Betänkande i anledning av i propositionen 1972:1 bilaga 13, inrikesdepartementet, gjorda framställningar rörande regional utveckling jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 7 år 1972

InU 1972:7

Nr 7

Betänkande i anledning av i propositionen 1972:1 bilaga 13, inrikesdepartementet, gjorda framställningar rörande regional utveckling jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972:1 bil. 13 punkterna D 1 — D 2 (s. 168 - 173) och V:10 (s. 266 — 267) föreslagit riksdagen att

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1972/73 anvisa till

1. Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet ett förslagsanslag av 131 125 000 kr.,

2. Särskilda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

3. medge att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr. under budgetåret 1972/73,

4. till Regionalpolitisk stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.

Motioner

1972:47 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Nelander (fp), vari hemställs att riksdagen måtte uttala att allmänna stödområdet skall omfatta även sydöstra Skåne.

1972:159 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att försöksverksamhet med intensifierad kommunal sysselsättningsplanering bör genomföras även i kommuner i Norrbottens län.

1972:203 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär

1. att de i motionen framförda riktlinjerna för en landsomfattande regional planering beaktas i den proposition med anledning av länsprogram 1970 som under nästa budgetår föreläggs riksdagen;

2. att stödåtgärderna i större utsträckning ges en generell utformning som främjar ett företagsvänligt klimat i enlighet med i motionen angivna riktlinjer;

3. att statligt stöd bör utgå till kommunerna för att i samarbete med företagare i bolagsform möjliggöra etablering av industricentra;

4. att initialkostnader för marknadsföringsåtgärder inräknas i det underlag på vilket statligt lokaliseringsstöd beräknas.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU 1972:7

1972:279 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om

dels att en översyn av bestämmelserna om flyttningsstöd i enlighet med vad i motionen anförts sker samt

dels att en ökad information kommer till stånd om de stödmöjligheter som står till buds vid arbetstagares flyttning till anställning inom allmänna stödområdet.

1972:374 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp), vari anhålles att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att behovet att tillföra Göteborgsregionen lättare industri och serviceverksamhet för att motverka strukturarbetslöshet beaktas vid arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens samrådsdelegation.

1972:378 av fru Laag m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att direktiv till de statliga organen utfärdas att som förläggningsalternativ för konferenser pröva de möjligheter som finns inom stödområdet.

1972:379 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari med hänvisning till motiveringen i motionen 1972:372 hemställs att riksdagen uttalar sig för att Norrbotten göres till försöksregion för kraftig sysselsättningsinsats på kort tid.

1972:381 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om att de åtgärder i Vindelådalen som förutsattes i 1967 års riksdagsuttalande snarast sätts in.

1972:384 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att motionen överlämnas till lokaliseringsutredningen med uppdrag till utredningen att i den fortsatta lokaliseringsverksamheten lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland.

1972:587, yrkandet 1, av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motion 1972:294 anförts angående regionalpolitikens mål och medel.

Motionen, som också innehåller ett yrkande om utflyttning av statliga verk, har i den delen behandlats i betänkandet InU 1972:5.

1972:589 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att försöksverksamhet med industricentrum snarast påbörjas i Ljusdalsområdet.

1972:596 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen uttalar sig för

att regionpolitikens grundprinciper skall vara: åt varje län full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster,

att en total samhällelig kostnadskalkyl lägges till grund för regionaloch lokaliseringspolitiken,

att den geografiska fördelningen av näringslivets investeringar skall

InU 1972:7

ankomma på dem som är politiskt ansvariga för den nya regionpolitiken — med andra ord en allmän investeringsstyming, innebärande att balanserade ekonomiska strukturer kan byggas upp i alla län och större arbetsmarknadsregioner samt att nuvarande lokaliseringspolitiska subventioner till privatkapitalet väsentligen kan inbesparas,

att Länsplan 67 omarbetas med utgångspunkt från de ovan angivna huvudprinciperna.

1972:598 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller

1. om utfärdande av sådana bestämmelser att samrådsskyldighet föreligger interkommunalt och över länsgränserna i lokaliseringsfrågor;

2. om att bestämmelser utfärdas som ger länsmyndigheterna rätt att via investeringsbidrag styra företagsetablering och lokalisering av annan verksamhet.

1972:600 av herr Möller i Gävle m. fl. (s), vari hemställs

att synpunkterna på det allmänna stödområdets eventuella avveckling beaktas under arbetet på det regionalpolitiska handlingsprogrammet,

att om stödområdet kommer att finnas kvar även södra länsdelen av Gävleborgs län införlivas med detta.

1972:759 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta utvidgning av det allmänna stödområdet till att även omfatta Öland.

1972:761, yrkandet 1, av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att en lokaliseringspolitisk storstadsutredning skyndsamt tillsätts med uppgift att för storstadsområdenas vidkommande pröva frågorna om investeringsavgift, etableringskontroll, differentiering av flyttningsbidragen och andra åtgärder främst i syfte att skapa förutsättningar för bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter människans fysiska och psykiska betingelser.

Motionen har i här ej behandlad del tagits upp i civilutskottets betänkande CU 1972:13.

1972:762 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att medel till särskilda stödåtgärder i glesbygder får lämnas även till Gotlands län.

1972:770 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att insatserna för marknadsföring och produktutveckling snabbt ökas inom ramen för anslaget under D 2, Särskilda stödåtgärder i glesbygd, i syfte att snabbt öka antalet arbetstillfällen i ifrågavarande område.

1972:771 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen måtte uttala att allmänna stödområdet skall omfatta även landskapet Öland.

1* Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU1972:7

1972:136 7 av herr Björk i Gävle m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att Gästrikland förs till det allmänna stödområdet.

1972:1368 av herr Boo m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skall ingå i det allmänna stödområdet.

1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär

att kommerskollegium vid beviljandet av bidrag från anslaget till särskilda stödåtgärder i glesbygder (inrikesdepartementet bil. 13, D 2) jämväl medges rätt att ge visst bidrag till hjälp till marknadsföring av sådana produkter som omfattas av försöksverksamheten,

att förslag föreläggs riksdagen om en utvidgning av det regionalpolitiska stödet att omfatta även hjälp till marknadsföring av produkter tillverkade inom stödområdet och till produktutvecklingsarbete,

att behovet av stöd till servicelokaler i glesbygden beaktas vid avlämnandet av proposition med anledning av glesbygdsutredningens förslag.

1972:1371 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställs att en skyndsam utredning göres om lämpliga åtgärder i form av etableringskontroll, avgifter och ett skärpt samrådsförfarande för att dämpa storstadstillväxten så att förslag till konkreta åtgärder kan framläggas för riksdagen under hösten i samband med redovisningen av Länsprogram 1970.

1972:1372 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna att företagare som omfattas av bestämmelserna om lokaliseringssamråd men som inte för närvarande kan erhålla statligt regionalpolitisk! stöd bör kunna erhålla dylikt stöd enligt samma regler som gäller för industriserviceverksamhet.

1972:1373 av herr Eriksson i Bäckmora (c) och fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att vid en utökning av försöksverksamheten i fråga om glesbygdsstödet kommunerna i Bergsjöblocket kommer i fråga.

1972:1374 av herr Eriksson i Bäckmora (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning skall utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän att ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte påtvingas.

1972:1376 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att vid beredningen av förslaget till regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet dels ortstypen storstadsalternativ avförs från ortsklassificeringen, dels klassificeringssystemet inriktas på att ge de nya storkommunerna ett differentierat

InU1972:7

näringsliv, som kan utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling i kommunerna; samt

att inrikesutskottet skyndsamt upptar motionen till behandling.

1972:13 7 7 av herr Green (s), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att Avesta planeringsregion skall ingå i det allmänna stödområdet.

1972:1381 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att kungörelsen 1970:180 ändras så att sysselsättningsstöd utgår oavsett produktionssätt.

1972:1385 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

1. uttalar sig för att en regionalpolitisk målsättning som också innehåller en befolkningsmässig målsättning utarbetas syftande till ett decentraliserat samhälle;

2. anhåller om utredning och förslag till effektiva åtgärder för att balansera storstädernas tillväxt, varvid särskilt bör prövas frågan om stimulansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna samt frågan om etableringskontroll i storstadsregionerna.

1972:1386 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c), vari hemställs

A. att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om

a. att åtgärder vidtas för att vid lokaliseringssamråd hänsyn också måtte tas till sysselsättningseffekten,

b. att Kungl. Maj:t efter utredning framlägger förslag om införande av etableringskontroll i fråga om storstadsregionerna i form av tillståndsgivning, eventuellt i förening med investeringsavgifter,

B. att riksdagen uttalar att vid utformandet av riktlinjerna för den framtida regionalpolitiken hänsyn tas till det negativa tryck som storstadsregionerna och deras centra utövar på ytterområdena i regionen och områden gränsande därtill.

1972:1388 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t kräver att sydöstra Skåne i regionalpolitisk! avseende betraktas som ett alternativt utvecklingsområde till Malmöregionen,

att riksdagen uttalar att samma lokaliseringspolitiska stödåtgärder som gäller för allmänna stödområdet skall gälla även sydöstra Skåne.

1972:1389 av herr Levin (fp), vari — såvitt nu är i fråga - föreslås att riksdagen beslutar att för ovan angivet ändamål höja anslaget till lokaliseringsbidrag med 25 milj. kr.

Motionen har i övriga delar behandlats i betänkandet InU 1972:3.

1972:1393 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari med hänvisning till motiveringen i motionen 1972:1278 föreslås

InU 1972:7

1. att riksdagen uppdrager till Kungl. Maj:t att tillföra Västerbottens länsstyrelse tillräckliga resurser för att med förtur planera området längs Vindelälven för rationellt utnyttjande,

2. att riksdagen uppdrager till Kungl. Majit att snarast låta genomföra sysselsättningsplanering i Vindelälvsdalen med ledning av gjorda erfarenheter av bedriven försöksverksamhet, samt

3. att riksdagen uppdrager till Kungl. Majit att utse en arbetsgrupp inom Kungl. Majits kansli som i samverkan med Vindelälvskommunerna bereder frågor för Vindelälvsdalen, som har betydelse för infriande av gjorda utfästelser.

1972:1395 av herr Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär att Kungl. Majit framlägger förslag om en långsiktig informationskampanj med syfte att klargöra de faktiska förutsättningarna och villkoren för lokalisering till Norrland och andra delar av det s. k. stödområdet.

1972:1399 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag att lokaliseringsstödet skall omfatta även marknadsföring i enlighet med vad som i motionen anförts.

1972:1403 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om omedelbara åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i landets mest utvecklingshotade län, Norrbotten.

1972:1406 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att en befattningshavare knyts till inrikesdepartementet alternativt Norrlandsfonden med uppgift att organisera och sedan bedriva upplysningsverksamhet i utlandet rörande etableringsbetingelserna i stödområdet.

1972:1409 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen delger Kungl. Majit vad i motionen getts till känna såvitt avser pågående planering av utflyttning av statlig verksamhet och beredning av förslag till regionalpolitiskt program.

1972:1410 av herr Svensson i Malmö (vpk), vari hemställs att riksdagen ger Kungl. Majit i uppdrag att i de administrativa former Kungl. Majit finner lämpliga initiera en samlad regional planering för Skåne med de målsättningar som i motionen anförts.

InU 1972:7

1970 års riksdagsbeslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten Genom

beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:75, SU 103, rskr 270) fastställdes riktlinjerna för den treårsperiod för regionalpolitisk! stöd som inleddes med budgetåret 1970/71. Dessa riktlinjer innebar en utvidgning av de regionalpolitiska stödmedlen i förhållande till föregående femåriga försöksperiod. I korthet innebar 1970 års beslut att kretsen av företag som kan få lokaliseringsstöd vidgades samt att kreditgarantier för rörelsekapital kan ges i samband med lokaliseringsstöd till investeringar. Vidare förbättrades stödet till företagens kostnader för utbildning av personal (s. k. lokaliseringsutbildning) och ett särskilt sysselsättningsstöd på tillhopa 12 500 kr. under tre år för varje nyanställd i företag i det s. k. inre stödområdet. Bestämmelser om nu nämnda stödformer meddelas i kungörelsen 1970:180.

Därjämte infördes transportstöd (prop. 1970:84, SU 105, rskr 271) för att reducera kostnaderna för järnvägs- och landsvägsfrakter av färdigvaror och halvfabrikat från eller inom stödområdet. Se vidare kungörelsen 1970:592.

För treårsperioden 1970/71 — 1972/73 gäller för de olika regionalpolitiska stödformerna inkl. transportstöd en medelsram av 1 200 milj. kr. plus ett från föregående försöksperiod outnyttjat belopp om 87 milj. kr.

Slutligen godkände 1970 års riksdag (prop. 1970:85, SU 106, rskr 272) att Norrlandsfondens möjligheter att främja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering utvidgades. Vissa medel härför ställdes till fondens förfogande via anslag på industridepartementets huvudtitel.

