Svensk industri
Hänvisat till av
_V)N©
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Svensk industri Industribranschernas utveckling Delrapport nr 1 från industristrukturutredningen
IQJUJJ 197411
Statens offentliga utredningar 1974:11 Industridepartementet
Svensk industri Industribranschernas utveckling
Delrapport nr 1 från industristrukturutredningen Stockholm 1974
ISBN 91-38-01795-4 Omslag: Håkan Lindström
Goteborgs Offsettrycken AB. Stockholm 74.4 512 S
Förord
Sedan ett par decennier har i Sverige genomförts långtidsutredningar var och en syftande till en bedömning av i första hand den närmaste femårsperioden. Dessa utredningar har utgjort ett betydelsefullt underlag för makroekonomiska bedömningar och beslut. När det gäller utvecklingen inom industrisektorn har de även tjänat syftet att åstadkomma en samlad och mot andra sektorer avstämd bedömning. Långtidsutredningarna får betraktas som informationsmaterial utformat i syfte att bilda underlag för mera övergripande ekonomisk-politiska beslut. För adekvata insatser på det industripolitiska fältet krävs emellertid också ett mera detaljerat dataunderlag som ger kunskap om utvecklingen inom industrins olika delar. Därtill krävs att underlaget successivt förnyas för att möjliggöra en systematisk uppföljning av utvecklingen. Industripolitiska åtgärder i situationer då allvarliga sysselsättnings- eller andra strukturproblem uppträder i enskilda branscher eller regioner, måste givetvis baseras på särskilda fördjupade studier av den uppkomna situationen. För att snabbt kunna genomföra sådana undersökningar och för att öka möjligheterna att förutse var t.ex. sysselsättningsproblem kan uppkomma - krävs emellertid ett lätt tillgängligt och aktuellt basmaterial på bransch- och regionnivå. En kontinuerlig analys av strukturdata är också ett viktigt led i uppföljningen av de industripolitiska åtgärder som redan vidtagits på olika områden. Inom industridepartementet togs våren 1972 initiativ till utformningen av ett informationsunderlag som bättre än hittills beskriver den historiska strukturella utvecklingen och nuläget i olika delar av industrisektorn. Grundtanken är att detta underlag skall vara ett första steg mot utvecklandet av en strukturanalys som tar sikte på att beskriva och förklara grundläggande förändringar i den svenska ekonomin. Därigenom ges ökade möjligheter till mera systematiska åtgärder i syfte att påverka den långsiktiga utvecklingen. Arbetet har bedrivits av en arbetsgrupp inom industridepartementet och givits namnet industristrukturutredningen. Resultatet av det hittills bedrivna arbetet inom industristrukturutredningen kan nu publiceras i fyra delrapporter, som senare kommer att följas av en huvudrapport. Den senare väntas kunna bli publicerad under våren 1974. Delrapport nr 1, "Industribranschernas utveckling", innehåller en statistisk genomgång av utvecklingen inom industrins olika branscher.
4 Förord
SOU 1974:11 Branschstrukturen och dess utveckling beskrivs i fråga om sysselsättning, produktion, produktivitet, storleksstruktur, regional fördelning etc. Redovisningen, som huvudsakligen baseras på Statistiska centralbyråns industristatistik, är fördelad på 20 huvudbranscher. I de fall det varit möjligt beskrivs även delbranscher inom dessa. Den relativt långtgående branschuppdelningen är ett led i strävandena att åstadkomma ett så detaljerat material att väsentligt olika utvecklingstendenser inte skall döljas i översiktliga genomsnittsdata. Ett centralt moment i denna branschbeskrivning utgörs av ett studium av hur olika produktionsenheter inom en och samma bransch utvecklats. Sålunda redovisas t. ex. sysselsättningsförändringar mellan parvisa år för arbetsställen inom en bransch. För var och en av branscherna redovisas den regionala fördelningen länsvis. För att få en uppfattning om olika kommunblocks beroende av utvecklingen inom resp. bransch, redovisas sådana kommunblock där branschens andel av industrisysselsättningen är hög. I delrapport nr 2, "Industrins finansiella utvecklingstendenser", görs en relativt detaljerad kartläggning av de finansiella utvecklingstendenserna samt ett försök till prognos. Kartläggningen omfattar centrala variabler såsom omsättning, förädlingsvärde, bruttovinster, investeringar, sparande och personalkostnader. En central del av rapporten ägnas åt en lönsamhetsdiskussion. Den finansiella strukturen och dess utveckling beskrivs med hjälp av soliditets- och likviditetsrelationer samt finansieringsanalyser med tillhörande mått på självfinansiering m. m. För att förbättra kunskapen avseende arbetsmarknadsfrågor har inom ramen för industristrukturutredningen genomförts en studie av arbetskraftsströmmarna inom verkstadsindustrins område. Studien, som presenteras i delrapport nr 3, "Verkstadsindustrins arbetsmarknad", har gemensamt utförts av Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetareförbundet och baseras på parternas gemensamma lönestatistik. Behovet är stort av fördjupade studier av industrins arbetsmarknadsförhållanden. Den genomförda studien, som omfattar endast en del av de industrianställda, får ses som bas för fortsatt utvecklande av undersökningsmetodiken. I delrapport nr 4, "Industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet", beskrivs och analyseras utvecklingen av industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet under perioden 1 9 6 7 - 1 9 7 1 . I rapporten förs en utförlig diskussion om vilka krav som bör ställas på ett dataunderlag avsett som bas för åtgärder inom fou-området. De nu publicerade delrapporterna från industristrukturutredningen får inte betraktas som ett slutgiltigt utformat informationsunderlag. Utredningen har genomfört ett kartläggnings- och systematiseringsarbete som successivt skall följas upp och förbättras. Industristrukturutredningen har lagt en grund för utvecklande av ett bättre underlag för bedömning av utvecklingstendenserna inom industrin.
SOU 1974: i:
Innehåll
Förord
3 Avdelning I - Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling . . . .
9 Avdelning II - Gruvindustrin - Livsmedelsindustrin - Textilindustrin - Beklädnadsindustrin - Läder-och skoindustrin - Trävaruindustrin - Massa- och pappersindustrin - Pappersvaruindustrin - Grafisk industri - Kemisk industri - Gummivaruindustrin - Plastvaruindustrin - Jord- och stenvaruindustrin - Järn-, stål och ferrolegeringsverk - Ickejärnmetallverk - Metallvaruindustrin - Maskinindustrin Elektroindustrin Transportmedelsindustrin Varvsindustrin
41 67 97 125 151 177 205 235 259 287 315 335 357 381 411 435 469 509 543 571
Appendix: Beskrivning av det statistiska materialet
7 SOU 1974:11
Avdelning I Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling
9 Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling
Industrisektorn svarar i Sverige för ca 30 % av det samlade produktionsvärdet. Dess andel av sysselsättningen är något lägre. Totalt sysselsattes i industrin något över 1 milj. personer år 1973. I det följande kommer att redovisas vissa data rörande produktion, sysselsättning och struktur inom 20 industribranscher samt uppgifter om branschernas utveckling i olika avseenden under senare delen av 1960-talet och den hittillsvarande delen av 1970-talet. Som jämförelseunderlag för sådana branschdata skall i detta inledningsavsnitt anges motsvarande uppgifter för industrisektorn som helhet. Uppgifterna i denna rapport bygger huvudsakligen på industristatistiken och avser enbart den s.k. egentliga industrin, dvs. industriarbetsställen med minst fem anställda. 1 Arbetsställena under denna gräns (småindustri och hantverk) svarar för endast 6 - 7 % av hela industriproduktionen. Industrins produktion steg under 1960-talet i snabb takt. Under årtiondets första hälft utgjorde volymtillväxten 8% per år, under perioden 1965-1970 var den något lägre, nämligen 5,6 % per år. 2 Dessa ökningstal överstiger väsentligt de genomsnittliga för övriga näringsgrenar. Industrins andel av produktionsvärdet ökade följaktligen påtagligt under 1960-talet - från 24,3 till 29,6 %. Under åren 1971 till 1973 har emellertid industrins tillväxt drabbats relativt starkt av lågkonjunkturen och sektorns andel av produktionsvärdet har stagnerat. Utrikeshandeln med industriprodukter har under hela den studerade perioden ökat snabbare än produktionen. Mellan 1960 och 1972 steg exportandelen från 26 till 35 %, och under samma tid steg importens andel av marknadstillförseln från 27 till 32 %. Tendensen är gemensam för de flesta branscher, men mest markant inom den kemiska sektorn (inkl. plastvaruindustrin), där såväl export- som importvolym ökat med mer än 10% per år under 1960-talet. På exportsidan noteras volymökningar över 10% per år också för bl.a. verkstadsindustrin samt textiloch konfektionsindustrierna. Under 1960-talet har en kraftig förskjutning av sysselsättningen ägt rum från de varuproducerande till de tjänsteproducerande sektorerna i ekonomin. Minskningen har dock i första hand berört jord- och skogsbruket, medan för industrins del sysselsättningen ökade ända fram till 1965. Därefter har emellertid såväl industrisysselsättningen i absoluta
1 För 1972 föreligger endast preliminära uppgifter. Uppgifterna för 1973 är prognostiserade. Det statistiska underlaget beskrivs i appendix. 2 Enligt Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper.
10 Översiktlig beskrivning
tal som sektorns andel av de anställda i hela ekonomin minskat något. Räknat i antal timmar har industrins sysselsättningsandel minskat från 31 %år 1960 till 2 7 % år 1973. Arbetsproduktiviteten i industrin (dvs. förädlingsvärdet i fasta priser räknat per arbetstimme) steg under 1960-talet med ca 8 % per år. Därefter har ökningstakten avtagit något men måste även under 1970-talets tre första år betecknas som hög ( 6 % per år). Arbetsproduktivitetens tillväxt får främst ses som resultatet av ökad mekaniseringsgrad (höjd kapitalintensitet), kvalitativa förbättringar av produktionsfaktorerna samt en tämligen snabb strukturomvandling. Industrisektorn har under perioden 1965-1973 svarat för en femtedel av investeringsverksamheten (brutto) i landet. Räknat i fasta priser ökade industriinvesteringarna under 1960-talet med ca 4 % per år. I samband med konjunkturavmattningen under 1970-talets första år har ökningstakten avtagit något. Betydande trendmässiga förskjutningar i produktion och sysselsättning har inträffat såväl inom industrisektorn som gentemot andra sektorer av ekonomin. Verkstadsindustrin har under hela efterkrigstiden successivt ökat i relativ betydelse. Mellan 1965 och 1973 ökade branschen sin andel av industrisysselsättningen från 40 till 44 % (verkstadsindustrins andel av förädlingsvärdet är ett par procentenheter lägre). Bland övriga starkt expansiva industribranscher kan nämnas kemisk industri och plastvaruindustri. Den kraftigaste tillbakagången har drabbat textil- och konfektionsindustrierna, där antalet anställda minskat med mer än 6 % per år i genomsnitt under perioden 1965-1973. Andra branscher, vilkas andelar av industrisysselsättningen har minskat kraftigt, är sko- och lädervaruindustrin samt jord- och stenvaruindustrin. Även inom industribranscherna föreligger mycket stora skillnader då det gäller produktions- och sysselsättningsutvecklingen hos olika företag och produktionsenheter. Denna spridning kommer att redovisas tämligen utförligt i de följande branschkapitlen. Branschstrukturen har också förändrats genom att nedläggningar varit vanliga i vissa branscher med vikande avsättning (t.ex. konfektions- och skoindustrierna) medan nyetablering av betydande omfattning förekommit i andra delar av industrin. Utvecklingen under de senaste tio åren har inneburit en väsentligt ökad företagskoncentration inom industriproduktionen och särskilt har företag i storleksklasserna med mer än 500 anställda ökat sina andelar av produktion och sysselsättning. Denna utveckling har till stor del skett genom sammanslagning av företag. På arbetsställenivå återfinns inte motsvarande tendens till ökad andel för de största enheterna. Under hela perioden 1960-1970 har ca 3 0 % av antalet arbetare i industrin fallit på arbetsställen med mer än 500 arbetare, medan andelen för "mellangruppen" 2 0 1 - 5 0 0 varit något högre. Det totala antalet arbetsställen har under samma period minskat med drygt 10 % och utgjorde år 1970 ca 13 500. Industribranschernas regionala fördelning behandlas i denna rapport endast mycket kortfattat. De förskjutningar som skett mellan olika branscher har givetvis haft betydelse även för den regionala sysselsätt-
Översiktlig beskrivning
ningsutvecklingen, varvid regioner med ensidig branschinriktning haft särskilt känslig ställning. Branschernas volymförändringar har emellertid i en del fall slagit mycket ojämnt mellan arbetsställen i olika delar av landet, vilket delvis kan bero på regionala skillnader i anläggningsbeståndets storleks- och ålderssammansättning. Branschutvecklingen på regional nivå har också i vissa branscher påverkats genom lokaliseringspolitiska åtgärder. Till gravindustrin räknas brytning och annan utvinning av natur-, fyndigheter av mineraliska produkter i fast och flytande form eller i gasform. Inom branschen finns totalt ca 80 företag med tillsammans drygt 200 arbetsställen (år 1970). Ett karaktäristiskt drag hos gruvindustrin är den påtagliga storföretagsdominansen. Av den totala produktionen och sysselsättningen svarar storföretagen för 80 % respektive 70 % (år 1970). De största företagen är Boliden AB, Granges AB, LKAB och Stora Kopparbergs Bergslags AB. Sveriges järnmalmsfyndigheter är belägna inom två geografiskt avgränsade områden, Kiruna -Gällivaara - Pajala i nordligaste Norrland och Bergslagen i Mellansverige. Omkring 8 0 % av den svenska järnmalmsproduktionen sker vid gruvorna i norra Sverige. Den lappländska järnmalmen avsätts nästan helt på exportmarknader medan den mellansvenska malmen till stor del används inom landet. Sveriges sulfidmalmsfyndigheter är huvudsakligen belägna inom tre områden, Skelleftefältet, Aitik i Norrbottens län samt Mellansverige. Av sulfidmalmsproduktionen kommer (tonnagemässigt) närmare 45 % från Skelleftefältet, medan Aitik och Mellansverige svarar för ca 35 % respektive 2 0 % (år 1970). Denna regionala produktionsfördelning kommer successivt att ändras genom den snabba produktionsökningen vid fyndigheterna i Aitik och Åmmeberg. Gruvindustrins förädlingsvärde uppgick år 1972 till närmare 1 600 milj. kr vilket utgjorde 2,8 % av det totala förädlingsvärdet inom industrisektorn. Av branschens produktion svarar de metallbärande mineralen för huvuddelen, ca 90 %, varvid järnmalmen dominerar. Produktstrukturen vid de svenska järnmalmsgruvorna har successivt förändrats mot ett större inslag av förädlade produkter. Styckemalmen, som tidigare var den dominerande produktgruppen, har minskat i andel från ca 65 % år 1965 till ca 40 % år 1971 (mätt i värde). Samtidigt har andelen briketter och sinter ökat från ca 25 % till ca 40 %. Den ökade förädlingsgraden inom branschen innebär att den tonnagemässiga produktionsökningen legat något lägre än den värdemässiga. Under 1960-talet tillstötte flera faktorer som försämrade de svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft. Sålunda ökade utbudet kraftigt av järnrik och lättanrikad malm genom öppnandet av nya gruvor i Kanada, Sydamerika, Västafrika och Australien. Dessa fyndigheter bryts i dagbrott med relativt låga produktionskostnader. Därtill kommer att transportkostnaderna sjönk kraftigt genom tillkomsten av större fartyg, vilket minskade den fraktfördel som den svenska malmen tidigare hade
12 Översiktlig beskrivning
vid leveranser till främst den västeuropeiska stålindustrin. Vidare minskades det försteg, som de fosforrika svenska exportmalmerna haft, genom att billiga och effektiva stålprocesser utvecklats, vilka grundas på fosforfattig malm och syrgasblåsning. Den inhemska sulfidmalmsproduktionen ökade under 1960-talet i något lägre takt än järnmalmsproduktionen. I och med att Aitikgruvan öppnades (år 1968) har emellertid produktionen av sulfidmalm ökat i snabb takt. ^ Av den totala industrisysselsättningen svarar gruvindustrin för ca 1,5 % (år 1972). Antalet anställda inom branschen har under den senaste femårsperioden legat på en förhållandevis jämn nivå (13 0 0 0 - 1 4 000 personer). Den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen för branschen döljer emellertid ett oenhetligt mönster de enskilda arbetsställena emellan. Sålunda har en sysselsättningsminskning skett vid främst de mellansvenska gruvorna - i stor utsträckning genom att driften upphört vid flera mindre enheter - samtidigt som sysselsättningen ökat vid flera av de större gruvorna i norra Norrland. Av den totala branschsysselsättningen finns ungefär hälften inom tre kommunblock (Kiruna, Gällivare och Ludvika). Samtidigt svarar inom några kommunblock gruvindustrin för en väsentlig del av den totala industrisysselsättningen. Exempelvis kan nämnas att branschen svarar för 6 7 % respektive 8 8 % (år 1970) av den totala industrisysselsättningen i Kiruna och Gällivare kommunblock. Investeringsvolymen inom gruvindustrin har under perioden 1965-1972 uppgått till i genomsnitt ca 290 milj. kr per år, motsvarande ca 5 % av den totala investeringsvolymen inom industrisektorn. Under periodens senare år har investeringarna inom branschen ökat mycket kraftigt, främst beroende på stora investeringar inom LKAB. Under femårsperioden 1971-1975 planerar företaget investera omkring en miljard kronor. Livsmedelsindustrin, till vilken här även räknas dryckesvaru- och tobaksindustrin, är en av våra största industribranscher. Av den totala produktionsvolymen och sysselsättningen inom industrisektorn svarar livsmedelsindustrin för 10 % respektive 8 % (år 1972). Ett karaktäristiskt drag hos livsmedelsindustrin är dess ekonomiska och organisatoriska uppdelning på kooperativa och icke-kooperativa företag. I början av 1960-talet svarade dessa för respektive 4 0 % och 6 0 % av branschens förädlingsvärde. Produktionsandelen för de kooperativa företagen har därefter ökat genom bl.a. jordbrukskooperationens köp av företag inom kvarnindustrin och charkuteriindustrin. Sedan början av 1960-talet har utvecklingen inom vissa delar av livsmedelsindustrin utmärkts av ett stort antal företagsköp och fusioner samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom mejeriindustrin och dryckesvaruindustrin. Inom bageriindustrin ökade takten i strukturomvandlingen mot slutet av 1960-talet. Under resterande del av 1970-talet kommer sannolikt denna process att bli mycket genomgripande och medföra en
Översiktlig beskrivning
successivt ökad koncentration av produktion och sysselsättning till större företagsenheter. En rad utländska företagsköp (framförallt under senare år) har skett inom livsmedelsindustrin. Företag med utländskt majoritetsinflytande svarar för närvarande för uppskattningsvis 10 % av den totala branschsysselsättningen. De utlandsägda företagen dominerar särskilt kraftigt inom konservindustrin (Nestlé, Unilever och Cavenham Ltd) och margarinindustrin (Unilever). Jämfört med andra större industribranscher intar livsmedelsindustrin en särställning genom sin starka inriktning på hemmamarknaden, ett förhållande som nära sammanhänger med de hinder för internationell handel som jordbrukspolitiken i de flesta industriländer för med sig. Endast ca 4 % av den inhemska produktionen går på export. Livsmedelsindustrin är därmed för sin expansion beroende av den inhemska konsumtionens utveckling, vilken långsiktigt uppvisar en långsam tillväxttakt. Branschens produktionsvolym har till följd härav ökat i en takt motsvarande endast hälften av genomsnittet för industrisektorn. EFTA-avtalet har inneburit en inte obetydlig utvidgning av främst det nordiska handelsutbytet av livsmedel. Avtalet med EG medför inte någon väsentlig breddning av frihandeln med livsmedelsindustriprodukter. En viss ytterligare utveckling mot ökad internationell konkurrens och handel torde trots detta vara att vänta åtminstone för vissa produkter. I stor utsträckning kommer emellertid livsmedelsindustrin även fortsättningsvis att vara hänvisad till den relativt begränsade hemmamarknaden. Den inhemska livsmedelskonsumtionen kan även under 1970-talet väntas öka relativt långsamt, vilket torde innebära att produktionstillväxten för livsmedelsindustrin som helhet kommer att understiga industrigenomsnittet. Samtidigt som produktionsvolymen inom branschen som helhet ökat relativt långsamt under 1950- och 1960-talen har förändringar i konsumtionsmönstret och produktionstekniken lett till att vissa delar av branschen expanderat kraftigt medan andra stagnerat eller gått tillbaka. Till de mest expansiva hör konservindustrin, till vilken större delen av djupfrysningsindustrin hör. Produktutvecklingen inom denna delbransch har varit snabb och genomgripande, vilken främst sammanhänger med djupfrysningsteknikens genombrott. En snabb produktionsökning har också utmärkt choklad-, konfektyr- och glassindustrin, slakteri- och charkuteriindustrin samt dryckesvaruindustrin. Bland de varugrupper som produktionsmässigt uppvisat en relativ tillbakagång kan nämnas socker, mjöl, mjölk och bageriprodukter. Investeringsvolymen inom livsmedelsindustrin har under perioden 1965-1972 legat vid i genomsnitt 558 milj. kr per år. Branschen har därmed svarat för ca. 9 % av de totala industriinvesteringarna. För livsmedelsindustrin var investeringsvolymen i stort sett densamma åren 1965 och 1972. Den har emellertid uppvisat kraftiga årsvisa fluktuationer. Detta gäller inte minst dryckesvarusektorn som under senare delen av 1960-talet upplevde en kraftig investeringsuppgång, vilken väsentligen avsåg Pribo-koncernens nya bryggeri i Stockholm.
14 Översiktlig beskrivning
Livsmedelsindustrins lokalisering har traditionellt bestämts av främst närheten till råvarukällan och/eller avsättningsmarknaderna. Beroendet har emellertid varit av olika natur och av varierande styrka för olika delar av branschen. Beroendet har dock minskat under senare år, främst som följd av distributions-, förpacknings- och förvaringsteknikens utveckling. Detta gäller inte minst de delar av branschen där färskhetskravet tidigare var en avgörande lokaliseringsfaktor. Livsmedelsindustrin är dock alltjämt i hög grad lokaliserad till storstadslänen. Dessa svarade år 1970 för 44 % av den totala branschsysselsättningen; motsvarande andel för hela industrin låg vid 30 %. Textilindustrin, som långt in på 1900-talet var en av de storleksmässigt dominerande industribranscherna, är numera en relativt liten bransch med andelar av industrins totala förädlingsvärde och sysselsättning som uppgår till 2,6 % respektive 3,2 % (1972). Inom textilindustrin tillverkas produkter för direkt konsumtion (t.ex. trikåplagg och heminredningstextilier), halvfabrikat (t.ex. beklädnadsväv) samt produkter för investeringsändamål (t.ex. torkfiltar och filterdukar). Textilindustrin var länge väsentligen en hemmamarknadsindustri och importen var låg. Under de senaste två decennierna - och med särskild kraft under 1960-talet - har emellertid branschen dragits in i en snabb internationaliseringsprocess. Bakom denna har legat en tilltagande lågprisimport, såväl från de europeiska industristaterna som från vissa u-länder. Konkurrenstrycket har drastiskt förstärkts av den snabba handelsliberaliseringen i Västeuropa. I medeltal över tioårsperioden 1960-1970 steg Sveriges import av textilvaror årligen med drygt 5 % och uppgick år 1970 till närmare 2 000 milj. kr. (löpande priser). Under trycket av importkonkurrensen har branschen utsatts för strukturella påfrestningar som varit unika för industrisektorn och som i vissa fall skapat svåra lokala sysselsättningsproblem. Sysselsättningsminskningen har pågått ända sedan början av 1950-talet och utgjorde enbart för perioden 1965-1973 drygt 16 000 personer, vilket motsvarar en årlig minskning på 5,7 %. Trots den drastiska sysselsättningsminskningen har branschens totaltillverkning (förädlingsvärde) uppvisat en viss volymtillväxt. Totalt inskränkte sig dock volymökningen under 1960-talet till 2 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för industrin som helhet. Bakom detta branschgenomsnitt ligger emellertid stora olikheter mellan delbranscherna. Tillverkningen av trikåprodukter, hemtextilier och vissa tekniska textilier har utgjort expansiva sektorer. Särskilt hårt har däremot den grundtextila tillverkningen av garner och beklädnadsväv drabbats. Detta har gällt inom både ylleindustrin och bomullsindustrin. Jämfört med industrigenomsnittet uppvisar textilindustrin en något kraftigare produktions- och sysselsättningsmässig dominans för de mindre produktionsenheterna. Mer än hälften av de branschanställda sysselsattes år 1970 vid anläggningar med mindre än 200 anställda. Detta förhållande är dock inte lika framträdande som inom t.ex. beklädnadsindustrin, beroende på vissa klart framträdande stordriftsfördelar vid många typer
Översiktlig beskrivning
av textil tillverkning. Antalet företag i branschen har under senare år gått ned kraftigt. Bland de under perioden 1965-1970 eller strax därefter nedlagda företagen återfinns några av de vid periodens början största. Den dramatiska negativa utvecklingen inom textilindustrin (och beklädnadsindustrin) har påkallat särskilda åtgärder från statsmakterna. I början av 1970-talet inleddes sålunda vissa statliga stimulansprogram för export, utbildning och företagssamgåenden. Vidare har åtgärder vidtagits i syfte att trygga försörjningen i krigs- eller avspärrningslägen. Av särskilt intresse är de försök som gjorts i syfte att öka den svenska textilexporten. Exportvärdet har under 1960-talet ökat med ca 12 % per år och drygt 11 % per år under 1971-1972. Flera större och medelstora företag har etablerat permanent exportrepresentation i de ledande västeuropeiska importländerna samt i USA. Exportinsatserna har varit särskilt framgångsrika beträffande hemtextilier och vissa tekniska textilier. För flera textilföretag utgör exporten i dagsläget en avgörande överlevnadsfaktor. Utvecklingsperspektivet för svensk textilindustri under resterande delen av 1970-talet kan bedömas med viss optimism. Härtill bidrar i första hand att branschstorleken nu synes ha anpassats till en, med hänsyn till den internationella konkurrensen, realistisk nivå. Ett visst skydd för denna nivå erbjuder de nyss omnämnda statliga försörjningsberedskapsåtgärderna. En positiv indikator för framtiden är också framgångarna för svensk textilexport. Beklädnadsindustrin sysselsätter närmare 27 000 personer (år 1972) och svarar därmed för 3 % av industrisysselsättningen. Motsvarande andel av industrins förädlingsvärde ligger något lägre, 2 %. Liksom textilindustrin har beklädnadsindustrin traditionellt varit en hemmamarknadsindustri med låga import- och exportandelar. Förändringen i detta mönster, som medförde en kris för textilindustrin redan under 1950-talet, blev för beklädnadsindustrin klart markerad först några år in på 1960-talet. Branschen har därefter upplevt en omställningskris som beträffande omfattning och effekter kan jämföras med den inom textilindustrin. Under 1960-talet steg importen av kläder värdemässigt i en årstakt av närmare 17 % (löpande priser). Härvid samverkade importen av billiga standardvaror från producenter i vissa u-länder med mer modeinriktad import från de västeuropeiska industriländerna. Den senare underlättades i hög grad av det gradvisa borttagandet av tullhindren i det europeiska varuutbytet. Då importökningen vida översteg uppgången i konsumtionen, vilken varit måttlig, blev utslaget på den inhemska produktionen kraftigt. Produktionsvolymen ökade under 1960-talet med i genomsnitt endast 0,9 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för industrin som helhet. Sedan mitten av 1960-talet har emellertid produktionsvolymen minskat. Flertalet produktområden har drabbats av krisen, varvid problemen i vissa fall förstärkts av ändrade konsumtionsmönster. Hårt drabbade områden har varit lättare bomullskonfektion av standardkarak-
16 Översiktlig beskrivning
tär och tyngre överplagg av traditionell typ. Dambyxor och fritidskonfektion är exempel på de få expansiva produktområdena. Importen av beklädnadsvaror ligger nu på en årsnivå av ca 1 600 milj. kr. I ökad omfattning har importökningarna kompenserats av svensk export. I likhet med textilexporten har exporten av kläder vuxit snabbt under hela 1960-talet. Ökningstakten har varit drygt 2 0 % per år (löpande priser). I dagsläget uppgår den årliga exporten till mer än 500 milj. kr, varav den helt dominerande delen går till de nordiska grannländerna och de ledande västeuropeiska industriländerna. En positiv inverkan på den svenska exporten kan tillskrivas de statliga åtgärder för stimulans av TEKO-export som inleddes år 1970. Dessa ingår i ett åtgärdspaket som även omfattar utbildningsstöd samt underlättande av företagssamgåenden. Staten bidrar vidare till en ökad regional spridning av beklädnadsindustrin genom projekt för etablering av beklädnadsindustri på ett antal orter i övre Norrland i samarbete med Algot Johansson AB och AB Eiser. Antalet anställda inom beklädnadsindustrin har minskat drastiskt. Under perioden 1965-1973 beräknas sysselsättningen har sjunkit med i genomsnitt 6,7 % per år vilket innebär nästan en halvering mellan de båda åren. Branschens andel av industrisysselsättningen har därmed minskat från 4,9 % till 2,9 %. En analys av produktions- och sysselsättningsutvecklingen för enskilda företag visar att branschgenomsnitten döljer ett mycket oenhetligt mönster. Trots branschens allmänna krisläge har produktionen och sysselsättningen expanderat kraftigt vid många arbetsställen. Andra har tvingats lämna marknaden. Arbetsställebeståndet minskade med inte mindre än 22 % mellan 1965 och 1971. I spåren av nedläggningarna har sysselsättningsproblem uppstått på en rad orter. Ett betydande antal företagssamgåenden har under senare år kommit till stånd, i vissa fall under aktiv statlig medverkan. Bl.a. har under medverkan av Sveriges investeringsbank några av landets ledande konfektionsföretag och ett stort textilföretag gått samman i storföretaget SweTeco AB (år 1971). Trots företagssamgåenden och nedläggningar av mindre företag är dock beklädnadsindustrin fortfarande extremt småföretagsdominerad. Företag med mindre än 500 anställda svarade ännu år 1970 för 9 3 % av branschens totala sysselsättning ( 4 6 % för industrigenomsnittet). Läder- och skoindustrins andel av industrins förädlingsvärde är 0,6 % (år 1972). Motsvarande sysselsättningsandel var 0,8%. Dessa relationer antyder att branschen är relativt arbetsintensiv. I likhet med textil- och konfektionsindustrierna är den i hög grad känslig för konkurrensen från länder med avsevärt lägre lönenivå än den svenska. Framför allt fr.o.m. mitten av 1960-talet har importkonkurrensen starkt trängt tillbaka den inhemska läder- och skoproduktionen. Den svenska självförsörjningen ifråga om skor utgjorde år 1960 75 % av marknadstillförseln men hade år 1971 minskat till 46 % (räknat i antal par). Självförsörjningen beträffande läderskor har mellan nämnda år
Översiktlig beskrivning
minskat drastiskt, från 74 % till 34 %. Det mest påtagliga i läder- och skoindustrins strukturutveckling är det kraftiga bortfall av större företag och produktionsenheter som skett sedan mitten av 1960-talet. Detta utvecklingsmönster har framför allt karaktäriserat skoindustrin. Läderskotillverkningens kraftiga tillbakagång sammanhänger främst med nedläggningar av större företag som Oscaria, Gyllene Gripen, KF:s skofabriker och Sju Skomakare. Det finns idag 36 läderskoföretag i Sverige - huvudsakligen mindre familjeföretag. Det kan i detta sammanhang påpekas att produktionen av träskor har expanderat kraftigt, främst genom en ökad avsättning på export. Antalet träskotillverkande företag har ökat starkt. Den svenska garveriindustrin var i början av 1960-talet huvudsakligen inriktad på hemmamarknaden. Försämrade avsättningsmöjligheter inom landet till följd av lädervaru- och skoindustriernas minskning har delvis kunnat kompenseras genom en ökad export. Ungefär hälften av garveriernas produktion exporteras f.n. Den internationella konkurrensen har tvingat fram en omfattande strukturomvandling. Produktionen har koncentrerats till 11 garverier (år 1972) jämfört med 24 vid 1960-talets början. För sysselsättningen inom läder- och skoindustrin har den beskrivna utvecklingen haft drastiska konsekvenser. Antalet anställda, som år 1965 var 14 300 personer, beräknas år 1973 ha minskat till 7 200 personer. Räknat i antal arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningsminskningen åren 1965-1973 beräknats till drygt 9 % per år mot knappt 2 % för hela industrisektorn. Inom branschen har under perioden 1965-1972 investerats ca 120 milj. kr (1968 års priser). Därmed har endast 0,2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på läder- och skoindustrin. Investeringsvolymen per anställd inom läder- och skoindustrin har under nämnda period uppgått till endast en femtedel av genomsnittet för hela industrin. Förädlingsvärdet per anställd för läder- och skoindustrin totalt uppgick år 1970 till 34 400 kr mot 53 100 kr i genomsnitt för hela industrin. Denna nivåskillnad förklaras av bl.a. den avsevärt lägre kapitalintensiteten inom läder- och skoindustrin. Det högsta förädlingsvärdet per anställd har garverier, som dessutom är den delbransch som haft den snabbaste produktivitetsökningen (1968-1971). Garverierna har i motsats till övriga delar av branschen litet inslag av manuella produktionsmetoder. Till bilden hör även att garverierna rymmer förhållandevis moderna produktionsanläggningar. Det lägsta förädlingsvärdet per anställd föreligger för skoindustrin, vilket delvis förklaras av en låg kapitalstock per anställd jämfört med andra delar av branschen. Läder- och skoindustrin är i hög grad lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Inom Örebro, Jönköpings och Kristianstads län återfinns 43 % av sysselsättningen och nära 100 av branschens 226 arbetsställen (år 1970). I Norrland finns ingen produktion av betydelse med undantag av ett antal skoföretag i Kramfors. Den mycket kraftiga sysselsättningsminskningen i branschen har slagit ojämnt i regionalt hänseende. Särskilt hårt har Örebro- och Kumla2
18 Översiktlig
beskrivning
regionerna drabbats genom skoindustrins markanta tillbakagång. År 1965 fanns en fjärdedel av branschens sysselsatta inom Örebro län. Av branschens totala sysselsättningsminskning fram till 1970 (5 000 personer) berörde hälften Örebro län som därmed förlorat sin dominerande ställning inom läder- och skoindustrin. Huvuddelen av trävaruindustrins produktion faller inom tre delbranscher med följande andelar av förädlingsvärdet (år 1971): Sågverk, hyvlerier och träimpregneringsverk 40 % Trähus- och byggnadssnickeriindustri 31 % Trämöbelindustri 18 % Med undantag för sågverken är branschen starkt hemmamarknadsinriktad. Den dominerande avnämaren är byggnadssektorn, och byggnadsverksamhetens utveckling har därför avgörande betydelse för trävaruindustrins tillväxt och sysselsättningsläge. Trävaruindustrin är en av de största industribranscherna, särskilt då det gäller antalet anställda. Den svarar för nästan 9 % av industrisysselsättningen, medan dess andel av förädlingsvärdet är ungefär en procentenhet lägre (år 1972). Denna skillnad speglar den jämförelsevis låga kapitalintensiteten. Tillväxttakten i branschen har under de senaste årtiondena varit hög. Under senare hälften av 1960-talet ökade produktionsvolymen med nära 6 % per år. Denna tillväxttakt har i stort sett kunnat bibehållas fram till 1973 trots den dämpning av aktiviteten som skett inom byggnadsbranschen. Förklaringen till detta får sökas i den mycket starka exportkunjunkturen under senare år. På längre sikt sätter emellertid råvarutillgångarna bestämda gränser för sågverkens exportökning och exporten av mer förädlade produkter (t.ex. snickerier och trähus) försvåras av höga transportkostnader. I fråga om antalet anställda i branschen noteras en obetydlig ökning under perioden 1965-1973, medan antalet arbetade timmar minskat med drygt 1 % per år. Arbetsproduktivitetens ökning under perioden skiljer sig inte påtagligt från industrigenomsnittet. Samtliga delbranscher kan betecknas som relativt arbetskraftintensiva och förädlingsvärdet per anställd är 5 - 3 0 % lägre än för industrigenomsnittet. En viss positiv korrelation föreligger mellan arbetsställestorlek och förädlingsvärde per anställd. Trävaruindustrins produktion sker till övervägande del vid små och medelstora anläggningar. Mer än tre fjärdedelar av det totala antalet anställda i branschen var 1970 verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda (motsvarande andel för hela industrin var 42 %). Även på företagsnivå dominerar de små och medelstora enheterna såväl i produktions- som i sysselsättningsavseende. Småföretagen i branschen ( < 1 0 0 anställda) svarar för omkring hälften av produktionen, att jämföras med cirka en femtedel i hela industrin. Bland de större företagen kan nämnas Skogsägarnas Industri AB, AB Elementhus, AB Gustav Kähr och Ji-Te AB (STAB) med tillverkning av trähus och byggnadssnickerier. I andra delbranscher återfinns bl. a. storföretagen AB Statens Skogsindu-
Översiktlig beskrivning
strier och AB Iggesunds Bruk (sågverk och hyvlerier) samt Tarkett AB. Omkring 45 % av de 79 000 anställda i branschen var år 1970 verksamma i följande fem län: Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs samt Kopparbergs län. Den starkaste regionala koncentrationen föreligger i trämöbelindustrin där två län (Jönköpings och Skaraborgs) tillsammans svarar för nästan hälften av sysselsättningen. I många kommunblock - förutom i de ovan nämnda länen också i övre Norrland - spelar trävaruindustrin en dominerande roll då det gäller industrisysselsättningen. År 1970 svarade trävaruindustrin i 38 kommunblock för 40 % eller mer av denna sysselsättning. Massa- och pappersindustrin kan betecknas som en jämförelsevis homogen bransch ifråga om såväl produktsortiment och produktionsförhållanden. Antalet produkter är begränsat, och standardiseringsgraden inom varje produktgrupp är hög, vilket har att göra med att en dominerande del av produkterna är insatsvaror i produktionssystemet. Produktionen - särskilt av massa och vissa s.k. bulkpapperskvaliteter är mycket kapitalintensiv och sker numera huvudsakligen i stora anläggningar. De starka tekniska sambanden mellan råvaruproduktion och industriell förädling påverkar bl.a. produktionsanläggningarnas lokalisering. Produktionen av massa och papper sker också i huvudsak inom företag med stora egna skogstillgångar eller inom skogsbrukskooperationens företag. Storföretag med minst 500 anställda svarar för inemot 90 % av branschens produktion. En påtaglig ökning av företagskoncentrationen skedde under 1960-talet genom ett stort antal förvärv av företag och anläggningar. Branschen svarar för drygt 6 % av industriproduktionen, och andelen har ändrats obetydligt under den senaste tioårsperioden. Avgörande för tillväxtbetingelserna är dels utvecklingen på utländska avsättningsmarknader, dels råvarutillgången. För papperstillverkningen är dock råvarutillgången för lång tid framåt ingen begränsande faktor, då utrymmet för ökad inhemsk vidareförädling av massa till papper är betydande. Det starka exportberoendet - exportandelen är ca 70 % medför att branschens utveckling påverkas av andra länders handelspolitik och av konkurrensen från andra stora, virkesproducerande länder, t.ex. Kanada, USA och Sovjetunionen. Mellan 1965 och 1973 har produktionen av massa och papper vuxit något snabbare än den totala industriproduktionen, medan antalet sysselsatta minskat med 1,5 % per år. Produktionsvolymen per arbetstimme har ökat snabbare än i de flesta andra industribranscher, vilket främst torde vara resultatet av den strukturomvandling, med nedläggning av många äldre fabriker, som genomfördes under 1960-talet. Produktionen är nu i hög grad koncentrerad till stora, och i allmänhet relativt moderna, enheter. Detta gäller i första hand massasektorn, medan pappersproduktionen fortfarande är mer heterogen. Kostnadsstrukturen varierar med anläggningarnas storlek och ålder, men genomsnittligt sett måste kapitalkostnadsandelen betecknas som
20 Översiktlig
beskrivning
mycket hög, och även energikostnaderna har ovanligt stor betydelse i denna bransch. Lönekostnaderna svarar i genomsnitt för ca 45 % av förädlingsvärdet - i nya anläggningar utgör de ofta endast ca 20 % - medan motsvarande andel för hela industrin är ca 60 %. Lönekostnaden per arbetare är något högre i massa- och pappersindustrin än i de flesta andra branscher, vilket bl. a. sammanhänger med omfattande skiftarbete. Utvecklingen i branschen under återstoden av 1970-talet torde främst bli beroende av möjligheterna att öka den skogliga basproduktionen. Skogspolitikens framtida utformning blir i detta avseende en avgörande faktor. Strukturomvandlingen torde inte bli lika snabb som under 1960-talet. Mest känsliga är i detta avseende de regioner där produktionsanläggningarna har en ogynnsamm storleks- och åldersstruktur. Exempel på sådana regioner är Vänerområdet och Gästrikland. Pappersvaruindustrin omfattar tillverkning av pappers- och pappförpackningar samt ytbehandling och vissa andra former av vidare bearbetning. Det rör sig om en tämligen liten bransch, som svarar för drygt 1 % av industrins produktion och sysselsättning. Förpackningsdelen är den dominerande med inemot två tredjedelar av branschens produktionsvärde. Till stor och växande del är produktionen integrerad med massaoch papperstillverkning. Produktionsvolymen i pappersvaruindustrin har under senare år ökat väsentligt snabbare än inom industrin som helhet. För perioden 1965-1973 beräknas volymtillväxten ha utgjort 6,4% per år. Expansionen sammanhänger främst med en ökad förbrukning av förpackningar inom landet, vilken dock begränsats genom konkurrens från andra material. Även exporten av förpackningar och andra engångsartiklar har ökat mycket snabbt, dock från en blygsam utgångsnivå vid mitten av 1960-talet. Sverige hade 1972 ett exportöverskott om ca 100 milj. kr för branschens produkter. Antalet anställda i branschen var år 1973 ca 10 600, och bland dessa var andelen kvinnor väsentligt högre än för industrin som helhet. Mellan 1965 och 1970 ökade sysselsättningen med ca 500 personer, men trots en fortsatt snabb produktionsökning har därefter skett en nedgång i antalet anställda, som 1973 var lägre än 1965. Förädlingsvärdet per anställd ligger något över motsvarande tal för hela industrin, trots att den registrerade kapitalintensiteten (brandförsäkringsvärde per anställd) ligger klart under industrigenomsnittet. Produktionen per arbetstimme ökade under senare delen av 1960-talet i ungefär samma takt som för hela industrin, men därefter uppvisar branschen en produktivitetsstegring (11 % per år) som överträffas endast av plastvaruindustrins. Tillverkningen av pappersvaror sker i relativt stor utsträckning vid små och medelstora anläggningar. Arbetsställen med mindre än 200 anställda svarade år 1970 för drygt hälften av sysselsättningen i branschen. Även på företagsnivå är de större enheternas betydelse mindre än i de flesta andra branscher. Företag med minst 500 anställda svarade för endast 34 % av sysselsättningen, att jämföras med 54 % i hela industrin. Bland de
Översiktlig beskrivning
större företagen i branschen återfinns AB Åkerlund och Rausing (STAB), AB Tetra Pak, Uddeholm AB, Isacssons Wellemballage AB, Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl och Esseltepac AB. Av de sysselsatta i pappersvaruindustrin var år 1970 inemot två tredjedelar verksamma inom följande fem län: Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar och Stockholms. Branschen är även i övrigt starkt koncentrerad till de södra och mellersta delarna av landet. Det sysselsättningsmässiga beroendet av pappersvaruindustrin är i vissa kommunblock mycket starkt. I Lund, Nybro och Haninge kommunblock svarade branschen år 1970 för mer än 2 0 % av industrisysselsättningen. Till branschen grafisk industri hänförs vanligtvis såväl grafisk produktion som förlagsverksamhet. I industristatistiken har dock förlagsverksamhet utom utgivning av dagstidningar exkluderats. Branschredovisningen för grafisk industri omfattar därför sådana produktionsenheter som huvudsakligen bedriver renodlad grafisk verksamhet. Den grafiska industrin domineras av småföretag. Totalt fanns år 1970 941 företag varav 837 hade mellan 5 och 99 anställda. Endast 12 företag hade mer än 500 anställda. Dessa storföretag sysselsatte drygt 12 000 personer eller ca 27 % av de branschanställda. Inom branschen tillverkas ett stort antal produkter med avsevärda olikheter beträffande användningsområde, produktionsteknik, marknadsstorlek, distributionsformer etc. Branschen domineras av två mycket olika delbranscher, nämligen dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier. Den förstnämnda delbranschen inrymmer relativt stora företag och produktionsställen med förhållandevis hög kapitalintensitet och högt förädlingsvärde per anställd. Inom delbranschen övriga tryckerier är produktionsenheterna förhållandevis små. Det totala förädlingsvärdet inom den grafiska industrin uppgick år 1972 till 2,9 miljarder kr. Därmed svarade branschen för 5,1 % av den totala industriproduktionen. Branschens andel av industrisysselsättningen var ungefär densamma. Produktionsvolymen inom den grafiska industrin har under 1950-talet ökat med knappt 3 % per år medan ökningen under 1960-talet varit ca 4 % per år. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 1,7 % per år (mot 5 % för hela industrisektorn). Under de två första åren av 1970-talet har produktionen sjunkit något medan den mellan 1972 och 1973 beräknas ha ökat med drygt 10 %. Under åren 1966-70 har sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin varit i stort sett densamma som för hela industrisektorn. Under perioden 1971-72 har sysselsättningen inom branschen minskat nära en procentenhet snabbare än industrigenomsnittet (-2,5 mot - 1 , 6 ) . År 1973 beräknas dock sysselsättningen ha ökat något. Räknat i antal arbetade timmar (för tjänstemän och arbetare) har sysselsättningen inom den grafiska industrin minskat med 1,8% per år mellan 1965 och 1973.
22 Översiktlig
beskrivning
Under perioden 1965-72 har inom den grafiska industrin investerats 1,9 miljarder kr (1968 års priser). Därmed har nära 4 % av hela industrins investeringar avsett den grafiska industrin. En ganska hög investeringsnivå kan noteras för perioden 1968-1970 och en markant nedgång under åren 1 9 7 1 - 7 2 . Förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 57 900 kr för hela grafiska industrin. Skillnaderna mellan olika delbranscher är dock relativt stora. Den grafiska industrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till avsättningsmarknaderna. Den är därför huvudsakligen lokaliserad till storstadsregionerna. Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län svarar för tre femtedelar av sysselsättningen. Stockholms län dominerar med 16 600 branschanställda vid 288 produktionsenheter, vilket motsvarar 36 % resp. 30 % av branschens totala antal anställda och arbetsställen (år 1970). Inom Stockholms län är två femtedelar av de branschanställda verksamma vid ca 190 arbetsställen inom delbranschen övriga tryckerier, medan resterande tre femtedelar huvudsakligen återfinns vid de större dagstidningstryckerierna och -förlagen samt veckotidningstryck erierna. Till den kemiska industrin har här förts dels den s.k. egentliga kemiska industrin - dvs. tillverkning av kemiska basprodukter, gödselmedel, färger, läkemedel, tvättmedel etc. - dels petroleumraffinaderier och smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. Tillverkningen av basplaster och halvfabrikat av plast ingår, medan däremot tillverkningen av färdigvaror av plast förts till en särskild bransch (plastvaruindustrin). Inom den kemiska industrin finns något över 300 företag (år 1970) med tillsammans drygt 400 produktionsenhter. Av branschens totala produktion och sysselsättning svarar storföretagen ( > 500 anställda) för ungefär hälften. Ett fåtal företag och arbetsställen har mer än 1 000 anställda. Internationellt sett är de svenska företagen i branschen små. De största svenska tillverkarna i den kemiska sektorn - t. ex. Astra, KemaNord, Perstorp och Supra - har alla förädlingsvärden omkring eller under en tjugondel av de största västeuropeiska företagens. Den kemiska industrin sysselsatte år 1972 drygt 42 000 personer, och förädlingsvärdet var samma år ca 3,5 miljarder kr. Branschen svarade därmed för 6,2 % respektive 4,7 % av den totala produktionen och sysselsättningen inom industrisektorn. Den påtagliga skillnaden i procentandel illustrerar att huvuddelen av den kemiska industrin är en processindustri med hög kapitalintensitet. Branschens produktionsvolym ökade under 1960-talet i nära dubbelt så hög takt som för hela industrin. Volymökningen överensstämmer i stort sett med den inhemska förbrukningens utveckling - i Sverige liksom i flertalet andra industriländer har under perioden förbrukningen av kemiska produkter ökat med omkring 10 % per år. Efter 1970 noteras en avmattning i branschens volymtillväxt till drygt 5 % per år. Detta är dock en klart högre ökningstakt än för hela industrin. Mellan 1965 och 1973 ökade den kemiska industrins andel av industriproduktionen (fasta
Översiktlig beskrivning
priser) från 5,5 % till drygt 7 %. Som framgår av den inledande uppräkningen är den kemiska industrin i produktavseende mycket heterogen. De olika delbranscherna uppvisar betydande skillnader i expansionstakt, och spridningen ifråga om volymutveckling är mycket stor även mellan olika arbetsställen inom en och samma delbransch. Det är i första hand den tyngre kemiska industrin och under 1960-talets senare hälft även petroleumraffinaderierna, som bidragit till den höga tillväxttakten. Mellan 1965 och 1970 tredubblades raffinaderikapaciteten i Sverige och självförsörjningsgraden för raffinerade produkter steg från ungefär 20 till 4 0 % . Förbrukningen av plastmaterial - främst för tillverkning av byggnadsvaror, förpackningar, verkstadsprodukter och hushållsartiklar - har från 1960-talets början stigit med 1 5 - 2 0 % per år. Importen av kemiska produkter har sedan 1960-talets början ökat sin andel av tillförseln på de flesta av delmarknaderna. Samtidigt har även exporten av kemiska produkter från Sverige ökat i snabb takt. Importandelen av tillförseln utgör ca 35 %, vilket i stort sett motsvarar industrigenomsnittet, medan endast ca 20 % av den svenska produktionen exporteras (år 1972). Antalet anställda inom kemisk industri var under perioden 1965-1971 ungefär oförändrat men har under 1972 och 1973 ökat med ca 5 % per år. Antalet arbetade timmar har minskat med ca 1 % per år mellan 1965 och 1973. Att den snabba produktionsutvecklingen inte resulterat i ökad sysselsättning torde delvis sammanhänga med förskjutningar i produktionen mot mer kapitalintensiva delområden. Härtill kommer att man i stor omfattning kunnat koncentrera tillverkningen och utnyttja stordriftsfördelar. Vissa av den kemiska industrins delbranscher är starkt geografiskt koncentrerade, exempelvis läkemedelsindustrin (Stockholm, Södertälje och Uppsala) och petroleumraffinaderierna (Göteborg och Nynäshamn). Inom många regioner svarar den kemiska industrin för en väsentlig del av den industriella verksamheten. Exempelvis kan nämnas att inom kommunblocken Nora, Stenungsund och Perstorp ligger den kemiska industrins andel av den totala industrisysselsättningen mellan 70 och 90%. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet är i flertalet delbranscher mycket låg, trots en hög andel tjänstemän och en lönenivå som för såväl arbetar- som förvaltningspersonal ligger klart över industrigenomsnittet. Orsaken är givetvis den höga kapitalintensiteten. Mätt med brandförsäkringsvärde per anställd utgör denna drygt 170 000 kr, att jämföras med ca 110 000 kr för industrin som helhet. Under perioden 1965-72 har investeringsvolymen per anställd inom kemisk industri varit dubbelt så hög som för hela industrin. Det bör emellertid framhållas att betydande skillnader föreligger mellan olika delbranscher även då det gäller kapitalintensitet. Det är främst den tyngre kemiska industrin - och särskilt petroleumraffinaderierna - som överensstämmer med det ovan skisserade mönstret, medan inom exempelvis läkemedelsindustrin produktionstekniken är väsentligt mindre kapitalintensiv.
24 Översiktlig
beskrivning
Gummivaruindustrin svarade år 1972 för 1,3 % av förädlingsvärdet inom industrin, medan branschens andel av sysselsättningen var 1,7% Produktionen består till största delen (nära två tredjedelar) av olika slags insatsvaror. De två största produktgrupperna är gummidäck och industrigummi. Gummivaruindustrin domineras av åtta storföretag ( > 500 anställda), som tillsammans svarar för nära 80 % av branschens produktion och sysselsättning (år 1970). Av dessa storföretag kan nämnas Trelleborgs Gummifabriks AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, Gummifabriken Gislaved AB (ägd av KF) samt de två utlandsägda storföretagen Goodyear Gummifabriks AB och Firestone-Viskafors AB. Även på arbetsställenivå är gummivaruindustrins produktion och sysselsättning i väsentligt högre grad än hela industrins koncentrerad till de största enheterna. Fyra arbetsställen med vardera mer än 1 000 anställda svarade år 1970 för nära 60 % av produktionen. Mellan de två högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade branschens produktionsvolym med 6,6 % per år, dvs. något snabbare än hela industriproduktionen. Efter 1970 beräknas branschens produktion däremot ha minskat något. Produktionsutvecklingen uppvisar ett synnerligen heterogent mönster vid jämförelser mellan olika arbetsställen. Antalet anställda i branschen ökade under senare hälften av 1960-talet med ca 2 % per år och ökningen har fortsatt även efter 1970 om än i något lägre takt. Räknat i antal arbetade timmar har sysselsättningen dock minskat mellan 1965 och 1973. Investeringsvolymen per anställd har under samma period legat över industrigenomsnittet, medan kapitalintensiteten är något lägre än för hela industrin. Produktivitetsutvecklingen i branschen synes sedan mitten av 1960talet ha varit mindre gynnsam än för de flesta andra industribranscher. Produktionsvolymen per arbetstimme har mellan 1965 och 1973 ökat med ca 4 % per år mot 6,5 % för industrin som helhet. Samtidigt har lönekostnaden per anställd stigit något långsammare än industrigenomsnittet. Löneandelen av förädlingsvärde och saluvärde har utvecklats i huvudsak parallellt med motsvarande andelar för hela industrin. Branschen uppvisar också en stark geografisk koncentration. De stora produktionsenheterna är ensidigt lokaliserade till södra Sverige, de flesta till Malmöhus och Jönköpings län. Inom dessa båda län faller närmare 60 % av branschens sysselsättning, trots att endast 18 % av arbetsställena återfinns där. I vissa kommunblock är det sysselsättningsmässiga beroendet av gummivaruindustrin mycket påtagligt. År 1970 svarade branschen för mer än 70 % av industrisysselsättningen i Trelleborg, medan motsvarande andelar i Gislaved, Värnamo och Båstad låg mellan 20 och 30 %. Till plastvaruindustrin har förts tillverkning av färdigvaror av plast, medan produktion av basplaster och halvfabrikat klassificerats som kemisk industri (se ovan). Plastvaruindustrin svarar för ca 1 % av hela industrins förädlingsvärde, medan branschens andel av sysselsättningen är något högre. Plastförpackningsindustri är den största delbranschen med något mer än en fjärdedel
Översiktlig beskrivning
av förädlingsvärdet. Andra viktiga och snabbt expanderande produktionsområden för branschen är insatsvaror för byggnadsindustrin samt hushållsartiklar. Plastprodukternas successivt ökade marknadsandelar på olika områden har medfört en synnerligen hög tillväxttakt. 1 Under senare hälften av 1960-talet steg produktionsvolymen med 18% per år, och även om ökningstakten därefter minskat påtagligt var den åren 1971-1973 nära tre gånger så hög som industrigenomsnittet (ca 10 % mot 3,7 % per år). Branschens andel av industriproduktionen har mer än fördubblats mellan 1965 och 1973. Såväl export som import av plastvaror har sedan 1960-talets början ökat snabbare än produktionen - ökningstalen ligger i båda fallen över 20 % per år. Trots detta ligger export- och importandelarna fortfarande under respektive genomsnitt för hela industrisektorn. År 1972 exporterades sålunda endast 17 % av den svenska plastvaruproduktionen, medan importens andel av marknadstillförseln utgjorde 27 %. Även sysselsättningen i branschen har stigit kraftigt, dock i väsentligt minskad takt de tre senaste åren. Antalet anställda ökade från ca 6 000 år 1965 till drygt 10 000 år 1973 (prel. uppgift). Kapitalintensiteten i branschen är låg - brandförsäkringsvärdet per anställd ligger ca 30 % under genomsnittet för hela industrin. Den snabba produktionstillväxten (kapacitetsutbyggnad) har dock nödvändiggjort en omfattande investeringsverksamhet, särskilt under de allra senaste åren. I genomsnitt för perioden 1965-1972 har investeringsvolymen per anställd legat något över motsvarande tal för hela industrin. Produktionsvolymen per arbetstimme beräknas under perioden 1965-1973 ha ökat med ca 10% per år, dvs. väsentligt snabbare än genomsnittet för industrin. Denna snabba produktivitetsstegring kan förklaras med kombinationen av snabbt stigande efterfrågan, stora tillskott av nytt kapital samt teknisk utveckling på maskinsidan. Plastvaruindustrin skiljer sig från flertalet övriga branscher såtillvida att en mycket omfattande nyetablering av produktionsenheter förekommit under senare år. Mellan 1965 och 1971 ökade antalet arbetsställen i branschen från 117 till 267, dvs. till mer än det dubbla. Nytillskottet utgjordes huvudsakligen av anläggningar med mindre än 50 anställda. Plastvaruindustrin utmärks även totalt sett av "smådrift". Nära två tredjedelar av sysselsättningen faller på arbetsställen med mindre än 200 anställda. Även på företagsnivå är dominansen för små och medelstora enheter påtaglig. Jord- och stenvaruindustrins produktion faller till stor del på produktgrupperna betong och betongvaror med 38 % av branschens totala förädlingsvärde. Av branschens övriga tillverkningsområden kan nämnas cement (10 %), glas och glasvaror (13 %), porslin och lergods (9 %) samt tegelvaror (8 %). År 1970 fanns inom jord- och stenvaruindustrin 689 företag med tillsammans 916 arbetsställen. Storföretagen ( > 500 anställda) svarade för närmare hälften av branschens produktion och sysselsättning. Av
1 Den här registrerade, snabba produktionsökningen (liksom ökningen i antalet arbetsställen) beror dock till viss del på statistiska omklassificeringar.
26 Översiktlig
beskrivning
arbetsställena hade endast 8 st. mer än 500 anställda och dessa svarade för 18 % av sysselsättningen. Sysselsättningsandelen för denna storleksgrupp låg inom industrin som helhet betydligt högre, 40 %. Såväl beträffande företags- som arbetsställestorleken är emellertid förhållandena varierande för jord- och stenvaruindustrins olika delbranscher. Det kan här räcka med att peka på cementindustrin där fyra produktionsenheter med tillsammans mer än 1 000 anställda svarar för ungefär tre fjärdedelar av sysselsättningen samt den manuella glasindustrin där produktionsenheter med mindre än 100 anställda svarar för drygt hälften av sysselsättningen. Jord- och stenvaruindustrin är starkt hemmamarknadsinriktad. Exportandelen uppgår till endast ca 10 %. Importens andel av marknadstillförseln ligger något högre, 17% (år 1971). De låga export- och importandelarna beror främst på att en stor del av produkterna har lågt värde per ton, varigenom transportkostnaderna spelar stor roll för priserna. Totalt sett avsätts närmare 80 % av branschens produktion inom byggnads- och anläggningsverksamheten. Avnämarstrukturen är dock varierande för olika delar av branschen. För exempelvis glas- och porslinsindustrin uppgår försäljningen till byggsektorn till endast omkring en femtedel av produktionen. Jord- och stenvaruindustrin svarade år 1972 för 4 , 2 % av den totala industriproduktionen. Under 1960-talet ökade produktionsvolymen inom branschen med i genomsnitt ca 6 % per år. Tillväxttakten var emellertid betydligt lägre mellan 1965 och 1970 än mellan 1960 och 1965. Den dämpade aktiviteten inom byggnadssektorn efter år 1970 medförde ett minskat avsättningsutrymme för huvuddelen av branschens produkter och under åren 1971-1972 skedde t. o. m. en nedgång i .branschens produktionsvolym. En viss återhämtning beräknas emellertid ha skett under 1973. Bland de under 1960-talet mest expansiva produktgrupperna kan nämnas cement och betongvaror, planglas och emballageglas. En kraftig relativ tillbakagång kan noteras för exempelvis tegelvaror som inom byggnads- och anläggningsverksamheten i stor utsträckning kommit att ersättas av betongvaror. Av övriga produktgrupper med en förhållandevis låg produktionstillväxt under 1960-talet kan nämnas hushålls- och prydnadsglas (manuella glasindustrin). Antalet anställda inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1972 till ca 33 700. Branschen svarade därmed för 3,8 % av industrisysselsättningen. Under perioden 1965-1973 beräknas antalet anställda ha minskat med närmare 10 000 personer. Den kraftigaste nedgången inträffade under 1971 och 1972 då minskningen uppgick till sammanlagt nästan 6 000 personer. Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningen under perioden 1965-1973 minskat med i genomsnitt ca 5 % per år, vilket kan jämföras med knappt 2 % per år för industrin som helhet. Produktiviteten, räknad som produktionsvolym per timme, har under denna period ökat något snabbare inom jord- och stenvaruindustrin än inom hela industrisektorn.
Översiktlig beskrivning
Branschen järn-, stål- och ferrolegeringsverk består av tre "delbranscher som i flertalet avseenden uppvisar sinsemellan helt olika förhållanden. Av delbranscherna är järn- och stålverken helt dominerande och svarade år 1970 för närmare 9 0 % av branschens totala förädlingsvärde och sysselsättning. Motsvarande andelar för de båda andra delbranscherna, järn- och stålgjuterierna resp. ferrolegeringsverken, var ca 8 % och 4 %. Inom branschen fanns år 1970 totalt 92 företag med tillsammans 112 arbetsställen. Så gott som samtliga företag med fler än ett arbetsställe återfinns inom järn- och stålindustrin, där 13 företag (av totalt 18) med mer än 50Ö anställda svarade för 98 % av sysselsättningen. Även de enskilda arbetsställena inom stålindustrin är stora, hälften hade år 1970 fler än 1 000 anställda. De fyra ferrolegeringsverken har vartdera ett arbetsställe (år 1970). Delbranschen domineras av två företag med tillsammans över 80 % av de anställda. Järn- och stålgjuterierna har en storleksstruktur som mera överensstämmer med den totala svenska industrins. Det kan dock noteras att inslaget av storföretag är mycket litet samt att arbetsställen med fler än 1 000 anställda helt saknas. Av den totala produktionen (förädlingsvärdet) och sysselsättningen inom den svenska industrin faller ca 6 % på järn-, stål- och ferrolegeringsverk (år 1972). Produktionstillväxten, som för branschen i genomsnitt uppgått till ca 7 % per år under 1960-talet och därmed legat något över industrigenomsnittet, uppvisar kraftiga skillnader mellan delbranscherna. Särskilt anmärkningsvärd är järn- och stålgjuteriernas mycket svaga volymökning med i genomsnitt knappt 0,5 % per år. Efterfrågan på branschens produkter, vilka till övervägande del används som insatsvaror i produktionssystemet, kännetecknas av en betydande konjunkturkänslighet, vilket givit utslag inte minst vad gäller prisutvecklingen. Som exempel kan nämnas prisutvecklingen för stångstål av handelsstålkvalitet. Under högkonjunkturen i febr. 1970 låg priset ca 60% över 1968 års nivå. Ett och ett halvt år senare (nov. 1971) hade priset fallit med drygt 20%. I februari 1974 noterades ett pris som översteg 1971 års nivå med drygt 70%. Liknande fluktuationer har inträffat för andra valsade produkter Efterfrågevariationernas inverkan på produktionsvolym och sysselsättning har för järn- och stålverkens vidkommande motverkats av att de svenska producenterna vid vikande efterfrågan på hemmamarknaden kunnat hålla exporten väl uppe. Detta var dock inte fallet vid konjunkturnedgången år 1971, då exportandelen av den för första gången på 15 år sjunkande svenska stålproduktionen var oförändrad jämfört med året innan (45 %). Även utvecklingen av stålimporten har bidragit till den relativt lugna produktionsutvecklingen inom delbranschen ifråga. De inhemska verken har sålunda i regel i lågkonjunkturer kunnat öka sina andelar av en totalt sett minskande svensk marknad. Även detta mönster bröts år 1971. Det kan nämnas att de svenska verkens andel av hemmamarknaden - ca 65 % - varit oförändrad mellan åren 1960 och 1970. Exportandelen av produktionen har däremot ökat markant under motsvarande tidsperiod, från 32 % till 45 %. Inom gjuteriindustrin har efterfrågevariationerna på ett helt annat sätt
28 Översiktlig
beskrivning
kommit att slå igenom i produktionen. Exporten av järn- och stålgjutgods är trots en markant ökning under 1960-talet relativt obetydlig - 4 % av produktionen år 1970 - och har inte på något sätt kunnat ersätta en minskad inhemsk efterfrågan. Importen, som steg från 14 % av tillförseln till den svenska marknaden år 1960 till 18 % år 1970, har inte heller i någon större utsträckning kunnat ersättas med inhemsk produktion i konjunkturnedgångarna. Järn-, stål- och ferrolegeringsverken sysselsatte år 1972 närmare 55 000 personer, varav ca 90 % inom delbranschen järn- och stålverk. Under det senaste decenniet har sysselsättningen inom branschen totalt sett minskat. Detta har varit särskilt markant inom gjuteriindustrin, som dessutom är den delbransch som uppvisar de kraftigaste konjunkturella variationerna vad gäller sysselsättningen. Även vad gäller sysselsättningsutvecklingen finns en stor spridning kring genomsnittet för respektive delbransch. Kapitalstocken per anställd var år 1970 dubbelt så stor inom järn-, ståloch ferrolegeringsverken som inom industrin totalt sett. I detta avseende finns dock betydande skillnader mellan de olika delbranscherna, vilket innebär att förädlingsvärdet per anställd varierar påtagligt delbranscherna emellan. Sålunda har järn- och stålgjuterierna ett förädlingsvärde per anställd (år 1970) som ligger betydligt under industrigenomsnittet och som endast är hälften så högt som ferrolegeringsverkens. Stålverken intar här en mellanställning. Till branschen ickejärnmetallverk räknas såväl framställning av olika ickejärnmetaller - koppar, bly, zink, aluminium etc. - ur malm och skrot som vidareförädling av metallerna genom t.ex. valsning, dragning och gjutning. Bland delbranscherna dominerar "valsverk, dragerier o. d. för ickejärnmetall" med något över 60 % av branschens förädlingsvärde; motsvarande sysselsättningsandel ligger vid drygt 50 % (år 1970). Branschen domineras av storföretag. Företag med mer än 500 anställda svarar för ungefär tre fjärdedelar av branschsysselsättningen (år 1970). Företagsstrukturen är emellertid mycket olika delbranscherna emellan. En klar avvikelse noteras för exempelvis gjuterierna. Inom denna delbransch sker verksamheten i stor utsträckning vid småföretag (< 100 anställda). Den totala produktionen (förädlingsvärdet) inom branschen uppgick år 1972 till 739 milj. kr och utgjorde därmed 1,3% av industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel låg vid 1,2%. För ickejärnmetallverken ökade produktionsvolymen under 1960-talet med i genomsnitt ca 5 % per år jämfört med ca 6 % för hela industrin. Under åren 1971-1973 beräknas volymökningen inom branschen ha uppgått till i genomsnitt 8 % per år. En stor del av branschens produktion avsätts på export. Bland metallerna dominerar på exportsidan koppar och aluminium. Aluminiumexporten ökade synnerligen kraftigt under 1960-talet, särskilt under periodens senare år. Även importen av icekjärnmetaller domineras av koppar och aluminium.
Översiktlig beskrivning 29
Antalet anställda inom ickejärnmetallverken uppgick år 1972 till nästan 11 000 personer, vilket var ungefär samma antal som år 1965. Under de mellanliggande åren har dock sysselsättningen uppvisat påtagliga årsvisa variationer. Den lägsta sysselsättningsnivån noteras för åren 1967-1968 (ca 9 800 personer). Under 1973 beräknas antalet anställda ha ökat något. Produktivitetsökningen inom branschen har under perioden 1965-1973 uppgått till i genomsnitt nära 6 % per år (räknat per timme) jämfört med 6,5 % för hela industrin. Ickejärnmetallverken har under perioden 1965-1972 investerat i genomsnitt 110 milj. kr per år (fasta priser) och därmed svarat för 1,8 % av de totala industriinvesteringarna. Investeringsverksamheten har dock fluktuerat kraftigt årsvis. Den lägsta investeringsnivån noteras för år 1968, 68 milj. kr, och den högsta för år 1967, 164 milj. kr. Investeringsvolymen per anställd och år uppgick under perioden till 10 500 kr och låg därmed drygt 50 % över genomsnittet för industrin. I regionalt avseende är branschen starkt koncentrerad till kommunblocken Finspång, Västerås, Skellefteå som svarar för drygt hälften av branschsysselsättningen (år 1970). Inom några kommunblock svarar branschen för en väsentlig del av den totala industrisysselsättningen. Detta är särskilt markant inom kommunblocken Finspång och Valdemarsvik, där ickejärnmetallverkens andel av industrisysselsättningen ligger vid 3 7 % resp. 4 6 % (år 1970). Metallvaruindustrin är i produktavseende mycket heterogen. Insatsvaror - huvudsakligen för verkstadsindustrin och byggnadssektorn utgör ungefär fyra femtedelar av produktionen. En stor del av produktionen sker vid anläggningar som utgör delar av eller dotterbolag till storföretag med huvudsaklig tillverkning inom andra branscher. Dessutom fungerar många företag helt eller delvis som underleverantörer till andra verkstadsföretag. Branschen domineras dock såväl produktionssom sysselsättningsmässigt av små och medelstora företag. I detta avseende skiljer den sig klart från övriga delar av verkstadsindustrin. Metallvaruindustrin kan som helhet karaktäriseras som en hemmamarknadsindustri. Endast ca 17 % av branschens totala produktion går pii export; motsvarande andelar för hela verkstadsindustrin och industrin som helhet ligger på ca 38 % respektive ca 35 %. Även importen av metallvaror är förhållandevis blygsam. Av den totala marknadstillförseln svarar importen för ca 14%. Av den totala produktionsvolymen inom den svenska industrin svarar metallvaruindustrin för 8 %; andelen av verkstadsindustriproduktionen uppgår till en femtedel (år 1972). Utvecklingen under 1960-talet har för metallvaruindustrin som helhet inneburit en relativt snabb produktionsökning med en fördubbling av produktionsvolymen räknat över hela perioden. Därmed har volymökningen varit ungefär lika stor som inom hela verkstadsindustrin och något högre än industrigenomsnittet. Samtidigt kan konstateras att produktionen ökat något långsammare under periodens senare hälft. Under åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med endast 0,8 % per år
30 Översiktlig
beskrivning
Till de mest expansiva produktgrupperna hör verktygsprodukter och metallkonstruktioner. Verktygssektorns expansion har främst burits upp av en snabb tillväxt för maskinverktygen, för vilka såväl den inhemska efterfrågan som exporten utvecklats mycket gynnsamt. För dessa produkter kan en fortsatt expansion förväntas på såväl inhemska som utländska marknader. Däremot kan tillbakagången för handverktyg komma att förstärkas i framtiden, vilket beror dels på en vikande efterfrågan på hemmamarknaden, dels på en ökad importkonkurrens. Den snabba expansionstakten för metallkonstruktioner under 1960-talet betingades i huvudsak av byggsektorns starka tillväxt. För byggnadsmetallkonstruktioner kan den framtida produktionsökningen väntas bli något lägre beroende på en dämpning av byggnadsverksamheten samt på tilltagande importkonkurrens för vissa metallkonstruktioner. Metallkonstruktioner synes emellertid ha goda möjligheter att konkurrera med betongbyggandet. Hushållsmetallvarusektorn är sannolikt den del av branschen som i framtiden får vidkännas den kraftigaste relativa tillbakagången. Detta beror på en för flera produktslag stark konkurrens från andra funktionsmässigt överlägsna produkter. Sålunda trängs ickeelektriska kaminer och spisar tillbaka av elektriska motsvarigheter. Detsamma gäller mekaniska apparater såsom köttkvarnar, kaffekvarnar etc. Vidare kan importkonkurrensen väntas tilltaga för flertalet hushållsmetallvaror medan exportökningen sannolikt kommer att bli låg. Av verkstadsindustrins och hela industrins sysselsättning svarar metallvaruindustrin för 20 % respektive 9 %. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade sysselsättningen inom branschen med närmare 3 300 personer. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har emellertid inneburit viss nedgång i branschsysselsättningen. Enligt preliminära uppgifter uppgick antalet anställda till ca 80 000 år 1972, vilket innebar en minskning med närmare 2 900 personer (-3,5 %) jämfört med år 1970. Under 1973 beräknas emellertid sysselsättningen ånyo ha ökat och låg i medeltal under året obetydligt under 1970 års nivå. Arbetsproduktiviteten (produktionsvolym per anställd) steg mellan 1965 och 1970 med drygt 5 % per år. Därefter förefaller dock produktivitetstillväxten ha avtagit betydligt. Den har beräknats till ca 1 % per år i genomsnitt för perioden 1971-1973. Inom metallvaruindustrin har under perioden 1965-1972 investerats 2 886 milj. kr (fasta priser). Branschen har därmed svarat för ca 20 % och närmare 6 % av de totala investeringarna inom respektive verkstadsindustrin och hela industrin. Räknat per anställd har investeringsvolymen legat i ungefärlig nivå med genomsnittet för verkstadsindustrin och ungefär en tredjedel under industrigenomsnittet. Av den totala sysselsättningen inom metallvaruindustrin finns närmare hälften inom de tre storstadslänen samt Södermanlands, Västmanlands och Jönköpings län (år 1970). Om man ser till metallvaruindustrins olika delbranscher kan i flera fall konstateras en påtaglig sysselsättningskoncentration till ett fåtal kommunblock. Exempelvis kan nämnas att hälften av de anställda inom metallförpackningsindustrin återfinns inom
Översiktlig beskrivning
kommunblocken Malmö och Lysekil (PLM). Vidare svarar Eskilstuna och Västerås för ca 40 % av den totala sysselsättningen inom hushållsmetallvaruindustrin. Maskinindustrin är vår största industribransch med ca 13 % av industrisektorns produktion och sysselsättning. Den omfattar produktionsenheter med tillverkning av maskinkomponenter samt sammansättning av dessa till (icke elektriska) maskiner och apparater. Branschen har en heterogen karaktär, vilket återspeglas i mångfalden produkter med olika användningsområden. En mycket stor del av produktionen består av investeringsvaror i form av mer eller mindre avancerad maskinell utrustning, som används inom samtliga industribranscher och även inom jord- och skogsbruk, byggnads- och anläggningsverksamhet samt delar av tjänstesektorn. 1960-talet har för maskinindustrin inneburit en mycket snabb produktionsökning med en dryg fördubbling räknat över hela perioden (8 % per år). Därmed har tillväxttakten inom branschen varit högre än för hela verkstadssektorn och för industrin som helhet. Samtidigt kan noteras att produktionen ökade betydligt snabbare mellan 1960 och 1965 än mellan 1965 och 1970. Konjunkturavmattningen i början av 1970-talet drabbade maskinindustrin relativt hårt. En mycket kraftig beräknad produktionsstegring 1973 innebär emellertid att den genomsnittliga volymökningen 1970-1973 torde bli obetydligt lägre än under den föregående femårsperioden. Efterfrågan och därmed produktionen har utvecklats olika för delbranscherna och olika produktgrupper. 1960-talet har produktionsmässigt inneburit en tillbakagång för i första hand vissa typer av jordbruksmaskiner, vilket sammanhänger med bl. a. ökad importkonkurrens i kombination med en svag exportutveckling. Denna utvecklingsbild gäller framför allt för senare delen av 1960-talet. Bland de produktgrupper som haft en snabb utveckling kan nämns jordbrukstraktorer, motorsågar, diskmaskiner och lyftanordningar. Den expansiva utvecklingen för dessa produkter kan i flera fall föras tillbaka på en snabb exportökning. Maskinindustrin kan karaktäriseras som en utpräglad exportindustri. Av branschens hela produktion exporteras sålunda drygt hälften, medan motsvarande andelar för verkstadssektorn och industrin som helhet ligger på ca 38 % respektive ca 35 %. Även importen av maskinprodukter är omfattande. Av den totala tillförseln till svenska marknaden svarar importen för i runda tal 50 %. För såväl export- som importandelar är dock skillnaderna stora mellan olika produktgrupper. Antalet anställda inom maskinindustrin uppgick år 1972 till drygt 121 000. Branschen svarade därmed för ungefär en tredjedel av den totala sysselsättningen inom verkstadssektorn och drygt 13 % av den totala industrisysselsättningen. Mellan 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom maskinindustrin med närmare 3 700 personer, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 0,6 %. Konjunkturavmattningen innebar en sysselsätt-
32 Översiktlig
beskrivning
ningsminskning under 1971 och 1972 motsvarande nära 3 % per år. Den förhållandevis kraftiga sysselsättningsminskningen inom branschen under 1972 får ses mot bakgrund av branschens karaktär av investeringsvaruproducent. För stora delar av branschen medför detta en viss eftersläpning i konjunkturuppgången. Under 1973 synes en sysselsättningsmässig återhämtning ha skett i branschen. Förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 47 500 kr vilket var i ungefärlig nivå med genomsnittet för hela verkstadssektorn. Arbetsproduktiviteten i branschen steg under senare hälften av 1960-talet i samma takt som för industrin som helhet. Mellan 1970 och 1973 synes emellertid produktiviteten ha stigit väsentligt snabbare och maskinindustrin hör till de branscher som för dessa år redovisar högst produktivitetsstegring. Inom maskinindustrin har under perioden 1965-1972 investerats i genomsnitt 556 milj. kr per år (1968 års priser). Räknat per anställd har investeringsvolymen legat i ungefärlig nivå med verkstadsindustrigenomsnittet, medan den uppgått till ungefär två tredjedelar av motsvarande industrigenomsnitt. Av det totala antalet anställda inom maskinindustrin sysselsattes år 1970 drygt hälften eller ca 65 000 personer inom Stockholms, Östergötlands, Örebro, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Inom maskinindustrins delbranscher förekommer i flera fall en påtaglig sysselsättningskoncentration till ett fåtal län eller kommunblock. Exempelvis kan nämnas att Eskilstuna kommunblock svarar för ca 45 % av det totala antalet anställda i riket inom jordbruksmaskinindustrin (år 1970). Motala, Jönköpings och Mariestads kommunblock svarar för ungefär 60 % av sysselsättningen inom delbranschen industri för hushållsapparater. Samtidigt förekommer att maskinindustrin inom en del kommunblock svarar för en mycket stor del av den totala industrisysselsättningen. Inom Arvika och Karlskoga kommunblock svarade maskinindustrin år 1970 för 60 % respektive 78 % och andelar över 40 % noteras i totalt 15 kommunblock. Liksom de flesta andra verkstadsindustribranscher har elektroindustrin en relativt heterogen karaktär. Produktionen omfattar såväl investeringsvaror som insatsvaror samt produkter för privat konsumtion och offentlig förbrukning. Elektroindustrin domineras av storföretag. Av branschens totalt ca 340 företag svarar (år 1970) de 14 största för ungefär 7 0 % av såväl sysselsättningen som produktionsvärdet. Även på arbetsställenivå är dominansen för mycket stora enheter påtaglig. Nära hälften av sysselsättningen faller på arbetsställen med minst 1 000 anställda, medan arbetsställen med mindre än 200 anställda svarar för knappt 20 % (år 1970). 1960-talet har för elektroindustrin inneburit en relativt snabb expansion med en fördubbling av produktionsvolymen räknat över hela perioden, ca 7 % per år. Därmed har volymökningen inom branschen legat något över industrigenomsnittet. Konjunkturavmattningen i början av 1970-talet medförde en förhållandevis svag produktionsuppgång för
Översiktlig beskrivning 33
såväl verkstadsindustrin som hela industrisektorn. Den totala industriproduktionen ökade med endast 2 % per år mellan 1970 och 1972 medan motsvarande ökning inom verkstadsindustrin uppgick till 3,4%. Mot denna bakgrund får volymökningen inom elektroindustrin på 5,8 % per år anses hög. Den förklaras av en gynnsam exportutveckling. Under 1973 beräknas branschens produktionsvolym ha ökat med 4,5 %. Efterfråge- och därmed produktionsutvecklingen har gestaltats olika för skilda delar av elektroindustrin. Särskilt stor ökning noteras ifråga om apparater för trådtelefoni och -telegrafi med en fördubbling av produktionen mellan 1960 och 1970. Bland övriga expansiva varugrupper kan nämnas uppvärmningsapparater såsom spisar och elradiatorer samt elektriska hushållsapparater och elektriska ackumulatorer. Produktgrupperna elektriska motorer, generatorer och transformatorer har däremot haft en förhållandevis långsam produktionsökning. En mycket stor del av den svenska produktionen av elektriska maskiner och apparater går på export. För branschen som helhet uppgår exportandelen till ca 45 % men den är avsevärt olika produktgrupperna emellan. Även importen är omfattande. Den svarar för närmare 50 % av den totala marknadstillförseln. Antalet anställda inom elektroindustrin uppgick år 1972 till 73 600. Branschen svarade därmed för drygt 8 % av industrisysselsättningen. Mellan 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom elektroindustrin med drygt en procent per år. Under åren 1971-1973 beräknas sysselsättningen ha ökat med ytterligare ca 2 600 personer ( 1 , 2 % per år). Produktionen per arbetstimme beräknas under perioden 1965-1973 ha stigit med i genomsnitt 5 % per år, vilket är något mindre än för industrin som helhet. Elektroindustrin är i hög grad koncentrerad till Stockholmsregionen, som svarar för ca 35 % av den totala branschsysselsättningen. Vidare återfinns en stor del av de branschanställda inom Västmanlands län (ca 15 %). I Stockholms län domineras elektroindustrin av delbranschen teleproduktindustri, som svarar för ungefär tre fjärdedelar av samtliga branschanställda inom länet. Beträffande delbranscherna föreligger i flera fall en mycket stark sysselsättningskoncentration till ett fåtal kommunblock. Elektroindustrin svarar också inom en del kommunblock för mycket stor del av den totala industrisysselsättningen. Exempelvis kan nämnas att av det totala antalet industrianställda inom Västerås och Ludvika kommunblock är drygt hälften verksamma inom elektroindustrin. Transportmedelsindustrin (exklusive varvsindustrin) domineras av delbranschen bil- och bilmotorindustri med drygt 60 % av branschens produktion och sysselsättning. Av övriga delbranscher kan nämnas flygplans- och rälsfordonsindustrierna (inkl. reparationsverkstäder) med sysselsättningsandelar på 23 % respektive 13 % (år 1971). Branschen domineras kraftigt av storföretag ( > 500 anställda). Dessa svarade år 1970 för drygt 8 0 % av den totala produktionen och sysselsättningen, varvid de två största företagen, AB Volvo och Saab3
34 Översiktlig beskrivning
Scania AB, svarade för uppskattningsvis 5 0 - 6 0 %. Även beträffande arbetsställestrukturen föreligger en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till stora enheter. Arbetsställen med mer än 1 000 anställda svarade 1970 för inte mindre än 6 8 % respektive 6 2 % av produktionen och sysselsättningen; inom hela industrin låg dessa andelar vid ca 27 %. Förädlingsvärdet inom transportmedelsindustrin uppgick år 1972 till ca 5 miljarder kr, vilket motsvarade nära 9 % av industriproduktionen. Produktionsvolymen har ökat i snabb takt. Under 1960-talet låg volymökningen vid i genomsnitt ca 7 % per år, vilket innebar en fördubbling av produktionsvolymen under detta decennium. Den höga tillväxttakten har bibehållits även in på 1970-talet. Under perioden 1971-1973 beräknas produktionen ha ökat med 8,2 % per år, vilket kan jämföras med 3,7 % för hela industrin. Den snabba tillväxttakten inom transportmedelsindustrin (1965-1973) överträffas endast av plastvaruindustrin och den kemiska industrin. Transportmedelsindustrin är en utpräglad exportindustri. Av den totala produktionen (år 1972) exporteras drygt 4 0 % . Särskilt hög är exportandelen för bilindustrin, ca 70 %. Även importen av transportmedel är omfattande. Av den totala marknadstillförseln år 1972 svarade importen för drygt 30 %. För bilar var importandelen betydligt högre. Liksom produktionstillväxten har sysselsättningsökningen varit förhållandevis snabb. Mellan 1965 och 1973 ökade sysselsättningen med ca 15 000 personer, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 2,7 %. Branschens andel av industrisysselsättningen har därmed ökat kraftigt. Mätt med antal timmar låg sysselsättningen år 1973 ungefär 8 % över 1965 års nivå. För hela industrisektorn kan samtidigt noteras en minskning med ca 15 % mellan dessa år. Produktiviteten - produktionsvolym per timme ökade under perioden 1965-1973 i något lägre takt än inom industrin som helhet. Investeringsvolymen inom transportmedelsindustrin har under perioden 1965-1972 ökat kraftigt, särskilt under 1 9 7 0 - 1 9 7 1 . I genomsnitt per år har under perioden investerats 428 milj. kr (1968 års priser). Per anställd och år har investeringsvolymen uppgått till 6 200 kr, vilket är väsentligt mer än för övriga delar av verkstadsindustrin. Inom industrin som helhet låg emellertid motsvarande tal något högre. Den kraftiga koncentrationen av de branschanställda till ett fåtal stora produktionsenheter innebär också att branschen är koncentrerad till ett fåtal regioner. Inom delbranschen bil- och bilmotorindustri är drygt en fjärdedel av de anställda verksamma i Göteborg. Den övriga delen av transportmedelsindustrin är till stor del lokaliserad till kommunblocken Linköping och Trollhättan. Transportmedelsindustrin svarar i många kommunblock för en väsentlig andel av industrisysselsättningen. Dessa andelar uppgår i kommunblocken Linköping, Olofström, Trollhättan och Skövde till mellan 57 och 81 % (år 1970). Varvsindustrin omfattar i industristatistiken såväl skeppsvarv som båtbyggerier. År 1972 uppgick antalet anställda till ca 31 600 personer
Översiktlig beskrivning
varav nära 80 % återfanns vid de fyra fartygsproducerande storvarven (Eriksbergs Mek. Verkstads AB, Götaverken AB, Kockums Mek. Verkstads AB samt Uddevallavarvet AB). Vid sidan av storvarven finns ett 35-tal mindre varv, av vilka flertalet nästan uteslutande bedriver annan produktion än nybyggnation av fartyg, t.ex. reparationsverksamhet. Bland båtbyggerierna återfinns ett 20-tal tillverkare av fritidsmaterial (bl.a. småbåtar i plast). Dessa företag skiljer sig i flera avseenden från övriga företag i branschen. På grund av de stora olikheterna mellan till branschen klassificerade företag har i branschredovisningen (sid. 571) valts en "delbranschindelning" som avviker från industristatistikens. De fyra storvarven särredovisas och tyngdpunkten i branschgenomgången ligger i dessas situation och utveckling. I motsats till vad som var fallet under mellankrigstiden har den internationella fartygsefterfrågan efter kriget varit synnerligen expansiv. En växande världshandel och speciellt industriländernas snabbt ökande energibehov, tillgodosett främst med olja, har lagt grunden för en gynnsam sjöfartskonjunktur. Krigstidens nedslitning av handelsflottorna och eftersatta ersättningsbehov samt en snabb teknisk utveckling, mot bl.a. stora och automatiserade fartyg, utgjorde under 1950- resp. 1960-talet speciella efterfrågestimulerande faktorer. Externa politiska händelser har dock medfört häftiga momentana störningar med efterverkningar på de även eljest starkt spekulativa fartygs- och fraktmarknaderna. Som resultat av efterkrigstidens utveckling kan noteras att världshandelsflottan, samtidigt som den undergick en genomgripande modernisering, över 15-årspenoden 1956-1971 växte från 100 till ca 250 milj. bruttoregisterton (BRT). På utbudssidan är det främst två faktorer som dominerar bilden, nämligen dels Japans inträde under 1950-talet i stor skala på världsmarknaden med ny, modern varvskapacitet och den prisledande ställning som de japanska varven under 1960-talet förvärvade beträffande stora tank- och bulk fartyg, dels problemen för den övriga världens (främst Västeuropas) varvsindustri att ställa om till en ny produktionsteknik och till de hårdare marknadsvillkor som den japanska exportoffensiven skapade. De största svårigheterna för den europeiska varvsindustrins anpassning var det stora antalet varvsenheter, de betydande skillnaderna i varvens storlek och modernitetsgrad samt det förhållandet att produktionen i stor utsträckning var lokaliserad till sysselsättningsmässigt "känsliga" regioner. Den generella utformning de statliga stödåtgärderna fick i många av varvsländerna bidrog också i viss utsträckning till att konservera den bestående varvsstrukturen. Sedan mitten av 1950-talet har ca 8 0 % av den svenska fartygsproduktionen avsatts på den internationella marknaden. Detta torde vara en högre exportandel än inom någon annan större industribransch i landet. Samtidigt utgör varvsindustrin en större andel av den totala industrin i Sverige än i något annat land. Den svenska varvsindustrin sysselsätter enligt industristatistiken ca 31 000 människor, vilket innebär att den svarar för ca 3 % av det totala antalet sysselsatta inom industrin.
36 Översiktlig
beskrivning
Varvsindustrins betydelse från sysselsättningssynpunkt är emellertid större än vad som framgår av dessa siffror, eftersom den är en utpräglad monteringsindustri med omfattande underleveranser från övrig svensk industri. De fyra största varven beräknas indirekt sysselsätta ca 15 000 människor hos svenska underleverantörer. Varvsindustrins exportvärde år 1972 uppgick till inemot 2 miljarder kronor, motsvarande ca 5 % av den totala svenska exporten detta år. Till skillnad från andra industribranscher har varvsindustrin genomgått jämförelsevis begränsade förändringar under de senaste åren vad gäller produktions- och företagsstrukturen. Bortsett från utbyggnaden av Kockums och Eriksbergs anläggningar under 1960-talets senare del, skedde de mera betydelsefulla förändringarna i detta avseende mot slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Vid sidan av en rad nedläggningar av mindre varv kan nämnas tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet. Sedan mitten av 1960-talet har produktionskapaciteten inom svensk varvsindustri genomgående ökat, samtidigt som fördelningen av antal anställda och årsproduktion varit i stort sett konstant på ett så gott som oförändrat antal stora, medelstora och mindre varv. De mindre varven - i genomsnitt 25 anställda - har dock minskat i antal. För ca 15 år sedan fanns ett 60-tal i drift, medan det f.n. endast finns ca 35 st. Värdemässigt har produktionen stigit under perioden 1965-1970 med ca 7 % per år (löpande priser). Den övervägande delen av produktionstillväxten inom branschen under 1960-talet har storvarven svarat för. Den stagnation som kännetecknat den inhemska fiskerinäringens och den mindre kustsjöfartens utveckling under de senaste 1 0 - 1 5 åren har framförallt drabbat de mindre varven. Denna accentuerades mot slutet av 1960-talet och tog sig bl. a. uttryck i en rad nedläggningar av mindre varv och övergång till reparations-och underhållsverksamhet samt annan verkstadsteknisk produktion. Dessutom har tillverkningen av fritidsbåtar vid de kvarvarande varven ökat. Under åren 1971-1973 har den årliga ökningstakten i varvsindustrins produktionsvolym varit dubbelt så hög (7,8 %) som industrins (3,7 %). Varvens inneliggande orderböcker ger vid handen en bestående och fortsatt produktionsökning på uppskattningsvis 8 - 1 0 % per år fram till och med år 1978. Den svenska varvsindustrins investeringsutveckling under 1960-talet kännetecknas av relativt stora variationer med kraftiga toppar i början och slutet av decenniet. Investeringstopparna i början av 1960-talet innefattar tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet (1958-60). Mot slutet av 1960-talet påbörjades en omfattande rationalisering och ombyggnad av Kockums anläggningar i Malmö. Härtill kommer en kraftig utvidgning av Eriksbergs byggdocka under åren 1968-1969. Under perioden 1965—72 investerades i genomsnitt ca 113 milj. kr per år, varav drygt 50 % i byggnader och anläggningar. Investeringsvolymen per anställd uppgick under denna period till i genomsnitt 3 700 kr jämfört med 6 800 kr för hela industrisektorn.
Översiktlig beskrivning
De långsiktiga bedömningar som storvarven redovisat tyder på en kraftig expansion av svensk varvsindustri. Under femårsperioden 1973-1977 räknar företagen med att öka leveransvärdet från ca 3 000 milj. kr år 1973 till 5 900 milj. kr år 1977. I löpande priser väntar man sig således kunna nära nog fördubbla det årliga leveransvärdet. Antalet sysselsatta inom dessa varvsföretag var vid utgången av år 1972 ca 24 300 personer och man planerar att vid slutet av år 1977 kunna sysselsätta omkring 26 500, motsvarande en ökning med ca 10%. Investeringsprogrammen under femårsperioden uppgår till nära 2 000 milj. kr vad gäller enbart själva varvsrörelsen. Till detta kommer planerade investeringar på ca 800 milj. kr i bl.a. reparationsverksamhet och dieselmotortillverkning.
Avdelning II Industribranschernas struktur och utveckling
41 SOU 1974:1
Gruvindustrin
Genomsn ittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
1965/70 1970/71
1,6 1 887 Mkr Produktionens saluvärde 1471Mkr 2,9 Export 1 641 Mkr 14,2 Import 2 057 Mkr 9,4 Tillförsel till svenska marknaden 1 440 Mkr 0,9 Produktionens förädlingsvärde därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 79% 104 tkr 4,6 Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 330 tkr Antal anställda 13 853 st - 3,7 därav inom storföretag 70% Antal företag 80 st därav storföretag 4 st Antal arbetsställen 209 st därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 8 st 4 st 5 0 0 - anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 33% 35 tkr 8,5 Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av produktio16% nens saluvärde Investeringar 1965-1972: Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1971/72
11,8 0,4 13,6 21,5 10,8
-0,7
11,1
1,5
0,3
-1,9
14,5
6,8
-0,4
löpande priser 296 Mkr
1968 års priser 287 Mkr
42%
42%
4,7%
4,6%
20 300 kr
19 600 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Boliden AB, Granges, LKAB, Stora Kopparbergs Bergslags AB Branschsysselsättningsmässigt
fem största länen (år 1970):
Norrbottens, Kopparbergs, Västerbottens, Örebro och Malmöhus län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Askersund, Ludvika, Järpen, Norsjö, Lycksele, Arjeplog, Gällivare, Kiruna
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för mineraliska produkter
45 45 46
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
48 48 50 51 52 54 55
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
57 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
60 Kapitel 5 Regional struktur
63 Kapitel 6 Export och import
60 61 62
Förteckning över tabeller 1.1 I.II II.I
Branschblandningen inom gruvindustrin år 1970 Försörjningsbalans för mineraliska produkter Gruvindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 II.II Spridning i produktionsutveckling II.III Personalsammansättning inom gruvindustrin år 1970 II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling II.V Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) II.VI Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . . . II.VII Investeringar inom gruvindustrin 1965-1972 III.I Förädlingsvärde per anställd inom gruvindustrin år 1970 . .
46 47 48 51 51 52 54 54 56 58
44 Gruvindustrin
SOU 1974:11 III.II
Fördelning av gruvindustrins arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970 . . . . IV.I Lönekostnader inom gruvindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom gruvindustrin IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningsfördelning V.II Regional sysselsättningskoncentration
58 60 61 61 62 63 65
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom gruvindustrin 19651973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom gruvindustrin 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin 1 9 6 5 1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
50 52 53 57 62 64
Gruvindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till gruvor o c h m i n e r a l b r o t t * räknas p r o d u k t i o n s e n h e t e r vilkas huvudsakliga verksamhet består av b r y t n i n g och annan utvinning av naturfyndigheter av mineraliska p r o d u k t e r i fast och flytande form eller i gasform.
SNI-kod
Delbransch
Verksamhet
21 Kolgruvor
Brytning samt anrikning av kol.
Råpetroleumverk 2
Utvinning av råpetroleum och naturgas från källor i mark, på sjö- eller havsbotten.
Järnmalmsgruvor
Brytning, sovring och anrikning samt sintring och brikettering av järnmalm.
Ickejämmalmsgnivor
Brytning, sovring och anrikning av ickejärnmalmer (ex. bly, koppar, svavelkis och zink).
2901 Stenbrott
Brytning av bergarter avsedda att vidareförädlas till gatsten, kantsten och andra stenvaror för byggnadsändamål samt till varor av monumentsten. Vidare ingår brytning av kalksten, dolomit, fältspat, leror, sand och grus.
2902 Mineralbrott för 2 kemiska råvaror
Brytning av sten- och jordarter avsedda att vidarcförädlas till kemiska produkter, ex. fosfat- och nitratmineral, flusspat och naturligt svavel, kalium, natrium, tungspat och arsenik.
2903 Saltgruvor2
Brytning och beredning av salt ur fasta avlagringar samt utvinning av salt ur havsvatten.
2909 Övriga gruvor och mineralbrott
Brytning av gips, asbest, glimmer, talk, täljsten, kvarts, grafit, naturasfalt och övriga till föregående delbranscher ej hänförliga icke-metalliska mineral. Vidare ingår upptagning och vidareförädling av torv till torvmull och torvströ.
22 2301 2302
1 2
Svensk näringsgrensindclning Arbetsställen som statistiskt klassificeras till delbranschen finns ej inom landet.
* Fortsättningsvis kommer gruvor och mineralbrott att genomgående benämnas gruvindustri.
SOU 1974:11 Brytning av mineraliska produkter på byggnadsplats i samband med byggnadsverksamhet hänförs dock till byggnadsindustrin. Vidare hänförs krossning, grov formning och liknande grövre bearbetning av mineraliska produkter till jord- och stenvaruindustrin. Prospekteringsverksamhet. uppförande av mineralberedningsverk och liknande brytningsförberedelser är aktiviteter som räknas till servicesektorn (teknisk uppdragsverksamhet) resp. byggnadsverksamhet. I ovanstående tablå anges de delbranscher som ingår i gruvindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch. Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt är hänförliga till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir precisionsgraden hos branschfördelade data. Inom gruvindustrin är denna branschblandning marginell. Som framgår av tabell 1.1 består inte mindre än 99,5 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av varor som är att hänföra till branschen (specialiseringsgrad). Vidare framgår att dessa arbetsställen svarar för 98,8 % av den totala produktionen i riket av mineraliska produkter (täckningsgrad). Samtidigt som branschblandningen inom gruvindustrin som helhet är negligerbar, förekommer i detta avseende vissa skillnader mellan delbranscherna. Den största branschblandningen förekommer inom delbranschen stenbrott, medan den bland järnmalmsgruvorna är praktiskt taget obefintlig.
Tabell 1.1 Branschblandningen inom gruvindustrin år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Järnmalmsgruvor Icke järnmalmsgruvor Stenbrott Övriga gruvor och mineralbrott Hela gruvindustrin
99,7 94,3 93,8 97,3
99,9 98,2 88,8 94,3
99,5
98,8
1.2 Användningsområden för mineraliska produkter I tabell I.II visas översiktligt hur den totala tillgången på mineraliska produkter fördelas på olika användningsområden. Av den totala tillförseln till den svenska marknaden (= inhemsk användning) används merparten (98 %) som insatsvaror (råvaror) i produktionssystemet. Det är här fråga om dels råolja som vidareförädlas vid oljeraffinaderier, dels metallbärande råvaror som går till i första hand järn-, stål- och metallverk för vidareförädling till bl.a. järn och stål.
Gruvindustrin
47 Tabell F.II Försörjningsbalans för mineraliska produkter (år 1968). Användning
Tillgång Inhemsk produktion Import 1 Lagerminskning
57 % 42% 1 % 100 %
Export 28 % Inhemsk användning 7 2 % 100% därav för - privat konsumtion och offentlig förbrukning - insats i produktionssystemet därav till -- petroleumraffinaderier -- järn- stål- och ferrolegeringsverk •- byggnadsverksamhet -- ickejärnmetallverk -- gruvindustri -- övrig industri
2% 98% 100% 39% 16% 13% 11 % 6% 15 % 100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad. 1 Utgörs främst av råpetroleum
48 Gruvindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Gruvindustrins förädlingsvärde uppgick år 1970 till 1 440 milj. kr, motsvarande närmare 3 % av det totala förädlingsvärdet inom industrisektorn. Motsvarande sysselsättningsandel låg på 1,5 %. Förädlingsgraden - mätt som förädlingsvärde i förhållande till produktionens saluvärde - ligger inom gruvindustrin på en mycket hög nivå, vilket sammanhänger med dess karaktär av primärindustri (råvaruutvinning). År 1970 uppgick den till i genomsnitt 7 5 % mot 4 6 % för industrin som helhet. Som framgår av tabell II.I svarar den metallbärande mineralen för merparten av produktionen (ca 9 0 % år 1970) varvid järnmalmen dominerar. Sveriges järnmalmsfyndigheter är belägna inom två geografiskt avgränsade områden, Kiruna - Gällivaara - Pajala i nordligaste Norrland och Bergslagen i Mellansverige. Omkring 80 % av den svenska järnmalmsproduktionen sker vid gruvorna i norra Sverige. Av den lappländska produktionen går ca 90 % på export (såväl värde- som tonnagemässigt) medan den mellansvenska malmen till stor del avsätts på hemmamarknaden (ca 50 %). Inhemska avnämare för de mellansvenska järnmalmsgruvorna är de malmförbrukande järnverken i Mellansverige. Sveriges sulfidmalmsfyndigheter är belägna inom huvudsakligen tre områden, Skelleftefältet till vilket även blymalmsfyndigheten Laisvall i Norrbottens län räknas, Aitik i Norrbottens län samt Mellansverige. Av den svenska sulfidmalmsproduktionen (tonnagemässigt) kom år 1970
Tabell II.I Gruvindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970. Delbransch Med produktion avses produktionens förädlingsvärde; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
Järnmalmsgruvor Icke järnmalmsgruvor (sulfidmalmer) Stenbrott Övriga gruvor och mineralbrott Hela gruvindustrin
Milj. kr
Andel (%)
999 288 133 20
69,4 20,0 9,2 1,4
1 440
100,0
SOU 1974:11 närmare 45 % från Skelleftefältet medan Aitik och Mellansverige svarade för ca 35 % resp. 20 %. Denna regionala produktionsfördelning kommer framledes att ändras kraftigt i samband med att dels fyndigheten i Aitik under år 1973 fördubblar produktionen till ca 6 milj. ton råmalm per år, dels genom att den mellansvenska zink- och blygruvan i Ämmeberg (Örebro län) inom de närmaste åren fördubblar produktionen. Dessutom kommer produktion av Stekenjokk-gruvan sannolikt igång under år 1975. Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen inom gruvindustrin ha ökat med i genomsnitt nära 4 % per år. Som framgår av diagram II.1 har emellertid ökningstakten varierat kraftigt under perioden. För hela industrisektorn har produktionsökningen uppgått till i genomsnitt ca 4,5 % per år. Under 1960-talet har produktionen av järnmalm vid de svenska gruvorna tonnagemässigt ökat med i genomsnitt drygt 4 % per år. Härvid har produktionsökningen för de mellansvenska gruvorna varit väsentligt lägre än för lapplandsgruvorna. Den svagare utvecklingen för gruvorna i Mellansverige beror främst på att brytningen upphört vid ett antal gruvor. Under 1960-talet tillstötte flera faktorer som försämrade de svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft. Sålunda ökade utbudet kraftigt av järnrik: och lättanrikad malm genom öppnandet av nya gruvor i Kanada, Sydamerika, Västafrika och Australien. Dessa fyndigheter bryts i dagbrott med relativt låga produktionskostnader. Därtill kommer att transportkostnaderna sjönk kraftigt genom tillkomsten av större fartyg, vilket minskade den fraktfördel vid leveranser till främst den västeuropeiskt stålindustrin som den svenska malmen tidigare hade. Dessa faktorer ledde till betydande prisfall. Efter att priserna sedan 1958 varit fallande uppnåddes 1970 den första prisökningen på järnmalm på 13 år. Det :can vidare nämnas att det försteg som de fosforrika svenska exportmalmerna haft minskats genom att billiga och effektiva stålprocessei utvecklats, vilka grundas på fosforfattig malm och syrgasblåsning. Suljidmalmsproduktionen har under efterkrigstiden ökat långsammare än järnmalmsproduktionen. Från slutet av 1960-talet har emellertid en kraftig produktionsökning skett, vilket sammanhänger med att Aitik-
Diagrim II.I Produktionsvolymens utveckling inom gruvindustrin 1965-1973. 1968irs priser. Index 1965 = 100.
'
'
'
— — — hela industrin
'
'
'
50 Gruvindustrin
SOU 1974:11 gruvan öppnades år 1968. Produktionen av sulfidmalm kommer sannolikt att öka snabbt även under återstoden av 1970-talet.
2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Som tidigare nämnts har produktionsutvecklingen inom gruvindustrin varierat dels med avseende på mineraltyper, dels med avseende på gruvornas geografiska belägenhet. Denna heterogenitet i branschutvecklingen har studerats för åren 1 9 6 9 - 1 9 7 1 . Härvid har samtliga 1 Förädlingsvärde i arbetsställen inom gruvindustrin klassificerats med avseende på produklöpande priser. 2 tionsutvecklingen mellan två på varandra följande år 2 . Uppdelningen har Genomsnittliga förgjorts i tolv klasser kring branschens genomsnittliga utveckling, varav två ändringar för branschen baseras på samtliga arbets- öppna klasser där de produktionsenheter placerats, vilkas produktionsställen. Spridningen förändring med mer än 25 procentenheter ( i endera riktningen) avvek kring genomsnittsvärdefrån branschgenomsnittet. na baseras däremot på mellan åren parvis idenSom framgår (se diagram II.II och tabell II.II) har spridningen i tiska arbetsställen, vilket branschutvecklingen varit påtaglig. Som exempel kan nämnas att av innebär att nedlagda och branschens totala antal arbetsställen år 1970 hade inte mindre än 81 st. nystartade arbetsställen ej ingår. med sammanlagt 3 250 anställda (närmare 25 % av de anställda i Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
1391 anställda 22 arbetsställen
1385 anställda 21 arbetsställen
30-
1971 20-
I 397 anställda 21 arbetsställen
10-
-20
_J anställda
mp^flr-i^nilrfl\ Ifl qaDqp —npi—rryn HA
-10
25 -5 ±0 5 10 15 20 Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädlingsvärdet ||J arbetsställen j genomsnitt f ö r branschen
SOU 1974:11 Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet <C — 25 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
12,4
13,2
9,7
10,6
15,8
12,9
18,8
14,9
4,9
7969 21,5 1970 23,0 1971 26,0
branschen) en produktionsförändring 1969/70 som avvek med mer än 25 procentenheter från branschgenomsnittet. Spridningsmönstren illustrerar inte minst det otillräckliga i att beskriva produktionsutvecklingen inom branschen med enbart genomsnittliga förändringstal.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom gruvindustrin uppgick år 1970 till 13 853 personer, vilket motsvarade 1,5 % av den totala industrisysselsättningen. Andelen kvinnlig arbetskraft är mycket låg inom gruvindustrin (se tabell II.III). Bland arbetarpersonalen uppgick år 1970 andelen kvinnor till endast 5,2 % (567 personer). För hela industrisektorn uppgick denna andel till drygt en femtedel. Antalet anställda inom gruvindustrin beräknas ha uppgått till ca 13 900 år 1973. Därmed har antalet arbetstillfällen inom branschen minskat med ca 2 900 sedan 1965. Som framgår av diagram II.III kan sysselsättningsbortfallet helt tillskrivas åren 1966-1968 då minskningen uppgick till närmare 6 % per år. Efter år 1968 har sysselsättningen legat på en i stort sett oförändrad nivå. Sysselsättningsbortfallet har i stor utsträckning skett via nedläggningar av företrädesvis mindre arbetsställen. Det kan nämnas att vid de 2 gruvor Tabell II.III Personalsammansättning inom gruvindustrin år 1970. Personalkategori
Gruvindustrin
Kvinnor Män
1 048 12 805
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
13 853
10 908 2 945
Hela industrin Andel (%)
Andel (%)
Antal
7,6 92,4
100,0
78,7 13 853
21,3
22,3 77,7
100,0
73,2 100,0
26,8
100,0
52 Gruvindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen 1965-1973 inom gruvindustrin. Index 1965 = 100. Anställde
Timmar
'
« gruvindustrin
1969 'hela
industrin
som under perioden 1965-1971 haft mer än 1 000 anställda arbetare, har sysselsättningen (räknat i antal arbetare) ökat från 3 340 år 1965 till 3 430 år 1971. Räknat i antal timmar har sysselsättningen mellan 1965 och 1973 minskat med i genomsnitt ca 3 % per år mot ca 2 % för hela industrisektorn.
