Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående resursoch energipolitiken m. m.

Näringsutskottets betänkande nr 50 år 1972

NU 1972:50

Nr 50

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående resursoch energipolitiken m. m.

Ärendet

I betänkandet behandlas feni motioner med förslag till utredning och andra åtgärder avseende den framtida resursanvändningen och energiförsörjningen, nämligen

dels motionen 1972:575 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall besluta att ett fristående energiinstitut med i motionen angivna arbetsuppgifter inrättas,

dels motionen 1972:583 av herr Takman m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig för

1. att ett femte kärnkraftverk i samhällelig regi förläggs till Norrbotten,

2. att frågan om en snabb planering av energipolitiken i övrigt blir föremål för en skyndsam utredning med utgångspunkt att samhället får bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen samt

3. att en översyn företas över alla led i atomkraftens produktion från bränsleförsörjningen till avfallshanteringen med riktpunkt att riskerna för allmänheten elimineras ur tillverkningsprocessen,

dels motionen 1972:757 av herr Sundman m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa om

1. en skyndsam parlamentarisk utredning med uppdrag att genomföra en analys av landets totala naturresurser och dra upp riktlinjerna för den framtida resursanvändningen med beaktande av vad som anförts i motionen,

2. åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergins utveckling och industriella användning,

dels motionen 1972:758 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en utredning beträffande möjligheterna att använda pumpanläggningar för ökning av elproduktionen,

dels motionen 1972:1342 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande information till medborgarna om energiproblematiken.

Motionerna

I motionen 1972:757 hänvisar motionärerna allmänt till fakta som 1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 50

NU 1972:50

framkommit i debatten angående industrisamhällets exploatering av naturresurserna och särskilt till inlägg i denna debatt som gjorts av Gösta Ehrensvärd genom skriften ”Före - efter” och av Gunnar Hambraeus i hans sammanfattande redovisning av tendenser i den tekniska utvecklingen i Ingenjörsvetenskapsakademiens meddelande ”Framsteg inom forskning och teknik 1971”.

Frågeställningen är av global natur och måste därför angripas på internationellt plan, framhåller motionärerna. Problemen på nationell nivå är emellertid mera överskådliga. Motionärerna förordar en medveten och omsorgsfullt genomtänkt resurspolitik, som bör innehålla en analys och metodisk planering av tre huvudområden: livsmedelsförsörjningen, tillgången på energi och tillgången på råvaror. Ett genomarbetat beslutsunderlag för de betydelsefulla politiska ställningstaganden som blir ofrånkomliga på dessa områden inom en nära framtid saknas för närvarande.

Förslaget i motionen 1972:575 om ett energiinstitut framförs mot bakgrund av den ständigt ökande energiförbrukningen och de problem som uppstår härigenom. Tillgången på energiråvaror är begränsad, och framställningen och förbrukningen av energi medför påtagliga miljöskador. Dessa faktorer måste enligt motionärerna vara styrande när det gäller utformningen av energipolitiken, vilket får konsekvenser för energiförbrukningens omfattning och uppdelning på olika framställningskällor. Verkningarna på miljön av energiframställning och energianvändning har hittills i mycket liten utsträckning påverkat energipriserna. Ett mera rättvisande pris på energi i olika former skulle kunna erhållas genom miljöavgifter. I princip skulle alltså kostnaderna för skador på miljön räknas in i energipriserna.

Energianvändningen ger även upphov till andra problem än de som avser miljön, t. ex. beredskapsproblem, konsumentproblem och säkerhetsproblem. För dessa problemområden finns det lagstiftning och bevakningen sköts av en rad olika organ, vart och ett med sitt ansvarsområde. Härigenom erhåller man enligt motionärerna den bästa kontrollen och bevakningen av de olika problemen. Energimarknaden bör tillåtas fungera inom de allmänna ramar som bl. a. utgörs av de lagar och bestämmelser som de nämnda problemområdena motiverar. Den allt snabbare utvecklingen på olika områden och samhällets ökade komplexitet ställer emellertid allt större krav på det underlag som behövs för åtgärder och beslut. Detta gäller inte minst de organ som skall bevaka de olika problemområdena, men också energimarknadens köpare och säljare och de myndigheter som utformar lånebestämmelser för bostäder, ger forsknings- och utvecklingsanslag m. m. För att ta fram ett sådant underlag behövs ett nytt organ som lämpligen bör få formen av ett utredningsinstitut för energifrågor.

Institutet skulle ha till uppgift dels att bedriva vetenskaplig utredningsverksamhet inom energiområdet med speciell inriktning på energianvändning samt produktions- och överföringsformer, dels att göra rullande

NU 1972:50

prognoser av energibehovet. Motionärerna anser det viktigt att det föreslagna energiinstitutet inte ges någon annan maktposition än den som skapas av de kunskaper och fakta som framkommer genom utredningar, diskussioner eller eventuella forskningsinsatser som utförs på institutets initiativ. Institutet måste därför få en självständig ställning i förhållande till myndigheter, företag och organisationer. Det bör ges en stark anknytning till de praktiska problemen och därför kompletteras med rådgivande organ där olika intressen kan representeras. Den av riksdagen begärda parlamentariska nämnden för energifrågor skulle t. ex. kunna ingå i institutets ledning. Energiinstitutets verksamhet föreslås bli finansierad antingen genom en särskild avgift på energiförbrukningen eller genom statliga anslag.

I motionen 1972:583 konstateras att utrymmet för en utbyggnad av vattenkraften i Sverige är mycket begränsad och att en ständigt snabbare ökning av energiförbrukningen medför att vattenkraftens relativa andel snabbt sjunker. Det bedöms sannolikt att ökningen av elförbrukningen blir så stor att det blir atomkraften som måste svara för huvudparten av energiförsörjningen i Sverige år 2000. Skillnaderna i produktionskapacitet mellan atomkraftverk och vattenkraftverk belyses med ett sifferexempel. Motionärerna anför att kärnkraftverken mycket väl kan vara klart miljövänligare än någon av de oljedrivna eller koldrivna värmekraftstationer som hittills varit i bruk. Detta förutsätter att alla led från atombränslets utvinning till det radioaktiva avfallets behandling hålls under sträng kontroll.

Motionärerna framhåller att man i den fysiska riksplan (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten som utarbetats av civildepartementet i fråga om nya kraftverk följer de lokaliseringsförslag som skisserats av centrala driftledningen (CDL). Som resultat härav skulle samtliga kärnkraftverk komma att lokaliseras till södra tredjedelen av landet, i de flesta fallen till kusten. Det perspektiv som riksplanen tecknar är enligt motionärerna en ytterligare avfolkning av Norrland och en hänsynslös exploatering av södra Sveriges kustområden. En annan styrning av utvecklingen bedöms därför vara nödvändig. En åtgärd vöre att förlägga det femte kärnkraftverket till Norrbotten. Motiven för detta framkommer som resultatet av en samlad bedömning av energibehovet, miljövården, regional- och sysselsättningspolitiken. Med ett atomkraftverk i Norrbotten skulle det vara naturligt att dit förlägga industrier med stort energibehov som ett kombinat i nära anslutning till verket, och det skulle i sin tur sedan vara naturligt att till kombinatet foga verkstadsindustrier. Därigenom skulle Norrlands avfolkning kunna stoppas och en allsidig ekonomisk utveckling av norra Sverige kunna inledas.

