Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om näringspolitiken

Näringsutskottets betänkande nr 14

NU 1975:14

Nr 14

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om näringspolitiken

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 44 motioner rörande

bl. a.

principuttalanden om näringspolitikens inriktning, utarbetande av handlingsprogram för näringspolitiken, förstatligande av affärsbankerna och försäkringsbolagen, åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag, åtgärder för att motverka företagsfusioner, översyn av bestämmelser om etableringskontroll, importrestriktioner,

främjande av tekniskt utvecklingsarbete,

kartläggning och redovisning av nyetableringar och strukturomvandling inom näringslivet,

utredningar rörande mindre och medelstora företag, avseende bl. a. allmänna förutsättningar för deras verksamhet, underleverantörers ställning samt åtgärder för att stimulera företagsetableringar och marknadsföringsaktiviteter,

utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna i form av bl. a. produktutvecklingslån, lån till konsultinsatser och lån till investeringar i marknadsföring, åtgärder i övrigt för att förbättra mindre och medelstora företags kapitaloch k red i t försörj ning, bl. a. genom upplåning utomlands, inrättande av regionala utvecklings- och finansieringsorgan och införande av investeringsbidrag,

utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och om relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen, utredningar om åtgärder för att stimulera tillkomsten av löntagarägda företag, om löntagarsparande och om ett allmänt vinstandelssystem.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika motionerna behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 119 f.).

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning på s. 121 f.

1 Riksdagen 1975. 17 sand. Nr 14

NU 1975:14

2 Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1975:282 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar utreds,

1975:283 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen i syfte att snarast underlätta situationen för de svenska mindreföretagen till regeringen uttalar sig i motionens inriktning med följande delförslag:

1. ytterligare utökande av den planerade utlandsrepresentationen med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande syfte undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella marknader samt i övrigt fånga upp nya produktidéer och marknadskrav,

2. inrättandet av en idébank (eller annan lämplig benämning) i avsikt att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera marknadsbehov, tekniska idéer, forskningsresultat och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

3. inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och övriga frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till patentoch registreringsverket,

4. utse och anvisa för mindre företag lättillgängliga, snabba och prisbilliga utprovnings- och rådgivningsresurser, bl. a. befintliga försöksanstalter och institutioner,

5. underlätta långsiktig kreditgivning på lämpliga villkor till mindreföretag att användas för välplanerade och väldokumenterade försäljningsinsatser på utländska marknader som kan ge nya arbetstillfällen inom landet,

1975:286 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att en målsättning för näringspolitiken, skattepolitiken och den ekonomiska politiken skall vara att främja ett decentraliserat näringsliv med en livskraftig sektor av mindre och medelstora företag,

1975:288 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär

A. att ett utlandslån tas upp för att tillgodose kreditbehoven hos mindre och medelstora företag,

B. att förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag utarbetas,

C. att reglerna för direktlån och industrigarantilån ses över så att företagareföreningarna får möjlighet att

1. förmedla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag,

2. medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d.,

3. ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag,

1975:290 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag om att i statens ägo överföra de privata affärsbankerna,

NU 1975:14

1975:291 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förstatligande av det privata försäkringsväsendet,

1975:295 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder och förslag i syfte att förbättra kreditmöjligheterna för mindre och medelstora företag enligt vad i motionen anförts,

1975:395 av herr Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsam utredning av frågan om statlig garantigivning i samband med mindre och medelstora företags upplåning utomlands,

1975:626 av herr Nilsson i Visby m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att låta utreda och framlägga förslag om inrättande av en fond för främjande av det gotländska näringslivet,

1975:630 av herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till ett system med investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:899 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen begär en utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen,

1975:903 av herr Elmstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag angående regionala utvecklingsoch finansieringsorgan, i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning, i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975:907 av herrar Gustavsson i Ängelholm (s) och Stadling (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att uppdrag ges till statens industriverk att i sin pågående utredning om byggnadsindustrin jämväl beakta de i motionen framförda synpunkterna,

1975:915 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av bestämmelserna kring etableringskontrollen m. fl. frågor som berörts i förevarande motion samt på grundval härav tar de initiativ och framlägger de förslag om ytterligare åtgärder, vilka kan medverka till att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden,

1975:916 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att inom ramen för GATT, EG och EFTA licensgivningen avseende importen från låglöneländerna tillämpas så att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag icke äventyras samt att begränsning av importen från dylika länder vidtas i större utsträckning än som f. n. sker,

1975:919 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om

NU 1975:14 4

1. kartläggning av pågående strukturomvandling i näringslivet,

2. förslag i syfte att motverka koncentrationen i näringslivet,

3. förslag syftande till att underlätta övertagande och nyetablering samt drift av företag för personer i familjeföretagskretsen, anställda samt unga människor med företagarintresse enligt vad som i motionen angivits,

1975:922 av herr Petersson i Ronneby m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om underleverantörernas ställning och sociala trygghet,

1975:923 av herr Rämgård m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger till känna att en ändring i kungörelsen för statens hantverksoch industrilånefond bör komma till stånd så att företagareföreningarna bereds möjlighet att bevilja villkorliga lån för genomförande av konsultinsatser för särskild uppföljning i enskilda företag,

1975:925 av herr Stadling m. fl. (s, c, m, fp), vari hemställs att riksdagen anhåller om förslag hos regeringen, syftande till att varje företagareförening erhåller en särskild mindre lånefond i storleksordningen 400 000 kr., att användas för i motionen redovisade ändamål,

1975:928 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen begär att möjligheterna att förbättra lånevillkoren för de lån som ställs till företagarnas förfogande genom landets företagareföreningar utreds,

1975:929 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar at( ge företagareföreningarna - genom ändring av nu gällande regler för föreningarnas låneverksamhet - möjlighet att tillhandahålla lån till mindre och medelstora företag för ökning av aktiekapitalet till det erforderliga minimibeloppet 50 000 kr. och att tillståndet bör gälla fram till år 1978 och avse endast i gång varande företag,

1975:1600 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), såvitt avser hemställan att riksdagen beslutar

1. att statens industriverk i ökad utsträckning skall uppmärksamma arbetsvillkoren för de mindre serviceföretagen,

2. att företagareföreningarnas låne- och rådgivningsverksamhet skall omfatta även dessa företag,

1975:1603 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen

1. uttalar att ett av målen för näringspolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi, baserad på ett decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande mindre och medelstora företag,

2. hos regeringen hemställer om förslag syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet,

NU 1975:14

6. hos regeringen anhåller om att den förutskickade utredningen om löntagarnas delaktighet i företagens kapitalbildning får sådana direktiv att även frågan om ett allmänt vinstandelssystem kan analyseras och förslag härtill framläggas,

7. hos regeringen anhåller om att utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen delges vad i motionen anförts under avsnittet Struktur- och konkurrensförhållanden,

1975:1611 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skyndsamt utarbetas enligt motionens syfte och att den parlamentariska sysselsättningsutredningen ges i uppdrag att genomföra denna näringspolitiska planering i form av ett handlingsprogram,

1975:1622 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till åtgärder för att öka innovationsverksamheten, i syfte att åstadkomma större produktion och ökad sysselsättning inom näringslivet,

1975:1627 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer att åtgärder vidtas för att avsevärt skärpt restriktivitet visas vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november 1968,

2. som sin mening uttalar att avsevärt skärpt restriktivitet skall visas vid tillståndsgivning för aktieköp till stora utländska kapitalägare,

1975:1635 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om avskaffande av all gällande lagstiftning angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skattebefrielse eller på annat sätt,

2. begär ett svenskt regeringsinitiativ för att främja en gemensam nordisk linje vid utarbetandet av olika slags uppförandekoder för multinationella företag inför arbetet inom FN och OECD,

3. hos regeringen begär ökade insatser för kontinuerlig skatterevision inom internationellt verksamma företag med minst 500 anställda för kontroll av internprissättning, royalties och licenstransaktioner,

4. hos regeringen begär förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen till de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

5. som provisorium under två år antar det som bilaga till motionen fogade förslaget till Lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall samt förslaget till Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar med de ändringar som anförts i motionen,

1975:1636 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning och förslag

NU 1975:14

om regionala utvecklingsbanker i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen skisserade riktlinjer i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning och främja regional balans,

1975:1637 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära utredning om effekterna av samhällets näringspolitik och ekonomiska politik på mindre och medelstora företag, å ena sidan, och storföretag (med mer än 500 anställda), å den andra,

2. att hos regeringen begära utredning och förslag om sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att i första hand avskaffa den nuvarande diskrimineringen,

1975:1640 av herrar Jonnergård (c) och Persson i Heden (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att en särskild utredning tillsätts med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder för stimulans av utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner, varvid de mindre och medelstora företagens problem särskilt bör beaktas,

1975:1641 av herrar Jonnergård (c) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utförande på lämpligt sätt av en sammanställning och utvärdering av olika vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i förhållande till varandra inom olika branscher och i olika avseenden, avsedd att kunna ligga till grund för näringspolitiken,

1975:1642 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå åtgärder för att stimulera småföretagen i enlighet med vad i motionen sägs och att därvid särskilt beaktas småföretagens situation i Norrland,

1975:1648 av herr Lothigius (m), vari hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att sammankalla till en konferens i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

1975:1651 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att statens industriverk snarast möjligt framlägger en redovisning angående nuvarande läge och tendenser i fråga om nyetableringar av företag inom näringslivet samt redovisning angående deras inverkan på företagsutveckling och sysselsättning,

1975:1652 av herrar Nordgren (m) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med ändamål att överse formerna för säkerheter i statliga lån,

1975:1654 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om sådan översyn av för företagareföreningarna gäl -

NU 1975:14

lande instruktioner att deras allmänna verksamhet och låneverksamhet även kan komma serviceföretagen till godo,

1975:1657 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning av de åtgärder som bör vidtas för att öka nyföretagandet verkställs,

1975:1661 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda och lägga fram förslag för de mindre och medelstora företagens utveckling, varvid bör beaktas

1. de mindre och medelstora företagens betydelse för utveckling av ett mer decentraliserat samhälle,

2. åtgärder för underlättande av nyetablering och drift av nystartade företag,

3. åtgärder för ökad tillgång till riskkapital dels från AP-fonder, dels genom nya former av aktier, andelar eller obligationer,

4. åtgärder för stöd till produktutveckling och marknadsföring,

5. förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare och anställda inom företagen,

6. breddning av företagareföreningarnas verksamhet till företag som arbetar inom industri[service]sektorn,

1975:1662 av herrar Olsson i Kil (fp) och Hörberg (fp), vari hemställs att riksdagen begär att en utredning om åtgärder för att stimulera och underlätta tillkomsten av löntagarägda företag tillsätts,

1975:1671 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i företagen, vilket grundar rätt för de anställda att på fördelaktiga villkor få ut en del av sin arbetsersättning i form av andelsrätter (depositionsbevis) i det egna företaget, i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:1673 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om snabb utredning och förslag om åtgärder i syfte att stärka den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga,

1975:1674 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av gällande bestämmelser angående säkerhetskrav för lån från statliga institutioner till etablering och drift av företag,

1975:1682 av fru af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hemställer att regeringen via AP-fonderna eller på annat sätt tillför Handelskredit ökade resurser för kreditgivning,

NU 1975:14

1975:1687 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

A. anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet till enskilda innovatörer och mindre företag,

B. medger att statsgaranti för lån till produktutvecklingsändamål får beviljas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

C. begär att

1. förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra(IUC) läggs fram för nästa års riksdag,

2. en arbetsgrupp av fristående experter tillsätts för att utarbeta förslag till en mer innovationsfrämjande närings- och forskningspolitik,

3. styrelsen för teknisk utveckling ges i uppdrag att lägga fram förslag om utbyggt stöd till innovationsverksamhet enligt i motionen angivna riktlinjer,

4. förutsättningarna för en sammanslutning av organisationer och enskilda inom områdena teknik, näringsliv och forskning med uppgift att sprida information om den tekniska forskningen och utvecklingen utreds,

5. kurser i kreativitetsträning försöksvis anordnas av SIFU-enheten inom statens industriverk.

Av hemställan i motionen 1975:1603 har punkten 5 hänvisats till inrikesutskottet. Punkterna 3 och 4 avser näringsutskottet att behandla i ett senare betänkande. Motiveringen för hemställan i denna motion finns i motionen 1975:1020 om den ekonomiska politiken, vilken har hänvisats till finansutskottet och behandlats i dess betänkande 1975:1. Av hemställan i motionen 1975:1600 behandlas punkten 3 i näringsutskottet* betänkande 1975:15.

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975:286, 1975:1603, 1975:1611 och 1975:1648

De yrkanden i motionen 1975:1603 som behandlas här gäller dels ett principuttalande om näringspolitiken, dels tilläggsdirektiv till utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen. Motiveringen till yrkandena finns i motionen 1975:1020.

Näringspolitikens främsta uppgift är, anförs det, att dra upp de ramar inom vilka näringslivet skall verka. Den skall befrämja initiativ, nyföretagande och effektiv konkurrens och skapa garantier för väl fungerande kapital- och kreditmarknader. Vårt lands ekonomi bör enligt motionärerna även i framtiden bygga på en modern marknadshushållning, innebärande fri prisbildning, fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens. Marknadsekonomin ger, menar de, större möjligheter till decentralisering av beslut om såväl konsumtion som produktion, och den tar till vara människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Kritik riktas mot den socialdemokratiska näringspolitiken, som sägs innebära att svensk ekonomi gradvis

NU 1975:14

skall utvecklas i riktning mot en planekonomi. Selektiva åtgärder i näringspolitiken karakteriseras som - om än ibland nödvändiga - administrativt omständliga, dyrbara och ägnade att medföra orättvisor. En fortgående omvandling av näringslivet utgör ett villkor för förbättrad levnadsstandard, säger motionärerna. De betonar nyföretagandets betydelse för vitaliteten i näringslivet och uttalar farhågor för negativa konsekvenser av koncentrationen inom näringslivet.

I direktiven för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen finns ett uttalande om ett decentraliserat ekonomiskt system som motionärerna understryker. De betecknar det som särskilt angeläget att utredningen beaktar statens växande engagemang i näringslivet och inte minst den roll som den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen och att den föreslår åtgärder i syfte att förekomma olägenheter som föranletts därav. Utredningen bör, anser motionärerna, kartlägga problem föranledda av en sammanblandning mellan statens oflentligrättsliga funktioner och de privaträttsliga uppgifter som följer av dess egenskap av företagsägare.

Det yrkande om ett uttalande i fråga om mål för bl. a. näringspolitiken som motionen 1975:286 utmynnar i föregås av en utförlig motivering. En beslutsam kamp mot koncentrationsutvecklingen på olika områden anges som en förstahandsuppgift. Motionärerna uttrycker oro för en utveckling som innefattar ökat statligt inflytande direkt i företagen. Deras krav på detta område - framförda i olika riksdagsmotioner-sammanfattas i följande punkter: skärpt lagstiftning mot monopol och karteller, en livskraftig sektor av mindre och medelstora företag, ökad kontroll av multinationella företag, medbestämmanderätt för de anställda, ingen statlig styrning av företag inifrån samt andel för de anställda i företagens kapitaltillväxt. De mindre och medelstora företagens betydelse från sysselsättningssynpunkt och från regionalpolitisk synpunkt poängteras. I detta sammanhang framhålls de förändringar som på senare tid ägt rum inom familjeföretagssektorn som särskilt oroande. Gruppen medelstora familjeföretag krymper snabbt, anförs det. Goda arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter för mindre och medelstora företag nämns som ett viktigt inslag i en medveten konkurrenspolitik. Motionärerna ställer upp ett näringspolitiskt program i ett antal punkter. Flera av dessa gäller skattefrågor - rörande avsättning till trygghetsfonder, systemet med arbetsgivaravgifter, kapitalbeskattningen m. m. Inom den ekonomiska politikens område begärs bl. a. åtgärder för att hålla företagens lönsamhet uppe och förbättra soliditeten i mindre företag. I övrigt begärs bl. a. en särskild bolagsform för mindre företag, tryggad kapitalförsörjning för mindre och medelstora företag - bl. a. på basis av allmänna pensionsfonden -, utveckling av företagareföreningarna till regionala serviceorgan samt stimulans av produktutvecklingen i mindre företag. Exempel lämnas på åtgärder som bedöms innebära en särskild belastning för denna kategori av företag.

