Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i prop. 1972:1 bil. 13 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1972

InU 1972: 3

Nr 3

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i prop. 1972:1 bil. 13 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i prop. 1972: 1 bil. 13 gjorda framställningar om anslag under avsnittet B Arbetsmarknad m. m. punkterna B 1-B 7. De under samma avsnitt upptagna punkterna B 8-B 10 har behandlats av utskottet i betänkandet InU 1972: 2.

ELFTE HUVUDTITELN

B Arbetsmarknad ni. m.

Under detta avsnitt tar propositionen inledningsvis (s. 27-65) upp frågor rörande dels övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet, dels ändring av arbetsmarknadsstyrelsens organisation, dels arbetsmarknadsverkets administrationskostnader.

1. Övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet

Under denna rubrik bringas till riksdagens kännedom vad föredragande departementschefen anfört om programbudget för arbetsmarknadsområdet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillhör de myndigheter som deltar i utrednings- och försöksverksamheten med programbudgetering. Förberedelsearbetet för övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet anmäldes för riksdagen i prop. 1970: 1 (bil. 13 s. 73-74). Det förutsattes därvid att arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1972/73 skulle redovisas i programtermer.

Beträffande allmänna frågor om programbudgetering hänvisas till vad chefen för finansdepartementet anfört härom vid anmälan av För flera huvudtitlar gemensamma frågor (bil. 2 till 1969-1972 års statsverkspropositioner).

Försöksverksamheten med programbudgetering omfattar f. n. ett tjugotal myndigheter. Arbetsmarknadsverket är efter försvaret det budgetmässigt största område som berörs av denna verksamhet. Med hänsyn härtill och på grund av verkets mångskiftande verksamhet kan arbetsmarknadsverket sägas inta en särställning bland de civila myndigheter

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

som omfattas av försöken. Övergången till programbudgetering underlättas av att flertalet av nuvarande arbetsmarknadsanslag redan är ändamålsinriktade (exempelvis anslagen till beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning och kontant stöd vid arbetslöshet). Till detta kommer att den med programbudgettekniken åsyftade elasticiteten vid val av medel för att uppnå de bästa resultaten inom en verksamhet sedan länge finns inbyggd i arbetsmarknadsverkets budget. Denna har gett Kungl. Majit och arbetsmarknadsstyrelsen betydande möjligheter att under löpande budgetår avpassa innehåll och innebörd i åtgärderna efter vad förhållandena på arbetsmarknaden kräver.

Föreliggande förslag till programbudget kan mot denna bakgrund sägas utgöra närmast en kodifiering och förstärkning av det befintliga systemet med dess betydande anpassningsförmåga. Likväl medför förslaget en väsentlig omläggning av anslagstekniken på arbetsmarknadsområdet.

Omläggningen innebär att verksamheten på arbetsmarknadsområdet indelas i tio program, under vilka finns åtskilliga delprogram. Dessa program och delprogram redovisas i detta betänkande under de följande anslagspunktema. I övrigt hänvisas till redogörelsen för programindelningen i propositionen (s. 30-33, 35-36). För finansiering av programmen föreslås att sju anslag anvisas under arbetsmarknadsavsnittet. Det bör observeras att programindelningen omfattar även den regionalpolitiska verksamheten samt åtgärder för flyktingar. Motsvarande anslag har i propositionen tagits upp under andra avsnitt och dessa anslag behandlas därför inte i föreliggande betänkande.

Det bör understrykas att den nya utformningen av budgetförslaget får ses endast som en etapp på vägen mot ett mer utvecklat programbudgetsystem på arbetsmarknadsområdet. Vad som nu uppnåtts är att man till den nya programindelningen har kunnat knyta en rationellare anslagsindelning än den nuvarande som bär spår av provisoriska finansieringsformer för aktiviteter som försöksvis börjat i blygsam skala och senare utvecklats till betydelsefulla arbetsmarknadspolitiska medel. Vidare introduceras ett nytt system för kostnadsredovisning byggt på ADB, vilket är en viktig förutsättning för ett programbudgetsystem.

I det fortsatta arbetet på att utveckla programbudgetområdet är det nödvändigt att förbättra metoderna för prestations- och effektivitetsmätning, som likaså är hörnstenar i ett budgetsystem av detta slag.

Det bör slutligen framhållas att det framlagda budgetförslaget i huvudsak är en programbudget endast för arbetsmarknadsverket och - när det gäller driften av centrala omskolningskurser - skolöverstyrelsen. Ett mer utvecklat programsystem för arbetsmarknadsområdet kan innebära att detta omspänner även beståndsdelar av andra myndigheters programområden.

InU 1972:3

2. Ändring av arbetsmarknadsstyrelsens organisation

Under denna rubrik föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade riktlinjer för organisationen av arbetsmarknadsstyrelsen,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid arbetsmarknadsstyrelsen inrätta tre extra ordinarie tjänster som chef för avdelning.

Motion

I motionen 1972:1375 av herrar Fransson (c) och Andersson i Nybro (c) om tillsättande av personalrepresentant i ett inom arbetsmarknadsstyrelsens verksledning bildat samrådsorgan hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen.

Utskottet

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades år 1948. Styrelsen hade då ca 380 anställda. Antalet anställda uppgår nu till ca 700.

Verksamheten vid styrelsen är fördelad på nio byråer samt en verksledningen direkt underställd rationaliseringsenhet för handläggning av metodutvecklingsfrågor inom arbetsförmedlingen. Byråorganisationen har i stort sett varit oförändrad sedan styrelsens tillkomst. Under 1960- talet tillkom lokaliseringsbyrån, och till verksledningen (en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare) har provisoriskt knutits två t. f. avdelningschefer. Nuvarande byråorganisation framgår av följande sammanställning (s. 4).

Principförslag till ändrad organisation av arbetsmarknadsstyrelsen lades fram av statskontoret i betänkandet Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968: 60). De principer detta förslag vilade på har legat till grund för den organisationsöversyn som därefter företagits inom arbetsmarknadsstyrelsen, översynsarbetet har bedrivits i samråd med statskontoret och under en ledningsgrupp med representanter för inrikesdepartementet, statskontoret och styrelsen.

En utgångspunkt för organisationsförslaget är nuvarande fördelning av arbetsuppgifter mellan styrelsen och dess regionala organ. Möjligheterna att decentralisera uppgifter till länsarbetsnämnderna och de för beredskapsarbeten särskilt anordnade regionkontoren kommer dock att prövas fortlöpande.

Vid översynen har vidare eftersträvats att inpassa den nya organisationen i den försöksverksamhet med programbudgetering som skall bedrivas vid styrelsen. Ett önskemål vid programbudgetering är att budgeten så långt möjligt skall spegla myndighetens organisation eller, annorlunda uttryckt, att myndighetens olika verksamhetsgrenar (program) knyts till ansvarsområden (organisatoriska enheter). Det har vid över -

InU 1972:3

synen av arbetsmarknadsstyrelsens organisation inte befunnits möjligt att dela in verksamheten så att varje organisatorisk huvudenhet blir ansvarsområde för endast ett program.

Det organisationsförslag som arbetats fram inom styrelsen innebär att dess kansli indelas i tre avdelningar, en för arbetsmarknadsservice, en för sysselsättningsplanering och en för ekonomi och administration. Hur den nuvarande byråorganisationen inpassats i denna avdelningsorganisation framgår av nedanstående sammanställning.

Arbetsmarknadsstyrelsens nya organisation Avd. för arbetsmarknadsservice

1. Arbetsförmedlingsbyrån

2. Arbetsvårdsbyrån

3. Yrkesvägledningsbyrån

4. Försäkringsbyrån

F. n. fristående rationaliseringsenhet

Avd. för sysselsättningsplanering

5. Utredningsbyrån med till denna knuten försvarssektion

6. Tekniska byrån

7. Lokaliseringsbyrån

Avd. för ekonomi och administration

8. Kameralbyrån

9. Kanslibyrån

Utanför avdelningsorganisationen 0iksom hittills utanför byråorganisationen) Revisionskontor Pressombudsman Beträffande

organisationsförslagets detaljer hänvisas till propositionen (s. 37-56). På s. 54 i propositionen finns en organisationstablå som visar hur och i vilken utsträckning de nuvarande byråerna har brutits upp till nya arbetsenheter. Utskottet noterar att tablån saknar markering för de företagsnämnder som finns vid styrelsen.

I propositionen förordas att arbetsmarknadsstyrelsen omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. På en punkt har en avvikelse gjorts från förslaget. Enligt detta skulle generaldirektören, överdirektören och de tre avdelningscheferna bilda en direktion för samordning och information på verksledningsnivå. Departementschefen anser att verksledningen behöver ha ett kontinuerligt samråd men att detta inte behöver bindas till viss form.

InU 1972:3

5 Den föreslagna omorganisationen avses bli genomförd den 1 juli 1972.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot organisationsförslaget utan tillstyrker detsamma. Utskottet tillstyrker vidare att tre extra ordinarie tjänster som chef för avdelning inrättas hos styrelsen. Utskottet erinrar om att två t. f. avdelningschefer redan finns anställda hos styrelsen. I övrigt föreslås inga nya tjänster hos styrelsen. Beträffande tjänster som direkt berörs av omorganisationen kommer statens avtalsverk att få i uppdrag att förhandla om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor.

Enligt motiven för organisationsförslaget kommer att företas fortsatta undersökningar om möjligheterna att överföra uppgifter på de »storregionala» organ som de styrelsen direkt underställda regionkontoren för beredskapsarbeten utgör. Regionkontoren leds av tjänstemän. Med anledning härav vill utskottet understryka vikten av att en omfördelning av ärenden inte leder till minskat inflytande för de av lekmän sammansatta länsarbetsnämnderna. En omfördelning bör i stället inriktas på vidgade uppgifter för nämnderna.

I sammanhanget har utskottet att behandla motionen 1972: 1375. Under översynsarbetet inom styrelsen framfördes från personalhåll önskemål om representation i en direktion eller motsvarande organ inom styrelsen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör denna fråga liksom andra frågor om förvaltningsdemokrati lösas i särskild ordning. Styrelsen hänvisar till den försöksverksamhet på detta område som leds av delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF). I motionen aktualiseras på nytt det från personalhåll framförda önskemålet om representation »i det samrådsorgan inom verksledningen som med kontinuerliga sammankomster kommer att aktualisera olika spörsmål». Motionsförslaget synes alltså bygga på att en direktion imättas inom styrelsen. Som framgår av vad ovan anförts har emellertid förslaget härom avstyrkts i propositionen. Med hänvisning härtill och då det finns möjligheter att genom företagsnämnd eller särskild försöksverksamhet av det slag DEFF bedriver tillgodose de syften som ligger bakom motionen synes det inte finnas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd i anledning av densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. godkänner i propositionen förordade riktlinjer för organisationen av arbetsmarknadsstyrelsen,

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid arbetsmarknadsstyrelsen inrätta tre extra ordinarie tjänster som chef för avdelning,

3. avslår motionen 1972: 1375.

InU 1972:3

3. Arbetsmarknadsverkets administrationskostnader

Vid övergången till programbudget förutsätts att de nuvarande myndighetsanslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen avförs från riksstaten. Varje program skall i stället belastas av sina administrationskostnader.

Av tekniska skäl redovisas under denna rubrik i propositionen för programmen gemensamma administrationskostnader i ett sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen. Det gäller personalkostnader, utgifter för automatisk databehandling, lokalkostnader, expenser och vissa andra omkostnadsposter. Nu avsedda administrationskostnader fördelas på de olika programmen med hjälp av s. k. fördelningsnycklar. Det kan anmärkas att den helt övervägande delen av de gemensamma administrationskostnaderna faller under programmet Arbetsmarknadsinformation. I propositionen specificeras kostnaderna på s. 57 och deras fördelning på varje program på s. 65.

På personalsidan har arbetsmarknadsstyrelsen yrkat sammanlagt 680 nya tjänster. Förutom de tre förut nämnda tjänsterna som chef för avdelning vid styrelsen beräknas i propositionen medel för 100 nya tjänster för handläggande personal, samtliga vid arbetsförmedlingen. De nya tjänsterna är avsedda för arbetsvärdens behov av uppföljning och tillsyn av äldre och handikappade i skyddad sysselsättning och för utplacering på öppna marknaden av sådana arbetstagare, för s. k. omställningsinspektörer och för fortsatt försöksverksamhet med s. k. anpassningslag. Det gäller här prioritering av samma ändamål som gjordes beträffande föreslagna personalförstärkningar i föregående års statsverksproposition.

I anslutning härtill behandlar utskottet två motionsyrkanden.

I motionen 1972: 158 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga, att arbetsförmedlingen förstärks med 50 tjänster för handläggande personal utöver propositionens förslag. Motionärerna ställer kostnaderna för arbetsförmedling i relation till samhällets kostnader för beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De menar att man med ytterligare personal skulle uppnå sådana förmedlingsresultat att kostnaden för den ytterligare personalförstärkningen mer än väl skulle uppvägas av minskade samhällskostnader för åtgärder för arbetslösa. Motionärerna anser sig vidare kunna konstatera att arbetsförmedlingens tillgång på biträdespersonal är ytterligt knapp och de föreslår därför att medel beräknas för 50 nya biträdestjänster till arbetsförmedlingarna.

Enligt utskottets mening kan skäl i och för sig anföras för den ytterligare personalförstärkning till arbetsförmedlingen som föreslås i motionen. Det gäller emellertid en resursfråga. Utskottet kan inte finna att tillräckliga skäl föreligger för att frångå den avvägning som gjorts i propositionen. Om de i propositionen föreslagna 100 nya tjänsterna räknas in, har arbetsförmedlingen under loppet av fem budgetår fått ett

InU 1972:3

tillskott om drygt 500 tjänster. Det kan också erinras om att den innevarande budgetår genomförda nya kontorsorganisationen för arbetsförmedlingen kan väntas ge rationaliseringsvinster som i sig utgör ett resurstillskott. Slutligen noterar utskottet att motionärerna inte begärt medel för de nya tjänsterna, som kan beräknas kosta 5 milj. kr. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet propositionens förslag på denna punkt och avstyrker motionsförslaget.

Motionen 1972: 767 av herr Jadestig (s) och fru Eriksson i Stockholm (s) går ut på en annan prioritering än propositionens i fråga om de föreslagna nya tjänsterna. Med hänvisning särskilt till de köproblem som råder vid arbetsvårdsexpeditionema begärs att »en betydande del» av de i propositionen föreslagna nya tjänsterna disponeras för att förstärka den handläggande arbetsvårdspersonalen i län där behovet av sådan förstärkning bedöms som störst.

De av departementschefen angivna ändamålen med de nya tjänsterna måste i och för sig anses som utomordentligt viktiga och utskottet biträder därför i princip propositionens förslag. I anslutning till motionen 1972: 767 måste det emellertid konstateras att arbetsvärdens situation i vissa län är sådan att ökade insatser behövs. Med de resurser som totalt står till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande bör det vara möjligt att göra en avvägning som tillgodoser de mest angelägna behoven inom arbetsvärden. Det får förutsättas att detta beaktas då det i den löpande verksamheten blir aktuellt att göra prioriteringar mellan olika områden. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1972: 767.

Utskottets hemställan i anledning av de nu behandlade motionsyrkandena görs i det följande under punkten 4.

Vad föredragande departementschefen i övrigt anfört om medelsberäkningen för ifrågavarande administrationskostnader föranleder ingen erinran från utskottets sida. Kostnaderna beräknas för nästa budgetår uppgå till 257,4 milj. kr., en ökning med 35,4 milj. kr. som till större delen får betecknas som automatisk.

4. Arbetsmarknadsservice

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Arbetsmarknadsinformation och Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Programmens indelning i delprogram framgår av följande sammanställning över propositionens medelsberäkning (se s. 8).

Utgifterna för programmet Arbetsmarknadsinformation finansieras innevarande budgetår från - förutom delar av anslaget Arbetsmarknadsstyrelsen - huvuddelen av anslaget Arbetsförmedlingen samt av medel som under anslagen Allmänna resp. Särskilda beredskapsarbeten m. m. och Arbetsmarknadsutbildning använts för kostnader för psykologiska anlagsundersökningar. Utgifterna för programmet Yrkesmässig och geo -

InU 1972:3

1970/711 Utfall

1971/721

Beräknat

Ändring 1972/73

Basförslag2

AMS

Departe-

mentschefen

Ar betsmarknads- information

Delprogram:

Förmedling

78 529 000

85 539 000

+ 10 453 000

+

22 814 000

Arbetsvärd

26 882 000

28 946 000

+ 3 270 000

+

11 910 000

Y rkesvägledning

28 860 000

32 288 000

+ 3 185 000

+

11 541 000

• + 31 775 000

Gemensamma

kostnader

49 928 000

50 746 000

+ 3 220 000

+

30 226 000

Avgår inkomster

—

130 000

—

—

—

184 199 000

197 389 000

+20 128 000

+

76 491 000

+ 31775 000

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Delprogram:

Arbetsmarknads-

utbildning

538 471 000

574 490 000

+ 18 500 000

+ 176 800 000

+ 114 010 000

Flyttningsbidrag

54 042 000

65 000 000

+ 2 500 000

_i_

15 000 000

+ 2 500 000

Inlösen av egnahem m. m.

2 045 000

4 200 000

1 000 000

— 1 000 000

Bostäder för flyttande arbetskraft

27 517 000

23 240 000

+ 2 420 000

+

3 320 000

+ 17 595 0003

Gemensamma

kostnader

18 105 000

18 907 000

+ 1 743 000

i

3 693 000

+ 2 494 000

Avgår inkomster

15 950 000

21 400 000

+ 1 000 000

—

3 800 000

— 3 800 000

624 230 000

664 437 000

+24 163 000

201 613 000

+ 139 399 000

Summa

808 429 000

861 826 000

+44 291 000

278 104 000

+ 171 174 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

2 Med basförslag avses innevarande budgetårs anslag omräknat i 1972/73 års pris- och löneläge (arbetsmarknadsstyrelsens beräkning).

3 Av ökningen avser 14 275 000 kr. ränte- och avskrivningskostnader.

grafisk rörlighet finansieras f. n. från - förutom delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen - huvuddelen av anslaget Arbetsmarknadsutbildning, posterna Flyttningsbidrag och Inlösen av egnahem under anslaget Allmänna beredskapsarbeten m. m. samt medel för driftkostnader under anslaget Förläggningsbyggnader m. m.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 1 (s. 66-112) föreslagit riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

2) till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 033 000 000 kr.

