Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m., såvitt propositionen hänvisats till civilutskottet, dels propositionen 1974:152 med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels i dessa ämnen väckta motioner

Civilutskottets betänkande nr 36 år 1974

CU 1974:36

Nr 36

Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m., såvitt propositionen hänvisats till civilutskottet, dels propositionen 1974:152 med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels i dessa ämnen väckta motioner.

Propositionerna

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. under åberopande av statsrådsprotokollet över bostadsärenden dels

föreslagit riksdagen att

1. avge yttrande över vad i propositionen anförts om bostadsbyggandets inriktning och omfattning,

2. godkänna i propositionen förordade grunder för bidrag till förbättring av boendemiljön,

3. godkänna de i propositionen förordade ändrade grunderna för bostadsfinansieringen,

4. godkänna vad i propositionen förordats om ett markvillkor,

5. avge yttrande över vad i propositionen i övrigt förordats i fråga om markpolitik samt uttalats i fråga om planfrågor,

6. godkänna de i propositionen förordade åtgärderna för att främja konkurrens på byggmarknaden,

7. godkänna de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för statliga och statskommunala bostadstillägg,

dels föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

8. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

9. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

10. lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om

Stockholms läns landstingskommun,

11. lag om ändring i jordabalken,

12. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),

13. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

14. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

15. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

16. lag om avveckling av hyresregleringen,

dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget till

18. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

2 Punkten 17 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen behandlas i skatteutskottets betänkande SkU 1974:56.

Kungl. Majit har vidare i propositionen 1974:152 under åberopande av statsrådsprotokollet över justitieärenden föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

I propositionen 1974:150 behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a. bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, mark politik, konkurrens inom bostadsbyggandet, boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

I fråga om finansieringen och beskattningen av bostäder konstateras att villabeskattningen vid nuvarande räntenivåer och intäktsprocenter i praktiken har kommit att fungera som ett stöd för boende i egna hem. Kapitalkostnadsnedsättningen inom lånesystemet är en åtgärd för att omfördela kostnaderna i tiden och förutsätts bli återbetald inom statslånets löptid. Genom utvecklingen av räntenivån och bostadsmarknadsläget har dock möjligheterna till återbetalning av uppkommen låneskuld blivit mindre än som förutsattes vid lånesystemets införande.

1 propositionen fastslås att det med hänsyn till bostadssociala mål inte kan komma i fråga att låta nominella kapitalkostnader slå igenom i de kostnader de boende skall betala för nya bostäder. En avveckling av skatteförmånerna för egna hem framstår som otänkbar med hänsyn till de effekter detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och störningar som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen av småhus. Förslagen i fråga om bostadsfinansiering innebär i stället att subventionerna till bostadssektorn utökas och ges en form som undanröjer problem med skuldökning inom lånesystemet och som klarare avspeglar de verkliga kapitalkostnaderna och statens finansiella insatser. Genom finansieringsreformen möjliggörs en ökad likställighet i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer och bättre förutsättningar skapas för sådana boendekostnader i senare årgångar av hus som står i rimligt förhållande till människornas betalningsförmåga.

För nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter föreslås paritetslånen bli ersatta med ett finansieringssystem som genom subventionerade bottenlåne- och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivå på 4 96. Detta uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9 96. För nyproducerade småhus som bebos av låntagaren föreslås den garanterade räntan bli 6 96. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir kapitalkostnadsnivån för småhus i nyproduktionen 6,3 96 vid annuitetslån och 7,1 96 vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen i en takt som i möjlig mån tilldogoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan olika årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer. Genom höjningarna skapas också förutsättningar för åter -

CU 1974:36

betalning av statslånet inom rimlig lånetid.

Också för beståndet av bostäder med ränte- och paritetslån föreslås räntesubventioner som eliminerar fortsatt skuldökning. Av formella och tekniska skäl måste vissa element i paritetslånets konstruktion behållas. För hyres- och bostadsrättslägenheter färdigställda åren 1965-1974 avpassas räntesubventionerna så att kapitalkostnadssänkningar erhålles och bättre kostnadsparitet än f. n. uppnås mellan de olika årgångarna. För småhus med ränte-och paritetslån avpassas räntesubventionerna så att paritet i förhållande till nyproducerade småhus uppkommer. Det innebär att nuvarande basannuiteter och basräntor höjs i varierande omfattning för olika årgångar. Den nackdel som härigenom uppkommer för låntagarna uppvägs i väsentlig utsträckning av att fortsatt skuldökning elimineras och att den hittills uppkomna skuldökningen blir ränte- och amorteringsfri under den tid räntesubventionen utgår. Också för de sedan år 1968 producerade småhusen med nominella lånevillkor skall de nya räntesubventionerna kunna utgå.

Räntesubventionerna för beståndet av bostäder skall årligen minskas så att lånen så småningom blir subventionsfria och statslånet kan återbetalas inom ca 30 år.

De förordade kapitalkostnadssänkningarna för bostäder upplåtna med hyres- och bostadsrätt torde öka möjligheterna att bygga småhus i hyres- och bostadsrättsform avsevärt. Härigenom bör småhuset som boendeform komma att kunna efterfrågas av hushållsgrupper som f. n. har små ekonomiska möjligheter härtill. I syfte att öka möjligheterna för hushåll med låga inkomster att skaffa sig även ägda småhus föreslås en höjning av statslånets storlek och den övre lånegränsen för småhus som bebos av låntagaren till 25 96 av låneunderlaget resp. 95 96 av pantvärdet. Härigenom kan i princip kontantinsatsen minskas till hälften av vad den är i dag.

I fråga om villabeskattningen föreslås att en högre intäktsprocent, 10 96, införs för de allra dyraste villorna, nämligen de med taxeringsvärde överstigande 300 000 kr.

Det sammanlagda beloppet för räntesubventioner beräknas för budgetåret 1975/76 bli ca 2 200 milj. kr. Samtidigt bortfaller behovet av medel för räntelån och skuldökning på paritetslån. För dessa ändamål har för innevarande budgetår beräknats ca 1 360 milj. kr.

För att stimulera till åtgärder i syfte att förbättra boendemiljön föreslås särskilda bidrag för detta ändamål. Ett belopp av 30 milj. kr. beräknas härför under budgetåret 1975/76. Utöver nämnda belopp bör arbetsmarknadspolitiska åtgärder komma i fråga för detta ändamål.

I fråga om de statliga och statskommunala bostadstilläggen föreslås ändringar som syftar till bl. a. att jämställa ogifta sammanboende med gifta. Vidare föreslås att inkomstgränserna för oreducerade tillägg för år 1975 höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för hushåll utan barn. Vidare införs en enhetlig reduceringsfaktor på 15 96 för inkomster

CU 1974:36

upp till 54 000 kr. samt 24 % för inkomster härutöver.

Sammanlagt medför dessa reformer att statens utgifter på det bostadspolitiska området ökar med drygt 1 miljard kr.

I propositionen slås läst att en aktiv kommunal markpolitik är nödvändig för att det allmänna skall fä ett bestämmande inflytande över samhällsbyggandet. För att underlätta kommunernas markpolitik föreslås att bostadslån för nybyggnad och sanering inte skall kunna utgå med mindre marken upplåtits av kommunen för det projekt som låneansökan avser. Den som ägde marken den 1 november 1974 skall dock vara undantagen från markvillkorets tillämpning, vid sanering för alltid och vid nyexploatering intill utgången av juni 1984. Regeringen skall kunna ge dispens från markvillkoret i vissa fall. Enfamiljshus som skall bebos av lånesökanden är helt undantagna från markvillkoret, förutsatt att marken inte upplåtits av byggintressent.

Markvillkoret förutsätts bli infört fr. o. m. den 1 januari 1975.

För att underlätta kommunala markförvärv föreslås en uppmjukning i kommunallagarnas låneregler.

Kommunerna bör vid sin markfördelning främst tillgodose kravet på rationell produktion. Samtidigt som de självkostnadsbestämda företagen ges en dominerande ställning bör det konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika företagsformer behållas. Marken bör företrädesvis upplåtas med tomträtt.

Bygglagutredningens principbetänkande kan med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen inte nu läggas till grund för statsmakternas ställningstaganden. Med bibehållande av vissa grundtankar i betänkandet bör det arbetas över och bli föremål för ny remissbehandling.

I syfte att främja konkurrens i byggandet föreslås vissa villkor vid bostadslångivningen. För bygge som sker i egen regi eller upphandlas efter förhandling skall bostadslån inte utgå med mindre lånemyndigheterna vid särskild prövning medgett sådan produktionsform. Har bygge upphandlats genom anbudstävlan, skall bostadslån inte utgå, om lånemyndigheterna finner att det antagna anbudet är påtagligt oförmånligare för byggherren än annat eller andra anbud och att detta innebär ett otillbörligt gynnande av den utsedda entreprenören. Vissa föreskrifter för byggherrarnas anbudsförfarande föreslås i syfte att främja öppenhet och insyn.

De konkurrensfrämjande åtgärderna föreslås börja tillämpas i fråga om egenregibygge den 1 juli 1979 och i övrigt den 1 juli 1975.

I fortsättningen föreslås bara helkommunala företag bli godkända som allmännyttiga. Förhållandena i nu befintliga företag avses inte bli rubbade.

I propositionen läggs fram vissa förslag som syftar till att ge hyresgästerna ett inflytande över de egna boendeförhållandena. Sålunda föreslås att vid ombyggnad av bostadsfastighet hyresgästerna skall kunna hindra åtgärder, som går utöver vad som behövs för att lägenheterna skall uppnå det i bostadssaneringslagen uppställda kravet på lägsta godtagbara standard, om det

CU 1974:36

inte föreligger särskilda skäl att gå utöver det kravet. Vidare föreslås att hyresgästerna skall kunna göra ansökan om upprustningsföreläggande enligt bostadssaneringslagen. Ansvaret för det inflytande som sålunda skall tillkomma hyresgästerna läggs på hyresgästorganisationen. Den föreslagna ordningen har karaktären av försöksverksamhet som får vidareutvecklas när närmare erfarenheter vunnits av lagstiftningen. Denna föreslås därför begränsad till att gälla i stockholms-, göteborgs- och malmöområdena.

Den enskilde hyresgästen föreslås få rätt att på egen hand utan samtycke av fastighetsägaren företa målning, tapetsering och därmed jämförliga åtgärder i sin lägenhet. Vidare föreslås vissa lagändringar för att ge hyresgästen större möjligheter att förmå hyresvärden att fullgöra sin underhållsskyldighet och för att förbättra hyresgästens besittningsskydd. Därjämte föreslås att hyresgästen alltid skall ha rätt att flytta från sin lägenhet efter en uppsägningstid av tre månader även under löpande hyrestid.

Hyresregleringslagen upphör att gälla vid utgången av september 1975. Den reglerade hyran ligger emellertid numera i många fall på eller nära den nivå som skulle följa av bruksvärderingarna i hyreslagen. Lagens giltighet bör därför inte förlängas. För att förebygga olägenheter i samband med avvecklingen föreslås att de höjningar av hyran vid övergången till bruksvärdehyra som eventuellt kan förekomma skall kunna slås ut över tre år efter förhandlingar mellan hyresvärden eller hans organisation och hyresgästorganisation. Om förhandlingar inte kommer till stånd eller parterna inte kan enas kan hyresvärden få övergångshyra fastställd av hyresnämnd.

1 propositionen 1974:152 behandlas förslag till vissa ändringar i förköpslagen (1967:868). Kommun ges enligt denna lag förköpsrätt vid försäljning av fastighet som behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. I propositionen föreslås att kommun får förköpsrätt även i fråga om fastighet som är i behov av upprustning.

F. n. gäller att förköp inte får ske om fastigheten är mindre än 3 000 kvadratmeter och har ett taxeringsvärde, som är lägre än 200 000 kronor. Genom denna s. k. areal- och värderegel utesluts cirka 60 procent av affärsoch hyresfastigheterna i landet från förköpsrätt. I propositionen föreslås att areal- och värderegeln upphävs för att kommunernas saneringsverksamhet skall underlättas. Förköpsrätt skall dock inte föreligga i fråga om egnahemsbebyggelse inklusive fritidsbebyggelse under förutsättning att köpet avser fastighet som är mindre än 3 000 kvadratmeter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

CU 1974:36

6 Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1974\

259 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär snabbutredning om

A. officiell definition av begreppet markkontaktbostad,

B. arkitekt- och producenttävlan syftande till att i markkontaktbostäder fö fram lägenheter av olika storlek (även mindre sådana), varierande hustyper och lämpliga ”byar” för gruppering av sådan bebyggelse inklusive serviceanläggningar,

C. åtgärder för att öka möjligheten för låg- och mellaninkomsttagare att förvärva egethem genom att t. ex. sänka kravet på kontantinsatsens storlek eller införa kommunal borgensrätt för lån även till toppinsatsen,

578 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen beslutar

1. att initialstödet för saneringsåtgärder förlängs till att omfatta hus där saneringsåtgärderna igångsatts senast den 31 december 1975 och att stödet omfattar samtliga hus i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att medgiva förbättrade möjligheter till belåning av nybyggda småhus i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att medgiva att övre lånegränsen för statligt bostadslån höjs till 95 96 för småhus vilka bebos av ägaren och 90 96 för enskilt ägda flerfamiljshus,

584 av fru Tillander (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttalar vad som anförts i motionen beträffande de fortsatta insatserna för att skapa en barnvänlig boendemiljö,

903 av herr Danell (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning i syfte att minska ekonomiska förluster i samband med byte - på grund av nytt arbete e. d. - av likvärdiga bostadsrättslägenheter på skilda orter,

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om sådan komplettering av bostadsrättslagen 14 maj 1971, att medlemmarnas behov av fullständig och lättförståelig verksamhets- och ekonomisk redovisning tillgodoses,

907 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna med förtur behandlar och framlägger förslag rörande statlig totalfinansiering genom en bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller kapital till låg och fast ränta, vilka frågor skyndsammast möjligt måtte föreläggas riksdagen för ställningstagande,

2. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadspolitikens utformning,

CU 1974:36

916 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

A. att riksdagen beslutar

4. att fastställa den övre lånegränsen för statligt lån till bostadsändamål till 90 procent av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

B. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller

1. att en undersökning genomförs av bostadsefterfrågans struktur,

2. att en undersökning genomförs angående storleken och effekten av de subventioner av olika slag som för närvarande utgår till skilda grupper av bostadskonsumenter,

1158 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om ändring av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammens konstruktion enligt de riktlinjer motionen anger,

1580 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär

1. att lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus höjs till 90 procent av låneunderlaget inom 90 procent av pantvärdet,

2. att låneunderlaget för småhus som bebos av ägaren höjs till 95 procent av låneunderlaget inom 95 procent av pantvärdet,

1581 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om omedelbart förslag till sådan lagstiftning som möjliggör att ytterligare hyreshöjningar inte medges,

dels de i anledning av propositionen 1974:150 väckta motionerna 1974:

1894 av herr Fågelsbo (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ge Kungl. Majit i uppdrag att utforma sådana regler för prövningen av husens kreditvärdighet att privata egnahemslån kan bytas mot statliga i enlighet med vad som anförts i motionen,

1895 av herrar Brännström (s) och Nygren (s) vari hemställs

1. att samma regler för fördjupning av statslånet för egnahem som föreslås i propositionen blir gällande även vid bostadsbyggande i Klimpfjäll,

2. att någon omprövning av tidigare anvisat lån om 2 milj. kr. ej företas,

1896 av herrar Gustafsson i Stockholm (s) och Nilsson i Norrköping (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att bruksvärdessystemet efter hyresregleringens avveckling skall tillämpas på alla icke särskilt undantagna bostadslägenheter, oberoende av huruvida hyra tidigare fastställts enligt hyresregleringslagens regler,

1897 av herrar Jansson (s) och Signell (s) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag till grunder för kreditstöd för byggnader av byggnadsminneskaraktär som möjliggör att tilläggslån kan utgå i förening med bostadslån med räntegaranti,

CU 1974:36

1898 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att ta upp förhandlingar med Vilhelmina kommun angående ansvarsfördelningen för lån till bostadsbyggande i Klimpfjäll i enlighet med vad som anförts i motionen,

1899 av herr Pettersson i Helsingborg (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att sådana bestämmelser införs i hyreslagstiftningen att bostadskonsumenternas rätt till reparationer tryggas,

1900 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om skyldighet för kommunen att tillse att bostadsmarknaden är i balans samt att kommunen inte får stoppa, hindra eller försvåra sådan bebyggelse som kan bedömas medföra utflyttning från kommunala företags fastigheter,

1901 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att byggnadsrätten bibehålls,

1902 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. avslår vad som förordas i propositionen om ett markvillkor,

2. beslutar att kommuner som, såsom bostadsproducenter vid produktionen av bostäder på egen mark, fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler skall som villkor för statslån kunna föreskriva att samma förhållanden skall gälla för enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden,

3. beslutar att för år 1975 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 % för nyproducerade bostadsfastigheter med hyres- eller bostadsrätt och 6,0 96 för bostadsfastigheter med äganderätt samt att räntenivån därefter höjs för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter per år i fem år och därefter med 0,2 procentenheter per år tills marknadsränta uppnås,

4. hos Kungl. Majit föreslår att den framtida bostadsfinansieringen skall bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti,

5. hos Kungl. Majit anhåller om utredning angående den uppkomna skuldökningen inom nuvarande ränte- och paritetslånesystem i enlighet med vad i motionen anförts,

6. beslutar att gränsen för statlig belåning sätts till 95 96 för hela bostadsbeståndet,

7. hos Kungl. Majit uttalar att Kungl. Majit vidtar sådana åtgärder att kreditinstitutens möjligheter att bevilja lån i äldre fastigheter vid förvärv vidgas samt att bankerna genom statlig kreditgaranti ges möjlighet att bevilja lån till kontantinsats i egen bostad,

8. avslår förslaget om köpeskillingskontroll vid försäljning av småhus,

9. hos Kungl. Majit anhåller om sådana författningsändringar som syftar till att direkt ägande av lägenhet i flerfamiljshus möjliggörs och att hyresgäster ges förstahandsrätt vid överlåtelse av fastighet, allt i enlighet med vad i motionen anförts.

CU 1974:36

10. hos Kungl. Majit anhåller om utredning angående partsförhållandena på bostadsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. med avslag av de provisoriska ändringarna i 12 kap. 70-73 §§ jordabalken beslutar att övriga ändringar i nämnda kapitel samt bostadssaneringslagen skall träda i kraft den 1 juli 1975,

12. beslutar att begreppet organisation av hyresgäster i hyreslagstiftningen även skall inkludera sammanslutning som visar sig företräda en majoritet av hyresgästerna i fastigheter,

13. fastställer reduktionsfaktorn för bostadstillägg till enhetligt 15 96,

14. hos Kungl. Majit anhåller om fortsatt utredning i syfte att åstadkomma en mer rationell och med beskattning bättre samordnad inkomstprövning av bostadstilläggen i enlighet med vad i motionen anförts,

1904 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:150 beslutar

1. att uttala att en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseutveckling är av avgörande betydelse för miljömässigt goda boendeförhållanden,

2. att ge Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts beträffande bostadspolitikens allmänna inriktning,

3. att godkänna den i motionen förordade omfattningen och inriktningen av bidrag till förbättringar av boendemiljön,

4. att hos Kungl. Majit begära att det fortsatta arbetet med fördjupad boendedemokrati sker enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

5. att i samtliga kommuner en majoritet av de boende i berört område i sammanslutning skall ha möjlighet att initiera åtgärder enligt saneringslagen och förhindra åtgärder som går över lägsta godtagbara standard på sätt som angivits i motionen,

6. att ge Kungl. Majit i uppdrag att ta initiativ till ett sådant regelsystem för markfördelningstävlingar att kommunerna ges bättre förutsättningar att tillämpa kravet på anbudskonkurrens,

7. att hos Kungl. Majit begära att förutsättningarna om kommunal mark och anbudskonkurrens som villkor för statlig belåning tillämpas i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

8. att uttala att som riktmärke för markfördelningstävlingar bör gälla vem som kan erbjuda en bra boendemiljö och boendeservice till lägsta pris,

9. att ansluta sig till de riktlinjer för kommunal markupplåtelse som angivits i motionen,

10. att uttala att en låg allmän räntenivå är av stor betydelse för att minska den statsfinansiella påfrestningen i anledning av bostadsfinansieringssystemet,

11. att lånetaket för privata hyreshus fastställs till 90 96,

12. att tilläggslån för byggnader som kan förklaras som byggnadsminnen skall kunna utgå i kombination med räntesubventionerade bostadslån.

CU 1974:36

13. att det kommunala ansvaret för statslån till egnahem fastställs till 5 % av låneunderlaget under hela lånetiden,

15. att hos Kungl. Maj:t begära att översynen av de centrala bostadsmyndigheternas verksamhet sker med parlamentarisk medverkan,

16. att i övrigt beakta vad som i motionen anförts,

1905 av fru Gradin (s) och fröken Engman (s) vari föreslås

1. att riksdagen beslutar införa en bestämmelse om rätt till utfyllnadsbidrag för sådan pensionär, som enligt reglerna för KBT inte kan komma i åtnjutande av bostadstillägg enligt lagen om allmän försäkring, med belopp som understiger vad som kan utgå enligt KK 1973:379,

2. att bestämmelsen införs från den 1 januari 1975,

3. att reglerna införs i KK 1973:379, innebärande rätt till statsbidrag för kommunerna,

1906 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 beslutar att statliga lån för ombyggnad av bostäder beviljas allmännyttiga och bostadskooperativa företag även för husets skäliga ingångsvärde,

1907 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 beslutar

A. såvitt avser bostadsbyggandets omfattning och inriktning

1. att förslag i enlighet med vad som sägs i motionen beträffande avskrivning av de s. k. förlustlånen bör föreläggas nästa års riksdag,

2. att vad som i övrigt anförts under detta avsnitt ges Kungl. Maj:t till känna,

B. såvitt avser förbättrad boendemiljö

1. att ge Kungl. Maj:t till känna att ett särskilt anslag till insatser för en barnvänlig boendemiljö även fortsättningsvis bör beviljas,

2. att de föreslagna bidragen för miljöförbättrande åtgärder i bostadsområden med uthyrningssvårigheter bör utgå enligt regler som föreskriver samråd med de boende,

3. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt sägs i förevarande avsnitt i motionen om att hänsyn bör tas till effekterna för boendemiljön vid utformning av lånebestämmelser, konkurrensregler och lagstiftning angående tvångsförvaltning av fastigheter,

C. såvitt avser bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

1. att hos Kungl. Maj:t hemställa att nästa års riksdag föreläggs förslag till sådan ändring i bostadslånekungörelsen att låneunderlaget för statliga lån till småhus skall utgöra 100 procent av pantvärdet,

2. att lånegränsen för statliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjs till 92 procent av pantvärdet,

3. att beräkningarna av låneunderlaget vid sanering med statliga lån skall ändras på sätt som förordas i motionen.

CU 1974:36

4. att föreslå Kungl. Maj:t att kapitalmarknadsutredningen ges i uppdrag att närmare undersöka formerna för en fördjupning av statslånet på sätt som anförs i motionen,

D. såvitt avser åtgärder för att främja konkurrens i byggandet

1. att i bostadslånekungörelsen bör införas en bestämmelse om att anbudsförfarandet skall gälla som villkor vid statlig långivning,

2. att avslå förslaget om införande av s. k. markvillkor vid statlig långivning till sanering och nyexploatering,

E. såvitt avser ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

1. att föreslå Kungl. Majit att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att i enlighet med vad som sägs i motionen bl. a.

a. lägga fram förslag till ökat inflytande för hyresgäster,

b. föreslå åtgärder som stimulerar bostadsrätten som besittningsform i nyproduktionen,

c. föreslå åtgärder som underlättar för de hyresgäster som så önskar att ta över förvaltningsansvaret i hyreshus genom att hyresrätten omvandlas till bostadsrätt,

d. leda eller på annat sätt nära följa den i propositionen föreslagna försöksverksamheten med ökat inflytande för de boende vid sanering,

2. att vad som sägs i motionen om obligatorisk varudeklaration av bostäder och om de kommunala bostadsförmedlingarnas uppgifter som serviceorgan ges Kungl. Majit till känna som riksdagens mening,

F. såvitt avser bostadstilläggen

att ge Kungl. Majit till känna vad som anförts i motionen beträffande framtida reformer för förbättring av statskommunala och kommunala bostadstillägg,

1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari - såvitt nu är i fråga - föreslås att riksdagen

1. uttalar sig för en successiv överföring av privata flerfamiljshus i kommunal och kooperativ ägo och hos regeringen hemställer om att en plan utarbetas för genomförande av denna målsättning,

2. fastställer lånetiden för kommunala markförvärvslån till lägst 15 år varav de första fem åren är amorteringsfria (delyrkandet ang. anslag till markförvärvslånefonden behandlas i betänkandet CU 1974:37),

3. beslutar, med avvikelse från under punkt 4 i propositionen ställt yrkande om en respittid på 10 år innan markvillkoret träder i kraft, att respittiden förkortas till högst ett år, uttalar sig för att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas samt hos regeringen hemställer att förslag härom utarbetas och föreläggs riksdagen,

4. med avvikelse från punkt 3 i propositionen beslutar uttala sig för att den garanterade räntan fastställs till 3 procent för flerfamiljshus, att motsvarande sänkning sker för egenägda småhus, att ingen årlig nedtrappning sker av de statliga subventionerna samt att amorteringstiden för den statliga låneandelen förlängs till 60 år.

CU 1974:36

6. avslår förslaget i propositionen om avveckling av hyresregleringen samt uttalar sig för att lagen om hyresreglering (1942:429) förlängs till att gälla till utgången av september månad 1976, hos regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av gällande hyresregleringslag att höjning av bashyra ej får ske för reparation som hyresvärd enligt 15 § allmänna hyreslagen är skyldig att utföra samt, därest ovanstående förslag icke skulle bifallas, uttalar sig för att bestämmelserna om övergångshyra enligt 3 och 4 §§ i förslaget om avvecklingen av hyresregleringen skall gälla överallt där hyresregleringen nu är tillämplig,

7. beträffande förslag till lag om ändring i jordabalken (allmänna hyreslagen) beslutar anta följande tillägg:

Nuvarande lydelse

15 Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock vad som sagts nu endast om ej annat avtalats.

Motionärernas förslag §

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Med skäligt tidsmellanrum avses högst 8 dr. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock vad som sagts nu endast om ej annat avtalats.

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

46 §

10. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen om möjligt beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset.

CU 1974:36

13 Motionärernas förslag 48 §

Propositionens förslag

Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig om den är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

8. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i bostadssane ringslagen (1973:531) beslutar anta följande tillägg till den föreslagna för

fattningstexten:

Har bostadslägenhet ej den lägsta standard som kan godtagas, för hyresnämnd på ansökan av kommunen eller organisation av hyresgäster och under förutsättning som anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare att vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten skall uppnå sådan standard (upprustningsåläggande) eller förbjuda att lägenheten användes för bostadsändamål (användningsförbud).

2 Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages

§

Har bostadslägenhet ej den lägsta standard som kan godtagas, får hyresnämnd på ansökan av kommunen, organisation av hyresgäster eller flertalet av berörda hyresgäster och under förutsättning som anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare att vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten skall uppnå sådan standard (upprustningsåläggande)eller förbjuda att lägenheten användes för bostadsändamål (användningsförbud).

§

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster, flertalet av berörda hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster, eller flertalet av berörda hyresgäster

CU 1974:36

14 Propositionens förslag

annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

19 Kommunen och organisation av hyresgäster får besiktiga fastighet i den mån det är nödvändigt för att förbereda eller utföra talan enligt denna lag.

Motionärernas förslag

motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill. §

Kommunen, organisation av hyresgäster eller flertalet av berörda hyresgäster får besiktiga fastighet i den mån det är nödvändigt för att förbereda eller utföra talan enligt denna lag.

Denna lag ej tillämpning.

De nya bestämmelserna i 2 och De nya bestämmelserna i 2 och 2 a §§ äger tills vidare tillämpning en- 2 a §§ äger tillämpning / hela landet, dast i nedan angivna kommuner Stockholms län:

Botkyrka, Dandeiyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Vellinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Hänyda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Ålvsboigs län:

Ale och Lerum kommuner.

9. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) beslutar anta följande tillägg till den föreslagna författningstexten: 7

§

Gemensamhetsanläggning får ej Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter inrättas, om ägarna av de fastigheter

som skall deltaga i anläggningen och som skall deltaga i anläggningen och

CU 1974:36

15 Propositionens förslag

hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation).

18 Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

19 Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

30 Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som begärts av hyresgästorganisation får organisationen föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.

31 I rättegången likställes hyresgästorganisation med enskild sak -

Motionärernas förslag

hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster, förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation) eller flertalet av berörda hyresgäster.

§

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden, hyresgästorganisation eller flertalet av berörda hyresgäster.

§

Har hyresgästorganisation eller flertalet av berörda hyresgäster påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen eller företrädare för flertalet av berörda hyresgäster om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

§

Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som begärts av hyresgästorganisation eller flertalet av berörda hyresgäster får organisationen eller företrädare för flertalet av berörda hyresgäster föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.

§

1 rättegången likställes hyresgästorganisation eller företrädare för

CU 1974:36

16 Motionärernas förslag

flertalet av berörda hyresgäster med enskild sakägare, om organisationen eller företrädare för flertalet av berörda hyresgäster fört talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller saken eljest kan beröra hyresgästers rätt.

Denna lag äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna äger tills De nya bestämmelserna äger tillvidare tillämpning endast i nedan an- lämpning i hela landet, givna kommuner Stockholms län:

Botkyrka, Dandetyd, Ekerö, Haninge,

Huddinge, Järfalla, Lidingö, Nacka,

Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbybetg, Tyresö, Täby,

Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus

län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Veflinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Hängda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Alvsborgs län:

A le och Lerum kommuner.

10. uttalar sig för en sådan ändring i bestämmelserna om bostadstillägg att ensamstående ungdomar och makar eller sammanboende utan barn med egen lägenhet - i åldrarna mellan 17 och 20 år - tillerkänns bostadstillägg efter samma grunder som för ensamstående och makar utan barn,

1909 av herrar Hörberg (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att det s. k. initialstödet till ombyggnad av bostadslägenhet måtte utgå även för ombyggnad av bostadslägenhet som påbörjas under år 1975,

1910 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. förslag om statliga eller kommunala lånegarantier till kontantinsatsen för de medborgare som önskar förvärva andel i bostadsrättsförening eller eget hem,

2. förslag till regler för statliga bidrag till sådana kommuner som, i avsikt att förbättra bomiljön, tillhandahåller medborgarna kolonilotter i rimlig omfattning.

Propositionens förslag

ägare, om organisationen fört talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller saken eljest kan beröra hyresgästers rätt.

CU 1974:36

3. regler för bostadstillägg, vilka förutsätter hushållsgemenskap hos alla sammanboende som vid ansökan om bostadstillägg inte uttryckligen säger att hushållsgemenskap inte föreligger,

1911 av fru Jacobsson (m) och herr Johansson i Vrångebäck (m) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:150

1. beslutar att 12 kap. 62 § andra stycket i det vid propositionen fogade förslaget lag om ändring i jordabalken skall ha följande lydelse:

Hyresnämnd skall på ansökan av hyresgäst upptaga fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet med vitet förfallit får vitet ej utdömas.

2. hos Kungl. Maj:t uttalar att en genom kommunala subventioner åstadkommen hyresnivå inte bör bedömas utgöra något riktmärke vid bruksvärdesprövning,

1912 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 150 beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att inom ett år efter hyresregleringens avskaffande redovisa förändringarna i hyresnivån för Stockholm, Göteborg och Malmö och föreslå de åtgärder som då kan bli aktuella,

2. att godkänna den i motionen förordade omfattningen och en sådan inriktning av bidrag till förbättringar av boendemiljön att även gårdssaneringar i städernas centrala delar kan ingå i enlighet med vad som anförts i motionen,

1913 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att den statliga räntegarantin även skall omfatta privat finansierade bostadsfastigheter färdigställda åren 1968 och senare,

2. att räntesubventionen i dessa fastigheter enbart skall avse skillnaden mellan verkliga räntekostnader för hypotekslån eller motsvarande och garanterad ränta,

1914 av herrar Mathsson i Fagersta (s) och Gustavsson i Nässjö (s) vari hemställs att riksdagen godkänner att möjlighet öppnas till basräntesänkningar för hus färdigställda åren 1958-1967 om räntelån inte beviljats,

1915 av herrar Nordgren (m) och Hovhammar (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta

a) att det i propositionen 1974:150 föreslagna markvillkoret icke skall gälla för saneringsfastigheter som förvärvats efter 1/11 1974,

b) att markvillkoret ej heller skall gälla vid ombyggnad eller förbättring av fastigheter,

c) att vid ombyggnad av flerfamiljshus ett rimligt ingångsvärde får inräknas i låneunderlaget,

d) att i 48 § jordabalken klart uttrycks att en genom kommunala subventioner åstadkommen hyresnivå icke skall bedömas såsom utgörande något riktmärke vid bruksvärdeprövningen vid fordrad hyra.

2 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

1916 av herrar Nyquist (fp) och Henmark (fp) vari föreslås att riksdagen beslutar om de justeringar av lagstiftningen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m., som erfordras för att lagstiftningen skall bli tillämplig på fastighets- och bostadsmarknaden,

1917 av herrar Persson i Karlstad (s) och Pettersson i Helsingborg (s) vari föreslås att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om återbetalning av vissa lån till bostadsrättsföreningar,

1918 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen om att de allmännyttiga företagens styrelser skall vara helkommunala,

1919 av fru Theorin (s) och herr Ulander (s) vari föreslås att riksdagen godkänner de grunder för finansiering av ombyggnadsåtgärder som förordats i motionen, nämligen

a. att den garanterade räntan för ombyggnader fastställs till 3,9 respektive 6 96 i initialskedet även då åtgärderna inte leder fram till nybyggnadsstandard i väsentliga avseenden,

b. att amorteringstiden för ombyggnadslån görs beroende endast av husets beräknade återstående användningstid och inte av ombyggnadens omfattning,

1920 av herr Ullsten (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär

1. att de nu föreslagna räntegarantilånen skall kunna utgå vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull byggnad när sådan ombyggnad i allt väsentligt är likvärdig med nybyggnadsstandard,

2. att tilläggslån för upprustning av sådana byggnader skall kunna kombineras med räntegarantilån,

1921 av herr Ullsten (fp) vari hemställs att riksdagen uppdrar åt Kungl. Majit att genom tilläggsdirektiv till den sakkunnige som utsetts att göra en översyn i vissa byggadministrativa organ vidga dennes uppdrag till att avse en total översyn av de lånebestämmelser och andra regleringar som förekommer inom bostadsbyggandet,

1922 av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:150 beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit uttala att bostadsbebyggelse i glesbygd skall ske på samma reella lånevillkor som i tätort och att Kungl. Majit i anledning därav uppdrar åt (»stadsstyrelsen att närmare ange de kommuner där särskilda fördjupningsregler för statligt bostadslån skall gälla,

1923 av herr Östrand (s) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag till sådana ränteregler för tomträttslån som jämställer tomträttskostnaden med motsvarande lånekostnad vid statlig bostadsbelåning.

CU 1974:36

dels de i anledning av propositionen 1974:152 väckta motionerna 1974:

1929 av herrar Hovhammar (m) och Nordgren (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1974:152 med förslag om ändring i förköpslagen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om ökade möjligheter till förköpsrätt för dem som bor i försåld saneringsfastighet,

1930 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1974:152,

1931 av herr Östrand (s) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av samordningen mellan kommunallagen och förköpslagen.

Yttranden m. m.

Över propositionen 1974:150, avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 har yttrande inhämtats från skatteutskottet (SkU 1974:5 y). Från lagutskottet har inhämtats yttrande (LU 1974:1 y) angående i propositionen framlagda förslag till ändringar i hyreslagstiftningen jämte de i ämnet väckta motionerna 1974:1899 (s), 1902, yrkandena 10 och 11 (m), 1908, yrkandet 7 (vpk), och 1911, yrkandet 1 (m). Vidare har yttrande avgetts av näringsutskottet (NU 1974:3y) angående dels motionen 1974:1907, yrkandet G (fp) - behandlad i civilutskottets betänkande CU 1974:37 - dels angående den i detta betänkande behandlade motionen 1974:1916 (fp). Yttrandena har som bilagor fogats till detta betänkande.

Utskottet har tillförts synpunkter på vissa i propositionen och motionerna upptagna frågor av bostadsstyrelsen. Svenska målareförbundet, Stockholms kooperativa bostadsförening. Sveriges villaägareförbund, innerstadsavdelningarna av Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, m. fl.

Utskottets yttrande Bostadspolitikens mål och medel

Departementschefen redogör i propositionen inledningsvis forsin allmänna syn på bostaden och dess roll i hushållens ekonomi (s. 343), på de riktlinjer som bör gälla för planeringen av bostadsproduktionen under den närmaste tioårsperioden (s. 345), på bostadens pris (s. 349) och på frågorna om vidgad boendedemokrati (s. 351).

Genom propositionen föreslås riksdagen avge yttrande över vad departementschefen anfört om bostadsbyggandets inriktning och omfattning.

Inledningvis anges - med betoning av att en god och tillräckligt rymlig bostad i god miljö är en mänsklig social rättighet - att det tidigare formulerade primära målet för bostadsförsörjningen liksom hittills bör vara att alla in -

CU 1974:36

vånare skall kunna erbjudas tillräckligt stora och välutrustade lägenheter - en bedömning vartill utskottet ansluter sig.

Departementschefen betonar att statsmakternas uttalanden beträffande det framtida bostadsbyggandets inriktning skall ses som en vägledning för kommuner och bostadsföretag, vilka har att bestämma och ta ansvaret för bostadsförsörjningen på de lokala marknaderna. De skiftande förhållandena leder till att utbudet av lägenheter så nära som möjligt måste anpassas till det efterfrågemönster som framträder på orten.

Utskottet ansluter sig till dessa bedömningar. Därmed torde också i väsentliga delar ha tillgodosetts det allmänna syfte att betona efterfrågestrukturens betydelse som ligger bakom motionerna 1974:1158 (m), 1900 (m) och 1907 (fp), yrkandet A2, i vad de avser kommunens ansvar för att tillgodose konsumentkraven. Redan med hänsyn till riktlinjernas avsedda vägledande karaktär torde en ytterligare prövning av de konkreta, nämnda motionsyrkandena inte vara behövlig.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 2 delvis, utsträckes riktlinjerna för bostadspolitiken till att individen skall ha möjlighet att välja även bostadsort. Även detta uttalande torde emellertid täckas av den förordade anpassningen till ortens efterfrågemönster och därför inte påkalla något särskilt uttalande.

1 propositionen betonas önskvärdheten och vikten av att bebyggelsen ges en betydligt mer varierad utformning, som också motverkar uppdelningen mellan klart avgränsade småhus- respektive flerfamiljshusområden. Vidare förordas en ökad variationsrikedom även i fråga om lägenhetsfördelningen och boendeformerna. Bl. a. stryks under behovet av att i flerfamiljshusen få en ökad andel lägenheter med fyra eller flera rum och kök. Åtgärder för att främja en mer allsidig boendestruktur bör vidtas både inom nyproduktionen och inom det befintliga bostadsbeståndet, bl. a. där andelen smålägenheter är stor.

Vad sålunda anförts har inte mött invändningar i motionerna. Även utskottet ansluter sig till vad departementschefen i detta sammanhang anfört. Därmed kan också väl förenas vad som anförts i motionen 1974:1904 (c) om en ökad variationsrikedom i bebyggelsens utformning.

En inriktning enligt sagda riktlinjer skulle bl. a. kunna bidra till att motverka en kategorisering i boendet efter ekonomiska eller andra grunder - en uppfattning som får direkt stöd i motionerna 1974:1904 (c), 1907 (fp) och 1908 (vpk). Utskottet vill för sin del betona denna målsättning, ur vilken även andra delmål kan härledas.

Vad angår boendeformerna i övrigt har bostadsrättens fördelar markerats såväl i propositionen som i motionerna 1974:1902 (m), 1904 (c) och 1907 (fp). En anslutning därtill bör enligt utskottets mening leda till att motsvarande fördelar inom boendedemokratins ram i möjlig mån görs tillgängliga även inom hyresområdet.

Vidare anförs i propositionen att till angelägna förändringar också hör att skapa goda förutsättningar för en väl fungerande social och kommersiell

CU 1974:36

service för alla dem som bor i ett bostadsområde. Vad som i härtill anslutande sammanhang anförs i motionerna 1974:1904 (c) kan närmast uppfattas som ett understrykande av denna uppfattning. Utskottet ansluter sig även till dessa riktlinjer.