2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen inom branschen har studerats för perioden 1969—1971, varvid varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats med avseende på förändringen från föregående år. En uppdelning har skett i tolv klasser, varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas sysselsättningsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet 1 . Som framgår (se diagram II.III och tabell II.IV) var koncentrationen
Tabell II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet
1 Genomsnittsvärdena för branschen baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser däremot identiska arbetsställen mellan åren parvis, vilket innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
< —25 procentenheter
> + 25 procente;nheter
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
7 969 10,5
1,8
8,2
3,6
1970 12,4
2,8
7,7
2,4
1,0
4,3
0,6
1971 12,0
Gruvindustrin
kring branschgenomsnittet påtaglig. Exempelvis hade 91 arbetsställen (av branschens totalt 205 st) år 1970/71 en sysselsättningsförändring som avvek med max. ±5 procentenheter ( - 4 , 2 % - + 5 , 7 % ) från branschgenomsnittet. Sysselsättningsandelen för dessa arbetsställen uppgick till 72%.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
391 anställda 22 arbetsställen
1385 onställda 21 arbetsställen
1397 onställda 21 arbetsställen
-20 [ ] anställda
-15 -10 -5 ±0' 5 10 15 Procentuell förändring, av sysselsättningen TT] arbetsställen
^ genomsnitt f ö r branschen
54 Gruvindustrin
SOU 1974:
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Som framgår av tabell II.V domineras gruvindustrin av ett fåtal större företag. År 1970 svarade sålunda 4 storföretag för inte m i n d r e ä n ca 8 0 % av branschens förädlingsvärde; drygt 70 % föll på tre företag med mer än 1 0 0 0 anställda. Endast 10 % av p r o d u k t i o n e n äger r u m vid företag som har endast ett arbetsställe. F ö r industrin som helhet uppgår d e n n a andel till drygt 4 0 % (år 1970). Flertalet av järnmalmstillgångarna i N o r r b o t t e n s län ägs av staten och b r y t s av det statsägda L K A B , som svarar för i r u n d a tal 5 0 % av branschens förädlingsvärde. L K A B är d ä r m e d landets största m a l m p r o d u c e n t . Den enda privatägda gruvan i denna region är Tuolluvaara Gruv AB. De mellansvenska j ä r n m a l m s g r u v o r n a ägs i stor utsträckning av företag som är m a l m f ö r b r u k a n d e i egna järnverk. Bland ägarna till i drift varande j ä r n m a l m s g r u v o r i Mellansverige m ä r k s främst Fagersta AB, Granges, Iggesunds Bruks A B , Sandvik A B , S K F Hofors Bruk, Stora Kopparbergs Bergslags A B , Ställbergsbolagen, S u r a h a m m a r s Bruks AB och U d d e h o l m s A B .
Tabell II.V Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Företagsstorlek efter antal anställda
Gruvindustrin Antal företag
Hela industrin
Förädlingsvärde Anställda milj. kr.
andel (%)
antal
andel
(%)
Därav vid Förädföretag med lingsvärdeendast ett andel (%) arbetsställe
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
Småföretag Medelstora företag Storföretag
5 - 99
9,1
1 752
12,7
60,0
20,9
24,6
100-499 500-
12 4
166 1 139
11,6 79,3
2 448 9612
17,7 69,6
38,2 0,0
21,0 58.1
21,2 54,2
Samtliga företag
5-
1436 100,0
13 812
100,0
14,4
100,0
100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn). Tabell II. VI Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Gruvindustrin
Hela industrin
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställda
antal
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
216 297 234
15,0 20,6 16,3
48,1
2 341 3 101 2 266 1 752 4 393
16,9 22,4 16,4 12,6 31,7
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
13 853
100,0
100,0
100,0
5 - 49 163 50-199 34 200-499 8 500-999 2 10002 Samtliga arbetsställen 209
andel (%) 78,0 16,3 3,8 1,0 1,0 100,0
1440 100,0
Gruvindustrin
55 Det största antalet utmål 1 innehållande sulfidmalm ägs av Boliden AB, som även dominerar sulfidmalmsproduktionen. Bland övriga sulfidmalmsproducenter kan nämnas det belgiska bolaget Vieille Montagne (zinkgruva i Åmmeberg) samt Stora Kopparbergs Bergslags AB (Falu gruva). Även staten innehar ett betydande antal fyndigheter och bedriver brytning genom AB Statsgruvor samt utarrenderar vissa fyndigheter till Boliden AB. Samtidigt som sysselsättningen och produktionen inom branschen klart domineras av storföretag, finner man beträffande arbetsställestrukturen ett mönster som väl överensstämmer med industrigenomsnittet (se tabell II.VI). De största produktionsenheterna är LKABs arbetsställen i Kiruna och Malmberget med tillsammans ca 4 400 anställda (år 1970). De mellansvenska järnmalmsgruvorna är betydligt mindre. Till de största hör Grängesbergsgruvan med ett 1 000-tal anställda (år 1970).
2.4 Investeringsutveckling Den totala kapitalstocken 2 inom gruvindustrin uppgår enligt industristatistiken till 4 565 milj. kr. (år 1970). Gruvindustrin är en av de mest kapitalintensiva branscherna inom svensk industri. Den genomsnittliga kapitalintensiteten 3 är tre gånger så hög som inom industrin som helhet. I genomsnitt har inom gruvindustrin investerats 287 milj. kr. per år under perioden 1965-1972, vilket motsvarar 4,6 % av de totala industriinvesteringarna. Investeringsvolymen per anställd har uppgått till i genomsnitt 19 600 kr. per år mot 6 800 kr. för industrin som helhet. Inom industrin som helhet har investeringsvolymen varit jämnt stigande, frånsett en nedgång år 1968 (se tabell II.VII). Investeringsvolymen år 1972 låg ungefär 3 0 % över 1965 års nivå. För gruvindustrin låg vid samma tidpunkt investeringsvolymen ungefär 60 % över 1965 års nivå. Investeringarna har emellertid flukturerat kraftigt mellan olika år. Den markerade uppgången under 1967 förklaras av Bolidens utbyggnad av Aitikfyndigheten i Norrbottens län. Denna investering uppgick till totalt 72 milj. kr. Den mycket kraftiga ökningen under åren 1971-1972 beror bl. a. på stora investeringar inom LKAB:s investeringsprogram för perioden 1971-1975 (totalt ca 1 000 milj. kr.). En stor del av dessa investeringar utgör utbyggnad av malmförädlingen i Malmberget. Vidare pågår sedan år 1970 en utbyggnad av Boliden Aktiebolags fyndighet i Aitik, som syftar till att fördubbla produktionen till totalt ca 6 milj. ton råmalm per år. Denna utbyggnad avslutades under år 1973 och har kostnadsberäknats till 118 milj. kr.
1 Område inom vilket i enlighet med gruvlagen inmutare givits rätt att bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara mineral. 2 Mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970. Det bör observeras att brandförsäkringsvärdet i extraktiv industri ger en överskattning i förhållande till ackumulerade investeringar. 3 Med kapitalintensitet avses kapitalstock per anställd.
56 Gruvindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.VII Investeringar inom gruvindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Gruvindustrin
Hela industrin
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr)
6 199
- - därav i byggnader och anläggningar (%)
19 600
6 800
87 111 111 109 101 119 162 114
110 112 108 117 122 125 129 118
Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kronor) Investeringsutvecklingen (index 1965 • 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
4 565
102 532
111 Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970)
Gruvindustrin
3 Arbetsproduktivitet1
Produktionsvolymen per anställd har inom gruvindustrin ökat i förhållandevis snabb takt. Mellan 1965 och 1970 låg produktivitetsökningen på i genomsnitt 6,8% per år mot 5,4% för hela industrisektorn. Under perioden 1971-1973 beräknas arbetsproduktiviteten inom gruvindustrin ha ökat i en årlig takt av 5 % mot 4,2 % för hela industrin. Diagram II1.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
r
-i
Produktionsvolym per timme
gruvindustrin
—• .—— hela industrin
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive timme.
58 Gruvindustrin
SOU 1974:11 Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom gruvindustrin år 1970. Genomsnitt; 1 000-tal kronor Delbranscher: Järnmalmsgruvor Ickejärnmalmsgruvor Stenbrott Övriga gruvor och mineralbrott
119 91 75 39
Hela gruvindustrin
104 Hela industrin
53 Räknat per arbetad timme beräknas produktiviteten mellan 1965 och 1973 ha ökat med i genomsnitt drygt 7 % per år mot 6,5 % för hela industrisektorn. Förädlingsvärdet per anställd inom gruvindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 104 000 kr och var därmed i det närmaste dubbelt så högt som genomsnittet för hela industrisektorn. Denna påtagliga nivåskillnad beror främst på olikheter i kapitalstock per anställd. Samtidigt föreligger väsentliga olikheter i arbetsproduktivitetsnivå mellan gruvindustrins delbranscher, liksom det inom resp. delbransch föreligger skillnader arbetsställena emellan. Som exempel på sistnämnda förhållande kan nämnas att de lappländska järnmalmsgruvorna uppvisar ett genomsnittligt förädlingsvärde per anställd som väsentligt överstiger genomsnittet förde mellansvenska järnmalmsgruvorna. I tabell III.II redovisas produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelad på produktivitetsklasser. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbetsproduktivitet. Som framgår är spridningen i produktivitetsnivå avsevärd. Mer än hälften av arbetsställena, med tillsammans ca 30 % av syssel-
Tabell III.II Fördelning av gruvindustrins arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970. Avvikelse från Arbe sställen branschens genomantal andel (%) snittliga arbetsproduktivitet (%)
antal
andel (%)
andel (%)
<-50 - 5 0 - -10 -1010 1 0 - 50 > 50
109 48 11 9 25
52,2 23,0 5,2 4,3 12,0
4 042 4 443 824 452 4 036
29,2 32,0 5,9 3,3 29,1
max. 14,6 22,7 5,8 4,1 min. 43,8
<± 0 >± 0
164 38
78,5 18,2
9 139 4 658
66,0 33,6
max. 41,7 min. 49,1
Anställd, i
Förädlingsvärde
Anm.: Kolumnerna summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdedelarna är ungefärliga.
SOU 1974:11 sättningen, redovisade en arbetsproduktivitet som understeg branschgenomsnittet med minst 5 0 % ( < 5 2 000 kr/anställd). Lika många personer var verksamma vid arbetsställen vilkas arbetsproduktivitet översteg genomsnittet med minst 50 % ( > 156 000 kr/anställd). En del av förklaringen till den starka spridningen ligger i att företag med flera arbetsställen ofta har stor volym internleveranser, som i värdetermer ej ger rättvisande mått på förädlingsvärdet.
60 Gruvindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31 600 kr. Motsvarande genomsnitt inom gruvindustrin uppgick till 34 500 kr, dvs. ca 9 % över industrigenomsnittet. Lönekostnaden per arbetare inom branschen låg drygt 11 % över industrigenomsnittet. Den mycket kapitalintensiva och ofta avancerade produktionstekniken inom gruvindustrin medför stort behov av yrkesutbildad arbetskraft. Detta förhållande tillsammans med det stora inslaget av skiftoch underjordsarbete förklarar till stor del branschens höga löneläge. En ytterligare faktor som spelar in är att branschen starkt domineras av manlig arbetskraft. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är i genomsnitt i stort sett densamma inom gruvindustrin som inom andra industribranscher. År 1970 uppgick lönekostnaden per arbetare till 6 0 % av lönekostnaden per anställd förvaltningspersonal. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal i intervallet 0,55-0,65. I sammanhanget kan noteras att lönerelationen mellan arbetarpersonal och tjänstemän varit tämligen stabil under perioden 1965-1970. Detta
Tabell IV.I Lönekostnader inom gruvindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Om inte annat anges, avses korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag.
Gruvindustrin ~ t k r /år - rel. lönekostnad* Hela industrin "tkr/år - rel. lönekostnad
20,2 23,6 30,2 33,6 40,9 50,4 22,9 27,3 34,5 112 109 111 112 115 115 109 109 109 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Gruvindustrin
61 Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom gruvindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970 Gruvindustrin
25 Hela industrin
förhållande är ej specifikt för gruvindustrin utan gäller de flesta industribranscher. Under perioden 1965-1970 har inom gruvindustrin den genomsnittliga lönekostnaden per anställd ökat med i genomsnitt 8,5 % per år, vilket är obetydligt högre än för industrin som helhet. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Som tidigare framgått är gruvindustrin genomsnittligt mycket kapitalintensiv. Detta innebär att en väsentlig del av förädlingsvärdet består av ersättning till realkapital. Gruvindustrin kan således karaktäriseras som en bransch med relativt låg lönekostnadsandel av förädlingsvärdet. År 1970 var denna 33 %, medan lönekostnadsandelen av produktionens saluvärde uppgick till 25 %. Motsvarande andelar inom industrin som helhet uppgick till i genomsnitt 59 % resp. 28 %. Mellan arbetsställena inom gruvindustrin föreligger påtagliga olikheter i lönekostnadsandelar. Spridningen i lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet har studerats för åren 1969-1971. Härvid har för resp. år varje arbetsställe klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas lönesummeandel avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet. Som framgår av diagram IV.I och tabell IV.III var spridningen påtaglig för samtliga år. Exempelvis hade år 1970 - då branschgenomsnittet låg på 29 % _ endast 47 arbetsställen (av branschens totalt 209 st) med tillsammans 22 % av branschsysselsättningen, en lönesummeandel som låg högst ±10 procentenheter från branschgenomsnittet (19 % - 3 9 %). Tabell IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet. Avvikelse från branschgenomsnittet < - 25 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
År
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
1969 1970 1971
2,3 2,4 3,4
42,0 39,7 35,6
1,8 2,2 2,1
27,7 25,9 25,2
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag.
62 Gruvindustrin
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet åren 1969, 1970 och 1971. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
%
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
30 1969 20-
1391 anställda 22 arbetsställen
r—TTTnr-fTTTI
^r^r^-^rkiHii
JL
20 1970
I 385 anställda 21 arbetsställen
10-
rT-JTfflrTTffl
0-
nnOmdMoimDlll IJj 29,0 4
201971 I 397 anställda 21 arbetsställen
10-
f—fTnprrm 10
• onställda
9,6 15 20 20 25 2""'" 30 35 Uo 40 4455 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o
Ml arbetsställen
f genomsnitt för branschen
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Gruvindustrin kännetecknas av en hög förädlingsgrad, dvs. värdet av branschens slutprodukter är högt i förhållande till de råvaror och halvfabrikat (insatsvaror) som ingår. För gruvindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 311 miljoner kr, vilket motsvarade 16% av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel inom industrin som helhet uppgick till i genomsnitt 48 %.
Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av saluvärdet
Gruvindustrin Hela industrin
16 49
18 48
16 48
5 Regional struktur
De branschsysselsättningsmässigt två största länen, nämligen Norrbottens och Kopparbergs län, svarade år 1970 för 5 7 % av den totala branschsysselsättningen i riket, varvid Norrbottens län svarade för 4 0 % . I diagram V.I anges de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970. Även sysselsättningskoncentrationen till vissa kommunblock är påtaglig. Detta sammanfattas i tabell V.I, i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10% av den totala branschsysselsättningen i riket. Som framgår var nämnda år närmare 40 % av de branschanställda verksamma inom Gällivare och Kiruna kommunblock - huvudsakligen vid LKAB:s anläggningar - medan en tiondel sysselsattes inom Ludvika kommunblock i Kopparbergs län. Det är av intresse att belysa de enskilda kommunernas beroende av gruvindustrin. Detta beroende har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen (se tabell V.II). Beträffande Kiruna kommunblock kan nämnas att ca 60 % av det totala antalet industrisysselsatta är verksamma vid LKAB:s malmfält i Kirunavaara och Leveäniemi. Inte mindre än ca 80 % av de totalt ca 4 900 industrisysselsatta inom kommunblocket år 1970 var verksamma vid LKAB (inklusive verkstäderna).
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning - Kommunblock som år 197C svarade för mer än 10 % av den totala sysselsättningen inom gruvindustrin. Kommunblock
Anställda inom gruvindustri Antal Andel av branschens totala sysselsättning i riket (%)
Företag med större arbetsställen inom resp. kommunblock
Kiruna Gällivare Ludvika
3 283 2 009 1455
LKAB LKAB AB Granges
24 15 11
Anm.: I tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
64 Gruvindustrin
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom gruvindustrin år 1965 och 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Norrbottens
Kopparbergs
Västerbottens
Örebro
Malmöhus
Kristianstads
Västmanlands
Uppsala
Stockholms
Gotlands
Värmlonds
Gävleborqs
Skaraborgs
Jönköpings
Jämtlands
11 i) 1111 | IJ i n u 111 111 n i i 11 1111 UJ 1111111 II 1111111 ii j 11 o o Län j|l965
o o
C>J
o oIO
o o
Antal bronschanställda 1970
To+
o | a antalet bronschanställda 1965= 16 751
1970* 13853
o o in
io
Gruvindustrin
SOU 1974:11 Tabell V.II Regional syselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka gruvindustrin år 1970 svarade för mer än 25 % av industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Askersund Ludvika Järpen N örsjö Lycksele Arjeplog Gällivare Kiruna 1
(T) (W) (Z) (AC) (AC) (BD) (BD) (BD)
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom gruvindustrin
(%)
Företag med större arbetsställen inom resp. kommunblock
1 369 5 613 243 950 669 244 2 270 4 886
26 26 36 35 57 93 88 67
Bolaget Vieille Montagne AB Granges, Boliden AB Boliden AB Boliden AB Boliden AB LKAB LKAB Tuolluvaara Gruv AB
Inom parentes anges länstillhörighet Anm.: I tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
66 Gruvindustrin
6 Export och import
Utrikeshandeln med mineraliska produkter är mycket omfattande. År 1970 exporterades ca fyra femtedelar av den inhemska produktionen (mätt med produktionens saluvärde). Exporten består huvudsakligen av metallbärande mineralprodukter, varvid järnmalmen (styckemalm, mull, slig, briketter och sinter) svarar för ca 85 %. Ickejärnmalmsprodukterna (exempelvis svavelkis-, bly-, zinkoch kopparslig) utgör ca 10 % av exporten. Importen består till största delen av mineraliska bränslen, såsom råpetroleum (ca tre femtedelar) samt kol och koks (ca en femtedel). År 1970 uppgick den svenska exporten av mineraliska produkter till 1 470 milj. kr, vilket motsvarade drygt 4 % av landets totala export. Motsvarande andel av importen var 4,6 %. Under 1960-talet har exportvolymen (1968 års priser) ökat med i genomsnitt ca 3 % per år. Importvolymen har under denna period ökat med i genomsnitt ca 11 % per år. Beträffande järnmalmsexporten har vissa förskjutningar i varuinnehållet skett. Styckemalmsandelen har minskat medan mull, slig, briketter och sinter expanderat kraftigt. Denna utveckling kommer att fortsätta även under 1970-talet, vilket innebär att förädlade produkter kommer att svara för en allt större andel.
67 SOU 1974:11
Livsmedelsindustrin Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 16 918Mkr Produktionens saluvärde 661 Mkr Export 2 373 Mkr Import 18 630 Mkr Tillförsel till svenska marknaden 4 783 Mkr Produktionens förädlingsvärde 50% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 64 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 101 tkr 74 874 st Antal anställda 47% därav inom storföretag 1 208 st Antal företag 30 st därav storföretag Antal arbetsställen 1 650 st därav med 200-499 anställda 55 st 500anställda 15 st 46% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 29 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv65% fabrikat - andel av saluvärdet In vest er ingår 1965-1972 Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1971/72
5,4 6,5 8,4 5,7 8,6
4,2 15,4 3,7 4,8 8,8
6,9
8,4
10,4
9,7
1,6
-0,5
9,2
7,2
0,2
8,4
löpande priser 569 Mkr
-
9,2
1968 års priser 558 Mkr
33%
33%
9,0%
9,0%
7 700 kr
7 500 kr
Några större företag och företagsgrupper med verksamhet inom branschen (år 1970): Jordbrukskooperativa företag: Svenska lantmännens riksförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriförbund. Konsumentkooperativa
företag:
Foodia AB, AB Karlshamns Oljefabriker, Kvarn och Bageri AB Juvel. Icke-kooperativa företag: AB Felix, AB Findus, AB Marabou, AB Pripps Bryggerier, Wasabröd AB. Branschsysselsättningsmässigtfem
största länen (år 1970):
Malmöhus, Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kristianstads samt Östergötlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 3 5% av totala antalet industrianställda (år 1970): Skara Tjörn Ystad Kristianstad Mörbylånga Filipstad Orust Eslöv Bjuv Borgholm Kil Graverne Hörby Kävlingc Tomelilla
Livsmedelsindustrin
Innehåll
71 Kapitel 1 Inledning
1.1 1.2
Branschbegreppet Användningsområden för livsmedelsindustriprodukter . . . .
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling
74 74
ne
2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 7 f<
2.2 23 2.4
Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling Företags- och arbetsställestruktur Investeringsutveckling
82 84
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kapitel 4 Kostnadsstruktur
7Q
och kostnadsutveckling
4.2 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar Kostnader för råvaror och halvfabrikat
°° 88
89 91
Kapitel 5 Regional struktur
92 Kapitel 6 Export och import
95 Förteckning över tabeller I.I Branschblandningen inom livsmedelsindustrin år 1970 . . . . I.II Försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter II.I Livsmedelsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 II.II Spridning i produktionsutveckling II.III Personalsammansättning inom livsmedelsindustrin år 1970 . II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling II.V Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) . . . II.VI Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsstäl-
71 73 74 76 77 79 80 81
70 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 II.VII Investeringar inom livsmedelsindustrin 1965-1972 III.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom livsmedelsindustrin år 1970 III.II Förädlingsvärde per anställd inom bageriindustrin år 1970 . III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 IV.I Lönekostnader inom livsmedelsindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom livsmedelsindustrin IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Storstadslänens sysselsättningsandel år 1970 V.II Regional sysselsättningskoncentration VI.I Export och import av livsmedelsindustriprodukter
83 85 85 86 88 89 90 91 92 94 95
Förteckning över diagram H.I H.II II.III II.IV II.V III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom livsmedelsindustrin 1965-1973 75 Spridning i produktionsutveckling 76 Sysselsättningsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965 — 1973 77 Spridning i sysselsättningsutveckling 78 Investeringsutvecklingen 1965-1972 82 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965-1973 84 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 90 Länsvis fördelning av sysselsättningen 93
Livsmedelsindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till livsmedelsindustrin räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av bearbetning och blandning av livsmedelsråvaror till livsmedel, eller halvfabrikat härav, samt fodermedel. Vidare ingår arbetsställen som framställer spritdrycker, malt- och läskedrycker samt tobaksvaror. Livsmedelsindustrin utgör således en starkt heterogen bransch. I nedanstående tablå redovisas de olika delbranscherna samt verksamhetsinriktningen inom respektive delbransch. I detta sammanhang kommer redovisningen att omfatta dels hela livsmedelsindustrin (inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri) dels en uppdelning i egentlig livsmedelsindustri och dryckesvaru- och tobaksindustri. Vidare har valts att i vissa avseenden särredovisa bageriindustrin (exkl. knäckebrödstillverkningen), vilket motiveras av den kraftiga strukturomvandlingen som pågår inom branschen. Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även tillverkar produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir precisionsgraden hos branschfördelade data. Branschblandningen inom livsmedelsindustrin är emellertid ytterst obetydlig. Som framgår av tabell I.I består 99,8 % av den totala produktionen inom livsmedelsindustrin, räknat på produktionens saluvärde, av branschprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar branscharbetsställena för 99,9 % av den totala inhemska produktionen av livsmedelsprodukter (täckningsgrad). Som vidare framgår av tabellen är även branschblandningen inom de redovisade delbranscherna ringa. Tabell I.I Branschblandningen inom livsmedelsindustrin år 1970. Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Livsmedelsindustrin
99,8
99,9
delbranscher: egentlig livsmedelsindustri - bageriindustri dryckesvaru- och tobaksindustri
99,8 99,7 99,4
99,8 99,4 99,3
72 Livsmedelsindustrin
SNI-kod
Delbransch
Verksamhet
3111 Slakteri- och charkuteriindustri
Alla processer från slakt till framställning av korv och andra charkuterivaror med kött som viktigaste råvara. Vidare ingår hållbarhetsbehandling såsom exempelvis torkning och frysning.
3112 Mejeriindustri
Bearbetning av mjölk till färdig konsumtionsmjölk och -grädde genom pastörisering, separering, homogenisering m.m. samt framställning av smör, ost, mjölkpulver och glass.
3113 Frukt- och grönsakskonservindustri
Bearbetning av grönsaker, frukter och bär till sylt, marmelad, mos, saft etc. samt torkning, frysning och liknande hållbarhetsbehandling av grönsaker, frukter och bär.
3114 Fisk- och fiskkonservindustri
Fileing och annan styckning av fisk samt kokning och liknande av kraft- och blötdjur. Vidare ingår hållbarhetsbehandling genom torkning, saltning och frysning.
3115 Olje- och fettindustri
Utvinning av råa vegetabiliska oljor och fiskoljor genom pressning eller kemisk extraktion samt vidareförädling till margarin och olje ka kor.
3116 Kvarnindustri
Siktning, målning och liknande bearbetning av spannmål, baljväxtfrön och rotfrukter (ej potatis) till mjöl och gryn samt beredningar härav. Framställning av majsoch veteflingor, rostat ris och liknande samt makaroner, spaghetti och liknande produkter.
3117 Bageriindustri
Framställning av hela sortimentet från knäckebröd och mjukt matbröd till konditorivaror.
3118 Sockerindustri
Framställning av råsocker ur sockerbetor och sockerrör samt raffinering m.m. av råsocker till konsumtionsfärdigt bit- och strösocker.
3119 Choklad- och konfektindustri
Tillverkning av choklad, chokladkonfektyrer och sockerkonfektyrer.
313 Dryckesvaruindustri
Jäsning, destination och liknande processer av spannmål, frukter etc. för framställning av spritdrycker, viner, malt- och läskedrycker.
314 Tobaksindustri
Tillverkning av tobaksvaror såsom cigarrer, cigaretter, röktobak och snus.
312 Övrig livsmedelsindustri
Beredning av kaffe, te, kryddor och senap; tillverkning av stärkelse, jäst och fodermedel och andra livsmedelsprodukter som ej nämnts i det föregående.
Svensk näringsgrensindelning.
Livsmedelsindustrin
1.2 Användningsområden för livsmedelsindustriprodukter Den största delen av branschens produktion går till privat konsumtion. Det är här fråga om produkter som är industriellt färdigbearbetade och således ej blir föremål för vidare bearbetning. Produktionen av insatsvaror (halvfabrikat) går huvudsakligen till andra branscharbetsställen för vidareförädling. Som exempel kan nämnas produkter från slakterier som vidareförädlas inom charkuteriindustrin samt kvarnindustrins mjöl som levereras till bagerier för tillverkning av bröd.
Tabell [.II Försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Import
Användning 89 % Inhemsk förbrukning 94 % 11% 100% därav - insatsvaror 37 % - privat konsumtion 60 % Export 5% Lagerökning 1% 100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtad från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
74 Livsmedelsindustrin
Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom livsmedelsindustrin uppgick år 1970 till 4 783 milj. kr, vilket motsvarade 9,8 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick samtidigt till 8,1 %. Livsmedelsindustrin är därmed en av våra största industribranscher. Under perioden 1965-1970 ökade livsmedelsindustrins produktionsvolym (1968 års prisnivå) med i genomsnitt 4,2 % per år mot 5 % för hela industrisektorn. Under åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen inom livsmedelsindustrin ha minskat med i genomsnitt 0,2 % per år mot en ökning på 3,7 % för industrin som helhet. Om man ser till utvecklingen under hela efterkrigstiden kan konstateras att produktionsvolymen ökat väsentligt långsammare än i de flesta andra industribranscher. Detta sammanhänger väsentligen med livsmedelsindustrins särskilt starka inriktning på hemmamarknaden, ett förhållande som sammanhänger med de hinder för internationell handel med livsmedelsprodukter som Sveriges - och andras länders - jordbrukspolitik medför. Livsmedelsindustrins expansion har därför i hög grad varit beroende av den inhemska livsmedelskonsumtionens utveckling; denna har jämfört med konsumtionen av de flesta andra industriprodukter ökat långsamt. Tabell II.I Livsmedelsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970. Delbransch
Förädlingsvärde* milj. kr
Egentlig livsmedelsindustri därav Slakterier och charkuterier Bagerier Mejerier Övrig tillverkning
4 142
Dryckesvaru- och tobaksindustri därav Dryckesvaruindustri
641 Hela livsmedelsindustrin 1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet.
andel(%) 86,6 1 139 687 573 1 743
23,8 14,4 12,0 36,4 13,4
445 4 783
9,3 100,0
* Inkl. slaktdjursavgifter för slakterier (303 milj. kr) och förmalningsavgifter för kvarnindustrin (134 milj. kr).
Livsmedelsindustrin
75 Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom livsmedelsindustrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965=100.
'
'
— livsmedelsindustrin
'
'—i—hela
'
industrin
Samtidigt som produktionsvolymen inom branschen som helhet ökat förhållandevis långsamt under 1950- och 1960-talen har förändringar i bl.a. konsumtionsstruktur och produktionsteknik lett till att vissa delbranscher expanderat relativt kraftigt medan andra stagnerat eller gått tillbaka. Till de mest expansiva hör konservindustrin, till vilken större delen av djupfrysningsindustrin hör. Denna delbransch har under 1960-talet mer än fördubblat produktionsvolymen. Samtidigt har produktutvecklingen inom denna sektor varit snabb och genomgripande, vilket främst förklaras av djupfrysningsteknikens genombrott. Bland övriga tillverkningar som relativt branschgenomsnittet utvecklats gynnsamt kan nämnas choklad-, konfektyr- och glasstillverkning, tillverkning av slakteri- och charkuteriprodukter samt dryckesvarutillverkningen. Bland varugrupper som produktionsmässigt uppvisat en relativ tillbakagång under 1960-talet kan nämnas socker, mjöl, mjölk och bageriprodukter.
2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Som tidigare nämnts har produktionsutvecklingen inom livsmedelsindustrins delbranscher varierat avsevärt under 1960-talet, vilket inneburit att produktionen vid vissa produktionsenheter ökat medan den vid andra stagnerat eller minskat. Denna spridning kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen illustreras i diagram II.II avseende produktionsförändringen 1969/70 2 . Arbetsställen, vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt, har samlats i två öppna klasser och redovisas i tabell II.II. Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen kring respektive delbranschgenomsnitt var betydande och tillgängligt statistiskt material tyder på att så även varit fallet 1967/68, 1968/69 samt 1970/71. Att spridningen inom egentlig livsmedelsindustri är stor, är naturligt mot bakgrund av det mycket stora antalet produktområden som ingår. Däremot kan den kraftiga spridningen inom bageriindustrin vara ett uttryck för den strukturomvandling som pågår.
1 Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittsvärdena tor resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
76 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:1 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom livsmedelsindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
I0°/o på vertikaloxeln motsvarar:
i° 20
Egentlig livsmedelsindustri
6612 anställda 143 arbetsställen
Bageriindustri
1451 anställda 63 arbetsställen
10-
i
r
r-jT|nnp
npripljrijiRfir^^ i
Dryckesvaru- och tobaksindustri 20
876 anställda 22 arbetsställen
10-
r p c m ^ l ^ r ^ m 111 L -30
-25
LJonställda
-20
DEL jnsL
-15 -10 -5 ±0 5 10 15 20 25 Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädlingsvärdet [[] arbetsställen
f genomsnitt f ö r branschen
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter
> + 25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
23,7 14,5
19,1 7,4
18,3 12,5
16,8 11,3
30,9
15,2
12,7
13,8
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Livsmedelsindustrin sysselsatte år 1970 74 8 7 4 personer. Därmed svarade branschen för 8,1 % av den totala industrisysselsättningen i riket. S o m tidigare n ä m n t s var m o t s v a r a n d e förädlingsvärdeandel 9,8 %. Om m a n m e d r ä k n a r anställda vid p r o d u k t i o n s e n h e t e r med m i n d r e än fem anställda, vilka n o r m a l t inte ingår i industristatistiken, t i l l k o m m e r ytterligare drygt 4 0 0 0 personer. Den relativa fördelningen av de anställda på arbetar- och förvaltnings-
Livsmedelsindustrin
Tabell II.III Personalsammansättning inom livsmedelsindustrin år 1970. Personalkategori
Livsmedelsindustri Andel (%) Antal
Kvinnor Män Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
27 382 47 492
74 874
55 968 18 906
36,6 63,4
Hela industrin Andel (%) 100,0
25,3
100,0
73,2
74,7 74 874
22,3 77,7
100,0
26,8
100,0
personal är i stort sett densamma inom livsmedelsindustrin som inom industrin som helhet (se tabell II.III). Däremot är andelen kvinnlig arbetskraft betydligt högre inom livsmedelsindustrin - ca 37 % mot ca 22 % för industrigenomsnittet. Skillnaderna i detta avseende är emellertid stora för olika delbranscher. Inom choklad- och konfektyrindustrin samt konservindustrin uppgår denna andel till i grova drag 6 0 - 7 0 % medan den inom socker- och kvarnindustrierna ligger på 1 0 - 1 5 %. Samtidigt som produktionsvolymen inom livsmedelsindustrin ökat med drygt en femtedel mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 har antalet anställda bibehållits på en i stort sett oförändrad nivå. Enligt preliminära uppgifter har antalet anställda inom branschen minskat med ca 2 % mellan 1970 och 1972, vilken kan jämföras med - 3 % för industrin som helhet. Under 1973 beräknas sysselsättningen inom livsmedelsindustrin ha ökat med knappt en procent mot 1,8 % för hela industrisektorn. Mätt med antal arbetade timmar beräknas arbetskraftsinsatsen (för arbetare och förvaltningspersonal) inom livsmedelsindustrin ha minskat med 1,4 % per år mellan 1965 och 1973.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965-1973. Index 1965=100. Anställda
Timmar
livsmedelsindustrin
— — —•hela industrin
78 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 2.2.1 Spridning i
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilken innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
sysselsättningsutveckling
I likhet med produktionsutvecklingen har sysselsättningsutvecklingen varierat olika delbranscher emellan. För att få en uppfattning om hur de enskilda arbetsställena förhållit sig till den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen har för perioden 1968-1971 spridningen kring olika delbranschgenomsnitt studerats. Härvid har varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats m.a.p. sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i 12 klasser kring resp. delbranschgenomsnitt med två öppna klasser. I diagram II.IV och tabell II.IV illustreras denna spridning avseende sysselsättningsförändringen 1969/70. l
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom livsmedelsindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 1 0 % på vertikalaxeln motsvarar:
Egentlig livsmedelsindustri
% 40
6 612 anställda 143 arbetsställen
451 anställda 63 arbetsställen
Drijckesvaru- och toboksindustr 50
40-
876 anställda 22 arbetsställen
302010-
[""»-"• r-* 1 ™ -35
-30
Janställda
-25
dl—Ik ii
JJmLQmLpnn
-20 -15 -10 - 5', 2 - 5f ±0 5 10 15 Procentuell f ö r ä n d r i n g av sysselsättningen Jj] arbet6stä I len
f genomsnitt för branschen
Livsmedelsindustrin
79 Tabell II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter > + 25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
5,5 5,4
2,1 2,0
7,8 9,3
5,3 8,1
7,3
1,7
9,5
10,3
Beräknat på hela livsmedelsindustrin hade ca 45 % av samtliga arbetsställen, med tillsammans 45 % av de branschanställda, en sysselsättningsförändring i intervallet ±5 procentenheter ( - 4 , 0 %-+6,0 %) från genomsnittet. Även för övriga studerade år kan konstateras en relativt hög koncentration kring genomsnittet.
2.3 Företags- och arbetsställestriiktur Ett karaktäristiskt drag för livsmedelsindustrin är dess ekonomiska och organisatoriska uppdelning mellan jordbrukskooperativa, konsumentkooperativa och icke-kooperativa företag med ungefär 3 0 % , 10% resp. 6 0 % av branschens förädlingsvärde år I 9 6 0 1 . De jordbruks- och konsumentkooperativa företagens produktionsandel har ökat sedan dess bl.a. genom jordbrukskooperativa företagsköp inom kvarnindustrin och charkuteriindustrin. Jordbrukskooperativa företag dominerar inom främst mejeriindustrin och slakteriindustrin samt i något lägre grad inom kvarnindustrin. De konsumentkooperativa företagen har en relativt stor
Några större företag och företagsgrupper inom livsmedelsindustrin Jordbrukskooperationen
Icke-kooperativa
Svenska lantmännens riksförbund (SLR) Svenska mejeriernas riksförening (SMR) Sveriges slakteriförbund (SSF)
AB Felix AB Findus AB Marabou AB Vin & Spritcentralen Novia Livsmedelsindustrier AB Pripps Bryggerier Pågens Familjebageri AB AB Skogaholms Bröd Svenska Tobaks AB Svenska Sockerfabriks AB Wasabröd AB
Konsumentkooperationen Kooperativa förbundet — AB Karlshamns Oljefabriker — Foodia AB — Kvarn och Bageri AB Juvel
sektorn
|. S O ^ 1 ? 7 f 0 : ?> N y hvsmedelsstadga m.m.
80 Livsmedelsindustrin
andel av tillverkningen inom grupperna kvarnindustri och margarinindustri men även tillverkning inom flertalet av de övriga delbranscherna, bl. a. socker-, choklad-, bageri-, konserv-, dryckesvaru- och tokbasindustrierna. I ovanstående tablå redovisas några större företag och företagsgrupper inom livsmedelsindustrin. Under framförallt de senaste åren har inträffat en rad utländska företagsköp inom den svenska livsmedelssektorn. Företag med utländskt majoritetsinflytande svarar för uppskattningsvis 10 % av sysselsättningen inom den svenska livsmedelsindustrin. De utlandsägda företagen dominerar särskilt kraftigt inom konservindustrin med omkring två tredjedelar av delbranschens totala produktion. Av de större företagen inom denna del av livsmedelsindustrin kan nämnas AB Findus och Novia Livsmedelsindustrier AB som ingår i de multinationella Nestlé- och Unileverkoncernerna. Även AB Felix, som till större delen ägs av det engelska Cavenham Ltd, tillhör de största företagen inom konservindustrin. Även inom margarinindustrin är det utländska inflytandet påtagligt. Inom denna delbransch återfinns bl. a. AB Liva Fabriker som ägs av Unileverkoncernen. Den amerikanska livsmedelskoncernen General Foods Corp är efter förvärvet av Gevaliarosteriet störst inom den svenska kaffetillverkningen. Beträffande företagens storleksstruktur skiljer sig inte livsmedelsindustrin nämnvärt från industrin i sin helhet (se tabell II.V). Några delbranscher och produktgrupper domineras emellertid kraftigt av ett fåtal större företag medan inom andra produktion och sysselsättning är relativt jämnt fördelad på olika företagsstorlekar eller huvudsakligen är koncentrerad till småföretag. Exempelvis kan nämnas att inom dryckesvaru- och tobaksindustrin tre storföretag år 1970 svarade för två tredjedelar av den totala produktionen. Inom bageriindustrin uppgick motsvarande andel för fyra storföretag till drygt 30 %. Inom sistnämnda delbransch fanns ca 560 företag varav 540 småföretag med en sammanlagd andel på 4 0 - 4 5 % av bageriindustrins totala förädlingsvärde. År 1965 fanns inom livsmedelsindustrin 2 047 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen fram till 1970 har inneburit
Tabell II.V Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Företagsstorlek efter antal anställda
Småföretag Medelstora företag Storföretag Samtliga företag
Livsmedelsindustrin Antal Förädlingsvärde Anställda föremilj. andel andel antal tag kr. (%) (%)
Hela industrin därav vid FörädSysselföretag med lingsvärde- sättendast ett andel (%) ningsarbetsställe andel (%) (%)
5 - 99
1 073
19 209
100-499 500-
105 30
1 390 29 2 374 50
20 150 35 682
27 47
59 13
21 58
21 54
5-
1 208
4 744 100
75 041
100 Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.VI Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Hela industrin
Livsmedelsindustrin
Förädlingsvärdeandel
Sysselsätt-
(%)
(%)
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställda
antal
andel (%)
milj. kr
andel (%)
antal
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1 000-
1 313 267 55 12 3
79,6 16,2 3,3 0,7 0,2
1 081 1 822 1 067 588 225
22,6 38,1 22,3 12,3 4,7
18 897 26 532 16 983 8 068 4 394
25,2 35,4 22,7 10,8 5,9
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
Samtliga arbetsställen
1 650
100,0
4 783 100,0
74 874
100,0
100,0
100,0
andel (%)
nedläggning av ett stort antal enheter samtidigt som några nya arbetsställen tillkommit. Nettominskningen uppgår till närmare 400 produktionsenheter. Produktionsvolymen per arbetsställe låg år 1970 5 0 % över 1965 års nivå samtidigt som det genomsnittliga antalet anställda per arbetsställe hade ökat från 36 till 45. Sedan början av 1960-talet har utvecklingen inom vissa delar av branschen utmärkts av ett stort antal företagssammanslagningar samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Detta har inneburit en ökad koncentration av produktion och sysselsättning till färre och större företag och företagsgrupper. Denna utveckling väntas fortgå även under 1970-talet. Detta gäller inte minst bageriindustrin, som f.n. har ett mycket stort inslag av småföretag. Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom mejeriindustrin och dryckesvaruindustrin. Inom den förstnämnda delbranschen har under 1960-talet antalet anläggningar minskat med 263 st. och uppgick år 1970 till 163. Antalet företag har samtidigt minskat med ca 200 st. och uppgick år 1970 till 50 st. Omvandlingen har inneburit att större företag med fler driftsenheter bildats vilket bl. a. möjliggjort att stordriftsfördelar kunnat tas tillvara genom en ökad specialisering vid olika anläggningar. De mejerianläggningar som lagts ned består till största delen av glesbygdsmejerier som nedlagts på grund av förskjutningar på råvarusidan och ändrad transportteknik. Omvandlingen inom mejeriindustrin kan förväntas fortgå under 1970-talet. Inom dryckesvaruindustrin har den mest genomgripande faktorn varit fusionen mellan Pripp & Lyckholm och Stockholms Bryggerier (1963). Inom ramen för denna företagsbildning har koncentration och nedläggningar varit mycket långtgående. Ett utslag av denna process har varit uppförandet av Pribo-koncernens anläggning i Bromma. Inom bageriindustrin ökade takten i den strukturella omvandlingen mot slutet av 1960-talet. Antalet produktionsenheter minskade från 721 år 1967 till 604 år 1971. Under 1970-talet kommer strukturomvandlingen sannolikt att bli mycket genomgripande inom denna delbransch medförande en produktions- och sysselsättningsmässig koncentration till större anläggningar och företag. Detta väntas ske dels genom nedläggning 6
ningsandel
82 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 av små och medelstora anläggningar och företag, dels genom företagsköp och expansion vid större produktionsenheter.
2.4 Investeringsutveckling Värdet av det inom branschen investerade realkapitalet 1 uppgår till i runda tal 7 600 milj. kr., varav ungefär fyra femtedelar faller på den egentliga livsmedelsindustrin. Därmed svarar livsmedelsindustrin för ca 7.5 % av den totala kapitalstocken inom industrin. Motsvarande sysselsättningsandel uppgår samtidigt (år 1970) till ca 8%. Kapitalintensiteten 2 inom branschen ligger därmed i ungefärlig nivå med industrigenomsnittet. Den är dock mer än dubbelt så stor i dryckesvaru- och tobaksindustrin som i den egentliga livsmedelsindustrin. Även inom sistnämnda delbransch är variationerna påtagliga. Utpräglade processindustrier såsom kvarn- och margarinindustrierna uppvisar väsentligt högre kapitalintensitet än exempelvis bagerier och choklad- och konfektyrindustri där mer hantverksmässiga inslag är vanligt förekommande. Under perioden 1965-1972 har investeringsvolymen inom industrin som helhet varit jämnt stigande, bortsett från en nedgång år 1968. Investeringsvolymen år 1972 låg ungefär 3 0 % över 1965 års nivå. För livsmedelsindustrin var vid samma tidpunkt investeringsvolymen i stort Diagram II.V Investeringsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965-1972. Index 1965=100. 1968 års priser. Index 180-
1 Mätt med brand försäkringsvärdet år 1970. Med kapitalintensitet avses kapitalstock per anställd.
' Hela industrin 1 Livsmedelsindustrin sammontagen (inkl dryckesvaru- och t o b a k s i n dustri)
— mmm Dryckesvaru- och tobaksindustri ™ • — Skyddad livsmedelsindustri —- "—Konkurrensutsatt livsmedelsindustri
Livsmedelsindustrin
sett d e n s a m m a s o m år 1 9 6 5 . S o m framgår av diagram II.V h a r emellertid investeringsvolymen f l u k t u e r a t relativt kraftigt inom livsmedelsindustrin. D e t t a är speciellt fallet för dryckesvaru- och tobaksindustrin som u n d e r senare delen av 1960-talet upplevde en m y c k e t kraftig investeringsboom, vilken väsentligen förklaras av Pribo-koncernens nya bryggeri i B r o m m a . I genomsnitt har i n o m livsmedelsindustrin investerats 558 milj. kr per år mellan 1 9 6 5 o c h 1 9 7 2 , vilket motsvarar 9 % av de totala industriinvesteringarna u n d e r s a m m a period. Av de totala investeringarna i n o m livsmedelsindustrin h a r k n a p p t hälften gjorts i n o m den s k y d d a d e s e k t o r n 1 m e d a n d e n k o n k u r r e n s u t s a t t a delen av den egentliga livsmedelsindustrin svarat för drygt 30 % och dryckesvaru- o c h t o b a k s i n d u strin för resterande femtedel. F ö r perioden 1 9 6 5 - 1 9 7 2 h a r investeringsvolymen per anställd i n o m livsmedelsindustrin s o m helhet u p p g å t t till i genomsnitt 7 500 kr per år m e d a n den för i n d u s t r i g e n o m s n i t t e t legat på 6 8 0 0 kr.
1 Den skyddade sektorn av livsmedelsindustrin innefattar slakteri- och charkuteriindustri, mejeriindustri, kvarnindustri och sockerindustri.
Tabell II.VII Investeringar inom livsmedelsindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Hela industrin
Egentlig livsmedelsindustri
Dryckesvaru- och tobaksindustri
Hela livsmedelsindustrin
447 31
111 40
558 33
6 199 31
7 200
12 800
7 900 7 500
7 100 6 800
72 89 95 88 118 111 106 97
128 112 150 180 171 88 99 133
81 93 104 103 126 107 105 103
110 112 108 117 122 125 129 118
5 980
1 614
7 594
102 532
111 Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd (kronor) - årsgenomsnitt 1967-1972 1965-1972 Investeringsutvecklingen (index 1 9 6 5 - 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972 Total
kapitalstock
(milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (tkrår 1970) Anm.:..
= uppgifter föreligger ej.
84 Livsmedelsindustrin
Arbetsproduktivitet 1
Mellan 1965 och 1973 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 2,5 % per år samtidigt som antalet anställda varit i stort sett oförändrat. Detta innebär att arbetsproduktiviteten i livsmedelsindustrin ökat med i genomsnitt 2,6 % per år medan motsvarande ökning för industrin som helhet varit ca 5 %. Under efterkrigstiden har livsmedelsindustrin tillhört de industribranscher som haft den långsammaste produktivitetsstegringen. Produktivitetstillväxten har emellertid varierat starkt mellan olika delar Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965=100. Produktionsvolym per anstölld
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
'
'
livsmedelsindustrin
'
'
'
— — • — h e l a industrin
'
'
Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 Tabell HI.l Förädlingsvärde och kapitalstock1 per anställd inom livsmedelsindustrin år 1970. Genomsnitt; 1 000-tal kronor förädlings- kapitalstock värde per per anställd anställd Egentlig livsmedelsindustri därav bageriindustri Dryckesvaru- och tobaksindustri Livsmedelsindustrin sammantagen
63 47 73
90 184
.101
Anm.:.. = uppgift föreligger ej. 1 Mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970. av branschen. Under 1960-talet har produktivitetstillväxten inom den konkurrensutsatta sektorn, som svarar för ungefär två femtedelar av livsmedelsindustrins produktion, varit ungefär dubbelt så hög som inom den skyddade sektorn. Förädlingsvärdet per anställd inom livsmedelsindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 63 900 kr, och var därmed något högre än genomsnittet för hela industrin (ca 53 000 kr.). Skillnaden i genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för den egentliga livsmedelsindustrin och motsvarande genomsnitt för dryckesvaru- och tobaksindustrin uppgår till 10 000 kr (se tabell III.I). En avsevärd heterogenitet i detta avseende föreligger även mellan olika produktionsenheter inom dessa delbranscher. Detta sammanhänger i huvudsak med verksamhetens inriktning vid olika arbetsställen och därmed olikheter i bl.a. produktionsteknik och kapitalintensitet, vilket i sin tur ger utslag på förädlingsvärdet per anställd. För gruppen bagerier har studerats förädlingsvärde per anställd vid
Tabell UI.II Förädlingsvärde per anställd (1 000-tal kr) inom bageriindustrin år 1970. Arbetsställestorlek efter antal anställda
Antal arbetsställen
Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd
5- 9 10- 19 20- 49 50- 99 100-199 200-499 500-
320 160 98 22 18 6 2
42,8 37,9 45,2 51,6 48,5 53,6 '
Samtliga arbetsställen
47,3
Kan ej redovisas av sekretesskäl.
86 Livsmedelsindustrin
«OV)(N
«j ö «
ro" <TT «• rf
M
c? 5 -5 "O
6 E
•*
«N rf VO CS a\ t*> oo in c- o-T
•3 ^3 ii 5 u ti C E a
CS H
,-H ,-H
w .a
a-A.B
EE OOCT\v£) rf ,—t oo oo
ro in
d.s EE O <*>
•c
c3
5 c
CS (N CS rf t"; i—i VO O in ^O <N (N (N rH -H
T2 U t i rf r—i m co co
w
-H r f —t —I —I
<£
t-^ ©J^ ^» 00 ""* rf 00 <N" io
r - c t H v) o
in rf
^o o cs <n >o
Q 2 3.S
•3 TJ 'C
Sc o
"
E 9
-H cs rf o
W a .S
vo cs r~ co in
.§ .SPÄ!
g
«-a o § « -S _2 C g c .s
C/J R)
u
(" W +J Ä
a
s v o o M
i §£•£ &£ <! M 3 S Ä T )
O o o O o o o in ^H -H in in +1 +1
V
I
I
I
oin -H o —i o I I
A VA
Livsmedelsindustrin
olika produktionsenheter, varvid dessa klassificerats med avseende på storlek efter antalet anställda (tabell III.II). Variationsbredden mellan högsta och lägsta förädlingsvärde per anställd för de redovisade storleksgrupperna uppgår till inte mindre än 15 700 kr. Något helt entydigt samband mellan storlek och arbetsproduktivitet kan ej utläsas av tabellen. Mycket talar dock för att stordriftsfördelar vid tillverkning av bageriprodukter ger ett högre värde för stora än för mindre anläggningar. I tabell III.III redovisas livsmedelsindustrins produktionsresultat och sysselsättning fördelad (år 1970) på produktivitetsklasser. Varje arbetsställe har härvid klassificerats med avseende på procentuell avvikelse från den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom resp. delbransch.
Livsmedelsindustrin
Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per
anställd
År 1970 var l ö n e k o s t n a d e n per anställd i n o m livsmedelsindustrin i g e n o m s n i t t 2 9 3 0 0 k r o c h låg d ä r m e d drygt 7 % u n d e r g e n o m s n i t t e t för hela industrisektorn. Detta gäller för såväl arbetare som tjänstemän. S o m framgår av tabell IV.I ligger dryckesvaru- o c h tobaksindustrin lönemässigt ungefär i nivå m e d i n d u s t r i g e n o m s n i t t e t o c h lönenivån inom d e n egentliga livsmedelsindustrin väsentligt lägre. D e t t a s a m m a n h ä n g e r sannolikt till stor del m e d skillnaden i a n d e l e n kvinnlig arbetskraft. Vid en jämförelse mellan arbetar- och förvaltningspersonal kan
Tabell IV.I Lönekostnader inom livsmedelsindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att lönekostnaderna inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
Egentlig livsmedelsindustri - tkr/år - rel. lönekostnad* därav Bagerier - tkr/år - rel. lönekostnad Dryckesvaru- och tobaksindustri - tkr/år - rel. lönekostnad
22,2 27,3 103 101
Hela livsmedelsindustrin -tkr/år 17,1 - rel. lönekostnad 94
20,6 95
Industrin som helhet - tkr/år - rel. lönekostnad
20,3 94
25,2 93
32,4 40,5 91 93
23,3 93
29,1 92
20,2 94
24,3 90
28,9 81
36,7 84
21,6 86
26,4 84
36,1 43,9 101 100
25,6 102
31,4 99
23,6 94
29,3 93
25,4 94
27,4 91
32,9 92
40,9 94
19,6 93
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Anm.:.. = uppgift föreligger ej. * Genomsnittet för hela industrin = 100.
Livsmedelsindustrin
konstateras att den genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonal år 1970 uppgick till 62 % av motsvarande genomsnitt för tjänstemän. Under perioden 1965-1970 har detta relationstal varit mycket stabilt. Det kan i sammanhanget nämnas att relationstalet för de flesta industribranscher ligger i intervallet 55 % - 6 5 %. Under perioden 1965-1970 har den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom livsmedelsindustrin ökat med i genomsnitt 8,4 % per år. Detta har inneburit att relativlönen inom branschen bibehållits oförändrad sedan 1965. Sett över hela 1960-talet har emellertid relativlönen ökat något. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Lönekostnadernas andel av produktionens saluvärde och förädlingsvärde uppgick år 1970 till 13 % resp. 4 6 % beräknat som ett genomsnitt för hela livsmedelsindustrin. Därmed var dessa kostnadsandelar väsentligt lägre än genomsnittet för hela industrin (se tabell IV.II). Lönekostnadsandelarna har inom branschen som helhet varit tämligen stabila under senare delen av 1960-talet. Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscherna föreligger i detta avseende stora skillnader mellan arbetsställen inom respektive delbransch. Denna spridning illustreras i diagram IV.I och tabell IV.III avseende år 1970. Härvid har samtliga arbetsställen inom respektive delbransch klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Uppdelning har skett i tolv klasser varav två öppna där de arbetsställen placerats som hade en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt. Som synes är spridningen mycket stor i samtliga delbranscher. För delbranschen egentlig livsmedelsindustri är detta ganska naturligt med tanke på de påtagliga skillnader i produktionsteknik, kapitalutrustning
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom livsmedelsindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet 1965 1967 Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
saluvärdet
1970 1965 1967 1970
46 52
46 56
11 28
12 30
23 Livsmedelsindustrin sammantagen
13 Hela industrin
28 Anm.:.. = uppgift föreligger ej.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantandelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och till 20,7 % för förvaltningspersonal.
90 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 Tabell IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet år 1970. Delbransch
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt < - 2 5 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
7,2 3,4
6,7 2,0
26,9 20,0
22,7 16,2
9J
12,7
39,5
19,7
och kapitalintensitet som föreligger. Därav följer att proportionerna mellan ersättning till kapital och arbetskraft varierar kraftigt mellan arbetsställena. Det bör samtidigt framhållas att lönesummeandelen även är betingad av kapacitetsutnyttjandet vid de olika anläggningarna. I normalfallet är löneandelen högre ju lägre kapacitetsutnyttjandet är, vilket beror på att variationer i produktionen vanligen inte åtföljs av lika snabba sysselsättningsförändringar. Inom delbranschen dryckesvaru- och tobaksindustri, som klart domineras av maltdrycks- samt mineralvattens- och läskedryckstillverkning, kan spridningen till viss del förklaras av att produktionsenheter med likartad tillverkning inbördes uppvisar väsentliga olikheter beträffande Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom livsmedelsindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
Egentlig livsmedelsindustri
6 612 anställda 143 arbetsställen
451 anställda 63 arbetsställen
876 anställda 22 arbetsställen
25 30 35 ' iO 45 50 55 60 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o |
|anställda
flin arbetsstol len
f genomsnitt för branschen
Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 realkapitalets åldersstruktur, produktionsorganisation etc. Även inom bageriindustrin, där produktsortimentet är förhållandevis homogent, är spridningen påtaglig. Delbranschen består till stor del av små företag och produktionsenheter där verksamheten bedrivs i hantverksmässiga former, vilket medför att ersättningen till arbetskraften blir hög i förhållande till kapitalersättningen. Vid flera bagerier har emellertid mekaniseringen av produktionen gått relativt långt varvid löneandelen av förädlingsvärdet gått ned.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på insatsvaror. Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat inom livsmedelsindustrin uppgick år 1970 till 10 965 milj. kr och utgjorde därmed 65 % av produktionens saluvärde. Denna andel är dock mycket olika delbranscherna emellan. Inom exempelvis sockerindustrin, mejeriindustrin och slakteriindustrin uppgår kostnadsandelen till i runda tal 7 0 - 7 5 % medan den inom dryckesvaru-, tobaks- och bageriindustrierna ligger omkring 30 %. Den minskade kostnadsandelen för insatsvaror inom livsmedelsindustrin (se tabell IV.1V) är ett uttryck för utvecklingen mot tillverkning av allt mer förädlade produkter.
Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel av saluvärdet (%) 1965 1967 1970 Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
70 39
68 39
30 Livsmedelsindustrin sammantagen
65 Hela industrin
48 Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
92 Livsmedelsindustrin
Regional struktur
Livsmedelsindustrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till råvarukällan och/eller avsättningsmarknaderna. Beroendet är emellertid av olika natur och av varierande styrka inom olika delar av livsmedelsindustrin och torde ha minskat under senare år, främst som följd av distributionsteknikens utveckling. Detta gäller inte minst de delar av branschen där färskhetskravet tidigare varit en avgörande lokaliseringsfaktor. Livsmedelsindustrin är i hög grad lokaliserad till storstadslänen 1 . Dessa svarade år 1970 för 4 4 % av den totala branschsysselsättningen medan motsvarande andel för industrin som helhet låg på 30 %. Det är i sammanhanget av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av livsmedelsindustrin. Detta har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka livsmedelsindustrin år 1970 sysselsatte mer än en fjärdedel av de industrianställda. Vidare framgår vilka företag som har relativt stora branscharbetsställen inom respektive kommunblock.
Tabell V.I Storstadslänens sysselsättningsandel år 1970.
1 Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
Egentlig livsmedelsindustri - Bagerier Dryckesvaru- och tobaksindustri
44% 46% 45%
Hela livsmedelsindustrin
44%
Industrin som helhet
30%
Livsmedelsindustrin
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom livsmedelsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Stockholms
Göteborgs o. Bohus
Kristianstads
Östergötlands
Kalmar
Värmlands
Hallands
Skaraborgs
Örebro
Älvsborqs
Gävleborgs
Blekinge
Södermanlands
Västernorrlands
i—i—r
Antal branschanställda
Län
•
i—i—i—i—i—i—i—i—i S 8
.965
,„-,„ 1970
Totala antalet branschanställda 1965= 7*285 1970 * 74875
r
94 Livsmedelsindustrin
Ut
oo < *•'
3 '5? 5
>.= « < ao U c
2 -o
c <u .fe o
:0
60^3
.S tu c .-
s._ , 5 *53 > « T^J2 03 1=ec £c S S3. ^i •* i2 i -SS 00 _ po w w °.-_ D •£ .i i§ i*i £ ^ c< c c 5 v •a i -O M , 5 ra y i2 ^ S i2 - ° r > S ÖO
3 oo oo .g
>< -O 3
O
o
.c
.
8 3:*
< 5 »Oj
I-S I "3 "3 £
w
•o ^
G.-S <2
ä-sl
00 . _
T3 "G " 5
lin
^ <2 W lo
_
« JH CL, o «> C M "O :oj
rt
ui S
c« ti PQ tt c c <5 •a o w < tt.>> " SL'' C O . « T S • a OJ OgJ 09 « < < o : P oj ^ 75 i^ 2 S « .« OJ . 2 . S < ~ oj £ o "•S "G t i . C c M -3 "5 00 c G .ti B O 03 ocU "OJ j * . : 0 :oJ o O OQ g S 1 :oJ D c c c 5 . * J* 00 O > t i - UH < r * • * > > z *t U- < 00 00
o Jj s
w
Äwo5
O
00 M G
£ o
fa O
z
^
73 c
3 .13 , " 2 oJ 3C
•5 2
«
32 I-g 5 c o J2
£££Sdd-dd§-S^E^°oo
OJ
OO22M5?N§
-
T3
G 6
1-S-gll 3a o
O .G
o
G g G
>,:oJ
"3. >.O 2f C
ti
!= O.
^SooOooH*^o?*>«WE^poJooå£3 O O
Livsmedelsindustrin
Export och import
Livsmedelsindustrin kan karaktäriseras .som en typisk hemmamarknads-, industri. Detta framgår av att år 1970 endast ca 4 % av den inhemska produktionen (mätt med saluvärdet) exporterades. Samtidigt svarade tillverkningen inom landet för ca 87 % av den totala marknadstillförseln. År 1970 uppgick den svenska exporten av livsmedelsindustriprodukter till 660 milj. kr, vilket motsvarade ca 2 % av landets totala export. Motsvarande andel av importen var väsentligt högre (ca 7 %). Under 1960-talet har exportvolymen ökat med i genomsnitt ca 4 % per år, vilket är väsentligt lägre jämfört med motsvarande ökningstakt för samtliga industriprodukter (8,3 %). Samtidigt har importvolymen ökat med i genomsnitt 6,6 % per år.
Tabell VI.I Export och import av livsmedelsindustriprodukter. import
Export milj. kr 1970 Produkter från egentlig livsmedels635 industri - därav skyddade 441 sektorn Dryckes- och tobaksvaror 26 Samtliga livsmedel 5industriprodukter 661
(%)
Årlig volymökning
1960/70 1970
1960/70
3,6
2 042
11,9
6,0
4,5
3,3
6,4
6,4
2,1
11,2
22,0
10,5
3,9
3,9
2 374
12,7
6,6
exportandel
(%)
Årlig volymökning
4,0
milj. kr
importandel
(%)
(%)
Anm.: Export och import är korrigerad för skeppsfournering. Den skyddade sekorn omfattar kvarn-, socker-, mejeri-, samt slakteri- och charkuteriindustrierna, dvs. de delar av livsmedelsindustrin som främst baseras på inhemska jordbruksråvaror. eX port exportandel = — inhemsk produktion
i
import importandel = —— tillförsel
96 Livsmedelsindustrin
SOU 1974:11 För de egentliga livsmedelsindustriprodukterna har exportutvecklingen under 60-talet inneburit vissa förskjutningar i varusammansättningen. Mejeriprodukterna som tidigare svarade för en relativt stor andel av exporten har fallit tillbaka medan exporten av slakteri- och charkuteriprodukter expanderat kraftigt. Vidare kan noteras en ökad andel för djupfrysta grönsaker, knäckebröd samt drycker och tobak.
97 SOU 1974:11
Textilindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
1965/70
2,3 2 749 Mkr Produktionens saluvärde 11,6 615 Mkr Export (SITC 26, 65) 3,7 1 929 Mkr Import (SITC 26, 65) 2,7 1 348 Mkr Produktionens förädlingsvärde 29% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 7,7 40 tkr Förädlingsvärde per anställd 95 tkr Kapitalstock per anställd - 5,0 33 653 st Antal anställda 31% därav inom storföretag 466 st Antal företag 11 st därav storföretag 527 st Antal arbetsställen 34 st därav med 200-499 anställda 7 st 500anställda rdet 67 % Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 9,0 27 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv44% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
löpande priser 129 Mkr
1970/71 -
-
1971/72
2,0 11,9 0,2 0,5
6,8 11,2 10,6 7,6
9,9
15,2
9,4
- 7,6
9,7
14,6
1968 års priser 128 Mkr
21%
20%
2,0%
2,1%
3 600 kr
3 600 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Almedahls AB, Borås Wäfveri AB, AB Eiser, AB Malmö Strumpfabrik, Mölnlycke AB, Nordiska Maskinfilt AB, Rydboholms AB, Skandinaviska Jute-Spinneri & Väven AB, AB Ludvig Svensson. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Östergötlands samt Hallands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Vingåker, Söderköping, Härryda, Färgelanda, Ulricehamn, Mark, Borås, Säter. 7
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för textilindustriprodukter
101 101 102
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur
103 103 104 106 107 109
110 Investeringsutveckling
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kapitel 4 Kostnadsstruktur
112 och kostnadsutveckling
4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kapitel 5 Regional struktur
115 115 116 117 119
Kapitel 6 Export och import
122 Förteckning över tabeller 1.1 II.I II.II II.III II.IV II.V II.VI
Branschblandningen inom textilindustrin år 1970 Textilindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1968-1971 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom textilindustrin år 1970 . . Sysselsättningen inom textilindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971 Spridning i sysselsättningsutveckling Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (företag)
102 104 105 106 107 108 109
100 Textilindustrin
SOU 1974:11 II.VII Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . . . II.VIII Investeringar inom textilindustrin 1965 1972 III.I Förädlingsvärde per anställd inom textilindustrins delbranscher år 1970 III.II Förädlingsvärde per anställd inom trikåvaruindustrin år 1970 III.III Fördelning av textilindustrins arbetsställen, anställda och förädlingsvärde fördelat på olika produktivitetsklasser år 1970 IV.I Lönekostnader inom textilindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom textilindustrin IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningskoncentration VI.I Import-och exportutvecklingen för textilvaror
109 110 113 113
114 115 116 117 121 123
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom textilindustrin 1965— 1973 103 Spridning i produktionsutveckling 105 Sysselsättningsutvecklingen inom textilindustrin 1 9 6 5 1973 ,106 Spridning i sysselsättningsutveckling 108 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom textilindustrin 1965-1973 112 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 117 Länsvis fördelning av sysselsättningen 120
Textilindustrin 101
Inledning
1.1 Branschbegreppet Till textilindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av samtliga processer från beredning av fibrer för spinning till garn till framställning av vävnader och vävda varor ( u t o m beklädnadsartiklar) samt efterbehandling av dessa. I n e d a n s t å e n d e tablå redovisas delbranscherna inom textilindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch. Verksamhet
SNI-kod
Delbransch
3211 Garn- och vävnadsindustri, Beredning av fibrer för spinning och vävning till garner och vävnader samt blektextilberedningsverk ning, färgning, tryckning och annan slutberedning av garner och vävnader. Framställning av vävda band, etiketter, märken o.d.
3212 Textilsömnadsindustri
Sömnad av väv, oavsett material (dock ej trikåväv) till heminrednings- och andra färdiga sömnadsartiklar, utom beklädnad.
3213 Trikåvaruindustri
Tillverkning och beredning av trikåväv samt sömnad av trikåväv till färdiga trikåvaror.
3214 Mattindustri
Tillverkning av vävda, flätade eller knutna mattor av alla slags material.
3215 Tågvirkes- och bind garnsindustri
Tillverkning av tågvirke och linor samt av bind- och segelgarn av textilmaterial. Tillverkning av nät inkl. fiskredskap av textilnät.
3219 Övrig textilvaruindustri
Tillverkning av linoleummattor och andra belagda eller impregnerade vävnader. Tillverkning av vadd, fiberduk, cordväv och andra textilvaror som ej är hänförbara till föregående delbranscher.
Svensk näringsgrensindelning.
102 Textilindustrin
SOU 1974:11 Tabell I.I Branschblandningen inom textilindustrin år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Garn-och vävnadsindustri, textilberedningsverk Textilsömnadsindustri Trikåvaruindustri Mattindustri Tågvirkes-och bindgarnsindustri Övrig textilvaruindustri
90,0 79,2 96,4 87,2 68,5 78,7
95,6 82,8 91 0 83 9 65,2 76 9
Textilindustrin sammantagen
94,9
96,3
Vissa arbetsställen inom textilindustrin innefattar aktiviteter hänförliga till andra branscher, samtidigt som arbetsställen, vilka statistiskt hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar textilprodukter (branschblandning). För hela textilindustrin är emellertid branschblandningen relativt liten. Sålunda består 95 % av den totala verksamheten vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av tillverkning av textilprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel (ca 96 %) av den totala tillverkningen av textilprodukter i riket (täckningsgrad) (se tabell I.I). Branschblandningen är dock mycket olika delbranscherna emellan.
1.2 Användningsområden för textilindustriprodukter Inom textilindustrin tillverkas dels produkter för direkt konsumtion, dels insatsvaror för vidare bearbetning inom produktionssystemet samt investeringsvaror. I nedanstående tablå ges exempel på produkter för olika användningsområden. Användningsområde
Produktexempel
Konsumtion - beklädnadskonsumtion - hemtextilier Insats i
Trikåplagg Gardiner, möbeltyger, sängkläder
produktionssystemet
- till beklädnadsindustrin - till gummivaruindustrin - till skoindustrin
Beklädnadsväv, fodertyger, sytråd etc. Cordväv Bindsule- och foderväv m.m.
Investeringar - till gummivaruindustrin - till verkstadsindustrin - till massa- och pappersindustrin
Underlag för transportband m.m. Filter, torkdukar, pressdukar Torkfiltar
Textilindustrin
103 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom textilindustrin uppgick år 1970 till 1 348 milj. kr, vilket motsvarade 2,8 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var 3,7 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produktionens saluvärde, uppgick samma år till 49 % och var därmed något högre än genomsnittet för hela industrin (46 %). Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt 2,2 % per år mot 5 % för hela industrisektorn. Under perioden 1971-1973 beräknas produktionsvolymen inom textilindustrin ha ökat med ca 1 % per år. Branschens andel av industriproduktionen har därmed minskat från 3,5 % år 1965 till 2,8 % år 1973. De nämnda siffrorna återspeglar den krissituation som branschen genomlevt under senare hälften av 1960-talet och som bl.a. påkallat särskilda näringspolitiska åtgärder. Inom textilindustrin tillverkas ett stort antal produkter, vilka inbördes uppvisar avsevärda olikheter m.a.p. användningsområde, produktionsteknik, marknadsstorlek, importkonkurrens m.m. Mot denna bakgrund är
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom textilindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965=100.
'
-• t e x t i l i n d u s t r i n
'
i —»—hela
'
industrin
1 Med produktion avses produktionens förädlingsvärde.
104 Textilindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.I Textilindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968-1971. Delbransch
Förädlingsvärde Volyn mtveckling Index 1968= 100
1970 milj. kr Garn- och vävnadsindustri, textilberedningsverk Textilsömnadsindustri Trikåvaruindustri Mattindustri Tågvirkes- och bindgarnsindustri Övrig textilvaruindustri Hela textilindustrin
andel (%) 1969
645 156 307 74
47,8 11,6 22,8 5,5
108 102 118 95
107 108 131 100
101 105 136 103
17 150
1,2 11,1
114 97
123 93
123 83
1 348
100,0
det naturligt att produktionsutvecklingen antagit olika förlopp för olika produkter. Genom att studera produktionsvolymutvecklingen för delbranscher kan man erhålla en ungefärlig bild av utvecklingen för större produktaggregat. Volymuppgifter för delbranscherna föreligger dock endast för åren 1968-1971 (se tabell II.I). Utvecklingen under dessa tre år kan emellertid i huvudsak sägas återspegla utvecklingstendenserna för hela 1960-talet. Sålunda noteras den kraftigaste volymökningen för delbranschen trikåvaruindustri, vilken också är den enda delbransch som ökat snabbare än branschgenomsnittet. Ifråga om den största delbranschen, garn- och vävnadsindustri, har den mycket stora lågprisimporten av s.k. stapeltextilier, dvs. varor med ungefär likartat utseende och kvalitetsegenskaper världen över, gjort att den svenska produktionen successivt hänvisats till grupper av speciella varor, avsedda både för den svenska marknaden och i ökad omfattning för exportmarknaden. Dessa varor karaktäriseras genomgående av en högre förädlingsgrad och ett starkare modeinslag än de traditionella textilprodukterna. Gruppen hemtextilier är här det mest framträdande exemplet. Ett annat produktområde som varit expansivt under 1960-talet är gruppen av tekniska textilprodukter. Däremot har den samlade produktionen av beklädnadsväv sjunkit drastiskt under 1960-talet såväl i kvantitets-som i värdetermer. Det kan tilläggas att den svenska textilindustrin varit en stor importör av bl.a. garner (för vävning) och gråväv (för beredning).
2.1.1 Spridning i
1 Förädlingsvärde i löpande priser.
produktionsutveckling^
Som tidigare framgått har den genomsnittliga produktionsökningen inom textilindustrin legat betydligt lägre än industrigenomsnittet. Samtidigt har produktionsutvecklingen varit väsentligt olika delbranscherna ocn produktgrupperna emellan. För att ytterligare belysa detta har spridningen kring branschens genomsnittliga produktionsutveckling stu-
Textilindustrin
105 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin (åren 1969, 1970 och 1971)m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på v e r t i k a l a x e l n svarar: 3 536 56
anställda arbetsställen
3 362 53
anställda arbetsställen
3 065 51
anställda arbetsställen
mot-
20-i 1971 10-
dprjpPpPp |tapDprjpD|Mi=ipi -20
~jons+ällda
-15
-10 -5 Procentuell
,,9 ±0 5 10 15 20 f ö r ö n d r i n q ov -föradlinqsvärdet
]]]orbetss+ällen
+ genomsnitt för branschen
derats för åren 1 9 6 9 - 7 1 1 . Härvid har arbetsställena för vart och ett av åren 1 9 6 9 - 1971 klassificerats med avseende på p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g e n från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser, varav två ö p p n a klasser där de arbetsställen placerats, som haft en p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g som med mer än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvikit från b r a n s c h g e n o m s n i t t e t . Beräkningsresultatet (se diagram II.II och tabell II.II) ger vid h a n d e n att utvecklingen inom branschen uppvisat ett m y c k e t h e t e r o g e n t m ö n s t e r arbetsställena emellan.
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet < - 25 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
1969 16,2
11,0
17,1
15,2
1970 15,4
13,4
20,0
15,4
1971 14,5
9,2
17,1
17,0
1 Genomsnittliga förändringar för branschen baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på, mellan åren parvis, identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
106 Textilindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.III Personalsammansättningen inom textilindustrin år 1970. Personalkategori
Textilindustrin Antal
Kvinnor Män
Andel (%)
16 219 17 434
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
Hela industrin
33 653
100,0
80,4
27 071
6 582
48,2 51,8
Andel (%)
33 653
22,3 77,7
100,0
73,2
19,6
100,0
26,
100,0
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom textilindustrin uppgick år 1970 till ca 33 700 personer, vilket motsvarade 3,7 % av totala antalet industrianställda. Närmare hälften av de branschanställda utgörs av kvinnlig arbetskraft (se tabell II.III). I detta avseende skiljer sig branschen markant från industrigenomsnittet. Den kvinnliga arbetskraften dominerar särskilt kraftigt inom delbranschen trikåvaruindustri (ca 70 %) medan en jämnare fördelning mellan män och kvinnor kan noteras för övriga delbranscher. Även åldersstrukturen inom textilindustrin skiljer sig från industrin i övrigt. Medelåldern bland de textilanställda ligger betydligt högre än industrins medeltal. Detta hänger framför allt samman med branschens
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom textilindustrin 1965-1973. Index 1965=100. Anställda
'
'
• textilindustrin
'
™™hela
'
industrin
Textilindustrin
107 Tabell IM V Sysselsättningen inom textilindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Anställda
Delbransch
Utveckling.
1970 Garn- och vävnadsindustri, textilberedningsverk Textilsömnadsindustri Trikåvaruindustri Mattindustri Tågvirkes- och bindgarnsindustri Övrig textilvaruindustri Hela textilindustrin
Index 1967=100
antal
andel (%) 1968 1969 1970 1971
16 149 3 897 8 505 1 690
48,0 11,6 25,3 5,0
94 106 97 98
88 129 98 95
81 139 98 91
73 123 92 86
403 3 009
1,2 8,9
80 96
33 653
100,0
77 110 96
71 95 91
74 80 82
synnerligen ogyr.nsamma sysselsättningsutveckling (se diagram II.III). Antalet anställda inom branschen har nämligen minskat med närmare 10 000 under senare delen av 1960-talet ( - 5 % per år). Denna drastiska sysselsättningsnedgång har fortsatt även in på 1970-talet. Sålunda beräknas sysselsättningsminskningen ha uppgått till i genomsnitt 6,8 % per år under perioden 1971-1973. Därmed låg sysselsättningen vid ingången av 1974 ca 3 7 % under 1965 års nivå. Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen ha minskat med 6,7 % per år mellan 1965 och 1973 mot knappt 2 % inom industrin som helhet. Beträffande sysselsättningsutvecklingen inom de olika delbranscherna föreligger uppgifter för perioden 1967-1971 (se tabell II.IV). Nedgången är som tidigare nämnts kraftigast inom den utpräglat grundtextila sektorn av branschen, där trycket från den internationella konkurrensen varit kraftigast och produktivitetsutvecklingen samtidigt varit snabb. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
För åren 1969-1971 har studerats sysselsättningsutvecklingen för de enskilda produktionsenheterna inom textilindustrin. Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år 1 . Uppdelningen har skett i tolv klasser varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats som uppvisade en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet, som presenteras i diagram II.IV och tabell II.V, visar att många produktionsenheter expanderat sin sysselsättning kraftigt trots tillbakagången för branschen som helhet.
1 Genomsnittsvärdena för branschen baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser, mellan åren parvis, identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
108 Textilindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin (åren 1969, 1970 och 1971)m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
1 0 % på vertiKoloxeln motsva ror:
3 536 anställda 56 arbetsställen
% 30 20-
3 362 anställda 53 arbetsställen
3 065 onstölldo 51 arbetsställen
-35
•
-30
-25
-20
20 Procentuell förändring ov sysselsättningen
anställda
IIHIarbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet < - 2 5 procen tenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
1969 5,9
3,0
6,6
4,3
1970 4,4
4,0
7,8
6,1
1971 4,3
1,5
10,0
6,0
Textilindustrin
2.3 Företags- och arbetsställestruktur De små o c h m e d e l s t o r a företagen dominerar med o m k r i n g 7 0 % av branschens p r o d u k t i o n o c h sysselsättning. I d e t t a avseende avviker textilindustrin klart från industrigenomsnittet (se tabell II.VI). Jämfört med " s y s t e r b r a n s c h e n " beklädnadsindustrin präglas emellertid textilindustrin av påtagligt större företag och p r o d u k t i o n s e n h e t e r . Bland de större tillverkarna inom textilindustrin år 1970 kan nämnas Almedahls AB, Borås Wäfveri AB ( n u m e r a Borås Invest AB), SaxylleKilsund AB ( n u m e r a del i SweTeco AB), Nordiska Maskinfilt AB, Rydb o h o l m s AB, AB Ludvig Svensson, AB Eiser, AB Malmö Strumpfabrik ( n u m e r a ägt av AB Eiser) samt Mölnlycke AB. Även a r b e t s s t ä l l e s t r u k t u r e n ger ett m ö n s t e r som påtagligt avviker från i n d u s t r i g e n o m s n i t t e t (se tabell II.VII). Sålunda svarade år 1970 arbetsställen med mindre än 5 0 0 anställda för 86 % av sysselsättningen; motsvarande andel i n o m hela industrisektorn låg på 6 0 %. För textilindustrin kan vidare noteras en förhållandevis hög sysselsättningsandel för arbetsställen
Tabell II.VI Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Hela industrin
Textilindustrin
Företagsstorlek efter antal anställda
Antal företag
Förädlingsvärde Anställda milj. kr
andel (%)
andel
antal
(%)
därav vid Förädföretag med lingsvärdeendast ett andel (%) arbetsställe
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
5- 99
396 29,3
10 068
29,9
94,4
20,9
24,6
100-499 500-
64 11
563 41,8 390 28,9
13 211 10 436
39,2 30,9
81,7 23,0
21,0 58,1
21,2 54,2
1 348 100,0
33 715
100,0
67,3
100,0
100,0
Samtliga företag
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Hela industrin
Textilindustrin Arbetsställen antal
andel (%)
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1 000-
373 113 34 6 1
70,8 21,4 6,5 1,1 0,2
Samtliga arbetsställen
100,0
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
20,4 34,4 30,9 11,3 3,0
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
100,0
Förädlingsvärde
Anställda
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
266 481 410
19,7 35,7 30,4
| 191
14,2
6 871 11 561 10 400 3 801 1 020 33 653
1 348 100,0
110 Textilindustrin
SOU 1974:11 i storleksklassen 2 0 0 - 4 9 9 anställda. Här återfinns många av de s.k. hemtextilvävarna i Kinna och Skeneregionen (Marks kommunblock). Antalet arbetsställen inom textilindustrin uppgick år 1971 till 510 mot 620 år 1965. Bland de nedlagda arbetsställena återfinns några av de vid periodens början största enheterna. Som exempel kan nämnas landets tidigare största tillverkare av ylleväv, Holmens textilsektor i Norrköping och AB Konstsilke i Borås. Många av de kvarvarande företagen har avsevärt minskat sin kapacitet. Detta gäller flertalet grundtextila tillverkare av stapelvaror av bomull och ylle.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom textilindustrin uppgår till i genomsnitt ca 95 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom industrin som helhet uppgår till ca 111 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom industrin finns ca 3 % inom textilindustrin. Motsvarande sysselsättningsandel ligger samtidigt vid 3,7% (år 1970). Inom textilindustrin har under perioden 1965-1972 investerats 1 022 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 128 milj. kr. Därmed har 2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på textilindustrin.
Tabell II.VIII Investeringar inom textilindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Textilindustrin Hela industrin Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kronor) Investeringsu tvecklingen (index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966 1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 1
Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970)
128 20
6 199 31
3 600
6 800
62 75 74 73 80 55 61 69
110 112 108 117 122 125 129 118
3 199
102 532
SOU 1974:11 Investeringsvolymen per anställd och år under perioden 1965-1972 har uppgått till i genomsnitt 3 600 kr, vilket grovt räknat motsvarar knappt 4 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd motsvarar endast något mer än hälften av genomsnittet för hela industrin. Investeringssiffrorna (se tabell II.VIII) indikerar ett mönster som är typiskt för stagnerande branscher. Möjligen innebär de en viss underskattning av branschens investeringsaktivitet, om man i denna räknar in medel som lagts ned på att bygga upp moderna marknadsföringsorganisationer inom och utom landet. En viss tyngdpunktsförskjutning mot denna typ av immateriella investeringar har under senare år varit framträdande hos flera textilföretag.
112 Textilindustrin
Arbetsproduktivitet 1
Diagram Fil.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom textilindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965=100. Produktionsvolym per anställd
i
i
r
Produktionsvolym per timme
Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
1973 1
textilindustrin
hela industrin
SOU 1974:11 Textilindustrin har haft en förhållandevis snabb produktivitetstillväxt. Denna utveckling har uppstått som en följd av nedläggningar av äldre och olönsamma produktionsenheter och en successiv substitution av arbetskraft mot kapital vid befintliga anläggningar. Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd med i genomsnitt 7,2 % per år för hela textilindustrisektorn. Denna snabba produktivitetstillväxt har fortgått även in på 1970-talet. Under åren 1971-1973 beräknas ökningstakten ha uppgått till 7,7 % mot 4,2 %-för hela industrin. Räknat per timme har arbetsproduktiviteten inom textilindustrin ökat med i genomsnitt ca 9 % per år mellan 1965 och 1973 mot ca 6,5 % inom hela industrin. För textilindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 40 100 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för industrin som helhet. Arbetsproduktiviteten är något olika delbranscherna emellan. Variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittsnivå för de olika delbranscherna uppgår till 13 700 kr (se tabell III.I). Heterogeniteten i detta avseende är även påtaglig mellan arbetsställena inom resp. delbransch. Detta exemplifieras i tabell III.II avseende delbranschen trikåvaruindustri. Dessa nivåskillnader förklaras av olikheter i insats av arbetskraft och realkapital, åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation etc.
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom textilindustrins delbranscher år 1970. Delbransch
genomsnitt
Garn- och vävnadsindustri, textilberedningsverk Textilsömnadsindustri Trikåvaruindustri Mattindustri Tågvirkes- coh bindgarns-
40 000 kr 40 000 kr 36 100 kr 43 800 kr
industri Övrig textilvaruindustri
41 200 kr 49 800 kr
Hela textilindustrin
40 100 kr
Hela industrin
53 100 kr
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd inom trikåvaruindustrin år 1970. Arbetsställestorlek efter antal anställda 5-9 10-19 20-49 50-99 Antal arbetsställen 23 Förädlingsvärde per anställd 31 (genomsnitt i 1 000-tal kr)
100-199 200-
114 Textilindustrin
SOU 1974:1! Tabell III.III Fördelning av textilindustrins arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970. Procent uell avvikelse Erån bransch ens genomsnittliga arbetsproduktivitet
Arbetsställen
Anställda
antal
andel (%)
antal
andel (%)
ande K%)
< -50 - 5 0 - -10 -1010 1 0 - 50 > 50
67 219 85 97 47
12,7 41,5 16,1 18,5 8,9
2 096 14 786 5 441 7 452 3 608
6,2 44,0 16,2 22,1 10,7
max
3 32 16 29 min. 16
< ±0 > ±0
335 180
63,5 34,2
20 847 12 536
62,0 37,2
max 47 min. 50
Föra dlingsvärde
/4«m..Kolumerna summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultatet inom textilindustrin år 1970 fördelades mellan arbetsställen med olika förädlingsvärde per anställd. Det kan noteras att ca 44 % av de branschanställda arbetade vid produktionsenheter vilkas arbetsproduktivitet understeg genomsnittet med mellan 10 % och 50 %.
Textilindustrin
115 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom textilindustrin uppgick år 1970 till 26 900 kr. Detta kan jämföras med 31 600 kr för industrin som helhet. Om man ser till textilindustrin som helhet är det framför allt arbetarlönerna som ligger på en förhållandevis låg nivå. Detta förklaras främst av den höga andelen kvinnor bland arbetarpersonalen. Den genomsnittliga lönekostnaden per arbetare låg år 1970 inte mindre än 16 % under industrigenomsnittet medan lönekostnaderna för tjänstemännen låg i nivå med industrigenomsnittet. Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per arbetare med i genomsnitt ca 9 % per år. Därmed låg ökningstakten något över industrigenomsnittet vilket innebar att relativlönen ökade. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom textilindustrin något större än inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 5 2 % av lönekostnaden per förvaltningsanställd. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65. Under perioden 1965-1970 var relationstalet mycket stabilt, ett förhållande som också gällt för de flesta
Tabell IV.I Lönekostnader inom textilindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd 1967 1970
1967 1970 1965
1967 1970 1965
Textilindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad*
14,8 82
17,4 81
35,4 43,9 100 99
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
22,7 84
29,6 99
17,5 83
20,8 83
26,9 85 1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
116 Textilindustrin
SOU 1974:11 industribranscher. Mellan textilindustrins delbranscher var år 1970 variationsbredden ca 3 600 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per arbetare. Lönerelationen mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna överensstämde relativt väl med genomsnittet för hela textilindustrin. Undantaget utgjordes av tågvirkes- och bindgarnsindustrin, den minsta delbranschen, där löneskillnaderna var betydligt mindre. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Textilindustrin kan karaktäriseras som en bransch med något högre lönekostnadsandelar än industrigenomsnittet. År 1970 uppgick sålunda lönekostnadernas andel av förädlingsvärde och saluvärde till 61 % resp. 33 %, medan motsvarande andelar för hela industrin var 59 % resp. 28 %. För industrin som helhet har under perioden 1965-1970 dessa andelar varit i stort sett oförändrade. För textilindustrin har däremot lönekostnaderna ökat något snabbare än förädlingsvärdet, vilket resulterat i att lönekostnadsandelen ökat med några procentenheter under perioden. Detta återspeglar den höjning av de textilanställdas relativa lönenivå, som skett som ett resultat av låglönesatsningarna i de senaste avtalsuppgörelserna. Lönekostnadsandelarna för de enskilda produktionsenheterna inom branschen är väsentligt olika. För att belysa detta har för varje arbetsställe inom branschen studerats lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som redovisas i diagram IV.I ger en mycket splittrad bild. Detta återspeglar inte minst förhållandet att det inom textilindustrin föreligger avsevärda skillnader i kapitalintensitet arbetsställena emellan. Detta medför att relationen mellan ersättning till kapital och anställda blir olika. Det bör tilläggas att i diagrammet ej ingår arbetsställen för vilka lönesummans andel av förädlingsvärdet resp. år avvek med mer än 25 procentenheter från branschgenomsnittet (i endera riktningen). Det kan nämnas att vid drygt 100 arbetsställen med tillsammans 4 700 anställda (år 1970) svarade lönesumman för minst 83 % av förädlingsvärdet. Om hänsyn tas till nämnda påslag erhålles för dessa produktionsenheter en lönekostnadsandel av förädlingsvärdet uppgående till minst 93 %. I denna grupp torde framför allt återfinnas ett antal textilsömnadsverkstäder med i huvudsak hantverksmässiga driftsförhållanden. 1 Lönesumman är ej ekvivalent med lönekostnaden. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lagoch avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 tUl 12,5% för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom textilindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet 1965
produktionens saluvärde
1967 1970 1965 1967 1970
Textilindustrin
33 Hela industrin
Textilindustrin
117 Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin m.a.p resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar: 3536 anställda 56 arbetsställen
3 362 anställda 53 arbetsställen
3 065 anställda 51 arbetsställen
40 "~1 anställda
45 50 55 60 65 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o TT] ar betsställen
f genomsnitt f ö r branschen
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Kvoten kan emellertid förändras genom exempelvis olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror. Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom textilindustrin är bl.a. ull, okardad och okammad bomull, korta syntetiska och konstgjorda textilfibrer samt garner (såväl av naturfibrer som av ändlösa syntetiska textilfibrer). Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat vid textilindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till totalt 1 219 milj. kr, vilket motsvarade 4 4 % av produktionens saluvärde. Denna andel har varit relativt stabil under
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970 Textilindustrin Hela industrin
46 49
43 48
SOU 1974:1] perioden 1965-1970. Motsvarande andel inom hela industrisektorn uppgick år 1970 till 48 %. Att råvaruandelen varit relativt oförändrad kan vara ägnat att förvåna. Under perioden har nämligen ett karaktäristiskt drag inom textilindustrin varit att egen spinning resp. vävning ersatts med inköp av färdiga garner och råvävar. Detta borde ha verkat höjande på råvaruandelen. Uppenbarligen har dock denna faktor i stort sett uppvägts av en mer långtgående förädling i produktionsprocessens andra ände i form av färgning, tryckning och annan efterbehandling av tyger.
5 Regional struktur
Sysselsättningen inom textilindustrin är koncentrerad till södra och speciellt sydvästra Sverige. År 1970 sysselsattes 23 300 personer eller ca 7 0 % av de branschanställda inom Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus samt Östergötlands län. Inom dessa län fanns drygt 300 av branschens totalt 527 arbetsställen. Av diagram V.I framgår hur de anställda fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. Textilindustrin är i hög grad koncentrerad till Borås och Marks kommunblock (Sjuhäradsbygden). Tillsammans svarar dessa två kommunblock för inte mindre än ca 30 % av den totala branschsysselsättningen (år 1970). De största företagen inom dessa kommunblock år 1970 var Borås Wäfveri AB, AB Eiser, Rydboholms AB och AB Ludvig Svensson. Det är i detta sammanhang av vikt att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom textilindustrin. Detta beroende har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka textilindustrin år 1970 sysselsatte en väsentlig andel av de industrianställda. Det kan påpekas att flera av de i tabellen upptagna kommunerna även har starka inslag av beklädnadsindustri vilket i motsvarande grad ger ett större sysselsättningsberoende av TEKO-sektorn som helhet.
120 Textilindustrin
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom textilindustrin år 1965 och 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen. Älvsborqs
Göteborgs o. Bohus
/Malmöhus
Östergötlands
Hallands
Kopparbergs
Skoraborgs
Kristianstads
Örebro
Jönköpings
Blekinge
Gävleborgs
Stockholms
Södermanlands
Kronobergs
"i Län
] 1965
i
i
i
i
i—i—i—i—i—i—i—i—r Antal
branschanstaltda
Totala a n t a l e t branschanställda
1965=43 488
1970- 33617
Textilindustrin Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka tex tilindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom textilindustrin (%)
Företag med relativt stora arbetsställen inom branschen och resp. kommunblock
Schullström och Sjöströms Fabr. AB Fix Trikåfabriker AB Mölnlycke AB Saxylle-Kilsund AB Bogesunds Väveri AB, Timmele Färgeri AB Borås Wäfveri AB, AB Ludvig Svensson, Almedahls-Alingsås AB Borås Wäfveri AB, Rydboholms AB Säters Väveri AB
(D) Vingåker Söderköping (E) Harry da (0) Färgelan da (P) Ulricehamn (P)
1 463 788 830 405 3 602
25 4/ M 46 35
Mark
(P)
5 076
71 Borås Säter
(P) (W)
20 201 663
32 29
1 Länsbokstav inom parentes. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Den strukturkris som den svenska textilindustrin tillsammans med sina "systerbranscher" beklädnadsindustrin och skoindustrin genomgått under det senaste decenniet har till övervägande del sitt ursprung i det internationella konkurrenstryck som branschen utsatts för. Det grundläggande elementet i sammanhanget har varit konkurrensnackdelar för de svenska producenterna genom ett internationellt högt kostnadsläge utan motsvarande teknologiskt övergrepp. Svårigheterna för den inhemska industrin har accentuerats av de liberaliseringsåtgärder som genomförts för främst den inomeuropeiska handeln under 1960-talet. Det bör i sammanhanget påpekas att importen från de utvecklade industriländerna sammanlagt utgör en större konkurrensfaktor än den uppmärksammade s.k. lågprisimporten från vissa u-länder. Effekterna av den hårda importkonkurrensen på den inhemska branschstrukturen saknar motstycke inom industrisektorn. De har påkallat särskilda näringspolitiska åtgärder i form av dels stimulansprogram för export, utbildning och företagssamgående, dels åtgärder för att trygga försörjningen med textil- och beklädnadsprodukter i krigs- och avspärrningslägen. Under perioden 1961-1972 har importen av textilier ökat med i genomsnitt 5,3 % per år och uppgick år 1972 till drygt 2 100 milj. kr. Som framgår av tabell IV.I har importutvecklingen varit mycket olikartad produktgrupperna emellan. Sålunda har importen av textilfibrer nästan halverats medan den ökat förhållandevis snabbt för gruppen specialvävnader m.m. Det bör i sammanhanget observeras att importen av textilier redan i utgångsläget (år 1960) låg på en mycket hög nivå. Exporten av textilier har traditionellt varit låg. Den låg i början av 1960-talet på en nivå av endast ca 200 milj. kr. Därefter har utvecklingen varit utomordentligt snabb, ett förhållande som i diskussionen av textilindustrins villkor ofta synes ha försummats. Den årliga tillväxten under 1960-talet låg genomsnittligt på 12 %, att jämföras med ca 10 % för den samlade svenska industriexporten. Exportens andel av branschens totala saluvärde har successivt ökat från ca 14 % år 1965 till ca 27 % år 1972. Bl.a. med stöd av det statliga exportstimulansprogrammet har under senare år ett flertal större och medelstora företag etablerat permanent exportrepresentation i de ledande västeuropeiska importörländerna samt i USA. Exportinsatserna har varit särskilt framgångsrika beträffande hemtextilier (möbeltyger, gardiner, mattor) och vissa tekniska textilprodukter. För flera textilföretag utgör exporten numera en avgörande överlevnadsfaktor.
Textilindustrin
^ en O
<s en
»S3
&
en o^
t - Tiro o CA
B
en
S
2 c
o o. X
• fe 5 o -a T3 ^
-o ^3 •*• •B
2 _. - > .2 53 <u 3
1IIiIilä
125 SOU 1974:11
Beklädnadsindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
1965/70
1970/71
1971/72
-
2 021 Mkr - 0,1 Produktionens saluvärde 420 Mkr 17,5 Export (S1TC 84) Import (SITC 84) 1 384 Mkr 18,0 Produktionens förädlingsvärde 1 054 Mkr 1,1 7% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) Förädlingsvärde per anställd 31 tkr 7,2 Kapitalstock per anställd 24tkr 33 859 st - 6,1 Antal anställda därav inom storföretag 7% Antal företag 717 st Antal arbetsställen 805 st 23 st därav med > 200 anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 72% Lönekostnad per anställd 22 tkr 8,4 Kostnader för råvaror och halv42% fabrikat - andel av saluvärdet
6,4 4,6 - 4,6 - 6,4
9,5 8,0 20,2 16,7
6,9
24,9
Investeringar
Löpande priser 46 Mkr
1968 års priser 45 Mkr
43%
42%
0,7%
0,7%
1 300 kr
1 200 kr
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
-13,3
11,7
-
8,2
18,5
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik, Oscar Jacobson AB, Algot Johansson AB, AB Ljungströms Konfektionsfabrik, AB Schwartzman & Nordström, Schlasbergs Konfektionsfabrik AB, Widengrens i Vingåker AB. Branschsysselsättningsmässigt
fem största länen (år 1970):
Älvsborgs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jönköpings samt Skaraborgs län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Vingåker, Tranås, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga, Borås, Grästorp, Kyrkheden, Malung.
sou iQ74:11
Beklädnadsindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet
129 129
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställesstruktur
131 131 132 133 135 137
138 Investeringsutveckling
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kapitel 4 Kostnadsstruktur
140 och kostnadsutveckling
4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kapitel 5 Regional struktur
142 142 142 144 145
Kapitel 6 Export och import
148 Förteckning över tabeller 1.1 II.I II.II II.III II.IV II. V II.VI
Branschblandningen inom beklädnadsindustrin år 1970 . . . Beklädnadsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom beklädnadsindustrin år 1970 Sysselsättningen inom beklädnadsindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 Spridning i sysselsättningsutveckling Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (företag)
130 131 133 I34 135 136 I37
128 Beklädnadsindustrin
II.VII Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (arbetsställen) II.VIII Investeringar inom beklädnadsindustrin 1965-1972 III.I Förädlingsvärde per anställd inom beklädnadsindustrins delbranscher år 1970 III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970 I V.I Lönekostnader inom beklädnadsindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom beklädnadsindustrin IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningskoncentration VI.I Importutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960-1972 . . . VI.II Exportutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960-1972 . . .
137 139 141 141 142 143 144 146 149 149
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I I V.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom beklädnadsindustrin 1965-1973 i32 Spridning i produktionsutveckling 133 Sysselsättningsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965-1973 134 Spridning i sysselsättningsutveckling 136 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965-1973 140 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 143 Länsvis fördelning av sysselsättningen 147
Beklädnadsindustrin
Inledning
1.1 Branschbegreppet Till beklädnadsindustrin, från vilken här har exkluderats skoindustrin, räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av tillskärning och sömnad av textilmaterial, läder, pälsskinn och andra material till beklädnadsvaror. P r o d u k t i o n e n består i huvudsak av varor för privat k o n s u m t i o n . I nedanstående tablå redovisas delbranscherna i n o m beklädnadsindustrin samt anges verksamhetsinriktningen.
SNI-kod1
Delbransch
Verksamhetsinriktning
32201 Hatt- och mössindustri
Tillverkning av stommar till huvudbonader samt pressning, flätning etc. till färdiga huvudbonader av textilmaterial (dock ej trikå), läder och pälsskinn. Tillverkning av tillbehör till huvudbonader.
32202 Industri för läderkläder
32203 Industri för pälskläder
32204 Industri för textilöverkläder
Tillskärning och .sömnad av läder till läderkläder. Tillskärning och sömnad av pälsskinn till pälskläder och beklädnadstillbehör av pälsskinn. Tillskärning och sömnad av textilmaterial (exkl. trikå) till byxor, kostymer, rockar, blusar, dräkter, kappor, kjolar och andra överkläder. Tillverkning av skydds- och överdragskläder, badkappor, gymnastikdräker, morgonrockar, shorts och liknande.
32205 Industri för skjortor, underkläder
Tillverkning av skjortor och underkläder (ej av trikå).
32206 Lönsömnadsindustri
Lönsömnad av textilvaror hänförbara till såväl textil- som beklädnadsindustrin.
32209 Annan beklädnadsindustri
Tillverkning av gördlar, hängslen, korsetter, kragar, näsdukar, slipsar, strumpor (ej av trikå), vantar (ej av trikå), gummikläder och andra till föregående delbranscher ej hänförbara beklädnadsartiklar.
9 Svensk näringsgrensindelning.
130 Beklädnadsindustrin
Tabell I.I Branschblandningen inom beklädnadsindustrin år 1970.
Delbransch
Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Hatt- och mössindustri Industri för läderkläder Industri för pälskläder Industri för textilöverkläder Industri för skjortor, underkläder Lönsömnadsindustri Annan beklädnadsindustri
89,3 86,6 95,1 96,2 89,6 94,2 84,4
83,7 92,4 86,9 96,8 88,1 80,3 88,2
Hela beklädnadsindustrin
98,4
97,7
Det förekommer att arbetsställen inom en bransch producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher. Förekomsten av sådan branschblandning försämrar precisionsgraden hos branschfördelade data. För beklädnadsindustrin som helhet är emellertid branschblandningen marginell. Sålunda består ca 98 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av beklädnadsprodukter (specialiseringsgrad) (se tabell I.I). Branscharbetsställena svarar för ungefär lika stor andel av den totala tillverkningen av beklädnadsprodukter i riket (täckningsgrad). Branschblandningen är dock något varierande för delbranscherna. Genom att produktionsenheter inom de olika delbranscherna även tillverkar produkter som statistiskt klassificeras till andra delbranscher inom beklädnadsindustrin, erhålls för branschen som helhet högre specialiseringsgrad och täckningsgrad än för någon av de enskilda delbranscherna.
Beklädnadsindustrin 131
2.
Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 1 054 milj. kr, vilket motsvarade 2,2 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var 3,7 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till saluvärdet, uppgår till 5 2 % (år 1970) och ligger därmed något över industrigenomsnittet (46 %). Av tabell II.I framgår hur beklädnadsindustrins totala produktionsvärde fördelas på delbranscherna. Den dominerande delbranschen är industri för textilöverkläder, som svarar för cirka två tredjedelar av det totala förädlingsvärdet. Resterande tredjedel är relativt jämnt fördelad på de övriga sex delbranscherna. Under trycket av en stark importkonkurrens har beklädnadsindustrin under det senaste decenniet haft en mycket svag produktionsutveckling. För hela 1960-talet kan noteras en ökning av produktionsvolymen med i genomsnitt knappt 1 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för hela industrisektorn. Denna mycket svaga utveckling har varit särskilt markant under senare delen av 1960-talet. Från att ha ökat med i genomsnitt drygt 3 % per år mellan 1960 och 1965 minskade produktionsvolymen med drygt 1 % per år under senare delen av 1960-talet. Även 1970-talets första år har för branschen inneburit en produktionsminskning. Sålunda beräknas produktionsvolymen år 1973 ha legat ca 2 0 % under 1970 års
Tabell IM Beklädnadsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970. Delbransch Hatt- och mössindustri Industri för läderkläder Industri för pälskläder Industri för textilöverkläder Industri för skjortor, underkläder Lönsömnad sindustri Annan beklädnadsindustri Hela beklädnadsindustrin
mil
Jkr.
a del
" (%)
45 53 48 710 69 73 55
4,3 5,0 4,6 67,4 6,6 6,9 5,2
1 054
100,0
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion användes som synonyma begrepp.
132 Beklädnadsindustrin
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom beklädnadsindustrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
» beklädnadsindustrin
1968 1
'
• » • — helo
'
industrin
niva. Krisen i produktionsledet har mer eller mindre berört flertalet varuområden. Särskilt utsatta sektorer har varit sådana som haft att möta s.k. lågpriskonkurrens från u-länder, t.ex. tillverkningen av enklare beklädnadsartiklar av bomull och trikå. Men även svängningar i konsumtionsmönstret har bidragit till svårigheter för tillverkarna. Ett exempel utgör tillverkningen av kjolar och klänningar samt tyngre ytterplagg av ulstertyp. Inom ett fåtal varuområden har produktionen varit expansiv. Detta gäller t.ex. byxor och blusar samt olika typer av lättare fritidskonfektion. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Som tidigare framgått har produktionen inom beklädnadsindustrin minskat drastiskt sedan mitten av 1960-talet. Omvandlingen inom branschen har samtidigt inneburit ett mycket olikartat utvecklingsmönster produktionsenheterna emellan. Spridningen kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen har studerats för perioden 1 9 6 9 - 1 9 7 1 , varvid varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Arbetsställen vilkas produk1 Förädlingsvärde i tionsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) löpande priser. 2 avvek från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. Genomsnittliga förändringar för branschen baBeräkningsresultatet ger vid handen att spridningen kring branschens seras på samtliga arbetsproduktionsförändring varit påtaglig (se diagram II.II och ställen. Spridningen kring genomsnittliga tabell II.II) 2 . Åtskilliga arbetsställen har alltså trots de för branschen som genomsnittsvärdena baseras på mellan åren parhelhet krisartade förhållandena under de berörda åren förmått expandera vis identiska arbetsstälsin produktion. Detta torde delvis återspegla skiljaktigheter mellan olika len, vilket innebär att varugrupper men påvisar sannolikt också den betydelse som tillkommer nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår. den företagsledande funktionen.
