Med anledning av motioner om näringspolitiken

Näringsutskottets betänkande 1975/76:54

med anledning av motioner om näringspolitiken Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 34 motioner rörande bl. a.

utarbetande av handlingsprogram för näringspolitiken, principuttalanden om näringspolitikens inriktning, utredningar på det näringspolitiska området, bl. a. om kooperationens ställning i näringslivet och om vinstandelssystem för löntagare, etableringskontroll,

skyldighet att åstadkomma ersättningsetablering vid nedläggning av visst företag,

inrättande av nya industriella utvecklingscentra, utredningar rörande mindre och medelstora företag, avseende bl. a. allmänna förutsättningar för deras verksamhet och åtgärder för att stimulera nyföretagande,

information till företagare om bestämmelser rörande näringsverksamheten,

åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital- och kreditförsörjning, i form av dels långivning till särskilda ändamål, såsom produktutveckling och investeringar i marknadsföring, dels institutionella anordningar, såsom samordning av olika slags kreditstöd och inrättande av regionala utvecklingsbanker, dels förbättrade kreditvillkor, bl. a. i fråga om återlån från allmänna pensionsfonden,

utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och om relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika motionerna behandlas lämnas i bilaga.

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1975/76:334 av herr Rask m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att ytterligare industriella utvecklingscentra inrättas och att ett av dessa lokaliseras till Jönköpings län,

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 54

NU 1975/76:54

1975/76:375 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder och förslag i syfte att förbättra kreditmöjligheterna för mindre och medelstora företag enligt vad i motionen anförts,

1975/76:434 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen,

1975/76:435 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att ställa krav på någon form av auktorisation för den som efter genomgången konkurs åter önskar starta ett företag,

1975/76:436 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning angående försöksverksamhet med industriellt utvecklingscentrum i södra delen av stödområdet: nedre Norrland/norra Svealand,

1975/76:508 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till inrättande av ett industriellt utvecklingscentrum för Småland och Blekinge,

1975/76:635 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar utreds,

1975/76:642 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. med instämmande i motionens syfte hos regeringen hemställer om skyndsam utredning av frågan om företagsformerna och etableringsrätten, varvid löntagarnas och deras fackliga organisationers intressen och inflytande skall säkerställas, samt

2. hemställer hos regeringen om skyndsamt utarbetande av förslag, innebärande att som villkor för etablering ställes skyldighet att tillämpa gällande kollektivavtal inom ifrågavarande bransch,

1975/76:833 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av omfattningen av den i motionen beskrivna illojala konkurrensen,

1975/76:835 av herr Fransson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lokalisering av ett statligt finansierat industricentrum till östra delen av Jönköpings län,

1975/76:846 av herr Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt utvecklingscentrum för Smålandsregionen, förlagt till Hultsfred,

1975/76:1747 av herr Alsén m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att frågan om kooperationens ställning i näringslivet utreds,

NU 1975/76:54

1975/76:1758 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att ett näringspolitiskt handlingsprogram utarbetas av sysselsättningsutredningen eller annan parlamentarisk utredning, enligt vad som förordats i motionen

A. näringspolitiken särskilt inriktas på ett decentraliserat näringsliv och främjande av de mindre företagens utveckling

1. skapa ekonomiska resurser till angelägna trygghets- och jämlikhetsreformer,

2. öka produktionen så att balansen i affärerna med utlandet kan återställas,

3. möjliggöra att målsättningen om arbete åt alla kan förverkligas samt

B. näringspolitiken nära samordnas med regionalpolitiken

C. som viktiga riktlinjer för näringspolitiken vidare understryks

1. att arbetsplatser och arbetsprocesser skall vara anpassade till individens fysiska och psykiska förmåga och förutsättningar,

2. att företagsdemokratin skall utvecklas så att den anställde får inflytande och medbestämmande,

3. att näringslivet skall vara inordnat i en hushållningsplan för naturresurser,

1975/76:1765 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att nästa förväntade industriella utvecklingscentrum snarast inrättas och lokaliseras till Västmanlands län,

2. att Västmanlands län görs till försökslän för praktisk, teknisk försöksverksamhet av typ som i motionen kallats ”kollektiva industrihus” eller innovationscentra och att statsmakterna tillhandahåller ekonomiska och övriga erforderliga medel härför enligt samma former som beträffande industriella utvecklingscentra,

1975/76:1770 av herr Göransson (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om behov, möjligheter, mål och åtgärder utreds i vad avser bankväsendets industriella kunnande,

1975/76:1781 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att det efter företagen utredning inrättas ett näringslivets branschråd, där representanter för berörda industriers företagare och anställda skall ingå,

2. uttalar att alla frågor rörande import av sådana varor som kan tillverkas inom landet å ena sidan och företagsstöd till den inhemska produktionen i samma branscher å andra sidan i framtiden skall avgöras först efter hörande av ett näringslivets branschråd,

1975/76:1784 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om inrättande av regionala utvecklingsbanker som ett medel i närings- och regionalpolitiken i enlighet med i motionen skisserade riktlinjer,

NU 1975/76:54

1975/76:1785 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär utredning om effekterna av samhällets näringspolitik och ekonomiska politik för mindre och medelstora företag, å ena sidan, och storföretag (med mer än 500 anställda) å den andra,

2. hos regeringen begär utredning och förslag om sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen när det gäller samhällets näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att i första hand avskaffa den nuvarande diskrimineringen,

1975/76:1788 av herrar Jonnergård (c) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utförande på lämpligt sätt av en sammanställning och utvärdering av olika vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i förhållande till varandra inom olika branscher och i olika avseenden, avsedd att kunna ligga till grund för näringspolitiken,

1975/76:1792 av herr Kronmark (m), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen föranstaltar om utgivandet av en speciell ”skyldighetskatalog”, i första hand avsedd för landets företagare,

1975/76:1793 av herr Kronmark m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till inrättande av ett industriellt utvecklingscentrum för Småland-Blekinge och att detta förläggs till Kalmar län,

1975/76:1804 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning av de åtgärder som bör vidtagas för att öka nyföretagandet verkställs,

1975/76:1805 av herr Nordgren m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med ändamål att se över formerna för statliga lån,

1975/76:1807 av herr Olsson i Sundsvall (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas för att de mindre och medelstora företagen systematiskt skall erhålla lättföreståelig och översiktlig information om de ändringar i lagstiftningen som kan beröra deras verksamhet,

1975/76:1812 av herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs att riksdagen anhåller hos regeringen om

1. att statens industriverk i ökad utsträckning uppmärksammar arbetsvillkoren för de mindre serviceföretagen,

2. att företagareföreningarnas tåne- och rådgivningsverksamhet skall omfatta även dessa företag,

NU 1975/76:54

1975/76:1821 av herr Svensson i Kungälv (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning huruvida statlig eller kommunal leveransbeställning hos små och medelstora företag kan utgöra låneobjekt i större utsträckning än för närvarande,

1975/76:1825 av herr Westberg i Ljusdal (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen

2. anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet,

4. hos regeringen anhåller att förslag om inrättande av industriellt utvecklingscentrum i Gävleborgs län föreläggs nästa riksmöte,

1975/76:2026 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

uttalar att ett av målen för näringspolitiken skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi, baserad på decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande mindre och medelstora företag,

2. hos regeringen anhåller om tillsättande av en utredning med uppgift att analysera de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor och att framlägga förslag som är ägnade att skapa sådana villkor för dessa att den nuvarande tendensen till att allt fler mindre och medelstora företag köps upp av större företag bryts,

3. hos regeringen anhåller om tilläggsdirektiv till utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen, innebärande att den även skall beakta den roll statens växande engagemang i näringslivet och den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen och föreslå åtgärder i syfte att avhjälpa därav föranledda olägenheter,

4. hos regeringen anhåller om förslag, syftande till möjlighet för bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet,

1975/76:2027 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

hemställer hos regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen, innebärande att utredningen även prövar skilda individuella vinstandelssystem och åtgärder som är ägnade att direkt leda till en spridning av aktieägandet i enlighet med vad som i motionen 1975/76:1979 anförts,

3. hemställer hos regeringen om förslag till sådana ändringar av reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning att de mindre och medelstora företagen ges förbättrade återlånemöjligheter ur AP-fonden genom att lånemöjligheten under 5 år får ackumuleras och återlån erhållas upp till 75 96 av avgiftsbeloppet,

1975/76:2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), såvitt avser hemställan (3) att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av reglerna

NU 1975/76:54

för verksamheten i Företagskapital AB i enlighet med vad som har anförts i motionen 1975/76:2042,

1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt avser hemställan

1. att riksdagen uttalar att en målsättning för näringspolitiken, skattepolitiken och den ekonomiska politiken skall vara att främja ett decentraliserat näringsliv med livskraftiga mindre och medelstora företag,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a) att förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag föreläggs nästa riksmöte,

b) att en fristående expertgrupp tillsätts för att utarbeta förslag till innovationsbefrämjande åtgärder inom närings- och forskningspolitiken,

d) att förslag om inrättande av industriella utveckiingscentra i i första hand Jönköpings län och Värmlands eller Kopparbergs län föreläggs nästa riksmöte,

4. att riksdagen

c) under trettonde huvudtiteln anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet till mindre företag och enskilda innovatörer,

e) medger att statsgaranti för lån för produktutvecklingsändamål får beviljas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt avser hemställan

A. att riksdagen uttalar att ett av målen för närings- och ekonomisk politik skall vara att främja och trygga utvecklingen av mindre och medelstora företag,

C. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag angående ytterligare åtgärder enligt följande:

1. kartläggning av de ökande företagsförsäljningarna och deras verkningar på kortare och längre sikt för företagen och de anställda, för orter och för samhället,

2. åtgärder för att förbättra förutsättningarna för att öka intresset hos unga människor såväl från företagarkretsar som från anställda att ägna sig åt företagaryrke,

3. förslag till ökade utbildningsmöjligheter för företagare och personal i ansvarig ställning inom de mindre företagen, med samma villkor för utbildning som gäller i fråga om den allmänna vuxenutbildningen,

1975/76:2128 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär en förbättring av den näringspolitiska miljön genom att den illojala konkurrensen från icke seriösa företagare och fritidsarbetare utreds för att senare kunna åtgärdas,

2. hos regeringen begär att effekterna av nuvarande näringspolitiska miljö på nyföretagandet utreds,

NU 1975/76:54

1975/76:2158 av herr Lorentzon (vpk), såvitt avser hemställan (moment

c) att ägarna till Kramforsfabriken ålägges att svara forén ersättningsindustri med minst samma antal anställda som f. n. sysselsättes i denna fabrik.

Följande motioner är följdmotioner:

motionen 1975/76:888 till motionen 1975/76:887 om kommunala förvärv av skogsfastigheter, m. m., som har hänvisats till jordbruksutskottet, motionerna 1975/76:2026 och 1975/76:2027 till motionen 1975/76:1979 om den ekonomiska politiken, som har hänvisats till finansutskottet, motionen 1975/76:2044 till motionen 1975/76:2042 om den ekonomiska politiken, som har hänvisats till finansutskottet, motionen 1975/76:2158 till motionen 1975/76:2157 om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Västernorrland, som har hänvisats till inrikesutskottet.

Följande motioner har i vissa delar behandlats i utskottets här angivna betänkanden:

motionen 1975/76:1825 i betänkandena 1975/76:51 och 1975/76:53, motionen 1975/76:2027 i betänkandet 1975/76:34,

motionen 1975/76:2044 i betänkandena 1975/76:34 och 1975/76:51,

motionen 1975/76:2113 i betänkandena 1975/76:51 och 1975/76:53,

motionen 1975/76:2122 i betänkandena 1975/76:36, 1975/76:51 och

1975/76:53,

motionen 1975/76:2158 i betänkandet 1975/76:39.

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975/76:1758, 1975/76:2026, 1975/76:2113 och 1975/76:2122

I motionen 1975/76:1758 diskuteras avslutningsvis förutsättningarna för utarbetande av grunder och riktlinjer för näringspolitiken. Motionärerna riktar invändningar mot de argument som riksdagsmajoriteten tidigare år har åberopat mot förslag likartade med det som nu läggs fram. Dessförinnan lämnar de en utförlig översikt över vad grunder och riktlinjer av avsett slag enligt deras mening bör gå ut på. I samband därmed kritiseras vissa inslag i den nuvarande näringspolitiken. Särskilda avsnitt i motionen ägnas åt frågor om regionalpolitik, arbetsmiljö, företagsdemokrati och resurshushållning.

Enligt motionen bör näringspolitiken särskilt inriktas på ett decentraliserat näringsliv och främjande av de mindre företagens utveckling. Motionärerna finner resurstillväxten i den svenska ekonomin vara otillräcklig för att det skall bli möjligt att tillgodose de reformkrav som finns, främst för upprustning av familjepolitiken och vårdpolitiken. Det framhålls i motionen att det är nödvändigt med nya företag och utvidgning av existerande företag, om landets näringsliv skall kunna upprätthålla sin konkurrenskraft. Det behövs

NU 1975/76:54

såväl stora företag för tillvaratagande av stordriftsfördelarsom mindre företag och familjeföretag för tillvaratagande av smådriftsfördelar. De mindre företagen har oftast de bästa förutsättningarna att föra fram nya idéer. Ett näringsliv med god utvecklingskraft är därför ett näringsliv med goda utvecklingsmöjligheter för mindre företag, hävdas det i motionen. Näringspolitiken måste därför enligt motionärerna inriktas särskilt på en ökad produktion och sysselsättning i mindre och medelstora företag inom industrioch servicenäringar, på nya och utvidgade företag och på nya produktionsidéer. Landets näringsliv måste, betonas det, med hänsyn till bytesbalansen producera för ökad export, och det är vidare viktigt med en förstärkt hemmamarknadsindustri som kan minska importbehovet. Motionärerna fäster uppmärksamheten på det förslag som fri- och rättighetsutredningen i sitt betänkande (SOU 1975:75) ”Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen” har framlagt om att det i grundlagen skall stadgas att ”envars rätt till arbete” är ett ”grundläggande mål för det allmännas strävan”. Enligt det partiprogram som motionen ger uttryck åt måste alla ha samma rätt till meningsfullt arbete oberoende av kön, ålder, bostadsort och utbildning. Under de närmaste åren behöver enligt motionen minst 400 000 nya arbetstillfällen skapas, om inte stora grupper av medborgare skall ställas utanför arbetslivet. Motionärerna anser att det är naturligt att sysselsättningsutredningen (A 1974:02), som i sitt delbetänkande (SOU 1975:90) ”Arbete åt alla” har påvisat bl. a. sysselsättningsplaneringens betydelse för att målen för sysselsättningspolitiken skall uppnås, får sitt uppdrag vidgat till att också omfatta utformningen av ett näringspolitiskt handlingsprogram.

I tre motioner framförs likartade yrkanden beträffande målen för näringspolitiken.

I motionen 1975/76:1979, som innehåller motiveringen för yrkandena i motionen 1975/76:2026 anges bland allmänna utgångspunkter att näringspolitiken skall befrämja initiativ, nyföretagande och effektiv konkurrens samt skapa garantier för väl fungerande kapital- och kreditmarknader. Enligt motionärerna bekräftar erfarenheter av olika ekonomiska system uppfattningen att landets ekonomi även i framtiden bör bygga på marknadshushållning, innebärande fri prisbildning, fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens. Detta förutsätter också, anförs det, att större möjligheter skapas till decentralisering av beslut om såväl konsumtion som produktion. Ett av målen för denna näringspolitik bör enligt motionärerna vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi.

Motionerna 1975/76:2113 och 1975/76:2122 innehåller yrkanden beträffande målen för näringspolitiken vilka i stort sett överensstämmer med varandra. I den förra framhålls att samhället inte kan fungera utan de många små och medelstora företagen, vilka är förutsättningen för ett decentraliserat näringsliv. Motionärerna anser att det måste vara ett centralt mål för näringspolitiken att en stor och utvecklingskraftig sektor av mindre och medelstora företag skall bevaras. I motionen anförs att ett samlat näringspolitiskt

NU 1975/76:54

program bör utformas med sikte på dels att en gynnsam och utvecklingsstimulerande miljö skall skapas för mindre och medelstora företag, dels att små företag skall få samma arbetsförutsättningar som större. 1 motionen 1975/76:2122 hävdas att allvarliga ansträngningar måste göras för att förbättra förutsättningarna för de mindre företagen och för att skapa större intresse för initiativ, investeringsvilja och framtidstro hos enskilda företagare. Motionärerna anger en rad särskilda fördelar som enligt deras mening utmärker dessa företag och kritiserar regeringen för att ha gynnat de större företagen på de mindres bekostnad.

1 motionen 1975/76:2113 betonas vidare behovet av en innovationsfrämjande näringspolitik. Frågan om vad som kan göras för att stimulera innovationer och underlätta etableringen av nya företag är en central fråga inom näringspolitiken, hävdas det i motionen. Arbetet inom den expertgrupp som föreslås bör enligt motionärerna utmynna i konkreta förslag till insatser för att stimulera och underlätta innovationsverksamheten och bedrivas i nära samarbete med de organisationer som är verksamma på området, bl. a. Svenska uppfinnareföreningen.

Sy sse Isa t tningsu t red ningen

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: förbundsordförande Lars G. Sandberg) tillkallades våren 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken. I utredningen är de fem riksdagspartierna, arbetsmarknadens huvudorganisationer samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet representerade. Ett stort antal experter har också knutits till utredningen, vilken under år 1975 delvis har bedrivit sitt arbete i sex olika arbetsgrupper. De sakkunniga skall behandla frågan om den framtida sysselsättningen med utgångspunkt i en allmän värdering av arbetets roll för individ och samhälle som uttrycks inledningsvis i direktiven. Utredningen skall särskilt uppmärksamma de utvecklingstendenser som under senare tid har fått framskjuten plats i debatten om sysselsättningsfrågorna. Utredningen skall också följa det utredningsarbete som bedrivs med anknytning till det område utredningen har att behandla, t. ex. långtidsutredningsarbetet inom finansdepartementets ekonomiska sekretariat, länsplaneringsarbetet vid länsstyrelserna, primär- och landstingskommunal ekonomisk flerårsplanering m. m. Utredningen, som enligt direktiven bör lämna ett slutbetänkande i anslutning till den reviderade långtidsutredningen 1975 (LU 75), dvs. i början av år 1978, har i december 1975 avgett ett delbetänkande (SOU 1975:90) Arbete åt alla.

Utredningsbetänkandet innehåller principförslag beträffande den framtida sysselsättningsplaneringen. Utredningen anser bl. a. att näringspolitiken behöver förstärkas avsevärt. Insatser för företagsetablering anses bli mycket betydelsefulla åtgärder för en förbättrad anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Vidare hävdar utredningen att en förbättrad sam -

NU 1975/76:54

IO

ordning mellan regional- och industripolitiken är en viktig förutsättning för att de sysselsättningspolitiska målen skall kunna uppnås. Som ett riktmärke för sysselsättningspolitiken under åren fram till 1980 bör enligt utredningen uppställas en fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn i en omfattning som motsvarar nya arbetstillfällen för ca 250000 personer. Utredningen konstaterar att denna utbyggnad till betydande del måste finansieras med ökade inkomster för stat och kommun utöver den automatiska inkomstökningen. Hur dessa medelsresurser skall skapas är enligt utredningen en fråga för de nu verksamma skatteutredningarna. Till den närmare utformningen av sysselsättningsplaneringen ämnar utredningen återkomma i sitt slutbetänkande.

STU-utredningen

STU-utredningen (1 1974:06; ordförande: generaldirektör Lennart Holm) tillkallades hösten 1974 för att utreda styrelsens för teknisk utveckling organisation och verksamhetsformer.

1 direktiven berörs STU:s tre huvuduppgifter, vilka skall bilda utgångspunkt för utredningens arbete. Dessa är att med hjälp av tillgänglig eller ny teknik främja utvecklingen inom olika samhällssektorer, att främja industrins innovationsverksamhet och tekniska kvalitet samt att inom den tekniska forskningen höja den vetenskapliga nivån och öka kunnandet inom skilda områden,

En angelägen uppgift för utredningen är att finna former för en sådan samordning mellan STU och andra organ att behoven av forsknings- och utvecklingsverksamhet på effektivaste möjliga sätt styr forsknings- och utvecklingsstödet. En väsentlig uppgift är också att sätta in STU:s verksamhet i ett större industripolitiskt sammanhang och överväga på vilket sätt STU:s stöd till teknisk förnyelse i industrin kan effektiviseras. Bl. a. skall undersökas om den samverkan som i dag finns mellan å ena sidan STU och å andra sidan statens industriverk, statens utvecklingsfond och Sveriges investeringsbank kan fördjupas. Möjligheterna till samordning mellan STU:s rådgivnings- och förmedlingsverksamhet samt industriverkets företagsservice skall också uppmärksammas. Utredningen skall även behandla frågan om lämplig organisatorisk samverkan mellan STU och statens utvecklingsfond. Den utsträckning i vilken STU bör medverka i patentväsendets utveckling m. m. skall också beaktas. Utredningen skall vidare lämna förslag till hur STU bättre än hittills skall kunna nå ut till mindre och medelstora företag. Härvidlag framhålls vikten av en samordning med industriverkets regionala industripolitiska aktiviteter, främst via företagareföreningarna.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Förslag om att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skulle utarbetas i särskild ordning har tidigare framförts i motioner från

NU 1975/76:54

centerpartihåll åren 1969-1975. De fem forsta åren var motionärernas önskemål att en parlamentarisk arbetsgrupp skulle tillsättas för ändamålet, medan de båda senaste åren liksom nu föreslogs att uppdraget skulle ges åt sysselsättningsutredningen. T. o. m. år 1974 innehöll motionerna en kort uppräkning av ämnesområden för det åsyftade programmet med korta kommentarer under varje punkt. Motionerna har avstyrkts av bankoutskottet (BaU 1969:9, 1970:10) och näringsutskottet (NU 1971:1, 1972:3, 1973:54, 1974:36, 1975:14) med uttalanden av innebörd att motionärernas förslag till former för näringspolitiskt programarbete inte var realistiskt. Det skisserade arbetsfältet är, sade näringsutskottet 1974, alltför omfattande för en parlamentarisk utredning, och den föreslagna verksamheten skulle i stor utsträckning innebära en dubblering av redan verksamma kommittéers och permanenta organs arbete. År 1975 anförde utskottet att sysselsättningsutredningen, ehuru enligt sina direktiv tilldelad ett vidsträckt arbetsfält och uppgift att göra viktiga näringspolitiska bedömningar, inte framstod som ett lämpligt forum för utarbetande av ett näringspolitiskt handlingsprogram enligt motionärernas intentioner.

De ifrågavarande motionerna har varje år fått stöd i en reservation av centerpartiets utskottsrepresentanter. Riksdagen har avslagit motionerna.

Förslag om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning har behandlats av riksdagen vart och ett av åren 1973-1975 (NU 1973:54 s. 37 f., 1974:36 s. 35, 1975:14 s. 73). Vid 1975 års riksmöte förekom yrkanden av detta slag i partimotioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet. I dessa motioner kritiserades vissa drag i den under senare år förda näringspolitiken och poängterades de mindre och medelstora företagens betydelse i näringslivet. I båda uppställdes främjande av ett decentraliserat näringsliv som en viktig programpunkt. Enligt utskottet borde riktlinjer för näringspolitiken hellre komma till uttryck i beslut rörande konkreta förslag i näringspolitiska frågor än fl formen av allmänt hållna principuttalanden. Med denna motivering avstyrkte utskottet de två motionsyrkandena. Riksdagen avslog dessa yrkanden med avvisande av reservationer till förmån för dem av moderata samlingspartiets resp. folkpartiets företrädare i utskottet.