Alla skäl talar enligt motionärerna för en planmässig energipolitik och en utveckling av kärnkraften i statlig regi.

I motionen 1972:758 hävdas att effektiviteten i utnyttjandet av vattenkraft skulle kunna ökas genom anläggandet av s. k. pumpkraftverk. Genom användning av pumpanordningar skulle den vattenmängd som

NU 1972:50

passerar genom ett kraftverk kunna utnyttjas upprepade gånger. Pumparna skulle kunna användas när kraftförbrukningen är ringa och den större vattenmängden sedan utnyttjas när kraftbehovet är som störst.

I motionen 1972:1342 anförs att den miljöpåverkan som uppkommer genom olika typer av kraftförsörjning har varit föremål för en häftig debatt och att opinionsstormar därför kan befaras ha påverkat besluten, så att inte enbart saklig prövning har kommit till stånd. För att medborgarnas ställningstagande till frågan om uppläggningen av den framtida energiförsörjningen skall underlättas och en känsloladdad och polariserad debatt undvikas bör, anser motionärerna, en informationskampanj med tonvikt på kärnkraften och dess verkningar komma till stånd.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Internationella projekt

Under senare år har ett betydande antal framtidsstudier som bl. a. belyser utvecklingen på resursområdet gjorts. Exempel på sådana lämnas i betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid - ett underlag för diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige. På material från detta bygger nedanstående redogörelse för Romklubben och det därtill anknutna forskningsprojektet inom System Dynamics samt projekten The Corporate Environment 1975-1985 vid Hudson Institute och Europa år 2000. I anslutning till denna redogörelse lämnas vissa uppgifter om The International Federation of Institutes for Advanced Study.

Romklubben konstituerades 1969. Klubben, som har cirka 70 medlemmar, har nära relationer med OECD. Den framställer sig som strängt opolitisk och arbetar från utgångspunkten att Västeuropa, Sovjetunionen, USA, Canada och Japan har ett ansvar för att ta ledningen i en världsomfattande strävan att komma till rätta med de klyftor och obalanser som utgör framväxande globala problem. Klubbens arbete skall bestå dels av att initiera studier och forskning som kan belysa arten av dessa globala problem, dels av att genom personliga framställningar till och besök hos ledande statsmän söka få dessa att besinna sitt globala ansvar.

Den del av Romklubbens verksamhet som består av studier och forskning omfattar hittills ett projekt vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Projektet ingår i den grupp System Dynamics som grundlagts av professor J.W. Forrester. Forrester har konstruerat dynamiska system avsedda som grundval för bedömning av utvecklingen vad gäller tillväxt, naturresurser och överlevande. För att vidareutveckla modellerna, precisera ingående samband och köra modellerna på dator under varierande förutsättningar har bildats en internationellt sammansatt forskargrupp. De variabler som knyts samman till ett dynamiskt system är naturresurser, industriell produktion per capita, livsmedelsproduktion per capita, befolkning och miljöförorening. Alla variabler är

NU 1972:50

globala, dvs. det är jordens totala produktion, befolkning etc. som ingår i modellen. Denna innehåller inte i sin grundläggande utformning något hänsynstagande till fördelningsproblem och inte heller till eventuella politiska beslut eller teknologiska framsteg.

Med de antaganden som gjorts blir de resultat som projiceras framåt i tiden i de flesta fall utomordentligt nedslående. På grund av växelverkan mellan olika variabler kommer antingen folkökningen att bli för snabb och tvingas ned av massvält eller föroreningen att stiga till oerhörda proportioner och tvinga ned folkmängden eller naturresurserna att i stort sett tömmas ut. Debatten över hela världen har varit livlig, och åtskillig kritik har riktats mot resultaten och tolkningarna av dem. Kritiken har bl. a. gällt den globala aggregeringen. Redan en uppdelning på en rik och fattig världshalva skulle enligt kritiken ge en mera realistisk anknytning till det reella beslutsfattandet, vilket under överskådlig tid kommer att vara baserat på de enskilda staterna. Modellen har också fått kritik därför att den inte gör rättvisa åt prismekanismernas förmåga att i viss grad reglera utnyttjandet av knappa resurser. Vidare har bl. a. kritiserats att ingen hänsyn tagits till tekniska framsteg och nya uppfinningar. Detta i kombination med den psykologiska effekt det har att ohyggliga framtidsvisioner publicerats kan enligt kritikerna leda till en sakligt omotiverad handlingsförlamning.

Stark kritik mot Forresters teknik har bl. a. uttryckts av Herman Kahn, ledare för Hudson Institute. Detta institut, som grundades 1961, arbetade ursprungligen i huvudsak för det amerikanska försvarsdepartementet men har numera nästan enbart uppdrag från civila beställare. Den dominerande delen faller inom projektet The Corporate Environment. Projektet är upplagt som ett gemensamt projekt för ca 100 beställare av vilka flertalet är multinationella företag, ca hälften amerikanska. Avsikten är att skaffa fram sådant material om långsiktiga värderingsförändringar, säkerhetspolitiska konstellationer, marknader, råvarutillgångar, möjliga tekniska genombrott osv. som kan tjäna som underlag för den långsiktiga planeringen och som deltagarna har svårigheter att skaffa var för sig. Kahn och projektet kännetecknas av teknologisk optimism och av relativt liten tilltro till att man med politiska viljebeslut kan ändra trender. Karakteristiska värderingar är vidare att det internationella samhället ses väsentligen som ett maktspel, att u-ländema anses intressanta främst som marknader och att föga intresse visas för utjämning, rättvisa och solidaritet.

Med hänvisning till projektets omfattning och de deltagande företagens starka maktställning har det påpekats att överväganden och värderingar inom detta projekt kan motverka en utveckling som ansvariga svenska organ nationellt och internationellt önskar driva.

Projektet Europa 2000 initierades år 1966 av Europeiska kulturfonden, en fristående stiftelse med säte i Amsterdam. Den egentliga arbetsfasen kan sägas ha börjat 1968 och skall vara avslutad 1975. Avsikten med projektet är att belysa människans roll i det europeiska samhället i början av 2000-talet. De personer som deltar i arbetet är

1* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 50

NU 1972:50

framför allt förankrade i universitet och statliga forskningsinstitut, men kontakt har också tagits med fackliga och ideella organisationer. Arbetet är uppdelat på en rad delprojekt som vart och ett leds av en internationellt sammansatt vetenskaplig kommitté. Ett genomgående drag i projektet är att värde- och målsättningsanalys givits en framträdande plats. Orienteringen har gjorts humanistisk-samhällsvetenskaplig i medveten opposition mot det teknokratiska draget i den futurologi som dominerade vid projektets tillkomst.

