Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner

Finansutskottets betänkande nr 40 år 1973

FiU 1973: 40

Nr 40

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

I propositionen 1973: 165 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) dels föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärder som förordats i propositionen, dels i bilagorna 1—6 hemställt om anslag m. m.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att under B 3 Byggande av statliga vägar anvisa 5 000 000 kronor för omläggning av järnvägen söder om Fjärås där den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner inriktning och utformning av den ekonomiska politiken i enlighet med vad som i motionen och i enlighet med punkterna A 1—6 anförts,

2. bifaller vad som i motionen föreslagits enligt punkterna B 1—3.

De i motionen åberopade punkterna A 1—A 6 och B 1—B 3 omfattar:

A 1. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

A 2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet med två procentenheter.

A 3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder.

A 4. Tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas.

A 5. Särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat nyföretagande.

A 6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och parterna på arbetsmarknaden.

B 1. En höjning av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

2 B 2. Särskilda åtgärder på skolans område.

B 3. En förlängning av prisstoppet på livsmedel.

1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) vari hemställs att riksdagen uttalar att det under D 8 a. Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna särskilda samrådsorganet inte inrättas.

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken;

2. att till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 200 000 000 kr.;

3. att till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.;

4. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag om befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för företag som nyetableras eller ökar sin sysselsättning i vad gäller den del av avgiften som svarar mot lönesumman för nettonyanställningama;

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft;

6. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en långsiktig sysselsättningsplan för 1970-talet i enlighet med vad som har anförts i motionen;

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel;

8. att statsbidrag till kommunerna för social hemhjälp samt till kommunala familjedaghem skall utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna;

9. att till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 5 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 20 000 000 kr.;

10. att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna för användande av bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet; samt

11. att statsbidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen får utgå med upp till 50 % av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 16 oktober 1973—31 maj 1974,

1973: 2088 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I för budgetåret 1973/74 anslå 5 milj. kr. för bi -

FiU1973: 40

drag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning, att utgå med 50 procent av kommunens kostnader,

1973: 2089 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) vari föreslås att riksdagen medger att för budgetåret 1973/74 bidrag till ombyggnad av vissa äldre kommunala avloppsledningar får beviljas intill ett belopp av 50 000 000 kronor inom ramen för anslaget till bidrag till kommunala avloppsreningsverk,

1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen godkänner de i motionen förordade grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974,

1973: 2091 av herr Antby (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos Kungl. Majit om förslag som syftar till att successivt ta bort mervärdeskattens prishöjande inverkan på de viktigaste livsmedlen,

1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar 1.

att hos Kungl. Majit skyndsamt anhålla om utredning beträffande åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning,

2. att hos Kungl. Majit anhålla om att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975— 1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter,

3. att hos Kungl. Majit anhålla om förslag till ett system med sparstimulerande åtgärder, inkl. värdesäkra obligationer,

4. att bevilja SJ ytterligare 100 milj. kronor att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar såsom verket finner för gott men med förtur för de projekt som gynnar trafiken på Norrland samt de som avser särskilt olycksdrabbade sträckor,

5. att hemställa om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring,

6. att hos Kungl. Majit begära att förslag skyndsamt utarbetas om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet och att arbetsgivaravgiften i det yttre stödområdet utgår med lägre procent än i landet i övrigt,

7. att godkänna grunderna för bidrag till färdtjänst i överensstämmelse med handikapputredningens förslag samt

8. att till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 17 000 000 kronor,

1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

FiU 1973: 40

1. att hos regeringen hemställa om förslag till ett sysselsättningspolitiskt program för återstoden av 1970-talet, omfattande statliga basindustrier jämte samhällsnyttiga arbeten för sociala och miljömässiga bristområden,

2. att, i anledning av förslagen i propositionen om tillämpning av allmänna prisregleringslagen, tillämpningen av denna lag utvidgas till att gälla alla varor och tjänster med priserna den 1 november 1973 som stoppriser, samt att hos regeringen hemställa om förslag till utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet, varvid hyresstoppet skall baseras på de den 31 december 1973 gällande hyrorna,

3. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen om mervärdeskatt (SFS 1968: 430) 13 §,

4. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1947:

576) om statlig inkomstskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt på handeln med aktier, att utgå med 20 % på försäljningsvärdet och att gälla från den 1 januari 1974,

6. att från och med den 1 januari 1974 indexreglera de allmänna barnbidragen,

7. att, med uttalande att inom i propositionen angivna gränser för bostadstillägg statsbidrag skall utgå för hela kostnaden för tilläggen, till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor,

8. att i syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor för de olika formerna för barnstuge- och fritidshemsverksamhet uttala sig för en samlad översyn av storleken på de statliga bidragen till denna verksamhet,

9. att avslå i bilaga 4 under punkten 2 gjord hemställan om ett reservationsanslag på 70 000 000 kronor till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.,

1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att moms på livsmedel snarast möjligt slopas och

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till 1974 års vårriksdag

a) om det sortiment som avses bli befriat från moms,

b) till erforderlig, differentierad moms på övriga varor och tjänster,

FiU 1973: 40

1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i motionen nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget Särskilda åtgärder på skolområdet,

1973: 2096 av herrar Ängström (fp) och Hamrin (fp) vari hemställs att Kungl. Maj:t framlägger förslag om borttagande av momsen på livsmedel.

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och de med anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

I det första allmänna avsnittet av betänkandet behandlar utskottet omfattningen och inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna. Därefter återkommer utskottet under respektive huvudtitel till utformningen av åtgärderna.

FiU 1973: 40

1. OMFATTNING OCH INRIKTNING AV DE EKONOMISKPOLITISKA ÅTGÄRDERNA

Under denna rubrik behandlar utskottet

dels Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag om godkännande av inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärder som förordats i propositionen,

dels följande motioner

1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen

1. godkänner inriktning och utformning av den ekonomiska politiken i enlighet med vad som i motionen och i enlighet med punkterna A 1—6 anförts,

(Al. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

A 2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet med två procentenheter.

A 3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder.

A 4. Tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas.

A 5. Särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat nyföretagande.

A 6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och partema på arbetsmarknaden.),

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken;

2. att till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 200 000 000 kr.;

3. att till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.;

4. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag om befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för företag som nyetableras

FiU 1973: 40

eller ökar sin sysselsättning i vad gäller den del av avgiften som svarar mot lönesumman för nettonyanställningarna;

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft;

6. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en långsiktig sysselsättningsplan för 1970-talet i enlighet med vad som har anförts i motionen;

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel,

1973: 2091 av herr Antby (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag som syftar till att successivt ta bort mervärdeskattens prishöjande inverkan på de viktigaste livsmedlen,

1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t skyndsamt anhålla om utredning beträffande åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning,

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975— 1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till ett system med sparstimulerande åtgärder, inkl. värdesäkra obligationer,

6. att hos Kungl. Maj:t begära att förslag skyndsamt utarbetas om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet och att arbetsgivaravgiften i det yttre stödområdet utgår med lägre procent än i landet i övrigt,

1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om förslag till ett sysselsättningspolitiskt program för återstoden av 1970-talet, omfattande statliga basindustrier jämte samhällsnyttiga arbeten för sociala och miljömässiga bristområden,

3. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen om mervärdeskatt (SFS 1968: 430) 13 §,

4. att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och

FiU 1973: 40

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt på handeln med aktier, att utgå med 20 % på försäljningsvärdet och att gälla från den 1 januari 1974,

1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att moms på livsmedel snarast möjligt slopas och

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till 1974 års vårriksdag

a) om det sortiment som avses bli befriat från moms,

b) till erforderlig, differentierad moms på övriga varor och tjänster,

1973: 2096 av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp) vari hemställs att Kungl. Maj:t framlägger förslag om borttagande av momsen på livsmedel.

Propositionen

I propositionen sammanfattar finansministern inledningsvis sin syn på konjunkturläget på följande sätt.

”Den svenska ekonomin fortsätter att stadigt förbättras. Detta återspeglas i sjunkande arbetslöshet, stigande sysselsättning, ökande industriinvesteringar och stigande kapacitetsutnyttjande inom företagen. Utrikeshandelssituationen är god. Den förda ekonomiska politiken har begränsat prisstegringarna så att de f. n. är de lägsta bland OECD-länderna. Några tecken på ekonomisk överansträngning föreligger dock inte, utan utrymme för en ytterligare expansion torde föreligga i första hand på den offentliga sektorns och den privata konsumtionens områden.

Av vikt är att det samhällsekonomiska utrymmet för fortsatt expansion utnyttjas på ett väl avvägt sätt och används för att främja medborgarnas välfärd. I avstämningen av långtidsutredningen, som behandlades i den reviderade finansplanen för 1973, visades att det även långsiktigt sett finns förutsättningar att tillgodose angelägna konsumtionsbehov. Det aktuella ekonomiska läget medger att ytterligare välfärdsskapande åtgärder på olika samhällsområden nu kan genomföras. Regeringen föreslår att en fortsatt utbyggnad av samhällets åtgärder för att trygga medborgarnas utkomst sker genom en förstärkning av den offentliga och privata konsumtionen, genom en ytterligare utbyggnad av den selektiva sysselsättningspolitiken och genom en intensifiering av kampen mot inflationen. ”

När det gäller den svenska ekonomin under 1973 framhålls på s. 5 i propositionen att den höga ekonomiska aktiviteten i omvärlden under 1973 medfört en fortsatt mycket expansiv exportutveckling. Det finns nu anledning att räkna med en så kraftig uppgång som 17 % i volym

FiU 1973: 40

räknat. Samtidigt kan importökningen nu beräknas till ca 9 %. Denna utveckling har lett till att bytesbalansens överskott nu kan beräknas bli väsentligt högre än vad som tidigare bedömdes som sannolikt.

Den privata konsumtionen är ett annat viktigt område, där man nu gör en annan bedömning än i våras. I den reviderade finansplanen beräknades att dessa utgifter till följd av en relativt kraftig uppgång i hushållens reala disponibla inkomster skulle komma att stiga med 4 1/2 % mellan 1972 och 1973. Den hittills observerade utvecklingen under 1973 pekar emellertid mot att ökningen av den privata konsumtionen kommer att stanna vid ca 21/2%.

Sammantaget innebär den bild som nu avtecknar sig för 1973 en något lägre uppgång i den totala efterfrågan än vad som förutsågs i den reviderade finansplanen — bruttonationalproduktens ökningstakt kan nu uppskattas till ca 4 % — samtidigt som efterfrågans sammansättning blivit annorlunda med en kraftigare uppgång i exporten och en långsammare ökning i den inhemska efterfrågan.

Beträffande de internationella konjunkturutsikterna konstateras bl. a. att den internationella råvaruprisnivån har stigit utomordentligt snabbt under det senaste året. Råvaruprisindex ligger nu inemot 40 % över nivån för ett år sedan.

För att bekämpa inflationsutvecklingen har en rad länder tillgripit långtgående ekonomisk-politiska åtgärder. USA:s regering återinförde således i somras ett temporärt prisstopp på konsumtionsvaror. Samtidigt skärptes kreditpolitiken och räntenivån drevs upp.

Även i Västeuropa har flertalet länder börjat föra en alltmer restriktiv politik. De offentliga utgiftsstegringarna har begränsats samtidigt med att olika skattepolitiska åtgärder har vidtagits. Vidare har en rad länder till följd av bl. a. kortsiktiga variationer i valutaströmmarna tvingats till utomordentligt kraftiga räntehöjningar. I Frankrike uppgår nu det officiella diskontot till 11 % och i Storbritannien den lägsta utlåningsräntan till 11 1/2 %.

Enligt vad som nu kan bedömas kommer denna restriktiva politik att endast i begränsad omfattning dämpa expansionen under 1973. Däremot har man anledning förmoda att skärpningen i politiken kommer att bidra till en dämpning av tillväxttakten under 1974. I samma riktning verkar även det förhållandet att kapacitetsreservema i allt större utsträckning tagits i anspråk. Man kan nu räkna med att länderna i Västeuropa kommer att öka sitt samlade produktionsresultat med ca 6 % under 1973. För 1974 kan man räkna med en tillväxt som ligger ca 1 å 2 % lägre.

Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974 framhåller departementschefen att underlaget för en säkrare bedömning ännu är ofullständigt. Han pekar emellertid på vissa tendenser som nu kan skönjas.

FiU 1973: 40

10 Mot bakgrund av den internationella utvecklingen kan man förvänta att exportens ökningstakt under 1974 blir lägre än den ovanligt stora uppgång som kunnat noteras hittills i år. Man torde dock kunna räkna med att ökningstakten även under nästa år blir betydande och att exporten kommer att utgöra ett av de mest expansiva efterfrågeområdena inom den svenska ekonomin. Samtidigt kommer sannolikt importen att skjuta fart till följd av en trolig lageruppbyggnad och en högre konsumtion.

Inom investeringsområdet förefaller det troligt att de privata investeringarna — och då i synnerhet industriinvesteringarna — under 1974 kommer att uppvisa samma eller möjligen något högre ökningstakt.

Den privata konsumtionens utveckling under 1974 kommer att bestämmas av förhållanden som nu är svåra att bedöma. Dels kommer lönerörelsen att ha en stor betydelse för utvecklingen av hushållens disponibla inkomster, dels leder den ökade osäkerheten om hushållens sparbeteende till en motsvarande osäkerhet i fråga om konsumtionsutvecklingen. En fortsatt ökning av sparbenägenheten framstår inte, som man nu kan bedöma, som särskilt sannolik. Om ett sådant antagande skulle vara riktigt så bör den privata konsumtionens ökningstakt 1974 kunna komma att ansluta sig till ett mera normalt utvecklingsmönster.

Även utvecklingen på byggsidan under 1974 är på nuvarande stadium svår att överblicka. Mycket talar dock för en fortsatt svag utveckling för de kommunala investeringarna. Bostadsbyggandet kommer enligt vad som nu kan bedömas att fortsätta att ligga på en i förhållande till tidigare låg nivå.

Sammantaget skulle dessa olika utvecklingstendenser innebära att den svenska ekonomin kan förväntas växa med 4 å 5 % mellan 1973 och 1974. Bilden synes dock även fortsättningsvis vara splittrad med fortsatt kraftiga uppgångar på exportens och näringslivsinvesteringarnas områden och med en svag eller t. o. m. i vissa fall ytterligare vikande utvecklingstendens på byggområdet.

Den mer expansiva fas som i första hand industrin f. n. befinner sig i kommer även i fortsättningen att leda till en ökad arbetskraftsefterfrågan och därigenom ytterligare förbättra sysselsättnings- och arbetslöshetssituationen inom denna sektor. Den bedömning som kan göras av utvecklingen inom byggnadsbranschen går däremot i motsatt riktning. Sammantaget kan man räkna med en — bortsett från säsongmässiga variationer — fortgående minskning av arbetslösheten.

Den bild som nu kan tecknas av den ekonomiska utvecklingen under det framförliggande året tyder sålunda på en gynnsam konjunkturutveckling med en god ekonomisk tillväxt, en förbättrad sysselsättningssituation och en tillfredsställande utrikesbalans. Bilden är emellertid inte entydig; det finns också spänningar och osäkerhetsmoment i ekonomin.

FiU 1973: 40

11 Beträffande den ekonomiska politiken säger departementschefen på s. 9 att centrala uppgifter för denna politik måste vara att söka motverka de balansrubbande inslagen i utvecklingen och att sålunda bekämpa inflationen och med en selektiv sysselsättningspolitik stödja anpassningen av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden liksom att skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter på områden med svag efterfrågan. Det är vidare en central uppgift att säkerställa en över tiden jämnare konsumtionsutveckling och ge den en välfärdspolitisk inriktning. I detta inryms såväl en ökad satsning på angelägna samhälleliga områden som en förstärkning av konsumtionsmöjlighetema hos särskilda grupper i samhället. Liksom hittills är det vidare angeläget att stödja den industriella expansionen.

Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att regeringen redan vidtagit åtgärder eller lagt förslag i syfte att dämpa pris- och kostnadsstegringen. Således har regeringen föreslagit att folkpensionsavgiften skall slopas för att skapa förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse. Förslaget syftar till att ge löntagarna en påtaglig standardförbättring och får också till följd en lindring av marginaleffekten för 1974. Det är angeläget att även för följande år kunna åstadkomma liknande effekter. Regeringen har därför gett 1972 års skatteutredning tilläggsdirektiv om att snabbt utarbeta förslag som kan läggas till grund för ett beslut av 1974 års riksdag.

Vidare har regeringen beslutat om prisstopp på trävaror i syfte att begränsa kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn.

För att hålla igen prisstegringstendensema på viktiga områden föreslår nu regeringen ett fortsatt prisstopp på viktiga baslivsmedel och trävaror samt åtgärder för att begränsa effekterna av hyreskostnadsstegringen för barnfamiljer med begränsade inkomster.

Sammantaget innebär de i propositionen framlagda förslagen och åtgärderna en helårskostnad om ca 2,5 miljarder kr. Av detta belopp begärs ca 1,5 miljarder kr. på tilläggsstat I. Ytterligare ett belopp om ca 0,3 miljarder kr. kommer att belasta budgetåret 1973/74 i form av anslagsöverskridanden.

I följande sammanställning redovisas budgeteffekterna av de olika förslagen (avrundat, milj. kr.).

FiU 1973: 40

12 Ändamål

Total-

kostnad

för

helt år

Anslag på tilläggs- stat I eller beräknad merbelastning budget- året 1973/74

Allmänna barnbidrag, studiebidrag

175 Bostadstillägg för barnfamiljer

30 Barnstugor och kommunala familjedaghem

60 Särskilda åtgärder för en barnvänlig

boendemiljö

Särskilda åtgärder på skolområdet

15 Social hemhjälp

120 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

ca 150*

ca 150

område

Väginvesteringar

200 Vissa affärsverksinvesteringar m. m.

110 Byggnadsarbeten inom skolväsendet

15 Byggnadsarbeten inom kulturområdet

10 Sysselsättningsskapande åtgärder genom

arbetsmarknadsverket

Kommunala avloppsreningsverk

50 Miljövårdande åtgärder inom industrin

70 Statens hantverks- och industrilånefond

20 Summa

2 465

1 Avser beräknad tillkommande budgeteffekt av prisstoppet under första halvåret 1974. Helårskostnaden för den ökade subventionen kan beräknas till ca 300 milj. kr.

Motionerna

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) sammanfattar motionärerna inledningsvis sin syn på det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken på följande sätt.

”Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1973 står i påtaglig kontrast till utvecklingen inom flertalet andra OECD-länder. Vi har endast i ringa utsträckning fått del av den internationella konjunkturuppgången. Den ekonomiska tillväxten i Sverige går långsammare än vad som tidigare förutsatts. Särskilt gäller att den privata konsumtionen utvecklas sämre än beräknat — konsumtionsökningen tycks stanna vid 2,5 procent mot förutsatta 4,5 procent. Som en följd härav är situationen på arbetsmarknaden fortfarande otillfredsställande. Antalet lediga platser per arbetssökande är väsentligt lägre än som tidigare varit regel.

Enligt regeringens bedömning sammanhänger den dåliga ekonomiska utvecklingen framför allt med ett ökat personligt sparande. Det kan emellertid ifrågasättas om det verkligen i nämnvärd utsträckning är fråga om ett sparande, som av den enskilde kan ersättas med konsumtion. Och även om folk i allmänhet verkligen ökat t. ex. sitt banksparande ursäktar detta inte bristerna i den ekonomiska politiken. I den mån människor spar är det sannolikt bl. a. till följd av en ökad ekonomisk otrygghet.

FiU 1973: 40

13 Vid sidan av arbetslösheten är inflationen ett av vårt lands allvarligaste problem. Penningvärdeförsämringen har visserligen under det senaste året gått något långsammare än i många andra länder. Den är ändå alltför hög, särskilt med tanke på den höga arbetslösheten och den dåliga ekonomiska utvecklingen.

Sveriges ekonomiska problem är i grunden av långsiktig natur. Den offentliga sektorns alltför snabba expansion, det höga skattetrycket och de orimliga marginalskatterna hör till de främsta orsakerna. För att balans på sikt skall kunna uppnås bör en ökad sparsamhet med skattemedel eftersträvas. En skattereform som ger lägre och rättvisare skatter måste genomföras. En resursskapande näringspolitik är ett tredje centralt krav.

I det aktuella dagsläget måste svensk ekonomi ges en stimulans, som leder till ökad efterfrågan och därmed ökad sysselsättning. En rad olika åtgärder kan få sådan effekt: ökad offentlig efterfrågan, sänkt arbetsgivaravgift, sänkt direkt skatt eller sänkt mervärdeskatt, ökade sociala bidrag, regionalpolitiska åtgärder och åtgärder för att öka efterfrågan på äldre arbetskraft.”

Efter att tämligen utförligt ha diskuterat för- och nackdelar av dessa olika typer av stimulansåtgärder tar motionärerna upp förslagen i propositionen. De konstaterar därvid att regeringen i det stimulanspaket som nu lagts fram nästan helt koncentrerat sina insatser på selektiva åtgärder, åtgärder som på sikt är ägnade att öka den offentliga sektorn. Det råder uppenbarligen för närvarande politisk enighet om att ekonomisk-politiska stimulansåtgärder är nödvändiga i dagens läge för att öka efterfrågan i samhället och därmed förbättra sysselsättningsläget. Motionärerna ifrågasätter emellertid, om regeringsförslaget är bäst ägnat att ge dessa effekter. Till betydande del kan förslagen knappast karakteriseras som stimulanspolitiska åtgärder i egentlig mening. Det naturliga hade varit att dessa förslag — som motionärerna till stor del ser som i och för sig önskvärda reformer — hade behandlats i ett större sammanhang, då statsverkspropositionen läggs i januari nästa år och då kunde vägas mot andra önskemål. Med tanke på den höga arbetslösheten bland lärare finner de det emellertid motiverat att redan nu tillstyrka förslaget om särskilda åtgärder på utbildningspolitikens område. Med tanke på bl. a. oron i fråga om världsmarknadspriserna på livsmedel är de också beredda att acceptera en förlängning av prisstoppet på livsmedel.

Primärt förordar motionärerna alltså en annan åtgärdsprioritering. Därvid skulle en sänkning av mervärdeskatten och en bambidragshöjning stå i centrum. Enligt deras uppfattning skulle dessa åtgärder tillsammans med deras övriga förslag bättre än regeringspaketet medverka till en snabb välfärdstillväxt, full sysselsättning och stabila priser samtidigt som man i mindre grad binder sig för framtida utgifter på den

FiU 1973: 40

offentliga sektorn. Motionärerna säger sig emellertid samtidigt vara medvetna om att även andra åtgärder än de i motionen föreslagna också är ägnade att medverka till den erforderliga stimulansen. Mot den bakgrunden förklarar de sig beredda att vid riksdagens utskottsbehandling överväga andra alternativ. Endast under förutsättning att deras egna förslag inte bifalles är de beredda att stödja regeringsförslaget.

I första hand föreslår de alltså:

A 1. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet med två procentenheter.

3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder.

4. Tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparingsoch rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas.

5. Särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat nyföretagande.

6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och partema på arbetsm arknad en.

B I enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 165

1. En höjning av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

2. Särskilda åtgärder på skolans område.

3. En förlängning av prisstoppet på livsmedel.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) anser motionärerna att det, trots den förbättring som konjunkturen undergått under sommaren, även i nuläget är motiverat med en efterfrågestimulans av minst den storleksordning, som föreslås i propositionen. Många av de förslag till konkreta åtgärder som föreslås överensstämmer också i sak med de förslag, som motionärerna lade fram under vårriksdagen men som då avvisades. Dit hör bl. a. anslagshöjningarna för underhåll och byggande av vägar, anskaffningen av fler järnvägsvagnar till SJ, det höjda anslaget till miljövårdsinvesteringar inom industrin och ökade möjligheter till sysselsättning genom arkivarbete. De förslag till förbättringar för barnfamiljer och pensionärer, som lagts fram i propositionerna 1973: 165 och 1973: 144, ligger också i linje med tidigare krav.

I princip är motionärerna således beredda att godta de i propositionen 165 framlagda förslagen. Samtidigt vill de beklaga att åtgärderna

FiU 1973: 40

inte satts in på ett tidigare stadium. Effekten skulle i sådant fall blivit större både i sysselsättningshänseende och när det gäller att tillförsäkra utsatta grupper ökad ekonomisk standard och välfärd.

De i propositionen föreslagna åtgärderna måste emellertid kompletteras med åtgärder, som mera direkt tar sikte på att stimulera industri och serviceföretag att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga. Som tidigare understrukits har strukturarbetslösheten blivit allt mera markerad och lett till att den totala arbetslösheten stannat kvar på en mycket hög nivå. Strukturarbetslösheten omfattar i nuläget fortfarande minst 100 000 personer. Ett förstahandsmål måste därför vara att tillskapa åtminstone lika många nya arbetstillfällen.

I och för sig är det mycket angeläget att nya tjänster kan inrättas inom den offentliga sektorn, inte minst i kommunerna. Stora eftersatta behov finns bl. a. inom vårdsektorn, handikappverksamheten, miljövården och utbildningsverksamheten. Men de nödvändiga resurserna för en sådan utbyggnad måste skapas genom expansion i näringslivet.

De nya arbetstillfällena måste i första hand tillskapas i mindre och medelstora företag, där de största möjligheterna till sysselsättningsökning finns. Det är nödvändigt att åtgärder omedelbart sätts in som tar sikte på att stimulera nyetableringen och utvidgningen av företag inom framför allt den mindre företagsamheten.

Motionärerna konstaterar att riksdagen beslutat om vissa åtgärder i den riktning motionärerna tidigare förordat, bl. a. förstärkning av företagareföreningarnas resurser för rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Tillgången på längre krediter till mindre och medelstora företag har vidare förbättrats. Det är emellertid nödvändigt att åtgärder omedelbart sätts in som tar sikte på att stimulera nyetableringen och utvidgningen av företag inom framför allt den mindre företagsamheten. Medel bör, anför motionärerna, ställas till förfogande i den utsträckning de tidigare föreslagit för lån och bidrag till nyetablerade industrier och serviceföretag.

Motionärerna torde åsyfta förslag som väcktes i motionen 1973: 1459.

Löneskatten bör slopas under viss tid för den del av företagens lönesumma, som svarar mot nettoanställningarna. Den tidigare begärda utredningen om borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft bör likaså komma till stånd.

Sysselsättningsutvecklingen inger oro även på längre sikt. Avstämningen av 1970 års långtidsutredning och andra överväganden visar med all tydlighet på behov av ett kraftigt tillskott av nya arbetstillfällen under det närmaste decenniet. En sådan sysselsättningsökning kan inte åstadkommas utan att statsmakterna gör upp en plan för sysselsättningspolitiken fram till exempelvis 1980 och därefter målmedvetet inriktar sina sysselsättningspolitiska och näringspolitiska insatser efter denna.

FiU1973: 40

16 Motionärerna lade under vårriksdagen fram förslag till utarbetande av ett sådant sysselsättningsprogram men det avvisades då av socialdemokrater och kommunister i riksdagen. Metallindustriarbetareförbundet har i det handlingsprogram, som antogs vid höstens kongress tagit upp samma tanke och fått LO:s stöd för detta. Nu upprepas kravet på en sådan utredning.

Regeringen har i proposition 1973: 144 lagt fram förslag till en delreform på skatteområdet i form av en omläggning av folkpensionsavgiften från att vara en personlig avgift eller skatt till att tas ut som en arbetsgivaravgift. Motionärerna delar uppfattningen att en sådan omläggning bör kunna bidra till lugnare avtalsrörelse. Det bör emellertid samtidigt understrykas att en sådan omläggning inte löser de grundläggande problemen på skatteområdet. Det är därför nödvändigt att den sittande skatteutredningen får fortsätta sitt arbete med att så snart som möjligt lägga fram förslag till mera bestående reformer på skatteområdet i enlighet med de riktlinjer, som angivits i motioner under vårriksdagen och i anslutning till den framlagda propositionen.

I internationellt sammanhang har inflationstakten inte varit anmärkningsvärt hög i vårt land det senaste året. Trots detta har prisökningarna blivit mycket kännbara för stora folkgrupper. Risk föreligger också för starkare impulser utifrån på den inhemska prisnivån under den närmaste tiden. Motionärerna anser det därför nödvändigt att särskilda åtgärder sätts in för att hålla tillbaka prisstegringarna, särskilt på varor och tjänster som har stor betydelse för låginkomsttagare, pensionärer och familjer med stor försörjningsbörda.

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 165 förlängt. Detta aktualiserar frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd på vissa grupper för att hålla priserna nere. Som föreslagits i tidigare motioner bör detta ske genom att man eliminerar mervärdeskattens fördyrande effekter på baslivsmedel. Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt. Betydande resultat kan dock uppnås även om åtgärderna begränsas till ett mindre antal viktiga varugrupper som mjölk, kött, bröd osv. Tekniskt kan denna fråga enklast lösas genom ett system, där skatten återförs till respektive regleringskassa. Med denna metod kan man — på samma sätt som vid en differentiering — hålla konsumentpriserna nere i samma omfattning som skatten återgår till regleringskassoma. Priserna till jordbrukarna påverkas inte.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) erinras inledningsvis om det beredskapsprogram för att omedelbart pressa ned arbetslöshetssiffrorna som folkpartiet framlagt åtta veckor tidigare. Motionärerna hävdar att socialdemokratin i valrörelsen sökte bestrida allvaret i arbetsmarknadssituationen. Nu har man ändrat sig. I propositionen

FiU 1973: 40

165 läggs fram ett omfattande program. På flera punkter överensstämmer det med vad motionärerna tidigare krävt. De tycker själva förslaget är bra, även om det givetvis måste sägas komma onödigtvis sent. På några punkter kan det behöva ske kompletteringar.

Av folkpartiets arbetsmarknadsprogram finns kvar några punkter, där de anser att regeringen borde ha satsat mera helhjärtat. Ett sådant exempel är investeringsanslagen till statens järnvägar.

De föreslår därför att SJ förutom de medel som föreslås i propositionen får 100 milj. kr. att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar.

Som motionärerna framhållit i tidigare motioner om den ekonomiska politiken måste olika beredskapsåtgärder finnas till hands för att på ett tidigt stadium kunna möta en situation med allmänt efterfrågeöverskott. En sådan åtgärd är att öka sparandet. De vidhåller därför sina tidigare framförda krav att riksdagen bör begära förslag om system med sparstimulerande åtgärder som vid behov snabbt kan sättas i kraft. Systemet bör utformas på sådant sätt att varaktigt nysparande premieras med en viss skattelindring eller med någon annan förmån. Om det enskilda sparandet kan hållas på en hög nivå även i en sådan situation bör det finnas goda förutsättningar att undvika en upprepning av den senaste högkonjunkturens hårda kreditrestriktioner. De pekar också på möjligheten att stimulera värdesäkra sparformer inklusive statliga obligationer.

Den kommande avtalsrörelsen förefaller enligt motionärerna vara inriktad på att nå en ettårslösning. Ur stabiliseringspolitisk synvinkel är detta givetvis ingenting som löser de kommande problemen vad gäller sambandet priser-löner-skatter och samhällsekonomisk stabilitet. Därför hävdar de att deras krav på rundabordskonferenser på nytt fått stor aktualitet som en metod att i god tid före nästpåföljande avtalsomgång försöka dämpa inflationen och andra uttryck för samhällsekonomisk obalans. För att nå önskade resultat i inflationsbekämpningen krävs långtgående ansträngningar till samförstånd och samverkan på bredast möjliga politiska bas.

Motionärerna framhåller vidare att på olika sätt framträder nu i ett längre perspektiv sysselsättningsfrågan som den ekonomiska politikens allvarligaste problem. De vill därför på nytt kraftigt understryka nödvändigheten av en aktiv näringspolitik. De upprepar i sammanhanget sitt krav från motionen 1973: 1993 att en statlig parlamentarisk utredning — en sysselsättningsutredning — snarast skulle tillsättas med uppgift att skyndsamt analysera den långsiktiga utvecklingen på sysselsättningens område.

De anser vidare att starka skäl talar för att det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet garanteras alla genom en allmän försäkring. En mera

2 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen än den vårriksdagen beslutade är angelägen.

I motionen konstateras att den fyraprocentiga löneskatten för närvarande innebär att arbetsgivare inom stödområdet kommer att leverera in ca 600 milj. kr. till statskassan. En reduktion av arbetsgivaravgiften skulle enligt deras uppfattning vara ett verksamt sätt att stimulera en ökad sysselsättning särskilt i de sysselsättningssvaga delarna av landet. De vidhåller därför sitt tidigare krav på att löneskatten bör avskaffas inom det inre stödområdet och inom det yttre stödområdet utgå med lägre procentsats än i det övriga landet.

Med tanke på den centrala roll förflyttningsmöjlighetema har för de handikappade föreslår de slutligen att ett statsbidrag på 35 % till den kommunala färdtjänsten införs från den 1 januari 1974 i avvaktan på definitivt förslag från utredningen om kommunernas ekonomi.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) anförs att regeringens ekonomiska politik vare sig har en medveten strävan eller som oavsiktlig följd att förändra det kapitalistiska systemets maktförhållanden och bana vägen för ett socialistiskt samhälle. Det går inte att i regeringens ekonomiska politik urskilja någon annan målsättning än försöken att stabilisera det rådande ekonomiska systemet. Politiken anpassas till de kapitalistiska konjunktursvängningarna. Långsiktiga bedömningar saknas nästan helt. Än mindre finns något mera långsiktigt ekonomiskt program.

Kapitalismen skapar arbetslöshet. Arbetslösheten kan därför inte avskaffas förrän det kapitalistiska systemet ersatts med en socialistisk planekonomi. Men därför att arbetslöshetsfrågan inte kan lösas under kapitalismen får man inte avstå från att bekämpa den redan under det att systemet består. Utvecklingen av arbetslösheten visar att det krävs långsiktiga och medvetna insatser för att bekämpa den. Det är därför nödvändigt att en plan för att bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen under 1970-talet utarbetas. I en sådan plan måste skapandet av nya statliga industrier utgöra en central del. Den långsiktiga ökningen av arbetslösheten måste vändas.

Statsapparatens roll i ekonomin har ökat främst för att stabilisera kapitalismen. Men kapitalägarna och de stora förmögenhetsägama har kommit att svara för en allt mindre andel av den vidgade statsbudgetens inkomster. Statsbudgeten har alltmer kommit att få uppgiften att omfördela inkomster mellan kapital och arbete till kapitalets förmån. Denna utveckling måste brytas.

Därför måste ökade skatter tas in från bolag och stora förmögenhetsägare. Därför måste skattepålagor på de lönarbetande lyftas bort.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid upprepade tillfällen rest kravet att momsen på livsmedel skall avskaffas. Detta är en åtgärd som

FiU 1973: 40

bäst gynnar dem med låga inkomster. Den gynnar inte bara lönarbetande utan även pensionärer, studerande och andra. Kravet om ett fullständigt slopande av mervärdeskatten på livsmedel står orubbat fast. Då vi nu befinner oss nära mitten på ett budgetår, för vilket anslagen redan är beslutade, finns inte möjligheten att skära ned de statsanslag som är för stora. Av detta skäl föreslås nu, som ett första steg på vägen att helt slopa mervärdeskatten på livsmedel, en minskning av denna skatt med 5 %. Denna reducerade mervärdeskatt på livsmedel skulle gälla fram till det nya budgetåret då resten av mervärdeskatten bör kunna slopas.

Minskning av och borttagande av mervärdeskatten på livsmedel är en reform i folkflertalets intresse endast om bortfallet ur statskassan inte kompenseras genom andra pålagor på folkflertalet. Bortfallet ur statskassan måste gottgöras genom en ökad beskattning av kapitalägarna.

Kapitalägarna har trots att arbetsgivaravgiften höjts i år varit skattemässigt mycket gynnade. Bolagsvinst- och förmögenhetsbeskattning svarar för en allt mindre del av statens skatteinkomster.

För att täcka bortfallet ur statskassan på 750 miljoner kronor, som ett halvt års nedsättning av mervärdeskatten medför, föreslås därför följande:

Höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med J %

Införande av 20 % omsättningsskatt på börshandeln med aktier Höjning av bolagsvinstbeskattningen med 10 %

Skärpning av förmögenhetsbeskattningen

Summa

Utskottet

På några centrala avsnitt av den svenska ekonomin har utvecklingen hittills i år blivit en annan än den som förutsågs i våras. Exportvolymen har stigit kraftigare än väntat — med hela 17 % jämfört med samma tid i fjol. Hushållen har däremot inte ökat sin privata konsumtion i den takt som förväntats. Den lagerökning som man såg fram emot har hittills uteblivit, även om en omsvängning till lageruppbyggnad nu synes på väg. Kommunernas investeringar och bostadsbyggandet har minskat. Genom denna utveckling har det uppstått utrymme för ytterligare efterfrågeökning.

Det är mot denna bakgrund som man bör se de förslag till ekonomisk-politiska åtgärder som lagts fram i propositionen 165. I propositionen understryks betydelsen av att det samhällsekonomiska utrymmet för fortsatt expansion utnyttjas på ett väl avvägt sätt och används för att främja medborgarnas välfärd.

Att det för närvarande föreligger ett behov av och utrymme för

275 milj. kr. 175 ” ”

230 ” ”

150 ” ”

830 milj. kr.

FiU1973: 40

ekonomisk-politiska stimulansåtgärder understryks också i flertalet av de partimotioner som väckts i anslutning till propositionen. Motionärerna har däremot delvis andra uppfattningar om den lämpligaste omfattningen och inriktningen av dessa åtgärder.

I moderata samlingspartiets motion 2085 sägs härom bl. a.:

Det råder uppenbarligen för närvarande politisk enighet om att ekonomisk-politiska stimulansåtgärder är nödvändiga i dagens läge för att öka efterfrågan i samhället och därmed förbättra sysselsättningsläget. Moderata samlingspartiet ifrågasätter emellertid, om regeringsförslaget

är bäst ägnat att ge dessa effekter. Primärt förordar vi alltså

en annan åtgärdsprioritering. Därvid skulle en sänkning av mervärdeskatten och en barnbidragshöjning stå i centrum. Vi är emel lertid

samtidigt medvetna om att även andra åtgärder än de vi här föreslår också är ägnade att medverka till den erforderliga stimulansen. Mot denna bakgrund är vi alltså också beredda att vid riksdagens utskottsbehandling överväga andra alternativ. Endast under förutsättning att våra egna förslag inte bifalles är vi beredda att stöda regeringsförslaget.

I centerpartiets motion 2087 framhålls:

Trots den förbättring som konjunkturen undergått under sommaren, anser vi det även i nuläget motiverat med en efterfrågestimulans av minst den storleksordning, som föreslås i propositionen 1973: 165. Många av de förslag till konkreta åtgärder som föreslås överensstämmer också i sak med de förslag, som vi lade fram under vårriksdagen men som då

avvisades av socialdemokrater och kommunister i riksdagen.

I princip är vi således beredda att godta de i proposition 1973: 165 framlagda förslagen.

Och i folkpartimotionen 2092 heter det:

I propositionen 1973: 165 läggs fram ett omfattande program. På flera punkter överensstämmer det med vad vi tidigare krävt. Vi tycker förslaget är bra, även om det givetvis måste sägas komma onödigt sent. På några punkter behövs kompletteringar.

I stort sett råder följaktligen en bred enighet om behovet av expansiva åtgärder i nuvarande läge. Den fråga som riksdagen först måste ta ställning till i detta sammanhang är enligt utskottets mening vilken total omfattning dessa åtgärder bör få. Därefter gäller det att bedöma vilken inriktning åtgärderna skall ges.

Konjunkturinstitutet har i sin nyligen publicerade rapport Konjunkturläget Hösten 1973 gjort ett försök att beräkna effekterna på den totala efterfrågan under 1974 av de i propositionen 165 föreslagna åtgärderna. Utskottet har från institutet inhämtat motsvarande upplysningar beträffande effekterna av de alternativa förslag till åtgärder som förordas i de olika partimotionema.

Utskottet är väl medvetet om — och har bl. a. i sitt betänkande FiU 1971: 47 understrukit — den osäkerhet som häftar vid beräkningar och

FiU 1973: 40

prognoser av det slag varom här är fråga. Dessa beräkningar kan aldrig bli uttömmande. Sålunda bortser de t. ex. från de effekter på samhällsekonomin som skulle kunna bli en följd av budgetens och då speciellt budgetsaldots återverkningar på kreditmarknaden.

Det värdefulla i beräkningar av detta slag ligger framförallt däri att de för analysen några steg vidare från den primära ökning av statsutgifterna som åtgärderna medför. De drar på ett visserligen delvis hypotetiskt men ändå konsekvent sätt in de sekundära effekterna av åtgärderna på hushållens, företagens och kommunernas beteende. De tar vidare hänsyn inte blott till åtgärdernas effekt på statens utgifter utan också på statens inkomster. Man får på detta sätt en värdefull belysning av de olika förslagens verkningar på samhällsekonomin.

Konjunkturinstitutets beräkningar redovisas i Bihang till detta betänkande. Kontentan av beräkningarna kan sammanfattas i följande tablå.

