Med anledning av propositionen 1975/76:173 om kvinnor i statlig tjänst jämte motioner

InU 1975/76:42

Inrikesutskottets betänkande 1975/76: 42

med anledning av propositionen 1975/76:173 om kvinnor i statlig tjänst jämte motioner i jämställdhetsfrågor

I betänkandet behandlas dels propositionen 1975/76: 173 (finansdepartementet), dels nio motioner från allmänna motionstiden, dels tre motioner väckta med anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad som anförts om kvinnor i statlig tjänst.

I propositionen redovisas — efter föredragning av statsrådet Feldt — vissa åtgärder för att förbättra kvinnornas situation och skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst. Redovisningen bygger på det betänkande som förra året lades fram av utredningen om kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte 1975/76: 252 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för fastställande av en minimiarbetstid om 20 timmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nås med den lokala fackliga organisationen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av lagen om anställningstrygghet i syfte att garantera alla arbetande trygghet i sin anställning.

1975/76: 857 av fru Kristensson (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i enlighet med vad som föreslås i motionen.

I motionen redovisas åtgärder som syftar till att öka kvinnans möjligheter att hävda sig på den statliga arbetsmarknaden. Bl. a. behandlas möjligheterna till flexibel arbetstid, arbetsuppgifternas innehåll, chefsrollen samt chefsutbildningen.

1975/76:1830 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om och förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering enligt de riktlinjer som ges i motionen.

1975/76:1833 av herr förste vice talmannen Bengtson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att vid tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst alla tjänsteår skall tillgodoräknas oavsett när de intjänats.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 42

InU 1975/76: 42

1975/76:1847 av fru Fredgardh m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att den av riksdagen beslutade parlamentariskt sammansatta jämställdhetskommittén ges i uppdrag att förverkliga de i motionen uppdragna planerna på informationskampanj kring föräldraförsäkringen och en utredning kring en regional sysselsättningspolitik inriktad på att tillgodose kvinnornas behov av arbetstillfällen.

1975176:1903 av fru af Ugglas (m) vari yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen att den av riksdagen begärda parlamentariska kommittén för jämställdhet får i uppdrag att utreda frågan om införandet av en lag mot könsdiskriminering.

1975/76: 2067 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari, med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76: 2064, yrkas att riksdagen uttalar att staten i sin egenskap av arbetsgivare bör vidga möjligheterna till flexibel arbetstid inom statliga företag och statlig förvaltning, där personalen så önskar.

1975/76:2135, yrkandet 2, av herr Fälldin m. fl. (c) vari bl. a. yrkas att riksdagen beslutar att ansluta sig till punkten 4 i ett åtgärdsprogram för på arbetsmarknaden utsatta grupper som presenteras i motionen.

Punkten 4 har följande lydelse: Staten och kommunerna skall gå i spetsen dels för att bereda möjlighet till deltidstjänst, dels till flexibel arbetstid för de anställda.

Motionen behandlas i övriga delar i betänkandet InU 1975/76: 33.

1975/76: 2149 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder för att förverkliga det tjugopunktsprogram för kamp mot kvinnodiskriminering som redovisas i motionen, innebärande, såvitt här är i fråga.

3. att arbetsköpare åläggs att anta av AMS eller länsarbetsnämnd (arbetsförmedling) anvisad arbetskraft,

4. att könsriktad platsannonsering förbjuds i lag,

5. att kvinnodiskriminering vid tjänstetillsättning förbjuds och skall betraktas som grovt tjänstefel,

6. att statens avtalsverk och riksdagens lönedelegation bör verka för höjda löner i ”kvinnoyrken” som ligger under deras kompetens,

7. att alla regler som förhindrar kvinnorna från eller stimulerar dem att inte ta förvärvsarbete avskaffas.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 i betänkandet InU 1975/76: 33.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1975/76:173

1975/76: 2394 av fru Sundberg (m) och fru Mogård (m) vari yrkas att riksdagen begär att frågan om meritvärdering av visst arbete i hem -

InU 1975/76:42

met för anställning i statlig tjänst och för lönegradsuppflyttning utreds i syfte att en hemarbetande skall kunna få tillgodoräkna sig meriter av sådant arbete.

1975/76: 2411 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar att i anledning av proposition 1975/76: 173 som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motionen behandlas bl. a. informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet, bidrag till barnpassning och översyn av överklagningsförfarandet vid tjänstetillsättning.

1975/76: 2412 av fru af Ugglas (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerade deltidstjänster, arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet samt de statliga företagen.

Utskottet

Inledning

Propositionen bygger på betänkandet Kvinnor i statlig tjänst (SOU 1975:43) som översiktligt presenterades i utskottets betänkande InU 1975/76: 9 rörande jämställdhetsfrågor m. m.

Utredningens uppdrag var att kartlägga situationen för kvinnor i statligt lönereglerad tjänst, bedöma vilka förhållanden som motverkar jämställdhet på detta område och föreslå åtgärder för att förbättra kvinnornas situation.

Utredningen har med utnyttjande av omfattande statistik kartlagt den faktiska situationen för kvinnor och män inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen. Mot bakgrund härav har utredningen lagt fram förslag till åtgärder av olika slag i syfte att öka jämställdheten mellan män och kvinnor på denna del av arbetsmarknaden. Utredningen har inte haft att behandla frågor som faller inom området för förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna. Utredningsuppdraget har inte heller innefattat frågor som förutsätter lagstiftning avseende hela arbetsmarknaden.

Flertalet kvinnor i statlig tjänst har enligt utredningen underordnade och relativt lågavlönade befattningar. Den uppdelning på traditionellt manliga resp. kvinnliga befattningar som finns på arbetsmarknaden i stort går i hög grad igen på den statliga sektorn. Traditionellt kvinnliga är yrken som t. ex. kontoristens, telefonistens och postkassörens. Män är traditionellt helt dominerande som t. ex. expeditionsvakter, tryckare och tekniker.

Männen innehar de flesta befattningar på högre tjänstenivåer. Ungefär två tredjedelar av alla heltidsanställda tjänstemän arbetar i befattningar som till minst 90 % domineras av ettdera könet.

InU 1975/76: 42

4 Av den statistik utredningen redovisar framgår vidare att männens befordringsmöjligheter är bättre än kvinnornas både inom samma tjänstenivå och mellan lägre och högre nivåer. Detta förhållande är särskilt markerat inom affärsverken. Skillnaderna i befordringsmöjligheter kan enligt utredningen inte förklaras av olikheter i utbildningsnivå mellan män och kvinnor.

Utredningen konstaterar att betydligt färre kvinnor än män år 1972 deltog i statlig personalutbildning. Dessutom var den utbildning männen gick igenom kvalitativt högre än den kvinnorna tog del i.

