as a prognostic

marker for common chronic conditions: analysis of mortality in

the GAZEL study. Occup Environ Med. 2008 Dec;65(12):820-6.

189. Ferrie JE, Vahtera J, m.fl. Diagnosis-specific sickness absence and

all-cause mortality in the GAZEL study. Journal of Epidemiology

and Community Health. 2009;63(50-55). 190. Head J, Ferrie JE, m.fl. Diagnosis-specific sickness absence as a

predictor of mortality: the Whitehall II prospective cohort study.

BMJ. 2008;337:a1469. 191. Kivimäki M, Forma P, m.fl. Sickness absence as a risk marker of

future disability pension: the 10-town study. J Epidemiol Community

Health. 2004 Aug;58(8):710-1. 192. Vahtera J, Westerlund H, m.fl. All-cause and diagnosis-specific

sickness absence as a predictor of sustained sub-optimal health: a

14-year follow-up in the GAZEL cohort. Journal of Epidemiology

and Community Health. 2010;64(4):311-7. 193. Virtanen M, Kivimäki M, m.fl. Sickness absence as a risk factor

for job termination, unemployment, and disability pension among

temporary and permanent employees. Occup Environ Med. 2006

March 1, 2006;63(3):212-7. 194. Karlsson N. Prospective Cohort Studies of Disability Pension

and Mortality in a Swedish County. (Doktorsavhandling) Stockholm:

Karolinska Institutet; 2007. 195. Floderus B, Göransson S, m.fl. Positiv och negativ påverkan på

livssituationen vid långtidssjukskrivning. Arbete och Hälsa. Stockholm:

Arbetslivsinstitutet; 2003 (1-24). 196. Floderus F, Göransson S, m.fl. Self-estimated life situation in

patients on long-term sick leave. J Rehabil Med. 2005;37:291-9. 197. Niederkrotenthaler T, Floderus B, m.fl. Exposure to parental

mortality and markers of morbidity, and the risks of attempted and

contemplated suicide in offspring: an analysis of sensitive life

periods. Journal of Epidemiology and Community Health, Online

First. 2010;10.1136. 198. Balint M. Läkaren, patienten och sjukdomen. Lund: Studentlitteratur;

1978.

Författarpresentation

Elsy Söderberg, medicine doktor, universitetslektor vid Institutionen för Medicin och Hälsa, Linköpings Universitet. Forskar om arbetsförmåga, förutsättningar för arbete och samverkan i sjukskrivningsprocessen. Har lång erfarenhet av forskning i försäkringsmedicin och har gjort systematiska litteraturöversikter om sjukskrivningsoch handläggningspraxis. (elsy.soderberg@liu.se)

Christina Lindholm, doktor i medicinsk vetenskap. Forskare vid Sektionen för försäkringsmedicin, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Har forskat och undervisat inom folkhälsa och socialmedicin och har lång erfarenhet av socialförsäkringsområdet.

Jenny Kärrholm, doktor i medicinsk vetenskap, chef på Enheten för sjukförmåner, Inspektionen för socialförsäkringen. Har disputerat i rehabiliteringsmedicin och forskat och undervisat inom området samverkan mellan aktörer i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Har erfarenhet av internationella jämförelser inom sjukförsäkringsområdet.

Kristina Alexanderson, doktor i medicinsk vetenskap, professor i socialförsäkring vid Sektionen för försäkringsmedicin, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm. Har forskat och undervisat inom sjukfrånvaroområdet i mer än 20 år och gjort ett flertal systematiska litteraturöversikter. (kristina.alexanderson@ki.se)

9

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Socialt råd Dir. 2007:161

Beslut vid regeringssammanträde den 29 november 2007

Sammanfattning av uppdraget

Ett råd bestående av forskare ska tillkallas med uppdrag att belysa relevanta forskningsrön inom det sociala området. Rådet ska agera som rådgivare till regeringen i hälso- och sjukvårdsfrågor och i sociala frågor samt förse regeringen med relevant kunskap för utformningen av välfärdspolitiken inom Socialdepartementets områden.

Arbetet ska redovisas dels i en årlig rapport, dels vid återkommande möten med ansvariga statsråd och tjänstemän vid Regeringskansliet.

Behovet av ett socialt råd

Det svenska samhället står inför ett flertal utmaningar. Det stora utanförskapet och en åldrande befolkning sätter bl.a. socialförsäkringssystemen, hälso- och sjukvården och äldreomsorgen under finansiell press. Samtidigt ökar möjligheterna till att leva ett längre liv i hälsa för en stor del av befolkningen. För att möta dessa utmaningar krävs en effektiv och evidensbaserad politik. Aktuella forsknings- och utredningsresultat med relevans för utformning av välfärdspolitiken inom Socialdepartementets område behöver tas tillvara på ett mer effektivt sätt än i dag. Flertalet myndigheter inom det sociala området följer i dag forskningen inom respektive ansvarsområde. Det finns dock ett behov av att få en samlad syn på aktuella frågor som är bredare än någon myndighets verksamhetsområde. Genom att ha kontakt med välmeriterade forskare, verksamma inom det sociala området, kan man främja

utformningen av en samlad evidensbaserad politik för det sociala området.

Uppdraget

För att på ett mer effektivt sätt än i dag ta till vara aktuell kunskap, såsom nya forskningsrön på det sociala området, och främja utbytet mellan forskning och politik ska ett råd med välmeriterade forskare tillsättas av regeringen. Utöver dessa adjungeras generaldirektörerna för Försäkringskassan och Socialstyrelsen till rådet. Rådets uppgift är att bidra till att bredda och fördjupa underlaget för framtida socialpolitiska avgöranden. Rådets verksamhet delas in i två huvudområden: - Att vara rådgivare till regeringen i frågor inom det sociala områ-

det. - Att förse regeringen med relevant kunskap för utformning av

välfärdspolitiken inom Socialdepartementets områden.

Rådet ska redovisa relevant och aktuell kunskap baserad på bl.a. svenska och internationella forskningsrön inom det sociala området. Rådet ska identifiera utvecklingstendenser och viktiga faktorer som har betydelse för välfärdssektorns funktion och utveckling. Rådet ska även agera rådgivare åt och lämna rekommendationer till regeringen i långsiktiga strategiska frågor.

Rådet ska i sitt arbete samråda med berörda aktörer och utredningar som har relevans för rådets uppdrag.

Det står rådet fritt att utarbeta arbetsformer och innehåll på ett sådant sätt som rådet bäst anser fylla syftet med uppdraget.

Redovisning av uppdraget

I uppdraget ingår att löpande ge råd och information åt regeringen. Detta ska ske på följande sätt: - Möten med ansvariga statsråd minst två gånger per år. Respek-

tive statsråd och rådet väljer ämne varannan gång. Diskussionerna inleds med förberedda inlägg från rådets medlemmar.

- Regelbundna möten med berörda tjänstemän vid Regerings-

kansliet.

En gång per år ska rådet lämna en rapport till regeringen med en redogörelse för den verksamhet som rådet har bedrivit under året. Därutöver är rådet oförhindrat att lämna rapporter i valfria frågor.

Rådets uppdrag omfattar perioden från den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2010. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2010.

(Socialdepartementet)

Bilaga 2

Bilaga 2

Mall för dataextraktion och bedömning; Läkares sjukskrivningspraxis.

Modifierad efter SBU 2003 (1)

Datum granskningen gjordes: 200… - - . Granskare:………………..…………………………………….

Titel……………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………………………… Försteförfattare ……………………………………………………… Land (studie) …………………..

Syfte……………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………………………… Vilka samband studeras? ……………………………………………………………………………………………………………………

Typ av studie Experimentell studie: RCT CT Kvasiexperiment  Annan interventionsstudie Observationsstudie Tvärsnitt Longitudinell: Prospektiv Retrospektiv Kohort Fall-kontroll  Litteraturstudie:  Meta-analys  Systematisk översikt  Review  Modellstudie  Multicenter

Föremål för  Sjukskrivna  Patienter  Befolkning  Arbetslösa  Visst geografiskt omr.:…… studie (Flera Egen företag. Anställd;  visst yrke, vilket………viss arbetsplats/bransch, vilken…… alt möjliga)  Annat…………………

Metod för Enkät: med vinjetter. Audit-typ.  Annan……………………….. data- Validerad: Ja Nej delvis uppgift saknas hänvisn till annan artikel insamling  Intervju strukturerad semi-strukturerad individuell grupp face-to-face telefon (flera alt  Registerdata: Typ: …………………………………………………………………………. möjliga) Läkarintyg  Journal, sjukvård  Utredning, FK Utredning gjord i annan organisation

 Screening instr. ………….. ……..  Observation ……………………………  Klinisk undersökning …………………………..… Annat……………………… ……….

Synpunkter:

Typ av  Ej aktuellt sjukfrån- Sjukfrånvaro Förtidspension  Oklart, hur………………. varodata Självrapporterade, Läkarrapporterade Från sjukintyg (Fler alt. Registerdata (försäkringsbolag)  Registerdata(arbetsgivare) möjliga) Incidens/fall Incidens/personer längd, sjukskrivningsdiagnos  Annat……………  Sjukdom/diagnos i fokus (flera kan anges):  Indexsjukdom…………………………………….. Samsjuklighet:

Diagnosmetod Ej aktuellt Sjukskrivningsintyg Förtidspension Registerdata Självrapporterad (Flera alt. ok)  Data från med. journal el dyl.  Klinisk undersökning speciell för studien

 Annan……………………………..  Uppgift saknas Inklusionskriterier ………………………………………………………………………………………….….. …………………………………………………..…………………………………………………………….….. ……………………………………………………………………………………………………………………..  Anges ej  Tydliga  Otydliga  Adekvata  Ej adekvata. Enhetliga för ingående grupper;  Ja  Nej  Oklart Kontroll- eller referensgrupp: relevant vald  ja  delvis  nej Ej aktuellt

Bilaga 2

Exklusionskriterier………………………………………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………………………  Anges ej  Tydliga  Otydliga  Adekvata  Ej adekvata. Enhetliga för ingående grupper;  Ja  Nej  Oklart

Beskrivning av studiepopulationen, studiegruppen etc, totalt och uppdelat på kön, med % bortfall, i olika delgrupper. Antal individer: Studiepop.. Studiegr+bortfall. Uppföljning + bortfall. Kontroll: studiegr+bortfall. Uppföljning+bortfall Totalt ______ ____ ____% _______ ____% _____ ____% _______ ____% Kvinnor ______ ____ ____% _______ ____% _____ ____% _______ ____% Män ______ ____ ____% _______ ____% _____ ____% _______ ____% Är studiegruppen tillräckligt stor?  Ja  Nej. Synpunkter:…………………………………………… Bortfall, primärt  bortfall saknas Systematiskt  icke-systematiskt  ej analyserat  uppgift saknas Om bortfallet är systematiskt: har hänsyn tagits till detta i dataanalyser  ja  delvis  nej  oklart

i slutsatser  ja  delvis  nej  oklart Sekundärt bortfall ej aktuellt bortfall saknas Systematiskt ej systematiskt ej analyserat

uppgift saknas

Om bortfallet är systematiskt: har hänsyn tagits till detta i dataanalyser  ja  delvis  nej  oklart

i slutsatser  ja  delvis  nej  oklart

Internt bortfall som är av vikt?  ja  nej  oklart Kommentarer: Intervention.  Ja  Nej Typ av intervention:  Sjukskrivning………………………………………………………………………………..….……  Rehabilitering…………………………………………………………………………………….….  Behandling ……………………………………………………………………………………….…  Ändr. försäkringsvillkor………………………………………………………………………….….  Ändrade arbetsförhållanden………………………………………………………………………… Annan åtgärd …………………………………………………………………………………………

Determinanter, vilka har inkluderats:……………………………………………………….………... …………………………………………………………………………………………………….…… ………………………………………………………………………………………………….………

Bias

Selektionsfel: Nej  oklart, men ej troligt  oklart, men troligt  ja:……………………….…… Informationsfel: Nej  oklart, men ej troligt  oklart, men troligt  ja:………………………… Confounding: Nej  oklart, men ej troligt  oklart, men troligt  ja:……………………………

Justerat för i analysen  Ja  Nej Kommentarer Utfallsmått Sjukfrånvaro: kort  lång Typ av mått………………….  Förtidspension/sjukbidrag För konsekvensstudierna:  Sjukdom  Hälsa  Återgång i arbete  Livskvalitet  Arbetsförmåga  Funktionsförmåga  Livsstil  Ekonomi Annat….………………………………………………………………………………………………… Vilka utfallsmått har använts? …………………………………………………Adekvata  JaNej Teorianknytning anges Nej Ja, vilken……………………………………………………………… Metoder för dataanalys Tydligt beskriven: ja nej. Adekvat delvis adekvat ej adekvat

uppgift saknas Vilka metoder har använts:………………………………………………………………………..……….……. …………………………………………………………………………………………………………...……… …………………………………………………………………………………………………………...………

Bilaga 2

Har effektmodifiering beaktats i analysen?  Ja  Nej  Ej relevant Specifika svagheter i analysen:………………………………………………………………………..…….. …………………………………………………………………………………………………………...…… …………………………………………………………………………………………………………...……

Kvantitativ analys  ja  nej

i förväg tydligt formulerad hypotes  ja  nej

power-analys; gjord  ja  nej Borde gjorts

Etisk frågeställning: beroende part medverkat i undersökningen  ja  nej  framgår ej

Resultat: (med fokus på de som är av intresse för projektet)

Typ av samband Grad av styrka (högt, lågt, inget)

Resultaten generaliserbara  nej  tveksamt  Ja, för vilken grupp? …………………………

Granskarens kommentarer

Kvalitetsbedömning

0 1 3 5 Kommentarer

Design etc   ________________________________________

0 1 2 3 Kommentarer

Bortfall   ________________________________________ Bias   ________________________________________ Analysmetod   ________________________________________ Precision, utfall   ________________________________________

Summa poäng: ______ Kommentar ………………………………………………………………………………….

…………………………………………………………………………………. ……………………………………………………………………………...…..

Kriterier för bedömning av kvalitet i de studier som bedömts vara relevanta

Modifierad efter SBU 2003 (1)

Poäng 1. Studiedesign etc

Aspekter att ta ställning till i förhållande till frågeställningen: tillräcklig storlek, adekvat studiedesign, relevant uppföljningstid med hänsyn till utfallsmåttet, relevant kontroll- eller jämförelsegrupp (där sådan är aktuell), relevanta och tydliga inklusionskriterier, relevanta och tydliga exklusionskriterier, relevanta kriterier för fastställande av diagnos, valid metod för datainsamling.

2. Bortfall

Följande fyra aspekter är av vikt: bortfallets storlek (i alla steg), hur noga det är redovisat, grad av systematik och dess betydelse för resultatet, hur hänsyn tagits till eventuell systematik i bortfallet i analysen. Alla olika typer av bortfall sammanvägs här: primärt, sekundärt (dvs. vid uppföljningar), internt (sällan redovisat) olika bortfall vid olika steg i processen och vid olika typer av datainsamling för samma studiepopulation etc. Det avgörande är i vilken grad bortfallet kan ha påverkat resultaten. Detta beror alltså på dess storlek, eventuell systematik och om man korrigerat för systematiken på ett adekvat sätt. a) Bortfallet kan inte antas ha påverkat resultaten. 3 b) Bortfallet kan antas ha påverkat resultaten, men endast i liten utsträckning. 2 c) Bortfall kan antas ha påverkat resultaten, men inte på något avgörande sätt. 1 d) Stor risk för att resultaten påverkats av bortfallet på ett avgörande sätt. 0

3.Bias

d) Inkluderade confounders ej kontrollerade för. Klara selektionsfel. eller informationsfel, som ej tagits hänsyn till i analys eller tolkning. 0

4. Analysmetod

5. Precision, utfall (outcome)

a) Adekvat utfallsmått i förhållande till frågeställning etc, objektivt verifierbart eller väl definierat. Smala konfidensintervall eller andra spridningsmått. 3 b) Adekvat mått, men ej väl definierat. Signifikanta men breda konfidensintervall. 2 c) Delvis adekvat mått, ej väl definierat. Låg precision. 1 d) Icke adekvat, oklart beskrivet, ej möjligt att bedöma. Oacceptabel precision. 0

Bilaga 3

Tabell 3

n

d de

tt

g a öv

egära ska ågs och ska

nty ki a eh fte a

b ns ki b ll en

ns sy a tfärd sy ti sy ed

uki s nter me ne i

p ch ögn ie t u p m

sj nte o m at en och

ed at ed em

ett nten ie re ör p a d ion

ie m tt et bl

a at of lat

ens at fta än ägn nt ro

r p v a e d p re

nter m s o ets ie

tfärd v p le ie gga en a ad ka ra

ev rb at

u el at , a . r b p nd än sis b x tt te a sky

örfattar a ion kskr ka em en gru fy en se in g. P ets me örtj

len. at bl ill å t f ed la . de om es sju rb

el nty sju ro var g t p iv m hål

ad situ ki er a p a

örsta f ab tet em em at nt tt nten av tat lje m ka rn nty

å f i t erk sju bl a dre ki bl rn ie ie

sul slu in sis ka te prä

en

t p ger Re Be påv fami om pro var m fy Lä sju pro al pat up pat

ch o

ar e n;

s l na om de tt j

å v , basera era gån til ar nten a

in rå r e t p ng a gav läk e si ie m

ni a fl a m at le la tt sigt än ad t o

m ngar do de rd e å ern äs tt ll p lu ett g el

llm ni vu a

so lsmått pm m ti es nty pp v d ion ska hu b

al a rs m je a m dö ki

, u stav å ltro

örekom Utf En ve slu var so be tv til och utfärd sju

na ok er ie f i b n

di e i rå

tud om

tu a ng en tif

ad tt ni lig a r s

a av u i e s ist ata iv ion re

arje s at e å er kr at ern de its ad a l iv to iv

td ion es n man nt. lika ion ra er us ie rm ie

arn kan v p av d kä kl rs lb r e fo o rs fak skr ftet kl Ty En in ve fal fö pat In de ve var de be sy

klud

in en, s?