Anm. I samtliga fall bygger beräkningarna på antagandet att hushållens marginella sparkvot är 20 %.

Beträffande vänsterpartiet kommunisternas förslag i motionen 2093 anför konjunkturinstitutet att man enligt traditionell uppfattning har anledning vänta sig en stimulerande effekt på efterfrågan på grund av den inkomstomfördelning som förslagen skulle leda till. Institutet har emellertid med hänvisning till svårigheterna att i detta fall beräkna åtgärdernas effekt avstått från en numerisk kalkyl.

En central fråga vid ställningstagandet till förslagen i propositionen och partimotionerna är uppenbarligen hur stort samhällsekonomiskt utrymme som föreligger. Såvitt utskottet kunnat finna har motionärerna inte anfört några väsentliga nya fakta som gör det troligt att detta utrymme skulle vara större än vad som framgår av propositionen. Detta förhållande får speciell tyngd, då det gäller att ta ställning till moderatmotionens yrkanden, som går väsentligt längre än propositionen och de andra partimotionerna. Effekten härav på bruttonationalprodukten kan, som framgår av den föregående tablån, uppskattas bli inte mindre än ca 65 % större än effekten av de i propositionen föreslagna åtgärderna. En så kraftig stimulans av efterfrågan skulle enligt utskottets bedömning innebära allvarliga risker för inflation och ytterligare prisstegringar,

Effekt år 1974 på totala efterfrågan

mdr kr % av BNP

Regeringens förslag enligt prop. 165 Moderata samlingspartiets förslag i motionen 2085 Centerpartiets förslag i motionen 2087 Folkpartiets förslag i motionen 2092

1.8 + 0,73

3.0 + 1,21

2.0 + o,79

1.9 + 0,77

FiU 1973: 40

risker sorn successivt skulle växa i den mån konjunkturuppsvinget förstärks under loppet av 1974. Motionsförslagen skulle också leda till en kraftig stegring av budgetunderskottet — med åtföljande påverkan på kreditmarknaden — och en försvagning av bytesbalansen.

Också i fråga om inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna framtonar i motionen 2085 en annan bild än i propositionen och i övriga motioner. Utifrån en analys av vilka krav som bör ställas på den ekonomiska politiken — framför allt en begränsning av den offentliga sektom — krävs att utvecklingen mot en allt mer selektiv politik bryts och att som huvudregel den ekonomiska politiken skall arbeta med generella medel.

Utskottet kan inte finna att en inriktning av politiken av det slag som förordas i motionen skulle vara en väg att komma till rätta med strukturarbetslösheten och häva välfärdsbrister, något som också är en väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken. Utskottet delar den grundsyn som präglar propositionen, nämligen att även insatser vilkas framläggande sker med konjunkturpolitisk motivering måste inriktas så att de passar in i ett målmedvetet, långsiktigt reformarbete.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund omfattningen och inriktningen av de i motionen 2085 föreslagna åtgärderna. Skatteutskottet, som behandlat de i motionen väckta skatteförslagen från i huvudsak skattetekniska utgångspunkter, har i sitt yttrande SkU 1973: 3 y också avstyrkt bifall till desamma.

Förslagen i de tre övriga partimotionerna — centerns, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas — innebär som framgått av det föregående inte några mera väsentliga förändringar från samhällsekonomisk synpunkt jämfört med propositionsförslagen. I stort sett är de av samma omfattning. Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att konjunkturinstitutets beräkningar, som redan nämnts, inte tar någon hänsyn till de samhällsekonomiska effekter de olika förslagen kan väntas utlösa via kreditmarknaden. Detta betyder bl. a. att verkningarna av centerpartiets förslag om ett anslag på 400 milj. kr. under innevarande budgetår för lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna inte beaktats. I det lätta kreditmarknadsläge med goda lånemöjligheter som för närvarande föreligger är det emellertid knappast troligt att mer än en begränsad del av ett sådant anslag skulle kunna utnyttjas före budgetårets slut.

Den slutsats som utskottet dragit av det nu anförda är att de åtgärdsprogram, som förordas i centerns, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas motioner visserligen kräver ett något större samhällsekonomiskt utrymme än de i propositionen föreslagna åtgärderna, men att skillnaden i åtgärdernas omfattning inte är så stor att den bör tillmätas avgörande betydelse vid riksdagens ställningstagande.

FiU 1973: 40

23 De i propositionen föreslagna åtgärderna avser — förutom att allmänt stödja den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen — framför allt att tillgodose fyra angelägna ändamål. Åtgärderna skall bidra till ett barnvänligare samhälle, till att förbättra vård och service för äldre och handikappade, till att öka de samhälleliga basinvesteringarna framför allt på transport-, vård- och miljöområdena samt till en ytterligare intensifiering av arbetsmarknadspolitiken. Dessutom syftar vissa av åtgärderna — tillsammans med regeringens i annan ordning (prop. 1973: 144) framlagda förslag om folkpensionsavgiftens slopande — till att skapa förutsättningar för en lugnare pris- och löneutveckling.

Av sammanställningen på s. 13 i propositionen framgår att kostnaderna för de föreslagna åtgärderna på familjeområdet skulle uppgå till 715 milj. kr. räknat för helår. Kostnaderna för den utvidgade sociala hemhjälpen beräknas till 240 milj. kr. De investeringsstödjande åtgärderna beräknas kosta 555 milj. kr. och de sysselsättningsskapande åtgärderna genom arbetsmarknadsverket 805 milj. kr. Helårskostnaden för de föreslagna prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område slutligen kan beräknas till ca 300 milj. kr.

Utskottet finner denna inriktning av de föreslagna stimulansåtgärderna väl avvägd och i linje med de långsiktiga riktlinjer för den ekonomiska politiken som riksdagen godkände i våras (FiU 1973: 29). Detta innebär att utskottet inte biträder hemställan om den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som förs fram i motionen 2087.

Utskottet övergår nu till att behandla de yrkanden i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 2093 som är att hänföra till detta avsnitt. I motionen yrkas att mervärdeskatten på livsmedel sänks med fem procentenheter samt att det därigenom förorsakade skattebortfallet finansieras genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften, företags- och förmögenhetsbeskattningen samt införande av en 20 % omsättningsskatt på börshandeln med aktier. Konjunkturinstitutet har bedömt det som sannolikt att förslagen som sådana skulle verka stimulerande på den privata konsumtionen. Samtidigt kan de väntas få en återhållande verkan på investeringarna. Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU 1973: 3 y) motionsyrkandet om sänkt mervärdeskatt på livsmedel och till följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar som förs fram i motionen. Utskottet vidhåller sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna uppfattning att en differentiering av mervärdeskatten är förenad med betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga som det allmänna. Finansutskottet har från de samhällsekonomiska synpunkter som utskottet har att bevaka ej funnit skäl att frångå skatteutskottets ställningstagande. Finansutskottet avstyrker följaktligen bifall till motionsyrkandena i dessa delar.

I motionen 2093 begärs också förslag till ett sysselsättningspolitiskt program för återstoden av 1970-talet. Detta program skulle omfatta

FiU 1973: 40

statliga basindustrier jämte samhällsnyttiga arbeten för sociala och miljömässiga bristområden.

Utskottet har inte anledning rikta några invändningar mot att samhällets pågående och planerade insatser för full sysselsättning beskrivs på det sätt som skett i det aktuella yrkandet. Planer på utbyggnad av de statliga basindustrierna läggs fram kontinuerligt. Den förevarande propositionen innehåller riktlinjer för och innefattar en rad förslag till samhällsnyttiga arbeten på sociala och miljömässiga bristområden. Det är som utskottet ser saken angeläget att den politiken planmässigt fullföljs. Någon hemställan hos Kungl. Majit erfordras knappast härför. Ifrågavarande yrkande i motionen 2093 avstyrks.

I motionen 2096 av herrar Ängström och Hamrin (fp) begärs förslag om helt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel. Vid oförändrad konsumtion kan detta beräknas medföra ett primärt skattebortfall på mellan 4 och 5 miljarder kr. per år. Motionärerna framlägger ej något förslag till kompenserande finanspolitiska åtgärder. Detta innebär att deras förslag går vida utöver det samhällsekonomiska utrymme som bedömts föreligga. Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet förslaget.

I två av partimotionerna begärs sänkt arbetsgivaravgift i stödområdet. I motionen 2085 yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften i det allmänna stödområdet sänks från 4 till 2 % och i motionen 2092 begärs skyndsamt förslag om att arbetsgivaravgiften slopas i det inre och sänks i det yttre stödområdet. Skatteutskottet, som avstyrker båda förslagen, hänvisar i sitt yttrande till att förslag om särskilda beskattningsoch avgiftsregler med regionalpolitisk inriktning konsekvent avvisats av utskottet — senast i SkU 1973: 29 — med hänvisning till att olika regler i skilda delar av landet leder till snedvridningar i konkurrensen och till avsevärt merarbete, inte minst i kontrollhänseende. Dessa problem behandlas bl. a. i budgetutredningens nyligen framlagda betänkande (Bilaga 12 SOU 1973:46). Enligt finansutskottets uppfattning skulle en generell sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområdet vara betydligt mindre effektiv ur regional- och sysselsättningspolitisk synpunkt än de mer specifika stödåtgärder av olika slag som för närvarande tillämpas. Finansutskottet avstyrker därför i likhet med skatteutskottet motionsyrkandena i denna del.

I motionen 2085 hemställs vidare om särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat nyföretagande. Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU 1973: 3 y) till att en råd åtgärder under senare år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora företagen. Ytterligare en insats på detta område blir det tillskott till statens hantverks- och industrilånefond som tillstyrks i det

FiU 1973: 40

följande under punkten 29. Att i samband med behandlingen av ett antal konkreta åtgärder, som föreslås i propositionen 165, göra ett så allmänt uttalande rörande de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor som motionärerna föreslår är enligt näringsutskottets mening inte motiverat. Skatteutskottet avstyrker bifall till yrkandet om utredning rörande skattelättnader för nyföretagande.

Finansutskottet delar de båda utskottens uppfattning och vill dessutom i fråga om återlånerätten från AP-fonden hänvisa till vad näringsoch finansutskotten anfört härom vid upprepade tillfällen (bl. a. i NU 1973: 13 och FiU 1973: 1). Nu ifrågavarande yrkande i motionen 2085 avstyrks.

Också frågan om samspelet mellan statsmakterna och arbetsmarknadens parter anser utskottet vara central för den ekonomiska politikens inriktning.

I motionen 2085 begärs utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och parterna på arbetsmarknaden. I motionen 2092 begärs att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975—1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter.

Det är oklart vad som i den senare motionen avses med ”i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975—1976”. Det är ännu ovisst hur länge de avtal kommer att gälla som så småningom träffas i anslutning till den nu påbörjade avtalsrörelsen. Utskottet tolkar motionärerna så att någon konferens inte bör sammankallas för att påverka den aktuella avtalsrörelsen men väl dem som kommer därefter.

Utskottet har ingen anledning att i detta sammanhang gå in på de skillnader som möjligen kan finnas mellan de båda motionsvis väckta kraven. Utskottet har i tidigare sammanhang då motsvarande krav väckts gett den meningen till känna att man bör akta sig för att från statsmakternas sida låsa sig för vissa specifika former i vilka kontakter med arbetsmarknadens parter bör äga rum. Den helt avgörande utgångspunkten måste vara parternas gemensamma ansvar för att en uppgörelse träffas. Det är uppenbart att initiativ från statsmakternas sida lätt skulle kunna rubba de ansvarsförhållanden som nu råder och orsaka djupgående förändringar på svensk arbetsmarknad. En helt annan sak är att statsmakterna måste ha fortlöpande kontakt med den debatt som förs inom och mellan organisationerna samt vara öppna för att ta erforderliga initiativ som kan underlätta förhandlingarna och bana väg för en uppgörelse. Den avlastning från löntagarna av folkpensionsavgiften och den höjning av arbetsgivarnas sociala avgifter som riksdagen just nu behandlar är ett sådant initiativ som växt fram inför avtalsrörelsen i samverkan mellan löntagarnas organisationer och statsmakter -

FiU1973: 40

na. Med det anförda avstyrker finansutskottet bifall till yrkandet i motionen 2085 om utarbetande av ett stabiliseringspolitiskt program och yrkandet i motionen 2092 om en stabiliseringspolitisk konferens.

Utskottet övergår därefter till att behandla de övriga motionsyrkanden, som ej har något direkt samband med de i propositionens bilagor framlagda förslagen.

I motionen 2087 hemställs att riksdagen anvisar 200 milj. kr. i bidrag och 400 milj. kr. i lån som stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna. I motionen anges inte närmare hur medlen skulle disponeras. Näringsutskottet, som även i tidigare sammanhang behandlat yrkandena, har vid sin förnyade prövning av förslagen inte blivit övertygat om att den tilltänkta nya bidrags- och låneformen skulle utgöra ett lämpligt komplement till de ekonomiskpolitiska åtgärder med generell eller mera selektiv inriktning som eljest är aktuella i sammanhanget (NU 1973: 3 y). Näringsutskottet avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottet delar näringsutskottets bedömning. Varken kreditmässiga eller lönsamhetsmässiga hinder torde i nuläget föreligga för nyetableringar och utvidgningar av företag som på sikt kan väntas vara lönsamma. Ifrågavarande yrkanden i motionen 2087 avstyrks.

Vad gäller det i motionen 2087 väckta kravet om befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda, dvs. för den del av lönesumman som motsvarar antalet nettonyanställda vid ett företag, har skatteutskottet (SkU 1973: 3 y) — som prövat och avvisat motsvarande förslag redan under vårriksdagen — avstyrkt bifall och bl. a. framhållit att den allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de totala personalkostnaderna, att den får anses förhållandevis betydelselös från sysselsättningssynpunkt i jämförelse med de insatser som görs från det allmännas sida.

Finansutskottet har samma uppfattning som skatteutskottet. Befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften skulle gälla alla nettonyanställda i ett företag. Det är svårt att tänka sig att denna reduktion — ca 3 % av arbetsgivarens totalkostnad för nyanställd — generellt sett skulle ha någon större effekt på företagens intresse att nyanställa personal i det vinstläge som för närvarande råder i svensk industri. Betydande samhällsresurser skulle tas i anspråk, troligen utan att ens marginella verkningar skulle uppnås i de företag där man främst vill åstadkomma effekt. Med det anförda avstyrker finansutskottet bifall till ifrågavarande yrkande i motionen 2087.

I motionen 2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga (fp) hemställs om förslag till vårriksdagen beträffande omläggning av mervärdeskatten. Motionärerna vill att man skall slopa mervärdeskatten på ett brett sortiment av livsmedel. Samtidigt vill de att mervärdeskatten på övriga varor och tjänster differentieras på ett väl avvägt sätt, så att inte

FiU 1973: 40

andra varor av vital betydelse för de många i samhället drabbas av kraftiga fördyringar.

Skatteutskottet har, som tidigare nämnts, i sitt yttrande (SkU 1973: 3 y) ställt sig avvisande till förslagen om differentiering eller omläggning av mervärdeskatten till förmån för livsmedel.

För att kompensera det skattebortfall som skulle bli följden av mervärdeskattens borttagande på alla viktigare livsmedel — vilket synes vara motionärernas avsikt — skulle uppenbarligen krävas inte oväsentliga höjningar på andra i konsumtionen tungt vägande varor och tjänster. Att enbart höja mervärdeskatten för enstaka ”lyxvaror” torde ej vara tillräckligt. Vinsten för konsumenterna av motionärernas förslag kan därför till stor del befaras bli illusorisk. Dessutom torde det vara förenat med stora svårigheter att snabbt lösa de komplicerade tekniska problem som är förenade med en differentiering av mervärdeskatten enligt motionärernas intentioner. Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionen 2094.

I motionen 2087 begärs utredning och förslag om eliminerande av mervärdeskattens prishöjande inverkan på livsmedel. Motionärerna konstaterar att ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel i dagens läge inte är statsfinansiellt möjligt. De förordar i stället att åtgärderna begränsas till ett mindre antal viktiga varugrupper som mjölk, kött, bröd osv. i ett system, där mervärdeskatten återförs till respektive regleringskassa. Förslag begärs av Kungl. Maj:t. Motionen 2091 har ett yrkande av motsvarande innebörd.

Frågan gäller sålunda formerna för att hålla priserna på livsmedel nere sedan den i propositionen aviserade förlängningen av prisstoppet på vissa livsmedel under första halvåret 1974 löpt ut. Som framgår av såväl skatteutskottets (SkU 1973: 3 y) som jordbruksutskottets (JoU 1973: 1 y) yttranden har jordbruksutredningen enligt sina direktiv att bl. a. pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även att undersöka möjligheterna att gå över till en lågprislinje eller en ytterligare modifierad högprislinje. Jordbruksutredningens arbete bör rimligen avvaktas innan förslag begärs av Kungl. Maj:t. Med hänvisning härtill avstyrker finansutskottet — liksom skatteutskottet — bifall till motionerna 2087 och 2091.

I partimotionerna återfinns ett antal yrkanden om utredningar m. m. som inte kan sägas ha direkt samband med frågan om omedelbar stimulans av den svenska ekonomin utan som är av mer långsiktig art. Riksdagen har redan tidigare i år tagit ställning till motsvarande yrkanden, varför utskottet nu kan fatta sig relativt kort.

I motionerna 2085 och 2087 hemställs om en utredning rörande differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder. Av socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU 1973: 1 y) framgår att riksdagen så sent som i maj i år avslog motionsyrkanden av samma innebörd som de nu

FiU 1973: 40

framställda (SfU 1973: 22). På grund härav och mot bakgrund av de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder och till anställningstrygghet för den äldre arbetskraften som framlagts i propositionen 129 bör enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning i frågan. Finansutskottet som ej funnit anledning avvika från socialförsäkringsutskottets ställningstagande avstyrker bifall till motionerna i de delar varom här är fråga.

Krav om att en parlamentarisk besparingsutredning tillsätts ingår som ett moment i motionen 2085. Frågor av denna art togs upp till utförlig diskussion i FiU 1973: 18. På utskottets hemställan avslog riksdagen bl. a. krav om att en besparings- och rationaliseringsutredning skulle tillsättas. Utskottet finner inte anledning till annan bedömning nu, varför yrkandet i motionen 2085 avstyrks.

I motionen 2092 hemställs om förslag från Kungl. Maj:t till ett system med sparstimulerande åtgärder, inklusive värdesäkra obligationer. Motionärerna erinrar själva om de på senare år vidtagna åtgärderna i form av bl. a. nytt system för premiering av frivilligt sparande (prop. 1972: 22, FiU 15, SkU 16), sparkampanjema i samband med överskjutande skatt och utgivandet av särskilda obligationslån riktade till hushållen. Motionärerna anser emellertid inte åtgärderna vara tillräckliga utan vill från Kungl. Maj:t ha förslag till ett system med sparstimulerande åtgärder som vid behov snabbt kan sättas i kraft och som utformas på ett sådant sätt att varaktigt nysparande premieras med en viss skattelindring eller med någon annan förmån.

Möjligheterna att via beskattningen påverka hushållssparande! har upprepade gånger behandlats av skatteutskottet (senast SkU 1973: 23 och 44). Finansutskottet vill under hänvisning härtill avstyrka det konkreta yrkandet i motionen 2092.

Våra kunskaper om sparandet vilar på en bräcklig statistisk grund. Att hushållens sparkvot gått kraftigt i höjden under senare år synes dock fullt klart. Vad som mot denna bakgrund är mest angeläget att diskutera är hur pass långsiktigt detta sparande är samt vilka vägar som kan beträdas i syfte att göra det mindre lättrörligt. En bedömning är att sparökningen har samband med konjunkturdämpningen, särskilt då med människors oro för sysselsättningen. Vissa forskare åter vill förklara det ökade hushållssparande! med förskjutningen i det svenska folkets ålderssammansättning. En tredje hypotes är att sparökningen har samband med en mera bestående förändring i människornas inställning till konsumtion av varor.

Utskottet anser som tidigare att frågorna om hushållssparandets utveckling och dess påverkan på samhällsekonomin måste ägnas stor uppmärksamhet. Bl. a. bör nya försök göras att statistiskt belysa hushållssparande!.

I motionen 2092 begärs en utredning om åtgärder i syfte att på sikt

FiU 1973: 40

uppnå full sysselsättning. I motionen 2087 begärs en utredning beträffande en långsiktig sysselsättningsplan för 1970-talet.

Dessa frågor togs utförligt upp till behandling i utskottets betänkande i våras i anledning av den reviderade finansplanen och avstämningen av långtidsutredningen (FiU 1973: 29). Efter att ha redovisat de kraftiga förändringar i sysselsättningen som har samband med skillnader i produktivitetsutvecklingen mellan näringsgrenar och de fortlöpande förändringar i efterfrågeinriktning som sker i ett samhälle av vår typ anförde utskottet (s. 27):

Det är enligt utskottet uppenbart att den betydande näringsmässiga omställning som, enligt vad som redovisats i det föregående, kommer att äga rum också under kommande år ställer stora krav på planering och förutseende. Framför allt gäller det utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Om man också beaktar vad som anförs i den vid riksdagens början väckta motionen 886 av fru Theorin m. fl. (s) rörande en successivt höjd kvinnlig förvärvsintensitet och samhällsåtgärder för att förverkliga målet arbete åt alla, framträder behovet av en fortsatt, mycket intensiv sysselsättningspolitisk planering. I den rad av åtgärder som normalt följer i anslutning till ekonomiska långsiktsbedömningar av denna art torde den sysselsättningspolitiska planeringen komma att inta en framträdande plats. Formerna härför bör det emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.

Från den fackliga rörelsens sida har frågorna om den framtida sysselsättningen tagits upp till diskussion, bl. a. i anslutning till långtidsutredningens material.

Mot bakgrund av vad som här redovisats och vad regeringen anfört i frågan finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att ta något initiativ. Ifrågavarande yrkanden i motionerna 2092 och 2087 avstyrks.

Hemställan

A. beträffande omfattningen och inriktningen av de ekonomiskpolitiska åtgärderna att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 1, motionen 1973: 2087, moment 1, motionen 1973: 2093, momenten 1 och 3—5, motionen 1973: 2096,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 2, och 1973: 2092, moment 6,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 5, motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 6, motionen 1973: 2092, moment 2

och med godkännande av vad i propositionen förordats som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

FiU 1973: 40

30 B. Beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri och servicenäringarna att riksdagen avslår motionen 1973: 2087, momenten 2 och 3,

C. beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda att riksdagen avslår motionen 1973: 2087, moment 4,

D. beträffande omläggning av mervärdeskatten att riksdagen avslår motionen 1973: 2094,

E. beträffande utredning och förslag om eliminerande av mervärdeskattens prishöjande inverkan att riksdagen avslår motionerna 1973: 2087, moment 7, och 1973: 2091,

F. beträffande utredning om differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder att riksdagen avslår motionerna 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 3, och 1973: 2087, moment 5,

G. beträffande en parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen avslår motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 4,

H. beträffande förslag om sparstimulerande åtgärder att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, moment 3,

I. beträffande utredning om åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, moment 1, och 1973: 2087, moment 6.

FiU 1973: 40

31 SOCIALDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN

2. Allmänna barnbidrag. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165 bilaga 1 (socialdepartementet) under punkten 1 (s. 15—16) föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag, dels till Allmänna barnbidrag på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 160 000 000 kr.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition höjer det allmänna barnbidraget.

I motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att från och med den 1 januari 1974 indexreglera de allmänna barnbidragen.

Propositionen

Det är av vikt att den konsumtionsstimulans som i nuvarande läge är möjlig inriktas på de grupper för vilka särskilda behov föreligger. Ett steg i denna riktning togs med förslaget om ett extra pensionstillägg till folkpensionärema för 1974. En förstärkning även för barnfamiljerna bör nu komma till stånd.

För innevarande budgetår har till allmänna barnbidrag anvisats ett förslagsanslag av 2 395 milj. kr. Bidraget utgår med 1 320 kr. för barn och år.

I propositionen föreslås att bidraget fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs med 180 kr. till 1 500 kr. för barn och år. Kostnaderna för denna förstärkning av stödet till barnfamiljernas konsumtion uppgår till 325 milj. kr. för helt år. För innevarande budgetår ökas anslagsbehovet med ca 160 milj. kr.

Motionen 2093

I propositionen föreslås en höjning av utgående belopp. Höjningen äi enligt motionärerna fullt motiverad med tanke på företagna och väntade prishöjningar, som hårt drabbar just barnfamiljerna. Men höjningar av och till av beloppet kan inte förhindra att barnbidragets värde ur -

FiU 1973: 40

holkas. För att barnfamiljerna skall komma i åtnjutande åtminstone av samma andel i den allmänna standardhöjning som kommer andra grupper i samhället till del krävs att stödformen indexregleras. Därigenom ges barnbidragen samma värdebeständighet som gäller för andra bidragsformer.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) förslaget i propositionen till höjning av de allmänna barnbidragen med 180 kr. per år fr. o. m. den 1 januari 1974. Anledning till erinran mot det vid propositionen fogade förslaget till lagändring eller mot beräkningen av det begärda anslaget finns inte.

Socialutskottet avstyrker på de grunder som redovisats av familjepolitiska kommittén (SOU 1972: 34, s. 242) förslag om indexreglering av de allmänna barnbidragen, som väckts i motionen 2093. En indexreglering av de allmänna barnbidragen skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av familjestödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Finansutskottet har inte annan mening än socialutskottet i frågan och hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 6,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 1 i denna del, antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag (bilaga 1),

C. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 1 i denna del, till Allmänna barnbidrag på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 160 000 000 kr.,

3. Bostadstillägg m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 16—17)

föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974, dels till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

I motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att, med uttalande att inom i propositionen angivna gränser för bostadstillägg statsbidraget skall utgå för hela kostnaden för tilläggen, till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor.

FiU1973: 40

33 Propositionen

För innevarande budgetår har till Bostadstillägg m. m. anvisats ett förslagsanslag av 965 milj. kr. Från anslaget bekostas dels statliga bostadstillägg för barnfamiljer och dels statsbidrag till statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer och familjer utan barn.

Enligt beslutade regler för 1974 utgår statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer med 80 % av bostadskostnad som ligger inom följande gränser.

Ensamstående med ett eller två barn med tre eller fyra barn med fem eller flera barn

Makar

med ett eller två barn med tre eller fyra barn med fem eller flera barn

300—550 kr./månad 300—700 kr./månad 300—825 kr./månad

400—650 kr./månad 400—800 kr./månad 400—925 kr./månad

Bostadstillägget är inkomstprövat. Statsbidrag för 1974 utgår med två tredjedelar av kommunernas kostnader för tilläggen.

För att lindra effekterna för lägre inkomsttagare av stigande bostadskostnader föreslås att statsbidragsreglema för hyresgränsema för bostadstilläggen ändras på så sätt att samtliga övre hyresgränser för bostadstillägg till barnfamiljer höjs med 100 kr. För att ge kommunerna möjlighet att tillämpa de nya hyresgränsema redan för 1974 bör ändringen av statsbidragsreglema genomföras fr. o. m. den 1 januari 1974.

Kostnaderna för denna anpassning av bidragsreglerna till hyresutvecklingen beräknas i propositionen till ca 60 milj. kr. för helt år. Denna kostnad föreslås i sin helhet falla på staten genom att statsbidragsandelen för de statskommunala bostadstilläggen fastställs till 70 % fr. o. m. år 1974 mot tidigare beslutade två tredjedelar.

För innevarande budgetår beräknas anslagsbehovet öka med ca 30 milj. kr.

Motionen

Nödvändigheten av en omläggning av det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet kvarstår enligt motionärerna. Som ett led i en annan kostnadsfördelning mellan stat och kommun bör även den lilla del av bostadstilläggen som nu inte utgörs av statliga bidrag föras över på staten. En sådan lösning skulle bl. a. innebära betydande inbesparingar på administrationssidan.

3 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

34 Utskottet

De merkostnader för de statskommunala bostadstilläggen, som ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag medför, kan beräknas uppgå till ca 60 milj. kr. för helt år. Den i propositionen föreslagna höjningen av statsbidragsandelen innebär att nämnda kostnad i sin helhet faller på staten. Med hänsyn härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom den kommunalekonomiska utredningen är socialutskottet (SoU 1973: 1 y) inte berett förorda en höjning av statsbidragsandelen utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna. Socialutskottet avstyrker på denna grund yrkandet i motionen 2093.

Socialutskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

Finansutskottet vill understryka vad som anförs i yttrandet. Höjningen av bostadstilläggen bör — sammanvägd med en höjning av de allmänna barnbidragen — ses som en fördelningspolitiskt betingad förstärkning av barnfamiljernas konsumtionsmöjligheter i ett läge när konsumtionen behöver stimuleras. Höjningen av statsbidragsandelen sker i avsikt att möjliggöra de höjda bostadstilläggen utan att detta inskränker kommunernas övriga åtaganden eller rubbar deras uppgjorda planer. Frågan om den lämpliga kostnadsfördelningen på sikt mellan stat och kommun är en annan och vidare fråga som hör hemma i kommunalekonomiska utredningen. Ifrågavarande yrkande i motionen 2093 avstyrks.

Förslaget i propositionen om höjda statsbidrag till bostadstillägg tillstyrks av utskottet.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ocn med avslag på motionen 1973: 2093, moment 7 i denna del, godkänner i propositionen förordade ändringar i grunderna för

bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj ris förslag och med avslag på motionen 1973: 2093, moment 7 i denna del, till Bostadstillägg m.m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

4. Bidrag till social hemhjälp. Kungl. Majri har under punkten 3 (s. 17) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974, dels till Bidrag till social hemhjälp på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidrag till kommunerna för social hemhjälp skall utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna.

FiU 1973: 40

35 I motionen 1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen godkänner de i motionen förordade grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 275 milj. kr. Statsbidrag utgår enligt gällande bestämmelser med 35 % av kommuns nettokostnader för hemsamariter och annan personal inom den sociala hemhjälpen.

Verksamheten med social hemhjälp utgör ett viktigt inslag i samhällets sociala service och är av särskild betydelse för åldringar och handikappade. För att underlätta för kommunerna att utvidga denna verksamhet och samtidigt stärka sysselsättningen föreslås statsbidraget till social hemhjälp höjas från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974. Kommunerna förutsätts komma att helt använda de utökade resurserna till nyanställning av personal eller till utökad arbetstid för befintlig personal. Bidragshöjningen beräknas i så fall tillföra kommunerna ca 240 milj. kr. i ökat statsbidrag. Bidragshöjningen kan beräknas ge utrymme för nyanställning motsvarande ca 7 000 heltidsarbetande.

Enligt gällande bidragsregler utbetalas statsbidraget för kalenderår i efterskott. Detta medför att det höjda statsbidraget för år 1974 inte skulle komma att utbetalas förrän under första halvåret 1975. För att underlätta att nyanställningarna kan komma till stånd under år 1974 föreslås en förskottsutbetalning ske under våren 1974 i samband med ordinarie utbetalning av det statsbidrag som avser verksamheten under kalenderåret 1973. Detta förskott bör schematiskt beräknas till 15 % av kommunens totala statsbidragsberättigade kostnader för social hemhjälp under år 1973. Statens kostnader härför kan beräknas till 120 milj. kr. för innevarande budgetår.

Motionerna

I motionen 2087 anförs att en höjning av statsbidraget för den sociala hemhjälpen är angelägen.

Principiellt anser motionärerna det dock vara felaktigt att höja driftbidrag till kommunerna under enbart en begränsad period. När det förhöjda bidraget tas bort, kan kommunerna försättas i en mycket svår situation. Man måste sålunda räkna med att det för många kommuner blir nödvändigt att inskränka redan befintlig verksamhet och i samband därmed också avskeda personal när det högre bidraget upphör. Motionärerna föreslår därför att höjningen av statsbidraget till social hemhjälp inte görs tidsbegränsad utan att detta bidrag i fortsättningen blir 50 % av de statsbidragsgilla kostnaderna.

FiU 1973: 40

36 Motionen 2090 tar upp frågan om grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974. För att säkerställa att de utökade resurserna verkligen kommer den verksamhet till godo som departementschefen förutsätter bör dessa grunder enligt motionären utformas så att för nytillkommande verksamhet bidrag utgår med 70 % av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974 medan för i hittillsvarande omfattning pågående verksamhet bidraget bestäms till 40 % av kostnaderna.

Utskottet

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU 1973:1 y) över motionen 2090 att utskottet delar uppfattningen att en utformning av det aktuella stimulansbidraget på det sätt motionären förordar skulle vara ägnat att tillgodose det i propositionen redovisade syftet, nämligen att säkerställa att de vidgade resurserna verkligen leder till en ökning av verksamheten. Med hänsyn till den starkt ökade administrativa belastning för såväl kommunerna som socialstyrelsen som en sådan statsbidragskonstruktion uppenbarligen skulle föra med sig kan emellertid utskottet inte tillstyrka förslaget.

Finansutskottet avstyrker motionen 2090 med hänvisning till vad socialutskottet anfört.

I motionen 2087 yrkas på en permanent ändring i statsbidragsgrundema. Socialutskottet avstyrker detta.

Finansutskottet vill erinra om att de i förevarande sammanhang aktuella åtgärderna för att stimulera konsumtion och sysselsättning avser år 1974. Förslaget i propositionen innebär för kommunerna ett mycket betydande tillskott av medel för dessa ändamål under år 1974 och motsvarande belastning på statsbudgeten. Utskottet vill starkt understryka det angivna syftet med de tillskjutna medlen och förutsätter att dessa utnyttjas till att öka omfattningen av den sociala hemhjälpen i den angivna storleksordningen, ca 7 000 heltidsarbetande.

Frågan om nivån för statsbidraget till social hemhjälp — liksom till kommunala familjedaghem — efter 1974 bör mot bakgrund av det här anförda inte avgöras nu utan bör bedömas i annat vidare sammanhang, bl. a. med hänsyn till pågående arbete inom den kommunalekonomiska utredningen. Förevarande yrkande i motionen 2087 avstyrks sålunda av finansutskottet.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet såväl de i propositionen förordade grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974 som det begärda anslaget på tilläggsstat.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1973: 2087, moment 8 i denna del,

FiU 1973: 40

och 1973: 2090 godkänner i propositionen förordade grunder för bidrag till social hemhjälp för år 1974,

B. att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

5. Bidrag till anordnande av barnstugor. Kungl. Majit har under punkten 4 (s. 18) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade grunderna för bidrag till anordnande av barnstugor för tiden den 15 oktober 1973—den 31 december 1974, dels till Bidrag till anordnande av barnstugor på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 70 milj. kr. Till anordnande av barnstugor utgår statsbidrag med högst 6 000 kr. per plats för nybyggnad, om- eller tillbyggnad eller inköp av byggnad för barnstuga avseende daghem eller fritidshem.

Medelsbehovet för innevarande budgetår har beräknats med utgångspunkt i att sammanlagt ca 25 000 nya platser i daghem och fritidshem skulle påbörjas under budgetåren 1972/73 och 1973/74. En nyligen företagen enkät till kommunerna visar emellertid att kommunernas nu föreliggande planer omfattar en avsevärt mindre utbyggnad.

Det är väsentligt att utbyggnaden av barnstugeverksamheten bibehålls på en hög nivå. Barnstugebyggandet har också betydelse från sysselsättningssynpunkt. Av dessa skäl föreslås en temporär fördubbling av anordningsbidragen. Anordningsbidrag till daghem och fritidshem bör således utgå med 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas under tiden den 15 oktober 1973—den 31 december 1974 och som färdigställs senast under våren 1975. Den föreslagna fördubblingen av anordningsbidragen beräknas leda till att ca 15 000 nya bamstugeplatser påbörjas under nämnda period. De ökade kostnaderna för statsbidraget kan uppskattas till ca 90 milj. kr. Den temporära höjningen av anordningsbidraget medför ett ökat anslagsbehov under innevarande budgetår. Med hänsyn till befintlig reservation beräknas detta uppgå till ca 30 milj. kr.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del. Inte heller finansutskottet har någon erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade grunder för bidrag till anordnande av barnstugor för tiden den 15 oktober 1973—den 31 december 1974,

FiU 1973: 40

38 B. att riksdagen till Bidrag till anordnande av barnstugor på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

6. Bidrag till driften av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten 5 (s. 18—19) föreslagit riksdagen att godkänna de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driften av barnstugor.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att i syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor för de olika formerna för bamstuge- och fritidshemsverksamhet uttala sig för en samlad översyn av storleken på de statliga bidragen till denna verksamhet.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 303 milj. kr. Statsbidrag till driften av barnstugor utgår med 5 000 kr. per plats och år i daghem och med 2 500 kr. per plats och år i fritidshem.

De ökade driftkostnaderna för en expanderande barnstugeverksamhet är en tung post i kommunernas ekonomi. Det är därför väsentligt att staten vid sidan av anordningsbidraget genom ökade driftbidrag underlättar en snabb utbyggnad av daghem och fritidshem. I propositionen föreslås därför att driftbidragen till daghem och fritidshem höjs väsentligt fr. o. m. den 1 juli 1974. Det statliga driftbidraget bör därvid höjas med 1 500 kr. till 6 500 kr. per plats och år för daghem och gemensam barnstugeavdelning samt med 750 kr. till 3 250 kr. per plats och år för fritidshem. Statens kostnader härför kan beräknas till ca 125 milj. kr. för helt år. Vid medelsberäkningen har beaktats den i det föregående uppskattade tillkomsten av 15 000 nya platser i daghem och fritidshem till följd av höjda anordningsbidrag.

Motionen

När det gäller driftbidragen till barnstugeverksamheten har motionärerna tidigare föreslagit att staten bör överta kostnaderna för personalens löner. De vill även i detta sammanhang förorda en sådan lösning, som bättre än enstaka höjningar av driftbidraget skulle medverka till en snabb utbyggnad av denna sektor.

Detta oaktat anser motionärerna det nödvändigt att se över reglerna för statsbidragsgivningen beträffande de varandra kompletterande formerna: den framtida förskolan och fritidshemmen, liksom skolan och fritidshemmen. De höga avgifterna i fritidshemmen utgör en broms för verksamhetens utveckling. Med högre statliga bidrag skulle kommunerna kunna sänka avgifterna och därmed skulle fler kunna ta verksamheten i anspråk.

FiU 1973: 40

39 Utskottet

Socialutskottet har yttrat sig över motionen (SoU 1973: 1 y). I yttrandet erinras om att förbättrade statsbidragsmöjligheter föreslås även i propositionen 1973: 136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation. Socialutskottet avstyrker motionsyrkandet under hänvisning till det program för utbyggnad av familjestödet som lagts fram av familjepolitiska kommittén och till kommunalekonomiska utredningens arbete. Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändringar i grunderna för bidrag till driften av barnstugor,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 8.

7. Bidrag till kommunala familjedaghem. Kungl. Maj:t har under punkten 6 (s. 19) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem för år 1974, dels till Bidrag till kommunala familjedaghem på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidrag till kommunerna till kommunala familjedaghem skall utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 52 milj. kr.

Familjedaghemsverksamheten utgör ett viktigt komplement till den barnstugeverksamhet som bedrivs i kommunerna. För att underlätta för kommunerna att utöka anställningen av dagbarnvårdare föreslås att statsbidraget till kommunala familjedaghem höjs från 35 % till 50 % av kommunernas kostnader för den verksamhet som avser kalenderåret 1974. Kommunerna förutsätts helt komma att använda de utökade resurserna till ökad verksamhetsvolym.

Samma förskottsarrangemang bör tillämpas som i fråga om den sociala hemhjälpen. Förskottet bör schematiskt beräknas till 15 % av kommunens totala statsbidragsberättigade kostnader för kommunala familjedaghem under år 1973. Statens kostnader härför kan beräknas till 30 milj. kr. för innevarande budgetår.

Motionen

I motionen anförs att en höjning av statsbidraget för familjedaghemsverksamheten är angelägen. Principiellt anser motionärerna det dock

FiU 1973: 40

vara felaktigt att höja driftbidrag till kommunerna under enbart en begränsad period. Motionärerna föreslår därför att höjningen av statsbidraget till kommunala familjedaghem inte görs tidsbegränsad utan att detta bidrag även i fortsättningen blir 50 % av de statsbidragsgilla kostnaderna.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) det i propositionen redovisade förslaget och den föreslagna medelsanvisningen.

I motionen 2087 anförs — liksom i fråga om den sociala hemhjälpen, punkten 4 i det föregående — att det är principiellt felaktigt att höja driftbidraget under enbart en begränsad period. Höjningen av bidraget bör göras permanent.

Socialutskottet avstyrker motionen.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet förslaget till höjda statsbidrag på sätt som föreslås i propositionen och den begärda medelsanvisningen.

Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 2087. Utskottet vill erinra om att de nu aktuella ekonomiska stimulansåtgärderna avser år 1974. Frågan om nivån för statsbidraget efter 1974 bör därför inte avgöras i nu förevarande sammanhang. Bl. a. torde pågående arbete inom den kommunalekonomiska utredningen böra avvaktas.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, godkänner i propositionen förordade grunder för bidrag till kommunala familjedaghem för år 1974,

B. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

8. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 7 (s. 20) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade grunderna för bidrag till särskilda insatser för en bamvänlig boendemiljö m. m., dels till Särskilda insatser för en bamvänlig boendemiljö m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

Det är angeläget att göra befintliga bostads- och fritidsområden mera bamvänliga och stimulerande för ungdomsaktiviteter m. m. Åtgärder som kan genomföras utan någon längre utrednings- och planeringstid är t. ex. anordnande och utrustning av lekplatser för bollek, bygglek etc. i bostadsområden där sådana saknas, upprustning av befintliga lekplatser samt genomförande av andra anläggnings- och utrustningsarbeten som

FiU 1973: 40

syftar till att göra bostadsområdena bättre anpassade till barnens och ungdomens behov. Skolgårdar bör också kunna rustas upp och användas av traktens barn även utom skoltid.

Med hänsyn till befintligt resursutrymme och till ändamålets angelägenhetsgrad föreslås att staten gör en insats av engångskaraktär för att sådana åtgärder skall komma till stånd under år 1974 i större omfattning än hittills. Självfallet får också en sådan insats en inte obetydlig sysselsättningseffekt. Ett särskilt anslag för detta ändamål bör tas upp på tilläggsstat I för innevarande budgetår. Från anslaget bör utgå bidrag till främst kommuner och bostadsföretag som vidtar åtgärder av nämnd karaktär. Bidragsandelen bör i regel vara 50 % av kostnaderna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser för denna bidragsgivning. Bidrag bör beviljas av socialstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. För ändamålet föreslås 30 milj. kr. under ett särskilt reservationsanslag benämnt Särskilda insatser för en bamvänlig boendemiljö m. m.

Utskottet

Syftet med de i propositionen föreslagna insatserna är att åtgärder av detta slag av framför allt sysselsättningsskäl bör kunna komma till utförande i större utsträckning under år 1974 än hittills.

Socialutskottet tillstyrker det begärda anslaget och de i propositionen förordade grunderna för dess utnyttjande. Dessa innebär att bidrag beviljas av socialstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Finansutskottet utgår ifrån att frågan om formerna för bidragets administration tas upp till ny prövning, därest frågan skulle väckas att utsträcka tiden för särskilda insatser av detta slag.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade grunder för bidrag till särskilda insatser för en bamvänlig boendemiljö m. m.,

B. att riksdagen till Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

9. Motion oni bidrag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning. I motionen 1973: 2088 av herr Romanus (fp) hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I för budgetåret 1973/74 anslå 5 milj. kr. för bidrag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning, att utgå med 50 procent av kommunens kostnader.

I motionen framhålls att en fortsatt satsning på vuxenutbildningen är en av de kanske mest angelägna åtgärderna på utbildningsområdet.

FiU 1973: 40

42 Inom en del kommuner har man försökt underlätta deltagandet i vuxenstudier genom att anordna ”barnparkering” i anslutning till undervisningslokalerna, vilket givit positiva erfarenheter. Motionären vill att man skall stimulera kommunerna till ytterligare sådana insatser. Han föreslår därför att kommunerna utöver existerande bidrag till barnstugor beredes möjlighet att få ett 50 procentigt bidrag till kostnaderna för att ordna barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning.

Utskottet

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande över motionen 2088 (SoU 1973: 1 y) att behov av barntillsyn under kortare tid, som inte kan tillgodoses genom kommunernas barnstugeverksamhet, föreligger även i andra fall än de av motionären åsyftade, såsom exempelvis då förälder önskar deltaga i politisk eller ideell verksamhet. Tillfällig barntillsyn av detta slag bör enligt socialutskottets mening bäst kunna tillgodoses av kommunerna genom den sociala hemhjälpen eller genom familjedaghemsverksamheten. Insatser för att stimulera till vuxenstudier bör så långt möjligt prövas i ett sammanhang. Socialutskottet avstyrker med det anförda motionen 2088.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker följaktligen motionen 2088.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2088.

10. Motion om bidrag till färdtjänst för handikappade. I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar dels att godkänna grunderna för bidrag till färdtjänst i överensstämmelse med handikapputredningens förslag, dels att till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 17 000 000 kronor.

Regeringen har överlämnat handikapputredningens förslag till den kommunalekonomiska utredningen. Motionärerna vill emellertid att man i avvaktan på definitivt förslag från utredningen skall genomföra handikapputredningens förslag om 35 procents bidrag till kommunernas kostnader för den kommunala färdtjänsten fr. o. m. den 1 januari 1974. För att täcka de härmed förenade kostnaderna föreslår motionärerna att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisas ett förslagsanslag av 17 milj. kr.

Utskottet

Socialutskottet har yttrat sig över motionen 2092 (SoU 1973: 1 y). Socialutskottet redovisar i yttrandet att kommunerna redan i december 1971 hade inrättat färdtjänst för handikappade i betydande utsträck -

FiU 1973: 40

ning. Socialutskottet understryker starkt vikten av att den utbyggnad som igångsatts på området fortsätter. Handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten har överlämnats till kommunalekonomiska utredningen för prövning. Socialutskottet avstyrker motionsyrkandet med hänsyn till att utredningens arbete inte bör föregripas.

Finansutskottet delar socialutskottets bedömning och avstyrker ifrågavarande yrkanden i motionen 2092.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, momenten 7 och 8.

FiU 1973: 40

44 Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947: 529) bidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 1 320 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

om allmänna barn -

Föreslagen lydelse

i

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 1 500 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Senaste lydelse 1972: 381.

FiU1973: 40

45 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

11. Drift av statliga vägar. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165 bilaga 2 (kommunikationsdepartementet) under punkten 1 (s. 24) föreslagit riksdagen att till Drift av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

På riksstaten för innevarande budgetår har under ifrågavarande anslag anvisats ett reservationsanslag av 1 024,8 milj. kr.

Det är angeläget att vägverket ges möjlighet att bedriva en ökad verksamhet avseende egentligt och förstärkt vägunderhåll. I detta syfte föreslås en höjning av driftanslaget med 75 milj. kr. för innevarande budgetår, i första hand för att möjliggöra en ökad satsning på beläggningar samt förbättringsarbeten på de sekundära och tertiära vägnäten. Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa arbeten.

Utskottet

Trafikutskottet har i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande beträffande förslaget om ytterligare medelsanvisning till Drift av statliga vägar. Även finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

att riksdagen till Drift av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

12. Byggande av statliga vägar. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 24) föreslagit riksdagen att till Byggande av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 115 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c, fp) hemställs att riksdagen beslutar att under B 3 Byggande av statliga vägar anvisa 5 000 000 kronor för omläggning av järnvägen söder om Fjärås där den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett reservationsanslag av 725,5 milj. kr.

FiU 1973: 40

46 Vägverket bör ges möjlighet att snabbt öka sin byggnadsverksamhet. Från bl. a. regionalpolitisk synpunkt synes det vara angeläget att den utökade verksamheten inriktas på de sekundära och tertiära vägnäten. Närmast bör förstärkning och upprustning av broar med otillräcklig bärighet kunna komma ifråga. En utökad medelsanvisning för det innevarande budgetåret kan även ge utrymme för att påskynda viktiga, större vägprojekt. Under anslaget begärs ytterligare 115 milj. kr.

Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa arbeten.

Motionen

Motionärerna åberopar propositionens ord att en utökad medelsanvisning innevarande budgetår kan ge utrymme för att påskynda viktiga större vägprojekt. De anser det i allra högsta grad vara angeläget att påskynda utbyggnaden av Europaväg 6. I Halland är vägen utbyggd till motorväg från länsgränsen i norr till Fjärås. För att kunna fortsätta utbyggnaden söderut mot Varberg måste järnvägen söder om Fjärås läggas om. Detta arbete kan sättas igång omgående. Kostnaderna är beräknade till 5 milj. kr.

Utskottet

Trafikutskottet understryker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y), liksom departementschefen, vikten av att vägverket samråder med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional fördelning, disponerad arbetskraft och igångsättningstidpunkt för de arbeten som kan komma till utförande genom förslaget i propositionen. Trafikutskottet avstyrker under hänvisning härtill och till att utskottet inte anser sig böra gå in på en prioritering av de olika vägprojekt som kan komma i fråga motionen 2073.

Den i propositionen begärda medelsanvisningen tillstyrks.

Finansutskottet avstyrker med hänvisning till trafikutskottets yttrande motionen 2073 och tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 2073 till Byggande av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 115 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

13. Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 3 (s. 25) föreslagit riksdagen att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

FiU 1973: 40

47 På riksstaten för innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag av 75 milj. kr.

Iståndsättningsbidrag för enskilda vägar kan beviljas för upprustning eller ombyggnad av bro, förstärkning av väg på kortare sträcka, anordnande av mötesplatser samt andra åtgärder med bl. a. bärighets- och trafiksäkerhetshöjande syfte. Vägverket bör ges ökade möjligheter att tillgodose dessa ändamål. Ytterligare 10 milj. kr. begärs.

Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa arbeten.

Utskottet

Trafikutskottet har i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande beträffande förslaget om ytterligare medelsanvisning till Bidrag till drift av enskilda vägar. Även finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. på tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

14. Posthus m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 4 (s. 25) föreslagit riksdagen att till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 7 000 000 kr.

Genom beslut om tidigareläggning av vissa arbeten har den under anslaget beräknade s. k. konjunkturmarginalen om 10 % i stort sett tagits i anspråk. För att möjliggöra tidigareläggning av vissa ytterligare posthus begärs på tilläggsstat 7 milj. kr.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) förslaget om ytterligare medelsanvisning till Posthus m. m. Även finansutskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 7 000 000 kr.

FiU 1973: 40

15. Järnvägar m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 5 (s. 25—26) föreslagit riksdagen att till Järnvägar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 70 000 000 kr.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att bevilja SJ ytterligare 100 milj. kronor att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar såsom verket finner för gott men med förtur för de projekt som gynnar trafiken på Norrland samt de som avser särskilt olycksdrabbade sträckor.

Propositionen

I propositionen understryks det angelägna i att åtgärder vidtas som gör det möjligt för statens järnvägar att bättre hävda sig på transportmarknaden. Redan nu bör medel ställas till förfogande i detta syfte.

Investeringar om 75 milj. kr. i fasta anläggningar och rullande materiel bör tidigareläggas till innevarande budgetår. I beloppet ingår beställningar av vagnar och lok samt statliga medel för pendeltågstation i Flemingsberg i stockholmsområdet.

Inberäknat medel för vissa redan beslutade tidigareläggningar begärs för de angivna ändamålen 70 milj. kr. på tilläggsstat.

Motionen

Motionärerna vill tillföra SJ investeringsmedel om sammanlagt 100 milj. kr. utöver förslagen i propositionen. 10 milj. kr. avser förberedelseoch projekteringskostnader för en sådan upprustning av linjerna Gävle —Sundsvall och Gävle—Bräcke—östersund att de planerade snabbtågen med hastigheter över 200 km/tim. kan sättas in på norrlandslinjema. 20 milj. kr. avser ytterligare investeringar i godsterminaler och godsbangårdar så att SJ kan öka sin godshantering. 70 milj. kr. avser nya broar, planskilda korsningar, förbättringar av signalsystem och kraftöverföring samt inhägnader av bangårdar och banområden.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) Kungl. Maj:ts förslag om en medelsanvisning på tilläggsstat till Järnvägar m. m. om 70 milj. kr. och avstyrker förslaget i motionen 2092 att därutöver ytterligare 100 milj. kr. anvisas.

Finansutskottet noterar att de i propositionen föreslagna medlen på tilläggsstat innebär en mycket betydande ökning av statens järnvägars investeringar under budgetåret 1973/74 jämfört med riksdagens tidigare beslut. Genom ianspråktagande jämväl av den konjunkturpolitiskt betingade marginalen om 10 % vidgas investeringsutrymmet från 350 till 455 milj. kr., dvs. något mer än vad SJ äskade i sin anslagsframställning avseende budgetåret 1973/74. Med hänvisning härtill och till be -

FiU 1973: 40

tydelsen av en långsiktig planering avstyrker utskottet bifall till motionen 2092 i denna del. Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 2092, moment 4, till Järnvägar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 70 000 000 kr.

DIVERSE KAPITALFONDER

16. Sjöfartsmateriel m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 6 (s. 26) föreslagit riksdagen att till Sjöfartsmateriel m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

Av sysselsättnings- och säkerhetsskäl är det angeläget med en tidigareläggning av ett beställt nytt byggnadsfartyg samt nyanskaffning av lotsbåtar. Med beaktande av vad som återstår under anslaget begärs i ytterligare medelsanvisning 2 milj. kr. för dessa ändamål.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) förslaget om ytterligare medelsanvisning till Sjöfartsmateriel m. m. Inte heller finansutskottet har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Sjöfartsmateriel m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

4 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

50 UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

17. Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet. Kungl. Majit har i propositionen 1973: 165 bilaga 3 (utbildningsdepartementet) under punkten 1 (s. 27—28) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Sedan 1953 har Kungl. Maj:t — som regel årligen — medgivit att ett särskilt större lotteri anordnats till förmån för kungl, teatern och andra kulturella ändamål. Av behållningen har anvisats medel för investeringar av engångsnatur på kulturområdet, t. ex. för byggnadsändamål, anskaffning av utrustning o. d. En lång rad viktiga insatser har härigenom möjliggjorts på kulturområdet.

Under senare år har nettointäkten av lotterierna minskat. Under år 1973 blev behållningen 4,7 milj. kr. Möjligheterna till insatser av detta slag har därför successivt beskurits. För närvarande anhängiggjorda ärenden innebär anspråk om ca 30 milj. kr. Med anledning härav är det angeläget att den särskilda lotterimedelsbehållningen nu tillförs en särskild engångsanvisning på 10 milj. kr. att användas för angelägna investeringar av engångskaraktär på kulturområdet. Medlen bör anvisas under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet.

Utskottet

Kulturutskottet har i sitt yttrande (KrU 1973: 1 y) inte funnit anledning till erinran mot förslaget om anvisande av 10 000 000 kr. till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet. Även finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

18. Särskilda åtgärder på skolområdet. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 28—30) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i propositionen anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet, dels till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

FiU1973: 40

51 I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj ris proposition bifaller förslaget om särskilda åtgärder på skolans område.

I motionen 1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) hemställs att riksdagen uttalar att det under D 8 a Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna särskilda samrådsorganet inte inrättas.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar dels att till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj ris förslag med 5 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 20 000 000 kr., dels att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna för användande av bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet.

I motionen 1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) hemställs att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i motionen nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.

Propositionen

Utredningen om skolans inre arbete tillkallades i mitten av år 1970. Dess förslag väntas föreligga först under 1974. Bl. a. mot denna bakgrund har lärarorganisationerna i skrivelse den 28 augusti 1973 hemställt om att 10 milj. kr. anvisas redan fr. o. m. innevarande budgetår för olika kortsiktiga åtgärder på skolområdet. I skrivelsen föreslås att medlens användning begränsas till storstadsområdena.

Det är, heter det i propositionen, angeläget att man redan nu förstärker insatserna på de områden av skolan där olika problem gör sig gällande. Detta framstår som särskilt angeläget inom storstadskommunerna men även andra områden — t. ex. sådana med betydande invandrargrupper — kan vara aktuella för särskilda insatser. I första hand bör de nya insatserna avse eleverna i grundskolan och dess högstadium, men departementschefen vill inte utesluta att insatser även undantagsvis kan behöva avse gymnasieskolestadiet.

De extra medlen bör i sin helhet inte bindas för en viss typ av åtgärder. Med hänsyn till de aktuella behoven och mot bakgrund av den goda tillgången på väl utbildad arbetskraft synes det emellertid lämpligt att en väsentlig del av förstärkningen tas i anspråk för en kraftig vidgning av antalet resurstimmar för anställande av ytterligare personal. Dessa kan användas för en rad olika ändamål, som undervisning av lärare i grupp, undervisning i grupper av varierande storlek, undervisning med samverkan mellan olika lärare men också för anlitande av annan personal. Det kan dessutom bli fråga om att inom skolans ram,

FiU1973: 40

men i samråd med sociala myndigheter, fritidsnämnd och föreningar, förstärka anordningarna för elevvård och fritidsverksamhet.

Kostnaderna för ett ökat antal resurstimmar bör bekostas med statsmedel enligt någon schablonregel, såsom fallet är med t. ex. statens bidrag till fritt valt arbete i grundskolan. I övriga fall bör, efter beslut av skolöverstyrelsen, bidrag utgå med 50 % av verksamhetskostnaderna. Bidrag bör givetvis endast avse nya aktiviteter.

Av det föreslagna beloppet bör särskilda medel avdelas för att bekosta utgifterna i samband med verksamhetens ledning. Verksamheten bör kunna starta under vårterminen 1974. För år 1974 bör ett belopp av totalt 30 milj. kr. anvisas. Hälften härav bör anvisas på tilläggsstat I för innevarande budgetår. Med hänsyn till verksamhetens karaktär bör medlen anvisas under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Särskilda åtgärder på skolområdet.

Motionerna

Motionen 2086 tar upp ett organisatoriskt problem i anslutning till propositionens förslag beträffande särskilda åtgärder på skolområdet. I propositionen föreslås att skolöverstyrelsen får i uppdrag att bilda ett särskilt samrådsorgan för att följa verksamheten. I det nya organet skall förutom representanter för skolans huvudmän och personal även ingå företrädare för vissa pågående utredningar. Motionären anser det av såväl principiella som praktiska skäl olämpligt att ett övervakningseller ledningsorgan av det slag det här kan vara fråga om skall sammansättas av ”företrädare” för olika sittande utredningar. Det bör i stället ankomma på skolöverstyrelsen att efter de anvisningar riksdagen och regeringen ger på sedvanligt sätt administrera användningen av de beviljade medlen.

I motionen 2087 anses det anmärkningsvärt, att propositionen inte anger efter vilka principer det föreslagna begränsade beloppet skall utgå. Inte heller presenteras något förslag om vilka organ som skall ta initiativ till och besluta om en resursförstärkning.

För att kunna göra meningsfulla insatser i skolor med akuta utbildningsmässiga problem kan det i propositionen föreslagna beloppet bedömas som en tillräcklig förstahandsåtgärd anför motionärerna, men också förebyggande åtgärder bör vidtas t. ex. åtgärder för att hindra att en skola läggs ned och för att små klassenheter skall kunna bibehållas. Detta motiverar enligt motionärernas mening en höjning av det särskilda statsbidraget med 5 milj. kr. för innevarande budgetår eller 10 milj. kr. för år 1974. Till Särskilda åtgärder på skolområdet bör således för budgetåret 1973/74 utgå 20 milj. kr.

I motionen 2095 yrkas att medel ur det föreslagna anslaget bör kunna användas för att finna lösningar på olika personalproblem inom skolan. För närvarande är den kommunala personalvårdsverksamheten för

FiU 1973: 40

lärare föga utvecklad. Anvisningar rörande användningen av det föreslagna anslaget bör inte få en sådan utformning att de utesluter att kommun som så önskar kan få bidrag ur anslaget till sådana särskilda åtgärder, som avser försök på det personaladministrativa området och därvid har särskild inriktning på förebyggande personalsociala insatser. Motionärerna begär ett riksdagens uttalande härom.

Utskottet

De i propositionen föreslagna åtgärderna på skolans område tillstyrks i motionen 1973: 2085.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över förslagen i propositionen och övriga motionsyrkanden (UbU 1973: 1 y). Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks. Utskottet slår fast att de i propositionen föreslagna extra medlen inte bundits för en viss typ av åtgärder. Tvärtom uttalas som önskvärt att man söker använda olika typer av insatser för att få vägledning för skolans fortsatta utveckling. Utbildningsutskottet finner inte att departementschefens uttalanden innebär någon begränsning i förhållande till vad som i motionen 2087 framförs som lämpliga och önskvärda åtgärder. Utskottet är inte berett föreslå att riksdagen särskilt skall uttala sig för i den nämnda motionen föreslagna förebyggande åtgärder. Motionsyrkandet att ytterligare 5 milj. kr. anvisas utöver Kungl. Maj:ts förslag avstyrks.

I fråga om de i motionen 2095 framförda önskemålen, att de föreslagna medlen skall få tas i anspråk för försöksverksamhet på det personaladministrativa området, anför utbildningsutskottet att kommun har samma arbetsgivaransvar i personalsocialt hänseende för kommunalt anställda lärare som för övriga arbetstagare. Med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter bör, anser utbildningsutskottet, övervägas på vilket sätt huvudmännen lämpligast kan stimuleras att påbörja uppbyggnaden av en mera adekvat personalvård för lärarna. Utskottet har funnit det önskvärt att frågan om tillfälliga stimulansbidrag till initialåtgärder övervägs vid dispositionen av nu ifrågavarande medel.

Motionen 2086 rörande utformningen av det föreslagna samrådsorganet avstyrks av utbildningsutskottet.

Finansutskottet finner det rimligt att till riksdagen föra vidare de synpunkter utbildningsutskottet i anledning av motionen 2095 vill ge Kungl. Maj:t till känna beträffande stimulansbidrag till personalvård för lärare.

Med hänvisning även i övrigt till utbildningsutskottets yttrande hemställer finansutskottet

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 2 i denna del, samt med avslag på motionerna 1973: 2086 och 1973: 2087, moment 10, godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet,

FiU 1973: 40

54 B. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 2095 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utbildningsutskottet anfört om stimulansbidrag till personalvård för lärare,

C. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 2 i denna del, samt med avslag på motionen 1973: 2087, moment 9, till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

19. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 3 (s. 30) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om det ökade medelsbehovet för byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Genom beslut i maj månad 1973 fastställde Kungl. Maj:t investeringsramen för byggnadsarbeten inom skolväsendet till 450 milj. kr. För bl. a. detta ändamål har Kungl. Maj:t anvisat 174 milj. kr.

Genom beslut i augusti månad medgav Kungl. Maj:t en höjning av investeringsramen med högst 50 milj. kr. Av sysselsättningspolitiska skäl och med hänsyn till föreliggande skolbyggnadsbehov bör nu en ytterligare höjning av investeringsramen göras med 50 milj. kr. Som följd av de beslutade vidgningarna av ramen beräknas medelsbehovet under anslaget öka med ca 35 milj. kr., varav ca 15 milj. kr. väntas belasta budgetåret 1973/74.

Utskottet

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (1973: 1 y) inte funnit anledning till något uttalande i förevarande fråga. Finansutskottet hemställer att riksdagen lägger till handlingarna punkten 3 i bilaga 3 till propositionen 1973: 165.

20. Studiebidrag m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 4 (s. 31) föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349).

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition höjer studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

Propositionen

Till studerande i bl. a. gymnasieskolan vilka fyllt 16 år men inte 20 år utgår statlig studiehjälp bl. a. i form av studiebidrag. Bidraget utgår med 110 kr. i månaden. Detta belopp tilldelas även, i form av förlängt barnbidrag, elever i grundskolan som fyllt 16 år och för vilka allmänt barnbidrag således inte längre kan utgå.

FiU1973: 40

55 I propositionen föreslås att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs med 180 kr. om året. Studiebidraget och det förlängda barnbidraget bör ökas i motsvarande mån, eller, per månad räknat, med 15 kr. I studiebidrag och förlängt barnbidrag bör fr. o. m. den 1 januari 1974 således utgå 125 kr. i månaden. Den maximala studiehjälpen till yngre elever i gymnasieskolan m. fl. skolformer kommer härigenom att uppgå till 440 kr. i månaden. Den föreslagna höjningen kan beräknas medföra en årlig kostnadsökning med ca 27 milj. kr. För innevarande år kan en merbelastning beräknas uppstå under förevarande förslagsanslag med ca 15 milj. kr.

Detta föranleder ändringar av 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen (1973: 349).

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1973: 1 y) inte funnit anledning till erinran mot den i propositionen föreslagna höjningen av studiebidragen.

Finansutskottet har heller intet att erinra.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 1 i denna del, antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349) (bilaga 2).

FiU 1973: 40

56 Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom förordnas att 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen (1973: 349) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

rätt till förlängt barnbidrag med rätt till förlängt barnbidrag med

110 kronor i månaden från och 125 kronor i månaden från och

med kvartalet efter det under vil- med kvartalet efter det under vilket han fyllt 16 år. ket han fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 §§ skollagen (1962: 319).

6 §

Studiebidrag utgår med 110 Studiebidrag utgår med 125

kronor i månaden. kronor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

FiU 1973: 40

57 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

21. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:165 bilaga 4 (jordbruksdepartementet) under punkten 1 (s. 33—34) föreslagit riksdagen att medge att ersättningen till jordbruket för dess förluster till följd av fortsatt prisstopp på vissa livsmedel får täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 96 milj. kr. Från anslaget utgår också ersättning till jordbruket för dess förluster till följd av prisstoppet på vissa livsmedel.

Fr. o. m. den 1 januari 1973 räder enligt Kungl. Maj:ts beslut prisstopp på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror. Enligt riksdagens beslut (prop. 1973: 7, FiU 1973: 2, rskr 1973: 7) äger allmänna prisregleringslagen (1956: 236), med stöd av vilken prisstoppet införts, tillämpning t. o. m. den 20 december 1973. Prisstoppet har emellertid inte fått inkräkta på de kompensationsbelopp som skall tillfalla jordbruket till följd av utvecklingen av den allmänna prisnivån. I stället för kompensation genom prishöjningar den 1 januari och den 1 juli 1973 har jordbruket tillförts motsvarande belopp av medel från förevarande anslag. Den kompensation som i enlighet härmed tillförts jordbruket beräknas komma att uppgå till ca 435 milj. kr. för helt budgetår, varav ca 100 milj. kr. till följd av nuvarande höga importpriser på kött och fläsk.

Prisstoppet på berörda livsmedel avses gälla även under första halvåret 1974. Den ytterligare kompensation som fr. o. m. den 1 januari 1974 skall tillföras jordbruket till följd av fortsatt prisstopp på berörda livsmedel och utvecklingen av den allmänna prisnivån under tiden april —oktober 1973 kan för närvarande beräknas komma att uppgå till drygt 150 milj. kr. för innevarande budgetår.

I propositionen erinras också om att ca 300 milj. kr. av införselavgiftsmedel skall tillföras den direkta jordbruksprisregleringen under innevarande regleringsår (prop. 1973: 96, JoU 1973: 25, rskr 1973: 232). Sammanlagt kommer för helt budgetår räknat således drygt 1 000 milj. kr. av statsmedel att användas för att subventionera konsumentpriserna på viktigare livsmedel.

FiU 1973: 40

58 Utskottet

Finansutskottet noterar i likhet med jordbruksutskottet det samband som finns mellan frågan om fortsatt prisstopp på vissa baslivsmedel och belastningen på förslagsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I propositionen redovisas avsikten att behålla prisstopp på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror under första halvåret 1974 och begärs riksdagens medgivande att kompensera jordbruket med anlitande av detta anslag. Den ytterligare kompensation som erfordras uppskattas i propositionen komma att uppgå till drygt 150 milj. kr. under innevarande budgetår.

Det i sammanhanget erforderliga fortsatta prisstoppet behandlas av finansutskottet i det följande under punkten 25.

Utskottet har i det föregående under det allmänna avsnittet tagit ställning till motioner om utredning eller förslag om begränsning av livsmedelspriserna och kompensation till jordbruket på annat sätt än som nu sker. Motionärerna torde, såvitt man kan utläsa av motionerna, emellertid ta sikte på perioden närmast efter den som nu är aktuell.

Under åberopande av jordbruksutskottets yttrande (JoU 1973: 1 y) och med hänvisning till vad finansutskottet sålunda anfört hemställer utskottet

att riksdagen medger att ersättningen till jordbruket för dess förluster till följd av fortsatt prisstopp på vissa livsmedel får täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

22. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 34—36) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk, dels medge att för budgetåret 1973/74 förhöjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas intill ett belopp av 100 000 000 kr.

I motionen 1973: 2089 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) hemställs att riksdagen medger att för budgetåret 1973/74 bidrag till ombyggnad av vissa äldre kommunala avloppsledningar får beviljas intill ett belopp av 50 000 000 kr. inom ramen för anslaget till bidrag till kommunala avloppsreningsverk.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 255 milj. kr. Från anslaget utgår bl. a. bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av avloppsreningsverk. Bidraget bestäms med hänsyn till reningsgraden och utgår normalt med lägst 30 och högst 50 % av kostnaden. Under innevarande budgetår får statens

FiU 1973: 40

naturvårdsverk bevilja statsbidrag till avloppsreningsverk intill ett belopp av 130 milj. kr.

Såväl hösten 1971 som hösten 1972 beslöt riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t att tillfälligt höja statsbidragen till reningsverk från högst 50 % till högst 75 %. Under de båda åren beviljades sammanlagt 465 milj. kr. i förhöjda bidrag.

De förhöjda bidragen till kommunala reningsverk under budgetåren 1971/72 och 1972/73 har haft en utomordentligt stor betydelse från miljövårdssynpunkt. Under perioden har den andel av tätortsbefolkningen som är ansluten till reningsverk med höggradig rening ökat kraftigt. Också från sysselsättningssynpunkt har bidragen haft stor betydelse. Den totala effekten av de förhöjda statsbidragen till reningsverk kan beräknas till minst 6 000 årsarbeten.

För att ytterligare arbetstillfällen skall skapas inom byggnads- och anläggningssektorn är det också under kommande vinter angeläget att påskynda utbyggnaden av kommunala avloppsreningsverk. Det statliga bidraget till sådana anläggningar bör därför höjas under tiden den 16 oktober 1973—den 31 maj 1974. Bidragsgivningen bör inriktas på att få fram nya arbetstillfällen eller på att få till stånd en tidigareläggning av redan planerade arbeten. Som villkor för höjt bidrag bör normalt gälla att arbetena påbörjas och till 60 % utförs under den angivna tiden och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För arbeten som påbörjas under den förut nämnda tiden men som inte hinner fullföljas i angiven omfattning bör förhöjt bidrag kunna utgå för de kostnader som hänför sig till den nu angivna perioden. Den arbetskraft som behövs för byggnadsoch anläggningsarbeten bör anvisas genom arbetsförmedlingarna.

Förhöjt bidrag bör utgå med lägst 55 och högst 75 %. De förhöjda bidragen för innevarande budgetår beräknas medföra ett medelsbehov av 100 milj. kr. Naturvårdsverket bör bemyndigas att bevilja förhöjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk intill detta belopp. Då hälften av det förhöjda statsbidraget normalt betalas ut redan då arbetena påbörjas kan belastningen på anslaget för budgetåret 1973/74 beräknas öka med ca 50 milj. kr.

Kungl. Maj:t har den 12 oktober 1973 bemyndigat naturvårdsverket att — i avvaktan på riksdagens beslut och under förbehåll av att riksdagen godkänner föreslagna åtgärder — bevilja statsbidrag i enlighet med de anförda riktlinjerna intill ett belopp av 100 milj. kr.

Motionen

Reningsverkens effektivitet liksom frågan om deras framtida utbyggnad är inte bara avhängig reningsanläggningarna som sådana utan också kvaliteten på de primära ledningsnäten. I samhällen med stor andel äldre ledningsnät av förhållandevis dålig kvalitet är det ur såväl samhällsekonomiska som miljömässiga synpunkter lika angeläget att ledningsnäten

FiU 1973: 40

blir moderniserade som att reningsverken byggs ut och görs tillräckligt effektiva. Motionärerna illustrerar förhållandena utifrån ett konkret fall som avser Käppalaförbundets verksamhetsområde.

Utskottet

I ärendet har yttrande inhämtats från jordbruksutskottet (JoU 1973: 1 y). Jordbruksutskottet påpekar i yttrandet att nu ifrågavarande bidragsform inte är avsedd att användas för sådana investeringar som avses i motionen 2089. En utvidgning i linje med motionen skulle med hänsyn till de kostnadskrävande och svåröverskådliga investeringsbehov, varom här är fråga, kunna få vittgående konsekvenser för den fortgående utbyggnaden av reningsverken. Motionen avstyrks av jordbruksutskottet och förslaget i propositionen om förhöjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk tillstyrks liksom den föreslagna medelsanvisningen.

Finansutskottet delar jordbruksutskottets mening beträffande motionen 2089, varför denna avstyrks. Hemställan i propositionen om förhöjda bidrag till kommunala avloppsreningsverk under tiden fram till utgången av maj månad 1974 finner utskottet vara en åtgärd som väl passar in i den aktuella konjunktursituationen.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk,

B. att riksdagen medger att för budgetåret 1973/74 förhöjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas intill ett belopp av 100 000 000 kr.,

C. att riksdagen avslår motionen 1973: 2089.

23. Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 3 (s. 36—37) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin, dels till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att avslå hemställan om ett reservationsanslag på 70 000 000 kr. till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 50 milj. kr. Från anslaget utgår bl. a.

FiU 1973:40

statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin. Bidrag utgår med belopp som motsvarar högst 25 % av kostnaden.

Inom ramen för de sysselsättningsstimulerande åtgärder som vidtagits de senaste två budgetåren har också bidragen till industrins miljövårdsinvesteringar ökats kraftigt. Sammanlagt ca 500 milj. kr. i förhöjda statsbidrag har beviljats.

Genom de bidrag som har utgått till miljövårdande åtgärder inom industrin har betydande begränsningar av äldre industrianläggningars förorenande utsläpp uppnåtts. Totalt har över 1 000 olika anläggningar försetts med miljövårdande anordningar under perioden. Även från sysselsättningssynpunkt har åtgärderna haft stor betydelse. Den totala sysselsättningseffekten av de insatta statsbidragen beräknas till minst 14 000 årsarbeten.

För att ytterligare arbetstillfällen skall skapas inom byggnads- och anläggningssektorn är det också under kommande vinter angeläget att stimulera industrins investeringar i miljövårdande åtgärder. Det statliga bidraget till miljövårdande åtgärder inom industrin bör därför höjas under tiden den 16 oktober 1973—den 31 maj 1974. Bidragsgivningen bör inriktas på att få fram nya arbetstillfällen eller på att få till stånd en tidigareläggning av redan planerade arbeten. Som villkor för höjt bidrag bör normalt gälla att arbetena påbörjas och till 60 % utförs under den angivna tiden och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För arbeten som påbörjas under den förut nämnda tiden men inte hinner fullföljas i angiven omfattning bör förhöjt bidrag kunna utgå för de kostnader som hänfört sig till perioden. Den arbetskraft som behövs för byggnads- och anläggningsarbeten får anvisas genom arbetsförmedlingarna.

Förhöjt bidrag bör under den nu aktuella perioden liksom under föregående budgetår utgå med högst 50 % av kostnaden. Vid bidragsgivningen bör den mindre industrins problem särskilt beaktas. Bidrag bör kunna utgå även till investeringar av mindre omfattning. I övrigt bör i huvudsak samma principer som under föregående budgetår gälla för bidragsgivningen under den nu aktuella perioden.

För de förhöjda bidragen till miljövårdande åtgärder inom industrin under innevarande budgetår beräknas ett ökat medelsbehov under anslaget av ca 70 milj. kr. Detta belopp bör anvisas på tilläggsstat.

Kungl. Maj:t har den 12 oktober 1973 bemyndigat naturvårdsverket att — i avvaktan på riksdagens beslut och under förbehåll av att riksdagen ställer erforderliga medel till förfogande — i enlighet med de angivna riktlinjerna bevilja förhöjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin intill ett belopp av 70 milj. kr.

Motionen

Den politik av gåvor till företagen som regeringen använt för att söka minska arbetslösheten fortsätter anför motionärerna. Nu bygger man

FiU 1973: 40

ytterligare ut bidragen till industrins miljövårdande åtgärder. Vänsterpartiet kommunisterna har hela tiden yrkat avslag på dessa presenter. Genom lagstiftning skall företagen åläggas att inte vandalisera miljön. Kan de inte efterkomma detta bör äganderätten anses förverkad och företagen övergå i statlig ägo.

Utskottet

Jordbruksutskottet uttalar i sitt yttrande (JoU 1973:1 y) att förslaget om tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. motsvarar från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål. Utskottet förordar därför förslaget i propositionen och avstyrker bifall till motionen 2093 i denna del.

Finansutskottet vill för egen del tillägga att de tillfälligt höjda bidragen till miljövårdande åtgärder inom industrin bör ses i samband med de tillfälligt höjda bidragen till avloppsreningsverk liksom andra insatser som tidigarelagts med hänsyn till sysselsättningsläget på byggnads- och anläggningsområdet. Utskottet finner åtgärderna vara väl motiverade ur kon j unktursynpunkt.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 9,

B. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin,

C. att riksdagen till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

24. Motion om miljövårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen. I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen får utgå med upp till 50 % av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 16 oktober 1973—31 maj 1974.

De i propositionen föreslagna åtgärderna för att stimulera industrins miljövårdsinvesteringar är enligt motionärernas uppfattning befogade. Det finns emellertid ingen anledning att i detta sammanhang upprätthålla någon skillnad mellan industri och jordbruk. Jordbruket och trädgårdsnäringen åtnjuter sedan 1972 i princip samma bidragsmöjligheter som industrin. Sysselsättningseffekten av miljövårdande investeringar inom jordbruket och trädgårdsnäringen torde sålunda vara densamma som av investeringar inom industrin. Det är också dokumenterat att det föreligger omfattande behov av åtgärder på miljövårdsområdet både

FiU 1973: 40

inom det egentliga jordbruket och inom trädgårdsnäringen. De föreslår därför en tillfällig höjning av statsbidraget till miljövårdande åtgärder även inom jordbruket och trädgårdsnäringen under den period och i enlighet med de regler, som i propositionen föreslås gälla för industrin.

Utskottet

Under hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört i sitt avstyrkande yttrande (JoU 1973: 1 y) yrkar även finansutskottet avslag på motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2087, moment 11.

FiU 1973: 40

64 HANDELSDEPARTEMENTET

25. Tillämpning av allmänna prisregleringslagen. Kungl. Majit har i propositionen 1973: 165 bilaga 5 föreslagit riksdagen (s. 39—41) att dels godkänna Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av 3 a och 3 b §§ allmänna prisregleringslagen, dels godkänna att Kungl. Majit förordnar om fortsatt tillämpning av 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1973—den 20 december 1974.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Majits proposition bifaller förslaget om en förlängning av prisstoppet på livsmedel.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att, i anledning av förslagen i propositionen om tilllämpning av allmänna prisregleringslagen, tillämpningen av denna lag utvidgas till att gälla alla varor och tjänster, med priserna den 1 november 1973 som stoppriser, samt att hos regeringen hemställa om förslag till utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet, varvid hyresstoppet skall baseras på de den 31 december 1973 gällande hyrorna.

Propositionen

Allmänna prisregleringslagen (1956:236) är en fullmaktslag, som under vissa förutsättningar ger Kungl. Majit möjlighet att införa olika former av prisreglering. Lagen har i vissa hänseenden ändrad lydelse fr. o. m. den 1 juli i år (SFS 1973: 301, prop. 1973: 58, FiU 1973: 20, rskr 1973: 154). Ändringarna syftade till att begränsad prisreglering i ökad utsträckning skulle kunna användas som ett led i stabiliseringspolitiken. Därför jämkades förutsättningarna för tillämpning av lagen så att prisreglering kan beslutas, när fara har uppkommit för allvarlig prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Enligt lagens tidigare lydelse krävdes att det uppstått betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget.

Vidare infördes i lagen bestämmelser om två nya former av priskontroll. I 3 a § behandlas s. k. prisutfästelse, dvs. en utfästelse om det högsta pris som skall tillämpas på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst. Har någon gjort sådan utfästelse till myndighet som Kungl. Majit bestämmer, får utfästelsen inte frångås utan myndighetens tillstånd. Enligt 3 b § kan Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet

FiU 1973: 40

eller yrkesmässigt utför viss tjänst inte får höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden får bestämmas till högst en månad.

Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1972: 807) om tillämpning av allmänna prisregleringslagen. I kungörelsen förordnades, med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen, att 2—4, 6, 8 och 9 §§ samma lag skulle äga tillämpning till och med den 20 december 1973. Förordnandet godkändes av riksdagen (prop. 1973: 7, FiU 1973: 2, rskr 1973: 7). Huvuddelen av prisregleringslagens bestämmelser ägde således tillämpning när 1973 års ändringar i lagen beslutades.

Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t också — med stöd av 3 § 1 mom. prisregleringslagen — kungörelse (1972: 808) om prisstopp. Kungörelsen avsåg vissa viktigare livsmedel, nämligen mjölk och grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror. Kungörelsens giltighet förlängdes genom kungörelsen 1973: 502 t. o. m. den 20 december 1973.

En ny kungörelse (1973:690) om prisstopp m. m. utfärdades av Kungl. Maj:t den 6 september 1973. Prisstoppet utvidgades därvid till att utöver livsmedel avse vissa trävaror. Vidare infördes genom kungörelsen sådan anmälningsskyldighet som avses i 3 b § allmänna prisregleringslagen i fråga om pappersved, pappersmassa och vissa pappersoch pappvaror.