InU 1972:3

9 Motioner

1972:158 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs såvitt nu är i fråga

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

2. att arbetsförmedlingen förstärks med 50 nya tjänster som arbetsförmedlare och 50 biträdestjänster,1

3. förslag till uppbyggnad av en organisation för interlokal arbetsförmedling,

4. förslag till ett system för användning av modern informationsbehandling inom arbetsförmedlingen,

5. förslag till regler för obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen för alla arbetsgivare med undantag för sådana som helt klarar sina rekryteringsfrågor utan förmedlingens medverkan samt arbetsgivare med mindre än tio anställda,

6. att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

7. att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mot makes inkomst upphör,

8. att utbildningsbidrag även bör kunna utgå till sådan utbildning som är studiemedelsberättigad,

9. att flyttningsbidragen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

10. att flyttningsbidrag bör kunna utgå även till nyexaminerade,

11. att en översyn görs av reglerna för arbetsmarknadsutbildning i syfte att uppmjuka det s. k. arbetslöshetsvillkoret samt göra arbetsmarknadsutbildningen ekonomiskt mera attraktiv,

12. försöksverksamhet med statsbidrag till företagsutbildning i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag,

B. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag av 1 037 000 000 kronor,

1972:280 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid behandlingen av förevarande avsnitt måtte besluta

a) under punkt 1)

att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fastställs till 650 kr. per månad, lika för gift och ogift;

att traktamentsbeloppet, som ersätter nuvarande bortavistelsebidrag, fastställs till 450 kr. per månad;

att ensamstående försörjare och handikappad som har svårt att få arbete under ferieuppehållet under utbildningstiden efter särskild prövning skall kunna få utbildningsbidrag;

att förslaget om införande av maximering av utbildningsbidraget icke genomförs i avvaktan på vidare utredning; samt

1 Yrkandet sakbehandlat under närmast föregående punkt.

InU 1972:3

att godkänna övriga förslag till ändringar av grunderna för utbildningsbidrag; b)

under punkt 2)

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 064 000 000 kr.,

1972:586 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs - med hänvisning till motiveringen i motionen 1972: 294 - att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att arbetsförmedlingarna blir föremål för översyn bl. a. i syfte att förbättra insatserna för förmedling av tjänstemannabefattningar,

1972:593 av herr Grebäck m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att försöksverksamheten med företagsutbildning i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag införs; att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 4 milj. kr. förhöjt förslagsanslag av 1 037 000 000 kr.,

1972:599 av herr Levin (fp), vari föreslås att riksdagen beslutar hemställa hos Kungl. Maj:t om ett förslag till kostnadsmaximering i samband med omskolningsverksamhet i arbetsmarknadsstyrelsens regi,

1972:604 av herr Wijkman (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag till sådana förändringar av arbetsförmedlingarnas organisation att s. k. slussningscentraler skapas enligt förslag i denna motion för nyexaminerade akademiker och gymnasister för att förbättra möjligheterna för dessa kategorier att erhålla arbete efter examen,

1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga föreslås att riksdagen uttalar sig för en allmän översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna för att genom en ny utformning ge förmedlingen stöd för en serviceinriktad verksamhet till hjälp för den arbetssökande,

1972: 767 av herr Jadestig (s) och fru Eriksson i Stockholm (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att en betydande del av de nya tjänster vid arbetsförmedlingskontoren för vilka medel äskas i prop. 1972: 1 bil. 13 punkt B 1 disponeras för utökning av den handläggande arbetsvårdspersonalen i de län där behovet av en sådan förstärkning bedöms som störst,1

1972:1369 av herrar Ekinge (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär åtgärder till hjälp för de arbetssökande beträffande ansökningshandlingar etc. på sätt motionen anger,

1 Motionen sakbehandlad under närmast föregående punkt.

InU 1972:3

1972:1389 av herr Levin (fp), vari såvitt nu är i fråga föreslås att riksdagen beslutar att reducera det för arbetsmarknadsservice beräknade anslaget med 25 milj. kr. samt att riksdagen hos Kungl Maj:t begär förslag till 1972 års riksdag om införande av räntefria stödlån i enlighet med vad som anförts i motionen,

1972:1400 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en expertutredning om samhällets kostnader för omflyttning av arbetskraft från en region till en annan,

1972:1405 av herr Romanus m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen vid behandling av statsverkspropositionen i denna del ansluter sig till de principer för meddelande av tillstånd för organisationsförmedling som angivits i motionen,

1972:1415 av herr Wijkman (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av anslagsfrågor beträffande arbetsmarknadspolitiken beslutar att flyttningsbidrag skall kunna utges även till nyexaminerade arbetssökande som icke kan få arbete på utbildnings- eller hemorten.

Utskottet

Arbetsmarknadsinformation

I propositionen (s. 73-86, 99-102) redovisas vissa förslag och ställningstaganden i anslutning till en promemoria som utredningen rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden lagt fram rörande organisationsjörmedling m. m.

Utredningen har behandlat frågan om särskilda insatser av den offentliga arbetsförmedlingen inom varvsindustrin och kontorsområdet. Utredningen föreslår inte några mera genomgripande förändringar. De problem som finns bör enligt utredningen kunna lösas inom ramen för arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. När det gäller förmedling av korttidsanställningar på kontor föreslås viss försöksverksamhet i fråga om metoder. Departementschefen biträder i allt väsentligt utredningens förslag i nu behandlade frågor.

Utredningen har också prövat under vilka betingelser privat arbetsförmedling skall tillåtas. Arbetsförmedling får enligt lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling inte bedrivas i vinstsyfte. Icke avgiftskrävande förmedling är tillåten, men anmälan om verksamheten skall ske till arbetsmarknadsstyrelsen. Förmedling mot avgift, som i så fall endast får vara avsedd att täcka självkostnader för förmedlingsverksamheten, kan vara tillåten efter särskilt tillstånd som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Vid tillståndsgivningen föreskriver styrelsen bl. a. hur stor avgift som får tas ut. Tillstånd får inte ges enskild person. Det meddelas i dag endast till organisationer, och förmedling av detta slag brukar därför kallas organisationsförmedling. Organisations -

InU 1972:3

förmedlingar har stor betydelse inom artist- och musikerfacken. För förmedling av korttidsanställning på kontor finns i dag två organisationsförmedlingar.

Departementschefen betonar att huvudansvaret för förmedlingsverksamheten inom hela arbetsmarknaden bör vila på den offentliga arbetsförmedlingen. I den mån det finns behov att komplettera den allmänna förmedlingen bör det ske genom ett begränsat antal organisationsförmedlingar som får bedriva verksamhet efter särskilt tillstånd. Vid tillståndsprövningen bör restriktivitet iakttas eftersom en splittring av förmedlingsverksamheten på ett flertal förmedlande organ medför avsevärda olägenheter för de arbetssökande och försämrade möjligheter för arbetsmarknadsorganen att få informationer om arbetsmarknadsläget.

Mot den anförda bakgrunden förordar departementschefen i likhet med utredningen att vid tillståndsgivningen i varje särskilt fall bör prövas om det från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter finns behov av enskild förmedling. Vid prövningen skall bl. a. beaktas om det finns behov av särskild service som den enskilda förmedlingen avses skola tillhandahålla men som den offentliga förmedlingen inte lämpligen kan anordna. Vid behovsprövningen skall stor vikt fästas vid inställningen hos arbetsmarknadens organisationer på det berörda området. Stora krav bör ställas på organisationsstabilitet och samhällsansvar hos de organisationer som söker eller innehar tillstånd. Tillstånd att bedriva organisationsförmedling bör i princip meddelas endast sammanslutning av arbetsgivare eller arbetstagare, dvs. fackliga organisationer eller branschsammanslutningar. Andra huvudmän än nu nämnda organisationer bör bara i undantagsfall medges att driva avgiftskrävande förmedling. Även denna bedömning bör som hittills göras från fall till fall.

I propositionen redovisas vidare ställningstaganden till detaljer i fråga om organisationsförmedlingarnas sätt att arbeta och tillsynen över sådan förmedling (s. 102).

I motionen 1972: 1405 av herr Romanus m. fl. (fp) behandlas principerna för tillståndsgivning såvitt gäller förmedling av korttidsanställd kontorsarbetskraft. Motionärerna vill att riksdagen skall ansluta sig till de principer för tillståndsgivning som anförs i motionen. De anser det angeläget att skrivbyråer som bedriver stationär och alltså helt laglig verksamhet får möjlighet att genom organisationsförmedling medverka till att arbetskraften utnyttjas effektivt. Vid tillståndsgivningen bör näringsidkare av samma typ inte diskrimineras. Motionärerna synes anse att behovsprövning inte skall tillämpas vid tillståndsgivningen, utan alla organisationer, som önskar bedriva förmedling av korttidsanställd kontorsarbetskraft, bör få sådant tillstånd. Om behov föreligger kommer att visa sig när en förmedling träder i funktion.

Utskottet vill understryka att den offentliga arbetsförmedlingen skall ha huvudansvaret för förmedlingsverksamheten och att organisationsför -

InU 1972:3

medlingar endast skall ses som komplement. Organisationsförmedling skall alltså inte tillåtas på yrkesområden som helt bör täckas av den offentliga förmedlingen. Om det på något yrkesområde bedöms som lämpligt med organisationsförmedling vid sidan av den offentliga förmedlingen, bör villkoren för den enskilda förmedlingsverksamheten vara sådana att de inte strider mot den offentliga förmedlingens intressen. Mot den angivna bakgrunden är det naturligt att kräva behovsprövning från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter vid tillståndgivningen. Utskottet kan inte se något skäl för att undanta korttidsförmedling på kontorsområdet från denna princip, som f. ö. tillämpas sedan länge.

När det gäller organisationsförmedling av kontorsvikariat m. m. vill utskottet tillägga att två organisationer i dag har tillstånd att bedriva sådan förmedling, en organisation som representerar arbetskraften och en organisation för utövare av stationär skrivbyråverksamhet. Frågan om det finns anledning att bevilja ytterligare organisationer tillstånd ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen och i sista hand Kungl. Maj:t att avgöra på grundval av de principer statsmakterna uppställt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 1405.

Utskottet har i övrigt inte något att tillägga eller erinra mot vad som i propositionen anförs i anslutning till det behandlade utredningsförslaget.

Vad härefter angår den offentliga förmedlingens verksamhet i övrigt anmäls i propositionen att det inte visat sig möjligt att, såsom förutsatts i föregående års statsverksproposition, i den föreliggande propositionen redovisa resultaten av pågående försöksverksamhet med s. k. öppen förmedling. Skälet härtill är att verksamheten ansetts böra pågå ytterligare ett år. Det beräknas att utvärderingen av verksamheten skall kunna redovisas för riksdagen senast i 1973 års statsverksproposition.

Vidare anmäls i propositionen att arbetsmarknadsstyrelsen i framställning till Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder för att undanröja sådana formella föreskrifter som begränsar möjligheterna att bl. a. anpassa arbetsförmedlingens service till arbetsmarknadens krav och verkets personella och organisatoriska resurser. Bakgrunden till framställningen är att styrelsen i ett cirkulärmeddelande till länsarbetsnämnderna lämnat vissa anvisningar om arbetsförmedlingarnas service till företag med hög personalomsättning. Efter ingripande av riksdagens justitieombudsman, som menade att cirkulärmeddelandets innehåll innebar att styrelsen överskridit sin kompetens, återkallade styrelsen cirkulärmeddelandet.

Därjämte erinras i propositionen om att 1971 års riksdag gett Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om utformningen av 4 § arbetsmarknadskungörelsen (InU 1971: 33, rskr 1971: 279).

I propositionen uttalas att de båda senast berörda frågorna har sådant

InU 1972:3

samband att de lämpligen bör prövas i ett sammanhang. Föredragande departementschefen anmäler att han har för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att frågorna utreds i särskild ordning.

Verksamheten vid arbetsförmedlingarna behandlas därjämte i ett antal motioner.

I motionen 1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, på en översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna. Med utgångspunkt i 4 § arbetsmarknadskungörelsen i dess nuvarande lydelse, som enligt motionärerna anger två oförenliga mål för förmedlingsverksamheten, efterlyses en allmän översyn av förmedlingens instruktioner med inriktning på att förmedlingen får stöd för en serviceinriktad verksamhet till hjälp för den arbetssökande. Man kritiserar också att förmedlingens resurser används för att tillföra företag med onormalt hög personalomsättning arbetskraft »i samma takt som företagen förbrukar dem».

Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen kommer de av motionärerna berörda frågorna att utredas i särskild ordning. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen i förevarande del.

Motionen 1972: 158 av herr Helén m. fl. (fp) tar upp vissa frågor som rör arbetsförmedlingens arbetsformer. Motionärerna betonar starkt behovet av en effektiv organisation för interlokal arbetsförmedling. Organisationen tänks bestå av en särskild enhet för varje län och en rikscentral för hela landet. Dit skulle anmälas alla arbetssökande som inte kan placeras lokalt inom viss tid. Även lediga platser skulle registreras interlokalt på motsvarande sätt. En organisation av detta slag medför behov av ett system för en mer modern informationsbehandling än som i dag används inom arbetsförmedlingen. Motionärerna pekar därvid på de möjligheter som ADB-tekniken kan erbjuda. Motionärerna anser vidare att arbetsförmedlingen f. n. har ett dåligt grepp över betydande delar av arbetsmarknaden. De menar att förmedlingen har råkat in i en ond cirkel bl. a. på grund av att lediga platser i stor utsträckning inte anmäls till förmedlingen därför att arbetsgivarna har funnit att arbetssökande använder andra kanaler. De arbetssökande å sin sida använder andra kanaler därför att de intressanta lediga platserna inte anmäls till förmedlingen. För att förbättra arbetsförmedlingens andel av arbetskraftsomsättningen föreslår motionärerna att förslag begärs om obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen. Motionärerna förutsätter att vissa undantag görs från detta förmedlingstvång, i första hand för platser avsedda för intern rekrytering eller för tillsättning genom »handplockning». Vissa kategorier arbetsgivare vill motionärerna undanta generellt, nämligen arbetsgivare som helt klarar sin rekrytering på egen hand och mindre företagare. Motionsförslagets syfte är bl. a. att hindra företagen att utnyttja förmedlingens tjänster enbart vid rekrytering av vissa typer av ar -

InU 1972:3

betskraft. Även det nu framförda förslaget förutsätter enligt motionärerna en ökad informationshantering som sannolikt kräver införande av ADBteknik i förmedlingsarbetet.

Beträffande användningen av ADB som hjälpmedel inom arbetsmarknadsverket kan erinras om att statskontoret i sitt betänkande Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968:60) föreslog att ett ADB-system för verket skulle byggas upp i tre etapper. Den första etappen skulle avse registeruppbyggnad och rutiner inom områdena arbetsmarknadsutbildning, arbetsvärd, beredskapsarbeten m. m. Denna etapp är nu i huvudsak genomförd. Den andra etappen avsåg olika delsystem inom förmedlingsverksamheten. Statskontoret skisserade här användning av ADB för framställning av listor över lediga platser och registrering av arbetssökande och lediga platser för statistiskt bruk. Vidare berördes förutsättningarna för »förmedling i datamaskin». Den tredje etappen slutligen beräknades ligga långt fram i tiden och tog sikte på mer avancerade informationssystem för styrning.

Beträffande den andra etappen anförde departementschefen i prop. 1970: 1 (bil. 13 s. 82) att det är angeläget att uppmärksamma möjligheterna att i rationaliserande och effektiviserande syfte utnyttja ADB inom det egentliga förmedlingsarbetet. I första hand åsyftade han registrering av information om lediga platser och arbetssökande. Särskilt borde beaktas möjligheterna att i kostnadsbesparande syfte använda ADB för produktion av listor över lediga platser. I sammanhanget diskuterade departementschefen även den av statskontoret berörda frågan om möjligheterna till s. k. matchning av sökande och lediga platser.

Enligt vad utskottet inhämtat prövas sedan hösten 1971 ADB-teknik på försök vid arbetsförmedlingen i Stockholm för registrering och listproduktion beträffande lediga platser med beräknad start för försöksproduktion i full skala våren 1972. Företrädare för styrelsen har helt nyligen med anlitande av medel, som anvisats för ändamålet av Kungl. Maj:t, besökt Förenta staterna för att där studera användningen av ADB-teknik i förmedlingsarbete.

Erfarenheterna såväl i Sverige som i utlandet av ADB-system inom arbetsförmedlingen visar att tekniken kräver stora insatser och att metodproblemen är betydande. Utskottet konstaterar emellertid att den av statskontoret skisserade etappvisa utbyggnaden av olika ADBsystem för arbetsmarknadsverket fortskrider planenligt. Med hänsyn härtill finns det inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionen såvitt gäller ökad användning av ADB-teknik i förmedlingsarbetet. Därmed har utskottet besvarat yrkandena A 3 och A 4 i motionen.

När det gäller frågan om anmälningstvång för arbetsgivare av lediga

InU 1972:3

platser har motionärerna gjort även det yrkandet beroende av införande av ytterligare ADB-system i förmedlingsarbetet. Redan med hänsyn till vad ovan anförts om utvecklingsarbetet på ADB-området saknas underlag för ett ställningstagande av det slag motionärerna begär. Utskottet kan emellertid inte underlåta att påpeka att ett anmälningstvång för lediga platser för att systemet skall bli effektivt knappast låter sig förenas med undantag av det slag och i den omfattning som motionärerna tänkt sig. Över huvud taget kan ifrågasättas om inte arbetsförmedlingens grepp över arbetsmarknaden bör stärkas på andra sätt t. ex. genom förbättrad insyn i och ökat inflytande på företagens personalrekrytering.

Med det anförda avstyrker utskottet även yrkandet A 5 i motionen 1972: 158.

I motionen 1972: 586 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas på en översyn av arbetsförmedlingarna. Vad motionärerna framför allt åsyftar är förbättrade insatser vid förmedling av tjänstemän, som enligt motionärerna inte får den service och det stöd en arbetssökande i dag bör erhålla. Motionärerna anser en bättre och effektivare vägledning och rådgivning som leder till ett välanpassat arbete vara i hög grad önskvärd.

Motionärerna har inte närmare utvecklat skälen för sin kritiska inställning till tjänstemannaförmedlingen. Utskottet förutsätter att brister i denna liksom annan förmedlingsverksamhet rättas till efter hand som de uppenbaras och - i den mån det gäller resursfrågor - erforderliga resurser finns tillgängliga. Det kan nämnas att den översyn av formerna för den öppna förmedlingsverksamheten, som f. n. pågår inom arbetsmarknadsstyrelsen, bl. a. har till syfte att söka tillgodose önskemål från Tjänstemännens centralorganisation rörande arbetsförmedlingens insatser för tjänstemän.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1972: 586.

I motionen 1972: 604 av herr Wijkman (m) begärs förslag om särskilda slussningscentraler på arbetsförmedlingarna i syfte att förbättra möjligheterna för nyexaminerade akademiker och gymnasister att få arbete efter examen. I motionen anförs bl. a. att förmedlingstjänstemännen är inarbetade på de »traditionella kundgrupperna», men att de har mycket begränsade erfarenheter av nya grupper som tillkommit, speciellt den växande kategorin nyexaminerade från högre utbildningsanstalter men även från gymnasieskolan, för vilka huvudproblemet är att de inte har någon regelrätt yrkesutbildning och därför »inte utan vidare kan hänvisas till viss expedition» på arbetsförmedlingen. Vid de tänkta slussningscentralema skulle göras en förberedande utredning innan vederbörande hänvisas till den arbetsförmedlingsexpedition som har att handlägga själva arbetsplaceringen.

