Bet. 1972:InU23

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om deltidsarbete samt om flexibel arbetstid inom den statliga sektorn m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1972-10-24
Källa: data.riksdagen.se

Inrikesutskottets betänkande nr 23 år 1972

InU 1972:23

Nr 23

Motionerna

1972:281 av herr Helén m. fl. (fp)

Motionärerna föreslår

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning av frågor i samband med deltidsarbete, bl. a.:

a) kartläggning av möjligheterna att införa deltid på fler arbetsområden och på olika nivåer inom arbetslivet,

b) förutsättningar, organisation och kostnader vid eventuellt införande av rätt till deltid enligt de linjer som angivits i motionen,

c) åtgärder för att jämställa deltidsarbete med heltidsarbete beträffande sociala förmåner m. m.;

2. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag till reform av det statliga lönesystemet som möjliggör ordinarie deltidsanställning;

3. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om försök med flexibel arbetstid inom statsförvaltningen på det sätt som angivits i motionen.

I anknytning till yrkandena beträffande deltidsarbete konstaterar motionärerna att deltidsarbetet har ökat under 1960-talet men att det fortfarande finns en stark konservatism inom arbetslivet när det gäller att inrätta deltidsarbeten. Uppgiften att skaffa fram fler deltidsarbeten måste enligt motionärerna självfallet lösas inom arbetslivet av parterna där, men de tror att staten skulle kunna göra en betydelsefull insats genom att bl. a. kartlägga möjligheterna att inrätta deltidsarbeten inom olika områden. Motionärerna erinrar om att i den allmänna debatten framförts förslag om rätt till deltidsarbete, i första hand för småbarnsföräldrar. Det påpekas av motionärerna bl. a. att det givetvis återstår många tekniska problem att lösa innan en rätt till deltid kan realiseras men de anser att den föreslagna utredningen bör undersöka förutsättningarna för en reform och kostnaderna härför.

När det gäller sociala förmåner framhåller motionärerna att den sociala tryggheten måste förbättras i flera avseenden om deltidsarbete skall bli ett likvärdigt alternativ för arbetstagarna. Enligt motionärerna diskrimineras de deltidsanställda i flera avseenden, något som exemplifieras i motionen. Även om vissa utsikter till förbättringar för deltidsanställda nog synes finnas, föreligger fortfarande behov av att se över deltidsarbetandes sociala förmåner, lämpligen inom ramen för den föreslagna utredningen.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 23

InU 1972:23

2 Motionärerna anser att staten bör gå före när det gäller att skapa möjlighet till deltidsarbete. De pekar särskilt på att gällande cirkulär om deltid är väl snävt när det gäller möjliga tjänstgöringsalternativ. De anser vidare önskvärt att ordinarie deltidstjänster inrättas. Sistnämnda fråga bör prövas av lönesystemutredningen.

I fråga om flexibel arbetstid finner motionärerna fördelarna med ett sådant arbetssystem motivera att systemet prövas i större utsträckning. I synnerhet de delar av statsförvaltningen, som ligger i storstadsområdena med deras långa restider, bör gå i spetsen. Riksdagen bör därför uttala sig för att försök med flexibel arbetstid genomförs i samråd med personalorganisationerna inom statsförvaltningen.

1972:597 av fru Kristensson m. fl. (m)

Motionärerna hemställer om

1. utredning och förslag syftande till lagfäst rätt till full tjänstledighet för föräldrar i samband med tillsyn av småbarn till dess barnet fyllt ett år samt till deltidstjänst för endera eller bägge föräldrarna till dess barnet fyllt tre år utan att föräldrarnas anställningstrygghet rubbas, samt

2. att Kungl. Maj:t låter genomföra försök med flexibel arbetstid inom delar av den statliga sektorn.

Beträffande vidgad rätt till tjänstledighet för vård av småbarn erinrar motionärerna inledningsvis om att kvinnor lagenligt har rätt till sex månaders tjänstledighet i samband med nedkomsten samt om att kvinnliga statsanställda i regel beviljas ett års tjänstledighet vid barnsbörd. Enligt motionärerna synes dock möjligheterna till tjänstledighet för vård av minderåriga barn ha minskat för statligt och kommunalt anställda inom vissa områden. Motionärerna framhåller härefter olägenheterna av att behöva ta avsked därför att bamtillsynsproblemet inte kan lösas utanför familjen. För att nå ökade möjligheter att lösa dessa problem bör rätten till tjänstledighet under barnets första levnadsår vidgas. Med hänvisning till förslag av 1965 års abortkommitté anser motionärerna att förslag bör läggas fram om lagstadgad rätt till full tjänstledighet tills barnet fyllt ett år. Efter den tiden bör endera av eller båda föräldrarna ha rätt till deltidstjänst till dess barnet har fyllt tre år.

Efter denna treårsperiod skulle föräldrarna i huvudsaklig utsträckning kunna svara för barntillsynen om de fick möjlighet till flexibel arbetstid. Med hänvisning att sådan arbetstid har även andra fördelar föreslår motionärerna att försöksverksamhet härmed påbörjas inom vissa delar av den statliga sektorn.

1972:1397 av fru Olsson i Hölö (c) och fröken Pehrsson (c)

I motionen hemställs i yrkandet 2 att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en utredning av frågor förknippade med deltidsarbete — i enlighet med vad i motionen anförts — i syfte att öka tillgången på

InU 1972:23

deltidsarbete och lösa ekonomiska och sociala frågor i samband därmed.

Motionärerna anför att det finns flera olika anledningar till att efterfrågan på deltidsarbete ökar. Den största efterfrågan kommer från kvinnor som söker sig ut på arbetsmarknaden samtidigt som de sköter hem och familj. Som andra kategorier med behov av deltidsarbete anges män, som vill kombinera förvärvsarbete med t. ex. hemarbete, samt studerande och äldre.

Motionärerna anser att mycket starka skäl talar för att deltidsarbetet ägnas ökad uppmärksamhet. Först och främst bör utredas närmare om man kan öka tillgången på arbetsplatser. Vidare bör utredas de sociala förmånerna för deltidsarbetande liksom frågan om utbildning för dem. Slutligen framhålls i motionen behovet av ingående information till allmänheten om deltidsarbete.

Yttranden över mptionen 1972:597

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972:597 från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens avtalsverk (SAV), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR).

AMS har i sitt yttrande avstått från att ta ställning för eller emot motionens yrkanden.

Vidgad rätt till tjänstledighet för vård av småbarn

Motionsyrkandet tillstyrks av TCO, SACO och SR men avstyrks av SAV — vars yttrande gäller arbetstagare inom SAV:s verksamhetsområde — Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, SAF och LO.

TCO erinrar om att organisationen i olika sammanhang krävt att rätten till tjänstledighet vid barnsbörd bör vidgas till ett år och att föräldrarna själva bör avgöra vem av parterna som skall ta tjänstledigt för att vårda barnet. TCO påpekar - liksom AMS och SACO — att kompensation för bortfallet av föräldrainkomst torde vara en förutsättning för att rätten till tjänstledighet skall kunna utnyttjas. Bidragsfrågans lösning är dock enligt TCO inte en förutsättning för att nu lösa tjänstledighetsfrågan. SACO betonar att det främsta skälet för rätt till ett års tjänstledighet är att det måste anses vara bäst för barnet att under det första levnadsåret få vistas i hemmet. Att som görs i motionen skjuta fram barntillsynsproblemet är enligt SACO inte tillräckligt — SACO menar att det inte föreligger annat än marginella skillnader i svårighet att ordna barntillsynen efter sex månaders eller ett års tjänstledighet. AMS ger uttryck för liknande uppfattning.