NU 1975:14

10 I motionen 1975:1611 diskuteras avslutningsvis förutsättningarna för utarbetande av övergripande grunder och handlingslinjer för näringspolitiken. Invändningar riktas mot de argument som riksdagsmajoriteten tidigare år åberopat mot förslag överensstämmande eller likartade med det som nu läggs fram. Dessförinnan lämnar motionärerna en utförlig översikt över vad grunder och handlingslinjer av avsett slag enligt deras mening bör gå ut på. I samband därmed kritiseras vissa inslag i den hittills förda näringspolitiken.

Näringspolitikens uppgift är. säger motionärerna, att främja ett effektivt och expansivt näringsliv. Näringslivets samhällsansvar - dess skyldighet att underordna sjg de mål som samhället beslutat - understryks samtidigt. Näringslivet bör enligt motionärerna vara decentraliserat och sålunda vara i huvudsak privat eller kooperativt samt bygga på ett fritt konsumtionsval och en sammanvägning av de krafter som konkurrens och samverkan utgör. Motionärerna pekar på risken för en permanent arbetslöshet och förutser med nuvarande utveckling och politik en allvarligt försämrad arbetsmarknadssituation under kommande år. Arbetstillfällen som annars skulle försvinna måste, menar de, bevaras genom en aktiv näringspolitik. En expansion inom näringslivet anges som en förutsättning för att sysselsättningen inom den offentliga sektorn skall kunna ökas på önskvärt sätt. Industriinvesteringarnas ökningstakt har, anser motionärerna, under en längre tid varit otillräcklig. Antalet företagsnedläggelser och konkurser har varit stort, anför de, och utslagningen har gällt främst mindre och medelstora företag. Slutsatsen är att den näringspolitik som förts har varit felaktig. Den har alltför mycket varit inriktad på selektiva åtgärder och alltför litet på generella. Det har också brustit i den långsiktiga resurs-och reformplaneringen. Särskilt de mindre företagens utvecklingsmöjligheter har försummats. Koncentrationsgraden i företags- och ägandestrukturen har blivit hög. Motionärerna förespråkaren resursskapande näringspolitik, kännetecknad av att olika delar av samhällets politik utformas med hänsyn till önskvärd utveckling inom näringslivet. De uttalar sig för samarbete mellan löntagare och företagare. Att skapa förutsättningar för ökade investeringar, särskilt i långsiktiga och riskbärande projekt, nämns som en viktig uppgift. Att smådriftens fördelar tas till vara och att näringslivet alltfort kommer att starkt präglas av små och medelstora familjeföretag betecknas som betydelsefullt. För att maktkoncentration och centralisering skall motverkas bedöms ett ökat samhällsinflytande på strukturella förändringar vara befogat. Decentraliseringen bör också gälla formerna för utnyttjande inom näringslivet av medel ur allmänna pensionsfonden. Att förnya arbetslivet så att goda arbetsmiljöer och god trygghet i arbetet erhålls anges vidare vara angeläget. Åtgärder för en mera utvecklad företagsdemokrati skisseras. Ytterligare framhålls nödvändigheten av att näringspolitiken inriktas på en god hushållning med natur- och miljöresurser.

NU 1975:14

11 Till den konferens rörande samhällets inställning till företagsamheten som föreslås i motionen 1975:1648 skulle inbjudas representanter för arbetsmarknadens parter, massmedia, studentorganisationer och andra ungdomsorganisationer m. fl. Särskilt skulle nyföretagsamhetens och småföretagsamhetens problem behandlas. Motionären hänvisar till att företagens företrädare utsätts för angrepp på företagsamheten som de upplever som personliga, i det att deras hederlighet, ambitioner och vilja att verka för samhällets förkovran ifrågasätts. Vid de sammanträffanden mellan samhällets och företagens representanter som ständigt förekommer av olika skäl tar man inte upp psykologiska problem av nu angiven art, menar motionären.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner pä området

Förslag om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning har förekommit vid 1973 och 1974 års riksdagar. Näringsutskottet avstyrkte 1973 (NU 1973:54 s. 37 f.) ett yrkande framfört i en partimotion från folkpartiet och likartat med yrkandet i motionen 1975:286. Utskottet yttrade att det näringspolitiska program som där förordades torde kunna vinna betydande anslutning på vissa punkter men säkerligen på andra punkter mötte invändningar från skilda håll. Programmet gjordes inte till föremål för närmare analys eller diskussion från utskottets sida. 1 en partimotion från moderata samlingspartiet framfördes 1974 ett yrkande som svarade mot den inledande delen av det första yrkandet i motionen 1975:1603. Näringsutskottet uttalade blott (NU 1974:36 s. 35) att utskottet inte ansåg det lämpligt att riksdagen gjorde ett allmänt programuttalande av detta slag. Riksdagen avslog i båda fallen motionerna med avvisande av reservationer till förmån för dessa av folkpartiets respektive moderata samlingspartiets representanter i utskottet.

Förslag om att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skulle utarbetas i särskild ordning har framförts i motioner från centerpartihåll vid 1969-1974 års riksdagar. De fem första åren var motionärernas önskemål att en parlamentarisk arbetsgrupp skulle tillsättas för ändamålet, medan år 1974 föreslogs att uppdraget skulle ges åt den då aviserade sysselsättningsutredningen. Motionerna har i samtliga fall innehållit en uppräkning av ämnesområden för det åsyftade programmet med korta kommentarer under varje punkt. Motionerna har avstyrkts av bankoutskottet (BaU 1969:9, 1970:10) och näringsutskottet (NU 1971:1, 1972:3, 1973:54, 1974:36) med uttalanden av innebörd att motionärernas förslag till former för näringspolitiskt programarbete inte var realistiskt. Det skisserade arbetsfältet är, uttalade näringsutskottet 1974, alltför omfattande för en parlamentarisk utredning, och den föreslagna verksamheten skulle i stor utsträckning innebära en dubblering av redan verksamma kommittéers och permanenta organs arbete. Att formulera sådana övergripande program för vidsträckta samhällssektorer som motionärerna åsyftar är, anförde närings -

NU 1975:14

utskottet vidare, en uppgift för de olika partierna. De ifrågavarande motionsyrkandena har varje år fått stöd i en reservation av centerpartiets utskottsrepresentanter. Riksdagen har avslagit motionerna.

Sysselsättningsutredningen

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: förbundsordförande Lars Sandberg) tillkallades våren 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken. I utredningen är de fem riksdagspartierna, arbetsmarknadens huvudorganisationer samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet representerade.

De sakkunniga skall utreda frågan om den framtida sysselsättningen med utgångspunkt i en allmän värdering av arbetets roll för individ och samhälle som uttrycks inledningsvis i direktiven. De skall skapa överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och över olika hinder som föreligger för att dessa skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessa uppgifter skall ställas samman med näringsgrensutvecklingen såsom den framkommer bl. a. i arbetet med 1975 års långtidsutredning.

Det anges i direktiven som angeläget att de sakkunniga söker bedöma de krav på näringspolitiken i allmänhet och på industri-och energipolitiken i synnerhet som följer av ökade ambitioner inom sysselsättningspolitiken. Sysselsättningspolitikens regionala villkor liksom dess förhållande till arbetslivets villkor skall också behandlas.

Beträffande planeringen och organisationen av sysselsättningspolitiken erinras i direktiven om centralt och regionalt utredningsarbete av olika slag, bl. a. inom industridepartementet. När det gäller ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och näringslivet i fråga om förverkligandet av sysselsättningspolitiken måste det liksom hittills vara en central statlig uppgift att leda denna politik och utforma erforderliga instrument, uttalas det.

Även om sysselsättningen inom industrisektorn kan komma att stagnera under 1970-talet är industrin av stor betydelse för sysselsättningen i hela landet och i olika regioner, anförs det vidare. Det är statsmakternas uppgift att ange och påverka förutsättningarna för denna utveckling. Det är enligt direktiven nödvändigt att företagen åläggs ett ansvar för fullföljandet av den sysselsättningspolitik som statsmakterna har beslutat om. Detta förutsätter en vidareutveckling av den aktiva näringspolitik som inleddes under 1960-talet och av de reformer som syftar till ökad medbestämmanderätt för de anställda i företagen. Det är en uppgift för de sakkunniga att närmare överväga näringslivets ansvar för och medverkan i det konkreta fullföljandet av sysselsättningspolitiken.

Det betonas att de sakkunniga bör arbeta med stor öppenhet. En samlad, översiktlig redovisning, utgörande en sysselsättningspolitisk belysning av långtidstendenserna i vår ekonomi, bör lämnas i samband med att långtidsutredningen 1975 publiceras och efter det att resultatet av Länsplanering

NU 1975:14

1974 föreligger. Ett slutbetänkande bör lämnas i anslutning till den reviderade långtidsutredningen 1975, dvs. i början av år 1978.

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen

Utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen (ordförande: departementsrådet Lars Jonsson) tillkallades hösten 1974. I direktiven anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och ekonomin som har påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen för arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den internationella utvecklingen. Chefen för handelsdepartementet anföra» översynen av konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och att de sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i övrigt skall särskilt analyseras. Olika syften med lagstiftningen framhålls. Ett huvudsyfte sägs vara att motverka förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för konsumenterna. Detta leder bl. a. till att bedömningen av olika konkurrensmetoder och åtgärder av företagen som påverkar koncentrationsutvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan positiva och negativa effekter på kort och lång sikt. Det påpekas att särskilt inom distributionssektorn de strukturförändringar som förekommit har medfört vissa för konsumenterna redan på kort sikt negativa konsekvenser. Slutligen uttalas att de sakkunniga, om det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor utanför det område som departementschefen berört i direktiven.

Frågor om affärsbankernas och Försäkringsbolagens ställning i samhället

Motionerna 1975:290, 1975:291 och 1975:1635

Sammanslagningen av postbanken och Sveriges kreditbank till Post- och Kreditbanken nämns i motionen 1975:1635 som ett särskilt allvarligt exempel på koncentration inom näringslivet. En sådan utveckling är allmänt kännetecknande för bankväsendet, finner motionärerna. De räknar upp en rad instrument varigenom bankerna fungerar som verkställande organ för statens politik eller eljest påverkar den näringspolitiska utvecklingen. Samhället saknar helt en deklarerad målsättning för banksektorn från näringspolitisk synpunkt, hävdar motionärerna och ifrågasätter om konsumenternas synpunkter kommer till sin rätt i samband med bankinspektionens bedömningar. I den politik som motionärerna förespråkar skall ingå att bankernas bindningar till de stora företagen och investmentbolagens rörelsefrihet som

NU 1975:14

strukturinstrument begränsas samt att de kooperativa bankerna och provinsbankerna främjas i förhållande till de stora affärsbankerna.

De privata affärsbankernas dominerande ställning inom kreditväsendet har försvagats allteftersom staten åtagit sig större uppgifter i kreditförsörjningen, anförs i motionen 1975:290. Storfinansens makt över produktionen har dock inte minskat därigenom, menar motionärerna. De statliga kreditinstituten är nämligen främst tillkomna för att komplettera de privata, och de bedriver inte någon kreditpolitik som avviker från dessas. Motionärerna avvisar uppfattningen att den hösten 1974 antagna lagen om kreditpolitiska medel skulle kringskära affärsbankernas makt. Inte heller statens kontroll genom riksbanken, bankinspektionen och statliga styrelserepresentanter har enligt deras mening en sådan funktion. Ett förstatligande av de privata affärsbankerna skulle visserligen inte skapa en planhushållning styrd av folkflertalets behov, men den skulle frånhända storfinansen den omedelbara kontrollen över ett effektivt makt- och styrmedel.

Försäkringsbolagen har två grundfunktioner, framhålls det i motionen 1975:291. Den ena är att förmedla försäkring, den andra att placera de tillgångar som försäkringstagarna i form av premier har sparat via försäkringsbolaget. Såvitt gäller den senare uppgiften spelar de stora privata försäkringsbolagen en roll som kan jämföras med de privata affärsbankernas, anförs det. Försäkringsbranschens ledare får genom att de kontrollerar miljardbelopp en viktig maktposition. Ofta finns ett intimt samband mellan försäkringskapitalet och bankkapitalet. Härvidlag åberopas uppgifter i koncentrationsutredningens betänkande (SOU 1968:3) Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Försäkringsbolagens storlek och placeringar har på senare år ökat, påpekar motionärerna vidare och lämnar några aktuella uppgifter om placeringarnas omfattning och inriktning. - Motiveringen i motionen 1975:291 avser också yrkandet i motionen 1975:255 om en allmän medborgarförsäkring. Denna motion har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner av i huvudsak samma innbörd som motionen 1975:1635 i här aktuell del - rörande ett näringspolitiskt program för banksektorn - har tidigare förekommit vid 1971-1973 års riksdagar. De har samtliga avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:51, 1972:7, 1973:7) - varje gång med reservation av centerpartiets representanter i utskottet - och avslagits av riksdagen. Motionen år 1971 väcktes med anledning av den proposition om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse som var föranledd av samgåendet mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank. Näringsutskottet har som sin uppfattning anfört att den i flera sammanhang uttalade oron över koncentrationstendenser inom bankväsendet varit överdriven. Ett väl fungerande kreditväsen i en modern, internationellt inriktad industristat måste innefatta enheter av betydande storlek, bl. a. för att det

NU 1975:14

skall förhindras att svenska import- och exportföretag blir beroende av utländska bankintressen, anförde utskottet 1973. Självfallet måste dock, tilllades härvid, skadlig ekonomisk maktkoncentration förebyggas. Utskottet noterade vissa tendenser till ökat regionalt beslutsfattande inom bankväsendet. - År 1972 avslogs även en motion med förslag om en utredning rörande bankernas framtida organisation och formerna för statens inflytande i bankväsendet.

Motioner om förstatligande av affärsbankerna har förekommit vid 1971, 1973 och 1974 års riksdagar. De har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:51, 1973:7, 1974:5) - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet -och avslagits av riksdagen. Utskottet anförde 1974 - liksom tidigare - att ett tillfredsställande samhälleligt inflytande över bankväsendet och över näringslivet i stort inte förutsätter att affärsbankerna övertas av staten. Staten är själv huvudman för en av de största affärsbankerna, och för övrigt gäller att staten genom riksbanken, bankinspektionen och offentliga styrelseledamöter har insyn i och utövar kontroll över bankernas verksamhet, påpekade utskottet. Utskottet erinrade vidare om den styrning som kan äga rum med hjälp av den kreditpolitiska lagstiftningen. Ytterligare framhölls att en växande andel av kapitalbildningen på senare år förts över i offentlig regi och att sparbanker och jordbrukskassor genom den samordnade banklagstiftningen fått ökade möjligheter att konkurrera med affärsbankerna.

Motioner om förstatligande av försäkringsväsendet förekom vid 1964 och 1965 års riksdagar. Motioner väcktes vidare 1965 och 1968 om viss översyn och utredning angående försäkringsverksamheten utanför socialförsäkringens område. Samtliga motioner avstyrktes av bankoutskottet (BaU 1964:14.1965:22,1968:10), som bl. a. hänvisade till den insyn i och kontroll över försäkringsväsendet som utövas från samhällets sida, och avslogs av riksdagen.