Under 1972 har inletts ett tvärvetenskapligt samarbete mellan 20 av världens ledande forskningsinstitut för att studera och föreslå lösningar av de globala problem som bl. a. befolkningsexplosionen, miljöförstöringen och den tekniska utvecklingen skapar. Sekretariatet för institutet, vars namn är The International Federation of Institutes for Advanced Study (IFIAS), har förlagts till Stockholm. Bland federationens medlemmar finns institut i Västeuropa, USA, Israel och Japan. Ryska vetenskapsakademien har anmält intresse för att delta, och från kinesiskt håll har man förklarat sig vara intresserad ehuru man för tillfället inte ansett sig kunna avvara forskare. De institut som går in i IFIAS förbinder sig att ställa forskare till förfogande för federationen, vars sekretariat svarar för samordningen mellan forskarna. För varje projekt skall det finnas en kund som finansiär, t. ex. en statlig organisation, ett internationellt organ eller ett företag. Projektledaren skall ansvara för uppläggningen och genomförandet under en avtalad tid, och projektet skall utmynna i en rapport med rekommendationer till problemlösningar. Rapporterna avses få vid spridning så att de kan påverka berörda parters policy och forskningspolitik. Fyra projekt har hittills påbörjats. Ett av dessa avser energifrågor. Det syftar främst till ett studium av de sociala implikationerna av energikonsumtionen och avviker sålunda från andra internationella och nationella projekt på området. Ett annat projekt skall belysa konsekvenserna av de alltmer drastiska förändringar av klimatet som blir följden av människans ingrepp i naturen. Främst antropologiska, kulturella och sociala aspekter kommer här att behandlas. Det tredje beslutade projektet avser jordens vattenresurser och det fjärde de problem som är förenade med de betydande framsteg som under senare tid uppnåtts inom den enzymteknologiska forskningen.

FN-konferensen om den mänskliga miljön

Vid 1972 års FN-konferens i Stockholm om den mänskliga miljön behandlades frågan om utvecklingen på naturresurs- och energiområdet under dagordningspunkten Naturresurser och miljö. Konferensen antog under denna punkt förslag till 44 rekommendationer rörande internationella åtgärder i fråga om jordbruk, skogar, vilt och vilda växter, parker, genetiska resurser, fiske, vatten, mineraler och gruvdrift samt energi. Beträffande energi avser rekommendationen en studie av väntad energiförbrukning och dess miljöpåverkan. En första rapport härom skall föreligga senast 1975.

NU 1972:50

7 Fusionse nergin

Tillämpning av fusionsprincipen i samband med elproduktion är föremål för forskning i hela den tekniskt avancerade världen. Forskningen befinner sig på ren grundforskningsnivå, och någon tidpunkt för när principen praktiskt skall kunna utnyttjas kan inte ens gissningsvis anges. Principen bygger på att i en reaktor tas till vara den energiutveckling som åstadkoms när deuterium — tungt väte som relativt enkelt kan fås ur havsvatten — förenas med metallen litium till ett nytt grundämne. För en fusion krävs en temperatur av 1 å 2 miljarder grader, dvs. samma temperatur som utvecklas i en atombomb i tändningsögonblicket. Enligt en beräkning skulle det deuterium som finns i haven motsvara en energiutveckling av 1 miljard Q. En enhet Q motsvarar den energi som utvinns vid förbränning av 38,4 miljarder ton stenkol. Som jämförelse kan nämnas att den totala årsförbrukningen av fossilt kol f. n. uppgår till 0,2 Q.

Vissa svenska utredningar

Någon övergripande total analys av de svenska naturresurserna har inte genomförts. Däremot har olika delområden berörts i flera utredningar.

I rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten, upprättad inom civildepartementet, ges en samlad redovisning av hittills utförda förarbeten för fysisk riksplanering. Inventeringar av anspråk och tillgångar på mark och vatten samt bearbetningar av inventeringsresultatet sammanfattas. Planöverväganden och synpunkter som syftar till god utformning av miljön och hushållning med vissa naturresurser presenteras liksom överväganden och synpunkter avseende medel och organisation för en fortlöpande fysisk riksplanering. En proposition avses bli framlagd under höstsessionen 1972.

Chefen för jordbruksdepartementet har sommaren 1972 tillkallat en utredning med uppgift att före nästa jordbruksregleringsperiod, som gäller tiden fr. o. m. juli 1974, pröva vissa frågor inom jordbrukspolitiken. Utredningens ordförande är generaldirektör Ingvar Widén. Övriga åtta sakkunniga — med ett undantag riksdagsledamöter — företräder de fem i riksdagen representerade partierna. I direktiven sägs att de mål för den svenska jordbrukspolitiken som uppställdes av 1967 års riksdag bör gälla även i fortsättningen och att utredningen därför inte bör behandla de övergripande målen för jordbrukspolitiken. 1967 års jordbruksbeslut innefattade att jordbruksproduktionen i fredstid bör upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad — i fråga om s. k. egentliga jordbruksprodukter — av 80 procent. Utredningen skall bl. a. överväga om det finns anledning att ompröva denna produktionsmålsättning.

Genom de regelbundet återkommande riksskogstaxeringarna erhålls en uppfattning om råvarutillgången i de svenska skogarna. Riksskogstaxeringarnas material har legat till grund för virkesbalanser, som - senast år

NU 1972:50

1967 — har upprättats av statliga utredningar sorn tillsatts för ändamålet. En virkesbalans anger det beräknade förhållandet mellan å ena sidan tillgången på virke under förutsättning att en viss skötselmodell praktiseras, å andra sidan den totala förbrukningen av virke.

1964 års geologiutredning konstaterar i betänkandet (SOU 1971:17) Malm-Jord—Vatten att den geologiska karteringen i landet är starkt eftersatt. Detta bedöms vara en allvarlig brist eftersom en landstäckande geologisk kartering utgör ett viktigt underlag för bl. a. samhällsplanering, industrilokalisering, vattentäktsutredningar, byggande och underhåll av vägar och farleder, naturvårdsinventering samt prospektering efter malmer, industrimineral, grus och sand. Utredningen föreslår att en allmän geologisk kartläggning av hela landet genomförs. Vidare föreslås en inventering av vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet och av de nyttiga jord- och bergarterna samt att den statliga malmletningen intensifieras, särskilt prospekteringen efter uran. För att dessa åtgärder skall kunna genomföras föreslås en relativt omfattande förändring och utbyggnad av organisationen för statens geologiska verksamhet.

1968 års havsresursutredning redovisar i betänkandet (SOU 1972:43) Utnyttjande och skydd av havet sin syn på i vilken utsträckning och på vilket sätt Sverige kan och bör deltaga i exploateringen av havets resurser. Bl. a. diskuteras haven som livsmedelskälla, som mineralkälla, som energikälla och som transportmedium. Utredningen föreslår att en delegation för havsresurser bildas. Delegationen skall vara regeringens rådgivande organ i havsfrågor. Den skall föreslå närmare utformning av program för havets utforskande och exploatering samt planera för det långsiktiga utnyttjandet av havet.

En av statsministern utsedd arbetsgrupp med uppgift att behandla frågor om framtidsstudier i Sverige har i augusti 1972 avgivit ett betänkande (SOU 1972:59) Att välja framtid — ett underlag för diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige. Den primära avsikten med det material som arbetsgruppen lagt fram är att ge statsmakterna, i synnerhet regeringen, underlag för att bedöma behovet av vidgade insatser och konkreta åtgärder. Det av arbetsgruppen utförda arbetet kan sammanfattas i fyra punkter, nämligen (1) försök att formulera en gemensam referensram för överväganden inom framtidsstudieområdet, (2) inventering av pågående framtidsstudier, nationellt och internationellt, (3) kartläggning av behov av framtidsstudier för planeringsändamål samt (4) identifiering av forskningsbehov. För att under en begränsad tid, kanske ett år, ha ansvaret för vidare överväganden föreslås inrättandet av ett tillfälligt sekretariat knutet till statsrådsberedningen.

På energiområdet har under senare år ett antal utredningar framlagts, och andra är för närvarande under arbete.

Energikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning vissa åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på energiområdet. Kommittén förordade en utvidgning och komplettering

NU 1972:50

av koncessionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution, krav på planer för värmeförsörjningen i tättbebyggda områden, en komplettering av lagstiftningen till skydd för energikonsumenterna mot eventuell monopolprissättning samt en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn.

Betänkandet har remissbehandlats och fortsatt beredning av ärendet pågår inom industridepartementet. Utan att avvakta beslut i övriga frågor har departementschefen beslutat tillkalla en utredning rörande den fortlöpande prognos- och utredningsverksamheten - energiprognosutredningen (I 1972:3). De sakkunniga (ordförande: landshövding Bengt Lyberg) bör enligt direktiven göra en analys av energikommitténs prognos för utvecklingen till 1975 mot bakgrund av utfallet hittills. Därefter blir huvuduppgiften att utsträcka prognosen till 1980-1985 med en framskrivning och uppskattning för ytterligare fem å tio år. Alternativa prognoser bör utarbetas, substituerbara former för energiproduktion jämföras och möjligheterna för att inom olika områden begränsa energiförbrukningen undersökas. Utredningen bör vidare söka bedöma sannolikheten för de redovisade alternativen samt värdera deras samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Frågan om hur energimarknaden påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med den allmänna prisnivån liksom av förändringar i prisrelationema mellan olika energiformer bör dessutom prövas. Utöver prognoserna för redovisad tidsperiod bör huvuddragen i utvecklingen på energiområdet för ytterligare något decennium diskuteras. Detta bedöms vara nödvändigt bl. a. därför att ett stort antal av de energiproducerande och energikonsumerande anläggningar som beslutas inom de närmaste åren fortfarande kommer att vara i bruk vid sekelskiftet eller ännu senare.

Även om behovet av en verksamhet av detta slag är bestående bör den enligt departementschefen inte redan nu organiseras i permanent form. Motivet härför är att myndighetsorganisationen för de energipolitiska uppgifterna prövas i samband med den pågående beredningen av kommerskollegieutredningens förslag i betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken — ny verksorganisation. Enligt utredningsförslaget skulle det omorganiserade nya kommerskollegiet bl. a. få till uppgift att fungera som central myndighet för energiförsörjningsfrågor.

Chefen för industridepartementet erinrar i direktiven för energiprognosutredningen om ett beslut av 1971 års riksdag att hos Kungl. Maj:t anhålla att en parlamentariskt sammansatt nämnd skulle tillsättas för att i samråd med centrala driftledningen och pågående utredningar utvärdera prognosverksamheten och föreslå avvägningar (NU 1971:42, rskr 1971:286). Önskemålet om medverkan av ett parlamentariskt sammansatt organ synes enligt direktiven i avvakten på beslut angående omorganisationen av kommerskollegium bäst kunna tillgodoses genom att en grupp riksdagsledamöter knyts som experter till energi prognosutredningen. En sådan grupp kan följa prognosarbetet redan från början. Härigenom torde, anförs i direktiven, det avsedda syftet bli bättre tillgodosett än om de parlamentariska representanterna skulle få del av

NU 1972:50

prognosen först i färdigt skick. Riksdagsledamöterna Rolf Clarkson (m), Einar Henningsson (s), Harald Pettersson (c), Jörn Svensson (vpk), Bernhard Sundelin (s) och Rune Ångström (fp) har i september 1972 förordnats till experter i energiprognosutredningen.

I direktiven för den av chefen för industridepartementet i maj 1971 tillkallade utredningen (I 1971:1) rörande eldistributionens och elproduktionens organisation (sakkunnig: landshövding Mats Lemne) uttalas att möjligheten att påverka distributionsföretagens taxor från energipolitisk synpunkt är angelägen, så att elförbrukningen kan ges en i förhållande till annan energiförbrukning optimal inriktning och omfattning. Den sakkunnige skall från samhälls- och företagsekonomiska synpunkter söka närmare analysera taxefrågor, bl. a. sådana som aktualiseras genom strukturförändringarna inom eldistributionen.

Elproduktionens organisation kommer, framhålls det i direktiven, att på ett genomgripande sätt påverkas av en omstrukturering av eldistributionens organisation och dessutom av den pågående omvandlingen av elproduktionstekniken. Den tekniska utvecklingen kan förutses leda till en ytterligare förstärkning av de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen. De avsevärda resurser som kraftverksutbyggnaden kräver gör det från samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att en genomgripande totaloptimering av hela kraftsystemet äger rum och att denna läggs till grund för såväl utbyggnaden som driften. Den sakkunnige bör därför enligt direktiven bl. a. undersöka förutsättningarna för en längre gående strukturrationalisering av elproduktionen samt ta ställning till hur långt strukturomvandlingen bör drivas.

I direktiven uttalas vidare att en nära samordning mellan utbyggnaden av atomkraften och annan kraftproduktion är nödvändig. Den sakkunnige bör därför även analysera de krav en sådan samplanering ställer på organisationsstrukturen inom de övriga delarna av energiproduktionen.

Utredningen (I 1970:16) rörande närförläggning av atomkraftverk (ordförande: departementsrådet Hans Håkansson) har som uppgift främst att skapa underlag för myndigheternas prövning framför allt från säkerhetssynpunkt av konkreta närförläggningsprojekt (bl. a. Stockholms elverks fjärrvärmeverk) men därutöver också att söka få fram ett mera allmänt material berörande närförläggningsfrågorna utan att begränsas av de förutsättningar i fråga om reaktorutformning och läge som gäller beträffande anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion. Genom tilläggsdirektiv 1971 har de sakkunniga givits i uppdrag att utvidga studien i vad gäller den mera allmänna delen för att därmed göra resultaten tillämpliga även på andra förläggningstyper. Härigenom avses ökad klarhet kunna vinnas om förutsättningarna för att förlägga atomkraftverk och annan industri till samma område.

1968 års utredning om rörtransport av olja och naturgas avlämnade våren 1972 sitt slutbetänkande (SOU 1972:25) Naturgas i Sverige. Utredningen anser att förutsättningarna för att Sverige skall kunna få tillgång till naturgas inom det närmaste decenniet är så gynnsamma att

NU 1972:50

vissa förberedelser bör vidtas. Genom import av naturgas skulle den nuvarande tjockoljekonsumtionen i första hand för kraftverk, storindustri och värmeverk påtagligt kunna minskas.

Chefen för industridepartementet har våren 1972 tillkallat sakkunniga (ordförande: f. d. generaldirektören Erik Grafström) för att göra en utredning rörande transport, raffinering och förädling av olja och naturgas. Arbetet bör enligt direktiven inriktas på en analys av de samhälleliga konsekvenserna av olika utbyggnads-, kapacitets- och lokaliseringsalternativ. Särskilt bör därvid uppmärksammas de miljö- och sysselsättningseffekter samt de krav på samhällsinvesteringar såsom vägar, hamnar, bostäder etc. som följer av olika alternativ. Möjligheterna till och konsekvenserna av samlokalisering med energiförbrukande tung industri samt kraft- och värmeverk bör beaktas. Analyser bör göras av alternativa lokaliseringar såväl vid kusten som i inlandet för raffinaderier och petrokemisk industri. Med hänsyn till den starka inriktningen mot en expansion på Västkusten bör en analys av de samhälleliga konsekvenserna, inte minst de miljömässiga, av en sådan utbyggnad tidsmässigt ges företräde.

Frågan angående Sveriges försörjning med kärnbränsle behandlades av vårriksdagen 1972 (prop. 1972:57, NU 1972:39, RD 1972:82 s. 175 f.).