När det gäller rätt till deltidsarbete anför TCO bl. a. att om föräldrar

InU 1972:23

med små barn får möjlighet till avkortad arbetstid skulle med all sannolikhet ett barns ankomst inte i lika hög grad som i dag innebära ett längre avbrott i den unga kvinnans förvärvsarbete. Tidsgränsen för rätt till deltidsarbete är av sådan vikt att den bör utredas, men TCO finner mycket tala för att det kan vara lämpligt att sätta gränsen vid tre år som föreslås i motionen.

Såväl TCO som SACO understryker att reformer i samband med vård av barn bör omfatta även adoptiv- och fosterföräldrar.

De remissinstanser som avstyrkt motionsyrkandet anför i huvudsak följande skäl.

SA V påpekar att för statligt anställd har föreskrivits i cirkuläret 1970:388 (omtryckt 1971:1196) att tjänstledighet i allmänhet bör beviljas moder eller fader tills barnet uppnår ett och ett halvt års ålder och partiell tjänstledighet tills barnet uppnår tolv års ålder. I cirkuläret 1970:384 (omtryckt 197 1:1030) om deltidsarbete framhålls bl. a. att om arbetstagare önskar deltidsarbete, myndigheten bör ta särskild hänsyn till svårighet för arbetstagarna att ordna barntillsyn. Sammanfattningsvis finner SAV frågan om tjänstledighet för vård av småbarn vara så tillfredsställande ordnad att behov av lagstiftning för de arbetstagargrupper som omfattas av de statliga bestämmelserna inte synes föreligga.

Svenska kommunförbundet ställer sig tveksamt till om de i motionen föreslagna åtgärderna skulle väsentligt förbättra förhållandena för primärkommunalt anställda småbarnsföräldrar. Kommunförbundet kan inte vitsorda att — som görs gällande i motionen — ökad restriktivitet skulle visas inom den primärkommunala sektorn när det gäller att bevilja tjänstledighet i samband med barnets nedkomst. I frågan om rätt till deltidsarbete tillfogas att kommunförbundet har den uppfattningen att kommunerna utnyttjar alla möjligheter att bereda deltidstjänst för dem som behöver sådan. Den av motionärerna föreslagna lagstiftningen kan komma att medföra att alla tänkbara möjligheter till deltidsarbete måste förbehållas anställda småbarnsföräldrar. Även andra ömmande skäl för deltidsarbete kan föreligga. Kommunförbundet anser det tveksamt om barnfamiljerna är betjänta av en sådan särställning i fråga om deltidsarbete.

Svenska landstingsförbundet anför bl. a. att motionens förslag om förlängd tjänstledighet upp till ett år inte skiljer sig från vad som vanligen praktiseras för landstingens del. Vad beträffar kravet på lagfäst rätt till deltidstjänst under tre år anser landstingsförbundet att i motionen anfört motiv inte kan tas till intäkt för generell rätt till en längre tids deltidstjänst. Hänsyn måste tas till alla faktorer som styr landstingens möjligheter att upprätthålla de olika verksamheterna på fastställd nivå, bl. a. den omständigheten att 85 % av landstingens personal är kvinnor.

SAF framhåller att generella åtgärder av det slag som föreslås i motionen innebär dels ett direkt arbetstidsbortfall, dels risk för störningar i företagets verksamhet. Det produktionsbortfall som uppstår härigenom minskar utrymmet för framtida lönehöjningar eller andra

InU 1972:23

förbättringar av anställningsvillkoren. Avslutningsvis anförs:

Olika grupper av anställda kan ha olika prioriteringar rörande sättet att ta ut standardhöjningar i framtiden - högre löner, kortare arbetstid, bättre pensioner osv. Bland dem som väljer en kortare arbetstid kan finnas önskemål om hur förkortningen skall ske — kortare veckoarbetstid, längre semester, ökad rätt till tjänstledighet av olika slag osv. Med hänsyn härtill lämpar sig enligt föreningens mening frågor av den art som upptas i motionen inte för en lagstiftning.

LO erinrar om att familjepolitiska kommittén har att bl. a. se över tjänstledighetsfrågan. LO kan därför inte finna någon anledning att riksdagen skall föreslå en ny utredning.

Försöksverksamhet med flexibel arbetstid

Motionens förslag tillstyrks av TCO och SACO. Båda organisationerna erinrar dock om att förhandlingar pågår med SAV om att flexibel arbetstid införs vid de ämbetsverk som skall flytta in i den nya kontorsbyggnaden i kvarteret Garnisonen i Stockholm.

Med hänvisning till nämnda förhandlingar avstyrks motionsyrkandet av SA V. Enligt LOs mening hör frågan om flexibel arbetstid till de frågor som bör regleras mellan arbetsmarknadens parter. LO avstyrker därför motionsyrkandet. Även SR menar att det ankommer på statstjänstemännens huvudorganisationer och SAV att träffa eventuell överenskommelse om flexibel arbetstid.

Remissinstansernas yttranden återfinns vidare i bilaga till detta betänkande.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Statistiska uppgifter angående deltidsarbetets omfattning m. m.

I bilaga 3 (SOU 1971:43) till KSA-utredningens slutbetänkande finns ett avsnitt om deltidsarbetande. Därifrån hämtas följande uppgifter. Med deltidsarbetande avses personer som arbetar 1—34 timmar i veckan.

Vid mitten av 1960-talet arbetade ca 666 000 personer på deltid. Antalet ökade åren 1968 och 1969 till 720 000 resp. 740 000. Under år 1970 var antalet i genomsnitt 742 400 med följande fördelning.

Antal arbetstimmar per vecka

Män

Kvinnor

Summa

1-14

43 400

150 200

193 600

15-29

87 900

319 800

407 700

30-34

48 000

93 100

141 000

Summa deltidsarbetande

179 300

563 100

742 400

Man finner att tre fjärdedelar av de deltidsarbetande är kvinnor. Ca 450 000 av dessa är gifta och ca 115 000 ej gifta.

Det bör observeras att ovanstående siffror inkluderar personer som på

1* Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 23

InU 1972:23

grund av exempelvis sjukdom eller semester tillfälligt arbetat mindre än 35 timmar en viss vecka. Deras antal var ca 150 000 (100 000 män och 50 000 kvinnor).

Den genomsnittliga faktiska arbetstiden för deltidsarbetande under år 1970 var 16,2 timmar. Ca 10% eller 78 700 personer (varav 55 600 kvinnor) önskade längre arbetstid. Den genomsnittligt önskade arbetstiden var 31,7 timmar, dvs. fortsatt deltidsarbete men av längre omfattning.

I bilagan beräknas en fortsatt ökning av deltidsarbetet även i framtiden. När det gäller gifta kvinnor, som utgör ca 60 % av de deltidsarbetande, räknas med en kraftig ökning parallellt med förväntad fortsatt ökning av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet. I fråga om män och ej gifta kvinnor anges som troligt att såväl antalet som andelen deltidsarbetande ökar i framtiden.

I bilaga 1 (SOU 1971:8) till 1970 års långtidsutredning görs en uppskattning av den framtida ökningen såvitt gäller personer med kortare deltidsarbete (under 20 timmar per vecka). Enligt denna uppskattning skulle antalet personer med sådan deltid, som år 1965 var 360 000 och år 1970 448 000, åren 1975 och 1980 öka till 504 000 resp. 552 000.

Rätt till ledighet för havandeskap och barnsbörd

Enligt 2 § lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. (1945:844) får kvinnlig arbetstagare inte avskedas från sin anställning på grund av havandeskap eller barnsbörd. Detta gäller under förutsättning att hon varit stadigvarande anställd under minst ett år. Ej heller får hon avskedas om hon på grund av havandeskapet och barnsbörden ”avhåller sig från arbetet” under högst sex månader.