Formell särbehandling på grund av kön är enligt utredningen ovanlig inom den statligt lönereglerade sektorn av arbetsmarknaden. Lagstadgad likställighet finns sedan gammalt när det gäller tjänstetillsättningar. Utredningen har funnit att huvudproblemet inte är formell särbehandling utan de faktiska skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor.

Av den kartläggning som har skett av de förhållanden som motverkar jämställdhet mellan kvinnor och män inom den statliga sektorn drar utredningen den slutsatsen att man måste gå in på ett mycket brett fält av åtgärder. Det går således inte att en gång för alla genom några enkla beslut på central nivå ”genomföra” jämställdhet inom statsförvaltningen.

Mot den här bakgrunden redovisar utredningen en rad förslag till åtgärder av vilka ett stort antal tagits upp i propositionen.

I det följande behandlar utskottet propositionens förslag jämte motionsyrkanden i olika delavsnitt.

Jämställdhetsförordning m. m.

1 propositionen förklarar föredraganden att han delar utredningens uppfattning att åtgärder behövs för att förbättra kvinnornas situation inom den statliga arbetsmarknaden. Han framhåller också att staten som arbetsgivare har ett naturligt ansvar att ta initiativ till och genomföra reformer på detta område. Åtgärderna måste vidtas successivt så att uppfattningar och attityder i dessa frågor ändras i den önskade riktningen samtidigt som de praktiska förutsättningarna skapas för att bl. a. bryta den könsbundenhet som ännu trots gällande förbud mot könsdiskriminering är förknippad med många befattningar. Det är därför enligt föredragandens mening angeläget att ett planmässigt och målinriktat utvecklingsarbete med jämställdhetsfrågor snarast kommer i gång hos alla myndigheter och på andra statliga arbetsplatser.

I likhet med utredningen anser föredraganden att en särskild förordning är lämplig som vägledning för myndigheternas arbete med jämställdhetsfrågorna. I förordningen bör bl. a. anges formerna för jämställdhetsarbetet och regeringens principiella uppfattning om mål för och inriktning av myndigheternas insatser för att bryta uppdelningen på könsbundna befattningar samt skapa likvärdiga arbetsförhållanden och lika utbildnings- och befordringsmöjligheter för kvinnor och män.

InU 1975/76: 42

1 propositionen framhålls vidare att huvudparten av de frågor utredningen diskuterar och lägger fram förslag om kommer att kunna regleras genom kollektivavtal efter förhandlingar mellan staten och de statsanställdas organisationer genom det pågående reformarbetet på arbetsrättens område. Föredraganden utgår från att kvinnornas situation och de förslag utredningen har lagt fram särskilt uppmärksammas och behandlas i samband med kommande förhandlingar och överläggningar.

Utredningen har lagt fram förslag om vissa ändringar i företagsnämndskungörelsen, vilka innebär ett vidgat samråds- och informationsförfarande i frågor som rör jämställdhet mellan könen, bl. a. skall myndigheterna minst en gång per år för företagsnämnd redovisa vidtagna åtgärder på området. Föredraganden anmäler att han avser att föreslå regeringen att göra ändringar i företagsnämndskungörelsen med den innebörd utredningen föreslår.

Föredraganden avser vidare föreslå regeringen att uppdra åt myndigheterna att för regeringen redovisa dels de åtgärder som har vidtagits i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnliga och manliga anställda och effekterna av dessa åtgärder, dels handlingsplaner och beräknade effekter för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Redovisningen föreslås ske en gång per år och göras i anslutning till myndigheternas anslagsframställningar. Avsikten är dessutom att regeringen senast år 1980 skall låta göra en samlad bedömning av de olika åtgärder som har vidtagits inom ramen för myndigheternas jämställdhetsarbete.

Utskottet tar i det här sammanhanget upp ett par synpunkter i motionen 2412 av fru af Ugglas (m). I motionen framhålls bl. a. att i den aviserade jämställdhetsförordningen bör ingå särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen att i sin verksamhet även främja en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på olika befattningar. Orsak härtill är enligt motionären att arbetsförmedlingen intar en nyckelroll när det gäller att bl. a. påverka arbetsgivarnas inställning till kvinnlig arbetskraft.

Motionären anser det också vara en brist att regeringen inte övervägt åtgärder för kvinnor anställda i statligt ägda företag. I motionen yrkas därför att förslag härom skall läggas fram. Exempelvis bör de statliga företagen kunna anmodas att i sina årsredovisningar meddela vilka åtgärder som vidtas för att främja jämställdheten mellan könen.

Frågan om utfärdande av instruktion för arbetsförmedlingarna innefattande skyldighet att medverka till att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden behandlades nyligen av riksdagen med anledning av ett yrkande från vänsterpartiet kommunisterna (InU 1975/76: 33). Utskottet hänvisade till att det ingår i de arbetsmarknadspolitiska riktlinjer, som statsmakterna antog år 1966, att arbetsförmedlingen skall medverka till att rasera könsgränserna på arbetsmarknaden. Även yrkesvägledningen förutsättes aktivt delta i detta arbete. Utskottet pekade också

t2 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 42

InU 1975/76: 42

på de konkreta åtgärder som vidtagits på området, bl. a. att år 1974 inrättades 100 tjänster med inriktning på rekryteringskampanjer för att bryta traditionella rekryteringsmönster. Vidare hänvisade utskottet till att AMS i fråga om kvinnorna på arbetsmarknaden tidigare utfärdat särskilda föreskrifter samt att ett nytt handlingsprogram f. n. är under utarbetande. Med hänsyn härtill och då arbetsförmedlingens viktiga uppgift att ändra på traditionella rekryteringsmönster redan getts en fast organisatorisk förankring avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen biföll utskottets förslag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan syftet med den nu aktuella motionen redan anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det gäller frågan om åtgärder för kvinnor anställda i statligt ägda företag delar utskottet motionärens uppfattning så till vida att det är önskvärt att liknande åtgärder som föreslås för de statligt anställda vidtas även i statligt ägda företag.

Enligt vad utskottet erfarit har åtgärder på detta område också vidtagits. Jämställdhetsdelegationen har i skrivelse till bl. a. Statsföretag AB föreslagit en samlad personalpolitisk satsning för att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor. Man presenterar även exempel på insatser som bör övervägas. Skrivelsen har skickats vidare till Utvecklingsrådet för statsägda bolag, URDEM, som vid ordinarie sammanträde i februari i år presenterade ett arbetsprogram. I detta sägs att man under året kommer att gå ut med ytterligare information på jämställdhetsområdet. URDEM uppmanar bl. a. varje företag att vid partssammansatta överläggningar analysera företagets situation och utarbeta någon form av handlingsprogram för att främja utvecklingen mot en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. URDEM kommer under 1977 att följa upp vidtagna åtgärder.