8 xi

är arti råd n: e

2 ra

e m e io ar )

de o sp - s)

ie at läk ♀

råd en ul

era ng tagar : 489 % av ud kven än

om fl el op

ivni st re lm en lation ed sf ) ep gare ) (31 ch arje om di ar ♀ di lta %

tal i pu tal

r o v in Stu 829 al De (59

ukskr An po An stu (Sv (%

va om tat e m In sul s sj ar or n

). re ch St ie n o läk o

l 2 r re e- nn

io ka di än ex,

el ha jekt stra ss ta

lä la lm

ab Stu ob Al al i ö västra Su bri

ier ed

rmat t t -

fo ig ud m in nl st itt t

nd e- år j av (e di gn sn ve

a issa ba si gs är E gi

g v

in rn m Stu de Datainsam lin Tv År: an

m lln ga sa g in ;

stä ln terso ar nty d em vär ion av om

tt j kr

äl öka ns a ki bl es at nt an r h ar nten / /e ), egär

ers re m sju d me ro sb ie g)

n. Ef re ie ), situ lig lig

ka t o a j h an at om ska at

nd v p ki ka lje vär är nty amm u lä r e g

frågest nam fte slu p a s p kd sy sis es sv n p ty egär/b te i

S akto le

3. tf Sy Att om be utfärd el samb ty ho sju (p fy fami (b be frå in (b in

ll -

en r.)

be ns

ati e io sn l n Ta el ie

p en

ikat pb ) nn

ka bl d r- ta

rfattar efer 06 03

Vil Fö Pu år (R Lan Cam 20 (1 Sto bri

e t li a v et åd as : ed lig

ete ion - e rt b dre a från t rn ss or m OR v-

ett s a rb in likh v b ör ad fö ögre et

a lig ka re nn of e ( tt e en ts r at v d m vär se d vi nter r (OR vå h rk

lara i an ska no es ng a . De lä ep nd d själ be e, fö le vå, ki el k ets ie å vi had as

b rk ni ve m ni lan d ska ar rk et fö sy san d b m åga e me os rb ,0). T y et/y rn a.

ch gs kti m m el ch iv h a pat etee g <7 er om na

t. väl öm o nt liv åg likh o in d p gre me ör m tb in ög g en tet, es äka

le ock pe stä ed d m ekt åga liga är ie no en es ). Så hö sf åga so (OR 7 in ici rk d l

fal e d ildn me llda ns et an sp m d an ildn nter s örm tn örm

ar gs tb nt re rm sm pat tn i y of

nd n r llda tä nas b rb re ör m tb a åga ie of san läk in llda ce ve fö of r m at fat . E et d me re ku stri tä ns ar a samb dö ,8), ig ets % ets

gs vn ög u stä ro fö åg u nl örm pp an

a ns n a . d ö läk ors ets män ets be 12 e p rb 50 tigh rb

h du an 4 p vt st e l in of d

ä en nn iti rb os rb a a st ak v a e stör kskri ern om sin 49 a a go vå a ög iv kv av m nas u amb

e 2 de vi os v a h ar h (OR ets in ar ad företa ad ås ng 0- lig la en e t k ad ekt so ar v t s

ill sju ad p ta t v ar för rb ar m ng a

lln r s ni nn al organ ns d ch är tt at ion sp a el a å ch ni r h e t ki rk g (1 vi h ng a ss lv läk nge

re är li k an lan ett ni n v re och ad p m no ss ve ta k lse s o sm ska jed jä än r o e i in llad igare i to m sv t f el ns tt lv pre tt dö

ill re t b re än öge 6), 1), lm åga de

Kv ka tid Kön fak i t fö so be at rö De em m fan ska och sjä OR för m de 5, 5, ska tred sig s al m ål had be

i av

ill en er nas åga

d t ar as m ad eten la ar la ngar lln al läk el ör

likh gs läk ni of ki du m ntern ss li k ta än vi ts

no dö ie

t b re lm di be

Kön san at fö Al in be pat ar

ll n a

ch na ne av en frå rn De ar t g en ch o i di s- in om n ar ne a e e. läk r tu gar ar o de de

n nkä a tio läk in tio re ad än lle

gi ion d ökn d för en läk ökt era

jee dat ta gs ta nd era ro frå lat ra rs ul ul en rs nten rv lm a a in lon teti ta d än ie al rn

pu de ns re teckn ns lm de n a se teckn å te ss

Dat basl i en po base un samt vän ko fö An ko där al un pat de ob an tv al de

s- : da ) : 2 % ).

♀ ion ch ♀ ion äl at e ion at at ) %

nm ul di e o e (50 ul ul ar nter. : 2 ar 6%

ka (38% op op p d stu op läk ie läk

sju llda at gare ep 2 ra ep än än nter (68 di di 151 (8 ie

62 stä n en lm lta lm ),

Stu 2 an frå base Stu al 175 p De al ♀ pat

k s d - r,

l s - e llda t ns ce & t ak å tt

äl 990 vi ice llda - ar d- - rb a tä s fal ci l år m tiv rk it ej och t e rs ings

. 1 di er istra rv er tä gs läk l i ol vn ns nm ar era e. e. v ve a dra , ≥45 ar 6 r ( r), dl

ov v orterat . s in ad ns ta än eku m nter me v cko

ka m m n se a ar ckh es ie nd st ce örja gram la a m pp l me en ån nar re lm ntra ns da van m kskri in cko ve han

d en Al so sju sig n och ra til ad (G ad tio GMD) 9 m se De fö läk Al vi ce Sto ko val yrk sam pat in gru so sju m ve can påb 4- be pro

iv 7

itt 99 ekt rt -1 sp sn

ho 90 är 93

Pro ko 19 Tv 19

tt r

i a

vår ilka ä ll a v åga de

er ion d v es m amt iga öka v lso om ti ar m a as

ad ns eten ra m ng a dra ngar m

ban d a hä V) r s de ör vn rn ers lln pe de läk sa ni of an ni m

r likh la gs re era m nv nter s ka m nd ski fö ds al ta (FH e än en ts stä u sam no ar stu to m dö s i kskri ie lä dö

ns k rti ed i k re ns lat å lm be

Att om kö ris fö har m san bl fö de läk Att fak re tv al ge be ar ho sju pat om be var sam

r

a de

- rn g ) er an ) ige lin 03 10 de 03 14 er

ed Jo 20 (1 N län Löfv 20 (1 Sv

v -5,0) e

v llan -2,3) a KI s m vs g e

% o s nten ad fika

1,2 nd 1,3 nd , g,

R (OR k. ns ng n är eter ie eci

d me 95 KI nten kskre tt r ergån in at ass

O n skre KI gru 5; ie re a nten ni dra sv igh es sp

å prå ie iv fö vn g p np ett

de re ban at ve , sju de t åt in be år es ar .

p R 3, p r s at kr lla lå l a

ka m 95% 95% le ö tt ks nter. E at . H a sv när nad til v %

äka en 5; ar öm p ie sk kskri ch a nad te

t ö t l sa (O g. ed sa 3,2). ue åg sak 65 tt 1,7; ar m e el v ed de sju kt ki o dra m

sat at tt en R 2, ed -2 pat ns nten sju e, m sak be a e äk nty d n a sy m et

yrk n b ska 8,6 es , a ie p . An tä d et ar tet, de ed ns t l ki an nten in R för var var tt

n g (OR t (O g, ie var re % k, n o gi es ligheten g i ori öm organ in m O KI: kar pat lse a t d

ar fan in sök he v sju at n ka lä 80 b

lse tt amb ar % gor bru ska ets lle tt n, ed n v 18,3) för vn a p lä ligt v än för möj b t s ildn ch åga m 95 frå iss ön rb stä a m ergån n maj

7- nten öre de tb ar ra ar ige

åga g. Det ie r trö ge rm åga 2: gs lm b m g, d a ds o fter. At t e

kskri n r le an u n o . O llv in al nästan v eta r åt nten ju at in fö a ar ar rin pgi lig

rm KI 2, nty el er, re ts rm vn lfre en rb ion fö ie p frå ns ten en av tet, r v me at en at fö ki m tfärd ld ka be ar fö % ise til ar up er

ts är an å är ts ete v re at likt ts e a ts er p o -5,5) u lä kskri ori to äk rm linj

be sju igare s sv t f n, t ar erp sv be g (OR 14, 10 aj rb m nf be r l nd fo be nd

är Om ar 7,0; 95% ett tid och be 2,2 och De kö N at m be ar hö Sju ca m i a fak so ko ar fö ku in ar rikt hi

- r -

gs om in pe ika ngs nte. l s ol

v r i vn d egna ty ni

de a le an ika r på riv

lan ol lika le de kskri r, o er ksk

g el ju n b er el n an de ar ion

nty l s de nter, ev in h er, sju de ki de ie kt terar at t i

tfärd en pl h m en

U sju An är pat up av so åsi han situ sät är

a

n rn l-

frå a äka n fal

a n l tio ed ngar

at je ta ni td ntern frå ar ul t m iv

kä ie ns kä skr

r v

En pat samt fö ko En be

, ).

e r i - 1 ch : ar le d v ar 474 ♀ ♀

9 %) r/ ag o a. % e.

tra vi e ch ion läk e le ott re för rn at en 642 a t. Sv d d : 181 59% nar

än ar m nter. 52 nter en ns ne 64% ) (31 e o ul dc : 65 (8 ntra ar ie å kä äka a, cke a). pp % ar ici

lm n. äk ie tio lan var op al ) l at at en e l fan v b vn e i vn ed

vår lä dce läk samt e p ta sa läk ep gare ♀ ) p ad åd nt ) a ♀ egru e (43 m

år lje s p ad ul d d es än di lta % ra % el n b ie % ns % kskri kskri di ar d

la 93 d 37 ngar ar an lm tern

Stu Al vi Örebro De (43 16 v fami ni de (81 sv utd frå pat (74 ko (66 sju bl sju Stu läk Av al 41% in

e r s ar e,

le a - de ar ar skt era 18 n v a i

d tiv era läk rk s läk ntra en a om vn a

ch än ve a- ett än sv eku nter i rn r s ion es m ss

dce , o ns ie kskri r ns 3 lm us lm d 16 dra te reda le Al vi vår i ett län ko pat ål 64 å in sju el pe 42 al yrk sam Ma ch

itt itt t

sn sn j ve

är 96 är E gi

Tv 19 Tv År: an

m v -

g. es gs ad ar öka g o ch ch n a in ka ar in v

öra ch in ka o r erk ers o tn r o lse vn läk vn ch

ns fö åv nd es nters at ici re ion de tfors s o

jämf ie a än xi p u ar pf ed to nkt ty tt kskri u kskri m n

lm

Att och läk pat up m fak fu be de sju Att al sju pra so de

én

rm ) ige sky )

or 08 18 er an 02 19 SA

N 20 (1 Sv Pr 20 (1 U

ar ng R r t

r kt ) la os

ör r v lå (O ar ar r) ra t te t f id är 0,4 g. Fö v eta r h a lle

ar orre in r (0,1), d le ig e v aga ge be le ecko ecko ed . ) v sv gre kel v ögre r

t v n k vn do an el nl ar in

m 2) be (OR los in g a h om ntro le ar tfal r at <3 v 4 v en -94 r e län nt läk 28 d ns

u er -6 nten iv vär amb ie in r s , el g i fö er ie kskri d ska sku en a 6- . (ko an .

ka na ft nt 43 kr (85 fö vägs es na t s at r kv vn tt l ( no os os

iv at ft iv vi a lig in r f ön

tis PV ie ks % b sju g ge p lle vär are

P kr at (KI t p eten lu kr mu m fal kv iagn cko iagn tergån sju ska lå os gä kskri es läk s k

fak a. ks ete e at a e 91 id ort ks ch in to man ga b d ve å r p likh v ki k os ns n h a g). ig d en m et sju rb 53% ar iv sju vad sju för er, 8

ern a fö o sy gn 5) o ffat llån ska lig in ar o it v ekt no p en it an er es ns ld e s äk

n d pp ar t i ch ar ögre ar ro t f r kö , föru de ki nn sn os PV för lle sp id ed (0, le ad ar trä sy vi g >2 var r l

v ä v ) o nv P San h v v p PV. a; å in gn kt vär De el lln läk p d fan d le

iti ergåt 87 rå g. ar P a män i me e k at vn ro ntgru om de e sku in v gre om es er som a re an egrän s el

os ie åt 9- kf 80) re nter m rre ch ski lig ch ta ntd

a an nd vn lä b ld o vn sb d me as p r p I 7 sju 2- ion ie ko (0,3). å ns r o ät terad ie kskri

pat nter s h var kt ch nter s ska en kö l män . l samb ion an nten rn a (K (6 at är lan man no ul at

me ie lle % gre ts kskri di ie sv ar de kskri ns ie ka rtfara r p yki el ga in ga r p nkt d sju

Lä var båd pat sku 84 län Mo fo 72% sju pre 2,8) o fö pat OR för ps be m läk In och kv an sju p.g.a In ko fö fu Vi samb pat

g . r,

g in os le e 8 r)

för e t t , e

iv vn ve at gn d ad -2 iv

os iab ön , är r cti ro era ar kt ecko l d gn tergån ekt di p kt k öm n. g (6

kskri lat l v åga r tfärd pe 8 v

ro s å sp cko re tt rre er, ed fö lån

V) för rä re ta ld rm nge v fal sju ve . p ko , b ni g u el (>2

rt os an å os fö r) res id l a nas p nten ete re de ve (PP m ts rlag m nty ed

de ar ie m siti ue gjo gn de dö ki g t

rb rtsatt ter 4 l ett agn be r m cko

An läk pat i a fo ef stä Po val ha OR för pro til såso di ar un be Sju fö ve lån

r

n lle - r För re ia

ch en om ete gs ster. från it. nt l ecko cko s v -

ie äka o sku rb v s in gs egi ion ud nta n eg för vn ve de g

at e l om i a ra s r at

a nten si os nten fy nte. om nten s 4 e rin t/a ad äk an rm nty kä je p ett gor ie gav gn ie r i a ie kskri tu ki

ar ergå ter le nar hämta rs ss fo

En var sv på frå pat an pro pat åt ef el Dat pat sju sta se in fö ka In sju

) ) : 91 r; n 0 27 e 5 era a ).

7% 5% nter er ön är m

om ne ie -2 1 nter. d et e sa ♀ ion 3 796 nte ad ar d k nt d e fl - es

e (2 ie rt at ie ie os ar at e, ar tio g g (3 =13 v nter (5 om ch ad gs ed ul at ko in r), in at lka at o in v sam äk t d

: 52 (5 ar nas för nter s lta de ie vi a h m agn vi op läk s p ie vn 310 p vn g (n at at re vn di e a 67 l g (52 %

läk gs ar var su aft cko ngre era e p er ep e. gare 49 at r). r 12 mån d ka nten a e.

än ta äk ts era on e h ve lä nty 271 p ) för åd m gad e skri nty di ar lta av kskri för kskri ki de ud ns lä ie kskri ar ki

lm re ). L kä d d k 3 ed cko r 6 kl 906 p ♀ r b riod ty

Stu läk De var al fö ♀ en av 486 p vi had sju (< och m sju ve Sju un fö In 3 % fan fö och pat sju pe sam in läk had sju

e - - e

ar gs st as a ar ch

n i n r 71

Au lä orge it vn ä g av 2

läk ar läk västra d o

e i N garn nter nty na s 6 nter

än företa ers v dre ecko än an ie

ar dra lta ie m kskri ki iv ord gl ra la lm in lm

Al al och läk Agd sö samt de pat so sju m 20 v Sju skr al i n En de pat

itt 00

sn -2 ort

96 är 00

Koh 19 Tv 20

r

tid re s

g 4 åt ed gs to ed g es öka v a in m ka in . öka in

es m i nten e ar ers a vn vn ra tis vn fak d m en ers d vn ie iv

ar er ar läk nd os nters r f m ch an os nd an at

äk h lan p ekt än u r l gn kskri ie kskri m n fak kskri , o ighet gn u kskri n

cko m el sp lm

Att hu pro sju pat sju ve stä de sju en so samb rikt pro Att samb m sju och re al kö

n

ie

) ls ) nn

iso 04 ie 06 r- ta

21 orge 22

Re 20 (1 N Sh 20 (1 Sto bri

g. . g

in r. ngd

ett hö a

lara vn ar a .g.a ed från lä

l v e 37% p så ld a a, t h ecko m ch

ar var re lt om ski rn kskri ntra ,4 % om at ta er k l o

ätt a be ört ld stor re an (3 r s sk >28 v 20% ät en ns

sju dce el e l vn ub å nta to dast förk ds ri e ch . L ämf nten en

ed år nte ad d en d an i a fak n d ie ad , o ar v j ie t f a

en gti , m v ett r h ar kskri en Äv ar ör

ite at ögre vär at v rn ngs de ån ch i le v sju om >28 p st ) f De g.

v l 8% o e p e h es kd bar er. de ka

un 1 de , el om ds ög 4,1 g. lari a re ad b ju ne ng pp rå in lä nty

, k de cket l . D od de gti ni . Att e h 6- ki rk en ka h ll s ska s s in m vn lan

os , b rå fa ån iv gru fö lara lä my 8 %) ki en sto el

ion m vär gs vär kr os isken isad KI 1, m e sju de iagn de en sy ks v kskri

iat e 2, män sto es in es e r om ad ra förk b . p b ju agn m sju er

e d van de iv ar m vn e 308 l organ di ad nk 2,6; de iv var os r s so ds ion

i ekt , v ska d d .g.a lse ska gi

us lara nko fö erk or gti iat utfärd stu kl agn kskri rk sp dre yki kskri an t p re yki k riga lå kt

De in 27 % Di sju fö re äl lågi ps sju Bl de rö ps ris öv påv ett fa OR (OR lån var på

er, . ,

ld e i ), re ).

gd de ik , å , om nd os äka

län r era in ön de a re oe e l

gs gi iagn

rå dat to , b g (kl s k in ile d nd

om gs ön n, in en , vn riv va

v ds är nty ntfak r, k t rp de agn

ki ie al rå tient p a sta sv kskri de ci de kskri ott

Pa ty bo be sju Sju pat (ål so un om sju m

r v de från rå

om le p a

ion at g, ntra ty om

nty m ds rm dce o fo ki sta

In sju vår och bo

e e

71 d ad de ll s a . ck ll .

12 2 ar fa m e gi fa

9 r. h gat os in vs = er r 6 v m gan gs ad gs

id le nter ty h de a v a.

nd fö de so in ga in sam agn 44. in r, d g (N ie hän tli ch di ar a

u er ntra at ), vn ch van ern vn %

era ♀ an er a t ys ecko nty ad nter v p o e o le e v ntern

ie dce ud % m sam m al ie ki 127) ån kl kskri riod en ar ta kskri ar 8 kskri r 9,8

Sju 13 m pat vår In 3385 (55 ett sam sju där pe av läk sam An sju läk I an 30 sju >28 v fö pat

e r

le

ar ch 71

g av 2

läk ntra västra d o nty na än an s 6 nter ki iv dce ord gl ra ie

lm d 9

Sju skr al vi vår i n En de pat

itt 00

sn -2

är 00

Tv 20

ll i g i g ti l r) ra in e en in

r de iv an ig vn cko de ckn ntra ion

n re era nt, ekt e k ar ve stu trä to ie dce lara iat gv

lat sp ar rk kskri 28

lke Att vi uts fak re pat vår re läk fö var lån sju (>

n

ie

ls ) nn ie 07 r- ta

Sh 20 (1 Sto bri

e lt

v å ch

a iska a ad r ar be

na va va ed g o sam

rn nter at le öm lle in ub

ar ng a v e h le m 5) v ef en

de ie pp ro d

em läk s ni ed n a ar pp å kt er ckn

pe at ng. bl u m b äggare p e i n ch

p än en de läk t u tv ns OR 3, e. trä gem

ni ro att ar dö tt a ci likt ar dl ad si

rto iv p lm nt a än at di nf g ( an ts en

o cka ie be gra sin läk u t h

erk ch ko in m re

ve kskr . Al at åv ), ch llm me e h

och R för p ) o a vn än rre sa d från fta

er ju n som cka O 7,1 o tera ad tö n.

e m g p 2). A 2,9) för tra t h llm stö o av

na r s ve 4,0 en an kt

ar vd de e o in R ( on kskri ta i g s ns de

ng p fö le ögre tn gd h r at ju d a in ng

en er O tt an en

läk lla pp är nd n (OR (OR län fö lan on är

n gå t h sät a are k g s ss ckn k fan teri

än ue gs ng p ig ee a g (OR 4, b e k ka r (OR 4,2) gs

t e n u vs ed åga åga ögre ed dl rin lini

kt in dl in ar gs de trä han in

llm ns a gå a sn rm rm mal h m an ig. OR gre ts

vn ety vn läk pe s k vn

v a ar en fö fö pti en eh nn hö rin ra

ltat ritete em ion ts ts å em nter k å än rto g u y för

a e mi v jo st e b bl bl b ku ie äk

su m kskri in nkt be be n o kskri m lm o hö de lic kskri

Re 97% had so Ma sju m had pro fu ar ar de sju ocks pro so sak pat ocks Al Förs än så på po sju

ng r a,

lan ch fö ss

ni r

el e o ad iv er de pp

m em (OR) de

ått ar r v bl

er kskr tegi m ios pe e gru

läk de ro tera

lsm ad so rto ns

än pe r p sju an a rat ord re

lln stra o

lm se ed t h vn ds fe

Utfal Ski al orto av m och at gi od där utgj re

t

kä å

em tv

en s h

de

at i

ata n en ck

re

frå ski

a äka en

p av d m l l

Ty Dat so til län

s? s ).