I slutbetänkandet ”Familjestöd” (SOU 1972:34) har familjepolitiska kommittén föreslagit följande ändringar i 1945 års lag.

Den i lagen fastställda längsta ledighetstiden sträcks ut från sex till åtta månader.

Även manlig arbetstagare skall kunna få ledighet av samma längd, om hans anställning varat i minst ett år.

Ledighet med bibehållet anställningsskydd skall också kunna utverkas av arbetstagare som mottar fosterbarn eller adoptivbarn.

Vidare föreslår kommittén att nuvarande moderskapsförsäkring såvitt avser kontantförmånerna görs om till en föräldraförsäkring. Förslaget innebär bl. a. att den av föräldrarna som stannar hemma för att ta vård om barnet skall uppbära föräldrapenning med 20 kr. om dagen eller om rätt till sjukpenning med högre belopp föreligger med det högre beloppet. Ersättningstiden skall utgöra 240 dagar.

Beträffande — jämfört med 1945 års lag - förmånligare regler om tjänstledighet på grund av barnsbörd för statligt och kommunalt anställda tjänstemän hänvisas till de av SAV och kommunförbunden avgivna yttrandena.

InU 1972:23

7 Flexibel arbetstid

SAV och berörda personalorganisationer har den 30 juni 1972 överenskommit om att försök skall göras med flexibel arbetstid för personal som arbetar inom kvarteret Garnisonen i Stockholm. Försöksverksamheten berör personal hos byggnadsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Enligt överenskommelsen gäller följande riktlinjer för verksamheten:

Tidsstämpling införs för all personal. Stämpling skall ske vid arbetets början och slut och vid lunchuppehåll samt vid annan frånvaro från arbetsplatsen under arbetsdagen.

Användningen av flextiden anpassas till arbetets krav, vilket exempelvis kan medföra att tjänsteman kan beordras att tjänstgöra på tid som utgör flextid och att försöket i vissa fall kan få karaktären av gruppflexibilitet.

Försöket avser tills vidare veckoflex och innebär under tid då den ordinarie arbetstiden är 40 tim 50 min per vecka vid normal arbetsdag

— obligatorisk närvaro kl 9—16 (fast tid) med 30 minuters avbrott för lunch

— valfri starttidpunkt kl 7.24-9 (flextid)

— valfri sluttidpunkt kl 16—17.42 (flextid)

— valfri förlängning av lunchuppehållet med högst 30 minuter (flextid)

— flexram kl 7.24—17.42.

Om arbetets art kräver det kan arbetsgivaren efter överläggningar med berörd personalorganisation för vissa personalgrupper fastställa andra klockslag än ovan angivits.

Vad som skall gälla under tid då den ordinarie arbetstiden är 37 tim 30 min per vecka överenskommes senare.

Avstämning av arbetstidsuttaget skall ske veckovis. Försöksverksamheten uppföljes normalt månadsvis. Rapport härom lämnas till avtalsverket och företagsnämnderna.

Myndigheterna utfärdar behövliga tillämpningsföreskrifter i samråd med personalorganisationerna.

Överenskommelsen har godkänts av Kungl. Maj:t den 13 juli 1972 att gälla under tiden den 1 oktober 1972—den 30 september 1975.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande deltidsarbete

Frågor rörande deltidsarbete har tagits upp i motioner till 1970 och 1971 års riksdagar. Liksom i år har yrkandena gått ut på kartläggning av arbetstagarnas efterfrågan på sådant arbete och på utredning av möjligheterna att öka tillgången på deltidsarbete. Även den sociala tryggheten för deltidsanställda har berörts.

1970 års motioner behandlades av allmänna beredningsutskottet (ABU 1970:56) och 1971 års motioner av inrikesutskottet (InU 1971:24). 1 enlighet med utskottens hemställan har motionerna avslagits av riksdagen.

InU 1972:23

8 Utskottet

Föreliggande tre motioner tar upp allmänna frågor om deltidsarbete och om villkoren för sådant arbete. I anknytning härtill har i två av motionerna begärts försök med flexibel arbetstid inom den statliga verksamheten. Därjämte behandlas i en av motionerna frågan om vidgad rätt till tjänstledighet för vård av småbarn.

I motionerna 1972:281 av herr Helén m. fl. (fp) och 1972:1397 av fru Olsson i Hölö (c) och fröken Pehrsson (c) yrkas på en kartläggning av möjligheterna att öka tillgången på deltidsarbete.

En kartläggning av deltidsarbetet och dess omfattning publicerades förra året av KSA-utredningen i en bilaga (SOU 1971:43) till utredningens huvudbetänkande. Därav framgår att deltidsarbetet ökat snabbt under åren 1965 — 1970. Ökningen har fortsatt under åren 1971 och 1972 om än i långsammare takt. Under första och andra kvartalen 1972 var det 833 000 resp. 809 000 personer som arbetade på deltid.

Ä andra sidan föreligger en fortsatt stark efterfrågan på deltidsarbete. Av arbetslösa kvinnor vill ungefär 60 % ha sådant arbete. Ännu större är andelen bland de latent arbetssökande kvinnorna, dvs. kvinnor som visserligen inte sökt arbete men skulle göra det om lämpligt arbete fanns på bostadsorten. Att det särskilt är kvinnorna som efterfrågar deltidsarbete är självfallet en återspegling av den faktiska arbetsfördelning som allmänt sett råder i hemmen.

Mot bakgrunden av den efterfrågan på deltidsarbete som finns från kvinnornas sida och som kan väntas uppträda i ökad utsträckning bland män i takt med en ändrad attityd till fördelningen mellan män och kvinnor av uppgifter i hem och i arbetsliv är det i och för sig angeläget med en god tillgång på deltidsarbete. På den offentliga sektorn finns en positiv inställning till deltidsarbete. På den statliga sidan har i två cirkulär utfärdats rekommendationer och riktlinjer för att främja deltidsarbete. Där uttalas att det främst av familjesociala och arbetsmarknadspolitiska skäl är angeläget att myndigheterna utnyttjar de möjligheter till deltidsarbete som finns för dem som ej kan arbeta på heltid. Särskild hänsyn bör tas till svårigheter för arbetstagare att ordna barntillsyn. Det framhålls vidare att deltidsarbete bör kunna komma i fråga vid såväl rutinarbete som mera kvalificerade göromål och vid både tillfälligt och mera stadigvarande behov av arbetskraft. På den statliga sidan finns alltså ett direkt åliggande för myndigheterna att främja utvecklingen av deltidsarbete. Utskottet förutsätter att detta följs av myndigheterna vid personalrekryteringen. Även på den enskilda sektorn har inrättats deltidsarbeten, t. ex. på handelns område. Inom industrin förekommer dock deltidsarbete i endast ringa utsträckning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om tillgången på deltidsarbete bör ägnas ökad uppmärksamhet. I det sammanhanget bör de sociala frågorna beaktas. Det gäller här en del av det större problemet att i olika avseenden skapa jämställdhet mellan könen. Under senare tid har debatten i den frågan intensifierats och nya uppslag har kommit

InU 1972:23

fram. Nyligen har aviserats att en särskild arbetsgrupp skall tillsättas i kanslihuset med uppgift att skaffa fram underlag för ökad samordning och intensifiering av arbetet med olika reformer för att förbättra kvinnans ställning. I det arbetet måste frågor som rör arbetstidens längd och förläggning spela en central roll. Dessa spörsmål sammanhänger i sin tur med betydelsefulla ekonomiska problem både för samhälle och familj.