Som framgår av det anförda är motionsyrkandet beträffande statliga företag redan tillgodosett och bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet tar härefter upp ett yrkande i vänsterpartiet kommunistcinas partimotion 2411. Motionärerna framhåller att utvecklingen av kvinnornas situation i statliga myndigheter och verk bör fortlöpande följas. Som ett led häri bör riksdagen begära att regeringen håller riksdagen informerad om vilka resultat som uppnås i arbetet att söka förbättra kvinnornas situation på den statliga arbetsmarknaden.

Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att myndigheterna i samband med de årliga anslagsframställningarna skall redovisa vad som uppnåtts för att främja jämställdheten mellan könen. I det sammanhanget finns det anledning att räkna med att även resultaten av vidtagna åtgärder kommer att presenteras. Därutöver har föredragande statsrådet förutskickat en samlad bedömning senast år 1980 av resultatet av de insatser som mot bakgrund av föreliggande proposition igångsättes. Med hänvisning till det anförda finns det enligt utskottets me -

InU 1975/76: 42

ning inte skäl att ställa krav på ytterligare redovisning i ärendet. Motionsyrkandet härom avstyrks därför.

Personalutveckling m. m.

I propositionen framhålls att det bör finnas möjligheter för alla att utveckla sina resurser i arbetet och i ökad grad själva påverka sina arbetsförhållanden och sättet att utföra arbetsuppgifterna. Myndigheterna bör därför eftersträva delegering och decentralisering av arbetet. Härigenom kan den enskilde uppnå ökad arbetstillfredsställelse, och de anställdas kunskaper och erfarenheter, ambitioner och engagemang tas till vara redan vid planeringen av myndighetens verksamhet. Synpunkterna på strävan mot långtgående decentralisering och delegering i det inre arbetet vid myndigheternas organisations- och planeringsverksamhet har vidareutvecklats i propositionen 1975/76: 105, bil. 2 s. 146— 147.

I den föreliggande propositionen anförs vidare att olika metoder för individuell personalutveckling bör prövas hos myndigheterna. Planer för utvecklingen av metoder bör snarast upprättas tillsammans med de anställdas organisationer. Planerna bör redovisas samtidigt med de förut nämnda handlingsplanerna för åtgärder för ökad jämställdhet mellan kvinnliga och manliga anställda.

Dessutom bör prövas ökat utnyttjande av arbetsrotation, arbetsutvidgning och projektarbete. Sådana åtgärder jämte den förut antydda möjligheten till vidgad delegering av handläggaruppgifter till anställda i assistent- och kontoristkarriären medför bl. a. att nya former för ledarskap behöver utvecklas och prövas. Ledarrollens planerande, motivationsskapande, rådgivande och samordnande funktioner måste betonas.

Myndigheter som har arbetsplatser där starkt rutinbetonade uppgifter har samlats, exempelvis skrivcentraler, föreslås se över alternativa möjligheter att organisera arbetet. Vidare bör upprättas planer för introduktion vid nyanställning och intern omplacering hos de myndigheter som inte redan skaffat sig rutiner på detta område.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 857 om kvinnors möjlighet att hävda sig på den statliga arbetsmarknaden tar fru Kristensson (m) upp bl. a. frågor om chefsrollen, befordringsvägar och principer för inplacering av nyanställd personal. De aktuella önskemålen i motionen får i huvudsak anses tillgodosedda med de riktlinjer som dragits upp i propositionen, och motionen behöver således inte föranleda något åtgärd i förevarande del. Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen i förevarande avsnitt.

Personalutbildning

Den statliga personalutbildningen är f. n. föremål för en särskild utredning (Fi 1974: 05). Denna utredning — personalutbildningsutredningen — kommer att behandla vidgad utbildning för anställda i kontors -

InU 1975/76: 42

och assistentkarriären, utbildningsplanering m. m. Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under hösten 1976. Redan nu bör emellertid genomföras vissa åtgärder på utbildningsområdet. Sålunda bör enligt propositionen särskilda åtgärder prövas i syfte att underlätta för statsanställda med ansvar för tillsynen av barn att delta i utbildning som statens personalutbildningsnämnd (PUN) och andra statliga myndigheter anordnar på platser utanför kursdeltagarnas hemorter. Under en försöksperiod av två år med början den 1 juli 1976 skall särskild barntillsynsersättning kunna utgå till kursdeltagare för merkostnader för barntillsyn vid deltagande i internatutbildning. Bidragskostnaden beräknas till 1 milj. kr. per år.

Vidare är det avsett att försöksvis under två år pröva möjligheten att låta kursdeltagare ta med barn till statens kursgård Sjudarhöjden i Sigtuna, där barntillsynsverksamhet i statlig regi skall ordnas. Plan för verksamheten skall göras upp av PUN och byggnadsstyrelsen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i partimotionen 2411 att propositionens förslag om barntillsyn är otillräckligt. Barntillsyn bör vid sidan av möjligheten till ekonomiskt stöd erbjudas vid varje kurs och inte bara vid utbildning på kursgården Sjudarhöjden.

Den i propositionen skisserade försöksverksamheten med bidrag till merkostnader för barntillsyn resp. särskild barntillsynsverksamhet på Sjudarhöjden syftar till att utröna i vilken utsträckning man kan vidga möjligheterna för anställda som är bundna av vårdnadsuppgifter att delta i personalutbildning i internatform. Försökstiden är, som nämnts, begränsad till två år. Utskottet anser att erfarenheterna av denna helt nya verksamhet bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Med anslutning till propositionens överväganden avstyrker utskottet följaktligen motionen i den aktuella delen.

Förutom den nu behandlade försöksverksamheten med barntillsyn skall enligt propositionen påbörjas försök med särskilda utbildningsinsatser för anställda i lägre lönegrader hos myndigheterna i kvarteret Garnisonen. Försöksverksamheten skall planeras och genomföras av PUN i samråd med de berörda myndigheterna och statens personalnämnd (SPN). Med hänsyn till angelägenheten av att den vidareutbildade personalen får uppgifter som svarar mot den genomgångna utbildningen bör prövas också andra åtgärder som omfördelning av arbetsuppgifter m. m. under försöken.

Synpunkter på utbildningsområdet redovisas också i den tidigare behandlade motionen 857 av fru Kristensson (m). Motionären framhåller att chefsutbildningen behöver anpassas till en organisation av arbetslivet som tillgodoser kraven på både arbetsstimulans och på personalrekrytering utan könsrollsfördomar. Detta gäller utbildningen såväl vid universitet och högskolor som inom företagen. Staten bör som arbetsgivare föregå med gott exempel, menar motionären.

