Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statlig verksamhet jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 15 år 1971 InU 1971:15

Nr 15

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statlig verksamhet jämte motioner.

Propositionen

Hemställan

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 29 (finansdepartementet) före­ slagit riksdagen att 1) godkänna de allmänna riktlinjer för en omlokalisering av central statlig verksamhet som föredragande departementschefen angett, 2) godkänna vad departementschefen förordat i fråga om bostadsanskaffningslån i samband med omlokalisering, 3) till Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet för bud­ getåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 kr., 4) till Markinköp i samband med omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrund av det ökade behovet av regionalpolitiska insatser framläggs i propositionen förslag till omlokalisering av viss statlig verk­ samhet. Syftet är både att stimulera en positiv utveckling i ett antal orter av stor regionalpolitisk betydelse och att bidra till att dämpa ex­ pansionen i storstockholmsområdet. Omlokaliseringen avser huvudsak­ ligen hela myndigheter och institutioner och skall begränsas till ett få­ tal orter. Förslaget innebär omlokalisering av 30 myndigheter och insti­ tutioner och väsentliga delar av ytterligare sex myndigheter och institu­ tioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter utanför stor­ stockholmsområdet. Åtgärder föreslås för att lindra de omställningsproblem som uppstår för berörd personal. I detta syfte föreslås vissa direkta ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen. Vi­ dare lämnas garanti för fortsatt sysselsättning i storstockholmsområdet för dem som har vägande skäl att inte flytta med. För planerings- och utredningsarbete m. m. i samband med omloka­ liseringarna föreslås ett belopp av 5 milj. kr. Dessutom erfordras 25 milj. kr. för markinköp. Förslaget innebär att inflyttning på de nya lokaliseringsorterna be­ räknas kunna ske under åren 1974— 1976. Av propositionen redovisas i det följande endast departementschefens anförande. I övrigt hänvisas till propositionen. 1 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 15

Departementschefen

Bakgrund

En bättre balanserad regional utveckling utgör ett av de centrala må­ len för den ekonomiska politiken. Syftet är att nå både ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och ökad jämställdhet mellan män­ niskor i olika delar av landet. Under senare år har regionalpolitiken byggts ut successivt. Det kan räcka med att här erinra om några av de mest betydelsefulla besluten. Grunden för en mera målinriktad regionalpolitik lades genom de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, som riksdagen fattade beslut om år 1964. De väsentligaste medlen var utbyggd samhällsplanering, upplysnings- och rådgivningsverksamhet och direkt ekonomiskt stöd till företag. Efter en upprustning av resurserna för samhällsplanering på länsplanet genomfördes under åren 1967 och 1968 en försöksverksamhet med lokaliseringspolitiskt inriktad samhällsplanering, Länsplanering 1967. Denna syftade till att i första hand ange hur resurserna för ekonomisk tillväxt på lång sikt borde fördelas på länets kommuner. Härigenom skulle ett underlag skapas för att genom samordning av insatserna bygga upp en effektiv servicestruktur i form av bostäder, skolor, kom­ munikationer, vägar m. m. på lämpliga orter. Resultaten av denna länsplanering redovisades i stasverkspropositionen år 1969. Chefen för inrikesdepartementet gjorde därvid vissa utta­ landen om den framtida regionalpolitiken vilka sedan godkändes av en enhällig riksdag (prop. 1969: 1 bil. 13 s. 92, SU 1969: 11, rskr 1969: 11). Det finns skäl att här erinra om två av dessa. För det första uttalades att tillväxten i storstadsområdena borde dämpas och avlänkas till andra delar av landet. En strävan borde därvid vara att utveckla ett antal växtkraftiga stadsregioner till attraktiva alternativ till storstadsområ­ dena. För det andra uttalades att länsstyrelsernas och planeringsrådens strävan att i planeringen för de olika länen satsa på områden med god spontan växtkraft borde stödjas. Jag vill här också erinra om uttalandet i 1970 års finansplan att regionalpolitiken i första hand måste inriktas på orter och områden som bedöms kunna få en differentierad före­ tagsstruktur och arbetsmarknad. I propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) utvecklades ytterligare de regionalpolitiska målen. Samtidigt föreslogs ett utvidgat program med ekonomiskt stöd om 1 200 milj. kr. under tre år. Ett huvudmoment i ett framtida regionalpolitiskt handlingsprogram angavs vara en klassificering av orter och regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa problemen i olika orts-

resp. regiontyper. En första sådan ortskategori utgörs av de nuvarande tre storstadsområdena, dvs. Stockholm, Göteborg och Malmö. En and­ ra grupp bildas av de s. k. storstadsaltemativen, dvs. orter eller regio­ ner som erbjuder goda lokaliseringsbetingelser för sådan verksamhet som hittills har varit lokaliserad till framför allt storstadsområdena. För att storstadsaltemativen med rimliga insatser skall kunna erbjuda förutsättningar som är någorlunda likvärdiga med storstädernas i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjlig­ heter, kvalificerad service etc., måste man enligt vad chefen för inrikes­ departementet framhöll inrikta sig på regioner som har ett någorlunda stort befolkningsunderlag redan i dag. Skall dessa regioner bli alterna­ tiv i egentlig mening till de nuvarande storstadsregionerna, måste de ligga på ett betryggande avstånd från dessa. Eftersom de resurser som är nödvändiga i detta sammanhang är begränsade, måste insatserna koncentreras till ett litet antal orter. En tredje ortstyp karakteriserades som regionala tillväxtcentra, dvs. orter som vid sidan av storstadsalternativen kan fungera som huvudorter för näringsliv och mera kvalifice­ rad service. I propositionen uttalades att det är till denna ortstyp jämte storstadsaltemativen som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras. I mars 1969 fick länsstyrelserna och planeringsråden i uppdrag att i samverkan med kommunerna utarbeta regionala handlingsprogram — länsprogram 1970 — för att ange de konkreta samhällsinsatser som be­ hövs om länsplaneringens målsättningar skall uppnås. Resultaten av detta arbete håller nu på att redovisas. På grundval av bl. a. detta mate­ rial bedrivs f. n. ett arbete i inrikesdepartementet i syfte att utforma ett regionalt handlingsprogram för hela landet. Avsikten är att kunna pre­ sentera detta för nästa års riksdag. Utvecklingen under de bägge senaste åren har inneburit en viss ut­ jämning av de förut mycket stora skillnaderna mellan skogslänen och övriga delar av landet i fråga om arbetsmarknadsläget. Till en del torde denna utveckling kunna tillskrivas den alltmer intensifierade regional­ politiken. Samtidigt är det uppenbart, att det fortfarande finns bety­ dande skillnader i sysselsättningsmöjligheter mellan olika regioner och delar av landet. Den del av regionalpolitiken som avser direkta åtgärder i syfte att öka sysselsättningen har i allt väsentligt inriktats på industrin. Man räk­ nar med att nära 13 000 nya arbetstillfällen hittills har skapats genom det lokaliseringspolitiska stödet under perioden 1965—1970. Även in­ vesteringsfonderna har i betydande omfattning använts i regionalpoli­ tis k syfte. Sysselsättningseffekterna av fondfrisläpp i sådant syfte under perioden 1963—1970 kan uppskattas till ca 7 000 nya arbetstillfällen inom områden med behov av särskilda insatser för sysselsättning. Att lokaliseringsverksamheten i så hög grad har inriktats på industrin

är naturligt med hänsyn till att industrins utveckling i de flesta fall har en avgörande inverkan på en orts sysselsättningsutveckling både direkt och indirekt. Att industrin även framdeles kommer att spela en väsent­ lig roll inom regionalpolitiken är klart. Som tidigare har uttalats av statsmakterna är det dock nödvändigt att även servicesektorn tilldelas en väsentlig roll i regionalpolitiken om denna skall bli effektiv. Lång­ tidsutredningen har räknat med att antalet sysselsatta inom industrin kommer att minska med 1 % om året fram till år 1975. Däremot räk­ nar man för tjänstesektorn som helhet med en årlig ökning med upp­ emot 2,5 %. För enbart de offentliga tjänsterna beräknas ökningen till 4,5 % per år. Det är rimligt att räkna med att förutsättningarna för att satsa på in­ dustrin i regionalpolitisk! hänseende begränsas av denna sysselsätt­ ningsutveckling, eftersom det är i samband med expansion som de största möjligheterna till omlokalisering erbjuder sig inom industrin. Den offentliga servicen har stor betydelse inom regionalpolitiken, inte enbart därför att den expanderar snabbt. En tillväxtfrämjande sti­ mulans för lokaliseringsorterna uppnås nämligen inte bara genom en viss kvantitativ lokalisering. Av lika stor betydelse är att orterna får ett tillskott av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner av olika slag eller som sysslar med tekniskt och vetenskapligt högt kvalificerat arbete. Ett sådant tillskott kan sedan i sin tur ge underlag för uppbygg­ nad av en kvalificerad samhällsservice av ett slag som nu finns endast i storstadsområdena. Mot denna bakgrund är det angeläget att servicenäringarna tilldelas en mer central roll i regionalpolitiken. Under senare tid har viktiga steg i denna riktning tagits. Ett målmedvetet arbete har inletts i fråga om bl. a. den högre utbildningens lokalisering till nya områden. År 1970 fattade riksdagen vidare beslut om att lokaliseringsstöd skall kunna ut­ gå även för industriservice samt central administrations- och förvaltningsverksamhet av rikskaraktär inom den privata sektorn. Det system med obligatoriskt lokaliseringssamråd i samband med etablering eller utvidgning i storstadsområdena, som statsmakterna fattade beslut om år 1970, avses gälla även serviceverksamhet som inte väsentligen har lokal karaktär. Frågan om utlokalisering av statliga verksamheter från Stockholm har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste decennierna. Övervägandena grundades till en början på andra motiv än regionalpo­ litiska, exempelvis att en lokalisering utanför stockholmsområdet skulle ställa sig billigare från statsfinansiell synpunkt. 1955 års långtidsutred­ ning tog upp frågan med mer allmänna utgångspunkter, nämligen som en åtgärd i syfte att dämpa storstockholmsregionens tillväxt. Det var mot denna bakgrund som 1957 års utredning om utlokalisering av stat­ lig verksamhet tillsattes. Utredningen redovisade sina förslag i ett antal

delbetänkanden och ett slutbetänkande år 1963. De förslag till utflytt­ ning som utredningen lade fram var mycket omfattande. I utredning­ ens slutbetänkande behandlades ca 110 verksamhetsgrenar, vilka ut­ gjorde en s. k. total utflyttningsgrupp. Av dessa bedömdes ett 20-tal vara relativt fristående och lokaliseringsorten borde lämna bedömas ef­ ter vad som var lämpligt i varje särskilt fall. Återstående ca 90 organ med 24 000 anställda hänfördes till vad utredningen kallade en stor ut­ flyttningsgrupp. Vid en utflyttning måste enligt utredningen gruppen hållas samman inom ett område med goda kommunikationer såväl in­ ternt som med rikets olika delar. En sådan stor utflyttning skulle dock enligt utredningen behöva föregås av ytterligare arbets- och tidskrä­ vande planläggnings- och undersökningsarbete. Utredningen samman­ förde därför ett 30-tal verksamhetsgrenar ur den stora gruppen till en liten utflyttningsgrupp med 3 800 anställda och föreslog att dessa myn­ digheter m. fl. skulle flytta ut från stockholmsområdet. Om inte en samlad utflyttning skulle komma till stånd föreslog utredningen separat utflyttning av dels tolv av verksamhetsgrenarna i den lilla utflyttningsgruppen, dels ytterligare 19 andra organ. Remissinstanserna var över­ vägande negativa till utredningens förslag i slutbetänkandet. Vissa av utredningens delförslag har lett till beslut av statsmakterna. Däremot har utredningens förslag i slutbetänkandet inte föranlett några sådana beslut. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen fick år 1968 i upp­ drag att vid den fortlöpande lokalförsörjningen för statlig verksamhet efter samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av loka­ lisering utanför storstockholmsområdet. De bägge myndigheterna mötte dock svårigheter att fullgöra detta uppdrag och byggnadsstyrel­ sen hemställde år 1969 hos regeringen om ett särskilt organ för att be­ reda frågor om utflyttning av statlig verksamhet från stockholmsområ­ det. I anslutning till de i 1969 års statsverksproposition redovisade ställ­ ningstagandena till länsplanering 1967 uttalade riksdagen att en ökad lokalisering av statlig verksamhet utanför huvudstadsregionen var önskvärd. I sitt utlåtande 1969: 30 framhöll bankoutskottet med anled­ ning av motioner om utflyttning av statlig verksamhet från Stockholm bl. a. att värdet av en utlokalisering från Stockholm givetvis ligger inte bara i den avlastning av stockholmsregionen som äger rum utan i hög grad också i det tillskott av arbetstillfällen som uppkommer i den nya lokaliseringsorten. Utvecklingen har alltså medfört att motiven för en utflyttning av statlig verksamhet vidgats. Frågan om lokalisering av statlig verksam­ het har sålunda alltmera kommit att sättas in i ett regionalpolitiskt sam­ manhang. Motivet att lätta på trycket i storstäderna skall ses mot denna bakgrund. Under senare år har vidare strävan att genom lokali­

sering av statlig verksamhet utveckla vissa tillväxtcentra tillmätts ökande betydelse.

Delegationens förslag

I juni 1969 tillkallade jag särskilda sakkunniga för att undersöka vil­ ken statlig verksamhet som borde flyttas ut från stockholmsområdet och till vilka orter som lokaliseringen borde ske. I uppdraget ingick att se över både den civila och militära förvaltningen. Senare tillsatta ut­ redningar med uppdrag att se över organisation m. m. för olika statliga förvaltningar har i regel fått direktiv om att överväga frågan om lokali­ seringen. Det gäller t. ex. domstolsverksutredningen, försvarets materielanskaffningsutredning, försvarets fredsorganisationsutredning, trans­ portforskningsgruppen samt riksskatteverkskommittén. Delegationen föreslår i sitt första betänkande att vissa myndigheter och institutioner i sin helhet skall omlokaliseras. Delegationen kommer att i en senare etapp ta upp frågan om att flytta ut även vissa delar av statliga organ. Däremot avser delegationen inte att särskilt behandla frågan om delegering av arbetsuppgifter. Dele­ gationen anger två huvudmotiv för sitt förslag. Det ena motivet är att medverka till att dämpa expansionen i storstockholmsområdet genom att åstadkomma en omlokalisering därifrån. Det andra motivet är att åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen. Delegationen anser att utflyttning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vinster genom att medverka till en bättre balanse­ rad regional utveckling. En utgångspunkt för delegationen har varit att de verksamheter som omlokaliseras skall kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen. De problem som framstår som dominerande för myndigheterna vid en omlokalisering är att deras möjligheter till kontakter med statsdepartementen och riksdagen samt i Storstockholm befintliga andra organ och myndigheter försvåras. Dessa problem torde dock i betydande grad kunna lösas genom särskilda insatser. De ökade kostnaderna för insat­ ser för att tillgodose sådana kontaktbehov vid en alternativ lokalisering bör enligt delegationens uppfattning accepteras av statsmakterna. N är det gäller frågan vilken statlig verksamhet som kan omlokalise­ ras har delegationen gjort vissa avgränsningar. Sålunda har regionalt och lokalt inriktade verksamheter undantagits. Vidare har delegationen funnit att verksamheter som har omfattande kontakter med statsdepartementen och riksdagen eller som har anknytning till i stort sett hela den övriga förvaltningen inte bör flyttas. Frågan om omlokalisering av de statliga bolagen kommer att prövas i en senare etapp. Delegationens omlokaliseringsförslag omfattar 27 myndigheter och institutioner med tillsammans ca 5 500 anställda.

Vid valet av lokaliseringsorter har delegationen utgått från statsmak­ ternas uttalanden att strävan bör vara att utveckla ett antal växtkraftiga stadsregioner till attraktiva alternativ till storstäderna. Delegationen framhåller att flera skäl talar för att insatserna koncentreras till ett re­ lativt litet antal orter. Ett sådant skäl är enligt delegationen att de re­ surser som står till förfogande för att utveckla ett antal nya storstadsre­ gioner är begränsade. Delegationens förslag innebär vidare att myndig­ heter med stort behov av inbördes kontakter lokaliseras till samma ort. Även detta talar för att utflyttningen sker till ett fåtal orter. Dessutom kan framtida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter. Med hänsyn till att de största regionalpolitiska problemen kommer att finnas i skogslänen anser delegationen att viss statlig verksamhet bör lokaliseras även till orter i dessa landsdelar. Med dessa utgångspunkter föreslår delegationen omlokalisering till Norrköping, Linköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Delegationen framhåller dock att även andra orter bör kunna komma i fråga. Bl. a. erinrar delegationen om att central statlig verksamhet lokaliserats till Örebro. Störningar i produktionen kan uppstå under en övergångsperiod och leda till ökade kostnader eller alternativt lägre effektivitet. Delegatio­ nen anser emellertid att omställningssvårigheterna inte kommer att bli av sådan karaktär och styrka att de generellt sett bör hindra en omlo­ kalisering. Det är enligt delegationen dock angeläget att stora ansträng­ ningar görs för att lindra de omställningsproblem som uppstår för be­ rörd personal. Det är vidare angeläget att omlokaliseringarna genom­ förs på ett sådant sätt att störningarna i berörda verksamheter blir så små som möjligt. Delegationen tar här upp en rad konkreta problem och anvisar olika lösningar för att komma till rätta med dem. N är det gäller tidsplanen för omlokaliseringen anser delegationen att det är angeläget att de eftersträvade effekterna av omlokaliseringen kan uppnås så snart som möjligt. Styrande för utflyttningen blir den tid som går åt för att anordna förvaltningslokaler och bostäder på lokalise­ ringsorterna. Med dessa utgångspunkter bör utflyttningarna kunna på­ börjas ca tre—fyra år efter det att beslut om utflyttning har fattats och vara avslutade ca fem år efter ett sådant beslut.

Remissinstansernas inställning i stort

Inte någon remissinstans har ifrågasatt riktigheten av att åtgärder vidtas för att dämpa expansionen i storstockholmsområdet i syfte att åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när det gäller delegationens förslag att använda lokalisering av

central statlig verksamhet som ett regionalpolitisk medel. Den klart övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker detta. Vissa remiss­ instanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fattas. Somliga remissinstanser förordar dock i första hand andra regionalpolitiska me­ del än utflyttning av hela centrala statliga organ. Att även den centrala statliga förvaltningen måste ingå som ett medel i en aktiv regionalpoli­ tik accepteras som regel. Vissa remissinstanser förordar att i stället för utflyttning av hela organ delar av en verksamhet flyttas ut eller att arbetsuppgifter och beslutsfunktioner delegeras. Vidare framförs ny­ etablering av statlig verksamhet som ett alternativt medel. Principerna för urval av de organ som enligt delegationen bör kunna omlokaliseras möter ingen erinran. Delegationens uppfattning att lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv delas av de flesta som har uttalat sig i denna fråga. Flera remissinstanser för dock fram uppfatt­ ningen att delegationen har lagt tyngdpunkten alltför mycket på de samhällsekonomiska aspekterna och därvid inte i tillräcklig grad beak­ tat de företagsekonomiska faktorerna i betydelsen av statsförvaltning­ ens effektivitet och möjlighet att ge fullgod service. Några remissinstan­ ser understryker starkare än delegationen de negativa verkningarna av en utflyttning på statsförvaltningens effektivitet till följd av försämrade kontaktmöjligheter och försvårad personalrekrytering. När det gäller valet av lokaliseringsorter biträder de flesta remissin­ stanserna utredningens förslag. Några anser dock att urvalet av lokali­ seringsorter inte kan ske förrän de regionalpolitiska målen har konkre­ tiserats, bl. a. genom att ställning tagits till antalet storstadsaltemativ och deras lokalisering. Flera länsstyrelser pekar på alternativa lokaliseringsorter inom det egna länet. De myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar ofta delegatio­ nens principiella uttalanden i olika avseenden. Däremot ställer sig med ett par undantag alla avvisande till en utflyttning av den egna verksam­ heten. Delegationens förslag till åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av de flesta remissinstanserna. Liksom delegationen understryker remissinstanserna vikten av att personalfrågorna ägnas den största omsorg. Delegationens exempel på olika åtgärder som kan vidtas för personalen förordas i allmänhet. På vissa konkreta punkter föreslås generösare insatser. Tidsplanen för omlokaliseringen godtas i allmänhet. Några remiss­ instanser finner dock den föreslagna övergångstiden för kort.

Principiella överväganden

Den bristande regionala balans som vi har f. n. är i huvudsak en följd av den fortgående minskningen av arbetstillfällena i glesbygden och i de mindre tätorterna. Inom både jord- och skogsbruk minskar sysselsättningen kraftigt på grund av en stark produktivitetsökning. Inom industrin pågår en omfattande strukturförändring som i många fall skapar problem på mindre och ensidiga industriorter. Dessa ut­ vecklingstendenser bottnar i vissa allmänna förhållanden, bl. a. den tekniska utvecklingen och förändringar i världshandeln, och de är på intet sätt unika för vårt land. Mot denna bakgrund framstår det som ofrånkomligt att en ökande del av den ekonomiska verksamheten — och därmed sysselsättningen — koncentreras till förhållandevis stora orter. En koncentration av be­ folkningen till sådana orter torde också vara en förutsättning för att samhället skall kunna möta de ökade krav som människorna ställer på en rad olika områden. En viss minimistorlek är nödvändig bl. a. för ett kvalificerat utbud av olika former av samhällsservice och för att en väl differentierad arbetsmarknad skall kunna utvecklas. För att en bättre regional balans skall nås är det nödvändigt att ex­ pansionen av orter med goda förutsättningar för en framtida utveckling stimuleras. Detta gäller särskilt landsdelar där en betydande del av be­ folkningen lever i glesbygd eller mindre tätorter. En snabb expansion av vissa tätorter inom dessa delar av landet medför visserligen inte att människor inte behöver flytta när arbetstillfällena i glesbygden och de mindre tätorterna blir färre. Men en koncentrerad tillväxt kan skapa attraktiva alternativ inom den egna regionen och därigenom minska behovet av långa flyttningar som ofta för med sig både personliga och regionala svårigheter. Expansiva tätorter i olika delar av landet torde också vara en förutsättning för att människorna i glesbygden överhuvud taget skall kunna erbjudas möjlighet att inom inte alltför orimliga av­ stånd få tillgång till kvalificerad service. En politik som syftar till en förbättrad regional balans skall därför inriktas på att bl. a. bygga upp ett begränsat antal regionala tillväxt­ centra. Det är till denna typ av orter som statliga insatser bör koncen­ treras. Bland orter som kan komma i fråga som regionala tillväxtcentra finns ett antal som har den betydelsen att de bör övervägas som alter­ nativ till de nuvarande tre storstäderna. De resurser som står till sam­ hällets förfogande för insatser i detta syfte är emellertid starkt begrän­ sade i förhållande till behovet. Därför är det nödvändigt att resurserna i allt väsentligt koncentreras till ett fåtal orter där de största resultaten kan uppnås. Det är inte endast i fråga om befolkningskoncentrationen och takten

i befolkningsförändringarna som det finns betydande skillnader mellan olika delar av landet. En fråga som har uppmärksammats av såväl lokaliseringsdelegationen som expertgruppen för regional utredningsverk­ samhet (ERU) och 1970 års långtidsutredning är tendensen till uppdel­ ning av företagssektorns verksamhet på å ena sidan administrativa funktioner koncentrerade till storstadsområdena och å andra sidan pro­ duktions- och driftsfunktioner som lokaliseras till andra delar av lan­ det. Denna uppdelning i en ledande och styrande del resp. en produce­ rande del innebär samtidigt en uppdelning av den sysselsatta befolk­ ningen i en bättre utbildad och avlönad del och en del med lägre ut­ bildning och inkomster. Både ERU och delegationen understryker att en fortsatt utveckling av detta slag kan få allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella kon­ sekvenser genom att de regionala olikheterna skärps i väsentliga av­ seenden och förutsättningarna för ett rikt och varierat samhällsliv häm­ mas. En sådan utveckling kan även begränsa möjligheterna att utjämna de regionala skillnaderna i förvärvsintensitet. Bristen på arbetskraft utgör ett av de allvarligaste hindren att uppnå en snabb produktionsökning. Under senare år har de gifta kvinnorna svarat för en helt dominerande del av nettotillskottet till arbetskraften. Det är rimligt att utgå från att de även framdeles får avgörande betydelse för den ekonomiska till­ växttakten. De gifta kvinnornas förvärvsintensitet är i mycket stor utsträckning betingad av de sysselsättningstillfällen som kan erbjudas dem på den ort där de är bosatta. Den blir klart högre på en arbetsmarknad med rikt varierad efterfrågan på arbetskraft. Enligt långtidsutredningen skulle den totala arbetskraften år 1965 ha fått ett tillskott på omkring 130 000 per­ soner om hela landet hade haft samma förvärvsintensitet som rådde i Stockholm. Som tidigare har utvecklats i olika sammanhang talar starka skäl för att man inom ramen för regionalpolitiken söker dämpa tillväxten inom storstadsområdena. En omfördelning av tillväxten är angelägen både med hänsyn till behovet av att utveckla alternativ till storstäderna och därför att utvecklingen inom storstadsområdena leder till betydande kö- och stockningsproblem som är allvarliga från mänsklig, social och ekonomisk synpunkt. Det gäller bl. a. brister i tillgången på bostäder och svårigheterna att åstadkomma väl fungerande kommunikationer och andra serviceanordningar. Samtidigt är sådana investeringar i stor­ stadsområdena ofta betydligt dyrare än vad de är på andra håll. Det är också som ERU påpekat problematiskt att bygga i kapp in­ vesteringsbehoven i storstäderna eftersom arbetskraftsresurserna är otill­ räckliga. I samma takt som man genom ökad inflyttning söker öka dessa skärps också bristsituationen ytterligare.

Även från miljösynpunkt finns starka skäl att söka dämpa tillväxt­ takten. Vatten- och luftföroreningarna samt bullerproblemen är särskilt svåra i storstadsområdena. Genom den starka koncentrationen av bil­ trafik och oljeeldade värmecentraler blir luften mer förorenad av sva­ veldioxid, sot, stoft och koloxid än vad som normalt är fallet i andra städer i landet. Detsamma gäller bullerstörningar som främst uppkom­ m er genom den starka trafikintensiteten i storstäderna. En vanlig invändning mot kritiken av storstäderna är att den starka inflyttningen till dessa bevisar deras attraktionskraft. Mycket talar dock för att det främst är arbetsmarknaden som gör storstäder lockande. Kan man bygga upp orter med en väl differentie­ rad arbetsmarknad, bör de kunna utvecklas till attraktiva alternativ. Sammanfattningsvis talar en rad skäl för att staten aktivt bör söka dämpa storstadsexpansionen och samtidigt medverka till att skapa orter med goda tillväxtförutsättningar och ett rikt differentierat näringsliv som ett alternativ till storstäderna. Denna medverkan bör inte in­ skränka sig till olika åtgärder som syftar till att påverka den privata sektorn utan den bör också omfatta statens egen verksamhet. En betydande del av den statliga verksamheten är i dag koncentrerad till stockholmsområdet. I fråga om den centrala statliga verksamheten sammanhänger detta historiskt med att statsmakterna är lokaliserade till Stockholm. En betydande del av den statliga verksamheten inom storstockholmsområdet utgörs å andra sidan av lokala eller regionalt bundna uppgifter vilket innebär att de rimligen inte kan tänkas bli lohaliserade till någon annan del av landet. Det gäller sådana funktioner som exempelvis arbetsförmedling, länsstyrelse, vägförvaltning etc. Det anförda medför att insatser från statens sida i form av utlokalisering mäste inriktas på central statlig verksamhet. De flesta myndigheter som delegationen har föreslagit till utflyttning har i sina remissvar utförligt beskrivit de problem som en utflyttning skulle innebära för deras vidkommande. Det finns inte anledning att ifrågasätta att en utflyttning medför problem för de myndigheter som berörs. De fördelar som kan vinnas vid en utflyttning — även för myn­ digheterna själva och de anställda — har emellertid inte närmare be­ handlats i flertalet remissvar. Problemen i samband med en utflyttning kan vara av både mer be­ stående och övergående karaktär. Till övergångsproblemen får i första hand hänföras de svårigheter som inträffar för personalen i samband med en omlokalisering och de störningar i myndighetens verksamhet som uppkommer i samband med flyttningen. Till de mer bestående problemen får hänföras ökade kostnader för verksamheten eller svårig­ heter att hålla kontakt med olika andra organ som uppkommer på grund av det ökade avståndet. N är det gäller den första typen av problem visar erfarenheten från

tidigare utflyttningar inom både den statliga och den privata sektorn att de kan bemästras. Av stor betydelse är självfallet att utflyttningen för­ bereds och planeras noggrant och att planeringstiden är tillräckligt lång. När det gäller omställningsproblem för personalen torde de, som delegationen har anfört, inte skilja sig från en myndighet till en annan. Inte heller har man funnit att de generellt sett skulle ha den styrkan att de kan motivera att en från regionalpolitisk synpunkt angelägen omlo­ kalisering förhindras. Däremot ställs vissa bestämda krav vid valet av den ort dit flyttningen skall ske. Som tidigare sagts torde nämligen en tillräckligt stor och differentierad arbetsmarknad vara en förutsättning för att familjer där bägge makarna förvärvsarbetar skall kunna följa med. Jag kan ansluta mig till de principiella ställningstaganden sorn delegationen har gjort och återkommer senare till frågan om särskilda insatser under övergångstiden för personalen. I fråga om de mer varaktiga svårigheterna vid en utlokalisering bör man i större utsträckning än myndigheterna har gjort bedöma den med hänsyn till den framtida utvecklingen. Det förhållandet att utflyttningen har föreslagits ske till orter med naturlig expansionskraft bör rimligen leda till att deras förutsättningar i fråga om kommunikationer förbättras, t. ex. i fråga om turtäthet etc. eftersom trafikunderlaget växer i och med omlokaliseringen. Vidare går den tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet mycket snabbt. Det bör leda till såväl kortare restider med tåg och flyg som förbättrade förutsättningar för telekommunikationer och dataöverfö­ ring. Därutöver är det rimligt att räkna med att kontaktmönstren för­ ändras och anpassas till de nya förutsättningarna utan att detta medför några påtagliga nackdelar. Erfarenheterna av fabriksverkens flyttning bestyrker detta. Med hänsyn till den utomordentligt hårt ansträngda lokalsituationen i Stockholms centrala delar har det visat sig omöjligt för allt fler myn­ digheter att expandera inom de lokaler de redan har eller i någorlunda direkt anslutning till dessa. Detta har lett till att de flesta större myn­ digheter antingen har fått använda sig av ett stort antal förhyrda loka­ ler i olika delar av staden eller också har fått flytta hela sin verksamhet till en nybyggd fastighet relativt långt utanför staden. De problem med myndighetens interna kontakter som kan möta då olika byråer och sektioner är spridda över olika delar av staden eller de restider som blir följden då myndigheten får lokaliseras i någon förort bör ställas mot delegationens konstaterande att restiden mellan Stock­ holm och de orter som ingår i dess förslag i intet fall överstiger tre timmar. Den ökade restid som kan följa med en utlokalisering torde koncen­ treras till vissa funktioner och ett rätt begränsat antal personer. Skulle