I de båda motionerna krävs också en översyn av de sociala förmånerna vid deltidsarbete. Som påpekas i motionen 1972:281, där detta spörsmål närmare preciseras, behandlas en del av dessa problem i pågående eller avslutat utredningsarbete. Det gäller frågor inom semesterlagstiftningen och arbetslöshetsförsäkringen. I övrigt är det i hög grad frågor som ankommer på parterna på arbetsmarknaden att lösa. Det kan också förutsättas att den planerade arbetsgruppen kommer att intressera sig för frågor av detta slag. Slutligen bör noteras att det i en följdmotion till motionen 1972:281 framställda yrkandet om reformering av ATP-reglerna i fråga om arbetsgivaravgift för deltids- och korttidsanställda redan avslagits av årets riksdag (SfU 1972:24).

Mot den angivna bakgrunden är utskottet inte berett att förorda att ytterligare utredningsarbete av det slag motionärerna begär sätts i gång. Det får nu anses viktigare att den nämnda arbetsgruppen i samverkan med arbetsmarknadens parter initierar konkreta åtgärder för att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor.

Arbetet inom gruppen får ge svar på frågan om ytterligare utredningsarbete erfordras. Med hänvisning till det anförda avstyrks de aktuella motionsyrkandena.

I motionen 1972:281 tas vidare upp speciella frågor om deltidsarbete i statlig verksamhet. Motionärerna vill att man skall pröva ett system med ordinarie deltidsanställning, vari skulle ingå att myndigheterna disponerar ett antal heltidstjänster för inrättande av hel- eller deltidstjänster efter den aktuella personaltillgången.

Enligt nu gällande regler inrättas ordinarie tjänst endast för heltidstjänstgöring. Redan anställd ordinarie tjänsteman kan dock beredas deltidsarbete genom partiell ledighet. Extra ordinarie eller extra tjänst får inrättas för halvtids- eller längre tjänstgöring. Vid kortare tjänstgöring blir arvodesanställning eller anställning mot timersättning aktuell. Medgivande att inrätta extra ordinarie eller extra tjänst avser normalt heltidstjänstgöring, men det står myndigheten fritt att i stället inrätta deltidstjänster. I sådant fall får inrättas så många deltidstjänster som ryms inom ramen för den sammanlagda tjänstgöringstiden för medgivna heltidstjänster. Enligt utskottets mening bör den sålunda redovisade statliga tjänsteorganisationens utformning i och för sig ge tillräckliga möjligheter för att tillgodose motionärernas önskemål om ökad tillgång på deltidstjänster.

I motionen tas upp även en annan aspekt på statligt deltidsarbete. Motionärerna vill att kortare tjänstgöring än på halvtid skall kunna komma i fråga för dem som så önskar.

Det är riktigt som påpekas i motionen att de statliga reglerna (se SFS

InU 197223

1971:1030) rekommenderar tjänstgöring på minst halvtid. Regeln är emellertid inte ovillkorlig. Skulle kortare tjänstgöringstider efterfrågas, finns visst spelrum för individuella önskemål. Det kan noteras i sammanhanget att önskemålen hos deltidsarbetande i allmänhet hittills snarare gått i riktning mot förlängd tjänstgöringstid.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1972:597 av fru Kristensson m. fl. (m) yrkas på utredning och förslag om lagfäst rätt till full tjänstledighet för föräldrar för vård av småbarn tills barnet fyllt ett år.

Motionen har remissbehandlats. Yrkandet tillstyrks av de tre tjänstemannaorganisationema på arbetsmarknaden men avstyrks av statens avtalsverk (SAV), de två kommunförbunden, SAF och LO.

De grundläggande bestämmelserna om tjänstledighet för vård av småbarn gällande alla arbetstagare återfinns i 2 § 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap. Lagen ger kvinnlig arbetstagare rätt till sex månaders tjänstledighet i samband med barnsbörd. Bestämmelserna kompletteras med regler i lagen om allmän försäkring om moderskapspenning och tilläggssjukpenning vid barnsbörd som avser kompensation för inkomstbortfall under 180 dagar.

Efter det motionen väcktes och remissinstanserna avgivit sina yttranden har familjepolitiska kommittén i sitt slutbetänkande ”Familjestöd” (SOU 1972:34) föreslagit att tjänstledighetstiden sträcks ut till åtta månader och att även manlig arbetstagare skall kunna få motsvarande ledighet för vård av barnet. Därjämte lägger kommittén fram förslag om vidgat ekonomiskt stöd till föräldrarna under ledighetstiden.

Det föreligger alltså redan ett utredningsmaterial i den av motionärerna upptagna frågan, och förslaget får sägas vara ett steg i den riktning som motionärerna förordar.

Bearbetning av familjepolitiska kommitténs förslag och remissyttranden som inkommit i anslutning därtill pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan ställning tas till behovet av ytterligare utredning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

I samma motion begärs förslag om att den lagstadgade rätten till ledighet vid barnets nedkomst kompletteras med lagfäst rätt till deltidsarbete för endera eller bägge föräldrarna till dess barnet fyllt tre år. I motionen 1972:281 framställs ett mer allmänt yrkande om utredning av förutsättningar, organisation och kostnader vid ”eventuellt” införande av rätt till deltid.

De meningar som kommer till uttryck i remissyttrandena över det förstnämnda motionsyrkandet är desamma som de över yrkandet om ett års full tjänstledighet. En majoritet av remissinstanserna avstyrker även det nu aktuella yrkandet.

Utskottet vill ifrågasätta om detta problem med hänsyn till de skiftande förutsättningar som finns inom olika yrkesområden och branscher lämpar sig för en generell lösning genom lagstiftning. Frågan

InU 1972:23

synes ligga bättre till för en reglering via arbetsmarknadens parter. Det finns anledning räkna med att arbetet inom den tidigare nämnda arbetsgruppen för kvinnofrågor kan få betydelse i sammanhanget. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda aktuella motionsyrkandena.

Slutligen begärs i motionerna 1972:281 och 1972:597 aXt försöksverksamhet med flexibel arbetstid startas inom delar av den statliga sektorn. Som framgår av den föregående redogörelsen föreligger numera en mellan SAV och personalorganisationerna träffad överenskommelse om försök med flexibel arbetstid för personalen vid de myndigheter som är förlagda till kvarteret Garnisonen i Stockholm. Överenskommelsen, som godkänts av Kungl. Maj:t, gäller för tiden den 1 oktober 1972 — 30 september 1975. Den berör 5 000 tjänstemän. Genom den försöksverksamhet som härigenom kommer till stånd får motionsyrkandena anses vara tillgodosedda och det saknas anledning att ta något initiativ i frågan.

Utskottet hemställer

A. beträffande utredning om deltidsarbete och villkoren för sådant arbete att riksdagen avslår motionerna 1972:281, yrk. 1 a och 1 c, samt 1972:1397, yrk. 2,

B. Beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig verksamhet att riksdagen avslår motionen 1972:281, yrk. 2,

C. beträffande tjänstledighet för vård av småbarn att riksdagen avslår motionen 1972:597, yrk. 1, i motsvarande del,

D. beträffande rätt till deltidsarbete att riksdagen avslår motionerna 1972:281, yrk. 1 b, och 1972:597, yrk. 1, i motsvarande del,

E. beträffande försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom den statliga sektorn att motionerna 1972:281, yrk. 3, och 1972:597, yrk. 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 oktober 1972 På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Jadestig (s), Fransson (c) och Ekinge (fp).