Beklädnadsindustrin
133 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln mot svarar:
% 20-
3558 anställda 85 arbetsställen
rmr-mn T
I
I _|,^ I
I
I
lriminnn 3 390 anställda 81 arbetsställen
2910 anställda 72 arbetsställen
-35
-30
|anstollda
-25
-20 -15 -10 ' - 5 ±0 5 10 15 Procentuell f o r ä n d r i n g ov -förädlingsvärdet [I]] arbetsställen
J genomsnitt för branschen
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Avvikelse från branschgenorr snittet < - 2 5 procent enheter arbetsställen andel i % 1969 14,4 7970 20,0 1971 14,6
> + 2 5 procentenheter
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel %
11,7
20,0
15,0
15,3
15,4
14,1
11,9
26,9
25,1
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 33 859 personer, vilket motsvarade 3,7 % av totala antalet industrianställda. Beklädnadsindustrin är den industribransch som har den högsta andelen kvinnor bland de anställda. Antalet kvinnor inom branschen uppgår till ca 25 000 (1970), vilket motsvarar cirka tre fjärdedelar av de branschanställda (se tabell II.III). Bland övriga industribranscher där denna andel är förhållandevis hög kan nämnas textilindustrin (ca 48 %), läder- och skoindustrin (ca 40 %) samt livsmedelsindustrin (ca 37 %).
134 Beklädnadsindustrin
Tabell Il.III Personalsammansättningen inom beklädnadsindustrin år 1970. Personalkategori
Beklädnadsindustrin
Hela industrin andel(%)
antal Kvinnor Män
25 091 8 768
Arbetarpersonal
28 139
Förvaltningspersonal
5 720
33 859
74,1 25,9
andel (%) 100,0
100,0
73,2
83,1
33 859
22,3 77,7
16,9
100,0
26,
100,0
F ö r industrin som helhet ligger denna andel vid ca 22 %. Även vad avser den relativa fördelningen mellan tjänstemän o c h a r b e t a r p e r s o n a l avviker beklädnadsindustrin från i n d u s t r i g e n o m s n i t t e t . I n o m industrin som helhet uppgick år 1970 andelen förvaltningspersonal till ca 27 %, m e d a n den inom beklädnadsindustrin uppgick till endast ca 17 %. Den strukturella omvandlingen inom b e k l ä d n a d s i n d u s t r i n har m e d f ö r t en s n a b b och kraftig utslagning av arbetskraft. Mellan de b å d a h ö g k o n j u n k t u r å r e n 1965 och 1970 minskade antalet anställda i n o m b r a n s c h e n m e d n ä r m a r e 12 500, vilket i n n e b a r en sysselsättningsminskning med
Diagram Il.III Sysselsättningsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
'
'
•• beklädnadsindustrin
'
'
' « • • " hela industrin
Beklädnadsindustrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom beklädnadsindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda 1970 antal
Hatt- och mössindustri Industri för läderkläder Industri för pälskläder Industri för textilöverkläder Industri för skjortor, underkläder Lönsömnadsindustri Annan beklädnadsindustri Hela beklädnadsindustrin
Utveckling Index 1967 = 100. andel (%)
1968 1969 1970 197
1516 1613 1 183
4,5 4,8 3,5
96 99 106
91 96 108
86 99 106
73 97 85
22 301
65,8
2 371 3 310
7,0 9,8
87 92
83 91
84 79
60 73
4,6
33 859
100,0
drygt 6 % per år. Detta kan jämföras med en sysselsättningsminskning på 0,4% per år för industrin som helhet. Under 1971-1973 beräknas antalet anställda inom beklädnadsindustrin ha minskat med ytterligare drygt 7 000 personer. Antalet branschanställda år 1973 låg därmed drygt 20 % under 1970 års nivå. I utslagningsprocessen har sysselsättningen på ett flertal orter drabbats hårt. Räknat i antal timmar har sysselsättningen (arbetare och tjänstemän) inom beklädnadsindustrin minskat från ca 84 milj. timmar per år 1965 till ca 44 milj. timmar år 1973, vilket i det närmaste innebär en halvering mellan de båda åren. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande nedgång inom industrin som helhet var knappt 15 %. Uppgifter om sysselsättningen inom beklädnadsindustrins delbranscher föreligger för åren 1967-1971 och redovisas i tabell II.IV. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen har studerats för perioden 1 9 6 9 - 1 9 7 1 , varvid varje enskilt arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år. Arbetsställen med en avvikelse på mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. Som framgår var spridningen kring branschgenomsnittet påtaglig för samtliga år (se diagram II.IV och tabell II.V). Den kraftiga sysselsättningsminskning som inträffat inom branschen har således dolt ett mycket oenhetligt mönster de enskilda produktionsenheterna emellan. Flera produktionsenheter har förmått att kraftigt expandera sin sysselsättning trots den drastiska sysselsättningsminskningen för branschen som helhet.
136 Beklädnadsindustrin
SOU 1974:11 Det bör särskilt framhållas att de i diagrammet och tabellen redovisade
genomsnittsförändringarna
baseras på samtliga arbetsställen som fanns
inom branschen respektive år medan däremot spridningen kring genomTabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet < - 2 5 procen tenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
2,5
9,5
7,8
2,6
7,9
6,3
2,2
13,5
22,2
1969 4,3 1970 5,0 1971 5,0
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin (åren 1959, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln m o t -
%
3 558 anställda 85 arbetsställen
<rt>1970 30-
3 390 anställda 81 arbetsställen
2010-
HjilrqFR-
[—rrr^^-iTT^i—irr^r~ni^l
2910 anställda 72 arbetsställen
-MO -35
-30
-25
-20
-15
-\0
-5
±0
10 Procentuell f ö r ä n d r i n g av sysselsättningen I
j on»tälldo
I J arbetsställen
+ genomsnitt f ö r branschen
Beklädnadsindustrin
snitten avser identiska arbetsställen under två på varandra följande år. Detta innebär att spridningen ej innefattar under mätaret nedlagda arbetsställen. Detta förhållande speglas klart beträffande utvecklingen 1970/71. Spridningsmönstret kan här ge uppfattningen att sysselsättningsminskningen för branschen inte var särskilt drastisk. Den markanta nedgången ( - 1 4 % ) beror främst på att ett mycket stort antal produktionsenheter lades ned under 1971.
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Beklädnadsindustrin domineras påtagligt av små och medelstora företag ( < 5 0 0 anställda). Dessa svarade år 1970 för inte mindre än ca 93 % av branschsysselsättningen. Motsvarande andel för dessa företagsgrupper inom hela industrisektorn låg vid ca 46 % (se tabell II.IV). Bland de större företagen inom beklädnadsindustrin (år 1970) kan
Tabell II.VI Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (företag). Företagskategori
Anställda
Förädlingsvärde andel (%)
milj. kr.
Småföretag Medelstora företag
Hela industrin
Beklädnadsindustrin
Företagsstorlek efter antal anställda
antal
andel (%)
därav vid företag med endast ett arbetsställe (%)
Förädlingsvärd eandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
5 - 99
45,1
15 720
46,3
90,5
20,9
24,6
100-499
47,9
15 821
46,6
46,5
21,0
21,2
7,1
77,6
58,1
54,2
69,1
100 Storföretag
500-
74 Samtliga företag
5-
2 401
7,0
33 942
100 Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Hela industrin
BekläcInadsindustrin Arbetsställen
Förädlingsvärde
antal andel (%)
milj. kr.
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
629 153 22
78,2 19,0 2,7
0,1
Summa
|
andel (%)
370 441
35,1 41,8
23,1
100 Anställda antal
andel(%)
12 132 12 834 6 031
35,8 40,9 17,8
5,5
33 859
100 Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
138 Beklädnadsindustrin
nämnas Algot Johansson AB, AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik AB, AB Schwartzman & Nordström, SchJasbergs Konfektionsfabrik AB, Oscar Jacobson AB, AB Ljungströms Konfektionsfabrik och Widengrens i Vingåker AB. Av dessa är AB Schwartzman & Nordström och Widengrens numera nedlagda, medan Oscar Jacobson AB ingår i den nybildade storkoncernen SweTeco AB. Strukturkrisen inom beklädnadsindustrin har för stora delar av branschen medfört en betydande minskning av antalet företag. Samtidigt har, delvis under aktiv statlig medverkan från bl.a. Sveriges investeringsbank, ett betydande antal företagssamgåenden kommit till stånd. Den största företagsfusionen inom branschen genomfördes år 1971, då ett antal av de största konfektionärerna samt landets ledande tillverkare av yllevävnader gick samman i koncernbildningen SweTeco AB. Företaget, som nu är landets största beklädnadsföretag, har härefter vuxit genom ytterligare förvärv. Sammantaget har utvecklingen inneburit en koncentration av produktion och sysselsättning till färre företag och företagsgrupper. Den mycket genomgripande och snabba strukturomvandlingsprocess som branschen genomgick under senare delen av 1960-talet kan under återstående delen av 1970-talet väntas få ett betydligt lugnare förlopp. Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre enheterna. Är 1970 var drygt tre fjärdedelar av de branschanställda verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda. Detta förhållande inom beklädnadsindustrin återspeglar frånvaron av egentliga stordriftsfördelar i den hittills tillgängliga produktionstekniken. År 1965 fanns inom beklädnadsindustrin 930 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen under senare delen av 1960-talet medförde nedläggning av ett stort antal produktionsenheter. Mellan 1965 och 1971 uppgick nettominskningen till ca 22 % (205 arbetsställen).
2.4 Investeringsutveckling
1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäknngsvärdet år 1970.
Beklädnadsindustrin är mycket arbetskraftsintensiv. Detta återspeglas i den låga kapitalintensiteten 1 som uppgår till i genomsnitt endast 24 000 kr. Detta kan jämföras med 1 11 000 kr för industrigenomsnittet. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom industrisektorn finns 0,8 % inom beklädnadsindustrin; motsvarande sysselsättningsandel ligger på 3,7 % (år 1970). Inom beklädnadsindustrin har under perioden 1965-1972 investerats totalt 360 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 45 milj. kr. Därmed har 0,7 % av industrins totala investeringsvolym fallit på beklädnadsindustrin. Investeringarna har inom industrin som helhet successivt ökat mellan 1965 och 1972 -- bortsett från en tillfällig nedgång under 1968 - och låg för 1972 ungefär 30 % över 1965 års nivå. För beklädnadsindustrin har emellertid utvecklingen inneburit en kraftig minskning åtminstone beträffande tiden fram till 1970. Under periodens tre sista år har investeringsvolymen legat på en i stort sett oförändrad
Beklädnadsindustrin
Tabell II.VIII Investeringar inom beklädnadsindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Beklädnadsindustrin
Hela industrin
45 42
6 199 31
1 200
6 800
68 94 69 84 52 58 56 69
110 112 108 117 122 125 129 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
102 532
Kapitalstock per anställd (tkr år 1970)
111 Totala investeringar -årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kronor) Investeringutvecklingen (index 1965 = 100)
genomsnitt
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1966-1972
nivå. Denna utveckling får ses mot bakgrund av den påtagliga krympning av branschen som skett sedan mitten av 1960-talet. Investeringsvolymen per anställd har varit relativt stabil. Den låg år 1972 på samma nivå som år 1965 (1 300 kr). För de mellanliggande åren har avvikelsen från denna nivå uppgått till ca ±300 kr. Jämförelsevis kan nämnas att den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd inom hela industrisektorn år 1972 låg 36 % över 1965 års nivå.
140 Beklädnadsindustrin
Arbetsproduktivitet1
Under 1960-talets senare del ökade arbetsproduktiviteten inom beklädnadsindustrin i ungefär samma takt som inom industrin som helhet. Mellan 1970 och 1973 beräknas produktivitetsökningen inom beklädnadsindustrin ha uppgått till endast 0,8 % per år mot drygt 4 % för hela industrisektorn. Räknat per timme beräknas arbetsproduktiviteten mellan 1965 och 1973 ha ökat med 4,7 % per år mot 6,5 % för hela industrin.
Diagram HI.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym
'
'
beklädnadsindustrin
'
'
— — •—hela
per anställd
'
industrin
'
1971 '
1972 ' 1973
Beklädnadsindustrin
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom beklädnadsindustrins delbranscher år 1970. Delbransch
genomsnitt
Hatt- och mössindustri Industri för läderkläder Industri för pälskläder Industri för textilöverkläder Industri för skjortor, underkläder Lönsömnadsindustri Annan beklädnadsindustri
29 900 kr 32 900 lo40 900 kr 31 900 kr 29 300 kr 22 000 kr 34 900 kr
Hela beklädnadsindustrin Hela industrin
31 100 kr 53 100 kr
För beklädnadsindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 31 100 kr mot 53 100 kr för industrigenomsnittet. Denna nivåskillnad speglar den förhållandevis låga kapitalintensiteten inom beklädnadsindustrin. Samtidigt föreligger stora skillnader i arbetsproduktivitetsnivå mellan delbranscherna. År 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittsnivå till 18 900 kr. (se tabell III.I). Denna heterogenitet indikerar påtagliga olikheter i kapitalintensitet inom branschen. I tabell III.II sammanfattas hur anställda och produktionsresultat fördelas mellan arbetsställen i olika produktivitetsklasser (år 1970). Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbetsproduktivitet.
Tabell III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970. Föräldingsvärde
Anställda
Avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet inom branschen (%)
Arbetsställen antal
andel (%)
antal
andel (%)
andel (%)
< -50 - 5 0 - -10 -1010 1 0 - 50 > 50
95 332 127 140 92
11,8 41,3 15,8 17,3 11,4
3 397 11599 8 171 7 215 2 952
10,0 34,1 24,1 21,3 8,7
max
< ± 0 > ± 0
502 284
62,4 35,2
20 257 13 077
59,6 38,6
max 44,6 min 48,8
5,0 24,9 23,7 26,8 min 13,1
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
142 Beklädnadsindustrin
Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Beklädnadsindustrin är allmänt sett en utpräglad låglöneindustri. Den genomsnittliga lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 19 200 kr och låg därmed närmare 3 0 % under industrigenomsnittet (27 100 kr.). Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per arbetare med i genomsnitt ca 9 % per år mot 8,4 % för industrigenomsnittet. Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal något större inom beklädnadsindustrin än inom flertalet övriga industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 51 % av lönekostnaden per tjänsteman. För de flesta industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönedifferensen mellan arbetare och tjänstemän har dock minskat något under perioden 1965-70. För industrin som helhet har dock denna relation varit i stort sett oförändrad.
4.2.1 Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 755 milj. kr och utgjorde därmed 3 7 % av produktionens saluvärde. Tabell IV.I Lönekostnader inom beklädnadsindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per förvaltningsarbetarpersonal personal
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att lag- och avtalsenliga påslag inkluderas.
anställd
1965 1967 1970 1965 1967
1970 1965
1967 1970
Beklädnadsindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad*
12,5 69
37,6 86
18,0 72
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
15,2 70
19,2 71
* Genomsnittet för hela industrin =100
26,9 90
32,3 90
14,9 71
22,3 71
Beklädnadsindustrin
143 Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom beklädnadsindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av saluvärdet
förädlingsvärdet
1970 Beklädnadsindustrin
71 Hela industrin
61 Motsvarande k o s t n a d s a n d e l för hela industrin uppgick till i g e n o m s n i t t 28 %. L ö n e k o s t n a d e r n a s andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 7 2 % i n o m beklädnadsindustrin j ä m f ö r t med 5 9 % för industrin som helhet. För l ö n e k o s t n a d s a n d e l a r n a föreligger en påtaglig spridning mellan olika arbetsställen. Denna spridning har för beklädnadsindustrin s t u d e r a t s för åren 1 9 6 9 - 1 9 7 1 , varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönes u m m a n s 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som presenteras i diagram IV. I ger vid h a n d e n att spridningen kring branschgenomsnittet är m y c k e t stor beträffande såväl arbetsställen som anställda. Det kan tilläggas att arbetsställen m e d en l ö n e s u m m e a n d e l som med m e r än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvek från b r a n s c h g e n o m s n i t t e t placerats i två ö p p n a klasser o c h därför ej redovisas i diagrammet. Det kan n ä m n a s att vid inte m i n d r e än 168 arbetsställen med tillsammans 6 4 3 9 anställda uppgick år 1970 l ö n e s u m m a n s andel av förädlingsvärdet
Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet. (Vertikalaxeln anger andelen (%) och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar: 3 558 onställda 85 arbetsställen
3 390 anställda 81 arbetsställen
2910 anställda 72 arbetsställen
Z»5 "lanställda
50 55 60 ' 65 70 75 80 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o TT] arbetsställen
fgenomsni+t för branschen
Beklädnadsindustrin
SOU 1974:11 till mer än 87 %. Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel på minst 98 %. Denna höga kostnadsandel indikerar att det här måste röra sig om produktionsenheter som under detta år redovisade förluster.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror. Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom beklädnadsindustrin är garner och olika typer av beklädnadsväv. Branscharbetsställenas kostnader för råvaror och halvfabrikat uppgick år 1970 till totalt 849 milj. kr, vilket motsvarade 42 % av produktionens saluvärde. Motsvarande andel inom industrin som helhet uppgick till 48 %.
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av saluvärdet 1965
1970 Beklädnadsindustrin
42 Hela industrin
Beklädnadsindustrin
5 Regional struktur
År 1970 var 20 600 personer eller drygt 6 0 % av de branschanställda verksamma vid produktionsenheter inom Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus samt Jönköpings län. Inom dessa län fanns samtidigt 450 av beklädnadsindustrins 805 arbetsställen. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom beklädnadsindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. Beklädnadsindustrin är starkt koncentrerad till Borås kommunblock, som svarar för ca 23 % av,den totala branschsysselsättningen (år 1970). De största företagen inom kommunblocket var detta år Algot Johansson AB, AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik, Oscar Jacobson AB samt Magni AB (numera nedlagd). Den kraftiga sysselsättningsminskningen inom branschen under 1960-talet träffade Boråsregionen i förhållandevis mindre utsträckning än övriga delar av landet. Det är av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av beklädnadsindustrin. Detta har illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen (se tabell V.I). Beklädnadsindustrin har tidigare varit praktiskt taget obefintlig i norrlandslänen. En viss ändring härvidlag kommer att bli resultatet av de regionalpolitiskt betingade samarbetsprojekt som under senare år annonserats med staten och de två storföretagen Algot Johansson AB och AB Eiser som intressenter. Till följd av nyetablering av konfektionsföretag på sex orter kommer sysselsättning att beredas för ett beräknat antal av 1 600 personer i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län.
Beklädnadsindustrin
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka beklädnadsindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industri anställda inom kommunblocket
därav inom Företag med relativt stora beklädarbetsställen inom bransch nadsindu- och resp. kommunblock strin (%)
Vingåker
(D)
1 463
47,7
Tranås Ulricehamn Tranemo Svenljunga Borås
(F) (P) (P) (P) (P)
3 253 3 602 2 772 1 261 20 201
26,0 35,8 32,6 40,6 38,7
Grästorp Kyrkheden Malung
(R) (S) (W)
251 132 1 751
25,9 47,0 41,1
AB Ljungströms Konfektionsfabrik Widengrens i Vingåker AB AB Oscar Wige'n Ivar Wahl AB Gefa AB AB E Westlunds Konfektionsfabrik Algot Johansson AB AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik, Oscar Jacobson AB Jofama AB
Länsbokstav inom parentes. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Beklädnadsindustrin
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom beklädnadsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Älvsborgs
Malmöhus
6öteborgs o. Bohus
3önWöpinqs
Skaraborgs
Kristianstads
Södermanlands
Kopparbergs
Kronobergs
Stockholms
Västmanlands
Örebro
Östergötlands
Hallands
Kalmar
Antal branschanställda
Län T 1965
„_„
1970 Totala antalet branschonstöllda 1965=46330 I970» 33 895
148 Beklädnadsindustrin
6 SOU 1974:11
Export och import
Som tidigare antytts låter sig den beskrivna strukturutvecklingen av den svenska beklädnadsindustrin under 1960-talet endast förstås i ljuset av den internationella konkurrenssituation som branschen befunnit sig i under perioden. Denna har i avgörande avseenden varit densamma som för textilindustrin. En viktig skillnad har dock varit att den massiva importkonkurrensen med full kraft drabbade textilindustrin redan under 1950-talet medan den för beklädnadsindustrin gav sig tillkänna först under början av 1960-talet. Vid sidan av de grundläggande lönekostnadsnackdelarna i förhållande till utländska producenter har flera faktorer medverkat till att importkonkurrensen på beklädnadsområdet så snabbt fått ett kraftigt genomslag i branschstrukturen. Bland dessa kan främst nämnas den snabba liberaliseringen av den inomeuropeiska handeln under 1960-tälet samt frånvaron av annat än marginella importrestriktioner i Sveriges handel med lågprisländerna. Vidare har den snabba omstruktureringen av detaljhandeln med konfektionsvaror medfört tillkomsten av starka upphandlarorganisationer med möjlighet att snabbt organisera omfattande import från valfri del av världen. Strukturella svagheter hos den inhemska industrin, såsom svag produktutvecklings- och marknadsföringsfunktion, har även spelat en roll i sammanhanget. Av den totala marknadstillförseln av kläder svarade importen år 1970 för ca 50 %. Denna andel har under 1960-talet successivt ökat (25 % år 1965). Sammanlagt ligger den svenska årsimporten av kläder nu på en nivå omkring 1 600 milj. kr. Importutvecklingen framgår av tabell IV.I. Exporten av kläder låg ännu i början av 1960-talet lågt med årliga värden under 100 milj. kr. Uppgången har därefter varit utomordentligt snabb och procentuellt överträffat importökningen. Den årliga ökningen under 1960-talet var drygt 20 % (se tabell VI.II). Medan exporten till att börja med huvudsakligen var inriktad mot de nordiska grannländerna har avsättningsmarknaderna successivt vidgats till att omfatta även andra länder. Betydande export kan i dagsläget noteras på länder som Storbritannien, Västtyskland och USA. Tullavvecklingen i EG-länderna bör under de närmaste åren kunna innebära en kraftig exportstimulans. Ifråga om varusammansättningen föreligger väsentliga skillnader mellan importen och exporten av kläder. Medan den förra i betydande
Beklädnadsindustrin 149
Tabell Vl.I Importutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960-1972 (löpande priser).
Kläder (SITC 84)
Import Milj. kr i960 1965 1970 1972
Årlig förändring (%) 1960/70 1970/72
16,7
1 384 1 586
7,1
Tabell VI.II Exportutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960 - 1 9 7 2 (löpande priser). Export
Kläder (SITC 84)
Milj. kr
Årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
21,0
6,3
utsträckning består av enklare bomulls- och trikåplagg domineras exporten av kvalitets- och modeinriktade plagg i högre prislägen. Den svenska TEKO-exporten har under senare år underlättats av särskilda statliga stimulansåtgärder i form av bidrag och lånegarantier till enskilda företag för etablering av försäljning på nya marknader. Statligt stöd har även utgått till ett antal brett upplagda kollektiva aktioner för presentation av den svenska beklädnadsindustrins produkter.
151 SOU 1974:
Läder- och skoindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 622 Mkr Produktionens saluvärde 199 Mkr Export (SITC 61,85) 470 Mkr Import (SITC 61,85) 317 Mkr Produktionens förädlingsvärde 34tkr Förädlingsvärde per anställd 51 tkr Kapitalstock per anställd 9 226 st Antal anställda 215 st Antal företag 226 st Antal arbetsställen 6 st därav med > 200 anställda 74% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 25 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv46% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
-
-
0.5 20,5 9.5 0.4 8.9
-
8,5
-14,9
-
1971/72 22,3 34.5 18,8 9,7 13.6
7,1 1,3 4,6 6,1 8,8 -
1968 års priser 15 Mkr
löpande priser 15 Mkr 19%
19%
0.2%
0.2%
1 400 kr
1 400 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aristokrat Skoindustri AB. AB Bröderna Claesson ABC-fabrikerna, AB Carlsson & Äqvist, AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik. AB Glacéläderfabriken. AB KlavreSko. AB Klippans Läderfabrik. Knislinge Skofabriks AB, AB Wilh Grönvalls Läderfabrik. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (är 1970). Örebro, Jönköpings. Kristianstads. Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Simrishamn Broby Ängelholm Båstad
Kävlinge Kungälv Svenljunga Kumla
Kramfors Vännäs Övertorneå Pajala
Läder-oc
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet
155 155
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags-och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
157 157 158 159 161 162 164
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
166 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
169 169 169 170 171
Kapitel 5 Regional struktur
* '*
Kapitel 6 Export och import
I75
Förteckning över tabeller I.I II.I II.II II.III II.IV II.V II VI
Branschblandningen inom läder-och skoindustrin år 1970 . 156 Läder- och skoindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968-1971 . . . 158 Spridning i produktionsutveckling 159 Personalsammansättningen inom läder- och skoindustrin år 1970 160 Sysselsättningen inom läder- och skoindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 161 Spridning i sysselsättningsutveckling 161 Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). 163
154 Läder- och
skoindusthn
II.VII Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) II.VIII Investeringar inom läder-och skoindustrin 1965-1972 . . . III.I Förädlingsvärde per anställd inom läder- och skoindustrins delbranscher III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970 IV.I Lönekostnader inom läder-och skoindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom läder-och skoindustrin I V.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningskoncentration VI.I Import- och exportutveckling för läder- och skoindustriprodukter
163 164 167 167 169 170 171 174 j75
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom läder- och skoindustrin 1965-1973 157 Spridning i produktionsutveckling 159 Sysselsättningsutvecklingen inom läder- och skoindustrin 1965-1973 160 Spridning i sysselsättningsutveckling 162 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom läder- och skoindustrin 1965-1973 166 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 170 Länsvis fördelning av sysselsättningen 173
Läder- och skoindustrin
155 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till läder- och skoindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av garvning av läder, beredning av pälsskinn, tillverkning av reseeffekter och liknande varor av läder eller läderliknande material samt skotillverkning 1 . I nedanstående tablå redovisas delbranscherna samt anges verksamhetsinriktningen. SNI-kod2
Delbransch
Verksamhet
3231 Garverier
3232 Pälsberederier
3233 Lädervaruindustri
324 Skoindustri
Garvning. efterbehandling, prägling och lackering av läder. Skavning, uppmjukning, garvning-, färgning och annan beredning av pälsskinn. Tillverkning av hopfogade tavlor, ämnen och fållar samt varor av pälsskinn. Tillverkning av handväskor, plånböcker, portföljer, portmonnäer, resväskor och andra reseffekter. sadelmakeriarbeten och liknande varor av läder eller av plast. papp. textilmaterial och andra ersättningar för läder. Tillverkning av alla slags skor, damasker, benläder o.d.
2 Svensk näringsgrensindelning
Vissa arbetsställen inom läder- och skoindustrin producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher, samtidigt som arbetsställen vilka hänförs till andra branscher i viss omfattning även tillverkar läder- och skoindustriprodukter. Förekomsten av sådan branschblandning försämrar precisionsgraden hos branschfördelade data. För läder- och skoindustrin som helhet är emellertid branschblandning liten. Sålunda består 96 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av lädervaror och skor (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel (97 %) av den totala tillverkningen inom landet av dessa produkter (täckningsgrad) (se tabell I.I).
1 Tillverkning av andra beklädnadsartiklar än skor hänförs till beklädnadsindustrin.
156 Läder- och skoindustrin
Tabell I.I Branschblandningen inom läder- och skoindustrin år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Garverier Pälsberederier Lädervaruindustri Skoindustri
96,7 100,0 87,9 98,8
99 9 98 4 93,6 96 2
Hela läder- och skoindustrin
96,0
96,8
Läder- och skoindustrin
157 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom läder- och skoindustrin uppgick år 1970 till 317 milj. kr, vilket motsvarade 0,6% av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var 1,0%. Som dessa relationer antyder är det fråga om en mycket arbetsintensiv industribransch. Den är därmed mycket känslig för konkurrensen från länder med avsevärt lägre lönenivå än den svenska. Framför allt fr.o.m. mitten av 1960-talet har importen från dessa länder starkt trängt tillbaka den inhemska läder- och skoproduktionen. Minskningen av läder- och skoproduktionen var mellan åren 1965 och 1973 i genomsnitt 3,6 % per år (1968 års priser), vilket kan jämföras med en årlig produktionsökning på 4,5 % för hela industrisektorn (se diagram II.I). Snabbast har nedgången varit inom de markant arbetsintensiva lädervaru- och skobranscherna. Enbart under åren 1969-1971 minskade Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom läder- och skoindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
l ä d e r - och s k o i n d u s + r i n
'
'
— — hela i n d u s t r i n
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärde. Förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
158 Läder- och
skoindustrin
Tabell ELI Läder- och skoindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968-1971. Delbransch
Förädlingsvärde 1970
Volymu tveckling.
Index 1968=100
milj. kr
(%)
Garverier Pälsberederier Lädervaruindustri Skoindustri
62 14 81 160
19,6 4,4 25,6 50,4
105 101 98 97
94 98 93 92
95 99 79 78
Hela läder- och skoindustrin
100,0
andel
produktionsvolymen med totalt drygt 20 % inom dessa delbranscher (se tabell II.I). Den svenska självförsörjningen i fråga om skor, som år 1960 utgjorde 75 % av marknadstillförseln, har som en följd av utvecklingen minskat till 46 % år 1971, räknat i antal par. Utvecklingen har dock varit olika för olika skotyper. Självförsörjningen beträffande läderskor har mellan nämnda år minskat drastiskt, från 74 % till 34 %. Nedgången i den inhemska produktionen har till någon del kompenserats av en ökad tillverkning för export (främst träskor). Vidare har mönstret i den inhemska skokonsumtionen ändrats i riktning mot ökad efterfrågan av gummiskor, vilka huvudsakligen tillförs marknaden via import. Den svenska garveriindustrin var i början av 1960-talet huvudsakligen inriktad på hemmamarknaden. Den minskning som skett inom de största avnämarbranscherna (lädervaru- och skoindustrierna) har delvis kunnat kompenseras genom en ökad export. Av garveriernas produktion går f.n. ungefär hälften på export. Den internationella konkurrensen har tvingat fram en omfattande strukturomvandling inom delbranschen. Produktionen har koncentrerats till 11 garverier (år 1972) jämfört med 24 vid 1960-talets början. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Som tidigare framgått har produktionen inom läder- och skoindustrin minskat drastiskt sedan mitten av 1960-talet. Bakom detta genomsnitt 1 döljer sig emellertid ett mycket olikartat utvecklingsmönster för enskilda Värdeuppgifter anges i löpande priser. produktionsenheter. Denna spridning kring den genomsnittliga produkGenomsnittsvärdena för tionsutvecklingen har studerats för perioden 1968-1971 varvid antalet branschen baseras på samt- arbetsställen (1969, 1970 resp. 1971) fördelats procentuellt m.a.p. liga arbetsställen. Spridningen kring genomsnitts- produktionsförändringen från föregående år. Arbetsställen vilkas produkvärdena avser identiska ar- tionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktbetsställen parvis mellan ningen) från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. åren, vilket innebär att Beräkningsresultatet (se tabell II.II och diagram II.II) ger vid handen att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår. spridningen var påtaglig samtliga år 2 .
Läder- och skoindustrin
159 Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Awike lse från branschgenorr snittet > + 2 5 procentenheter
< - 2 5 proceri tenheter arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
1969 13,9
7,3
19,3
17,4
1970 13,7
16,3
22,1
18,8
1971 9,5
3,3
23,9
24,3
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på ver+ikalaxeln svarar:
30 Procentuell "^anställda
f ö r ä n d r i n g av f ö r ä d l i n g s v ä r d e t
[JJarbetsställen
J genomsnitt för branschen
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom läder- och skoindustrin uppgick år 1970 till 9 226 personer, vilket motsvarade 1 % av totala antalet industrianställda. Av de branschanställda var 40 % kvinnor, vilket kan jämföras med 22 % inom hela industrisektorn (se tabell II.III). Även andelen arbetarpersonal var betydligt högre än industrigenomsnittet.
1029 2k
anställda arbetsställen
923 23
anställda arbetsställen
786 20
anställda arbetsställen
mot-
160 Läder- och skoindustrin
Tabell II.III Personalsammansättningen inom läder- och skoindustrin år 1970. Personal-
Läder- och skoindustri
Hela industrin
kategori
Antal
Andel (%)
Män Kvinnor
5 458 3 768
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
Andel 9 226
7 670 1 556
59,2 40,8
77,7 22,3
100,0
83,1 9 226
100,0
73,2
16,9
100,0
26,8
100,0
Sysselsättningen inom läder- och skoindustrin har minskat i snabb takt. Enbart under åren 1966-1970 minskade antalet anställda med drygt 5 000. Denna markanta sysselsättningsnedgång har fortsatt även under 1970-talet. År 1973 beräknas antalet anställda ha uppgått till endast ca 7 200 mot 14 300 år 1965. Räknat i antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningsminskningen mellan åren 1965 och 1973 beräknats till drygt 9 % per år mot knappt 2 % för hela industrisektorn.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen 1965-1973. Index 1965 = 100.
inom
läder-
och
skoindustrin
Anställda
Timmar
l ä d e r - och skoindus+rin
'
^—•hela
'
industrin
Läder- och skoindustrin
Tabell H.IV Sysselsättningen inom läder- och skoindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda Utveckling.
1970 Index 1967 = 100
antal
andel(%) 1968
1971 Garverier Pälsberederier Lädervaruindustri Skoindustri
1 324 393 2 468 5 041
14,4 4,3 26,7 54,6
98 90 95 93
89 84 93 83
76 89 85 74
69 89 74 61
Läder- och skoindustrin
9 226
100,0
66 För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1 9 6 7 1971 (se tabell II.IV). Som framgår har det största sysselsättningsbortfallet inträffat inom skoindustrin - 40 % på fyra år. Delbranschens andel av den totala branschsysselsättningen minskade därmed från 57 % år 1967 till 5 3 % år 1971.
2.2.1 Spridning i sysselsättningsu tveckling Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen har studerats för åren 1 9 6 9 - 1 9 7 1 , varvid varje enskilt arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år. Arbetsställen med en avvikelse på mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. Som framgår var spridningen kring branschgenomsnittet påtaglig för samtliga år (se diagram II.IV och tabell II.V). Den kraftiga sysselsättningsminskning som inträffat inom branschen har således dolt ett mycket oenhetligt mönster de enskilda produktionsenheterna emellan. Flera produktionsenheter har förmått att expandera sin sysselsättning trots den drastiska sysselsättningsminskningen för branschen som helhet. Det bör särskilt framhållas att de i diagrammet redovisade genomsnitts-
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från branschgenomsnittet >+25 procentenheter < - 2 5 procentenheter arbetsställen andel i %
anställda andel i %
arbetsställen andel i %
anställda andel i %
1969 3,3
2,1
14,8
8,3
1970 6,2
5,5
15,9
10,3
1971 1,5
0,3
11,9
9,8
162 Läder- och
skoindustrin
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
°A> 40
1029 anställda 24 arbetsställen
923 anställda 23 arbetsställen
40-
1971 30788 anställda 20 arbetsställen
2010-
-30 |anställda
-25 -20 -15 -10 -5 ±0 5 Procentuell f ö r ä n d r i n g , av sysselsättningen JJ arbetsställen
f genomsnitt för branschen
förändringarna för branschen baseras på samtliga arbetsställen som fanns inom branschen respektive år medan däremot spridningen kring genomsnitten avser identiska arbetsställen under två på varandra följande år. Detta innebär att spridningen ej innefattar under respektive mätår nedlagda arbetsställen. Spridningsmönstret kan bibringa uppfattningen att sysselsättningsminskningen för branschen inte varit särskilt drastisk. Den markanta nedgången beror främst på att ett mycket stort antal produktionsenheter har lagts ned.
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Läder- och skoindustrin består uteslutande av små och medelstora företag (se tabell II.VI). I detta avseende avviker branschen markant från
Läder- och skoindustrin
163 Tabell II.VI Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Före tagsstorlek efter antal anställda
Hela industrin
Läd er- och skoindustrin Antal företag
Förädlingsvärde Anställda milj. kr
andel (%)
antal andel
(%)
Föräddärav vid företag med lingsvärdeendast ett andel (%) arbetsställe
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
Småföretag Medelstora företag Storföretag
52,4
5 038
54,3
96,3
20,9
24,6
100-499 500-
47,6
4 244
45,7
66,4
21,0 58,1
21,2 54,2
Samtliga företag
5-
100,0
9 282 100,0
82,7
100,0
100,0
5-
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
företagsstrukturen inom industrin som helhet, där storföretagen ( > 500 anställda) svarar för en dominerande del av sysselsättning och produktion. 1 fråga om sysselsättningens fördelning på olika arbetsställestorlekar kan nämnas att arbetsställen med mindre än 200 anställda år 1970 svarade för inte mindre än 83 % av branschens sysselsättning, jämfört med 42 % inom industrin som helhet (se tabell II.VII). Det mest påtagliga i läder- och skoindustrins strukturutveckling är den kraftiga minskning av större företag och produktionsenheter som skett sedan mitten av 1960-talet. Enbart mellanåren 1967 och 1971 minskade antalet arbetsställen från 275 till ca 200, varvid sysselsättningsandelen för produktionsenheter med mer än 200 anställda minskade kraftigt. Detta utvecklingsmönster har framför allt karaktäriserat skoindustrin. Den kraftigt krympta läderskotillverkningen beror främst på nedläggningar av större företag som Oscaria, Gyllene Gripen, KF:s skofabriker och Sju Skomakare. Idag finns 36 läderskoföretag, huvudsakligen mindre familje-
Tabell H.VII Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
5 - 49 50-199 200 499 500-999 1000Samtliga arbetsställen
Hela industrir
Läder- och skoindustrin Arbetsställen
Föra dlingsvärde
Anställda
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
antal
andel(%)
milj. kr
andel(%)
antal
andel (%)
167 53 6
73,9 23,5 2,6
101 167 49
31,9 52,7 15,4
2 987 4 645 1594
32,4 50,3 17,3
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
9 226
100,0
100,0
100,0
164 Läder- och skoindustrin
företag. Antalet träskotillverkande arbetsställen har däremot ökat avsevärt och uppgick år 1971 till ca 75 st. mot endast 20 st. år 1960. Produktionen av träskor har expanderat kraftigt främst genom en ökad avsättning på export.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom läder- och skoindustrin är förhållandevis låg. Den genomsnittliga kapitalstocken per anställd uppgick till ca 51 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att genomsnittet för industrin som helhet är ca 110 000 kr. Enligt det här använda måttet finns 0,5 % av industrins totala kapitalstock inom läder- och skoindustrin. Motsvarande sysselsättningsandel ligger vid 1 % (år 1970). Inom branschen har under perioden 1965-1972 investerats ca 120 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 15 milj. kr. Därmed har endast 0,2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på läder- och skoindustrin. Investeringsvolym per anställd och år har uppgått till i genomsnitt 1 400 kr, vilket motsvarar 2,7 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd inom läder- och skoindustrin
Tabell II.VIII Investeringar inom läder- och skoindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Hela läderoch skoindustrin
Hela industrin
15 19
6 199 31
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (krön or)
6 800
72 94 111 106 39 61 67 79
110 112 108 117 122 125 129 118
102 532
51 L11
Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100)
genomsnitt
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1966-1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 1
Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970)
Läder- och skoindustrin
uppgick år 1970 till endast en femtedel av genomsnittet för hela industrin. Investerings- och kapitalförhållandena framgår av tabell II.VIII. Branschens allmänt svaga utveckling kommer även till synes på investeringssidan. Särskilt inom skoindustrin har investeringsaktiviteten varit svag sedan mitten av 1960-talet. Inom övriga läderindustrin har investeringarna pendlat kring en genomsnittligt oförändrad nivå. Skoindustrin utmärks av en lägre kapitalintensitet än övrig läderindustri. Bidragande till att branschens och särskilt skoindustrins registrerade investeringar utvecklats svagt kan vara dels det leasingförfarande som förekommer ifråga om vissa maskinutrustningar för branschen, dels inköp av begagnade maskiner som ej registreras i statistiken.
166 Läder- och skoindustrin
Arbetsproduktivitet 1
Arbetsproduktiviteten inom läder- och skoindustrin har sedan mitten av 1960-talet ökat i ungefär samma takt som inom industrin som helhet. Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat med 4,7 % per år mot 4,9 % för industrin som helhet. Motsvarande ökningstal för produktionsvolymen per timme beräknas ha uppgått till 6,2 % respektive 6,5 %. Produktivitetsökningen inom läder- och skoindustrin har i mycket hög grad betingats av nedläggningar av olönsamma produktionsenheter. Det Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom läder- och skoindustrin 1965-1973. 1968 års priser Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
'
'
•" läder- och skoindustrin
'
'
'
'
•— •— • • hela industrin
Läder- och skoindustrin
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom läder- och skoindustrins delbranscher. Delbransch
Genomsnitt år 1970
Garvcrier Pälsberederier Lädervaruindustri Skoindustri
46 600 kr 36 300 kr 33 000 kr 3 1 7 0 0 kr
Hela läder- och skoindustrin
34 400 kr
Hela industrin
53 100 kr
har här främst varit fråga om arbetsställen med låg arbetsproduktivitet i förhållande till branschgenomsnittet. Produktivitetsökningen vid kvarvarande arbetsställen har legat väsentligt under branschgenomsnittet. Förädlingsvärdet per anställd inom läder- och skoindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 34 400 kr mot 53 100 kr för industrigenomsnittet. Denna nivåskillnad förklaras av bl.a. den avsevärt lägre kapitalintensiteten inom läder- och skoindustrin. Även andra faktorer, såsom kapitalets åldersstruktur och lönsamheten på olika produkter, påverkar produktivitetsnivån. I tabell III.I anges förädlingsvärdet per anställd för delbranscherna inom läder- och skoindustrin. Den högsta produktivitetsnivån uppvisas för garverier, som dessutom är den delbransch som haft den snabbaste produktvitetsökningen (1968-1971). Garverierna har ett i förhållande till övriga delar av branschen litet inslag av manuella produktionsmetoder. Till bilden hör även att garverierna rymmer förhållandevis moderna produktionsanläggningar. Det lägsta förädlingsvärdet per anställd föreligger för skoindustrin, vilket delvis förklaras av en låg kapitalstock per anställd jämfört med andra delar av branschen.
Tabell III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970. Avvikelse från Arbetsställen branschens genomandel (%) snittliga förädlings- antal värde per anställd
Förädlingsvärde
Anställda antal
andel (%)
andel (%)
(%) <-50 -50 - -10 -1010 10 - 50 > 50
22 86 48 44 20
9,7 38,0 21,2 19,5 8,8
471 3 303 2481 1 853 1 024
5,1 35,8 26,9 20,1 11,1
max
2,5 25,6 26,9 25,5 min 16,6
< ± 0 >± 0
136 84
60,1 37,1
4 961 4 171
53,8 45,2
max 40,4 min 56,9
Anm.: Procenttalen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdcandelarna är ungefärliga.
Läder- och skoindustrin
I tabell III.II sammanfattas hur läder- och skoindustrins produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet (år 1970). Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga förädlingsvärde per anställd.
Läder- och skoindustrin
169 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom läder- och skoindustrin uppgick år 1970 till 25 500 kr och låg därmed 19% under industrigenomsnittet (31 600 kr). Som framgår av tabell IV.I var det främst relativlönen för arbetare som väsentligt understeg industrigenomsnittet. Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 8,4 % per år, vilket var samma ökningstakt som för hela industrin. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till i genomsnitt ca 56 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relation till mellan 55 % och 65 %. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965-1970, ett förhållande som inte är specifikt för läder- och skoindustrin.
Tabell IV.I Lönekostnader inom läder- och skoindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpcrsonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Läder- och skoindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad* Industrin som helhet - tkr/år — rel. lönekostnad
15 0 83
17,7 22,5 27,2 32,3 40,1 17,0 20,1 25,5 82 83 91 90 92 81 80 81 1
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Genomsnittet för hela industrin • 100.
Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
170 Läder- och skoindustrin
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom läder- och skoindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970 1965
1970 Lädervaru- och skoindustri
38 Hela industrin
4.1.2 Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom läder- och skoindustrin uppgick år 1970 till 235 milj. kr och utgjorde därmed 3 8 % av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet var samtidigt 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som speglar kapitalintensiteten, uppgick samma år till 74 % inom branschen jämfört med 59 % för industrin som helhet.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom utbetalade löner, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
Lönekostnadsandelarna varierar mellan de enskilda arbetsställena inom branschen. Denna spridning har studerats för åren 1 9 6 9 - 1 9 7 1 , varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som presenteras i diagram III.I ger vid handen att spridningen var påtaglig. Lönesummans (och därmed lönekostnadernas) andel av förädlingsvärdet låter sig således inte enbart
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
°/o 20
1029 anställda 24 arbetsställen
923 anställda 23 arbetsställen
Q^rjppj i r i H i r u ^ ^ 20-
786 anställda 20 arbetsställen
10-
r^l^Hipi lilir^r^ninnn | 40
45 *5
' 65
ftn 80
Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o |
J anställda
[JJ]] arbetsställen
f genomsnitt för branschen
»5 85
an 90
a<; 95
Läder-
beskrivas med genomsnittsvärden för branschen. Det kan tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet ej medtagits i diagrammet. Det kan nämnas att inte mindre än 41 arbetsställen inom branschen med tillsammans drygt 2 000 anställda (år 1970) redovisade en lönesummeandel av förädlingsvärdet på mer än 90 %. Om hänsyn tas till ovannämnda påslag erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnad som är större än förädlingsvärdet. Detta är ett uttryck för dels de hantverksmässiga driftsförhållandena som utmärker vissa delar av branschen, dels en svag lönsamhet för flera av branschens produkter.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på råvaror och halvfabrikat. Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat för läder- och skoindustrin är bl.a. oberedda hudar och skinn, läder samt sulor och klackar av gummi eller plast. För branschens arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 288 milj. kr vilket motsvarade 46 % av saluvärdet. Kostnadsandelarna är något olika delbranscherna emellan. Variationsbredden mellan högsta (garverier) och lägsta (lädervaruindustrin) kostnadsandel uppgick år 1970 till 18 procentenheter. Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970 Läder- och skoindustrin
46 Hela industrin
172 Läder- och skoindustrin
Regional struktur
Läder- och skoindustrin är i hög grad lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Inom Örebro, Jönköpings och Kristianstads län återfinns drygt 4 0 % av sysselsättningen och nära 100 av branschens totalt 226 arbetsställen. I Norrlands finns ingen produktion av betydelse med undantag av ett antal skoföretag i Kramfors. ^ Av diagram V. I framgår hur de anställda inom branschen fördelades åren 1965 och 1970 på de för branschen sysselsättningsmässigt 15 största länen. Den mycket kraftiga sysselsättningsminskning som varit utmärkande för branschens utveckling sedan mitten av 1960-talet har slagit ojämnt i regionalt hänseende. Särskilt hårt har Örebro- och Kumlaregionerna drabbats genom skoindustrins markanta tillbakagång. År 1965 fanns 3 750 personer, motsvarande en fjärdedel av branschens sysselsatta, inom Örebro län. Av branschens totala sysselsättningsminskning fram till 1970 (ca 5 000 personer) berörde hälften Örebro län. Länets tidigare dominerande ställning inom läder- och skoindustrin har därmed upprört (se diagram V.I). Det är i detta sammanhang även av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av läder- och skoindustrin. Detta har här illustrerats som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka branschen år 1970 svarade för en väsentlig andel av den totala industrisysselsättningen.
Läder- och skoindustrin 173
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antelt anställda inom läderoch skoindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Örebro
Jönköpings
Kristianstads
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Malmöhu6
Västernorrlands
Hallands
Kopparbergs
Kronobergs
Kolmar
Blekinge
Stockholms
Västmanlands
Västerbottens
—
„.„
•
CM
»^
r*
Antal branschanstöllda
Lön
r=l ,__
g
1970 Totala antalet bran«chan«tällda 1965" 14347 |970,
9 M 8
•"
174 Läder- och skoindustrin
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka läderoch skoindustrin år 1970 svarade för minst 10% av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industrianställda mom kommunblocket
Simrishamn Broby Ängelholm Båstad Kävi inge Kungälv Svenljunga Kumla Kramfors
(L) (L) (L) (L) (M) (0) (P) (T) (Y)
Vännäs Overtorneå Pajala
(AC) (BD) (BD)
1643 2 933 1 985 1697 1428 1 539 1 261 1 773 3 351
därav inom läder- och skoindustrin (%)
Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock
20 12 14 14 16 28 16 22 15
AB Lhrnberg & Son Läderfabrik Knislinge Skofabriks AB AB Wilh. Grönwalls Läderfabrik AB Glaceläderfabriken AB Bröd. Claesson, ABC-Labrikerna Elmo-Calf AB AB Nordinggrå Skofabrik AB I E Norlings Skofabriker AB Docksta Skofabrik
220 12 113 14 77 22
Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Läder- och
skoindustrin
Export och import
I likhet med utvecklingen för textil- och konfektionsindustrierna har den svenska läder- och skoindustrin under trycket från en stark importkonkurrens trängts tillbaka på hemmamarknaden. Importkonkurrensens styrka har legat i, jämfört med svenska förhållanden, lägre lönekostnader hos de utländska tillverkarna. Som framgår av tabell VI.I har importökningen varit betydligt snabbare för skor än för övriga branschprodukter. Utvecklingen på skosidan sammanhänger med kraftiga importökningar i fråga om läder- och gummiskor. Den svenska tillverkningen av kängor och pjäxor av läder har dock berörts förhållandevis lite av importkonkurrensen. Exporten har sedan år 1960 ökat i en väsentligt snabbare takt än importen. Detta måste dock ses mot bakgrund av att exporten var mycket låg i utgångsläget. På skosidan avser exportökningen framför allt träskor, men även exporten av läderskor har ökat något. Försämrade avsättningsmöjligheter på hemmamarknaden har vidare lett till att garverierna etablerat en inte obetydlig export. Till skillnad från textil- och konfektionsindustrierna har något exportstöd tidigare inte utgått till läder- och skoindustrin. I de särskilda åtgärderna, som införts i försörjningsberedskapssyfte, ingår dock exportstimulerande åtgärder för garveri- och skoindustrierna. Dessa åtgärder kommer att löpa under en försöksperiod på fyra år med början budgetåret 1973/74.
Tabell VI.I Import- och exportutveckling för läder- och skoindustriprodukter (löpande priser). SITC nr
Import
Export
Milj. kr
Årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
Läder,lädervaror och beredda pälsskinn
68,5
128,8 159,6 174,6
8,8
4,6
85 Skor
86,2
170,1 310,6 358,0
13,7
7,4
61 Läder, lädervaror och beredda pälsskinn
21,5
58,5 121,8 154,3
18,9
12,6
Skor
7,9
19,9
25,6
23,0
85 Varugrupp
77,6 117,4
177 SOU 1974:11
Trävaruindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970
1965/70
Produktionens saluvärde 7 702 Mkr Export (SITC 24, 6 3 1 - 2 ) 2 338 Mkr Import (SITC 24, 6 3 1 - 2 ) 386 Mkr Produktionens förädlingsvärde 3 695 Mkr därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 17 % Förädlingsvärde per anställd 47 tkr Kapitalstock per anställd 70 tkr Antal anställda 79 284 st därav inom storföretag 16 % Antal företag 2 334 st därav storföretag 13 st Antal arbetsställen 2 492 st därav med 200-499 anställda 47 st 500anställda 8 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 60 % Lönekostnad per anställd 28 tkr Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 48 % Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1970/71
1971/72
7,5 6,9 6,8 9,4
3,9 11,3 4,2 2,7
14,3 10,6 3,9 16,7
8,7
6,6
14,5
0,7
3,9
2,2
8,6
10,0
9,4
löpande priser 413 Mkr
1968 års priser 404 Mkr
43%
43%
6,5 %
6,5%
5 400 kr
5 200 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): AB Llementhus, Facit AB, HSB Industrier AB Borohus, AB Iggesunds Bruk, Ji-Te AB, AB Gustav Kähr, Marbodal AB, Skogsägarnas Industri AB, AB Statens Skogsindustrier, Svenska Cellulosa AB. Branschsysselsättningsmässigt
fem största länen (år 1970):
Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs samt Kopparbergs län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 60 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Ydre, Högsby, Tibro, Gagnef, Ovanåker, Berg, Sorsele, Åsele, Älvsbyn, Arvidsjaur, Jokkmokk, Överkalix, Pajala. . 12
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för trävaruindustriprodukter
181 181 182
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutvecklingen
184 184 185 186 187 189 190
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
192 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
195 195 195 196 197
Kapitel 5 Regional struktur
199 Kapitel 6 Export och import
202 Förteckning över tabeller 1.1 I.II II.I
Branschblandningen inom trävaruindustrin år 1970 Försörjningsbalans för trävaruprodukter år 1968 Trävaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 II.II Spridning i produktionsutveckling II.III Personalsammansättningen inom trävaruindustrin år 1970 . II.IV Sysselsättningen inom trävaruindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling II.VI Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) II VII Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) .
182 183 184 186 186 187 188 189 189
Trävaruindustrin
SOU 1974:11 II.VIII Investeringar inom trävaruindustrin 1965-1972 191 III.I Förädlingsvärde per anställd inom trävaruindustrin år 1970 . 193 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 193 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser inom vissa delbranscher år 1970 . . . . 194 IV.I Lönekostnader inom trävaruindustrin 195 IV.II Lönekostnadsandelar inom trävaruindustrin 196 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 198 V.I Regional sysselsättningskoncentration 201 VI.I Import- och exportutvecklingen för trävaror 203 Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom trävaruindustrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrin 1 9 6 5 1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
184 185 187
188 192 197 200
Trävaruindustrin
Inledning
1.1 Branschbegreppet Till trävaruindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet, består av sågning, hyvling och kemisk behandling av trä samt vidareförädling till trävaror av alla slag. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom trävaruindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch.
SNI-kod1
Delbransch
Verksamhet
33111 Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk
Torkning, sågning och hyvling av trä till sågat och hyvlat virke och andra mellanprodukter av trä, såsom sliprar, diverse ämnen samt ram- och möbellister. Träimpregnering.
33112 Trähus-och byggnadssnickeriindustri
Tillverkning av monteringsfärdiga trähus samt av byggnads- och inredningssnickerier av trä såsom hyllor och skåp, dörrar, dörrkarmar, fönster, fönsterbågar och fönsterkarmar.
33119 Annan trämaterialindustri
Tillverkning av fanér, lameller och parkettstav samt hopfogning till kryssfanér, lamellträ och sammansatt parkettstav. Tillverkning av spånskivor och annan till föregående delbranscher ej hänförbar trämaterialtillverkning.
3312 Träförpackningsindustri
Tillverkning av behållare av trä för förvaring eller transport.
332 Trämöbelvaruindustri
Tillverkning av stoppade och ostoppade möbler, utom metall- och plastmöbler. Tillverkning av höljen och skåp för radiooch TV-apparater, grammofoner, symaskiner och liknande. Tillverkning av madrassoch resårbottnar.
3319 Övrig trävaruindustri
Tillverkning av hushålls- och prydnadsartiklar av trä, trästegar, skoblock, modellsnickerier och andra till föregående delbranscher ej hänförbara trävaror.
Svensk näringsgrensindelning.
SOU 1974:11 Tabell I.I Branschblandningen inom trävaruindustrin år 1970. Delbransch
Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Annan trämaterialindustri Träförpackningsindustri Övrig trävaruindustri Trämöbelvaruindustri
96,1
97,2
94,7 94,9 83,3 86,3 96,0
95,1 91,7 74,9 87,3 94,6
Hela trävaruindustrin
98,9
99,0
Det förekommer att arbetsställen inom en bransch producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher (branschblandning). För trävaruindustrin som helhet är denna branschblandning negligerbar. Som framgår av tabell 1.1 består 99 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av trävaruprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en lika stor andel av den totala tillverkningen av trävaruprodukter i riket (täckningsgrad). Av tabellen framgår vidare att branschblandningen är något varierande delbranscherna emellan. Branschblandningen är lägst inom sågverk och hyvlerier, som är den största delbranschen, och högst inom delbranschen träförpackningsindustri.
1.2 Användningsområden för trävaruindustriprodukter Inom trävaruindustrin tillverkas produkter för såväl slutlig användning, dvs. konsumtions- och investeringsändamål, som för vidare förädling i produktionsystemet (insatsvaror). Som framgår av tabell I.II är branschens produktion i väsentlig grad inriktad på insatsvaror, vilka går till i första hand byggsektorn.
Trävaruindustrin
183 Tabell I.II Försörjningsbalans för trävaruprodukter år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Import
Användning 95 % 5 % 100%
^
Export 24 % Inhemsk användning 76 % 100 % därav //// - investeringar - privat konsumtion - offtentlig förbrukning - lagerökning - insatsvaror i produktionssystemet -
därav till byggnadsverksamhet trävaruindustri massa och pappersindustri övriga sektorer
6% 14% 1% 1% 78%
100% 63% 20% 8% 9%
100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
184 Trävaruindustrin
Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 3 695 milj. kr. Branschen svarade därmed för 7,5 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 8,6 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, låg på 48 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom trävaruindustrin med i genomsnitt 5,9 % per år jämfört Tabell II.I Trävaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år Delbransch
milj. kr
andel (%)
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Annan trämaterialindustri Trä förpackningsindustri Trämöbelvaruindustri Övrig trävaruindustri
1 371 1240 183 42 695 164
37,1 33,6 5,0 1,1 18,8 4,4
Hela trävaruindustri
3 695
100,0
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom trävaruindustrin 1965-1973 1968 års priser. Index 1965 = 100.
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
'
'
"trövoruinduGtrin
'
•""•••hela
'
industrin
Trävaruindustrin
med 5 % inom industrin som helhet. Den årliga produktionsökningen var därmed något lägre under denna period än under 1960-talets första hälft. Trots den dämpade aktiviteten inom byggsektorn har den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet för trävaruindustrin inneburit en förhållandevis hög produktionstillväxt. Under åren 1971-1973 beräknas den årliga volymökningen ha uppgått till 5,5 % mot 3,7 % för hela industrisektorn. Som framgår av diagram II.I kan denna produktionsuppgång inom trävaruindustrin helt tillskrivas åren 1972-1973, väsentligen betingad av en stark exportkonjunktur. produktionsutveckling1
2.1.1 Spridning i
Den genomsnittliga produktionsutvecklingen för trävaruindustrin döljer ett mycket oenhetligt mönster såväl mellan delbranscherna som mellan enskilda arbetsställen inom delbranscherna. Denna spridning kring den genomsnittliga utvecklingen har studerats för några av trävaruindustrins delbranscher avseende åren 1 9 6 8 - 1 9 7 1 . Härvid har arbetsställena inom resp. delbransch för vart och ett av åren klassificerats efter produktionsutvecklingen från närmast föregående år. En uppdelning har gjorts i tolv klasser med två öppna klasser för arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt. Spridningen, som var påtaglig för samtliga år, har illustrerats i diagram II.II och tabell II.II avseende utvecklingen 1969/1970 2 .
1 Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga förändringar för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70. Löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på v e r t i k a l a x e l n svarar :
Trömöbelvaruindustri
I 591 51
onställda arbetsställen
S å g v e r k , hyvlerier, t r ä i m p r e g n e r i n e j s v e r k 20 2807 a n s t ä l l d a 92 a r b e t s s t ä l l e n
10 - j 0
i—rrm f~mn rTTTTI Flmi r—rrrr, r T m r i m i ^-rrm r^-rmi 1
1 I T r ä h u s - och byggnadssnickeriindustri
20 2616 77
10-
L j l M j l Q C l rnlr^i^l-TrnirTTTTl
5 I0 13 ' 15 20 25 30 35 P r o c e n t u e l l f ö r ä n d r i n g ov f ö r ä d l i n g s v ä r d e t
"Hemställda
[JJJarbetsställen
f genomsnitt f ö r branschen
|
]
anställda arbetsställen
mot-
186 Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell H.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Avvikelse från resp delbranschgenomsnitt (1969/1970)
Trämöbelvaruindustri Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Trähus- och byggnad ssnickeriindustri
< - 25 procentenheter
> + 25 proc:entenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
17,7
10,6
15,9
21,1
31,9
33,4
22,1
20,2
14,8
18,4
16,2
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 79 284 personer. Branschen svarade därmed för 8,6 % av totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandel uppick till 7,5 %. Som framgår av tabell II.III uppgår andelen kvinnor inom trävaruindustrin till endast 10 % jämfört med 22 % inom industrin som helhet. Även tjänstemannaandelen är förhållandevis låg inom branschen (16 %), vilket delvis förklaras av den låga teknikerintensiteten (2 % jämfört med 7 % för hela industrin). Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom trävaruindustrin med ca 2 800 personer (0,7 % per år). Under lågkonjunkturen 1971 minskade sysselsättningen till 1965 års nivå. Under åren 1972 och 1973 beräknas antalet anställda ha ökat med drygt 2 % per år. Under 1973 var därmed sysselsättningsnivån ungefär densamma som under år 1970. Räknat i antal arbetade timmar har sysselsättningen inom branschen minskat med i genomsnitt 1,2 % per år mellan 1965 och 1973. Inom hela industrisektorn har motsvarande minskning uppgått till nära 2 % per år.
Tabell II.III Personalsammansättningen inom trävaruindustrin år 1970. Personalkategori
Antal
Män Kvinnor
71 153 8 131
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
Trävaruindustrin
79 284
66 295 12 989
Hela industrin Andel (%] 89,7 10,3
Andel (%) 100,0
83,6 79 284
16,4
77,7 22,3
73,2 100,0
26,8
100,0
Trävaruindustrin
187 Tabell II. IV Sysselsättningen inom trävaruindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Anställda
Delbransch
Utveckling. ndex 1967 = 100
1970 antal Sågverk, hyvlerier, 28 074 träimpregneringsverk Trähus- och byggnads26 157 snickeriindustri Annan trämaterial3 708 industri Träförpacknings1 172 industri Trämöbelvaruindustri 15 912 4 261 Övrig trävaruindustri Hela trävaruindustrin 79 284
1970 1971
andel (%)
1968 1969
35,4
33,0
4,7
1,5 20,0 5,4
90 101 101
90 105 103
103 104 101
104 96 101
100,0
102 Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
'
'
i trävaruindustrin
'
'
— —» — hela
'
'
'
'
industrin
Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrins delbranscher föreligger för perioden 1967-1971 och redovisas i tabell II.IV. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Som tidigare illustrerats beträffande produktionsutvecklingen kan det ofta vara upplysande att utöver genomsnittliga förändringstal även beskriva spridningen kring dessa genomsnitt. Beträffande produktionsutvecklingen har detta gjorts i avsnitt 2.1.1 och avseende sysselsättningen illustreras denna spridning i diagram II.IV. Arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt separatredovisas i tabell II.V 1 .
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen 1969 och 1970 vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
188 Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.IV Spridning av sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
10 °/o pS vertikalaxeln motsvarar:
Trä möbel varuindustri
4030-
I 591 anställda 51 arbetsstollen
20-
n Lim
10-
rinnl
nffllr-HTTTirL.
-1,0
SSqverk, hyvlerier, träimpreqnerinqsverk
40-
2 807 anställda 92 arbetsställen
302010-
JBp l|nm|r-m|,^
•—fTTT| i—TTTT^ I TiTTI I
Trähus- och byqgnadssnickeriindus+ri
2616 anställda 77 arbetsställen
-20 LJan6tälldo
-15 -10 -5 ±0 • • " 5 10 15 Procentuell f ö r ä n d r i n q av sysselsättningen [HT] arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Trämöbelvaruindustri Sågverk, hyvlerier träimpregneringsvcrk Trähus- och byggnadssnickeriindustri
Avvikelse fr;in resp. delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 25 procentenheter
> + 2 5 procc ntenheter
arbetsställen andel i %
andel i%
arbetsställen andel i %
andel i %
3,7
1,5
5,1
5,7
2,8
1,3
6,1
5,9
4,3
1,9
6,5
5,3
anställda
anställda
Trävaruindustrin
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Trävaruindustrin domineras produktions- och sysselsättningsmässigt av små och medelstora företag. I detta avseende avviker branschen påtagligt från industrigenomsnittet. Småföretagen inom trävaruindustrin svarar för omkring hälften av produktionsvärdet medan motsvarande andel inom industrin som helhet stannar vid en femtedel (år 1970). Storföretagens andel av produktionsvärdet uppgår till endast ca 17 % mot 58 % inom hela industrin (se tabell II.VI). Den starkaste småföretagsdominansen noteras för träförpackningsindustrin inom vilken denna företagskategori svarar för i runda tal 90 % av produktionen. Bland de större tillverkarna inom trähus- och byggnadssnickeriindustrin kan nämnas Skogsägarnas Industri AB, AB Elementhus, AB Gustav Kähr och Ji-Te AB. Inom delbranschen sågverk och hyvlerier har bl.a. AB Statens Skogsindustrier och AB Iggesunds Bruk omfattande verksamhet. Inom delbranscherna annan trämaterialindustri och trämöbelvaruindustrin återfinns bl.a. Tarkett AB resp. Ulferts Fabriker AB och NKR Miljö AB. Tabell II.VI Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Hela industrin
Trävaruindustrin
Företagsstorlek efter antal anställda
Antal företag
Förädlingsvärde Anställda ~TT TT , andel milj. andel antal (%) kr. (%)
därav vid Förädföretag med lingsvärde endast ett andel (%) arbetsställe
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
5 - 99
2 201
1838 51,0
44 411
55,5
95,1
20,9
24,6
100-499 500-
120 13
1 164 32,3 605 16,7
23 456 12 399
29,0 15,5
57,9 23,3
21,0 58,1
21,2 54,2
2 334
3 607 100,0
80 066
100,0
73,2
100,0
100,0
Samtliga företag
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbotsställestorlek efter antal anställda
Hela industrin
Trävaru industrin Arbetsställen
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
42,4 34,6 15,6 6,0 1,4
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
100,0
Förädlingsvärde
Anställda antal
andel (%)
7,8
33 620 27 419 12 375 4 749 1 121
3 607 100,0
79 284
antal
andel (%)
milj. kr.
5-49 50-199 200-499 500-999 1 000-
2 135 302 47 7 1
85,7 12,1 1,9 0,3 0,0
1 361 37,7 1 307 36,3 657 18,2
Samtliga arbetsställen
2 492
100,0
• 282
andel (%)
190 Trävaruindustrin
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre enheterna. Av det totala antalet branschanställda var år 1970 inte mindre än drygt 75 % verksamma vid arbetsställen med färre än 200 anställda. Motsvarande andel inom hela industrin låg samtidigt på drygt 40 %. Antalet större produktionsenheter inom trävaruindustrin är relativt få. Av de år 1970 ca 2 500 arbetsställena hade endast 8 st. över 500 anställda. Dessa produktionsenheter svarade för drygt 7 % av sysselsättningen, vilket kan jämföras med 40 % för motsvarande storleksgrupp inom industrin som helhet. Under perioden 1965-1970 har antalet produktionsenheter inom trävaruindustrin minskat med 169 st. 1 , varigenom den genomsnittliga arbetsställestorleken kommit att öka något (från 29 personer 1965 till 32 personer 1970). Räknat i produktionsvolym låg den genomsnittliga arbetsställestorleken år 1970 ca 45 % över 1965 års nivå. Industristatistiken innefattar endast anläggningar med mer än 5 anställda. Det kan nämnas att inom enbart sågverksindustrin fanns år 1965 i runda tal 3 400 anläggningar med mindre än 5 anställda. Man kan dock förmoda att ett mycket stort antal av dessa 1 igts ned under perioden p.g.a. strukturrationaliseringen inom denna delbransch. 2 Kapitalstock per anställd mätt med brand försäkringsvärdet år 1970.
2.4 Investeringsutvecklingen Kapitalintensiteten 2 inom trävaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 70 000 kr mot ca 110 000 kr inom industrin som helhet. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 5,4 % inom trävaruindustrin (år 1970). Inom trävaruindustrin har under perioden 1965-1970 investerats totalt 3 235 milj. kr (1968 års priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 404 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 6,5 % fallit på trävaruindustrin. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 5 200 kr och därmed legat ca 24 % under motsvarande genomsnitt för hela industrisektorn.
Trävaruindustrin 191
SOU 1974:11 Tabell II.VIII Investeringar inom trävaruindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Totala investeringar -årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%)
Hela trävaruindustrin
Hela industrin
187 35
404 43
6 199
7 000'
5 200
6 800
92 118 102 136 90 119 133 113 113
99 128 108 135 99 113 122 115 115
110 112 108 117 122 125 129
2 460
5 571
102 532
70 Hl
Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965 - 1 9 7 2 (kr) Investeringsutvecklingen (index 1965 - 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
118 Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970) 1
Genomsnitt 1967-1972.
192 Trävaruindustrin
Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom trävaruindustrin med i genomsnitt 5,2 % per år mot 5,4 % per år för hela industrin. Under åren 1971-1973 beräknas arbetsproduktiviteten ha ökat med 5,3 % mot 4,2 % inom industrin som helhet. Produktionsvolymen per timme har mellan 1965 och 1973 ökat med i genomsnitt 7 % per år mot 6,5 % inom hela industrin.
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 150
Arbetsproduktivitet förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
Produktionsvolym
^965
'
'
•trävaruindustrin
'
'
«•-—hela
per
'
anställd
industrin
'
'
'
1973"
Trävaruindustrin
193 Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom trävaruindustrin år 1970. Delbransch
Genomsnitt
Sågverk, hyvlerier, träimpregncringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Annan trämaterialindustri Träförpackningsindustri Övrig trävaruindustri Trämöbelvaruindustri
48 900 kr 47 400 kr 49 400 kr 35 600 kr 38 400 kr 43 700 kr
Hela trävaruindustrin
46 600 kr
Hela industrin
53 100 kr
För trävaruindustrin som helhet var år 1970 förädlingsvärdet 46 600 kr per anställd jämfört med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad i arbetsproduktivitet beror främst på olikheter i kapitalintensitet (kapitalstock per anställd). Inom trävaruindustrin uppgår kapitalintensiteten till ca 70 000 kr mot ca 110 000 kr för industrigenomsnittet (år 1970). I tabell III.I anges den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom trävaruindustrins delbranscher. År 1970 uppgick variationsbredden till 13 800 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet. Normalt används produktivitetsmåttet för att illustrera utvecklingsförlopp. Det kan dock även utnyttjas för "tvärsnittsanalyser", dvs. för jämförelser av produktivitetsspridningen inom en viss delbransch. För att i viss mån kringgå effekten av variationer i kapitalintensitet bör dock sådana jämförelser begränsas för att avse enbart sådana där företagen kan bedömas tillämpa en likartad produktionsteknik och producerar likartade produkter. I tabell III.II belyses sambandet mellan arbetsproduktivitet och anläggningsstorlek. Det synes föreligga en viss positiv samvariation mellan arbetsställestorlek och produktivitet.
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd (1 000-tal kr) för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970. Delbransch
Sågverk, hyvlerier och träimpregneringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Träförpackningsindustri Trämöbelvaruindustri 1
Arbe tsställestorlek efter antal anställda
Samtliga arbetsställen
5-9
10- 19
2 0 - 49
i
-
47 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
100- -199 200-499 5 0 0 -
5 0 - 99
194 Trävaruindustrin
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser inom vissa n p l h r Q n c p r i o r o*- 11970 Q"7fi delbranscherår Avvikelse från Arbe tsställen (%) genonsnittlig arbetsproduktivitet inom resp. delbransch (%) A B C
D
A
B
C
D
<-50 -50 - -10 -1010 1 0 - 50 > 50
19,5 42,3 14,4 15,1 6,1
15,6 47,7 13,8 12,9 6,2
9,5 30,1 14,2 25,3 14,3
9,0 43,5 23,7 15,5 6,7
10,5 37,8 22,3 22,7 5,8
7,3 43,4 16,9 18,2 12,5
7,8 44,7 13.8 22,9 8,4
5,7 35,6 29,1 20,2 8,9
<± 0 >± 0
70,3 27,1
71,1 25,1
47,5 45,9
66,4 32,0
59,7 39,4
60,1 38,2
57,5 40,1
54,5 45,0
Anställda (%)
Förädlingsvärde (%)
A
B
C
D
max
5,2 27,2 22,2 29,5 min 8,7
3,6 31,2 16,9 22,5 18,7
3,9 35,1 14,0 28,0 12,7
2,9 26,4 29,2 25,0 13,4
max 43,2 min 49,6
43,7 49,2
43,8 49,9
41,8 55,1
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår roradhngsvärdeandelarna är ungefärliga. ofarliga A) Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk B) Trähus- och byggnadssnickeriindustri C) Träförpackningsindustri D) Trämöbelvaruindustri.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionen och sysselsättningen fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl.a. att medianvärdet för arbetsproduktiviteten inom tre delbranscher väsentligt understeg medelvärdet. Så hade t.ex. 70 % av samtliga arbetsställen inom sågverksoch snickeriindustrierna med ca 60 % av sysselsättningen i dessa delbranscher en arbetsproduktivitet som understeg respektive delbranschgenomsnitt.
Trävaruindustrin
195 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 27 900 kr och låg därmed ca 12 % under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i Tabell IV.I Lönekostnader inom trävaruindustrin. Delbransch
Genomsnittlig lönekostnad per
1965 Sågverk, hyvlerier, träimpregn. verk - tkr/år - rel. lönekostnad* Trähus- och byggnadssnickeriindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Träförpackningsindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Trämöbelvaruindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Övrig trävaruindustri - tkr/år - rel. lönekostnad
anstälk l
förvaltningspersonal
arbetarpersonal
1970 1965 1967
1970 1965
1967 1970
20,3 26,2 97 94
30,8 86
38,0 87
21,5 86
27,5 87
20,7 96
26,1 96
32,3 90
39,2 90
22,9 91
28,8 91
19,0 88
24,1 89
33,1 93
36,1 83
20,9 83
25,6 81
19,6 91
24,6 91
31,2 87
39,7 91
21,9 87
27,7 88
18,9 88
23,8 88
33,9 95
42,0 96
21,3 85
26,5 84
20,2 94
25,7 95
31,7 89
39,3 90
22,0 88
27,9 88
Hela trävaruindustrin - tkr/år - rel.lönekostnad
17,0 94
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100. Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
26,9 90
18,5 88
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
196 Trävaruindustrin
SOU 1974:11 genomsnitt 8,6 % per år. Därmed var ökningstakten ungefär densamma som för industrin som helhet (8,4 %). Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltarpersonal ungefär densamma inom trävaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 65 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår detta relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965-1970. Mellan de i tabell I V.I redovisade delbranscherna var år 1970 skillnaden ca 3 200 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd. Av tabellen framgår vidare att skillnaden i genomsnittlig lönekostnad för förvaltningspersonal och arbetarpersonal var något varierande för de olika delbranscherna. Den största differensen kan noteras för gruppen övrig trävaruindustri (ca 18 000 kr) medan differenserna för övriga delbranscher låg omkring 12 0 0 0 - 1 5 000 kr. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 2 213 milj. kr och utgjorde därmed 2 9 % av produktionens saluvärde (28 % för industrigenomsnittet). Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 60 % (59 % för industrin som helhet). Som framgår av tabell IV.II varierar lönekostnadsandelarna relativt starkt mellan trävaruindustrins delbranscher, från 72 % av förädlingsvärdet i träförpackningsindustrin till 56 % inom delbranschen sågverk och hyvlerier.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom trävaruindustrin. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet 1965
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Annan trämaterialindustri Träförpackningsindustri Trämöbelvaruindustri Övrig trävaruindustri
saluvärdet
68 60
57 69
29 28
29 Hela trävaruindustrin
60 Hela industrin
59 Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
26 27
Trävaruindustrin
197 Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen o anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärc år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) Trämöbelvaruindustri
10 % på v e r t i k a l a x e l n svarar: 1591 51
onst-ällda arbetsställen
2807 92
anställda arbetsställen
mot-
• 55,0 S å g v e r k , hgvlerier, t r ä i m p r e q n e r i n g s v e r k
50,0 T r ä h u s - och byqqnadssnickeriindustri
2616 anställda 77 arbetsställen
~"janställda
"1 35
T ' '53,1 . /40 45 50 55 60 65 70 L ö n e s u m m a n s a n d e l a v f ö r ä d l i n g s v ä r d e t , °/o IT] a r b e t s s t ä l l e n
f genomsnitt för branschen
Lönekostnadsandelarna varierar också påtagligt inom de olika delbranscherna. Denna spridning illustreras i diagram IV.I för år 1970. Kalkylen baseras på lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Diagrammet visar att spridningen år 1970 var avsevärd inom samtliga redovisade delbranscher. Materialet ger liknande resultat också för åren 1967-1969 och 1971. Det kan tilläggas att arbetsställen med en löneandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt ej är inkluderade i diagrammet. Det kan nämnas att de två största delbranscherna, sågverk och hyvlerier samt trähus- och byggnadssnickeriindustri, båda hade ca 20 % av de anställda vid arbetsställen där lönesumman 1970 översteg 7 5 % resp. 7 8 % avförädlingsvärdet. Efter påslag för indirekta lönekostnader, erhålls en total lönekostnadsandel på 84 % resp. 88 %.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som en andel av saluvärdet, kan uppfattas som en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Nämnda kostnadsandel kan vara av intresse t.ex. vid studium av branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisförändringar på råvaror och halvfabrikat. För trävaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostna-
Lönesumman är ej ekvivalent med lönekostnaden. I lönekostnaden ingår, förutom utbetalade löner, även lagoch avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
198 Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
Andel (%) av saluvärdet 1965
53 49
61 45 49 41 43 52 48
55 44 49 41 44 48 48
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Trähus- och byggnadssnickeriindustri Träförpackningsindustri Övrig trävaruindustri Trämöbelvaruindustri Hela trävaruindustrin Hela industrin Anm.:
. . = Uppgift föreligger ej.
derna för råvaror och halvfabrikat till 3 735 milj. kr, vilket motsvarade 4 8 % av p r o d u k t i o n e n s saluvärde (tabell IV.III). Denna andel har sjunkit från 53 % år 1965. Som framgår av tabellen är spridningen stor mellan kostnadsandelarna i de olika delbranscherna. Särskilt höga kostnadsandelar noteras för sågverksindustrin.
5 Regional struktur
Av drygt 79 000 personer, som år 1970 var anställda inom trävaruindustrin, var ca 45 % verksamma i de branschsysselsättningsmässigt fem största länen: Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs och Kopparbergs län. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom trävaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen. Denna kraftiga sysselsättningskoncentration återfinns också på delbranschnivå, mest utpräglad inom trämöbelindustrin samt trähus- och snickeriindustrin. Av de totalt ca 16 000 anställda (år 1970) inom den förstnämnda delbranschen var sålunda närmare hälften verksamma inom Jönköpings (31 %) och Skaraborgs (16%) län. Av de år 1970 totalt ca 26 000 anställda inom trähus- och snickeriindustrin var ca 4 400 verksamma inom Jönköpings län som tillsammans med Kalmar och Kopparbergs län svarade för närmare 40 % av den totala sysselsättningen i denna delbranschen. Det är i detta sammanhang av vikt att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom trävaruindustrin. I tabell V.I anges trävaruindustrins andel av den totala industrisysselsättningen i kommunblock där trävaruindustrin svarar för minst 40 % av sysselsättningen. I tabellen ges dessutom exempel på företag som har större branscharbetsställen inom respektive kommunblock. Som framgår av tabellen svarade år 1970 trävaruindustrin för minst 4 0 % av den totala sysselsättningen inom 38 st. kommunblock.
200 Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom trävaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. Jönköpings
Kalmar
Skaraborgs
Gävleborgs
Kopparbergs
Kristianstads
Kronobergs
Östergötlands
Älvsborgs
Värmlands
Västerbottens
Västernorrlands
Södermanlands
Örebro
Norrbottens
Län
•
Antal
bronschanställda
Totala antalet branschanstöllda
1965= 76496 1970=79 284
Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka trävaruindustrin år 1970 svarade för minst 40 % av industrisysselsättningen. Kommunblock
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom trävaruindustrin
(%)
Ydre Kisa Aneby Nässjö
(E) (E) (F) (F)
229 793 576 4 938
67 48 56 51
Eksjö Vetlanda Sävsjö Vaggcryd
(F) (F) (F) (F)
1 710 4 354 1464 1 937
50 51 59 49
Vimmerby Hultsfred Högsby Nybro Torsås Tib ro Torsby Kyrkheden Gagncf Vansbro Leksand Orsa Ovanåker Ljusdal Bergsjö Bräcke Strömsund Berg Sveg Vännäs N örsjö Sorsele Åsele Älvsbyn Örvidsjaur Jokkmokk Överkalix Haparanda Överlorneå Pajala
(H) (H) (H) (H) (H) (R) (S) (S) (W) (W) (W) (W) (X) (X) (X) (Z) (Z) (Z) (Z) (AC) (AC) (AC) (AC) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD)
2 178 3 537 1 121 3 704 349 2 345 479 1 716 1561 721 890 551 1 214 793 1 275 5 35 404 19 225 220 950 37 222 282 233 65 53 280 113 77
47 58 67 40 42 87 51 52 94 48 59 49 70 60 49 60 45 63 60 46 42 95 77 69 86 79 79 50 60 61
1 Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock
Skogsägarnas Industri AB AB Aneby Industrier HSB Industrier AB Borohus AB WST-Hus Eksjö Industri AB HSB Industrier AB Borohus AB Fors Industrier AB Blomgren & Svenssons Konkursbo Gullringens Träförädling Skogsägarnas Industri AB AB Fogelfors Bruk AB Gustav Kähr Ulferts Fabriker AB AB Notnäs Ångsåg AB Elementnus Insjöns Sågverks AB Hedlunds Trävaru AB Edsbyverken AB Jon Jonsson & Co AB IggesundsBruk AB Norrlandshus
ETRI Erikssons Träindustrier AB Älvsbyns Träindustrier
AB Statens Skogsindustrier
Inom parentes anges länstillhörighct.
Anm.: I tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
202 Trävaruindustrin
6 Export och import
Exportens roll varierar mycket starkt mellan de olika delbranscherna. Medan ca 80 % av sågverkens produktion exporteras, är motsvarande andel för snickerier och trähus ca 5 %. Med undantag för de sågade trävarorna är branschen sålunda starkt hemmamarknadsinriktad. Trävaruexportens andel av den totala exporten har sjunkit markant under 1960-talet, från 9,5% år 1960 till 6,9% 1972. Denna nedgång beror helt på de sågade trävarorna, medan däremot skivprodukterna och de förädlade trävarorna ökat väsentligt snabbare än annan export, dock från en mycket låg utgångsnivå. Sålunda har t.ex. exporten inom SITC 632 (övriga trävaror) stigit från 57 milj. kr år 1960 till 265 milj. kr år 1972. Inom denna varugrupp har även importen ökat relativt snabbt, men exportöverskottet har varit stadigt växande. Under 1973 och 1974 kommer exportvärdet att stiga mycket markant beroende på kraftigt höjda priser på främst sågade trävaror. På längre sikt är dock en fortsatt nedgång av trävaruexportens andel av totalexporten sannolik, eftersom råvarutillgångarna sätter bestämda gränser för den svenska sågverksindustrins expansionsmöjligheter. EG-avtalet kommer dock att underlätta en höjning av exportens förädlingsgrad, men export av mer högförädlade standardprodukter, t.ex. snickerier och trähus, kommer på grund av höga transportkostnader knappast att kunna få någon större omfattning. Den nu dominerande arbetsfördelningen som innebär att sammansättningen av komponenter görs i importlandet kommer troligen att bestå.
Trävaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell VI.I Import- och exportutvecklingen för trävaror (löpande priser). SITC-grupp
Import årlig förär idring
milj. kr
(%)
24 Sågade trävaror 631 Plywood m.m. 632 Andra trävaror
159 42 8
158 98 21
160 159 67
1960/70
1970/72
122 164 69
0,1 14,2 23,5
-12,6 1,7 1,2
Export årlig föra ndring (%)
milj. kr
24 Sågade trävaror 631 Plywood m.m. 632 Andra trävaror
1960/70
1970/72
1 165 33 57
1 526 36 110
2 078 87 173
2 453 161 265
6,0 10,3 11,7
8,6 35,9 23,9
205 SOU 1974:11
Massa- och pappersindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
1965/70 1970/71
1970 8 308 Mkr Produktionens saluvärde 5 877 Mkr Export (SITC 25.641) 248 Mkr Import (SITC 25.641) 3 615 Mkr Produktionens förädlingsvärde 85% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 76 tkr Förädlingsvärde per anställd 327 tkr Kapitalstock per anställd 47 863 st Antal anställda 82% därav inom storföretag 60 st Antal företag 21st därav storföretag 127 st Antal arbetsställen 55 st därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 28 st 500anställda 43% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 32 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv49% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972:
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1971/72
6.7 7.4 21.3 9.8
1,1 - 1.5 5.3 -5.7
3.1 6.6 14.6 5.0
- 3.7
- 2.0
1,4
9,0
8,5
-
löpande priser 952 Mkr
1968 års priser 923 Mkr
20%
20%
15%
15%
19 200 kr
18 600 kr
Större företag inom branschen: Billeruds AB, Holmens Bruk AB, AB Iggesunds Bruk, Korsnäs-Marma AB, Mo & Domsjö AB. Norrlands Skogsägares Cellulosa AB. AB Statens Skogsindustrier. Stora Kopparbergs Bergslags AB, Södra Sveriges Skogsägares Förbund, Svenska Cellulosa AB, Uddeholms AB. Branschsysselsättningsmässigt
fem största länen år 1970:
Västernorrlands, Gävleborgs. Värmlands. Älvsborgs och Östergötlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Norrtälje, Älvkarleby. Markaryd. Munkedal, Mellerud, Lilla Fdet, Hammarö, Forshaga, Grums. Skinnskatteberg, Timrå, Nordmaling. Piteå, Kalix.
Massa- och pappersindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet
209 209
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur
211 211 213 214 215 217
2.4 Investeringsutveckling
219 Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
221 Kapitel 4 Kostnadsstruktur 4.1
och kostnadsutveckling
Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar Kostnader för råvaror och halvfabrikat
225 225 225 226 227
Kapitel 5 Regional struktur
229 Kapitel 6 Export och import
232 Förteckning över tabeller 1.1 II.I II.II II.III II.IV II.V II.VI
Branschblandningen inom massa- och pappersindustrin år 1970 Massa- och pappersindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 Sveriges produktion av pappersmassa 1960-1970 Sveriges produktion av papper och papp 1960-1970 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättning inom massa- och pappersindustrin år 1970 Anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971
210 211 212 213 214 215 215
208 Massa- och
pappersindustrin
II. VII Spridning i sysselsättningsutveckling II.VIII Massa- och pappersindustrins storleksstruktur år 1970 (före-
ta §) 218 Massa- och pappersindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) 218 II.X Nedlagda anläggningar inom massa- och pappersindustrin 1960-1970 219 II.XI Investeringar inom massa- ocn pappersindustrin 1965-1972 220 III.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom massaoch pappersindustrin år 1970 221 III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksgrupper år 1970 223 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 224 IV.I Lönekostnader inom massa- och pappersindustrin 225 IV.II Lönekostnadsandelar inom massa- och pappersindustrin . . 226 IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 227 IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat 228 V.I Regional sysselsättningskoncentration 231 VI.I Export- och importutvecklingen för pappersmassa och pap-
II.IX
Per
233 Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom massa- och pappersindustrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom massa- och pappersindustrin 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutveckling inom massa- och pappersindustrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
212 214 216 216 222 227 230
Massa- och pappersindustrin 209
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till massa- och pappersindustrin räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av framställning av pappersmassa, papper och papp. Det kan nämnas att framställning av wellpapp hänförs till pappersvaruindustrin och tillverkning av asfalt- och tjärpapper samt ljuskänsligt papper hänförs till den kemiska industrin. I nedanstående tablå anges massa- och pappersindustrins delbranscher samt verksamhetsinriktning.
SNI-kod 1
Delbransch
Verksamhet
34111 Massaindustri
Tillverkning av mekanisk och halvkemisk massa, sulfat- och sulfitcellulosa samt dissolvingmassa.
34112 Pappers- och pappindustri
Tillverkning av grafiskt papper såsom tidningspapper, journalpapper och finpapper förpackningsmaterial såsom kraftpapper, kartong och papper för wellpapptillverkning (t.ex. kraftliner och fluting) mjukpapper såsom papper för hushållsoch toalettrullar, hand- och torkdukar, servetter etc.
34113 Träfiberplattindustri
Pressning av träfibermassa till träfiberplattor och andra byggnadsplattor av träfiber.
Svensk näringsgrensindelning
Det förekommer att arbetsställen inom en bransch producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher (branschblandning). Beträffande massa- och pappersindustrin som helhet är denna branschblandning negligerbar. Som framgår av tabell 1.1 består hela 99 % av tillverkningen vid branscharbetsställena - räknat på produktionens saluvärde - av branschprodukter (specialiseringsgrad). Vidare framgår att branscharbetsställena svarar för nästan all produktion av massa och papper, 99,9 % (täckningsgrad). 14
210 Massa-och pappersindustrin
Tabell 1.1 Branschblandningen inom massa- och pappersindustrin år 1970. Delbransch
Specialiseringsgrad
Täckningsgrad
(%)
(%)
Massaindustri Pappers-och pappindustri Träfiberplattindustri
93,7 92,9 99,1
92,8 95,4 96,9
Hela massa-och pappersindustrin
99,0
99,9
sou 1974:11
Massa- och
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling Massa- och pappersindustrins totala förädlingsvärde uppgick år 1970 till 3 615 milj. kr, vilket motsvarade 7,4 % av den totala industriproduktionen; motsvarande sysselsättningsandel var 5,2 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produktionens saluvärde, låg år 1970 på i genomsnitt 4 5 % och var därmed ungefär densamma som för industrigenomsnittet. Av branschens förädlingsvärde svarar massatillverkningen för ca. 45 % och papper och papp för drygt 50 %. Massaproduktionen kan delas upp på två huvudkategorier, massa för avsalu och massa för integrerad massa/pappersproduktion. Som en följd av den ökade integrationen mellan massa- och papperstillverkningen har avsalumassans andel minskat - från ca 60 % år 1960 till ca 50 % år 1970. Avsalumassan går nästan uteslutande på export och endast en mindre del ca 10%, levereras till inhemska pappersbruk, vilka antingen saknar egen massatillverkning eller behöver köpa vissa kvaliteter som komplement till den egna tillverkningen. Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom massa- och pappersindustrin med i genomsnitt 4,9% per år mot 5,0% per år för hela industrisektorn. Under perioden 1971-1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med i genomsnitt 6,4 % per år mot 3,7 % för hela industrin. Den snabba uppgången för massa- och pappersindustrin kan helt hänföras till 1973 (17,6%) som för branschen präglades av en mycket stark exportkonjunktur.
Tabell II.I Massa- och pappersindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher å 1970. Delbransch
Milj. kr
Andel (%)
Massaindustri Pappers- och pappindustri Träfiberplattindustri
1 592 1843 _180
44,0 51,0 5^0
Hela massa- och pappersindustrin
3~6T5~
100,0
212 Massa-och
pappersindustrin
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom massa- och pappersindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
'
— mossa- och pappersincfus+rin
'
•••"•helo
'
'
industrin
Räknat i ton har massaproduktionen under 1960-talet ökat med i genomsnitt 5 % per år (se tabell II.II). Därmed låg produktionen år 1970 drygt 60 % över 1960 års nivå. Bland de mest expansiva massaslagen har varit den halvkemiska massan som producerats endast sedan slutet av 1950-talet. Sulfatcellulosan, som år 1970 svarade för drygt hälften av den totala massaproduktionen, har ökat med 8,6 % per år. Däremot har produktionen av sulfitcellulosa legat på i stort sett oförändrad nivå medan tillverkningen av dissolvingmassa (som avsätts till främst textilfiberproducenter) sjunkit med en tredjedel sedan 1960. Produktionen av papper och papp uppgick år 1970 till 4 359 ton (se tabell II.III) och var därmed dubbelt så stor som år 1960. Särskilt expansiv har produktionsökningen varit för papp, vars andel ökat från ca 16% år 1960 till ca 2 4 % år 1970. Andra stora produktgrupper är tidningspapper och kraftpapper med närmare hälften av delbranschens produktion år 1970. Räknat i värdemått kommer naturligtvis andelarna
Tabell II.II Sveriges produktion av pappersmassa 1960-1970. 1000-tal ton
Cellulosa - dissolvingcellulosa - sulfatcellulosa - sulfitcellulosa Halvkemisk massa Mekanisk massa Totalt massa
1970 Procentuell fördelning 1960 1970
3 865
5 222
6 258
77,2
76,7
4,9
434 1952 1 489 63 1 085
449 3 032 1 740 147 1 276
314 4 456 1 489 345 1 558
8,6 38,9 29,6 1,2 21,6
3,8 54,6 18,3 4,2 19,1
5 022
6 644
8 160
100,0
100,0
- 3,2 8,6 0,0 18,5 3,7 5,0
Årlig förändring (%) 1960/70
Massa - och pappersindustrin
213 Tabell IUII Sveriges produktion av papper och papp 1960-1970.
Papper - tidningspapper - journalpapper - kraftpapper - sulfitpapper - finpapper - övrigt papper Papp - kraftpapp - annan papp Totalt papper och papp
Genomsnittlig årlig förändring (%)
Procentuell fördelning
1000-tal ton
1960/70
1 813 582 117 553 175 192 194 338 60 278
2 443 679 221 807 205 221 309 680 329 351
3 335 1 030 272 1 033 221 309 470 1 023 473 550
84,3 27,1 5,5 25,7 8,2 8,9 8,9 15,7 2,8 12,9
76,5 23,6 6,3 23,7 5,0 7,1 10,7 23,5 10,9 12,6
6,3 5,9 8,8 6,4 2,4 4,9 9,2 11,7 22,7 7,0
2 151
3 122
4 359
100,0
100,0
7,3
för de mindre förädlade produkterna att minska och för de mer förädlade - t.ex. finpapper - att öka. Rationaliseringen av varuhanteringen inom handeln har medfört höjda krav på förpackningarnas styrka och utformning. Förbrukningen av wellpapp till lådor har vuxit kraftigt och föranlett specialproduktion av kraftliner för ytskiktet och av fluting för mellanskiktet i wellpapp, det s.k. korrugeringsskiktet. "Containerboard", en pappkvalitet som används för solida lådor, har vuxit i betydelse. Efterfrågan på hårdpapp av olika slag för reseeffekter, elektrisk isolering, skor m.m. har däremot ökat långsamt. På tryckpappersområdet behåller tidningspapper en dominerande ställning även om produktionen av journalpapper ökat i något snabbare takt. Kräppat papper och s.k. tissue för hushålls- och hygieniska ändamål har varit en expanderande produktsektor. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Branschens produktion innefattar ett stort antal produkter med skiftande egenskaper och användningsområden. Det är därför naturligt att produktionen vid de olika anläggningarna kan utvecklas olika beroende på produktionens sammansättning. För att illustrera denna spridning kring den genomsnittliga produktionsförändringen inom delbranscherna massaindustri samt pappers- och pappindustri, har samtliga arbetsställen och anställda år 1970 klassificerats m.a.p. den produktionsförändring som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970. 2 Arbetsställen vilkas produktionsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.IV. Olikheter i spridningsbild mellan de två delbranscherna torde huvudsakligen sammanhänga med att pappersindustrin är mer heterogen än
1 Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittsvärdena tor resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
214 Massa - och
pappersindustrin
Tabell II.IV Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970)
Massaindustri Pappers- och pappindustri
< - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i%
arbetsställen anställda andel i% andel i%
16,3
11,0
10,2
17,0
6,2
5,7
15,4
16,2
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher (är 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70löpande priser. ' (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
% 20-
Massaindustri
I 655 anställda 5 arbetsställen
rmPJfll l l j p f l , , 4H Pappers-och pappindustri 2813 anställda 7 arbetsställen
ir/Mrprlri -15
-10
LJanställda
-5
10' ' 15 20 25 30 35 40 45 50 Procentuell f ö r ä n d r i n g ov förädlingsvärdet
[Hjjorbetsställen
60 65
f genomsnitt f ö r branschen
massaindustrin. Vidare kan konjimkturella faktorer spela en viss roll. Är 1970 innebar en konjunkturtopp för massaindustrin, medan motsvarande höjdpunkt för pappersindustrins del uppnåddes 1969.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 till ca 47 900, vilket motsvarade 5,2 % av den totala industrisysselsättningen. Inslaget av kvinnlig arbetskraft är relativt litet jämfört med industrigenomsnittet (se tabell II.V). Detta gäller framför allt inom massatillverkningen, där endast en tiondel av de anställda är kvinnor (år 1970). Andelen kvinnor inom branschen har emellertid ökat under 1960-talet. Detta beror främst på att kvinnor i ökad utsträckning kommit att placeras i den egentliga produktionsprocessen. Andelen förvaltningspersonal inom branschen uppgår till ca 20 %, vilket är något lägre än industrigenomsnittet. Tjänstemannaandelen har dock ökat kraftigt under
Massa - och pappersindustrin
215 Tabell II.V Personalsammansättning inom massa- och pappersindustrin år 1970. Personalkategori
Massa- och pappersindustri antal andel (%)
Kvinnor Män
7 219 40 644
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
15,1 84,9
47 863
38 680 9 183
Hela industrin
73,2
80,8 47 863
100,0
19,2
26,8
100,0
Tabell H.VI Antalet anställda vid massa- och pappersindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Anställda 1970
Utveckling. Index 1967 = 100
antal
andel (%)
1971 Massaindustri Pappers- och pappindustri Träfiberplattindustri
16 550
34,6
28 134
58,8
3 179
6,6
82 Hela massa- och pappersindustrin
47 863
100,0
1960-talet, särskilt under decenniets första del. På en tjänsteman gick år 1970 4 arbetare medan motsvarande tal omkring år 1960 var 6 - 7 . Antalet anställda inom massa- och pappersindustri minskade med drygt 6 000 personer mellan- 1965 och 1973. Beräknat på årsmedeltal var minskningen 1,5 %, vilket kan jämföras med - 0 , 4 % för hela industrisektorn. Som framgår av diagram II.III kan sysselsättningsnedgången inom massa- och pappersindustrin tillskrivas utvecklingen fram till 1968. Därefter ha antalet anställda bibehållits på en i stort sett oförändrad mva. Mätt i antal timmar har sysselsättningsminskningen inom branschen uppgått till i genomsnitt drygt 3 % per år mellan 1965 och 1973 mot ca 2 % inom hela industrisektorn. För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1 9 6 7 1971 (se tabell II.VI).
2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling*
Spridningen kring den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen illustreras i tabell II.VII och diagram II.IV avseende 1969/70. Såväl arbetsställen, som vid dessa anställda, är relativt väl koncentrerade kring resp.
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
216 Massa- och
pappersindustrin
SSÄrStateSStin;^UtVeCk,inge"
inom
massa
° c h Pappersindustrin
"
Anställda
massa- och p a p p e r s i n d u s t r i n
- . - h e l a
industrin
delbranschgenomsnitt. Av samtliga arbetsställen inom hela branschen hade närmare 60 %, med tillsammans 65 % av de anställda, en sysselsättningsförändring i intervallet ± 5 procentenheter ( - 5,2 % - + 4,7 %) från branschgenomsnittet. För samtliga år för vilka spridningen studerats (1968-1971) föreligger en klar koncentration kring resp. delbranschgenomsnitt.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o pS v e r t i k a l a x e l n m o t - o/„ svarar: 4Q_
Massaindustri
30 H I 655 5
anställda arbetsställen
20 IOH
o
jnrn.
JZUl
Pappers-och
2813 7
b
4 0,0
F=mnT
pappindustri
anställda arbetsställen
T
•
-15
-10
-5
±0
5 Procentuell f ö r ä n d r i n q ov anställda
11111 a r b e t s s t ä l l e n
sysselsättningen
f genomsnitt f ö r branschen
Massa- och pappersindustrin
SOU 1974:11 Tabell 1I.VII Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Massaindustri Pappers- och pappindustri
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnittet (1969/1970) < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter^
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
0,0
0,0
6,1
5,4
3,1
0,4
1,5
0,6
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Inslaget av storföretag är inom massa- och pappersindustrin mycket starkt (tabell II.VIII). År 1970 föll sålunda 8 2 - 8 5 % av branschens sysselsättning och förädlingsvärde på företag med mer än 500 anställda och ca 75 % på företag med mer än 1 000 anställda. I nedanstående tablå anges omsättningen och antalet anställda (1971) i de största företagen inom branschen. I uppgifterna ingår i varierande omfattning annan produktion än massa och papper - t.ex. sågade trävaror, elkraft och verkstadsprodukter. Tablån ger således ingen exakt information om företagens storlek på produktionsområdet papper och massa. Är 1965 fanns inom massa- och pappersindustrin 152 produktionsenheter vilka genomsnittligt sysselsatte 357 personer. Mellan 1965 och 1970 minskade antalet arbetsställen till 127 samtidigt som genomsnittsstorleken ökade till 377 personer. Räknat i producerade årston låg år 1970 arbetsställestorleken drygt 50 % över 1965 års nivå.
Färetao h
Svenska Cellulosa AB Södra Sveriges Skogsägares Förbund Mo och Domsjö AB Billeruds AB Stora Kopparbergs Bergslags AB (skogssektorn) Norrlands Skogsägares Cellulosa AB AB Iggesunds Bruk AB Statens Skogsindustrier Holmens Bruk Korsnäs-Marma AB Uddeholm (skogssektorn) Källa: Årsredovisningar
Anställda 1971
Omsättning 1971
12 700
6 805 8 461 6 834
1 092 1 027
738 709
2 848 5 208 4 307 3 987 4 302
651 630 583 583 500 413
218 Massa- och pappersindustrin
c ^ o'
> so c > C<D3 TO3 i : a>
i:c3 T3
i-, (D
ti ^
£ E 0> t?
rs
i-T 00 <N i/">
o o o
NO 00
oo io t~~ o
o
>,.s ^
ro TJ•*
t-^ oo^ vo c~- o i vo cN oo" rf" r~-" • ^ CN - H .—< r s
^
r o o> t ~ r o oo O •-< r- c-^ CNT
**&
<—' ro <N fN
00 (N
(N
O o <N r o
-H
M O M M VO O O ON i n oo r o
o
£ S3
(N O^ O^ m wi O* Os" oo" Os ro" ro rsi rNi
^
lO -^
" ON T t lO
r~ • * ro TI o <N r- \D i n ro ro O 00
m O
6 J2
2 i <i2
T) C
t£
>-^ ti ead O
c
a. -c O o m
i 2
2 d
:eä
to -J2 a)
•fi < 1
C3
O
o.
o
o o
s
X £
i>
CIj C3
£
.S J
SJj
E —i-
O
E o
OO
s£
4=
- ^ IT)
£
y gJI
x> C8
o <D
C 73
rJ" ON ON ON • - I • * ON
C
•*2 Cd cd .O V a
<
ON C-» ro O •—( r o O ro i n r-r o r f —i
|rt
I I ! I I in O O O o in o o o <N m O
« :c3
Massa- och pappersindustrin
219 Tabell II.X Nedlagda anläggningar inom massa- och pappersindustrin 1960-1970. Pappers- och pappindustri
År för nedläggelse
Massaindi istri Antal
Årskapacitet i 1000 ton vid nedläggning
Antal
Årskapacitet i 1000 ton vid nedläggning
1960 1966
13 26
233 882
6 6
54 47
1965 1970
Källa: Svensk skogsindustri i omvandling. Skogsindustriernas samarbetsutskott, 1971.
Under 1960-talet har anläggningsstrukturen inom massaindustrin genomgått en snabb förändring. Strukturomvandlingen inom denna delbransch kommer sannolikt att fortgå under hela 1970-talet. Sålunda är en minskning av antalet fristående massafabriker, från 49 st. år 1970 till ca 30 st. år 1980 inte osannolik. Främst kommer sliperier och sulfitfabriker att beröras av nedläggningar. Beträffande papperstillverkningen har ingen mera omfattande krympning av antalet anläggningar skett under 1960-talet. Genom utbyggnad av de större anläggningarna har dock en sysselsättnings- och produktionsmässig förskjutning till dessa ägt rum. Under 1970-talet kan antalet pappers- och papproducerande anläggningar beräknas bli i stort sett oförändrat. Ett antal mindre enheter kan dock komma att läggas ned. I tabell II.X redovisas antalet nedlagda anläggningar inom branschen under 1960-talet. Av de större massafabriker som lagts ned kan nämnas SCA:s anläggningar i Essvik och Fagervik (år 1967), Korsnäs-Marmas tillverkning vid Karskärsverken (1968) samt Uddeholms anläggning i Forshaga (1969). Dessa nedläggningar berörde endast sulfitmassatillverkning. Större pappersbruk som lagts ned under 1960-talet är AB Tollare Pappersbruk i Tollare (1964), AB Mölnbacka-Trysils anläggning i Klarafors (1965) samt AB Billingsfors-Långeds tillverkning vid Långedsverken (1967). Det kan nämnas att sex nya pappersproducerande anläggningar, med en sammanlagd kapacitet på 420 000 ton (vid idriftsättningen), byggts under 1960-talet.
2.5 Investeringsutvecklingen Massa- och pappersindustrin är mycket kapitalintensiv. Värdet av det inom branschen investerade kapitalet 1 uppgick år 1970 till nära 16 000 milj.kr, varav ungefär två femtedelar föll på massaindustrin. Massa- och pappersindustrin svarade därmed för ca 1 5 % av hela industrins kapitalstock, men endast för 5,2% av sysselsättningen. Kapitalintensiteten 2 inom branschen är ungefär 3 gånger så hög som inom övrig industri (se tabell II.XI). Särskilt hög är kapitalintensiteten inom massatillverkningen. Under perioden 1965-1972 har investeringsvolymen inom massa- och
1 Kapitalstock mätt med b rand försäkringsvärdet år 1970. 2 Med kapitalintensitet avses kapitalstock per anställd.
och pappersindustrin
SOU 1974:
Tabell II.XI Investeringar inom massa- och pappersindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Massa- och pappersindustrin
Hela industrin
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965 1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%)
6 199
18 600
6 800
132 157 177 160 169 206 212 173
110 112 108 117 122 125 129 118
15 633
102 532
111 Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965 1972 (kr) In v esteringsu tveckling - i n d e x 1965 • 100
genomsnitt 1966
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1972
Total kapitalstock* (år 1970) milj. kr Kapitalstock per anställd (år 1970) tkr 1
Brand försäkringsvärde år 1970.
pappersindustrin varit j ä m n t stigande, bortsett från en nedgång 1969 (tabell II.XI). Investeringsökningen har u p p g å t t till i g e n o m s n i t t drygt 11 % per år. Räknat i 1968 års priser har under perioden investerats i g e n o m s n i t t ca 9 2 0 milj. kr per år, varav n ä r m a r e 4 0 % inom massaindustrin. Massa- och pappersindustrin har därmed svarat för 15 % av den totala investeringsvolymen inom industrisektorn. Räknat per anställd har investeringsvolymen uppgått till i genomsnitt 18 6 0 0 kr per år m o t 6 800 kr inom hela industrisektorn.