även de resor som företas utom arbetstid, t. ex. till och från arbetet, iniduderas i en jämförelse framstår det som uppenbart att den totala resti­ den genom en utflyttning kommer att reduceras väsentligt för de allra flesta anställda. Erfarenheterna från fabriksverken visar att medan res­ tiden till arbetet nu uppgår till endast 5— 10 minuter, så uppgick den i genomsnitt till 40—50 då huvudkontoret låg i Stockholm. I likhet med delegationen finner jag att de ökade kostnader och pro­ blem som uppkommer i samband med eller som en följd av utlokalise­ ring av statliga myndigheter inte är av den graden eller omfattningen a tt statsmakterna av detta skäl bör avstå från möjligheterna att förverk­ liga väsentliga regionalpolitiska syften. Som jag tidigare har anfört måste de regionalpolitiska effekterna av utflyttningen tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av utflytt­ ningen. Därför kan inte, som vissa remissinstanser har hävdat, en före­ tagsekonomisk kalkyl användas som underlag för beslut. Några re­ missinstanser har vidare krävt kalkyler, där även de samhällsekono­ miska effekterna tas med. Det är självfallet utomordentligt vanskligt att utföra fullständiga samhällsekonomiska kalkyler. För att detta skall vara möjligt krävs avsevärt mer ingående kunskap om de olika sam­ hällsekonomiska kostnads- och intäktspostema än vad man f. n. har. Till saken hör att flera av de grundläggande värderingarna som jag tidigare har redovisat inte direkt kan översättas i ekonomiska termer. Uppenbart är att huvuddelen av de omlokaliseringar som delegatio­ nen har föreslagit inte kan motiveras enbart från företagsekonomiska utgångspunkter eller från rationaliseringssynpunkt. De flesta myndig­ heterna bedömer problemen och kostnaderna i samband med en omlo­ kalisering som större än de fördelar som en omlokalisering utanför Storstockholm skulle medföra. U r det vidare perspektiv som statsmak­ terna måste anlägga på frågan kan dock denna bedömning utfalla på ett annat sätt. Statsmakternas bedömning i det enskilda fallet måste gö­ ras utifrån frågeställningen om de problem och kostnader som blir följ­ den av en utflyttning är stora nog att motivera ett avsteg från ett regionalpolitiskt program av väsentlig betydelse för den framtida sam­ hällsutvecklingen. Ett utnyttjande av den centrala förvaltningen i regionalpolitiken kan ta sig olika former. I den allmänna debatten och i samband med re­ missbehandlingen av delegationens förslag har olika handlingslinjer förts fram. Sålunda har flera remissinstanser pekat på möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter av mer rutinbetonad karaktär från central nivå till regionala eller lokala organ. Från andra håll har häv­ dats att nyetablerade statliga myndigheter och organ bör förläggas till orter utanför stockholmsregionen medan de som redan finns där skulle få stanna kvar. Utflyttning av delar av myndigheter till en viss lokalise­ ringsort är en tredje möjlighet som har framhållits. En fjärde hand­

lingslinje är den som delegationen har förordat, nämligen att vissa centrala myndigheter i sin helhet flyttas ut. Avgörande för vilken eller vilka av dessa handlingslinjer som bör väljas för utflyttningen måste i första hand vara de regionalpolitiska ef­ fekter som kan uppnås. Självfallet kan man dock inte bortse från de kostnader och omställningsproblem som åtgärderna för med sig. Som motiv för en ökad delegering av uppgifter från de centrala stat­ liga organen till regionala och lokala organ har åberopats bl. a. att man därigenom skulle kunna mildra omställningsproblemen samt bibehålla verksledningens möjligheter till kontakt med andra organ. Delegatio­ nen har som nämnts inte gått närmare in på frågan om en ökad delege­ ring utan förutsätter att varje myndighet beaktar möjligheterna till dele­ gering och själv kommer med förslag därom. Enligt min uppfattning är det angeläget att möjligheterna till ökad delegering tas till vara, särskilt i de fall då en sådan samtidigt skulle in­ nebära rationalisering, ökad effektivitet eller förbättrad service till all­ mänheten. Liksom hittills bör myndigheterna själva ta initiativ till så­ dana förändringar. En delegering av arbetsuppgifter till regionala och lokala organ innebär emellertid inte en sådan koncentrerad insats på ett begränsat antal tillväxtcentra som jag har förordat tidigare utan b ö r främst ses som ett led i en fortgående rationalisering av myndigheter­ nas verksamhet. Den kan dock också utnyttjas i syfte att avlasta stor­ stockholmsområdet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att länsberedningen kan komma in på frågan om fördelningen av vissa uppgifter mellan cen­ trala organ och organ på länsplanet. Beredningen kan således komma att beröra frågan om delegering. Vad angår förslaget att avlastningen av stockholmsområdet i första hand bör ske genom att nyetablerad verksamhet lokaliseras till annan ort torde motivet vara att undgå eller i varje fall få väsentligt mindre omställningsproblem än vad som blir fallet då en sedan länge etablerad myndighet flyttas. Jag anser att det är en självklar princip att man i samband med ny­ etablering eller ombildning av myndigheter beaktar lokaliseringsfrågan särskilt. Som jag tidigare nämnt har som regel senare tillsatta utred­ ningar med uppdrag av denna art fått direktiv om att överväga lokali­ seringsfrågan. Däremot kan jag inte dela uppfattningen att statens medverkan i re­ gionalpolitiken på detta område skulle begränsas till åtgärden att nyetablerade myndigheter förläggs utanför Stockholm. Jag vill erinra om att antalet nyetablerade statliga myndigheter och verk under senare år har varit mycket begränsat. Det finns ingen anledning att utgå från att an­ talet nyetablerade myndigheter skulle komma att öka framdeles. P&s grund härav skulle de regionalpolitiska effekterna bli mycket begrän­

sade om man inskränkte sig till denna handlingslinje. Till detta kom­ mer att de nybildningar av verk och myndigheter som har skett under senare tid i stor utsträckning kommit till stånd genom omorganisation och omfördelning av redan existerande förvaltningar eller delar av så­ dana. Det är därför inte riktigt att utgå från att omställningsproblemen skulle undvikas. Man kan inte heller generellt utgå från på förhand att de verksamheter som nyetableras skulle vara mindre beroende av kon­ takter med de centrala statsmakterna än alla de organ som nu är loka­ liserade till Stockholm. Flera remissinstanser har menat att det vore en angelägen uppgift att överväga utflyttning av delar av myndigheter eller etablering av filialer. Tanken är att man i första hand bör inrikta sig på enheter inom myn­ digheterna med begränsade kontaktbehov, vilket vanligen torde vara sådana som i betydande utsträckning utför rutinarbete. Att utflyttning även av delar av myndigheter kan ha positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt är uppenbart. Jag kan dock inte förorda att detta handlingsalternativ övervägs i första hand eller som enda al­ ternativ. I förhållande till en total utflyttning av en myndighet innebär nämligen detta alternativ vissa nackdelar. Sysselsättningstillskottet till utflyttningsorten blir mer begränsat än vid en total utflyttning. Det finns också anledning utgå från att en utflyttning som begränsas till ru­ tinfunktioner inte på samma sätt som ett helt verk kan motverka den uppdelning av arbetsmarknaden som jag har berört tidigare. En utflytt­ ning av delar av verksamheter skulle — om insatserna begränsas till detta — snarare kunna skärpa än motverka den koncentration till storstäderna av mer kvalificerade och bättre betalda sysselsättningar som pågår. En utflyttning av delar av myndigheter bör därför komma i fråga endast då avgörande skäl talar för att ledningsfunktionerna för en myndighet skall ligga kvar i stockholmsområdet. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört ter det sig naturligt att i första hand pröva möjligheterna att flytta ut hela verk och myndighe­ ter. Denna metod är obetingat den som bäst tillgodoser de regionalpoli­ tiska strävandena. Å andra sidan kan man inte bortse från att omställ­ nings- och kostnadsnackdelarna är större i detta fall än i fråga om de övriga metoderna. Därför kan denna handlingslinje inte omfatta alla delar av den centrala statliga förvaltningen. I vissa fall är kontaktbeho­ vet av den omfattningen att en total utflyttning skulle komma att skapa alltför stora svårigheter. I andra fall kan det finnas skäl att — i varje fall temporärt — bibehålla den handlingsfrihet inför framtida omorga­ nisationer som ett kvarstannande i stockholmsområdet medför. Jag är alltså beredd att i princip biträda det förslag till utflyttning som delegationen har lagt fram. Det bör understrykas att utredningens förslag, som mina ställningstaganden här baseras på, endast utgör en första etapp. Delegationen fortsätter sitt arbete med att undersöka för­

utsättningarna för omlokalisering av affärsverk, andra statliga myn­ digheter samt statliga bolag. Vad jag förut har anfört om nödvändigheten att koncentrera de stat­ liga insatserna till ett begränsat antal orter gäller naturligtvis i synner­ het i fråga om utlokalisering av central statlig verksamhet. Inte minst begränsas antalet orter som kan komma i fråga härför av de höga krav som måste ställas på kommunikationerna både med hänsyn till myn­ dighetens möjligheter att arbeta effektivt och allmänhetens möjligheter att nå kontakt med myndigheten. Eftersom myndigheterna ofta har be­ hov av kontakter med varandra är det motiverat med sammanhållna grupper vid omlokaliseringen, vilket ytterligare ställer krav på koncen­ tration av insatserna. Vidare kan, som delegationen pekat på, framtida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter. Det är också väsentligt att utflyttningen i största utsträckning koncentreras till orter som kan erbjuda en högt kva­ lificerad service och en differentierad arbetsmarknad. Detta torde vara en förutsättning för att en del privata institutioner eller organ med kon­ takter med vederbörande myndigheter skall vara intresserade att flytta med.

Förslag till omlokalisering

Val av orter

Jag har tidigare framhållit att utflyttning av central statlig verksam­ het måste ses som ett led i den regionala politiken. Valet av lokalise­ ringsorter bör därför stå i överensstämmelse med målen för denna poli­ tik. I länsplanering 1967 angav länsstyrelserna/planeringsråden huvudor­ ter för näringsliv och kvalificerad service. Dessa ställningstaganden har sedan med vissa modifikationer fått statsmakternas stöd. Vid den ortsklassificering som skisserades i prop. 1970: 75 benämndes orter som upp­ fyllde dessa förutsättningar regionala tillväxtcentra. Statsmakterna har redan tidigare framhållit att det är till dessa regio­ nala tillväxtcentra som de statliga investeringarna i huvudsak bör kon­ centreras. Det är också bland dessa orter som ett begränsat antal s. k. storstadsalternativ kan utväljas. De krav som bör kunna ställas på sistnämnda typ av orter är enligt statsmakternas uttalanden (prop. 1970: 75, SU 1970:103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) att de utgör en så folkrik region att de med rimliga insatser kan ge fördelar som är lik­ värdiga med storstadsområdenas i fråga om kommunikationer, diffe­ rentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc. Ett andra huvudkrav för att den åsyftade avlastningen av storstads­ regionerna skall uppnås är att orterna eller regionerna ligger på betryg­ gande avstånd från de nuvarande storstadsområdenas influensfält.

Avgörande för en bedömning av tänkbara storstadsaltemativ är alltså vilken befolkningsstorlek en ort eller region i trängre mening måste ha för att kunna erbjuda de nyssnämnda storstadsfördelama. Några systematiska studier av detta har inte gjorts och något säkert bedömningsunderlag finns följaktligen inte. ERU har dock redovisat visst material som belyser skillnader i produktivitet inom industrin mellan regioner med olika folkmängd. Detta material visar att regioner med ca 80 000 tätortsinnevånare, dvs. en total befolkning på ca 100 000, upp­ når fördelar som i produktivitetshänseende är någorlunda jämförbara med dem som finns i storstäderna. Självklart är en gräns av det nu an­ givna slaget mycket ungefärlig. Delegationen har vid sitt val av lokaliseringsorter för den centrala statliga verksamheten i första hand utgått från att den skall förläggas till orter som uppfyller de krav som kan ställas på storstadsaltemativen. Härutöver har dock vid bedömningen tagits hänsyn till sådana sär­ skilda omständigheter som tillgång till högre utbildning och forskning samt behovet av särskilda regionalpolitiska insatser. Delegationen föreslår med dessa utgångspunkter att följande nio orter skall komma i fråga, nämligen Linköping, Norrköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, östersund, Umeå och Luleå. Därut­ över kan enligt delegationens mening ytterligare ett antal orter komma 1 fråga i senare etapper. Även om antalet storstadsaltemativ blir färre än det antal orter som delegationen har föreslagit för utflyttning av statlig verksamhet kan alla de föreslagna orterna anses utgöra så väl utbyggda regionala tillväxtcentra att de lämpar sig för att dit lokalisera central statlig verksamhet. Att statsmakterna ännu inte tagit slutlig ställning till ett regionalpoli­ tisk! handlingsprogram utgör därför inte något avgörande skäl för att skjuta på ett beslut om omlokalisering av central statlig verksamhet. Jag vill understryka att de nu framlagda förslagen om utlokaliseringar inte innebär att ställning tagits till frågan om vilka orter som bör klassi­ ficeras som storstadsaltemativ. Utöver de orter som delegationen har föreslagit vill jag förorda även Jönköping och Borås som lokaliseringsorter i detta sammanhang. Viss statlig verksamhet av särskild karaktär föreslås härutöver flyttas till Uppsala. Även de nu nämnda orterna uppfyller de förutsättningar jag nyss har angett. Att antalet lokaliseringsorter kan begränsas är avgörande för att mer väsentliga regionalpolitiska effekter skall uppnås och för att myndighe­ terna skall fungera effektivt med hänsyn till bl. a. kontakter med andra myndigheter med likartad verksamhet. Därför är det inte möjligt att tillgodose de krav på väsentligt fler lokaliseringsorter som har förts fram av bl. a. vissa remissinstanser. Detta utesluter dock inte, att för- 2 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 15

slag framdeles om ytterligare omlokalisering av central statlig verksam­ het kan komma att avse även ett fåtal andra orter.

Utlokalisering av myndigheter

N är det gällt att välja ut verksamheter som bör kunna flytta ut från stockholmsområdet har delegationen undantagit vissa myndigheter, bl. a. sådana som har särskilt omfattande kontakter med statsmakterna. Vid sina ställningstaganden till omlokalisering har delegationen arbetat efter i huvudsak två principer. Den ena innebär att myndigheter som har behov av samarbete eller bedriver likartad verksamhet förs sam­ man till grupper. Därjämte har delegationen beaktat vissa myndighe­ ters behov av kontakter med högre utbildning och forskning. En annan princip är att myndigheter som har det största behovet av täta kontak­ ter med kvarvarande verksamheter i stockholmsområdet förläggs när­ mast huvudstaden. Delegationen har sålunda med hänsyn till myndigheternas behov av inbördes kontakter föreslagit att lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, rikets allmänna kartverk, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen lokaliseras till samma ort. Dessa myndigheter har före­ slagits bli förlagda till Gävle med hänsyn till behovet av goda kommuni­ kationer med Stockholm. Centralnämnden för fastighetsdata har godta­ git förslaget medan de övriga avstyrkt utflyttning. Lantbruksstyrelsen anser att delegationen har överdrivit betydelsen av kontakterna med exempelvis lantmäteristyrelsen. Även lantmäteri­ styrelsen framhåller att kontakterna med lantbruksstyrelsen och skogs­ styrelsen inte är så framträdande att de motiverar en samlokalisering. Lantbruksstyrelsen anser att det vore lämpligare att flytta till en ort söder om Stockholm. Delegationen har beträffande sjöfartsverket, luftfartsverket och SM HI pekat på dessa myndigheters inbördes kontakter och föreslagit att de skall omlokaliseras till Norrköping. Till samma ort har föresla­ gits utflyttning av statens invandrarverk, kriminalvårdsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning. Sistnämnda myndigheter har inga omfattande inbördes kontakter eller kontakter med sjöfartsverket, luftfartsverket och SMHI. Däremot har delegationen bedömt att de har större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än flertalet övriga organ som har föreslagits bli omlokaliserade. Därför har delegationen föreslagit att även dessa organ flyttas till Norrköping för att de relativt lätt skall kunna nå Stockholm. Institutet för byggnadsforskning har vidare ansetts ha behov av goda kommuni­ kationer också med övriga universitetsorter. Vid remissbehandlingen har de av omflyttningen berörda myndigheterna ställt sig avvisande till utflyttning. Statens institut för byggnadsforskning pekar bl. a. på att

inget av de organ som föreslagits bli omlokaliserade tillsammans med institutet har samma anknytning till samhällsplaneringsfrågor som insti­ tutet. Delegationen har föreslagit att riksförsäkringsverket, statens perso­ nalpensionsverk och centrala studiehjälpsnämnden flyttas till Sunds­ vall. Dessa myndigheter bedriver enligt delegationen likartad verksam­ het i den meningen att deras huvuduppgift är att betala ut medel till enskilda personer. Vid remissbehandlingen har starka invändningar rik­ tats mot förslaget. Riksförsäkringsverket framhåller att dess huvudupp­ gift inte är att betala ut medel till enskilda personer utan att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen och att pröva besvär över de allmänna försäkringskassornas beslut. Delegationen har vidare föreslagit att skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén, som samtliga har behov av kontakter med högre utbildning och forskning, omlokaliseras till Umeå. Motivet att förlägga skogshögskolan till Umeå skulle vara att Umeå har fler äm­ nesområden som berör skogshögskolans verksamhet än vad Linköping — som vore ett tänkbart alternativ — har. Vad gäller TRU-kommittén har delegationen pekat på att fördelar bör kunna vinnas genom en för­ läggning av Sveriges Radios utbildningsenhet till samma ort som TRUkommittén. Vid remissbehandlingen har kritik riktats mot en förlägg­ ning av arbetsmedicinska institutet till Umeå. Sålunda motsätter sig LO en flyttning med hänsyn bl. a. till att det f. n. inte finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Även arbetarskyddsstyrelsen ställer sig avvisande till en omlokalisering av institutet. Beträffande TRU-kommittén har Sveriges Radio tillstyrkt en samförläggning med sin utbildningsenhet men motsatt sig att de båda organen flyttas till Umeå. Skogshögskolans styrelse har i princip inte något att invända mot en omlokalisering helt eller delvis men anser att ett slutligt ställningstagande bör föregås av en grundlig utredning. Med hänsyn till att Linköping har en högskolenhet med bl. a. medi­ cinska och tekniska fakulteter har delegationen föreslagit att statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium omloka­ liseras dit. Rättskemiska laboratoriet bör enligt delegationen också vara förlagt i anknytning till ett större sjukhus. De båda laboratorierna mot­ sätter sig utflyttning. Kriminaltekniska laboratoriet åberopar kontakter med rikspolisstyrelsen, vilken senare myndighet dock anser att de med flyttningen förenade olägenheterna inte är av sådan omfattning att de bör hindra en omlokalisering om en sådan ur vidare synpunkter anses angelägen. Delegationen konstaterar beträffande Sveriges geologiska undersök­ ning att SGU bedriver en omfattande verksamhet i bl. a. övre Norr­ land. Med hänsyn härtill och till SGU:s behov av kontakter med viss teknisk forskning och utbildning har delegationen föreslagit att SGU

T

lokaliseras till Luleå. I sammanhanget erinras om att 1970 års riksdag (prop. 1970: 88, SU 1970: 133, rskr 1970: 296) har beslutat att en enhet för högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas till Luleå. I propositionen framhölls bl. a. att den fortsatta planeringen av en sådan enhet i Luleå bör bedrivas med sikte på att en flyttning till Luleå av vissa delar av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm skall komma till stånd. Delegationen har även föreslagit att statens geotekniska institut lokaliseras till Luleå. Enligt delegationens mening bör nämligen institutet lokaliseras till samma ort som SGU och bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm. Såväl SGU som geotekniska institutet motsätter sig utflyttning till Luleå. Bägge myndig­ heterna framhåller att huvuddelen av deras verksamhet är förlagd till södra och mellersta delarna av landet. Delegationens omlokaliseringsförslag berör också några militära myndigheter. Sålunda har delegationen förslagit att försvarets sjuk­ vårdsstyrelse, militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad. Delegationen pekar på att det i Karlstad finns militärt för­ band, militärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivningscentral. De av förslaget berörda myndigheterna avstyrker utflyttning, överbe­ fälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut intar dock en positiv hållning till förslaget beträffande militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket. Om en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en arméns tekniska skola inrättas, bör dessa enligt delegationens förslag förläggas till östersund. Delegationen har även i detta fall pekat på förekomsten av militärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivningscentral. Förslaget rörande förvaltningsskolan har lämnats utan större erinringar vid remissbehandlingen. Vad arméns tekniska skola beträffar, har che­ fen för armén, vars synpunkter delas av överbefälhavaren, dock ansett att beslut om lokalisering bör anstå till dess en av honom själv tillsatt utredning om lokaliseringen avslutats. Delegationen har slutligen föreslagit att domänverket skall omlokaliseras. Verkets centralförvaltning bör förläggas till en ort som ligger i närheten av centrum för verkets verksamhetsområde. Eftersom verkets ekonomiska tyngdpunkt därvid beaktats har delegationen föreslagit F a­ lun/Borlänge som lokaliseringsort. Domänverket har motsatt sig ut­ flyttning från stockholmsområdet under åberopande av främst företags­ ekonomiska motiv. Efter samråd med berörda departementschefer får jag anföra föl­ jande. Jag anser att delegationens förslag till sin allmänna inriktning och omfattning är väl avvägt. Förslaget kan enligt min mening i hu­ vudsak läggas till grund för ett ställningstagande till omlokalisering av viss central statlig verksamhet. Mot bakgrund av vad som har fram­

kommit bl. a. i samband med remissbehandlingen anser jag dock vissa avvikelser i förhållande till delegationens förslag vara motiverade. Vad först gäller G ä v l e - g r u p p e n d e l a r jag den uppfattning som vissa remissinstanser har fört fram, nämligen att behovet av sam­ arbete mellan å ena sidan centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk och å den andra lantbrukssty­ relsen och skogsstyrelsen inte är så betydelsefullt att samlokalisering är nödvändig. Lantbruksstyrelsen har framhållit att styrelsen — om den skall flyttas ut — bör ligga söder om Stockholm för att därigenom ligga närmare centrum av sitt verksamhetsområde. Motsvarande gäller även för skogsstyrelsen. Lantbruksförbundet och RLF har också un­ derstrukit betydelsen av att man vid valet av lokaliseringsort tar veder­ börlig hänsyn till att lantbruksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen av landet. Även jag delar uppfattningen att de båda verken inte bör flyttas till Gävle. Vid valet av lokaliseringsort vill jag, med hänsyn till att Jönköping är beläget centralt såväl i förhållande till lantbruksnä­ ringens huvudområden som i kommunikationshänseende, föreslå denna ort. Med hänvisning till det anförda och efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag således att lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen flyttas till J ö n k ö p i n g . Efter kontakter med företrä­ dare för jordbrukets organisationer har jag erfarit att man överväger att flytta huvudorganisationerna från Stockholm under förutsättning att de centrala statliga organ som har stor betydelse för lantbruket också flyttas ut. Det har vid dessa kontakter vidare framkommit att organisa­ tionerna anser Jönköping vara lämplig som lokaliseringsort. I den mån det visar sig att jordbrukets huvudorganisationer flyttar ut bör det över­ vägas att flytta även andra statliga organ på jordbrukets område till Jön­ köping. Vidare förordar jag, efter samråd med berörda departementschefer, att lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata och rikets allmänna kartverk i enlighet med delegationens förslag flyttas till G ä v l e . Därigenom kommer till sistnämnda ort att flytta myndighe­ ter som har sin verksamhet till huvudsaklig del inriktad på fysisk sam­ hällsplanering. För att koncentrera ytterligare sådan verksamhet till Gävle förordar jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, att även statens institut för byggnadsforskning flyttas dit. Institutet har, som det självt understryker, inget större kontaktbehov med övriga myndigheter som har föreslagits flytta till Norrköping. I stället bör in­ stitutet förläggas till en ort dit andra myndigheter med sin verksamhet inom fysisk samhällsplanering föreslagits eller kommer att föreslås flytta. För institutets lokalisering till Gävle talar också närheten till i första hand Uppsala men även Stockholm, vilket i viss mån tillgodoser

de krav på kontakter med universitet och högskolor som institutet har betonat. Beträffande N o r r k ö p i n g s - g r u p p e n biträder jag delegatio­ nens förslag i så måtto att jag, efter samråd med berörda departements­ chefer, förordar att sjöfartsverkets centralförvaltning, luftfartsverkets centralförvaltning, SMHI, statens invandrarverk och kriminalvårdssty­ relsen omlokaliseras till Norrköping. S u n d s v a l l s - g r u p p e n domineras främst av riksförsäkrings­ verket. En pågående rationalisering av socialförsäkringens administra­ tion har aktualiserat en decentralisering av verkets befattning med yrkesskadeärenden och avgiftsdebitering. En utredning rörande yrkesska­ deförsäkringen, som chefen för socialdepartementet inom kort ämnar föreslå, kommer bl. a. att få till uppgift att lägga fram förslag till en överflyttning av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäk­ ringsverket till försäkringskassorna. Arbetsuppgifter motsvarande ca 200 tjänster i riksförsäkringsverket bör därigenom kunna flyttas över till försäkringskassorna. Arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till social­ försäkringen kommer att väsentligt förenklas genom en föreslagen om­ läggning av yrkesskadeförsäkringens finansiering. Kungl. Maj:t har i anslutning härtill beslutat uppdra åt riksförsäkringsverket att i samråd med statskontoret och riksskatteverket lägga fram förslag om över­ flyttning av avgiftsdebitering m. m. från riksförsäkringsverket till de lo­ kala skattemyndigheterna, som redan nu svarar för vissa hithörande uppgifter. De arbetsuppgifter som berörs motsvarar inemot 200 tjänster i riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverkets härefter kvarstående uppgifter omfattar dess lednings-, planerings- och utredningsfunktioner samt dess besvärsavdelning. Härtill kommer de till dess ADB-enhet knutna utbetalningsfunktionema. I fråga om denna senare enhet, som har ca 200 anställda, för­ ordar jag efter samråd med chefen för socialdepartementet, i enlighet med delegationens förslag en flyttning till Sundsvall. Planeringen av ut­ flyttningen bör ske i anslutning till det arbete som pågår angående so­ cialförsäkringens datafrågor. Vissa övergångsåtgärder kan aktualiseras för att säkerställa att utbetalningar av bl. a. folkpensioner kan ske utan störningar. Den återstående delen av riksförsäkringsverket innefattar utpräglat centrala funktioner på socialförsäkringsområdet. Det förelig­ ger därför särskilda skäl för en fortsatt lokalisering till Stockholm av denna verksamhet. Jag är efter samråd med chefen för socialdeparte­ mentet inte beredd att biträda delegationens förslag i denna del. Detta innebär sammanfattningsvis att av verkets 935 tjänster ca 600 kommer att lokaliseras utanför verkets centrala förvaltning i Stockholm. I fråga om statens personalpensionsverk och centrala studiehjälpsnämnden tillstyrker jag delegationens förslag och förordar, efter sam­

råd med chefen för utbildningsdepartementet samt statsråden Moberg och Löfberg, att dessa myndigheter i sin helhet flyttas till Sundsvall. Beträffande U m e å - g r u p p e n delar jag uppfattningen, att skogshögskolan bör flyttas till Umeå. Delegationen har framhållit, att de närmare förutsättningarna för samarbetet mellan högskolan och universitetet i Umeå bör prövas. Jag finner det naturligt att dessa förut­ sättningar prövas. Om det vid denna prövning visar sig att det finns skäl för att integrera någon av skogshögskolans institutioner inte med universitetet i Umeå utan i stället med annan forskning och utbildning t. ex. vid lantbrukshögskolan, bör så kunna ske. Jag vill även erinra om att skogshögskolan har en avdelning i Garpenberg. Självfallet berörs inte denna av förslaget. Om det skulle visa sig lämpligt, bör denna av­ delning kunna byggas ut ytterligare. En viss integrering med t. ex. lantbrukshögskolan eller utbyggnad av avdelningen i Garpenberg bör dock inte hindras av skogshögskolans flyttning. Jag förordar således ef­ ter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, att skogshögskolan flyttas till Umeå. Arbetsmedicinska institutets verksamhet är helt inriktad på arbetar­ skydds- och arbetsmiljöfrågorna och har därigenom ett nära samband med arbetarskyddsstyrelsen. Efter samråd med chefen för socialdepar­ tementet vill jag anföra följande. Samordningsbehovet mellan de båda arbetarskyddsorganen är så starkt att en integrering av institutet i arbe­ tarskyddsstyrelsen bör komma till stånd. Arbetsmiljöutredningen skall enligt sina direktiv se över arbetarskyddets organisation och även pröva frågan om arbetsmedicinska institutets ställning. På anmälan av chefen för socialdepartementet tidigare denna dag har utredningen fått i upp­ drag att framlägga förslag om de närmare formerna för arbetsmedicinska institutets integrering i arbetarskyddsstyrelsen. Frågan om omlo­ kalisering för arbetsmedicinska institutet kommer därigenom i ett nytt läge. Med hänsyn härtill kan jag inte förorda delegationens förslag rö­ rande arbetsmedicinska institutet. En viss verksamhet på det arbetsmedicinska området har börjat växa fram vid universitetet i Umeå. Det är önskvärt att ta tillvara de möjlig­ heter som därigenom finns att i Umeå förlägga en filial till arbetsmedicinska institutet som en utbyggnad av institutets verksamhet. Enligt preliminära undersökningar bör en sådan filial med ett 40-tal anställda kunna ge tillräckligt underlag för en effektiv organisation om den på lämpligt sätt samordnas med den verksamhet på detta område som re­ dan i viss mån bedrivs vid universitetet i Umeå. Arbetsmiljöutred­ ningen har denna dag fått i uppdrag att framlägga förslag även i denna fråga. När det gäller TRU-kommittén anser jag att kommitténs produk­ tionsenhet och i varje fall de delar av Sveriges Radio utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamheten bör förläggas till samma ort.

