Med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen väckta motioner

CU 1975/76: 22

Civilutskottets betänkande 1975/76: 22

med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen väckta motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga 14 (bostadsdepartementet) under litt. B (s. 11-35), såvitt nu är i fråga, samt IV: 11—IV: 14 och V: 10 (s. 73-108) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet anförts i fråga om beslutanderätten i ärenden om eftergift av hyresförlustlån m. m.,

2. godkänna de ändringar i grunderna för förbättringslån, som förordats i regeringsprotokollet,

3. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 130 000 000 kr. under år 1976 och med 110 000 000 kr. under år 1977,

4. bemyndiga regeringen att besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för långivning under år 1976 om det behövs av sysselsättningsskäl,

5. medge att beslut om anordnings- och inventariebidrag samt lån för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1976/77 meddelas inom en ram av 30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. får tas i anspråk för bidrag,

6. medge att den under 5 angivna ramen får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl,

7. medge att beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre lån meddelas inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1976/77,

8. medge att den under 7 angivna ramen får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl,

9. uttala sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1976 med den omfattning och fördelning som förordats i regeringsprotokollet,

10. medge att ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad under år 1976 fastställs till 8 375 000 m2 våningsyta, motsvarande ett beräknat antal lägenheter av 71 500 jämte lokaler som omfattas av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

11. medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad under år 1976 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet i den mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål,

12. medge att ramen för beslut om bostadslån för nybyggnad under vart' och ett av åren 1977 och 1978 får samma omfattning som den under 10 föreslagna ramen för år 1976,

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

13. medge att regeringen meddelar bestämmelser om projektreserv för år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

14. medge att beslut om bostadslån till nybyggnad meddelas intill ett belopp av 3 370 000 000 kr. under år 1976,

15. medge att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbättringslån under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill ett belopp av 325 000 000 kr.,

16. medge att beslut om höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill ett belopp av 15 000 000 kr.,

17. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som har angetts i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under 14,15 och 16 upptagna ramarna,

18. medge att långfvningen avseende kostnader för outhyrda lägenheter får avse även hyresförluster som uppkommer under år 1977,

19. godkänna att bestämmelsen om obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd upphävs,

20. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om förvärv av egnahem i vissa fall,

21. medge att beslut om tilläggslån meddelas intill ett belopp av 20 000 000 kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

22. medge att den under 21 angivna ramen får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl,

23. på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisa a.

till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 38 470 000 kr.,

c. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460000 000 kr.,

d. till Eftergift av hyresförlustlån ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet ett förslagsanslag av 255 000 000 kr.,

f. till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 11 000 000 kr.,

h. till Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.,

i. till Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,

24. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 1 660 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

CU 1975/76:22

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

25. på kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1976/77 till Tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Regeringen har vidare i propositionen 1975/76:144 (bostadsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de ändringar av grunderna för beräkning av bostadslån och räntebidrag vid ombyggnad som förordats i regeringsprotokollet.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dets de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76:

382 av herr Ulander m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att åstadkomma en utökad informationsverksamhet för att motverka brister inom byggandet,

388 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:383, hemställs

1. att riksdagen beslutar

a) att höja den övre gränsen för förbättringslån till 20 000 kr. från den 1 juli 1976,

b) att höja inkomstgränserna för förbättringslån till 20 000 kr. för ensamstående och till 25 000 kr. för makar från den 1 juli 1976,

c) att hos regeringen begära förslag till den justering av medelsramen för räntefria förbättringslån som föranleds av besluten under a) och b),

d) att höja grundbeloppet för bostadsanpassningsbidrag till högst 20 000 kr. eller det högre belopp som föranleds av särskilda skäl,

669 av herr Josefson m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen framhåller att länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha möjlighet att fördela bostadsbyggandet i hela länet,

870 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen under B 7, Bidrag till förbättring av boendemiljön, i bilaga 14 av budgetpropositionen anvisar ett med 30 milj. kronor förhöjt belopp till 60 milj. kronor för budgetåret 1976/77,

2. att bidragsvillkoren ändras så att hela kostnaden eller minst 75 "<> därav kan utgå, med i övrigt oförändrade villkor,

874 av fru Oskarsson m. fl. (c) vari föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av reglerna i vad gäller bostadsanpassningsbidrag så att de även omfattar bostad för dialysverksamhet.

CU 1975/76:22

1910 av herrar Adolfsson (m) och Schött (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att det privatfinansierade småhusbyggandet skall släppas helt fritt och inte kvoteras,

1911 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att markvillkoret ej skall gälla för gruppbebyggda småhus i omfattning upp till 30 hus,

1913 av fru Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunens inflytande vid beslut om byggnadstillstånd för privatfinansierat bostadsbyggande,

1917 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen hemställer om utarbetandet av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen,

1922 av herrar Fridolfsson (m) och Adolfsson (m) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen beslutar

1. att markvillkoret ej skall gälla vid sanering,

3. att statliga lån för ombyggnad skall utgå då fastighetsägare och en majoritet av hyresgästerna är överens om ombyggnadens omfattning,

4. att normalt värde för den förvärvade fastigheten bör ingå i belåningsunderlaget för statliga lån till ombyggnad,

1923 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att ansluta sig till de riktlinjer för det bostadspolitiska reformarbetet som anges i motionen,

2. att maximibeloppet för räntefria förbättringslån höjs till 20 000 kr.,

3. att inkomstgränserna för räntefria förbättringslån höjs till 20 000 kr. för ensamstående och 25 000 kr. för makar,

4. att hos regeringen begära en översyn av förbättringslåneverksamheten i enlighet med vad som angivits i motionen,

5. att medge de förändringar i bidragsreglerna för bidrag till förbättring av boendemiljön som angivits i motionen,

1924 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen fastställer

1. maximibeloppet för räntefritt förbättringslån till personer över 60 år, handikappade m. fl., vilka bor i en- eller tvåfamiljshus till 20000 kr.,

2. inkomstgränserna för förbättringslån, som anges i taxerad inkomst, till 20 000 kr. för ensamstående och till 25 000 kr. för makar,

1925 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en skyndsam översyn av bostadslånereglerna och deras tillämpningsföreskrifter i syfte

1. att förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall kunna beviljas av samma myndigheter som beviljar andra ombyggnadslån,

CU 1975/76:22

2. att tilläggslån skall kunna beviljas av länsbostadsnämnden eller länsstyrelsen, eventuellt upp till av regeringen eller bostadsstyrelsen angivna maximibelopp,

3. att granskningspraxis inriktas på att fullt ut tillgodose dokumenterat lånebehov,

4. att tilläggslån ej skall reserveras för de kulturhistoriskt märkligaste byggnaderna utan kunna utgå även till miljöhus,

5. att en avskrivning efter tio år skall vara regel vid tilläggslån och att denna avskrivning skall beslutas vid lånetillfället,

1935 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hemställer om förslag rörande statlig totalfinansiering (enhetslån) genom bostads- eller samhällsbyggnadsbank som tillhandahåller kapital till bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar till en låg och fast ränta, vilka förslag skyndsammast möjligt måtte föreläggas riksdagen för ställningstagande,

1936 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen vid behandling av anslag under IV: 13 Lånefonden för kommunala markförvärv beslutar

1. att till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av 250 milj. kr.,

2. att amorteringstiden förlängs till 15 år, varav de första fem åren amorteringsfria,

3. att tillämpningsområdet för markförvärvslångivningen utvidgas till att gälla samma ändamålsbegränsning som för fastigheter i exploateringsområde,

1942 av fru Lewén-El jasson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ som syftar till förslag beträffande de äldres bostäder i enlighet med vad i motionen anförts,

1948 av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen

hos regeringen begär en översyn av kungörelsen angående bostadsanpassningsbidraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

1966 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp) vari hemställs

att gränsen för statliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjs till 92 % av pantvärdet,

1970 av herr Wictorsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. snara åtgärder för att inom bostadsproduktionen underlätta ett allsidigt bostadsbyggande,

2. skyndsamma överväganden om förslag för att lösa problemen i äldre förnyelseområden,

1972 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

CU 1975/76:22

att bidraget till de samlingslokalägande riksorganisationerna för budgetåret 1976/77 uppräknas till 900 000 kr., innefattande 100 000 kr. förtekniskt/ekonomiskt utrednings- och projekteringsarbete som utförs av organisationerna gemensamt,

2036 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning till vad som anförts i avsnittet ”Bostadspolitik” i motionen 1975/76:1979, hemställs att riksdagen

1. beslutar att omformulera det s. k. konkurrensvillkoret så att endast kommuner, vilka i egenskap av bostadsproducenter vid produktionen av bostäder på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler, skall som villkor för statslån kunna föreskriva att samma förhållanden skall gälla för enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden,

2. uttalar att den framtida bostadsfinansieringen skall bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti,

3. beslutar att för år 1977 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 % för nyproducerade bostadsfastigheter med hyres- eller bostadsrätt och 6,0 % för bostadsfastigheter med äganderätt samt att räntenivån därefter höjs för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter per år i fem år och därefter med 0,2 procentenheter per år tills marknadsränta uppnås,

4. beslutar att gränsen för statlig belåning sätts till 95 % för hela bostadsbeståndet,

6. hos regeringen anhåller att sådana åtgärder vidtas att kreditinstitutens möjligheter att bevilja lån i äldre småhus och flerfamiljshus vidgas samt att bankerna genom statlig kreditgaranti ges möjlighet att bevilja lån till kontantinsats i egen bostad,

7. beslutar att långivning avseende kostnader för outhyrda lägenheter ej skall medges för förluster uppkomna efter den 30 juni 1976,

9. hos regeringen anhåller att sådana åtgärder vidtages att produktion och innehav av lägenheter med bostadsrätt stimuleras på sätt som angivits i motionen 1979,

2037 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning till vad som anförts i avsnittet "Markpolitik” i motionen 1975/76:1979, hemställs att riksdagen beslutar

4. att upphäva det s. k. markvillkoret för bostadslån,

5. att avslå regeringens hemställan att till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 1979 anförts beträffande rullande markplanering,

7. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 1979 anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt i vad gäller

Cl) 1975/76:22

mark för småhus och industriell verksamhet,

9. att avskaffa tomträttslån enligt tomträttslånekungörelsen (1965:905, omtryckt 1973:537, ändrad senast 1974:956),

dels de med anledning av propositionen 1975/76:144 väckta motionerna

1975/76:

2273 av fru Ingvar-Svensson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ingångsvärdet beaktas vid statlig långivning vid ombyggnad även av småhus i enlighet med vad som anförts i motionen,

2284 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen måtte besluta

1. att lika räntesatser skall gälla för kommunala m. fl. och enskilda företag vid statlig långivning till sanering och ombyggnad, varvid det i propositionen 1975/76:144 behandlade problemet med olika avdragsmöjligheter för olika kategorier byggherrar bör lösas inom ramen för skattelagstiftningen, i enlighet med vad som anförts i motionen, och att förslag härom föreläggs riksdagen,

2. att markvillkorsprövning för den statliga långivningen skall, om köparen så begär, ske i direkt anslutning till kommunens prövning av fastighetsförvärvet från förköps- och förvärvstillståndssynpunkt,

2285 av herr af Ugglas (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1975/76:144 såvitt avser förslaget om höjning av den garanterade räntan till 5 % vid ombyggnad av flerfamiljshus,

2. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna nya lånereglerna vid ombyggnad av flerfamiljshus även skall gälla småhus,

2286 av herr Åkerfeldt (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att samma garanterade ränta skall gälla vid ombyggnad av flerfamiljshus, oberoende av ägarkategori, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Statistik över bostadsbyggandet m. m.

År 1975 Järdigställdes ca 74 500 lägenheter vilket innebär en minskning med ca 11 000 lägenheter i jämförelse med år 1974. Utvecklingen under perioden 1960-1975 framgår av diagram 1.

CU 1975/76: 22

8 Diagram 1. Färdigställda lägenheter 1960-1975

Källa: SCB

Av de under 1975 färdigställda lägenheterna var ca 47 000 i småhus och ca 27 500 i övriga hus - här benämnda flerfamiljshus. Trots minskning av totalantalet lägenheter har lägenheter i småhus ökat såväl absolut som relativt. År 1975 utgjorde färdigställda lägenheter i småhus ca 63 % av samtliga. Motsvarande siffror åren 1974 och 1973 var 55 resp. 45 %. Som framgår av diagrammet är antalet färdigställda lägenheter i småhus år 1975 det största under de senaste femton åren, medan antalet färdigställda lägenheter i flerfamiljshus är det lägsta under samma period. Antalet färdigställda lägenheter totalt år 1975 ligger på en nivå som rådde i början av 1960-talet. Antalet rivna lägenheter år 1970 uppgick till ca 10 000. År 1975 hade rivningen minskat med hälften.

FÄRDIGSTÄLLDA LÄGENHETER TOTALT

' ~~~

^7^77^7^77^,

!>%77?777/

jDARAV II ISHÅHUS;

1000-tal

lägenheter

RIVNA LÄGENHETER

PRIVATA

kooperativa;

STAT. KOMMUN OCH ALLMÄNNYTTIGA

PRIVATA

KOOPERATIVA

STAT. KOMMUN OCH ALLMÄNNYTTIGA

Diagram 2. Färdigställda lägenheter i hus uppförda av olika byggherrar 1960-1975 lägenheter

lägenheter i samtliga hus

lägenheter i småhus

i flerfamiljshus -

Är 1960 1965 1970

Källa: SCB

80- 70- 60- 50- 40- 30- 20- 10- 0-*

1975 1960

1965 1970 1975

1960 1965 1970

CU 1975/76: 22

9 Den relativa fördelningen av färdigställda lägenheter åren 1960-1975 i hus uppförda av olika byggherrar samt fördelade på hustyp finns i diagram

2.

Beträffande lägenheter i samtliga hus minskade andelen eller var den i stort sett oförändrad för privata företag under 1960-talet. De båda andra gruppernas andel av färdigställandet har kontinuerligt minskat under 1970- talets första hälft. Sålunda hade år 1970 statliga, kommunala, allmännyttiga och kooperativa företag en andel på knappt 60 %. År 1975 var den knappt 35 %. Beträffande andelen lägenheter i småhus fördelad på olika byggherrar har de privata företagens andel ökat praktiskt taget oavbrutet under perioden 1965-1975. År 1965 byggdes 80 % av alla småhus av privata företag. Tio år senare var siffran ca 96 %. Beträffande andelen färdigställda lägenheter i flerfamiljshus har statliga, kommunala och allmännyttiga företag i stort sett kontinuerligt ökat sin andel främst på bekostnad av de kooperativa företagen. År 1960 byggde allmännyttiga m. fl. drygt 40 % av alla lägenheter i flerfamiljshus. År 1975 uppgick gruppens andel till knappt 70 %. De kooperativa företagens andel var år 1960 drygt 35 %. År 1975 var den drygt 10 %.

Statistiken över påbörjandet under perioden 1960-1975 framgår av diagram

3.

Diagram 3. Påbörjade lägenheter 1960-1975 1000-tal lägenheter

-80

År -60

-75

-65

-70

påbörjade lägenheter totalt

påbörjade lägenheter i småhus

av riksdagen beslutade ramar inkl. projektreserv

(för år 1976 enligt förslag i budgetprop.)

av riksdagen beslutade ramar exkl. projektreserv

(för åren 1976-78 enligt förslag i budgetprop.)

påbörjade enligt länsbostadsnämnderna

Källor: Bostadsdepartementet och SCB

CU 1975/76: 22

10 I diagrammet har även angivits av riksdagen beslutade ramar för åren 1970-1978 med och utan projektreserv samt uppgifter om påbörjandet åren 1975-1979 sådant det angivits av länsbostadsnämnderna mot bakgrund av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

Mellan åren 1970 och 1975 har påbörjandet sjunkit med hälften från ca 100 000 lägenheter till ca 50 000 lägenheter. Under samma period har antal påbörjade lägenheter i flerfamiljshus sjunkit från ca 70 000 till 15 000, en nedgång som under 1970-talet fortgått successivt. Beträffande påbörjandet av lägenheter i småhus har detta under perioden 1970-1974 ökat kontinuerligt från 30 000 till 43 000 år 1973 och 53 000 år 1974. Under år 1975 har påbörjandet av lägenheter i småhus sjunkit med 18 000 och uppgick till ca 35 000. Den kraftiga nedgången i påbörjandet under år 1975 beror till största delen på de möjligheter till kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande som trädde i kraft i april månad 1974 (SFS 1974:113, ändrad senast 1975:876). Som förutsättning för kompensationen föreskrevs bl. a. att ny- eller ombyggnad skulle påbörjas under år 1974 och avslutas före utgången av år 1975. Reglerna om kompensation torde alltså ha medfört att under år 1975 planerad igångsättning tidigarelades.

De av riksdagen beslutade ramarna inklusive projektreserven togs helt i anspråk år 1970. Därefter har ramen beräknad på detta sätt överstigit det faktiska påbörjandet. Ramarna exklusive projektreserven understeg det faktiska påbörjandet åren 1970-1972. Därefter har förhållandet varit det omvända. Skillnaderna mellan påbörjandet och ramarna har ökat. Sålunda översteg ramen för år 1975 det faktiska påbörjandet med 30 000 lägenheter. Länsbostadsnämndernas bedömning av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har resulterat i ett förslag om påbörjande som för åren 1975-1978 väsentligt understiger de av riksdagen beslutade ramarna.

I finansplanen (prop. 1975/76:100, bil. 1 s. 30) beräknas 55 000 lägenheter färdigställas under år 1976 medan 60 000 beräknas kunna påbörjas under samma år.

Bostadsbyggandets regionala fördelning framgår av nedanstående tabell. Tabell I. Lägenheter i påbörjade hus i storstadsområdena och i riket i övrigt 1973-1975

Alla lägenheter

Därav

i småhus

1973 1974

1974 1975

Storstadsområdena

26 891

24 774

16 473

11 959

12 440

9 466

Stor-Stockholm

15 064

14 229

9 379

5 928

6 706

4 936

Stor-Göteborg

6 647

6 109

4 048

3 031

3 353

2412 Stor-Malmö

5 180

4 436

3 046

2 381

2 118

Riket i övrigt Kommuner med

53 296

56 250

34 252

31 259

40 997

26 090

75 000- inv

14 101

7 146

5 420

7 309

4 663

30 000 - 74 999 inv

18 254

18 691

11 955

10 642

13 003

8 698

- 29 999 inv

20 941

25 348

15 151

15 197

20 685

12 729

Hela riket

80 187

81 024

50 725

43 218

53 437

35 556

Källa: SCB

CU 1975/76: 22

11 Som framgår av tabellen minskade påbörjandet av alla lägenheter i storstadsområdena tillsammans och var för sig både mellan 1973 och 1974 samt mellan 1974 och 1975. Även i riket i övrigt minskade påbörjandet under de båda senaste åren. Dock steg påbörjandet mellan 1973 och 1974 bland kommuner med mindre än 75 000 invånare. Beträffande påbörjandet i småhus skiljer sig detta från påbörjandet totalt. Sålunda ökade påbörjandet mellan 1973 och 1974 i alla i tabellen redovisade kommuntyper utom i Stor-Malmö. Mellan 1974 och 1975 däremot minskade påbörjandet av småhus i alla grupper.

Hyrorna i nyproducerade statsbelånade flerfamiljshus undersöks årligen av SCB. I nedanstående tabell belyses hyresnivån för lägenheter om 3 rum och kök färdigställda åren 1973 och 1974 samt under första halvåret 1975 i allmännyttiga företag. Uppgifterna för det senaste undersökningstillfället är preliminära.

Tabell 2. Hyrorna för lägenheter om 3 rum och kök färdigställda år 1974 och färsta halvåret 1975 i allmännyttiga företag (Hyra inkl. bränsle)

År för färdig- ställande

Stor-

Stockholm

Stor-

Göteborg

Stor-

Malmö

Kommuner med över 75 000 inv.

Övriga

kommuner

Hela

riket

Hyra per lägenhet 1974

8 857

8 432

7 995

7 767

8 039

8 230

8 831

8 909

7 863

8 077

8 865

8 693

Hyra per m2 bo- stadslägenhetsyta 1974

lil

113 Bostadslägenhets- yta per lägenhet m2 1974

77 Källa: SCB

Hyrorna för de lägenheter som färdigställdes under första halvåret 1975 var lägre än i 1974 års färdigställande för lägenheter i Stor-Stockholm (0,3 %) och i Stor-Malmö (4 °f>). 1 övriga grupper var hyrorna högre vid jämförelse vid de båda undersökningstillfällena. Störst var ökningen i gruppen övriga kommuner (10,3 %) samt i Stor-Göteborg (5,4 %) och i hela riket (5,6 %).

CU 1975/76: 22

12 Tabell 3. Andelen % outhyrda lägenheter inom olika ortsgrupper tre månader

efter färdigställandet

Färdigstäl-

landeperiod

Stor-

Stockholm

Stor-

Göteborg

Stor-

Malmö

Kommuner med mer än 75 000 inv.

Övriga

kommuner

Hela

riket

1 halvåret

3,2

7,4

1,2

2,4

4,2

3,9

2 halvåret

2,6

12,7

2,6

7,8

8,8

7,5

1 halvåret

10,3

21,8

6,9

5,9

13,0

11,4

2 halvåret

12,1

24,9

13,7

7,7

8,4

10,9

1 halvåret

14,8

12,4

15,3

10,2

13,3

13,2

2 halvåret

18,6

6,9

12,7

11,7

8,3

11,2

1 halvåret

22,0

7,4

12,4

13,3

11,0

13,9

2 halvåret

13,2

8,8

11,8

9,2

7,3

9,6

1 halvåret

14,2

0,9

4,0

11,0

6,6

9,0

Källa: SCB

Andelen outhyrda lägenheter var högst (13,4 %) för de lägenheter som färdigställdes under första halvåret 1974. Därefter har andelen gått ned och var 9 % för lägenheter i hus färdigställda under första halvåret 1975. För Stor-Stockholm och för kommuner med mer än 75 000 invånare steg andelen outhyrda lägenheter i hus färdigställda första halvåret 1975 jämfört med andra halvåret 1974. För övriga kommuntyper sjönk den. Sänkningen i StorGöteborg är påfallande - från 8,8 % till 0,9 %.

Tabell 4. Outhyrda lägenheter vid olika tidpunkter i statsbelånade,flerfamiljshus färdigställda under pe rioden

januari 1%7-juni 1975 Kommungrupper

Undersöknings-

tidpunkt

Stor-

Stockholm

Stor-

Göteborg

Stor-

Malmö

Kommuner med mer än 75 000 inv.

Övriga

kommuner

Hela

riket

1 mars

2 730

1 690

2 920

8 200

1 september

1 220

3 910

2 340

4 195

12 470

1 mars

2 240

4 520

1 410

2 950

5 260

16 380

1 september

8 940

4 670

2 200

4 030

6 470

21 310

1 mars

5 180

4 720

2 270

4 050

6 760

22 980

1 september

6 860

5 470

2 560

4 690

7 060

26 630

1 mars

6 670

5 220

2 340

3 770

5 460

23 460

1 september

6 680

2 330

3 920

5 310

23 040

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1975/76: 22

13 Av tabellen framgår att ca 23 000 lägenheter var outhyrda den 1 september 1975. Detta innebär en minskning med 3 600 jämfört med ett år tidigare. I samtliga kommuntyper har antalet minskat från september 1974 till september 1975. Minskningen i storstadsområdena area 1 000 lägenheter medan den i riket i övrigt alltså uppgick till ca 2 600 lägenheter. Jämfört med situationen den 1 september 1974 har andelen outhyrda lägenheter minskat från 5,9 % till 4,8 % den 1 september 1975. 1 samtliga kommungrupper har en minskning skett under perioden.

Tabell 5. Outhyrda lägenheter vid olika tidpunkter i statsbelånade flerfamiljshus .färdigställda under perioden januari 1%7-funi 1975

Företagsformer

Undersöknings-

tidpunkt

Allmän-

nyttiga

företag

Koopera-

tiva

företag

Enskilda

företag

Samtliga

företag

1 mars

5 360

1 760

1 080

8 200

1 september

8 160

1 300

12 470

1 mars

3 430

1 880

16 380

1 september

14 870

4 060

2 380

21 310

1 mars

16 950

3 790

2 250

22 980

1 september

21 070

3 502

2 060

26 630

1 mars

19 420

2 600

1 440

23 460

1 september

19 400

2 260

1 380

23 040

Källa: Bostadsstyrelsen

Ur tabellen ovan kan beträffande outhyrda lägenheter fördelade efter företagsform utläsas en absolut ökning fram till undersökningstidpunkten den 1 september 1973. Ökningen har även varit relativ. Vid de fyra undersökningstillfällen som varit därefter har en såväl relativ som absolut minskning inträtt för hus med kooperativ eller enskild förvaltningsform medan ökningen för de allmännyttiga företagen fortsatt år 1974 för att vid de båda undersökningarna år 1975 även för denna företagsform minska såväl absolut som relativt.

Genom beslut år 1972 skapades möjligheter för ägare av statsbelånade hus att få lått för hyresförluster som uppkommit på grund av att lägenheter ej kunnat hyras ut. Enligt gällande bestämmelser kan lån utgå för sådana förluster som uppkommit under åren 1971-1976. I budgetpropositionen (bil. 14 s. 98) föreslås att hyresförlustlån får utgå även för år 1977. I följande tabell redovisas långivningen för perioden 1971-1975. Uppgifterna bygger på ansökningar inkomna t. o. m. januari 1976.