Reservationer

1. beträffande utredning om deltidsarbete och villkoren för sådant arbete (A i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson (m), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

InU 1972:23

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet delar” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om tillgången på deltidsarbete bör ägnas ökad uppmärksamhet. Frågan kan ses som en del av det större problemet att i olika avseenden skapa jämställdhet mellan könen. Deltidsarbetet är en fråga som är av intresse för allt större grupper. Som redan nämnts föreligger en stark efterfrågan på deltidsarbete och denna efterfrågan kan väntas öka i framtiden. På grund därav är det angeläget att redan nu systematiskt söka kartlägga på vilka områden ett ökat deltidsarbete kan komma i fråga. Utskottet biträder därför de framställda motionsyrkandena härom. Nyligen har aviserats att en särskild arbetsgrupp skall tillsättas i kanslihuset med uppgift att skaffa fram underlag för ökad samordning och intensifiering av arbetet med olika reformer för att skapa större jämställdhet mellan män och kvinnor. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra om utredningsarbetet bör anförtros arbetsgruppen eller skall bedrivas i annan ordning. Utskottet vill i det sammanhanget peka på att de deltidsarbetande när det gäller de sociala förmånerna i vissa avseenden är missgynnade i förhållande till heltidsarbetande. Detta bör beaktas vid utredningsarbetet. Eftersom det här kan gälla avtalsbara frågor, är det lämpligt att arbetsmarknadens parter blir representerade vid utredningen. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna bör ges Kungl. Maj :t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

A. att riksdagen beträffande utredning om deltidsarbete och villkoren för sådant arbete med bifall till motionerna 1972:281, yrkandena 1 a och 1 c, samt 1972:1397, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.

2. beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig verksamhet (B i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m), och Ekinge (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Det är” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

I cirkuläret om deltidsarbete (SFS 1971:1030) rekommenderas myndigheterna att vid nedsättning av tjänstgöringstidens längd undvika alltför många alternativ. Det uttalas vidare att kortare tjänstgöring än på halvtid bör i allmänhet ej förekomma. På grund av dessa rekommendationer kommer myndigheterna i praktiken knappast att kunna medge annat än halvtids- eller längre tjänstgöring. Utskottet anser det emellertid önskvärt att myndigheterna ges större spelrum för att tillgodose individuella önskemål. Särskilt tänker utskottet på att det av familjeskäl kan vara önskvärt med kortare arbetstid än halvtid. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.

InU 1972:23

dels att riksdagen bort hemställa

B. att riksdagen beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig verksamhet i anledning av motionen 1972:281, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. beträffande rätt till deltidsarbete (D i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Utskottet vill” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att deltidsarbete inte enbart är en kvinnofråga. I synnerhet för familjer med små barn kan deltidsarbete för båda föräldrarna vara ett sätt att lösa problemen med en rimligare arbetsfördelning i hemmet och att få tillräckligt med tid för omvårdnad av barnen. En rätt till deltid framför allt för småbarnsföräldrar skulle därför få stor betydelse. En sådan rätt är emellertid förenad med tekniska och ekonomiska problem. Utskottet vill därför förorda att förutsättningar och former för en rätt till deltidsarbete närmare utreds. Utskottet utgår från att bl. a. arbetsmarknadens parter får tillfälle att delta i detta utredningsarbete. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

D. att riksdagen beträffande rätt till deltidsarbete med bifall till motionen 1972:281, yrkandet 1 b, samt i anledning av motionen 1972:597, yrkandet 1 i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. Majd till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom den statliga sektorn (E i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Slutligen begärs” och slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:

Slutligen begärs i motionerna 1972:281 och 1972:597 att försöksverksamhet med flexibel arbetstid startas inom delar av den statliga sektorn. Som framgår av den föregående redogörelsen föreligger numera en mellan SAV och personalorganisationerna träffad överenskommelse om försök med flexibel arbetstid för personalen vid de myndigheter som är förlagda till kvarteret Garnisonen i Stockholm. Överenskommelsen, som godkänts av Kungl. Majd, gäller för tiden den 1 oktober 1972 — 30 september 1975. Den berör 5 000 tjänstemän.

Utskottet anser att den försöksverksamhet som kommit till stånd i och för sig är mycket tacknämlig. Utskottet konstaterar emellertid att försöksverksamheten i stort sett är koncentrerad till vad som i realiteten är en storarbetsplats, som dessutom är sammansatt av enbart större ämbetsverk. Enligt utskottets mening vore det värdefullt om försöksverksamheten kunde utsträckas till mer skiftande typer av statlig verksamhet.

InU 1972:23

14 Bl. a. borde flexibel arbetstid prövas även vid mindre arbetsställen och på andra orter än Stockholm. En samlad utvärdering av denna försöksverksamhet bör ske. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

E. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom den statliga sektorn i anledning av motionerna 1972:281, yrkandet 3, och 1972:597, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande tjänstledighet för vård av småbarn av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Det är för många anställda svårt att kombinera yrkesarbete med hemarbete och barntillsyn. Många föräldrar skulle emellertid förvisso ha möjligheter att själva svara för barntillsynen i betydande omfattning om större förståelse kunde påräknas för barnfamiljernas situation. Enligt vår uppfattning är det angeläget att småbarnsföräldrar bereds möjlighet att själva ta hand om sina barn under barnens första levnadsår. Det är också viktigt att en fader eller moder, som efter några års arbete i hemmet med barnavård önskar förvärsarbeta, får möjlighet härtill. Samhället bör på olika sätt stödja detta, bl. a. genom att förbättra anställningstryggheten för föräldrar som vill återinträda på arbetsmarknaden. Dessa frågor bör prövas i samband med de fortsatta övervägandena av familjepolitiska kommitténs förslag.

InU 1972:23

15 Bilaga

Yttranden över motionen 1972:597 Arbetsmarknadsstyrelsen:

De önskemål, som under senare tid förts fram i skilda sammanhang, om ändrade arbetsvillkor för småbarnsföräldrar, har bl. a. utgått från värderingar om behovet av ökad kontakt mellan föräldrar och barn. Sådana värderingar återfinns också i rubricerade motion. Därutöver anförs i motionen vissa arbetsmarknadsmässiga motiveringar, och det är i anslutning därtill som arbetsmarknadsstyrelsen kan yttra sig med utgångspunkt från några fakta om utvecklingen hittills på arbetsmarknaden och förutsättningarna därför.

Även om den uppfattningen alltmer vinner gehör att män och kvinnor har ett gemensamt ansvar för vården av barnen, är det — som också konstateras i motionen — alltjämt så att i praktiken större delen av ansvaret faller på kvinnan. Detta motsägs inte av att under senare år allt fler småbarnsmödrar sökt sig ut på arbetsmarknaden. Av den totala ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften har sedan mitten av 1960-talet kvinnor med barn under 7 år svarat för den proportionellt största ökningen: förvärvsintensiteten bland dessa har stigit från 37 % år 1965 till 52 % år 1971, då 3 19 000 kvinnor med barn under 7 år ingick i arbetskraften1. Under samma tid har också skett en jämförelsevis kraftig utbyggnad av den kommunala barntillsynen så att nu antalet daghemsplatser uppgår till mer än 46 000 (okt. 1972); om aktuella antalet barn i familjedaghem saknas uppgift — hösten 1970 uppgick det till drygt 43 000. Dessa uppgifter bör dock jämföras med att det år 1971 fanns 217 000 barn under 7 år vars mödrar förvärvsarbetade minst halvtid (20 timmar). Andelen daghemsplatser för barn under 3 år, vilken år 1969/70 utgjorde knappt 30% (för spädbarn upptill 2 år ca 13 %), kan också jämföras med ett årligt födelsetal på över 100 000 barn.