: m xi , e ♀

e ion e ol ds ar % ra - s) %

at ar 149

ie en ul lan läk sp äk ockh : 71 ch r (15

ud tagar kven än ng el op St ) o de

st re r i gare lm ♀

lation ed sf ) ep 700 l pe

di stergöt . % ivni pu tal di ar ♀ 7 Ö lta

ntal i Stu ca <65 å & län De 673 al (52 orto

A po An stu (Sv (%

ukskr i-

å ge

bjekt ed s sj ister i m di tv eri

eo al r i Sv re di än och pe

la eci i ka lm n

Stu Al sp al ci orto <65 å län

lä ed

m itt

e- år sn

di gn

nd si gs är 04

ba Stu de Datainsam lin Tv 20

m

er r sa g e

ar ed tegi tera d de

ra in ar

m vn tra an an pe r h de bl läk

em gs t h rto re bl in a än o

fte stu kskri r at ss

lm

Sy Att pro sju och cop fö de al och

akto -

rf r.) ns ka e io sn lä en v

ikat d lö ) ige ka rfattar bl efer re 07 02 er

Vil Fö Pu år (R Lan Ar 20 (1 Sv

,

ta

g d är de d na

ta n än an sm en ity ar kt

å ku era ill ve ster tt ta po ög de a a; Tre läk

r p h ggs lat d t ga ön v i a on

era id samb ry rn ta n. a än öga de ed in v r re ity ka ukskri ge sm na

ty m et nd tt sj in en llm ntk .

rd ila re lä tt in ar er ie e h e v ng lä i a a e a cka

et o to än ar a sv tet ad

ar e i er m pat ve had ilk an och r av llm v ori lln sad

v läk al fak ad o nkt g, er

had te a ska vi in na lan än sk gar dra lln ch kförsäkr isti ski ar la he nt d maj ts pp g p

ka lm Q in . ski llan l o sju d läk -s Al vn ds en r an ie i g u äggn nty

är rä a at skä ll' ett lan Tro än Q FAB sv far le in dl ki

la. å se g me p a ro e. ju

kskri be er stor in al ed ig b ar vn an llm FAB ds el g el n. ts m h l s

ör in re ns vn en t s v a å rä ng p sju ggs oci läk de

ni an om . s vak er e u kskri nta a ) p lse s r egna äka än ju a

tt gre dry ra ildn t f kskri x. nd pp ljd an

14 re ed l l lm l s

16% (> rö ska län län De m utb til De sju t.e p.g.a ’gri gru ski al til likn och

g, , g - r .

el n, en t - ft,

er k in nty g; g ä yd

, tn iv ki lle l- m he m pgi

ta sis gd tv ro tfär tit

vad ion as stä ar lig nty o nty up at

är fy än el sju ts d v u ki ki

la dat e, ol ng, ds nd on k

ch av s a sikt ns sk

ds sm äg d b ni vak sju

en var tt d me lfre ers v sju , å ci liti ns rä ggs m gl ta ng nd til en a da di

an t, p kv ns po re lse r m än itet o fat ska teri ts , förmy de ra vi al

le dry kfrån lv gri ka re ko r s tiv pp be lse lite fre le ru me ci

Lä rö gäl län re fö ak sju U sjä han och samb ar le ta & dan to hu en so

lor la

ds

ska rä

a, lse a at e 2 at td iv re td

kä us rö kä

kl ABQ)

En in om (F En

: : e al

n as. nd rv e ion er ). . ion ta t u e. 68 e i ab at 0 p ♀ lla at ar 1 s.

at e fat tiv ast e e ar ul sigt ar de : 864 % a orge ul äk : 1 ar de : 308 ar

l d äs 180 m nd

as: läk op läk (20 as: N op nta läk läk ).

el m era . so se era ♀ eb än ep av än gare ), eb e i ep gare ). E än gare än di ion di al tifi on % di di ion 605 l % ud %

lm gi lta ar pre 1 lta kl lta

ump lm lm lm Stu Al nat Stu Sl urv al stra re De (48 Stu läk Stu ett nat re av De (73 al in De al (28

e sig de ar

äs sk m era i ike läk

da e, kr än

ar tifi on orge ump al från ografi gi lm

Sl t v läk stra uti ge re Fran Al i N

r

itt be i itt

m - ar sn sn 2002

är pte 03 bru 04 är ni

Tv Se 20 fe 20 Tv Ju

, e, g ta ion v ce ) äg in är är v sv n a

a es la Q dat gl itet vn ch d s la. es gs iv ar ds dan sm n a o be tio om re ds ra ar och in

oi r ra r en sän tiv ban d kr läk rä , FAB lle de lse m kskri ka r s ka rä de läk er vn

ggs fö ak uta ggs an es än lse -av fs tu de a m ila/ k iska tifi re lä lse än yd s s b ar gä dry v sju dry to sam stu lan kskri xi

lm re lie t s ty tt ko sis r ak on en ed re el lm tit ra

Att al rö (Fe be vad län at be de re om fy och fö kr län samt id fak har m rö Att samb m al at de sju pra

re dsen

ike ey ) kr ran )

ud 06 04 lb 07 08

orge Co 20 (1 Fran Gu 20 (1 N

ta a

m är er g.

to ett em r a m iskt in

m a d et e bl le rn 33% re fika

ker so t at an vn lan ggs lig m d ro ed ka eci el som äka at v em nn

ry on j o re samh ta p ntra et m lä m stetri of m d l d sk a bl sp

ker föru nd ers r e ka ed rt el ed e a al er erk m dce no % ati fö m ro ukskri

ob lä gå lä v ur år t i an nd ad sj yd etri a v p . h n rt t p ert

tt le v gs . Bl e 82 em äm a h av fl tit st lig a s a en lan ch id bl fö de

el r av lä rgi ad , j om at ob nn de ng de v ro m et ett i a lara . Fram pe v o ch tt ögre jä åg

vi ni m ty re iru åga ov ns lig k öm an iv . An o k ka n h ns

ad a äka di rm na nter s eh s för

nn än ed nn kr kskre ch r s E b n. fan n förk vi lln lik em le ycket p fö a. ar ie sa

vi a ks ki o bl d l pe ts iker a m vi de er k ) b ka k n o rn äk pat

lig r s m e sju ro lan rto tra r m be lsl in do rå ad 1% os ici de kl g o

och an da h e sju no d p t b o en le ar in om lln 5 vi sto ta ed pe tera t re

a vs ad r i de om m dc el a ntra tn ski r m em ar of ögs m riga lta em

lig le ta ev in år ska rto an at

% s gra bl erk t v ur pl h dö dce öv pf su bl ga an t f be tern d v o t h

In m at (73 ho pro påv De ar i h up var och in vi gan be av vår på at up Re pro

å t

p at d k

id t, ch ity a ch v t ör tt ar er r i lini ,

ite ch l f g o å id - r o

om s a t v nd vå, v k v grad n a id , p, g o a nty ni ch gs ne

er g, in al Skä at n u o p a v in ch ts de

de ki gs de tio nge ion grav in ska vn er. kern ot ve in ön ty s a vn s o he era ni sn ra soci sju itet. as eta ta el ss al ån a rn ik, en ul en lig lat em

ld id ildn r, k kt rb ar bl

rm rlos rä kskri dra rm iv stetri ntem kskri ka a kv kskri ns kv re

sku amåen de lv

Förd di no ill fö fö sju an fö skr ob ge sju grav Lä utb ål pra de fre sju ko fre al av pro

a a

at at

td td

kä kä

En En

: :

ds m g.

ion ). ion 65 s lla in 55 ). at at m lan 4 ♀

♀ e < e so ue vn ul : 39 ul ol nter kt ; 5 %

45 % ar ar ie op a ker. op ckh äk at a (50

ig äk stergöt ar kskri ep gare ) (59 ep ; l v ju gare ) di % di Sto Ö . al e p %

stetri lta 665 l i m r s lta

rv Stu Samtl ob De (87 Stu 7 år och län U had so fö De (71

e

d ca ar

ker i . a i

ig vår ig äk

ra us stra ige län ige

ntl sju la stetri om fe öd kh dö er 700 l vå er

Al ob in of m på sju sy Sv Samtl 7 i t Sv

itt itt

sn sn

är 00 är 04

Tv 20 Tv 20

g os in n m - - r s em d r

itet n. v grad vn id ka l g h so m gs å gs ne bl g, pe

öka v in de in d p n a in en ts in och

lt til no ra tio ro d me ty r ers el s a vn ker vn de se vn ekv he p vn llt a ke

kskri er r i vår de ta an nd r grav tu ta ra nas s me en ul fr lig re lik

lara yd en ar lika lini u sju de en kskri stetri stu ar kskri xi se kv kskri ns o kskri ne k

rk tit be öd lv amb d o

Att om un ev fö at sju ob ar m Att läk sju pra av fre sju ko samt och al av i s sju ge vi av

e n

) ig re ) ige sson 06 er 07 er

12 13

Lar 20 (1 Sv Löfg 20 (1 Sv

e a

. iv d . .

ig åga

v ch a nl s ion

åga o ekt åg m nter åga

os lig in tet, d me era v at se m llan sp e l ör ie a el ng a åga h an ,8), iv kv at ici t i rm tu

ni ör re d som m of tn ban fö t d es m sf d me rm åga 12 ekt he n si m än m ör för ets e p t . E am so at ad

öm et fö sp d tig ev si

rb m dö t f rb lig g en t s et erk stä ed ban ets örm (OR re och a av m ak rb av

a m os of be in 50% skr åv ns rb h ögs ion ad so ar

sa a ,6), ,1), lar a e en tn st nge v a be p re nas b ors ta ets ar h ss tt in v ngar

vt v a de lv fat e i en ve ar nn är rb t v var re R 5 ka had m ng a na ni

vi iti a vs je sjä pp å och ar lig iv d ö läk k ng a sm at n ep g a had ni

os ad d e (O r (OR 5 p er tro kr

ch p ni ch å själ tred ld et läk go vå tt tt öge ed å e si ögn nas u rk öm es

o m nd id m åga å än en e t s o ett ka ka m Tv ad ar ed s b

vs OR för ör ee g <7 ör rm lm ngar ns d ns ion et in tt et/y al ni

ss r; of 0). of läk fö ögre an lan an nas s själ ts nter tb nter v ts ts h liv nas b å m nten

el e män no ie ildn ie ska än ie t f t f ar pre ed in be är m be be e, es ar tv dö

lm

De em båd De läk de m kv ar pat sm utb pat (OR 7, so ar al ar yrk yrk läk De be pat

av nas åga

ar la as m

el ngar ör

läk ni of än du m ntern ts

vi ie lm di dö be

Al in be pat ar

a n a en de ss

frå rn d e.

era de

ne en ch ad na i gar a e o erv

tio ar ar de in en bs

ta läk ökt läk era

en rs nten o nteckn å

ul än a än rn r teckn ns d de ie dre tv

lm lm te lle

An ko där al un pat an och De al al ro

: ch ).

♀ ion e o at %

ar e ul nter. : 2 ar ) op läk ie %

än läk ), ep at gare ♀ nter (68

än ie di llm lta

lm 0%

Stu 2 a 175 p De al (5 151 (86 pat

e ar l i , t a tt

- r- , m

m tiv rk vn x ej och t e rs ings läk ntra ol a nd se dl

eku ve nter dra r, so r ( r), än m gru st ce örja cko

dce ckh ns da es ie it kskri cko han gram lm d en ed van in ve

Al vi vår Sto och ko val yrk sam pat m in bak ≥45 å var sju m ve can påb 4- be pro

itt 99

sn -1

är 93

Tv 19

r vå var

ä ll t a v åga de

es m amt iga

om ti ar m dra a ilka m ng a ör nas ngar m v r s de ni an vn ni m ra läk sa of ar

re era än en m ts nv nter s m stä

de to m dö s i kskri ie läk dö

lat lm be

Stu fak re al ge be ar ho sju pat om be sam

r de

an ) ige

03 14 er

Löfv 20 (1 Sv

k tt g. e er ns n s na 21

m se om ici ad v ad

tid t. nty g ä n a si de å no el av kd ki ed se ra p lln t i n he de tfärd de de r, te.

t, o sju m nty de ra ie ski he e d , ä en ki u an ian re be

ns v sju g i un un de var

ad en ar lan a ju lb an ed sa to ar en kv io em to d k a ar et kt bl el de ss en m es st g i

re erf el ege an tfärd m vn d fak

rb fe an ka u de

a r f pro re d m t d e r m ra ika

in gs ch d en vad ng erf m la an de e färre s amb ko kskri de e stör ol

orta ad rin o ej tergån lå g me ta tfärd un ad h t s re sju ad ga å

e so e en le k u äk ön a r, me en ed lb rs k a går m h ill

d nty ad ke ed samb ch nge rn m ki h i ge tfärd som ns ar aga m m tid d t

ch r o v v mån e los e m re re d Fö g. I re rge tt ra ko gs ti ar d o ar ion re g u t f å. in , a jd

e sju nten ku in ka nty ka iru l 36 d re läk ie us iat to me g. k e p vn lse rö

vår ad läk ar som . Lä kt ki lä til De ns än är at fak re ildn ju nty id nter a r. dd re de

p r m än r v lan ie örd lm m le lm ar ka rtb dra nta r s el ki n t n 1 ro ka kskri ty r f

Al pri utfärd om el al Sto läk Lä fo an ko fle m sju De pat frå daga be Lä sju be fö

r s

re g m

de -

to ra n so el

ch jd de

rö ie rs de a tid nn llan v tergån in ra

r o a e fak å rd g, lig gs tu re ef aga de

nd jd in itt in a

d me to de g rö g d en pal n.

ra vn sn vn rn m ar an an 21 d tio

fak nty ce örd ete. Fö > m m

ar rge

ki r f rb ergån m kskri no kskri ko ter k era

ru Samb läk utfärd sju Predi fö i a åt so sju ge sju ki re ef op

n e d

m t ska r

e; e kä n ra d ch vå en ch 14: g från te

ar r o ch tio n- en 90 de vi lini

ill tion ter ill in a n t o je n en ra fo er n o var n. en ng o n k stes

läk ta ef p t fter vn rn ni frå ter t en ar ul pe le ju tio tio m a än frågo frå ad ter up r e om m iv frå ion

kä ar v ns a o te ef a rge kr a

lm ed re terv ån era era ko kskri nkt Dat en al m läk om ko ru

Dat fö och in m op där dag daga op Dat re sju ki uts dat fu

), e : m a a % s :

d r - at och et d ion no vi at a a era er 5 ) rb

le än av riv ion ar vår at e i n riv r i rn rn d at rg 50 d er. la % a g

le llm le le a e (89 ru r, al ul ar de ntra n 14 e p : 65 ar ch nter ul k, av rg : al n v ed rin

11 p d tiv ki ng to ok op läk lä id ) o ie ). op a lini de ru r; 49 .) , l ve

vår dce ntra ntra av ntra läk ra ki r m on er ep än är lla : 73 a e v s 10 eku nter. gare ♀ at ♀ ep ig k nter me llni gare nter (98 ♀ ritete k rg

år a al 2 ie än a rge no r s di m dce ar dce dce ra ns lta % di en ie stä ere ss lta ie % jo so

lm rv lm 1% ru in om le

Stu Al pri 26 v och vår Örebro U läk vår och vår de ko pat De al (43 623 p (6 Stu Samtl på pat an op de De ki pat (88 Ma kv in om el

e ar a a . r a el

n s - ik lä tiv r, ar vn de rge in s tiv de nn

läk iga å n- ett te en m

a era nter, v kl era ra tu än ntl r i skt eku in era iru eku nter, al ro

tv vat dce le d ie kskri r p d ie lm d 14 fe en ns -64 å m dan le la k en ns ere r rp nd

Al vi of och pri vår tra sv och ko pat 18 so re sju el sion Al på och ko pat op fö ka sy

iv s

itt ekt ge sn rt

96 sp ho An är

Tv 19 Pro ko År: ej

ed r

de p ra a m g i e ka r

era in lan ar ce iv de om el ns re jd

r vn och di rö g i kr lat era m läk ku to re es re re tet nt te.

ie än fak p b ar to oci slu kskri ötet få m förd ergån be

lm

Att läk fak ass be sju m pat al Att om so en åt ar

én n

rm ) ige ) el

or 06 17 er 06 20 ra

N 20 (1 Sv Ratzo 20 (1 Is

e a os ,

ar om r i os

r gr ar gre vär 3). le n h a. a e e s

ör t r v de v e ar kt es och re ar g ar

iv lä el rn or vn en te t f län an lle v nter rre b re a män ta för iagn in

le r at ecko ch nter s er r kö ig el läk d v ar be fö ecko ed ekt os ie ko le to nn ät ns a d vn

var sku ng. ie ska (OR 0, ld nl vi nd kskri . l äk ar tfal m ts sp ni gn at är å el in k lig er,

PV <3 v 4 v de pat yki fak a ld d me r l g i u er re ro sv er av sju .g.a le

na er riv p 2,84) o ör r p R för ps llan ld ra r kv d fan nn ukskri

ka ft nt . Mo an be g vi a; å ban

iv ie ksk kt O ), nd lle in ögre var r) p k sj s el

tis 2) far -80) 4) f la e å e ban at id

nter. P kr at -6 ju (OR g. Fö ar d me iv vn n h m am tergån fak ie ks ete e 62 orre in v e a gä ar aga de å r p är r (0,1 eta t e sa ra ntd t s nten

at rb 43 fort ng s k sv vn an ekt v d läk g). V m et sju (KI (OR 0, gre do vad kskri at ie ge ie

p it a fö lå en be skel sp a a -28 d ga lte in at o n d av t i (KI 2% län amb er su pat in

ar ch % nten id vär kskri lo re sju lig . In sn os a o ie 7 v för a ska t s ågra ad för l (6 ns r p

v ä v 53 vägs es id nt es m on ör gn iti 7) at ar 4) b sju vn sku ge lln fal vär k t f an lle ro ern om ergåt o ft ie r n ar to man egrän e

os -8 t p n v -9 eten g v in at le ski es ra r f

pp åt ar lu ska ort mu läk , u ga b om sb os

a 79 ve id k kskri lå ns p el ns ffat lle as p r p nv r at I 85 likh ki ch a lån r s

gru nter s h v sy sju os an os en kö ska ion ecko rn a (KI rå fö (K no en lig män trä el no iagn

me ie lle kf kskri % gre it gn t f n h ar ntro n. ka d p ed ga an m ed yki in nkt

Lä var båd pat sku 84% sju PPV sju 91 San hö vi m var pro (0,5) o De kö läk In m och so m ps kv (ko fu >28 v sig d kö

g a ll

g i in e 8 r)

för t h . t ti r, , e

e vn ve at os d ad -2 iv

os iv le ön , är r cti gn era kt ecko

gn tergån kt iab k öm n. g (6 l d ekt kskri di ro lat åga r tfärd pe 8 v

ro s å sp cko re rre ar er, ed fö lån

V) för p re ld rm nge v fal sju ve . p tt ko l v , b ni g u el (>2

ve (PP rä os å os fö ed r) res id l a nas p nten te re de nta m ts rlag m nty de ar ie m siti ue rt gn a de dö ki g t

be rtsatt ter 4 agn be r m cko

An läk pat ar fo ef stä Po val gjo OR för pro ett såso di ar un be Sju fö ve lån

r t r en r

n , lle a s sta Fö re ete ia

om gs - ster. från it. nt l frågo n eg rb ecko Dat r s v

ie äka nten sku a v nten in gs egi ion ud nta e si för vn de g

at e l ie t i ra ie cko rin s r at t/a a at iv os nten fy nte. at e

ad ve äk an rm nty kä je p ett p us gn ie r i p kskri rs ki

ar kl ergåt ter le 4 nar hämta fo

En var sv på om in pro pat åt ef el om sju us se in Fö kass In sju

)

0 g, r a os a : in 27 er e er ).