Yrkandet - i motionen 1975/76:2113 - att en arbetsgrupp bestående av fristående experter skall tillsättas för att utarbeta förslag till en mer innovationsfrämjande närings- och forskningspolitik har tidigare framförts vid 1975 års riksmöte. Utskottet konstaterade då (NU 1975:14 s. 82) att motionärernas förslag berörde frågor som tillhör STU:s huvuduppgifter och att STU-utredningen (I 1974:3) fått i uppdrag bl. a. att göra en bedömning av STU:s verksamhet i större näringspolitiskt sammanhang och se över STU:s stödformer samt även överväga på vilket sätt STU:s uppgift att främja industrins innovationsverksamhet och tekniska kvalitet kunde effektiviseras. Motionen avstyrktes av utskottet - med reservation av folkpartiets representant - och avslogs av riksdagen.

NU 1975/76:54

12 Frågor om utredningar på det näringspolitiska området

Motionerna 1975/76:1747, 1975/76:1781, 1975/76:2026 och 1975/76:2027

I motionen 1975/76:2027 - med motivering i motionen 1975/76:1979 -framförs krav på tilläggsdirektiv till utredningen(Fi 1975:03)om löntagarna och kapitaltillväxten. Det hävdas att det för utarbetande av förslag, kring vilka bred enhet kan nås, krävs att utredningen prövar olika förmer av individuella vinstandelssystem och åtgärder som är ägnade att direkt leda till en spridning av aktieägandet. Den därmed sammanhängande skatteproblematiken bör enligt motionen också studeras.

Utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen har att mot bakgrund av koncentrationsutvecklingen inom näringslivet göra en översyn av den gällande konkurrenslagstiftningen. Enligt motionen 1975/76:2026 - likaledes med motivering i motionen 1975/76:1979 - är det angeläget att utredningen även beaktar den roll som statens växande engagemang i näringslivet och inte minst den selektiva näringspolitiken har spelat för koncentrationsutvecklingen och att den föreslår åtgärder i syfte att förekomma olägenheter som har föranletts därav. Utredningen bör, anser motionärerna, kartlägga problem som kan uppkomma genom en sammanblandning mellan statens offentligrättsliga funktioner och de privaträttsliga uppgifter som följer av dess egenskap av företagsägare.

I den interna debatten inom kooperationen diskuteras f. n. intensivt förutsättningarna för kooperationen att utvecklas, anförs det i motionen 1975/76:1747. Motionärerna menar att de särskilda möjligheter som den kooperativa företagsformen erbjuder bör beaktas betydligt mer än hittills i diskussionen om samhällets näringspolitik. Bl. a. bör, uttalar de, den konsument- och jordbrukskooperativa företagsformens speciella förutsättningar att utgöra "marknadskorrektiv” uppmärksammas vid bedömning av multinationella företags verksamhet i Sverige och i u-länder. De kooperativa organisationernas och företagens möjligheter att medverka till en konkurrenspolitik som står i överensstämmelse med samhällets allmänna intressen har. enligt motionärerna, ådagalagts i den faktiska verksamheten. Det hävdas att en systematisk studie av kooperationens egen verksamhet och utvecklingsmöjligheter bör genomföras och att en sådan studie kan ge vägledning för ställningstaganden i näringspolitiska frågor som aktualiseras i framtiden. Den föreslagna utredningen skulle ge en översiktlig framställning av de konsument- och producentkooperativa företagens uppbyggnad och omfattning samt pröva om gällande lagstiftning - bl. a. på skatteområdet - har försvårat en önskvärd utveckling av dessa företag. Den skulle också ange hur en kooperativ utveckling kan stödjas utan att kooperationens oberoende ifrågasätts.

Många svenska industriföretag har att kämpa mot en hård utländsk konkurrens, något som, hävdas det i motionen 1975/76:1781, gör att de ofta

NU 1975/76:54

tvingas till inskränkt drift. Enligt motionen aktualiseras härigenom frågan om vilken bedömning som skall göras när det gäller import av varor som är något billigare än produkter tillverkade inom landet och vilken avvägning som skall göras för att vi skall undvika de kostnader som kan uppstå om industrier av beredskapsskäl måste byggas upp igen. Dessa frågor bör enligt motionärerna granskas av en utredning med representanter även för anställda och företagare i berörda branscher. Utredningen skall ta sikte på att det skall inrättas ett näringslivets branschråd med den uppgift som framgår av motionens hemställan.

Utredning om löntagarfonder

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten (ordförande: landshövding Hjalmar Mehr) tillkallades våren 1975 för att utreda frågor om löntagarfonder.

Enligt utredningsdirektiven är en hög självfinansieringsgrad inom näringslivet förenad med vissa problem, bl. a. risken för vidgade förmögenhetsklyftor. Till följd av den solidariska lönepolitiken kan hela löneutrymmet vid löneförhandlingar ofta inte tas i anspråk inom högvinstföretag. Om löntagarna får andel i företagens kapitalbildning kan detta, enligt direktiven, underlätta genomförandet av den solidariska lönepolitiken samtidigt som också risken för vidgade förmögenhetsklyftor motverkas. Det ger också löntagarna möjlighet att förvärva det inflytande som i allmänhet följer med ägande eller kreditgivning. I direktiven berörs också den utredning av frågan om löntagarfonder som Landsorganisationen i Sverige har initierat.

De sakkunniga skall kartlägga olika system för löntagarfonder som har diskuterats här i landet och utomlands och konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna skall konstrueras så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. I direktiven konstateras att införandet av löntagarfonder blir beroende av löntagarorganisationernas inställ ni ng.

Mot bakgrund av organisationernas ställningstaganden bör utredningen redovisa ett betänkande som beskriver tänkbara modeller. Efter remissbehandling får därefter ståndpunkt tas till principfrågan om löntagarfonder, varefter det i en andra etapp blir aktuellt att närmare utreda vilka lagstiftnings- och andra åtgärder som krävs. För denna andra etapp av utredningsarbetet fordras tilläggsdirektiv.

Interpellation om löntagarfonder

I en interpellation (1975/76:84) av herr Bohman (m) om löntagarfonder, riktad till statsministern och besvarad den 30 januari 1976 (RD 1975/76:57 s. 8!) framställdes frågan huruvida regeringen avser att, om den sitter kvar

NU 1975/76:54

efter 1976 års val, lägga fram förslag om löntagarfonder före valet 1979.

I interpellationssvaret erinrade statsministern om direktiven till utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten (se ovan). Mot denna bakgrund anförde statsministern att han med hänsyn såväl till behovet av en allmän debatt - både inom löntagarorganisationerna och på grundval av de modeller som den statliga utredningen förväntas presentera - som till de praktiska problem som kräver en lösning, bedömde att frågan om löntagarfonder skulle kunna behandlas av riksdagen tidigast hösten 1979. Detta var emellertid ett mycket pressat tidsschema, och saken kunde komma att ta tid. Interpellanten fick därför beskedet att det inte är praktiskt möjligt att utarbeta ett lagförslag som kan bli föremål för riksdagens behandling före 1979 års val.

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen

Utredningen (H 1974:05; ordförande: departementsrådet Lars Jonson) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen tillkallades hösten 1974.

I direktiven anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och ekonomin som har påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen för arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den internationella utvecklingen. Det anförs att översynen av konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och att de sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. De sakkunniga skall utgå från att konkurrensbegränsningslagstiftningen är ett medel i samhällets näringspolitik. Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i övrigt skall särskilt analyseras. En analys skall också göras av hur det växande inslaget av oligopol- och monopolmarknader i samhällsekonomin verkar i praktiken. Härvid skall beaktas att konkurrensen på den svenska marknaden i hög grad påverkas av vår frihandelspolitik. En utgångspunkt för lagstiftningen skall enligt direktiven vara att den skall tillämpas i ett decentraliserat ekonomiskt system med betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträffande produktion, distribution osv. En annan utgångspunkt är att det från samhällets och konsumenternas synpunkt är ett intresse att de åtgärder företagen vidtar begränsar produktions- och distributionskostnaderna så långt det är möjligt.

I den utsträckning detta sker genom nedläggning av företag, produktionseller distributionsenheter och genom samgående eller samarbete mellan företag kan emellertid konsekvenser av negativt slag uppstå, påpekas det. Olika syften med lagstiftningen framhålls. Ett huvudsyfte sägs vara att motverka förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för konsumenterna. Detta leder bl. a. till att bedömningen av olika kon -

NU 1975/76:54

kurrensmetoder och åtgärder av företagen som påverkar koncentrationsutvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan positiva och negativa effekter på kort och lång sikt. Slutligen uttalas att de sakkunniga, om det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor utanför det område som berörs i direktiven.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Förslaget - i motionen 1975/76:2027 - om tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1975:03) angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen har tidigare framförts i en motion vid 1975 års riksmöte. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 98) anförde att det syntes stå utredningen fritt att vid sin kartläggning och presentation av olika tänkbara system ta upp också de alternativ som motionärerna angav och att några tilläggsdirektiv för utredningen sålunda inte erfordrades för att motionärernas önskemål skulle kunna tillgodoses. Motionen avstyrktes av utskottet, varemot moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig, och avslogs av riksdagen.

I en motion vid 1975 års riksmöte begärdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tilläggsdirektiv till utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen att särskilt beakta ”den roll statens växande engagemang i näringslivet och inte minst den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen” och föreslå ”åtgärder i syfte att förekomma därav föranledda olägenheter”. Mot bakgrund av att den nämnda utredningen enligt sina direktiv har att företa en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen samt att direktiven ger utredningen stor frihet till förutsättningslösa diskussioner om denna lagstiftnings syften och utformning fann näringsutskottet (NU 1975:14 s. 74) att någon särskild framställan till regeringen inte erfordrades, varför motionsyrkandet avstyrktes. Mot detta reserverade sig moderata samlingspartiets representanter i utskottet. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

Några uppgifter om kooperationen i Sverige

Kooperativa sammanslutningar regleras genom lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Som ekonomisk förening kan enligt 1 § registreras förening ”med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt”.

För att en sammanslutning skall betraktas som kooperativ krävs att den tillämpar vissa grundsatser som delvis kommer till uttryck i lagen om ekonomiska föreningar. Dessa grundsatser är:

-öppet medlemskap -demokratisk förvaltning

NU 1975/76:54

-begränsad kapitalränta

-fördelning av överskott i förhållande till medlemmarnas användning av föreningens tjänster

- upplysningsverksamhet

-samverkan med andra kooperativa organisationer.

Kooperativa sammanslutningar är frivilliga och har till syfte att främja medlemmarnas hushållning eller yrkesutövning. De har vuxit fram sedan mitten av 1800-talet i form av konsument- och producentföreningar (primärföreningar med individer som medlemmar), vilka i sin tur har bildat föreningar för olika ändamål (sekundärföreningar med föreningar som medlemmar). Kooperativa föreningar har i sin ägo ett antal tillverknings-, förädlings- och försäljningsföretag, som i flera fall är organiserade i aktiebolagsform. Ett antal andra organisationer och företag har också kooperativa föreningar som medlemmar eller delägare.

Kooperativa sammanslutningar bedriver i dag verksamhet på många områden av det svenska näringslivet. Den ”kooperativa sektorn” omfattar därvid huvudsakligen:

1. Konsumentkooperation

- Allmän konsumentkooperation: konsumentföreningar. Kooperativa förbundet -

Bostadskoooperation: bostadsrättsföreningar, hyresgästernas sparkasseoch byggnadsföreningar (HSB-föreningar), Riksbyggens lokalföreningar, HSB:s riksförbund. Svenska Riksbyggen

- Oljekooperation: oljekonsumentföreningar (OK-föreningar), Oljekonsumenternas förbund

- Försäkringskooperation: Folksam, Kooperationens pensionsanstalt

- Rese- och fritidskooperation: lokala Reso-föreningar, Resö

- Begravningskooperation: begravningsföreningar, Begravningsföreningarnas samorganisation

2. Producentkooperation

- Lantbrukskooperation: jordbrukets föreningsrörelse, branschföreningar. Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

- Fiskerikooperation

- Byggkooperation: BPA (Byggproduktion AB)

Utöver de under 1 och 2 angivna delarna av den kooperativa sektorn finns andra sammanslutningar för konsument- och producentändamål (bl. a. eldistributionsföreningar och arbetarägda företag) som är organiserade i föreningsform av kooperativ typ. Dessa svarar dock för en relativt obetydlig del av den kooperativa verksamheten i Sverige.

Den kooperativa sektorn i Sverige har i dag drygt 2 miljoner medlemmar, ca 150 000 anställda och ca 50 miljarder kronor i årlig omsättning. Vissa

NU 1975/76:54

data om olika kooperativa företag framgår av efterföljande tabell.

Formerna för samarbete mellan olika delar av kooperationen är i Sverige blott i ringa utsträckning fast institutionaliserade. Mellan den konsumentkooperativa delen (KF, OK) och den producentkooperativa (LRF) finns dock ett fast samarbete om svenskt kooperativt u-landsbistånd i stiftelsen Swedish Cooperative Centre (SCC). Ett nära samarbete finns också mellan Riksbyggen och BPA. Inom den konsumentkooperativa delen har nyligen bildats ett samarbetsorgan. Kooperativa institutet, som ägs av den ideella föreningen Konsumentkooperativ samverkan.

På det internationella planet finns olika former av samarbete mellan de nationella kooperativa rörelserna. Den mest omfattande och övergripande sammanslutningen är Internationella Kooperativa Alliansen (IKA), som bildades 1895. IKA har medlemsorganisationer i ett 60-tal länder och representerar ca 305 miljoner kooperativa medlemmar. Från svensk sida ingår KF, LRF, Folksam, HSB och Riksbyggen.

Data om kooperationen Konsumentkooperation

Kooperativa förbundet (KF): (inköp och tillverkning)

1974 antal anställda 27 000

försäljning milj. kr. 10 200

inlåning från medlemmar milj. kr. 1 309

av kooperationens pensionsan stalt

(KP) förvaltat kapital milj. kr. 2 421

Till KF anslutna konsumentföreningar

1974 antal föreningar 196

antal medlemmar 1 800 000

antal försäljningsställen 2 300

antal anställda 38 800

försäljning milj. kr. 11 300

marknadsandel av livsmedelshandeln 20,5 %

Oljekonsumenterna (OK)

1974 antal föreningar 30

antal medlemmar 696 000

antal försäljningsställen 400

antal anställda 4 900

försäljning milj. kr. 2 990

marknadsandel av bensinförsäljningen 20,5 %

HSB och Riksbyggen 1974 antal bostadsrättsföreningar 3 740

antal medlemmar (HSB) 340 000

inlåning från medlemmar milj. kr. 478

antal lägenheter 500 000

antal anställda 5 100

omsättning i Riksbyggen + HSB riksorganisation med dotterbolag milj. kr. 577

antal färdigställda lägenheter 1974 16 550

andel av landets årliga lägenhetsproduktion 19,5 %

2 Riksdagen 1975/76. 17 sami Nr 54

NU 1975/76:54

18 Folksam

1974 antal försäkringsuppdrag 12 000 000

förvaltat kapital milj. kr. 2 832

antal anställda 2 800

premieintäkt milj. kr. 1 700

marknadsandel bilförsäkring 29 %

individuell livförsäkring 17 %

frivillig grupplivförsäkring 53 %

RESÖ

1974 antal medlemmar 33 000

antal anställda 2 100

antal byråer och försäljningsställen 95

Begravningsföreningar

1974 antal föreningar 11

antal medlemmar (organisationer) 1669

antal anställda 324

omsättning milj. kr. 56

Producentkooperation

Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

1975 antal länsförbund 26

antal lokalavdelningar 1 730

antal medlemmar 140 000

Lantbrukarnas branschorganisationer och dessas medlemsantal, 1975 Antal

medi.

- Svenska mejeriernas riksförening, 33 mejeriföreningar 70 000

- Sveriges slakteriförbund, 10 slakteriföreningar 130 000

- Svenska lantmännens riksförbund, 19 lantmannaföreningar 115 000

- Svenska ägghandelsförbundet, 12 äggcentraler 7 500

- Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, 9 skogsägareföreningar 135 000

- Sveriges föreningsbankers förbund, 12 regionala föreningsbanker 262 000

- Sveriges allmänna hypoteksbank, 10 hypoteksföreningar 42 000

- Svensk husdjursskötsel, 20 husdjursföreningar 63 000

- Sveriges bränneriintressenter, 2 bränneriet 1 400

- Sveriges stärkelseproducenters förening, 8 stärkelseföreningar 2 900

- Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, 19 lokalföreningar 800

- Sveriges oljeväxtodlares centralförening, 17 odlarföreningar 12 000

- Sveriges fröodlareförbund, 15 fröodlarföreningar 1 800

- Sveriges betodlares centralförening, 7 betodlarföreningar 12 000

- Sveriges konservodlares samorganisation, 16 lokalföreningar 2 200

totalt antal medlemskap 856 000

antal anslutna jord- och skogsbrukare m. fl. 200 000

föreningarnas antal anställda 1975 55 000

föreningarnas omsättning milj. kr. 21000

kreditorganisationernas utlåning milj. kr. 12 000

BPA

1974 antal anställda 14 000

omsättning milj. kr. 2 500

marknadsandel av bostadsbyggande 12 %

Föreningar inom fisket

1967 antal föreningar 24

antal medlemmar 8 120

försäljning milj. kr. 158

NU 1975/76:54

19 Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975/76:435, 1975/76:642, 1975/76:833 och 1975/76:2128

Antalet konkurser i Sverige har snabbt ökat de senaste åren, och brottsligt förfarande har konstaterats vid anmärkningsvärt många konkurser, anförs det i motionen 1975/76:435. Enligt motionärernas mening är det inte rimligt att företagare som gjort konkurs automatiskt skall ha rätt att starta ett nytt företag eller alternativt aktivera ett vilande bolag. Ett system bör därför, anser de, upprättas med krav på auktorisation för den som önskar starta ett nytt företag efter konkurs. Ett sådant system skulle syfta till att undanröja kvalificerade skattebrott, men skulle också, säger motionärerna, kunna utformas som ett positivt stöd till seriösa småföretagare som av andra skäl tvingats i konkurs.

I motionen 1975/76:642 framhålls att det finns ett stort antal arbetsplatser där kollektivavtal saknas och att anställningen i många fall regleras genom särskilda avtal mellan den enskilde och företaget. Enligt motionärerna är avtalen inte sällan utformade på ett sådant sätt att företagaren kan nedbringa både arbetsgivaravgifter och sociala kostnader för de anställda till ett minimum. Det finns också, konstaterar motionärerna, företagare som ”anställer” arbetare genom uppdragsåtagande. Detta innebär att arbetaren då blir egen företagare eller underentreprenör till den egentlige företagaren. Dessa arbetare står, framhålls det, helt utan socialt skydd samtidigt som den egentlige företagaren går helt fri från sociala förpliktelser. I sådana företag blir även skyddsfrågorna eftersatta, hävdas det. Motionärerna anser att vissa företagsformer utgör allvarliga hinder för att ordning skall kunna skapas på arbetsmarknaden och finner att bl. a. entreprenadsystemet - t. ex. inom byggnadsbranschen och inom varvsindustrin - är ett sådant hinder. De nu nämnda problemen tas också upp i motionen 1975/76:833, där de åsyftade företagen betecknas såsom illojala företag, månskensföretag, fritidsjobbare etc. Motionärerna framhåller att f. n. ingen kartläggning finns av den illojala verksamhetens omfattning och uttalar att en sådan kartläggning bör ske.

Även i motionen 1975/76:2128 pekas på den illojala konkurrens som seriösa företag i stigande utsträckning utsätts för. I motionen avses sådana företagare som undandrar sig ansvaret för exempelvis redovisning av mervärdeskatt, direkta skatter, sociala avgifter och allmän arbetsgivaravgift. Motionärerna anser att det finns grundad anledning att på allvar uppmärksamma dessa problem.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Frågor rörande etableringskontroll togs upp i två motioner vid 1975 års riksmöte. I båda pekades på tendensen att anställningsförhållanden undviks och ersätts med entreprenadavtal. Motionärerna anförde att åtskilliga be -

NU 1975/76:54

stämmelser härigenom kringgås, vilka är knutna till arbetstagarbegreppet och syftar till att skydda arbetstagare. I den ena motionen begärdes en samlad översyn av frågor rörande etableringskontroll m. m. samt initiativ på grundval därav till åtgärder i syfte att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. I den andra motionen föreslogs utvidgning av en pågående undersökning inom statens industriverk rörande etableringar och konkurser inom byggsektorn till att omfatta även andra branscher. Även denna senare motion hade till syfte att de anställdas rättigheter skulle bli bättre tillgodosedda.

Med anledning av de båda motionerna framhöll näringsutskottet (NU 1975:14 s. 79) att det för sysselsättningen och över huvud taget för den ekonomiska utvecklingen var väsentligt att näringslivet fortlöpande fick tillskott av nya företag. Detta ansågs tala mot inskränkningar i den rådande etableringsfriheten. Samtidigt fann utskottet det vara angeläget att man i möjligaste mån sökte undanröja och förebygga de berörda missförhållandena. Utskottet ansåg, mot bakgrund av de förhållanden som motionärerna hade erinrat om, det vara önskvärt att en samlad översyn av de problem som har med etableringsrätten att göra kom till stånd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en samlad översyn rörande rätten att etablera företag (rskr 1975:102).

Gällande rätt

Utskottet lämnade 1975 i ett betänkande (NU 1975:14 s. 30) en översikt över gällande etableringsrätt. Av översikten framgår att svensk etableringsrätt som huvudregel har att all näringsutövning är tillåten för svenska medborgare såvitt inte annat är uttryckligen stadgat. Principen om fri etableringsrätt fanns tidigare inskriven i 1864 års näringsfrihetsförordning. Denna upphävdes år 1968 och ersattes då inte av någon ny motsvarande författning.

I det sammanhanget slogs emellertid det materiella rättsläget fast. Begränsningarav etableringsfriheten har dock, vilket framgår av redogörelsen, införts på flera olika områden av ordnings- och säkerhetsskäl eller med hänsyn till andra samhälleliga intressen. Ett aktuellt exempel är den skärpta reglering av tillfällig handel som införs den 1 juli 1976 enligt lagen (1975:985) om tillfällig handel (prop. 1975:52, NU 1975/76:3, rskr 1975/76:32).

Vissa utredningar m. m.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen, vars arbetsuppgifter år 1973 överfördes till statens industriverk och ett till verket knutet råd för mindre och medelstora företag, ägnade bl. a. uppmärksamhet åt problematiken kring företagskonkurser och ackord. En på uppdrag av delegationen genomförd statistisk kartläggning av konkursutvecklingen i Sverige under senare delen av 1960-talet presenterades 1972 i en rapport med titeln

NU 1975/76:54

"Konkurs och ackord - en studie av insolventa företag”, författad av universitetslektor Gösta Kedner. Industriverket utgav 1974 av samme författare en rapport (SIND 1974:3) med titeln "Konkursföretagets förvaltning och ekonomi - en studie av insolventa företag”. I rapporten analyserades olika ekonomiska och administrativa orsaker till individuella konkurser samt de omständigheter under vilka konkurser utvecklas.