Inför svårigheterna att ordna barntillsynen har deltidsarbete för många kvinnor varit en förutsättning för att kunna förvärvsarbeta; andra åter har inte önskat annat än deltid oavsett möjligheterna till barntillsyn. År 1971 deltidsarbetade mindre än 35 tim/vecka 759 000 personer, varav 577 000 kvinnor; av dessa hade 140 000 barn under 7 år1. Beträffande de latent arbetssökande (ca 100 000, varav huvudparten kvinnor) gäller att flertalet önskar deltidsarbete.

Utifrån dessa fakta har styrelsen verkat för att vidga utbudet av deltidsarbete. Samtidigt har styrelsen funnit det angeläget att informera om de nackdelar som i vissa fall kan vara förknippade med deltidsarbete — mindre anställningstrygghet, sämre befordringsmöjligheter m. m. — samt om sambanden mellan arbetstid och sociala förmåner. En väsentlig målsättning har också varit att på sikt ingen ska behöva deltidsarbeta

1 Arbetskraftsundersökningamas årsmedeltal

InU 1972:23

p. g. a. svårigheter att ordna barntillsynen utan att deltidsarbete ska bero av ett fritt val.

Den uppfattning som i olika sammanhang framskymtat, att utvidgade möjligheter till deltidsarbete ska kunna tas till intäkt för minskad utbyggnad av kommunernas barntillsyn, kan arbetsmarknadsstyrelsen således inte dela. Det förefaller knappast heller sannolikt att ens en generell rätt till deltidsarbete för alla föräldrar med barn under 3 år skulle onödiggöra en fortsatt kraftig utbyggnad av daghemsvården med hänsyn till dagens bristsituation. Hurén sådan rätt skulle hanteras av arbetstagare och arbetsgivare torde för övrigt vara ytterligt svårt att förutse; klarhet härom kan vinnas först efter en närmare prövning av frågan. Samma gäller beträffande frågan om rätt till full ledighet för småbarnsföräldrar med barn under ett år. Det är visserligen tveksamt om en sådan rätt skulle öka möjligheterna att bibehålla en tidigare anställning för ett större antal föräldrar — också efter den förlängda ledighetens utgång kvarstår ju svårigheterna att ordna barntillsynen. Möjligen skulle en sådan rätt för en del kvinnor kunna betyda en lösning och även för småbarnsfäderna en förutsättning för ökad kontakt med sina barn. Om den skulle användas torde bl. a. bero av de ekonomiska konsekvenserna för familjerna.

Med anledning av remissen anför statens avtalsverk följande såvitt angår arbetstagare inom avtalsverkets verksamhetsområde.

Kungl. Majit har i cirkuläret (1970:388, ny lydelse 1971:1196) om tjänstledighet med C-avdrag, m.m. beträffande lönegradsplacerade tjänstemän föreskrivit att tjänstledighet med C-avdrag för spädbamsvård i allmänhet bör beviljas moder eller fader längst till dess barnet uppnår ett och ett halvt års ålder samt att partiell tjänstledighet med C-avdrag för barntillsyn härutöver i allmänhet bör medges till dess barnet uppnår tolv års ålder. Myndighets prövning av fråga om tjänstledighet med C-avdrag måste dock alltid innefatta en avvägning mellan tjänstemannens och myndighetens intressen. Cirkuläret skall, om inte annat följer av kollektivavtal, äga motsvarande tillämpning i fråga om ledighet för dels tjänstemän hos staten med annat lönesystem än det löneplansbundna (härmed avses arbetstagare som 1.1.1972 överförts till tjänstemannaställning), dels arbetstagare hos staten vilka omfattas av kollektivavtal för arbetstagare som inte är tjänstemän.

Vidare har Kungl. Majit i cirkuläret (1970:384, omtryckt 1971:1030) om deltidsarbete meddelat riktlinjer för myndighets prövning av frågor om deltidsarbete och därvid framhållit bl. a. att, när det gäller att beakta angelägenheten av de skäl arbetstagaren anför för att få deltidsarbete, särskild hänsyn bör tas till svårighet för arbetstagaren att ordna barntillsyn.

Med hänsyn till vad nu sagts anser avtalsverket frågan om tjänstledighet för vård av småbarn vara så tillfredsställande reglerad som möjligt för här ifrågavarande arbetstagargrupper. Något behov av lagstiftning i frågan för dessa grupper synes därför inte föreligga.

Vad angår frågan om försök med flexibel arbetstid inom statsförvalt -

InU 1972: 23

ningen får avtalsverket meddela att yrkanden framförts till avtalsverket om anordnande av sådan försöksverksamhet. Ytterligare kontakter mellan verket och organisationerna i denna fråga kommer att tas. Avtalsverket har vidare sammanträffat med representanter för de myndigheter som skall få sina arbetslokaler förlagda till kvarteret Garnisonen i Stockholm och från vilka önskemål framförts om försök med flexibel arbetstid. Vid detta sammanträffande enades man om att tillsätta en arbetsgrupp som skulle utreda förutsättningarna m. m. för en sådan försöksverksamhet. Någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida i anledning av vad motionärerna anfört under punkt 2 i sin hemställan synes med hänsyn till vad ovan anförts inte påkallad.

Svenska kommunförbundet:

Styrelsen delar i stort motionärernas uppfattning om de svårigheter, som kan uppkomma för barnfamiljer att på lämpligt sätt ordna vård- och tillsynsfrågan för barnen om båda makarna vill förvärvsarbeta. Emellertid ställer sig styrelsen tveksam till om de i motionen föreslagna åtgärderna skulle väsentligt förbättra förhållandena för primärkommunalt anställda småbarnsföräldrar.

Kommunerna ger redan i stor utsträckning ledighet för vård av barn utöver de lagfästa 180 dagarna i anslutning till nedkomsten. Sådan ledighet kan beviljas mannen i familjen lika väl som kvinnan om detta aktualiseras. Styrelsen kan inte vitsorda motionärernas åsikt att ”möjligheterna för anställd att erhålla tjänstledighet från statliga och kommunala anställningar för vård av minderåriga barn utöver den lagstadgade tiden synes under senare tid inom vissa områden ha minskat”. Någon ökad restriktivitet inom den primärkommunala sektorn i denna fråga är inte för styrelsen känd.

Beträffande frågan om lagstadgad rätt till deltidstjänstgöring för anställda med barn under tre år, får styrelsen anföra, att svårigheter av organisatorisk art redan nu föreligger då det gäller att tillmötesgå önskemålen om deltidstjänst. Det är styrelsens uppfattning att kommunerna som arbetsgivare utnyttjar alla möjligheter de har att bereda deltidstjänst för dem som är i behov av sådan. En lagstiftning med den innebörd motionärerna åsyftar skulle möjligen medföra den nackdelen att alla tänkbara möjligheter till arbete på deltid måste förbehållas anställda småbarnsföräldrar. Sorn bekant kan även andra ömmande skäl föreligga. Styrelsen finner det tveksamt om barnfamiljerna är betjänta av en sådan särställning ifråga om möjligheterna till deltidstjänster, som den ifrågasatta lagstiftningen skulle komma att ge.

Styrelsen har förståelse för motionens syfte, men de förbättringar som kan anses rimliga att genomföra bör inte ske lagstiftningsvägen, varför styrelsen avstyrker bifall till motionen.

Reservation

Ledamöterna Wallin och Blom (båda m) anför i reservation att styrelsen enligt deras mening bort tillstyrka bifall till motionen.

InU 1972: 23

18 Svenska landstingsförbundet:

Med hänsyn till yrkandena i motionen inskränker sig förbundsstyrelsen till att avge yttrande över de två första punkterna.