Utskottet vill framhålla att självfallet skall de kategorier arbetssökande motionären åsyftar liksom andra grupper ha rätt till en god

InU 1972:3

service av arbetsförmedlingen. Det ökade utbudet av arbetskraft med längre utbildning har föranlett arbetsmarknadsverket att bl. a. genom en omfattande kursverksamhet ge arbetsförmedlingspersonalen yrkesinformation om eftergymnasial utbildning. Särskilda akademikerförmedlare har dessutom knutits till arbetsförmedlingarna på universitetsorterna. Som motionären påpekar anordnas kurser i arbetsmarknadsinformation med praktik för de aktuella grupperna arbetssökande. Det anförda visar att arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksammat problemen och att särskilda åtgärder vidtagits för att tillgodose de förmedlingsbehov som motionären efterlyser. I den mån ytterligare insatser krävs, blir det en fråga om avvägning mot andra krav på särskild förmedlingsservice.

Med det anförda får motionen 1972: 604 anses besvarad.

Motionen 1972: 1369 av herrar Ekinge (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) tar upp önskemål om ökad teknisk service från förmedlingens sida till arbetssökande. Man föreslår att arbetsförmedlingens distriktsoch lokalkontor skall vara arbetssökande som så behöver behjälpliga med utskrift av platsansökan samt med kopiering och vidimering av betygsavskrifter. Skrivmaskin skall också vid behov kunna ställas till den arbetssökandes förfogande.

Enligt vad utskottet inhämtat försöker personalen på arbetsförmedlingarna att lämna arbetssökande den service som här åsyftas. Utskottet anser det värdefullt om så kan ske i möjligaste mån. Omfattningen av denna service är emellertid beroende av såväl arbetsförmedlingskontorens tillgång på teknisk utrustning som förmedlingspersonalens belastning med andra göromål. Motionen får alltså i stort sett anses tillgodosedd, och någon anledning för riksdagen att ta initiativ kan inte anses föreligga.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen för programmet Arbetsmarknadsinformation föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1970/71 deltog totalt 106 000 personer i arbetsmarknadsutbildning (exkl. lokaliseringspolitiskt motiverad utbildning i företag). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen anordnade kurser men kan också meddelas i andra former. Av de personer som började utbildning under nämnda budgetår var 48 % placerade

1 skolöverstyrelsens kurser, 7 % i företagsutbildning, 28 % i det reguljära utbildningsväsendet och 16 % i »övriga kurser» (bl. a. kurser i bildningsförbundens regi).

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer som löper risk att bli arbetslösa. Som försöksverksamhet anordnas sedan budgetåret 1966/67 s. k. bristyrkesutbildning för inte arbetslösa personer. Denna utbildning har omfattat endast några hundra personer

2 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

per år. Budgetåret 1970/71 steg dock deltagarantalet till 2 300.

Under innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen komma att omfatta totalt 115 000 personer. För nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 120 000 personer. En plan för utbildningen läggs fram. Enligt denna förutsätts att främst skolöverstyrelsens kurser men även företagsutbildningen fortsätter att öka (till ca 55 resp. 10 %) på bekostnad av utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser. Utskottet har ingen erinran mot att utbildningen bedrivs under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med denna plan.

I anledning av motioner, som väcktes vid början av föregående års riksdag, uttalade sig utskottet för en översyn av frågor rörande arbetsmarknadsutbildningen. Utskottets mening biträddes av riksdagen (mot. 1971: 109 och 284, InU 1971: 33, rskr 1971:279). I propositionen anmäler nu föredragande departementschefen att han har för avsikt att inom den närmaste tiden tillkalla sakkunniga för ändamålet.

I fråga om det vid arbetsmarknadsutbildning utgående utbildningsbidraget redovisar propositionen förslag som har lagts fram dels i arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställning, dels av en särskilt tillkallad sakkunnig för översyn av bidragsbestämmelser m. m. inom arbetsmarknadsutbildningen (jfr SU 1970: 54, rskr 1970: 157).

Utbildningsbidraget består f. n. av grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg för barn och i vissa fall för make samt särskilt bidrag.

Grundbidrag utgår per månad med 575 kr. för gift och med 525 kr. för ogift. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit ett enhetligt belopp om 650 kr. per månad. Propositionens förslag innebär att de båda nuvarande beloppen höjs med 50 kr.

Vid utbildning utom hemorten utgår till familjeförsörjare bidrag till kostnad för bostad på utbildningsorten med 150-200 kr. per månad beroende på dyrortsgrupp (s. k. normalersättning) samt maketillägg om 150 kr. i månaden. Både arbetsmarknadsstyrelsen och den sakkunnige föreslår att dessa bidrag ersätts av ett traktamentsbelopp om 450 kr. i månaden. I propositionen tillstyrks förslaget, som anses medföra en administrativ förenkling, dock att traktamentsbeloppet föreslås utgå med 350 kr. i månaden.

Familjetillägget för barn, som i normalfall utgår med 100 kr. per månad, föreslås i propositionen höjt till 120 kr.

Hyresbidrag till den som har fast bostad utgår med belopp som motsvarar den faktiska kostnaden. Den som saknar fast bostad uppbär i stället normalersättning med belopp som nämnts ovan. Normalersättningen föreslås i propositionen utgå med enhetligt belopp om 200 kr. per månad.

Med det särskilda bidraget täcks kostnader för dagliga resor på hem -

InU 1972:3

orten, kursavgifter i förekommande fall m. m. Som regel utgår i denna form dessutom bidrag med 30 kr. till kostnader för arbetskläder. I propositionen föreslås att detta bidrag slopas och att arbetskläder i stället lånas ut kostnadsfritt till eleverna från klädesförråd.

Utbildningsbidraget är inkomstprövat med hänsyn till bl. a. hela familjens ekonomiska bärkraft. Sålunda kan barns inkomster medföra att föräldrarnas utbildningsbidrag reduceras. Denna reduktionsregel föreslås slopad, eftersom barn normalt inte är försörjningspliktiga mot föräldrar. I motsats till vad arbetsmarknadsstyrelsen och den sakkunnige var för sig föreslagit anses i propositionen att någon ändring inte bör göras i nuvarande regler för prövning av utbildningsbidrag mot makes inkomst. Som ny reduktionsregel förordas att utbildningstagarens inkomst av eget förvärvsarbete liksom av kapital eller rörelse skall inverka på utbildningsbidraget. F. n. kan ingen reduktion göras för sådana inkomster.

I motionen 1972: 280 av herr Hallgren m. fl. (vpk) begärs ytterligare uppräkning av bidragen. Det yrkas - såsom styrelsen föreslagit - att grundbidraget fastställs till ett enhetligt belopp om 650 kr. per månad och att det nya traktamentsbeloppet vid utbildning utom hemorten bestäms till 450 kr. per månad. Motionärerna understryker, liksom i en liknande motion till föregående års riksdag, att deras förslag inte innebär några bidragsreformer utan går ut på att återställa realvärdet av tidigare utgående bidrag. De förslag beträffande bidragen som förs fram i propositionen karakteriseras som »endast ändringsförslag i detaljer» och motionärerna menar att dessa förslag redan har passerats av utvecklingen.

Den takt i vilken utbildningsbidraget kan höjas är en statsfinansiell avvägningsfråga. De i propositionen förordade höjningarna av olika delbelopp inom bidraget beräknas av föredragande departementschefen kosta ca 16 milj. kr. En höjning enligt motionärernas förslag skulle enligt deras egen beräkning kosta i det närmaste dubbelt så mycket. Med hänsyn härtill och då propositionens förslag på dessa punkter, som tillstyrks av utskottet, innebär inte oväsentliga förstärkningar av nuvarande belopp, avstyrks motionens förslag i de aktuella delarna.

Även i motionen 1972: 158 (yrkandet A 6) av herr Helén m. fl. (fp) kritiseras att utbildningsbidraget urholkas genom penningvärdeförändringen. Motionärerna anser att grundbidraget bör värdesåkras genom att anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

I samma motion (yrkandet A 7) vänder man sig också mot att propositionens förslag innebär att nuvarande inkomstprövning av utbildningsbidrag på grund av makes inkomst behålls. Motionärerna anser att en sådan inkomstprövning strider mot den modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv som t. ex. genomsyrar skattepolitiken och föreslår i enlighet härmed att denna inkomstprövning slopas.

Vad gäller förslaget om värdesäkring av grundbidraget bör framhållas

InU 1972:3

att detta bidrag utgår till alla deltagare i arbetsmarknadsutbildning och därför är den kostnadsmässigt tunga komponenten i utbildningsbidraget. Utskottet anser att grundbidragets storlek liksom hittills bör fastställas av statsmakterna från fall till fall och efter avvägning mot andra reformbehov. Utskottet avstyrker alltså yrkandet om värdesäkring i motion 1972: 158.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag - men ej barntillägg och särskilt bidrag - minskas med belopp som motsvarar hälften av den del av makens månatliga nettoinkomst som överstiger 600 kr. I första hand reduceras hyresbidraget och i andra hand grundbidraget, som dock får reduceras till högst hälften. Sammanfattningsvis kan sägas att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är tillförsäkrad halvt grundbidrag samt oreducerat barntillägg och särskilt bidrag oavsett makes inkomst.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning ansett att grundbidraget bör undantas från inkomstprövningen. Den sakkunniges förslag på denna punkt innefattar viss begränsning i förhållande till styrelsens förslag. Det är i båda fallen fråga om förhållandevis kostnadskrävande ändringar av bidragsreglerna som måste vägas mot andra reformönskemål. Detsamma gäller om motionens förslag. Någon anslagshöjning för ändamålet har emellertid inte begärts i motionen. De i propositionen föreslagna bidragshöjningarna måste bedömas som angelägna och utskottet tillstyrker därför förslagen. Däremot är utskottet inte berett att förorda bifall till motionsyrkandet om slopande av inkomstprövningen.

Som nämnts inledningsvis hänvisas ett betydande antal av de personer som undergår arbetsmarknadsutbildning till undervisning inom det reguljära utbildningsväsendet (1970/71 28 % av alla som påbörjade utbildning). På grund härav har en samordning måst göras av utbildningsbidrag, å ena, samt studiehjälp och studiemedel, å andra sidan. De föreskrifter som berörda myndigheter utfärdat innebär att utbildningsbidrag och studiebidrag enligt studiehjälpsreglementet i praktiken inte kan utgå samtidigt. Däremot kan den som deltar i arbetsmarknadsutbildning kombinera utbildningsbidrag med studielån enligt studiehjälpsreglementet, låt vara med starka begränsningar enligt nämnda föreskrifter. Denna möjlighet att kombinera studiebidrag/lån och utbildningsbidrag bör enligt propositionen slopas. Utskottet biträder förslaget.

Vid studiemedelsberättigad utbildning kan utbildningsbidrag inte utgå annat än i särskilda fall. Någon ändring häri kan inte tillstyrkas i propositionen.

I motionen 1972: 158 (yrkandet A 8) förordas - med hänvisning till att nuvarande ordning får anses olycklig - att utbildningsbidrag efter arbetsmarknadsmässig prövning i det enskilda fallet bör kunna medges för alla utbildningsformer, dvs. även utbildning som är studiemedelsberättigad.

InU 1972:3

21 Som framhålls i motionen utgår studiemedel vid eftergymnasial utbildning. Det bör vidare erinras om att utbildningsbidrag, med ett i sammanhanget betydelselöst undantag, inte skall återbetalas, medan studiemedel till större delen är förenade med återbetalningsplikt. Utskottet är inte berett att föreslå ändring i de av statsmakterna fastslagna principerna för finansiering av kostnaderna för uppehälle vid eftergymnasial utbildning. Det sagda utesluter inte att studiesocialt stöd i form av utbildningsbidrag i vissa fall kan vara motiverat. Detta är emellertid redan tillgodosett bl. a. när det gäller handikappade. I fråga om studerande i medelåldern kan påpekas att den höjning av åldersgränsen för erhållande av studiemedel från 40 till 45 år, som beslöts vid 1969 års riksdag och som var avsedd att förbättra den studiesociala situationen för vuxenstuderande i allmänhet, å andra sidan innebar en begränsning av möjligheterna att erhålla utbildningsbidrag även om utbildningen skulle vara arbetsmarknadsmässigt motiverad. Vid framläggandet av förslaget om höjd åldersgräns uttalade föredragande departementschefen (prop. 1969: 16 s. 24), att han utgick från att vederbörande myndigheter hade sin uppmärksamhet riktad på de individuella fallen så att ogynnsamma verkningar av en höjd åldersgräns kunde undvikas. Det bör påpekas att frågor om studiefinansieringen inom vuxenutbildningen f. n. utreds av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen i den aktuella delen.

Vid uppehåll i studier utgår inte utbildningsbidrag. Dock kan bidrag utges vid ledighet för sjukdom eller annan angelägenhet av vikt under sammanlagt 25 eller i vissa fall 35 dagar per år. I propositionen förordas att någon ändring inte görs av denna bestämmelse.

I motionen 1972: 280 föreslås i anslutning till förslag av arbetsmarknadsstyrelsen att ensamstående försörjare och handikappad efter särskild prövning skall kunna uppbära utbildningsbidrag vid uppehåll i utbildningen på grund av ferier. Det hänvisas i motionen till de svårigheter sådana studerande kan ha att på annat sätt ordna sin försörjning.

Undervisningen vid de av skolöverstyrelsen särskilt anordnade utbildningscentra, som svarar för ungefär hälften av hela utbildningsvolymen, drivs kontinuerligt över året utan ferieuppehåll. Motionsförslaget berör således enbart de elever som får sin utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Liksom föredragande departementschefen får utskottet hänvisa till de normer som gäller för beräkning av där tillämpade ordinarie studiefinansieringsformer via studiehjälp resp. studiemedel. Utskottet biträder således den i propositionen uttalade meningen och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

En grundläggande bestämmelse för beräkning av utbildningsbidrag är att bidraget inte får överstiga genomsnittslön i utbildningsyrket på utbildningsorten. På grund av svårigheterna att fastställa denna lön tillstyrks i propositionen ett av den sakkunnige framfört förslag om maximering av utbildningsbidrag till 1 700 kr. per månad. Särskilt bidrag (för

InU 1972:3

dagliga resor, kursavgifter etc.) skall ligga utanför detta belopp. Det förutsätts vidare att Kungl. Majit skall äga justera beloppet.

Motionen 1972: 280 yrkar avslag på detta förslag. Motionärerna framhåller att det är tre grupper som drabbas av maximeringen, nämligen de barnrika familjerna, de som har höga hyreskostnader och de som vid rehabilitering i form av utbildning uppbär hög sjukpenning och samtidigt stimulansbidrag från arbetsmarknadsverket. Motionärerna är starkt kritiska mot att dessa kategoriers situation försämras.

Det föreslagna maximibeloppet är något högre än vad som i normalfallen kan utgå per månad som högsta sjukpenning. Utbildningsbidraget har i praktiken samma funktion som sjukpenningen, nämligen att täcka ett inkomstbortfall. Med hänvisning härtill och till att syftet med maximeringsregeln är att vinna förenkling i bidragsberäkningen biträder utskottet propositionens förslag. De i motionen omnämnda utsatta grupperna får i vanlig ordning stödjas genom åtgärder inom bostads- och familjepolitikens ram.

I propositionen behandlas härutöver en rad andra frågor rörande utbildningsbidraget och därmed studiefinansierade former av arbetsmarknadsutbildning. Det gäller månatliga hemresor för elever som utbildas utanför hemorten och flyttningsbidrag till elever som bosätter sig på utbildningsorten, av den sakkunnige framlagda förslag beträffande sjukpenning samt ersättning från arbetslöshetskassa i samband med arbetsmarknadsutbildning - vilka förslag anses inte böra genomföras f. n. - försöksverksamhet med bristyrkesutbildning och med särskilt stöd till barntillsyn åt ensamstående föräldrar samt undervisning för invandrare i svenska språket inom arbetsmarknadsutbildningen. Vidare anmäls en av Svenska kommunförbundet gjord framställning om ersättning åt kommun för kostnader för att inom gymnasieskolan eller vuxenutbildningen ta emot elever som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Framställningen anses inte böra föranleda någon åtgärd.

Utbildningsbidrag är skattefria. Förslag aviseras till 1973 års riksdag om beskattning av bidragen. I sammanhanget bör erinras om pågående utredning om beskattning av sjukpenningförmåner.

Vad i propositionen anförts och föreslagits i nu behandlade delar föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I motionen 1972: 158 (yrkandet All) begärs en översyn av reglerna för arbetsmarknadsutbildning i syfte att mjuka upp arbetslöshetsvillkoret samt att göra denna utbildning ekonomiskt mera attraktiv. Det senare anses kunna ske endast genom att utbildningsbidraget höjs.

Frågan om arbetslöshetsvillkoret liksom bidragsnivån är centrala frågor för den översyn av arbetsmarknadsutbildning som riksdagen begärde vid förra årets höstsession (jfr s. 18). Motionsyrkandet är därmed redan tillgodosett.

Motionen 1972: 599 av herr Levin (fp) går ut på att Kungl. Majit skall lägga fram förslag om kostnadsmaximering inom arbetsmarknads -

InU 1972:3

utbildningen. Den maximering som avses skulle gälla per elev resp. per utbildningsalternativ. I motionen hänvisas till vissa kostnadsuppgifter i en tidningsartikel som motionären själv betecknar som »säkerligen starkt överdrivna». Med utgångspunkt häri förmodar motionären att kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen »eventuellt» skulle kunna nedbringas genom bättre planering av kursverksamheten, rationaliseringsåtgärder m. m.

Utskottet kan så till vida instämma med motionären att det är angeläget att undervisningen vid de för arbetsmarknadsutbildningen särskilt anordnade utbildningscentra drivs effektivt. Härför talar i första hand omsorgen om eleverna. Det ankommer på skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen att beakta detta i den löpande verksamheten. Redan vidtagna åtgärder har anmälts för statsmakterna. I övrigt anser utskottet att motionen inte ger underlag för åtgärder i den riktning motionären åsyftar. Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning i företag behandlas med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen i propositionen och två motioner. Styrelsens förslag, som avstyrkts i propositionen, innebär att stöd till företag för utbildning av anställda försöksvis skall kunna utgå på vissa villkor med 4 kr. per elev och timme.

Motionerna 1972: 158 (yrkandet A 12) samt 1972: 593 av herr Grebäck m. fl. (c) förordar att försöksverksamhet påbörjas i enlighet med styrelsens förslag. I den förstnämnda motionen framhålls att utbildningen avses i första hand för personal som genom produktionsändring löper risk för arbetslöshet. Utbildningen skulle hållas på relativt begränsad nivå när den totala sysselsättningen i landet är hög och expandera när sysselsättningsläget försämras. I motionen 1972: 593 anses angeläget att företagen i större utsträckning än f. n. stimuleras att vidareutbilda sina anställda. De möjligheter till samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och företagen som finns därvidlag anses klart otillräckliga.