Av samme författare har industriverket utgivit ytterligare en rapport (SIND 1975:2), kallad "Företagskonkurser. Problem - analys - utvärdering - åtgärder”. Denna rapport refereras delvis i det remissyttrande från brottsförebyggande rådet som redovisas nedan (s. 22).

Frågan om kringgående av arbetstagarbegreppet har uppmärksammats av arbetsrättskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. Den behandlas i propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m., vari framläggs förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet vilket har utarbetats på basis av utredningsbetänkandet. I den redogörelse för kommittéförslaget som lämnas i propositionen anförs (bil. 1 s. 171) att det sedan en tid i allt större omfattning förekommer att arbetsgivare i stället för att anlita arbetskraft väljer att låta utföra arbetet för sin verksamhets räkning under andra former, t. ex. på entreprenad eller med anlitande av andra former av uppdragsavtal. Från fackligt håll har man visat missnöje över den alltmer tilltagande användningen av ej anställd arbetskraft. Företeelsen anses i stor utsträckning bottna i en önskan att undgå tillämpning av kollektivavtal samt lagstiftning om arbetarskydd, semester, anställningsskydd m. m. De problem det här är fråga om har föranlett krav från olika håll på motåtgärder. Sådana krav har framförts av bl. a. myndigheter, t. ex. riksskatteverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, och av fackliga organisationer, t. ex. Handelsanställdas förbund och Handelstjänstemannaförbundet. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet berör vid sin behandling av arbetstagarbegreppet bl. a. (bil. 1 s. 308) möjligheten att införa någon form av tidsbegränsat hinder för näringsidkare som har försatts i konkurs att fortsätta med verksamhet som företagare. Frågan får, säger departementschefen, övervägas bl. a. sedan industriverket har slutfört sina undersökningar om konkursfrekvens m. m. inom byggnadsbransch^.

Inom regeringskansliet har tillsatts en interdepartemental arbetsgrupp, som under ledning av statsrådet Lidbom har övervägt åtgärder för att komma till rätta med de rådande missförhållandena. Arbetsgruppen har haft ingående överläggningar med bl. a. företrädare för de fackliga organisationerna. De överväganden som sker inom den interdepartementala arbetsgruppen bör ses mot bakgrund bl. a. av riksdagens beslut 1975 med anledning av motioner i etableringsfrågor. På förslag av näringsutskottet (NU 1975:14 s. 79) uttalade riksdagen att det var önskvärt att det skulle komma till stånd en samlad översyn av de problem som har med etableringsrätten att göra.

NU 1975/76:54

22 De etableringsrättsliga problemen övervägs även inom vissa branschspecifika utredningar. Följande utredningar kan nämnas:

utredningen (H 1974:01) rörande nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell- och restaurangbranschen (ordförande: konsumentombudsmannen Sven Heurgren) vilken har tillkallats mot bakgrund av bl. a. den snabba strukturomvandlingen inom branschen under senare år;

utredningen (H 1974:04) rörande översyn av skrothandelsförordningen (ordförande: f. d. regeringsrådet Frank Öhman) som överväger utformningen av de regler som gäller för handel med skrot och annat begagnat gods;

utredningen (H 1975:02) rörande städbranschen (ordförande: direktör Björn Björnström), som bl. a. har att klarlägga förekommande tendenser inom branschen till kringgående av det gängse arbetsgivar-arbetstagarförhållandet.

En utredning inom statens industriverk som nyligen har slutförts och som är under utgivning belyser etableringar och konkurser inom byggsektorn.

Fråga i riksdagen om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet

Statsrådet Lidbom besvarade den 13 januari 1976 (RD 1975/76:48 s. 17) en fråga (1975/76:141) av herr Hellström (s) om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet. I frågan efterlystes någon form av auktorisation för företagare som efter att uppenbart ha missbrukat konkursförfarandet avser att starta ett nytt företag. I sitt svar framhöll statsrådet att han i stort instämde med frågeställarens syn på problemet med missbruk av konkursinstitutet och att frågan om åtgärder övervägdes bl. a. inom regeringskansliet. Bl. a. kunde någon form av konkurskarantän införas. Enligt statsrådet Lidbom borde detta förberedande arbete inom något halvår ha avancerat så långt att närmare besked skulle kunna lämnas om vilka ytterligare vägar som borde prövas för att man skulle komma till rätta med de påtalade problemen.

Remissyttrande av brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet har avgivit yttrande till utskottet över motionen 1975/76:435 om krav på auktorisation för den som önskar starta ett företag efter genomgången konkurs.

Till remissyttrandet har rådet fogat ett omfattande utredningsmaterial i form av redogörelser från länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län, kriminalpolisen i Stockholm samt kronofogdemyndigheterna i Stockholm och Göteborg för ett antal anmärkningsvärda konkurser och företagsbildningar efter konkurser. Detta material belyser på ett konkret sätt arten av den brottslighet som påtalas i motionen.

Brottsförebyggande rådet har i uppdrag att främja brottsförebyggande insatser och att verka för att samhällets och enskilda insatser mot brott samordnas. Mot bakgrund av att brottsförebyggande rådet tillmäter skattebrotts -

NU 1975/76:54

ligheten ett betydande intresse har rådets styrelse föreskrivit att en av rådets arbetsgrupper, den s. k. brottsskyddsgruppen, skall beakta skattebrottsligheten i sitt arbete. Gruppen har tillsatt en projektgrupp med uppdrag att behandla skatte- och valutabrottsligheten.

I remissyttrandet refererar brottsförebyggande rådet till den tidigare nämnda utredningsrapporten från statens industriverk (SIND 1975:2) om företagskonkurser. Enligt rapporten förekommer gäldenärsbrott i 40-50 % av företagskonkurserna. Brottsförebyggande rådet finner att den verkliga omfattningen av gäldenärsbrott torde vara högre, eftersom i en och samma konkurs ett flertal sådana brott kan förekomma. Andra frekvent förekommande brott är brott mot uppbördslagen, bestående i att företagaren drar källskatt av sina anställda men underlåter att leverera den till statsverket. Vidare har, påpekas det, de under senare år uppmärksammade vinst- och förlustbolagsaffärerna lett till många åtal för skattebrott. I åtskilliga fall har aktiebolag upplösts efter likvidation sedan bolaget tömts på sina tillgångar.

Olika åtgärder som kan verka bromsande på den beskrivna brottsligheten har genomförts eller är under övervägande, framhåller brottsförebyggande rådet, t. ex. den nya aktiebolagslagens skärpta krav på aktiekapitalets storlek, ett till lagrådet remitterat förslag till ändring i konkurslagen, åtgärder mot fåmansbolagen samt en ny generalklausul inom skatterätten. Därutöver är det, säger rådet, angeläget att förebyggande åtgärder kan sättas in på ett tidigt stadium när en konkurs börjar skymta. Rådet finner i detta sammanhang det vara naturligt att kronofogdemyndigheterna får sådana resurser att de kan ingripa med kraft i de fall då företagare och andra ser ut att närma sig konkurs. Rådet förutsätter att konkurslagskommitténfJu 1971:06) och kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03) överväger hithörande frågor.

Brottsförebyggande rådet är inte berett att f. n. uttala sig för någon bestämd lösning på problemet med de påtalade missförhållandena. Bl. a. pekar rådet på risken för kringgående av kontrollåtgärder genom utnyttjande av bulvaner. Rådet anser det dock under alla förhållanden vara angeläget att initiativ tas till åtgärder som kan begränsa de påtalade samhällsskadliga handlingarna och är därför positivt till andemeningen i den aktuella motionen.

Fråga om skyldighet att åstadkomma ersättningsetablering vid nedläggning av industri

Motionen 1975/76:2158

Motionerna 1975/76:2157 och 1975/76:2158, av vilka den förra innehåller den samlade motiveringen, utmynnar i krav på ett åtgärdsprogram med syfte att industrier skall förläggas till och sysselsättningstillfällen åstadkommas i Västernorrlands län. Såvitt yrkandet i den senare motionen gäller statlig verksamhet i företagsform har det behandlats i näringsutskottets be -

NU 1975/76:54

tänkande 1975/76:39.

Motionären riktar under rubriken ”Storfinansens sabotage mot Ådalen” kritik mot Svenska Cellulosa AB för tidigare nedläggning av industrier där och aktuella planer på nedläggning av företagets massafabrik i Kramfors.

Interpellation

De ovan återgivna synpunkterna har framförts även i en interpellationsdebatt den 6 februari 1976 (RD 1975/76:62 s. 113), då chefen för arbetsmarknadsdepartementet statsrådet Bengtsson besvarade en interpellation (1975/76:88) av motionären om åtgärder mot arbetslösheten i Västernorrlands län. I svaret och följande inlägg redogjorde statsrådet för vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m.

Frågor om inrättande av industriella utvecklingscentra

Motionerna 1975/76:334, 1975/76:436, 1975/76:508, 1975/76:835,

1975/76:846,1975/76:1765,1975/76:1793,1975/76:1825 och 1975/76:2113

En utförlig motivering med generell inriktning lämnas i motionen 1975/76:1765 för förslaget om ett nytt industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Västmanlands län. Motionären poängterar betydelsen av att uppfinnarverksamhet stimuleras. Den tekniska forskningen måste, anför han, kompletteras med en specifikt behovsinriktad innovationsaktivitet. Förutsättningar för sådan anser han särskilt finnas hos mindre och medelstora företag samt enskilda uppfinnare. Genom uppmuntran av kreativa tekniska begåvningar skulle ett stort antal nya arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin vinnas, hävdas det. Småindustrin i Västmanland och angränsande områden har enligt motionären stort behov av hjälp till teknisk utveckling, varför lokalisering dit av ett nytt IUC rekommenderas. Motionären framhåller emellertid att IUC-verksamheten ligger på hög teknisk nivå och är kostsam. Till förhållandevis låg kostnad skulle småföretagares och uppfinnares verksamhet kunna underlättas genom inrättande av kollektiva industrihus eller innovationscentra, helst ett i varje län. Dessa skulle bl. a. omfatta experimentverkstäder för uppfinnare. De insatser som görs av företagareföreningarna och styrelsen för teknisk utveckling (STU) är enligt motionären inte tillräckliga för att tillgodose det angivna syftet.

Ett samlat utbud av specialtjänster medför stora fördelar för företagens produktutvecklingsarbete, anförs i motionen 1975/76:2113. Industriella utvecklingscentra är enligt motionärerna ett viktigt komplement till företagareföreningarna och bör inrättas på ytterligare ett par orter, i första hand i Jönköpings län och i Värmlands eller Kopparbergs län.

NU 1975/76:54

25 Insatser i Jönköpings län begärs också i motionen 1975/76:835. De östra delarna av detta län kännetecknas av en stagnerande utveckling såväl sysselsättningsmässigt som befolkningsmässigt, anför motionärerna. En likartad utveckling noteras för Kronobergs län, nordvästra delarna av Kalmar län och de södra delarna av Östergötland. Jönköpings län uppfyller enligt motionärerna de kriterier som har angivits för statligt finansierade utvecklingscentra.

I motionen 1975/76:334 hänvisas till statens industriverks utvärdering av IUC i övre Norrland och till det generella behov av service i fråga om produktutveckling som har konstaterats för de mindre och medelstora företagens del. Den speciella koncentrationen av småindustrin i Jönköpings län till den sydvästra länsdelen talar enligt motionärerna för att ett IUC förläggs till Värnamoområdet. Ett IUC lokaliserat dit skulle ligga väl till för att betjäna småföretag i de tre Smålandslänen och även i Blekinge, säger motionärerna.

Småland och Blekinge bör ses som ett område som till alla delar uppfyller kriterierna för inrättande av ett nytt IUC, sägs i motionerna 1975/76:508 och 1975/76:1793.1 den förra motionen nämns att företagen i detta område för egentligt produktutvecklingsarbete är hänvisade till centrala institutioner i Stockholm och Göteborg vilka är inriktade företrädesvis på större företag. I den senare anförs att lokaliseringen inom det angivna området bör ske med beaktande av inomregionala synpunkter. Av de fyra aktuella länen har, menar motionärerna, Kalmar län det dokumenterat klart högsta behovet av institutioner för att vidareutveckla infrastrukturen. En lokalisering till den nordvästra delen av detta län, närmast Vimmerby-Hultsfredsregionen, rekommenderas. I motionen 1975/76:846 uttalas att de inre delarna av Småland, möjligen med undantag av Jönköping och Växjö, beträffande sysselsättning, befolkningsutveckling, åldersfördelning m. m. har förhållanden som är jämförbara med dem som råder i det inre stödområdet i Norrland. Om staten skall satsa på industriell utvecklingsverksamhet i Småland, är det rimligt att denna förläggs till Kalmar län, anser motionären. Hultsfred ligger kommunikationstekniskt väl till med bl. a. goda järnvägsförbindelser, påpekar han.

Gävleborgs län hör till de län där behovet av produktutveckling är särskilt stort, hävdas i motionen 1975/76:1825. Ett IUC bör därför förläggas till länet som komplement till en upprustning av länets företagareförening.

I södra delen av stödområdet, dvs. i s ö d r a Norrland och norra Svealand finns en sektor av mindre företag som är värd att bygga på, och därför borde en fortsatt försöksverksamhet med IUC förläggas dit, sägs i motionen 1975/76:436. Motionärerna rekapitulerar målen för IUC i Skellefteå och diskuterar de mindre och medelstora företagens betydelse för

NU 1975/76:54

den regionala balansen inom ett län. De betonar vikten av samarbete mellan alla berörda organ vid planeringen av ett nytt 1UC.

Industriellt utvecklingscentrum (IVC) i Skellefteå

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå bildades år 1971. IUC:s stiftare var Norrlandsfonden, som tillsköt huvudparten - 12 milj. kr. - av stiftelsekapitalet, Västerbottens läns landsting och Norrbottens läns landsting, vilka likaledes tillsköt medel, samt statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling (STU) och dåvarande statens institut för företagsutveckling (S1FU). I IUC:s styrelse ingår representanter för stiftarna - varvid SIFU:s plats har övertagits av statens industriverk - och dessutom för industridepartementet. Umeå universitet, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, Företagareföreningarnas förbund och Sveriges industriförbund.

IUC har enligt sina stadgar till ändamål att verka för att öka i första hand den inom verksamhetsområdet - dvs. främst Västerbottens och Norrbottens län - befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga. IUC skall inom de fackområden som styrelsen anvisar själv eller i samarbete med andra serviceorgan kunna erbjuda kvalificerade personella och tekniska resurser för marknadsanalys, konstruktions- och beräkningsarbete, provning, kvalitetskontroll, utbildning och liknande områden. IUC skall vidare följa sådant utvecklingsarbete och sådan forskning som bedrivs utanför stiftelsen på områden av intresse för dess verksamhet.

Dessa instruktioner har vid IUC konkretiserats på det sättet att IUC har att söka produktidéer som kan utvecklas i samarbete med företag i Norrland,

att skapa kontakter mellan forskning och norrländskt näringsliv, att medverka i utvecklingsarbete från idéanalys till färdig produkt, att tillhandahålla resurser för utvecklingsprovning, behandling av kvalitetstekniska frågor och liknande uppgifter, att ge information till företag i frågor rörande ekonomi, patent, standard, provning etc.,

att komplettera och samarbeta med centrala och regionala företag och organ.

IUC är funktionellt organiserat med avdelningar för förstudier, maskinkonstruktion, reglerteknik, experimentell provning, kvalitetskontroll och administration. Verksamheten bedrivs i projektbunden form med en eller flera avdelningar involverade i de olika projekten. Antalet anställda var vid 1974 års slut 27, varav 12 ingenjörer, och är f. n. 39, varav 26 ingenjörer.

IUC disponerar sedan 1974 en för ändamålet uppförd fastighet med en totalyta av 2 000 kvadratmeter. Den totala investeringskostnaden för fas -

NU 1975/76:54

tigheten uppgår till ca 4,7 milj. kr. Under åren 1971-1974 investerades ca 750 000 kr. i mätinstrument och ca 100000 kr. i verkstadsmaskiner. Vid IUC har byggts upp resurser för kvalitetsteknik och provning.

Antalet uppdrag under verksamhetsperioden 1971-1974 var 344, fördelade på ungefär 300 kunder. Av uppdragen var ungefär hälften enklare uppdrag (marknadsstudier, tekniska utredningar och patentgranskningar), de övriga av mera kvalificerat slag, såsom konstruktionsarbete och prototypframtagning. Kunderna har huvudsakligen varit företag och enskilda uppfinnare. Verkstadsindustrin svarar för drygt hälften av uppdragen. Uppdragsverksamheten har till väsentlig del kommit att avse relativt stora företag (med fler än 200 anställda). Uppdragsintäkterna har bara delvis täckt de totala kostnaderna för verksamheten. För år 1976 har deras andel beräknats bli ca 60 96.

Utvärdering av IUC:s verksamhet

Statens industriverk fick år 1974 av Kungl. Maj:t i uppdrag att översiktligt utvärdera och analysera erfarenheterna av IUC:s verksamhet. Resultatet av den utredning som industriverket har verkställt redovisas i promemorian (SIND PM 1975:5) Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland. Ovanstående uppgifter om IUC har i huvudsak hämtats ur denna rapport.

Rapporten utmynnar i vissa sammanfattande bedömningar. Syftet med dessa anges vara att ge översiktliga synpunkter på den praktiska utformningen av nya utvecklingscentra av ”IUC-karaktär” som regering och riksdag ev. kan ha att ta ställning till framdeles.

Beträffande lokaliseringsvalet konstateras att uppbyggnaden av specialistkompetens och teknisk utrustning för företagsservice på produktutvecklingsområdet i första hand bör ske i sådana regioner som kännetecknas dels av betydande täthet av "teknologitung” industri, dels av att existerande utbud av extern teknisk utvecklingsservice är begränsat. Även i en ort som Skellefteå, med en för norrländska förhållanden mycket god och differentierad industristruktur, synes det lokala upptagningsområdet vara otillräckligt för ekonomisering av en kvalificerad produktutvecklingsservice av viss minimiomfattning. Detta förhållande har motiverat en betydligt vidare regional inriktning av IUC än vad Skellefteåregionen innebär. Samtidigt måste dock hänsyn tas till såväl geografiska som mer psykologiska avstånd mellan IUC och dess potentiella uppdragsgivare.

I rapporten pekas på den roll som med IUC samverkande organisationer har haft vid delfinansiering av utvecklingsprojekt som har kanaliserats till IUC. På annan ort i landet bör, framhålls det, frånvaron av regionspecifika finansieringsformer som Norrlandsfondens observeras. Ytterligare en slutsats är att inkörningsperioden i allmänhet är relativt lång för en så ny och för företagen delvis främmande extern produktutvecklingsservice som det här är fråga om. Detta beror bl. a. på det låga ”konsultmedvetande" som

NU 1975/76:54

de mindre och medelstora industriföretagen ofta har. Det är i praktiken svårt att på kort sikt skapa tillräcklig och köpstark efterfrågan på konsultoch rådgivningsinsatser i de mindre företagen utan att dessa insatser förbereds eller kompletteras med andra stimulansåtgärder, såsom utbildningsinsatser.

En flexibel planering av nya utvecklingscentra rekommenderas. Behovet av organisationsutredningar bedöms vara mindre än behovet av att noggrant kartlägga och analysera styrkan i den efterfrågan på bistånd och service i produktutvecklingsarbetets olika moment som den berörda industrin har eller kan väntas få. Slutligen påpekas att IUC:s verksamhet knappast ens efter uppbyggnadsperioden kan beräknas uppnå mer än kanske 60-80 % självfinansieringsgrad.

Frågor om utredningar m. m. rörande mindre och medelstora företag

Motionerna 1975/76:1785, 1975/76:1788, 1975/76:1792, 1975/76:1804, 1975/76:1807,1975/76:1812,1975/76:2026,1975/76:2122 och 1975/76:2128

En betydande centralisering i företagsstruktur och ägande har skett sedan början av 1960-talet och sker fortfarande, sägs i motionen 1975/76:1788. Motionärerna anser att koncentrationsprocessen i många fall gått avsevärt längre än som erfordras för att stordriftens fördelar skall tas till vara. De mindre företagen har, hävdas det, oftast större förmåga att anpassa sig till efterfrågeförändringar på marknaden, större smidighet att ställa om till nya produkter och bättre möjligheter att tillgodose en lokal marknad. Vidare bör också till smådriftsfördelarna räknas gynnsammare möjligheter att föra fram tekniska idéer samt att förverkliga företagsdemokrati och tillfredsställelse i arbetet. Underskattning av smådriftsfördelarnas betydelse har enligt motionärerna lett till ett försämrat resursutnyttjande.

Ett yrkande i motionen 1975/76:2026 avser tillsättande av en utredning med uppgift att analysera de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor och att lägga fram förslag som är ägnade att bryta tendensen att allt fler mindre och medelstora företag köps upp av större företag. Motiveringen för detta yrkande återfinns i motionen 1975/76:1979. I denna hävdas att mycket tyder på att familjeföretagens problem har ökat på senare år och att familjeföretagarna nu i större utsträckning än tidigare tvingas göra sig av med sina företag till följd av kapitalbeskattningens utformning och dess konsekvenser främst vid generationsskiften. Utvecklingen mot ett begränsat antal stora företag underlättas av den starkt selektiva näringspolitiken, hävdas det i motionen. Till att försämra villkoren för mindre och medelstora företag bidrar enligt motionärerna också nuvarande arvs- och förmögenhetsbeskattning i kombination med den starkt progressiva inkomstbeskattningen. I samma riktning verkar även de nyligen införda reglerna om förbud för aktieägare att låna i eget företag, vilka har haft den icke avsedda effekten

NU 1975/76:54

att ytterligare bidra till företagens generationsväxlingsproblem, säger motionärerna. Ytterligare hävdas att det allmänna företagsklimatet har blivit otillfredsställande, med oriktig och partipolitiskt betingad propaganda mot företagare.

En kartläggning av de ökade företagsförsäljningarna och deras verkningar på kortare och längre sikt föreslås i motionen 1975/76:2122. 1 det enskilda fallet kan, säger motionärerna,ett mindre eller medelstort företags försäljning till en stor koncern vara en god lösning som tillför nytt kapital och större resurser. De menar emellertid att de samlade och accelererande tendenserna att mindre och medelstora företag, ofta familjeföretag, säljs till storkoncerner är betänkliga, särskilt på längre sikt, eftersom de leder till en icke önskvärd maktkoncentration. Försäljning och upplösning av mindre och medelstora företag har, hävdas det, nu fått en sådan omfattning att en närmare studie bör komma till stånd. Detta kan ske genom en särskild utredning eller genom industriverkets försorg, varvid det också bör kartläggas vilka verkningar för de anställda och de berörda orterna som företagsförsäljningarna medför.

I motionen 1975/76:2122 aktualiseras också frågan om åtgärder i syfte att stimulera intresset för företagaryrket och om behovet av ökade utbildningsmöjligheter för företagare och personal i ansvarig ställning inom de mindre företagen. För att intresset för företagaryrket skall ökas föreslås i motionen ett ökat utrymme för företagsanpassade ämnen såväl på skolans högstadium som i den efterföljande utbildningen samt en ökad samverkan mellan massmedia och näringslivet. För att utbildningsmöjligheterna för företagare skall förbättras föreslås i motionen att kursavgifterna vid statens industriverks SIFU-enhet och inom liknande utbildningsverksamhet sänks så att ett ökat deltagande stimuleras. Motionärerna anser också att företagarorganisationernas utbildningsverksamhet bör vara bidragsberättigad i samma omfattning som löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet.