I kungörelse (1973: 689) hade Kungl. Maj:t tidigare samma dag med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen förordnat att 3 a och 3 b §§ nämnda lag skulle äga tillämpning t. o. m. den 20 december 1973. Detta förordnande bör nu, på sätt som anges i lagen, underställas riksdagen.

Bakgrunden till Kungl. Maj:ts beslut om prisregleringsåtgärder den 6 september 1973 är att priserna på trävaror, främst på exportmarknaden, har stigit mycket kraftigt under år 1973. Huvudorsaken till exportprisökningarna har varit en stark efterfrågan på den västeuropeiska marknaden. Av den svenska produktionen av sågade trävaror säljs omkring två tredjedelar på export. Exportpriserna på sågade trävaror steg från januari till juni 1973 med 60—65 %. Den inhemska prisuppgången återspeglas i producentprisindex, som under samma tid steg med omkring 50 %.

Då det kunde befaras att priserna skulle fortsätta att stiga kraftigt, förordnade Kungl. Maj:t, som förut har nämnts, om prisstopp på trävaror. Vilka typer av trävaror som omfattas framgår mera i detalj av prisstoppskungörelsen. Som stoppriser gäller de priser som tillämpades den 2 maj 1973.

En följd av prisstegringen på trävaror är att också priserna på pappersved, pappersmassa, papper och papp går upp. För dessa varor bedömes det dock vara tillräckligt att införa sådan anmälningsskyldighet

5 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

som avses i 3 b § allmänna prisregleringslagen. Förutsättning för att en skyldighet av detta slag skall kunna införas är att förordnande har getts om att nämnda paragraf i lagen skall träda i tillämpning. Ett sådant förordnande kan enligt 1 § tredje stycket prisregleringslagen ges, om det uppkommit fara för allvarlig prisstegring på viktigare varuområde. Den nyss beskrivna prisutvecklingen på trä- och pappersområdet innebar uppenbarligen att sådan fara uppkommit. Kungl. Maj:t förordnade därför om tillämpning av 3 b §. Förordnandet omfattade även 3 a §, eftersom det inte är uteslutet att också åtgärder som där avses kan aktualiseras. Tiden för tillämpning av 3 a och 3 b §§ bestämdes av praktiska skäl att upphöra samtidigt med giltighetstiden för andra bestämmelser i lagen. Den utgår således den 20 december 1973.

Frågor om tillämpningen av reglerna om prisstopp och om förhandsanmälan handläggs av statens pris- och kartellnämnd.

På grund av de förordnanden som här redovisats äger 2—4, 6, 8 och 9 §§ — inbegripet 3 a och 3 b §§ — prisregleringslagen tillämpning t. o. m. den 20 december 1973. Frågan om fortsatt tillämpning av bestämmelserna för tiden därefter bör tas upp i detta sammanhang.

Bakgrunden till förordnandena den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen och om prisstopp på vissa livsmedel var att överenskommelsen i december 1972 mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation samt konsumentdelegationen om priser på jordbruksprodukter skulle ha lett till en höjning av konsumentprisnivån som inte kunde godtas. Prisstoppsbeslutet innebar för de av prisstoppet berörda varorna att de beräknade intäktsökningama för jordbruket måste betalas med statsmedel.

Prisstoppet på vissa livsmedel avses gälla även under första halvåret 1974. Också i fråga om trävaror bör prisregleringen förlängas. Bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen bör därför tillämpas ytterligare ett år. En sådan förlängning kräver riksdagens godkännande.

Vilken omfattning regleringsåtgärderna under år 1974 behöver få kan inte nu bedömas i detalj. Det får ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om detta.

Motionen 2093

Orsakerna till den ökade takten i prisstegringarna är enligt motionärerna främst att söka inom Sveriges gränser. Två huvudorsaker kan anges. För det första sker under kapitalismens nuvarande utveckling bara undantagsvis någon priskonkurrens. Monopolistisk prissättning kännetecknar många marknader. De stora monopolen kan höja sina priser till den nivå de anser ge den bästa profiten. För det andra ökar statens roll inom ekonomin för att stabilisera systemet. Dels ökar improduktiva utgifter — t. ex. för militärapparaten, men även för övervakande uppgifter såväl inom statlig som privat förvaltning. Dels ger den ökande statsapparaten sitt bidrag till prishöjningen genom indirekta skatter.

FiU1973: 40

67 I propositionen 1973: 165 föreslås fortsatt giltighet av det partiella prisstoppet. Motionärerna hävdar liksom tidigare att detta är en otillräcklig åtgärd. Prisstoppet måste göras allmänt. Dessutom är det nödvändigt att det också omfattar bostadslägenheter. Hyresstegringama är också mycket kraftiga. Ett allmänt hyresstopp måste ses som en första åtgärd i strävan att göra slut på höghyroma.

Prisstopp är inte heller det tillräckligt. Det måste kombineras med åtgärder att sänka priserna.

Utskottet

Riksdagen godkände i februari i år Kungl. Maj:ts förordnande av den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen t. o. m. den 20 december 1973 (FiU 1973: 2, rskr 7). Det med stöd av prisregleringslagen införda prisstoppet på vissa viktigare livsmedel förlängdes den 20 juni att gälla t. o. m. den 20 december 1973. Den 6 september utvidgades prisstoppet till att omfatta även vissa trävaror.

Riksdagen beslöt under vårriksdagen om vissa ändringar i allmänna prisregleringslagen (FiU 1973: 20, rskr 154). Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1973. Kungl. Maj:t har den 6 september med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen förordnat om tillämpning t. o. m. den 20 december 1973 av lagens 3 a och 3 b §§. Med stöd av detta nya förordnande har Kungl. Maj:t infört anmälningsskyldighet om prishöjning på sätt som föreskrivs i lagens 3 b §, den 6 september för massaved, pappersmassa, papper och papp samt den 19 oktober för motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. 3 a § som avser utfästelse om högsta pris har ännu inte kommit till användning.

Kungl. Maj:t underställer nu riksdagen förordnandet av den 6 september 1973 om tillämpning av 3 a och 3 b §§ samt begär riksdagens medgivande att tillämpa 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1973—20 december 1974.

Allmän enighet torde nu råda om behovet av prisreglerande åtgärder i sådana fall som de ovan redovisade, dvs. då en kraftigt stigande internationell efterfrågan eller ett vikande utbud på råvaror leder till snabba prisrörelser. De i lagen nyintagna bestämmelserna medger därvid i vissa fall en smidigare tillämpning än de tidigare bestämmelserna.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner förordnandet av den 6 september 1973 om tillämpningen av 3 a och 3 b §§ allmänna prisregleringslagen.

Utskottet tillstyrker också att allmänna prisregleringslagen fortsatt får tillämpas för en ny period om ett år fr. o. m. den 21 december 1973. Prisstoppet på vissa baslivsmedel bör som anförts i propositionen vara kvar även under första halvåret 1974, varvid jordbruket kompenseras med medel över statsbudgeten. Vidare är föreliggande brist -

FiU 1973: 40

situation på trävaror och oljeprodukter av sådan art att de prisrörelser sorn skulle utlösas om prisregleringen upphävdes knappast skulle kunna tolereras. Även på andra områden kan prisrörelser befaras som kräver ingripanden. Utskottet förutsätter samtidigt — medvetet om de marknadseffekter som kan uppkomma vid prisregleringar som gäller längre tid — att regleringsåtgärderna tillämpas smidigt och att de avvecklas så snart det kan ske utan större prisstegringar.

Vad utskottet nu anfört bör läggas till grund även för riksdagens ställningstagande till motionen 2093. I motionen hemställs att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas till att gälla alla varor och tjänster med priserna den 1 november som stoppriser. Något riksdagsbeslut erfordras inte för att Kungl. Maj:t då lagen är i kraft skall kunna utvidga prisregleringsåtgärderna till varje annat varu- och tjänsteområde. Motionärerna menar att prisstopp bör råda på alla varor och tjänster. Utan att närmare gå in på de problem som ett permanent prisstopp — vilket motionärerna synes eftersträva — innebär, vill utskottet peka på det förhållandet att de nu aktuella prisstegringarna i hög grad är internationellt betingade. Att upprätthålla prisstopp på t. ex. importerade råvaror, där vi inte alls kan påverka prissättningen, leder endast till att varorna efter hand inte finns att tillgå i vårt land. Detsamma gäller stegrade priser på importerade insatsvaror för svensk industri. Att skillnader i produktivitet och lönebetalningsförmåga också på sikt påverkar priserna är väl känt. Problem av denna art löses inte genom ett generellt prisstopp.

Vad gäller den del av motionsyrkandet som avser hyresstopp vill utskottet hänvisa till det utförliga yttrandet från civilutskottet (CU 1973: 1 y). Civilutskottet anför att den i motionen föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar är olämplig. Ett prisstopp som skulle drabba endast de fall där nya avtal inte kunnat träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser. Civilutskottet anser som tidigare att hyresutvecklingen bör diskuteras från andra och mer grundläggande utgångspunkter. Möjligheter torde ges till en samlad och allsidig prövning av förslag från pågående utredningar.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker finansutskottet bifall till motionen 2093.

Utskotter hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 3,

1. godkänner Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av 3 a och 3 b §§ allmänna prisregleringslagen,

2. godkänner att Kungl. Maj:t förordnar om fortsatt tilllämpning av 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1973—den 20 december 1974,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 2.

FiU 1973: 40

69 INRIKESDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

26. Arbetsmarknad m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165 bilaga 6 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen (s. 43—46) att bemyndiga Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar hemställa om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Propositionen

På förslag av Kungl. Maj:t infördes hösten 1972 ett särskilt utbildningsstöd om 5 kr. per elev och timma till företag, som utöver normal rekrytering anställer och utbildar ungdomar och kvinnor m. fl. Detta stöd kan för närvarande utgå längst till slutet av år 1973. I propositionen förordas att giltighetstiden förlängs t. o. m. den 31 december 1974. Vid tillämpning av denna stödform bör ökad uppmärksamhet ägnas åt prövningen av att det verkligen är fråga om en extra rekrytering. Utgifterna för det särskilda utbildningsstödet beräknas för helt år till 25—30 milj. kr.

Motionen

Motionärerna anser att en mer genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen än den vårriksdagen beslutade nu är angelägen och att underlag för en sådan bör arbetas fram. De framhåller att även om en viss minskning av antalet oförsäkrade arbetslösa kan konstateras, så minskar det inte kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ungefär 1,5 milj. människor tillhör arbetskraften utan att vara medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Enligt motionärernas mening bör ersättning från en allmän försäkring kunna utgå till alla som inte har arbete men står till arbetsmarknadens förfogande och därvid uppfyller vissa krav.

Utskottet

1973 års vårriksdag beslöt om en reformering av det kontanta stödet vid arbetslöshet (prop. 1973: 56, InU 1973: 23, rskr 251). Reformeringen innebär att arbetslöshetsförsäkringen liksom hittills skall vara frivillig men kompletteras av ett kontant arbetsmarknadsstöd för grup -

FiU 1973: 40

per som står utanför försäkringen. De nya bestämmelserna träder i kraft vid årsskiftet.

I samband med att riksdagen beslöt om de nya formerna och reglerna för kontant stöd avvisades motioner om utredning av en obligatorisk (allmän) försäkring som skulle omfatta alla förvärvsarbetande. I sitt avstyrkande yttrande över motionerna uteslöt inte inrikesutskottet att det i framtiden kunde bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena fördelarna med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk försäkring. Man borde emellertid avvakta erfarenheterna av reformeringen innan lösningar av annat slag på nytt övervägdes.

Inrikesutskottet anför i sitt yttrande över nu föreliggande motion (InU 1973: 2 y) att det inte inträffat något som bör ge riksdagen anledning att riva upp sitt beslut från i våras. Motionsyrkandet avstyrks.

Inrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande Kungl. Maj:ts förslag att utsträcka giltighetstiden till utgången av år 1974 för det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor.

Finansutskottet delar inrikesutskottets bedömningar och hemställer

A. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, moment 5.

27. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Kungl. Maj:t har under punkten 1 (s. 46) föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Under denna rubrik har för budgetåret 1973/74 anvisats ett reservationsanslag av 360,2 milj. kr., varav 331,2 milj. kr. har beräknats för allmänna beredskapsarbeten. Av det senare beloppet har 175 milj. kr. beräknats för vägarbeten.

Sysselsättningen har under innevarande år förbättrats betydligt för flertalet grupper på arbetsmarknaden. Trots konjunkturuppgången finns emellertid fortfarande sysselsättningsproblem för vissa grupper. Detta gäller bl. a. för kvinnor och ungdom i stora delar av landet. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att göra särskilda insatser för att regionalt skapa sysselsättning. Vidare måste kraftfulla arbetsförmedlingsåtgärder vidtas för att undanröja de hinder som i olika situationer kan finnas för placering av arbetslösa arbetssökande på lediga platser.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 29 juni 1973 begärt att

FiU 1973:40

ytterligare 200 milj. kr. skall anvisas för allmänna beredskapsarbeten och 300 milj. kr. för särskilda beredskapsarbeten under budgetåret 1973/ 74. Enligt styrelsen kan det även framgent väntas föreligga betydande sysselsättningsproblem, trots att den pågående konjunkturuppgången efter hand medför ökad efterfrågan på arbetskraft. Särskilt väntas äldre och handikappade arbetssökande samt i vissa delar av landet personer med starka bindningar till hemorten ha svårt att tillgodogöra sig den ökade tillgången på arbete. Dessutom väntas fortsatta svårigheter inom byggnadsbranschen och för vissa grupper av ungdomar.

De på riksstaten för innevarande budgetår anvisade medlen till allmänna och särskilda beredskapsarbeten har beräknats för en verksamhet av den omfattning som kan anses normal i ett gynnsamt läge på arbetsmarknaden. Med hänsyn till det aktuella läget är det nödvändigt att under innevarande budgetår liksom under de två föregående göra extra insatser av beredskapsarbeten, inte minst i form av arbeten inom tjänstesektorn. Det är sålunda angeläget att en väsentlig del av beredskapsarbetena inriktas så att de kan sysselsätta personer med särskilda svårigheter att få arbete, t. ex. kvinnor och ungdom med dålig förankring på arbetsmarknaden.

Också behovet av beredskapsarbeten inom byggsektorn kan väntas bli betydande under kommande vinter. I propositionen har förordats att statens vägverk skall anvisas ytterligare 200 milj. kr. för vägbyggen under innevarande budgetår. Igångsättningstillstånd för oprioriterat byggande kommer också att meddelas i den omfattning sådana projekt aktualiseras under vintermånaderna. Vidare bör vissa byggnadsprojekt inom sjukvårdsområdet kunna tidigareläggas.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med Landstingsförbundet, Kommunförbundet och vederbörande personalorganisationer anordnat arbetsmarknadsutbildning i form av åttaveckorskurser för anställda i vårdsektorn och vid barnstugor, varvid uppkomna vakanser har fyllts genom anordnande av kommunala beredskapsarbeten med 75 % statsbidrag. Med hänsyn till arbetsmarknadslägets väntade utveckling har Kungl. Maj:t beslutat att verksamheten får förlängas t. o. m. utgången av mars månad 1974.

I propositionen förordas att ytterligare 300 milj. kr. anvisas för allmänna beredskapsarbeten under innevarande budgetår. Av beloppet beräknas 100 milj. kr. för vägarbeten.

Utskottet

Inrikesutskottet har i sitt yttrande (InU 1973: 2 y) redovisat senast tillgängliga siffror över arbetslösheten, efterfrågan på arbetskraft och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna i nuläget. Utifrån bl. a. detta material finner inrikesutskottet det motiverat att pröva det nya grepp i arbetsförmedlingsverksamheten som föreslås i propositionen

FiU 1973: 40

och som innebär en temporär ackvisitionskampanj i fria former genom insats av 200 specialrekryterade tjänstemän. Inrikesutskottet anser det vidare ofrånkomligt att ytterligare medel anvisas till beredskapsarbeten och tillstyrker de i propositionen begärda förstärkningarna om 300 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 450 milj. kr. till särskilda beredskapsarbeten.

Även finansutskottet har bedömt behovet av särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser under vinterhalvåret 1973/74 som stort. Den kraftigt ökade efterfrågan på t. ex. industriarbetare och skogsarbetare saknar motsvarighet på många andra områden. Inom byggnads- och anläggningsverksamhet erfordras, som anförs i propositionen, särskilda insatser i form av bl. a. beredskapsarbeten i relativt stor skala.

Mot denna bakgrund tillstyrks de i propositionen begärda medlen. Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

28. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 46—47) föreslagit riksdagen att till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis 125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Under denna rubrik har för budgetåret 1973/74 anvisats ett reservationsanslag av 931,9 milj. kr. Av anslaget har 367,8 milj. kr. beräknats för särskilda beredskapsarbeten och 274,4 milj. kr. för arkivarbeten. Av beloppet för särskilda beredskapsarbeten har 50 milj. kr. beräknats för vägarbeten.

Med hänvisning till vad som i propositionen anförts rörande arbetsmarknadsläget föreslås att ytterligare 400 milj. kr. anvisas för särskilda beredskapsarbeten, dvs. 100 milj. kr. utöver vad som begärdes i arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse den 29 juni 1973. Av beloppet beräknas 125 milj. kr. för vägarbeten.

Antalet sysselsatta i arkivarbeten ökades under budgetåret 1972/73 från ca 10 000 till ca 13 000. Medelsberäkningen i årets statsverksproposition förutsatte att antalet därefter åter skulle sänkas successivt till ca 10 000. Hittillsvarande erfarenheter visar emellertid att antalet sysselsatta i arkivarbeten inte har kunnat nedbringas och att man under återstoden av budgetåret har att emotse betydande svårigheter att arbetsplacera handikappade m. fl. Någon sänkning av antalet arkivarbetare bör därför inte komma i fråga för närvarande, i stället bör möjlighet finnas att under budgetåret öka antalet tillgängliga arkiv -

FiU 1973: 40

arbetsplatser till högst ca 15 000. Ytterligare 50 milj. kr. bör mot denna bakgrund anvisas för arkivarbeten.

Utskottet

Den i propositionen begärda medelsanvisningen om 450 milj. kr. på tilläggsstat I förordas av inrikesutskottet i dess yttrande (InU 1973: 2 y). Av beloppet avser 50 milj. kr. handikappverksamhet. De närmare motiveringarna för anslagsförstärkningen har redovisats under närmast föregående punkt i betänkandet.

Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis 125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

KAPITALBUDGETEN

STATENS UTLÅNINGSFONDER

29. Statens hantverks- och industrilånefond. Kungl. Majit har under punkten 3 (s. 47—48) föreslagit riksdagen att till Statens hantverksoch industrilånefond på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

På riksstaten för innevarande budgetår har till fonden anvisats ett investeringsanslag av 20 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns dessutom hos företagareföreningarna och i fonden sammanlagt ca 20 milj. kr. att disponera för ny utlåning. Till föreningarna inflytande amorteringar beräknades för budgetåret komma att uppgå till ca 49 milj. kr. Föreningarnas totala nyutlåningskapacitet under budgetåret kan därför beräknas till ca 89 milj. kr.

De medel som under senare år tillförts statens hantverks- och industrilånefond har i huvudsak varit tillräckliga för att möta de mindre och medelstora företagens efterfrågan på lån hos företagareföreningarna. Under år 1970 medförde svårigheterna på kreditmarknaden för framför allt den mindre industrin ökad efterfrågan på lån från föreningarna. På tilläggsstat I för budgetåret 1970/71 anvisade riksdagen 20 milj. kr. till förstärkning av hantverks- och industrilånefonden. Efter en viss nedgång i kreditgivningen under år 1971 till följd av den då lättare kreditmarknaden har efterfrågan åter ökat. År 1972 steg föreningarnas nyutlåning till omkring 92 milj. kr. Under år 1973 har efterfrågan fortsatt att öka markant. För att tillgodose efterfrågan har föreningarna ansökt om lån ur statens hantverks- och industrilånefond

FiU 1973:40

på sammanlagt 47,4 milj. kr. för budgetåret 1973/74. För närvarande finns ca 22,2 milj. kr. disponibla i fonden för utlåning till föreningarna.

I samband med att företagareföreningarnas organisation successivt förstärkts har de fått allt större betydelse som förmedlare av statligt kreditstöd till de mindre och medelstora företagen. Föreningarnas vidgade uppgifter i fråga om företagsservice kan väntas medföra att ytterligare anspråk kommer att ställas på krediter genom företagareföreningarna.

En ytterligare förstärkning av statens hantverks- och industrilånefond med 20 milj. kr. bedöms mot denna bakgrund vara erforderlig.

Utskottet

Näringsutskottet har i sitt yttrande (1973: NU 3 y) tillstyrkt anvisande av det begärda anslaget på tilläggsstat.

Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Statens hantverks- och industrilånefond på tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Stockholm den 23 november 1973

På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande vid beslut under punkterna 1—3 och 5—29: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), Gadd (s), Mundebo (fp) och Wictorsson (s).

Närvarande vid beslutet under punkten 4: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Brundin (m), Gadd (s), Mundebo (fp), Wictorsson (s), Nilsson i Visby (s) och Svensson i Halmstad (s).

FiU1973: 40

75 Reservationer

1) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska åtgärderna) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”På några” och på s. 23 slutar med ”motionen 2087” bort ha följande lydelse: Utvecklingstakten

inom den svenska ekonomin har varit svag under de senaste åren. 1971 resulterade till och med i minskningar såväl i fråga om bruttonationalprodukten som den privata konsumtionen. 1972 stannade ökningen av bruttonationalprodukten vid omkring 2 %. För 1973 beräknas i propositionen 165 en något lägre uppgång i den totala efterfrågan än vad som förutsågs i den reviderade finansplanen — bruttonationalproduktens ökningstakt uppskattas nu till omkring 4 % — samtidigt som efterfrågans sammansättning säges ha blivit annorlunda med en kraftigare uppgång i exporten och en långsammare ökning i den inhemska efterfrågan.

Konjunkturutvecklingen i vårt land har alltså under det senaste året i hög grad fått sin prägel av att den starka uppgången i exporten varit förenad med fortsatt svag efterfrågan på hemmamarknaden. Under den senaste tiden har dock flera länder skärpt den ekonomiska politiken framför allt i syfte att motverka inflationen. Som framhålles i proposition 165 kan detta resultera i dämpad efterfrågan i flera länder åtminstone under 1974. Detta kommer sannolikt att påverka Sveriges exportmöjligheter. Mot bakgrund härav kommer ökade krav att ställas på den inhemska efterfrågan för en expansiv utveckling inom den svenska ekonomin. Om eftersläpningen i den interna efterfrågan fortsätter finns det risk för att högkonjunkturen denna gång i viss utsträckning går vårt land förbi.

Trots en mycket gynnsam efterfrågan från utlandet på svenska varor ligger arbetslösheten i vårt land kvar på en alltför hög nivå. Kraven på sysselsättningsfrämjande åtgärder kvarstår sålunda. Centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet har tidigare vid upprepade tillfällen krävt mera målmedvetna insatser i syfte att motverka arbetslösheten. Senast vid årets vårriksdag framlades omfattande förslag till åtgärder på det sysselsättningspolitiska området, som bl. a. lade ökad vikt vid generella stimulansåtgärder. Dessa avsåg både att häva den akuta arbetslösheten och att motverka de svårigheter på arbetsmarknaden som kan tänkas föreligga senare under 1970-talet. Riksdagens majoritet av socialdemokrater och kommunister avvisade emellertid då dessa förslag. De karakteriserades under årets valrörelse av regeringsföreträdare som

FiU1973: 40

överbud och framställdes som ett hot mot en fortsatt stabil samhällsekonomi.

De förslag som nu framlägges i propositionen 165 är i stor utsträckning av samma innebörd som nämnda förslag från i våras. Bland konkreta åtgärder som då krävdes och som återkommer i propositionen kan nämnas anslagshöjningar för underhåll och byggande av vägar, anskaffande av fler järnvägsvagnar till SJ, det höjda anslaget till miljövårdsinvesteringar inom industrin och ökade möjligheter till sysselsättning genom arkivarbete. Även om en viss förbättring inträffat i konjunkturen under sommaren anser utskottet den efterf rågestimulans som bör bli resultatet av de i propositionen föreslagna åtgärderna vara befogad. Önskvärt hade varit att åtgärderna kunnat sättas in på ett tidigare stadium. Utskottet är mot denna bakgrund berett att i princip godta de framlagda förslagen. Det finns anledning att särskilt understryka vad som i propositionen sägs om att det i rådande ekonomiska läge är en viktig uppgift för sysselsättningspolitiken att underlätta anpassningen mellan de arbetssökande och de lediga platserna samt att skapa arbetstillfällen för de grupper som även under högkonjunkturen har särskilda problem på arbetsmarknaden.

Enligt utskottets uppfattning är det dock nödvändigt med åtgärder utöver de i propositionen framlagda förslagen för att den sysselsättningspolitiska målsättningen skall kunna nås.

I motionen 2085 konstateras att nödvändig ekonomisk stimulans kan uppnås genom en råd olika typer av åtgärder. Primärt föreslås en sänkning av mervärdeskatten med 3 %. ”Vi är emellertid samtidigt medvetna om att även andra åtgärder än dem vi här föreslår också är ägnade att medverka till den erforderliga stimulansen” heter det. ”Mot denna bakgrund är vi alltså också beredda att vid riksdagens utskottsbehandling överväga andra alternativ.” De nuvarande sysselsättningsproblemen beror, hävdas det, till stor del på den mycket långsamma utvecklingen av den inhemska efterfrågan. Utskottet instämmer i denna beskrivning och delar motionärernas uppfattning att den ekonomiska politiken bl. a. måste inriktas på att stödja den inhemska efterfrågan. Utskottet vill erinra om att centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet hösten 1971 enades om krav på sänkt moms.

Det är utskottets bedömning att en sådan åtgärd, om den då hade genomförts, skulle ha haft positiva återverkningar på den senare ekonomiska utvecklingen. I dagens läge är det emellertid utskottets uppfattning att andra typer av åtgärder kan vara att föredraga. Det åtgärdspaket som närmare presenteras i det följande är av den karaktären, att det kan förväntas medverka till en stegvis ökad intem efterfrågan under 1974, dvs. samtidigt som den internationella konjunkturen kan förväntas börja att svikta, men det kommer även därefter att ha sysselsättningsstödjande effekter. En sänkning av mervärdeskatten ovanpå dessa

FiU 1973: 40

åtgärder kan inte förordas. Det är i dagens läge svårt att bedöma huruvida ytterligare stimulansåtgärder senare kommer att bli erforderliga. Om under loppet av 1974 en mer påtaglig konjunkturnedgång inträder kan mer generellt verkande stimulansåtgärder bli erforderliga. I en sådan situation kan bl. a. sänkningar av de indirekta skatterna, som snabbt kan sättas in, bli aktuella. I dagens läge bör emellertid enligt utskottet förslaget i motionen 2085 i vad här avses inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Som den ekonomiska politiken förts under senare år har särskilt den mindre och medelstora företagsamheten fått ökade svårigheter. Inte minst det sjunkande nyföretagandet är ett tecken på detta. De generella åtgärder som regeringen vidtagit har främst varit av restriktiv natur — sedan 1970 har bl. a. arbetsgivaravgiften fyrdubblats och från och med 1974 inträder nya avgifter. Dessa åtgärder har främst drabbat mindre och arbetskraftsintensiva företag. De selektiva stödåtgärder som under samma period vidtagits har däremot främst kommit de större företagen till del. Utskottet vill i detta sammanhang peka på de synpunkter som framförts såväl från LO, näringslivets organisationer som från en rad fackekonomer, att mer generella åtgärder även måste tillgripas i stimulanssyfte. En bättre balans måste sålunda för framtiden eftersträvas mellan generella och selektiva ekonomisk-politiska medel.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”1 två” och på s. 26 slutar med ”stabiliseringspolitisk konferens” bort ha följande lydelse:

Den allmänna arbetsgivaravgiften, löneskatten, är betungande för många företag. Starka invändningar kan resas mot begagnandet av denna beskattning i lägen med betydande arbetslöshet. Åtgärder i syfte att motverka de negativa följderna är enligt utskottets uppfattning angelägna. Såsom framhålles i motionerna 2085 och 2092 föreligger starka skäl för en sänkning av löneskatten inom allmänna stödområdet. Med hänsyn till de särskilda sysselsättningsproblem som föreligger i dessa områden anser utskottet en åtgärd av detta slag väl motiverad. Den skulle utöver effekterna av andra lokaliseringspolitiska insatser utgöra en värdefull stimulans för näringslivet i dessa delar av landet. Enligt utskottets mening bör frågan bli föremål för skyndsam utredning och förslag föreläggas vårriksdagen 1974.

Det är nödvändigt att kredit- och skattepolitiken får en sådan utformning att de mindre företagen får samma möjligheter att realisera innovationer och tekniskt nyskapande Dessa problem har uppmärksammats i såväl moderata samlingspartiets motion 2085 som centerpartiets motion 2087 liksom i tidigare motioner. I den tidigare nämns bl. a. behovet av åtgärder för att förbättra de mindre företagens försörjning med långfristigt kapital såsom ökad återlånerätt från AP-fonden. Utskottet delar denna uppfattning.

FiU1973: 40

78 I motionen 2092 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller perioden 1975—1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter. I motionen 2085 berörs också denna fråga. Frågan har också tidigare berörts i motioner från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet. Enligt utskottets uppfattning har den sammankoppling mellan löner och skatter som regeringen själv gjort under året ökat denna frågas aktualitet. Det kan vara lämpligt att genom en sådan konferens ge de avtalsslutande parterna underlag för den samhällsekonomiska bedömningen. Det är givetvis av vikt att konferensen föregås av ett grundligt utredningsarbete. För detta bör ett ekonomiskt och socialt råd inrättas. Såsom framhålles i motionen bör stabiliseringskonferensens huvuduppgift vara att tjäna som ett forum för överläggningar mellan regering, riksdag och de berörda partema, där man presenterar synen på det samhällsekonomiska läget och diskuterar de aktuella fördelningspolitiska problemen.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”1 motionen 2087” och på s. 29 slutar med ”2087 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Prisutvecklingen är oroande. Från augusti 1972 till augusti 1973 steg konsumentprisindex med 6,5 %. Prishöjningarna på olja har varit särskilt påtagliga och ytterligare höjningar är att emotse. Risk föreligger för impulser utifrån till kraftiga prisstegringar på ett flertal varuområden. Men även om prisstegringarna sålunda till viss del sammanhänger med prisimpulser utifrån, får detta inte undanskymma att prisstegringarna till stor del är inhemskt genererade. Inflationen är kännbar för stora folkgrupper och det är särskilt angeläget att ansträngningar görs för att motverka prisstegringar på varor och tjänster som är av stor betydelse för låginkomstgrupper och familjer med stor försörjningsbörda.

En viktig del i ett program mot prisstegringar måste vara att se till att det sparande som bedrivs är tillräckligt stort för att möjliggöra de investeringar som krävs för att kostnadsstegringar inte skall behöva föras vidare i form av prishöjningar. Det är beklagligt att de möjligheter som funnits under senare år att ta till vara sparandet genom en investeringsvänlig politik inte fullt utnyttjats. Det nuvarande skattesystemet är i sig självt inflationsdrivande och försvårar möjligheterna för löntagarna att uppnå reella förbättringar. En huvudpunkt i ett program mot prisstegringar måste alltså vara att få ett skattesystem som ger de fackliga organisationerna rimliga utgångspunkter i sina löneförhandlingar.

Slutligen bör det slås fast att en förutsättning för prisstabilitet är en effektiv konkurrens inom näringslivet.

FiU 1973: 40

79 I proposition 165 föreslås fortsatt prisstopp på baslivsmedel och trävaror. När det gäller livsmedel är det enligt utskottets mening angeläget att frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd i fråga om vissa varor får en lösning. Enligt utskottets uppfattning bör detta ske genom att mervärdeskattens fördyrande effekter på baslivsmedlen elimineras. Tekniskt kan frågan enklast lösas genom ett system, där skatten återförs till respektive regleringskassa. Med denna metod kan man — på samma sätt som vid en differentiering av mervärdeskatten — hålla konsumentpriserna nere. Priserna till jordbrukarna berörs inte.

Det prisstopp på sågade trävaror som infördes den 7 september 1973 tillkom efter en kraftig prisuppgång på dessa varor. Prisstoppet innebär att det pris skulle gälla som tillämpades den 2 maj 1973. Den överenskommelse som senare träffats mellan branschens organisationer och statsmakterna om vissa prismodifikationer vittnar dock om att betydande svårigheter är förenade med denna metod att motverka prishöjningar. Myndigheterna har uppenbarligen inte följt utvecklingen med den uppmärksamhet som krävts. Om man velat ha en rimlig effekt borde prisstoppet i fråga om dessa varor ha införts på ett tidigare stadium utan retroaktivitet. Vi vill i detta sammanhang också erinra om de problem som kan följa av att de stora exportföretagen inte drabbas på samma sätt av prisstoppet som de mindre sågverken. Detta betyder att de senare i ett annat ekonomiskt läge kommer att få ökade svårigheter att hävda sig mot de stora sågverken.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen under 1974. Följderna för vår exportindustri av att man i en rad andra länder f. n. vidtar efterfrågebegränsande åtgärder har redan nämnts. Vårt lands försörjning med olja och drivmedel under nästa år är en annan viktig osäkerhetsfaktor. Om olje- och drivmedelsimporten under en längre tid begränsas kan detta få långtgående följder på sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen. En långvarig oljekris torde också påverka andra länders efterfrågan på svenska exportprodukter och ökar därmed osäkerheten i exportprognosen. Det är nödvändigt att regeringen utarbetar ett handlingsprogram för him sysselsättningen och balansen i folkhushållet skall kunna upprätthållas vid olika alternativa försörjningslägen på energiområdet.

I motionen 2085 föreslås tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder, och i motionen 2087 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning beträffande borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft, som för närvarande har mycket svårt att finna ny sysselsättning. Dessa problem har blivit alltmer framträdande under senare år. Också under högkonjunktur har det visat sig att de äldre har betydande sysselsättnings -

FiU 1973: 40

problem. Utskottet finner det mot denna bakgrund angeläget att åtgärder vidtas i syfte att underlätta för äldre människor att finna sysselsättning. Det bör bl. a. kunna ske genom att den åldersgräns över vilken ATP-avgift inte tas ut sänks. Detta skall givetvis ske utan att de grundläggande principerna för pensionsförmånerna rubbas. Enligt utskottets mening bör riksdagen begära en förutsättningslös parlamentarisk utredning angående den närmare utformningen.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen innebärande att i nuvarande konjunkturfas en utbyggnad av vissa delar av den offentliga sektom med åtföljande sysselsättningsökning är av betydelse för välfärdsutvecklingen. Inom bl. a. vårdsektorn, handikappverksamheten, miljövården och utbildningsverksamheten föreligger avsevärda eftersatta behov. Samtidigt måste emellertid möjligheter till besparingar inom den offentliga sektorn tillvaratagas. Dessutom är det nödvändigt att de för en utbyggnad nödvändiga resurserna skapas genom expansion inom näringslivet. Nya arbetstillfällen inom industri och servicenäringar är en förutsättning för en fortsatt reformpolitik.

Frågan om sparstimulerande åtgärder tas upp i motion 2092. Utskottet instämmer i den där uttalade meningen att olika beredskapsåtgärder måste finnas till hands för att på ett tidigt stadium möta en situation med allmänt efterfrågeöverskott. Detta kan i en sådan situation bl. a. ske genom att sparandet stimuleras. I detta syfte har hittills genomförts kampanjer i samband med utbetalande av överskjutande skatt, omläggningen av lönsparandet och utgivandet av olika obligationslån riktade till hushållen. Riksdagen bör enligt utskottets mening begära förslag om ett system med sparstimulerande åtgärder som vid behov snabbt kan träda i funktion. Systemet kan utformas så att varaktigt nysparande premieras med en viss skattelindring eller med annan förmån. Möjligheterna till ett värdesäkrat sparande bör också utredas. En sådan sparstimulans kan behövas inte bara för att lindra en eventuell lågkonjunktur utan också för att i princip skapa utrymme för de investeringar som behövs för att ge ökad sysselsättning och motverka prisstegringar.

Som påpekats i det föregående måste sysselsättningsutvecklingen på sikt också uppmärksammas. De fakta som redovisats i samband med avstämningen av 1970 års långtidsutredning tyder på ett behov av ett stort antal nya arbetstillfällen under det framförliggande decenniet, om det skall bli möjligt att erbjuda dem som efterfrågar arbete sysselsättningsmöjligheter. För att en sådan sysselsättningsökning skall kunna åstadkommas måste statsmakterna göra upp en plan för sysselsättningspolitiken fram till exempelvis 1980 och därefter målmedvetet inrikta sina sysselsättningspolitiska och näringspolitiska insatser efter denna. Utskottet anser därför att riksdagen, i enlighet med vad som hemställes i motionen 2087 om en långsiktig sysselsättningsplan och i motionen

FiU 1973: 40

2092 om åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning, bör anhålla om en skyndsam parlamentarisk utredning beträffande en långsiktig sysselsättningsplan för 1970-talet syftande till full sysselsättning.

dels utskottets hemställan under A och E—I bort ha följande lydelse:

A. beträffande omfattningen och inriktningen av de ekonomiskpolitiska åtgärderna att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 1, motionen 1973: 2093, momenten 1 och 3—5, motionen 1973: 2096 samt i anledning av motionen 1973: 2087, moment 1,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 2 och 1973: 2092, moment 6,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 5, motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 6, motionen 1973: 2092, moment 2

och vad i propositionen förordats som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

E. beträffande utredning och förslag om eliminerande av mervärdeskattens prishöjande inverkan att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 2087, moment 7, och 1973: 2091 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel,

F. beträffande utredning om differentiering av ATP-avgiften med hänsyn till ålder att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 3, och 1973: 2087, moment 5, hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft,

G. beträffande en parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 4, hos Kungl. Maj:t anhåller om tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas,

H. beträffande förslag om sparstimulerande åtgärder att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 3, hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ett system med sparstimulerande åtgärder inkl. värdesäkra obligationer,

I. beträffande utredning om åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning att riksdagen med bifall till motionerna

6 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

1973: 2092, moment 1, och 1973: 2087, moment 6, hos Kungl. Maj:t skyndsamt anhåller om utredning beträffande åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning.

2) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska åtgärderna) beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Åsling (c) och Fågelsbo (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Finansutskottet delar” och slutar med ”2087 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 2087, nämligen att nya vägar måste prövas i syfte att skapa nya arbetstillfällen i industri- och serviceföretag. Målsättningen bör vara 100 000 nya arbetstillfällen i en första etapp, främst i mindre och medelstora företag, där de största möjligheterna till sysselsättningsökning finns.

En huvudpunkt i en stimulanspolitik av det slag utskottet förordar är kraftigt förbättrat stöd till nyetablering och utvidgning av den mindre och medelstora företagsamheten. En lämplig avvägning bör vara 200 milj. kr. i bidrag och 400 milj. kr. i lån. Medlen bör i form av reservationsanslag på elfte huvudtiteln anvisas redan under innevarande budgetår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att snarast sätta i gång verksamheten.

Ett villkor för att erhålla stöd av detta slag skall vara att nya arbetstillfällen skapas. I övrigt bör stöd kunna lämnas till såväl byggnads- som maskininvesteringar samt investeringar som avser att främja produktutveckling och marknadsföring.

Bidragen bör bl. a. ha formen av ränteeftergift i samband med långivningen till ett företag. Medel utan återbetalningsskyldighet bör också kunna lämnas till utvecklingsprojekt och till gemensamma serviceinrättningar t. ex. utställningslokaler och gemensam exportorganisation.

Ett ytterligare syfte med de föreslagna stödformerna är att begränsa de mindre och medelstora företagens beroende av de stora bankerna och av kreditåtstramningar. Den ökade låneverksamheten bör därför i första hand ställas till förfogande för företagarföreningarnas direktlåneverksamhet.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2087, momenten 2 och 3, och på de grunder utskottet anfört, beslutar

1. att till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till

FiU1973: 40

riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr. samt

2. att till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 400 000 000 kr.

3) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska åtgärderna) beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Åsling (c) och Fågelsbo (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Finansutskottet har” och slutar med ”motionen 2087” bort ha följande lydelse:

Det i motionen 2087 framförda yrkandet att företag som ökar sin sysselsättning bör erhålla befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften bör ses som ett led i ett samlat aktionsprogram för att öka sysselsättningen i nuläget. Inte minst psykologiskt bör det vara av värde att ett företag inte belastas med allmän arbetsgivaravgift när det anställer ny personal i ett läge med alltjämt svåra sysselsättningsproblem.

Stödet bör utformas så att befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften sker för den del av lönesumman som svarar mot nettonyanställningen. Befrielsen bör avse nyanställningar, netto, som sker under år 1974 och åtnjutas under tre år. Riksdagen bör under år 1974 ta ställning till om, med hänsyn till sysselsättningsläget, motsvarande regler bör gälla även nyanställningar som sker under år 1975.