I fråga om lokaliseringsorten anser jag i likhet med Sveriges Radio att de båda organen har så stort behov av täta kontakter med verksamhe­ ten i storstockholmsområdet att de bör placeras så nära Stockholm som möjligt. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för utbildnings­ departementet och statsrådet Moberg, att de båda organen lokaliseras till N o r r k ö p i n g . Beträffande L i n k ö p i n g s - g r u p p e n har jag inget att erinra mot delegationens förslag utan förordar efter samråd med berörda de­ partementschefer att statens rättskemiska laboratorium och statens kri­ minaltekniska laboratorium flyttas till Linköping. Det förhållandet att socialstyrelsen nyligen har tillsatt en utredning om rättskemiska labora­ toriets organisation utgör enligt min mening inte något hinder för ett beslut om att flytta laboratoriets verksamhet till Linköping. Socialsty­ relsens fortsatta utredningsarbete bör ske med utgångspunkt häri. Vad gäller de myndigheter som föreslagits flytta till L u l e å , näm­ ligen statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning, anser jag att de föreslagna omlokaliseringama bör modifieras. Med hänsyn bl. a. till att geotekniska institutet har huvuddelen av sin upp­ dragsverksamhet i södra och mellersta Sverige och att det finns påtag­ liga risker för att denna skulle reduceras kraftigt vid en lokalisering till Luleå, är det lämpligt att institutet flyttas till en ort i södra Sverige. I detta sammanhang vill jag erinra om att chefen för kommunikations­ departementet tidigare denna dag har föreslagit att ett vägtrafikinstitut inrättas och att detta förläggs till Linköping. Eftersom det med hänsyn till samarbetsbehovet är angeläget att geotekniska institutet lokaliseras till samma ort som vägtrafikinstitutet, förordar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att geotekniska institutet lo­ kaliseras till L i n k ö p i n g . Beträffande SGU vill jag peka på att även denna myndighet har en mycket stor del av sin verksamhet i södra och mellersta delarna av lan­ det. Den geologiska karteringen, inventeringen av sand-, grus- och grundvattentillgångar samt uppdragsverksamheten beräknas under överskådlig tid vara koncentrerad till södra och mellersta Sverige. En betydande malmletning torde emellertid även i framtiden komma att ske i övre Norrland. För SGU:s verksamhet är vidare en nära kontakt med den naturvetenskapliga forskningen vid universitet av stor bety­ delse. Med hänsyn till vad jag här anfört och efter samråd med chefen för industridepartementet förordar jag, att huvuddelen av SGU för­ läggs till U p p s a l a . Jag har härvid beaktat stadens goda kommuni­ kationer med huvuddelen av verkets arbetsområden liksom möjlighe­ terna till samarbete med geovetenskaplig forskning vid universitetet i Uppsala. Malmletningsverksamheten i övre Norrland och de aktiviteter inom skilda enheter av SGU som har samband med denna motiverar emellertid en förläggning av en betydande enhet till Luleå. En sådan

enhet bör tillsammans med den utbildnings- och forskningsverksamhet inom det gruv- och geovetenskapliga området som anses bli förlagd till den nya högskolenheten för högre teknisk utbildning och forskning i Luleå kunna bilda en mycket slagkraftig kombination av resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom ifrågavarande områden. Omfatt­ ningen av SGU:s nuvarande verksamhet i Malå påverkas ej av den före­ slagna omlokaliseringen. Däremot kommer naturligen verksamheten i Malå att framdeles ledas från Luleå. — Av de ca 260 anställda vid SGU i Stockholm beräknas drygt 160 bli sysselsatta i Uppsala och inemot 100 i Luleå. I fråga om K a r l s t a d s - g r u p p e n har jag ingen erinran mot delegationens förslag. Efter samråd med chefen för försvarsdeparte­ mentet förordar jag således att försvarets sjukvårdsstyrelse, militärpsy­ kologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad. Som jag kommer att redovisa i det följande föreslås utöver dessa enheter, att även delar av försvarets materielverk lokaliseras till Karlstad. Jag tillstyrker vidare efter samråd med chefen för försvarsdeparte­ mentet att, sedan beslut fattats om inrättande av en för krigsmakten ge­ mensam förvaltningsskola och en teknisk skola för armén, dessa för­ läggs till ö s t e r s u n d . Beträffande arméns tekniska skola beräknas i en första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm, sysselsätt­ ningen till ca 70 anställda. Skolan torde längre fram komma att syssel­ sätta ca 200 efter vissa sammanslagningar. I det följande kommer förslag även att redovisas att en ny socialhögskola förläggs till östersund. Delegationen har föreslagit att domänverkets centralförvaltning skall flytta till F a l u n / B o r l ä n g e - r e g i o n e n . Efter samråd med chefen för industridepartementet tillstyrker jag detta förslag. När det gäller lokaliseringsorten förordar jag Borlänge. Som motiv härför kan främst anföras behovet av differentiering av arbetsmarknaden i Bor­ länge. Med hänsyn till att Borlänge och Falun kan betraktas som en näringsgeografisk enhet och till att domänverket redan har en lokalför­ valtning i Falun finner jag det naturligt att de båda kommunerna nära samråder med varandra i frågor rörande domänverkets lokalisering till regionen. Jag vill i sammanhanget erinra om att när regeringen lämnade sitt medgivande till att domänverket fick flytta till sina nya lokaler i Bergshamra förutsattes att flyttningen kunde bli av temporär natur. Medgivandet innebar således inte att domänverket skulle undantas från Kungl. Maj:ts prövning av delegationens förslag. Som jag tidigare redovisat har lokaliseringsfrågan behandlats också av andra utredningar. Jag går nu över till att redovisa dessa övriga förslag. Lokaliseringen av mynt- och medaljtillverkningen har utretts vid flera tillfällen sedan början av 1960-talet. År 1967 föreslog statskonto­ ret en förläggning till Tumba och året därpå föreslog mynt- och juste-

ringsverket, efter ytterligare utredning, Eskilstuna eller Norrköping som lokaliseringsort. I början av år 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt mynt- och justeringsverket och byggnadsstyrelsen att förbereda en ut­ flyttning till Eskilstuna. Vid riksdagsbehandlingen samma år av ansla­ get till mynt- och justeringsverket förklarade statsutskottet, i anledning av motioner i ämnet, sig inte ha något att erinra mot en lokalisering till Eskilstuna, men uttalade att om mera väsentliga avvikelser från tidi­ gare ekonomiska kalkyler inträffade kunde det vara motiverat att ytter­ ligare förläggningsaltemativ studerades. De ekonomiska kalkylerna vid en förläggning till Eskilstuna visade sig hålla väl och i 1970 års statsverksproposition begärdes medel för en nybyggnad för ändamålet. Se­ dan riksdagen uttalat sig för förnyade överväganden i frågan har ytter­ ligare undersökningar genomförts, vilket redovisats i det föregående. Nu bör frågan om lokaliseringen av mynt- och medaljtillverkningen få sin definitiva lösning. De senaste undersökningarna styrker det tidi­ gare förslaget, nämligen att en lokalisering till Eskilstuna är lämplig. Som enda realistiska alternativ härtill har Norrköping förts fram. Eskilstuna har redan en betydande, industriellt inriktad statlig verk­ samhet. Med hänsyn till karaktären av den verksamhet som mynttillverkningen utgör ligger det därför närmare till hands att anknyta till denna miljö. Jag förordar således att mynt- och medalj tillverkningen vid mynt- och justeringsverket lokaliseras till E s k i l s t u n a . Delegationen har tidigare i annat sammanhang föreslagit att statens provningsanstalt skall förläggas till Studsvik. Förslaget motiverades i huvudsak med de samordningsvinster som skulle uppkomma genom lo­ kalisering tillsammans med AB Atomenergi. Jag anser inte dessa vins­ ter större än att de regionalpolitiska skälen bör överväga vid valet av lokaliseringsort för provningsanstalten. Efter samråd med chefen för industridepartementet förordar jag därvid B o r å s . Beträffande valet av Borås som lokaliseringsort vill jag anföra följande. Såsom senast un­ derstrukits av TEKO-utredningen bör Borås få ett tillskott av statlig verksamhet med hänsyn till det ensidiga näringslivet och de strukturella problem som textil- och konfektionsindustrin har. Borås kan vidare er­ bjuda provningsanstalten en mångsidig industriell och teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd. Det relativt stora behovet av provningsresurser för bl. a. byggnadstekniska provningar i storstockholmsområdet bör tillgodoses även efter en omlokalisering med hjälp av en särskild stockholmsfilial till prov­ ningsanstalten. Vid en omlokalisering av provningsanstalten enligt de riktlinjer som jag nyss dragit upp beräknar jag att ca 150 av de sammanlagt ca 220 anställda som nu är verksamma i Stockholm kommer att beröras av ut­ flyttningen.

Jag vill i detta sammanhang redovisa vissa andra förslag till omloka­ lisering av central statlig verksamhet. Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag föreslagit att ett vägtrafikinstitut inrättas och att institutet förläggs till L i n k ö p i n g . Detta institut beräknas sysselsätta ca 150 personer. Senare denna dag kommer chefen för jordbruksdepartementet att fö­ reslå att en ny organisation för livsmedelskontrollen, statens livsmedels­ verk, förläggs till U p p s a l a med hänsyn till behovet av samarbete med den forskning som bedrivs vid lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket kom­ mer att ha ca 185 anställda. Vidare kommer chefen för justitiedepartementet att i särskild propo­ sition föreslå bl. a. förläggning av två avdelningar i den utbyggda kammarränrarganisationen till S u n d s v a l l . Chefen för försvarsdepartementet kommer att i särskild proposition föreslå att vissa delar av försvarets materielverk kommer att lokaliseras utanför storstockholmsområdet. Detta förslag grundas på ett betän­ kande från försvarets materielanskaffningsutredning rörande omorga­ nisationen av denna verksamhet. Förslaget innebär att delar av försva­ rets materielverk flyttas till K a r l s t a d samt vissa övriga orter i lan­ det. Flyttningen till Karlstad kommer att beröra ca 400 anställda medan de övriga utflyttningarna beräknas beröra ca 200 anställda. Slutligen kommer chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Moberg att i särskilda propositioner lägga fram förslag om inrättande av en bibliotekshögskola och en ny socialhögskola. Bibliotekshögskolan kommer därvid att föreslås bli lokaliserad till B o r å s . Socialhögskolan kommer, som jag redan nämnt, att föreslås bli förlagd till ö s t e r ­ s u n d . Genom de denna dag framlagda förslagen kommer således statlig verksamhet i betydande omfattning att flyttas från storstockholmsom­ rådet. Därigenom kommer vissa orter att få omfattande tillskott av sys­ selsättningstillfällen. Som jag tidigare har framhållit är det rimligt att utgå från att de indirekta sysselsättningsmässiga effekterna blir väsent­ ligt större än vad antalet anställda ger vid handen. Inte minst gäller detta för lokalisering av utbildningsanstalter. Jag vill dock åter erinra om att de nu framlagda förslagen utgör en första etapp och jag förut­ sätter att ytterligare central statlig verksamhet skall kunna flyttas ut. De i denna etapp framlagda förslagen sammanfattas i följande tablå:

Antal anställda (avrundade tal)

Linköping Statens kriminaltekniska laboratorium 60 Statens rättskemiska laboratorium 85 Statens geotekniska institut 80 Vägtrafikinstitutet ca 150 375 Norrköping Statens invandrarverk 210 Sveriges meteorologiska och hydrologiska in­ stitut 400 Luftfartsverket 305 Sjöfartsverket 290 Kriminalvårdsstyrelsen 300 TRU-kommittén ca 135 Sveriges Radios utbildningsenhet ca 160 1800

Jönköping Lantbruksstyrelsen 170 Skogsstyrelsen 95 265 Borås Statens provningsanstalt ca 150 Bibliotekshögskola ca 40 ■190

Karlstad Vämpliktsverket 75 Militärpsykologiska institutet 40 Försvarets sjukvårdsstyrelse 110 Försvarets materielverk, del av ca 400 625 Borlänge Domänverket 400 Gävle Lantmäteristyrelsen 170 Rikets allmänna kartverk 520 Centralnämnden för fastighetsdata 70 Statens institut för byggnadsforskning 160 920

Sundsvall Statens personalpensionsverk 245 Centrala studiehjälpsnämnden 90 Riksförsäkringsverket, del av ca 200 Kammarrätten, två avdelningar ca 25 560

Östersund Försvarets förvaltningsskola ca 50 Arméns tekniska skola ca »200 Socialhögskola ca 40 ■290 Umeå Skogshögskolan 330 Arbetsmedicinska institutet, filial ca 40 ■370 Luleå Sveriges geologiska undersökning, del av ca 100 Eskilstuna Mynt- och justeringsverket, del av 50 Uppsala Statens livsmedelsverk 185 Sveriges geologiska undersökning, del av ca 160 345 Totalt ca 6 300

1 Avser beräknat antal anställda på sikt; i första etappen ca 70. • Utöver de angivna talen, som avser antal anställda, tillkommer i Borås, öster­ sund och Umeå elever vid resp. utbildningsanstalt.

Åtgärder i samband med omlokalisering

I likhet med delegationen anser jag att det är angeläget att stora an­ strängningar görs från arbetsgivaren/statens sida för att lindra de om­

ställningsproblem som uppstår för berörd personal. Det är vidare ange­ läget att omlokaliseringen genomförs på ett sådant sätt att störningarna i myndigheternas verksamhet blir så små som möjligt.

Planering av omlokaliseringen

Delegationen tar upp en rad övergångsproblem sorn kan uppkomma i samband med en utflyttning. Bl. a. påpekar delegationen att en viss del av personalen av skilda anledningar kommer att sluta sina anställ­ ningar efter det att beslut fattats om omlokalisering och fram till tiden för utflyttningen, övergångsvis kan också vissa problem föreligga att rekrytera lämplig personal på lokaliseringsorterna. Det är därför enligt delegationen av vikt att omlokaliseringama planeras ingående så att produktionsstömingar inte allvarligt skall försämra verksamheten. Jag delar denna uppfattning. För att lösa uppkommande problem pekar delegationen på möjligheten att flytta ut verksamheten i etapper samt att dubblera tjänster och utrustning. För egen del anser jag att det i undantagsfall, framför allt i fråga om större myndigheter, kan vara lämpligt att flytta ut verksamheten i flera etapper. I viss begränsad ut­ sträckning bör vidare tjänster kunna dubbleras under en övergångspe­ riod, om allvarliga störningar i verksamheten annars skullle uppstå. Delegationen framhåller att rekryteringssvårigheterna på sikt inte bör överdrivas. Det finns faktorer som talar för att orter av sådan storleksordning som de föreslagna ter sig relativt attraktiva i förhål­ lande till storstockholmsområdet. Bland sådana faktorer nämns när­ het till högre utbildning, bra kommunikationer samt god tillgång till bostäder och olika slag av kommunal service. För verksamhetens be­ drivande är det väsentligt med goda kontakter med i Stockholm kvar­ varande statlig verksamhet. Delegationen har lagt särskild vikt vid att de utvalda orterna skall ha goda kommunikationer med framför allt Stockholm men även med landet i övrigt. Delegationen förordar dock att särskilda insatser görs för att ytterligare förbättra kommunikatio­ nerna på lokaliseringsorterna. Även vid remissförfarandet har fram­ förts krav på förbättrade kommunikationer. Vidare har flera remissin­ stanser framhållit vikten av tillgång till goda bostäder. Härvid har bl. a. några berörda länsstyrelser framhållit att en extra bostadskvot kan krä­ vas för att klara bostadsförsörjningen på lokaliseringsorterna. Även jag anser att närhet till högre utbildning samt tillgång till goda kommunikationer och bostäder är av stor vikt för berörda organ och deras personal. Frågan om fortsatt decentralisering av den högre ut­ bildningen prövas f. n. av 1968 års utbildningsutredning (U 68). Jag ut­ går från att denna utredning i sitt arbete beaktar konsekvenserna av att mina här framlagda förslag om utlokalisering av statlig verksamhet ge­ nomförs. Jag finner efter samråd med chefen för utbildningsdeparte­ mentet och statsrådet Moberg att — utöver de förut nämnda lokalise­ ringsorterna — ytterligare några få bör kunna komma i fråga för högre utbildning. Även om de av mig föreslagna lokaliseringsorterna redan har goda kommunikationer, delar jag delegationens uppfattning att särskilda

insatser bör göras för att ytterligare förbättra kommunikationerna med Stockholm och även i möjligaste mån med landet i övrigt. Jag anser mig ha anledning att utgå från att berörda myndigheter resp. företag på kom­ munikationsområdet kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Delegationen har besökt samtliga de av delegationen föreslagna or­ terna för att bl. a. informera sig om kommunernas möjligheter att lösa bostadsfrågan. Det är delegationens uppfattning att samtliga dessa orter fyller högt ställda anspråk på service i olika avseenden. Jag har vidare inhämtat från chefen för inrikesdepartementet att utrymme torde fin­ nas i bostadsbyggnadsplanerna för att tillgodose behovet av bostäder på de aktuella orterna. När det gäller planeringen för utflyttningen av berörda organ delar jag delegationens uppfattning att denna planering liksom själva genom­ förandet av omlokaliseringen i princip bör ankomma på myndighe­ terna själva. Några remissinstanser, däribland statskontoret och riksre­ visionsverket, anser en central samordning av vissa frågor nödvändig. Delegationen anser vidare att arbetsgivaren i möjligaste mån bör be­ reda sådan personal som av olika anledningar inte anser sig kunna följa med vid omlokaliseringen likvärdig sysselsättning i storstockholms­ området. För administrationen härav föreslår delegationen obligatoriskt samråd med statens omplaceringsnämnd före återbesättande av lediga platser vid samtliga statliga organ i storstockholmsområdet. Vidare bör enligt delegationen övervägas att i första hand erbjuda anställda vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i stockholmsområdet att få tjänster som blir vakanta i utlokaliserade organ. Ett stort antal re­ missinstanser understryker att arbetsgivaren bör skaffa likvärdig an­ ställning i Stockholm för dem som slutar sin anställning till följd av omlokalisering. Några uttrycker dock oro för att inte likvärdiga arbets­ uppgifter skall finnas, främst för specialiserad personal. Statens personalnämnd, som i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 9 s. 69) föreslås bli inrättad, avses vara central myndighet för den statliga personaladministrationen bl. a. i frågor som rör personaladministrativ planering inbegripet omplaceringsverksamhet. Jag anser det där­ för naturligt att statens personalnämnd tilldelas en väsentlig roll vid lö­ sandet av samordningsfrågor av personaladministrativ natur som upp­ kommer i samband med omlokaliseringen. Inom försvarsdepartementets område kan visst biträde härvid lämnas av försvarets personalnämnd. Delegationen föreslår att särskilda organisationskommittéer tillsätts vid samtliga organ som skall omlokaliseras. Detta förslag har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig i frågan. Jag anser det viktigt att sådana organisationskommittéer inrättas, så att bl. a. berörda arbetstagargrupper bereds möjlighet att delta i plane­ rings- och utredningsarbetet vid omlokaliseringen. I likhet med delega­

tionen anser jag att organisationskommittéerna bör kunna få speciella resurser för att fullgöra sina uppgifter. Delegationen för förvaltningsdemokrati bör närmare utreda dessa frågor och komma med förslag om vilken sammansättning och vilka arbetsformer kommittéerna bör få. Delegationen för förvaltningsdemokrati och statskontoret har ställt sig tveksamma till delegationens förslag att infoga samtliga berörda organ i försöksverksamheten med förvaltningsdemokrati. Jag anser att myndigheterna själva och deras personal i samråd med delegationen för förvaltningsdemokrati bör få avgöra frågan om en anslutning till nämnda försöksverksamhet. Några remissinstanser har framhållit att myndigheternas organisation och arbetsuppgifter bör ses över i samband med omlokaliseringen. Även jag anser att det kan vara lämpligt att myndigheterna i detta sam­ manhang ser över den interna organisationen. En sådan översyn bör dock inte sikta till någon mer genomgripande omdaning av organisatio­ nen utan huvudsakligen omfatta en genomgång av befintliga rutiner och arbetsfördelningen inom byråer och avdelningar. Detta är i och för sig en upppgift som myndigheterna fortlöpande skall ägna sig åt.

Personalfrågor

Det är, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att göra stora insatser för den personal som berörs av omlokaliseringarna. Nu anställd personal vid myndigheter som skall omlokaliseras kan ha mer eller mindre starka skäl för en önskan att bo kvar i Stockholm. Tidigare erfarenheter visar enligt delegationen att personalen i inte ovä­ sentlig omfattning slutar sina anställningar i samband med en omloka­ lisering. I viss utsträckning kan enligt min mening omfattningen av en sådan personalavtappning minskas genom olika åtgärder. Man kan förutsätta att kännedomen om arbets- och bostadsförhållandena på den nya orten är otillräcklig i många fall. Redan i ett mycket tidigt skede bör därför ges en fyllig information i dessa frågor, samtidigt som upplys­ ning ges om planläggningen i fråga om de nya arbetslokalerna och om de åtgärder för bostadsanskaffning som planeras. Vidare bör redan från början klart redovisas vilka ekonomiska stödåtgärder arbetsgiva­ ren är beredd att sätta in för den som flyttar i samband med omlokali­ sering. Jag återkommer senare till denna fråga. Även om sådana åtgärder vidtas, kommer det förmodligen att finnas åtskilliga nu anställda, som av olika skäl inte önskar följa med till den nya stationeringsorten och som därför söker sig till andra anställningar i stockholmsområdet. Bland de anställda som inte önskar medfölja till den nya statione­ ringsorten kan det komma att finnas sådana, som inte har möjlighet att

själva finna annan anställning i stockholmsområdet. När omlokaliseringstidpunkten närmar sig skulle de komma att känna sig försatta i en tvångssituation med hänsyn till den möjlighet att hävda en tjänstgörings­ skyldighet på ändrad stationeringsort, som anställningsförhållandet inne­ bär. Stödåtgärder bör därför enligt min mening sättas in tidigt för dem som vill stanna kvar i Stockholm och inte själva kan finna annan anställ­ ning. Om de så önskar, skall dessa åtgärder inriktas även på anställning­ ar utom den statliga verksamheten. Statens personalnämnd bör som förut nämnts centralt svara för rekryterings- och omplaceringsfrågor i sam­ band med omlokalisering. I vissa fall kan omskolning till annat yrke underlätta övergång till annan anställning. Lön bör i viss omfattning kunna utgå under tiden för sådan omskolning. För bestridande av lönekostnader i dylika fall liksom i vissa fall då en definitiv arbetsplacering ännu inte erhållits bör det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till lönekostna­ der vid viss omskolning och omplacering utnyttjas. Finns det sedan åtgärder av nu angivet slag genomförts fortfarande kvar personal hos de olika myndigheterna, som inte önskar tjänstgöra i den nya stationeringsorten, uppkommer frågan i vilken utsträckning tjänstgöringsskyldighet på den nya orten skall hävdas av arbetsgivaren. Hos dessa anställda kan finnas mer eller mindre starka skäl mot en flyttning från Stockholm. I möjlig mån bör hänsyn tas till dessa skäl. Prövning måste göras från fall till fall. Det måste bedömas hur den an­ ställde berörs av en omflyttning. Olika skäl kan härvid samverka. Det går därför inte att göra en lista över skäl som skulle utgöra hinder för flyttning. Betydelsefulla skäl för att inte medfölja kan vara makes för­ värvsarbete, vård av anhörig, nära förestående pensionsavgång och hälsoskäl. Innehav av eget hem, bisyssla eller barns skolgång kan där­ emot inte var för sig vara motiv nog för att avböja omflyttning. Föreligger i här avsedda fall tillräckligt vägande skäl, bör den anställ­ de enligt min mening garanteras fortsatt anställning i Stockholm. Han bör dock efter omständigheterna kunna åläggas att under längre eller kortare tid tjänstgöra på myndighetens nya stationeringsort. Finns inte sådana vägande skäl mot en flyttning från Stockholm bör i allmänhet hävdas skyldighet för den anställde att tjänstgöra på den nya stationeringsorten. En särskild nämnd bör tillsättas som efter kontakt med den anställ­ des organisation har att ta ställning till om åberopade skäl mot flytt­ ning är att anse som tillräckligt vägande. När det gäller ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen berör delegationen bl. a. möjligheterna till gottgörelse för inkomstbortfall till följd av placering i lägre ortsgrupp, vidgad rätt till flyttningskostnadsersättning och till anstånd med omstationering samt vissa fria resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm.

Delegationen framhåller dock att flertalet av dessa åtgärder är av så­ dan art att de bör bli föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna. Jag finner denna uppfattning i och för sig riktig men vill framhålla att gällande kollektivavtal i viss utsträck­ ning överlåter åt arbetsgivaren att medge förmåner utöver dem som ut­ tryckligt reglerats i avtalet. Så är förhållandet då det gäller kompensa­ tion för minskad lön på grund av placering i lägre ortsgrupp och även då fråga är om vidgade möjligheter till ersättning vid flyttning och till anstånd med omstationering. Enligt vad jag inhämtat förbereds redan nu föreskrifter i berörda hänseenden. I detta sammanhang kan nämnas att avtalsverket bl. a. mot bakgrunden av delegationens uttalanden och remissorganens yttranden har beslutat att bestämmelserna om förmå­ ner i samband med omstationering skall överses av verket. Verket avser härefter att ta upp förhandlingar rörande förmånerna med de statsanställdas huvudorganisationer. F. n. har en statsanställd möjlighet att under vissa förutsättningar få statligt bostadsanskaffningslån för att förvärva bostadsrätt inom bo­ stadsrättsförening. Lånet får inte överstiga 20 000 kr. Jag förordar att Kungl. Maj:t får medge bostadsanskaffningslån i samband med om­ lokalisering i vidare omfattning än f. n. och även för kontantinsats vid inköp av eget hem. Maximeringen av lånesumman till 20 000 kr. bör dock gälla. Vad beträffar resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm lämnar gällande avtal möjlighet till ersättning för resor för den omlokaliserade och hans familj vid själva flyttningen och också för andra resor i sam­ band med flyttningen, t. ex. för att bese olika bostadsalternativ på loka­ liseringsorten. Det är tveksamt om avtalen även ger möjlighet att utge ersättning för familjemedlemmars resor av sistnämnda slag eller för resor som den anställde och hans familj företar för att efter omlokali­ seringen besöka anhöriga och bekanta i Stockholm. Jag anser skäligt, att sådan ersättning i viss utsträckning skall kunna beredas vederbörande. Kungl. Maj:t bör därför få möjlighet att meddela föreskrifter om sådana ersättningar. Det torde få ankomma på statens personalnämnd att även undersöka vilka ökade resurser som kan behöva tillföras nämnden för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter i samband med omlokaliseringen. Jag kommer i det följande att förorda att medel bl. a. för detta ändamål anvisas över ett särskilt anslag under sjunde huvudtiteln. Flera remissinstanser har tagit upp problemet att skaffa make eller maka arbete på den nya orten. En praktisk åtgärd för att underlätta detta är enligt min mening att arbetsmarknadsstyrelsen tillställer den an­ ställde platslistor för lokaliseringsorten som avser det aktuella yrkesom­ rådet för hans make eller maka. Enligt vad jag inhämtat från arbets­ marknadsstyrelsen finns inget hinder härför. Även i sådana fall bör per- 3 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 15

sonalnämndema kunna hjälpa till med att undersöka möjligheterna till ny anställning. Jag utgår från att i det fortsatta arbetet kommer att klarläggas i vad mån motsvarande personalförmåner skall kunna utgå till den personal anställd vid Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skolprogramsverksamheten. Jag vill här slutligen beröra en fråga som har samband med en an­ ställds byte av lägenhet. Det läget kan uppkomma, att en anställd som väljer att flytta med vid omlokaliseringen — och därvid ställer sin lägen­ het i Stockholm till bostadsförmedlingens förfogande — efter viss tid önskar återvända till Stockholm. Enligt vad jag inhämtat från bostadsförmedlingsorganet i Storstockholm finns en generell rätt att i sådant fall erhålla en likvärdig bostad i stockholmsområdet om man återvänder inom två år. Föreligger särskilda skäl kan denna tidsrymd förlängas.

Lokalförsörjning, tidsplan och medclsbehov

En av de faktorer som styr tidsplanen för utflyttningarna är, som dele­ gationen framhållit, möjligheterna att snabbt skaffa lämpliga lokaler. Delegationen förordar dock att en ny förkortad lokalförsörjningsprocess används för de byggnadsobjekt som kommer till stånd i samband med omlokaliseringen. För att erhålla en effektivare byggprocess bör projek­ tering av nybyggnader t. ex. kunna sättas igång på grundval av generella program så snart det är klart vilken verksamhetstyp som skall inrymmas i byggnaderna. Byggandet kan då påbörjas innan slutlig ställning tagits till det detaljerade lokalbehovet. Redovisningen för riksdagen av lokal­ produktionen och medelsbehovet skall dock som hittills ske när projekteringsprocessen nått så långt att tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut om erforderlig komplet­ tering av gällande handläggningsordning för statligt byggande. Delegationen har angett att tiden från det att Kungl. Maj:t lämnar uppdrag i fråga om översiktlig lokalförsörjningsutredning fram till inflyttningsfärdiga lokaler — enligt den föreslagna processen — bör kunna uppgå till 3—5 år. Jämfört med normal tidsåtgång för byggnadsstyrel­ sens projekt innebär det en avsevärd minskning. Jag har inget att erinra mot den av delegationen angivna tidsplanen. Om beslut fattas under innevarande budgetår bör således inflyttning på de nya lokaliseringsorterna kunna ske under budgetåren 1974/75 och 1975/76. Investeringsbehovet i lokaler på de föreslagna orterna har av delega­ tionen uppskattats till ca 280 milj. kr. Härtill kommer kostnader för försvarets utbildningsanstalter i Östersund. Denna kostnad har av fortifikationsförvaltningen bedömts bli ca 60 milj. kr., medan chefen för ar­ mén och försvarets rationaliseringsinstitut uppskattar investeringsbehovet

till ca 50 milj. kr. Vidare ingår inte i delegationens beräkning markkost­ nader, vilka av naturliga skäl är mycket svåra att uppskatta. Härutöver kommer kostnader för inredning och utrustning. Dessa kostnader blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning befintlig inredning och utrustning kan tas med vid omlokaliseringen. Jag vill i detta sammanhang under­ stryka att uppskattningen av investeringskostnaderna bygger på mycket översiktliga bedömningar av lokalbehoven för de berörda myndigheterna m. m. och att dessa lokalbehov inte varit föremål för någon individuell prövning avseende resp. verksamhets utveckling. Hänsyn har inte heller tagits till de modifieringar av delegationens förslag som jag förordat i det föregående. Det bör framhållas att de angivna investeringarna i viss omfattning er­ sätter investeringar i nya lokaler för statlig verksamhet i storstockholms­ området. De angivna investeringarna representerar därför inte en egent­ lig kostnad för genomförandet av omlokaliseringen. Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om behov av särskilda medel för planerings- och utredningsarbete m. m. i samband med omlo­ kaliseringarna. De myndigheter som skall omlokaliseras kommer, som jag tidigare an­ fört, att få huvudansvaret för sin flyttning. Myndigheterna kan komma att behöva särskilda planeringsresurser, bl. a. för de av mig förordade or­ ganisationskommittéernas verksamhet. Jag anser att medel härför bör ställas till förfogande under ett särskilt anslag under sjunde huvudtiteln. Anslaget bör vidare kunna disponeras av de organ som har centrala sam­ ordnings- och planeringsuppgifter i samband med omlokaliseringama. Mot bakgrund av det anförda förordar jag att ett förslagsanslag på 5 milj. kr. anvisas till förberedelser för omlokalisering av statlig verksam­ het. Byggnadsstyrelsen har vidare anmält behov av medel för att kunna köpa mark för de föreslagna lokaliseringsorterna. Det totala medelsbe­ hovet för markinköp kan, som jag tidigare nämnt, knappast preciseras idag. Jag förordar att i avvaktan på en säkrare bedömning för nästa bud­ getår 25 milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Sammanfattning

En bättre balanserad utveckling mellan olika delar av landet framstår som ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Det är mot denna bakgrund som regionalpolitiken successivt utvidgats så att den i dag inrymmer både en omfattande planerings-, utrednings- och informa­ tionsverksamhet och ett system av betydelsefulla stimulansåtgärder för näringslivet. Regionalpolitiken har gett påtagliga resultat. Resultaten framstår än­ dock som otillräckliga i relation till problemens storlek och omfattning.

Därför är det uppenbart att även andra medel än de som hittills utnytt­ jats bör komma till användning. Ett viktigt sådant medel utgör lokalise­ ring av central statlig förvaltning. Den stora vikt som de regionala frågorna tillmäts motiverar att statliga myndigheters och institutioners lokalisering omprövas systematiskt. Ge­ nomgående måste frågan ställas om en nuvarande eller föreslagen lokali­ sering är den som bäst tillgodoser allmänna samhällsintressen. I detta syfte har en prövning av lokaliseringsfrågan som regel ingått som en uppgift för de utredningar som på senare tid haft att bedöma organisa­ tionsfrågan för olika myndigheter. I detta syfte har också delegationen för lokalisering av statlig verksamhet inlett en fullständig genomgång av den statliga förvaltningen. Resultaten av en första etapp i delegationens arbete har nyligen presenterats. De förslag som lokaliseringsdelegationen samt vissa andra utredningar lagt fram i lokaliseringsfrågan bör enligt min mening leda till positiva åt­ gärder. Därför framläggs nu förslag om lokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter utanför storstockholmsområdet. Denna åtgärd bör enligt min mening på ett verksamt sätt bidra till att stimulera en positiv utveckling i ett antal större orter i landet som är av stor betydelse för den framtida regionala utvecklingen. Eftersom åtgär­ derna kan väntas få inte obetydliga indirekta effekter bör bidraget till en förbättring av balansen på sikt kunna bli större än vad de angivna siff­ rorna ger vid handen. De avsevärda fördelarna ur regionalpolitisk synvinkel är enligt min mening fullt tillräckliga för att motivera de ökade kostnader och pro­ blem som en omställning av detta slag nödvändigtvis för med sig. Erfa­ renheterna från andra utflyttningar visar att problemen kan reduceras väsentligt förutsatt att omflyttningen blir väl förberedd och planerad. Därför är det givetvis av vikt att detta problem ägnas stor uppmärksam­ het. Personalfrågorna är självfallet av den allra största betydelse i samband med utflyttningarna. Det är viktigt att arbetsgivaren/staten visar genero­ sitet och omtanke mot alla anställda, såväl dem som flyttar med till den nya lokaliseringsorten som dem som av olika skäl inte kan flytta med. I detta syfte föreslås därför olika åtgärder för att täcka de anställdas kost­ nader i samband med flyttningen m. m. samt en garanti om fortsatt sys­ selsättning för dem som har vägande skäl att inte flytta med. Avsikten är att de förslag som nu läggs i framtiden skall följas av yt­ terligare förslag om utflyttningar. Ytterligare några orter kan därvid komma att få del av lokalisering av den statliga verksamheten. Skall den regionalpolitiska effekten av dessa åtgärder bli reell är det dock ett ovill­ korligt krav att antalet orter förblir begränsat.