Frågan om åtgärder med syfte att stimulera företagsamheten tas också upp i motionerna 1975/76:1785 och 1975/76:1804. I den förra motionen hävdas att effekterna av den nuvarande näringspolitiken är att de mindre och medelstora företagen systematiskt missgynnas eller i varje fall inte beaktas i tillräcklig utsträckning utifrån sina förutsättningar. Som exempel härpå nämns aktiebolagslagens regler för värdering, skyldigheten att lämna uppgifter till samhälleliga organ, reglerna för avsättning till investeringsfonder, kraven på materiella säkerheter vid lån samt utformningen av systemet för återlån från allmänna pensionsfonden och av kreditrestriktioner. Motionärerna kräver en klart uttalad strukturpolitisk målsättning från samhällets sida, fullföljd i näringspolitiken, regionalpolitiken och den ekonomiska politiken. I motionen 1975/76:1804 framhålls att det krävs en god miljö för företagsamheten. Enligt motionärerna ställer dock samhället allt fler krav på företagen, t. ex. genom den nya arbetsrättslagstiftningen, genom utformningen av skatte- och avgiftspolitiken och genom de betungande

NU 1975/76:54

kraven på uppgiftslämnande. Oförutsedda politiska beslut, en ”näringspolitisk ryckighet” skapar svårigheter, hävdar de. En rad grenar av samhällets politik av betydelse för företagsmiljön räknas upp. Önskemål framförs rörande arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. De problem som förorsakas av den alltmer detaljerade lagstiftningen påtalas. Även nyföretagandet påverkas av bristerna i företagsmiljön, uttalar motionärerna och understryker dess betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Såväl industrin som framför allt de privata serviceföretagen tillskrivs gynnsamma framtidsutsikter. En ökad betydelse för serviceföretag innebär, framhålls det, en ökad betydelse för mindre företag - serviceföretagen är i allmänhet begränsade till sin storlek.

De mindre serviceföretagens arbetsvillkor bör i ökad utsträckning uppmärksammas av statens industriverk, hävdas i motionen 1975/76:1812. När man i näringspolitiska sammanhang diskuterar åtgärder för att främja företagsamheten i vårt land är det huvudsakligen den producerande industrin som åsyftas, säger motionärerna. De menar att man ofta förbiser det betydelsefulla område inom svenskt näringsliv som servicesektorn utgör. Företag inom service, reparation, underhåll m. m. svarar för en betydande insats sysselsättningsmässigt och ekonomiskt. Serviceföretagen bidrar, säger motionärerna, genom att motverka förslitning av materiella värden också till bättre hushållning med våra knappa resurser och till personlig trivsel.

Frågan om företagsmiljön och den nuvarande näringspolitikens effekter på denna tas utom i de ovannämnda motionerna 1975/76:1785 och 1975/76:1804 upp i motionen 1975/76:2128. Motionärerna nämner ett antal faktorer som enligt deras mening missgynnar framför allt de mindre företagen och därmed negativt påverkar nyföretagandet. 1 motionen föreslås att effekterna av den nuvarande näringspolitiska miljön på nyföretagandet utreds.

Två motioner, 1975/76:1792 och 1975/76:1807, tar upp frågan om information till företagare m. fl. om den författningsmässiga regleringen av näringsverksamheten m. m. I motionen 1975/76:1807 anförs att under tiden januari 19741, o. m. januari 1975 stiftades omkring 180 nya lagar som berörde företagsamheten. Däri ingår ändringar i gällande lagstiftning. De mindre företagen saknar personalresurser för att följa skeendet på lagstiftningsområdet och tolka de nya lagbestämmelser som tillkommer, framhålls det.

1 båda motionerna efterlyses åtgärder för att i första hand företagarna skall bli systematiskt informerade om ändringar i lagstiftningen. Det framhålls att företagens organisationer gör insatser på detta område. Enligt motionärerna bör det emellertid i första hand vara samhällets skyldighet att ge information om de nya lagarna.

NU 1975/76:54

31 R iksdagsbehandiing av tidigare motioner på området

Förslag om att en sammanställning och utvärdering skall göras av olika vetenskapliga undersökningar av stordrifts- och smådriftsfördelar i olika branscher m. m. i syfte att skapa underlag för utformning av den framtida näringspolitiken har tidigare väckts i en motion vid 1975 års riksmöte. Utskottet framhöll (NU 1975:14 s. 83) med anledning av motionen att en rapport innehållande en inventering av forskningen och debatten rörande de mindre och medelstora företagen hade publicerats år 1974 av statens industriverk. Ett särskilt kapitel ägnades i rapporten åt storleksbetingade förhållanden, såsom produktionsmässiga skaleffekter och skillnader i fråga om kreditförsörjning m. m. Utskottet förutsatte att de problem som hade tagits upp i den nämnda motionen även fortsättningsvis skulle komma att belysas bl. a. genom industriverkets försorg. Motionärernas yrkande om en särskild framställning till regeringen i frågan avstyrktes. Häremot reserverade sig centerpartiets och folkpartiets representanter i utskottet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Förslag om en utredning om effekterna av samhällets näringspolitik och ekonomiska politik för de mindre och medelstora företagen å ena sidan och storföretagen å den andra har förut framförts i motioner åren 1973-1975. Med en motivering liknande den som anfördes beträffande den nyss nämnda motionen fann näringsutskottet år 1975 (NU 1975:14 s. 84) att motionärernas önskemål i väsentliga avseenden var tillgodosedda eller skulle komma att tillgodoses. Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Ställningstagandena de båda föregående åren hade varit desamma; då förekom emellertid reservationer där centerpartiets och moderata samlingspartiets - och 1973 även folkpartiets - representanter stödde motionsyrkandet.

1 en motion vid 1975 års riksmöte begärdes en utredning med uppgift att föreslå åtgärder med inriktning på mindre och medelstora företag i syfte att öka nyföretagandet. Näringsutskottet anförde bl. a. (NU 1975:14 s. 85) att det i första hand borde ankomma på rådet för mindre och medelstora företag samt andra redan befintliga organ, såsom utredningar med mera specifika uppgifter, att pröva om nya samhälleliga åtgärder var motiverade på det aktuella området. Med denna motivering avstyrkte utskottet motionen. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Likartade förslag hade tidigare förekommit åren 1971 och 1973. Vid det första tillfället begärdes en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga fram förslag till stimulans av nyföretagande genom nya former för långsiktig finansiering. På förslag av näringsutskottet (NU 1971:9) hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t att motionen för övervägande skulle överlämnas till (dåvarande) delegationen för de mindre och medelstora företagen. År 1973 avstyrkte näringsutskottet (NU 1973:54) och avslog riks -

NU 1975/76:54

dagen en motion enligt vilken Kungl. Maj:t borde förelägga riksdagen förslag till åtgärder bl. a. för att stimulera till ökat nyföretagande. 1 detta fall avgavs reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet.

En begäran att statens industriverk i ökad utsträckning skulle uppmärksamma arbetsvillkoren för de mindre serviceföretagen samt att företagareföreningarnas tåne- och rådgivningsverksamhet skulle omfatta även dessa företag framfördes i en motion vid 1975 års riksmöte. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 88) ansåg sig kunna utgå ifrån att industriverket betraktade serviceföretagens förhållanden som ett viktigt ämne och var inställt på att ägna dem skälig uppmärksamhet. Någon särskild framställan i ämnet till regeringen fann utskottet därför inte vara erforderlig. Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionen.

I en motion vid 1975 års riksmöte framfördes önskemål om en kartläggning av den pågående strukturomvandlingen i näringslivet. Med hänvisning till pågående och planerad utredningsverksamhet inom statens industriverk samt med erinran om en nyligen publicerad delrapport (SOU 1974:11) ”Svensk industri. Industribranschernas utveckling” från industristrukturutredningen avstyrkte utskottet (NU 1975:14 s. 83) motionsyrkandet, som också avslogs av riksdagen.

I den sistnämnda motionen begärdes även förslag till åtgärder i syfte att stimulera intresset för företagaryrket. Med en motivering liknande den som redovisats ovan i samband med motionen om åtgärder för att öka nyföretagandet avstyrkte utskottet (NU 1975:14 s. 88) den nu avsedda motionen. Denna avslogs av riksdagen.

Vissa utredningar rörande mindre och medelstora företag

En omfattande utredningsverksamhet rörande mindre och medelstora företag förekommer på olika håll. I det följande ges en översikt över ett antal genomförda resp. pågående utredningsarbeten.

Industristrukturutredningens delrapport (SOU 1974:11) ”Svensk industri. Industribranschernas utveckling” redovisar en statistisk genomgång av utvecklingen inom 20 olika industribranscher under åren 1965-1970. Utredningsrapporten har tidigare uppmärksammats i ett av utskottets betänkanden (NU 1975:14 s. 45).

Frågan om olika företagsformers lämplighet för mindre och medelstora företag har studerats av statens industriverk och behandlats i en utredningsrapport (SIND 1975:5) ”Företagsformer i teori och tillämpning - en studie med inriktning på mindre och medelstora företag". I rapporten ges en översikt över olika associationsformer samt deras för- och nackdelar med hänsyn till olika krav som ställs beträffande generationsskiften, begränsning av risktagande, skattekonsekvenser m. m.

NU 1975/76:54

33 Inom industriverket har nyligen framlagts en utredningsrapport (SIND 1975:6) om kursverksamheten m. m. vid statens industriverk. I rapporten aktualiseras bl. a. frågan om ett ökat stöd till utveckling och anpassning av kurser och hjälpmedel samt kursgenomförande i syfte att bättre tillgodose existerande utbildningsbehov inom de mindre företagen. Det föreslås i rapporten att verksamheten vid statens industriverks SIFU-enhet till större del än hittills skall få sina kostnader för utbildningsinsatser täckta med statligt stöd. Utredningsrapporten remissbehandlas f. n.

Familjeföretagens villkor och problem finns belysta i en serie skrifter som Sveriges industriförbund utgett under åren 1974 och 1975 på temat ”Framtid och familjeföretag?” Rapporterna är baserade på studier av familjeföretag i Västerbottens resp. Kronobergs län, vilka har utförts av företagsekonomer vid universitetet i Umeå resp. universitetsfilialen i Växjö. Rapporterna belyser bl. a. frågor om ägande, ledning och kapitalbildning i familjeföretag, företagande i ett regionalt perspektiv samt fusioner och försäljningar.

I industriverkets utredningsrapport (SIND 1974:2) ”Mindre och medelstor industri i förvandling-en inventering av forskningen och debatten" belyses på olika sätt de mindre företagens situation och problem i dagens samhälle. Bl. a. behandlas frågor rörande smådrifts- och stordriftsfördelar, lönsamhet och kapitalstruktur i småföretag, motiv för nyetableringar, fusioner och fusionsorsaker samt konkurser och nedläggningar. I detta sammanhang bör också nämnas en skrift, kallad Små företag - stora problem (Stockholm 1975), vilken under redaktion av professor Dick Ramström har utgivits av ett antal företagsekonomer som är eller har varit verksamma vid Umeå universitet.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt har nyligen avgett sitt slutbetänkande (SOU 1976:12) Företagens uppgiftslämnande. I betänkandet belyses myndigheternas uppgiftsinhämtande och förutsättningarna för en begränsning och förenkling av företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet. Några generella åtgärder för att åstadkomma lättnader för företagen i deras uppgiftslämnande har utredningen inte ansett vara möjliga. Enligt utredningens bedömning ligger möjligheterna till begränsning och förenkling av uppgiftslämnandet i stort sett inom ramen för vad som vid utformningen av varje särskilt uppgiftskrav kan åstadkommas genom tillämpning av olika metoder, vilka utredningen redovisar. Utredningsbetänkandet är f. n. föremål för överväganden inom finansdepartementet.

Flera utredningar arbetar f. n. med frågor som berörs i de motioner som behandlas i detta avsnitt. Bl. a. följande kan nämnas.

Statens industriverk har startat en utredning om de samhällsekonomiska effekterna av familjeföretagsfusioner. Denna utredning beräknas bli slutförd under våren 1977.

3 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 54

NU 1975/76:54

34 Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik Wärnberg) har till uppgift att göra en översyn av den nuvarande företagsbeskattningen. Utredningen har vid två tillfällen erhållit tilläggsdirektiv. Den fick sålunda i juni 1974 uppdraget att bl. a. utreda möjligheterna till ändringar av kapitalbeskattningen i syfte att underlätta små och medelstora företags problem med avseende på kapitalbeskattningen i samband med generationsväxlingar vid företagen; denna utvidgning av utredningsuppdraget föranleddes av en begäran av riksdagen hösten 1974 på förslag av skatteutskottet (SkU 1974:38, rskr 1974:259)om utredning av dessa frågor. Ytterligare tilläggsdirektiv i mars 1975 föranleddes bl. a. av en begäran från riksdagen beträffande dels en differentiering av beskattningen i regionalpolitisk! syfte (SkU 1974:49, rskr 1974:291), dels en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala (SkU 1974:54, rskr 1974:329).

1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21; ordförande: f. d. justitierådet Hans Stark) tillkallades hösten 1974 för att utreda frågor om handelsbolag m. m. En av utgångspunkterna för utredningsarbetet skall vara att handelsbolaget även i fortsättningen skall vara en för det mindre företaget lämpad företagsform. Utredningen har också att behandla frågan i vad mån det behövs en särskild ny bolagsform för mindre företag av den typ som finns i tysk rätt (Gesellschaft mit beschränkter Haftung), fransk rätt (Société å responsabilité limitée) och i dansk rätt (anpartsselskab). Utredningsuppdraget är bl. a. föranlett av en hemställan från riksdagen (LU 1974:19, rskr 1974:234) om skyndsam utredning angående införande av en särskild bolagsform för mindre företag.

Uppgifter om företagareföreningsutredningen (A 1975:03) lämnas i näri ngsutskottets betänkande 1975/76:51 (s. 2).

Frågor om åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapitaloch kreditförsörjning

Motionerna 1975/76:375, 1975/76:635, 1975/76:1770, 1975/76:1784, 1975/76:1805, 1975/76:1821, 1975/76:1825, 1975/76:2026, 1975/76:2027, 1975/76:2044 och 1975/76:2113

I motionen 1975/76:2113 anförs att produktutvecklingen upplevs som ett av de största problemen i mindre och medelstora företag. Enbart en idé är inte tillräcklig som säkerhet för att lån skall kunna erhållas genom de traditionella kreditinstituten. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har möjligheter att stödja enskilda innovatörer och mindre företag vid teknisk utveckling av idéer. Dessa möjligheter är viktiga och bör byggas ut, säger motionärerna. Särskilt för de mindre företagens del är det emellertid, fortsätter de, viktigt att de insatser som görs ligger så nära företagen som möjligt. Studier av serviceutnyttjandet i mindre företag pekar nämligen, hävdar de.

NU 1975/76:54

entydigt på att avståndet - i geografisk och psykologisk bemärkelse - utgör en viktig faktor. De föreslagna produktutvecklingslånen skulle i fråga om omfattning och utformning ha företagareföreningarnas s. k. direktlån som förebild. Kreditgarantier skulle möjliggöra att normala banklån kan ställas till förfogande. Det skulle ankomma på regeringen att fastställa beloppsgräns och utforma närmare anvisningar.

Liknande synpunkter anförs i motionen 1975/76:1825, där samma förslag om produktutvecklingslån framförs.

För att jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas krävs en betydande satsning på att öka Sveriges export, uttalas det i motionen 1975/76:635. Det är därför viktigt, anförs det, att bristerna i fråga om möjligheter till marknadsinvesteringar undanröjs. Det finns, säger motionärerna, relativt goda möjligheter att lånefinansiera ett utvecklingsprojekt. Utveckling av nya marknader kan med avseende på angelägenhetsgrad och risk likställas med teknisk utveckling, fortsätter de. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet borde kunna ges för ändamålet, och statens utvecklingsfond vore lämplig myndighet att medverka vid lånefinansiering av marknadsaktiviteter.

Företagskapital AB betecknas i motionen 1975/76:2042 - som innehåller motiveringen till det här aktuella yrkandet i motionen 1975/76:2044 - som ett värdefullt komplement till AB Industrikredit och AB Företagskredit. Företagskapital har f. n. inte utnyttjat hela det garantibelopp som institutet kan ta i anspråk, framhålls det. Detta beror på att de nuvarande reglerna för verksamheten är alltför snävt utformade, säger motionärerna. De påpekar att bolaget med nuvarande regler kan utöka ett företags aktiekapital i samband med finansieringen av ett visst projekt men inte stödja en mer allmän konsolidering, t. ex. i samband med ett generationsskifte.

Det erinras i motionen 1975/76:2113 om att en lång rad hel- och halvstatliga kreditinstitut har bildats under årens lopp för att kompensera de mindre företagens handikapp på den reguljära kreditmarknaden. F. n. torde, säger motionärerna, ett 25-tal sådana institut och myndigheter bidra till förmedlingen av kapital till mindre och medelstora företag. En bättre samordning av skilda låneformer och kreditinstitut anges i motionen vara önskvärd för att företagen skall kunna överblicka de olika möjligheterna att anskaffa kapital. En huvudpunkt bör därvid vara, anförs det, att undersöka om de olika instituten kan samlas inom ramen för en gemensam administration och om föreliggande stödformer i största möjliga utsträckning kan koncentreras till ett organ.

I motionen 1975/76:1979, som innehåller motiveringen för yrkandet i motionen 1975/76:2026 om förslag syftande till möjlighet för bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringlivet, anförs att besluten om den slutliga kreditgivningen vad gäller fondens medel så långt som möjligt bör decentraliseras. Ju fler händer riskbedömningar och kreditbeslut fördelas

NU 1975/76:54

på, desto mindre allvarliga behöver konsekvenserna av gjorda misstag bli, säger motionärerna.

Förslaget i motionen 1975/76:1784 om regionala utvecklingsbanker framförs under hänvisning till bl. a. koncentrationseffekter av allmänna pensionsfondens utlåning och aktieköp samt kreditrestriktionernas konsekvenser för de mindre företagen. Landet skulle delas upp i fem å sex områden med var sin utvecklingsbank. Dessa banker skulle ha till uppgift att tillhandahålla företag inom regionen riskvilligt kapital genom aktieteckning och långivning. Deras insatser skulle utom på företagsekonomiska kriterier baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Insatserna skulle göras i samverkan med företagareföreningarna; eventuellt kunde dessas utlåning inordnas i de regionala utvecklingsbankernas. I styrelsen för en sådan utvecklingsbank skulle ingå representanter för regionens samtliga landstingskommuner, fackföreningsrörelsen, näringslivet - inklusive producent- och konsumentkooperationen - arbetsmarknadsmyndigheterna och staten. Medel skulle erhållas ur allmänna pensionsfonden mot statsgaranti.

Med hänsyn till kreditgivningen till industrin och särskilt de mindre och medelstora företagen måste, hävdas det i motionen 1975/76:1770, bankernas industriella kunnande utvecklas. Om industriföretagen hos bankerna kunde finna tjänstemän med god kännedom om industriell problematik skulle en stimulerande och gynnsam praktisk arbetsgemenskap kunna uppkomma. Motionären diskuterar i sammanhanget den svenska industrins möjligheter att hävda sig kvalitativt på världsmarknaden. Alla vägar som är möjliga måste, menar han, begagnas för att vår industri inte skall förlora sitt kvalitetsförsprång. Industrin torde av respekt för bankerna inte våga antyda önskvärdheten av att större praktisk industriell erfarenhet finns hos dessa, säger motionären, och bankerna nås till följd därav inte av erforderliga impulser utifrån.

Motiveringen för yrkandet i motionen 1975/76:2027 om ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden ingår i ett resonemang i motionen 1975/76:1979 som i första hand riktar sig mot aktieköp för medel ur fonden (jfr NU 1975/76:34). I stället förordas andra vägar att med hjälp av fonden tillgodose företagens efterfrågan på kapital.

De statliga kreditåtgärder som administreras av företagareföreningarna är klart företagsinriktade, och lån för personliga ändamål förekommer inte, framhålls i motionen 1975/76:1805. Likväl krävs utom säkerhet i form av inteckningar etc. praktiskt taget regelmässigt också en personlig borgen av företagsledaren och ofta också sådan borgen av hustru och eventuellt andra familjemedlemmar. Motionärerna menar att en klar skiljelinje i kreditsammanhang bör dras mellan företaget och den eller de enskilda personer som är företagsledare. Ett nytt skäl mot personlig borgen är, menar motionärerna, att den kommande lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet öppnar möjlighet för arbetstagarna att få del av beslutanderätt i företagsledningsfrågor.

NU 1975/76:54

37 Liknande synpunkter framförs i motionen 1975/76:375. Utom företagareföreningarnas lån anges lån från arbetsmarknadsverket vara förenade med borgenskrav. Ett sådant krav motverkar, hävdas det, rörelseidkarens lust att ta risker och utveckla företaget. Motionären vänder sig mot näringsutskottets försvar för gällande regler år 1975 (NU 1975:14 s. 90) och menar att krav på borgen av make inte kan vara den enda möjligheten att förhindra att en företagare undandrar sig personligt ansvar genom att föra över egendom på den andra maken. Ytterligare förordas i motionen att Sveriges Investeringsbank AB skall avsätta en särskild del av sina rörelsemedel för lån till mindre och medelstora företag med lägre krav på säkerhet än som normalt tillämpas och att amorterings- och räntevillkor i högre grad skall kunna anpassas till omständigheterna i det särskilda fallet.

Ett mindre företag som får förfrågan om en order från en statlig eller kommunal beställare kan på grund av brist på likvida medel tvingas avstå från ordern, trots att förutsättningarna i övrigt är goda, sägs i motionen 1975/76:1821. Han borde i detta läge kunna få ett kortfristigt lån från sin bank, baserat på den säkerhet som beställningen utgör. En utväg är enligt motionären att statens industriverk får pröva kontraktens värde som låneobjekt.

Företagskapital AB

Företagskapital AB har inrättats med stöd av ett riksdagsbeslut år 1972 (prop. 1972:101, NU 1972:44, rskr 1972:265) och började sin verksamhet år 1973. Bolaget ägs av staten och bankerna med hälften vardera. Dess uppgift är att förbättra tillgången på riskbärande kapital för de mindre och medelstora företagen. Denna uppgift skall förverkligas genom att bolaget förvärvar nyemitterade aktier, andelar i ekonomiska föreningar eller liknande rättigheter. Som komplement härtill kan bolaget lämna krediter (främst förlagslån) eller ikläda sig garantiförbindelser. Kapitaltillskott vid förvärv av aktier m. m. skall i princip avse minoritetsposter och får lämnas endast om det är ägnat att befrämja ett företags lönsamhet och sunda utveckling.

Bolaget har ett aktiekapital på 20 milj. kr. och en reservfond på 3 milj. kr. Aktieägarna skall därutöver ställa garantiförbindelser på sammanlagt högst 60 milj. kr. till förfogande som särskild säkerhet för bolagets förpliktelser. Bolagets upplåning, som förutsätts ske i allmänna pensionsfonden, är begränsad till ett belopp som motsvarar garantiförbindelserna.

I företag där bolaget inträder som delägare utser det i samråd med övriga intressenter en styrelseledamot och en revisor. Företagsägaren får optionsrätt på de aktier som Företagskapital förvärvar. Samarbetsformerna regleras genom avtal.