Förslag om företagsutbildning i här avsedda former har upprepade gånger framförts i riksdagen och har i samtliga fall avslagits, senast vid 1971 års riksdag (mot. 1971: 284, InU 1971: 3 s. 15). Det utbildningsstöd till företag som alternativ till s. k. lagerstöd, vilket på initiativ av utskottet beslutades vid förra årets höstsession (InU 1971: 1 y, FiU 1971:47, rskr 1971:293), skall ses som en tillfällig åtgärd i rådande konjunkturläge. Utskottet vill betona att ett betydande samarbete mellan företagen och arbetsmarknadsmyndigheterna i fråga om utbildningsverksamhet pågår sedan länge. Frågan om utvidgat samarbete liksom den principiella frågan om kostnadsfördelningen mellan företag och samhälle vid utbildning av nu avsett slag bör, såsom föredragande departementschefen framhåller, hänskjutas till den förut nämnda utredningen om arbetsmarknadsutbildningen.

På grund härav avstyrker utskottet motionerna 1972: 158 och

InU 1972:3

1972: 593, båda såvitt nu är i fråga.

Vad i övrigt anförts i propositionen beträffande utbildning i företag av äldre och handikappade arbetstagare lämnar utskottet utan erinran.

Arbetsmarknadsutbildningen beräknas enligt propositionen kosta

688,5 (+ 114) milj. kr. Utskottet har ingen invändning mot denna kostnadsberäkning. I anslutning härtill tar utskottet upp till behandling den av herr Levin (fp) väckta motionen 1972: 1389. I denna föreslås att anslaget Arbetsmarknadsservice minskas med 25 milj. kr. i förhållande till vad Kungl. Maj:t har föreslagit. Anslagssänkningen motiveras av förslag om införande av räntefria stödlån som skulle göra det möjligt för etablerade företag att genomföra sanerings- och andra åtgärder för att säkra deras framtida lönsamhet. Lånen, som skulle vara förenade med amorteringsfrihet under högst fem år, är tänkta som ekonomiskt engångsstöd till företag i utsatta branscher. Om sådan hjälp lämnades företagen, skulle samhällets kostnader för bl. a. arbetsmarknadsutbildning och flyttningsbidrag minska. Med hänvisning härtill föreslår motionären att hos Kungl. Maj:t begärs förslag till 1972 års riksdag om införande av räntefria stödlån till företag. I anslutning härtill yrkas att anslaget Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet räknas upp med 25 milj. kr.

Bidrag och lån för etablering och drift av företag lämnas inom ramen för det regionalpolitisk! motiverade företagsstödet. Stöd i annan form till utsatta branscher såsom åt textil- och konfektions- samt glasindustrin lämnas redan och förslag om ytterligare stödformer har aviserats till årets riksdag. Att införa stöd av det slag motionären förordat för att öka företags lönsamhet kan utskottet inte biträda. Utskottet avstyrker därför yrkandet om att förslag i ämnet skall föreläggas årets riksdag. Som en följd härav avstyrks att anslaget Arbetsmarknadsservice minskas med 25 milj. kr. i förhållande till det belopp som beräknats i propositionen. Utskottets hemställan beträffande yrkandet om medclsanvisning till anslaget Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet kommer att göras i betänkandet InU 1972: 7.

Ändringar i bestämmelserna om flyttningsbidrag aktualiseras i motionerna 1972: 158 och 1972: 1415 av herr Wijkman (m).

I motionen 1972: 158 (yrkandet A 9) anförs att om flyttning till annan ort blir nödvändig av arbetsmarknadsskäl, bör den flyttande hållas ekonomiskt skadeslös genom allmänna bidrag. Eftersom flyttningsbidragen liksom utbildningsbidraget urholkas av fortgående inflation, bör flyttningsbidraget liksom utbildningsbidraget värdesäkras genom att anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Vidare förordas i motionen 1972: 158 (yrkandet A 10) liksom i motionen 1972: 1415 att flyttningsbidrag bör kunna utgå även till nyexaminerade. I motionen 1972: 158 hänvisas till att så små begränsningar som möjligt bör göras i den krets av människor som är formellt berättigade till dessa bidrag. I motionen 1972: 1415 hävdas att de nyexaminerade av olika skäl är en »förhållandevis geografiskt trögrörlig» grupp. Den föreslagna utvidg -

InU 1972:3

ningen av rätten till flyttningsbidrag skulle vidare kunna göra det lättare att skaffa kvalificerad arbetskraft med längre utbildning till sådana områden i vårt land där det är svårt att rekrytera sådan arbetskraft.

Vad gäller värdesäkring av flyttningsbidrag vill utskottet, liksom i fråga om det tidigare i betänkandet behandlade förslaget om värdesäkring av grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning, hävda att flyttningsbidragens nivå och omfattning bör från tid till annan vägas mot andra reformbehov. Det förtjänar påpekas att bidraget till en för den enskilde arbetstagaren särskilt kännbar omkostnad, flyttning av bohag, inte är maximerat utan utgår med belopp som motsvarar faktisk kostnad. Motionen 1972: 158 avstyrks alltså i nu behandlade del.

Frågan om flyttningsbidrag till nyexaminerade har behandlats senast vid 1971 års riksdag (InU 1971: 3 s. 6). Utskottet anförde då i sitt av riksdagen godkända betänkande att efter den liberalisering av bestämmelserna som gjordes år 1968 gäller för nyutbildade, som tidigare inte haft anställning, att de kan få bidrag under förutsättning att de utbildat sig för yrke, i vilket råder påtaglig arbetslöshet under längre tid efter utbildningens slut, eller, i enskilda fall, om annat särskilt skäl föreligger. I praxis tillämpas sistnämnda undantag liberalt när det gäller nyutbildade tillhörande grupper som av andra skäl än nyss nämnts befinner sig i en utsatt position. Med hänvisning till vad utskottet anförde förra året avstyrker utskottet de nu i motionerna 1972: 158 och 1972: 1415 framställda yrkandena i ämnet.

I motionen 1972: 1400 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s) föreslås en expertutredning om samhällets totala kostnader för omflyttning av arbetskraft från en region till en annan. En brett upplagd undersökning av effekterna av den geografiska rörligheten ur samhällsekonomiska och sociologiska synvinklar pågår f. n. Huvudproblemet för den ekonomiska delen av undersökningen är att studera och mäta de effekter som uppkommer om man genom intensifierad förmedlingsverksamhet och/ eller höjda ekonomiska bidrag söker påverka flytlningsströmmen. Därvid studeras intäkter och kostnader såväl för den enskilde som från samhällsekonomisk synpunkt. Flyttningarnas effekter på inkomstfördelning m. m. analyseras. Undersökningen finansieras av medel under inrikesdepartementets kommittéanslag (jfr prop. 1972: 1 bil. 13 s. 15) samt av anslag från riksbankens jubileumsfond. Den väntas bli färdig mot slutet av år 1973. Yrkandet i motionen är sålunda redan tillgodosett.

Vad i propositionen i övrigt anförts och föreslagits beträffande flyttningsbidrag samt om inlösen av egnahem in. m. och bostäder för flyttande arbetskraft tillstyrks av utskottet.

Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskot -

InU 1972:3

tet har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972: 593 innehåller yrkanden om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag m. m. (1972:280) resp. om bidrag till företagsutbildning (1972: 158 och 593). Som följd av utskottets ställningstaganden i dessa frågor avstyrks även de aktuella motionsyrkandena beträffande medelsanvisningen.

Utskottet har lämnat propositionens medelsberäkningar under programmen Arbetsmarknadsinformation resp. Yrkesmässig och geografisk rörlighet utan erinran. I enlighet härmed tillstyrks att anslaget Arbetsinarknadsservice för nästa budgetår förs upp med i propositionen föreslaget belopp.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 2,

2. beträffande utökning av personalen inom arbetsvärden att motionen 1972: 767 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande organisations för medlingar att riksdagen avslår motionen 1972: 1405,

4. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna att riksdagen avslår motionen 1972: 764 i motsvarande del,

5. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling inom arbetsförmedlingen och obligatorisk anmälan av lediga platser att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandena A 3-A 5,

6. beträffande förmedling av tjänstemän att riksdagen avslår motionen 1972: 586,

7. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för nyexaminerade akademiker och gymnasister att riksdagen avslår motionen 1972: 604,

8. beträffande ökad teknisk service till arbetssökande att motionen 1972: 1369 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

10. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 6,

11. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riks -

InU 1972:3

dagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 7,

12. beträffande utbildningsbidrag -vid studiemedelsberättigad utbildning att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 8,

13. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

14. i fråga om maximering av utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

15. att riksdagen godkänner av Kungl. Maj:t förordade ändringar av grunderna för utbildningsbidrag, i den mån de ej behandlats ovan under 9-14, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

16. beträffande översyn av reglerna för arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet All,

17. beträffande kostnadsmaximering inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen avslår motionen 1972: 599,

18. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 12 och motionen 1972: 593 i motsvarande del,

19. beträffande förslag om införande av räntefria stödlån att riksdagen avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

20. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 9,

21. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade att riksdagen avslår motionerna 1972: 158, yrkandet A 10 och 1972: 1415,

22. beträffande expertutredning om samhällets kostnader för omflyttning av arbetskraft att riksdagen avslår motionen 1972: 1400,

23. beträffande medelsanvisning för budgetåret 1972/73 att riksdagen a.

avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

b. avslår motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972: 593 i motsvarande del,

c. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 033 000 000 kr.

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning över propositionens medelsberäkning.

InU 1972:3

1970/711 Utfall

1971/721

Beräknat

Ändring 1972/73

Basförslag

AMS

Departe-

mentschefen

Delprogram: Allmänna beredskaps- arbeten

350 223 000

335 025 000

+33 887 000

+ 64 975 000

—5 825 000

Industribeställningar

5 280 000

5 000 000

+ 500 000

+25 000 000

+ 5 000 000

Det aljplaneringsbi d rag

6 858 000

8 000 000

—

+ 2 000 000

—

Gemensamma

kostnader

8 352 000

8 519 000

+ 988 000

+ 3 381 000

+ 1 281 000

Summa

370 713 000

356 544 000

+35375 000

+95 356 000

+ 456 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

Utgifterna för delprogrammen finansieras f. n. från — förutom delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen - motsvarande anslagsposter under anslaget Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 2 (s. 112-118) föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 357 000 000 kr., varav förslagsvis 175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1972:205 av herr Nisser m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t framhåller att byggande och underhåll av skogsbilvägar bör anses vara angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete,

1972:380 av herr Möller (fp), yrkandet 2, vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit hemställa om utvidgade insatser i fråga om beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att särskilt underlätta situationen för kvinnorna,

1972:385 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att - förutom i statsverkspropositionen anvisade 15 milj. kr. till vägbyggnader på skogar i enskild ägo - ytterligare 5 milj. kr. anvisas ur anslaget för allmänna beredskapsarbeten,

1972:588 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att statsbidrag må kunna utgå till kommuner som i form av statskommunala beredskapsarbeten eller på annat lämpligt sätt uppför lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag i syfte att främja en utveckling av lokal service samt näringslivets tillväxt i kommunen, innebärande större valmöjligheter och en rikare tillgång på arbetstillfällen,

1972:812 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), yrkandet 2, vari

InU 1972:3

hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit anhålla om utredning beträffande åtgärder för att öka tillgången på för bl. a. kvinnor och andra från sysselsättningssynpunkt utsatta grupper lämpliga beredskapsarbeten i enlighet med vad som har anförts i motionen,

1972:1366 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts om byggande av skogsbilvägar,

1972:1379 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär initiativ för en översyn av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten med syfte dels att effektivisera den selektiva arbetsmarknadspolitiken, dels att - med särskilt beaktande av de ungas situation - förstärka och utveckla en permanent beredskap mot arbetslöshet,

1972:1396 av herr Olsson i Asarum m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att resurser inom ramen för i statsverkspropositionen föreslagna arbetsmarknadsanslag avdelas som stöd till kommunerna för en god beredskapsplanering.

U tskottet

Allmänna beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning under budgetåret 1970/71 lämnas i propositionen på s. 115-117. Det erinras om att riksdagen på tilläggsstat I för innevarande budgetår anvisat 825 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Inklusive det på riksstaten upptagna beloppet har sålunda hittills anvisats (325 + 825) 1 150 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Regeringen har nyligen offentliggjort att ytterligare 275 milj. kr. kommer att begäras på tilläggsstat III.

För budgetåret 1972/73 beräknas - mot bakgrunden av förutsebar konjunkturutveckling ett belopp om 329 milj. kr., vilket väntas möjliggöra samma antal dagsverken som under budgetåret 1970/71. Utskottet godtar Kungl. Majits förslag. Liksom tidigare får den totala satsningen på allmänna beredskapsarbeten under budgetåret vid behov genom tillläggsanslag anpassas till konjunkturutvecklingen.

Tre motioner tar upp beredskapsarbetenas inriktning på vissa enligt motionärernas mening särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden.

Motionen 1972: 812 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) angående den ekonomiska politiken innehåller ett yrkande om utredning beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten för vissa grupper. I motionen pekar man på att bland de arbetslösa finns ett mycket starkt inslag av kvinnor. Antalet yngre arbetslösa är också påfallande stort. Det gäller även personer med god teoretisk utbildning, något som i sin tur återspeglar det förhållandet att tjänstemannagrup -

InU 1972:3

perna nu drabbas av en betydande arbetslöshet. Mot denna bakgrund anses angeläget att se till att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anpassas till den förändring som skett i arbetslöshetens struktur.

Även motionen 1972: 380 av herr Möller (fp) efterlyser utvidgade insatser i fråga om beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som syftar till att särskilt underlätta situationen för kvinnorna. Mot bakgrund av ett statistiskt material som redovisas i motionen frågar sig motionären varför de icke arbetslöshetsförsäkrade kvinnorna i så liten utsträckning anmäler sig vid arbetsförmedlingen. Motionären antar att de arbetsmarknadspolitiska medlen används olika effektivt för män och kvinnor och framhåller särskilt att antalet platser i beredskapsarbeten för kvinnor är ganska få.

Beredskapsarbeten för ungdom är ett av ämnena för motionen 1972: 1379 av herr Hellström m. fl. (s). Denna motion kommer att behandlas i det följande under rubriken Detaljplaneringsbidrag.

Beredskapsarbeten är i princip liksom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder öppna för arbetslösa utan åtskillnad på kön. Det skall emellertid medges att flertalet av dem som får sysselsättning i beredskapsarbeten är män, vilket självfallet hänger ihop med att beredskapsarbeten hittills i stor utsträckning anordnats som fysiskt tunga anläggningsarbeten och arbeten i skogen. Ett undantag utgör de industriella arbetena, som bekostas av medel till särskilda beredskapsarbeten. En del av dem ger sysselsättning åt främst kvinnliga arbetslösa. Under innevarande budgetår prövas inom vårdsektorn beredskapsarbeten som vid årsskiftet gav sysselsättning åt drygt 700 arbetslösa kvinnor. Erfarenheterna av denna verksamhet får ge vid handen om en enligt utskottets mening önskvärd breddning av beredskapsarbetenas objektval kan fortsätta inom exempelvis servicesektorn och därmed åtminstone delvis tillgodose motionärernas önskemål.

När det gäller arbetslösa kvinnor har i motionen 1972: 380 hävdats att de arbetsmarknadspolitiska medlen används »olika effektivt» för män och kvinnor. Utskottet kan inte biträda ett omdöme av så generell räckvidd. Särskilt vill utskottet peka på arbetsmarknadsutbildningens betydelse. Ökade utbildningsinsatser torde i det långa loppet vara den effektivaste vägen att ge kvinnor utan yrkeserfarenhet en bättre ställning på arbetsmarknaden. Av dem som påbörjade arbetsmarknadsutbildning första halvåret 1971 var inte mindre än 55 % kvinnor. Vidare kan nämnas att i arkivarbete är närmare hälften av dem som sysselsätts kvinnor. Kvinnor har också lika rätt till flyttningsbidrag som män. Det medför att t. ex. hemarbetande kvinnor som får arbete på annan ort har rätt till sådant bidrag oavsett om mannen har arbete på hemorten. I sammanhanget bör påpekas att kvinnors önskan att förvärvsarbeta kan möta svårigheter av annan art än brist på arbetstillfällen. Det kan också bero på svårigheter att ordna barntillsynen på ett tillfredsställande sätt.

InU 1972:3

31 I fråga om beredskapsarbeten för tjänstemän och nyexaminerade akademiker och likställda, något som också berörs i motionen 1972: 812, kan nämnas att drygt 700 personer, huvudsakligen akademiker, fått sysselsättning i en ny typ av beredskapsarbeten i form av utredningsarbete m. m. hos vissa statliga myndigheter. Den stora satsningen på beredskapsarbeten innevarande budgetår har vidare beräknats ge sysselsättning åt omkring 4 000 personer i tjänstemannaställning inom byggnads- och anläggningsbranschen.

Utskottet vill därjämte erinra om att inrikesdepartementet vid årsskiftet färdigställt och remitterat en promemoria om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Enligt promemorians förslag skulle sådana arbeten liksom de traditionella beredskapsarbetena delas upp i allmänna och särskilda arbeten. De särskilda arbetena är avsedda att ersätta nuvarande arkivarbeten och får sålunda karaktär av skyddad verksamhet. De allmänna arbetena avses tillgodose behov av konjunkturpolitiskt motiverade arbeten i nya former för arbetslösa i allmänhet.

Enligt utskottets uppfattning har motionärernas önskemål om ökad inriktning av beredskapsarbetena på av dem nämnda grupper i det väsentliga redan tillgodosetts. I samband med årets satsning på beredskapsarbeten har dessa arbeten breddats till nya områden. Erfarenheterna härav kan ligga till grund för en fortsatt utveckling och bilda underlag för ställningstaganden till bl. a. det aviserade förslaget om nya former för beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Utskottet förutsätter således att frågan om en breddning av beredskapsarbeten till nya yrkesområden beaktas i samband med den vidare behandlingen i Kungl. Maj:ts kansli av promemorian om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de förevarande yrkandena i motionerna 1972: 812 och 1972: 380.

I fyra motioner diskuteras objektvalet för beredskapsarbetena. Tre av dessa motioner gäller skogsbilvägar och den fjärde hantverks- och industrilokaler m. m.

I fråga om skogsbilvägar får inledningsvis anföras följande.

Statligt stöd till vägbyggnader i skogar i enskild ägo utgår enligt gällande statsbidragskungörelse (SFS 1943: 530 ändrad, såvitt nu är i fråga, 1965: 303) med högst 50 % i fråga om skogshuvudväg och med högst 40 % i fråga om annan skogsväg. Bidraget utgår för kostnad som godkänts av skogsvårdsstyrelse. Bidrag kan efter prövning av Kungl. Maj:t, om synnerliga skäl talar härför, bestämmas till högst 75 %.

Är skogshuvudväg av särskild betydelse från fritidssynpunkt, kan bidrag bestämmas till högst 70 % eller, om synnerliga skäl föreligger och efter prövning av Kungl. Maj:t, till högst 85 % av den godkända kostnaden.