CU 1975/76: 22 14

Tabell 6. Lån för läckande av hyresförluster 1971-1975

Kalenderår/räkenskapsår Sum ma -

17/1

1975 Antal inkomna ansök-

ningar

1 157

Antal beviljade lån

1 062

Beräknade hyresförluster

(sökt belopp) milj. kr.

31,2

95,5

167,2

238,6

16,7

549,2

Beviljat lånebelopp (milj.

kr.)

29,8

92,8

162,7

218,8

12,3

516,4

Antal avslagsbeslut

-

38 Antal ej avgjorda ärenden

-

-

59 Källa: Bostadsstyrelsen

Mellan åren 1971 och 1972 samt mellan 1972 och 1973 ökade antalet beviljade ansökningar med ca 100 per år. Det beviljade lånebeloppet ökade med ca 60 milj. kr. resp. ca 70 milj. kr. vid samma jämförelsetidpunkter.

För år 1974 och i synnerhet för år 1975 är det inte möjligt att göra några mera tillförlitliga uttalanden om långivningen p. g. a. att flera ansökningar kan väntas samt med anledning av att ett tämligen stort antal ansökningar ännu inte avgjorts. Totalsumman för perioden 1971-1975 enligt uppgifterna i januari 1976 visar att mera än 500 milj. kr. beviljats i hyresförlustlån samt att antalet beviljade ansökningar var drygt 1 000.

Eftergift av hyres/Örlitstlän avseende kostnader för outhyrda lägenheter framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Beslut om eftergift eller räntebefrielse av erhållna hyresförlust/än 1971-januari 1976

Antal beslut

om

Beslut om

eftergift

räntebe-

frielse

eftergift (milj. kr.)

räntebefrielse (milj. kr.)

Allmännyttiga företag

70,8

73,6

Kooperativa företag

5,7

47,1

Privata företag

4,2

3,2

Studentbostadsföretag

2,4

18,7

Totalt

83,1

142,6

Källa: Bostadsdepartementet

Eftergiften villkoras av att resterande del av hyresförlustlånet inlöses ett halvt år efter beslutet. Lånen är räntebefriade från utbetalningsdagen tills inlösen sker.

Bidrag UW /örbättring av boendemiljöer utgår sedan 1975-07-01. Bidrag utgår med högst 50 % av den kostnad för åtgärden som bostadsstyrelsen god -

CU 1975/76: 22

känner, dock högst med 1 000 kr. eller i undantagsfall 2 000 kr. per lägenhet. Bidrag utgår för miljöförbättrande åtgärder i flerfamiljshusområden. 1 undantagsfall kan bidrag även utgå i småhusområden. Områden med uthyrningssvårigheter prioriteras. Bidrag kan utgå i kombination med bostadslån. Om så sker minskas låneunderlaget med ett belopp motsvarande två gånger det utgående bidraget. Bidragsgivningen handhas av en särskild delegation inom bostadsstyreisen - boendemiljödelegationen.

Under perioden 1975-07-01-1976-03-15 har ansökningar om miljöförbättringsbidrag kommit in för 122 områden med 42 800 lägenheter belägna i 55 kommuner. Ca 90 av områdena avser flerfamiljshusområden. Det sökta bidragsbeloppet uppgår till sammanlagt 17,4 milj. kr. 20 av kommunerna och drygt 60 av områdena har mera än 1 % outhyrda lägenheter. De flesta områdena är byggda före år 1965 medan de flesta lägenheterna är byggda under perioden 1965-1975. De flesta områdena ligger i kommuner med mindre än 50 000 invånare. Drygt en tredjedel ligger i storstadsområdena. 1 genomsnitt finns 350 lägenheter per område.

Vad gäller flerfamiljshusområden dominerar ansökningar från allmännyttiga bostadsföretag. Övriga ansökningar gällande flerfamiljshus fördelar sig lika mellan kommun, kooperativa och privata bostadsföretag. Vad gäller småhusområden dominerar ansökningar från kommuner. Den alldeles övervägande delen av ansökningarna gäller förbättring av utemiljö och då i första hand lekplatser. För småhusområden söks enbart för lekplatser. Genomsnittligt för alla om åden söks 414 kr./lgh. De högsta beloppen - genomsnittligt 748 kr./lgh - söks för områden med mer än 10 % outhyrda lägenheter i kommuner med mer än 10 % outhyrda lägenheter. Därnäst kommer småhusområden byggda 1965-1975 för vilka söks 724 kr./lgh i genomsnitt. För flerfamiljshusområden med 1-10 % outhyrda lägenheter belägna i kommuner med 1-10 % outhyrda lägenheter söks ca 200 kr./lgh i genomsnitt. Endast från en trededel av kommuner med uthyrningsproblem har ansökningar inkommit. Flertalet ansökningar gäller områden belägna i kommuner med uthyrningsproblem men ändå gäller de flesta ansökningarna områden utan uthyrningsproblem. De berörda områdena är i huvudsak byggda före 1965.

Sedan 1963 har möjligheter funnits för regeringen att medge höjning av låneunderlaget för kostnader vid ombyggnad som har samband med bostadshus kulturhistoriska värde. Under perioden 1963-07-01-1974-06-30 bifölls 49 framställningar om förhöjt låneunderlag avseende 261 lägenheter.

Enligt kungörelsen (1974:255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse kan sådana lån utgå sedan 1974-07-01. Tilläggslån kan utgå för ombyggnad av hus som förklarats eller kan förklaras för byggnadsminne och som byggs om med stöd av bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen. Tilläggslån utgår med belopp motsvarande skäliga kostnader utöver låneunderlaget för bostadslånet, i regel dock högst 40 % av låneunderlaget före förhöjningen. Beslut i ärenden om höjning av låneunderlag och tilläggslån fattas av regeringen.

CU 1975/76: 22

16 Tabell 8. Beslut om förhöjning av löneunderlag och tilläggslån för kulturhistoriskt värdefulla byggnader under perioden 1974-07-01-1976-03-31

Kommun

Hus-

typ

Bygg-

herre-

kate-

gori

Antal Igh efter om- byggnad

Godkänd om- byggnads- kostnad för bostäder 1 000 kr.

Normalt låne- underlag för bostäder 1 000 kr.

Förhöjning av låne- underlag 1 000 kr.

Tilläggs-

lån

1 000 kr.

Värmdö

Sm

E

79 Enköping

Sm

E

75 Eskilstuna

Fh

E

1 876

1 786

90 Västervik

Fh

E

70 Simrishamn

Sm

E

21 Helsingborg

Sm

K

100 Helsingborg

Sm

K

165 Ystad

Fh

K

10 789

3 897

2 281

Göteborg

Fh

E

1 199

440 Västerås

Fh

A

1 000

370 Östersund

Fh

K

2 114

1 862

252 Skellefteå

Sm

E

32 Arvika

Sm

E

20 Förkortningar:

Fh = flerfamiljshus Sm = småhus A = allmännyttigt företag E = enskilt företag K = kommunalt företag

Källa: Bostadsstyrelsen

Vid utgången av år 1975 fanns 34 icke avgjorda ansökningar hos bostadsstyrelsen avseende 270 lägenheter. Dessutom fanns 17 ansökningar hos länsbostadsnämnderna.

Av diagrammet framgår att befolkningen över 65 år stiger oavbrutet fram till år 1990 för att därefter minska.

Av efterföljande tabell framgår att ökningen av totalbefolkningen uppgår till drygt 6 96 under perioden 1975-1990. Under perioden 1975-1985 ökar befolkningen över 70 år med knappt en fjärdedel. Stora olikheter redovisas mellan olika län. Den största procentuella ökningen av personer över 70 år redovisas i Norrbottens, i Västerbottens samt i Stockholms län. De stora procentuella ökningarna i de båda förstnämnda länen - 44 resp. 33 96 — motsvaras inte av särskilt stora absoluta ökningar utan beror på att antalet personer över 70 år i utgångsläget år 1975 var lågt. Däremot kommer antalet personer över 70 år att öka mycket starkt i Stockholms län under den kommande tioårsperioden. Enligt tabellen skulle ökningen uppgå till 34 000. I åter vissa län t. ex. - Kronobergs, Uppsala och Jämtlands - uppgår den procentuella ökningen till högst 15 96. Inte i något län är den procentuella ökningen av totalbefolkningen högre än motsvarande ökning för befolkningen över 70 år.

CU 1975/76: 22

17 Av den utvärdering som gjorts av länsplanering 1974 (SOU 1975:91) framgår bl. a. att såväl antalet som andel personer i åldrarna över 65 år ökar mellan åren 1970 och 1980. Andelen av rikets befolkning väntas bli 16,0 % år 1980. De län som enligt prognoserna har den största andelen personer i åldrarna över 65 år är Jämtlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Kalmar och Örebro län. Alla dessa väntas ha större antal åldringar år 1980 än något län hade år 1970. Mellan åren 1980 och 1990 väntas antalet personer över 65 år fortsätta att öka om än i långsammare takt än under 1970-talet. De län som väntas ha den största andelen åldringar år 1990 är desamma som år 1980.

Vad beträffar övriga åldersgruppers utveckling mellan åren 1970 och 1980 kan noteras att åldersgruppen 0-14 år minskar sin andel av totalbefolkningen liksom åldersgruppen 15-24 år. Däremot väntas en avsevärd ökning såväl absolut som relativt av befolkningen i åldersgruppen 25—44 år. Samtliga län väntas få ett tillskott av personer i denna åldersgrupp. Åldersgruppen 45-64 år antas minska sin andel av totalbefolkningen.

Mellan åren 1980 och 1990 minskar åldersgruppen 0-14 år såväl absolut som relativt. Folkmängden i åldersgruppen 15-24 år väntas till skillnad från 1970-talet öka såväl absolut som relativt under 1980-talet medan åldersgruppen 25-44 år väntas behålla sin andel av totalbefolkningen. Åldersgruppen 45-64 år väntas minska relativt men öka något absolut sett. De regionala skillnaderna är mycket stora.

Diagram 4. Befolkningen 65 år och äldre i absoluta tal, 1970-2000

1 124000

i;i 1

IM. I I 1

Ar

1423000 SS

1 355000

90-w är

80-89 Sr

70-79 ar

65-69 ar

2 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

Tabell 9. Länsvis fördelning av totalbefolkningen samt av befolkningen i åldern 70-w samt förändring 1975-1985 (1990)

Län

Totalbe- folkning år 1975 (1 000-tal)

Befolkning 70-w år 1975

(1 000-tal)

Befolkning i åldern 70-w år 1975 i procent av totalbef.

Totalbe- folkning år 1990 (1 000-tal)

Befolkning 70-w år 1985

Bef. i ål- dern 70-w år 1985 i procent av bef. 1990 (1 000-tal)

Förändr. av totalbef. 1975-1990 (1 000-tal)

Procentuell förändring av total- bef.

1975-1990

Ökning av bef. 70-w 1975-1985 (1 000-tal)

Procentuell ökning av bef. 70-w 1975-1985

AB

1 493

8,1

1 645

9,4

10,1

28,3

C

9,5

9,6

7,8

11,8

D

9,5

11,3

5,6

24,5

E

9,9

11,7

5,7

25,6

F

9,7

11,1

7,0

21,6

G

11,2

11,9

4,1

10,6

H

11,3

13,4

2,1

19,5

10,4

12,2

19,5

K

10,6

12,1

6,5

19,6

L

11,1

12,3

4,4

14,7

M

9,8

10,9

9,9

22,6

N

9,7

9,8

16,4

19,1

9,3

11,5

2,1

26,7

P

9,8

11,0

8,4

21,0

R

10,9

11,6

8,0

14,8

S

11,2

13,8

- 2

-0,7

21,8

T

10,5

13,3

- 4

-1,4

23,6

U

8,2

10,4

7,3

34,2

W

10,8

13,0

1,4

24,1

X

10,8

13,4

- 4

-1,4

21,2

Y

10,5

12,8

2,2

24,5

Z

12,1

13,6

- 1

-0,8

14,9

AC

8,8

11,5

3,0

33,2

BD

7,4

9,4

13,2

44,2

Riket

8 187

9,6

8 705

11,2

6,1

23,5

Källa: SCB

CU 1975/76:22

CU 1975/76:22

19 Utskottet

Bostadsbyggandets inriktning och omfattning m. m.

I fråga om bostadsbyggandets allmänna inriktning erinras i budgetpropositionen (bil. 14 s. 90) om tidigare ställningstaganden, bl. a. vid 1974 års riksdag (prop. 1974:150, CU 1974:36).

Enligt uttalanden från 1966 och 1967 skall samhällets mål för bostadsförsörjningen vara att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. En närmare precisering av målsättningens konkreta innebörd en gång föralla ansågs självfallet inte kunna göras. I stället angavs riktmärken för planeringen av den framtida bostadsproduktionen.

Vid 1974 års riksdag angavs motsvarande riktlinjer för planeringen av bostadsproduktionen inom den närmaste tioårsperioden med utgångspunkt i att de år 1967 allmänt formulerade målen skulle stå fast. Bl. a uttalades att det nu när den kvantitativa bostadsbristen i stort sett avvecklats var naturligt att öka uppmärksamheten på de kvalitativa frågorna. Det varnades dock för att nya bristfenomen kunde inträda om inte nyproduktionen hölls på en tillfredsställande nivå - trångboddheten måste avskaffas. I fråga om bostäders och boendemiljöers kvalitet betonades kommunernas och bostadsproducenternas ansvar att noggrant följa utvecklingen av människans önskemål och från tid till annan anpassa utbudets kvaliteter till den aktuella efterfrågan. Också de bostadspolitiska organen borde skaffa sig kunskap om förändringar i bostadsvanor och levnadsbetingelser och om människans önskemål beträffande bostadsbyggandets inriktning. Denna anpassning skulle för den skull inte innebära avsteg från långsiktiga bostadspolitiska mål. Det noterades att produktionens inriktning på hustyper, besittningsformer och lägenhetstyper i väsentlig grad styrs av olika ekonomiska villkor för byggandet - större ekonomisk jämställdhet blev ett delmål. Därigenom skulle det bli möjligt för ett ökat antal hushåll att skaffa bostäder som är anpassade till deras behov och önskemål. Sålunda borde även hushåll med svagare ekonomi liksom de mindre hushållen kunna efterfråga och bo i småhus. Möjligheterna att disponera småhus med hyres- och bostadsrätt borde bli bättre. I flerfamiljshusen borde en ökad andel lägenheter med fyra eller fler rum och kök kunna uppnås. I sammanhanget hänvisades till den skillnad som föreligger mellan förhållandena under 1960-talet, då främst åldersgrupperna under 30 år och över 45 år ökade, och utvecklingen under den närmaste perioden, då till stor del ökningen gällde åldersgruppen över 65 år samt de som regel stora hushållen med företrädare i åldersgruppen 30-44 år. Någon ytterligare höjning av utrustningsstandarden ansågs inte aktuell att ta in i riktlinjerna.

Även i fråga om boendemiljön, bostadsområdenas utformning och utrustning, ansågs det på sikt mest angeläget att söka nå bästa möjliga överensstämmelse med människors efterfrågan.

CU 1975/76:22

20 I fråga om de olika boendeformerna i småhus och flerfamiljshus uttalades att det inte var statsmakternas sak att styra männsikor till endera av dessa.

Bostadens pris - betonades det - har självfallet stor betydelse för efterfrågans inriktning och därmed också för den faktiska bostadsförsörjningen. Bl. a. i detta sammanhang betonades grundsatsen att tillgång till en god och tillräckligt rymlig bostad i god miljö är en mänsklig social rättighet.

I motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 1, föreslås riksdagen ansluta sig till vissa i motionen angivna riktlinjer för bostadsbyggandet. Dessa riktlinjer betonar bl. a. de sociala och miljömässiga aspekterna samt vikten av att beakta människornas önskemål.

Enligt utskottets mening kan vad i motionen sålunda anförts väl förenas med tidigare godkända riktlinjer och med vad i budgetpropositionen anförts. Motionärernas syfte får sålunda anses tillgodosett även utan ett föreslaget uttalande. Likartade bedömningar gjordes även i betänkandet CU 1974:36, s. 19-21.

I motionen 1975/76:1970 (s), yrkandet 1, föreslås riksdagen begära snara åtgärder för att underlätta ett allsidigt bostadsbyggande. Motionärerna anför i denna del bl. a. att småhusbyggandet på jungfrulig mark ofta ges företräde, beroende på olikheter i taxor och avgifter samt kommunala subventioner. Detta hindrar, enligt motionärerna, en riktig utveckling av bostadsproduktionens fördelning på olika bostadsformer samtidigt som viktiga förnyelseproblem i äldre bostadsområden inte kan lösas.

Vad först angår skillnader i taxor och avgifter anför motionärerna att dessa är ett resultat av kommunala beslut men också ett resultat av de möjligheter som ges kommunerna att belasta olika boendeformer med de faktiska kostnaderna för exploateringsverksamheten. Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna anförde i betänkandet (SOU 1974:17) Solidarisk bostadspolitik bl. a. (s. 97) att kostnaderna för mark och exploatering slår igenom hårdare i produktionskostnaden per m2 för småhus än för flerfamiljshus. Enligt utredningen torde full kostnadstäckning tidigare ha förekommit endast undantagsvis vid exploatering för småhusbyggande, medan på senare tid kommunernas strävan att ta ut faktiska kostnader har ökat. Trots detta torde i åtskilliga fall betydande subventioner förekomma vid bestämning av markpriser och engångsavgifter för småhus. I utredningarnas nämnda betänkande lämnas (s. 409-412) i anslutning till frågan om köpeskillingsprövning också exempel på att kommun genom avtalsklausuler sökt motverka att dessa indirekta subventioner tas ut av fastighetsägaren vid snar vidareförsäljning.

Produktionens inriktning på hustyper, besittningsformer och lägenhetstyper styrs - som påpekades i prop. 1974:150 (s. 357) - i väsentlig grad av de olika ekonomiska villkoren för byggandet. Riksdagen har antagit ändringar i bostadsfinansieringssystemet för att skapa större ekonomisk likställdhet mellan småhus som bebos av ägaren resp. lägenheter som upplåts med hyres- eller bostadsrätt.

CU 1975/76:22

21 Vad motionärerna här åberopat och yrkat täcks i stora delar av yrkandet 2, i nyssnämnda motion, som innebär att riksdagen skall begära skyndsamma överväganden och förslag för att lösa problemen i äldre förnyelseområden. Motionärerna anför att lånebestämmelserna bör ta hänsyn till de högre markoch exploateringskostnaderna i dessa områden och att en snar reform behövs i fråga om gatubyggnadskostnaderna m. m.

Motionärerna synes med sitt åberopande av lånebestämmelserna ha avsett i första hand möjligheterna att få högre kostnader beaktade i den statliga belåningen. Med hänvisning till den gällande utgångspunkten i nuvarande system att ett sådant beaktande också skall innebära att ett motsvarande värde finns manifesterat på annat sätt än i en höjd förväntningsnivå får utskottet erinra om följande förhållanden. Bostadsstyrelsen kommer, enligt vad utskottet erfarit, att pröva förutsättningarna för statlig belåning inom förnyelseområden och till regeringen redovisa de förslag till ändringar i bostadsfinansieringsförordningen m. m. som kan anses behövliga. Vidare behandlar byggadministrationsutredningen, på grund av en till denna för beaktande överlämnad skrivelse från HSB, även frågor om det gällande låneunderlagssystemet.

I detta sammanhang kan också komma att uppstå frågor om inverkan av i första hand det s. k. konkurrensvillkoret vid bostadslångivningen, vilket utskottet nedan (s. 31) närmare berör. Härskall endast noteras att möjligheter till egenregibygge är beroende av den kostnadsnivå som kan uppnås med andra medel än anbudskonkurrens. Markvillkorets tillämpning (se nedan s. 29) är bl. a. beroende av om ett område kan anses som saneringsområde eller ej - en fråga som måste besvaras från fall till fall.

Gatukostnadsutredningen tillkallades i maj 1975 för att se över byggnadslagens regler om avgifter för gatubyggande o. d. Arbetet har samband med vägutredningens förslag (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild väghållning och det fortsatta arbetet i utredningen, länsberedningens förslag (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan, arbetet i den kommunalekonomiska utredningen och med den bearbetning av bygglagutredningens förslag som pågår inom bostadsdepartementet. Enligt direktiven bör gatukostnadsutredningen i en första etapp kartlägga och utvärdera det nuvarande systemet, varefter det kan finnas anledning att överväga den närmare inriktningen av det fortsatta arbetet och att precisera detta genom tilläggsdirektiv. Arbetet beräknas bli slutfört under år 1976. Utskottet delar motionärernas bedömning att snara resultat av detta arbete måste anses synnerligen önskvärda.

De med utbyggnad i äldre förnyelseområden förknippade svårigheterna är inte knutna endast till bostadslåneförutsättningarna och gatubyggnadskostnaderna. De härtill hörande planmässiga frågorna har studerats bl. a. i en rapport (Statens råd för byggnadsforskning R 22:1975), vilken ingår som en del i en större utredning om förnyelseproblemen, initierad av länsstyrelsen i Stockholms län. Med betoning av de ekonomiska problemen har även gjorts analyser, redovisade i rapport (R 58:1975) från byggforsk -

CU 1975/76:22

ningen. Även andra undersökningar har redovisats.

Utskottet kan med hänvisning till det anförda konstatera att de av motionärerna belysta förhållandena är föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang. Utskottet har också anledning utgå från att sålunda initierade synpunkter så snart som möjligt tas upp till samordnad beredning inom bostadsdepartementet. Motionärernas avsikt att påkalla bedömningar i frågan kan därmed anses tillgodosedd utan någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1975/76:1942 (s) förslås riksdagen begära initiativ som syftar till vissa förslag beträffande de äldres bostäder. Motionärerna betonar behovet av samordning av olika åtgärder och av riktlinjer för kommuner, myndigheter och andra när det gäller att lösa bostadsfrågan för de äldre.

Inledningsvis hänvisas i motionen till befolkningsprognoser som visar att gruppen personer över 65 år kommer att öka kraftigt. Ovan (s. 16-18) haråtergetts vissa närmare uppgifter om denna utveckling. I sammanhanget bör bl. a. uppmärksammas vissa starka regionala variationer i förändringen av dessa åldersgrupper.

Motionärerna belyser vidare från olika utgångspunkter de äldres situation och åtgärder som staten och kommunerna vidtagit. Utskottet ansluter sig till meningen att de åtgärder som vidtagits för att påverka bostadsförhållandena varit av central betydelse.

Avsevärda förbättringar har skett under 1960-talet i fråga om lägenheternas kvalitet. Andelen hushåll i moderna lägenheter (kvalitetsgrupp 1-2) ökade från 34 till 64 % medan andelen hushåll i lägenheter utan vatten och/eller avlopp (kvalitetsgrupp 7) minskade från 17 till 6 %. Antalet hushåll i omoderna lägenheter (kvalitetsgrupp 4-7) minskade från 270 000 till 135 500. Stora regionala skillnader kunde konstateras vid 1970 års folk- och bostadsräkning. Skillnaderna har bl. a. belysts av expertgruppen för regional utveckling (ERU).

Även om förhållandena därefter inte oväsentligt förändrats utgår utskottet liksom boende- och bostadsfinansieringsutredningarna (SOU 1975:51) från att det finns kvardröjande brister för stora grupper hushåll. Redan i 1967 års allmänna riktlinjer för bostadspolitiken angavs att särskild omsorg borde ägnas åt att tillgodose åldringars och handikappade personers speciella behov. I 1974 års riktlinjer för bostadsplaneringen med sikte på 1985 noterades också att ökningen av antalet hushåll till stor del kommer att gälla åldersgruppen över 65 år.

Den betoning som allmänt sett görs av boendemiljön i vidare mening gäller minst lika starkt de äldre med det där markerade behovet av en aktiv och kontaktstimulerande, trygg och tillgänglig yttre miljö med god service. Ålderssegregation eller tendenser därtill har, som motionärerna påpekar, fått förstärkta effekter då den kombineras med social och ekonomisk segregation.

Vägledande för insatserna på detta område har varit socialpolitiska kommitténs betänkanden (SOU 1963:47, 1964:5 och 1966:45). Socialstyrelsen

CU 1975/76:22

har bl. a. lagt fram en rapport (1972:28) Servicehus för äldre. Servicekommittén har(SOU 1968:38,1970:68, 1971:25-28,1973:24) i flera sammanhang tagit upp frågor inom sitt utredningsområde även ur de äldres synpunkt. Även boende- och bostadsfinansieringsutredningama har som ovan berörts tagit upp detta ämne. Pensionärsundersökningen (S 1974:16-direktiv i 1975 års kommittéberättelse S 27) gör utifrån socialdepartementets utgångspunkter en undersökning angående åldringsvården m. m. Detta arbete beräknas pågå under hela år 1976.