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1972 har chefen för industridepartementet tillsatt en delegation för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. En förberedande programinventering på området har under våren 1972 gjorts av en arbetsgrupp bestående av företrädare för industridepartementet samt experter från säkerhetsmyndigheterna, AB Atomenergi, kraftindustrin och den tillverkande industrin. Det program för kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor som nu inleds skall genomföras från 1973 års början under en period av högst fyra år. Det skall innefatta forskning och utveckling av betydelse för bedömning av kraftreaktorers, främst lättvattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktivt utsläpp. För arbeten som beslutas inom ramen för programmet under åren 1973 och 1974 gäller en kostnadsram av 12 milj. kr. För finansieringen svarar enligt avtal intressenterna i den svenska kämkraftutbyggnaden, däribland statens vattenfallsverk. Den närmare inriktningen och omfattningen av programmet fastställs av den nämnda delegationen. Denna består av ordförande — generaldirektör Ove Norell — och sex andra ledamöter, företrädande delegationen för atomenergifrågor, statens strålskyddsinstitut, vattenfallsverket, Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB, Sydsvenska kraftaktiebolagen och AB Atomenergi. För utförandet av programmet skall Atomenergis forsknings- och utvecklingsresurser utnyttjas i stor utsträckning. Delegationen skall fortlöpande hålla säkerhetsmyndigheterna underrättade om resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten och därutöver informera allmänheten om sitt arbete.

Forskningsprogrammet skall enligt nu gällande avtal inte omfatta

NU 1972:50

frågor om behandling och förvaring av högaktivt radioaktivt avfall. Det har aviserats att en särskild utredning med uppgift att behandla dessa frågor skall tillsättas inom kort.

Ingenjörsvetenskapsakademien inrättade vid 1972 års början ett energisekretariat. Som första uppgift kommer där att behandlas frågan om möjligheten att spara energi, speciellt i samband med lokaluppvärmning. Utredningen kommer att genomföras i samarbete med bl. a. statens naturvårdsverk och Svenska ångpanneföreningen. Syftet med arbetet är att på längre sikt söka finna lösningar och alternativa förfaranden som sänker energibehovet.

Användning av pumpkraftverk

Pumpkraftverk har i Sverige hittills kommit till användning endast i begränsad utsträckning. Statens vattenfallsverk har ett äldre verk i bruk och i den övriga kraftverksindustrin förekommer ytterligare ett par. Med tillkomsten av fler atomkraftverk, vilkas produktion av elkraft inte kortperiodiskt kan varieras, ökar behovet av lättreglerade kraftkällor för produktion av toppkraft. I detta sammanhang kan pumpkraftverk fylla en viktig funktion. Pumpkraftverken är till såväl teknik som ekonomi välkända och ett flertal anläggningar finns upptagna på kraftindustrins utbyggnadsprogram. Sålunda har vatten fallsverket nyligen hos vederbörande vattendomstol begärt tillstånd för uppförandet av en större anläggning i Juktån i Västerbottens län.

Tidigare behandling av motioner om förstatligande av elproduktionen m. m.

Motioner med förslag likartade med det som nu i motionen 1972:583 framförts rörande bestämmanderätt för samhället över alla resurser för energiförsörjningen har förekommit flera gånger under senare år och genomgående avslagits av riksdagen. Åren 1966 och 1967 avstyrkte bankoutskottet (BaU 1966:6, 1967:1 1) sådana motioner under hänvisning till vissa pågående utredningar. Produktion, distribution och försäljning av elkraft borde enligt motioner 1969 handhas av allmänägda företag, i huvudsak statliga. I motioner 1970 yrkades om utredning rörande överföring av företag med dylik verksamhet i huvudsakligen statlig men även statlig-kooperativ ägo. I dessa fall hänvisade bankoutskottet (BaU 1969:50, 1970:63) till de samhälleliga insatser som redan gjordes på energiförsörjningens område och dessutom till den utrednings- och planeringsverksamhet i statlig regi som förekom.

Utskottet

Energiförsörjningens problem har på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Efterfrågan inom energisektorn okar snabbt. Sedan vattenkraftresurserna i det väsentliga har exploaterats måste nyaenergikäl -

NU 1972:50

lor tas i bruk. En växande andel av elenergibehovet tillgodoses nu med hjälp av oljeeldade kraftverk och kärnkraftverk. Dessa produktionsformer har medfört nya säkerhetsrisker och andra miljöproblem. De innebär dessutom att icke reproducerbara naturresurser definitivt konsumeras. Globalt sett gäller att med nuvarande oljeförbrukning för bl. a. elproduktion, uppvärmning och fordonsdrift den tidpunkt hastigt närmar sig då inte bara de nu kända oljefyndigheterna utan också ännu oupptäckta men sannolikt existerande reserver kan befaras vara uttömda. Med nuvarande kärnreaktortyper utnyttjas blott en ringa del av uranets energiinnehåll.

De föreliggande motionerna tar alla upp frågor rörande energiförsörjningen. I en av dem, motionen 1972:757, behandlas resursproblemen mera generellt. Mot bakgrund av de program för en bättre hushållning med naturtillgångarna som har skisserats i den allmänna debatten framförs här krav på en omsorgsfullt genomtänkt resurspolitik, i första hand inriktad på försörjningen med livsmedel, energi och mineralråvaror. Problemen på detta område är av global natur och måste angripas på ett internationellt plan, framhåller motionärerna, men en resurspolitik på nationell nivå erfordras också. En parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att göra en analys av Sveriges totala naturresurser och dra upp riktlinjer för den framtida resursanvändningen föreslås. Dessutom förordas en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergin. I motionen 1972:575 utmynnar en genomgång av energiproblemen i krav på ett nytt organ för vetenskapliga undersökningar och prognoser på energiområdet. Detta organ skulle får formen av ett fristående institut med viss anknytning till den akademiska forskningen och eventuellt finansierat genom en speciell avgift på energiförbrukningen. En utredning om energipolitiken begärs också i motionen 1972:583, i detta fall med sikte på att samhället skall få bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen. Här påyrkas vidare en översyn av kärnkraftproduktionen inriktad på att riskerna för allmänheten skall elimineras ur tillverkningsprocessen. Ett konkret krav i denna motion är att ett kärnkraftverk i samhällelig regi, det femte i landet, skall förläggas till Norrbotten. I motionen 1972:578 föreslås en utredning rörande möjligheterna att använda pumpkraftverk och i motionen 1972:1372 en utredning om informationen till medborgarna i energifrågor.

Om rimligheten av att den nuvarande resursförbrukningen fortsätter på kort sikt synes skilda uppfattningar råda. Hur naturtillgångarna på något längre sikt skall fås att räcka till för en kraftigt ökad folkmängd i världen och för en fortgående industriell utveckling är under alla omständigheter ett allvarligt problem. Huvudförslaget i motionen 1972:757 gäller en utredning som skulle skapa underlag för politiska beslut på detta område.

De resursproblem som denna utredning skulle behandla är i ett väsentligt avseende olikartade. För livsmedelsförsörjningen gäller det att rationellt och skonsamt utnyttja mark och vatten för en fortlöpande reproduktion. Vid nedläggning av jordbruksdrift tas marken i regel i

NU 1972:50

anspråk för annat produktivt ändamål. De mineraltillgångar som exploateras för industriellt bruk är icke reproducerbara, men genom en konsekvent genomförd återvinning av råvaruinnehållet i olika produkter skulle behovet av nya råvaror kunna reduceras högst väsentligt. De råvaror som används för energiproduktion förbrukas slutgiltigt. Det är mindre troligt att frågor som öppnar så skilda perspektiv med fördel kan behandlas i en och samma utredning.