Massa- och pappersindustrin
221 Arbetsproduktivitet1
Nedläggningen av äldre anläggningar i kombination med stark rationalisering av kvarvarande anläggningar har resulterat i en snabb produktivitetsökning Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd med i genomsnitt 7,4% per år mot 5,4% för hela industrisektorn. Eftersom produktivitetseffekterna av strukturella förändringar sannolikt inte blir lika stora under 1970-talet är det troligt att arbetsproduktiviteten framledes kommer att öka i något långsammare takt än under 1960-talet. Om man ser till den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet kan för massa- och pappersindustrin noteras en ökning av produktionsvolymen per anställd med 6,2% per år (mellan 1970 och 1973) mot 4,2 % inom industrin som helhet. Beräknad per arbetad timme har produktiviteten inom branschen ökat med 9 % per år mellan 1965 och 1973 mot 6,5 % inom hela industrin. Inom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 75 500 kr mot 53 100 kr för hela industrisektorn. Denna skillnad får ses mot bakgrund av den höga kapitalintensiteten (kapitalstock per anställd) inom massa- och pappersindustrin (se tabell III.I). Nivåskillnader i förädlingsvärde per anställd föreligger såväl mellan delbranscher som mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Detta belyses i tabell III.II i vilken genomsnittsvärden anges för olika storleksgrupper. Tabellen visar på mycket stora skillnader, särskilt vad gäller massaindustrin, där sålunda förädlingsvärdet per anställd i de 22 medelTabell III.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom massa- och pappersindustrin år 1970. Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1000-tal kr)
Genomsnittlig kapitalstock per anställd (1000-tal kr)
Massaindustri Pappers- och pappindustri Träfiberplattindustri
96 66 56
417 295
Hela massa- och pappersindustrin
327 Hela industrisektorn
111 Delbransch
2 Kapitalstocken mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
i Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
222 Massa-och
pappersindustrin g a
SOU 197411 I
I
etSpr0duktivitetsutveckHn
en
?iA / Tol J' 1nJ"o g 1965-1973. 1968 ars priser. Index 1965 = 100.
i n o m
massa
"
o c h
Pappersindustrin
Produktionsvolym per anställd
'
1966 '
1967 '
(968 '
m a s s a - o c h pappersindustrin
1969 '
1970 '
1971 '
1972 ' 1973
——. — hela industrin
stora anläggningarna ( 2 0 0 - 4 9 9 anställda) är mer än dubbelt så högt som i de 8 minsta anläggningarna. Dessa differenser speglar sannolikt till en betydande del faktiska stordriftsfördelar i produktionen, men kan också influeras av olikheter i t.ex. produktionsinriktning och marknadsförhållanden. Det bör också noteras att de små anläggningarna svarar för en mycket ringa del av produktionen och sysselsättningen (ca 580 anställda totalt). Även inom pappersindustrin svarar de minsta anläggningarna med låga förädlingsvärden per anställd för en mycket liten del av sysselsättningen (ca 420 anställda totalt). ^ I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelades mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Arbetsställena har därvid klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittligt förädlingsvärde per anställd inom respektive delbranscher.
Massa- och pappersindustrin
Tabell HI.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen storleksgrupper år 1970 (1 000-tal kronor). Arbetsställestorlek efter antal anställda
olika
Pappers- o<;h pappindustri
Massainciu stri Antal arbetsställen
Förädlingsvärde per anställd
Antal arbetsställen
Förädlingsvärde per anställd
5 - 99 100-199 200-499 500-999 1000-
8 10 22 7 2
44 67 94
7 14 26 11 7
38 53 67 61 74
5-
| 110 96
Massa- och pappersindustrin
a£
'"i "1 ° i "^
".O
•3- (N T»-* r i
Jo S.S E £
5S rr r-^ os^ i/-^ m H <j, oo t ' t oo" m" i —" oo" "-t ~^ >—' «—' *£> co oo ^t oo os v) >o r- os os o CO IT) —l —i o o <N (N rfr IO ,-r!
*-< Os
t-- o
^ oo^ CN os c- ro O Os vo o" <N •*
"
eii c
£S
—I —I r-<
W M f O ^
TJ o rtd • n H :0
:rt >
E E
^ OO >—i m os <o
os o oo" i-*
a
en io ro oo Tf
OO >* O O OS CM SO OS <—i IC
M CO m
•*
Os ro
Jx
0 0 OO
—i
N
£ I :0 U.
_• 13 X)
H
>
oi .SPS d ^
« .- "° S -c
Avvikels genomsn arbetspr tet inom delbrans
o»o «o—' o<-< oio om 1 1
V o> ni —i oi —<oi A 1 1
tfÅ'
Massa- och pappersindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Inom industrin som helhet var år 1970 lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31 600 kr. Inom massa- och pappersindustrin låg genomsnittet vid denna tidpunkt på 32 400 kr, dvs. 2,5 % över industrigenomsnittet. Vid en jämförelse mellan delbranscherna kan konstateras att den genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonal är väsentligt högre inom massaindustrin än inom övriga delar av branschen. Detta sammanhänger främst med den högre frekvensen kontinuerlig drift inom
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma varvid lönekostnaderna inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
abell IV.I Lönekostnader inom massa- och pappersindustrin. Genomsnittlig lönekostnad för anställd
förvaltningspersona
arbetarpersonal
47,1 108
25,4 101
33,6 106
36,4 102
45,3 104
24,3 97
31,7 100
31,1 104
36,9 103
46,1 105
20,9 99
24,8 99
32,4 103
30,0 100
35,7 100
43,7 100
21,1 100
25,1 100
31,6 100
30,3 112
37,6 105
21,6 100
28,5 105
lassa- och pappersldustrin sammantager 18,8 tkr/år 104 rel.lönekostnad
22,0 102
29,2 108
idustrin som elhet tkr/år rel.lönekostnad
21,6 100
27,1 100
1965 lassaindustri tkr/år - rel.lönekostnad* appers- och appindustri tkr/år rel.lönekostand
18,1 100
22,5 104
\nm.: . . = uppgift föreligger ej. Genomsnittet för hela industrin = 100. 15
226 Massa- och
pappersindustrin
massaindustrin. Dessutom är andelen kvinnlig arbetskraft lägre inom massaindustrin. Löneskillnaderna mellan arbetar- och förvaltningspersonal var 1970 ungefär desamma som inom övriga industribranscher. Inom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 lönekostnaden per arbetare till 63 % av lönekostnaden per förvaltningspersonal; under perioden 1965-1970 har detta relationstal varierat mellan 0,60 och 0,63. För de flesta industribranscher ligger relationstalet i intervallet 0,55-0,65. Lönekostnaden per anställd inom massa- och pappersindustrin har mellan 1965 och 1970 ökat med 9,2 % per år mot 8,4 % för industrigenomsnittet. Den relativa lönekostnaden har ökat kraftigast för arbetarpersonal inom massaindustrin. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Lönekostnadernas andel av produktionens saluvärde uppgick år 1970 till 19% (tabell IV.II). Motsvarande andel inom industrin som helhet uppgick samtidigt till 28 %. Beräknat på förädlingsvärdet var lönekostnadsandelarna 43 % inom massa- och pappersindustrin och 59 % inom hela industrin. De relativt kraftiga svängningarna i lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet inom massaindustrin förklaras av variationer i kapacitetsutnyttjande i kombination med pressade priser under lågkonjunkturen 1966-1968. Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscher finns det också en påtaglig heterogenitet mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Denna spridning sammanfattas i diagram IV.I varvid samtliga arbetsställen inom massa- resp. pappers- och pappindustrin år 1970 klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet.1 Arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt, separatredovisas i tabell IV.III. Diagrammet visar att spridningen var
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom massa- och pappersindustrin. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet 1965
saluvärdet
55 Lönekostnaden är ej 56 ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden in58 går, förutom kontantdeMassaoch len, även lag- och avtalspappersinduenliga påslag. Dessa påstrin sammantagen 50 56 slag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarperso59 61 nal och till 20,7 % för för- Hela industrin valtningspersonal. Anm.:. . = uppgift föreligger ej.
1 Massaindustri .. Pappers- och pappindustri .. Träfiberplattsindustri ..
Massa- och pappersindustrin
227 Tabell IV.HI Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet (år 1970). Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt < -25 procentenheter >+25 procentenheter
Delbransch
arbetsställen anställda andel i % andel i % 0,0 2,3
Massaindustrin 0,0 Pappers-och pappindustrin 1,5
arbetsställen anställda andel i % andel i % 6,1 21,5
2,0 19,0
Diagram IY.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes löneandel av förädlingsvärdet år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I0°/o på ver+ikalaxeln mot svarar:
Massaindus+ri
I 655 anställda 5 arbetsställen
Pappers- och pappindustri 20 2813 7
dpnQpl lilliylllnprprf npn
i—rpni 20
_J anställda
u ™ IR Un ' '45 'A5 50 55 25 30 35 40 50 55 L ö n e s u m m a n s a n d e l a v f ö r ä d l i n q s v a r d e t , °/o [TI a r b e t s s t ä l l e n
f genomsnitt för branschen
påtaglig inom såväl massaindustrin som pappers- och pappindustrin. Tillgängligt material pekar mot att spridningen kring genomsnittsvärdena varit av liknande storleksordning även åren 1967- 1969 och 1971.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat I tabell IV.IV anges kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet. Denna kvot är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisförändringar på insatsvaror. Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat vid massa- och pappersindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till 4 068 milj. kr.
anställda arbetsställen
228 Massa- och pappersindustrin
SOU 1974
Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel av saluvärdet (%) 1965 Massaindustrin Pappers- och pappindustrin
61 51
51 48
Massa- och pappersindustrin sammantagen
49 Hela industrin
48 Anm.:.. - uppgift föreligger ej.
sou
, 9 7 4 .,,
Massa- och pappersindustrin
5 Regional struktur
Massa- och pappersindustrin är huvudsakligen koncentrerad till de södra och mellersta delarna av norrlandskusten samt Vänerområdet. Gävleborgs samt Västernorrlands län (norrlandskusten) svarar tillsammans med Värmlands och Älvsborgs län (Vänerområdet) för i runda tal 45 % av den totala branschsysselsättningen i riket. Beträffande fördelningen på massaanläggningar och pappersbruk i dessa regioner kan konstateras en klar dominans för massaindustrin vid norrlandskusten och för pappersindustrin i Vänerområdet. I diagram V.I anges sysselsättningen i de för denna bransch viktigaste länen. Det är i sammanhanget av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av massa- och pappersindustrin. I tabell V.I anges kommunblock inom vilka massa- och pappersindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda. Vidare framgår vilka större företag inom branschen som har verksamhet inom respektive kommunblock.
230 Massa- och pappersindustrin
Diagram V.I Lansvis fordelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom massaoch pappersindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Västernorrlands
Gävleborgs
Värmlands
Alvsborgs
Östergötlands
Kronobergs
Kopporbergs
Dönköpings
Västerbottens
Norrbottens
Stockholms
Uppsala
Kalmor
Örebro
Göteborgs o. Bohus
Län
•
Antal 1965
1970 T
bronechanställda
o+ala antalet branschanställda
1965= 54272
1970=47 863
Massa- och pappersindustrin
< o c 3
3 É •p
<J cc
•'5,
< CQ si c/i
< S3
o ViU
-, -.
-3
O
(U
W5
O
o
z CQ < CQ
U 05
S3 -J
3 "
vn 2 G ,o 60 i_ C c H M S CD 0) Q, 00 B . M o : £ Cu
•ä
'-o
CQ
O
CQ S
w CL,
3 £
3 O
>-. U :s3 00
Z o u- eg oa
_-z
op o , x >
..So. < S .S -* S ^ ,r> tu oo^ tu « £ tu o. CQ CQ 2 5 c « "> < I t ° ^ DH < < CQ §: § < c ^ ^ c ~ E E
_ ^ < < CQ '55 CQ 3 S3 S3 < ! a M > H * A O < . CQ O O :<->
£ iS "> 3 3 2 00 ~3 T3 =3 =3 E c/) <•
C
U
U
CD O
ge* S ° Q C3 H 2 50 rt +j O. sJ C O. o 4-» .> CD S3 S3 j O. "O ; 3 CU T 3 S3 r 3 M i i ^ - g A " " 3 - 3 ^. 21 T3 "O J2£ ^
£
•£ CQ * ,
2C oo < S CQ 3 CQ CQ = ! 3
Ä CQ
S3 00 m
5 t
_->-..* T3 <U
O
^
'.a -^ CQ 3 2 <
CQ so o. o*
.g s * c
^
gb^C g O oo oo «a
3 CQ •< CQ <
<g
E
C
*•§ < c
s3 55
3 O
o
CQ å
°°
(L> w
<D
E 0
«3 c £. "S3 •3 > .
•g 5 5 ° c oo
«*.
si ^ CQ
~3
Soo<
5 S3
s ^ E
< S < < HJ
C3
"sJ U TT
o. .5 E-5
*2 C3
— in 3 bo — c S3
;. c
S?£.
CD
CQ J=.
1; 00 ti
-1
Cu^> SJ
g 1-2 _ - 3 "O
<
3 E
X! oa^H
CQ
<^(N
<N — —' , N
^
—>
TJ-
^t- —' r o r -
rN
^
^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ U Q Q
9) ...
c/3
> >» H
.a
S3
CO
'Zi
a
C
S3
.3
h3
61 SJ
•2 c eo *-•
v.
i.
u
- 3 <» « 60 C C
cd ;S?
.ii' S3 C! :0 ^5
CD
0)
^ • -
S3
S3
— ; [O O
K
*->
o
2 E
E o
" -Z S
C
S3
E 3 s3 u C g * °2 g % Cu-* •T3 °s3 t * Cu 3 -"§ 5 2 £ "3 S c o 2; 5 .23 i«* — 3 ^3 S J ^ 6 ^ I H ^ O ^ Z E ^ ; -
73 :s3 "2^
z<
* E ö5 E
£ T3
••
o
., -^ ^ C
C
X
y
232 Massa- och pappersindustrin
6 SOU 1974:11
Export och import
Skogsindustrin är starkt exportinriktad, medan importen är av relativt obetydlig omfattning. Under 1960-talet steg exportvärdet för massa med 4,8 % per år medan pappersexporten ökade drygt 8 % per år. Sedan 1971 är pappersexporten större än massaexporten. Massa- och pappersindustrins andel av den totala exporten har dock under 1960-talet minskat kraftigt, från 2 4 % år 1960 till 15% år 1972. Mot bakgrund av de expansionsgränser som råvarutillgångarna sätter kan denna andel förväntas fortsätta att sjunka i relativt snabb takt. Tullsänkningarna inom ramen för EG-avtalet kan förväntas förbättra exportmöjligheterna på den västeuropeiska marknaden men motvägs för vissa varuslag i väsentlig grad av t.ex. de amerikanska devalveringarna. Viktiga exportprodukter som pappersmassa och tidningspapper är redan nu tullfria och EG-avtalet påverkar därför i första hand övriga pappersprodukter. Den betydande osäkerhet som föreligger beträffande tillämpningen av det s.k. plafondsystemet och den långa övergångsperioden (1984), gör det dock vanskligt att bedöma tullavvecklingens effekt på den svenska pappersexportens framtida utveckling.
Massa- och pappersindustrin
235 SOU 1974:11
Pappersvaruindustrin
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 334 Mkr Produktionens saluvärde 182 Mkr Export (SITC 642) 145 Mkr Import (SITC 642) 627 Mkr Produktionens förädlingsvärde 42% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 55 tkr Förädlingsvärde per anställd 85 tkr Kapitalstock per anställd 11 367 st Antal anställda 34% därav inom storföretag 136 st Antal företag 5 st därav storföretag 148 st Antal arbetsställen 6 st därav med 200-499 anställda 5 st 500anställda 55 % Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 31 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv50% fabrikat - andel av saluvärdet In v esteringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71
1971/72
8.5 22,7 10,7 9,5
5,5 24,0 - 0,1 12,5
11,7 10,4 6,2 13,9
8,6
18,8
16,5
0,9
8,2
-
6,3
-
12,5
2,6
7,6
löpande priser 81 Mkr 40% 1,>%
1968 års priser 80 Mkr 39% 1,3%
7 500 kr
7 400 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (är 1970): AB Tetra Pak, AB Åkerlund & Rausing, Esseltepac AB, Skogsägarnas Industri AB, Förenade Well AB, Billeruds AB, Munksjö AB, Kraftbox AB, Sture Ljungdahl AB, SCA. Branschsysselsättningsmässigtfem största länen (år 1970): Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar och Stockholms län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10% av totala antalet industrianställda (år 1970): Haninge, Strängnäs, Hyltebruk, Nybro, Åstorp, Lund, Bengtsfors, Forshaga.
sou 197411
Pappersvamindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Indelning
AJy
9^9 1.1 1.2
Branschbegreppet Användningsområden för pappersvaror
&J7
240 24]
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsuteckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
241 242 243 245 245 246
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
248 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
252 252 252 252 254
Kapitel 5 Regional struktur
255 Kapitel 6 Export och import
257 Förteckning över tabeller 1.1 Branschblandning inom pappersvamindustrin år 1970 . . . . II.I Pappersvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1968-1971 II.II Spridning i produktionsutveckling II.III Personalsammansättning år 197Q II.IV Antalet anställda inom pappersvaruindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971 II.V Spridning i syselsättningsutveckling II.VI Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) . .
239 242 243 243 244 245 245
238 Pappersvaruindustrin
II.VII Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen)
246 II. VIII Investeringar inom pappersvaruindustrin 1965-1972 . . . . 246 III.I Förädlingsvärde per anställd inom pappersvaruindustrin år } 970 249 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 249 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 251 IV.I Lönekostnader inom pappersvaruindustrin 252 IV.II Lönekostnadsandelar inom pappersvaruindustrin 253 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 254 V.I Regional sysselsättningskoncentration 255 VI.I Export-och importutvecklingen för pappersvaror 257 Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom pappersvaruindustrin 1965-1973 24] Spridning i produktionsutveckling 242 Sysselsättningsutvecklingen inom pappersvaruindustrin 1965-1973 243 Spridning i sysselsättningsutveckling 244 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom pappersvaruindustrin 1965-1973 24g Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 253 Länsvis fördelning av sysselsättningen 256
Pappersvaruindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till pappersvaruindustrin räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av vidarebearbetning och efterbehandling av papper eller papp till pappers- eller pappvaror. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom pappers- och pappersvaruindustrin samt verksamhetsinriktningen inom respektive delbransch. SNI-kod1
Delbransch
Verksamhet
3412 Pappers- och pappförpackningsindustri
Gjutning, klistring, pressning, skärning och annan vidarebearbetning av papper eller papp till påsar, kartonger, lådor och andra behållare för förvaring eller transport. Tillverkning av wellpapp.
3419 Övrig pappers-och pappvaruindustri
Bestrykning, impregnering och annan ytbehandling av papper eller papp samt stansning, prägling, skärning och annan vidarebearbetning av papper eller papp till pappers- eller pappvaror.
1 Svensk näringsgrensindelning.
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir precisionsgraden hos branschfördelade data. Av tabell 1.1 framgår att ca 85 % av den totala tillverkningen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, består av branschprodukter (specialiserings-
Tabell 1.1 Branschblandning inom pappersvaruindustrin år 1970. Delbransch
Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Pappers-och pappförpackningsindustri Övrig pappersvaruindustri
79,6 94,2
97,6 76,9
Hela pappersvaruindustri
84,5
88,6
240 Pappersvaruindustrin
grad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för ca 89 % av den totala produktionen av pappersvaror i riket (täckningsgrad). Av tabellen framgår vidare att branschblandningen är något olika för delbranscherna.
1.2 Användningsområden för pappersvaror Pappersvaruindustrins produkter används i första hand som insatsvaror i andra produktionssektorer, men även vissa konsumtionsvaror finns representerade. De värdemässigt viktigaste enskilda produkterna är wellpappkartonger, förpackningar, påsar och bärkassar, papperssäckar, kuvert samt pappersservetter.
Pappersvaruindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom pappersvaruindustrin uppgick år 1970 till 627 milj. kr vilket motsvarade 1,3 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var samtidigt 1,2%. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till saluvärdet, uppgick samma samma år till 47 % och var därmed ungefär densamma som genomsnittet för hela industrin (46 %). Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom pappersvaruindustrin med i genomsnitt 6,6% per år. Under åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med 6,1 % per år. Som framgår av diagram II.I har produktionsvolymen inom branschen ökat betydligt snabbare än inom industrin som helhet. I tabell II.I anges hur branschens totala förädlingsvärde fördelas på olika delbranscher, samt volymutvecklingen 1968-1971.
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom pappersvaruindustrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
•• p a p p e r s v a r u i n d u s t r i n 16
— hela indus+rin
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet. Förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
242 Pappersvaruindustrin
SOU 1974:
Tabell II.I Pappersvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1968-1971. •«**/« Delbransch
Förädlingsvärde
Utveckling. Index 1968 = 100.
milj. kr
andel (%)
1969 1970
1971 Pappers- och pappförpackningsindustri Övrig pappersvaruindustri
401 226
64,0 36,0
108 118
115 120
118 119
Hela pappersvaruindustrin
100,0
2.1.1 Spridning Förädlingsvärde i löpande priser. Genomsnittliga föränd ringar för branschen baseras på samtliga arbetsställen år 1969 resp. 197'0. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen år 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
i
produktionsutveckling1
Samtidigt som den genomsnittliga p r o d u k t i o n s u t v e c k l i n g e n varierar branscher och delbranscher emellan, f ö r e k o m m e r i d e t t a avseende avsevärda olikheter mellan enskilda p r o d u k t i o n s e n h e t e r . Denna spridning har studerats för hela pappersvaruindustrin samt delbranschen p a p p e r s och pappförpackningsindustri avseende perioden 1 9 6 7 - 1 9 7 1 . I diagram II.II illustreras spridningen avseende utvecklingen 1 9 6 9 / 1 9 7 0 . Härvid h a r varje arbetsställe klassificerats efter p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g e n mellan de båda åren. 2 Arbetsställen vilkas p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g mellan de båda åren avvek med mer än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) från branschgenomsnittet har placerats i två ö p p n a klasser och separatredovisas i tabell II.II.
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin (år 1970) m.a p resp arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o pS vertikalaxeln motsvarar:
Hela pappersvaruindustrin
137 anställda 15 arbetsställen
Iflll^nini^r-ninflnn Pappers- och pappförpackninqsindus+ri
30793 anställda 10 arbetsställen
2010-
jdf -20 •
-15
anställda
-|0
ffamLllr-fir-r^r-ffprfy ±±0 0 -5 " 10 5 • '* 15 20 25 Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädlingsvärdet
[JIJarbeHställen
f genomsnitt f ö r branschen
Pappersvaruindustrin 243
SOU 1974:11 Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Avvikelse från resp. genomsnitt (1969/1970) < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter^
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Pappers- och pappförpackningsindustri
16,2
3,0
16,2
8,9
Hela pappersvaruindustrin
13,5
4,8
20,3
11,2
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet
anställda inom
pappersvaruindustrin
uppgick år 1970 till ca
11 4 0 0 personer, vilket m o t s v a r a d e 1,2 % av totala antalet industrianställda. Motsvarande p r o d u k t i o n s a n d e l uppgick samtidigt till 1,3 %. Som framgår av tabell II.III uppgår andelen kvinnor inom branschen till k n a p p t 32 %. D e n n a andel är således betydligt större än för industrigenomsnittet (ca 22 % ) .
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom pappersvaruindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
1965 •
'
'
pappersvaruindustrin
'
'
_ _ - —hela
'
industrin
Tabell II.III Personalsammansättning år 1970. Personalkategori
antal Kvinnor Män
Hela indiistrin
Pappersvaruindustrin
3 598 7 769
Arbetarpersonal
8 658
Förvalningspersonal
2 709
andel %
andel (%)
11 367
31,7 68,3
100,0
23,8
100,0
73,2
76,2 11 367
22,3 77,7
100,0
26,8
100,0
244 Pappersvaruindustrin
lttl"ZiZ?m'™ml inom w ™ n W " * ddb'a— «• "'0 Delbransch
Anställda 1970
Utveckling. Index 1967 = 100
antal
andel (%)
1968 1969 1970 1971
7 928
69,7
97 Pappers- och papp förpackningsindustri Övrig pappersvaruindustri
3 439
30,3
110 Hela pappersvaruindustrin
11 367
100,0
101 Mellan de två högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom branschen med ca 500 personer, motsvarande en årlig ökning på 0,9%. Under åren 1971-1973 beräknas sysselsättningen ha minskat med 2,4 % per år. Mätt med antalet arbetade timmar beräknas sysselsättningen (för arbetare och tjänstemän) ha minskat med 2,1 % per år mellan 1965 och 1973. Uppgifter om antalet anställda inom delbranscherna föreligger för åren 1967-1971 och redovisas i tabell II.IV. 2 2 * T - n I L I V S u pridnin S j sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. ""»raiies (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 % på vertikalaxeln motsvarar:
o/0 40
Hela pappersvoruindustrin
137 anställda 15 arbetsställen
793 anställda 10 arbetsställen
20 H
-20 [ J anställda
-15
-10 -5 Procentuell förändrina, av sysselsättningen
[[^arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Pappersvaruindustrin 245
SOU 1974:1 Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från resp. genomsnitt (1969/1970) < - 2 5 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Pappers- och pappförpackningsindustri
3,0
0,2
4,0
3,9
Hela pappersvaruindustrin
3,4
1,5
4,1
4,6
2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Tidigare (avsnitt 2.1.1) har illustrerats spridningen kri ig den genomsnittliga produktionsutvecklingen. På motsvarande sätt illustreras i diagram II.IV och tabell II.V spridningen i sysselsättningsutvecklingen.
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Inom pappersvaruindustrin svarade år 1970 de små och medelstora företagen för 58 % respektive 66 % av den totala produktionen och sysselsättningen. Som framgår av tabell II.VI avviker därmed branschen i detta avseende påtagligt från industrigenomsnittet. Av de större företagen inom branschen kan nämnas AB Åkerlund & Rausing, AB Tetra Pak, Uddeholm AB, Isacssons Wellemballage AB, Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl och Esseltepac AB. Även beträffande arbetsställestrukturen avviker pappersvaruindustrin från industrigenomsnittet (se tabell II.VII). Arbetsställen med mindre än 200 anställda svarade år 1970 för 54 % av sysselsättningen jämfört med 42 % inom industrin som helhet.
Tabell II.VI Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Pappersvaruindustrin Företagsstorlek efter Antal Förädlingsvärde Anställda antal anforetag ställda andel antal milj. andel (%) kr (%)
Hela industrin därav vid företag med endast ett arbetsställe (%)
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
Småföretag Medelstora företag Storföretag
5 - 99
23,5
3 197
28,1
97,4
20,9
24,6
100-499 500-
20 5
215 264
34,3 42,2
4 307 3 874
37,9 34,0
63,0 28,3
21,0 58,1
21,2 54,2
Samtliga företag
5-
100,0
11 378
100,0
63,0
100,0
100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
246 Pappersvaruindustrin
Tabell II.VII Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställe-
Pappersvaruind ustrin
antal anställda
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställda
antal
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
91 212 91
14,5 33,8 14,5
}233
37,2
2 108 4 060 1 650 2 244 1 305
100,0
11 367
andel
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
100 37 6 4 1
67,5 25,0 4,1 2,7 0,7
Samtliga arbetsställen
100,0
Hela industrin Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
18,6 35,7 14,5 19,7 11,5
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
100,0
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom pappersvaruindustrin uppgår till ca 85 0 0 0 kr jämfört med ca 110 0 0 0 kr inom industrin som helhet. Av d e n totala kapitalstocken inom industrin finns ca 1 % i n o m pappersvaruindustrin. 1 Kapitalstock per anställd mätt med brand försäkringsvärdet år 1970.
I n o m pappersvaruindustrin har u n d e r perioden 1 9 6 5 - 1 9 7 2 investerats totalt 6 3 8 milj. kr ( 1 9 6 8 års priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 80 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed
Tabell II. VIII Investeringar inom pappersvaruindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Pappersvaruindustrin
Hela industrin
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%)
80 39
6 199 31
7 400
6 800
101 93 93 156 163 113 93 116
110 112 108 117 122 125 129 118
102 532
111 Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsu tveckling (index 1965 = 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
Pappersvaruindusthn
1,3% fallit på pappersvaruindustrin. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har under perioden uppgått till 7 400 kr, vilket är ca 9 % mer än industrigenomsnittet.
248 Pappersvaruindustrin
3 Arbetsproduktivitet1
? ä ? T J I I L I , ^ b e t S p r o d u k t i v i t e t s u t v e c k , i n 8 e n i n o m Pappersvaruindustrin 19651973. Index 1965 = 100. 1968 års priser. Produktionsvolym per anställd
'
'966
'
I9S7
poppsrsvoruindustrin
I
•
'
'
— — —hela industrin
'
'
Pappersvaruindustrin
soul974:11
Tabell IH.I Förädlingsvärde per anställd inom pappersvaruindustrin år 1970. Genomsnitt Pappers- och pappförpackningsindustri Övrig pappersvaruindustri
50 600 kr 65 600 kr
Hela pappersvaruindustrin
55 200 kr
Hela industrin
53 100 kr
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom pappersvaruindustrin med i genomsnitt 5,7 % per år mot 5,4 % för hela industrisektorn. Under perioden 1971-1973 beräknas produktivitetsökningen inom branschen ha uppgått till 8,5 % per år. Räknat per arbetad timme har produktivitetsökningen inom pappersvaruindustrin uppgått till i genomsnitt 8,7 % per år mellan 1965 och 1973 jämfört med 6,5 % för industrigenomsnittet. Det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 55 200 kr, jämfört med 53 100 kr för industrin som helhet. Av nedanstående tabell framgår att skillnaderna i arbetsproduktivitet mellan delbranscherna är påtagliga. Sålunda har delbranschen övrig pappersvaruindustri ett förädlingsvärde per anställd på 15 000 kr mer än pappersoch förpackningsindustrin. Denna skillnad kan till stor del förklaras av den högre kapitalintensiteten i den förstnämnda delbranschen. För hela pappersvaruindustrin samt delbranschen pappers- och pappförpackningsindustrin har den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika storleksklasser studerats. Beräkningsresultatet som redovisas i tabell III.II kan tyda på att det finns en positiv samvariation mellan arbetsställestorlek och produktivitet. Det bör dock noteras att inom pappers- och pappförpackningsindustrin ett relativt stort antal små arbetsställen med mindre än 20 anställda, som uppvisar mycket låga förädlingsvärden per anställd, svarar för endast ca 5 % av den totala sysselsättningen i delbranschen. I storleksgruppen 10-19 anställda understiger det uppgivna förädlingsvärdet per anställd den genomsnittliga lönekostnaden per anställd, och det kan ifrågasättas om detta kan ge en
Tabell
III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 (1000-tal kr).
_____
Arbe tsställesstorlek efter antal anställda
Samtliga arbetsställen
5-9
10-19
20-49
50- 99
100- -199 200-499 5 0 0 -
Pappers- och pappförpackningsindustri
51 Hela pappersvaruindustrin
rappersvaruindustrin
nktig bild av den faktiska situationen. Det förhållandet att produktiviteten relateras till antalet anställda i stället för ett mer exakt mått på arbetsinsatsen kan möjligen förklara sådana låga produktivitetstal Vidare kan givetvis variationer i kapitalintensitet mellan arbetsställena i olika storleksklasser spela en viss roll. I tabell HI.UI sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl a att medianvärdet för arbetsproduktiviteten inom branschen som helhet (år 1970) väsentligt understiger medelvärdet. Sålunda hade 78 % av samtliga branscharbetsstallen, vilka tillsammans varade för ca 61 % av sysselsättningen, en produktivitet som understeg branschgenomsnittet.
Pappersvaruindustrin
"4" 0 \ Ch »O O c-f 00 vo en <—i
00"'fr
"fr < * ca - a
E E
r— lO CT\ <N v o
S£ CT\ v£> O (N ON r o r- O r~ »/->
o o v£> Os Ol
3 EH
ca §J
c
O. O. ca
o.
«3
X
<
ca >U
C
•Js TI
^O O VO 0 0 VO -H
l/-> <—i
O 00^ < N a\ <N ,—T VD f l H * (S (N " t
c^ w
ca - 3
E E
o> >£ Tf r~ o>
cj£ r f m C— t— in r s >o ^ (N •-H 00 00 t— tN
TJ-
c j£
»o (S ^H ON
o r-
rf \ o r ^ (N O^ ro" <N • * r o ^ t
a. I <
BM
8.2 & | ort ö "- X) t - SJ | <U
lä '-5 § i
V oi oi oi A I T ) <—1 >-H
I
I
M
252 Pappersvaruindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom branschen uppgick år 1970 till 30 500 kr och låg därmed något under industrigenomsnittet (se tabell 1V.I). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnader per anställd med i genomsnitt 8,2 % per år mot i genomsnitt 8,4% inom industrin som helhet. Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom pappersvaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 61 % av lönekostnaden per tjänsteman. Lönedifferensen mellan arbetare och tjänstemän har dock minskat något under perioden 1965-1970. För industrin som helhet har dock denna relation varit i stort sett oförändrad. 1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att lönekostnaderna inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
4.1.2 Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom pappersvaruindustrin uppgick år 1970 till 347 milj. kr och utgjorde därmed 26 % av produktionens saluvärde.
Tabell IV.I Lönekostnader inom pappersvaruindustrin. Genom snittlig löilekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersona l
anställd
1970 Pappersvaruindustri - tkr/år - rel.lönekostnad*
17,1 94
20,8 96
26,5 98
31,8 106
37,3 104
43,5 100
20,6 98
24,7 98
30,5 97
Hela industrin - tkr/år - rel.lönekostnad
18,1 100
21,6 100
27,1 100
30,0 100
35,7 100
43,7 100
21,1 100
25,1 100
31,6 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Pappersvaruindustrin
253 Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom pappersvaruindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av
Pappersvaruindustrin
förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967
1965 1967
56 59
Hela industrin
55 61
1970 L ö n e k o s t n a d e r n a s andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 55 %. L ö n e k o s t n a d s a n d e l a r n a varierar emellertid påtagligt de enskilda arbetsställena emellan. Denna spridning s a m m a n f a t t a s i diagram IV.I för hela branschen samt delbranschen pappers- och pappförpackningsindustri, varvid samtliga arbetsställen inom resp. delbransch klassificerats efter l ö n e s u m m a n s andel 1 av förädlingsvärdet. Diagrammet visar att spridningen var avsevärd. En g e n o m g å n g av tillgängligt material ger vid handen att spridningen varit s t o r även åren 1 9 6 7 - 1 9 6 9 samt 1 9 7 1 . Det kan tilläggas att arbetsställen med en löneandel som med mer än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvek från resp. branschgenomsnitt placerats i två ö p p n a klasser och således ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom hela branschen hade ca 25 % av arbetsställena, med 11 % av sysselsättningen, en l ö n e s u m m e a n d e l mer än 7 3 %. Om hänsyn tas till de indirekta l ö n e k o s t n a d e r n a erhålls en total l ö n e k o s t n a d vid dessa arbetsställen u p p g å e n d e till mer än 82 % av förädlingsvärdet.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 %för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) Hela
10 °/o på v e r t i k a l a x e l n svarar:
pappersvaruindustrin
I 137 a n s t ä l l d a 15 a r b e t s s t ä l l e n
Poppers- och
pappförpackningsindustri
793 a n s t ä l l d a 10 a r b e t s s t ä l l e n
25 I anställda
35 40 Lönesummans
45 50 ' 55 60 65 a n d e l a v f ö r ä d l i n g s v ä r d e t , °/o
'betsställen
^genomsnitt för branschen
mot
Pappersvaruindustrin
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutvecklingar på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror. Vid pappersvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 664 milj. kr, vilket motsvarade 50 % av produktionens saluvärde. Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel av saluvärdet (%) 1965 1967 1970 Pappersvaruindustrin
50 Hela industrin
Pappersvaruindustrin 255
SOU 1974:
5 Regional struktur
Av de ca 11 4 0 0 personer som år 1970 sysselsattes inom pappersvaruindustrin var 64 % verksamma
inom de
branschsysselsättningsmässigt
fem största länen: Malmöhus, J ö n k ö p i n g s , Östergötlands, Kalmar och S t o c k h o l m s län. Dessa h a d e tillsammans 80 arbetsställen inom pappersvaruindustrin, vilket motsvarar 54 % av det totala antalet branscharbetsställen i riket. Av diagram V.I framgår h u r de anställda inom pappersvaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt f e m t o n största länen. Beträffande pappersvaruindustrins k o n c e n t r a t i o n till vissa k o m m u n block kan n o t e r a s att ca 1 6 % resp. 11 % av de anställda år 1970 var verksamma inom L u n d s och Norrköpings k o m m u n b l o c k . De största företagen i dessa k o m m u n b l o c k var AB Å k e r l u n d & Rausing och Tetra Pak ( L u n d ) s a m t Esseltepac AB och AB Kraftemballage ( N o r r k ö p i n g ) . Det är i s a m m a n h a n g e t av intresse att belysa h u r b e r o e n d e olika k o m m u n b l o c k är av pappersvaruindustrin. K o m m u n b l o c k e n s känslighet har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett k o m m u n b l o c k som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för k o m m u n b l o c k inom vilka pappersvaruindustrin år 1970 sysselsatte minst 10 % av samtliga industrianställda. Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Komm unblock inom vilka pappersvaruindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom pappersvaruindustrin (%)
Företag med relativt stora branscharbetsställen inom respektive kommunblock AB Herman Stenberg
Haninge Strängnäs Hyltebruk Nybro
(AB) (D) (F) (H)
1 078 2 074 1 897 3 704
23 10 16 21
Åstorp Lund
(L) (M)
1 697 6 868
13 26
Bengtsfors Forshaga
(P) (S)
2 570 906
10 13
Isacssons Wellemballage AB Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl Kuvertfabrik J O Stenqvist AB AB Åkerlund & Rausing, AB Tetra Pak Förenade Well AB Tetra Pak AB
1 Inom parentes anges länstillhörighet. Anm l tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen ar hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till handeln pa grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
256 Pappersvaruindustrin
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom pappersvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Jönköpings
Östergötlands
Kalmar
Stockholms
Älvsborgs
Hallands
Örebro
Göteborgs o. Bohus
Kristianstads
Värmlands
Södermanlands
Gävleborgs
Skaraborgs
Kronobergs I I I I I I I 1 I I I I I I I I I I I I I I I I I I | I
Län
]l965
Antal branschonstöllda 1970
Totala antalet branschonstöllda 1965= 10 876 1970= 11367
Pappersvaruindustrin
6 Export och import
Såväl exporten som importen av pappersvaror (SITC 642) har sedan början av 1960-talet ökat i mycket snabb takt, dock från en relativt blygsam utgångsnivå. Exportvärdet har sålunda stigit från ca 30 milj. kr år 1960 till nära 250 milj. kr år 1972, medan importen under samma period ökat från 32 till 154 milj. kr. Så sent som 1965 var Sverige nettoimportör av pappersvaror, men hade 1972 uppnått en nettoexport på ca 100 milj. kr. Exporten är starkt koncentrerad till Danmark och Norge och består främst av förpackningar och engångsartiklar. EG-avtalet kan inte förväntas på något avgörande sätt förändra handelsvillkoren. En nedtrappning av tullarna på pappersvaruindustrins produkter motvägs delvis av att de nuvarande prisskillnaderna vad gäller halvfabrikat (papper och kartong) kan antas minska. För pappersvaror med låg förädlingsgrad kan dock avtalet medföra avsevärt bättre exportmöjligheter, medan motsatsen kan bli fallet för produkter med högre förädlingsgrad.
Tabell VI.1 Export- och importutvecklingen för pappersvaror (SITC 642). Löpande priser. Milj. kr
Fxport Import
17 Årlig förändring (%)
196(7 1965 1970 1972 1960/70
1970/72
30 32
17,0 3,0
65 87
182 145
249 154
20,0 16,4
259 SOU 1974:1
Grafisk industri
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 3 771 Mkr Produktionens saluvärde 128 Mkr Export 213 Mkr Import 2 662 Mkr Produktionens förädlingsvärde 34% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 58tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 63 tkr 45 990 st Antal anställda 27% därav inom storföretag 941 st Antal företag därav storföretag 12 st Antal arbetsställen 958 st därav med 200-499 anställda 26 st 500anställda 12 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 63% 36 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 25% Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1965/70
1970/71
1971/72
8,4 14.6 13,7 8,7
1.7 14.8 - 1.4 2.2
9,2
4,9
8,3
-2.2
8,5
-
0,5
9,2
-
löpande priser 240 Mkr
1968 års priser 237 Mkr
22%
22 %
3,8%
3.8%
5 300 kr
5 200 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aftonbladet AB, Allers Förlag AB, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB. Arbetet Tryckeri AB Framtiden. Dagens Nyheters AB. Göteborgs-Postens Nya AB. AB P A Norstedt & Söner, Saxon & Lindström Förlags AB. Svenska-Dagbladet AB, Wezata Melin AB, Åhlén & Åkerlunds Förlags AB. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Stockholms, Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Södermanlands samt Östergötlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Stockholm, Solna/Sundbyberg, Uppsala. Helsingborg. Malmö, Falun, Sollefteå. Östersund, Boden.
Grafisk industri 261 SOU 1974:11
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för grafiska produkter
264 266
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags-och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
266 267 269 270 271
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
275 Kapitel 4 Kostnadsstruktur 4.1
och kostnadsutveckling
279 279
Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar Kostnader för råvaror och halvfabrikat
279 280 281
Kapitel 5 Regional struktur Förteckning över tabeller 1.1 Branschblandningen inom grafisk industri år 1970 I ii Försörjningsbalans för grafiska produkter år 1968 III Grafiska industrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delII.II II.III IIIV
branscher Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättning inom grafisk industri år 1970
264 265
268 . . . 269
Sysselsättningen inom den grafiska industrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 . . . . 270 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling II.VI Den grafiska industrins storleksstruktur år 1970 (företag) . . 272 II VII Den grafiska industrins storleksstruktur år 1970 272 (arbetsställen) II.VIII Investeringar inom den grafiska industrin 1965-1972 . . . . 273
262 Grafisk
industri
III.I
Förädlingsvärde per anställd inom den grafiska industrins delbranscher år 1970 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 IV.I Lönekostnader inom grafisk industri IV.II Lönekostnadsandelar inom grafisk industri IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningskoncentration
276 277 277 280 280 282 285
Förteckning över diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom den grafiska industrin 1965-1973 266 II.II Spridning i produktionsutveckling 268 II.III Sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin 1965-1973 269 II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling 271 III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den grafiska industrin 1965-1973 276 IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 281 V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen 284
Grafisk industri 263
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till grafisk industri räknas vanligtvis såväl grafisk produktion som förlagsverksamhet. Förlagsverksamhet, utom utgivning av dagstidningar, ingår dock ej i industristatistiken. Detta innebär att den förlagsverksamhet som omfattar utgivning av bl.a. böcker, veckotidningar och tidskrifter ej innefattas i den följande redovisningen av grafisk industri. I detta sammanhang avses därför med grafisk industri sådana produktionsenheter som huvudsakligen har renodlad grafisk verksamhet, dvs. - tryckerier, dagstidningsförlag - tillverkare av tryckformar o.d. - bokbinderier I nedanstående tablå redovisas delbranschernas benämning och verksamhetsinriktning enligt industristatistiken. SNI-kod1
Delbransch
Verksamhet
342011 Dagstidningstryckerier
342012 Veckotidningstryckerier
342019 Övriga tryckerier
34202 Tryckformsindustri
34203 Bokbinderier
Tryckning, utgivning och distribution och annan förlagsverksamhet för dagstidningar. Tryckning av veckotidningar och underhållningstidskrifter. Tryckning av böcker, checkhäften, fackoch firmatidskrifter, frimärken, kartor, musiknoter, affischer och andra tryckalster. Kliché-, stereotypi- och annan tillverkning av tryckformar samt tillverkning av matriser och plåtar för grafiskt ändamål. Skärning, bindning, bronsering, förgyllning och andra bokbinderiarbeten samt tillverkning av pärmar o.d.
1 Svensk näringsgrensindelning
264 Grafisk industri
Tabell I.I Branschblandningen inom grafisk industri år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Dagstidningstryckerier och -förlag Veckotidningstryckerier Övriga tryckerier Tryckformsindustri Bokbinderier
93,1 87,9 93,4 91,5 84,9
99,3 91,2 87,7 81,8 77,7
Grafisk industri
98,9
92 8
Vissa branscharbetsställen tillverkar även produkter som ej hänförs till branschen. Samtidigt förekommer tillverkning av grafiska produkter vid arbetsställen som statistiskt ej hänförs till den grafiska industrin. Denna branschblandning försämrar givetvis graden av precision hos branschfördelade data. Branschblandningen inom den grafiska industrin är emellertid obetydlig. Som framgår av tabell I.I. består ca 9 9 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena - räknat på saluvärdet - av grafiska produkter (specialiseringsgrad). Dessa arbetsställen svarar samtidigt för ca 93 % av den totala tillverkningen av grafiska produkter i riket (täckningsgrad). Resterande 7 % av produktionen av grafiska produkter sker vid i första hand anläggningar inom pappersvaruindustrin. Att branschblandningen inom hela den grafiska industrin är mindre än för delbranscherna förklaras av att vissa produktionsenheter inom var och en av delbranscherna tillverkar produkter som är hänförbara till andra delbranscher inom grafisk industri.
1.2 Användningsområden för grafiska produkter Inom den grafiska industrin tillverkas nästan endast produkter för konsumtionsändamål samt insatsvaror i andra branscher. Största andelen av insatsvarorna, cirka en tredjedel, går till varuhandeln. Vid sidan av internleveranser inom grafisk industri går insatsvarorna inom industrisektorn huvudsakligen till verkstadsindustrin och den kemiska industrin, vilka tillsammans svarar för knappt en fjärdedel av inköpen av insatsvaror. Utrikeshandeln med grafiska produkter är mycket liten i förhållande till produktion och konsumtion (se tabell I.II). Den största varugruppen beträffande både export och import är böcker. Språkbarriärer och behovet av nära kontakt mellan beställare och trycken, krav på snabba och exakta leveranser m. m. är faktorer som brukar omnämnas som typiska naturliga handelshinder när det gäller grafiska produkter. Att påtagliga stordriftsfördelar i stor utsträckning saknats inom grafisk industri kan nämnas som ytterligare förklaring till utrikeshandelns ringa omfattning. Det bör dock framhållas att den grafiska produktionstekniken befinner sig i mycket snabb utveckling, vilket bl. a. medför förändrade skalfördelar.
Grafisk industri 265
SOU 1974:11 Tabell I.II Försörjningsbalans för grafiska produkter år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Import
Användning 96,6% 3,4% 100%
Export Lagerökning Inhemsk förbrukning
2,5% 0,5% 97,0%
därav - insatsvaror i produktionssystemet - privat konsumtion - offentlig förbrukning
100%
53,5 % 34,1 % 12,4%
100%
Anm.- Det statistiska underlaget för denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade pa produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
266 Grafisk industri
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till 2 662 milj. kr. Därmed svarade branschen för 5,4 % av den totala industriproduktionen; motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 5,0 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, uppgick samma år till i genomsnitt 71 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Produktionsvolymen inom den grafiska industrin har under 1950-talet ökat med knappt 3 % per år medan ökningen under 1960-talet varit ca 4 % per år. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 1,7 % per år (mot 5 % för hela industrisektorn). Således har den genomsnittliga produktionsökningen per år varit betydligt större under 1960-talets första hälft än under den andra. Under de två första åren in på 1970-talet sjönk produktionen något, - 1 , 8 % per år, medan den mellan 1972 och 1973 beräknas ha ökat med nära 11 %. Produktionsökningen inom industrin som helhet, har under motsvarande perioder uppgått till 1,8 % respektive 7,5 % per år.
Diagram H.I Produktionsvolymens utveckling inom den grafiska industrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 150 140 130 — 120110-
Produktionen är mätt med förädlingsvärdet. Förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
10090 1965
'
~ den grafiska
'
indus+rin
'
'
~"~^hela
'
indus+rin
Grafisk industri 267
SOU 1974:11 Tabell II.I Grafiska industrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher. Delbransch
Milj. kr
Andel (%)
Dagstidningstryckerier och -förlag Veckotidningstryckerier Övriga tryckerier Tryckformsindustri Bokbinderier
1 116 329 993 105 119
41,9 12,4 37,3 3,9 4,5
Grafisk industri
2 662
100,0
Inom den grafiska industrin tillverkas ett stort antal produkter med avsevärda olikheter beträffande användningsområde, produktionsteknik, marknadsstorlek, distributionsformer etc. Branschen domineras av två mycket olika delbranscher, nämligen dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier. Den förstnämnda delbranschen inrymmer relativt stora företag och produktionsställen med förhållandevis hög kapitalintensitet och högt förädlingsvärde per anställd. Inom delbranschen övriga tryckerier är produktionsenheterna relativt små och inarbetade på en mångfald olika tryckalster. Av tabell II.I framgår hur den grafiska industrins totala produktionsvärde fördelas mellan olika delbranscher. Det kan observeras att delbranscherna dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier tillsammans svarar för nära 80 % av totala produktionsvärdet. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Den genomsnittliga produktionsutvecklingen har varit väsentligt olika för produktgrupper och delbranscher inom den grafiska industrin, vilket inneburit att produktionen vid vissa arbetsställen ökat medan den vid andra stagnerat eller gått tillbaka kraftigt. Denna spridning inom de olika delbranscherna har studerats för åren 1968-1971 varvid arbetsställena inom resp. delbransch klassificerats med avseende på produktionsutvecklingen från föregående år. I diagram II.II illustreras denna spridning avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen, vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt, redovisas i tabell II.II. Tabellen visar bl.a. att nära 7 % av de anställda inom delbranschen övriga tryckerier arbetade vid arbetsställen vilkas produktionsutveckling 1969/70 avvek från delbranschgenomsnittet i negativ riktning med mer än 25 procentenheter. Dessa arbetsställen var i storlekshänseende förhållandevis små vilket framgår av att de omfattade nära 13 % av totala antalet arbetsställen. När det gäller produktionsutvecklingen kan således konstateras en avsevärd spridning där för övriga tryckerier drygt 2 5 % av antalet arbetsställen (med drygt 20 % av sysselsättningen) avvek från branschgenomsnittet med mer än 25 procentenheter i endera riktningen. Det bör noteras att varken nystartade eller nedlagda enheter är inkluderade i dessa siffror. Som framgår av diagrammet består delbranschen övriga tryckerier av
1 Förädlingsvärde i löpande priser. Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 197'0. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
268 Grafisk industri
S O U 1974:11
Diagram H.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på v e r t i k a l a x e l n m o t svarar:
% 30-
T r y c k e r i e r exkl d a g s - o c h v e c k o t i d n i n g s t r y c k e r i e r
20I 956 a n s t ä l l d a 64 a r b e t s s t ä l l e n 10-
.^[^llrlllniljiiir-^r^i^ Dagstidningstryckerier och - f ö r l a g , veckotidningstryckerier s a m t bokbinderier och tryckformsindus+rier
40 302 643 32
anställda arbetsställen
2010-
M l n i Him jnn_
I, lllllr—fTIli -20
-15
Ljonställda
-10
-5 ±0 Procentuell
5 " " 10 15 20 25 f ö r ä n d r i n g av f ö r ä d l i n g s v ä r d e t
[UT] a r b e t s s t ä l l e n
f genomsnitt f ö r branschen
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Dagstidningstryckerier och -förlag, veckotidningstryckerier samt bokbinderier och tryckformsindustri Övriga tryckerier 1
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt 1969/70 < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
5,6 12,9
10,3 12,7
2,8 6,6
4,1 13,9
Tryckerier exklusive dagstidnings- och veckotidningstryckerier.
arbetsställen med betydligt större skillnader i produktionsutveckling än övriga delar av branschen. Således var endast 2 8 % av de anställda inom övriga tryckerier verksamma vid arbetsställen med en produktionsförändring 1969/70 på ±5 % från genomsnittet jämfört med 5 6 % för övriga delar av branschen. De här redovisade spridningstalen avser förändringar mellan år 1969 och 1970 och man kan notera avsevärda skillnader såväl mellan delbranscher som mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Basmate-
Grafisk industri
SOU 1974:11 rialet omfattar, som tidigare nämnts, motsvarande förändringar parvis för åren 1 9 6 8 - 7 1 ; spridningsmönstret är i huvudsak likartat oavsett vilka parvisa årsjämförelser som görs.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till ca 46 000 personer, vilket motsvarade 5,0 % av det totala antalet industrianställda. Som tidigare nämnts var motsvarande produktionsandel 5,4 %. Som framgår av tabell II.III är tjänstemannaandelen relativt hög inom den grafiska industrin. Detta beror på att 4 600 tidningsredaktörer och journalister ingår i statistiken (huvudsakligen anställda inom delbranschen dagstidningstryckerier och -förlag). Om dessa ej medräknas blir andelen förvaltningspersonal ca 32%. Även andelen kvinnlig personal inom branschen är något högre än genomsnittet för hela industrin (ca 28 % jämfört med 22 %). Under åren 1 9 6 6 - 7 0 var sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin i stort sett densamma som för hela industrisektorn. Den genomsnittliga sysselsättningsminskningen uppgick till 0,5 % per år mot 0,4% för industrin som helhet. Under perioden 1 9 7 1 - 7 2 minskade sysselsättningen inom branschen nära en procentenhet snabbare än industrigenomsnittet ( - 2 , 5 mot - 1 , 6 ) . Är 1973 beräknas dock sysselsattTabell II.III Personalsammansättning inom grafisk industri år 1970. Hela industrin
Grafisk industri
Personalkategori
andel (%)
andel(%)
antal Män Kvinnor
33 199 12 791
45 990
72,2 27,8
100,0
77,7 22,3
100,0
Arbctarpersonal l örvaltningspersonal
28 183 17 807
45 990
61,3 38,7
100,0
73,2 26,8
100,0
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
,965
I
.966
'
- den qrafiska industrin
'
'
'
— — — hela
'
industrin
'
'
270 Grafisk industri
SOU 1974:11 Tabell II.IV Sysselsättningen inom den grafiska industrin fördelad pä delbranscher ar 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda i 1970
Utveckling. Index 1967 = 100
antal
andel (%)
1968 1969 1970 1971
Dagstidningstryckerier och -förlag Veckotidningstryckerier Övriga tryckerier Tryckformsindustri Bokbinderier
17 745 3 618 19 561 2 004 3 062
38,5 7,9 42,5 4,4 6,7
103 95 98 99 99
104 91 100 114 96
107 96 99 116 95
104 90 98 113 83
Grafisk industri
45 990
100,0
ningen ha ökat något. Räknat i antal arbetade timmar (för tjänstemän och arbetare) har sysselsättningen inom den grafiska industrin minskat med 1,8% per år mellan 1965 och 1973. Av den totala sysselsättningen inom grafisk industri år 1970 svarade delbranscherna dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier för drygt 80 % (38,5 % resp. 42,5 %). I tabell II.IV redovisas de olika delbranschernas andel av sysselsättningen år 1970 samt utvecklingen under perioden 1 9 6 7 - 7 1 . Den kraftigaste sysselsättningsminskningen kan noteras för bokbinderierna som under perioden fått vidkännas en reduktion med hela 17 %. Delbranschen övriga tryckerier har genomsnittligt sett haft en stabil sysselsättning med en total minskning med ca 2 %. För tryckformsindustrins del kan observeras en relativt kraftig sysselsättningsökning mellan år 1968 och 1969. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
I likhet med produktionsutvecklingen har sysselsättningsutvecklingen varierat delbranscherna emellan. För att få en uppfattning om hur de enskilda arbetsställena förhållit sig tilj den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen har för perioden 1968-1971 spridningen kring olika delbranschgenomsnitt studerats. Härvid har varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats m.a.p. sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i 12 klasser kring resp. delbranschgenomsnitt med två öppna klasser. I diagram II.IV och tabell II.V illustreras 1 denna spridning avseende sysselsättningsförändringen 1969/70. ] Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baSom framgår av diagrammet har båda delbranscherna inom den grafiska seras på samtliga arbetsindustrin en relativt stark koncentration av de sysselsatta till arbetsställen ställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genom- vilka endast har haft en mycket liten sysselsättningsförändring 1969/70. snittsvärdena avser idenSåledes var 5 2 % inom delbranschen övriga tryckerier och 6 4 % inom tiska arbetsställen 1969 annan grafisk industri sysselsatta vid arbetsställen (47 % av samtliga aroch 1970, vilket innebär att nedlagda och nystarbetsställen inom vardera delbranschen), som endast hade haft en sysselsätttade enheter ej ingår. ningsförändring på ±5 procentenheter från resp. genomsnitt ( - 0 , 7 % resp.
Grafisk industri 271
SOU 1974:11 Diagram IIIV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
I0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
Tryckerier exkl daqs- och veckotidninqstryckerier
% 40 30-
I 956 anställda 64 arbetsställen
2010-
r^^Tmr-Prii
riTmr-nTn^rrm r
-op¥
Daqstidninqstryckerier och - f ö r l o q , veckotidninqstryckerier samt bokbinderier och t r y c k f o r m s i n d u s t r i 40 30-
2 643 anställda 32 arbetsställen
20-
iqnLpup.
o -30
•
-25
anställda
-20
-15 -10 "5 ±0 '5 10 13 Procentuell f ö r ä n d r i n q av sysselsättningen TT1 arbetsställen
+ genomsnitt f ö r branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling Delbransch
Dagstidningstryckerier och -förlag, veckotidningstryckerier samt bokbinderier och tryckf ormsindustri Övriga tryckerier*
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt 1969/70 < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
2,5 2,2
0,7 0,8
6,6 6,4
2,7 5,8
* Tryckerier exklusive dagstidnings- och veckotidningstryckerier. 1 I industristatistiken redovisas normalt endast arbetsställen med minst relativt h ö g k o n c e n t r a t i o n kring g e n o m s n i t t e t för resp. delbransch. 5 anställda. Enligt företagsräkningen 1968 fanns ca 700 företag med mindre än 5 anställda. Den 2.3 Företags- och arbetsställestruktur sammanlagda personalstyrkan hos denna Den grafiska industrin domineras av småföretag. Totalt fanns år 1 9 7 0 företagskategori var omkring 1 400 personer. 941 företag varav 837 h a d e mellan 5 o c h 9 9 anställda. 1 Endast 12
2,4 % ) . Även för övriga år u n d e r perioden 1 9 6 8 - 7 1 k a n k o n s t a t e r a s en
272 Grafisk
industri
SOU 1974:11 företag hade mer än 500 anställda. Dessa storföretag sysselsatte nära 12 500 personer eller ca 27 % av de branschanställda. Av resterande ca 33 500 personer återfanns ungefär lika många i små resp. medelstora företag (se tabell II.VI). En jämförelse mellan grafisk industri och hela industrin visar således att storföretagens sysselsättningsandel inom den grafiska branschen är väsentligt lägre än storföretagens andel inom hela industrisektorn. Det är värt att notera att skillnaderna är stora mellan delbranscherna inom grafisk industri. Sålunda återfinns storföretagen främst inom delbranschen dagstidningstryckerier och -förlag. Här kan nämnas Dagens Nyheters AB, Aftonbladet AB, Svenska Dagbladet AB, Sydsvenska Dagbladet AB, Arbetet Tryckeri AB Framtiden och Göteborgs-Postens Nya AB. De större veckotidningstryckerierna är Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, Allers Förlag AB och Saxon & Lindström Förlags AB. Som tidigare nämnts finns inom delbranschen övriga tryckerier i första hand mindre företag. Tre storföretag finns dock inom delbranschen, nämligen
Tabell II.VI Den grafiska industrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Företagsstorlek efter antal anställda
Grafiska industrin Antal företag
Hela industrin
Förädlingsvärde Anställda milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
därav vid företag med endast ett arbetsställe (%)
Förädlingsvärdeandel (%)
Sysselsättningsandel (%)
5 - 99
31,9
16 791
36,4
97,9
20,9
24,6
100-499 500-
92 12
920 893
34,6 33,5
16 852 12 468
36,6 27,0
88,2 77,1
21,0 58,1
21,2 54,2
2 662 100,0
46 111
100,0
100,0
100,0
Samtliga företag
941 Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Den grafiska industrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Grafisk industri
Hela industrin
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställd. i
antal
milj. kr
andel (%)
antal
598 757 445
22,5 28,4 16,7
32,4
12 000 14 163 7 883 6 993 4 951 45 990
andel
(%) 5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
779 141 26 10 2
81,3 14,7 2,7 1,1 0,2
Samtliga arbetsställen
}
2 662 100
Förädlingsvärdeandel
Syssclsättningsandel
(%)
(%)
26,1 30,8 17,1 15,2 10,8
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
andel
(%)
Grafisk industri 273
SOU 1974:11 AB P A Norstedt & Söner, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB och Wezäta Melins AB. Inom delbranscherna tryckformsindustri och bokbinderier saknas storföretag. Genom att nära 90 % av samtliga företag endast har ett arbetsställe är skillnaden liten mellan företags- och arbetsställestrukturen. Sålunda domineras branschen av de minsta arbetsställena dvs. de med mellan 5 och 49 anställda. I denna storleksgrupp återfinns 779 av branschens 958 arbetsställen (se tabell II.VII). Vid dessa små arbetsställen sysselsätts ca 12 000 personer medan endast ca 5 000 personer finns vid arbetsställen med mer än 1 000 anställda (år 1970). Mellan år 1965 och år 1970 var totala antalet arbetsställen oförändrat i branschen.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom den grafiska industrin uppgår till i genomsnitt 63 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom industrin som helhet ligger på ca 110 000 kr. Även om stora skillnader förekommer mellan företag inom branschen utmärktes större delen av denna av mycket låg kapitalintensitet. Som exempel på undantag kan nämnas större dags- och veckotidningsföretag. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns ca 2 , 8 % inom den grafiska industrin. Motsvarande sysselsättningsandel uppgår samtidigt till 5,0 % (år 1970). Tabell II.VIII Investeringar inom den grafiska industrin 1965-1972. 1968 års priser. Grafisk industri
Hela industrin
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%)
237 22
6 199 31
Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr)
5 200
6 800
91 97 119 118 131 83 82 103
110 112 108 117 122 125 129 118
2 886
102 532
Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966—1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
1 Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970) 18
111 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
274 Grafisk industri
SOU 1974:11 Under perioden 1965-72 har inom den grafiska industrin investerats 1 899 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på ca 237 milj. kr. Därmed har 3,8 % av hela industrins investeringar avsett den grafiska industrin. En ganska hög investeringsnivå kan noteras för perioden 1968-1970 och en markant nedgång under åren 1971-72. Inom branschen har investeringsvolymen per anställd under perioden 1965-72 uppgått till 5 200 kr, vilket motsvarar drygt 8% av kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd inom den grafiska industrin har uppgått till tre fjärdedelar av genomsnittet för hela industrisektorn. Den strukturomvandling branschen befinner sig i och som till stor del är betingad av introduktion av nya tekniska processer kan belysas med olikheterna i investeringsaktivitet mellan företag i olika storleksklasser. Investeringsnedgången under år 1971 föll således huvudsakligen på företag med mindre än 500 anställda. Sammanfattningsvis kan konstateras en snabb investeringsökning för främst de större företagen i grafisk industri.
3 Grafisk industri 275
Arbetsproduktivitet1
Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt 1,7% per år medan antalet anställda minskade med 0,5 % per år. Detta innebar en årlig produktivitetstillväxt på 2,2 % mot 5,4 % inom industrin som helhet. Under lågkonjunkturåren 1966-68 föll produktiviteten inom grafisk industri. Den relativt snabba ökningen efter 1968 får helt tillskrivas utvecklingen utanför delbranschen övriga tryckerier och kan delvis förklaras av en relativt snabb investeringsökning. Delbranschen övriga tryckerier har däremot kännetecknats av en stagnation under perioden 1965-1970. Att nedgången under lågkonjunkturen 1966-1967 blev så markant beror delvis på den konjukturkänslighet som präglar de produkter (exempelvis reklamtryck, broschyrer, annonsmaterial) som till stor del saluförs av företag inom delbranschen övriga tryckerier. Under åren 1971-73 har produktivitetstillväxten inom den grafiska industrin varit något högre (3,2 % per år) beroende på en svag produktionsvolymökning (1,9 % per år) samt en minskad sysselsättning ( - 1 , 3 % per år). Den relativt starka ökningen kan helt tillskrivas uppgången år 1973. Räknat per timme har produktiviteten ökat med i genomsnitt 2,9 % per år mellan 1965 och 1970 och 4,7 % per år under 1971-1973. För den grafiska industrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 57 900 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrisektorn. Arbetsproduktiviteten - beräknad på genomsnittsvärden - varierar påtagligt mellan delbranscherna (se tabell 1II.I). Är 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de redovisade delbranscherna till 52 000 kr. Skillnader i arbetsproduktivitet beror väsentligen på olikheter i produktionsteknik. Ett studium av det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för olika arbetsställestorlekar ger ett mycket heterogent mönster (se tabell III.II). Inom den grafiska industrin föreligger dessa uppgifter för dels hela branschen, dels delbranschen övriga tryckerier. För branschen som helhet är den genomsnittliga arbetsproduktiviteten högre vid större anläggningsstorlekar, vilket naturligtvis sammanhänger med att man där återfinner dags- och veckotidningstryckerier. Något sådant positivt samband synes dock ej föreligga inom delbranschen övriga tryckerier.
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
276 Grafisk industri
SOU 1974:11 Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den grafiska industrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym
'965
'
'
'
— den g r a f i s k o industrin
'
per
'
— — —hela
anställd
'
'
'
industrin
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom den grafiska industrins delbranscher år 1970. Delbransch
Genomsnitt
Dagstidningstryckerier och -förlag Veckotidningsförlag Övriga tryckerier Tryck formsindustrin Bokbinderier
62 900 kr 90 900 kr 50 800 kr 52 400 kr 38 900 kr
Grafisk industri
57 900 ki
Hela industrin
53 100 kr
F ö r att erhålla en mera fullständig i n f o r m a t i o n o m h u r sysselsättning och p r o d u k t i o n s r e s u l t a t år 1970 fördelats mellan arbetsställen med olika produktivitet har varje arbetsställe i n o m den grafiska industrin klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens g e n o m s n i t t s p r o d u k t i v i t e t . Uppdelningen har gjorts i 12 produktitvitetsklasser kring medelvärdet med två ö p p n a klasser i vilka placerats de arbetsställen som visar mer än
Grafisk industri
o r3
O
O ^ i " * NO^ • * ( N i-t
SK
ro
^
x
S
P
C
S-S E 6
c 'c
o'B •ö
^
5*£
> B
ea
•_~ '33
"
I-H
o ^H o >o o
o
•si •3 c
<
f l ( S *C ffiOO r - ON VO VO VO 10 f S c-- O r o
"3 c n)
r-< Os •rf
00 ON ON tO(N O O
OA
•e g "o .Sä ON
a1 p
JU
<" !3!
^
C
r— r o
NO~ ^
t—i CT^
«/"> OO «—l
<3NO"
•a
•B oo -* O oo NO
ro
"8
<N
E £
ti- a > ^
VO VO 0O *
r~
( O ON r N O rN O »O CN O N «—' C-^ r o T j - r o i ^ r~
NO
O
ro
ro
i—t
00 ON
ON
00 NO
o
ON T f
B o
3 ON
§S
NO t— ^
B E O E 3
r~ rs in ro
6 NO CM
t/i
c*
c p
c -O
§60 3 53
XI
3 O C
3 XJ
- i
60 M
T)
M X
i—
C
»ca 3 >rj
E a TI
o o a * Ex <U W) o
o
1? 3 •= KJ c
o
o
C
<o
+1 +1
V o oi oi A
VA
i-
o y
t;
^ o = H S X -> >•
ort
00 NO O N
ort
Q.
278 Grafisk industri
SOU 1974:11 50 % avvikelse. Resultaten av spridningsberäkningarna sammanfattas i tabell III.III. Fördelningen av arbetsställen över produktivitetsklasser visar en genomgående hög frekvens i de klasser som svarar mot en produktivitet som med mer än 10% understiger resp. genomsnittsvärden. Dessa arbetsställen är genomsnittligt mindre än medelvärdet för resp. delbransch. Delbranschen övriga tryckerier kännetecknas av relativt små företagsoch arbetsställeenheter med ett medianvärde för produktiviteten som ligger under genomsnittet. Cirka 44 % av antalet arbetsställen har ett värde som avviker med mer än - 1 0 % från delbranschgenomsnittet. När det gäller grafisk industri exkl. övriga tryckerier är detta förhållande än mer markant. Sålunda finns i motsvarande produktivitetsintervall mer än 70 % av antalet arbetsställen inom delbranschen. Dessa 70 % består av relativt små enheter och sysselsätter ej mer än ca 41 % av delbranschens anställda. Omkring 10% av antalet arbetsställen har en produktivitet överstigande genomsnittet med mer än 10%, dessa svarar för omkring 40 % av branschens sysselsättning. Heterogeniteten inom delbranschen är således mycket kraftig.
Grafisk industri
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd genomsnittligt 31 600 kr. Genomsnittet inom grafiska industrin låg vid denna tidpunkt på 36 300 kr, dvs. ca 1 5 % över industrigenomsnittet. Lönekostnaden per arbetare översteg år 1970 genomsnittet för industrin med ca 18 % och uppgick till 31 900 kr. Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt ca 9,2 %. Därmed lag ökningstakten knappt en procentenhet över industrigenomsnittet. Av tidigare avsnitt har framgått att den grafiska industrin är en relativt arbetskraftsintensiv bransch, vars produktionsteknik i många företag kan karaktäriseras som hantverksmässig. Även om avancerad och kapitalintensiv produktionsteknik f.n. används inom delar av branschen är produktionsprocessen ej dominerad av tempoarbeten eller dylikt. I stället finns i denna bransch ett behov av relativt stor andel yrkesutbildad arbetskraft. Genom att lönenivån för yrkesutbildad arbetskraft är högre kommer den genomsnittliga lönekostnaden per anställd bl.a. därigenom att ligga på en hög nivå inom branschen i jämförelse med hela industrin. I detta avseende torde den grafiska industrin vara jämförbar med t.ex. verktygsmaskintillverkarna inom maskinindustrin. Ett annat förhållande som förklarar branschens höga lönekostnader per anställd är den höga andelen arbetstimmar under s.k. obekväm arbetstid. 3 Detta gäller självfallet främst dagstidningstryckerierna som uttryckt i antal arbetstimmar svarar för en fjärdedel av branschens sysselsättning. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom den grafiska industrin något mindre än inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 7 4 % av lönekostnaden per tjänsteman. För de flesta industribranscher ligger detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. Detta relationstal har inom branschen ökat med ca 4 procentenheter från 1965, medan det för många andra industribranscher varit stabilt.
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma, varvid lönekostnaderna inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag. 3 För 2:a kvartalet 1970 utgjorde skifttillägget (intermittent 3-skift) ca 23 % av den totala timförtjänsten för vuxna män inom grafiska arbetsgivareförbundet.
280 Grafisk industri
Tabell IV.I Lönekostnader inom grafisk industri. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1965 1967 1970
1965 1967 1970
•• ..
.. ..
Övriga tryckerier
"tk,r/f.r , - rel. lönekostnad*
" ..
23 7 30
' '0 110 111
Grafisk industri totalt -tkr/år
20,3 24,7
- rel. lönekostnad
112 114 118
Hela industrin -tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 1 0 0 ^ 1 0 0 ^ 100
31,9
37,2 45,5 l 0 4 104
27,1 33 9 108 107
28,8 34,5 43,3
23,4 28 4
36 3
m
115'
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25,1 3 1 6 100 100 10o'
* Genomsnitt för hela industrin = 100. Anm. . . = Uppgift föreligger ej.
4.1.2 Lönekostnadsandelar
Den grafiska industrin h a r som helhet b e t r a k t a t s s o m en relativt arbetskraftsintensiv bransch. Kapitalmängden per anställd och råvarukostnadsandelen av saluvärdet understiger klart g e n o m s n i t t e t för tillverkningsindustrin. Som framgått av tidigare avsnitt sker en stor del av p r o d u k t i o n e n i relativt små p r o d u k t i o n s e n h e t e r m e d förhållandevis hantverksmässig p r o d u k t i o n s t e k n i k . De större dags- o c h veckotidningstryckerierna skiljer sig dock m a r k a n t från den stora gruppen av mindre enheter. Utvecklingen i n o m den grafiska industrin k o m m e r m e d stor sannolikhet a t t medföra en strukturell förskjutning m o t större e n h e t e r med avsevärt högre kapitalintensitet. Därmed k o m m e r branschens känslighet för lönekostnadsutvecklingen a t t reduceras. Är 1 9 7 0 utgjorde l ö n e k o s t n a d e r n a ca 4 4 % av saluvärdet inom hela den grafiska industrin. Den siffran k a n jämföras m e d 2 8 % för industrin som helhet. L ö n e k o s t n a d e r n a s andel av förädlingsvärdet uppgick för gruppen övriga tryckerier till hela 6 7 % m o t 59 % för industrin som helhet. Förändringen i dessa relationstal u n d e r den studerade perioden 1 9 6 5 - 7 0 är m y c k e t måttlig, vilket huvudsakligen k a n förklaras av prisutvecklingen. Den grafiska industrin kan betecknas s o m en skyddad
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom grafisk industri. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970
1965 1967 ~V)1Q
Grafisk industri
44 Hela industrin
2%
Grafisk industri
bransch och är således ej utsatt för nämnvärd importkonkurrens. Branschen har kunnat kompensera sig för ökade kostnader genom en relativt snabb prisökning. Under åren 1965-71 steg producentprisindex med hela 39 %. Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscherna, föreligger i detta avseende en avsevärd heterogenitet mellan arbetsställen inom delbranscherna. Denna spridning illustreras i diagram IV.I för delbranschen övriga tryckerier samt annan grafisk industri där samtliga arbetsställen inom resp. delbransch år 1970 klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Spridningen är relativt stor inom båda delbranscherna. Beräkningsresultatet visar att ca 5 8 % resp. 6 5 % av sysselsättningen inom övriga tryckerier resp. grafisk industri exkl. övriga tryckerier finns vid produktionsenheter som ligger i intervallet ± 10 procentenheter från genomsnittet. För övriga tryckerier kan nämnas att ca 28 % av sysselsättningen förekommer vid arbetsställen vilkas lönesummeandel överstiger 68 % av förädlingsvärdet. Mer än 10% (ca 2 100 personer) var sysselsatta vid arbetsställen med en lönesummeandel som översteg 78 %. 1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på ver+ikalaxeln motsvarar:
Tryckerier exkl dags- och veckotidningstryckerier
10-
I 956 anställda 64 arbetsställen
llMli
il—fTTil i—rTTTTI
r-mnr-JTTTir '58,
lA
Dagstidningstryckerier och -förlaq, veckotidninqstryckerier samt bokbinderier och tryckformsindustri
26A3 anställda 32 arbetsställen
™lanställda
U0
75 45 50 5 2 '55 60 65 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o
TT] arbetsstol len
f genomsnitt f ö r branschen
282 Grafisk industri
SOU 1974:11 känslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror. Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till 925 milj. kr och utgjorde därmed 25 % av produktionens saluvärde. Den grafiska industrin kännetecknas således av en relativt hög förädlingsgrad, dvs. värdet av slutprodukten är högt i förhållande till kostnaden för de råvaror som ingår i produkten. De från kostnadssynpunkt väsentligaste råvarorna utgörs av papper av olika slag samt tryckfärger. Kostnaden för pappersprodukter och tryckfärger uppgår till ca 70 % av de totala råvarukostnaderna. Genom att de totala råvarukostnaderna ej utgör mer än ca 25 % av branschens avsaluvärde är man inte så känslig för prisförändringar på pappersvaror som vore fallet med en lägre förädlingsgrad. Prisfluktuationer på råvarusidan påverkar således branschen i relativt liten omfattning jämfört med de flesta andra industribranscher. Härtill kommer branschens karaktär av skyddad industribransch med förhållandevis goda möjligheter att kompensera sig för prisstegringar från råvarusidan. Beträffande råvarukostnadsandelarna inom delbranscherna kan noteras att delbranschen övriga tryckerier har en andel på ca 30%, medan genomsnittet för övriga delbranscher uppgår till ca 21 %.
Tabell IV.IH Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970 Grafisk industri
25 Hela industrin
5 Regional struktur
Den grafiska industrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till avsättningsmarknaderna. Den är därför huvudsakligen lokaliserad till storstadsområdena. Stockholms, Malmöhus och Göteborg och Bohus län svarar för tre femtedelar av sysselsättningen. Av nämnda län dominerar Stockholm med 16 600 branschanställda vid 288 produktionsenheter, vilket motsvarar 36 % resp. 30 % av branschens totala antal anställda och arbetsställen. Inom Stockholms län är två femtedelar av de branschanställda verksamma vid 190 arbetsställen inom delbranschen övriga tryckerier, medan resterande tre femtedelar huvudsakligen återfinns vid de större' dagstidningstryckerierna och -förlagen samt veckotidningstryckerierna. Av figur V.I framgår hur de anställda inom den grafiska industrin fördelades på de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970. Det är i sammanhanget även av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom den grafiska industrin. Kommunblockens känslighet framgår av den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka den grafiska industrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda. Dessutom anges några företag som har större branscharbetsställen inom resp. kommunblock. Som exempel på ett kommunblock som är starkt beroende av grafisk industri kan nämnas Boden. I detta kommunblock svarar den grafiska industrin för drygt 30 % av industrisysselsättningen.
Grafisk industri
284 Grafisk industri
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom grafisk industri ar 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt ö 15 största länen. Stockholms
Malmöhus
G ö t e b o r g s o. Bohus
Södermanlands
Östergötlands
Örebro
Jönköpings
Älv&borgs
Uppsala
Kristianstads
Västmanlands
Gävleborgs
Kalmar
Kopparbergs
Värmlands
Län
•
Antal 1965
branschanstäilda
Totala antolet branschanstöllda
1965= 470MJ 1970= 45990
Grafisk
SOU 1974: i:
g1 :cd
^g C S
.8 ea 2 c
o
=<<
<i>
CB~H
< .;
"2
rj
o)
cd
Q)
M i
H o E
jd -5
>1
Z .5
Q £ cd UJ :0
C
—
on " J -
% ^£;DCB
ca
<<
•r. -a g
> : 0 o* cd << - g o oo u e>o*2 T-. >>
2 "*!
* H . « £ 8 |.S Z 'C iS
• g * i2 o >* o £Q
c
£ j = - * 5P< C ^ •l" [L.
<:• « Ä ca ~ 8 y l Z >>Z
x ca
i— *_»
ca < " •- J2 5C •" * ^J2 H g < on
H
<u
on
W)
i- u :cd c/5
1) o
4>
M
«
„ c a ^S < ca < ^ w)Q
&
<
a> •O
<U •*
E O .c _ "K .o E .- ° •£ 8 - s-
c a-au.
c
5 & § E
.*!
SO > on O CT J -
<u 3
o
-> on
< Q O O <-> >. o i 3= > , « ca >*-£ >> ti ai < < <s> < <i i t " w« HO H
a
El så
o
E ^w o .5 "5
e 3
vo oo oo r o
E E
o r t
oo
m
o
ti 2 T3 °5
ca -g u «
.5 2 13 :cd
1/5
t~- vo oo •—i Os t~~ T—i i o
r ^ i o O ^ o •«*• ro
ocd
cd "-•
a--o cd
ca ^^--^-—E^ I c^ « SP 2 S eo ti <U
O
^
t/i
•O
c 3
F E
C3
S
H -a
o U4
> ccdd
psala Isingb c lmö
£3
ocd
<o e «<3 ^
C
E
tc F. o
t JM
on
s ic S
O •a 0)
O
U. 00 O CB
jO
industri
287 SOU 1974:11
Kemisk industri
Genomsnittlig årlig
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
förändring (%) 1970
1965/7C
6 950 Mkr 10,5 Produktionens saluvärde 1 452 Mkr 15,0 Export (SITC 5) 3 081 Mkr 12,0 Import (SITC 5) 3 095 Mkr 8,7 Produktionens förädlingsvärde 50% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 77 tkr 8,2 Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 172 tkr 40 123 st 0,5 Antal anställda därav inom storföretag 52% 314 st Antal företag därav storföretag 23 st 413 st Antal arbetsställen därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 31 st 500anställda 18 st 44% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 34 tkr 8,7 Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat 48% - andel av saluvärdet Investeringar 1965-1972 : Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1970/71
1971/72
8,5 1,4 1,4 6,9
15,2 10,6 6,6
7,7
0,6
-0,8
6,0
8,2
3,4
8,8
löpande priser 547 Mkr
1968 års priser 534 Mkr
26%
26 %
8,6%
8,6 %
13 800 kr
13 400 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aea AB AB Alfort & Cronholm, AB Astra, AB Wilhelm Becker, AB Bofors, Boliden'AB AB Centrava, Elektrokemiska AB, AB Kabi, KemaNord AB, MoDoKemi AB, Nitro Nobel AB, Perstorp AB, AB Pharmacia, Supra AB. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Örebro län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 20 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Perstorp, Stenungsund, Nora, Ange, Ekerö, Karlsborg, Eda, Strängnäs, Karlstad, Surte, Robertsfors och Nynäshamn.
Kemisk industri
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för kemiska produkter Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kanitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
OQ1
293 794 294 295 296 297 2 "
302 306
306 307
308 Ol 1
Kapitel 5 Regional struktur Kapitel 6 Export och import
314 Förteckning över tabeller I.I III II.I II.II II III II.IV II.V II.VI 19
Branschblandningen inom kemisk industri år 1970 292 Försörjningsbalans för kemiska produkter år 1968 293 Den kemiska industrins förädlingsvärde fördelat på delbranscherår 1970 samt volymutveckling 1968-1971 . . . . 295 Spridning i produktionsutveckling 296 Personalsammansättningen inom den kemiska industrin år 1970 • -297 Sysselsättningen inom den kemiska industrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 298 Spridning i sysselsättningsutveckling 298 Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (företag) . 300
290 Kemisk
industri
SOU 1974:11 II.VII Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) 300 II.VIII Investeringar inom den kemiska industrin 1965-1972. 301 III.I Förädlingsvärde per anställd inom den kemiska industrin år 1970 302 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 304 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 304 IV.I Lönekostnader inom den kemiska industrin 306 IV.II Lönekostnader inom den kemiska industrins delbranscher år 1970 307 IV.III IV.IV V.I V.II VI.I
Lönekostnadsandelar inom den kemiska industrin år 1970 . 308 Kostnader för råvaror och halvfabrikat år 1970 310 Regional sysselsättningsfördelning 313 Regional sysselsättningskoncentration 313 Export-och importutvecklingen för kemiska produkter ..314
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom den kemiska industrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom den kemiska industrin 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den kemiska industrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
294 296 297 299 303 309 312
Kemisk industri 291
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Den kemiska industrin innefattar arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av framställning av kemiska g r u n d ä m n e n och föreningar, beredda gödselmedel och ogräsbekämpningsmedel; färger, läkemedel, sprängämnen, tvättmedel och andra kemiska p r o d u k t e r ; bensin, eldningsoljor, fotogen, m o t o r b r ä n n o l j o r och liknande p r o d u k t e r erhållna vid petroleumraffinering; smörjmedel, asfalt- och k o l p r o d u k t e r . I n e d a n s t å e n d e tablå redovisas delbranscherna industrin samt anges verksamhetsinriktningen. SN I-kod1
Delbransch
3511 Kemikalieindustri
inom den
kemiska
Verksamhet
Framställning av kemiska grundämnen och föreningar såsom syror, baser och salter samt blandning och bearbetning av dessa till mellanprodukter för framställning av bl.a. gödselmedel, färger, sprängämnen och tvättmedel. Industri för gödselmedel, Framställning av fosfor-, kali- och kvävegödselmedel samt blandningar av dessa. ogräsbekämpningsmedel Vidare ingår tillverkning av ogräs- och insektsbekämpningsmedel o.dyl.
3513 Konstfiber- och plastindustri
3521 Färgindustri
3522 Läkemedelsindustri
Tillverkning av plast samt vidareförädling till syntetiska eller regenererande textilfibrer. Garntillverkning av syntetiska eller regenererade, ändlösa textilfibrer. Tillverkning av halvfabrikat av plast såsom folier, plattor, profiler, rör o.dyl. Beredning av bindemedel och upplösning av dessa i lösnings- och spädningsmedel samt blandning av pigment till färdiga färger och lacker av alla slag utom tryckfärger. Tillverkning avkitt och andra utfylinings- och tätningsmedel samt lösningsoch spädningsmedel för lacker. Tillverkning av läkemedelskemikalier och vidareförädling av dessa genom blandningar, beredningar etc. till konsumtionsfärdiga läkemedel. Tillverkning av serum, vacciner, hormoner, vitaminer m.m.
292 Kemisk
industri
SOU 1974:11 3523
Tvättmedels- och toalettmcdelsindustri
3529 Övrig kemisk industri
353 Petroleumraffinaderier
Raffinering - destillering, krackning, modifiering etc. - av råpetroleum och nellanprodukter härav till bensin, eldning;oljor, fotogen motorbrännoljor o.d. prochkter. Framställning av asfalt (petroleumbitumen).
354 Smörjmedels-, asfaltoch kolproduktindustri
Blandning och bearbetning av basolor till smörjmedel samt rening av spilloljor. Tillverkning av asfaltimprcgnerad papp och tjärpapp och andra asfaltproduktei. Tillverkning av stenkols- och liknande bränslebriketter samt av koks och mineraltjäror.
1 Framställning av diskmedel, såpa, tvättoch andra rengöringsmedel samt parfymer, kosmetiska preparat och andra loalettmedcl. Bearbetning, blandning och tillverkning av kemikalier och mellanprodukter härav till kemiska produkter ej hänförliga till föregående delbranscher, såsom sprängämnen, ammunition, tryckfärger, tänditickor m. m. Tillverkning av ljuskänsligt papper och annat fotokemiskt material.
Svensk näringsgrensindelning.
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar aktiviteter hänförliga till andra branscher (branschblandnng). För den kemiska industrin sammantagen är branschblandningen relativt liten. Av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, utgörs 93 % av kemiska produkter (specialiseringsgrad) (se tabell 1.1). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för ca 91 % av den totala tillverkningen av kemiska produkter (täckningsgrad). Resterande 9% av tillverkningen faller på arbetsställen inom i huvudsak verkstads-, plastvaru, massa- och pappers-, textil- och livsmedelsindustrierna. Branschblandningen är väsentligt varierande delbranscherna emellan. Den minsta branschblandningen kan noteras för petroleumraffinacerier och den största inom konstfiber- och plastindustri samt delbramchen övrig kemisk industri.
Tabell 1.1. Branschblandningen inom kemisk industri är 1970. Delbransch
Specialicerings- Täcknings grad (%) grad (%)
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel, ogräsbekämpningsmedel Konstfiber- och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustri Tvättmedels- och toalettmedelsindustri Övrig kemisk industri Petroleumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri
89,0 89,8 76,8 93,4 90,5 93,4 74,2 99,4 95,1
75,6 87,5 74,9 94,8 95,1 91,6 84,6 98,5 97,0
Hela kemiska industrin
92,9
91,4
Kemisk industri 293
1.2 Användningsområden för kemiska produkter Den kemiska industrins arbetsställen är främst inriktade på p r o d u k t i o n av insatsvaror, dvs. p r o d u k t e r vilka används som halvfabrikat inom andra delar av p r o d u k t i o n s s y s t e m e t . En icke oväsentlig del av insatsvarorna går till andra p r o d u k t i o n s e n h e t e r inom den kemiska industrin. Av den totala inhemska användningen av kemiska p r o d u k t e r utgörs inte mindre än ca 7 0 % av insatsvaror (se tabell I.II) varav m e r p a r t e n går till industrisektorn.
Tabell I.II Försörjningsbalans för kemiska produkter år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Import
Användning 54% 46%
100%
Export 13% Inhemsk användning 87 % 100 % därav — privat konsumtion — offentlig förbrukning — lagerökning — insatsvaror i produktionssystemet därav till — industrisektorn — byggnadsverksamhet — jordbruk — samfärdsel — övriga sektorer
21% 7% 1% 71%
100% 66% 8% 7% 7% 12%
100%
Anm : Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
294 Kemisk industri
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 3 095 milj. kr, vilket motsvarade 6,3 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var 4,4 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produktionens saluvärde, uppgick samma år till 45 % och var därmed densamma som industrigenomsnittet. Den kemiska sektorn har utmärkts av en mycket snabb produktionsökning. Under 1960-talet ökade produktionsvolymen i en årstakt på närmare 11 %. Expansionen var något snabbare under den första delen av detta decennium. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har inneburit en viss avmattning i ökningstakten. Jämfört med hela industrisektorn har emellertid produktionsvolymen inom branschen ökat snabbare även under dessa år. Under åren 1971-1973 beräknas sålunda produktionsvolymen ha ökat med i genomsnitt 5,2% mot 3,7% för Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom den kemiska industrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
den kemiska
industrin
'
mm m
hela indus+rin
^
'
Kemisk industri 295
SOU 1974:11 Tabell IIJ Den kemiska industrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutveckling 1968-1971. Förädlingsvärde
Delbransch
Volymutveckling. Index 1968 = 100
År 1970 milj. kr
andel
(%)
494 Kemikalieindustri Industri för gödselmedel 156 och ogräsbekämpningsmedel 550 Konstfiber- och plastindustri 282 Färgindustri 434 Läkemedelsindustri Tvättmedels- och toalettmedels273 industri 424 Övrig kemisk industri 334 Petroleumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt- och kol149 produktindustri
16,
5, 17, 9, 14,
100 127 108 116
100 137 111 126
108 142 118 121
13,7 10,8
102 108 112
99 115 128
104 116 128
4,8
103 Hela den kemiska industrin
3 095
industrin som helhet. Den kemiska industrins andel av industrisektorns samlade p r o d u k t i o n s v o l y m har successivt ö k a t . År 1973 uppgick denna andel till 7,1 % m o t 5,6 % år 1965. Till branschens snabba p r o d u k t i o n s ö k n i n g har i första hand den tyngre kemiska industrin och från 1960-talets senare hälft även petroleumraffinaderierna bidragit. F ö r de olika delbranscherna föreligger uppgifter o m volymutvecklingen endast för åren 1 9 6 8 - 1 9 7 1 (se tabell II.I).
2.1.1 Spridning
i
produktionsutveckling1
Den snabba p r o d u k t i o n s u p p g å n g e n inom den kemiska industrin kan, som tidigare n ä m n t s , tillskrivas vissa delar av branschen. Till de mest expansiva b ö r delbranscherna konstfiber- och plastindustrin samt läkemedelsindustrin. Utvecklingen för olika delbranscher g ö m m e r emellertid ett oenhetligt m ö n s t e r arbetsställena emellan. F ö r att illustrera d e t t a redovisas i diagram II.II och tabell II.II spridningen kring den genomsnittliga p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g e n 1 9 6 9 / 7 0 avseende dels läkemedelsindustrin, dels konstfiber- och plastindustrin. 2 Härvid har arbetsställena grupperats i tolv klasser varav två ö p p n a klasser, för arbetsställen med en p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g som med mer än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt (tabell II.II). Som framgår var spridningen påtaglig inom båda delbranscherna. I n o m exempelvis konstfiber- och plastindustrin hade 32 % av arbetsställena med tillsammans ca 9 % av sysselsättningen - en p r o d u k t i o n s ö k n i n g på mer än 21,5 % m e d a n drygt 10 % av arbetsställena hade en p r o d u k t i o n s minskning på mer än 28,5 %.
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 och 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
296 Kemisk industri
Diagram H.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelnine av arbetsställen och anställda (år 1970) m.a.p. respektive w b e t S L p ^ , Ä S a produktionsforandring 1969/70. Löpande priser. uwauuwn (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
°/° 30-
Konstfiber-och plastindustri
2QH 856 anställda 7 arbetsställen
a
fer lUpnrfl
•JJlr—fTjl.
-•*' I ' '
Läkemedelsindustr
5040553 anställda 2 arbetsställen
302010-
•JTTT1 nTTlr-HHjl
0-30
-25
jonstolldo
-20
-15 -10 -5 ±0 5 Procentuell f ö r ä n d r i n g ov förädlingsvärdet I1HI arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell H.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Konstfiber- och plastindustri Läkemedelsindustri
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter > +25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i % 10,6
7,3
31,8
8,6
21,7
1,5
17,4
6,9
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 40 100 personer. Branschen svarade därmed för 4,4% av det totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandel uppgick samtidigt till 6.3 %. Som framgår av tabell II.IV är tjänstemannaandelen mycket hög inom den kemiska industrin, vilket främst beror på den höga andelen tekniker Denna andel uppgick år 1970 (beräknad på samtliga anställda) till ca 14 %, vilket kan jämföras med drygt 7 % för industrin som helhet.
Kemisk industri
297 Tabell II.III Personalsammansättningen inom den kemiska industrin år 1970. Personalkategori
Kemiska industrin
Män Kvinnor
28 786 11 337
Hela industri n
Arbetarpcrsonal Förvaltningspersonal
71,7 28,3
40 123
77,7 22,3
100,0
26,8
100,0
40,2
40 123
100,0
73,2
59,8
23 983 16 140
andel (%)
andel (%)
andel
100,0
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom den kemiska industrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
'
'
'
- d e n kemiska industrin
'
'
———hela
1970 industrin
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom branschen med 900 personer, motsvarande en årlig ökning på ca 0,5 %. Under 1971-1973 ökade sysselsättningen med 3 % per år för att 1973 uppgå till 43 800 personer. Mätt med antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningen inom den kemiska industrin minskat med ca 1 % per år under perioden 1965-1973 jämfört med 1,9 % per år för hela industrisektorn. Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen för delbranscherna föreligger för åren 1967-1971 och redovisas i tabell II.IV. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
I diagram II.IV illustreras spridningen i sysselsättningsutvecklingen inom delbranscherna konstfiber- och plastindustri samt läkemedelsindustri. 1
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår..
298 Kemisk industri
SOU 1974:11 Tabell II.IV Sysselsättningen inom den kemiska industrin fördelad på delbranscher ar 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställc la 1970 antal
Kemikalieindustrin 6 082 Industrin för gödselmedel och ogräsbekämpningsmedel 1 708 Konstfiber- och plastindustrin 8 654 Färgindustrin 3 978 Läkemedelsindustrin 5 534 Tvättmedels- och toalettmedelsindustrin 3 403 Övrig kemisk industri 8313 Petroleumraffinaderier 958 Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktionsindustrin 1493 Hela kemiska industrin
40 123
Utvei ;kling. Index 1967 = 100 andel (%)
1968 1969 1970 1971
15,2
4,3
21,5 9,9
102 98
100 100
103 96
101 94
13,8
8,5
20,7
2,4
3,7
100,0
102 Arbetsställen med en sysselsättningsförändring s o m m e d m e r än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvek från respektive g e n o m s n i t t har placerats i två ö p p n a klasser och separatredovisas i tabell II.V.
Tabell H.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Konstfiber- och plastindustri Läkemedelsindustri
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter
> +25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
1,5 4,3
4,5 130
0,2 0,4
4 2 52
Kemisk industri
299 Diagram H.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda (år 1970) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) Konstfiber-och plostindustri
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
856 anställda 7 arbetsställen
553 anställda 2 arbetsställen
-30
-25
~] anställda
-20
T -15 -10 - 5 U'"±'0 5 10 15 Procentuell f ö r ä n d r i n g av sysselsättningen JJ] arbetsställen
f genomsnitt f ö r bran schen
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Den kemiska industrin domineras produktions- och sysselsättningsmässigt av medelstora företag och storföretag. I detta avseende avviker ej branschen nämnvärt från industrigenomsnittet. Är 1970 svarade företag med minst 100 anställda för drygt 80 % av den totala produktionen och sysselsättningen inom branschen (se tabell II.VI). Av det totala antalet anställda i branschen var år 1970 ca 6 2 % verksamma vid arbetsställen med mer än 200 anställda. (Tabell II.VII.) Arbetsställestrukturen varierar dock kraftigt mellan olika delbranscher. Stora produktionsenheter dominerar när det gäller petroleumraffinaderier, läkemedelsindustri samt industri för gödselmedel. Det totala antalet arbetsställen inom kemisk industri uppgick år 1970 till 413 st. vilket jämfört med år 1965 innebär en minskning med 87 st.
300 Kemisk
industri
Tabell II.VI Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Företagsstorlek efter antal anställda
Kemiska industrin Antal företag
Hela industrin
Förädlingsvärde Anställda
därav vid Förädlingsföretag med värdeandel endast ett (%) arbetsställe (%)
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
18,2
7 065
17,6
88,0
20,9
5 - 99
100-499 500-
57 23
988 31,5 1581 50,3
12 345 20 722
30,8 51,6
69,8 48,7
21,0 58,1
3 140 100,0
40 132
100,0
62,1
100,0
Samtliga företag
Sysselsättningsandel (%)
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Kemisk; i industrin
Hela in dustrin
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställd a
antal
andel %
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
260 104 31 14 4
63,0 25,2 7,5 3,4 0,9
440 751 720 812 372
14,2 24,3 23,3 26,2 12,0
4 755 10 449 9 388 9 331 6 200
Samtliga arbetsställen
100,0
3 095 100,0
40 123
Förädlingsvärdeandel (%)
Sysselsättningsandel (%)
11,9 26,0 23,4 23,2 15,5
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
100,0
2.4 Investeringsutveckling
1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
Kapitalintensiteten 1 inom den kemiska industrin uppgår till i genomsnitt ca 172 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom industrin som helhet uppgår till ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 6,7 % inom den kemiska industrin. Motsvarande sysselsättningsandel ligger samtidigt på 4,4 % (år 1970). Inom den kemiska industrin har under perioden 1965-1972 investerats totalt 4 275 milj. kr (1968 års priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 534 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 8,6 % fallit på den kemiska industrin. Den genomsnittliga
Kemisk
SOU 1974:11 Tabell II.VIII. Investeringar inom den kemiska industrin 1965-1972. 1968 ars priser. Kemisk industri
Hela industrin
534 26
6 199 31
13 400
6 800
135 115 135 155 130 142 162 118
110 112 108 117 122 125 129 118
6 902
102 532
111 Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsu tvecklingen (index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966- 1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 13 400 kr, vilket motsvarar ca 8 % av den totala kapitalmängden per anställd. Jämfört med genomsnittet för hela industrin har investeringsvolymen per anställd inom branschen varit dubbelt så stor.
industri
302 Kemisk
industri
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade förädlingsvärdet per anställd inom den kemiska industrin med i genomsnitt 8,7 % per år (1968 års priser). Inom industrin som helhet har produktivitetsökningen under samma period uppgått till 5,4 % per år. Om hänsyn tas till arbetstidsförkortningen och arbetsproduktiviteten således beräknas som produktionsvolym per arbetad timme, erhålls för den kemiska industrin en årlig ökning under perioden på 10,5 %, vilket kan jämföras med 6,7 % per år för industrigenomsnittet. Under 1971-1973 beräknas produktionsvolymen per anställd ha ökat med endast 2,2 % per år (6,2 % per timme och år). För den kemiska industrin var år 1970 den genomsnittliga arbetsproduktiviteten 77 100 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad i arbetsproduktivitet förklaras bl.a. av skillnader i kapitalintensitet (mätt som kapitalstock per anställd). Inom den kemiska industrin uppgår kapitalintensiteten till ca 172 000 mot ca 110 000 för industrigenomsnittet. I tabell III.I anges arbetsproduktiviteten för de olika delbranscherna. Är 1970 var variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet 298 000 kr. Denna stora differens beror på den mycket höga arbetsproduktiviteten inom petroleumraffinaderierna (349 000 kr), som i sin tur förklaras av den höga kapitalintensiteten. Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom den kemiska industrin år 1970. Delbransch
genomsnitt
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel, ogräsbekämpningsmedel Konstfiber- och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustri Tvättmedels- och toalettmedelsindustri Övrig kemisk industri Petrolcumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt-och kolproduktindustrin
8 1 3 0 0 kr
1 Arbetsproduktivitet = Hela kemiska industrin förädlingsvärde per anställd . " respektive per timme. Hela industrin
9 1 1 0 0 kr 63 6Q0 kr 70 900
•
kr
7g 3QQ I— 80 100 kr 51 QQQ fcr 34g 700 kr 99 800 kr 77 100 kr 53 100 kr
Kemisk industri Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den kemiska industrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index
Produktionsvolym per anställd
den kemiska industrin
— — — hela industrin
I tabell III.II redovisas den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika arbetsställestorlekar inom dels den kemiska industrin som helhet, dels konstfiber- och plastindustrin samt läkemedelsindustrin. (För övriga delbranscher föreligger ej uppgifter.) Som framgår av tabellen kan det knappast sägas föreligga något entydligt samband mellan arbetsställestorlek och arbetsproduktivitet. I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl.a. att medianvärdet
304 Kemisk industri
O
•o ja
c
<
ON I
:tt
•y
•s.
C o
O O O
-C M
: ; <^
o" o' o' <N r*> vo K CD ON ON
° o ' vD rN —( i/~> r o
u. •>
ro O
i o »-i
»O r f
r-Too"
S-2
43 ==
00 ra
—< p- r f
t--
in rf
Os o"
"HO
U l <o
X
rt .a E E
U. "g
00 VO 0C O 00 O OO lO 00 l/") •—!<•<•> ro
r~ r o O
S© rf cN VD «o rf
r-l so
* 60
t
6 O r~ rN os vo Os O NO VD i/} CN rN —' i-^
•pä
o o
•"IrN ro l o ' "* rf ra .a E E
>-<, »O r f r t r f 00 O N£>" r o ' O
in O
a
O
r o rN
E^
O 3 JC CT3 o <U O X ^
c 91 <" 2
e-aS c
E c E a 3 X .£
"*U t« —
rj C U t , O 13 rä C ~-— . . 3 _c?
•- « x i; C . a - r oj < te -C X>
o o o o o
o o
1/0 -H ^H IT) IO
+|+|
I
I
V o' o' oi A V A U0 ~* ^H
I
I
för arbetsproduktiviteten inom branschen som helhet (år 1970) var väsentligt lägre än medelvärdet. Sålunda hade drygt 6 0 % av branscharbetsställena, vilka tillsammans svarade för en ungefär lika stor andel av sysselsättningen, en produktivitet som låg under branschgenomsnittet.
20 Kemisk industri
306 Kemisk industri
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling'
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag. 2
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 34 300 kr och låg därmed ca 8,5 % över industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 8,7 % per år. Därmed var ökningstakten ungefär densamma som för industrin som helhet (8,4 %). Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom den kemiska industrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 6 0 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965-1970. Mellan de i tabell IV.II redovisade delbranscherna var år 1970 variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd 9 900 kr. Av tabellen framgår vidare att skillnaden i genomsnittlig lönekostnad för förvaltningspersonal och arbetarpersonal var något varierande inom de olika delbranscherna. Den största differensen kan noteras för läkemedelsindustrin (23 700 kr), medan differenserna
Tabell IV.I Lönekostnader inom den kemiska industrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1965 1967 1970
1965 1967 1970
Kemisk industri - tkr/år - rel. lönekostnad*
18,0 21,1 26,9 99 98 99
30,9 35,5 45,2 103 99 103
22,6 26,8 34,3 107 107 109
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25,1 31,6 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Kemisk industri
SOU 1974:11 Tabell IV.II Lönekostnader inom den kemiska industrins delbranscher år 1970. Genomsn ittlig lönekostnad per
Delbransch
arbetarpersonal Kemikalieindustri 29,9 - tkr/år 110 - relativ lönekostnad 1 Industri för gödselmedel, ogräsbekämpningsmedel 27,8 - tkr/år 103 - relativ lönekostnad Konstfiber- och plastindustri 26,9 - tkr/år 99 - relativ lönekostnad Färgindustri 28,1 - tkr/år 104 - relativ lönekostnad Läkemedelsindustri 22,0 - tkr/år 81 - relativ lönekostnad Tvättmedels- och toalettmedelsindustri 24,3 - tkr/år 90 - relativ lönekostnad Övrig kemisk industri 25,7 - tkr/år 95 - relativ lönekostnad Petroleumraffinaderier 35,3 - tkr/år 130 - relativ lönekostnad Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri 29,9 - tkr/år 110 - relativ lönekostnad 1
förvaltningspersonal anställd
46,4 106
35,3 112
45,8 105
34,6 109
45,3 104
32,5 103
44,4 102
36,8 116
45,7 105
34,8 110
45,2 103
35,2 111
43,6 100
32,2 102
51,8 119
42,1 133
44,5 102
35,1 111
Genomsnitt för hela industrin = 100.
för övriga delbranscher låg omkring 15 0 0 0 - 2 0 000 kr. Petroleumraffinaderier uppvisar den högsta genomsnittliga lönekostnaden för såväl arbetarpersonal som förvaltningspersonal. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 1 374 milj. kr och utgjorde därmed 20 % av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel låg samtidigt på 28 % för industrigenomsnittet. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som speglar kapitalintensiteten, uppgick samma år till 44 % inom branschen jämfört med 59 % inom industrin som helhet. Som framgår av tabell IV.III varierar lönekostnadsandelarna mellan den kemiiska industrins delbranscher. De i särklass lägsta lönekostnadsandelarna, i förhållande till förädlingsvärde och saluvärde, har petroleumraffinaderierna (12% resp. 3%). Lönekostnadsandelarna har
308 Kemisk industri
Tabell IV.III Lönekostnadsandelar inom den kemiska industrin år 1970. Delbransch
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel, ogräsbekämpningsmedel Konstfiber- och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustri Tvättmedels- och toalettmedelsindustri Övrig kemisk industri Petroleumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri
Lönekostnad ;rna andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
38 51 52 44
16 23 26 32
44 63 12
26 32 3
12 Hela kemiska industrin
20 Hela industrin
varit i stort sett oförändrade mellan 1965 och 1970 för hela den kemiska industrin. Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan de olika delbranscherna finns det i detta avseende en påtaglig heterogenitet mellan arbetsställen inom de olika delbranscherna. Beträffande lönesummeandelar sammanfattas i diagram IV.I denna spridning för två av delbranscherna, varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. 1 Beräkningsresultatet visar att spridningen är relativt stor, även om arbetsställen inom läkemedelsindustrin med en lönesummeandel av förädlingsvärdet i intervallet 3 3 - 3 8 % svarar för drygt 60 % av sysselsättningen. En genomgång av tillgängligt material ger vid handen att spridningen var påtaglig även åren 1 9 6 7 - 1 9 6 9 samt 1971. Det kan tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt ej är inkluderade i diagrammet. Det kan nämnas att inom den kemiska industrin som helhet inte mindre än 109 arbetsställen med tillsammans 9 100 anställda år 1970 redovisade en lönesummeandel av förädlingsvärdet på mer än 63 %. Om hänsyn tas till ovan nämnda påslag erhålles för vart och ett av dessa arbetsställen en lönekostnadsandel av förädlingsvärdet uppgående till minst 71 %. 1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom utbetalade löner, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är
Kemisk industri 309
SOU 1974:11 Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda m.a.p. respektive arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet (år 1970). (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
10 °/o på vertikalaxeln mot svarar:
Konstfiber-och plastindustri
856 anställda 7 arbetsstollen
Läkemedelsindustri 7060 5040-
553 anställda 2 arbetsställen
30 2010-
^nr^mi .5 ~"| anställda
3 5 8 ' 0 t 40 45 50 55 60 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o Lo
TT] arbetsställen
f genomsnitt för branschen
oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på insatsvaror. Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom den kemiska industrin är bl.a. råpetroleum som svarar för närmare 30 % av branscharbetsställenas totala råvarukostnader, stenkol och antracit, bensin för produktframställning, koksalt, (natriumklorid), tappad råolja samt kalciumfosfat. År 1970 uppgick kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 3 308 milj. kr, vilket motsvarande 48 % av produktionens saluvärde. Jämförelsevis kan nämnas att motsvarande andel inom industrin som helhet år 1970 var 48 %. Som framgår av tabell I V.IV är kostnadsandelarna något varierande mellan de olika delbranscherna. Variationsbredden mellan högsta och lägsta kostnadsandel uppgår till 5 5 procentenheter. Sålunda är denna andel 7 4 % för petroleumraffinaderier, medan den uppgår till endast 19 % för läkemedelsindustrin.
Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat år 1970. Delbransch
Andel (%) av saluvärdet
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel, ogräsbekämpningsmedel Konstfiber- och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustri Tvättmedels- och toalettmedelsindustri Övrig kemisk industri Petroleumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri
44 47 48 41 19 28 41 74 56
Hela kemiska industrin
48 Hela industrin
5 Regional struktur
Av de 40 100 personer som år 1970 var anställda inom den kemiska industrin var ungefär hälften verksamma i d-e branschsysselsättningsmässigt tre största länen: Stockholm, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Dessa län hade tillsammans 204 arbetsställen inom den kemiska industrin var ungefär hälften verksamma i de branschsysselsättningsmäsställen i riket (413 st). Av diagram V.I framgår hur de anställda inom den kemiska industrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. För delbranscherna konstfiber- och plastindustri, läkemedelsindustri samt petroleumraffinaderier redovisas i tabell V.I uppgifter avseende den regionala sysselsättningsfördelningen på län och kommunblock. Av tabellen framgår att läkemedelsindustrin och petroleumraffinaderierna är starkt koncentrerade till Stockholms, Uppsala och Malmöhus län respektive Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Det är även av intresse att se hur beroende olika kommunblock är av den ett kommunblocks totala industrisysselsättning som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka den kemiska industrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda. I tabellen ges dessutom exempel på företag som har större arbetsställen inom respektive kommunblock. Som framgår av tabellen svarade år 1970 den kemiska industrin för minst 2 0 % av den totala industrisysselsättningen inom 12 kommunblock.
312 Kemisk industri
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom kemisk industri år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Malmöhus
G ö t e b o r g s o. Bohus
Värmlands
Örebro
Kristianstads
Västernorr lands
Älvsborgs
Södermanlands
Uppsala
Östergötlands
Västmanlands
Blekinge
Kopparbergs
Kronobergs
<M
Lön
•
(O
in
Antal
<s
branschonställdo
T o t a l a a n t a l e t branschonställdo
1965= 39 202 1970= 40 (42
Kemisk industri 313
ea
r~ i/->
co
>.
-8.3
& O
Ö o ••o C
CA
CM <N
•- C O l-i a> ca Di • *
<
~ E
•c
CA)
os =2 C
>.
<60 r-
AB Kabi, Vitru m A A B A stra Pharn iaci a AB A B F erro san, errin A B N ynä s-Pet aleun Shell- Kor part ms
< o. Ä
ca OJ ca
•/. C
>
MH
s
l-i t-i
< o.
ON
o
E
oo Tj- ON C— ON ON I O m f i oo Os o \ i^i >o r o
c C c
B o c
T3
•a •i
c
<
|
T3
c •C o
3 g ^
E E E
^
ca O i - l <N^ • • * • • * NO
cca
VD r~ o " NO O
i2£
JD
: 0 K* c/2 Si;
O
E •73
O
ca
'C 'o'CJ
«
» ca Q , 03 Z -ä fe c a < : © P ._r ca c • O S Ä g o ca o c ^ Z Q> Z HH .ti » CQ 03 J> &0 <
2 u
E •SE E z 22 2 o o -g O
D-D
E 2
z £ < :S « « iU < <
I U! I 55
:
«5 S o.
i 1 2 :c«
S 3
C O =3 =2 ~-a £l
&o'5
S £ g o
:ca C
£
E 03 ! c <~>
a - 3 >. :0 w 3 S Z O
jO
•
•*-
CU
« T3
E °2
sa ^= s |
cl o
c 3
E E o
M M
i / H O l ^ N ON t-- »H <N NO —i NO ON ^ 0 0 O ,-. -H Cl
i
r t » i r - ON IO T f f l W ON O V> C">
o c
c X!
*S
C
cca
<5
c
•a ^ o
> .23
c
:ca W T3 , t t
3 SS
o r- r- -< o ON O NO O r f H H H H I T l
CN C» -H NO^ (— 00 NO O
c cl
:0
C 3
O ~Ö C
ca «_, -O 0) =2 . * :ca O 1A O
o
.2 C 3
E £ o X ca
:3 :ea COo
i4S> >
»
o
ca -o T ; x>
3 i
CA
8.11! ä
2 E
E E o ut I c
s 3 T3 i-. E
••TS
*(
ca > 0000ON--«.-*<N'-<'*t<r}(N{N<-< O O f ^ O I O « l < t f l M ^ N t N l l N
cu
«
EE r^ 8 1A
*H
2^ CA
' C *" i 3 60 2 »ca
5 3
•o oc c
is SE
ii
V-
•-< 1 > H
H
« O m h O h O ^ C M S ' \£>r~-ONi/ir---NO^Ht~--oofr>Ti-oo oor^rONOrnr^r-ONOfNNOio
3E c o
< .S
M Ä 03 SA
y s
J3 cy) O» g 60 »ca CA j o 'C O5. —
ca C
Q, ca O :0 3 S M O
^2 E
•c
:
2 -a ^ CA
O tu
ä -c
*4 a
O, T3
.0 E ^2 JU M CA
D 1> :ca tÄcSsoST^cacca-w-K-g
Di E •. o 5 w
314 Kemisk industri
6 Export och import
Utrikeshandeln med kemiska p r o d u k t e r är m y c k e t o m f a t t a n d e och har vuxit m y c k e t snabbt u n d e r 1960-talet. Av n e d a n s t å e n d e tabell framgår att den årliga e x p o r t - o c h i m p o r t ö k n i n g e n u n d e r 1960-talet (i l ö p a n d e priser) uppgick till drygt 14 % resp. drygt 10 %. En av de mest expansiva varugrupperna har varit läkemedel.
Tabell VM Export och importutvecklingen för kemiska produkter (löpande priser). Export
Kemiska produkter därav Läkemedel 2
milj, kl
årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
14,2 19,4
10,0 17,'7
384 31
721 1452 1758 79 181 251
Import
Kemiska produkter därav Läkemedel 1 2
SITC 5 SITC 541
milj- kr
årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
1 146 1746 3 081 3 455 94 189 373 499
10,4 14,1
5,9 15/7
Gummivaruindustrin
Genomsni ttlig årlig
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
förändring '(%) 1970
1965/70
1970/71
1971/72
8,5 12,3 9,5 9,3
4,4 10,8 12,1 5,5
1,7 6,3 2,0 8,1
7,2
4,0
9,9
2,1
1,5
-1,8
7,4
9,7
9,5
1 192 Mkr Produktionens saluvärde 271 Mkr Fxport (SITC 62) 374 Mkr Import (SITC 62) Produktionens förädlingsvärde 668 Mkr 79% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 44 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 91 tkr 15 086 st Antal anställda därav inom storföretag 77% 146 st Antal företag därav storföretag 8 st Antal arbetsställen 163 st därav med 200-499 anställda 2 st 500anställda 8 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 68% 30 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv40% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
löpande priser 105 Mkr
1968 års priser 104 Mkr
28%
28%
1,7%
1,7%
7 400 kr
7 300 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Firestone-Viskafors AB, Forsheda Gummifabriks AB, Goodyear Gummifabriks AB, Gummifabriken Gislaved AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, Skega AB, Trelleborgs Gummifabriks AB, AB Värnamo Gummifabrik. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Älvsborgs och Stockholms län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda år (1970): Värnamo. Gislaved, Båstad, Helsingborg, Trelleborg.
Gummivaruindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för gummivaror
319 319 319
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
321 321 321 322 323 324 325
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
327 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
329 329 329 329 331
Kapitel 5 Regional struktur
332 Kapitel 6 Export och import
334 Förteckning över tabeller 1.1 II.I II.II II.III II.IV II.V II.VI
Försörjningsbalans för gummivaror år 1968 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom gummivaruindustrin år 1970 Spridning i sysselsättningsutveckling Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) Investeringar inom gummivaruindustrin 1965-1972
320 322
..
323 324 325 325 326
318 Gwnmivaruindustrin IV.I IV.II IV.III V.I VI.I
SOU 1974:11 Lönekostnader inom gummivaruindustrin Lönekostnadsandelar inom gummivaruindustrin Kostnader för råvaror och halvfabrikat Regional sysselsättningskoncentration Export-och importutvecklingen för gummivaror
329 330 331 332 334
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom gummivaruindustrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
32,
322 323 324 327 330 333
Gummivaruindustrin
319 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till gummivaruindustrin (SNI 1 355) räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av mekanisk och kemisk bearbetning av rågummi, naturligt eller syntetiskt, till gummilösningar och -dispersioner, halvfabrikat av gummi och till gummivaror. Vidare ingår framställning av gummiregenerat och vidareförädling av detsamma till halvfabrikat och färdigvaror. Till gummivaruindustrin räknas även reparation av gummivaror samt regummering. I allmänhet förhåller det sig så att vissa arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher (branschblandning). Inom gummivaruindustrin är branschblandningen förhållandevis liten. Av den totala produktionen, utgörs ca 93 % beräknat på produktionens saluvärde, av branschprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar branscharbetsställena för ca 98 % av den totala inhemska produktionen av gummivaror (täckningsgrad).
1.2 Användningsområden för gummivaror Inom gummivaruindustrin produceras huvudsakligen insatsvaror och konsumtionsvaror. De två största produktgrupperna är gummidäck och industrigummi. Som framgår av tabell 1.1 uppgick år 1968 insatsvaruförbrukningen till ca 64 % av den totala marknadstillförseln, varav 42 % användes inom verkstadsindustrin och 18 % inom samfärdselsektorn. Den privata konsumtionen svarade för knappat 30 % av den totala tillförseln.
1 Svensk näringsgrensindelning.
j / u uummivarwnaustnn Tabell I.I Försörjningsbalans för gummivaror år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Import
Användning 75 % 25%
100%
Export Inhemsk användning
20 % 80 % 100%
därav — privat konsumtion — offentlig förbrukning — insatsvaror i produktionssystemet därav till — verkstadsindustri — samfärdsel — byggnadsverksamhet — övriga sektorer
29% 7% 64%
100% 42% 18% 12% 28%
100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
Gummivaruindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom gummivaruindustrin uppgick år 1970 till 668 milj. kr. Branschen svarade därmed för 1,4% av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 1,6 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, var 56 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom gummivaruindustrin med i genomsnitt 6,6 % per år jämfört med 5,0% inom hela industrisektorn. Om man ser till hela 1960-talet kan för gummivaruindustrin noteras en volymökning på närmare 7 % per år mot drygt 6 % för industrin som helhet. Under åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen inom branschen ha minskat med omkring 1,4 % per år.2 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling
Spridningen kring branschens genomsnittliga produktionsutveckling har studerats för åren 1 9 7 0 - 1 9 7 1 . 4 Härvid har arbetsställena för vart och ett av åren klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser, varav två öppna
Diagram Il.I Produktionsvolymens utveckling inom gummivaruindustrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
— gummivaruindustrin
'
i ^ ^ h e l a
'
indus+rin
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp. 2 Den registrerade kraftiga nergången för år 1972 baseras på preliminära uppgifter som får betecknas som mycket osäkra. 3 Förädlingsvärde i löpande priser. 4 Genomsnittliga förändringar för branschen baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på mellan åren parvis identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
322 Gummivaruindustrin
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående är; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) I0°/o på ver+ikalaxeln motsvaror:
JL0
I 509 anställda 16 arbetsställen
1 533 anställda 16 arbetsställen
-20
-15
r"lon«tälldo
-10
-5 ±0 S ' 10 15 20 25 30 Procentuell f ö r ä n d r i n g ov förädlingsvärdet J arbetsstol len
f genomsnitt för branschen
Tabell II.I Spridning i produktionsutveckling. År
1970 1971
Avvikelse från branschgenomsnittet < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
22,7 20,4
17,2 12,3
10,0 9,8
5,8 7,1
klasser för arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet (se diagram II.II och tabell II.I) ger vid handen att utvecklingen inom branschen varit väsentligt olika arbetsställena emellan.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Gummivaruindustrin sysselsatte år 1970 omkring 15 100 personer. Därmed svarade branschen för 1,6% av den totala industrisysselsättningen i landet. Motsvarande produktionsandel var 1,4 %. Fördelningen av de branschanställda på män och kvinnor resp. arbetaroch förvaltningspersonal överensstämmer mycket väl med industrigenomsnittet (se tabell II.II).
Gummivaruindustrin 323
SOU 1974:11 Tabell 1I.II Personalsammansättningen inom gummivaruindustrin år 1970. Hela industrin
Gummivaruindustri
Personalkategori
andel (%)
andel (%)
antal Kvinnor Män
3 706 11 380
15 086
24,6 75,4
100,0
22,3 77,7
100,0
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
11221 3 865
15 086
74,4 25,6
100,0
73,2 26,8
100,0
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade sysselsättningen inom branschen med 1 500 personer, vilket motsvarar en årlig ökning på 2 , 1 % . Även under perioden 1971-1973 ökade sysselsättningen något (ca 1,4 % per år). Mätt i antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen inom gummivaruindustrin mellan 1965 och 1973 ha minskat med i genomsnitt 0,4 % per år jämfört med en minskning med 1,9 % per år inom hela industrin. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
För åren 1970-1971 har studerats sysselsättningsutvecklingen för de enskilda produktionsenheterna inom gummivaruindustrin. Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år.1 Uppdelningen har skett i tolv klasser varav två öppna klasser för arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet presenteras i diagram II.IV och tabell II.III.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
'
'
— gummivoruindueirin
'
'
•—«-»^hela
'
indus+rin
1 Genomsnittliga förändringar för branschen baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på mellan åren parvis identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
324 Gummivaruindustrin
Diagram 1I.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) I0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
1509 anställda 16 arbetsställen
I 533 anställda 16 arbetsställen
T
-15 _ | anställda
-10 -5 ±0 ' "" 5 10 15 20 Procentuell f ö r ö n d r i n q av sysselsättningen JJJ arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell II.III Spridning i sysselsättningsutveckling. Ål
1970 1971
Avvikelse från branschgenomsnittet < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
9,2 11,7
9,2 5,6
0,8 2,7
4,3 2,5
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Gummivaruindustrin domineras såväl produktions- som sysselsättningsmässigt av storföretag. Dessa svarar för nära 80 % av branschens totala produktion och sysselsättning. För industrin som helhet är motsvarande andelar 58 % respektive 54 % (år 1970). Bland de större tillverkarna inom branschen kan nämnas Goodyear Gummifabriks AB, Trelleborgs Gummifabriks AB, Gummifabriken Gislaved AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, AB Värnamo Gummifabrik, Forsheda Gummifabrik AB, Firestone-Viskafors AB och Skega AB. Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de större enheterna.
Gummivaruindustrin
325 Tabell II.IV Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Hela industrin
Gummivaruindustrin
Före tagsstorlek efter antal anställda
därav vid Förädlingsföretag med värdeandel endast ett (%) arbetsställe (%)
Sysselsättningsandel (%)
Antal företag
Förädlingsvärde Anställda milj. kr
andel (%)
5 - 99
13,5
2 182
14,5
92,3
20,9
24,6
100-499 500-
49 528
7,4 79,1
1 328 11 570
8,8 76,7
66,5 36,5
21,0 58,1
21,2 54,2
100,0
15 080
100,0 47,2
100,0
100,0
Samtliga företag
andel
antal
(%)
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.V Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Hela industrin
Gummivaruindustrin Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställda
Förädlingsvärdeandel (%)
Sysselsättningsandel (%)
antal
andel (%)
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
138 15 2 4 4
84,6 9,2 1,2 2,5 2,5
11,7
12,9 10,2 4,1 17,4 55,4
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
Samtliga arbetsställen
100,0
100,0
100,0
100,0
]
12,6
114 392
17,1 58,6
1 941 1 545 624 2 624 8 352
100,0
15 086
Åtta arbetsställen med mer än 500 anställda svarade år 1970 för ca 75 % av den totala produktionen och sysselsättningen. För hela industrin låg dessa andelar vid ca 40 %.
2.4 Investeringsutvecklingen Kapitalintensiteten 1 inom gummivaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 91 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom industrin som helhet uppgår till ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 1,3 % inom gummivaruindustrin. Inom gummivaruindustrin har under perioden 1965-1972 investerats 829 milj. kr (1968 års priser) vilket innebär ett årsgenomsnitt på 104 milj. kr. Därmed har 1,7 % av industrins totala investeringsvolym fallit på gummivaruindustrin. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år under perioden 1965-1972 har uppgått till 7 300 kr, vilket
1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
326 Gummivaruindustrin
motsvarar 8 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd har inom g u m m i v a r u i n d u s t r i n legat något över industrigenomsnittet.
Tabell II.VI Investeringar inom gummivaruindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Gummivaru- Hela industrin industrin Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%)
6 199
7 300
6 800
82 107 96 83 130 97 79 96
110 112 108 117 122 125 129 118
1 378
102 532
111 Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965
1972 (kr)
In v esteringsutvecklingen (index 1965 = 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966--1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
Gummivaruindustrin
3 Arbetsproduktivitet1
Under perioden 1966-1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom gummivaruindustrin med i genomsnitt 4,5 % per år. Som framgår av diagram III.I har produktivitetsökningen därmed varit något lägre än för industrigenomsnittet (5,4%). Åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha minskat med i genomsnitt 2,8 % per år. Räknat per timme har produktiviteten inom gummivaruindustrin ökat med i genomsnitt ca 4 % per år mellan 1965 och 1973 mot 6,5 % för industrin som helhet. Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 150
Produktionsvolym
per
Produktionsvolym
'
'
qummivaruindus+rin
'
'
^ ^ ^ h e l a
anställd
per t i m m e
'
industrin
'
'
1 Arbetsproduktivitet : förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
328 Gummivaruindustrin
För gummivaruindustrin uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 44 200 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för industrin som helhet. Denna skillnad i arbetsproduktivitet förklara? delvis av att kapitalintensiteten inom gummivaruindustrin är något lägre än genomsnittet för industrin.
Gummivaruindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 29 900 kr och låg därmed drygt 5 % under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 7,4 % per år. Därmed var ökningstakten något lägre än för industrin som helhet (8,4 %). Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom gummivaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 6 0 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönedifferensen mellan arbetare och tjänstemän har under perioden 1965-1970 varit tämligen oförändrad. Detta gälleräven för industrin som helhet. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom gummivaruindustrin uppgick år 1970 till 452 milj. kr och utgjorde därmed 38 % av produktionens saluvärde.
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna priser inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom gummivaruindustrin.
-
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967
1965 1967
20,6 95
25,5 94
29,2 97
34,2 96
42,7 98
20,9 99
29,9 95
Gummivaruindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad*
18,0 99
Hela industrin - tkr/år - rel.lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
* Genomsnittet för hela industrin = 100.
30,0 35,7 43,7 100 100 100
24,3 97
21,1 25,1 31,6 100 100 100
330 Gummivaruindustrin
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom gummivaruindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967
1967 1970
Gummivaruindustrin
38 Hela industrin
28 Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet var 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 68 % inom gummivaruindustrin jämfört med 59 % för industrin som helhet. För lönekostnadsandelarna föreligger en påtaglig spridning mellan olika arbetsställen inom branschen. Denna spridning har studerats för åren 1970-1971 varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som presente1 ras i diagram III.I ger vid handen att spridningen var påtaglig. Detta relationstal är ej ekvivalent med lönekostArbetsställen med en löneandel som med mer än 25 procentenheter (i nadens andel av förädlings- endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet har placerats i två värdet. I lönekostnaden öppna klasser och redovisas ej i diagrammet. Det kan nämnas att inte ingår, förutom utbetalade löner, även lag- och av- mindre än 59 arbetsställen (av totalt 163) inom gummivaruindustrin, med talsenliga påslag. Dessa på- tillsammans 700 anställda, år 1970 hade en lönesummeandel av förädslag uppgick år 1970 till lingsvärdet på mer än 84 %. Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för för- erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel på minst 95 % av valtningspersonal. förädlingsvärdet. Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
o/Q 30
I 509 anställda 16 arbetsställen
1533 anställda 16 arbetsställen
40 LJanställda
45 50 55 60 65 70 75 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o \\\\\ arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Gummivaruindustrin
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror, även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror. Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat inom gummivaruindustrin är bl.a. syntetiskt gummi, naturgummi, cordväv och konstgjorda fibrer samt kimrök (carbon, black o.d.). För gummivaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 478 milj. kr, vilket motsvarade 4 0 % av produktionens saluvärde. Motsvarande andel inom industrin som helhet uppgick till 48 % (se tabell IV.III).
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970 Gummivaruindustrin
40 Hela industrin
332 Gummivaruindustrin
5 Regional struktur
Gummivaruindustrin är starkt koncentrerad till södra Sverige. Är 1970 sysselsattes 8 800 personer eller närmare 60 % av de branschanställda inom Malmöhus och Jönköpings län. Inom dessa län fanns dock endast 29 branscharbetsställen motsvarande 18% av samtliga branscharbetsställen i riket. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom gummivaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen. Kommunblocken Trelleborg och Gislaved svarar för 26 % resp. 11 % av den totala branschsysselsättningen. De största företagen inom dessa kommunblock är Trelleborgs Gummifabriks AB och Gummifabriken Gislaved AB. Det är av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av gummivaruindustrin. I tabell V.I anges kommunblock inom vilka gummivaruindustrin år 1970 svarade för mer än 10% av den totala industrisysselsättningen.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka gummivaruindustrin ar 1970 svarade för minst 10 % av industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom Företag med relativt stora gummivaru- branscharbetsställen inom industrin resp. kommunblock (%)
Värnamo
(F)
5 386
23 Gislaved
(F)
6 174
27 Båstad
(L)
1 697
23 Helsingborg
(M)
11 874
12 Trelleborg
(M)
5 615
-
AB Värnamo Gummifabrik Gummifabriken Gislaved AB AB Svenska Gummicentralen Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn Trelleborgs Gummifabriks AB
Inom parentes agnes länstillhörighet. Anm: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot toretagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
Gummivarumdustrin 333
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom gummivaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Jönköpings
Östergötlands
Älvsborgs
Stockholms
Västerbottens
Hallands
Kristianstads
Örebro
Värmlands
Göteborgs o. Bohus
Kopparbergs
Skaraborgs
Västernorrlands
6otlands
Antal
Län
•
„, 1970
branschanställdo
Totala antolet branschanställdo
1965= I3 6 l 4 ,970= I5Q86
334 Gummivaruindustrin
6 Export och import
Det totala exportvärdet för gummivaror (SITC 62) uppgick år 1972 till 319 milj. kr och svarade därmed för 0,8 % av den totala exporten. Av den totala inhemska gummivaruproduktionen avsattes ca 25 % på export. Importen av gummivaror uppgick år 1972 till 428 milj. kr och svarade därmed för drygt en procent av Sveriges totala import. Av den totala marknadstillförseln av gummivaror svarade importen för ca 30 %.
Tabell VI.I Export- och importutvecklingen för gummivaror (SITC 62). Löpande priser.
Export Import
Milj. kr
Årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
91 121
11,5 12,0
8,5 6,9
152 238
271 374
319 428
335 SOU 1974:11
Plastvaruindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
842 Mkr Produktionens saluvärde 121 Mkr Export (SITC 893) 231 Mkr Import (SITC 893) Produktionens förädlingsvärde 480 Mkr 24% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 48 tkr Förädlingsvärde per anställd 76 tkr Kapitalstock per anställd 9 954 st Antal anställda därav inom storföretag 22% 243 st Antal företag därav storföretag 3 st 247 st Antal arbetsställen därav med 200-499 anställda 5 st 500anställda 3 st 58% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 28 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 38% Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1970/71
1971/72
16,1 21,2 20,8 18,5
6,0 18,0 12,3 6,1
13,7 18,4 23,0 9,6
8,2
6,3
10,6
1965/70
10,3
-
7,3
11,4
löpande priser 61 Mkr
0,2
-
1,0
5,1
1968 årsp riser 59 Mkr
21 %
20%
1,0%
1,0%
7 300 kr
7 100 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Bofors-Tidaholmsverkcn AB, AB Celloplast, AB Electrolux, AB Galon, Gränges-Essem Plast AB, Gummifabriken Gislaved AB, AB Gustavsbergs Fabriker, Perstorp AB, Tarkett AB, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, AB Volvo. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Skaraborgs, Kristianstads, Östergötlands, Stockholms och Malmöhus län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Ekerö, Gustavsberg, Söderköping, Gislaved, Tingsryd, Simrishamn, Örkelljunga, Götene, Skara och Tidaholm.
Plastvaruindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet
339 339
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
341 341 341 343 345 346 347
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
349 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
351 351 351 352 352
Kapitel 5 Regional struktur
354 Kapitel 6 Export och import
356 Förteckning över tabeller II II.I II.II II.III II.IV II.V II.VI 22
Branschblandningen inom plastvaruindustrin år 1970 . . . . Plastvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom plastvaruindustrin år 1970 Sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 . Spridning i sysselsättningsutveckling Plastvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) . . . .
339 341 343 344 345 345 346
Plastvaruindustrin
II.VII Plastvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . II.VIII Investeringar inom plastvaruindustrin 1965-1972 IV.I Lönekostnader inom plastvaruindustrin IV.II Lönekostnadsandelar inom plastvaruindustrin IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningskoncentration VI.I Export-och importutvecklingen för plastvaror
347 348 351 351 353 354 356
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom plastvaruindustrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen .
342 343 344 346 350 352 355
Plastvaruindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Plastvaruindustrin består av produktionsenheter vilkas verksamhet består av pressning, gjutning o.d. av plast till färdiga plastvaror. I nedanstående tablå anges verksamhetsinriktningen inom branschen. SN I-kod1
Delbransch
Verksamhet
35601 Plastförpackningsindustri
Pressning, gjutning o.d. av plast till plastburkar, -flaskor, -påsar och andra plastvaror för förvaring och transport. Tillverkning av pressade, gjutna och genom andra processer erhållna plastvaror, dock ej förpackningsartiklar.
35609 Annan plastvaruindustri
1 Svensk näringsgrensindelning.
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt är hänförliga till andra industribranscher (branschblandning). Branschblandningen inom plastvaruindustrin är relativt stor jämfört med andra industribranscher. Som framgår av tabell 1.1 består sålunda endast ca 84 % av den totala produktionen inom plastvaruindustrin, räknat på produktionens saluvärde, av branschprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar branscharbetsställena för ca 78 % av den totala inhemska produktionen av plastvaror (täckningsgrad). Resterande 22 % av tillverkningen av plastvaror sker inom främst den kemiska industrin, massa- och pappersindustrin och verkstadsindustrin. Av de produkter som - förutom plastvaror - tillverkas inom
Tabell I.I Branschblandningen inom plastvaruindustrin år 1970. Delbransch
Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Platförpackningsindustri Annan plastvaruindustri
74,3 82,0
72,1 75,0
Hela plastvaruindustrin
84,2
78,2
340 Plastvaruindustrin
SOU 1974:11 plastvaruindustrin kan nämnas kemiska produkter och verkstadsindustriprodukter. Branschblandningen inom delbranscherna är något större än för branschen som helhet. Detta förklaras av att produktionsenheter inom var och en av de två delbranscherna även tillverkar produkter som statistiskt klassificeras till den andra delbranschen.
Plastvaruindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Plastvaruindustrins förädlingsvärde uppgick år 1970 till 480 milj. kr, vilket motsvarade 1 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var samtidigt 1,1 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produktionens saluvärde, låg år 1970 på 5 7 % och var därmed betydligt högre än genomsnittet för hela industrin (46 %). Av plastvaruindustrins totala förädlingsvärde svarade år 1970 plastförpackningsindustrin för ca 27 % och annan plastvaruindustri för ca 73 % (se tabell II.I). Produktionsökningen inom plastvaruindustrin har under 1960-talet varit mycket snabb. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt drygt 1 8 % per år, vilket kan jämföras med 5 % för hela industrisektorn. Även under 1970-talet har tillväxttakten varit mycket hög. Under 1971-1973 beräknas sålunda tillväxttakten har uppgått till ca 10 % per år mot 3,7 % för industrin som helhet. Plastvaruindustrins utomordentligt kraftiga expansion har medfört att dess andel av industriproduktionen drygt fördubblats mellan 1965 och 1973. 2 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling
1 Samtidigt som produktionsutvecklingen inom plastvaruindustrin genomsnittligt sett varit mycket snabb, föreligger ett oenhetligt mönster de enskilda arbetsställena emellan. Denna spridning har studerats för dels hela plastvaruindustrin, dels delbranschen plastförpackningsindustri av-
Tabell II.I Plastvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970. Delbransch
milj.kr.
andel (%)
Plast förpackningsindustri Annan plastvaruindustri
131 349
27,3 72,7
Hela plastvaruindustrin
100,0
Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp. 2 Den registrerade kraftiga produktionsökningen beror på dels en snabb expansion i tillverkningen av plastvaror, dels statistiska omklassificeringar till branschen av arbetsställen som successivt ändrat produktionsinriktningen mot allt större andel plastvaror. 3 Förädlingsvärde i löpande priser.
342 Plastvantindustrin
SOU 1974:11 seende utvecklingen under vart och ett av åren under perioden 1 9 6 8 - 7 1 . Spridningen illustreras i diagram II.II avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. genomsnitt har samlats i två öppna klasser och redovisas i tabell II.II. 1 Som framgår var spridningen mycket stor, vilket även var fallet för övriga studerade år. Detta ger en klar indikation om att den snabba genomsnittliga tillväxttakten inom branschen gömmer ett mycket olikartat mönster för de enskilda arbetsställena.
Diagram IM Produktionsvolymens utveckling inom plastvaruindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
1 Genomsnittliga förändringar för resp. bransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
'
'
• plartvaruindiwtrin
'
^~^hela
'
industrin
1971 I 1972 ' I97T
Plastvaruindustrin
343 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) Hela
1 10 "lanställda
10 °/o på v e r t i k a l a x e l n root svarar:
plastvaruindustrin
T 1 128,2^ l I 15 20 25 30 35 P r o c e n t u e l l f ö r ä n d r i n g av - f ö r ä d l i n q s v ä r d e t [^arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Avvikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/70)
Plastvaruindustrin
< -25 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
30,2
16,0
14,9
15,2
44,7
20,0
10,5
6,0
Delbransch Plastförpackningsindustri
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Plastvaruindustrin sysselsatte år 1970 omkring 10 000 personer. Därmed svarade branschen för drygt en procent av den totala sysselsättningen inom industrisektorn. Andelen kvinnlig arbetskraft inom plastvaruindustrin ligger på en förhållandevis hög nivå. År 1970 uppgick den till ca 36 % mot ca 22 % för industrigenomsnittet (se tabell II.III). Även beträffande andelen arbetarpersonal kan för plastvaruindustrin rioteras en högre andel än för industrisektorn som helhet. I takt med den mycket expansiva produktionsutvecklingen i branschen har sysselsättningen ökat kraftigt. Mellan 1965 och 1970 uppgick
1005 25
anställda arbetsstollen
245 4
anställda arbetsställen
344 Plastvaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell H.III Personalsammansättningen inom plastvaruindustrin år 1970. Personalkatergori
Plastvaruindustrin antal
Män Kvinnor
6 377 3 577
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
7 865
Hela industrin andel (%)
9 954
64,4 35,9
andel (%) 77,7 22,3
100,0
79,0
2 089
9 954
100,0
73,2
21,0
100,0
26,8
100,0
sysselsättningsökningen till i genomsnitt drygt 10 % per år, vilket innebar att branschens andel av den totala industrisysselsättningen nästan fördubblades. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har medfört en relativt svag sysselsättningsutveckling, särskilt under 1 9 7 1 1972 (se diagram II.III). Under perioden 1971-1973 beräknas antalet Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965-1973 Index 1965 = 100. Ans+ällda
'
'
• plastvaruindustrin
'
'
'
— — — hela industrin
Plastvaruindustrin
345 Tabell II.IV Sysselsättningen inom plastvaruindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Anställda
Delbransch
Utveckling. Index 1967 =• 100
1970 antal
andel (%)
1968 1969
1970 1971
Plastförpackningsindustri Annan plastvaruindustri
2 357 7 597
23,7 76,3
180 97
235 114
241 121
252 119
Plastvaruindustrin
9 954
100,0
anställda inom branschen ha ökat med i genomsnitt endast 1 % per år. Därmed har antalet verksamma inom branschen ökat från ca 6 000 under år 196 5 till drygt 10 000 under 1973. Uttryckt i timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningen ökat med i genomsnitt 4,5 % per år mellan 1965 och 1973, vilket kan jämföras med - 1 , 9 % för hela industrisektorn. Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrins delbranscher föreligger för perioden 1967-1971 och redovisas i tabell II.IV.
2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling1
För de enskilda produktionsenheterna inom plastvaruindustrin har sysselsättningsutvecklingen studerats avseende perioden 1 9 6 9 - 1 9 7 1 . Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på förändringen från föregående år. Beräkningsresultatet visar att den snabba genomsnittliga sysselsättningsökningen inom branschen döljer påtagliga skillnader arbetsställena emellan. Denna spridning kring branschens genomsnittliga utveckling illustreras i diagram II.IV avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från genomsnittet har samlats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.V.
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Avvikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
4,8
1,7
8,9
5,8
Delbransch: Plastförpackningsindustrin 7,9
2,9
7,9
9,2
Plastvaruindustrin
1 Genomsnittliga förändringar för resp. bransch baseras på samtliga arbetsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen. Detta innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
346 Plastvaruindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen).
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
% 30
Hela plastvaruindustrin
1005 onställda 25 arbetsställen
245 anställda 4 arbetsställen
T •10
• a n ställda
-5 ±0 5 10 15 20 Procentuell f ö r ä n d r i n g av sysselsättningen Ml a r b e t s s t ä l l e n
f genomsnitt för branschen
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Inom plastvaruindustrin föreligger en kraftig koncentration av produktion och sysselsättning till små och medelstora företag. I detta avseende avviker branschen klart från industrigenomsnittet (se tabell II.VI). Av de större företagen inom plastvaruindustrin kan nämnas BoforsTidaholmsverken AB, AB Celloplast och Perstorp AB.
Tabell II.VI Plastvaruindustri ns storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskategori
Företagsstorlek efter antal anställda
Plastvaruindustr i Antal förena
Hela industrin
Förädlingsvärde Anställda milj. kr
andel (%)
antal
andel
(%)
därav vid Förädlingsföretag med värdeandel endast ett (%) arbetsställe (%)
(%)
Sysselsättningsandel
Småföretag Medelstora företag Storföretag
5 - 99
42,6
4 520
45,4
96,4
20,9
24,6
100-499 500-
18 3
162 114
33,7 23,7
3 268 2 156
32,9 21,7
82,6 100,0
21,0 58,1
21,2 54,2
Samtliga företag
5-
100,0
9 994
100,0
92,6
100,0
100,0
företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Plastvaruindustrin 347
SOU 1974:11 Tabell II.VII Plastvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Förädlingsvärde
Anställda
milj. kr
andel (%)
antal
(%) 208 31 5 3
84,2 12,6 2,0 1,2
162 149 61 108
33,8 31,0 12,7 22,5
3 470 3 076 1 252 2 156
100,0
100,0
9 954
Arbetsställen antal
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000Samtliga arbetsställen
Hela industr in
Plastvaruindustrin
andel
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
34,8 30,9 12,6 21,7
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
100,0
100,0
andel
(%)
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en förhållandevis stark koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre arbetsställena. Sålunda svarade år 1970 produktionsenheter med mindre än 200 anställda för ca 65 % av sysselsättningen mot ca 42 % inom hela industrisektorn. För delbranschen plastförpackningsindustri noteras en arbetsställestruktur som väsentligen avviker från den övriga branschen. Är 1965 fanns inom plastvaruindustrin 117 arbetsställen. Branschens kraftiga expansion har medfört att ett stort antal nya produktionsenheter tillkommit. Mellan 1965 och 1971 uppgick sålunda nettoökningen till 150 arbetsställen - främst arbetsställen med mindre än 50 anställda.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom plastvaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 76 000 kr jämfört med ca 110 000 kr inom industrin som helhet. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 0,7 % inom plastvaruindustrin. Inom plastvaruindustrin har under perioden 1965-72 investerats i genomsnitt 59 milj. kr per år (1968 års priser). Därmed har branschen svarat för ca 1 % av de totala investeringarna inom industrisektorn. Bortsett från en nedgång i investeringsvolymen under år 1967 har investeringarna inom plastvaruindustrin ökat i snabb takt. Mellan 1965 och 1972 låg den årliga ökningstakten på drygt 9 % mot knappt 4 % för industrin som helhet. Därmed låg år 1972 investeringsvolymen inom branschen närmare 90 % över 1965 års nivå. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har under perioden 1965-72 uppgått till 7 100 kr, vilket motsvarar ca 9 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd har legat något över industrigenomsnittet. 1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
348 Plastvaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.VIII Investeringar inom plastvaruindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Plastvaruindustrin
Hela industrin
59 20
6 199 31
7 100
6 800
120 89 107 129 151 158 187 134
110 112 108 117 122 125 129 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
102 532
Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
111 Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj.kr) - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) In vesteringsu tv ee k lingen (index 1965= 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1 9 6 6 - 1972
3 Plastvaruindustrin
349 Arbetsproduktivitet 1
Arbetsproduktiviteten har ökat mycket snabbt inom plastvaruindustrin. Till detta har inte minst den expansiva investeringsutvecklingen bidragit. Även den snabbt ökande marknaden för plastprodukter och den tekniska utvecklingen på maskinsidan har spelat en väsentlig roll. Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen per anställd ha ökat med i genomsnitt drygt 8 % per år mot ca 5 % för hela industrisektorn. Räknat per arbetstimme erhålls för plastvaruindustrin en ökning av produktiviteten på ca 10 % per år mot ca 6,5 % för industrigenomsnittet.
1 Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
350 Plastvaruindustrin
SOU 1974:11 Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
IP01972 plorrvaruindustrin
— —i»«-hela industrin
'
Plastvaruindustrin 35'.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per
anställd
Den genomsnittliga l ö n e k o s t n a d e n per anställd uppgick år 1970 till 28 0 0 0 kr och låg därmed ca 11 % u n d e r industrigenomsnittet (se tabell IV.I). U n d e r åren 1 9 6 6 - 7 0 ö k a d e l ö n e k o s t n a d e n per anställd med i genomsnitt 7,3 % per år (8,4 % för i n d u s t r i g e n o m s n i t t e t ) . L ö n e k o s t n a d e n per arbetare uppgick år 1970 till ca 5 4 % av l ö n e k o s t n a d e n per tjänsteman. I n o m flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0 , 6 5 . L ö n e r e l a t i o n e n mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad u n d e r perioden 1 9 6 5 - 7 0 , ett förhållande som inte är specifikt för plastvaruindustrin.
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag,
Tabell IV.I Lönekostnader inom plastvaruindustrin. Delbransch
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1970 Plastvaruindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad*
16,3 18,2 23,8 90 84 88
29,6 99
35,1 43,9 98 100
19,7 93
21,9 87
28,0 89
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100. Tabell 1V.II Lönekostnadsandelar inom plastvaruindustrin. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967
1970 Plastvaruindustrin
33 Hela industrin
21,1 25,1 31,6 100 100 100
352 Plastvaruindustrin
4.1.2 Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom plastvaruindustrin uppgick år 1970 till 279 milj. kr och utgjorde därmed 33 % av produktionens saluvärde. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 58 % (se tabell IV.II). Bakom de genomsnittliga lönekostnadsandelarna döljer sig en påtaglig heterogenitet arbetsställena emellan. Beträffande lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet har spridningen kring branschgenomsnittet studerats för åren 1967-1971 och illustreras i diagram IV.I avseende år 1970. Härvid har arbetsställena inom dels branschen som helhet, dels delbranschen plastförpackningsindustrin, klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser för arbetsställen med en lönesummeandel som avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från genomsnittet. Sistnämnda arbetsställen redovisas ej i diagrammet. Som framgår var spridningen påtaglig; detta var fallet även för övriga år. 1
Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår för4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat utom kontantdelen även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5% för arbe- Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens tarpersonal och 20,7 % för saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller förvaltningspersonal. bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma på grund av Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på v e r t i k a l a x e l n m o t svarar:
1005 25
anställda arbetsställen
245 4
anställda arbetsställen
°/o 30
Hela
•
anställda
plastvaruindustrin
T 35
40 45' ' 50 55 60 65 70 L ö n e s u m m a n s a n d e l a v f ö r ä d l i n g s v ä r d e t , °/o Hl arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Plastvaruindustrin
bl.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisförändringar på köpta insatsvaror. För plastvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 318 milj. kr, vilket motsvarade 38 % av produktionens saluvärde. Denna andel har sjunkit från 44 % år 1965, vilket torde bero på den - i förhållande till prisutvecklingen på slutprodukterna - långsamma kostnadsökningen för råvaror och halvfabrikat. Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970 Plastvaruindustrin Hela industrin
44 49
37 48
38 48
•
Plastvaruindustrin
5 Regional struktur
Av de ca 10 000 personer som år 1970 var anställda inom plastvaruindustrin var ca 70 % verksamma i de branschsysselsättningsmässigt sex största länen: Skaraborgs, Kristianstads, Östergötlands, Stockholms, Malmöhus och Jönköpings län. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom plastvaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. I tabell V.I redovisas kommunblock inom vilka plastvaruindustrin sysselsätter minst 10 % av de industrianställda (år 1970). Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka plastvaruindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom plastvaruindustrin
Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock
(%) Fkerö Gustavsberg Söderköping Gislaved Tingsryd Simrishamn Örkelljunga Götene Skara Tidaholm 1
(AB) (AB) (E) (F) (G) (L) (L) (R) (R) (R)
313 1 864 788 6 174 1 893 1 643 1 365 1 898 1675 2 042
13 11 19 13 14 14 14 17 11 37
AB Gustavsbergs Fabriker AB Makroplast Svensk Celluloidindustri AB Perstorp Form AB Konstharts AB Konstruktion-Bakelit Industri AB Bröd Larsson Perstorp Form Bofors-Tidaholmsverken AB
Inom parentes anges länstillhörighet
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Plastvaruindiistrin 355
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom plastvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. Skaraborg»
Kristianstads
Östergötlands
Stockholms
Malmöhus
Jönköpings
Älvsborgs
Kronobergs
Örebro
Göteborgs o. Bohus
Norrbottens
Kolmor
5 Södermanlands
Kopparbergs
Västernorrlands 1
1 Antal
•
1970 I
I
I
branschanstölldo
Totala antalet branschanstölldo 1965
I
1965= 6 099 1970= 10 046
I
I
I
356 Plastvaruindustrin
6 Export och import
Den samlade exporten av plastvaror (SITC 893) uppgick år 1972 till ca 170 milj. kr och utgjorde därmed ca 17% av den inhemska produktionen. Trots att exportandelen successivt ökat ligger den således fortfarande på en förhållandevis låg nivå (industrigenomsnittet = ca 37 %). Exportvärdet för plastvaror har ökat i mycket snabb takt. Under 1960-talet låg den årliga ökningen vid drygt 2 4 % vilket kan jämföras med drygt 10 % för samtliga industriprodukter. Plastvaruimporten uppgick år 1972 till 319 milj. kr vilket motsvarade ca 27 % av den totala marknadstillförseln. Liksom exporten har importen av plastvaror ökat i snabb takt. År 1972 var importvärdet nio gånger större än år 1960.
Tabell VI.I Export- och importutvecklingen för plastvaror (löpande priser).
Export Import
Milj. kr
Årlig föran dring (%)
1960 1965 1970 1972
1960/70
1970/72
14 35
24,4 20,7
18,2 17,5
46 90
121 231
169 319
357 SOU 1974:11
Jord- och stenvaruindustri
Genomsn ittlig årlig torandnng (7o)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 3 456 Mkr Produktionens saluvärde 324 Mkr Export 652 Mkr Import 3 784 Mkr Tillförsel till svenska marknaden 2 105 Mkr Förädlingsvärde därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 49% 53 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 153 tkr 39 642 st Antal anställda därav inom storföretag 47% 689 st Antal företag därav storföretag 17 st Antal arbetsställen 916 st därav med 200-499 anställda 29 st 500anställda 8 st 58% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet Lönekostnad per anställd 31 tkr Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 29% Investeringar
1965-1972
1965/70
1970/71
1971/72
6,1 11,6 9,7 6,2 6,0
2,6 12,7 3,2 1,4 0,3
7,8
11,9
7,8
8,3
19,6
8,0
- 7,7
10,2
8,3
-
1,8
8,3
löpande priser 303 Mkr
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
-
1968 års priser 304 Mkr
30%
30%
4,8%
4,9 %
7 500 kr
7 600 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): A-Betong AB, AB Betongindustri, Cementa AB, AB Emmaboda Glasvcrk, Gullfiber AB AB Gullhögens Bruk, AB Gustavsbergs Fabriker, Höganäs AB, Ifö AB, AB Kosta Glasbruk, AB Orrefors Glasbruk, PLM, Rockwoll AB, AB Rörstrands Porslinsfabriker, AB Skånska Cementgjuteriet, Ytong AB (numera Yxhult AB). Branschsysselsättningsmässigtfem
största länen (år 1970):
Malmöhus, Stockholms, Kalmar, Skaraborgs och Kristianstads län. Regional sysselsättningskoncentration
- Kommunblock där branschen svarar för
mer än 25 % av totala antalet industrianställd a (är 1970): Gustavsberg Mörbylånga Bjuv Kumla Uppvidinge Borgholm Lomma Askersund Lessebo Bromölla Tanum Kungsör Emmaboda Höganäs Herrljunga Rättvik
Strömsund
SOU 1974-11
Jord-och stenvaruindustrin 359
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för jord- och stenvaruindustripro-
dukter Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling , 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutvecklingen
363 364 365 367 368 3 "9 371
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kapitel 4 Kostnadsstruktur
och kostnadsutveckling
374 174
4.2 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar Kostnader för råvaror och halvfabrikat
Kapitel 5 Regional struktur
374 375 375
377 Kapitel 6 Export och import Förteckning över tabeller 1.1 I.II II.I II.II II.III
Branschblandningen inom jord- och stenvaruindustri år 362 1970 Försörjningsbalans för jord- och stenvaruprodukter år 1968. 362 Jord- och stenvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på 3 delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1965-1970 64 364 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970
360 Jord- och stenvaruindustrin
SOU 1974 i
II.IV
Sysselsättningen inom jord- och stenvaruindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1972 . 366 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling 367 II.VI Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (företag) 368 II.VII Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (arbetsställen) 368 II.VIII Investeringar inom jord-och stenvaruindustrin 1 9 6 5 - 1 9 7 2 . 370 III.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom jordoch stenvaruindustrin år 1970 372 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 373 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher år 1970 373 IV.I Lönekostnader inom jord- och stenvaruindustrin 374 IV.II Lönekostnadsandelar inom jord-och stenvaruindustrin . . . 375 IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 376 IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat 376 V.I Regional sysselsättningskoncentration 379 Förteckning över diagram II.I II.II II.III
Produktionsvolymens utveckling inom jord- och stenvaruindustrin 1965-1973 363 Spridning i produktionsutveckling ^65 Sysselsättningsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 1965-1973 . . ,,, 366
11.IV III.I IV.I VI
Spridning i sysselsättningsutveckling 367 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 1965-1973 37] Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 376 Länsvis fördelning av sysselsättningen ^1R
Jord- och stenvaruindustrin 361
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till jord- o c h stenvaruindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av mekanisk krossning o c h liknande grövre bearbetningar samt kemisk bearbetning av råmaterial av mineralisk art ( u t o m metaller) till porslin och lergods, glas- och glasvaror, tegel-, cement- och andra mineralvaror. I n e d a n s t å e n d e tablå redovisas delbranscherna inom jord- och stenvaruindustrin
samt verksamhetsinriktningen
inom resp.
delbransch. SNI-kod1
Delbransch
Verksamhet
361-362
Porslins- och glasindustri
Mekanisk och kemisk bearbetning av leror till keramiska tätsintrade produkter för byggnads- och installationsändamål såsom sanitetsgods, elektriska isolatorer och liknande produkter samt för andra ändamål såsom servis- och prydnadsföremål.
1 2
Tegel-, cement- och annan mineralvarutillverkning
Mekanisk och kemisk bearbetning av kvartssand och liknande mineraliska produkter till planglas, förpackningsglas, hushålls- och prydnadsglas samt andra glasvaror. Mekanisk krossning och liknande grövre bearbetningar och kemisk bearbetning av råmaterial av mineralisk art (utom metaller) till tegel, cement och kalk, stenvaror, betong och betongvaror, mineralull och mineralullsvaror, glasull och glasullsvaror, slipmedel och andra till föregående delbransch ej hänförliga mineraliska (ej metalliska) produkter.
SN1 = Svensk näringsgrensindelning. Innefattar porslins-, lergods-, glas- och glasvaruindustri. F ö r jord- och stenvaruindustrin
som helhet är
branschblandningen
marginell. Som framgår av tabell 1.1 består inte mindre än 99 % av den totala v e r k s a m h e t e n vid branschens arbetsställen, räknat på p r o d u k t i o nens saluvärde, av tillverkning av jord- och s t e n v a r u p r o d u k t e r ringsgrad).
(specialise-
Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor
andel (ca 98 %) av den totala tillverkningen av jord- o c h s t e n v a r u p r o d u k ter i riket
(täckningsgrad).
362 Jord- och
stenvaruindustrin
Tabell 1.1 Branschblandningen inom jord- och stenvaruindustri år 1970. Delbransch
Specialiseringsgrad (%)
Täckningsgrad (%)
Porslins- och glasindustri Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
95,8
98,9
99,0
97,7
Hela jord- och stenvaruindustrin
98,7
98,3
1.2 Användningsområden för jord- och stenvaruindustriprodukter Inom jord- och stenvaruindustrin tillverkas huvudsakligen produkter för vidareförädling i produktionssystemet (insatsvaror). Som framgår av tabell I.II uppgår insatsvaruförbrukningen till ca 96 % av den totala förbrukningen i riket. Av insatsvarorna används ca 62 % inom byggnadssektorn och ca 17 % vidareförädlas vid andra produktionsenheter inom jordoch stenvaruindustrin. Detta innebär självfallet att utvecklingen inom byggnadssektorn i mycket hög grad påverkar utvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin. Man kan även notera de mycket låga export- och importandelarna. Dessa förklaras av att en stor del av jord- och stenvaruindustrins produkter har lågt värde per ton, vilket medför att transportkostnaderna är relativt höga och spelar stor roll för priset. Till följd härav är konkurrensen från utländska säljare ringa för flera produktgrupper.
Tabell I.II Försörjningsbalans för jord- och stenvaruprodukter år 1968. Tillgång Inhemsk produktion Im P°rt
Användning 87 % 13% 100%
Export Inhemsk användning
8% 92% 100%
därav till - Privat konsumtion - Offentlig förbrukning - Lagerökning - Insats i produktionssystemet därav till - Byggnadsverksamhet - Jord- och stenvaruindustri - Övriga sektorn
2% 1% 1% 96% 100% 62% 17% 21% 100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
Jord- och stenvaruindustrin
SOU 1974:
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 2 105 milj. kr. Branschen svarade därmed för 4,3 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 4,3 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av produktionens saluvärde, var samma år 61 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom jord- och stenvaruindustrin med i genomsnitt 3,5 % per år mot 5 % inom hela industrisektorn. Om man ser till hela 1960-talet kan för jord- och stenvaruindustrin noteras en volymökning på 6 % per år (6,1 % för industrin som helhet). Den för hela 1960-talet relativt höga produktionstillväxten inom jord- och stenvaruindustrin kan i huvudsak föras tillbaka på den expansiva utvecklingen inom byggsektorn. Den dämpade aktiviteten inom byggnadsverksamheten som inträdde i början av 1970-talet medförde ett minskat avsättningsutrymme. Under åren 1971_ 1972 skedde t.o.m. en nedgång i produktionsvolymen (-2,5 % per år). En viss ökning beräknas emellertid ha skett under 1973 (2,8 %).
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom jord- och stenvaruindustrin 1965-1973; 1968 års priser. Index 1965 = 100.
i j o r d - och &tenvoruindustrin
'
— ^hela
'
industrin
1 Produktionen mätt med förädlingsvärdet.
364 Jord- och stenvaruindustrin
Tabell II.I Jord- och stenvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher 1970 samt utvecklingen 1965-1970. Delbransch
Förädlingsvärde 1970
Genomsnittlig årlig volymförändring (%)
milj! kr
andel (%)
1965/70
Porslins- och glasindustri Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
22,6
6,2
77,4
2,7
Hela jord- och stenvaruindustrin
2 105
100,0
3,5
Beträffande utvecklingen inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher har produktionsutvecklingen under perioderna 1965-1970 studerats. Som framgår av tabell II.I har den dominerande delbranschen - tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri - haft en betydligt svagare produktionsutveckling än porslins- och glasindustrin. Samtidigt har produktionsutvecklingen uppvisat påtagliga skiljaktigheter olika produktgrupperemellan. Om man ser till utvecklingen under hela 1960-talet kan beträffande delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri noteras en särskilt snabb produktionsuppgång för cement och betongvaror medan däremot tegeltillverkningen gått tillbaka. Inom porslins- och glasindustrin är det framför allt produktionen av planglas och förpackningsglas som ökat snabbt. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Som framgått döljer den genomsnittliga produktionsutvecklingen för jord- och stenvaruindustrin ett oenhetligt mönster delbranscher och produktgrupper emellan. Denna spridning kring den genomsnittliga utvecklingen har studerats avseende perioden 1968-1971. Härvid har samtliga arbetsställen för vart och ett av åren klassificerats efter förändringen från föregående år. En uppdelning har gjorts i tolv klasser med två öppna klasser för de arbetsställen som uppvisade en produktions-
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
1 Förädlingsvärde i löpande priser.
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970) < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Porslins-och glasindustri 16,1 Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri 18,6
5,0
11,8
3,6
13,2
20,3
20,9
Jord- och stenvanundustrin
365 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/1970; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) Porslins- och glasindustri
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
I 127 anställda 9 arbetsställen
Teqel-, cement- och annan mineralvaruindustri 2838 anställda 82 arbetsställen
-20
""lanstöllda
-10
-5 ±0 5 ' """ 10 15 20 Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädlingsvärdet [T] arbetsställen
f qenomsnitt för branschen
förändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt. Spridningen, som var mycket påtaglig för samtliga år, har illustrerats i diagram II.III och tabell II.II avseende produktionsförändringen 1969/70. 1
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 39 642 personer. Branschen svarade därmed för 4,3 % av det totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandel uppgick även den till 4,3 %. Som framgår av tabell II.III är andelen kvinnor inom branschen endast 14% jämfört med 2 2 % inom industrin som helhet. Även andelen tjänstemän ligger under industrigenomsnittet. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 sjönk antalet anställda inom branschen med 3 800 personer, motsvarande en årlig minskning med 1,8 %. Under åren 1971-1973 beräknas antalet anställda inom branschen ha minskat med ytterligare drygt 6 000 personer (-5,5 % per år). Som framgår av diagram II.III kan denna drastiska nedgång hänföras till åren 1971 och 1972. Som tidigare nämnts upplevde branschen under dessa två år även en nedgång i produktionsvolymen (-2,5 % per år). Branschens sysselsättning har således minskat med närmare 10 000 personer sedan år 1965, vilket medfört att dess andelav industrisysselsättningen sjunkit från 4 , 6 % år 1965 till 3,7% år 1973. Samtidigt har andelen av industriproduktionen minskat med en procentenhet.
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
366 Jord- och stenvaruindustrin
Tabell II.III Personalsammansättningen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970. Personalkategori
Jord- och stenvaruindustri
Hela industrin
antal
andel (%)
andel(%)
Män Kvinnor
34 090 5 552
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
30 477 9 165
86,0 14,0
39 642
100,0
76,9 39 642
77,7 22,3
100,0
73,2
23,1
100,0
26,8
100,0
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 19651973. Index 1965 = 100. Ans+ällda
Timmar
1972 • j o r d - o c h stenvaruinduatrin
— ••»'—hela
'
industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom jord- och stenvaruindustrin fördelad oå delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1972. Delbransch
Anställda 1970 antal
Utveckling. Index 1967 = 100. andel
1968 1969 1970 1971
19'2
(%) Porslins- och glasindustri Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
28,4
28 375
71,6
76 Hela jord- och stenvaruindustrin
39 642
100,0
Jord- och stenvaruindustrin
367 Räknat i antal timmar har sysselsättningen inom branschen minskat med ca 5 % per år mellan 1965 och 1973 mot ca 2 % för hela industrisektorn. För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1 9 6 7 72, vilka redovisas i tabell II.IV. 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
För de enskilda arbetsställena inom branschen har sysselsättningsutvecklingen studerats för vart och ett av åren 1 9 6 8 - 1 9 7 1 . Tillvägagångssättet har varit i princip detsamma som vid beräkningarna av spridningen i produktionsutvecklingen (se avsnitt 2.1.1). Beräkningsresultatet visaratt trots branschens förhållandevis kraftiga sysselsättningsminskning har flera produktionsenheter förmått att kraftigt expandera sysselsättningen. 1 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o pS vertikalaxeln motsvarar:
P o r s l i n s - och q l a s i n d u s t r i
I 127 anställda 9 arbetsställen
Teqel-, c e m e n t - och a n n a n
mir.eralvaruindustri
2838 anställda 82 arbetsställen
-30
-25
"Janställda
-20
15 -10 -5 ±ö 5 10 15 IP r o c e n t u e l l f ö r ä n d r i n g a v s y s s e l s ä t t n i n g e n TT] a r b e t s s t ä l l e n
| genomsnitt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970) < - 2 5 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda andel i % andel i %
Porslins- och glasindustri 5,4 Tegel-, cement- och annan mineralvaru industri 7,3
arbetsställen anställda andel i % andel i %
0,7
2,2
0,3
6,3
8,7
9,2
368 Jord- och stenvaruindustrin
2.3 Företags- och arbetsställestruktur I n o m jord- och stenvaruindustrin svarar storföretagen för k n a p p t hälften av den totala sysselsättningen, m e d a n små och medelstora företag svarar för 3 4 % resp. 1 9 % . Småföretagens sysselsättningsandel är sålunda betydligt större än för industrin i dess h e l h e t (se tabell II.VI). O m m a n ser på de olika delbranscherna finner m a n emellertid a t t förhållandena varierar kraftigt. I n o m porslins- och glasindustrin svarar fem storföretag för drygt 55 % av sysselsättningen, m e d a n små o c h m e d e l s t o r a företag svarar för 20 % resp. 25 %. I n o m tegel-, c e m e n t - o c h a n n a n mineralvaruindustri är de 11 storföretagens andel av sysselsättningen e n d a s t 4 3 %. En ytterligare n e d b r y t n i n g av delbranscherna skulle visa på ä n n u mer
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Tabell II.VI Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (företag). Företagskategori
Företagsstorlek efter antal anställda
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Jord- och stenvaruindustrin Antal företag
milj. kr
andel (%)
antal
andel
(%)
5 - 99
676 32
13 459
100-499 500-
39 17
396 19 1 028 49
7 500 18 837
19 47
2 100 100
39 796
100 Samtliga företag Anm..Med
Hela industrin
Förädlingsvärde Anställda
därav vid Förädlingsföretag med värdeandel endast ett (%) arbetsställe
Sysselsättningsandel (%)
55 28
21 58
21 54
företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (arbetsställen). Arbetsställestorlek efter antal anställda
Jord- och stenvaruindustrin
Hela industrin
Arbetsställen
Förädlingsvärde
Anställda
antal
andel (%)
milj. kr
andel (%)
antal
andel (%)
5 - 49 50-199 200-499 500-999 1000-
760 119 29 6 2
83,0 13,0 3,2 0,6 0,2
584 612 569
27,8 29,1 27,0
16,1
11 148 11 379 10 028 3 764 3 323
28,1 28,7 25,3 9,5 8,4
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0r
Samtliga arbetsställen
100,0
39 642
100,0
100,0
100,0
2 105 100,0
Förädlingsvärdeandel
Sysselsättningsandel
(%)
(%)
Jord- och stenvaruindustrin
markanta skillnader. Det kan här räcka med att peka på cementindustrin där två storföretag år 1970 svarade för hela sysselsättningen. Beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras att de små och medelstora arbetsställena svarar för en dominerande andel av produktionen och sysselsättningen. Är 1970 var således 5 7 % av de branschanställda verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda. Motsvarande andel inom industrin som helhet var 42 %. Under perioden 1965-1970 minskade antalet produktionsenheter inom jord- och stenvaruindustrin med 115 st. för att år 1970 uppgå till 916 st.
Den genomsnittliga arbetsställestorleken inom jord- och stenvaruindustrin totalt sett är betydligt lägre än inom industrin som helhet. Här föreligger emellertid stora skillnader mellan de båda delbranscherna. Porslins- och glasindustri, vilken består av 93 arbetsställen, har relativt stor genomsnittlig arbetsställestorlek (121 personer). De 823 arbetsställena inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri har genomsnittligt betydligt mindre storlek. Inom denna delbransch varierar emellertid arbetsställestorlekarna mellan olika undergrupper. Det kan här räcka med att åter hänvisa till förhållandena inom cementindustrin där de sju arbetsställena har i genomsnitt ca 290 anställda (år 1970).
2.4 Investeringsutvecklingen Kapitalintensiteten 1 uppgår inom jord- och stenvaruindustrin till i genomsnitt ca 153 000 kr. Detta är avsevärt högre än inom industrin som helhet där motsvarande siffra är ca 111 000 kr. Spridningen inom branschen är emellertid betydande (se tabell II.VIII). Sålunda är kapitalintensiteten ca 7 0 % högre inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustrin än inom porslins- och glasindustrin. Investeringarna inom branschen uppgick under perioden 1965-1972 till 2 433 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 304 milj. kr. Därmed svarade branschen för ca 5 % av industrins totala investeringsvolym. Fördelad på delbranscher var den genomsnittliga årsinvesteringen 68 milj. kr inom porslins- och glasindustrin och 236 milj. kr inom tegel-, cement och annan mineralvaruindustri. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 7 600 kr, vilket motsvarar knappt 5 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd har legat något över genomsnittet för hela industrin.
1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970. I den här aktuella branschen ger sannolikt kapitalstocken mätt med brandförsäkringsvärde en överskattning i förhållande till ackumulerade investeringar. Detta torde gälla generellt för branscher med extraktiv verksamhet.
370 Jord- och stenvaruindustrin
ON«Jt^(NinOM» »O
l-H
JS V I o 3 o T) C -n iu o r3 •>.>
as
s
>
C) C GA
H o
cu "äb
vor-ooCT\0-H<Nirsi
^ • .£
e "o r--
^.o M
T3
1 —^ tu ^1
a ^
e
SI
>, E X> o
K Cl d
no T:d3
>-H
o
:
o
C
c > cd
K
Ja
«
1 1
a c
I
bo
bo
C
C*.
ex -V
t ^
Jord- och stenvaruindustrin
3 Arbetsproduktivitet1
Arbetsproduktiviteten inom jord- och stenvaruindustrin har sedan mitten av 1960-talet ökat något snabbare än inom industrisektorn totalt sett. Mellan 1965 och 1973 ökade produktionsvolymen per anställd inom branschen med i genomsnitt 5,1 % per år mot 4,9 % inom industrin som helhet. Produktionsvolymen per arbetad timme har ökat något snabbare, 7,2 % per år inom jord- och stenvaruindustrin mot 6,5 % inom hela industrin. Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym
1965^
'
'
196»
• j o r d - o c h »+envapuindu»trin
'
per
'
anställd
— — — hela
'
industrin
'
1 Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
372 Jord- och
stenvaruindustrin
^ Förädlingsvärdet per anställd inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 53 100 kr. Som framgår av tabell III.I var produktivitetsnivån högst inom delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri. Denna nivåskillnad kan sannolikt främst förklaras av skillnader i produktionsteknik mellan delbranscherna. Den genomsnittliga produktivitetsnivån för delbranscherna döljer mycket stora skiljaktigheter arbetsställena emellan. Detta framgår av tabellerna III.II och III.III. I tabell III.II redovisas det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser. I tabell III.III har arbetsställena grupperats efter den procentuella avvikelsen från den genomsnittliga arbetsproduktivitetsnivån inom respektive delbransch. Det kan därvid konstateras att den högre produktiviteten inom delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri gäller oberoende av arbetsställestorlek. Differensen gentemot porslins- och glasindustrin är dock avsevärt mindre för de största arbetsställena än för de övriga storleksgrupperna. Vidare kan noteras att spridningen vad gäller arbetsproduktiviteten är stor mellan de olika arbetsställena inom resp. delbransch. Närmare en tiondel av de anställda inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri, dvs. cirka 3 000 personer, arbetade sålunda vid produktionsenheter där den genomsnittliga arbetsproduktiviteten var lägre än hälften av genomsnittet för delbranschen ifråga, dvs. förädlingsvärdet per anställd understeg 28 700 kr (se tabell III.III).
Tabell III.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom jord- och stenvaruindustrin 1970 indiKfrin år 1 Q7n Förädlingsvärde per anställd
Kapitalstock per anställd
200 kr 57 400 kr
102 000 kr 174 000 kr
Delbranscher: Porslins- och glasindustrin Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
42 Hela jord- och stenvaruindustrin
53 100 kr
153 000 kr
Hela industrisektorn
53 100kr
111 000 kr
Jord- och stenvaruindustrin
#
& (N •*!- r- CN 0\ O 0 0 - * NO
ON
i/o ON v> r— oo O uo f S r o ON NO TJ- r o O r<N ^* i/~> • * TI-
TT
t-
rO
^ r o O NO ON ON
bc-
rN o ON r - 00 r f r o <N O ON
00 00
r^ 0 0 r o
°V00
X
<* O ~" rNc
E
h
SB
O
vO
1** \C T T CN r o
ca . S
<H NO ON O
T?
r~
O O NO <—i NO NO T t "«t TT " * i—i <N O <N IO
(S rf «"i - 1 oo o \ o i/-) in m m NO i o i o
NO t— ON r o ON CN
r - 00^ CO CO IO r o Tf T T r~
ON
c -a a c o w
C ca
ON
O r o r o (—
hg H>
e>^>
•8*
c -s —-
5 Q
.5 o vT3 :ca
— — -n
:0 • =
fa g j i
c C S es •= o
J3
r-
H
-
t-, "2
C "
4> S 3
« o. S
"C :rt O "K
5 "S w
"K c
—. o
-OJ, *ö3 o
O
C3
& & g*
C\ O^ 5» OM3\ (^ 42 ca CD
b
<
0>
CU ON
I
I I I I -l
mo o o o o o ^
rN m O O © H(NV)
— C 0) |)« h 6 "O C
£:2 § <i2.S
I
V
I
A
o o +1 +1
VA
374 Jord- och stenvaruindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 30 500 kr och låg därmed ca 3 % under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 8,3 % per år vilket var ungefär samma ökningstakt som för industrin som helhet (8,4%). Under åren 1971-1972 ökade lönekostnaden per anställd med 9,2 % per år mot 9,4 % för industrigenomsnittet. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 6 3 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan Tabell IV.I Lönekostnader inom jord- och stenvaruindustrin. Delbransch
Genomsnittlig lönekostnac l per arbetarpersonal
förval tningpersoi lal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970 Porslins- och glasvaruindustri - tkr/år - rel. lönekostnad* Tegel-, cement och annan mineralvaruindustri - tkr/år - rel. lönekostnad
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
19,1 88
24,9 . . 92 ..
34,6 97
42,4 97
21,8 87
28,5 90
22,2 27,7 . . 103 102 ..
34,6 97
42,9 98
24,9 99
31,3 99
21,3 99
34,6 97
42,8 98
24,0 96
30,5 97
Hela jord- och stenvaruindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,4 102
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
26,9 99
Anm.:. . = uppgift föreligger ej. * Genomsnitt för hela industrin = 100.
29,1 97
20,5 97
Jord- och stenvaruindustrin 375
arbetare och tjänstemän har, liksom inom industrin i dess helhet, varit i stort sett oförändrad under perioden 1965-1972. Vad gäller de olika delbranscherna kan noteras att den genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonalen är betydligt lägre inom porslins- och glasindustrin än inom den övriga delen av branschen. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 1 211 milj. kr och utgjorde därmed 3 5 % av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet låg på 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick till 58 % mot 59 % för hela industrin. Som framgår av tabell IV.II skiljer sig lönekostnadsandelarna åt mellan delbranscherna. Beräknad på förädlingsvärdet var lönekostnadsandelen inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri 5 5 % år 1970, jämfört med 68 % för porslins- och glasindustrin. Här kan erinras om att kapitalintensiteten inom den förra delbranschen samma år var ca 70 % högre än i den senare delbranschen. Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna är olika delbranscherna emellan, föreligger i detta avseende en påtaglig heterogenitet mellan arbetsställen inom de olika delbranscherna. Beträffande lönesummeandelar 1 sammanfattas spridningen i diagram IV.I och tabell IV.III. Beräkningarna visar att spridningen är avsevärd inom båda delbranscherna. En genomgång av tillgängligt material ger vid handen att spridningen varit relativt stor även åren 1967-1969 samt år 1971.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat De totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat vid jord- och stenvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till 1 013 milj. kr, vilket motsvarade 2 9 % av produktionens saluvärde. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel för industrin som helhet år 1970 uppgick till 48 %. Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom jord- och stenvaruindustrin. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet 1965 1967
Porslins- och glasindustri Tegel-, cement och annan mineralvaruindustri
saluvärdet
1970 1965 1967 1970
55 Hela jord- och stenvaruindustrin
35 Hela industrin
27 Anm.:. . = uppgift föreligger ej.
1 Lönesumman är inte ekvivalent med lönekostnaden. I lönekostnaden ingår, förutom kontantlön, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetspersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
376 Jord- och stenvaruindustrin
Diagram IV.I Spndrung i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
% 30
Porslins- och qlosindustri
20-
I 127 anställda 9 arbetsställen
10-
Teqel-, cement- och annan mineralvoruindustri 2 838 onställda 82 arbetsställen
35 40 45 50 55 60 65 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o I
J onställda
|f|[j arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Tabell IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet. Delbransch
Porslins- och glasindustri Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt år 1970 < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
1,1
1,5
16,1
6,4
7,4
7,4
21,6
15,8
Som framgår av tabell IV.IV är k o s t n a d s a n d e l a r n a något olika för de två delbranscherna. I n o m delbranschen tegel-, c e m e n t - o c h a n n a n mineralvaruindustri uppgick år 1970 k o s t n a d e r n a för råvaror och halvfabrikat till 31 % av saluvärdet, m e d a n m o t s v a r a n d e k o s t n a d s a n d e l för porslins- och glasindustrin låg på endast 21 %.
Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
Andel (%) av produktionens saluvärde 1965
Porslins- och glasindustrin Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri
31 Hela jord- och stenvaruindustrin
29 Hela industrin
48 Anm.:.
. = uppgift föreligger ej.
Jord- och stenvaruindustrin
5 Regional struktur
Av de drygt 39 600 personer, som år 1970 var anställda inom jord- och stenvaruindustrin var nära hälften verksamma i de branschsysselsättningsmässigt fem största länen (se diagram V.I). I dessa län fanns totalt 319 arbetsställen inom branschen, vilket motsvarade drygt en tredjedel av det totala antalet branscharbetsställen i riket (916 st). Beträffande delbranscherna kan konstateras en relativt kraftig sysselsättningskoncentration till ett fåtal län. Inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri återfanns år 1970 drygt en tredjedel av de sysselsatta i Malmöhus, Stockholms och Skaraborgs län. Delbranschen har traditionellt varit råvarulokaliserad. De väsentligt förbättrade transportmöjligheterna och expansionen inom bl. a. betong- och betongvaruproduktionen har dock medfört en ökad lokalisering i nära anslutning till avsättningsmarknaderna. Eftersom större delen av denna produktion går till byggsektorn har detta inneburit en ökad lokalisering till stora befolkningscentra. Porslins- och glasvaruindustrin är koncentrerad till Kalmar, Kristianstads, Kronobergs, Stockholms och Älvsborgs län, vilka tillsammans år 1970 svarade för tre fjärdedelar av sysselsättningen inom delbranschen. Enbart inom kommunblocken Gustavsberg och Bromölla fanns sammanlagt ca 30 % av delbranschsysselsättningen. Det är i detta sammanhang av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av jord- och stenvaruindustrin. Detta beroende har här illustrerats med den andel av ett kommunblocks totala industrisysselsättning som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka jord- och stenvaruindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
378 Jord- och stenvaruindustrin
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom jordoch stenvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Stockholms
Kalmar
Skaraborgs
Kristionstods
Kronobergs
Älvsborgs
Örebro
Västmanlands
Göteborgs a. Bohus
Uppsala
Hallands
Södermanlands
Östergötlands
Gävleborgs
Län ^1965
Antal bronschonstöllda 1970
"Totala antalet branschanställda 1965= A3 Al I 1970= 39642
Jord- och stenvaruindustrin
379 Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka jord-och stenvaruindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock
Gustavsberg Uppvidinge Mörbylånga Borgholm Bromölla Höganäs Bjuv Lomma Tanum Herrljunga Kumla Askersund Kungsör Rättvik Strömsund
(AB) (G) (G) (H) (H) (H) (L) (M) (M) (M) (0) (P) (T) (T) (U) (W) (Z)
Antal industrianställda inom kommunblocket
därav inom jord- och stenvaru industri
1 864 2 288 2 170 2 957 520 208 2 669 1 713 3 316 889 476 1 354 1 773 1 369 1423 589 404
75 27 41 38 50 51 74 48 39 61 40 26 28 30 26 32 29
Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock
(%) AB Gustavsbergs Fabriker AB Orrefors Glasbruk, AB Kosta Glasbruk AB Emmaboda Glasverk, Boda Bruks AB AB Cementa, Ölands Ytong AB AB Iföverken Höganäs AB Gullfiber AB, Höganas AB Skandinaviska Eternit AB AB Strängbetong Yxhults Stenhuggeri AB PLM AB Strängbetong
1 Inom parentes anges länstillhörighet. Anm • Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats tiU branschen pa grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
380 Jord- och stenvaruindustrin
6 Export och import
Jord- och stenvaruindustrin kan som helhet betraktas som i hög grad inriktad på produktion för den inhemska marknaden. År 1970 exporterades endast ca 9 % av branschens produktion (mätt med saluvärdet). Av den totala tillförseln var jord- och stenvaruindustriprodukter till den svenska marknaden samma år svarade de inhemska företagen för 83 %. Utrikeshandelns betydelse varierar dock avsevärt mellan olika delbranscher och produkter. Som exempel kan nämnas att medan exporten och importen av flera produkter, bl.a. fabriksblandad betong, betongvaror och tegel varit mycket obetydlig har inemot 4 0 % av det i Sverige tillverkade sanitetsporslinet exporterats och en stor del av tillförseln av t.ex. planglas utgjorts av importerat material.
381 SOU 1974:11
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
Genomsn ttlig årlig torandnng (%>.) 1965/70 1970/71
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 7 555 Mkr Produktionens saluvärde 3 519Mkr Produktionens förädlingsvärde 92% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 62 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 212tkr 56 581 st Antal anställda 90% därav inom storföretag 92 st Antal företag 17 st därav storföretag Antal arbetsställen 112 st 12 st därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 500anställda 25 st 55% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 34 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv43% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
-
1971/72
9,8 9,2
4,6 -11,0
1,1 4,5
10,0
- 9,4
6,1
0,8
1,6
-1,6
8,5
12,8
8,8
löpande priser 627 Mkr
1968 års priser 616 Mkr
22%
22%
9,9%
9,9%
11200 kr
11 000 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Airco Alloys AB, Avesta Jernvcrks AB, AB Bofors, Bulten - Kanthal AB, Fagersta AB, AB Ferrolegeringar, AB Granges, AB Motala Verkstad, Norrbottens Järnverk AB[ Sandvik AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Surahammars Bruks AB, AB Svenska Kullagerfabriken, Uddeholms AB, AB Volvo. Bransehsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Gävleborgs, Kopparbergs, Västmanlands, Södermanlands och Värmlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 50 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Oxelösund Boxholm Storfors
Hagfors Munkfors Degerfors
Hällefors Surahammar Fagersta
Borlänge Hedemora Avesta
Smedjebacken Sandviken Hofors Luleå
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för branschens produkter
385 385 386
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutvecklingen
387 389 391 393 394 394
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
397 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
400 400 400 401 402
Kapitel 5 Regional struktur
404 Kapitel 6 Export och import
409 Förteckning 1.1 I.II II.I II.II II.III II.IV
över tabeller
Branschblandningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk år 1970 Försörjningsbalans för järn-, stål-och ferrolegeringar . . . . Järn-, stål- och ferrolegeringsverkens förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken år 1970 Sysselsättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1 9 6 7 -
385 386 387 391 391
384 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
1971 II. V Spridning i sysselsättningsutveckling II. VI Storleksstruktur år 1970 (företag) II.VII Storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) II.VIII Investeringar inom järn-, stål-och ferrolegeringsverk 1 9 6 5 1972 III.I Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd år 1970 III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksgrupper år 1970 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 IV.I Lönekostnader inom järn-, stål-och ferrolegeringsverk . . . . IV.II Lönekostnadsandelar inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat V.I Regional sysselsättningsfördelning V.II Regional sysselsättningskoncentration
392 394 395 395 396 398 398 399 400 401 403 407 408
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV II.V II.VI III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965-1973 Produktionen av handelsfärdigt stål fördelat på produktgrupper 1960 och 1970 Spridning i produktionsutveckling 1969/70 Spridning i produktionsutveckling 1970/71 Sysselsättningsutvecklingen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965-1973 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
388 389 390 390 392 393 397 402 406
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till branschen räknas arbetsställen där den huvudsakliga verksamheten består av framställning av järn, stål och ferrolegeringar, dels i obearbetad form, dels i form av halvfabrikat. Verksamheten inom branschen omfattar ett stort antal processteg, från smältning i ugnar till gjutning, smide, valsning och dragning. Vid vissa arbetsställen i branschen sker även en betydande metallmanufakturering. (Jfr nedan angående branschblandningen.) Branschen kan naturligt indelas i tre delbranscher, nämligen stålindustri, gjuteriindustri 1 samt ferrolegeringsindustri. Av delbranscherna är stålindustrin den klart största med 8 8 % av branschens totala förädlingsvärde och 8 6 % av sysselsättningen år 1970. Motsvarande andelar var för gjuteriindustrin 8 % resp. 11 % och för ferrolegeringsindustrin 4 % resp. 3 %. I den officiella industristatistiken förs en produktionsenhet till den bransch, till vilken större delen av produktionens saluvärde kan hänföras. Som tidigare framgått förekommer emellertid en viss branschblandning. Som exempel från stålindustrin kan nämnas att överdragning med metall samt svetsning, nitning och annan hopfogning av plåt och band liksom dragning av tråd i princip skall klassificeras som verkstadsindustri. Om dessa aktiviteter utförs vid stålverk skall emellertid aktiviteterna hänföras till stålindustrin. Som framgår av tabell 1.1 är branschblandningen dock måttlig inom branschen som helhet. Av den totala produktionen vid branscharbetsställena består sålunda ca 90 %, räknat på produktionens saluvärde, av produkter som är att hänföra till branschen (specialiserings-
Tabell 1.1 Branschblandningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Järn- och stålverk Ferrolegeringsverk Järn- och stålgjuterier Järn-, stål- och ferrolegeringsverk sammantagna
89,4 80,9
94,1 100,0 64,6
89,7
93,4
1 Det skall observeras att här hänförs till delbranschen gjuteriindustri endast arbetsställen med järn- och stålgjutning. Gjutning av övriga metaller hänförs till branschen ickej är nme tallverk.
386 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
grad). Dessa arbetsställen svarar samtidigt för drygt 93 % av den totala svenska tillverkningen av produkter som klassificeras till branschen (täckningsgrad). Av tabellen framgår vidare att branschblandningen varierar mellan de olika delbranscherna. Den lägsta branschblandningen kan noteras för ferrolegeringsverken (89,4 %) medan den är störst för järn- och stålgjuterierna (80,9 %). För sistnämnda delbransch är även täckningsgraden mycket låg. Detta förklaras av att en stor del av produktionen av gjutgods sker vid enheter där den huvudsakliga tillverkningen består av andra producenter av järn- och stålgjutgods år 1970 klassificerades i den officiella industristatistiken endast 75 st som tillhörande delbranschen ifråga.
1.2 Användningsområden för branschens produkter Användningen av branschens produkter framgår av tabell I.II. Av tabellen framgår dels att exporten från branschen i dess helhet är mycket omfattande, dels att den helt övervägande delen av den inhemska användningen sker i form av insatser i produktionssystemet. Förhållandena skiljer sig dock markant mellan de olika delbranscherna. Sålunda uppgick t.ex. den svenska exporten av järn- och stålgjutgods till endast ett par procent av produktionen medan motsvarande andel för stålindustrin var ca 40%. Vad gäller den inhemska användningen går självfallet en mycket hög andel av ferrolegeringsverkens leveranser till andra branscharbetsställen, främst till järn- och stålverken. Tabell I.II Försörjningsbalans för järn-, stål- och ferrolegeringar år 1968. Tillgång Import Inhemsk produktion
Användning 18% 82 % 100 %
Export 33 % Inhemsk användning 67 % 100%
därav — lagerökning — bruttoinvestering — offentlig förbrukning och privat konsumtion — insatsvaror i produktionssystemet därav till — verkstadsindustri exkl. varv — järn-, stål- och ferrolegeringsverk — byggnadsindustri — varvsindustri — övriga sektorer
2% 3% 2% 93%
100%
46% 23% 18% 9% 4%
100%
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell baseras på Statistiska Centralbyrån input-outputtabeller för år 1968
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom branschen uppgick år 1970 till 3 519 milj. kr, vilket motsvarade 7,2 % av förädlingsvärdet inom industrin som helhet. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 6,1 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produktionens saluvärde, ligger genomsnittligt på ca 47 %, vilket är något högre än genomsnittet för hela industrin. Som framgår av tabell II.I intar järn- och stålverken en klart dominerande ställning bland delbranscherna. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade branschens produktionsvolym med i genomsnitt 4,8 % per år mot 5 % för hela industrisektorn. Under åren 1971-1973 beräknas volymökningen för järn-, stål- och ferrolegeringsverken har uppgått till endast knappt 3 % per år. Under lågkonjunkturen 1971 skedde t.o.m. en nedgång i produktionsvolymen ( - 1 , 9 %). Om man ser till produktionsvolymens utveckling under hela efterkrigstiden kan konstateras av trendmässigt relativt hög tillväxttakt, i genomsnitt 6,5 % per år, dock med en något snabbare ökning under 1960-talet än under 1950-talet. Genom sin storlek får självfallet utvecklingen inom stålindustrin ett helt avgörande inflytande på den för branschen genomsnittliga utvecklingen. Mellan de enskilda delbranscherna kan dock konstateras betydande skillnader vad gäller bl.a. produktionstillväxten. Särskilt framträdande är den relativt sett mycket låga tillväxttakten för järn- och stålgjuterierna. Produktionsvolymen för branschen i dess helhet ökade
Tabell II.I Järn-, stål- och ferrolegeringsverkens förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970. Delbransch
Milj. kr
3 103 Järn- och stålverk 133 Ferrolegeringsverk 283 Järn- och stålgjuterier Järn-, stål- och ferrolegeringsverken sammantagna 3 519
Andel (%) 1
100 Om ej annat anges avses produktionen mätt med förädlingsvärdet.
Järn-, stal- och
ferroregleringsverk
SOU 1974:
Diagram IM Produktionsvolymens utveckling inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
'
'
— j ä r n - , stål-och ferrolegeringsverken
'
'
i—— —hela
'
'
industrin
med i genomsnitt ca 7 % per år under 1960-talet medan motsvarande siffra för järn- och stålgjuterierna var knappt 0,5 %. Inom resp. delbransch finns vidare mycket stora skillnader mellan olika produktgrupper. Det kan här räcka med att peka på den mycket kraftiga ökning av järn- och stålverkens tillverkning av platta produkter som skett under det senaste decenniet. Volymmässigt ökade denna produktgrupp med i genomsnitt drygt 1 1 % per år under 1960-talet, och den har därigenom ökat sin andel av den totala svenska produktionsvolymen av handelsfärdigt stål från 29 % år 1960 till 44 % år 1970 (se diagram II.II). År 1972 hade denna andel ökat till 48 %. Vad som kan synas förvånande är att specialstålets andel av den totala svenska råstålsproduktionen däremot var densamma år 1972 som år 1960, ca 28 %. Internationellt sett är detta dock fortfarande en hög andel. Detta får emellertid inte tolkas så att den svenska stålproduktionen kvalitetsmässigt stått stilla under det senaste decenniet. Inom både handels- och specialstålsproduktionen har tvärtom väsentliga höjningar av kvaliteterna skett. Inom järn- och stålgjuterierna kan nämnas den under 1960-talet kraftiga minskningen av tillverkningen av aducergods och olegerat stålgjutgods och den motsatta utvecklingen för gjutgods av segjärn och legerade stål. Den redovisade utvecklingen avser genomsnitt för längre perioder. Vad gäller förändringarna mellan enskilda år kan konstateras att den inhemska efterfrågan på branschens produkter uppvisar betydande konjunkturella variationer. Dessa efterfrågefluktuationers genomslag i produktionen har varierat delbranscherna emellan. Inom järn- och stålindustrin har sålunda effekten på produktionsvolymen begränsats av att de svenska verken i lågkonjunkturer dels kunnat öka sina andelar av den inhemska marknaden, dels kunnat hålla exporten väl uppe. Detta var dock inte fallet vid
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
389 Diagram II.II Produktionen av handelsfärdigt stål fördelat på produktgrupper år 1960 och 1970. 1970
1960 100—i 259 ton 90-
986 ton
Grovplåt (
127 Mediumplåt
464 Tunnplåt, breda band
160 Band (bredda 500 mm)
304 Valstråd
231 Profilstanq
539 Armeringsjärn
695 Annat s t å n g j ä r n
50 80-
154 (41
70-
260 60-
133 50-
293 40-
30-
20-
H
89 10-
Ban byggnadsmaterial 178 97
0-1
Summa 2 070 ton
247 Sömlösa r ö r
128 Smide
Sumrrto3 93l ton
den senaste efterfrågenedgången 1971 då produktionen sjönk för första gången sedan år 1958. Däremot har efterfrågevariationerna för gjutgods, som dessutom varit kraftigare än för järn- och stålverkens produkter, fått ett kraftigt genomslag i produktionen. Särskilt gäller detta ifråga om maskingjutgods, som är den volymmässigt dominerande produktgruppen. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling*
Tidigare har konstaterats att produktionsutvecklingen varit olika delbranscherna emellan. Det är emellertid av intresse att utöver genomsnittliga förändringstal för hela delbranscher också något belysa spridningen inom de olika delbranscherna. Detta görs i diagrammen II.Ill och II.IV, där antalet arbetsställen och anställda år 1970 resp. 1971 inom delbranscherna järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier2 fördelats med avseende på den produktionsförändring (mätt med förädlingsvärde i löpande priser) som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970 resp. 1970 och 1971. Arbetsställen, vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt, har samlats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.II.
1 Värdeuppgifter för produktionsförändringarna anges i detta avsnitt i löpande priser. 2 Av sekretesskäl redovisas ej ferrolegeringsverken i diagrammet.
390 Järn-, stål- och ,/érroreg/eringsverk
S O U 1974:11
Diagram II.III Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier (år 1970) m. a. p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/1970; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på ver+ikalaxeln svarar:
4861 3
anställda arbetsställen
648 8
anställda arbetsställen
mot-
3 ö r n - och stålverk
T 5 10 Procentuell 1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
[__Janställda
r
15 " " " "20 25 30 35 f ö r ä n d r i n g av f ö r ä d l i n g s v ä r d e t
]]]arbetsställen
f genomsnitt för branschen
Som framgår var spridningen avsevärd arbetsställena emellan såväl 1 9 6 9 / 7 0 som 1 9 7 0 / 7 1 1 . Sålunda kan för delbranschen j ä r n - o c h stålverk noteras att en tredjedel (11 st) av arbetsställena, med tillsammans en lika stor andel av de anställda (drygt 16 0 0 0 personer), u n d e r k o n j u n k t u r n e d gången 1 9 7 0 / 7 1 uppvisade en minskning i förädlingsvärdet som var minst
Diagram II.IV Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier (år 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1970/1971; löpande priser. OVertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på ver+ikalaxeln svarar:
4766 3
anst-ällda arbetsställen
615 7
anställda arbetsställen
mot-
Dörn- och stålverk
r -30
L J anställda
-25
-20 -15 -10 -5 ±0 5 ' 10 15 20 P r o c e n t u e l l f ö r ä n d r i n g ov f ö r ä d l i n g s v ä r d e t [[[T] a r b e t s s t ä l l e n
t genomsnitt för branschen
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
SOU 1974:11 Tabell 11.11 Spridning i produktionsutveckling.
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt > + 2 5 procentenheter
Delbransch
< - 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i % 1970 Järn- och stålverk Järn- och stålgjuterier
3,0 16,0
4,2 15,8
15,2 16,0
6,5 8,0
5,1 4,3
9,1 5,5
4,9 7,6
1971 Järn- och stålverk Järn- och stålgjuterier
12,1 8,2
5 procentenheter större än delbranschgenomsnittet ( - 1 3 , 3 % ) , dvs. minskningen översteg 18,3% i regativ riktning. Samtidigt hade 8 arbetsställen, med drygt en fjärdedel av de anställda, en ökning av förädlingsvärdet mellan de båda åren. Det bör understrykas att uppgifterna avser löpande priser och att stålpriserna år 1971 låg på en betydligt lägre nivå än under år 1970. Det kan vidare noteras att 1969/70, då branschgenomsnittet uppgick till 17,5 %, 7 arbetsställen, med totalt 14 % av de anställda, hade en produktionsökning som understeg 2,5 %. Enligt tillgängligt material var spridningen inom delbranscherna påtaglig även för förändringarna 1967/68 och 1968/69.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk uppgick år 1970 till ca 56 600 personer, vilket motsvarade 6,1 % av den totala industrisysselsättningen. Av de branschanställda var år 1970 endast ca 7 000 kvinnor, varav ungefär hälften förvaltningspersonal. Trots en relativt snabb ökning under 1960-talet är således alltjämt det kvinnliga inslaget förhållandevis litet (se tabell II.III). Tabell II.III Personalsammansättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken år 1970. Personal-
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk antal andel (%)
Hela industrin andel (%)
Kvinnor Män Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
7 197 49 384
22,3 77,7
56 581
42 522 14 059
12,7 87,3
100,0
75,2 56 581
24,8
100,0
73,2 100,0
26,8
100,0
392 Järn-, stål- och
ferroreg/eringsverk
f%n9^,S965 n =ToO. VeCk ' i,,gC '' "'^ iä""' S'å'- °Ch ' « » - * - " « — . Anställda
1972 • j ä r n - , s t a l - och
ferrolegeringsverk
^ ^ ^ h e l a
industrin
Samtidigt som produktionsökningen inom branschen som helhet varit relativt hög och jämn under hela efterkrigstiden har antalet anställda ökat i endast ringa omfattning. Sysselsättningen ökade under perioden 1945-1965 från drygt 50 000 till knappt 60 000 personer. Antalet branschanställda har därefter minskat något. Utvecklingsmönstret för branschen under perioden 1965-1972 kan sägas överensstämma relativt väl med det som uppvisas för industrin som helhet. Sysselsättningsutvecklingen inom de olika delbranscherna under perioden 1967-1971 summeras i tabell II.IV. Av statistiska skäl kan längre tidsserier inte erhållas, varför uppgifterna främst får illustrera sysselsättningens konjunkturbetingade variationer. För den sysselsättningsmässigt dominerande delbranschen, järn- och stålverk, har förändringen av antalet anställda varit relativt måttligt under såväl konjunkturuppsvinget åren 1969-1970 som under nedgången år 1971. För gjuteriernas del kan noteras en kraftig sysselsättningsökning åren 1969-1970. Även år 1971 skedde här en viss uppgång. Detta år tillfördes delbranschen dock genom statistisk omklassning tre arbetsställen som år 1970 hänförts till annan bransch. Vad gäller identiska gjuteriarbetsställen torde en minskning av antalet anställda ha skett.
Tabell II.IV Sysselsättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken fördelad på delbranscher ar 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda 1970 antal andel (%)
Järn- och stålverk 48 610 Ferrolegeringsverk 1 487 Järn- och stålgjuterier 6 484 Järn-, stål- och ferrolegeringsverk sammantagna 56 581
Utveckling. Index 1967 = 100 1968 1969 1970 1971
85,9 2,6 11,5
98 102 96
101 101 111
101 107 117
100 92 118
100,0
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
SOU 1974:11 2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Som tidigare påpekats beträffande produktionsutvecklingen (2.1.1) är det ofta otillräckligt med genomsnittliga förändringstal för att belysa utvecklingen inom en bransch eller delbransch. Ytterligare information ger härvidlag spridningen kring genomsnittsvärdet. För delbranscherna järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier har varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats efter sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser där de arbetsställen placerats som uppvisade en sysselsättningsforändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt. Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen kring genomsnittsvärdena var stor samtliga år. Särskilt markant har spridningen varit bland järn- och stålgjuterier. Spridningen illustreras vad avser sysselsättningsförändringen 1969/70 i diagram II.VI och tabell II.V. '
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiskaarbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram 1I.VI Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stalgjutener (ar 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsforandnng 1969/7U. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I0°/o på vertikalaxeln mot svarar:
Dörn- och stålverk
o/o 605040-
4861 anställda 3 arbetsställen
3020-
"1 p^pltrj
JL
i
r
Döm- och stålgjuterier
648 anställda 8 arbetsställen
-25
-20
~J anstö lida
-15
-10 -5 ±0 Procentuell f ö r ä n d r i n q av sysselsättningen fllTI arbetsställen
f genomsnitt för branschen
394 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Ay^^lsefrån_resp. delbranschgenomsnitt 1969/70 <-25procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Järn- och stålverk Järn- och stålgjuterier
3,0 4,0
0,6 0,5
0,0 8,0
0,0 9,1
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Företags- och arbetsställestrukturen skiljer sig markant mellan de olika delbranscherna. Som framgår av tabellerna II.VI och II.VII karaktäriseras järn- och stålindustrin dels av stora företag och arbetsställen, dels av att företagen ofta har fler än ett arbetsställe. Inom gjuteriindustrin är förädlingsvärde och anställda betydligt jämnare fördelade på olika företagsstorlekar. Här förekommer endast i undantagsfall att ett företag har fler än ett arbetsställe. De fyra företag som år 1970 producerade ferrolegeringar hade vartdera ett arbetsställe. Antalet arbetsställen inom järn- och stålindustrin har varit i stort sett oförändrat under lång tid. Produktionstillväxten har således möjliggjorts genom utbyggnad av befintliga anläggningar. För järn- och stålgjuterierna, som de numera definieras i den officiella statistiken, saknas uppgifter för tiden före år 1967. Antalet producenter av järn- och stålgjutgods, som år 1970 uppgick till ca 175 st., har emellertid minskat kraftigt under 1960-talet. Nettominskningen under detta decennium var drygt 100 enheter. Nedgången har fortsatt under 1970-talet. Nedläggningarna har främst skett bland de mindre järngjuterierna varvid den genomsnittliga anläggningsstorleken ökat starkt. Stålgjuterierna uppvisar en likartad, om än något mindre drastisk utveckling. Antalet ferrolegeringsverk minskade från 7 st. år 1960 till 3 st. år 1971. Delbranschen domineras av två företag med vartdera över 500 anställda.
2.4 Investeringsutvecklingen
Kapitalstock per anställd. Kapitalstocken är mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
Kapitalintensiteten 1 inom branschen är mycket hög. Detta belyses av att järn-, stål- och ferrolegeringsverkens andel av hela industrins kapitalstock uppgår till nära 12 % mot de ca 6 % och 7 % som gäller för sysselsättnings- resp. förädlingsvärdeandelarna (år 1970). Kapitalstocken per anställd uppgick år 1970 till omkring 210 000 kr jämfört med ca 110 000 kr för industrin i genomsnitt. Investeringarna i branschen uppgick under perioden 1965-1972 till i genomsnitt 616 milj. kr per år (fasta priser) och utgjorde därmed ca 10 % av de totala industriinvesteringarna (se tabell II.VIII). Det bör i sammanhanget påpekas att underhålls- och reparationskostnaderna inom branschen är mycket stora. Under perioden 1965-1972 uppgick dessa
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
t-T oo" I
i© : f l ^ U- > w
:fl =.
&3
X 1 O)
t«
c
^
a ra
I IL
^
p~ 0O \D t— ( S
£16 c *£
.5
0>
c/3
o o m r— O
O
o o r~
<N
ro
O
ro
r~
rf
O
i n r o citTi
o
^•3*£
c
^ C
•sa 3
^H
00 VD
VD
lO
<N
rf
^
£J2
< :u
ra
«
»o r f
c
c ^
^
rf O oo m
'EB
<.
«t-i
+* <; C
ra
wi
tfc
<-T c
maw
^
O lO ON ON
ON ON
O
C
H M
^ ON <N r--
T-i r o O N ON 00^
rC
w
c
^ o o c s v o r - r— r o f ) sO <^ f^ \o o o oo e s
i» Kl
o o
ON ON rj-
M
ra fl o _o s ^ :0 u :fl — tt-l IU
c>5
_
I o o
I o o
-H
ir>
c
C .£ :ra < ra "5-
C/3
fl o
M
bil t f l
fO O £ c/0 S i2 on
fl
1-4
N D ^ N D
ON ON ON ON rj- ON ON ON H Tfr O N
rs
iO
(M
c fl
M^t
i CO
ert . </> ^ ä
C ra
fl
fl
CÄ
"5 -- -s2 •C O ° cS <
I I I I I iy> O O O o irt o o o
i-s t/N
fl
396 Järn-, stål- och ferroregleringsverk
Tabell II.VIII Investeringar inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk 1965-1972 1968 års priser. Järn-, ståloch ferrolegeringsverk
Hela industrin
616 22
6 199 31
11 000
6 800
108 103 85 93 109 95 118 102
110 112 108 117 122 125 129 118
102 532
111 Totala investeringar: - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd: - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsutvecklingen: (index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970)
till i genomsnitt 527 milj. kr per år (räknat i 1968 års priser), och låg därmed endast 1 5 % under bruttoinvesteringarna. Som jämförelse kan nämnas att inom hela industrisektorn uppgick underhållskostnaderna till knappt hälften av investeringarna.
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken med nära en tredjedel (1968 års priser), vilket innebär en genomsnittlig årlig ökningstakt på 5,6%, mot 5,4% för hela industrisektorn. Under åren 1971-1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat i betydligt lägre takt (2 %). Räknat per arbetad timme beräknas produktiviteten ha ökat med ca
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
T-
—r~
i
r
Produktionsvolym per timme
1965'
'
'
'
• j ä r n - , s t a l - och f e r r o l e q e r i n q s v e r k
'
'
— — — hela
'
industrin
'
1 Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
398 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
Tabell III.I Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd år 1970. Delbransch
1 000-tal ki
Järn- och stålverk Ferrolegerinsverk Järn- och stålgjuterier Järn-, stål- och ferrolegeringsverk sammantagna Hela industrin
64 gg 44 62 53
6 % per år mellan 1965 och 1973, vilket är något lägre än ökningstakten inom industrin som helhet (ca 6,5 %). Förädlingsvärdet per anställd inom branschen uppgick år 1970 till i genomsnitt 62 200 kr (mätt i löpande priser) och var därmed betydligt högre än industrigenomsnittet (53 100 kr). Detta sammanhänger bl.a. med skillnader i kapitalintensitet. Som tidigare nämnts var år 1970 kapitalstocken per anställd i genomsnitt dubbelt så hög inom järn-, ståloch ferrolegeringsverken som inom industrin som helhet. En viss försiktighet bör dock iakttas vid jämförelser av detta slag då konjunkturfasningen och därmed priser och förädlingsvärden kan variera mellan olika branscher. Som framgår av tabell III.I föreligger betydande olikheter i arbetsproduktivitet delbranscherna emellan. Inom järn- och stålgjuterierna var år 1970 arbetsproduktiviteten 43 700 kr medan den inom ferrolegeringsverken uppgick till drygt det dubbla. Denna markanta skillnad återspeglar förhållandet att produktionsprocessen vid ferrolegeringsverken är mycket kapitalintensiv, medan relativt hantverksmässiga inslag är vanligt förekommande vid tillverkningen av järn- och stålgjutgods. Det finns
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksgrupper år 1970 (1 000-tal kr). Arbetsställestorlek efter antal anställda
5- 9 1 0 - 19 2 0 - 49 5 0 - 99 100-199 200-499 500Samtliga arbetsställen
Delbransch< jr 1 Järn- och stålverk
Järn- och stålgjuterier
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk samman tagna
) [66,32 ) 86,2 55,6 64,1
42,5 37,6 43,0 39,8 34,3 55,9 43,0
42,5 39,4 43,6 50,8 52,3 58,6 63,5
63,8
43,7
62,2
Ferrolegeringsverken redovisas ej av sekretesskäl. Särredovisning ej möjlig av sekretesskäl.
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
emellertid även inom sistnämnda verksamhet produktionsenheter med jämförelsevis hög arbetsproduktivitet (se tabellerna III.II och III.III). Vid ett studium av den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika arbetsställestorlekar inom branschen är det svårt att urskilja några entydiga samband mellan storlek och produktivitet (se tabell III.II). Som framgår är spridningen påtaglig dels mellan genomsnittsvärdena för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan genomsnittsvärdena för olika delbranscher inom respektive storleksklass. Nivåskillnaderna beror delvis på olika insatser av arbetskraft och realkapital beroende på produktionens inriktning - men även andra faktorer har betydelse, såsom ålderstruktur på maskiner och anläggningar samt olika lönsamhet för olika produktgrupper. I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet. Uppdelningen har gjorts i ett antal klasser kring medelvärdet för respektive delbransch med två öppna klasser för arbetsställen med en produktivitetsawikelse från genomsnittet på mer än 50 % (i endera riktningen).
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970. Avvikelse från genom- Arbetsställen (%) snittlig arbetsprodukJärn- och Järn- och tivitet inom resp stålgjuterier stålverk delbransch (%)
Förädlingsvärde (%)
Anställda (%) Järn- och stålverk
Järn-och stålgjuterier
Järn- och stålverk
Järn- och stålgjuterier
<-50 -50—10 -10- 10 10- 50 > 50
45,5 18,2 21,2 15,2
6,7 41,3 26,6 20,0 4,0
62,2 5,0 23,0 8,2
7,1 42,6 10,0 32,4 7,9
50,2 5,2 31,3 min 12,4
3,5 33,9 9,8 41,8 min 11,9
<±0 >±0
51,6 48,5
65,3 33,3
62,7 35,7
56,2 43,8
max 50,7 min 48,3
max 43,6 min 57,4
-
max
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga. Ferrolegeringsverken särredovisas ej av sekretesskal.
400 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
4 SOU 1974:
Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd genomsnittligt 31 600 kr. Genomsnittet inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken låg samma år på 34 400 kr, dvs. ca 9 % över industrigenomsnittet. Lönekostnaden per arbetare inom branschen uppgick samtidigt till 30 500 kr och översteg därmed industrigenomsnittet med närmare 13 %. För tjänstemännen är differensen gentemot industrin i dess helhet betydligt mindre, 6 %. Inom branschen används i stor utsträckning en relativt avancerad och kapitalintensiv produktionsteknik, vilket medför behov av en stor andel
Tabell IV.I Lönekostnader inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Genomsnittlig lönekostnader per arbetarpersonal förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Järn- och stålverk - tkr/år - rel. lönekostnad* Ferrolegeringsverk - tkr/år - rel. lönekostnad Järn- och stålgjuterier - tkr/år - rel. lönekostnad
24,4 30,9 113 114
37,4 46,5 105 106
27,8 35,0 111 111
25,1 31,6 116 117
42.6 46,4 119 106
28,4 35,1 113 111
22,8 27,2 106 100
35.7 43,3 100 99
25,3 30,1 101 95
Järn-, stål- och
Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
ferrolegeringsverk ~ tkr/är 20>4 24,3 30,5 31,2 27,4 46,2 22 9 27 5 34 4 - rel. lönekostnad 113 113 113 104 105 106 109 l i o ' 109' Hela industrin -tkf/är 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25 1 316 - rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 10o' Anm:..= uppgift föreligger ej. * Genomsnittet för hela industrin = 100.
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
yrkesutbildad arbetskraft. Detta förhållande tillsammans med ett betydande inslag av skiftarbete förklarar till stor del branschens relativt höga lönekostnader per arbetare. Vid en jämförelse mellan delbranscherna kan konstateras att järn- och stålgjuterierna uppvisar en genomsnittlig lönekostnad som något understiger branschgenomsnittet. Detta gäller såväl arbetare- och tjänstemannalöner. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna uppgår i genomsnitt till 15 0 0 0 - 1 6 000 kr. För branschen som helhet uppgick år 1970 lönekostnaden per arbetare till två tredjedelar av lönekostnaden för tjänstemän. För de flesta industribranscher låg detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. I sammahanget kan noteras att inom branschen som helhet lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän varit relativt stabil under perioden 1965-1970. Detta förhållande gäller för de flesta industribranscher. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Lönekostnadernas andel av såväl förädlingsvärde som saluvärde har inom branschen som helhet fluktuerat kraftigt över tiden. Detta har sin främsta förklaring i de stora prisvariationerna på branschens produkter. Som framgår av tabell IV.II är de genomsnittliga lönekostnadsandelarna väsentligt olika delbranscherna emellan. Järn- och stålgjuterierna uppvisar de högsta lönekostnadsandelarna. Samtidigt föreligger en icke oväsentlig spridning vad gäller lönekostnadsandelarna mellan olika arbetsställen. För att belysa detta har samtliga arbetsställen inom respektive delbransch klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultaten, som presenteras i diagram IV.I, ger vid handen att spridningen är avsevärd. Det bör noteras att arbetsställen med en lönesummeandel av förädlingsvärdet som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt placerats i två öppna klasser och därför ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom delbranschen
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Järn- och stålverk Ferrolegeringsverk Järn- och stålgjuterier Järn-, stål- och ferrolegeringsverk 59 sammantagna ~59 Hela industrin
65 53 74
55 39 69
66 61
55 59
Anm.: ..= uppgift föreligger ej. 26
28 27
31 16 46
25 14 41
31 28
26 28~
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
402 Järn-, stål- och
ferroregleringsverk
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln mot- • % svarar: 30
3ärn- och stålverk
il 86! onställda 3 arbetsställen
648 anställda 8 arbetsställen
35 40 45 50 55 60^65 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o LJanställda
(Ufl arbetsstol len
+ genomsnitt för branschen
järn- och stålgjuterier inte mindre än 16 arbetsställen med tillsammans drygt 1 100 anställda år 1970 redovisade en lönesummeandel av förädlingsvärdet som översteg 85 %. Om hänsyn tas till ovan nämnda påslag erhålles för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel av förädlingsvärdet uppgående till mer än 95 %. Det är här till stor del fråga om produktionsenheter med förhållandevis hantverksmässiga driftsförhållanden. Samtidigt bör framhållas att lönsamheten för produkterna påverkar löneandelen. I diagrammet har angivits spridningen avseende år 1970. Tillgängligt material visar att spridningen var påtaglig även under åren 1967 - 1 9 6 9 samt för år 1971.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om den s.k. förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är dock av intresse vid t.ex. studium av branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror. För branschens arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 3 254 milj. kr. Råvarukostnadernas andel av saluvärdet uppgick under åren 1965-1969 till 4 0 - 4 1 %, varefter den steg till 43 % år 1970 och 44 % år 1971. Som jämförelse kan nämnas att
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
SOU 1974:11 Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
Milj. kr
Andel av saluvärdet (%)
1965 Järn- och stålverk Ferrolegeringsverk Järn- och stålgjuterier
2 949 163 142
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk sammantagna
3 254
42 46 28
44 45 30
43 Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
motsvarande andel inom industrin som helhet under perioden 1 9 6 5 1971 varit 4 7 - 4 9 % . Som framgår av tabell IV.III varierar kostnadsandelarna delbranscherna emellan. Variationsbredden mellan högsta och lägsta kostnadsandel uppgår till 15 procentenheter (år 1970). Detta förhållande indikerar påtagliga olikheter beträffande förädlingsgraden inom de tre delbranscherna med en relativt sett låg andel för järn- och stålgjuterierna (som framgår av tabell III.I var förhållandet det motsatta vad gäller lönekostnadsandelen). Detta betyder sålunda att insatsvarorna i järn- och stålgjuterierna blir föremål för en jämförelsevis mer omfattande bearbetning, varför prisfluktuationer på råvaru- och halvfabrikatsidan kan förväntas påverka järn- och stålgjuterierna i mindre omfattning, genomsnittligt sett, än övriga delbranscher.