Enligt nu gällande avtal inom den landstingskommunala sektorn utgår havandeskapslön under sex månaders tjänstledighet. Skulle arbetstagaren därefter begära förlängd tjänstledighet med ytterligare sex månader, beviljar landstingen som regel sådan tjänstledighet utan lön. Det i motionen framförda förslaget på denna punkt skulle sålunda för landstingens del inte skilja sig från vad som nu vanligen praktiseras. Det bör dock framhållas att redan den gällande rätten till sex månaders tjänstledighet i vissa fall medför svåra problem när det gäller personalplanering. I sådana fall kommer en utökad rätt till tjänstledighet att medföra ekonomiska konsekvenser för på grund av tjänstledigheten nödvändiga organisatoriska förändringar.

Vad beträffar kravet på lagfäst rätt till deltidstjänst under tre år och motivet härför, anser förbundsstyrelsen att man inte enbart kan ta detta motiv till intäkt för en generell rätt till en längre tids deltidstjänst. Hänsyn måste tas till alla de faktorer som styr landstingens möjligheter att upprätthålla de olika verksamheterna på fastställd nivå, bland annat den omständigheten att 85 procent av landstingens personal är kvinnor.

Med hänvisning till ovan anförda anser förbundsstyrelsen att motionen bör avslås.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Föreningen är medveten om att det i många fall är förenat med stora svårigheter att kunna lösa frågan om barntillsynen när båda föräldrarna har yrkesarbete på heltid. Svårigheterna beror i första hand på bristande möjligheter att få barntillsynen ordnad utanför familjen. Därför har också många företag inom föreningens område funnit det nödvändigt att med egna åtgärder skapa möjligheter för barntillsyn, exempelvis genom att inrätta deltidstjänster. I detta sammanhang kan också erinras om att det bland företagen inom föreningens område pågår prov med s. k. flexibel arbetstid.

Företagens möjligheter att kunna underlätta barntillsynen för föräldrar med förvärvsarbete på heltid måste bedömas från fall till fall. Förutsättningarna i olika avseenden varierar starkt mellan företag och mellan branscher.

Generella åtgärder av det slag som föreslås i motionen innebär dels ett direkt arbetstidsbortfall, dels risk för störningar i företagets verksamhet. Det sistnämnda gäller särskilt i mindre företag där företagets organisation och ekonomiska omfattning inte gör det möjligt att under längre tid ”dubblera” en viss befattning. Det produktionsbortfall som uppstår härigenom minskar utrymmet för framtida lönehöjningar eller andra förbättringar av anställningsvillkoren.

InU 1972:23

19 Olika grupper av anställda kan ha olika prioriteringar rörande sättet att ta ut standardhöjningar i framtiden - högre löner, kortare arbetstid, bättre pensioner osv. Bland dem som väljer en kortare arbetstid kan finnas önskemål om hur förkortningen skall ske — kortare veckoarbetstid, längre semester, ökad rätt till tjänstledighet av olika slag osv. Med hänsyn härtill lämpar sig enligt föreningens mening frågor av den art som upptas i motionen inte för en lagstiftning.

Mot bakgrund av det ovan sagda hemställer föreningen att motionen inte föranleder någon åtgärd.

Landsorganisationen i Sverige:

LO har behandlat tjänstledighetsfrågan i rapporten ”Fackföreningsrörelsen och familjepolitiken”. Familjepolitiska kommittén, vilken enligt vad som inhämtats kommer att avge slutbetänkande under året, har att se över bl. a. denna fråga. LO kan därför inte finna någon anledning att riksdagen skall föreslå ny utredning.

LO har tillsatt en egen utredning med uppgift att se över arbetstidsfrågor, bl. a. den om flexibel arbetstid. Enligt LO:s mening hör frågan om flexibel arbetstid till de frågor som bör regleras mellan arbetsmarknadens parter och därför vill LO avstyrka motionens förslag även på denna punkt.

Tjänstemännens centralorganisation:

TCO har i olika sammanhang behandlat dels frågan angående rätt till ledighet för föräldrar för vård av små barn och dels angående lagstadgad rätt till avkortad arbetstid för den som under vissa omständigheter har behov av avkortad arbetstid t. ex. för vård av små barn, för studier, för vård av sjuk anhörig eller av hälsoskäl.

Beträffande såväl rätten till ledighet som avkortad arbetstid för vård av små barn finns på den offentliga sektorn redan normer som reglerar sådan. Enligt Kungl. Majt:s cirkulär nr 388, 1970 bör moder eller fader beviljas tjänstledighet med C-avdrag för spädbarnsvård till dess barnet uppnår ett och ett halvt års ålder. Sådan ledighet bör medges även adoptiv- eller fosterföräldrar. Partiell tjänstledighet med C-avdrag för barntillsyn bör härutöver i allmänhet medges till dess barnet uppnår tolv års ålder. I dessa angivna normer avses tjänstledighet som omfattar personer som tjänstgör minst hälften av den ordinarie arbetstiden för heltidstjänstgörande personal.

I Kungl. Majt:s cirkulär 384 om deltidsarbete framhålls dessutom att det främst av familjepolitiska och arbetsmarknadspolitiska skäl är angeläget att myndigheterna utnyttjar de möjligheter till deltidsarbete som finns för dem som inte kan arbeta på heltid. Av detta cirkulär framgår också att kortare tjänstgöring än på halvtid i allmänhet inte bör förekomma. Det framhålls för övrigt att särskild hänsyn bör tas till svårighet för arbetstagare att ordna barntillsyn.

I Tjänstemannastadga (TST) för Stockholms kommun § 20 är

InU 1972:23

föreskrivet att förvaltningschef äger bevilja tjänsteman tjänstledighet bl. a. för vård av spädbarn i samband med ledighet för havandeskap eller barnsbörd dels under sådan tid, att ledighet av båda orsakerna tillhopa uppgår till högst 18 månader i följd, dels i anslutning därtill partiell tjänstledighet under högst 18 månader i följd.

I TCO:s familjepolitiska grupps rapport Familj och samhälle, vilken antogs av TCO:s kongress 1970 som allmänna riktlinjer för TCO:s fortsatta reformarbete med de familjepolitiska frågorna, har behovet för någon av föräldrarna att kunna vara hemma under barnets första levnadsår ingående diskuterats. Där har bl. a. konstaterats att majoriteten av dagens familjer torde önska att någon av föräldrarna kan vara hemma under åtminstone det första året av barnets liv för föräldrarnas egen skull men också för att ge barnet den kontinuitet i de intima kontakterna det under den perioden behöver. TCO har också i olika sammanhang krävt att rätten till tjänstledighet vid barnsbörd bör utvidgas till ett år och att föräldrarna själva bör avgöra vem av parterna som skall ta tjänstledighet för att vårda barnet.

I detta sammanhang har även frågan om ett kontant stöd till familjer för att kompensera familjerna för bortfallet av en föräldrainkomst också behandlats. Ett sådant stöd torde vara en förutsättning för många att kunna utnyttja en rätt till ledighet för vård av små barn. TCO har tagit principiell ställning till ett vårdbidrag under första barnets första levnadsår för den förälder som önskar vara hemma och ta hand om barnet. Ett sådant stöd bör införas efter hand när de ekonomiska förutsättningarna finns. Vård av barn i hemmet kan från familjens synpunkt betecknas som en dyr vårdform. Å andra sidan kan även konstateras att vård på institution av spädbarn är ytterst personalkrävande och således också en förhållandevis dyr form av vård.

Anledningen till att TCO i detta sammanhang tar upp frågan om vårdbidrag är att bidragsfrågans lösning kan vara avgörande för vilka kategorier småbarnsföräldrar som kommer att kunna utnyttja en rätt till ledighet för vård av små barn. Från kostnadssynpunkt har också bidragsfrågan betydelse för vilken tidrymd en lagstadgad rätt till ledighet skall omfatta.