Som motionärerna framhåller måste de här nämnda resursfrågorna angripas på det internationella planet. Så sker också. En grundläggande orsak till att resursförbrukningen ökar kraftigt är den explosionsartade befolkningstillväxten i världen. Ett omfattande internationellt samarbete, i vilket Sverige tar livlig del, äger rum i syfte att komma till rätta med detta problem.

Mot internationell bakgrund är resursfrågorna på det nationella planet i Sverige föremål för stor uppmärksamhet i skilda sammanhang.

Riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken fastställs för längre perioder på grundval av omfattande utredningsarbete och annan beredning. En av huvudfrågorna härvidlag gäller den svenska jordbruksproduktionens lämpliga omfattning. För närvarande baseras jordbrukspolitiken på ett riksdagsbeslut 1967 enligt vilket jordbruksproduktionen i fredstid bör upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad av 80%. Chefen för jordbruksdepartementet har sommaren 1972 tillkallat sakkunniga med uppgift att inför nästa jordbruksregleringsperiod, som gäller tiden fr. o. m. andra halvåret 1974, utreda vissa frågor inom jordbrukspolitiken, däribland om det finns anledning att ompröva produktionsmålsättningen. Riksdagens fem partier är företrädda i denna utredning.

Målet för jordbrukspolitiken bör, hävdas i motionen 1972:757, efter en övergångstid vara 100% självförsörjning med minimal användning av konstgödsel, importerade fodermedel och importerade drivmedel. Näringsutskottet vill — med erinran om att ämnet tillhör jordbruksutskottets ämnesområde — göra några påpekanden i anledning av vad motionärerna anför i denna del. Det torde råda enighet om att den svenska jordbrukspolitiken måste utformas med hänsyn till den globala livsmedelsförsörjningen. Det är emellertid ingalunda givet att i dagens läge en utökning av den svenska jordbruksproduktionen är det sätt på vilket vårt land bäst kan bidra till en tillfredsställande livsmedelsförsörjning i världen. Riksdagen godkände år 1967 ett uttalande av jordbruksutskottet att — såsom chefen för jordbruksdepartementet då anfört — hänsyn till utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning väl torde kunna förenas med svensk import av jordbruksprodukter. En minoritet inom riksdagen önskade en högre självförsörjningsgrad men ville inte fixera denna vid något visst procenttal; tanken på full självförsörjning avvisades även av minoriteten. En livsmedelsförsörjningspolitik baserad på fortsatt internationell arbetsfördelning med tillvaratagande av skilda länders produktionsfördelar och på ett utvidgat tekniskt bistånd till utvecklingsländerna får för Sveriges del troligen andra konsekvenser än

NU 1972:50

motionärernas förslag utan att fördenskull innebära ett förringande av vårt lands ansvar för den globala försörjningssituationen. Tilläggas kan att det, om man accepterar motionärernas utgångspunkt, ter sig rätt godtyckligt att inrikta jordbruksproduktionen just på 100 % självförsörjning; ett krav på att Sverige skall vara nettoexportör av livsmedel kunde lika väl te sig motiverat.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de grundläggande ekologiska utgångspunkter som chefen för civildepartementet anger i propositionen 1972:111 (bil. 2 s. 130 f.). En ekologisk grundsyn innebär, framhålls det, restriktioner på en utveckling som medför att icke förnyelsebara naturresurser förbrukas och naturmiljöns tillstånd försämras så att framtida handlingsalternativ försvinner. Från ekologiska utgångspunkter kan även vårt nuvarande sätt att utnyttja naturens biologiska produktionsförmåga för t. ex. areell produktion delvis behöva ändras, sägs det vidare, och det är angeläget att en ekologisk grundsyn tillämpas på alla planeringsnivåer. På grundval av detta uttalande räknar utskottet med att de synpunkter som föranlett motionärerna att sammanföra livsmedelsförsörjningens problem med mineralförsörjningens och energiförsörjningens kommer att bli beaktade i den fysiska riksplaneringen.

Utvinningen av malm för förädling inom Sverige och för export är av grundläggande betydelse för Sveriges ekonomi. Med hänsyn härtill har statsmakterna naturligt nog bedömt frågan om mineraltillgången på längre sikt som mycket viktig. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har under de senaste tio åren genomfört ett program för järnmalmsinventering i Norrbottens län. En stor del av myndighetens verksamhet ägnas åt malmprospektering. I det betänkande av 1964 års geologiutredning som framlades förra året föreslogs bl. a. en allmän geologisk kartläggning av hela landet och en intensifierad statlig malmletning. Riksdagen kan nästa år väntas få ta ställning till förslag rörande statens mineralpolitik. Ett förslag om inrättande av ett nytt industripolitiskt verk, som bl. a. skall följa utvecklingen inom olika branscher, beräknas också komma att föreläggas riksdagen 1973.

Mot bakgrund av vad som sagts står det klart för utskottet att en ny utredning för resursundersökningar på mineralområdet inte är motiverad. Att placera in de svenska mineralresurserna i ett långsiktigt globalt perspektiv är en uppgift som torde få angripas främst på det internationella planet. I det sammanhanget är frågan om återvinning av mineralråvaror viktig. På detta område pågår forskning och försöksverksamhet på många håll, också i Sverige.

Utvecklingen på energiområdet skall studeras av energiprognosutredningen, som har tillkallats av chefen för industridepartementet efter det att de föreliggande motionerna väcktes. Riksdagens begäran 1971 om en parlamentariskt sammansatt nämnd för energifrågor har tills vidare förverkligats på så sätt att en grupp experter, representerande de fem riksdagspartierna, har knutits till utredningen. I direktiven framhålls att prognos- och utredningsverksamheten i energifrågor i framtiden torde bli

NU 1972:50

förlagd till det nya industripolitiska verk sorn nyss nämndes. Avsikten är att energiprognosutredningens sekretariat lika väl som den parlamentariska nämnden skall kunna införlivas med den nya organisationen. Flera andra statliga utredningar sysslar också, såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan, med frågor rörande energiförsörjningen.

Sammanfattningsvis finner utskottet att de områden som den i motionen 1972:757 föreslagna resurspolitiska utredningen skulle inriktas på vart och ett för sig är föremål för utredningsarbete i statlig regi, delvis med parlamentarisk medverkan, att de problem som möter på de skilda områdena är principiellt sett olikartade och att dessa problem till väsentlig del är sådana att de i första hand måste tas upp på det internationella planet. Genom tillsättandet av en sådan utredning som föreslås i motionen 1972:757 skulle utredningsarbetet i stor utsträckning dubbleras. Utredningens arbetsfält skulle bli gigantiskt trots att viktiga resursområden — t. ex. skogs- och vattentillgångar — lämnats utanför. Utskottet avstyrker motionärernas förslag om utredning.