InU 1975/76: 42

9 Som framgår av det föregående framhålls också i propositionen att den traditionella ledarrollen bör omprövas. Ett avsnitt om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män föreslås därför ingå i den chefsoch ledarutbildning som anordnas inom den statliga förvaltningen. Det finns också anledning räkna med att frågor av denna art ägnas ökad uppmärksamhet i universitets- och högskoleutbildningen. Med hänsyn till det anförda bör motionen inte heller i denna del leda till något initiativ från riksdagens sida.

Vid behandlingen av utbildningsfrågorna tas i propositionen upp frågan om kvotering. Föredraganden är inte beredd att nu stödja utredningens förslag om försöksverksamhet med kvotering vid urval till utbildning. Behovet av sådan kvotering får bedömas mot bakgrund av erfarenheterna från den samlade bedömning av myndigheternas jämställdhetsarbete som tidigare nämnts. I stället bör myndigheterna positivt pröva förutsättningarna att åstadkomma jämnare könsfördelning i utbildningen bl. a. genom att reservera ett ökat antal platser för anställda i de lägre löneskikten.

Rekryterings- och informationsinsatser

I propositionen framhålls att myndigheterna bör vidta aktiva åtgärder för att få kvinnliga sökande på arbetsuppgifter som i dag huvudsakligen sysselsätter män. Myndigheterna bör enligt föredraganden inledningsvis göra en undersökning av könsfördelningen på arbetsplatserna med uppdelning på befattningar m. m. och redovisa denna för företagsnämnden eller annat partssammansatt organ. Undersökningen bör påbörjas snarast och bedrivas efter anvisningar utfärdade av SPN.

I syfte att stimulera dels kvinnor att söka traditionellt manliga tjänster, dels män att söka kvinnligt dominerade tjänster skall SPN få i uppdrag att lämna förslag om uppläggning och omfattning av särskilda rekryterings- och informationskampanjer för det fall större rekryteringsbehov uppkommer hos myndigheterna. Vidare skall televerket starta en försöksverksamhet för att öka andelen kvinnor inom manligt dominerade yrken.

I vpk-motionerna 2149 och 2411 framhålls att den aviserade informationskampanjen för att bryta könsrollerna får ett begränsat värde så länge rådande lönestruktur finns kvar. Skall en sådan kampanj ha någon verkan måste statens avtalsverk och riksdagens lönedelegation ges i uppdrag att verka för höjda löner i kvinnoyrken.

Den av motionärerna upptagna frågan är en avtalsfråga som bör behandlas i den för sådana frågor gällande ordning. Utskottet avstyrker därför yrkandet att riksdagen på sätt motionärerna begär skall göra uttalande i ärendet.

InU 1975/76: 42

10 Meritvärdering av arbete i hemmet

Frågan vilket meritvärde arbete i hemmet skall tillerkännas vid anställning behandlas i motionen 2394 av fru Sundberg (m) och fru Mogård (m). Den eftersläpning som kan konstateras när det gäller kvinnors karriärmöjligheter inom statsförvaltningen har enligt motionärerna till stor del sin grund i det faktum att kvinnor ofta under några år avstått från förvärvsarbete för att vårda barn eller sjuka anhöriga. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att frågan om meritvärdering av arbete i hemmet för anställning i statlig tjänst utreds och att förslag med anledning därav läggs fram.

Frågan om tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst tas upp i motionen 1833 av herr l:e vice talmannen Bengtson (c). Motionären kritiserar regeln om att en person som varit borta från statlig tjänst mer än sex år vid återinträde i tjänst inte får tillgodoräkna sig tidigare tjänsteår.

Orsakerna till bortovaron kan enligt motionären vara skiftande. För kvinnor förekommer det ofta att bortovaron orsakas av vård av minderårigt barn. I andra fall kan det vara privattjänst, utlandsvistelse e. d. som kan orsaka bortovaron.

Vård av minderåriga barn bör enligt motionären inte i något avseende försämra möjligheterna till återinträde i tjänsten. Inte heller vistelse utomlands eller privat tjänst kan anses som mindre meriterande.

Med anledning härav hemställer motionären att riksdagen beslutar att vid tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst alla tjänsteår skall tillgodoräknas oavsett när de intjänats.

Utredningen om kvinnor i statlig tjänst behandlade frågan om meritvärdering av arbete i hemmet. Utredningen framhöll bl. a. att många myndigheter som skäl till att kvinnorna har svårt att konkurrera om de lediga platserna anfört att kvinnorna i regel har sämre utbildning, mindre erfarenheter och kortare anställningstid än männen. Utredningen visar emellertid att kvinnorna genomsnittligt inte har sämre utbildning och att det inte heller är så stora skillnader i anställningstid att den skulle vara helt utslagsgivande vid tjänstetillsättning.

Man hänvisar i utredningen till att all befordran i statsförvaltningen sker i enlighet med regeringsformen efter förtjänst och skicklighet. Med förtjänst åsyftas närmast den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med skicklighet brukar avses bl. a. lämpligheten för befattningen.

Utredningen anser det angeläget att tillämpningen av begreppen ”förtjänst” och ”skicklighet” ses över. I samband härmed föreslås bl. a. att möjligheterna prövas att tillmäta tillsyn av minderåriga barn under vissa perioder värde vid bedömning av vederbörandes förtjänst och skicklighet.

I sammanhanget bör också nämnas att statsrådet Geijer som svar på en enkel fråga i riksdagen år 1970 gav uttryck åt den principiella upp -

InU 1975/76: 42

fattningen att kortare ledighet för omhändertagande av småbarn bör tillgodoräknas som tjänstetid och alltså tillmätas den betydelse tjänstetid har i ett befordringsärende vid sidan av skickligheten.

Frågan om meritvärdering av arbete i hemmet behandlades av utskottet även i höstas med anledning av en motion i ämnet. Motionen avstyrktes då av utskottet med hänvisning till ovan redovisade uttalande av utredningen om kvinnor i statlig tjänst. I och med att frågan sålunda var aktuell hos regeringen ansåg utskottet det inte påkallat med någon åtgärd.

Utskottet kan nu konstatera att denna fråga inte berörs i propositionen om kvinnor i statlig tjänst.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för att den som några år vårdat barn eller annan anhörig i merithänseende skall få tillgodoräkna sig detta vid ny- eller återinträde på arbetsmarknaden. En sådan ordning skulle i dagens läge innebära en stimulans för hemarbetande kvinnor att gå ut på arbetsmarknaden samtidigt som systemet skulle innebära ett incitament för män att i ökad omfattning ta på sig vårdnadsuppgifter.