Redovisning av gjorda insatser

Arbetsmarknadsstyrelsens utredningsbyrå har nyligen publicerat uppgifter om den regionalpolitiska stödverksamheten under tiden den 1 juli 1970 — 31 december 1971, dvs. under den första hälften av pågående treårsperiod (”Meddelanden från utredningsbyrån”, 1972:7). Av meddelandet framgår bl. a. följande.

Under den aktuella tiden beviljades 376 företag med tillsammans 28 000 anställda någon form av lokaliseringsstöd. Lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån beviljades 361 företag med 530 milj. kr., varav 101 milj. kr. i bidrag, för totala investeringskostnader om drygt 1 miljard kr. i byggnader och maskiner. Investeringarna väntas enligt vad företagen uppgivit ge 7 000 nya arbetstillfällen. En tredjedel av investeringskostnaderna faller på Norrbottens län (353 milj. kr. varav 240 milj. kr. avser ASSI:s anläggningar i Piteå). Det största sysselsättningstillskottet väntas tillfalla Värmlands och Kopparbergs län som beräknas vartdera få 1 000 nya arbetstillfällen.

65 företag är nylokaliseringar som beräknas ge 2 100 arbetstillfällen.

1** Riksdagen 1972. 18 sami Nr 7

InU 1972:7

8 STATLIGT LOKALISERINGSSTÖD 1.7.1970-31.12.1971

Totalt invest.

Därav bidrag, lån och flyttn.ersättn.

Beräknat sysselsättningst i I Iskot t i årsarbetare

120 -

1100 Skogslän

tare

övriga län

Tablån bygger på uppgifter i meddelande 1972:7 från AMS:s utredningsbyrå

InU 1972:7

9 Huvuddelen av de nya arbetstillfällena faller således på utvidgningar av redan etablerade företag.

Därjämte har bidrag beviljats 531 företag för utbildning av 11 000 anställda. Sammanlagt har beviljats utbildningsbidrag med 78 milj. kr. Det anmärks att det faktiskt utnyttjade bidragsbeloppet kan komma att skilja sig från det beviljade.

Även det nya sysselsättningsstödet har visat sig komma till användning i större utsträckning än som beräknats.

Fördelningen av lokaliseringsstödet på län jämte sysselsättningseffekten framgår av tablån på s. 8.

Regionalpolitikens långsiktiga mål och den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen Redan

i 1964 års beslut om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik uppställdes vissa mål för regionalpolitiken. Stort avseende fästes vid samhällsplaneringen. Länsstyrelserna fick huvudansvaret för planeringsverksamheten i länen och planeringsråd inrättades.

Som första resultat av planeringsverksamheten redovisades länsplanering 1967 för 1969 års riksdag (prop. 1969:1 bil. 13 s. 92-147, SU 57, rskr 188). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen av regionalpolitiska målsättningar, som innefattar bl. a. strävan att dämpa tillväxttakten i storstadsområdena och som alternativ till dessa bygga ut ett antal växtkraftiga stadsregioner på olika håll i landet, att satsa på områden som bedömdes spontant kunna utvecklas så att de fick en differentierad arbetsmarknad och att i varje län satsa på minst en region med framtida spontan tillväxtkraft.

Länsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska handlingsprogram. Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog Kungl. Maj :t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna utarbeta sådana program för länen (Länsprogram 1970). Enligt meddelade anvisningar skall handlingsprogrammen — med sikte såvitt möjligt på tiden fram till år 1980 — redovisa dels behovet av sysselsättningspolitiska åtgärder, dels behovet av åtgärder av annan art för att trygga goda levnadsförhållanden i områden där en långsiktig bedömning ger vid handen att en negativ utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala fördelningen av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn. Handlingsprogrammen skall mynna ut i en prioritering av insatsbehoven mellan olika kommunblock.

I prop. 1970:75 angavs ytterligare allmänna riktlinjer för planeringsoch programarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes av riksdagen, innebär att ett landsomfattande regionalt handlingsprogram — med länsprogrammen som grund — skall utarbetas. Detta hela landet omfattande program förutsätts vara så konkret att det kan tjäna som vägledning för den regionala politiken. Å andra sidan får programmet inte vara så detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på regional och kommunal nivå. För att kunna förena dessa krav bör programmet ange de ramar

InU 1972:7

inom vilka länsorganen har att arbeta samtidigt som det innehåller tillräckliga preciseringar för att uppnå en enhetlig regionalpolitik i hela landet.

Med denna utgångspunkt får enligt propositionen två huvudmoment särskild betydelse i ett handlingsprogram för hela riket.

1. Statsmakterna anger ramar för länens och de regionala statliga organens verksamhet.

2. Klassificering av orter eller regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa de problem som är förknippade med resp. ortstyp.

För klassificeringsarbetet anges följande typer av orter och regioner.

1. Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö där expansionen bör dämpas.

2. Storstadsalternativ. Dessa måste ligga utanför storstädernas influensområden. Endast ett relativt litet antal orter kan ifrågakomma som storstadsalternativ.

3. Regionala tillväxtcentra. Det är till dessa centra jämte storstadsalternativen som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras. Lokaliseringspolitiska stödåtgärder inriktas i stor utsträckning på dessa centra.

4. Serviceorter i glesbygder. Två kategorier.

a. Sådana där lokaliseringspolitiska stödåtgärder kan ge effekt och som blir de egentliga stödjepunkterna för serviceförsörjningen i stödområdets inland.

b. Orter där erfarenhetsmässigt andra åtgärder än lokaliseringspolitiska måste tillgripas för att upprätthålla tillfredsställande service.

5. Den stora gruppen övriga orter utanför stödområdet där inga speciella åtgärder behöver anges i ett riksprogram. I regel gäller det orter som är välbelägna i förhållande till regionala tillväxtcentra.

Ett mer utbyggt ortsklassificeringsystem än det som angavs i prop. 1970:75 skisseras i promemorian ”Ortsklassificering i ett regionalpolitiskt handlingsprogram”, som utarbetats av den till inrikesdepartementet knutna gruppen för regional utvecklingsplanering (Ds In 1971:7). Det i promemorian skisserade klassificeringssystemet anges vara resultatet av en överarbetning av det förslag till ortsklassificering som länsstyrelserna lagt fram i samband med de preliminära länsprogrammen. Avsikten med denna överarbetning var bl. a. att ge länsstyrelserna ytterligare underlag för deras bedömningar.

Länsstyrelsernas arbete med Länsprogram 1970 är numera avslutat. Definitiva program har getts in till inrikesdepartementet successivt under senare delen av år 1971. Programmen utgör underlag för det arbete som f. n. pågår inom departementet med att utarbeta ett regionalt handlingsprogram för hela landet.

Den regionala utvecklingsplaneringen är inte avslutad härmed utan avses som en rullande verksamhet. Avsikten är att genomföra en ny länsplaneringsomgång åren 1972—1973.

InU 1972:7

11 I sammanhanget bör erinras om pågående försöksverksamhet med kommunalekonomisk långtidsplanering (KELP). KELP har till syfte att kartlägga kommunernas ekonomiska långtidsplanering på både drifts- och investeringssidan. Arbetet började år 1968 i begränsad omfattning. Under år 1969 gjordes en enkät samt två tilläggsundersökningar bland ca 500 kommuner. Verksamheten har därefter fortsatt i inrikesdepartementets regi och planeras nu bli årligen återkommande.

Som ett led i strävandena att dämpa tillväxten i storstäderna antog 1970 års höstriksdag (prop. 1970:154, BaU 69, rskr 446) en lag om lokaliseringssamråd (1970:725). Enligt lagen äger Kungl. Maj:t - i den omfattning det är påkallat från regionalpolitisk synpunkt — förordna, att den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler, som kräver byggnadslov, skall samråda med lokaliseringsmyndigheten i fråga om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda för. Innan samrådsskyldigheten fullgjorts får den planerade byggnadsåtgärden inte företas. Enligt kungörelsen (1971:51) om lokaliseringssamråd är arbetsmarknadsstyrelsen lokaliseringsmyndighet. Samrådsskyldighet föreligger i vissa i kungörelsen angivna kommuner och kommunblock i Stockholms-, Malmö- och Göteborgsregionerna. Samrådsskyldighet inträder om den planerade byggnadsåtgärden innefattar ett lokaltillskott av minst 500 m2 och lokalerna är avsedda för i bilaga till kungörelsen angiven verksamhet. Kungörelsen trädde i kraft den 1 april 1971.

Förarbetena för en fysisk riksplanering har publicerats i en inom civildepartementet utarbetad rapport Hushållning med mark och vatten (SOU 1971:75). Rapporten behandlas f. n. i en omfattande remiss. Det är avsett att huvudlinjerna i en fysisk riksplanering och dess fortsatta organisation samt härav föranledda lagförslag skall anmälas för riksdagen vid årets höstsession.

Vissa organ och utredningar av betydelse för regionalpolitiken

I, o kaliseringsb er ed n inge n

Beredningen, som är knuten till inrikesdepartementet, inrättades i anledning av statsmakternas beslut år 1964 om lokaliseringspolitiken (prop. 1964:185 s. 214-215, BaU 48, rskr 408) för samråd i frågor rörande samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet i syfte att samordna åtgärder som berör flera departements och verks ansvarsområden, m. m. I beredningen ingår företrädare för berörda departement och myndigheter samt näringslivets organisationer.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)

ERU har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 och har till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamhet samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor.

InU 1972:7

12 ERU har hittills publicerat rapporterna Balanserad regional utveckling (SOU 1970:3) med bilagorna Urbaniseringen i Sverige (SOU 1970:14) och Regionalekonomisk utveckling (SOU 1970:15) samt Regional utveckling och planering (SOU 197 1:16).

Inom ERU förbereds en ny rapport om bl. a. produktionskostnader i skilda regioner (jfr BaU 1969:30 s. 41-42, rskr 309). I denna rapport, som avses bli publicerad år 1973, beaktas såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska faktorer i produktionskostnadsberäkningarna. Vid sidan av traditionella kostnadsposter, såsom löner och råvarukostnader, skall redovisas företagens kostnader för personkontakter samt behovet av och kostnader för att uppföra samhällskapital i olika regioner. Även de enskilda individernas kostnader i form av bl. a. restider behandlas. Förhållandena i storstäder, aktuella storstadsalternativ, regionala centra och glesbygd särredovisas.

Arbetet sker i vad avser forskningsdelarna vid företagsekonomiska, kulturgeografiska, nationalekonomiska och sociologiska institutioner vid landets universitet.

1968 års lokaliseringsutredning

Utredningen, som tillsattes i februari 1968, avgav följande år delbetänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) vilket låg till grund för förslagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten i prop. 1970:75. Utredningen har under år 1971 avgivit betänkandet Om uppföljningen av stödföretag m. m. (Ds In 1971:8). Utredningens kvarstående uppdrag är att överväga frågor rörande systemet för utbetalning av lokaliseringsstöd. Utredningen väntas lägga fram förslag i ämnet inom kort.

Glesbygd sutredningen

Utredningen, som tillsattes i augusti 1969, avlöste den sedan år 1966 inom Kungl. Maj:ts kansli arbetande gruppen för glesbygdsfrågor. Enligt direktiven skall utredningen ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt hänseende mellan människor i olika regioner. Utredningens arbete skall främst vara inriktat på skogslänen även om utredningen är oförhindrad att i arbetet inbegripa områden i södra och mellersta delarna av landet.

En väsentlig uppgift för utredningen är att på grundval av bl. a. ERU:s forskningsarbete kartlägga glesbygdsproblemen och lägga fram förslag till mera långsiktiga lösningar av dessa. I första hand skall arbetet vara inriktat på långsiktiga lösningar av frågor som gäller samhällelig och kommersiell service. En annan uppgift för utredningen är sysselsättningsfrågorna. I sistnämnda hänseende nämns stödet till hemarbete i glesbygderna.

InU 1972:7

13 Utredningen har lagt fram två delbetänkanden, ett om kommersiell service i glesbygder (SOU 1972:13) och ett om utbildning i glesbygder (Ds In 1972:1). Utredningen väntas avge sitt slutbetänkande under sommaren 1972.

Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

De sakkunniga, som tillkallades sommaren 1969, har i uppdrag att utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I sitt arbete bör de sakkunniga enligt direktiven sträva efter att skapa arbetstillfällen inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget avser därför särskilt Norrland.

Utredningen har under år 1971 avgett delbetänkanden om Vindelälvsområdet (Ds Jo 1971:2), Åreområdet (Ds Jo 1971:5) och om statligt lokaliseringsstöd till rekreationsanläggningar (Ds Jo 1971:7).