Enligt utskottets mening bör i forsta hand göras en belysning av bostadsbyggnadsplaneringen sedd från de äldres behovssynpunkt. En sådan allmän genomgång bör inte anstå till dess material från 1975 års folk- och bostadsräkning blir tillgängligt. Dess syfte skulle närmast vara att översiktligt konstatera i vilken mån planeringen på ny- och ombyggnadssidan tar hänsyn till ökningen av dessa grupper och till deras i vissa hänseenden särskilt markerade behov. Vidare bör enligt utskottets mening också belysas i vilken mån utrymmes- och utrustningskrav, kommande tillgänglighetsnormer samt planeringsnormer för bostadens grannskap, m. m. kan läggas till grund för sammanförda rekommendationer och typförslag. I kontakt med motsvarande överväganden inom socialdepartementets ansvarsområde bör också undersökas gränsdragningsfrågor mot institutionaliserad omsorg och vård liksom samordningsproblem då det gäller planering av social service. Mot en sålunda angiven bakgrund bör slutligen redovisas synpunkter på åtgärder som kan anses behövliga inom bostadssektorn för att den skall kunna motsvara de berättigade anspråk som ställs och i ökande omfattning kommer att ställas från olika äldre åldersgruppers sida. Syftet med detta arbete är i första hand inte att åstadkomma en fullständig genomlysning av de här berörda frågorna utan snarast att fl utgångspunkter dels för en avstämning av olika åtgärder inbördes, dels för allmänna riktlinjer och information till tjänst för bl. a. den kommunala planeringen. Resultatet av de avsedda undersökningarna får ge vid handen om ytterligare och mer detaljerade överväganden behövs på längre sikt eller i speciella frågor. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet behandlar nedan (s. 51) frågan om översyn av förbättringslånen m. m.

I motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 9, föreslås riksdagen begära åtgärder som stimulerar produktion och innehav av bostadsrättslägenheter. Som exempel på sådana stödåtgärder anges att hyresgäster som förvärvar en inte statligt belånad fastighet skulle fä statslån för förvärvet och dessutom statlig kreditgaranti för banklån till del av kontantinsatsen. Vidare förordas en avtalsrätt och hembudsskyldighet av den typ som behandlats i utskottets betänkande CU 1975/76:11.

Enligt utskottets mening finns inte anledning för riksdagen att framställa en allmän begäran enligt motionsförslaget. Konkreta förslag i angivet - men också motsatt - syfte behandlas i annat sammanhang.

CU 1975/76:22

24 I vad gäller inriktningen av bostadsbyggandet i fråga om former för markupplåtelse föreslås i motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 7, ett riksdagens uttalande om vikten av valfrihet mellan äganderätt och tomträtt i fråga om mark för småhus och industrier. Förslaget utvecklas i motionen 1975/76:1979 (s. 152-153). Där anförs bl. a. att tomträtten i dag motiveras i stort sett endast av värdestegringsargument. Enligt motionärerna är tomträttsupplåtelse endast på lång sikt lönsam för kommunerna men ändock dyrare för de boende. Detta, liksom att det övervägande antalet småhusägare föredrar äganderätt, motiverar att byggaren får valfrihet mellan dessa upplåtelseformer.

Motsvarande överväganden har ställts under riksdagens prövning vid flera tillfällen - senast i betänkandet 1975:7 (s. 15, 39, 51). Riksdagens majoritet (s, c, fp, vpk) har konstaterat att valet mellan upplåtelseformer ligger hos kommunerna, som har att fatta beslut med hänsyn till skiftande förutsättningar. Det ansågs därvid naturligt att motiven för tomträttsupplåtelse väger särskilt tungt i områden med förväntad större markvärdestegring eller där kommunerna behöver planeringsfrihet.

Motionsförslaget om valfrihet för den byggande mellan tomträtt och äganderätt är närmast en argumentering mot tomträttsinstitutet. En bred riksdagsmajoritet har anfört den uppfattningen att kommunerna har att ta ansvaret i dessa bedömningar och att motiven för tomträtt självfallet kan ha växlande tyngd med hänsyn bl. a. till markvärdeutvecklingen. Det kan sålunda inte bli fråga om att inskränka kommunernas beslutsmöjligheter genom att kräva en byggarens valfrihet vid varje enskild upplåtelse. En helt annan sak är att de nämnda växlande förhållandena i regel leder till att kommunen kan upplåta mark såväl med tomträtt som med äganderätt. De meningsskiljaktigheter som kan råda i fråga om betoningen av dessa olika utbud aktualiseras inte i detta sammanhang.

I fråga om bostadsbyggandets omfattning har förslag lagts fram i budgetpropositionen (s. 96-98, 100-101) beträffande bostadsbyggnadsplan samt medelsramar och anslag för ny- och ombyggnad m. m. De i prop. 1975/76:144 framlagda förslagen om att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget vid ombyggnad, m. m. medför ökade utgifter för bl. a. bostadslån. Enligt bostadsministerns bedömning (s. 21) medför detta emellertid endast obetydliga utbetalningar av lån under nästa budgetår, varför detta anslag inte skulle behöva räknas upp. Bostadsministern räknar också med att de ökade anspråken på bostadslån under år 1976 t. v. kan tillgodoses inom de föreslagna ramarna.

Utskottet noterar att dessa bostadsministerns överväganden utgått från att ingångsvärdet inte skall ingå i låneunderlaget vid ombyggnad av småhus.

Regeringens förslag till bostadsbyggnadsplan för år 1976 omfattar bl. a. en ram om 8 000 lägenheter för beslut om byggnadstillstånd för bostadsbyggande utan statliga lån. Av denna ram har tagits i anspråk 1 500 lägenheter i småhus för påbörjande under 1975. Vidare tillkommer ett bemyndigande

CU 1975/76:22

för regeringen att besluta om en projektreserv om 10 000 lägenheter m. m. gemensamt för ramarna för bostadslån och för det privatfinansierade byggandet. För 1977 och 1978 lämnas förslag endast till ramar för statsbelånat byggande.

Det i budgetpropositionen föreslagna riksdagsuttalandet för en bostadsbyggnadsplan, omfattande också privatfmansierat byggande, återförs i sistnämnda del till bestämmelser i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd. Därigenom bemyndigas regeringen att förordna om krav på byggnadstillstånd, om ett sådant förordnande behövs med hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen. Detta bemyndigande har utövats genom kungörelsen (1971:1205) om byggnadstillstånd.

I motionen 1975/76:1910 (m) föreslås att riksdagen beslutar att det privatfinansierade småhusbyggandet skall släppas helt fritt och inte kvoteras. Yrkandet torde inte avse ändring i regeringens befogenheter utan närmast syfta till ett uttalande om utövandet av dessa.

Det är enligt utskottets mening inte lämpligt att fatta ett generellt beslut i enlighet med motionsförslaget och därmed avstå från möjligheten att tillgodose avsedda intressen. En annan sak är att regeringen - vilket också skett - har möjlighet att för vissa perioder och när skäl finns för detta avstå från en kvotering. Utskottet noterar vidare att ramsystemets utformning övervägs inom bostadsdepartementet. Utskottet avstyrker sålunda motionsförslaget och tillstyrker regeringens förslag till uttalande angående bostadsbyggnadsplan för år 1976.

Förslagen i budgetpropositionen angående bostadsbyggnadsplan för år 1976, ramar och anslag i övrigt har inte föranlett några motionsyrkanden. Förslagen ger, jämte projektreserven, möjlighet att bygga ca 88 000 lägenheter under år 1976.1 finansplanen (s. 30) har antalet igångsatta lägenheter i år beräknats till ca 60 000.

Utskottet tillstyrker dessa förslag. Därav följer även att utskottet inte har någon erinran mot förslaget (budgetprop. s. 97) att den särskilda delramen för nybyggnad av lokaler i vissa äldre bostadsområden slopas.

Riksdagen föreslås genom budgetpropositionen (s. 98, 101) bemyndiga regeringen att under vissa förutsättningar besluta om ändring av medelsramar. När det gäller ramar för beslut om bostadslån till nybyggnad skulle detta gälla vid sådana ändringar i fråga om de genomsnittliga lånebeloppen som kan bli en följd av ändringar i produktionsinriktningen, låneunderlagsnivån m. m. eller då projektresurserna tas i anspråk. När det åter gäller medelsramarna för lån för ombyggnad och räntebärande förbättringslån samt den särskilda ramen för beslut om höjning av låneunderlaget för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse skulle bemyndigandet avse sådan ökning av ombyggnads- och förbättringsverksamheten som behövs av sysselsättningsskäl. Därjämte bör dessa ramar få ökas i den mån ramarna för nybyggnad inte utnyttjas.

CU 1975/76:22

26 Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag. I sammanhanget bör noteras att riksdagen (prop. 1975/76:100 bil. 1, s. 48-50, 67, FiU 1975/76:20, s. 26, 28, 46-47) beslutat att regeringens finansfullmakt får användas bl. a. för att vidga existerande bidragsgivning til! bostadssektorn. Bidragssatserna bör tillfälligt kunna förhöjas med högst hälften redan fr. o. m. innevarande budgetår. Denna vidgning av finansfullmakten torde enligt utskottets bedömning ha avsett inte endast bidrag i teknisk mening utan även lån i stimulanssyfte med eller utan subventionsinslag. I budgetpropositionen (bil. 13, s. 76) noteras bl. a. även ett förslag om statsbidrag till projektering av nya flerfamiljshus i syfte att förbättra beredskapen inom byggnadsbranschen och att stimulera sysselsättningen. Detta förslag läggs nu fram i prop. 1975/76:125 (s. 38-39) om tilläggsbudget III och bereds i inrikesutskottet.

Även om utskottet sålunda inte haft invändningar mot föreslagna anslag och ramar bör i detta sammanhang strykas under vikten av att en bostadsproduktion med den inriktning som riktlinjerna anger kan hållas uppe även kvantitativt - både vid ny- och ombyggnad. För detta talar inte endast sysselsättningsmässiga utan också bostadspolitiska synpunkter. Enligt bostadsutredningarna saknar omkring 15 % av lägenheterna fortfarande eget bad eller dusch. Mellan 5 och 10 % av hushållen har enligt samma källa så litet bostadsutrymme att där bor mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. En förutsättning för att dessa intentioner kan sättas i verket och för att också krav på ett ökat antal bostäder skall kunna tillgodoses är att kommunerna upprätthåller en god plan- och planeringsberedskap.

Fördelning av ramarna för beviljande av bostadslån för nybyggnad görs i första hand av bostadsstyrelsen. Därvid tilldelas vart och ett av de tre storstadsområdena och vart och ett av länen en viss kvot. De län som delvis ingår i storstadsområden får tilldelning av kvot för de kommuner som ligger utanför dessa områden. Storstadsområdena behandlas vid avräkning mot ramarna som en kommun, medan länsmyndigheterna i övrigt har att fördela länskvoterna mellan kommunerna. Inom storstadsområdena företräds de samlade intressena i denna del av interkommunala samarbetsorgan.

I motionen 1975/76:669 (c, s, m, fp) föreslås riksdagen hos regeringen framhålla att länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha möjlighet att fördela bostadsbyggandet i hela länet. Ett likartat motionsförslag behandlades i betänkandet CU 1975:7 (s. 17). Utskottet ansåg då att det ur länssynpunkt vid en knapp resurstilldelning kan anses fördelaktigt om en outnyttjad kvot i ett storstadsområde kan överföras till andra kommuner i länet genom beslut på regional nivå. Också länsstyrelsernas stärkta roll inom översiktlig planering och regionalpolitik talar för detta. Utskottet fann emellertid detta inte generellt kunna leda till att de fördelar som ligger i en sammanhållen bedömning av storstadsområdena avstås - något som särskilt gäller det i flera län ingående Göteborgsområdet. Hänsyn kunde

CU 1975/76:22

enligt utskottet tas också till då pågående beredning av länsberedningens förslag beträffande regional samverkan och till byggadministrationsutredningens arbete. Utskottet avstyrkte därför enhälligt motionsförslaget. Riksdagen följde utskottet.

Frågan om ramsystemet för ny- och ombyggnadsverksamheten bereds (prop. 1975/76:100 bil. 14, s. 97) i regeringens kansli.

I nuvarande läge torde det inte vara de statliga ramarna som sådana som lägger hinder i vägen för ett bostadsbyggande i storstadslänen utanför storstadsområdena. Motionärernas syfte får i stället antas vara att hävda en viss mening beträffande hur primärkommunerna i vart fall inom Malmöområdet inom det kommunala samarbetsorganet skall fullfölja planeringen, en fråga om beslutanderätt och majoritetsförhållanden inom detta organ. Enligt utskottets mening är denna fråga - som är ett utlopp av den interkommunala planeringen - inte något som nu bör lösas i den av motionärerna föreslagna ordningen. Redan på tidigare anförda skäl anser utskottet att ett överlämnande av beslutsfunktionerna i detta hänseende från ett interkommunalt organ till länsstyrelsen får diskuteras i samband med mer allmänna överväganden om den regionala och kommunala planeringsstrukturen.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda inte heller nu anledning att tillstyrka förslaget.

Utskottet har ovan (s. 24-25) berört frågan om ramar för privatfinansierat byggande. I motionen 1975/76:1913 (s) föreslås riksdagen uttala sig för ett okar kommunalt inflytande vid beslut om byggnadstillstånd. Motionärerna anför att i många kommuner efterfrågan på mark för småhusbyggande är så stor att prisnivån på privatägd mark är dubbelt så hög som för kommunal mark. Vissa kommuner har vid beslut om yttranden till länsarbetsnämnden tilllämpat samma grunder som gäller vid statlig belåning. I vissa fall har byggnadstillstånd beviljats i strid mot dessa yttranden varigenom, enligt motionärerna, kommunernas mark- och bostadspolitiska målsättning satts ur spel. Kommunerna föreslås därför få det avgörande inflytandet vid beslut om byggnadstillstånd.

Kommunerna har enligt bostadsförsörjningslagen och dess grunder (prop. 1947:259) ett åläggande att bl. a. vidta alla de åtgärder i fråga om planläggning av byggnadsproduktionen som behövs för att åstadkomma en tillfredsställande tillgång på fullvärdiga bostäder. Byggnadslagsftiftningen ger kommunerna en motsvarande central roll inom den fysiska planeringen. Det är enligt utskottets mening redan på dessa grunder naturligt att vid tillämpningen av en lagstiftning som i väsentliga delar har arbetsmarknadsmässiga men även andra utgångspunkter ta hänsyn till denna kommunala planeringsuppgift. Utskottet är med hänsyn till lagstiftningens karaktär inte berett förorda att kommunerna får det ytterst avgörande inflytandet - en fråga som f. ö. närmast torde ligga under inrikesutskottets beredning. Civilutskottet vill emellertid på anförda skäl och från sina utgångspunkter betona

CU 1975/76:22

önskvärdheten av att den kommunala prioriteringsordningen inte frångås i andra mer speciella fall än där eljest väsentliga arbetsmarknadsmässiga krav skulle bli eftersatta. De här endast i någon mån berörda frågorna om en samordning mellan de arbetsmarknadspolitiska samt mark- och bostadspolitiska synpunkterna kan vara värda ytterligare gemensamma överväganden till ledning för handläggningen. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kreditförsörjningen m. m.

I motionen 1975/76:1935 (vpk) föreslås riksdagen hemställa om skyndsamma förslag rörande statlig totalfinansiering (enhetslån) genom en bostadsellersamhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller kapital till bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar till låg och fast ränta. Förslaget syftar såväl till s. k. fullständig finansiering (samordning av fastighetslånen) som till s. k. integrerad finansiering (samordning av byggnadskrediter och fastighetslån).

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har i betänkandet (SOU 1975:12) Totalfinansiering förordat såväl fullständig finansiering som integrerad finansiering. Utredningarna tog inte ställning till frågan om en statlig bostadsbank. Dessa överväganden har utgått från bostadspolitiska aspekter. I en reservation (Källenius-Näverfeldt-Turesson) uttalas att utredningen inte gett tillräckligt underlag för ett ställningstagande i frågan. Betänkandet har remissbehandlats. 1968 års kapitalmarknadsutredning behandlar konsekvenserna för kapitalmarknaden och institutionella frågor. Denna utredning beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Vid 1975 års riksdag ansåg utskottet (CU 1975:7, s. 18, res. vpk s. 41) att frågorna om fullständig och integrerad finansiering med hänsyn till pågående utredningsarbete inte påkallade något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå dessa bedömningar och avstyrker sålunda motionen 1975/76:1935 (vpk) såvitt den avser enhetslån och bostads- eller samhällsbyggnadsbank.

Den nämnda motionen avser som angetts i övrigt grunderna för den statliga finansieringen, nämligen förordandet av lån med låg och fast ränta. Härtill knyter an motionen 1975/76:2036 (m), yrkandena 2 och 3, vari riksdagen föreslås uttala sig för ett subventionsfritt lån mot statlig kreditgaranti och för ändringar av de garanterade räntenivåerna så att denna princip kan uppnås.

Riksdagen har (FiU 1975/76:20) avslagit motionen 1975/76:934 (vpk), yrkandet 3, om ett uttalande för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång till lågräntepolitik. 1 sistnämnda motion anges att en sänkning av diskontot gynnar bl. a. hyresgästerna.

Motsvarande frågor behandlades i samband med 1974 års bostadspolitiska reform. I motion (vpk) förordades att vissa garanterade räntesatser enligt nu gällande system skulle ligga fast utan höjning, medan i motion (m) fö -

CU 1975/76:22

reslogs en avveckling av subventionssystemet. Utskottet (CU 1974:36, s. 36-38) avstyrkte yrkandena. Utskottet påpekade bl. a. att en fördel med det föreslagna räntegarantisystemet är att riksbanken kan föra en rörlig räntepolitik utan direkta effekter på bostadskostnaderna. Då motsvarande frågor behandlades vid 1975 års riksdag (CU 1975:7, s. 18) hänvisade utskottet till bedömningarna år 1974.

Utskottet har inte heller nu anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden. Det nu gällande räntegarantisystemet tillgodoser i väsentliga delar de syften som ligger bakom motionen 1975/76:1935 (vpk) i denna del. För en nybyggd lägenhet i flerfamiljshus subventionerar staten mer än halva kapitalkostnaden. En övergång till subventionsfri långivning med vad detta skulle betyda för hyresnivåerna är orealistisk ur hyrespolitisk synpunkt. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1975/76:1935 (vpk) i här behandlad del samt 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3.

1 motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 6, föreslås riksdagen begära sådana åtgärder att kreditinstitutens utläningsmöjligheter vidgas då det gäller äldre hus samt att bankerna får statlig kreditgaranti för lån till kontantinsats i egen bostad.

Åtgärdernas syfte kan i viss mån anknyta till de nedan (s. 35-42) behandlade frågorna om ingångsvärde i låneunderlaget. Specifika förslag om bankernas utlåningskapacitet, säkerhet och prioriteringar bör emellertid behandlas utifrån andra utgångspunkter än de i motionen angivna. Motionsforslaget avstyrks.

Bostadslån

Dets. k. markvillkoret innebär att bostadslån endast utgårom kommunen, landstingskommunen eller av sådana kommuner helägt markaktiebolag har upplåtit marken till lånesökanden. Från huvudregeln ges vissa undantag. Sålunda gäller den nämnda låneförutsättningen inte om lånet avser småhus, som skall bebos av sökanden, och denne har förvärvat marken från annan än byggintressent. Det gäller inte heller om sökanden ägt eller haft tomträtt till marken sedan den 1 november 1974. För mark inom område utan samlad äldre bebyggelse gäller detta undantag dock endast om bostadslån söks före den 1 juli 1984. Ett tredje undantag avser ombyggnadslån som i huvusak avser energibesparande åtgärder. Även ytterligare undantag finns. Slutligen kan regeringen för särskilt fall ge dispens från markvillkoret. När det gäller hus i område utan samlad äldre bebyggelse krävs dock att ansökan görs av kommunen och att starka skäl föreligger.

1 motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 4, föreslås att markvillkoret helt upphävs. I motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1, föreslås att markvillkoret inte skall gälla vid sanering, medan i motionen 1975/76:1911 (m) föreslås ett uttalande om att markvillkoret inte skall gälla för gruppbyggda småhus i grupper om högst 30 hus.

CU 1975/76:22

30 I vad först gäller frågan om att helt avskaffa markvillkoret har utskottet inte haft anledning frångå tidigare bedömningar (CU 1974:36, s. 27-30, CU 1975:7, s. 19-20). Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 4.

I vad därefter gäller markvillkoret vid sanering har utskottet tidigare i principfrågan hänvisat till att hänsyn får tas till saneringsverksamhetens betydelse och den tendens till fastighetsspekulation som här ibland gjort sig gällande. Vidare har beaktats den ledande roll som kommunen tillagts i fråga om en avsedd ökande ombyggnad av flerfamiljshus. I fråga om tilllämpningenav markvillkoret i saneringsfallen gäller(prop. 1974:150, s. 382 n, CU 1974:36, s. 29 n) att vid utövandet av regeringens dispensrätt i saneringsfallen tillräckliga skäl för undantag i allmänhet torde föreligga då kommunen ansökt om eller tillstyrkt undantag. Utskottet påpekade att kommunerna kommer att kunna uppställa önskade villkor för främjande och genomförande av en saneringsplanering utan förvärv av mark med eller utan byggnad. Utskottet har inte heller i denna del funnit anledning att gå ifrån tidigare överväganden och avstyrker sålunda också motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1.

Vad i detta sammanhang slutligen angår markvillkoret vid vissa gruppbyggen får utskottet erinra om sitt tidigare ställningstagande beträffande visst småhusbyggande. Utskottet uttalade (CU 1974:36, s. 29) med anledning av motionen 1974:1904 (c) att det för sin del inte hade någon erinran mot att lån för byggande av ett mindre antal småhus kan vara ett tänkbart dispensfall då tillämpning av markvillkoret under normala omständigheter inte skulle behöva vidhållas. I motionen (s. 8) hade hävdats att skäl för dispens förelåg vid byggande av upp till tio småhus då kommunerna av praktiska skäl ville avstå från ett konkurrensförfarande. En uttalad avsikt var att de många småföretagen inom byggnadsbranschen skulle ges möjligheter att verka. Ett förslag av den typ som nu förs fram i motionen 1975/76:1911 (m) tar emellertid inte sikte på den nämnda situationen utan skulle enligt sin ordalydelse kunna innebära att markvillkoret sattes ur spel vid gruppbebyggelse med småhus genom en uppdelning av större projekt. Enligt utskottets mening bör inte ett syfte att öka byggandet tillgodoses på sådant sätt att bostadspolitiska mål uppges. Utskottet avstyrker motionen.

I den med anledning av prop. 1975/76:144 om ingångsvärde i låneunderlaget väckta motionen 1975/76:2284 (fp), yrkandet 2, har föreslagits att prövningen enligt markvillkoret för den statliga långivningen skall, om köparen så begär, ske i direkt anslutning till kommunens prövning från förköpsoch förvärvstillståndssynpunkt. Förslaget har av utskottet uppfattats avse den kommunala bedömningen av markvillkoret. Prövning av frågan om markvillkoret förutsätter att en låneansökan gjorts. Gällande anvisningar utgår från att fråga om huruvida viss förutsättning för lån föreligger kan med bindande verkan prövas genom partiellt beslut - sålunda också, i mån av att tillräckliga uppgifter lämnas, frågan om markvillkorets tillämpning.

CU 1975/76:22

3]

Förutsatt att lånesökanden aktualiserar frågor av angiven art och tillhandahåller erforderliga uppgifter kan sålunda - vilket självklart är önskvärt - det kommande ställningstagandet ske i princip samtidigt. Motionärens syfte torde därmed vara tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd.

En ytterligare förutsättning för bostadslån är det s. k. konkurrensvillkoret. Detta innebär för sådan nybyggnad som inte skall utföras av markägaren eller tomträttshavaren som huvudregel att bostadslån för annat hus än småhus som skall bebos av lånesökanden utgår endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan föregående förhandling med anbudsgivare. Lån utgår inte heller om lånesökanden vid en nämnd upphandling antagit ett anbud som är påtagligt sämre än ett annat och detta innebär att anbudsgivaren otillbörligt gynnas. Sker upphandlingen på annat sätt än enligt huvudregeln kan dock lån beviljas om upphandlingen kan antas vara minst lika fördelaktig och även i övrigt lämplig. När det gäller egenregibygge av annat hus än småhus som skall bebos av låntagaren utgår bostadslån under två förutsättningar - kostnaden bedöms inte överstiga den som skulle ha uppstått vid anbudskonkurrens resp. att egenregibygge i det särskilda fallet anses som en lämplig produktionsform.

I motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 1, föreslås att riksdagen skall godta en begränsning av konkurrensvillkoret så att det gäller endast kommuner som vid produktion på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler och att lånevillkoret skall utgöras av ett kommunalt beslut att tillämpa samma regler för enskilda markägare och producenter som bygger på större områden.

Förslaget motiveras i motionen 1975/76:1979 (s. 153-154), där den uppfattningen hävdas att konkurrensen endast skenbart ökats. Denna uppfattning återförs till ett bostadsministerns uttalande i prop. 1974:150 (s. 426). Uttalandet innebär bl. a. att bostadsmarknaden inte kan uppvisa renodlad konkurrens, att kommunerna därför måste ges vissa övergripande uppgifter i konsumenternas intresse och att det är självklart att kommunen därvid beaktar de fördelar som byggande och förvaltning i allmännyttig eller kooperativ regi erbjuder.

Motsvarande yrkande framfördes också vid 1974 års riksdag - då i samband med förslag att konkurrensvillkoret inte skulle införas. Utskottet (CU 1974:36, s. 35) avstyrkte då yrkandet med hänsyn till att en föreslagen regel skulle sakna tillämpningsbar fasthet och därmed kunde omintetgöra det uppgivna syftet.