I fråga om standarden m. m. anför departementschefen att intresset under den kommande tioårsperioden bör koncentreras på att avveckla trångboddheten. Något uttalande till förmån för en allmän höjning av utrymmesstandarden utöver 1967 års planeringsnormergörs inte. Inte heller görs något uttalande för en höjning av ambitionsnivån när det gäller utrustningsstandarden. Strävandena i fråga om utrymmesstandard m. m. får sålunda inriktas på att - i anslutning till krav på ett mer allsidigt bostadsutbud - fä ett till den framtida efterfrågan bättre anpassat utbud av lägenheter i flerfamiljshus med ett större antal rum.

Utskottet ansluter sig även i denna del till departementschefens bedömningar.

De i propositionen behandlade energifrågorna behandlas i betänkandet CU 1974:37.

Vad härefter angår bostadsbyggandets framtida omfattning betonas i propositionen att alla beräkningar måste bli osäkra. Med utgångspunkt i att bostadsproduktionen måste få den omfattning och inriktning som krävs för att trångboddheten skall kunna avskaffas förutsättes ett fortsatt högt bostadsbyggande. Departementschefen uppskattar det erforderliga resursutrymmet till 70 000-80 000 lägenheter per år som ett genomsnitt för de kommande åren. De kommunala bostadsprogrammen visar en lägre nivå de närmaste åren, varför det förutsättes att produktionen senare skall ligga på en högre nivå. Utgångspunkten att ett fortsatt högt bostadsbyggande är nödvändigt förs också fram i motionerna 1974:1907 (fp) och 1908 (vpk).

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i detta sammanhang.

Utskottet avstyrker även förslaget i motionen 1974:907 (vpk), yrkandet 2, om ett tillkännagivande om bostadspolitikens utformning. Däri upptagna sakfrågor behandlas i väsentliga delar som följd av likartade yrkanden nedan i detta betänkande.

I propositionen anförs beträffande saneringen av det äldre bostadsbestånder att det inte är möjligt eller ändamålsenligt att närmare ange en tidpunkt då alla bristfälliga lägenheter i landet skall vara ersatta eller moderniserade. Saneringstakten beror, framhålls det, på bebyggelsens ålder och sammansättning inom en ort och på kommunernas möjligheter att ta initiativ till och driva på verksamheten. Allmänt sett krävs det dock att ombyggnadstakten ökas väsentligt och att tyngdpunkten därvid förskjuts från småhus till flerfamiljshus. Det skulle krävas i det närmaste en fördubbling av takten för ombyggnad av flerfamiljshus - från 5 000-6 000 lägenheter per år - för att förbättringen av de sämsta lägenheterna skall kunna ske inom acceptabel tid.

Utskottet har inte heller någon erinran mot dessa i motionerna obestridda

CU 1974:36

uttalanden om behovet av ytterligare insatser för sanering av äldre bostäder. Närmare bedömningar för även i detta hänseende göras i samband med kommande budgetprövning.

Utskottet ansluter sig även till vad departementschefen anfört i fråga om utformningen av ramar för bostadsbyggandet.

I motionerna har tagits upp vissa särskilda frågor med anknytning till bostadsbyggandets inriktning m. m. Sålunda föreslås i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 1, att riksdagen uttalar att en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseplanering är av avgörande betydelse för miljömässigt goda boendeförhållanden.

Det torde vara obestritt att en aktiv regionalpolitik har en stor betydelse för bl. a. ortsstrukturen och arbetsförhållandena och därmed även påverkar möjligheterna till val av bostadsort i olika omgivningar. Ett föreslaget uttalande i detta sammanhang skulle emellertid kunna leda till missförstånd om vilka riktlinjer som skall leda de bostadspolitiska strävandena. En decentraliserad bebyggelseutveckling, i den mån syftet inte täcks inom ett ortsstruktursystem av kommuner, är närmast en fråga för den översiktliga kommunala planeringen. Något behov av ett föreslaget uttalande för att vägleda kommunerna finns inte. Motionsförslaget avstyrks därför.

Förslaget att riksdagen skulle begära en undersökning av bostadsefterfrågans struktur och om storleken och effekten av subventioner till bostadskonsumenter läggs fram i motionen 1974:916 (m), yrkandena Bl och 2.

Att fortlöpande följa efterfrågeutvecklingen och med ledning härav ansvara för balans i bostadsproduktionen måste i betydande utsträckning anses vara en kommunal uppgift. En i statlig regi genomförd punktvis undersökning torde erfarenhetsmässigt ge föga vägledning.

Motionärernas andra yrkande avseende storleken och effekten av de subventioner av olika slag som för närvarande utgår torde vad gäller subventionernas omfattning kunna fastställas utan ytterligare utredning. De olika subventionsinslagens omfördelande effekter torde, när behov härav anses påkallat, böra bedömas i ett vidare sammanhang.

Efterfrågan påverkas i väsentlig utsträckning av priser och hyror och även av en rad faktorer utanför den egentliga bostadssektorn. Den nu föreliggande propositionen syftar bl. a. till att ge ökad neutralitet i detta utbud, vilket kan antas påverka även efterfrågan. Bakom dessa förslag ligger bl. a. undersökningar inom boende- och bostadsfinansieringsutredningen.

Utskottet avstyrker vidare, med åberopande av tidigare uttalanden och med hänvisning till vad ovan anförts om vikten av ett allsidigt bostadsutbud, motionen 1974:259 (fp), yrkandena A och B, rörande markkontaktsbostäder.

Mot bakgrund av farhågor för att ett utbrett hyresmotstånd i vissa områden skall leda till en kraftig nedgång i byggandet och risken för en ny bristsituation föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet Al, att riksdagen uttalar sig för att förslag om avskrivning av s. k. hyresförlustslån bör föreläggas nästa års riksdag. 1 motionen uttalas vidare att inga sådana lån bör utgå

CU 1974:36

för hus som påbörjas efter utgången av år 1974. Detta föreslås riksdagen genom yrkandet A2, delvis, ge Kungl. Maj:t till känna.

Enligt vad utskottet erfarit genom ett den 29 november 1974 lämnat interpellationssvar kommer en redogörelse för de principer som tillämpas vid eftergift av hyresförlustslån att föreläggas nästa års riksdag. Det kan därför inte anses lämpligt att riksdagen nu - utan tillgång till detta material - tar ställning på ett så preciserat sätt som det föreslagna.

Utskottet avstyrker i detta sammanhang också det i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 1, föreslagna uttalandet om successiv överföring av privata flerfamiljshus i kommunal och kooperativ ägo. Utskottet hänvisar därvid till tidigare uttalanden i samma ämne.

Den bostadspolitiska organisationen m. m.

Departementschefen anmäler (s. 353) frågan om tillkallande av en sakkunnig för att göra en översyn av den bostadspolitiska organisationen. En sakkunnig har tillkallats och direktiv har lämnats för utredningen (bil. 2), vilken avsetts utmynna i förslag snarast möjligt och senast under första halvåret 1976.

I motionen 1974:1921 (fp) föreslås tilläggsdirektiv till den sakkunnige, vilka skulle vidga uppdraget till att avse en total översyn av de lånebestämmelser och andra regleringar som förekommer inom bostadsbyggandet.

De riktlinjer som i motionen anges böra vara ledande för utredningen knyter enligt utskottets mening väl an till utfärdade direktiv.De låneregler som anges böra tas upp är till största delen föremål för utredning eller har utretts. I vissa ytterligare fall kommer den sakkunnige att redan enligt givet uppdrag få göra i vart fall översiktliga bedömningar. De fall som därefter kan återstå är inte av sådan karaktär att tilläggsdirektiv kan anses erforderliga. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet om tilläggsdirektiv såsom i väsentliga delar tillgodosett. Motionen bör emellertid överlämnas till den sakkunnige. Detta bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Vidare har i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 15, föreslagits att den anmälda översynen skall ske med parlamentarisk medverkan.

Enligt utskottets mening är en utredning av föreslagen typ i första hand att anse som en organisatorisk utredning, väl lämpad att utföras på av departementschefen avsett sätt. Den sakkunnige har vidare möjlighet att i sitt arbete genom kontakt med berörda lekmannastyrelser få synpunkter av motsvarande karaktär. Det är av mycket stort intresse att översynen kan genomföras så snart som möjligt. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Till detta område knyter även an motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 2, vari förordas obligatorisk varudeklaration av bostäder och en omvandling av bostadsförmedlingarna till serviceorgan med informationsuppgifter.

Enligt utskottets mening är det sålunda föreslagna syftet täckt - i vissa delar genom redan pågående arbete och åtgärder, i andra delar genom den

CU 1974:36

föreslagna översynen av den bostadspolitiska organisationen. Med hänsyn till att motionen i väsentliga delar får anses tillgodosedd påkallas nu inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Förbättrad boendemiljö

De frågor som rör bostadens närmaste omgivning, vilka frågor kan och bör påverkas av bostadspolitiska åtgärder, har redovisats på ett klargörande sätt i propositionen (s. 364-365). Riksdagen föreslås mot bl. a. denna bakgrund godkänna vissa förordade grunder till bidrag för förbättring av boendemiljön.

Propositionsförslaget utgår från att direkta statliga bidrag ansetts nödvändiga för att miljöförbättrande åtgärder skall komma till stånd i tillräcklig omfattning. Förslag lämnas om allmänna riktlinjer för bidragsgivningen, vilka innebär att bidragen för utgå inom en mycket vid åtgärdsram, inom vilken prioritet ges åt områden där det är svårt att avsätta lägenheterna. Bidrag skall inte lämnas för bebyggelse som tillkommer efter år 1974. Bidrag bör utgå med högst 50 % av godkänd kostnad, dock med högst 1 000 kr. - eller om särskilda skäl föreligger högst 2 000 kr. - för varje berörd lägenhet. De boende bör beredas tillfälle att ta aktiv del såväl i planeringen som i utformningen av åtgärderna. När bidrag utgår i förening med bostadslån bör låneunderlaget minskas med bidragsbeloppet. Bidragsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975. Departementschefen räknar med ett anslagsbehov för nästa budgetår om 30 milj. kr.

Till stöd för särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö har för innevarande budgetår anvisats ett anslag om 30 milj. kr. I prop. 1974:170 föreslås att ytterligare 15 milj. kr. anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår för detta ändamål (se SoU 1974:42). Avsikten är att detta anslag skall ersättas av det i prop. 1974:150 föreslagna generella anslaget.

Genom det nämnda förslaget om anslag på tilläggsstat och vad som förordas om fortsatt bidragsgivning får förslagen i motionen 1974:584 (c) om fortsatta insatser anses helt tillgodosedda.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 3 delvis, förordas den i propositionen föreslagna vidgningen av bidragsområdet omfatta även vuxenmiljön, medan motionen 1974:1907 (fp), yrkandet B 1, syftar till att det särskilda anslaget för en barnvänlig boendemiljö skall utgå även i fortsättningen.

Enligt utskottets mening bör bidragsgivningen sammanföras till ett gemensamt anslag.

I fråga om det närmare tillämpningsområdet föreslås i motionen 1974:1912 (c), yrkandet 2 delvis, att bidrag skall få utgå även för gårdssaneringar i städernas centrala delar. Vidare föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet B 2, att bidrag skall förutsätta samråd med de boende.

De föreslagna bidragsreglerna öppnar i och för sig möjlighet att lämna bidrag för gårdssaneringar, varmed motionsyrkandet i denna del får anses

CU 1974:36

tillgodosett. En annan sak är att prioriteringsreglema t. v. torde komma att leda bidragen till andra områden med bristfälliga miljöer än de i städernas centrala delar. Även förslaget om samråd med de boende får anses tillgodosett i fråga om såväl planeringen som genomförandet av åtgärderna.

Utskottet föreslår för sin del ytterligare att bidragsgivningen inte - trots anknytningen till bostadslägenheterna och närmiljön - begränsas att avse endast bostadsföretagen och att bidrag skall kunna utgå även till kommun. Därmed öppnas möjlighet att i vissa fall tillgodose anspråk från flera bostadsområden på ett mer effektivt sätt. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

I fråga om anslagsvolymen framställs i motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 3 delvis, och 1912 (c), yrkandet 2 delvis, förslag att riksdagen skall godkänna en omfattning av bidragsgivningen om 50 milj. kr. för nästa budgetår. I den förstnämnda motionen hävdas att man därvid skall i mindre omfattning lita till arbetsmarknadsmyndigheternas aktivitet - även om sådana insatser inte avvisas. Yrkandet i den sistnämnda motionen syftar bl. a. till att skapa bidragsmöjlighet för gårdssaneringar. I motionen 1974:1907 (fp) förordas, utan något yrkande i detta sammanhang, att för den i propositionen föreslagna allmänna bidragsgivningen och för den som riktar sig till att uppnå en barnvänlig bostadsmiljö totalt bör reserveras 50 milj. kr.

Hittills vunna erfarenheter tyder på en avsevärd efterfrågan av föreslagna bidrag. I bedömningen måste dock tas hänsyn till att anslaget inte avsetts vara av engångskaraktär utan får återkomma under flera budgetår. Hänsyn får också tas till att formerna för bidragsgivningen kommer att utvecklas successivt och att kommande erfarenheter kan ge ytterligare synpunkter i fråga om anslagets storlek.

Utskottet vill vidare peka på att även arbetsmarknadspolitiska medel avsetts kunna användas för ändamålet. Härigenom kan resurser av betydande omfattning komma att ställas till förfogande för detta ändamål.

I motionen 1974:1907 (fp), yrkandet B 3, föreslås ett uttalande om att hänsyn bör tas till effekterna för boendemiljön vid utformning av länebestämmelscr, konkurrensregler och lagstiftning angående tvångsförvaltning av fast egendom.

Utskottet har på annan plats i betänkandet behandlat motionen 1974:1921 (fp) angående tilläggsdirektiv till den sakkunnige som tillkallats för att överse den bostadspolitiska organisationen. Här förevarande motionsyrkande anknyter till samma frågeställningar. Den aktualiserade översynen torde sålunda vara motiverad av behovet dels att åstadkomma ökad smidighet i byggadministrationen, dels att utröna olika lånereglers och andra bestämmelsers inverkan på bostadsbyggandets utformning. Därvid torde inte minst olika byggbestämmelsers styrande effekt på ur miljösynpunkt viktiga inslag i byggandet böra tillmätas betydelse.

Med utskottets ställningstagande till motionen 1974:1921 torde nu förevarande yrkande inte behöva föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

CU 1974:36

26 Slutligen föreslås i motionen 1974:1910 (fp), yrkandet 2, med hänvisning till miljösynpunkter, att bidrag skulle utgå till kommuner som tillhandahåller koloniträdgårdslotter.

Förslaget avstyrks med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört (CU 1974:14) och till att uppgiften måste tas somen helt kommunal angelägenhet.

Förköpslagen

1 propositionen 1974:152 föreläggs riksdagen förslag till vissa ändringar i förköpslagen (1967:868) (FL). I motionerna 1974:1929 (m), yrkandet 1, och 1930 (m) yrkas att riksdagen inte antar lagförslaget.

En huvudpunkt i förslagen är en ny ändamålsbestämning, utformad så att i 1 § första stycket tillagts att kommun har förköpsrätt även vid försäljning av sådan egendom som behöver rustas upp.

Motivledes anges (s. 29) att med de föreslagna ändringarna kommer kommunerna att kunna göra gällande förköpsrätt i praktiskt taget alla de situationer då ett köp framstår som önskvärt från mark- och bostadspolitisk synpunkt och att därmed det av riksdagen (CU 1973:18 s. 5) uppställda målet nås att förköpslagen skall bygga på kommunens obetingade företrädesrätt till mark som avses för ny eller förändrad tätbebyggelse.

Vad sålunda uttalats torde enligt utskottets mening innebära att även tidigare anförda motivuttalanden bakom lagrummets oförändrade del något förskjutits och anpassats till utvecklingen på det markpolitiska området i övrigt. Departementschefen anför också (s. 28) att den principiella utgångspunkten måste vara den att förköpsrätt skall kunna utövas närhelst det behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska intentioner.

Då förslaget i denna del sålunda ansluter till vad riksdagen tidigare godtagit tillstyrks det även av utskottet.

Genom förslaget till ändring i 3 § upphävs den s. k. areal- och värderegeln för att kommunernas saneringsverksamhet skall underlättas. Förköpsrätt skall dock inte föreligga i fråga om fastighet med en areal understigande 3 000 m' som är bebyggd med friliggande småhus eller rad- och kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer. Undantagsregeln ansluter därmed till de typkoder som finns i taxeringslängder.

Utskottet tillstyrker lagförslaget i denna del. Utskottet har inte heller någon erinran mot lagförslaget i övrigt.

Av vad ovan anförts följer att utskottet avstyrker motionerna 1974:1929 (m), yrkandet 1, och 1930 (m).

Möjligheter finns att kringgå FL eller att förhindra förköp. Utskottet ansluter sig emellertid till ståndpunkten att FL inte bör kompletteras med regler för att minska dessa förfaranden. Sådana regler skulle minska lagens enkelhet och därmed dess användbarhet. I sådana fall bör kommunen an -

CU 1974:36

vända sig av expropriation om den vill förvärva fastigheten.

Det anförda gäller i tillämpliga delar även i fråga om önskemål att i FL ta in en prisprövningsregel.

I den nämnda motionen 1974:1929 (m), yrkandet 2, föreslås att riksdagen påkallar utredning om ökade möjligheter till förköpsrätt för dem som bor i försåld saneringsfastighet.

Utskottet har nedan (s. 57) prövat härtill anslutande frågor i anledning av utredningsyrkande i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1 c. Helt frånsett dessa bedömningar avstyrker dock utskottet det här behandlade motionsyrkandet med hänsyn till att förköpslagen inte bör få gälla till förmån för enskilda. En helt annan sak är att kommunen, sedan den utövat en förköpsrätt i syfte att rusta upp ett hus, självfallet även kan överlåta fastigheten till en bostadsrättsförening, om detta är förenligt med kommunens intressen. En sådan möjlighet skulle dock motverkas genom bifall till det i samma motion intagna, ovan behandlade, yrkandet om avslag på lagförslaget.

Slutligen tar utskottet i detta sammanhang upp motionen 1974:1931 (s), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av samordningen mellan kommunallagen och förköpslagen. Motionen utgår från det förhållandet att den kommunala kompetensen enligt 3 § kommunallagen (KL) inte har samma reglering som enligt FL.

Innehållet i 3 § KL innebär att de närmare avgörandena i stor utsträckning överlämnas åt rättstillämpningen, som i sin tur får vägledas av de uppgifter som statsmakterna lagt på kommunerna inom bl. a. det markpolitiska området. En sålunda förutsatt anpassning av rättstillämpningen skulle göra en särskild översyn överflödig då det gäller att nå det av motionären hävdade och av utskottet biträdda syftet. Motionens syfte får därmed anses tillgodosett utan en riksdagens åtgärd.

Markpolitik och planfrågor

Markvillkoret

1 syfte att förbättra kommunernas möjligheter att styra plangenomförandet, att möjliggöra en kommunal markfördelning och att eliminera konkurrensen om exploateringsmark föreslås i prop. 1974:150 ett s. k. markvillkor. Villkoret innebär att som förutsättning för bostadslån skall gälla att marken förvärvats från kommun, landstingskommun eller av sådan kommun helägt fastighetsbolag. Med sådant förvärv jämställs tomträttsupplåtelse från kommun.

Vissa undantagsregler föreslås dock gälla. Sålunda får det föreslagna markvillkoret inte tillämpning för enfamiljshus som skall bebos av sökanden då marken sålts av annan än byggintressent. Vidare skall markvillkoret inte gälla om sökanden ägde marken eller innehade den med tomträtt den 1 november 1974, beträffande mark utom saneringsområde dock endast om ansökan om bostadslån inges före den 1 juli 1984. Undantag gäller

CU 1974:36

även vid vissa förvärvstyper. Slutligen ges den allmänna undantagsregeln att regeringen för särskilt fall kan förordna att bostadslån får utgå - ett förordnande som när det gäller hus utanför saneringsområde kan ges endast på ansökan av kommunen.

I motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 1, samt 1907 (fp), yrkandet D 2, föreslås riksdagen avslå propositionen i denna del. Motiven är dock oförenligt skilda. I den förstnämnda motionen (m) uppfattas markvillkoret som en ytterligare åtgärd för att stimulera kommunerna till en socialistiskt inriktad markpolitik och innebärande en inte önskvärd kommunal monopolställning i vad gäller mark för statsbelånad bostadsbebyggelse. I den sistnämnda motionen (fp) delas i propositionen anförda synpunkter på behovet av ett omfattande kommunalt markinnehav men anförs att strikta regler om anbudskonkurrens skulle fylla samma grundläggande syfte, sett till den slutliga produkten. Ett restriktivt tillämpat konkurrensvillkor skulle enligt motionärerna också på sikt leda till en väsentlig ökning av kommunernas markinnehav.

Vidare har i motioner föreslagits ändringar i den närmare utformningen av markintresset. Sålunda föreslås i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, att förutsättningen om kommunal mark som villkor för statlig belåning skall tillämpas på sätt närmare anges i motionen. I motionen (s. 8) poängteras möjligheterna att medge undantag särskilt i saneringsfallen och anförs exempel på situationer där undantag bör medges för byggandet av ett mindre antal småhus. En direkt minskning av markvillkorets tillämpningsområde föreslås i motionen 1974:1915 (m), yrkandena a) och b), vari föreslås att villkoret inte skall gälla "för saneringsfastigheter som förvärvats efter den 1 november 1974” och inte heller "vid ombyggnad eller förbättring av fastigheter”.

I motsatt riktning går motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 3 delvis, vari, såvitt nu är i fråga, föreslås att undantagsregeln för mark som sökanden ägde eller innehade med tomträtt den 1 september 1974 skall begränsas till att avse fall då låneansökan görs inom ett år och sålunda inte före den 1 juli 1984 som föreslås i propositionen.

Härtill knyter an också de mer allmänt syftande motionerna 1974:1901 (fp) med yrkandet att riksdagen uttalar som sin mening att byggnadsrätten bibehålls, samt återstående del av yrkandet 3 i den närmast härovan nämnda motionen 1974:1908 (vpk). Där föreslås riksdagen uttala sig för att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas samt hos regeringen hemställa att förslag härom utarbetas och föreläggs riksdagen.

Det sistnämnda motionsyrkandet i motionen 1974:1908 (vpk) innebär krav på inte endast kommunal förmedling av mark för statsbelånat bostadsbyggande utan på ett samhälleligt markmonopol beträffande den största delen av tätbebyggelsen. Utskottet kan, med hänvisning även till tidigare ställningstaganden i detta ämne, inte förorda ett föreslaget uttalande.

CU 1974:36

29 Utskottet kan inte heller tillstyrka motionen 1974:1901 (fp, c, m) med dess förslag som syftar till att byggnadsrätten skall vara oskiljaktigt förenad med äganderätten. Riksdagen torde komma att fl ta ställning i dessa frågor i anslutning till kommande förslag, grundade på det fortsatta arbetet med en mark- och byggnadslagstiftning. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Utskottet ansluter sig till utgångspunkten att kommunernas möjligheter att styra plangenomförandet bör förbättras genom ökade förutsättningar för ett kommunalt markinnehav. Frågorna om marken skall försäljas eller upplåtas med tomträtt behandlas i ett senare sammanhang. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 1, och 1907 (fp), yrkandet D 2.

Den tekniska utformningen av markvillkorets huvudregel har inte mött specifika invändningar. Dess praktiska innebörd anges närmast genom undantagsreglerna. Utskottet har för sin del ingen erinran mot att lån för byggande av ett mindre antal småhus kan, enligt motionen 1974:1904 (c), vara ett tänkbart dispensfall då tillämpning av markvillkoret under normala omständigheter inte skulle behöva vidhållas. Detta bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet har vidare förutsatt att mark som bostadsrättsförening förvärvar från riksorganisation som den tillhör eller från annan medlem därav i fråga om markvillkoret skall behandlas som om den förvärvats den dag då säljaren köpte den.

Det i motionen 1974:1915 (m), yrkandena a) och b), framförda förslaget om att saneringsfastigheter skulle generellt undantas och att markvillkoret inte skulle gälla vid bostadslån för ombyggnad eller annan förbättring kan däremot inte tillstyrkas. Byggkonkurrensutredningen föreslog bl. a. ett generellt undantag för ombyggnad eller förbättring. Utredningens förslag tillgodoses så till vida att markvillkoret i fråga om flerfamiljshus avses omfatta endast saneringsfastigheter som förvärvas efter utgången av oktober 1974 samt att det inte skall omfatta bostadslån för vare sig ny- eller ombyggnad av småhus i annat fall än då marken förvärvats av byggintressent. Motionsyrkandena torde därför i sak sammanfalla och avse ett undantag från markvillkoret när ombyggnadslån söks för efter september 1974 förvärvat flerfamiljshus i saneringsområde.

Utskottet delar departementschefens mening att markvillkoret i princip bör gälla i dessa fall. Samma hänsyn har därvid tagits till saneringsverksamhetens betydelse och den tendens till fastighetsspekulation som här ibland gjort sig gällande. Härtill bör fogas även den ledande roll som kommunen redan tillagts i fråga om en avsedd ökande ombyggnad av flerfamiljshus. Utskottet avstyrker sålunda motionsförslaget.

Departementschefen uttalar (s. 382 n) i fråga om tillämpningen av Kungl. Maj:ts rätt att medge undantag från markvillkoret, att i saneringsfallen torde tillräckliga skäl för undantag i allmänhet föreligga om kommun ansökt om eller tillstyrkt undantag. I anslutning till vad som anförts i motionen 1974:1904 (c), s. 8, bör detta uttalande strykas under. Med detta under -

CU 1974:36

strykande torde de farhågor som yppats bl. a. i motionen 1974:1907 (fp) för att saneringsverksamheten skulle avstanna på grund av bristande resurser hos kommunerna när det gäller att initiera och genomföra sanering anses undanröjda. Kommunerna kommer att kunna uppställa önskade villkor för främjande och genomförande av en saneringsplanering utan förvärv av mark med eller utan byggnad.

För det fall att kommun förvärvat mark från säljare som förbehållit sig byggnadsrätten och sedan sålt den vidare med samma förbehåll är markvillkoret inte uppfyllt, vilket bör noteras i detta sammanhang. Möjligheten att söka bostadslån före den 1 juli 1984 kvarstår dock än i detta fall.

Vad slutligen angår det i yrkandet 3 i motionen 1974:1908 (vpk) framställda förslaget att respittiden för ansökan om bostadslån då sökanden innehade marken den 1 november 1974 skall minskas till ett år har utskottet stannat för följande bedömning. Byggkonkurrensutredningen föreslog en femårig övergångstid. Denna övergångstid ansågs av flera remissinstanser (s. 270) för kort för att möjliggöra en smidig övergång till de nya förhållandena. Enligt utskottets mening är en ettårig övergångstid uppenbart orealistisk. Motionsförslaget avstyrks därför.

Finansiering av markförvärv

Kungl. Maj:t föreslår vidare riksdagen att avge yttrande över vad departementschefen i övrigt förordat i fråga om markpolitik samt uttalat angående planfrågor.

Beträffande finansiering av kommunala markförvärv föreslås till en början en uppmjukning av kommunallagstiftningens upplåningsregler.

Utskottet tillstyrker att riksdagen för sin del antar lagförslagen.

I fråga om markförvärvslänefondens utlåningskapacitet anförs bl. a. att anslagsbehovet för härefter följande budgetår får prövas mot bakgrund av redovisade behov och med hänsyn till vad det statsfinansiella läget vid varje tillfälle ger utrymme för.

Anslagsbehovet för innevarande budgetår behandlas i betänkandet CU 1974:37.

1 motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 2 i vad det behandlas i detta sammanhang, föreslås vissa lättnader i lånevillkoren.

Utskottet yttrade i betänkandet CU 1974:14 (s. 11) i anledning av motsvarande yrkande att frågan borde behandlas i samband med proposition i anledning av byggkonkurrensutredningens betänkande. Utskottet anslöt sig därmed till vad dåvarande inrikesministern tidigare anfört (prop. 1973:1 bilaga 13, CU 1973:19 s. 40). I sistnämnda sammanhang gav riksdagen som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om villkoren för markförvärvslångivningen. Detta innebar att en översyn av förutsättningarna för markförvärvslån påkallats.

CU 1974:36

31 Utskottet är nu inte berett att ompröva villkoren för markförvärvslånen. Förutsättningarna har i viss mån ändrats genom nya och kortare tidsperspektiv för markförvärven, vartill utskottet nedan återkommer. Utskottet har förutsatt att bedömningar även mot denna bakgrund kommer att föreläggas riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet utgår vidare från att en bedömning med eventuella förslag i fråga om förutsättningarna för lån m. m. kommer att föreläggas riksdagen i enlighet med vad tidigare uttalats och till komplettering av i prop. 1974:150 (s. 386-387) gjorda uttalanden.

Kommunernas planering av markförvärven m. m.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen uttalat (s. 385) om en aktivering av kommunernas planering kring markfrågorna samt om behovet av kommunala program för markförvärv, förankrade även i den översiktliga fysiska planeringen. Vad departementschefen anfört (s. 386) om en förkortning av tidsperspektiven vid markförvärv och om den kommunala markplaneringsperiodens längd har inte heller föranlett till någon utskottets erinran.

Ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning

Departementschefen har anmält sina ställningstaganden till bygglagutredningens principbetänkande och anfört att betänkandet, med bibehållande av vissa grundtankar, får arbetas över och bli föremål för ny remissbehandling.

Utskottet har ingen erinran mot det föreslagna förfarandet. Det torde vara uppenbart att riksdagen inte på grundval av den gjorda redovisningen nu bör ta ytterligare ställning till utgångspunkterna för det fortsatta utredningsarbetet. Utskottet har förutsatt att arbetet fortsätts i sammanhållna former och i syfte att avlämna konkreta lagförslag.

Åtgärder för att frända konkurrensen på byggmarknaden, m. m.

Allmänna riktlinjer för markfördelningen

Departementschefen anför (s. 427—428) att kommunerna - utan att vara bundna av särskilda regler - bör utnyttja sina möjligheter att genom fördelning av kommunal mark främja effektiviteten i bostadsbyggandet. Det förhållandet att kommuner i detta avseende inte skall vara bundna vid särskilda regler utesluter dock inte, enligt departementschefen, att statsmakterna tar ställning till vissa allmänna riktlinjer för markfördelningen.

Departementschefen anför i denna del inledningsvis (s. 428) att de av

CU 1974:36

1967 års riksdag (prop. 1967:100, SU 100) antagna riktlinjerna för kommunernas markfördelning och fördelning av byggherreuppdrag bör ligga fast. Dessa riktlinjer innebor dels att en likställighetsprincip i fråga om fördelningen mellan byggherrarna bör underordnas kravet på en rationell produktion, dels att självkostnadsföretagen bör ges en dominerande ställning inom produktionen av flerfamiljshus utan att man uppoffrar konkurrensen mellan olika företagsformer och dels att kommunerna företrädesvis bör upplåta byggmarken med tomträtt. Angelägenheten av att den sistnämnda riktlinjen tillämpas stryks under.

Till dessa redan antagna riktlinjer fogas uttalanden dels om angelägenheten av att småhusbyggandet i ökande utsträckning läggs på kommunerna och de självkostnadsbestämda företagen, dels om att byggherrarnas skicklighet som byggherrar och förvaltare bör vara utslagsgivande och dels att markfördelningen bör användas för att uppnå en bättre boendemiljö och bättre boendeservice.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att redan gällande riktlinjer och här refererade nya uttalanden - vid sidan av det övergripande målet att främja en social hyres- och bostadspolitik samt effektiviteten inom bostadsbyggandet - bör vara vägledande vid kommunernas markfördelning.

Den av riksdagen redan antagna riktlinjen att kommunerna företrädesvis bör upplåta mark med tomträtt berörs i motioner. Sålunda har i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 9, riksdagen föreslagits ansluta sig till de riktlinjer för kommunal markupplåtelse som anges i motionen. I motionen uttalas i denna del (s. 8 n) att huvudprincipen bör vara valfrihet för den enskilde - en princip som dock bryts till förmån för tomträttsupplåtelse då det gäller områden med väntad betydande markvärdestegring eller där kommunen behöver planeringsfrihet, dvs. främst de större tätorternas centrala delar.

Vidare anförs i motionen (s. 8 ö) att det inte är motiverat att framhålla kravet på rationell produktion före krav på bra service och miljö. Som riktmärke för markfördelningen bör enligt motionen, yrkandet 8, gälla en företrädesrätt för den byggherre som kan erbjuda en bra boendemiljö och bostadsservice till lägsta pris.

Även i motionen 1974:1907 (fp), s. 23, synes en vidgad användning av tomträtt förordas i samband med markvillkorets tillämpning på saneringsfastigheter.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 6, torde syfta till att ge kommunerna bättre förutsättningar för att anordna markfördelningstävlingar.

Förutsättningarna för markfördelningstävlingar och bedömningar av tävlingsbidrag är mycket ovissa och föremål för forskning och utredning. Det torde inte vara ens möjligt att på ett tjänligt sätt tillgodose motionärernas önskemål. Utskottet hänvisar emellertid till den ändring i bostadsstyrelsens uppgifter som förordats i direktiven för den särskilde sakkunnige. Förslaget avstyrks sålunda.

CU 1974:36

33 I fråga om tomträtt gäller enligt redan gällande riktlinjer, att beslutet lagts helt på kommunerna för att de skall kunna ta hänsyn till skiftande lokala förhållanden. Det är uppenbart att tomträttens fördelar gör sig gällande med olika styrka i skilda områden. Som i motionen anförs kan dessa fördelar anses generellt givna i vissa områden. Där bör sålunda den gjorda rekommendationen kunna undantagslöst gälla. I andra områden åter måste lokal prövning ske. Enligt utskottets mening kan vad i motionen anförts i denna del väl förenas med vad departementschefen förordat.

I vad gäller motionsyrkandena i övrigt torde även detta vara förenligt med propositionsförslaget. Den ordning i vilken olika tidigare och nya uttalanden tagits upp i detta sammanhang får inte anses innebära en rangordning av olika intressen. Det sammanfattade förslaget lämnas utan erinran.

Byggande i egen regi, upphandlingsforfarandet

I propostion (s. 429-430) redovisar departementschefen sin ståndpunkt att stark restriktivitet gentemot egenregibygge vid statlig bostadsbelåning är påkallad och anger skälen härför. Härtill fogas uppfattningen, dels att det finns drag hos de självkostnadsbestämda företagens egenregiproduktion som är positiva från allmän synpunkt och från konsumentsynpunkt, dels att värdefulla utvecklingsmöjligheter och andra fördelar skulle förloras om egenregibygge i övrigt hindrades fullständigt.

Mot denna bakgrund föreslås (s. 430 n) att bostadslån inte lämnas för sådan nybyggnad som utförs av markägaren eller tomträttshavaren - egenregibygge - såvida inte kommunen på förhand lämnat medgivande eller statlig bostadsmyndighet funnit särskilda skäl föreligga. Regeln skall inte vara tillämplig på den som på egen hand uppför ett småhus som han avser att själv bebo.

Förslaget i denna del innebär sålunda bl. a. att regelns tillämplighet i första hand beror på kommunens avgörande. Departementschefen uttalar i denna del att lån bör utgå till egenregibygge på mark som fördelats av kommunen efter tävlan. I övriga fall förutsätts kommunens medgivande - via det kommunala förmedlingsorganet - kunna lämnas om kommunen bedömer att kostnaden för bygget inte kommer att överstiga kostnadsnivån för upphandlade projekt och kommunen även i övrigt bedömer en sådan produktion lämplig. Som förut sagts skall dock lån kunna beviljas även i strid mot kommunens bedömning, om statlig bostadsmyndighet anser att särskilda skäl föreligger.

Genom den refererade huvudregeln avskärs i princip egenregibyggandet från möjlighet till bostadslån då kommunen, eller lånemyndighet, inte medger undantag. I fråga om förhandlingsentreprenadoch anbudsupphandling föreslår departementschefen (s. 432 n) att till kommunens avgörande - genom förmedlingsorganet - läggs även frågan om undantag från ett principiellt krav på anbudsupphandling. Även i detta fall föreslås dock bostadslå -

3 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

nemyndighet kunna få bevilja lån mot kommunens uppfattning i konkurrensfrågan om det finns särskilda skäl. Liksom i egenregifallet förordas en begränsning av tillämpligheten på småhusbyggandet, här utformad som att denna prövning inte skall avse styckebyggda småhus som skall bebos av lånesökanden.

Ett avstående från kravet på anbudsupphandling och sålunda ett godkännande av förhandlingsentreprenad bör enligt förslaget utgå från en prövning som tillåter förhandlingsentreprenad vid statlig långivning endast i de fall där en sådan vid en allsidig bedömning kan anses vara minst lika fördelaktig som en anbudsupphandling skulle ha varit i motsvarande fall. Det stryks under att intressegemenskap mellan byggherre och förhandlingspart i en förhandlingsentreprenad i och för sig inte utesluter långivning om upphandling anses fylla de rådande allmänna kraven.

I de föreslagna konkurrensbefrämjande reglerna ingår vidare att några särskilda krav inte skall ställas upp för byggherrarnas anbudsprövning - frånsett vad nedan sägs om förmedlingsorganets möjlighet att hindra statlig långivning med åberopande av att entreprenören obehörigen gynnats.

Som en ytterligare förutsättning för statligt bostadslån skall enligt propositionen gälla regler, vilkas syfte är att utan generell detaljgranskning från kommunens sida bl. a. främja en öppenhet i förfarandet och stimulera tävlingsmomentet i upphandlingen (s. 434). Huvudtemat i dessa regler torde vara att bostadslån skall kunna hindras om kommunen finner ett av byggherren antaget anbud påtagligt sämre i fråga om totalkostnaden och kvaliteten än annat eller andra anbud. Det stryks under att det därvid inte är fråga om en överprövning av anbudsbedömningen utan endast en bedömning av kravet på öppenhet och konkurrensmöjlighet.

Härtill ansluter slutligen i propositionen förordade ändrade grunder för produktionskostnadsprövningen som innebär att kommunen genom förmedlingsorganet kan hindra bostadslån vid bedömningen att entreprenören otillbörligen gynnats. Även i detta fall föreslås lånemyndigheten kunna frångå kommunens bedömning när den anser att särskilda skäl föreligger. 1 de fall som angetts närmast här ovan kan lånemyndigheten även göra en egen prövning i strid mot ett positivt kommunalt beslut.

Reglerna angående egenregibyggandet föreslås träda i kraft den 1 juli 1979 med hänsyn till väntade omstruktureringar inom branschen. Reglerna angående upphandlingsförfarandet och prövningen av om entreprenören otillbörligen gynnats föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

De sålunda sammanfattade förslagen - samtliga gällande andra hus än småhus som skall bebos av sökanden - torde i korthet innebära följande. Bostadslån för nybyggnad i egen regi utgår endast om förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen eller om lånemyndigheten finnér att särskilda skäl föreligger. Gäller låneansökan annat än egenregibygge beviljas den endast om bygget upphandlats efter öppen anbudsprövning.

CU 1974:36

35 På tillstyrkan av förmedlingsorganet eller om förmedlingsorganet finner att särskilda skäl föreligger kan dock lån beviljas om upphandlingen är minst lika fördelaktig som öppen upphandling. Lån kan inte heller beviljas om enligt förmedlingsorganets bedömning sökanden antagit anbud som är påtagligt sämre än annat och anbudsgivaren otillbörligen gynnats. I dessa fall kan också lånemyndigheten på dessa grunder vägra lån mot förmedlingsorganets tillstyrkan då prövning begärs av förbigången anbudsgivare eller det eljest finns anledning därtill.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 2, föreslås konkurrensregler som innebär att det helt skall ligga i kommunens hand att sätta upp en konkurrensförutsättning som villkor för statligt bostadslån. Denna möjlighet skall förbehållas kommuner som på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler och då innebära att samma krav ställs som villkor för andras byggande. Yrkandet får ses mot bakgrund av att i samma motion yrkats att det föreslagna markvillkoret inte införs. Vidare förs i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet D 1, fram förslag som torde syfta till att minska undantagsmöjligheterna och få en mer stringent tillämpning av konkurrenskravet. Slutligen har i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, förordats att vid tillämpningen av dessa villkor skulle kunna medges undantag vid byggandet av ett mindre antal småhus.

Utskottet avstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del med hänsyn främst till att en föreslagen konkurrensregel saknar tillämpningsbar fasthet. Det uppgivna syftet skulle därmed kunna helt omintetgöras.