Frågan har emellertid flera aspekter. Bl. a. måste övervägas innebörden av de nuvarande reglerna om förtjänst och skicklighet som grund vid tjänstetillsättningar. De personalpolitiska aspekterna inom ramen för den nya medbestämmandelagen liksom hänsyn till de avtal om de allmänna anställningsvillkoren som har slutits eller kommer att slutas måste också tas med i bilden.

I likhet med motionärerna anser utskottet därför att frågan bör utredas. Detta bör kunna ske antingen inom ramen för pågående eller aviserat utredningsarbete på jämställdhetsområdet eller i annat lämpligt sammanhang. Självfallet måste arbetsmarknadens parter medverka i utredningsarbetet.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna bör regeringen underrättas om.

Ledighet för barntillsyn

Enligt cirkuläret (1970: 388) om tjänstledighet med C-avdrag, m. m. kan förälder i regel få ledighet från statlig tjänst för spädbamsvård till dess barnet uppnår ett och ett halvt års ålder. Partiell tjänstledighet för barntillsyn kan medges till dess barnet blir tolv år. I propositionen uttalas att tjänstledighet av nämnda slag bör kunna medges också efter det att barnet uppnått tolv resp. ett och ett halvt års ålder om särskilda skäl föreligger.

Dessutom kan noteras att socialministern i prop. 1975/76: 133 (s. 50) har aviserat en utredning om vidgade möjligheter för föräldrar till ledighet från anställning på arbetsmarknaden i allmänhet.

De vidtagna åtgärderna står i överensstämmelse med riksdagens be -

InU 1975/76: 42

slut från i höstas (InU 1975/76: 9, rskr 1975/76: 26) att frågan om vidgade möjligheter för vård av småbarn skulle utredas. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse vad som anförs i propositionerna.

I sammanhanget bör också påpekas ledighetsfrågans samband med den ovan behandlade meritvärderingsfrågan.

I propositionen 173 anmäls vidare att SPN skall få i uppdrag att i samråd med jämställdhetsdelegationen och övriga berörda myndigheter undersöka olika vägar att sprida information om möjligheterna för både kvinnor och män till ledighet för vård av barn. Därmed tillgodoses till betydande del syftet med yrkandet i motionen 1847 av fru Fredgardh m. fl. (c) om en informationskampanj om föräldraförsäkringen. Motionen i denna del bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

Deltid och flexibel arbetstid

I propositionen framhåller föredraganden att han delar utredningens uppfattning att i dagens läge deltidsarbete många gånger är den enda praktiskt möjliga lösningen för den som vill förvärvsarbeta. Det är därför angeläget att de deltidsarbetande får goda arbetsvillkor och en rättvis behandling. Nu gällande ordning lägger emellertid enligt föredraganden inte hinder i vägen för detta.

När det gäller frågan om flexibel arbetstid framhåller föredraganden att han delar uppfattningen som bl. a. framförs av utredningen att en flexibel arbetstid skulle förbättra många kvinnors situation. I propositionen hänvisas till att överenskommelse träffats med de statsanställdas huvudorganisationer om att man vid statliga myndigheter, där man så önskar och möjligheter föreligger, skall få tillämpa flexibla arbetstider.

Frågorna om vidgade möjligheter till flexibel arbetstid och deltid tas också upp i ett antal motioner.

I centerpartiets partimotion 2135 framhålls att staten och kommunerna måste gå i spetsen för införande av flexibel arbetstid och deltidstjänster.

Vidgade möjligheter till flexibel arbetstid yrkas även i folkpartiets partimotion 2067.

Fru Kristensson (m) framhåller i motionen 857 att genom ett vidareutvecklat flextidssystem, som sträcker sig över dagar, veckor och månader, skulle en anställd under särskilt krävande perioder i livet få möjlighet att fullgöra ett arbetsschema som går att kombinera med barnomsorg, studier och liknande. Det är därför angeläget, menar motionären, att snarast utvidga försöksverksamheten med flexibel arbetstid.

I motionen 2412 av fru af Ugglas (m) efterlyses deltidstjänster även för högre tjänster. Motionären anför bl. a. att befordringsmöjligheterna för deltidstjänstgörande är närmast obefintliga. Om en deltidsarbetande skall kunna avancera, innebär detta ofta att vederbörande tvingas övergå till heltidstjänst.

InU 1975/76: 42

13 När det gäller frågan om vidgade möjligheter till deltidstjänster behandlade utskottet liknande yrkanden i höstas (InU 1975/76: 9). Därvid hänvisade utskottet bl. a. till att sysselsättningsutredningen kunde förväntas behandla behovet av deltidsarbeten. Utskottet utgår ifrån att deltidsfrågorna kommer att ingå i den proposition som väntas senare i vår och som bygger på resultatet av länsplaneringen och sysselsättningsutredningens betänkande. I avvaktan härpå bör enligt utskottets mening motionsyrkandena om deltidstjänstgöring inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Yrkandena om ökade möjligheter till flexibel arbetstid har tillgodosetts genom den ovan nämnda överenskommelsen och behöver därför inte heller föranleda någon åtgärd. Med anledning av överenskommelsen har utfärdats förordningen (1976: 35) om flexibel arbetstid hos statsmyndigheterna.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 252 anförs att det med deltidsarbete följer bl. a. dålig anställningstrygghet, minskade eller uteblivna sociala förmåner, snävare yrkesval och sämre löne- och anställningsvillkor. Med hänvisning härtill hemställer motionärerna att riksdagen uttalar sig för fastställande av en minimiarbetstid om 20 timmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nås med den fackliga organisationen. Vidare efterlyser motionärerna en översyn av lagen om anställningsskydd i syfte att garantera alla arbetande trygghet i sin anställning.

Liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna har tidigare avstyrkts av utskottet bl. a. med hänvisning till att frågan om minimiarbetstid bör behandlas mellan partema på arbetsmarknaden. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Vad de sociala förmånerna beträffar påpekade utskottet i höstas (InU 1975/76: 9) att dessa frågor då utreds i olika sammanhang. Vad särskilt gäller semesterförmåner för deltids- och korttidsanställda kan konstateras att dessa förmåner föreslås bli förbättrade i det förslag som semesterkommittén nyligen lagt fram.