Utskottet har inte funnit skäl att ändra tidigare bedömningar och avstyrker redan på denna grund motionsförslaget. Det nu av motionärerna åberopade uttalandet bör ses i sitt givna sammanhang. I propositionen återgavs byggkonkurrensutredningens uppfattning att bostadsmarknaden inte kan fungera som en fri konkurrensmarknad. Därtill fogades kommentaren att det just därför, med hänsyn till bostadens sociala betydelse, var angeläget att så

CU 1975/76:22

långt som möjligt stärka konkurrensförutsättningarna i bostadsbyggnadsprocessen - ett understrykande av att konkurrensfrämjande åtgärder i byggledet inte kan avvaras. Motionärerna torde, vilket antyds av yrkandets motivering, möjligen ha avsett att rikta kritik mot de rekommendationer som gjorts beträffande grunderna för den kommunala markfördelningen till olika byggherrar. Med förslagets begränsning finns emellertid inte skäl att i denna del göra annat uttalande än en hänvisning till bedömningarna i betänkandet CU 1974:36 (s. 33-35).

Med hänsyn till vad ovan (s. 30) anförts beträffande tillämpning av markvillkoret vid vissa gruppbyggen bör i detta sammanhang noteras följande. Som angetts avsåg den anvisade dispensmöjligheten beträffande markvillkoret vid byggande av ett mindre antal småhus de fall då ett hävdande att konkurrensvillkorets upphandlingsregler inte behövdes. Utskottet (CU 1974:36 s. 35 n) ansåg också att det behandlade motionsförslaget (c) kunde tillgodoses inom ramen för konkurrensreglerna. Lån kan beviljas på tillstyrkan av förmedlingsorganet om inte länsbostadsnämnden finner särskilda skäl att frångå förmedlingsorganets bedömning. Utskottet förutsätter att tilllämpningen av dessa regler följs även inom bostadsdepartementet.

Som förutsättning för bostadslån för ombyggnad gäller att bostadslägenheterna får en standard som inte är lägre än lägsta godtagbara standard enligt bostadssaneringslagen (1973:531) - vilket dock inte gäller mindre ombyggnad av småhus - och inte väsentligt överstiger normal standard i nyproducerade lägenheter. 1 motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 3, föreslås att statliga lån för ombyggnad skall kunna utgå få fastighetsägaren och en niajoritet av hyresgästerna är överens om ombyggnadens omfattning.

Bostadssaneringslagen ger hyresnämnd bl. a. möjligheten att på ansökan av kommun - och efter ändring 1974 (CU 1974:36, s. 48) även på ansökan av organisation av hyresgäster - ålägga fastighetsägare att rusta upp bostadslägenhet så att den uppfyller kraven på lägsta godtagbara standard, alternativt i vissa fall meddela användningsförbud. En statlig långivning till åtgärder som inte uppfyller dessa lägsta villkor är självfallet inte lämplig.

Enligt 2a§ bostadssaneringslagen får vidare hyresnämnd förbjuda fastighetsägare i vissa kommuner att utföra byggnadsarbete som inte kräver byggnadslov, om inte åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard och det är uppenbart att åtgärden inte är påkallad av boendehänsyn. Är det fråga om åtgärder som kräver byggnadslov gäller i samma kommuner följande. Om åtgärden innebär upprustning över lägsta godtagbara standard och organisation av hyresgäster motsätter sig det får den vidtas endast om hyresnämnden medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsernas efterlevnad hävdas genom byggnadslovsprövningen och sålunda inte vid den statliga låneprövningen.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna (SOU 1975:51) föreslår att inte endast kommun och hyresgästorganisation utan också enskild

CU 1975/76:22

hyresgäst forsin egen lägenhet ges rätt att ansöka om upprustningsåläggande. Vidare föreslås även ökade möjligheter för hyresgästerna att få upprustning utöver lägsta godtagbara standard. Detta inflytande skulle dock endast avse åtgärd som inte kräver byggnadslov. Enskild hyresgäst skulle sålunda få inflytande över sin bostadslägenhet - t. ex. då det gäller komplettering av skåputrustning och byte av kyl- och frysskåp. Hyresgästorganisation föreslås kunna påyrka förbättring av gemensamma angelägenheter-1, ex. yttre miljö, plantering, lekplatser, tvättstuga e. d. Mot förslagen i vad de rör upprustning över lägsta godtagbara standard har anmälts reservationer (Källenius-Näverfeldt-Turesson samt Erik Svensson).

Förutsättningarna för den statliga långivningen i denna del bör enligt utskottets mening bedrivas i samband med anknytande regler i bostadssaneringslagen. Dessa regler är efter utredning och remissförfarande under övervägande inom bostadsdepartementet. Motionsförslaget avstyrks sålunda.

Utskottet tar i betänkandet CU 1975/76:26 upp frågan om definitionen av begreppet organisation av hyresgäster som det används i olika lagar.

Standardfrågorna vid ombyggnad berörs också av motionen 1975/76:1973 (fp) med hemställan om skärpta krav på hiss i flervåningshus som förutsättning för statliga lån. I motionen anförs att sådana lån inte bör utgå för hus med fler än tre våningar om inte hiss installeras. Utskottet behandlar detta förslag i anslutning till frågor om vidgad tillämpning av 42 a § byggnadsstadgan (prop. 1975/76:198, CU 1975/76:30).

1 fråga om bostadslånets storlek och säkerhetsläge gäller följande. Bostadslån utgår med 30 96 av låneunderlaget till kommun, allmännyttigt bostadsföretag, landstingskommun eller bostadsföretag, vari landstingskommun har ett bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt vinstsyfte. Lån utgår med 29 96 av låneunderlaget till bostadsrättsförening som arbetar utan eget vinstsyfte, om styrelsemajoriteten representerar bostadskooperativ riksorganisation m. m. eller eljest är fristående i förhållande till byggintressent, om i styrelsen ingår minst en kommunal ledamot och suppleant för denna och om kommunen utser minst en revisor och suppleant för denne. Till enskild person utgår lån med 25 96 av låneunderlaget då det gäller småhus som skall bebos av låntagaren. I övriga fall utgår som en huvudregel lån med 15 % av låneunderlaget. Lån kan dock under vissa förutsättningar utgå med 20 96 av låneunderlaget. Då säkerhet för bostadslånet ställs i form av panträtt i fastighet eller tomträtt skall denna ha en förmånsrätt inom 100, 99,95, 90 eller 85 % av pantvärdet allteftersom lånet utgår med 30, 29, 25, 20 eller 15 96 av låneunderlaget.

I motionen 1975/76:1966 (fp) föreslås att gränsen förstatliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjs till 92 96 av pantvärdet, medan i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 4, hemställs att riksdagen beslutar att gränsen för belåning sätts till 95 96 för hela bostadsbeståndet. Förslagen torde avse även motsvarande ändringar beträffande bostadslånets storlek.

3 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

34 Vid 1974 års riksdag prövades motsvarande förslag (CU 1974:36, s. 41, 80-81). Vid kammarbehandlingen av utskottets betänkande skedde lottning mellan förslag om oförändrade lånegränser (s, vpk) och om höjning till 22/92 %. Lotten utföll till det förstnämnda förslagets fördel. Då frågorna ånyo aktualiserades vid 1975 års riksdag (CU 1975:7, s. 20-21, 44) ansåg utskottsmajoriteten (s, c, vpk) att ställningstagandet, med hänsyn till den korta tid som förflutit efter tidigare avgörande, inte då borde omprövas på liknande sätt. Reservanter (m resp. fp) hävdade ståndpunkter som sammanfaller med de nu i resp. motioner hävdade.

Förslaget (fp) om en höjning av lån för enskilt ägda flerfamiljshus motiveras i huvudsak med att subventionsinslaget via den garanterade räntan ger konkurrenshämmande kostnadsskillnader mellan olika byggherrekategorier, skillnader som skulle reduceras vid ett bifall till motionsförslaget. Förslaget (m) om en generell gräns vid 25/95 % utgår från syftet att det allmänna skall för att få en öppen konkurrens ställa samma villkor för alla låntagare och inte gynna vissa kategorier.

Räntebidrag utgår till kostnaden för ränta på den del av underliggande kredit och av bostadslånet som belöper på låneunderlaget för bostäder och vissa lokaler. Härav följer som en huvudregel att amortering och egen insats inte omfattas av räntebidragssystemet och inte heller lån mot säkerhet med förmånsrätt efter bostadslånets.

De förhållanden som åberopas i motionerna går i princip tillbaka till vissa problem i det tidigare paritetslånesystemet. Detta innebar bl. a. att det belopp som återstod sedan kostnaderna för bottenlån räknats av från den av basannuitet och paritetstal bestämda kapitalersättningen fördelades proportionellt på egen insats och statslån. När denna kapitalersättning inte räckte för förräntning av det statliga lånet blev det sålunda inte heller någon förräntning av den egna insatsen. 1 vissa fall uppkom en negativ förräntning av detta kapital. Genom 1974 års reform har emellertid detta problem bortfallit i väsentlig utsträckning. Redan det förhållandet att den privata byggnadssektorn ökar sin marknadsandel även på flerfamiljshusområdet och att kritik riktas mot regler som anses hämma en ytterligare utveckling tyder på att lånevillkoren uppfattas som attraktiva även ur kommersiell synpunkt. Med hänsyn härtill och till tidigare bedömningar avstyrks motionsförslagen i vad de avser en höjning av belåningsgränserna för enskilt ägda flerfamiljshus.

Förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 4, avser bl. a. en sänkning av lånegränserna för bl. a. allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar utan eget vinstsyfte. Yrkandet innebär att delar av dessa företags kapitalanskaffning och kostnader förs över till kommunerna resp. bostadsrättshavarna och ytterst till de boende. Detta kan knappast tyda på annat än att innebörden av dessa företagstypers självkostnadsbestämda inriktning inte accepteras och därmed också att man tar avstånd från principen att bostaden är en social rättighet och inte en handelsvara. Motionsförslaget

CU 1975/76:22

avstyrks sålunda i denna del.

De nyssnämnda övervägandena har viss anknytning till förslagen om att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget i prop. 1975/76:144 och med anledning därav väckta motioner liksom i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 4.

Förslagen i propositionen utgår närmast från riksdagens begäran (CU 1974:36, s. 42) att frågan om ingångsvärde skulle prövas. Förslag i motsvarande syfte har framställts av saneringsutredningen (SOU 1973:27), bostadsstyrelsen och - efter riksdagens nämnda beslut - av boende- och bostadsfmansieringsutredningarna (SOU 1975:51, s. 227-233, 464^465). Det i propositionen framlagda förslaget innebär sammanfattningsvis att vid ombyggnad av flerfamiljshus i låneunderlaget med vissa begränsningar och under vissa förutsättningar får räknas in ett ingångsvärde. Vid ombyggnad där dessa särskilda förutsättningar inte föreligger får räntebidrag utgå för ett på motsvarande sätt begränsat ingångsvärde. I de fall där låntagaren kan göra avdrag vid inkomstbeskattning för del av ombyggnadskostnaderna skall den garanterade räntan vara 5 % då de föreslagna nya reglerna utnyttjas. Det skall dock finnas möjlighet att välja lån och räntebidrag enligt hittillsvarande bestämmelser.

Vad först angår de nya reglernas tillämpningsområde föreslås i propositionen, som ovan angetts, att de skall tillämpas vid ombyggnad av flerfamiljshus men inte småhus.

I motionerna 1975/76:2273 (c) och 2285 (m), yrkandet 2, föreslås att ingångsvärdet beaktas även vid ombyggnad av småhus.

Den bedömning som legat bakom regeringsförslaget redovisas i propositionen (s. 16-17) och refereras i motionen 1975/76:2273 (c). Bl. a. anförs att ombyggnader av småhus redan företas i avsevärd omfattning, att det kan finnas risk för prisstegringar och att det kan bli för stora anspråk på den prioriterade kreditmarknaden. 1 den sistnämnda motionen (c) anförs att det egentligen endast är farhågorna för prisstegringar som är bärande men att detta är ett tekniskt problem som kan bemästras genom lånevillkor. Motionsyrkandet utgår bl. a. från det angivna syftet att därmed skulle skapas möjligheter för människor i normala inkomstlägen att köpa ett småhus och rusta upp detta. I motionen 1975/76:2285 (m), yrkandet 2, anförs som argument endast att det på sikt måste vara värdefullt att stödja även sanering av småhus oavsett upplåtelseform. I motionerna anges inte någon närmare precisering av de avsedda förutsättningarna och villkoren för en sådan långivning.

Utskottet har vid prövningen av här föreliggande förslag bl. a. gjort följande bedömningar. Den genomsnittliga ombyggnadskostnaden för småhus kan för år 1975 beräknas till ca 60 000 kr. Ett ingångsvärde motsvarande tomt- och grundberedningskostnader m. m. skulle kunna antas uppgå till ca 24 000 kr./hus. Om låneformen inte fick någon stimulanseffekt, och antalet ombyggda hus låg på ca 7 000 per år, och om därav hälften bytte ägare och sålunda föll in under aktuella regler skulle de ökade anspråken på den

CU 1975/76:22

prioriterade kapitalmarknaden motsvara ca (0,95 x 3 500 x 24 000 =) 80 milj. kr. Räknar man med en stimulanseffekt med t. ex. ytterligare 7 000 försäljningar och upprustningar per år skulle detta ställa anspråk på (0,95 x 7 000 x 84 000 =) 538 milj. kr. på den prioriterade kreditmarknaden. En styrning mot upprustning efter fastighetsöverlåtelse skulle samtidigt pressa prisnivån uppåt - en effekt som även i kombination med en ny typ av prisprövning enligt motionsförslaget (c) i första hand riktar sig mot potentiella småhusköpare med begränsade inkomster. Härtill kommer de statsfinansiella effekterna på räntebidragskostnaderna. Ser man detta mot bakgrund av att ombyggnaderna av småhus redan nått en hög nivå är de bostadspolitiska argumenten för en vidgning av tillämpningsområdet inte övertygande.

Ett önskemål om att öka möjligheterna för personer i vissa inkomstlägen att bo i småhus torde enligt utskottets mening böra tillgodoses efter andra handlingslinjer. Är önskemålet att öka dessa personers möjligheter att köpa och bygga om småhus i vissa fall finns också möjlighet att överväga mer riktade stödformer utan en bred spridning av vissa negativa effekter till hela sektorn som sådan. Avsaknaden av specifika utgångspunkter i denna del i motionen gör det emellertid inte möjligt att bedöma förslagen ur dessa synpunkter.

Motionsförslaget (c) kan möjligen också uppfattas som ett yrkande som i första hand gäller att delvis uppnå andra kreditprioriteringsregler i vissa områden. Detta syfte motsvarar närmast en möjlighet att utöka lånet även beträffande pantvärdet eller delar därav.

De inte utvecklade motiven bakom motionen 1975/76:2285 (m), yrkandet 2, utgår - som nämnts - i huvudsak från syftet att ”på sikt” stödja en ökad ombyggnad av småhus. Utskottet noterar att i tidigare uttalanden (m) med skärpa förts fram krav på en minskning av den prioriterade kapitalmarknadssektorn i samband med önskemål om en mer fri ”kreditallokering”. Motionsyrkandet får bl. a. med hänsyn därtill förutsättas ta sikte på ett kreditmarknadsläge där utrymmet för föreslagna dispositioner är ett annat - ett läge som då skulle föreligga i kombination med uttalade motiv att stödja en vikande ombyggnadsverksamhet på denna sektor.

Utskottet har med hänvisning till det sålunda anförda inte funnit tillräckliga skäl för att tillstyrka förslagen om att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget även beträffande småhus.

Enligt utskottets mening bör emellertid vidgade möjligheter att utöka bostadslånet öppnas vid ombyggnad av småhus som skall bebos av låntagaren och som är beläget inom område där det föreligger betydande svårigheter att få kredit. Sådana områden har enligt tidigare gällande regler angetts beträffande fördjupning vid nybyggnad. Med hänsyn till tidigare uttalanden (JoU 1975/76:34) utgår utskottet från att t. ex. även skärgårdsområdena kommer att beaktas i sådant sammanhang. Utökning skulle kunna ske när annan kredit inte kan erhållas och motsvara skillnaden mellan 95 96 av pantvärdet

CU 1975/76:22

och bostadslånet. För att stimulera till standardhöjning och inte endast stödja fastighetsomsättningen bör den del av pantvärdet, över låneunderlaget, vilken kan grunda fördjupning stå i viss relation till låneunderlaget för ombyggnaden - lämpligen 40 % av detta. Regeringen bör dock ha att själv fastställa de närmare reglerna för detta. Vad utskottet ovan förordat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslagen i propositionen om hur ingångsvärdet bör beaktas i låneunderlaget vid ombyggnad av flerfamiljshus har inte mötts av några alternativa förslag i motioner, frånsett förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 4, vari föreslås att ”normalt” värde för den förvärvade fastigheten skall ingå i låneunderlaget. Inte heller utskottet har någon invändning mot att detta värde får ingå med ett belopp som motsvarar 40 % av godkänd ombyggnadskostnad, dock högst intill en gräns som motsvarar summan av gällande schablonbelopp för tomt- och grundberedningskostnader samt lägestillägg för ev. motsvarande nybyggnader. Ingångsvärdet skall inte räknas in vid lån som enbart avser gårdssaneringar eller energibesparande åtgärder.

Schablonbeloppet för tomt- och grundberedningskostnad fastställs områdesvis eller ändras av länsbostadsnämnden efter framställning från kommunen. Beloppet är en post i låneunderlagsberäkningen. I pantvärdet får vidare tillägg göras bl. a. för särskilt högt fastighetsvärde som beror på gott läge. Även detta belopp fastställs eller ändras efter framställning av kommunen. Exempel på beloppens storlek i vissa kommuner framgår av följande uppställning:

Tomt- och

Lages-

grundberednings-

tillägg

Summa/

Summa/

kostnad / m2 vy

/m2 vy

m2 vy

m2 ly

(hus med 3-4 vån.)

Stockholm

10- 45

260-295

325-370

Göteborg

40-160

240-360

300-450

Malmö

40-225

190-375

240-470

Norrköping

50- 80

223-253

280-320

Umeå

20- 80

190-250

240-310

Den föreslagna ordningen innebär enligt propositionen bl. a. att vid mera genomgripande ombyggnader som leder till normal nybyggnadsstandard låneunderlaget i regel kommer att uppgå till samma belopp som skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker sålunda motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 4. Motionärernas syfte får anses i väsentliga delar tillgodosett.

Sorn förutsättningar för att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget på angivet sätt skall enligt propositionen gälla att ansökan om bostadslån för ombyggnader görs inom fem år från det huset har förvärvats och endast beträffande hus som har förvärvats efter utgången av oktober månad 1974. Om särskilda skäl föreligger skall lånemyndigheterna undantagsvis fä medge

CU 1975/76:22

förlängning av femårsperioden. Förslagen har sin bakgrund dels i att det inte ansetts rimligt att i efterhand ge förutsättningar för att ta upp nya lån för redan genomförda och finansierade förvärv, dels i att markvillkoret inte gäller då lånesökanden ägt marken eller haft tomträtt till den sedan den 1 november 1974 - beträffande mark inom exploateringsområde dock endast då låneansökan ges in före den 1 juli 1984.

Utskottet har ingen erinran mot förslagets principiella utbyggnad. Emellertid kan det under en övergångstid finnas situationer, där förvärv skett före angiven dag men lånesökanden av skilda omständigheter inte löst kreditfrågorna. För de fall där detta beror på särskilda omständigheter utanför kreditmarknadsprövningen bör emellertid öppnas en undantagsmöjlighet även beträffande regeln att huset skall ha förvärvats efter viss dag. Bland skäl som kan ha beaktansvärd tyngd kan t. ex. vara att förvärven ingår i en planerad samordning av förvärv och därmed upprustningsarbeten i enlighet med kommunens intentioner, att avsedda åtgärder förhindrats av ändrade planförhållanden m. m. Regeringen bör ha att närmare överväga förutsättningarna för även sådana dispenser. Riksdagen bör därför i fråga om förutsättningarna för att räkna in ingångsvärdet i låneunderlaget godkänna förslaget i propositionen med det tillägg i fråga om dispensmöjligheter som utskottet ovan förordat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet noterar i sammanhanget att tillämpningen av markvillkoret i ovan angiven mening är knuten till att sökanden t. ex. ägt marken sedan den 1 november 1974 - en bestämmelse som enligt anvisningarna skall tolkas så att fångeshandling skall ha upprättats senast denna dag för att undantag skall gälla för markvillkoret. Om uppenbarligen avsedd likformighet skall gälla torde ingångsvärdet få räknas in i låneunderlaget då köpeavtal slutits den 2 november 1974 eller senare. Riksdagens beslut bör därför innefatta befogenhet för regeringen att anpassa någon av dessa tidsangivelser.

När ett ingångsvärde räknas in i låneunderlaget kommer sålunda att öppnas möjlighet såväl till ytterligare prioriterade lån som till räntebidrag även för det tillkommande låneunderlagsbeloppet. I propositionen föreslås vidare att, i de fall då två ovan nämnda förutsättningarna inte uppfylls, enbart räntebidrag skall utgå för ett kapitalbelopp som motsvarar lån för ett ingångsvärde i låneunderlaget enligt de ovan angivna reglerna. Här förutsätts sålunda att några åtgärder inte är motiverade för att skapa nya prioriterade krediter. Kapitalkostnadsvillkoren blir emellertid enligt detta förslag i stort sett desamma som då ingångsvärdet ingår i låneunderlaget.

I motionen 1975/76:2284 (fp) framhålls behovet av att klargöra att räntebidrag skall utgå för den belåningsbara delen av ingångsvärdet för fastigheter som förvärvats före den 1 november 1974.

Enligt utskottets mening torde genom propositionen och vad utskottet ovan anfört det vara helt klarlagt att i dessa fall, då ingångsvärdet inte

CU 1975/76:22

räknas in i låneunderlaget på grund av de nämnda särskilda tidsförutsättningarna, räntebidrag skall utgå för ett belopp motsvarande lån för vad som skulle ha som ingångsvärde räknats in i propositionen om förutsättningarna därför uppfyllts. Motionärens motivledes uttryckta syfte torde därmed vara helt tillgodosett.

Vidare föreslås i propositionen (s. 20-21) att den garanterade räntesatsen för den del av det upplånade kapital som belöper på de av lånemyndigheterna fastställda beloppen för ingångsvärde och ombyggnadskostnad bestäms till 5 % i vissa fall, nämligen då låntagaren inte schablonbeskattas och därmed kan göra avdrag vid inkomstbeskattningen för reparationskostnader. Häremot ställs förslag i motionerna 1975/76:2284 (fp), yrkandet 1, 2285 (m), yrkandet 1, och 2286 (c) - alla i sak innebärande att den garanterade räntan i utgångsläget som nu skall vara 3,9 % för hyres- och bostadsrättslägenheter oberoende av låntagarkategori.

Enligt 24 § 3 mom. kommunalskattelagen schablonbeskattas fastighet som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag och allmännyttigt bostadsföretag. Enligt anvisningarna till detta lagrum, p. 3, förstås med bostadsförening och bostadsaktiebolag bl. a. ekonomisk förening och aktiebolag vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus som ägs av föreningen eller bolaget. 1 riksskattenämndens anvisningar har en precisering skett av s. k. äkta bostadsföreningar - i huvudsak föreningar vars hus inrymmer minst tre bostadslägenheter och där minst 60 96 av taxeringsvärdet kan hänföras till bostadslägenheter upplåtna till medlemmar med bostadsrätt. Schablonbeskattning blir sålunda aktuell fört. ex. bostadsrättsföreningar oberoende av om de får bostadslån med 29, 20 eller 15 % av låneunderlaget.

1 gruppen ingår också t. ex. företag av typen Stockholms kooperativa bostadsförening, som upplåter lägenheter med hyresrätt till sina medlemmar. Utanför gruppen schablonbeskattade faller emellertid t. ex. kommuner och landsting.

Förslaget i propositionen har lagts fram under åberopande av att pågående utredningsarbete på skattesidan gör det omöjligt att nu ta ställning till ändrade skatteregler med motsvarande syfte att åstadkomma jämställdhet mellan olika ägarkategorier. De nämnda motionsförslagen ger bl. a. uttryck för uppfattningen att frågan inte bör lösas inom lånesystemets ram utan anstå tills skattetekniska lösningar kan anvisas.

Det är också enligt utskottets mening naturligt att sträva efter ändrade regler i detta hänseende inom skattesystemets ram. Utskottet är emellertid inte berett att av dessa skäl avstå från åtgärder inom lånesystemet - även om de måste anses vara temporära lösningar. Utskottet har dock förutsatt att ett utredningsarbete bör ge nödvändigt underlag för ställningstaganden från riksdagens sida i skattefrågorna. Vad utskottet i denna del anfört bör riksdagen mot bakgrund av dess tidigare ställningstaganden, propositionens förslag och förslagen i motionerna ge regeringen till känna. I sammanhanget noteras att det framhålls i motionen 1975/76:2284 (fp) att det vore att föredra

CU 1975/76:22

om företagsformerna beskattades på samma sätt, i motionen 1975/76:2285 (m) att frågan om skatteneutralitet bör lösas i ett skattepolitiskt sammanhang och i motionen 1975/76:2286 (c) att målsättningen nås först om åtgärder vidtas inom bostadsbeskattningens ram.

I motionerna tas upp inte endast den principiella frågan om i vilket sammanhang lösningar bör sökas -även direkt kritik förs fram mot vissa effekter av ett även som en temporär lösning uppfattat förslag som anses drabba så hårt att långivningen inte ger privata fastighetsägare några möjligheter att finansiera sin andel av en önskvärd ombyggnadsverksamhet.

Det utskottet sålunda i detta sammanhang har att bedöma är i första hand om åtgärder inom lånesystemet skall vidtas genom att införa skilda garanterade räntor och i andra hand vilken ränteskillnad som i så fall är motiverad.