Industricentrautredningen

Den 29 juni 1970 tillkallades en sakkunnig för fortsatt utredning av frågan om försöksverksamhet med utbyggnad av industricentra inom det allmänna stödområdet. Den sakkunnige skall särskilt uppmärksamma möjligheterna att förlägga industricentra till det inre stödområdet. Utredningen skall förutom att pröva lokaliseringsfrågan lämna förslag om industricentras lämpliga storlek och verksamhetsinriktning. Därvid skall även organisationsformer och förvaltningsfrågor behandlas. Utredningen väntas avge betänkande under sommaren 1972. Enligt uppgift kommer utredningen att föreslå att i en första etapp industricentra byggs upp i Strömsund och Lycksele.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet

Delegationen är tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 och har i uppdrag att inkomma med förslag om vilken statlig verksamhet som bör flyttas från Storstockholmsområdet och till vilka orter lokalisering bör ske.

Särskilda direktiv har ej meddelats för delegationen.

Delegationen har under år 1970 avgett betänkandet Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken (SOU 1970:29) vilket låg till grund för den av riksdagen förra året behandlade propositionen 1971:29 angående omlokalisering av statlig verksamhet.

Delegationen kommer under maj 1972 att offentliggöra förslag beträffande en andra omlokaliseringsetapp.

InU 1972:7

14 Utskottet

Allmänna synpunkter

Utskottet har i det föregående som en allmän bakgrund i korta drag återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten och redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbete. Innebörden härav är sammanfattningsvis denna.

År 1970 fattades beslut om förstärkningar av det regionalpolitiska stödet och om vissa ytterligare preciseringar av de regionalpolitiska målen. Det pågår f. n. inom inrikesdepartementet ett brett upplagt propositionsarbete med sikte på att årets höstriksdag skall föreläggas förslag om ett riksomfattande regionalt program. Jämsides härmed förbereds inom civildepartementet proposition om riktlinjer för en fysisk riksplanering. Även denna proposition har aviserats till höstriksdagen. På grund av det samband som råder mellan den regionala politiken och den fysiska riksplaneringen får man räkna med att behandlingen i riksdagen av de båda propositionerna kommer att bedrivas parallellt.

Grundmaterialet för propositionen om det regionalpolitiska handlingsprogrammet utgörs av de av länsstyrelserna utarbetade länsprogrammen. Även annat material kommer att användas, bl. a. sådant som kommer att läggas fram av glesbygdsutredningen i dess till sommaren aviserade slutbetänkande samt material som tas fram internt inom inrikesdepartementet och inom ERU. Propositionen kan väntas ge ett utförligt och mångfasetterat bakgrundsmaterial för statsmakternas ställningstaganden till ett regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet. Propositionen som huvudsakligen blir inriktad på regionalpolitiska målfrågor kommer att följas av propositioner från inrikesdepartement och andra berörda departement med förslag beträffande de medel som behövs för att nå de mål som ställs upp.

De i det följande behandlade motionerna bör enligt utskottets mening bedömas mot bakgrunden av att riksdagen redan i höst och på våren 1973 kommer att pröva regionalpolitiken i hela dess vidd. Det kan förutsättas att åtskilliga av de problemställningar och förslag som finns i motionerna kommer att uppmärksammas i pågående planerings- och målsättningsarbete. Sedan propositionerna lagts fram finns det möjligheter att i vanlig ordning motionsvägen aktualisera ändringsförslag.

Med dessa inledande synpunkter och påpekanden som allmän bakgrund övergår utskottet till att behandla motionerna och de anslagspunkter som rör regional utveckling.

Regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m

I två motioner berörs inriktningen av regionalpolitiken.

I motionen 1972:203 av herr Helén m. fl. (fp) begärs att i motionen framförda riktlinjer för en landsomfattande regional planering beaktas i den kommande propositionen om regionala handlingsprogram. I motionen framhålls en hela landet omfattande planering som det grundläggande och kanske viktigaste medlet i regionalpolitiken. I denna planering måste behandlas inte enbart skogslänens svårigheter utan även problemen med

InU 1972:7

för starkt expanderande tätortsregioner och svagheterna i områden med vikande befolkningsunderlag utanför stödområdet. Motionärerna framhåller att ansträngningarna att skapa sysselsättning i undersysselsatta regioner skall ses som ett medel att avlasta de starkt expansiva storstadsområdena. Vidare betonas att regeringen bör — för att skapa underlag för en positiv utveckling i utflyttningsorterna — ange vilken grad av offentlig service som kommer att garanteras i resp. orter och i övrigt generellt förbättra näringslivets villkor. 1 sistnämnda hänseende framhålls fördelarna av generella stödåtgärder för att främja ett ”företagsvänligt klimat”. I detta syfte tas upp frågor om företagsbeskattning, arbetsgivaravgiften, investeringsfonder och transportförsörjningen m. m. Liknande generella åtgärder berörs i motiveringen till den nedan redovisade motionen 1972:587.

Även motionen 1972:587 av herr Bohman m. fl. (m) gäller regionalpolitikens mål och medel. När det gäller regionalpolitikens mål anför motionärerna att regionalpolitiken bör leda utvecklingen i sådana banor att näringslivets strukturomvandling i framtiden inte behöver åtföljas av massomflyttningar och att möjligheterna att ge en tillfredsställande service åt alla människor förbättras. Man bör därför söka bygga upp en allsidig regional arbetsmarknad, där olika typer av näringslivs- och samhällsaktiviteter finns representerade. Härvid avses inte enbart tillverkningsindustri utan även produktutveckling, marknadsföring och administration bör finnas representerade liksom en tillfredsställande offentlig och enskild service.

I fråga om regionalpolitikens medel framhålls liksom i motionen 1972:203 att planeringen har en strategisk funktion. Motionärerna ifrågasätter om beslutanderätten i länen beträffande de regionalpolitiska frågorna bör koncentreras till länsstyrelserna. De finner att en ansvarsfördelning mellan länsstyrelserna och landstingen är eftersträvansvärd.

I övrigt förklarar motionärerna att deras uppfattning om lokaliseringspolitikens utformning i betydande delar överensstämmer med de av riksdagen år 1970 antagna riktlinjerna. De ställer sig emellertid tveksamma till de begränsningar som gjorts i fråga om stödberättigad verksamhet. De önskar vidare åtgärder av generell typ som kan sättas in med verkan på hela regioner. Som exempel härpå nämns differentierade taxor, avgifter och avskrivningsregler m. m.

I de båda motionerna framhålls planeringens roll inom regionalpolitiken. Denna bör leda fram till en balanserad fördelning av befolkning och näringsliv och ge underlag för tillfredsställande service åt människorna i olika delar av landet. Utskottet har ingen invändning mot önskemål av detta slag. De ligger i linje med allmänt vedertagna regionalpolitiska grundsatser. Därav följer emellertid att det inte finns anledning för riksdagen att göra uttalanden på grundval av nu återgivna synpunkter i motionen. Sådana uttalanden skulle inte komma att tillföra pågående planeringsarbete några väsentligt nya moment. Som exempel kan pekas på att det i motionen 1972:203 upptagna önskemålet om en precisering av vilken grad av offentlig service, som skall kunna tillhandahållas i orter

1*** Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU 1972:7

med trolig negativ utveckling, är en av de väsentliga frågorna att försöka lösa i ett samlat regionalt handlingsprogram.

När det gäller regionalpolitiska medel efterlyser man i båda motionerna mer av generella åtgärder för att — som det uttrycks i motionen 1972:203 — skapa ett ”företagsvänligt klimat” i sysselsättningssvaga regioner. Utskottet vill med anledning härav rent allmänt framhålla att 1970 års riksdagsbeslut innebär att de regionalpolitiska medlen i huvudsak fastlagts för den treårsperiod som löper till den 1 juli 1973 och att förslag rörande medelsarsenalen för tiden därefter kan väntas till nästa års riksdag. I övrigt bör påpekas att de konkreta åtgärder som berörs i motionen 1972:203 — avseende differentiering av arbetsgivaravgiften m. m. — har tagits upp i följdmotioner som remitterats till andra utskott. Ej heller i denna del finner inrikesutskottet att motionerna bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

Slutligen ifrågasätts i motionen 1972:587 en uppdelning av ansvaret för den regionalpolitiska planeringen mellan länsstyrelserna och landstingen. Såvitt utskottet kan finna gäller det här en fråga som länsberedningen har att överväga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet 1.

I motionen 1972:596 av herr Hermansson m. fl. (vpk) efterlyses en ny regionalpolitik. Med utgångspunkt i en analys av den regionala utvecklingen - som karakteriseras som ”den regionala krisen” — och av den hittills förda regionalpolitiken begärs i motionen att riksdagen skall uttala sig för att regionalpolitikens grundprinciper skall vara ”åt varje län full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster”. Det begärs vidare att en total samhällelig kostnadskalkyl läggs till grund för regional- och lokaliseringspolitiken. Det krävs en allmän investeringsstyrning som innebär dels att ”balanserade ekonomiska strukturer” kan byggas upp i alla län och större arbetsmarknadsregioner, dels att nuvarande ”lokaliseringspolitiska subventioner till privatkapitalet väsentligen kan inbesparas”. Slutligen begärs riksdagens uttalande att länsplanering 1967 — som enligt motionärerna alltjämt bör utgöra den auktoritativa grundvalen för den statliga regionalpolitiken i motsats till länsprogrammen 1970, vilka betecknas som ”allmänna önskelistor från länsmyndigheterna” — skall arbetas om med utgångspunkt i de av motionärerna nu angivna principerna.

De huvudmål för en ny regionalpolitik som ställs upp i motionen har i allt väsentligt tidigare presenterats för riksdagen. Utskottet vill därför endast framhålla att ett allmänt mål för de regionalpolitiska strävandena är att i olika delar av landet utveckla mångsidiga, väl avvägda industriregioner med differentierad arbetsmarknad och att därigenom ge bättre förutsättningar för att lösa uppkommande sysselsättningsproblem utan att arbetskraften behöver flytta från hemlänet. Samtidigt bör erinras om att statsmakterna år 1969 uttalat att det inte är möjligt att garantera olika län en sådan sysselsättning att ingen nettoutflyttning uppkommer i länen.

Med anledning av kravet på en samhällelig kostnadskalkyl som grund

InU 1972:7

för regionalpolitiken vill utskottet liksom i fjol erinra om att ERU enligt beslut vid 1969 års riksdag har i uppdrag att utreda produktionskostnaderna i skilda regioner. Enligt uttalande av bankoutskottet (BaU 1969:30 s. 42) är det av särskild vikt att därvid de samhällsekonomiska kostnaderna utreds. Något ytterligare riksdagens initiativ i ämnet är därför inte påkallat.

För att uppnå en bättre regional balans kräver motionärerna en ”allmän investeringsstyrning” som skulle ersätta nuvarande regionalpolitiska stödformer. Kort sagt innebär förslaget att nuvarande ordning med ekonomiska stimulanser ersätts med tvångsåtgärder. Enligt utskottets mening är tvångsåtgärder av så långtgående slag som motionärerna synes åsyfta inte förenliga med ett ekonomiskt system av den typ som råder i vårt land.

Eftersom utskottet inte kan ansluta sig till de principer för en ny regionalpolitik som motionärerna uttalat sig för, avvisar utskottet även det sista yrkandet i motionen om att länsplanering 1967 skall arbetas om med utgångspunkt i dessa principer.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1972:596.

Utskottet övergår härefter till att behandla några motioner som rör planeringsfrågor i avgränsade regioner.

I ett par motioner tas upp planeringsfrågor i regioner som ligger i anslutning till storstadsområden. Motionen 1972:1409 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. (s) behandlar förhållandena i Södermanlands län. Länet bör enligt motionärerna behandlas som ett avlastningsområde för den egentliga Stockholmsregionen. I anslutning till ett förslag av länsstyrelsen i länet föreslås en utbyggnad av den näringsgeografiska strukturen efter ”bandlandskapsprincipen”, varvid motionärerna tänker sig att länet indelas i huvudsak i tre band. Motionärerna för även fram en del andra synpunkter på regionalpolitiska planeringsfrågor i länet, bl. a. pekar de på svårigheter i Eskilstuna sammanhängande med järnmanufakturindustrins problem. Det framhålls vidare att närheten till Stockholm är en fördel vid decentralisering av verksamheter därifrån. Motionärerna yrkar att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts om den regionala planeringen och utflyttningen av statlig verksamhet.

De av motionärerna anförda regionalpolitiska synpunkterna är redan föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet genom arbetet med Länsprogram 1970. När det gäller omlokalisering av statlig verksamhet kan ett nytt förslag väntas inom den allra närmaste tiden. Med hänsyn till det anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Samma resonemang är i princip tillämpligt på ett yrkande i motionen 1972:1388 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m) att riksdagen skall kräva att sydöstra Skåne skall betraktas som ett alternativt utvecklingsområde till Malmöregionen. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län har i yttranden över Länsprogram 1970 framhållit att sambandet mellan utvecklingen i de båda länen måste beaktas. Den av motionärerna upptagna frågan bör alltså inte f. n. föranleda något ställningstagande

InU 1972:7

av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks således.