Utskottet kan för sin del godta och tillstyrka propositionens förslag i denna del. Enligt utskottets mening bör därutöver tillgodoses framförda önskemål om en förstärkning av tillämpningen därav. Detta kan ske på så sätt att i anförda fall öppnas en möjlighet för bostadslånemyndigheten att vägra bostadslån på samtliga i detta sammanhang behandlade grunder, även om kommunen tillstyrkt detsamma, då särskilda skäl kan åberopas.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c) om undantagsmöjlighet vid uppförande av ett mindre antal småhus kan därmed tillgodoses inom den avsedda dispensprövningens ram.

De allmännyttiga bostadsföretagen

1 propositionen (s. 438-441) förslås att det för godkännande av företag som allmännyttiga, med tillämpning fr. o. m. den 1 januari 1975, skall gälla som villkor att kommunen tillskjutit hela grundkapitalet och utsett hela styrelsen. I motionen 1974:1918 (fp) föreslås att dessa krav, efter en övergångstid om fem år, skall gälla också för fortsatt godkännande av de t. o. m. år 1974 bildade företagen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning i denna del (s. 441) och avstyrker sålunda motionen.

CU 1974:36

36 Övriga frågor

Utskottet har vidare i detta sammanhang behandlat motionen 1974:1916 (fp), med dess yrkande om ändringar i lagstiftningen mot konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m. Häröver har näringsutskottet avgett yttrande.

Civilutskottet ansluter sig till näringsutskottets bedömning och avstyrker sålunda motionen.

Bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

Allmänna utgångspunkter

Skatteutskottet har i sitt yttrande över vissa av de grunder som lett fram till propositionsförslagen i denna del (s. 4-5) anfort bl. a. följande:

En utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer bör även enligt utskottets uppfattning nu åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet, särskilt som sådana subventioner enligt vad departementschefen anför är motiverade även från andra synpunkter än skatteutskottet har att beakta. Även från skatteutskottets synpunkt bör de åtgärder som sätts in i första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder. Förslaget i propositionen hardenna inriktning och innebär enligt utskottets uppfattning angelägna förbättringar. I sammanhanget kan påpekas att de olika nivåer som valts för den garanterade räntan och de skilda avtrappningsreglerna för räntesubventionerna bestäms med hänsyn till de verkningar som eftersträvas i detta hänseende och att slutresultatet för villaägarnas del givetvis skall bedömas även med hänsyn till att skuldökningar uteblir i det nya systemet och till den avdragsrätt som föreligger för ränteutgifter.

Bl. a. häremot har skatteutskottets ledamöter från moderata samlingspartiet anmält en avvikande mening, vari motsvarande principfråga hänskjuts till civilutskottets bedömning. Den uppfattningen anförs dock att räntesubventioner bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla bostadskostnaderna nere på godtagbar nivå.

Även civilutskottet ansluter sig till de översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering och bostadsbeskattning som redovisats av departementschefen (s. 397-401). Redan härav följer att utskottet avstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 4, som syftar till att den framtida bostadsfinansieringen skall bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti.

Det i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 5, framförda yrkandet om utredning angående uppkomna skuldökningar inom nuvarande lånesystem avstyrks. En redovisning därav torde kunna erhållas utan riksdagens medverkan.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 10, syftar till ett riksdagens uttalande om att en låg allmän räntenivå är av stor betydelse för att minska

CU 1974:36

den statsfinansiella påfrestningen i anledning av bostadsfinansieringssystemet.

Det föreslagna uttalandets giltighet kan knappast bestridas. En fördel med det föreslagna räntegarantisystemet är att riksbanken kan föra en rörlig räntepolitik utan direkta effekter på bostadskostnaderna. Motionsyrkandet avstyrks med hänsyn till att uttalandet därigenom väsentligen skulle komma att beröra den allmänna räntepolitiken. Dessa frågor kan inte behandlas med utgångspunkt endast i bostadssektorns önskemål.

Bostadsfinansiering

I propositionen föreslås riksdagen godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bostadsfinansieringen.

Förslagen innebär beträffande nyproduktionen att ett direkt subventionsförslag införs i form av ett räntebidrag som skall motsvara skillnaden mellan å ena sidan räntekostnaden för den del av underliggande kredit och bostadslån som belöper på låneunderlaget för bostäder och vissa mindre lokaler och å andra sidan en garanterad ränta, beräknad på motsvarande ursprungliga lånebelopp enligt vissa garanterade räntenivåer. I de fall där lån amorteras anses bidraget få beräknas på grundval av en medelskuld under en viss tidsperiod.

Den garanterade räntesatsen föreslås för färdigställningsåret utgöra 6 % för småhus, som skall bebos av låntagaren, och 3,9 % i övriga fall, sålunda hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus och småhus. Dessa garanterade räntesatser föreslås skola höjas för varje år efter färdigställningsåret med 0,2 procentenheter för småhus som skall bebos av låntagaren. För övriga hus skall motsvarande höjning ske med 0,15 procentenheter under de närmaste fem åren efter färdigställningsåret och därefter med 0,2 procentenheter varje år. Med denna anordning kommer den garanterade räntesatsen att nå nuvarande marknadsräntenivå efter ca 8 resp. 23 år. Då garanterad räntesats uppnår faktisk marknadsräntenivå upphör sålunda räntebidraget.

Utskottet har noterat att i motioner inte förts fram motstridiga yrkanden angående skillnaden i procentenheter mellan de båda garanterade räntesatserna i inledningsskedet.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3, föreslås att de föreslagna garanterade räntesatserna höjs - även för efter år 1975 färdigställda hus - med 0,15 procentenhter åren 1976-1980 och därefter med 0,2 procentenheter varje år tills marknadsräntan uppnåtts. Härmed skulle uppnås en på förhand given successiv avveckling av räntebidragssystemet.

Vidare torde föreslås i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 4 delvis, att de garanterade räntesatserna fastställs till 3 resp, 5,1 % och att dessa räntenivåer skall ligga fast utan höjning.

Tillika hemställs i motionen 1974:1923 (s) om förslag som skulle jämställa tomträttskostnaden med motsvarande kostnad vi statlig belåning.

CU 1974:36

38 I fråga om amortering av bostadslånet föreslås i propositionen följande ordning. Beträffande hus med hyresrätt eller bostadsrätt skall amorteringar på den del av lånet för vilken räntebidrag utgår i princip börja först då den garanterade räntenivån nått marknadsräntans nivå. Det förutsätts dock att viss amortering skall kunna påbörjas redan innan räntesubventionen avvecklats i den mån kapitalutgifterna därigenom ökar i jämnare takt. Det har förutsatts att de årliga kapitalkostnaderna skall fortsätta att trappas upp i jämn takt även efter det att den garanterade räntan kommit i nivå med marknadsräntenivån. Då skall det sålunda beräknade överskjutande beloppet gå till amortering av bostadslånet. Vid nu gällande marknadsräntor och bibehållen stegringstakt för garanterad räntenivå skulle, enligt vad utskottet erfarit, bostadslånet vara slutamorterat inom ca 35 år. Departementschefen anför (s. 407) bl. a. att utgångspunkten skall vara att statslånet skall vara återbetalt inom ca 30 år.

För småhus som skall bebos av låntagaren föreslås att amortering av bostadslånet skall ske redan från början av lånets löptid. Låntagaren får, med 30 års betalningstid, välja mellan rak amortering och en annuitetsberäkning enligt vissa närmare angivna regler.

Till sistnämnda regler anknyter förslaget i motionen 1974:1917 (s) om att bostadsrättsförening i fråga om återbetalning av lånet skall ha valrätt mellan propositionens huvudförslag och de två alternativ som erbjuds för småhus som skall bebos av låntagaren.

Slutligen föreslås i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 4 delvis, att amorteringstiden för bostadslånet skall vara 60 år - ett yrkande som torde vara knutet till förutsättningen att den garanterade räntenivån skall vara fast.

Utskottet avstyrker motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 3, och 1908 (vpk), yrkandet 4, med hänvisning till ovan (s. 36) redovisat ställningstagande.

Mot den i propositionen förordade närmare utformningen av lånesystemet i här behandlad del har utskottet inte någon erinran. Förslaget i motionen 1974:1923 (s) bör dock tillgodoses så att beträffande flerfamiljshus tomträttsavgäld i räntebidragshänseende behandlas som låneränta. Utskottet tillstyrker även en valrätt i huvudsak enligt motionen 1974:1917 (s) i fråga om amorteringssättet. Vad utskottet i dessa delar anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

För framtida ombyggnader och annan förbättring innebär förslaget i propositionen (s. 416) att den garanterade räntenivån för ombyggnader som till standard är likvärdiga med nybyggnader skall bestämmas som i nyproduktion till 3,9 resp. 6 96. Beträffande ombyggnad till lägre standard sägs att kapitalkostnadsnivån bör beräknas med ledning av den amorteringstid som är motiverad med hänsyn till nybyggnadens omfattning och husets återstående användningstid.

I motionen 1974:1919 (s) föreslås att den garanterade räntenivån i initialskedet fastställs till 3,9 resp. 6 % även då åtgärderna inte leder fram till nybyggnadsstandard i väsentliga avseenden samt att amorteringstiden för ombyggnadslån görs beroende endast av husets beräknade återstående

CU 1974:36

användningstid och inte av ombyggnadens omfattning.

Enligt utskottets mening bör de föreslagna garanterade räntenivåerna tilllämpas i samtliga ombyggnadsfall, dvs. i princip så snart ombyggnaden lett till lägsta godtagbara standard. Detta medför att räntesubventionen inte kommer att styra ombyggnadens inriktning och omfattning. Samma grund kan också åberopas för att amorteringstiden bestäms - förutom av husets återstående användningstid - också av ombyggnadens art och därmed den beräknade tiden för nyttiggörandet. Däremot bör omfattningen som sådan inte påverka amorteringstiden, som förutsatts kunna uppgå till högst 30 år. Vad sålunda anförts bör med bifall till motionen 1974:1919 (s) som riksdagens mening ges Kungl. Majit till känna.

I detta sammanhang har utskottet behandlat förslagen i motionerna 1974:578 (c), yrkandet 1, samt 1909 (fp). I den förstnämnda motionen föreslås att initialstöd skall utgå vid igångsättning av ombyggnadsarbeten även under år 1975 och gälla även för småhus. Förslaget i den sistnämnda motionen torde avse en förlängning av bidragsmöjligheterna för flerfamiljshus att gälla även under år 1975.

Initialstödet har ett konjunkturpolitiskt och arbetsmarknadsmässigt syfte. Enligt utskottets mening finns dock skäl att, med hänsyn även till att åtgärderna eljest kommer att koncentreras, förlänga giltighetstiden av denna stödform t. o. m. första halvåret 1975 och sålunda för resten av löpande budgetår.

Förslaget att utvidga stödet att avse även småhus avstyrks på tidigare anförda grunder och med hänsyn även till önskvärdheten att öka förbättringsinsatserna för i första hand lägenheter i flerfamiljshus.

Till finansieringen av ombyggnader knyter an också motionerna 1974:1897 (s), 1904 (c), yrkandet 12, och 1920 (fp) med förslag om att tilläggslån till bevarande av bostadsbebyggelse av byggnadsminneskaraktär - i strid mot vad departementschefen anfört (s. 416) - skall kunna utgå även i förening med räntesubventionerat lån.

Enligt utskottets mening skulle syftet med de tidigare beslutade åtgärderna till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö kraftigt urholkas om nuvarande principiella ordning bibehålls. Utskottet har vidare beaktat att om tilläggslån kan kombineras med lån för vilka räntebidrag utgår behovet av tilläggslån minskar och ramberäkningarna därmed får avsedda utgångspunkter. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motionsyrkandena som sin mening ger Kungl. Majit till känna att tilläggslån till bevarande av bostadsbebyggelse av byggnadsminneskaraktär bör kunna utgå även då bostadslånet förenas med räntebidrag.

Vad gäller hus med paritetslån föreslås i propositionen ett system med garanterade räntenivåer - högre ju äldre huset är - vilka årligen skall höjas fr. o. m. år 1976 enligt samma principer som för nyproduktionen. Om den på liknande sätt som för nyproduktionen beräknade räntan efter marknads -

CU 1974:36

räntenivån överstiger en på samma sätt beräknad ränta efter den garanterade räntenivån skall räntebidrag utgå med ett belopp som motsvarar denna skillnad. Detta räntebidrag avräknas i forsta hand om betalning av ränta och amortering på statslånet med överskjutande belopp betalas ut till låntagaren. Räntebidrag avses också utgå för att täcka räntan på den skuldökning på bostadsdelen som uppstått t. o. m. år 1974. Då den garanterade räntan överstiger marknadsräntan skall skillnaden utgöra ränta och amortering på ordinarie lånedel och skuldökningen. Övergångsvis skall bestämmelsen tilllämpas så att den skuldökning som uppkommer första halvåret 1975 efterges.

Det kan vidare noteras att det föreslagna systemet avsetts ge en viss förräntning på även eget kapital.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna utformningan av finanise ringsstödet.

I fråga om hus med räntelån föreslås i propositionen ett likartat system med garanterade räntenivåer som höjs årligen. Skillnaden mellan marknadsräntan och den garanterade räntan tillförs genom räntelån. I den mån räntan på räntelån inte betalas i denna ordning läggs den till räntelåneskulden. Räntelån enligt ovan efterges omedelbart i den mån de inte motsvarar amortering på bostadslån, varvid samma effekt uppnås som i räntebidragssystemet. Av det sagda följer också att skuldökning på räntelånet kan förekomma. Någon ökning av den totala skulden uppkommer emellertid inte.

Förslagen tillstyrks av utskottet.

I motionen 1974:1914 (s) föreslås att möjlighet bör öppnas för subventioner även beträffande hus för vilka räntelån kunnat utgå eller sådant lån ej sökts.

Utskottet har ingen erinran mot att denna möjlighet öppnas. Kungl. Maj:t bör ha att besluta de närmare villkor som kan finnas lämpliga. Vad utskottet föreslagit bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Ytterligare har i motionen 1974:1913 (m) föreslagits att räntesubventioner på visst sätt skall kunna tillföras även privat finansierade bostadsfastigheter, färdigställda 1968 och senare. Yrkandet torde avse endast flerfamiljshus som i och för sig uppfyller kraven på statlig belåning och då sådana som färdigställts 1968-1974.

Motionsförslaget motiveras med att fastighetsägarna i här avsedda fall väl kunnat avstå från en omfördelning av kostnaderna över tiden men att de skulle ställas i en annan ekonomisk situation om de nu inte kunde få räntebidrag. Enligt utskottets mening kan det dock inte påstås att det sker någon förändring i fastighetsekonomin. Kapitalkostnaderna utgår efter samma förutsättningar som tidigare, och bruksvärdeshyran har ingen anknytning till fastighetens kostnadsläge. En helt annan sak är att de låntagare som tidigare anpassat sin ekonomiska planering till ett utjämningssystem måste få tillfälle att gå över till det nya systemet utan omedelbara och oförutsedda kapitalkostnadshöjningar. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen.

CU 1974:36

41 Vad beträffar reglerna om länets storlek och säkerhetsläge föreligger i propositionen förslag om höjning av låneandel och säkerhetsgräns, för småhus som skall bebos av låntagaren till 25 resp. 95 % och för vissa bostadsrättsföreningar till 29 resp. 99 % av låneunderlaget resp. pantvärdet. Ändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 1975.

Härtill fogas ett stort antal förslag om nya lånegränser m. m. i motionerna 1974:578 (c), yrkandet 3, 916 (m), yrkandet A 4, 1580 (fp), yrkandena 1 och 2, 1902 (m), yrkandet 6, 1904 (c), yrkandet 11, och 1907 (fp), yrkandet C 2. Bortsett från icke preciserade yrkanden, från av nya motioner konsumerade yrkanden och från yrkanden som kan förenas med propositionsförslaget, föreligger sålunda förslag (m) om en för alla lika lånegräns om 90 % (vårriksdagen) och 95 % (höstriksdagen) samt en övre lånegräns för enskilt ägda flerfamiljshus om 90 % (c) och 92 % (fp).

Under behandlingen i utskottet har vidare aktualiserats lånegränsen för vissa bostadsföreningar m. m.

Utskottet tillstyrker enhälligt propositionens förslag att höja lånegränserna m. m. för småhus som skall bebos av låntagaren till 25 resp. 95 %. Därmed tillgodoses även i denna del motionerna 1974:259 (fp), yrkandet C, 578 (c), yrkandet 3, och 1902 (m), yrkandet 6.

1 fråga om vissa bostadsrättsföreningar tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har förutsatt att de bostadsföreningar m. m. som tidigare haft samma låneandel som bostadsrättsföreningar även i fortsättningen behandlas på likartat sätt.

Utskottet har i fråga om enskilt ägda flerfamiljshus - som tidigare - inte funnit skäl att höja lånegränsen utöver vad nu gäller. Motionerna 1974:916 (m), yrkandet A 4, och 1902 (m), yrkandet 6, avstyrks sålunda i motsvarande del.

Med hänsyn bl. a. till den valrätt mellan olika återbetalningssätt som enligt propositionen och utskottet skall föreligga beträffande låntagarägda småhus bör de nya lånegränserna för dessa tillämpas redan fr. o. m. den 1 januari 1975. Vid detta förhållande finns inte heller skäl till annat än att låta övriga ändringar träda i kraft vid samma tidpunkt. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

1 motionerna 1974:259 (fp), yrkandet c, 1902 (m), yrkandet 7 delvis, förordas statlig kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad. Ett motsvarande förslag förs fram i motionen 1974:1910 (fp), yrkandet 1, där gällande även bostadsrättsförening.

Utskottet avstyrker motionerna i denna del på rent principiella grunder men även med hänvisning till att förslaget i propositionen om högre lånegräns för småhus och bostadsrättsföreningar - vilket motionärerna bakom motionen 1974:1902 (m) motsatt sig - tillgodoser förslagens syften.

Departementschefen har i propositionen (s. 413) tagit upp frågan om att låta det s. k. ingångsvärdet räknas in i låneunderlaget vid belåning av flerfamiljshus men stannat för att inte föreslå någon ändring med hänsyn till risken för stegring av fastighetspriserna.

CU 1974:36

42 Förslag om en sådan ändring i belåningsgrunderna har förts fram i motionerna 1974:1907 (fp), yrkandet C 3, och 1915 (m), yrkandet c). Ett till långivningen åt allmännyttiga och bostadskooperativa företag begränsat likartat yrkande framställs i motionen 1974:1906 (s).

Enligt utskottets mening har vägande skäl åberopats för att låta ingångsvärdet gå in i låneunderlaget i enlighet med motionsyrkanden därom. Det av departementschefen framförda motargumentet-risken för en prisstegring - torde enligt utskottets mening ensamt inte kunna grunda ett avslag. Utskottet har därvid beaktat att, om det s. k. markvillkoret införs enligt förslaget, kommunerna kommer i en helt annan situation på köparsidan. I samma riktning verkar bostadssaneringslagen och den föreslagna ändringen i förköpslagen. Vidare torde regler därom kunna utformas på ett sådant sätt att de även i sig motverkar en befarad höjning av fastighetspriserna.

Emellertid måste i sammanhanget beaktas, att ett sådant beslut skulle föra med sig en ökning av den prioriterade sektorn på kapitalmarknaden, en ökning vars konsekvenser och möjligheter ännu inte kan anses tillräckligt belysta. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att frågan ytterligare prövas och därefter anmäls för riksdagen, eventuellt i förening med de förslag som denna prövning kan ge anledning till.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 7, föreslås ett uttalande för att kreditinstitutens rätt att bevilja lån i äldre fastigheter ökas.

Utskottet avstyrker motionen på i princip samma grunder som ovan anförts. Kreditprioriteringsfrågorna bör prövas i anslutning till de överväganden i fråga om ingångsvärdet, vilka utskottet ovan föreslagit.

I motionen 1974:1907 (fp), yrkandet C 1, föreslås riksdagen begära förslag till nästa års riksdag om att låneunderlaget för småhus skall beräknas enligt nuvarande pantvärdesregler. Departementschefen hänvisar i hithörande sammanhang (s. 414) till att de förslag om särskilda fördjupningsregler som framläggs löser de svårigheter som låneunderlagsberäkningen kan medföra då det gäller att få underliggande kredit. Förslaget motsvarar det i motionen 1974:578 (c), yrkandet 2, förordade beslutet, att riksdagen skall medge förbättrade möjligheter till belåning av nybyggda småhus.

Även om det kan anföras att en ändring av låneunderlagsreglerna i motionens riktning i princip inte påverkar kreditmarknaden i stort får det dock avsevärda budgeteffekter, motsvarande enligt uppgift en ökad statlig upplåning om ca 300 milj. kr. per budgetår. Det får vidare indirekta effekter på storleken av räntebidragen för småhus som ägs av låntagaren. Detta kan även sägas i viss mån påverka skäligheten av relationerna mellan de olika kapitalkostnadsnivåer som tagits till utgångspunkt för lånesystemet. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka ett förslag från riksdagens sida som kan tolkas som ett slutligt ställningstagande. Utskottet har förutsatt att frågorna om småhusbelåningen fortlöpande följs inom Kungl. Maj:ts kansli och att förslag till ändrade grunder läggs fram då förutsättningar därför föreligger.

CU 1974:36

43 Utskottet har ovan nämnt det förslag till nya fördjupningsregler för småhus som läggs fram i propositionen. Förslaget innebär (s. 414) att möjlighet öppnas till fördjupning av bostadslånet så att det kan uppgå till 95 % av pantvärdet. Denna möjlighet skall gälla i orter där det föreligger betydande svårighet att få underliggande kredit. Bostadsstyrelsen avses få i uppdrag att närmare ange dessa orter.

1 motionen 1974:1922 (c) begärs dels ett riksdagens uttalande att bostadsbebyggelse i glesbygd skall ske på samma reella lånevillkor som i tätort, dels att uppdraget till bostadsstyrelsen skall avse att närmare ange de ”kommuner” där de särskilda fördjupningsreglerna skall gälla.

Enligt utskottets mening torde det inte ligga någon reell skillnad mellan departementschefens och motionärernas uppfattningar i fördjupningsfrågan. En lämplig och förenande lösning skulle kunna vara att bostadsstyrelsen fick i uppdrag att ange de ”områden” där totalfördjupning får ske. Även den principiella likställigheten i belåningshänseende torde nu kunna anses obestridd. Utskottet återkommer nedan till de ansvarsfrågor som förknippas med att kreditvärdesprövningen överlåts på kommunerna. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

Till fördjupningsfrågorna anknyter förslaget i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet C 4, som syftar till att kapitalmarknadsuiredningen får i uppdrag att närmare undersöka möjligheterna av att i normalfallen låta den statliga bostadssektorn ta en större lånedel, förslagsvis den som ligger över 50 % av finansieringsunderlaget, och därmed minska bottenlångivningen.

Det uppdrag som lagts till kapitalmarknadsutredningen torde ge denna full möjlighet att ta upp även den i motionen aktualiserade frågan. Bostadsfinansieringsutredningen har behandlat frågan ur vissa utgångspunkter. Frågan om en utvidgning av statslånet ligger inom det utredningsuppdrag som bostadsfinansieringsutredningen kommer att redovisa i början av nästa år. Ett särskilt påkallande av utredning från riksdagens sida är inte behövligt eller lämpligt.

I propositionen föreslås (s. 415) att den kreditriskbedömning som skall föregå beslut om bostadslån flyttas över på kommunerna och att förslag till därtill anpassade regler för kommunalt ansvar för förlust på statslånet godtas. Ansvarsreglerna innebär att som förutsättning för lån för småhus som skall bebos av låntagaren skall gälla att kommunen åtar sig ansvar för förluster på lånet under hela dess löptid och till ett belopp som svarar mot 10 % av låneunderlaget. Därmed anges ansvaret ha utökats till 40 % av statslånen för egnahem. Utvidgningen motiveras vidare med att statslån enligt förslaget skall kunna lämnas inom ett sämre förmånsrättsläge med motsvarande minskning av egen insats. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 13, föreslås att det kommunala ansvaret skall avse 5 % av låneunderlaget under hela löptiden. Förslaget motiveras med att hittills ytterligt få lån för egnahem medfört förlust för kreditgivarna.

CU 1974:36

44 Utskottet har ingen erinran mot förslagens principiella innebörd, vilka står i överensstämmelse med vad utskottet tidigare uttalat. I fråga om det kommunala ansvaret finner utskottet att en ansvarsfördelning med 60 96 på staten och 40 96 på kommunen kan godtas. I fördjupningsfall, där ansvaret har sin närmast praktiska betydelse, uppnås inte denna fördelning om ansvaret knyts till låneunderlaget. Även pantvärden över låneunderlaget ger samma effekt. Enligt utskottets mening är det därför lämpligast och mest konsekvent att knyta ansvarsregeln direkt till det statliga lånet. Utskottet hemställer att riksdagen för sin del ger Kungl. Maj:t till känna att det kommunala ansvaret i här berörda fall bör motsvara 40 96 av det totala statslånet under lånets löptid.

I motionen 1974:1894 (c) föreslås att Kungl. Majit bör utforma regler som medger att de nya grunderna för kreditvärdesprövningen skulle tilllämpas även för den som med hänsyn till vad hittills gällt i denna del inte kunnat få lån.

Enligt utskottets mening torde frågan praktiskt kunna fl aktualitet endast i de fall där lån sökts men avslagits. Med hänsyn till att de planeringsförutsättningar som möjliggjort de nya reglerna endast gällt från och med den 1 januari 1973 torde inte heller tidigare påbörjade hus kunna vara aktuella.

Utskottet har ingen erinran mot att frågan förutsättningslöst prövas av Kungl. Majit och att Kungl. Majit bemyndigas utfärda de föreskrifter som anses lämpliga och påkallade.

1 detta sammanhang har departementschefen anmält fråga om lån för bostäder i Klimpfjäll. Såvitt nu kan bedömas är det inte styrkt att de aktuella bostäderna fyller ett varaktigt behov. Sålunda kan bostadslån enligt allmänna regler inte lämnas utan särskilt medgivande. Departementschefen förordar efter samråd med industriministern att bostadslån skall kunna utgå i dessa fall utan hinder av varaktighetskravet under förutsättning att kommunen går i borgen för hela lånet och att viss del av ett i annan ordning till kommunen beviljat räntefritt och stående lån återbetalas med ränta.

I anledning härav har i motionen 1974:1895 (s) föreslagits att samma regler för fördjupning av statslånet för egnahem som föreslås i propositionen skall gälla och att någon omprövning av tidigare lån inte sker. Vidare har i motionen 1974:1898 (c) föreslagits att ansvarsfördelningen skall bestämmas efter förhandlingar med kommunen. Som rimliga handlingsalternativ anges att tidigare lån avskrivs eller att staten och kommunen tar halva ansvaret var.

Enligt utskottets mening bör denna fråga behandlas efter en ren skälighetsbedömning. Hänsyn får tas till arten av den verksamhet som föranlett bostadsbehovet, omständigheterna kring tidigare beviljat lån och de allmänna regler som gäller för kommuns ansvar för bostadslån. Utskottet har vid en sådan bedömning stannat för att förorda att bostadslån får beviljas utan hinder av varaktighetskravet på det enda villkoret att kommunen ikläder

CU 1974:36

sig ansvaret för förluster intill 40 % av det totala statslånets belopp. Riksdagen bör som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

I propositionen tas vidare upp förslag till en köpeskillingskontroll för gruppbyggda småhus under två år från första överlåtelsen. I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 8, föreslås riksdagen avslå propositionsförslaget.

Förslaget i propositionen möter ingen erinran från utskottets sida. Kontrollen måste anses motiverad i nuvarande situation.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit angående ikraftträdandet av förordade ändringar i grunderna för bostadsfinansieringen tillstyrks av utskottet utom i vad avser ändrade regler om övre lånegräns m. m., vilka utskottet ovan behandlat. Utskottet har inte heller någon erinran mot att Kungl. Majit även i andra fall låter regler som föreslås träda i kraft den 1 juli 1975 tillämpas redan från årsskiftet om det anses lämpligt. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Kreditförsörjningen till bostadsbyggandet m. m.

Departementschefen lämnar (s. 420-421) en översikt över kreditförsörjningsfrågorna, deras behandling i utredningar m. m. Den anförda slutsatsen är att ytterligare utredningsarbete - främst inom bostadsfinansieringsutredningen och kapitalmarknadsutredningen - krävs. Vidare anförs att erfarenheterna av fortsatta överenskommelser mot bakgrund av den föreslagna nya kreditpolitiken (prop. 1974:168, FiU 1974:39) bör kunna ge ett bättre underlag för framtida ställningstaganden.

I motionen 1974:907 (vpk), yrkandet 1, föreslås riksdagen hemställa att regeringen med förtur behandlar och lägger fram förslag rörande statlig totalfinansiering genom en bostads- eller samhällsbyggnadsbank m. m.

Enligt vad utskottet erfarit kommer förslag i totalfinansieringsfrågorna att läggas fram av bostadsfinansieringsutredningen i början av år 1975 och av kapitalmarknadsutredningen senare under året. Mot denna bakgrund finns det inte skäl till något initiativ från riksdagens sida.

Ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

Hyresgästinflytande vid sanering av bostadshus, m. m.

I prop. 1974:150 läggs fram förslag till lagstiftning, avsedd att möjliggöra ett vidgat hyresgästinflytande. Förslagen anges som ett första steg på vägen mot en bestämmanderätt för hyresgästerna. En mer fullständig lösning får enligt departementschefen övervägas mot bakgrund av kommande erfarenheter.

Inledningsvis tas upp vissa allmänna synpunkter på vem som

CU 1974:36

skall utöva ett hyresgästinflytande i boendet. Departementschefen uttalar (s. 445) att detta inflytande bör utövas av riksorganisation av hyresgäster eller av förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen samt att organisationen därvid skall agera i samråd med de i det enskilda fallet närmast berörda hyresgästerna. En häremot avvikande ståndpunkt hävdas i motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, 1904 (c), yrkandet 5 delvis, och 1908 (vpk), yrkandena 8 och 9, båda delvis, genom yrkanden som i skilda former knyter ett hyresgästinflytande till en majoritet av de närmast berörda boende. I motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1, föreslås en parlamentarisk utredning med uppgift bl. a. att lägga fram förslag till ett ökat inflytande för hyresgäster.

En utgångspunkt för de motioner som knyter hyresgästinflytandet mer direkt till lokala majoriteter är åsikten att de sålunda bestämda intressegruppernas mening är den som i första hand bör fl komma till uttryck. Utgångspunkten för departementschefens bedömning är att de lokala intressena självfallet skall beaktas men att hänsynen till hyresgästkollektivets intressen och de framtida boende också måste vägas in innan hyresgästståndpunkterna som sådana förs fram. Att denna sammanvägning skall ske inom hyresgäströrelsen anges som naturligt med hänsyn till dess redan givna roll och till möjligheterna att då lösa eventuella tvister genom förhandlingar.

De nämnda motionerna om ett mer lokalt hyresgästinflytande skiljer sig inbördes såvitt rör formerna för majoritetsintressets utövande. Sålunda innebär motionerna 1974:1902 (m) och 1904 (c) önskemål om att detta intresse skall kanaliseras via en förening eller liknande med viss organisatorisk fasthet, medan i motionen 1974:1908 (vpk) inte ställs annat krav än att en majoritetsvilja skall kunna konstateras. Utredningsyrkandet i motionen 1974:1907 (fp) synes utgå (s. 29) från att krav på ytterligare åtgärder bör knytas till hyresgäströrelsen, medan ett intresse att motverka viss åtgärd skulle kunna hävdas av en majoritet av de närmast berörda hyresgästerna.

Det torde råda enighet om att ombyggnadsprocessen i stort fortfarande bör ledas genom kommunala bedömningar i form av saneringsprogram eller eljest.

Utformningen av hyresgästinflytandet är - som även förs fram i propositionen - beroende på vilka intressen som hävdas från hyresgästernas sida. De förslag som läggs fram i propositionen är viktiga principiella nyheter som i mycket har samband med grundläggande värderingar om demokratins arbetsformer. Förslagen innebär bl. a. att samspelet mellan lokala och allmänna hyresgästsynpunkter i en försöksverksamhet för växa fram i det praktiska arbetet och utformas av hyresgästerna själva. Det är enligt utskottets mening helt naturligt att den samordnande rollen därvid i första hand nu tilldelas hyresgäströrelsen.

Försöksverksamheten bör därför inledas i enlighet med utgångspunkterna i propositionen. Självfallet får kommande erfarenheter även i denna del

CU 1974:36

betydelse för framtida prövningar av systemet. Ett utredningsarbete i parlamentarisk form fortsätts inom boendeutredningen, varigenom utredningsyrkandet (fp) i denna del måste anses helt tillgodosett. Enligt utskottets mening bör med hänsyn till sålunda pågående utredning utskottet inte heller nu sakpröva motsvarande ändringsyrkanden (c, m, vpk). Utskottet har anledning utgå från att i samtliga nämnda motioner anförda synpunkter kommer att uppmärksammas i det fortsatta utredningsarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen i anledning av propositionen och motionerna i här behandlade delar som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

De i propositionen 1974:150 framförda förslagen om lagändringar som ett första steg på en väg mot bestämmanderätt för hyresgästerna tar sikte på två skilda situationer - den då hyresgästerna motsätter sig vissa ändringar i fastigheten och den då hyresgästerna vill ta initiativet till förbättringar.

För den förstnämnda situationen föreslås i propositionen ändringar i bostadssaneringslagen (1973:531)(BSL) och byggnadsstadgan (1959:6anläggningslagen (1973:1149) (AnIL) samt lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen) avsedda att effektivt hindra en fastighetsägare att företa vissa ombyggnadsåtgärder som en opinion bland hyresgästerna motsätter sig.

Ändringsförslagen innebär i fråga om BSL att i en ny paragraf, 2 a §, ges bestämmelser dels för det fall att åtgärden inte kräver byggnadslov (första stycket), dels för det fall att byggnadslov krävs (andra stycket). I det förra fallet får hyresnämnd förbjuda fastighetsägaren att utföra förbättringsarbeten m. m. utöver sådana som krävs för att uppnå lägsta godtagbara standard om det är uppenbart att åtgärden inte är påkallad av boendehänsyn. Ett förbud gäller inte mot ny ägare av fastigheten. Uttrycket boendehänsyn anges (s. 509) syfta på de boendes intresse i allmänhet. Denna objektiva innebörd skall fastställas med vägledning av samhällets uppställda bostadspolitiska mål. I det senare fallet, dvs. då byggnadslov krävs, föreslås enligt 2 a § andra stycket BSL gälla att annan åtgärd än som behövs för att nå lägsta godtagbara standard får vidtas endast efter medgivande av hyresnämnd om hyresgästorganisation motsatt sig den. Ett medgivande, då på ansökan av fastighetsägare, får lämnas endast om särskilda skäl föreligger. Den närmare innebörden därav utvecklas i propositionen (s. 510-511). 56 § 1 mom. första stycket Bst kompletteras samtidigt med regeln att byggnadslov inte får lämnas i strid mot BSL.

I fråga om AnIL innebär förslaget i denna del i första hand en ändring i det i 7 § intagna s. k. opinionsvillkoret. Detta innebär nu att gemensamhetsanläggning inte får inrättas om ägarna till deltagande fastigheter mer allmänt motsätter sig åtgärden. Nu föreslås att hyresgästerna i detta hänseende jämställs med ägarna till fastigheterna.

Förslagens allmänna innebörd har inte mött invändning i motionerna.

CU 1974:36

48 De ovan berörda motsättningarna i fråga om vem som skall företräda hyresgästintresset har här preciserats genom motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, 1904 (c), yrkandet 5 delvis, och 1908 (vpk), yrkandena 8 och 9 delvis. Det förstnämnda yrkandet (m) syftar till en ändring av den definition av hyresgästorganisation som föreslås som ett nytt tredje stycke i 1 § BSL och som ett tillägg till 7 § första stycket AnlL. Det andra yrkandet (c) specificerar inte någon viss lagteknisk lösning men torde ha liknande innebörd. Yrkandet i den sistnämnda motionen (vpk) ställs inte mot definitionen i 1 § BSL m. m. utan riktar sig i detta sammanhang mot föreslagna lydelser av 2a§ BSL och 7, 19, 30 och 31 §§ AnlL.

Utskottet hänvisar i denna del till de översiktliga ställningstagandena ovan och tillstyrker lagförslaget. Övergångsbestämmelserna behandlas nedan.

Departementschefen redovisar vidare (s. 450-451) sina skäl för att inte nu lägga fram förslag om inflytande för hyresgäster i rivningsfallcn. Därvid hänvisas bl. a. till gällande provisoriska rivningsreglering (CU 1973:20, prop. 1973:35, CU 1973:35).

Utskottet ansluter sig till de sålunda redovisade bedömningarna och till vad i anslutning därtill uttalats om byggnadsnämndens uppgifter. Lagutskottet har i sitt härvid fogade yttrande tagit upp frågan om de s. k. rivningsklausulernas betydelse i besittningsskyddshänseende.

För den andra huvudsituationen, nämligen då hyresgästerna vill ta initiativ till förbättringar, anför departementschefen att frågan om allmän befogenhet för hyresgäster att genomdriva ombyggnader eller liknande mera genomgripande åtgärder är så komplicerad, att förslag bedömts inte böra föreläggas riksdagen utan en mer ingående utredning. Förslagen begränsas därför till ett vidgat kollektivt inflytande genom initiativrätt beträffande upprustningsdläggande enligt BSL och inrättande avgemensamhetsanläggning enligt AnlL. Förslagen innebär att 2 § första stycket BSL ändras så att hyresgästorganisation i förut angiven mening ges samma rätt som kommun att hos hyresnämnd ansöka om upprustningsåläggande. Förslagen innebär vidare att 18 § AnlL ändras så att hyresgästorganisation ges samma rätt som fastighetsägaren och byggnadsnämnden att påkalla förrättning enligt lagen.

Förslagens allmänna innebörd har inte mött invändningar i motioner.

I fråga om vem som skall utöva hyresgästinflytandet har i motionen 1974:1908, yrkandena 8 och 9 delvis, ställts direkta motförslag i enlighet med i motionen i övrigt hävdade och tidigare berörda ståndpunkter. Även motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, och 1904 (c), yrkandet 5 delvis, berör denna fråga.

I denna del hänvisar utskottet till sina tidigare (s. 46-47) redovisade ställningstaganden. Övergångsbestämmelserna behandlas vidare nedan.

Förslagen till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innebär att de nya möjligheterna att hindra eller påkalla vissa åtgärder enligt BSL och

CU 1974:36

49 AnlL tills vidare Hr begränsad geografisk giltighet. De skall sålunda gälla endast inom angivna kommuner i Stockholms-, Göteborgsoch Malmöområdena. I motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 5, och 1908 (vpk), yrkandet 8 delvis, föreslås att de nya bestämmelserna skall gälla hela landet.

Propositionsförslaget i denna del motiveras (s. 445) med att reformen har karaktär av försöksverksamhet och att behovet av reformen är störst inom storstadsområdena. I motionen 1974:1904 (c) anförs att en försöksverksamhet bör omfatta ett allsidigt urval av kommuner.

Med hänsyn till det anförda har utskottet för sin del funnit det lämpligt att bestämmelserna kan få bli tillämpliga i även andra kommuner än de i propositionen angivna om Kungl. Maj:t så förordnar på ansökan av förening, ansluten till riksorganisation av hyresgäster. Regler härom bör sålunda tas in i övergångsbestämmelserna.

Rätt för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad

I propositionen föreslås att i 46 § hyreslagen (12 kap. 46 § jordabalken) förs in en bestämmelse av innebörd att vid ombyggnad hyresgästen om möjligt skall beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset. I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås en alternativ regel, där hyresgästen ovillkorligt skall beredas sådant tillfälle och begränsningen "om möjligt” därför utgått.

Lagutskottet har i avgivet yttrande (s. 2-4) avstyrkt motionens ändringsförslag. Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets redovisade bedömning av ämnet. Det skulle ytterligare kunna tilläggas att en ovillkorlig regel kan komma att göra det möjligt att tillgodose önskemål om ändrad lägenhetsfördelning - en fråga där kommunerna i sin saneringsplanering har det avgörande inflytandet.

Lägenhets underhåll m. m.

Genom motionen 1974:1899 (s) föreslås riksdagen begära sådan ändring i hyreslagstiftningen att bostadskonsumenternas rätt till reparationer tryggas. Förslaget syftar närmast till regler om reparationsfonder för hyreslägenheter. Därmed skulle ansvaret för lägenhetens inre, löpande underhåll flyttas från hyresvärden till hyresgästen.

Lagutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen från vissa där upptagna utgångspunkter och anfört att det ankommer i första hand på civilutskottet att göra en bedömning från fastighetsekonomisk synpunkt samt att pröva de ekonomisk-politiska konsekvenserna för bostadskonsumenterna.

Motionsförslagets genomförande skulle medföra principiella och långtgående ändringar i nuvarande hyressystem. Ett ställningstagande till dessa frågor kan knappast göras i detta sammanhang. Utskottet redovisar nedan

4 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

bedömningar i hyressättningsfrågor. Motionsförslaget som sådant kan emellertid inte tillstyrkas.

De grundläggande bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt ges i 15 § hyreslagen. Bestämmelserna fick nämnda lydelse genom 1968 års hyreslagsreform. För bostadslägenhet gäller som huvudregel att hyresvärden skall med ”skäliga tidsmellanrum” ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Departementschefen anför (s. 456) att frågan om vilket intervall som skall gälla för olika åtgärder bör överlämnas åt rättstillämpningen. Hänvisningar till vissa bedömningar i denna del har lämnats i propositionens redogörelse för gällande rätt (s. 303).

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås en ändring i 15 § andra stycket hyreslagen, enligt vilken intervallet mellan reparationerna läggs fast till högst åtta år.

Lagutskottet har avstyrkt motionsförslaget.

Civilutskottet kan ansluta sig till de i lagutskottet gjorda ställningstagandena. Civilutskottet vill härutöver stryka under att frågan om normer för underhållsstandard också får uppfattas som en förhandlingsfråga mellan partsorganisationerna på hyresmarknaden.

För de fall då hyresvärden inte fullgör sin underhållsplikt enligt 15 § andra stycket hyreslagen har hyresgästen vissa rättsmedel att tillgå: i första hand självhjälpsrätten men även rätten att häva hyresavtalet samt att kräva hyresnedsättning och skadestånd. Stadgande härom ges ytterst i 16 § första stycket hyreslagen, varigenom motsvarande möjligheter ges även för bl. a. de fall att lägenheter skadas under hyrestiden - utan att hyresgästen är ansvarig - och hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten - utan hyresgästens vållande. Bestämmelsen i 16 § första stycket föreslås redaktionellt ändrad.

1 syfte närmast att effektivisera bestämmelserna om hyresvärds skyldighet att svara för det fortlöpande underhållet föreslås i propositionen att, som ett nytt andra stycke i 16 § hyreslagen, bestämmelser ges som öppnar möjlighet för hyresnämnd att på ansökan av hyresgäst ge ett reparationsföreläggande. Föreläggandet skall kunna omfatta skyldighet att vid vite inom viss tid vidta åtgärder för att avhjälpa brist i fullgörandet av underhållsplikt enligt 15 § andra stycket hyreslagen. Föreläggandet föreslås även omfatta de ytterligare fall då självhjälpsrätt föreligger.

Vad departementschefen anfört om förutsättningarna för reparationsföreläggande (s. 486-487), närmast om att det eftersatta underhållet verkligen innebär hinder eller men i sökandens nyttjande, torde inte syfta till någon skärpning av det krav på behov av sedvanliga reparationer som redan nu ligger i 15 § andra stycket.

Lagutskottet har inte riktat några invändingar mot förslaget i propositionen. Inga invändningar föreligger heller i motionerna. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget till ändrad lydelse av 16 § hyreslagen.

CU 1974:36

51 Propositionsförslaget innebär vidare att genom ett tillägg till 62 § hyreslagen hyresnämnd skall självmant ta upp fråga om utdömande av vite, knutet till reparationsforeläggande. I motionen 1974:1911 (m), yrkandet 1, föreslås en lydelse av lagrummet som innebär att utdömande av vitet får ske endast på ansökan av hyresgäst.

Lagutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen. Därvid har framhållits bl. a. att hyresnämndens möjligheter att ta upp fråga om utdömande av försuttet vite självfallet inte ålägger nämnden någon efterforskningsplikt. Civilutskottet delar den mening som förts fram i yttrandet och tillstyrker sålunda lagförslaget i propositionen.

Propositionen innehåller vidare förslag (s 456 ff.) om hyresgästs rätt att utföra reparationer i lägenheten. Förslaget tas upp i en ny 24 a § hyreslagen och innebär att bostadshyresgäst skall ha rätt att i den förhyrda lägenheten på egen bekostnad och utan föregående samtycke av hyresvärden utföra målning, tapetsering och därmed jämförlig åtgärd. Det skall finnas möjlighet att träffa avtal om att denna rätt inte skall finnas vid tillfällig uthyrning av enfamiljshus och vid andrahandsuthyrning av bostadsrättslägenhet. Det bör redan i detta sammanhang strykas under att regeln tar sikte på att ge hyresgästen en bestämmanderätt över lägenhetens utseende inom givna gränser. Den gäller sålunda inte endast arbeten som han personligen utför.

Omfattningen av denna hyresgästens beslutanderätt begränsas dels av exemplifieringar av åtgärdstyperna, dels av en föreslagen skadeståndsskyldighet. Skadeståndsskyldighet gentemot hyresvärden föreslås inträda i den mån lägenhetens bruksvärde minskat och denna minskning inte kan hänföras till att bruksvärdet eljest skulle ha sänkts på grund av eftersatt underhåll. Denna i 24 a § intagna skadeståndsregel skall i dessa fall gälla i stället för den allmänna skadeståndsregeln i 24 §.

Lagutskottet har tillstyrkt förslaget. Invändningar mot det har inte heller förts fram som motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker lagförslaget. Farhågor har visserligen framförts om att denna hyresgästens rätt skulle leda såväl till att lägenheternas underhållsstandard skulle minska genom inte fackmannamässigt genomförda reparationer och till ökad förekomst av reparationer genom inte seriösa företagare. Enligt utskottets mening är dessa farhågor av ringa vikt jämfört med fördelarna att kunna anpassa lägenheten efter egna önskemål. Motsvarande förhållanden gäller redan tidigare inom bostadskooperationen. Farhågor om att denna rätt skulle leda till en övervältring av reparationsplikter från hyresvärden bör emellertid leda till fortsatt uppmärksamhet. Det är sålunda uppenbart att hyresvärdens skyldigheter enligt 15 § andra stycket inte minskas. Självhjälpsrätten m. m. bibehålls och kompletteras med nämnda regler om reparationsforeläggande. Vid preciseringen av ett reparationsföreläggandes innehåll bör (prop. s. 456) gälla att hyresgästernas önskemål bör tillgodoses om det kan ske utan väsentligt ökade kostnader för hyresvärden och utan att lägenheten blir mindre attraktiv för andra hyresgäster.

CU 1974:36

52 Utskottet har utgått från att i tillämpningen härav även gränserna för hyresgästens egen reparationsrätt kommer att beaktas.

I anslutning till nyssnämnda frågor (s. 459) har i förslag till ändring i 48 § hyreslagen - vartill utskottet härefter återkommer - tagits upp även en regel som skall motverka att av hyresgästen bekostad standardhöjning skall resultera i högre hyra. Förslaget innebär att vid jämförelseprövning med andra lägenheter hänsyn skall tas till av hyresgästen bekostade arbeten i den egna lägenheten endast om särskilda skäl föreligger.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Uppsägningstid

I detta sammanhang föreslås ändrad lydelse av 4 a § hyreslagen varigenom varje bostadshyresgäst ges rätt att, oavsett den avtalade hyrestidens längd, säga upp avtalet att upphöra vid månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen. Regeln gäller sålunda inte då hyresgäst säger upp avtalet för omreglering av hyresvillkoren.

Förslaget, som tillstyrkts av lagutskottet, tillstyrks även av civilutskottet.

Besittningsskydd

Reglerna om besittningsskydd m. m. i 46-53 §§ hyreslagen gäller nu enligt 45 § första stycket inte bl. a. i det fall då hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd. I propositionen föreslås att denna undantagsregel begränsas till fall då avtalet avser möblerat rum eller lägenhet för fritidsändamål.

Utskottet tillstyrker, i likhet med lagutskottet, denna utvidgning av besittningsskyddet.

Hyresregleringens avveckling

Mot bakgrund av den sammanfattningsvis uttalade uppfattningen (s. 464) att hyresregleringen medför olägenheter utan att samtidigt ge hyresgästerna ett väsentligt bättre skydd mot oskäliga hyreshöjningar än det som kan åstadkommas inom ramen för hyreslagens bruksvärdesregler föreslås att hyresregleringslagens giltighetstid inte förlängs efter utgången av september 1975. I anslutning därtill lämnas förslag om skärpning av bruksvärdesreglerna och om övergångsvisa skyddsregler vid avvecklingen.

Häremot har ställts motionen 1974:1908 (vpk), yrkande 6delvis,där riksdagen föreslås uttala sig för en ettårig förlängning av hyresregleringen och begära förslag till sådan ändring i hyresregleringslagen - 3 och 3 a §§ - att bashyra inte får höjas på grund av reparation som hyresvärden är skyldig att utföra enligt 15 § hyreslagen. Motionsförslaget i denna del är inte direkt kopplat till i motionen föreslagna ändringar i bruksvärdesreglerna till vilka utskottet återkommer.

CU 1974:36

53 Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de av departementschefen (s. 461-465) framförda allmänna synpunkterna på hyresregleringens fortsatta giltighet. Redan därav följer att ett riksdagens uttalande för förlängning av hyresregleringslagens giltighetstid inte kan tillstyrkas. Med denna bedömning bortfaller i allt väsentligt också de i motionen anförda skälen för att begära ändringar i hyresregleringslagen. Utskottet avstyrker sålunda motionen i denna del.

Med hänvisning (s. 465) till att det finns ett inte helt obetydligt antal lägenheter som har hyror som ligger klart under vad som skulle kunna tas ut enligt nuvarande bruksvärdesregler förs vissa förslag fram i propositionen.

Vad först angår tillämpningen av bruksvärdesreglerna anför departementschefen (s. 465) att han utgår från att man vid denna tillämpning på det äldre beståndet i allmänhet kommer till det resultatet att enbart lägenheter som har färdigställts under i stort sett samma tidsperiod kan anses jämförliga med varandra. En sådan begränsning av jämförelsematerialet förutsätts i allmänhet ge en måttlig och successiv höjning av hyresnivåerna i detta lägenhetsbestånd.

Utskottet har inte någon erinran mot vad departementschefen i denna del anfört.

Det förhållandet att det torde förekomma hyressplittring även inom jämförbara delar av det äldre, hyresreglerade lägenhetsbeståndet påkallar emellertid vissa överväganden. Med den redovisade (s. 465-466) bedömningen att den nuvarande övergångslagen m. m. inte utgör ett tillräckligt medel att förebygga betungande hyreshöjningar i enskilda fall föreslås att nya övergångsregler tas in enligt förslag till lag om avveckling av hyresregleringen (avvecklingslagen). Denna lag avses ersätta lagen (1956:567) med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Jien föreslagna avvecklingslagen avses gälla under tre år efter det hyresregleringen upphört den 1 oktober 1975.

En huvudpunkt i förslaget är reglerna i 3 och 4 §§ avvecklingslagen. Dessa innebär i sak att hyresvärd inte får ta emot högre hyra än den tidigare hyresreglerade om inte överenskommelse härom träffats enligt särskild förhandlingsordning eller om hyresnämnd - vid vissa förutsättningar - medgett detta (4 §). De materiella reglerna för det fall att utgående hyra understiger bruksvärdeshyran tas upp i 3 § andra stycket och innebär i huvudsak att höjningar skall etappvis begränsas till skälig andel av den totala hyresskillnaden.

Inga invändningar har framförts i motioner mot den föreslagna principiella övergångsregleringen. Utskottet har inte heller funnit skäl till annat än att tillstyrka den.

I lagförslagets 2 § stadgas att riksorganisationerna på hyresmarknaden kan träffa skriftlig överenskommelse om att övergångsregleringen inte skall gälla beträffande viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna i viss

CU 1974:36

eller vissa orter. Möjligheter att träffa sådant avtal skall dock inte gälla lägenhet i Stockholms, Göteborgs eller Malmö kommun.

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkande 6 delvis, föreslås att riksdagen - om inte förslaget om förlängning av hyresregleringen, m. m. skulle bifallas - uttalar sig för att riksorganisationernas möjlighet att begränsa övergångsregleringen inte skall gälla.

Enligt även utskottets mening kan man hysa tvekan om i vad mån behovet av övergångsreglering föreligger i andra av de 43 kommuner, där hyresregleringen nu gäller, än i storstadskommunerna. Riksorganisationerna torde ha bäst kännedom om detta behov. Möjligheter att träffa avtal dem emellan bör därför kvarstå enligt lagförslaget.

Genom särskild bestämmelse i 4 § tredje stycket i lagförslaget klargörs att övergångsregleringen inte skall gälla ersättningar som enligt 19 a § hyreslagen inte behöver vara till sin storlek bestämda - ersättningar för värme, varmvatten, elektrisk ström, vatten och avlopp. Dessa för prövas i vanlig ordning efter uppsägning och hänskjutande till hyresnämnd.

I lagförslagets 1 §, motsvarande 2 § första och andra styckena i 1956 års lag, anges huvudregeln att om hyresavtal, på vilket hyresregleringen varit tillämplig, även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla, skall avtalet för nämnda tid anses uppta den hyra som utgick då hyresregleringen upphörde. I specialmotiveringen (s. 521) anges att, om ett hyresavtal förlängs den 1 oktober 1975, blir paragrafen inte tillämplig.

Enligt vad utskottet erfarit torde i rättstillämpningen ha gällt sådana bedömningar, att den reglerade hyran skall gälla även i fall då hyresavtalet på grund av utebliven uppsägning förlängs den 1 oktober 1975.

Utskottet vill i detta sammanhang även som sin mening uttala att övergångsbestämmelserna om avveckling av hyresregleringen för lokaler äger självständig tillämpning även om hyresregleringslagen inte förlängs.

I motionen 1974:1912 (c), yrkandet 1, föreslås riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställa om en redovisning av hyresförändringarna i storstadskommunerna inom ett år efter hyresregleringens avskaffande och om förslag till de åtgärder som då kan bli aktuella.

Utskottet har inte funnit skäl att tillstyrka motionsförslaget. Därvid har beaktats såväl den föreslagna övergångsregleringens utformning samt bruksvärdesreglerna och deras förutsatta tillämpning som det förhållandet att uppgifter om upptrappningen av hyresnivåerna torde kunna erhållas på annat sätt än genom en formaliserad redogörelse från regeringen till riksdagen.

Bruksvärdesreglerna

I syfte att skapa ytterligare garantier för att bruksvärdessystemet medför skäliga hyresnivåer föreslås i propositionen vissa jämkningar av reglerna. En redogörelse för dessa regler har tagits in (s. 311 ff.) i propositionens redogörelse för gällande rätt.

CU 1974:36

55 Redan vid 1968 års hyreslagsreform uttalades att de allmännyttiga bostadsföretagens hyressättning bör tjäna som riktpunkt vid jämförelseprövningar. Departementschefen anser (s. 471) det emellertid tveksamt om dessa bostadsföretags hyressättning getts den prisledande funktion som lagstiftarna avsett. Det förefaller, enligt departementschefen, som om hyrorna i det allmännyttiga bostadsbeståndet tillmätts betydelse bara i den mån sådana lägenheter dominerat i jämförelsematerialet eller, vid tillämpning av den s. k. spärregeln, i orten. Spärregeln innebär att man vid jämförelseprövningar skulle se bort från lägenheter, vilkas hyror inte är rimliga med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

Propositionens förslag i fråga om principerna vid jämförelseprövningar ges uttryck i ett nytt andra stycke i 48 § hyreslagen - den paragraf i vilken bestämmelser meddelas om villkoren för den fortsatta förhyrningen i samband med förlängning av hyresavtal. Där föreskrivs bl. a. att vid jämförelseprövningar främst skall beaktas hyra för lägenheter i hus som förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Den i samma stycke upptagna regeln om att vissa arbeten som bekostats av hyresgästen inte får beaktas har behandlats ovan (s. 52).

Till den föreslagna lagregeln knyts uttalanden (s. 471-472) om riktlinjer för hyresprövningar - riktlinjer som utan vidare anses kunna tillämpas i fråga om relativt nyproducerade lägenheter. Förde fall där jämförelsematerialet inte ger fullt tillförlitlig anvisning om hyresnivån för likvärdiga lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen anförs bl. a. (s. 472) att deras hyror, om de är genomsnittligt lägre än hyrorna i andra hus, bör kunna utgöra en riktpunkt för hyresprövningen på så sätt att hyresnivån läggs lägre än som skulle ha blivit fallet om det inte hade funnits några jämförliga lägenheter i de allmännyttiga företagen. I detta sammanhang får erinras om vad som ovan anförts i anslutning till bedömningarna angående hyresregleringens avskaffande (s. 53).

I motionerna 1974:1911 (m), yrkandet 2, och 1915 (m), yrkandet d), föreslås riksdagen uttala respektive i lagtexten beakta att en hyresnivå som åstadkommits genom kommunala subventioner inte skall beaktas i jämförelseprövningar. Båda motionerna utgår från ett likalydande exempel, där bristande ersättning för underhåll skulle leda till kommunalt bidrag till ett allmännyttigt bostadsföretags upprustningsåtgärder.

Motionerna synes närmast utgå från tänkta situationer där kommunalt löpande bidrag skulle förändra de allmännyttiga bostadsföretagens kostnadsoch hyresnivå. De allmännyttiga bostadsföretagens hyror bestäms efter förhandlingar och med hänsyn tagen till den bedömda betalningsvilligheten. Det anförda exemplet kan därför enligt utskottets mening inte tas till utgångspunkt för ställningstaganden enligt motionerna. Då däri inte har anförts några andra skäl, ägnade att rubba de i övrigt synbarligen godtagna principerna om de allmännyttiga företagens prisledande ställning avstyrker ut -

CU 1974:36

skottet motionerna i dess behandlade delar.

Förslaget om en ytterligare förstärkning av de allmännyttiga bostadsföretagens ställning i en jämförelseprövning av hyrorna genom 48 § andra stycket hyreslagen tillstyrks på av departementschefen redovisade grunder.

I fråga om tillämpningen av spärregeln anförs (s. 472) att de allmännyttiga bostadsföretegen i praxis tillerkänns en prisledande funktion endast i den mån de dominerar nyproduktionen i orten. Departementschefen uttalar bl. a. att också i denna tillämpning bör en närmare anknytning ske till den allmännyttiga sektoms hyror och att det inte heller i detta sammanhang bör krävas att inslaget av de allmännyttiga bostadsföretagens lägenheter är dominerande.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömningar.

Vad därefter angår frågan om höjningsmarginalerna i jämförelseprövningar föreslås sådan ändring i 48 § första stycket att fordrad hyra skall anses som oskälig, om den är ”påtagligt högre” än hyra för jämförliga lägenheter. Detta uttryck skall ersätta det nuvarande uttrycket ”väsentligt högre”. Syftet med lagändringen i denna del är att markera ett avståndsatagande från en praxis där alltför stora hyreshöjningar accepterats och slå fast, att dessa marginaler inte bör få vara större än som behövs för att skapa önskad rörlighet på hyresmarknaden.

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås att jämförelsemarginalerna helt avskaffas genom att i 48 § första stycket hyreslagen slås fast, att hyran är oskälig om den ”är högre än” jämförelselägenheternas.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionärernas grundläggande syfte i rimlig omfattning genom propositionens förslag. En helt stel hyresbildning kan inte anses tjäna de bostadspolitiska syftena som de godtagits i hyreslagens principer. Motionen avstyrks sålunda.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar i propositionen föreslagen lydelse av 48 § första stycket hyreslagen med vissa redaktionella ändringar enligt bilaga 1 till detta betänkande.

Vidare föreslås i motionen 1974:1896 (s) att riksdagen uttalar sig för att bruksvärdessystemet efter hyresregleringens avveckling skall tillämpas på alla icke särskilt undantagna bostadslägenheter, oberoende av huruvida hyra tidigare fastställts enligt hyresregleringslagens regler.

Vad i motionen anförts ansluter till utskottets uppfattning. Syftet bör tillgodoses genom att riksdagen med bifall till motionen som sin mening ger detta Kungl. Maj:t till känna.

Det i motionen 1974:1581 (vpk) framförda yrkandet om förslag till lagstiftning som syftar till ett hyresstopp avstyrks. Motiveringen för förslaget i motionen återförs i väsentliga delar till frågor som behandlats här ovan i detta betänkande.

CU 1974:36

57 Fullföljdsbestämmelserna m. m.

Civilutskottet hänvisar i denna del helt till vad lagutskottet anfört i sitt yttrande (s. 12-14) och avstyrker sålunda motionen 1974:1902 (m), yrkandet 11. Utskottet tillstyrker sålunda att samtliga föreslagna ändringar i hyreslagen skall träda i kraft den 1 januari 1975.

Vissa övriga frågor

Riksdagen föreslås i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 10, anhålla om utredning angående partsförhåUandena på bostadsmarknaden. Yrkandet återförs bl. a. till den i motionen anförda meningen att hyresgästens ställning som avtalspart stärkts väsentligt, samtidigt som hyresvärdens ställning undergått en motsvarande försvagning. Utredningskravet anges syfta till att skapa rättssäkerhet för såväl hyresgäster som hyresvärdar.

Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets yttrande i denna del och avstyrker motionsförslaget.

1 anslutning till förslagen i propositionen om ändringar i hyreslagstiftningen m. m. föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1, en utredning om boendedemokratifrågor. Utredningen skulle avse dels förslag till ökat inflytande för hyresgästen, kombinerat med uppgiften att följa den i propositionen föreslagna försöksverksamheten, dels vissa frågor med anknytning till bostadsrättens roll som bosättningsform. De sistnämnda frågorna har även något berörts av utskottet i sammanhang med de allmänna inriktningsfrågorna (s. 20). I motionen 1974:1902 (m), yrkande 9 delvis, förordas möjlighet att direkt äga lägenhet i flerfamiljshus och en förstahandsrätt för hyresgäster vid överlåtelse av fastighet.

Vidare föreslås i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 4, att det fortsatta arbetet med en fördjupad boendedemokrati sker enligt de riktlinjer som förordats i motionen.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 9 delvis, förordas som nämnt möjlighet att direkt äga lägenhet i flerfamiljshus. Utskottet kan inte tillstyrka ett sådant uttalande. De möjligheter som finns enligt bostadsrättslagstiftningen tillgodoser i allt väsentligt även motionärernas angivna syften.

Den i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1 d, angivna uppgiften att följa försöksverksamheten på boendedemokratiområdet bör inte direkt tillläggas en utredning. Utskottet hänvisar i denna del till bostadsstyrelsens förordade framtida uppgifter, som de angetts i direktiven till den sakkunnige.

Motionsförslagen i övrigt täcks av eller ansluter nära till de uppgifter med vilka boendeutredningen nu arbetar och som torde resultera i ett utredningsförslag under nästa år. Utskottet har emellertid ingen erinran mot att motionerna i dessa delar överlämnas till boendeutredningen. Vad utskottet anfört härom bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

CU 1974:36

58 I motionen 1974:903 (m) har hemställts om utredning i syfte att minska ekonomiska förluster vid byte av bostadsrättslägenheter och, i anslutning härtill, om en komplettering av bostadsrättslagen (1971:479) så att medlemmarnas behov av fullständig och lättförståelig verksamhets- och ekonomisk redovisning tillgodoses. Motionens förstnämnda yrkande synes syfta till att undersöka möjligheterna av att skapa en trygghetsförsäkring på allmänt initiativ, som skulle kunna täcka förlusten av del av grundinsatsen vid påtvingad flyttning.

Motionens allmänna syfte torde vara att påkalla samhälleliga insatser i vissa fall då bostadsrättshavare får vidkännas förlust vid överlåtelse eller byte av bostadsrätten. Prisbildningen påverkas här direkt av en minskad efterfrågan med starka lokala variationer och på sikt även av de nya finansieringsvillkoren för bostadsrättsbebyggelse. Sett ur hela sektorns synpunkt kan detta betraktas som en inbördes fördelningsfråga, vilken i första hand bör lösas inom de kooperativa rörelserna. Ett allmänt statligt ansvar för beståndet av kapital värden är själ vfallet inteaktuellt, särskilt mot bakgrund av att staten inte haft direkt del i vinster genom prisökning vid stark efterfrågan. Staten har heller inte annat än i arbetsmarknadspolitisk motiverade fall tagit ansvar för förluster på egnahem, där situationen kan uppfattas som likartad. Utskottet förordar därför att frågorna tills vidare får lösas inom kooperationen och att, om statliga åtgärder anses påkallade från dess sida, frågan på nytt får tas upp med beaktande av då anförda skäl.

Vad i motionen anförts om värdet av lättillgänglig redovisning leder i och för sig inte till någon erinran från utskottets sida. Det torde dock kunna förutsättas att arbete i sådan riktning främjas inom den organiserade bostadskooperationen. Med ledning därav torde senare få bedömas om resultatet är av sådan vikt att det genom lagstiftning bör göras obligatoriskt också för utanförstående bostadsrättsföreningar.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till det anförda.

Vidare har aktualiserats vissa frågor om behandlingen av vissa bostadsföreningar m. m., nämligen sådana som avses i 51 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken -1, ex. Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för.

Lagutskottet har tagit upp frågan, om reparationsföreläggande enligt den föreslagna 16 § andra stycket hyreslagen kan riktas mot nämnd typ av bostadsförening och följderna av att hyresgästs rätt att reparera enligt 24 a § i lagförslaget görs tillämplig på dessa föreningar.

Lagutskottet har i den första frågan om reparationsföreläggande anfört att om lässtyrelsen med stöd av ovannämnda övergångsbestämmelse medgett föreningar undantag från reparationsplikten enligt 15 § andra stycket hyreslagen kan uppenbarligen reparationsföreläggande inte meddelas inom denna ram. Möjligheten att utverka ett föreläggande skulle däremot kvarstå i de skadefall m. m. som anges i 16 § första stycket punkterna 1 och 3

CU 1974:36

i förslaget. Lagutskottet har vidare i sitt yttrande funnit att även medlem i bostadsförening bör tillförsäkras den rätt som ges hyresgäst att själv föranstalta om reparation i lägenheten med den begränsning av skadeståndsplikten som lagförslaget innebär.

Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets bedömningar. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte påkallad.

Det har även ifrågasatts om inte bostadsföreningar - i likhet med bostadsrättsföreningar - borde kunna undantas från tillämpningen av BSL genom ett direkt stadgande eller genom att länsstyrelsen ges en undantagsmöjlighet.

Även om en viss principiell tveksamhet kan göra sig gällande har utskottet dock stannat för att tillstyrka att undantag görs i avsedda fall. Riksdagen föreslås för sin del anta utskottets förslag till erforderliga lagändringar.

Utskottet har ovan (s. 41) berört frågan om bostadslånets storlek för bostadsförening m. fl.

Bostadstillägg

Årets riksdag (SoU 1974:6) har funnit det motiverat att en översyn av vissa av de nuvarande reglerna för bostadstilläggen görs. De frågor som bör bli föremål för översyn gäller bl. a. de skilda förutsättningarna för olika grupper av sammanboende att erhålla bostadstillägg, den bristande samordningen mellan reglerna förstatskommunalt bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn och KBT, bestämmelserna om minskning av bostadstilllägget när bostaden överstiger viss storlek samt nedre hyresgränsen för ensamstående makar. Vidare bör - enligt riksdagen - övervägas en sänkning av åldersgränsen för rätten till statskommunalt bostadstillägg för ensamstående och makar utan barn.

Frågor om samordning av reglerna för KBT och statskommunalt tillägg, den nedre hyresgränsen samt sänkningen av åldersgränsen tas upp av boendeutredningen i dess framtida arbete.

Övriga frågor tas upp i den nu behandlade propositionen.

Beträffande sammanboendebegreppet anför departementschefen att nuvarande bestämmelser för bostadstillägg i väsentliga avseenden är olika för äkta makar och för ensamstående. Med äkta makar jämställs sådana sammanboende som antingen tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans. Övriga ogifta sammanboende behandlas som ensamstående vilket i flera hänseenden påverkar stödets storlek. För att uppnå det materiellt sett mest acceptabla resultatet finner departementschefen det motiverat att bostadstilläggstagarna ges en viss frihet att själva bestämma om de skall behandlas som äkta makar eller inte. Därför förordas att sammanboende man och kvinna som i sin ansökan uppger sig ha gemensamt hushåll skall jämställas med äkta makar. Den förordade regeln bör även gälla sammanboende som hos sig har barn som inte är deras gemensamma.

CU 1974:36

60 I motionen 1910 (fp), yrkandet 3, föreslås att regler skapas vilka förutsätter hushållsgemenskap hos alla sammanboende som vid ansökan om bostadstillägg inte uttryckligen säger att hushållsgemenskap inte föreligger. Den i motionen upptagna frågan har varit föremål för överväganden i propositionen men avvisats bl. a. därför att en regel så utformad i realiteten skulle innebära obegränsade möjligheter att få det i varje enskilt fall mest fördelaktiga stödet och illa stämma överens med principen om ett stöd inriktat efter varje hushålls ekonomiska möjligheter att bära boendekostnaden.

Departementschefens förslag om utvidgning av sammanboendebegreppet tillstyrks alltså. Därutöver vill utskottet anföra följande. Frågan om bostadstilläggens framtida utformning behandlas f. n. inom bl. a. boendeutredningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer sammanboendebegreppets innebörd att tas upp i detta sammanhang. Motionsyrkande! torde därför nu inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

Inkomstgränserna för reducering av bostadstilläggen har tidigare justerats årligen. Departementschefen förordar i likhet med 1972 års skatteutredning att gränserna för oreducerat tillägg höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och till 21 000 kr. för hushåll utan barn för bidragsåret 1975.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

1972 års skatteutredning har vidare föreslagit en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för bostadstilläggen i syfte att mildra de marginaleffekter som uppkommer vid nuvarande avtrappning av tilläggen. Skatteutredningens förslag medför - enligt departementschefen - att tillägg skulle komma att utgå i påtagligt högre inkomstskikt än i dag. Som exempel anför utredningen att bidrag i vissa fall skulle kunna utgå till familjer med en taxerad årsinkomst upp till 95 200 kr. För att undvika denna effekt föreslår departementschefen att reduktionsfaktorn sätts till 15 96 för taxerade inkomster upp till 54 000 kr./år samt till 24 96 för inkomster därutöver.

I motionen 1902 (m), yrkandet 13, föreslås reduktionsfaktorn - i enlighet med 1972 års skatteutredning-enhetligt fastställas till 15 96. Motionärerna, som delar departementschefens åsikt att det är otillfredsställande att ett inkomstgraderat stöd skall kunna utgå i så höga inkomstlägen som 80 000-95 000 kr./år, finnér emellertid att olägenheterna med de sammantagna marginaleffekterna är än större.

Utskottet instämmer med departementschefen om vikten av att undvika att bostadstilläggen utgår i alltför höga inkomstlägen. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Som ovan nämnts kommer boendeutredningen i dess fortsatta arbete att behandla bl. a. frågorna om sänkning av åldersgränsen för erhållande av bostadstillägg samt samordningen av reglerna för KBT och statskommunala tilllägg. Vidare kommer såväl boendeutredningen som 1972 års skatteutredning enligt departementschefen att behandla frågan om den principiella uppbyggnaden av ett framtida hushållsinriktat bostadsstöd.

I motionen 1905 (s) yrkas om rätt till utfyllnadsbidrag för pensionär som

CU 1974:36

enligt reglerna för KBT inte kan erhålla bostadstillägg så att bostadstillägg kommer att utgå med lika stort belopp som om statskommunalt bostadstilllägg kunnat erhållas. I motionen föreslås att frågan löses som ett provisorium från den 1 januari 1975 i väntan på att boendeutredningen lägger fram förslag i frågan.

Utskottet, som finner det viktigt att den i motionen upptagna frågan prövas från skilda utgångspunkter, är - i avvaktan på pågående utredning - inte berett tillstyrka motionen.

Även i andra motioner tas upp förhållanden som utreds f. n. Sålunda hemställs i motionen 1908 (vpk), yrkandet 10, att riksdagen uttalar sig för en ändring i bestämmelserna om bostadstillägg så att personer i åldrarna mellan 17 och 20 år som innehar egen lägenhet skall kunna få bostadstillägg.

1 motionen 1907 (fp), yrkandet F, framhålls bl. a. angelägenheten av att boendeutredningens översyn av reglerna för bostadstilläggen sker snabbt samt att hänsyn tas till att de nya taxeringsvärdena med oförändrade inkomst- och förmögenhetsgränser påverkar rätten till kommunala bostadstilllägg. Motionärerna förutsätter att reglerna för inkomstprövning av tilläggen ändras fr. o. m. 1976. Slutligen yrkas i motionen 1902 (m), yrkandet 14, att fortsatt utredning företas för att åstadkomma en mer rationell och med beskattningen samordnad inkomstprövning av bostadstilläggen.

Som ovan nämnts är även de motionsyrkanden som tas upp i föregående stycke föremål för utredning i skilda sammanhang. Utskottet finner alltså inte skäl tillstyrka motionerna.

Vad i propositionen /' övrigt anförts och föreslagits beträffande bostadstilläggen har inte gett utskottet anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets inriktning och omfattning att riksdagen i anledning av propositionen 1974:150, yrkandet 1, samt motionerna 1974:907, yrkandet 2, 1158, 1900, 1904, yrkandet 2, och 1907, yrkandet A 2 delvis, som sitt yttrande ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1904, yrkandet 1,

3. beträffande undersökningar av efterfrågestruktur och subventioner att riksdagen avslår motionen 1974:916, yrkandet B 1 och 2,

4. beträffande markkontaktbostäder att riksdagen avslår motionen 1974:259, yrkandena A och B,

5. beträffande uttalande om hyresförlustlån att riksdagen avslår motionen 1974:1907, yrkandena A I och A 2 delvis,

6. beträffande en överföring av flerfamiljshus till kommunal och

CU 1974:36

kooperativ ägo, m. m., att riksdagen avslår motionen 1974:1908, yrkandet 1,

7. beträffande tilläggsdirektiv för utredning om den bostadspolitiska organisationen att riksdagen i anledning av motionen 1974:1921 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande parlamentarisk medverkan i utredning om den bostadspolitiska organisationen att riksdagen avslår motionen 1974:1904, yrkandet 15,

9. beträffande uttalanden om obligatorisk varudeklaration av bostäder och om bostadsförmedlingarnas uppgifter att riksdagen avslår motionen 1974:1907, yrkandet E2,

10. beträffande fortsatta insatser för en bättre boendemiljö att riksdagen avslår motionen 1974:584,

11. beträffande grunder för bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen

a. i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 3 delvis, och 1907, yrkandet B 2, samt med avslag på motionerna 1974:1907, yrkandet B 1, och 1912, yrkandet 2 delvis, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om bidrag till kommuner,

12. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen avslår motionerna 1974:1904, yrkandet 3 delvis, och 1912, yrkandet 2 delvis,

13. beträffande utformning av lånebestämmelser m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1907, yrkandet B 3,

14. beträffande bidrag för koloniträdgårdar att riksdagen avslår motionen 1974:1910, yrkandet 2,

15. beträffande kommunal förköpsrätt att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1929, yrkandet 1, och 1930 för sin del antar det vid propositionen 1974:152 fogade förslaget till lagom ändring i förköpslagen (1967:868),

16. beträffande förköpsrätt för vissa hyresgäster att riksdagen avslår motionen 1974:1929, yrkandet 2,

17. beträffande samordningen mellan kommunallagen (1953:753) och förköpslagen (1967:868) att riksdagen i anledning av motionen 1974:1931 godkänner vad utskottet anfört,

18. beträffande uttalande om att endast samhällsägd mark fårstadsplaneläggas att riksdagen avslår motionen 1974:1908, yrkandet 3 delvis,

19. beträffande införandet av ett markvillkor som förutsättning för statligt bostadslån att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 1, och 1907, yrkandet D 2, godkänner vad

CU 1974:36

i statsrådsprotokollet förordats,

20. beträffande uttalande om byggnadsrätten att riksdagen avslår motionen 1974:1901,

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen i anledning av Kungl. Majus förslag och motionen 1974:1904, yrkandet 7 delvis, samt med avslag på motionerna 1974:1908, yrkandet 3 delvis, och 1915, yrkandena a) och b), godkänner vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

22. beträffande ändringar i kommunallagstiftningen att riksdagen forsin del antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till

a. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

b. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

c. lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun,

23. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1908, yrkandet 2 delvis,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om fortsatta överväganden samt förslag i ämnet,

24. beträffande kommunernas planering av markförvärven m. m. att riksdagen som sitt yttrande över förslag i statsrådsprotokollet ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande arbetet på en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning att riksdagen beslutar att inte avge yttrande över vad i statsrådsprotokollet anförts,

26. beträffande underlag för markfördelningstävlingar att riksdagen avslår motionen 1974:1904, yrkandet 6,

27. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning att riksdagen med bifall till Kungl. Majus förslag och i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 9 delvis, godkänner vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

28. beträffande riktlinjer för markfördelning i vad de inte behandlats under 26 och 27 ovan att riksdagen med bifall till Kungl. Majus förslag och i anledning av motionen 1974:1904, yrkandena 8 samt 9 delvis, godkänner vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 7 delvis, samt med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 2, och 1907, yrkandet D 1, godkänner vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

30. beträffande förutsättningar för godkännande av bostadsföretag

CU 1974:36

som allmännyttigt att riksdagen med avslag på motionen 1974:1918 godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

31. beträffande ändringar i lagstiftningen mot konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1916,

32. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering och bostadsbeskattning att riksdagen med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 4, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

33. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem att riksdagen avslår motionen 1974:1902, yrkandet 5,

34. beträffande uttalande om den allmänna räntenivån att riksdagen avslår motionen 1974:1904, yrkandet 10,

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen

a. avslår motionerna 1974:1902, yrkandet 3, och 1908, yrkandet 4,

b. med bifall till motionen 1974:1917 och i anledning av motionen 1974:1923 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

c. godkänner vad i övrigt i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

36. beträffande grunder för bostadslån vid ombyggnad att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:1919som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande initialstöd att riksdagen i anledning av motionerna 1974:578, yrkandet 1, samt 1909, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande tilläggslån för bevarande av bostadsbebyggelse av byggnadsminneskaraktär att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1897, 1904, yrkandet 12, och 1920 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån och räntelån att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

40. beträffande räntesubventioner i vissa fall då räntelån kunnat utgå men ej sökts att riksdagen med bifall till motionen 1974:1914 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus att riksdagen avslår motionen 1974:1913,

42. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:578, yrkandet 3 delvis, och 1580, yrkandet 2, samt med

CU 1974:36

avslag på motionerna 1974:578, yrkandet 3 i återstående del, 916, yrkandet A 4, 1580, yrkandet 1, 1902, yrkandet 6, 1904, yrkandet 11, och 1907, yrkandet C 2, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

43. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m. att riksdagen avslår motionerna 1974:259, yrkandet C, 1902, yrkandet 7 delvis, och 1910, yrkandet 1,

44. beträffande intagande av ett ingångsvärde i låneunderlaget att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1906,1907, yrkandet C 3, och 1915, yrkandet c), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre fastigheter att riksdagen avslår motionen 1974:1902, yrkandet 7 delvis,

46. beträffande beräkningen av låneunderlag för småhus att riksdagen avslår motionerna 1974:578, yrkandet 2, och 1907, yrkandet C 1,

47. beträffande fördjupning av bostadslån för småhus att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1974:1922 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

48. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen att riksdagen avslår motionen 1974:1907, yrkandet C 4,

49. beträffande kreditriskprövningen och kommuns ansvar för förlust på statslånet att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1974:1894 samt med avslag på motionen 1974:1904, yrkandet 13, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande lån för bostäder i Klimpfjäll att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1895 och 1898 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

51. beträffande köpeskillingskontroll att riksdagen med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 8, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

52. beträffande ikraftträdandet av nya lånebestämmelser att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

53. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet att riksdagen avslår motionen 1974:907, yrkandet 1,

54. beträffande grunderna för bostadsfinansieringen i den mån de inte behandlats under 32-53 ovan att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt mo -

5 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

tionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, 1904, yrkandet 5 delvis, 1907, yrkandet E 1 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för sin del med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, 1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis,

dels i motsvarande delar antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade lagförslag att riksdagen för sin del i anledning av motionerna 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, samt med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till övergångsbestämmelser till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) med de ändringar som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

58. beträffande reparationsfonder m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1899,

59. beträffande hyresvärdens underhållsplikt, m. m. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, i vad det avser 12 kap. 15 § jordabalken,

b. för sin del antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget till lag om ändring i jordabalken,

60. beträffande rätt för hyresgäst att återinflytta efter ombyggnad att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 46 §,

61. beträffande höjningsmarginalerna vid jämförelseprövning av hyror att riksdagen för sin del med avslag på motionen

CU 1974:36

1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 48 § första stycket,

62. beträffande hyreslagstiftningen i vad angår utdömande av vite att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1911, yrkandet 1, antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 62 §,

63. beträffande fullföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 70-73 §§ samt övergångsbestämmelserna,

64. beträffande hyreslagstiftningen såvitt den inte behandlats under 59-63 ovan att riksdagen forsin del antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i motsvarande delar, beträffande 12 kap. 48 § andra stycket dock med den ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets förslag,

65.beträffande en avveckling av hyresregleringen att riksdagen med avslag på motionen 1974:1908, yrkandet 6 delvis, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

66. beträffande uttalanden om bruksvärdereglerna att riksdagen

a. avslår motionerna 1974:1911, yrkandet 2, och 1915, yrkandet d),

b. med bifall till motionen 1974:1896 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

67. beträffande särskilda regler vid avveckling av hyresregleringen att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1908, yrkandet 6 delvis, och 1912, yrkandet 1,

a. antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter samt till lag om avveckling av hyresregleringen,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

68. beträffande hyresstopp att riksdagen avslår motionen 1974:1581,

69. beträffande utredning angående partsförhållandena på bostadsmarknaden att utskottet avslår motionen 1974:1902, yrkandet 10,

70. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågor att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1902, yrkandet 9, 1904, yrkandet 4, och 1907, yrkandet E 1 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1974:36

71. beträffande vissa frågor om bostadsrättslägenheteratt riksdagen avslår motionen 1974:903,

72. beträffande vissa bostadsföreningar m. m. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

73. beträffande sammanboendebegreppet vid prövning av fråga om bostadstillägg att riksdagen med avslag på motionen 1974:1910, yrkandet 3, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

74. beträffande inkomstgränserna för bostadstillägg att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

75. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg att riksdagen med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 13, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

76. beträffande övriga frågor om bostadstillägg att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 14, 1905, 1907, yrkandet F, och 1908, yrkandet 10, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts.