Lag örn kredit polil iska medel

Statsmakterna antog hösten 1974 (prop. 1974:168, FiU 1974:39) en ny lag (1974:922) om kreditpolitiska medel, vilken har ersatt tidigare tidsbegränsade kreditpolitiska lagar. Den nya lagen har liksom dessa karaktär av fullmaktslag. Den tillämpas efter förordnande av regeringen. På framställning av fullmäktige i riksbanken kan förordnande om kreditpolitiskt medel meddelas, om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. Sådana medel är emissionskontroll samt förordnande om likviditetskrav, om kassakrav, om utlåningsreglering, om allmän placeringsplikt, om särskild placeringsplikt och om räntereglering.

NU 1975:14 16

Några statistiska uppgifter om kreditinstitutens verksamhet

Tabell I. Bankinstitutens utlåning till och inlåning från allmänheten vid 1974 års utgång

utlåning

inlåning

miljarder

%

miljarder

%

kr.

kr.

affärsbankerna

70,2

61,0

89,9

63,0

(varav PK-banken)

(19,2)

(16,7)

(30,5)

(21.4)

sparbankerna

37,7

32,8

44,3

31,1

(Öreningsbankerna

7,1

6,2

8,4

5,9

(Källa: Ekonomisk revy

1975:3)

Tabell 2. Kreditinstitutens direkta utlåning fördelad på sektorer vid 1973

års utgång (miljarder kr.)

Affärs-

Spar-

Post-

Jord- Försäk

Allmänna

banker

banker

banken

bruks- rings-

pensions-

kassor bolag

fonden

Näringsliv

22,0

4,4

1,7

4,8 6,5

(varav jord-

( 0,6)

( 1,9)

( 0 )

( 3,9) ( 0 )

( 0 )

bruk)

Bostadssektorn

19,6

25,3

6,5

1,1 5,8

0,5

Kommunerna

1,5

3,6

0,3 1,8

4,1

Övriga

6,2

0,1

0,3 1,7

49,3

11,9

6,5 15,8

5,4

Indirekt kredit-

givning

20,5

10,2

6,9

1.4 20,3

51,2

(Källa: Ekonomisk revy 1974:5)

Uppgifter om försäkringsbranschen

Det enskilda försäkringsväsendet omfattar ett stort antal försäkringsgrenar, som brukar delas upp i de två huvudgrupperna livförsäkring och skadeförsäkring. Inom livförsäkringen är de dominerande försäkringsformerna kapitalförsäkring och kollektiv tjänstepensionsförsäkring, där den förra kan vara med eller utan väsentligt sparmoment. Inom skadeförsäkringen dominerar olycksfalls- och sjukförsäkring, allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring, trafik- och annan motorfordonsförsäkring samt sjöoch transportförsäkring.

De enskilda svenska försäkringsanstalterna uppdelas i den statistik som försäkringsinspektionen publicerar (senast: Enskilda försäkringsanstalter 1972, Stockholm 1974) i 1) liv- och sjukförsäkrings-, 2) arbetsgivar-, 3) skadeförsäkrings- och 4) återförsäkringsbolag.

Under benämningen arbetsgivarbolag redovisas de bolag som - vid sidan

NU 1975:14

av riksförsäkringsverket - meddelat obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Dessa bolag har emellertid enligt beslut av riksdagen upphört att teckna nya försäkringar med utgången av år 1968.

Skadeförsäkringsbolagen uppdelas i riksbolag, läns- och häradsbolag samt sockenbolag. Till gruppen riksbolag har huvudsakligen hänförts de bolag vilkas verksamhetsområde omfattar mer än ett län; det stora flertalet av i gruppen redovisade bolag äger bedriva verksamhet inom hela landet. Länsbolagen och häradsbolagen liksom även sockenbolagen uppdelas i bolag för allmän egendomsförsäkring, sjöförsäkring respektive husdjursförsäkring.

Av återförsäkringsbolagen har ett i redovisningshänseende förts till huvudgruppen liv- och sjukförsäkringsbolag.

I följande översikt (tabell 3) redovisas antalet svenska bolag, som under 1972 drivit rörelse inom var och en av de ovan angivna grupperna.

Vid sidan av de svenska bolagen drev 23 utländska bolag efter erhållen koncession försäkringsrörelse under 1972 i vårt land.

Tabell 3. Svenska försäkringsbolag 1972

Aktie-

bolag

Ömsesidiga bolag

Totalsumma - aktie- och ömsesidiga bolag

Riks-

bolag

Läns-

och

härads-

bolag

Socken-

bolag

Summa

Liv- och sjukförsäkringsbolag

-

-

15 Arbetsgivarebolag

-

-

-

7 Skadeförsäkrings bolag Därav lokala bolag för

allmän egendomsförsäkring

-

sjöförsäkring

-

husdjursförsäkring

-

429 Återförsäkringsbolag

-

-

-

-

5 Summa svenska försäkringsbolag

708 Därav bolag för vilka försäkrings-

lagen är tillämplig

307 Försäkringsbolagen är organiserade antingen som aktiebolag eller som ömsesidiga bolag. Den senare typen av företag är i princip kooperativ med försäkringstagarna som delägare och partiellt ansvariga (utom vad gäller personförsäkringar) för företagets förbindelser. Samtliga lokala och regionala försäkringsbolag är ömsesidiga, medan riksbolagen fördelar sig tämligen jämnt på de båda företagsformerna. Ett betydande antal riksbolag är emellertid dotterbolag till andra försäkringsbolag.

Bland försäkringsbolagen finns åtskilliga sammanslutningar, antingen i form av koncerner (se definition i 333 § lagen om försäkringsrörelse) eller

2 Riksdagen 1975. 17 sami Nr 14

NU 1975:14

endast grundade på överenskommelser rörande visst samarbete. Under det senaste årtiondet har flera stora koncerner bildats etappvis. De i början av år 1974 förefintliga sammanslutningarna var följande: Allmänna Brand-koncernen, Ansvars grupp, Brandförsäkringsverket-Stockholm, Folksam, LänSförsäkringsbolagen, Skandia, Skånska Brand, Trygg-Hansa och Vegetebolagen.

I tabell 4 specificeras i storleksordning de 20 koncerner (bolagsgrupper) eller fristående bolag som vid utgången av år 1972 redovisade de största beloppen i förvaltade tillgångar. Dessa enheter omhänderhade 97,5 % av samtliga svenska försäkringsbolags tillgångar.

Tabell 4. Under år 1972 ledande koncerners och bolags relativa betydelse (milj. kr.), förvaltade tillgångar samt premieinkomst i direkt försäkring i Sverige år 1972. Svenska bolag

Koncern eller bolag Tillgångar Premieinkomst

SPP

11 372

682 Skandia

9 842

1 884

Trygg-Hansa

6 937

1433 Folksam

2 002

903 Valand

1 358

195 Länsförsäkringsbolagen

341 Vegete-bolagen

225 AFA

225 Förenade liv

40 Atlas

-

Arbetsgivarbolag (olycksfall)

0 Trafik-Bo re

163 Allmänna Brandkoncernen

115 Ansvars grupp

105 Land och Sjö

0 Sirius

29 RKA

21 Assuransföreningen

90 Brandkontoret

10 Skånska Brand

63 Summa för 20 enheter

35 885

6 524

Övriga koncerner och

riksbolag

303 Övriga läns-, härads- och sockenbolag

14 Totalsumma

36 805

6 841

Den statliga kontrollen över försäkringsbolagens verksamhet har successivt skärpts. De viktigaste av nu gällande speciallagar är lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (försäkringslagen) och lagen (1927:77) om försäkringsavtal (försäkringsavtalslagen). Till detta kommer att riksbanken sedan 1952 nästan utan avbrott genom direktiv och rekommendationer styrt försäkringsbolagens placeringsinriktning. Försäkringslagen har två huvudmålsättningar,

NU 1975:14

nämligen dels att skapa garantier för att bolagen vid varje tidpunkt kan uppfylla sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal (soliditetsprincipen), dels att priset för försäkringen hålls på en skälig nivå (skälighetsprincipen). Sjö- och transportförsäkring i Sverige samt försäkrings verksam het utomlands är dock undantagna från skälighetsprincipen. För att driva försäkringsrörelse fordras koncession av Kungl. Maj:t. Koncessionen beviljas tills vidare eller under speciella förhållanden på bestämd tid - högst tio år. Vid beviljandet av koncessionen sker en prövning inte endast av bolagsordningens innehåll utan också av om rörelsen är ”behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet”.

Försäkring och försäkringssparande är två skilda ting, som i praktiken kommit att kombineras av olika skäl. Det inom livförsäkringsrörelsen tilllämpade systemet med konstant premie under hela avtalsperioden medför att premierna i början av perioden är för höga i förhållande till dödsfallsrisken. Härigenom fås också ett visst sparande. Viktigast är emellertid att kontraktsbundet sparande sedan länge sammanbundits med vissa individuella livförsäkringsformer. Detta sparande jämte det som sker via kollektiv tjänstepensionsförsäkring utgör huvudparten av försäkringssparandet.

Försäkringslagens placeringsbestämmelser reglerar främst livbolagens kapitaldispositioner. Den helt övervägande delen av dessas medel måste placeras i obligationer, kommunlån och lån mot säkerhet av främst bottenoch sekundärinteckningar i bostads-, kontors- och affärsfastigheter samt botteninteckningar i industrifastigheter.

Försäkringsbolagen har vissa begränsade möjligheter att placera sina förvaltade medel i aktier och andra andelsbevis. Enligt försäkringslagen får ett bolag placera de s. k. tekniska överskottsfonderna i aktier, medan däremot förbud gäller för placeringar i aktier av försäkringsfonden för egen räkning, dvs. den fond som innehåller den helt övervägande delen av i synnerhet livförsäkringsbolagens kapital. Vidare får inte ett försäkringsbolag utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer än 5 % av totala röstetalet i ett bolag. Denna senare förbudsregel har tillkommit för att dels skydda försäkringsbolagens soliditet, dels förhindra att försäkringsbolagen skaffar sig ett starkt inflytande inom andra delar av näringslivet.

Nominalvärdet av riksbolagens tillgångar uppgick vid utgången av år 1973 till mer än 41 miljarder kr. enligt den redovisning som erhålls vid försäkringsinspektionens korttidsstatistik. Deras fördelning framgår av tabell

5.

NU 1975:14

20 Tabell 5. Riksbolagens placeringsobjekt år 1973. Nominella belopp (milj. kr.)

Fastigheter 2 388

Aktier och andra andelsbevis 1 501

Svenska inteckningslån 9 522

Svenska kommunlån 2 499

Obligationer 20124

statens och statsgaranterade 4 267

hypoteksinrättningars 13 187

kommuners och kommungaranterade 1 270

industri- och trafikbolags m. fl. 1 223

utländska 177

Förlagsbevis 227

Andra värdehandlingar 3 068

Livlån 796

Kontanter och banktillgodohavanden 1 395

Summa 41 470

Näringslivets andel av försäkringsbolagens placeringar, som tidigare successivt ökat, har fr. o. m. 1968 avtagit. Bostadssektorn har i genomsnitt ökat sin andel med ungefär en procentenhet per år. Detta får antas sammanhänga med riksbankens åtgärder för att påverka bolagens placeringsinriktning. Vid olika tidpunkter har nämligen olika överenskommelser förelegat mellan försäkringsbolagen och riksbanken rörande placeringsinriktningen. Den senaste överenskommelsen tillkom i april 1969. Den innebär att försäkringsbolagen rekommenderas att handha sina placeringar så att av tillgångarnas nettoökning till s. k. prioriterade placeringar - dvs. staten och bostadssektorn - förs för varje försäkringsbolag resp. varje försäkringskoncern antingen genomsnittligt 2/3 eller 70 96 i livrörelsen och 60 96 i sakrörelsen.

Trots de restriktioner, som gäller för försäkringsbolagens aktieinnehav, förekommer försäkringsbolagen i relativt stor omfattning bland de börsnoterade företagens större ägare beroende på den i många företag betydande aktiespridningen. Detta har belysts av koncentrationsutredningens ägarundersökning, som avser år 1962-1963. I betänkandet (SOU 1968:3) Kreditmarknadens struktur och funktionssätt lämnas följande redogörelse.

I ca en tredjedel av företagen (exkl. banker) fanns tre eller flera försäkringsbolag bland de tio största ägarna, och i nära 45 % fanns fyra eller fler försäkringsbolag bland de 20 största ägarna. I bankerna var försäkringsbolagens betydelse som ägare ännu större. I vissa företag var största aktieägaren ett försäkringsbolag. För företag där uppgifter om röstfördelningen funnits tillgängliga hade försäkringsbolagens andel av dels de 20 största ägarnas röstinnehav, dels totala röstetalet beräknats. Den förstnämnda andelen var betydande i många företag. Sammanlagda andelen av totala röstetalet var dock i flertalet företag lägre än de 5 96, som utgör maximigräns för ett enstaka försäkringsbolags eller en försäkringskoncerns innehav. Av de 86 företag exkl. banker, för vilka röstlängden från 1963 års ordinarie

NU 1975:14

bolagsstämma fanns tillgänglig, var försäkringsbolag representerade på stämman i 43 företag. I några fall var det dock fråga om obetydliga belopp. I åtta av bankerna, däribland alla de fyra privata storbankerna, var försäkringsbolag företrädda på stämman. Drygt 40 % av storföretagen och drygt 70 % av de börsnoterade företagen var representerade i de undersökta försäkringsföretagens styrelser. Huvudparten av styrelseförbindelserna avsåg Skandiakoncernen.

Koncentrationsutredningen belyste också förekomsten av gemensamma styrelseledamöter mellan försäkringsföretag och övrigt privat näringsliv. För undersökningen utvaldes de femton största försäkringsföretagen vid utgången av år 1962. Sammanfattningsvis konstaterades att de fyra största försäkringsföretagen, särskilt SPPoch Skandia,hade en både absolut och relativt sett betydande kreditgivning till de undersökta företagsgrupperna. De styrelserepresenterade företagens kreditgivning utgjorde dock endast en begränsad del av den totala direkta kreditgivningen. Med undantag för Skandiakoncernen var inte heller styrelseorienteringen av kredit särskilt markerad.

Koncentrationsutredningen undersökte vidare förekomsten av styrelseförbindelser mellan försäkringsföretag och affärsbanker. Undersökta försäkringsföretag var samma som tidigare. I 9 av de 15 försäkringsföretagen var en eller flera ordinarie styrelseledamöter samtidigt ordinarie ledamöter i styrelserna för 9 av de 13 privata affärsbankerna (exkl. specialbankerna). Samtliga de fyra privata storbankerna hade gemensamma styrelseledamöter med mer än ett försäkringsföretag. Åtskilliga av personförbindelserna gick via verkställande direktör och ordförande i bank eller försäkringsföretag. Skandiakoncernen hade i särklass största antalet styrelseledamöter som samtidigt var medlemmar av bankstyrelser.

Frågor om åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande i näringslivet

Motionerna 1975:1627 och 1975:1635

1 motionen 1975:1627 återfinns också motiveringen till ett yrkande i motionen 1975:1133 angående ändring i aktiebolagslagen (1944:705). Denna motion har hänvisats till lagutskottet.