Motionen 1972:1410 av herr Svensson i Malmö (vpk) aktualiserar behovet av en av Kungl. Maj:t initierad samlad regional planering för Skåne. Med hänvisning till extremt stark konkurrens om markresurserna och betydande ekonomiska balansproblem samt till att splittringen av landskapet i två län avsevärt försvårar en integrerad behandling av planeringsfrågorna anser motionären att endast initiativ från den centrala statsmakten kan åstadkomma en tillfredsställande lösning av behovet av en mer balanserad struktur inom landskapet.

Motionen syftar till samordnad regionalpolitisk och fysisk planering. Med hänvisning till det planeringsarbete på dessa områden, som f. n. pågår inom Kungl. Maj:ts kansli och vad ovan anförts om samarbetet mellan de båda Skånelänen, finner utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen inte är påkallad.

I motionen 1972:384 av herr Winberg m. fl. (m) yrkas att motionen överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning med uppdrag åt utredningen att lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland. I motionen väcks tanken på ett speciellt samordningsorgan för Norrlandsfrågor.

Ett liknande motionsyrkande framställdes vid förra årets riksdag och lämnades då utan bifall. Utskottet anser att det inte finns anledning att i nuvarande läge vid sidan om ett landsomfattande planeringsarbete, som nalkas sin avslutning, sätta i gång ytterligare planläggningsarbete för Norrlands del. Det kan f. ö. påpekas att 1968 års lokaliseringsutredning, som enligt motionärerna borde anförtros det av dem begärda planeringsarbetet, håller på att avsluta sitt uppdrag. Motionen bör med hänvisning till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1972:1374 av herr Eriksson i Bäckmora (c) har avfolkningen i stora områden av Norrland gått så långt att underlaget för fortsatt bebyggelse hotar att ryckas undan. Olika prognoser pekar på fortsatt befolkningsminskning. På grund härav bör riksdagen uttala att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och sådan serviceutrustning att fortsatt utflyttning från Norrland slänen och övriga skogslän förhindras.

Liknande motionsyrkande framställdes senast vid föregående års riksdag. Den principiella invändning som riktats mot yrkanden av denna art är att kravet på en regionalpolitisk målsättning, som skulle gå ut på att ytterligare utflyttning från skogslänen inte blir nödvändig, är oförenligt med den mera förutsättningslösa inställning i frågan om befolkningsramarna för olika regioner som tidigare vunnit anslutning från riksdagens sida. Det kan tilläggas att den i det föregående lämnade redovisningen för användningen av det regionalpolitiska stödet för tiden efter den 1 juli 1970 synes tyda på ett ökat intresse från näringslivets sida att utnyttja dessa stödmöjligheter för utvidgningar av befintliga företag och nyetableringar inom skogslänen. I vad mån ytterligare åtgärder behövs efter de förstärkningar av det regionalpolitiska stödet som beslöts år 1970 för att bromsa utflyttningen från skogslänen bör bedömas först när redovisningen av länsprogram 1970 och glesbygdsutredningens förslag föreligger. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandet.

InU 1972:7

19 Motionen 1972:1376 av herr Fälldin m. fl. (c) tar upp en av de centrala regionalpolitiska frågorna, nämligen ortsklassificeringen. Med angivande av att i promemorian ”Ortsklassificering i ett regionalpolitisk! handlingsprogram” som primära centra har klassificerats tätortsområden med lokalt befolkningsunderlag om ca 100 000 personer inom en radie av ca tre mil kritiserar man att promemorian utgått från tätorter som redan har ett mycket stort befolkningsunderlag. Utslagsgivande skall i stället vara den roll orten bör ha för den regionalpolitiska målsättningen. Enligt motionärerna bör regionalpolitiken inte inriktas på att skapa nya traditionella storstäder med över 100 000 invånare. Riksdagen bör i enlighet härmed uttala sig dels för att ortstypen storstadsaltemativ avförs från ortsklassificeringen, dels för att klassificeringssystemet inriktas på att ge de nya storkommunerna ett differentierat näringsliv som kan utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling i kommunerna, något som var en utgångspunkt för 1962 års kommunblocksreform.

Ortsklassificeringssystemet och dess innebörd blir en av de frågor som i höst kommer att aktualiseras i samband med statsmakternas ställningstagande till det fortsatta regionalpolitiska reformarbetet. Det finns därför inte anledning för riksdagen att nu göra bindande uttalanden i detta ämne. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1972:1385 av fru Jonäng m. fl. (c) begärs att riksdagen skall uttala sig för en regionalpolitisk målsättning som också innehåller en befolkningsmässig målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle. Enligt motionärerna bör den nuvarande koncentrationsprocessen brytas och en jämnare befolkningsfördelning än den nuvarande åstadkommas.

Samma motionsyrkande har ställts vid tidigare riksdagar och har då avslagits. Att en balanserad fördelning av befolkningen bör eftersträvas, bl. a. genom att storstädernas tillväxt dämpas, är som utskottet tidigare konstaterat en allmänt omfattad regionalpolitisk grundsats. Den kom till uttryck i 1970 års proposition om regionalpolitiken. Motionärerna förespråkar emellertid därutöver långtgående åtgärder, allt i syfte att befolkningsramar för de olika regionerna skall kunna fastställas och bli realiserbara delmål. Utskottet erinrar om den tvekan som rått om möjligheten att ställa upp av statsmakterna garanterade befolkningsramar. I övrigt hänvisar utskottet till att det här gäller regionalpolitiska målfrågor som kommer att behandlas i höst. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionsyrkandet.

Storstadsproblem m. m.

Storstadsprob/emen behandlas ur olika aspekter i flera motioner.

I motionerna 1972:761 av herr Fälldin m. fl. (c) och 1972:1385 av fru Jonäng m. fl. (c) begärs utredningar med syfte att begränsa storstädernas tillväxt och skapa bättre och mer stimulerande samhällsmiljö i dessa städer. Enligt motionen 1972:761 är en grundförutsättning för att skapa drägliga förhållanden i storstäderna att det befolkningsmässiga trycket på

InU 1972:7

dessa områden lättas. De åtgärder för att dämpa storstadstillväxten som riksdagen de senaste åren beslutat om, främst omlokalisering av viss statlig verksamhet samt lagen om lokaliseringssamråd, betraktar motionärerna som otillräckliga. De vänder sig särskilt mot de arbetsmarknadspolitiska flyttningsbidragen, som de anser medverka till att öka ”överkoncentrationen” i storstadsområdena. Motionärerna anser att de statliga flyttningsbidragen generellt bör avskaffas vid rekrytering av arbetskraft till storstadsområdena. Om företagen i storstäderna trots målsättningen om dämpad storstadstillväxt bedömer rekrytering från andra områden angelägen, bör de själva betala den enskilde arbetstagarens flyttnings- och omställningskostnader. Motionärerna tänker sig att skyldigheten att betala flyttningskostnaderna görs obligatorisk och att arbetstagarna därigenom hålls skadeslösa.

Därutöver anförs i motionen 1972:761 att rent restriktiva åtgärder behövs för att dämpa storstadstillväxten. Den i motionen förordade utredningen bör överväga införande av etableringsavgifter för lokalisering till storstadsområdena. Hittillsvarande erfarenheter av verksamheten med lokaliseringssamråd tyder enligt motionärerna på att reglerna behöver skärpas för att man skall få en bättre kontroll av etableringarna.

Frågan om effektivare samrådsförfarande behandlas även i motionerna 1972:1371 av fröken Eliasson m. fl. (c) och 1972:1386 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c). I den sistnämnda motionen anses att förfarandet, som f. n. är ”uppbyggt omkring lokalbehovet” måste utvidgas med hänsyn också till sysselsättningseffekten.

Etableringskontroll i storstadsregionerna förordas i motionerna 1972:1371, 1972:1385 och 1972:1386. I motionerna 1972:1371 och 1972:1386 tänks denna kontroll eventuellt kompletterad med investeringsavgifter, i motionen 1972:1385 med stimulansbidrag förflyttning av företag från storstadsregionerna.

Utredning av nu berörda frågor om etableringskontroll, investeringsavgifter och skärpt samrådsförfarande bör enligt motionen 1972:1371 bedrivas så skyndsamt, att förslag till konkreta åtgärder kan läggas fram i samband med den till höstriksdagen aviserade propositionen med förslag till regionalpolitiska handlingsprogram.

1 motionen 1972:1386 pekar man vidare på att koncentrationstendenserna vållar problem inte bara i den egentliga glesbygden och i från storstäderna relativt avlägsna områden utan också inom storstädernas influensområden. Motionärerna vill därför att riksdagen skall uttala sig för att i kommande riktlinjer för regionalpolitiken hänsyn tas till det negativa tryck som storstadsregionerna och deras centra utövar på angränsande områden.

Samrådsförfarandet berörs slutligen även i motionen 1972:598 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c). Enligt motionärerna bör samrådsskyldigheten utsträckas att gälla interkommunalt och över länsgränsema. Detta exemplifieras i motionen med att länsmyndigheterna i såväl Kristianstads, Kronobergs och Blekinge som Malmöhus län bör fungera som instans i samrådsförfarande om etablering i Malmöregionen. Vidare anser motio -

InU 1972:7

närerna att samrådet bör kompletteras med bemyndigande för länsmyndigheterna att ge investeringsbidrag till företag som rekommenderats att etablera sig utanför storstadsregion.

Samtliga nu behandlade motioner utgår från att nuvarande medel för att dämpa storstadstillväxten är otillräckliga och de föreslår skärpta åtgärder av olika slag. I stort sett gäller det här förslag som tidigare prövats av riksdagen.

Motionen 1972:761 vänder sig särskilt mot att de arbetsmarknadspolitisk! betingade flyttningsbidragen används för att stimulera till inflyttning i storstäderna. I den mån inflyttning sker, bör arbetstagarnas kostnader härför betalas av de rekryterande företagen. Ett liknande förslag framställdes föregående år. Även om motionärerna nu synes ha skärpt kraven på företagarnas ansvar för nyanställdas flyttkostnader, måste den av utskottet förra året gjorda invändningen att enskilda arbetstagare i vissa fall kan drabbas av den åsyftade begränsningen i bidragsgivningen fortfarande anses bärande. I vart fall har motionärerna inte givit någon som helst anvisning på hur ett system skulle kunna utformas som — enligt vad de själva säger — skall hålla den enskilde arbetstagaren skadeslös. Vem skall exempelvis ersätta en arbetstagare som går miste om ett erbjudet arbete med högre lön än han har, för att arbetsgivaren inte vill betala flyttningsersättning? I övrigt vill utskottet tillägga att arbetsmarknadsverkets flyttningsbidrag synes ha endast marginell betydelse för den omfattande flyttning som sker varje år både till och från storstäderna.

De i motionerna framförda kraven på nya styrmedel i form av etableringskontroll, etableringsavgifter m. m. och omvänt särskilda ekonomiska stimulanser för utflyttning av företag från storstäderna är exempel på sådana frågor som f. n. torde prövas i Kungl. Maj:ts kansli i samband med utformningen av medlen för de kommande årens regionalpolitik. Detta gäller även för lokaliseringssamrådet, som f. ö. tillämpats endast ett år. Även den i motionen 1972:1386 upptagna frågan om det negativa tryck som enligt motionärernas uppfattning storstäderna utövar på sin närmaste omgivning tillhör de frågor som kan väntas bli belysta genom den kommande propositionen om ett landsomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram.

Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj:ts förslag avvaktas innan man tar ställning till problemen. Utskottet avstyrker därför samtliga i förevarande avsnitt upptagna motionsyrkanden.

Förslag rörande vissa regionalpolitiska stödformer

I motionen 1972:1381 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c) framförs önskemål om att sysselsättningsstöd skall kunna ges åt hantverksmässig verksamhet. Motionärerna erinrar om att sådant stöd f. n. utgår endast till industriell verksamhet. Eftersom det många gånger kan vara svårt att dra gränsen mellan industriell och hantverksmässig verksamhet, bör sysselsättningsstöd kunna utgå oavsett produktionssätt.

InU 1972:7

22 Sysselsättningsstöd kan utgå till företag inom det inre stödområdet med sammanlagt 12 500 kr. under loppet av tre år för vaije nyanställd. Till skillnad från annat lokaliseringsstöd utgår sysselsättningsstöd endast till företag som driver industriell verksamhet. Gränsen mellan industri och industriliknande verksamhet är flytande. I propositionen föreslås en mjukare tillämpning än hittills av gällande regler. Kungl. Maj:t bör få möjligheter att besluta om sysselsättningsstöd till företag, vilkas verksamhet vid en snäv tolkning skulle kunna anses falla utanför det egentliga industribegreppet, om det mot bakgrund av sysselsättningsförhållandena inom det inre stödområdet kan anses befogat. Utskottet har ingen erinran häremot. Vid bifall härtill får motionens syfte anses tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen skulle därmed inte behövas.