Stockholm den 3 december 1974

På civilutskottets vägnar

ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors1 (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Ullsten (fp), Högström2 (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson3 (m). Claeson (vpk), fru Landberg* (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Håkansson i Trelleborg (s) och Danell5 (m).

1 punkterna 1-14, 18-76

2 punkterna 3-76

3 punkterna 1-9, 15-54

* punkterna 1-2

5 punkterna 10-17, 55-76

CU 1974:36

69 Reservationer

1. beträdande bostadsbyggandets inriktning och omfattning av herr Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”vara behövlig” bort ha följande lydelse:

I motionerna 1974:1158 (m) och 1900 (m) erinras om vikten av att kommunerna i sin planering i större utsträckning än f. n. måste ta hänsyn till konsumenternas efterfrågan på bostäder. Som motionären påpekar bör de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen förbättras och förfinas så att det blir möjligt att snabbare fånga upp konsumenternas önskemål i fråga om bostäder. De kommunala bostadsföretagens förluster får inte lägga hinder i vägen för ett bostadsbyggande baserat på en konsumentinriktad efterfrågan. Vad som anförts i motionerna bör ges Kungl. Maj:t till känna. Härmed har utskottet även delvis tillgodosett motionen 1974:1907 (fp), yrkandet 2.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bostadsbyggandets inriktning och omfattning att riksdagen

a. i anledning av propositionen 1974:150, yrkandet l,samt motionerna 1974:907, yrkandet 2, 1904, yrkandet 2 delvis, och 1907, yrkandet A 2 delvis, som sitt yttrande ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. bifaller motionerna 1974:1158 och 1900,

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik m. m. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c) samt fru IngvarSvensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Det torde” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Bostadens närmiljö kan inte ses helt isolerad från dess omgivningsmiljö i vidare mening. Principen om ett allsidigt bostadsutbud måste därför också vidgas till att avse möjligheter att välja bostadsort. Detta tillgodoses genom en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseutveckling. Det är därför av väsentlig betydelse att de bostadspolitiska målen ställs i sammanhang med även de vidare strukturfrågorna. Detta kan lämpligen ske genom att riksdagen beslutar göra det i motionen föreslagna uttalandet.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

CU 1974:36

3. beträffande överföring av flerfamiljshus till kommunal och kooperativ ägo av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "samma ämne” bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att i tätorternas centrala delar huvudparten av bostäderna är i privat ägo försvårar på ett avgörande sätt en socialt inriktad bostads-och hyrespolitik. Då det gäller att stoppa hyresstegringarna och pressa ned boendekostnaderna, liksom i fråga om boendemiljö, underhåll, service, trygghet i boendet och bestämmanderätt över sina egna boendevillkor, är det privata ägandet till nackdel för hyresgästerna. Även för kommunerna har det inneburit en rad svårigheter bl. a. i samband med angelägen saneringsverksamhet och en omfattande kontorisering av bostäder. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet l,om att överföra flerfamiljshusen i kommunal och kooperativ ägo.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en överföring av flerfamiljshus till kommunal och kooperativ ägo, m. m., att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande varudeklaration av bostäder m. m. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 24 med "riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Motionsyrkandet tar sikte på att riksdagen skall besluta att ett system med obligatorisk varudeklaration för alla nyproducerade bostäder genomförs i enlighet med bostadsstyrelsens förslag och uttala sig för att de kommunala bostadsförmedlingarna bör fungera som effektiva informations- och serviceorgan. Bostadsförmedlingarnas sålunda angivna uppgift underlättas bl. a. genom det nämnda statliga kravet på varudeklaration. Frågorna är utredda och behandlade i skilda sammanhang och kräver nu endast att förslag läggs fram. Kommunernas egen påbörjade aktivitet underlättas genom statliga krav på vederhäftig och saklig information om bostadsutbudet.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande uttalanden om obligatorisk varudeklaration av bostäder och om bostadsförmedlingarnas uppgifter att riksdagen med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet E 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1974:36

5. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag tillförbättring av bo. endemiljön av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Claeson (vpk) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Hittills vunna” och slutar med ”detta ändamål” bort ha följande lydelse:

Redan de hittills ställda anspråken på bidrag för förbättring av barnmiljön visar att detta behov är långt ifrån tillgodosett. Enligt utskottets mening bör därför även i fortsättningen medel anvisas härför.

De bidrag som föreslås i propositionen för åtgärder till miljöförbättringar i områden med hyresmotstånd torde avse insatser av mer allmän karaktär. Utskottet anser inte att denna bidragsmöjlighet bör ses som en ersättning för barnmiljöanslaget utan utgå därutöver.

Av praktiska skäl bör dock de båda bidragen administreras av samma myndighet. Anknytning till bostadssektorn talar för att detta blir bostadsstyrelsen. Det totala behovet för kommande bidragsgivning torde uppgå till 50 miljoner kronor.

De förordade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är visserligen värdefulla men måste i en riktad aktivitet anses som sekundära.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1974:1904 (c) och 1974:1912 (c) i här behandlad del som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet 3 delvis, och 1912, yrkandet 2 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande kommunal förköpsrätt av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del i utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Vad sålunda” och på s. 27 slutar med "på lagförslaget” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1974:1930 (m) för de krav som en nödvändig samhällsutbyggnad kan ställa på kommunala markförvärv inte tas till intäkt för en konfiskatorisk politik som leder till ett etablerat kommunalt markmonopol. Lagförslaget måste därför anses som helt oacceptabelt. Därtill kommer att ett genomförande av förslaget skulle störa pågående saneringsinsatser. Med bifall till motionsyrkandena om avslag på propositionen föreslås sålunda att riksdagen inte antar lagförslagen. Det ovan gjorda ställningstagandet innebär även bifall till motionen 1974:1929 (m), yrkandet 1.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kommunal förköpsrätt att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1929, yrkandet l,och 1930 avslår det vid pro -

CU 1974:36

positionen 1974:152 fogade förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

7. beträffande ett uttalande om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Det sistnämnda” och slutar med "föreslaget uttalande” bort ha följande lydelse:

Vad i propositionen förordas om ett markvillkor kan uppfattas som ett steg i rätt riktning när det gäller att hävda samhällsintressena i bostadsbyggandet. Det avgörande är emellertid att slå fast en generell princip om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas och därmed bebyggas. Villkor i fråga om marken bör inte förknippas endast med långivningen utan tas in i den allmänna mark- och byggnadslagstiftningen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande uttalande om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 3 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande Införandet av ett markvillkor sorn förutsättning för statligt bostadslån av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”1 motionerna” och slutar med "kommunernas maktinnehav” bort utgå,

dels den del i utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet ansluter” och på s. 30 slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

De motiv för yrkandet om avslag på markvillkoret som framförs i motionen 1974:1902 (m) finner utskottet bärande. Det finns ingen anledning att genom införande av markvillkoret skapa ett kommunalt markminopol för bostadsbyggande med statliga lån. Genom förslaget i propositionen elimineras rådande konkurrensförhållanden mellan statligt belånad och icke statligt belånad bostadsproduktion. Enligt utskottets uppfattning bör i stället åtgärder som skärper konkurrensen inom bostadssektorn vidtas. Utgångspunkten för ett sådant synsätt bör vara en konsumentinriktad bostadsproduktion av miljömässigt och kvalitativt goda bostäder till rimliga priser. Vid en sådan bedömning finns det inget skäl att införa ett markvillkor som endast tillåter att produktionen sker på kommunalägd mark. Självfallet innebär inte detta ställningstagande att samhället inte skall kunna förvärva mark för bebyggelseplanering och andra viktiga ändamål. En kommuns inflytande över sanering och bostadsproduktion bör - enligt utskottets mening - ske genom en rullande markplanering och inte på sätt som föreslås i propositionen.

CU 1974:36

73 Den ovan gjorda bedömningen innebär att utskottet avstyrker propositionsförslaget om ett markvillkor och alltså tillstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 1, och motionen 1974:1907 (fp), yrkandet D2. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, 1974:1908 (vpk), yrkandet 3 delvis, och motionen 1974:1915 (m), yrkandena a) och b).

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande införande av ett markvillkor som förutsättning för statligt bostadslån att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1902, yrkandet 1, och 1907, yrkandet D 2, icke godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

9. beträffande uttalande om byggnadsrätten av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet kan” och slutar med "sålunda motionen” bort ha följande lydelse:

Departementschefen berör i propositionen den fortsatta behandlingen av bygglagutredningens förslag. Han anför därvid att det framlagda utredningsförslaget måste överarbetas och kompletteras innan det föreläggs riksdagen.

1 motion 1974:1901 (fp, c, m) föreslås att riksdagen till vägledning för det fortsatta arbetet inom departementet som sin mening uttalar att byggnadsrätten bibehålls.

Utskottet finnér det nödvändigt att byggnadsrätten behålls hos markägaren. Bl. a. bidrar en sådan rätt till bättre möjligheter att planera en framtida markanvändning. Vidare torde-som motionärerna anför-ett avskaffande av byggnadsrätten skapa stora problem förbi. a. fastighetsbelåningen. Utskottet finnér det angeläget att riksdagen nu gör ett uttalande i enlighet med motionsförslaget.

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande uttalande om byggnadsrätten att riksdagen med bifall till motionen 1974:1901, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utformningen av ett markvillkor

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen 8 - anser att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1904, yrkandet 7 delvis, 1908, yrkandet 3 delvis, och 1915, yrkandena a) och b).

CU 1974:36

b. av herr Claeson (vpk) som - under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 19 - anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Vad slutligen” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Den respittid om ca tio år som markägarna föreslås få innan markvillkoret träder i full tillämpning är enligt utskottets mening alltför lång. Den bör därför i anledning av motionen 1974:1908 (vpk) förkortas till att avse lämplig tidsrymd om högst fem år.

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1904, yrkandet 7 delvis, och 1908, yrkandet 3 delvis, samt med avslag på motionen 1974:1915, yrkandena a) och b), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är av grundläggande betydelse för genomförandet av en kommunal markpolitik att tillräckliga lånemedel finns att tillgå på skäliga villkor. Vad angår lånevillkoren för markförvärvslån ansluter sig utskottet till förslaget i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 2 i denna del, varigenom föreslås att lånetiden fastställs till lägst 15 år, varav de första fem åren skall vara amorteringsfria.

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 2 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "I fråga” och slutar med "departementschefen förordat” bort ha följande lydelse:

1 fråga om tomträtt gäller enligt redan gällande riktlinjer att beslutet lagts helt på kommunerna för att dessa skall kunna ta hänsyn till skiftande lokala förhållanden. Det är uppenbart att, som framhålls i motionen 1974:1904 (c), tomträttsupplåtelser kan vara att föredra i områden med förväntad större markvärdestegring eller där kommunerna behöver planeringsfrihet, dvs.

CU 1974:36

främst de större tätorternas centrala delar. Lika uppenbart är att kommunernas valmöjligheter beträffande upplåtelseform bör tillämpas så att den enskilde kan välja den form som passar bäst, dvs. att det i samtliga kommuner även skall kunna erbjudas tomter med äganderätt.

dels utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet 9 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”1 fråga” och slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

Rätt att äga sin bostad och sin mark är en omistlig beståndsdel i vår demokrati. Enskilt bostadsägande är den billigaste och effektivaste formen för bostadsförvaltningen.

Den i motionen förordade vidgningen av finansieringssystemet, vilket även skulle omfatta subventioner i tomträttsinstitutet, gynnar ensidigt en form för markupplåtelse, som ur många synvinklar påfrestar samhällsekonomin. För kommunerna innebärett utökat utnyttjande av tomträttsinstitutet att ytterligare stora kapital låses i bundna markförvärv. Markförsäljning till småhusägare ger i stället möjlighet för kommunerna att frigöra kapital för önskvärda investeringar och fortsatt samhällsbyggande. Motionen 1974:1904 (c), yrkandet 9 delvis, bör med anledning av detta bestämt avvisas.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande tomrättens användning vid kommunal markfördelning att riksdagen ej godkänner vad som i statsrådsprotokollet härom förordats samt avslår motionen 1974:1904, yrkandet 9 delvis,

13. beträffande konkurrensregler sorn villkor för bostadslån

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”dispensprövningens ram” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del. Som framhålls i motionen bidrar departementschefens förslag inte till att skapa konkurrens i bostadsbyggandet. Förslagen i propositionen ger i stället motsatt effekt och medför fortsatt ensidigt gynnande av vissa bostadsbyggnads- och förvaltningsformer. Vid ett sådant ställningstagande avstyrks alltså departementschefens förslag liksom förslaget i motionen 1907 (fp), yrkandet D 1, medan förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, dock tillstyrks.

CU 1974:36

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 2, samt i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 7 delvis, avslår vad i statsrådsprotokollet förordats och motionen 1974:1907, yrkandet D 1,

b. av herr Ullsten (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”dispensprövningens ram" bort ha följande lydelse: Utskottet

avstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del med hänsyn främst till att en föreslagen konkurrensregel saknar tillämpningsbar fasthet. Det uppgivna syftet skulle därmed kunna helt omintetgöras.

I motionen 1974:1907 (fp) förordas att kravet på anbudskonkurrens uppställs som villkor för statliga bostadslångivning. Denna princip bör gälla all mark och alla företagsformer. En strikt tillämpning härav förmodas tillgodose kravet att projektering och byggande anpassas till konsumenternas krav på bästa möjliga produkt till lägsta möjliga kostnader.

Utskottet kan i princip ansluta sig till motionärernas uppfattning att vid ett uppfyllande av denna målsättning större avseende bör fästas vid valet av konkurrensvillkor än vid frågan om markägandet. Det torde nämligen knappast vara markägandet som sådant, snarare formerna för beslut om byggnadsrätt som är bestämmande för kommunernas inflytande i bostadsplaneringen.

Med vad utskottet tidigare anfört beträffande markvillkorets tillämpning vid sanering torde motionärernas synpunkter i denna del ha tillgodosetts. Härutöver bör enligt utskottet tillgodoses framförda önskemål om en förstärkning av tillämpningen av de i propositionen föreslagna konkurrensreglerna. Detta kan ske på så sätt att i anförda fall öppnas en möjlighet för bostadslånemyndigheten att vägra bostadslån på samtliga dessa konkurrensprövningsgrunder, även om kommunen tillstyrkt detsamma och särskilda skäl kan åberopas.

Med vad utskottet tidigare anfört beträffande markvillkorets tillämpning seenden ha tillgodosetts. Den tillämpning av markvillkor och konkurrensregler som härav följer torde nämligen, förutsatt att vad som anförts av utskottet på ett riktigt sätt kommer att framgå av bostadslånekungörelsen, skapa likvärdiga konkurrensbetingelser mellan olika företagsformer.

Viktigt är därvid att kommunen och lånemyndigheten vid den prövning av marktilldelningen som tillagts dem beaktar vad som sägs i propositionen om att ”Byggherrarnas skicklighet som byggherrar och förvaltare bör ... vara utslagsgivande för fördelningen av byggherreuppdrag”. Detta innebär i sig också, vilket även betonas i propositionen, ett understrykande av vikten att byggandet faktiskt sker i olika förvaltningsformer.

CU 1974:36

77 Utskottet vill vidare understryka vad som sägs i motionen om att kommunerna vid tillämpningen av anbudsvillkoret får alla erforderliga möjligheter att kräva ett helt öppet tävlingsfdrfarande. Avgörande härvid bör vara projektets omfattning och övriga speciella förutsättningar. Viktigt bör vidare vara en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja det kunnande och den vilja till nyskapande som finns inom olika slags byggande och förvaltande företag.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c)om undantagsmöjlighet vid uppförande av ett mindre antal småhus kan därmed tillgodoses inom den avsedda prövningens ram.

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1904, yrkandet 7 delvis, och 1907, yrkandet D 1, samt med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering och bostadsbeskattning av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Även civilutskottet” och slutar med ”statlig kreditgaranti” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall den framtida bostadsfinansieringen bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti utformat såsom angivitsi motionen 1974:1902(m). Endast under en övergångstid är utskottet berett förorda statliga räntesubventioner. Vad i statsrådsprotokollet förordats avstyrks alltså. Utskottet återkommer nedan till frågan om finansieringssystemets uppbyggnad.

dets utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering och bostadsbeskattning att riksdagen med avslag på vad i statsrådsprotokollet förordats bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 4,

15. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Det i” och slutar med ”riksdagens medverkan” bort ha följande lydelse:

I motionen 1974:1902 (m) förordas att frågan om skuldökningen inom det nuvarande finansieringssystemet utreds. Bl. a. bör undersökas frågan om återbetalningen av hittills uppkommande skulder. Motionsyrkandet tillstyrks.

CU 1974:36

dels utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 5,

16. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Utskottet avstyrker” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3, och avstyrker propositionen i motsvarande del. Genom att det förslag som förs fram i motionen realiseras skapas på sikt ett subventionsfritt finansieringssystem, något som utskottet finner tillfredsställande. Det gjorda ställningstagandet till den nu behandlade motionen innebär att utskottet avstyrker motionerna 1974:1908 (vpk), yrkandet 4, och 1917 (s).

Utskottet kan inte heller tillstyrka motionen 1974:1923 (s) med dess krav på behandlingen av tomträttskostnaden. Enligt utskottets mening finns det generellt ingen anledning att tillföra tomträttsinstitutet ytterligare subventioner. Sin principiella syn på tomträttsinstitutet har utskottet utvecklat ovan.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 3, avslår vad i statsrådsprotokollet anförts samt motionerna 1974:1908, yrkandet 4, 1917 och 1923,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”redovisat ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Även om den tekniska uppläggningen av lånesystemet med ett räntebidrag t. v. kan godtas följer därav inte att förutsättningarna för kapitalkostnadsberäkningen godkänts. Lånesystemets väsentliga och reala innehåll knyts till de garanterade räntenivåernas höjd och till amorteringstiden. Om avsedda syften skall nås i rimlig utsträckning måste räntenivåerna sättas till 3 resp. 5,1 96 för hela lånetiden, vilken med hänsyn till husens livslängd bör bestämmas till 60 år. Utskottet tillstyrker sålunda på denna punkt motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 4. Härav följer att utskottet mycket kraftigt måste avstyrka motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3.

dels utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1902, yrkandet 3,

b. med bifall till motionerna 1974:1908, yrkandet 4, och 1917

CU 1974:36

samt i anledning av motionen 1974:1923 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

c. godkänner vad i övrigt i statsrådsprotokollet anförts,

17. beträffande grunder för bostadslån vid ombyggnad

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen 16 a - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande till finansieringen av nybyggnad bör i tilllämpliga delar gälla även ombyggnad.

b. av herr Claeson (vpk) som -under förutsättning av bifall till reservationen 16 b - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande till de garanterade räntenivåerna vid nybyggnad bör gälla även vid ombyggnad då lägsta godtagbara standard uppnåtts. Amorteringstiden bör bestämmas med ledning av ombyggnadsåtgärdernas och husets livslängd. Vid full nybyggnadsstandard bör sålunda amorteringstiden kunna uppgå till 60 år.

18. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån och räntelån av herr Claeson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 16 b - anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet har” och slutar med ”av finansieringsstödet” bort utgå,

dels det stycke på s. 40 som lyder "Förslagen tillstyrks av utskottet” bort ha följande lydelse:

Vid övergången från nuvarande paritets- och räntelånesystem bör en anpassning ske till de regler som ovan förordats beträffande nybyggnad. Kungl. Maj:t bör ha att utfärda närmare bestämmelser härom.

dels utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån och räntelån att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Motionsförslaget motiveras" och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

80 I motionen 1974:1913 (m) behandlas frågan om möjligheter för de fastighetsförvaltare som tidigare valt privata lån framför paritetslån att få del av de i propositionen föreslagna räntesubventionerna.

De nya förutsättningar för bostadsfinansiering som skapas med det föreslagna räntegarantisystemet påverkar i sig inte de finansiella grunderna för privatbelånade fastigheter. Motionärens farhågor torde avse risken att hyressättningen i dessa fastigheter genom bruksvärdesreglerna omöjliggör en skälig förräntning av nedlagt kapital.

Huruvida detta blir fallet kan inte nu bedömas. Det bör också påpekas att problemet inte berör de boende utan uteslutande får bedömas som en ”rättvisefråga” mellan olika fastighetsägare, som utifrån andra förutsättningar valt finansieringsform.

Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkanden men anser det vara av värde att problemets karaktär och omfattning klarläggs. Detta bör kunna ske inom den sittande bostadsfinansieringsutredningen eller på annat lämpligt sätt.

dels utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus att riksdagen med avslag på motionen 1974:1913 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge

a. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c). Ullsten (fp), Mattsson i

Skee (c) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med "motsvarande del” bort ha följande lydelse: Lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus bör enligt utskottets mening höjas. En lånenivå inom 92 96 av pantvärdet kan i detta sammanhang godtas.

dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:578, yrkandet 3, och 1907, yrkandet C 2, 1580, yrkandet 1, samt med avslag på motionerna 1974:916, yrkandet A 4, 1580, yrkandet 2, 1902, yrkandet 6, och 1904, yrkandet 11, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "I fråga” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

De nuvarande och i propositionen föreslagna övre lånegränserna diskriminerar avsiktligt vissa låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en

CU 1974:36

enhetlig lånegräns, som vid nu föreliggande förutsättningar bör sättas till 95 % enligt förslaget i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 6, i likhet med vad utskottet ovan tillstyrkt beträffande småhus som skall bebos av låntagaren. Därmed tillgodoses också väsentliga intressen i flera andra motioner.

dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 6, och avslår Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:578, yrkandet 3, 916, yrkandet A 4, 1580, yrkandena 1 och 2, 1904, yrkandet 11, och 1907, yrkandet C 2,

21. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m. av herrar Wennerfors (m) Ullsten (fp) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Utskottet avstyrker” och slutar med "förslagens syften" bort ha följande lydelse:

Genom i utskottet tillstyrkta förslag höjs belåningen av småhus som bebos av låntagaren och bostadsrättshus. Dessa förbättrade finansieringsvillkor minskar-som anförs i motionen 1974:1910 (fp)- finansieringssvårigheterna men inte i tillräcklig grad. Liknande frågor tas upp i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 7 delvis. Härvid får beaktas att överkostnader förekommer och att den öppna kreditmarknadens villkor är oförmånliga. Dessa lånemöjligheter är i många fall, när inte kommun eller organisation träder till, den enda utvägen för många att förverkliga önskemål om en önskad bostad. Utskottet förordar med hänsyn därtill att Kungl. Maj:t på lämpligt sätt låter ytterligare utreda dessa frågor och förelägger nästa års riksdag därav föranledda förslag.

dels utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:259, yrkandet C, 1902, yrkandet 7 delvis och 1910, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande intagande av ett ingångsvärde i läneunderlaget av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m). Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Emellertid måste” och slutar med ”anledning till” bort ersättas med text av följande lydelse:

Farhågor har yppats om att en sådan åtgärd skulle medföra en nu inte acceptabel ökning av den prioriterade sektorn på kapitalmarknaden. I detta sammanhang måste dock beaktas att det också är fråga om omläggning av äldre lån, vilka sålunda återförs, och att övriga krediter även nu beviljas på ett eller annat sätt. Kapitalmarknadseffekten får sålunda inte överskattas.

6 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

82 Avgörande vikt måste dock fästas vid att man till synes enhälligt uttalar sig för ökade saneringsinsatser och vidtar åtgärder för att främja detta på vissa områden. Konsekvensen kräver att de statliga åtgärderna blir entydiga så att inte vissa positiva drag neutraliseras av hinder på andra områden. Kapitalmarknadsproblemet får därvid lösas i en öppen och redovisad avvägning med vilja att fullfölja det ena eller det andra syftet. Det är uppenbart att förutsättningarna för dessa bedömningar kan skifta från tid till annan.

Riksdagen bör därför i enlighet med förslaget i motionen 1974:1907 (fp) (s. 15-16) hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag i ämnet till nästa års riksdag. Därmed tillgodoses i väsentlig utsträckning även motionerna 1974:1906 (s) samt 1915 (m) i denna del.

dels utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande intagande av ett ingångsvärde i låneunderlaget att riksdagen med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet C 3, och i anledning av motionerna 1974:1906 samt 1915, yrkandet c), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre fastigheter av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med "ovan föreslagit” bort ha följande lydelse:

Även enligt utskottets mening bör lånemöjligheterna vid köp av äldre småhus förbättras. Därmed underlättas rörligheten på bostadsmarknaden och skapas bättre möjligheter för bl. a. den unga familjen att förverkliga önskemålet om ett eget hem. Med hänsyn därtill tillstyrker utskottet motionen 1974:1902 (m), yrkandet 7 delvis.

dels utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre fastigheter att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 7 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande löneunderlag för småhus av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Även om” och slutar med ”därför föreligger” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om nya fördjupningsregler vid småhusbelåningen får enligt utskottets mening ses som ett provisorium, avsett att till vissa delar undanröja en av de negativa konsekvenserna av nuvarande system för låneunderlagsberäkningen i småhusfallen. Som bostadsstyrelsen påpekar

CU 1974:36

i sina petita för nästa budgetår finns dock även ytterligare svårigheter. Sålunda blir bostadslånet relativt sett avsevärt mindre vid ökande kostnader för huset, vilket lett till att bostadslånet efterfrågats i mindre utsträckning. De nya finansieringsreglerna löser inte detta problem i dess helhet. Låneunderlaget har betydelse också för den räntesubvention som kommer att utgå. Den nuvarande maximeringen bör därför slopas så att låneunderlaget i princip kan beräknas som pantvärdet. Den invändning som kan ligga i att en allmänt kostnadsdämpande effekt då bortfaller har numera ingen betydelse. Bostadsstyrelsen konstaterar att någon sådan effekt inte heller nu uppnås.

Utskottet förordar sålunda att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till nästa års riksdag om att låneunderlaget skall motsvara pantvärdet, beräknat efter nuvarande principer.

dels utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande beräkningen av låneunderlag för småhus att riksdagen med bifall till motionerna 1974:578, yrkandet 2, och 1907, yrkandet C 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen av herr Ullsten (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Det uppdrag” och slutar med ”eller lämpligt” bort ha följande lydelse:

Inriktningen av hittillsvarande utredningsarbete samt arbetet på propositionsförslagen har av naturliga skäl medfört att vissa grundläggande finansieringsfrågor inte belysts i tillräcklig omfattning. En sådan fråga är uppdelningen mellan statlig finansiering och bottenlån i öppna marknaden. Som anförs i motionen 1974:1907 (fp) (s. 19) bör denna fråga och den därmed sammanhängande frågan om amorteringstiderna belysas av kapitalmarknadsutredningen i samarbete med boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. Vad utskottet härom anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen att riksdagen med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet C 4, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

26. beträffande kredilriskbedömning och kommuns ansvar för förlust på statslånet av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m). Åkerfeldt (c). Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottet yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”länets löptid” bort ha följande lydelse:

Förslaget att flytta över kreditriskbedömningen vid bostadslångivningen

CU 1974:36

till kommunerna är en direkt följd av riksdagens tidigare ställningstagande (CU 1974:14 s. 6). Detta riksdagsbeslut utgick från det förhållandet att all bebyggelse och sålunda även glesbebyggelse skall ha föregåtts av en prövning av att marken från allmän synpunkt är lämpad för ändamålet (5 § andra stycket byggnadslagen). Denna prövning ligger i kommunernas hand. Mot denna bakgrund är det helt naturligt att staten godtar provningsresultatet även vid långivningen och inte, som nu är fallet, genom lånevägran indirekt kan motverka kommunala planintentioner.

Frågan om kommuns ansvar för förlust på statslånet för i allt väsentligt bedömas med hänsyn till vad ovan sagts om kommunens i lag givna planeringsbefogenheter. Skulle hänsyn tas endast till dessa förhållanden borde inte kommunalt ansvar krävas för någon del av eventuell förlust på ett bostadslån. Ett begränsat kommunalt ansvar bör dock kunna godtas med hänsyn till att i den kommunala förmedlingsverksamheten ingår också moment av teknisk-ekonomiska bedömningar, för vilkas fullgörande ett visst ekonomiskt ansvar kan krävas. Utskottet, som ansluter sig till propositionens grundprinciper för kommunernas borgensansvar, har på denna grund funnit att det i motionen 1974:1904 (c) framförda förslaget om ett kommunalt ansvar intill 5 96 av låneunderlaget under lånets hela löptid är lämpligt avvägt och sålunda bör tillstyrkas.

dels utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande kreditriskbedömning och kommuns ansvar för förlust på statslånet att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1974:1894 samt med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet 13, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande lån för bostäder i Klimpfjäll av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ”Enligt utskottets” och på s. 45 slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör denna fråga behandlas efter en ren skälighetsprövning. Arten av den verksamhet som föranlett bostadsbehovet för därvid sättas i samband med samhällets regionalpolitiska och näringspolitiska målsättningar. En sådan bedömning leder enligt utskottets mening i detta fall till att den ovisshet som ännu råder beträffande byggnadernas användning efter de närmaste 20 åren helt bör bäras av staten. Det bör därför inte ställas några särskilda villkor för att staten skall underlåta att åberopa ett för andra situationer uppställt varaktighetskrav. Förutsättningen att det redan nu kan antas att ett varaktigt behov föreligger bör sålunda inte gälla i den mån kommunen åtar sig det ansvar som även eljest krävs. Frågan om storleken av detta ansvar behandlas ovan.

CU 1974:36

28. beträffande köpeskillingskontrollav herrar Wennerfors(m)och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Förslaget i” och slutar med ”nuvarande situation” bort ha följande lydelse:

Förslaget om köpeskillingskontroll har ursprungligen framförts av boendeoch bostadsfinansieringsutredningarna. Flera remissinstanser som har ställt sig negativa till förslaget har motiverat sina ställningstaganden med att prisbildningen på småhus bör stabiliseras genom ett ökat utbud av sådana hus. Därmed skulle bättre balans mellan tillgång och efterfrågan skapas.

Utskottet som instämmer med remissinstanserna kan inte godta förslaget i propositionen, varför motionen 1974:1902 (m), yrkandet 8, tillstyrks.

dels utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande köpeskillingskontroll att riksdagen med avslag på vad i statsrådsprotokollet förordats bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 8,

29. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt vad” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Kreditförsörjningsfrågorna och den institutionella organisationen av upplåningen är av central betydelse för ett fungerande lånesystem. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför följa förslaget i motionen 1974:907 (vpk), yrkandet 1, och hemställa att Kungl. Maj:t med förtur behandlar och lägger fram förslag rörande statlig total finansiering genom en bostads- eller samhällsbyggnadsbank m. m.

dels utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet att riksdagen med bifall till motionen 1974:907, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande

a. av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utformningen av” och på s. 47 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte instämma med departementschefen om att hyresgästernas ståndpunkt i alla fall bäst hävdas av den organiserade hyresgäströrelsen. Departementschefen synes utgå från att hyresgästerna skall företrädas av en sammanslutning ansluten till Hyresgästernas riksförbund. Detta innebär att hyresgästernas inflytande över den egna miljön skulle komma att utövas av en hyresgästorganisation som har en låg relativ anslutning av landets hyresgäster.

CU 1974:36

86 Utskottet förordar i stället att den enskilde hyresgästens rätt över den egna boendemiljön skall kanaliseras via en sammanslutning som visar sig företräda en majoritet av hyresgästerna i fastigheten. Därvid frångår man kravet på medlemskap i en hyresgästorganisation av rikskaraktär. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, och avstyrker vad som förordats i statsrådsprotokollet i motsvarande del. Ett sådant ställningstagande innebär även anslutning till motionen 1974:1904 (c), yrkandet 5 delvis. Däremot kan inte utskottet tillstyrka vad som i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandena 8 och 9 delvis, föreslagits om hyresgästinflytandet. Utskottet finnér det vidare inte behövligt med en parlamentarisk utredning om ökat hyresgästinflytande m. m. Detta utredningsarbete torde kunna ske inom boendeutredningen.

dels utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 12 delvis, och i anledning av motionen 1904, yrkandet 5 delvis, avslår Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1907, yrkandet E 1 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utformningen av” och på s. 47 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i propositionen framförda allmänna synen på att hyresgästernas inflytande bör stärkas. Därvid bör självfallet som i all samhällsverksamhet gemensamma intressen inta en framträdande plats. I bl. a. de fall som nu är föremål för uppmärksamhet framstår emellertid det direkt berörda hyresgästkollektivets intressen som särskilt påtagliga. Garantier måste därför skapas för att denna hyresgästvilja får möjlighet att göra sig gällande och självständigt får möjlighet att hävda för denna lokala hyresgästgrupp väsentliga intressen även i de fall den organiserade hyresgäströrelsen inte finns representerad bland de berörda hyresgästerna. Vad i propositionen anförts innebär i sak att de närmast berörda hyresgästerna inte ens garanteras rätt att direkt hävda sina ståndpunkter i en förhandling eller en eventuell tvist. Utgångspunkten bör enligt utskottets mening självklart vara att hyresgästerna själva förutsätts få välja hur de vill föra fram sina ståndpunkter, vilket kan ske genom hyresgäströrelsen men även genom att en hyresgästmajoritet låter sig direkt representeras på annat sätt om den finner detta motiverat. Dessa utgångspunkter bör gälla såväl för den föreslagna försöksverksamheten som för det fortsatta utredningsarbetet.

dels utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, och 1907, yrkandet E 1

CU 1974:36

delvis, samt med bifall till motionen 1974:1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,

31. beträffande vissa lagforslag om vidgat hyresgästinflytande i vad ej angar övergångsbestämmelserna, m. m.

a. av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet

hänvisar” och slutar med ”behandlas nedan” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”1 denna”

och slutar med ”vidare nedan” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan behandlat formerna för hur utövandet av ett hyresgästinflytande skall ske. Detta utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, samt ansluter sig även till vad som anförts i motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 5 delvis, och 1908 (vpk), yrkandena 8 och 9, båda delvis,

dels utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för sin del i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 12 delvis, samt med avslag på motionerna 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis,

dels i motsvarande delar antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som reservanternas förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”behandlas nedan” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”1 denna” och slutar med ”vidare nedan” bort ha följande lydelse:

Av utskottets ställningstagande ovan följer att utskottet tillstyrker de i motionen 1974:1908 (vpk) framförda förslagen till ändringar i BSLoch AnlL, såvitt inte angår övergångsbestämmelserna.