Utskottet finner inte heller anledning att aktualisera en översyn av lagen om anställningsskydd. Lagen är i lika mån tillämplig på heltidsoch deltidsanställda.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Utredning om regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor

I motionen 1847 av fm Fredgardh m. fl. (c) yrkas att den av riksdagen begärda parlamentariskt sammansatta jämställdhetskommittén skall ges i uppdrag att utreda regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor. Motionärerna framhåller bl. a. att sysselsättningsskapande åt -

InU 1975/76: 42

gärder, sorn sätts in i glesbygderna, måste ha klart sikte på att skapa arbetstillfällen även för kvinnor.

Förbättrade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor har varit en angelägen fråga för länsplanering 1974. Detta planeringsarbete är numera avslutat och kommer att redovisas i den aviserade propositionen om sysselsättningspolitik och regional utjämning. I det läget kan det inte vara aktuellt att initiera ett nytt utredningsarbete av det i motionen begärda slaget. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Lagstiftning m. m.

Folkpartiet har varje år sedan 1970 fört fram motioner med krav på lagstiftning mot könsdiskriminering.

Folkpartiet upprepar även i år detta krav. I motionen 1830 föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära utredning om hur en svensk lagstiftning mot könsdiskriminering bör utformas och förslag på grundval av utredningen till nästa riksmöte.

Frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering tas även upp i motionen 1903 av fru af Ugglas (m). Motionären yrkar att den av riksdagen begärda parlamentariska kommittén för jämställdhet får i uppdrag att utreda frågan om införande av en lag mot könsdiskriminering. Motionären framhåller bl. a. att det är uppenbart att en lagstiftning mot könsdiskriminering är förenad med stora svårigheter och att de reella effekterna är tvivelaktiga. Hon anser emellertid att frågan är angelägen, och att det finns anledning att noga överväga för- och nackdelar före ett definitivt ställningstagande.

Som ovan nämnts har riksdagen varje år sedan år 1970 behandlat frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering. Utskottet avstyrkte ett sådant yrkande i höstas (InU 1975/76: 9) med bl. a. den motiveringen att man inte på grundval av det material som förelåg blivit övertygad om att man borde gå vidare med en lagstiftning av den typ motionärerna tänkte sig. Mycket talade för, uttalade utskottet vidare, att man kunde nå bättre resultat med insatser av annat slag än lagstiftning mot könsdiskriminering. Under alla omständigheter borde man avvakta behandlingen av 1973 års fri- och rättighetsutrednings förslag innan ytterligare lagstiftningsåtgärder initierades.

I propositionen om fri- och rättigheter i grundlag (prop. 1975/76: 209) anser föredraganden i likhet med fri- och rättighetsutredningen att det ligger ett väsentligt värde i att könsdiskriminerande normgivning hindras. En förbudsregel av denna innebörd föreslås därför bli intagen i regeringsformen. Bestämmelsen föreslås bli utformad så att den föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om föreskriften inte utgör led i strävandena att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Vidare föreslås i 1 kap.

InU 1975/76: 42

2 § regeringsformen ett målsättningsstadgande att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter.

Propositionen kommer senare i vår att behandlas i riksdagen.

Som framgår av det redovisade har det tidigare framställda lagstiftningskravet delvis blivit tillgodosett. Utskottet syftar härvid på förslag till grundlagsändring men även på den aviserade jämställdhetsförordningen för den statliga sektorn av arbetsmarknaden. Det finns också anledning räkna med att bestämmelser av den typ som nu föreslås får indirekt betydelse för andra delar av samhällslivet och därmed blir ett allmänt stöd för jämställdhetssträvandena.

Mot denna bakgrund och då en lagstiftning av den typ motionärerna tänker sig är förenad med stora vanskligheter och sannolikt ger små reella resultat är utskottet inte i dag berett att tillstyrka lagstiftning eller ytterligare utredning härom.

Erfarenheterna av de åtgärder som nu är aktuella bör avvaktas innan frågan tas upp på nytt. Motionerna avstyrks sålunda.

I det här sammanhanget tar utskottet även upp vissa yrkanden i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 2149 i vilken presenteras ett tjugopunktsprogram för åtgärder mot diskrimineringen av kvinnorna. I motionen framhålls bl. a. att kvinnans frigörelse kräver en uppgörelse på alla samhällslivets områden med föråldrade föreställningar och påtagbar diskriminering.

Partiet kräver bl. a.

— åläggande för arbetsköpare att anta anvisad arbetskraft som led i kamp mot kvinnodiskriminering,

— förbud mot könsriktad platsannonsering,

— förbud mot könsdiskriminering vid tjänstetillsättning,

— avskaffande av regler som hindrar kvinnor att ta förvärvsarbete m. m.

När det gäller frågan om obligatorisk arbetsförmedling vill utskottet erinra om att ett liknande yrkande i motionen 1861 från vänsterpartiet kommunisterna kommer att tas upp i anslutning till behandlingen av propositionen om medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 105). Utskottet hänvisar härtill och avstyrker motionsyrkandet.

Inte heller i övrigt kän utskottet biträda yrkandena i motionen. Det kan bl. a. framhållas att förbud mot könsriktad platsannonsering i dag finns på den statligt lönereglerade sektorn. Frågan om förbud mot könsdiskriminering vid tjänstetillsättning kommer enligt uppgift att uppmärksammas i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Förbud mot sådan diskriminering finns f. ö. redan för den statliga sektorn. Vad beträffar det allmänt hållna yrkandet om avskaffande av regler som hindrar kvinnor att ta förvärvsarbete m. m. hänvisar utskottet till det arbete som jämställdhetsdelegationen utför och till vad därutöver sagts om utredningsarbetets bedrivande på jämställdhetsområdet.

InU 1975/76: 42

16 Avslutningsvis tar utskottet upp vissa synpunkter i motionen 2411 av herr Hermansson m. fl. (vpk) som rör överklagningsförfarandet vid tjänstetillsättning. Motionärerna hänvisar till att få kvinnor finns i högre befattningar och att kvinnorna befordras i mindre utsträckning än män. Detta faktum tar motionärerna till intäkt för att överklagningsförfarandet vid tjänstetillsättningar måste ses över. Besvärsinstansema måste enligt motionärerna noggrant pröva sådana ärenden ur kvinnofrågans synvinkel.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Det finns inget som tyder på att myndigheterna i tjänstetillsättningsärenden utifrån gällande regler särbehandlar arbetssökande eller anställda på grund av kön. Det står därför inte något att vinna genom att se över besvärsreglerna. Det är med andra metoder, som framgår av bl. a. propositionen, man bör söka uppnå ökad jämställdhet mellan män och kvinnor på den statliga arbetsmarknaden. Motionen avstyrks i förevarande del.

Vid redovisningen av propositionen har särskild vikt lagts vid frågor som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I övriga delar föranleder propositionen inte något uttalande från utskottets sida.