Motionen 1972:279 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) syftar till ändrade bestämmelser för flyttningsstöd. Motionärerna vill att det skall bli möjligt att i ökad omfattning ge stöd till arbetskraft som återvänder till ort inom stödområdet för att ta arbete i dit lokaliserade företag. F. n. ges sådant stöd endast till s. k. nyckelmän, dvs. kvalificerade yrkesarbetare och tekniker som behövs för att starta eller hålla i gång en industri. I motionen yrkas att kravet på att arbetstagaren skall ha kvalificerad yrkesutbildning tas bort. Motionärerna begär vidare förbättrad information beträffande flyttningsstödet.

Som utskottet framhöll förra året i yttrande över ett likartat motionsyrkande är ett huvudmotiv för regionalpolitiken att bereda arbete för människor som är bosatta i områden där av olika orsaker sysselsättningsproblem föreligger. De flyttningsbidrag som ges till personer som flyttar till stödområdet har till syfte att underlätta etablering och utbyggande av företag i de fall då arbetskraft med behövlig utbildning inte kan erhållas lokalt. Mot den redovisade bakgrunden ter det sig föga ändamålsenligt att generellt stimulera arbetskraft att flytta till sysselsättningssvaga regioner. I fråga om kravet på ökad information må hänvisas till bl. a. arbetsförmedlingens verksamhet samt till att arbetsmarknadsstyrelsen fortlöpande informerar om flyttningsstöd i tidningen Arbetsmarknaden. I tidningen införs numera under särskild rubrik ett sammandrag av lediga platser för vilka flyttningsstöd kan ifrågakomma i samband med anställning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Motionen 1972:1372 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) tar upp önskemål om regionalpolitiskt stöd till företag i samband med lokaliseringssamråd i vissa fall. Stöd utgår f. n. till industriell eller industriliknande verksamhet samt — inom det allmänna stödområdet — till industriell serviceverksamhet. Motionärerna påpekar att kretsen av företag som omfattas av bestämmelserna om lokaliseringssamråd är vidare än de typer av företag som kan få regionalpolitiskt stöd i samband med omlokalisering. Som exempel nämns partihandel, bank- och annan finansverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet m. m. Eftersom stöd till utflyttning inte kan utgå, kan de företagare det här gäller få

InU 1972:7

den uppfattningen att omlokalisering betraktas som betydelselös från samhällets synpunkt. En utflyttning av sådana företag till orter med ensidiga och otillräckliga sysselsättningsmöjligheter är emellertid önskvärd och stöd till omlokalisering föreslås därför kunna utgå enligt de bestämmelser som gäller för industriserviceverksamhet.

Som utskottet tidigare anfört pågår inom inrikesdepartementet en översyn av de nuvarande regionalpolitiska medlen. Enligt vad utskottet inhämtat har därvid det av motionärerna väckta spörsmålet uppmärksammats. Frågan inrymmer vissa komplikationer som kan behöva klarläggas. Det är därför inte lämpligt att f. n. ta ställning till frågan och eftersom den redan är aktualiserad hos Kungl. Maj:t saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ. Med hänvisning till det anförda föreslås att motionen lämnas utan åtgärd.

Frågan om utvidgning av det regionalpolitiska stödet att omfatta även marknadsföring tas upp i ett par motioner.

I motionerna 1972:203 av herr Helén m. fl. (fp) och 1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp) yrkas att initialkostnader för marknadsföringsåtgärder skall i likhet med investeringskostnader få räknas in i bidragsunderlaget för de regionalpolitiska stödformerna med hänsyn till att betydande satsningar på marknadsföring ofta krävs i ett inledningsskede. I motionen 1972:1370 föreslås därutöver att lokaliseringsstödet bör få användas även för produktutveckling. Av samma skäl som åberopats i de två nu redovisade motionerna begärs i motionen 1972:1399 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c) att lokaliseringsstöd skall kunna lämnas till marknadsföringsåtgärder. I denna motion uttalas att stödet bör kunna utgå separat eller tillsammans med andra former av lokaliseringsstöd. Stödet skall enligt motionärerna kunna avse skiftande åtgärder såsom marknadsundersökningar, deltagande i utställningar och mässor, anordnande av försäljningskontor, reklam och informationskampanjer.

Som anförs i motionerna är en effektiv marknadsföring av väsentlig betydelse för företagens utveckling. Det är naturligt att det allmänna som ett led i stödet till industriföretag även intresserar sig för marknadsföringsfunktionen. Staten ger också visst stöd till sådana funktioner. När det gäller försäljning på utländska marknader finns ett omfattande statligt exportstöd. Utskottet vill i den frågan hänvisa till prop. 1972:31 om inrättande av Sveriges exportråd, m. m. Även till marknadsföringsåtgärder inom Sverige utgår stöd i viss omfattning exempelvis via Norrlandsfonden och företagareföreningarna. Enligt utskottets mening kan det finnas skäl att överväga ytterligare stöd i någon form till marknadsföringsåtgärder. Det kan därvid tänkas andra stödformer _än sådana som är knutna till de nuvarande regionalpolitiska medlen. Exempelvis kan stöd till vissa branscher vara en väg. Frågan är emellertid komplicerad inte minst med hänsyn till konkurrensfaktorn. Utskottet utgår från att problemen tas upp i samband med övervägandena om nya regionalpolitiska medel. Med hänsyn därtill bör motionsyrkandena inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet tar i förevarande avsnitt upp motionen 1972:378 av fru

InU 1972:7

24 Laag m. fl. (s), i vilken yrkas att Kungl. Majit skall utfärda direktiv till statliga organ att vid val av plats för förläggning av konferenser pröva möjligheterna inom stödområdet. En ökad förläggning av det slaget skulle få säsongutjämnande verkningar för turistanläggningar i stödområdet. Det skulle även medföra andra positiva effekter, bl. a. för det kollektiva kommunikationsnätet.

Utskottet kan i princip instämma med motionärerna. Redan nu förläggs konferenser anordnade av statliga myndigheter till anläggningar inom stödområdet. Det finns anledning räkna med att myndigheter och andra statliga organ beaktar synpunkter av det slag som anförts i motionen även utan särskilda direktiv från Kungl. Majrts sida. Utskottet bedömer det alltså inte som erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen.

Frågan om industricentra behandlas i folkpartimotionen 1972:203 och motionen 1972:589 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp).

I motionen 1972:203 yrkas att statligt stöd skall kunna ges kommunerna för att dessa i samarbete med företagare i bolagsform skall kunna utveckla och förvalta industricentra. Enligt motionen 1972:589 bör försöksverksamhet med industricentrum påbörjas snarast i Ljusdalsområdet, något som skulle medverka till en mer allsidig utveckling av näringslivet och verksamt stimulera servicesektorn i regionen.

Som nämnts inledningsvis kommer industricentrautredningen att senare i år redovisa resultatet av sitt arbete. Med hänsyn härtill saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena som således avstyrks.

Lokaliseringsstödets geografiska fördelning m. m.

För att administrativt bestämma det område till vilket de lokaliseringspolitiska insatserna bör koncentreras har avgränsats ett allmänt stödområde som omfattar Norrlandslänen med undantag för Gästrikland, Kopparbergs län utom Avesta- och Ludvikaregionerna, Värmlands län utom ett område i sydost, Dalsland, norra Bohuslän och Gotland.

Lokaliseringsstödet är emellertid inte inriktat enbart på det allmänna stödområdet. Punktinsatser kan göras i övriga delar av landet när avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommit till följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande orsak. Detsamma gäller när särskilda skäl talar för att områden med ensidigt näringsliv eller isolerat läge erhåller stöd. Möjligheten att ge stöd utanför det allmänna stödområdet har begagnats i icke obetydlig omfattning. Under tiden den 1 juli 1970 — 1 januari 1972 har omkring 20 % av de investeringar till vilka lokaliseringsstöd utgått gjorts utanför det allmänna stödområdet.

I samband med 1970 års riksdagsbehandling av regionalpolitiken uppmärksammades det tröskelproblem som uppstår vid stödområdes -

InU1972:7

gränserna. Föredragande departementschefen framhöll i det sammanhanget att gränsen inte skall uppfattas som en stelt fixerad demarkationslinie och att det just i gränsområdet fanns skäl att tillämpa stödbestämmelser på ett smidigt sätt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1970:103 s. 20) underströk statsutskottet dessa uttalanden.

I motionen 1972:600 av herr Möller i Gävle m. fl. (s) diskuteras huruvida det är lämpligt att i framtiden behålla konstruktionen allmänna stödområdet. Motionärerna pekar på att län söder om stödområdet fått del av större regionalpolitiska insatser än län inom stödområdet. Vidare uppstår enligt motionärernas mening problem i län som delas av stödområdesgränsen. Motionärerna vill att en friare ordning skall övervägas i det pågående arbetet på ett regionalpolitiskt handlingsprogram för riket. De uppehåller sig särskilt vid förhållandena i Gävleborgs län där avsevärt större satsningar gjorts i Hälsingland än i Gästrikland som ligger utanför stödområdet. Enligt motionen talar flera skäl för att även södra delen av Gävleborgs län införlivas med stödområdet för den händelse ett sådant område kommer att finnas kvar. Även i motionen 1972:1367 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) yrkas att Gästrikland skall ingå i det allmänna stödområdet.

Förutom dessa båda motioner om utvidgning av det allmänna stödområdet föreligger ett antal motioner med samma tema beträffande andra delar av landet. I motionerna 1972:1368 av herr Boo m. fl. (c, fp, m) och 1972:1377 av herr Green (s) behandlas den tidigare av riksdagen flera gånger prövade frågan om att vidga stödområdet till de båda planeringsregioner i Kopparbergs län som nu ligger utanför, nämligen Avesta-Hedemora och Ludvika. I motionen 1972:1368 yrkas att båda planeringsregionerna skall tillföras stödområdet medan motionen 1972:1377 innehåller motsvarande yrkande endast beträffande AvestaHedemora. I motionerna pekas på den negativa befolkningsutvecklingen, nedgången i industrisysselsättningen och det ensidiga näringslivet i området.

I motionerna 1972:759 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, fp, m) och 1972:771 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s) yrkas att Öland skall ingå i det allmänna stödområdet. I motionerna redovisas den starkt negativa befolkningsutvecklingen med en minskning av antalet invånare från ca 25 900 år 1950 till 20 307 år 1971. Vidare pekas på befolkningssammansättningen med överrepresentation för högre åldrar i förhållande till riket i dess helhet och den svaga ekonomin som illustreras av att antalet skattekronor per invånare endast är 62:03 mot 102:88 i riksgenomsnitt.

Problem i sydöstra Skåne behandlas i motionerna 1972:47 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Nelander (fp) och 1972:1388 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m). Motionärerna pekar på den svaga ekonomiska utvecklingen i detta område i synnerhet i förhållande till de västra delarna av landskapet. I motionen 1972:47 yrkas att det allmänna stödområdet skall omfatta även sydöstra Skåne. Motionen 1972:1388 innehåller ett motsvarande yrkande.

InU 1972:7

26 Utskottet vill först framhålla att konstruktionen med ett allmänt stödområde inte innebär att regionalpolitiska insatser är inriktade enbart på detta område. Som tidigare redovisats ges lokaliseringsstöd även utanför det allmänna stödområdet. En liberal tillämpning av stödbestämmelserna gäller särskilt för regioner strax utanför den nuvarande gränsen. Till detta kommer att statliga regionalpolitiska insatser sker även i annan form än stöd till företag. Utskottet tänker bl. a. på den pågående verksamheten med omlokalisering av statlig verksamhet. Sådan omlokalisering har i betydande utsträckning skett till orter utanför stödområdet. Det illustreras exempelvis i Gävleborgs län där Gävle kommun, som ligger utanför det allmänna stödområdet, genom fjolårets beslut om omlokalisering beräknas bli tillfört 920 arbetsplatser.

Frågan om stödområdet i någon form skall behållas i framtiden kommer att bedömas i samband med utformningen av den nya regionalpolitiken. Utskottet är inte i nuvarande läge berett att närmare gå in på denna fråga utan hänvisar till den kommande riksdagsbehandlingen. Motionen 1972:600 avstyrks således i den aktuella frågan.

När det gäller stödområdets omfattning kan man utgå från att även den frågan — under förutsättning att konstruktionen behålls — prövas noggrant. Detta gäller särskilt för områden som f. n. gränsar till det allmänna stödområdet. Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att förorda bifall till motionsyrkandena om förändring av stödområdet beträffande Gästrikland och sydöstra Skåne.

I några motioner behandlas utvidgningen av stödområdet till två regioner som anses ha särskilda problem. Det gäller södra delen av Kopparbergs län och Öland.