Nu nämnda bidragsgivning finansieras från det under nionde huvudtiteln upptagna anslaget Vägbyggnader på skogar i enskild ägo. För bi -

InU 1972:3

dragsgivningen fastställs en ram, sorn sedan budgetåret 1969/70 utgör

14,5 milj. kr. för skogsvägbyggnadsföretag och 0,5 milj. kr. för förhöjt statsbidrag till skogshuvudvägar av särskild betydelse från fritidssynpunkt.

Skogsbilvägar byggs även som beredskapsarbeten, varvid bidrag av arbetsmarknadsmedel utgår enligt ovannämnda regler.

Under budgetåren 1969/70 och 1970/71 byggdes statsunderstödda skogsvägar om sammanlagt 130 resp. 109 mil. Härav utgjorde den väglängd som färdigställdes som beredskapsarbeten 62 resp. 59 mil. De upparbetade bidragskostnadema för dylika vägarbeten under budgetåren var 20,5 resp. 14,0 milj. kr. Under innevarande budgetår har hittills beviljats bidrag till vägbyggnader med sammanlagt 21 milj. kr. Dagsverkskostnaden utgör totalt 275 kr. och statsbidragskostnaden ungefär 225 kr.

I motionen 1972: 205 av herr Nisser m. fl. (m) hemställs att riksdagen uttalar att byggande och underhåll av skogsbilvägar skall anses som angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete. I motionen framhåller man det stora behov av utbyggnad av skogsbilvägnätet som föreligger för att den svenska virkesreserven skall kunna utnyttjas ekonomiskt så långt möjligt och att virkestransporter inom vissa områden inte kan bedrivas rationellt på grund av undermåligt vägnät. Det ordinarie statsbidraget till byggande och underhåll av skogsbilvägar befaras av motionärerna inte komma att förslå, varför det enligt deras mening är angeläget att »en del av arbetsmarknadsmiljonerna kan disponeras för samma ändamål».

Yrkandet i motionen 1972: 385 av herr Ångström m. fl. (fp) innebär att 5 milj. kr. av medlen för allmänna beredskapsarbeten specialdestineras för byggande av skogsbilvägar. Även i denna motion framhålls att ett otillräckligt och på sina håll bristfälligt skogsbilvägnät medför att vissa skogsmarksarealer med många gånger värdefull skog kommer att utgöra ekonomiska impediment, om inte vägfrågan kan lösas. Jämfört med budgetåret 1969/70, framhålls vidare, har byggandet av skogsbilvägar minskat när det gäller såväl vägar som byggts med stöd av ordinarie statsbidragsmedel som vägar vilka utförts såsom beredskapsarbeten.

Motionen 1972: 1366 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s) gäller storleken av det bidrag som bör utgå i vissa fall då skogsbilväg utförs som beredskapsarbete. Motionärerna anför att rotvärdena i delar av det norrländska inlandet på grund av de långa transportavstånden till kusten i stort sett har försvunnit. I sådana områden, s. k. 0-områden, kan avverkningar under nuvarande förhållanden inte ge något ekonomiskt utbyte för markägarna och man kan då inte vänta sig att de är villiga att investera i skogsbilvägar. Eftersom skogsbruket även i fortsättningen kommer att ha en avgörande inverkan på inlandsbefolkningens försörjningsmöjligheter, förordar motionärerna att arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas att försöksvis få bygga skogsbilvägar som beredskapsarbete

InU 1972:3

med upp till 100 % statsbidrag.

Som framgår av den tidigare redogörelsen byggs skogsbilvägar som beredskapsarbete i betydande omfattning. Beredskapsarbeten på skogsbilvägar har sålunda ungefär samma storlek som det vägbyggande som utförs med stöd av det reguljära anslaget på nionde huvudtiteln. Omfattningen torde f. ö. under de tre senaste budgetåren väsentligt överstiga vad som begärs i motionen 1972: 385. Utskottet har inte något att erinra mot att även i fortsättningen skogsbilvägar används som objekt för beredskapsarbeten. De primära utgångspunkterna vid bedömningen av i vilken omfattning beredskapsarbete av nu aktuellt slag skall komma till stånd måste emellertid vara arbetsmarknadspolitiska. Därvid får beaktas bl. a. effekten ur sysselsättningssynpunkt och den aktuella arbetskraftens yrkeserfarenhet. Med hänsyn till vad nu anförts synes det inte påkallat med något riksdagsuttalande beträffande omfattningen av skogsbilvägar som beredskapsarbete i anledning av motionerna 1972: 205 och 1972: 385.

När det gäller den i motionen 1972: 1366 upptagna frågan om förbättrade bidragsvillkor vid byggande av skogsbilvägar som beredskapsarbete noterar utskottet att det i och för sig finns möjlighet till statsbidrag med upp till 85 % av den godkända kostnaden. Utskottet har inhämtat att i inrikesdepartementet pågår överväganden om vidgade möjligheter till statsbidrag enligt de högre procentsatserna i sysselsättningssvaga regioner. Med hänsyn till att frågan om förbättrade bidragsvillkor således övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli synes någon åtgärd i anledning av motionen 1972: 1366 inte påkallad.

Motionen 1972: 588 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) gäller uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag som kommunala beredskapsarbeten. Motionärerna erinrar om att det för närvarande ligger inom kommunernas kompetensområde att medverka vid uppförandet av verkstadshus avsedda att utnyttjas kollektivt av flera företag om dessa företag skall tillgodose behovet av lokal service. För ekonomiskt goda lösningar krävs emellertid ofta att lokaler för både lokal service och mindre produktionsföretag inryms i samma verkstadshus. Enligt motionärernas mening är det därför motiverat att statsbidrag utgår till kommuner som i form av kommunala beredskapsarbeten eller på andra godtagbara sätt uppför lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag i syfte att verksamt bidra till en ökad sanering och förbättring av lokalbeståndet på orter där en mer utvecklad service och differentierad arbetsmarknad är önskvärda.

Motionsyrkande av samma innebörd framställdes och avslogs senast vid föregående års riksdag (mot. 1971: 220, InU 1971: 3 s. 7). Utskottet vill liksom förra året framhålla, att kommunala hantverks- och småindustrihus kan uppföras som beredskapsarbeten, om det gäller lokaler avsedda att utnyttjas kollektivt och att endast tillgodose behovet av lo -

3 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

kal service. När det gäller denna typ av lokaler är alltså motionens syfte tillgodosett. Motionärerna har emellertid ett vidare syfte. I själva verket vill de återinföra en form av regionalpolitiskt stöd, som användes i viss utsträckning åren närmast före år 1965, då av statsmakterna året dessförinnan fastställda riktlinjer för lokaliseringspolitiken började tillämpas. Utskottet kan inte anse lämpligt att under nu pågående treåriga försöksperiod med de stödformer som fastställdes år 1970 införa en ny form av regionalpolitiskt stöd, som skulle komma att konkurrera med nu använda stödformer. Förslag av den art motionen innefattar får prövas i samband med att ställning tas till de medel, som behövs för att förverkliga det regionalpolitiska handlingsprogram för hela landet, som riksdagen har att ta ställning till i höst. Regeringen har aviserat att förslag beträffande de regionalpolitiska medlen kommer att föreläggas 1973 års riksdag.

Slutligen vill utskottet framhålla att motionsyrkandet tangerar komplicerade frågor om den kommunala kompetensen. Det kan nämnas att önskemål att åstadkomma en lämplig differentiering av näringslivet i en kommun har i rättstillämpningen inte ansetts legalisera företagsstöd. Hithörande spörsmål behandlas i kommunalrättskommitténs i december 1971 avgivna betänkande om kommunal kompetens (SOU 1971: 84). Kommitténs överväganden i denna del mynnar ut i ett förslag till lag om kommuns befogenheter med avseende på enskild näringsverksamhet. Ett bifall till motionsyrkandet skulle följaktligen även innebära ett föregripande av prövningen av kommitténs förslag.

Med åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 588.

Industribeställningar

För industribeställningar beräknas för nästa budgetår ett belopp om 10 milj. kr. Detta innebär i förhållande till det på riksstaten för innevarande budgetår beräknade beloppet en ökning med 5 milj. kr. Av konjunkturpolitiska skäl kommer i år att användas ett mångdubbelt högre belopp för detta ändamål. Utskottet har dock ingen invändning mot propositionens medelsberäkning för budgetåret 1972/73.

Detaljplaneringsbidrag

För nästa budgetår beräknas i propositionen ett oförändrat belopp om 8 milj. kr. för utbetalning av beviljade detaljplaneringsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås få besluta om nya bidrag inom en ram av 8 milj. kr. Jämfört med innevarande budgetår innebär det en krympning av beslutsramen med 2 milj. kr.

I motionen 1972: 1396 av herr Olsson i Asarum m. fl. (s) hemställs att riksdagen uttalar sig för att »resurser inom ramen för i statsverks -

InU 1972:3

propositionen föreslagna arbetsmarknadsanslag avdelas som stöd till kommunerna för en god beredskapsplanering». I motionen anförs bl. a. att kommunerna stimulerats genom olika åtgärder att så snabbt som möjligt sätta i gång sysselsättningsskapande beredskapsarbeten, men att dessa åtgärder gett olika resultat beroende på kommunernas olika planering, ekonomi och personella resurser. De projekteringsbidrag som kan utgå till kommunerna via arbetsmarknadsstyrelsen utgör för närvarande inom stödområdet 50 % och utom stödområdet 35 % av de kostnader som godkänns av styrelsen. Motionärerna anser, att det inför eventuellt kommande nya sysselsättningssvårigheter är nödvändigt att kommunerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen får ökade resurser, exempelvis genom högre projekteringsbidrag och teknisk hjälp, för att uppnå så hög beredskap som möjligt.

Som motionärerna erinrat om bestrids från förevarande anslagspost (delprogram) kostnader för projektering av bl. a. sådana kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten som kan utföras för att motverka arbetslöshet. Bidrag får inte lämnas för projektering av bostadsbyggande och vissa andra typer av arbeten. För bidrag till kommunal projektering med angivna syften fastställs årligen beslutsramar. Dessa var budgetåren 1969/70 och 1970/71 8 resp. 10 milj. kr. Av rambeloppen utnyttjades endast 3,1 respektive 3,9 milj. kr. Av årets ram om 10 milj. kr. har hittills använts 3,5 milj. kr. Med hänsyn härtill synes finnas utrymme för att stödja en inte oväsentligt vidgad projekteringsverksamhet även inom den i propositionen förordade ramen om 8 milj. kr. för nästa budgetår. I sammanhanget vill utskottet understryka, att det bör vara Kungl. Majit obetaget att vid behov vidga den ovan berörda beslutsramen för arbetsmarknadsstyrelsen. Propositionens medelsberäkning lämnar utskottet utan erinran.

Motionärerna för även fram tanken på att staten skall ta på sig en större andel av projekteringskostnaderna än hittills. Som motionärerna påpekar utgår bidrag för närvarande i regel med 50 % av kostnaderna till kommuner inom det allmänna stödområdet och med 35 % i övriga kommuner. Det bör med anledning härav framhållas att statsmakterna hittills inte har fastställt de procentsatser som skall gälla för projekteringsbidragen. Arbetsmarknadsstyrelsen har med andra ord möjlighet att i varje enskilt fall, om så befinns önskvärt, jämka bidragets storlek såväl uppåt som nedåt. Något riksdagens uttalande på denna punkt är därför inte erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen 1972: 1396. I det följande återkommer utskottet till vissa allmänna spörsmål rörande den kommunala beredskapen mot arbetslöshet.

Den kommunala beredskapsplaneringen inför konjunkturnedgångar berörs också i den förut nämnda motionen 1972: 1379 av herr Hell -

InU 1972:3

ström m. fl. (s) angående en översyn av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten i syfte att dels effektivisera den selektiva arbetsmarknadspolitiken och dels förstärka och utveckla en permanent beredskap mot arbetslöshet med särskilt beaktande av de ungas situation.

I motionen förutsätts att principen om selektiva åtgärder i kampen mot konjunkturnedgång och sysselsättningsproblem blir vägledande också för den framtida arbetsmarknadspolitiken. Detta utesluter emellertid inte att de arbetsmarknadspolitiska instrumenten kan behöva ses över och utvärderas i syfte att ytterligare utveckla den selektiva metodiken.

Motionärerna anser att det är av största vikt att göra en inventering för att skapa tillräckligt antal men även nya typer av beredskapsarbeten. Samhället bör enligt motionärerna mer än hittills uppmärksamma möjligheten att forma beredskapsarbetena som instrument för samhällets sociala politik i vid mening. De pekar på att under en konjunktursvacka överlastas de sociala organen med uppgifter och fungerar sämre än annars i sitt stödjande arbete. Det skulle kunna övervägas att starta beredskapsarbeten innebärande biträdes- och medhjälparinsatser i samhällets olika organ och koppla dessa arbeten till relevant yrkesutbildning. Som exempel nämns arbetsförmedlingarna - som behöver kraftig personalförstärkning vid hög arbetslöshet - samt barntillsynens och den sociala omvårdnadens områden.

Kommunernas ansvar för god permanent arbetslöshetsberedskap är enligt motionärerna särskilt stor. Det kan finnas anledning skärpa kravet på länsarbetsnämnderna att med vissa tidsintervaller avkräva kommunerna en plan för den beredskap som finns för att vid behov hävda full sysselsättning.

Motionen tar vidare upp ungdomsarbetslösheten, som anses medföra svåra sociala skadeverkningar därför att ungdomar som tidigt drabbas av arbetslöshet riskerar en svag ställning i arbetslivet för mycket lång tid framåt. För att komma till rätta med de problem ungdomsarbetslösheten skapar anser motionärerna den av dem begärda inventeringen av nya typer av beredskapsarbeten vara särskilt viktig. Beredskapsarbeten för ungdomar kan komma att behövas även under en högkonjunktur och likaså kan behövas en reservkapacitet inom vissa utbildningslinjer inom ungdomsskolan. Arbetsmarknadsstyrelsen bör få resurser för att fortsätta sin uppsökande verksamhet och för att sprida information. Eftersom en permanent arbetslöhetsberedskap som tar särskild hänsyn till de ungas behov kommer att vara personalkrävande förutsätts att den förstärkning med 100 nya tjänster till arbetsförmedlingen som föreslås i statsverkspropositionen kan utvecklas även till att »förebygga djupgående och långvariga sociala skador av arbetslöshet bland de unga».

Slutligen understryks i motionen vikten av att åldersgränsen för utbildningsbidrag prövas på nytt. Motionärerna tänker sig härvid att grän -

InU 1972:3

sen skall temporärt kunna sänkas till 18 år vid konjunkturförsämringar.

Den kommunala beredskapen mot arbetslösheten kritiseras av motionärerna. De medger dock, att de kommunala beredskapsarbetena i år har kunnat vidgas. Det kan nämnas att medan omfattningen av kommunala arbeten under budgetåren 1969/70 och 1970/71 motsvarade en totalkostnad av ca 370 respektive 480 milj. kr., beräknas volymen kommunala arbeten i år uppgå till 1 200 milj. kr. Det har alltså på kommunalt håll funnits möjlighet att medverka till en snabb och ur sysselsättningssynpunkt behövlig kraftig expansion av offentliga arbeten.

Motionärernas krav att länsarbetsnämnderna med vissa tidsintervaller avkrävs en beredskapsplan är redan tillgodosett genom att arbetsmarknadsstyrelsen i sin instruktion ålagts att varje år upprätta och till Kungl. Maj:t inge förslag till reserv av statliga, kommunala och statunderstödda investeringsobjekt. Styrelsen har vidare att föreslå och vidta de åtgärder som behövs för att få till stånd detaljplanering av arbeten som är eller avses bli intagna i investeringsreserven.

Styrelsens förslag till investeringsreserv redovisas varje år för riksdagen i proposition angående allmän beredskapsstat. Detta förslag gäller främst statliga arbeten. Volymen kommunala och statsunderstödda objekt anges dock beloppsmässigt.

Enligt vad utskottet inhämtat har man inom arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksammat att den kommunala planeringen bör kunna förbättras. Det är styrelsens avsikt att åstadkomma förslag till förbättringar.

På grund av det anförda finner utskottet inte påkallat, att riksdagen tar något initiativ i anledning av motionen i denna del.

Frågor om breddning av beredskapsarbetenas objektval har utskottet behandlat tidigare under denna punkt i anslutning till motioner om ökad tillgång på sådana arbeten för vissa grupper av arbetslösa. Utskottet hänvisar till vad utskottet därvidlag anfört om beredskapsarbeten inom servicesektorn och på kontors- och förvaltningsområdena. I motionen förs fram som konkret förslag att arbetslösa skulle tilldelas uppgifter inom arbetsförmedlingen för att tillgodose förmedlingens behov av mer personal vid konjunkturnedgångar. Med tanke på förmedlingspersonalens behov av utbildning och yrkesmässig bakgrund för att rätt kunna sköta sina ansvarsfulla uppgifter anser sig utskottet inte kunna stödja detta uppslag.

När det sedan gäller åtgärder mot ungdomsarbetslösheten bör först nämnas att det i dag visat sig möjligt - och nödvändigt — att placera 5 000 arbetslösa under 25 år i beredskapsarbeten. En del av dessa arbeten är särskilt utformade för unga arbetslösa. I övrigt hänvisas till att arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med ungdomsorganisationerna förra året antagit ett särskilt program mot ungdomsarbetslösheten. Detta program håller på att genomföras. Förutom nyss nämnda speciella beredskapsarbeten har bildats särskilda ungdomsgrupper på arbetsförmedling -

InU 1972:3

arna för intensifierade förmedlingsåtgärder och för uppsökande verksamhet. Det tunga inslaget i programmet ligger på utbildningssidan. Under hösten 1971 har tagits fram nya platser inom det reguljära skolväsendet för 7 000 elever, vid början av vårterminen ytterligare 600. Möjligheter har härutöver ordnats för utbildning vid folkhögskolor och i studiecirklar på dagtid i bildningsförbundens regi.

Mycket har sålunda redan uträttats för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Arbetslösheten bland de unga är emellertid fortfarande hög och ansträngningarna för att minska den måste därför fortsätta med kraft. Uppmärksamheten på de ungas sysselsättningsproblem får inte minska vid en uppgång i konjunkturen. Även under ett högkonjunkturår som 1970 var den relativa arbetslösheten bland unga betydligt högre än genomsnittet bland arbetstagare i gemen. Det får därför förutsättas att de nya särskilda åtgärder som har introducerats under förra året kan behöva sättas in även fortsättningsvis och vidareutvecklas.

Avslutningsvis tar utskottet upp två speciella frågor som berörs i motionen.

Enligt motionen bör arbetsförmedlingarna få resurser att sprida information om sin verksamhet och om arbetsmarknaden utöver den yrkesvägledning som för närvarande ges. Utskottet erinrar om att beslut om nya former för studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola fattades vid förra årets riksdag (prop. 1971: 34, UbU 1971: 21, rskr 1971: 214).

Med anledning av den av motionärerna berörda frågan om åldersgränser inom arbetsmarknadsutbildningen får erinras om att frågan torde falla inom ramen för den utredning om arbetsmarknadsutbildningen som inom kort kommer att påbörjas.