Motioner

Vid riksdagens början väckt motion 1971:1130 av herr Molin m. fl. (fp, c, m), vari föreslås att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala sig för sjöfartsverkets för­ läggning till Göteborg.

1 anledning av propositionen väckta motioner 1971:1236 av herr Henmark m. fl. (fp, s, c, m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att lantbruksstyrelsen lokaliseras till Kristianstad-Hässleholmsregionen och att riksdagens beslut får den avvikelse från departementschefens hemställan på s. 144 i propositionen som be­ tingas av motionen, 1971:1278 av herrar Sjönell (c) och Fälldin (c), vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen skall uttala sig för att tjänst­ göringsskyldighet på den nya orten inte skall åberopas mot tjänsteman som önskar stanna i Stockholm utan att denne skall beredas annan, om möjligt likvärdig anställning i Stockholm, 1971:1289 av herr Gustafsson i Byske (c), vari hemställs att riks­ dagen måtte vid sin behandling av propositionen godkänna de före­ slagna riktlinjerna för omlokalisering av central statlig verksamhet med den ändringen att TRU-kommittén och Sveriges Radios utbildningsen­ het omlokaliseras till Umeå, 1971:1290 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Winberg (m), vari hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen måtte, beträf­ fande de allmänna riktlinjerna för omlokalisering av central statlig verksamhet, uttala att riksförsäkringsverket i dess helhet bör lokaliseras till Sundsvall, 1971:1291 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta om flyttning av statens naturvårdsverk till Jönköping och att riksdagen måtte besluta om flyttning av domänverket till Nässjö, 1971:1292 av herr Brännström m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om att de fyra nordligaste länens behov av en bättre näringslivsstruktur beaktas på sätt som anförts i motionen vid kommande förslag till utlokalisering av statliga verk och bolag, 1971:1293 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c, fp, m), vari hem­ ställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla att Kungl. Majit prövar möjligheterna av att förlägga arméns tekniska skola till Skövde i enlighet med vad som anförts i motionen, 1971:1294 av herrar Dockered (c) och Wirmark (fp), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen måtte uttala att vid

den föreslagna omlokaliseringen av statlig verksamhet luftfartsverkets centrala ledning måtte lokaliseras till Axlanda i stället för Norrköping, 1971:1295 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c, s, fp, m), vari hem­ ställs att riksdagen måtte besluta att i anledning av propositionen angående skogshögskolans lokalise­ ring i en första omgång flytta 82 av skogshögskolans tjänster till Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå, och övriga tjänster utgörande bas­ organisationen härför samt därjämte del av civiljägmästarutbildningen, att frågan om skogshögskolans lokalisering i övrigt uppskjuts ett år i avvaktan på utredning om högskolans organisation och verksamhet — främst i fråga om forskning — samt lokalisering av övriga delar, vilken utredning bör utföras så skyndsamt att förslag i frågan kan föreläggas 1972 års riksdag, 1971:1296 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen måtte uttala 1. att maximeringen av lånesumman för bostadsanskaffningslån i samband med omlokalisering bör höjas från 20 000 till 40 000 kr.; 2. att det fortsatta utredningsarbetet rörande lokalisering av statlig verksamhet bör genomföras av en parlamentariskt sammansatt kom­ mitté i samverkan med berörda myndigheter och personalorganisatio­ ner; 3. att stora ansträngningar bör från arbetsgivarens sida göras för att lösa de omställningsproblem som uppstår för berörd personal, vare sig den följer med vid omlokalisering eller inte; 4. att en aktiv arbetsförmedling genom personalnämnderna och ar­ betsmarknadsmyndigheterna bör åstadkommas så att de som inte vill flytta med kan beredas likvärdigt arbete i Storstockholmsområdet; 5. att den av oss föreslagna aktiva arbetsförmedlingen även bör rikta sig till makar till de statstjänstemän som berörs av omlokaliseringen samt 6. att statstjänstemän i statliga verk i Stockholm, som inte flyttas ut, skall ha rätt till samma förmåner vid omplacering om de vill omplace­ ras till tjänst i omlokaliserat verk och därigenom bereda plats i Stock­ holm för tjänsteman som vill stanna, 1971:1297 av herr Hyltander m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riks­ dagen vid behandlingen av propositionen måtte besluta att lantbrukssty­ relsen omlokaliseras till regionen med Skövde—Skara som centrum i enlighet med vad i motionen anförts, 1971:1298 av herr Josefsson i Halmstad m. fl. (s, c, fp, m), vari före­ slås att riksdagen beslutar överlämna motionen om Halmstad som loka­ liseringsort till delegationen för lokalisering av statlig förvaltning för beaktande, 1971:1299 av herr Komstedt (m), vari hemställs att riksdagen måtte uttala att sydöstra Skånes lämplighet som lokaliseringsområde skall tas

upp till ingående prövning i samband med den fortsatta omlokalise­ ringen av central statlig verksamhet, 1971:1300 av fru Kristensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning om förslag till delegering av de statliga myndigheternas arbetsuppgifter i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen samt att i händelse av bifall till propositionen riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för de åtgärder för personalen i samband med omlokaliseringen som framförts i motionen, 1971:1301 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen måtte besluta att TRU-kommitténs verksamhet förläggs till Umeå samt att de delar av Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skol­ programverksamheten även förläggs till Umeå, 1971:1302 av herr Norrby i Åkersberga (fp), vari hemställs att riks­ dagen vid behandling av propositionen beslutar att kriminalvårdsstyrel­ sen skall lokaliseras till Norrtälje, 1971:1303 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp, c, m), vari hem­ ställs att riksdagen måtte uttala att delegationen för lokalisering av statlig verksamhet i sitt fortsatta arbete måtte pröva vilka statliga verk­ samheter som kan lokaliseras till Gotland, 1971:1304 av herr Sjönell m. fl. (c, s, fp, m), vari hemställs att riks­ dagen med avslag på propositionen hos Kungl. Maj:t anhåller om ytter­ ligare utredning beträffande frågan om lokalisering av statlig verksam­ het utanför Stockholmsregionen innan frågan ånyo anmäls för riks­ dagen, 1971:1305 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riks­ dagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad i mo­ tionen framförts angående lokalisering av statlig verksamhet till Luleå, 1971:1306 av herr Wictorsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om att motionen överlämnas till dele­ gationen för statlig verksamhet för övervägande i samband med det fortsatta utredningsarbetet, 1971:1317 av herr Björk i Gävle (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte förorda och godkänna att TRUkommittén och motsvarande delar av Sveriges Radios utbildningsenhet lokaliseras till Umeå, 1971:1318 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte A. hemställa att en parlamentarisk utredning omgående tillsätts med representation för de fackliga organisationerna samt ekonomisk expertis och med uppdrag att utarbeta ett underlag för bedömningen av den fortsatta decentraliseringsverksamheten samt att framlägga härpå grun-

Kartong. S. 41, råd 10 nerifrån står: Hermansson m. fl.

dadé konkreta förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen; B. uttala att ingen befattningshavare vid de till utflyttning föreslagna verken skall anses skyldig medflytta till annan ort, att de som icke öns­ kar flytta skall beredas annan likvärdig anställning samt att berörda personals intressen skall vid utflyttningen i största möjliga utsträckning beaktas i enlighet med vad i motionen närmare angives, 1971:1319 av herrar Carlshamre (m) och Turesson (m), vari hem­ ställs att riksdagen måtte besluta att, med avslag på propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om fortsatt och fördjupad utredning — utförd av en parlamentarisk kommitté med representation för de statsanställdas organisationer — rörande decentralisering av den statliga verksamheten enligt de riktlinjer som angivits i motionen, 1971:1320 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte förorda och god­ känna att mynt- och medaljtillverkningen vid mynt- och justeringsverket lokaliseras till Söderhamn, 1971:1321 av herr Grebäck m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att i samband med omlokaliseringen av statliga verksamheter en översyn verkställs av verksamheternas organisation och arbetsupp­ gifter, främst i syfte att möjliggöra rationella organisationsförändringar samt samordning eller eventuellt sammanslagning av vissa verk eller myndigheter, 1971:1322 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ger till känna vad som i mo­ tionen anförts om nämnda regioners lämplighet som mottagare av stat­ lig verksamhet med utgångspunkt i av lokaliseringsdelegationen upp­ ställda kriterier, 1971:1323 av herr Hamrin m. fl. (fp, c), vari hemställs att riksdagen måtte med ändring av propositionens förslag besluta om en förnyad utredning rörande lämpligheten av att förflytta statens invandrarverk från Stockholm, 1971:1324 av herr Hamrin m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen måtte besluta att hos Kungl. Majit begära att intimt samarbete måtte bedrivas med lokala handikapporganisa­ tioner och länsarbetsnämnder i syfte att skapa lämpliga arbetstillfällen åt handikappad arbetskraft vid de utlokaliserade verken, att handikapporganisationerna bereds möjlighet att delta vid plane­ ringen av nya arbetsplatser i samband med utlokaliseringen, 1971:1325 av herr Hamrin m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riks­ dagen måtte dels besluta att lokalisera kriminalvårdsstyrelsen och cen­ trala studiehjälpsnämnden till Kalmar, dels uttala att Kalmar-Nybro-

Emmabodaregionen bör komma i fråga även vid kommande utlokali­ sering av statlig verksamhet, 1971:1326 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte I. medge att i propositionen föreslagna omlokaliseringar av statliga verksamheter i ökad möjlig utsträckning inriktas på orter i allmänna stödområdet och andra regionalpolitisk! angelägna områden, i enlighet med vad i motionen anförts; II. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att det fortsatta utredningsar­ betet angående statliga omlokaliseringar utformas så, att huvuddelen av verksamheterna kan lokaliseras till orter i allmänna stödområdet och andra regionalpolitisk! angelägna områden; III. uttala att strävandena till ökad delegering av uppgifter från den centrala statsförvaltningen i huvudsak bör inriktas på verklig länsdemo­ krati och förstärkt kommunal demokrati; IV. uttala beträffande omställningsproblemen och personalfrågorna vid den nu aktuella etappen av omlokaliseringar a) att tvångsförflyttning av personal till de nya lokaliseringsorterna inte bör förekomma, b) att personal, som flyttar till de nya lokaliseringsorterna, skall kom­ penseras så att vederbörande inte lider ekonomisk förlust på grund av flyttningen; V. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att, i det fortsatta utrednings­ arbetet angående ytterligare omlokaliseringar, ett från förvaltnings- och företagsdemokratiska synpunkter tillfredsställande samråd hålls med de statsanställdas organisationer och med företagsnämnderna på de statliga verksamheter som aktualiseras för omlokalisering; VI. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att delegationen för lokalise­ ring av statlig verksamhet för sitt fortsatta arbete förstärks med repre­ sentanter för de politiska partierna och för de statsanställdas organisa­ tioner samt VII. uttala att nyetablerade statliga verksamheter så långt möjligt bör lokaliseras till andra orter än Stockholmsområdet, i första hand till regionalpolitiskt angelägna områden, 1971:1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hem­ ställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär skyndsamt utarbetan­ de av förslag till allmän regional investeringsstyrning; att riksdagen avslår propositionens förslag om lokalisering av skogshögskolan till Umeå och bemyndigar regeringen att i samråd med hög­ skolans forskare och övriga personal diskutera alternativ lokalisering inom Kopparbergs län; att riksdagen uttalar att Umeå bör kompenseras för nämnda bortfall genom omlokalisering av något av de verk som hänvisats till andra områ­ den än stödområdet;

att riksdagen avslår förslaget om utflyttning av statens invandrar­ verk; att frågan om domänverkets lokalisering omprövas i nära samråd med verkets personal; att riksdagen hos regeringen begär att de personalrättsliga frågorna löses i nära samråd med alla personalkategorier och i överensstämmelse med de krav TCO:s statstjänstemannasektion ställt i skrivelse till riksda­ gens inrikesutskott den 1 april 1971 samt att riksdagen hos regeringen begär att vid fortsatta överväganden om utlokalisering metoden att flytta ut funktioner och delar inom centrala verk ges ökat utrymme. I den åberopade skriften från TCO-S hemställer organisationen sam­ manfattningsvis att, därest riksdagen bifaller utlokaliseringsförslaget i princip, beslutet utformas så att möjligheter skapas beträffande förslagets enskildheter till fortsatta systematiska studier av förutsättningarna för utflyttning och till juste­ ringar där r-å krävs; att tidsfaktorn görs beroende av framför allt möjligheterna att lösa personalproblemen på ett fullödigt sätt; att erforderliga fullständiga översyner av respektive verks organisa­ tion genomförs före utflyttning; att personalens representanter får ett reellt medinflytande beträffande verkställigheten av beslutet; att förflyttningsskyldigheten inte kommer att hävdas; att frågan om ekonomiska avlösningar till personalen behandlas all­ mänt positivt men inte bindes genom preciseringar och att därvid särskilt markeras att speciella pensioneringsåtgärder för äldre tjänstemän bör vidtas; att reglerna för bostadsanskaffningslån uppmjukas; att om så erfordras befrielse från realisationsvinstbeskattning vid för­ säljning av fastighet kan erhållas samt att målsättningen för personalfrågornas behandling skall vara att tjänstemännen hålls skadeslösa för påvisbara förluster förorsakade av utflyttningsbeslutet, 1971:1328 av herr Holmberg (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte besluta att statens provningsanstalt bibehåller lokaliseringen till Storstockholm, 1971:1329 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte uttala att central statlig förvaltning ej skall lokaliseras inom den statliga stadsdelen på Järvafältet samt att antalet arbetsplatser därigenom och i övrigt starkt begränsas, 1971:1330 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen uttalar att

1. skogsstyrelsen måtte omlokaliseras till Gävle, 2. att man vid kommande omlokaliseringar utvidgar placeringsorter­ na ytterligare och därvid beaktar möjligheterna av omlokalisering till tillväxtcentra i Hälsingland, 1971:1331 av herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen beslutar överlämna motionen om Blekinge—Karlskrona som lokaliseringsort till delegationen för lokalisering av statlig förvaltning för beaktande, 1971:1332 av fru Kristensson (m) och fröken Ljungberg (m), vari hemställs 1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser invandrarverkets omlokalisering; 2. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att frågan om invandrarver­ kets lokalisering blir föremål för ytterligare utredning, 1971:1333 av herr Kronmark m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen angående omlokalisering av viss statlig verksamhet måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning i syfte att framlägga alternativa lösningar till skogshögskolans lokalise­ ring med beaktande av önskvärdheten av integration mellan skogs- och lantbrukshögskolornas verksamheter, 1971:1334 av herr Lindkvist (s) och fru Eriksson i Stockholm (s), vari hemställs att omlokaliseringen av institutet för byggnadsforskning samordnas i tiden med lokaliseringen av rådet för byggnadsforskning, planverket samt bostads- och byggnadsstyrelserna, 1971:1335 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riks­ dagen vid behandling av propositionen måtte beakta de i motionen framförda synpunkterna rörande domänverkets lokaliseringsort, 1971:1336 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp), vari hem­ ställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte besluta att statens institut för byggnadsforskning lokaliseras till Borås, 1971:1337 av herr Mundebo m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen med avslag på propositionen hos Kungl. Majit anhåller om ytterligare utredning beträffande frågan om lokalisering av statlig verksamhet, 1971:1338 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte uttala att sydöstra Göta­ land bör komma först i tur vid ytterligare utlokalisering av statlig verk­ samhet och att lokaliseringsorten därvid bör vara Kalmar, 1971:1339 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s), vari hemställs att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen uttalar att i en andra etapp av utlokalisering av affärsverk, andra stat­ liga myndigheter samt statliga bolag några av dessa lokaliseras till syd­ östra Sverige, 1971:1340 av herr Nordgren (m), vari hemställs att riksdagen måtte

besluta att den i propositionen föreslagna omlokaliseringen av en del av mynt- och justeringsverket sker till Söderhamn, 1971:1341 av herr Nordstrandh (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller att försöksverksamhet med systema­ tiserad decentraliserad universitetsundervisning snarast igångsätts i de lokaliseringsorter utan högre utbildning, som avses i propositionen, 1971:1342 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att vid den fortsatta utredningen om omlokalisering av statlig verk­ samhet särskilt skall beaktas möjligheterna till kompletterande lokalise­ ring till Stockholms yttre förorter, att luftfartsverket skall lokaliseras till Arlanda samt att riksdagen måtte uttala att fortlöpande samråd skall tas med Stock­ holms läns landsting vid planering av omlokalisering av statlig verk­ samhet från och inom Storstockholmsområdet, 1971:1343 av herr Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen måtte uttala att särskilda insatser bör göras för att förbättra kommunikatio­ nerna, särskilt persontransporter, på och mellan de föreslagna lokalise­ ringsorterna, 1971:1344 av herr Signell m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om att Skövde kommun blir lokali­ seringsort vid en senare etapp av omlokalisering av statliga verk, 1971:1345 av herr Svensson i Eskilstuna (s), vari hemställs att riks­ dagen i skrivelse till Kungl. Majit begär att olägenheter i fråga om statens invandrarverks samordnande, initiativtagande och informativa verksamhet vilka uppstår vid en utflyttning noga övervägs och att i sam­ band därmed prövas om bibehållande av en serviceenhet i Stockholm skulle kunna underlätta ett effektivt fullföljande av särskilt invandrar­ verkets anpassnings- och informationsfunktioner, 1971:1346 av herr Wennerfors (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit uttalar att statens personalpensionsverk icke måtte komma i fråga vid utflyttning av statliga verk från Stockholm, 1971:1347 av herr Wiklund i Stockholm (fp), vari hemställs att riks­ dagen hos Kungl. Majit anhåller att delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreläggs att vid sitt arbete med återstående delar av utredningsuppdraget fullt ut beakta väntade framsteg inom området för teleteknisk informationsöverföring, främst genom möjligheten att inrätta bild- och skrivterminaler (bl. a. bildtelefon), eller att syftet med denna motion tillgodoses genom utredning i annan ordning eller genom annan ändamålsenlig åtgärd, 1971:1348 av herrar Wikström (fp) och Wirmark (fp), vari hem­ ställs att riksdagen måtte besluta att i avvaktan på förslag till ny orga­ nisation av kommittén för television och radio i utbildningen (TRU)

och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet utflyttning av dessa en­ heter ej må ske, 1971:1349 av herr Åkerlind (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer dels att kriminalvårdsstyrelsen förläggs till Norrtälje kommun, dels ock att vid eventuell framtida utlokalisering behoven av ytterli­ gare arbetstillfällen inom Norrtälje kommun beaktas, 1971:1350 av herr Åkerlind (m), vari hemställs att riksdagen vid be­ handlingen av propositionen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala A. dels att de anställda inte skall ha någon skyldighet att följa med till lokaliseringsorten, B. dels att förbättringar av kommunikationerna mellan Stockholm och omlokaliseringsorterna eller ökning av bostadskvoterna på dessa orter på grund av omlokaliseringen skall täckas av en ökad tilldelning av medel och inte tillåtas förorsaka en försämring för landet i övrigt, C. dels att åtgärder vidtages så att de föreslagna omlokaliseringarna inte får en regional centraliseringseffekt.

Utskottet

Utskottet har i detta betänkande att behandla prop. 1971: 29 angå­ ende omlokalisering av viss statlig verksamhet. Till utskottet har remitte­ rats 55 motioner som väckts i frågan. Synpunkter på propositionens för­ slag har vidare framförts vid föredragningar inför utskottet av en rad myndigheter, organisationer och kommuner. Föredragningarna har kom­ pletterats med ett omfattande skriftligt material som tillställts utskottet. Det i propositionen framlagda förslaget utgår från det betänkande som avgivits av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet (SOU 1970: 29). Syftet med förslaget är att stimulera en positiv utveckling i ett antal orter av stor regionalpolitisk betydelse och att bidra till att dämpa expansionen i Storstockholmsområdet. Mot denna bakgrund föreslås omlokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt 6 300 anställda till 13 orter utanför Storstockholmsområdet. De i motionerna framställda yrkandena går i några fall ut på avslag på propositionen. I ett stort antal motioner föreslås ändrad lokalisering av de berörda verksamheterna. I en annan grupp motioner tas upp per­ sonalfrågor och vissa särskilda frågor i samband med de aktuella om­ lokaliseringarna. Slutligen föreligger en stor grupp motionsyrkanden rö­ rande inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet avseende ytterligare omlokalisering av statlig verksamhet. Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som åter­ finns i departementschefens anförande vilket återges på s. 2—36 i detta betänkande.

Principiella överväganden

Under motsvarande rubrik (s. 9) redovisar departementschefen de principiella överväganden som ligger bakom det föreliggande förslaget till omlokalisering. Sammanfattningsvis går de ut på att staten bör ak­ tivt söka dämpa storstadsexpansionen och samtidigt medverka till att skapa orter med goda tillväxtförutsättningar och ett rikt differentierat näringsliv som alternativ till storstäderna. Denna medverkan anses inte böra inskränka sig till åtgärder för att påverka den privata sektorn utan bör omfatta också statens egen verksamhet. Den verksamhet som då i första hand kan komma i fråga är central statsförvaltning. Att därvid av storstadsregionerna endast Storstockholm berörs av de omlokalise­ ringar som kan bli aktuella beror självfallet på att den centrala statliga verksamheten i hög grad är koncentrerad dit. Som nämnts inledningsvis yrkas i några motioner avslag på proposi­ tionen. Det gäller motionerna 1971: 1300 av fru Kristensson m. fl. (m), 1971: 1304 av herr Sjönell m. fl. (c, s, fp, m), 1971: 1319 av herrar Carlshamre (m) och Turesson (m) och 1971: 1337 av herr Mundebo m. fl. (fp). Avslagsyrkandena är i samtliga motioner kombinerade med yrkanden om utredningar i olika avseenden. Enligt motionerna 1971: 1300, 1319 och 1337 bör utredningen gälla delegering av de statliga myndigheternas uppgifter. Enligt motionen 1971: 1319 bör utrednings­ arbetet utföras av en parlamentariskt sammansatt kommitté med repre­ sentation för de statsanställdas organisationer. I motionen 1971: 1337 framförs också betänkligheter mot att vissa orter redan i detta samman­ hang pekas ut som storstadsalternativ. I motionen 1971: 1304 begärs ett bättre beslutsunderlag innan man tar ställning till frågan i vilken omfattning omlokalisering kan ske. Även i de andra avslagsmotionerna kritiseras utredningsmaterialet. Kostnadskalkyler och uppskattningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av omlokaliseringarna efter­ lyses. Utskottet vill först erinra om att statsmakterna redan tidigare uttalat sig för en bättre regional utveckling bl. a. genom en dämpning av stor­ städernas expansion. Skälen härför har närmare utvecklats av departe­ mentschefen (s. 10 f). De styrmedel som står till buds är lokaliserings­ stöd antingen genom bidrag och lån eller genom användning i vissa fall av företagens investeringsfonder samt det nyligen införda lokaliseringssamrådet. Det har i många sammanhang uttalats önskemål att dessa styrmedel bör kompletteras. Det är naturligt att därvid den centrala ad­ ministrationen kommer i blickpunkten. Inte minst beror detta på den av bl. a. expertgruppen för regional utveckling (ERU) observerade tenden­ sen att till storstadsområdena koncentrera personal i ledande och sty­ rande funktioner, vilket på längre sikt kan få allvarliga ekonomiska, so­ ciala och kulturella konsekvenser. Från denna synpunkt kan en utflytt­

ning av central statlig administration m. m. även om den har begränsad omfattning tjäna som motvikt under förutsättning att den får formen av koncentrerade insatser på ett begränsat antal orter. Dessutom kan sys­ selsättningseffekterna m. m. på inflyttningsorterna genom en sådan koncentrerad insats bli betydelsefulla. Vissa av de i avslagsmotionerna gjorda invändningarna har tidigare rests i remissyttrandena över delegationens förslag och har därför be­ mötts i departementschefens anförande. Det gäller bl. a. utlokalisering i form av ökad delegering av de centrala myndigheternas uppgifter till regionala organ samt kraven på samhällsekonomiska och företagsekono­ miska kalkyler. Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad departe­ mentschefen anfört härom (s. 13— 15). Utskottet vill i sammanhanget framhålla att föreslagna omlokaliseringar kan i varje fall på kort sikt medföra vissa direkta merkostnader. Sådana merkostnader måste emel­ lertid tas för att man skall uppnå de regionalpolitiska fördelar som kan vinnas genom omlokaliseringarna. Med anledning av invändningen att valet av lokaliseringsorter innebär ett föregripande av statsmakternas kommande ställningstagande till ett samlat regionalt handlingsprogram vill utskottet understryka att före­ liggande förslag om utlokaliseringar inte får ses som ett ställningstagan­ de till frågan om vilka orter som bör klassificeras som storstadsalternativ. Det är möjligt att även andra väl utbyggda regionala tillväxtcentra kan bli lokaliseringsorter för central statlig verksamhet, vilket utskottet snarast ser som en fördel. Självfallet måste här beaktas vissa för stats­ förvaltningen speciella aspekter som begränsar möjligheterna att tillgo­ dose orter där regionalpolitiska insatser av detta slag i och för sig kunde vara motiverade. Utskottet kommer att närmare beröra detta spörsmål i ett senare avsnitt av betänkandet. Utskottet är självfallet medvetet om att nu föreslagna omlokalisering­ ar av olika statliga verksamheter — även om de senare kommer att följas av ytterligare omlokaliseringar — har en totalt sett begränsad re­ gionalpolitisk räckvidd. Det finns emellertid skäl att anta att denna om­ lokalisering som sekundäreffekt initierar enskilda företag, institutio­ ner och organ, särskilt sådana som har kontakter med nu berörda myndigheter, att undersöka vilka fördelar som står att vinna genom utflyttning från storstadsområdena. Utskottet förutsätter att lokaliseringsmyndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten härav och i lämpliga sammanhang tar erforderliga initiativ. Utskottet erinrar härvid om att möjlighet numera föreligger till investeringsstöd vid utflyttning från storstadsområdena av centrala administrativa enhe­ ter inom den privata sektorn (prop. 1970: 75 s. 207—208, SU 1970: 103, s. 23). Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att en omlokalise­ ring av statlig verksamhet i regionalpolitisk! syfte kommer till stånd

Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avstyrker motionerna 1971: 1300, såvitt nu är i fråga, samt 1971: 1304, 1971: 1319 och 1971: 1337.

Val av orter

Som framgår av vad departementschefen anfört under denna rubrik (se s. 16— 17) har orter som uppfyller krav som kan ställas på s. k. storstadsalternativ valts för omlokalisering av nu aktuella verk och institu­ tioner. Tillgång till högre utbildning och forskning eller behov av sär­ skilda regionalpolitiska insatser på inflyttningsorterna är faktorer som dessutom krävt hänsynstagande i vissa fall. I likhet med delegationen förordar departementschefen som lämpliga inflyttningsorter Linköping, Norrköping, Karlstad, Falun/Borlänge, Gävle, Sundsvall, östersund, Umeå och Luleå. Departementschefen föreslår därutöver Jönköping, Borås och Uppsala. I motionen 1971: 1326 av herr Hedlund m. fl. (c) kritiseras de gjorda ortsvalen. Motionärerna anger att mindre än tredjedelen av lokaliseringsenheterna och föga mer än fjärdedelen av personalantalet har fördelats till orter inom det allmänna stödområdet. Andra områden, t. ex. syd­ östra Götaland och Skaraborgsregionen, har förbigåtts helt, trots att där enligt motionärerna föreligger stort behov av aktiva regionalpolitiska åtgärder. I stället har den alldeles övervägande delen av omlokalise­ ringarna inriktats på orter i förhållandevis centrala områden, för vilka en aktiv regionalpolitisk effekt enligt motionärerna inte är primärt ange­ lägen. Motionärerna delar i och för sig departementschefens uppfattning att expansiva tätorter i olika delar av landet är en förutsättning för att befolkningen skall kunna ha tillgång till kvalificerad service. De efterly­ ser emellertid en hierarki av tätorter av olika storleksgrader över hela landet för att det regionalpolitiska syftet skall kunna tillgodoses. Härvid blir såväl länscentra som andra centra av stor betydelse. Sådana centra måste enligt motionärerna byggas upp i de delar av landet där de nu inte har tillräcklig växtkraft. Mot denna bakgrund uttalas i motionen att om­ lokaliseringar av statlig verksamhet till huvuddelen bör inriktas på all­ männa stödområdet och andra regionalpolitisk! angelägna områden. Som exempel på lämpliga orter inom sådana områden anges i motionen för­ utom Borlänge, Östersund, Umeå och Luleå — Skellefteå, örnsköldsvik och Härnösand/Kramfors samt Kalmar/Nybro/Emmaboda, Kristianstad/ Hässleholm och Skövde/Skara/Falköping. Motionärerna yrkar att några av de i denna etapp berörda verken och institutionerna förläggs till an­ givna regionalpolitisk! angelägna områden. I motionen 1971: 1350 av herr Åkerlind (m) hemställs om åtgärder så att de föreslagna omlokaliseringarna inte får ”en regional centraliseringseffekt”. Motionären anser att lokaliseringarna borde ha inriktats på orter

som inte i sig har den naturliga expansionskraft som är ett av departe­ mentschefens kriterier för val av lokaliseringsorter. Utskottet vill till en början erinra om att i det pågående regionalpo­ litiska planeringsarbetet på grundval av program som upprättas av länsstyrelserna/planeringsråden (länsprogram 70) ingår en ortsklassificering som ett huvudmoment. Enligt de riktlinjer för klassificeringsarbetet som angivits i prop. 1970: 75 skall i länsprogrammen anges följande typer av orter och regioner, nämligen storstadsregioner, storstadsaltemativ, regionala tillväxtcentra, serviceorter i glesbygder och övriga orter. Programmen skall vidare innehålla förslag till åtgärder som behövs för att lösa de problem som är förknippade med resp. ortstyp (se vidare InU 1971: 7, s. 8). Planeringsarbetet är inriktat på att 1972 års höstriks­ dag skall föreläggas förslag om ett riksomfattande regionalt handlings­ program. Med hänsyn till vad sålunda redovisats är utskottet inte berett att nu gå närmare in på allmänna frågor om regionalpolitikens mål och medel. Frågor av den arten har riksdagen f. ö. redan behandlat i anledning av utskottets betänkande 1971: 7. I anslutning till motionerna vill utskottet i övrigt anföra följande. Skillnaden mellan departementschefens förslag och de båda motioner­ nas yrkanden är i huvudsak att departementschefen har givit företräde åt större expansiva orter, medan motionerna i utlokalisering av statlig verksamhet ser ett medel att stödja även orter med behov av ytterligare stimulans för att erhålla tillräcklig egen växtkraft. Departementschefens linje innebär vidare en satsning på ett begränsat antal orter, medan mo­ tionernas linje medger satsning på ett i princip stort antal orter. Det är givet att utlokaliseringen av t. ex. ett medelstort statligt verk till något av de i motionen 1971:1326 åsyftade länscentra för den berörda orten skulle få stor betydelse i bl. a. sysselsättningshänseende. Liksom de­ partementschefen anser utskottet emellertid att regionalpolitiska insatser i den form och den omfattning som nu är aktuell bör koncentreras till ett begränsat antal regionala tillväxtcentra och i första hand då till så­ dana som kan tänkas få betydelse som storstadsalternativ. Vill man upp­ nå i olika avseenden attraktiva alternativ till de tre storstäderna i landet i syfte att avlasta dem, är det nödvändigt att koncentrera de resurser som står till buds. När det gäller det regionalpolitiska medel som nu är i fråga innebär detta att statliga verksamheter bör flyttas gruppvis. Därige­ nom uppnår man den väsentliga regionalpolitiska effekt på inflyttnings­ orten som är avsedd. För att välja i första hand större, expansiva orter som mottagare av statliga verksamheter talar emellertid också andra skäl. Såsom delega­ tionen och departementschefen framhållit är det från effektivitetssyn­ punkt önskvärt att myndigheter med likartad verksamhet förläggs till samma ort. Detta begränsar möjligheterna att sprida ut lokaliseringen 4 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 15

till flera orter. Det förutsätter vidare att den mottagande regionen kan med rimliga insatser erbjuda tillräckligt differentierad arbetsmarknad, goda utbildningsmöjligheter och kvalificerad service. Dessutom måste finnas resurser för planeringen av den erforderliga utbyggnaden av bo­ städer och lokala kommunikationer. För en begränsning av antalet orter talar vidare kravet på goda kommunikationer till andra orter. En sprid­ ning av den centrala statsförvaltningen till alltför många orter innebär också att framtida organisatoriska förändringar försvåras. Kravet på differentierad arbetsmarknad är väsentligt med hänsyn till behovet av lämpliga arbeten på den nya orten åt medflyttande familjemedlemmar. Från olika håll har rests önskemål om aktiva förmedlingsåtgärder i så­ dana fall. Vid förläggning till orter med undersysselsättning skulle kon­ kurrensen om arbetstillfällena komma att förstärkas på ett sätt som knappast kan ha varit avsett av motionärerna. I orter med begränsade alternativa sysselsättningsmöjligheter skulle dessutom uppstå problem att finna lämpliga anställningar åt medflyttande anhöriga. Utskottet ansluter sig med hänvisning till det anförda till propositio­ nens principer för val av orter och har i huvudsak inte någon invänd­ ning mot de konkreta ortsförslagen. I följd härav avstyrks de nu berör­ da motionsyrkandena. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet får detta ställningstagande inte ses som ett föregripande av statsmakter­ nas prövning av det till nästa år aviserade förslaget till regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet i vad gäller utpekande av s. k. storstadsaltemativ. Som departementschefen uttalat kan andra orter än de nu aktuella komma i fråga i samband med kommande utlokaliseringar.