Frågan om utsträckning av stödområdet till de delar av Kopparbergs län som i dag faller utanför, dvs. Ludvika och Avesta planeringsregioner, har flera gånger tidigare prövats av riksdagen. Motionsyrkanden har avslagits med hänvisning bl. a. till den rekommenderade liberala tillämpningen av stödet i gränsområden. Utskottet är medvetet om de problem som föreligger i synnerhet i Avestaregionen. Utskottet utgår från att intresset att stödja denna region skall kunna tillgodoses inom ramen för det nuvarande systemet. I sak torde därför motionärernas önskemål om vidgade insatser kunna tillgodoses utan ändring av den nuvarande gränsen. Utskottet anser det nämligen föga ändamålsenligt att för det kommande sista året i den nuvarande försöksperioden föreslå ändringar i gränsdragningen. Den frågan bör som tidigare antytts bedömas i det större regionalpolitiska sammanhang som blir aktuellt redan nästa budgetår. Med hänvisning till det anförda bör motionsyrkandena beträffande Kopparbergs län inte föranleda någon åtgärd.

I fråga om Öland gäller samma principiella resonemang. Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter tar till vara alla möjligheter som kan erbjudas att lokalisera bärkraftiga företag till ön. Ölands situation, som otvivelaktigt är besvärlig, får bli föremål för vidare bedömanden i samband med ställningstaganden till Länsprogram 1970. Med det anförda är motionerna beträffande Öland besvarade.

InU 1972:7

27 I några motioner yrkas att riksdagen skall föreslå åtgärder eller göra uttalanden beträffande särskilda regioner. Motionerna bygger till stor del på material som kommit fram i samband med Länsprogram 1970.

I motionen 1972:1403 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära omedelbara åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Norrbottens län. Motionärerna åberopar uttalanden som länsstyrelsen gjort i Länsprogram 1970. Motionärerna anser att länet är i ett akut krisläge och att en metodisk satsning på långsiktiga åtgärder som okar länets konkurrensförmåga är nödvändig. Situationen fordrar enligt motionärerna kraftfullare lokaliseringsåtgärder än som krävs i andra skogslän. I motionen 1972:379 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att Norrbotten görs till försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid.

Utskottet är väl medvetet om de stora regionalpolitiska problem som finns i Norrbottens län. Stora statliga industriella satsningar har visserligen gjorts i länet men tillskottet av arbetstillfällen har trots allt varit begränsat. Att genom olika åtgärder söka komma till rätta med befolkningsminskningen och skapa ett livskraftigt näringsliv i länet framstår som en av de stora uppgifterna för de kommande årens regionalpolitik. De förslag till en effektivare regionalpolitik som förs fram i motionerna har som tidigare sagts aktualiserats även av länsstyrelsen i Norrbottens län i Länsprogram 1970. Med hänsyn till att detta f. n. övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli och då det finns anledning utgå från att regeringen och myndigheterna i den löpande regionalpolitiska stödverksamheten ägnar särskild uppmärksamhet åt Norrbotten synes det inte erforderligt att riksdagen gör någon framställning till Kungl. Maj:t i anledning av motionerna. Riksdagen får som nämnts anledning återkomma till frågorna redan i höst.

I motionen 1972:374 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp) behandlas arbetsmarknadsproblem i Göteborgsregionen. Motionärerna framhåller att lättare industri och serviceverksamhet är underdimensionerade i regionen vilket lett till en betydande strukturarbetslöshet. På grund av yrkes- och branschstrukturen har arbetslösheten ökat fortare bland kvinnor än bland män. Förvärvsintensiteten bland kvinnor är också avsevärt lägre i Göteborg än i Stockholm och Malmö. Motionärerna redogör för riksdagsbeslutet om lokaliseringssamråd och uppger att detta beslut på sina håll tolkats som en strävan att söka hindra varje etablering inom storstadsområdena. Mot den angivna grunden bör riksdagen klargöra sin inställning i fråga om önskvärdheten att få till stånd ett differentierat näringsliv i Göteborgsregionen. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa att behovet att tillföra Göteborgsregionen lättare industri och serviceverksamhet för att motverka strukturarbetslöshet skall beaktas vid arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens samråd sdelegation.

Utskottet kan så till vida instämma med motionärerna att det är

InU 1972:7

önskvärt att man lokalt söker få till stånd differentiering av arbetsmarknaden så att det blir möjligt att erbjuda människor med olika förutsättningar och intressen sysselsättning. Detta gäller för Göteborg likaväl som andra orter i landet. Sedan detta konstaterats bör emellertid slås fast att den ekonomiska politiken också måste tillgodose intresset att skapa inbördes balans mellan olika orter och regioner. Ett ställningstagande av det slag motionärerna begär skulle kunna tas till intäkt för en lägre prioritering av de regionalpolitiska målen och som ett försök att minska effektiviteten i lokaliseringssamrådet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.

Utskottet tar därefter upp yrkanden som rör insatser i Vindelälvsområdet. I motionen 1972:381 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om ”att de åtgärder i Vindelådalen som förutsattes i 1967 års riksdagsuttalande snarast sätts in”. Motionärerna uppehåller sig i första hand vid förbättrade vägförbindelser och ökad satsning på turism. 1 motionen 1972:1393 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) yrkas att länsstyrelsen i Västerbottens län skall få tillräckliga resurser för att med förtur planera området längs Vindelälven för rationellt utnyttjande. Motionärerna vill dessutom att en arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kansli skall tillsättas för att i samverkan med berörda kommuner bereda frågor som har betydelse för infriande av gjorda utfästelser. Motionen innehåller också ett yrkande om sysselsättningsplanering till vilket utskottet återkommer i avsnittet om särskilda stödåtgärder i glesbygder.

Vid behandling i fjol av motioner rörande stöd till Vindelälvsområdet framhöll utskottet att det var medvetet om de sysselsättningsproblem som föreligger, problem som f. ö. i hög grad är gemensamma för stora delar av Västerbottens inland. Utskottet ansåg sig kunna utgå från att berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera bärkraftiga företag till området. Utskottet hänvisade vidare till arbetet inom turistutredningen. Den utredningen har sedan i fjol lagt fram ett betänkande med förslag om satsningar på åtgärder för att främja turismen i Vindelälvens dalgång och Västerbottens fjällvärld. De framlagda förslagen, som väsentligen går ut på att öka åtkomligheten av områdena, utgör en första etapp och utredningen avser att lägga fram ytterligare förslag beträffande turismen i området. Om de av utredningen hittills föreslagna projekten kommer till stånd innebär det ett sysselsättningstillskott på ca 900 årsarbeten.

Med hänsyn till vad sålunda redovisats och till det pågående regionalpolitiska arbetet med utgångspunkt i Länsprogram 1970, som självfallet får betydelse även för detta område, avstyrker utskottet motionen 1972:381. Utskottet är inte heller berett att tillstyrka motionen 1972:1393 om speciella beredningsformer m. m. när det gäller frågor som rör Vindelälvsområdet. Utskottet får i sammanhanget hänvisa till de ökade resurser länsstyrelserna fått när det gäller den regionalpolitiska planeringen m. m.

InU1972:7

29 Informationsfrågor

I motionen 1972:1395 av herr Nygren m. fl. (s) hemställs att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t lägger fram förslag om en långsiktig informationskampanj med syfte att klargöra de faktiska förutsättningarna och villkoren för lokalisering till Norrland och andra delar av stödområdet. Enligt motionärernas uppfattning är de informationsinsatser som hittills gjorts otillräckliga. Utskottet utgår från att den fråga motionärerna tar upp övervägs när det gäller att föra ut den nya regionalpolitiken i praktisk tillämpning. Ökade insatser av det slag motionärerna begär ligger i linje med den vidgade informationsverksamhet i samhällsfrågor som 1971 års riksdag beslöt (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182). Med hänsyn till det anförda synes någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen inte vara erforderlig.

I motionen 1972:1406 av herr Stjernström m. fl. (c) behandlas frågan om information i utlandet om etableringsbetingelserna i det allmänna stödområdet. Motionärerna vill att till inrikesdepartementet eller Norrlandsfonden skall knytas en befattningshavare med sådana informationsuppgifter. Motionärerna uppger att många länder bedriver lokaliseringspolitisk upplysningsverksamhet som riktar sig till företag utanför det egna landets gränser.

Riksdagen avslog i fjol en motion med samma syfte som den förevarande. Inrikesutskottet som behandlade motionen anförde att upplysningsverksamheten i utlandet om stöd möjligheter borde ske inom ramen för den allmänna information som lämnas beträffande företagsetablering i Sverige. Utskottet utgick från att myndigheter och organisationer, som kanaliserar sådan information, beaktar detta i sin verksamhet. Utskottet bedömde det icke vara erforderligt med några särskilda åtgärder.

Utskottet vidhåller sin inställning från föregående år och avstyrker följaktligen motionen.

Medelsberäkningen beträffande anslagspunkterna D 1 och V 10 m. m.

För treårsperioden 1970/71 — 1972/73 har riksdagen för regionalpolitisk! stöd fastställt en medelsram på 1 200 milj. kr. Härav avses 75 milj. kr. för transportstöd. Av återstående medel har beräknats 200 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 800 milj. kr. för lokaliseringslån, 100 milj. kr. för utbildningsstöd och 25 milj. kr. för sysselsättningsstöd. För budgetåren 1970/71 och 1971/72 har anvisats sammanlagt 350 resp. 375 milj. kr. För nästa budgetår föreslås sammanlagt 38 1,1 milj. kr. varav 250 milj. kr. för lokaliseringslån.

För övriga bidragsformer, lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd samt för infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital har hittills uppförts särskilda anslag. I samband med övergången till programbudget för arbetsmarknadsverket (se InU 1972:3 s. 1) har medel för nu nämnda stödformer

InU 1972:7

tagits upp under ett gemensamt förslagsanslag, benämnt Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet, om 131 125 000 kr.

Hittillsvarande anslag till lokaliseringsbidrag/avskrivningslån har uppförts som reservationsanslag. På grund av den föreslagna övergången till förslagsanslag förordas i propositionen att vid utgången av innevarande budgetår kvarstående reservation får användas för att täcka utgifterna för fram till denna tidpunkt beviljade men icke utbetalade bidrag.

I motionen 1972:1389 av herr Levin (fp) har föreslagits införande av räntefria stödlån. Motionen har i denna del av riksdagen lämnats utan bifall (InU 1972:3 s. 24). I följd härav avstyrker utskottet ett i motionen kvarstående yrkande om att för det av motionären avsedda ändamålet höja förevarande förslagsanslag med 25 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag.

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen gjorda medelsberäkningen eller mot vad i anslutning härtill har föreslagits.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget under anslaget till lokaliseringslån att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital får beviljas intill ett belopp om 25 milj. kr. under budgetåret 1972/73.

Särskilda stödåtgärder i glesbygder

Från anslaget D 2 Särskilda stödåtgärder i glesbygder, som är ett reservationsanslag, betalas kostnader för försöksverksamhet i form av stöd till hemarbete i vissa glesbygder och för andra stödåtgärder m. m.

Försöksverksamheten med stöd till hemarbete har kontinuerligt ökat och gav under budgetåret 1970/71 1 400 personer arbete under heleller deltid. Detta motsvarar enligt företagareföreningarnas beräkningar heltidsarbete för 950 personer, vilket innebär en ökning med 300 heltidsarbeten jämfört med budgetåret 1969/70. Stöd har getts till investeringar i maskiner och arbetsredskap, transportkostnader samt utbildning och instruktion. Även till marknadsföring och produktutveckling har utgått stöd i viss omfattning. Departementschefen framhåller att det behövs insatser för att förbättra marknadsföring och produktutveckling om det skall bli möjligt att öka sysselsättningen i glesbygder.

Försöksverksamheten har hittills omfattat skogslänen.

I motionen 1972:762 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att försöksverksamheten med stöd till hemarbete skall omfatta även Gotlands län. Motionären åberopar att Gotland sedan den 1 juli 1971 tillhör stödområdet samt framhåller det svåra sysselsättningsläget på ön vilket framtvingat speciella åtgärder i form av bl. a. hemarbete i kommunal regi. Länsstyrelsen i Gotlands län har i Länsprogram 1970 fört fram samma krav som motionären.

I motionen 1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp) tar man upp en annan fråga som rör stödet till hemarbete. Motionärerna vill att kommerskollegium, som tillsammans med företagarföreningarna administrerar stödet, skall kunna ge bidrag även till marknadsföring av produkter som tillverkas med stöd av medel från det förevarande

InU1972:7

anslaget. Motionen 1972:770 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) har samma syfte. Motionärerna vill ha ökade insatser till marknadsföring och produktutveckling inom ramen för förevarande anslag.

Glesbygdsutredningen beräknas inom några månader avge ett betänkande om sysselsättningsfrågor i glesbygder. Betänkandet kommer enligt vad utskottet inhämtat att innehålla en utvärdering av det nuvarande stödet till hemarbete. Bland de frågor som kommer att belysas är bl. a. vilka geografiska områden som bör omfattas av särskilt glesbygdsstöd. Frågan om stöd till marknadsföring och produktutveckling tillhör också de spörsmål som utredningen kommer att ta ställning till.