Förslag om erforderliga ändringar i gällande förordningar bör framläggas av Kungl. Maj:t i 1974 års statsverksproposition och snabbehandlas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

C. beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2087, moment 4, beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag om befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för företag som nyetableras eller ökar sin sysselsättning, i vad gäller den del av avgiften som svarar mot lönesumman för nettonyanställningama.

4) vid punkten 4 (Bidrag till social hemhjälp) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Åsling (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 36, som börjar med ”Finansutskottet vill” och slutar med ”på tilläggsstat” bort ha följande lydelse:

FiU 1973: 40

84 Förslaget i propositionen innebär för kommunerna ett mycket betydande tillskott av medel för den sociala hemhjälpen under år 1974. Utskottet vill starkt understryka det angivna syftet med de tillskjutna medlen och förutsätter att dessa utnyttjas till att öka omfattningen av den sociala hemhjälpen.

Finansutskottet anser det emellertid inte vara möjligt att höja bidraget för enbart en begränsad period. Om kommunerna följer statsmakternas intentioner och utvidgar den sociala hemhjälpen skulle de försättas i en mycket svår situation när det förhöjda statsbidraget åter togs bort. I många kommuner skulle det med tanke på de stigande utgifterna för kommunen kunna bli nödvändigt att avskeda nyligen anställd personal. För att kunna utnyttja bidraget till utökad verksamhet inom den sociala hemhjälpen måste kommunerna därför garanteras att höjningen av statsbidraget till 50 % blir permanent.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionen 2087 i denna del, vilket innebär att statsbidraget till social hemhjälp fr. o. m. år 1974 bör utgå med 50 % av kommunens nettokostnader under kalenderåret för hemsamariter och annan personal inom den sociala hemhjälpen.

För att underlätta att nyanställningar sker under år 1974 bör, på sätt som redovisas i propositionen, en förskottsutbetalning av statsbidrag avseende år 1974 ske under våren 1974. dels utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, samt med avslag på motionen 1973: 2090, godkänner av utskottet förordade grunder för bidrag till social hemhjälp,

5) vid punkten 7 (Bidrag till kommunala familjedaghem) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser att dels den del av utskottets yttrande på s. 40, som börjar med ”Finansutskottet tillstyrker” och slutar med ”böra avvaktas” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas mening att det är principiellt felaktigt att höja statsbidraget till kommunala familjedaghem för enbart en begränsad period. Om bidragsandelen skulle sänkas efter år 1974 kunde det bli nödvändigt för många kommuner att åter begränsa verksamheten med bl. a. personalavskedanden som följd. Höjningen av statsbidraget till familj edaghemsverksamheten bör därför inte begränsas till år 1974 utan göras permanent.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionen 2087 i denna del, vilket innebär att statsbidrag till kommunala familjedaghem fr. o. m. år 1974 bör utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna för kommunernas familjedaghemsverksamhet.

FiU 1973: 40

85 För att underlätta att nyanställningar sker under år 1974 bör, på sätt som redovisas i propositionen, en förskottsutbetalning ske av statsbidrag avseende år 1974 under våren 1974.

dels utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, godkänner av utskottet förordade grunder för bidrag till kommunala familjedaghem,

6) vid punkten 9 (Motion om bidrag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning) av herrar Löfgren (fp) och Mundebo (fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionen är svårigheten att ordna barntillsyn ofta ett hinder för särskilt kvinnor att delta i vuxenutbildningen. Då det inte sällan är fråga om ett tillsynsbehov som bara omfattar några timmar per dag under en begränsad tid, kan det vara svårt att bereda plats för dessa barn inom den redan hårt belastade kommunala barntillsynen på daghem och familjedaghem. Från ekonomisk och praktisk synpunkt är det ofta att föredra att man ordnar en enklare form av barntillsyn, av typ ”barnparkering” eller ”parklek” i anslutning till den kommunala vuxenutbildningens lokaler. Sådan enklare barntillsyn för tillfälliga behov har prövats i många kommuner, men det vill synas som om kommunernas ekonomiska svårigheter under senare år lett till att sådan barntillsynsverksamhet dragits in. Ett statligt stimulansbidrag är därför önskvärt. Det bör utgå med 50 % av kommuns kostnader för barntillsyn i samband med statsunderstödd kommunal vuxenutbildning för kostnader som faller på innevarande budgetår och med verkan fr. o. m. år 1974. Ett anslag om 5 milj. kr. bör anvisas på tilläggsstat för ändamålet.

I socialutskottets yttrande har framhållits att behov av barntillsyn under kortare tid föreligger även i andra fall än de av motionären åsyftade, såsom exempelvis då förälder önskar deltaga i politisk eller ideell verksamhet. Det är sant, men det kan endast understryka vikten av att staten via ett bidrag främjar åtminstone den barntillsyn som är nödvändig för att föräldrarna skall kunna utnyttja den vuxenutbildning som staten själv stimulerat fram.

Finansutskottet tillstyrker med det anförda motionen 2088.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2088 beslutar

A. att godkänna de av utskottet förordade grunderna för statsbidrag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med kommunal vuxenundervisning,

FiU 1973: 40

86 B. att till Bidrag till kommuner för barntillsyn i samband med vuxenundervisning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 5 000 000 kr.

7) vid punkten 10 (Motion om bidrag till färdtjänst för handikappade) av herrar Löfgren (fp) och Mundebo (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Finansutskottet delar” och slutar med ”motionen 2092” bort ha följande lydelse: Finansutskottet

kan inte dela uppfattningen att frågan om statsbidrag till färdtjänst för handikappade bör avgöras först sedan kommunalekonomiska utredningen övervägt frågan. Tvärtom riskerar den utbyggnad, som handikapputredningen anser så betydelsefull, att fördröjas till följd av att utredningsförslaget har hänvisats till kommunalekonomiska utredningen. Frågan måste få en snabb lösning.

De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygdskommuner. I dessa saknar många handikappade färdmöjligheter. I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna starkt varierande. Ett statligt stimulansbidrag nu skulle ha stor betydelse för att påskynda utbyggnaden i glesbygdskommuner och andra kommuner vilkas ekonomi är hårt pressad.

Statsbidraget bör utformas på det sätt handikapputredningen föreslagit och med verkan fr. o. m. år 1974. För innevarande budgetår bör på tilläggsstat anvisas ett förslagsanslag av 17 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört innebär bifall till motionen 2092 i denna del.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 7, godkänner de av utskottet förordade grunderna för statsbidrag till färdtjänst för handikappade att utgå fr. o. m. år 1974,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 8, till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 17 000 000 kr.

8) vid punkten 15 (Järnvägar m. m.) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Finansutskottet noterar” och på s. 49 slutar med ”förslag tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas mening, att den av Kungl. Maj:t

FiU1973: 40

begärda medelsanvisningen på tilläggsstat inte är tillräcklig. Utskottet vill erinra om att investeringsanslagen till statens järnvägar prutats ned under en följd av år. Banunderhållet är på många sträckor eftersatt och kraven på förbättringar av järnvägens standard — inte minst från säkerhetssynpunkt — är stora. Bl. a. på grund härav synes — utöver Kungl. Maj:ts förslag — en medelsanvisning om 100 milj. kr. erforderlig.

Av angivna belopp bör 70 milj. kr. beräknas för att av SJ i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i främsta rummet användas till:

1) byggandet av nya broar som ersätter gamla och nerslitna brokonstruktioner,

2) byggandet av helt nya planskilda korsningar mellan järnväg och landsväg, samt där så är befogat anläggandet av parallellvägar för att få bort nuvarande korsningar i samma plan,

3) förbättringar av signalsystem och anläggningar för kraftöverföring,

4) uppsättandet av inhägnader kring bangårdar och banområden.

SJ bör också, om verket skall kunna fullfölja intentionerna i propositionen och öka sin godshanteringsverksamhet, få ytterligare 20 milj. kr. för investeringar i godsterminaler och godsbangårdar. I detta sammanhang må nämnas att SJ har prioriterat en utvidgning av bangårdarna i Sundsvall och Uddevalla.

Vidare bör SJ få möjlighet att tidigarelägga det planerade dubbelspåret på sträckan Bräcke—Ånge så att dessa arbeten kan bedrivas i full skala under den väntade lågkonjunkturen 1975—1976. Anslag till markinlösen och förberedande projektering bör utgå redan nu och kan bedömas ha en gynnsam effekt i vad gäller sysselsättning av teknisk personal.

En upprustning av linjerna Gävle—Sundsvall och Gävle—Bollnäs— Ljusdal—Ånge—Bräcke—östersund är nödvändig om SJ skall ha tekniska möjligheter att sätta in de nu planerade och under utexperimenterande varande snabbtågen för hastigheter över 200 km/tim på Norrlandslinjema — och på så sätt göra Sverige rundare. Dessa förberedelse- och projekteringskostnader uppskattas till 10 milj. kr.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet sålunda att SJ — utöver de i propositionen föreslagna medlen — beviljas 100 milj. kr. för de arbeten och anskaffningar m. m. som utskottet i det föregående angett.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2092, moment 4, till Järnvägar m. rn. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 170 000 000 kr.

FiU 1973: 40

9) vid punkten 18 (Särskilda åtgärder på skolområdet) av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”hemställer finansutskottet” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den i motionen 2087 hävdade uppfattningen att de i propositionen föreslagna riktlinjerna för det särskilda statsbidraget i väsentliga delar är ofullständiga, vilket bl. a. gör det svårt att bedöma vilken omfattning och effekt åtgärderna kan få ute i de olika kommunerna.

De i motionen föreslagna riktlinjerna innebär enligt utskottets bedömning större förutsättningar för att den nya resursen kan anpassas till skiftande lokala förhållanden, vilket är ett villkor för att man skall kunna komma till rätta med akuta problem i undervisningen. Utöver de i propositionen nämnda insatserna bör därför medel användas för skilda slag av förebyggande åtgärder på skolans område. Bland insatser av detta slag kan nämnas åtgärder som syftar till att hindra att en skola läggs ned samt för att små klassenheter skall kunna bibehållas.

Med hänvisning till att medel bör kunna disponeras för förebyggande åtgärder av det slag utskottet anfört i det föregående bör det av Kungl. Maj:t begärda beloppet på tilläggsstat ökas med 5 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under A och C bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 2 i denna del, och med bifall till motionen 1973: 2087, moment 10, samt med avslag på motionen 1973: 2086 godkänner vad av utskottet anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet,

C. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 2085, moment B 2 i denna del, och med bifall till motionen 1973: 2087, moment 9, till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/ 74 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

10) vid punkten 24 (Motion om miljövårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Finansutskottet instämmer med motionärerna att det inte finns anledning att i detta sammanhang upprätthålla någon skillnad mellan industri och jordbruk. De i propositionen föreslagna åtgärderna för att i nuläget öka industrins miljövårdande investeringar är befogade av sysselsättnings- och miljövårdsskäl men åtgärder av denna art är lika be -

FiU1973: 40

fogade inom jordbruket. I princip åtnjuter jordbruket och trädgårdsnäringen sedan år 1972 samma bidragsmöjligheter för miljövårdande åtgärder som industrin. Det föreligger vidare ett dokumenterat behov av åtgärder på miljövårdsområdet både inom det egentliga jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

Mot denna bakgrund finner utskottet det motiverat att, på motsvarande sätt som föreslås ske inom industrin, statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag får utgå med upp till 50 % av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 16 oktober 1973—31 maj 1974. Det under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. bör få överskridas i den utsträckning detta erfordras med hänsyn till det förhöjda bidraget.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2087, moment 11, godkänner vad utskottet förordat rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag.

11) vid punkten 26 (Arbetsmarknad m. m.) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Inrikesutskottet anför” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

När frågan om skyddet vid arbetslöshet prövades i våras befarades att grupper med generellt sett svag ställning på arbetsmarknaden efter reformeringen fortfarande skulle ha ett dåligt ekonomiskt arbetslöshetsskydd. Utvecklingen efter det riksdagen fattade sitt beslut har bekräftat dessa farhågor. Arbetslösheten, som trots konjunkturuppgången fortfarande ligger på en hög nivå, drabbar i särskild grad kvinnor och ungdomar, dvs. nytillträdande på arbetsmarknaden. Dessa grupper får kontant arbetslöshetsunderstöd på snäva villkor i den mån de inte helt ställs utan stödmöjligheter. På grund härav och med hänvisning i övrigt till vad som anfördes i den till inrikesutskottets betänkande InU 1973: 23 fogade reservationen 1 biträder finansutskottet motionärernas uppfattning att en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring bör komma till stånd utan dröjsmål.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 5, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

FiU 1973: 40

90 Särskilt yttrande

vid punkten 12 (Byggande av statliga vägar) av herr Kristiansson i Harplinge (c) som anfört:

I motionen 2073 anförs en rad tunga argument för en snar utbyggnad av Europaväg 6 söder om Fjärås.

Sträckan Fjärås—Varberg är svårt olycksdrabbad. Möjligheterna att minska olyckorna kan bara ske genom att vägen ges en högre standard.

Utbyggnaden av Väröområdet har kraftigt ökat den tunga trafiken på detta vägavsnitt samtidigt som genomfartstrafiken expanderat snabbt. Fortsatt utbyggnad av Väröområdet är att vänta liksom ökad genomfartstrafik.

Härtill måste läggas de regionalpolitiska effekterna av planerade förbindelser Sverige—Danmark. Vilken lösning dessa frågor än får, är det uppenbart att de tenderar leda till en koncentration av industrier och bebyggelse till sundsområdet. Sådana effekter uppkommer långt innan någon ny förbindelse är klar. Det är, som motionärerna anför, angeläget att denna koncentration motverkas och att anläggningarna genom förekomsten av goda kommunikationer sprids ut, bl. a. mot nordväst.

I motionen begärs att 5 milj. kr. av de begärda medlen på tilläggsstat reserveras för en omläggning av järnvägen söder om Fjärås. Denna omläggning är nödvändig för den fortsatta utbyggnaden av E 6. Trafikutskottet har avstyrkt motionsyrkandet under hänvisning till att riksdagen inte bör gå in på en prioritering av de olika vägprojekt som kan komma i fråga. Några invändningar i sak mot det anförda projektet har inte redovisats.

Självfallet godtar jag denna trafikutskottets uppfattning, som finansutskottet gjort till sin egen. Det kan vara klokt att inte riksdagen i onödan prioriterar mellan enskilda projekt. Emellertid har vägverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 anfört väg E 6 mellan Fjärås och Varberg som skolexempel på hur ökade medel till vägbyggande skulle vara en samhällsekonomiskt mycket lönsam investering. Jag förutsätter därför att vägverket utifrån sin egen bedömning använder vissa av de extra medel som riksdagen nu anvisar till förberedelser för en snabb utbyggnad av väg E 6, bl. a. för det ändamål som begärts i motionen 2073.

FiU 1973: 40

91 Yttranden från andra utskott

FiU 1973: 40

93 SkU 1973: 3y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt om skatteutskottets yttrande över de med anledning av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motionerna 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna A 1, 2 och 5 i motionens hemställan, 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt avser punkterna 4 och 7 i motionens hemställan, 1973: 2091 av herr Antby (fp), 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser punkten 6 i motionens hemställan, 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser punkterna 3, 4 och 5 i motionens hemställan, 1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) och 1973: 2096 av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp).

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1973:165 får ses mot bakgrund av det samhällsekonomiska läget och syftar till att genom selektiva åtgärder förbättra sysselsättningen, öka insatserna på det sociala området och begränsa inflationens verkningar. De i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel och dels främja utvecklingen inom näringslivet.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade ekonomisk-politiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme, som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttrande förslagen i motionerna från i huvudsak skattetekniska utgångspunkter.

Mervärdeskatten

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m. år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. ifrågasätts om de i propositionen föreslagna åtgärderna får tillräcklig stimulanseffekt och därför

FiU 1973: 40

yrkar motionärerna bl. a. att mervärdeskatten skall sänkas med tre procentenheter.

Ett bifall till motionärernas yrkande om sänkning av mervärdeskatten till 12 % kan vid oförändrad konsumtion beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ca 3,2 miljarder kr. En generell sänkning av den indirekta beskattningen av denna storlek måste emellertid vägas mot andra angelägna åtgärder på beskattningsområdet. Som framgår av propositionen har 1972 års skatteutredning i tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fått i uppdrag att — inom ramen för en kostnad av ca 4 miljarder kr. — utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid 1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och sänkning av inkomstskatten för inkomsttagare med lägre inkomster. Mot bakgrund härav är enligt utskottets mening de konjunkturstimulerande åtgärder, som föreslagits i propositionerna 1973: 144 och 1973: 165 och som främst är inriktade på den privata konsumtionen, i nuvarande konjunkturläge tillräckliga för att uppnå de från samhällsekonomisk synpunkt eftersträvade effekterna. Utskottet kan därför inte tillstyrka en ytterligare konsumtionsstimulans av den storlek som en sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter innebär. Med det anförda avstyrker utskottet för sin del bifall till motionen 1973: 2085 i denna del.

Frågan om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livsmedel har aktualiserats i flera motioner. Sålunda yrkas i motionen 1973:

2093 av herr Hermansson m. fl. att mervärdeskatten på livsmedel sänks till 10 % och att skattebortfallet skall finansieras genom skärpningar av den allmänna arbetsgivaravgiften, företagsbeskattningen och kapitalbeskattningen. Av motiveringen i motionen framgår att mervärdeskatten på livsmedel bör slopas helt fr. o. m. nästa budgetår. I motionen 1973:

2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga yrkas att mervärdeskatten på livsmedel slopas snarast möjligt och att förslag föreläggs 1974 års riksdag om det varusortiment som skall undantas från beskattning och om erforderlig differentiering av skatten på övriga varor och tjänster. Också i motionen 1973: 2096 av herrar Ångström och Hamrin begärs förslag om borttagande av mervärdeskatten på livsmedel.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets vårriksdag (SkU 1973: 1 och 1973: 44). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter. Ett bifall till förslaget i motionen 1973: 2093 om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel till 10 % kan vid oförändrad konsumtion beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ca 1 630 milj. kr. Hänvisningen i motionerna till den differentiering av mervärdeskatten, som förekommer i andra länder, har inte givit utskottet anledning frånträda sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna uppfattning att en

FiU 1973: 40

sådan åtgärd är förenad med betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga som det allmänna. Denna uppfattning har för övrigt ytterligare bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Utskottet avstyrker således yrkandena om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livsmedel i motionerna 1973: 2093, 1973: 2094 och 1973: 2096 och till följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar, som förs fram i motionen 1973: 2093 för att finansiera skattebortfallet vid en sänkning av mervärdeskatten på livsmedel.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag till ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1973: 2091 av herr Antby.

Med anledning härav vill utskottet endast erinra om att jordbruksutredningen enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå över till en lågprislinje. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet berörda yrkande i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall arbetsgivare fr. o. m. år 1973 erlägga sådan avgift med belopp motsvarande 4 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k. egenavgift — med belopp motsvarande 4 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften sänks till 2 % inom det allmänna stödområdet, och i motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. begärs skyndsamt förslag om att avgiften slopas inom det inre stödområdet och sänks inom det yttre stödområdet. Vidare begärs i motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. skyndsamt förslag om att företag, som nyetableras eller ökar sin sysselsättning, befrias från den del av avgiften som motsvarar lönesumman för nettonyanställningar.

Motsvarande yrkanden som i de nu förevarande motionerna har prövats av vårriksdagen och avvisats på förslag av skatteutskottet i betänkandena SkU 1973: 24 och 1973: 29. Utskottet har därvid bl. a. framhållit, att den allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de totala personalkostnaderna, att den får anses förhållandevis betydelselös från sysselsättningssynpunkt i jämförelse med de insatser som görs från det allmännas sida. Förslag om särskilda beskattnings- och avgiftsregler med regionalpolitisk inriktning har konsekvent avvisats av utskottet med hänvisning till att olika regler i skilda delar av landet leder till sned -

FiU1973: 40

vridningar i konkurrensen och till avsevärt merarbete, inte minst i kontrollhänseende. Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker således yrkandena rörande den allmänna arbetsgivaravgiften i motionerna 1973: 2085, 1973: 2087 och 1973: 2092.

Skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. begärs utredning av möjligheterna att genom skattelättnader stimulera till ökat nyföretagande.

På förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 20) har riksdagen tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan kommer att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet inom företagsskatteberedningen. På grund härav avstyrker utskottet bifall till berörda utredningsyrkande i motionen 1973: 2085.

Stockholm den 15 november 1973

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt* (fp), Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Josefson (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson i Jönköping (s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

Beträffande mervärdeskatten

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anfört följande:

Allmän enighet synes råda om att vår ekonomi är i stort behov av stimulansåtgärder. Den sviktande konsumtionsförmågan i vårt land synes främst ha sin grund i den alltför hårda beskattningen. Därest de förslag som vi under senare tid framfört på beskattningens område genomförts, skulle med all sannolikhet sysselsättningsläget vara betydligt bättre. Vi anser att den effektivaste vägen hade varit att sänka den direkta skatten. Då tekniska svårigheter föreligger att med omedelbar verkan genomföra en sådan åtgärd och då den direkta skatten f. ö. är föremål för utredning, anser vi att den bästa väg som nu står öppen är att som föreslagits i motionen 1973: 2085 av herr Bohman

FiU 1973: 40

m. fl. vidta en sänkning av mervärdeskatten med 3 %. Som påpekas i nämnda motion kan emellertid den önskade stimulanseffekten uppnås också genom andra åtgärdspaket. Det torde ankomma på finansutskottet att göra avvägningen mellan dessa alternativ.

2. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”och 1973: 2091”, bort ha följande lydelse:

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 1973: 165 förlängt. Eftersom en sådan åtgärd sannolikt kommer att ha tidsbegränsad giltighet aktualiseras frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd. Som föreslagits i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091 kan detta lämpligen ske genom att man eliminerar mervärdeskattens fördyrande inverkan på baslivsmedel, dvs. sådana varor som väger tyngst i en vanlig hushållsbudget. Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt. Konsumentpriset kan emellertid sänkas på viktiga baslivsmedel genom att ett belopp motsvarande mervärdeskattens fördyring återförs till respektive regleringskassa. Därmed påverkas inte priset till producenten/j ordbrukaren enligt gällande avtal. Skatteutredningen bör i sammanhanget kunna pröva för- och nackdelar även med en differentiering av mervärdeskatten i traditionell mening för främst umbärliga varor som ett komplement till nämnda system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som slutar med ”för nettonyanställningar”, bort införas ett nytt stycke av följande lydelse:

Den fortfarande alltför höga arbetslösheten är till stor del strukturellt betingad. Nya arbetstillfällen tillkommer inte i takt med driftinskränkningar och nedläggningar. En bestående hög arbetslöshet mitt under högkonjunkturen kan inte accepteras. För att understödja en ökning av sysselsättningen föreslår utskottet att den allmänna arbetsgivaravgiften elimineras för den del av lönesumman som svarar mot nettonyanställningarna. Det bör gälla såväl nyetablerade företag som redan befintliga. Det är endast en väsentlig åtgärd bland andra i ett samlat aktionsprogram för att i en första etapp uppnå målsättningen 100 000 nya arbetstillfällen. Några praktiska svårigheter att genomföra en sådan avgiftslättnad föreligger knappast, eftersom redovisningen av arbetsgivaravgiften medger att nedsättning beräknas för varje enskilt företag. Utskottet anser därför förslaget i motionen 1973: 2087 väl motiverat.

7 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

4. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 3 börjar med ”Motsvarande yrkanden” och på s. 4 slutar med ”och 1973: 2092”, bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitik som bedrivits sedan 1964 har hittills ganska ensidigt inriktats på selektivt utformat stöd till kapitalinvesteringar. Däremot har skatte- och avgiftssystemet i mycket ringa omfattning använts i regionalpolitisk! syfte. Ett undantag utgör användningen av investeringsfonderna, som oftast visar sig vara av värde från regionalpolitisk synpunkt. Som framgår av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 har skatte- och avgiftsdifferentiering som ett medel i regionalpolitiken aktualiserats vid många tidigare tillfällen. En differentiering på grundval av regionalpolitiska kriterier skulle direkt främja ökad sysselsättning och när det gäller arbetsgivaravgiften komma att gälla alla företag oavsett lönsamhetssituation. En sådan stimulans skulle bli ett verksamt komplement till nu använda medel. Därför bör förslag framläggas i enlighet med syftet med motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 för att uppnå en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter regionalpolitiska målsättningar.

Beträffande skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med ”På förslag” och slutar med ”motionen 1973:2085”, bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den utredning som begärs i motionen 1973: 2085 om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande är starkt motiverad med hänsyn till det f. n. ringa nyföretagandet i vårt land. Motionen bör därför enligt utskottets mening i denna del överlämnas till företagsskatteberedningen för beaktande.

FiU1973: 40

99 SfU 1973:1y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1973: 165, såvitt avser Bilaga 3 Utbildningsdepartementet, punkten 4 Studiebidrag m. m. Finansutskottet har vidare den 6 november 1973 beslutat inhämta socialförsäkringsutskottets yttrande över de med anledning av samma proposition väckta motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087, den förstnämnda i vad avser punkten A 3 och den sistnämnda i vad avser punkten 5 i hemställan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot den i propositionen föreslagna höjningen av studiebidragen och tillstyrker alltså bifall till propositionen på denna punkt.

Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av de fondmedel som bildats av avgifterna. Några statsbidrag förekommer däremot inte. Avgifterna till tilläggspensioneringen är av två slag, dels avgifter från arbetsgivare för de anställda, dels avgifter från de försäkrade avseende inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (tilläggspensionsavgift).

Reglerna om avgiftsskyldighet finns i 19 kap. lagen om allmän försäkring, såvitt gäller arbetsgivares avgift i 1 § och i fråga om tilläggspensionsavgift i 3 §.

Arbetsgivaravgiften är av kollektiv natur och beräknas på summan av vad arbetsgivaren betalat ut i löner under året, sedan därifrån dragits dels ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Vid beräkningen bortses även från arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, liksom från arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 500 kr.

För pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning erlägger den försäkrade själv tilläggspensionsavgift. Eftersom sådan inkomst inte beräknas för år efter det den försäkrade fyller 65 år

FiU 1973: 40

finns beträffande tilläggspensionsavgiften samma övre åldersgräns som i fråga om arbetsgivaravgiften. Därjämte finns — till skillnad från vad som är fallet beträffande arbetsgivaravgiften — en nedre åldersgräns, eftersom pensionsgrundande inkomst inte bestäms för år före det den försäkrade fyller 16 år. Vid bestämmande av tilläggspensionsavgiften tillämpas en nedre och övre beloppsgräns på sätt liknande det som gäller vid beräkningen av arbetsgivaravgift.

Arbetsgivaravgift till ATP och tilläggspensionsavgift skall utgå med samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter som åvilar försäkringen samt den fondering som behövs. Avgifterna flyter in till allmänna pensionsfonden. Procentsatsen, f. n. 10,5 %, skall enligt beslut av årets riksdag utgöra 10,5 % för år 1974, 10,75 % för år 1975 och 11 % för åren 1976—1979.

Den i motionerna aktualiserade frågan om att genom en differentiering av eller befrielse från ATP-avgift för äldre arbetskraft förbättra de äldres situation på arbetsmarknaden har under en följd av år prövats av riksdagen. Så sent som i maj i år avslogs motionsyrkanden av samma innebörd som de nu framställda. Riksdagen hänvisade därvid till att ett genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att man väsentligt rubbade den principiella överensstämmelse som rådde mellan avgifts- och förmånssidorna i systemet, att det fanns goda skäl betvivla att den föreslagna åtgärden skulle bli så effektiv från arbetsmarknadspolitisk synpunkt som motionärerna ansåg och att det måste bedömas som lämpligare att i första hand effektivisera och vidareutveckla systemet med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att lösa frågan om ökad anställningstrygghet för den äldre arbetskraften.

På grund av det anförda och mot bakgrund av de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder och till anställningstrygghet för den äldre arbetskraften som framläggs i prop. 1973: 129 till årets riksdag bör enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning i frågan.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen 1973: 165 och avstyrker utskottet bifall till motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087, i vad propositionen och motionerna hänvisats till utskottet för yttrande.

Stockholm den 13 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

FiU1973: 40

101 Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora* (fp), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Knäred (c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson i Knäred (c) och Andersson i Ljung (m), vilka anfört:

Mot den i propositionen 1973: 165 föreslagna höjningen av studiebidragen har vi inte funnit anledning till erinran. Vi anser alltså i likhet med majoriteten att utskottet bör tillstyrka bifall till propositionen såvitt nu är i fråga.

Utvecklingen mot allt större arbetslöshet bland äldre arbetstagare måste bedömas som mycket oroande. Huvudlinjerna i de förslag till åtgärder i fråga om anställningstrygghet och anställningsfrämjande åtgärder för bl. a. den äldre arbetskraften som framläggs i propositionen 1973: 129 till årets riksdag kan därför hälsas med tillfredsställelse. De är emellertid enligt vår mening inte till fyllest för att på sikt lösa den viktiga fråga som den äldre arbetskraftens sysselsättningsproblem otvivelaktigt utgör.

Även andra åtgärder bör därför prövas för att förbättra de äldres situation på arbetsmarknaden. Vid en sådan prövning finns det enligt vår uppfattning — inte minst mot bakgrund av de mycket betydande kostnader för olika sociala avgifter som arbetsgivarna numera pålagts — anledning undersöka om och i vad mån en befrielse från eller differentiering av ATP-avgiften för äldre arbetskraft kan vara ägnad att bidra till en sådan förbättring. Vi förordar alltså att en utredning kommer till stånd. Denna bör studera de ekonomiska verkningarna i olika hänseenden av hel eller partiell befrielse från ATP-avgift för vissa kategorier arbetstagare och de effekter i övrigt på tilläggspensioneringen som en sådan befrielse kan väntas medföra. Utredningen bör vara oförhindrad att pröva även andra utvägar i syfte att främja den äldre arbetskraftens sysselsättning.

På grund av det anförda anser vi att socialförsäkringsutskottet med anledning av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087 bort föreslå finansutskottet hemställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om befrielse från eller differentiering av ATP-avgift för äldre arbetskraft.

FiU 1973: 40

102 SoU 1973:1y

Socialutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt att socialutskottet avger yttrande över propositionen 1973: 165, såvitt avser Bilaga 1 Socialdepartementet, jämte motioner. Finansutskottet har sedermera i särskild remissplan angivit att socialutskottets yttrande bör omfatta motionen 1973: 2087 yrkandet 8, motionen 1973: 2088, motionen 1973: 2090, motionen 1973: 2092 yrkandena 7 och 8 samt motionen 1973: 2093 yrkandena 6, 7 och 8.

Utskottet

1. Allmänna barnbidrag

Utskottet biträder förslaget i propositionen att de allmänna barnbidragen fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs från 1 320 kr. till 1 500 kr. per barn och år. Anledning till erinran mot det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag eller mot den begärda medelsanvisningen finns inte.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att de allmänna barnbidragen skall indexregleras från nämnda tidpunkt.

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats utförligt av familjepolitiska kommittén i kommitténs huvudbetänkande (SOU 1972: 34) Familjestöd (s. 242). Kommittén har inte kunnat förorda en indexreglering av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén har som stöd för sitt ställningstagande anfört följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall den mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt. Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Under hänvisning till de synpunkter som sålunda anförts av familjepolitiska kommittén avstyrker utskottet motionen 1973: 2093 i här aktuell del.

FiU 1973: 40

2. Bostadstillägg m. m.

I propositionen föreslås att grunderna för de statskommunala bostadstilläggen skall ändras med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1974 dels genom att statsbidragsreglerna för hyresgränsema för bostadstillläggen ändras på så sätt att samtliga övre hyresgränser för bostadstilllägg till barnfamiljer höjs med 100 kr., dels genom att statsbidragsandelen för bostadstilläggen skall fastställas till 70 % mot tidigare beslutade två tredjedelar.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att statsbidraget skall täcka hela kostnaden för bostadstilläggen och att ett förslagsanslag av 130 000 000 kr. — i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 30 000 000 kr. — skall anvisas till Bostadstillägg m. m. på tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74.

Beträffande frågan om höjningen av de övre hyresgränsema för statsbidragsberättigande bostadstillägg har inte framställts några erinringar mot förslaget i propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget.

De merkostnader för de statskommunala bostadstilläggen, som ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag medför, kan beräknas uppgå till ca 60 milj. kr. för helt år. Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av statsbidragsandelen innebär att nämnda kostnad i sin helhet faller på staten. Med hänsyn härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom kommunalekonomiska utredningen är utskottet inte berett att förorda en höjning av statsbidragsandelen utöver den av Kungl. Majit föreslagna.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen i här aktuell del samt avstyrker motionen 1973: 2093, såvitt här är

i fråga.

3. Bidrag till social hemhjälp

I propositionen föreslås att statsbidraget till social hemhjälp skall höjas från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974 samt att en förskottsutbetalning — med förskottet schematiskt beräknat till 15 % av kommunens totala statsbidragsberättigande kostnader för social hemhjälp under år 1973 — skall ske under våren 1974 i samband med ordinarie utbetalning av statsbidraget för verksamheten under innevarande år.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att den i propositionen föreslagna höjningen av statsbidragsandelen till den sociala hemhjälpen inte skall begränsas till att avse år 1974 utan utgöra en permanent ändring i statsbidragsgrunderna.

I motionen 1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) föreslås att

FiU 1973: 40

grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974 skall utformas så att för nytillkommande verksamhet statsbidrag skall utgå med 70 % av statsbidragsgilla kostnader medan för i hittillsvarande omfattning fortgående verksamhet statsbidrag skall utgå med 40 % av kostnaderna.

Syftet med den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av statsbidragen till den sociala hemhjälpen är att underlätta för kommunerna att utvidga verksamheten och att samtidigt stärka sysselsättningen. Chefen för socialdepartementet anför i propositionen att han förutsätter att kommunerna helt skall använda de utökade resurserna till nyanställning av personal eller till utökad arbetstid för befintlig personal. Ett genomförande av förslaget i motionen 1973: 2090 skulle enligt motionären säkerställa att de utökade resurserna verkligen kommer den utökade verksamheten till godo. Utskottet delar uppfattningen att en sådan utformning av det här aktuella stimulansbidraget, som motionären förordar, skulle vara ägnat att tillgodose syftet med Kungl. Maj:ts förslag. Med hänsyn till den starkt ökade administrativa belastning för såväl kommunerna som socialstyrelsen som en sådan statsbidragskonstruktion uppenbarligen skulle föra med sig kan emellertid utskottet inte biträda förslaget. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj:ts ovan redovisade förslag och avstyrker motionen 1973: 2090. Vidare tillstyrker utskottet den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen.

Med beaktande av det pågående arbetet inom kommunalekonomiska utredningen avstyrker utskottet motionen 1973: 2087 i förevarande del.

4. Bidrag till anordnande av barnstugor

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del, som innebär dels att anordningsbidrag till daghem och fritidshem skall utgå med 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas under tiden den 15 oktober 1973—den 31 december 1974 och blir färdigställda senast under våren 1975, dels att ett reservationsanslag av 30 000 000 kr. till Bidrag till anordnande av barnstugor anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74.

5. Bidrag till driften av barnstugor

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del, som innebär att fr. o. m. den 1 juli 1974 statsbidraget till driften av barnstugor skall höjas med 1 500 kr. till 6 500 kr. per plats och år för daghem och gemensam bamstugeavdelning samt med 750 kr. till 3 250 kr. per plats och år för fritidshem.

Utskottet — som vill erinra om att även i propositionen 1973: 136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation förbättrade statsbidragsmöjligheter föreslås för kommunernas förskoleverksamhet — avstyrker under hänvisning till det program för utbyggnad av familjestödet som framlagts av familjepolitiska kommittén och till kommunal -

FiU 1973: 40

ekonomiska utredningens arbete motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt däri yrkas att riksdagen skall uttala sig för en samlad översyn av storleken av de statliga bidragen till barnstugeoch fritidshemsverksamheten i syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor.

6. Bidrag till kommunala familjedaghem

I propositionen föreslås att statsbidraget till kommunala familjedaghem skall höjas från 35 % till 50 % av kommunernas kostnader för den verksamhet som avser kalenderåret 1974 samt att en förskottsbetalning — med förskottet schematiskt beräknat till 15 % av kommunens totala statsbidragsberättigande kostnader för kommunala familjedaghem under år 1973 — skall ske under våren 1974 i samband med ordinarie utbetalning av statsbidraget för verksamheten under innevarande år.

Utskottet tillstyrker det sålunda redovisade förslaget. Vidare tillstyrker utskottet den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen.

Med beaktande av det pågående arbetet inom kommunalekonomiska utredningen avstyrker utskottet motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt däri yrkas att den i propositionen föreslagna höjningen av statsbidragsandelen till kommunala familjedaghem inte skall begränsas till att avse år 1974 utan utgöra en permanent ändring i stalsbidragsgrunderna.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 2088 av herr Romanus (fp), i vilken yrkas att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 skall anvisas 5 000 000 kr. till statsbidrag med 50 % till kostnaderna för barntillsyn under kortare tid, som kommun ordnar i samband med vuxenundervisning.

Utskottet vill framhålla att behov av kortare barntillsyn, som inte kan tillgodoses genom kommunernas bamstugeverksamhet, föreligger även i andra fall än de av motionären åsyftade, såsom exempelvis då förälder önskar deltaga i politisk eller ideell verksamhet. Enligt utskottets mening bör det behov av tillfällig barntillsyn, som i enlighet med det sagda finns, bäst kunna tillgodoses av kommunerna genom den sociala hemhjälpen och genom familjedaghemsverksamheten. Som framgår av vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet att kommunerna får statsbidrag för dessa båda verksamhetsformer under nästa år med samma andel som föreslås i motionen för den särskilt organiserade barntillsynen. Utskottet vill tillägga att de särskilda insatser för att stimulera till vuxenstudier som kan erfordras så långt möjligt bör prövas i ett sammanhang. Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen 1973: 2088.

7. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet i propositionen förordade grunderna för bidrag till särskilda in -

FiU1973: 40

satser för en barnvänlig boendemiljö m. m. samt att riksdagen till Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

8. Färdtjänst för handikappade

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) tas upp frågan om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten för handikappade.

Som bakgrund till motionsyrkandena vill utskottet erinra om att handikapputredningen i sitt betänkande (SOU 1970: 64) Bättre socialtjänst för handikappade föreslagit bl. a. att varje kommun bör tillhandahålla förflyttningshandikappade effektiv färdtjänst, att färdtjänsten överallt bör få anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt avsikten med resan, att färdtjänstresenären bör erlägga en avgift för resan som ansluter sig till priset för motsvarande färd med allmänna kommunikationer, att varje kommun bör upprätta och socialstyrelsen godkänna en plan för färdtjänsten samt att kommunerna bör få statsbidrag till kostnaden för färdtjänsten med 35 % av nettokostnaden för denna. Handikapputredningen har vidare föreslagit bl. a. att i vissa fall en möjlighet bör öppnas att som komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade egen bil.

I motionen yrkas dels att riksdagen skall godkänna grunder för statsbidrag till färdtjänst i överensstämmelse med handikapputredningens förslag, dels att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 skall anvisa ett förslagsanslag av 17 000 000 kr.

Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg och bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna. Utskottet vill understryka detta. En väl fungerande färdtjänst är en viktig förutsättning för de handikappades integration i samhället. Det är alltså angeläget att färdtjänsten byggs ut. Det ansvar för de handikappade och deras omvårdnad som åvilar kommunerna innebär att färdtjänsten är en uppgift för dessa. Enligt vad som framgår av en av Svenska kommunförbundet gjord kartläggning, som avser förhållandena den 1 december 1971, har kommunerna också i betydande utsträckning inrättat färdtjänst för handikappade. Kartläggningen visar att vid nämnda tidpunkt färdtjänst fanns i 260 av de 447 kommuner som kartläggningen omfattade — 17 kommuner hade inte besvarat enkäten i ämnet. Utskottet vill — i överensstämmelse med utskottets uttalande vid behandlingen av motionsyrkanden rörande färdtjänsten i anslutning till årets statsverksproposition (SoU 1973: 5 s. 70) — starkt understryka vikten av att den utbyggnad som igångsatts på området fortsätter. Handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten har överlämnats till kom -

FiU1973: 40

munalekonomiska utredningen för prövning i samband med behandlingen av hithörande frågor. Eftersom utskottet anser att utredningens arbete inte bör föregripas, avstyrker utskottet motionen 1973: 2092, såvitt här är i fråga.

Stockholm den 14 november 1973

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herrar Olsson i Timrå (s) och Nilsson i Växjö (s).

Avvikande meningar

Vid 1. Allmänna barnbidrag

1. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats i många år. Tidigare har förslag i den vägen avvisats bl. a. med hänvisning till att familjer i högre inkomstlägen skulle gynnas. Med erfarenhet av hur de senaste årens prisutveckling urholkat barnbidragets värde står det dock klart att om barnbidragen, som utgör den viktigaste stödformen till barnfamiljerna, skall bibehålla sitt värde krävs att bidragen indexregleras. Om detta sker kommer barnbidragen att ges samma värdebeständighet som andra bidragsformer.