7 %) var id 31 1 d at e re m e sa ♀ ion s < 3 vn nter d agn

3 e t ts v n d r. ad ie ar ka nten k- od ar es at m era rt g, =13 v ns di

e, ar om ne för at nter fö båd lä ie eri a äk t d ul : 52 (5 ar sa nkä d 486 ko in kskri cko de ie at sju v sam

läk tio ch fan sp m vi op e ), vn ve g (n ). at för och p m e a 67 l g (52 %

ar läk gs ♀ ta aft sju ♀ era et era ng ep gare 49 nas e nter; nter s ul r, o nter me nty r 12 mån 271 p ön nt är e.

äk än ta e h 20 ud d d e fl ni sa gad e skri nty di lta av % ar ie ie ns kskri cko ie gre ill ki de % k ie iv ar ki

lm re r 796 av r 6 kl 906 p lka ed ty

Stu 91 l De var al fö (25 läk fö pat pat ko had sju ve pat län 3 t Sju un fö (52 In 3 vi om pat och had skr m in läk had sju

e ar e

ar n i as a n r ar ch 71

läk - orge it vn g av 2 läk lä ä läk d o

gs st N garn nter ar västra nter än ta ers v dre ecko nty na än an s 6

lta ie kskri ki iv ord gl ra ie

la lm re Au dra m in lm

Al al och fö e i Agd sö samt de pat so sju m 20 v Sju skr al i n En de pat

itt 00

sn -2 ort

96 är 00

Koh 19 Tv 20

r

tid re d llan s

g 4 åt ed gs to g es öka v a in m ka in . öka in

es m i nten e ar ers a vn vn ra tis vn fak d me en ers d me vn ie iv

ar er ar läk nd os nters r f m ch an os nd an at

äk h p ekt än u r l gn kskri ie kskri m n fak kskri , o ighet gn u kskri n

cko m sp lm

Att hu pro sju pat sju ve stä de sju en so samb rikt pro Att samb sju och re al kö

n

ie

) ls ) nn

iso 04 ie 06 r- ta

21 orge 22

Re 20 (1 N Sh 20 (1 Sto bri

d a tt a as rn d ota s ,

a va n a en vn rn

. en sig de me rn le t e 9, tt ad iker) de era e el ika

n, sig h ill tt a och iskt re ist d pe likt pp ns 4, ån kskri in pe d ol

ar . ffo a d t u a 8), ju 6,9 kl at T al såg nar t e rto re nf mi m ), ch en

ecka . Si nn äl tt var skt rto et. r eci m se at ad

n v v ka ko % a R 3, te s em o t o m rt v o a kä h 3% iskt ga ati ng i (VC riga bl lle sp so vå om h ng. a de lä nm (OR 4,6), (O öt ge vå

ng i ad oc at vri ro llan ste ro re e t t s ni % en ga t h e 6 li a d VC em a m 7,0 (öv ra de iv

at iv 5 vi ö er n gå sy a D ge e s nten

är gå vri ån t b em bl rn å g p pd era äka ra ie kr 53 m e bl de ro ion t e fta 7,4 in d me ds an ad ks

gs en ör ekt at 12, lle o up år ol e l et. pd h at in r ö 3%. ar ro rt p at ns R p ch vn iv m

och st r f sp ng/ ar ro m an gs kv såd is p sju

vn in fö för ch läk p fö ka a mi O , o in v kt up na re n v situ so en ste gs ågra ch

ffro 2 gå 5 o äm ns bl de kskri vn sju pe ar m si ad de om re e en er a in N e o t av

kskri 23% en ro 0, n j ub likt iker) samb ll i s; d es v sy ve

22, R för g s r ga d nf ota ka ad sju a vn e. d läk ju iska ed de st in in a kskri ro de , r et

in e o ämn e 1 le Lä kl ett el ho VC t s at m an var iv iv e O vn ecka de ko nn egori en rb om

at sn a sig h ed ns sju sin at era d kskri be v em rt var nt t m v nter h fi å å var a å a ekt ar ekt ev a tt an k tifi en sju tt

bl fö ts ie kskri g i tera ie op t f tera

såg m r at sp sv sp sterad ycket el pl nn a n p n p ika en dgi m si n p

60% an pro jä Mo pat fö re an re Ju sju gån m han up kä (OR 3,0). pat (ort av De sy sy ol id rå so såg av han sy

r e å s

s: t s- re p fö nd at å xi R en llt ng, li d ng kt ka yn

lja em re ni b ni e - p pra O kv an fli lä m ika ar

fö bl ne iv för tt iv n som ol as s gs ch gs ch ro ro on de so lan

va fre d e a k lle e kt el läk in t o in s o p ge kskr , o äl iv kskr an iv ig, – ern vn vn

le lika samb n, ro dl ns m ge en em nn nt ed ra

pp r av o sju likt nm ekt d i sju de lan ekt ici er kv bl ta han ku kt ie op kskri pd kskri

t u pe ed ed nf i a sp ed en el sp ed

Fre at ty m pro m ko bl re ho m är m be re m sak åsi pat Ort sju up god sju

sk

n

frå la ografi a e el at er er. en

ift ad du ju . td el m ys

kr vi kä ts sp di terv no al

En U in in in Fe an

: ga al t, p

% om m rv m ).

954 vri r, ite ty ill ilka ♀ ion r s o u fe al ga. 0 v % at 71 s. : De e de å ö iker, de ch e t )

e, (50 % ne en g. Av iker, id skt 108 id ål ta e 2 av % ul en pp re ad in ta in in eci t o (12

ar tio de nd ga r v kl å sp edd cken el ga op kv ka h vn be 189 p tegi gs he ty d g l 15

äk m ta era ar dkl tli de di t p in k l sa ta to ep re egru lä ul ra en ds el

sf so ud väga a pe 2854 v iker. pe pe sub kn lini es pterad el di di ns er kskri ss stra n, ar jö d

665 l ar ), kl d VC, in sam rs k t 32 s t d ortfal

Stu 7 sv Stu 3997 ♀ ko in öv sju de vi orto och kl Ett av orto orto base kö fo erf av at erb Av acce at 17 d (B

r i re lika ska

o g i

i ister i di di e äka r 65 å al llda m tin

län ige pe pe iker i ig

de er eci stä ds er la l å d fe in ra

Al un tv Sv Sp orto an vi orto kl fy lan Sv

itt itt

sn sn

är 04 är 04

Tv 20 Tv 20

,

v - C) m -

a av d r

e en l (V iker no gs

lt ngs lan in se in t ra sten el nd i ni å e i at rs de m ngen iv n b r p ntra dkl iv de vn ge

on pl ra

sta em kr de e som ta pe ekt ts pe å ra stu ko oti bl teri dce de

re ks en ar be sp dra be n p kskri pd

Att fö em påfre pro han sju är läk ar vår på orto re an ar Stu orto sy sju up

ng ng

tli ) ige tli ) ige

07 25 er 08 26 er

Swar 20 (1 Sv Swar 20 (1 Sv

e fter lag re g

ar m ed rs d , så d

o fta ch ch

m pgi o nty an ta o an id läk g ki är fik o

n ar ion ga är g. up ). Fö es ska e v än d ty amb ABS

ge at vri ion r in v (64 % sju sm samb ki ad ty llm a fö ets in 31% nad t s P sy

rm iv ö at ilka tn än er ill speci tt PABS) in a nte v rb g i n a e ch ge ed å fo v ag sät in iv sak m d t e d ( . p

tfärd u i n, s a e ä u fl o in .

p in bjekt orm erl ity t m icke ns ity u nn e från nf ge er ckn ar ekt er för t, j ns tt tt .g.a

g från ä er o nd m vär an p vär ar ten ty n d ig i ty nten trä läk sp eta es a t f a es

m l m ch in u t o ie gärd r än fan , mät g för vs n v ite In ä kt m ts us re rb b es es sb

al so öl v lu at et ar la ar ge nd Vi a so p u kh % såt no . nty . De

Kv re eh ete o fy es in n a ska . D ds ta skre väg

% a b m gre ng läk rä e i läk nty r. nn rb gs er. kv 6 %) re yki är om ft ki ycket. äka lig o hö v sju e (61 ka vär än ad än

le v a in teri ps lse lu

m e l i 73 ion i e a ar ili e 3 lä es re sm g s sju iv iv ör llm llm ch v ntra de ister i p a ökn tegori es lräck at es ad läk n för år sb a tfärd ggs a nty o a ra al ty rs ka til äggares hab ge s f rö

ekt dl rm än ekt er äg lan l u lan l i är dce ie eci x. de ar nad o nad ev llad ta dry ta sv sp fo lm l re nty sp fl ftv el el

57 % vår var re sp t.e un läk sak var han In sak utfärd al til i i re Ju skr lu m ka an län m an be

m t, r, g, , l

in ng, n o he d), ni , nd til e ,

, vn 0), fy ta ge en vå daga öm rm ag s- g ick r

ilda ön gs fo fter, gs är vär nty de ni ej tb l kskri ed in ng nty fö vär

gs s k in sm es e es n i ju sb ngs pgi a , försl ki e för b

van s in ist/ istu nta vn (ICD 1 ökn teri ju iv sb

al l s os up iv os ili er ad ggs frå en al nten ion llni ts rs l s fik ska ekt äg a ildn ci ie r, a tiel gn

kskri ar eci kskri nkt stä be jekt de hab gärd ta eci dry yki sp

pe de agn ftv

Dat sju läk utb (s sp pat ål sju par di fu an ar ob un pro re åt An utfärd sp län ps re lu

s a ec /

l de iv nter är var m e s

a r /v från s at iv e: et, ar ie sv t s o d era e

n de mal era tit fö rk m at om iv ion a ar be ion at kt

ge ra ys itat r y l p från g s el at en van at läk r i tim ggs , sam at pe

nty he nal val de td ts nta os nty e r e. rm a k k än , å l ad rm

ki ra från ed eto kä ta be , a ed dry ån PABS. ki nd l res ar fo lm fo agn

In sju ext uti och m och m En al Kön an ar ka m län m på In di sju ku til läk

e

ll n. de : ar er g m ti an

lä å ion läk nd e nty ko ss ds ). ar ). ki ka s d 236. ♀ at än u ♀

in ecka lan de : 2 % ul ey : läk % sju ) > 28 gs llm rs

om n v g ra liga. op än ya rin rgöt (64 Je (26

249 r s r e äk de läs gare ep 94 a . gare llm

de nty lu o lta %) di ön lta %) la n =2 la 06

Al (n daga un Förs i Öste 13 i exk var De (99 Stu Al på 20 De 83 a (88

- r 2 s t

ogs gs . in ch

g > r n i skt på g å ey par

ott rin - ey a o > es rs - o ya re en na rs ig för ar de t.

nty aga m äk e- än nty r ad al ki sv ar Je ki nv n Je ets en

la n m ss nto lm ci

Al sju 28 d so av Förs ka ko ett län Al läk ön Samtl sju 2005 frå daga saml frå Arb so em

r 6 . i itt be itt 00

m -2 sn ecka sn

är v pte 02 är 05

Tv En se 20 Tv 20

s t g ta

t ng es at fik är

å r - ni es ta ; nty

p om era rät öka ar är ud et eci sm ed

fö gs d- d fs ki e

g s m en ers d tit ie ch sp m . lla ten rin an läk sm sju ggs tä rlag t o kp nd an å o rt ick fika nd

ite nty äk eh ju lan än n At a cke fö ts ki de ss slu u d Bel nägenh iv dry dra

al l s el lm n p r i m eci lstå

Fas kv sju un Förs ka läggare i be til Att samb m al sy (Pai an PABS) be skr fö län jä an sp til

g n

er ie

rb ) ige ) nn

de 05 er 08 r- ta

27 28

Sö 20 (1 Sv Watson 20 (1 Sto bri

) g

in e

s rr t ng

a vn e m d

rn - R (2,9 tera stö tö

nter en e ng tra ad sa ns teri

de ie gs a nten O an a kskri kt i g s

in st ar vd ie ni tt ch h on fan an

pe at ng. rn m o tt t h ju ta an in

p vn in le at a ögre ss ik r h

ni n v de ar dö a e k g s d on

rto iv m pp p ch en 4,2). h r at ka ckn lin

o cka pe m ed ar fö rin lan e k y fö

kskri ete e u erk be gd en dl gs r (OR 4,2) trä

ve iska 0) o å m b ar s k ic n.

kskr sju ar rto v o åv 1), län an rin de ts ra ol

och er ju at likh o g (OR de

e g p a in cks em eh nter k gre läk äk pe g u de

na r s em no läk ed ng a ig. OR

vd in vn bl b ie hö än hö å en

ar ng p fö bl än m ni (OR 7, (OR 4, mal e o nn å rto sam p är

le tn pro at lm Förs p

läk lla ro . San lm n åga pti ad om ku p Al å n o så ch en gs

n gå pp p ört öm sät kskri cks lt

än ue cka t al e h va r s ed o e. o m in

n u ed ed åga rm n o le sak g ä be

t e kt ve at b ar lle m ar in ef vn

llm ns jämf sn rm fö de v sju pp ro kt var ge

a n som de a a läk er ub

v a ar er för fö ets å ns läk ckn d n ch en

ltat ritete de em ion ts m t u tv äggare p kskri

a e mi v g p bl en rb en än ici likt än dl e i re

su m jo gre se a dö a nf trä n si sju

en nkt be lm r at ed lm ta

Re 97% had so Ma är gån hö pro av fu ar av be grad Al fö sin m ko (OR 3,5) al han uts had frå of av

er ios r

vs at de

ch ch t

lan a s r pe

el r at a, dd

e o ad ed g o ss rto pp

m ar r v in fö o

ått m de m o gru

er läk de vn er är e

lsm ad em so ns

än pe bl tegi tera a , d ord re

lln lm kskri fe

vn

Utfal Ski al orto pro sju stra han gi (OR) utgj re

? t

ng kä e

em d

en s h e i

ivni ar

ata at

n en ck läk

en

ukskr frå

a ski lla län

p av d m l a å s sj Ty Dat so til tv

ter ).

: 65 n. ♀ en n sa

e s) ion e < & lä en es % ati - at m se 149

ie ar ds pp d e

en ul ol : en ar ch

tagar kven äk lan r (15 av p ud op kv gru . Av ) o

el re a % läk de g st ep ockh gare re ♀

lation ed sf ) 700 l St sf el än pe in di ar di 7 tergöt lta 71 673 %

pu tal ♀ i ar r h lm gn ntal i Stu ca år Ös De sv fö var var al (52 orto

A po An stu (Sv (%

äg 5

dl ch i

bjekt <6 an ister i - n o di län

eo al å h di än ici pe tv ige

ed la eci lm ed i er

Stu Al sp al m orto år Sv

m -

ete itt

rb e- år sn

di gn

a si gs är 04

tt Stu de Datainsam lin Tv 20

si i

r re g er e

ed tera d de ka ra in ar

m vn tegi an an pe lä de bl läk

em t h a rto ar bl stra än o

fte stu kskri ss h r at lm

m Sy Att pro sju och fö de al och

le -

ns r.) rob e io sn p en v

ikat d lö ) ige ka rfattar bl efer re 07 02 er

Vil Fö Pu år (R Lan Ar 20 (1 Sv

n

r er å x. ve le m st n. r n, p

so pe an de g p t.e lltf bri ett de i yn kskri

a. ch rk nty i s a, e a igt a ds en ska er en rn sju n.

ti o ve är ki en

tid un ad ju er ka a ge

ntern te h ch t göra sär ad m d. gs ffad ill lln l s ad lä ta in

am ie in at ng kn sa in var tt rä tt v o ni e vår d t lln än

ör liga k ar ski vn nta na ll a e t pat a ra iv m nd ity a ski d r f kr tfäl ga llm un ti

nter s av e k ts uten tt a a tt ie de ks ris sta sl in kskri och k ch kförsäkr a d för nd be i a

at ng, in b ar bri ch a ns stor llan lle l o sju de p ti ka h v sju er

re eri d sju ar g, - o kt ns i ev re ol v ö r v ern g a sku skä ll'

nd om in en g fan ta g me a pl ka is a samt ad in fan ro

e, s s de tn in on in al ts up sju av in tif av pp lln et nten a e mi de ete me ö vn vn ie oci

llt nd h gs kr äggn ntk . D vak rn ad ta ev rb ts ski ie at . s

a slor a dra la lan ts kskri dl kskri nd ka h fly pl be el at cka t p

Lä och de Kän in up bra An om ar m Tro sju han i p ve sju at p.g.a ’gri

, - .

