Kritik mot Arbetsförmedlingen för godtyckligt beslutsfattande

Justitiekanslern riktar kritik mot Arbetsförmedlingen för att myndigheten utan giltiga skäl har återkallat en anvisning till Jobb- och utvecklingsgarantin. Myndigheten förtjänar därtill allvarlig kritik för att den enskildes begäran om utlämnande av allmänna handlingar har lagts till grund för beslutet.

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning för uteblivet aktivitetsstöd för perioden den 16–31 oktober 2024 samt därutöver ytterligare 176 kr.

Justitiekanslern uppdrar åt Arbetsförmedlingen att beräkna skadeståndet till sökanden samt se till att ersättningen betalas ut till honom.

Ärendet

Bakgrund

Sökanden deltog i det arbetsmarknadspolitiska programmet jobb- och utvecklingsgarantin. I augusti 2024 skickade Arbetsförmedlingen en kommunicering till sökanden med information om att myndigheten hade för avsikt att återkalla hans anvisning till programmet med stöd av 15 § första stycket första punkten förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin. Som motivering till beslutet angavs bland annat att sökanden genom sitt agerande förlängt sin tid i arbetslöshet, att han motarbetat syftet med insatsen utifrån att han inte slutför sina studier, att han inte hade inkommit med information kring sökta studier, att han hade tackat nej till arbetslivsinriktad rehabilitering och att han den 20 juni 2024 agerat olämpligt mot tjänsteman i samtal. Sökanden inkom med synpunkter på återkallelsen och den 5 september 2024 beslutade Arbetsförmedlingen att anvisningen inte skulle återkallas då sökandens invändningar accepterades.

Den 30 september 2024 skickade Arbetsförmedlingen på nytt en kommunicering till sökanden med övervägande att återkalla anvisningen till jobb- och utvecklingsgarantin med stöd av 15 § första stycket andra punkten förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetsförmedlingen beslutade den 15 oktober 2024 att återkalla sökandens anvisning till programmet.

Som skäl för beslutet angavs i huvudsak följande. Sökanden har förlängt sin tid i arbetslöshet genom att inte följa planeringen gällande studier och inte medverkat till genomförande av uppföljning. Han har vid flera tillfällen begärt ut alla underlag som finns, samt begärt samtal med chef men inte svarat i telefon. Han har inte lämnat in några synpunkter på övervägandet att återkalla anvisningen.

Sökanden begärde omprövning av beslutet och den 10 december 2024 beslutade Arbetsförmedlingen att upphäva beslutet att återkalla hans anvisning till programmet.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 8 420 kr på den grunden att Arbetsförmedlingen felaktigt återkallat hans anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin vilket lett till att han gått miste om aktivitetsstöd under perioden den 16–31 oktober 2024. Han begär också ersättning för kostnader för utskrift, kopiering och porto med 176 kr.

Arbetsförmedlingen har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit och ansett att anspråket ska avslås.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Kraven på saklighet och opartiskhet kan sammanfattas under det gemensamma begreppet objektivitetsprincipen och innefattar att myndigheterna ska handla fritt från godtycke och inte särbehandla någon utan laga stöd (prop. 1973:90 s. 235).

Staten ska ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för (3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen).

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. För skadeståndsansvar krävs att det är styrkt att staten genom oaktsamhet har orsakat en skada. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel eller princip som har åsidosatts och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en domstol eller annan myndighet har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelser. En helhetsbedömning ska göras. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Jobb- och utvecklingsgarantin är ett arbetsmarknadspolitiskt program med

syfte att erbjuda personer som varit arbetslösa under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt ska få arbete. Den som tar del av programmet kan få ekonomiskt stöd för sin försörjning i form av aktivitetsstöd. En anvisning till programmet ska återkallas om den som anvisats missköter sig eller stör verksamheten eller det i övrigt finns särskilda skäl för att återkalla anvisningen. (Se 1 §, 15 § första stycket samt 17 § förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin.)

Bedömningen i detta fall

Av utredningen i ärendet framgår att Arbetsförmedlingen övervägde att återkalla sökandens anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin enligt 15 § första stycket första punkten förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin på grund av att sökanden misskött sig eller stört verksamheten. Myndigheten accepterade dock sökandens förklaringar och han fick ha kvar sin anvisning.