Utlokalisering av myndigheter

Till grund för propositionens val av myndigheter som skall flyttas ut från Stockholmsområdet ligger delegationens förslag med ändringar på endast enstaka punkter. De myndigheter som nämns i propositionen har vid utskottets behandling kunnat delas in i tre grupper. Den första gruppen utgörs av myndigheter och institutioner som be­ handlas i andra propositioner till årets riksdag. Hit hör utflyttningen av del av kammarrätten (prop. 1971: 30) samt förläggning av ett statens livsmedelsverk till Uppsala (prop. 1971: 62), ett vägtrafikinstitut till Linköping (prop. 1971: 79), en bibliotekshögskola till Borås (prop. 1971: 52) och en ny socialhögskola till Östersund (prop. 1971: 36, UbU 1971: 11). Dessa propositioner har remitterats till andra utskott än inrikesutskottet och berörs därför ej vidare i detta betänkande. Härav följer också att utskottet inte anser sig ha anledning att ta upp till behandling ett delyrkande i motionen 1971: 1305 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m) angående utredning av förläggning av vägtrafikinstitutet till Luleå. Till denna grupp av myndigheter och institutioner kan också föras den i

förevarande proposition aviserade utflyttningen av del av försvarets ma­ terielverk till Karlstad. Särskild proposition härom kommer att föreläg­ gas riksdagen vid senare tillfälle. Personalantalet vid nu nämnda myn­ digheter och institutioner kan med stöd av propositionens personalupp­ gifter uppskattas till sammanlagt 840 av de totalt 6 300 anställda som be­ rörs av utflyttningen i denna etapp. Den andra gruppen utgörs av statliga verksamheter, beträffande vilka inga ändringsförslag lagts fram i motioner. Personalen vid dessa myndig­ heter och institutioner uppgår till totalt 1 620 personer. Utskottet godtar propositionens förslag i denna del och tillstyrker således att statens kri­ minaltekniska laboratorium och statens rättskemiska laboratorium för­ läggs till Linköping, att Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti­ tut förläggs till Norrköping, att försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket och militärpsykologiska institutet förläggs till Karlstad, att cen­ tralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk förläggs till Gävle, att en blivande för krigsmakten gemen­ sam förvaltningsskola förläggs till östersund samt att en blivande filial till arbetsmedicinska institutet förläggs till Umeå. Till den tredje gruppen har utskottet hänfört myndigheter och insti­ tutioner beträffande vilka motionsledes framställts ändringsyrkanden. Denna grupp är störst både i fråga om antalet enheter och personal. Utskottet redovisar först motionsyrkandena, varvid myndigheterna och institutionerna anges i huvudtitelsordning. I motionerna 1971: 1302 av herr Norrby i Åkersberga (fp) och 1971: 1349 av herr Åkerlind (m) hemställs att kriminalvårdsstyrelsen förläggs till Norrtälje i stället för Norrköping. I båda motionerna hänvisas till att de anställda visat ett betydligt större intresse för Norrtälje än för Norr­ köping samt till behovet av sysselsättningstillskott i Norrtälje och norra delen av Stockholms län. I motionen 1971: 1302 tilläggs att det torde vara svårt att inom en kort tidrymd omplacera så många anställda som totalt föreslås i propositionen även till en ort av Norrköpings storlek. I motionen 1971: 1325 av herr Hamrin m. fl. (fp, c, m) yrkas att sty­ relsen förläggs till Kalmar. Motionärerna anför bl. a., att staden väl fyller de kommunikationskrav som bör ställas på ett storstadsalternativ och att sysselsättningstillskott behövs för att kunna höja yrkesverksamhetsgraden i Kalmar—Nybro A-region och på grund av att den indu­ striella verksamheten i Kalmar län sviktar. I motionen 1971: 1293 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c, fp, m) föreslås prövning av möjligheterna att förlägga arméns tekniska skola till Skövde med hänvisning till de invändningar mot en lokalisering av skolan till Östersund som rests av överbefälhavaren och chefen för armén och till att staden väl uppfyller alla kriterier som uppställts för de storstadsalternativ till vilka utlokalisering huvudsakligen bör ske. I motionen 1971: 1290 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Winberg

(m) yrkas att riksförsäkringsverket i dess helhet lokaliseras till Sunds­ vall. I motionen görs reservationsvis undantag för att verkets befattning med yrkesskadeförsäkring och avgiftsdebitering kan upphöra genom viss i propositionen angiven decentralisering. Enligt motionärerna har Sundsvallsregionen alltmer utvecklats till en centralort för mellersta Norrland, men åtgärder av olika slag är erforderliga för att hindra stagnation eller tillbakagång under 1970-talet. I den under den allmänna motionstiden väckta motionen 1971: 1130 av herr Molin m. fl. (fp, c, m) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att sjöfartsverket förläggs till Göteborg i stället för Norrköping. Motio­ närerna framhåller bl. a. att när det gäller kontakter med enskilda in­ stitutioner och företag torde en förläggning av verket till Göteborg vara nära nog optimal och därtill kommer att Göteborgs hamn alltmer ut­ vecklas till centralhamn för hela det transoceana godsflödet till och från de nordiska länderna. I motionerna 1971: 1294 av herrar Dockered (c) och Wirmark (fp) samt 1971:1342 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp) yrkas att luft­ fartsverket förläggs till Arlanda i stället för Norrköping. I båda motio­ nerna framhålls att verket redan nu är i hög grad decentraliserat och fördelarna av att verkets centrala ledning förläggs till landets största flygplats. Enligt den senare motionen torde en förläggning av verkets centrala enheter utanför Storstockholmsområdet vara utesluten om verket skall kunna sköta sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt och i den förra motionen tilläggs att med en förläggning till Arlanda skulle vinnas att Märstas karaktär av sovstad motverkas i någon mån. I motionerna 1971:1320 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) och 1971: 1340 av herr Nordgren (m) föreslås att mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtillverkning förläggs till Söderhamn i stället för till Eskilstuna. I båda motionerna påpekas att lokaliseringen av denna del av verket har diskuterats vid tidigare tillfällen och att riks­ dagen i anledning av förslag i 1970 års statsverksproposition om för­ läggning till Eskilstuna begärde att alternativa förläggningsorter skulle undersökas varvid förläggning till i första hand Söderhamn borde prö­ vas. I den förra motionen hänvisas därutöver till bl. a. de betydande sysselsättnings- och avfolkningsproblemen i Söderhamnsregionen och i den senare motionen till att, enligt motionären, ingenting framkommit som talar för att riksdagen nu skulle ändra sin inställning och ta till­ baka förordet för Söderhamn. I motionen 1971: 1346 av herr Wennerfors (m) hemställs att statens personalpensionsverk inte kommer i fråga vid utflyttning av statliga verk från Stockholm. Av skäl som närmare anges i motionen anses verket särskilt känsligt för störningar i verksamheten, och en utflyttning och därav säkert följande omfattande flykt av kvalificerad personal kan

med hänsyn härtill få en enligt motionärens uppfattning rent förödande verkan. Omlokaliseringen av skogshögskolan tas upp i motionerna 1971: 1295 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c, s, fp, m), 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) och 1971: 1333 av herr Kron­ mark m. fl. (m). I motionen 1971:1327 yrkas att propositionens förslag avslås av riksdagen. Förslaget är enligt motionärerna ”präglat av exempellös brist på insikt om skogsforskningens villkor”. Motionärerna hemställer vi­ dare att regeringen bemyndigas att i samråd med högskolans forskare och övrig personal diskutera alternativ lokalisering inom Kopparbergs län. För att kompensera Umeå för det bortfall som skulle inträffa en­ ligt motionärernas förslag bör något av de verk som hänvisats till andra områden än stödområdet omlokaliseras till staden. Även i motionen 1971: 1333 begärs ny utredning som — utan att alternativet Umeå helt förkastas — avses lägga fram alternativa lösningar som beaktar önsk­ värdheten av en bred integration av skogs- och lantbrukshögskolornas verksamheter. I motionen 1971: 1295 yrkas att endast en del av skogshögskolan flyttar till Umeå samt att frågan om högskolans lokalisering i övrigt uppskjuts i avvaktan på en skyndsam utredning om högskolans orga­ nisation och verksamhet främst i fråga om forskning samt lokalisering av övriga delar. Förslag på grundval av den nya utredningen förutsätts kunna föreläggas 1972 års riksdag. Den i motionen framlagda utförliga motiveringen för förslagen sammanfattas av motionärerna så, att hög­ skolans forskningsverksamhet blivit synnerligen bristfälligt belyst av delegationen liksom vid remissbehandlingen av delegationens huvud­ rapport. En flyttning av högskolan i dess helhet är ej försvarbar. Skälen mot en utflyttning av hela högskolan till övre Norrland anses av motio­ närerna vara dels biologiska, dels klimatiska. Vidare tillkommer effek­ tivitetssynpunkter och starkt försämrade möjligheter till samverkan med vissa andra statliga organ. I den förut redovisade motionen 1971:1325 av herr Hamrin m. fl. (fp, c, m) yrkas att även centrala studiehjälpsnämnden lokaliseras till Kalmar i stället för Sundsvall. Motiveringen är densamma som för om­ lokalisering av kriminalvårdsstyrelsen till Kalmar. I motionerna 1971: 1289 av herr Gustafsson i Byske (c), 1971: 1301 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp, c, m) och 1971:1317 av herr Björk i Gävle (c) hemställs att TRU-kommittén och de delar av Sveriges Radios utbildningsenhet, som svarar för skolprogramverksamheten, förläggs till Umeå i stället för Norrköping. Som grunder för yrkandet anförs i de tre motionerna angelägenheten av att högre utbildning och forskning bedrivs på den ort dit TRU-kommittén förläggs och att

en förläggning till Norrköping skulle förstärka den regionala sned­ balans som enligt motionärernas mening föreligger på massmediaom­ rådet. Farhågorna för försvårade kontakter med verksamheten i Stor­ stockholmsområdet bestrids i motionerna. I motionen 1971: 1348 av herrar Wikström (fp) och Wirmark (fp) erinras om att TRU-kommittén under våren kommer att lägga fram förslag om den framtida organisa­ tionen av produktion av läromedel via radio/TV. Om beslut nu fattas om dessa enheters lokalisering till Norrköping, skulle enligt motionä­ rerna beslutet om en ev. sammanslagning av enheterna komma att före­ gripas på ett olyckligt sätt. Eftersom Sveriges Radios utbildningsavdel­ ning inte är del av ett statligt verk uttalas vidare tveksamhet om riks­ dagen har formell möjlighet att besluta om denna avdelnings lokalise­ ring. Med hänvisning härtill hemställs i motionen att riksdagen beslutar att ifrågavarande enheter inte flyttas ut i avvaktan på förslag till ny organisation för enheterna. I motionerna 1971: 1236 av herr Henmark m. fl. (fp, s, c, m) och 1971: 1297 av herr Hyltander m. fl. (fp, c, m) föreslås annan lokalise­ ring av lantbruksstyrelsen än som förordas i propositionen. I motionen 1971: 1236 yrkas att styrelsen lokaliseras till Kristianstad—Hässleholmsregionen i stället för Jönköping på grund av önskvärdheten av att få till stånd en avbalansering mot Örestadsregionen och med hänsyn till att jordbruksnäringens tyngdpunkt ligger i södra Sverige. I motionen 1971: 1297 hemställs att styrelsen lokaliseras till Skövde—Skararegio­ nen. Enligt motionärerna kan Skaraborgs län erbjuda såväl ett befolk­ ningsunderlag på 150 000—200 000 invånare med centrum vid Skara— Skövde och regionen däromkring som ett rikhaltigt urval av aktiviteter inom lantbrukets olika verksamhetstyper. I motionen 1971: 1330 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att skogs­ styrelsen förläggs till Gävle i stället för Jönköping. Genom den i mo­ tionen föreslagna placeringen av skogsstyrelsen och om domänverket enligt propositionens förslag placeras i Borlänge skulle ett skogligt centrum kunna utvecklas i skogslänen. I motionen 1971: 1291 av herr Björck i Nässjö (m) hemställs att statens naturvårdsverk — som inte berörs av propositionens förslag — flyttas till Jönköping på grund av dess samband med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen som avses förläggas dit. Motionerna 1971: 1334 av herr Lindqvist (s) och fru Eriksson i Stockholm (s) samt 1971: 1336 av herr Magnusson i Borås (m, c, fp) behandlar lokaliseringen av statens institut för byggnadsforskning. I den senare motionen förordas en förläggning till Borås i stället för Gävle, varigenom det skulle bli möjligt för institutet att samarbeta med den tekniska högskolan och universitetet i Göteborg och tack vare det bli­ vande storflygfältet i Härryda upprätthålla sina internationella och nationella kontakter. I motionen 1971: 1334 invänds mot propositionens

förslag att institutet har ringa eller ingen samverkan med lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk och centralnämnden för fastighets­ data som enligt propositionen skall förläggas till Gävle. De flesta kon­ takterna har institutet med planverket, bostadsstyrelsen, byggnadssty­ relsen och statens råd för byggnadsforskning. Med hänvisning härtill hemställs i motionen att omlokaliseringen av institutet samordnas i tiden med lokaliseringen av de senast nämnda myndigheterna. Motionerna 1971: 1323 av herr Hamrin m. fl. (fp, c), 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), 1971: 1332 av fru Kristens­ son (m) och fröken Ljungberg (m) samt 1971: 1345 av herr Svensson i Eskilstuna (s) gäller statens invandrarverk. I motionen 1971: 1327 yrkas avslag på propositionens förslag, som enligt motionärerna innebär att man lokaliserar ett starkt kontaktbe­ roende verk bort från en region som kan väntas vara centrum för in­ flyttning av utländska medborgare och där dessas problem är särskilt allvarliga. Även i motionen 1971: 1332 yrkas avslag på propositionens förslag. I motionen yrkas vidare på ytterligare utredning av frågan om invandrarverkets lokalisering. Motionärerna menar att knappast något annat statligt verk motsvarar bättre än invandrarverket den beskrivning som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har gett av verk som inte bör flyttas. Även i motionen 1971: 1323 hemställs om förnyad utredning av lämpligheten att flytta verket från Stockholm. Motionä­ rerna yrkar bl. a. på att formerna för samarbetet med utlänningsnämn­ den bör klarläggas innan lokalisering sker till skilda orter. Motionärer­ na framhåller att anpassnings- och informationsarbetet är en av verkets huvuduppgifter och bör enligt deras mening även i fortsättningen ha sin tyngdpunkt i Stockholm. Motionen 1971: 1345 tar upp framför allt de olägenheter för verkets samordnande, initiativtagande och informa­ tiva verksamhet som kan uppstå vid en utflyttning. Dessa olägenheter bör noga övervägas. I samband därmed bör prövas om en i Stockholm kvarvarande serviceenhet skulle kunna underlätta särskilt verkets an­ passnings- och informationsfunktioner. I motionen 1971: 1305 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m) hemställs om förnyad utredning som syftar till att Sveriges geologiska undersök­ ning (SGU) i sin helhet förläggs till Luleå och att statens geotekniska institut (SGI) förläggs dit i stället för till Linköping. Motionärerna åberopar att delegationen förordat en sådan förläggning till Luleå. Ge­ nom att högre teknisk utbildning kommer att förläggas till Luleå talar enligt motionärerna starka skäl för att SGU i sin helhet flyttas dit. När det gäller SGI åberopas uttalanden av delegationen och av organisa­ tionskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norr­ land. I motionen 1971: 1328 av herr Holmberg (m) hemställs att statens provningsanstalt, som enligt propositionen skall förläggas till Borås, får

ligga kvar i Storstockholm. Motionären anför att landets näst största provningsanstalt finns i Göteborg och det förefaller därför motionären egendomligt att centralisera den serviceverksamhet det här är fråga om till ett och samma område i landet. I motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm (vpk) yrkas att domänverkets lokalisering omprövas i nära samråd med verkets per­ sonal. I motionen 1971: 1291 av herr Björck i Nässjö (m) yrkas att verket förläggs till Nässjö. Som skäl härför åberopas bl. a. att Nässjö under de senaste åren mist en rad statliga sysselsättningsaktiviteter. Motionen 1971: 1335 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp) går ut på att verket förläggs till Jönköping. I motionen framhålls att den ekonomiska tyngdpunkten för domänverket för överblickbar framtid ligger i den sydligare delen av verkets skogsbruk. Vidare pekas på lämpligheten av att verket tillsammans med skogs- och lantbruksstyrelsen bildar ett administrativt skogs- och jordbrukscentrum. Motionerna tillsammantagna ger en splittrad bild och det är inte möj­ ligt att göra en enhetlig bedömning av den effekt som skulle uppstå vid bifall till motionsyrkandena med hänsyn till det stora antal kombi­ nationer av olika slag som är möjliga. Det är emellertid uppenbart att framför allt för Norrköpings del skulle den i propositionen åsyftade regionalpolitiska effekten nästan helt utebli. De föreliggande motionerna måste bedömas utifrån den allmänna regionalpolitiska målsättningen att utflyttningen skall stimulera en posi­ tiv utveckling i ett antal orter som är att betrakta som realistiska lokaliseringsalternativ samtidigt som den skall bidra till att dämpa expan­ sionen i Stockholmsområdet. Det är givet att sådana strävanden kan komma i konflikt med kravet på en ur olika synpunkter optimal lokali­ sering av verksamheterna. Emellertid måste de regionalpolitiska skälen ges företräde när inte kostnader, kontaktbehov eller andra faktorer i jämförelse med de eftersträvade fördelarna på ett avgörande sätt talar emot en utlokalisering. Vad utskottet nu anfört har tillämpning på de motioner där det yrkas att vissa myndigheter skall ligga kvar i Stock­ holmsområdet. Det gäller statens personalpensionsverk, statens invand­ rarverk, statens provningsanstalt och luftfartsverket. För var och en av dessa myndigheter kan, såsom skett i motionerna, i och för sig anföras skäl för oförändrad lokalisering, men utskottet vill framhålla att dessa myndigheter har sammanlagt närmare 1 000 anställda och att ett bifall till motionsyrkandena följaktligen skulle leda till en inte oväsentlig minskning av det bidrag till dämpningen av Stockholmsområdets expan­ sion som åsyftas med propositionens förslag. De skäl som anförts mot en utflyttning till i propositionen föreslagna orter av personalpensions­ verket, provningsanstalten och luftfartsverket har inte övertygat utskot­ tet om att utflyttningen inte skulle vara möjlig att genomföra. Utskottet tillstyrker alltså utflyttningen av dessa verk till Sundsvall, Borås resp.

Norrköping. Utskottet avstyrker därför motionerna 1971: 1294 och 1971: 1342 (luftfartsverket), 1971: 1346 (personalpensionsverket) och 1971: 1328 (provningsanstalten). Utskottet har inte heller blivit övertygat om att invandrarverkets ar­ betsuppgifter är av sådan art att en utflyttning från Stockholm inte bör genomföras. En stor del av verkets arbetsuppgifter gäller tillståndsärenden av olika slag som bör kunna handläggas även på ort utanför Stock­ holm. Invandrarna är till helt övervägande del bosatta i södra och mel­ lersta Sverige. För deras del kan verket anses ha fått en godtagbar för­ läggning genom den föreslagna lokaliseringen till Norrköping. Utskottet tillstyrker även på denna punkt propositionens förslag. Utskottet är emellertid medvetet om att verket särskilt när det gäller vissa anpass­ nings- och informationsuppgifter har behov av täta kontakter med andra myndigheter och med olika organisationer. Skulle på grund av utflyttningen svårigheter visa sig föreligga att lösa en del av uppkom­ mande problem på ett ändamålsenligt sätt, är utskottet inte främmande för tanken att en ”serviceenhet” eller filial till verket ligger kvar i Stockholm för fullgörande av funktioner av antytt slag. I sådant sam­ manhang kan det även visa sig lämpligt att ta upp de i propositionen inte närmare behandlade frågor som sammanhänger med förläggningen av utlänningsnämnden och dess kansli. Samma problem kan för övrigt aktualiseras beträffande de till kriminalvårdsstyrelsen knutna centrala nämnderna. Med det anförda får syftet med motionen 1971: 1345 anses vara tillgodosett. I övrigt avstyrker utskottet denna motion liksom mo­ tionerna 1971: 1323, 1971: 1327 och 1971: 1332 beträffande invandrar­ verket. Innebörden av andra föreliggande motionsyrkanden är att förutom den föreslagna förläggningen av luftfartsverket till Arlanda/Märsta, ytterligare sju orter utöver de i propositionen nämnda skulle komma i fråga vid den nu aktuella utflyttningen av statliga verksamheter. Som utskottet tidigare framhållit måste huvudinriktningen vid utflyttningen vara en koncentrerad insats till ett begränsat antal orter framför allt för att uppnå en mer väsentlig regionalpolitisk effekt och för att inte skilja myndigheter med visst mått av inbördes samband med varandra. Av­ steg från denna grundprincip bör som tidigare sagts göras endast då särskilda omständigheter föreligger. Utskottet vill vidare på nytt under­ stryka att det i denna etapp är fråga om ett begränsat antal myndig­ heter och institutioner som föreslås till utflyttning och att det i en senare flyttningsetapp kan visa sig möjligt att tillgodose ett ytterligare, låt vara begränsat, antal orter. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionens förslag om utflyttning av kriminalvårdsstyrelsen och sjöfartsverket till Norrköping, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till Jönköping, statens institut för byggnadsforskning till Gävle, centrala studiehjälpsnämnden till Sunds­

vall och en blivande arméns tekniska skola till Östersund. Till följd av detta ställningstagande avstyrks yrkanden om annan förläggning i mo­ tionerna 1971: 1302, 1349 och 1325 (kriminalvårdsstyrelsen), 1971: 1130 (sjöfartsverket), 1971: 1236 och 1297 (lantbruksstyrelsen), 1971: 1330 (skogsstyrelsen), 1971: 1334 och 1336 (statens institut för bygg­ nadsforskning), 1971: 1325 (centrala studiehjälpsnämnden) och 1971: 1293 (arméns tekniska skola). Vad riksförsäkringsverket beträffar upplyses i propositionen att ar­ betsuppgifter för 400 av verkets f. n. ca 925 anställda beräknas senare kunna överflyttas till försäkringskassorna och de lokala skattemyndig­ heterna. Verkets ADB-enhet för utbetalningsfunktioner med omkring 200 anställda föreslås utflyttad till Sundsvall. Utskottet tillstyrker detta förslag. I övrigt delar utskottet departementschefens uppfattning att verkets lednings-, planerings- och utredningsfunktioner samt dess besvärsavdelning bör ligga kvar i Stockholm och avstyrker alltså yrkandet i motionen 1971: 1290 om utflyttning av verket i dess helhet till Sunds­ vall. Det i motionen 1971: 1291 framställda yrkandet om utflyttning av statens naturvårdsverk till Jönköping avstyrks med hänvisning till att frå­ gan om verkets lokalisering fortfarande utreds av delegationen. I motionen 1971: 1305 förordas förnyad utredning syftande till att Sveriges geologiska undersökning (SGU) och statens geotekniska insti­ tut (SGI) i enlighet med delegationens förslag förläggs till Luleå. H är­ utöver åberopas vissa remissuttalanden till förmån för en sådan lokali­ sering samt förläggningen av högre teknisk utbildning och forskning till Luleå. Departementschefen har i propositionen redovisat de skäl som föranlett honom att i denna del frångå delegationens förslag (se s. 24). Utskottet kan inte finna att motionärerna anfört tillräckliga skäl för ändring av departementschefens förslag. Utskottet tillstyrker alltså att SGI förläggs till Linköping samt att huvuddelen av SGU förläggs till Uppsala och återstående del till Luleå. Detta innebär att utskottet av­ styrker motionen 1971: 1305, såvitt nu är i fråga. När det gäller domänverket som av departementschefen föreslås för­ lagt till Borlänge/Falun-regionen har i motionen 1971: 1327 hemställts om omprövning av förläggningsfrågan. I motionerna 1971: 1291 och 1971: 1335 föreslås förläggning av verket till Nässjö resp. Jönköping. Att förlägga verket till Nässjö skulle helt strida mot de av utskottet an­ givna principerna för utlokalisering av statliga verksamheter, och ut­ skottet avstyrker alltså motionsyrkandet härom. En förläggning till Jönköping skulle i och för sig kunna vara motiverad bl. a. på grund av verkets kontakter med skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilka båda myndigheter avses bli förlagda dit. Utskottet anser emellertid att de regionalpolitiska skälen för en förläggning till Borlänge/Falun-regionen har en sådan styrka att de överväger. Utskottet tillstyrker därför propo­

sitionens förslag om en lokalisering dit. I följd härav avstyrks även mo­ tionerna 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, och 1971: 1335. N är det gäller valet mellan Borlänge och Falun som förläggningsort har departements­ chefen för sin del förordat Borlänge. Han har dock tillagt att med hän­ syn till att Borlänge och Falun kan betraktas som en näringsgeografisk enhet och till att verket redan har en lokalförvaltning i Falun det är naturligt att de båda kommunerna nära samråder med varandra i frågor rörande domänverkets lokalisering till regionen. Utskottet är för sin del inte berett att ta ställning till vilken av de båda kommunerna som bör bli förläggningsort för verket. Utskottet anser att det slutliga valet mellan Borlänge och Falun bör göras på grundval av de synpunkter som förs fram, förutom av de båda kommunerna, av verket och dess personal. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna. Frågan om skogshögskolans förläggning har tilldragit sig särskilt stort intresse i utskottet. I motionen 1971: 1327 yrkas avslag på propositio­ nens förslag om lokalisering till Umeå samt utredning om möjlig lokali­ sering till Kopparbergs län. I motionen 1971: 1333 hemställs om ny utredning av lokaliseringsfrågan med beaktande av bl. a. möjlig integra­ tion med lantbrukshögskolan, och i motionen 1971: 1295 föreslås par­ tiell utflyttning av högskolan till Umeå samt skyndsam utredning om högskolans lokalisering i övrigt. Utskottet finner för sin del de regionalpolitiska skälen för en utflytt­ ning till Umeå väga mycket tungt. Det bör heller inte förbises att en sådan utflyttning är av betydelse för den vidare utvecklingen av den högre utbildningen i Umeå. Utskottet vill vidare peka på att departe­ mentschefen har utgått från att det vid den fortsatta prövningen av utflyttningsfrågan bör undersökas om det finns skäl att integrera delar av skogshögskolans verksamhet med exempelvis lantbrukshögskolan. Han anför dessutom att högskolans avdelning i Garpenberg kan byggas ut om det visar sig lämpligt. Utskottet har ingående prövat frågan om skogshögskolans förläggning och har därvid stannat för att en förlägg­ ning till Umeå bör kunna godtas. Vid detta ställningstagande har ut­ skottet dock utgått från att modifikationer i lokaliseringsfrågan kan bli nödvändiga dels med hänsyn till högskolans möjligheter att bedriva forskning i södra och mellersta Sverige och dels med hänsyn till den framtida organisationen av undervisningen. Utskottet förutsätter att des­ sa frågor närmare penetreras vid den fortsatta prövningen av ärendet. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag om förlägg­ ning av skogshögskolan till Umeå och avstyrker alltså motionerna 1971: 1295, 1327 och 1333 i motsvarande del. I fråga om den vid mynt- och justeringsverket bedrivna mynt- och medaljtillverkningen, som i propositionen föreslås förlagd till Eskilstuna, yrkas i motionerna 1971: 1320 och 1340 att tillverkningen i stället för­ läggs till Söderhamn. Utskottet erinrar om att sedan denna lokalise-

ringsfråga utretts i olika sammanhang under 1960-talet prövades frå­ gan vid såväl 1969 som 1970 års riksdagar. Vid riksdagsbehandlingen 1969 (prop. 1 bil. 9 s. 60—62, SU 7 s. 6—7) förklarade sig statsutskot­ tet inte ha någon erinran mot en lokalisering till Eskilstuna men uttalade samtidigt att det inte endast av ekonomiska skäl utan även från lokaliseringspolitiska utgångspunkter kunde vara väl motiverat att ytterligare studera förläggningen av mynt- och medaljtillverkningen till annan ort än Eskilstuna, exempelvis Söderhamn. Efter ytterligare undersökningar presenterades frågan på nytt för 1970 års riksdag (prop, 1 bil. 9 s. 5 och 83). Även denna gång förordades i propositionen förläggning till Eskilstuna. Riksdagen beslöt emellertid i enlighet med en till statsut­ skottets utlåtande nr 63 fogad reservation att utttala sig för förnyade överväganden i förläggningsfrågan, varvid ansågs angeläget att förut­ sättningarna för en förläggning av tillverkningen till i första hand Söder­ hamn noga prövades. Skulle vid en sådan prövning avgörande skäl be­ finnas tala mot en lokalisering till Söderhamn, borde undersökas alter­ nativ förläggning inom områden där insatser är angelägna av regional­ politiska skäl, t. ex. Avesta. Med anledning av riksdagens beslut har uppdragits åt mynt- och justeringsverket att i samråd med byggnadsstyrelsen och arbetsmarknads­ styrelsen jämföra förutsättningarna för att bedriva mynt- och medalj­ tillverkningen i Söderhamn, Avesta, Eskilstuna och Norrköping. Enligt departementschefen styrker den senast företagna undersökningen tidi­ gare förslag, nämligen att en lokalisering till Eskilstuna är lämplig. Som enligt hans mening enda realistiska alternativ har Norrköping förts fram. Utskottet, som noterar att mynt- och justeringsverket avstått från att göra en gradering av de fyra nämnda orterna, vill inte bestrida att en lokalisering till Eskilstuna från företagsekonomiska synpunkter kan ha vissa fördelar framför Söderhamn. Utskottet bedömer emellertid inte dessa fördelar som så stora att de starka regionalpolitiska skäl som talar för Söderhamn bör vika. Med hänvisning till det anförda och till den tidigare riksdagsbehandlingen tillstyrker utskottet yrkandena i motio­ nerna 1971: 1320 och 1340 om utflyttning av mynt- och medaljtillverk­ ningen till Söderhamn. I propositionen förordas, med ändring av delegationens förslag, att TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbild­ ningsenhet förläggs till Norrköping på grund av att de båda enheterna anses ha stort behov av täta kontakter med verksamheten i Storstock­ holmsområdet. Vissa frågor rörande den hos Sveriges Radio anställda personalen avses kunna klarläggas senare (se s. 34). I motionerna 1971: 1289, 1301 och 1317 föreslås att enheterna i enlighet med delegationens förslag förläggs till Umeå. I motionen 1971: 1348 hemställs att utflytt­ ning av enheterna inte sker i avvaktan på förslag till ny organisation.