Företagskapital AB hade vid utgången av år 1975 kapitalengagemang i åtta industriföretag till ett belopp, inkl. garantier, av 12,8 milj. kr. Företagen hade en sammanlagd årsomsättning av 247 milj. kr. och sysselsatte till -

NU 1975/76:54

sammans ca 1 860 personer. Dessutom hade under året träffats beslut om delägarskap i ytterligare fyra företag. Dessa engagemang motsvarar ett kapitaltillskott av ca 6,9 milj. kr.

Bolaget har inte byggt upp en egen organisation utan driver sin verksamhet med utnyttjande av ledningen och personalen hos AB Industrikredit.

I en nyligen publicerad artikel av bolagets verkställande direktör (C.-O. Olkrantz: Företagskapital AB - alternativ till aktiemarknaden; Ekonomisk revy 1976:2) anges att bland ”företagare som haft funderingar på att utöka intressentkretsen i sitt företag med Företagskapital” bl. a. följande reflexioner har kommit till uttryck. För en framgångsrik företagare som ensam har utvecklat sitt företag från en blygsam början kan det tänkas bli en belastning att få en medintressent i företaget som kräver information och insyn i verksamheten. Styrelsen tillförs en extern ledamot som förutsätts ha synpunkter på verksamheten och dess problem. Krav på enhälliga beslut i styrelsen ställs i frågor av väsentlig betydelse för verksamheten och detta kan uppfattas som en begränsning av företagarens handlingsfrihet. Aktieägare som önskar avyttra en del av sitt aktieinnehav för att förbättra sin personliga likviditet kan inte sälja befintliga aktier till Företagskapital, vars insatser skall ha karaktären av nytillskott av riskkapital till företag. Möjligheterna för de ursprungliga ägarna att begagna sig av optionsrätten för återköp av de aktier som Företagskapital har förvärvat är ytterst begränsade, bl. a. därför att värdet och därmed priset på aktierna kan ha stigit under den tid då Företagskapital har varit medintressent.

Bestämmelser om äterlän frän allmänna pensionsfonden

En av placeringsmöjligheterna för den del av allmänna pensionsfondens medel som förvaltas av första, andra och tredje fondstyrelserna är - enligt 12 § reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning - fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad som stadgas om återlån.

Bestämmelserna om återlån finns i första hand i 14-16 §§ reglementet. De kreditinrättningar som äger bevilja återlån är riksbanken, affärsbankerna, sparbankerna, central kassorna för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan och andra kreditinrättningar som regeringen godkänner. Återlån kan medges den som har erlagt tillläggspensionsavgift under föregående år och får uppgå till högst hälften av det erlagda avgiftsbeloppet, under förutsättning att detta utgjort lägst 1 000 kr. Kreditinrättning som har lämnat återlån får i sin tur mot fastställd räntesats låna motsvarande belopp från den fondstyrelse som har att förvalta de avgifter för vilka återlånet beviljats. Rätten till återlån är inte ovillkorlig, utan kreditinrättningen, som under alla omständigheter svarar för återbetalning av det refmansieringslån den erhållit från fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning. Kreditinrättningen har att amortera refi -

NU 1975/76:54

nansieringslånet med minst 10 % årligen och under en tid av högst tio år. I den mån kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre amortering eller längre löptid för lånet, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av ordinär typ.

Vissa utredningar, m. m.

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschefen Krister Wickman) verkställer en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. En av utredningens uppgifter är att pröva om nuvarande former för att kanalisera fondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga. I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Utredningen skall också granska återlåneinstitutet. - Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Uppgifter om företagareföreningsutredningen (A 1975:03) lämnas - som ovan nämnts - i näringsutskottets betänkande 1975/76:51 (s. 2).

Frågan om behovet av teknisk expertis hos bankerna har på senaste tiden diskuterats i tidskriften Ekonomisk revy (1975:9, 1976:1, 1976:5).

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Förslag om införande av särskilda produktutvecklingslån och möjlighet att erhålla statsgaranti för lån till produktutvecklingsändamål har tidigare framförts i motioner åren 1973-1975. De har avvisats av näringsutskottet (NU 1973:54,1974:36, 1975:14 s. 89) och riksdagen, första gången i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av statens utvecklingsfond. Näringsutskottet har varje gång anfört att det inte tycktes finnas skäl för att ytterligare en stödform skulle införas vid sidan av de redan befintliga.

En motion med förslag om utredning av frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar förekom vid riksmötet 1975. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 95) hänvisade till att industriministern i budgetpropositionen hade uttalat att STU-utredningen (I 1974:06) skulle undersöka om samverkan mellan statens utvecklingsfond, STU, Sveriges Investeringsbank och statens industriverk kunde fördjupas till gagn för den industriella förnyelseprocessen. Utskottet sade sig förutsätta att frågan om ytterligare insatser från fondens sida för att främja marknadsföringsaktiviteter skulle tas upp i detta sammanhang och avstyrkte motionen. Denna fick stöd i en reservation av centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet. Riksdagen avslog motionen.

Motioner med begäran om en förbättrad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag har framlagts de tre senaste åren. Motionsyrkandena i ämnet har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:58, 1974:36,

NU 1975/76:54

1975:14)-med reservationer år 1973 (c, fp, m) och år 1975 (m)- och avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället uttalade utskottet (s. 92) att industriverket med sin överblick över de mindre och medelstora företagens förhållanden var väl lämpat för de samordnande insatser som var önskvärda i fråga om utformningen av de kreditstödjande organens fortsatta verksamhet.

Förslag om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet har behandlats av näringsutskottet åren 1974 och 1975 (NU 1974:13, 1974:36, 1975:14 s. 93). Utskottet har avstyrkt motionsyrkandena med hänvisning till att 1968 års kapitalmarknadsmarknadsutredning (Fi 1969:59) har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för att kanalisera medel ur allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest och därvid bl. a. överväga om en utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske.

Vid riksmötet 1975 förekom en motion med samma yrkande om utredning rörande regionala utvecklingsbanker som nu finns i motionen 1975/76:1784. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 94) avstyrkte motionen med hänvisning till att inom regeringskansliet pågick överväganden om företagareföreningarnas arbetsuppgifter inom regionalpolitiken och om samordningen mellan företagareföreningarnas, länsstyrelsernas och länsarbetsnämndernas insatser på det området.

I en motion år 1974 föreslogs en prövning av möjligheterna att ålägga affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis. Näringsutskottet (NU 1974:36 s. 26) underströk att bankerna kunde ha nytta och behov av teknisk sakkunskap men ansåg att det borde få ankomma på bankerna själva att avgöra i vad mån de ville tillgodose detta behov genom att anställa personer med teknisk kompetens eller på annat sätt. Även med beaktande av att bankerna i högre grad än flertalet andra företag är föremål för reglering från statens sida kunde utskottet, anfördes det, inte finna att staten borde uppställa kompetensregler för vissa av de tjänstemän som deltar i bankernas kreditberedning och allmänt rådgivande verksamhet. Utskottet avstyrkte sålunda motionen, och denna avslogs av riksdagen.

Systemet med återlån infördes enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:100, SäU 1959:1). Vart och ett av åren 1960-1968 och 1970-1974 väcktes motioner vari hemställdes om ändringar i återlånereglerna i syfte att företagen skulle ges vidgade möjligheter att med underlag i allmänna pensionsfonden få bidrag till sin kapitalförsörjning. Motionerna avslogs genomgående av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets (högerpartiets) representanter i vederbörande utskott föreslog dock - utom år 1974 - reservationsvis eller i majoritetsställning att riksdagen skulle tillgodose vissa önskemål som framförts i motionerna (2LU 1960:6, 1961:56, 1962:13, 1963:2, 1964:18, 1965:64; BaU 1966:15, 1967:49, 1968:25, 1970:24, NU 1971:5, 1972:12, 1973:13, 1974:13). Vid frågans behandling

NU 1975/76:54

åren 1970-1974 framhöll vederbörande utskott att en granskning av återlånesystemet pågick genom 1968 års kapitalmarknadsutrednings försorg.

Frågan om de krav på säkerhet som tillämpas vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag togs upp i två motioner vid 1975 års riksmöte. Motionärerna vände sig mot det förhållandet att förutom annan säkerhet kan krävas borgen av företagaren och eventuellt också medlem av dennes familj. Näringsutskottet redovisade hur frågan hade behandlats i förarbetena till riksdagens beslut om den ordning som gäller. Utskottet ville inte (NU 1975:14 s. 90) uttala sig för en ändring av praxis hos de långivande organen. Erfarenheten torde visa, sade utskottet, att en företagares beredvillighet att prestera borgen ofta för kreditgivaren utgör ett betydelsefullt positivt kriterium vid riskbedömning i ett låneärende. Avsikten bakom det förhållandet att borgen, när låntagaren är gift, i vissa fall krävs även av dennes make, torde vara att skapa ett hinder mot att företagare undandrar sig sitt personliga ansvar genom att föra över egendom på den andra maken. Centerpartiets och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för en översyn av principerna i fråga om krav på säkerhet. Riksdagen avslog motionerna.

Frågor om detaljhandelns strukturomvandling samt kapital- och kreditförsörjning Motionen

1975/76:434

I motionen 1975/76:434 anförs att anskaffningen av nödvändigt kapital sannolikt kommer att bli det stora problemet för dagligvaruhandeln i framtiden. Koncentrationen inom branschen gör finansieringsfrågan synnerligen aktuell, säger motionärerna. Om en snar lösning inte kan åstadkommas finns, menar de, en uppenbar risk för att den enskilda detaljhandeln blir helt beroende av partihandeln, som redan i dag genom sina kapitalinsatser har ett starkt grepp om detaljistledet. Motionärerna anser att samhället mera påtagligt än hittills bör medverka till handelns rationalisering och göra den oberoende av grossistföretagen, vilket skulle kunna ske bl. a. genom medverkan i kapitalförsörjningen, exempelvis via allmänna pensionsfonden. Ökade möjligheter bör enligt motionärerna skapas att slussa medel ur allmänna pensionsfonden till detaljhandeln genom s. k. mellanhandsinstitut. En annan väg att åstadkomma en förbättring av handelns kapitalförsörjning skulle kunna vara att företagareföreningarnas låneverksamhet också görs tillgänglig för varudistributionsföretagen.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Vid 1975 års riksmöte föreslogs i en motion en utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och om relationerna mellan detaljhandeln och

NU 1975/76:54

grossistföretagen. Den senare delen av förslaget framfördes mot bakgrund av den långtgående koncentrationen och blockbildningen inom dagligvaruhandeln. Näringsutskottet anförde (NU 1975:14 s. 96) att de utvecklingstendenser inom detaljhandeln som motionärerna hade pekat på var värda uppmärksamhet från samhällets sida och framhöll att distributionsutredningen (H 1970:14) var sysselsatt med att studera varudistributionen och därmed förknippade problem. Utskottet räknade med att de i motionen aktualiserade problemen skulle behandlas av distributionsutredningen och ansåg att en ytterligare utredning rörande förhållandena inom dagligvaruhandeln inte var påkallad. Med hänvisning härtill avstyrktes motionen, som också avslogs av riksdagen. Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog också en motion som gick ut på att AB Handelskredit skulle få ökade resurser för kreditgivning.

Dagligvaruhandelns struktur och flnansieringsförhållanden

Av livsmedelsomsättningen i detaljhandeln svarade år 1974 kooperativa företag för en fjärdedel (konsumentkooperationen - med ca 2 300 försäljningsställen - ca 24 %, producentkooperationen en obetydlig andel) och privata företag för tre fjärdedelar. Inom den privata sektorn finns dels kedjeföretag med minst fem försäljningsställen lokalt eller - såsom varuhuskoncernerna NK-Turitz och Åhlén & Holm med resp. ca 4 och ca 5 % av livsmedelsomsättningen 1974 - över hela landet, dels andra företag, av vilka flertalet ingår i någon samverkande grupp, såsom ICA, Vivo eller Favör.

ICA-köpmännen hade 1974 tillsammans en andel av 29 % av livsmedelsomsättningen. IC A-rörelsen ägs av de 4 500 medlemmarna/köpmännen. Genom ICA-förbundet och ICA-företagen samarbetar dessa när det gäller inköp, distribution, marknadsföring och konsumentupplysning, utbildning, butiksförnyelse samt finansiering. Köpmännen är stadgeenligt garanterade majoritetsinflytande i ICA-företagen och är representerade i alla styrelser. Till följd av ICA-rörelsens uppbyggnad kan ICA-företagen i princip aldrig säljas eller överlåtas.

Vivo- och Favörkedjorna hade år 1974 en motsvarande omsättningsandel av ca 9 %. Vivo hade ca 700 och Favör ca 300 anslutna detaljhandelsföretag. Vivo är en ekonomisk förening, vari också några partihandelsföretag ingår. Favör ett aktiebolag, ägt till hälften av detaljhandelsföretagen, till hälften av några partihandelsföretag.

Olika partihandelsföretag har länge haft ASK som central inköpsorganisation. Vid årsskiftet 1972-1973 bildade flertalet av ASK:s medlemmar Dagligvarugrossisternas Intresse AB (Dagab) med syfte att på längre sikt föra samman fristående grossistföretag inom ASK-sektorn. Fram till år 1975 hade Dagab förvärvat sex av de tidigare åtta ASK-företagen. Aktiemajoriteten i Dagab innehas genom ett särskilt bolag, J.S. Saba AB, av Salén-,

NU 1975/76:54

43 Johnson-, NK- och Åhlén-koncernerna. De båda sistnämnda utnyttjar nu Dagab som leverantör. Vivo och Favör har minoritetsintressen i Dagab.

Partihandelsfunktionen i detaljhandeln har på detta sätt i huvudsak blivit fördelad på tre block - KF, ICA och Dagab.

Partihandeln har i hög grad engagerat sig i omstruktureringen inom detaljhandelsledet. Detta gäller bl. a. bevakning av butikslägen och finansiering av nyetableringar.

Inom ICA förekommer detaljhandelsfinansiering genom reverslån och borgensförbindelser och dessutom genom butiksavtal och samägande av bolag. För större, nya butiker har man utarbetat ett avtal som vid tillämpning innebär att ett butiksbolag bildas, i vilket en köpman och något av ICArörelsens tre regionföretag (i vilkas styrelser köpmännen har majoritet) gemensamt äger aktierna vid starten. Köpmannen har då 9 % av aktiekapitalet och får, när vinst uppstår i bolaget, förvärva övriga aktier så när som på en aktie. Detta förbehåll har tillkommit för att butiken vid överlåtelse skall stanna inom ICA-rörelsen. ICA-avtalet är ett finansieringssystem så utformat, att köpmannen ges möjlighet att driva sin butik som egen, självständig företagare.

Partiföretagen inom Dagab-blocket använder ofta leasing-system för butikslokaler och inventarier, men är i regel inte delägare i rörelsen. För Vivo och Favör finns två särskilda kreditinstitut.

För den kortfristiga kreditgivningen till dagligvaruhandeln svarar i första hand affärs- och sparbanker. I november 1975 utgjorde affärsbankernas utlåning till partihandeln 2,5 miljarder kr. och till detaljhandeln 1,9 miljarder kr., eller tillsammans 4,4 miljarder kr.

Vid sidan om bankerna lämnar AB Handelskredit lån till detaljhandeln. Handelskredit ägs av företag och organisationer inom den svenska livsmedels- och kemisk-tekniska industrin. Utlåningen vid 1975 års utgång utgjorde 102,8 milj. kr.

Vid den långfristiga kreditgivningen spelar AB Industrikredit och AB Företagskredit samt försäkringsbolagen en stor roll. Vid utgången av 1975 utgjorde Industrikredit/Företagskredits lån, inkl. beviljade ej utlämnade krediter, till partihandel 815,5 milj. kr. och till detaljhandel 274,0 milj. kr.

Som långfristig kreditgivare till handeln verkar även Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB, vanligen kallade Lantbrukskredit. Dessa kreditinstitut, som till 50 % ägs av staten, tillkom 1964 för att bl. a. företag som förädlar och distribuerar lantbruksprodukter skulle få tillgång till ökade långfristiga krediter. Lantbrukskredits utlåning inriktas främst på rationaliseringsinvesteringar och utbyggnad av större anläggningar. Utlåningen uppgick vid 1974 års utgång till 1 100 milj. kr. Därav gick nära 30 % till distributionssektorn.

NU 1975/76:54

44 Företagsförvärv inom partihandel och detaljhandel

Enligt statens pris- och kartellnämnds kartläggning Fusioner och konkurrensbegränsande avtal i Sverige 1974 har partihandeln under 1974 liksom under åren 1972 och 1973 varit den näringsgren inom vilken det största antalet företagsförvärv genomförts. Antalet företagsförvärv uppgick 1974 till 117 och berörde omkring 5 900 anställda. Storföretag svarade för 70 förvärv som berörde 5 025 av de anställda i uppköpta företag. Inom partihandeln med livsmedel skedde ett 15-tal förvärv, varav de större avsåg distributionsaktiebolaget Dagab och dess moderbolag J.S. Saba AB. Dessa förvärv kan ses som ett led i en fortsatt uppbyggnad av Dagabkoncernen, som bildades i slutet av 1972.

Inom detaljhandeln noterades 68 förvärv under år 1974 mot 40 under år 1973. Antalet berörda anställda uppgick under 1974 till 2 800. Antalet förvärv gjorda av storföretag uppgick 1974 till 29 och berörde sammanlagt 1 325 anställda. Inom dagligvaruhandeln registrerades 22 förvärv av vilka nästan samtliga genomfördes av ICA:s regionföretag (15 förvärv) och några av Dagab eller ASK-grossister.

Distributionsutredningen

Distributionsutredningen avgav 1975 sitt slutbetänkande (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. I betänkandet redovisas kartläggningar beträffande dagligvaruföretagen och deras anställda samt beträffande hushållens dagligvaruköp. Utredningen pekar på den starka koncentration som har skett inom dagligvaruhandeln under en följd av år. År 1963 fanns 22 000 butiker med fullständigt sortiment av livsmedel och andra dagligvaror. År 1974 hade antalet sådana butiker sjunkit till 10 500. Enligt utredningen är det i första hand små butiksenheter som läggs ner, medan de som etableras i genomsnitt är dubbelt så stora som butikerna i de befintliga bestånden. I utredningsrapporten nämns flera faktorer som medverkar till den förhållandevis snabba förändringen av dagligvaruhandelns struktur, nämligen

- självbetjäningssystemets genombrott

- kostnadsfördelar vid stordrift

- ökad konkurrens genom samhällsåtgärder mot konkurrensbegränsning

- förändrade köpvanor

- befolkningsomflyttningar

- ökade behov och anspråk på sortimentet.

Enligt utredningen är utvecklingen mot stordrift i butiksledet också ett resultat av samhällets strävan att genom pris- och konkurrensövervakning främja effektiviteten i företagen för att motverka särskilt lönekostnadernas stegring. Som en extrem form för stordrift nämns stormarknaderna. Utredningen framhåller att i samband med företagskoncentrationen de s. k. blocken inom dagligvaruhandeln successivt har kommit att svara för en

NU 1975/76:54

allt större del av försäljningen, på bekostnad av mindre butikskedjor och enbutiksfö retag.

Enligt utredningen har från hushållens synpunkt koncentrationen till tre stora företagsgrupper fått såväl positiva som negativa följder. Utredningen anser att blockbildningen hittills inte har inneburit några påtagliga skadliga effekter. Utvecklingen mot få beslutsenheter bör dock, anför utredningen, noga följas från samhällets sida eftersom den på längre sikt inrymmer risker för avtagande konkurrens och bristande intresse för utveckling och förnyelse. Utredningen uppställer i detta sammanhang vissa allmänna krav och önskemål som distributionssystemet bör uppfylla. Detta gäller t. ex. tillgängligheten till butikerna, möjligheter att välja mellan butiker av olika slag, fördelningen av butikerna mellan olika företagsgrupper, öppethållandetiderna samt kostnader och priser. Utredningen föreslår slutligen att kommunerna, konsumentverket och statens pris- och kartellnämnd skall få ökade och mera aktiva uppgifter i detta sammanhang.

Utskottet

Ett stort antal motioner med näringspolitiskt innehåll behandlas i detta betänkande. Huvudparten av dem berör de mindre och medelstora företagen. Frågor som aktualiseras är bl. a. dessa företags kredit- och kapitalförsörjning, statliga åtgärder i övrigt till stöd för dem, t. ex. beträffande tekniskt utvecklingsarbete, och förutsättningarna för grundande av nya företag. Vidare behandlas förslag om ökad kontroll av företagsetablering och företagsförvärv. Inledningsvis behandlar utskottet några motioner som utmynnar i krav på allmänna uttalanden om näringspolitiken eller utarbetande av ett näringspolitiskt handlingsprogram. I anslutning därtill behandlas motioner som innehåller olika förslag om utredningar på det näringspolitiska området.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

Näringspolitikens inriktning diskuteras relativt utförligt i motionen 1975/76:1758. Motionärerna föreslår att sysselsättningsutredningen (A 1974:02) eller annan parlamentarisk utredning skall ges uppdraget att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram. Det avsedda näringspolitiska programmet skulle täcka ett stort antal områden som berörs i motionen. Motioner med samma eller liknande yrkanden har behandlats år 1975 och flera gånger dessförinnan.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att den föreslagna formen för ett fortsatt näringspolitiskt programarbete ter sig orealistisk. Enligt direktiven har visserligen sysselsättningsutredningen vittomfattande arbetsuppgifter, vari ingår att göra olika näringspolitiska bedömningar. Utskottet kan dock inte finna att vare sig sysselsättningsutredningen eller någon annan parlamentarisk utredning skulle vara ett lämpligt forum för utarbetande av

NU 1975/76:54

ett näringspolitiskt handlingsprogram enligt de riktlinjer som föreslås i motionen. Med hänvisning till sina föregående uttalanden i ämnet avstyrker utskottet motionen 1975/76:1758.

I de tre partimotionerna 1975/76:2122 (c), 1975/76:2026 (m) - med motivering i motionen 1975/76:1979 - och 1975/76:2113 (fp) föreslås uttalanden av riksdagen om mål för näringspolitiken. I alla tre motionerna anförs att ett sådant mål skall vara att utvecklingen av mindre och medelstora företag främjas och tryggas. Betydelsen av att näringspolitiken främjar ett decentraliserat näringsliv poängteras också. I motionen 1975/76:2026 begärs att i uttalandet skall ingå att näringspolitiken skall syfta till bevarandet av en icke socialistisk ekonomi.

Såsom föregående år, då utskottet behandlade liknande förslag till uttalanden om mål för näringspolitiken, finns anledning att här framhålla att utskottet i det följande - och i ett par samtidiga betänkanden - tar upp en rad konkreta förslag till insatser på näringspolitikens område. Nu som då finner utskottet att riktlinjer för näringspolitiken hellre bör få formen av beslut i specifika frågor än av allmänt hållna principuttalanden. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de tre aktuella motionsyrkandena.

I motionen 1975/76:2113 hävdas att tillkomsten av nya innovationer har ett nära samband med forskningspolitiken i stort. Motionärerna föreslår att en grupp fristående experter tillsätts för att utarbeta förslag till en mer innovationsbefrämjande närings- och forskningspolitik och att detta arbete bedrivs i nära samarbete med de organisationer som är verksamma på området.