Utskottet har i den första frågan ansett sig kunna konstatera att vissa skillnader föreligger vid köp av fastighet för upprustning mellan å ena sidan schablonbeskattad och å andra sidan konventionellt beskattad köpare. En sådan skillnad är att den senare vid inkomstbeskattningen kan dra av den del av ombyggnadskostnaderna som anses som reparationskostnader och inte är grundförbättring. Denna avdragsrätt ger i sin tur en skattereduktion som under innehavstiden kan antas ge ränta eller motsvarande avkastning. Enligt utskottets mening är det principiellt riktigt att lägga dessa överväganden till grund för bedömningen att skilda nivåer bör införas för den garanterade räntan.

Därefter gäller att bedöma vilken ränteskillnad som är motiverad vid förhållanden av typkaraktär. Utskottet har därvid funnit att en schablonmässig beräkning enligt tabell 1 skulle vid jämförelse av förslagen i propositionen (3,9 96/5 96) ge kapitalkostnadsskillnader det första året och (74:45 ./. 58:80) 15:65 kr./m2 till den konventionellt beskattades nackdel. Räntan på eget kapital har då antagits till 6 %.

Tabell 10.

Allmännyttigt företag Enskilt företag

Gällande best.Förslag Gällande best. Förslag

Låneunderlag

1 000

1 400

1 000

1 400

Pantvärde

1 400

1 400

1 400

1 400

Ombyggnadskostn.

1 000

1 000

1 000

1 000

Prioriterade lån

1 000

1 400

1 190

varav bottenlån

varav bostadslån

210 Oprioriterade lån

-

-

Eget kapital

-

-

210 Ränta lån inom lu (3,9 96/5 96)

39:-

54:60

33:15

59:50

Amortering bottenlån (0,05 96)

0:35

0:50

0:35

0:50

Amortering bostadslån (0,88 96)

2:65

3:70

1:30

1:85

Annuitet oprioriterade lån (9,2 96)

36:80

-

26:80

-

Ränta eget kapital (6 96)

-

-

9:-

12:60

Summa kapitalkostnader år 1

78:80

58:80

80:60

74:45

CU 1975/76:22

41 För att bedöma skäligheten av den föreslagna skillnaden i garanterad ränta bör den enligt ovan jämföras med den enligt ovan enligt samma räntesats beräknade avkastningen på skattereduktionen. Storleken av denna skattereduktion beror på de antagna förutsättningarna. Om man antar att 30 % av ombyggnadskostnaderna enligt tabell 1 får dras av och att detta verkar vid en marginalskatt om 55 % blir reduktionen 165 kr. 6 % ränta på detta belopp (efter i regel 3 år) motsvarar 9:90 kr./m1 och innebär således en nackdel för den konventionellt beskattade. Antas emellertid att 35 % av ombyggnadskostnaden är avdragsgill och att marginalskatten ligger på 75 % blir räntan på ett nedåt jämkat belopp om 255 kr. lika med 15:30 kr./m1- motsvarande i princip den förstnämnda kapitalkostnadsskillnaden.

Tabell 11.

År Allmän- Enskilt företag Merkostnad för ensk.

nyttigt företag (+)

företag reSp allmännyt tigt

företag (-)

Kap. Kap. kostn, kr/m1 Ränteintäkt på Kap. kostn. enl.

kostn.

enl.

kr/m1

skattereduktion

prop. ./.

skattered.

Alt. 1'

Alt. 21

Gällande

best.

Prop.

Alt. 1‘

Alt. t

Alt. 1'

Alt. 21

58:80

80:60

74:45

5:10

3:30

69:35

71:15

10:55

12:35

60:90

81:90

76:25

10:20

6:60

66:05

69:65

5:15

8:75

63:00

83:20

78:05

15:30

9:90

62:75

68:15

- 0:25

5:15

65:10

84:50

79:85

15:30

9:90

64:55

69:95

- 0:55

4:85

67:20

85:80

81:65

15:30

9:90

66:35

71:75

- 0:85

4:55

69:30

87:10

83:45

15:30

9:90

68:15

73:55

- 1:15

4:25

72:10

88:80

85:85

15:30

9:90

70:55

75:95

- 1:55

3:85

74:90

90:50

88:25

15:30

9:90

72:95

78:35

- 1:95

3:45

77:70

92:20

90:65

15:30

9:90

75:35

80:75

- 2:35

3:05

80:50

93:70

93:05

15:30

9:90

77:75

83:15

- 2:75

2:65

‘Reparationsavdrag 35 %, marginalskatt 75 96 2 Reparationsavdrag 30 96, marginalskatt 55 96

Som visas i tabell 11 utjämnas emellertid skillnaderna i båda dessa fall genom förändringarna i lånesystemet till variationer inom ramen ± ca 2-3 kr./m1 till endera kategorins fördel. Enligt utskottets mening visar detta att den enligt propositionen till 5 % föreslagna garanterade räntenivån är lämpligt avvägd med de krav på noggrannhet som kan ställas i dessa sammanhang.

Å andra sidan kan inte antas att avdragsförutsättningar som kompenserar angivna skillnader förekommer i samtliga fall. Med hänsyn till förslagens förutsatta temporära karaktär har utskottet därför velat lämna öppet en möjlighet att - för de undantagsvisa fall där väsentliga avvikelser från antagna

CU 1975/76:22

förutsättningar föreligger - genom beslut av regeringen inom begränsad tid från det slutliga lånebeslutet få de ändringar i lånevillkoren vartill särskilda omständigheter föranleder.

På en punkt föreslår utskottet att den schematiska uppdelningen mellan schablonbeskattade och konventionellt beskattade företag frångås redan i de grundläggande bestämmelserna. Detta gäller fastigheter som ägs direkt av kommuner. Kommunerna betalar inte statsskatt men väl kommunalskatt för inkomst av fastighet. Anledning finns därför enligt utskottets mening att hänföra kommun och landstingskommun till den grupp fastighetsägare som får en garanterad ränta av 3,9 %.

Vad utskottet ovan anfört om en begränsad dispensmöjlighet från kapitalkostnadsvillkoren för ombyggnadslån och om behandlingen av kommun och landstingskommun i fråga om garanterad ränta för lån i egna fastigheter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i propositionen i övrigt såvitt rör detta avsnitt tillstyrks. Motionerna i motsvarande del avstyrks sålunda.

I budgetpropositionen (s. 99) föreslås att bestämmelserna om obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd upphävs. Enligt 51 § bostadsfinansieringsförordningen skall beträffande ansökan om lån för bostad på jordbruksfastighet länsbostadsnämnden inhämta yttrande från lantbruksnämnden om det inte är obehövligt.

1974 års riksdag (prop. 1974:150, s. 415, CU 1974:36, s. 34-44) godkände att den kreditriskprövning som skall föregå beslut om bostadslån flyttas över på kommunerna. Utskottet hänvisade i detta sammanhang till tidigare bedömningar (CU 1974:14, s. 5-7) beträffande den för bostadslån för nybyggnad gällande förutsättningen att det skall kunna antas föreligga ett varaktigt behov av de bostäder m. m. som räknas in i låneunderlaget. Utskottet erinrade i detta sammanhang om kommunernas planering enligt byggnadslagen och förordade att låneprövningsreglerna borde anpassas till de ändrade planeringsförutsättningarna. Vid en sådan anpassning borde enligt utskottet också prövas frågan om hur de jordbrukspolitiska intressena skall beaktas i den kommande bebyggelseplaneringen och vid den statliga långivningen.

Förslaget i propositionen får ses som en uppföljning av riksdagens tidigare ställningstagande och tillstyrks sålunda. Jordbrukspolitiskt grundade synpunkter får liksom andra intressen vägas in vid den kommunala planeringen.

Outhyrda lägenheter

Hyresförlustlån kan enligt kungörelsen (1972:760) om lån avseende kostnader för outhyrda lägenheter utgå till i huvudsak ägare av statsbelånat hus för hyra under åren 1971-1976 som uteblivit på grund av att avtal om upplåtelse inte kunnat träffas. Med hyra jämställs årsavgift för bostadsrätts -

CU 1975/76:22

lägenhet m. m. En redogörelse för uthyrningssituationen har lämnats ovan (s. 11-14).

I budgetpropositionen (s. 98) föreslås att lån får utgå även för hyresförluster under dr 1977. Häremot ställs förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 7, om att långivningen inte skall täcka hyresförluster som uppkommer efter den 30 juni 1976.

Vid behandlingen av ett motsvarande yrkande vid 1975 års riksdag (CU 1975:7, s. 22-23) ansåg utskottsmajoriteten det uppenbart att långivningen måste utsträckas. Reservanter (m) anförde bl. a. att en vetskap om att detta stöd upphör måste mana kommuner och bostadsföretag till ytterligare försiktighet.

Enligt utskottets mening är tidigare överväganden tillämpliga även på nu föreliggande förhållanden. Motionen avstyrks sålunda.

1 propositionen (s. 98) anmäls vidare att hyresförlustlån enligt regeringens beslut skall kunna utgå även för öppna bilplatser som är avsedda för de boende. Förslaget motiveras med att uthyrningssituationen för dessa bilplatser i allt väsentligt beror på uthyrningssituationen i övrigt.

Utbetalningen av hyresförlustlån, för vilka någon särskild beslutsram inte gäller, sker från anslaget Lånefonden för bostadsbyggande. Utbetalningarna från anslaget har (bil. 14, s. 17) beräknats till 250 milj. kr. för nästa budgetår.

Eftergift av hyresförlustlån samt räntebefrielse och senarelagd amortering för sådana lån beslutas av regeringen enligt riktlinjer som redovisats för riksdagen (prop. 1975:1, bil. 14. s. 20 ff., CU 1975:7, s. 23-24).

I budgetpropositionen (bil. 14, s. 17-18) föreslås att regeringens beslutsbefogenheter förs över till bostadsstyrelsen inom de angivna riktlinjernas ram. I de fall låntagaren gör anspråk på avvikelser från de regler som gäller för normalfallen skall dock enligt förslaget beslutanderätten fortfarande ligga kvar hos regeringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

De nämnda riktlinjerna för beslut om eftergift m. m., vilka angetts som en redovisning av regeringens praxis, innebär bl. a. följande.

Eftergift beviljas när låntagarens hyresförlustlån sammanlagt uppgår till minst 2 96 av taxeringsvärdet för byggnader exkl. centrumanläggningar. Räntebefrielse beviljas när lånesumman är mindre, dock minst 1 96 av taxeringsvärdet. När eftergift medges beviljas också räntebefrielse för tiden fram till inlösen och eftergift.

När det gäller eftergiftens storlek tillämpas följande regler. Hyresförlustlånet minskas först med eventuell vinstutdelning, och vad som därefter återstår ingår i prövningen. Ett belopp motsvarande 0,5 96 av taxeringsvärdet för byggnaden exkl. centrumanläggningar anses böra falla på företagen och deras ägare. Av återstoden efterges när det gäller kommunala och allmännyttiga företag i normalfallet hälften på villkor att kommunen löser in resten. En större eftergiftsandel kan tillämpas då det föreligger särskilda skäl i form av t. ex. högt skattetryck. För enskilda företag tillämpas de ovan för nor -

CU 1975/76:22

malfallet angivna reglerna. Företagets ägare får då lösa in den del som inte efterges av staten. För kooperativa foretag tillämpas regeln att staten efterger 60 96 av hyresförlustlånen sedan avdrag skett med 0,5 96 av taxeringsvärdet. Av återstående låneandel, inberäknat den del som svarar mot 0,5 96 av taxeringsvärdet, görs hälften räntefri och stående i 10 år, medan resten får lösas in av företaget. I fråga om fordringar som tillhör HSB och Svenska riksbyggen sker denna inlösen genom Bostadskooperationens garantifond.

De redovisade riktlinjerna skulle kunna uppfattas bl. a. så att dels eftergift kan beslutas först när hyresförlusterna nått en viss andel av taxeringsvärdet, dels vid varje beslutstillfälle ett belopp motsvarande 0,5 96 av taxeringsvärdet läggs utanför den eljest gällande eftergiftsberäkningen. När hyresförlustlånen sålunda nått 2 96 av taxeringsvärdet och eftergift beviljats kan ny eftergift inte lämnas förrän lånen åter nått tvåprocentsgränsen. Om eftergift beviljas vid flera tillfällen, vilket ligger närmast till hands beträffande de svårast drabbade företagen, minskar därmed den totala eftergiftsandelen.

Utskottet har i anslutning till dessa frågor gjort följande bedömningar. Principen att en viss, inte alltför begränsad del av hyresförlusterna bör falla på företagen framstår fortfarande som naturlig. En bedömning att denna del bör motsvara 0,5 96 av taxeringsvärdet exkl. centrumanläggningar kan också fortfarande vara rimlig. Det kan däremot inte anses motiverat att denna ansvarsdel skall utmätas vid varje eftergiftstillfälle, eftersom detta kan medföra olika belastning för skilda företag. Har ett sålunda beräknat belopp en gång räknats av bör företagets ansvar därmed anses täckt också

1 följande eftergiftsärenden. Förutsättningen att hyresförlust skall uppgå till

2 96 av taxeringsvärdet skall också uppfyllas vid varje eftergiftstillfälle. Enligt utskottets mening bör det också i detta sammanhang räcka med att denna gräns uppnåtts vid ett tillfälle. Motsvarande överväganden bör gälla också beträffande enprocentsgränsen vid ränteeftergift. De sålunda förordade reglerna bör vidare enligt utskottets mening kunna tillämpas vid kommunala beslut och oavsett att de beslut om lån eller ränteeftergift som åberopas har fattats tidigare under andra förutsättningar. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i detta sammanhang anförts. Vid den avsedda överföringen av beslutsbefogenheterna till bostadsstyrelsen torde få förutsättas att även dessa förtydliganden ges närmare uttryck i föreskrifter från regeringens sida.

Medel för eftergift av hyresförlustlån utbetalas fr. o. m. innevarande budgetår från anslaget (B 5) Eftergift av hyresförlustlån. Riksdagen föreslås (bil. 14, s. 16-18) anvisa 75 milj. kr. till detta anslag.

Utskottet tillstyrker det nyssnämnda förslaget.

1975 års riksdag (prop. 1975:1, bil. 14, CU 1975:7, s. 22-23) beslöt om vissa åtgärder för att begränsa hyresförluster: bostadslån för att ändra lägenhetssammansättningen och medgivande att temporärt nyttja bostäder som lokaler. Utskottet behandlar nedan (s. 46^17) förslag om alternativ till nämnda bostadslån. Enligt en i betänkandet CU

CU 1975/76:22

1975:7 (s. 23) anmäld avsikt har regeringen i april 1975 tillsatt en särskild delegation - den bostadssociala delegationen - vars uppgift är att bereda frågor angående åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter.

I detta sammanhang bör också noteras de bidrag till förbättring av boendemiljöer vartill utskottet nedan återkommer. Ärenden om sådana bidrag handläggs inom bostadsstyrelsen av en särskild delegation, boendemiljödelegationen.

Bidrag till förbättring av boendemiljön

Enligt tidigare riksdagsbeslut (prop. 1974:150, s. 368-370, CU 1974:36, s. 24-26; prop. 1975:1, bil. 14, s. 28-29, CU 1975:7, s. 27-28) kan fr. o. m. den 1 juli 1975 bidrag utgå till fastighetsägare och kommun enligt förordningen (1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boendemiljöer. Bidrag kan utgå för olika åtgärder som förbättrar boendemiljön i första hand i flerfamiljshusområden men, om särskilda skäl finns, även i småhusområden. Husen skall ha färdigställts före år 1975, och prioritet skall ges åt områden med uthyrningssvårigheter. Bidrag utgår med högst 50 96 av kostnaden, dock i regel med högst 1 000 kr. per lägenhet. Bidrag kan utgå i kombination med bostadslån. Låneunderlaget minskas då med ett belopp motsvarande två gånger det utgående bidraget. Ärenden om dessa bidrag handläggs, som ovan angetts, inom bostadsstyrelsen av en särskild delegation, boendemiljödelegationen.

Vid sidan av de nämnda bidragen kan arbetsmarknadspolitiska åtgärder komma i fråga om det behövs av sysselsättningspolitiska skäl.

I prop. 1974:150 (s. 364-368) har lämnats en redogörelse för kvaliteter och brister i befintliga bostadsområden och de olika utvecklingstendenser i samhället som leder till delvis nya krav på boendet i vid mening: bl. a. familjemönstrets utveckling, befolkningens ålderssammansättning och ändrade- levnadsvanor.

Genom motionen 1975/76:870 (vpk), yrkandet 2, föreslås riksdagen ändra bidragsvillkoren så att bidrag utgår för hela kostnaden eller i vart fall 75 96 därav och inte som nu med högst 50 96 av denna. Förslaget utgår från att återstående hälft av kostnaderna i regel får betalas av kommunerna - då ofta kommuner som har outhyrda lägenheter och som i regel har dåliga ekonomiska förutsättningar.

Utskottet - som i härmed sammanhängande fråga inhämtat synpunkter från boendemiljödelegationen och den bostadssociala delegationen - har inte funnit sig kunna tillstyrka motionsförslaget. Ansökningarna om bidrag har visserligen inte fått väntad omfattning, men orsakerna till detta kan vara flera. En huvudorsak torde vara att verksamheten är ny och att initialsvårigheter av skilda slag förelegat, t. ex. beträffande information samt kommunala överväganden och projektering. Det kan inte uteslutas att även bidragets utformning medverkat härtill i vissa fall. Erfarenheterna är emellertid ännu så pass begränsade att några principiella ändringar i denna del

CU 1975/76:22

inte kan förordas på grundval av nu tillgängliga uppgifter och bedömningar. Motionsförslaget avstyrks därför.

I budgetpropositionen (bil. 14, s. 25) har anmälts bostadsstyrelsens mening i dess anslagsframställning att reglerna för reducering av löneunderlaget i de fall bidrag utgår i kombination med bostadslån kan medföra att bidragsformens attraktivitet minskar. Bostadsministern anser för egen del dock att ytterligare erfarenheter bör avvaktas innan några ändringar av bidragsreglerna övervägs. Förslag med motsvarande syfte som bostadsstyrelsens förs emellertid fram i motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 delvis. Riksdagen föreslås därigenom medge att låneunderlaget i nämnda fall reduceras endast med det belopp som motsvarar bidraget.

Vid 1974 års riksdag utgick utskottet (CU 1974:36, s. 24) från att låneunderlaget skulle minskas med bidragsbeloppet - en tolkning av vad i prop. 1974:150 (s. 370) anförts om att låneunderlaget borde minskas med de kostnader för åtgärderna som beaktats vid beräkningen av bidraget.

Utskottet har inte funnit anledning att gå ifrån sin tidigare inställning. Den tillämpade reduceringsregeln leder i vissa fall till att bidragets stimulanseffekt helt förtas, därför att ett oreducerat bostadslån utan bidrag blir mest fördelaktigt. Enligt vad utskottet inhämtat förekommer dock endast ett fåtal fall där bidrag och bostadslån kombinerats. Utskottet anser sålunda liksom motionärerna att bostadslånet i här aktuella fall skall reduceras endast med bidragsbeloppet. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna.

Ytterligare förslås i den nämnda motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 i motsvarande del, att de berörda kommunernas och de kommunala bostadsföretagens ekonomiska situation beaktas genom att en prioriterad länemöjlighet öppnas för att täcka de kostnader som går utöver bidragsandelen. Dessa lån skulle finansieras via anslaget Lånefonden för bostadsbyggande och lämnas på villkor motsvarande dem som gäller för markförvärvslån, dvs. subventionsfritt men med återbetalning över tio år med möjlighet till viss amorteringsfrihet. Dessa lån föreslås kunna utgå inte endast för kostnader som inte täcks av miljöförbättringsbidrag utan även som alternativ till bostadslån för att ändra lägenhetssammansättningen.

De skäl som enligt ovan lett utskottet till ett avstyrkande beträffande ändrade bidragsregler kan enligt utskottets mening åberopas också mot ett bifall till detta motionsförslag. Det är här visserligen fråga om ett rent kreditstöd utan subventionsinslag och sålunda en mindre ingripande ändring. Även sådana överväganden bör emellertid anstå till dess det getts bättre underlag för dem än de hittills begränsade och preliminära erfarenheterna.

Det sistnämnda motionsyrkandet innefattar slutligen förslaget att de tioåriga lånen skulle kunna utgå även för sammanslagning av lägenheter.

Som utskottet ovan något berört har riksdagen (prop. 1975:1, bil. 14, s. 83-84) öppnat möjlighet att lämna bostadslån för ombyggnad vid förändring

CU 1975/76:22

av lägenhetssammansättningen. Som förutsättning för sådana lån skall gälla att kommunen lämnar borgen för lånet, att hyresförlusterna är betydande och kan antas bestå under längre tid om inte ombyggnad sker och att sökanden gör troligt att ombyggnaden minskar de löpande hyresförlusterna. Beslut i dessa ärenden meddelas av regeringen.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har (SOU 1975:51, s. 233-236) föreslagit att en ny lånemöjlighet öppnas för sammanslagning av lägenheter. Lån föreslås utgå även om det inte sker en väsentlig ökning av bostadsvärdet eller ombyggnaden leder till nybyggnadsstandard. De ovan angivna särskilda förutsättningarna skulle således inte gälla. Utredningarna föreslår vidare ett tillfälligt statligt bidrag under i första hand en treårsperiod.

Motionsförslaget och utredningsförslagen har ett mer allmänt syfte än att endast bidra till att minska hyresförluster. Med hänsyn till pågående beredning av utredningsförslagen bör emellertid något riksdagens uttalande nu inte göras.

1 avsaknad av närmare erfarenheter av behovet av medel föreslås i budgetpropositionen (bil. 14. s. 25) att anslager förs upp med oförändrat belopp, 30 milj. kr. Anslaget har karaktär av reservationsanslag. Hittills har ansökningar inkommit till ett sammanlagt belopp av ca 17,4 milj. kr. Av anslaget har ca 3 milj. kr. disponerats genom beslut. I motionen 1975/76:870 (vpk), yrkandet 1, föreslås att anslaget förs upp med 60 milj. kr. Detta förslag har kombinerats med det ovan (s. 45) behandlade förslaget om höjning av bidragsandelen. I motionen 1975/76:1923 (c) (s. 3) anförs att det nu är svårt att bedöma medelsåtgången för verksamheten men att, om så är nödvändigt, ytterligare medel bör anvisas på tilläggsstat.

Med hänvisning till utskottets bedömning ovan i fråga om bidragsandelens storlek tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionen i motsvarande del.

Räntebidrag

Utskottet har ingen erinran mot den i budgetpropositionen (bil. 14, s. 14-16) redovisade anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag.

Kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

Den särskilda ramen för beslut om höjning av löneunderlaget för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse föreslås i budgetpropositionen (bil. 14, s. 98, 101) - med hänsyn till den stigande efterfrågan på lån - vidgas till 15 milj. kr. för vart och ett av åren 1976 och 1977.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I fråga om tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse föreslås i budgetpropositionen (bil. 14, s. 107-108) ramar för vart och ett aV åren 1976 och 1977 om 20 milj. kr., ett bemyndigande att överskrida dessa

CU 1975/76:22

ramar om det behövs av sysselsättningsskäl och ett investeringsanslag om 20 milj. kr.

Utskottet tillstyrker även dessa sistnämnda förslag.

Utskottet anför i yttrande till kulturutskottet (CU 1975/76:4 y) synpunkter på härtill anslutande frågor.

I motionen 1975/76:1925 (c, s, m) begärs en skyndsam översyn av lånereglerna för stöd till bevarande av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m. m. Översynen avses leda till att beslut om förhöjt låneunderlag läggs på länsbostadsnämnd, att beslut om tilläggslån i princip läggs på länsbostadsnämnd eller länsstyrelse, att långivningen skall täcka verkliga kostnader, att tilläggslån skall beviljas också för miljömässigt väsentlig bebyggelse kring ett dokumenterat bevarandeobjekt och att tilläggslånen generellt skall avskrivas efter tio år.

1 vad gäller beslutsbefogenheterna får utskottet hänvisa till pågående utredning om byggadministrationen. I fråga om utfallet av tillämpningen av nuvarande regler erinrar utskottet om att en redovisning av detta ämne förordats (CU 1975:7, s. 30) och troligen under nästa budgetår blir tillgänglig för bedömning. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka en översyn med de i motionen angivna syftena.

I motionen har också viss kritik riktats mot handläggningstiderna. Av hittillsvarande begränsade material framgår även enligt utskottets mening att dessa tider kan förefalla långa. Det torde vara ofrånkomligt att en beslutsordning med remissförfaranden i förening med en i inledningsskedet inte uppnådd rutin liksom hittills oklar praxis kan fl detta resultat. Bland faktorer som bostadsstyrelsen pekat på ingår bl. a. att underlaget för bedömning av hyresnivå över lag varit otillräckligt och att redovisningen av ombyggnadsåtgärderna varit knapphändig. Därtill kommer att i vissa ärenden länsbostadsnämnd inte fattat preliminärt beslut om bostadslån eller landsantikvariens yttrande inte inhämtats. Enligt utskottets mening får dessa påpekade brister hänföras till initialsvårigheter som bortfaller när ärendehanteringen på alla håll fått ytterligare stadga.