De regionalpolitiska skälen är otvivelaktigt tyngre för lokalisering till Umeå än för Norrköping. Även andra skäl talar till Umeås fördel, däri­ bland möjligheter till samarbete med universitet och annan högre utbild­ ning på platsen. De problem som kan uppstå för att tillgodose före­ liggande kontaktbehov kan enligt utskottets mening inte vara så mycket större vid lokalisering till Umeå än till Norrköping att de uppväger de fördelar som i övrigt synes stå att vinna med en förläggning till Umeå. Emellertid har helt nyligen lagts fram ett betänkande med förslag till ny organisation för de berörda verksamheterna (SOU 1971: 36). Be­ handlingen av detta förslag kan ge nya aspekter på lokaliseringsfrågan. Med hänsyn härtill är utskottet inte i dag berett att träffa ett definitivt avgörande. Frågan om möjligheten att förlägga verksamheterna till Umeå bör bli föremål för ytterligare utredning. Även andra lokalise­ ringsal ternativ bör emellertid kunna övervägas. Utskottet förutsätter att i samband med denna utredning, som bör ske skyndsamt, även klarläggs de spörsmål av personalpolitisk och annan natur som hänger samman med inordnandet av en Sveriges Radios verksamhet i den nya organisa­ tionen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Planering av omlokaliseringen

I samband med utflyttningen av myndigheterna och institutionerna kan övergångsvis uppkomma olika problem som måste lösas för att verk­ samheten skall kunna fortgå så störningsfritt som möjligt. De problem det här gäller hänger bl. a. samman med att det i större eller mindre utsträckning kan bli nödvändigt att nyrekrytera personal till verksam­ heterna, och själva flyttningen innebär givetvis ett betydande störnings­ moment. Det är därför nödvändigt att flyttningen planeras noggrant. I propositionen diskuteras lösningar av ett pär av nu antydda problem, nämligen dubblering av tjänster och utflyttning i etapper. Utskottet an­ ser att sådana frågor får lösas från fall till fall och på det sätt som vid den fortsatta planeringen befinns vara mest ändamålsenligt. Det är allt­ så för tidigt att redan nu binda sig för vissa lösningar av de problem det här gäller. Den nödvändiga planeringen för utflyttningen anses i princip böra an­ komma på myndigheterna själva. Utskottet ansluter sig till denna upp­ fattning. När det gäller de nya arbetsplatsernas förläggning och utform­ ning bör byggnadsstyrelsen samråda med verken samt de kommunala myndigheterna på lokaliseringsorterna. Hur personalens medinflytande skall tillgodoses i dessa planeringsfrågor återkommer utskottet till i föl­ jande avsnitt. Utskottet tar i detta sammanhang upp till behandling ett yrkande i motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om

skyndsamt utarbetande av förslag till allmän regional investeringsstyrning. Enligt motionärerna kan de regionalpolitiska frågorna inte be­ dömas utifrån statssektorns begränsade perspektiv. En planmässig investeringsstyming måste införas. En sådan utgör enligt motionärerna den enda verkligt meningsfyllda ram inom vilken en strävan till decentrali­ sering på statssektorn kan fungera effektivt. Utskottet erinrar om att yrkande av motsvarande innebörd framställ­ des i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1971: 221 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. Yrkandet gick där ut på en plan­ mässig regionalpolitisk styrning av alla investeringar i produktionsappa­ raten. Detta yrkande har avslagits av riksdagen (InU 1971: 7 s. 15—16, 34). Det finns inte anledning för riksdagen att nu inta en annan stånd­ punkt. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet. I propositionen berörs behovet av goda kommunikationer mellan loka­ liseringsorterna och Stockholm men även med landet i övrigt. I motio­ nen 1971: 1343 av herr Sellgren (fp) begärs uttalande av riksdagen om särskilda insatser för att förbättra kommunikationerna, särskilt person­ transporterna, på och mellan de föreslagna lokaliseringsorterna. Utskot­ tet delar så till vida motionärens uppfattning att frågan om kommunika­ tionerna på lokaliseringsorterna måste uppmärksammas. Inte minst är det angeläget att personalen hos de utflyttande myndigheterna och insti­ tutionerna får goda färdmöjligheter mellan bostäder och arbetsplats i den mån bostäder och arbetsplatser inte kan förläggas nära varandra. Utskottet förutsätter att vederbörande kommunala myndigheter har sin uppmärksamhet fäst på denna fråga. I övrigt tar motionären sikte på en förstärkning av kommunikationerna mellan utlokaliseringsorterna för att underlätta direktkontakterna mellan de utflyttade verksamheterna. Utskottet vill framhålla att de föreslagna lokaliseringsorterna valts med utgångspunkt från bl. a. att de har tillgång till goda kommunikationer. Utskottet vill vidare peka på att departementschefen är medveten om att särskilda insatser kan behöva göras för att ytterligare förbättra kommu­ nikationerna mellan å ena sidan utlokaliseringsorterna och å andra sidan Stockholm och även i möjligaste mån med landet i övrigt. Dessa sär­ skilda insatser får enligt utskottet övervägas allteftersom behovet härav yppar sig vid den fortsatta planeringen. Det förtjänar därjämte fram­ hållas att man tack vare den snabba tekniska utvecklingen på kommuni­ kationsområdet kan räkna med inte bara allt kortare restider med tåg och flyg utan också med förbättrade telekommunikationer och vidgade möjligheter till dataöverföring. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen. Någon riksdagens åtgärd i anledning av densamma synes inte erforderlig. I motionen 1971: 1350 av herr Åkerlind (m) hemställs om uttalande från riksdagens sida om att förbättringar av kommunikationerna mellan Stockholm och omlokaliseringsortema inte får föranleda försämringar

för landet i övrigt. Det får inte bli så, anför motionären, att förbättring av t. ex. vägarna mellan de större städerna går ut över övriga vägar mellan mindre orter i ännu högre grad än de f. n. gör. Utskottet hän­ visar till vad ovan anförts om motionen 1971: 1343. I övrigt får ut­ skottet tillägga att det knappast kan vara lämpligt att i förevarande sam­ manhang göra generella uttalanden om hur framtida tillgängliga resurser skall fördelas. I propositionen behandlas även tillgång till högre utbildning på lo­ kaliseringsorterna och dess betydelse för berörda organ och deras per­ sonal. I motionen 1971: 1341 av herr Nordstrandh (m) yrkas att försöks­ verksamhet med systematiserad decentraliserad universitetsundervisning snarast igångsätts på de lokaliseringsorter där sådan undervisning sak­ nas. Försöksverksamhet av nu ifrågavarande slag bedrivs i Sundsvall, östersund och Luleå. Verksamheten är ett led i arbetet att få underlag för beslut om ökad geografisk spridning av möjligheterna att erhålla universitets- och högskoleutbildning. Mot bakgrund av syftet med för­ söksverksamheten kan det inte komma i fråga att riksdagen i förevaran­ de sammanhang hos Kungl. Majit hemställer om utvidgning av denna, allra helst som riksdagen tidigare i år avslagit motioner med samma syfte om lokalisering av försöksverksamheten (UbU 1971: 3 s. 28—30). Utskottet avstyrker således den föreliggande motionen. Frågan om bostadsanskaffning på inflyttningsorterna åt berörd per­ sonal avses bli löst av de kommunala myndigheterna. Erforderligt utrym­ me i bostadsbyggnadsplanerna uppges föreligga. I den förut berörda mo­ tionen 1971: 1350 av herr Åkerlind (m) hemställs om riksdagens utta­ lande att den ökning av bostadskvoten som kan bli erforderlig på lokali­ seringsorterna skall täckas av ökad medelstilldelning för bostadsbyggan­ det och inte tillåtas orsaka försämring för landet i övrigt. Utskottet kan inte underlåta göra den reflexionen att det bostadsbyggnadsbehov som kan uppstå på inflyttningsorterna är beroende av i vilken utsträckning de anställda flyttar med och den omfattning i vilken upp­ kommande vakanser kan tillsättas av personer boende på orten eller ge­ nom riksrekrytering. Bostadsbehovets omfattning bör alltså först klar­ läggas. Det är för tidigt att nu bedöma om det avvägningsproblem som motionären aktualiserat över huvud taget kommer att uppstå. Utskottet avstyrker motionsyrkandet. Utskottet vill emellertid i sammanhanget framhålla angelägenheten av att de kommunala myndigheterna så tidigt som möjligt från resp. myndigheter och institutioner får erforderligt un­ derlag till hjälp för bedömning av det extra bostadsbehov på orten som behöver tillgodoses genom inflyttningen. Utskottet förutsätter att vid den kommunala planeringen tas hänsyn till att den inflyttande personalen kan komma att efterfråga bostäder av olika typer och i skiftande pris­ lägen.

En fråga som slutligen behandlas under denna rubrik gäller om myn­ digheternas organisation och arbetsuppgifter bör ses över i samband med omlokaliseringen. I motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stock­ holm m. fl. (vpk) hemställs i anslutning till uttalande av TCO-S att er­ forderliga fullständiga översyner av resp. verks organisation genomförs före utflyttning. Bakgrunden till yrkandet är farhågor för att pågående eller planerade omorganisations- och rationaliseringsåtgärder som ge­ nomförs först efter utflyttningen kan förvärra problemen för den per­ sonal som blir övertalig till följd av åtgärdernas genomförande. I mo­ tionen 1971: 1321 av herr Grebäck m. fl. (c) begärs en översyn av de till utflyttning föreslagna verksamheternas organisation och uppgifter. Översynen anges ha till syfte att möjliggöra rationella organisations­ förändringar, varvid även skulle tas upp frågor om samordning eller sammanslagning av vissa verk och myndigheter. Som exempel på sist­ nämnda anger motionärerna samordning eller sammanslagning av lantmäteristyrelsen och kartverket resp. skogsstyrelsen och lantbruksstyrel­ sen. Vad först beträffar yrkandet i motionen 1971: 1327 bör framhållas att ett av syftena med att såvitt möjligt förlägga flera myndigheter och institutioner till samma ort är att inte försvåra framtida organisationsändringar. Genom en på detta sätt genomförd omlokalisering bör det föreligga ökade möjligheter att placera personal som till följd av organisationsändringar kan bli övertalig i annan statlig verksamhet på or­ ten. Det bör emellertid tilläggas att eventuella framtida organisations­ översyner av omlokaliserade verk kan kräva särskilt hänsynstagande till utflyttad personal. När det gäller pågående organisationsöversyner förutsätter utskottet att dessa blir slutförda i sådan tid att en situation som motionärerna åsyftar undviks. Med det anförda får syftet med motionsyrkandet anses vara tillgodosett. Utskottet avstyrker alltså motio­ nen i denna del. Frågan om översyn av organisationen av de verksamheter som före­ slås utflyttade har berörts av departementschefen (se s. 31). Han me­ nar att det är lämpligt att myndigheterna ser över sin interna organisa­ tion men att denna översyn inte bör sikta till någon mer genomgripan­ de omdaning av organisationen. I den nyssnämnda motionen 1971: 1321 ses översynsfrågan i ett mer vidsträckt perspektiv. Utskottet har viss förståelse för motionens syfte men anser det knappast möjligt att belasta myndigheterna med ett ut­ redningsarbete av denna omfattande innebörd i samband med att de ställs inför den i sig krävande uppgiften att planera för själva utflytt­ ningen. Det sagda innebär inte att myndigheterna skall vara förhindra­ de att inleda eller fullfölja pågående rationaliseringsåtgärder som be­ döms möjliga att genomföra före omlokaliseringen. Utskottet förutsät­ ter att man söker ta till vara de rationaliseringsvinster som kan göras

redan genom att lokalmässigt sammanföra myndigheter som samarbe­ tar nära med varandra. I detta sammanhang kan även prövas sådana närliggande rationaliseringsfrågor som inrättande av för myndigheterna gemensamma serviceenheter som telefonväxel, skriv- och budskickningscentraler m. m. Med hänvisning till det anförda avstyrks motio­ nen.

Personalfrågor Under denna rubrik tar utskottet upp tre huvudfrågor. Den första gäller hur man skall kunna tillgodose anspråk på medinflytande i plane­ ringen för utflyttningen. Den andra vilka åtgärder som bör sättas in dels för att hjälpa dem som inte önskar flytta från Stockholmsområdet, dels för att underlätta flyttningen för dem som följer med till de nya lokaliseringsorterna. Det tredje spörsmålet gäller i vad mån och i vil­ ken utsträckning personal kan bli skyldig underkasta sig omlokalisering. Denna sistnämnda fråga har kommit att spela en framträdande roll i den allmänna debatten kring utflyttningsförslaget. När det gäller frågan om personalinflytande i den fortsatta planering­ en för utflyttningen förordas i propositionen tillsättande av särskilda organisationskommittéer för att bl. a. de anställda skall få möjlighet att delta i planerings- och utredningsarbetet. Kommittéerna avses få sär­ skilda resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter. Kommittéernas sammansättning och arbetsformer avses bli närmare utredda av delega­ tionen för förvaltningsdemokrati. Förslaget om utflyttning har väckt stark kritik från anställda och de­ ras organisationer. Kritiken har främst gällt bristande eller utebliven information om arten och innebörden av delegationens arbete. Man har också ansett sig sakna varje form av medinflytande i en för de anställ­ da fundamental fråga. Att beslutet fattas över de anställdas huvuden har ansetts strida mot strävandena mot ökad demokrati i arbetslivet. Utskottet vill först framhålla att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte kan sättas i fråga. Detta bör dock inte utesluta att ett värdefullt samråd kommer till stånd i lokaliseringsfrågorna med berörd personal och verksledning. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenliga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen. Med hänvisning till det ovan sagda vill utskottet understryka angelä­ genheten av att de anställda bereds inflytande i det fortsatta plane­ rings- och utredningsarbetet för utflyttningen. Detta bör som utskottet tidigare antytt gälla även planeringen av de nya arbetsplatserna. För de kommunala myndigheterna på inflyttnings­ orterna bör det vara väsentligt att få överlägga med personalen för att därigenom inhämta synpunkter och önskemål om planeringen av bo­ städer och annan kommunal service. Genom att nu ge personalen ett 5 Riksdagen 1971.18 sami. N r 15

brett inflytande vid genomförandet av flyttningen bör det också vara möjligt att bryta personalens negativa inställning mot vissa orter och mot flyttning som sådan. Det är angeläget att man söker komma till rätta med detta problem inte minst med tanke på de förslag om ytter­ ligare omlokalisering som kan väntas i framtiden. Utskottet förväntar att denna fråga får en snabb och för de anställda tillfredsställande lös­ ning. I ett yrkande i motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) begärs i anslutning till uttalande från TCO-S ett reellt medinflytande för personalens representanter beträffande verkställigheten av utflyttningsbeslutet. Samma inställning kommer till uttryck i motio­ nen 1971: 1318 av herr Bohman m. fl. (m). Med det ovan anförda får motionernas syfte i nu berörda delar anses vara tillgodosett. Det är emellertid inte nog med att säkra personalens medinflytande. Som departementschefen framhåller i propositionen (se s. 31) bör per­ sonalen få fyllig information om arbets- och bostadsförhållandena på den nya orten. Att personalen även bör ha visst medinflytande i dessa frågor har utskottet nyss uttalat sig för. Utskottet förutsätter i detta sammanhang att den lämnade informationen blir objektiv och såvitt möjligt fullständig. Att informationen även skall innefatta vilka ekono­ miska stödåtgärder som arbetsgivaren avser att sätta in för dem som flyttar i samband med omlokaliseringen får anses självklart. I propositionen förordas att ersättning i skälig utsträckning skall kun­ na utgå till inte bara de anställda utan även familjemedlemmar för att bese t. ex. olika bostadsalternativ på lokaliseringsorterna. Utskottet fin­ ner detta vara en lämplig ordning och tillstyrker förslaget. Utskottet er­ inrar om att enligt arbetsmarknadskungörelsen — som i detta fall inte är tillämplig — utgår resekostnadsersättning och traktamente till arbets­ tagare och hans make eller husföreståndarinna för att ta del av förhål­ landena i den ort till vilken flyttning kan bli aktuell. De ekonomiska stödåtgärder för medflyttande personal som nämnts i sammanhanget rör ting som gottgörelse för inkomstbortfall till följd av placering i lägre ortsgrupp, vidgad rätt till flyttningskostnadsersättning, vissa fria resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm samt den för de anställda särskilt betydelsefulla förmånen av anstånd med omstationering. Sistnämnda förmån avser framför allt den tid under vil­ ken den anställde äger uppbära traktamente efter flyttning till lokalise­ ringsorten. Frågan om de anställdas förmåner och om kompensation för upp­ kommande kostnader har berörts i vissa motioner. I motionen 1971: 1326 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställs att den flyttande personalen skall kompenseras så att vederbörande inte lider ekonomisk förlust på grund av flyttningen. I första hand avses kompen­ sation för inkomstbortfall till följd av placering i lägre ortsgrupp. Men

också kostnader på grund av flyttningen, byte och upprätthållande av dubbel bostad under viss tid etc. måste kompenseras. Behandlingen av personalen bör vara sådan att den stimulerar till önskvärd frivillig flytt­ ning. Enligt motionen 1971: 1318 av herr Bohman m. fl. (m) bör som en självklar utgångspunkt gälla att den berörda personalen icke skall för­ orsakas några ekonomiska förluster. I motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs i anslutning till vad TCO-S uttalat, förutom att tjänstemän­ nen hålls skadeslösa för påvisbara förluster, att riksdagen behandlar frågan om ekonomiska avlösningar till personalen allmänt positivt men utan bindande preciseringar, dock bör särskilt markeras att speciella pensioneringsåtgärder bör vidtas för äldre tjänstemän. Enligt motionen 1971: 1300 av fru Kristensson m. fl. (m) bör den som vid flyttningen är minst 60 år eller har minst 30 år i statens tjänst kunna erhålla hel pension om vederbörande slutar sin tjänst. Motionärerna efterlyser vidare en koordinering av pensionssystemen till de anställdas favör om de i stället för att flytta med väljer att lämna statstjänsten och övergå till kommunal eller enskild tjänst. I sistnämnda motion tas upp även frågan om kompensation åt tjänste­ man som på grund av flyttning från Stockholm säljer villa, radhus, bo­ stadslägenhet ”eller dylikt”. I sådant fall bör staten hålla de anställda ”skadeslösa” . Krav i samma riktning, ehuru med vissa begränsningar, framställs i motionen 1971: 1318. I motionerna 1971: 1318 samt 1971: 1296 av herr Helén m. fl. (fp) diskuteras undantagande från realisationsvinstbeskattning av de intäkter som kan erhållas vid försäljning av egethem på grund av utflyttning från Stockholmsområdet. Frågan har också berörts vid uppvaktningar av TCO-S och SACO inför utskottet. Utöver vad som yrkats i nu redovisade motioner har långtgående öns­ kemål om förmåner vid utflyttningen förts fram till utskottet från an­ ställda och deras organisationer. N är det gäller de förmåner som kan komma i fråga vid utflyttningen vill utskottet — liksom departementschefen och personalorganisationerna — understryka att flertalet av dessa frågor bör lösas genom förhandling­ ar mellan staten och personalorganisationerna. Det är därför inte an­ ledning för riksdagen att på vissa särskilda punkter göra uttalanden vilka vid förhandlingarna skulle kunna anses ha bindande innebörd. Utskottet vill därför endast allmänt understryka vikten av att förhandlingarna förs från statens/arbetsgivarens sida i en positiv anda med hänsynstagande till de anställdas i många fall brydsamma situation och till att det är angeläget att utflyttning kommer att framstå som attraktivt alternativ till att stanna kvar i Stockholm. Endast genom att så många som möjligt av de anställda stannar kvar i sin tjänst och senare flyttar med kan und­

vikas besvärande friktioner i myndigheternas arbete. Att den särskilt nämnda frågan om möjligheterna till förtidspension åt äldre tjänstemän tas upp till särskilda överläggningar finner utskottet naturligt. Med det nu anförda anser sig utskottet ha besvarat de ovan redovisade yrkandena i motionerna 1971: 1300, 1318, 1326 och 1327. Kravet i motionen 1971: 1318 som också återfinns i den i motionen 1971: 1327 åberopade skrivelsen från TCO-S om undantag från reali­ sationsvinstbeskattning kan utskottet inte ansluta sig till. En fråga som i princip inte torde vara förhandlingsbar gäller bostadsanskaffningslånen. Enligt kungörelsen i ämnet (1960: 522 med se­ nare gjorda ändringar) kan lån med statlig garanti under vissa förutsätt­ ningar medges för inköp av bostadsrättslägenhet. Högsta lånebelopp är sedan år 1967 20 000 kr. Lånen beviljas av postverket och utbetalas av postsparbanksmedel. Borgen erfordras ej. Däremot krävs i princip att den omplacering som föranleder bostadsanskaffningen sker under förut­ sättningar som medför rätt till anståndstraktamente. Lånen gäller, som nämnts, för förvärv av bostadsrättslägenhet. I propo­ sitionen föreslås att lån skall kunna beviljas även för kontantinsats vid köp av egethem. Lånebeloppet föreslås vara oförändrat. I motionen 1971: 1300 uttalas att all omlokaliseringspersonal skall ha rätt till bostadsanskaffningslån. I motionen 1971: 1327 anses i anslutning till vad TCO-S uttalat att reglerna för lånen bör mjukas upp. I motio­ nen 1971: 1296 föreslås en höjning av lånetaket till 40 000 kr. Med anledning av yrkandena om vidgad rätt för personalen att erhålla bostadsanskaffningslån vill utskottet framhålla att det vid kungörelsens tillkomst förutsattes att Kungl. Maj:t bör kunna medge att lån skall kunna beviljas i vidsträcktare omfattning i särskilda fall, exempelvis i samband med att myndighet eller del av dess verksamhet flyttas till an­ nan ort (prop. 1960: 151 s. 42). Departementschefen har även förut­ skickat att Kungl. Maj:t får medge bostadsanskaffningslån i vidare om­ fattning än f. n. Utskottet har ingen invändning häremot. I fråga om det maximala lånebeloppet är utskottet inte i detta sam­ manhang berett att förorda någon höjning. Utskottet utesluter dock inte att en viss justering uppåt kan bli aktuell. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande sammanhang behandlade motionsyrkandena. Något initiativ från riksdagens sida i an­ ledning av desamma synes inte erforderligt. Av dem, som trots de fördelar som kan vara förenade med en ut­ flyttning och erbjudna förmåner föredrar att stanna kvar i Stockholms­ området, kommer sannolikt många att skaffa sig nya anställningar på egen hand. För dem som inte själva kan finna annan anställning i Stock­ holmsområdet skall enligt propositionen åtgärder för omplacering sättas in tidigt. Omplacering bör, om den anställde så vill, kunna gälla även placering i icke statlig verksamhet. Omplaceringsåtgärdema liksom andra

frågor av personaladministrativ natur skall centralt ombesörjas av statens personalnämnd, som avses få förstärkta resurser härför. På den militära sidan avses biträde kunna lämnas av försvarets personalnämnd. I den mån så erfordras bör omskolning till annat yrke kunna ifrågakomma. En omplaceringsfråga av annat slag som kan aktualiseras gäller anskaf­ fande av arbete åt make till medflyttande tjänsteman. Även i sådant fall avses personalnämnderna kunna hjälpa till. I motionen 1971: 1296 hemställs om riksdagens uttalande att arbets­ givaren bör göra stora ansträngningar för att lösa de omställningspro­ blem som uppstår för berörd personal. Dessa ansträngningar bör sättas in när det gäller både personal som flyttar och personal som inte följer med vid omlokalisering. För den sistnämnda kategorin förutsätts en aktiv arbetsförmedling genom personalnämnderna för att bereda lik­ värdigt arbete i Storstockholmsområdet. Den avsedda aktiva arbetsför­ medlingen bör även rikta sig till makar som flyttar med till de nya lo­ kaliseringsorterna. Vidare föreslås att de förmåner som ges åt tjänstemän som är direkt berörda av utflyttningen skall kunna utgå även till annan tjänsteman som söker och erhåller tjänst i omlokaliserat verk. Syftet med sistnämnda förslag är att skapa ytterligare arbetstillfällen för dem som inte vill flytta ut från Storstockholmsområdet. Även i motionerna 1971: 1300 och 1971: 1318 krävs att anställda som inte följer med vid flyttningen skall beredas likvärdig anställning i Storstockholm. Beträffande make/maka som flyttar med tjänsteman, som berörs av omlokaliseringen, ställs i motionen 1971: 1300 ett mer långtgående krav än i motionen 1971: 1296. Enligt den nu aktuella mo­ tionen skall nämligen make eller maka som är yrkesarbetande garante­ ras likvärdig tjänst på den nya orten och vid behov ha samma rätt till omskolning samt förmåner därvid som tjänsteman vid omlokaliserad myndighet. Det tilläggs att detta bör gälla även deltidsanställda. Det är uppenbart att omlokaliseringen kommer att medföra stora krav på arbetsförmedlande insatser. Det gäller i första hand tjänstemän som önskar stanna kvar i Stockholmsområdet. Utskottet, som ovan redovisat de åtgärder som enligt propositionen avses bli insatta för att hjälpa sådan personal, kan emellertid inte finna att det föreligger några större åsikts­ skillnader på denna punkt. N är det gäller omplaceringar i annan statlig tjänst torde det dock, som föreslås i propositionen, vara mest ändamåls­ enligt att statens personalnämnd centralt håller samman omplaceringsfrågorna. Nämnden avses, som tidigare sagts, få förstärkta resurser för sin verksamhet. Att arbetsmarknadsmyndigheterna kopplas in, såsom föreslås i motionen 1971: 1296, finner utskottet naturligt när det gäller att tillgodose önskemål om placeringar i kommunal eller enskild tjänst. Utskottet är också införstått med båda de nu behandlade motionernas önskemål om att riktpunkten för omplaceringsarbetet bör vara att place­ ra tjänstemännen i annat likvärdigt arbete. Man kan emellertid inte

blunda för att många tjänstemän kan ha så speciella arbetsuppgifter att det kan vara svårt att uppfylla detta mål. Det får då bli fråga om pla­ cering i nya arbetsuppgifter men utan försämrade löneförmåner. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1971: 1296, 1971: 1300 och 1971: 1318 i nu behandlade delar. Någon riks­ dagens åtgärd i anledning av desamma synes inte erforderlig. I syfte att skapa lediga tjänster som kan underlätta omplaceringar i Stockholmsområdet kan förtjäna övervägas att erbjuda anställda vid or­ gan som fortfarande skall vara lokaliserade i Storstockholmsområdet att få tjänster som blir vakanta i utlokaliserade organ. Därmed skulle också vinnas att personal med erfarenhet av statsförvaltning skulle söka sig till de utlokaliserade verken. Kungl. Maj:t bör ha rätt att efter prövning till­ erkänna flyttningsförmåner åt tjänsteman även i det fall att han varit anställd vid annat verk än det utlokaliserade verket. Förutsättningen härför är att tjänstemannen bedöms vara värdefull för det utlokalise­ rade verkets funktion. Nu behandlade fråga har tagits upp även i mo­ tionen 1971:1296. Någon riksdagens åtgärd synes i anledning av den­ samma inte påkallad. När det gäller att skaffa nytt arbete till medflyttande make eller an­ nan närstående vill utskottet understryka vikten av effektiva arbetsförmedlande insatser. Anskaffning av lämpligt arbete till närstående torde i många fall vara en förutsättning för att personal vid de omlokaliserade myndigheterna och institutionerna skall följa med vid utflyttningen. I propositionen har förutsatts att de båda statliga personalnämnderna skall kunna lämna hjälp. Att även arbetsförmedlingarna skall vid behov bistå därvidlag är givet, eftersom detta ingår i förmedlingarnas reguljära uppgift. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motsvarande yrkanden i motionerna 1971: 1296 och 1971: 1300. Någon riksdagens åtgärd synes inte heller beträffande detta vara erforderlig. I fråga om det i motionen 1971: 1300 upptagna förslaget om särskilda förmåner vid omskolning av make till annat arbete på inflyttningsorten vill utskottet anföra tveksamhet. De av motionärerna åsyftade fallen torde i stor utsträckning röra personer för vilka omskolning och därmed förenade bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen kan bli aktuella. Det förefaller knappast lämpligt att vid sidan om arbetsmarknadskungörelsens förmånssystem införa speciella bidrag för en begränsad grupp. Ut­ skottet avstyrker därför motionsförslaget. I motionen 1971: 1324 av herr Hamrin m. fl. (fp) tas upp vissa handi­ kappfrågor i samband med omlokaliseringen av statlig verksamhet. Bl. a. anses omlokaliseringen ge ett utmärkt tillfälle att bereda arbetstillfällen för handikappade. I detta syfte bör bedrivas ett intimt samarbete med de lokala handikapporganisationerna och länsarbetsnämnderna. Utskottet har samma mening som motionärerna att omlokaliseringen av statlig verksamhet kan bidra till att ge lämpliga arbetstillfällen åt

de ofta lokalt bundna handikappade. De möjligheter som härvidlag yp­ par sig bör givetvis tas till vara. Det gäller även personer som nu befin­ ner sig i olika former av skyddad sysselsättning. Utskottet erinrar om att genom riksdagens beslut tidigare i år om personalförstärkningar till ar­ betsförmedlingen (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 50—51, InU 1971: 3 s. 3) kom­ mer arbetsvärden att få ett antal tjänster för bl. a. placering på öppna marknaden av personer i sådan sysselsättning. Motionernas syfte ligger därutöver väl i linje med de grundtankar som tidigare uttalats från stats­ makternas sida och som sammanfattats i cirkuläret till statsmyndigheter­ na angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet. Vad slutligen gäller de av motionärerna berörda samarbetsfrågoma erinras om att arbetsvärden bedriver sitt ar­ bete i nära samarbete med handikapporganisationerna genom de för än­ damålet bildade arbetsvårdsdelegationerna. Men det anförda får motionsyrkandet anses vara tillgodosett, och någon riksdagens åtgärd i an­ ledning av detsamma synes inte erforderlig. Det återstår för utskottet att under denna rubrik behandla den upp­ märksammade frågan om i vilken utsträckning omstationeringsskyldighet på den nya orten skall hävdas av arbetsgivaren mot tjänsteman som inte önskar flytta med. Det står klart att sådan skyldighet föreligger en­ ligt grunderna för 10 § statstjänstemannalagen. Enligt propositionen bör skyldigheten i allmänhet hävdas för den anställde om inte vägande skäl mot en flyttning från Stockholm föreligger. En särskild nämnd anses böra inrättas som efter kontakter med den anställdes organisation har att pröva om åberopade skäl mot flyttning är att anse som tillräckligt vägande. I motionerna 1971: 1278 av herrar Sjönell (c) och Fälldin (c), 1971: 1318 av herr Bohman m. fl. (m), 1971: 1326 av herr Hedlund m. fl. (c), 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) och 1971: 1350 av herr Åkerlind (m) hävdas att förflyttningsskyldighet inte bör förekomma. Även i motionen 1971: 1296 av herr Helén m. fl. (fp) är man inne på samma linje. Enligt motionen 1971: 1278 kan inte godtas vad som i själva verket blir en ”tvångsförflyttning”. Detta betecknas som en gentemot mänskli­ ga hänsyn kallsinnig lösning. Motionärerna vänder sig också mot att den anställde genom prövning i den särskilda nämnden får ”privata förhål­ landen utsatta för en närgången granskning”. Att tiotusentals människor tvingats att ”mot sin egen önskan flytta från främst Norrlandslänen till bebyggelsekoncentrationerna i södra Sverige” är något som enligt motio­ nen 1971: 1326 inte bör upprepas vid de statliga omlokaliseringarna. I motionen 1971: 1318 anförs att en principiell valfrihet kan verka be­ fordrande för den anställdes benägenhet att ta ställning i utflyttningsfrågan helt förutsättningslöst. Hävdandet av omstationeringsskyldigheten karakteriseras i motionen 1971: 1350 som ”löntagarfientliga tankegång­

ar”. Som uttryck för auktoritär anda betecknas i motionen 1971: 1327 att vissa i propositionen angivna skäl inte anses tillräckligt vägande mot flyttning. Utskottet har i de närmast föregående avsnitten starkt understrukit betydelsen av olika åtgärder för att ändra de anställdas negativa attityd till tanken på utflyttning och för att på ett verksamt sätt hjälpa dem som önskar fortsätta att arbeta i Stockholmsområdet. Utskottet har uttalat sig för ett starkt medinflytande för personalen i det fortsatta plane­ ringsarbetet och all erforderlig information i det fortsatta planerings­ arbetet. Utskottet förutsätter vidare en positiv lösning av frågan om de ekonomiska förmåner som bör utgå till utflyttande personal och effektiv hjälp till nytt arbete på inflyttningsorten åt medflyttande anhöriga. Om detta program följs finns det anledning räkna med att när tiden för om­ lokaliseringen närmar sig kommer många av de anställda att ha revide­ rat sin uppfattning och acceptera att följa med vid utflyttningen. Föl anställda som likväl inte vill flytta med har förordats kraftfulla arbetsförmedlande insatser för att bereda dem fortsatt arbete i Storstockholms­ området. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan det antas att det blir ett förhållandevis begränsat antal anställda för vilka det kan bli aktuellt att hävda omstationeringsskyldighet. Som framgår av vad ovan sagts föreslås inte heller i propositionen att omstationeringsskyldigheten skall göras gällande generellt. Finns det ”vägande skäl” skall undantag kunna göras. Som exemplifiering av dessa skäl har i propositionen angetts ma­ kes förvärvsarbete, vård av anhörig, nära förestående pensionsavgång och hälsoskäl. Även andra skäl kan alltså komma i fråga. Om pröv­ ningen av framförda skäl sker i en generös anda, anser utskottet att om­ stationeringsskyldigheten i realiteten inte behöver hävdas annat än i särskilda fall. Utskottet anser att man för dessa fall inte kan överge omstationeringsskyldigheten som princip. Ett sådant beslut kan befaras skapa ett prejudikat med svåröverblickbara konsekvenser för statens verksamhet i stort. Det må erinras om att omflyttningar av personal i vissa förvaltningsgrenar är en normal företeelse. Man kan inte heller undgå att i sammanhanget beakta den trygghet i anställningsförhållan­ det som en statstjänsteman åtnjuter. Likaså finns det anledning erinra om de förhållanden som gäller på arbetsmarknaden i övrigt i fråga om omflyttning och villkoren härför. Utskottet anser sig med hänsyn till de åtgärder som föreslagits för att förbättra personalens situation kunna godta omstationeringsskyldig­ heten med de modifikationer som framgår av vad ovan anförts. Yrkan­ dena att omstationeringsskyldigheten inte skall hävdas avstyrks alltså. Syftet med motionerna torde emellertid i betydande utsträckning ha bli­ vit tillgodosett genom vad utskottet ovan anfört. Det synes lämpligt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i föreva­ rande fråga.