404 Järn -, stål- och ferroregleringsverk
SO u 1974:11
5 Regional struktur
Av de totalt ca 56 600 anställda inom branschen var år 1970 tre fjärdedelar verksamma inom de branschsysselsättningsmässigt fem största länen, varvid Gävleborgs län svarade för ca 22 % av de branschanställda (se diagram V.I). De olika delbranscherna uppvisar inbördes betydande olikheter i den regionala strukturen. De svenska järn- och stålverken uppvisar en stark koncentration till Bergslagen och angränsande områden. Lokaliseringen är i stor utsträckning betingad av historiska faktorer, främst den tidigare bindningen till malm- och skogstillgångar. Denna bindning har numera upphört när det gäller skogen och försvagats beträffande malmen. Lokalisering till kusten framstår numera i de flesta fall som fördelaktig med tanke på både ut- och intransporter. De tre större järnverk, som etablerats under de senaste 50 åren, ligger också alla i kuststäder (Oxelösund, Luleå och Halmstad). Som framgår av tabell V.I är koncentrationen av de anställda inom järnoch stålverken till enskilda kommunblock inte särskilt påtaglig. Däremot är ett stort antal kommunblock i mycket i hög grad sysselsättningsmässigt beroende av stålindustrin. Detta har illustrerats som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom delbranschen (se tabell V.II). Inom delbranschen ferrolegeringsverk finns fyra arbetsställen fördelade på lika många företag. De tre största är lokaliserade till Vargön (Airco Alloys AB), Trollhättan (AB Ferrolegeringar) och Gullspång (Gullspångs Elektrokemiska AB). Inom järn- och stålgjuterier sysselsattes år 1970 ca 6 500 personer fördelade på 75 arbetsställen. De sysselsättningsmässigt tre största länen - Södermanlands, Västmanlands och Värmlands län - svarade för drygt hälften av de gjuterianställda fördelade på 12 arbetsställen. Den genomsnittliga storleken, mätt i antal anställda, uppgick därmed till ca 300 personer, vilket kan jämföras med 86 personer för delbranschgenomsnittet. I sammanhanget kan nämnas att Jönköpings län dominerar beträffande antal gjuteriarbetsställen. Sålunda fanns inom länet en femtedel (15 st.) av det totala antalet järn- och stålgjuterier i riket (år 1970) medan motsvarande andel av den totala delbranschsysselsättningen uppgick till endast 6,4 %. Sålunda är gjuterierna inom länet mycket små - i genomsnitt 28 anställda per produktionsenhet.
Järn-, stål- och
Om man ser till enskilda kommunblock kan noteras att inte mindre än en fjärdedel, motsvarande drygt 1 600 personer, av det totala antalet anställda inom järn och stålgjuterierna i riket, är verksamma inom Flens och Köpings kommunblock (AB Järnförädling i Hälleforsnäs samt Kohlswa AB i Kohlsva).
ferrolegeringsverk
406 Järn-, stål- och ferroregleringsverk
Diagram V.I Unsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom järnstal- och ferrolegenngsverk fördelade på de år 1970 branschsysselsättninesmässigt 15 största länen. s> &
Gävleborqs
Kopparbergs
Västmanlands
Södermanlands
Värmlands
Örebro
Norrbottens
Uppsala
Älvsbor g s
Hallands
Östergötlands
Jönköpings
Stockholms
Skaraborgs
Kalmar
Län ] 1965
Antol branschanställda 1970
Totala antalet branschanställda
1965= 589l*f
1970= 56 581
Järn-, stål- och ferrolegeringsverk
CQ
<C4 M
CQ
«
errol gen Jigar pang Ele ktro ärnfö adl ing swa J rnv erks
< OJ ,„ y* v < >> < 13 u u-^^2 5 .b (D 3ffl O < < O < te
aj
2-8
00 M i o O
5 E < .S
VO >-<
Tt -3- t-- <N oo t—
J$ , J5 2 .S O
T3 £
> 13 ti
C TJ- io
< a
^ >-HCT^<N^ r-" -<* oC • * N (S
M -fi _ c « -5 fi"
o1>HOE^
53 C -c o
o o o oH c H t*
PL,
•53
408 Järn-, stål- och
ferroreg/e/ingsverk
B HH
« So < .2
fe 03
:
£?
"=* fe
<L> ,£>
^ . ^ 03 03 « pq < <
a. oa U K
£0 fe
C« r O
M
Ö
S
o.» B* «
I E •S.S
O ii ^ O 03
o o
E
&, Q,
_
««<
S ^ ^ < 2 - 3 •a "o Q » fe-S c « 5 D P D A
ca 03 ° C Ä
fe T^
a> <u
E
I-I
^-^
<L)
.* C O ;3
V5
S S • * 03 E <w "—• U > c3 < 00
*- >> c ed 43 8? fe C3 JTj M « •§ fe p e s
w5 O O «
U
c
. c
S ° c g? B-! O
">
-* "3
I I o £ 2 =
<u C
E £
< V ) CO ffi
^2 | ° < i-> 03 03
2 O
< <
<z, o
> -a
^^s^ssss^^^^^------*. , 6 Jä « . S ~ •2 " _ <u c >> E •* c3 . 2 o
« fe.Ej 2 S .2 c
t^
O "O * *
o>
3 H.SSE
c -a C > :cS «G •3^ 8 O 1,3
»Ti
c/3
^
rt
<NH(SM
^•tN^-t^cN^-Mc^flio
i! 3 g 60 T3 --ca 03 -g
Ca
o
M(NM
• * 00 t-- —( O Os <N CN
S S S S S S S G G E B B B E S E S * * » 2 BB
c .B
c w | o w> c
ca <u
•S c
u
±5 T3
a)
i Se o «
I-I
1B
ca - a E
£ fe ca CO 'K
ca J C
oo C oca f G,-O
E 8 03O CO° ca 3
o
3 "3
M W) •"!
&0
c
:ca C 00
"5
1-
ca ca • ^ cu o
> E .9 3 .S, » 1 Ä o KSas;jw5£ { Sffi<<g£K,3 O oo ti-
HO O
3£ i-" *H
« J2 B^ •3 cu
•a
>*J
> ed>g CU O;/: J2 r^ O cr\
H
>
M
.s-s
M o O
C
P3
I-I
:efl CO C u cd
E o .
E o _c
CJ
Ä
«
c
•o £ u x i! ST 53 g£P« 13 3 g ca :0 g » o 03 03 on [ t , Q ^
00 PH
3 "53
.-a
Järn-, stål- och fetrolegeringsverk
6 Export och import
Som framgått av avsnitt 1.2 förekommer en betydande utrikeshandel med branschens produkter. De olika delbranscherna uppvisar dock betydande skillnader vad avser exportens betydelse. Sålunda exporterade de svenska järn- och stålverken närmare hälften av sin produktion år 1970. För enskilda verk, särskilt på specialstålsidan, är exportandelen i många fall betydligt högre. Av den totala svenska specialstålproduktionen exporterades över 6 0 % . Specialstålexporten utgör därmed, räknat i värde, närmare 80 % av Sveriges totala stålexport. Stålexporten har ökat kraftigt under 1950- och 1960-talen. Under det senare av dessa decennier var den genomsnittliga årliga exportökningen drygt 10 % (fasta priser) och exportens andel av de svenska verkens totala leveranser steg från 3 2 % år 1960 till 4 5 % år 1970. Särskilt stark har exportökningen varit för de platta produkterna, i genomsnitt drygt 1 8 % per år under 1960-talet. Exporten har varit en starkt bidragande faktor till att konjunktursvängningarna i stålefterfrågan endast i begränsad omfattning slagit igenom i verkens produktion och sysselsättning. Sålunda har exportandelen av den svenska stålproduktionen ökat markant under år med vikande efterfrågan. Som exempel kan nämnas att andelen åren 1964 och 1965, då den inhemska förbrukningen steg kraftigt, var 38 %, medan den år 1966 och 1967, med en sjunkande inhemsk efterfrågan, uppgick till 41 % resp. 47%. Högkonjunkturåren 1969-1970 sjönk andelen åter något. Detta mönster bröts dock under den senaste efterfrågenedgången år 1971, då exportandelen förblev oförändrad jämfört med föregående år (45 %). Den inhemska produktionen minskade detta år för första gången sedan år 1958. Även importen av stål är betydande och utgjorde år 1970 ungefär 65 % av den totala tillförseln till den svenska marknaden. Denna andel har varit i stort sett oförändrad under 1960-talet. I motsats till exporten är importen koncentrerad till handelsstålkvaliteterna, som år 1970 svarade för drygt 75 % av importvärdet. Importandelen av tillförseln har varierat något mellan olika år och som regel sjunkit under år med vikande efterfrågan. Även i detta avseende skedde en förändring år 1971 då importandelen förblev oförändrad. Järn- och stålgjuterierna avviker vad avser utrikeshandeln kraftigt från stålindustrin. Av den totala svenska produktionen av järn- och stålgjut-
Järn-, stal- och
ferroreg/eringsverk
gods exporterades år 1970 endast drygt 4 %, vilket dock är en uppgång jämfört med år 1960 då motsvarande siffra var endast knappt 2 %. Även importen av gjutgods har ökat under 1960-talet, vilket medfört att de svenska producenternas andel av den inhemska marknaden minskade från 86 % år 1960 till 82 % år 1970. Särskilt markant var nedgången i denna andel för den största produktgruppen, maskingjutgodset, från 95 % till 84%. För flertalet av de volymmässigt mera betydande ferrolegeringarna ferromangan, kiseljärn, ferrokrom och ferrokiselkrom - förekommer såväl import som export. Ofta finns dock kvalitetsmässiga skillnader, främst skillnader i kolhalt, mellan exporten och importen inom de olika produktgrupperna.
411 SOU 1974:11
Ickejärnmetallverk
Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 3 136 Mkr Produktionens saluvärde 800 Mkr Produktionens förädlingsvärde 65% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) Förädlingsvärde per anställd 76 tkr Kapitalstock per anställd 181 tkr 10 478 st Antal anställda 73% därav inom storföretag 81 st Antal företag därav storföretag 4 st Antal arbetsställen 86 st 3 st därav med 200-499 anställda 5 st 500anställda 43% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 33 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv71% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972:
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
-
8,4 15,5
-12,2 -16,3
16,3
-19,3
0,8
3,0
7,7
10,1
1971/72 -
0,8 10,3 10,6
-
0,3
5,9
löpande priser 110 Mkr
1968 års priser 110 Mkr
34%
34 %
1,7%
1,8%
10 500 kr
10 500 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Avesta Jernverk AB, Boliden AB, Granges Essem AB, Gusums Bruk AB, Johnson Metall AB, Svenska Aluminiumprofiler AB, Varnas-Företagen AB. Branschsysselsättningsmässigtfem
största länen (år 1970):
Östergötlands, Västmanlands, Västerbottens, Stockholms och Västernorrlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställd a (år 1970): Finspång, Valdemarsvik, Västerås och Skellefteå.
Ickejärnmetallverk
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för ickejärnmetaller Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 23 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
417 418 419 421 422
492 425
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet Kapitel 4 Kostnadsstruktur
och kostnadsutveckling
Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar Kostnader för råvaror och halvfabrikat
Kapitel 5 Regional struktur Kapitel 6 Export och import
.
27 477 427 427 429
430 432
Förteckning över tabeller I.I Branschblandningen inom ickejärnmetallverk år 1970 . . . . 416 I.II Försörjningsbalans för ickejärnmetallprodukter år 1968 . . . 416 III Ickeiärnmetallverkens förädlingsvärde år 1970 fördelat på 41 7 delbranscher 418 II.II Spridning i produktionsutveckling 419 II.III Personalsammansättning år 197Q II.IV Sysselsättningen inom ickejärnmetallverk fördelad på del42 branscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971 0 421 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling 423 II.VI Storleksstruktur år 1970 (företag) 42 II.VII Storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) 3
414 Ickejärnmetallverk
SOU 1974:11 II. VIII Investeringar inom ickejärnmetallverk 1965-1972 424 III.I Förädlingsvärde per anställd inom ickejärnmetallverken år 1970
IV.I IV.II IV.III IV.I V V.I VI.I
Lönekostnader inom ickejärnmetallverken Lönekostnadsandelar Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Kostnader för råvaror och halvfabrikat Regional sysselsättningskoncentration Export och import av ickejärnmetaller 1960-1972
426 427 428 429 429 430 433
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom ickejärnmetallverk 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom ickejärnmetallverk 1 9 6 5 197 3 Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom ickejärnmetallverk 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
419 420 421 425 428 431
Ickejärnmetallverk
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till ickejärnmetallverken räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av framställning av ickejärnmetaller i obearbetad form eller i form av halvfabrikat. Alla processer från smältning, legering och raffinering till gjutning, valsning och dragning ingår i branschen. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna samt verksamhetsinriktningen inom resp delbransch. SNI-kod1
Delbransch
Verksamhet
37201 + 37202
Industri för ickejärnmetaller ur malm och skrot
37203 Valsverk, dragerier, o.d. för ickejärnmetall
37204 Gjuterier för ickejärnmetall
Framställning av ickejärnmetaller, inkl legeringar, ur ickejärnmetaller eller ur mellanprodukter (exempelvis purple ore och aluminiumoxid) och ur skrot genom smältning, legering, raffinering och liknande processer. Framställning av mellanprodukter och halvfabrikat utom gjutgods (exempelvis band, plåt, profiler, rondeller och rör) av ickejärnmetaller och legeringar därav genom valsning, dragning och liknande processer. Gjutning av ickejärnmetaller till gjutgods.
1 Svensk näringsgrensindelning.
Ofta förekommer att det vid arbetsställen inom en industribransch även tillverkas produkter som statistiskt är att hänföra till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir precisionsgraden hos branschfördelade data. Branschblandningen inom ickejärnmetallverken är emellertid relativt låg. Som framgår av tabell 1.1 består närmare 94 % av den totala tillverkningen inom branschen, räknat på produktionens saluvärde, av branschprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar branscharbetsställena för ca 96 % av den totala inhemska produktionen av ickejärnmetallprodukter (täckningsgrad). Branschblandningen är dock mycket skiftande delbranscherna emellan. Genom att produktionsenheter inom de olika delbranscherna även tillverkar
416 Ickejärnmetallverk
SOU 1974:11 Tabell I.I Branschblandningen inom ickejärnmetallverk år 1970. Delbransch
Specialiserings- Täckningsgrad (%) grad (%)
Industri för ickejärnmetaller ur malm och skrot Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall Ickejärnmetallverk sammantagna
94,4 83,1 84,6 93,6
79,6 95^4 76^9 95,8
produkter som statistiskt klassificeras till andra delbranscher erhålls emellertid för branschen som helhet en hög specialiseringsgrad och täckningsgrad. Det kan dock noteras att gjutgods av ickejärnmetaller produceras vid ett betydande antal arbetställen som inte klassificeras som tillhörande den här aktuella branschen.
1.2 Användningsområden för ickejärnmetallprodukter I stort sett hela den inhemska användningen av ickejärnmetallprodukter sker i form av vidareförädling inom produktionssystemet, huvudsakligen vid andra branscharbetsställen samt inom verkstadssektorn. Som framgår av tabell I.II förekommer också en omfattande utrikeshandel med branschens produkter.
Tabell I.II Försörjningsbalans för ickejärnmetallprodukter år 1968. Tillgång
Användning
Inhemsk produktion Import
67% 33%
100%
Export 19 % Inhemsk använding 8 1 % 100% därav för - offentlig förbrukning, privat konsumtion, investeringar och lagerökning - insats i produktionssystemet därav till ickejärnmetallverken verkstadsindustrin byggnadsverksamhet järn- och stålverk övriga sektorer
3% 97%
100% 43% 33% 11% 7% 6%
nderlaget till denna tabell utgörs av Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968.
100%
Ickejärnmetallverk
S0U1974:11
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom ickejärnmetallverken uppgick år 1970 till 800 milj. kr. Branschen svarade därmed för 1,6% av den totala industriproduktionen. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, uppgår till 25 %, (år 1970) vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Som framgår av tabell II.I faller något över 6 0 % av branschens förädlingsvärde på delbranschen valsverk, dragerier o.dyl. Produktionen inom branschen ökade mellan 1965 och 1970 med i genomsnitt 3 % per år (1968 års priser). Detta var en klart lägre tillväxttakt än för hela industrisektorn (5 %). Som framgår av diagram II.I minskade produktionen under periodens första år för att därefter öka ungefär i samma takt som för industrin totalt sett. Sett över hela 1960-talet ökade ickejärnmetallverkens produktion med i genomsnitt 5,2 % per år. Motsvarande volymökning för hela industrin var något högre, ca 6% per år. Under åren 1971-1973 beräknas branschens produktion emellertid ha ökat betydligt snabbare än industrigenomsnittet, 8,1 % per år mot 3,7 %. Produktionsförändringarna är här räknade i fasta priser. På grund av de konjunkturella prisvariationer som utmärker flertalet av branschens produkter ger saluvärdesberäkningar i löpande priser helt andra resultat. Som exempel kan nämnas att saluvärdet, räknat i löpande priser, minskade med drygt 12% mellan åren 1970 och 1971 och med knappt 1 % mellan åren 1971 och 1972.
Tabell II.I Ickejärnmetallverkens förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher. Delbransch
Milj. kr
Andel (%)
Industri för ickejärnmetaller ur malm och skrot Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall
215 487 _^ —T
26,9 60,9 tzH
Ickejärnmetallverken sammantagna 27
8UU
inoo 1U
"'
, n , , t. .... Produktionen matt med förädlingsvärdet. l
418 Ickejämmetallverk
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom ickejämmetallverk 1965-1973 1968 ars priser. Index 1965 = 100.
1972 ickejammeiallverken
2.1.1 Spridning i
• • "•• ~ hela industrin
produktionsförändring
Som framgått i föregående avsnitt har produktionsutvecklingen inom branschen uppvisat betydande variationer över tiden. I vilken utsträckning utvecklingen också skiljer sig åt mellan de olika delbranscherna är svårt att avgöra då industristatistiken inte möjliggör någon direkt beräkning i detta avseende. De enskilda arbetsställena inom respektive delbransch uppvisar dock inbördes ett heterogent mönster i detta avseende. För att belysa detta har för vart och ett av åren 1968-1971 studerats produktionsutvecklingen för enskilda arbetsställen. Branschen har härvid delats upp på två delbranscher, nämligen gjuterier för ickejärnmetall och en övriggrupp. Arbetsställena har grupperats i tolv klasser varav två öppna klasser där de produktionsenheter placerats som hade en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från genomsnittet för resp. delbransch. 1 Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen var påtaglig samtliga år. Detta illustreras för 1969/70 i diagram II.II och tabell II.II. Den genomsnittliga produktionsökningen mellan åren 1969 och 1970
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnitts- Ickejämmetallverk exkl. värdena avser identiska gjuterier för arbetsställen 1969 och ickejärnmetall 1970, vilken innebär att Gjuterier för nedlagda och nystartade ickejärnmetall arbetsställen ej ingår.
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
42,9
62,2
23,8
7,8
21,5
15,6
21,5
17,0
Ickejärnmetallverk
419 Diagram H.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
Ickejärnmetallverk exkl gjuterier f ö r ickejärnmetall
832 anställda 2 arbetsställen
216 anställda 7 arbetsställen
T 5 10 15" 20 25 30 35 40 Procentuell f ö r ä n d r i n g ov förädlingsvärdet
-10
Hemställda
J] arbetsställen
+ genomsnitt för branschen
var som synes mycket kraftig, närmare 18 % för gjuterierna och närmare 45 % för övriga delar av branschen. (Det skall framhållas att ökningen här mätts i löpande priser.) Trots detta hade omkring 25 gjuterier, med närmare 27 % av de i delbranschen anställda, en produktionsförändring som var negativ eller mycket svagt positiv ( < 2,8 %). Samtidigt hade 18 arbetsställen, med ca 27 % av de anställda, en produktionsökning som översteg 3 8 % . Även inom övriga delar av branschen var som synes skillnaderna i ökningstakt stora mellan de olika arbetsställena.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom ickejärnmetallverken uppgick år 1970 till närmare 10 500 personer. Branschen svarade därmed för 1,1 % av totala antalet Tabell II.III Personalsammansättning år 1970. Personalkategori
anta,
Kvinnor Män
1491 8 987
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
Hela industrin andel (%)
Ickejärnmetallverk andel (%) 10 478
7 570 2 908
14,2 85,8
100,0
72,2 10 478
27,8
22,3 77,7
100,0
73,2 100,0
26,8
100,0
Ickejärnmetallverk
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom ickejärnmetallverk 1965-1973 Index 1965 = 100. Anställda
'965
'
'
- ickejornmetallverk
'
'
—. — »™ hela
'
industrin
industrianställda. Motsvarande andel av produktionen var som tidigare nämnts 1,6 %. Andelen kvinnor inom branschen är förhållandevis låg, endast 14% jämfört med 22 % för industrigenomsnittet. Fördelningen mellan arbetare och tjänstemän överensstämmer däremot väl med genomsnittet för hela industrin (se tabell II.III.). Under åren 1965-1973 har antalet anställda inom branschen varierat något. Den lägsta sysselsättningsnivån noterades under lågkonjunkturåren 1967-1968 varefter antalet anställda successivt ökat, med undantag av en oförändrad sysselsättningsnivå mellan 1971 och 1973. Det bör observeras att de noterade förändringarna i varierande utsträckning kan ha sin förklaring i statistiska omklassningar av arbetsställen mellan olika branscher och delbranscher. Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen år 1973 ha legat drygt 7 % under 1965 års nivå. För hela industrisektorn var motsvarande nedgång ca 14 %. Antalet anställda inom delbranscherna år 1970 framgår av tabell H.IV. Tabell H.IV Sysselsättningen inom ickejärnmetallverk fördelad på delbranscher ar 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
—
Anställda 1970
Utveckling. Index 1967 = 100
antal
andel (%)
1968 1969 1970 1971
2 823
26,9
107 Industri för ickejärnmetaller ur järn och skrot Valvsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall
5 492
52,5
2 163
20,6
125 Ickejärnmetallverken sammantagna
10 478
100,0
lckejämmetallverk
421 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella syssclsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) I0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
Ickejärnmetollverk exkl gjuterier för ickejärnmetall
832 anställda 2 arbetsställen
Gjuterier f ö r ickejärnmetall 504030
216 anställda 7 arbetsställen
20-
P^nmii-pnii^n
rrmi—fTiTI—rrm -25
-20
"lanstöllda
2,3 15 20 -10 -5 ±0 * ' 55 10 15 Procentuell f ö r ö n d r i n q av sysselsättningen
-15
J\\ arbetsställen
2.2.1 Spridning i
f genomsnitt för branschen
sysselsättningsutveckling
För att på samma sätt som för produktionsutvecklingen få en uppfattning om hur de enskilda arbetsställena förhållit sig till resp. delbranschgenomsnitt har studerats sysselsättningsförändringen för vart och ett av åren 1 9 6 8 - 1 9 7 1 . Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har liksom
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Ickejärnmetallverk exkl. gjuterier för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter > + 25 procentenheter arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
4,8
0,6
4,8
3,7
1,5
0,6
9,2
4,8
422 Ickejärnmetallverk
tidigare skett i tolv klasser kring resp. delbranschgenomsnitt med två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas sysselsättningsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktlinjen) från respektive delbranschgenomsnitt. Beräkningsresultatet visar att det även ifråga om sysselsättningsförändringarna funnits en påtaglig spridning inom delbranscherna, i synnerhet bland gjuterierna. Spridningen illustreras i diagram V.IV och tabell II.V avseende utvecklingen 1969/70.'
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Förhållanden vad avser företags- och arbetsställestrukturen skiljer sig såväl mellan de olika delbranscherna som mellan resp. delbransch och industrin totalt. Som framgår av tabell II.VI är gjuterierna i mycket stor utsträckning småföretag. Inom denna delbransch har varje företag, med ett enda undantag, endast ett arbetsställe. Det kan vidare noteras att det största arbetsstället år 1970 svarade för nära en fjärdedel av de i delbranschen anställda. I den övriga delen av branschen dominerar stora företag och arbetsställen vad gäller såväl sysselsättning som förädlingsvärde. De fem största arbetsställena hade sålunda år 1970 inte mindre än 83 % av de anställda och 6 8 % av förädlingsvärdet. Koncentrationen överstiger betydligt genomsnittet för industrin i dess helhet. Antalet gjuterier för ickejärnmetall uppgick enligt industristatistiken till 65 stycken år 1970. Antalet producenter av denna typ avgjutgodsär emellertid avsevärt större och uppgick år 1970 till 300 stycken. Av dessa torde dock närmare 170 ha mindre än 5 anställda, varför flertalet gjuterier inte återfinns i industristatistikens material. Det totala antalet producenter har varit i stort sett oförändrat de senaste tjugo åren. För övriga delar av branschen saknas uppgifter om utvecklingen av antalet arbetsställen för en längre period.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 2 inom branschen uppgår till i genomsnitt ca 180 000 kr och är sålunda avsevärt högre än inom industrin som helhet där motsvarande siffra är ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras industrin år 1970 fanns 1,9% inom ickejärnmetallverken. Motsvarande på samtliga arbetsställen sysselsättningsandel uppgick som tidigare nämnts till 1,1 %. 1969 resp. 1970. SpridInom branschen har under perioden 1965-72 investerats totalt 877 ningen kring genomsnittsvärdena avser idenmilj. kr (1968 år priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 110 milj. tiskaarbetsställen 1969 kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 1,8% fallit på och 1970, vilken innebär ickejärnmetallverken. Det kan vidare noteras att investeringarna uppvisar att nedlagda och nystartade arbetsställen kraftiga variationer över tiden. Den genomsnittliga investeringsvolymen ej ingår. per anställd och år har uppgått till 10 500 kr, vilket motsvarar ca 5,8 % 2 Kapitalstock per anav den totala kapitalstocken per anställd. Som framgår av tabell II.VIII ställd där kapitalstocken har investeringsvolymen per anställd legat drygt 50 % över motsvarande är mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970. genomsnitt för hela industrin.
lckejämmetallverk 423
oo m r - o
o
SS -1- c
ge « S S I s&
60 u
al
r - oo vq^ r-^ <N^
o o
•O : S ^
t-
&0-O -—•
.-Too"
vo r— "—i r— os
•o c c *&
c ^
c s£
O) UO >/"> 0 0 Os
r f 00 00 r f
c ^ ro ro r o >—i
a fe
c
ON oo
m »o^ ro^
r f rs
*-<
0>ui(Nr)
W
§R
(N (N 0> UO <-< ON ON r rf
c ^
no
é^
I
I
Ei2
I
I
I
O
c j£
3J.* S 3 :t ,
S
«) t »
—
v
u
° O £J
o
c
c^
5 B
•O •— oj
O
iStfl
as os os os ^t Os Os Os HTfON I I I I
I
m O O O O i/-) o o o
t/D <*-i
<
tÄ "55
424 Ickejämmetallverk
SOU 1974:11 II.VIII Investeringar inom ickejämmetallverk 1965-1972. 1968 å Ickejärnmetallverk
Hela industrin
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%)
110 34
6 199 31
10 500
6 800
117 148 61 87 138 66 73 99
110 112 108 117 122 125 129 118
1 899
102 532
Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1 000-tal kronor år 1970)
Ickejämmetallverk 425
Arbetsproduktivitet 1
3 Mellan åren 1965 och 1973 har arbetsproduktiviteten inom branschen ökat i en något lägre takt än för hela industrisektorn. Sålunda uppgick den genomsnittliga årliga ökningen i produktionsvolym per anställd till 4 , 2 % mot 4 , 9 % inom industrin som helhet. Motsvarande ökningstal
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom ickejärnmetallverken 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym
Produktionsvolym
per anställd
per t i m m e
170 160 150140 130 120 — 110100 90
'
'
ickejämmetallverk
'
'
— — — h e l a industrin
'
'
'
1 Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
Ickejärnmetallverk
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom ickejärnmetallverken år 1970. Delbransch
Genomsnitt
Industrier för ickejärnmetaller ur malm och skrot 76 100 kr Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall 88 600 kr Gjuterier för ickejärnmetall 45 400 kr Ickejärnmetallverk 76 300 kr Hela industrin
53 100 kr
för produktionsvolymen per arbetad timme uppgick till 5 9 % respektive 6,5 %. För branschen som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 76 300 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad torde till väsentlig del förklaras av olikheter i produktionsteknik och därmed i kapitalintensitet (mätt som kapitalstock per sysselsatt). I tabell III.I anges arbetsproduktiviteten för de olika delbranscherna. År 1970 uppgick variationsbredden till 43 200 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de olika delbranscherna. Den främsta förklaringen till denna mycket stora differens torde även här vara att söka i skillnaderna i kapitalintensitet.
kkejärnmetalherk 427
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Som framgår av tabell IV.I var lönekostnaden per anställd år 1970 genomsnittligt något högre inom ickejärnmetallverken än inom industrin totalt sett, 32 600 kr mot 31 600 kr. Differensen har minskat avsevärt sedan år 1967 då den uppgick till 8 %. Det kan vidare noteras att den högre lönekostnaden för branschen endast gäller arbetarpersonalen medan förhållandet är det motsatta för tjänstemännen. Lönekostnadsrelationen för arbetarpersonalen torde till stor del förklaras att det inom branschen sysselsätts en relativt hög andel yrkesutbildad arbetskraft samt att inslaget av skiftarbete är betydande. Lönekostnaden för arbetarpersonalen uppgick år 1970 till i genomsnitt 66 % av lönekostnaden för tjänstemän. (För flertalet industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65.) Motsvarande relationstal var år 1965 och 1967 61 %. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet och saluvärdet har, som framgår av tabell IV.II, varierat kraftigt över tiden. Mot bakgrund av den Tabell IV.I Lönekostnader inom ickejärnmetallverken.
-
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal 1965 1967
förvaltningspersonal
1970 1965
anställd
1967 1970 1965 1967 1970
Ickejärnmetallverk - tkr/år - rel lönekostnad*
19,2 22,7 28,5 31,2 37,2 106 105 105 104 104
Hela industrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 100 100 100 100 100 100 100 100
Genomsnittet för hela industrin = 100.
43,2 22,5 27,0 32,0 103 107 108 99 31,5 100
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
428 Ickejärnmetallverk
SOU 1974:11 Tabell IV.II Lönekostnadsandelar. Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967
1 Lönesumman är ej ekvivalent med lönekostnaden. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpcrsonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
1970 Ickejärnmetallverk
11 Hela industrin
kraftiga prisstegringen för många av branschens produkter mellan åren 1967 och 1970 är dock den kraftigt sjunkande lönekostnadsandelen knappast förvånande. Vad gäller de olika delbranscherna är lönekostnadsandelarna för gjuterierna betydligt högre än branschgenomsnittet vilket är naturligt med tanke på de betydande hantverksmässiga inslag som finns inom stora delar av gjutgodstillverkningen. Lönekostnadsandelarna varierar också kraftigt mellan olika arbetsställen. Detta visas i diagram IV.I där samtliga arbetsställen klassificeras efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet år 1970. Arbetsställen vilkas lönesummeandel avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från respektive delbranschgenomsnitt har samlats i två öppna klasser och redovisas i tabell IV.III.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
°/°
Ickejärnmetallverk exkl gjuterier f ö r ickejärnmetall
30-1
832 anställda 2 arbetsställen
20 10
ffl
i
hkj*V
r
Gjuterier f ö r ickejörnme+all
216 anställda 7 arbetsställen
'59 0* 30 35 40 45 50 55 ' '60 65 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o | anställda
arbetsställen
genomsnitt för branschen
Ickejämmetallverk 429
SOU 1974:11 Tabell IV. Ill Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet år 1970. Delbransch
Iekejärnmetallverk exkl. gjuterier för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt < - 2 5 procentenheter >+25 procentenheter arbetställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
9,5
10,4
9,5
0,9
7,7
4,5
7,7
8,5
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat För branschens samtliga arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till drygt 7 0 % av produktionens totala saluvärde. Som framgår av tabell IV.IV hade andelen sjunkit markant från år 1965. Denna utveckling delas dock ej av gjuterierna där andelen tvärtom stigit något mellan den båda åren. Det kan vidare noteras att andelarna för branschen ligger avsevärt högre än industrigenomsnittet. Emellertid gäller inte heller detta för gjuterierna som uppvisar ett värde i nivå med industrigenomsnittet. Andelen för gjuterierna för ickejärnmetall ligger dock klart högre än för järn- och stälgjuterierna (51 % resp. 30 % år 1970), vilket förklaras av de avsevärt högre priserna på ickejärnmetaller. Tabell IV.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel {% av produktionens saluvärde 1970 1967 1965 Ickejämmetallverk
71 Hela industrin
430 Ickejämmetallverk
5 Regional struktur
Branschen uppvisar en kraftig koncentration till vissa regioner. Inom de sysselsättningsmässigt dominerande tre länen, Östergötlands, Västmanlands och Västerbottens län, återfanns sålunda år 1970 drygt 60 % av de branschanställda. Detta förhållande är dock helt avhängigt det faktum att branschens tre största arbetsställen, med tillsammans närmare hälften av de sysselsatta, är lokaliserade ett i vart och ett av de tre nämnda länen. Resterande antal anställda är betydligt jämnare fördelade över riket. Av tabell V.I framgår vidare att branschen svarar för en större andel av industrisysselsättningen endast inom några få kommunblock.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka ickejarnmetallverken år 1970 svarade för minst 10% av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock 1
Antal industrianställda inom kommunblocket
Finspång (E) 5 6 1 1 Valdemarsvik (E) 1391 Västerås (U) 17 362 Skellefteå (AC) 8 567 1
därav inom ickejärnmetallverken
(%)
Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock
37 46 11 19
Granges Essem AB Gusums Bruk AB Granges Essem AB Boliden AB
Inom parantes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Ickejärnmetallverk 431
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom ickejärnmetallverk år 1965 och 1970 fördelade på dear 1970branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Östergötlands
Västmanlands
Västerbottens
Stockholms
Väster n o r rlands
Uönköpinqs
Malmöhus
Södermanlands
Värmlands
Blekinge
Kopparbergs
Göteborgs o. Bohus
Kronobergs
Kalmor
Örebro
Antal branschanställda
Län
]l965
'970
Totala antalet branschanställda 1965= 10 919 1970= 10478
Ickejärnmetallverk
6 Export och import
Som tidigare antytts (avsnitt 1.2) förekommer en betydande utrikeshandel med branschens produkter. Bland metallerna dominerar därvid koppar och aluminium med 61 % resp. 2 0 % av exportvärdet och 4 6 % resp. 17% importvärdet (år 1970). Dessutom importeras en betydande mängd nickel, huvudsakligen i obearbetad form för användning som legeringsmetall inom stålindustrin. I tabell VI.I redovisas utrikeshandeln med branschens produkter år 1970 samt utvecklingen 1960-1972. Den uppseendeväckande volymutvecklingen för gruppen "övriga ickejärnmetaller" förklaras av att blyexporten år 1970 föll mycket kraftigt för att därefter mer än fördubblas år 1971. På grund av produktens låga volymvärde jämfört med de övriga produkterna i gruppen, ger detta endast ett mycket begränsat utslag i exportvärdet. Av tabellen framgår vidare att särskilt exporten av aluminium, såväl obearbetad som i form av valsade och dragna produkter, ökat synnerligen kraftigt under perioden 1960-1970. Denna ökning, som varit särskilt markant under periodens senare år, har möjliggjorts genom en omfattande utbyggnad av den svenska produktionskapaciteten för såväl råaluminium som halvfabrikat.
SOU
Ickejämmetallverk
1974:11
cowq vo 00 o\
°°„ ° i 0 „ oo" r~" vo
^
ON <N •>*
O W \fi
o o o
^
^
»-I
<N
lO
O
w!
tn
P~
VO
c*»
VI
vo
»o
q
o^
<~i
i-t
00 C""
I
I
PH
pH M vo
00^
r~ t-- oo
O
00 -3- t <3\ O r*
<S •*
i/) i/l 00 O 00 -H
©^ v^
m 00
*
E 3
9 a r- *"
8 ä
Btf
'B © ° 'i
a §
I S3
| -e
cu-g 2 2 "a O - M 12 °i3 o-°j2 o, :0 O P E O. <o u w i s & u 2 t r t Q-CL, _ ao c C o O S 8 3 .S 53 5 l ?8« E o < E .o
E 3 o S-B-S 2 > W>.3 ° £ .2 _ •« 3 c c cu rt u. o ^ "S E l 13 I 5 I Z O
oo oo
435 SOU 1974:1
Metallvaruindustrin
Genomsn ittlig årlig förändring (#>) 1965/70 1970/71 1 971/72
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970
7 393 Mkr 9,0 Produktionens saluvärde 1 180 Mkr 13,5 Export (SITC 69) 992 Mkr 15,1 Import (SITC 69) Tillförsel till svenska marknaden 7 205 Mkr 9,1 4 022 Mkr 9,0 Produktionens förädlingsvärde 30% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 48 tkr 8,2 Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 63 tkr 83 097 st 0,8 Antal anställda 27% därav inom storföretag 1 783 st Antal företag därav storföretag 21st 1 873 st Antal arbetsställen därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 52 st 18 st 500anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 64% 31 tkr 7,7 Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv41% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
löpande priser 369 Mkr
-
5,3 12,4 4,0 4,0 9,2
5,0 4,1 5,1 5,2 3,6
10,3
6,0
1,1
-2,4
10,4
5,6
1968 års priser 361 Mkr
31%
31%
5,8%
5,8%
4 600 kr
4 500 kr
Några större företag med omfattande verksamhet inom branschen (år 1970): Assa-Stenman AB, AB Bahco, Bulten-Kanthal AB, AB CTC, ESAB, Granges Essem AB, Granges Hedlund AB, Gunnebo Bruks AB, Kockums Jernverks AB, AB Plåtmanufaktur, E A Rosengrens AB, Sandvik AB, AB Svenska Maskinverken. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Stockholms, Västmanlands, Södermanlands, Malmöhus och Jönköpings län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställd a (år 1970): Östhammar Gnosjö Svalöv
Vårgårda Hjo Hallstahammai
Surahammar Kungsör Mora Hammarstrand
S0U1974:11
Metallvaruindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för metallvaror
Hjy
441 442
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och anläggningsstruktur 2.4 Investeringsutveckling
442 443 446 448 449
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
453 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
457 Kapitel 5 Regional struktur
462 Kapitel 6 Export och import
466 Förteckning över tabeller I.I Branschblandningen inom metallvaruindustrin år 1970 . . . I.II III II.II II.III II.IV II.V
Försörjningsbalans för metallvaror år 1968 Metallvaruindustrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher Produktionsutvecklingen för några större produktgrupper inom metallvaruindustrins delbranscher Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättning inom metallvaruindustrin år 1970 Anställda inom metallvaruindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971
457 457
440 441 443 444 447 448
438 Metallvaruindustrin
sou 1974 ii
II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling II. VII Metallvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) . . . II.VIII Metallvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen ) II.IX Investeringar inom metallvaruindustrin 1965-1972 III.I Förädlingsvärde per anställd inom några delbranscher år
44g 451 451 452
454 Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 455 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 455 IV.I Lönekostnader inom metallvaruindustrin 458 IV.II Lönekostnadsandelar inom metallvaruindustrin 459 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 46] V.I Regional sysselsättningsfördelning 454 V.II Regional sysselsättningskoncentration 465 VI.I Export och import av metallvaror 466 VI.II Export och import av metallvaruindustriprodukter fördelad på länderområden år 1970 467 VI.III Förändringar av export, import och tillförsel av manufakturvaror mellan åren 1960 och 1970 457 11111
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom metallvaruindustrin 1965-1973 442 Spridning i produktionsutveckling 445 Sysselsättningsutvecklingen inom metallvaruindustrin 1965 1973 44? Spridning i sysselsättningsutveckling 449 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom metallvaruindustrin 1965-1973 453 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 460 Länsvis fördelning av sysselsättningen 463
Metallvaruindustrin 439
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till metallvaruindustrin
räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verk-
samhet består av - plastisk bearbetning (pressning, prägling, smide) - skärande bearbetning (fräsning, slipning, svarvning) - hopfogning (lödning och svetsning)
SNI-kod
Delbransch
Produktexempel
3811 Verktygs- och redskapsindustri
Spadar, skyfflar, yxor, handsågar, sågblad, tänger, skruvnycklar, hushållsredskap; utbytbara verktyg samt knivar och skärstål för maskiner; plattor, stavar, spetsar av hårdmetall till verktyg.
3812 Metallmöbelindustri
Metallmöbler, förvar ingsfack, stålinredningar samt kortregisterlådor av metall.
3813 Industri för metallkonstruktioner
38191 Metallförpackningsindustri
38192 Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar
38193 Spik-, skruv- och bultindustri
38195 Hushållsmetallvaruindustri
Byggnads- och andra metallkonstruktioner, cisterner, kar och liknande behållare; cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar; cylindrar för förtätade gaser; ångpannor o.a. ånggeneratorer samt hjälpapparater till dessa. Olje- och bensinfat, konservburkar, folier av aluminium, förpackningstuber, mjölktransportkärl. Linor, kablar, duk och nät av järn, stål, koppar eller aluminium; viror, taggtråd, stängseltråd, stängselnät; tråd och stavar för svetsning eller lödning. Spik, skruv, bult, muttrar, nitar, nålar m.m. av metall. Icke-elektriska kaminer, spisar och ugnar (exempelvis gasspisar och gasolkök); hushållsartiklar av oädel metall.
38194 + 38199
Övrig metallvaruindustri (annan byggnadsmetallvaruindustri samt annan metallvaruindustri)
1 Svensk näringsgrensindelning.
Svetsade rör och rördelar; lås och beslag; värmeeldningspannor; sanitetsartiklar av järn och stål; ventiler o.d.; belysningsarmatur o.d.
Metallvaruindustrin
av halvfabrikat av oädla metaller till slutprodukter (inkl. delar) såsom exempelvis metallverktyg och -redskap, metallmöbler, metallkonstruktioner, metallförpackningar, metalltråd, -linor, -kablar och spik o. 1. samt metallhushållsartiklar. Tillverkningen av maskinverktyg hänförs till maskinindustrin i de fall verktygen är avsedda för verktygsmaskiner medan huvudparten av verktygstillverkningen för andra maskiner ingår i metallvaruindustrin. Branschen kan således sägas ha en mycket heterogen karaktär beträffande produktsortimentet. I ovanstående tablå ges en mer detaljerad exemplifiering av produkter som tillverkas inom metallvaruindustrins delbranscher. Många branscharbetsställen tillverkar även produkter som ej hänförs till branschen. Samtidigt förekommer tillverkning av metallvaror vid arbetsställen som statistiskt ej klassificeras till metallvaruindustrin. En sådan branschblandning försämrar givetvis graden av precision hos branschfördelade data. Branschblandningen inom metallvaruindustrin är något större än inom övriga verkstadsindustribranscher (maskin-, elektro- och transportmedelsindustrierna). Som framgår av tabell 1.1 består ca 87 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena - räknat på saluvärdet - av metallvarutillverkning (specialiseringsgrad). Dessa arbetsställen svarar samtidigt för 81 % av den totala tillverkningen av metallvaror (täckningsgrad). Beträffande branschblandningen inom delbranscherna föreligger stora skillnader. Inom hushållsmetallvaruindustrin utgör endast drygt hälften av saluvärdet produkter som är att hänföra till delbranschen, medan tre fjärdedelar av den totala tillverkningen av hushållsmetallvaror sker vid de arbetsställen som klassificeras till delbranschen. Den låga specialiseringsgraden beror främst på att traditionella tillverkare av hushållsmetallvaror i stor utsträckning kombinerar denna verksamhet med underleverantörsarbeten (bl. a. för bilindustrin) och annan tillverkning i syfte att få en viss riskspridning i verksamheten.
Tabell I.I Branschblandningen inom metallvaruindustrin år 1970. Delbransch
Specialiceringsgrad
Täckningsgrad
(%)
(%)
Verktygs- och redskapsindustri Metallmöbelindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar Spik-, skruv- och bultindustrin Hushållsmetallvaruindustri
78,6 74,6 83,3 93,7
63,2 86,7 77,5 92,7
79,9 86,2 53,5
80,7 81,8 75,8
Metallvaruindustrin sammantagen
87,3
81,0
Metallvaruindustrin 441
1.2 Användningsområden för metallvaror Inom metallvaruindustrin tillverkas produkter för såväl slutlig användning, dvs. konsumtions- och investeringsändamål, som för vidareförädling i produktionssystemet (insatsvaror). Produktionen inom branschen är i hög grad inriktad på insatsvaror och skiljer sig därmed något från andra verkstadsindustribranscher. Av den totala marknadstillförseln 1 av metallvaror går inte mindre än fyra femtedelar till vidareförädling, huvudsakligen inom byggnadsverksamheten och verkstadsindustrin. Härigenom påverkas metallvaruindustrin i hög grad av utvecklingen inom dessa två sektorer.
« Produktion + import export
Tabell I.II Försörjningsbalans för metallvaror år 1968 (1959 års priser). Användning
Tillgång Inhemsk produktion Import
82% 18% 100%
Export Inhemsk användning
21 % 79 %
därav - investeringsändamål - privat konsumtion och offentlig förbrukning - insatsvaror i produktionssystemet därav till — byggnadsverksamhet — verkstadsindustri — övriga sektorer
100% 11% 7% 82%
100% 45% 33 % 22% 100%
442 Metallvaruindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 4 022 milj. kr. Därmed svarade branschen för drygt en femtedel av verkstadsindustriproduktionen och 8% av den totala industriproduktionen; motsvarande sysselsättningsandelar uppgick till 21 % resp. 9%. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, uppgick samma år till i genomsnitt 54 %, vilket kan jämföras med 50 % för hela verkstadsindustrin. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom metallvaruindustrin med i genomsnitt 6,1 % per år mot 5,8% för verkstadsindustrin och 5,0% för hela industrisektorn. Detta innebär att samtliga ökningstal låg något lägre under åren 1966-1970 jämfört med 1961-1965. Den svaga konjunkturen i början av 70-talet har för metallvaruindustrin inneburit en produktionsökning på i genomsnitt 0 , 8 % per år ( 1 9 7 1 1973) mot 5 , 1 % för verkstadsindustrin och 3,7% för hela industrisektorn. 1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet.
Inom metallvaruindustrin tillverkas en mångfald produkter, som inbördes uppvisar avsevärda olikheter avseende användningsområden,
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom metallvaruindustrin 1965 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 160 150l40 — 130120110100
^ 1965
= 1966
metallvaruindustrin
1969 1
verkstadsindustrin
1972 • hela
'
1973 industrin
Metallvaruindustrin 443
Tabell H.I Metallvaruindustrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher. Delbransch Verktygs- och redskapsindustri Metallmöbelindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar Spik-, skruv- och bultindustri Hushållsmetallvaruindustri Övrig metallvaruindustri Hela metallvaruindustrin
Milj. kr.
Andel (%)
489 212
12,2
1 054
26,2
3,9
228 235 168
5,7 5,8 4,2
1 479
36,7
4 022
100,0
5,3
produktionsteknik och marknadsstorlek. Det är sålunda naturligt att tillväxttakten för olika produktgrupper varierat avsevärt inbördes (se tabell II.II). Speciellt låg har produktionstillväxten varit för produkter avsedda för privat konsumtion. Det är här fråga om hushållsmetallvaror som under 1960-talet fått uppleva en kraftig relativ tillbakagång. Denna utveckling förklaras väsentligen av en tilltagande konkurrens från andra funktionsmässigt likvärdiga eller överlägsna produkter (exempelvis elradiatorer, elektriska hushållsapparater, hushållsartiklar i plast). Samtidigt som efterfrågeutvecklingen på hushållsmetallvaror stagnerat på den svenska marknaden har importen ökat medan däremot exportökningen varit relativt blygsam. Bland de mest expansiva produktgrupperna kan nämnas metallkonstruktioner och verktygsprodukter. Den kraftiga produktionstillväxten för metallkonstruktioner kan väsentligen föras tillbaka på byggsektorns expansion under 1960-talet. Under senare år har emellertid en dämpning inträtt i byggandet vilket medfört en något avtagande tillväxttakt för denna produktgrupp. Den snabba produktionsökningen för verktygsprodukter kan huvudsakligen hänföras till utbytbara verktyg. Utbytbara verktyg, till vilka räknas maskinverktyg samt plattor, stavar, spetsar och andra hårdmetalldelar till verktyg, har därmed kommit att bli den dominerande produktgruppen bland verktygsprodukterna med en produktionsandel av ungefär tre femtedelar år 1970. Utvecklingen har samtidigt inneburit en relativ tillbakagång för handverktygen. Tillbakagången för denna produktgrupp förklaras främst av ökad konkurrens från andra metoder (spadar, räfsor, liar, yxor, sågar etc. har ersatts av mer avancerad maskinell utrustning) samt av tilltagande importkonkurrens. 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling1
Produktionsökningen inom metallvaruindustrin som helhet har under 1960-talet varit relativt väl hävdad. Utvecklingen har dock varit väsentligt olika för skilda produktgrupper. Det är även av intresse att se hur de olika arbetsställena förhåller sig inbördes i detta avseende. För att belysa detta har spridningen kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen
1 Förädlingsvärde i löpande priser. Genomsnittliga förändringar för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
444 Metallvaruindustrin
Tabell H.II Produktionsutvecklingen för några större produktgrupper inom metallvaruindustrins delbranscher. Produktgrupp
Produktionens saluvärde År 1970
Årlig volymförändring (%)
milj. kr
1960/70
248 687 118
4,9 11,9 -0,7
944 491 154 255
5,4 5,8 4,0 7,3
3,7
138 100
9,9 2,0
2,7
3,0
409 210 210 218 306 198 159
9,7 5,4 0,9 5,2
Verktygs- och redskapsindustri - Handverktyg och -redskap - Utbytbara maskinverktyg - Bergborrar Industri för
metallkonstruktioner
- Byggnadskonstruktioner - Andra metallkonstruktioner - Cisterner, kar o. 1. behållare - Ångpannor och hjälpapparater Me tall för pack n ingsin dus tri - Konservburkar, förpackningstuber, emballagevaror Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar - Linor, kablar, duk och nät av järn och stål - Tråd och stavar för svetsning eller lödning Spik-, skruv- och bultindustri - Spikar, skruvar och bultar Hushållsmetallvaruindustri - Hushållsartiklar av oädel metall Övrig metallvaruindustri - Svetsade rör och rördelar - Lås, beslag o. d. - Värmeeldningspannor - Sanitetsartiklar av järn och stål - Belysningsarmatur o. d. - Ventiler o. d. - Galvaniserad plåt
10,7
4,4 14,8
Källa: SOU 1973:29, Järn och metallmanufakturindustrin under 70-talet.
för några delbranscher studerats för vart och ett av åren u n d e r perioden 1 9 6 8 - 1 9 7 1 . I diagram II.II illustreras denna spridning avseende p r o d u k tionsförändringen 1 9 6 9 / 7 0 . Härvid har arbetsställena i n o m resp. delbransch (år 1970), och vid dessa anställda, fördelats p r o c e n t u e l l t med avseende på den p r o d u k t i o n s f ö r ä n d r i n g som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970. Arbetsställen vilkas produktionsförändring mellan de båda åren avvek med m e r än 2 5 p r o c e n t e n h e t e r (i
Metallwruindustrin
445 SOD 1974:11
endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt redovisas i tabell II.III. Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen var påtaglig inom samtliga delbranscher, ett förhållande som gällt även för övriga studerade år. Som framgår av diagrammet är inom verktygs- och redskapsindustrin såväl arbetsställen som anställda relativt jämnt fördelade över hela intervallet. Som tidigare framgått har efterfrågeutvecklingen varit högst olika för de produkter som tillverkas inom denna delbransch. Utbytbara
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaru industrins delbranscher (ar 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsforandnng, 1969/7U, löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I 0 ° / o pa vertikalaxeln m o t svarar:
V e r k t i j g s - och red«kapaindustri
% 20
773 a n s t ä l l d a 15 a r b e t s s t ä l l e n
10I
I
I
•
'
'29,2
Wetollförpackningsindustri
269 o n s t ä l l d a 3 arbetsställen
IpfTjlI IU|I .jTT|ir4|nnprinp—,— I n d u s t r i f ö r metalltråd, - n ä t , - l i n o r och - k a b l a r
-25 -20 -.5
-.0
-5
±0
5 Procentuell
nonställdo
I arbetsställen
l?'^5
f ö r ä n d r i n g av f ö r ä d l i n g s v ä r d e t + genomsnitt för branschen
50 55
459 5
anställda arbetsställen
378 7
anställda arbetsställen
Metallvaruindustrin
sou
j 974...
Tabell II.III Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
Verktygs- och redskapsindustri Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och kablar Hushållsmetailvaruindustri
Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
34,0
30,6
10,9
29,0
25,0
5,2
28,1
23,6
7,8
3,5
25,5
10,6
16,7
8,7
13,9
17,7
verktyg har uppvisat en relativt snabb expansion medan handverktyg och redskap gått tillbaka. I fördelningens vänstra del torde sålunda ligga främst arbetsställen som huvudsakligen tillverkar handverktyg och redskap, medan tillverkningen av utbytbara verktyg huvudsakligen representeras av produktionsenheter i den högra delen av fördelningen. Hushållsmetallvarusektorn har under en följd av år haft en mycket svag produktionsökning. Trots detta finns inom denna delbransch flera produktionsenheter som expanderat relativt snabbt. De arbetsställen som haft en jämförelsevis snabb produktionsökning är i huvudsak sådana som diversifierat produktionen till att omfatta även produkter med en mer gynnsam efterfrågeutveckling. Denna diversifiering inom delbranschen belyses av att endast något mer än hälften av den totala produktionen vid produktionsenheter som statistiskt klassificeras till delbranschen består av hushållsmetallvaror (se tabell 1.1).
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 83 097 personer, vilket motsvarade drygt en femtedel av verkstadsindustrins sysselsättning samt knappt en tiondel av totala antalet industrianställda. Som tidigare nämnts var motsvarande produktionsandelar ungefär desamma. Om hänsyn tas till anläggningar med mindre än 5 anställda, vilka inte ingår i industristatistiken, uppgår sysselsättningen inom metallvaruindustrin till i runda tal 87 000 personer (år 1970). Som framgår av tabell II.IV är tjänstemannaandelen relativt låg inom metallvaruindustrin. Detta beror främst på den låga andelen tekniker. Denna uppgick år 1970 (beräknad på samtliga anställda) till endast 4,8 % mot ca 11 % för hela verkstadsindustrin och ca 7 % för industrin som helhet. Detta förhållande förklaras väsentligen av att produktionstekniken inom metallvaruindustrin i allmänhet är mindre
Metallvaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.IV Personalsammansättning inom metallvaruindustrin år 1970. Personalkategori
Metallvai uindustrin andel (%)
antal Kvinnor Män
12 942 70 155
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
65 080 18 017
83 097
15,6 84,4
100,0
Hela industrin
andel (%)
andel (%)
16,6 83,4
100,0
69,9
78,3 83 097
Verkstadsindustrin
100,0
21,7
22,3 77,7 73,2
100,0
30,1
26,8
avancerad än inom den övriga verkstadsindustrin och många andra stora industribranscher. Under åren 1966-1970 var sysselsättningsutvecklingen inom metallvaruindustrin i stort sett densamma som för hela verkstadssektorn (se diagram II.IV). Detta utvecklingsmönster upphörde emellertid under konjunkturnedgången 1971 då sysselsättningen inom metallvaruindustrin minskade med närmare 1 000 personer ( - 1 , 2 % ) samtidigt som totala antalet verksamma inom verkstadsindustrin ökade något (0,8 %). Enligt preliminära uppgifter minskade antalet anställda inom metallvaruindustrin med ytterligare ca 2 000 personer ( - 2 , 4 %) under 1972, medan beräkningar för 1973 tyder på en ökning med ca 2 500 personer (ca 3 %). Mätt i antal arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen mellan 1965 och 1973 ha minskat med totalt ca 10% inom metallvaruindustrin mot 6 , 5 % resp. ca 14% inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet. Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen för olika delbranscher föreligger endast för en kortare period. I tabell II.V anges utvecklingen 1967-1971 samt antalet anställda i delbranscherna år 1970. Under hela 1960-talet har antalet anställda ökat något inom samtliga delbranscher, med undantag av hushållsmetallvaruindustrin. Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom metallvaruindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
'
'
«• m e t a l l v a r u i n d u s t r i n
'
verkstadsindustrin
100,0
'
'
i— mm — hela i n d u s t r i n
100,0
448 Metallvaruindustrin
Tabell II.V Anställda inom metallvaruindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda 1970 antal
Utveckling. Index 1967 = 100 andel
1968 1969 1970 1971
(%) Verktygs- och redskapsindustri Metallmöbelindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nä't, -linor och -kablar Spik-, skruv- och bultindustri Hushållsmetallvaruindustri Övrig metallvaruindustri Hela metallvaruindustrin
2.2.1 Spridning i
7 732 4 666
9,3 5,6
93 111
99 112
108 127
106 114
21 822
26,3
2 690
3,2
4 594
5,5
4 915 3 784 32 894
5,9 4,6 39,6
98 94 100
98 95 100
104 95 104
106 93 101
83 097
100,0
sysselsättningsutveckling
Det är ofta otillräckligt att beskriva utvecklingen inom en bransch eller delbransch i termer av genomsnittliga förändringstal. Samtidigt som genomsnittsvärden indikerar en viss utvecklingsbild för en bransch eller delbransch som helhet, förekommer ofta påtagliga skillnader mellan olika företag och/eller produktionsenheter. I diagram II.IV illustreras denna spridning avseende sysselsättningsförändringen inom metallvaruindustrin mellan åren 1969 och 1970. Arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt separatredovisas i tabell II.VI. 1
Tabell II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Avvikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/70) < - 2 5 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
4;i
1,7
4,8
3,4
3;i
4,6
9,4
4,5
2,0
0,2
5,9
1,2
3,6
8,3
10,1
1 Genomsnittliga förVerktygs- och redskaps ändringar för resp. delindustri bransch baseras på samtliga arbetsställen år 1969 Metallförpackningsindustri resp. 1970. Spridningen Industri för metallkring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbets- tråd, -nät, -linor och kablar ställen, vilket innebär att Hushållsmetallvarunedlagda och nystartade industri företag ej ingår.
Metallvaruindustrin
449 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) I0°/o pS vertikaloxeln mot svarar:
Verktygs-och redskopsindustri
773 anställda 15 arbetsställen
269 anställda 3 arbetsställen
W9 anställda 5 arbetsställen
378 anställda 7 arbetsställen
-30
-25
H anställda
-20
1 -15 HO - 5 " ±0 5 10 15 20 Procentuell f ö r ä n d r i n g av sysselsättningen []]] arbetsställen
1 " 25
T 30
f genomsnitt f ö r branschen
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Metallvaruindustrin domineras av små och medelstora företag. Närmare tre fjärdedelar (år 1970) av de anställda är verksamma vid företag med mindre än 500 anställda (se tabell II.VII). Därmed skiljer sig branschen i
450 Metallvaruindustrin
detta avseende från genomsnittet för såväl verkstadsindustrin i övrigt som hela industrisektorn. Företagsstrukturen för delbranscherna är emellertid inbördes olika. Inom exempelvis delbranschen hushållsmetallvaruindustri svarar småföretagen och storföretagen för 40 % resp. 25 % medan motsvarande andelar inom delbranschen industri för metalltråd, -nät m.m. uppgår till 13 % resp. 60 % (år 1970). Av de större tillverkarna inom verktygs- och redskapsindustrin kan nämnas Sandvik, Bahco och C O Öberg. Tillverkningen av metallkonstruktioner sker huvudsakligen vid mindre och medelstora företag. Några storföretag kan emellertid urskiljas av vilka de tre största är Svenska Maskinverken i Kallhäll, Stal-Laval Apparat AB i Linköping samt Hilding Hansson AB. Metallförpackningsindustrin domineras starkt av PLM, vars tre anläggningar svarar för ungefär hälften av delbranschens sysselsättning. Andra större företag med tillverkning av metallförpackningar är Åkerlund & Rausing, Tingvalla Emballage, Haneils Industrier och Jakobssons Fabriks AB. Tillverkningen av metalltråd, -nät, -linor och -kablar domineras som tidigare framgått av storföretag. Bland de större tillverkarna kan nämnas Gunnebo Bruk, ESAB och Garphytte Bruk. Även bult-, skruv- och spiktillverkningen domineras av storföretag. Den största tillverkaren är Bulten-Kanthal som tillsammans med Gunnebo Bruk och ASEA:s anläggning i Robertsfors svarar för i runda tal tre femtedelar av produktionen. Hushållsmetallvaruindustrin består, som redan nämnts, av huvudsakligen mindre och medelstora företag. Bland de större tillverkarna av hushållsmetallvaror kan nämnas Optimus, Gense och Granges Essem (Skultunaverken). Av övriga företag med betydande verksamhet inom metallvarusektorn kan nämnas Kockums Jernverk, Saab-Scania (Nordarmaturdivisionen), MonsunTison, Assa-Stenman, Gränges-Hedlund, Parca Norrahammar, CTC samt Fagersta (SECO-divisionen). Man kan även konstatera en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre arbetsställena. Av de branschanställda är inte mindre än tre femtedelar verksamma vid produktionsenheter med mindre än 200 anställda (se tabell II.VII). År 1965 fanns inom metallvaruindustrin 1 523 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen fram till 1970 innebar en nettoökning med ca 350 arbetsställen, varav 300 i storleksgruppen 5 - 9 9 anställda.
2.4 Investeringsutveckling
1 ställdPmätt me/brandförsäkringsvärdetår 197 °-
Kapitalintensiteten 1 inom metallvaruindustrin uppgår till i genomsnitt 63 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet ligger på i genomsnitt ca 80 000 kr res P- ca 110 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den t0tala ka italstocken m P ° m verkstadsindustrin och industrin som helhet finns 16 % resp. 5 % inom metallvaruindustrin. Motsvarande sysselsättningsandelar uppgår samtidigt till 21 % resp. 9 % (år 1970).
Metallvaruindustrin 451
SOU 1974:
•S?
c
£• -a ^. 00 u i l ^
O
O
*-3?£. --Too l-M
>
»W
C— OO NO c~- < N
'2 -o ^ NO NO NO"
<N
£ • • 3 ^
>• -a ^. •2 "Ö
T t oo" -rf r o ON , _ , » _ , ^< ^ H co
_
.a I '2
"ö
oo oo oo r- ON
n n c o m o OOOIN^f't rf </o NO m as NO t o 'O o Tf fN (N r~( ^H
^
c
(N *-< 00 00
^
^ i o <—i r- NO ro (N <N r- NO <N
SS c
ts
•j* =3
<1S 3
•d
m
r— oo oo
,-H
TJ-" <N
r^
Ö " CO
c
c 'a~i
:0
•S3 O
->
<U .£5
<
r- m i o <N
<N
i-i
"O *-.
CD i l
a
'C
<D
:0 -H s -O V i (J v ^ o«s -o tu is «U M O «* : 0 * i oo S c i to
g
^
•—'
3 ^
to
to . * ! D
Gä
•t; o
ON O O OS *3" ON ON ON r-< *f
ON
I I I I I in o o o o i/-> o o o <^4 IT) o
oo
-3
Metallvaruindustrin
SOU 1974:11 Under perioden 1965-1972 har inom metallvaruindustrin investerats 2 886 milj. kr (mätt i 1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på ca 360 milj. kr. Därmed har en femtedel av verkstadsindustrins och ca 6 % av hela industrins investeringar fallit på metallvaruindustrin. Investeringsvolymen per anställd och år har under perioden 1 9 6 5 1972 uppgått till 4 500 kr, vilket i grova drag svarar mot ca 7 % av kapitalstocken per anställd. Som framgår av tabell II.V har investeringsvolymen per anställd inom metallvaruindustrin legat i ungefärlig nivå med verkstadsindustrigenomsnittet samtidigt som den uppgått till två tredjedelar av genomsnittet för hela industrisektorn.
Tabell II.IX Investeringar inom metallvaruindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Metallvaruindustrin
Verkstadsindustrin
Hela industrin
1 782
6 199
3i
31 Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr)
4 500
4 700
6 800
127 69 88 107 108 115 132 108
125 118 102 122 135 159 148 130
110 112 108 117 122 125 129 118
5 218
102 532
111 Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966 - 1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
Kapitalstock per anställd (tkrår 1970)
Metallvaruindustrin
453 Arbetsproduktivitet1
Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt 6,1 % och antalet anställda med 0.8 % per år. Detta medförde en årlig produktivitetstillväxt på 5,3 % mot 4,9 % och 5,4% inom resp. hela verkstadssektorn och industrin som helhet. Bakom denna förhållandevis snabba produktivitetstillväxt inom metallvaruindustrin ligger bl.a. substitution av arbetskraft mot kapital samt effektivare produktionsorganisation vid befintliga anläggningar. Under 1971-1973 har produktivitetstillväxten inom metallvaruindustrin varit svag (1,0%
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom metallvaruindustrin 19651973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 150
Produktionsvolym per anställd
Produktionsvolym per timme
'
'
- metallvaruindustrin
'
'
'
'
««—verkstadsindustrin
1972 '
hela industrin
1 Arbetsproduktivitet : förädlingsvärde per anställd respektive per
timme
Metallvaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom några delbranscher år 1970. Delbransch Verktygs- och redskapsindustri Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar Hushållsmetallvaruindustri Metallvaruindustrin sammantagen
^ Genomsnitt 6 3 3 QQ k r 5g
200 kr 49 600 kr 44 4 QQ k r
43 4 0 o kr
per år). Räknat per timme har produktiviteten ökat med i genomsnitt nära 7 % per år mellan 1965 och 1970 och drygt 3 % per år under perioden 1971-1973. För metallvaruindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 48 400 kr. Detta kan jämföras med 47 000 kr genomsnittligt för hela verkstadsindustrin och 53 100 kr för hela industrisektorn. Arbetsproduktiviteten - beräknad på genomsnittsvärden - varierar påtagligt mellan delbranscherna (se tabell III.I). Är 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de redovisade delbranscherna till närmare 19 000 kr. Skillnaderna i arbetsproduktivitet beror väsentligen på olikheter i kapitalintensitet. Metallförpackningsindustrin är en relativt kapitalintensiv processindustri vilket leder till en hög arbetsproduktivitet. Den höga nivån för verktygs- och redskapsindustrin torde förklaras av att ett fåtal större maskinverktygstillverkare med kapitalintensiv produktionsapparat drar upp genomsnittet för denna delbransch. Ett studium av det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för olika arbetsställestorlekar ger ett mycket heterogent mönster (se tabell III.II), dels mellan genomsnittsvärden för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan genomsnittsvärdena för olika delbranscher j n o m resp. storleksklass. Variationerna återspeglar till stor del olikheter i kapitalintensitet, men sannolikt inverkar även andra faktorer såsom åldersstrukturen på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation etc. Den höga produktivitetssiffran för den största storleksklassen inom verktygs- och redskapsindustrin är anmärkningsvärd. Det är här frågan om några större tillverkare av huvudsakligen utbytbara verktyg. Dessa tillverkare kan antas ha en relativt modern produktionsutrustning och kapitalintensiv tillverkning samtidigt som andelen kvalificerad arbetskraft är hög. I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittlig arbetsproduktivitet. Uppdelningen har gjorts i olika produktivitetsklasser kring medelvärdet för resp. delbransch samt hela branschen med två öppna klasser, där arbetsställen med en avvikelse på mer än 50 % från genomsnittet placerats.
Metallvaruindustrin
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1000-tal kr) för arbetsställen i olika storlekskasser år 1970. Delbransch
Verktygs- och redskapsind Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar Hushållsmetallindustri Hela metallindustrin
Arbetsställestorlek efter antal anställda
Samtliga
5-9
10-19
20-49
50-99
100-199 200-499 5 0 0 -
arbets. ställen
i
i
i Kan ej redovisas p.g.a. sekretesskäl.
456 Metallvaruindustrin
NO t~- O
cd ™
NO
ON
5 K 6 2
£ E •—' CO O
NO LO
(N H o\ (s' (£
E E t~~ >o ON r-
o
ca .a
u
E E CD
NO
CO i o
o
<^> "* f~" rfr ON" - H -^-
c^
.—1 NO C I r~-
rs|
y. C cd
E E NO l O m
M
i/)
co ON NO r~- O :
£ cd
.3
E E
•a-s
CO 00 r^ 00 r^
CD u,
r~-"<-T
X E
lO T»I N V l O v C J
.§£
JN L/->
o"oo" LO
OJ
D ge
Tf
.3 c ej
• t t ^ (N 0O (J\
"1-cf O oo"
pi
•a ™ -5
"CD
<u
ca
oj •ti
cd "öj
C c M
cd
3 Ä Q, £
rt
f>
bO C
ocd
^
" O O N i—i CO ( N NO — i
K E
cd
.a "o
CO NO r - *o • * i o C-- P~ NO -^1- Co" CN
^H
g :cd
t^
LO
. cd
ON" O "
r-"
CO NO O NO 00
CN —I rs" io"
ON
O
0O L O
LO
LO
ON
LO
O co"
0O CO O N N O CO
NO CO
OO ^ H
(N i-T
- H " LO"
vo
NO CO O
< I Q I<
(N 00 ^ H
C-» ON O
C
co
cd
>-•
SJ
•E M O u, —.
+-> - O
^^
o o o o
o
LO <—1 •—I LO LO
2 S2 2g <
60 cd -5 T3
I
V
o
o
I
+1 +1
i i i A o o o
VA
LO .-H ^ H
I
I
£ 4)
H 3 Jr 3 c« e j J2 .S °2 .g cd , 2
O
NO CN
4)
<~ £ •* • ,c
3 ^
c 1 f 1 £ -O
cd
4=
C
>>
C 3
Ö0:0 —< J2 " O °cd
£•§ •. C II
II
II
II
5 o
Metalharuindustrin 457
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 30 900 kr. Detta kan jämföras med genomsnittligt 33 000 kr för hela verkstadsindustrin samt 31 600 kr för industrin som helhet. Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt ca 8 % per år. Därmed låg ökningstakten i ungefärlig paritet med såväl verkstadsindustri- som industrigenomsnittet. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom metallvaruindustrin i stort sett densamma som inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till drygt tre femtedelar av lönekostnaden per anställd för förvaltningspersonalen. För de flesta industribranscher ligger detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit mycket stabil under perioden 1965-1970. Detta förhållande gäller för de flesta industribranscher. Mellan i tabell IV.I redovisade delbranscher var år 1970 variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd ca 2 000 kr. Av tabellen framgår vidare att löneskillnaderna mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna relativt väl överensstämmer med genomsnittet för hela metallvaruindustrin. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Metallvaruindustrin kan, liksom verkstadsindustrin som helhet, karaktäriseras som en bransch med högre lönekostnadsandelar än industrigenomsnittet. År 1970 utgjorde lönekostnaderna 3 5 % av saluvärdet, räknat som ett genomsnitt för hela branschen. Denna siffra kan jämföras med 28 % för industrin som helhet. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som kan sägas spegla kapitalintensiteten, uppgick samtidigt till 64 % mot 59 % för hela industrin. Lönekostnadsandelarna av såväl saluvärdet som förädlingsvärdet har genomsnittligt för branschen varit i stort sett oförändrade mellan 1965 och 1970. Som framgår av tabell IV.II föreligger stora skillnader i de genomsnitt-
1 Redovisade värden anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
458 Metallvaruindustrin
Tabell IV.I Lönekostnader inom metallvaruindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvalningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1965 1967
1965 1967
22,2 27,3 103 101
36,1 44,7 101 102
25,1 100
30,9 98
21,4 27,7 99 102
33,7 94
23,7 94
30,5 97
21,1 27,2 98 100
36,7 44,6 103 102
25,3 31,9 101 101
20,1 25,2 93 93
35,5 45,4 99 104
23,8 95
29,9 95
Hela metallvaruindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18,6 22,1 27,3 103 102 101
29,9 35,8 43,9 100 100 100
21,3 25,1 101 100
30,9 98
Verkstadsindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
19,3 22,6 28,1 107 105 104
30,7 36,2 44,4 102 101 102
22,6 26,8 33,0 107 107 104
Industrin som helhet - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25,1 31,6 100 100 100
Verktygs- och redskapsindustri - tkr/år - rel. lönekostnad* Metallförpackningsindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar - tkr/år - rel. lönekostnad Hushållsmetallvaruindustri - tkr/år - rel. lönekostnad
42,9 98
Anm.:.. = uppgifter föreligger ej. *Genomsnitt för hela industrin = 100.
Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lagoch avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5% för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
liga lönekostnadsandelarna mellan delbranscherna. Vidare framgår att relativt kraftiga svängningar i dessa relationstal förekommit. Inom några delbranscher kan en markant nedgång noteras i dessa andelar, vilket delvis speglar utslagningen av mindre lönsamma produktionsenheter. Detta gäller inte minst inom hushållsmetallvaruindustrin och inom verktygs- och redskapsindustrin. Inom sistnämnda delbransch har nedläggningarna främst gällt företag och arbetsställen med tillverkning av handverktyg och -redskap, för vilka efterfrågeutvecklingen varit ogynnsam. Samtidigt som de genomsnittliga lönekostnadsandelarna varierar mellan metallvaruindustrins delbranscher föreligger en påtaglig spridning i detta avseende mellan arbetsställena inom delbranscherna. För att belysa denna spridning har samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet (se diagram IV.I) visar att spridningen är mycket påtaglig vilket inte minst visar att
Metallvaruindusthn
SOU 1974:11 Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom metallvaruindustrin. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970
1965 1967
Verktygs- och redskapsindustri Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar Hushållsmetallvaruindustri
57 49
49 52
38 23
32 22
62 72
64 67
30 38
30 35
28 Metallvaruindustrin
66 Verkstadsindustrin
69 Industrin som helhet
70 59
Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
lönesummans (och ej heller lönekostnadens) andel av förädlingsvärdet ej låter sig beskrivas enbart med genomsnittsvärden. Tillgängligt material visar att spridningen i lönesummeandelar inom delbranscherna var mycket stor även för åren 1967-1969 samt 1971. Det bör tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt placerats i två öppna klasser, varför de ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom delbranschen hushållsmetallvaruindustri hade sju arbetsställen med tillsammans ca 200 anställda en lönesummeandel av förädlingsvärdet som översteg 83 % (år 1970). Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag erhålles en lönekostnad för dessa arbetsställen som motsvarar mer än 93 % av förädlingsvärdet.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererande prisförändringar på köpta insatsvaror. Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas stång, valstråd, profilstång, band, plåt samt halvfabrikat av aluminium, koppar och mässing. För metallvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 3 038 milj. kr, vilket motsvarade 41 % av produktionens saluvärde. Jämförelsevis kan nämnas att motsvarande andel inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet år 1970 uppgick till 46 % resp. 48 %.
460 Metallvaruindustrin
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln mot-
°/°
KVarnr:
30 Verktygs-och redskaps industri
773 anställda 15 arbetsställen
269 anställda 3 arbetsställen
Industri f ö r metalltråd, -nät, -linor och -kablar
20-
459 anställda 5 arbetsställen
"i
r
cjpJpfUfj
.jTipl [Hj| | - f l |JDJD
Hushål Ismetall voruindustri
378 anställda 7 arbetsställen
20 M
|_Janställda
3 5 40 45 50 55* T 60 65 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o
[Jj]]arbetsställen
+ genomsnitt för branschen
Kostnadsandelarna är något varierande för de olika delbranscherna (se tabell IV.III). Detta förhållande visar en påtaglig variation i förädlingsgraden inom olika delbranscher. Sålunda kan sägas att insatsvaror i exempelvis verktygs- och redskapsindustrin blir föremål för en betydligt mer långtgående bearbetning (kostnadsmässigt) än inom metallförpackningsindustrin.
Metallvaruindustrin
SOU 1974:11 Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
andel av saluvärdet (%) 1965 1967
Verktygs- och redskapsindustrin Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät -Uno: och kablar Hu sr.ållsmet allvaruindu stri Hela metallvaruindustrin Anm:..
= uppgift föreligger ej.
29 50
31 54
46 41
49 43
Metallvamindustrin
5 Regional struktur
De tre storstadslänen samt Södermanlands, Västmanlands och Jönköpings län svarade år 1970 för nära hälften av den totala sysselsättningen inom metallvaruindustrin. Inom dessa län fanns samtidigt 1 000 branscharbetsställen vilket motsvarade drygt hälften av samtliga branscharbetsställen i riket. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom metallvaruindustrin fördelades på de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970. Beträffande metallvaruindustrins delbranscher kan man i flera fall notera betydande olikheter i regional struktur. Exempelvis kan nämnas att verktygs- och redskapsindustrin är koncentrerad till Uppsala och Södermanlands län, medan tillverkning av metallförpackningar främst sker vid produktionsenheter inom Malmö- och Göteborgsregionerna. För några av delbranscherna är sysselsättningen starkt koncentrerad till ett fåtal kommunblock. Detta belyses i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10% av den totala sysselsättningen inom några av metallvaruindustrins delbranscher. Av tabellen framgår bl.a. att hälften av de anställda i metallförpackningsindustrin var verksamma vid arbetsställen inom Malmö och Lysekils kommunblock, där PLM är den dominerande tillverkaren. Vidare framgår att två femtedelar av de ca 3 800 anställda inom hushållsmetallvaruindustrin var verksamma i Västerås (Granges Essem) och Eskilstuna (AB Gense m.fl.) kommunblock. Det är i sammanhanget även av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av metallvaruindustrin. Kommunblockens beroende har här fomulerats som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka metallvaruindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
Metallvaruindusthn 463
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom metallvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Västmanlands
Södermanlands
Malmöhus
Jönköpings
Göteborgs o.Bohus
Älvsborqs
Östergötlands
Örebro
Kopparbergs
Skaraborgs
Uppsala
Kalmar
Värmlands
Hallands
—
T 1965
rJ
r>
-3"
in
to
r-
co
a>
Antal branschanstallda
Län '9™
Totala antalet branschanstallda 1965- 79 828 1970= 83 097
464 Metallvaruindusthn
-c
o"3
3 3
•£
T3
C o 7i
.fl
11 I ) V-c o •O J3
=2 2 5
å3 l3
„
o ul
< < Xi ^ > Tl> HI O •n
003 °"c3
c-3
a C 23 O
<
CT\ C-N
CQ £Q
O
• * o in r-~ o o\ O O N
00 O
O <*
CT\
(N —< r-f
•* ;§> &
c
«N UO Tf
00 - ^
VO vo VO
i o ON
13 6 c £
<<
•<*^oo r- as 5*
:c« 00
E £
M
on on
-C CQ
C C n) cl
J
uo (N m
o -o g
vo c"i
<N VO 00
r - (N en -H
£ "3 '?
12 E * •- . * 6 ?J
< U UQ
SO
O w h
Ti
O
Q D
3c
T3 ort C O-
3 E S o
5 «•§ D U
on O
UJ >
a
2 ca
•i ÖO
rt
•g" 13
5 '•C3
2 "3 ^ c
>
ca
*i
°s -3
E-*
« S u 0)
<->
53 .,-.
c -2 '> rt CD Xi
£ O
£ £ c °
O _ <D E
*
E
SOU
Metallvaruindustrin
1974:11
CQ
C
•a 2 2 •£3
o
S "2 s
c
ra O US £ CQ <u tu
c a<
CQ
3 P- S CQ 2 - ^
ocT < o U
CQ:S3
°3 ra O
2 CQ *^. 03 <^ - o <; UJ P <« < < ^ ca ats u i» < <d 3H « g J o g ? "ra &
CQ «5
Ö
! |
E ,5 < -
94l2fl8
.2: o « • * • 3 SJ
B & u
E
•§ g ri.
H
£3 >
•2 c
a> <u •a £ä oo s o * > C G CQ
CQ CQ U < < Z
:
2 :2 ca
c
:ra t n
111^ i s £^ < c°^ «°:UCQ
§£
£ 5 <^CQ E Cd ffi o <
4= CQ
S
c
E
ö
Ä
^3 SS « Ä
«a £ a "3H-* " S c/5 °* E °|<:-S E u u e a * B
c 3 1-1 2 ra C <U a S v no 3 rt S? C 3 TJ ^ CQ *o "3 *J O .5 o CQ IU fl % % ra S2 3 C ' 2 o w ca < pa i-H „ , J£ so 2 3 ^ * 0 3 ra '.*-> < w < C Q * ^ ra £3 CQ ^ < < b ty:
el 1-1
o
E c E'5
3 e | o
ra g
t*
C «> ra ^ <u > E ra M S 3 o to **
'ri *-•
r-<roio<N(N\£)OOOONO<Nr~^r^r-oo£j
t-> T J
2 ra T3 »ra C o, a C
g o
3|
^ ra C
•S 2 2
M ^ O m W O O O O O o o f i i n - - < t-- *£> u"> r-
33 §
~H <N
^ H -^-
CQ CQ CQ CQ CQ ^
,_
^
»ra
rj- t>l H »^
( N C—
S
*J «3 a i »-1 Ä 8 ^ 60 53 ra C JS *•* •O «
fcs£iizofc£:£2Dg§^N<
I -al rara C
rab ^ Uf
"rCa c
i) SO
O w c •a c V os :t9
s
1> W5
0 3 c
sä 0 3 43 H _c
ra ^ C 0 > ed 0 ra-0 ra 05 fi 0 b 0 £ •^ c (M
CA
> >>
2 •n
E E 0 U
•si«a O-d C S C l a ra CL
D
i
1-1
ra E E •-
ra
S :0
^ •*" jj< c ; j ^
=0 3 15
E "S
•E so ra 2 ^"iv-? E X) 2 3S OSra O a.s.'a ÖääÄéiö^ääaBfäSjasDäÄ o
c
c
_
^ «a
466 Metalharuindustrin
6 Värdeuppgifter redovisas i löpande priser. Med metallvaror avses varugrupper ingående i SITC 69.
Export och import
Jämfört med andra verkstadsindustribranscher kan metaUvaruindustrin som helhet karaktäriseras som en utpräglad hemmamarknadsindustri. Av den totala produktionen avsätts ungefär 80 % på den inhemska marknaden (år 1970) medan motsvarande andelar för de övriga verkstadsbranscherna ligger på 5 0 - 6 0 % . Samtidigt föreligger avsevärda skillnader i detta avseende för metallvaruindustrins olika produkter. Exempelvis kan nämnas att metallkonstruktioner, som huvudsakligen avsätts inom byggsektorn, uppvisar en mycket låg exportandel (ca 6 %) samtidigt som en väsentlig del av produktionen av utbytbara verktyg exporteras (ca 50 %). År 1970 exporterades metallvaror för värdemässigt 1 180 milj. kr vilket motsvarade ca 3 % av den totala industrivaruexporten och ca 9 % av den samlade exporten av verkstadsindustriprodukter (exkl. fartyg och båtar). ^ Under 1960-talet har exporten av metallvaror ökat med drygt 11 % per år, vilket innebär en tredubbling räknat över hela perioden. Som framgår av tabell VI.III har utvecklingen i detta avseende varit mycket olika för de enskilda produktgrupperna. Den procentuellt sett snabbaste export-
Tabell VM Export och import av metallvaror (löpande priser). Export
Import
1970 milj. kr.
exportandel
Årlig ökning (%)
1960/70 70/72
milj. kr.
(%) Metallvaror Verkstadsprodukter
Årlig ökning (%) importandel
1960/70 70/72
(%)
1 180
11,4
8,2
13^3
3,0_
13 978
14,1
12,3
12 443
11,1
5,4
Anm.: exportandel = e x p o _ inhemsk produktion important = imP°rt
inhemsk produktion - export + import verkstadsindustriprodukter räknas exkl. fartyg och båtar.
Metallvaruindusthn 467
SOU 1974:11 Tabell VI.II Export och import av metallvaruindustriprodukter fördelade på länderområden år 1970. Export från Sverige till EFTA EG Nordamerika Andel (%)
27 Övriga länder
S:a
10 Övriga länder
S:a
9 Import till Sverige från EFTA EG Nordamerika
Andel (%)
°
41 Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970. ökningen har inträffat för metallkonstruktioner för vilka exportvärdet år 1970 var tjugo gånger så stort som år 1960. Exportandelen för denna varugrupp är emellertid fortfarande relativt blygsam (ca 7 % år 1970). Importen av metallvaror har ökat något snabbare än exporten. Räknat på årsgenomsnitt har importen ökat med 13,3 % vilket innebär att den var tre och en halv gång så stor år 1970 jämfört med 1960. Om man ser till utvecklingen för enskilda produktgrupper kan den procentuellt sett snabbaste ökningen noteras för metallkonstruktioner, linor och kablar (ej el) samt för utbytbara verktyg. För den förstnämnda produktgruppen är emellertid importandelen fortfarande mycket låg (ca 5,7 % år 1970). Tabell VLII1 Förändringar av export, import och tillförsel av manufakturvaror mellan åren 1960 och 1970 (löpande priser). Exportandel (%)
Total förändring (%)
Metallkonstruktioner o delar härtill Cisterner, fat o tryckbehållare for transport el lagring Linor, kablar (ej el), delar o d av metall Spik, stift, skruv, bult o d Handverktyg och maskinverktyg Knivar, saxar, bestick Hushållsmetallvaror Andra bearbetade varor av oädla metaller
Impor t andel [%)
Import
Export
Tillförsel
1960 1970 1960 1970
2 000
27 Källa: SOU 1973:29; Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet.
Maskinindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 11358Mkr Produktionens saluvärde 6 145 Mkr Export (SITC 71) 4 903 Mkr Import (SITC 71) Produktionens förädlingsvärde 6 1 0 3 Mkr därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 60% 48 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 92tkr 128 406 st Antal anställda 60% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 1 177 st Antal företag därav storföretag 45 st Antal arbetsställen 1 300 st därav med 2 0 0 - 4 9 9 anställda 65 st 49 st 500anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 70% 33 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv41 % fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972:
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1971/72
7,8 13,7 11,9 7,7
6,9 11,8 9,1 10,9
5,4 5,7 0,7 7,6
7,1
12,3
11,6
1,4
- 4,0
10,0
10,1
0,6
7,9
löpande priser 565 Mkr
-
1968 års priser 556 Mkr
38%
38%
8,9%
9,0%
4 600 kr
4 500 kr
....
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Alfa-Laval AB, AB Bahco, Bolinder-Munktell AB, AB Electrolux, Facit AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, IBM Svenska AB, Stal-Laval Turbin AB, AB Svenska Fläktfabriken, AB Svenska Kullagerfabriken. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Stockholm, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Östergötlands län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Hallsberg Höör Enköping Vallentuna Karlskoga Strömstad Motala Sollentuna Hammarstrand Mariestad Åtvidaberg Nacka Storuman Arvika Finspång Botkyrka
Maskinindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 1.2
473 Branschbegreppet Användningsområden för maskinindustriprodukter
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 23 Företags- och arbetsställestruktur 2.4
Investeringsutveckling
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
4.7-3
476 477 477 478 480 483 483 400
400 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
493 Kapitel 5 Regional struktur
4QQ
Kapitel 6 Export och import
493 493 497
S04
Förteckning över tabeller 1.1 II.I II.II II.Ill II.IV II.V II.VI
Branschblandningen inom maskinindustrin år 1970 Maskinindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1969-1970 Utvecklingen 1960-1970 för större produktgrupper inom några delbranscher Personalsammansättning inom maskinindustrin år 1970 . . . Anställda inom maskinindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971 • Maskinindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) Maskinindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . .
475 478 479
482 483 486 486
472 Maskinindustrin
sou 1974:11 II.VII Delbranschernas storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . . 487 II.VIII Investeringar inom maskinindustrin 1965-1972 488 III.I Förädlingsvärde per anställd inom maskinindustrins delbranscher 4QQ III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser 49] III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser 492 IV.I Lönekostnader inom maskinindustrin 494 IV.II Lönekostnadsandelar inom maskinindustrin 496 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 497 V.I Regional sysselsättningsfördelning 502 V.II Regional sysselsättningskoncentration 503 VI.I Export och import av maskinprodukter 594 VI.II Export och import av maskinprodukter fördelade på länderområden år 1970 505 VI.III Export- och importutvecklingen 1960-1970 för större produktgrupper inom några delbranscher 506
Förteckning över diagram II.I ILII 11111
Produktionsvolymens utveckling inom maskinindustrin 1965-1973 Spridning i produktionsutveckling Sysselsättningsutvecklingen inom maskinindustrin 1 9 6 5 1973
II.IV III.I IV.I V.I
Spridning i sysselsättningsutveckling Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom maskindustrin 1965-1973 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
477 4g0
482 484 489
495 501
Maskinindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Maskinindustrin kan, liksom andra verkstadsindustribranscher, sägas ha en relativt heterogen karaktär. Detta återspeglas inte minst i den mångfald produkter som tillverkas inom branschen. För de olika maskinprodukterna föreligger väsentliga skillnader beträffande exempelvis produktionsteknik, produkternas användningsområden och marknadsstorlek. Till maskinindustrin räknas arbetsställen där den huvudsakliga verksamheten består av tillverkning av maskinkomponenter samt sammansättning av dessa till icke-elektriska maskiner och apparater. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom maskinindustrin samt ges exempel på produkter som tillverkas inom resp. delbransch.
SNl-kod1
Delbransch
Produkter
3822 Jordbruksmaskinindustri
38231 Industri för metallbearbetningsmaskiner
maskiner och redskap för jordens beredning eller odling, såsom plogar, harvar, gödselspridare, vältar, såmaskiner etc. maskiner och redskap för skörd, slätter, tröskning eller sortering såsom slättermaskiner, skördetröskor, potatisupptagare, hövändare, rensnings- och sorteringsmaskiner för spannmål, tröskverk mjölkningsmaskiner, mjölkseparatorer, traktorer för jordbruk konvertrar, gjutskänkar och gjutmaskiner för metallindustrin valsverk och valsar verktygsmaskiner för bearbetning av metall eller hårdmetall såsom svarvar, hyvelmaskiner, borrmaskiner, fräsmaskiner, slipoch polermaskiner, hammare och hejare, klipp- och stansmaskiner, pressar delar och tillbehör till verktygsmaskiner maskiner och apparater för svetsning, lödning, skärning eller ythärdning med gas
474 Maskinindustrin
SOU 1974:11 maskinverktyg för metallbearbetningsmaskiner såsom borrar, gängverktyg, filar, raspar, svarvstål gjutformar och likn. formar för metall eller hårdmetall 38232 38241
Industri för trä-, massaoch pappersbearbetningsmaskiner
verktygsmaskiner för bearbetning av trä, kork, ben, hårdgummi, styvplast el. likn. hårda ämnen såsom barkmaskiner, cirkeloch ramsågar, hyvelmaskiner, svarvar, limoch pressmaskiner motorsågar maskiner och apparater för framställning av kemisk pappersmassa såsom sulfit- och sulfatkokare maskiner och apparater för torkning, indunstning vid framställning av kemisk pappersmassa såsom luft-, cylinder- och vakuumtorkar maskiner och apparater för tillverkning eller efterbehandling av pappersmassa, papper eller papp såsom slip verk, tuggmaskiner för flisframställning, sorterverk, flisfångare, fiberfångare, papp- och pappersmaskiner, omrullningsapparater, ytlimningsmaskiner
38242 Industri för byggnadsoch mineralbrytningsmaskiner
maskindrivna vägvältar maskiner och apparater för grävning, schaktning, borrning och annat jord- eller bergarbete exempelvis grävmaskiner, djupborrningsmaskiner, motorväghyvlar, bulldozers pneumatiska handverktyg band traktorer maskiner och apparater för bearbetning av mineraliska ämnen såsom betong- och murbruksblandare, maskiner och apparater för krossning eller målning andra maskiner och mekaniska apparater och redskap för byggnads- och anläggningsverksamhet
3825 Kontors- och datamaskinindustri
automatiska datamaskiner, kassakontrollapparater, hålkortsmaskiner, elektroniska kalkylmaskiner, bokföringsmaskiner, vågar och skrivmaskiner
38291 Industri för hushållsapparater 2
kylskåp, frysskåp, frysboxar, diskmaskiner, tvättmaskiner, symaskiner, stryk- och pressmaskiner
38292 Reparationsverkstäder för maskiner
382991 Industri för lyftanordningar
maskiner och apparater för lyftning, lastning, lossning eller transport såsom lyftblock, domkrafter, vinschar och spel, traverskranar, person- och varuhissar truckar för verkstäder, lager, järnvägsstationer eller dylikt såsom drag-, kran-,
Maskinindustrin
382992 3821 ) 38249 1 382993 | 382999 J
Industri för vätskepumpar Övrig maskinindustri
staplings- och lyfttruckar periodiskt arbetande pumpar, rotationspumpar, centrifugalpumpar kul- och rullager, vev- och kamaxlar, lagerhus, kugghjul och andra mera generellt använda maskinelement, luftpumpar och luftkonditioneringsapparater, industri- och laboratorieugnar, brandsläckningsapparater, automater m.m.
1 Svensk näringsgrensindelning. Vissa hushållsapparater som t. ex. spisar, dammsugare, strykjärn räknas till elektroindustrin. 2
Många arbetsställen inom maskinindustrin innefattar även tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher samtidigt som arbetsställen, vilka hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar maskinindustriprodukter. Förekomsten av sådan branschblandning försämrar självfallet precisionsgraden hos branschfördelade data. Som framgår av tabell 1.1 består 87 % av den totala tillverkningen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av maskinprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel av den totala tillverkningen av maskinprodukter i riket (täckningsgrad). Resterande 12% av tillverkningen faller nästan helt på arbetsställen inom andra verkstadsindustribranscher. Branschblandningen är högst varierande mellan maskindustrins delbranscher. För exempelvis delbranscherna industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner samt industri för hushållsapparater kan noteras en relativt låg specialiseringsgrad. För sistnämnda delbransch beror sannolikt detta på att vid produktionsenheter med tillverkning av
Tabell I.I Branschblandningen inom maskinindustrin är 1970. Specialiceringsgrad (%) Hela maskinindustrin
Täckningsgrad (%)
87,3
i.2
87,6 82,8
87,7 71,4
84,7 69,6 92,8 68,6 77,8 77,6 79,3
78,6 57,7 86,7 91,0 51,4 85,2 83,0
Delbranscher: Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar
476 Maskinindustrin
SOU 1974:11 hushållsapparater även tillverkas den typ av hushållsapparater som statistiskt klassificeras till elektroindustrin. Om man ser till täckningsgraden för de olika delbranscherna befinns att denna är särskilt låg inom maskinreparationsverkstäderna, vilket förklaras av att reparationsverksamhet i mycket stor utsträckning sker i direkt anslutning till annan verksamhet. För att exemplifiera detta kan nämnas att många arbetsställen med mineralbrytningsverksamhet, tillverkning av pappersmassa etc. i direkt anslutning till den huvudsakliga verksamheten har egna reparationsfunktioner, som vid redovisning av branschdata i statistiksammanhang redovisas tillsammans med den övriga verksamheten.
1.2 Användningsområden för maskinindustriprodukter Som tidigare nämnts tillverkas inom branschen ett stort antal produkter avsedda för mycket varierande ändamål. 1 nedanstående tablå ges exempel på produkter för några användningsområden. Uppgifter föreligger ej om hur produktionen värdemässigt fördelas på olika användningsområden, men rent allmänt kan sägas att den största delen av produktionen har karaktären av investeringsvaror. Dessa utgörs av mer eller mindre avancerad maskinell utrustning och används inom i stort sett samtliga inudstribranscher och dessutom inom jord- och skogsbruk, byggnads- och anläggningsverksamhet samt delar av tjänstesektorn. Användningsområde
Produktexempel
Privatkonsumtion
Hushållsapparater såsom kylskåp, frysskåp, frysboxar, diskmaskiner, tvättmaskiner, symaskiner. Kul- och nillager, vev- och kamaxlar, lagerhus, kugghjul och andra maskinelement. Jordbruksmaskiner, metallbearbetningsmaskiner, trä-, massa- och pappersbearbrtningsmaskiner, maskiner för mineralbrytning, maskiner för byggnads- och anläggningsverksamhet, kontors- och datamaskiner, lyftanordningar, pumpar, textilmaskiner.
Insats i produktionssystemet Investeringar
Maskinindustrin
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala förädlingsvärdet inom maskinindustrin uppgick år 1970 till 6 103 milj. kr och svarade därmed för en tredjedel av verkstadsindustriproduktionen och 12 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandelar låg på ungefär samma nivå. Maskinindustrin är därmed den största branschen inom den svenska industrin. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom maskinindustrin med i genomsnitt 6,2 % per år mot 5,8 % för verkstadsindustrin och 5,0 % för hela industrisektorn. Om man ser till utvecklingen under hela 1960-talet kan konstateras att volymökningen legat på i genomsnitt 8 % per år vilket kan jämföras med 7,3 % för verkstadsindustrin och 6,1 % för hela industrisektorn. Under 1971 och 1972 uppgick produktionsökningen inom maskinindustrin till endast 1,1 % per år, vilket var drygt en procentenhet lägre än under konjunkturavmattningen 1 9 6 7 - 6 8 . Under 1973 beräknas produktionen inom branschen ha ökat med inte mindre än 14 %. För maskinindustrins delbranscher har studerats produktionsvolymutvecklingen under konjunkturuppgången 1969-1970 2 (se tabell II.I). Produktionsvolymen ökade relativt kraftig under dessa år. Detta speglar Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom maskinindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index
1965 ' 1966 ' 1967 ' 1968 ' - maskinindustrin
1969 • 1970 • ism
— — -—verkstadsindustrin
»rz
»u
— — — hela industrin
Om ej annat anges är produktionen mätt med förädlingsvärdet; förädlingsvärde och produktion används således som synonyma begrepp. 2 Uppgifter föreligger ej för längre period. En upp delning av branschen har gett en mycket stor övriggrupp, vilket beror på att industristatistiken inte möjliggör en mer långtgående Uppdelning.
478 Maskinindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.I Maskinindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscherår 1970 samt volymutvecklingen 1969-1970. Delbransch
Förädlingsvärde 1970 milj. kr
Jordbruksmaskinindustri Industri för me tallarbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Kontors- och datamaskinindustri Industri för hushållsapparater Reparationsverkstäder för maskiner Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar Övrig maskinindustri Hela maskinindustrin
Årlig volymökning (%) andel(? ») 1969-1970
7,0
1,1
5,5
18,2
4,8
15,3
284 587 400 258 633 199 2 687
4,7 9,6 6,6 4,2 10,4 3,3 43,9
4,0 17,9 9,2 8,7 8,4 12,2 7,7
6 103
100,0
9,1
branschföretagens utpräglade inriktning på tillverkning av investeringsvaror, vilket bl.a. medför att konjunkturvariationer ger kraftiga utslag på produktionen. Detta gäller i mycket hög grad delbranscherna industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner och industri för metallbearbetningsmaskiner. Konjunkturfasningen för dessa delar av maskinindustrin är dessutom sådan att en konjunkturförändring normalt slår igenom senare än inom andra mer konsumtionsvaruinriktade branscher. För exempelvis jordbruksmaskinindustrin utgör å andra sidan konjunkturläget inte annat än en förhållandevis marginell påverkansfaktor. För perioden 1960-1970 har studerats utvecklingen för värdemässigt större produktgrupper inom några av maskinindustrins delbranscher. 1960-talet har för flera produktgrupper inneburit en mycket svag utveckling medan andra expanderat kraftigt (se tabell II II). För exempelvis vissa jordbruksmaskiner har produktionen stagnerat eller gått tillbaka vilket inte minst sammanhänger med ökad importkonkurrens i kombination med en svag exportutveckling. Denna utvecklingsbild gäller främst senare delen av 1960-talet. Produktgrupper som expanderat kraftigt är bl. a. jordbrukstraktorer, motorsågar, diskmaskiner och lyftanordningar. Den expansiva utvecklingen för dessa produkter beror i flera fall på en snabb exportutveckling. 2.1.1 Spridning i
1 Förädlingsvärde i löpande priser.
produktionsutveckling1
Produktionsutvecklingen för maskinindustrin som helhet har varit väl hävdad under 1960-talet. SomframgaravtabellII.il har emellertid utvecklingen varit väsentligt olika produktgrupperna emellan. Det är även av intresse att se hur de enskilda delbranscharbetsställena förhållit sig inbördes i
Maskinindustrin
oo i n (N
r^
vo
co c-f
oo
—T VO I-H
Os
oo"
o oC
-
m o•—'
io r-
r- ^t ro r-f O o ' o"
—i
f S C» • *
•* o
i-H
(N O <N ro
O
rH
OO
r j - NO
Os
OO'NO
ro
i—i
•* 00
rO)
ro
r—
*
5 TO
^
s ijj e8 E 00
.S ö
c C g
a Cd
E
<D T3
"2 -o H :5 :S "2 O "^ "^ ° I
I
^1- o
O 00
ON
0O 00^ VD
ON
i n oo^
t-~" N O i n
oo
ro
ON
NO VO 0 0 O fS • * .-< r o
•
ON
»-i
(N rr- ON i-H 0 0
^
c3 M
&o
Ii iO
X5
£ 3 oE
-^
£
E
E E
6 3?j? "-o
^
«. a
3.»
i:
2 >
3 I in
ON
^H ON
00 ^H
o in i 1
1 O O ON O O O rH(NND rf
in in ON Tfr —i NO
•~ • fr Q ^ F <D
202 101901-
I
IO
u o
hi)
M «i •, 0 *y!
.5 E c X)
N
ID
rf
O
Ii
O
CM
^
rt
KO
KO
,g E
r^ —' S 3
&0
< N r—
N
r i
O ON —i > *
.s
NO
ir> i—i r r } - 0 0 —*
ON «-l
ON WO
NO
o .5
ro ^f"
^j- en
CD-<_ O NO
l O CTN^
TJ- i£> ON
•*
V
00 I "-1
°° f"! °\ ^°„ iO
"•"' ^ "*„ °1
00O;
i n i n <—i
r t ^i- Tt r00 00 00 00
in
O o
^ w .
^ o in in • * 0 00 00
o o r-
ON
^H
,-H
Tt
ro
ro
• * rl- • * 00 00 00 00
o
o
1 O
o o r o ^O ( N >n 00
^H O ' — < O O CN o H 0 O H H O *1" Tj00
<—1 i n O N • * *-* » H • * • * Tt 00 00 00
ON
ON
O O 00 00 ^H O
O O
O
r-J
00 00
o.
480 Maskinindustrin
SOU 1974:11 detta avseende. Denna spridning kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen har studerats för några delbranscher för vart och ett av åren under perioden 1968-1971. Härvid har varje arbetsställe inom resp. delbransch klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Beräkningsresultatet visar att spridningen kring den genomsnittliga utvecklingen inom resp. delbransch var påtaglig. I diagram II.II illustreras spridningen avseende produktionsförändringen 1969/70.' Arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i vardera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två öppna klasser och redovisas ej i diagrammet.