Motionärerna granskar kritiskt de multinationella företagens expanderande verksamhet i Sverige och lämnar några statistiska uppgifter om utvecklingen fram till år 1970. De polemiserar mot vad som från näringslivshåll -bl. a. från Sveriges industriförbund-anförts om fördelar i vad motionärerna vill beteckna som ”de multinationella företagens framfart och härjningar”. Efter att ha lämnat en del exempel på multinationella företag i Sverige anger motionärerna i fyra punkter vad de finner vara negativa konsekvenser för svenska arbetare av de utlandsägda företagens verksamhet i landet. Företagen har genom skatte- och valutabestämmelsernas utformning möjlighet

NU 1975:14

att minimera sina skyldigheter här. De betalar trots god ekonomi ibland lägre löner än genomsnittet, bl. a. inom metall- och verkstadsindustrin. De överfor tekniskt och administrativt kunnande till Sverige i former som drabbar arbetare och tjänstemän, bl. a. vid hårdhänt genomförda rationaliseringar. De kan genom likartad produktion i flera länder neutralisera fackliga konfliktåtgärderochkringgåarbetarkrav. De arbetande i de kapitalistiska länderna står mot denna bakgrund inför en kolossal facklig kampuppgift, säger motionärerna. Staten måste, menar de, som ett första steg till stöd för sådana rättvisesträvanden skärpa restriktionerna beträffande de multinationella bolagens rätt att köpa in sig i svenska företag och nyetablera sig i landet.

En undersökning av koncentrationsutvecklingen inom det svenska näringslivet, utförd av och publicerad i tidskriften Veckans Affärer (1975 nr 1) tas till utgångspunkt för motionen 1975:1635. Motionärerna diskuterar statens roll i sammanhanget och anser att staten bl. a. genom skattebefrielse vid företagsförvärv stimulerar koncentrationsprocessen. De nämner pågående statliga utredningar som kan ge en grundval för Sveriges agerande på det internationella planet i frågor som gäller de multinationella företagen. Med hänsyn till den akuta situationen i fråga om maktkoncentration inom landet och ökande internationalisering av företagandet erfordras, anser motionärerna, konkreta åtgärder snarast möjligt. De i promemorian (Ds Ju 1974:17) framlagda förslagen till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall och till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar bör enligt motionärerna antas provisoriskt för en tid av två år med vissa ändringar. Lagarna bör sålunda gälla köp av företag med minst 50 anställda, inte 100 anställda som enligt promemorian. Regeringens beslut att godkänna fusioner där ena parten har mer än 500 anställda bör ”anmälas till riksdagen inom viss tid för att där behandlas i vanligt ordning”. Maktkoncentration bör i lagtexten nämnas som ett fusionshinder. Vid riksdagsbehandlingen inkomna remissvar bör beaktas vid utformningen av lagarna.

Riksdagsbehandling, av tidigare motioner på områdei

Samma yrkanden som i motionen 1975:1627 har tidigare framförts i motioner vid 1973 och 1974 års riksdagar. En liknande motion förekom också år 1971. Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:43,1973:57, 1974:11) - varje gång med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet - och avslagits av riksdagen. I sitt senaste betänkande i ämnet hänvisade utskottet till att utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag inlett en total översyn av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Utredningens förslag borde avvaktas, anförde utskottet.

Vad beträffar åtgärder för att motverka företagsfusioner kan erinras om att under senare år förekommit motioner dels om förköpsrätt för staten i de fall då försäljning eller nedläggning av svenska företag aktualiseras,

NU 1975:14

dels om inflytande för de anställda i sådant sammanhang. Näringsutskottet har 1973 och 1974 (NU 1973:57, 1974:36) avstyrkt sådana motioner med hänvisning bl. a. till att samhällets och de anställdas insyn i företagen utvidgats väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. År 1974 uttalade utskottet att en väg som syntes vara att föredra när det gällde att framtvinga styrelsebehandling av planerade företagsöverlåtelser var att införa någon form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan från köpare och säljare i samband med överlåtelse. Det hade anmälts att frågan om införande av en sådan övervakning och kontroll var under utredning inom justitiedepartementet.

Vissa uppgifter om fusioner m. m.

Köp och försäljning av företag eller delar av företag inom det svenska näringslivet analyseras sedan 1969 fortlöpande av statens pris- och kartellnämnd (SPK). Syftet är att ge information om ändrade koncernförhållanden bland större företag och kännedom om koncentrationsutvecklingen inom olika varu- och tjänsteområden. Sitt utredningsmaterial förtiden 1969-1972 utgav SPK år 1973 i en serie med benämningen Marknad och fusioner. De företagsenheter som SPK registrerar är i huvudsak dels fristående juridiska enheter, dels koncerner i aktiebolagslagens mening (dvs. företagsgrupper baserade på innehav av mer än 50 procent av aktiekapitalet eller röstvärdet). Förvärv inom samma koncern medtas ej. Såväl fullständiga som partiella förvärv beaktas. Företagen uppdelas på 20 näringsgrenar enligt standard för svensk näringsgrensindelning.

Sammanlagt har för perioden 1946-1972 ca 3 900 fusioner noterats. Av dessa inträffade ca 1 300 under perioden 1969-1972.

Totala antalet registrerade förvärv uppgick under åren 1969-1972 till respektive 309, 328, 269 och 369. Inräknas även de 35 förvärv vilka inträffat inom bank- och försäkringsrörelse - som tidigare ej medtagits - uppgick det totala antalet fusioner år 1972 till 404. Antalet anställda i uppköpta företag var 1972 ca 46 500 eller 2,3 96 av de anställda inom ifrågavarande delar av näringslivet. Under perioden 1969-1972 berördes sammanlagt 7,9 96 av totala antalet anställda år 1971 av företagsförvärv, vilka i fyra fall av fem var fullständiga.

Bestämmelser om befrielse från realisationsvinstbeskattning i vissa fall

Enligt 35 S 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370; ändrad senast 1972:273) gäller att om aktie avyttras inom fem år från förvärvet som skattepliktig realisationsvinst skall räknas mellan 100 96 och 25 96 av vinsten beroende på hur länge aktien innehafts. Avyttras aktien senare, skall i princip

NU 1975:14

10 % av försäljningssumman minskad med försäljningskostnaderna räknas som skattepliktig realisationsvinst. Kan tillämpningen av 10-procentsregeln antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan enligt fjärde stycket nämnda lagrum regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den dag avyttringen sker.

Chefen för finansdepartementet anförde härom bl. a.fprop. 1966:90 s. 112): Dispens skall givetvis inte medges i alla de fall då försäljningen leder till att två företag slås samman. Det måste bli en bedömning från fall till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget, torde i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpeskillingen

1 likvida medel har man däremot anledning ställa större krav på att det är fråga om sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering som bör medföra skattefrihet.

Beträffande investmentbolag anförde departementschefen att genom den föreslagna dispensmöjligheten för försäljningar i strukturrationaliseringssyfte de stora försäljningarna inom dessa bolag ofta kommer att befrias från beskattning. Något generellt undantag för sådana försäljningar som syftar till omplacering i andra aktier förordades dock inte.

Möjlighet att medge befrielse från realisationsvinstbeskattning enligt förevarande lagrum skulle enligt departementschefen föreligga när ett företag upplöses efter fusion enligt 175 och 176 8§ lagen (1944:705) om aktiebolag (ändrad senast 1973:1081). En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige

Lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag; ändrad senast 1973:307) innebär huvudsakligen följande. Utländska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift bara efter särskilt tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med utländsk medborgare jämställs utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2 8 första stycket får inte heller svenskt handelsbolag, vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev får ställas till innehavaren, eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt

2 8 andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten genom att visst förbehåll, s. k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre

NU 1975:14

del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul - eller strängare föreskrifter - får klausulen enligt 2 g tredje stycket inte ändras utan medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktier som sker i strid mot klausulen är ogiltigt. Enligt 5 a g krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

Utlännings och utländskt företags rätt att etablera sig i Sverige regleras genom lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Beträffande fysiska personer gäller generellt att utlänning som har bosättningstillstånd i Sverige är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring. Utlänning som ej har bosättningstillstånd får enligt lagens huvudregel idka näring i Sverige endast efter särskilt tillstånd. Vissa näringar, nämligen jordbruk, skogsbruk, fiske, rederirörelse, undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär, får dock utövas utan sådant tillstånd. Frågor om näringstillstånd prövas av kommerskollegium.

Den nämnda lagen reglerar också utländskt företags näringsverksamhet i Sverige genom filial, dvs. avdelningskontor med självständig förvaltning. Verksamheten får drivas bara efter särskilt tillstånd, och alla filialer registreras i patent- och registreringsverkets särskilda filialregister. Vidare föreskrivs bl. a. att filial skall ledas av en i Sverige bosatt verkställande direktör och ha egen bokföring helt skild från det utländska företagets. Regeringen har enligt 31 ji möjlighet att medge undantag från det generella kravet på näringstillstånd bl. a. om det är påkallat av hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till det nordiska ekonomiska samarbetet. Enligt samma paragraf får regeringen vidare i visst fall medge sådant undantag från bestämmelse i lagen som föranleds av särskilda omständigheter.

Enligt lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag krävs särskilt tillstånd för engagemang av angiven art. Även denna lag innehåller bestämmelser som ger regeringen rätt att medge undantag från skyldigheten att söka tillstånd då detta är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande makt. Tillstånd enligt lagen krävs också - efter lagändring i juni 1973 - för motsvarande engagemang av svensk juridisk person för vilken gäller inskränkning enligt den ovan berörda lagen (1916:156).

NU 1975:14

26 Vissa utredningar m. m.

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag (ordförande: landshövding Per Eckerberg) har enligt sina direktiv att företa en översyn av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll över dels utländska uppköp av svenska företag, dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Utredningen skall bl. a. överväga att utvidga systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlänningsklausul skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Systemet skulle kunna kompletteras med regler om att utländska rättssubjekt skulle kunna förvärva bundna aktier efter tillstånd i det särskilda fallet. Särskilda övergångsanordningar skulle fordras beträffande de aktiebolag där det utländska inflytandet redan är större än vad en utlänningsklausul medger. Med det nu skisserade systemet skulle man få till s,ånd en fullständig kontroll som täckte alla svenska aktiebolag.

Det finns, uttalas det i utredningens direktiv, behov av att kunna kontrollera även utländska företag som redan är etablerade i Sverige. Ett sätt att åstadkomma en kontroll över företag som i framtiden övertar svenska företag är att knyta särskilda villkor till själva tillståndet till övertagande. Ett koncessionssystem av denna typ finns sedan lång tid bl. a. i Norge. Enligt norsk lag kan en koncession åt ett utländskt rättssubjekt tidsbegränsas och förses med villkor av olika slag. Utredningen skall undersöka om en ordning liknande den norska kan vara lämplig för våra förhållanden.

I direktiven nämns också systemet med en s. k. "code of good behaviour”, dvs. riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande i den svenska samhällsmiljön. De sakkunniga skall med ledning av erfarenheter från bl. a. Canada undersöka om ett system av "good-behaviourregler” bör utarbetas, antingen som ett alternativ till ett koncessionssystem eller som ett komplement till ett sådant system. Syftet med systemet bör vara att förmå utlandskontrollerade företag att utöva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med i vårt land allmänt erkända normer. Ett good-behavioursystem torde i första hand böra byggas på frivillighet och samverkan mellan myndigheter och företag. Ytterst måste det allmänna dock ha möjlighet att ingripa om ett utländskt företag genom att bryta mot riktlinjerna åsidosätter väsentliga svenska intressen.

Riksdagen beslöt år 1970 på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1970:53) att hos Kungl. Maj:t begära utredning angående de multinationella företagens beskattning. Någon utredning av detta slag har ännu ej tillsatts. Chefen för finansdepartementet har som svar på en enkel fråga (RD 1972:42 s. 9) varför så inte skett meddelat att detta beskattningsproblem för närvarande undersöks både inom OECD:s skattekommitté och på gemensam nordisk bas

NU 1975:14

och att med hänsyn till frågans komplicerade natur erfarenheter från dessa undersökningar bedömts böra avvaktas innan en speciell svenska utredning tillsätts.

Chefen för industridepartementet tillsatte våren 1973 en arbetsgrupp med uppgift att följa/ragor rörande multinationella företag (MNF). Gruppens ordförande är statsrådet Lidbom, och de övriga medlemmarna är statssekreterarna i justitie-, finans-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen, biträdande kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet och vice riksbankschefen.

I direktiven till arbetsgruppen framhålls att expansionen av MNF under 1960-talet aktualiserat en rad problemställningar. Vidare påpekas att ett stort antal utredningar och studier både här hemma och utomlands påbörjats för att belysa olika aspekter rörande MNF och deras verksamhet. Med hänsyn härtill samt till att problemen kring MNF är många och svåra sägs det vara angeläget att gruppen samordnar de statliga aktiviteterna på MNFområdet.

Beträffande gruppens mera konkreta arbetsuppgifter sägs i direktiven att gruppen skall sammanställa faktamaterial och analyser av MNF-problematiken. Utifrån en sådan sammanställning skall gruppen - tillsammans med bl. a. näringslivet och arbetsmarknadens parter - definiera de problemområden som från svensk synpunkt är angelägna att belysa. De luckor i informationsunderlaget som kan väntas uppenbara sig vid denna probleminventering skall avhjälpas bl. a. genom förbättringar av den statistiska basinformationen om såväl utländska företag i Sverige som svenska i utlandet.

Mot bakgrund av probleminventeringen skall gruppen slutligen göra en utvärdering av existerande lagstiftning och kontrollinstrument samt initiera förslag till erforderliga ändringar och kompletteringar. Probleminventeringen skall emellertid också syfta till att belysa de MNF-problem som måste lösas genom internationellt samarbete, och en av gruppens uppgifter blir därför att medverka vid utarbetandet av riktlinjer för det svenska agerandet i internationella sammanhang på MNF-området.

Gruppens arbete skall enligt direktiven betraktas som långsiktigt.

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa föll

Det lagförslag som återges i motionen 1975:1635 har framlagts i den av justitiedepartementet utgivna promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

1 promemorian lämnas vissa statistiska uppgifter om fusioner (vilket begrepp används i vid bemärkelse) under senare år. De anställdas nuvarande möjligheter till inflytande i samband med fusioner - genom lagstiftningen om styrelserepresentation i vissa slags företag m. m. - redovisas liksom pågående reformsträvanden på företagsdemokratins område. Redogörelser lämnas också för andra författningsbestämmelser som har betydelse i sam -

NU 1975:14

manhanget och för bestämmelser om fusionskontroll i utlandet.

I promemorian dras slutsatsen att gällande lagstiftning inte skyddar de anställdas och konsumenternas intressen på ett effektivt sätt. Aktiebolagslagen bygger på att förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren och den som äger aktier i det företag som affären rör. Styrelsen och verkställande direktören i det uppköpta företaget behöver alltså inte medverka i affären. Varken lagstiftningen eller företagsnämndsavtalet ger löntagarna garantier för att deras synpunkter inhämtas när det blir aktuellt med en försäljning av det företag där de arbetar. En fusion kan dessutom få verkningar som inte har samband med sysselsättningen men som det från samhällets synpunkt kan te sig angeläget att motverka.

Mot bakgrund av det resonemang som här kort sammanfattats konstateras i promemorian att det finns starka skäl att förstärka löntagarnas position vid samgåenden mellan företag och att det också bör vara möjligt för samhället att förhindra uppkomsten av skadliga monopol. En lagstiftning som tillgodoser dessa syften anses därför böra komma till stånd. Det framhålls att den får i viss mån provisorisk karaktär i avbidan på att arbetsrättskommittén och utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen slutfört sitt arbete.

Den avsedda lagstiftningen föreslås bli uppbyggd på följande sätt. Genom lagregler åläggs företagarna att samråda med företrädare för löntagarna i det salubjudna företaget innan avtal om samgående mellan företag träffas. När samrådet skett skall anmälan till myndighet göras. I denna anmälan redovisas resultatet av samrådet med de anställda. Den myndighet till vilken anmälan görs ges rätt att påkalla förhandlingar rörande samgåendet. Ytterst får myndigheten i fråga rätt att förbjuda samgåendet.