el , yd

r, iv dar ns ft,

s , v ch ad tv n, da tit de a - yn ch ra vi n at

t en an lle d m v le pgi ity ch de o, g o rikt ng ng, tera ds t o a

o ar rk in ch ro v uru r e up sk tt sät ve sin d g, ni an ts t, he de to k

e, var vn teri tt g o d me lfre , för s a g; h g ä liti s a läk ggan liv ta in t h til lite lig an m ns

nd ings ili tn vak an lse en po re dl sam by ts fat ska nty ts ta on nty o nty ici al ka tee från ll, re kfrån kskri be hab las lv t at ki nd be lle rs kv ki kt ki ci

pp en ed

Lä be han uti ro fö sju sju ar re U be sjä sät sju gri samb ar stä m pe fre utfärd sju åsi sju m so

r

från de ed

la m frågo ion era el a at ib er at

kr du ju iska rm at td

ns vi fo di terv kä

In tra in in tem En

: . ); e, m :

nas ♀ ar t v

än e, no tiv ion s l % e, in . ion 68 at sak s- ar ic r, e i lla at 5 a 1

ar r, nta e. e s. e ul en ion och : ed ke ar a ul 60 : 1 ast ar : 308 ar

ion läk de släk d. orge se ar de op ott kt er e (29 m läk år as: N op 1 nd ).

at le l. ar än pe atri läk läk era läk ep e i rb gare ki at nv eb e i ep pre av gare ). E gare ♀

rm tegi äk a än ud än di ar se rtfal lta llm rto ntern sy riv pe di ar di re al ss lta % lta %

fo lm kl lm

Stu läk Väste In om stra bo De 14 l 6 a 2 o 2 företag 2 i 1 p 1 p öp Stu läk Stu ett urv de De (73 al in De al (28

r e

e, e, ar

r, - ar ke

- de - nar gs läk

e, e, läk atri än pe ici ta än lm ar tern ed re ar vat yki lm orge

Al läk orto in m fö läk pri ps Al i N

itt itt

sn sn 2002

är 96 är ni

Tv 19 Tv Ju

r re llan v g an es gs tö rk

ra t a in å ak ra ar och in

vn p ve sa d me vn de he ed es de läk er

es en m d an s s.

syn sam än yd xi stu ar ar kskri a stu ra kskri

ed lm tit

Att läk erf sju och sin och m Att samb al at de sju pra

dsen

nd ) ige ran )

lu 02 05 er lb 07 08

orge Ed 20 (1 Sv Gu 20 (1 N

v e

s n - ar ,

e ch d ör le ls -

ra ch tt ed lika äk ed

e ad r o m t f kskre de åga ögre n om gö , o d a nten me o ntra tern lsl ycket m om av e ad e h l g, lle id n h ett

l s tt v stöd no ie ch in rm rt et ol de sad d til in at ni o v e sju . An dce ntra r m E ör

de e a tt e me istä m fö a. fö ov n.

n r var a tfärd d a kv p un an a re d em år le ts m nter s ev m ad l.a. no el rn eh pl si ns rd rad u egrän na v a m kk ss vn ka ta bl dce be jä t ie sas f de

a ergräv e er da av b so g. of d v t i år de b vi rå up erö te ch n o b ak ga vi el sa ka lä ro ka ar na de pat

lan tt nd lat em a in lan gs ns pe m

el si b ori e o pe vs nad an r d kt gs kskri lan ur e p d v a ar åg do om na var a gra bl rn nn h lä g o

m ch ch pri t u ka e a rd re ns rin sju el vd t b an ga öm rto äk ns tera t re ar dar et rn av sto lle pe ch in em

o t o ns ro em ici äk a m le o m ed lsl an bl läk likt ilke m vd . Pro ro ra ögs . Bl v o tn lta

re le nga v Ku le ve äka bl a ed rs ar ad eter i pp h di so b a h ro än nf äl eträ ste gor g en en v ld rgi tt ntra iker a tt fat su

ka n, n. pp v l ro bl m Fö rä lln ar pe et in p lm ko sy er/ö p frå to tid ill ki e u v iru d a a pp

lä lle a ub ed fö samh d rto k 33% dce kl al se ntför gära gs e u ef el gs ta ns d r s u g. Re fika

de samh ie ro in ar r av in som m ta em o ch iskt ed år iskt in ci lla be ts ch nd of tio de nter v da erk bl at riga at an

tres an ot at vn pe vn a ch er sto v of ch e 82% m v v vn pe a dl gheter. Må å läk na a ta ie ro n o öv nn

in p vak e o kt vän ar ur e o ad em rt l a em l s

di ill g p än ty ett ul tera at h p ici fö å e a

rk han nd kskri n si stor kskri ns ar nta t v iska ar tt bl de p bl kskri rta ästan ntem yn ty lm ika t d t p t an in ed ed m

N sta be ge m sig t in gri sju al frå En ol sju at ko han läk ko at at De kl och m läk m ska pro jä an de pro had sju fle

p, k- r

et å al , l för ill v , ne

m ska ra ch s, id

p de d t r p a v v sju tio v

id orm ra Skä g o

ste n ld nd ity de ten ty de r i s a ta ch a em

om v t åen a er. tt å ul bl

sy rä nty un pe vå, en s o nas gs om am fö ån ki s a eta ch ns grad ro

gar n a ill g & g om ni kv en ts p ar in er g, in sju in rb o

in rm gs a sko de läk vn nge in vn fö a kern vn as istk in ön fre ekv he

tn ni ion itet, iv itet de ng än at ss sn a rn al ik, ni fr lig era

el id al kr id ildn ik r, k kt ar lm pf kskri kskri stetri kskri ka eci iv lat

sku rlos ci t s in de lv

Al up sju Förd di grav fö sju so at ob sju grav Lä sp utb kl ål pra skr samt al re

n s

sfrå de t

pp a a er er iv at at ift ju era

sgru ys itat td td kr al kä kä ts ku terv al

U 11 fo in an kv En En

) r

: ♀ : : n.

e, 7% m g. ion % ion ion 65 å ch lä lla 55 ).

e i sid . so in 4 ♀ at e i e ( at at e < s o ds re ue ul nd d- t) ul ul nter vn %

ar a ; 67 ar ve 45 ; 39 (8 ar m lan ka ie kt : 5 op ra , Tay d. op ker. op ol a

läk w an ern läk ). äk at kskri (50 ep ise lan gare ngi ep iga gare ♀ ep : Lä ar gare )

än go ighl on tt än al e p v ju di kt lta di stetri lta % di ockh tergöt lta %

lm as H gi lm te a 665 l rv m r s

Stu al pra Gl & re Sko De al in Stu samtl ob De (59 Stu 7 i St Ös U had so fö De (71

e er e al ar d d ca ar rv on ker i a i u läk gi lan ig vår ig äk

ra us stra ige län ige at än re ott ntl sju

la stetri om fe öd kh dö er vå er kt lm re 700 l Ri av al i t i Sk Al ob in of m på sju sy Sv Samtl 7 i t Sv

s

itt ge itt itt

sn sn sn är An är 00 är 04

Tv År: ej Tv 20 Tv 20

g - t

- s et v iv k- d

in itet - ed em r

e gs era på s a g ker n kr n- am grad bl g,

öka vn id l r ks å v sju ch pe ur ar in d gar til in de ra s m p r s ts ro in och r

stem ag lara eta xi sko d me ty h vn et, sy ers vn tetri sju de s a ne s o he p vn llt ke ra läk rin kskri er rb vår de ng an

m å nd r grav bs ra es pra en en ni tio en lig re lika de än terar försl nd sju yd a ar lika lini

kskri ste n p u de n förk kskri s o m stu ar se kv iv lta kv o amb kskri ne k

lm rä tit om öd ngs lv d o

Stu al han sju sy sy och fö Att om un ka at sju ho so in m Att läk ni av fre skr su fre al av i s sju ge vi av

n

ie n

) nn ) ige re ) ige

ssey 04 r- ta sson 06 er 07 er

09 12 13

Hu 20 (1 Sto bri Lar 20 (1 Sv Löfg 20 (1 Sv

r

g e de s

En e fika l

i , ad in ch sätt de de os nd g, eter eci h nas lig

s i la er. ergån är in de ass erta n o nten ika ra g i gn r ca sv ar fl ie de ta fö ent dra vn igh un np sp ett ol

sked se om isk ro t åt in g år k läk at

en be lå es l a es ar ett ege n möj p på a ku rgån än r ys lla ati at a sv v e

ng s m le ig p p . H kskri ch til än de sin a rn fo ni te nv ue åg sk nten nad nad te ch

ed el ög f ål es ki o dra llm å de o ett ka s å n a kt ns sju ie be . en p

och m ik , h a ar nten sy e, at sak sak a se ev ts lä pass ne n d , a ie m ar % r i pl le e d

a at e läk p var . An p et et av lan an nten vär var % k, n o ligheten g i syn up

tio nter em än pat gi lse d t d de g, häl el ts ie es och te. när tt t, 65 om la m terad

ika ie bl b gor 80 bru ska ets lle a in

ntern be pat at g, be llm för a möj te llna an n m ie un ro de frå iss ön rb stä m ergån vn l. Al sa

ar a in ar a ra ch m ori ski h tio at m r p tp gs av m g, ds m o o fter. At r, sås ol ll.

på fö är era stn g i nästan b d a tä r åt ra re llan ch

v p erk m in ar ar n, kskri s r ro ika åv m lat la nt rin lfre es ion pgi fö to

a et et vn r v me n maj sto sju me n o es un , s re be ce tet, ise til b ige at up er se

erh e p te. Ko erh är ts ts ergån ro re ts tt ta ts t e ar å fak nten rk

ori ete v at likt rm linj likt y

nd sv kskri p rb to m nf a lig t v ie nf

r 52% nn be nn be be r åt aj be be fo be n p ika tres in

Komm fö sy ku ar sy be ar ar fö Sju tio m i a fak so ko ar var ar in ar rikt en De sy ol pat ko in i s

- -

v e gs g, - ns ar in el ika gs in

en lika in ns ne p a ar n vn nd r, som er, ol vn

läk d egna a r o vn tio tio ty tio gs de på g

läk lan a, ve in sikt kskri ng ika ika ch gs ika kskri er in e

där eta le h å terar kskri un s, l o ju n b n. sju för vn iv teri

un rin un pp an ion å ili m en m hål nt a m för l s de ntern u r av lika sju de ar ekt

ie äk ie o r h at t i m kv m ne rs m ed de en m pe le en n p sv kskri sp hab

ll h Ko fre ko in pat fö vi ko m An är pat so ty har el situ sät är Sy an sju re re

e n

- är ar ng de

- ni frå ion ika ul av gs ra la

läk ed iv iv v el er at un rm da rin gs kr a ure ju

fo t m ifter du rm m äk ta es itat ys i- kt vi

n m ns vän kä lb al al kr m fo rs re di terv

In frå ko tio an fö och fö En fal ar Kv an uts se stru in in

,

i pp ). %

m id ch : 40 llda ♀ 41 : 29 o

e & s e v gru % e. da

no 5 ch al ön a. ion ar era ar ga stä ns ion ).

e i orra tli e i : 181 59% nar k v rn at läk ar d läk ar an tio ) (31 e o at e v e, ♀ ul i n m a % ici ul er, g a le

gs ch gs a; 50 en pp var ar ar : 19 ar % op läk er sa läk vn ed op ld

rin o ern ). sa läk läk å rin ntra läk ep gs on : 15 rin ch gs egru m ep gare

äk ta en nter. ta terv ♀ e (43 es än än ise än (47 di ie al äk on kskri di ar di al dce

re lgi rs F o re gi in 9% d lm tern lm från lta lm

rv Stu Förs fö 3 regi Be pat U fö CS fö re sju en (5 Stu läk Av al in Stu al uti lok vår De al 66 %

. - e nd en e, e

n en d- 4 n gs th d i gi ar - ar

id s Fu - id - de rk i s skt vår r i lä rin an amt gs a gs er läk a läk le -

e v es e v vår tre Bel ve a- ett av ska äk sti ) s ta ta on än m ss tegi än lan

ar ar ern so rra 3 es us al n 17 ntra

ckn SF re re om gi lm lm el en

Förs läk Chri Si (C fö läk ext fö häl in re no 42 al yrk sam Ma ch Stra urv al frå ce m sv

itt r li itt itt 00

t sn be -ju sn j ve sn -2

är to 01 03 är E gi är 03

Tv Ok 20 20 Tv År: an Tv 20

e

n ar

e,

tio läk ar n tt es ad ar es g era ra ka ar v ka ar in

ika gs läk tio e a av ion erk ys n ch vn

un rin gs en ure at läk åv läk nal r e syft ch tfors s o tfors å

m lan äk ta o kt ytet rm än xi p än a m de u m n u n p kskri

el rs re terv ed fo lm lm

Att ko m fö och fö un in m öka stru utb in Att al pra so de Att al sy sju

s an lm ng

te ) en sky ) tli ) ige

or 07 16 lgi an 02 19 SA 07 24 er

M 20 (1 Be Pr 20 (1 U Swar 20 (1 Sv

a rt as t rn fö en e s tt ve

iv va n g rn lika s; de de st e le in o , el ho

äm var in iv ekt t e och de era de d v si om pe , j an pp ns 9; tt ad å 4 vn d re ra en a be

nt sp a pe T el

ar ie t m ekt u 4, 8), ån R p 7, ch fie en å rto cka var sp re tt mi rto et. var m tera p

n v skt O ch t o nti n d v o ve ots pat r at re % a var R 3, e o ukskri m gi so g an

de iskt ati n o ge e a M d fö d 3 ga (OR 4,6), (O ng/m ad sj de åd så t h syn % ng/ a at e en a lla ra ste r i , r sig om

en e. ill d VC em a er h iker) sy e är gå me rn ota och vi em vri bl rn n gå ad nn pd lle t s t at lika

53 ar d t ö fta in ds en nar

gs en ffo e bl ro lle ion t e kl fi d me ro såg ge år e o

läk likt sig h äl 13 ar de o n h tt up år ist m se och in st nf ar ro p ro at ns m ed an gs a al ra ad

. Si nm p a de v a kv vå e sv a vn in ko % na läk ört ska op in an eci so pd h rn riga n v bl situ so en re ad

m a än li a om d mi re är ) a . vn sju up h g. ka kskri öv e 6 k de ub likt (ort samb såd sp De t in

t h t b R för g s jämf r gan ka gs ll i äka gs nten lä ju iska iv ad d nf ota iker iskt av de ie vn

för at at in le Lä in 6,9 in ett kskri ro e l et. in ågra

t s at ekt ämn e O de ko at er ra m at VC % ör ån 3%. vn ecka a sig h vn ), kl ns sju sin le iv vn p v at sp för sn te kskri

em 23 r f ar ch ev a em an å å so ekt te. N ch a bl re g/m ad g/v tera (VC riga bl

såg ed fro sv sterad kskri ycket el pl nn kskri t f n p n p tegori n i sp sys kskri be o sju

60% an pro m sif 22, gån oro an 11 o Ju sju gån m han up kä (OR 3,0). sju 7,0 (öv pro De sy sy ka de re av sju ar de av

r e ig, s

s: t för e fö nd , at nn lan xi R en llt ng, ro kt kar yn

lja em - ku el e gs- pra O kv ere ni r o d i d fli lä m m in

fö bl iv för gs n som ar as s ch gs ch le äl on de so sak vn

va ro fre ro in lle e er läk t o in s o p gen kskr d me k an kt ern

le , o d el nm vn n, ro iv – ge vn

lika dl ns sikt ed kskri en pp r av o em sju likt li a an de ekt ici å nt ra kv bl ota lan ie op

t u nf t b kskri en han sp sju pd god kskri

pe ed ed i h el ed ika

Fre at ty m pro m ko bl at samb sju är m be re m ol pat Ort på up på sju

sk

n

frå la ografi a e el at er er. en

ift ad du ju . td el m ys

kr vi kä ts sp di terv no al

En U in in in Fe an

: å al t, - e tt 7

% m rv m r, ite 1 ion 0 % de o en edd 0 a

r u fe al ar ga. ). ). at 71 s. : De e en g. Av de 189 p id 108 id iker, de k l cken ilka ♀

e, e (5 ne era ta iker, skt ål eci ta e 2 ul en pp ad in in iker. in å erf sty el v % 15%

ar ar tio ud nd be C, in ga r v kl sp lini op kv h vn V tegi gs k d av l:

äk äk m ta kl ar dkl 854 v kl tli de di t p in 32 sa ep re egru ul id ra ch ds ga g (12

sf so in väga a pe 2 pe pe sub kn tt es pterad di di ns er kskri ss riga stra n, t o jö d lta lto

665 l ar 997 l ), m ch sam rs l a ortfal

Stu 7 sv Stu 3 ♀ ko so öv sju de 954 v orto o öv Ett av orto orto base kö fo he til erb Av acce de de (B

r id ra

re v ska fy g i

i ister di di

äka r 65 å län al pe llda lika tin

ige o pe iker i ige

de er eci rto stä ds er la l vå m in

Al un i t Sv Sp i o an fe orto kl lan Sv

itt itt

sn sn

är 04 är 04

Tv 20 Tv 20

v e m -

a av är r gs

e en l iker no syn

ra lt ngs d å in e i se rs in t

sten el nd i iv at vn de m ngen ni lan r p ntra dkl pl de ge

on sta em iv b e som på ra ra

ko teri ta pe ekt ts pe stu oti bl skr en ar dce ), dra de kskri pd

re be sp be

Att fö em påfre pro han sju nd läk ar vår (VC orto re an ar Stu orto på sju up

ng ng

tli ) ige tli ) ige

07 25 er 08 26 er

Swar 20 (1 Sv Swar 20 (1 Sv

de - - m

r- ga de era fö ste ch i

ets s so ån o än ngre m p lat al sy m rb d äl ll

ds de M e k lä nt de ka nte. re no ögre lan ch ch ten r ti

soci år r i n a h ra iv ar ka ns såv s i ar - & na. t d ifi n o ter de v ch kv ge ch fie rtv e v lta de

öre e so ete me de . at ng o n för s s ku io ligt ef

nti fö di r. gn ä su ity ra de t o sju kt ns p o rb rå eri at en er tt

le a häl de g, stu s si en era era Re nd ev - & re v a m p.g.a lis pe d itu g, ad pl ra ska er o in a de d ss a. as a

häl so ng i ka ka pp m in up nd äka vs g a ra tn et nn ns et tn ån rn

äl dar a ni di tra so t göra m a am h , a ll l le rin iv fy lth de ät sgru ik ngar, rb as ntern ka ng förä

ad ku x rn t ti te kr lla tmat me i e rb on , l at ni el ie se Lä ni

n; s et, ion på v u sto ill as a ka m m an ks a es en nd fö en e i öm v b at å n. öm

de st ar h ev nti p lä rå isat sv om rk g t gar. nkt ta a pp nd ed r a ne ed

ste n sa ns sju kr ro in rn ve m cks em m sy . Bri an in es e y pu ris ru oe sb ntern se so tio sb bl o rgan de de id vn b pe llg ie el d o

gs ion gs nd nter rtr en ro ra år in år nters em e b e b ngs es ka i i fö ion at ev na ion

rin s o at ie bl p sto p l fy et kv dn kv ar sta t d kskri ar ns er ntro lv nkt pl ar ar terv nkt

tgå De til säk m sju situ le sju pat pro läk bri at sju U läk Ku m ko sjä fu om up läk kv in fu

em ng bl d ch

vi ni ro , o ar t i

n i e v öm v p ion ss

m ne nd åga l ed

na gar s m s at sam til er a e o av tio oe ng a rm stre sb

ar de rin ni p o ad er en rtr fö situ er tt en es fö m nten ts ka nten ts nten ion

egori läk kt nd ie ie som ie yd

m rä fe terv se rä ar lv dö be ns be tit nkt

Kat so be Ef in av fö läk sjä be pat ar ku pat ar vad pat at fu

fi

a . s

er n s- lla et ter el a r

a, et m n. rn ch te n. ogra

ys frå pp s a m et al kä d -

al ilk n o ch ne fter nt n o ef ne ch

er er. iftern de n o eri ch s- äka em a sgru kr , v at ntern re o at tio t e ie tio er tio d e o

lsan ift ion ra de e n en e möt r o fter ll l tiv kr ku ts m ie ka pl le ta us at ta ad en ar

hål ss u he an em frå at lä ion ts s e ul t ti ul om nter. ita ts fo bl ord ys a iab ci , j je p a äk ie al u x ra al al l p ls för ed nkt be ns kä re ns r l

ne sku terv

Kv in av se di Från ext utt pro utgj an Dat til de m fu ar var pre ko En fö var ko 6 mån in Dat fö pat

s n- ll-

) å ck. v

♀ , av de a gar

t f dan ll ra tio el ed in : 26 % ad on p ti ) em 3 ngi ) ntro

v bju e. ♀ en ; 22 ♀ ; 26 a

skt r at gi ty es ar ise v d e h ko m aml

fö In en 13 en ar gare e (50 ion ch ad äk e ) a jd nter i e i lla ns ).