CU 1974:36

dets utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för sin del i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen 1974:1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, samt med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, och 1904, yrkandet 5 delvis,

dels i motsvarande del antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149), båda med de ändringar som i härvid fogade bilaga 1 anges som reservants förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade lagförslag a.

av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande pås. 49 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”i övergångsbestämmelserna” bort ha följande lydelse: Utskottet finner inte skäl frångå Kungl. Maj:ts förslag annat än i fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av BSL.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade lagförslag att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, och med avslag på motionerna 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till övergångsbestämmelser till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den ändring som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservanternas förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

b. av herr Claeson (vpk) sorn anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”i övergångsbestämmelserna” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

89 Lagbestämmelserna i BSL och AnIL bör bli tillämpliga i hela landet fr. o. m. den 1 januari 1975.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade lagförslag att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen till övergångsbestämmelser till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) med de ändringar som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

33. beträffande hyresvärdens underhållsplikt av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Civilutskottet kan” och slutar med "på hyresmarknaden” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill påpeka på att det råder ett utbrett missnöje bland hyresgästerna över det sätt varpå det löpande lägenhetsunderhållet nonchaleras av många fastighetsägare. Det eftersatta lägenhetsunderhållet är bl. a. en följd av att hyreslagen inte lämnar några närmare anvisningar om vad som menas med ”skäliga tidsmellanrum” i 15 § andra stycket. Om man på sätt motionärerna förordar skulle slå fast en fix högsta tidsgräns skulle det i många fall bli möjligt att effektuera hyresvärdens reparationsskyldighet där detta i dag inte låter sig göras. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:1908, såvitt nu är fråga.

dels utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande hyresvärdens underhållsplikt, m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, forsin del antar däri upptaget förslag till ändring av 12 kap. 15 § jordabalken samt i anledning därav antar Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring i jordabalken såvitt rör ingressen, dock med den ändring däri som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants förslag,

34. beträffande rätt för hyresgäst att återin/lytta efter ombyggnad av herr Claeson (vpk) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Lagutskottet har” och slutar med ”avgörande inflytande” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

90 Utskottet erinrar om att ombyggnader av hyresfastigheter i allmänhet får till resultat att de nya hyrorna blir så höga, att det är helt orealistiskt för många av de förutvarande hyresgästerna att tänka sig att flytta tillbaka till husen efter ombyggnaden. Åtminstone är detta det vanliga förhållandet i storstadsområdena. Vänsterpartiet kommunisterna har i förevarande motion framfört en rad förslag som bl. a. syftar till att sänka det allmänna hyresläget till en för vanliga löntagare rimlig nivå. I nämnda motion framställs också konkreta förslag till ändringar i bostadssaneringslagen, vilka skulle ge hyresgästerna bestämmanderätt i samband med saneringar av bostadsfastigheter. Hyresgästerna skulle enligt dessa förslag få medbestämmanderätt redan på planeringsstadiet vid utformning och förändring av bostadsmiljön och på så sätt få ett reellt inflytande över sitt eget boende. Förevarande motionsyrkande ligger helt i linje med nu nämnda förslag och avser att tillskapa ett reellt besittningsskydd för hyresgästerna i ombyggnadsfallen. Utskottet instämmer i motionärernas kritik av den i propositionen föreslagna bestämmelsen om återflyttningsrätt och tillstyrker bifall till motionens förslag till ändring av paragrafen.

dels utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande rätt för hyresgäst att återinflytta efter ombyggnad att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 46 §, dock med den ändring däri som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants förslag,

35. beträffande höjningsmarginalerna vid .jämförelseprövning av hyror av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen snarast förkasta de gällande hyressättningsprinciperna som redan genom sin konstruktion medför ständiga hyreshöjningar. Ett första steg på vägen mot en sådan radikalt förändrad hyreslagstiftning som främjar sänkta hyror är att de s. k. höjningsmarginalerna i 48 § första stycket hyreslagen avskaffas i enlighet med förslaget i motionen 1974:1908 (vpk).

dels utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande höjningsmarginalerna vid jämförelseprövning av hyror att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 48 § första stycket, dock med den ändring däri som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants förslag,

CU 1974:36

36. beträffande hyreslagstiftningen i vad angar utdömande av vite av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Lagutskottet har” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att meddelande av vitesföreläggande jämlikt 16 § andra stycket hyreslagen enligt propositionens förslag förutsätter att ansökan först görs av hyresgästen. På motsvarande sätt bör enligt utskottets mening även utdömande av vitet förutsätta visst initiativ från hyresgästens sida. Att särskild ansökan bör krävas även i detta fall överensstämmer med vad som gäller om handläggning av vitesärenden på andra rättsområden. Utskottet vill här särskilt peka på att denna ordning följts i propositionens förslag, såvitt gäller utdömande av vite som meddelats med stöd av bostadssaneringslagen. Utskottet anser det också vara ett rättssäkerhetsintresse att utdömande av vite enligt 16 § andra stycket hyreslagen inte skall vara beroende av vad som slumpartat råkar komma till hyresnämndens kännedom under hand. Detta strider mot grundsatsen om att lika fall skall behandlas lika. Även omtanken om den enskilde hyresgästens handlingsfrihet och möjlighet att påverka skeendet anser utskottet böra leda till att man i dessa fall måste kräva en viljeyttring från hyresgästens sida för att frågan om vitets utdömande skall tas upp till prövning. Beträffande hyresnämndens handläggning i övrigt av ifrågavarande vitesärenden vill utskottet betona att allmänna regler som gäller om vitesinstitutet givetvis är direkt tillämpliga.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1974:1911, såvitt nu är i fråga.

dets utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande hyreslagstiftningen i vad angår utdömande av vite att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1911, yrkandet 1, och med avslag på Kungl. Maj:ts förslag antar förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 62 § som anges som reservanternas förslag i härvid fogad bilaga,

37. beträffande fidlföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på sid. 57 som börjar med ”Civilutskottet hänvisar” och slutar med ” 1 januari 1975” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att så länge statsmakterna ej tagit ställning till frågan om vilken processordning som för framtiden skall gälla vid överprövning av hyresnämndens avgöranden bör några nyheter inte införas på det berörda rättsområdet. Motionärernas uppfattning återspeglar enligt utskottets mening en grundläggande rättssäkerhetsprincip. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att i tre av riksdagen ännu icke

CU 1974:36

behandlade motioner, nämligen 1974:1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m) och 1974:1928 av herrar Nordin (c) och Fiskesjö (c), har avslag yrkats på propositionerna 1974:151 med förslag till lag om bostadsdomstol m. m. 1 de båda sistnämnda motionerna framställs dessutom yrkanden om skyndsamt förslag till ny instansordning. Utskottet erinrar vidare om att samordning skett mellan förevarande proposition och propositionen 1974:151 på sådant sätt att sistnämnda proposition måste behandlas vid en senare tidpunkt av riksdagen. Med hänsyn till nu anförda omständigheter tillstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

Propositionen 1974:151 samt de ovan upptagna motionerna behandlas i lagutskottets betänkande LU 1974:36.

dels utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande fullföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, avslår vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 70-73 §§ samt övergångsbestämmelserna och med den ändring i ingressen till lagförslaget att texten ”62, 66 och 70-73 §§” ersätts med ”62 och 66 §§”,

38. beträffande en avveckling av hyresregleringen av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Utskottet kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

En avveckling av hyresregleringen kan inte slutligt prövas förrän förslag läggs till ändringar i den allmänna hyreslagen, vilka kan skapa garantier mot fortsatta hyreshöjningar. Det synes vara nödvändigt att ytterligare tid ges för sådana överväganden hos Kungl. Maj:t. Med hänsyn därtill biträder utskottet förslaget i motionen 1974:1908 (vpk) om en ettårig förlängning av hyresregleringslagens giltighetstid. I anslutning härtill bör riksdagen vidare hemställa om förslag snarast möjligt till sådan ändring i hyresregleringslagen att bashyra inte får höjas på grund av reparation som hyresvärden är skyldig att utföra enligt 15 § hyreslagen.

dels utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande en avveckling av hyresregleringen att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 6 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande uttalanden om bruksvärdesreglerna av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Motionerna synes” och på s. 56 slutar med ”redovisade grunder” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

93 I motionerna påtalas att den föreslagna regeln i 48 § andra stycket hyreslagen svårligen låter sig förenas med de grundregler för bruksvärdesprövningen som är gällande. Som även framhålls i motionerna finns uppenbara risker för att en genom kommunala subventioner åstadkommen hyresnivå kan komma att förrycka prisbildningen.

För att undanröja de av motionärerna påtalade problemen bör riksdagen föreslå Kungl. Maj:t att göra de ändringar i hyreslagstiftningen som erfordras för att motionärernas syfte skall tillgodoses.

dels utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande uttalanden om bruksvärdesreglerna att riksdagen

a. i anledning av motionerna 1974:1911, yrkandet 2, och 1915, yrkandet d), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. med bifall till motionen 1974:1896 som sin mening ger

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande hyresstopp av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Det i”

och slutar med ”detta betänkande” bort ha följande lydelse:

Inriktningen av lagstiftningsarbetet bör enligt utskottets mening syfta till att förhindra hyreshöjningar och i stället möjliggöra hyressänkningar. Vissa härmed sammanhängande frågor har behandlats i annat sammanhang i detta betänkande. Vikten av denna målsättning bör emellertid markeras genom en särskild begäran om förslag i detta syfte.

dels utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande hyresstopp att riksdagen med bifall till motionen 1974:1581 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande partsförhällandena på bostadsmarknaden av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Civilutskottet ansluter” och slutar med "avstyrker motionsförslaget” bort ha följande lydelse: I

propositionen läggs fram flera förslag som innebär en förstärkning av hyresgästernas förhandlingsposition. I motionen pekas särskilt på förslagen om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid, att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke vidta ändringar i lägenheten eller dess inredning. Utskottet vill här peka på att nu nämnda förslag enhälligt tillstyrks av utskottet. Det bör emellertid erinras om att departementschefen i propositionen framhållit att de föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen innebär viktiga nyheter av principiell natur.

CU 1974:36

94 Mot denna bakgrund har han ansett det naturligt att vissa av de föreslagna reformerna får karaktären av en försöksverksamhet med begränsat giltighetsområde. Utskottet vill i anslutning härtill fästa uppmärksamheten på att även om de föreslagna hyresrättsliga reformerna kan synas väsentliga, ger de också upphov till vissa problem. Några sådana tas upp i motionen 1974:1902. Motionärerna pekar t. ex. på det otillfredsställande i att uppgiften att vara företrädare för ett ökat kollektivt hyresgästinflytande förbehålls den organiserade hyresgäströrelsen. En annan liknande fråga som aktualiseras av motionärerna gäller förändringarna i de rättsliga relationerna mellan parterna i hyresförhållanden. Om man krafttigt stärker den ena kontrahentens ställning i ett dylikt ömsesidigt förpliktande avtal, uppstår naturligt nog komplicerade gränsdragningsproblem med avseende på parternas inbördes rättigheter och skyldigheter. Det ligger i båda parters intresse att man kan överblicka de civilrättsliga konsekvenserna av t. ex. ensidigt verkande inskränkningar i parternas avtalsfrihet på en viss punkt. Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att det från rättssäkerhetssynpunkt vore värdefullt om en statlig utredning rörande dessa problem kunde bidra till att de civilrättsliga frågor som aktualiseras av förändringarna i parternas förhandlingspositioner fick en bättre belysning än f. n. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:

69. beträffande utredning angående partsförhållandena på bostadsmarknaden att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 10,

42. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågorna av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”angivna syften” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1974:1902 (m) exemplifieras översiktligt hur ett direkt ägande till lägenheter omöjliggörs av rådande fastighetslagstiftning. Det förefaller utskottet väl motiverat att - som föreslås i motionen - riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om författningsändringar så att det direkta ägandet av lägenheter i flerfamiljshus möjliggörs. Vidare bör hyresgäster fä förstahandsrätt till överlåtelse av de hus i vilket de bor. Motionen tillstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågor att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 9, samt i anledning av motionerna 1974:1904, yrkandet 4, och 1907, yrkandet E 1 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1974:36

43. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet instämmer” och slutar med "avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt motionärerna leder förslaget i propositionen till sammanlagda marginaleffekter på omkring och över 90 % av en inkomstökning. Utskottet som finner detta oacceptabelt instämmer med motionärerna att 1972 års skatteutredningsförslag bör bifallas. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1902 (m), yrkandet 13.

dels utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 13,

Särskilda yttranden

1. beträffande inrikt ningen av bostadsbyggandet

a. av fru Olsson i Hölö (c), Åkerfeldt (c). Mattsson i Skee (c) och fru IngvarSvensson (c) som anför:

Bostadsområden måste planeras med utgångspunkt i en totalsyn på människans behov av produktion, rekreation och sociala relationer. En sådan utgångspunkt gör det nödvändigt att de bostadspolitiska målen står i överensstämmelse och samverkar med ställningstagandena inom en råd skilda samhällsområden.

Den hittills förda bostadspolitiken med produktion av koncentrerade bostadsområden har inneburit att väsentliga miljökrav inte alltid har kunnat tillgodoses. Många lever utan gemenskap och samverkan med människorna i sin omgivning. Samhällsutvecklingen har medfört att många människor känner en anonymitet inför sin omgivning. Bostaden är inte alltid, som den borde, den naturliga utgångspunkten för aktivitet och gemenskap.

Befolkningskoncentrationen under främst 1960-talet tvingade fram ett forcerat bostadsbyggande i expansionsorterna. Den kvantitativa inriktningen av bostadspolitiken gav inte utrymme för beaktande av sociala och miljömässiga krav. Genom en decentralistisk regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseutveckling hade de kontaktfattiga miljöerna kunnat undvikas.

Den enskilde måste ges reella möjligheter att välja boendeform och boendemiljö. Detta är avgörande för den enskildes möjlighet att skapa sig en god livsmiljö. Olika åldersgrupper skall ges utrymme för sina aktiviteter och kunna utveckla sina individuella intressen inom ramen för det lokala bostadsområdets möjligheter. Genom att motverka gruppering av människor enligt sociala, ekonomiska eller åldersmässiga kriterier skapas dessa möjligheter.

CU 1974:36

96 Det är nödvändigt att ge utrymmesmässiga förutsättningar för social gemenskap. Service- och fritidsaktiviteter måste integreras i boendemiljöerna. Arbetsplatser bör så långt möjligt förläggas i eller i närheten av bostadsområdena.

För att skapa gemenskap och samverkan mellan de boende måste dessa ha möjlighet att påverka och utveckla sin närmiljö. Denna strävan skall vara oberoende av upplåtelseform. Gemensamma anläggningar och lokaler skall kunna förvaltas gemensamt av brukarna. Ett vidgat inflytande för de boende i planfrågor bör bli ett direkt resultat av det fortsatta arbetet med en ny byggnadslag.

Produktionen av bostäder måste ske i enlighet med de boendes krav och med beaktande av efterfrågesituationen på den lokala marknaden. Mot den bakgrunden är det positivt att småhusproduktionen de senaste åren ökat sin andel av det totala byggandet. Därigenom har åstadkommits en ökad valfrihet. Det är väsentligt att småhusproduktionen kan hållas på en hög nivå i framtiden.

För att de boende skall ges möjligheter att påverka och utveckla sin närmiljö måste områdena erbjuda variation beträffande lokaler, hustyper och friytor. Även variation i färger och material har stor betydelse för ett positivt helhetsintryck av ett område. Genom vidgade befogenheter för de boende att nyttja sitt område på ett varierat sätt kan väsentliga förbättringar nås såväl socialt som miljömässigt.

Den övergripande målsättningen i planering och nyttjande måste vara att varje bostadsområde skall fungera som en stark social enhet med samhörighet över ålders- och yrkesgränser.

b. av herr Claeson (vpk) som anför:

En socialt inriktad bostadspolitik måste grundas på kravet att bra bostäder är en social rättighet som skall erbjudas alla medborgare till rimligt pris. För att tillgodose detta krav och kraven om en ny social bostadspolitik som skall ge billigare, bättre, tryggare och rättvisare boende måste helt andra och mera långtgående åtgärder genomföras än vad som nu föreslås.

De stigande hyrorna har sedan länge utgjort ett hot mot hyresgästernas standard, och gränsen för hyresbetalningsförmågan har överskridits för många. Förväntningarna på en ny bostadspolitik innebärande hyresstopp och hyressänkningar har varit stora, och besvikelsen över regeringens förslag är därför också mycket stor.

Varje hyreshöjning för hyresbetalarna är i praktiken en löneminskning och innebär en standardsänkning. Vänsterpartiet kommunisterna anser det nödvändigt att angripa orsakerna till situationen på bostadsmarknaden på ett helt annat sätt än vad övriga partier vill göra och inte bara göra vissa ingrepp mot verkningarna av den spekulation som pågår.

Kampen mot de höga hyrorna måste föras mot storbanker och storbyggmästare, markspekulanter och byggämnesmonopol. Hyrorna måste sänkas

CU 1974:36

på profitens bekostnad - genom samhällsingripanden då det gäller kapital, mark, byggmaterial, det privata byggandet och de privata flerfamiljshusen. Det är nu nödvändigt att snabbt genomfora bl. a. (oljande krav:

- allmänt hyresstopp i avvaktan på en bättre bostadspolitik

- statlig bostadsbank för totalfinansiering av bostadsbyggandet till en låg och fast ränta

- ändrade övergångsbestämmelser beträffande markvillkoret och ökade anslag till kommunernas markförvärv

- förstatligande av den tunga byggmaterialindustrin

- överförande av de privata flerfamiljshusen i samhällelig ägo

- bostadssanering, planering och bättre bostadsmiljöer på av de boende uppställda villkor

- avskaffande av trångboddhet, dåliga bostäder, öppen och dold bostadsbrist genom ett högt bostadsbyggande

- bibehållen och förstärkt samhällelig hyreskontroll

2. beträffande hyresförlustlån

a. av herr Ullsten (fp) som anför:

Minskningen av antalet nyproducerade lägenheter är stor, vilket innebär allvarliga farhågor för en ny bristsituation - farhågor som även departementschefen synes dela. De av utskottet godkända riktlinjerna för bostadsbyggandets inriktning betonar bl. a. att den framtida produktionen måste anpassas till efterfrågan i orten och därmed konsumenternas krav. Det utbredda hyresmotstånd som direkt tar sig uttryck i tomma lägenheter och även får negativa följder för produktionsplaneringen måste emellertid också brytas.

Regeringen har nu i sin hand möjligheten att bevilja lån för hyresbortfall och att efterge fordran för sådana lån. Hela detta system är ett provisorium som påkallats av riksdagen för att ge tid för mer definitiva lösningar. Därvid bör bl. a. beaktas att det i sak är fråga om samma underskott på de ursprungliga lånen trots att det temporärt överförs till ett nytt lån. Det torde stå klart att det inte är möjligt att låta framtida hyresgäster i någon påtaglig omfattning överta dessa förpliktelser. Kvar står i allt väsentligt en fråga om hur företagen och samhället skall fördela dessa förluster. Det finns desto större anledning till detta när man nu kan konstatera att de motiv som år 1967 anfördes för att upphäva 33 § i 1962 års bostadslånekungörelse inte visat sig hållbara. Det som därför krävs är inte endast en redovisning av regeringens praxis utan ett generellt beslut om ansvarsfördelningen. Det är närmast självklart att i dessa bedömningar också får prövas metoder att via hyressänkningar minska företagets totala hyresbortfall. Detta beslut bör utformas så att det kan lösa problemen för de drabbade bostadsområdena. Det bör vidare innefatta att ansvaret för härefter producerade områden inte kan förväntas axlas av staten utan får bäras av den som närmast svarar

7 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

för bostadsbyggnadsplanering och utformning av produkterna. Detta skulle i sin tur betona vikten av en ytterligare anpassning till konsumenternas krav i ett längre perspektiv.

Vidare har föreslagits att bidragen till miljöförbättringar skall koncentreras till områden med uthyrningssvårigheter. Detta är säkert nödvändigt i ett inledningsskede. Bidragsvolymen måste emellertid anpassas till behoven, om reella resultat skall uppnås. Vidare får det förutsättas att bidragen kan utgå för praktiskt taget alla typer av åtgärder som kan öka bostadsområdets attraktivitet för hyresgästerna.

Slutligen bör i anslutning till dessa frågor övervägas de möjligheter som finns att inom ramen för den staliga sektorsplaneringen samt regional- och näringsplaneringen i vid mening vidta åtgärder som kan bidra till att öka kommunernas förutsättningar att för sin del bidra till en lösning.

Slutsatsen blir sammanfattningsvis att regering och riksdag snarast måste lämna linjen att skjuta problemen på framtiden och ta ett samlat, aktivt grepp på dessa frågor.

b. av herr Claeson (vpk) som anför:

Lånen för täckande av hyresförluster för lägenheter som står tomma, i huvudsak därför att hyrorna är för höga, måste avskrivas, och kostnaderna får inte läggas på vare sig dagens eller morgondagens hyresbetalare. Ett högt bostadsbyggande är nödvändigt för att avskaffa rådande trångboddhet, de omoderna och dåliga bostäderna, den öppna och dolda bostadsbristen. Så länge vi inte fått en ny bostadspolitik som kan sänka boendekostnaderna är det ofrånkomligt att problemet med tomma lägenheter kvarstår. Det är då lika ofrånkomligt att samhället måste ta det ekonomiska ansvaret för de outhyrda lägenheterna och för en ordentlig lägenhetsreserv och att ett sådant stöd inte kan begränsas till den tid som varit. De lediga lägenheterna borde f. ö. upplåtas åt dem som nu bor i trånga och dåliga lägenheter, till en betydligt lägre hyra än den som begärts.

3. beträffande parlamentarisk medverkan i utredning om den bostadspolitiska organisationen av fru Olsson i Hölö (c). Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c) och fru Ingvar-Svensson (c) som anför:

En grundläggande princip för det svenska utredningsväsendet bör vara att utredningsuppdrag av större betydelse eller av principiell karaktär bör bedrivas med insyn och inflytande från riksdagspartierna. Den översyn av den bostadspolitiska organisationen som nu skall ske i en enmansutredning har den karaktären. Särskilt det förhållandet att utredningen har att sammanföra inriktningsfrågor inom såväl byggnadsväsende! som den fysiska planeringen och bostadspolitiken talar för att kommande förslag måste kunna förenas även med principiella uppfattningar. I utredningar med sådana uppgifter bör riksdagspartierna vara direkt representerade.

Cl) 1974:36

4. beträffande markförvärvs/än av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anför:

De förslag på det markpolitiska området som lämnas i propositionen tar vi avstånd från. Nu liksom tidigare finner vi det obestritt att kommunerna måste ha lånemöjligheter för behövliga och lämpliga markförvärv. Dessa lån bör dock skapas genom att den öppna kreditmarknadens låneutrymme tas i anspråk. Vi finner det inte motiverat eller lämpligt att från denna marknad undandra en del för att bygga upp en särskild marklånefond.

Inte heller finner vi det rationellt med den planering av markförvärv som nu sker. Denna planeringsperiod som ofta är relativt lång medför att kapital binds onödigt länge. Detta innebär i sin tur onödiga och för skattebetalarna och bostadskonsumenterna mycket kostsamma utgifter.

Kommunernas innehav av mark är i dag i regel så stort att en naturlig finansiering av en planeringsberedskap på det markpolitiska området även måste innebära en försäljning av mark som nu är i kommunens hand.

5. beträffande koloniträdgårdar av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anför:

Som framhållits i olika sammanhang är det viktigt att förbättra boendemiljöer av olika slag. I motionen 1974:1910 (fp) påpekas att ett sätt att uppnå sådana förbättringar vore att ställa kolonilotter till förfogande speciellt i områden som av olika anledningar fått en steril karaktär. Vi finner detta förslag tilltalande men kan av principiella skäl inte stödja förslaget om att statsbidrag skall utgå till kommunerna härför. Stöd i detta syfte är helt en kommunal angelägenhet.

6. beträffande den allmänna räntenivån av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c), Claeson (vpk) och fru Ingvar-Svensson (c) som anför:

Genom det nu förändrade bostadslånesystemet har den allmänna räntenivån inte samma direkta betydelse för den enskildes boendekostnader. Förändringar i den allmänna räntenivån påverkar emellertid de statsfinansiella förutsättningarna för bostadsfinansieringssystemet. Från bostadspolitisk utgångspunkt framstår det mot den bakgrunden som angeläget att den allmänna räntenivån kan hållas på en låg nivå.

7. beträffande förluster vid överlåtelse av bostadsrätt av herrar Wennerfors (m), Ullsten (fp) och Danell (m) som anför:

Problemet med tomma och svårsålda lägenheter drabbar inte bara bostadsföretag och bostadsrättsföreningar. Med hänsyn till de stora och oförskyllt ådragna ekonomiska förluster som vissa av bostadsrättsinnehavarna nu får uppleva måste det vara ett samhällsintresse att dessa förluster begränsas. Inte bara problemen för de juridiska personerna utan också för de fysiska personerna måste uppmärksammas. I sammanhanget bör nämnas

CU 1974:36

att stödformer till parter på bostadsmarknaden återigen enligt uppgift kommer att aktualiseras i proposition från bostadsdepartementet under våren 1975.

Utskottets förhoppning om att dessa problem skall lösas inom bostadskooperationen synes optimistisk med hänsyn till att avyttringssvårigheterna inte är nya och att man hittills inte funnit någon metod att i detta avseende stärka bostadsrättsinnehavarnas ställning Det finns all anledning att med uppmärksamhet bevaka utvecklingen i dessa frågor.

8. beträffande bostadstillägg av herr Claeson (vpk) som anför:

Bland grupperna med svag betalningsförmåga och svårigheter att betala hyran för en modern bostad utgör ungdomar i åldrarna mellan 17 och 20 år med egen direktförhyrd lägenhet en ganska stor del.

Det är därför mycket angeläget att snabbt undanröja den orättvisa som består i att denna kategori boende nu inte kan erhålla bostadstillägg genom att ändra bestämmelserna så att också dessa kan erhålla bostadstillägg efter samma grunder som för övriga bidragsberättigade.

CU 1974:36

101 Bilaga 1

Till

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Härigenom förordnas i fråga om jordabalken

dels att i 8 kap. 29 §, 12 kap. 44 och 68 §§, 13 kap. 2 §, 18 kap. 5 och 6 §§, 19 kap. 2, 23 och 24 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 12 kap. 4 a, 16, 35, 45, 46, 48, 49, 54, 62, 66 och 70-73 §§ samt rubriken närmast före 12 kap. 23 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap. 24 a §, av nedan angivna lydelse.

Reservants förslag (res. 33, se även res. 37)

Härigenom förordnas i fråga om jordabalken dels att i 8 kap. 29 §, 12 kap. 44 och 68 §§, 13 kap. 2 §, 18 kap. 5 och 6 §§, 19 kap. 2, 23 och 24 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 12 kap. 4 a, 15, 16, 35,45, 46, 48, 49, 54, 62, 66 och 70-73 §§ samt rubriken närmast före 12 kap. 23 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap. 24 a §, av nedan angivna lydelse.

12 kap.

15 §

Linder hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock vad som sagts nu endast om ej annat avtalats.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Med skäligt tidsmellanrum avses högst 8 år. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock vad som sagts nu endast om ej annat avtalats.

46 §

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet eller, i fall som avses i 4 § första stycket, anmodat hyresgästen att flytta, har hyresgästen rätt till förlängning av avtalet, utom när

CU 1974:36

102 Kungl. Maj:ts av urskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 34) förslag

1. hyresrätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. avtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom lantbruket eller av annan anställning, om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt anställningen har upphört,

8. hyresförhållandet i annat fall än som avses i 7 beror av anställning för skötsel och tillsyn av fastighet samt anställningen har upphört och det ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör,

9. hyresförhållandet beror av annan anställning än som avses i 7 eller 8 och som upphört och det ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet,

10. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägen- Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav med anledning av het eller del därav med anledning av

att huset skall undergå större om- att huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen om möj- byggnad, skall hyresgästen beredas

ligt beredas tillfälle att efter ombygg- tillfälle att efter ombyggnaden hyra

naden hyra likvärdig lägenhet i hu- likvärdig lägenhet i huset, set.

CU 1974:36

103 Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

i

Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

Reservants förslag (res. 35)

§

Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

Utskottets förslag

Vid prövning enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som äges och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Harombyggnadsändrings- eller underhållsarbeteelleråtgärd av därmed jämförlig betydelse bekostats av hyresgäst, får vid bestämmande av hyra enligt första stycket hänsyn tagas till åtgärden endast om särskilda skäl föreligger.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres- eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare.

I den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut gälla.

Träffasvid förlängning av hyresavtal överenskommelseom villkoren för det fortsatta hyresförhållandet, skall överenskom nielsen, oavsett bestämmelserna i första och tredje styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk.

Kungl. Majus av utskottet tillstyrkta Reservanters förslag (res. 36) förslag

62 §

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt, i

CU 1974:36

104 Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservanters förslag (res. 36) förslag

samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

Hyresnämnden skall självmant upptaga fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet med vitet förfallit, får vitet ej utdömas.

Hyresnämnd skall på ansökan av hyresgäst upptaga fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet med vitet förfallit får vitet ej utdömas.

Vite som avses i andra stycket får ej förvandlas.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta förslag

Nuvarande lydelse (res. 37)

70 §

Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses i 24 a, 34, 36,49,52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckorfråndendagbeslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 § andra stycket eller 62 § andra stycket föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får klander eller besvär ej anföras.

Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

71 §

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 70 § första stycket upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts. Besvärstalan som avses i 70 § andra stycket upptages, om den

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 70 § upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts.

CU 1974:36

105 Kungl. Majus av utskottet tillstyrkta Nuvarande lydelse (res. 37) förslag

rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av Svea hovrätt.

Besvärshandlingen skall ingivas till den domstol som har att upptaga besvären. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas. Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas till prövning.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol

får återförvisas till nämnden.

72 Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal, uppskov med avflyttning i fall som avses i 52 § eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § eller i fråga om skadestånd i fall som avses i 24 a §. Talan får icke heller föras mot beslut av Svea hovrätt i fråga som avses i 16 § andra stycket eller 62 § andra stycket.

73 I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6§ rättegångsbalken. Motsvarande gäller i besvärsmål vars prövning ankommer på Svea hovrätt eller arbetsdomstolen.

§

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal, uppskov med avflyttning i fall som avses i 52 § eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 §.

§

1 hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6§ rättegångsbalken.

CU 1974:36

106 Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Reservanters förslag (res. 37)

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. De nya bestämmelserna i 12 kap. 4 a, 16,45,46,48 och 54 §§ gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före utgången av dr 1974. Har avtalet uppsagts eller har i fall som avses i 12 kap. 4 § första stycket hyrestiden löpt ut dessförinnan äger dock 12 kap. 4 a, 45,46,48 och 54 §§ i deras äldre lydelse fortfarande tilllämpning. Vad som sagts om verkan av att avtalet uppsagts före den tidpunkt då de nya bestämmelserna träder i kraft gäller icke om avtalet på grund av lag har förlängts efter uppsägningen för tid efter ikraftträdandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. De nya bestämmelserna i 12 kap. 4 a, 16,45,46,48 och 54 §§ gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före utgången av juni 1975. Har avtalet uppsagts eller har i fall som avses i 12 kap. 4 § första stycket hyrestiden löpt ut dessförinnan äger dock 12 kap. 4 a, 45,46,48 och 54 §§ i deras äldre lydelse fortfarande tilllämpning. Vad som sagts om verkan av att avtalet uppsagts före den tidpunkt dåde nya bestämmelserna träder i kraft gäller icke om avtalet på

grund av lag har förlängts efter upp sägningen

för tid efter ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 24 a § gäller även i fråga om avtal som slutits före ikraftträdandet. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller de dock först från och med den tidpunkt till vilken hyresvärden genom uppsägning som göres efter ikraftträdandet kan säga upp avtalet.

4. Bestämmelserna i 12 kap. 35 § i den nya lydelsen gäller även i fråga

om avtal som slutits före ikraftträdandet, om 12 kap. 45 § i den nya lydelsen är tillämplig på avtalet enligt punkt 2.

CU 1974:36

107 Till

Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Utskottets förslag

Härigenom forordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973:531) dels att 1-3, 13, 19-21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 25 §§, av nedan angivna lydelse.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta • Reservanters förslag (res. 31 a) förslag

1 §

Denna lag äger tillämpning på fastighet på vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt uthyr för annat ändamål än fritidsändamål och som ej utgör del av hans egen bostad. Lagen gäller dock ej fastighet som tillhör staten eller kommun.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger bestämmelserna i denna lag motsvarande tillämpning på tomträtten. I fråga om byggnad som eljest tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämpliga delar.

Med organisation av hyresgäster Med organisation av hyresgäster

avses i denna lag riksorganisation el- avses i denna lag riksorganisation el -

ler förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

ler förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen, ävensom sammanslutning som visar sig företräda en majoritet av hyresgästerna i fastigheten.

2 §

Har bostadslägenhet ej den lägsta standard som kan godtagas, får hyresnämnd på ansökan av kommunen eller organisation av hyresgäster och under förutsättning som anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare att vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten skall uppnå sådan standard (upprustningsåläggande) eller förbjuda att lägenheten användes för bostadsändamål (användningsförbud).

Reservants Jorslag (res. 31 b)

Har bostadslägenhet ej den lägsta standard som kan godtagas, får hyresnämnd på ansökan av kommunen, organisation av hyresgäster eller flertalet av berörda hyresgäster och under förutsättning som anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare att vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten skall uppnå sådan standard (upprustningsåläggande)eller förbjuda att lägenheten användes för bostadsändamål (användningsförbud).

CU 1974:36

108 Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b) förslag

Står fastigheten under förvaltning enligt lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, skall hyresnämnden, i stället för att meddela upprustningsåläggande, föreskriva att i förvaltningen skall ingå att vidtaga de upprustningsåtgärder som nämnden föreskriver. Vad i lagen sägs om upprustningsåläggande skall äga motsvarande tillämpning på sådan föreskrift.

2 a §

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster, flertalet av berörda hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster, eller flertalet av berörda hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

Utskottets förslag

3 §

Ansökan i ärende enligt 2§ eller 2a§ första stycket kan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan göres.

Överlåtes fastigheten sedan ansökan som avses i 2 § eller 2 a § gjorts eller är fall som avses i första stycket, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att det varom tvistas överlåtes och om tredje mans deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning.

CU 1974:36

109 Utskottets förslag

Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken, kan ansökan enligt 2 § eller 2 a § första stycket riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b) förslag

19 §

Kommunen och organisation av Kommunen, organisation av hyhyresgäster får besiktiga fastighet i resgäster eller flertalet av berörda hy den

mån det är nödvändigt för att resgäster får besiktiga fastighet i den

förbereda eller utföra talan enligt mån det är nödvändigt för att för denna

lag. bereda eller utföra talan enligt denna

lag.

Lämnar fastighetsägaren ej tillträde för besiktning som avses i första stycket, får hyresnämnden förelägga honom att vid vite hålla fastigheten tillgänglig för besiktning.

Utskottets förslag

25 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelser medge undantag frän tillämpningen av lagen ifråga om fastighet, vilken äges av förening eller aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971:479).

Reservanters förslag (res. 32 a)

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den l juli nuari 1975. 1975.

Har ansökan om byggnadslov gjorts före ikraftträdandet, äger bestämmelserna i 2 a § andra stycket ej tillämpning.

Reservants förslag (res. 32 b)

De nya bestämmelserna i 2 och 2 a §§ äger tills vidare tillämpning dels i följande kommuner, nämligen Stockholms

län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner

OJ 1974:36

110 Utskottets förslag Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner dels i annan kommun om regeringen förordnar om det på ansökan av förening, som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

Reservants förslag (res. 32 b)

Reservanters förslag (res. 32 a), lika med Kungl. Majus förslag De nya bestämmelserna i 2 och 2 a §§ äger tills vidare tillämpning endast i nedan angivna kommuner Stockholms län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby. Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner.

CU 1974:36

lil

Till

Förslag till Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

7 Gemensamhetsanläggning för ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation).

Reseivants förslag (res. 31 b)

Gemensamhetsanläggning för ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster, förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation) eller flertalet av berörda hyresgäster.

Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

18 §

Rätt att påkalla förrättning enligt Rätt att påkalla förrättning enligt

denna lag tillkommer ägaren av fas- denna lag tillkommer ägaren av fas -

tighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

tighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden, hyresgästorganisation eller flertalet av berörda hyresgäster.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv för förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

19 §

I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

CU 1974:36

112 Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

Reseivants förslag (res. 31 b)

Har hyresgästorganisation eller flertalet av berörda hyresgäster påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen eller företrädare för flertalet av berörda hyresgäster om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

30 §

I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.

Mot anläggningsbeslut eller beslut Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av förrättning som om inställande av förrättning som

begärts av hyresgästorganisation får begärts av hyresgästorganisation el organisationen

föra talan i likhet ler flertalet av berörda hyresgäster får

med vad som gäller för sakägare. organisationen eller företrädare för

flertalet av berörda hyresgäster föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.

Mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket denna lag föres talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2§ fastighetsbildningslagen.

Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om godkännande enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Mot beslut om sådant godkännande får byggnadsnämnden och länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggningsbeslut.

31 8

Bestämmelserna i 16-18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande tillämpning på mål som fullföljts enligt 30 §.

CU 1974:36

113 Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b)

förslag

I rättegången likställes hyresgä- 1 rättegången likställes hyresgästorganisation med enskild sakägare, storganisation eller företrädare för

om organisationen fört talan mot f'ertalet av berörda hyresgäster med

fastighetsbildningsmyndighetens enskild sakägare, om organisationen

beslut eller saken eljest kan beröra eller företrädare för flertalet av berör hyresgästers

rätt. da hyresgäster fört talan mot fastig hetsbildningsmyndighetens

beslut eller saken eljest kan beröra hyres

gästers rätt.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Harvid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning dels i följande kommuner, nämligen Stockholms

län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, UpplandsVäsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Vellinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner, dels i annan kommun om regeringen förordnar om det pä ansökan avförening, som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

8 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

114 Utskottets förstas

Reservanters förslag (res. 32 a), lika med Kungl. Maj:ts förslag De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning endast i nedan angivna kommuner Stockholms län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, UpplandsVäsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge kommuner Hallands län:

Kungsbacka kommun Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner.

CU 1974:36

115 Bilaga 2

Utredning (B 1974:04) av den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning av den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik samt anför.

Bostadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att främja bostadsförsörjningen. Inom verket finns fem byråer. Dessa är kanslibyrån, låne- och bidragsbyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och värderingsbyrån. Verket har också en regional organisation, länsbostadsnämnderna. Det finns en nämnd i varje län utom i Gotlands län. Där fullgör länsstyrelsen de uppgifter som normalt ankommer på länsbostadsnämnd.

Bostadsstyrelsen fick sin nuvarande organisation år 1962. I allt väsentligt är dock organisationen oförändrad sedan verket tillkom år 1948.1 uppgifterna ingår främst att handha den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningen, undersöka och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggandet och bostadsmarknaden samt beräkna det framtida bostadsbehovet. Vidare skall styrelsen och länsbostadsnämnderna bistå kommunerna och andra med bl. a. råd och anvisningar för att främja långsiktig planering av bostadsbyggandet och fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen.

Inom den bostadspolitiska organisationen har sedan dess tillkomst skett betydande förändringar när det gäller arbetsuppgifternas fördelning på administrativa nivåer. Handläggningen av låne- och bidragsärenden som ursprungligen var en av styrelsens mera tyngande uppgifter har i allt väsentligt förts över till länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrelsen är besvärsmyndighet i sådana ärenden. För låne- och bidragsverksamheten finns ett förmedlingsorgan inom varje kommun, vanligen kommunstyrelsen. Allt fler bostadspolitiska uppgifter har med tiden förts över från de statliga myndigheterna till de kommunala förmedlingsorganen.

Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om planläggning av bebyggelse och om byggnadsväsende!. Planverket bildades år 1967 genom att uppgifter avseende myndighetsutövningen inom plan- och byggnadsväsendet bröts ut ur byggnadsstyrelsen. Verkets regionala organisation, länsarkitektkontoren, inordnades år 1971 i länsstyrelserna. Den centrala organisationen byggdes år 1973 ut med en ny byrå i samband med att verket tillfördes ökade uppgifter i anslutning till den fysiska riksplaneringen. Numera består verket av fem byråer, nämligen administrativa byrån, byggnadsbyrån, planbyrån, regionbyrån och stadsbyrån. Det åligger planverket att ge råd och vägledning för planläggningen samt meddela föreskrifter, råd och anvisningar för byggnadsväsendet. Verket skall även främja samordning mellan egna och andra myndigheters insatser på dessa områden.

Såväl planverket som den bostadspolitiska organisationen har sedan de organisatoriska grunddragen lades fast ställts inför väsentliga förändringar i de yttre betingelserna för verksamhetens bedrivande. En översyn av organisation och arbetsuppgifter är därför motiverad i fråga om båda verken. Av vissa skäl, som torde framgå av vad jag anför i det följande, bör denna översyn göras i ett sammanhang. Uppgiften bör anförtros en särskilt tillkallad sakkunnig.

CU 1974:36

116 Den sakkunnige bör till en början undersöka möjligheterna att flytta över (lera uppgifter till kommunala organ och att ge dessa ökad självständighet och större befogenheter vid handhavandet av uppgifter som de redan förut har anförtrotts. Vid denna prövning bör den sakkunnige utgå från att kommunerna efter slutförandet av indelningsreformen har förutsättningar för att ta ett väsentligt ökat ansvar för samhällsuppgifterna inom samhällsplanering och bostadspolitik. Den sakkunnige bör vid sin bedömning beakta länsberedningens förslag när det gäller arbetsfördelningen mellan stat och kommun. Vidare bör han beakta den pågående översynen av plan- och byggnadslagstiftningen.

När det gäller organisationen på den regionala nivån har som förut nämnts länsarkitektsorganisationen inordnats i länsstyrelserna år 1971. Uppdraget till den sakkunnige bör inte omfatta någon ny prövning i denna del. Däremot bör länsbostadsnämndernas ställning och uppgifter omprövas. En första utgångspunkt för denna prövning erhålls sedan den sakkunnige övervägt möjligheterna att föra över uppgifter till kommunerna. Vidare bör undersökas i vad mån ytterligare arbetsuppgifter kan föras över från bostadsstyrelsen till organ på länsnivå. Arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som enligt denna prövning bör utföras av myndighet på länsplanet får bli avgörande för den sakkunniges förslag till uppläggning av den framtida bostadspolitiska länsorganisationen. Åtskilliga skäl talar för att ett särskilt bostadspolitiskt länsorgan i allmänhet kommer att behövas även framdeles. Den sakkunnige bör emellertid vid utarbetande av sina förslag inte vara bunden till nuvarande organisationsstruktur och arbetsfördelning på länsnivån.

I fråga om den centrala verksorganisationen knyter sig intresset i första hand till sådana arbetsuppgifter och funktioner som berör båda ämbetsverken och som har ett nära inbördes samband. Jag tänker härvid framför allt på utarbetandet av normer samt råd och anvisningar för planläggning och bebyggelse. Byggnadsnormer utfärdas av båda ämbetsverken, av planverket som allmänna byggnadsföreskrifteroch av bostadsstyrelsen i form av villkor för statliga lån eller bidrag. Sådana normer har haft avgörande betydelse framför allt för att under efterkrigstiden förbättra byggskicket och höja bostadsstandarden. Den långvariga bristsituationen på bostadsmarknaden har utgjort ett särskilt motiv för att genom normer säkerställa en hög kvalitetsnivå i byggandet.