Utskottet är i princip positivt till de i motionerna framförda kraven, men med hänsyn till glesbygdsutredningens inom kort väntade betänkande bör man inte nu ta definitiv ställning till frågorna. Genom utredningens förslag kommer problemen att aktualiseras i Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn till det anförda synes det inte erforderligt att riksdagen tar något initiativ i anledning av de nu behandlade motionsyrkandena.

Glesbygdsutredningen har under år 1971 medgivits att med anlitande av medel från förevarande anslag driva försöksverksamhet med intensifierad kommunal sysselsättningsplanering i tre kommunblock i det inre stödområdet. Till försökskommuner utsåg utredningen Älvdalens kommun i Kopparbergs län, Bergs kommun i Jämtlands län och Åsele kommunblock i Västerbottens län. I höstas inkom kommunerna med redovisning för den sysselsättningsinventering som skett. Samtidigt hemställde de om statsbidrag till utförande i kommunal regi av sådana arbetsobjekt som omfattas av den utförda inventeringen. Den 28 januari i år medgav Kungl. Maj:t att sammanlagt 2 050 000 kr. fick användas för ändamålet. Verksamheten skall drivas i samarbete med glesbygdsutredningen och resp. länsarbetsnämnd.

I propositionen anförs att försöksverksamheten visat att det är möjligt att skaffa fram relativt betydande sysselsättningstillfällen i glesbygder. I avvaktan på glesbygdsutredningens förslag hur sysselsättningsproblemen i glesbygdsområdena skall lösas finns det enligt departementschefens mening anledning överväga en utökning av försöksverksamheten till ytterligare några kommuner.

I motionen 1972:159 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c) yrkas att den utökade försöksverksamheten skall komma även Norrbottens län till godo. Som lämpliga kommuner nämns Pajala, Övertorneå och Överkalix. I motionen 1972:1373 av herr Eriksson i Bäckmora (c) och fru Jonäng (c) begär man att kommunerna i Bergsjöblocket i norra Hälsingland skall komma med i försöksverksamheten. Motionen 1972:1393 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) syftar till samma sak beträffande kommuner i Vindelälvsdalen.

Den 14 mars i år gjorde glesbygdsutredningen en framställning till Kungl. Maj:t att få pröva kommunal sysselsättningsplanering i ytterligare högst tre glesbygdskommuner i det inre stödområdet. I första hand bör

InU 1972:7

enligt utredningen förhållandena i kommuner i landets nordligaste delar studeras. Utredningen hemställer att få i uppdrag att utse försökskommuner och avtala med dem om statliga bidrag till täckande av kostnader för inventerings- och planeringsarbete. Kostnaderna uppskattas till 350 000 kr.

Enligt utskottets bedömning är det värdefullt om ytterligare försöksverksamhet med kommunal sysselsättningsplanering i enlighet med glesbygdsutredningens förslag kan komma till stånd. Valet av försökskommuner bör liksom tidigare ankomma på utredningen och utskottet är därför inte berett att ta ställning till lämpligheten att anordna verksamheten i de kommuner som motionsyrkandena avser. Dessa bör således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp) behandlas ett annat glesbygdsproblem nämligen behovet att upprätthålla kommersiell service. Motionärerna vill att i framtiden skall införas en möjlighet till ekonomiskt stöd till nedläggningshotade butiker i glesbygd. Stöd bör också kunna utgå till upprustning eller nybyggnad av servicelokaler samt till inventarier. Motionärerna yrkar att synpunkten skall beaktas vid avlämnandet av proposition i anledning av glesbygdsutredningens förslag i frågan.

Glesbygdsutredningen har efter det motionen väcktes lagt fram ett förslag till stöd av den art motionärerna tänker sig (Kommersiell service i glesbygder, SOU 1972:13). Förslaget innebär dels stöd till transportinsatser i vissa fall, dels stöd till vidmakthållande av servicefunktioner. Stödinsatser av sistnämnda slag skall kunna göras i form av investeringsstöd till näringsidkare, statliga kreditgarantier till inköp av varulager samt bidrag till kommuner för förvärv och upprustning av servicelokaler. Verksamheten föreslås få form av ett försök som skall pågå i fem år.

Eftersom glesbygdsutredningen lagt fram ett betänkande som innehåller förslag av den art som motionärerna åsyftar, är frågan redan aktualiserad hos Kungl. Maj:t, och någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen kan således inte anses påkallad.

Beträffande medelsberäkningen under punkten D 2 har utskottet inte något att erinra.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet 1,

2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik att riksdagen avslår motionen 1972:596,

3. beträffande Södermanlands län att motionen 1972:1409 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande sydöstra Skåne att riksdagen avslår motionen 1972:1388, första att-satsen,

5. beträffande samlad regional planering för Skåne att riksdagen avslår motionen 1972:1410,

InU 1972:7

6. beträffande en tioårig utvecklingsplan för Norrland att motionen 1972:384 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande åtgärder för att hindra fortsatt utflyttning från Norrlandslänen och övriga skogslän att riksdagen avslår motionen 1972:1374,

8. beträffande ortsklassificeringen att riksdagen avslår motionen 1972:1376, första att-satsen,

9. att riksdagen lägger motionen 1972:1376, andra att-satsen, till handlingarna,

10. beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle att riksdagen avslår motionen 1972:1385, yrkandet 1,

11. beträffande storstadsproblemen att riksdagen avslår motionerna 1972:761, yrkandet 1, 1972:1385, yrkandet 2, 1972:1371, 1972:1386 och 1972:598,

12. beträffande sysselsättningsstöd åt hantverksmässig verksamhet att motionen 1972:1381 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd att riksdagen avslår motionen 1972:279,

14. beträffande regionalpolitiskt stöd till företag i samband med lokaliseringssamråd att motionen 1972:1372 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföring m. m. att motionerna 1972:203, yrkandet 4, 1972:1370, i motsvarande del, samt 1972:1399 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande förläggning av statliga konferenser till stödområdet att motionen 1972:378 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande industricentra att motionerna 1972:203, yrkandet 3, och 1972:589 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande avveckling av konstruktionen allmänna stödområdet att riksdagen avslår motionen 1972:600, första att-satsen,

19. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till sydöstra Skåne att motionerna 1972:47 och 1972:1388, i motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Gävleborgs län att motionerna 1972:600, i motsvarande del, och 1972:1367 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs län att motionerna 1972:1368 och 1972:1377 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

22. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland att motionerna 1972:759 och 1972:771 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

23. beträffande åtgärder att förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten att motionerna 1972:379 och 1972:1403 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

InU 1972:7

24. beträffande arbetsmarknadsproblemen i Göteborgsregionen att riksdagen avslår motionen 1972:374,

25. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. att riksdagen avslår motionerna 1972:381 och 1972:1393, yrkandena 1 och 3,

26. beträffande en långsiktig informationskampanj om lokalisering till stödområdet att motionen 1972:1395 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande information i utlandet om etableringsbetingelser i stödområdet att riksdagen avslår motionen 1972:1406,

28. beträffande försöksverksamhet på Gotland med stöd till hemarbete att motionen 1972:762 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande bidrag till marknadsföring m. m. av produkter som omfattas av stödet till hemarbete att motionerna 1972:770 och 1972:1370, i motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande försöksverksamhet med kommunal sysselsättningsplanering att riksdagen avslår motionerna 1972:159, 1972:1373 och 1972:1393, yrkandet 2,

31. beträffande stöd till kommersiell service i glesbygder att motionen 1972:1370, i motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande medelsanvisningen m. m. för budgetåret 1972/73 att riksdagen

A. med avslag på motionen 1972:1389, i fråga om ökade medel till lokaliseringsbidrag, till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet anvisar ett förslagsanslag av 131 125 000 kr.,

B. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

C. till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån anvisar ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.,

D. medger att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr. under budgetåret.

Stockholm den 4 maj 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Lorentzon (vpk) och Strindberg (m).

InU 1972:7

35 Reservationer

1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken (punkt 1 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”1 de” och slutar på följande sida med ”samt 1972:587, yrkandet 1” bort ha följande lydelse:

”1 de båda motionerna framhålls planeringens roll inom regionalpolitiken. Denna bör leda fram till en balanserad fördelning av befolkning och näringsliv och ge underlag för en tillfredsställande service åt människorna i olika delar av landet. Utskottet ansluter sig till önskemål av detta slag, som ligger i linje med allmänt vedertagna regionalpolitiska grundsatser. Liksom motionärerna vill emellertid utskottet understryka att regionalpolitiken bör inriktas på att leda in omstruktureringen av näringslivet i en lugnare takt så att behovet av befolkningsomflyttningar begränsas och möjligheterna att ge en tillfredsställande service åt alla människor förbättras. Ett långsiktigt planeringsarbete bör således riktas in på att bygga upp allsidiga, regionala arbetsmarknader där olika typer av näringslivs- och samhällsaktiviteter finns representerade.

Utskottet instämmer med motionärerna i att ett verksamt medel för att nå de mål som här åsyftas är att förbättra näringslivets betingelser i de sysselsättningssvaga regionerna. De medel som hittills prövats i detta syfte har haft en selektiv inriktning. Utskottet anser att vidtagna åtgärder av detta slag i och för sig haft positiva effekter men ifrågasätter om inte erfarenheterna av verksamheten ger vid handen att gränsdragningen när det gäller stödberättigad verksamhet i vissa fall varit alltför snäv. Vad nu sagts exemplifieras i motionen 1972:294, till vilken motionen 1972:587 hänvisar. Vidare menar utskottet liksom motionärerna att man skulle främja näringslivets utveckling i nu avsedda delar av landet genom att i ökad utsträckning sätta in generella åtgärder. En rad förslag till sådana åtgärder har lagts fram i motionerna. Några av förslagen har tagits upp i följdmotioner till motionen 1972:203 och behandlas i andra utskott. Inrikesutskottet vill därför i detta sammanhang begränsa sig till att allmänt uttala sig för angelägenheten av att i det fortsatta planeringsarbetet möjligheterna tillvaratas att genom generella åtgärder främja ett företagsvänligt klimat i de sysselsättningssvaga regionerna.

Vad utskottet anfört i anledning av nu behandlade motioner bör ges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken att riksdagen i anledning av motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

InU 1972:7

2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik (punkt 2 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”De huvudmål” och slutar på följande sida med ”utskottet motionen 1972:596” bort ha följande lydelse:

”Den hittills förda regionalpolitiken karakteriseras av långtgående eftergifter åt det monopolkapitalistiska koncentrationstänkandet. Det har hävdats att en koncentration av befolkning och näringsliv är nödvändig för den ekonomiska tillväxten. I själva verket har den förda politiken lett till en regional kris. Denna tar sig uttryck i å ena sidan ett alltmer sviktande underlag för sysselsättning och samhällelig service i avfolkningsområdena och å andra sidan en rad ekonomiska och sociala balansrubbningar i de tillväxande storstadsområdena.

Senare i år kommer riksdagen att föreläggas förslag beträffande regionalpolitiken. Som redan framhållits kommer förslagen att vara baserade på länsvis uppgjorda handlingsprogram. På grund av sin uppläggning kan dessa program och därav föranledda förslag knappast tänkas medföra en sådan omfördelning av kapital och offentliga investeringar som på ett mer avgörande sätt leder till en för folkflertalet nödvändig regional utjämning.

Mot denna bakgrund och med hänvisning i övrigt till vad som anförts i motionen ansluter sig utskottet till där framställda krav på en ny regionalpolitik. Denna politik bör rymma den principiella målsättningen att åt varje län bevara full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster. Liksom motionärerna anser utskottet att en total samhällelig kostnadskalkyl bör läggas till grund för regionalpolitiken. För att redan i nuläget kunna bekämpa de tendenser som orsakar den växande regionala obalansen bör de lokaliseringspolitiska subventionerna till privatkapitalet ersättas av en allmän investeringsstyming. Utgångspunkt för en regionalpolitik av förordat slag bör vara länsplanering 1967. Denna bör dock arbetas om med utgångspunkt i de av utskottet nu angivna principerna.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972:596 bör ges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik att riksdagen med bifall till motionen 1972:596 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

3. beträffande samlad regional planering för Skåne (punkt 5 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Motionen syftar” och slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse: ”Motionen syftar till en samordnad regionalpolitisk och fysisk planering. Utskottet delar motionärens uppfattning att planeringsproblemen i Skåne är så komplicerade att de inte kan bemästras enbart med nuvarande regionala och primärkommunala planering. Skälen härtill har närmare redovisats i motionen. Utskottet finner det således ändamåls -

InU 1972:7

enligt att en samlad regional planering för Skåne initieras av Kungl. Maj:t. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”5. beträffande samlad regional planering för Skåne att riksdagen med bifall till motionen 1972:1410 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

4. beträffande åtgärder för att hindra fortsatt utflyttning från Norrlandslänen och övriga skogslän (punkt 7 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anser att det avsnitt på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med ”Liknande motionsyrkande” och slutar med ”härtill motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en förstahandsuppgift att hjälpa Norrlandslänen och övriga skogslän till ett näringsliv och en serviceutrustning, som kan ge sysselsättning och goda levnadsbetingelser för den befolkning som nu är bosatt där. På grund av den nära förestående omprövningen av regionalpolitikens mål och medel och med hänvisning i övrigt till vad utskottet i det följande anför i anledning av motionen 1972:1376 finner inte utskottet anledning att tillstyrka motionen.”