Den myndighet, som skall svara för lagens tillämpning, skall fatta avgöranden i frågor med både sysselsättnings- och konsumentpolitiska aspekter. Man måste, framhålls det, räkna med möjligheten att dessa båda aspekter någon gång kan kollidera. Den avvägning mellan sysselsättnings- och konsumentpolitiska faktorer som sålunda kan bli nödvändig kan inte göras av någon annan myndighet än regeringen. Detta anses också naturligt mot bakgrund av att en i viss mån likartad prövning redan nu görs på regeringsnivå med stöd av dels realisationsvinstbeskattningsreglerna, dels 1916 års lag.

Administrativa skäl sägs tala för att själva anmälan om att förvärv har ägt rum görs till chefen för industridepartementet. Det skall också ankomma på denne att - i samråd med andra berörda departementschefer - ta initiativ till överläggningar. Beslut om förbud fattas av regeringen i dess helhet.

En rätt till samråd måste innebära att de anställdas representanter informeras om vad som är i görningen innan affären blivit slutligt uppgjord. Det följer av samrådets natur att detta föregår det definitiva beslutet.

En särskild fråga är med vem samråd skall ske. Beslutet om köp fattas normalt i styrelsen för det köpande företaget, och där presenteras också

NU 1975:14

normalt rationaliseringsplaner. Något behov bedöms därför inte finnas av att i det nu aktuella sammanhanget ge regler om skyldighet för köparen att informera sina anställda om köpet, utan reglerna torde kunna begränsas till att avse de anställda i det uppköpta företaget. Det föreslås bli föreskrivet att samråd skall ske med företrädare för lokal facklig organisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget. Det blir den fackliga organisationens ensak att avgöra vem eller vilka som skall företräda organisationen i samrådet.

Man torde kunna utgå från, sägs det vidare i promemorian, att samrådet i flertalet fall kommer att leda till att köpare och säljare samt löntagarnas representanter blir ense om samgåendet och villkoren för det. I sådant fall kan chefen för industridepartementet sannolikt avstå från att pröva frågan närmare. Endast om samgåendet bedöms leda till att ett för konsumenterna skadligt monopol uppkommer, bör det i sådana fall bli aktuellt att begära överläggningar rörande samgåendet.

En anmälan som görs till chefen för industridepartementet kan också utvisa att enighet inte har kunnat uppnås vid samrådet. I sådant fall bör huvudregeln vara att chefen för industridepartementet begär överläggningar i saken med de berörda avtalsparterna och de anställdas representanter. Mot bakgrund av det resultat som uppnås vid överläggningarna har regeringen att ta ställning till om samgåendet över huvud taget kan tillåtas. Vid den bedömningen bör sysselsättningspolitiska och - i de undantagsfall när fusionen innebär tillskapandet av ett skadligt monopol - konsumentpolitiska överväganden vara avgörande.

Skulle det visa sig att förvärvet kan antas medföra väsentliga olägenheter från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt, anses att förvärvet bör kunna förbjudas av regeringen.

Särskilda regler föreslås för de fall då ett aktieköp sker över börsen eller på annat sätt förmedlas av fondkommissionär.

Granskningen inom industridepartementet föreslås bli begränsad till aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare eller - i fråga om aktiebolag - alternativt ett aktiekapital av minst 5 milj. kr.

Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975:907 och 1975:915

Problem med etablering av icke seriösa företag, med mindre nogräknade entreprenadföretag, med okynnesföretagande av skattetekniska skäl m. m. har, anförs i motionen 1975:915, aktualiserats i flera sammanhang. Motionärerna nämner vissa branscher - bl. a. varvsindustrin, hotell- och restaurangnäringen, byggnadsindustrin och städentreprenadbranschen - där sådana problem konstaterats. De exemplifierar, särskilt utförligt i fråga om arbetsentreprenader inom byggnadsbranschen, hur olika regler som är förenade med anställningsförhållanden kringgås. De anger olika åtgärder - in -

NU 1975:14

förande av etableringskontroll eller auktorisationsförfarande, skärpningar av konkurslagstiftningen, skattelagstiftningen och lagstiftningen mot olaga arbetsförmedling samt utvidgning av olika lagar rörande anställda till att också omfatta företagare - som föreslagits i syfte att man skulle komma till rätta med de åsyftade problemen. Fackligt inflytande vid företagsbildning och entreprenadavtal anvisas också som en utväg. Näringsfriheten borde, menar motionärerna, vara villkorlig. Det borde krävas av ett företag att det tjänar ett samhällssyfte och har grundläggande förutsättningar att fylla sina förpliktelser mot samhället och de anställda. Skillnaden mellan det arbetsrättsliga och det sociala arbetstagarbegreppet borde upphävas. Alla de problem som berörs i motionen kan, menar motionärerna, inte utredas i ett sammanhang, men många måste tas upp för alla branscher samtidigt. Skärpta etableringskrav bör övervägas för hela arbetsmarknaden, men detta får inte hindra snara åtgärder inom särskilt utsatta branscher.

S. k. piratföretags verksamhet har under senare år ökat på ett betänkligt sätt, sägs i motionen 1975:907. Motionärerna åberopar kritik mot detta förhållande från branschorganisationers och fackliga organisationers sida. Den utredning av vissa frågor rörande etableringar och nedläggningar av företag inom byggnadsbranschen som bedrivs inom statens industriverk borde, anser de, utvidgas till att omfatta även andra branscher. Förslag bör framläggas om tillgodoseende av de anställdas rättigheter i berörda avseenden, och kravet på konkurrenslikställighet mellan olika företag bör beaktas.

Gällande räll m. m.'

Svensk etableringsrätt har som huvudregel att all näringsutövning är tilllåten för svenska medborgare såvitt annat inte är uttryckligen stadgat. Särskilt tillstånd av myndighet fordras alltså normalt inte. Denna princip fanns förut fastslagen i 1864 års näringsfrihetsförordning. När denna, som delvis blivit helt föråldrad, upphävdes med utgången av år 1968, ersattes den såvitt gäller inländska rättssubjekt inte av någon motsvarande författning. Det materiella rättsläget slogs emellertid fast i detta sammanhang.

Begränsningar av etableriogsfriheten har införts av ordnings- och säkerhetsskäl eller med hänsyn till andra samhälleliga intressen. Kompetensvillkor av generell natur som verkar inskränkande på medborgarnas möjlighet till näringsutövning förekommer i ganska ringa utsträckning. Härvidlag kan nämnas begränsningar som gäller för omyndiga personer och personer som försatts i konkurs. Vissa begränsningar i rörelsefriheten vid företagslokalisering följer av den statliga bebyggelseplaneringen. Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har lagt fram förslag till lag om lokaliseringstillstånd (se s. 32). Särregleringar finns på olika områden. I vissa

' Framställningen i detta avsnitt bygger i huvudsak på Ulf Bernitz: Svensk och internationell marknadsrätt (Stockholm 1971)

NU 1975:14

fall föreligger rättsliga monopol. Åtskilliga former av näringsverksamhet får bara bedrivas efter särskild koncession (tillstånd) av statlig myndighet. Hit hör t. ex. bank- och försäkringsverksamhet, yrkesmässig trafik med motorfordon samt luftfart i förvärvssyfte. Utan konkurrenshämmande prövning av verksamhetens behövlighet tillämpas tillståndskrav i fråga om exempelvis tillverkning av och handel med explosiva eller på annat sätt farliga varor, handel med skrot, lump och begagnat gods samt hotell- och pensionatsrörelse. Beträffande tillfällig handel, som f. n. regleras av förordningen (1968:564) om tillfällig handel, föreslås i propositionen 1975:52 en skärpt reglering. På tjänsteområdet förekommer i vissa fall krav på särskild auktorisation som förutsättning för utövande av ett yrke, i varje fall under viss titel. Härvidlag kan som exempel nämnas behörighetskrav för läkare, tandläkare m. fl. samt den numera statliga revisorsauktorisationen. För utlänningars och utlänningsägda bolags etablering i Sverige gäller särskilda regler (se s. 24).

Svensk rätt saknar en allmängiltig definition av vad som förstås med näringsutövning eller näringsidkare. I nyare marknadsrättslig lagstiftning - efter 1960 - tillämpas en definition enligt vilken med näringsidkare förstås var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Viss äldre marknadsrättslig lagstiftning har en snävare avgränsning. Väsentligt snävare än begreppet näringsidkare är begreppet köpman, vilket omfattar sådana fysiska och juridiska personer som är bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldighetens omfattning och innebörd regleras i bokföringslagen (1929:117). Aktiebolag, ekonomiska föreningar samt bolag som införts i handelsregister är alltid bokföringsskyldiga. För enskilda näringsidkare föreligger däremot bokföringsskyldighet bara om de driver någon av vissa i lagen uppräknade näringar. De skall då registreras i handelsregister. Enskilda näringsidkare utan sådan skyldighet är inte heller skyldiga att anmäla sin näringsutövning till myndighet.

Vissa överväganden inom regeringskansliet

Från såväl anställda som arbetsgivare inom olika branscher har till regeringen framförts krav på att någon form av etableringskontroll skall införas inom den egna branschen. Formella framställningar har gjorts av Svenska byggnadsarbetareförbundet, Hotell- och restauranganställdas förbund, Motorbranschens riksförbund och Sveriges schaktentreprenörers riksförbund.

För att behandla frågan om etableringskontroll tillsattes år 1973 en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för social-, finans-, handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen. Gruppens uppgift var i första hand att söka fastställa vilka orsaker som låg bakom skilda branschers krav på etableringskontroll och att komma med förslag beträffande den fortsatta handläggningen av frågan. Arbetsgruppen avgav i februari 1974 en promemoria med förslag i sistnämnda avseende, vilken översändes till

NU 1975:14

statssekreterarna i berörda departement. Inga invändningar restes mot förslagen, som innebar bl. a. att framställningarna rörande byggnads- och anläggningsbranschen skulle överlämnas till arbetsmarknadsdepartementet för handläggning och att framställningen från Motorbranschens riksförbund skulle handläggas av handelsdepartementet.

För utredning av problem rörande kringgående av arbetstagarbegreppet har tillsatts en särskild interdepartemental arbetsgrupp (se s. 33). Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår arbete med arbetsrättskommitténs betänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen, varvid arbetstagarbegreppet berörs.

Inom finansdepartementet sker vissa överväganden rörande skärpt skattelagstiftning av betydelse i detta sammanhang.

Vissa utredningar

Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har i betänkandet (SOU 1974:82) Samverkan för regional utveckling lagt fram förslag till en lag om lokaliseringstillstånd. Enligt sina direktiv har utredningen haft att pröva frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt syfte. Utredningen anser att dess överväganden har visat att det föreligger behov av och förutsättningar för en starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel medger. Dessa bör enligt utredningens mening kompletteras med en tillståndsprövning från regionalpolitisk synpunkt för olika slag av expansion inom näringslivet i olika delar av landet. Tillståndsprövningen skall enligt förslaget avse etablering, expansion eller ändrade dispositioner som förutsätter lokalutnyttjande genom nybyggnad av egna lokaler, förvärv av äganderätten till redan uppförda lokaler eller förhyrning av lokaler eller som förutsätter ändring i lokalutnyttjande genom att lokal tas i bruk för annat ändamål än tidigare. Tillståndsplikten skall med ett antal undantag - bl. a. beträffande lokaler med viss högsta våningsyta - tillämpas i fråga om fabrikslokaler, kontors- och förvaltningslokaler, forskningslokaler och lagerlokaler. Ett nytt självständigt regionalpolitiskt organ, statens lokaliseringsdelegation, föreslås ha hand om tillståndsprövningen. Delegationen förutsätts inom ramen för en uppsökande verksamhet i form av information och rådgivning kunna delta i företagens planering.

Utredningen (H 1974:01) rörande nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell- och restaurangbranschen (ordförande: konsumentombudsman Sven Heurgren) har tillkallats mot bakgrund av bl. a. den snabba strukturomvandling som skett inom branschen under senare år. Många företag har undergått genomgripande förändringar eller lagts ned samtidigt som nyetableringstakten varit hög, påpekas det i direktiven. Antalet restaurangenheter har ökat, särskilt i storstadsområden. Det anförs i direktiven att etableringsfrågorna är av särskilt intresse och bör belysas allsidigt. De sakkunniga skall, med utgångspunkt i hittills gjorda erfarenheter och med hän -

NU 1975:14

syn tagen till den sannolika kapacitets-och efterfrågeutvecklingen, överväga åtgärder för att följa och påverka etableringen i branschen. I detta sammanhang erinras om att statsmakterna hittills av hänsyn främst till konsumenternas intressen sökt undvika inskränkningar i näringsfriheten. Önskemålet om näringsfrihet måste därför, anförs det, noga vägas mot det behov av olika former av etableringskontroll som kan föreligga.

Utredningen (H 1974:04) rörande översyn av skrothandelsförordningen (utredningsman: f. d. regeringsrådet Frank Öhman) överväger utformningen av de regler som gäller för handel med skrot och annat begagnat gods.

En i mars 1975 tillsatt utredning rörande städbranschen (ordförande: direktör Björn Björnström) skall enligt sina direktiv bl. a. klarlägga om det i samband med övergång till städning på entreprenad förekommer tendenser till kringgående av det gängse arbetsgivar-arbetstagarförhållandet.

En interdepartemental arbetsgrupp, bestående av representanter för justitie-, finans-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen, tillsattes hösten 1974 med uppgift att utreda problem rörande kringgående av arbetstagarbegreppet. Vissa uttalanden om detta utredningsarbete gjordes av statsrådet Lidbom i svar den 21 november 1974 (RD 1974:138 s. 93) på en interpellation av herr Johansson i Malmö (s) angående kommissionärs ställning enligt lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande. Uppgifter hade givit vid handen att företag under senare tid fått ökat intresse att använda sig av kommission och liknande uppdragsavtal i stället för tjänsteavtal. Vad som förekommit tydde på att det fanns skäl att ingripa från samhällets sida. Det var här fråga om en del av ett större problem. När företagens förpliktelser byggs ut i olika avseenden uppstår risker för att vissa företag på olika sätt försöker undandra sig vad som åligger dem, dels i fråga om anställningsskydd etc., dels i fråga om betalning av arbetsgivaravgifter etc., yttrade statsrådet och framhöll att ett sätt att kringgå den lagstiftning som bygger på förhållandet arbetsgivare-arbetstagare kan vara att undvika att direkt anställa folk och i stället anlita olika slags uppdragstagare, grå arbetskraft eller liknande. Den arbetsgrupp som tillsatts skulle göra en förberedande undersökning av utvecklingen i angivet hänseende inom olika branscher.

Statens industriverk inledde år 1974 på uppdrag av Kungl. Maj:t en undersökning av etableringar och konkurser inom byggsektorn. Syftet är att utreda de omständigheter inom byggsektorn som har medverkat till en branschstruktur dominerad av en- och fåmansföretag och att i olika avseenden kartlägga och analysera de konkurser som blivit resultat av bl. a. denna struktur. En slutrapport avses föreligga senast vid årsskiftet 1975-1976.

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området

1 en motion från socialdemokratiskt håll vid 1974 års riksdag begärdes skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll. Näringsutskottet 3 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

(NU 1974:36 s. 31) konstaterade att vissa av de syften som motionärerna ville främja med sitt förslag redan tillgodosågs i större eller mindre utsträckning genom annan lagstiftning. Konkurrensbegränsningslagen, miljöskyddslagstiftningen, den fysiska riksplaneringen, investeringsfondssystemet, lokaliseringsstödet och det statliga kreditstödet till mindre och medelstora företag nämndes. Innan utredningen om regionalpolitiska styrmedel - vilken hade frågan om etableringskontroll på sitt arbetsprogram - hade redovisat resultatet av sina överväganden var det enligt utskottet inte lämpligt att frågan om en etableringskontroll med det i motionen skisserade vidare syftet aktualiserades. Utskottet fästa uppmärksamheten på ”de svårigheter som är förknippade med en etableringskontroll av den allomfattande karaktär” som motionärerna tänkte sig. Motionen avstyrktes sålunda av utskottet. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för motionen. I enlighet med utskottets förslag avslogs motionen av riksdagen.