När den sakkunnige prövar frågan om den centrala organisationen bör han utgå från att normer som skall styra byggnadsverksamhetens inriktning bör utfärdas av så lä myndigheter som möjligt och att något dubbelarbete inte bör förekomma. När det gäller de normgivande uppgifter som ankommer på planverket och bostadsstyrelsen finns det uppenbarligen skäl för en långtgående samordning. Jag anser att goda skäl kan anföras också för att den myndighet som utfärdar normer, råd och anvisningar för byggandet skall ha att avgöra även i vad mån krav på tillämpning av svensk standard skall ställas i samband med statlig medverkan vid byggandets finansiering. Härvid förtjänar även följande synpunkter uppmärksamhet. När bostadsstyrelsen fastställer allmängiltiga lånevillkor i form av byggnadsnormer är beslutsbefogenheten kopplad till ett visst ekonomiskt ansvar i den meningen att det ankommer på styrelsen att överväga i vad mån normerna är förenliga med de hyrespolitiska målen för statens bostadslångivning. Denna sammankoppling av normgivningsmakt och ansvar för de ekonomiska konsekvenserna torde vara av mycket stort värde. För planverkets normverksamhet har det ekonomiska ansvaret inte samma direktkoppling till finan -

CU 1974:36

sieringsuppgifter. Det finns följaktligen skäl att söka sig fram till en organisation där de nu angivna verksfunktionerna är starkt integrerade. Härför talar också att en förbättrad samordning mellan normerna och de regler som gäller för beräkning av låneunderlag m. m. framstår som angelägen. Vidare bör beaktas att den myndighet som administrerar bostadslångivningen naturligen får en nära kontakt med kommuner, byggherrar och bostadskonsumenter. Den erfarenhetsåterföring som detta innebär bör komma normverksamheten till godo.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finns det skäl att pröva möjligheterna till en närmare integrering av planverkets och bostadsstyrelsens verksamheter. Den sakkunnige bör ha full frihet att från de utgångspunkter jag har angett pröva olika alternativ för att åstadkomma denna integrering. Han bör som ett alternativ undersöka möjligheterna att lägga samman verken till en myndighet och redovisa konsekvenserna av en sådan åtgärd.

Med hänsyn till servicefrågornas betydelse för boendemiljön bör i anslutning till vad servicekommittén framhåller i sitt betänkande (SOU 1973:24) Boendeservice 7 bostadsområdenas försörjning med lokaler och anläggningar bedömas på ett samlat sätt i anslutning till de ställningstaganden som gäller bostadsbyggandet. Kommittén har bl. a. föreslagit att ett råd för boendeservice skall inrättas. Bostadsstyrelsen har redan ansvar för den av servicekommittén tidigare föreslagna utvecklingsverksamheten inom serviceområdet. Med hänsyn härtill bör det övervägas om och i så fall på vilket sätt de uppgifter, som det av kommittén föreslagna rådet för boendeservice skulle få, kan inordnas i den centrala bostadsmyndighetens löpande verksamhet. Den sakkunniges undersökningar bör inriktas på att klarlägga vilka av det föreslagna rådets uppgifter som naturligt hör hemma i den centrala bostadsmyndighetens normala arbete och hur dessa bör hanteras för att samordningen med andra myndigheters verksamhet på detta fält skall underlättas. I detta sammanhang bör även servicefrågornas samband med den allmänna bebyggelseplaneringen och normerna för denna planering beaktas. Liksom när det gäller byggnadsnormerna framstår det som angeläget att handläggningen av servicefrågorna på central nivå sker på ett så integrerat sätt som möjligt.

Vid anmälan tidigare i dag av förslag till riksdagen om riktlinjer för bostadspolitiken (prop. 1974:150) anförde jag att den centrala bostadsmyndighetens verksamhet i ökad grad borde inriktas på åtgärder till stöd för bostadskonsumenter och beställare. Som exempel nämnde jag bl. a. åtgärder för att främja konsumentupplysning och varudeklaration i fråga om bostäder, ge information om mönsterplaner och mönsterprojekt, ge information och råd till småhusköpare i fråga om t. ex. finansiering, upphandling och kontraktsfrågor, ge information om bostadstillägg, ge information och råd i upphandlingsfrågor, utveckla underlag för att utarbeta program, infordra anbud och värdeanbud, följa pågående försök att finna former för vidgad boendedemokrati samt stödja experimentverksamhet inom bostadsbyggandet och utvecklingsprojekt inom serviceområdet. En del av de uppgifterjag nu nämnt ligger nära dem som utförs inom konsumentverket. Den närmare uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör därför klarläggas. Den sakkunnige bör utarbeta sina förslag med beaktande av vad som sålunda anförts.

En grundläggande bostadspolitisk uppgift måste vara att fortlöpande undersöka och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggandet och bostadsmarknaden samt beräkna det framtida bostadsbehovet. Sådana analyser har hittills i allt väsentligt grundats på relativt okomplicerade demografiska

CU 1974:36

framskrivningar. Den sakkunnige bör överväga behovet av och formerna för att ta fram ett säkrare underlag för bedömningarna.

När det gäller att ta fram och bearbeta kostnadsuppgifter samt att belysa och informera om kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandets område är ansvaret f. n. uppdelat på bostadsstyrelsen, statistiska centralbyrån och den s. k. låneunderlagsgruppen.

Denna ansvarsuppdelning har föranlett oklarheter i fråga om vem som skall ta initiativ till åtgärder och ge information om kostnadsutvecklingen. Sedan år 1964 har låneunderlagsgruppen arbetat med dessa frågor och svarat för huvuddelen av bearbetning av och information om kostnader. Den sakkunnige bör överväga arbetsfördelningen på detta område från utgångspunkten att den centrala bostadsmyndigheten bör ha ansvaret för att belysa behovet av åtgärder som kan påkallas av byggnadskostnadernas utveckling samt för att informera om kostnadsutvecklingen. Därvid bör även bedömas behovet att fortsätta bostadsstyrelsens s. k. revisionsverksamhet med nuvarande inriktning och syfte. Bostadsstyrelsens uppgifter i fråga om analys av och information om hyres- och driftkostnadsutvecklingen bör också övervägas i sammanhanget.

Sedan år 1966 har kreditförsörjningsfrågorna behandlats i en särskild av Kungl. Majit utsedd delegation för bostadsfinansiering. Möjligheterna och förutsättningarna för att i ökad utsträckning föra över ansvaret för information i finansieringsfrågor till bostadsmyndigheten bör övervägas av den sakkunnige.

Utöver vad jag uttryckligen omnämnt finns andra frågeställningar och problem som den sakkunnige kan ha anledning att beakta i sitt utredningsarbete. Han bör vid utförande av sitt uppdrag överväga de synpunkter som framförts av riksrevisionsverket med anledning av förvaltningsrevision som verket företagit inom såväl statens planverk och den bostadspolitiska organisationen som vissa delar av länsstyrelseorganisationen.

Den sakkunnige bör på grundval av sina överväganden om de berörda myndigheternas arbetsuppgifter lägga fram detaljerade förslag rörande framtida organisation och medelsbehov. Som allmän utgångspunkt bör därvid gälla att den sammanlagda resursmängd som f. n. står till förfogande för de organisationsenheter som berörs av översynen inte skall ökas.

Den sakkunnige bör redovisa resultatet av sitt utredningsarbete snarast möjligt och senast under första halvåret 1976.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnads väsen, fysisk planering och bostadspolitik,

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Majit Konungen.

Vid protokollet: Britta Gyllensten

CU 1974:36

119 Bilaga 3

Nr 5 y

Skatteutskottets yttrande över propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. i vad avser de ändrade grunder för bostadsfinansiering som behandlas i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 i propositionen.

Till civilutskottet

Civilutskottet har den 12 november 1974 begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. i vad avser de ändrade grunder för bostadsfinansiering som behandlas i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 i propositionen.

I propositionen behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a. bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik, konkurrens inom bostadsbyggandet, boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

På beskattningsområdet föreslås att en högre intäktsprocent, 10 %, införs för de dyrare villorna till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000 kr. Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i denna del och i övrigt till civilutskottet.

I detta sammanhang har skatteutskottet behandlat vissa till utskottet hänvisade motioner angående villabeskattningen.

I propositionen redovisar departementschefen sina ställningstaganden till de bostadsfinansierings- och beskattningsfrågor som behandlas i de två betänkanden som i år framlagts av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna och bostadsskattekommittén (SOU 1974:17 och 18 samt SOU 1974:16).

Departementschefen framhåller att en reformering av bostadspolitikens medel måste ske i syfte bl. a. att uppnå ökad utjämning i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer samt skapa gynnsammare relationer mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan, framför allt beträffande de senast producerade lägenheterna. En sådan utjämning bör emellertid enligt departementschefens ståndpunkt inte åstadkommas genom ändringar i beskattningen utan i första hand genom att tillföra bostadsfinansieringssystemet subventioner.

Som framgår av nämnda betänkanden och remissbehandlingen råder det i stort sett enighet om att gällande skatteregler gynnar villaägare. Departementschefen konstaterar att de betydande skatteförmåner som tillkommer dem som bor i egna småhus har flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter och förstärker de tendenser till bostadssegregation som finns redan

CU 1974:36

som en följd av rådande inkomstskillnader. Enligt hans uppfattning framstår emellertid en avveckling av dessa förmåner som otänkbar med hänsyn till de effekter detta skulle fä för de enskilda hushållens ekonomi och de störningar som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen. I propositionen avvisas också möjligheten att söka utjämna skillnaderna beträffande olika boendeformer genom ett skatteavdrag för hyresgäster m. fl.

Departementschefens förslag i fråga om bostadsfinansieringen innebär i korta drag att paritetslånen för nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter ersätts med ett finansieringssystem som genom subventionerade bottenlåne- och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivå på 4 %. Detta uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9%. För nyproducerade småhus som bebos av låntagaren föreslås den garanterade räntan bli 6 %. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir kapitalkostnadsnivån för småhus i nyproduktionen 6,3 % vid annuitetslån och 7,1 % vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen i en takt som i möjligaste mån tillgodoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan olika årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer. Höjningarna blir 0,2 procentenheter per år men begränsas för hyres- och bostadsrättslägenheter till 0,15 procentenheter de fem första åren. Genom höjningarna skapas också förutsättningar för återbetalning av statslånet inom rimlig lånetid. Också för beståndet av bostäder med ränteoch paritetslån föreslås räntesubventioner som i princip eliminerar fortsatt skuldökning och som medför likvärdiga reella effekter på bostadskostnaderna. Det kan även nämnas att propositionen innehåller förslag till höjning av statslånen för småhus som bebos av låntagaren så att kontantinsatsen i princip kan minskas till hälften av vad den är i dag.

Departementschefens ställningstaganden beträffande villabeskattningen innebär, att nuvarande förmåner bör behållas för hushåll som bor i egnahem av normal storlek och standard. Emellertid framstår det enligt hans uppfattning som stötande att samhället stödjer boendet i villor som till storlek och standard överstiger det normala. Målet bör vara att hushåll som väljer att bo i sådana villor också skall betala den faktiska kostnaden för den boendestandard som överstiger det normala. Departementschefen framhåller att utformningen av villabeskattningen är avsedd att tillgodose detta syfte. Han är inte beredd att förorda några ändringar av de nuvarande gränserna för höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna av taxeringsvärdena. Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard skärpas så att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000 kr. beräknas efter 10 %.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1904 av herr Fälldin m. fl. (c) och 1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp) ansluter motionärerna sig i stort sett till de i propositionen angivna riktlinjerna för re -

CU 1974:36

formen. De anser emellertid att de skärpningar av villabeskattningen som kan beräknas uppkomma på grund av den väntade höjningen av taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering bör begränsas och hemställer om förslag från Kungl. Majit eller om en utredning i detta syfte. I motionen 1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas bl. a. att rätten till avdrag för ränteutgifter begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp på 150 000 kr. och att frågan om ett helt slopande av ränteavdraget blir föremål för utredning. Bland de övriga förslag som framställs i motionen bör i detta sammanhang nämnas att den garanterade räntan skall sänkas ytterligare och permanentas, att amorteringstiden för statliga lån förlängs och att hyresstopp införs. Herr Bohman m. fl. (m) anser i motionen 1974:1903 (jfr 1973:1902) däremot att ett subventionerat bostadsfinansieringssystem kan godtas endast övergångsvis och på sikt bör ersättas med generella, planmässiga skattesänkningar. Motionäerna anför vidare att man endast med svårighet kunnat påvisa att beskattningsreglerna medför någon favör för småhusägarna. För att undvika att höjda taxeringsvärden medför ej acceptabla skärpningar av villabeskattningen yrkar de en omedelbar höjning av skiktgränserna för villaschablonen, så att intäkten beräknas till 2 96 för taxeringsvärden under 200 000 kr., 4 96 i skiktet 200 001-300 000 kr. och 8 96 i skiktet däröver. Motionärerna yrkar vidare att avdrag för bostadssparande medges med högst 1 500 kr. Yrkanden om sänkt villabeskattning med anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering framställs också i den vid riksdagens början väckta motionen 1974:950 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m). I denna motion yrkas också ett egnahemsavdrag för reparationskostnader under 1974 med högst 2 000 kr.

Motionerna har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser åtgärder vid beskattningen och i övrigt till civilutskottet.

Skatteutskottet har att behandla även andra motionsyrkanden angående villabeskattning m. m., men dessa yrkanden är inte av sådan karaktär att de bör redovisas i detta yttrande.

För en- och tvåfamiljsfastigheter och allmännyttiga bostadsföretag tilllämpas sedan mitten av 1950-talet en schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten beräknas till viss procent av fastighetens taxeringsvärde och att avdrag inte medges för andra utgifter än räntekostnader och tomträttsavgäld. Dessutom medges extra avdrag med 500 kr. om ägaren är mantalsskriven på villafastigheten. För villor beräknas intäkten f. n. till 296 av taxeringsvärdet upp till 150 000 kr., 4 96 mellan 150000 och 225 000 kr. och 8 96 av den del som överstiger 225 000 kr. Beträffande allmännyttiga bostadsföretag är procenttalet 3. Den kommunala beskattningen påverkas också av reglerna om garantibelopp.

Schablonmetoden innebaren betydande förenkling av beskattningen som motiverades bl. a. med att fastighetsinnehavet utgjorde en förvärvskälla av speciell karaktär och att man närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet. På grund av att räntenivån stigit avsevärt

CU 1974:36

sedan schablonmetoden infördes, samtidigt som intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena, har den emellertid enligt vad som anförs i propositionen i praktiken kommit att fungera som ett stöd till boendet i egnahem. Särskilt i fråga om nyare villor, som lämnat betydande underskott, har avsevärda skattelättnader uppstått. Det kan tilläggas att detsamma i viss mån gälier för bostadsrättsföreningar och deras medlemmar, men de underskott som uppstår för föreningarna kan inte utnyttjas av delägarna.

Antalet villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering fördelade efter taxeringsvärden samt ränteavdrag m. m. vid 1973 års taxering framgår av tabell 1-4.

Som framgår av propositionen har utvecklingen beträffande hyreshusen under senare år gått i motsatt riktning. Fram till 1960-talets slut förekom betydande inslag av generella subventioner, främst kapitalsubventioner i form av tilläggslån och räntefria delar av lån samt räntebidrag. Enligt de bostadspolitiska riktlinjer som drogs upp år 1967 skulle emellertid dessa subventioner avvecklas och ersättas av dels direkta, inkomstprövade subventioner, dels ett på sikt subventionsfritt lånesystem - paritetslånesystemet och räntelånesystemet - som bygger på förutsättningen att kapitalkostnaderna omfördelas i tiden. Utvecklingen på bostadsområdet har därefter inneburit kraftiga hyreshöjningar, särskilt för nyproducerade lägenheter. Det höjda ränteläget och de stegrade byggnadskostnaderna har medfört påfrestningar också för lånesystemet, bl. a. i form av avsevärt större skuldökningar än som förutsattes när systemet infördes.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad departementschefen anfört. Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villabeskattningen medför skattelättnader för villaägarna i vissa fall. Som framgår av den tidigare redogörelsen har denna situation i första hand uppkommit på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt och att intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena. De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet visar emellertid också att avsevärda svårigheter föreligger att utforma mer neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar.

En utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer bör även enligt utskottets uppfattning nu åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet, särskilt som sådana subventioner enligt vad departementschefen anför är motiverade även från andra synpunkter än skatteutskottet har att beakta. Även från skatteutskottets synpunkt bör de åtgärder som sätts in i första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder. Förslaget i propositionen harden -

CU 1974:36

na inriktning och innebär enligt utskottets uppfattning angelägna förbättringar. I sammanhanget kan påpekas att de olika nivåer som valts för den garanterade räntan och de skilda avtrappningsreglerna för räntesubventionerna bestämts med hänsyn till de verkningar som eftersträvas i detta hänseende och att slutresultatet för villaägarnas del givetvis skall bedömas även med hänsyn till att skuldökningar uteblir i det nya systemet och tili den avdragsrätt som föreligger för ränteutgifter.

Av det anförda framgår, att utskottet för sin del inte kan instämma i den i motionen 1974:1902 redovisade uppfattningen att bostadsfinansieringen bör vara subventionsfri utan tillstyrker de i propositionen föreslagna subventionerna. Utskottet har inte heller något att erinra mot den närmare utformningen av förslaget i denna del.

Vad angår villabeskattningen instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att intäkten bör räknas upp för de dyrare villorna till 10 96 av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.

Olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. I sammanhanget vill utskottet erinra om att 1972 års skatteutredning den 13 september 1974 fått tilläggsdirektiv att pröva frågan om en uppräkning av det s. k. sparavdraget fr. o. m. inkomståret 1975 och att i samband därmed också överse 500 kr.-avdraget vid villabeskattningen. Innan utfallet av 1975 års fastighetstaxering är känt anser utskottet att något ställningstagande ej bör göras i fråga om ändrade schablongränser och det extra avdragets storlek. Utskottet utgår från att chefen för finansdepartementet kommer att uppmärksamma denna fråga och lägga fram erforderliga förslag i detta hänseende.

Vad angår det i motionen 1974:1908 framställda yrkandet att begränsa avdragsrätten för gäldräntor vill utskottet framhålla, att nuvarande bristfälligheter inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan och att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1974:950, 1974:1903 och 1974:1908 och tillstyrker propositionen även i dessa delar. Med det anförda torde yrkandena i motionerna 1974:1904 och 1974:1907 vara tillgodosedda.

Stockholm den 21 november 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

CU 1974:36

124 Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Kristenson (s), Josefson (c). Carlstein* (s), Wikner (s), Stadling (s). Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark* (s), herrar Hallenius* (c), Boström (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som med anledning av det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”För en- och tvåfamiljsfastigheter” och slutar på s. 5 med ”vara tillgodosedda” anfört följande:

Av bostadsskattekommitténs analyser av den samlade effekten av skatteoch lånesystemen framgår att man endast med svårighet kan påvisa någon favör för småhusägarna som kollektiv. Snedvridningarna inom bostadssektorn har - som framgår av motionen 1974:1902 - helt andra orsaker än utformningen av beskattningen. Eftersom denna motion och propositionen i dessa delar behandlas av civilutskottet, saknar vi skäl att i detta yttrande gå in närmare på denna fråga. Vår uppfattning är emellertid att räntesubventioner bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla bostadskostnaderna nere på en godtagbar nivå. De enskilda hushållen bör i stället få ökat utrymme för bostadskonsumtion genom en reell skattesänkning. Vi tillstyrker således de förslag i denna riktning som lagts fram i motionen 1974:1902.

Som framgår av vad vi nyss anfört finns det inga sakliga skäl för att påföra småhusen någon extra beskattning. Vi avstyrker således propositionen i denna del. Tvärtom bör villaschablonen ändras för att undvika en påtaglig och helt oacceptabel skärpning av boendekostnaderna som ett resultat av de nu förestående höjningarna av taxeringsvärdena. Som påvisas i motionen 1974:1902 finns det all anledning att befara att den som innehar exempelvis ett statligt belånat småhus med ett taxeringsvärde av 150 000 kr. i annat fall kommer att träffas av en "lyxbeskattning" med ytterligare 900 kr. om året enbart som en följd av inflationens inverkan på taxeringsvärdet. För skatteskärpningar av detta slag är det av vikt att villaschablonen ändras på sätt som föreslagits i motionen 1974:1903. Motsvarande yrkande framställs från vårt håll även i motionen 1974:950. Vi yrkar bifall till motionen 1974:1903, varmed även yrkandet i motionen 1974:950 tillgodoses.

I motionen 1974:1903 föreslås också ett stöd till bostadssparande genom ett avdrag vid beskattningen med högst 50 96 av det under året sparade beloppet och högst 2 96 av inkomsten intill ett sparbelopp av 3 000 kr. om året. Enligt vår uppfattning är en egen bostad för många människor ett så naturligt sparmål och en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande bör stimuleras. Förslaget i motionen är väl ägnat att åstadkomma en sådan, som vi bedömer det, angelägen stimulans. Vi tillstyrker därför

CU 1974:36

motionen 1974:1903 även i denna del.

I motionen 1974:950 återkommer motionärerna också till ett yrkande från tidigare år av innebörd att ett tidsbegränsat egnahemsavdrag bör medges för reparationskostnader med 50 % av kostnaderna, dock högst 2 000 kr. Det torde inte kunna bestridas att gällande beskattningsregler motverkar att villabeståndet underhålls på ett tillfredsställande sätt. Förslaget i motionen avhjälper åtminstone till en del detta missförhållande och är samtidigt ägnat att främja sysselsättningen i byggnadsbranschen. Vi tillstyrker därför bifall till motionen 1974:950 även i denna del. De föreslagna avdragsreglerna bör gälla inte endast för kostnader under år 1974 utan också under 1975.

Tabell 1. Antal villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering fördelade efter taxeringsvärde samt summa taxeringsvärde, mkr.

Taxeringsvärde,

tkr.

Villafastigheter

Fritidsfastigheter

Samtliga fastigheter

Antal

%

Taxerings- värde, mkr.

%

Antal

%

Taxerings- värde, mkr.

%

Antal

%

Taxerings- värde, mkr.

%

- 20,0

91 548

10,2

1 287,1

2,0

209 244

49,7

2 510,9

21,8

300 792

22,8

3 798,0

5,1

20,1- 35,0

125 775

14,0

3 530,7

5,6

104 490

24,8

2 925,7

25,4

230 265

17,4

6 456.4

8,6

35,1- 50,0

132 446

14,7

5 711,3

9,0

60 463

14,4

2 599,9

22,6

192 909

14,6

8 311,2

11,1

50,1-100,0

372 419

41,3

27 755,0

43,9

41 698

9,9

2 752,1

23,9

414 117

31,3

30 507,1

40,8

100,1-125,0

92 518

10,3

10 387,5

16,4

2 425

0,6

271,6

2,4

94 943

7,2

10 659,1

14,3

125,1-150,0

43 405

4,8

5 982,1

9,5

1 096

0,3

151,2

44 501

3,4

6 133,3

8,2

150,1-200,0

29 960

3,3

5 150,3

8,1

0,2

136,3

1,2

30 748

2,3

5 286,6

7,1

200,1-225,0

5 465

0,6

1 163,8

1,8

0,0

30,9

0,3

5 610

0,4

1 194,7

1,6

225,1-300,0

6 032

0,7

1 537.0

2,4

0,0

49,5

0,4

6 223

0,5

1 586,5

2,1

300,1-400,0

1 035

0,1

351,5

0,6

0,0

30,4

0,3

1 121

0,1

381,9

0,5

400,1-

0,0

371,9

0,6

0,0

50,7

0,4

0,0

422,6

0,6

Summa

901 059

63 228,2

420 696

11 509,2

1 321 755

74 737,4

100 Tabell 2. Antal villafastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering i olika regioner fördelade efter taxeringsvärde

Taxeringsvärde,

tkr.

AB-län

O-län

M-län

Sa Storstadslän

Skogslän1

Övriga län

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

- 20,0

0,6

2 726

4,3

5 395

7,2

8 712

3,6

38 037

16,7

44 799

10,5

20,1- 35,0

2 284

2,1

6 020

9,6

9 234

12,4

17 538

7,2

44 511

19,5

63 726

14,9

35,1- 50,0

4 461

4,2

6 971

11,1

9 435

12,6

20 867

8,5

41 575

18,3

70 004

16,3

50,1-100,0

37 135

34,6

24 728

39,3

30 857

41,4

92 720

37,9

86 233

37,9

193 466

45,2

100,1-125,0

23 604

22,0

9 812

15,6

15,3

44 849

18,3

11 643

5,1

36 026

8,4

125,1-150,0

17 545

16,3

5 479

8,7

4 169

5,6

27 193

11,1

3 737

1,6

12 475

2,9

150,1-200,0

14 325

13,3

4 986

7,9

2 798

3,8

22 109

9,0

1 626

0,7

6 225

1,5

200,1-225,0

3 062

2,9

1 011

1,6

0,7

4 580

1,9

0,1

0,2

225,1-300,0

3 495

3,3

1 096

1,7

0,8

5 200

2,1

0,1

0,2

300,1-400,0

0,6

0,2

lil

0,1

0,4

0,0

0,0

400,1-

0,2

0,1

0,1

0,1

0,0

0,0

Summa

107 341

63 001

74 600

244 942

227 752

428 365

1 Värmlands och Kopparbergs län samt norrlandslänen.

CU 1974:36

128 Tabell 3. Antal fysiska personer med schablontaxcrad villafastighet (villa eller fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter ränteavdraget å fastigheten

Ränteavdrag, kr.

Antal fastighetsägare

391 826

1- 1 000

219 355

1 000- 2 000

151 229

2 000- 3 000

91 344

3 000 4 000

78 113

4 000- 5 000

57 105

5 000-10 000

185 866

10 000-

67 462

Summa

1 242 300

Tabell 4. Antal fysiska personer med schablontaxerad villafastighet (villa eller fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter fastighetens resultat ^schablonintäkt - räntor - tomträttsavgäld - extra avdrag)

Fastighetens resultat, kr.

Antal fastighetsägare

S:a överskott resp. underskott, mkr.

A. Fastigheter med överskott

5 000-

1 097

+ 17,4

3 000-5 000

1 780

+ 6,8

2 000-3 000

4 631

+ 11,0

1 000-2 000

31 336

+ 42,3

-1 000

403 831

+ 137,2

Summa

442 675

+ 214,7

B. Fastigheter som varken har över- eller under- skott

35 869

-

C. Fastigheter med underskott

-1 000

247 929

- 109,7

1 000-2 000

118 529

- 173,1

2 000-3 000

96 188

- 239,0

3 000-4 000

62 105

- 215,9

4 000-5 000

51 485

- 228,9

5 000-6 000

40 278

- 223,7

6 000-7 000

40 681

- 262,8

7 000-

106 561

- 1 031,5

Summa

763 756

- 2 484,7

Samtliga fastigheter

1 242 300

- 2 270,0

Källa: SOU 1974:16.

CU 1974:36

129 Bilaga 4

Nr 1 y

Lagutskottets yttrande över propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. jämte i anledning därav väckta motioner, allt i vad avser ändringar i hyreslagstiftningen.

Till civilutskottet

Civilutskottet harden 12 november 1974 beslutat bereda lagutskottet tillfälle att avge yttrande över i propositionen 1974:150 framlagda förslag till ändringar i hyreslagstiftningen jämte i ämnet väckta motioner, nämligen 1974:1899 av herr Pettersson i Helsingborg (s),

1974:1902 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna 10 och 11 i motionens hemställan,

1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser punkten 7 i motionens hemställan, samt 1974:1911 av fru Jacobsson (m) och herr Johansson i Vrångebäck (m), såvitt avser punkten 1 i motionens hemställan.

Med anledning härav får lagutskottet anföra följande.

I ett av propositionens huvudavsnitt behandlas ändringar i hyreslagstiftningen m. m. Förevarande yttrande begränsas till de förslag i nämnda avsnitt som berör lagutskottets beredningsområde, dvs. de allmänna hyresbestämmelserna i 12 kap. jordabalken (i fortsättningen kallad hyreslagen). Härvid undantas dock hyreslagens bestämmelser om hyressättning. Dessa bestämmelser bör förbehållas civilutskottets prövning med hänsyn till deras nära samband med centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a. bostadsfinansieringssystemet och den kommunala markpolitiken. I det följande behandlar lagutskottet således inte de i propositionen föreslagna jämkningarna i bruksvärdereglerna i 48 § hyreslagen och inte heller det i motionen 1974:1908 under punkten 7 i motionens hemställan upptagna förslaget till ändrad lydelse av nämnda lagrum.

A. Återflyttningsrätt efter ombyggnad

En av de omständigheter som kan medföra att hyresgästens besittningsskydd bryts vid en intresseavvägning enligt 46 § hyreslagen är att huset skall undergå större ombyggnad. I denna situation får hyresgästens anspråk på förlängning av hyresavtalet vika, om det inte är uppenbart att hyresgästen kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för ombyggnaden. En förutsättning är dock att det inte är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

I samband med tillkomsten av det aktuella lagrummet framhölls bl. a.

9 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

att det i inte obetydlig omfattning borde vara möjligt att låta hyresgästen, om han så önskar, flytta tillbaka efter genomförd ombyggnad.

I propositionen konstateras att denna återflyttningsmöjlighet hittills torde ha utnyttjats i endast ringa utsträckning. Har den ifrågavarande besittningsskyddsbrytande grunden förelegat, torde hyresnämndernas beslut i allmänhet ha inneburit att hyresgästen fått frånträda hyresrätten definitivt.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att till 46 § hyreslagen fogas ett nytt stycke av innehåll att, om hyresgäst avträder lägenhet eller del av lägenhet med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, han om möjligt skall beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset. Avsikten med bestämmelsen är att frågan om återflyttning framdeles skall beaktas i större utsträckning än för närvarande vid den billighetsprövning som skall ske när hyresvärd åberopar genomgripande ombyggnad som grund för upplösning av hyresförhållande.

I motionen 1974:1908 framförs kritik mot den föreslagna bestämmelsen, vilken motionärerna finner alltför vagt formulerad. Det bör i stället slås fast att hyresgästen skall ha en ovillkorlig återflyttningsrätt, anser motionärerna.

Enligt utskottets mening är förhållandena i ombyggnadsfallen alltför växlande för att en så kategoriskt avfattad regel, som den motionärerna föreslår, skall kunna införas. Inte minst av hänsyn till hyresgästerna själva måste regeln ges en tämligen allmänt hållen avfattning. Såsom framhålls i propositionen är flertalet hyresgäster förmodligen inte beredda att redan vid prövningstillfället ta ställning till om de vill flytta tillbaka till viss lägenhet i det ombyggda huset. Inte förrän ombyggnaden är avslutad kan hyresgästerna t. ex. få kännedom om de nya hyrornas storlek. Det är heller inte ovanligt att en planerad ombyggnad innebär att antalet lägenheter minskar.

I en sådan situation finns således inga praktiska möjligheter att vid prövningstillfället tillförsäkra samtliga hyresgäster en ovillkorlig återflyttningsrätt. Med hänsyn härtill kan motionärernas förslag i vissa fall befaras motverka att en från bostadssocial synpunkt angelägen sanering av äldre fastigheter kommer till stånd.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning att hyresgästernas nu ifrågavarande intressen i stället bör beaktas inom ramen för den billighetsprövning som skall ske när genomgripande ombyggnad åberopas som grund för uppsägning av hyresavtalet. Vill i något fall hyresvärden inte medverka till att hyresgäst, som önskar flytta tillbaka, bereds möjlighet därtill, får hyresvärdens vägran vägas samman med andra omständigheter som är av betydelse vid billighetsprövningen. I enlighet med vad som anförs i propositionen bör i denna situation gälla, att hyresavtalet i allmänhet bör förlängas, om hyresvärdens vägran framstår som obefogad.

I specialmotiveringen till 45 och 46 §§ hyreslagen (prop. s. 495-497) har departementschefen utvecklat vissa synpunkter på hur man från prövningsorganens sida borgå till väga vid den praktiska tillämpningen av förevarande

CU 1974:36

bestämmelse. Vad departementschefen i detta hänseende uttalat föranleder ingen erinran från utskottets sida.

På grund av det ovan anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1908 i ifrågavarande del.

B. Lägenhetens underhåll m. m.

1 propositionen läggs fram förslag som syftar till att ge hyresgästerna ökat inflytande över de egna boendeförhållandena. Enligt departementschefens uttalanden i propositionen skall förslagen i denna del ses som det första steget mot ett mer omfattande hyresgästinflytande på bostadsområdet. De reformer som föreslås på hyreslagens område gäller den enskilda hyresgästens rätt att vidta mindre ändringar i den egna lägenheten samt hans möjligheter att förmå hyresvärden att fullgöra sin reparationsskyldighet med avseende på det löpande underhållet av lägenheten. Endast i sistnämnda del har motionsvis invändningar framförts mot förslagen.

Frågan om hyresvärdens underhållsplikt regleras i 15 § andra stycket hyreslagen. Enligt detta stadgande skall hyresvärden med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer i lägenhetens bostadsdel med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Eftersätter hyresvärden den obligatoriska underhållsplikten har hyresgästen rätt till självhjälp, dvs. rätt att avhjälpa bristen på värdens bekostnad. Han är också berättigad till hyresnedsättning så länge bristen varar.

I propositionen föreslås att hyresgästerna skall få effektivare påtryckningsmedel än som för närvarande står till buds, om hyresvärden åsidosätter periodiska lägenhetsreparationer. Departementschefen förordar att hyresnämnd i sådana fall skall tå möjlighet att på ansökan av hyresgästen förelägga hyresvärden att ombesörja sedvanliga lägenhetsreparationer enligt 15 § andra stycket hyreslagen. Vidare föreslås att sådant föreläggande - benämnt reparationsföreläggande - får förenas med vite samt att i föreläggandet skall bestämmas viss tid inom vilken den avsedda åtgärden skall ha vidtagits. Propositionens förslag innebär också att den utsatta tiden får förlängas, om det föreligger särskilda skäl för detta och ansökan därom görs före utgången av den löpande tidsfristen. De förordade bestämmelserna föreslås bli upptagna i ett nytt andra stycke i 16 § hyreslagen.

Ett reparationsföreläggande för hyresvärden att fullgöra sin reparationsskyldighet enligt 15 § andra stycket får inte omfatta andra åtgärder än sådana sedvanliga underhållsarbeten som avses i lagrummet. Enligt propositionens förslag bör hyresvärden inte heller kunna åläggas att reparera oftare än vad han är skyldig att göra enligt nyssnämnda lagrum. 1 anslutning härtill framhåller departementschefen att frågan om vilken intervall som bör gälla för olika åtgärder bör överlämnas åt rättstillämpningen. Förhandlingsuppgörelser mellan hyresmarknadens partorganisationer kan enligt hans mening vän -

CU 1974:36

tas fö stort inflytande på denna fråga. Propositionen upptar följaktligen inget förslag till ändring av 15 § andra stycket hyreslagen.

Departementschefens ställningstagande till frågan om omloppstiden för reparationsarbetena kritiseras i motionen 1974:1908. För att åstadkomma en önskvärd precisering av det "skäliga tidsmellanrum”, varom talas i 15 § andra stycket hyreslagen, föreslår motionärerna att reparationsintervallen fastställs till högst 8 år.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte är lämpligt att i lagtexten generellt fastlägga en viss omloppstid för de periodiska lägenhetsreparationerna. Att ett reparationsbehov kan inträda vid olika tidpunkter för skilda lägenheter och dessutom för skilda rum i en och samma lägenhet torde vara ovedersägligt. Sålunda torde t. ex. hyresvärdens reparationsskyldighet inträda oftare om lägenheten är uthyrd till en barnfamilj än om den används av en ensamstående person. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens bedömning att frågan lämpligen bör överlämnas åt rättstillämpningen. Såsom framhålls i propositionen kan det också väntas att partsorganisationerna på hyresmarknaden kommer att träffa överenskommelser om vissa normer för underhållsstandard och om lämpliga tidsintervaller mellan vanliga reparationsarbeten. Utan att därmed avse att göra något eget ställningstagande vill utskottet i detta sammanhang peka på att vissa principer härvidlag utbildats inom de större allmännyttiga bostadsföretagen. I fråga om bostadslägenheter om 1-3 rum och kök, där slitaget normalt blir högre än i större bostadsvåningar, brukar det inom dessa företag anses att en normal reparationsintervall för målning, tapetsering och takstrykning är 8-9 år.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen 1974:1908, såvitt nu är i fråga.

De ekonomiska frågorna rörande reparationsarbeten tas upp i motionen 1974:1899. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen anhåller om att sådana bestämmelser införs i hyreslagstiftningen att bostadskonsumenternas rätt till reparationer tryggas. Motionären synes förorda att frågorna rörande reparations- och underhållsarbeten skall lösas efter det system med fonder för yttre och inre reparationer som tillämpas av bostadsrättsföreningar. En bestämmelse om obligatorisk fondbildning för reparationer bör enligt motionärens mening införas i hyreslagstiftningen, såvitt avser flerfamiljshus.

Utskottet vill beträffande detta motionsförslag framhålla att hyreslagens reglering utgår från att ansvaret för lägenhetens underhåll åvilar hyresvärden. Utskottet vill vidare peka på att propositionen upptar förslag till åtgärder som just syftar till att garantera hyresgästen ett tillfredsställande lägenhetsunderhåll och att säkerställa att hyresvärdens underhållsskyldighet effektueras på ett enklare och effektivare sätt än för närvarande. Hit hör i första hand den föreslagna ordningen med vitessanktionerade reparationsförelägganden. Utskottet vill samtidigt erinra om att förslaget på denna punkt

CU 1974:36

inte avser att rubba de rättigheter som en hyresgäst redan nu har, när hyresvärden inte fullgör sin reparationsskyldighet. Hyresgästen skall således enligt propositionens förslag kunna välja mellan att ansöka om reparationsföreläggande och att t. ex. låta verkställa s. k. tvångsreparation på hyresvärdens bekostnad.

Det ankommer i första hand på civilutskottet att göra en bedömning av motionsförslaget från fastighetsekonomisk synpunkt samt att pröva de ekonomisk-politiska konsekvenserna förbostadskonsumenterna. Lagutskottet erinrar härvid om att tanken på inrättande av fonder för yttre och inre fastighetsunderhåll även förs fram i folkpartiets partimotion 1974:1907 såsom en fråga som bör utredas närmare. Utskottet vill också erinra om att den av Hyresgästernas riksförbund tillsatta boinflytandeutredningen ställt sig skeptisk till en lösning av denna typ. Enligt utskottets uppfattning synes det rimligt att man först avvaktar vilka praktiska effekter de i propositionen föreslagna åtgärderna kommer att fl på lägenheternas underhållsstandard, innan man bestämmer sig för en ytterligare utbyggnad av underhållsreglerna. Frågan synes likväl kunna bli föremål för ytterligare överväganden, t. ex. inom ramen för boendeutredningens fortsatta arbete.

Från här anförda utgångspunkter avstyrker utskottet motionen 1974:1899.

C. Utdömande av vite

Enligt propositionens förslag skall hyresnämnd självmant ta upp fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av de nya bestämmelserna om reparationsföreläggande. En bestämmelse härom föreslås bli införd i 62 § andra stycket hyreslagen. Enligt förslaget bör vidare föreskrivas att vite inte får dömas ut, om ändamålet har förfallit, samt att utdömt vite inte får förvandlas. Att talan mot hyresnämnds beslut om utdömande av vite kan fullföljas genom besvär hos Svea hovrätt följer av 70 § i förslaget.

I motionen 1974:1911 anförs att bestämmelsen om att hyresnämnd självmant skall ta upp frågan om utdömande av förelagt vite inte överensstämmer med vad som gäller beträffande vitén i andra sammanhang. Eftersom det ligger i hyresgästens intresse att vitet utdöms, om de med föreläggandet avsedda åtgärderna inte vidtas, bör också initiativet till vitets utdömande komma från hyresgästen. Motionärerna föreslår därför att 62 § andra stycket hyreslagen ändras så att hyresnämnd skall kunna utdöma vite endast på ansökan av den berörda hyresgästen.

Utskottet vill till en början peka på att det av specialmotiveringen till ifrågavarande lagrum framgår, att det förhållandet att nämnden självmant kan ta upp fråga om utdömande av försuttet vite självfallet inte innebär att nämnden skall vara skyldig att efterforska i vad mån hyresvärden har vidtagit de åtgärder som föreläggandet avser. Utskottet vill för sin del understryka att avsikten inte är att nämnden aktivt skall bedriva någon form av uppföljningsverksamhet beträffande meddelade vitesförelägganden. Så -

lt) Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

som departementschefen framhållit får man räkna med att hyresgästen normalt kommer att hålla nämnden underrättad om utvecklingen. Skulle emellertid nämnden på annat sätt få kännedom om att föreläggandet inte har iakttagits, anser utskottet i likhet med departementschefen att det finns ett praktiskt behov av att nämnden självmant kan ta upp frågan om vitets utdömande. Vitesförelägganden kan exempelvis ha meddelats samtidigt beträffande flera lägenheter i samma fastighet. Det kan sedermera inträffa att endast vissa av de berörda hyresgästerna tar kontakt med nämnden för att utverka att vitena utdöms. Även i andra fall kan det tänkas att nämnden i samband med senare handläggning av hyresnämndsärende får kännedom om att ett visst vitesföreläggande ej efterkommits. Det är främst med tanke på dylika situationer som nämnden bör tillerkännas rätt att kunna ingå i prövning av frågan om vitets utdömande utan att vara formellt bunden av processuella initiativ från hyresgästens sida.