Med det anförda får motionen anses besvarad.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår till 357 milj. kr. Utskottet har uttalat sig om medelsberäkningen under de tre delprogrammen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten för vissa grupper att motionerna 1972: 380, yrkandet 2, och 1972: 812, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete att motionerna 1972: 205, 1972: 385 och 1972: 1366 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och

InU 1972:3

serviceföretag som beredskapsarbeten att riksdagen avslår motionen 1972: 588,

4. beträffande ändrade grunder för detalj planeringsbidrag m. m. att riksdagen avslår motionen 1972: 1396,

5. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten att motionen 1972: 1379 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande medelsberäkningen att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 357 000 000 kr., varav förslagsvis 175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

6. Stöd till lageruppbyggnad

Anslag för ändamålet finns inte uppfört i riksstaten för innevarande budgetår.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 118-119) föreslagit riksdagen att till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

Motion

I motionen 1972:1380 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen måtte avslå i proposition 1972: 1 bilaga 13 punkt B 3 upptaget förslag om 50 000 000 kr. i statligt bidrag till lagerökning.

Motionärerna anser det vara principiellt oriktigt att skattebetalarna på sätt som närmare exemplifieras i motionen får »ge gåvor och subventioner till kapitalisternas företag». Därjämte framhålls att de sysselsättningspolitiska effekterna av dessa bidrag torde vara ringa.

Utskottet

Förevarande anslag föreslås uppfört på riksstaten för finansiering av det av 1971 års höstriksdag beslutade temporära stödet till lageruppbyggnad. Detta stöd har till syfte att stimulera företag med avsättningssvårigheter till lageruppbyggnad och därigenom förebygga avskedanden och permitteringar.

Riksdagen har alltså redan beslutat att införa ett lagerstöd, och företagen har inrättat sig därefter. Följaktligen bör också medel anvisas för ändamålet.

Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker alltså motionen 1972: 1380.

InU 1972:3

40 Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972: 1380 till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående sammanställning över propositionens medelsberäkning.

1970/711 Utfall

1971/721

Beräknat

Ändring 1972/73

Basförslag

AMS

Departe-

mentschefen

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade Delprogram:

Ar betsprövning

4 933 000

5 700 000

+

12 500 000

+

3 000 000

Arbetsträning

14 801 000

17 100 000

—

+

43 500 000

+

10 000 000

Utbildning av svår- placerade

21 591 000

23 900 000

+ 1 000 000

+

18 100 0002

_i_

8 500 000

Gemensamma

kostnader

1 673 000

1 727 000

+ 200 000

+

373 000

+

240 000

43 298 000

48 427 000

+ 1 200 000

74 473 000

+

21 740 000

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade

Delprogram:

Arbetshjälpmedel 15 466 000

17 100 000

+

34 400 000

+

9 000 000

Näringshjälp

8 965 000

10 445 000

—

+

9 555 000

+

5 000 000

Särskilda beredskaps- arbeten

285 978 000

327 025 000

+ 32 728 000

+

62 975 000

+

25 756 000

Arkivarbete

157 952 000

164 000 000

+ 28 900 000

+

46 000 000

+

29 000 000

Halvskyddad syssel- sättning

6 797 000

25 000 000

+

17 250 000

_

Skyddad sysselsättning

62 493 000

72 300 000

—

+

45 700 000

+

20 000 000

Hemarbete

1 875 000

2 400 000

—

+

100 000

—

Gemensamma

kostnader

11 024 000

11 047 000

+ 1 357 000

+

5 653 000

+

1 760 000

550 550 000

629 317 000

+ 62 985 000

+ 221 633 000

+

90 516 000

Summa

593 848 000

677 744 000

+ 64 185 000

+ 296 106 000

+ 112 256 000

1 Överslagsvis översättning till program.

2 Skolöverstyrelsens kostnader har beräknats till 27 000 000 kr. och arbetsmarknadsstyrelsens till 15 000 000 kr.

Utgifterna för programmen finansieras f. n. från - förutom delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen - huvuddelen av anslaget Särskilda beredskapsarbeten m. m., del av anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. samt från anslagen till bidrag till anordnande resp. driften av verkstäder för handikappade.

InU 1972:3

41 Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 119-137) föreslagit riksdagen att

1) medge, att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1972/73 besluta om avskrivning av lånefordran, uppkommen inom arbetsmarknadsverket, till belopp inte överstigande 3 000 kr., beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

2) medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1972/73 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 2 upptagna ramen för budgetåret 1972/73,

4) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade samt till halvskyddad sysselsättning, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

5) till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 790 000 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1972:382 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag syftande till särskilt sysselsättningsstöd om högst 5 000 kr. per år och arbetstagare för äldre redan anställd arbetskraft i enlighet med vad i motionen anförts,

1972:383 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att särskilt bidrag till försöksvis bedriven halvskyddad sysselsättning enligt bestämmelserna i kungl, brev den 20 maj 1969 (punkt 2) får fr. o. m. den 1 juli 1972 utgå med ett med hänsyn till graden av den anställdes handikapp differentierat belopp, dock högst 5 000 kr. för halvår och plats, som avses för person som anställs på heltid,

1972:1394 av herr Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972: 1, bilaga 13, B 4 »särskilda åtgärder för arbetsanpassning» förordar en ökad satsning på industriella beredskapsarbeten inom befintlig budgetram, utan den begränsning som departementschefen uttalat på s. 134 i propositionen.

InU 1972:3

42 Utskottet

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade Som

framgår av sammanställningen beräknas för detta program ett medelsbehov av i runt tal 70 milj. kr. (+ ca 22 milj. kr.). Utskottet har ingen erinran mot medelsberäkningen och grunderna härför.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Som

arbetshjälpmedel åt handikappade kan bidrag utgå till arbetsgivare med högst 15 000 kr. till kostnader för sådan särskild anordning på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna utföra arbetet. I samband med att försöksverksamhet år 1967 startades med halvskyddad verksamhet infördes som alternativ härtill bidrag till arbetsgivare för arbetsbiträde åt synskadad eller annan svårt handikappad person om den anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren väsentliga merutgifter för sådant biträde. I anslutning till propositionens förslag tillstyrker utskottet att bidrag till dessa hjälpmedel bör utsträckas att gälla även handikappade egna företagare och fria yrkesutövare. Bidrag bör kunna utgå också för anställda hos offentliga arbetsgivare. Vidare tillstyrker utskottet att maximibidraget för särskilda anordningar på arbetsplats höjs till 20 000 kr. Härutöver skall bidrag kunna utgå för erforderliga expertundersökningar av förutsättningarna för lämpligt arbete för handikappade och äldre arbetstagare.

Vad i övrigt anförts och föreslagits om arbetshjälpmedel för handikappade liksom om näringshjälp lämnar utskottet utan erinran.

Omfattningen och inriktningen under budgetåret 1970/71 av de särskilda beredskapsarbetena för äldre och handikappade m. fl. redovisas i propositionen på s. 115-116 samt s. 133.

Medelsbehovet för budgetåret 1972/73 beräknas till 353 (+ 26) milj. kr. Utskottet finner ej anledning till erinran mot beräkningen.

Med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen om ökad satsning på industriella beredskapsarbeten uttalas i propositionen att en ökning kan tillstyrkas endast för tillfälliga insatser i samband med företagsnedläggningar.

I motionen 1972: 1394 av herr Nygren m. fl. (s) anförs att den i propositionen förordade begränsningen av de industriella beredskapsarbetenas omfattning skulle låsa utvecklingen av sådana arbeten på ett olyckligt sätt. Motionärerna menar att det är synnerligen angeläget att öka de industriella beredskapsarbetena speciellt i Norrlands inland, där möjligheterna till industriell träning är starkt begränsade på grund av bristen på industri. I dessa områden, framhålls vidare, är behovet av industriell träning för att underlätta övergång till förvärvsarbete i öppna marknaden särskilt stor. Med hänvisning härtill yrkas att riksdagen uttalar sig för

InU 1972:3

en ökad satsning på industriella beredskapsarbeten inom ramen för anvisade medel och utan den begränsning av dessa arbeten som förordats i propositionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med början budgetåret 1966/67 på försök bedrivit industriella beredskapsarbeten. Syftet har varit att göra temporära insatser i samband med företagsnedläggningar och därmed skapa rådrum för arbetsförmedlingen att slussa de anställda vidare till annan verksamhet. Eftersom arbetsuppgifterna i regel kan väl anpassas till de friställdas arbetsförmåga och tidigare yrkeserfarenhet, utgör verksamheten ett viktigt komplement till andra former av sysselsättningsskapande åtgärder. Man kan vidare peka på att dessa arbeten innebär en önskvärd övergång till fysiskt lättare arbeten än de traditionella vägoch skogsvårdsarbetena. Som nämnts tidigare i betänkandet har de industriella beredskapsarbetena i inte ringa omfattning kunnat ge sysselsättning åt friställda kvinnliga arbetstagare. F. n. drivs 55 industriella beredskapsarbeten, varav 2 kommunala, med sammanlagt 1 600 platser.

Under den hittillsvarande försöksperioden har arbetsmarknadsstyrelsen kunnat avveckla 15 industriella beredskapsarbeten. Avvecklingen har i flertalet fall inneburit att verksamheten kunnat fortsätta i andra former och under annat huvudmannaskap, t. ex. såsom skyddade verkstäder i kommunal regi.

Vissa industriella beredskapsarbeten i styrelsens regi har kommit att drivas kontinuerligt från budgetår till budgetår. Denna form av arbeten skiljer sig i praktiken inte nämnvärt från verksamheten vid de skyddade verkstäderna. I båda fallen ges sysselsättning åt personer med olika slag av arbetshinder. Man kommer därmed in på frågor om gränsdragningen mot den i kommunal regi bedrivna skyddade sysselsättningen. Det problemet ingår i arbetsuppgifterna för utredningen rörande den skyddade sysselsättningen, som beräknas avge sitt betänkande om några månader. Utredningen skall bl. a. överväga behovet av att bygga ut den skyddade sysselsättningen och göra den till ett effektivare arbetsmarknadspolitiskt medel. Utredningen skall även överväga om skyddad eller halvskyddad sysselsättning i delvis nya former kan behöva anordnas och skall därvid ange en inbördes angelägenhetsgradering mellan olika former av utbyggnad.

Ytterligare en aspekt kan läggas på de industriella beredskapsarbetena, nämligen den regionalpolitiska. Verksamheten kan innebära en statlig insats för att stärka sysselsättningen i ett område med otillräckligt differentierat näringsliv.

Utskottet vill understryka att de industriella beredskapsarbetena utgör ett i flera avseenden värdefullt alternativ till andra former av beredskapsarbeten. Vad tidigare anförts visar emellertid att det f. n. kan vara motiverat att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden av verksamheten som fortfarande drivs på försök. Inom en nära framtid kommer gränsdragningsfrågan mot skyddad sysselsättning att bli belyst, och lika -

InU 1972:3

så innebär arbetet på ett nytt regionalpolitisk! handlingsprogram och nya medel inom regionalpolitiken att de industriella beredskapsarbetenas roll i det sammanhanget kan komma att behandlas. Med hänsyn till det anförda kan utskottet i princip ansluta sig till vad departementschefen anfört. Nya industriella beredskapsarbeten bör alltså förbehållas de fall då behov av sysselsättningsskapande åtgärder i denna form motiveras av företagsnedläggningar. I det sammanhanget vill utskottet framhålla att med företagsnedläggningar bör jämställas fall då inom en bygd sker mera omfattande friställningar inom skogsnäringen, särskilt då i Norrlands inland. Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1972: 1394.

För arkivarbeten beräknas för nästa budgetår 193 milj. kr. Det anmäls i propositionen att Kungl. Maj:t har uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med statens avtalsverk ta upp förhandlingar med TCO:s statstjänstemannasektion om reglering i kollektivavtalsform av löne- och övriga arbetsvillkor för dem som sysselsätts i arkivarbete (jfr InU 1971: 3 s. 11).

Som tidigare nämnts i betänkandet har inom inrikesdepartementet företagits en allmän översyn av arkivarbetet och musikerhjälpen. Resultatet härav har redovisats i en promemoria om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning (Ds In 1971: 15). Promemorian remissbehandlas f. n.

Vad i propositionen anförts och föreslagits under denna punkt ger ej utskottet anledning till erinran.

Enligt gällande bestämmelser för försöksverksamheten med halvskyddad sysselsättning utgår bidrag till arbetsgivare som anordnar sådan verksamhet med 2 500 kr. per belagd plats och halvår. Som förut nämnts började verksamheten budgetåret 1967/68. Målsättningen var att verksamheten skulle ge sysselsättning åt ca 5 000 personer. Vid utgången av budgetåret 1970/71, dvs. efter en försöksperiod av fyra år, var inte fler än 1 830 personer sysselsatta i denna form.

Eftersom verksamheten inte gett åsyftat resultat, föreslås i propositionen att bidragssystemet utformas på ett nytt sätt. Enligt detta förslag bör bidrag utgå med belopp som motsvarar 40 % av den kontantlön, inkl. semesterersättning, som betalas ut till arbetstagarna. Som lägsta bidragsbelopp anges 1 200 kr. per belagd godkänd plats och år.

Den nya typen av bidrag avses inte bara stimulera till en snabbare utbyggnad av den halvskyddade verksamheten utan även medverka till en gynnsammare löneutveckling för de anställda.

Verksamheten omfattar f. n. företag samt kommunala och landstingskommunala myndigheter och inrättningar. En breddning till den statliga sektom föreslås så till vida att bidrag anses böra utgå också vid nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk.

Med det sålunda förbättrade bidragssystemet beräknas den halv -

InU 1972:3

skyddade verksamheten komma att fördubblas under nästa budgetår. Det anses lämpligt att bedriva verksamheten på försök i ytterligare minst två år. På grund av den hittillsvarande låga medelsåtgången beräknas för ändamålet för nästa budgetår ett oförändrat belopp om 25 milj. kr.

Utskottet har i ett förra året avgivet betänkande (InU 1971: 22) behandlat frågor om de handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet uttalade därvid att det var nödvändigt att bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet konstaterade att trots omfattande information och direkta stödinsatser har föreliggande sysselsättningsbehov uppenbarligen inte kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning. En växande andel handikappade får sysselsättas i skyddad verksamhet i samhällets regi.

Mot denna bakgrund hälsar utskottet med tillfredsställelse att stödet till halvskyddad sysselsättning ges en ny och förstärkt form. Utskottet räknar med att betydligt fler handikappade på detta sätt skall kunna få en lämplig sysselsättning. Utskottet tillstyrker sålunda propositionens förslag. Samtidigt vill utskottet - liksom föredragande departementschefen - betona att verksamheten inte får resultera i ett minskat ansvar hos företagen för arbetstagare som är anställda hos dem. De möjligheter som nuvarande bestämmelser ger företag att överföra redan anställda till halvskyddad verksamhet bör liksom hittills användas restriktivt.

I motionen 1972: 383 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) föreslås att bidraget till halvskyddad sysselsättning differentieras efter graden av den anställdes handikapp. Bidraget avses kunna utgå med upp till dubbelt så stort belopp som f. n. eller med högst 5 000 kr. för halvår vid heltidsanställning.

Motionen överensstämmer till motivering och yrkande med den föregående år väckta motionen 1971: 1147, som avslogs av riksdagen (InU 1971: 3 s. 21). Med hänvisning till att utskottet ovan tillstyrkt ett nytt och väsentligt förstärkt bidrag till halvskyddad sysselsättning avstyrker utskottet den aktuella motionen.

I motionen 1972: 382 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m) förs fram förslag om en ny typ av bidrag till företag som syftar till att stärka den äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter. Det avsedda särskilda sysselsättningsstödet skulle sättas in om ett företag som, oaktat det är välskött och bedöms ha framtiden för sig, nödgas varsla om driftinskränkning. Stödet skulle utgå med högst 5 000 kr. för år för arbetstagare som är 55 år eller äldre och har varit anställd hos företaget minst elva år. Motionärerna kan tänka sig att det föreslagna sysselsättningsstödet prövas i begränsad skala under en försöksperiod.

Utskottet har förståelse för motionens syfte att förbättra sysselsätt -

InU 1972:3

ningssituationen för den äldre arbetskraften. Starka principiella invändningar måste emellertid riktas mot motionärernas förslag. Även om det skulle förhålla sig så att den äldre arbetskraften generellt utgör en kostnadsmässig belastning för företagen - en uppfattning som utskottet i och för sig tar bestämt avstånd från - är det orimligt att företagen inte skall ha samma ansvar för denna arbetskraft som för övriga anställda. Redan av denna orsak ter sig tanken på samhällssubvention till företagen för att de har äldre arbetstagare anställda som oacceptabel. Statsmakterna har anvisat en annan väg när det gäller att förbättra situationen för den äldre arbetskraften, nämligen de s. k. äldrelagarna. De innebär bl. a. längre uppsägningstider för äldre arbetstagare och möjlighet för fackliga organisationer och arbetsmarknadsmyndigheter att påverka företagens personalpolitik.

På grund av det anförda avstyrks motionen 1972: 382.

Vad i propositionen slutligen anförts och föreslagits om skyddad sysselsättning, hemarbete och avskrivning av vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1972/73 besluta om avskrivningar av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts förslag,

2. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1972/73 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 2 upptagna ramen för budgetåret 1972/73,

4. beträffande grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade samt till halvskyddad sysselsättning, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972, att riksdagen med avslag på motionen 1972:383 godkänner i propositionen förordade ändringar,

5. beträffande industriella beredskapsarbeten att motionen 1972: 1394 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande sysselsättningsstöd för äldre arbetskraft att riksdagen avslår motionen 1972: 382,

7. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 790 000 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

InU 1972:3

8. Kontant stöd vid arbetslöshet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Kontant stöd vid arbetslöshet. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående sammanställning över propositionens medelsberäkning.

1970/711

1971/721

Ändring 1972/73

Utfall

Beräknat

Basförslag

AMS

Departe-

mentschefen

Delprogram:

Ersättning till arbetslös- hetskassor

Kommunalt kontant- understöd Omställningsbidrag Gemensamma kostnader

Summa:

220 745 000

1 674 000 31 604 000 3 155 000

257 178 000

241 000 000

1 500 000 27 000 000 3 172 000

272 672 000

+ 391 000 + 391 000

+ 90 000 000

+ 8 000 000 + 1 400 000

+ 99 400 000

+ 89 820 000

+ 8 000 000 + 508 000

+98 328 000

1 Överslagsvis översättning till program.

Utgifterna för delprogrammen finansieras f. n. från anslagen Kontant stöd vid arbetslöshet och Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 5 (s. 137-140) föreslagit riksdagen att till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 371 000 000 kr.