tegi r re ik. om nterv pp öl v lta ar da iat n o ck ar % ie ar pp m ai %

se in nd l i llf d a

De läk stra val var av kö kl ski 380 l 29 (35 % läk ra til sgru (79 fu vägen. pat 29 (38 % läk gru de vi dat (90

. . p - 6

s d ll-

s- ion tt en e pp ds -2 g. e, at a di de da up - lti go lle m

r, ng e De nter i 8 ar r, ul ds tu ra re än se ie he a ed ntro so

ke ar a läk de teri ker op i s pterad ga. ise n gru nv n för it vn för ergån ko sku

ili läk bjö ta si äka on pat åt i m än atri e, ep ga a de ar r, m os en m t.

pe än in cce el om ar e l a v ts re

yki ar stetri di lle kskri gn pp lig lm hab lm m lta t d nd l v eto l 10 k tiv m cko be ka dö

Al orto ps re läk ob Stu : 360 al so de 57 a at ra til Varj sku m til ku so sju ve pro ar Lä gru be van

d d i d -

ra ags da ra ng a

- d för s- ds vn itt lle nd stö to ni - n.

en vän ure ion m nter i - er . sn tro + on kt ngti än ici är 04 n: E rs ef me dö lå kskri ie rs ob 05

terv t an nkt lm ed

Tv 20 Kon in tio ku tel at en stru fu be av sju pat al m Ma okt 20

e

g n n, es nd a

em i ed in e å ar m ör a

bl re tio p och oe öm s- samt sera m vn nter ra er r f vn

ro ka er ie en en läk p, er rtr ed p o liv tifi p ev tet de vs ka fö ion åga ka ts re nter

lä at är a kt än yd b ie m pl kskri p ns lv tt ns to kskri

en lka be tv terv fe lm tit nkt rm be

Id vi so up ar sju av U in vad ef al ku at sjä i a fu fö ku ar fak sju pat

g rin or ås

) ige er )

n Kn 08 11 er st 09 29 orge

vo 20 (1 Sv Ø 20 (1 N

a la de e

el vn öm t % ion orta åg ngarn ss ed kskri ng ni orta e 20 ig ilka rk n l fe n b eri fö sju rk ar ckl r v ifi r e öm lle fö . fö at pro en lig va ed d e er ns llrä nn b vå kfa ti lla et ch ad mod e t ytt fan stä ku lan v sju o i a fta en a . D d ng h el a an ch ett e o ast m en ni o t f ngd m llan ss so nd se ka en ll d nad at a lä ti la el me -30 % gs pass vn ål ns tid för m ch 20 in an en rh ge m o I gs et n sak in a. ets in ion kskri fö tä m ge vn ss rb vn igh at ets no ern ltat nty en n a öjl rm e sju rb e i pp e försäkr su ki d a kskri er t e kskri t m fo

Re Sju in av av sju öv båd gru båd at sju at

v ion g, ho in

at be g s sn in da el ns rm a le d d fo pas sn a fan öm oti

ått ng in ed an pas nn re ni et var d lig ets m an ku lsm m t b ts orta m rb lle dö o lräck r at a ls o be ll k kfrån

Utfal Be av til fö av de ar sku ti sju

. a: 2 e) r. n (2 ch g en s at ar riga nten frå d la nty cko n från öv äv a de ngar el läk de o- ss ie a ni 4 ki ve För sigt =501) öm at at a. ata r av gs 2 m s nge å ion e na ill Vi e m av ion sju l. äs (n ni ar var td vn pe rin l > dö n, de at t, för g t ed v p d dö a ss äggare o pm da ra m m rik. a ty fe dl äk al be rm ge had g b nkä p av d å rd 999 å je fal fte m al dö dast p 8 dö kfrån en kskri Be rs r f fo ty lgån sto ty

Ty Tv 1. gjo pro han fö av fö Tv var häl slu utv base be en in in 49 be til sju hi in äv 2. E 159 av sju

) s e %

la de r v ion g. e en . e at a. v d . e s) ta al fö v n in ar sigt l? - g för l. v ng a r d m en ie .g.a le i ) a ve vn läk äs fick til en ska sigt ni =498) or äggare a 159 (32 tagar kven nty r p ke ion 0% s ä gs ngarn 496 a e d s ej. ud ki äs g. Fö nf dl pm vn ch as el re ki los sy . ortfal =501) öm at (5 n (n de kskri å rin ni m ad ge st ju eri e m um o lation ed sf ) ecko ku är t b (n pm ed rm nty ge st han äk t o ar nd di r p m ki sju tv rd sl al kskri an pu tal ar ♀ us le sv ge t b fo riga ty vän gi å rs dö kä sv ♀ ntal i 999 s >2 v m el be In 50% slu at in sju öv in an re om Tv och fö gjo be Ett urv sju en be %

nvä A po An stu (Sv (%

a - - t r

ch gs gs i ch a bjekt id a i p- it vn ska rin rin d o sam er cko eo e v sö um av ar de d- äk äk orn sigt on v ve di ar sta m sl al rs kskri rs rs ss orge äs m vå et Stu Han läggare o fö läk fö ka Har Tro N ett m urv 496 av pe so sju i t

r d -

r fö r- i- 98 itt be e- år be m ; ar di gn sn s 19 litet si gs är to ve bru ar

Stu de Datainsam lin Tv Ok no 1997 fe m

kva

ig v gar -

i ch en r n gs fö rin in äckl ion ion ra ng a ka g o ni nd vn llr ra at at en nty tgö rlag m etet ti de rm rm förä orta fte fo ki fo n u de dö rb rk kskri riod en Sy Stu in sju om in ka un be om i a fö sju pe

tyg -

ns r.)

in e

io nsn

uk

ikat re n )

r sj bl d

rfattar efe ete 04 07 orge

Ha Fö Pu år (R Lan Fl 20 (1 N

e fter

ar ed

m pgi r

n läk a ga g

ar ion är g. up ty ). .

ge än iv vri d no id at ion r in ets v er in

ty llm ö fö in 31% 6 %) e v nte v rm at ilka tn rb g i n a rd kv

in a bjekt e ad å u i fo o v ag sät in iv gä e 3

in orm n, s a e ä iv

p ch e från erl er såt

nn nf ge ckn ar ekt n för

g från ä er nd m ng ekt tfärd ten ty n d ig i nten trä läk sp ge u m l m , ä nty u t o ie ty sp

ite In ete o kt m ts us re teri al so öl rb v i lu at u % ili in

var nd Vi a so p kh i n Kv re eh fy es

v a er. % a b m gre ab re ge r. ycket. nn gs lig o v sju e (61 eh

le äka p a in 73 hö fta (64 % re nty m e l ty i ion i e a ar l r o

iv til än v i ntra de ister i x. ökn tegori es lräck at es ad läk es m a ra al rs ka til äggares

ekt dl rm än lag dce ie eci t.e de ar nad o nad nad för sp fo lm

57 % vår var re sp om un läk sak var han In sak utfärd al Förs sak än

m t, r, g, ng, , l

he in ni , nd til n o d),

, vn 0), fy ge en vå daga öm rm ag s-

ilda ön gs fo fter, gs nty de ni ej tb l kskri ed in ng

gs s k in pgi n i van ist/ nta vn ju (ICD 1 sb ngs a , försl teri

s in istu l s up iv ökn er. frå en al al nten os ion llni rs os ili a ci r, a ts gn

kskri ar ildn ie kskri tiel stä jekt de

pe eci de agn nkt be hab gärd Dat sju läk utb (s sp pat ål sju par di fu an ar ob un pro re åt

s a

l de iv a från s at iv

n de mal era tit ion ys itat at ge ra en r

he nal van val de rm nty a k k

ki ra från ed eto fo In sju ext uti och m och m

ll n. g m ti an

lä å nty ko ss ds ). ki ka s d 236. ♀

in ecka lan de liga. %

) > 28 gs : 2 sju n v ra läs

om rin g o (64 ya 249 r s r e rgöt de gare

äk nty lu ar

de v lta %) la n =2 Al (n daga un Förs i Öste 13 i exk de De (99

-

v gs

g > r a n i skt ya rin re en

nty aga ogs äk ela n ki m ott ss nto sv

Al sju 28 d so m Förs ka ko ett län

r

i itt be

m sn ecka är v pte 02

Tv En se 20

-

å gs

r t

p om fö rin t ll ng

g s äk at lu ni lla ten i es t ti tä rlag äggare rs en

ite nty dl an b ts ki de ss ta rät kp

al d Fö Fas kv sju un han vi ka fat om sju

g er

rb ) ige

de 05 27 er

Sö 20 (1 Sv

l te al a in t f m och

m ar le a is

sa åg v erta re en fl ka örm m t i lä of ng at ni

ch ets er rb iv iv kr

nter o v a ks a skr a ie ett rn at ng a v sju d ta ni ltat e p m v a om su rd dö ho a

Re Förfat gjo be be dat

nte v r i a le

ått de

g el an lsm nty

ki tfärd Utfal U sju

r n fö

och frå a a n ata a rn tio at ta td ntern äka ul p av d kä ie n l je ns

Ty En pat frå var ko

: e ag r. e

r 9 ar ar ns v a. ♀ e ion id le nte ad re e

? - s) v äk ott ) a rn

at r/ m t 642 ie fan d d

ie en n. ) l le var t. Sv äka ne e ng ul are ntra : 65 (8 ar at ) nt 4% a/64% ck

ud tagar kven lä ♀ kä e l tio lan

el op % läk sam s p % ie vn e i na).

st re läk dce ro ntra åd ta b iv ivni lation ed sf ep gare lje nter s en at ul ♀

) di än år (43 era ie p d d kr

tal di ar lta dce d en n b ns % kskri ks

pu ♀ la 93 lm ), d 16 ngar, r 474 (7 an

ntal i Stu Al al 37 v i Öreb De % vi vår fami ni av 521 (81 pat på frå och fö ko ukskr A po An stu (Sv (% (66 sju bl sju sj a v 18 n a

bjekt id r i skt tiv -

- a om vn de t a d- le en ch en

eo än e v s eku nter i rn r s

di år , o ie r p era

lm ar ntra sv ra ns te reda kskri

dra le hove Stu Al läk 16 v ce ett län de ko pat ål 64 å in var sju el sion

be -

itt

om e- år

di gn sn ns si gs är 96 re Stu de Datainsam lin Tv 19

öve r

g re öka g nska ch fö in

öra ch in ci s- ng s ka ers o tn di r o ni lse vn lä nd es nters at re ion ätt era de h u jämf ar ie pf me to d kskri

fte nkt ds ty oc Sy Att och läk pat up om fak fu ne och be sju

ter ns r.) en e io sn en én

ati ikat rm ) ige

p bl d

rfattar efer or 08 18 er Är Fö Pu år (R Lan N 20 (1 Sv

a n.

e n ge ed ,

nt e

ar x e ntern in n. ar

ågo ie åga v n d

en e ete. ar läk n se ad fika ljn tio

ar en v å nter i at fö m en ä

on s rb r i än e i kt ie gni ycket m ör um re

ra pp i r en p nter i n p pp pp

nti läk i a r i llm ar nta ie si m sf ns ka

de g e aga ad en pat la

ve än gru fö läk ko kt el r u ion gru lä

n d en lln n a tid pat 2 tis de ika sko gs

llm ör ns 5 d daga ki gs m s l el ns

nter r f rgån 4 ge gs na ch tis nkt

a te tio te ä ian ; s in ar e 7 o er un tio

v i le ar 76 In ta a de ed

a lan å en ed v en jn en ad , fu en

be ch nt. öl j s tra ta

kt el e el gd n företa släk lln ern kem n företa a.

ar ; m o pp ka pf pp (E ät är

fe m ar nters ag ngåend pp lä si

ef nterv e i en län en gru ifi ågo up gru en ski rb nterv

läk ie i i fö sm ch i i ed

v etet nar pp gs pp ns gn er e a ns pp gru å m ntern

iti gs pat a in si e n Föret ar nga a p t o a ie

se ru ru tio nd tio ru vå a

os ern llg vn llg kt ad er. läk llg ). I ern de ite ern jd pat

ggs ck en tis kt u en e t

ltat n p amarb ad än ad en val nö

företa dry kskri tis on n d

su ge r s tient ergi ntro ntro terv nta gi ån lm terv ntro lln tient se sk tient er riga

Re In fö och län Pa åt ko sju ko in sta ko re m al in ko ski frå Pa av liv Pa m öv

lan ch gs- g i åga

el e n in t.

e o . - ite

v ar ne vn sa, örm

ått e m ar en al

s a läk v tio tergån häl sf

et läk urs kv

en gs a en kskri , å ion vs

lsm än ta te,

kv kt sju gd li

lm re ter k fe terv be nkt

Utfal Fre samarb al fö ef Ef in på län ar fu och

t n.

d a te

de

ter vi s be

a dat vår ar

kä n sam ho gs

6 so as

ök n. in .

ata n en ntern nge ch häl sam rn

och er. es de vn

frå ie eri - o gs om ista

at ad l b år ta äka

a ud ta so kv kskri n a n l

p av d l p kl ter 3 ån re eckl

Ty Dat til in ef m An häl sju Sju frå fö Dat frå ch

) e ) e ♀

: . % ar % ar . i .

s? e ion 35 40 en en i - ♀ en

- s) e i - e i läk - läk nter %

at e & e & on e (21 gs e (24 gs on . 29% ns on rka ie en ul ar ns ar ns ie llde

ar , 115 ar gi : 21 ar ta , 28 ar ta gi at s- a: 56 on tio , 21 gi

ud tagar kven läk tio läk tio fy

el op läk läk llre läk re läk re llre gi en llre åve st re gs en en gs en en t p pp ion ern en

lation ed sf ep än än gare än fö ) i än fö ) i le u

) di ta on ta % on % us je re on s p pu tal di ar la 100 re terv gi re ntro lta terv gi ntro ta m kl iteri gi ntro xi ntal i ♀ lm lm lm 20 lm 27 nterv

po An stu (Sv (% Stu Al al fö in re al fö ko De al & (57 in re al & (68 ko An so in kr var i i re ko

ra A

sp a r, ,

-

bjekt - ch it vn - i a ng - ggs cko er en

eo gs ar ns - rn

än e, ta e o s nter v ve - er ivni di ar ar dry ie kskri on vi de

lm re ra m 12 vå gi id ed

Stu Al läk fö läk de län pat so sju 3- i t re Zu pro N län

kskr -

ju - i -

rs eta a. s

en ggs är ls s e- år nter ul ett e. nge

di gn g dry ie tro d di re si gs terv n; ku t in rm r d a

ra ka Stu de Datainsam lin In tio at samarb kr län pat samt fo fö Kon le stu År: ej.

lä

n ta

rs e d är

öka e ar ; ka sku etet ar sm

er ers v en et läk er

a läk gs ggs di nd än vs nter me

u kt samarb lan ta a ie dry tu fte fe el lm re

ss Sy Att ef samarb på m al och fö vad pat län

ion ns r.) nt e io sn

a ve en - rn

ikat d er ) er ter rfattar bl efer 05 06 de

ed In Fö Pu år (R Lan Fab 20 (1 N län

t

l la

el nte

någo de tu e i

an en ad

för ev lan te, erk

pp ör el ru be r åv

ar l g f ) p r m llg de

g i nta rin rs de tro un

e a te de llna on er us

k ergån iv un

. J fo ski ch ekt riod

. åt en nta - o vs sp pe con

re gs tid

ns d gs r ( . fika n, a in re

tio le vn vn in

jn to ten signi en

tfal öl ak lta

u kskri kskri pf rf su ga terv In in av sju sju up stö re

n

le te, r

n -

de be gs de

ne v an a, ar in un a tio vn g i vn er en de er en

kt en l fe terv se kskri ergån ta kskri riod riod

Ef in av sju åt an sju pe pe

ll -

t ti ta ns om

d a kä vi tio

a as at on

ng. Da rn ika d n en var

eri un är, F frå ntern äka m ul a ie ud n l m kfrån CS

kl rm a Dat pat in frå ko fo sju vi

: m

e 83 pp ill .

e & no e nas . ), sa ) t ion ar ar iga ar 8 12 ar 64 es en

e i 1 de 5 ) gru % at läk ar nter. läk läk - 1- läk ns pp ul samt n, a rå v d l

gs ie gs gs gs e gs m : 1 32% ru op läk er samtl de vn til tio

at ta er, nd so ). A a llg ep rin gs on : 15 rin vår rin gare ♀ en

ta s p ad ar nter (84 % 059 (68 di äk gi al äk so kskri öra äk ie % 505 ( agn

rs re ra rs d CSF, d företa ån lh rs sv lta terv , 1 ntro

rv Stu fö fö 3 re de U fö vi 40 före vi häl sju m til fö an De pat (50 var utt in en ko

- n a n a gs ) i

id tia id - de om var

s . as 2 er. r s. rin ris gs- gs er r s -1 äk e v es (CSF e v vår tre en rn nter ad da - de

ta ta so on ie it vi no lu

ar e Ch nd re ar n extern re om gi rra lgi ka kfrån e 1 ån in ra

ckn Förs läk th Si Fu samt fö läk de fö häl in re no Be Lä pat <51 å var sju nd m Gra kv exk de

)