Detta förslag berör frågor som tillhör STU:s huvuduppgifter. I STUutredningens (I 1974:3) direktiv, vilka har refererats ovan (s. 10), slås bl. a. fast att en av STU:s huvuduppgifter är att främja industrins innovationsverksamhet och tekniska kvalitet. STU-utredningen har att sätta in STU:s verksamhet i ett större industripolitiskt sammanhang och överväga på vilket sätt STU:s stöd till teknisk förnyelse i industrin kan effektiviseras. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av motionen.

Utredningar på det näringspolitiska området

Under en följd av år har inom riksdagen väckts motioner som på skilda sätt berört frågan om de anställdas andel i företagens vinst och kapitalbildning. Dessa frågor tas i år upp i motionen 1975/76:2027, som knyter an till utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten. Det

NU 1975/76:54

föreslås att utredningen, utöver vad som framgår av direktiven, skall ges i uppdrag att pröva individuella vinstandelssystem. Härvid skall också övervägas åtgärder som är ägnade att leda till en spridning av aktieägandet via delägarskap i aktiefonder.

En motion med samma förslag behandlades förra året. Utskottet ansåg då att några tilläggsdirektiv för utredningen om löntagarfonder ej var erforderliga för att motionärernas önskemål skulle kunna tillgodoses. Enligt utskottets mening står det utredningen fritt att vid sin kartläggning och presentation av olika tänkbara system även ta upp de alternativ som motionärerna för fram. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motionen 1975/76:2027.

I motionen 1975/76:2026 framförs också ett yrkande att riksdagen hos regeringen skall begära tilläggsdirektiv till utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen av innebörd att utredningen även skall beakta den roll som statens växande engagemang i näringslivet och den selektiva näringspolitiken har spelat för koncentrationsutvecklingen. Motionärerna menar att utredningen bör föreslå åtgärder i syfte att avhjälpa de olägenheter som denna utveckling har skapat.

Av direktiven för utredningen, vilka har refererats i det föregående, framgår att utredningen har stor frihet att förutsättningslöst diskutera och framlägga förslag om konkurrensbegränsningslagstiftningens utformning. Av direktiven framgår att en utgångspunkt för lagstiftningen skall vara att den skall tillämpas i ett decentraliserat ekonomiskt system med betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträffande produktion, distribution osv. Mot denna bakgrund finnér utskottet ingen anledning för riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen med anledning av det här berörda yrkandet i motionen 1975/76:2026.

1 motionen 1975/76:1747 framhålls den kooperativa företagsformens speciella förutsättningar och möjligheter att utgöra marknadskorrektiv och bidra till en konkurrenspolitik som överensstämmer med samhällets intentioner. Motionärerna begär att en systematisk studie skall göras av de konsument- och producentkooperativa företagens verksamhet och menar att en sådan studie kan ge vägledning för ställningstaganden i näringspolitiska frågor i framtiden.

De kooperativa företagen, som successivt har byggts upp under en lång följd av år, representerar i dag en betydande del av svenskt näringsliv. Som framgår av de uppgifter som har redovisats i det föregående har åtskilliga av de kooperativa företagen en relativt stor andel av den marknad där de verkar. Det är emellertid svårt att utifrån tillgängligt material erhålla en samlad bild av kooperationens betydelse och utvecklingsmöjligheter.

En sådan utredning om kooperationen som motionärerna föreslår skulle

NU 1975/76:54

enligt utskottets mening kunna ge värdefull information om ett område inom näringslivet som det f. n. är svårt att få en samlad överblick över. Den borde också kunna ge betydelsefulla uppslag beträffande näringspolitikens utformning. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen.

I motionen 1975/76:1781 framhålls att många svenska industriföretag har att kämpa mot en hård utländsk konkurrens, bl. a. genom lågprisimport. Dessa tendenser aktualiserar frågan om vilka åtgärder som skall vidtas bl. a. från sysselsättnings- och beredskapssynpunkt för att den svenska industrin skall få stöd. Motionärerna föreslår att ett särskilt organ, kallat näringslivets branschråd, skall inrättas med uppgift att avge yttranden i frågor som rör dels import av sådana varor som kan tillverkas inom landet, dels företagsstöd till den inhemska produktionen i samma branscher.

Motionen pekar på förhållanden som otvivelaktigt utgör ett problem för vissa delar av svenskt näringsliv och som har viktiga sysselsättningsoch beredskapsaspekter. Det kan erinras om att det för flera industrigrenar finns branschspecifika råd, t. ex. byggbranschrådet, skogsbranschrådet, stålbranschrådet samt 1975 års varvskommission, vilka är knutna till industridepartementet, och beklädnadsrådet, som är knutet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Inrättandet av ett näringslivets branschråd med de uppgifter och befogenheter som föreslås i motionen vore en protektionistisk åtgärd som enligt utskottets mening skulle strida mot allmänt accepterade principer för den svenska handelspolitiken. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1975/76:1781.

Etableringskontroll

Enligt den näringsfrihetsprincip som tillämpas i Sverige förekommer relativt få inskränkningar i rätten att etablera företag. Särskilda skäl, hänförliga till verksamhetens art, anses böra föreligga för att krav på koncession, auktorisation m. m. skall uppställas. Härav följer att även personer med otillräckligt kunnande, bristande ansvarskänsla etc. kan starta och driva företag. Detta medför, speciellt vid ekonomiska påfrestningar, risker för konkurser samt för att vissa företagare åsidosätter regler som uppställts för företagens relationer till de anställda, till andra företag eller till samhället. Dessa frågor tas upp i motionerna 1975/76:435, 1975/76:642, 1975/76:833 och 1975/76:2128.

I motionen 1975/76:435 framhålls att antalet konkurser i Sverige ökar och att brottsligt förfarande har konstaterats vid anmärkningsvärt många konkurser. I syfte att råda bot på dessa missförhållanden föreslår motionärerna att ett system införs, innebärande krav på auktorisation för den som önskar starta ett nytt företag efter konkurs.

I motionen 1975/76:642 tas frågan om kringgående av det gängse arbetstagarbegreppet upp. Motionärerna påpekar att det finns ett stort antal

NU 1975/76:54

arbetsplatser där kollektivavtal saknas och där i många fall anställningen regleras genom särskilda avtal mellan den enskilde och företaget. Motionärerna begär att frågan om företagsformerna och etableringsrätten samt frågan om kollektivavtal som villkor för etablering skyndsamt skall utredas.

Liknande problem tas upp i motionerna 1975/76:833 och 1975/76:2128. I båda motionerna anförs att seriösa företag i ökad utsträckning utsätts för illojal konkurrens. Med illojala företagare avses sådana personer som undandrar sig ansvaret för exempelvis redovisning av mervärdeskatt, andra skatter, sociala avgifter och allmän arbetsgivaravgift. I båda motionerna framhålls att dessa frågor måste uppmärksammas. I den förstnämnda motionen föreslås en kartläggning av den illojala verksamhetens omfattning.

Enligt utskottets mening finns i dag, bl. a. genom utredningar som statens industriverk har föranstaltat om, ett material som relativt väl belyser arten och omfattningen av den brottslighet som påtalas i de här aktuella motionerna. Flera pågående utredningar behandlar också för särskilt utsatta branscher de etableringsrättsliga problemen. Brottsförebyggande rådet, som av utskottet har ombetts att yttra sig över motionen 1975/76:435, understryker vikten av att åtgärder vidtas för att begränsa den samhällsskadliga verksamhet motionen aktualiserar. Enligt remissyttrandet är rådet positivt till andemeningen i motionen.

Utskottet finner att behovet av åtgärder för att komma till rätta med det missbruk av konkursinstitutet och den illojala konkurrens som påtalas i de aktuella motionerna är väl dokumenterat. Handelsministern har nyligen i svar på en fråga i riksdagen om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet diskuterat olika åtgärder för att motverka missförhållandena. I svaret meddelades att konkursreglerna höll på att omarbetas och att ett lagförslag syftande till att nuvarande system med fattigkonkurser avskaffas och ersätts med en ordning som ger samhället bättre insyn i mindre konkurser skulle föreläggas riksdagen under våren 1976 (vilket sedermera har skett genom propositionen 1975/76:210). Bland ytterligare åtgärder som kan vidtas nämnde statsrådet etableringskontroll och någon form av konkurskarantän. Den sistnämnda åtgärden håller f. n. på att övervägas i regeringskansliet. Statsrådet ställde i utsikt att resultatet av dessa överväganden skulle föreligga under andra halvåret 1976. De frågor som tas upp i motionen 1975/76:435 är sålunda under övervägande. I överensstämmelse med vad riksdagen uttalade förra året finner utskottet inte skäl att föreslå att riksdagen hos regeringen begär särskilda åtgärder med anledning av motionen.

Övervägandena inom regeringskansliet berör även de förhållanden som tas upp i motionen 1975/76:642, varför utskottet avstyrker förslaget i denna om en skyndsam utredning av frågan om företagsformerna och etableringsrätten. Motionärernas andra yrkande innebär att riksdagen i

4 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 54

NU 1975/76:54

princip tar ställning för att skyldighet att tillämpa gällande kollektivavtal inom ifrågavarande bransch skulle uppställas som villkor för etablering. Ett sådant villkor får betecknas som ett vittgående ingrepp i den nuvarande rätten att etablera företag, och konsekvenserna därav synes svårbedömbara. Utskottet finner det till fyllest med den begäran om översyn av etableringsrätten som riksdagen redan har riktat till regeringen och avstyrker motionen även i denna del.

De problem rörande illojal konkurrens som tas upp i motionerna 1975/76:833 och 1975/76:2128 omfattas av de pågående övervägandena inom regeringskansliet. Flera utredningar studerar förhållandena i sådana branscher där den påtalade verksamheten huvudsakligast hör hemma. Utskottet förutsätter att omfattningen av den illojala konkurrensen kommer att bli tillfredsställande belyst genom detta utredningsarbete och att regeringen senare på basis av framlagt material kommer att förelägga riksdagen förslag till lämpliga åtgärder.

Skyldighet att åstadkomma ersättningsetablering vid nedläggning av industri

Svenska Cellulosa AB har i Kramfors en massafabrik med ca 320 anställda, vilken enligt företagets beslut skall läggas ned den 1 april 1977. I motionen 1975/76:2158 begärs att riksdagen skall uttala sig för att i ett program för sysselsättningsskapande åtgärder i Västernorrland skall ingå bl. a. att ägarna till Kramforsfabriken åläggs att svara för en ersättningsindustri med minst samma antal anställda som vid den nuvarande fabriken.

Utskottet vill framhålla dels att det saknas legala förutsättningar för ett sådant åläggande som motionären tänker sig, dels att omfattande insatser görs för att den berörda personalens problem skall lösas. SCA har tillsatt en särskild arbetsgrupp för ändamålet, vilken studerar olika projekt. Utvecklingen bevakas noggrant av länsmyndigheterna. Kommunen och de fackliga organisationerna är givetvis också engagerade i saken. Utskottet finner inte att något initiativ från riksdagens sida är motiverat och avstyrker därför motionen 1975/76:2158 i här aktuell del.

Industriella utvecklingscentra

I Skellefteå finns sedan år 1971 ett industriellt utvecklingscentrum (IUC) som har till huvuduppgift att lämna service på produktutvecklingsområdet till de norrländska företagen. En närmare redogörelse för lUC:s uppbyggnad och verksamhet har lämnats i det föregående. Statens industriverk har år 1975 framlagt en promemoria där erfarenheterna av IUC:s hittillsvarande verksamhet utvärderas.

I en rad motioner framläggs nu förslag om att nya industriella utvecklingscentra skall inrättas. Ett genomgående tema i motionerna- vilka

NU 1975/76:54

har refererats i det föregående - är de mindre och medelstora företagens behov av stimulans och bistånd när det gäller produktutveckling. I stor utsträckning baseras förslagen på regionalpolitiska resonemang.

Motionärernas förslag gäller olika regioner. I motionen 1975/76:2113 betonas att industriella utvecklingscentra kan vara ett viktigt komplement till företagareföreningarna. Nya industriella utvecklingscentra bör enligt motionen inrättas på ett par orter, i första hand i Jönköpings län och i Värmlands eller Kopparbergs län. I flera andra motioner föreslås också en lokalisering till Småland. Sålunda nämns Jönköpings län i motionerna 1975/76:835 och 1975/76:334. I den senare anges Värnamoregionen som lämplig för lokalisering. Företag i alla tre Smålandslänen och även i Blekinge skulle då kunna betjänas. Även i motionerna 1975/76:508 och 1975/76:1793 Föreslås att Småland och Blekinge skall få ett nytt IUC.

I den senare motionen rekommenderas då Förläggning till Kalmar län. Hultsfred anges i motionen 1975/76:846 som lämplig lokaliseringsort för ett IUC avsett i första hand för de inre delarna av Småland. Andra regioner som nämns är i motionen 1975/76:436 södra delen av stödområdet, dvs. södra Norrland eller norra Svealand, i motionen 1975/76:1825 Gävleborgs län och i motionen 1975/76:1765 Västmanlands län. I den sistnämnda motionen pläderas också för att Västmanlands län görs till försökslän För en verksamhet med ”kollektiva industrihus” eller innovationscentra.

Utskottet vill erinra om några av de slutsatser vari industriverkets utvärdering av verksamheten vid IUC i Skellefteå utmynnar. En erfarenhet är att uppbyggnaden av specialistkompetens och teknisk utrustning för Företagsservice på produktutvecklingsområdet i första hand bör ske i sådana regioner som kännetecknas av betydande täthet av ”teknologitung” industri. Även i Skellefteå har det lokala upptagningsområdet befunnits vara otillräckligt för att ekonomiskt bära en kvalificerad produktutvecklingsservice av viss minimiomfattning. Det anges vidare att det i praktiken är svårt att på kort sikt skapa tillräcklig och köpstark efterfrågan på konsult- och rådgivningsinsatser i de mindre företagen utan att dessa insatser kompletteras av andra stimulansåtgärder. I rapporten understryks behovet av att man noggrant kartlägger och analyserar styrkan i den efterfrågan på bistånd i produktutvecklingsarbetets olika moment som den berörda industrin har eller kan väntas få. Även efter uppbyggnads- och inkörningsperioden bedöms det vara svårt att uppnå mer än kanske 60-80 % självfinansieringsgrad.

Utskottet konstaterar att det inte nu finns förutsättningar för ett beslut av riksdagen om inrättande av ett nytt industriellt utvecklingscentrum i en viss region eller om utredning härom. Det måste enligt utskottets mening ankomma på statens industriverk och de regionala och lokala intressenterna att i samverkan pröva Förslag av den typ som framförs i de här behandlade motionerna. Först därefter kan frågan om beslut av statsmakterna om ett nytt industriellt utvecklingscentrum aktualiseras. Med vad här sagts avstyrker utskottet motionerna.

NU 1975/76:54

52 Utredningar rörande mindre och medelstora företag

I ett antal motioner begärs utredningar beträffande förutsättningarna och arbetsvillkoren för mindre och medelstora företag. Tanken bakom förslagen är att utredningarna skall ge upphov till åtgärder som på olika sätt skapar gynnsammare förhållanden för de mindre och medelstora företagen, vilkas särskilda betydelse för samhällsekonomin understryks av motionärerna.

Koncentrationsprocessen inom näringslivet har i många fall gått längre än vad som kan anses önskvärt, hävdas i motionen 1975/76:1788. Motionärerna anför att smådriftsfördelarna inte har uppmärksammats i vederbörlig utsträckning och föreslår att det skall göras en sammanställning och utvärdering av vetenskapliga undersökningar rörande stordrifts- och smådriftsfördelar i olika branscher. Härigenom skulle skapas ett underlag för utformning av den framtida näringspolitiken.

I motionen 1975/76:2026 begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att analysera de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor. Utredningen skall också lägga fram förslag till åtgärder ägnade att skapa sådana villkor för de mindre och medelstora företagen att den nuvarande tendensen att allt fler sådana företag köps upp av större företag kan brytas. I motiveringen för motionsyrkandet hävdas att mycket tyder på att familjeföretagen på senare år har fått ökade problem och att innehavare av sådana företag nu i större utsträckning än tidigare tvingas att sälja sina företag till följd av kapitalbeskattningens utformning och dess konsekvenser vid generationsskiften.

Problemet med det ökande antalet företagsförsäljningar tas också upp i motionen 1975/76:2122. Motionärerna hävdar att försäljning och upplösning av mindre och medelstora företag nu förekommer i sådan omfattning att en särskild utredning eller statens industriverk bör kartlägga företagsförsäljningarna och deras verkningar förde anställda och för orter som berörs.

1 den sistnämnda motionen och i två andra motioner framförs krav på åtgärder med syfte att nyföretagandet skall öka. 1 motionen 1975/76:2122 begärs åtgärder för att intresset för företagaryrket skall stimuleras och för att utbildningsmöjligheterna skall förbättras för företagare och personal i ansvarig ställning inom de mindre företagen. I motionen 1975/76:1804 framförs önskemål om åtgärder med inriktning på mindre och medelstora företag i syfte att nyföretagandet skall öka. Härför krävs att samhället skapar en god miljö för företagen, säger motionärerna och påtalar olika brister i den nuvarande miljön. Vidare framhålls i motionen de privata serviceföretagens ökande betydelse. Delvis samma motionärer hävdar i motionen 1975/76:2128 att bristerna i miljön för företagen har en negativ effekt på nyföretagandet. Nyföretagandet påverkas även av andra faktorer i samhället, såsom den tekniska utvecklingen, människornas ökade utbildningsnivå och den förändrade boendestrukturen, anför motionärerna vidare. De finner det angeläget att en utredning får till uppgift att studera dessa förhållanden

NU 1975/76:54

och undersöka vilka möjligheter som står till buds för att öka ny företagandet.

1 motionen 1975/76:1785 hävdas att det förekommer en diskriminering av de mindre och medelstora företagen och att det är ett allmänt intresse att denna diskriminering blir kartlagd. I motionen begärs dels en utredning om effekterna av samhällets näringspolitik och ekonomiska politik för de mindre och medelstora företagen resp. storföretagen, dels en utredning om vilka åtgärder som bör vidtas för att de mindre och medelstora företagen i ökad utsträckning skall främjas i förhållande till storföretagen.

Som tidigare har redovisats förekommer på olika håll forskning och utredningsverksamhet beträffande de mindre och medelstora företagens förhållanden. Detta framgår bl. a. av en skrift, ”Mindre och medelstor industri i förvandling”, som år 1974 utgavs av statens industriverk och som innehåller en inventering av forskning och debatt på området. Vidare kan nämnas de rapporter rörande familjeföretag som Sveriges industriförbund har publicerat under de senaste åren. Inom industriverket pågår fortlöpande en utredningsverksamhet rörande de mindre och medelstora företagen. Industriverket tillförs synpunkter och önskemål på detta område bl. a. genom det råd för mindre och medelstora företag som är knutet till verket. Inom verket har också påbörjats en utredning om familjeföretagsfusionerna och deras samhällsekonomiska effekter. Denna innefattar bl. a. en studie av konsekvenserna för anställda i familjeföretag och av konsekvenserna för de orter som berörs av försäljningarna. Vidare kan nämnas den utredningsrapport - f. n. under remissbehandling - om kursverksamheten vid statens industriverk som lades fram förra året och som bl. a. innehåller förslag om ett förbättrat stöd till denna verksamhet.

Företagens skatteproblematik behandlas av företagsskatteberedningen, som enligt tilläggsdirektiv föranledda av riksdagsbeslut bl. a. har till uppgift att göra en översyn av kapitalbeskattningen med sikte på att generationsskiften inom de mindre företagen skall underlättas. Utredningen skall vidare se över reglerna för uttag av allmän arbetsgivaravgift och därvid undersöka möjligheterna till en differentiering av avgifterna.

Ytterligare kan nämnas att 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21) har i uppdrag att överväga en ny och mer ändamålsenlig företagsform för småföretag samt att utredningen om företagens uppgiftsplikt nyligen i ett betänkande (SOU 1976:12) har framlagt förslag beträffande företagens uppgiftslämnande.

En jämförelse mellan de önskemål om utredningar som framförs i de nämnda motionerna och den redogörelse för utredningsarbete på området som utskottet har lämnat visar enligt utskottets mening att de angivna önskemålen i allt väsentligt redan är tillgodosedda. Industriverket spelar en nyckelroll genom att ta initiativ till och genomföra utredningsarbete och genom att samla in och dra slutsatser av de bidrag som på annat håll - bl. a. av forskare vid universitet och högskolor - lämnas till kännedomen om mindre och medelstora företags utveckling och arbetsvillkor. I den in -

NU 1975/76:54

ventering av forskningen och debatten rörande dessa foretag som verket har publicerat ingår ett särskilt kapitel om storleksbetingade förhållanden, såsom produktionsmässiga skaleffekter och skillnader i fråga om kreditförsörjning och företagsdemokratiska relationer. Det kan förutsättas att hithörande frågor, som tilldrar sig stort intresse, kommer att belysas även fortsättningsvis bl. a. genom industriverkets försorg. Någon begäran till regeringen - enligt yrkandet i motionen 1975/76:1788 - om en sammanställning av undersökningar rörande stordrifts- och smådriftsfördelar anser utskottet därför inte att det finns anledning till.

Att fortlöpande analysera de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor ingår bland industriverkets uppgifter och kräver inte en särskild utredning, såsom föreslås i motionen 1975/76:2026. Problemet att mindre och medelstora företag i stor utsträckning köps upp av större företag, vilket påtalas i denna motion och i motionen 1975/76:2122, beaktas vid den utredning om familjeföretagsfusionerna som pågår inom industriverket och av företagsskatteberedningen vid dess överväganden i fråga om kapitalbeskattning och arbetsgivaravgifter. Vad beträffar förutsättningarna för nyföretagande, ett ämne som förutom i den nyss berörda motionen 1975/76:2122 tas upp också i motionerna 1975/76:1804 och 1975/76:2128, har de båda sistnämnda utredningarna också betydelse. Därutöver vill utskottet härvidlag, liksom när det gäller de aspekter på de mindre och medelstora företagens situation som behandlas i motionen 1975/76:1785, allmänt hänvisa till den utredningsverksamhet som industriverket bedriver. Utskottet förutsätter att rådet för mindre och medelstora företag i anslutning till denna verksamhet fortlöpande prövar förslag till åtgärder som kan inverka gynnsamt på den näringspolitiska miljön för de mindre och medelstora företagen och leda till ett ökat nyföretagande.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet de motionsyrkanden om utredningar rörande mindre och medelstora företag som har behandlats i detta avsnitt.

Enligt motionen 1975/76:1812 bör statens industriverk i ökad utsträckning uppmärksamma de mindre serviceföretagens arbetsvillkor. Motionärerna framhåller att företag sysselsatta med service, reparation, underhåll m. m. svarar för betydande insatser både sysselsättningsmässigt och ekonomiskt. De vill också att principerna för företagareföreningarnas låne- och rådgivningsverksamhet ändras, så att den kan omfatta även serviceföretagen.

Förslaget om att statens industriverk i ökad utsträckning skall uppmärksamma de mindre serviceföretagen har framförts vid olika tillfällen, bl. a. i en motion förra året. Att industriverket betraktar serviceföretagens förhållanden som ett viktigt ämne och är inställd på att ägna dem skälig uppmärksamhet anser sig utskottet kunna utgå ifrån. Någon framställning till regeringen i ämnet finner utskottet därför inte vara erforderlig. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:1812 i denna del.