Motioner

1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga föreslås att den lokala fackliga organisationen alltid bereds möjlighet att delta i förhandling om arbetsanvisning i vilket sammanhang den arbetssökande avböjt erbjudet arbete,

1972:1378 av herrar Hedin (m) och Nilsson i Trobro (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om att arbetslöshetsunderstöd för fiskare liksom för övrigt sjöfolk bör utgå även i hamnar utanför Norden,

1972:1391 av herr Möller i Göteborg (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att § 20 i arbetslöshetskasseförordningen bör tolkas så, att den tillåter arbetslös som uppbär ersättning från allmän arbetslöshetskassa att efter anmälan och erhållen tillåtelse vistas i utlandet högst 8 dagar eller högst totalt 15 dagar efter en sammanhängande arbetslöshetsperiod som omfattat minst tre resp. nio månader,

1972:1407 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetslöshets -

InU 1972:3

understöd från erkänd arbetslöshetskassa skall utgå till den som ställer sig till arbetsmarknadens förfogande i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet

I propositionen anmäls att KSA-utredningen avgett sitt slutbetänkande med bilagor (SOU 1971: 42-44) och att betänkandet remissbehandlats. Enligt föredragande departementschefen bör prövningen av utredningens förslag samordnas med ställningstagandet till resultatet av sjukpenningutredningens överväganden i fråga om förutsättningarna för att beskatta dagpenningen vid arbetslöshetsförsäkring m. m. Det beräknas att förslag om reformering av arbetslöshetsförsäkringen grundad på de båda berörda utredningarnas förslag skall kunna föreläggas 1973 års riksdag.

För nästa budgetår beräknas i propositionen medelsbehovet för bidrag till arbetslöshetskassor och kommunalt kontantunderstöd samt för omställningsbidrag uppgå till 371 milj. kr. Däri ingår 15 milj. kr. till särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits i nu behandlade del.

Motionen 1972:764 tar upp arbetsförmedlingens kontrollfunktion inom arbetslöshetsförsäkringen. I motionen hävdas att arbetsförmedlingen som serviceorgan inte kan vinna förtroende så länge förmedlingen ensam utan att inhämta den lokala fackorganisationens ställningstagande har att rapportera arbetsvägran. Det uttalas vidare att i de fall inte avtalsenliga förhållanden råder på en arbetsplats bör en arbetssökandes avvisande av platsanvisning inte betraktas som arbetsvägran. På grund härav föreslås att lokal facklig organisation alltid skall beredas möjlighet att delta i förhandling om arbetsanvisning i fall då den arbetssökande avböjt erbjudet arbete.

Frågan om ökat inflytande för fackföreningarna i ärenden rörande arbetsanvisning behandlades av utskottet i betänkande till 1971 års höstriksdag (mot. 1971: 1113, InU 1971: 33 s. 18). Utskottet hänvisade till att frågan kommer att behandlas i samband med prövningen av KSA-utredningens förslag. På förslag av utskottet avslogs motionen. Utskottet kan ej finna skäl för riksdagen att frångå sitt i höstas gjorda ställningstagande utan avstyrker det förevarande motionsyrkandet.

I motionen 1972: 1391 framförs önskemålet att långvarigt arbetslösa skall kunna uppbära kassaersättning vid utlandsresa för att under kortare tid erhålla miljöbyte. Den som oavbrutet varit arbetslös under tre månader skall kunna medges att vistas i utlandet högst åtta dagar och den som varit arbetslös nio månader högst totalt 15 dagar. F. n. medges endast utlandsresa om det kan styrkas att resan företas för att söka arbete i utlandet. Denna praxis vilar på grundprincipen inom arbetslöshets -

InU 1972:3

försäkringen att den arbetslöse under försäkringstiden skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Denna tillämpning anser motionären vara alltför sträng.

Som motionären själv erinrat om är en grundläggande princip inom arbetslöshetsförsäkringen att den arbetslöse under försäkringstiden skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet kan inte finna att de skäl motionären anfört är tillräckligt starka för att bryta denna princip. Det kan tilläggas att kassorna är självstyrande organ, som delvis finansierar sin verksamhet genom medlemmarnas avgifter. Mot den bakgrunden förefaller det naturligt att om det inom kassorna finns önskemål av det slag motionären aktualiserat initiativ tas av kassorna själva eller deras samorganisation. Utskottet avstyrker motionen.

De två återstående motionerna behandlar frågor sammanhängande med de arbetslöshetskassor för företagare som bildats under 1960-talet.

Motionen 1972: 1378 tar upp ett speciellt problem för yrkesfiskare. Om dessa på grund av storm eller andra omständigheter tvingas till uppehåll i fisket, äger de rätt att uppbära kassaersättning om båten ligger i hamn i Sverige eller annat nordiskt land. Motionärerna hemställer att denna begränsning slopas. I första hand anser de angeläget att ersättning utgår i de fall fiskare tvingas anlita hamn i Skottland och England. Som jämförelse anförs att inga motsvarande restriktioner gäller för medlemmar i Svenska sjöfolksförbundets arbetslöshetskassa.

För medlemmar i Sveriges hantverks-, industri- och servicenäringars arbetslöshetskassa - dvs. småföretagare - gäller att medlem anses som arbetslös och därmed blir ersättningsberättigad endast om han »lagt ned sitt företag eller eljest skilt sig från detta», såvida inte en force majeure-situation inträffat. I motionen 1972: 1407 anses denna tolkning av arbetslöshetsbegreppet vara alltför snäv. Motionärerna kan inte finna något motiv för att tvinga en småföretagare att avveckla sitt företag utan föreslår att han bör kunna få ersättning om han vid en tillfällig nedgång i verksamheten, över vilken han inte kan råda, ställer sig till arbetsmarknadens förfogande.

Yrkandena i de båda motionerna kan synas gälla mindre ändringar i försäkringssystemet, men de berör liksom den ovan behandlade motionen 1972: 1391 viktiga principfrågor inom försäkringen, nämligen att den arbetslöse under försäkringstiden skall stå till arbetsmarknadens förfogande resp. tidpunkten för arbetslöshetens inträde. På grund av den hänvisning som i motionen 1972: 1378 görs till de särskilda regler som gäller för kassaersättning åt ombordanställda bör vidare erinras om att de i motionerna aktualiserade fallen inte gäller arbetslöshet i vanlig mening utan om ersättning åt företagare vid nödtvungna driftstopp.

Utskottet anser emellertid att de i motionerna berörda frågorna kan behöva övervägas ytterligare och i ett större sammanhang. Det förefaller lämpligt att Kungl. Maj:t tar upp problemen i samband med prövningen

4 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

av KSA-utredningens förslag. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.

Avslutningsvis skall tas upp ett spörsmål rörande omställningsbidrag som aktualiserats inom utskottet.

Omställningsbidrag utgår med högst 800 kr. i månaden. Halvt bidrag utgår bl. a. till den som haft endast deltidsarbete före arbetslöshetstidens inträde.

Bidraget avser arbetslösa som fyllt 60 år, i vissa fall 55 år. Som arbetslösa räknas såväl personer som varit anställda som personer vilka avvecklat verksamhet som självständiga företagare.

Omställningsbidrag utgår till medlem i arbetslöshetskassa för tid då dagpenning från kassan inte längre kan medges. Även oförsäkrade får uppbära bidrag om de under tre år före arbetslösheten arbetat i minst 24 månader.

Vid beräkningen av denna kvalifikationstid har anknutits till 7 § lagen (1963: 114) om semester. Reglerna innebär att vederbörande skall ha arbetat minst 15 dagar per månad för att ha rätt till omställningsbidrag. Däremot uppställs det inte något krav på ett visst antal arbetstimmar per arbetad dag.

Bestämmelserna medför att en person som arbetar full dag mindre än 15 dagar i månaden kan uteslutas från rätt till omställningsbidrag medan däremot en deltidsarbetande som under samma tidrymd måhända arbetar betydligt färre antal timmar kvalificerar sig för bidrag om arbetet fördelats på minst 15 dagar. Utskottet har inhämtat att ett hundratal personer utestängts från bidrag på grund av nuvarande bestämmelse.

Den rent tekniska anknytningen till semesterlagens bestämmelse har kommit att på ett olyckligt sätt utestänga vissa arbetslösa från möjlighet att uppbära halvt omställningsbidrag. Detta bör föranleda en justering av reglerna. Exempelvis kunde anknytningen till semesterlagen ersättas med en bestämmelse om att den arbetslöse skall ha arbetat minst 60 timmar per månad under kvalifikationstiden. Det får ankomma på Kungl. Majit att närmare överväga den tekniska lösning som bäst täcker nu avsedda fall.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning av arbete åt arbetslöshetsförsäkrade att riksdagen avslår motionen 1972: 764 i motsvarande del,

2. beträffande kassaersättning vid utlandsresa att riksdagen avslår motionen 1972: 1391,

3. beträffande kassaersättning åt företagare att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1378 och 1972: 1407 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

InU 1972:3

4. beträffande omställningsbidrag till vissa deltidsarbetande att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 371 000 000 kr.

9. Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Försvarsoch beredskapsplanering samt Vapenfria tjänstepliktiga.

1970/711 Utfall

1971/721

Beräknat

Basförslag

Ändring 1972/73

AMS Departementschefen -

Försvars- och beredskapsplanering Bidrag till frivillig försvarsverksamhet Gemensamma kostnader

Vapenfria tjänstepliktiga

Vapenfriverksamhet Gemensamma kostnader

Summa

—

+

—

+

+ 2

+

634 000

+

+3

+

634 000

+

+ 2

+1

950 000

100 000

+

+

+

120 000

+

+ 2

+2 070 000

+1

+ 5

+2 704 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

Programmet Försvars- och beredskapsplanering finansieras f. n. huvudsakligen från delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen. Den del av programkostnaden som avser bidrag till frivillig försvarsverksamhet (jfr prop. 1970: 18 s. 36) finansieras från anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. Programmet Vapenfria tjänstepliktiga finansieras praktiskt taget helt från anslaget Vissa kostnader för vapenfria tjänstepliktiga.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 6 (s. 141-144) föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits under förevarande punkt. Med hänvisning i övrigt till sammanställningen hemställer utskottet

att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.

InU 1972:3

10. Arbetsmarknadsverket: Utrustning

Från detta anslag skall bestridas utgifterna för arbetsmarknadsverkets investeringar i viss utrustning. Det gäller anskaffningar av tryckerimaskiner och tjänstebilar, som hittills finansierats från anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen resp. Arbetsförmedlingen, förläggningsbyggnader, som finansierats från ett för detta ändamål uppfört anslag, samt maskiner och fordon m. m. för beredskapsarbeten, som finansierats från anslaget Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kostnaderna för avskrivning och förräntning av utrustning, som anskaffas från förevarande anslag, skall bestridas från resp. programanslag och levereras in till härför avsedd inkomsttitel under rubriken Uppbörd i statens verksamhet.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 144—145) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Utrustning för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits under denna punkt utan hemställer

att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Utrustning för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande

herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk) och Ekinge (fp).

Reservationer

Vid 4. Arbetsmarknadsservice

1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen (punkt 1 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med »Enligt

InU 1972: 3

utskottets» och slutar på följande sida med »avstyrker motionsförslaget» bort ha följande lydelse:

»I samband med antagandet av 1966 års riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken uttalade sig statsmakterna för en successiv utbyggnad av arbetsförmedlingen. I enlighet härmed har arbetsförmedlingen också varje år tillförts förstärkningar som tillsammantagna gett förmedlingen ett ganska betydande tillskott i fråga om personalresurser.

Å andra sidan har under samma tid införda nya och utbyggda arbetsmarknadspolitiska medel betytt att kraven på arbetsförmedlingens medverkan i olika hänseenden har stegrats. Som exempel på åtgärder av denna art skall här endast nämnas 1968 års beslut om införande av omställningsbidrag för äldre arbetskraft och de förra året antagna s. k. äldrelagarna.

Det mest påtagliga draget i utvecklingen under de år som gått sedan 1966 är emellertid höjningen av den arbetsmarknadspolitiska ambitionsgraden sådan den kommer till uttryck i kvantitativa termer. Detta kan belysas med följande uppgifter.

Under budgetåret 1966/67 deltog 58 000 personer i arbetsmarknadsutbildning, budgetåret 1970/71 106 000 till en kostnad av 243 resp. 562 milj. kr. För sysselsättning av handikappade i beredskapsarbeten och skyddade verkstäder anvisades 1966/67 176 milj. kr. och 1970/71 550 milj. kr. Den sistnämnda anslagsutvecklingen återspeglar det starkt ökade behovet att bereda sysselsättning åt av olika skäl svårplacerade arbetslösa.

De personalresurser som på senare år tillförts arbetsförmedlingen har endast i mindre grad tagit sikte på det egentliga förmedlingsarbetet. Ökade förmedlingsinsatser bör enligt utskottets mening bl. a. bidra till att minska behovet av särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En intensivare platsackvisition och bättre bevakning av placeringsmöjligheterna för arbetssökande skulle otvivelaktigt leda till minskade kostnader för beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning och kontant stöd åt arbetslösa. Lika väsentligt är att den enskilde arbetssökande erbjuds bättre förmedlingsservice. På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionens förslag om ett ytterligare tillskott utöver propositionens förslag om 50 tjänster för handläggande uppgifter inom den allmänna förmedlingen.

I sin anslagsframställning har arbetsmarknadsstyrelsen begärt 162 biträdest jänster till arbetsförmedlingskontoren. I propositionen har inte kunnat tillstyrkas någon sådan tjänst. Utskottet anser angeläget att förmedlarna avlastas uppgifter som kan utföras av biträdespersonal till förmån för egentligt förmedlingsarbete. Utskottet finner motionens förslag på denna punkt utgöra en rimlig avvägning och biträder alltså dess förslag om att tillföra arbetsförmedlingen ytterligare 50 biträdestjänster.

5 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972: 3

54 Utskottet har förutsatt att merkostnaderna för avlöningar m. m. som uppkommer för nu förordade ytterligare tjänster skall uppvägas av minskade utgifter för andra sysselsättningspolitiska aktiviteter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att göra erforderlig teknisk omdisposition av medel för olika delprogram.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972: 158, yrkandet A 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att vid arbetsförmedlingen utöver Kungl. Maj:ts förslag skall inrättas 50 tjänster för handläggande personal och 50 tjänster för biträden.»

2. beträffande organisationsförmedlingar (punkt 3 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med »Utskottet vill» och slutar på följande sida med »motionen 1972: 1405» bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan i stort sett godta de principer som förs fram i propositionen. När det gäller förmedling av korttidsanställd kontorsarbetskraft vill utskottet dock i anslutning till motionen 1972: 1405 anmäla en från propositionen avvikande uppfattning.

Enligt utskottets uppfattning borde undantag från arbetsförmedlingslagens förbud mot arbetsförmedling i förvärvssyfte kunnat göras för den vikariatförmedling som skrivbyråerna tidigare utförde. Det finns emellertid inte anledning att i förevarande sammanhang pröva den frågan. Däremot anser utskottet mot bakgrund av det sagda att i de fall en organisation önskar bedriva förmedling av kontorsarbetskraft bör detta medges utan särskild prövning ur arbetsmarknadssynpunkt. Skrivbyråernas verksamhet visar att det finns ett stort förmedlingsbehov. Skulle marknadssituationen förändras kan det visa sig att underlag kan komma att saknas för en eller annan organisationsförmedling, som i så fall får avvecklas. Något behov av en på förhand gjord behovsprövning kan sålunda inte sägas föreligga på detta område. Med det anförda ansluter sig utskottet till tankegångarna i motionen 1972: 1405.»

dels att utskottet bort hemställa

»3. beträffande organisationsförmedlingar att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1405 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om organisationsförmedling för korttidsanställd kontorsarbetskraft.»

InU 1972: 3

3. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna (punkt 4 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »Som framgått» och slutar med »förevarande del» bort ha följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till motionärernas krav på en allmän översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna. Denna översyn bör ha till syfte att säkra att de arbetssökande via arbetsförmedlingarna får utförliga och korrekta fakta om erbjudna lediga platser. Denna information skall avse t. ex. lönesystem, arbetsmiljöer, hälsorisker och personalpolitik. Härigenom skulle förmedlingen bli ett i verklig mening aktivt serviceorgan som skulle kunna hjälpa de arbetssökande till ett övervägt val av arbete och dessutom medverka till önskade förändringar på arbetsmarknaden. Liksom motionärerna finner utskottet angeläget att arbetsförmedlingens resurser inte slösas bort på att ständigt tillföra ny personal till företag med onormalt hög personalomsättning. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»4. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna att riksdagen med bifall till motionen 1972: 764 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

4. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling inom arbetsförmedlingen och obligatorisk anmälan av lediga platser (punkt 5 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med »Erfarenheterna såväl» och slutar på s. 16 med »motionen 1972: 158» bort ha följande lydelse:

»Erfarenheterna såväl i Sverige som i utlandet av ADB-system inom arbetsförmedlingen visar att tekniken kräver stora insatser och att metodproblemen är betydande. Att viss försöksverksamhet på området börjar i Stockholm och att problemet studerats i Förenta staterna är i och för sig värdefullt. Informationsbehandlingen inom arbetsförmedlingen är i dag mycket omfattande och tidsödande och det är därför nödvändigt att arbetet med att ersätta nuvarande manuella teknik med en automatisk informationsbehandling intensifieras. Detta är önskvärt redan för att arbetsförmedlingen därigenom kan avlastas rutinbetonade registreringsarbeten. Utveckling av ADB-system i förmedlingsarbetet är emellertid även en förutsättning för att förbättra förmedlingens verksamhet som informationsorgan i två väsentliga avseenden.

Den interlokala förmedlingsverksamheten behöver förbättras. Det

InU 1972: 3

måste konstateras att en organisation härför i egentlig mening saknas f. n., men att tillskapandet av en sådan organisation skulle tillgodose ett angeläget reformbehov. Arbetsförmedlarna har nämligen överblick över främst den lokala arbetsmarknaden och i övrigt är man hänvisad till den veckovis utkommande Platsjournalen som dock innehåller endast ett urval av lediga platser över hela riket. För att göra det lättare att skaffa arbete åt en sökande som har svårigheter att finna anställning på den lokala arbetsmarknaden skulle det vara ett betydande framsteg om både förmedlaren och den arbetssökande själv hade tillgång till material som gjorde det möjligt för dem att överblicka i första hand utbudet av lediga platser i länet och i andra hand för den arbetssökandes vidkommande aktuella platser i hela riket. Lika väsentligt för en snabbare arbetsplacering av sökande är att en motsvarande registrering sker av arbetssökande som inte kan placeras lokalt. Utskottet biträder därför tanken i motionen 1972: 158, yrkandet A 3, på att för interlokal arbetsförmedling byggs upp en organisation, som skulle kunna bestå av en central förmedlingsenhet i varje län och en rikscentral för hela landet för registrering av lediga platser och arbetssökande.