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Motionerna 1975:916 och 1975:1673

Den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin i vårt land har under många år besvärats av en synnerligen hård konkurrens till följd av dels ett högt kostnadsläge i landet, dels en liberal handelspolitik i förhållande till länder som inte tillämpar en marknadsmässig prissättning, anförs i motionen 1975:916. De importbegränsande åtgärder som vidtagits har enligt motionärerna varit otillräckliga. Konjunkturförsämringen i vissa länder beräknas medföra ökade ansträngningar att öka exporten till Sverige. Myndigheterna måste, säger motionärerna, följa utvecklingen med största uppmärksamhet och i tid vidta åtgärder för en hård begränsning av importen från de berörda länderna.

Svårigheterna för många hemmamarknadsföretag belyses i motionen 1975:1673 med hänvisning till ökningen i konkursfrekvensen under åren 1966-1973. Den ökande importen från bl. a. lågprisländer av konsumtionsvaror såsom kläder, skor, livsmedel och möbler anges som en väsentlig orsak till svårigheterna. Motionärerna understryker den betydelse som den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin har för leveranser till exportindustrin, byggnadsverksamheten, de statliga verken etc. och vikten från beredskapspolitisk synpunkt av en allsidig hemmaproduktion. Vidare framhävs den ifrågavarande industrisektorns sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska roll. Många slags åtgärder erfordras enligt motionärerna för att denna industrigrupp skall kunna fortleva och driva en lönsam produktion under hårdnande konkurrens. Ämnen som måste beaktas är enligt motionärerna kreditfrågorna, företagens investeringsförmåga och rationaliseringsmöjligheter, specialisering och förlängning av produktionsserierna,

NU 1975:14

marknadsföring, utbildnings- och rådgivningsfrågor, forskning och utveckling, handelspolitik, skattepolitik m. m. En stor del av problemen måste angripas av företagen själva, framhålls det, men det åligger också samhället att medverka. Betydligt kraftfullare åtgärder än hittills måste vidtas för att situationen skall bemästras. Dessa åtgärder måste, betonas det, till stor del vara av generell karaktär.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner med yrkande av samma innebörd som motionen 1975:916 har tidigare väckts vid envar av 1967-1974 års riksdagar. De har i samtliga fall avslagits av riksdagen på hemställan av bankoutskottet resp. näringsutskottet (BaU 1967:31, 1968:38, 1969:23, 1970:22; NU 1971:14, 1972:23, 1973:43, 1974:36). Reservation till förmån för motionsyrkandet har samtliga år avgivits av företrädare för moderata samlingspartiet, fr. o. m. 1969 med instämmande av en eller flera företrädare för centerpartiet. Åren 1971 och

1972 fanns även en företrädare för folkpartiet bland reservanterna. Allmänna uppgifter om Sveriges internationella förpliktelser på det handelspolitiska området enligt GATT och enligt EFTA, om vissa bilaterala överenskommelser och om bestämmelser och praxis i fråga om importlicenser har lämnats senast i näringsutskottets betänkande 1971:14. 1 sina betänkanden i ämnet 1972-1974 har utskottet redovisat av kommerskollegium utarbetade redogörelser för de handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senast förflutna året vidtagit mot lågprisimport. År 1974 redogjordes också för det nya GATT-avtal för textilvaror som ingåtts i december 1973.

I sitt betänkande 1974 framhöll utskottet att lågprisimporten var föremål för ständig uppmärksamhet från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida. Trots vetskapen om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte råder enighet om att en begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden, anförde utskottet men påpekade att vårt lands internationella förpliktelser begränsar möjligheterna till ingripanden mot marknadsstörande import. Utskottet ansåg att de möjligheter som dock fanns hade utnyttjats i inte ringa utsträckning. Dessutom erinrades om förekommande stimulansåtgärder till förmån för bl. a. textil- och konfektionsindustrierna. Framställningen i den serie motioner under ett antal år vari den aktuella ingick betecknades som påtagligt ensidig - oavsett vilka importbegränsningar som vidtagits och vilka stödåtgärder som eljest satts in krävdes där regelbundet ytterligare åtgärder av protektionistisk natur, sade utskottet.

Samma yrkande som i motionen 1975:1673 har framförts i motioner vid

1973 och 1974 års riksdagar. Båda dessa motioner har på näringsutskottets hemställan (NU 1973:54, 1974:36) avslagits av riksdagen. År 1973 stöddes motionärernas förslag i en reservation av företrädare för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. I sitt yttrande i ämnet år 1974 framhöll utskottet att de berörda problemen i stor utsträckning var generella för mindre och medelstora företag oavsett produktionsinriktning och sade sig för -

NU 1975:14

utsätta att statens industriverk och kommerskollegium även fortsättningsvis skulle följa utvecklingen inom ifrågavarande branscher och ta de initiativ som kunde vara erforderliga.

Bestämmelser om importreglering

På grundval av en artikel i den av handels- och utrikesdepartementen utgivna tidskriften Aktuellt i handelspolitiken 1975:3 om Sveriges exportoch importregleringar lämnas här en kortfattad redogörelse för huvuddragen i gällande bestämmelser för reglering av svensk import.

Import av varor till Sverige kan normalt ske utan handelslicenser. Detta förhållande är relativt nytt. Åren efter andra världskriget kännetecknades av mycket ingående regleringar av utrikeshandeln. Dessa föreskrifter mjukades upp under 1950- och 1960-talen. Importlicenskrav kvarstår främst gentemot statshandelsländerna och Japan, och detta i begränsad omfattning. Lågprisproblemen för vissa textil- och konfektionsvaror samt gummistövlar har vidare medfört att särskilda regler gäller för import av sådana produkter från en del länder.

Gällande föreskrifter återspeglar de allmänna principer som har varit vägledande för den svenska handelspolitiken under efterkrigstiden. Nyckelordet härvidlag är frihandel. På olika sätt har Sverige sökt främja friaste möjliga varuutbyte över gränserna. Sverige har aktivt deltagit i strävandena mot en ökad liberalisering av handeln inom OEEC, sedermera OECD, i det västeuropeiska integrationsarbetet och i de globala tullsänkningsförhandlingar som vid flera tillfällen har ägt rum inom GATT.

Denna öppna handelspolitik har även avsett statshandelsländerna i öst. Redan 1965 skar Sverige drastiskt ner omfattningen av de licenskrav som dittills gällt vid import från öststaterna. Vid årsskiftet 1974-1975 genomfördes ytterligare lättnader i regleringen av denna import.

Import av varor regleras av kungörelsen (1947:82) om allmänt importförbud. Enligt kungörelsen får införsel av varor inte ske utan tillstånd från statens jordbruksnämnd i fråga om jordbruksvaror och kommerskollegium i fråga om övriga varor. Från jordbruksvarorna bortses här. Kommerskollegium har inom sitt varuområde frilistat import av alla varor utom bilar under förutsättning att varornas inköps- och ursprungsland är annat land än Japan och statshandelsländerna i Europa eller Asien. 1 viss utsträckning gäller dock fortfarande licenskrav för import via tredje land.

Beträffande statshandelsländerna har licensfrihet införts för större delen av importen. Från årsskiftet 1974-1975 är sålunda den icke frilistade sektorn för industri- och jordbruksvaror begränsad till att av totalt nära 1 100 varupositioner i tulltaxan gälla 63 helt och 34 delvis. Räknat på 1973 års importvärde och frilistningsläge uppgick den icke frilistade importen av industrivaror från Östeuropa till ca 330 milj. kr., vilket motsvarade 14,7 % av den totala importen av industrivaror från berörda länder.

NU 1975:14

37 Att Sverige liksom andra länder med marknadsekonomi upprätthåller licenskrav vid import av vissa varor från statshandelsländerna har sin grund i att de östeuropeiska planekonomierna tillämpar ett avvikande ekonomiskt system. Priserna betingas där inte i samma mån som priserna i väst av kostnads- och efterfrågeförhållanden. Betydande avvikelser kan förekomma mellan inhemska priser å ena sidan och import-och exportpriser å andra sidan. De handelspolitiska skyddsmekanismer-t. ex. antidumpningåtgärder enligt GATT:s regler - som i andra fall kan utnyttjas om importpriserna väsentligt understiger normala produktionskostnader står härvid inte till buds. I stället ger importlicenserna möjlighet till en fortlöpande överblick av importen. För mycket känsliga varugrupper - t. ex. textil- och konfektionsvaror och skor - krävs dock en direkt kontroll av importens omfattning. Därför är införseln från öststaterna kvantitativt begränsad i fråga om varuslag inom sektorer där strukturomvandlingen i berörd svensk industri eljest skulle förlöpa så snabbt att olägenheter av social, ekonomisk eller regional karaktär eller för sysselsättningen inte skulle kunna bemästras. Även beredskapsskäl kan motivera sådana åtgärder.

Alltjämt licensbelagda varor kan indelas i två huvudkategorier, nämligen begränsningsvaror och övervakningsvaror. Införseln av de förra begränsas i princip till fastställda nivåer för att akuta risker för marknadsstörning i Sverige skall undvikas. Till denna kategori av varor hör textilvaror, skor och hushållsporslin. Den andra kategorin utgörs av varor för vilka införseln noggrant övervakas, eftersom ett potentiellt hot om marknadsstörning bedöms föreligga. Till denna kategori hör t. ex. järn och stål, basplaster, aluminiumhalvfabrikat, ferrolegeringar och kemikalier.

Kravet på importlicens vid import av vissa varor från Japan föranleds också av risken för störningar av lågpriskaraktär.

Särskilda regler tillämpas vid importen av textil- och konfektionsvaror och stövlar från vissa länder. Detta sammanhänger med att lågprisimporten inom denna sektor har skapat utomordentligt stora svårigheter för berörda industribranscher i Sverige. De metoder som används för kontroll av importutvecklingen varierar med hänsyn till vilka varor och vilka länder åtgärderna gäller. Oftast har valts ett system enligt vilket exportländerna själva övervakar utförseln till Sverige. För att kunna införas i Sverige måste varorna då vara åtföljda av exportcertifikat eller motsvarande dokument utfärdat i exportlandet. Sverige har överenskommelse om exportbegränsning och i vissa fall övervakning beträffande textil- och konfektionsvaror med följande länder: Sydkorea, Hongkong, Macao, Singapore, Malaysia, Indien och Pakistan.

Redogörelse av kommerskollegium

Kommerskollegium har till utskottet överlämnat en promemoria angående handelspolitiska åtgärder som Sverige vidtagit mot lågprisimport sedan våren

NU 1975:14

1974. Promemorian återges som bilaga 1 (s. 116).

I promemorian redogörs inledningsvis för det nya textilavtal inom ramen för GATT som trädde i kraft år 1974. Det konstateras att detta avtal har i stort sett samma mål som det bomullstextilavtal vilket det ersatt - liberalisering av den internationella handeln med textilvaror i en sådan takt att det inte uppstår marknadsstörning - och att det ger Sverige fortsatta möjligheter att temporärt ingripa mot marknadsstörande import. I vad gäller regleringen av importen från de s. k. östländerna erinras om att den till sin huvuddel är frilistad och att en ytterligare frilistning företagits vid årsskiftet 1974-1975. Vidare redogörs för de ändringar i vad avser skyddet mot lågprisimport till Sverige som har vidtagits sedan i början av maj 1974 inom ramen för olika bilaterala avtal. Härvid omtalas bl. a. att överenskommelse om regleringsåtgärder träffats med ännu ett land, nämligen Pakistan. Förändringar i tidigare regler för export till Sverige av textilvaror redovisas dessutom i fråga om Portugal, Jugoslavien, Indien, Malaysia, Singapore, Hongkong, Macao och Sydkorea.

Till promemorian har fogats detaljerade statistiska uppgifter avseende textil- och konfektionsområdet. Av dessa uppgifter återges här blott följande sammandrag.

Tabell 6. Sveriges import av varor inom textilområdet (textilfibrer, garner, vävnader, trikå- och konfektionsvaror) åren 1971-1974

1. Kvantiteter och värden av Sveriges totala import av dessa varor

tusen ton

milj. kr.

3 076

3 529

3 948

4 993

2. Resp. länders och ländergruppers procentuella andel av Sveriges totala import av dessa varor

1974 EG

48,8

43,0

40,8

41,2

EFTA

31,5

33,8

34,3

33,4

Portugal

5,9

7,2

7,6

7,5

Statshandelsländerna

3,0

3,6

3,4

3.8 Östeuropa

2,2

2,6

2,4

2,7

Kina

0,8

1,0

1,0

1,1

U-länder

9,8

12,0

13,4

Pakistan

0,3

0,2

0,3

0,6

Indien

0,9

2,0

2,1

1,3

Taiwan

0,4

0,6

OJ

1,0

Hongkong

5,2

5,8

5,9

4,9

Republiken Korea

1,0

1,1

1,8

1,8

Övriga länder

7,6

7,5

8,3

Spanien

0,6

0,9

0,7

0,7

Jugoslavien

0,9

1,1

1,1

0,9

Malta

0,1

0,1

0,2

0,5

NU 1975:14

39 Frågor om industriellt utvecklingsarbete

Motionerna 1975:283, 1975:1622 och 1975:1687

I en dynamisk ekonomi driver ny teknik och förändrade marknadsbehov fram nya produktionsmetoder och nya produkter, uttalas i motionen 1975:1687. Denna process har betytt mycket för välståndsökningen men har också fört med sig samhällsekonomiska kostnader och sociala problem. Motionärerna uttalar oro över att takten i strukturomvandlingen ökat och över att investeringarna mer siktat på rationaliseringar än på att skapa ny produktionskapacitet eller nya konkurrenskraftiga produkter. Mot bakgrund av att nya företag svarar för en viktig del av sysselsättningstillskottet är det oroande att etableringen av nya företag har minskat påtagligt under de senaste decennierna, säger motionärerna. De erinrar om att en för låg innovationsnivå kombinerad med en hög rationaliseringstakt har sagts utgöra ett allvarligt problem för svensk ekonomi. Med hänsyn härtill bör en viktig fråga för näringspolitiken vara vilka åtgärder som måste vidtas för att stimulera innovationer och underlätta etableringen av nya företag. De åtgärder som motionärerna föreslår har till syfte att stimulera uppkomsten av innovationer och produktidéer och att underlätta utvecklingen av en idé till prototyp och färdig produkt.

Kunskapen om innovationsprocessen och hur den bäst skall stimuleras är fortfarande bristfällig, anser motionärerna. De föreslår därför att en grupp fristående experter tillsätts för att utarbeta förslag till en mer innovationsbefrämjande närings- och forskningspolitik. Detta arbete bör bedrivas i nära samarbete med bl. a. Svenska uppfinnareföreningen. För att kunskaper om nya forskningsrön skall spridas bättre föreslår motionärerna bl. a. att ledande forskare skall få möjlighet att fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet genom medverkan i konferenser och seminarier. Vidare anser de att ett brett sammansatt organ av organisationer och enskilda inom områdena teknik, näringsliv och forskning bör bildas. Detta organs uppgift skulle vara att dels fungera som forum för en debatt om den tekniska utvecklingen, dels genom ett brett kontaktnät på olika nivåer sprida information om teknik och forskning till en bred allmänhet. Motionärerna nämner att Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska ingenjörssamfundet har presenterat modeller för hur en sådan organisation skulle kunna byggas upp och fungera.

Förutsättningarna för individuell kreativitet och utveckling av kreativa begåvningar inom naturvetenskap och teknik har under senare år studerats bl. a. i Danmark. Motionärerna anser att det är angeläget att kurser i kreativitetsträning igångsätts och att en utvärdering av dessa kommer till stånd.