Lokalförsörjning, tidsplan och medelsbehov

Som framhålls i propositionen är en av de faktorer som styr tids­ planen för utflyttningarna möjligheten att skaffa lämpliga lokaler på omlokaliseringsorterna. Tack vare ny förkortad lokalförsörjningsprocess beräknas tiden för nybyggnaden kunna bringas ned till 3—5 år. Vid be­ slut i omlokaliseringsfrågan i år beräknas inflyttning på de nya lokali­ seringsorterna kunna ske under budgetåren 1974/75 och 1975/76. Investeringsbehovet för lokaler beräknas till 280 milj. kr. vartill kom­ mer kostnader i storleksordningen 50—60 milj. kr. för försvarets utbildningsanstalter i Östersund. Det understryks i propositionen att upp­ skattningarna av investeringskostnaderna bygger på mycket översiktliga bedömningar av lokalbehoven. Härtill kommer kostnader för markköp samt anskaffning av inredning och utrustning. Medelsbehovet för mark­ inköp är i dag svårt att precisera. För nästa budgetår begärs i propo­ sitionen ett investeringsanslag för ändamålet om 25 milj. kr. Utskottet tillstyrker detta förslag. Det bör framhållas att nu angivna investeringar i viss omfattning er­ sätter investeringar i nya lokaler för statlig verksamhet i Storstockholms­ området. I motionen 1971: 1327 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) yrkas i anslutning till vad som anförs i TCO:S’ skrivelse att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att tidsfaktorn görs beroende av framför allt möjligheterna att lösa personalproblemen på ett fullödigt sätt. Vad som åsyftas är att personalplanering, omplacering och utbildning av perso­ nal m. m. kan kräva längre tid än byggnadsarbetena. Utflyttningen bör därför inte låsas tidsmässigt. Utskottet har inte uppfattat departementschefens tidsangivelse som annat än en allmän riktpunkt för genomförandet av omlokaliseringen. Det bör vidare erinras om att de personalinriktade åtgärderna är avsedda att sättas in på ett tidigt stadium. Något riksdagens uttalande i anled­ ning av yrkandet synes därför inte påkallat. I motionen 1971: 1324 av herr Hamrin m. fl. (fp) yrkas att handi­ kapporganisationerna bereds möjlighet att delta vid planeringen av nya arbetsplatser i samband med omlokaliseringen. Som framgår av den ti­ digare redovisningen av motionen (s. 70) är syftet med denna att ta till vara de ökade möjligheter till arbete för handikappade på lokaliserings­ orterna som kan uppstå genom omlokaliseringen. I den nu aktuella delen av motionen tilläggs att det därför är synnerligen viktigt att ny­ byggnation liksom ombyggnad av äldre lokaler utförs så att de utgör goda arbetsplatser också för handikappad arbetskraft. Riksdagen har tidigare i år beslutat (prop. 1971: 48, CU 13) att komplettera de tidigare gällande bestämmelserna i byggnadsstadgan om handikappvänlig utformning av lokaler så att dessa bestämmelser blii

tillämpliga även på arbetslokaler. Bestämmelserna som tidigare tog sik­ te på rörelsehindrade skall nu avse även handikappade med nedsatt orienteringsförmåga till följd av exempelvis syn- eller hörselskador. Motionärernas syfte är därmed redan tillgodosett. Motionsyrkandet av­ styrks. I propositionen förordas slutligen att ett förslagsanslag om 5 milj. kr. uppförs under sjunde huvudtiteln till förberedelser för omlokalise­ ring av statlig verksamhet. Anslaget avses täcka kostnader för de tidi­ gare nämnda organisationskommittéerna för planerings- och utrednings­ arbete vid omlokaliseringen. Anslaget avses vidare kunna disponeras av de organ som har centrala samordnings- och planeringsuppgifter i sam­ band med omlokaliseringarna. Utskottet tillstyrker förslaget.

Inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet

I propositionen erinras om att det nu framlagda förslaget till omloka­ liseringar utgör en första etapp som förutsätts följas av ytterligare för­ slag om utflyttningar. De möjligheter härtill som kan föreligga utreds f. n. av delegationen, som anmält att den avser att fortsätta utrednings­ arbetet rörande vissa myndigheter, affärsverk och statliga företag. Som nämnts inledningsvis föreligger en stor grupp motionsyrkanden rörande det fortsatta utredningsarbetet. Vissa yrkanden gäller formerna för det fortsatta arbetets bedrivande. Andra yrkanden tar sikte på ut­ redningsarbetets inriktning. En stor del av de senare yrkandena inne­ fattar önskemål om hänsynstagande till särskilda regioner och orter. De motioner som tar upp formerna för det fortsatta utredningsarbe­ tet ställer yrkanden om att arbetet ges en parlamentarisk förankring samt om att personalen och deras organisationer får ökat inflytande. Yrkanden om parlamentariskt sammansatt utredning framställs i motio­ nerna 1971: 1296 av herr Helén m. fl. (fp), 1971: 1318 av herr Bohman m. fl. (m) och 1971: 1326 av herr Hedlund m. fl. (c). Det ökade per­ sonalinflytandet bör enligt motionerna 1971: 1318 och 1971: 1326 till­ godoses genom att de anställdas organisationer blir representerade i utredningsarbetet. Enligt motionen 1971: 1296 skall en parlamentariskt sammansatt kommitté samverka med personalorganisationerna liksom med berörda myndigheter. Samråd även med företagsnämnder föror­ das i motionen 1971: 1326. Utskottet har i det föregående (s. 65) framhållit värdet av att lokaliseringsfrågor bereds i samverkan med personalen och verksledningar­ na. Det finns anledning räkna med att utredningsarbetet läggs upp så att detta önskemål blir tillgodosett. Med hänsyn härtill finns det inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Vad sedan gäller frågan om arbetets bedrivande genom en parlamen­ tariskt sammansatt utredning har utskottet inhämtat att den nuvarande delegationen inriktat sitt arbete på att avge nästa rapport under första

halvåret 1972. Arbetet är sålunda långt framskridet och på grund härav förefaller det utskottet mindre lämpligt att nu ändra delegationens sam­ mansättning. Med hänvisning härtill avstyrks yrkandena i ovannämnda motioner i motsvarande del. I motionen 1971: 1318 förordas att underlag utarbetas för bedöm­ ning av fortsatt decentraliseringsverksamhet. I motionen anförs bl. a. att utredningen bör kartlägga vilka uppgifter och funktioner inom offentlig förvaltning som lämpligen kan lokaliseras till annan plats än till huvud­ staden. Även i motionen 1971: 1327 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs att metoden att flytta ut funktioner och delar inom centrala verk får ökat utrymme. Utskottet erinrar om att motionärernas önskemål blivit tillgodosedda i viss utsträckning redan genom föreliggande omlokaliseringsförslag. Till Sundsvall skall sålunda enligt förslaget förläggas en av riksförsäk­ ringsverkets arbetsenheter. En filial till arbetsmedicinska institutet loka­ liseras till Umeå. Vidare anmäls att del av försvarets materielverk av­ ses bli förlagd till Karlstad. Utskottet förutsätter att även i fortsättningen delar eller funktioner av verk eller institutioner omlokaliseras i de fall detta visar sig lämpligt. Något riksdagens initiativ i anledning av mo­ tionerna är alltså inte erforderligt. I motionen 1971: 1326 förordas också att man bör sträva mot ökad delegering av uppgifter från den centrala statsförvaltningen. Den ökade delegeringen bör inriktas på ”verklig länsdemokrati och förstärkt kom­ munal demokrati”. De uppgifter det här kan gälla bör i detta syfte överföras till kommunala organ, i första hand landstingen. Utskottet erinrar om att riksdagen i år redan behandlat motionsyr­ kanden av liknande slag som det förevarande (KU 1971: 26). Det kan inte vara befogat att i det nu aktuella sammanhanget gå in i en sak­ prövning av det i och för sig vittsyftande motionsyrkandet. Detta av­ styrks sålunda. I motionen 1971: 1318 yrkas att i det fortsatta utredningsarbetet med förtur bör granskas de i det nu aktuella förslaget ingående ämbetsver­ ken. Om underlaget för den fortsatta decentraliseringsverksamheten ger anledning därtill, bör förslag till ändringar i den nu föreliggande utflyttningsplanen läggas fram. Motionärernas yrkande förutsätter att arbetet skall utföras av den av dem begärda parlamentariskt samman­ satta utredningen. Utskottet, som ovan avstyrkt sistnämnda yrkande, avstyrker därför även det nu aktuella yrkandet. I motionen 1971: 1347 av herr Wiklund i Stockholm (fp) hemställs att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t att delegationen föreläggs att i sitt fortsatta arbete fullt ut beakta väntade framsteg beträffande tele­ teknisk informationsöverföring. Alternativt yrkas att syftet med mo­ tionen tillgodoses genom utredning i annan ordning eller genom ”annan ändamålsenlig åtgärd”. Enligt motionären vore det ett svårt förbise­

ende att inte redan vid utarbetande av nu aktuella decentraliseringsplaner beakta utvecklingstendenserna på det teletekniska området. Utskottet har tidigare pekat på att man till följd av den snabba tek­ niska utvecklingen på kommunikationsområdet efter hand kan räkna med förbättrade förutsättningar för bl. a. telekommunikationer och da­ taöverföring. Det är givet att teletekniska liksom andra tekniska fram­ steg bör tas till vara för att bl. a. underlätta och vidare utveckla de omlokaliserade myndigheternas kontakt- och funktionsmöjligheter. Nå­ gon riksdagens åtgärd i anledning av motionen kan inte vara påkallad. När det sedan gäller föreliggande motionsyrkanden om hänsynsta­ gande till vissa regioner och orter föreligger ett yrkande i motionen 1971: 1326 om att ny etablerade statliga -verksamheter så långt möjligt bör lokaliseras till andra orter än Stockholmsområdet. I första hand bör sådana lokaliseringar ske till regionalpolitisk! angelägna områden. Utskottet vill i anledning av motionsyrkandet erinra om att riksdagen tidigare år förelagts förslag om och godkänt utflyttning av statlig verk­ samhet från Stockholm. Exempelvis beslöt 1970 års riksdag om flytt­ ning från Stockholm till Uppsala av statens farmacevtiska laboratorium och delar av socialstyrelsen (prop. 1970: 74, SU 1970: 98) samt av vete­ rinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt (prop. 1970: 37, JoU 1970: 23). På senare tid tillsatta utredningar med uppgift att se över organisationen m. m. för olika statliga förvaltningar skall i regel enligt meddelade direktiv överväga lokaliseringsfrågan. Det gäller t. ex. domstolsverksutredningen, försvarets materielanskaffningsutredning och riksskatteverkskommittén. Den av motionärerna väckta frågan har allt­ så redan vunnit beaktande, och något ytterligare initiativ synes inte er­ forderligt. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet. övriga motionsyrkanden går ut på att vissa regioner eller orter skall beaktas vid fortsatta omlokaliseringar. I motionen 1971: 1326 yrkas att huvuddelen av de verksamheter som kan bli aktuella lokaliseras till orter i allmänna stödområden och andra regionalpolitisk! angelägna områden. I motionen 1971: 1292 av herr Brännström m. fl. (s) yrkas att de fyra nordligaste länens behov av en bättre näringslivsstruktur beaktas. I övrigt gäller de framställda yrkan­ dena: Stockholms yttre förorter motionen 1971: 1342 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp), Norrtälje motionerna 1971:1306 av herr Wictorsson m. fl. (s) och 1971:1349 av herr Åkerlind (m), Södermanland motionen 1971: 1322 av herr Gustavs­ son i Eskilstuna m. fl. (s), sydöstra Sverige motionen 1971: 1339 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s),

Kalmar-Nybro-Emma- motionen 1971: 1325 av herr Hamrin bodaregionen m. fl. (fp, c, m), sydöstra Götaland-Kalmar motionen 1971:1338 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), Gotland motionen 1971: 1303 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp, c, m), Blekinge-Karlskrona motionen 1971: 1331 av herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s), sydöstra Skåne motionen 1971: 1299 av herr Komstedt

(m ),

Halmstad motionen 1971: 1298 av herr Josefsson i Halmstad m. fl. (s, c, fp, m), Skövde motionen 1971: 1344 av herr Signell m. fl. (s), Hälsingland motionen 1971: 1330 av fru Jonäng m. fl. (c).

Utskottet ser motionsyrkandena som en reaktion på förslaget till om­ lokaliseringar av statliga verksamheter. Det har där gällt omlokalisering av ett förhållandevis begränsat antal verksamheter och antalet möjliga lokaliseringsorter har beskurits ytterligare av önskvärdheten att i stor utsträckning föra samman verksamheterna gruppvis till gemensamma lokaliseringsorter. Förhoppningar knyts nu till möjligheten att få även andra regioner eller orter tillgodosedda genom de aviserade fortsatta omlokaliseringarna. Med anledning av de föreliggande motionsyrkandena vill utskottet som sin bestämda mening uttala att utskottet inte anser det lämpligt att riksdagen nu pekar ut vissa orter som mottagare av fortsatta om­ lokaliseringar. Det är delegationens uppgift att med hänsynstagande till allmänna regionalpolitiska målsättningar och berörda verksamheters särskilda förutsättningar arbeta fram förslag till lokaliseringsorter, som senare i vanlig ordning kommer att prövas av statsmakterna. Inte hel­ ler finns det anledning till något särskilt uttalande i anledning av yr­ kandet i motionen 1971:1342 om fortlöpande samråd med Stockholms läns landsting. Däremot kan det finnas skäl att något beröra vissa regioners behov av insatser som bör beaktas under det fortsatta utredningsarbetet. En sådan större region är de fyra nordligaste länen. Den ogynnsam­ ma utvecklingen i dessa län kan givetvis inte bemästras enbart genom omlokalisering dit av delar av statsförvaltningen utan där måste i första hand eftersträvas en utbyggnad av näringslivet genom insatser från sta­ tens, det enskilda näringslivets samt producent- och konsumentkoope­ rationens sida liksom andra insatser av regional- och arbetsmarknads­ politisk art. En fortsatt utflyttning till dessa län av statlig verksamhet

skulle emellertid kunna vara ett bidrag till förbättring av länens näringslivsstruktur. Dessa synpunkter har närmare utvecklats i motionen 1971:1292. Det synes lämpligt att motionen jämte vad utskottet anfört i denna del överlämnas till delegationen för beaktande i dess arbete. Beträffande sydöstra Sverige, som behandlas i åtskilliga motioner, vill utskottet framhålla att mycket talar för att möjligheterna till omlokali­ sering av statlig verksamhet till denna region särskilt prövas. När det gäller övriga i motionerna berörda regioner är utskottet med hänsyn till det planeringsarbete som pågår inom ramen för länsprogram 70 inte berett att göra några uttalanden. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande sammanhang upptagna motionerna. Avslutningsvis tar utskottet upp motionen 1971: 1329 av herr Olof Johansson i Stockholm (c). I den yrkas att riksdagen skall uttala sig för att central statlig förvaltning ej skall lokaliseras till den statliga de­ len av Järvafältet samt att ”antalet arbetsplatser därigenom och i öv­ rigt starkt begränsas”. Det bör av utskottets behandling av föreliggande ärende klart ha framgått att ett av huvudsyftena med omlokaliseringen är att medverka till att dämpa expansionen i Stockholmsområdet. Att ett sådant regio­ nalpolitisk! syfte inte tillgodoses genom utflyttning till Stockholms yt­ terområden finner utskottet uppenbart. Motionens syfte synes främst vara att redan nu bestämma om den framtida användningen av staten tillhörig mark på Järvafältet. Enligt utskottets uppfattning saknas i dag underlag för ett sådant ställningstagande. Även i övrigt anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att göra ett uttalande av det slag motionären begär. Utskottet avstyrker alltså motionen. Vad i övrigt anförts eller föreslagits i propositionen och de i anslut­ ning till den behandlade motionerna föranleder inte någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motio­ nerna a) 1971: 1300 såvitt gäller de två första att-satserna, b) 1971: 1304, c) 1971: 1319, d) 1971: 1337, 2. beträffande principerna för val av orter att riksdagen avslår mo­ tionerna a) 1971: 1326 såvitt angår yrkandet I, b) 1971: 1350 såvitt angår yrkandet C,

3. beträffande luftfartsverket att riksdagen a) avslår motionerna 1971: 1294 och 1971: 1342, såvitt nu är i fråga, b) bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 4. beträffande statens personalpensionsverk att riksdagen med av­ slag på motionen 1971: 1346 bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 5. beträffande statens provningsanstalt att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1328 bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 6. beträffande statens invandrarverk att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1323, b) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, c) avslår motionen 1971: 1332, d) avslår motionen 1971: 1345, e) bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 7. beträffande kriminalvårdsstyrelsen att riksdagen a) avslår motionerna 1971: 1302 och 1971: 1349, såvitt nu är i fråga, b) avslår motionen 1971: 1325, såvitt nu är i fråga, c) bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 8. beträffande sjöfartsverket att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1130 bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 9. beträffande lantbruksstyrelsen att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1236, b) avslår motionen 1971: 1297, c) bifaller Kungl. Maj :ts förslag, 10. beträffande skogsstyrelsen att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1330, såvitt angår yrkandet 1, bifaller Kungl. Maj:ts för­ slag, 11. beträffande statens institut för byggnadsforskning att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1334, b) avslår motionen 1971: 1336, c) bifaller Kungl. Maj :ts förslag, 12. beträffande centrala studiehjälpsnämnden att riksdagen med av­ slag på motionen 1971: 1325, såvitt nu är i fråga, bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 13. beträffande arméns tekniska skola att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1293 bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 14. beträffande riksförsäkringsverket att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1290 bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 15. beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen avslår motionen 1971: 1291, såvitt nu är i fråga, 16. beträffande statens geotekniska institut att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1305, såvitt nu är i fråga, bifaller Kungl. Maj:ts förslag,

17. beträffande Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1305, såvitt nu är i fråga, bifaller Kungl Maj:ts förslag, 18. att motionen 1971: 1305 i den mån den ej behandlats under 16 och 17 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 19. beträffande domänverket att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1291, såvitt nu är i fråga, b) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, c) avslår motionen 1971: 1335, d) i anledning av propositionen beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, 20. beträffande skogshögskolan att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1295, b) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, c) avslår motionen 1971: 1333, d) bifaller Kungl. Maj:ts förslag, 21. beträffande mynt- och justeringsverkels mynt- och medaljtillverk­ ning att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 1320 och 1971: 1340 samt med avslag på Kungl. Maj:ts förslag beslutar att ifrågavarande verksamhet skall förläggas till Söderhamn, 22. beträffande TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sve­ riges Radios utbildningsenhet att riksdagen i anledning av propo­ sitionen samt motionerna 1971: 1289, 1971: 1301, 1971: 1317 och 1971: 1348 beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till kän­ na vad utskottet anfört, 23. beträffande allmän regional investeringsstyrning att riksdagen av­ slår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 24. beträffande insatser för att förbättra lokaliseringsorternas kom­ munikationer att riksdagen avslår motionen 1971: 1343, 25. beträffande avvägning av investeringar för att förbättra lokalise­ ringsorternas kommunikationer att riksdagen avslår motionen 1971: 1350, såvitt nu är i fråga, 26. beträffande vidgad försöksverksamhet med decentraliserad uni­ versitetsundervisning att riksdagen avslår motionen 1971: 1341, 27. beträffande avvägning av bostadsinvesteringar på lokaliseringsor­ terna att riksdagen avslår motionen 1971: 1350, såvitt nu är i fråga, 28. beträffande fullföljande av översyner av myndigheternas organi­ sation m. m. före omlokalisering att riksdagen avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 29. beträffande översyn av myndigheternas organisation m. m. i sam­ band med omlokalisering att riksdagen avslår motionen 1971: 1321,

30. beträffande medinflytande för personalrepresentanter vid verk­ ställande av omlokaliseringen att riksdagen avslår a) motionen 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, b) motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 31. beträffande kompensation för uppkommande kostnader för be­ rörd personal att följande motioner inte föranleder någon riksda­ gens åtgärd a) motionen 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, b) motionen 1971: 1326, såvitt angår yrkandet IV b), c) motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 32. beträffande riksdagens behandling av frågan om ekonomiska av­ lösningar till personalen m. m. att motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 33. beträffande vissa pensionsfrågor att motionen 1971: 1300, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 34. beträffande undantag från realisationsvinstbeskattningen att riks­ dagen avslår a) motionen 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, b) motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 35. beträffande bostadsanskaffningslån att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 1, b) avslår motionen 1971: 1300, såvitt nu är i fråga, c) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, d) godkänner vad i propositionen förordats i fråga om bostads­ anskaffningslån i samband med omlokalisering, 36. beträffande ansträngningar från arbetsgivarens sida för lösning av uppkommande omställningsproblem att motionen 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 37. beträffande omplacering i likvärdigt arbete i Storstockholmsom­ rådet att följande motioner inte föranleder någon riksdagens åt­ gärd a) 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 4, b) 1971: 1300, såvitt nu är i fråga, c) 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, 38. beträffande flyttningsförmåner åt tjänsteman vid icke omlokaliserat verk att motionen 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 6, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 39. beträffande anskaffande av nytt arbete på lokaliseringsort till medflyttande make att följande motioner inte föranleder någon riksdagens åtgärd a) 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 5, b) 1971: 1300, såvitt nu är i fråga, 40. beträffande särskilda förmåner vid omskolning av make att riks­ dagen avslår motionen 1971:1300, såvitt nu är i fråga, 6 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 15

41. beträffande arbetstillfällen för handikappade att motionen 1971: 1324, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åt­ gärd, 42. beträffande omstationeringsskyldighet i vissa fall att riksdagen a) beträffande generellt undantag från omstationeringsskyldighet i samband med omlokaliseringens genomförande avslår motio­ nerna 1971: 1278, 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, 1971: 1326, såvitt angår yrkandet IV a, 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, och 1971: 1350, såvitt angår yrkandet A, b) i anledning av propositionen och de under a) angivna mo­ tionerna som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskot­ tet anfört, 43. beträffande tiden för omlokaliseringens genomförande att riks­ dagen avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, 44. beträffande medverkan av handikapporganisationerna vid plane­ ring av arbetsplatser på lokaliseringsorterna att riksdagen avslår motionen 1971: 1324, såvitt nu är i fråga, 45. beträffande fortsatt utredningsarbete genom en parlamentariskt sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisationer­ na att riksdagen avslår motionerna 1971: 1296, såvitt angår yr­ kandet 2, 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, och 1971: 1326, så­ vitt angår yrkandena V och VI, 46. beträffande fortsatt decentralisering genom utflyttning av funk­ tioner och delar av centrala verk m. m. att riksdagen avslår mo­ tionerna 1971: 1318 och 1971: 1327, båda såvitt nu är i fråga, 47. beträffande ökad delegering från den centrala statsförvaltningen i riktning mot verklig länsdemokrati och förstärkt kommunal de­ mokrati att riksdagen avslår motionen 1971: 1326, såvitt angår yrkandet III, 48. beträffande möjlighet till ändringar i utflyttningsplanen under det fortsatta utredningsarbetet att riksdagen avslår motionen 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, 49. beträffande beaktande av framsteg inom området för teleteknisk informationsöverföring att riksdagen avslår motionen 1971: 1347, 50. beträffande förläggning av ny etablerade statliga verksamheter att riksdagen avslår motionen 1971: 1326, såvitt angår yrkandet VII, 51. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av allmänna stöd­ området m .m . att riksdagen avslår motionen 1971: 1326, såvitt angår yrkandet II, 52. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av de fyra nordli­ gaste länen att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t överlämnar motionen 1971: 1292 jämte detta utlåtande till delegationen för

lokalisering av statlig verksamhet för beaktande i delegationens fortsatta arbete, 53. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Stockholms yttre förorter m. m. och frågan om samråd med Stockholms läns lands­ ting att riksdagen avslår motionen 1971: 1342, såvitt nu är i fråga, 54. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Norrtälje att riksdagen avslår motionerna 1971: 1306 och 1971: 1349, såvitt nu är i fråga, 55. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Södermanlands län att riksdagen avslår motionen 1971: 1322, 56. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Sverige att motionen 1971: 1339 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 57. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Kalmar-Nybro- Emmabodaregionen att motionen 1971: 1325 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 58. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Götaland-Kalmar att motionen 1971: 1338 inte föranleder någon riks­ dagens åtgärd, 59. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Blekinge-Karlskrona att motionen 1971: 1331 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 60. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Gotland att riks­ dagen avslår motionen 1971: 1303, 61. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Skåne att riksdagen avslår motionen 1971: 1299, 62. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Halmstad att riksdagen avslår motionen 1971: 1298, 63. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Skövde att riks­ dagen avslår motionen 1971: 1344, 64. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Hälsingland att riksdagen avslår motionen 1971: 1330, såvitt angår yrkandet 2, 65. beträffande användning av statlig mark på Järvafältet att riks­ dagen avslår motionen 1971: 1329, 66. beträffande allmänna riktlinjer för en omlokalisering av central statlig verksamhet till den del de inte blivit särskilt behandlade under punkterna 1—65 att riksdagen med bifall till propositio­ nens förslag samt med avslag på i förevarande sammanhang be­ handlade motioner, till den del de inte blivit under nämnda punk­ ter särskilt berörda, godkänner vad utskottet anfört, 67. att riksdagen till Förberedelser för omlokalisering av statlig verk­ samhet för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 5 000 000 kr., 6f Riksdagen 1971.18 sami. Nr 15

68. att riksdagen till Markinköp i samband med omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allmänna fastighetsfond anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Stockholm den 18 maj 1971

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Stridsman (c) och Lorentzon (vpk).