Även om ansvarsfördelningen i en i sig komplicerad beslutsprocess är klar och får ytterligare bedömas i senare sammanhang bör enligt utskottets mening dock redan nu uppmärksammas vissa förhållanden. Ett grundläggande anvisningsarbete på såväl det rent tekniska som det ekonomiska planet och därmed möjligheterna att föra ut resultat av t. ex. byggforskningens arbete kan anses försvårat genom en obestämd praktisk fördelning av dessa uppgifter mellan riksantikvarieämbetet, statens planverk och bostadsstyrelsen. Detta kan i sin tur leda till osäkerhet också i den kommunala planeringen. Utskottet har emellertid förutsatt att dessa frågor övervägs. Någon riksdagens åtgärd påkallas inte.

CU 1975/76:22

49 Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Förbättringslån utgår för ombyggnad eller annan förbättring av bostad för den som fyllt 60 år eller yngre som har folkpension, den som är handikappad men inte har folkpension och den som tillhör befolkningsgrupp som lever under särpräglade förhållanden. Lån kan också utgå för bostad för annan person om bostaden har väsentliga brister och det finns särskilda skäl att bevilja lån. För bostäder i flerfamiljshus utgår lån bara i fråga om lägenheter för äldre, förtidspensionärer och handikappade och som inte skall tillgodose ett varaktigt behov. Lån utgår vidare oberoende av vem som skall bebo bostaden om huset enligt kommunal planering skall rivas inom 20 år. Lån kan enligt av regeringen meddelade bestämmelser också lämnas för nybyggnad av temporära bostäder.

Lån utgår dels till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, dels i fråga om småhus såväl till den som bor där och äger huset eller har nyttjanderätt till det som till den som hyr en lägenhet i tvåfamiljshus. De sistnämnda kategorierna låntagare i småhus kan också få lån för energibesparande åtgärder.

Förbättringslån utgörs antingen av ett i sin helhet räntefritt stående lån eller av en räntebärande amorteringsdel och en räntefri stående del. Räntefritt och stående lån för småhus till den som äger och bor i huset eller hyr lägenhet i tvåfamiljshus utgår med högst 15 000 kr. Om sådant lån avser fast bostad åt same bestäms maximibeloppet av regeringen och är nu 17 000 kr. och i vissa fall 20 000 kr. För annan låntagare är maximibeloppet 12 000 kr. per lägenhet. Förbättringslån för energibesparande åtgärder lämnas med högst 6 000 kr. per lägenhet.

Som förutsättning för lån till den som bor i småhus enligt ovan gäller att senaste statliga inkomsttaxering inte överstiger 17 000 kr. för ogift resp. 22 000 kr. för makar och att sökanden med hänsyn till betalningsförmåga och kostnader behöver lån. Om det finns särskilda skäl kan lån beviljas utan hinder av dessa förutsättningar.

De ovan nämnda maximibeloppen för räntefritt och stående lån till enskild låntagare i småhus är 15 000 kr. resp., enligt regeringens beslut, 17 000/20 000 kr. för vissa samer. I budgetpropositionen (bil. 14, s. 21-22) föreslås att maximibeloppet för räntefritt förbättringslån till personer över 60 år, handikappade m. fl. som bor i småhus höjs från 15 000 kr. till 17 000 kr. och förordas att de särskilda maximibeloppen för vissa befolkningsgrupper höjs från 17 000 resp. 20 000 kr. till 19 000 resp. 22 000 kr. 1 motionerna 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 a, 1923 (c), yrkandet 2, och 1924 (c), yrkandet 1, föreslås att det nu gällande maximibeloppet 15 000 kr. för äldre m. fl. i småhus höjs till 20 000 kr. I motionen 1975/76:1923 (c) anförs i motiveringen (s. 3) att motsvarande förändringar också bör göras beträffande maximibeloppen för vissa befolkningsgrupper.

Bostadsstyrelsens av motionärerna åberopade grund för höjning av maxi -

4 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

mibeloppet 15 000 kr. till 20 000 kr. är att motsvarande belopp fr. o. m. juli 1970 var 12 000 kr. för att fr. o. m. juli 1974 höjas till 15 000 kr. Om realvärdet av 1970 års belopp skall bibehållas oförändrat efter omräkning med faktorprisindex bör beloppet höjas till 22 000 kr. Skulle bostadsstyrelsens värderingskoefftcient användas för denna omräkning borde beloppet under samma förutsättning höjas till 18 000 kr. Utskottet noterar att motsvarande omräkningar med 1974 som basår skulle leda till belopp om 18 000 resp. 17 000 kr. De i motionerna föreslagna höjningarna beräknas medföra en ökad utlåning om ca 7 milj. kr.

Utskottet ansluter sig till bostadsministerns bedömning att propositionsförslaget kompenserar kostnadshöjningar sedan den år 1974 genomförda höjningen av beloppen. Motionerna avstyrks därför nu med hänsyn till nedan förordad översyn i motsvarande delar.

Inkomstgränserna för räntefria förbättringslån är fr. o. m. den 1 juli 1975 taxerade inkomster av för ensamstående 17 000 kr. och för makar 22 000 kr. I budgetpropositionen (bil. 14, s. 22) föreslås att inkomstgränsen förmakar höjs till 24 000 kr. I motionerna 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 b, 1923 (c), yrkandet 3, och 1924 (c), yrkandet 2, föreslås dessa gränser, i enlighet med vad bostadsstyrelsen förordat, höjas till 20 000 resp. 25 000 kr.

Bostadsstyrelsens av motionärerna vidareförda förslag utgår från en omräkning efter konsumentprisindex av de fr. o. m. januari 1973 gällande beloppen 15 000 resp. 20 000 kr. En sådan omräkning skulle ge beräknade belopp i juli 1976 om 20000 resp. 27 000 kr. Utskottet noterar i detta sammanhang att motsvarande omräkning med juli 1975 som bas skulle ge beloppen 19 000 resp. 24 000 kr. Basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har under tiden juli 1975-februari 1976 stigit från 9 400 till 9 700 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen och avstyrker motionerna i motsvarande del. Enligt utskottets bedömning får motionärernas intresse även vid denna bedömning anses ha tillgodosetts i väsentlig utsträckning. De återkommande riksdagsfrågorna om uppräkning av denna och motsvarande gränser kan dock tas till intäkt för behovet av mer principiella överväganden. Utskottet återkommer nedan (s. 51) därtill.

Låneramarna för 1976 och 1977 föreslås i enlighet med bostadsstyrelsens beräkningar sättas till 130 resp. 110 milj. kr. med ett därtill knutet bemyndigande för regeringen att öka dem om det behövs av sysselsättningsskäl. I motionen 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 c, föreslås riksdagen begära förslag till den justering av medelsramarna som föranleds av de i samma motion framförda förslagen om höjning av maximibelopp och inkomstgränser.

Medelsberäkningen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Motionsförslaget avstyrks oberoende av de maximibelopp m. m. som riksdagen kan besluta om. Regeringen får förutsättas utan begäran därom lägga fram de anslagsförslag som följer av riksdagens beslut.

CU 1975/76:22

51 Motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 4, avser en begäran om översyn av förbättringslåneverksamheten. I motionen (s. 2) anförs bl. a. att det mot bakgrund av den ändrade inriktningen hos bostadspolitiken i övrigt finns anledning att se över lånevillkoren och utveckla låneformens sociala och bostadspolitiska effekt. Motionärerna uttalar sig för en höjning av maximigränserna för räntefritt lån i förening med åtgärder som hindrar att värdeökningen på fastigheter skall tillfalla enskild person - något som anges kunna nås främst genom att tiden för avskrivning av lånen förlängs.

1964 års riksdag beslöt att intensifiera förbättringslåneverksamheten i syfte att åstadkomma en snabbare upprustning av de äldres bostäder. Genom beslut av 1966 års riksdag förbehölls lånen i huvudsak pensionärer, vilket innebar en prioritering av resurserna för deras bostadsbehov. Detta beslut får ses mot bakgrund av syftet att avveckla generella kapitalsubventioner och låta kreditbehovet tillgodoses genom bostadslån.

1973 års riksdag beslöt att inte endast pensionärer m. fl. utan även hushåll som inte kan bära kostnaden för ett bostadslån skulle fl förbättringslån om bostaden har särskilt låg utrustningsstandard och bostadsfrågan inte kan lösas på annat sätt.

Flera ändringar har beslutats rörande förbättringslån för bostäder i flerfamiljshus.

Bostadslångivningen har under tiden efter 1966 års beslut reformerats. Kravet på att åtgärderna skall medföra väsentlig ökning av bostadsvärdet kan uppfyllas även med en jämförelsevis begränsad upprustning.

Utskottet ansluter sig till meningen att bostadspolitikens ändrade former kan utgöra anledning att se över även förbättringslångivningen. Den grundläggande frågan är i vilken utsträckning denna särskilda låneform med dess inslag av kapitalsubventioner är ett nödvändigt komplement till kreditstödet, räntebidragen, bostadstilläggen och bostadsbidragen. Denna fråga har i sin tur samband med såväl syftet att få adekvata hjälpmedel föratt nå de uppsatta bostadspolitiska målen som syftet att förenkla det här aktuella regelsystemet. Ett samband kan också föreligga med utskottets förslag ovan om en särskild belysning av de äldres boendeförhållanden. Regeringen bör ha att närmare överväga formerna för en sådan översyn. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionsförslaget som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadsanpassningsbidrag utgår för åtgärder - inom och i anslutning till bostadslägenhet - vilka behövs för att handikappad skall kunna utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår med högst 15 000 kr. men kan beviljas med högre belopp om det föreligger särskilda skäl.

I motionerna 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 d, föreslås en ändring beträffande maximibeloppet så att bidrag skall få utgå med högst 20000 kr. eller det högre belopp som föranleds av särskilda skäl. Riksdagen föreslås vidare genom motionen 1975/76:1948 (s) begära en översyn av dessa bidragsbestämmelser. Motionärerna anför bl. a. att maximibeloppet överskrids endast när det gäller lyftanordningar och att kostnadsutvecklingen skärpt svårig -

CU 1975/76:22

heterna att finansiera anpassningsåtgärderna inom ramen för beloppet 15 000 kr. I sammanhanget åberopas handikapputredningens förslag (SOU 1972:30) att länsbostadsnämnderna skulle ha generell rätt att överskrida det generella maximibeloppet när det gäller svårt handikappade.

Även de i detta sammanhang aktualiserade frågorna ställs återkommande under riksdagens prövning. Redan detta är ett skäl för att en sammanfattande bedömning föreläggs nästa riksmöte. I detta sammanhang bör därför inte göras några ändringar i reglerna från riksdagens sida. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget att riksdagen begär ändring i bidragsreglerna så att bidrag kan utgå även för bostadens anpassning för hemdialys förs fram i motionen 1975/76:874 (c).

Vid behandlingen av härmed sammanhängande fråga år 1973 (prop. 1973:1, bil. 13, s. 172-174, CU 1973:19, s. 37) strök utskottet under vad inrikesministern anfört om att den handikappades behovssituation borde prövas och behoven tillgodoses i ett sammanhang. Som motionärerna anför har landstingen som huvudmän för sjukvården ansvar för dialysverksamheten.

Utskottet förordar att ansvarsfördelningen mellan bostads- och sjukvårdssektorn klargörs ytterligare. Nödvändiga kompletteringar i bostaden som sådan bör kunna stödjas med bostadsanpassningsbidrag. Detta skall då användas för att skapa förutsättningar att utnyttja tekniska hjälpmedel. Det kan i dessa sammanhang vara möjligt att beakta inte endast förhållandena vid hemdialys utan också vid t. ex. cystisk fibrös. En sådan komplettering bör kunna göras utan att avvakta den ovan förordade översynen. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Samlingslokaler

I budgetpropositionen (bil 14, s. 31-34) läggs fram förslag beträffande anordnings- och inventariebidrag.

Förslaget om en för bidrag och lån gemensam ram tillstyrks.

1 medelsberäkningen för föreslaget anslag - 15 milj. kr. - ingår även medel för bidrag om 800 000 kr. till riksorganisationerna för samlingslokaler, dvs. samma belopp som för innevarande budgetår. Inom detta belopp har beräknats 100 000 kr. för tekniskt/ekonomiskt utrednings-och projekteringsarbete som utförs av dessa riksorganisationer. I motionen 1975/76:1972 (c) föreslås i enlighet med vad bostadsstyrelsen förordat att inom föreslaget anslag bidrag till riksorganisationerna beräknas med 900 000 kr., innefattande liksom enligt propositionsförslaget 100 000 kr. för visst gemensamt utredningsoch projekteringsarbete. Motionsförslaget motiveras med organisationernas ökade insatser och kostnadsstegringar.

I fråga om dispositionen inom anslagets ram av ytterligare medel till riks -

CU 1975/76:22

organisationerna har utskottet inte ansett sig böra motsätta sig motionsförslaget. Ytterligare 100 000 kr. bör sålunda beräknas för angivet ändamål.

Den till bostadsstyrelsen knutna delegationen för samlingslokaler har bl. a. uppdraget att leda utvecklingsarbetet i fråga om lokalernas funktion, medan motsvarande byggnadstekniska frågor ankommer på statens planverk. Även i fråga om funktionsplaneringen har organisationerna påtagit sig aktiva arbetsuppgifter. Utskottet har tidigare (CU 1974:14, s. 12) förutsatt att inom delegationen, vari riksorganisationerna är representerade, fortsatta överväganden sker om hur och med vilka medel praktiska åtgärder kan initieras. Utskottet har nu förutsatt att dessa överväganden i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.

Vad bostadsministern anfört om folkparkernas lokaler och anläggningar har inte föranlett utskottet till någon erinran eller särskilt uttalande.

För lån till nybyggnad, ombyggnad eller köp av samlingslokaler har - med hänsyn till tillgängliga medel - beräknats ett formellt anslagsbelopp av 1 000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del.

Frågan om energisparstöd till vissa samlingslokaler behandlas i utskottets betänkande CU 1975/76:23.

Byggnadsforskning

1 budgetpropositionen (bil. 14, s. 26-31) föreslås riksdagen anvisa ett anslag av 11 milj. kr. till Byggnadsforskning. Anslaget tillförs fonden för byggnadsforskning som i huvudsak tillförs medel genom den särskilda byggnadsforskningsavgiften. För innevarande budgetår räknar byggforskningsrådet med att sammanlagt 80 milj. kr. finns disponibla, varav 11 milj. kr. utgörs av statsanslag. Byggnadsforskningsavgiften har fr. o. m. 1 januari 1976 höjts från 0,6 till 0,7 % av avgiftsunderlaget för att tillika med en omfördelning av resurserna i övrigt täcka kostnaderna för det under byggforskningsrådets ansvar liggande programmet Energianvändning för lokalkomfort inom huvudprogrammet Energiforskning, vilket i huvudsak finansieras genom anslag under industridepartementets huvudtitel. Byggforskningsrådet skall vidare i samråd med statens planverk och bostadsstyrelsen svara för energiinriktad prototyp- och demonstrationsverksamhet. Frågorna om energibesparande åtgärder i övrigt under bostadsdepartementets handläggning (bil. 14, s. 36-41) behandlas i utskottets betänkande CU 1975/76:23.

Byggforskningsrådet har hävdat att det direkta statsanslaget minst skall motsvara den andel som statens byggande i egen regi utgör av byggnadsverksamheten under ett år. På denna grund och för att kompensera prisförändringar föreslår rådet att anslaget räknas upp med (2+2 =) 4 milj. kr. för nästa budgetår. Bostadsministern anför att hänsyn också bör tas till andra faktorer och att anslaget bör bestämmas efter en resursprövning. Med hänsyn till att rådets ekonomiska resurser f. n. kan anses tillfredsställande föreslås ingen höjning av det statliga bidraget.

CU 1975/76:22

54 Utskottet har ingen erinran mot anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag.

I anslutning till anslagsfrågorna lämnas (bil. 14, s. 29) vissa kommentarer till forskningsinriktningen. Bostadsministern stryker under att problemen delvis håller på att ändra karaktär och att ökad uppmärksamhet nu behöver ägnas bostädernas drift- och underhållskostnader samt de kvalitativa aspekterna på boendet, vartill kommer ett växande intresse för medinflytandefrågor. Som väsentliga uppgifter nämns komplettering och förnyelse av befintlig bebyggelse och en utveckling av förvaltningen såväl beträffande underhåll och drift som när det gäller service- och upplåtandefrågor. Utskottet vill i detta sammanhang utan särskilt förslag erinra om vad utskottet anfört om de äldres bostäder, om frågor beträffande förnyelseområden och om information för att motverka brister i byggandet.

Tomträttslån

Tomträttslån utgår från lånefonden för bostadsbyggande. Lån kan enligt tomträttslånekungörelsen (1965:905, omtryckt 1973:537, ändrad senast 1974:956) utgå till kommuner som upplåtit tomträtt till mark för bostadsändamål. Långivningens syfte är att erbjuda kommunerna finansieringsmöjligheter för de merkostnader som vid tomträttsupplåtelse inte avlöses med bostadslån. Enligt vad utskottet inhämtat ingår i beräkningen av anslaget till lånefonden (bil. 14, s. 88 och 98) en beräknad utbetalning av tomträttslån med 210 milj. kr.

I motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 9, föreslås att tomrättslångivningen avskaffas. Förslaget motiveras (mot. 1975/76:1979, s. 152) med att ett sådant beslut borde vara en följd av ett bifall till det av motionärerna framförda och av utskottet ovan (s. 24) behandlade förslaget om ett uttalande till förmån för en den byggandes valfrihet mellan äganderätt och tomträtt.

Utskottet hänvisar i fråga om de grundläggande övervägandena till vad sålunda ovan anförts. Härtill bör emellertid noteras att även en valfrihet enligt motionärernas tolkning förutsätter att båda upplåtelseformerna kan även likviditetsmässigt någorlunda jämställas ur kommunal synpunkt. Motionsförslaget innebär emellertid att tomträttsupplåtelser skulle försvåras på ett avgörande sätt. Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Utskottet noterar i detta sammanhang att kreditöverenskommelsen för år 1976 innebär bl. a. att till de prioriterade byggnadskrediterna även hänförs krediter till kommuner avseende tomträttsmark. Därigenom tillförsäkras kommunerna ett finansiellt stöd i avvaktan på att tomträttslån utbetalas.

Markförvärvslån

Markförvärvslån utgår från lånefonden för kommunala markförvärv enligt kungörelsen (1968:227) om markförvärvslån till kommun (ändrad senast

CU 1975/76:22

1975:221). Bestämmelserna innebär bl. a. att kommun kan fl lån för förvärv av dels sådan fast egendom i område utan samlad äldre bebyggelse (exploateringsområde) som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning, dels sådan fast egendom i område med samlad äldre bebyggelse (saneringsområde) som efter ny- eller ombyggmad till större delen skall utnyttjas för bostadsändamål.

Förslagen i motionen 1975/76:2037 (m), yrkandena 5 delvis och 6, innebär att motionärerna inte stöder en fortsatt långivning och att kommunerna hänvisas till en rullande markplanering, där markförvärv finansieras genom motsvarande försäljningar. De i motionen 1975/76:1979 (s. 151) redovisade motiven för yrkandena utgår från att kommunalt markägande aldrig får ses som ett självändamål utan skall ha som enda uppgift att säkerställa det kommunala inflytandet över planering och bostadsproduktion. Kommunerna bör enligt motionärerna också göra samma avvägning som andra köpare på marknaden och därför ställas inför samma villkor när de efterfrågar mark.

De grundläggande utgångspunkterna i fråga om samhällets medverkan i en mark- och bostadspolitik har vid de senaste riksdagarna fått stöd av en mycket stark riksdagsmajoritet. Enligt utskottets mening har inte heller nu anförts några skäl för att frångå dessa utgångspunkter. Motionsyrkandena är helt oförenliga med sålunda godtagna principer och avstyrks därför.

I motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 3, föreslås att tillämpningsområdet vidgas så att inom saneringsområde gäller samma ändamålsbegränsning som inom exploateringsområde. Förslaget innebär ett fullföljande av bostadsstyrelsens motsvarande förslag i dess anslagsframställning och innebär i huvudsak att avgränsningen till bostadsändamål skulle falla bort också i saneringsområden. Bostadsministern hänvisar i budgetpropositionen (bil. 14, s. 105) i denna del till vad han tidigare anfört (pröp. 1975:1, bil. 14, s. 90) - i huvudsak att det vid förvärv av saneringsfastigheter i regel är bestämt vilken typ av bebyggelse. Dessutom stryks nu under att markförvärvslångivningen när det gäller saneringsfastigheter i första hand bör avse mark som omfattas av markvillkoret, dvs. som efter ny- eller ombyggnad med bostadslån skall utnyttjas för bostadsändamål.

1 prop. 1973:21 (s. 83) anslöt sig dåvarande inrikesministern i allt väsentligt till saneringsutredningens av ett stort antal remissinstanser stödda uppfattning att en aktiv kommunal markpolitik är lika angelägen i saneringsområden som i exploateringsområden. Inrikesministern strök i sammanhanget också under den hyrespolitiska betydelsen av kommunala markförvärv i saneringsområden. Utskottet (CU 1973:18, s. 3) anslöt sig helt till det sålunda anförda. Reservanter (m) (s. 9) anförde att det i vissa fall kunde vara lämpligt att kommuner förvärvade fastigheter för sanering men att förvärv inte kunde komma i fråga av hyrespolitiska skäl eller för att stärka ett markmonopol. Fastigheter som sanerats i kommunal hand borde utbjudas med äganderätt. Riksdagen gav som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad utskottsma -

CU 1975/76:22

joriteten anfört.

De nu gällande förutsättningarna för markförvärvslån i saner!ngsområden formulerades i prop 1973:81 (s. 84). Där angavs att ändamålsreglerna för markförvärvslånen utformats efter mönster av förköpslagen, vilket skulle innebära att markförvärvslån för fastighet som skall saneras skulle kunna utgå endast om fastighetsindelningen eller fastighetens omfattning ändras. För att öppna möjlighet till kreditstöd för förvärv av även enstaka fastigheter som är i behov av förnyelseåtgärd föreslogs att i fråga om förvärv inom saneringsområden lån får utgå för mark och bebyggda fastigheter som skall utnyttjas för bostadsändamål. För bebyggda fastigheter skulle vidare gälla att byggnaderna var i behov av sådan förnyelseåtgärd att statligt bostadslån eller förbättringslån kan utgå för den planerade åtgärden. Utskottet (CU 1973:19, s. 39) anförde att statsmakternas beslut i fråga om förköpslagens tillämpningsområde inte torde ha syftat till en så snäv begränsning beträffande förvärv inom saneringsområden som det i propositionen angivna. Utskottet hade dock ingen erinran mot att förutsättningarna för markförvärvslån vidgades på föreslaget sätt. Den föreslagna särskilda prövningen för bebyggda fastigheter borde dock utgå ur låneförutsättningarna för att vid behov kunna beaktas vid prioriteringar. En översyn av förutsättningarna för markförvärvslån borde knytas till en av utskottet (CU 1973:18, s. 5) förordad översyn med syfte att inbördes samordna hjälpmedlen för en aktiv kommunal markpolitik. Som utgångspunkter för översynen av förutsättningarna för markförvärvslån borde enligt utskottet vara att de grundläggande uttrycken för markpolitiska syften blir enhetliga och att inskränkningar med budgetpolitisk bakgrund får uttryck i prioriteringsregler. Häremot anmäldes reservation (m). Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Civilutskottet utgick (CU 1974:36, s. 31) bl. a. från att en bedömning med eventuella förslag i fråga om förutsättningarna för lån m. m. skulle komma att föreläggas riksdagen i enlighet med vad tidigare uttalats. I detta sammanhang får noteras att förutsättningarna för kommunalt förköp preciserats (prop. 1974:152, CU 1974:36, s. 26-27) (res. m). Den principiella utgångspunkten bakom dessa förslag var att förköpsrätt skall kunna utövas närhelst det behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska intentioner. De ovan (s. 55) nämnda övervägandena i prop. 1975:1 (bil. 14, s. 90) gjordes mot bakgrund av riksdagens begäran om en översyn av bl. a. förutsättningarna för markförvärvslångivningen. Då dessa överväganden inte utmynnade i något förslag behandlades de inte specifikt i utskottets yttrande (CU 1975:7, s. 29-30).

Utskottet har inte funnit anledning frångå sina tidigare bedömningar om lämpligheten av att förutsättningarna för tillämpning av skilda markpolitiska hjälpmedel samordnas och att inskränkningar av budgetpolitisk bakgrund får uttryck i prioriteringsregler. Det får förutsättas att förslag i denna riktning i lämpligt sammanhang föreläggs riksdagen i enlighet med riksdagens tidigare ställningstaganden. Ett beslut enligt motionsförslaget kan därför f. n. inte tillstyrkas.

CU 1975/76:22

57 I den nämnda motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 2, föreslås att lånevillkoren ändras. Amorteringstiden bör enligt motionärerna förlängas till 15 år, varav de fem första åren skall vara amorteringsfria.