Utskottet vill vidare betona att vid hyresnämnds handläggning av vitesärenden skall självfallet gälla de allmänna rättsprinciper som utbildats på ifrågavarande rättsområde. Utskottet vill härvid peka på att i propositionens förslag till lagtext har uttryckligen intagits den allmänna grundsatsen att vite ej skall utdömas, om dess ändamål finnes ha förfallit, när fråga uppkommer om viteshotets förverkligande. Om sålunda den ålagda prestationen visserligen ej har fullgjorts men visar sig obehövlig, så att föreläggandet egentligen borde ha återkallats, skall vitet således ej utdömas. Detsamma gäller givetvis om hyresgästen underrättar hyresnämnden om att han inte vill att vitet döms ut. Det kan i detta sammanhang tilläggas att i enlighet med allmänna processrättsliga principer bör något utdömande inte ske utan att hyresvärden bereus tillfälle till förklaring. I samband med utdömandet står det vidare nämnden fritt att ånyo överväga föreläggandets riktighet ur både laglighets- och skälighetssynpunkt. Därvid äger nämnden jämka vitesbeloppet, om särskilt starka skäl härför kan åberopas, t. ex. om den bristande uppfyllelsen avser endast en mindre del av den ålagda prestationen eller om en serie upprepade vitesförelägganden lett till ett sammanlagt vitesbelopp av oskälig storlek. Frågan om vilka bedömningsnormer som skall gälla vid försenad prestation får överlämnas åt rättstillämpningen. Utskottet erinrar om att det på denna punkt sedan gammalt tillämpas olika praxis hos förvaltningsdomstolarna, å ena sidan, och de allmänna domstolarna, å den andra (se rättsfallen RÅ 1922:73 och 1960:37 samt NJA 1906 s. 131, 1936 s. 637 och 1943 s. 588). Beträffande här berörda vitesförelägganden torde detta spörsmål inte komma att få så stor aktualitet med hänsyn till bl. a. stadgandet om att den i föreläggandet utsatta tiden kan förlängas, om det finns skäl för detta och ansökan därom görs före utgången av den löpande tidsfristen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1911 i ifrågavarande del.

Beträffande hyresnämnds befattning med vitesförelägganden vill utskottet

CU 1974:36

avslutningsvis fästa uppmärksamheten på en fråga rörande vitén som förelagts med stöd av bostadssaneringslagen (1973:531). Sådana vitén skall kunna utdömas av hyresnämnd på yrkande av den på vars ansökan vitet har förelagts, se 20 § förslaget till lag om ändring, i bostadssaneringslagen. I den allmänna motiveringen (prop. s. 447) har angetts att fråga om utdömande av vite, som utsatts i samband med förbud enligt 2 a § i nämnda förslag, bör kunna tas upp självmant till prövning av hyresnämnden. Detta uttalande överensstämmer således ej med den föreslagna lagtexten. Till förebyggande av eventuella missförstånd på denna punkt vill utskottet här framhålla att den i lagtexten och i den därtill hörande specialmotiveringen angivna processordningen givetvis skall gälla.

D. Fullföljdsbestämmelsema m. m.

I propositionen anför departementschefen att förevarande lagstiftningsärende samordnats med det i propositionen 1974:151 framlagda förslaget om inrättande av en bostadsdomstol den 1 juli 1975 såsom ny överinstans över hyresnämnderna. Förevarande lagförslag utgår från fullföljdsbestämmelserna i hyreslagen, nämndlagen och bostadssaneringslagen i deras nuvarande lydelse, medan förslagen enligt propositionen 1974:151 utgår från bestämmelsernas lydelse enligt förevarande förslag.

Departementschefen erinrar vidare om att det enligt förevarande förslag läggs en del helt nya uppgifter på hyresnämnderna, nämligen att meddela reparationsföreläggande enligt 16 § andra stycket, att döma ut vite som förenats med sådant föreläggande (62 § andra stycket) och att döma ut skadestånd i fall som avses i 24 a §.

Part som är missnöjd med nämndens beslut i dessa fall bör självfallet kunna få frågan överprövad, framhåller departementschefen. När bostadsdomstolen har inrättats den 1 juli 1975 är det enligt hans mening naturligt att avgörandena överprövas där. Nu ifrågavarande reformer på hyresrättens område föreslås emellertid träda i kraft redan den 1 januari 1975. Under en övergångstid, innan bostadsdomstolen trätt i verksamhet, bör därför enligt departementschefens mening överprövningen av hyresnämnds avgöranden i de frågor det här gäller kunna läggas på fastighetsdomstolarna och hovrätterna. När därefter bostadsdomstolen börjar sin verksamhet, får de överlämna eventuellt anhängiga mål till bostadsdomstolens prövning.

I motionen 1974:1902 hemställs att riksdagen med avslag på de provisoriska ändringarna i 70-73 §§ hyreslagen beslutar att övriga ändringar i nämnda lag samt i bostadssaneringslagen skall träda i kraft den 1 juli 1975. I motiveringen för yrkandet anför motionärerna att för att osäkerhet inte skall uppkomma bör de materiella ändringarna i hyreslagstiftningen till tidpunkten samordnas med de processuella. Därför bör enligt motionärernas mening någon provisorisk lagstiftning i enlighet med propositionens förslag inte antas i avvaktan på de nya fullföljdsregler som skall gälla fr. o. m. 1 juli 1975.

CU 1974:36

136 Utskottet vill först peka på att motionsförslaget bör ses mot bakgrund av de yrkanden som framförs i den med anledning av propositionen 1974:151 väckta motionen 1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m). I sistnämnda motion hemställs att riksdagen dels avslår propositionen 1974:151, såvitt avser inrättande av bostadsdomstol, dels hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1975 års vårriksdag om att instansordningen vid fullföljd av avgöranden från hyresnämnd skall utgöras av fastighetsdomstol och hovrätt.

Enligt utskottets mening är det inte försvarbart att i ett lagstiftningsärende anta nya materiella bestämmelser och samtidigt lämna frågan om vad som skall gälla i processuellt hänseende öppen. Denna bedömning anser utskottet vara giltig, oavsett om de materiella bestämmelsernas ikraftträdande skjutits på framtiden. Förevarande förslag innebär för övrigt att överprövningen av hyresnämnds avgöranden i de frågor som det här gäller tills vidare läggs på de allmänna domstolarna i enlighet med vad som tidigare gällt på hyreslagstiftningens område. Vid sådant förhållande synes frågan om inrättande av bostadsdomstolen ej böra tillmätas någon avgörande betydelse såvitt avser ställningstagandet till de föreslagna processrättsliga bestämmelserna.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

E. Utredning om partsjörhållanden på bostadsmarknaden

1 motionen 1974:1902 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående partsförhållanden på bostadsmarknaden. I motiveringen anförs bl. a. att partsförhållandena på bostadsmarknaden efter ett genomförande av propositionens förslag kommer att skilja sig helt från annan civillagstiftning. Motionärerna pekar i detta sammanhang särskilt på förslagen om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid, att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke vidta ändringar i lägenheten eller dess inredning. Genom dessa förslag har hyresgästens ställning som avtalspart stärkts väsentligt, samtidigt som hyresvärdens ställning undergått en motsvarande försvagning. För att skapa stärkt rättssäkerhet för såväl hyresgäster som hyresvärdar vore det enligt motionärernas mening värdefullt med en statlig utredning kring dessa partsförhållanden.

Utskottet vill till en början erinra om att utvecklingen i vårt land gått i riktning mot ett vidgat inflytande för medborgarna på skilda områden av samhällslivet. En sådan utvecklingslinje märks t. ex. inom arbetslivet där genom de senaste årens reformer de anställda tillerkänts ett väsentligt ökat inflytande över förhållandena på sina arbetsplatser. Motsvarande tendens gör sig gällande inom t. ex. undervisningsväsendet och konsumentpolitiken. På hyresrättens område präglas emellertid lagstiftningen fortfarande av det traditionella synsättet att bestämmanderätten över bostadsförhållandena är förbehållen dem som äger bostadsfastigheterna. Från hyres -

CU 1974:36

gästernas organisationer har under senare år framförts krav på att hyresgästerna måste få ett reellt inflytande på sina bostadsförhållanden. Dessa krav på ökad boendedemokrati får enligt utskottets uppfattning anses berättigade mot bakgrund av bostadens grundläggande betydelse som livsmiljö för individer och familjer. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att den demokratisering som redan skett på flera andra områden av samhällslivet nu måste få slå igenom även på bostadsområdet.

Demokratiseringssträvanden av detta slag måste alltid innebära att den ena parten får avstå från vissa av sina rättigheter till förmån för den andra parten. Utskottet vill här erinra om att hyreslagen har karaktären av en social skyddslagstiftning till hyresgästens förmån. De ändringar, som nu föreslås i denna lag, utgör ett ytterligare led i lagstiftarens strävan att söka stärka den socialt svagare partens ställning och tillgodose hans speciella behov av skydd. Detta innebär i och för sig ingenting nytt i civilrättsliga sammanhang. En liknande målsättning har exempelvis i hög grad präglat de senaste årens lagstiftningsarbete inom familjerätten, arbetsrätten och den civilrättsliga konsumentskyddslagstiftningen.

Genom förevarande proposition tas ett första steg i riktning mot att öka hyresgästernas rättsliga och praktiska möjligheter att själva bestämma över sin lägenhet och bostadens närmaste omgivning. Utskottet hälsar detta med tillfredsställelse. Såsom framhålls i propositionen måste med hänsyn till framför allt de ekonomiska ansvarsförhållandena frågan om att utveckla mer definitiva former för en vidgad boendedemokrati lösas på längre sikt. Departementschefen understryker i detta sammanhang att det är angeläget att man går fram stegvis så att beslut om förändringar i de rättsliga förhållandena mellan hyresgäster och fastighetsägare kan grundas på säkra erfarenheter. Frågan om ett ökat hyresgästinflytande kommer också att ges en hög prioritet i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas fortsatta arbete.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är påkallat att begära en sådan utredning som föreslås av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

F. Övriga frågor

Såsom framgår av den föregående framställningen har utskottet vid sin behandling av i propositionen framlagda förslag till ändringar i hyreslagstiftningen främst tagit upp sådana frågor som aktualiserats genom motioner.

I den mån de föreslagna lagändringarna inte behandlats i det föregående tillstyrker utskottet desamma. Avslutningsvis tar utskottet upp två andra frågor som berörs av propositionen.

I specialmotiveringen till 45 och 46 §§ hyreslagen diskuterar departementschefen de s. k. rivningsklausulernas betydelse i besittningsskyddshänseende (prop. s. 499 fi). Han pekar därvid på att någon enhetlig rättstillämpning

CU 1974:36

inte har utbildats på denna punkt och att det hos de tillämpande myndigheterna förekommer rätt stora olikheter vid bedömningen av frågan vilken verkan som en rivningsklausul bör tillerkännas. Departementschefen framhåller som sin mening att en rivningsklausul bör tillmätas betydelse i långt mindre utsträckning än vad hittills vanligtvis varit fallet. Han anser därför att rättstillämpningen i fortsättningen bör bli mer restriktiv när det gäller att låta rivningsklausuler fälla avgörandet till hyresvärdens förmån. Några uttryckliga lagändringar på denna punkt föreslås dock inte.

Utskottet kan helt ansluta sig till departementschefens uppfattning i denna fråga och vill för sin del ytterligare understryka vikten av att rivningsklausuler inte slentrianmässigt tillåts bryta hyresgästernas besittningsskydd. Utskottet ansluter sig också till de närmare riktlinjer för bedömningen av rivningsklausulernas besittningsskyddsbrytande verkan som departementschefen utvecklar i propositionen.

Utskottet vill till sist något beröra den föreslagna hyreslagstiftningens tillämplighet på sådan lägenhet som avses i 51 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. I propositionen föreslås inga undantag beträffande sådana bostadsupplåtelser i kooperativ form, som avses i nyssnämnda lagrum. Frågan berörs dock ej närmare i propositionen. Inte heller enligt utskottets uppfattning synes det motiverat att här införa undantagsbestämmelser för denna speciella grupp av lägenheter.

På två punkter synes emellertid viss tveksamhet kunna uppstå rörande de föreslagna lagändringarnas närmare innebörd, såvitt avser ifrågavarande kooperativa företag (i fortsättningen kallade bostadsföreningar). Med anledning härav får utskottet anföra följande.

För det första kan fråga uppkomma huruvida reparationsföreläggande enligt 16 § andra stycket i förslaget kan riktas mot bostadsförening. Detta spörsmål får enligt utskottets mening bedömas på följande sätt. Om länsstyrelse med stöd av ovannämnda övergångsbestämmelse medgett föreningen undantag från 15 § andra stycket hyreslagen kan uppenbarligen reparationsföreläggande inte meddelas såvitt avser sådana lägenhetsreparationer som omfattas av detta stadgande. Däremot föreligger förutsättningar för att meddela reparationsföreläggande i andra fall än då fråga är om åtgärd enligt 15 § andra stycket hyreslagen, nämligen i sådana fall som anges i 16 § första stycket punkterna 1 och 3 i förslaget. Sistnämnda bestämmelser avser det fall att hyreslägenhet skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan eller att hinder eller men i nyttjanderätten uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande och utan att fråga är om det löpande lägenhetsunderhållet enligt 15 § andra stycket. Det kan t. ex. vara fråga om en sönderslagen fönsterruta i lägenheten eller om en söndrig tvättmaskin i en gemensam tvättstuga i huset.

För det andra kan det diskuteras vad som blir följden av att 24a§ i förslaget görs tillämplig på dessa bostadsföreningar. Enligt denna paragraf har hyresgästen rätt att på egen bekostnad utföra målning, tapetsering och

CU 1974:36

därmed jämförlig åtgärd i sin lägenhet. Sådana förbättringsarbeten får enligt förslaget vidtas utan hyresvärdens samtycke och kan i princip aldrig medföra skyldighet för hyresgästen att återställa lägenheten i tidigare skick, än mindre kan de innefatta ett åsidosättande av hans plikt att vårda lägenheten. Minskar därigenom lägenhetens bruksvärde har hyresvärden dock rätt till ersättning för skadan. Skulle det t. ex., när hyresgästen flyttar, visa sig att de åtgärder han vidtagit i fråga om lägenheten inte fyller anspråken på fackmannamässigt utförande och att lägenhetens bruksvärde till följd därav minskat, bör hyresvärden enligt vad som anförs i propositionen ha rätt till ersättning för den skada han därigenom åsamkats.

Ovannämnda skadeståndsregel skall - när hyresgästen utfört målning, tapetsering eller därmed jämförlig åtgärd i sin lägenhet - gälla i stället för den allmänna bestämmelsen i 24 § första stycket hyreslagen om skyldighet för hyresgäst att ersätta all skada som har uppkommit genom hans vållande. Prövningen av skadeståndsfrågan föreslås ankomma på hyresnämnd, eftersom prövningen måste innefatta en bedömning av om lägenhetens bruksvärde minskat till följd av hyresgästens reparationsåtgärder.

Beträffande bostadsförening gäller andra principer rörande underhåll av lägenhet än vad som är fallet i hyresförhållanden i allmänhet. Medlem i bostadsförening är vanligtvis enligt föreskrift i föreningens stadgar skyldig att på egen bekostnad hålla lägenheten i gott skick. Innebörden av medlems underhållsskyldighet är att han skall dels vidta de reparationer som behövs, dels svara för kostnaderna för åtgärden. Han är sålunda skyldig att på egen bekostnad ombesörja tapetsering, målning och andra reparationer så att lägenheten hålls i gott skick. För att underlätta finansieringen av nödvändiga reparationer har flertalet bostadsföreningar i sina stadgar särskild föreskrift om regelbundna avsättningar till fond för reparationer som åvilar medlemmarna, ibland kallad inre reparationsfond. Medlem får för att bekosta inre underhåll, tillgodogöra sig på lägenheten belöpande del av fonden. För varje andelsrätt brukar särskild avräkning förås över avsättningar till och uttag ur fonden, vilka avser andelsrätten. Eventuellt överskott på fonden brukar balanseras eller fonderas på sätt föreningsstämman beslutar.

Befinns i samband med medlems avflyttning av honom ombesörjda reparationer inte vara fackmässigt utförda, är det vanligt att föreningen debiterar medlemmen kostnaden för ny reparation. I första hand debiteras givetvis medlemmens reparationskonto hos föreningen. Vid ett genomförande av propositionens förslag uppkommer emellertid frågan, huruvida föreningens eventuella anspråk på ersättning från medlemmen bör falla under hyresnämnds prövning.

Enligt utskottets mening synes det inte föreligga något avgörande skäl för att undanta dylika ersättningsanspråk från paragrafens tillämpningsområde. Även medlem i bostadsförening bör enligt utskottets uppfattning komma i åtnjutande av de rättigheter som här tillerkänns bostadshyresgäst. Givetvis är stadgandet dock tillämpligt endast på sådana fall där krav på be -

CU 1974:36

talning riktas mot medlemmen från föreningens sida. De speciella problem som förevarande paragraf i övrigt kan ge upphov till såvitt avser bostadsföreningar, finner utskottet böra kunna överlämnas åt rättstillämpningen.

Stockholm den 21 november 1974

På lagutskottets vägnar IVAN SVANSTRÖM

Näivarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m)‘, Sundelin (s)*, Börjesson i Falköping (c), Andersson i Södertälje (s), Winberg (m)*, Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk)*, fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm (s), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp) och fru Jacobsson (m)1*.

1 Ej närvarande vid behandlingen av punkt E ovan.

1 Endast närvarande vid behandlingen av punkt E ovan.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. beträffande återflyttningsrätt efter ombyggnad

av herr Israelsson (vpk) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 3 med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att ombyggnader av hyresfastigheter i allmänhet får till resultat att de nya hyrorna blir så höga, att det är helt orealistiskt för de förutvarande hyresgästerna att tänka sig att flytta tillbaka till huset efter ombyggnaden. Åtminstone är detta det vanliga förhållandet i storstadsområdena. Vänsterpartiet kommunisterna har i förevarande motion framfört en rad förslag som bl. a. syftar till att sänka det allmänna hyresläget till en för vanliga löntagare rimlig nivå. I nämnda motion framställs också konkreta förslag till ändringar i bostadssaneringslagen, vilka skulle ge hyresgästerna bestämmanderätt i samband med saneringar av bostadsfastigheter. Hyresgästerna skulle enligt dessa förslag få medbestämmanderätt redan på planeringsstadiet vid utformning och förändring av bostadsmiljön och på så sätt få ett reellt inflytande över sitt eget boende. Förevarande motionsyrkande ligger helt i linje med nu nämnda förslag och avser att tillskapa ett reellt besittningsskydd för hyresgästerna i ombyggnadsfallen. Utskottet instämmer i motionärernas kritik av den i propositionen föreslagna bestämmelsen om återflyttningsrätt och tillstyrker bifall till motionens förslag till ändring av paragrafen.

CU 1974:36

2. beträffande lägenhetens underhåll

av herr Israelsson (vpk) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet delar” och slutar på samma sida med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att det råder ett utbrett missnöje bland hyresgästerna över det sätt varpå det löpande lägenhetsunderhållet nonchaleras av många fastighetsägare. Det eftersatta lägenhetsunderhållet är bl. a. en följd av att hyreslagen inte lämnar några närmare anvisningar om vad som menas med ”skäliga tidsmellanrum” i 15 § andra stycket. Om man på sätt motionärerna förordar skulle slå fast en fix högsta tidsgräns skulle det i många fall bli möjligt att effektuera hyresvärdens reparationsskyldighet där detta i dag inte låter sig göras. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:1908, såvitt nu är i fråga.

3. beträffande utdömande av vite

av herrar Lidgård (m)och Winberg (m) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 6 med "ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att meddelande av vitesföreläggande jämlikt 16 § andra stycket hyreslagen enligt propositionens förslag förutsätter att ansökan först görs av hyresgästen. På motsvarande sätt bör enligt utskottets mening även utdömande av vitet förutsätta visst initiativ från hyresgästens sida. Att särskild ansökan bör krävas även i detta fall överensstämmer med vad som gäller om handläggning av vitesärenden på andra rättsområden. Utskottet vill här särskilt peka på att denna ordning följts i propositionens förslag, såvitt gäller utdömande av vite som meddelats med stöd av bostadssaneringslagen. Utskottet anser det också vara ett rättssäkerhetsintresse att utdömande av vite enligt 16 § andra stycket hyreslagen inte skall vara beroende av vad som slumpartat råkar komma till hyresnämndens kännedom under hand. Detta strider mot grundsatsen om att lika fall skall behandlas lika. Även omtanken om den enskilde hyresgästens handlingsfrihet och möjlighet att påverka skeendet anser utskottet böra leda till att man i dessa fall måste kräva en viljeyttring från hyresgästens sida för att frågan om vitets utdömande skall tas upp till prövning. Beträffande hyresnämndens handläggning i övrigt av ifrågavarande vitesärenden vill utskottet betona, att allmänna regler som gäller om vitesinstitutet givetvis är direkt tillämpliga.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1974:1911, såvitt nu är i fråga.

4. beträffande full/oljdsbestämmelser m. m.

av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser att det avsnitt av utskottets yttrande som överst på s. 8 börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

11 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

142 Utskottet delar motionärernas uppfattning att så länge statsmakterna ej tagit ställning till frågan om vilken processordning som för framtiden skall gälla vid överprövning av hyresnämnds avgöranden bör några nyheter inte införas på det berörda rättsområdet. Motionärernas uppfattning återspeglar enligt utskottets mening en grundläggande rättssäkerhetsprincip. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att i tre av riksdagen ännu icke behandlade motioner, nämligen 1974:1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m)och 1974:1928 av herrar Nordin (c) och Fiskesjö (c), har avslag yrkats på propositionen 1974:151 med förslag til! lag om bostadsdomstol m. m. I de båda sistnämnda motionerna framställs dessutom yrkanden om skyndsamt förslag till ny instansordning. Utskottet erinrar vidare om att samordning skett mellan förevarande proposition och propositionen 1974:151 på sådant sätt att sistnämnda proposition måste behandlas vid en senare tidpunkt av riksdagen. Med hänsyn till nu anförda omständigheter tillstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

5. beträffande partsförhållanden på bostadsmarknaden

av herr Winberg (m) och fru Jacobsson (m) som anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar nederst på s. 8 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 9 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs fram flera förslag som innebär en förstärkning av hyresgästernas förhandlingsposition. I motionen pekas särskilt på förslagen om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid, att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke vidta ändringar i lägenheten eller dess inredning. Utskottet vill här peka på att nu nämnda förslag enhälligt tillstyrks av utskottet. Det bör emellertid erinras om att departementschefen i propositionen framhållit att de föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen innebär viktiga nyheter av principiell natur. Mot denna bakgrund har han ansett det naturligt att vissa av de föreslagna reformerna får karaktären av en försöksverksamhet med begränsat giltighetsområde. Utskottet vill i anslutning härtill fästa uppmärksamheten på att även om de föreslagna hyresrättsliga reformerna kan synas väsentliga, ger de också upphov till vissa problem. Några sådana tas upp i motionen 1974:1902. Motionärerna pekar t. ex. på det otillfredsställande i att uppgiften att vara företrädare för ett ökat kollektivt hyresgästinflytande förbehålls den organiserade hyresgäströrelsen. En annan liknande fråga som aktualiseras av motionärerna gäller förändringarna i de rättsliga relationerna mellan parterna i hyresförhållanden. Om man kraftigt stärker den ena kontrahentens ställning i ett dylikt ömsesidigt förpliktande avtal, uppstår naturligt nog komplicerade gränsdragningsproblem med avseende på parternas inbördes rättigheter och skyldigheter. Det ligger i båda parters intresse att man kan överblicka de civilrättsliga konsekvenserna av t. ex. ensidigt verkande inskränkningar i parternas avtalsfrihet på en viss punkt. Utskottet ansluter

CU 1974:36

sig till motionärernas bedömning att det från rättssäkerhetssynpunkt vore värdefullt om en statlig utredning rörande dessa problem kunde bidra till att de civilrättsliga frågor som aktualiseras av förändringarna i parternas förhandlingspositioner fick en bättre belysning än f. n. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

CU 1974:36

144 Bilaga 5

Nr 3 y

Näringsutskottets yttrande över motioner i anledning av propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m.

Till civilutskottet

Genom beslut den 12 november 1974 har civilutskottet hemställt om yttrande av näringsutskottet över motionerna

1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp), i vad gäller hemställan att riksdagen beslutar (G) såvitt avser energisparande åtgärder inom bostadssektorn att ett samlat program för hushållning med energi inom bostadssektorn bör föreläggas 1975 års riksdag, i vilket bl. a. följande delinsatser bör ingå:

a. skärpning av normer och riktlinjer för isolering och värmekontroll av bostäder,

b. tioårsprogram för tilläggsisolering inom det äldre fastighetsbeståndet,

c. översyn av lånebestämmelserna i syfte att främja ett energisnålt byggande,

d. övergång till individuell mätning och debitering av kostnader för el, varmvatten och, där så är möjligt, värme,

e. försöksverksamhet med byggande av energisnåla småhus och flerfamiljshus,

f. statligt stöd till utveckling av värmeväxlare, värmepumpar och andra tekniska system som främjar energihushållning,

1974:1916 av herrar Nyquist (fp) och Henmark (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar om de justeringar av lagstiftningen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m., som erfordras för att lagstiftningen skall bli tillämplig på fastighets- och bostadsmarknaden.

Med anledning härav för näringsutskottet anföra följande.

Energibesparande åtgärder inom bostadssektorn

Aktuella utredningar

Energiprognosutredningen diskuterar i sitt betänkande (SOU 1974:64) Energi 1985 2000 bl. a. möjligheterna att begränsa energikonsumtionen. Frågor beträffande värmeisolering, ventilation samt kollektiv eller individuell mätning av elektricitets-, värme- och varmvattensförbrukning har för utredningens räkning analyserats av tre för ändamålet tillsatta arbetsgrupper, vilkas resultat redovisas i rapporter i betänkandets bilagedel (SOU 1974:65). Ett antal tänkbara åtgärder för energibesparing inom bostadssektorn, till stor del sammanfallande med de åtgärder som förordas i motionen 1974:1907, anges i huvudbetänkandet (s. 284).

CU 1974:36

145 Energiprogramkommittén lägger i betänkandet (SOU 1974:72) Energiforskning fram förslag till program för forskning och utvecklingsarbete (FoU) inom energiområdet. För programmet Energianvändning för lokalkomfort - boende- och arbetsmiljö föreslår kommittén att 68,5 milj. kr. anslås för de närmaste tre åren. På grund av områdets stora betydelse för besparing av energi har kommittén även bedömt behovet av fortsatta insatser utöver treårsperioden. Expert material på området har publicerats i ett anslutande betänkande (SOU 1974:76). De olika ”delinsatser” som upptas i hemställan i motionen 1974:1907 häri stort sett motsvarigheter i föreslagna FoU-insatser inom det här åsyftade programmet. Enligt tilläggsdirektiv den 8 november 1974 skall energiprogramkommittén vidare dels utreda behovet av och kostnaderna för bl. a. sådana prototyper och demonstrationsanläggningar som kan förväntas effektivisera energianvändningen genom att nu befintliga FoU-resurser förs ut till praktisk användning, dels utarbeta förslag till plan för en eventuell förstudie rörande allmänna energisystemstudier.

Installationsbranschutredningen redovisar i betänkandet (SOU 1974:47) Installationssektorn diskussioner och förslag kring installationssektorns struktur, funktionssätt och utvecklingsförutsättningar. 1 ett kapitel om installationerna i förvaltningsskedet ges bl. a. en översikt över installationssektorns möjligheter att via installationer påverka energiförbrukningen i byggnader. Utredningen framlägger i detta sammanhang förslag gällande energibesparing. Härvid betonas bl. a. att avsevärda besparingseffekter kan uppnås genom en effektiv förvaltning med större inslag av planering och förebyggande underhåll och över huvud taget förbättrad skötsel av framför allt pann- och ventilationsanläggningar. I detta sammanhang föreslås bl. a. olika utbildningsåtgärder.

Värmeanläggningsutredningen lägger i betänkandet (SOU 1974:77) Värmeförsörjning enligt värmeplan fram förslag till lag om allmänna värmesystem. Syftet med sådana system - t. ex. i form av fjärrvärmeanläggningar - är bl. a. att effektivisera byggnadsuppvärmningen. Redan i direktiven för utredningen understryks att bostadsuppvärmningen måste betraktas i ett större energipolitiskt sammanhang.

Energipolitiska delegationen (Ju 1973:22; ordförande: f. d. generaldirektör Erik Grafström) planerar, enligt vad som meddelas i propositionen 1974:170 (s. 3) bl. a. att under innevarande budgetår i en särskild arbetsgrupp undersöka förutsättningarna för en effektivare energianvändning inom byggnader och hushåll.

Riksdagsbehandling av frågan våren 1974

Två vid början av årets riksdag väckta motioner med yrkanden som tillsammans till väsentlig del motsvarar det här aktuella yrkandet i motionen 1974:1907 behandlades under riksdagens vårsession av näringsutskottet (NU 1974:26) i samband med andra frågor rörande energiförsörjningen respektive

CU 1974:36

av civilutskottet (CU 1974:21) i anslutning till propositionen 1974:69 angående vissa energisparande åtgärder. Motionerna avstyrktes, bl. a. med hänvisning till pågående utredningsarbete, och avslogs av riksdagen. Vissa reservationer förekom.

Tillämpning av konkurrensbegränsningslagen på fastighets- och bostadsmarknaden Gällande

rätt

Konkurrensbegränsningslagen - lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (omtryckt 1970:418, ändrad senast 1972:733) - syftar till att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens. Tillämpningen av lagen ankommer på marknadsdomstolen - vars verksamhet närmare regleras i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. (ändrad senast 1973:879) - och näringsfrihetsombudsmannen (NO). Lagen innehåller förbud - med dispensmöjlighet - mot vertikal prisbindning (bruttopriser) och mot anbudskarteller. I fråga om annan konkurrensbegränsning finns möjlighet att inskrida när denna anses medföra skadlig verkan, vilket är fallet när konkurrensbegränsningen på ett från allmän synpunkt sett otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. I andra fall än förbudsfallen skall domstolen genom förhandling försöka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning som bringas under dess bedömning. Om förhandlingen inte leder till att den skadliga verkan undanröjs gäller olika regler beroende på ärendets art. I fall av leveransvägran och liknande diskriminering kan domstolen ålägga leveransskyldighet vid vite. I andra fall skall domstolen, om saken anses vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj:t när en förhandling har misslyckats. Om den skadliga verkan består i att visst pris är uppenbart för högt, kan Kungl. Maj:t förordna om visst högsta pris som inte får överskridas utan tillstånd.

Lagen riktar sig mot åtgärder av företagare. Med företagare förstås enligt lagen (26 §) envar som yrkesmässigt tillverkar, köper eller säljer viss förnödenhet åt annan, driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan eller utövar något annat av vissa specificerade slag av rörelse. Försäljning och upplåtelse av fast egendom faller utanför konkurrensbegränsningslagen, något som fastslagits genom ett prejudicerande beslut av marknadsdomstolens föregångare näringsfrihetsrådet (1959 nr 10). 1 förarbetena nämndes (prop. 1946:264 s. 37, prop. 1953:103 s. 285) att element av monopolistisk prisbildning torde förekomma i fråga om såväl tomtmark som bebyggda fastigheter. De spörsmål som sammanhängde härmed ingick emellertid i den allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska planeringen, anfördes det; i viss mån hade de också samband med den allmänna jordbrukspolitiken. Övervakning av de monopolistiska tendenserna på detta om -

CU 1974:36

råde borde därför lämpligen åstadkommas i annan ordning än den i konkurrensbegränsningslagen avsedda. Beträffande hyresmarknaden ansågs den gällande hyresregleringen skapa tillräckliga garantier mot monopolistiska tendenser.

Utredning angående konkurrensbegränsningslagstiftningen

Chefen för handelsdepartementet har nyligen tillkallat fem sakkunniga (ordförande: departementsrådet Lars Jonson) med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen rörande konkurrensbegränsning. I direktiven, som utfärdades den 13 september 1974, anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och ekonomin som påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen för arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den internationella utvecklingen. Departementschefen anför att översynen av konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och att de sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i övrigt skall särskilt analyseras. Olika syften med lagstiftningen framhålls, och det uttalas att de sakkunniga, om det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor utanför det område som departementschefen berört i direktiven.

Utskottet

I flera av de utredningsbetänkanden i energifrågor som har framlagts under den senaste tiden ingår, såsom redovisats ovan, förslag till energibesparande åtgärder inom bostadssektorn. Ytterligare utredningsarbete pågår. Förslagen avser delvis föreskrifter och insatser som kan leda till praktiska resultat tämligen omgående, delvis forsknings- och utvecklingsarbete med mera långsiktig inriktning. Vid beredningen av förslagen bör hänsyn givetvis tas till synpunkter som tillförs genom remissbehandlingen, vilken i ett par viktiga fall ännu inte är avslutad. Frågan om energibesparing och över huvud taget om förbättrad hushållning med energiresurserna måste, som utskottet framhöll i våras i anledning av en motion med ungefär samma syfte som motionen 1974:1907 i nu aktuell del, otvivelaktigt få stort utrymme i det energipolitiska handlingsprogram som statsmakterna nästa år skall ta ställning till. Det kan förutsättas att stor betydelse i det sammanhanget kommer att tillmätas bostadssektorn. Att riksdagen på nuvarande stadium skulle göra ett så preciserat uttalande i fråga om energibesparande åtgärder inom denna sektor som motionärerna föreslår är enligt utskottets mening inte lämpligt. Utskottet avstyrker därför det berörda yrkandet i motionen 1974:1907.

CU 1974:36

148 Konkurrensbegränsningslagen (1953:603) är, framhålls det i motionen 1974:1916, inte tillämplig på konkurrensfrågor rörande fast egendom. De skäl som en gång har föranlett detta undantagande är inte längre utslagsgivande, hävdas det. Motionärerna lämnar exempel på olika intressekonflikter på bostadsproduktionens område, där det enligt deras mening skulle vara befogat att de konkurrensvårdande organen kunde ingripa. Yrkandet i motionen går ut på att konkurrensbegränsningslagen skall göras tillämplig även på fastighets- och bostadsmarknaden. Denna lagändring skulle genomföras utan att saken skulle tas upp inom den utredning rörande konkurrensbegränsningslagstiftningen som pågår sedan en tid.

En omedelbar lagändring enligt önskemålet i motionen 1974:1916 avstyrks av utskottet. Utskottet utgår emellertid från att den nämnda utredningen, som enligt sina direktiv skall verkställa en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen, kommer att överväga om den nuvarande avgränsningen av tillämpningsområdet bör bibehållas och därvid också pröva argument av den art som förekommer i motionen.

Stockholm den 20 november 1974

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Rask (s). Blomkvist (s). Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c). Gustafsson i Säffle (c). Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s), fru Oskarsson (c) och herr Wirtén (fp).

Avvikande mening

beträffande motionen 1974:1907 av herr Wirtén (fp) som anser att det stycke på s. 4 i yttrandet som börjar med ”1 flera” och slutar med ”motionen 1974:1907” bort ha följande lydelse:

Genom de utredningsbetänkanden som har redovisats ovan har en god grund lagts för ett samlat program för hushållning med energi inom bostadssektorn. Om de uppslag som har kommit fram tas till vara synes stora möjligheter till energibesparing öppna sig. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen genom ett sådant beslut som föreslås i det här aktuella yrkandet i motionen 1974:1907 markerar att regeringen vid den fortsatta beredningen av energifrågorna bör ägna särskild uppmärksamhet åt de besparingsmöjligheter som erbjuder sig inom bostadssektorn.

CU 1974:36

149 Bilaga 6

Motionsyrkandenas behandling

Motion

Yrkande

Utskottets

(nr)

yttrande

(s.)

259 (fp)

A

22 B

22 C

578 (c)

584 (c)

903 (m)

907 (vpk)

916 (m)

A4

41 Bl

22 B2

1158 (m)

1580 (fp)

1581 (vpk)

1894 (c)

1895 (s)

1896 (s)

1897 (s)

1898 (c)

1899 (s)

1900 (m)

1901 (fp. c. ni)

1902 (ni)

41, 42

57 II

46, 48

61 Utskollets Reservation Särskilt

hemställan (nr) yttrande

(punkt) (nr)

43 21

46 24

42 20a-b

71 7

71 7

53 29

1 I

42 20a-b

3 3

1 1

42 20a-b

42 20a-b

68 40

49 26

50 27

50 27

66 39

50 27 58

1 I

20 9

19 8

29 13a-b

35 I6a-b

32 14

33 15

42 20a-b

43. 45 21. 23

51 28

70 42

69 41

57, 62 32a-b, 37

55. 56 30a-b, 31 a-b

75 43

76 CU 1974:36

150 Motion

(nr)

1904 (c)

1905 (s)

1906 (s)

1907 (fp)

1908 (vpk)

Y rkande

Utskottets

Utskottets

Reservation

yttrande

(s.)

hemställan

(punkt)

(nr)

24, 25

11. 12

46, 48. 49

55, 56, 57

30a-b, 3la-b, 32a-b

28, 35

21. 29

lOa-b. 13a—b

27, 28

12a—b

34 II

20a-b

-

-

22 Al

5 A2

20, 23

1. 5

1 Bl

24 II

B2

24 II

B3

13 Cl

24 C2

20a-b

C3

22 C4

25 Dl

29 I3a-b

D2

8 El

46. 57

55. 70

30a-b. 3la-b,

E2

4 F

76 Ga-f

CU 37

-

23 II

28, 30

18, 21

7, lOa-b

37. 38

35 I6a-b

52, 54

60, 62. 67

49, 50. 56

59. 60. 61, 65.

33. 34. 35

46. 48. 49

55, 56. 57

30a-b, 3la-b, 32a-b

46, 48

55. 56. 57

30a-b. 3la-b, 32a-b

Särskilt

yttrande

(nr)

la

2a-b

Ib

76 CU 1974:36

151 Motion

Yrkande

Utskottets

Utskottets

Reservation

(nr)

yttrande

hemställan

(nr)

(s.)

(punkt)

1909 <l'p)

1910 (fp)

1911 (m)

1912 (c)

24. 25

11. 12

1913 (m)

I

1914 (s)

1915 (m)

a

lOa-b

b

lOa-b

c

d

1916 (fp)

1917 (s)

35 I6a-b

1918 (fp)

1919 (s)

a

b

1920 (fp)

1921 (fp)

1922 (c)

1923 (s)

16a-b

1929 (m)

1930 (ni)

1931 (s)

17 Särskilt

yttrande

(nr)

5 CU 1974:36 152

Innehåll

Propositionerna 1

Motionerna 6

Väckta vid riksdagens början 6

Väckta i anledning av propositionen 1974:150 7

Väckta i anledning av propositionen 1974:152 19

Yttranden m. m 19

Utskottets yttrande 19

Bostadspolitikens mål och medel 19

Den bostadspolitiska organisationen m. m 23

Förbättrad boendemiljö 24

Förköpslagen 26

Markpolitik och planfrågor 27

Markvillkoret 27

Finansiering av markförvärv 30

Kommunernas planering av markförvärven m. m 31

Ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning 31

Åtgärder för att främja konkurrensen på byggmarknaden, m. m. 31

Allmänna riktlinjer för markfördelningen 31

Byggande i egen regi, upphandlingsförfarandet 33

De allmännyttiga bostadsföretagen 35

Övriga frågor 36

Bostadsfinansiering och bostadsbeskattning 36

Allmänna utgångspunkter 36

Bostadsfinansiering 37

Kreditförsörjningen till bostadsbyggandet m. m 45

Ändringar i hyreslagstiftningen m. m 45

Hyresgästinflytande vid sanering av bostadshus, m. m 45

Rätt för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad 49

Lägenhets underhåll m. m 49

Uppsägningstid 52

Besittningsskydd 52

Hyresregleringens avveckling 52

Bruksvärdesreglerna 54

Fullföljdsbestämmelserna m.m 57

Vissa övriga frågor 57

Bostadstillägg 59

Utskottets hemställan 61

Reservationer 69

Särskilda yttranden 95

CU 1974:36

153 Bilagor

1. Vissa lagförslag 101

2. Direktiv för utredningen av den statliga organisationen för uppgifter avseenden byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik 115

3. Yttrande från skatteutskottet 119

4. Yttrande från lagutskottet 129

5. Yttrande från näringsutskottet 144

6. Behandlingen av motionsyrkanden 149

GOTAB 74 8314 Stockholm 1974