1 Genomsnittliga förändringar för resp. delbransch baseras på samt2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling liga arbetsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena Maskinindustrin svarar för inte mindre än en tredjedel av den totala baseras däremot på idensysselsättningen inom verkstadsindustrin. Motsvarande andel av den tiska arbetsställen. Detta totala industrisysselsättningen ligger på ca 14 %. Det innebär att drygt innebär att nedlagda och 128 000 personer är verksamma inom maskinindustrin (år 1970). nystartade arbetsställen ej ingår. Sysselsättningen inom branschen ökade med nära 3 700 personer
Diagram H.II Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70. Löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda år 1970.) 10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
% 40
3 Ordbruksmas kin industri
851 anställda 7 arbetsställen
Industri för metallbearbetninqsmoskiner 804 onställda 10 arbetsställen
Industri för t r ä - , massa- och pappersbearbetningsmaskiner
50-
40-]
557 anställda 6 arbetsställen
30 20H
-^m,
ij-ffTHipfli
-30 -25 -20 -15
0,6 ±0
i
i
r
55 60
Maskinindustrin 481
SOU 1974:11 o/ 0
I n d u s t r i f ö r byggnads- och mineralbrgtninqsmoskiner
30-
554 anställda 6 arbetsställen
20 10-
ma yn i ™
prlJ^
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
i—r
Kontors- och datamaskinindustri
1297 anställda 6 arbetsställen
953 anställda 2 arbetsställen
644 anställda 24 arbetsställen
1204 anställda 14 arbetsställen
Industri för vätskepumpar 10
420 anställda 3 arbetsställen
20-
110-
" J o "25 -20 -.5 -10 -5 ±0 •anställda
PJlfc
nJrl 5
l!P*Ts
•niHBi|
20 25 30 35 40 45 50 55 60
Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädlingsvärdet flflorbe+sställen + genomsnitt för branschen
mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970. Liksom inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet sjönk emellertid antalet anställda under lågkonjunkturåren 1967-1968. De kraftigaste årsvisa sysselsättningsvariationerna inträffade för maskinindustrin under 1968 ( - 3 , 2 % ) samt 1970 (6,0%). Konjunkturavmattningen under 1971
Maskinindustrin
Tabell II.III Personalsammansättning inom maskinindustrin år 1970. Personalkategori
Maskinindustrin antal
Verkstadsindustrin Hela industrin andel(%)
Kvinnor Män
17 953 14,0 110 453 128 406 86,0
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
87 415
68,1
40 991
128 406 31,9
andel(%) 16,6 83,4
100,0
andel(%) 22,3 77,7
100,0
69,9 100,0
100,0
73,2
30,1
100,0
26,8
100,0
innebar för maskinindustrin en sysselsättningsminskning på 1,4 %. Enligt preliminära uppgifter minskade antalet anställda inom branschen med ytterligare ca 4 % under 1972 samtidigt som den allmänna konjunkturbilden förbättrades avsevärt. Den förhållandevis kraftiga sysselsättningsminskningen kan i hög grad förklaras av branschens karaktär av investeringsvaruproducent, vilket medför en viss eftersläpning i en konjunkturuppgång. Under 1973 beräknas antalet anställda inom branschen ha ökat med ca 2 %. Antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas mellan 1965 och 1973 ha minskat med 1,7 % per år mot 1,9 % inom hela industrisektorn. För maskindustrins delbranscher har studerats sysselsättningsutvecklingen under åren 1 9 6 7 - 1 9 7 1 . Som framgår av tabell II.IV inträffade under denna period den kraftigaste sysselsättningsminskningen inom delbranschen industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner. Även produktionsvolymen utvecklades svagt för denna delbransch. Denna utveckling beror till stor del på den stagnation som gjort sig märkbar inom flera av delbranschens avnämarsektorer, framför allt byggnads- och anläggningsverksamheten. Under 1968 och 1971 minskade sysselsättningen för flertalet delbranscher, vilket får ses som ett resultat av konjunkturavmattningen. Diagram II.IH Sysselsättningsutvecklingen inom maskinindustrin 1965-1973 Index 1965 = 100. Anställda
'
'
™ maskinindustrin
'
'
-—•-verkstadsindustrin
'
'
— — —-hela
'
1973 industrin
Maskinindustrin
483 SOU 1974:11
Tabell II.1V Anställda inom maskinindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Anställda
Delbransch
1970 antal
andel (%)
Utveckling. Index 1967 100. 1968 1969 1970 1971
6,6
8 041
6,3
5 585
4,3
5 541
4,3
12 968 9 532 6 439 12 044 4 204 55 541
10,1
43,3
99 122 96 101 106 94
104 133 98 102 113 94
117 135 103 109 124 100
118 124 105 127 117 95
Hela maskinindustrin
128 406 100,0
2.2.1 Spridning i
sysselsättningsutveckling
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar Övrig maskinindustri
7,4 5,0 9,4 3,3
Som tidigare framgått är det ofta otillräckligt att beskriva utvecklingen inom en bransch eller delbransch i termer av genomsnittliga förändringstal. Samtidigt som genomsnittsvärden indikerar en viss utvecklingsbild för en bransch eller delbransch som helhet förekommer ofta väsentliga skillnader mellan olika företag och/eller produktionsenheter med i huvudsak samma produktionsinriktning. I diagram II.IV illustreras spridningen kring den genomsnittliga sysselsättningsförändringen 1969/70 inom några av maskinindustrins delbranscher 1 .
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Produktionens och sysselsättningens fördelning på olika företagsstorlekar ger ett mönster som mycket väl överensstämmer med mönstret för hela verkstadsindustrin och hela industrisektorn (se tabell II.V). Några av delbranscherna domineras dock kraftigt av ett fåtal större företag. Exempelvis kan nämnas att Volvos dotterbolag AB Bolinder-Munktell är den klart dominerande tillverkaren inom jordbruksmaskinindustrin. Bland de större tillverkarna av metallbearbetningsmaskiner kan nämnas SKF:s dotterbolag Lidköpings Mek. Verkstad AB. Tillverkningen av massa- och pappersbearbetningsmaskiner är till stor del koncentrerad till Karlstads Mek. Werkstad AB. Bland de större företagen inom industri for byggnads- och mineralbrytningsmaskiner kan nämnas Svedala-Arbrå AB,
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
484 Maskinindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda år 1970.) Jordbruksmaskinindus+ri
mo/„„° .-, , 10 °/o pa vertikalaxeln motsva rop:
851 anställda 7 arbetsställen
Iflrlrii . \lr
804 anställda 10 arbetsställen
Industri för t r ä - , massa- och pappersbearbetninqsmask nqsmaskiner
50 4030-
557 anställda 6 arbetsställen
2010 J M , m infmi
0 I n d u s t r i f ö r byqgnads- och mineralbrytningsmaskir
50 4030-
554 anställda 6 arbetsställen
20 IOH BBU
J^l>rfl|jl
~i
r
Kontors- och datamaskinindustr
30-
201297 anställda 6 arbetsställen
10-
, -flrpl -35
-30
-25
-20
-15
-10
-5
±0
Maskinindustrin
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
I n d u s t r i för hushollsapporater
953 anställda 2 arbetsställen
Reparationsverkstäder för maskiner
6AA anställda 24 arbetsställen
i
r
, ^ ^ 1 ^
r-mnr-u^ 5,6
Industri för lyftanordninqar
I 204 anställda IA arbetsställen
A20 anställda 3 arbetsställen
i—i -35
-30
Q anställda
-25
-20
r
-15 -10 - 5 ±0 5 10 15 20 25 Procentuell f ö r ä n d r i n q av sysselsättningen
|]J|] arbetsställen
35 A0
f genomsnitt för branschen
AB Vibroverken och Atlas Copco AB. AB Electrolux samt Husqvarna Vapenfabriks AB är de största tillverkarna av hushållsapparater. Bland de större tillverkarna av lyftanordningar och vätskepumpar kan nämnas Linden-Alimak AB respektive Stenberg-Flygt AB (ITT-koncernen). Även arbetsställestrukturen inom maskinindustrin kan karaktäriseras
486 Maskinindustrin
••a 5
.29 § 3? w>
c "O ••o
"9 —>
•a §
>S
oo LO r-- o
o
>
(N
•5*£ : rt 73
.
Vi
C
^
a c
&.s £?t
'l-i "P
oo v o N
^
gig I § •g-g S5
f o ^ t c-^ r s r t ^ t oo r f en ON
T3
>. ™ t« ^2 /-«.
.§ s -3 3 S
CM r o co" -rf 00 CM
•3 c O
S^
t— VO —i VO
<N f S (N - ( r o r o oo VO wT r~" —*—<—< r-< r o
S s£
O vo • * « 0 \ \ t (NfS O r o t~» r o o> ON I-~
£
O
CM p -
ci
oo
c ^ E J2
<-H VO
O r o o Ci ci ON —i CM r o TJ-
EJ2
<i22
t
oo O
O
00 S *&
3„ C T3 oo oo i o vo r o rN i/o vo rN CM ON CM
Oil r3
O
:0
U.
n M
i2-S5i2
g
oo S < H M
C/D
d
Os ON Ov Ov ^J" ON ON ON - H r j - ON I I I I I
io o o o o >/-> o o o CM lO
O
Maskinindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.VII Delbranschernas storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) - Procentuell fördelning av de anställda på olika arbetsställestorlekar. Delbransch
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnadsoch mineralbrytningsmaskiner Datamaskin- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar Övrig maskinindustri Maskinindustrin sammantagen
Arbetställestörlek efter antal anställda 5^49
50-199 200-499 500-999 1000-
S:a
11,3
14,7
18,4
16,1
39,5
100,0
14,9
33,6
16,7
34,8
-
100,0
13,9
28,0
18,2
10,6
29,3
100,0
13,6
16,7
41,3
28,4
-
100,0
3,5
12,3
12,1
8,9
63,2
100,0
1,5
9,1
19,9
8,1
61,4
100,0
55,0
25,4
3,2
-
16,4
100,0
16,2
28,9
25,4
29,5
-
100,0
7,8 12,4
15,1 15,8
37,3 11,2
39,8 10,5
50,1
100,0 100,0
13,2
18,2
16,2
15,1
37,3
100,0
som genomsnittlig för verkstadsindustrin medan den något avviker från genomsnittet för hela industrisektorn (se tabell II.VI). Strukturen är emellertid i detta avseende varierande för maskinindustrins delbranscher (se tabell II.VII). För exempelvis delbranscherna datamaskin- och kontorsmaskinindustri samt industri för hushållsapparater kan noteras en mycket stark produktions- och sysselsättningskoncentration till de största produktionsenheterna medan det omvända gäller för exempelvis maskinreparationsverkstäder. Under perioden 1965-1970 har antalet produktionsenheter inom maskinindustrin varierat något mellan olika år. Tillgängligt empiriskt material tyder inte på någon trendmässig förändring i detta avseende. Vid en jämförelse mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 kan noteras ett i stort sett oförändrat antal arbetsställen. Inte heller för delbranscherna för vilka uppgifter om antal arbetsställen föreligger från år 1967 - har arbetsställebeståndet förändrats nämnvärt. Delbranschen industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner utgör dock ett undantag. Inom denna del av maskinindustrin minskade antalet arbetsställen successivt, från 84 st år 1967 till 60 st år 1970, samtidigt som sysselsättningen sjönk med ca 1 500 personer ( - 2 2 %). Det är främst de mindre produktionsenheterna som minskat i antal medan sysselsättningsnedgången skett vid såväl stora som små arbetsställen. Denna utveckling kan till stor del förklaras av den överkapacitet för tillverkningen av entreprenadmaskiner som uppstod mot slutet av 60-talet.
488 Maskinindustrin
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom maskinindustrin uppgår till i genomsnitt drygt 90 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet ligger på i genomsnitt ca 80 000 kr resp. ca 110 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom verkstadsindustrin och industrin som helhet finns 38 % resp. 12 % inom maskinindustrin. Motsvarande sysselsättningsandelar uppgår samtidigt till 33 % resp. 14 % (år 1970). Under perioden 1 9 6 5 - 1 9 7 2 ' har inom maskinindustrin investerats totalt 4 448 milj. kr (mätt i 1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 556 milj. kr. Drygt 3 0 % av verkstadsindustrins och ca 9 % av hela industrins investeringar har därmed fallit på maskinindustrin. Investeringsvolymen per anställd har uppgått till 4 500 kr per år och därmed legat i ungefärlig nivå med verkstadsindustrigenomsnittet.
Tabell II.VIII Investeringar inom maskinindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Maskinindustrin
Verkstadsindustrin
Hela industrin
6 199
4 500
4 700
6 800
137 136 109 130 131 134 124 129
125 118 102 122 135 159 148 130
110 112 108 117 122 125 129 118
102 532
111 Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100)
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966- 1972
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 1
Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
Kapitalintensitet (tkrår 1970)
Maskinindustrin
3 Arbetsproduktivitet *
Mellan 1965 och 1970 ökade den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom maskinindustrin med 5,6 % per år (mätt i 1968 års priser). Därmed var produktivitetsökningen något högre än för hela verkstadsindustrin (4,9 %) och hela industrisektorn (5,4 %). Under åren 1971-1973
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom maskinindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
Produktionsvolym per timme
'
'
— maskinindustrin
'
'
'
. . . . . . verkstadsindustrin
«••
'
— helo industrin
Arbetsproduktivitet: förädlingsvärde per anställd respektive per timme
Maskinindustrin
SOU 1974:11 beräknas produktionsvolymen per anställd inom maskinindustrin ha ökat med igenomsnitt drygt 6 % per år. Räknat per arbetad timme har under perioden 1965-1973 produktivitetsökningen uppgått till i genomsnitt 7,7 % mot ca 6,5 % inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet. För maskinindustrin som helhet uppgick år 1970 det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd till 47 500 kr. Detta kan jämföras med 47 000 kr för verkstadsindustrin samt 53 100 kr för hela industrisektorn. Beräknat på genomsnittsvärden, varierar förädlingsvärdet per anställd påtagligt mellan delbranscherna (se tabell III.I). År 1970 uppgick variationsbredden till 12 500 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de olika delbranscherna. Skillnaderna i arbetsproduktivitet beror väsentligen på olikheter i kapitalintensitet. Det är svårt att utskilja några klara samband mellan storlek och förädlingsvärde per anställd (se tabell IH.II). Heterogeniteten är påtaglig mellan såväl genomsnittsvärden för olika storleksklasser inom resp. delbransch som genomsnittsvärdena för olika delbranscher inom resp. storleksklass. Variationerna beror huvudsakligen på olika insatskombinationer av arbetskraft och realkapital, men även andra faktorer spelar in exempelvis åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation etc. I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas på arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från den genomsnittliga arbetsproduktiviteten. Som framgår av tabellen låg år 1970 medianvärdet för arbetsproduktiviteten klart under medelvärdet. Inom maskinindustrin hade sålunda inemot tre femtedelar av samtliga arbetsställen, med samma andel av sysselsättningen, en arbetsproduktivitet som understeg branschgenomsnittet. Medianvärdets avvikelse från medelvärdet var emellertid än mer påtagligt för hela verkstadssektorn och industrin som helhet.
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom maskinindustrins delbranscher Delbransch
genomsnitt
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar Övrig maskinindustri
50 ioo kr 41 800 kr 52 200 kr 51 200 kr 45 200 kr 42 000 kr 40 100 kr 52 600 kr 47 300 kr 4g 400 kr
Hela maskinindustrin
47 500 kr
Maskinindustrin
491 Tabell 111.11 Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1000-tal kronor) för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970. Delbransch
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbctningsmaskiner Industri för trä-, massaoch pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och m ineralbry tningsmaskiner Data- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar Hela maskinindustrin
Arbel sställestorlek efter antal anställda
Samtliga arbetsställen
5-9
10-19
20-49
50-99
100- -199 200--499 5 0 0 -
i
i
-
42 40
i
i
43 51
53 36
51 48
55 56
57 50
i
i
53 47
48 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
492 Maskinindustrin MJU 1974:11
<N r o r o ON 0O « 3 C it) "a - G
g .6 E E «—> o o i o rN >/-)
<*
'B o.
S.S E E
> tS.S t
E oo ON TJ- r o CN * :0
3 C
c o c >o 3 c
S.s
wo r
S.S s
E E 33
o
8 E <D "O ' t
33 .S t
<0 rN rfr —i 00
oo •* vo" oo" —r ^ H
•^-
_
_
-o o
O) c3 "O ' C
r o ON oo rN rO oo" VO r o
> ts.s s {&
.*£
.5 •i 3 C
&
3 C
r~ rN ON r o
M3 \0 oo"o"
o E
_ «
rN r- O • * rN
EC J 2
9-1 P
tS
~ "O -3 .S
ON ON TJ-
O
> ts.s ts
« -o 'C
S 3 3 <u *-i *-' .ti
^ ON ON r o i—i oo t-»" <-T ON" r-"
rN TJoo" vo"
ge£
o o o o o
"o c • * £ C 33
Vi
•r o T3
I S 2^ 60 D - S i
rt
E
§S
t
<
C
£ °
r^
• O - H •—I IT)
i
o o o 1/-)
rt
I I
K-)
IA ^
+1 +1
VA
^
4 Maskinindustrin
493 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad per anställd Inom industrin som helhet var år 1970 lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31 600 kr. Inom maskinindustrin uppgick den till 33 200 kr dvs. 5 % över industrigenomsnittet. Även jämfört med genomsnittet för verkstadssektorn låg maskinindustrin i detta avseende något högre. Mellan 1965 och 1970 steg lönekostnaden per anställd inom maskinindustrin med i genomsnitt 7,9 % per år mot 8,4 % för hela industrin. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom maskinindustrin genomsnittligt ungefär lika stor som inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 6 4 % av lönekostnaden per anställd för förvaltningspersonalen. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,5 5 och 0,65. I sammanhanget kan noteras att lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän varit tämligen stabil mellan 1965 och 1970. Detta förhållande galler de flesta industribranscher. Mellan de i tabell IV.I redovisade delbranscherna var år 1970 variationsbredden ca 2 800 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd. Av tabellen framgår vidare att löneskillnaderna mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna relativt väl överensstämde med genomsnittet för hela maskinindustrin. 4.1.2
Lönekostnadsandelar
Maskinindustrin kan karaktäriseras som en bransch med genomsnittligt högre lönekostnadsandelar än hela industrisektorn. För maskinindustrin uppgick år 1970 lönekostnadernas andel av förädlingsvärde och saluvärde till 70 % resp. 38 %, medan motsvarande andelar för hela industrin var 59 % resp. 28 %. Mellan 1965 och 1970 ökade för hela industrin såväl lönekostnaderna som förädlingsvärdet med i genomsnitt ca 8 % per år, vilket innebar en över perioden oförändrad lönekostnadsandel av förädlingsvärdet. För maskinindustrin ökade emellertid lönekostnaderna något snabbare än förädlingsvärdet, vilket resulterade i att lönekostnadsandelen steg med ett par procentenheter. Vissa skillnader i lönekostnadsandelarna föreligger mellan maskin-
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
494 Maskinindustrin
Tabell IV.I Lönekostnader inom maskinindustrin. Delbransch
Genomsnittlig lönekostnad per
Jordbruksmaskinindustri - tkr/år - rel. lönekostnad 1 Industri för metallbearbetningsmaskiner - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner - tkr/år - rel. lönekostnad Data- och kontorsmaskinindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för hushållsapparater - tkr/år - rel. lönekostnad Maskinreparationsverkstäder - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för lyftanordningar - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för vätskepumpar - tkr/år - rel. lönekostnad
arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1967 1970
21,2 98
31,0 98
26,2 97
32,5 91
42,4 97
24,9 99
22 ,7 27,4 105 101
36,3 102
43,2 99
26,6 32,0 106 101
22,2 27,4 103 101
37,4 45,7 105 105
27,5 33,6 110 106
22,2 27,8 103 103
36,4 45,1 102 103
27.0 33,8 108 107
21.1 27,4 98 101
34,3 96
43,3 99
24,9 32,2 99 102
22.2 27,4 103 101
35.0 46,0 98 105
26.1 32,5 104 103
23,9 29,5 111 109
34,7 97
42,6 97
25,8 31,9 103 101
22,4 28,4 104 105
34.1 96
42,7 98
25.7 32,4 102 103
22,0 27,4 102 101
36,0 44,6 101 102
26.8 33,8 107 107
Hela maskinindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
19,4 22,5 28,1 107 104 104
30,4 35,9 44,1 101 101 101
22,7 26,8 33,2 108 107 105
Verkstadsindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
19,3 22,6 28,1 107 105 104
30,7 36,2 44,4 102 101 102
22,6 26,8 33,0 107 107 104
Industrin som helhet - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25,1 31,6 100 100 100
Anm.: • = uppgifter föreligger ej. 1
Genomsnittet för hela industrin = 100.
industrins delbranscher (se tabell IV.II). Detta förhållande är naturligt med t a n k e på olikheterna i p r o d u k t i o n s t e k n i k i n o m olika delar av branschen. Maskinreparationsverkstäder uppvisar inte o v ä n t a t de högsta l ö n e k o s t n a d s a n d e l a r n a . D e n n a delbransch har en relativt låg kapitalintensitet varför de höga andelarna kan förklaras e n b a r t av d e t t a förhållande.
Maskinindustrin
495 Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes löneandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln för resp. delbransch anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikaiaxeln m o t svarar:
D ordbruksmaskinindustri
851 a n s t ä l l d a 7 arbetsställen
I n d u s t r i för metallbearbetninqsmaskiner
i
r
804 a n s t ä l l d a 10 arbetsställen
r-i r l lHnl lirillTfr-mr^r^
I n d u s t r i for t r ä - , massa- och pappersbearbetninqsmaskiner
557 a n s t ä l l d a 6 arbetsställen
554 a n s t ä l l d a 6 arbetsställen
1297 a n s t ä l l d a 6 arbetsställen
I n d u s t r i f ö r hushållsapparater 40-. 30953 a n s t ä l l d a 2 arbetsställen
1 30
1 35
1 40
nm
-
l r l x =T
50 I
55 TTf
__mr rW ^lrrn—p i i i i 1 60
f67,o' '70
496 Maskinindustrin
10 °/o på vertikaiaxeln motsvarar: 644 a n s t ä l l d a 24 arbetsställen
Reparationsverkstäder för maskiner
10-
T
T
1 R r t n r ii l l rllll^ Thnnrn-innM™! DDL
"I
I
Industri för lyftonordningar I 204 anställda 14 arbetsställen
1 iHniUnl "I0 +r nnnnri ' '
mrnHnHI Ml ni llllll
JZH
'53,01 1
i
r
Industri för vätskepumpor
420 a n s t ä l l d a 3 arbetsställen
35 LJanställda
40 45 50 55 60 65 70 75 Länesummans andel av f ö r ä d l i n g s v ä r d e t , °/o jjj]arbetsställen
i
i
f genomsnitt för branschen
Tabell IV.I! Lönekostnadsandelar inom maskinindustrin. Delbransch
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 1967 1970
1965 1967 1970
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskinindustri Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar
69 72 68 82 62 68
66 71 77 79 62 71
35 40 34 53 33 37
33 42 36 53 33 40
38 Hela maskinindustrin
70 Vekstadsindustrin
35 Industrin som helhet
28 Anm.: •• = uppgifter föreligger ej.
Maskinindustrin
497 Samtidigt som de genomsnittliga lönekostnadsandelarna varierar mellan maskinindustrins delbranscher föreligger en påtaglig spridning i detta avseende mellan arbetsställena inom resp. delbransch. Denna spridning har studerats för åren 1 9 6 7 - 1 9 7 1 , varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans 1 andel av förädlingsvärdet. Spridningen illustreras i diagram IV.l avseende år 1970. Även för övriga år har spridningen varit påtaglig.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror. För maskinindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 4 653 milj. kr, vilket motsvarade 41 % av produktionens saluvärde. Denna andel har varit relativt stabil mellan 1965 och 1970. Jämförelsevis kan nämnas att motsvarande andel inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet år 1970 uppgick till 46 % resp. 48 %. Vid en jämförelse mellan maskinindustrins delbranscher kan för år 1970 konstateras en variationsbredd på 20 procentenheter mellan högsta och lägsta kostnadsandel. Naturligt nog noteras den lägsta andelen för maskinreparationsverkstäder (31 %) där lönerna är den tunga kostnads-
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
Andel av saluvärdet 1965 1967 1970
Jordbruksmaskinindustri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskiner Industri för hushållsapparater Maskinreparationsverkstäder Industri för lyftanordningar Industri för vätskepumpar
41 30
42 37
46 41 47 32 43 43
45 39 51 31 41 39
Maskinindustrin sammantagen
41 Verkstadsindustrin
46 Hela industrin
48 Anm.: .. = uppgifter föreligger ej. 32
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
498 Maskinindustrin
SOU 1974:11 posten. Den till synes ogynnsamma kostnadsandelsutvecklingen inom delbranschen industri för metallbearbetningsmaskiner är sannolikt ett resultat av att produktionen gått i riktning mot mera avancerade maskiner - t.ex. numeriskt styrda verktygsmaskiner - vilket medfört att tillverkarna i ökad utsträckning kommit att köpa komponenter från andra företag. När kostnaderna för råvaror och halvfabrikat successivt kommit att utgöra en växande andel av saluvärdet har parallellt härmed lönekostnadsandelen fallit, ( - 6 procentenheter 1967-1970).
Maskinindustrin
5 Regional struktur
Av det totala antalet anställda inom maskinindustrin sysselsattes år 1970 över hälften eller drygt 65 000 personer i Stockholms, Östergötlands, Örebro, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Dessa län hade tillsammans 585 arbetsställen inom branschen. Samtidigt hade de branschsysselsättningsmässigt fem minsta länen tillsammans knappt 5 % av de branschanställda fördelade på 87 arbetsställen. Återstående 45 % av branschens anställda var relativt jämnt fördelade på övriga fjorton län, vilkas andelar varierade mellan två och sex procent. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom maskinindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. Beträffande maskinindustrins delbranscher förekommer i flera fall en påtaglig sysselsättningskoncentration till ett fåtal län och/eller kommunblock. För att belysa detta redovisas i tabell V.I län och kommunblock som år 1970 svarade för minst en tiondel av den totala sysselsättningen inom resp. delbransch. Av tabellen framgår att jordbruksmaskinindustrin uppvisar den största sysselsättningskoncentrationen till ett enda kommuablock. Inte mindre än 44 % av branschens totala sysselsättning fanns inom Eskilstuna kommunblock, där AB Bolinder-Munktell klart dominerade. Samtidigt kan noteras att av det totala antalet industrianställda inom detta kommunblock sysselsattes drygt en femtedel inom denna delbransch. Inom delbranschen industri för metallbearbetningsmaskiner svarade tre län för 37 % av sysselsättningen. Två kommunblock inom dessa län, nämligen Halmstad och Lidköping svarade för drygt en femtedel av den totala delbranschsysselsättningen. Av det totala antalet industrisysselsatta inom Lidköpings kommunblock var en femtedel anställda inom branschen - huvudsakligen vid Lidköpings Mek. Verkstads AB. Industriarbetsställen med huvudsaklig inriktning på tillverkning av tra-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner var sysselsättningsmässrgt koncentrerade till tre län med tillsammans över 6 0 % av den totala delbranschsysselsättningen. Bland de större företagen inom delbranschen kan nämnas AB Karlstads Mek. Werkstad i Karlstad och Sunds AB i Sundsvall. Nämnda orter svarade för över 40 % av det totala antalet delbranschanställda. Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner uppvisar en icke obetydlig koncentration till Malmöhus lan, dar Landskrona och Malmö kommunblock svarade för en tredjedel av totala delbranschsysselsättningen. Stora företag inom denna delbransch ar
500 Maskinindustrin
SOU 1974:11 Svedala-Arbrå AB i Svedala (Malmö kommunblock), Åkermans Verkstads AB i Eslöv, Atlas Copco AB i bl.a. Stockholm, Örebro och Skara. AB Kockum-Landsverk i Landskrona, som år 1970 var ett av de större företagen inom delbranschen, avyttrades år 1972 till Åkerman och upphörde vid årsskiftet 1972/73 med grävmaskintillverkningen. Beträffande kontors- och datamaskinindustri var inte mindre än 80 % av den totala sysselsättningen koncentrerad till fyra län, varav Stockholms län svarade för inemot hälften. Bland företagen inom delbranschen dominerade Facit med produktionsenheter i bl.a. Malmö, Göteborg och Strömstad. Inom flera kommunblock dominerades den industriella verksamheten mycket kraftigt av Facit. Exempelvis kan nämnas Strömstad där AB Original-Odhner svarade för inemot hälften av den totala industrisysselsättningen samt Åtvidabergs kommunblock där motsvarande andel för Facit var ungefär lika stor. För hushållsapparatindustrin förelåg en koncentration av tillverkningen till Motala och Mariestad (AB Electrolux) samt Jönköpings kommunblock (Husqvarna Vapenfabriks AB). Dessa tre kommunblock svarade för drygt 60 % av totala antalet delbranschanställda i riket. Hushållsapparatindustrin svarade samtidigt för en stor del av den totala industrisysselsättningen inom vissa kommunblock; denna andel uppgick i exempelvis Mariestads kommunblock till 38 %, i Helsingborgs kommunblock till 30 % och lika mycket i Ödeshögs kommunblock. Beträffande industrin för vätskepumpar var år 1970 över 3 000 personer, motsvarande tre fjärdedelar av det totala antalet delbranschanställda, verksamma inom fem kommunblock, av vilka Emmaboda svarade för den största andelen (21%). Inom detta kommunblock arbetade närmare en tredjedel av samtliga industrianställda vid pumpföretaget Stenberg-Flygt AB i Lindas.
Maskinindustrin
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom maskinindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Malmöhus
Göteborgs o. Bohus
Örebro
Östergötlands
Södermanlands
Jönköpings
Värmlands
Västernorrlands
Skaraborgs
Kalmar
Västmanlands
Kronobergs
Gävleborgs
Kristianstads
Antal
Lan
a
bronschanställda
Totala antalet branschanstallda
'"O
1965 = 124732 1970 = 128 295
Maskinindustrin
pa
<
„ S3 oca
^
ed
aj
:ca +->
>| o 0
a
f,
m <
o- c :
.*
tn x :
OJ gg
ca < ! pa 'ee'"" • J oca < % « 3 A ' i ca JS <
•O
S T3 VD S •£ ^ t? PQ
S
1-3 O, X :
PQ .
o
w *-• u »5 •S ca -c H ^
K £ OO
S3 3
ca ca £> 2
H
.-,
r o TJ- •—i m -fr O r^ oo ON
Ii
-t-* »5
v 1 g ,£ ? §>
o c
^ i t r^ M o O - n m o t ^ M r~ \ o ON oo r- oo
T3 - o
g oa <u
IH C/M •—
9 3 > 5 13
< •C
c •~ M
>
o «.Si2 t« 5} I s „ . *
- c a ^ 6 2 -S £? c
u
C . oa §» Ä O O :c8 o-, O W s oa i l a « 2 3 Soo O< oo < 00 ca > ca t , m oa pa < 00 i—1 s oo u, oa < < < X < H oo
O
OO . S
JS
— ^x! _J
<
c J3 § . § s 2 3 £ -å .11 60 CJ
o "*
C
T3-0
<
x; o o pa
3 ° • j n,C "c M i l xi S CD * c3
"O c/l
3 =2 13 aq "S s 5 Ö.S S3
<
<"^-.^ <~°
«^°s < ej c
S
m
oo
£ä *± 60
ca .22
E
o
:0
£
•£
B
60 pa
I** !2
pa"|>
b o .s 3 c b CJ
O
« § :§ £ m <
V O O W M O I/O O —i O i O O O M
oo >-, oo
<
O vo r o vo i—i vo -fr -^- 00 00
I
I
13 F~ rt
C
^
,"iN -fr o >—< -fr —< —H
i » <t O n o\ i o o - H c o ' i o d ^ t I t O H H H ( N H
-fr |
r n —i r o vo -fr
•B pa
-fr «-i Ö" o " oT
I 2
- H r t rt M
:ca o o
-I
cj ca B oo
E ca CL 3
ca B "2 ÖO B ~* ca • « 2 « :a J2 c °
•~ c M -X " 3 T3 co ca . a
60_ T)
ca
S
it M to JS
ta
o
•g
to co • "
g
•5 « o C 3
T!
— "2 "2 £ o i4 oo _l S oo
S
-fr -fr >/"> VD f - \0 m o * o i N o o t n oo oo o <—i as oo en
r^ >o i o O
g
11 o . g S3 o l S'<->S oo
.3
r~ (N
ON i-<
VO CN i—i ( N l O T t oo m i-T o r t oo' CN m i—i i—i
o Sb-S o x: S ° " 2 -n
Ad oo
2 3 .g g "ca oo aa i-, w s
_,,_, ^ VO
CN CN OO T t VO T t ^ <-i O t-- 00 00 •"fr r - O oo m —< ( S rH ( S (N rt rt
g SS
CJ
-l »o VO r~ -
1—<
LC)
^
-fr
- ^ <0 ON_ O^ -H
o
i—i
- f r ON VO —l 0 0 ON
m vo ON
i—i r»T m" f T
o" o ' —T
•a ^ ' ~' c 0) ca •o 3
,3 -o .SS B
- ^ (N (N
«O3 ca ed
B 60^
.
ca Ä
j/1
o c£"2 g x> ca ca
S3 « 2 5 g .22 g :Q
ca ^
02 -5 uc •a) CuX) >-. t/1
60 C
C
—
60 _5
^J ' ö o "o
:ca :ca :ca ca
CO
rt :0 tS .g J2 O S O O i-> oo oo
C
v=
"
to
1 BS s o
r3 + J
:0 O ca :ca
so zs> cd ca
c 32
r 3J
22 60 g 3 M c ca
cj
g -° 2£ •P -2 o^
i-<
ed
•*= -^ "^ ca
.3 B
a o
-a o
3 '3 5
60 3
*J
H ca pa i
i4
-^ ca
s--r di
o. 22 .5 E c « o ca o g O i E A g o CA M C3 C •O M A ca 3 n
.T!
g|-e g a 3
oo X oo > > > S
c«
t« - a
§
c
g 3
a, CJ
<*i
>>
i-l
:c8
>
0 ^ cam
E
PÄ E
?
0 A! CJ
C : ta 0 x
Maskinindustrin
© rf
•a E t» CL,
B '3 aa « w < pa "V 60 O <
.o 3
H
te
c
.£
T3
:ra &o
SS
«2 < i
il
•Q "Q 2
j . s g,-a wo —5 pa •a :0 M 9 .S .3 o
> :Q 'G B "o "o o Ti
X O pa pa pa pa pa T: Sa pa pa a rapa pa o pa pa pa CO < < w <<< < < < < < < tu
H 0
»ra
c
u
ra ^
•3 >
^
« ^ -.
3 Eb
O H N iO O» O f ^ ^ ^ N ^ I "^ " l ^ • t d n d o o r J v o d o V ^ O o o h <N
E
*-' "3 .22 C ii 3 = °£ ora •3
_ •C E
•a c (fl <u pa -g CJ « 00 S ra
c
„ra 15
^ ä •* •a "K fi< C <.
S2 (fl C3 Ui
O,-O (« =a
T f N N U 1 H O O f O V O V ) 5 \ O O O O N O .—i u-i <N • * r - <N in N N N O
+J ra •rt CJ M *^
.SP ra ra B .0 S
5 3 m f f l S m C u u a S O B i M H H £} <~> S -s
ra E ä Gfl
1s
C
00*5 **• :«
S
_
O
• (fl ~ (fl 'C
•il H .5
sa •n, 0 cd i2
o o
IE
E o Ut
ra ra
C c 3 3 ac >> BO C C cd ^ <D 60 <L> O) - -C C 3 — ra o ra o g. — « °« > oo
BJ
60 ^52 ^ra v; ra 5 o
M
B .g M „
Ii ra 2
X oo
- ^«
504 Maskinindustrin
6 Export och import1
En m y c k e t stor de] av den inhemska tillverkningen avsatts på u t l ä n d s k a m a r k n a d e r . R ä k n a t på samtliga m a s k i n p r o d u k t e r u p p g å r d e n n a andel till ca 54 % (år 1970) vilket kan jämföras med ca 3 8 % o c h ca 3 5 % för hela verkstadssektorns p r o d u k t i o n resp. samtliga i n d u s t r i p r o d u k t e r . Det totala e x p o r t v ä r d e t av m a s k i n p r o d u k t e r uppgick år 1 9 7 0 till värdemässigt 6 145 milj. kr och svarade därmed för drygt två f e m t e d e l a r av den totala v e r k s t a d s i n d u s t r i e x p o r t e n (exkl. fartyg) samt ca 1 6 % av i n d u s t r i v a r u e x p o r t e n . U n d e r 1960-talet har e x p o r t u t v e c k l i n g e n varit snabb med en värdemässig ökning på i genomsnitt drygt 13 % per år Därmed var e x p o r t v ä r d e t år 1970 nästan tre och en halv gånger s t ö r r e än år 1960.
Värdeuppgifter redovisas i löpande priser. Med maskinprodukter avses varugrupper i SITC 71.
I m p o r t e n av m a s k i n p r o d u k t e r uppgick år 1970 till 4 903 milj. kr vilket innebär att den svarade för närmare hälften av den totala m a r k n a d s t i l l förseln. Liksom e x p o r t e n har i m p o r t e n ökat relativt s n a b b t u n d e r 1960-talet (i g e n o m s n i t t 12,7 % per år). Samtidigt som e x p o r t - och importutvecklingen för hela g r u p p e n m a s k i n p r o d u k t e r varit expansiv u n d e r 1960-talet kan påtagliga skillnader noteras mellan enskilda p r o d u k t e r eller p r o d u k t g r u p p e r . F ö r att
Tabell VM Export och import av maskinprodukter (löpande priser). Export
Maskinprodukter Verkstadsprodukter
Import
1970 milj. kr
exportandel
årlig ökning (%)
(%)
6 145 13 978
54 38
1960/70 70/72
1970 milj. kr
(%)
12,9 14,1
4 903 12 443
48 35
12,3
Anm.: Varugrupper enligt SITC. Exportandel = « P £ £ l inhemsk produktion Importandel
^ J ^ L tillförsel till svenska marknaden
Verkstadsprodukter är räknade exklusive fartyg och båtar.
importandel
årlig ökning (%) 1960/70 70/72 12,7 11,0
4,8 5,4
Maskinindustrin
Tabell VI.II Export och import av maskinprodukter fördelade på länderområden år 1970. Export från Sverige till EFTA
EG
Nordamerika
Övriga länder
Summa
36%
26%
9%
29%
100%
Import till Sverige från EFTA
EG
Nordamerika
Övriga länder
Summa
38%
44%
16%
2%
100%
Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970. belysa detta redovisas i tabell VI.III export- och importutvecklingen för större produktgrupper inom några av maskinindustrins delbranscher. För flera produkter har såväl export- och importandel ökat märkbart mellan 1965 Dch 1970. Detta indikerar en ökad specialisering i den inhemska tillverkningen.
506 Maskinindustrin
Ej£
o
^
t
TJ-^ vo
ro ro r— r o vo"
r f (N (N \Q Tfr r f
IO >o vo r-^oT o
r o 10 00^ —< — T o ro
r-H r o r o - H VO VO"
r o TJ-^ 00 «o VO ON
ON
9 t n o i-i O 10 vo vo"
10" o "
Q.
••o ON
å
VD 00
©V
•<*• ro" 00 00
g
I 2g t*
I
3 •o
- * »•* r-^ CD o \ r f \o T *
Os ON ff» ro~ TT" - r f
r - ^ 0 0 os r \D ro" Ö " * *
f N CN CN
2 1
CD ON_ ON
-1
I
o " p-f O T
—T
ON 00 O 00" r-T ^ f
r- r»
"O VO »H
•* *H -H ^H
riioO'o' rN 10
IT) VO r— io
iflOO^t r- vo 10 rN
O
r o r s rN rN o O <N -H —H O
C £ 2 «> 50
I 5
w
•S3 - c Jr:
0 .g
M
i
> O O. X
-C
0) " i >-, : 0
4 E-S C s
2JS T3 T3 I
2 E
i SP 2 ä>
2 2
E:
1 E •o c
öp %} vi -3
.4*
E EÖ
12 I V, I x> I •*
O
C
> X I
S g
n
-o jo
Sb°S ° i
> £ 3-S •a I
11 U
tu o
u ° * S > E E 'c I
l
l
3 Ä
C; .5
II
( 2 S3
E - b c
c
E 23 o i
a3
E E 11
c
1 1 1 1
io 10
^ <N <N
O O ON 0 0 0 ^ H (N V£> N N N O *t *t • * ' r-' 00 00 00 00
0 0 •H ON
•
[ rN ^ H
—< O O O
10 Ti" Tf
| —
O O O rN — ON
- H fN)
IO
t» ON •-! ^H
O
• < *
»O 00
Tf 00 00 00 00
Tj- ro ro '
*
•
<
*
'
*
—' o o o ^H
rN
O i—1 m ON Tj- TJ- ^H ^ • * r f •>*' r f 0 0 0 0 00 0 0
Maskinindustrin
in oo
r-" «-«
o. *..
o-
_-.
•C
n "ä>
<*=, ^ M
>? _ so
(2 v.
2> 1
1 os as © o oo oo
o
o ro o o •fl-
oe
II
"O C
CA
:0
3 H b c T
o o. g
Elektroindustrin
Genomsni ttlig årlig förändring ;(%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 5 911 Mkr Produktionens saluvärde 2 612 Mkr Export (SITC 72) 2 936 Mkr Import (SITC 72) Produktionens förädlingsvärde 3 203 Mkr 81% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 45 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 73 tkr 71407 st Antal anställda därav inom storföretag 82% 339 st Antal företag därav storföretag 23 st Antal arbetsställen 446 st därav med 200-499 anställda 32 st 33 st 500anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 72% 32 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 43% Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1965/70
1970/71
1971/72
8,2 17,6 13,9 7,9
13,2 15,6 - 2,9 22,7
9,0 15,4 13,1 12,9
6,8
19,3
13,3
1,1
3,4
- 0,4
7,0
10,5
7,8
löpande priser 315 Mkr
1968 års priser 305 Mkr
31%
31%
5,0%
4,9%
4 600 kr
4 500 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): AGA AB ASEA, Elema-Schönander AB, AB Electrolux, ESAB, Luxor Industri AB, Standard'Radio & Telefon AB, Stansab Elektronik AB, Svenska Radio AB, Telefon AB LM Ericsson. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Stockholms, Västmanlands, Östergötlands, Kalmar och Kopparbergs län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen år 1970 svarade för mer än 25 % av totala antalet industrianställda: Stockholm, Järfälla, Lidingö, Tyresö, Nynäshamn, Oskarshamn, Gotland Karlskrona, Vänersborg, Surte, Årjäng, Laxå, Västerås, Ludvika, Söderhamn, Vilhelmina.
SOU 1974-11
Elektroindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1 Branschbegreppet 1.2 Användningsområden för elektroindustriprodukter Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
513 513
514 516
516 517 520 521 523 525
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
527 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
530 "0 530 530 533
Kapitel 5 Regional struktur
535 Kapital 6 Export och import
539 Förteckning över tabeller 1.1 I.II II.I II.II II.III II.IV II.V
Branschblandningen inom elektroindustrin år 1970 Försörjningsbalans för elektroindustriprodukter år 1968 . . Elektroindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 Utvecklingen 1960-1970 för några större produktgrupper inom elektroindustrins delbranscher Spridning i produktionsutveckling Personalsammansättning inom elektroindustrin år 1970 . . . Sysselsättningen inom elektroindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971
514 515 516 518 520 521 521
512 Elektroindustrin
II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling 523 II. VII Elektroindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) 524 II.VIII Elektroindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . . 524 II.IX Storleksstrukturen inom elektroindustrins delbranscher år 1970 (arbetsställen) 525 II.X Investeringar inom elektroindustrin 1965-1972 526 III.I Förädlingsvärde per anställd inom elektroindustrins delbranscher år 1970 52g III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 52g III.ni Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970 529 IV.I Lönekostnader inom elektroindustrin 531 IV.II Lönekostnadsandelar inom elektroindustrin 533 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 534 V.I Regional sysselsättningsfördelning 537 V.II Regional sysselsättningskoncentration 53g VI.I Export- och importutvecklingen för några större produktgrupper inom elektroindustrins delbranscher 540 V.II Export och import av elektriska produkter 1960-1972 542 V.III Export och import av elektriska produkter fördelad på länderområden år 1970 542
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV III.I IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom elektroindustrin 1965-1973 5l6 Spridning i produktionsutveckling 519 Sysselsättningsutvecklingen inom elektroindustrin 1 9 6 5 1973 520 Spridning i sysselsättningsutveckling 522 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom elektroindustrin 1965-1973 527 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet Länsvis fördelning av sysselsättningen
532 536
Elektroindustrin
1 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till elektroindustrin räknas produktionsenheter (arbetsställen) där den huvudsakliga verksamheten består av tillverkning av och/eller sammansättning av elektriska produkter. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom elektroindustrin samt anges verksamhetsinriktning. SNI-kod1
Delbransch
Produktexempel
3831 Industri för elmotorer, generatorer samt elapparatur för maskiner
apparater för brytning och slutning av starkströmskretsar, elektriska transformatorer, generatoraggregat, elektriska generatorer, likriktare, elektriska motorer, motorgeneratorer, elektriska svetsnings- och skärningsmaskiner
3832 Teleproduktindustri
telefonapparater, -stationer och -växlar, radio- och TV-mottagare, grammofoner, bandspelare, högtalare, apparater för radiostyrning och radionavigering, radarapparater, röntgenutrustning
3833 Industri för elektriska hushållsapparater
elektromekaniska hushållsapparater såsom dammsugare, golvbonare och fläktar för mmsvcntilation; elektriska varmvattenberedare och doppvärmare; elektriska apparater för lokaluppvärmning såsom kaminer och elvärmeradiatorer; värmemotstånd; elektriska stryk- och pressjärn; elektriska värmeapparater för hushållsbruk såsom spisar, ugnar, kokhällar och brödrostar
3839 Övrig clektroindustri inkl. reparationsverkstäder för elektriska produkter utom hushållsapparater
isolerad tråd, ledning och kabel (för elektriskt ändamål), batterier, galvaniska element, elektriska ackumulatorer, glödlampor, lysrör, elektriska kondensatorer, apparater för brytning, slutning eller skyddande av elektriska strömkretsar (svagströms-) såsom tryckkontakter, automatiska kontakter, proppar m.m.
Anm.: Tillverkning av vissa hushållsapparater och -maskiner såsom frys- och kylskåp, disk- och tvättmaskiner ingår i maskinindustrin; till maskinindustrin hänförs även elektromekaniska handverktyg, elektriska industri- och laboratorieugnar samt kontorsmaskiner med elektrisk motor (inkl. elektroniska datamaskiner). Vidare kan nämnas att tillverkning av elektriska instrument och ur räknas till instrumentindustrin. 1 Svensk näringsgrensindelning. 33
514 Elektroindustrin
SOU 1974:11 Tabell I.I Branschblandningen inom elektroindustrin år 1970. Specialicerings- Täckningsgrad (%) grad (%) Hela elektroindustrin
93 ; 8
92 0
69,8 93^ 70,2
80 8 91'7 63,8
90,9
83,8
Delbranscher Industri för elmotorer, generatorer samt elapparatur för maskiner Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. reparationsverkstäder för elektriska produkter
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher. För elektroindustrin sammantagen är branschblandningen obetydlig. Av den totala tillverkningen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, utgörs 94 % av elektriska produkter (specialiseringsgrad). Dessa arbetsställen svarar för 92 % av den totala tillverkningen av elektriska produkter (täckningsgrad). Resterande 8 % av tillverkningen faller nästan helt på arbetsställen inom den övriga verkstadssektorn. Branschblandningen inom elektroindustrins delbranscher är inbördes mycket olika. Den minsta blandningen uppvisas för teleproduktindustrin medan den är relativt stor beträffande tillverkning av elektriska hushållsapparater.
1.2 Användningsområden för elektroindustriprodukter Tillverkningen inom elektroindustrin innefattar produkter för en mängd olika användningsområden. Detta exemplifieras i nedanstående tablå där några produkter för olika användningsområden anges. Användningsområde
Produkter
Privatkonsumtion
radio- och TV-mottagare, grammofoner, bandspelare, stereoanläggningar, strykjärn, dammsugare, glödlampor, ficklampsbatterier
Insats i produktionssystemet
elkablar, strömbrytare, isolatorer, ringar, vägguttag, elspisar
Investeringar
transformatorer, kabelskåp, omformare, reläer, radarapparater, telefonväxlar, telefonstationer, teleprintrar, elektriska motorer, medicinsk röntgenutrustning.
säk-
Elektroindustrin
515 Tabell I.II Försörjningsbalans för elektroindustriprodukter år 1968. Användning
Tillgäng Inhemsk produktion Import Lagerminskning
73% 26 % 1 % 100%
Inhemsk användning därav insatsvaror i produktionssystemet investeringar privat konsumtion offentlig förbrukning Export
77%
48% 25% 15% 12%
100%
23% 100%
Anm: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad. En illustration av hur den totala tillgången av elektriska produkter fördelas för olika ändamål ges i tabell I.II i form av en försörjningsbalans. Som framgår används en väsentlig del av den totala tillförseln1 som uisatsvaror i produktionssystemet (48 %). Av insatsvarorna går merparten till verkstadssektorn (ca 30 %). Det kan i sammanhanget nämnas att av den totala importen består något mer än hälften av halvfabrikat, som till stor del går till den svenska elektroindustrin.
1 Tillförsel = inhemsk produktion - export + import ± lagerförändring.
516 Elektroindustrin
Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling' Det totala förädlingsvärdet inom elektroindustrin uppgick år 1970 till 3 203 milj. kr, vilket motsvarade 17 % av verkstadsindustrins och 6,5 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandelar var 18 % resp. närmare 8 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärde i förhållande till saluvärdet, låg år 1970 på 5 4 % och var därmed något högre än genomsnittet för såväl hela verkstadsindustrin (50%) som industrin som helhet (46 %).
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom elektroindustrin 1965-1973 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
~ elektroindustrin
'
'
verkstadsindustrin
'
— — — hela
'
1973 industrin
Tabell II.I Elektroindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Om inte annat anges är produktionen mätt med förädlingsvärdet
Delbransch
Milj. kr
Andel (%)
Industri för elmotorer, generatorer m.m. Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder ... . , v , Hela elektroindustrin
630 \ 350
19,7 42,2
232 999 3 203
7,2 30,9 100,0
Elektroindustrin
517 Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen (1968 års priser) med i genomsnitt 4,7 % per år mot 5,8 % och 5,0 % för hela verkstadssektorn resp. industrin som helhet. Om man ser till utvecklingen under hela 1960-talet kan för elektroindustrin noteras en ökningstakt på ungefär 7 % per år, vilket innebär en fördubbling av produktionsvolymen under detta decennium. Under perioden 1971-1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med 5,4 % per år, vilket något översteg industrigenomsnittet. Inom elektroindustrin tillverkas, som tidigare framgått, en mångfald produkter med vitt skilda användningsområden. Det är mot denna bakgrund helt naturligt att dessa produkter inbördes uppvisar olika utveckling på såväl kort som lång sikt. För perioden 1960-1970 har studerats produktionsutvecklingen (mätt med produktionens saluvärde i löpande priser) för några värdemässigt större produktgrupper inom resp. delbransch. Som framgår av tabell II.II har produktionsökningen varit särskilt kraftig för telefoni- och telegrafiutrustning, vilket i hög grad förklaras av en stark exportökning. Det kan i sammanhanget nämnas att prisutvecklingen 1 genomsnittligt varit relativt måttlig för denna produktgrupp - åtminstone för åren 1965-1970 - vilket inneburit en snabb volymtillväxt. Andra produkter som haft en snabb produktionsökning är uppvärmningsapparater (spisar, elradiatorer etc), elektriska hushållsapparater samt elektriska ackumulatorer. En något svagare ökning kan noteras för elektriska motorer, generatorer och transformatorer. För sistnämnda produkter ökade produktionen med knappt 6 % per år beräknat på hela 1960-talet medan motsvarande ökningstal för perioden 1965-1970 stannade vid knappa 3 % per år.
2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling
Den genomsnittliga produktionsutvecklingen har varit väsentligt olika för 1 Mätt med produskilda produktgrupper och delbranscher inom elektroindustrin, vilket centprisindex. inneburit att produktionen vid vissa arbetsställen ökat medan den vid 2 Värdeuppgifter anges i andra stagnerat eller gått tillbaka. Denna spridning inom de olika detta avsnitt i löpande priser. delbranscherna har studerats för åren 1968-1971 varvid arbetsställena 3 Genomsnittsvärdena inom resp. delbransch klassificerats med avseende på produktionsutveck- för resp. delbransch balingen från föregående år. I diagram II.II illustreras denna spridning seras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. avseende utvecklingen 1969/70. 3 Arbetsställen vilkas produktionsföränd- Spridningen kring genomring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. snittsvärdena avser idendelbranschgenomsnitt redovisas i tabell II.III. Som framgår var sprid- tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket inneningen påtaglig. Så var fallet även för övriga år under perioden. Detta bär att nedlagda och nyförhållande belyser det otillräckliga i att beskriva utvecklingen med startade enheter ej ingår. enbart genomsnittliga förändringstal.
518 Elekiroindustrin
^^ ^ o U j
M Tl C :c3
Ti
% C U
;c
>
f-.n
£
>-
c ~n c5 C
lO \© ON
r o -rf ~H
ON r~- 00 r - " I-H ON"
f> vooo
o f»
o
yq q rN
S3 o\
Is- O
HO OO <N
g
ON" <N
V) o"
O rN r o o t-~ ON Tf —I —<
H a
E
r- O O 00 —i v©
00^ <3 i n r o —< t-T
< • <* —I PH OO' r~"
CN_ 0 0 r o 00 ON 0 0
0 \ N
O v£> —l Tt i o ro
ro TJ- i o •H O ' o "
tv
4a rN o o i o * 00 (N r o ~-( rN
E S
•<t r-~ r o oo ^H ro
•M
a
~
£i
<D
£;
00 u.
c/9
g
C O c«
«
ctf
c3
M O
CD o>
O.
o
<u
ca
I
I
I
O e -t-» T3 O c3 c3 ' ^ i-
i - .— ca TD >
>>.
<->
I
I
I
O t N - i m v c t S m o — < O O r N ( N r o O N O ^"^•^H-^-Tl-Ta-l^OO
O ON •<*• i o
I I o o
rN rN Tj- ir>
O Uc
•*
rt
k,
Di-
O O O ON O Os O ON OO ON 00 ON
I I I I o o o o
O
-S IS .g
5 3 ? i" ». -C
& c ii
OS os ^j-
I
B
M
O ON r t Tf rN O O <N <N • * —< Tf
I
I e E &
i; o o
< ^ ^ r3 3
"3
<u K
|i|
B
M o 3 -^ E ^ 12
=o ta
-S
^U 2d MC
CO k,
o o
E
-H O rt ON ON NO (N
*i
i)
E
K
O O
rN rN
ON
TI-
rN
I
l
<o
o i o i o rt I ^ H ON o O OrNrOrtONON O rN rttt^-^^^^^ r o TJ- ON rN O iH
Elektroindustrin
519 SOU 1974:11 Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling ; J — ^ " ^ J arbetsställen och anställda inom elektroindustnns delbranscher (ar 1970) m.a.p. resp arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) Industri för elmotorer, generatorer mm
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
I 556 anställda 6 arbetsställen
Tele produktindustri
3356 anställda 10 arbetsställen
Industri för elektriska hushållsapparater
399 anställda 4 arbetsställen
Övrig elektroindustri inkl elreparationsverkstäder I 829 anställda 25 arbetsstollen
"Z ->'o -i -i -i « i i i i *T* *," " 50 " Procentuell f ö r ä n d r i n g av förädl.ngsvardet •
anställda
fl]
arbetsställen
f genomsnitt för branschen
520 Elektroindusthn
SOU 1974.]] Tabell II.III Spridning i produktionsutveckling. Delbransch
^ i k e l s e J ^ r e ^ e k U v e j i e j b r a n s c h g e n o r n snitt 1969/70 <z25_proc^tenheter > + 2 5 procentenhetei : ~ arbetsställen anställda arbetsstäTle^ anställda"" andel i% andel i % andel i % andel i %
Industri för elmotorer, generatorer samt elapparatur för maskiner 3,3 Teleproduktindustri 11,2 Industri för elektriska hushållsapparater 18,9 Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder 32 4
0,3 10,9
26,2 24,5
3,9
2,5 9,9 3,9
13,5
17,2
16,5
14,5
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling Antalet anställda inom elektroindustrin uppgick år 1970 till ca 71 400 personer motsvarande ca 18% av verkstadsindustrins och 8 % av hela industrisektorns sysselsättning. Tre tiondelar av de branschanställda utgörs av kvinnlig personal (år 1970). Andelen kvinnlig arbetskraft är därmed nästan dubbelt så hög inom elektroindustrin som genomsnittligt för verkstadssektorn. Vidare kan noteras att andelen förvaltningspersonal är förhållandevis hög inom branschen. Till detta bidrar främst den höga teknikerintensiteten. Inte mindre an 4 6 % av förvaltningspersonalen, eller 17% av totala antalet anställda, utgörs av teknisk personal (år 1970). Av elektroindustrins delbranscher har teleproduktindustrin den högsta teknikerintensiteten
I D ndTl n 965 I = I , l I 00 S y S S e I S ä t t n i n g S U t V e C k , i n g e n
in
°m
elektroi
"dustrin
1965-1973.
Anställda
'
'
• elek+roindus+rin
'
•verkrfodsindus+rin
'
'
— — —
1972 he|Q
'
1973 jndustrin
Elektroindustrin
SOU 1974:11 Tabell II.IV Personalsammansättning inom elektroindustrin år 1970. Personalkategori
Andel (%)
Antal Kvinnor Män
21313 50 094
Arbetarpersonal Förvalt-
45 498
"onS^
25 909
Tclc ni sk personal Övrig personal
29,8 70,2
100,0
16,6 71407
16,6 83,4
Andel (%)
100,0
30,1
100,0
11,6
83,4
100,0
88,4
22,3 77/7
26,8
100,0
92,2
sysselsättningsutveckling1
För åren 1968-71 har studerats sysselsättningsutvecklingen för de enskilda produktionsenheterna inom elektroindustrins delbranscher. Härvid har arbetsställena för vart och ett av åren klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år. Beräkningsresultatet
Tabell II.V Sysselsättningen inom elektroindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda Index 1967 = 100
1970 antal Industri för elmotorer, generatorer samt elapparater 15 562 Teleproduktindustri 33 561 Industri för elektriska 3 996 hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. elreparations18 288 verkstäder Hela elektroindustrin
71 407
andel (%) 1968
21,8 47,0
92 97
96 106
95 116
99 125
5,6
25,6
105 97
109 104
121 112
118 115
100,0
100,0
7,8
Sysselsättningsutvecklingen inom elektroindustrin har varit förhållandevis väl hävdad (se diagram II.IV). Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda med ca 3 700 personer (genomsnitt 1,1% per år). Under 1971-1973 har sysselsättningsökningen beräknats till totalt ca 2 600 personer (1,2 % per år). För delbranscherna föreligger uppgifter om sysselsättningsutvecklingen för åren 1967-1971 (se tabell II.V). Under dessa år har teleproduktindustrin haft den snabbaste sysselsättningsökningen.
2.2.1 Spridning i
100,0
73,2
69,9
36,3
11840 59 567
100,0
63,7 71407
Hela industrin
Verkstadsindustrin Andel (%)
Elektroindustrin
100,0
5 21
522 Elektroindustrin
SOU 1974:11 Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom elektroindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
I 0 ° / o pS v e r t i k a l a x e l n m o t svarar:
I 556 6
°/o 90
Indus+ri för e l m o t o r e r , generatorer m m
anställda arbetsställen
Teleproduktindus+ri
hö303356 a n s t ä l l d a 10 a r b e t s s t ä l l e n
1 T
I li^riTUIrpfnn
ruf
jnLjnnJ
9 ^
i
r
I n d u s t ri för e l e k t r ska husj h o l l s a p p a r a t e r
so «J30399 k
anställda arbetsställen 20100—
, i
,
i
r"m f
i—rrm
Ovriq elektroindustri
I 829 25
1 I i ,6 fl
rrm
l
rrm
inkl el reparationsverkstäder
anställda arbetsställen
-25
-20
_Jans+ällda
-15
-10 -5 ± 0 ' "'' 5 P r o c e n t u e l l f ö r ä n d r i n g av jjjarbetsställen
10 15 20 sysselsättningen
^ g e n o m s n i t t för branschen
ger vid handen att spridningen kring resp. delbranschgenomsnitt varit påtaglig för samtliga år. Detta illustreras i diagram II.IV avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har samlats i två öppna klasser och redovisas i tabell II.VI. Spridningsmönstren ger en klar indikation om att den
Elektroindustiin
SOU 1974:11 Tabell II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Avvikelse från respektive delbr^schgenon^snitt 1969/70 < - 2 5 procentenheter
> + 2 5 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Industri för elmotorer, generatorer samt elapparater för maskiner 3,3 Teleproduktindustri 3,1 Industri för elektriska hushållsapparater 16,2 Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder 3,6
0,1 0,3
14,8 14,3
2,2 12,4
7,2
5,4
3,8
0,4
13,2
16,3
genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen för branschen och branscherna döljer en påtaglig heterogenitet arbetsställena emellan.
del-
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Inom elektroindustrin föreligger en såväl produktions- som sysselsättningsmässig dominans för storföretagen. Denna koncentration är väsentligt större än genomsnittligt för verkstadsindustrin och industrisektorn som helhet. Inom några av elektroindustrins delbranscher dominerar ett fåtal företag eller företagskoncerner mycket kraftigt. Exempelvis kan nämnas att inom delbranschen industri för elmotorer, generatorer m.m. svarar ASEA för merparten av såväl produktionen som sysselsättningen. Enbart vid företagets huvudanläggning i Västerås sysselsätts omkring 10 000 personer (år 1970) motsvarande i runda tal 65 % av den totala sysselsättningen inom delbranschen. Likartade förhållanden råder inom teleproduktindustrin som domineras av Telefon AB LM Ericsson. Bland övriga storföretag inom denna delbransch kan nämnas Svenska Radio AB, Stansaab Elektronik AB, Televerket, AGA AB samt Luxor Industri AB. Tillverkningen av elektriska hushållsapparater uppvisar en något mindre storföretagsdominans. Inom denna delbransch svarade år 1970 storföretagen för nära två tredjedelar av produktionen. Bland storföretagen i denna delbransch märks främst AB Electrolux och Husqvarna Vapenfabriks AB. Det bör tilläggas att tillverkningen vid dessa företag även innefattar hushållsapparater och -maskiner som enligt industristatistiken klassificeras till maskinindustrin. Inom delbranschen övrig elektroindustri återfinns bl.a. Sieverts Kabelverk AB (LM Ericsson), AB Liljeholmens Kabelfabrik (ASEA) (elektrisk tråd och kabel), AB Tudor, Svenska Ackumulator AB Jungner (batterier och ackumulatorer) samt Lumalampan AB (KF) (glödlampor och lysrör). År 1970 svarade elektroindustrins 316 små och medelstora företag för en femtedel av branschens förädlingsvärde och sysselsättning, medan resterande fyra femtedelar föll på 23 storföretag (se tabell II.VII). Av dessa svarade 14 företag med mer än 1 000 anställda för ca 70%. En
524 Elektroindustrin
oq LO r^ <3 o
£ J :* S $
oo m i^ co t^
Ä«1 g g
g ^ So »
£31 as
•o
X
S P "g -a ^ C SJ*
£ V c "O •—-
f~^ 00 v£> C— <N | vo <N oo~ Tt" r-~ ^ H r s —i rt f » I
r o • * r-^ < N TJ•n- 00 -rj- r o ON
> ao c t i , •S
•a u-, c "o 3 w)
u- ä
"3
-i
o as
•a ^
os
OS - I
vo
•—i ro
S&
•a ^ g t&
- ^ ^ 1 *>„
^ 1 oo Tt ^ oo - - -< - H fo
<N • *
- ^ < N —<
r-~ —T • * oo" Os" H t H H T f
OO
r~- io ->a- ON rN *-i *H O ON o VIOOOINIO
*t LO
o
cTo"
S^.
s ^ •2 -
UJ i < i °
Jo
-t o o o o \
5^.
ro 00 - * ro oo LO os -<3- r~- ro> I N m ^ t vo ^
ro -H (N O T t VD Ov r~- TJ- ro"
3 « I I UJ
UJ ret, ro
<u 5
(D .£? 60
£•3 «£ _, ro r o T 3 <L) ^
c
E- *<HL> >-0 *-*O :
5 b 00
Ä
S
1*1 n
^
"1
•sot; T,
vi ro
0 \ CTiO\ 0 \ ^J" Os Os Os PH Ti- os I I I I I LO O O O O LO o o o (N LO O
O o" o
Elektroindustrin
525 Tabell II.IX Storleksstrukturen inom elektroindustrins delbranscher är 1970 (arbetsställen) - Procentuell fördelning av de anställda på arbetsställestorlekar. Delbransch
Industri för elmotorer, generatorer m.m. Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. elreparationsHela elektroindustrin
Arbetsställestorlek efter antal anställda 5-49
50-199
2 0 0 - 499 5 0 0 - 9 9 9 1 0 0 0 -
5,8 2,9 11,2
5,5 4,0 24,0
1,6 16,1 10,9
6,3 13,4 53,9
15,2
27,5
21,7
11,5
14,1
Summa
80,8 63,7
100 100 100
29,4
6,2
18,2
49,1
fjärdedel av branschsysselsättningen föll på företag med endast ett arbetsställe. Denna andel är högst bland småföretagen (96 %) medan den för storföretagen uppgår till endast drygt en tiondel. Även beträffande arbetsställestrukturen kan noteras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till större enheter. Hälften av de branschanställda var år 1970 verksamma vid de 15 största produktionsenheterna. Av delbranscherna uppvisar industri för elmotorer, generatorer m.m. den kraftigaste koncentrationen till stora produktionsenheter. Sålunda svarade år 1970 de två största arbetsställena inom delbranschen för fyra femtedelar av sysselsättningen (ca 12 600 personer). Även inom teleproduktindustrin föreligger en sådan koncentration. Av de sammanlagt 98 arbetsställena inom delbranschen svarade år 1970 de 1.2 största för inemot två tredjedelar av sysselsättningen. För elektroindustrins övriga två delbranscher är mönstret annorlunda. Detta gäller speciellt delbranschen övrig elektroindustri inom vilken endast drygt en tredjedel av de anställda vai verksamma vid produktionsenheter med mer än 500 anställda (se tabell II.IX). Under perioden 1965-1970 har antalet produktionsenheter inom branschen varierat något mellan de olika åren. Tillgängligt empiriskt material tyder inte på någon trendmässig förändring i detta avseende. Vid en jämförelse mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 kan konstateras ett i stort sett oförändrat antal arbetsställen.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom elektroindustrin uppgår till i genomsnitt ca 70 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet uppgår till ca 80 000 kr resp. ca 110 000 kr (år 1970). Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom industrin finns 5 % inom elektroindustrin. Det bör dock påpekas att icke obetydliga skillnader i kapitalintensitet föreligger mellan olika arbetsställen inom branschen. Under perioden 1965-1972 investerades (i maskiner och anläggningar) inom elektroindustrin i genomsnitt 305 milj. kr per år (1968 års
Elektroindustrin
SOU 1974:11 prisnivå), vilket motsvarade ca 5 % av industrins totala investeringsvolym samt 17% av verkstadsindustrins. Investeringsvolymen har ökat relativt snabbt och låg år 1972 43 % över 1965 års nivå. Genomsnittligt per anställd och år har investeringsvolymen under perioden uppgått till 4 500 kr, vilket i grova drag motsvarar drygt 6 % av kapitalstocken per anställd.
Tabell II.X Investeringar inom elektroindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Elektroindustrin
Verkstadsindustrin
Hela inudstrin
6 199
4 500
4 700
6 800
87 102 88 103 122 157 143 115
125 118 102 122 135 159 148 130
110 112 108 117 122 125 129 118
5 203
102 532
l n
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd -årsgenomsnitt 1965-1972 (kr) Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966-1972 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1 000-tal kr år 1970)
Elektroindustrin
527 Arbetsproduktivitet 1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom elektroindustrin med i genomsnitt 4,7 % per år samtidigt som motsvarande ökning i sysselsättningen uppgick till 1,1 %. Detta innebar en ökning i produktionsvolymen per anställd med i genomsnitt 3,6 % per år mot 4,9 % för verkstadsindustrin som helhet och 5,4 % för hela industrisektorn. Under perioden 1971-1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat med i genomsnitt 4,2 % per år. Räknat per arbetad timme har under perioden 1965-1973 produktiviteten ökat med i genomsnitt ca 5 % per år mot ca 6,5 % inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet. Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen elektroindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym per anställd
Produktionsvolym per timme
'
'
— elektroindustrin
'
'
'
. . . . . verkstadsindustrin
1971 —
'
• hela industrin
1 Med arbetsproduktivitet avses förädlingsvärde per anställd respektive per
timme.
528 Elektroindustrin
SOU 1974:11 För elektroindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 44 900 kr, vilket kan jämföras med 47 000 kr för hela verkstadssektorn samt 53 100 för industrin sammantagen. Dessa skillnader kan väsentligen förklaras av olikheter i kapitalintensitet (mätt som kapitalstock per anställd). Denna var nämnda år en tiondel lägre inom elektroindustrin jämfört med hela verkstadsindustrin, medan den med drygt en tredjedel understeg genomsnittet för industrin som helhet. Beräknat på genomsnittsvärden föreligger påtagliga olikheter i förädlingsvärde per anställd mellan elektroindustrins delbranscher (se tabell III.I). Är 1970 uppgick variationsbredden till 17 900 kr mellan högsta och lägsta arbetsproduktivitet. Som nämnts beror skillnaderna väsentligen på olikheter i kapitalintensitet. Exempelvis kan nämnas att tillverkning av tråd och kablar, som är mycket kapitalintensiv och som utgör en väsentlig del av produktionen inom delbranschen övrig elektroindustrin, uppvisar ett förädlingsvärde per anställd på drygt 90 000 kr, medan exempelvis tillverkning av vissa teleprodukter i stor omfattning erfordrar manuellt monterings- och provningsarbete. I det föregående har konstaterats icke obetydliga skillnader i arbetsproduktivitet beträffande den genomsnittliga nivån för de olika delTabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom elektroindustrins delbranscher år
Delbransch
Genomsnitt
Industri för elmotorer, generatorer m.m 40 500 kr Teleproduktindustri 40 200 kr Industri för elektriska hushållsapparater 58 100 kr Övrig elektroindustri inkl, elreparationsverkstäder 54 200 kr Hela elektroindustrin
44 900 kr
Tabell III.I1 Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1 000-tal kr) för arbetsställen i olika storleksklasser år Delbransch
Arbetsställestorlek efter antal anställda
Samtliga arbetsställen
5-9
10- 19
20- 49
50- -99
100- -199 200- -499 500
40 Industri för elmotorer, generatorer m.m. Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri
54 Hela elektroindustrin
45 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
Elektroindustrin
branscherna. Samtidigt som den genomsnittliga nivån i förädlingsvärde per
anställd
är väsentligt olika delbranscherna emellan
förekommer
skillnader i d e t t a avseende även mellan arbetsställena i n o m delbranscherna (se tabell III.II). I tabell III.III s a m m a n f a t t a s hur p r o d u k t i o n s r e s u l t a t o c h sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika a r b e t s p r o d u k t i v i t e t . Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter p r o c e n t u e l l avvikelse från genomsnittligt förädlingsvärde per anställd inom resp. delbransch.
Tabell IH.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970. Avvikelse från Arbetsställen (%) genomsnittlig Delbranscher arbetsproduktiB vitet inom resp. delbransch (%)
Anställda (%)
Förädlingsvärde (%)
Delbranscher
Delbranscher D
B
D
<-50 -50—10 - 1 0 - 10 1 0 - 50 > 50
1,6 16,4 24,6 31,1 18,0
2,0 32,7 16,3 27,6 13,3
16,2 37,8 18,9 13,5 5,4
12,0 48,4 17,6 10,8 6,8
0,1 3,4 84,8 9,5 1,6
4,9 53,6 8,5 18,6 13,9
5,9 35,5 12,1 44,8 0,7
11,2 42,3 14,3 13,7 17,6
<±0 >±0
34,4 57,3
44,9 47,0
62,1 29,7
68,0 27,6
86,5 12,9
66,3 33,2
46,8 52,2
58,5 40,6
Anm: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga. A = Industri för elmotorer, generatorer m.m. B = Teleproduktindustri. C = Industri för elektriska hushållsapparater. D = Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder.
34 D
B
A 0 3 81 13 2
2 43 8 23 21
3 25 12 52 1
5 30 15 24 26
max. 81 max. 53 max. 33 max 40 min. 17 min. 45 min. 60 min. 60
beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår.
530 Elektroindustrin
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom elektroindustrin uppgick år 1970 till 32 300 kr. Detta kan jämföras med 33 000 kr för hela verkstadsindustrin och 31 600 kr för industrin som helhet. Under perioden 1965-1970 ökade lönekostnaderna per anställd inom elektroindustrin med i genomsnitt 7 % per år, vilket var något lägre än för hela verkstadssektorn och industrin som helhet. Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom elektroindustrin genomsnittligt ungefär densamma som inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till knappt 60 % av lönekostnaden per anställd bland förvaltningspersonal. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65. En klar stabilitet kan observeras för perioden 1965-1970 i lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän. Mellan delbranscherna inom elektroindustrin var år 1970 variationsbredden ca 6 200 kr mellan högsta och lägsta lönekostnad per anställd. Skillnaderna mellan delbranscher avseende lönekostnadsutvecklingen är anmärkningsvärd. Förklaringen till att delbranschen industri för elektriska hushållsapparater uppvisar så extremt låg ökning av lönekostnaden per anställd är väsentligen betingad av förändringar i personalsammansättningen.
1 Samtliga i detta avsnitt redovisade värden anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag.
Lönekostnadsandelar
Elektroindustrin kan i detta avseende karaktäriseras som en bransch med högre lönekostnadsandelar än genomsnittligt för hela industrisektorn. År 1970 utgjorde lönekostnaderna 3 9 % av saluvärdet, räknat som ett genomsnitt för hela branschen. Denna andel kan jämföras med 28 % för hela industrisektorn. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som kan sägas spegla kapitalintensiteten, uppgick samtidigt till 7 2 % för elektroindustrin mot 59 % för hela industrin. Lönekostnadernas andel av saluvärdet har varit i stort sett densamma under perioden 1965-1970. Lönekostnadsandelen av förädlingsvärdet
Elektroindustrin
5 31
Tabell IV.I Lönekostnader inom elektroindustrin. Delbranscher
Genomsnittlig lönekostnad per
1965 1967 1970 1965 Industri för elmotorer, generatorer m.m. - tkr/år - rel. lönekostnad* Teleproduktindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Industri för elektriska hushållsapparater - tkr/år - rel. lönekostnad Övrig elektroindustri - tkr/år - rel. lönekostnad
anställd
förvaltningspersonal
arbetarpersonal
1967 1970 1965 1967
21,7 27,9 . . 100 103 ..
37,1 44,6 . . 104 102 . .
28,3 35,1 113 111
20,8 96
24,9 . . 92 ..
37,5 45,0 .. 103 .. 105
27,3 32,5 109 103
22,1 102
24,9 . . 92 ..
41,5 116
20,9 24,5 97 90
42,1 .. 96 ..
36,2 42,9 101 98
28,6 114
28,9 91
25,5 30,0 102 95
Hela elektroindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
18 0 99
Verkstadsindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
19 3 22 6 28,1 30,7 36,2 44,4 22,6 26,8 33,0 107' 105 104 102 101 102 107 107 104
Industrin som helhet - tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Anm.:.
21,1 25,4 32,1 37,3 44,4 23,0 27,2 32,3 98 94 107 104 102 109 108 102
. = uppgift föreligger ej.
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
har d ä r e m o t utvecklats något a n n o r l u n d a . Den sjönk sålunda från 71 % år 1965 till 65 % år 1968 för att därefter å n y o stiga till 72 % år 1970. S o m framgår av tabell IV.II är l ö n e k o s t n a d s a n d e l a r n a högst varierande för de olika delbranscherna. Vidare framgår att i flera fall lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet förändrats drastiskt mellan 1967 o c h 1970. Samtidigt som de genomsnittliga l ö n e k o s t n a d s a n d e l a r n a är m y c k e t olika delbranscherna emellan föreligger en påtaglig spridning i d e t t a avseende mellan arbetsställena i n o m resp. delbransch. F ö r att belysa denna spridning har samtliga arbetsställen klassificerats efter l ö n e s u m m a n s 1 andel av förädlingsvärdet. Spridningen är m y c k e t stor i samtliga delbranscher (se diagram IV.I). Arbetsställen med en l ö n e s u m m e a n d e l som med mer än 25 p r o c e n t e n h e t e r (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två ö p p n a klasser o c h redovisas ej i diagrammet.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesumman. I lönekostnaden ingår, förutom kon tantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
532 Elektroindustrin
SOU 1974:11 Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet - Procentuell fordelning av arbetsställen och anställda inom elektroindustrins delbranscher m.a p resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
%
Industri för elmotorer, generatorer m m
10 °/o på vertikalaxeln motsvarar:
70-
60 H 50 40-
I 556 anställda 6 arbetsställen
302010-
,—,—1—r^Y
BB i nm
»i Tg;yf
Teleproduktindustri
3 356 anställda 10 arbetsställen
Industri för elektriska hushållsapparater
399 anställda k arbetsställen
Övrig elektro industri inkl elreparationsverkstäder
I 829 anställda 25 arbetsställen 20
f l anställda
4fl <t5 50 55 60 65 70 75 80 85 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o arbetsställen
f gen omsnitt för branschen
95 100
Elektroindustrin
SOU 1974:11 Tabell IV.I1 Lönekostnadsandelar inom elektroindustrin. Delbransch
Lönekostnad ernås andel (%) av förädlingsväi det 1965
Industri för elmotorer, generatorer m.m. Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder
saluvärdet
1967 1970 1965 1967 1970
74 66
87 81
48 43
50 44
29 Hela elektroindustrin
39 Verkstadsindustrin
35 Industrin som helhet
28 Anm.: • • = uppgift föreligger ej.
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror. Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas plåt och band av järn eller stål samt halvfabrikat av koppar, mässing o.dyl. Av samtliga insatsvaror till elektroindustrins arbetsställen kom år 1970 dock drygt två femtedelar från andra arbetsställen inom branschen. För elektroindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 2 536 milj. kr, vilket motsvarade 43 % av produktionens saluvärde. Denna andel har under perioden 1965-1970 varierat något. Från att år 1965 ha uppgått till 42 % sjönk den till 38 % år 1967 och ökade därefter till nämnda 43 % år 1970. Som framgår av tabell IV.III var år 1970 kostnadsandelarna ungefär lika för elektroindustrins delbranscher. Beträffande utvecklingen 1 9 6 7 1970 kan den största förändringen noteras för teleproduktindustrin, för vilken andelen råvaror och halvfabrikat ökat med tio procentenheter.
534 Elektroindustrin
SOU 1974:11 Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Delbransch
Andel av saluvärdet (%) 1965
Industri för elmotorer, generatorer m.m Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparater Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder Elektroindustrin sammantagen Verkstadsindustrin Hela industrin Anm.:
. . = uppgift föreligger ej.
_• j 42 44 49
^1970
34 33 37
41 43 42
48 44_ 38 4? 43 ~~~iT 48 ~48
5 Regional struktur
Av den totala sysselsättningen inom elektroindustrin var år 1970 ca hälften eller närmare 36 000 personer verksamma inom Stockholms och Västmanlands län. Inom dessa län fanns samtidigt drygt en tredjedel (157 st.) av samtliga elektroindustriarbetsställen i riket. Det kan nämnas att branschen inom Stockholms län domineras av delbranschen teleproduktindustri, som svarade för inemot tre fjärdedelar av samtliga elektroindustrianställda i länet. Denna koncentration av sysselsättningen till en enda delbransch är än mer påtaglig inom Västmanlands län, där 90 % av de branschanställda år 1970 var verksamma inom delbranschen industri för elmotorer, generatorer m.m. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom elektroindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. För några delbranscher är sysselsättningen mycket starkt koncentrerad till ett fåtal kommunblock. Detta belyses i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10% av den totala sysselsättningen inom resp. delbransch. Som framgår svarar arbetsställen i Västerås och Ludvika för i runda tal fyra femtedelar av de totalt ca 15 500 anställda (år 1970) inom delbranschen industri för generatorer, elmotorer m.m. Detta innebär även att dessa kommunblock i hög grad är beroende av denna industri. Sålunda kan nämnas att mer än hälften av det totala antalet industrianställda inom dessa kommunblock år 1970 var verksamma inom denna del av elektroindustrin (se tabell V.II). För delbranschen industri för elektriska hushållsapparater kan noteras en stark koncentration av sysselsättningen till produktionsenheter inom kommunblocken Stockholm, Jönköping och Västervik, som tillsammans svarar för ungefär två tredjedelar av de totalt ca 4 000 anställda inom delbranschen. Det är i sammanhanget av vikt att belysa hur beroende olika kommunblock är av elektroindustrin. Kommunblockens känslighet har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka elektroindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
Elektroindustrin
536 Elektroindustrin
SOU 1974:11 Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen elektroindustrin år 1965 och 1970 fördelade på sysselsättningsmässigt 15 största länen.
Antalet anställda inom de år 1970 bransch-
Stockholms
Västmanlands
Östergötlands
Kolmar
Kopparbergs
Älvsborgs
Blekinge
Gävleborgs
Jönköpings
Södermanlands
Göteborgs o. Bohus
Västernorrlonds
Örebro
/Malmöhus
Gotlands
Län
]l965
Antal branscharretällda 1970
Totalo antalet branschonställda 1965= 67 691 1970= 71 407
Elektroindustrin
SOU 1974:1 PQ C
< v.
M
a.
w > o 2
OH
r3 j
CQ
<
*
CO < CQ o <
5a:
^1
oo *£
3s3
o aJ 8-a •C* •^
w
oo
s<*
£^3
3 6
s3
e 5 > 23 6s S
CQ S Sf 3 ;0 o
< <<2.£ oo oo "ä3 "ä3CQ S CQ CQ <: < H H
5 Ä CQ H U :s3 OO a> SJ C «i
©
r - vo 0 0 r - O N r~ > t 0 4
r- ON t o ro T t O N > o v£> l o ON <—1 ^
OS CO «-H
•—I •**
§ & C E
ai £
Q
f- O ON to
^ ' - . C Q
E
o
e
c <" *£ -o 3
CQ , — . / — N CQ
P M
« ? E * * E
E
2 ss o °2 M Ä
•a c -^ •§
Ml 3 2 > -J oo
oo
•Ä
vi
£ O > oo
c o.
E o
CQ -g •ca U a . .o
<u
e
S3 «J
E
S
SP sS i s
ac/> S3
> o< :
AS
(X
o E
s3
S3 . 2
^ 5 <u on
Ui
-12
•4-»
»-H
•»-»
«
^
"O
•«
^
£
H
£
E O
•• o
538 Elektroinciustrin
a
c o si CU a? •J 03
<
q
<o
•3 cO
a: cd #-c
C t!
3 T3 C
CU c/: > 3 C/D 1 3 « C
-O
O B
.b
<
M
o
C W .& ^
<
O
ESS gJ ^
^
t /
^H
tu
>
>
C O C
rrj
E a
S c
M CU
03 4- o 03 03 „_ •<•<•<
:r3 0 0
3 * 3 H
Q
S ' c 'C
s | ^4
j
JS CQ
5c
o 5 03
F o
C
71 ra
03 (8
b
ja m C ^~ O H •M < S < 0 v 3 e c "K •3 ,0 B< H 1) 0) > 1 5 «s s .* -% wU< £tu v2 i i on 2 O <u i-
CA
o
O
0,
H H >c
cu cu tu tu "«3 "tu
co H H H
JS oo 00 "o "^
w <
< H H
o
CO
£> C 3
E
l||
E E o
•*!
,«
E 5 o
r*
>a~ ^ ii ^ •o <u .a
Tft-~V£)\£>t-Ot>lcr)rr)(Nro^.lolo(Nllo
.a c
I i
•q <*
i: S o
a o. a
|-5l
?? <u
.5 "O 3
co -a
CTsooro—iO(NrNt-si(-st-st^<Nrot-~r^
3i i "t^ v) a
CN <N
( S m ( N \ 0 ( N f l
oo a °C0 f-c O.-O
(-v) ( ^ i^, ^ j .
5 c o
< a .* 03
03 03 03 03 , - ,
^
,-s/--.
G"
.£? r3 r3 C £}
:0 .3
3 ta DJ
C
C 60
4)
° .S
tJi
*:« _
o V3 »a
H .5
-V l)"
in
ra
a '5j
'5b <u «c *"? ^
ra r3
»a
3:
**&
c E c
Mi
å:o| | i | 3 :g -g « £ -g
c
E c
:c0 ••S ^ ^
53 J2
tu
M <u
I
o a * > oo < 2 >"°2 "ig 3 £>
06 E o
=: AS u~ ^ [O
Elektroindustrin
6 Export och import1
Liksom de flesta andra verkstadsindustribranscher kan elektroindustrin karaktäriseras som en utpräglad exportindustri. Av den inhemska produktionen (mätt med saluvärdet) avsätts ca 45 % på exportmarknader. Denna exportandel är dock högst varierande för olika produktgrupper. Exempelvis kan nämnas att exportandelen för apparater för trådtelegrafi och -telefoni ligger på ungefär två tredjedelar medan motsvarande andel för tråd och kabel (för elektriska ändamål) stannar vid drygt en tiondel (år 1970). Det totala exportvärdet av elektriska produkter uppgick år 1970 till värdemässigt 2 612 milj. kr och svarade därmed för närmare en femtedel av den totala verkstadsindustriexporten samt ca 8 % av industrivaruexporten. Under 1960-talet har exportutvecklingen varit mycket expansiv med en värdemässig ökning på i genomsnitt ca 16 % per år. Därmed var exportvärdet år 1970 fyra och en halv gånger så stort som år 1960. Jämfört med exportutvecklingen för samtliga verkstadsprodukter och samtliga industrivaror har exporten av elektriska produkter ökat väsentligt snabbare. Importen av elektriska produkter uppgick år 1970 till 2 936 milj. kr vilket innebar att importen svarade för nära hälften av den totala tillförseln till svenska marknaden. Under 1960-talet har importen ökat i en något lägre takt än exporten. Importvärdet har tredubblats mellan 1960 och 1970, vilket motsvarar en årlig ökningstakt på ca 12 %. I tabell VI.I anges export- och importutvecklingen för några större produktgrupper inom elektroindustrins delbranscher.
1 Värdeuppgifter redovisas genomgående i löpande priser. Med elektriska produkter avses varugrupper ingående i S1TC 72 (elektriska maskiner och apparater samt elektrisk materiel).
Elektroindustrin
tfc
>o 00 oo"-*"
r - v o -H
o" <s o"
CN
t£
i—i
oo" o"
r o Tt
00 0 0 CO
^ M3 0O~
iO ON
<N CD i o • * ON* r f
r o 0\ ON" <ifr"
(NINO ON i o r o
^ I9
r o Tt ©"ON
-2P
00 <N >o
w I 6 J2
ON
—I
60 ,
c& c g
Q.
<D « £ u w (fl O - j * *J 6 0 * C
2 c n
<o
2 E c ~ c S * •g •^ ^ 1 r2 Ä
•p
rv
<< fc
•5 •5 S
C
-9 iO
«>
* i>•- 3 -^ ? ^ ts •*> i_ •H^ ra u id 2 E«S BE is S"S £ M
U I
ft V (« O I
.44
|Q
J>
a,
•5
;o
s
CX C
a E 2 § E §
« :i3
o
Si 'S •s i-. ^3 55 a fin
2 M *M
w
"c "S £ E
.2 £ „
h M
I
ON ^ t r f O © rN "* —i Tf
ON
I I I
I
ON
TJ-
O O <N <N r o ON O r f I-H r r TJ- Tfr ir, o o
I
J2
i)
a
o
>
O O O ON O ON O ON 00 ON 0 0 ON
I I I I O O O O O -H O —< —I ON i-H ON NO rN O —<
Elektroindustrin
^
oCro
oo"ro
co o oo"o"
* o ex a- x
ss 60 5p
c 5 C '•" >> % x j <u
:\ I "Ö
o S
73 T3 O 1-.
-2d o £ 5 2 ^ S3 ^ =0
U, 0
kH
+3 :o3 13 a3 oa M I I
Ä C
o lOI^ H I HON O CS m —H Os ON
jO
"^ o. 3 Fj *-" b U
O O
H
JS
542 Elektroindusthn
Tabell VI.II Export och import av elektriska produkter 1960-1972 (löpande priser). Export 1970 milj. kr
exportandel
Årlig ökning (%)
1969/70 70/72
milj. kr
(%) Elektriska produkter verkstadsprodukter Anm.:
—
Import
Årlig ökning (%) importandel
1960/70 70/72~
(%)
16,2
15,5
2 936
11,5
4,7
13 978
14,1
12,3
12 443
11,1
5,4
exportandel =
export inhemsk produktion
importandel =
mi
P°rt inhemsk produktion - export + import
verkstadsindustriprodukter har här räknats exklusive fartyg och båtar
Tabell VI.III Export och import av elektriska produkter fördelad på länder områden år 1970. Export från Sverige till
Andel (%)
EFTA
EG
14 Nordamerika 9
Övriga länder 39
Summa
Övriga länder 6
Summa
100 Import till Sverige från
Andel (%)
EFTA
EG
48 Nordamerika 9
100 Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
543 SOU 1974:11
Transportmedelsindustrin
Genom sn it ti ig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.) 1970 8 458Mkr Produktionens saluvärde 3 382 Mkr Export (SITC 732) Import (SITC 732) 2 469 Mkr Produktionens förädlingsvärde 3 616 Mkr därav inom storföretag ( > 5 0 0 anst.) 83% 49 tkr Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd 82tkr 73 737 st Antal anställda 81% därav inom storföretag 310 st Antal företag därav storföretag 11 st Antal arbetsställen 416 st därav med 200-499 anställda 22 st 22 st 500anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 69% 34 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halvfabrikat - andel av saluvärdet 55% Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1965/70
1970/71
1971/72
11,4 21,1 3,1 9,5
13,9 25,4 1,6 17,5
14,4 7,7 19,1 16,6
6,5
14,4
15,1
3,0
3,1
1,5
8,4
7,7
9,6
löpande priser 444 Mkr
1968 års priser 428 Mkr
41%
41%
7,0%
6,9 %
6 400 kr
6 200 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Förenade Fabriksverken, Monark-Crescent AB, AB NOHAB, Saab-Scania AB, SAS (Arlandaverken), SJ, AB Svenska Järnvägsverkstäderna, AB Volvo, Volvo Flygmotor AB. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Östergötlands, Stockholms samt Blekinge län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Sigtuna, Upplands-Väsby, Danderyd, Södertälje, Linköping, Växjö, Torsås, Olofström, Klippan, Trollhättan, Skövde, Köping, Arboga.
Transportmedelsindustnn
Innehåll
Kapitel 1 Inledning 1.1. Branschbegreppet
547 547
Kapitel 2 Några basdata 2.1 Produktion och produktionsutveckling 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling 2.3 Företags- och arbetsställestruktur 2.4 Investeringsutveckling
549 549 551 552 554 555
Kapitel 3 Arbetsproduktivitet
558 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling 4.1 Lönekostnader 4.1.1 Lönekostnad per anställd 4.1.2 Lönekostnadsandelar 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
561 Kapitel 5 Regional struktur
.
Kapitel 6 Export och import Förteckning över tabeller 1.1 Branschblandningen inom transportmedelsindustrin år 1970 II.I Transportmedelsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968-1971 . . . II.II Sveriges produktion avbilar 1960-1972 II.III Spridning i produktionsutveckling II.IV Personalsammansättning inom transportmedelsindustrin år 1970 • II.V Sysselsättningen inom transportmedelsindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971 . . . . II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling II.VII Transportmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) 35
562 564
548 550 550 552 552 553 555 556
Transportmedelsindustrin
II.VIII Transportmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen > 556 II.IX Investeringar inom transportmedelsindustrin 1965-1972 557 III. I Förädlingsvärde per anställd inom transportmedelsindustrins delbranscher år 1970 559 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser inom transportmedelsindustrin år 1970 560 III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970 56Q IV.I Lönekostnader inom transportmedelsindustrin 561 IV.II Lönekostnadsandelar inom transportmedelsindustrin . . . . 562 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat 564 V.I Regional sysselsättningsfördelning 567 V.II Regional sysselsättningskoncentration 567 VI.I Export och import av transportmedel och verkstadsindustriprodukter 5go VI.II Export och import av transportmedel fördelad på länderområden år 1970 5g9
Förteckning över diagram II.I II.II II.III II.IV IILI IV.I V.I
Produktionsvolymens utveckling inom transportmedelsindustrin 1965-1973 549 Spridning i produktionsutveckling 551 Sysselsättningsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965-1973 553 Spridning i sysselsättningsutveckling 554 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965-1973 558 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet 563 Länsvis fördelning av sysselsättningen . 566
Transportmedelsindustrin
547 Inledning
1.1 Branschbegreppet Till t r a n s p o r t m e d e l s i n d u s t r i n (exkl. varv) 1 hänförs arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av tillverkning av specialdelar för samt s a m m a n s ä t t n i n g till alla slag av t r a n s p o r t m e d e l exkl. fartyg och båtar och m o t o r e r till dessa. Även tillverkning av t r a n s p o r t m e d e l s m o t o r e r ingår i branschen (exkl. fartygs- och b å t m o t o r e r ) . Tillverkning av vissa delar som är avsedda för t r a n s p o r t m e d e l klassificeras emellertid till andra industribranscher (exempelvis däck, plastdetaljer, elektrisk och i n s t r u m e n t u t r u s t ning). I n e d a n s t å e n d e tablå redovisas delbranscherna samt verksamhetsinriktningen inom respektive delbransch. SNI-kod*
Delbransch
Verksamhet
3842 Rälsfordonsindustri och rälsford onsreparationsverkstäder
Tillverkning av specialdelar för rälsfordon såsom boggier, buffertar, kopplingsanordningar och underreden samt sammansättning till godsvagnar, lok, personvagnar och andra rälsfordon. Vidare ingår reparation av rälsfordon.
3843 Bil- och bilmotorindustri**
Tillverkning av specialdelar för bilar såsom karosser, motorer, chassiramar och liknande samt sammansättning till personbilar, lastbilar, bussar, kranbilar, sopbilar etc. Vidare ingår tillverkning av släpfordon och campingvagnar.
3844 Cykel- och motorcykelindustri
3845 Flygplansindustri och flygplansreparationsverkstäder
3849 Annan transportmedelsindustri
Tillverkning av cyklar, mopeder, mopedmotorer, motorcyklar, motorcykelmotorer och sidovagnar. Tillverkning av specialdelar för samt sammansättning till ballonger, flygmaskiner, flygmotorer, helikoptrar och andra luftfartyg. Vidare ingår reparationer av luftfartygTillverkning av specialdelar för samt sammansättning till barnvagnar, invalidvagnar, sjukvagnar, skottkärror och liknande transportmedel utan mekanisk framdrivningsanordning.
* Svensk näringsgrensindelning. ** Reparation av bilar, bussar, lastbilar och liknande motorfordon samt av cyklar, mopeder och motorcyklar betraktas som serviceverksamhet och hänförs statistiskt till tjänstesektorn.
1 Fortsättningsvis används genomgående benämningen transportmedelsindustri.
548 Transportmedelsindustrin
Vissa arbetsställen inom transportmedelsindustrin innefattar aktiviteter hänförliga till andra branscher, samtidigt som arbetsställen, vilka statistiskt hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar transportmedel (branschblandning). För hela transportmedelsindustrin är emellertid branschblandningen obetydlig. Som framgår av tabell I.I utgår ca 93 % av den totala verksamheten vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av tillverkning av transportmedel (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för ca 95 % av den totala tillverkningen av transportmedel i riket (täckningsgrad). Branschblandningen är dock mycket olika delbranscherna emellan. Exempelvis uppgår inom bilindustrin specialiseringsgraden till 93 % medan inom delbranschen annan transportmedelsindustri motsvarande tal uppgår till endast 73 %.
Tabell I.I Branschblandningen inom transportmedelsindustrin år 1970. Delbransch
Specialiceringsgrad
Täckningsgrad
(%)
(%)
Rälsfordonsindustri och rälsfordons reparationsverkstäder Bil- och bilmotorindustri Cykel- och motorcykelindustri Flygplansindustri och flygplansreparationsverkstäder Övrig transportmedelsindustri
75,6 93,1 86,7
87,0 93,8 77,2
80,7 72,5
95,5 34,1
Hela transportmedelsindustrin
93,0
95,3
Transportmedelsindustrin
SOU 1974:
2 Några basdata
2.1 Produktion och produktionsutveckling1 Det totala produktionsvärdet inom transportmedelsindustrin uppgick år 1970 till 3 616 milj. kr vilket motsvarade 2 0 % resp. drygt 7 % av verkstadsindustrins resp. hela industrins produktionsvärde. Motsvarande sysselsättningsandelar uppgick till 19 % resp. 8 %. Förädlingsgraden inom transportmedelsindustrin, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till saluvärdet, uppgick till 43 % mot 50 % inom hela verkstadssektorn och 46 % för industrin som helhet. Under 1960-talet ökade produktionsvolymen inom transportmedelsindustrin i snabb takt. Den expansiva utvecklingen, som var särskilt märkbar under decenniets första del, har även fortgått under 1970-talet. Mellan 1960 och 1965 ökade produktionsvolymen med ca 8,4 % per år mot 6 % per år för perioden 1966-1970. Enligt preliminära beräkningar har produktionsökningen under åren 1971-1973 uppgått till inte mindre än drygt 8 % per år. Transportmedelsindustrin är den industribransch som, vid sidan av den kemiska industrin och plastvaruindustrin, expanderat kraftigast mellan 1965 och 1973. Dess andel av den totala produktionsvolymen inom industrisektorn har därmed ökat märkbart från 7,5 % år 1965 till närmare 9 % år 1973. Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom transportmedelsindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
'
'
— tronsportmedelsindustrin
1968 ••
• verkstadsindustrin
197!
1973 »hela industrin
1 Med produktion avses produktionens förädlingsvärde; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
550 Transportmedelsindustrin
Inom branschen tillverkas en mångfald produkter, vilka inbördes uppvisar avsevärda olikheter beträffande användningsområden, produktionsteknik, marknadsstorlek m.m. Mot denna bakgrund är det naturligt att produktionsutvecklingen varierar för olika produkter. Genom att studera produktionsvolymutvecklingen för delbranscher kan man erhålla en ungefärlig bild av utvecklingen för större produktaggregat. I tabell II.I anges dels hur branschens totala förädlingsvärde fördelas på olika delbranscher, dels volymutvecklingen under åren 1 9 6 8 - 1 9 7 1 . Bilindustrin är den klart dominerande med drygt tre femtedelar av branschens produktionsvärde. Beträffande utvecklingen framstår bilindustrin som den delbransch som ökat snabbast, såväl produktions- som sysselsättningsmassigt. Detta gäller såväl mellan åren 1968 och 1971 som den trendmässiga utvecklingen under hela 1960-talet.
Tabell II.I Transportmedelsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968-1971. Delbransch
Förädlii gsvärde 1970 milj. kr
Volymutveckling. Index 1968= 100 andel
1969 1970 1971
(%) Rälsfordonsindustri och reparationsverkstäder Bil- och bilmotorindustri Cykel- och motorcykelindustri Flygplansindustri och reparationsverkstäder Annan transportmedelsindustri Hela transportmedelsindustrin
305 2 274
8,4 62,9
101 112
102 126
125 133
1,5
25,9
1,3
100,0
130 Tabell II.II Sveriges produktion av bilar 1960-1972 (löpande priser).
Personbilar Lastbilar Bussar Summa
Milj. kr
därav för export (%)
Produktionsutveckling, årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972
1960 1965 1970 1972
1960/65
1965/70 1970/72
894 1503 2 728 3 934 422 682 1 202 1 596 68 73 93 158
39,7 43,8 71,2
41.7 46,1 63.8
61,8 65,1 64,7
69,1 73,2 66,1
11,0 10,1 1,6
12,7 12,0 4,8
20,1 15,2 30,3
1 384 2 258 4 023 5 688
42,6
43,8
62,8
70,1
10,3
12,2
18,9
Anm.: Produktionen är mätt med saluvärdet. Källa: Bilismen i Sverige 1972.
Transportmedelsindustrin
5 51
SOU 1974:11 2.1.1 Spridning i
produktionsutveckling
Inom transportmedelsindustrin har produktionsutvecklingen varit mycket expansiv för bilindustrin, medan övriga delbranscher genomsnittligt uppvisat en väsentligt lägre expansionstakt. Det är i detta sammanhang av intresse att studera hur de olika delbranscharbetsstallena förhåller sig inbördes i detta avseende. Detta har gjorts för perioden 1 9 6 7 _ 1 9 7 1 avseende dels bil- och bilmotorindustrin, dels övrig transportmedelsindustri. 2 I diagram 11.11 redovisas beräkningsresultatet för produktionsförändringen 1969/70. Härvid har antalet arbetsställen och anställda inom delbranscherna år 1970 fördelats procentuellt med avseende på den produktionsförändring som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970. Arbetsställen vilkas produktionsförändring mellan de båda åren avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från respektive delbranschgenomsnitt redovisas i tabell II.III. Spridningen i produktionsutveckling mellan arbetsställena inom respektive delbransch är relativt stor. Den största koncentrationen kring medelvärdet m.a.p. antalet anställda kan noteras för gruppen övrig transportmedelsindustri inom vilken 24 arbetsställen av totalt 161, med tillsammans ungefär hälften av de anställda (ca 13 800 personer), vart och ett uppvisade en produktionsföränding som låg mellan 6,8 % och
1 Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga förändringar för respektive delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram II.H Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsmdustrms delbranscher a 1970 m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsforandring 1969/70, löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) |0°/o på vertikalaxeln motsvarar:
Bil- och bilmotorindustri
4613 anställda 26 arbetsstollen
2 776 anställda 16 arbetsställen
-25
-20
longtälldo
-10 -5 ±0 5 10 15 20 Procentuell f ö r ä n d r i n g av •förädlinqsvärdet fil arbetsställen
f genomsnitt för branschen
552 Transportmedelsindustrin Tabell II.III
SOU 1974:1 Spridning i produktionsutveckling.
Delbransch
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (1969/70)
Bil- och bilmotorindustri Övrig transportmedelsindustri
< - 2 5 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
7,8
12,8
39,1
27,9
18,0
4,0
14,9
3,7
16,7%, dvs. ±5 procentenheter från delbranschgenomsnittet. Inom bilindustrin är dock spridningen betydligt större. Av tabell II.III framgår att inte mindre än 4 7 % (120 st) av samtliga produktionsenheter med tillsammans ca 4 0 % (18 760) av samtliga anställda, hade en produktionsförändring som avvek med mer än 25 procentenheter från delbranschgenomsnittet. Den spridning som här har redovisats är ej specifik för 1969/70. Spridningen i produktionsutvecklingen har varit av samma storleksordning för övriga mätår.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling År 1970 sysselsattes omkring 73 700 personer inom transportmedelsindustrin. Branschen svarade därmed för ca 19% av hela verkstadsindustrins sysselsättning samt 8 % av totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandelar uppgick samtidigt till knappt 20 % respektive drygt 7 %. Antalet anställda inom transportmedelsindustrin ökade med i genomsnitt 3 % per år mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970. Branschen fick emellertid vidkännas en sysselsättningsminskning under konjunkturavmattningen under periodens mitt. Under konjunkturuppgången 1969-1970 kan en sysselsättningsökning på drygt 11 300 personer noteras, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 8,7 %. Sysselsättningsökningen har fortsatt även in på 1970-talet, men i en betydligt
Tabell II.IV Personalsammansättning inom transportmedelsindustrin år 1970. Personalkategori
Transport medelsindustrin antal
Män Kvinnor
64 218 9 519
Arbctarpersonal Förvaltningspersonal
50 848 22 889
Verkstadsindustrin Hela industrin andel(%)
73 737
87,1 12,9
andel(%)
100,0
69,0 73 737
31,0
83,4 16,6
andel (%) 100,0
69,9 100,0
30,1
77,7 22,3
100,0
73,2 100,0
26,8
100,0
Transportmedelsindustrin
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965 1973. Index 1965 = 100. Anställda
Timmar
1965 — — .
'
'
'
transportmedelsindustrin
'
'
'
-----—verkstadsindustrin
'
— — — hela
industrin
lägre takt. Sålunda ökade antalet anställda med i genomsnitt 2,2 % per år under perioden 1971—73. Mätt med antalet arbetade timmar har arbetskraftsinsatsen inom transportmedelsindustrin ökat med 10,5 milj. timmar mellan 1965 och 1970 och uppgick sistnämnda år till drygt 139 milj. timmar. Denna ökning uppgår till ca 8 % för hela perioden. Inom hela verkstadsindustrin samt inom industrin som helhet har utvecklingen inneburit en minskning
Tabell II.V Sysselsättningen inom transportmedelsindustrin fördelad på delbranscherår 1970 samt utvecklingen 1967-1971. Delbransch
Anställda Utveckling. Index 1967 = 100
1970 antal Rälfsfordonsindustri och reparationsverkstäder Bil- och bilmotorindustri Cykel- och motorcykelindustri Flygplansindustri och reparationsverkstäder Annan transportmedelsindustri Hela transportmedelsindustrin
andel (%)
1968 1969 1970 1971
8 491
11,5
46 134
62,6
1,9
16 584
22,5
1 137
1,5
73 737
100,0
554 Transportmedelsindustrin
i antalet timmar med - 1 , 9 % respektive - 7 , 6 % under motsvarande period. Under 1971-73 har antalet timmar varit oförändrat inom branschen, medan däremot minskningen inom hela verkstadsindustrin samt industrin som helhet fortsatt (-1,6 % per år respektive - 2 5 % per år) Som tidigare nämnts beträffande produktionsutvecklingen har bilindustrin varit den mest expansiva delbranschen. Detsamma gäller sysselsättningen för vilken utvecklingen under perioden 1967-1971 summeras i tabell II.V. 2.2.1 Spridning i
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen . Spridningen kring genomsnittsvärdena avser identiska arbetsställen för åren parvis, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
sysselsättningsutveckling
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen inom branschen har studerats för perioden 1969-71 varvid varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats m.a.p. förändringen från föregående år. En uppdelning har skett i tolv klasser varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas sysselsättningsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. 1 En relativt stark koncentration av arbetsställen och anställda kring den genomsnittliga sysselsättningsförändringen för resp. år kan konstateras för både bil- och bilmotorindustrin och den övriga transportmedelsindustrin.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 10 °/o på vertikalaxeln motCV/nrnn •
Bil- och bilmotorindustri
°'° "" ~
304613 anställda 26 arbetsställen
2010-
.JHji-mnl
11—rrrr^
—•
Ovriq transportmedelsindustri
2776 anställda 16 arbetsställen
fPr-Tmir]rm -30
-25
L J anställda
-20
i -15 -10 -5 *b 5 10 15 20 25 Procentuell f o r ä n d r i n q av sysselsättningen (JJU arbetsställen
f genomsnitt för branschen
i 30
1 — 35 40
Transportmedelsindustrin
555 Tabell II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling. Delbransch
Bil- och bilmotorindustri Övrig transportmedelsindustri
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (1969/70) < - 25 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i %
arbetsställen anställda andel i % andel i %
7,4
7,4
10,1
2,5
6,8
1,7
2.3 Företags- och arbetsställestruktur Transportmedelsindustrin domineras såväl produktions- som sysselsättningsmässigt av storföretag. Denna koncentration är betydligt större än inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet. År 1970 svarade branschens 11 storföretag för drygt fyra femtedelar av förädlingsvärdet. Produktionsandelarna för de olika företagskategorierna överensstämmer väl med motsvarande sysselsättningsandelar. Branschen domineras av två storföretag, nämligen AB Volvo och Saab-Scania AB. Det senare bildades efter en fusion mellan AB Saab och AB Scania-Vabis. (Fusionsavtalet vann laga kraft hösten 1972.) Transportmedelssektorerna inom dessa företag sysselsatte år 1970 uppskattningsvis 5 0 - 6 0 % av samtliga verksamma inom branschen. Den helt övervägande delen av verksamheten är koncentrerad till biltillverkning, men de dominerar samtidigt den inhemska produktionen av flygplan och flygmotorer. Bland övriga större företag inom transportmedelsindustrin kan nämnas SAS Arlandaverken och Förenade Fabriksverken (flygreparationer), Kalmar Verkstads AB, AB NOHAB och SJ (rälsfordonstillverkning och -reparationer), Monark-Crescent AB (cykel- och motorcykeltillverkning). Även beträffande de enskilda produktionsenheterna kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de större enheterna. Av de branschanställda varar 1970 tre femtedelar verksamma vid de 13 största produktionsenheterna.
2.4 Investeringsutveckling Kapitalintensiteten 1 inom transportmedelsindustrin uppgår till i genomsnitt ca 82 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet uppgår till i genomsnitt ca 80 000 kronor respektive drygt 110 000 kronor. Av den totala kapitalstocken inom verkstadsindustrin och industrin som helhet svarar transportmedelsindustrin för ungefär 19 % respektive 6 %.