I enlighet med det anförda bör barnbidragen indexregleras. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 2093 i här aktuell del.

2. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att värdesäkring av barnbidragen är en riktig princip, vilket bl. a. framhållits i tidigare motioner från centerpartiet och folkpartiet. Som framhållits i reservationen 2 till socialutskottets betänkande 1973:5 av folkpartiets och centerpartiets ledamöter bör regeringen framlägga en plan för familjepolitikens utformning, i vilken bör ingå

FiU 1973: 40

förslag om värdesäkring av barnbidragen, så att barnfamiljerna får garantier mot att bidragens värde holkas ur av penningvärdeförsämringen. Eftersom en sådan plan bör framläggas skyndsamt, är det inte nödvändigt att riksdagen beslutar om värdesäkring av barnbidragen i samband med den nu aktuella höjningen av dessa. Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 2093 i här aktuell del.

Vid 2. Bostadstillägg m. m.

3. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”De merkostnader” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att mycket talar för att det nu bör ske en omläggning av det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet. Kommunalekonomiska utredningen behandlar visserligen frågan om hur kostnaderna skall fördelas mellan stat och kommun, men detta hindrar inte att staten redan nu tar över den del som återstår för att bostadstilläggen skall bli helt statliga. Ett sådant förfarande skulle också ha fördelar på den administrativa sidan. Utskottet tillstyrker därför — med ändring av propositionen i motsvarande del — motionen 1973: 2093, såvitt här är i fråga.

Vid 3. Bidrag till social hemhjälp

4. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Syftet med” och slutar med ”föreslagna medelsanvisningen” bort ha följande lydelse:

Syftet med (= utskottet) befintlig personal. Ett ge nomförande

av förslaget i motionen 1973: 2090 kommer enligt utskottets mening att säkerställa att de utökade resurserna medför en sådan utbyggnad av verksamheten som Kungl. Maj:t förutsätter. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2090 och avstyrker Kungl. Maj:ts förslag i motsvarande del. Utskottet tillstyrker den av Kungl. Maj:t förordade förskottsutbetalningen samt den föreslagna medelsanvisningen.

5. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Med beaktande” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att höja bidraget till den sociala hemhjälpen för enbart en begränsad period. Om bidragsandelen skulle sänkas efter år 1974, kunde det bli nödvändigt för många kommuner att avskeda personal eller eljest skära ner redan befintlig verksamhet. Höjningen av statsbidraget till social hemhjälp bör därför inte göras tidsbegränsad. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2087 i förevarande del.

FiU1973: 40

109 Vid 5. Bidrag till driften av barnstugor

6. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Utskottet — som” och slutar på s. 4 med ”låga taxor” bort ha följande lydelse:

I syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor för de olika formerna för barnstuge- och fritidshemsverksamheten anser utskottet det angeläget att riksdagen uttalar sig för en samlad översyn av storleken på de statliga bidragen till denna verksamhet.

Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt däri begärs en sådan översyn.

Vid 6. Bidrag till kommunala familjedaghem

7. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Med beaktande” och slutar med ”i statsbidragsgrunderna” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att den i propositionen föreslagna höjningen av statsbidragsandelen till kommunala familjedaghem inte skall begränsas till att avse år 1974 utan utgöra en permanent ändring i statsbidragsgrunderna.

Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att höja bidraget till kommunala familjedaghem för enbart en begränsad period. Om bidragsandelen skulle sänkas efter år 1974 kunde det bli nödvändigt för många kommuner att avskeda personal eller eljest skära ner redan befintlig verksamhet. Höjningen av statsbidraget till familjedaghemsverksamheten bör därför inte göras tidsbegränsad. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2087 i förevarande del.

8. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”motionen 1973: 2088” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen är svårigheten att ordna barntillsyn ofta ett hinder för särskilt kvinnor att delta i vuxenutbildningen. Då det inte sällan är fråga om ett tillsynsbehov som bara omfattar några timmar per dag under en begränsad tid, kan det vara svårt att bereda plats för dessa barn inom den redan hårt belastade kommunala barntillsynen på daghem och familjedaghem. Från ekonomisk och praktisk synpunkt är det ofta att föredra att man ordnar en enklare form av barntillsyn, av typ ”barnparkering” eller ”parklek” i anslutning till den kommunala vuxenutbildningens lokaler. Sådan enklare barntillsyn för tillfälliga behov har prövats i många kommuner, även om det inte så ofta skett i direkt samband med vuxenundervisningen. Tyvärr synes det som om kommunernas välkända ekonomiska svårigheter under senare år lett till

FiU1973: 40

att sådan barntillsynsverksamhet dragits in. Ett statligt stimulansbidrag är därför önskvärt och kan som motionären föreslår få begränsad omfattning. Då deltagande i vuxenundervisning av många skäl är särskilt angeläget att stimulera synes det lämpligt att bidraget särskilt stimulerar barntillsyn som möjliggör deltagande i vuxenundervisning.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 2088.

Vid 8. Färdtjänst för handikappade

9. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Handikapputredningen har” och slutar på s. 6 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg och bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna. De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygdskommuner. I dessa saknar många handikappade färdmöjligheter. I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna starkt varierande. Utskottet vill understryka vikten av att utbyggnaden av färdtjänsten fortsätter. Handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten har överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utbyggnaden av färdtjänsten kan komma att fördröjas med anledning härav. Överenskommelse om skattestopp i kommunerna har dessutom i en del kommuner gått ut över färdtjänsten. Det är enligt utskottets mening angeläget att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten snarast införs. Detta kan ske i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens överväganden.

Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 2092, såvitt här är i fråga.

Särskilda yttranden

1. beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 1—7) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anfört:

De förslag som behandlas i detta yttrande ingår som delar i ett samlat förslag från Kungl. Maj:t vars huvudsyfte är att stimulera samhällsekonomin. Vi delar utskottets uppfattning att, från de synpunkter socialutskottet har att företräda, ingenting finns att erinra mot de föreliggande social- och familjepolitiska förslagen i och för sig. Vi vill emellertid understryka att vi icke därmed tagit ställning till avvägningen mellan dessa förslag och andra möjliga metoder för stimulans av konsumtion och samhällsekonomi. En sådan prövning får helt ankomma på finansutskottet.

FiU 1973: 40

lil

2. beträffande statsbidrag till driften av barnstugor (punkten 5) av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anfört:

I den partimotion, som folkpartiet väckt i anslutning till prop. 1973: 136 angående förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation, begärs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär ett samlat förslag till regler för statsbidrag till den kommunala förskoleverksamheten, att framläggas till vårriksdagen 1974. Vi anser det riktigare att denna fråga behandlas i samband med förskolepropositionen, än i anslutning till det nu aktuella förslaget om konjunkturstimulerande åtgärder. Det innebär ju ingen nämnvärd försening av riksdagens ställningstagande. Av partimotionen framgår att folkpartiet inte har uppfattningen att kommunalekonomiska utredningens arbete bör inväntas innan ett samlat förslag till statsbidragssystem införs. Av en motion väckt vid riksdagens början framgår också att folkpartiet anser att en övergång bör ske till låga, enhetliga föräldraavgifter inom daghemsverksamheten.

FiU 1973: 40

112 KrU 1973:1y

Kulturutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt att kulturutskottet avger yttrande över propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder, bilaga 3, punkten 1.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Stockholm den 13 november 1973

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Larsson i Vänersborg (s), fru Sundström (s), herr Källstad (fp), fru Berglund (s), herrar Sundman (c), Leander (s), fru Frankel (fp), herrar Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Andersson i örträsk (s), fru Mogård (m), fru Ryding (vpk), herrar Sörenson (s) och Nisser (m).

FiU 1973: 40

113 UbU 1973:1y

Utbildningsutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober och den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt att utbildningsutskottet avger yttrande över propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder, bilaga 3 (utbildningsdepartementet) punkterna 2 och 3 jämte följdmotioner.

Med anledning härav får utbildningsutskottet anföra följande.

1. Särskilda åtgärder på skolområdet. Kungl. Maj:t har (punkten 2, s. 28—30) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad departementschefen anfört om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet, dels till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

Motionerna

1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:165 uttalar att det under punkten D 8 a. Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna särskilda samrådsorganet inte bör inrättas,

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser hemställan dels att riksdagen till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 skall anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 5 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 20 000 000 kr. (punkten 9), dels att riksdagen skall godkänna de i motionen angivna riktlinjerna för användande av bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet (punkten 10),

1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i motionen nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.

Utskottet

I syfte att förbättra skolmiljön för såväl de anställda som eleverna föreslås i propositionen 1973:165 en förstärkning av insatserna på de

8 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU1973: 40

områden av skolan där olika problem gör sig gällande. I propositionen framhålls att sådana insatser är särskilt angelägna inom storstadskommunerna men att även andra områden — t. ex. sådana med betydande invandrargrupper — kan vara aktuella för särskilda insatser. Dessa skall i första hand avse eleverna i grundskolan och dess högstadium.

Behovet av statsmedel för år 1974 har beräknats till 30 milj. kr., varav hälften föreslås anvisat på tilläggsstat I för innevarande budgetår. En väsentlig del av den föreslagna resursen förutsätts bli tagen i anspråk för en kraftig ökning av antalet resurstimmar för anställande av ytterligare personal. Enligt propositionen kan det dessutom bli fråga om att inom skolans ram förstärka anordningarna för elevvård och fritidsverksamhet. Skolöverstyrelsen avses få i uppdrag att bilda ett särskilt samrådsorgan för att följa verksamheten.

I motionen 1973:2087 anförs att de av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärderna på intet sätt är tillräckliga för att komma till rätta med skolans alla problem. Motionärerna anser det nödvändigt att den nya resursen också får disponeras för förebyggande åtgärder, vilket enligt deras mening motiverar att det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet räknas upp med 5 milj. kr. till 20 milj. kr. Som exempel på förebyggande åtgärder nämns i motionen insatser för att hindra att en skola läggs ned och för att små klassenheter skall kunna bibehållas. I motionen 1973: 2095 framförs önskemål om att anslagsmedlen skall få tas i anspråk för försöksverksamhet på det personaladministrativa området och därvid i första hand för sådan verksamhet som är inriktad på förebyggande personalsociala insatser.

Med anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena vill utskottet slå fast att de i propositionen föreslagna extra medlen inte bundits för en viss typ av åtgärder. Tvärtom uttalas i propositionen att det i stället framstår som önskvärt att man söker använda olika typer av insatser för att få vägledning för skolans fortsatta utveckling. I fråga om riktlinjer för det särskilda statsbidraget synes Kungl. Maj:ts uttalanden inte innebära någon begränsning i förhållande till vad som i motionen 1973: 2087 framförs som lämpliga och önskvärda åtgärder. Utskottet är inte berett föreslå att riksdagen särskilt skall uttala sig för i nämnda motion föreslagna förebyggande åtgärder.

Utskottet har tidigare i år i sitt betänkande 1973: 44 kunnat konstatera att kommun som huvudman har samma arbetsgivaransvar i personalsocialt avseende beträffande primär- och sekundärkommunalt anställda lärare som beträffande övriga arbetstagare. Med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter beträffande huvudmännens insatser i fråga om lärarpersonalen bör övervägas på vilket sätt huvudmännen lämpligast kan stimuleras att påbörja uppbyggnaden av en mera adekvat personalvård för lärarna. Utskottet har funnit det önskvärt att frågan om till -

FiU 1973: 40

fälliga stimulansbidrag till initialåtgärder övervägs vid dispositionen av nu ifrågavarande anslagsmedel. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge denna uppfattning till känna för Kungl. Maj:t.

Utskottet tillstyrker den av Kungl. Maj:t för budgetåret 1973/74 föreslagna medelsanvisningen. Utskottet har sålunda inte kunnat ansluta sig till förslaget i motionen 1973: 2087 om anvisande av 5 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t förordat.

Vad därefter beträffar det förutnämnda samrådsorganet hemställs i motionen 1973: 2086 att riksdagen skall uttala att detta samrådsorgan inte bör inrättas. Motionären anser det oklart vilka uppgifter samrådsorganet skall få och finner den förutskickade sammansättningen diskutabel.

Utskottet har för sin del inte funnit någon anledning till erinran mot att till skolöverstyrelsen, på vilken de beslutande uppgifterna kommer att ligga, knyts ett organ för samråd med företrädare bl. a. för skolans huvudmän och personal. Såvitt utskottet kunnat finna måste det vara väsentligt att erfarenheter som finns samlade hos dessa intressegrupper genom företrädare för dem direkt kan tas till vara i arbetet att på bästa sätt fördela den nya resursen på olika ändamål. Med det anförda avstyrker utbildningsutskottet för sin del bifall till yrkandet i motionen 1973: 2086.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 10) godkänner i propositionen 1973: 165 förordade riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 2095 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om stimulansbidrag till personalvård för lärare,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 9) till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.,

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 2086.

2. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Kungl. Maj:t har (punkten 3, s. 30) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad departementschefen anfört om det ökade medelsbehovet för byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

I det av Kungl. Maj:t den 5 maj 1973 fastställda regleringsbrevet för innevarande budgetår avseende anslag till investeringsbidrag medges för

FiU 1973: 40

byggnadsarbeten inom skolväsendet en sammanlagd investeringsram av 450 milj. kr. Under förevarande anslag har Kungl. Maj:t för bl. a. detta ändamål anvisat 174 milj. kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 augusti 1973 medgett att den för innevarande budgetår medgivna investeringsramen utökas med sammanlagt högst 50 milj. kr. Med hänsyn till föreliggande skolbyggnadsbehov och av sysselsättningspolitiska skäl bör enligt propositionen nu en ytterligare höjning av investeringsramen göras med 50 milj. kr. varigenom ramen kommer att utgöra 550 milj. kr. under innevarande budgetår. Höjningen blir således sammanlagt 100 milj. kr. utöver vad som beräknats i prop. 1973: 1 (bil. 10, s. 289).

Medelsbehovet under förevarande anslag kan med anledning härav beräknas till ca 35 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats, varav ca 15 milj. kr. kan väntas utgöra merbelastningar på budgetåret 1973/74.

Utskottet

Utbildningsutskottet, som inte funnit anledning till något uttalande i förevarande fråga, föreslår att finansutskottet hemställer

att riksdagen lägger till handlingarna punkten 3 i bilaga 3 till propositionen 1973:165.

Stockholm den 13 november 1973

På utbildningsutskottets vägnar JAN ERIK WIKSTRÖM

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Berndtson i Linköping (vpk), Sundgren (s), Ericson i örebro (s) och Nilsson i Norrköping (s).

Avvikande meningar

vid punkten 1

1. beträffande riktlinjer för det särskilda statsbidraget av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Johansson i Skärstad (c) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”förebyggande åtgärder” bort ha följande lydelse:

FiU 1973: 40

117 Utskottet delar den i motionen 1973: 2087 hävdade uppfattningen att de i propositionen föreslagna riktlinjerna för det särskilda statsbidraget i väsentliga delar är ofullständiga, vilket bl. a. gör det svårt att bedöma vilken omfattning och effekt åtgärderna kan få ute i de olika kommunerna.

I nämnda motion föreslagna riktlinjer innebär enligt utskottets bedömning större förutsättningar för att den nya resursen kan anpassas till skiftande lokala förhållanden, vilket är ett villkor för att man skall kunna komma till rätta med akuta problem i undervisningen. Utskottet anser därför att för statsbidraget till särskilda åtgärder på skolområdet bör gälla i motionen 1973: 2087 förordade riktlinjer. Därigenom blir bl. a. tydligare preciserat att statsbidraget kommer att kunna tas i anspråk för förebyggande åtgärder.

dels att utskottet i sammanfattningen bort under 1 föreslå finansutskottet att hemställa

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 10) godkänner i motionen förordade riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet,

2. beträffande anslagsbeloppet av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Johansson i Skärstad (c) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”Kungl. Maj:t förordat” bort ha följande lydelse:

Vid sin prövning av frågan om anslagsbelopp för budgetåret 1973/74 har utskottet funnit sig böra föreslå att riksdagen ansluter sig till förslaget i motionen 1973: 2087 och sålunda anvisar 20 milj. kr. eller 5 milj. kr. mer än Kungl. Maj:t förordat. Härigenom bör en effektivare satsning på förebyggande åtgärder bli möjlig.

dels att utskottet i sammanfattningen bort under 3 föreslå finansutskottet att hemställa

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 9) till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

FiU 1973: 40

118 Särskilt yttrande

vid punkten 1

av herr Berndtson i Linköping (vpk):

I de tidigare av riksdagen behandlade motionerna 1973: 1275 och 1973: 1908 har vänsterpartiet kommunisterna begärt särskilt statligt stöd till kommunerna för bibehållande av nedläggningshotade skolor. Riksdagen har emellertid ej biträtt förslaget (UbU 1973: 29).

Förslagen till nu ifrågavarande särskilda åtgärder på skolområdet avses tillgodose en rad skilda behov och torde ej få någon nämnvärd effekt beträffande nedläggningshotade skolor ens med den i motionen 1973: 2087 föreslagna uppräkningen av beloppet.

Utskottet anför att Kungl. Maj:ts uttalanden om riktlinjerna för det särskilda statsbidraget ej synes innebära någon begränsning i förhållande till vad som i motionen 1973: 2087 framförts som lämpliga och önskvärda åtgärder.

Med hänsyn härtill har jag ansett mig kunna biträda utskottets förslag.

Särskilda statliga stödåtgärder för bibehållande av nedläggningshotade skolor kommer av vänsterpartiet kommunisterna att aktualiseras i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen för budgetåret 1974/75.

FiU 1973: 40

119 TU 1973: ly

Trafikutskottets yttrande över bilaga 2 till propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om trafikutskottets yttrande över propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser bilaga 2, kommunikationsdepartementet, jämte eventuella motioner.

Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Anslag till vägväsendet

På riksstaten för innevarande budgetår har till Byggande av statliga vägar anvisats ett reservationsanslag av 725,5 milj. kr. I syfte att göra det möjligt för vägverket att snabbt öka sin byggnadsverksamhet föreslås i propositionen 1973: 165 en ytterligare medelsanvisning om 115 milj. kr.

I motionen 1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c, fp) har yrkats att riksdagen beslutar att av dessa medel 5 milj. kr. skall användas för planerad omläggning av järnvägen söder om Fjärås, där den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

Från bl. a. regionalpolitisk synpunkt anses det enligt departementschefen vara angeläget att den utökade verksamheten inriktas på de sekundära och tertiära vägnäten. Närmast bör härvid kunna komma i fråga förstärkning och upprustning av broar med otillräcklig bärighet. En utökad medelsanvisning för det innevarande budgetåret föreslås även kunna användas för att påskynda viktiga, större vägprojekt.

Med understrykande av vad departementschefen sålunda anfört tillstyrker utskottet den förordade medelsanvisningen. Då denna skall kunna utnyttjas i sysselsättningspolitiskt syfte finner även utskottet det vara av stor vikt att vägverket samråder med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional fördelning, disponerad arbetskraft och igångsättningstidpunkt för de arbeten som härigenom skall utföras. Under hänvisning härtill och då utskottet nu liksom tidigare ej anser sig böra ingå på en prioritetsbedömning av de olika vägföretag som kan komma i fråga avstyrks motionen 1973: 2073.

FiU 1973: 40

120 Förslagen om ytterligare medelsanvisning med 75 milj. kr. till Drift av statliga vägar och 10 milj. kr. till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet tillstyrker sålunda desamma.

Anslag till statens järnvägar

Under investeringsanslaget till Järnvägar m. m. föreslås en ytterligare medelsanvisning för innevarande budgetår om 70 milj. kr.

Enligt propositionen bör ett belopp om 75 milj. kr. beräknas för tidigareläggning till innevarande budgetår av investeringar i fasta anläggningar och rullande materiel. Den lämpliga fördelningen mellan dessa objektsgrupper anges till i runda tal 10 resp. 65 milj. kr. Hur det senare beloppet skall uppdelas på t. ex. lok och vagnar anses SJ böra bestämma bl. a. efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, överslagsvis beräknas beloppet räcka till beställning av 600—700 godsvagnar och för anskaffning av lok för ca 20 milj. kr. I beloppet 10 milj. kr. har även inräknats utrymme för vad som under budgetåret 1973/74 kan komma att krävas av statliga medel vid anläggande av en pendeltågstation i Flemingsberg i Stockholmsområdet. Totalkostnaden för en sådan station har angetts till storleksordningen 13 milj. kr. i 1973 års prisläge.

Till följd härav och till följd av Kungl. Maj:ts beslut tidigare i år angående vissa tidigarelagda investeringar måste enligt propositionen ytterligare medel anvisas under anslaget Järnvägar m. m. Det ytterligare medelsbehovet för budgetåret 1973/74 beräknas till 70 milj. kr.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) har, såvitt nu är i fråga (punkten 4), yrkats att riksdagen vid behandlingen av propositionen i denna del — utöver Kungl. Maj ris förslag — beviljar SJ 100 milj. kr. att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar såsom verket finner för gott men med förtur för de projekt som gynnar trafiken på Norrland samt de som avser särskilt olycksdrabbade sträckor.

Även om den av motionärerna begärda anslagsökningen i och för sig framstår som välmotiverad har utskottet vid sin prövning av anslagsfrågan funnit Kungl. Maj:ts förslag böra godtas. Motionen 1973: 2092 avstyrks följaktligen i nu berörda del.

FiU1973: 40

121 Övriga anslagsfrågor

I propositionen har också föreslagits ytterligare medelsanvisning för innevarande budgetår med 7 milj. kr. till Posthus m. m. och 2 milj. kr. till Sjöfartsmateriel m. m. Utskottet tillstyrker förslagen i fråga.

Stockholm den 8 november 1973

På trafikutskottets vägnar SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Lindberg (s), Håkansson (c), Östrand (s), Taube (fp), fru Thunvall (s), fröken Hörlén (fp) och herr Komstedt (m).

Avvikande meningar

1. av herrar Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Håkansson (c) och Komstedt (m) som ansett att utskottets yttrande efter en inledande redogörelse för yrkandena i propositionen och motionerna bort ha följande lydelse:

Utskottet inskränker sitt yttrande till att avse en granskning av de framlagda förslagen från enbart teknisk synpunkt. Att ta ställning i övrigt till propositionen och motionen 1973: 2092 i vad den rör ytterligare medelsanvisning till SJ samt att ta initiativ utöver dessa förslag får ankomma på finansutskottet.

Mot denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de förslag som läggs fram i propositionen och motionen 1973: 2092 såvitt nu är i fråga. Däremot avstyrks motionen 1973: 2073 om att 5 milj. kr. av anslagsmedlen för byggande av statliga vägar skall användas för den

1 motionen angivna ombyggnaden.

2. beträffande Anslag till statens järnvägar av herr Taube (fp) och fröken Hörlén (fp) som ansett det stycke av utskottets yttrande på s.

2 som börjar med ”Även om” och slutar med ”berörda del” bort ersättas med text av följande lydelse:

Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen är enligt utskottets uppfattning och såsom motionärerna framhållit inte tillräcklig. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att investeringsanslagen till statens järnvägar under en följd av år prutats ner. Banunderhållet är

FiU 1973: 40

på många sträckor eftersatt och kraven på förbättringar av järnvägens standard — inte minst från säkerhetssynpunkt — är stora. Bl. a. på grund härav synes — utöver Kungl. Maj:ts förslag — en medelsanvisning om 100 milj. kr. erforderlig.

Av angivna belopp bör 70 milj. kr. beräknas för att av SJ i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i främsta rummet användas till:

1) byggandet av nya broar som ersätter gamla och nerslitna brokonstruktioner,

2) byggandet av helt nya planskilda korsningar mellan järnväg och landsväg, samt där så är befogat anläggandet av parallellvägar för att få bort nuvarande korsningar i samma plan,

3) förbättringar av signalsystem och anläggningar för kraftöverföring,

4) uppsättandet av inhägnader kring bangårdar och banområden.

SJ bör också, om verket skall kunna fullfölja intentionerna i propositionen och öka sin godshanteringsveiksamhet, få ytterligare 20 milj. kr. för investeringar i godsterminaler och godsbangårdar. I detta sammanhang må nämnas att SJ har prioriterat en utvidgning av bangårdarna i Sundsvall och Uddevalla.

Vidare bör SJ få möjlighet att tidigarelägga det planerade dubbelspåret på sträckan Bräcke—Ånge så att dessa arbeten kan bedrivas i full skala under den väntade lågkonjunkturen 1975—1976. Anslag till markinlösen och förberedande projektering bör utgå redan nu och kan bedömas ha en gynnsam effekt i vad gäller sysselsättning av teknisk personal.

En upprustning av linjerna Gävle—Sundsvall och Gävle—Bollnäs— Ljusdal—Ånge—Bräcke—östersund är nödvändig om SJ skall ha tekniska möjligheter att sätta in de nu planerade och under utexperimenterande varande snabbtågen för hastigheter över 200 km/tim på Norrlandslinjerna — och på så sätt göra Sverige rundare. Dessa förberedelseoch projekteringskostnader uppskattas till 10 milj. kr.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet sålunda att SJ — utöver de i propositionen föreslagna medlen — beviljas 100 milj. kr. för de arbeten och anskaffningar m. m. som av utskottet i det föregående angivits.

FiU 1973: 40

123 JoU 1973:1y

Jordbruksutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om jordbruksutskottets yttrande över propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder, bil. 4, jämte eventuella följdmotioner.

Enligt finansutskottets beslut den 6 november 1973 har yttrande därefter begärts av jordbruksutskottet över motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), yrkande 11, motionen 1973:2089 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) och motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk), yrkande 9. Vidare har under hand hemställts om utskottets synpunkter på motionen 1973: 2087, såvitt avser yrkandet 7, samt motionerna 1973: 2091 av herr Antby (fp), 1973: 2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga (båda fp) och 1973: 2096 av herrar Ångström och Hamrin (båda fp).

Jordbruksutskottet får med anledning härav anföra följande.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Enligt propositionen 1973: 165 avses prisstoppet på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror förlängas till att gälla även under första halvåret 1974. Den ytterligare kompensation som fr. o. m. den 1 januari 1974 skall tillföras jordbruket till följd av fortsatt prisstopp på berörda livsmedel och utvecklingen av den allmänna prisnivån under tiden april—oktober 1973 kan enligt vad departementschefen anför f. n. beräknas uppgå till drygt 150 milj. kr. för innevarande budgetår. Utskottet har inte någon erinran mot att ersättningen till jordbruket för dess förluster till följd av fortsatt prisstopp på vissa livsmedel täcks av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

I motionerna 1973:2087, yrkande 7, 1973:2091, 1973:2094 och 1973: 2096 framförs olika förslag i syfte att slopa mervärdeskatten på livsmedel eller på annat sätt eliminera dess prishöjande effekter på konsumentpriser.

Jordbruksutskottet, som inte har att ta ställning till den skattemässiga sidan av hithörande problem, vill i detta sammanhang endast hänvisa

FiU 1973: 40

till att 1972 års jordbruksutredning bl. a. har till uppgift att från jordbrukspolitisk synpunkt pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även skall undersöka möjligheterna att gå över till en lågprislinje och effekterna av en sådan övergång. Härutöver skall utredningen också undersöka möjligheterna till ytterligare modifieringar av högprislinjen. Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. i utredningens regi vissa undersökningar i samarbete med bl. a. lantbrukshögskolan i syfte att belysa hur olika finansieringsformer inverkar på utformningen av jordbruksstödet.

Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Under förevarande punkt framläggs förslag om förhöjda bidrag till ny-, till- eller ombyggnad av avloppsreningsverk enligt i huvudsak samma principer som gällde för förhöjda bidrag till motsvarande ändamål under budgetåren 1971/72 och 1972/73. För de nu föreslagna bidragen beräknar departementschefen ett medelbehov av 100 milj. kr. för innevarande budgetår.

Gällande bestämmelser för ifrågavarande bidragsgivning återfinns i kungörelsen (1968: 308) om statsbidrag till avloppsreningsverk (ändrad 1971: 371) och kungörelsen (1971: 914) om förhöjt statsbidrag till avloppsreningsverk och vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.

Vid bestämmandet av bidragets storlek får i bidragsunderlaget inräknas, förutom kostnaden för avloppsreningsverket, kostnaden för ledning från reningsverket till utsläppspunkten i recipienten. Vidare får tilloppsledning till reningsverket räknas in i den mån detta av vattenvårdsskäl byggs på längre avstånd från samhället än som annars är nödvändigt. Dessutom kan bidrag utgå till överföringsledningar i sådana fall då det från vattenvårdssynpunkt är fördelaktigt att avloppsfrågan löses gemensamt för flera samhällen.

I motionen 1973: 2089 yrkas att riksdagen medger att för innevarande budgetår inom ramen för nu ifrågavarande anslag bidrag beviljas till ombyggnad av vissa äldre kommunala avloppsledningar intill ett belopp av 50 milj. kr. Motionärerna framhåller att reningsverkens effektivitet liksom frågan om deras framtida utbyggnad inte bara är avhängig av reningsanläggningarna som sådana utan också av kvaliteten på de primära ledningsnäten. Dåliga ledningsnät innebär stora fluktuationer i spillvattenvolym vid reningsverken (t. ex. stora ökningar vid häftig nederbörd och snösmältning). Som följd härav blir reningseffekten momentant störd samtidigt som kapaciteten bestäms av toppbelastningen. Tidpunkten för en framtida utbyggnad blir sålunda bestämd av de maximala tillflöden som kan beräknas. Alternativet är en icke önskvärd bräddning. I områden med stor andel äldre ledningsnät av förhållandevis dålig kvalitet är det alltså, framhåller motionärerna, från såväl samhällsekonomiska som miljömässiga synpunkter lika angeläget att ledningsnäten blir

FiU 1973: 40

moderniserade som att reningsverken utbyggs och görs tillräcklig effektiva.

Utskottet kan givetvis instämma i att det är angeläget att ledningsnäten är av en sådan kvalitet att olägenheter till följd av vattenföroreningar genom bräddutsläpp eller till följd av otillräcklig reningseffekt vid reningsverken genom utspädning av spillvattnet med dagvatten i möjligaste mån kan elimineras. En fortgående utbyggnad av s. k. duplikatledningssystem pågår också i nämnda syfte i åtskilliga kommuner. I sådana system avleds dagvatten och spillvatten i skilda ledningar och dagvattnet leds direkt ut i recipienten medan allt spillvatten renas före utsläpp i recipienten.

Som framgår av den föregående redogörelsen är emellertid nu ifrågavarande bidragsform inte avsedd att användas för sådana investeringar som avses i motionen 1973: 2089. En utvidgning av bidragsändamålen i motionens syfte skulle med hänsyn till de kostnadskrävande och svåröverskådliga investeringsbehov varom här är fråga kunna få vittgående konsekvenser för den fortgående utbyggnaden av reningsverken. Enligt utskottets mening finns inte tillräckligt underlag för att i detta sammanhang ta ställning till förslaget. Motionen avstyrks således. Mot departementschefens uttalande och förslag under förevarande punkt har utskottet inte något att invända.

Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. I propositionen framlagt förslag om tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m., innefattande bl. a. en medelsanvisning för ändamålet av 70 milj. kr., motsvarar från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål. Utskottet vill därför för sin del förorda att detsamma godtas av riksdagen. Detta innebär bl. a. att utskottet ej biträder i motionen 1973: 2093 under punkten 9 framfört avslagsyrkande avseende propositionen 1973: 165 i förevarande del.

I motionen 1973: 2087 erinras, såvitt nu är i fråga, om att jordbruket och trädgårdsnäringen sedan år 1972 i princip åtnjuter samma bidragsmöjligheter som industrin när det gäller miljövårdande åtgärder. Statsbidraget utgår med högst 25 procent av godkänd kostnad. Enligt motionärernas mening torde sysselsättningseffekten av miljövårdande investeringar inom jordbruket och trädgårdsnäringen vara densamma som av investeringar inom industrin. Motionen utmynnar i en hemställan om en tillfällig förhöjning av bidraget till miljövårdande åtgärder även inom jordbruket och trädgårdsnäringen under den period och i enlighet med de regler som i propositionen föreslås gälla för industrin. Utskottet vill i anledning härav erinra om att utskottet de båda senaste åren när det gällt motsvarande anslagsanvisning till miljövårdande åtgärder i sysselsättningssyfte funnit att bidragsgivningen borde koncentreras till industri -

FiU1973: 40

sektorn (JoU 1971:1 y och JoU 1972:1 y). Finansutskottet har delat denna uppfattning sorn jämväl biträtts av riksdagen. Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i dagens läge frångå tidigare ståndpunkt. Motionen 1973: 2087 avstyrks därför i berörd del.

Stockholm den 13 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), fru Theorin (s), herrar Hedin (m), Hedström (s)*, Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), fru Anér (fp), herr Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c), Aberg (fp) och Oskarsson i Ankarsrum (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande meningar

1. av herr Takman (vpk) som anser att utskottet bort med bifall till motionen 1973: 2093, yrkande 9, avstyrka i propositionen framlagda förslag om bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.,

2. av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar Kronmark (m), Johansson i Holmgården (c) och Åberg (fp) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”1 motionen” och slutar på s. 4 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

I motionen (lika med utskottet) för industrin. Enligt

utskottets mening har vid prövningen av förevarande fråga framkommit övertygande skäl för angivna ståndpunkt. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2087, såvitt nu är i fråga.

FiU 1973: 40

127 NU 1973: 3 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder och över vissa motioner i ämnet.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen 1973: 165 såvitt gäller bilaga 6 punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond). Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet vidare hemställt om yttrande över motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087 i nedan angivna delar.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

1. Statens hantverks- och industrilånefond

I propositionen 1973: 165 föreslås, såvitt nu är i fråga (bilaga 6 punkten 3, s. 47 f.), att riksdagen till Statens hantverks- och industrilånefond på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget.

2. Bidrag och lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs bl. a. (punkterna 2 och 3) att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna ett anslag av 200 000 000 kr. och till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.

Motionärerna godtar i princip de förslag som läggs fram i propositionen 1973:165. De bidrags- och lånemöjligheter som de vill skapa genom nya anslag är avsedda för kompletterande åtgärder som mera direkt skulle sikta till att stimulera industri- och serviceföretag att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga. Samma förslag har tidigare i år framförts i motionen 1973:1459, vilken väcktes under den allmänna motionstiden. Denna motion har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973: 54, punkten 35 i hemställan med motivering på s. 27; reservation 15) och avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade till de olika

FiU 1973: 40

instrument varmed strukturarbetslösheten angrips från samhällets sida och uttalade att de i motionen föreslagna stödåtgärderna av delvis nytt slag skulle ta betydande resurser i anspråk men att det inte kunde antas att de angivna bidrags- och låneramarna skulle förslå till att ge underlag för 100 000 arbetstillfällen. Vid sin förnyade prövning av förslagen har utskottet inte blivit övertygat om att den tilltänkta nya bidrags- och låneformen skulle utgöra ett lämpligt komplement till de ekonomiskpolitiska åtgärder med generell eller mera selektiv inriktning som eljest är aktuella i sammanhanget. 1974 års statsverksproposition, som kommer att föreligga om mindre än två månader, kan för övrigt väntas ge underlag för ytterligare beslut av riksdagen om insatser för att bekämpa strukturarbetslösheten.

Utskottet avstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena.

3. Särskilda åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens situation

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen skall godkänna inriktning och utformning av den ekonomiska politiken i enlighet med bl. a. punkten A 5 i ett av motionärerna angivet program. Denna punkt innefattar, såvitt nu är i fråga, särskilda åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens situation och ökad rätt till återlån från allmänna pensionsfonden.

En råd åtgärder har, som utskottet i våras underströk i anledning av motioner rörande näringspolitiken (NU 1973: 54 s. 31), under senare år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora företagen. Ytterligare en insats på detta område blir det tillskott till statens hantverks- och industrilånefond som utskottet ovan har tillstyrkt. I propositionen 1973:165 föreslås ett antal konkreta åtgärder, avsedda att på olika sätt stimulera den svenska ekonomin. Att i detta sammanhang göra ett sådant allmänt uttalande rörande de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor som motionärerna föreslår är enligt utskottets mening inte motiverat. Beträffande frågan om rätten till återlån från allmänna pensionsfonden hänvisas till vad utskottet tidigare i år har uttalat i detta ämne (NU 1973: 13). Att granska återlånesystemet ingår, såsom där framhölls, bland uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning. Oavsett formerna för frågans handläggning skulle ett förslag till ändrade regler för återlån kunna framläggas för riksdagen tidigast nästa år. Den åtgärd det nu gäller kan följaktligen inte få någon omedelbar verkan på de mindre och medelstora företagens investeringsmöjligheter.

Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet i här berörd del.

Stockholm den 13 november 1973 På näringsutskottets vägnar

C. G. REGNÉLL

FiU 1973: 40

129 Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp) och fru Hansson (s).

Avvikande meningar

beträffande punkten 2

1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”Motionärerna godtar” och slutar med ”de berörda motionsyrkandena” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ekonomisk-politiska åtgärder som föreslås i propositionen måste kompletteras med åtgärder som mera direkt tar sikte på att stimulera industri- och serviceföretag att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga. Den omfattande strukturarbetslösheten är, såsom framhålls i motionen, ett svårbemästrat problem. Särskilt allvarligt är att denna arbetslöshet kvarstår trots den konjunkturförbättring som kan konstateras. För att nya arbetstillfällen skall åstadkommas krävs framför allt att stöd ges för nyetablering av företag och utvidgning av bestående företag. Motionärernas förslag i detta syfte är enligt utskottets mening realistiskt och angeläget.

Utskottet tillstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena, dock med den ändringen att medel till Bidrag till nyetableringar etc. bör anvisas i form av reservationsanslag.

2. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”Motionärerna godtar” och slutar med ”de berörda motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De berörda motionsyrkandena bör ses som en del av ett samlat förslag till åtgärder ägnade att öka aktiviteten i näringslivet. Utskottet anser sig inte böra göra en separat bedömning av förslaget i denna del.

beträffande punkten 3

3. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”En rad åtgärder” och slutar med ”här berörd del” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionsyrkandet i här berörd del väl befogat. Effektiva samhälleliga åtgärder till förmån för de mindre och medelstora företagen är enligt utskottets övertygelse ett viktigt inslag i en politik som syftar till att stimulera den ekonomiska expansionen. Det är på detta

9 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

område inte tillräckligt med punktinsatser. Företagens lönsamhet och finansieringsmöjligheter behöver förbättras, och tendensen till minskat nyföretagande måste brytas. Särskilt betydelsefullt är att innovationsverksamheten främjas. I ett uttalande från riksdagens sida rörande inriktningen och utformningen av ekonomisk-politiska åtgärder i dagens läge bör dessa synpunkter kraftigt understrykas.

Särskilda yttranden

beträffande punkterna 2 och 3

1. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisternas ställningstagande till motionerna 1973: 2087 och 1973: 2085 i här berörda delar dikteras främst av att vi anser den väg som där anvisas för att bekämpa arbetslösheten illusionsbetonad. Vi är icke motståndare till att lätta situationen för småföretagen. Vår kritik mot högräntepolitiken är inte minst i småföretagens intresse.

Men ett långsiktigt program mot arbetslösheten kan inte gärna i någon påtagligare utsträckning förlita sig på eventuell sysselsättningsökning i småföretagssektorn. I den lagbundna monopoliseringsprocess som pågår i den svenska kapitalismen utträngs småföretagarna i stort antal. Totalt sett minskar småföretagens andel både av sysselsättningen och av produktionen. Denna process har pågått länge och accelererade fr. o. m. 1950-talet. Något nettotillskott till den totala sysselsättningen i landet är därför inte att vänta ens med aldrig så mycket stöd åt småföretagen.

Å andra sidan är vi heller icke överens med regeringspolitiken. Den består dels av samma slags villkorslösa subventionspolitik gentemot främst storföretagen som förespråkas på borgerligt håll, dels av en ansvällning av AMS-apparaten. Den saknar långsiktiga vyer. Den accepterar den populära borgerliga föreställningen om det ”post-industriella” samhället, där industrin kroniskt minskar sin sysselsättning.

En progressiv arbetslöshetspolitik kan inte byggas på sådana föreställningar eller på kortsiktiga socialpolitiska åtgärder, som måste betalas av lönarbetarna i den öppna produktionen.

I stället måste statliga industrier i avancerade branscher byggas upp inom ramen för ett långsiktsprogram. Genomgripande moderniseringar och upprustningar måste göras inom järnvägssektom, den sociala sektorn och miljösektorn. Kapitalexporten måste stoppas. Först genom ett sådant program kan man effektivt motverka den arbetslöshet som har blivit ett permanent inslag i det ekonomiska systemet och som har sin rot i att tillväxten i det fasta kapitalet icke längre förmår vidmakthålla tillväxt i den totala sysselsättningen.

FiU 1973: 40

beträffande punkten 3

2. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Gustafsson i Säffle (c) och Rydén (fp):

Ett viktigt näringspolitiskt mål bör vara att bevara en stor och livskraftig sektor av mindre och medelstora företag. Förutsättningen för detta är en ekonomisk politik och en näringspolitik som bereder mindre och medelstora företag goda arbets- och utvecklingsmöjligheter.