För att en registrering av lediga platser skall bli ett effektivt instrument för arbetsförmedlingen förutsätts att förmedlingen får ett helt annat grepp över utbudet av lediga platser än den har i dag. Skälet härtill har på ett enligt utskottets mening klargörande sätt belysts i motionen 1972: 158. Att arbetsförmedlingens andel av arbetskraftsomsättningen bör ökas framhölls redan av arbetsmarknadsutredningcn i dess betänkande vid mitten av 1960-talet. Någon nämnvärd förbättring i detta avseende har knappast skett sedan dess. Mot bakgrunden härav stöder utskottet den i motionen framförda tanken att arbetsgivare som utnyttjar arbetsförmedlingens service i vissa fall bör ikläda sig skyldigheten att till förmedlingen anmäla lediga platser. För att undvika meningslösa platsansökningar bör undantas befattningar avsedda att intemrekryteras eller besättas genom handplockning. Vidare bör undantas arbetsgivare med endast ett fåtal anställda och arbetsgivare som klarar sin rekrytering själva. Även ett system för anmälan av lediga platser med dessa av praktiska skäl gjorda begränsningar skulle betyda en avsevärd förbättring av platsurvalet inom arbetsförmedlingen.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen 1972: 158, yrkandena A 3-A 5, bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»5. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling inom arbetsförmedlingen och obligatorisk anmälan av lediga platser att riksdagen med bifall till motionen 1972: 158, yrkandena A 3-A 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

InU 1972: 3

5. beträffande förmedling av tjänstemän (punkt 6 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Motionärerna har» och slutar med »motionen 1972: 586» bort ha följande lydelse:

»Arbetslösheten bland tjänstemän har tiodubblats på tio år. Arbetslösa tjänstemän har längre arbetslöshetstider än övriga arbetslösa och detta trots att tjänstemän genomsnittligt har betydligt längre uppsägningstider än andra arbetstagare. Detta förhållande tyder klart på att förmedlingsinsatserna för tjänstemän behöver förstärkas. Vad som särskilt bör framhållas är att förmedlingens ackvisitionsarbete i högre grad än nu är fallet bör bedrivas kontinuerligt och inte främst i samband med den arbetslöse tjänstemannens besök på förmedlingen samt att man i ackvisitionsverksamheten tar till vara möjligheterna till interlokal placering. Önskvärt är även att större uppmärksamhet kan ägnas åt ombytessökande.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att verksamheten inom arbetsförmedlingen bör ses över i syfte bl. a. att förbättra insatserna för förmedling av tjänstemän. Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972: 586 bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»6. beträffande förmedling av tjänstemän att riksdagen med bifall till motionen 1972: 586 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

6. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för nyexaminerade akademiker och gymnasister (punkt 7 i hemställan) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med »Utskottet vill» och slutar på följande sida med »anses besvarad» bort ha följande lydelse:

»Det ökade utbudet av arbetskraft med längre utbildning har föranlett arbetsmarknadsverket att bl. a. genom omfattande kursverksamhet ge arbetsförmedlingspersonalen yrkesinformation om eftergymnasial utbildning. Särskilda akademikerförmedlare har dessutom i begränsad omfattning knutits till arbetsförmedlingarna på universitetsorterna. Som motionärerna påpekar anordnas kurser i arbetsmarknadsinformation med praktik för de aktuella grupperna arbetssökande. Utskottet anser det värdefullt att åtgärder av detta slag har vidtagits. Utskottet menar emel -

InU 1972: 3

lertid att det - med hänsyn till de särskilda placeringsproblem som möter nyexaminerade utan klar yrkesinriktning - kan vara välbetänkt att pröva det uppslag som motionären har fört fram. Det är inte osannolikt att de slussningscentraler för förberedande utredningar av placeringsfrågan som föreslagits skulle kunna minska behovet av åtgärder av annan art, t. ex. hänvisning till de särskilda kurserna för arbetsmarknadsinformation. Utskottet förordar sålunda att försök görs med slussningscentraler av den typ som föreslagits i motionen 1972: 604. Lämpligen kan centraler till en böljan inrättas vid arbetsförmedlingarna på universitetsorterna. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»7. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för nyexaminerade akademiker och gymnasister att riksdagen i anledning av motionen 1972: 604 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

7. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning (punkt 9 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med »Den takt» och slutar med »aktuella delarna» bort ha följande lydelse:

»I motionen 1972: 280 framförs i stort sett samma förslag som ställdes i en motion vid föregående års riksdag. Än mer berättigad kan i nuläget, ett år senare, en uppräkning av bidragsbeloppen anses vara. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det här inte handlar om några bidragsreformer. Det är fråga om återställande av bidragens realvärde. Den mindre höjning av utbildningsbidraget, som föreslås i propositionen, ändrar inte det faktum att bidraget fortfarande ligger under 1970 års sociala minimistandardnivå i Stockholm. Jämförelsen illustrerar det enligt utskottets uppfattning helt välgrundade yrkandet i den åberopade motionen. Situationen för dem som undergår arbetsmarknadsutbildning är nu sådan, att argumentationen om statsfinansiell avvägning som skäl till att inte genomföra föreslagna bidragshöjningar ej kan godtas. Inte minst talar de under senare tid inträdda prisstegringarna såväl som väntade sådana för att motionärernas yrkanden röner riksdagens beaktande. Utskottet förordar sålunda i enlighet med motionens förslag att grundbidrag utgår med 650 kr. per månad, lika för gift och ogift, samt att traktamentsbeloppet vid utbildning utom hemorten fastställs till 450 kr. per månad.»

dels att utskottet bort hemställa

»9. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972: 280

InU 1972: 3

i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

8. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning (punkt 10 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med »Vad gäller» och slutar på följande sida med »motion 1972: 158» bort ha följande lydelse:

»Vad gäller förslaget om värdesäkring av grundbidraget bör framhållas att detta är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället under utbildningen. Bidraget är därför känsligt för höjningar i prisnivån, och med den teknik som nu används för att fastställa bidraget föreligger avsevärda risker för att bidraget urholkas genom penningvärdeförändringar. I likhet med vad både den sakkunnige och motionärerna har föreslagit förordar utskottet därför att grundbidraget värdesäkras genom att anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen på så sätt att bidraget höjs i proportion till justeringar av basbeloppet. För att vinna en administrativ förenkling bör härvid, som den sakkunnige föreslagit, anpassningen till basbeloppet göras en gång om året före budgetårsskiftet. Kungl. Maj:t bör erhålla erforderligt bemyndigande att företa nu avsedda bidragsjusteringar.»

dels att utskottet bort hemställa

»10. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen i anledning av motionen 1972: 158, yrkandet A 6, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grundbidragets belopp i enlighet med vad utskottet föreslagit.»

9. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 11 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Arbetsmarknadsstyrelsen har» och slutar med »av inkomstprövningen» bort ha följande lydelse:

»Från principiella synpunkter kan enligt utskottets mening skäl anföras mot nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst. Som motionärerna framhåller strider en sådan prövning mot en modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv. Viktigt är också att bidragsreglernas utformning inte lägger hinder i vägen för arbetssökande att skaffa sig en utbildning som skulle ge ett bättre fäste på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att nuvarande regler om inkomstprövning på grund av makes inkomst bör ändras men är, bl. a. av kostnadsskäl, inte berett att föreslå att reducering av bidraget slopas

InU 1972: 3

helt. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen förordar därför utskottet som en etapp på vägen mot en principiell likställighet mellan makar i bidragshänseende att grundbidraget undantas från inkomstprövningen. Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972: 158 bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»11. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen i anledning av motionen 1972: 158, yrkandet A 7, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

10. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning (punkt 12 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med »Som framhålls» och slutar med »aktuella delen» bort ha följande lydelse:

»Utskottet instämmer med motionärerna att urvalet av utbildningsvägar inom arbetsmarknadsutbildningen bör breddas. Allt fler personer hänvisas av arbetsförmedlingarna till utbildningar där studiemedel utgår. I de fall en klar arbetsmarknadsmässig motivering härför föreligger, bör utbildningsbidrag kunna utgå. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»12. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning att riksdagen med bifall till motionen 1972: 158, yrkandet A 8, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

11. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier (punkt 13 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med »Undervisningen vid» och slutar med »följaktligen motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan i princip biträda den i propositionen uttalade meningen att nuvarande regler för ledighet med rätt att uppbära utbildningsbidrag bör behållas. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som motionärerna har emellertid anfört starka skäl för att undantag vid behov skall få göras för ensamstående försörjare och handikappade. Om de har sin utbildning förlagd inom det reguljära skolväsendet kan de vid ferieuppehållen ofta inte klara sin försörjning genom att ta feriearbete på grund av handikappet eller svårigheter med barntillsynen. I sådana och liknande ömmande fall bör finnas möjlighet att låta utbildningsbidrag utgå även vid ferieuppehåll.»

InU 1972: 3

dels att utskottet bort hemställa

»13. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972:280 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

12. beträffande maximering av utbildningsbidrag (punkt 14 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Det föreslagna» och slutar med »familjepolitikens ram» bort ha följande lydelse:

»Som motionärerna med rätta framhåller kommer den föreslagna maximeringsregeln att drabba barnrika familjer, familjer med höga hyreskostnader samt, i inte så få fall, personer som efter sjukdom eller olycksfall måste utbilda sig till annat yrke. Utskottet kan inte acceptera en regel av denna innebörd och avstyrker därför liksom motionärerna propositionens förslag på denna punkt.»

dels att utskottet bort hemställa

»14. beträffande maximering av utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till motionen 1972: 280 i motsvarande del avslår Kungl. Maj:ts förslag.»

13. beträffande företagsutbildning (punkt 18 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med »Förslag om» och slutar på följande sida med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Arbetsmarknadsstyrelsen har i åtskilliga år begärt medel för försöksverksamhet med utbildning av arbetskraften inom företagen. Stöd till sådan utbildning har hittills getts inom ramen för lokaliseringsstödet samt vid utbildning av äldre och handikappade. I höstas tillkom därutöver att stöd vid företagsutbildning kan ges som alternativ till lagerstöd i rådande konjunkturläge.

Enligt utskottets mening är tiden nu inne att pröva om det är möjligt att vidga användningsområdet för företagsutbildning. Med hänsyn till att stöd till sådan utbildning redan utgår i viss omfattning kan det inte riktas principiella invändningar mot ett sådant förslag. Praktiska och ekonomiska synpunkter bör vara avgörande om utbildning bör stödjas i de enskilda fallen. Ett stöd bör i första hand inriktas på arbetskraft som löper risk för arbetslöshet. Det bör bestämmas till 4 kr. för varje deltagare och undervisningstimme. Vid utformningen av utbildningsplaner etc. är det viktigt att arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer

InU 1972: 3

inom branschen får ett betydande inflytande. Så är i dag fallet när det gäller lokaliseringsutbildning. Utskottet förordar alltså i anslutning till motionerna 1972: 158 (yrkandet A 12) samt 1972:593 att försöksverksamhet sätts i gång i enlighet med utskottets förslag. För ändamålet beräknar utskottet ytterligare medel med 4 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört bör inte hindra att den aviserade utredningen om arbetsmarknadsutbildningen i ett större sammanhang tar upp frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen. Erfarenheter av den föreslagna försöksverksamheten bör kunna ge utredningen ett gott underlag för ställningstagande till den framtida inriktningen av verksamheten.»

dels att utskottet bort hemställa

»18. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 158, yrkandet A 12, och 1972: 593 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

14. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag (punkt 20 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »Vad gäller» och slutar med »behandlade del» bort ha följande lydelse:

»Vad gäller värdesäkring av flyttningsbidrag vill utskottet erinra om att dessa bidrag är avsedda att täcka de flyttande arbetstagarnas kostnader för uppehälle under den första tiden på inflyttningsorten liksom övriga med själva flyttningen förenade omkostnader. Dessa bidrag är därför liksom grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning känsliga för höjningar i prisnivån och riskerar att urholkas genom fortgående penningvärdeförändring. Flyttningsbidragens belopp bör därför kontinuerligt anpassas till de justeringar som görs av basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Härvid bör användas den teknik som utskottet tidigare förordat i fråga om grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning. Kungl. Majit bör i enlighet härmed bemyndigas att vidta erforderliga justeringar av flyttningsbidragens belopp.»

dels att utskottet bort hemställa

»20. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag att riksdagen i anledning av motionen 1972: 158, yrkandet A 9, bemyndigar Kungl. Majit att justera flyttningsbidragens belopp i enlighet med vad utskottet föreslagit.»

15. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade (punkt 21 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

InU 1972: 3

dels att det avsnitt i utskottets yttrande sorn börjar på s. 25 med »Frågan om» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:

»Flyttningsbidrag kan med de liberaliseringar som gjordes år 1968 utgå till vissa grupper nyutbildade. Det gäller bl. a. dem som genomgått arbetsmarknadsutbildning. Lika starka arbetsmarknadsmässiga motiv kan anföras för att ge bidrag till andra grupper av arbetssökande som nyss blivit färdiga med sin utbildning. Om de inte kan få lämplig anställning på hemorten, bör de kunna få flyttningsbidrag. På detta sätt skulle dessa grupper jämställas med dem som genomgått arbetsmarknadsutbildning. Förslaget i motionerna 1972: 158 och 1972: 1415 tillstyrks därför av utskottet.»

dels att utskottet bort hemställa

»21. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 158, yrkandet A 10, och 1972: 1415 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

16. beträffande medelsanvisningen (punkt 23 i hemställan) - under förutsättning av bifall till reservation 13 - av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 25 börjar med »Det totala» och på s. 26 slutar med »föreslaget belopp» bort ha följande lydelse:

»Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskottet har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972: 593 innehåller yrkanden om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag m. m. (1972: 280) resp. om bidrag till företagsutbildning (1972: 158 och 1972: 593). Som följd av att utskottet biträtt de två sistnämnda motionerna men avstyrkt motionen 1972: 280 bör ytterligare 4 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot medelsberäkningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta bestämmas till 1 037 milj. kr.»

dels att utskottet bort hemställa

»23. beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1972/73 att riksdagen

a. avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

InU 1972: 3

b. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

c. bifaller motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972: 593 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 037 000 000 kr.»

17. beträffande medelsanvisningen (punkt 23 i hemställan) - under förutsättning av bifall till reservationerna 7, 11 och 12 - av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 25 med »Det totala» och slutar på s. 26 med »föreslaget belopp» bort ha följande lydelse:

»Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskottet har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972:593 innehåller yrkanden om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag m. m. (1972: 280) resp. om bidrag till företagsutbildning (1972: 158 och 1972:593). Som följd av att utskottet biträtt den förstnämnda motionen men avstyrkt motionerna 1972: 158 och 1972: 593 bör ytterligare 31 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot medelsberäkningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta bestämmas till 1 064 milj. kr.»

dels att utskottet bort hemställa

»23. beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1972/73 att riksdagen

a. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

b. avslår motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972: 593 i motsvarande del,

c. bifaller motionen 1972: 280 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 064 000 000 kr.»

Vid 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

18. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten för vissa grupper (punkt 1 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

InU 1972: 3

dels att det avsnitt på s. 31 i utskottets yttrande som börjar med »Enligt utskottets» och slutar med »och 1972: 380» bort ha följande lydelse:

»Utskottet noterar med tillfredsställelse att utvecklingen på senare tid gått mot ett större urval av olika typer av beredskapsarbeten. Dominansen av de traditionella byggnads- och anläggningsarbetena samt arbeten inom skogs- och landskapsvården är dock fortfarande mycket stor och de satsningar som gjorts inom exempelvis socialvård och servicesektorn i allmänhet har hittills varit tämligen ringa trots att sysselsättningseffekten i förhållande till kostnaden för arbetet är hög.

Enligt utskottets mening bör snabba åtgärder vidtas för att få fram nya typer av beredskapsarbeten. Arbetena skall självfallet inte vara könsbundna, men en utgångspunkt bör vara att tillgodose de behov som finns bland de utsatta grupper på arbetsmarknaden som under det gångna året visat sig ha särskilda problem. I anslutning till yrkandena i motionerna 1972: 380 och 1972: 812 bör riksdagen sålunda uttala att Kungl. Maj:t bör vidta åtgärder för att tillgodose de önskemål utskottet framfört. »

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten för vissa grupper att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 380, yrkandet 2, och 1972: 812, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

19. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete (punkt 2 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att till det avsnitt i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med »När det» och slutar med »inte påkallad» bort fogas ett avsnitt av följande lydelse:

»Däremot finner utskottet - mot bakgrunden av de betydande insatser från samhällets sida som görs för att bygga nya skogsbilvägar - att riksdagen bör uttala, att som förbehåll för statsbidrag till igångsättandet av sådana vägbyggnadsarbeten måste gälla oinskränkt rätt för allmänheten att vinna tillträde till dessa skogsområden. Allemansrätten måste sålunda gälla i full utsträckning, och några anordnade 'vägspärrar’ genom avstängning får icke tillåtas förekomma.»

dels att utskottet bort hemställa

»2. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete a.

att motionerna 1972: 205, 1972: 385 och 1972: 1366 inte föranleder någon riksdagen åtgärd,

b. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna

InU 1972: 3

vad utskottet anfört i fråga om statsbidragsvillkor för sådana arbeten.»

20. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag som beredskapsarbeten (punkt 3 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 33 med »Motionsyrkande av» och slutar på följande sida med »motionen 1972: 588» bort ha följande lydelse:

»Statsmakternas beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik innebar bl. a. att då försöksvis tillämpat system med investeringsbidrag till industrilokaler i form av kommunala beredskapsarbeten inte längre borde användas. Erfarenheterna av de s. k. verkstadshus som uppförts inom landet och motsvarande verksamhet utomlands synes enligt gjorda undersökningar vara goda. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att ta till vara möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen även på sikt i kommuner med besvärande sysselsättningsläge är det enligt utskottet väl värt att försöksvis - som ett komplement till övrigt regionalpolitisk! stöd - i kommunala verkstadshus tillåta förutom verksamhet inriktad mot lokal service även annan industriell verksamhet. Om sådana byggnader uppförs med bidrag från exempelvis arbetsmarknadsstyrelsens anslag, skulle man också bredda styrelsens möjligheter att finna lämpliga projekt för beredskapsarbeten. En försöksverksamhet av nu angivet slag kan rymma en råd olika avvägningsproblem. Även frågan om aktualiserade projekt faller inom den kommunala kompetensen hör hit. Dessa frågor bör emellertid enligt utskottets mening kunna lösas. I de fall dylika projekt bedöms angelägna men tangerar nyss berörda problem bör avgörandet ankomma på Kungl. Maj:t.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industrioch serviceföretag som beredskapsarbeten att riksdagen i anledning av motionen 1972: 588 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

Vid 6. Stöd till lageruppbyggnad

21. av herr Lorentzon (vpk), som anser att utskottet på s. 39 och 40 under förevarande rubrik bort anföra och hemställa:

»Ett statligt stöd till företagen i de former som här föreslås är principiellt felaktigt. Utskottet avstyrker därför propositionen i förevarande del.

InU 1972: 3

67 Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1380 avslår Kungl. Maj:ts förslag om anslag till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1972/73.»

Vid 8. Kontant stöd vid arbetslöshet

22. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning av arbete åt arbetslöshetsförsäkrade (punkt 1 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 48 i utskottets yttrande som böljar med »Frågan om» och slutar med »förevarande motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:

»Utskottet instämmer i de synpunkter som förs fram i motionen 1972: 764. Det synes lämpligt att motionärernas förslag beaktas i samband med utformningen av propositionen om en ny arbetslöshetsförsäkring. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning av arbete åt arbetslöshetsförsäkrade att riksdagen i anledning av motionen 1972:764 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722044