5. beträffande ortsklassificeringen (punkt 8 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med ”Ortsklassificeringssystemet och” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

”Ortsklassificeringssystemet och dess innebörd blir en av de frågor som kommer att aktualiseras i samband med statsmakternas ställningstagande till det fortsatta regionalpolitiska reformarbetet i höst. I debatten om ortsklassificeringen har de s. k. storstadsalternativen kommit att spela en stor roll. Här skall endast erinras om den betydelse denna ortstyp kom att tillmätas vid förra årets behandling av förslagen till omlokalisering av statlig verksamhet.

Avsikten med storstadsalternativen preciseras i den av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet avgivna promemorian 'Ortsklassificering i ett regionalpolitisk! handlingsprogram’. Såsom lämpligt minsta befolkningstal har 100 000 invånare nämnts. Enligt nämnda PM skulle betydande regionalpolitiska insatser göras i redan mycket stora orter för att skapa alternativ till storstäderna. Utskottet vill erinra om att en utgångspunkt för 1962 års kommunreform var att de nya storkommunerna skulle ge underlag för ett differentierat näringsliv, vilket skulle utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling. En koncentration av de regionalpolitiska insatserna till ett fåtal redan stora orter skulle rycka undan grunden för kommunreformen, vilket i sin tur ytterligare skulle förstärka den regionala obalansen. Bl. a. Svenska

InU 1972:7

kommunförbundet har reagerat mot detta och hävdar att regionalpolitiken bör genomföras med metoder som bättre anknyter till den nya kommunindelningen. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet ansluter sig alltså till motionärernas yrkande att regionalpolitiska insatser inriktas på att ge alla kommuner ett differentierat näringsliv som grund för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling. Utskottets uppfattning därvidlag innebär att begreppet storstadsalternativ bör avföras från ortsklassificeringen, och att ortstyperna ges en i förhållande till nuläget mera beskrivande inriktning. Vad utskottet anfört beträffande ortsklassificeringen bör ges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”8. beträffande ortsklassificeringen att riksdagen med bifall till motionen 1972:1376, första att-satsen, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

6. beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle (punkt 10 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anser att det avsnitt på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med ”Samma motionsyrkande” och slutar med ”anförda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

”Utskottet vill ansluta sig till den regionalpolitiska målformulering som kommer till uttryck i motionen. Motionens allmänna syfte torde emellertid vara tillgodosett med vad utskottet ovan anfört i anledning av motionen 1972:1376. På grund härav torde särskilt initiativ av riksdagen i anledning av densamma inte vara påkallat”.

7. beträffande storstadsproblemen (punkt 11 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med ”Samtliga nu” och slutar med ”upptagna motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

”Samtliga motioner tar upp väsentliga regionalpolitiska frågor. Som särskilt framhålls i motionen 1972:761 måste Stockholms-, Göteborgsoch Malmöområdena betraktas som för starkt koncentrerade regioner som medför svåra problem för befolkning och samhälle. Även från samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt medför storstäderna betydande nackdelar.

Men framför allt är överkoncentrationen otillfredsställande från miljösynpunkt. Detta belyses övertygande i motionen. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas åsikt att det måste bli en huvudfråga under 1970-talet att skapa tillfredsställande storstadsmiljöer och att detta är möjligt först när man kunnat komma till rätta med den överdimensionerade bebyggelsekoncentrationen.

InU 1972:7

39 Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att en lokaliseringspolitisk storstadsutredning skyndsamt bör komma till stånd.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör, som redan sagts, vara att dämpa tillväxten av de största städerna för att därigenom skapa förutsättningar för en bättre anpassning av storstadsmiljöerna till människans fysiska och psykiska betingelser. En sådan plattform för arbetets inriktning ligger väl i linje med allmänt accepterade regionalpolitiska grundsatser. Ansatser har också gjorts för att länka utvecklingen i nu angiven riktning. De åtgärder som hittills vidtagits har emellertid visat sig otillräckliga. I motionerna diskuteras olika sätt att nå bättre resultat: effektivisering av lokaliseringssamrådet, investeringsavgifter, etableringskontroll, differentiering av de arbetsmarknadspolitiska flyttningsbidragen. Den av utskottet förordade utredningen bör ta upp storstädernas problem med utgångspunkt i de synpunkter som anförs i motionerna.

Utskottet föreslår dessutom att Kungl. Maj:t redan nästa budgetår i avvaktan på resultatet av utredningens arbete lägger fram förslag till försöksverksamhet med åtgärder av det slag som förordas i motionerna och som skall syfta till att begränsa storstädernas expansion.

Vad utskottet anfört i anledning av under förevarande avsnitt upptagna motioner bör ges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”11. beträffande storstadsproblemen att riksdagen med bifall till motionen 1972:761, yrkandet 1, samt i anledning av motionerna 1972:1385, yrkandet 2, 1972:1371, 1972:1386 och 1972:598 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

8. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd (punkt 13 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp) och Stridsman (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Sorn utskottet framhöll” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

”Ett nystartat företag i det allmänna stödområdet kan, såsom framhålls i motionen, möta betydande svårigheter att få yrkesutbildad och intrimmad arbetskraft. Enligt nuvarande bestämmelser kan flyttningsstöd medges till arbetstagare, som har kvalificerad yrkesutbildning och som fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat företag i allmänna stödområdet, om sådan arbetskraft inte kunnat erhållas på orten. Denna möjlighet bör naturligtvis bibehållas. Såsom motionärerna framhåller kan emellertid initialsvårigheter för företag även bestå i brist på arbetskraft för uppgifter, som inte kräver kvalificerad yrkesutbildning men dock en viss yrkesskolning, intrimning och industrivana. Många, som oftast mot sin vilja fått flytta med statligt flyttningsbidrag från lokaliseringsområde till industrier i andra delar av landet och

InU 1972:7

genom omskolning och erfarenheter i arbetet förvärvat sig sådan yrkesskicklighet, önskar flytta tillbaka till hemregionen i fall de där kan få lämpligt arbete. Om så kunde ske med statligt flyttningsstöd, skulle möjligheterna öka att etablera företag i lokaliseringsområdena och därmed skulle också skapas ökade sysselsättningstillfällen i dessa områden. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om en översyn i detta syfte av bestämmelserna om flyttningsstöd. Utskottet vill också ansluta sig till motionärernas uppfattning att informationen beträffande reglerna om flyttningsstöd bör förbättras.” dels att utskottet bort hemställa

”13. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd att riksdagen med bifall till motionen 1972:279 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

9. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs län (punkt 21 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Stridsman (c) och Strindberg (m), som anser

dels att avsnittet på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”Frågan om utsträckning” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

”Den av riksdagen uttalade meningen om en liberal tillämpning av stödet i gränsområden bör självfallet bestå även det kommande budgetåret. I de fall där det finns klara belägg för att gränsdragningen inte är adekvat bör förändringar inte anses uteslutna även under den nuvarande försöksperioden. Ett sådant fall är enligt utskottets mening gränsdragningen i Kopparbergs län. Utskottet biträder för sin del motionsyrkandena att Avesta och Ludvika planeringsregioner införlivas med det allmänna stödområdet.”

dels att utskottet bort hemställa

”21. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs län att riksdagen med bifall till motionen 1972:1368 och i anledning av motionen 1972:1377 som sin meninguttalar att det allmänna stödområdet bör omfatta hela Kopparbergs län”.

10. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland (punkt 22 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Stridsman (c) och Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”1 fråga” och slutar med ”Öland besvarade” bort ha följande lydelse:

”När det gäller Öland är utskottet berett att dela den uppfattning som förs fram i motionerna 1972:759 och 1972:771. Läget på ön måste anses så allvarligt att omedelbara regionalpolitiska insatser måste göras. Öland bör, såsom tidigare skett med Gotland, inordnas i det allmänna stödområdet. Ett sådant ställningstagande innebär, förutom de direkta konsekvenserna i fråga om möjligheterna till lokaliseringsstöd, en

InU 1972:7

markering från riksdagens sida när det gäller att stödja Öland i regionalpolitisk hänseende.”

dels att utskottet bort hemställa

”22. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland att riksdagen med bifall till motionerna 1972:759 och 1972:771 som sin mening uttalar att Öland skall inordnas i det allmänna stödområdet”.

11. beträffande åtgärder för att förbättra syssselsättningsläget i Norrbotten (punkt 23 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 27 i utskottets yttrande som boljar med ”Utskottet är” och slutar med ”i höst” bort ha följande lydelse:

”Utskottet är väl medvetet om de stora regionalpolitiska problem som finns i Norrbottens län. Stora statliga industriella satsningar har visserligen gjorts i länet men tillskottet av arbetstillfällen har trots allt varit begränsat. Att genom olika åtgärder söka komma till rätta med befolkningsminskningen och skapa ett livskraftigt näringsliv i länet framstår som en av de stora uppgifterna för de kommande årens regionalpolitik. Med hänsyn härtill bör, såsom föreslås i motionen 1972:379, riksdagen uttala sig för att Norrbotten görs till försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid. Det finns i detta sammanhang inte anledning för utskottet att diskutera vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att nå detta syfte, eftersom förslag av denna art har lagts fram i den till näringsutskottet remitterade motionen 1972:372, till vilken här behandlade motion hänvisar. På grund av vad utskottet uttalat finns inte skäl för utskottet att ställa sig bakom motionen 1972:1403, vilken alltså avstyrks. Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972:379 bör ges Kungl. Maj:t till känna.” dels att utskottet bort hemställa

”23. beträffande åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:379 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b) lämnar motionen 1972:1403 utan åtgärd”.

12. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. (punkt 25 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Stridsman (c) och Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med orden ”Vid behandlingen” och slutar med ”planeringen m. m.” bort ha följande lydelse:

”Det av riksdagen år 1967 utställda löftet om kompensation för den uteblivna utbyggnaden av Vindelälven har inte infriats. Den planerade satsningen på ökad turism kommer, om den genomförs, endast i begränsad omfattning Vindelälvens dalgång till godo. Under alla omständigheter är det nödvändigt att komplettera en ökad satsning på turismen

InU 1972:7

med andra, som det år 1967 uttrycktes,'bestående lokaliseringspolitiska åtgärder’. Frågan bör ägnas särskild uppmärksamhet inom Kungl. Maj:ts kansli, och utskottet föreslår därför att en interdepartemental arbetsgrupp tillsätts och att den får i uppdrag att lägga fram förslag, syftande till att förbättra sysselsättningsförhållanden, kommunikationer etc. i Vindelådalen. I gruppen synes i första hand företrädare för inrikes-, jordbruks-, kommunikations- och industridepartementen böra ingå. Gruppen bör arbeta i nära kontakt med berörda kommuner, länsstyrelsen i Västerbottens län och arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetsgruppen bör lägga fram förslag i så god tid att frågan kan redovisas för 1973 års vårriksdag. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande sammanhang upptagna motionsyrkandena om Vindelälvsområdet.” dels att utskottet bort hemställa

”25. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:381 och 1972:1393, yrkandena 1 och 3, hos Kungl. Maj:t begär att en interdepartemental arbetsgrupp tillsätts för att bereda sysselsättningsfrågor m. m. i Vindelälvsområdet”.

Särskilt yttrande

beträffande inriktningen av regionalpolitiken (punkt 1 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anfört:

I anledning av motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, och 1972:587, yrkandet 1, beträffande inriktningen av den framtida regionalpolitiken får vi hänvisa till centerpartiets motioner och ställningstaganden under tidigare riksdagar. En grundläggande målsättning är ett decentraliserat samhälle med en bättre balans av befolkning och näringsliv som ger optimal möjlighet till fritt val av arbete och utnyttjande av önskad miljö över hela landet. Härför erfordras en samordning av ekonomisk, social och fysisk planering såväl lokalt och regionalt som på riksnivå. Ett viktigt led i denna planering är fastläggande av regionala befolkningsramar, som samordnas till en riksplan. För att förverkliga den uppställda målsättningen erfordras mera differentierade och verkningsfulla lokaliseringspolitiska instrument. Dessa medel måste vara av såväl generell som selektiv karaktär. En grundläggande förutsättning för uppnående av regional balans och bästa möjliga miljö för människorna är uppbromsningen av expansionsregionernas fortsatta tillväxt. Det är ett direkt samband mellan en sådan uppbromsning och möjligheterna att bereda befolkningen arbete och service i olika delar av landet.