Beträffande förslaget att företagareföreningarnas låne- och rådgivningsverksamhet skall omfatta även de mindre serviceföretagen vill utskottet

NU 1975/76:54

erinra om att riksdagen vid behandlingen av utskottets betänkande 1975/76:51 (punkten 3.2) har bifallit ett motionsyrkande om att företagareföreningarna skall fl rätt att ge tjänsteproducerande företag lån ur statens hantverks- och industrilånefond. Något uttalande på grundval av motionen 1975/76:1812 i vad gäller låneverksamheten synes därför inte erforderligt. Utskottet förutsätter att företagareföreningsutredningen (A 1975:03) generellt behandlar frågan om vilka företagskategorier som skall omfattas av företagareföreningarnas verksamhet. Med vad här sagts avstyrker utskottet även det yrkande i motionen 1975/76:1812 som gäller företagareföreningarna.

Den författningsmässiga regleringen av näringsverksamheten m. m. tas upp i motionerna 1975/76:1792 och 1975/76:1807. I båda motionerna framförs önskemål om åtgärder för att företagarna skall bli systematiskt informerade om ändringar i lagstiftningen och andra bestämmelser om deras verksamhet. Enligt den förstnämnda motionen kan detta ske genom utgivandet av en speciell ”skyldighetskatalog” för landets företagare.

Utskottet instämmer i vad som anförs i de båda motionerna om behovet av förbättrad information till företagarna i lagstiftningsfrågor etc. De mindre företagen saknar i regel personalresurser för att kunna följa vad som händer på lagstiftningsområdet och tillfredsställande tolka de nya lagbestämmelser som tillkommer. Enligt utskottets mening bör regeringen därför låta pröva olika möjigheter att förbättra informationen till företagare om de lagar och bestämmelser som reglerar företagens verksamhet och om de fortlöpande förändringarna i dessa.

Åtgärder för att förbättra mindre och medelstoraföretags kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Förslag rörande de mindre och medelstora företagens kapital- och kreditförsörjning förs fram i en rad motioner. Några av förslagen gäller lån och bidrag tili särskilda ändamål. Andra avser de institutionella förhållandena på området eller de villkor som tillämpas för vissa slag av krediter.

1 motionerna 1975/76:1825 och 1975/76:2113 föreslås att 10 milj. kr. skall anvisas till företagareföreningarna för att dessa skall kunna lämna produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet. I den senare motionen föreslås också att statsgaranti för lån för produktutvecklingsändamål skall kunna beviljas inom en ram av 25 milj. kr. Motionärernas syfte är att företagareföreningarna skall få möjlighet att finansiellt hjälpa enskilda innovatörer och mindre företag att få produktidéer överförda till ett stadium där deras funktionsduglighet och marknadsanpassning skall kunna prövas. Samma förslag har tidigare framförts i motioner vart och ett av åren 1973-1975 och då enhälligt avslagits av riksdagen.

Utskottet har tidigare i detta betänkande erinrat om företagareföreningsutredningen (A 1975:03). Utredningen, som enligt direktiven skall slutföra

NU 1975/76:54

sitt arbete under innevarande år, prövar bl. a. frågor om de mindre och medelstora företagens tillgång till och behov av krediter. Det åligger den att samråda med bl. a. 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) och Sveriges Investeringsbank AB. Det synes naturligt att även sådana uppslag som det här aktuella övervägs i detta sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1975/76:1825 och 1975/76:2113 i här berörda delar.

Investeringar i utveckling och i marknadsföring har, anförs i motionen 1975/76:635, det gemensamma draget att resultatet inte kan ställas som säkerhet för vanliga lån. Förbättrade möjligheter till lån - med villkorlig återbetalningsskyldighet - för marknadsaktiviteter skulle snabbt kunna ge resultat i form av ökad export, menar motionärerna. De begär att frågan om lån av detta slag skall utredas och för fram tanken att statens utvecklingsfond skulle medverka i kreditgivning för ändamålet. Vid behandlingen av en liknande motion förra året var utskottet (NU 1975:14 s. 95) inne på frågan om insatser för att främja marknadsföringsaktiviteter. Det fanns då skäl att räkna med att STU-utredningen skulle ta upp ämnet. Utskottet har emellertid inhämtat att frågan om lån till marknadsinvesteringar inte avses bli behandlad av STU-utredningen.

Företagareföreningsutredningen (A 1975:03) skall, som förut har nämnts, se över kreditstödet till mindre och medelstora företag. Utskottet förutsätter att utredningen i samband därmed uppmärksammar den nu aktuella frågan. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1975/76:635.

Det halvstatliga Företagskapital AB - för vilket en redogörelse har lämnats i det föregående (s. 37) - har till uppgift att förbättra tillgången på riskbärande kapital för de mindre och medelstora företagen. Kapitaltillskott lämnas främst genom att bolaget köper minoritetsposter av aktier. Vid det senaste årsskiftet hade bolaget genomförda eller beslutade engagemang i tolv företag. Beslutet om inrättande av bolaget innefattade att verksamheten t. v. skulle betraktas som en försöksverksamhet. Omfattningen av rörelsen i begynnelseskedet förutsattes bli bestämd i enlighet därmed.

Med motivering i motionen 1975/76:2042 föreslås i motionen 1975/76:2044 att det skall göras en översyn av reglerna för Företagskapitals verksamhet. Motionärerna menar att de nuvarande reglerna är alltför snäva och inte ger bolaget önskvärda möjligheter att förse mindre företag med riskvilligt kapital.

Enligt vad utskottet har erfarit planerar Företagskapitals styrelse en utvärdering av företagets hittillsvarande verksamhet. På basis därav skall sedan den fortsatta inriktningen övervägas. Ett antal frågor som kan förtjäna uppmärksamhet vid dessa överväganden har nyligen angivits i en artikel (se ovan s. 38) av bolagets verkställande direktör, där denne tar upp olika omständigheter som kan föranleda tvekan hos en företagare att utvidga intressentkretsen i sitt företag med Företagskapital. Motionärernas önskemål tycks alltså bli tillgodosett utan någon framställning till regeringen från riks -

NU 1975/76:54

dagens sida, varför utskottet avstyrker motionärernas yrkande härom.

I motionen 1975/76:2113 finns ett yrkande om att riksdagen skall begära att ett förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag föreläggs nästa riksmöte.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att floran av kreditinstitut och speciella kreditstöd med inriktning på de mindre och medelstora företagen har blivit svår att överblicka. En högre grad av samordning är enligt utskottets mening önskvärd för att företagen skall kunna effektivt utnyttja de olika kreditmöjligheterna. Utskottet har tidigare med anledning av motsvarande motionsyrkanden erinrat om företagareföreningarnas ställning som regionala organ åt statens industriverk och betecknat det som en viktig uppgift för industriverket att försöka åstadkomma en samordning och rationalisering av i första hand de stödformer där verket och företagareföreningarna är engagerade men även av de kreditstödjande organen i allmänhet. Några åtgärder i detta syfte har hittills inte vidtagits. Utskottet förutsätter nu att företagareföreningsutredningen framlägger förslag till en bättre samordning. Utredningen skall enligt direktiven vid sina överväganden om kreditstödet till mindre och medelstora företag samråda med 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59). Denna utredning, som avser att slutföra sitt utredningsuppdrag under hösten 1976, har enligt sina direktiv att bl. a. överväga den kreditgivning som sker via de s. k. mellanhandsinstituten, vilka också berörs i motionen 1975/76:2113. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att en särskild framställning till regeringen om åtgärder för samordning av kreditstödet inte kan anses påkallad. Utskottet avstyrker således motionen i här aktuell del.

Mellanhandsinstitutens roll inom kreditväsendet tas upp i motionen 1975/76:2026. Här begärs, med motivering i motionen 1975/76:1979, att regeringen skall anmodas att lägga fram förslag som skall syfta till vidgade möjligheter för bankerna och särskilt för mellanhandsinstituten att förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat liknande motionsyrkanden och därvid hänvisat till 1968 års kapitalmarknadsutredning. Utredningen, vars arbete som nyss sagts snart skall avslutas, har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för att kanalisera medel ur allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest och därvid bl. a. - såsom ovan antytts - att överväga om en utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motionen 1975/76:2026.

En ny typ av mellanhandsinstitut, regionala utvecklingsbanker, föreslås i motionen 1975/76:1784. En motsvarande motion väcktes förra året. Utlåningen ur allmänna pensionsfonden har enligt motionärerna en koncentrerande effekt genom att vara inriktad på större företag. En utvecklingsbank skulle finnas i var och en av de fem eller sex regioner, i vilka landet skulle

NU 1975/76:54

indelas, och ha till uppgift att genom aktieteckning och långivning stödja foretag inom regionen med riskvilligt kapital. Utlåningsverksamheten bör enligt motionen kunna ske inom det etablerade bankväsendets ram.

Förslaget faller inom det område som företagareföreningsutredningen (A 1975:03) har att behandla. Utredningen skall enligt direktiven överväga behovet av och formerna för en ökad samordning av de olika centrala näringspolitiska organens regionala kontakter. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet om utredning rörande regionala utvecklingsbanker.

Till en förbättring av den institutionella apparaten för kreditgivning till mindre och medelstora företag syftar också förslaget i motionen 1975/76:1770. Motionären vill ha en utredning av hur bankerna i högre grad än nu skall komma i besittning av ett industriellt kunnande som de i samband med kreditgivning kan utnyttja till sina kredittagares fromma. Om industriföretagen hos bankerna kunde finna tjänstemän med industriell erfarenhet skulle partema komma in i en stimulerande praktisk arbetsgemenskap, säger motionären bl. a. och tillägger med beklagande att näringsutskottet (NU 1974:36 s. 26) betraktat ett tidigare förslag av samma innebörd ”uteslutande från bankernas sida”.

Utskottet finnér inte heller denna gång skäl för en sådan utredning i statens regi som motionärerna förordar. Oavsett om det främst är i bankernas eget eller i industrins intresse som de avsedda tjänstemännen med teknisk kompetens skulle engageras av bankerna, kvarstår att det bör få ankomma på bankerna själva att avgöra på vilket sätt de vill tillgodose det behov av teknisk expertis som kan bedömas föreligga. Staten - som genom stöd till företagareföreningarna bidrar till att de mindre och medelstora företagen får möjligheter till teknisk rådgivning på det regionala planet - bör enligt utskottets mening inte utfärda föreskrifter om speciella kompetenskrav för vissa av de tjänstemän som har kreditberedande eller allmänt rådgivande funktioner hos bankerna. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:1770.

De återstående fyra motioner som behandlas i detta avsnitt syftar till att nu tillämpade villkor för krediter till mindre och medelstora företag skall ändras i olika hänseenden.

1 motionen 1975/76:2027 föreslås - med motivering i motionen 1975/76:1979 - att de mindre och medelstora företagen skall få förbättrade möjligheter till återlån ur allmänna pensionsfonden genom att lånemöjligheten under fem år får ackumuleras och genom att återlån kan erhållas upp till 75 % av avgiftsbeloppet i stället för, som nu gäller, 50 %.

Systemet med återlån från allmänna pensionsfonden infördes enligt beslut av 1959 års riksdag. Med undantag av åren 1969 och 1975 har därefter årligen - år 1971 två gånger - väckts motionsyrkanden med helt eller i huvudsak samma innebörd som det nu föreliggande.

NU 1975/76:54

59 Såsom har påpekats vid frågans behandling åren 1970-1974 har 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) bl. a. att förutsättningslöst granska återlånesystemet. Utredningen räknar, som utskottet ovan har framhållit, med att framlägga sitt slutbetänkande hösten 1976. Utskottet finnér det -i enlighet med utskottets enhälliga åsikt år 1974-inte lämpligt att riksdagen föregriper utredningens ställningstagande till återlåneinstitutet och avstyrker sålunda motionen 1975/76:2027 i här aktuell del.

I motionen 1975/76:1805 uppmärksammas tillämpad praxis vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag att en företagare för att få kreditstöd i regel har att, utöver gängse säkerheter, ställa personlig borgen. Motionärerna kritiserar denna praxis och hävdar särskilt att det vid införande av den föreslagna lagen (prop. 1975/76:105) om medbestämmande i arbetslivet, vilken öppnar möjlighet för arbetstagarna att få del i beslutanderätten inom företaget, är orimligt att vidmakthålla krav på personlig borgen från företagsledarens sida.

Utskottet behandlade förra året (NU 1975:14) två motioner med yrkanden liknande det som framställs i den här aktuella motionen. Därvid lämnade utskottet en utförlig redovisning av de motiv på vilka nämnda praxis med krav på personlig borgen grundas. Huruvida den föreslagna lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet förändrar förutsättningarna för borgenskravet torde få bedömas sedan riksdagen har tagit ställning till det aktuella lagförslaget. Enligt utskottets mening bör det då ankomma på företagareföreningsutredningen att överväga frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1975/76:1805.

Flera olika sätt att förbättra kreditmöjligheterna för mindre och medelstora företag berörs i motionen 1975/76:375. Motionären vill att riksdagen skall begära åtgärder och förslag i det angivna syftet av regeringen. Även i denna motion kritiseras praxis att vid kreditgivning till företag krävs personlig borgen av företagsledaren. Utskottet hänvisar härvidlag till vad som anförts i detta ämne med anledning av den nyss behandlade motionen 1975/76:1805. Ett uppslag i motionen är att Sveriges Investeringsbank AB skall avsätta medel för en mera riskbärande kreditgivning till mindre och medelstora företag än normalt, bl. a. för produktutveckling i fall då stöd från styrelsen för teknisk utveckling (STU) inte kan utgå. Liksom förra året, då motionären framförde samma förslag, vill utskottet erinra om den speciella kreditgivning till de mindre och medelstora företagen som Investeringsbanken har engagerat sig i genom att lämna s. k. kombinationslån i samarbete med företagareföreningarna (se NU 1975/76:51 s. 11). Ytterligare önskar motionären att ränte- och amorteringsvillkoren vid statlig kreditgivning skall liberaliseras. På denna punkt hänvisar utskottet till de överväganden rörande kreditstödet till mindre och medelstora företag som pågår inom företagareföreningsutredningen. Utskottet finner sammanfattningsvis inte att riksdagen har anledning att göra en sådan framställning till regeringen som motionären föreslår.

NU 1975/76:54

60 Ett problem för mindre företag i samband med offentliga beställningar är enligt motionen 1975/76:1821 att beställningarna ofta blir av sådan storlek att de i brist på finansieringsmöjligheter för företaget inte kan antas, trots att produktionsförutsättningarna i och för sig är goda. För att ett företag i sådant läge skall kunna erhålla kortfristigt lån från sin bankförbindelse borde, menar motionären, det offentliga leveranskontraktet efter prövning av statens industriverk kunna utgöra låneobjekt.

Det måste enligt utskottets mening ankomma på kreditgivarna - dvs. i regel bankerna - att i varje enskilt fall pröva vilken betydelse innehav av ett offentligt leveranskontrakt kan ha vid kreditprövningen. Utskottet avvisar alltså den tanke som framförts i motionen att industriverket skulle medverka med bedömningar i detta avseende. Förbättrade möjligheter för de mindre företagen att konkurrera om offentliga leveranskontrakt skulle i och för sig kunna skapas genom införande av statliga kreditgarantier. Frågan om omfattningen och inriktningen av denna typ av kreditstöd hör till dem som företagareföreningsutredningen har att överväga. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:1821.

Detaljhandelns strukturomvandling samt kapital-och kreditförsörjning

En utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och av relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen föreslås i motionen 1975/76:434. Motionärerna anför att anskaffningen av nödvändigt kapital med stor sannolikhet kommer att bli ett stort problem för dagligvaruhandeln i framtiden. De menar att det finns en uppenbar risk för att den enskilda detaljhandeln blir helt beroende av partihandeln vilken - såsom de påpekar - redan i dag genom sina kapitalinsatser har ett starkt grepp om detaljistledet.

1 syfte att understödja detaljhandelns oberoende i förhållande till grossistförretagen bör, enligt motionärerna, staten medverka till dess kapitalförsörjning. Detta skulle kunna ske dels genom att medel ur allmänna pensionsfonden tillhandahålls genom melianhandsinstitut, dels genom att företagareföreningarnas låneverksamhet också görs tillgänglig för varudistributionsföretagen.

Distributionsutredningen, vars betänkande har refererats i det föregående (s. 44), har inte behandlat detaljhandelns kapital- och kreditförsörjningsbehov i nämnvärd utsträckning. Utredningen belyser den starka strukturomvandling som har ägt rum inom handeln under 1960- och 1970-talen. Den nämner olika skäl till denna förändring, exempelvis självbetjäningssystemets genombrott, önskan att utnyttja stordriftsfördelar, befolkningsomflyttningar m. m. Utvecklingen mot stordrift i butiksledet ses till en del också som ett resultat av statsmakternas strävan att genom pris- och konkurrensövervakning främja effektiviteten i företagen. Den blockbildning som påtalas i motionen har enligt utredningen hittills inte inneburit några påtagliga skadliga effekter. Utvecklingen mot färre beslutsenheter anses dock

NU 1975/76:54

böra följas av statsmakterna, eftersom den på längre sikt kan inrymma risker för avtagande konkurrens och brist på förnyelse, m. m.

Utskottet instämmer i att koncentrationstendenserna inom detaljhandeln kräver uppmärksamhet från samhällets sida. De bevakas också löpande av statens pris- och kartellnämnd, som noterar företagsförvärv inom olika branscher och årsvis publicerar uppgifter om dem. Det finns också anledning att här erinra om utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen. I direktiven för denna utredning framhålls att ett huvudsyfte med lagstiftningen måste vara att motverka förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för konsumenterna. Utredningen har att uppmärksamma koncentrationstendenserna inom olika branscher av näringslivet och föreslå en lagstiftning som motverkar olägenheterna härav.

Motionens förslag beträffande detaljhandelns kapitalförsörjning tillhör ett frågekomplex som f. n. är föremål för överväganden inom två utredningar, nämligen 1968 års kapitalmarknadsutredning - såvitt gäller mellanhandsinstituten - och företagareföreningsutredningen - såvitt gäller företagareföreningarnas låneverksamhet.

Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet att motionens förslag om utredning beträffande detaljhandelns kapitalförsörjning och beträffande relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:434.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken att

riksdagen avslår motionen 1975/76:1758,

2. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:2026 yrkandet 1,

b) motionen 1975/76:2113 yrkandet 1,

c) motionen 1975/76:2122 yrkandet A,

3. beträffande innovationsbefrämjande åtgärder inom närings- och forskningspolitiken

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2113 yrkandet 2 b,

4. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2027 yrkandet 1,

5. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2026 yrkandet 3,

NU 1975/76:54

6. beträffande utredning om kooperationens ställning i näringslivet att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1747 hos regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet anfort,

7. beträffande inrättande av ett näringslivets branschråd att riksdagen avslår motionen 1975/76:1781,

8. beträffande etableringskontroll att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:435,

b) motionen 1975/76:642,

c) motionen 1975/76:833,

d) motionen 1975/76:2128 yrkandet 1,

9. beträffande ersättningsetablering vid nedläggning av industri

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2158 i ifrågavarande del (moment c),

10. beträffande industriella utvecklingscentra att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:334,

b) motionen 1975/76:436,

c) motionen 1975/76:508,

d) motionen 1975/76:835,

e) motionen 1975/76:846,

0 motionen 1975/76:1765,

g) motionen 1975/76:1793,

h) motionen 1975/76:1825 yrkandet 4,

i) motionen 1975/76:2113 yrkandet 2 d,

11. beträffande utredning rörande mindre och medelstora företag att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:1785,

b) motionen 1975/76:1788,

c) motionen 1975/76:1804,

d) motionen 1975/76:2026 yrkandet 2,

e) motionen 1975/76:2122 yrkandet C,

0 motionen 1975/76:2128 yrkandet 2,

12. beträffande stöd till de mindre serviceföretagen att riksdagen avslår motionen 1975/76:1812,

13. beträffande information till företagare om den författningsmässiga regleringen av näringsverksamheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1792 och 1975/76:1807 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande produktutvecklingsstöd att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:1825 yrkandet 2,

b) motionen 1975/76:2113 yrkandena 4 c och 4e,

NU 1975/76:54

15. beträffande lån för marknadsinvesteringar

att riksdagen avslår motionen 1975/76:635,

16. beträffande Företagskapital AB

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2044 yrkandet 3,

17. beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2113 yrkandet 2 a,

18. beträffande förmedling av krediter från allmänna pensionsfonden genom bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2026 yrkandet 4,

19. beträffande regionala utvecklingsbanker

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1784,

20. beträffande industriell expertis hos bankerna

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1770,

21. beträffande äterlån ur allmänna pensionsfonden

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2027 yrkandet 3,

22. beträffande krav på säkerhet för statliga lån tillföretag att riksdagen avslår motionen 1975/76:1805,

23. beträffande förbättrade kreditmöjligheter för mindre och medelstoraföretag att

riksdagen avslår motionen 1975/76:375,

24. beträffande offentligt leveranskontrakt som säkerhet för banklån att riksdagen avslår motionen 1975/76:1821,

25. beträffande utredning om detaljhandelns strukturomvandling samt kapital- och kreditförsörjning

att riksdagen avslår motionen 1975/76:434.

Stockholm den 20 maj 1976

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c) (p. 1-7,9-11,14-25), Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s)(p. 1-8,11-25), Gustafsson i Byske (c) (p. 8, 11-25), Andersson i Storfors (s) (p. 1-7, 9, 10), Andersson i Örebro (fp), Rask (s) (p. 1-8, 10-25), Sjönell (c) (p. 1-7, 9, 10), Blomkvist (s), Hovhammar (m) (p. 1-18), Wååg (s) (p. 1-7, 9-11, 14-25), fru Hambraeus (c) (p. 1-10,12,13), herr Svensson i Malmö(vpk)(p. 8,11-25), fru Hansson (s) (p. 8, 11-25), herrar Petersson i Ronneby (c) (p. 1-7, 9-11, 14-25), Häll (s) (p. 9, 10), fru Radesjö (s) (p. 8, 12, 13), herrar Pettersson i Helsingborg (s) (p. 9, 10), Siegbahn (m) (p. 19-25), fru Oskarsson (c) (p. 11, 14-25) och herr Pettersson i Västerås (vpk) (p. 9, 10).