1 Kapitalstock per anställd mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
556 Tramportmedelsindustrin
be M
c ^ J2 I : 2-a
c/; c
M
-i c J! c 1
oo i o t~~ o
a>
o
S* t ! "O
:« j£
q o"
;*—'
C ^ = Kl
,
v. -*- T3
T? W
Äfl c
r-~ oo vo t-» CN
-rt "" V T2 :0 .J3 Co
ca
• >
Cd
•S c S w •ti -o
VO ON vo' CN
£
c o • * r ^ CN T } • ^ 0 0 •"* CO CTN'
t; "o Ml u
q •ca
•o :td
a JO S c I
:0
T3C. C J) «
C
CS
O c— vo i-H so •t" 00 •** rf oo'
•a /—v
:Sg
^
vo oo —i r~- oo vo ro o-C oo" »-T
B SR. <—i r- co i—i vo
CO 0 0 —H CN 0 0 oo —i r-~ r f i/-) Tt
O
VO v o
to
O ro CO ro'
S 5& co r-<
EJ2
co
^ CN ON —i CN o
:
2j
:0
u- I •Sl*i
C3 . V
;rt —.
aj
u, :cd <D • £
.J;
>- >-<
—i
I I O O O o
o I
to r~- CN os co vo O (N —i CN —<
1 O | «
CN T t CO CN T f
r- c~ co CN
—< l O
-O
"O vo CN 0 0 "O
o Tt o o >o
1) r o i—i
as
r-^ co^ TT c~- o\ •o CN oo" lo' f-~
«-a-a
* Ov 0 0 \ Tf Ov ON Ov I
-H Tt I I
OS I
I
i/O o o o o <o o o o <N i o O
Transportmedelsindustrin
Sysselsättningsandelen uppgår samtidigt till 19% respektive 8 % (år 1970). Inom transportmedelsindustrin har under perioden 1965-1972 investerats 3 422 milj. kronor (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 428 milj. kronor. Därmed har 24 % av verkstadsindustrins och knappt 7 % av hela industrisektorns totala investeringsvolym fallit på transportmedelsindustrin. Investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till i genomsnitt 6 200 kronor, vilket motsvarar ca 7,5 % av kapitalstocken per anställd. Investeringsvolymen per anställd har varit ca en tredjedel större än motsvarande genomsnitt för verkstadsindustrin samtidigt som den varit ca 10 % lägre än genomsnittet för hela industrin. Tabell II.IX Investeringar inom transportmedelsindustrin 1965-1972. 1968 ars priser.
Totala investeringar - årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) - därav i byggnader och anläggningar (%) Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965-1972 (kr)
Transportmedelsindustrin
Verkstadsindustrin
Hela industrin
1 782
6 199
6 200
4 700
6 800
128 118 89 110 173 224 166 144
125 118 102 122 135 159 148 130
110 112 108 117 122 125 129 118
102 532
111 Investeringsutvecklingen 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966 -1972
(index 1965 = 100)
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
558 Transportmedelsindustrin
Arbetsproduktivitet1
3 Mellan 1965 och 1970 ökade produktionen inom transportmedelsindustrin med 6 % per år samtidigt som antalet anställda ökade med 3 %. Detta ger en till synes förhållandevis låg produktivitetstillväxt. Förändringar i förädlingsgraden inom branschen har emellertid i industristatistiken ej gett samma utslag på produktionsvolymen (förädlingsvärde) som på sysselsättningen. Detta har medfört en statistisk underskattning av produktivitetsökningen inom transportmedelsindustrin under den nämnda perioden. Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Produktionsvolym
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd resp. per timme.
'965
'
1966 I
'
< transpor+med«lsindus+rin
'
per anställd
'
'
I9T1
'
^972 '
1973 '
. . . . . . . verkstadsindustrin — — — hela industrin
Transportmedelsindustrin
Under åren 1971-1973 beräknas ökningstakten ha uppgått till 6 % mot 4,7 % resp. 4,2 % för verkstadsindustrin och hela industrisektorn. Räknat per timme har arbetsproduktiviteten inom transportmedelsindustrin ökat med i genomsnitt 5,8 % per år mellan 1965 och 1973 mot 6,4 % inom verkstadsindustrin och 6,5 % inom hela industrin. För branschen som helhet var år 1970 den genomsnittliga arbetsproduktiviteten 49 000 kronor vilket kan jämföras med genomsnittligt 47 000 kronor för hela verkstadsindustrin samt 53 100 kronor för industrin som helhet. Beräknad på genomsnittsvärden, föreligger en påtaglig variation i arbetsproduktivitet mellan transportmedelsindustrins delbranscher. Som framgår av nedanstående tabell uppgick år 1970 variationsbredden till inte mindre än 20 600 kronor. Dessa skillnader kan bl.a. förklaras av olikheter i genomsnittlig kapitalintensitet (kapitalstock per anställd) mellan delbranscherna. Samtidigt som påtagliga variationer i arbetsproduktivitet föreligger mellan delbranscherna förekommer även skillnader mellan olika produktionsenheter inom resp. delbransch. Tabell ffl.II visar att det föreligger en avsevärd spridning i detta avseende, dels mellan genomsnittsvärdena för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan delbranschgenomsnitt inom resp. storleksklass. Dessa skillnader förklaras av bl.a. olikheter i insats av arbetskraft och realkapital, specialiseringsgrad, åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation, lönsamhet m. m. I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelades mellan arbetsställen i olika produktivitetsklasser. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbetsproduktivitet.
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom transportmedelsindustrins delbranscher år 1970. Delbransch Rälsfordonsindustri och reparationsverkstäder Bil- och bilmotorindustri Cykel- och motorcykelindustri Flygplansindustri och reparationsverkstäder Annan transportmedelsindustri
genomsnitt 35 900 kr 300 kr 38 50 ? kr 5 6 5 ^ r
A9
100kr
Hela transportmedelsindustrin
49 000 kr
Hela verkstadsindustrin
47 Hela industrin
000kr
53 100 kr
560 Transportmedelsindustrin
t~~ o
O
=3 :.-J K
r N —i
r-~
r^ i o - H C N r o —< x j -
—i - * •sfr I/O
E E
T f c~» O
—l 0 0
1/0
io
"—1 O m
l O "-H r-H —i r o
vo </0
ro Tt
»
M
O -H vo oo vo O
O
O
H
H
t~~ ^ o T » - i o r o O •—* v o
o i/">
c/3 S % 13 E
I 15
>
^
VO CO l/-) ( N
T-H
VO •—I
o
ro
r - 7 i—7
oo i o
~H
»i
s>2
orj r o r o ^o iy-j V0 rN oC ro" ~H" <N —l m
r<o wo • *
><ca g E E
r^ t o CN TJ-
o
s^.
1/1
VO i/O 0O ON _ . 0 O 0 O 0 O VD ~ r o i/-> (N rN ^2 >/o r o o
I N n q ^ f
s ^
o OO o-' o'
r»
r-
GO
oc
ON
0 0 -<3- r o " \XS </->"
H
r O O M N
l/)
N
:S O
^3
^ 3
jo o S3
-ö c
_^
H T3
c -a « c l-i . S o i! " j2
£
•«
O
2 Ml U
. ^ 'G ^ OQ = O
E
X E
s* a o c o
O O O O O
J2 S K o
7 7 - ">*> +I+I
^
O o
3 E f .5 § Vd>c!><iA v A I § J8 S £
Transportmedelsindustrin 561
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1 Lönekostnader2 4.1.1 Lönekostnad
per anställd
Den genomsnittliga l ö n e k o s t n a d e n per anställd inom transportmedelsindustrin uppgick år 1970 till 3 3 7 0 0 k r o n o r . D e t t a kan jämföras m e d genomsnittligt 3 3 0 0 0 k r o n o r för hela verkstadsindustrin samt 31 6 0 0 k r o n o r för industrin som helhet. Under perioden 1 9 6 5 - 1 9 7 0 ö k a d e l ö n e k o s t n a d e n per anställd med i genomsnitt 8,4 % per år. Därmed låg ö k n i n g s t a k t e n i ungefärlig nivå m e d g e n o m s n i t t e t för såväl hela verkstadsindustrin s o m industrin s o m helhet. Beräknat på g e n o m s n i t t s v ä r d e n är den genomsnittliga löneskillnaden mellan arbetar- o c h förvaltningspersonal ungefär d e n s a m m a inom trans-
1 Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lagoch avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom transportmedelsindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per förvaltningspersonal arbetarpersonal
anställd
1965 1967 1970
1965 1967 1970
1965 1967 1970
22,8 29,1 106 107
34,8 43,2 97 99
26,2 32,8 104 104
24,0 29,7 111 110
34,8 43,7 97 100
27,9 35,1 111 111
Delbranscher: Bil- och bilmotorindustri - tkr/år - rel. lönekostnad* Övrig transportmedelsindustri - tkr/år - rel. lönekostnad Transportmedelsindustrin sammantagen -tkr/år - rel. lönekostnad
19,6 23,3 29,3 108 108 108
29 6 99
34,8 43,4 9 7 . 99
22,5 26,9 33,7 107 107 107
Verkstadsindustrin - tkr/år - rel. lönekostnad
19,3 22,6 28,1 107 105 104
30 7 36,2 44,4 102 101 102
22,6 26,8 33,0 107 107 104
Industrin som helhet - tkr/år
18,1
30,0 35,7 43,7
21,1 25,1 31,6
21,6 27,1
Anm.: • • = uppgift föreligger ej. * Genomsnitt för hela industrin = 100. 36
Transportmedelsindustrin
portmedelsindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetarpersonal uppgick år 1970 till ca två tredjedelar av lönekostnaden per anställd förvaltningspersonal. Motsvarande relationstal uppgår till mellan 0,55 och 0,65 inom flertalet industribranscher. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965-1970, vilket inte är specifikt för transportmedelsindustrin. En uppdelning av transportmedelsindustrin på delbranscherna bilindustri och övrig transportmedelsindustri ger vid handen att de genomsnittliga lönekostnaderna per arbetar- respektive förvaltningspersonal i stort sett är desamma inom de båda delbranscherna. De något högre siffrorna för övriggruppen betingas främst av den relativt höga andelen förvaltningspersonal (ca 5 0 % år 1970) inom flygindustrin, som är sysselsättningsmässigt tyngst inom övriggruppen.
4.1.2 Lönekostnadsandelar
År 1970 utgjorde lönekostnaderna 2 9 % av produktionens saluvärde inom transportmedelsindustrin. Den siffran kan jämföras med 35 % för hela verkstadsindustrin samt 28 % för industrin som helhet. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som kan sägas spegla kapitalintensiteten, uppgick samtidigt till i genomsnitt 69 % mot 70 % inom hela verkstadsindustrin och 59 % inom industrin som helhet. Lönekostnadernas andel av saluvärdet är väsentligt olika för de två redovisade delbranscherna inom transportmedelsindustrin. Kostnadsandelen var år 1970 nästan dubbelt så stor inom gruppen övrig transportmedelsindustri jämfört med bil- och bilmotorindustrin. Detta förhållande beror väsentligen på skillnader i förädlingsgrad - mätt såsom förädlingsvärdets andel av produktionens saluvärde. Nämnda år var sålunda förädlingsgraden inom bilindustrin i genomsnitt ca 36 % medan den inom övrig transportmedelsindustri uppgick till hela 63 %.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom transportmedelsindustrin. Lönekostnadernas andel (%) IV förädlingsvärdet
saluvärdet
1965 Bil- och bilmotorindustri Övrig transportmedelsindustri
1967 1970
Hela transportmedelsindustrin
29 Verkstadsindustrin
35 Hela industrin
28 Anm.: • • - uppgift föreligger ej.
Transportmedelsindustrin
563 Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscher föreligger i detta avseende en avsevärd heterogenitet mellan arbetsställen inom respektive delbransch. Beträffande lönesummeandelar sammanfattas denna spridning i diagram III.I, varvid samtliga arbetsställen som fanns inom respektive delbransch år 1970 har klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. Det bör observeras att detta relationstal inte är ekvivalent med lönekostnadens andel av förädlingsvärdet. I lönekostnaden ingår, förutom utbetalade löner, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal. Beräkningsresultatet visar att spridningen var avsevärd inom såväl bilindustrin som inom delbranschen övrig transportmedelsindustri. Tillgängligt material pekar mot att spridningen varit relativt stor även åren 1967-1969 samt 1971. Arbetsställen med en lönesummeandel, som med mer än 25 procentandelar (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt, är ej inkluderade i diagram IV.I. Inom delbranschen övrig transportmedelsindustri hade 62 av delbranschens totalt 161 arbetsställen, med tillsammans drygt 9 000 anställda, en lönesummeandel av förädlingsvärdet på 87 % eller däröver. Med ovan nämnda påslag erhålles en lönekostnad vid vart och ett av dessa arbetsställen som uppgår till minst 9 8 % av förädlingsvärdet. En förklaring till dessa höga värden kan vara att flera företag i branschen har många arbetsställen, vilket medför internleveranser och därmed svårigheter att adekvat fördela intäkter och kostnader. Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet -procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsmdustnns delbranscher m.a.p. respektive arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; ar 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) |0°/o pä vertikalaxeln motsvarar:
Bil- och bilmotorindustri
4 613 anställda 26 arbetsställen
torflrll ,11 J M
L-mn-OTTl
'58,0+ ' ' Övrig transportmedelsindustri
2 776 anställda 16 arbetsställen
•
anställda
j,0
45 50 55 60 ' 65 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, °/o 171 arbetsställen
| genomsnitt för branschen
Transportmedelsindustrin
4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas varm- och kallvalsad plåt, gjutgods av järn och aluminium, stång samt rör. De totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat uppgick år 1970 till 4 615 milj. kr, vilket värdemässigt motsvarade något mer än hälften av produktionens saluvärde. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel inom hela verkstadsindustrin och inom industrin som helhet år 1970 uppgick till 46 % respektive 48 %.
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat. Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 Bil- och bilmotorindustri Övrig transportmedelsindustri
59 35
62 33
55 Hela transportmedelsindustrin
50 Verkstadsindustrin
46 Hela industrin
48 Anm.: . . - uppgift föreligger ej.
Transportmedelsindustrin
5 Regional struktur
De år 1970 branschsysselsättningsmässigt fem största länen svarade för drygt tre femtedelar av den totala branschsysselsättningen i riket samtidigt som motsvarande andel av antalet branscha:betsställen uppgick till ca 30 % (124 st.). I diagram V.I anges de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970 samt antalet anställda inom branschen i resp. län år 1965 och 1970. En genomgång av fördelningen av de branschanställda på olika kommunblock ger vid handen att tre kommunblock, nämligen Linköping, Göteborg samt Trollhättan, år 1970 svarade för drygt 4 0 % av det totala antalet anställda inom transportmedelsindustrin. Sysselsättningskoncentrationen till vissa kommunblock sammanfattas i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10 % av den totala sysselsättningen inom resp. delbransch. Det är i sammanhanget av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av transportmedelsindustrin. Kommunblockens känslighet har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka transportmedelsindustrin år 1970 sysselsatte en väsentlig andel av samtliga industrianställda. Det bör i detta sammanhang påpekas att t.ex. bilindustrin har ett rikt förgrenat nät av underleverantörer, vilket gör att branschens betydelse för den regionala sysselsättningen underskattas i tabellen. Flera av t.ex. Volvos underleverantörer registreras inom t.ex. metallvaruindustrin och maskinindustrin.
566 Transportmedelsindustrin
Diagram V.I Lansvis fordelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom transportmedelsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsy sselsättningsmässigt 15 största länen.
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Östergötlands
Stockholms
Blekinge
Västmanlands
Skaraborgs
Kalmar
Dönköpinqs
Örebro
Malmöhus
Hallands
Kristianstads
Södermanlands
Gävleborgs "i Län ] 1965
r
Antal branschanställda 1970
T
°+°la antalet branschanställda
1965= 63 752 1970= 73894
Transportmedelsindustrin
tfc
•a c CO
< O "3
z CO
<c
co"
Si w
<
><
OJ
ii
o
« o «) „ T3 « ca <*
ffl <
2 c
i- o :ca 00
: 0 wc-
€
«< 2
"1.2 I o tu
M
.s e
< E o o <U
So
< ! oo
ca
on U3
1«
ra
CA
ca
ca
b5
:c3 t j X OO :ca ca
o- < «
£ § ca ica
ai ca C P-
O g
c/p c/p g
O
t-i
S^
tu
oo " ^
a>
2 E
:
o o ti
<D
O
T3
ca
i2 « ^ -o o c
> CO . o Ä " g f-1 CO : 0 ca ca :Q m sa ca si « 1 - 5 - < < oo < ; < tu on on Pa <
B E
E E ^
<
O M
.S o 'C
"öS "O
< a
>
-53
-.,
O
C
> £> >
«
.
E«
<*j E c o o >, o>
o
o c >•
£<? o
«
>
fa a N * c w pom 5 c
E
^
<o
T3
6 a u >>
S o
_
•rl
ti
E E o I c o
« "g O QL, :«0 X> : 0 -C D ^ ! SS
:O.S 2
^ •C3
™ C 3 . £ ca fl T3 -ö . 5
.i
e
,M
i! S u * c 2, ^ m c . g T3 3 13 Ta p t i "K E
c3 M
O.-O
CO
•ca —5
O-N - I
ifllN H
5 c o h
<
i/imm
ca M »ca
c3
r a <->
•c u
ca co co ca _ / -^^-./-^ / -^^,'—-'--*'"^ < < < < t u X f f i ^ J o - ^ £ B
o
o -^ "£
i-i
— 12
il
C
E oT3
-5 OJ
« N
^>
£
ca
l>
H -o
60 &>
äg. C ca £ ^ :i3 S
o
o op i
'C
ca:<5
ca
S60S
E
E-*
•5b
c
u 2 oo ,S
O
c Ä fl . 5 : « eo S* o . ca •Ö -o
^4
E „
•a Pu
S o o c co c
o —i .& 6H o
O ^
o E X E
2 :ca <D M ca
:o t :
u<
K ig
Transportmedelsindustrin
6 Export och import
Transportmedelsindustrin kan liksom verkstadsindustrin i övrigt karaktäriseras som en exportindustri. Detta illustreras av att inte mindre än drygt två femtedelar av den inhemska produktionen avsätts på utländska marknader. Den höga exportandelen för transportmedelsindustrin överträffas endast av några mycket utpräglade exportindustrier såsom gruvindustrin, varvsindustrin och massa- och pappersindustrin. År 1970 uppgick exporten av transportmedel värdemässigt till 3 382 milj. kr, varav personbilar svarade för närmare hälften. Därmed svarade transportmedel för en fjärdedel av den totala exporten av verkstadsprodukter och ungefär en tiondel av industriexporten. Under 1960-talet har exporten av transportmedel ökat i en jämn och mycket snabb takt. Den genomsnittliga ökningen har uppgått till ca 17 % per år (löpande priser) vilket i det närmaste innebär en femdubbling under perioden. Jämfört med exportutvecklingen för samtliga verkstadsprodukter och den totala industrivaruexporten har därmed transportmedelsexporten vuxit betydligt snabbare. Tabell VI.I Export och import av transportmedel och verkstadsindustriprodukter. Löpand Export 1970 milj. kr
export andel
Årlig ökning (%)
1960/70 70/72
milj. kr
(%) Transportmedel - därav personbilar Verkstadsprodukter Anm.:
e priser.
_
Import Ärlig ökning (%) importandel
1960/70 70/72
(%)
3 382
16,8
17,0
2 469
7,3
10,3
1 641
17,8
17,0
1 002
4,5
16,9
13 978
14,1
12,3
12 443
11,1
5,4
ex portandel =
export inhemsk produktion
im portandel =
import
inhemsk produktion - export + import Verkstadsindustriprodukter räknas här exklusive fartyg och båtar. Med transportmedel avses varugrupper ingående i S1TC 731-734.
Transportmedelsindustrin
Importen av transportmedel har utvecklats i betydligt lugnare takt. Denna har sålunda ökat med i genomsnitt ca 8 % per år under 1960-talet vilket innebär en fördubbling mellan 1960 och 1970. Den totala transportmedelsimporten uppgick värdemässigt till 2 470 milj. kr år 1970. Därmed svarade importen för knappt en tredjedel av den totala tillförseln av transportmedel till den svenska marknaden. Av importvärdet svarade personbilar för ca två femtedelar. Tabell VI.II Export och import av transportmedel fördelad på länderområden år 1970.
Andel (%)
Export från Sverige till EFTA EG Nordamerika
Övriga länder
Summa
100 JL3
22 Import till Sverige från
Andel (%)
EFTA
EG
Nordamerika
Övriga länder
Summa
100 Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
Varvsindustrin
Genomsnittlig årlig förändring (%)
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
1965/70
1970 3 108 Mkr Produktionens saluvärde 1 150 Mkr Produktionens förädlingsvärde 81% därav inom storföretag ( > 5 0 0 ) 40tkr Förädlingsvärde per anställd 102tkr Kapitalstock per anställd 28 825 st Antal anställda 82% därav inom storföretag 133 st Antal företag 8 st därav storföretag ( > 5 0 0 ) 143 st Antal arbetsställen 6 st därav med 200-499 anställda 8 st 500anställda 93% Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 37 tkr Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv58% fabrikat - andel av saluvärdet Investeringar
1965-1972
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
1970/71
1971/72
7,0 4,0
14,1 16,2
13,2 10,1
6,6
11,7
5,3
-2,6
4,5
4,8
8,4
5,9
6,6
löpande priser 117 Mkr 57%
1968 års priser 113 Mkr 57%
1,8%
1,8%
3 800 kr
3 700 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, Götaverken AB (inkl. Öresundsvarvet), Kockums Mekaniska Verkstads AB, Uddevallavarvet AB, Lödöse varf, Oskarshamns varv AB. Branschsysselsättningsmässigtfem
största länen (år 1970):
Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Blekinge, Stockholms samt Uppsala län. Regional sysselsättningskoncentration - Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Göteborg, Karlskrona, Kristinehamn, Landskrona, Lilla Ldet, Malmö Ockelbo Orust, Sölvesborg, Tjörn, Uddevalla, Vaxholm/Österåker, Älvdalen, Alvsbyn och Öckerö.
SOU 1974 11
Varvsindustrin
Innehåll
Kapitel 1 Branschbegreppet
575 Kapitel 2 Den internationella bakgrunden 2.1 Världshandelsflottans utveckling 2.2 Varvskapacitetens utveckling
576 577 578
Kapitel 3 Den svenska varvsindustrin 3.1 Varvsnäringens utveckling under 1960-talet 3.2 Varvsindustrins omfattning och struktur 3.3 Tendenser i produktionsutvecklingen 3.3.1 Arbetsproduktivitetens utveckling 3.3.2 Produktionskostnader 3.4 Produktsammansättningen vid storvarven 3.5 Produktionssammansättningen vid de medelstora och mindre varven 3.6 Investeringsutvecklingen
580 580 580 584 585 586 587 °590 591 Jyj
Kapitel 4 Sysselsättning 4.1 Sysselsättningen inom varvsindustrin 4.2 Varvsindustrins betydelse för övrig svensk industri
593 594
Kapitel 5 Varvsindustrins utveckling under 1970-talet 5.1 Varvsindustrins orderläge 5.2 De svenska varvens framtidsbedömningar
596 596 597
Förteckning över tabeller II.I
Andelar i procent av världens varvproduktion 1955-1972 (färdigställda fartyg, BRT) resp. orderstock 1.7.1973 . . . . III.I Varvsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) III.II Arbetsproduktivitetens utveckling 1950-1973 III.III Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 III.IV Lönekostnader inom varvsindustrin ULV Produktionskostnadsandelar 1965 och 1970; IV.I Personalsammansättning inom varvsindustrin
579 582 585 586 586 587 594
574 Varvsindustrin
SOU 1974:11 IV.II V.I V.II V.III
Sysselsättningen vid storvarvens underleverantörer år 1972 fördelad på A-regioner Fartyg i order vid svenska varv Tankfartyg i order vid storvarven Investeringsutvecklingen 1973-1977
595 596 597 598
Förteckning över diagram II.I III.I
Sjösatt tank-, bulk-och frakttonnage 1963-1973 578 Produktionsvolymens utveckling inom varvsindustrin 19651973 583
III.II IV.I
Investeringsutvecklingen inom varvsindustrin 1965-1972 . 591 Sysselsättningsutvecklingen inom varvsindustrin 1965— 1973 593
1 Branschbegreppet
Med begreppet varvsindustri (SNI 1 3841) avses i industristatistiken dels skeppsvarv (SNI 38411) som bygger fartyg med en bruttodräktighet om 100 ton eller däröver, dels båtbyggerier (SNI 38412) som bygger fartyg under 100 tons bruttodräktighet. Dessutom ingår i delbranschen industri för fartygs- och båtmotorer (SNI 38413). Denna statistiska indelningsgrund är emellertid mindre ändamålsenlig när det gäller att beskriva företags- och produktionsstrukturen inom branschen. Under resp. kategori redovisas nämligen företag med avsevärt olika storlek och produktionsinriktning. Inom begreppet skeppsvarv ryms exempelvis såväl de fyra fartygsproducerande storvarven (med totalt ca 24 000 anställda) som ett 35-tal mindre varv (med totalt ca 600 anställda), av vilka flertalet nästan uteslutande bedriver annan produktion än nybyggnation av fartyg, t.ex. reparationsverksamhet. Vidare återfinns bland båtbyggerierna ett 20-tal tillverkare av fritidsmaterial (bl.a. småbåtar av plast). Dessa tillverkare skiljer sig i hög grad från de övriga företagen i branschen, inte minst genom att några av dem är lokaliserade i inlandet. Det kan alltså finnas skäl att använda en annorlunda indelningsgrund i den fortsatta branschbeskrivningen. I det följande kommer vad avser skeppsvarven de fyra storvarven, dvs. varv som bygger fartyg på ca 100 000 dödviktston (DWT) eller därutöver, att redovisas separat. Med tanke på storvarvens dominerande ställning inom branschen läggs huvudvikten i branschgenomgången vid dessa företag. Särskild vikt läggs också vid de övriga fartygsproducerande skeppsvarven. Dessa redovisas tillsammans och utgörs av dels ett fåtal medelstora varv som bygger fartyg på upptill 30 000 DWT, dels mindre varv som bygger fartyg under 5 000 DWT. Härutöver redovisas de återstående företagen i branschen - ca 80 stycken små reparationsvarv samt ett 20-tal tillverkare av fritidsbåtar - mera översiktligt. Det statistiska materialet bygger emellertid på den tidigare nämnda indelningen av företagen i skeppsvarv och båtbyggerier, varför vissa avvikelser förekommer.
i svensk näringsgrensinS-
delnin
576 Vaiysindustrin
2 Den internationella bakgrunden
Trots kraftiga fluktuationer har den internationella varvsindustrin under hela 1960-talet upplevt en trendmässig ökning av orderstockarna. Enbart från första kvartalet 1968, dvs. omedelbart efter Suez-krisen år 1967, och fram till slutet av år 1972 mer än fördubblades volymen av beställt fartygstonnage i varvens orderportföljer. Denna utveckling har fortsatt under åren 1972 och 1973. Sedan halvårsskiftet 1972 har de svenska varvens orderböcker ökat med sammanlagt ca 7,5 milj. DWT till totalt ca 19,1 milj. DWT i slutet av augusti 1973. Volymmässigt sett är detta den största orderstocken i branschens historia. Sammantaget torde samtliga svenska storvarv ha i stort sett full beläggning fram till och med år 1976. Fartygsmarknaden liksom den därmed nära sammanhängande sjöfartsmarknaden karaktäriseras av en stark internationell konkurrens. Av länderna utanför statshandelsgruppen är det endast Förenta staterna som hittills haft en nämnvärd varvsindustri baserad enbart på den inhemska marknaden, som tillsammans med omfattande militära beställningar domineras av ett starkt subventionerat federalt sjöfartsprogram. För alla övriga varvsländer är fartygsexporten en avgörande faktor; i Sverige utgör denna 70 ä 80 %, i Japan numera ca 60 % av fartygsproduktionen. I motsats till vad som var fallet under mellankrigstiden har den internationella fartygsefterfrågan efter kriget varit synnerligen expansiv. En växande världshandel och speciellt industriländernas snabbt ökande energibehov, tillgodosett främst med olja, har lagt grunden för en gynnsam sjöfartskonjunktur. Krigstidens nedslitning av handelsflottorna och eftersatta ersättningsbehov samt en stark teknisk utveckling, mot bl.a. stora och automatiserade fartyg, utgjorde under 1950- resp. 1960-talet speciella efterfrågestimulerande faktorer. Externa politiska händelser har dock medfört häftiga momentana störningar med efterverkningar på de även eljest starkt spekulativa fartygs- och fraktmarknaderna. Som resultat av efterkrigstidens utveckling kan noteras att världshandelsflottan, samtidigt som den undergick en genomgripande modernisering, över 15-årsperioden 1956-1971 växte från 100 till ca 250 milj. bruttoregisterton (BRT). På utbudssidan är det främst två faktorer som dominerar bilden, nämligen dels Japans inträde under 1950-talet i stor skala på världsmarknaden med ny, modern varvskapacitet och den prisledande ställning som
Varvsindustrin
de japanska varven under 1960-talet förvärvade beträffande stora tankoch bulkfartyg, dels problemen för den övriga världens (främst Västeuropas) varvsindustri att ställa om till en ny produktionsteknik och till de hårdare marknadsvillkor som den japanska exportoffensiven skapade. De största svårigheterna för den europeiska varvsindustrins anpassning var det stora antalet varvsenheter, de betydande skillnaderna i varvens storlek och modernitetsgrad samt det förhållandet att produktionen i stor utsträckning var lokaliserad till sysselsättningsmässigt "känsliga" regioner. Den generella utformning de statliga stödåtgärderna fick i många av varvsländerna bidrog också i viss utsträckning till att konservera den bestående varvsstrukturen.
2.1 Världshandelsflottans utveckling Det samlade tonnaget av världshandelsflottan har mer än fördubblats sedan mitten av 1950-talet och uppgick år 1972 till 268 milj. BRT mot 105 milj. BRT år 1956, vilket innebär en årlig genomsnittlig tillväxt med ca 6 %. Motsvarande tillväxt för tanktonnaget var 8 å 9 %. Utmärkande för världshandelsflottans sammansättning sedan 1950-talets mitt är en kontinuerlig och snabb specialisering av tonnaget. Bulkfartygen 1 ökade sin andel av världshandelsflottan från 4 % år 1956 till 2 4 % år 1972. Samtidigt steg tankfartygens andel från 27 till 39 %. Tendensen till en allt högre grad av specialisering av tonnaget är även i Övrigt påtaglig. De traditionella styckegodsfartygens uppgifter har till stor utsträckning kommit att övertas av speciella fartyg för t.ex. containers, bilar, naturgas och lastbärande pråmar. Man kan även se den kraftiga storlekstillväxten inom bulk- och tankfartygssektorn som en specialisering. Speciellt har här de transportekonomiska vinster, som kunnat uppnås genom utnyttjande av skalekonomi och införande av arbetsbesparande teknik, varit en bidragande orsak. Flera faktorer talar för att tank- och bulkfartygens andel av världshandelsflottans tonnage kommer att öka och uppgå till omkring 75 % år 1980 (jfr med 63 % år 1972). Ökningen av fartygsstorleken kommer dock troligen inte att bli lika markant i framtiden då de transportekonomiska vinsterna vid en fortsatt storleksökning inte är lika påtagliga. Liknande skäl indikerar att några helt nya fartygstyper knappast kommer till användning i större utsträckning under överskådlig tidsrymd. En fortsatt specialisering och utveckling av existerande fartygstyper torde komma att bli den huvudsakliga trenden. En icke oväsentlig utveckling av vissa fartygstyper kommer även att följa av skärpta säkerhetskrav från myndigheter och överstatliga organ (IMCO).
1 Med bulkfartyg avses här fartyg för transport av varor av typen malm, säd, kol, bauxit inkl. s.k kombinationstonnage (Bulk/Ore, Bulk/Oil, Ore/Oil, Ore/Bulk/Oil). 2 Inter-Governmental Maritime Consultative Organization.
578 Varvsindustrin
2.2 Varvskapacitetens utveckling Det sjösatta tonnaget från världens varv var fyra gånger så stort år 1972 som år 1956. Trenden mot specialisering av tonnaget i världshandelsflottan återspeglas i nybyggnationens sammansättning. En växande del av produktionen utgörs av tank- och bulkfartyg. Av det färdigställda tonnaget år 1972 bestod 76 % av dessa fartygstyper (diagram II.I). Den ökade leveransvolymen har gjort det möjligt för många varv att inrikta sin produktion mot speciella fartygstyper och storlekar, varigenom en mer rationell produktion kunnat åstadkommas. Detta har i praktiken inneburit ökning av varvskapaciteten för många av de varv som valt att följa med i byggandet av de ständigt större bulk- och tankfartygen. Därjämte har tillkommit (särskilt i Japan) ett antal helt nya varv speciellt inriktade på produktion av stort tonnage. Övergången till produktion av större fartyg innebär emellertid att leveransvolymen uttryckt i BRT växer mer än proportionellt i förhållande till produktionsvolymen (mätt i fasta priser eller förädlingsvärde). I ett historiskt perspektiv kommer därigenom det sjösatta tonnaget (mätt i BRT) att överskatta den "verkliga" ökningen av varvskapaciteten. I flera europeiska länder, framför allt i Storbritannien, har varvsindustrin inte kunnat följa med i omstrukturerings- och rationaliseringstrenden, varför den kommit att förlora i andel av producerat bruttotonnage (se tabell II.I). Därvid bör dock beaktas att varvskapaciteten uttryckt i BRT inte är ett direkt mått på den arbetsmängd varven presterar. Arbetsmängden varierar tämligen starkt mellan vissa fartygstyper. Siffrorna i tabellen är dock i stort relevanta för en jämförelse mellan länder av varvskapaciteten. Diagram II.I Sjösatt tank-, bulk- och frakttonnage 1963-1973. Milj BRT 15
68 — — —Bulk Källa: L l o y d s R e g i s t e r of
_ . _ . _ Frakt
Shipping, Annual
Report
. . . . . . . Prognos 1972
Varvsindustrin 579
SOU 1974:11 Tabell U.I Andelar i procent av världens varvsproduktion 1955-1972 (färdigställda fartyg, BRT) resp. orderstock 1.7.1973. 1955 1960 1965 1970 1972 Orderstock 1.7.1973 Japan Sverige Västtyskland Storbritannien Frankrike Spanien Norge Nederländerna
11 10 19 27 7 1 3
22 9 13 16 5 2 3 8
42 11 9 11 4 2 4 1
48 7 6 6 4 3 3 3
48 8 5 5 4 4 3 3
44 9 6 1 4 5 4 2
Källa: Lloyd's 1Register of Shipping.
Det mest framträdande draget är att de japanska varven under 1960-talet kom att inta en mycket dominerande ställning. Att dominansen kommer att bestå även under de kommande 4 - 5 åren framgår av den sista kolumnen i tabell II.I som visar varvsländernas andel av orderstocken vid halvårsskiftet 1973. Dessa order kommer huvudsakligen att effektueras under åren 1974-1976.
580 Varvsindustrin
3 Den svenska varvsindustrin
3.1 Varvsnäringens utveckling under 1960-talet Få svenska industribranscher verkar under så internationellt betingade konkurrensförhållanden som varvsindustrin. Konkurrensutvecklingen på fartygsmarknaden kan sammanfattande illustreras med att den japanska andelen av totalt nyproducerat handelstonnage under 1960-talet ökade från ca 20 % till uppemot 50 %. Storbritannien och Västtyskland torde ha träffats hårdast av den japanska expansionen, medan de svenska varven hållit sin marknadsandel och konkurrensförmåga anmärkningsvärt väl, trots bl.a. betydande inslag av direkta statliga stödåtgärder (räntesubventioner och strukturrationaliseringsstöd) i flertalet konkurrensländer. Statens engagemang i svensk varvsindustri har begränsats till ett fåtal direkta ingripanden av totalt sett mindre omfattning, främst Uddevallavarvet (1963) och Götaverken (1971). Härtill kommer införandet av statliga fartygskreditgarantier (1963). Sedan mitten av 1950-talet har ca 80 % av den svenska fartygsproduktionen avsatts på den internationella marknaden. Detta torde vara en högre exportandel än inom någon annan större industribransch i landet. Samtidigt utgör varvsindustrin en större andel av den totala industrin i Sverige än i något annat land. Den svenska varvsindustrin sysselsätter enligt industristatistiken ca 31 000 människor, vilket innebär att den svarar för ca 3 % av det totala antalet sysselsatta inom industrin. Varvsindustrins betydelse från sysselsättningssynpunkt är emellertid större än vad som framgår av dessa siffror, eftersom den är en utpräglad monteringsindustri med omfattande underleveranser från övrig svensk industri. De fyra största varven beräknas indirekt sysselsätta ca 15 000 människor hos svenska underleverantörer. Varvsindustrins exportvärde år 1972 uppgick till inemot 2 miljarder kronor, motsvarande ca 5 % av den totala svenska exporten detta år.
3.2 Varvsindustrins omfattning och struktur Den svenska varvsindustrin är - i likhet med varvsindustrin i de viktigaste konkurrentländerna - starkt koncentrerad såväl vad avser lokalisering som storlek. Branschen domineras av ett fåtal stora fartygs-
producerande enheter: Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (Eriksberg), AB Götaverken inklusive Öresundsvarvet (Götaverken), Kockums Mekaniska Verkstads AB (Kockum) och Uddevallavarvet AB (Uddevalla). Dessa fyra svenska storvarv - som i huvudsak bygger fartyg på 100 000 DWT eller däröver - placerar sig bland världens 25 största varvsföretag, varav Kockum på femte plats efter fyra japanska varv (1972). Storvarvens dominerande ställning i svensk varvsindustri framgår av att dessa svarar för mer än 95 % av den totala fartygsproduktionen i landet och för ca 80 % av det totala antalet sysselsatta inom branschen. Utöver fartyg producerar flera av storvarven även dieselmotorer, ångturbiner och hjälpmotorer samt bedriver en omfattande reparationsverksamhet. De flesta av de ca 40 mindre och medelstora varven är i huvudsak lokaliserade till syd- och västkusten. Dessa bedriver i större utsträckning än storvarven även annan verkstadsproduktion vid sidan av fartygsnybyggnationen, t.ex. diverse stålkonstruktioner för broar och industrianläggningar, fyrkassuner och oljeplattformer. Härtill kommer en betydande reparations- och underhållsverksamhet. Många varv är dessutom underleverantörer till storvarven. De ca 80 småvarven eller båtbyggerierna, vilka uppvisar en stor geografisk spridning, tillverkar vid sidan av fritidsbåtar diverse material för fritids- och fiskebruk samt bedriver bl.a. reparationsverksamhet och vinterförvaring av båtar. Härtill kommer ett tiotal marina varvsanläggningar - lokaliserade runt svenska kusten - som uteslutande sysslar med reparationer och underhåll av försvarets fartyg. Till skillnad från andra industribranscher har varvsindustrin gegenomgått jämförelsevis begränsade förändringar under de senaste åren vad gäller produktions- och företagsstrukturen. Bortsett från utbyggnaden av Kockums och Eriksbergs anläggningar under 1960-talets senare del, skedde de mera betydelsefulla förändringarna i detta avseende mot slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Vid sidan av en rad nedläggningar av mindre varv kan nämnas tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet. Sedan mitten av 1960-talet har produktionskapaciteten inom svensk varvsindustri genomgående ökat, samtidigt som fördelningen av antal anställda och årsproduktion varit i stort sett konstant på ett så gott som oförändrat antal stora, medelstora och mindre varv. De mindre varven - i genomsnitt 25 anställda - har dock minskat i antal. För ca 15 år sedan fanns ett 60-tal i drift, medan det f.n. endast finns ca 35 st. Av diagram III.I framgår att varvsindustrins produktionsvolymutveckling speciellt under den senare delen av perioden varit väsentligt lägre än hela industrins. Den nedgång i varvens produktionsvolym som kan observeras under åren 1967-1968 förklaras av att Kockums byggde s.k. LNG-fartyg 1 . Dessa är jämförelsevis komplicerade och fordrar längre byggnadstid vilket inte återspeglas i produktionsstatistiken. Värdemässigt har dock produktionen stigit under perioden 1965-1970 med ca 7 % per år (löpande priser). Den övervägande delen av produktionstillväxten inom branschen under 1960-talet har storvarven svarat för. Den stagnation som
Varvsindustrin
i Liqu if le d natural gas carriers.
582 Varvsindustrin
•M "O
•S ra c —<
x . 5 *s
£IS s2 M ^ ~ , rf\
i-"
V^
=3 Oa
•2 :ra -o
£ : §6 SS
*.
-C
o o
o o i n c» (N r (N <N (N TI-
£ o v: C t)
o
<£
•§ Ä O g
«
rt
ts >°
*©
-t-*
ra
I -e -1
Os r o 00 ON O T}—i 00
•0
ra • O^ o
ie9
c "2 i <o c ™ • a <u o
» 2P
c» - a
P c
•o o £ 1/0
ON ON ON 0 \
^s c OJ o
:s 0
— 1
-* C o
°
> E SP s ° « m s ~ o
I
I
iO O
I
^3 ra
O
o o
nio
E
"
^ £> g •a ra c Q a:
oo is
Varvsindustrin
583 Diagram III.J Produktionsvolymens utveckling inom varvsindustrin 1965-1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 160 —
-.
^C
150lAO00
^£^s
130-1 120 — 110 — 100-
^y^
^<x » — & r* / ^gr£- -^^^^^S z
,965
'
'
'
'
'
'
'
— — —hela
'
1973 industrin
kännetecknat den inhemska fiskerinäringens och den mindre kustsjöfartens utveckling under de senaste 1 0 - 1 5 åren har framförallt drabbat de mindre varven. Denna accentuerades mot slutet av 1960-talet och tog sig bl.a. uttryck i en rad nedläggningar av mindre varv och övergång till reparations- och underhållsverksamhet samt annan verkstadsteknisk produktion. Dessutom har tillverkningen av fritidsbåtar vid de kvarvarande varven ökat. Under åren 1971-1973 har den årliga ökningstakten i varvsindustrins produktionsvolym varit dubbelt så hög (7,8 %) som industrins (3,7 %). Varvens inneliggande orderböcker ger vid handen en bestående och fortsatt produktionsökning på uppskattningsvis 8 - 1 0 % per år fram till och med år 1978. En påtaglig ägarkoncentration kännetecknar svensk varvsindustri. I de flesta fall har det rört sig om rederier som skaffat sig ägareinflytande i varv. Detta gäller främst Salénkoncernens engagemang i Finnboda varv (1970) och Götaverken (1971), Rederi AB Malagas övertagande av Lödöse varv (1959) och Oskarshamns varv (1969), Kihlbergsrederiernas förvärv av Kalmar varv (1970) samt Thunrederiets köp av Falkenbergs varv (1956). Härtill kommer att Broströmkoncernen sedan lång tid innehar aktiemajoritet i Eriksberg (1918). Under perioden 1965-72 har dessutom bl.a. det numera nedlagda Ekensbergs varv övertagits av Finnboda, Helsingborgs varv uppgått i Kockums och Lindholmens varv i Göteborg förvärvats av Eriksberg. Bortsett från de statsägda varven i Uddevalla och Karlskrona är det endast ett fåtal av de fartygsproducerande varven som inte helt eller delvis ägs av rederier 1 . Det rör sig i dessa fall uteslutande om mindre varv. Det är i detta sammanhang av intresse att notera att två stora företag (traditionellt utanför sjöfartsnäringen) under år 1973 etablerat sig inom varvsindustrin. Volvos övertagande av Jofa AB (tidigare ABC-fabrikerna) innebär ett ökat engagemang utöver tidigare intressen på båtmotorsidan
1 Salénrederierna innehar f.n. en drygt 20 %-ig aktieandel i Kockums.
584 Varvsindustrin
SOU 1974:11 (Volvo-Penta), medan Pribos förvärv av en av de största fritidsbåtstillverkarna - Albin Marin AB - innebär engagemang i en för Pribo helt ny bransch.
3.3 Tendenser i produktionsutvecklingen Fram till mitten av 1950-talet karaktäriserades skeppsbyggandet till stor del av hantverksmässiga och därmed arbetskrävande produktionsmetoder. Ur produktionsteknisk synvinkel kan det sägas att varje fartyg var unikt. Den hårdnande internationella konkurrensen och redarnas krav på högt automatiserade och stora fartyg, främst bulk- och tankfartyg, ställde emellertid redan i början av 1960-talet varven inför nödvändigheten att skapa nya och tekniskt mera avancerade anläggningar. Det krävdes en rationellare organisation av arbetet om man skulle tillverka standardiserade fartygstyper i längre serier. För de svenska storvarvens del inleddes denna utveckling i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet genom bl.a. tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet samt Eriksbergs Mek. Verkstad. Kockums utbyggnad och rationalisering av varvsanläggningarna i slutet av 1960-talet bör också ses mot denna bakgrund. Under det att de svenska storvarven utvecklat sin konkurrenskraft genom att bygga stora fartyg i standardutförande, har de mindre och medelstora varven satsat på att bygga mindre, men relativt avancerat specialtonnage samt utökat reparations- och underhållsverksamheten. Kännetecknande för produktionsutvecklingen vid storvarven under 1970-talets första år har varit en accentuerad och fortgående specialisering till ett fåtal standardiserade fartygstyper i långa tillverkningsserier samt en påtaglig tendens mot allt större fartygsstorlekar. Varvens inneliggande orderstockar ger vid handen att denna utveckling fortsätter åtminstone under den närmaste femårsperioden. Produktionsresurserna vid storvarven tas f.n. i anspråk för långa serier av stora tank- och ore/bulk/oil-fartyg. Från Kockum levereras exempelvis f. n. endast 255 000 tons tankfartyg i en serie om totalt 20 st fartyg. Serien beräknas vara avslutad år 1974 och kommer då att följas av en serie tankfartyg om 355 000 DWT, av vilka 15 st. finns i order i november 1 973. ^ Utvecklingen av de mindre varvens marknadssituation under de senaste åren har präglats av en kraftig nedgång i antalet beställningar av nya fartyg. En rad statliga och kommunala beställningar av färjor, krigsfartyg, bogserbåtar, lotsbåtar m.m. har emellertid bidragit till att fartygsproduktionen bibehållits vid vissa av varven. Det stora flertalet har dock tvingats att basera sin verksamhet på löpande underhåll och reparationer av fartyg. Detta har ökat varvens behov av annan verkstadsproduktion i framför allt säsongutjämnande syfte.
Varvsindustrin
585 Tabell III.II Arbetsproduktivietetens utveckling 1950-1973. Årlig procentuell ökning
1950-1960 1960-1969 1970-1973
Varvsindustrin
Hela industrin
1,8 6,3 4,7
3,6 6,2 4,2
Källa: SOU 1971:5 samt SCB.
3.3.1 Arbetsproduktivitetens
utveckling1
Utvecklingen av de svenska varvens arbetskraftsproduktivitet framgår av tabell III.II. Som tidigare framhållits (avsnitt 3.2) var varvsindustrins produktionsvolymutveckling speciellt under den senare delen av 1960-talet väsentligt lägre än industrins. Under perioden 1965-1973 låg dock varvens produktivitetsutveckling ca 1,5 % över hela industrins. Höjningen av arbetskraftsproduktiviteten inom varvsindustrin under 1960-talet i förhållande till 1950-talet är anmärkningsvärd - från 1,8% till 6 , 3 % i genomsnitt per år. Produktivitetens tillväxt under 1960-talet har skett i en jämn takt och utan större årliga variationer bortsett från år 1967. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att den under 1960-talet successivt minskande (under de senaste åren dock ökande) förädlingsgraden inom varvsindustrin påverkat sysselsättningen vid framför allt storvarven. Varven kom, i allt större utsträckning, att lägga ut produktionen till underleverantörer samt att utnyttja entreprenader. Under femårsperioden 1965-70 minskade det registrerade antalet sysselsatta inom branschen med totalt ca 4 000 personer. Den av varven inhyrda arbetskraften (ca 3 000 personer år 1969) har emellertid inte redovisats i statistiken. Följden av detta torde vara att utvecklingen av varvens arbetskraftsproduktivitet under 1960-talet är något överskattad i tabellen. Under 1970-talet har storvarven dock i stor utsträckning avvecklat den inhyrda arbetskraften. Av tabell III.III framgår att den genomsnittliga arbetsproduktiviteten år 1970 synes vara högst vid arbetsställen med 100-200 resp. 5 0 - 1 0 0 anställda vad avser skeppsvarv resp. båtbyggerier. Större delen av 1960-talet präglades av en jämförelsevis svag lönsamhetsutveckling inom varvsindustrin. Under åren 1968-1972 var detta särskilt markant. Som exempel kan nämnas att storvarven redovisade totalt ca 160 milj. kr i förluster (före bokslutsdisp. och extraordinära kostnader och intäkter) för år 1970. Detta år är för varvsindustrin i allmänhet och storvarven i synnerhet ett föga representativt mätår.
i Förädlingsvärde per anställd.
586 Varvsindustrin
SOU 1974:11 Tabell III.III Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970. (1000-tal kronor). Delbransch
Arbetsställestorlek efter antal anställda 5-9
10-19
20-49
50-99
Samt-
100-199 200-499~500~ j j j j ^ ställen
Skeppsvarv 54 Båtbyggerier 40
51 35
47 40
38 44
62 38
37 -
38 39
Hela varvsindustrin
42 Anm.: Uppgifter för industri för fartygs- och båtmotorer föreligger ej.
3.3.2 Produktionskostnader
Lönekostnadsnivån inom varvsindustrin är relativt hög i förhållande till industrigenomsnittet. Som framgår av tabell III.IV kan en viss utjämning av lönekostnadsskillnaden för de kollektivanställda konstateras efter 1969, sannolikt som en följd av den pressade internationella varvskonj u n k t u r e n samtidigt som industrin i övrigt upplevde en k o n j u n k t u r t o p p . Vad avser lönekostnadsutveckling u n d e r de senaste åren kan noteras, att timförtjänsten för varvsarbetare u n d e r 1970 och 1971 steg i takt med utvecklingen för samtliga arbetare inom verkstadsindustrin. D ä r e m o t visar motsvarande jämförelse för 1972 en 3 - 4 % högre ökningstakt för varvsarbetare. Varvsindustrins p r o d u k t i o n s k o s t n a d s a n d e l a r för råvaror o c h halvfabrikat samt löner och kapital redovisas i tabell III.V. Siffrorna 1
Kapitalkostnaderna framräknade som restP° s t -
belyser
branschens k a r a k t ä r av k o n s t r u k t i o n s - och monteringsindustri. Den låga " k a p i t a l k o s t n a d s a n d e l e n " 1 för i första hand år 1970 b ö r ses m o t bakgrund av den jämförelsevis svaga lönsamhetsutvecklingen som allmänt
Tabell III.IV Lönekostnader inom varvsindustrin. Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal
förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970
1965 1967 1970
1965 1967 1970
Varvsindustrin -tkr/år - r e l . lönekostnad 1
22,2 26,1 32,9 123 121 121
35 9. 38,6 49,0 120 108 112
24,9 29 4 37 2 118 i n ' 118'
Verkstadsindustrin -tkr/år - rel. lönekostnad
19,3 22,6 28,1 107 105 104
30,7 36,2 44,4 102 101 102
22,6 26 8 33 0 107 107 lw'
Hela industrin -tkr/år - rel. lönekostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25 1 3 1 6 100 100 10o'
1 Genomsnittet för hela industrin = 100.
Varvsindustrin
SOU 1974:11 Tabell III.V Produktionskostnadsandelar 1965 och 1970 (i procent av produktionens saluvärde). Råvaror Löneoch halv- kostfabrikat nader
"Kapital- Övriga kostkostnader nader"
Summa
Varvsindustrin
1965 1970
52 58
37 34
6 3
5 5
100 100
Hela industrin
1965 1970
49 48
27 28
18 19
6 5
100 100
Anm.: Kapitalkostnaderna framräknade som restpost. rådde inom branschen under 1960-talets senare del (se avsnitt 3.3.1). Enligt varvens egna bedömningar kommer emellertid lönsamheten att förbättras kraftigt under år 1973 och den därpå följande femårsperioden, varför kapitalkostnadsandelen kan förväntas stiga mot slutet av 1970talet. Lönekostnadsandelens minskning mellan år 1965 och 1970 beror på den minskade sysselsättningen vid främst storvarven och motsvaras av en ungefär lika stor ökning av kostnadsandelen för råvaror och halvfabrikat. Denna förskjutning i produktionskostnaderna under 1960-talets senare del förklaras till stor del av att varven i större utsträckning än tidigare kom att utnyttja underleverantörer och inhyrd arbetskraft under denna period. Båtbyggeriernas kostnadsandelar för råvaror och halvfabrikat har under den aktuella tidsperioden i genomsnitt varit ca 10 % lägre än skeppsvarvens.
3.4 Produktsammansättningen vid storvarven Som tidigare nämnts har de fyra svenska storvarven under senare år koncentrerat nybyggnationen till ett fåtal typer och storlekar och därvid inriktat sig främst på medelstora och stora tankfartyg för vilka marknaden vuxit ojämförligt snabbast. Dessa fartyg byggs vanligen i långa serier, som i vissa fall uppgår till tjugotalet exemplar. Storvarvens produktionsinriktning, årskapacitet m.m. framgår av nedanstående sammanställning. Eriksberg (EM V) Vid Eriksberg har man inte drivit specialiseringen av produktprogrammet lika långt som vid Kockum och Uddevallavarvet. I orderportföljen finns, vid sidan av order på 400 000 tons tankfartyg, ett flertal kontrakt avseende mindre specialfartyg (30 000 DWT). Eriksberg är (vid sidan av Götaverken) i högre grad än något annat storvarv beroende av att kunna utnyttja underleverantörsföretag för sin fartygsproduktion. Sedan mitten av 1950-talet svarar bl.a. Karlskronavarvet för en del av Eriksbergs behov av fartygssektioner. Eriksberg har även
588 Varvsindustrin
Företag
Antal anställda1
Nuvarande årskapacitet (milj. DWT)
Faktureringsvärde 2 (milj. kr)
Genomsn. inv./år 1968-72 (milj. kr)
Framtida fartygsproduktion (storlek i DWT)
Friksberg (FMV)
6 500
0,8
37 Götaverken (GV)
9 200
1,1
39 Kockum (KMV)
5 110
1,3
22 Uddevalla (UV)
3 100
0,6
tankfartyg (400 000,313 000, 135 000), specialfartyg (25 0 0 0 - 3 3 000) tankfartyg (154 000), ore/bulk/oil-fartyg (105 000, 122 000) tankfartyg (255 000, 355 000) tankfartyg (127 000,233 000,485 000)
' Avser totalt antal anställda inom varvsrörelsen (inkl. entreprenader) för år 1972 Avser år 1972 och omfattar i huvudsak fartygsnybyggen, motorer och reparationer. For CV har koncernens totala fakturering minskats med faktureringen för ångtekniska produkter.
sedan ett tiotal år tillbaka ett underleverantörsavtal med reparationsvarvet Lisnave i Portugal avseende leveranser av bl. a. hela förskepp. Eriksberg tillverkar dieselmotorer på licens (Burmeister & Wain) och vid Lindholmens Motor AB produceras mindre s.k. medelvarviga motorer (Pielstick).
Götaverken (G V) Götaverken avser att genomföra en omfattande standardisering av den nuvarande fartygsproduktionen under de närmaste åren. Efter det att de sista OBO- och Oil/Ore-fartygen har levererats från Arendalsvarvet i mitten av 1974, kommer enbart tankfartyg på ca 150 000 DWT att byggas vid detta varv. Vid Öresundsvarvet produceras, med något enstaka undantag, endast bulkfartyg på ca 100 000 DWT t.o.m. 1976. Tidigare tillverkade GV även bulk-, container- och RoRo-fartyg samt bil- och passagerarfärjor i betydande omfattning. Specialiseringen kommer sålunda att bli påtaglig. Den äldre varvsanläggningen i Göteborg, det s.k. Göteborgsvarvet, utnyttjas huvudsakligen för ombyggnader och reparationer av fartyg samt för motortillverkningen. Götaverken övergår under 1973 från tillverkning av dieselmotorer av egen konstruktion till licenstillverkning av Burmeister & Wains huvudmotorer (som även tillverkas av Eriksberg och Uddevalla). Under sommaren 1973 har G V slutfört förhandlingar med Eriksberg om köp av dess reparationsrörelse. Kompletterad med EMV:s anläggningar och vissa nyinvesteringar i bl.a. en flytdocka, kommer GV:s reparationsverksamhet att bli en av de största och modernaste i norra Europa. Götaverken bedriver vid sidan av varvsrörelsen en värdemässigt betydande tillverkning av ångpannor för såväl fartyg som för industriellt bruk. Omsättningen uppgick år 1972 till ca 25 % av varvsrörelsen.
Kockum (KM V) Kockum, det kapacitetsmässigt största svenska varvet, har drivit specialiseringen av produktprogrammet längre än något av de övriga svenska storvarven. Produktionen utmärks av en i varvssammanhang osedvanligt hög kapitalintensitet och effektivitet. Detta är en följd av ett långsiktigt och målmedvetet rationaliserings- och investeringsprogram som påbörjades i slutet av 1960-talet. Kockum torde även internationellt sett inta en ledande ställning i detta avseende. Som exempel kan nämnas att f.n. installeras en 136 m hög bockkran, den största i världen, med en lyftkapacitet på 1 500 ton och till en kostnad av 110 milj. kr. Kockums investeringsplaner för den kommande femårsperioden ger vid handen att denna utveckling kommer att fortsätta och resultera i en betydande kapacitetsökning mot slutet av 1970-talet. Vid Kockum levereras f.n. endast 255 000 tons tankfartyg i en serie på totalt 20 st.fartyg. Denna kommer att avslutas under år 1974 och följs då av en serie tankfartyg på 355 000 DWT. F.n. finns redan 15 st.i order. En stor del av produktionsprocessen vid Kockum planeras, styrs och samordnas med hjälp av ett av varvet utvecklat och datorbaserat program. Detta vidareutvecklas för närvarande för att helt integrera funktionerna projektion, produktion inkl. lagerhållning, personaladministration samt kostnadsredovisning och kommer senare att överföras även till Götaverken och Eriksberg. Kockum har också utvecklat avancerade, delvis datoriserade instrument för automatisk kontroll av motorer och fart, för automatisk navigering samt lastfördelningsinstrument. En del av dessa instrument säljs till andra varv. Samtliga storvarv tillverkar själva fartygens huvudmotorer på licens från konstruktören. Kockum är dock det enda varv som enbart erbjuder ångturbiner. Dessa byggs på licens från Stal-Laval; Kockum svarar även för tillverkningen av en del komponenter i de ångturbiner som Stal-Laval tillverkar och exporterar. För att bl.a. neutralisera varvskonjunkturerna byggde Kockum under 1960-talet ut en industrisektor för tillverkning av bl.a. entreprenadmaskiner (Landskrona), pulvertransportfordon (numera Landskrona) samt maskiner för skogsbruk och skogsindustri (Söderhamn, Solna, Filipstad). Efter betydande förluster i industrisektorn inleddes i början av 1970-talet en nedbantning av produktionsprogrammet, som i stort var avslutad 1972. Industrigruppens omsättning år 1972 var 241 milj. kr, vilket motsvarar en tredjedel av varvsrörelsens omsättning.
Uddevallavarvet (UV) Uddevallavarvet har i likhet med Kockum genomfört en långt gående specialisering av produktionen. Varvet har under de senaste åren dock byggt såväl stora tank- och bulkfartyg som mindre torrlastfartyg, men i orderstocken finns f.n. endast stort tanktonnage. Sedan mitten av 1960-talet har varvets investeringar legat på en påtagligt låg nivå, varför investeringsbehovet idag är omfattande. Uddevallavarvet kommer nu att
Varvsindustrin
590 Varvsindustrin
SOU 1974:11 genomföra ett genomgripande investeringsprogram som kommer att innebära en grundlig ombyggnad av varvet (bl.a. en ny docka med kapacitet för fartyg upp till ca 700 000 DWT) under perioden 1973-77. Detta kommer även att medföra en betydande ökning av den årliga produktionskapaciteten från f.n. ca 0,6 milj. DWT till upp emot 1,1 milj. DWT år 1978. Vid dotterbolaget Skandiaverken i Lysekil tillverkas hjälpmotorer på licens från Burmeister & Wain. En stor del av dessa säljs till Eriksberg och Götaverken.
3.5 Produktsammansättningen vid de medelstora och mindre varven Under det att storvarven sökt stärka sin konkurrensförmåga genom att bygga stora fartyg i standardutförande till låga kostnader, har de mindre och medelstora varven lyckats säkra en marknad för delvis relativt avancerat specialtonnage. Sedan varvsrörelserna i bl.a. Karlstad, Luleå och Gävle upphört och Mohögs Mekaniska Verkstad i Gustavsvik ej byggt några fartyg sedan mitten av 1960-talet fortlever f.n. ett 10-tal större fartygsproducerande varv (mer än 50 anställda) med totalt ca 3 500 anställda. Härtill kommer ca 35 mindre varv med totalt ca 600 anställda. Dessa är lokaliserade till kuststräckan från Strömstad till Härnösand med tyngdpunkten förlagd till Bohuslän. De större av de fartygsproducerande varven har inriktat sin produktion på specialtonnage av typen produkttankers samt kemikaliefartyg för klor, svavel m.m. Detta gäller främst varven i Falkenberg, Lödöse, Oskarshamn och Sölvesborg. Som exempel kan nämnas att vid Oskarshamns varv byggs f.n. en serie på 13 st. produkttankers på 30 000 DWT. Serien beräknas vara avslutad år 1978. De mindre av de fartygsbyggande varven tillverkar mindre fartyg för speciella ändamål, såsom bogserbåtar, färjor, tendrar, fyrskepp, flodsprutor, mudderverk m.m. Detta gäller främst Åsiverken, Lunde och Kalmar varv. De mindre och medelstora varven bedriver i viss utsträckning även annan tillverkning än fartygsbyggnation, t.ex. reparationsverksamhet och tillverkning av stålkonstruktioner för diverse industrianläggningar. Sålunda bygger Finnboda varv oljeborrningsplattformar. Varvet har under de senaste åren nästan uteslutande tillverkat tunga stålkonstruktioner såsom brodelar, gasklocka och delar till kraftverk, men har f.n. ett par fartyg i order för leverans åren 1975 och 1976. Nybyggnationen vid varvet i Karlskrona består enbart av krigsfartyg av olika slag. Sedan länge är dock tillverkningen av skrovsektioner och roder för andra varv betydelsefull och har under senare år blivit allt viktigare. De största avnämarna är storvarven. Flertalet av de små varven är rena reparationsvarv. De reparerar företrädesvis mindre fartyg, såsom kustbåtar, färjor, bogserbåtar, fiskebåtar samt pråmar. Vidare bedrivs tillverkning av fartygsmotorer, bojar,
Varvsindustrin
kassuner, sjömärken o.d. Många varv svarar dessutom för det årliga underhållet av det lokalt anknutna tonnaget. En viss nybyggnationsverksamhet förekommer dock, varvid fartyg under 1 600 brutto registerton för i första hand svenska beställare byggs. För 10-15 år sedan var bl.a. fiskebåtsbyggandet omfattande såväl för inhemska som utländska beställare - f.n. byggs inga fiskebåtar. Under 1960-talet har många varv lagts ned eller övergått till produktion av fritidsbåtar och antalet anställda har i flera fall decimerats till hälften mot tidigare. Anledningen är framför allt tillbakagången för det svenska fisket och den mindre kustsjöfarten. Tillverkarna av fritidsbåtar, vilka uppvisar den största geografiska spridningen, bygger nästan uteslutande motor-, segel- och roddbåtar av plast samt tillverkar varor för fritids- och fiskebruk. Vidare ingår som en väsentlig del av verksamheten reparation av båtar och båtmotorer samt vinterförvaring. Såväl den internationella som den svenska marknaden för fritidsbåtar har varit jämförelsevis expansiv under de senaste åren. År 1969 uppgick exempelvis den totala exporten av fritidsbåtar från de tjugo största tillverkarna till ca 10 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1972 är drygt 70 milj. kr.
3.6 Investeringsutvecklingen Den svenska varvsindustrins investeringsutveckling under 1960-talet kännetecknas av relativt stora variationer med kraftiga toppar i början och slutet av decenniet. Investeringstopparna i början av 1960-talet innefattar tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet (1958-60). Mot slutet av 1960-talet påbörjades en omfattande rationalisering och ombyggnad av Kockums anläggningar i Malmö. Härtill kommer en kraftig utvidgning av Eriksbergs byggdocka under åren 1968-1969. Diagram III.II Investeringsutvecklingen inom varvsindustrin 1965-1972. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
'
• Varvsindustrin
'
'
'
— — — H e l a industrin
SOU 1974:11 Under perioden 1965-72 investerades i genomsnitt ca 113 milj. kr per år, varav drygt 5 0 % i byggnader och anläggningar. Investeringsvolymen per anställd uppgick under denna period till i genomsnitt 3 700 kr jämfört med 6 800 kr för hela industrisektorn. Tar man dessutom hänsyn till att storvarven under dessa år även utnyttjade inhyrd arbetskraft varför investeringsbeloppet per anställd torde vara överskattat - blir slutsatsen att investeringsvolym per anställd inom varvsindustrin under den aktuella tidsperioden snarare har varit ännu lägre än nämnda 3 700 kr. Kapitalintensiteten inom varvsindustrin år 1970 har uppskattats till ca 102 000 kr (per anställd). Motsvarande belopp var för verkstadsindustrin 80 000 kr och för hela industrin 111 000 kr.
4 Sysselsättning
4.1 Sysselsättningen inom varvsindustrin Sysselsättningsutvecklingen inom varvsindustrin under perioden 1 9 6 5 1973 illustreras i diagram IV.I. Antalet anställda inom varvsindustrin uppgår f.n. till totalt ca 31 000, varav ca 24 600 eller ca 78 % arbetar vid de fyra storvarven. År 1965 var drygt 32 800 personer sysselsatta inom varvsindustrin, vilket innebär att sysselsättningen inom branschen totalt sett minskat med 1 200 personer eller ca 4 % under de senaste åtta åren. Som framgår av diagram IV.I minskade sysselsättningen inom varvsindustrin fortlöpande under perioden 1965-1970. Totalt lämnade ca 4 000 personer (eller drygt 12%) branschen under dessa år. Detta berodde till stor del på att storvarven i allt större omfattning kom att lägga ut produktionen på lego- och entreprenadbasis till underleverantörer. Det kan synas anmärkningsvärt att sysselsättningen inom branschen - till skillnad från hela industrin - fortsatte att minska även under åren 1968 och 1969. Detta förklaras bl.a. av att storvarven under dessa år i relativt hög grad utnyttjade inhyrd arbetskraft, som inte redovisas i industristatistiken (totalt ca 3 000 personer år 1969). Mellan 1970 och Diagram IV.I Sysselsättningsutvecklingen inom varvsindustrin 1965-1973. Index 1965 = 100. Index
Anställda
I IO-i
so—(
no
"
1—•
r
594 Varvsindustrin
Tabell IV.I Personalsammansättning inom varvsindustrin år 1970. Personalkategori
Varvsindustrin antal
Kvinnor Män
1 512 27 313
Arbetarpersonal Förvaltningspersonal
21 095 7 730
28 825
Verkstad industrin
Hela industrin
andel
andel
andel
(%)
(%)
(%)
5,2 94,8
100,0
73,2 28 825
26,8
16,6 83,4
100,0
69,9 100,0
30,1
22,3 77,7
100,0
73,2 100,0
26,8
100,0
1973 har emellertid den inhyrda arbetskraften till stora delar kunnat avvecklas, varför också den redovisade sysselsättningen inom branschen ökat med ca 3 % per år eller totalt ca 2 800 personer. Vad avser sysselsättningen vid de mindre varven under perioden 1965-73 har den i stort sett utvecklats i överensstämmelse med industrin i sin helhet. Sysselsättningen vid de fritidsbåtstillverkande varven har dock genomgående ökat sedan mitten på 1960-talet. Som framgår av tabell IV.I är tjänstemannaandelen jämförelsevis låg inom varvsindustrin. Detta beror på den låga andelen tekniker och att produktionstekniken inom branschen i allmänhet är mindre avancerad än i den övriga verkstadssektorn. Varvsindustrin är liksom de flesta andra större industribranscher i landet koncentrerad till vissa regioner. Göteborgs-, Malmö- och Uddevallaregionerna dominerar kraftigt och svarar för ca 80 % (eller omkring 24 000 anställda) av den totala sysselsättningen inom branschen. I Göteborgs kommunblock utgör antalet anställda vid de båda storvarven (Eriksberg och Götaverken) ca 2 1 % av den totala industrisysselsättningen. Motsvarande siffror för Malmö (Kockums) och Uddevalla (Uddevallavarvet) är 13 resp. 4 7 % . I Landskrona kommun svarar Öresundsvarvet (Götaverken) för 30 % av industrisysselsättningen, vilket motsvarar drygt 2 200 anställda. Andra kommuner, i vilka minst 10% av antalet industrisysselsatta utgörs av anställda inom varvsbranschen, är Karlskrona (Karlskronavarvet), Sölvesborg (Sölvesborgs varv), Tjörn och Orust (ett flertal småvarv), Lilla Edet (Lödöse varf) samt Älvsbyn (Ockelbo). Kustartilleriets varv svarar för ca 25 % av industrisysselsättningen i Vaxholms kommunblock. Av de övriga orterna med varvsföretag kan nämnas Kramfors (Gustavsviks docka och Lunde varv), Stockholm (Finnboda varv), Oskarshamn, Kalmar, Falkenberg samt Åmål (Äsiverken).
4.2 Varvsindustrins betydelse för övrig svensk industri Enligt en nyligen av industridepartementet genomförd studie av storvarvens underleverantörsförhållanden år 19 72 framgår att varven i första underleverantörsledet indirekt ger sysselsättning åt ca 10 500 personer
Varvsindustrin
SOU 1974:11 vid svenska företag. Den totala sysselsättningseffekten i samtliga underleverantörsled har beräknats till ca 15 000 personer. Geografiskt sett är denna härledda sysselsättning1 störst i varvsregionerna och Norrbotten. I det senare faller avser sysselsättningen Norrbottens Järnverk (NJA). Storvarvens totala inköp av varor och tjänster under år 1972 uppgick till ett värde av ca 1 800 milj. kr, varav ca 400 milj. kr utgjordes av import. Cirka hälften av varvens totala inköp utgörs av järn- och stålvaror. Återstoden avser bl.a. entreprenadarbeten på fartyg, diverse fartygsutrustning, konstruktionselement och förbränningsmotorer. Inköpen faller på ett stort antal företag av skiftande storlek inom främst verkstadsindustrin. Tillverkningen av konstruktionselement och skrovsektioner på legooch entreprenadbasis har ökat kraftigt under senare år. Underleverantörer är i de flesta fall mindre varv som helt eller delvis lagt ned den egna fartygsproduktionen (t.ex. varven i Karlskrona, Gävle och Sölvesborg). En av orsakerna till ökningen har varit bristen på kvalificerad arbetskraft, främst plåtslagare och svetsare, i de större varvsregionerna. Samtidigt har det varit lättare att rekrytera denna kategori av arbetskraft på de mindre orterna som har eller har haft fartygsproduktion. En ytterligare bidragande orsak kan ha varit de relativt sett stora förändringarna i varvens produktionsinriktning, bl.a. innebärande att den befintliga produktionsapparaten blivit mindre ändamålsenlig.
Tabell IV.II Sysselsättningen vid storvarvens underleverantörer år 1972 fördelad på A-regioner. A-region
Antal
A-region
Antal
Stockholm/Södertälje . . . Nyköping Mjölby/Motala Linköping Norrköping Jönköping Karlskrona Karlshamn Helsingborg/Landskrona . . Malmö/Lund/Trelleborg . . Halmstad
760 730 160 230 490 170 310 70 80 470 180
Göteborg Uddevalla Skövde Kristinehamn Karlstad Västerås Borlänge/Falun Gävle/Sandviken Luleå/Boden
2 680 500 50 90 60 250 420 100 870
Totalt
8 670
2 Arbetsmarknadsregioner. Uppgifterna i tabellen avser endast första underleverantörsledet. Regioner med mindre än 50 sysselsatta (ca 7 %) har inte fordelats.
1 Beräkningarna har baserats på storvarvens totala inköp av varor och tjänster år 1970.
596 Varvsindustrin
5 Varvsindustrins utveckling under 1970-talet
5.1 Varvsindustrins orderläge Trots kraftiga fluktuationer har den internationella varvsindustrin under hela 1960-talet upplevt en trendmässig ökning av orderstockarna. Denna utveckling har fortsatt under åren 1972 och 1973. Sedan halvårsskiftet 1972 har de svenska varvens orderböcker ökat med sammanlagt ca 7,5 milj. DWT till totalt ca 19,1 milj. DWT i slutet av augusti 1973. Volymmässigt sett är detta den största orderstocken i branschens historia. Sammanlagt torde samtliga storvarv i stort sett ha full beläggning fram till och med år 1976. Internationellt sett har de svenska varven hävdat sig väl. Vad avser nytt tonnage, beställt under år 1972, kommer Sverige på andra plats efter Japan. Endast Japan hade hösten 1973 en inneliggande orderstock som volymmässigt översteg den svenska (tabell II.I). Som framgår av tabell V.I utgörs ca 80 % av samtliga fartyg i order av tankfartyg. Huvuddelen av dessa (97 %) faller på storvarven. Som tidigare framhållits kommer de svenska storvarvens produktionsresurser mot mitten av 1970-talet nästan uteslutande att tas i anspråk för produktion av stort tanktonnage. Det kan noteras att sedan januari 1973 har tanktonnagets andel av orderstocken stigit med ca 10 procentenheter samt att merparten av denna ökning utgörs av stort tonnage. Ore/Bulk/ Oil- och Ore/Oil-fartygens andelar av orderstocken har minskat kraftigt (tidigare ca 25 %). Tabell V.I Fartyg i order vid svenska varv 1973-09-30. Antal
DWT
%
Tankfartyg Ore/Bulk/Oil-fartyg Ore/Oil-fartyg Produktfartyg Bulkfartyg Kemikaliefartyg Övriga
81 15 3 22 1 9 5
15 588 690 1 776 900 678 500 567 300 118 000 159 700 18 000
81 10 4 3 1 1 0
Totalt
18 907 150
100 Källa: Sveriges varvsindustriförenings månadsstatistik.
SOU 1974:11 Tabell V.H Tankfartyg i order vid storvarven 1973-09-30. Fartygsstorlek (DWT)
Antal
DWT
100 000-149 999 150 000-199 999 200 000-249 999 250 000-299 999 Över 300 000 Totalt
36 14 7 6 15 78
4 821 000 2 154 870 1631000 1 531 000 5 425 150 15 563 020
32 14 10 10 34 100
Källa: Sveriges Varvsindustriförening. Under perioden oktober 1972 - september 1973 har varven tecknat ett åttiotal nya kontrakt omfattande totalt ca 10 milj. DWT, vilket i genomsnitt motsvarar drygt 50 % av inneliggande orderstockar. Huvuddelen avser leveranser under åren efter 1975. Enligt varvens egna bedömningar har dessa beställningar genomgående kunnat tas med betydligt förmånligare kontraktsvillkor än vad som var möjligt endast ett år tidigare (1971). Under sistnämnda år tecknade varven också jämförelsevis få nya kontrakt. Återstoden av varvens inneliggande order är tagna under åren 1968 t.o.m. 1970, varav större delen kommer att levereras inom ett eller två år. För de flesta av varven torde även dessa ha tagits till goda priser. Vissa av varven har emellertid fortfarande ett mindre antal olönsamma kontrakt från åren 1968 och 1969 kvar i orderportföljerna. Dessa kommer dock att levereras under år 1973 eller i början av år 1974. Som framgår av tabell V.II kommer de svenska storvarvens fartygsproduktion under de närmaste åren att utgöras av tankfartyg i främst två storleksklasser, nämligen dels fartyg mellan 150 0 0 0 - 3 0 0 000 DWT, dels över 300 000 DWT, s.k. Ultra Large Crude Carrier (ULCC). Samtliga storvarv utom Götaverken har f.n. ULCC-fartyg i order, varav Uddevallavarvet har de största (485 000 DWT) och Kockum de flesta.
5.2 De svenska varvens framtidsbedömningar De långsiktiga bedömningar som storvarven redovisat tyder på en kraftig expansion av svensk varvsindustri. Under femårsperioden 1973-1977 räknar företagen med att öka leveransvärdet från ca 3 000 milj. kr innevarande år till 5 900 milj. kr år 1977. I löpande priser väntar man sig således kunna nära nog fördubbla det årliga leveransvärdet. Antalet sysselsatta inom dessa varvsföretag var vid utgången av år 1972 ca 24 300 personer och man planerar att vid slutet av år 1977 kunna sysselsätta omkring 26 500 motsvarande en ökning med ca 10%. Investeringsprogrammen under femårsperioden summerar sig till nära 2 000 milj. kr vad gäller enbart själva varvsrörelsen. Till detta kommer planerade investeringar på ca 800 milj. kr i bl.a. reparationsverksamhet och dieselmotortillverkning (tabell V.III). Det bör understrykas att planerna är företagsledningarnas bedömning av den långsiktiga utvecklingen. I flera fall torde planerna inte
598 Varvsindustrin
SOU 1974:11 ha slutgiltigt fastställts av respektive företagsstyrelse. Investeringsplanerna för perioden 1973-1977 präglas av en påtaglig optimistisk framtidsbedömning och skulle, om de till fullo kom att realiseras, innebär en markant investeringsökning jämfört med förhållandena under de två närmast föregående decennierna. Totalt sett skulle således i genomsnitt ca 570 milj. kr per år investeras under den närmaste femårsperioden. Jämfört med utfallet år 1972 (198 milj. kr) innebär detta ungefär en tredubbling av den årliga investeringsvolymen. Med tanke på den svaga investeringsutvecklingen under 1960-talet torde större delen av detta belopp utgöras av investeringar som varven tvingas att genomföra för att ersätta gamla och nedslitna anläggningar och anpassa dessa till det större tonnaget som finns i order. För branschen i dess helhet står det emellertid klart att om respektive varvsföretag realiserar sina nu redovisade investeringsplaner så kommer den totala produktionskapaciteten att öka högst avsevärt fram till och med 1977. Med hänsyn till framförallt sammansättningen av inneliggande orderportföljer och leveransplaner synes det sannolikt att den årliga nybyggnationskapaciteten (f.n. ca 4 milj DWT) kommer att öka med ca 10-15 % per år till uppemot 7 milj. DWT mot slutet av 1970-talet.
Tabell V.HI Investeringsutvecklingen 1973-1977, milj. kr. 1973 1974 1975 1976 1977 Summa Investeringar i varvsrörelse - lyftanordningar, kranar m m - plåthantering - byggnader och anläggningar (lokaler, bäddar, dockor) - övriga investeringar Summa
156 81
62 125
15 111
24 56
30 19
287 398
34 115
122 115
146 106
149 120
49 121
300 577
1 756
Övriga investeringar (t ex fartygsandelar)
i87
2 27
1055 Totala investeringar
2 811
Appendix Beskrivning av det statistiska materialet
Beskrivning av det statistiska materialet
Innehåll
1 Inledning 2 Den årliga industristatistikens omfattning 3 Branschklassificering 3.1 Näringsgrensindelning 3.2 Klassificeringsprincip 3.3 Specialiserings- och täckningsgrad 4 Definitioner 4.1 Ny- och avregistrering 4.2 Företagsbegreppet 4.3 Anställda 4.4 Saluvärde 4.5 Produktionskostnader 4.6 Förädlingsvärde 4.7 Lönesummor 4.8 Lönekostnader 5 Investeringar 5.1 Allmänt om investeringsenkäter 5.2 Redovisningsenhet 5.3 Branschklassificering 5.4 Storleksklassificering 5.5 Objektsindelning 5.6 Kostnader för reparationer och underhåll 5.7 Kapitalstocksuppgifter 5.8 Fastprisberäkningar 6 Produktionsvolymberäkningar 7 Produktivitetsberäkningar 8 Uppgifter för åren 1972 och 1973 9 Regional struktur 10 Varuvisa uppgifter
604 606 606 607 607 608
608 608 608 609
609 609 610 610 612 612 612 612 613 613 613 613 613 615 616 617 618 619
sou
, 9?4. j j
Beskrivning av det statistiska materialet
1 Inledning
Huvuddelen av det statistiska materialet som använts som underlag för denna utredning har hämtats från Statistiska centralbyråns (SCB) årliga industristatistik. Uppgifter om investeringsutveckling och kapitalstockar samt export och import kommer från SCB:s investeringsenkäter resp. utrikeshandelsstatistik. Vid redovisningen av uppgifter till denna utredning har SCB tillämpat vissa sekretessregler för att ej röja uppgifter för en enskild uppgiftslämnare. Sekretessreglerna innebär i korthet att inget enskilt arbetsställe i en redovisad cell får svara för mer än hälften av det redovisade variabelvärdet. De uppgifter som lämnats om enskilda namngivna företag under de olika branschavsnitten har utredningen erhållit genom bl. a. kontakter med branschorganisationer. I det följande kommer en kortfattad beskrivning av det statistiska materialet att lämnas. För en utförligare information om främst den årliga industristatistiken hänvisas till publikationen SOS: Industri.
604 Beskrivning av det statistiska
materialet
SOU 1974:
2 Den årliga industristatistikens omfattning
Den årliga industristatistiken omfattar alla arbetsställen inom industrisektorn med minst 5 sysselsatta samt inom vissa branscher alla arbetsställen. Populationen aktualiseras dels med hjälp av information från uppgiftslämnarna avseende det egna företaget, dels med hjälp av information från externa källor som t. ex. mervärdeskatteregistret, J-aviregistret och riksförsäkringsverkets register. Arbetsstället är den enhet i industristatistiken för vilken uppgifter insamlas och redovisas angående bruttosaluvärde, förädlingsvärde, kostnader, drivkraft, personal m. m. Samma enhet används såväl vid uppgiftslämnarnas rapportering som vid redovisningen av de statistiska resultaten. Arbetsstället definieras som en lokalt fristående produktionsenhet, vid vilken inom ramen för ett enda företag bedrives ett enda slag av verksamhet inom i regel en enda definierad bransch eller vissa definierade kombinationer av skilda verksamheter. Om ett företag på samma plats driver rörelse, som omfattar flera olika aktiviteter, kan företaget således anmodas att lämna separata uppgifter för varje aktivitet för sig under förutsättning att aktiviteterna enligt den angivna standarden är från varandra avvikande och under förutsättning att tillräckligt underlag finns for en tillfredsställande redovisning. Varje sådan separat redovisad aktivitet anses som ett arbetsställe. Vissa vanligt förekommande kombinationer av verksamhet behöver dock ej uppdelas. I de flesta fall sammanfaller arbetsställe och lokal enhet (verksamhetsställe). I regel sammanfaller också arbetsställe och företag, dvs. de flesta bedriver rörelse endast inom en lokal enhet och inom endast en näringsgren eller vanligt förekommande kombination av näringsgrenar Arbetsstället omfattar inte bara direkta produktionsaktiviteter utan också indirekta aktiviteter eller hjälpaktiviteter som lokalt är knutna till detta. Sådana indirekta aktiviteter är t. ex. administration, konstruktionsarbete, lagerarbete, marknadsföring och försäljning av de egna tillverkningarna, underhåll och service på den egna produktionsapparaten etc Om hjälpaktiviteter utföres vid en från huvudaktiviteten lokalt avskild enhet gäller följande. En reparationsavdelning som är lokalt fristående och betjänar flera arbetsställen, utskiljes i regel som eget arbetsställe och klassificeras såsom reparationsverkstad. Principiellt
räknas huvudkontoren
i industristatistiken
icke som
Beskrivning av det statistiska
arbetsställen, eftersom produktion av varor eller tjänster för utomstående icke förekommer. Fristående huvudkontor, som betjänar flera arbetsställen och icke är beläget i anslutning till något av dem, ingår i statistiken för samtliga variabler utom för antal arbetsställen. Om de från huvudkontoret administrerade arbetsställena tillhör skilda branscher klassificeras nuvudkontoret efter mestkriteriet, dvs. till den bransch som har det största sammanlagda avsaluvärdet. Personalen m. m. redovisas på den ort där kontoret är beläget. Forskningslaboratorier knutna till industrin redovisas på samma sätt som huvudkontor. Fristående försäljningskontor jämte vissa andra fristående hjälpaktiviteter (' ex hörcentral, lager) ingår däremot inte alls i industristatistiken.
materialet
606 Beskrivning av det statistiska
materialet
3 Branschklassificering
3.1 Näringsgrensindelning
Fr. o. m. 1968 års industristatistik tillämpas vid branschredovisningen den år 1969 fastställda Svensk näringsgrensindelning (SNI) som är direkt knuten till ISIC 1968. Inom följande näringsgrenar ingår alla arbetsställen i industristatistiken oavsett storlek inklusive sådana arbetsställen som drives av ägaren ensamt Gruvor och mineralbrott (näring 2) utom torvbrytning och framställning av produkter därav Mjölkförädlingsindustri (31121) Stärkelseindustri (31211) Spritdrycksindustri (3131) Maltdrycksindustri (3133) Stenvaruindustri (36991) Inom övriga här ej nämnda näringsgrenar inom näring 2 och 3 ingår endast arbetsställen med minst 5 sysselsatta i genomsnitt under redogörelseåret. Före årgång 1968 tillämpades i industristatistiken 1952 års svenska industrigruppering. Övergången till SNI innebar förutom att arbetsställena omgrupperades enligt en ny indelning också att vissa aktiviteter uteslöts ur industrisektorn. Samtliga arbetsställen i industristatistiken för år 1967 har branschklassificerats enligt både 1952 års svenska industrigruppering och SNI. Detta har möjliggjort framställandet av en matris mellan de båda branschindelningarna. Matrisen har framställts för variabeln förädlingsvärde. Med hjälp av den viktfördelning som erhållits från denna matris har samtliga variabelvärden för åren 1965 och 1966 enligt 1952 års svenska industrigruppering omvägts till SNI. För att resultatet från denna omvägning skall bli helt korrekt fordras sålunda att samma relationer gäller mellan branschgrupperingarna åren 1965 och 1966 som år 1967. Vidare måste relationerna som i matrisen endast beräknats för förädlingsvärden även gälla för övriga variabler.
SOU 1974:11 3.2
Beskrivning av det statistiska
Klassificeringsprincip
Ett arbetsställe kan i allmänhet hänföras till en viss näringsgren med utgångspunkt i de produkter som framställts vid arbetsstället. Om produktionen är fördelad på flera produkter - vilket är det normala inom ett arbetsställe - vägs varje vara med sitt saluvärde. Är varuposterna hänförliga till skilda branscher förs arbetsstället till den bransch som har den största andelen av det totala saluvärdet för arbetsstället. För år 1968 och tidigare fastställdes i princip arbetsställets näringsgrenstillhörighet helt av det aktuella årets förhållanden. Mindre förändringar i produktionen från närmast föregående år kunde därigenom medföra ändrad branschtillhörighet. För att förhindra svängningar av detta slag har fr. o. m. 1969 års statistik införts en spärr. Innebörden av denna är, att om vid strikt klassificering arbetsstället skulle ha bytt branschtillhörighet men skillnaden mellan värdena för de branschbestämmande varorna understigit 10 procent av arbetsställets totala saluvärde så görs ingen ändring av arbetsställets tidigare klassificering.
3.3 Specialiserings- och täckningsgrad Många arbetsställen innefattar aktiviteter hänförliga till olika näringsgrenar. Graden av branschblandning anges med två slag av mått, dels specialiseringsgrad, dels täckningsgrad. Det första måttet anger hur stor del av saluvärdet för en viss näringsgren som verkligen utgörs av till näringsgrenen hänförliga produkter. Det andra måttet anger hur stor del av hela saluvärdet för dessa produkter som faller på de arbetsställen som klassificerats till branschen. Det bör observeras att det sistnämnda måttet inte beaktar att industristatistiken vad gäller flertalet näringsgrenar inte innefattar rörelse i ringa skala. Det bör också tilläggas att homogenitetsmåtten inte återspeglar olika grad av vertikal integration eftersom hänsyn som regel endast tas till avsaluposter.
materialet
608 Beskrivning av det statistiska
materialet
4 Definitioner
4.1 Ny- och avregistrering Nyregistrering och avregistrering av arbetsställen i industristatistiken sker dels genom att arbetsställen vuxit resp. minskat i storlek mellan två år och därigenom passerat gränsen (fem sysselsatta inom flertalet branscher) för registrering, dels genom rena nyetableringar resp. nedläggningar. Vidare har i denna rapport flyttning av ett arbetsställe från en region till en annan redovisats som avregistrering i utflyttningsregionen och nyregistrering i inflyttningsregionen. Detta påverkar dock icke redovisade data för branschtotaler. I de spridningstabeller som redovisas för produktions-, lönesummeresp. sysselsättningsutveckling ingår endast identiska arbetsställen, dvs. nyregistrerade och avregistrerade enheter har exkluderats. 4.2
Företagsbegreppet
Begreppet företag avser i utredningen summan av samtliga industriarbetsställen tillhörande samma institutionella enhet. (Arbetsställen med samma person-/registreringsnummer i SCB:s register.) Detta innebär, att ett stort företag som t. ex. huvudsakligen sysslar med byggnadsverksamhet men har ett litet industriarbetsställe, i detta sammanhang betraktas som ett litet (industri-)företag. Branschklassificeringen av industriföretagen har utförts genom att den näringsgren, till vilken de flesta antalet anställda inom företagets arbetsställen varit hänförliga, har varit bestämmande. 4.3 Anställda Uppgifterna avser summan av arbetarpersonal och förvaltningspersonal. Uppgifterna om arbetarpersonal avser medelantalet under redogörelseåret sysselsatta arbetare. Uppgifter om förvaltningspersonalen avser för resp. år den 1 augusti eller, om så anses påkallat, annan under redogörelseåret infallande tidpunkt då den industriella verksamheten bedrevs i normal omfattning.
Beskrivning av det statistiska
4.4 Saluvärde Produktionens saluvärde utgöres av sammanlagda saluvärdet exklusive indirekta konsumtionsskatter av de under året för avsalu framställda produkterna samt bruttoersättningar för utförda reparationer och lönearbeten. I regel utgöres saluvärdena av bruttobelopp utan avdrag för kostnader för råvaror m. m. men i de fall då produkterna framställts mot lön ingår endast lönebeloppen. Om lönearbete utförts åt annat industriföretag föreligger en dubbelräkning beroende på att värdet av lönearbetet även ingår i det beställande företagets saluvärde. Har arbetet däremot utförts åt företag som icke lämnat redovisning i industristatistiken, ingår i saluvärdet värdet av råvaran endast delvis eller inte alls. 4.5
Produktionskostnader
De redovisade produktionskostnaderna, som ifråga om inköpta varor och tjänster i regel ej innefattar indirekta skatter, omfattar följande delar. a) Dels kostnaden för under året förbrukade råvaror, halvfabrikat och andra material inklusive färdiga delar m. m., som under redogörelseåret använts vid den egna produktionen eller lämnats till utomstående för förädling, dels kostnaden för material, delar och tillbehör, som tillsläppts av uppgiftslämnaren vid löne- och reparationsarbeten åt utomstående, dels kostnaden för använda smörjmedel och andra tillsats- och förbrukningsmaterial. b) Dels kostnaden för förbrukning av inköpt emballage och material för emballagetillverkning för förpackning av de tillverkade produkterna. c) Dels kostnaden för förbrukning av inköpt bränsle, såsom stenkol, koks, torv, träkol, ved, bensin, brännoljor och gas. Uppgifterna innefattar energiskatt. d) Dels kostnaden för elektrisk energi som inköpts och förbrukats för drivkraft, belysning, uppvärmning, ångalstring m. m. Uppgifterna innefattar elskatt. e) Dels kostnaden för transporter utförda av utomstående.
4.6 Förädlingsvärde
Produktionens saluvärde innefattar betydande dubbelräkningar av det skälet att en vara, som produceras inom en viss bransch kan ingå som råvara i en annan, varigenom den inräknas även i den senare branschens saluvärde. Dessutom ingår i dessa saluvärden även värdena av råvaror eller tjänster som tillförts från andra sektorer (t. ex. jordbruk) eller importerats. Förädlingsvärdena avser att ange den värdeökning som ernåtts genom bearbetningen inom varje bransch. Dessa förädlingsvärden har erhållits genom att för varje bransch från saluvärdet subtrahera kostnaderna för råvaror m. m.,emballage, bränsle, elektrisk energi, bortlämnade lönearbeten samt "transporter utförda av utomstående". Förfarandet avser att eliminera nämnda dubbelräkningar. I viss utsträckning innefattar 39
materialet
610 Beskrivning av det statistiska materialet
förädlingsvärdena dock även tjänster från andra sektorer. Förädlingsvärdet är ett bruttoförädlingsvärde i den meningen att avdrag icke gjorts för värdeminskning i de materiella anläggningstillgångarna. Som ovan nämnts erhålles förädlingsvärdet genom att vissa kostnadsposter fråndrages saluvärdet. Förädlingsvärdet är sålunda en restpost, som bl. a. innefattar löner och ersättningar till den egna personalen, kapitalkostnader, kostnader för hyror och diverse omkostnader, vissa kostnader för tjänster till andra sektorer än industrisektorn (utom transporter) samt företagsvinst. Genom konstruktionen av avgifts- och bidragssystemet bl. a. inom livsmedelsindustrin kan förädlingsvärdet också innehålla vissa avgifter. Detta gäller exempelvis förmalningsavgifter inom kvarnindustri och slaktdjursavgifter vid slakterierna. Subventioner av statsmedel utgår i samband med mjölkregleringen. Korrektion härför har gjorts vid beräkningen av förädlingsvärdet för mejeriindustri genom att dessa tillskott (allmänt och extra mjölkpristillägg) fråndragits råvarukostnaden. Däremot har ingen hänsyn tagits till den utjämning som sker mellan mejerierna via SMR:s kassa för regleringsändamål, vilken syftar till att ersätta de smörtillverkande mejerierna för deras förluster vid smör försäljningen. 4.7
Lönesummor
I lönebeloppen medtages bl. a. tidlön, ackordskompensation, restids- och väntetidsersättning, ersättningar för beredskapsvakt, uttryckningsersättningar, ackordsersättning (inkl. ackordsöverskott), helgdagslön och helgdagsersättning, skift-, kallorts- och obekvämlighetstillägg, semesterlön och semesterersättning, sjuklön, provision, tantiem, vinstandelar, gratifikationer och naturaförmåner. Belopp som arbetsgivaren innehållit för betalning av anställds skatt, pensions- och försäkringspremier o. d. skall inräknas, men icke arbetsgivares avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) eller till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Vidare skall inte medtagas ersättning som arbetsgivaren utgivit för att täcka med arbetet förenade särskilda kostnader, såsom ersättning för arbetsmaterial och verktyg, ersättning för resor i anställningen samt traktamenten, som utgör gottgörelse för merkostnader i samband med uppehåll på främmande ort. Dessutom ingår icke löner för personal, som ej direkt sysselsatts med här redovisade industriverksamhet, såsom t. ex. butikspersonal, personal vid särskilda försäljningsavdelningar, personal sysselsatt vid byggnadseller andra större anläggningsarbeten i uppgiftslämnarens egen regi etc. Ej heller ingår arbetslöner eller värdet av annan ersättning till eventuellt förekommande hemarbete. 4.8
Lönekostnader
I denna redovisning finns också, till skillnad mot industristatistiken, en uppskattning av de anställdas totala lönekostnader dvs. en procentuell
Beskrivning av det statistiska materialet
schablonmässig uppräkning för de sociala kostnaderna har gjorts. Korrigeringen har gjorts genomgående för samtliga branscher på grundval av uppgifter som huvudsakligen avser förhållandena inom verkstadsindustrin. Denna approximation har bedömts påverka resultaten endast obetydligt. Vid korrigeringen har arbetar- resp. förvaltningspersonal behandlats var för sig.
612 Beskrivning av det statistiska materialet
5 Investeringar
5.1 Allmänt om
investeringsenkäter
Uppgifterna rörande investeringar, kostnader för reparationer och underhåll samt kapitalstockar är hämtade från SCB:s investeringsenkäter. Dessa enkäter är upplagda som urvalsundersökningar med uppräkning av resultaten till en totalnivå motsvarande samtliga i industristatistiken ingående arbetsställen. I denna rapport redovisade uppgifter avser tidsperioden 1965-1972 under vilken period förändringar inträffat vad gäller urvalsstorlekar m. m. Nedan följer hänvisningar till de publikationer i vilka en närmare beskrivning återfinns om de tekniker för att överbrygga kedjebrott som SCB tillämpat vid olika tillfällen. Kedjebrott förorsakat av
Undersökningstillfälle
Publicering
Ökad urvalsstorlek Maj undersökningen 1966 Statistiska Utökad population Meddelanden AK. • M , c ( S M > ' 1966:60 Arbetsstallcurval -> foretagsurval Majundersökningen 1967 SM I 1967100 Svensk industrigruppering -*• ISIC 1958 Ökad urvalsstorlek Ändrad urvalsdesign Majundersökningen 1969 SM I 1969:48 ISIC 1958 -> SNI Majundersökningen 1972 SM I 197235 Ny objektsindelning
5.2 Redovisningsenhet
Arbetsstället enligt industristatistikens definition utgör såväl rapporterings- som redovisningsenhet. 5.3
Branschklassificering
I likhet med industristatistiken tillämpas vid branschredovisningen den år 1969 fastställda Svensk näringsgrensindelning (SNI). Branschklassificeringsprincipen är densamma som i industristatistiken.
SOU 1974:11 5.4
Beskrivning av det statistiska materialet
Storleksklassificering
Storleksklassificeringen av arbetsställen i investeringsenkäterna är till skillnad mot industristatistiken grundad på företagets totala storlek. Detta innebär för ett flerarbetsställeföretag att någon storleksklassificering av de enskilda arbetsställena inte görs utan att samtliga arbetsställen klassificeras efter arbetsställenas sammanlagda storlek. Klassificeringsvariabel är antal industrianställda.
5.5 Objektsindelning
De totala investeringarna omfattar investeringar i industribyggnader och andra anläggningar, investeringar i maskiner och apparater, investeringar i bilar för rörelsen samt investeringar i bostäder för personalen. I denna rapport särredovisas endast summan av investeringar i industribyggnader, andra anläggningar och bostäder för personalen.
5.6 Kostnader för reparationer och underhåll Uppgifter rörande kostnader för reparationer och underhåll för de redovisade åren är hämtade från samma undersökningar som motsvarande investeringsuppgifter. Även för reparations- och underhållskostnaderna har förekommande kedjebrott i tidsserien överbryggts.
5.7 Kapitalstocksuppgifter
Kapitalstocken beräknas som summan av brandförsäkringsbelopp, av uppgiftslämnaren uppskattad underförsäkring och det uppskattade värdet av oförsäkrade tillgångar. Redovisade uppgifter för år 1970 bygger på företagens uppgifter lämnade i maj 1970, vilket innebär att de i vissa fall beskriver läget vid denna tidpunkt, medan de i andra fall hänför sig till det föregående årsskiftet.
5.8 Fastprisberäkningar
De i löpande priser redovisade investerings- samt reparations- och underhållsuppgifter i denna rapport har även omräknats till fasta priser. De tre deflatorer, med basår 1968, som använts är beräknade av SCB. De är kvartalsvisa och består av ett index för industribyggnader och andra anläggningar samt för bostäder för personalen, ett index för maskiner och apparater samt ett index för bilar för rörelsen. Underlaget för förstnämnda index är Byggnadsstyrelsens index för verkstadsbyggnader. För den andra indexen är underlaget hämtat från SCB:s producentprisindex och noteringsprisindex för import. För den tredje indexen hämtas underlaget från producentprisindex för lastbilar samt från konsumentprisindex för personalbilar.
614 Beskrivning av det statistiska materialet
Ett mindre nivåbrott inträffar mellan åren 1968 och 1969 beroende på att deflatorerna för år 1968 inkluderade oms medan deflatorerna för år 1969 exkluderar moms.
Beskrivning av det statistiska materialet
6 Produktionsvolymberäkningar
Volymindexberäkningarna sker fr. o. m. år 1968 per arbetsställe mot tidigare per bransch för att möjliggöra redovisningar enligt olika fördelningsgrunder som exempelvis bransch, storleksgrupp och/eller region. Denna nya beräkningsmetod har kunnat införas genom att det s. k. huvud- och filialarbetsställeproblemet i industristatistiken tekniskt har kunnat lösas. Volymindextalen avser att mäta produktionen inom de arbetsställen som klassificerats till en näringsgren enligt SNI. Det mått på produktionen som därvid eftersträvas är förädlingsvärdet mätt i fasta priser. Detta beräknas idealt genom separata fastprisberäkningar av dels produktionens saluvärde, dels kostnaderna för i produktionsprocessen förbrukade råvaror m. m. Det statistiska underlaget för fastprisberäkning av förbrukningsuppgifter bedöms dock som otillräckligt för att ge godtagbart tillförlitligt resultat. Volymindex för ett arbetsställe approximeras därför med saluvärdets förändring omräknat till fasta priser. Vid aggregering av volymindextalen till olika SNI-nivåer sker hopvägningen med hjälp av resp. arbetsställes förädlingsvärdeandel år 1968. Beräkningsförfarandet ovan innebär att en exakt förädlingsvärdeindex endast erhålls då volymförändringarna är lika stora för saluvärdet och produktionsinsatserna. Volymindextalen för ett arbetsställe beräknas genom att en saluvärdeindex baserad på uppgifterna om produktionens saluvärde divideras med en Paasche prisindex. Därigenom erhålls en Laspayres volymindex. Prisindexen beräknas med ledning av varuvisa produktionsuppgifter för resp. arbetsställe. Huvudsakligen används därvid prisuppgifter beräknade ur till industristatistiken varuvis redovisade värde- och kvantitetsdata. Dessutom används i viss utsträckning prisuppgifter ur producentprisindex för industrin. Dessa kompletteringar utnyttjas främst för arbetsställen inom verkstadsindustrin, trävaruindustrin och den grafiska industrin där industristatistiken antingen beträffande de producerade varorna endast innehåller värdedata eller där tillgängliga kvantitetsuppgifter visat sig vara olämpliga som underlag för prisindexberäkningar. En utförligare beskrivning av beräkningsprinciperna för den årliga volymindexen återfinns i Statistisk tidskrift nr 1964:5.
616 Beskrivning av det statistiska materialet
7 Produktivitetsberäkningar
Arbetsproduktiviteten är ett mått på förhållandet mellan produktionsvolym och arbetsinsats. I denna utredning utnyttjas två mått på arbetsproduktiviteten, dels produktionsvolym per anställd, dels produktionsvolym per arbetad timme. Uppgifterna om antalet arbetade timmar har erhållits genom att multiplicera antalet anställda med genomsnittliga antalet arbetade timmar/anställd enligt Statistiska tabeller Nr 1973:42. Statistikkällor vid dessa beräkningar har för arbetarpersonalen varit arbetskraftsundersökningarna (AKU) och industristatistiken samt för förvaltningspersonalen AKU och arbetsgivaruppgifterna.
Beskrivning av det statistiska materialet
8 Uppgifter för åren 1972 och 1973
Den senast tillgängliga årgången av industristatistiken avser år 1971. I avsikt att visa de aktuella utvecklingstendenserna under följande år har SCB:s korttidsstatistik utnyttjats (se Statistiska meddelanden, serie I). Då årsresultatet för 1973 ej föreligger har denna uppgift skattats genom att beräkna förändringen mellan första till tredje kvartalen 1973 jämfört med motsvarande period 1972. Denna förändring har därefter multiplicerats med värdet för år 1972 varefter resultatet använts som prognos för 1973.
618 Beskrivning av det statistiska materialet
SOU 1974:
9 Regional struktur
I avsikt att belysa industrins regionala struktur har den årliga industristatistiken bearbetats dels per kommunblock (= nya kommuner), dels per län. Vid denna bearbetning har samtliga arbetsställen kodifierats på län/kommun efter den indelning som planeras gälla när kommunreformen slutligt har genomförts den 1.1.1974. En utförligare redogörelse av regionsgrupper återfinns i SCB s publikation "Regionala koder för län, kommuner och församlingar (kyrkobokföringsdistrikt) enligt indelningen den 1 januari 1974" (Meddelanden i samordningsfrågor nr 1973:8).
Beskrivning av det statistiska materialet
10 Varuvisa uppgifter
De varuvisa uppgifterna är hämtade från industristatistiken beträffande produktionen och från utrikeshandelsstatistiken beträffande export och import. Uppgifter om tillförseln till svenska marknaden har beräknats på följande sätt. Tillförsel = produktion - export + import För produktionsuppgifterna gäller liksom för industristatistiken i övrigt att endast uppgifter för arbetsställen med fem sysselsatta och däröver ingår. På grund av skiftande produktionsstruktur innebär denna gränsdragning för ett stort antal varor att hela landets produktion medräknas i statistiken. Inom andra grenar förekommer en inte obetydlig produktion vid de ur statistiken uteslutna arbetsställena. Uppgifter om utrikeshandeln avser generalhandeln vilket innebär att varor, som vid införseln uppläggs på tullnederlag och provianteringsfrilager, registreras i statistiken vid uppläggningen på dessa lager. Reexport från tullagren ingår i exportuppgifterna. Det bör observeras att i redovisningen anges produktionsuppgifterna fritt fabrik, införsel och utförsel som cif- resp. fob-värden. Vidare kan noteras angående exportandelar att exporten ej alltid är en del av ett givet års produktion. Mellan registreringstidpunkterna för produktion och export förekommer en för olika varugrupper varierande tidslängd för lagring och transport. I statistiken inträffar det därför att exporten kan överstiga produktionen av en vara ett visst år.
Statens offentliga utredningar 1974
Kronologisk förteckning
1. Orter i regional samverkan. A . 2. O r t s b u n d n a levnadsvillkor. A . 3 . Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. 4. O r t s b u n d n a p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . A . 5. B o k e n . L i t t e r a t u r u t r e d n i n g e n s huvudbetänkande. U. 6. F ö r e n k l a d k o n k u r s m. m . J u . 7. Barn- och ungdomsvård. S. 8 . Rättegången i arbetstvister. A . 9. Samhälle och t r o s s a m f u n d . Sammanställning av remissyttranden över b e t ä n k a n d e n av 1 9 6 8 års beredning o m stat och k y r k a . U. 10. D a t a och näringspolitik. I. 1 1 . Svensk industri. D e l r a p p o r t 1 . I.
KU^GL. 8IBL. STOCKHOLM
Statens offentliga utredningar 1974
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Förenklad konkurs m. m. [6] Socialdepartementet Barn- och ungdomsvård. [7] Utbildningsdepartementet Boken Litteraturutredningens
huvudbetänkande.
15] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Arbetsmarknadsdepartementet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter I regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. (2] 3. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [3] 4. Ortsbundna produktionskostnader. [4] Rättegången i arbetstvister. [ 8 ] Industridepartementet Data och näringspolitik. [10) Industristrukturutredningen. Delrapport 1. [ 1 1 |
1. Svensk
industri.
A n m . Siffrorna inom klämmer betecknar utredningens nummer i den kronologiska
91 Allmänna Förlaget
ISBN 9138.01795.4