Vidare påyrkas i motionen 1972:757 att riksdagen skall hemställa hos Kungl. Maj:t om åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergins utveckling och industriella användning. Det är en vedertagen uppfattning att fusionsreaktorer — som skulle kunna möjliggöra en nästan obegränsad energiproduktion - inte kommer att hinna utvecklas för praktiskt bruk under de närmaste decennierna. En omfattande forskning på området pågår under medverkan även från svenskt håll. Utskottet anser liksom motionärerna att en betydande insats på detta forskningsområde är angelägen. Att riksdagen annat än i samband med en mera generell prövning av olika forskningsområdens behov skulle uttala sig för en prioritering av forskningen rörande fusionsenergin — ett område där den svenska insatsen under alla omständigheter blir relativt marginell — anser utskottet inte lämpligt. Utskottet avstyrker därför motionen 1972:757 även i denna del.

Vad ovan sagts om de institutionella förutsättningarna för utredningsarbete på energipolitikens område har betydelse även för bedömningen av det förslag om ett energiinstitut som framläggs i motionen 1972:575. Av direktiven och av senare lämnade uppgifter framgår att energiprognosutredningen har tillsatts för att ytterligare prognos- och utredningsverksamhet på energiområdet skulle komma i gång snabbt samt att riksdagen under år 1973 torde få ta ställning till förslag om en mera permanent organisation för handhavandet av de energipolitiska uppgifterna. Att riksdagen i detta läge skulle besluta om inrättande av ett nytt organ på området kan utskottet inte tillstyrka.

Utredningsverksamheten rörande energipolitikens planering bör enligt motionen 1972:583 ske med utgångspunkt i att samhället skall få bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen. Utskottet vill först framhålla att det samhälleliga inflytandet på detta område redan är mycket stort. Statens vattenfallsverks andel av landets elproduktion utgör ca 45 %. Kraftverk som ägs av kommuner eller av vattenfallsverket tillsammans med kommuner och enskilda kraftföretag svarar för en stor

NU 1972:50

del av elproduktionen i övrigt; samarbete mellan olika kraftproducenter har fått vidgad betydelse i samband med den ökade inriktningen på värmekraft. Genom den fysiska riksplaneringen fastläggs förutsättningarna för lokalisering av nytillkommande kraftverk. I betänkandet (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning har energikommittén föreslagit nya åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på energiområdet. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet det nu behandlade yrkandet i motionen 1972:583.

Inte heller yrkandet i samma motion på ett beslut nu i fråga om ett femte kärnkraftverk är utskottet berett att tillstyrka. I rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten har föreslagits att bl. a. frågorna om förutsättningarna för lokalisering av kärnkraftverk till Norrlandskusten och till inlandet, kapaciteten hos de nu aktuella kärnkraftlägena och möjligheterna att förlägga en eventuell upparbetningsanläggning till något av dessa skall studeras av centrala driftledningen (CDL) i samarbete med berörda verk och institutioner. Vid remissbehandlingen av rapporten har flera remissinstanser efterlyst studier av förutsättningarna för lokalisering av kärnkraftverk t. ex. till Norrlandskusten och till inlandet. Det bör också nämnas att CDL anser att behov föreligger att ta i anspråk två nya platser för kärnkraftverk under 1980-talet, en vid Västkusten och en vid Ostkusten. Den i motionen berörda frågan om omlokalisering av kärnkraftverk och andra industrier har i remissyttranden tagits upp av bl. a. AB Atomenergi och utredningen rörande närförläggning av atomkraftverk, vilka inte sett några allvarliga skäl mot samlokalisering. I propositionen 1972:1 11 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten hänvisar chefen för civildepartementet (bil. 2 s. 172) till pågående lokaliseringsstudier bl. a. i CDL:s regi. I avvaktan på resultat från dessa studier bör man, säger departementschefen, begränsa utbyggnaden av kärnkraftverk till Värö, Barsebäck, Simpevarp och Forsmark. Utskottet vill framhålla att synpunkter av det slag som framförs i motionen kan väntas vara föremål för uppmärksamhet vid lokaliseringsstudierna.

Det tredje yrkandet i motionen, om en översyn av atomkraftproduktionen med sikte på att eliminera riskerna för allmänheten, kan anses tillgodosett genom tillsättandet av delgationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor och den aviserade utredningen av frågor rörande behandling och förvaring av högaktivt radioaktivt avfall. Något uttalande i detta ämne från riksdagens sida synes det alltså inte finnas anledning till.

Möjligheten att genom pumpanläggningar åstadkomma ett mera rationellt utnyttjande av vissa vattenkrafttillgångar är givetvis väl känd för kraftproducenterna och föremål för uppmärksamhet i de fall då den kan ha praktiskt intresse. Utskottet finner inte att riksdagen har skäl att — såsom påyrkas i motionen 1972:758 — begära en särskild utredning rörande pumpkraftverk.

Vikten av en förbättrad samhällsinformation har på senare tid poängterats i skilda sammanhang. Energiproblemen är, såsom framhålls i

NU 1972:50

motionen 1972:1342, ett viktigt område för sådan information. Såsom redovisats tidigare i detta betänkande har den nytillsatta delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor särskilt fått i uppdrag att informera allmänheten om sitt arbete. De resultat som energiprognosutredningen successivt lägger fram bör det också vara angeläget att informera om. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t och de berörda institutionerna fäster stor vikt vid att ta till vara möjligheterna att sprida klargörande och objektiv information om energifrågorna och att därvid utnyttja det alltmer förbättrade faktaunderlag som står till buds. Att nu påkalla en särskild utredning rörande informationen till medborgarna om energiproblemen anser utskottet därför inte motiverat.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:757 om en resurspolitisk utredning,

b) motionen 1972:575 om inrättande av ett energiinstitut,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:583 angående energiförsörjningspolitiken,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:758 angående pumpkraftverk,

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1342 om information angående energiproblematiken.

Stockholm den 21 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s) (såvitt gäller punkterna 2—4 i hemställan), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) (såvitt gäller punkten 1 i hemställan) och herr Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservationer

1. beträffande resurspolitisk utredning m. m. (utskottets hemställan under 1) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Gustafsson i Säffle (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Om rimligheten av” och slutar på s. 16 med ”utskottet inte tillstyrka” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Med den kraftigt stigande folkmängden i världen och den fortgående

NU 1972:50

industriella utvecklingen ökar uttagen ur de begränsade förråden av bränslen, metaller etc. i accelererande takt. Den tidpunkt då tillgångarna kan vara helt uttömda ligger i fråga om vissa ämnen hotande nära. Tidigast kommer situationen att bli kritisk på livsmedelsförsörjningens område. Kravet i motionen 1972:757 på en omprövning av vårt lands jordbrukspolitiska målsättning har därför starkt fog för sig.

De nu antydda problemen är föremål för mycken forskning och debatt. Behovet av politiska åtgärder som kan leda utvecklingen in på nya banor gör sig samtidigt starkt gällande. Problemen är globala, och de måste angripas på det internationella planet. För att detta skall kunna ske med framgång måste emellertid varje land för sig utforma en genomtänkt resurspolitik. Ett samlat grepp kring resursproblemen erfordras. En sådan utredning som begärs i motionen 1972:757 skulle skapa förutsättningar härför.