I en rad motioner vid årets riksdag har från centerpartiet och folkpartiet framförts ett flertal förslag med detta syfte. De mindre och medelstora företagens lönsamhet och soliditet bör förbättras. Deras behov av service i olika former bör tillgodoses. Nyetableringen av företag bör stimuleras och utvecklingen av nya produkter stimuleras. Den ekonomiska politiken måste ge utrymme för investeringar även för de mindre företagen.

FiU1973:40

nU 1973:2y

Inrikesutskottets yttrande över bilaga 6 till propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober och 6 november 1973 har finansutskottet hemställt om inrikesutskottets yttrande över

dels propositionen 1973:165, bilaga 6 (inrikesdepartementet), i vad avser under driftbudgeten upptagna utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74,

dels motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt angår yrkandet 5.

Propositionen

I propositionen redovisas framställningar av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) om ytterligare medel för beredskapsarbeten och av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor om medel för att anställa 100 arbetsförmedlare med uppgift att öka anställningsmöjligheterna för kvinnliga arbetssökande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Holmqvist, anför bl. a. att vi i den nuvarande konjunkturuppgången kan konstatera att det finns ett betydande antal lediga platser som inte besatts samtidigt som det finns ett stort antal arbetssökande, bl. a. kvinnor och ungdomar. Detta anses motivera en särskild kampanj i samråd med arbetsmarknadens parter för att söka påverka önskemålen från arbetssökande och arbetsgivare i syfte att bereda de arbetssökande anställning på de lediga platserna. Mot denna bakgrund föreslås att AMS får ytterligare lönemedel till sitt förfogande för att under år 1974 tillfälligt kunna arvodesanställa högst 200 handläggande tjänstemän. Det av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor framlagda förslaget om specialtjänster för särskilda förmedlingsåtgärder beträffande kvinnliga arbetssökande avses bli redovisat i 1974 års statsverksproposition. Det förutsätts att riksdagen behandlar frågan i sådan tid att personal kan anställas redan den 1 april 1974.

I anslutning härtill erinrar departementschefen om att det särskilda utbildningsstödet på 5 kr. i timmen till företag som utöver normal

FiU 1973: 40

rekrytering anställer och utbildar ungdomar och kvinnor m. fl. kan f. n. utgå längst till slutet av år 1973. I propositionen föreslås att giltighetstiden förlängs t. o. m. den 31 december 1974.

Vad sedan gäller beredskapsarbetena framhålls av departementschefen att medel för det ändamålet i årets statsverksproposition beräknats för en verksamhet av den omfattning som kan anses normal i ett gynnsamt läge på arbetsmarknaden. Han bedömer det nu som nödvändigt att liksom under de två föregående åren göra extra insatser av beredskapsarbeten, inte minst inom tjänstesektorn. Det är sålunda angeläget att en väsentlig del av arbetena inriktas så att de kan sysselsätta t. ex. kvinnor och ungdomar med dålig förankring på arbetsmarknaden.

I fråga om vårdsektorn anmäls att den särskilda utbildningsverksamheten för anställda inom denna sektor och vid barnstugor kompletterad med 75 % statsbidrag till huvudmännens kostnader för vikarier skall förlängas med ett år från den 31 mars 1974 till utgången av mars 1975.

Den successiva minskning av antalet arkivarbetare under innevarande budgetår till 10 000 som var målet i årets statsverksproposition har inte visat sig möjlig att genomföra. I stället föreslås nu att möjlighet bör finnas att öka antalet till högst ca 15 000. Det ökade medelsbehovet för arkivarbetsverksamheten beräknas till 50 milj. kr.

Behovet av beredskapsarbeten inom byggsektorn väntas bli betydande under kommande vinter. För att öka sysselsättningen utöver den ram, som möjliggörs av beredskapsarbeten och bl. a. en samtidigt av chefen för kommunikationsdepartementet föreslagen medelsförstärkning om 200 milj. kr. för vägbyggen m. m., är avsikten att ge igångsättningstillstånd för oprioriterat byggande i fråga om projekt som aktualiseras under vintermånaderna samt tidigarelägga vissa byggnadsprojekt inom sjukvårdsområdet.

På grund av det anförda föreslås riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974,

2) till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

3) till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis 125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

FiU1973: 40

134 Motionen

I motionen 1973: 2092, yrkandet 5, begärs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 165 beslutar att hemställa om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Motionärerna anser att en mer genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen än den vårriksdagen beslutade nu är angelägen och att underlag för en sådan bör arbetas fram. De framhåller att även om en viss minskning av antalet oförsäkrade arbetslösa kan konstateras, så minskar det inte kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ungefär 1,5 milj. människor tillhör arbetskraften utan att vara medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Enligt motionärernas mening bör ersättning från en allmän försäkring kunna utgå till alla som inte har arbete men står till arbetsmarknadens förfogande och därvid uppfyller vissa krav.

Utskottet

Arbetsmarknadsläget har successivt förbättrats under loppet av innevarande år. Särskilt påtaglig var förbättringen under tredje kvartalet. Antalet sysselsatta var då enligt arbetskraftsundersökningama (AKU) 30 000—40 000 högre än samma kvartal åren 1970—1972. Antalet lediga platser anmälda till arbetsförmedlingarna låg under de två första kvartalen på ungefär samma nivå som under år 1972 men steg under tredje kvartalet över fjolårsnivån. Särskilt markerad är förbättringen enligt statistiken över varsel om personalinskränkningar. Under tiden januari—september 1973 berördes 10 900 personer av varsel att jämföra med 14 100 år 1970, 25 200 år 1971 och 16 800 år 1972. Antalet berörda i september i år (700) är t. o. m. något lägre än samma månad det utpräglade högkonjunkturåret 1965 (800).

Antalet arbetslösa steg från september till oktober enligt arbetsmarknadsverkets mittmånadsräkningar med 712, vilket är knappt en tredjedel av den för årstiden normala ökningen. Totalt registrerades i oktober 61 200 arbetslösa varav 46 % är kvinnor. Häremot svarade 32 700 till förmedlingarna anmälda lediga platser. Någon påtaglig ökning av antalet nyanmälda platser jämfört med förra året har inte ägt rum. När det oaktat antalet lediga platser vid mitten av oktober var ca 7 600 högre än i oktober 1972, så visar detta en allmän bristande överensstämmelse mellan företagens och arbetssökandenas önskemål.

I det läget, med en arbetslöshet som trots konjunkturuppgången dröjer kvar på en jämförelsevis hög nivå och med tilltagande svårigheter för arbetsförmedlingarna att anpassa utbud och efterfrågan på arbetskraft, finner utskottet motiverat att pröva det nya grepp i arbetsförmedlingsverksamheten som föreslås i propositionen. Utskottet tänker på

FiU 1973: 40

den temporära ackvisitionskampanj i fria former som skall möjliggöras genom insats av upp till 200 specialrekryterade tjänstemän. Med tanke på den aktuella arbetslöshetssituationen för kvinnor och ungdomar tillstyrker utskottet dessutom att giltighetstiden för det särskilda utbildningsstödet till företag på 5 kr. i timmen — f. n. begränsad till utgången av innevarande år — förlängs att gälla även under år 1974.

De ovan redovisade siffrorna från arbetsmarknadsverkets oktoberräkning visar trots konjunkturuppgången på en ogynnsam relation mellan antalet arbetslösa och antalet lediga platser. Fortfarande går på varje ledig plats för riket i genomsnitt två arbetslösa och i skogslänen fyra. Behovet av särskilda sysselsättningsskapande åtgärder är sålunda stort. I följande sammanställning redovisas omfattningen av vissa arbetsmarknadsåtgärder i oktober 1973. För jämförelses skull har satts in motsvarande tal för oktober 1972.

Antal personer sysselsatta i oktober i

beredskaps- arkivarbete skyddade arbetsmarkarbeten verkstäder nadsutb.

1972 22 700 9 900 13 300 44 800

1973 25 700 12 600» 14100» 46 600

» siffran avser september.

Med hänsyn till beredskapsarbetenas redan uppnådda volym och för att de skall kunna ökas under vintems säsongnedgång anser utskottet det vara ofrånkomligt att ytterligare medel anvisas för ändamålet. Föreslagna förstärkningar med 300 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 450 milj. kr. till särskilda beredskapsarbeten får anses lämpligt avvägda och tillstyrks därför. I förstärkningen av anslaget till särskilda beredskapsarbeten ingår en uppräkning av medlen för arkivarbetsverksamheten med 50 milj. kr. för att antalet arkivarbetsplatser skall kunna ökas till högst ca 15 000 på grund av förutsedda svårigheter att arbetsplacera handikappade m. fl. Behovet härav var inte oväntat, och den föreslagna åtgärden ligger i linje med vad utskottet uttalat i betänkandet InU 1973: 3 (s. 42).

Mot vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen har utskottet ingen erinran. Vid bifall till propositionens, av utskottet tillstyrkta förslag skulle under de båda aktuella anslagen disponibla belopp fördela sig enligt följande (belopp i milj. kr.):

beredskaps- arldvarbete övriga Summa arbeten ändamål

1972/73 1 832 243 287 2 362

1973/74 1 399 324 319 2 042

Avslutningsvis tar utskottet upp det i folkpartiets partimotion 1973: 2092 framställda yrkandet om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

FiU1973: 40

136 Vid innevarande års vårriksdag fattades beslut om reformering av det kontanta stödet vid arbetslöshet. Reformen som skall träda i kraft vid nästa årsskifte innebär att arbetslöshetsförsäkringen liksom hittills skall vara frivillig men kompletteras av ett kontant arbetsmarknadsstöd för grupper som står utanför försäkringsskyddet. Riksdagens beslut grundade sig på propositionen 1973: 56 och utskottets däröver avgivna betänkande InU 1973: 23. I det sammanhanget tog riksdagen ställning till motioner om utredning av en obligatorisk (allmän) försäkring som skulle omfatta alla förvärvsarbetande. Efter att ha vägt för- och nackdelar med en obligatorisk resp. frivillig försäkring ansåg sig utskottet böra acceptera propositionens förslag till uppbyggnad av ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Utskottet uteslöt emellertid inte att det i framtiden kunde bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena fördelarna med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk försäkring. Enligt utskottets uppfattning borde man emellertid avvakta erfarenheterna av den förevarande reformen innan lösningar av annat slag på nytt övervägdes. Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandena.

Riksdagen biträdde utskottets förslag. Under den tid som därefter förflutit har inte inträffat något som bör ge riksdagen anledning att riva upp sitt beslut. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974,

2. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis 125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring avslår motionen 1973: 2092, yrkandet 5.

Stockholm den 13 november 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson i Halmstad (m), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

FiU1973: 40

137 Avvikande meningar

1. av herrar Nordgren (m) och Oskarson i Halmstad (m) som anser att utskottets yttrande bort inledas med ett stycke av följande lydelse:

I enlighet med remissen från finansutskottet har inrikesutskottet att bedöma propositionen endast i fråga om de arbetsmarknadspolitiska avsnitten (bil. 6). Utskottet gör sina bedömningar från denna utgångspunkt. Det ankommer på finansutskottet att väga de arbetsmarknadspolitiska insatserna, som inrikesutskottet yttrar sig över, mot andra åtgärder som kan vara berättigade med hänsyn till konjunkturläget.

2. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson i Halmstad (m), Mattsson i Skee (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vid innevarande” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ersättas med text av följande lydelse:

Den omläggning av det kontanta stödet vid arbetslöshet som beslöts av innevarande års vårriksdag (prop. 1973:56, InU 1973:23, rskr 1973: 251) innebar att det nuvarande systemet med frivillig försäkring skulle bestå om än i ett förbättrat skick. Systemet kompletteras med ett kontant arbetsmarknadsstöd för vissa oförsäkrade arbetstagare. Vid prövningen av dessa frågor befarades att grupper med generellt sett svag ställning på arbetsmarknaden fortfarande skulle ha ett dåligt ekonomiskt arbetslöshetsskydd. Utvecklingen efter det riksdagen fattade sitt beslut har bekräftat dessa farhågor. Den arbetslöshet som trots konjunkturuppgången fortfarande ligger på en hög nivå drabbar i särskild grad kvinnor och ungdomar, dvs. nytillträdande på arbetsmarknaden. Dessa grupper får kontant arbetslöshetsunderstöd på snäva villkor i den mån de inte helt ställs utanför stödmöjligheter. På grund härav och med hänvisning i övrigt till vad som anförts i den till utskottets betänkande 1973: 23 fogade reservationen 1 biträder utskottet motionärernas uppfattning att en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring bör komma till stånd utan dröjsmål.

dels att utskottet i sammanfattningen under 4 bort föreslå finansutskottet att hemställa

4. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring med bifall till motionen 1973: 2092, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

FiU 1973: 40

138 CU 1973: ly

Civilutskottets yttrande över motion i. anledning av propositiorten 1973:165 i vad avser vissa hyresfrågor.

Till finansu tskottet Motionen m.m.

Kungl. Majit har i propositionen 1973:165 (s. 39—41) bl. a. föreslagit riksdagen att godkänna vissa förordnanden om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301).

I anledning av nämnda förslag har i motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) bl. a. hemställts (yrkandet 2)

att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas till att gälla alla varor och tjänster med priserna den 1 november 1973 som stoppriser, samt

att riksdagen hos regeringen jämväl hemställer om förslag till utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet varvid hyresstoppet skall baseras på de den 31 december 1973 gällande hyrorna.

Finansutskottet, till vilket propositionen och motionen hänvisats, har den 6 november 1973 beslutat bl. a. att från civilutskottet inhämta yttrande över motionen i vad avser det ovan refererade yrkandet.

Civilutskottet har beslutat avge yttrande i vad motionsyrkandet rör

hyresområdet.

Gällande ordning m. m.

Allmänna prisregleringslagen

En översiktlig redogörelse för lagens innehåll har lämnats i prop. 1973:165 (s. 39). Lagen ger såväl enligt äldre som nu gällande lydelse möjlighet till prisreglering beträffande förnödenhet eller tjänst, Bestämmelserna träder i tillämpning vid krig och, efter Kungl. Maj:ts förordnande, vid krigsfara. Kungl. Majit kan även med vissa begränsningar förordna att bestämmelserna skall tillämpas när ”av annan orsak uppkommit fara för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde” Allmänna

prisregleringslagen avlöste 1947 års prisregleringslag, som i stort utgjorde en övérarbetning ay den prisregleringslagstiftning som gällde under andra världskriget samt de första åren därefter. Hyrespriskontrollen har från början utövats genom hyresregleringslagen.

FiU 1973: 40

139 Hyresprisbildningen

Avtalsfriheten beträdande hyror, bekräftad i 1907vårs hyreslag, inskränktes genom den hyresreglering som infördes på grund av den svåra bostadsbristen under första världskriget och upphävdes i böljan av 1920-talet. 1939 års ändringar i hyreslagen vilade i fråga om hyressätt-- ningen fortfarande på den fulla avtalsfrihetens princip. Bostadsbrist och befarade hyreshöjningar under andra världskriget ledde till 1942 års hyresregleringslag, varmed hyresreglering infördes och som komplement till ett hyresprisstopp även besittningsskydd för hyresgästen. Kostnader i hyran för bl. a. fastighetskapitalet skulle hållas nere genom statliga räntebidrag i förening med en hyreskontroll genom lånemyndighetema.

1967 års riksdag drog upp riktlinjerna för en ny bostadspolitik. Utgångspunkten var ursprungligen att hyresregleringen, vilket inte blev fallet, skulle avskaffas samtidigt som en ny hyreslag trädde i kraft. Huvudprinicipen var dock att avtalsfrihet skulle råda i fråga om hyrorna. Hyreslagstiftningen kompletterades dock med regler om hyressättningen. En hyresspärr infördes. Dess syfte var dels att förhindra att i lagen intagna bestämmelser om bésittningsskydd blev verkningslösa genom att oskälig hyra sattes som villkor för en förlängning av hyresavtalet, dels att självständigt förhindra från samhällssynpunkt inte godtagbara hyresstegringar. På kapitalkostnadssidan avlöstes räntebidragen och därmed de generella subventionerna av ett nytt system för den statliga långivningen. Uttaget av faktiska kostnader för fastighetskapitalet skulle omfördelas i tiden så att de kostnadsökningar som följde av subventionsavvecklingen kunde genomföras successivt.

Hyresregleringslagen

Lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen) innehåller bl. a. bestämmelser om hyrespriskontroll för bostadslägenheter. Från och med oktober 1972 gäller hyresregleringslagen på 43 orter och där endast i fråga om bostadslägenheter som färdigställts före utgången av år 1957. Lagen gäller inte för bl. a. lägenhet sorn. utgör del av upplåtarens egen bostad eller för lägenhet i av kommun eller allmännnyttigt företag förvaltat hus. Lagen gäller till utgången av år 1974.

I lagen stadgas att för i princip alla lägenheter som omfattas av regleringen skall gälla. s. k. bashyra. Som bashyra gäller i regel den hyra som gällde den 30 september 1972 eller som fastställs särskilt. Bashyran kan- (3 § andra stycket) höjas om det är påkallat med hänsyn till att lägenhetens värde ökats genom ombyggnad m. m. eller till att förvaltningsomkostnaderna (ränta, kommunala taxor, löner m. m.) stigit. Utöver bashyran får (4 §) avtal träffas om skälig ersättning för värme och varmvatten, för vatten- och avloppsavgifter och för standardförbättringar eller underhållsarbeten. I fråga om värme och varmvatten brukar parterna i allmänhet avtala att ersättning skall utgå efter självkostnad eller enligt någon uppställd bränsleklausul. Bashyra fastställs och ändras genom avtal

FiU1973: 40

mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare och å andra sidan organisation av hyresgäster. Även hyresregleringssystemet har sålunda knutits an till en avtalsreglering. Har sådant avtal inte träffats kan hyresnämnd pröva fastställande eller ändring av bashyran. Det har förutsatts att hyresnämnderna inte utan starka skäl avviker från de normer som de centrala organisationerna ställer upp. Hyresnämnd kan även pröva avtal om ersättning enligt 4 §.

I lagens 6 § finns föreskrifter som innebär en mildare hyrespriskontroll för möblerade lägenheter, lägenheter i en- eller tvåfamiljshus m. fl. Enligt detta lagrum råder i princip avtalsfrihet, dock kan hyresnämnden i visst hyresförhållande nedsätta hyra som är ”avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet' och övriga omständigheter föranleda” till skäligt belopp.

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund träffades i november 1971 överenskommelse om den ersättning för ökade förvaltningskostnader som enligt 3 § andra stycket 2 hyresregleringslagen skall utgå för tiden 1 oktober 1972—30 september 1973. Överenskommelsen är så konstruerad att för hela landet större kostnadsökningar skall kompenseras med enhetliga schablonbelopp (riksschablöner) medan kostnadsökningar för kommunala taxor och löner skall kompenseras med belopp som avtalas mellan de till förbunden anslutna lokala föreningarna (lokalschabloner). Parterna beslöt därefter i mars 1973 prolongera den i november 197.1 träffade överenskommelsen till utgången av år 1973. För tiden 1 januari—30 september 1974 skall vissa kostnadsökningar kompenseras enligt riksschabloner, medan kostnadsökningar för kommunala taxor, löner m. m. skall kompenseras med lokalschabloner, som bestäms genom överenskommelse vid lokala förhandlingar; De sålunda avtalade, riksschablonema framgår av följande tabell.

Tabell 1. Mellan hyresmarknadens parter avtalade riksschabloner för ökade fastighetsomkostnader. Belopp uttryckta i kronor per m2 lägenhetsyta.

okt. 1972 -dec. 1973 Stockholm Landet i övrigt

jan. — sept. 1974

Lägenheter i hus färdig- ställda före 1942 Omoderna1

4:50

4:-

Modema

6:50

6:-

Lägenheter i hus färdig- ställda 1942-1951

6:5 a

6:-

1:80

Lägenheter i hus färdig- ställda 1952-1957

7:50

6:-

Lägenhet i hus utan centraluppvärmning betraktas som omodern.

FiU 1973: 40

141 Lokalschablonema uppgår för perioden oktober 1972 — december

1973 i de flesta fallen till mellan 1:50 och 2:50 per m2 lägenhetsyta. Förhandlingar om lokalschabloner för perioden januari — september

1974 pågår efter mellan riksorganisationerna överenskomna riktlinjer. Enligt uppgift från Hyresgästernas riksförbund torde dessa i flertalet fall komma att ligga mellan 0:70 och 2:50 kr. per m2 lägenhetsyta och år. Det vägda medeltalet har av förbundet framräknats till 1:20 kr./m2.

Hyreslagen

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen utgår fortfarande från att avtalsfrihet i princip råder beträffande hyrans storlek. Till skydd mot hyrespolitiskt som oacceptabla bedömda anspråk på eller avtal om hyra för bostadslägenhet gäller regler, enligt vilka hyresgäst kan med bibehållen hyresrätt påkalla prövning av hyran — efter riksdagens Senaste beslut (prop. 1973:23, LU 1973:13) — även efter uppsägning av avtalet från hyresgästens sida. Vid denna prövning skall skäligheten av anspråket bedömas. Fordrad hyra anses som oskälig om den väsentligt överstiger hyra för lägenheter söm med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Denna hyresnivå har avsetts påverkas i sänkande riktning genom i jämförelsematerialet ingående lägenheter i hus, tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag. Hyrorna för dessa lägenheter bestäms i sin tur efter förhandlingar mellan företagen och hyresgästorganisationerna. Förhandlingarna avser dels att fastställa ett företagets samlade behov av hyresinkomster för att täcka självkostnaderna, dels att — i enlighet med metoder angivna i rekommendation från hyresmarknadskommittén — fördela dessa hyror på de enskilda lägenheterna. Kapitalkostnaderna bestäms dels av byggnadskostnaderna, dels av de årliga nettobetalningarna på lånen. Dessa betalningar är i sin tur beroende av statsmakternas beslut om paritetstal och basannuitet.

Parit etslänesy st ernet

Omfördelningen i tiden av kapitalkostnaderna för det statsbelånade byggandet innebär i huvudsak följande. Det belopp som låntagaren varje år skulle betala i ränta och amortering på hela fastighetskapitalet ansågs vid övergången från räntebidragssystemet motsvara dåvarande belopp och bestämdes till 5,1 % av kapitalet för flerfamiljshus och till 5,3 % för småhus. Dessa procenttal — basannuiteter — är lägre än som motsvaras av marknadens räntesatser. Eftersom hela lånekapitalet skall amorteras avsågs den årliga annuiteten höjas successivt. Detta skulle ske i takt med kostnadsutvecklingen i nyproduktionen av bostadshus. Varje år skall därför paritetstal. fastställas, som uttrycker den faktor med vilken annuiteten i tidigare byggda hus skall multipliceras för att kapitalkostnaderna för dessa skall komma i paritet med motsvarande kostnader för nybyggda hus.

FiU 1973: 40

142 De kapitalkostnader, vars betalning skjuts upp, redovisas som räntelån och skuldökning på bostadslån. För budgetåret 1973/74 motsvarar dessa ca 1 180 milj. kr.

Kungl, Maj :t har uppdragit åt statistiska centralbyrån (SCB) att årligen före den 1 december inkomma med beräkning och'förslag i fråga om paritetstal. Till SCB finns knuten en nämnd (paritetstalsnämnden) med uppgift att pröva och avgöra frågor rörande de allmänna principerna för beräkningen av paritetstal.

I skrivelse den 7 november 1973 har SCB anfört bl. a. följande i fråga om paritetstal för år 1974.

De av SCB föregående år redovisade beräkningarna till underlag för fastställande av paritetstalen för år 1973 uppgick till, för hus färdigställda

före år 1968

1,11

år 1968

1,12

år 1969

1,12

år 1970

1,1.1

år 1971

1,08

år 1972 och 1973

1,00

På basis härav har SCB enligt samma principer sorn tidigare beräknat underlaget för fastställande av paritetstalen för år 1974 till, för hus färdigställda

före år 1968

1,17

år 1968

1,18

år 1969

1,18

år 1970

1,16

år 1971

1,14

år 1972

1,05

år 1973 och 1974

1,00

De av Kungl. Maj:t för år 1973 fastställda paritetstalen awek från de av SCB i överensstämmelse med redovisningen ovan föreslagna. Avsikten härmed var att åstadkomma en utjämning i tiden av takten i kapitalkostnadernas ökning. De slutligen fastställda talen uppgår sålunda till, för hus färdigställda

före år 1968

1,08

år 1968

1,09

år 1969

1,08

år 1970

1,07

år 1971

1,04

år 1972 och 1973

1,00

Beräkning har genomförts av vilka nya paritetstal som blir följden om de för 1973 av Kungl. Maj:t fastställda paritetstalen framskrivs enligt allmänna principer. Enligt denna beräkning blir resultatet följande för hus färdigställda

FiU1973: 40

före år 1968

1,14

år 1968

1,15

år 1969

1,13

år 1970

1,12

år 1971

1,09

år 1972

1,05

år 1973 och 1974

1,00

Paritetstalsnämnden har inte ansett sig kunna gå närmare in på frågan i vilka former den genom Kungl. Maj:ts beslut föregående år företagna utjämningen i tiden av paritetstalen kan genomföras.

Byggnadskostnadsutvecklingen

Ur den officiella statistiken har hämtats följande uppgifter om prisutvecklingen för vissa byggnadsmaterial samt byggnadskostnadsindex och byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta.

Tabell 2. Prisutveckling för vissa byggnadsmaterial m. m. åren 1969— 1973.

Januari 1963 = 100

Är

Material m.m.

Bruk

Lätt-

betong

Hyvlade

trävaror

Dörr-

snickerier

Arme- ‘ rings- stål

Kylskåp

134'

1973 (juli)

105 Index gäller om inte annat anges den 1 januari varje år. I indextalen ingår inte mervärdeskatt.

Källa SCB

Tabell 3. Utveckling av byggnadskostnadsindex åren 1969—1973. Omräknat till januari 1963 = 100

År

Material

Löner

Omkostnader Totalindex

1973 (juli)

164 Indextalen gäller om inte annat anges årsmedeltal. Mervärdeskatt ingår inte i index. Uppgifterna gäller flerfamiljshus av sten.

Källa: SCB

För vissa typer av trävaror har förordnats om prisstopp med de den 3 maj 1973 tillämpade priserna som stoppriser.

FiU 1973: 40

144 Räntan

De rörliga utlåningsräntorna på lån mot botteninteckning i bostadsfastighet och på kommunlån annonserades av sparbankerna i oktober •1970 till 8 3/4 % varvid de höjts i jämförelse med tidigare annonsering med 1/4 %. Efter diskontosänkningar i mars och april 1971 sattes de till

7 3/4% och efter sänkningarna i oktober och november 1971 till 6 3/4 %. Räntorna varierar vanligen inom vida intervall.

Affärsbankernas ränta för byggnadskreditiv avseende bostadsfastigheter med kommunal borgen angavs från årsskiftet 1969/70 till 8 3/4 % och för andra fastigheter till 9—10 %. Den övre gränsen höjdes i maj 1970 med 1/2 procentenhet. Diskontosänkningarna under 1971 medförde en sänkning av nivån på räntesatserna för byggnadskreditiv i bostadsfastighet med kommunal borgen till 6 3/4 % och i andra fastigheter till 6 3/4—

8 1/4 %.

Medan de rörliga räntorna under 1971 sänkts i anslutning till diskontosänkningama hade de bundna utlåningsräntorna följt emissonsräntoma för obligationer och endast sänkts med 1/4 % i september 1971. Bostadsinstitutens bundna ränta på lån mot primärinteckning i bostadsfastighet kom därefter att ligga vid 7,2 %. Försäkringsbolagen hade rekommenderat 7,35 % för kommunlån.

Räntan på statliga bostadslån i inte fördjupad del har utgått enligt följande.

Tabell 4. Ränta på statliga bostadslån, i icke fördjupad del.

År

%

6,0

6,25

7,5

7,5

7,25

7,25

Vid kostnadsomfördelning genom räntelån och paritetslån inverkar, som angetts, debiterad ränta inte direkt på bostadskostnaderna men påverkar skuldökningen.

Drift- och underhållskostnader

Sedan den 1 januari 1966 utför SCB undersökningar, rörande fastighetsomkostnader. De båda senaste undersökningarna omfattar fastigheter med fr. o. m. 1 oktober 1972 hyresreglerade bostadslägenheter. Undersökningen år 1972 grundar sig på ett urval av fastigheter från 1965 års folk- och bostadsräkning. Som urvalsram för 1973. års undersökning har 1972 års fastighetstaxeringsregister använts. Resultatet av senast tillgängliga uppgifter återges i tabell 5.

10 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

Tabell 5. Förändringar av fastighetsomkostnader 1970—1971 och 1971—1972 i kronor/ra2 total lägenhetsyta.

Ort och färdigställ- ningsår

Antal

fastigheter

Ökning (+) resp. minskning (-) av omkostnader mellan åren

Bostads- Förändr. bashyra , av bo- i kr/m2 stadsbas- 1972 hyra i kr/ m2 mel- lan 1971 och 1972

1970- 1971- 1971 1972

1970- 1971— 1971 1972

1970- 1971- 1971 1972

1970- 1971- 1971 1972

1970- 1971- 1971 1972

1970- 1971- 1971 1972

1970- 1971—1 1971 1972

avseende

hyresförluster

avseende

räntor

avseende kom- munala taxor

avseende

löner

avseende rep. och underhåll

avseende övriga utgifter

avseende total- omkostnader

Stockholm med fororter1

Före 1942

4 874

4 325

+ 0,03 +0,14

+ 0,37 +0,29

-0,21 +0,22

+ 0,29 + 0,38

+ 1,54 +3,02

+ 0,25 +0,34

+ 2,27 +4,40

49,78 +4,09

1942-1951

1 318

+ 0,02 + 0,09

+ 0,58 +0,44

- 0,09 + 0,40

+ 0,38 +0,51

+ 0,46 +2,64

+ 0,07 +0,32

+ 1,42 +4,40

57,29 +4,39

1952-1957

+ 0,01 +0,07

-0,05 -0,40

- 0,16 + 0,40

+ 0,28 +0,57

+ 0,70 + 1,93

+ 0,17 +0,38

+ 0,95 +2,94

65,53 +4,21

Samtliga (t. o. m. 1957)

6 474

5 952

+ 0,02 + 0,12

+ 0,37 +0,25

- 0,18 + 0,27

+ 0,31 +0,42

+ 1,27 + 2,84

+ 0,21 +0,34

+ 2,00 +4,26

52,88 + 4,16

Övriga orter2 Före 1942

12 008

+ 0,15 +0,22

- 0,20 - 0,77

+ 0,05 +0,70

+ 0,18 +0,21

-0,10 + 1,07

+ 0,21 +0,44

+ 0,29 +1,88

35,03 + 2,92

1942-1951

3 669

3 175

+ 0,03 +0,06

-0,47 -1,43

+ 0,09 +0,62

+ 0,08 +0,36

-0,22 +2,16

+ 0,16 +0,38

-0,33 +2,15

46,96 +3,08

1952-1957

±0,00 +0,13

-0,39 -1,17

+ 0,17 +0,53

+ 0,13 +0,31

+ 0,19 + 0,24

+ 0,18 +0,33

+ 0,28 + 0,37

54,61 +2,96

Samtliga (t. o. m. 1957)

16 652

13 148

+ 0,11 +0,17

-0,28 -0,97

+ 0,07 +0,67

+ 0,15 +0,26

- 0,09 + 1,26

+ 0,20 +0,41

+ 0,16 +1,80

39,90 + 2,96

Samtliga orter l>2

Före 1942

16 882

13 496

+ 0,10 + 0,19

+ 0,05 -0,28

-0,06 +0,48

+ 0,23 +0,29

+ 0,62 +1,97

+ 0,23 +0,40

+ 1,17 +3,04

41,68 + 3,44

1942-1951

4 963

4 493

+ 0,02 + 0,07

- 0,07 - 0,70

+ 0,02 +0,53

+ 0,20 +0,42

+ 0,04 +2,35

+ 0,13 +0,36

+ 0,34 + 3,02

50,93 +3,58

1952-1957

1 281

1 lil

+ 0,01 +0,10

- 0,27 - 0,83

+ 0,05 +0,47

+ 0,18 + 0,42

+ 0,37 +0,98

+ 0,18 +0,35

+ 0,52 +1,50

59,49 + 3,52

Samtliga (t. o. m. 1957)

23 126

+ 0,07 + 0,15

± 0,00 -0,43

-0,03 +0,49

+ 0,22 +0,33

+ 0,48+1,96

+ 0,20 +0,38

+ 0,94 +2,88

45,54 +3,48

1 Lidingö, Nacka, Solna, Stockholm och Sundbyberg.

Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Nyköping, Strängnäs, Finspång, Linköping, Mjölby, Norrköping, Söderköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Ronneby, Helsingborg, Lund, Malmö, Ystad, Halmstad, Varberg, Göteborg, Mölndal, Alingsås, Borås, Lidköping, Skövde, Arvika, Karlstad, Karlskoga, Örebro, Västerås, Bollnäs, Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. '

Källa: SCB

FiU1973: 40

FiU 1973: 40

146 Bostadsstyrelsen utarbetar årligen beräkningar av driftkostnaderna i ett s. k. indexhus som förutsätts vara producerat respektive år. Uppgifterna avser att belysa de teoretiska driftkostnaderna i nyproduktionen. Uppgifterna avser ett nybyggt hus av viss typ under vart och ett av åren 1960-1968. Från och med år 1968 beräknades kostnaderna beträffande ett nytt typhus. Uppgifterna framgår av följande tabell.

Tabell 6. Driftkostnader i kronor per m2 lägenhetsyta (nyproducerat ”indexhus”)

Ar

Fast.-

skatt

Vat-

ten

El-

ström

Renh

sotn

Fast.-

sköt-

sel

Under-

håll

För-

säkr.

Fast.-

förv,

förbr;

art

Hyres-

förl

Centr.- antenn snö- röj n

Drift-

kost-

nader

Summa

Index

2,20

0,75

0,30

0,35

2,00

3,10

0,20

1,05

0,25

__

10,20

2,60

0,95

0,40

0,55

2,30

3,90

0,25

1,30

0,30

—

12,55

2,10

1,55

0,50

0,65

2,80

4,30

0,30

1,50

0,35

—

14,05

2,45

2,50

0,60

0,80

3,40

5,25

0,35

1,80

0,45

0,55

18,15

2,65

2,65

0,60

0,90

3,60

5,60

0,40

1,90

0,50

0,55

19,35

2,95

2,90

0,60

1,00

3,75

5,95

0,45

2,05

0,50

0,55

20,70

3,15

3,25

0,60

1,05

4,00

6,25

0,45

2,15

0,55

0,55

22,00

216 Nytt typhus

3,35

2,90

0,75

1,05

3,50

6,45

0,45

2,20

0,55

0,55

21,75

3,50

2,90

0,80

1,25

3,75.

8,15

0,45

2,25

0,55

0,65

24,25

3,80

3,25

0,80

1,30

3,90

8,55

0,50

2,40

0,55

0,70

25,75

4,25

3,90

0,80

1,60

4,40

9,20

0,50

2,55

0,60

0,70

28,50

4,70

4,45

0,80

1,70

4,85

.9,90

0,50

2,75

1,05

0,75

31,45

308 Anm De objekt för vilka driftkostnader beräknats är relativt små ur förvaltningssynpunkt. Vid stora objekt finns möjligheter till kostnadsbesparande rationaliseringar ifråga om bl. a. fastighetsskötsel och renhållning.

Källa: Bostadsstyrelsen

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) har gjort vissa redovisningar av driftkostnaderna i anslutna företag. För ett av företagen har kostnadsutvecklingen i detalj studerats för tiden 1965—1972. Uppgifterna återges i följande tabell 7 som ett exempel.

Tabell 7. Exempel på förändring av driftkostnader för ett allmännyttigt bostadsföretag (relativa tal beräknade per m2 ly)

Kostnadsslag

1970.

1972 Kapitalkostnader

117,0

113,5

115,3

126,0

130,0

131,8

132,7

Underhållskostnader

107,1

114,3

128,6

128,6

135,7

150,0

163,3

Driftkostnader

100,4

113,3

120,3

125,0

135,9

143,3

163,0

Fastighetsskötselpersonal

109,1

118,2

139,6

155,0

226,2

259,3

Försäkringar

96,8

100,0

106,5

116,1

109,7

109,7

Administration

83,3

91,3

116,7

129,0

139,1

147,1

205,1

Skatter

110,5

105,3

116,7

119,6

144,5

148,8

161,2

Vattenförbrukning

122,8

132,9

149,0

200,0

187,2

234,9

285,2

El och gas

124 :

193,0

Trappstädning

100,7

96,3

124,4

„

134,8

,,

„

Renhållning

92,9

168,6

142,9

..

110,0

..

..

Källa: SABO

FiU1973: 40

147 Utvecklingen av priset på eldningsolja kan följas genom prismäihingar för undergruppen bränsle och hyra i konsumentprisindex. Utvecklingen redovisas i tabell 8.

Tabell 8. Pris exklusive mervärdeskatt per m3 eldningsolja 1 vid köp av poster om minst 1 0001.

Ar

jan.

sept.

kr.

293 Uppgifterna avser årsmedelvärden om inte annat anges. Källa: SCB

Enligt uppgifter från statens pris- och kartellnämnd (SPK) har konsumentprisindex ökat med 4,9 % under perioden december 1972— september 1973. Priset på eldningsolja har under denna period stigit med 36,4 %. Bostadsposten i konsumentindex exklusive bränsle och lyse har stigit med 2,1 % under angiven period, vilket höjt allmänna prisnivån med 0,4 procentenheter. Oljepriserna har under samma period höjt allmänna prisnivån med 0,8 procentenheter.

Kungl. Maj:t har den 19 oktober 1973 (SFS 1973:730), sålunda sedan propositionen 1973:165 beslutats, förordnat om ändring i kungörelsen (1973:690) om prisstopp m. m. så att importör av bl. a. eldningsolja inte får höja priset utan tillstånd förrän en månad efter anmälan hos SPK.' Nämnden har innevarande den 13 november 1973 på framställningar av oljebolagen medgivit bl. a. att de ledande oljebolagen med riksomfattande Verksamhet får höja sina priser för eldningsolja 1 med högst 60 kr. per m3

Hyresutvecklingen

Den officiella hyresstatistiken publiceras i SCB:s bostads- och hyrestindersökningar samt i dess uppgifter om inflyttningshyror m. m. i statligt belånade flerfamiljshus. Samtliga uppgifter avser hyror inklusive bränsle. Vissa uppgifter — som även återspeglar variationer mellan olika årgångar och mellan olika regioner — därav återges i tabellerna 9—12 nedan:

Tabell 9. Genomsnittlig årlig bostadskostnad, inklusive alla obligatoriska tillägg, åren 1969, 1970, 1971 och 1972 för lägenhet om 3 rum och kök efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor.

Byggnadsperiod

-1900

3 165

3 476

3 878

4 139

1901-1920

3 231

3 402

3 784

4 146

1921-1940

3 552

3 648

3 883

4 208

1941-1950

3 931

4 081

4 267

1951-1960

4 714

4 871

5 138

5 370

1961-1965

5 430

5 577

5 816

6 070

1966-1968

6 366

6 475

.

1966-1969

.

6 591

6 841

1966-1970

.

6 867

7 085

1966-1971

7 105

Samtliga lägenheter

4 874

5 161

5 531-

5 872

; = uppgift saknas Källa: SCB

FiU 1973: 40

148 Tabell 10. Årshyra i kronor, inklusive alla obligatoriska tillägg, per m1 åren 1969, 1970, 1971 och 1972 för lägenhet om 3 rum och kök efter byggnadsperiod.

Byggnadsperiod

-1900

1901-1920

1921-1940

1941-1950

1951-1960

1961-1965

1966-1968

1966-1969

1966-1970

#

1966-1971

.

#

.

88 Samtliga lägenheter

= uppgift saknas Källa: SCB

Tabell 11. Hyror i lägenheter om 3 rk. Moderna byggda 1956—. Hela riket = 100.

Hela

Stor-

Stor-

Övriga

riket

stockholm

Göteborg

kommuner

>50 000 inv.

98 Tabell 12. Genomsnittliga inflyttningshyror inkl. bränsle i nyproducerade lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren 1969—1972, fördelade efter byggherrekategori.

1972 Allmännyttiga företag

Yta/lägenhet (m2)

78 Hyrä/m2 (kr)

92 Årshyra/lägenhet (kr)

6 523

6 582

6 894

7 226

Kooperativa företag

Yta/lägenhet (m2)

78 Avgift/m2 (kr)

90 Årsavgift/lägenhet (kr)

6 043

6 305

6 667

7 051

Insats/lägenhet (kr)

7 310

6 795

6 946

7 205

Enskilda företag

Yta/lägenhet (m2)

78 Hyra/m2 (kr)

100 Årshyra/lägenhet (kr)

6 903

6 959

7 927

7 859

Källa: SCB

FiU 1973: 40

149 Som ovan (s. 4) nämnts pågår inom den hyresreglerade sektorn förhandlingar om lokalschabloner för perioden januari—september 1973.