NU 1975/76:54

64 Reservationer

1. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (utskottets hemställan under 1) av herrar Börjesson i Glömminge, Sjönell, fru Hambraeus och herr Petersson i Ronneby (alla c) som anser

dets att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”Utskottet vidhåller” och slutar pås. 46 med ”motionen 1975/76:1758” bort ha följande lydelse:

Den föreliggande motionen styrker i likhet med tidigare motioner med samma syfte att det föreligger starkt behov av ett övergripande näringspolitiskt handelsprogram som utgår från en helhetssyn på de samhällsförhållanden som är av grundläggande betydelse för näringslivet. Det är en avsevärd svaghet inom den nuvarande näringspolitiken att samhällets åtgärder inte har blivit tillräckligt samordnade, trots att behovet av en sådan samordning alltmer har dokumenterats av utvecklingen och av situationen i näringsliv och samhälle. 1 årets budgetproposition har regeringen anmält sin avsikt att lägga fram näringspolitiska program för skogsnäringen och byggsektorn. Program har fastställts av riksdagen för arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken, bostadspolitiken och energipolitiken. Detta talar för att också en övergripande näringspolitisk planering bör ske. Det är naturligt att sysselsättningsutredningen, som i ett delbetänkande 1975 har påvisat bl. a. vad sysselsättningsplaneringen betyder för att målen för sysselsättningspolitiken skall nås, får sitt uppdrag vidgat till att också omfatta utarbetande av ett näringspolitiskt handlingsprogram. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1975/76:1758.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1758 hos regeringen begär utredning om ett handlingsprogram för näringspolitiken i enlighet med vad utskottet anfört,

2. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken (utskottets hemställan under 2) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Såsom föregående år” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Det är av betydelse att riksdagen sammanfattar sin allmänna principinställning till näringspolitikens inriktning innan den fattar beslut i olika konkreta frågor på näringspolitikens område. De förslag till uttalanden som framförs i motionerna 1975/76:2026, 1975/76:2113 och 1975/76:2122 är i allt väsentligt samstämmiga. Ett uttalande enligt motionärernas intentioner utgör enligt utskottets mening en god sammanfattning av ett antal centrala

NU 1975/76:54

krav på näringspolitiken. Den nuvarande koncentrationsutvecklingen inom näringslivet måste motarbetas och den statliga styrningen av företagen begränsas. En väl fungerande samhällsekonomi förutsätter ett decentraliserat näringsliv med många små och medelstora företag. Det är därför angeläget att näringspolitiken får en sådan utformning att goda utvecklingsmöjligheter för mindre och medelstora företag tryggas. Erfarenheter av olika ekonomiska system bekräftar uppfattningen att vårt lands ekonomi även i framtiden bör bygga på marknadshushållning, innebärande fri prisbildning, fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens. Samhällets strävan bör inriktas på att ta till vara enskilda människors vilja till initiativ och ansvar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2026 yrkandet 1, motionen 1975/76:2113 yrkandet 1 och motionen 1975/76:2122 yrkandet A som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande innovationsbefrämjande åtgärder inom närings- ochforskningspolitiken (utskottets hemställan under 3) av herrar Regnéll (m). Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Detta förslag” och slutar med "av motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att etablering av nya företag har en påtaglig sysselsättningseffekt och att det mot den bakgrunden är oroande att etableringen av nya företag successivt har minskat under de senaste decennierna. Frågan om vad som kan göras för att stimulera innovationer och underlätta etableringen av nya företag är central inom näringspolitiken. Emellertid är kunskapen om innovationsprocessen och hur denna bäst skall stimuleras fortfarande bristfällig. Mot denna bakgrund finner utskottet det välmotiverat att, som motionärerna föreslår, en fristående expertgrupp tillsätts, vars arbete skall utmynna i konkreta förslag till insatser för att stimulera innovationsverksamheten.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2113 yrkandet 2 b hos regeringen begär att en expertgrupp tillsätts för att utarbeta förslag till innovationsbefrämjande åtgärder inom närings- och forskningspolitiken i enlighet med vad som utskottet anfört,

4. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten (utskottets hemställan under 4) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

5 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 54

NU 1975/76:54

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”En motion” och slutar med ”motionen 1975/76:2027” bort ha följande lydelse:

Direktiven för utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten ger intryck av att ensidigt vara anpassade till LO:s intentioner beträffande löntagarfonder. Det är därför angeläget att utredningen prövar även andra förslag än sådana som leder till att ägandet av och kontrollen över företagen successivt överförs på de fackliga organisationerna. Utskottet anser att det bör slås fast att frågan om ett allmänt vinstandelssystem hör till de frågor som bör behandlas av utredningen. Därför föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för utredningen med denna innebörd. Dessa direktiv bör också innefatta att utredningen skall ta upp frågan om bättre villkor för aktiefonderna, vilka utskottet ser som ett viktigt instrument för ett breddat aktieägande.

*

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2027 yrkandet 1 hos regeringen begär att tilläggsdirektiv utfärdas för utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten i enlighet med vad utskottet anfört,

5. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen (utskottets hemställan under 5) av herrar Regnéll och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Av direktiven” och slutar med ”motionen 1975/76:2026” bort ha följande lydelse: Utskottet

finner motionärernas synpunkter väl grundade och angelägna och anser därför att det bör uppdras åt utredningen att även uppmärksamma de här berörda aspekterna och anvisa erforderliga åtgärder.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2026 yrkandet 3 hos regeringen begär att tilläggsdirektiv utfärdas för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen i enlighet med vad utskottet anfört,

6. beträffande utredning om kooperationens ställning i näringslivet (utskottets hemställan under 6) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”En sådan” och slutar på s. 48 med "förslaget i motionen” bort ha följande lydelse:

De kooperativa företagen spelar en betydelsefull roll inom svenskt näringsliv, inte minst som konkurrensfaktor. En förbättrad kännedom om kooperationen och förutsättningarna för dess verksamhet kan otvivelaktigt

NU 1975/76:54

vara värdefull. Utskottet anser emellertid att det i första hand bör ankomma på de kooperativa organisationerna själva att ta initiativet till sådana studier som föreslås i motionen och att pröva de kooperativa organisationernas förutsättningar och möjligheter att förverkliga en näringspolitik i samhällets intresse.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1747,

7. beträffande etableringskontroll (utskottets hemställan under 8) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 49 med ”Övervägandena inom” och slutar på s. 50 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de krav som framförs i motionen 1975/76:642 beträffande de fackliga organisationernas inflytande på företagsformer och på etablering av nya företag. Utskottet finnér i likhet med motionärerna att en del företagsformer är helt förkastliga och utgör ett allvarligt hinder för en tillfredsställande ordning på arbetsmarknaden. Entreprenadsystemet utgör ett påtagligt exempel på detta. Det är också uppenbart att den nuvarande kontrollen över etableringen av nya företag är otillräcklig. Det är nödvändigt att ett effektivt företagsregister upprättas och att fackföreningarna för det slutliga avgörandet i fråga om nyetablering. Entreprenörer och andra företagare måste vidare tvingas att tillämpa de kollektivavtal som gäller för resp. branscher. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:642.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975/76:642 hos regeringen begär dels utredning om etableringskontroll, dels förslag till lag om skyldighet för företagare att tillämpa kollektivavtal, allt i enlighet med vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1975/76:435,

c) avslår motionen 1975/76:833,

d) avslår motionen 1975/76:2128 yrkandet 1,

8. beträffande ersättningsetablering vid nedläggning av industri (utskottets hemställan under 9) av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

NU 1975/76:54

68 Utskottet vill framhålla angelägenheten av de i motionen framförda förslagen. Det bör ankomma på regeringen att i samråd med landstinget och kommunala myndigheter samt de lokala fackliga organisationerna snabbt ta fram ett åtgärdsprogram med syfte att i Västernorrland skall förläggas industrier och åstadkommas sysselsättningstillfällen, varvid inriktningen bör vara på framtidsbetonade industrier med insättande av medel ur allmänna pensionsfonden. Utskottet anser också att en "vanhävdslag” för industrin bör komma till stånd, som möjliggör att kapitalägare som lägger ned företag kan åläggas att svara för ersättningsföretag med minst samma antal anställda. Regeringen bör snabbt utarbeta förslag till sådan lagstiftning och förelägga riksdagen detta.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2158 i vad avser moment c hos regeringen begär dels ett åtgärdsprogram för Västernorrland, dels förslag till en ”vanhävdslag” för industrin, allt i enlighet med vad utskottet anfört,

9. beträffande utredning rörande mindre och medelstora företag (utskottets hemställan under 11) av herrar Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 53 med "En jämförelse" och slutar på s. 54 med "detta avsnitt" bort ha följande lydelse:

En jämförelse mellan de önskemål om utredningar som framförs i de nämnda motionerna och den redogörelse för utredningsarbete på området som utskottet har lämnat visar enligt utskottets mening att de angivna önskemålen är väl berättigade. Den redovisade verksamheten kan synas omfattande men svarar i själva verket bara mot en del av det samlade behovet av utredningsinsatser. Vad som krävs är dels en fördjupad kännedom om mindre och medelstora företags utveckling och arbetsvillkor, dels - på grundval därav - förslag till olika åtgärder från samhällets sida.

Någon omfattande sammanställning av svenska och utländska undersökningar beträffande stordriftsfördelar och smådriftsfördelar finns för närvarande inte att tillgå. Enligt utskottets mening är en sådan sammanställning, vilken efterlyses i motionen 1975/76:1788, önskvärd som ett sakunderlag vid utformning av näringspolitiken. Inte heller finns någon övergripande studie av de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor med en närmare analys av orsakerna till det växande antalet företagsförsäljningar. De förslag på denna punkt som framförs i motionerna 1975/76:2026 och 1975/76:2122 finner utskottet väl motiverade mot bakgrund av den oroande omfattning

NU 1975/76:54

företagsförsäljningarna har fått. Till stor del torde dessa bero på brister i den näringspolitiska miljön för företagen. Sådana brister inverkar också negativt på ny företagandet, som vidare blir lidande av att intresset för företagaryrket inte stimuleras i tillräcklig utsträckning. De krav på utredningsinsatser som underlag för positiva åtgärder på detta område som framförs i motionerna 1975/76:2122, 1975/76:1804 och 1975/76:2128 finns det enligt utskottets mening fullt fog för. Utskottet instämmer även i vad som anförs i motionen 1975/76:1785 om att de mindre och medelstora företagen i många avseenden kan anses missgynnade. Det är angeläget att det klarläggs både vilka negativa faktorer dessa företag har att bemästra och vad som kan göras för att de skall komma ur det underläge som de i jämförelse med de större företagen nu befinner sig i.

Sammanfattningsvis kan konstateras att starka skäl talar för ett utvidgat utredningsarbete beträffande de mindre och medelstora företagen. Enligt utskottets mening bör en särskild utredning tillsättas med uppgift att dels sammanställa och i erforderlig mån komplettera befintliga faktamaterial på detta område, dels lägga fram förslag om hur de mindre och medelstora företagensarbetsvillkorskall kunna förbättras och nyföretagandet stimuleras. Utredningen bör givetvis bygga på den grund som industriverket har lagt genom sin utredningsverksamhet. När det gäller de policyskapande uppgifterna måste dess arbete på lämpligt sätt samordnas med det som pågår inom andra utredningarav betydelse förde mindre och medelstora företagen, såsom företagsskatteberedningen.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med anledning av

a) motionen 1975/76:1785,

b) motionen 1975/76:1788,

c) motionen 1975/76:1804,

d) motionen 1975/76:2026 yrkandet 2,

e) motionen 1975/76:2122 yrkandet C,

0 motionen 1975/76:2128 yrkandet 2

hos regeringen begär utredning rörande mindre och medelstora

företag i enlighet med vad utskottet anfört,

10. beträffande produktutvecklingsstöd (utskottets hemställan under 14) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 55 med "Utskottet har” och slutar på s. 56 med "berörda delar” bort ha följande lydelse: Det stöd för teknisk utveckling av idéer som styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan lämna enskilda innovatörer och mindre företag är viktigt

NU 1975/76:54

och bör byggas ut. Det är emellertid angeläget att de insatser som görs för att stimulera utvecklingen av nya produkter i mindre företag ligger så nära företagen som möjligt. Därför synes det väl motiverat att övriga stödformer kompletteras med ett produktutvecklingsstöd förmedlat via företagareföreningarna i samarbete med STU. Utskottet tillstyrker sålunda de här berörda förslagen i motionerna 1975/76:1825 och 1975/76:2113.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975/76:1825 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2113 yrkandet 4 c till Produktutvecklingslån för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1975/76:2113 yrkandet 4e medger att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till produktutvecklingsändamål beviljas med sammanlagt högst 25 000 000 kr.,

11. beträffande lån för marknadsinvesteringariutskoUets hemställan under 15) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Företagareföreningsutredningen (A 1975:03)” och slutar med ”motionen 1975/76:635” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att nuvarande svårigheter att finansiera marknadsinvesteringar avhjälps. Utskottet beklagar att STU-utredningen inte har funnit skäl att ägna uppmärksamhet åt hur detta skall ske. Denna fråga måste nu prövas i annat sammanhang eller separat. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i motionen 1975/76:635 om utredning i ämnet.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:635 hos regeringen begär utredning av frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar,

12. beträffande Företagskapital AB (utskottets hemställan under 16)av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp). Petersson i Ronneby (c), Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c) som anser

NU 1975/76:54

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 56 med ”Enligt vad” och slutar på s. 57 med ”yrkande härom" bort ha följande lydelse: Det är angeläget att Företagskapital får möjligheter att fylla sin uppgift på ett mera effektivt sätt än f. n. De nuvarande reglerna för kapitalinsatser från bolagets sida tycks begränsa de berörda företagarnas handlingsfrihet alltför mycket. Det är också en nackdel att bolaget inte köper andra aktier än nyemitterade. Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära en sådan översyn av reglerna för Företagskapitals verksamhet som förordas i motionen.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2044 yrkandet 3 hos regeringen begären översyn av reglerna för verksamheten i Företagskapital AB i enlighet med vad utskottet anfört,

13. beträffande förmedling av krediter från allmänna pensionsfonden genom bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut (utskottets hemställan under 18) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”motionen 1975/76:2026” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att allmänna pensionsfondens medel på ett effektivare sätt än nu kan komma näringslivet till godo. Som sägs i motionen 1975/76:1979 bör därvid de slutliga kreditgivningsbesluten så långt möjligt decentraliseras så att riskbedömningarna fördelas på flera händer och en politisering av placeringarna undviks. En sådan decentralisering kan åstadkommas via bankväsendet i vid mening. Banker och särskilda mellanhandsinstitut bör därför i ökad utsträckning få förmedla krediter av här avsett slag. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2026 i här berörd del.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2026 yrkandet 4 hos regeringen begär förslag syftande till möjlighet för bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

14. beträffande regionala utvecklingsbanker (utskottets hemställan under 19) av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

NU 1975/76:54

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Förslaget faller” och slutar med ”regionala utvecklingsbanker” bort ha följande lydelse: Utskottet

instämmer i den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 1975/76:1784, att resurserna för kreditgivning på regional nivå bör förstärkas, så att det skapas en motvikt mot de koncentrationseffekter och den inriktning på större företag som kännetecknar den nuvarande utlåningen av medel ur allmänna pensionsfonden. För att främja detta syfte bör regionala utvecklingsbanker med det angivna syftet inrättas. Härigenom kan bl. a. motverkas att, som motionärerna säger, fel företag drabbas av kreditrestriktioner, nämligen företag i sådana regioner där den ekonomiska aktiviteten är låg men tillgången på produktionsresurser är god. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag att frågan om inrättande av regionala utvecklingsbanker blir föremål för omedelbar parlamentarisk utredning.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1784 hos regeringen begär utredning och förslag om inrättande av regionala utvecklingsbanker i enlighet med vad utskottet anfört.

15. beträffande dterldn ur allmänna pensionsfonden (utskottets hemställan under 21) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Såsom har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla vikten av att ytterligare riskvilligt kapital tillförs näringslivet och i synnerhet de mindre och medelstora företagen. En möjlighet härtill är att de mindre och medelstora företagen får förbättrade möjligheter till återlån ur allmänna pensionsfonden på det sätt som anges i motionen 1975/76:2027. Det möter enligt utskottets mening inget hinder att en sådan ändring genomförs utan att kapitalmarknadsutredningens betänkande avvaktas. Utskottet tillstyrker alltså motionärernas förslag på denna punkt.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2027 yrkandet 3 hos regeringen begär förslag till ändring i reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad utskottet anfört,

NU 1975/76:54

16. beträffande krav på säkerhet.för statliga lån till företag! utskottets hemställan under 22) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels au det stycke i utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "Utskottet behandlade” och slutar med "motionen 1975/76:1805” bort ha (oljande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det dras en klar skiljelinje mellan företaget å ena sidan och å andra sidan den eller de enskilda personer som äger och leder företaget samt deras familjer. Det är naturligt att borgen kan krävas i samband med långivning till enskild person för konsumtion, privata investeringar etc. Däremot bör säkerheten när det gäller lån till företag som drivs i aktiebolagsform bestå av sådana tillgångar som företaget äger och därmed kan pantförskriva som lånesäkerhet. Den föreslagna lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet kommer att öppna möjligheter för arbetstagarna att få del av beslutanderätten i företagsledningsfrågor. Att företagsägare som driver sin rörelse i aktiebolagsform under sådana omständigheter krävs på personlig borgen, finnér utskottet inte vara rimligt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen på grundval av motionen 1975/76:1805 begär en utredning med ändamål att se över villkoren för statliga lån i vad gäller krav på personlig borgen.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1805 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om principerna för säkerhet vid statliga lån,

17. beträffande utredning om detaljhandelns strukturomvandling samt kapitaloch kreditförsörjning (utskottets hemställan under 25) av herrar Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels au det avsnitt i utskottets yttrande pås. 61 som börjar med "Utskottet instämmer” och slutar med "motionen 1975/76:434” bort ha följande lydelse: Den

koncentrationsutveckling som äger rum inom dagligvaruhandeln och som uppmärksammas i distributionsutredningens slutbetänkande är enligt utskottets mening oroande. Det är därför förvånande att distributionsutredningen inte har föreslagit några påtagliga konkreta åtgärder för att motverka denna utveckling. Utskottet instämmer med motionärerna i uppfattningen att partihandelns starka grepp om dagligvaruhandeln av allt att döma successivt hårdnar. I likhet med motionärerna anser utskottet också att leverantörerna driver utvecklingen mot ett storbutikssystem genom att utföra en betydande del av varuhanteringsarbetet i de stora butikerna och på så sätt ge dessa fördelar som inte kommer de små butikerna till godo.

Det finns också skäl att uppmärksamma detaljisternas tilltagande beroende

NU 1975/76:54

av grossistföretagen till följd av att dessa gör det möjligt för dem att skaffa kapital i samband med etablering i nya bostads- och affärsområden. För att motverka denna tendens bör staten skapa bättre kapitalförsörjningsmöjligheter för varuhandeln. Utskottet biträder i detta avseende motionens förslag om utredning beträffande dels ökad långivning med medel ur allmänna pensionsfonden genom mellanhandsinstitut, dels möjlighet för detaljhandeln att utnyttja företagareföreningarnas låneverksamhet. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:434.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:434 hos regeringen begären utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen.

NU 1975/76:54

Översikt över motionernas behandling

75 Bilaga

Motion

1975/76:

Referat av

motiveringen

s.

Utskottets

yttrande

s.

Utskottets hemställan (på s.61—63) punkt

Reservation

nr

17 (s. 73)

48 f.

11 (s. 70)

7 (s. 64)

49 f.

6 (s. 66)

1 (s. 63)

14 (s. 71)

52 f.

9 (s. 68)

52 f.

9 (s. 68)

52 f.

9 (s. 68)

16 (s. 73)

1825:2

10 (s. 69)

2026:1

2 (s*. 64)

28.

52 f.

9 (s. 68)

5 (s. 66)

13 (s. 71)

2027:1

4 (s. 65)

15 (s. 72)

2044:3

12 (s. 70)

NU 1975/76:54

76 Motion

1975/76:

Referat av

motiveringen

s.

Utskottets

yttrande

s.

Utskottets hemställan (på s.61-63) punkt

Reservation

nr

2113:1

2 (s. 64)

2 a

2b

3 (s. 65)

2 d

4 c

10 (s. 69)

4 e

10 (s. 69)

2122:A

2 (s. 64)

C

9 (s. 68)

2128:1

49 f.

9 (s. 68)

2158:c

8 (s. 67)

NU 1975/76:54 77

Innehållsförteckning

s.

A rendel 1

Motionsyrkandena 1

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975/76:1758, 1975/76:2026, 1975/76:2113 och

1975/76:2122 7

Sysselsättningsutredningen 9

STU-utredningen 10

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 10

Frågor om utredningar på det näringspolitiska området Motionerna 1975/76:1747, 1975/76:1781, 1975/76:2026 och

1975/76:2027 12

Utredning om löntagarfonder 13

Interpellation om löntagarfonder 13

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen 14

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 15

Några uppgifter om kooperationen i Sverige 15

Data om kooperationen 17

Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975/76:435,1975/76:642,1975/76:833 och 1975/76:2128 19

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 19

Gällande rätt 20

Vissa utredningar m. m 20

Fråga i riksdagen om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet 22 Remissyttrande av brottsförebyggande rådet 22

Fråga om skyldighet att åstadkomma ersätmingsetablering vid nedläggning av industri

Motionen 1975/76:2158 23

Interpellation 24

Frågor om inrättande av industriella utvecklingscentra Motionerna 1975/76:334, 1975/76:436, 1975/76:508, 1975/76:835, 1975/76:846, 1975/76:1765, 1975/76:1793, 1975/76:1825 och

1975/76:2113 24

Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå 26

Utvärdering av IUC:s verksamhet 27

NU 1975/76:54

78 Frågor om utredningar m. m. rörande mindre och medelstora företag Motionerna 1975/76:1785, 1975/76:1788, 1975/76:1792,

1975/76:1804, 1975/76:1807, 1975/76:1812, 1975/76:2026,

1975/76:2122 och 1975/76:2128 28

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 31

Vissa utredningar rörande mindre och medelstora foretag 32

Frågor om åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975/76:375, 1975/76:635, 1975/76:1770, 1975/76:1784, 1975/76:1805, 1975/76:1821, 1975/76:1825, 1975/76:2026,

1975/76:2027, 1075/76:2044 och 1975/76:2113 34

Företagskapital AB 37

Bestämmelser om återlån från allmänna pensionsfonden 38

Vissa utredningar, m. m 39

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 39

Frågor om detaljhandelns strukturomvandling samt kapital- och kreditförsörjning Motionen

1975/76:434 41

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 41

Dagligvaruhandelns struktur och finansieringsförhållanden 42

Företagsförvärv inom partihandel och detaljhandel 44

Distributionsutredningen 44

Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 45

Utredningar på det näringspolitiska området 46

Etableringskontroll 48

Skyldighet att åstadkomma ersättningsetablering vid nedläggning av

industri 50

Industriella utvecklingscentra 50

Utredningar rörande mindre och medelstora foretag 52

Åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital och

kreditförsörjning, m. m 55

Detaljhandelns strukturomvandling samt kapital- och kreditförsörjning 60

Utskottets hemställan 61

Reservationer

1. Utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (c) 64

2. Uttalande om mål för näringspolitiken (c, m, fp) 64

3. Innovationsbefrämjande åtgärder inom närings- och forsknings politiken

(m, fp) 65

NU 1975/76:54

4. Tilläggsdirektiv för utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och

kapitaltillväxten (c, m, fp) 65

5. Tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av

konkurrensbegränsningslagen (m) 66

6. Utredning om kooperationens ställning i näringslivet (m, fp) 66

7. Etableringskontroll (vpk) 67

8. Ersättningsetablering vid nedläggning av industri (vpk) .... 67

9. Utredning rörande mindre och medelstora företag (c, m, fp) 68

10. Produktutvecklingsstöd (1 m, fp) 69

11. Lån för marknadsinvesteringar (c, m, fp) 70

12. Företagskapital AB (c, m, fp) 70

13. Förmedling av krediter från allmänna pensionsfonden genom

bankväsendet och särskilda mellanhandsinstitut (m) 71

14. Regionala utvecklingsbanker (c) 71

15. Återlån ur allmänna pensionsfonden (m) 72

16. Krav på säkerhet för statliga lån till företag (m) 73

17. Utredning om detaljhandelns strukturomvandling samt kapital och

kreditförsörjning (c, fp) 73

Slockholm 1976