Att resursfrågorna på vissa områden är föremål för särskild utredningsverksamhet utgör inget argument mot den föreslagna utredningen. Ett samlat resurspolitiskt program kan inte åstadkommas genom punktinsatser. Genom att specialstudier görs inom exempelvis energisektorn får emellertid den nya utredningen tillgång till ett grundmaterial som bör göra det möjligt för den att ganska snabbt skaffa sig överblick över problemen och komma med rekommendationer rörande den framtida resursanvändningen. Som motionärerna framhåller bör analysen inriktas på tre huvudområden: livsmedelsförsörjningen, energiförsörjningen och försörjningen med mineralråvaror. Utskottet vill särskilt understryka sambandet mellan livsmedelsförsörjningens problem och dem som gäller de icke reproducerbara energikällorna. Den omfattande användning av konstgödsel som kännetecknar det moderna intensiva jordbruket innebär indirekt en kraftig energikonsumtion. Vad värre är — den nya produktionstekniken medför stora risker för störning av den ekologiska balansen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de grundläggande ekologiska utgångspunkter som chefen för civildepartementet anger i propositionen 1972:1 11 (bil. 2 s. 130 f.). En ekologisk grundsyn innebär, framhålls det, restriktioner på en utveckling som medför att icke förnyelsebara naturresurser förbrukas och naturmiljöns tillstånd försämras så att framtida handlingsalternativ försvinner. Från ekologiska utgångspunkter kan även vårt nuvarande sätt att utnyttja naturens biologiska produktionsförmåga för t. ex. areell produktion delvis behöva ändras, sägs det vidare, och det är angeläget att en ekologisk grundsyn tillämpas på alla planeringsnivåer. Vad motionärerna anför ligger väl i linje med dessa synpunkter. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget om en skyndsam parlamentarisk utredning rörande resurspolitiken.

Såsom vidare framhålls i motionen 1972:757 ger möjligheten att fusionsenergin skall kunna utnyttjas hopp om ljusare framtidsutsikter på energiområdet. De nya kraftverk som nu tas i anspråk baserar till övervägande delen sin produktion på icke reproducerbara och delvis snart uttömda resurser och innebär följaktligen ingen lösning på längre sikt. En väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergin ter sig alltså

NU 1972:50

angelägen; riksdagen bör hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder i detta syfte.

Såsom flera gånger antytts i det föregående intar energifrågorna en nyckelställning på det resurspolitiska området. Det är av särskild vikt att ett fylligt och tillförlitligt underlag för långsiktiga beslut i dessa frågor snabbt kan tas fram. För detta erfordras ett organ med en markerat självständig ställning i förhållande till myndigheter, företag och organisationer. Tillsättandet nyligen av energiprognosutredningen är ett steg i rätt riktning. Såsom klargörs i motionen 1972:575 bör emellertid ett permanent institut för energifrågor komma till stånd. Ett industriverk med uppgifter också på det energipolitiska området utgör inte något alternativ till ett sådant institut. Fastmer skulle industriverket för att kunna lösa sina uppgifter ha behov av de utredningar som ett energiinstitut kan verkställa. Utskottet föreslår att riksdagen begär ett förslag från Kungl. Maj:ts sida om inrättandet av ett energiinstitut enligt de riktlinjer som anges i motionen 1972:575.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:757 hos Kungl. Maj:t hemställer om

dels tillsättande av en resurspolitisk utredning i enlighet med vad utskottet anfört,

dels åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergins utveckling och industriella användning,

b) i anledning av motionen 1972:575 hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag om inrättande av ett fristående energiinstitutet snarast föreläggs riksdagen,

2. beträffande samhällelig kontroll av energiförsörjningen, m. m. (utskottets hemställan under 2) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Utredningsverksamheten rörande” och slutar på s. 17 med ”finnas anledning till” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Energiproblematiken berör automatiskt en rad viktiga aspekter också på angränsande samhällsområden. Dit hör självklart miljöaspekten, regionalpolitiken, den politiska och administrativa kontrollen av energiproduktionen etc. De synpunkter och yrkanden som i dessa frågor framförs i motionen 1972:583 förtjänar enligt utskottet mening beaktande. Kravet på utredning av de miljömässiga konsekvenserna av en utbyggnad på kärnkraftproduktionens område kan i princip anses tillgodosett genom tillsättandet av en särskild delegation för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. Det bör dock betonas att en sådan delegations arbete bör bedrivas efter strängt vetenskapliga

NU 1972:50

principer och utan att påverkas av kraftproducenternas intressen, då inte blott de privata utan även de kommunala och statliga energiföretagen dock i hög grad kommit att företräda specifika producentsynpunkter. De upprepade konflikterna i samband med vattenkraftutbyggnader ger klart vid handen att producenter, ekonomer och miljövårdsföreträdare kan ha mycket skilda uppfattningar om vilken tyngd som skall tillmätas miljöoch säkerhetsaspekter i relation till andra sidor av problemet. Det är därför viktigt att det forskningsarbete, som uppges skola bedrivas med hjälp av AB Atomenergis resurser, i sin rent vetenskapliga del kan ske oberoende av kraftproducenterna, vare sig dessa står utanför eller — som Oskarshamnsgruppen, Sydkraft och vattenfallsverket — är officiellt representerade i delegationen.

Utskottet finner det angeläget att frågan om ägande och kontroll av kraftproduktionen aktualiseras, särskilt inför de nya perspektiv på energiproblemet som under senaste år framkommit. Det ,är av betydelse för en riktig energiutbyggnad och för tillämpningen av sunda hushållningsprinciper då det gäller energi, att en striktare samhällskontroll etableras. Detta gäller inte endast den betydande sektor inom området som fortfarande är i privata finansgruppers händer utan också de privat-kommunala partnerföretagen och statens egna företag — de sistnämnda har som nämnts specifika producentintressen vilka inte nödvändigtvis sammanfaller med hela folkhushållningens behov och krav.

Yrkandet om beslut rörande förläggning av ett framtida kärnkraftverk till Norrbotten är visserligen enligt utskottets mening väckt på ett tidigt stadium av utvecklingen, och beslut i saken torde i och för sig inte krävas just nu. Norrbotten är ett av landets tunga områden för energiproduktion. Från flera synpunkter förtjänar emellertid motionärernas tankegång att beaktas. På sikt kommer otvivelaktigt basen för landets energiförsörjning att ligga på andra kraftkällor än vattenkraften. Den senare kommer i framtiden att spela rollen av toppkraft. I ett sådant läge kräver otvivelaktigt en genomgripande industrialisering av övre Norrland att tillgången på baskraft där säkras. Visserligen torde energiförsörjningen i och för sig kunna tillgodoses även om produktionen sker på annat håll, förutsatt att frågorna om överföring och social kostnadsfördelning löses tillfredsställande. Det finns dock en rad indirekta effekter på industrialiseringen som har att göra med närheten till ett kraftverk, vilka gör det angeläget att Norrland får del av den framtida utbyggnaden på sätt som anges i motionen. Om avsikterna med regionalpolitiken är de som anges i propositionen 1972:111 kan det inte föreligga något hinder emot att nu uttala en rekommendation i saken. Den omständigheten att frågan om lokaliseringar av framtida kärnkraftverk skall studeras i det vidare riksplanearbetet kan givetvis inte hindra riksdagen att nu uttala en regionalpolitisk princip för denna lokalisering. Regionalpolitiken utformas ju av statsmakterna och inte av riksplaneutredarna, AB Atomenergi eller CDL. Utskottet finner därför inget formellt hinder mot att riksdagen redan nu uttalar sig för det naturliga och självklara Norrlandsintresset i denna fråga. Exakt var på Norrlandskusten en lokalisering är lämplig kan

NU 1972:50

inte avgöras nu, men ett betonande av övre Norrlands behov och intressen i sammanhanget är motiverat.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:583 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anslutning till denna motion.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1738 S Stockholm 19;