Innovatörernas arbetsvillkor är dåliga i jämförelse med förhållandena för forskare vid universitet och högskolor, anför motionärerna. De föreslår därför en kraftig utbyggnad av det statliga uppfinnarstödet. Antalet stipendier bör öka kraftigt, och s. k. innovationscentra, understödda av staten och industrin, bör inrättas på flera ställen i landet. Här skulle laboratorier, verkstäder,

NU 1975:14

teoretisk kunskap, patentrådgivning etc. ställas till uppfinnares förfogande.

Motionärerna erinrar slutligen om Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå och den betydelse dess verksamhet har. Industriella utvecklingscentra betecknas som ett viktigt komplement till en regional serviceorganisation, uppbyggd med företagareföreningarna som bas.

I motionen finns också motiveringen för hemställan i motionen 1975:1430 om universitetsundervisning som främjar spridning av forskningsresultat m. m. Denna motion har hänvisats till utbildningsutskottet.

För att skapa nya arbetstillfällen och vidareutveckla svenskt näringsliv fordras, sägs det i motionen 1975:283, stödåtgärder utöver de vanliga politiska styrinstrumenten som hittills i huvudsak är av ekonomisk natur. Motionärerna tar upp de mindre företagens problem, som skulle ligga främst i att få fram nya produkter och marknadsföra dessa. Han anför att dessa företag har mycket liten kännedom om och dålig kontakt med världsmarknaden.

Produktionen för exportändamål bör i större utsträckning göras marknadsinriktad, säger motionären. Olika åtgärder har vidtagits för att effektivisera utlandsrepresentationen i handelsfrågor. Utrikesrepresentationen bör dock byggas ut genom att tekniskt inriktad personal, gärna med innovativ läggning, avdelas för en uppsökande verksamhet i olika länder för att tillföra svensk industri tillverkningsvärda objekt. Marknadsstudier av detta slag skulle göra det möjligt för svenska företag med anmälda sysselsättningsbehov att få hjälp med produktval och produktutveckling. För att uppmuntra och underlätta försäljningsverksamheten, som avses äga rum med hittillsvarande metoder, föreslås att de mindre industriföretagen ges möjlighet att erhålla långsiktiga krediter.

Statliga resurser bör, säger motionären vidare, ställas till näringslivets förfogande för att de små företagen snabbt och till låga kostnader skall kunna utnyttja de forsknings- och utvecklingsresultat som kommer fram i olika sammanhang. Motsvarande stöd bör lämnas också för material- och produktprovning. Betydande informationsmängder finns lagrade hos patentoch registreringsverket. Genom upprättande av en idébank och en dokumentationscentral skulle informationen bättre kunna utnyttjas för produktutveckling. Förslag till utformning av en sådan verksamhet presenteras.

I motionen 1975:1622 uttalas att det är statsmakternas uppgift att initiera, stimulera och understödja utvecklingsarbete som syftar till att få fram nya konkurrenskraftiga produkter. Olika vägar kan användas. Att uppmärksamma uppfinnare och idégivare och ekonomiskt stödja deras arbete och understryka värdet av verksamheten är en väg, säger motionärerna, att söka upp idéer och förslag samt pröva och vidareutveckla dem fram till praktisk tillämpning en annan.

Understödjande verksamhet inom området kan ske genom att anslag lämnas till befintliga institutioner, t. ex. styrelsen för teknisk utveckling, högskolorna och näringslivets utvecklingsavdelningar, och genom att ökat stöd

NU 1975:14

ges åt utbildning. Det är viktigt att de uppslag och forskningsresultat som kommer fram vid institutioner och högskolor snabbt kan ställas till förfogande för företag och uppfinnare. Eftersom det enligt motionärerna har visat sig att de mindre och medelstora industriföretagen under senare år svarat för den största delen av nyskapandet förordas åtgärder som generellt förbättrar förutsättningarna för dessa. Motionärerna menar också att investeringsfondsmedel borde få användas för forskning, utveckling och provning av produkter.

Det föreslås att en arbetsgrupp inrättas bestående av företrädare för utbildning, forskning och utveckling samt uppfinnare och representanter för mindre och större företag. Arbetsgruppen skulle ha i uppdrag att utreda möjligheterna att öka innovationsgraden i näringslivet och möjligheterna att föra ut uppfinningar och idéer till praktisk tillämpning och produktion.

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för universitet, högskolor och institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet ett omfattande stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Anslag ges till kollektiva forskningsinstitutioner, och betydande bidrag tillförs utvecklingsverksamheten genom statligt finansierade utvecklingsprogram. För att samordna och stödja verksamheten på detta område har under de senaste åren inrättats en rad statliga organ, bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens industriverk, statens utvecklingsfond, Nordisk fond för teknologi och undistriell utveckling, Sveriges investeringsbank AB och sekretariatet (Ju 1973:05) för framtidsstudier.

Pågående utredningsarbete

Teknikuppltandlingskomniittén (I 1973:05; ordförande: direktör Bo Aler) har tillkallats för att utreda vissa frågor om offentlig upphandling och teknisk utveckling. Uppdraget avser upphandling från hela den offentliga sektorn, dvs. stat, landsting och kommuner, med undantag för upphandling av krigsmateriel.

I direktiven konstateras att statliga insatser för teknisk forskning och utveckling görs på flera olika sätt, bl. a. genom styrelsen för teknisk utveckling (STU), och att industrins utveckling av ny teknik kan stimuleras även i samband med den statliga upphandlingen. En starkare och mer behovsinriktad teknisk utveckling inom de varu- och tjänstområden som omfattas av den offentliga upphandlingen bör främjas bl. a. genom ökad samordning av upphandlingen och genom STU:s finansiella stöd till utvecklingsarbete som har samband med sådan upphandling.

De sakkunniga har i uppdrag att söka klarlägga på vilka offentliga varuoch tjänstområden önskvärda och möjliga tekniska förbättringar inte har

NU 1975:14

kommit till stånd på grund av bristande samordning mellan upphandlande enheter, för höga utvecklingskostnader för en enda upphandlare eller av andra orsaker. De skall även göra en översiktlig kartläggning av omfattningen av statliga och kommunala myndigheters upphandling inom de nämnda varu- och tjänstområdena liksom en uppskattning av den framtida offentliga efterfrågan inom dessa områden.

1 direktiven uttalas att de sakkunniga mot denna bakgrund bör föreslå lämpliga former för information från berörda upphandlande myndigheter till STU om planerade upphandlingar av betydelse för eventuella insatser av STU. STU:s insatser i samband med offentlig upphandling syftar främst till att få en effektiv behovsstyrning av det finansiella stödet till teknisk forskning och utveckling. De sakkunniga skall söka finna en ordning varigenom STU i samråd med de offentliga upphandlarna kan klarlägga på vilka produktområden väsentliga förbättringar kan uppnås genom tekniskt utvecklingsarbete. Även frågan om hur STU i samarbete med berörda organ kan utforma utvecklingsprojekt inom dessa områden skall utredas.

STU-utredningen (I 1974:06; ordförande generaldirektör Lennart Holm) har till uppgift att utreda styrelsens för teknisk utveckling organisation och verksamhetsformer. De sakkunniga skall bl. a. överväga på vilket sätt STU:s stöd till teknisk förnyelse i industrin kan effektiviseras och bättre samordnas med aktiviteter inom andra statliga organ och myndigheter, vilka har till uppgift att på olika sätt främja industrins utbyggnad. Så bör t. ex. undersökas om den samverkan som redan i dag finns mellan å ena sidan STU och å andra sidan statens industriverk, statens utvecklingsfond och Sveriges investeringsbank AB kan fördjupas till gagn för den industriella förnyelseprocessen. Möjligheterna till samordning mellan STU:s rådgivnings- och förmedlingsverksamhet och industriverkets företagsservice bör också uppmärksammas. De sakkunniga skall även behandla samarbetet med andra intressenter i STU:s industriellt inriktade verksamhet, exempelvis i vad avser företag, innovation, potentiella exploatörer, banker och andra kreditinstitut.

I direktiven framhålls vidare att det från industripolitisk synpunkt kan vara motiverat att STU lämnar stöd till enskilda FoU-projekt, där finansiella restriktioner, hög osäkerhet, skillnader mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet eller andra faktorer gör att projekt inte annars kommer till stånd i en omfattning som är motiverad från samhällets sida. Hinder av detta slag föreligger främst när det gäller enskilda innovatörer och små och resurssvaga företag. Möjligheterna att effektivisera denna stödfunktion bör behandlas av de sakkunniga.

Forskningsrådsutredningen (U 1972:02; ordförande: f. d. universitetskansler Nils Gustav Rosén) skall göra en översyn av forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets område. Denna översyn skall enligt direktiven avse forskningsrådens verksamhet, beslutsformer och sammansätt -

NU 1975:14

ning. Den skall även omfatta dels nämnda forskningsråds befogenheter och ställning i relation till andra forskningsråd samt myndigheter och organ som har att planera, stödja eller bedriva forskning, dels den nuvarande gränsdragningen mellan forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Därvid bör övervägas vilka fördelar och nackdelar som skulle vara förenade med en mer sammanhållen rådsorganisation än den nuvarande.

De sakkunniga skall vidare särskilt beakta de samordningsproblem, bl. a. i fråga om finansiering, som de s. k. storprojekten medför. Det framhålls att i fråga om sådana projekt liksom beträffande många andra den nuvarande forskningsrådsorganisationen innebär att ett och samma forskningsprojekt ofta måste prövas av två eller flera forskningsråd och att en och samma forskare för ett projekt får anslag från flera råd. I samband härmed bör de sakkunniga överväga en justering uppåt av det högsta anslagsbelopp (300 000 kr.) som forskningsråd kan bevilja utan godkännande av regeringen.

Med hänsyn till den expansion som forskningsrådens verksamhet undergått kan det enligt direktiven finnas anledning för de sakkunniga att även överväga om rådens administrativa organisation är lämpligt utformad.

Fo rskn ingsa vgift sko mm ilten (I 1974:01; ordförande: överdirektör Bengt Resare) har till uppgift att utreda hur det statliga stödet till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) skall utformas och finansieras. I direktiven uttalas att det bl. a. mot bakgrund av att industrins insatser på detta område varierar betydligt mellan företag av olika storlek och i olika branscher är motiverat att överväga om olika företagskategoriers bidrag till finansieringen bör differentieras. Avgiftsfinansiering torde i detta avseende enligt direktiven särskilt böra övervägas. I direktiven uttalas bl. a. att från flera håll har framförts uppfattningen att resurser även för övrigt FoU-arbete borde kunna åstadkommas genom avgifter på industrin. Detta skulle öka möjligheterna till långsiktiga satsningar och stärka samhällets inflytande över FoU-satsningarnas inriktning i enlighet med de sociala målen för samhällsutvecklingen. Sedd som helhet bör industrin ha ett starkt intresse av att den tekniska nivån inom landet är hög och att innovationer kommer till stånd.

De sakkunniga skall beakta behovet av teknisk utveckling inom de mindre och medelstora företagen. Det är, anförs det i direktiven, av vikt att dessa företag bedriver FoU och utnyttjar FoU-resuItat i tillräcklig omfattning.

1 fråga om exempelvis branschforskning har framförts förslag att använda avgiftsfinansiering som alternativ till avtalsmässig finansiering.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner om olika åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete har behandlats av näringsutskottet 1972, 1973 och 1974 (NU 1972:52,

NU 1975:14

1973:18, 1974:8). 1 sitt betänkande över dessa frågor 1972 lämnade utskottet bl. a. en fyllig redogörelse för de olika organ som finns inrättade för stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Utskottet harvid sin behandling av dessa frågor allmänt förklarat sig dela den grundläggande uppfattningen i motionerna, nämligen att satsningen på forsknings- och utvecklingsarbete behöver förstärkas. Vid samtliga tillfällen avstyrkte utskottet motionerna med motiveringen att de åtgärder som samhället vidtagit eller planerade hade en omfattning och inriktning som måste bedömas vara väl avvägd. Utskottet anslöt sig förra året till vad chefen för industridepartementet uttalat i ämnet i propositionen 1974:1 (bil. 15 s. 125). Intensifierad uppmärksamhet bör enligt detta uttalande ägnas innovationsförloppen och de faktorer som påverkar ett effektivt utnyttjande av utvecklingsidéer. Verksamheten bör syfta även till att skapa sådan kännedom om de teknisk-industriella förnyelseprocesserna att det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling effektivare kan bidra till att stimulera innovationsbenägenheten hos enskilda företag. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna. Häremot reserverade sig vid samtliga tillfällen centerpartiets, moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet.

Beträffande yrkanden om inrättande av idébank och dokumentationscentral för patentfrågor uttalade utskottet år 1974 att nya metoder för att följa produktionsutvecklingen utomlands borde prövas men att det fick förutsättas att det uppslag som framförts i motionen uppmärksammades av berörda myndigheter och organisationer. Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen.

Frågor om redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet

Motionerna 1975:919 och 1975:1651

Nyskapandet inom näringslivet har sin bästa grogrund i de mindre företagen, anförs det i motionen 1975:1651. Motionärerna hänvisar till att undersökningar visat att nyföretagandet inom industrin minskat på senare år efter en höjdpunkt 1965 och finner detta oroande. Särskilt påtalas tendensen att familjeföretag i ökad utsträckning köps upp av större företag. Det betecknas som ytterst angeläget att söka utröna orsakerna till den bristande viljan att etablera nya företag. Den begärda redovisningen från statens industriverk skulle enligt motionärerna kunna ligga till grund för förslag om åtgärder från regeringens och riksdagens sida.

I motionen 1975:919 konstateras en påtaglig tendens i riktning mot att mindre och medelstora företag köps upp av storkoncerner. Motionärerna nämner några undersökningar av utvecklingen inom industrin som vittnar om en tendens mot större företag. De förslag till åtgärder i syfte att motverka koncentrationen som motionärerna framför refereras i annat sammanhang (s. 48).

NU 1975:14

45 Vissa utredningar

Industristrukturutredningen - en arbetsgrupp inom industridepartementet - lade våren 1974 fram fyra delrapporter (SOU 1974:11-14). I den första av dessa, ”Svensk industri. Industribranschernas utveckling”, redovisas resultat av en statistisk genomgång av utvecklingen inom industrins olika branscher. Branschstrukturen och dess utveckling beskrivs i fråga om sysselsättning, produktion, produktivitet, storleksstruktur, regional fördelning m. m. Redovisningen, som huvudsakligen baseras på statistiska centralbyråns industristatistik, är fördelad på 20 huvudbranscher. I de fall där det varit möjligt beskrivs även delbranscher inom dessa. Ett centralt moment i branschbeskrivningen utgörs av ett studium av hur olika produktionsenheter inom en och samma bransch utvecklats. Sålunda redovisas t. ex. sysselsättningsförändringar mellan parvisa år för arbetsställen inom en bransch. De basdata som publiceras för varje bransch innefattar bl. a. uppgifter om företags- och arbetsställestruktur, vilka belyser företagens resp. arbetsställenas fördelning på olika storleksklasser år 1970 samt strukturförändringar i form av företagskoncentration etc. under perioden 1965-1970.

Statens industriverk avser att under våren 1975 sätta i gång ett större utredningsprojekt avseende senare års etablerings-, fusions-, samarbetsavtals- och nedläggningsforhållanden inom industrin. Projektet planeras bestå av åtminstone tre delprojekt, nämligen 1) företagsbildningen i industrin 1970-1974 - en statistisk kartläggning av sekundärmaterial, 2) etableringsmotiv, inkörningsproblem och utveckling under de första levnadsåren - en intervjuundersökning omfattande något hundratal nyetablerade företag i olika industrimiljöer, 3) nettoförändringar i industribeståndet - en jämförelse av etableringstakt med fusions-, samarbets- och nedläggningsförhållanden i industrin. Det inledande utredningsarbetet inom det förstnämnda delprojektet blir närmast av försökskaraktär och syftar till att undersöka om det över huvud taget är möjligt att på basis av tillgängligt material nå fram till tillförlitliga tidsserier över etableringsutvecklingen i industrin.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Vid 1973 och 1974 års riksdagar har väckts motioner med förslag om utredning - med samma syfte som nu anges i motionen 1975:1651 - angående nyetableringar av företag.