+ li

- an r l- urs är rk ju

en ul be – tro d ve

ra terv n (k rm r to 01 03

Kon le in tio fo fö sam Ok 20 20

e g a

ett s- - ar vn a v llan

a ion gs ch läk ergån öm at åt kskri

en rin gs ed e o ta ts ju nter b kt rm yte me äk ar ie

fe at fo rs re be r s

Att ef ök in utb fö läk fö på ar fö pat

s an lm

te ) en

or 06 15 lgi

M 20 (1 Be

p ll

äl

nt de ka ch nte. ar ka ns såv ten r ti s i

e v ifi s n o lta ter de de

n för s ku io ligt ef di r. gn ä su ity ra

era at en er tt stu pe s si en d era itu Re nd a d g, a. ad

de pp m ss in as a nn ska so et ån rn

tra ik tn m de un sgru t göra ngar, rb as ka ng förä

ät , l ntern x i e k rb on at ni el ie se Lä ni en en e i as a at

nd fö nti öm v b å n. öm

ta a pp nd p nkt ve ru ed r a m cks ne ed

ris rn oe ntern se pu llg sb so tio sb

b pe nter rtr ie el d o

es ka tro ion at na en ion ngs i i fö ev sto

ar ns on lv p pl ar ar tgå er nkt terv nkt

U läk Ku m i k sjä fu om up läk kv in fu

v

e ,

n i ng a nten er

ne nd åga ion ie s-

ni m at yd

gar oe s s at ng av tio rm som p tit ion

de rin rtr öm fö p o situ ni er en es nten nten ad ar i at nkt m kt en nd fö ed ts ka ts ss

ar lv ie ie v fe terv se rä d b be ns be l fu dö

Ef in av fö läk sjä vi pat ar ku pat ar och stre samt til be

s r a

je n te

el

d s a ar tio ef Dat nter. ter n. ie

a, ed el rn lta er n. fi för kä m d at

ne fter v su ad ne p

et ch äka n en ntern fter tio ll l t e on ån tio ogra ch

o ta frå ie us m en

at möt en s e ul t ti , j ntk em e o a ar ci ie 6 d ar

l p re ns kä re terv

Dat til fö läk pre ko En fö pat och in om läk

e ) e ;

s % e ar ns- ar en

de jd 33 ck. gar äk tio öl 1 äk pp ar ) l ra ngi ) l ru v in

en llf lla ♀ ise ; 22 (79 ♀ llg a

fu em aml

en % id

om em vägen. nter i tro v d v ns ).

nterv pp ie ai %

nd l i d la on ed

29 (35 % ra til gru av he pat 29 (38 i k 26 a m dat (90

: e i e ra a g t.

ar ds . re k- 6 ed os

ion ga ga. ise ar n för tiv it -2 gn lig

läk bjö ta . 57 ta v pp äka 10 sju i ll- a e- lat en da de ill nter ar 8 r, m ro ergån en m an

än in el pterad el om ill e l eku v ds na p ete. re ts åga v di pu 0 di s t gru lle vän p t ns ie lti iv cko ntro pp lle dö

lm m t d t d nd eto m dan r åt rb ka be rm m

Stu po 36 al so at stu acce at De ra de sin Varj sku an m up ko pat so he skr se ve god fö i a Lä ko gru sku be ar fö so

- a

- d u- s- ng ds

rs - t kt ni vn l- da to - n.

en at ion m nter i - er . tro d + on tru d ngti än ici

n: daga rs ef d i vän me dö kskri ie rs ob 05

ra terv r s ra nkt lå lm ed

Kon le in tio en ku tel stö an en fö re fu be av sju pat al m Ma okt 20

e n ss es nd a e n, m

de ar och oe ör a ra tio å öm s- samt s- vn

er läk p, er rtr p o liv r f de en vs p ed ion re nter

kt än ka yd fö b åga ka ts är a lv to kskri ie tv terv fe lm ns tit tt nkt rm ns be

U in vad ef al ku at sjä i a fu fö ku ar fak sju pat

rås )

ste 09 29 orge

Ø 20 (1 N

s

BU: (1) d 2)

i S kt un (6 si gl er er 00

di En 20

öv Stu

2, r a l-

r ig

per. (12 de de n k- de ng

m 28 nl ju ni

1 lål > na l män iv

up ls so r ill r s

ie 3) de sk de n me kr

s. 2007 + de evs cko +/- m att e va e ks

Sh 12 d kr ns to an ju

dergr & me ve a i (6-28 v)

an ks ru gre g s

fann gre bl sju ga kö fö m träffat ma läkare ivn

r un 2006 Hö hö skr lån

nd In so

ba fö r n

ed ch n r r

r o fö lle ete d ns lle ete

am .ex. os ekt m

21) d m de ör e g e ban te äkare g e

t s gn rr o

d, t iso (1 ban ål n g in i arb en os in i arb

an - ro g - am g

Re 04 ns p ivn ati att l n ko gn ivn

ban am te kr ån t s ch kr ån

såd 20 t s äkare ekt rg ge d p r e rg

m en ks n o gö pro ks

et ge rr In me åte

sa att l ko sju åte kö sju

In pati

ing ta det 19) e ky är att ns (1 nd 02

eb Pra

ikt

nn see rs 20 n i ve cke ga av rö s s n s e

di ns da d d en r ? d en en lle ad

tri én 18) nt are nt äkare e ban nt e att xis uste ban tfär ban ie ad ie

(1 ie u ntyg ng ch tfärd ntyg ra in ots itteratu - am at läk ntyg - am at - am at

orrm 08 ch ki p att l ki p ni e o n u ki

m m t s p t att t s ch t s ild sp a l N 20 sju utfärd sju ge sju

tt ge llan r o ge llan llan yrk ng ien nn In de slu In n o In utb ni me ål be me kö me läkare

d, e

iv i de

ban stud ur e

er r a n a a kskr m n i r re a h ivå d 5,1 de tt

di 14) mäns sa ju sa te de ld ed ömd rmåg sn lan a mä R= arn

ta Stu (1 - ki ed ch ng b e att ed rmåg s s tt an d m o + ivn läk fö

e fv 03 +/ e s b ofö Låg ni re sul ra fakto an ors kr bar O md e n

Lö 20 ets ild 7 år) ks r att ets ka re åg had nn (< ne dö had

N läkare arb utb sju in fö be arb

lä fann ar samb kvi ed v ien es i

s- ll- re e m d n str li

tud et lad ng nd -49 nd 10) kö i ti du kad ll

i s n ang ban en likh ni ö ti

ling (1 d es släkare ild ete sin i mi (10 a) n att b släkare

an - am no li kal + lad

cke Jo 03 ivn b tag tb ng ive tag ld se tag amba m t s llan kr an arb ni kal

20 re g u ekt re stäl an re r s ge me ks h s r att vå, rk fö ch fö

att uste In l fö Hö ni ve sp an

sju oc fö til re

er in r ha m re yd ch l

kto el 03)

- o

pa lu båd ilka t p Et Om g r

V r r i r i å i 4. er de ön iv g år

gå ng gå ng g ng

ll v kto di ttnin ni ni sn av in ni

tu fa ns ål kt ns k kt ng yp ln kt be p a 3 ten te 5 ten 3 ten

ntfa l s an te ri ri ni ri Ta Ty lta en lta h t stäl lta

tie en su ika su ika ild oc su ika

ol ol an ol

pa Anta mm Re Pati Re Utb Re

Pati

Sa

r r a

s da d

en fö ete av n ett

tfär te

u r me märta gh es en e d

+ läkar ntyg gs h ad

ki te oc kad ati

t att en svåri åg

lmän sju dryg rfr

slu pati mn påver om p

Al be ett län sö

efte

r l l de kt e va al på

a i a f tare svär

an ivn ar) lät be + re om sö äkar ng ag

kr llå av ög , s a l ks ska

h lig de nd yki

sju En män me (6-28 d gru ps

man

e , a g d t & en r a

ad 84) g ekt vär em ivn lå .

at in ete os es kr os 12), r me ekt R fö svär ch etal

rr R 2, gn orr ör d ks gn el - te svär h tare ivn i arb ju r O be o 0,33)

(O kr g ro r k ska b . F ro or (0, sk +/ en be lät p t s va p lo

la ko os ks ån va 4) ska ati äl syki 0, ari kad (0,54) svär (

gn rg dan lan R gre ekt yki sku r p st d p rr d s ps be Fö ftvägs läkare pro åte me säl (O m v län vi mu

lu om sju vi so ko

g, r rin ive es de r i å i

uk, ska a te rg + se br in tt ete

ekt yki svär evd i att en

ss sp be pl m h stö arb mati mi re ps up pati

so att åte So

, e

lan d 5) n n an g tt en , kad n e el an me e te in

R 2, ad e att t ö r e ns 45) äkare ntyg en rmåg ivn + d m org ive + md

R 3, t (O ki ati fö sat n fö kr t fan an svär från lse ekt dö ed ke ks

(O he h att l utfärd sju m p ets De be re sp be ris sju

rö re ött oc O arb

samb tr var n

g a

a in os

n e ad 0) tt lan io tt lan a h e el g av nd män. e el rmåg

as rmåg ss 8) ive ömn katt R 7, ns in re ee os ns

d m ekt et h + d m ed ofö vs rmåg + mn ofö ep R 12, b t fan an sp 6) t fan an as ets jäl ofö or (O

läkarn dö ets h d (O re nn De R 5, De arb h s

be oc smärtb ets

samb arb (O samb oc kvi

läkarn av arb

li , .

re b al

ög re en män svär ll a med eri

or, med h t att an at + a, be e ti släka ld ld nn he org m

ska lik lad tag stäl svär från a stäl e 24% lse

h kvi yki no kal re an be re

An oc ps had fö än rö

san samm å p

r s da te n de om gar) d te e

ska r å t fö en in ra r s in na att tfär ntyg en ad te a et än r me ska u es a

syki läkare vn äg - läkar ki ati åg tt ase + en erat p te svär

p svär va kri en ntyg mati t att sju kad rfr de s b ati de as es en be

be lmän (b r b utfärd ki so lmän om p vi r p ha al lb slu ett efte el

me sju pati Al be påver av Fö fal d

er, d n s di ch r i a an r i ng; nn ch om n ar gå ng åg stu ns s o ni ns av si m gå ni å o är xi kd vär te åg d fi te samb es fr ntyg 2 ten kt te ng Tv om sv 7 ra en ri för 2 ten rikt an 1 en p b uki lta en ni a be v sju tso lta Pati efter sj su ika m m amb Pati ukd kerar lan p a och ol Pati su sj el Re dö be t s di ty ar Re sam In m be at

g er - -

on ev er et gt us - de rs

(63) kr h slo r ån l ad öm ar l

ers + dre ärd til kh - ga ns ng era pe

Äl ks oc re fle In lln ed fal

oftare om d sju kö ni

Pet 1997 sju fö åtg var l ski i b bas på s.k. pap

(1) r

och kt de (58)

s, rsi an

fv

axi . ve Lö 1997

spr ien en

U:s ö ns

ng 2000 (56)

ni tud SB Je

riv ån d r r ll

fr d ch - ev ch -

un t an - e - ar or vs s- - na fö fa

den s er - llan r o st k- iv + kr ) o k- iv st er ev

uksk gl 2000 (62) ge er fö ng nn ks män ng

di In de ko utfär dad sju skr ni oftare (58 sju skr ni ko bl gre ras

ats i En me Kvi sju än 43% nad de

s sj samb ål nad hö

dl Stu

-

am (64)

ew

äkare Ch

behan Grah 1999

e r

och l nt n n er -

so fl fö ska h

or t i at + er år etat tyg svär

2008 (128) fl sto in evs yki svär oc ftvägs

ek W läkare arb ps be be

Ju de skr lu

e fakt asp er iv e rb

g

tiv de 2005 (127)

ek Sö respekt sp g

lin

lan t re art

el 2008 (126)

at Sw m

d det g a r er

ls at te -

ie - nty l lig d ska l ga ns ad ? ban 1 +/ til en tare svär i fal dra

Sh 2006 (122) Män r i me yki In an kö lln xis nebär kt utfärd fle man lät ps be < 28 v.

pati ski ra sam in rsi r - - r i r r - - r i r r

d io iv g d io iv g sp tt ve t an de lle fö te t an d ns ch lle fö te

es iso - h kt kr e ån - kt kr e ån ras

rö ge oc di n av ks rg ete en ge n o di n av ks rg ete en ng ns e Re 2004 (121) In d ål ng In me ng de ni atu ne läkare kö ne

ang samb me pre sju ni åte arb pati samb pre sju ni åte arb pati

iv fan er

en tt n & g - - r g

et n a te ns er i ty kskr mé ån erfa et ci ev in

teck + dre om ilje di ntyg en - ad in ju t d na li orr 2006 (117) d l es nh ki l s

N äl re in skr oftare til ga kö lln tal

at et en me yrk fam me sju pati In s s e De ski an

re i d r a a

ing de - -

ka er lln as m

isad an - ga r i av ets v di 2003 (114) ski dö ng rmåg

lä fv In ns de

s. Om Stu Lö läkarn be ni arb

ed ien kö ofö

; g; , 2 a m 5) n r tal et

tud en lin öv 102 - le a em lln de a en nd d fann el 12 m eve kar - r en emo

t s fgr art +/ de pl ss bl ns d an yrk +/ ski de ss bl

Arr so vi (125) ns vi (125)

at Lö Sw 2007 ( 113, An up pro mi år i mråd

ban me Kö avse pro

amba m ) - a

n, n : a a er os av ns r s ebär sa ik att gs da lig

so - t e ad r lig lig tr 51% te em

nn et 2006 (112) +/ lln fle än nn vs laras en on bl r ha l i das ste såg dryg rs

Lars ski man kvi an gravi rk pro re el ing En ob (73 län smärta h fö pati pe

n c tt nd er -

kto - er

e n a ra en - ga ns ll- i llan

lb -s In tyd lmän rfa n i 2007 (108) kö ski nad me läkare

cke Gu atti al

ka

lä cke uste eyre

ilka uste in ud 2006 (104)

V Pl m Co

5. r r t ll år ng os n år ng ed gs

or ie - de g av g

g rke ni de / ni m ch in be ud an s ål kt n et h re s kö kt vser o as is

in i y 6 ten ka 9 ten nd vn ax Ta m en ri der nh ka en ri

lta seen ål re lä lta d a ba der kri pr

tal st h år lika av ver kar lika va m detta ks

p av fakt Sam fattn in fa

Läkar oc Resu i o er Lä Resu i o sa sju

Ty An

- r - a e a te krn m e av + dö att en gre ets sju te had rmåg ivand Ex läkare be de hö grad arb än läkare pati fö skr

& i - v ad d- m d- ch ili g llan ed de av v a + lln han dö ng han g o rin op lan ho hab te Ski me be läkare be ni be be lin re ort - r k- o- h re at r + ev r än de lmän oc nd än yki läkare sju skr ort pe rike Al me mi ps

a ra rs - ll n a te iv t- en g ss te em oro ra or n. + an ar av bl r att en on e ti to le rmåg en skr äkare te p vi el fö ng fö stö lati dd fråg O be ni pro samt pati le in up att h pati re att l tab

d - & d- - a s- s i - t an pg ska ge llan lse tal ntyg län gs h äg +/ re sla ki svär n yki svär oc svär In an a ryg ftv ämn me rö räd sju be me ps be lu be samb pg j n r - r i t i n e r ad iste iste er ie . + ite ntyg cke ika pp Sto lln ki från ial h i ial läkare ud ec ec ol ski kval sju oc samt från gru av st 125) . sp sp en

- - r d n m e e- m iv en r d - as va ra å si o a kad is. +/ op rn o kr eras ll i tt rt pfatt ng ks ng late l d p ro art 102, 113, de kvård kl de prax r varfö O up ni sju ni re til syn O r ( sju påver re pe

up

gr arfakto ub

äk

ka l lika s

ifi o

ec ch

sp ll gar o

ej ti in ln et täl

d es

rar

- r- a r late att kats tio te + två erät lse lika fråg såg de llt av en b n re De läkarn ne te d o an påver emo pati nas me

r e ev, n me e r ad iste fta k- r, em er kr

+ llan ial ive fta d evd bl h i ks me Sto lln ur o sju pl oc ärd ju s, ski me ec de skr r o pro i h up åtg sp hu er s vänt

rg

ru

nkät an lika ki e

d s er iv m o t an kr s- is - ge llan tyd eras ng samma In ks ur fe me läkare & d ni prax samb atti sju i h

- - d - er ög de iv gs ata från lse sla kr ta ad + d h re era gre ar vi svär lln lmän läkare in ks aku dryg Al me rö räd län ng be har d sju ni län ski ord er - v di år ng m ed gs t är a- ck fann s gar r g ni o s s a ar ra stu in le or m ch in is ite na itet. d gi der en ten kt nn o as vn en er en eci el sl 7 ri vser nd ax ial 4 rten ier al ga in na (120) attn h/ lta kri ud ra tli de sto kän ba der pr pa ud kl ba eci a sp ill on sa tre Läkar pf oc lika d a det fi m detta ks Läkar st in m sa sk es spec sp Sa fler liteter vi up Resu i o va sa sju Mer 1 Ratz 2 I d

Bilaga 3

ka

+ + + + + +

mp 1995 (65)

U:s Ti

SB (1) - 64)

. am

ån kt ew +

sk si

fr Ch Grah 1999 (

ati er det m er

di öv sis +

le

Stu Cas 1996 (55)

nebär ob in pr

erås + +

es r o 2009 (129)

te Øst

ek n ang g

n in (111)

ke asp + + + + +

vo orr

tec Kn

dessa g get lin

, 125)

in av + +

art 2008 (126)

m on 113

Sw

O g 2,

sk. lin (10

n någ + + + +

ati art 2007 (124) er

m fan kt Sw pp

le rsi sky gru

ob ve + +

2002 (119)

pr läkare Pran sub

na ö

? att s lika e en

ng d o

aspekt man (116)

ni e sad e i el + och iv vi ad rt

tiv er Mo 2007

kskr ek edo 1 ngar

ud

ju sp kl llni

ie r en (102,

s s in fgr + + + + + + stä

n re ud er

Lö nter di 2007 113, 125)

fan fråge

n

tie re gen st Stu so

+ + + + lika

pa . In 2006 (112)

äka Lars d o

t l ien

at ey me

e tud ss + + + + + en

ete med Hu 2004 (109)

isad , m arb v den s d- ts itt an n + vän ien br se

ats i 2007 (108)

i s Gul tud dl t an re kä t s nd

äka lu + + en

at ehan 2002 (105) a

r l b Ed

m

ebär n, l i en r

nte de ig g dra x. - r tera är m io en fal em ifte

nn t i äkare an nn in gs are et är m ch de bl isa lle or l i em dl et är nkt et nd no o r an , t.e ntakt vare e pg n sam

ör l er n er o et är ivn in d ro lle gi an pp el bl an r d fu kr r d läk r i en tan ng ko d, up frå

on sikt r d äre ivn r p ni ts rg tö ra ro eh sakku ke rs ks se gs kr an r att pe ad ris er e r i o ets a

n c aspek em f ati ng ke ve iv be r s at

e bl skt ni nte in nn ka r b le pp kr lle em ve m b in itu lika å iv ie v sju e an uks ns ks e r ar n av se d

n i p av p ro ic e tyc e tyc ar ivn sj n a tycke pp rd bl kr kr e ku smarkn et, ä u gru lle se av sa arb har

a so ra s ar o ks ov a m es sju el ad es ro cke ty rn äkar te äkar läk ks g av et rs n e er

spekti et är p n h eh s av äkare te n vå d p ch lle m med an sju in eras te te sa etyd x. v di

o d att l te öma pat r b d at sys äkare av

re att l ed gn m arb en lu kas tu lka uste er so nn en t av sju le sar att tyg gs dra yrk s b ng