Reservationer

1. beträffande principerna för val av orter av herr Nilsson i Tvärå­ lund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som an­ ser dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 49 med ”Utskottet vill” och slutar med ”kommande utlokaliseringar” bort er­ sättas med avsnitt av följande lydelse: ”Då frågan om klassificering av tätorter och regioner måste disku­ teras mera ingående i samband med det till 1972 års riksdag aviserade förslaget om ett riksomfattande regionalt handlingsprogram, avser ut­ skottet inte att nu ta upp någon principdiskussion i detta avseende ut­ över vad som föranleds av föreliggande proposition och motioner. Skillnaden mellan departementschefens förslag och de här avsedda motionsyrkandena är i huvudsak, att departementschefen givit före­ träde åt ett begränsat antal större orter, medan motionerna i utlokaliseringen av statlig verksamhet ser ett regionalpolitisk! medel att stödja även orter med behov av ytterligare stimulans för att erhålla tillräck­ lig egen växtkraft, så att en expansiv utveckling möjliggörs. Motionä­ rernas linjer medger sålunda satsning på ett större antal orter. Såväl i propositionen som i motionerna har framhållits att expan­ siva tätorter i olika delar av landet är en förutsättning för att befolk­ ningen skall kunna erbjudas möjlighet att inom rimliga avstånd få till­ gång till kvalificerad service. Sådana tätorter måste sålunda finnas över hela landet. Utskottet delar uppfattningen att utlokaliseringen av statlig verksamhet bör vara ett väsentligt regionalpolitisk! medel i detta syfte. Med den begränsning till i stort sett ett fåtal stora orter i förhållande­ vis centrala områden, som gjorts i propositionen, har det regionalpoli­ tiska syftet inte kunnat tillgodoses på tillfredsställande sätt. De statliga

omlokaliseringarna bör, såsom framhållits i motionen 1971: 1326, så långt möjligt vara inriktade på orter i det allmänna stödområdet och andra områden med liknande betingelser, t. ex. sydöstra Götaland och Skaraborgsregionen. Såsom också framhållits i motionen 1971: 1326 måste man naturligt­ vis utgå från att lokaliseringsorter för statlig verksamhet måste ha en viss storlek. Det finns emellertid inte anledning att som krav härvid förutsätta den högre tätortsgrad, som propositionen i huvudsak förordat. Motionärerna har givit exempel på tänkbara lokaliseringsorter både inom allmänna stödområdet och andra motsvarande områden. Vissa av de i propositionen förordade lokaliseringsorterna är inte större än de i motionerna angivna. Såsom vidare framhållits i motionen 1971: 1326 bör genom utlokalisering av statlig verksamhet kunna främjas att så­ dana orter, länscentra och även andra centra, får förutsättningar för tillfredsställande kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, goda utbildningsmöjligheter, kvalificerad service m. m. I den nämnda motionen har förordats att ytterligare några av de i propositionen föreslagna omlokaliseringarna förläggs till orter inom all­ männa stödområdet eller andra regionalpolitisk! angelägna områden. Utskottet vill i detta avsnitt endast allmänt understryka betydelsen härav liksom att följande etapper i omlokaliseringama så långt möjligt bör inriktas på orter i regionalpolitiskt angelägna områden. Utskottet åter­ kommer till dessa frågor i följande avsnitt. Med det anförda har utskottet även besvarat motionen 1971: 1350 i motsvarande del. Innebörden av vad utskottet nu har anfört och senare kommer att föreslå kan sammanfattas så att när det gäller denna utflyttningsetapp har utskottet ansett sig i huvudsak böra godta de i propositionen fram­ lagda konkreta ortsförslagen. Utskottet har däremot inte helt kunnat biträda de principiella överväganden som ligger bakom urvalet av orter.” dels att utskottet bort hemställa ”2. beträffande principer för val av orter att riksdagen i anledning av propositionen samt motionerna 1971: 1326, såvitt angår yr­ kandet I, och 1971: 1350, såvitt angår yrkandet C, godkänner vad utskottet anfört”

2. beträffande luftfartsverket av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nord­ gren (m) och Oskarson (m), som anser dels att i det stycke som börjar på s. 56 med ”De föreliggande” orden ”luftfartsverket”, ”Norrköping”, ” 1971: 1294 och 1971: 1342 (luftfarts­ verket” bort utgå samt siffran ”1 000” bort ersättas med ”700”, dels att efter förutnämnda stycke bort införas ett nytt avsnitt av föl­ jande lydelse:

”Vad sedan gäller luftfartsverket måste som framhålls i motionen 1971: 1294 vid lokaliseringen hänsyn tas till vederbörande verks möjlig­ heter att upprätthålla de för sin verksamhet nödvändiga kontakterna. SAS och Linjeflyg har i sina remissyttranden starkt understrukit be­ hovet av nära kontakter med luftfartsverket. Vidare talar verkets om­ fattande internationella kontakter för en lokalisering i nära anslutning till en internationell flygplats. Utskottet anser därför att luftfartsverket bör förläggas till Arlanda. Flygfältets fortsatta utbyggnad kommer för lång tid framåt att vara en av verkets större arbetsuppgifter. I samband med denna utbyggnad skulle mark- och lokalfrågorna utan svårighet kunna lösas. Utskottet an­ ser därför att de tyngst vägande skälen talar för att luftfartsverket förläggs till Arlanda. Det sagda innebär att ett liknande yrkande i mo­ tionen 1971: 1342 blir tillgodosett samt att propositionens förslag om lokalisering av verket till Norrköping avstyrks.” dels att utskottet bort hemställa ”3. beträffande lutfartsverket att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 1294 och 1971: 1342, såvitt nu är i fråga, samt med av­ slag på Kungl. Maj:ts förslag beslutar att luftfartsverket skall förläggas till Arlanda”

3. beträffande sjöfartsverket av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser dels att i det stycke som börjar på s. 57 med ”Med hänvisning” orden ”och sjöfartsverket” samt ” 1971: 1130 (sjöfartsverket)” bort utgå dels att efter förutnämnda stycke bort införas ett nytt avsnitt av föl­ jande lydelse: ”Sorn utskottet nyss anfört bör avsteg från den av utskottet antagna grundprincipen för omlokalisering av statlig verksamhet kunna göras om särskilda omständigheter föreligger. Enligt utskottets mening före­ ligger sådana omständigheter i fråga om sjöfartsverket. Detta har stort behov av kontakter med sjöfartsnäringens organisationer liksom med tillverkare och leverantörer av materiel och utrustning för sjöfartens bedrivande. Speciellt starkt är detta behov i fråga om den verksamhet som berör säkerhetsanordningarna på farledsområdet. Vidare måste verket kunna upprätthålla nära kontakt med myndigheter, rederier och varv beträffande allmänna säkerhetskrav vid konstruktion, utrustning, handhavande och bemanning av våra handelsfartyg. Kontakterna på det­ ta område omfattar också de ombordanställdas organisationer. Mot bak­ grunden av dessa faktiska förhållanden och med vetskap om att sjöfar­ tens intressenter i stor utsträckning är lokaliserade till Stockholms- och Göteborgsområdena förefaller en lokalisering av sjöfartsverket till Norr­ köping mindre välbetänkt. Sjöfartsverket tillhör inte de statliga verk som kan tillmätas någon

större betydelse ur lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt för den ort dit verket lokaliseras. Av totalt 1 500 anställda är endast 290 sta­ tionerade i Stockholm. De övriga 1 210 är fördelade över så gott som hela landet. Inom sjöfartsverket pågår dessutom en översyn av verkets regionala och lokala organisation. Utskottet anser att denna översyn, som kan komma att påverka även centralförvaltningens organisation och verk­ samhet, bör slutföras innan ställning tas till frågan om centralförvalt­ ningens lokalisering. Utskottet anser dock att starka skäl ur regionalpolitisk synpunkt talar för en utflyttning av sjöfartsverket från Stockholm till annan lämplig plats inom landet. Utskottet förordar därför att en ny utredning kommer till stånd, som i samverkan med den inom verket pågående utredningen närmare undersöker lämplig lokaliseringsort för verket. Eftersom en stor del av de företag och organisationer som nära samverkar med sjöfartsnäringen finns lokaliserade till Västkusten, bör den nya utred­ ningen överväga en lokalisering av sjöfartsverket till en ort på Väst­ kusten. Genom närhet till storhamn, flera varv, rederier, sjöfartsnä­ ringens organisationer m. fl. bör lämpligheten av Uddevalla och Kungs­ backa som lokaliseringsorter närmare undersökas.” dels att utskottet bort hemställa ”8. beträffande sjöfartsverket att riksdagen i anledning av proposi­ tionen samt motionen 1971: 1130 beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

4. beträffande lantbruksstyrelsen av fru Nilsson i Kristianstad (c), som anser dels att i det stycke som börjar på s. 57 med ”Med hänvisning” orden ”lantbruksstyrelsen” och ”1971: 1236 och 1297 (lantbruksstyrelsen)” bort utgå dels att efter förutnämnda stycke bort införas ett nytt avsnitt av föl­ jande lydelse: ”Beträffande lantbruksstyrelsen finns det enligt utskottets mening skäl att ändra propositionens förslag. Jordbruksnäringens tyngdpunkt lig­ ger i södra Sverige och det finns skäl att lokalisera styrelsen dit. Enligt utskottets mening bör Kristianstad-Hässleholmsregionen i första hand komma i fråga. Regionen har goda kommunikationer med bl. a. Stock­ holm och lämpar sig även i övrigt väl som förläggningsort för lantbruks­ styrelsen. För denna lösning talar även regionalpolitiska skäl då det är angeläget att få en viss avbalansering av Malmöregionen. Utskottet till­ styrker således motionen 1971: 1236 och avstyrker i följd härav mo­ tionen 1971: 1297.” dels att utskottet bort hemställa ”9. beträffande lantbruksstyrelsen att riksdagen

a) avslår Kungl. Maj :ts förslag, b) avslår motionen 1971: 1297, c) med bifall till motionen 1971: 1236 beslutar att styrelsen skall förläggas till Kristianstad-Hässleholmsregionen”

5. beträffande arméns tekniska skola av herr Oskarson (m), som an­ ser dels att i det stycke som börjar på s. 57 med ”Med hänvisning” orden ”och en blivande arméns tekniska skola till östersund” samt ”och 1971: 1293 (arméns tekniska skola)” bort utgå dels att efter förutnämnda stycke bort införas ett nytt avsnitt av föl­ jande lydelse: ”Utskottet finner det tveksamt om riksdagen redan nu bör fatta be­ slut om lokalisering av arméns tekniska skola. Denna tveksamhet gäller i viss mån även en blivande försvarets förvaltningsskola, vars lokalise­ ring utskottet dock ansett sig kunna godta. Utredning pågår alltjämt om dessa skolors framtida organisation och det synes utskottet naturligt att riksdagen först förelagts förslag om dessa skolors tillkomst innan beslut fattas om deras lokalisering. Särskilt tveksamt ställer sig utskottet till förslaget att förlägga arméns tekniska skola till östersund. Som framgår av propositionen skulle en lokalisering till Östersund medföra dryga kostnader dels för investering i nybyggnader, dels för att förse skolan med utbildnings- och övningsmateriel. Enligt vad utskottet inhämtat pågår utredning inom armén att sam­ manföra teknikerutbildningen till en skola. För att detta skall vara möj­ ligt förutsätts en lämplig lokalisering av denna utbildningsanstalt. En lokalisering till Östersund skulle enligt de informationer utskottet er­ hållit helt förändra de förutsättningar efter vilka utredningen arbetar och äventyra möjligheterna att sammanslå teknikerutbildningen till en skola. Utskottet, som är väl medvetet om att Östersund har stort behov av lokaliseringsobjekt, vill i detta sammanhang peka på att chefen för armén funnit vid undersökningar för den långsiktiga fredsorganisationsplanläggningen som pågår att Östersund är en lämplig garnisonsort med goda utvecklingsmöjligheter för militär verksamhet. Han bedömer det också vara lämpligt att ytterligare militära enheter ansluts till garnisonen i Östersund. Utskottet har i denna fråga haft att behandla motionen 1971: 1293 med yrkande om att arméns tekniska skola förläggs till Skövde. Motio­ närerna hänvisar till att stora fördelar är att vinna då det gäller ny­ investeringar för lokaler vid en förläggning av skolan till Skövde i för­ hållande till en lokalisering till östersund. Likaså skulle kostnader för utbildnings- och övningsmateriel betydligt kunna nedbringas. Fördelar skulle också vinnas i fråga om elevrekryteringen.

Utskottet, som på flera punkter delar motionärernas uppfattning, är dock icke berett att i pågående utredningars nuvarande skede direkt för­ orda en lokalisering till Skövde, men anser å andra sidan att Skövde som lokaliseringsort bör allvarligt övervägas. Då omfattande fredsorganisationsstudier pågår inom armén av vilka delresultat kan väntas innevarande år är utskottet icke berett att nu förorda lokaliseringsort för arméns tekniska skola. Utskottet anser där­ för att lokaliseringsfrågan bör utredas på nytt. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.” dels att utskottet bort hemställa ” 13. beträffande arméns tekniska skola att riksdagen med avslag på Kungl. Majrts förslag samt i anledning av motionen 1971: 1293 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

6. beträffande Sveriges geologiska undersökning av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kris­ tianstad (c), herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c), som anser

dels att det stycke på s. 58 i utskottets yttrande som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse: ”1 fråga om Luleå har delegationen föreslagit att Sveriges geologiska undersökning (SGU) i sin helhet liksom statens geotekniska institut (SGI) förläggs dit. Departementschefen har av skäl som närmare redo­ visas i propositionen (se s. 24) i stor utsträckning frångått detta förslag. Han förordar för sin del att SGI lokaliseras till Linköping samt att hu­ vuddelen av SGU förläggs till Uppsala och återstående del till Luleå. I motionen 1971: 1305 föreslås förnyad utredning syftande till att SGI samt hela SGU lokaliseras till Luleå i enlighet med delegationens förslag. Utskottet anser att de i propositionen åberopade skälen för att för­ lägga SGI till Linköping bör godtas. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet i denna del. Vad gäller frågan om SGU:s lokalisering vill utskottet framhålla att de allmänna regionalpolitiska motiven framträder med särskild styrka när det gäller möjliga omlokaliseringar till Luleå. För att i vidare mån än som nu skett frångå delegationens förslag bör därför enligt utskottets mening krävas starka skäl. Den motivering, som föranlett departements­ chefen att förorda en uppdelning av SGU vid omlokaliseringen och där­ igenom än mer reducera effekterna av det samlade omlokaliseringsförslaget för Luleås del, har inte kunnat övertyga utskottet. Liksom motio­ närerna anser utskottet att möjligheterna att förlägga hela SGU till Luleå

bör utredas på nytt. Som de anfört bör en förnyad utredning inte be­ höva förskjuta den för omlokaliseringen beräknade tidsplanen. Vad ut­ skottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.” dels att utskottet bort hemställa ” 17. beträffande Sveriges geologiska undersökning att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till motionen 1971: 1305, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

7. beträffande domänverket av herr Oskarson (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”När det” och slutar med ”till känna” bort ersättas med avsnitt av föl­ jande lydelse: ”1 motionen 1971: 1335 har yrkats att domänverket skall förläggas till Jönköping i stället för den i propositionen föreslagna lokaliseringen till Borlänge/Falun-regionen. Motionärerna anför bl. a. att enligt virkesbalansutredningen och utredningen om utvecklingstendenser och lokaliseringsförutsättningar för sågverk och massaindustrier i södra Sverige 1969 samt domänverkets egna beräkningar och berättelser kommer den ekonomiska tyngdpunkten för verket för överblickbar framtid att lig­ ga inom den sydligare av de båda huvudkoncentrationerna för verkets skogsbruk. Motionärerna noterar också att domänverket förvaltar huvud­ parten av statens jordbruksegendomar omfattande f. n. ca 54 000 ha jord, vilka nära nog samtliga återfinns inom den sydligare koncentra­ tionen, dvs. från Bergslagen och söderut. Utskottet delar motionärernas uppfattning och då Jönköping är centralt beläget inom den södra koncentrationen vill utskottet förorda att domänverket lokaliseras till Jönköping. Utskottet finner också en lokalisering av verket till Jönköping vara logisk med tanke på den ut­ flyttning gruppvis, som såväl utredningen som propositionen förordar. De verk med vilka domänverket har de flesta kontakterna — skogs­ styrelsen och lantbruksstyrelsen — föreslås enligt propositionen bli lokaliserade till Jönköping varför utskottet finner det naturligt att dit också förlägga domänverket. I enlighet med detta ställningstagande avstyrker utskottet propositionens förslag om lokalisering till Borlänge/ Falun-regionen samt de i motionerna 1971: 1291 och 1971: 1327 ställda yrkandena beträffande verkets lokalisering.” dels att utskottet bort hemställa ” 19. beträffande domänverket att riksdagen a) avslår Kungl. Maj :ts förslag, b) avslår motionen 1971: 1291, såvitt nu är i fråga,

c) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, d) med bifall till motionen 1971: 1335 beslutar att domänverket skall förläggas till Jönköping”

8. beträffande skogshögskolan av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nord­ gren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m), som anser

dels att det stycke på s. 59 i utskottets yttrande som börjar med ”Ut­ skottet finner” och slutar med ”motsvarande del” bort ersättas med av­ snitt av följande lydelse: ”Departementschefen har som nämnts för sin del förordat att skogs­ högskolan flyttas till Umeå. Han lämnar dock öppet om del av hög­ skolan i stället bör integreras med t. ex. lantbrukshögskolan och påpe­ kar att högskolans avdelning i Garpenberg inte berörs av förslaget. Som anförs i motionen 1971: 1295 måste stor tveksamhet anföras mot förslaget att utlokalisera hela skogshögskolan till Umeå. Existerande forskningssamband mellan skogshögskolan och en rad andra forsknings­ institutioner i Stockholm—Uppsalaområdet bryts. Utnyttjandet av ett stort antal fältförsök i södra och mellersta Sverige försvåras och för­ dyras. Även om omställningssvårigheterna övervinns, kommer mycket betydande svårigheter att föreligga för effektiv samverkan med de skogshögskolan mest näraliggande myndigheterna och verken. Motio­ närerna anser dock att en uppdelning av verksamheten vid skogshög­ skolan är möjlig på så sätt att ett 80-tal tjänster flyttas till Umeå som en förstärkning av den redan befintliga institutionsfilialen därstädes. Forskningsdelen bör däremot göras till föremål för fortsatt utredning. Utskottet har under hand också informerats om att inom skogshögskolans styrelse pågår i samverkan med representanter för skogsindu­ strin en utredning om skogshögskolans framtida organisation. Denna utredning bör enligt utskottet få slutföras innan slutlig ställning tas till lokalisering av forskningsverksamheten inom skogshögskolan. En flytt­ ning av skogshögskolan i dess helhet i enlighet med propositionens för­ slag kan utskottet inte förorda. Med det anförda får syftet med motio­ nerna 1971: 1327 och 1971: 1333 anses vara tillgodosett. Något ytterli­ gare initiativ i anledning av dem torde inte vara erforderligt.” dels att utskottet bort hemställa ”20. beträffande skogshögskolan att riksdagen a) avslår motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, b) avslår motionen 1971: 1333, c) i anledning av propositionen samt med bifall till motionen 1971: 1295 beslutar att i en första omgång och med utgångspunkt från nuvarande organisation skall flyttas 82 av skogshögskolans tjänster till Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå och övriga tjänster

utgörande basorganisationen härför samt därjämte del av civiljägmästarutbildningen, att skogshögskolans lokalisering i övrigt — främst i fråga om forskning — görs till föremål för förnyad utredning i samver­ kan med styrelsen för skogshögskolan samt att denna utredning genomförs skyndsamt med sikte på att förslag kan föreläggas nästa års riksdag”

9. beträffande mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtillverk­ ning av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Bil­ lingsfors (s), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Sim­ rishamn (s) och fru Ludvigsson (s), som anser dels att det stycke på s. 60 i utskottets yttrande som börjar med ”U t­ skottet, som” och slutar med ”till Söderhamn” bort ersättas med avsnitt av följande lydelse: ”På grund av bakomliggande omständigheter har frågan om myntoch justeringsverkets mynt- och medaljtillverkning blivit belyst genom utredningar i flera omgångar. Liksom föregående utredningar visar den av verket nu företagna undersökningen klart att en lokalisering till Eskilstuna är att föredra. Eskilstuna uppfyller väl de kriterier utskottet i det föregående har uppställt för val av lokaliseringsorter. Genom en förläggning dit skulle dessutom komma att föreligga goda möjligheter till samarbete med förenade fabriksverken och dess industriellt inrik­ tade verksamhet. Enheten skulle över huvud taget komma att få en lämplig miljö. Frågan blir då om annan förläggning ändå bör väljas av regional­ politiska skäl. I motionerna 1971: 1320 och 1971: 1340 menas att så är förhållandet. I motionerna yrkas med hänvisning till sådana skäl och till tidigare riksdagsbehandling att verksamheten lokaliseras till Söderhamn. Utskottet vill med anledning härav framhålla att 1969 och 1970 års riksdagsbeslut inte kan tolkas som ett definitivt förord för Söderhamn. Utskottet vill vidare framhålla att utgångspunkten för prövningen av lokaliseringsfrågan i dag är helt annan än vid tidigare riksdagsbehand­ lingar. Det gäller denna gång inte enbart att väga företagsekonomiska fördelar på en ort mot regionalpolitiska fördelar på en annan ort. Omlokaliseringsfrågan kan nu inte ses isolerad från det större samman­ hang som denna gång har presenterats. Frågan måste ses mot bakgrund av de principer för omlokalisering av statlig verksamhet som utskottet i det föregående godtagit. Enligt utskottets mening är de av motionä­ rerna åberopade skälen inte tillräckligt starka för att motivera ett av­ steg från dessa principer. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens

förslag. I anledning härav avstyrks motionerna 1971: 1320 och 1971: 1340.” dels att utskottet bort hemställa ”21. beträffande mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtillverkning att riksdagen med avslag på motionerna 1971: 1320 och 1971: 1340 bifaller Kungl. Maj:ts förslag”

10. beträffande motiveringen under rubriken Personalfrågor av her­ rar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Strids­ man (c), som anser att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Utskot­ tet vill” och slutar med ”hos personalen” bort ha följande lydelse: ”Utskottet vill först framhålla att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte gärna kan sättas i fråga. Detta får emellertid inte innebära att ledningen och personalen i be­ rörda grenar av statsförvaltningen bör ställas vid sidan om sådana avgöranden. Tvärtom är det värdefullt om lokaliseringsfrågor kan be­ redas i samverkan med personalen och verksledningen. En sådan ord­ ning är ägnad att främja ändamålsenliga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen. Mot bakgrund av dessa syn­ punkter framstår en stor del av den kritik som riktats mot sättet att bedriva utredningsarbetet som berättigad. Det kan med fog ifrågasät­ tas om handläggningen står i överensstämmelse med de företagsdemo­ kratiska principer som statsmakterna i olika sammanhang uttalat sig för.”

11. beträffande allmän regional investeringsstyrning av herr Lorent­ zon (vpk), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Ut­ skottet tar” och slutar med ”således motionsyrkandet” bort ha följande lydelse: ”Att förflytta statliga verk från Stockholm utan att staten till sitt förfogande har ett regionalpolitisk! instrument för styrningen av det privata näringslivets etablerande kommer troligen inte att innebära ens en 'dämpning’ av tillväxten av Storstockholm. Departementschefens förslag att de stora utflyttningarna bör ske till redan expansiva områden i närheten av Storstockholm reducerar åt­ gärdernas regionalpolitiska verkan. Inte heller angrips problemet Göte­ borg och Örestad. Det privata näringslivets fria etableringsrätt kommer även i fortsättningen att medföra en koncentration till storstadscentra med menliga följder för 100 000-tals människor i vårt land.

Den omfattande folkutflyttningen från stora regioner, framför allt från Norrland med koncentration till vissa storstadscentra, är ett resul­ tat av monopolkapitalets ohämmade rätt att etablera sig där det anses mest profitgivande. Det privata vinstbegäret — där överprofiter och spekulation ingår som den starkaste ingrediensen — får fortfarande vara den väsentligaste drivkraften. Resultaten härav är förstumning av såväl utflyttnings- som storstadsområden. För ett samhälle där det sägs att människan skall ställas i centrum, där miljön och trivseln spelar en så viktig roll kan inte den s. k. 'rör­ liga’ arbetsmarknadspolitiken med flyttningstvång för 10 000-tals män­ niskor för att tillfredsställa monopolkapitalets profitintressen få vara led­ stjärnan för den statliga politiken. Staten borde till sitt förfogande ha ett instrument för regional investeringsstyrning, som används som led i en demokratisk samhällsplanering. Med hänvisning till det anförda och till vad som i övrigt framförs i motionen 1971: 1327 anser utskottet att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör begära skyndsamt utarbetande av förslag till allmän och planmässig regional investeringsstyrning.” dels att utskottet bort hemställa ”23. beträffande allmän regional investeringsstyrning att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1327, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

12. beträffande flyttningsförmåner åt tjänstemän vid andra verk än de som omlokaliseras av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 70 med or­ den ”1 syfte” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse: ”1 syfte att skapa lediga tjänster som kan underlätta omplaceringar i Stockholmsområdet kan förtjäna övervägas att erbjuda anställda vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i Storstockholmsområdet att få tjänster som blir vakanta i utlokaliserade organ. Därmed skulle också vinnas att personal med erfarenhet av statsförvaltning skulle söka sig till de utlokaliserade verken. För att stimulera till omplace­ ringar av detta slag kan det, såsom föreslagits i motionen 1971: 1296, vara motiverat att tjänstemannen får samma flyttningsförmåner som om han före omlokaliseringen varit anställd vid det omlokaliserade organet. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.” dels att utskottet bort hemställa ”38. beträffande flyttningsförmåner åt tjänsteman vid icke omlokaliserat verk att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 6, i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört”

13. beträffande fortsatt utredningsarbete genom en parlamentariskt sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisationerna av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse: ”Utskottet har i det föregående framhållit värdet av att lokaliseringsfrågor bereds i samverkan med personalen och verksledningarna. Det fortsatta utredningsarbetet bör enligt utskottets mening läggas upp så att denna synpunkt blir tillgodosedd. Vad utskottet anfört i denna fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna. Vad sedan gäller frågan om delegationens sammansättning ger erfa­ renheterna av det hittills bedrivna arbetet enligt utskottets uppfattning klart vid handen att det är önskvärt att utredningen ges den förankring som en parlamentariskt sammansatt kommitté erbjuder. Utskottet till­ styrker därför motionsyrkandena härom.” dels att utskottet bort hemställa ”45. beträffande fortsatt utredningsarbete genom en parlamenta­ riskt sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisa­ tionerna att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 1296, såvitt angår yrkandet 2, 1971: 1318, såvitt nu är i fråga, och 1971:1326, såvitt angår yrkandena V och VI, a) i fråga om medverkan av personal och verksledningar som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, b) hos Kungl. Maj:t anhåller att det fortsatta utredningsarbe­ tet bedrivs genom en parlamentariskt sammansatt kommitté”

14. beträffande möjlighet till ändringar i utflyttningsplanen under det fortsatta utredningsarbetet av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser

dels att det stycke på s. 75 i utskottets yttrande som börjar med ”1 motionen 1971: 1318” och slutar med ”aktuella yrkandet” bort ha föl­ jande lydelse: ”Utskottet delar uppfattningen i motionen 1971: 1318 att de sam­ hällsekonomiska och budgetmässiga konsekvenserna vid omlokalise­ ringar bör tillmätas ökad vikt. Det bör ankomma på den begärda par­ lamentariska utredningen att bedöma dessa konsekvenser både totalt och i de enskilda fallen. Enligt utskottets uppfattning har departements­ chefen på ett alltför lättvindigt sätt gått förbi de samhällsekonomiska och budgetmässiga konsekvenserna. Detta är utomordentligt beklagligt,

eftersom det borde ha varit möjligt att genomföra den i och för sig önskvärda decentraliseringen på grundval av rationella ekonomiska analyser och under större hänsynstagande till statsförvaltningens och myndighetsutövningens kostnader och effektivitet. I den mån den be­ gärda utredningen finner att underlaget för den fortsatta decentraliseringsverksamheten ger anledning till ändringar i den utflyttningsplan som nu förelagts riksdagen, bör det dock vara utredningen obetaget att föreslå sådana ändringar. Med hänsyn härtill bör utredningen med för­ tur granska de i det nu aktuella förslaget ingående ämbetsverken. Den tidrymd som föreslagits för den första utflyttningsetappen, 3—5 år, med­ ger en sådan översyn. I övrigt bör utredningen inrikta sitt arbete på att kommande förslag till omlokaliseringar ansluter till de alternativa decentraliseringsprinciper som förordats av flertalet remissinstanser.” dels att utskottet bort hemställa ”48. beträffande möjlighet till ändringar i utflyttningsplanen under det fortsatta utredningsarbetet att riksdagen med bifall till mo­ tionen 1971: 1318 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

15. beträffande användning av statlig mark på Järvafältet av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Strids­ man (c), som anser dels att det stycke på s. 78 i utskottets yttrande som börjar med ”Det bör” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse: ”Det bör av utskottets behandling av föreliggande ärende klart ha framgått att ett av huvudsyftena med omlokaliseringen är att medverka till att dämpa expansionen i Stockholmsområdet. Att ett sådant regio­ nalpolitisk! syfte inte tillgodoses genom utflyttning till Stockholms yt­ terområden finner utskottet uppenbart. Därför har också förutsätt­ ningarna för den framtida användningen av staten tillhörig mark på Järvafältet ändrats genom aktuell och planerad utflyttning av statlig förvaltning från Stockholmsområdet. En nedskärning av det planerade antalet arbetsplatser på Järvafältet ligger väl i linje med propositionens syfte. För att ingen tveksamhet skall föreligga på denna punkt i för­ hållande till berörda kommuner och personalen i statlig tjänst anser utskottet, att riksdagen redan nu bör uttala att en stark begränsning av antalet arbetsplatser på den av staten ägda marken på Järvafältet blir en konsekvens av aktuella förslag och planer för omlokalisering av statlig verksamhet. Genom ett uttalande i detta skede kommer de för­ ändrade planerna för den statliga förvaltningens lokalisering också att kunna påverka den pågående regionplaneringen i Stockholmsområdet.” dels att utskottet bort hemställa ”65. beträffande användning av statlig mark på Järvafältet att riks­

dagen med bifall till motionen 1971: 1329 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”

Särskilda yttranden

1. beträffande domänverket (s. 58) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m) och Rimås (fp) som anfört: I motionen 1971: 1335 har yrkats att domänverket skall förläggas till Jönköping i stället för den i propositionen föreslagna lokaliseringen till Borlänge/Falun-regionen. I propositionen liksom i huvudrapporten an­ gående decentralisering av statlig verksamhet förordas att utflyttning sker gruppvis, vilket vi finner vara en riktig princip. Då de verk med vil­ ka domänverket har de flesta kontakterna — nämligen skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen — föreslås bli lokaliserade till Jönköping, hade det varit naturligt att där också förlägga domänverket. Utskottet anser emellertid, att de regionalpolitiska skälen för en förläggning av statlig förvaltning till Borlänge/Falun-regionen är så starka att de måste till­ mätas avgörande inflytande. Det är också vår mening att Borlänge/ Falun-regionen varaktigt bör tillhöra kretsen av mottagande regioner. Vi vill med detta yttrande framhålla, att Kopparbergs län måste komma i fråga som lokaliseringslän för en sammanhängande del av den statliga förvaltningen även när nästa etapp för utlokalisering över­ vägs. Skulle det i sådant sammanhang visa sig möjligt, bör enligt vår mening domänverkets lokalisering i nära anknytning till lantbrukssty­ relsen och skogsstyrelsen tas upp till förnyad prövning.

2. beträffande undantag från realisationsvinstbeskattning m. m. (s. 67—68) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m) som anfört:

Som en självklar utgångspunkt vid omlokalisering av statliga verk bör gälla att den berörda personalen icke skall förorsakas några eko­ nomiska förluster. En fråga som från personalorganisationernas sida tagits upp och berörts i motionen 1971: 1318 är den otillfredsställande utformningen av nuvarande realisationsvinstbeskattning av egnahem. Den förestående utflyttningen understryker vårt flera gånger framförda krav att den som förvärvar likvärdig bostad på inflyttningsorten inte skall drabbas av realisationsvinstbeskattning vid avyttring av egethem på den tidigare bosättningsorten. Då riksdagen redan behandlat realisationsvinstbe­ skattningen i anslutning till skatteutskottets betänkande 1971:4, anser vi oss inte böra föra fram detta krav nu men förbehåller oss rätten att återkomma i denna fråga.

3. beträffande omstationeringsskyldighet (s. 72) av herr Lorentzon (vpk) som anfört: Den allmänna frågan om den anställdes rätt till såväl anställningssom boendetrygghet bör i detta sammanhang särskilt beaktas. Det gäl­ ler här något som bör tillhöra en av de grundläggande rättigheterna. Den tvångsförflyttning som skett och sker från utflyttningsområdena — framför allt av norrlänningar söderut — är särskilt förkastlig, i syn­ nerhet som den sker utan att de förflyttade kan påräkna några egentliga ekonomiska förmåner i samband med förflyttningen. De statsanställda åtnjuter en större trygghet i anställningsförhållan­ det än vad som kommer löntagare inom den privata sektorn av nä­ ringslivet till del. En tvångsförflyttning, när den innebär uppenbara svårigheter och ekonomiska förluster för den förflyttade, kan dock inte accepteras. De personalrättsliga frågorna bör alltså behandlas i enlighet med personalens berättigade krav och i nära samråd med alla personalkate­ gorier.

4. beträffande fortsatt decentralisering m. m. (s. 75) av herrar Eriks­ son i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c) som anfört: Genom det föreliggande förslaget har i begränsad utsträckning tillgodosetts framställda önskemål om omlokalisering i form av utflytt­ ning av delar och funktioner inom statsförvaltningen. Vi vill med detta yttrande framhålla att i det fortsatta utredningsarbetet särskilt beaktas möjligheterna till decentralisering i sådan form och de fördelar i regio­ nalpolitisk! hänseende som därigenom kan vinnas. Därvid bör man i samråd med länsberedningen också söka ta till vara de möjligheter som kan föreligga att överföra statliga funktioner till kommunala och landstingskommunala organ.

5. beträffande omlokalisering av funktioner och delar av centrala verk (s. 75) av herr Lorentzson (vpk) som anfört:

I motionen 1971: 1327 har föreslagits att riksdagen hos regeringen begär att vid fortsatta överväganden om utlokalisering metoden att flytta funktioner och delar inom centrala verk ges ökat utrymme. Även om det vid den utlokalisering som nu är aktuell delar av statliga verk föreslås bli omlokaliserade, exempelvis en av riksförsäkringsverkets en­ heter till Sundsvall, en filial till arbetsmedicinska institutet till Umeå och del av försvarets materielverk till Karlstad, svarar denna omloka­ lisering inte mot de möjligheter som föreligger.

Som framhålls i motionen är en gradvis, långsiktig och planmässig decentralisering av befogenheterna inom olika verk från bl. a. personal­ politiska och organisatoriska synpunkter smidigare och effektivare än utlokaliseringen av hela verk. Utskottets skrivning på denna punkt har fått en sådan utformning att jag inte ansett mig ha anledning att framställa särskilt yrkande, men anser det angeläget att understryka vad som i åberopade motion anförts i denna del.

Innehållsf örteckning Sid.

13. (fortsatt utredning genom parlamentariskt sammansatt kom­ mitté m. m.) 95 14. (möjlighet att ändra utflyttningsplanen under det fortsatta ut­ redningsarbetet) 95 15. (användning av statlig mark på Järvafältet) 96

5. (omlokalisering av funktioner och delar av centrala verk) 98 MARCUS BOKTR. STHLM W7I 7 1 0 0 4 4