Slutligen vill utskottet uttala att vad som anförs i betänkandet i tilllämpliga delar bör gälla även för den del av den statliga arbetsmarknaden som tillhör riksdagens förvaltningsområde.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämställdhetsförordningens utformning med avseende på arbetsförmedlingens uppgifter att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2412, i denna del,

2. beträffande åtgärder vid de statliga företagen att motionen 1975/76: 2412, i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2411, i denna del,

4. beträffande frågor om personalutveckling m. m. att motionen 1975/76: 857, i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande barntillsyn vid personalutbildning att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2411, i denna del,

6. beträffande chefsutbildning att motionen 1975/76: 857, i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2149, yrkandet 6,

InU 1975/76: 42

8. beträffande meritvärdering av arbete i hemmet m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76: 1833 och 1975/ 76: 2394 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande informationskampanj om föräldraförsäkringen att motionen 1975/76: 1847, i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande flexibel arbetstid att motionerna 1975/76: 857, i denna del, 1975/76:2067 samt 1975/76:2135, yrkandet 2, punkt 4 i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande deltidstjänster att motionerna 1975/76:2135, yrkandet 2, punkt 4 i denna del, och 1975/76: 2412, i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

12. beträffande minimiarbetstid m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 252,

13. beträffande utredning av regional sysselsättningspolitik för kvinnor att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1847 i denna del,

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 1830 och 1975/76: 1903,

15. beträffande andra åtgärder av lagstiftningskaraktär att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 2149, yrkandena 3, 4, 5 och 7, och 1975/76: 2411, i denna del,

16. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen 1975/76: 173, i den mån frågorna inte berörts ovan.

Stockholm den 6 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora (fp), Granstedt (c), Andréasson i Falkenberg (s), fru af Ugglas (m), fru Ekholm-Frank (s) och herr Rämgård (c).

InU 1975/76: 42

18 Reservationer

1. Informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Sorn framgår av vad” och på följande sida slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det föregående skall myndigheterna årligen redovisa redan vidtagna åtgärder för att öka jämställdheten mellan manliga och kvinnliga anställda och vilka åtgärder som planeras i det avseendet. Också planer för personalutveckling och åtgärder för att omorganisera arbetsplatser med ensidiga och rutinbetonade uppgifter skall omfattas av den årliga redovisningen till regeringen. I propositionen är inte klart utsagt att informationen kommer att förås vidare till riksdagen. Möjligen kan förutsättas att den samlade bedömningen av olika åtgärder som skall göras senast år 1980 kommer att redovisas för riksdagen. Det är emellertid lika angeläget för riksdagen som för regeringen att kontinuerligt följa utvecklingen. Som föreslås i motionen 2411 bör regeringen därför fortlöpande hålla riksdagen underrättad om vilka resultat som uppnås i arbetet på att förbättra kvinnornas situation på den statliga arbetsmarknaden. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2411, i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Barntillsyn vid personalutbildning

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Den i” och slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Svårigheter att ordna barntillsyn på hemorten får inte vara hinder för en anställd att delta i personalutbildning. Svårigheter av det slaget kommer därmed i praktiken att också bli hinder för att få meningsfullare och bättre betalda arbetsuppgifter. Det är närmast självklart att barntillsyn skall ordnas i den omfattning som erfordras vid de internatkurser som anordnas för personalen i myndigheternas regi. Det behövs ingen försöksverksamhet i begränsad skala för att utröna behovet av barntillsyn i sådana fall. Riksdagen bör alltså, i enlighet med vad som sägs i motionen 2411, fastslå att barntillsyn skall finnas tillgänglig vid personalutbildning som anordnas på annan ort än deltagarnas bostadsort och underrätta regeringen härom.

InU 1975/76: 42

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande barntillsyn vid personalutbildning att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2411, i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Höjda löner i s. k. kvinnoyrken

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Den av” och slutar ”i ärendet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är föga meningsfullt att försöka rasera könsvallama med informationskampanjer som skall förmå män att övergå till yrken som domineras av kvinnor och kvinnor att byta till manliga yrken, så länge de kvinnliga yrkena är utpräglade låglöneyrken. En förstahandsåtgärd måste vara att få till stånd en jämnare lönespridning, framför allt genom väsentligt förbättrade lönevillkor för de grupper av statliga tjänster till vilka kvinnor i regel är hänvisade. Den statliga lönepolitiken bör inriktas härefter. Det förhållandet att det här gäller förhandlingsfrågor bör inte hindra att riksdagen ger regeringen sin uppfattning till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2149, yrkandet 6, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Minimiarbetstid m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Liknande motionsyrkanden” och slutar ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen att det är nödvändigt att hejda det missbruk som består i att arbetsgivarna systematiskt påtvingar anställda korta arbetstider, en anordning som medför otrygga anställningsförhållanden och därmed motverkar strävandena att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Vidare slipper arbetsgivarna stå för kostnader för vissa sociala förmåner. Även detta är ett skäl för att stävja arbetsgivarnas missbruk av korta arbetstider.

Försöken att lösa de nämnda problemen genom förhandlingar har inte gett nämnvärda resultat. I det läget är lagstiftning om minimiarbetstid den enda framkomliga vägen. Förslag till lagstiftning enligt de riktlinjer motionärerna skisserat bör därför utarbetas och snarast föreläggas riksdagen.

InU 1975/76: 42

20 I motionen har vidare påtalats den brist i anställningstryggheten för deltidsanställda som ligger i att arbetsköpama godtyckligt kan skära ned arbetstiden. Utrymmet för manipulationer av det slaget minskas genom den föreslagna lagstiftningen, men problemet kvarstår för dem som har en veckoarbetstid som överstiger en lagfäst minimiarbetstid. Den av motionärerna begärda översynen av lagen om anställningsskydd i syfte att garantera alla arbetande trygghet i anställningen bör alltså snarast komma till stånd.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning av motionen 252.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande minimiarbetstid m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 252 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Lagstiftning mot könsdiskriminering

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Sorn framgår” och slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en lagstiftning mot könsdiskriminering införas. De föreslagna grundlagsstadgandena om könsdiskriminering liksom den aviserade jämställdhetsförordningen ger stöd åt uppfattningen att lagstiftning är ett av de instrument som bör komma till användning för att främja jämställdhet mellan könen.

Utskottet biträder yrkandet i folkpartimotionen att riksdagen skall begära utredning och förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering. Det ligger i linje med yrkandet i motionen 1903, som dock endast begär en utredning utan att ge förord för lagstiftning. Utredningsarbetet bör lämpligen anförtros den parlamentariska utredning för jämställdhetsfrågor som riksdagen tidigare beslutat om och vars direktiv f. n. är under utarbetande.