Pl att att h ve nn me n att l att d . o in ati h s gs r, t.e ni Vi di två ro ive ati a el rlän in n att l p oc in yft re

sar att skt p ho att b er vi skt skt d an tre s 6. de ekt er fa er fa di äkr ng er l styr a

di ch be är fö gare er fan rs en- äkr di ll er vi ra sp di skt rmåg et, t.ex me ch ss

tal stu n o stu eb di di emati fö er fan r, kri pp örs be di te re stu emati stu fö å emati al di an stu ka fakto de

bl bl nn stu bl ci re ö d F å g o I Ta An stu an emati ets Tv m ti erk ris in 1

Åtta pro bl m i so m pro områd so stu llan me tvI

läkare Åtta arb pro Fe io aktö to dn

Åtta att h läkare so N le

pro samv me

Statens offentliga utredningar 2010

Kronologisk förteckning

1. Lätt att göra rätt 21. Bättre marknad för tjänstehundar. Jo. – om förmedling av brottsskadestånd. Ju. 22. Krigets Lagar – centrala dokument om 2. Ett samlat insolvensförfarande – förslag folkrätten under väpnad konflikt, till ny lag. Ju. neutralitet, ockupation och fredsinsatser. 3. Metria – förutsättningar för att ombilda Fö. division Metria vid Lantmäteriet till ett 23. Tredje sjösäkerhetspaketet. statligt ägt aktiebolag. M. Klassdirektivet, Klassförordningen, 4. Allmänna handlingar i elektronisk form Olycksutredningsdirektivet, IMO:s – offentlighet och integritet. Ju. olycksutredningskod. N. 5. Skolgång för alla barn. U. 24. Avtalad upphovsrätt. Ju. 6. Kunskapslägesrapport på kärnavfalls- 25. Viss översyn av verksamhet och organisaområdet 2010 tion på informationssäkerhetsområdet. – utmaningar för slutförvarsprogrammet. Fö. M. 26. Flyttningsbidrag och unionsrätten. A. 7. Aktiva åtgärder för att främja lika rättig- 27. Gemensamt ansvar och gränsöverstigande heter och möjligheter – ett systematiskt samarbete inom transportforskningen. N. målinriktat arbete på tre samhälls- 28. Vändpunkt Sverige – ett ökat intresse för områden. IJ. matematik, naturvetenskap, teknik och 8. En myndighet för havs- och vatten- IKT. U. miljö. M. 29. En ny förvaltningslag. Ju. 9. Den framtida organisationen för vissa 30. Tredje inre marknadspaketet för el och fiskefrågor. Jo. naturgas. Fortsatt europeisk harmoni- 10. Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel sering. N. i historia. En granskning på uppdrag av 31. Första hjälpen i psykisk hälsa. S. Delegationen för jämställdhet i skolan. U. 32. Utrikesförvaltning i världsklass. En mer 11. Spela samman – en ny modell för statens flexibel utrikesrepresentation. UD. stöd till regional kulturverksamhet. Ku.

33. Kvinnor, män och jämställdhet i läro- 12. I samspel med musiklivet – en ny nationell medel i samhällskunskap. En granskning plattform för musiken. Ku. på uppdrag av Delegationen för jämställd- 13 Upphandling på försvars- och het i skolan. U. säkerhetsområdet. Fi. 34. På väg mot en ny roll – överväganden och 14. Partsinsyn enligt rättegångsbalken. Ju. förslag om Riksutställningar. Ku. 15. Kriminella grupperingar – motverka 35. Kunskap som befrielse? En metanalys av rekrytering och underlätta avhopp. Ju. svensk forskning om jämställdhet och 16. Sverige för nyanlända. Värden, välfärds- skola 1969–2009. U. stat, vardagsliv. IJ. 36. Svensk forskning om jämställdhet och 17. Prissatt vatten? M. skola. En bibliografi. U. 18. En reformerad budgetlag. Fi. 37. Sverige för nyanlända utanför flykting- 19. Lärling – en bro mellan skola och arbetsliv. mottagandet. IJ. U. 38. Mutbrott. Ju. 20. Så enkelt som möjligt för så många som 39. Ny ordning för nationella vaccinationsmöjligt – från strategi till handling för program. S. e-förvaltning. Fi.

40. Cirkulär migration och utveckling 60. Ett utvidgat skydd mot åldersdiskrimi- – kartläggning av cirkulära rörelsemönster nering. IJ. och diskussion om hur migrationens ut- 61. Driftskompatibilitet och enheter som vecklingspotential kan främjas. Ju. ansvarar för underhåll inom EU:s järn- 41. Kompensationstillägg – om ersättning vid vägssystem. N. försenade utbetalningar. S.

62. Så enkelt som möjligt för så många som 42. Med fiskevård i fokus – en ny fiskevårds- möjligt. Under konstruktion – framtidens lag. Jo. e- förvaltning. Fi. 43. Förundersökningsbegränsning. Ju. 63. EU:s direktiv om sanktioner mot arbets- 44. Mål och medel – särskilda åtgärder för givare. Ju. vissa måltyper i domstol. Ju. 64. "Se de tidiga tecknen" 45. Händelseanalyser vid självmord inom – forskare reflekterar över sju berättelser hälso- och sjukvården och socialtjänsten. från förskola och skola. U. Förslag till ny lag. S. 65. Kompetens och ansvar. S. 46. Utländsk näringsverksamhet i Sverige. 66. Barns perspektiv på jämställdhet i skola. En översyn av lagstiftningen om En kunskapsöversikt. U. utländska filialer i ett EU-perspektiv. N. 67. I rättan tid? Om ålder och skolstart. U. 47. Alkoholkonsumtion, alkoholproblem och

68. Ny yttrandefrihetsgrundlag? Yttrandesjukfrånvaro – vilka är sambanden?

frihetskommittén presenterar tre En systematisk litteraturöversikt. S.

modeller. Ju. 48. Multipla hälsoproblem bland personer

69. Förbättrad vinterberedskap inom järnöver 60 år. En systematisk litteratur-

vägen. N. översikt om förekomst, konsekvenser

70. Ny struktur för skydd av mänskliga och vård. S.

rättigheter. + Bilagor + Lättläst + Daisy. 49. Förbud mot köp av sexuell tjänst. En ut-

IJ. värdering 1999–2008. Ju.

71. Sexualbrottslagstiftningen – utvärdering 50. Försvarsmaktens helikopterresurser. Fö.

och reformförslag. Ju. 51. Könsskillnader i skolprestationer – idéer

72. Folkrätt i väpnad konflikt om orsaker. U. –

svensk tolkning och tillämpning. + 52. Biologiska faktorer och könsskillnader Bilaga 7, Svensk manual i humanitär i skolresultat. Ett diskussionsunderlag för rätt m.m. Fö. Delegationen för jämställdhet i skolans

73. Svensk sjöfarts konkurrensförutsättarbete för analys av bakgrunden till

ningar. N. pojkars sämre skolprestationer jämfört

74. Mer innovation ur transportforskning. N. med flickors. U.

75. Gymnasial lärlingsutbildning 53. Pojkar och skolan: Ett bakgrunds-

– utbildning för jobb. Erfarenheter efter dokument om "pojkkrisen".

två års försök med lärlingsutbildning. U. Översättning på svenska av engelsk rapport: Boys and School: A Background 76. Transportstyrelsens databaser på väg- Paper on the "Boy Crisis". + Engelsk trafikområdet – integritet och effektivitet. rapport. U. N. 54. Förbättrad återbetalning av studie- 77. Sammanläggningar av landsting – överskulder. U. gångsstyre och utjämning. Fi. 55. Romers rätt 78. Fondverksamhet över gränserna. – en strategi för romer i Sverige. IJ. Genomförande av UCITS IV-direktivet. 56. Innovationsupphandling. N. Fi. 57. Effektivare planering av vägar och järn- 79. Pojkars och flickors psykiska hälsa i vägar. N. skolan: en kunskapsöversikt. U 58. Rehabiliteringsrådets delbetänkande. S. 80. Skolan och ungdomars psykosociala hälsa. 59. Underhållsskyldighet i internationella U. situationer – Underhållsförordningen, 81. En ny biobankslag. S. 2007 års Haagkonvention och 2007 års 82. Trafikverket ICT. N. Haagprotokoll + Bilagedel. Ju.

83. Att bli medveten och förändra sitt för- 104. E-legitimationsnämnden och hållningssätt. Svensk e-legitimation. Fi. Jämställdhetsarbete i skolan. U. 105. Ålderspension för invandrare från länder 84. Hedersrelaterad problematik i skolan utanför OECD-området. S. – en kunskaps- och forskningsöversikt. 106. Folkhälsa – Djurhälsa. Ny ansvarsfördel- U. ning mellan stat och näring. Del A+B 85. Vem arbetar efter 65 års ålder? +Bilagor. Jo. En statistisk analys. S. 107. Läkares sjukskrivningspraxis. En systema- 86. Personalförsörjningen i ett reformerat tisk litteraturöversikt. S. försvar. Fö. 87. Skadestånd och Europakonventionen. Ju. 88. Vägen till arbete. Arbetsmarknadspolitik, utbildning och arbetsmarknadsintegration. Fi. 89. Finns det samband mellan samsjuklighet och sjukfrånvaro? En systematisk litteraturöversikt. S. 90. En ny lag om ekonomiska föreningar. Del 1+2. Ju. 91. Planering på djupet – fysisk planering av havet. M. 92. En effektivare förvaltning av statens fastigheter. Fi. 93. Att skapa arbeten. Löner, anställningsskydd och konkurrens. Fi. 94. Gotland – användningen av beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. Fi. 95. Se, tolka och agera – allas rätt till en likvärdig utbildning. U. 96. Riktiga betyg är bättre än höga betyg. Förslag till omprövning av betyg. U. 97. Resultatuppföljning, läskvalitet och skolutveckling – tre bidrag till diskussionen om jämställdhet i skolan. U. 98. Gårdsförsäljning. S. 99. Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan. U. 100. Ansvar för järnvägssäkerheten. Kan en annan fördelning gynna en marknadsdriven utveckling? N. 101. Handlingsplan för att utveckla strategier i miljömålssystemet. M. 102. Massuppsägningar, arbetslöshet och sjuklighet. En rapport om konsekvenser av 1900-talets friställningar för slutenvårdsutnyttjande och risk för förtida död. S. 103. Särskilda spaningsmetoder. Ju.

Statens offentliga utredningar 2010

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Försvarsdepartementet

Lätt att göra rätt Krigets Lagar – centrala dokument om folk-

– om förmedling av brottsskadestånd. [1] rätten under väpnad konflikt, neutralitet, Ett samlat insolvensförfarande – förslag till ny ockupation och fredsinsatser. [22]

lag. [2] Viss översyn av verksamhet och organisation Allmänna handlingar i elektronisk form på informationssäkerhetsområdet. [25]

– offentlighet och integritet. [4] Försvarsmaktens helikopterresurser. [50] Partsinsyn enligt rättegångsbalken. [14] Folkrätt i väpnad konflikt – svensk tolkning Kriminella grupperingar – motverka och tillämpning. + Bilaga 7, Svensk manual

rekrytering och underlätta avhopp. [15] i humanitär rätt m.m. [72] Avtalad upphovsrätt. [24] Personalförsörjningen i ett reformerat försvar. En ny förvaltningslag. [29] [86] Mutbrott. (38)

Socialdepartementet

Cirkulär migration och utveckling

Första hjälpen i psykisk hälsa. [31] – kartläggning av cirkulära rörelsemönster och diskussion om hur migrationens ut- Ny ordning för nationella vaccinationsvecklingspotential kan främjas. [40] program. [39]

Förundersökningsbegränsning. [43] Kompensationstillägg – om ersättning vid

försenade utbetalningar. [41] Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa

måltyper i domstol. [44] Händelseanalyser vid självmord inom hälso-

och sjukvården och socialtjänsten. Förslag Förbud mot köp av sexuell tjänst. En ut-

till ny lag. [45]

värdering 1999–2008. [49]

Alkoholkonsumtion, alkoholproblem och Underhållsskyldighet i internationella

sjukfrånvaro – vilka är sambanden? situationer – Underhållsförordningen,

En systematisk litteraturöversikt. [47] 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll + Bilagedel. [59] Multipla hälsoproblem bland personer

över 60 år. En systematisk litteraturöversikt EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare.

om förekomst, konsekvenser och vård. [48]

[63]

Rehabiliteringsrådets delbetänkande. [58] Ny yttrandefrihetsgrundlag? Yttrandefrihets-

kommittén presenterar tre modeller. [68] Kompetens och ansvar. [65] Sexualbrottslagstiftningen – utvärdering och En ny biobankslag. [81]

reformförslag. [71] Vem arbetar efter 65 års ålder? En statistisk Skadestånd och Europakonventionen. [87] analys. [85] En ny lag om ekonomiska föreningar. Finns det samband mellan samsjuklighet och

Del 1+2. [90] sjukfrånvaro? En systematisk litteratur-

översikt. [89] Särskilda spaningsmetoder. [103]

Gårdsförsäljning. [98] Utrikespartementet Massuppsägningar, arbetslöshet och sjuklighet. Utrikesförvaltning i världsklass. En mer En rapport om konsekvenser av 1900-talets

flexibel utrikesrepresentation. [32] friställningar för slutenvårdsutnyttjande

och risk för förtida död. [102]

Ålderspension för invandrare från länder Könsskillnader i skolprestationer – idéer

utanför OECD-området. [105] om orsaker. [51]

Läkares sjukskrivningspraxis. En systematisk Biologiska faktorer och könsskillnader i skol-

litteraturöversikt. [107] resultat. Ett diskussionsunderlag för

Delegationen för jämställdhet i skolans Finansdepartementet arbete för analys av bakgrunden till Upphandling på försvars- och säkerhets- pojkars sämre skolprestationer jämfört

området. [13] med flickors. [52]

En reformerad budgetlag. [18] Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument

om pojkkrisen. Översättning på svenska av Så enkelt som möjligt för så många som

engelsk rapport: Boys and School: A Back-

möjligt – från strategi till handling för

groundpaper on the "Boy Crisis".

e-förvaltning. [20]

+ Engelsk rapport.[53] Så enkelt som möjligt för så många som

Förbättrad återbetalning av studieskulder. [54]

möjligt. Under konstruktion – framtidens

"Se de tidiga tecknen"

e- förvaltning. [62]

– forskare reflekterar över sju berättelser Sammanläggningar av landsting – övergångs-

från förskola och skola. [64]

styre och utjämning. [77]

Barns perspektiv på jämställdhet i skola. Fondverksamhet över gränserna.

En kunskapsöversikt. [66]

Genomförande av UCITS IV-direktivet.

I rättan tid? Om ålder och skolstart. [67]

[78]

Gymnasial lärlingsutbildning Vägen till arbete. Arbetsmarknadspolitik,

– utbildning för jobb. Erfarenheter efter två

utbildning och arbetsmarknadsintegration.

års försök med lärlingsutbildning. [75] [88]

Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en En effektivare förvaltning av statens fastig-

kunskapsöversikt. [79]

heter. [92]

Skolan och ungdomars psykosociala hälsa. [80] Att skapa arbeten. Löner, anställningsskydd

och konkurrens. [93] Att bli medveten och förändra sitt förhåll-

ningssätt. Jämställdhetsarbete i skolan. Gotland – användningen av beteckningarna

[83]

regionfullmäktige och regionstyrelse. [94]

Hedersrelaterad problematik i skolan E-legitimationsnämnden och Svensk e-legiti-

– en kunskaps- och forskningsöversikt. mation. [104] [84]

Utbildningsdepartementet Se, tolka och agera – allas rätt till en likvärdig

utbildning. [95] Skolgång för alla barn. [5]

Riktiga betyg är bättre än höga betyg. Förslag Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel

till omprövning av betyg. [96] i historia. En granskning på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan. [10] Resultatuppföljning, läskvalitet och skolut-

veckling – tre bidrag till diskussionen om Lärling – en bro mellan skola och arbetsliv.

jämställdhet i skolan. [97]

[19]

Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av Vändpunkt Sverige – ett ökat intresse för

jämställdhet för kunskap och utveckling i

matematik, naturvetenskap, teknik och

skolan.[99] IKT. [28]

Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i

Jordbruksdepartementet

samhällskunskap. En granskning på upp-

Den framtida organisationen för vissa fiske-

drag av Delegationen för jämställdhet i

frågor. [9]

skolan. [33]

Bättre marknad för tjänstehundar. [21] Kunskap som befrielse? En metaanalys av

svensk forskning om jämställdhet och Med fiskevård i fokus – en ny fiskevårdslag.

skola 1969–2009. [35] [42]

Svensk forskning om jämställdhet och skola. Folkhälsa – Djurhälsa. Ny ansvarsfördelning

En bibliografi. [36] mellan stat och näring. Del A+B+Bilagor.

[106]

Miljödepartementet Romers rätt – en strategi för romer i Sverige. Metria – förutsättningar för att ombilda [55]

division Metria vid Lantmäteriet till ett Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering.

statligt ägt aktiebolag. [3] [60] Kunskapslägesrapport på kärnavfallsom- Ny struktur för skydd av mänskliga rättig-

rådet 2010 – utmaningar för slutförvars- heter. + Bilagor + Lättläst + Daisy. [70] programmet. [6]

Kulturdepartementet

En myndighet för havs- och vattenmiljö. [8]

Spela samman – en ny modell för statens stöd Prissatt vatten? [17]

till regional kulturverksamhet. [11] Planering på djupet – fysisk planering av havet.

I samspel med musiklivet – en ny nationell

[91]

plattform för musiken. [12] Handlingsplan för att utveckla strategier

i miljömålssystemet. [101] På väg mot en ny roll – överväganden och

förslag om Riksutställningar. [34]

Näringsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Tredje sjösäkerhetspaketet. Klassdirektivet,

Klassförordningen, Olycksutrednings- Flyttningsbidrag och unionsrätten. [26] direktivet, IMO:s olycksutredningskod. [23]

Gemensamt ansvar och gränsöverstigande

samarbete inom transportforskningen. [27] Tredje inre marknadspaketet för el och natur-

gas. Fortsatt europeisk harmonisering. [30] Utländsk näringsverksamhet i Sverige.

En översyn av lagstiftningen om utländska

filialer i ett EU-perspektiv. [46] Innovationsupphandling. [56] Effektivare planering av vägar och järnvägar.

[57] Driftskompatibilitet och enheter som ansvarar

för underhåll inom EU:s järnvägssystem.

[61] Förbättrad vinterberedskap inom järnvägen.

[69] Svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar

[73] Mer innovation ur transportforskning. [74] Transportstyrelsens databaser på vägtrafik-

området – integritet och effektivitet. [76] Trafikverket ICT. [82] Ansvar för järnvägssäkerheten. Kan en annan

fördelning gynna en marknadsdriven ut-

veckling? [100]

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter

och möjligheter – ett systematiskt mål-

inriktat arbete på tre samhällsområden. [7] Sverige för nyanlända. Värden, välfärdsstat,

vardagsliv. [16] Sverige för nyanlända utanför flykting-

mottandet. [37]