Inom den inte hyresreglerade sektom förs förhandlingar bl. a. mellan allmännyttiga bostadsföretag och hyresgästorganisationer. SABO har lämnat uppgifter beträffande företag där SABO:s förhandlingsavdelning medverkar vid hyreskalkylering och förhandlingarna.

Medianvärdet för det. kalkylerade hyreshöjningsbehovet exklusive bränsle mellan 1972 och 1973 års förhandlingar var enligt dessa uppgifter

8,8 % för 62 företag med ca 255 000 lägenheter — knappt hälften av det allmännyttiga bostadsbeståndet. Fördelningen av dessa hyreshöjningsbehov framgår av följande tabeller 13—15.

Tabell 13. Kalkylerat hyreshöjningsbehov 1972—1973 för 62 allmännyttiga bostadsföretag. Fördelning efter höjningens storlek.

Höjningsbehov enligt kalkyl

Ant

företag

Ant

bostäder

Ant

företag

%

Ant

bostäder

%

0-4,9%

4 500

5-9,9%

216 800

10-14,9%

27 300

15-19,9%

3 200

20- %

3 400

255 200

100%

100%

Källa: SABO

Tabell 14. Kalkylerat hyreshöjningsbehov 1972—1973 för 62 allmännyttiga bostadsföretag. Fördelning efter orsak.

Olika faktorers inverkan på höjningsbehovet

Andel av det to- tala höjningsbehovet

Kapitalkostnadsökningar

2,6%

Kostnadsökningar för underhåll

1,7%

Kostnadsökningar för övrig drift

2,5%

Eftersläpning p. g. a. tidigare prutningar

2,0%

Summa höjningsbehov

8,8%

Källa: SABO

Enligt samma källa skulle höjningsbehovet p. g. a. ökade bränslepriser ligga på 2:—/m2 eller ca 2,5 %. Det totala kalkylerade hyreshöjningsbehovet skulle således ligga vid 11,0—11,5 %.

Tabell 15. Förändringar i kalkylerade kostnader och hyreshöjningsbehov 1972 och 1973 för 63 allmännyttiga bostadsföretag omfattande ca 255 000 bostäder. Medianvärden exklusive bränsle.

Samtliga företag

Företagstyp

0-999 uthyrningsenheter

1 000 uthyrningsenheter exkl. Stockholm o. Göteborg

Stockholm o. Göteborg

Kalkylerad Föränd-Antal

Kalkylerad

Föränd- Antal

Kalkylerad

Föränd- Antal

Kalkylerad Föränd- Antal

kostnad ring %

kostnad

ring %

kostnad

ring %

kostnad ring %

kr./m2 1972—

kr./m2

1972-

kr./m2

1972-

kr./m2 1972-

1972 1973

1972 1973

1972 1973

1972 1973

Kapital-

kostnad

47:59

49:46

+

4,6

47:62

51:57

+ 6,0

46:46

48:06

+

4,3

50:49

52:46

+ 4,6

8 Underhålls-

kostnad

11:71

13:00

+ 11,5

11:56

13:00

+ 12,7

11:73

13:00

+ 11,2

15:93

17:07

+ 7,0

8 Övrig

drift

24:32

26:14

+

8,6

23:03

24:90

+ 13,4

24:54

26:16

+

9,0

27:24

28:40

+ 5,6

8 Nu utgå- ende hvra

75:31

81:15.

+

6,2

62.

73:65

79:61

+ 7,3

74:18

79:95

+

7,6

87:21

93:40

+ 5,6

8 Erforderlig

hyreshöjning

7,7%

8,8%

9,7%

11,0%

7,8%-

8,4%

7,7%

7,5%

8 Källa: SABO

O

FiU1973: 40

FiU1973: 40

151 Avtal har träffats om hyreshöjningar, som skett eller sker under tiden 1 februari 1973 — 1 januari 1974, beträffande 57 företag med ca 86 000 lägenheter, motsvarande ca 16 % av det allmännyttiga bostadsbeståndet. Beträffande storstädernas företag har avtal inte slutits. Dessa företag anges ha ett lägre höjningsbehov. Den genomsnittliga höjningen exklusive bränsle fördelar sig enligt följande tabell 16.

Tabell 16. Avtalade hyreshöjningar 1 februari 1973 — 1 januari 1974 för 57 allmännyttiga bostadsföretag.

Beslutad

hyreshöjning

antal

företag

antal

bostäder

antal

företag

%

antal

bostäder

%

0- 4,9%

30 408

5- 9,9%

10 - 14,9 %

22 834

15- %•

85 639

100 Hyreshöjningar p. g. a, bränslepriserna har genomsnittligt legat på 4 % under hösten 1973. Under våren höjdes inga bränsleuttag. Genomsnittet av avtalade totala höjningar torde vara ca 9 %. De stora företagen med ett lägre höjningskrav väntas sänka de genomsnittliga slutliga höjningarna.

Boendestöd

Statliga bostadstillägg för barnfamiljer är inkomst- och förmögenhetsprövade och syftar till att täcka bamkostnader och till att främja bostadsstandarden. Statsbidrag utgår vidare till kommun för statskommunala bostadstillägg. Dessa är också inkomst- och förmpgenhetsprövade och utgår enligt för år 1974 beslutade regler till barnfamiljer samt ensamstående och makar utan barn. I prop. 1973:165 läggs fram förslag om en förbättring av dessa bidrag. Statens kostnader för bostadstillägg enligt beslutade och föreslagna regler uppgår innevarande budgetår till ca 1 000 milj. kr.

Boendeutredningen har (SOU 1973:50) föreslagit införande — som ett. provisorium — av en bostadsrabatt, vilken utan' inkomstprövning skulle utgå för boende i hyres- och bostadslägenheter i hus, uppförda med statliga bostadslån och färdigställda år 1968 eller senare. Bostadsrabattens syfte är inte att påverka hyresnivån i allmänhet utan att utjämna skillnaden mellan kostnaderna för olika typer av bostäder. Statens kostnader har beräkpats uppgå till ca 360 milj- kr. för budgetåret 1974/75 för att stiga till ca 470 milj. kr. budgetåret 1976/77.

FiU1973: 40

152 Pågående utredningar

Frågor som rör bostadspris och boendekostnader behandlas bl. a. i boendeutredningen och bostadsskattekommittén. Enligt vad. finansministern anför i prop. 1973:165 (s. 12) bör utredningarna så snart som möjligt redovisa olika förslag för att möjliggöra en övergripände och samlad lösning.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Riksdagen här tidigare behandlat frågan om allmänna prisregleringslagens tillämpning på hyresområdet samt frågan om hyresstopp. Sålunda behandlades med anledning av motionsvis framförda förslag frågorna i civilutskottets yttrande CU 1972:1 y till finansutskottet. Civilutskottets majoritet anförde att de olika på hyresmarknaden träffade överenskommelserna inte motiverade en ändring av gällande hyresprövningsregler samt att ett hyresstopp bl. a. skulle innebära retroaktiv tillämpning på ingångna avtal såvida inte ett hyresstopp skulle få rent godtyckliga konsekvenser genom att endast drabba de fall där. nya avtal ännu inte kunnat träffas. Civilutskottet som ansåg att. hyresutvecklingen borde diskuteras ur andra och mer grundläggande utgångspunkter avstyrkte bifall till motionsförslagen. I likhet med civilutskottet avstyrkte finansutskottet bifall till motionen. Riksdagen följde utskotten.

Även år 1973 behandlade riksdagen en motion om hyresstopp och om allmänna prisregleringslagens tillämpning på hyresområdet. Civilutskottet som behandlade motionen (CU 1973:19) fann inte anledning frångå sitt ställningstagande i yttrandet CU 1972:1 y utan avstyrkte bifall till motionen som avslogs av riksdagen.

Vid behandlingen av prop. 1973:58 med förslag till lag om ändring 1 allmänna prisregleringslagen m. m. fördes inte fram något förslag om vidgning av lagens tillämpningsområde.

Utskottet

Förslaget i motionen motiveras direkt endast med en hänvisning till åsikterna att ett prisstopp måste omfatta också bostadslägenheter och att hyresstegringarna är mycket kraftiga. Utskottet har som tidigare uppfattat motionsförslaget närmast som ett avståndstagande från av riksdagen godkända riktlinjer för hyrespolitiken.

Utskottet vidhåller meningen att den föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar är olämplig. Ett prisstopp som skulle drabba endast de fall där nya avtal inte hunnit träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser.

Som tidigare anser utskottet att hyresutvecklingen bör diskuteras ur andra och mer grundläggande utgångspunkter. Möjligheter torde ges till en samlad och allsidig prövning av förslag från pågående utredningar.

FiU 1973: 40

153 Utskottet avstyrker ett bifall till förslaget om reglering av hyror genom tillämpning äv allmänna prisregleringslagen.

Stockholm den 13 november 1973

På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s) och Annerås (fp).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Situationen på bostads-, och hyresmarknaden kräver omedelbara och genomgripande åtgärder för att hejda hyreshöjningarna och uppnå sänkta hyror.

Inom det privatägda fastighetsbeståndet har hyreshöjningar skett slag i slag och nya höjningar förbereds från den 1 januari 1974. Lika aktuellt är hotet om kraftiga hyreshöjningar för omkring 600 000 lägenheter inom de kommunala bostadsföretagen. Till detta kommer att kraftiga hyreshöjningar skett under innevarande år p. g. a. kraftigt höjda oljepriser, höjda va-taxor, osv. Löntagarna' är nu så hårt pressade av de ständigt stigande boendekostnaderna att man i avvaktan på mera långsiktiga och grundläggande åtgärder bör införa ett hyresstopp.

Avsikten med motionen är inte att införa ett permanent hyresstopp utan att hyresstopp skall införas i avvaktan på olika åtgärder i syfte att snabbt bryta den nuvarande hyresstegringsvågen och anvisa vägar för att i stället sänka hyrorna.' Åtgärder i denna riktning måste bl. a. vara en totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar via en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller kapital till en låg och fast ränta, ett ingripande mot mönopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin, ytterligare åtgärder mot markspekulationen och rättvisa i olika boendeformer genom avdragsrätt även för boende med bostads- och hyresrätt, dock så utformad att höginkomsttagare inte gynnas.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka ett bifall till förslagen i motionen.

11 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

155 Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder

)

FiU 1973: 40

157 Bihang

Kalkyl över effekten av de den 16 oktober 1973 föreslagna stimulansåtgärderna i Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1973*

De föreslagna åtgärderna har i nedanstående kalkyl grupperats i fem åtgärdsgrupper:

I. Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion:

1. Allmänna barnbidrag, studiebidrag 350 milj. kr.

2. Bostadstillägg för barnfamiljer 60 ”

3. Prisreglerande åtgärder 300 ”

Dessa åtgärder beräknas öka hushållens disponibla inkomst 1974 med i summa 710 milj. kr. i löpande priser.

II. Åtgärder syftande till ökad kommunal konsumtion:

1. Bidrag till social hemhjälp 240 milj. kr.

2. Bidrag till driften av barnstugor 60 ”

3. Bidrag till kommunala familjedaghem 30 ”

4. Särskilda åtgärder på skolområdet 30 ”

Dessa åtgärder beräknas tillföra kommunerna en inkomstförstärkning 1974 på sammanlagt 360 milj. kr.

III. Åtgärder för att öka i första hand den kommunala investeringsverksamheten: 1.

Bidrag till anordnande av barnstugor 70 milj. kr.

2. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö 30 ”

3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet 35 ”

4. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk 100 ”

Dessa åtgärder beräknas tillföra kommunerna en inkomstförstärkning på 235 milj. kr. 1974.

IV. Åtgärder för att öka i första hand den statliga investeringsverksamheten:

1. Väginvesteringar m. m. 200 milj. kr.

2. Vissa affärsverksinvesteringar m. m. 120 ”

3. Byggnadsarbeten inom kulturområdet 10 ”

4. Sysselsättningsskapande åtgärder genom arbetsmarknadsverket 275 ”

En del av detta påslag på totalt 605 milj. kr. kommer att öka den statliga konsumtionen (t. ex. drift av statliga vägar liksom en del av sysselsättningsskapande åtgärder genom arbetsmarknadsverket). Likaså kommer en del av arbetsmarknadsverkets nytillkomna medel att tillställas kommunerna för att finansiera ökade kommunala investeringar.

V. Åtgärder syftande till ökade privata investeringar:

1. Miljövårdande åtgärder inom industrin 70 milj. kr.

2. Statens hantverks- och industrilånefond 20 ”

I summa motsvarar de åtgärder som här beaktats en totalkostnadsökning för statsverket på 2 000 milj. kr. år 1974.

I sammanställningen på sid. XVI i propositionen anges som totalkostnad för helt år 2 465 milj. kr.

Differensen kan återföras på följande poster:

1. Bidrag till driften av barnstugor (se II.2) har upptagits med beloppet 125 milj. kr. i propositionen. Detta belopp avser kostnaden för helt år räknat av en åtgärd som träder i kraft 1.7.1974. Endast halva detta belopp faller alltså på år 1974.

2. Bidraget till anordnande av barnstugor (se III.l) har i propositionen upptagits med beloppet 90 milj. kr. Detta belopp har här reducerats med 20 milj. kr. med hänsyn till att bidraget avser byggande av barnstugor igångsatta senast 31.12.1974 och färdigställda senast våren 1975.

* Hämtad ur Konjunkturläget Hösten 1973, Appendix 1 s. 159—164.

12 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

3. Beträffande posten sysselsättningsskapande åtgärder genom arbetsmarknadsverket (se IV.4) har konjunkturinstitutet redan i sin grundprognos utgått från att denna skulle få ett påslag på sammanlagt 500 milj. kr. Nu anges ett anslag på tilläggsstat I om sammanlagt 775 milj. kr., dvs. 275 milj. kr. mer än det belopp som legat till grund för institutets investeringsbedömning.

4. Posten prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har i propositionen upptagits med beloppet 150 milj. kr. Såsom dock påpekas i propositionen torde dock kostnaden för helt år bli ca 300 milj. kr.

Ett försök till skattning av den realekonomiska effekten av de föreslagna åtgärderna måste av flera skäl leda till ett tämligen osäkert resultat.

Betydande osäkerhetsmarginaler föreligger såväl vad avser beräkningen av den direkta effekten på efterfrågan, import och produktion (BNP) som vad avser skattningen av de sekundäreffekter som följer av att BNP ökar till följd av den primära ökningen av efterfrågan.

Åtgärdernas direkta effekt på kommunernas utgifter är vansklig att bestämma. Kommunerna kan i och för sig tänkas öka sina utgifter med ett större belopp än de får av staten i ökade transfereringar men de kan också tänkas öka sina utgifter avsevärt mindre. I propositionen förutsätts att kommunerna helt kommer att använda de utökade resurserna för en motsvarande utgiftsökning. I kalkylen nedan presenteras två alternativ för åtgärdsgrupperna II och III: i det ena alternativet antas att kommunernas utgiftsökning för konsumtionsändamål resp. för investeringsändamål blir lika med transfereringsökningen till dem. I det andra alternativet antas att kommunernas utgiftsökning blir lika med 80 % av den i propositionen beräknade transfereringsökningen.

Den direkta effekten på konsumtionsefterfrågan av åtgärdsgrupp I är likaså vansklig att bestämma. Även här har två alternativ beräknats. I det ena antas att hushållen sparar 7 1/2 % av inkomstökningen från åtgärderna. En sådan sparkvot motsvarar den genomsnittliga sparkvoten för hushållens totala disponibla inkomst 1974 enligt KI:s prognos. I det andra alternativet antas att hushållen sparar 20 % av inkomstökningen. En sådan sparkvot motsvarar den marginella sparkvoten för hushållen 1974, likaså i enlighet med grundprognosen.

Den direkta effekten på efterfrågan av åtgärdsgrupp IV är det däremot enkelt att ta ställning till. Med en medveten förenkling kan man säga att när åtgärderna väl är beslutade realiseras de. Möjligen kan man tänka sig att en liten del av efterfrågeökningen spiller över på 1975.

Den direkta effekten på efterfrågan av åtgärdsgrupp V är ett desto besvärligare problem. Omfattningen av stödet till industriinvesteringarna är dock ringa och här har valts att helt enkelt räkna med att dessa ökar med samma belopp som det föreslagna stödet, dvs. med 90 milj. kr.

En del av den efterfrågeökning, som åtgärderna primärt drar fram, kommer att gå till utlandet. Här har räknats med att varje ökning av den privata konsumtionen med 100 milj. kr. leder till en ökning av importen med 35 milj. kr. Samma importandel har förutsatts för industriinvesteringarna. För kommunal konsumtion och investering liksom för statlig investering har förutsatts att varje ökning av efterfrågan med 100 milj. kr. leder till en ökning av importen med 10 milj. kr. Importandelar av denna storleksordning har erfarenhetsmässigt stöd och överensstämmer med dem som nyttjas i KI:s prognosarbete.

Den del av efterfrågeökningen som ej resulterar i importökning ger alltså upphov till ökning av produktionen. Givetvis kan den mot hemmamarknaden riktade efterfrågeökningen till någon del ge upphov till lagerreducering i stället för produktionsökning. Lagren bedöms dock för närvarande som i stort sett normalt stora i industri och handel. Det är därför knappast rimligt räkna med att åtgärderna leder till en neddragning av lagren. Tvärtom skulle det kunna finnas anledning räkna med att den extra produktions -

FiU 1973: 40

ökning som krävs till följd av åtgärderna, leder till en ytterligare ökning av lagren utöver den som Kl förutsett för 1974 i sin grundprognos.

Den ökning av produktionen (BNP) som åtgärderna primärt åstadkommer, leder till ökade faktorinkomster för löntagare, bolag och enskilda företagare. Härigenom dras konsumtionsefterfrågan och därmed import och produktion ytterligare upp osv. Vi får alltså en kedja av sekundäreffekter på privat konsumtion, import och BNP.1

I Tabellerna Al: 1 och Al: 2 redovisas resultatet av de ovan anförda beräkningarna.

I Tabell Al: 1 återges ett högaltemativ. För åtgärdsgrupp I har här förts in det högre alternativet med en sparkvot på 7 1/2 % för inkomsttillskottet för hushållen. För åtgärdsgruppema II och III har inlagts alternativet med lika utgiftsökning och inkomstökning för kommunerna.

Sekundäreffektema (återgivna i ID-kolumnerna) har för samtliga åtgärdsgrupper beräknats med hjälp av alternativ 1 i bilagan dvs. de bygger på en sparkvot på 7 1/2 % för inkomsttillskotten. Vid de antaganden som kalkylen bygger på blir den indirekta effekten praktiskt taget uttömd redan efter två ”varv”.

Trots detta kan det av flera skäl finnas risk för att de indirekta effekterna blir överskattade. Kalkylschemat utgår nämligen från att lagerhållningen inte ens tillfälligt fångar upp någon del av efterfrågeökningen. Vidare kan det ifrågasättas om inte de gjorda antagandena om konsumtionskvoterna medför en tendens till underskattning av vissa eftersläpningseffekter.

Å andra sidan kunde det tänkas att dessa åtgärder genom sina återverkningar på arbetsmarknaden kommer att inverka positivt på konsumtionsbenägenheten hos sådana inkomsttagare vilkas intäkter inte berörts av åtgärderna.

Som inledningsvis antyddes kan det under vissa förutsättningar finnas anledning räkna med en positiv effekt på lagren av att produktionen stimuleras. I Tabell Al: 1 har därför lagts in en sådan stimulanseffekt. Den extra lagerökning som därvid har beräknats komma till stånd, motsvarar det tillskott till lagerstocken som krävs för att relationen mellan lagerstock och BNP skall förbli oförändrad. Denna lagerökning redovisas i IDl-kolumnen. Importandelen för lagerökningen har antagits vara 55 % i enlighet med tidigare erfarenhet. I ID2-kolumnen redovisas sekundäreffektema från den produktionsökning som lagerökningen för med sig.

Enligt denna tabell skulle åtgärdspaketet öka BNP 1974 med 0,9 % medan bytesbalansen skulle försämras med drygt 800 milj. kr.

I Tabell Al: 2 återges ett lägre alternativ. För åtgärdsgrupp I har här förts in det lägre alternativet med en sparkvot på 20 % för inkomsttillskottet till hushållen. För åtgärdsgruppema II och III har inlagts alternativet med 80 % ”verksamhetsgrad” av transfereringsökningen till kommunerna. Sekundäreffektema är i denna tabell beräknade med hjälp av alternativ 2 dvs. de bygger på en sparkvot på 20 % för inkomsttillskotten.

11 den kalkyl som här presenteras har antagits att:

1. varje höjning av BNP med 100 milj. kr. ger en höjning av den indirekta skatten med 15 milj. kr. och alltså en höjning av faktorinkomsten med 85 milj. kr.

2. av faktorinkomstökningen 75 % utgöres av lön och 25 % av vinst.

3. av vinsten 75 % genereras i bolag och 25 %> hos enskilda företagare.

4. ökningen av lönesumman före skatt leder till minskad utbetalning av arbetslöshetsunderstöd (som 1974 är belagt med preliminärskatt) till ett belopp motsvarande 25 % av lönesummans ökning.

5. marginalskatten för löntagarna är 50 %>.

6. den ökade bolagsvinsten ej får någon realeffekt på investeringarna under året.

7. den ökade vinsten för de enskilda företagarna leder till ökad privat konsumtion (till 92,5% enligt alternativ 1 resp. till 80,0 % enligt alternativ 2).

8. den marginella konsumtionskvoten för löntagarna är 0,925 (alt. 1) resp. 0,80 (alt. 2).

9. den marginella importkvoten för konsumtionsökningen är 0,35.

10. inga effekter på lagren inträffar.

FiU 1973: 40

160 Tabell Al: 1. Åtgärdseffekt. Alternativ 1 med sparkvot på 7 1/2 % Milj. kr. Löpande priser

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp II Åtgärdsgrupp III

grund-

prognos,1 D löp. priser

ID

S:a

D

ID

S:a

D

ID

S:a

Privat konsumtion

127 966 657

70 Kommunal kon-

sumtion

38 660

360 Statlig konsumtion

21 230

Privat investering

23 528

Kommunal in-

vestering

10 786

235 Statlig investering

7 621

Bostäder

10 060

Lagerinvestering

3 500

Export av varor

och tjänster

71 424

Import av varor

och tjänster

64 454 230

49 BNP

250 321 427

256 Åtgärds- Åtgärds- grupp IV grupp V

Lagereffekt

Totaleffekt

D ID S:a D ID S:a

ID 1 ID 2 S:a

D ID S:a

S:a i % av BNP

Privatkonsumtion 181

20 20

60 60

657 581

1 238

Kommunal kon-

sumtion

360 Statlig konsumtion

Privat investering

90 Kommunal in-

vestering

235 Statlig investering 605*

605*

605*

605*

Bostäder

Lager

400 Export av varor och tjänster Import av varor

och tjänster 61 63 124 31 7 38 220 21 241 382 424 806

BNP 544 118 662 59 13 72 180 39 219 1 565 557 2122 +0,85 %

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

* Som framhållits i texten innefattas här stimulanseffekt på statlig konsumtion och kommunal investering.

Anm. D = direkt effekt; ID = indirekt effekt.

FiU1973: 40

161 Tabell Al: 2. Åtgärd seffekter. Alternativ 2 med sparkvot på 20 % Milj. kr. Löpande priser

1974 grund- prognos,1 löp. priser

Åtgärdsgrupp I D ID S:a

Åtgärdsgrupp II D ID S:a

Åtgärdsgrupp III D ID S:a

Privat konsumtion

127 966

104 672

48 Kommunal kon-

sumtion

38 660

288 Statlig konsumtion

21 230

Privat investering

23 528

Kommunal in-

vestering

10 786

188 Statlig investering

7 621

Bostäder

10 060

Lagerinvestering

3 500

Export av varor

och tjänster

71 424

Import av varor

och tjänster

64 454

36 235

36 BNP

250 321

68 437

200 Åtgärdsgrupp Åtgärds- IV grupp V

Lagereffekt

Totaleffekt

D ID S:a D ID S:a

ID 1 ID 2S:a

D ID S:a

S:a i % av BNP

Privat konsumtion

568 437

1 005

Kommunal kon-

sumtion

288 Statlig konsumtion

Privat investering

90 Kommunal in-

vestering

188 Statlig investering 605®

605®

605®

605®

Bostäder

Lager

330 Export av varor

och tjänster

Import av varor

och tjänster 61

339 335

674 BNP 544

1 400 432

1 832 +0,73 %

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

* Som framhållits i texten innefattas här stimulanseffekt på statlig konsumtion och kommunal investering.

Anm. D = direkt effekt; ID = indirekt effekt.

FiU1973: 40

162 Enligt Tabell Al: 2 skulle åtgärdspaketet öka BNP 1974 med 0,7 % medan bytesbalansen skulle försämras med närmare 700 milj. kr.

De föreslagna åtgärderna förefaller alltså av dessa kalkyler att döma komma att öka BNP 1974 med mellan en halv och en procent.

I kalkylen har ej beaktats att näringslivets investeringar kan komma att stimuleras genom den högre produktionstillväxten. Ej heller har beaktats att löneglidningen dräs upp en del utöver vad som förutsetts i KI’s prognos.

Kl förutser i sin grundprognos en minskning av arbetslösheten med 0,1 % mellan 1973 och 1974.

Enligt Tabell Al: 2 skulle man ha anledning att nu i stället räkna med en minskning av arbetslösheten med 0,8 % (Det förutsätts härvid att åtgärderna inte har någon effekt på produktivitetsutvecklingen.) Det är emellertid troligt att den högre tillväxten i ekonomin drar med sig en ökad timvolym per sysselsatt. Med hänsyn härtill finns det anledning räkna med en nedgång i arbetslösheten med drygt en halv procent i antal 1973— 1974. Arbetslöshetsprocenten — som 1973 skattas till 2 1/2 % — skulle i så fall komma att sjunka till knappt 2 % 1974. Detta skulle innebära en arbetslöshet 1974 som ligger knappt en halv procent högre än 1970.

Enligt Tabell Al: 1 skulle den offentliga sektorns utgifter öka med drygt 2 miljarder kr. 1974. Samtidigt innebär kalkylerna bakom tabellen att statens inkomster från prel. A-skatt stiger med ca 500 milj. kr. medan den offentliga sektorns utgifter för arbetslöshetsunderstöd m. m. sjunker med ca 300 milj. kr. Vidare skulle intäkterna från indirekt skatt stiga med ca 300 milj. kr. Netto skulle utgiftsökningen för den offentliga sektorn alltså belöpa sig till i runt tal en miljard kr.

Enligt Tabell Al: 2 skulle utgiftsökningen netto likaså belöpa sig till i runt tal en miljard kr.

FiU 1973: 40

163 KONJUNKTURINSTITUTET 1973-11-09

Kalkyler över effekterna av stimulansåtgärder föreslagna av Folkpartiet, Centerpartiet och Moderata Samlingspartiet jämte synpunkter på VPK:s förslag

De bifogade kalkylerna (tabell 1—3) har beräknats enligt samma metod som användes vid beräkningen över effekten av de i proposition 1973: 165 föreslagna stimulansåtgärderna och som redovisas i Konjunkturläget hösten -73 Appendix 1 (Alternativ 2). Sålunda har i kalkylerna räknats med att varje ökning av den privata konsumtionen med 100 milj. kr. leder till en ökning av importen med 35 milj. kr. Samma importandel har förutsatts för industriinvesteringarna. För kommunal konsumtion och investering liksom för statlig investering har förutsatts att varje ökning av efterfrågan med 100 milj. kr. leder till en ökning av importen med 10 milj. kr. De antaganden som ligger bakom beräkningen av de indirekta effekterna är likaså desamma som anges i Appendix 1.

Folkpartiet

I tabell 1 redovisas en kalkyl över effekten av de stimulansåtgärder som föreslås av folkpartiet. Förutom de åtgärder som regeringen föreslår i prop. 1973: 165 föreslår folkpartiet att 100 milj. kr. skall anslås till fasta anläggningsinvesteringar inom SJ. De i prop. 1973: 165 föreslagna åtgärderna har i Appendix 1 grupperats i fem åtgärdsgrupper. Totaleffekten av dessa åtgärder fördelade på direkta och indirekta effekter visas i tabell 1. Åtgärdsgrupp VI motsvarar folkpartiets tillägg. Enligt folkpartiets förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med 0,77 %. Den offentliga sektorns utgifter skulle öka med drygt 2 miljarder kr. 1974. Samtidigt ökar statens inkomster från prel. A-skatt med ca 500 milj. kr. medan den offentliga sektorns utgifter för arbetslöshetsunderstöd minskar med ca 300 milj. kr. De indirekta skatteintäkterna ökar med ca 300 milj. kr. Netto skulle utgiftsökningen uppgå till ca en miljard kr.

Centerpartiet

En kalkyl över effekten av de stimulansåtgärder som föreslås av centerpartiet redovisas i tabell 2. Som ett tillägg till regeringens förslag föreslår centerpartiet att bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri och servicenäringar skall anslås till ett belopp av 200 milj. kr. Detta förslag behandlas under åtgärdsgrupp VII. Enligt centerpartiets förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med 0,79 %. Effekterna på statsbudgeten skiljer sig förhållandevis obetydligt jämfört med folkpartiets förslag.

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets förslag har indelats i tre åtgärdsgrupper (se tabell 3). Den första gruppen, bestående av 1. En höjning av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och det förlängda barnbidraget, 2. Särskilda åtgärder på skolans område, 3. En förlängning av prisstoppet på livsmedel, överensstämmer i stort sett med regeringsförslagets åtgärdsgrupp I enligt den kalkyl som redovisas i Appendix 1.

FiU1973: 40

164 Dessutom föreslås en sänkning av mervärdeskatten med 3 % (åtgärdsgrupp VIII) samt en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet med två procentenheter (åtgärdsgrupp IX).

Åtgärdsgrupp VIII En sänkning av mervärdeskatten med 3 % motsvarar ett statligt inkomstbortfall på ca 3 miljarder kr. Den prissänkning som blir följden slår igenom på den privata konsumtionen samt på kommunal investering och konsumtion. I nedanstående kalkyl har räknats med att 2/3 av den privata konsumtionen är momsbelagd.

För att ge beräkningarna anknytning till institutets grundprognos har man räknat med en prissänkning på två procentenheter. I kalkylen i tabell 3 har sålunda räknats med 2 612 milj. kr. i stället för 2 560 milj. kr.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål beräknas bli 472 milj. kr. lägre jämfört med institutets grundprognos till följd av en sänkning av momsen. Det förutsätts att kommunerna använder större delen av de medel som sålunda sparas till att öka konsumtions- och investeringsvolymen. Vad beträffar den andel av det sålunda uppkomna utrymmet som utnyttjas för ändamålet är beräkningarna konsistenta med institutets kalkyler i Appendix 1.

Åtgärdsgrupp IX

En sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 2 % inom det allmänna stödområdet beräknas medföra en besparing för företagen med 400 milj. kr. Besparingen har fördelats på den privata sektorn (318 milj. kr.) och den kommunala sektorn (82 milj. kr.) I kalkylen har antagits att dessa besparingar av kommunerna, företagen och i förekommande fall deras kunder fördelas med 1/3 på vardera investering, konsumtion och sparande.

För företagens del kan dessa besparingar medföra att ytterligare produktion marginellt blir lönsam och/eller att priserna kan sänkas med positiv inverkan på avsättningen.

En sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet kan sålunda antas resultera i en positiv sysselsättningseffekt inom detta område, som dock troligen till stora delar torde motsvaras av en negativ effekt utanför stödområdet. Effekten av en eventuell minskning av importen till följd av en ökad produktion inom landet beaktas ej i kalkylen.

Den ytterligare ökning av främst den privata konsumtionens volym som påräknas har även motiverat en mekanisk uppräkning av den lagereffekt som upptagits i kalkylerna i Appendix 1.

Enligt moderata samlingspartiets förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med 1,21 %. Den offentliga sektorns utgifter skulle öka med 700 milj. kr. samtidigt som inkomsterna skulle minska med

1974 mili. kr.

Privat konsumtion därav momsbelagd del Skattesats 15 % Skattesats 12 % differens

127 966 85 311 12 797 10 237 2 560

FiU 1973: 40

3 400 milj. kr. Statens inkomster från prel. skatt ökar med ca 800 milj. kr. medan utgifterna för arbetslöshetsunderstöd minskar med ca 500 milj. kr. De indirekta skatteintäkterna ökar med 450 milj. kr. Netto skulle utgiftsökningen uppgå till ca 2,3 miljarder kr. Beräkningarna implicerar en negativ inverkan på bytesbalansen om närmare 1 miljard kr. jämfört med institutets kalkyler i Appendix 1.

Det bör slutligen understrykas att i dessa beräkningar har inte gjorts något försök att beakta sådana effekter på samhällsekonomin som via kredit- och kapitalmarknaderna skulle kunna utlösas till följd av förutsatta förändringar i budgetsaldot.

Effekter av åtgärder föreslagna av VPK

Enligt VPK:s partimotion bör — utöver regeringsförslaget — mervärdeskatten på livsmedel sänkas med 5 procentenheter under första halvåret 1974. I stället bör motsvarande eller något högre belopp tas in till statskassan genom höjningar i bolagsvinstbeskattningen och skärpning av förmögenhetsbeskattningen, höjning av allmänna arbetsgivaravgiften med ytterligare 1/2 % samt införande av 20 % omsättningsskatt på börshandeln med aktier.

Av dessa skatteskärpningar skulle man enligt traditionell uppfattning vänta sig en återhållande effekt på den privata konsumtionen som skulle vara påtagligt mindre än den stimulerande effekt som följer av den föreslagna nedsättningen av mervärdeskatten. Dessutom torde den rent betalningsmässiga effekten av en av de föreslagna åtgärderna nämligen skärpningen av förmögenhetsskatt, inte komma att infalla under 1974 utan först senare. Detta hindrar dock inte att verkningar på konsumtionen kan inträda redan under 1974. Förutom återverkningarna på konsumtionen har man även att räkna med effekter på investeringarna av de höjda företags- och förmögenhetsskatterna samt av omsättningsskatten på börshandeln.

Fastän antaganden i och för sig skulle kunna göras om de föreslagna skatteskärpningarnas återverkningar på konsumtion och investeringar, är det med hänsyn till åtgärdernas utformning svårare att finna någon grund för dylika antaganden än när det gäller flertalet av de åtgärder som i övrigt föreslagits i detta sammanhang. Det har därför förefallit tveksamt om någon förbättrad information skulle kunna erhållas genom en numerisk kalkyl över effekterna av de av VPK föreslagna åtgärderna.

Tabell 1. Åtgärdseffekter enligt Folkpartiets förslag. Sparkvot 20 %

1974 Totaleffekt enl. prop. 1973:165 Åtgärdsgrupp VI Totaleffekt enl. Folkpartiets motion

grund- (Konjunkturläget hösten -73

prognos1, Appendix 1, alternativ 2) löp. priser

ID S:a S:ai D ID S:a D ID S:a S:ai

% av % av

BNP BNP

Privat konsumtion

127 966

1 005

1 030

Kommunal konsumtion

38 660

288 Statlig konsumtion

21230 Privata investeringar

23 528

90 Kommunala investeringar

10 786

188 Statliga investeringar

7 621

705 Bostäder

10 060

Lagerinvesteringar

3 500

330 Export av varor och tjänster

71 424

Import av varor och tjänster

64 454

693 BNP 250 321

1 400

1 832 0,73 %

1 490

1 938

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

Tabell 2. Åtgärdseffekter enligt Centerpartiets förslag. Sparkvot 20 %

1974 Totaleffekt enl. prop. 1973:165 Åtgärdsgrupp VII Totaleffekt enl. Centerpartiets motion

grund- (Konjunkturläget hösten -73

prognos1, Appendix 1, alternativ 2)

löp. priser

D

ID

Sta

S:a i % av BNP

D

ID

S:a

D

ID

S:a

Privat konsumtion

1 005

1042 Kommunal konsumtion

38 660

288 Statlig konsumtion

21 230

Privata investeringar

23 528

290 Kommunala investeringar

10 786

188 Statliga investeringar

7 621

605 Bostäder

10 060

Lagerinvesteringar

3 500

330 Export av varor och tjänster

71 424

Import av varor och tjänster

64 454

757 BNP 250 321

1 400

1 832

0,73 %

1 530

1 986

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

Tabell 3. Åtgärdseffektcr enligt Moderata samlingspartiets förslag. Sparkvot 20 %.

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp VIII Åtgärdsgrupp IX Lagereffekt Totalt enl. Moderata sam grund-

lingspartiets motion

prognos,1

löpande

priser

D

ID

S:a

D ID

S:a D

ID

S:a

ID 1

ID 2

S:a

D

ID

S:a

Privat konsumtion

127 966

2 090 477

2 567 106

2 764

3 476

Kommunal konsumtion

38 660

378 66

444 Statlig konsumtion

21 230

Privata investeringar

23 528

106 Kommunala investeringar

10 786

Statliga investeringar

7 621

Bostäder

10 060

Lagerinvesteringar

3 500

538 Export av varor och tjänster

71 424

Import av varor och tjänster

64 454

770 167

937 55

1 024

1 535

BNP

250 321

1 698 310

2 008 223

2 290

3 029

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

FiU 1973: 40

169 KONJUNKTURINSTITUTET 1973-11-15

Alternativ beräkning över effekten av stimulansåtgärder föreslagna av Moderata samlingspartiet (motion nr 2085) förutsatt att mervärdeskatten endast sänks under första halvåret 1974

Förslag: Den 3-procentiga sänkningen av mervärdeskatten bibehålls endast under första halvåret 1974 varefter skatten höjs till nuvarande nivå. övriga förslag (åtgärdsgrupp I och IX) är oförändrade jämfört med tidigare översända beräkningar (1973-11-09).

Åtgärdsgrupp X

Enligt detta alternativ skall mervärdeskatten den 1 juli 1974 återgå till den nuvarande nivån, vilket sannolikt kommer att medföra en omfördelning av inköpen från tredje till andra kvartalet. Storleken av denna omfördelning har skattats till 1 miljard kr. Till grund för denna skattning ligger de beräkningar som utfördes i samband med höjningen av omsättningsskatten från 6 % till 9,1 % den 1 juli 1965.

I kalkylen har räknats med en ökning av hushållens reala disponibelinkomst på 1 250 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till den ovan nämnda inköpsomfördelningen. För kommunernas del medför skattesänkningen en besparing som vid oförändrad investerings- och konsumtionsvolym skulle uppgå till ca 220 milj. kr.

Enligt detta alternativ skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med sammanlagt 0,73 % (se bifogad tabell).

En sänkning av mervärdeskatten med 3 % under första halvåret 1974 motsvarar ett statligt inkomstbortfall på ca 1,5 miljarder kr. Inberäknat den föreslagna sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet skulle inkomsterna härigenom påverkas negativt med

1,9 miljarder kr. under det att utgifterna skulle höjas med 700 milj. kr. Statens inkomster från prel. A-skatt skulle emellertid höjas med ca 500 milj. kr. medan utgifterna för arbetslöshetsunderstöd skulle minska med ca 300 milj. kr. De indirekta skatteintäkterna skulle till följd av aktivitetshöjningen höjas med ca 300 milj. kr. Netto skulle alltså budgetsaldot försvagas med 1,5 miljarder kr.

Tabell 3 b. Åtgärdseffekter enligt Moderata samlingspartiets förslag. Sparkvot 20 %.

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp X Åtgärdsgrupp IX Lagereffekt Totalt enl. Moderata sam grund-

lingspartiets motion

prognos,1

löpande

priser

D

ID

S:a

D

ID

S:a

D

ID

S:a

ID 1

ID 2

S:a

D ID

S:a

Privat konsumtion

127 966

1 221

1 668 436

2 104

Kommunal konsumtion

38 660

244 Statlig konsumtion

21 230

Privata investeringar

23 528

106 Kommunala investeringar

10 786

Statliga investeringar

7 621

Bostäder

10 060

Lagerinvesteringar

3 500

330 Export av varor och tjänster

71 424

Import av varor och tjänster

64 454

620 334

954 BNP

250 321

1 398 432

1 830

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

o

FiU 1973: 40

FiU 1973: 40

171 Innehåll

Inledning 1

Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska

åtgärderna 6

Propositionen 8

Motionerna 12

Utskottet 19

Hemställan 29

Socialdepartementet 31

Kommunikationsdepartementet 45

Utbildningsdepartementet 50

Jordbruksdepartementet 57

Handelsdepartementet 64

Inrikesdepartementet 69

Reservationer 75

Särskilt yttrande 90

Yttranden från andra utskott 91

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1973 93

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1973 99

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1973 102

Kulturutskottets yttrande nr 1 år 1973 112

Utbildningsutskottets yttrande nr 1 år 1973 113

Trafikutskottets yttrande nr 1 år 1973 119

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 år 1973 123

Näringsutskottets yttrande nr 3 år 1973 127

Inrikesutskottets yttrande nr 2 år 1973 132

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1973 138

Bihang: Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av

föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder 155

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73 730057

I