Utgångspunkt för lagstiftningsarbetet bör vara de principer som anges i folkpartimotionen. Lagen skall skydda arbetstagare och arbetssökande mot diskriminering på grund av kön och ge utrymme för positiva åtgärder, som har till syfte att främja ökad jämställdhet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1830 och med anledning av motionen 1975/76:1903 begär att regeringen uppdrar åt en parlamentarisk utredning att utarbeta och lägga fram förslag till lag om åtgärder mot könsdiskriminering i enlighet med vad utskottet anfört.

InU 1975/76: 42

6. Lagstiftning mot könsdiskriminering

av fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Gustafsson i Säffle (c), Granstedt (c), fru af Ugglas (m) och herr Rämgård (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Sorn framgår” och slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det redovisade har det genom åren framställda lagstiftningskravet delvis blivit tillgodosett. Utskottet syftar härvid på förslaget till grundlagsändring men även på den aviserade jämställdhetsförordningen för den statliga sektorn av arbetsmarknaden. En lagstiftning mot könsdiskriminering som motionärerna tänker sig har emellertid ett vidare syfte. En sådan lag avses nämligen garantera att kvinnor inte diskimineras på den enskilda arbetsmarknaden, inom utbildningssystemet etc. Svårigheterna att åstadkomma och i praktiken upprätthålla en effektiv sådan lagstiftning är uppenbara.

Detta bör emellertid inte hindra att man utreder frågan. Utskottet ansluter sig alltså till tanken om en utredning på det aktuella området. Utredningsarbetet bör anförtros den parlamentariska utredning för jämställdhetsfrågor som riksdagen tidigare beslutat om och vars direktiv f. n. är under utarbetande enligt vad statsrådet Peterson upplyst i riksdagen. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 1903 och med anledning av motionen 1975/76: 1830 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Andra åtgärder av lagstiftningskaraktär

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”När det” och på följande sida slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör ge sin anslutning till det av vänsterpartiet kommunisterna framlagda tjugopunktsprogrammet för kamp mot kvinnodiskriminering. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen förslag till åtgärder för programmets förverkligande i de delar som nu är i fråga.

Utskottet ansluter sig också till de synpunkter som herr Hermansson m. fl. (vpk) i motionen 2411 anlägger på besvärsförfarandet vid tjänstetillsättningar. Med hänsyn till det obestridliga faktum att kvinnor befordras i mindre utsträckning än män behöver kvinnorna också i detta sammanhang ett särskilt stöd, innebärande att besvärsinstanserna noga granskar tillsättningsärenden ur kvinnofrågans synvinkel.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört i anslutning till de förevarande motionsyrkandena.

InU 1975/76: 42

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande andra åtgärder av lagstiftningskaraktär att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 2149, yrkandena 3, 4, 5 och 7, och 1975/76: 2411, i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Arbetsförmedlingens roll i jämställdhetsarbetet

av herr Oskarson (m) och fru af Ugglas (m):

Arbetsförmedlingen intar en nyckelroll när det gäller att bl. a. påverka arbetsgivarnas inställning till kvinnlig arbetskraft. Vi menar därför att särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen att i sin verksamhet även främja en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på olika befattningar bör på lämpligt sätt komma till uttryck i författningstext. Regeringen bör ta upp denna fråga i lämpligt sammanhang.

2. Meritvärdering av arbete i hemmet m. m.

av fru Hörnlund (s) och herr Lorentzon (vpk):

Utskottet har på grundval av ett par motionsyrkanden behandlat frågan om meritvärdering av arbete i hemmet och föreslår att en utredning kommer till stånd genom ett tillkännagivande till regeringen. Motionärerna liksom utskottet har hänvisat till att utredningen om kvinnor i statlig tjänst anser det angeläget att tillämpningen av begreppen ”förtjänst och skicklighet” ses över och att det i detta sammanhang också bör prövas att tillmäta tillsyn av minderåriga barn under vissa perioder värde vid bedömning av vederbörandes förtjänst och skicklighet.

Vi har inte motsatt oss en utredning men anser dock att det knappast finns belägg för att en sådan förändring av meritvärderingen skulle innebära några väsentliga fördelar från jämställdhetssynpunkt. I stället kan det komma att medverka till att kvinnor i statlig tjänst i större utsträckning än f. n. lockas att stanna hemma under längre perioder. Detta kan innebära att många inte hinner skaffa den vana och skicklighet som krävs om de skall konkurrera med männen i karriären. Vi tror inte heller att möjligheten att tillgodoräkna sig meriter för vård av barn eller annan anhörig kommer att innebära någon stimulans för hemarbetande kvinnor att som ”nytillträdande” söka sig ut på arbetsmarknaden. En utbyggnad av barntillsynen och annan service är, enligt vår mening, av mycket större vikt när det gäller kvinnornas inträde och möjlighet på arbetsmarknaden. Vi motsätter oss således inte att frågan om meritvärdering blir föremål för utredning men utgår från att det sker förutsättningslöst.

InU 1975/76: 42

3. Regional sysselsättningspolitik tili stöd för kvinnor

av fru Jonäng (c), herrar Gustafsson i Säffle (c), Granstedt (c) och Rämgård (c).

Att skapa sysselsättningstillfällen för kvinnor är en av de viktigaste uppgifterna för samhällets sysselsättnings- och regionalpolitik. Vi utgår från att denna fråga ingående behandlas i den aviserade propositionen i ämnet. I samband med behandlingen av propositionen blir det tillfälle att återkomma i frågan.

InU 1975/76: 42

24 Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Inledning 3

Jämställdhetsförordning m. 4

Personalutveckling m. m 7

Personalutbildning 7

Rekryterings- och informationsinsatser 9

Meritvärdering av arbete i hemmet 10

Ledighet för barntillsyn 11

Deltid och flexibel arbetstid 12

Utredning om regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor 13

Lagstiftning m. m 14

Hemställan 16

Reservationer 18

1. Informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet (vpk) .. 18

2. Barntillsyn vid personalutbildning (vpk) 18

3. Höjda löner i s. k. kvinnoyrken (vpk) 19

4. Minimiarbetstid m. m. (vpk) 19

5. Lagstiftning mot könsdiskriminering (fp) 20

6. Lagstiftning mot könsdiskriminering (c, m) 21

7. Andra åtgärder av lagstiftningskaraktär (vpk) 21

Särskilda yttranden 22

1. Arbetsförmedlingens roll i jämställdhetsarbetet (m) 22

2. Meritvärdering av arbete i hemmet m. m. (s och vpk) 22

3. Regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor (c) 23

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760058