Enligt tidigare gällande regler var amorteringstiden tio år. Amorteringsfrihet kunde medges för två år innan amorteringstiden började löpa. I prop. 1974:150 konstaterade bostadsministern (s. 382—383) att införandet av markvillkoret förbättrar kommunernas möjligheter att förvärva mark men att självfallet även därefter kvarstår ett samband mellan kommunernas markförvärv och deras finansieringsformåga. Det noterades emellertid vidare (s. 386) att enligt byggkonkurrensutredningen tidsperspektivet för de kommunala markförvärven till följd av markvillkoren kan minskas från tidigare rekommenderade tio till sex å åtta år. Bostadsministern ansåg för egen de! också att en förkortning av tidsperspektivet var motiverad. Förvärven borde dock bl. a. genomföras i så god tid att det gavs valmöjligheter mellan olika utbyggnadsalternativ. I vissa fall kan det, enligt propositionen, vara fördelaktigt att genomföra markförvärv tidigare än som normalt sker, t. ex. vid förköp och när ägaren har starka skäl att sälja fastigheten. Planeringen kring markfrågorna bör därför enligt bostadsministern omfatta en inte alltför kort tidsperiod, lämpligen tio år. Vad bostadsministern sålunda anfört gav (CU 1974:36, s. 31) inte anledning till någon utskottets erinran. Vid 1975 årsriksdag(prop. 1975:1,bil. 14,s. 89-90)grundadedenämnda övervägandena om ett förkortat tidsperspektiv i markförvärvsplaneringen förslaget att amorteringstiden fr. o. m. den 1 juli 1975 skulle minskas från tio till sju år. Utskottet (CU 1975:7, s. 3) fann sig kunna godta förslaget och noterade att tidsperspektivet förkortats i den meningen att markreserven kan minskas på grund av markvillkoret. Utskottet påpekade att frågan också hade sin anknytning till överväganden om att ta in ett ingångsvärde i låneunderlaget.

I reservation (vpk) hävdades som ovan enligt motionen att amorteringstiden borde förlängas till femton år.

Utskottet utgår som år 1974 från att planeringen kring markfrågorna bör omfatta en inte alltför kort tidsperiod, lämpligen tio år. Utskottet utgår också från att markvillkoret medför att markreserven kan minskas. Detta senare förhållande ger emellertid inga direkta slutsatser beträffande amorteringstidens längd då det gäller markförvärvslån. Denna fråga är i allt väsentligt knuten till budgetmässigt grundade avvägningar beträffande de villkor som kan erbjudas vid olika utlåningsvolymer och därav följande återbetalningar. Utskottet kan därför, även om önskemålet om gynnsammare amorteringsvillkor är förståeligt, nu inte tillstyrka några ändringar. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

I fråga om anslagsvolymen föreslås i budgetpropositionen (bil. 14, s. 104-105) ett investeringsanslag av 175 milj. kr. och i motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 1, 250 milj. kr. I det i principfråga ovan behandlade yrkandet 5 i motionen 1975/76:2037 (m) föreslås att anslag inte alls anvisas.

Det sistnämnda motionsyrkandet avstyrks med hänsyn till ovan (s. 56)

CU 1975/76:22

gjorda bedömningar. Förslaget i motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 1, grundas i princip på att tillämpningsområdet skulle vidgas i fråga om förvärv inom saneringsområden - en ändring som utskottet enligt ovan inte ansett sig kunna tillstyrka. Den i propositionen gjorda medelsberäkningen som utgår från oförändrade låneförutsättningar innebär en ytterligare uppräkning av anslaget. Tillsammans med inflytande amorteringar får lånefonden en utlåningskapacitet av ca 220 milj. kr. under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Bostadsförmedling

Enligt bostadsfinansieringsförordningen gäller att, om kommun bedriver bostadsförmedling, länsbostadsnämnden på kommunens begäran kan besluta att bostadslån för flerfamiljshus eller gruppbyggda småhus får beviljas och övertagas endast om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna. Länsbostadsnämnden kan på begäran av kommun också besluta att lån för småhus som skall bebos av låntagaren beviljas endast om kommunen får rätt att förmedla den hyres- eller bostadsrättslägenhet han lämnar. Beslut av ovannämnd typ får - med visst undantag - meddelas endast om den kommunala bostadsförmedlingen omfattar samtliga hus med bostadslån. Vissa förutsättningar gäller också beträffande hur kommun bedriver bostadsförmedlingen. Har kommunen inte senast två månader före inflyttningen anvisat godtagbar hyresgäst gäller inte förmedlingsvillkoret längre. Om låntagaren inte följer uppställt förmedlingsvillkor kan lånet sägas upp.

f motionen 1975/76:1917 (vpk) föreslås riksdagen uttala sig för att bostadsförmedlingen görs obligatorisk och begärs att förslag härom snarast läggs fram. Yrkandet grundas i huvudsak på att kommunernas huvudansvar för bostadsförsörjningen borde leda också till en anvisningsrätt för alla nyproducerade och lediga lägenheter oavsett finansieringsformen. Denna rätt skulle kunna användas för att ta hänsyn till skilda behov, undvika segregation, få en allsidigare hushållssammansättning samt motverka handeln med hyresrätten och smygkontoriseringen.

I inkomna yttranden över motionen har förslaget avstyrkts av Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) erinrar om boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag (SOU 1975:51, s. 245-260) om en legal anvisningsrätt för kommunerna och förordar att åtgärder inte vidtas innan regeringen tagit ställning till dessa förslag och de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen. Bostadsförmedlingsnämnden i Norrköpings kommun hänvisar till att kommunen i yttrande över de nämnda utredningsförslagen med vissa påpekanden tillstyrkt förslaget om en begränsad obligatorisk bostadsförmedling. Nämnden för även fram vissa påpekanden beträffande avsedda brister i nuvarande system.

CU 1975/76:22

59 Det ovan åberopade utredningsförslaget innebär dels en rekommendation till kommunerna att utnyttja gällande bestämmelser, dels förslag till särskild lagstiftning som ger kommun möjlighet att tilldela bostad som upplåts med hyres- och bostadsrätt. Kommunen skall inte endast anvisa en bostadssökande utan kunna besluta att viss lägenhet skall upplåtas till denne. Bostadslägenhet som omfattas av ett beslut får i princip inte hyras ut till annan än kommun. Mot utredningsförslaget har reservation anförts (KälleniusNä verfeldt-T uresson).

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts anser utskottet att frågan om bostadsförmedlingens roll bör prövas mot bakgrund av kommande bedömningar beträffande föreliggande utredningsförslag. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Vissa övriga frågor

I motionen 1975/76:382 (s) föreslås att riksdagen begär åtgärder för ökad information för att motverka brister i byggandet. Motionärerna anför att kostnaderna för att avhjälpa fel inom byggnadsindustrin - felaktigt kallade byggfusk - kostar samhället och bostadskonsumenterna 1-1,5 miljarder kr. per år. En samlad och riktad information inom alla led i byggprocessen föreslås för att motverka dessa förhållanden.

Enligt vad utskottet erfarit finns det inte någon statistiskt verifierad kunskap om förekomsten av dessa fel och brister. Institutet för byggnadsforskning har dock sedan 1960-talet gjort en i viss mening systematisk insamling av erfarenheter. I fråga om småhus kan också uppgifter hämtas från konsumentverkets försöksvisa reklamationsverksamhet. Från institutets byggnadsplaneringsgrupp har getts vissa exempel på förhållanden som kan medverka till den nuvarande situationen:

- ekonomisk press leder till att materialens egenskaper nyttjas så långt normer och beräkningsregler över huvud tillåter

- byggnadsnämndernas kontroll är inte anpassad till byggande med prefabricerade komponenter; viss kontroll kan ske endast i fabriken

- genom marknadsföringsmotiverad produktutveckling lanseras nya material och produkter för vilka erfarenheter baserade på användning saknas

- parts- och ansvarsförhållandena är ofta komplicerade och oklara.

Från institutets sida har framhållits att det behövs bl. a. ökad kunskap

om tekniska lösningars funktionssäkerhet, en bättre kontroll av produktionen av den färdiga byggnaden, generella referensramar för bedömning av utfört arbete samt entydiga ansvarsregler.

Statens råd för byggnadsforskning har under hand framhållit att de frågor som tas upp i motionen endast delvis är informationsproblem. Byggsakfrågor bör behandlas med olika insatser:

- information om teknik och verkningssätt

- återföring och uppsamling av erfarenheter

CU 1975/76:22

- forskning om fastighetsförvaltning

- utveckling av beställarens kravformulering.

Den nämnda informationen sker genom byggforskningsrådets informationsblad och den av rådet stödda s. k. byggrundan ute på arbetsplatserna. Ett aktuellt projekt för erfarenhetsåterföring knyts också till denna sistnämnda verksamhet. Forskning om fastighetsförvaltning (se ovan s. 53-54) söker man aktivt etablera genom byggforskningsrådet. I fråga om utveckling av beställarens kravformulering har hänvisats till bl. a. den varuinformation och varudeklaration som stöds av byggforskningsrådet. Bland aktuella uppgifter nämns insatser för att ge de kommunala beställarna ökad kunskap inom byggforskningens ram och enskilda brukare möjlighet till rådfrågning. I enlighet med rådets verksamhetsplan planeras ett ökat utbud av praktiskt tillämpbar information om forskningsresultat.

Utskottet noterar i detta sammanhang också det underlagsmaterial som kan finnas i inte publicerade skiljedomar.

Enligt utskottets mening är de i motionen aktualiserade frågorna värda beaktande. Med hänsyn emellertid till den uppmärksamhet som inom bl. a. byggforskningssektorn riktas mot detta ämnesområde finns det nu emellertid inte anledning till någon riksdagens åtgärd. Byggforskningens disposition av tillgängliga medel prövas av riksdagen inte annat än i fråga om den allmänna inriktningen. Utskottet förutsätter att frågorna följs även inom regeringens kansli.

Vad i övrigt föreslagits i budgetpropositionen i här behandlade delar har inte gett anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets allmänna inriktning att riksdagen avslår motionen 1975/76:1923, yrkandet 1,

2. beträffande byggande i förnyelseområden m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1970,

3. beträffande de äldres bostäder att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1942 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande bostadsrätt att riksdagen avslår motionen 1975/76:2036, yrkandet 9,

5. beträffande tomträtt att riksdagen avslår motionen 1975/76:2037, yrkandena 7 och 9,

6. beträffande bostadsbyggandet utan stöd av statliga lån att riksdagen avslår motionen 1975/76:1910,

7. beträffande bostadsbyggandets omfattning att riksdagen

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1976 med den omfattning och fördelning som förordats i regeringsprotokollet,

b. medger att ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad under år 1976 fastställs till 8 375 000 m* våningsyta, motsvarande ett beräknat antal lägenheter av 71 500 jämte lokaler

CU 1975/76:22

som omfattas av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

c. medger att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad under år 1976 får tas i anspråk för ombyggnadsoch förbättringsverksamhet i den m^n de inte utnyttjas helt för sitt ändamål,

d. medger att ramen för beslut om bostadslån för nybyggnad under vart och ett av åren 1977 och 1978 får samma omfattning som den under b föreslagna ramen för år 1976,

e. medger att regeringen meddelar bestämmelser om projektreserv för år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

f. medger att beslut om bostadslån till nybyggnad meddelas intill ett belopp av 3 370 000 000 kr. under år 1976,

g. medger att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbättringslån under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill ett belopp av 325 000 000 kr.,

h. bemyndigar regeringen att under de förutsättningar som angetts i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under f och g upptagna ramarna,

8. beträffande fördelning av ramar inom storstadsområdena att riksdagen avslår motionen 1975/76:669,

9. beträffande kommunalt inflytande vid beslut om byggnadstillstånd att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1913 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen avslår motionen 1975/76:1935 i motsvarande del,

11. beträffande grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1935, i vad den inte behandlats ovan, samt 2036, yrkandena 2 och 3,

12. beträffande kreditinstitutens utlåningsmöjligheter m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2036, yrkandet 6,

13. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1911 och 1922, yrkandet 1, samt 2037, yrkandet 4,

14. beträffande prövningen enligt markvillkoret att riksdagen avslår motionen 1975/76:2284, yrkandet 2,

15. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret att riksdagen avslår motionen 1975/76:2036, yrkandet 1,

16. beträffande standardkrav som förutsättning för bostadslån att riksdagen avslår motionen 1975/76:1922, yrkandet 3,

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1966 och 2036, yrkandet 4,

18. beträffande ett ingångsvärde i låneunderlaget för småhus att

CU 1975/76:22

riksdagen avslår motionerna 1975/76:2273 och 2285, yrkandet 2,

19. beträffande utökning av bostadslån vid ombyggnad av småhus att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

20. beträffande regler för hur ingångsvärdet skall beaktas i låneunderlaget för flerfamiljshus att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1922, yrkandet 4, godkänner de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen 1975/76:144.

21. beträffande förutsättningarna för att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:144 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande räntebidrag vid ombyggnad i vissa fall att riksdagen godkänner de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen 1975/76:144,

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet 1, och 2286

a. godkänner de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen 1975/76:144,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning av vissa skattefrågor, om viss undantagsmöjlighet och om garanterad ränta för lån till kommun m. m.

24. beträffande ett ingångsvärde i låneunderlaget i vad det inte ovan behandlats att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:144 i motsvarande del godkänner de ändringar av grunderna för beräkning av bostadslån och räntebidrag vid ombyggnad som förordats i regeringsprotokollet,

25. beträffande förvärv av egnahem i vissa fall att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

26. beträffande obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att bestämmelser därom upphävs,

27. beträffande outhyrda lägenheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2036, yrkandet 7, medger att långivningen får avse även hyresförluster som uppkommer under år 1977,

28. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergift av hyresförlustlån m. m. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet anförts,

29. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån m. m. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen

CU 1975/76:22

a. avslår motionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:870, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisar till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

31. beträffande reducering av låneunderlaget för bostadslån i vissa fall att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning av lägenheter att riksdagen avslår motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan,

33. beträffande höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen

a. medger att beslut om sådan höjning under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill ett belopp av 15 000 000 kr.,

b. bemyndigar regeringen att under de förutsättningar som har angetts i regeringsprotokollet beslutar om ändring av de under a angivna ramarna,

34. beträffande ramar för tilläggslån att riksdagen

a. medger att beslut om sådana lån meddelas intill ett belopp av 20 000 000 kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

b. medger att den under a angivna ramen får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl,

35. beträffande en översyn av lånereglerna rörande kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen avslår motionen 1975/76:1925,

36. beträffande förbättringslån att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:388, yrkandet 1 a, 1923, yrkandet 2, och 1924, yrkandet 1, godkänner de ändringar i fråga om maximibelopp som förordats i regeringsprotokollet,

b. med bifall tili regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:388, yrkandet 1 b, 1923, yrkandet 3, och 1924, yrkandet 2, godkänner de ändringar i fråga om inkomstgränser som förordats i regeringsprotokollet,

c. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1975/76:388, yrkandet 1 c, medger att räntefria förbättringslån beviljas med högst 130 000 000 kr. under år 1976 och med 110 000 000 kr. under år 1977,

d. bemyndigar regeringen att besluta om ökning av den under c angivna ramen för långivning under år 1976 om det behövs

CU 1975/76:22

av sysselsättningsskäl,

e. med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av förbättringslångivningen,

37. beträffande bostadsanpassningsbidrag att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:874 och 1948 och med anledning av motionen 1975/76:388, yrkandet 1 d, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande allmänna samlingslokaler att riksdagen

a. medger att beslut om anordnings- och inventariebidrag samt lån under budgetåret 1976/77 meddelas inom en ram av 30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. får tas i anspråk för bidrag,

b. medger att beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre lån får meddelas inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1976/77,

c. medger att de under a och b angivna ramarna får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl,

39. beträffande bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1972 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. avslår motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1975/76:1936, yrkandet 1, och 2037, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan, på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1975/76 anvisar till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.,

41. beträffande bostadsförmedling att riksdagen avslår motionen 1975/76:1917,

42. beträffande information för att motverka brister i byggandet att riksdagen avslår motionen 1975/76:382,

43. beträffande bostadslånefonden att riksdagen på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisar till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 1 660 000 000 kr.,

44. beträffande anslag på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 i vad de inte behandlats ovan att riksdagen anvisar

CU 1975/76:22

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 38 470 000 kr.,

c. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460 000 000 kr.,

d. till Eftergift av hyresförlustlån ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av 255 000 kr.,

f. till Byggnadsforskning ett anslag av 11 000 000 kr.,

g. till Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 15 000000 kr.,

h. till Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,

45. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 i vad de inte behandlats ovan att riksdagen anvisar

a. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

b. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

46. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1976/77 att riksdagen anvisar till Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Stockholm den 8 april 1976

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s). Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c). Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Danell (m). Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande bostadsrätt av herr Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 23 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar "annat sammanhang” bort lyda:

Enligt utskottets mening bör en huvuduppgift för bostadspolitiken vara

5 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

att reformera ägandet och förvaltningen av våra bostäder. Det måste anses naturligt att flytta över inflytandet och därvid naturligtvis också det ekonomiska ansvaret på de enskilda människorna. Bostadskapitalet utgör omkring en tredjedel av det totala realkapitalet i vårt land. En överflyttning av en stor del därav, som nu ligger i hyresfastigheter, till de boende skulle innebära en betydelsefull samhällsförändring - en ansenlig spridning av ägandet. Även då det gäller möjligheterna att nedbringa driftkostnaderna är det direkta och det indirekta ägandet av en bostad en viktig faktor. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det är av stort värde att bildandet av bostadsrättsföreningar stimuleras. Detta kan lämpligast ske genom att, såsom föreslås i motionen, hyresgäster som förvärvar en icke statligt belånad fastighet för att själva bebo den skall kunna erhålla statliga lån. Statlig kreditgaranti skall också erbjudas vid lån till del av kontantinsatsen. Vad ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna. dels utskottets hemställan under 4 bort lyda:

4. beträffande bostadsrätt att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande tomträtt av herr Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Motionsförslaget om” och slutar ”detta sammanhang” bort lyda:

Som även framhållits i motionen kan tomträtt i vissa fall vara en lämplig form för markupplåtelse. En väsentlig utgångspunkt för frågans bedömning - hos kommunerna - är emellertid att när det gäller egnahemsbebyggelse skall småhusköparnas egna önskemål ställas i första rummet. De skall garanteras en faktiskt valfrihet i denna del, innebärande att efterfrågan på tomtmark med äganderätt alltid skall kunna tillgodoses. Detta ställningstagande innebär bl. a. att de speciella tomträttslånen avskaffas, eftersom de inte fyller någon annan funktion än att stimulera kommunerna att favorisera tomträtten. Riksdagen bör - med hänsyn till de faktiska utbudsförhållandena i vissa kommuner och till innehållet i tidigare uttalanden från riksdagsmajoritetens sida - med bifall till motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 7, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna del,

dels den del av utskottets yttrande som pås. 54 börjar ”Utskottet hänvisar” och slutar ”tomträttslån utbetalas” bort lyda:

Med hänvisning till vad som anförts ovan beträffande användning av tomträttsinstitutet anser utskottet det inte föreligga behov av statlig stimulans genom ett bibehållande av de speciella tomträttslånen för att underlätta användning av tomträttssystemet. Utskottet tillstyrker sålunda också yrkandet 9 i motionen 1975/76:2037 (m).

CU 1975/76:22

dels hemställan under 5 bort lyda:

5. beträffande tomträtten att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2037, yrkandena 7 och 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande bostadsbyggande utan stöd av statliga lån av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 25 som börjar ”Det är” och slutar ”år 1976” bort lyda:

Motionärerna utgår från det faktum att bostadsbyggandet för närvarande är mycket lågt och att därmed stora byggresurser är frigjorda. Denna situation skall också ses mot bakgrund av det förhållandet att efterfrågan på enfamiljshus är långtifrån tillgodosedd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i detta läge är naturligt att det privatfmansierade småhusbyggandet för budgetåret 1976/77 bör släppas helt fritt och inte kvoteras. dels utskottets hemställan under 6 bort lyda:

6. beträffande bostadsbyggandet utan stöd av statliga lån att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1910 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande statlig totalfinansiering av herr Claeson (vpk) som anser att dels det stycke av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”Utskottet har”

och slutar ”bostads- eller samhällsbyggnadsbank” bort lyda:

Underlag för beslut i frågan om fullständig och integrerad finansiering har lagts fram av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. Förslag i enlighet med utredningarnas uppfattning bör snarast föreläggas riksdagen. Som anförs i motionen och som riksdagen vid flera tillfällen uttalat finns så påtagliga fördelar med en totalfinansiering att förslag därom snarast bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda med anledning av motionen 1975/76:1935 (vpk) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort lyda:

10. beträffande statlig totalfmansiering att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1935 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande grunderna för den statliga finansieringen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att dels det stycke av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”yrkandena 2 och 3” bort lyda:

Utskottet anser att det år 1974 beslutade räntegarantisystemet endast bör ses som en tillfällig lösning, som bör utbytas mot ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti i enlighet med förslaget i motionen 2036 (m) yrkandena 2 och 3. Naturligtvis bör övergången från det nuvarande systemet till ett som klarare utvisar de reella bostadskostnaderna men ändå

CU 1975/76:22

inte innebär en ökad belastning för konsumenterna på grund av en successiv skattesänkning genomföras under en längre tidsperiod. Med hänsyn till utskottets principiella ställningstagande mot ett subventionerat bostadslånesystem avstyrks motionen 1935 (vpk) i här behandlad del. Detta bör ges regeringen till känna. dets utskottets hemställan under 11 bort lyda:

11. beträffande grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3, samt med avslag på motionen 1975/76:1935 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”yrkandena 2 och 3” bort lyda:

Förslaget i motionen 1975/76:1935 (vpk)om statlig totalfinansiering kombineras med ett i samma motion framfört förslag om att kapital till låg och fast ränta skall ställas till förfogande för bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar. Om i motionen eftersträvade syften skall uppnås måste den garanterade räntan vara oförändrad under hela lånetiden. Sätts räntenivåerna till 3 resp. 5,1 % och lånetiden till 60 år blir det möjligt att pressa byggkostnaderna och bedriva en socialt inriktad bostadspolitik. Utskottet tillstyrker alltså motionen på denna punkt. Detta innebär att utskottet mycket kraftigt tar avstånd från förslagen i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandena 2 och 3. dels utskottets hemställan under 11 bort lyda:

11. beträffande‘grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1935, i vad den inte behandlats ovan, samt med avslag på motionen 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande kreditinstitutens utläningsmöjligheter av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Åtgärdernas syfte” och slutar ”Motionsförslaget avstyrks” bort lyda:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att kreditinstituten ges möjligheter att i ökad utsträckning kunna ge lån i äldre småhus och flerfamiljshus samt att också lån till kontantinsats skall kunna erbjudas genom en statlig kreditgaranti. Det måste vara ett angeläget bostadspolitiskt mål att öka möjligheterna för fler att köpa äldre småhus lika väl som det i många fall måste anses angeläget att möjliggöra försäljning av hus för äldre människor. Utskottet anser vidare att en ökad omsättning av äldre hus kan få en prispressande inverkan på nyproduktionen.

CU 1975/76:22

dels utskottets hemställan under 12 bort lyda:

12. beträffande kreditinstitutens utlåningsmöjligheter att riksdagen bifaller motionen 1975/76:2036 yrkandet 6,

7. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Vad först” och slutar ”avstyrker motionen” bort lyda:

De motiv för yrkandet att upphäva markvillkoret som förs fram i motionen 2037 (m), yrkandet 4, finner utskottet bärande. Utskottet anser liksom motionärerna att markvillkoret i förening med gjorda uttalanden om markfördelningen uppenbart primärt syftar till att gynna de kommunala bostadsföretagen och sålunda eliminerar den konkurrens i förvaltningen som måste anses som ett oeftergivligt krav.

Markvillkoret innebär också en ökad risk för att kommunaliseringen av mark skall fortsätta mot ett tillstånd där marken ägs av kommunen, och konsumenterna mot sin uttryckliga vilja endast erbjuds tomträtt. Enligt utskottets uppfattning har kommunerna redan i dag tillräckliga instrument för att på ett tillfredsställande sätt styra bostadsproduktionen efter efterfrågan. Markvillkoret bör sålunda upphävas.

Beträffande förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1, om att markvillkoret ej skall gälla vid sanering tillgodoses detta yrkande i och med utskottets ställningstagande för ett borttagande av markvillkoret över huvud.

I sammanhanget vill dock utskottet understryka vikten av att markvillkoret vid sanering under alla förhållanden utmönstras ur bostadsfinansieringsförordningen då hittillsvarande tillämpning med all tydlighet visar att producenter och konsumenter känner osäkerhet inför hotet om att markvillkoret skall gälla.

Genom utskottets ovan gjorda ställningstagande till förslaget i motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 4, om att markvillkoret skall upphöra att gälla tillgodoses alltså även förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1, att markvillkoret ej skall gälla vid sanering.

Även förslaget i motionen 1975/76:1911 (m) att markvillkoret ej skall gälla för gruppbyggda småhus i grupper om högst 30 hus är tillgodosett genom utskottets ovan gjorda ställningstagande. dels utskottets hemställan under 13 bort lyda:

13. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1911, 1922, yrkandet 1, samt 2037, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande prövning enligt markvillkoret av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) - som under förutsättning av bifall till reservationen 6 - anser att det stycke av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”Förutsatt sålunda” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort lyda:

6 Riksdagen 1975176. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

70 Prövningen av markvillkoret tas upp även i motionen 1975/76:2284 (fp), yrkandet 2, i vilken hemställs att prövningen skall ske i direkt anslutning till den statliga långivningen. Med utskottets ovan gjorda ställningstagande om att markvillkoret skall upphöra finns ej anledning att sakbehandla detta yrkande.

9. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar ”Utskottet har” och på s. 32 slutar "betänkandet CU 1974:36 (s. 33-35)” bort lyda: Utskottet anser liksom motionärerna att bostadspolitiken måste utformas så att den fria konkurrensen verkligen fungerar. Syftet måste vara att producera så goda och billiga bostäder som möjligt - inte att gynna vissa byggherrar. Utskottet föreslår därför - med bifall till motionen 2036 (m), yrkandet 1, - att konkurrensvillkoret utformas så att endast kommuner som beträffande produktionen av bostäder på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler också skall kunna föreskriva att enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden skall som villkor för statslån underkasta sig samma konkurrens.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Med hänsyn” och slutar ”inom bostadsdepartementet” bort utgå, dels utskottets hemställan under 15 bort lyda:

15. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret att riksdagen bifaller motionen 1975/76:2036, yrkandet 1,

10. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar ”De förhållanden” och på s. 35 slutar ”denna del” bort lyda:

De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar avsiktligt vissa låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns, som bör sättas till 25/95 % enligt förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 4. Därmed tillgodoses också motionen 1975/76:1966 (fp). dels utskottets hemställan under 17 bort lyda:

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 4, och med anledning av motionen 1975/76:1966 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande pås. 34 som börjar ”De förhållanden” och slutar ”ägda flerfamiljshus” bort lyda:

Lånegränserna för enskilt ägda flerfamiljshus bör enligt utskottets mening höjas. En övre lånegräns vid 22/92 % kan i detta sammanhang godtas. dels utskottets hemställan under 17 bort lyda:

CU 1975/76:22

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1966 samt med avslag på motionen 1975/76:2036, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande den garanterade räntesatsen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar ”Det är” och på s. 42 slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Som angivits i motionen 1975/76:2285 (m) finns det inte skäl att införa olika nivåer för den garanterade räntan för olika ägarekategorier. Propositionens motiv för olika räntenivåer är att utjämna kostnadsolikheter som kan uppkomma på grund av olikheter inom beskattningssystemet. Dessa olikheter bör inte lösas med skilda räntenivåer för olika ägarekategorier utan bör söka sin lösning inom skattesystemets ram. Dessa frågor täcks av direktiven till 1972 års skatteutredning. I motionen visas att privata fastighetsägare effektivt kommer att utestängas från ombyggnadsverksamhet om propositionens förslag bifalls. Utskottets ställningstagande innebär även bifall till motionerna 1975/76:2284 (fp), yrkandet 1, och 2286 (c).

dels utskottets hemställan under 23 bort lyda:

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet 1, och 2286 avslår propositionen 1975/76:144 i motsvarande del,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar ”Det är” och på s. 42 slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Propositionsförslaget är uppbyggt så att det närmast uppfattas som en mer eller mindre definitiv lösning inom bostadslångivningens område av vissa frågor om effekterna av ett skattesystem. Även om förslaget skulle uppfattas som endast temporärt väcker det emellertid farhågor redan på principiella grunder. I den mån skattesystemet behandlar skilda företagsformer olika bör det vara en uppgift inom skattesektorn att sakligt utreda dessa skillnader och att lägga fram förslag till lämpliga lösningar. En utgångspunkt måste då vara att skattesystemet som sådant inte skall gynna eller missgynna någon företagsform. Därefter får bedömningar göras ur bostadspolitiska synpunkterav hur företagsformernas konkurrensförutsättningar där skall hävdas. Så länge riksdagen inte antagit andra principer gäller fortfarande att bostadskonsumenternas intressen skall tillgodoses genom konkurrens såväl i produktions- som i förvaltningsleden. Samhället har att slå vakt om de boendes intressen och såväl utjämna deras möjligheter att efterfråga goda bostäder som stödja deras strävanden att få inflytande över planering och bostadsförvaltning. Det sagda skall självfallet inte utesluta att bostadspolitiska synpunkter beaktas också vid utformningen av ett skat -

CU 1975/76:22

tesystem när samordningssynpunkter gör sig gällande. Detta får bedömas i det fortsatta utredningsarbetet inom skatteområdet.

Redan principiella bedömningar leder sålunda till att riksdagen inte bör pröva förslag på bostadssektorn som har till uppgivet syfte att korrigera så speciella skatteregler som rätt till avdrag för reparationskostnader. En granskning av propositionsförslaget i sak styrker riktigheten i en sådan uppfattning. Förslaget är, i och för sig av naturliga skäl, grovt schematiserat. Redan därigenom får det i kombination med de individuella beskattningsförutsättningarna oacceptabla följder. Även om det går att konstruera fall där en tänkt förräntning av icke beskattade reparationskostnader kan motsvara den föreslagna skillnaden i garanterad ränta är det dock lättare att, som i motionen 1975/76:2284 (fp) och i övrigt material som utskottet tagit del av, peka på direkta orättvisor i ett sådant system. Det är då inte endast fråga om marginella belopp. Dessa negativa effekter gör sig främst gällande för de konventionellt beskattade som av olika anledningar inte kan utnyttja rätten till reparationsavdrag för del av ombyggnadskostnader. En betydande grupp för vilka detta gäller är livförsäkringsbolagen. Även enskilda företag som kan utnyttja reparationsavdragen kommer om propositionsförslaget genomförs att hamna i en avsevärt sämre situation än allmännyttiga och kooperativa företag. Den enda grupp konventionellt beskattade som kommer att få konkurrensneutralitet gentemot de allmännyttiga och kooperativa företagen är fysiska personer med höga marginalskattesatser. Det är svårt att tro att detta varit avsikten med propositionsförslaget.

Det bör i detta sammanhang noteras att övervägandena bakom regeringens förslag inte i förväg publicerats och remissbehandlats. Det måste helt allmänt anses olämpligt att lägga fram förslag av denna typ utan att de remissbehandlats och därigenom belysts från flera synpunkter.

Den ovan angivna allmänna bedömningen framstår i skärpt belysning vid en genomgång av vissa av förslagets enskildheter. Inom utskottet har också övervägts möjligheten att genom en särskild dispensregel mjuka upp propositionens schabloner. Dessa överväganden har lett utskottet till den bedömningen att det inte är en lämplig uppgift för regeringen att från fall till fall pröva olika företags och enskilda personers skäl för att erhålla en särbehandling. Det synes långt rimligare att utforma ett system som är generellt till sin natur men som saknar de nackdelar som är förenade med propositionsförslaget. En sådan lösning vore att i avvaktan på de i propositionen åberopade skatteutredningarna införa begränsningar vad gäller reparationsavdragets storlek för de konventionellt beskattade som erhåller statliga ombyggnadslån.

Utskottet avstyrker sålunda propositionen i den del som avser olika räntenivåer för ombyggnadslån. Riksdagen bör enligt utskottets mening hemställa hos regeringen om förslag till temporära ändringar i de regler som gäller reparationsavdrag för konventionellt beskattade som erhåller statliga ombyggnadslån. Förslag till sådana ändringar bör föreläggas riksdagen under nästa riksmöte.

CU 1975/76:22

dels utskottets hemställan under 23 bort lyda:

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet 1, och 2286 avslår propositionen 1975/76:144 i motsvarande del,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning m. m. beträffande vissa skattefrågor,

12. beträffande outhyrda lägenheter av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Hyresförlustlånen är avsedda som en tidsbegränsad engångsinsats i avvaktan på att nyproduktionen och bostadsområdena kan anpassas till konsumenternas efterfrågan. Ett verksamt medel för att kommuner och bostadsföretag skall göra kraftiga ansträngningar för en sådan anpassning är att avstå från långivning beträffande hyresförluster som uppkommer efter den 30 juni 1976. Vetskapen om att dessa stödmöjligheter inte längre står till buds måste mana till ytterligare försiktighet. Utskottet ansluter sig därmed till den mening som förs fram i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 7, vars förslag tillstyrks. Härmed minskas anslagsbehovet under nästa år med 250 milj. kr. jämfört med regeringens förslag. dels utskottets hemställan under 27 bort lyda:

27. beträffande outhyrda lägenheter att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 7, och med avslag på förslaget i propositionen beslutar att långivning för kostnader för outhyrda lägenheter inte skall medges för förluster uppkomna efter den 30 juni 1976,

13. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergift av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen 12 - anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Utskottet tillstyrker” och slutar ”denna del” bort lyda:

Utskottet anser inte att åtgärder bör vidtas för att institutionalisera hyresförlustlånen eller eftergifterna av dem. Åtgärderna beträffande tomma lägenheter måste ses som en engångsföreteelse, eftersom marknaden snarast möjligt måste återgå till rimlig balans mellan tillgång och efterfrågan. Propositionens förslag om att överföra regeringens beslutsbefogenheter till bostadsstyrelsen bör således ej bifallas.

dels utskottets hemställan under 28 bort lyda:

28. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergifter av hyresförlustlån m. m. att riksdagen inte godkänner vad i regeringsprotokollet anförts,

CU 1975/76:22

14. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen 12 - anser att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar ”De nämnda” och på s. 44 slutar ”regeringens sida” bort lyda:

Med hänvisning till vad som ovan anförts finnér utskottet de år 1975 redovisade riktlinjerna för eftergift fortfarande godtagbara. dels utskottets hemställan under 29 bort lyda:

29. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 45 börjar ”Utskottet - som” och på s. 46 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Som anförs i motionen 1975/76:870 (vpk) har bidragen till förbättring av boendemiljön utnyttjats i ganska liten omfattning. Även om detta beror på att bidragsformen funnits ganska kort tid beror detta enligt utskottets mening även på bidragsvillkorens utformning. Av skäl som anförs i motionen bör bidragsvillkoren ändras så att hela kostnaden kan utgå. Utskottet tillstyrker förslagen i motionen i denna del.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”Med hänvisning” och slutar ”motsvarande del” bort lyda:

Utskottets ovan gjorda bedömning om bidragets utformning medför att anslag bör tas upp med 60 milj. kr. enligt vad som anförts i motionen 1975/76:870 (vpk), yrkandet 1. dets utskottets hemställan under 30 bort lyda:

30. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen

a. bifaller motionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:870, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisar till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av 60 000 000 kr.,

16. beträffande lån till kostnader för miljöförbättring m. m. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c). Strömberg i Botkyrka (fp), fru Ingvar-Svensson (c) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”De skäl” och slutar ”preliminära erfarenheterna” bort utgå, dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar ”Sorn utskottet” och på s. 47 slutar ”inte göras” bort ha följande lydelse:

De möjligheter som föregående år öppnats att med statliga bidrag stödja och stimulera till förbättringar av bostadsmiljöerna är ett väsentligt inslag i de bostadspolitiska strävanden som sedan lång tid tillbaka hävdats i mo -

CU 1975/76:22

tioner (c, fp). Bidragen skall ses dels i deras allmänna sammanhang som ett stöd för att generellt förbättra boendemiljöerna där så behövs, dels som ett bland medlen att begränsa hyresförluster i vissa områden.

Representanter för boendemiljödelegationen och den bostadssociala delegationen har lämnat utskottet uppgifter om deras verksamhet. Uppgifterna tyder bl. a. på att samordningen av delegationernas verksamhet kan vara värd ytterligare beaktande även från regeringens sida. Det är viktigt att bidragsavgörandena inte hindras av i vart fall administrativa brister. Det framstår också som otillfredsställande om de arbetsmarknadsmässiga bedömningarna får ske vid sidan av de centrala målsättningarna. Medel bör sålunda i största möjliga utsträckning ställas till förfogande under huvudanslag inom bostadsdepartementets ansvarsområde. De arbetsmarknadsmässiga synpunkterna får därefter vägas in i fråga om vissa prioriteringar och lämpliga tidpunkter för arbetenas igångsättande.

Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 delvis, att låneunderlaget för bostadslån skall reduceras endast med bidragsbeloppet och sålunda inte som nu med dubbla bidragsbeloppet.

I de fall där bidrag utgår i förening med bostadslån har sålunda öppnats möjligheter till en statlig finansiering av hela den godtagna kostnaden för åtgärderna. Utskottet har förutsatt att de för bostadslån gällande reglerna om låneunderlag m. m. i den mån det behövs anpassas även till denna situation. Det är väsentligt att syftet - att uppnå miljöförbättringar - inte hindras av administrativa samordningssvårigheter mellan de båda stödformerna.

Motionsyrkandet omfattar emellertid också förslaget om en prioriterad lånemöjlighet i de fall där bidraget inte skall kombineras med bostadslån. Utskottet har ovan ansett sig inte nu kunna tillstyrka att kostnaderna i dessa fall helt eller nästan helt täcks av bidrag. Detta innebär att bostadsföretag eller kommuner i sina överväganden och åtgärder binds inte bara av långsiktiga överväganden utan kanske nödgas av kortsiktiga likviditetshänsyn avstå från initiativ. Enligt utskottets mening bör i dessa fall inte en statlig viljeinriktning styras på två sätt - dels genom en ram, dels genom kreditmarknaden. När en högsta omfattning av insatserna bestämts genom ett anslagsbeslut och ansvaret delats mellan staten, å ena, samt bostadsföretag och kommuner, å andra sidan, bör också åtgärderna kunna vidtas utan i vart fall kortsiktiga likviditetsbindningar hos den som ytterst har att ta initiativ. Därför bör redan från och med kommande budgetår öppnas en lånemöjlighet i dessa fall - en lånemöjlighet som enligt motionsförslaget kan utformas med markförvärvslånens tidigare villkor som förebild. Regeringen bör ha att utfärda närmare föreskrifter härom. De anslag som utskottet nedan tillstyrker beträffande lånefonden för bostadsbyggande kan enligt utskottets mening täcka även denna långivning.

Det nämnda motionsyrkandet innebära» en enligt ovan tillstyrkt låneform för den sektor som täcks av nuvarande miljöförbättringsbidrag skulle öppnas

CU 1975/76:22

också för kostnader vid sammanslagning av lägenheter. Visserligen finns en, praktiskt sett dock begränsad, möjlighet att få bostadslån. Vidare finns också utredningsförslag om vidgade lånemöjligheter och temporära bidrag. Enligt utskottets mening bör i dessa sammanhang beaktas även det i motionen framförda förslaget, vilket i vissa situationer kan komma att bli ett komplement till även vidgade stödformer i övrigt.

Vad utskottet anfört om ytterligare lånemöjligheter bör riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 delvis, som sin mening ge regeringen till känna. dels utskottets hemställan under 32 bort lyda:

32. beträffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning av lägenheter att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande markförvärvslån

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att dels det stycke av utskottets yttrande på s. 55 som börjar ”De grundläggande” och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

De markpolitiska bedömningarna i motionen beträffande kommunalisering av mark, användning av tomträttsinstitutet m. m. leder även enligt utskottets mening till att markförvärvslånen bör upphöra. Inte minst ur konsumenternas synvinkel måste det vara av stort värde att kommunerna använder sig av tekniken med en rullande markplanering. Därmed möjliggörs ett omfattande enskilt markägande och kommunerna riskerar inte att behöva binda avsevärda medel i markinnehav.

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 55 börjar ”1 prop.” och på s. 57 slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottets ställningstagande att markförvärvslånen bör upphöra leder till att några ändringar beträffande tillämpningsområdet eller lånevillkoren inte behöver övervägas.

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 57 börjar ”Det sistnämnda” och på s. 58 slutar ”denna del” bort lyda:

Som en följd av det anförda avstyrks också propositionens förslag till medelsanvisning. dels utskottets hemställan under 40 bort lyda:

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. bifaller motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. avslår motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till motionen 1975/76:2037, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan, avslår motionen 1975/76:1936, yrkandet 1, samt förslaget i budgetpropositionen om investeringsanslag till Lånefonden för kommunala markförvärv,

CU 1975/76:22

b. av herr Claesson (vpk) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 56 börjar ”Utskottet har” och slutar ”inte tillstyrkas” bort lyda:

Tillämpningsområdet för markförvärvslånegivningen borde i likhet med vad bostadsstyrelsen förordar utvidgas beträffande ändamålsbestämningen för saneringsfastigheter. Som bostadsstyrelsen även anfört skulle det innebära att samma regler i detta avseende skulle komma att gälla som för fastigheter i exploateringsområde. Med en sådan ändring skulle kommunernas möjligheter att klara större saneringsobjekt öka, även om den framtida användningen inte omedelbart kan fastställas för ett markområde i sin helhet. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 3.

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 57 som börjar "Utskottet utgår” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Beslutet om en förkortning av amorteringstiden för lånen från tio till sju år har avsevärt försvårat för många kommuner att satsa påen utbyggnad av markreserver, saneringsverksamhet, samhällsplanering och plangenomförande. Lånevillkoren bör därför nu förändras så att amorteringstiden ökas från sju till 15 år, och den amorteringsfria tiden bör förlängas från två till fem år. Införandet av markvillkoret bör kunna medföra att storleken av markreserven kan minskas något, och kommunen har genom markvillkoret större möjligheter att åstadkomma en önskad markfördelning. Markvillkoret ger emellertid inte kommunen ökade möjligheter att besluta om att en viss investering skall göras, om man inte förfogar över marken. Därför kommer det alltid att kvarstå ett i princip oförändrat behov av att kommunen förvärvar mark. De nya möjligheter som finns för kommunerna att överta inteckningslån i förvärvad egendom har såvitt vi kunnat finna inte haft någon större betydelse då det gällt att minska behovet att fä ta upp markförvärvslån på för kommunerna gynnsamma villkor. Snarare är det så att markvillkoret och de vidgade förköpsmöjligheterna talar för ett behov av gynnsammare lånevillkor och mera pengar för kommunernas markförvärv. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 2.

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 57 börjar "Det sistnämnda" och på s. 58 slutar ”denna del” bort lyda:

Mot bakgrund av den vidgning av lånemöjligheterna och tillämpningsområdet som utskottet med bifall till motionen 1975/76:1936(vpk), yrkandena 2 och 3, ovan föreslagit innebär att anslagsvolymen måste ökas till 250 milj. kr. i enlighet med yrkandet 1 i motionen 1975/76:1936 (vpk). dels utskottets hemställan under 40 bort lyda:

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. bifaller motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till motionen 1975/76:1936, yrkandet 1, med anledning av förslaget i propositionen samt med avslag på motionen 1975/76:2037, yrkandet 5, i vad det inte behandlats

CU 1975/76:22

ovan, på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisar till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.,

18. beträffande bostadsförmedling av herr Claeson (vpk) som anser att dels det stycke av utskottets yttrande på s. 59 som börjar ”Med hänsyn”

och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

I motionen erinras att förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling tidigare motionsvägen kommit under riksdagens prövning. Som anförts i motionen skulle obligatorisk kommunal bostadsförmedling bl. a. kunna bidra till att bostäder av god kvalitet skulle kunna anvisas de människor som bäst behöver dem. Vidare skulle det bli möjligt att undvika den segregering i boendet som nu tyvärr är alltför vanlig - en allsidigare hushållssammansättning skulle också bli möjlig.

Som även anförts i motionen synes svartabörshandeln med bostäder återigen ha blivit vanligare. Det finns f. n. i praktiken mycket små möjligheter att komma åt denna handel. En obligatorisk kommunal bostadsförmedling skulle verksamt försvåra och minska svartabörshandeln.

Slutligen bör erinras om den s. k. smygkontoriseringen som är ett stort problem - speciellt i de större tätorternas centralare delar. Trots gällande bestämmelser om förbud mot kontoriseringen pågår denna och 10 000-tals lägenheter har försvunnit som bostäder. En kommunal obligatorisk bostadsförmedling bör kunna vara ett effektivt medel att stoppa denna verksamhet.

Förutom grundläggande rättviseskäl och en bostadssocial målsättning finns det som ovan framgått så påtagliga fördelar med kommunal obligatorisk bostadsförmedling att utskottet enligt yrkandet i motionen 1975/76:1917 (vpk) föreslår att riksdagen uttalar sig för att sådan införs samt hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen. Detta borges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 41 bort lyda:

41. beträffande bostadsförmedling att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1917 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande bostadslånefonden av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen 12-anseratt utskottets hemställan under 44 bort lyda:

44. beträffande bostadslånefonden att riksdagen med anledning av förslaget i propositionen på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisar till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 1 410 000 000 kr.,

CU 1975/76: 22

79 Särskilda yttranden

1. beträffande byggande i förnyelseområden (s. 21) av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

I motionen 1975/76:1970 behandlas byggande i förnyelseområden. Detta är ofta ett stort problem som kräver snara lösningar. Samtidigt som vissa länsstyrelser uppmanat sina kommuner att genomföra förnyelseprocesser av omfattande karaktär saknas tillräckligt beslutsunderlag för detta. Genom det utredningsarbete som bedrivs kan måhända vissa problem lösas men mycket kvarstår för att kommunerna genom sitt förnyelsearbete skall kunna erbjuda billiga och bra bostäder samtidigt som man också kan erbjuda i redan befintlig bebyggelse boende rimlig service. Förutom de problem som behandlas i motionen och utskottets yttrande är det i dag ett faktum att markvillkoret och konkurrensvillkoret allvarligt kan äventyra förnyelseprocesser. Markvillkoret kan om inte myndigheterna inom kort gör andra ställningstaganden innebära att kommunerna tvingas till omfattande och mycket kostsamma markköp för att kunna erbjuda statligt belånad bebyggelse. Konkurrensvillkoret skapar stor osäkerhet hos producenterna vilket i sin tur allvarligt kan försena bostadsbyggnadsplanerna. Moderata samlingspartiet föreslår i andra sammanhang att dessa instrument bör utgå respektive förändras för att bättre anpassas till marknadens efterfrågan.

2. beträffande fördelningen av ramar för bostadslån m. m. i vissa Jall (s. 26) av fru Ingvar-Svensson (c) som anför:

Utskottet har avstyrkt motionen 1975/76:669 (c, s, m, fp) med dess förordande av att länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha möjlighet att fördela ramarna för bostadsbyggandet i hela länet. Med hänsyn till att avstyrkandet bl. a. grundas på uppgiften att hela ramsystemets utformning övervägs inom bostadsdepartementet har jag inte funnit anledning till en reservation i detta sammanhang. Förslag i denna fråga torde sålunda kunna förväntas föreläggas riksdagen.

Det bör emellertid framhållas att det i motionen berörda förhållandet måste lösas så att nuvarande olägenheter undanröjs. Den regionalpolitiska och därtill anknutna bostadspolitiska planeringen haren given struktur, i vilken de länsvisa bedömningarna ingår som ett grundläggande moment. Fördelningen av ramarna för bostadsbyggandet innebär för storstadslänens del att en central statlig myndighet tar på sig en rent regional funktion, vilket inte enbart principiellt utan också praktiskt är otillfredsställande. Fördelningsbesluten innebär ju i sak att bostadsstyrelsen bedömer fördelningen inom dessa län mellan storstadsområdet och övriga delar av länet. Detta innebär självfallet inte att någon invändning görs mot de interkommunala planeringsorganens verksamhet som sådan. Deras inbördes avvägningar skall självfallet kunna fortsätta och hindras inte heller av att ett regionalt organ - i nuvarande läge länsstyrelsen - harden regionala beslutsfunktionen såväl i storstadslänen som i andra län. Samordning av de regionala planerings -

CU 1975/76:22

funktionerna är en grundläggande förutsättning för att avsedda resultat skall kunna nås. Det bör slutligen strykas under, att det eventuella förhållandet att Stockholms- respektive Göteborgsregionen anses ha särskilda förutsättningar inte kan leda till slutsatsen att motsvarande ordning bör gälla för Malmöhus län. 1 samband med den fysiska riksplaneringen har f. ö. enhälligt lagts fast att övergripande bedömningar bör göras för hela Skåneregionen och sålunda i samråd med även länsstyrelsen i Kristianstads län.

3. beträffande ett ingångsvärde i löneunderlaget för småhus (s. 35) av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang föreslagit åtgärder för att underlätta försäljning och köp av äldre egna hem. Även behov av sanering finns givetvis i småhusområden och kräver därför ett allt större intresse. I detta läge är det dock inte möjligt att sträcka sig längre än till - som utskottet föreslår - vidgade fördjupningsmöjligheter vid ombyggnad av småhus. På sikt måste det bli nödvändigt att finna former för att allmänt öka kreditutrymmena för de äldre småhusen.

CU 1975/76:22 Motionsyrkandenas behandling

81 Bilaga

Motion

Y rkande

Utskottets

Utskottets

Reserva- Särskilt

(nr)

yttrande

hemställan

tion yttrande

(s.)

(punkt)

(nr) (nr)

382 (s)

59-60

388 (fp)

1 a

49-50

36 a

1 b

36 b

1 c

50-51

36 c

1 d

51-52

669 (c, s, m, fp)

26-27

870 (vpk)

30 b

45-46

30 a

874 (c)

1910 (m)

1911 (m)

29-30

1913 (s)

27-28

1917 (vpk)

58-59

1922 (m)

29-30

32-33

1923 (c)

49-50

36 a

36 b

36 c

31, 32

1924 (c)

49-50

36 a

36 b

1925 (c, s, m)

1935 (vpk)

28-29

10, 11

4, 5 a, 5b

1936 (vpk)

57-58

40 c

17a 17b

40b

17a, 17b

55-56

40 b

17a, 17b

1942 (s)

22-23

1948 (s)

51-52

1966 (fp)

33-34

10a, 10b

1970 (s)

20-22

20-22

1972 (c)

52-53

2036 (m)

31-32

28-29

5 a, 5 b

28-29

5 a, 5 b

33-35

10 a, 10 b

12, 13, 14, 19

1 CU 1975/76:22

82 Motion

(nr)

Y rkande

Utskottets

yttrande

(s.)

Utskottets

hemställan

(punkt)

Reserva- Särskilt tion yttrande (nr) (nr)

2037 (m)

29-30

55, 57-58

40 a, 40 c

17a, 17b

40a

17a, 17b

5, 40

2. 17

2273 (c)

35-36

2284 (fp)

39-41

lia, 11b

30-31

2285 (m)

39-41

lia, 11b

35-36

2286 (c)

39-41

lia, 11b

GOTAB 51588 Slockholm 1976