TCO vill därför hänvisa till de resonemang som förs i Familj och samhälle angående såväl rätten till ledighet för vård av små barn som införande av ett vårdbidrag. TCO anser emellertid inte att bidragsfrågans lösning skall utgöra en förutsättning för att nu lösa den i motionen väckta frågan angående rätt till ledighet för vård av små barn.

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker således TCO motionärernas förslag angående utredning och förslag syftande till lagfäst rätt till full tjänstledighet för föräldrar i samband med tillsyn av barn till dess barnet fyllt ett år. TCO anser dock att vårdnadshavare av små barn måste få valmöjlighet vad gäller tillsynsform. Denna valmöjlighet innebär givetvis att behovet av en kvalitativt högstående barntillsyn kvarstår, inte minst av sociala, psykologiska och pedagogiska skäl.

Beträffande rätt till deltidstjänst för föräldrarna för vård av små barn

InU 1972:23

har i rapporten Familj och samhälle konstaterats, att det skulle innebära en ökad trygghet för familjen om den anställde kunde ha rättighet att under vissa omständigheter få avkortad tjänstgöringstid. En rätt till avkortad arbetstid för föräldrar med små barn torde vara en huvudförutsättning för att båda föräldrarna skall kunna ta del av barnens vård och fostran under den första tiden. Om föräldrar med små barn skulle ges möjligheter till avkortad arbetstid skulle med all sannolikhet ett barns ankomst heller inte i lika hög grad som i dag innebära ett längre avbrott i förvärvsarbetet för den unga kvinnan.

Vid ett eventuellt realiserande av en utvidgad rätt till deltidstjänstgöring är det angeläget att denna rätt i praktiken inte kommer att utnyttjas enbart av kvinnor. Detta skulle kunna innebära ett konserverande av nuvarande för den kvinnliga arbetskraften negativa system, där deltidstjänster oftast består av rutinbetonade arbetsuppgifter och erbjuds och uppehålls av enbart kvinnor.

TCO tillstyrker således en utredning om lagfäst rätt till deltidstjänst för endera eller bägge föräldrarna utan att föräldrarnas anställningstrygghet rubbas. Beträffande åldersgränsen torde även den frågan vara av sådan vikt att den borde utredas. Dock talar mycket för att det kan vara lämpligt att sätta gränsen vid tre år, som motionärerna föreslår.

TCO tillstyrker även kravet i motionen om försök med flexibel arbetstid. I detta sammanhang kan nämnas att förhandlingar mellan TCO-S och Avtalsverket redan inletts, där TCO-S kräver att försöksverksamhet med flexibel arbetstid införes för de fem statliga verk som under sommaren 1972 kommer att flytta till den nya kontorsbyggnaden Garnisonen på Östermalm i Stockholm, men även vid någon eller några myndigheter utanför Stockholm. En överenskommelse mellan Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Verkstadsförening angående försöksverksamhet med flexibel arbetstid föreligger.

Att flexibel arbetstid skulle innebära att föräldrarna själva helt skulle kunna klara sin barntillsyn, som man tycks mena i motionen, torde knappast vara realistiskt med hänsyn till nuvarande generella arbetstidslängd. Möjligen kan den innebära att barnets dag utanför hemmet förkortas något, vilket är tillräckligt betydelsefullt för att motivera flexibel arbetstid.

TCO vill slutligen understryka att alla förslag till reformer i samband med vård av barn som gäller biologiska föräldrar även generellt bör omfatta adoptiv- och fosterföräldrar. Då det gäller adoptiv- och fosterbarn bör utredningen undersöka vilka behov av särskilda bestämmelser som föreligger.

Sveriges akademikers centralorganisation:

SACO tillstyrker i princip de yrkanden som framförs av motionärerna, men vill i sammanhanget framföra följande synpunkter.

Vad beträffar motionärernas krav om en utvidgning av rätten till tjänstledighet vid graviditet till att gälla barnets hela första levnadsår

InU 1972:23

tillstyrkte SACO en sådan utvidgning i sitt remissvar över 1965 års abortkommittés betänkande ”Rätten till abort” (SOU 1971:58). SACO anser dock det främsta skälet härför vara att det från barnets synpunkt måste anses bäst att vistas i hemmiljö under det första levnadsåret. Det skäl som angavs i abortkommitténs betänkande och som även kommer till uttryck i motionen, nämligen att tjänstledighet under barnets första år skulle lösa bamtillsynsproblemen, är naturligtvis riktigt, men detta argument är enligt SACO:s mening i och för sig inte tillräckligt. SACO kan inte finna annat än att det föreligger marginella skillnader i svårighet att ordna barntillsynen efter 6 månaders eller 1 års tjänstledighet.

SACO tillstyrker även, liksom i sitt remissvar över 1965 års abortkommittés betänkande, att föräldrarna själva bör kunna avgöra vem av dem som bör ta tjänstledighet för att vårda barnet under den första tiden.

SACO vill vidare betona vikten av att man inte stannar vid att i princip lösa frågan om utvidgad tjänstledighet vid barnsbörd. Det är också väsentligt att ekonomiska förutsättningar skapas för att alla ska kunna ges reell möjlighet att utnyttja den lagfästade rätten till tjänstledighet.

I sitt remissvar över 1965 års abortkommittés betänkande betonade SACO det angelägna i att föräldrarna ges lagstadgad rätt att under kortare tid, med kompensation för inkomstbortfall, stanna hemma från sitt arbete för vård av sjuka barn.

Även adoptivföräldrar bör beredas möjlighet till utökad tjänstledighet för vård av adoptivbarn.

Hänsyn måste emellertid tagas till den praktiska omständigheten att ett adoptionsförhållande tidigast uppstår då barnet uppnått en ålder på sex månader. Avgörande för tidpunkten för tjänstledighetens böljan bör vara den dag då barnet kom under adoptivföräldrarnas vård.

Ovanstående bör gälla även fosterföräldrar, som mottagit barn i adoptionssyfte.

SACO ställer sig i princip positiv till förslaget om lagstadgad rätt till partiell tjänstledighet för endera eller båda föräldrarna, till dess barnet fyllt tre år. Därmed skulle de positiva effekterna av en daghemsvistelse komma barnet till del, medan man eliminerar de negativa effekter, som en mycket lång daghemsvistelse ofta medför för småbarn. SACO anser dock att frågan om de praktiska konsekvenserna av en dylik lagstiftning ännu inte är klarlagd utan förordar, i likhet med motionärerna, att frågan noggrant utreds.

SACO tillstyrker motionärernas krav på att en försöksverksamhet med flexibel arbetstid påbörjas inom vissa delar av den offentliga sektorn. SACO har tidigare i år vid överläggningar med statsrådet Löfberg och avtalsverket begärt att försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom den offentliga sektorn bör igångsättas vid bl. a. den nybyggda statliga kontorsbyggnaden i kvarteret Garnisonen i Stockholm.

Statstjänstemännens riksförbund:

SR tillstyrker en utredning dels om lagfäst rätt till full tjänstledighet

InU 1972:23

för föräldrar i samband med tillsyn av småbarn till dess barnet fyllt ett år och dels om deltidstjänst för endera eller bägge föräldrarna till dess barnet fyllt tre år utan att föräldrarnas anställningstrygghet rubbas.

Riksförbundet är j huvudsak positivt inställt till flexibel arbetstid. Frågan hör emellertid enligt SR:s mening till de avtalsbara frågorna inom den statliga sektorn. Det ankommer med andra ord på statstjänstemännens huvudorganisationer och statens avtalsverk att träffa eventuell överenskommelse i frågan. För övrigt finner SR anledning påpeka att försök med flexibel arbetstid för närvarande pågår inom den statliga sektorn.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1686 S

Stockholm 1972