Kort därefter fann Arbetsförmedlingen skäl att på nytt att överväga en återkallelse av sökandens anvisning. Som grund angavs denna gång att det i övrigt fanns särskilda skäl att återkalla anvisningen (15 § första stycket andra punkten förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin). Återkallelse beslutades också på denna grund.

Av motiveringen till återkallelsebeslutet framgår att Arbetsförmedlingen delvis beaktat samma skäl som myndigheten framfört i det tidigare ärendet rörande återkallelse och där sökandens invändningar tidigare godtagits. Att samma omständigheter efter så kort tid bedöms på ett helt annat sätt framstår som inkonsekvent och ger ett godtyckligt intryck. Att det nya återkallelsebeslutet grundats på en annan punkt i 15 § förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin kan rimligen inte, utan förklaring, i sig motivera en annan bedömning av de faktiska omständigheterna än den som myndigheten gjort endast några veckor tidigare. Det framgår inte av beslutet eller av utredningen i övrigt att det skulle ha tillkommit några nya omständigheter som medfört skäl för Arbetsförmedlingen att ändra sin tidigare bedömning. Detta är också något som framgår av omprövningsbeslutet från den december 2024.

Gällande de övriga skäl som anges i beslutet gör Justitiekanslern följande bedömning.

En begäran att ta del av handlingar är en grundlagsskyddad rättighet som myndigheten har en skyldighet att tillgodose. Av det följer förstås, att det förhållandet att en enskild begär ut handlingar i sitt eget ärende, inte kan utgöra ett sakligt skäl för ett ingripande beslut på det sätt som har skett i sökandens fall.

Angående det som anges om att sökanden inte svarat i telefon kan det konstateras att det av omprövningsbeslutet framgår att det var upptaget när Arbetsförmedlingen försökte ringa sökanden den 8 oktober 2024, men att sökanden under perioden den 1–15 oktober 2024 har haft kontakt med Arbetsförmedlingen ett flertal gånger både via telefon och e-post. Justitiekanslern anser därmed att utredningen inte ger stöd för att sökanden har försökt undgå kontakt med Arbetsförmedlingen. Det är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen att en myndighet lägger den omständigheten att ett samtal som sökanden själv begärt inte kan genomföras en viss dag till grund för ett beslut om återkallelse.

Slutligen konstaterar Justitiekanslern att det inte finns något krav på en deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin att lämna in synpunkter inför ett beslut om återkallelse. Att ta hänsyn till en sådan faktor vid beslutsfattandet är inte förenligt med objektivitetsprincipen.

Som har nämnts är det som huvudregel endast uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelser. I det aktuella fallet har Arbetsförmedlingen tagit ställning till om särskilda skäl förelegat för att återkalla sökandens anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin. Även om det finns ett förhållandevis stort utrymme att i en sådan bedömning väga in olika typer av omständigheter, måste avvägningen likväl ske med beaktande av den betydande inverkan en återkallelse medför för den enskildes möjlighet till försörjning genom aktivitetsstöd.

I det ljuset framstår de skäl som Arbetsförmedlingen angett för att återkalla sökandens anvisning som så otillräckliga att beslutet måste anses ha innefattat en uppenbart oriktig bedömning. Skadeståndsskyldighet för staten har därmed uppkommit.

Frågan är då vilken skada det inträffade har orsakat sökanden. Det finns inget i ärendet som talar emot att sökande hade beviljats aktivitetsstöd för perioden den 16–31 oktober 2024 om Arbetsförmedlingen hade agerat korrekt. Arbetsförmedlingens försummelse får därmed anses ha orsakat uteblivet aktivitetsstöd för sökanden under den angivna perioden.

Sökanden ska därför erhålla skadestånd motsvarande det aktivitetsstöd han skulle ha beviljats för den perioden. Det ankommer på Arbetsförmedlingen att räkna ut beloppet. Sökandens kostnader för utskrift, kopiering och porto godtas.

Tillsyn

Som framgår av bedömningen gällande skadeståndsskyldighet har Arbetsförmedlingen fattat ett beslut om återkallelse av sökandens anvisning utan giltiga skäl. Arbetsförmedlingen förtjänar kritik för det inträffade, inte minst för att flera av de skäl som myndigheten uppgett varit direkt osakliga eller gett ett sådant intryck. Arbetsförmedlingen förtjänar vidare allvarlig kritik för att sökandens begäran om att få ta del av allmänna handlingar har lagts till grund för återkallelsebeslutet. Sammantaget kan konstateras att objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen inte iakttagits i sökandens fall.