Första gången avstyrktes motionen i ämnet - vilken behandlades tillsammans med en motion av liknande innebörd - av näringsutskottet (NU 1973:54) med hänvisning främst till statens industriverks uppgift att följa den allmänna utvecklingen i fråga om nyetableringar, företagsnedläggelser etc. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning. Riksdagen avslog motionen.

NU 1975:14

46 År 1974 avslogs motsvarande motion på förslag av ett enhälligt utskott (NU 1974:36). Utskottet anförde att industriverkets tillkomst innebar en koncentration och förstärkning av utredningsverksamheten rörande industrin och att utvecklingstendenser i näringslivet också studerades i det fortlöpande arbetet på de ekonomiska långtidsutredningarna. Även sysselsättningsutredningen bedömdes få anledning att ägna intresse åt frågan om företagsnedläggelser och nyetableringar. Utskottet betecknade frågan som väsentlig och sade sig räkna med att den skulle uppmärksammas i de angivna sammanhangen, främst genom industriverkets försorg.

Frågor om utredningar rörande mindre och medelstora företag

Motionerna 1975:919, 1975:922, 1975:1600, 1975:1637, 1975:1640,

1975:1641, 1975:1642, 1975:1657 och 1975:1661

En kraftig koncentration till stora företag har under senare tid ägt rum inom näringslivet, sägs i motionen 1975:1641. Denna process har enligt motionärernas uppfattning gått längre än som erfordras för att stordriftens fördelar skall tas till vara, och den har som en starkt pådrivande orsak haft regeringens politik, vilken anpassats mer för storföretagen än för de mindre och medelstora företagen. Det måste, hävdar motionärerna, näringspolitiskt och allmänpolitiskt vara angeläget att ta till vara de fördelar som smådriften har. Hit hör anpassningsförmåga, goda förutsättningar att föra fram nya tekniska idéer, funktionen som underleverantör och dessutom större möjligheter till förverkligande av företagsdemokrati och tillfredsställelse i arbetet. Underskattning av smådriftsfördelarnas betydelse har enligt motionärerna lett till ett försämrat resursutnyttjande, bl. a. genom nedläggning av företag med goda utvecklingsmöjligheter. Uppgiften att utföra den av motionärerna begärda undersökningen borde, menar de, kunna anförtros åt statens industriverk.

Även om de mindre och medelstora företagens fördelar ofta betonas finns, uttalas det i motionen 1975:1637, klara belägg för att dessa företag systematiskt missgynnas genom den ekonomiska och näringspolitiska lagstiftningen. Som exempel härpå nämns aktiebolagslagens regler för värdering, skyldigheten att lämna uppgifter till samhälleliga organ, reglerna om avsättning till investeringsfonder, kraven på materiella säkerheter vid lån samt utformningen av systemet för återlån från allmänna pensionsfonden och av kreditrestriktioner. Till stöd för sitt omdöme hänvisar motionärerna till en av riksrevisionsverket utförd undersökning. Det särskilda investeringsavdraget 1971-1973 - utnyttjande och effekter. Enligt denna steg avdragets utnyttjande i stort sett utan undantag med företagens storlek mätt i antalet anställda. Motionärerna kräver en klart uttalad strukturpolitisk målsättning från samhällets sida, fullföljd i näringspolitiken, regionalpolitiken och den ekonomiska politiken. De anser - i polemik mot vad näringsut -

NU 1975:14

skottet anförde i ämnet förra året (NU 1974:36) - att det inte kan bestridas ”att en analys av de konkreta exemplen på missgynnande ger en bild av diskriminering av de mindre och medelstora företagen i förhållande till de stora”.

Småföretagen - inklusive bygdeföretagen utanför de större tätorterna - har stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden, för en framgångsrik regionalpolitik och för den totala produktionen, anförs det i motionen 1975:1642. Motionären pekar på olika problem för denna del av näringslivet, bl. a. på kapital- och kreditförsörjningens och marknadsföringens områden. Överlåtelser av familjeföretag till större företag utan motsvarande nyetablering påtalas. När lokalt förankrade företag blir filialföretag flyttas ofta ledningsfunktionerna bort, framhålls det. Byråkratiska påfrestningar och företagarnas bristfälliga utbildning nämns som anledning till att familjeföretag överlåts. Stimulansåtgärder av det slag som motionären tänker på skulle kunna vara möjligheter att utnyttja marknadsföringsexpertis - genom företagareföreningarna, Sveriges exportråd och handelssekreterarna - samt, när det gäller Norrlandsföretagen, förbättrade kommunikationer.

Vissa förbättringar för de mindre och medelstora företagens del, främst på beskattningens område, noteras i motionen 1975:1657. Den miljö i vilken företagen arbetar behöver dock, menar motionärerna, förbättras i flera avseenden. Oförutsedda politiska beslut, en ”näringspolitisk ryckighet”, skapar svårigheter, hävdar de. En rad grenar av samhällets politik av betydelse för företagsmiljön räknas upp. Önskemål framförs rörande arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. De problem som förorsakas av den alltmer detaljerade lagstiftningen påtalas. Även nyföretagandet påverkas av bristerna i företagsmiljön, uttalar motionärerna och understryker dess betydelse förden ekonomiska utvecklingen. Såväl industrin som framför allt de privata serviceföretagen tillskrivs gynnsamma framtidsutsikter. I motionen riktas vidare kritik mot olika inslag i skattelagstiftningen och mot omfattningen av företagens uppgiftsskyldighet gentemot statliga och kommunala myndigheter. Yrkanden härvidlag framförs i motionen 1975:1076, som har hänvisats till skatteutskottet.

Systemet med underleverantörer inom industrin behandlas i motionen 1975:922. Det är värdefullt från lokaliseringssynpunkt, säger motionärerna, och också från småföretags- och innovationssynpunkt. Ökade möjligheter till produktion i ett system av huvud-och underleverantörer borde därför stimuleras från samhällets sida, något som dock enligt motionärerna förutsätter att man noga granskar eventuella svårigheter med systemet. Underleverantörernas underläge förhandlingsmässigt nämns särskilt som en sådan svårighet.

Företagens förmåga att hävda sysselsättningen i hårda tider står i samband med hur utvecklade deras marknadsföringsfunktioner är, sägs inledningsvis i motionen 1975:1640. Utvecklingen under senare år har enligt motionärerna medfört att det i allt högre grad blivit en köparens marknad med rikt utbud

NU 1975:14

av varor och tjänster. Detta ställer ökade krav på företagens förmåga bl. a. att genom marknadsundersökningar skaffa sig kunskap om förändringar i köpkraftens styrka och inriktning, att genom produktutveckling anpassa utbudet till dessa förändringar och att genom försäljnings- och informationsarbete vinna avsättning för detta utbud. Väl utvecklade marknadsföringsfunktioner ger också, anför motionärerna, företagen möjligheter att bättre klara påfrestningar i krislägen. Många företag är dock, framhålls det, inte tillräckligt stora för att utgöra underlag för utveckling av egna marknadsföringsfunktioner, utan samverkan erfordras. Företagsnedläggelserna under senare tid tillskrivs delvis avsaknaden av sådan samverkan. Samhället måste, menar motionärerna, i större utsträckning än hittills intressera sig för detta område. De i motionen föreslagna stimulansåtgärderna skulle avse exempelvis marknadsundersökningar, produktutveckling, utställningsverksamhet och exportförsäljning. De finansiella förutsättningarna för investeringar i utveckling av företagens marknadsfunktioner och för utbildning på området borde förstärkas genom ändrade regler för lokaliseringsstöd, utnyttjande av investeringsfonder samt bidragsgivning från arbetsmarknadsstyrelsens sida.

I motionen 1975:919, som delvis refererats i det föregående (s. 44), betecknas förekomsten av en välutvecklad sektor av mindre företag som en god garanti för decentraliserat beslutsfattande i näringslivet och något som motverkar maktkoncentration i såväl näringsliv som samhälle. Motionärerna fäster uppmärksamheten på dessa företags roll som producenter av udda varor med begränsad marknadsstorlek och som underleverantörer. Deras betydelse för den regionala balansen understryks också. När familjeföretag övergår till storkoncerner utarmas företagsmiljön på de berörda orterna, där det även uppstår risker för ensidighet i näringsstrukturen, säger motionärerna. En sådan utveckling leder också till en icke önskvärd maktkoncentration. För att tillräckligt många "företagarämnen” skall komma fram är det nödvändigt att de mindre och medelstora företagen består, anförs det vidare. Olika faktorer - framför allt skatteproblem - som kan ha föranlett överlåtelsen av familjeföretag nämns, och ändringar i dessa avseenden efterlyses. En huvudanledning till att familjeföretag säljs anges vara bristen på villiga efterträdare och enskilda köpare. Information, förbättrad kapital- och kreditförsörjning samt ökade utbildnings-, service- och rådgivningsmöjligheter rekommenderas som botemedel. En utveckling av styrelsefunktionen i mindre företag och ökade insatser för långsiktig planering av företagens fortbestånd förespråkas också.

En rad önskemål beträffande de mindre och medelstora företagens utveckling framförs i motionen 1975:1661. Inledningsvis behandlas dessa företags betydelse i samhällsekonomin på ungefär samma sätt som i de motioner som refererats ovan. Även här hävdas att regeringens politik inneburit att denna företagsgrupp missgynnats. De mindre företagens situation beskrivs som oroande. Många sådana företag sägs avstå från investeringar

NU 1975:14

på längre sikt och använda sina tillgångar som om verksamheten snart skall upphöra. Åtgärder för att tillföra de mindre företagen riskvilligt kapital anges vara en av de viktigaste förutsättningarna för att produktion skall kunna starta och bedrivas. Som en källa för riskkapital nämns allmänna pensionsfonden. Enklare former för andelar i företag bör enligt motionärerna införas. Vidare rekommenderas åtgärder för produktutveckling och marknadsföring. Sålunda borde inrättas lån för forskning och utveckling, vilka kan avskrivas om produkten misslyckas. Utbildningen av företagare och av personal i företagsledningens omgivning borde utvecklas vidare. En bred, effektiv och lättillgänglig företagsservice är av stort värde för de mindre företagen, säger motionärerna och poängterar företagareföreningarnas roll. Motionen innehåller också motiveringen för de förslag bl. a. på beskattningens område som framförs i motionen 1975:1077. Denna har hänvisats till skatteutskottet.

Liksom i motionen 1975:1661 föreslås i motionen 1975:1600 att företagareföreningarnas verksamhet skall utsträckas till att omfatta även de mindre serviceföretagen. Motionärerna framhåller att av den totala investeringsvolymen i landet en stor del - kanske 12-15 miljarder kr. - avser underhåll och reparation och att de speciella företagen för sådan verksamhet svarar för en betydande del av underhållsvolymen. Serviceföretagen - vilkas tjänster även utnyttjas av privatpersoner - bidrar, säger motionärerna, genom att motverka förslitning av materiella värden också till bättre hushållning med våra knappa resurser och till personlig trivsel.

Utredningsverksamhet rörande mindre och medelstora företag m. m.

Statens industriverk har sommaren 1974 publicerat en inventering av forskningen och debatten rörande mindre och medelstora industriföretag. Syftet med denna skrift - Christian Lindström: Mindre och medelstor industri i förvandling (SIND 1974:2) - anges vara att ”sammanställa något av den småföretagsdebatt som försiggått i Sverige under de senaste 3-4 åren och utvärdera denna mot bakgrund av de svenska och internationella forsknings- och utredningsresultat som framkommit på senare tid”.

I ett inledande kapitel behandlas begreppen ”småföretag” och ”familjeföretag” och det statistiska underlaget för studier av småindustrins ställning. I kapitel 2 tas några storleksbetingade förhållanden upp - kostnadspåverkande skalekonomier, intäktspåverkande skaleffekter samt långsiktiga storleksbetingade kostnader och intäkter. Småföretagens beroende av sin närmiljö betonas i kapitel 3. I kapitel 4, om småindustrins lönsamhet och kapitalstruktur, berörs några speciella metodproblem och redovisas vissa lönsamhets- och finansieringsstudier i Sverige. Kapitel 5, om företagsetablering och etableringsmotiv, inleds med en diskussion av metodtekniska problem, bl. a. bristerna i den officiella industristatistiken. Vidare berörs företagsbildningen under efterkrigstiden, nyetableringarnas sysselsättningstillskott, motiv för nyetableringar, företagaryrkets rekryteringsbas samt nye 4

Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

tableringshinder. 1 kapitel 6 behandlas utvecklingsmönster och tillväxtvallar, i kapitel 7 fusioner och fusionsorsaker samt i kapitel 8 konkurser och nedläggningar.

Flera aktuella utredningsprojekt som genomförs i industriverkens regi avser de mindre och medelstora företagens förhållanden. Följande kan särskilt nämnas.

Ett planerat större projekt avseende senare årsetablerings-, fusions-, sa m arbetsa v t a 1s - och nedIäggningsförhåI - landen inom industrin har presenterats i det föregående (s. 45).

En översyn av underleverantörsproblematiken står inför sin fullbordan. Uppgiften anges vara att analysera de problem som försvårar etablerade underleverantörssystems funktion.

Ett projekt rörande framtida företagsformer för den mindre företagsamheten syftar till en kartläggning av olika associationsformers nuvarande och på sikt väntade för- och nackdelar i fråga om ansvars-, finansierings- och skatteförhållanden.

Ett projekt rörande konkurser och konkursorsaker innefattar analys av konkursutvecklingen i Sverige sedan 1960-talets mitt och orsakerna härtill, analys av förhållandena i enskilda konkursbolag från ekonomisk synpunkt och förvaltningssynpunkt samt förslag till åtgärder som föranleds av dessa analyser.

Vid ett sammanträde den 19 mars 1975 med det till statens industriverk knutna rådet för mindre och medelstora företag har framlagts en diskussionspromemoria vilken bl. a. innefattar en inventering av utredningsprogram som diskuterats i den allmänna debatten och som kan vara av intresse när beslut skall fattas om rådets verksamhetsinriktning under de närmaste åren. Bland ämnen som berörs här är de mindre företagens kapitalförsörjning, företagsservice, arvs- och kapitalskattefrågorna, samverkan mellan mindre företag, de mindre företagens rambetingelser, den fysiska och sociala arbetsmiljön i mindre företag, de mindre företagen i den industriella förnyelseprocessen samt de ”egentliga” småföretagens - de mycket små företagens - villkor och problem.

Utredningen (H 1973:04) rörande vidareutbildning i internationell marknadsföring (utredningsman: ekon. dr Bo Arpi) har till utgångspunkt för sitt arbete exportfrämjandeutredningens analys - i betänkandet (Ds H 1973:2) Exportfrämjande verksamhet - av situationen på ifrågavarande utbildningsområde. Den sakkunnige skall kartlägga det utbildningsbehov inom området som föreligger hos olika företagstyper och personalkategorier samt lägga fram förslag för vidareutbildningen i Sverige i internationell marknadsföring med avseende på inriktning och innehåll. Dessutom skall den sakkunnige undersöka om vidareutbildning kan ske i form av utbildning hos enskilda företag samt lämna förslag till någon form av central planering av vidareutbildningen.

NU 1975:14

51 Riksrevisionsverket (RRV) har i juni 1974 i en rapport, ”Det särskilda investeringsavdraget 1971-1973 - utnyttjande och effekter”, redovisat en utvärdering som utförts på uppdrag av verkets prognosavdelning. I undersökningen behandlas dels i vilken utsträckning det särskilda investeringsavdraget har utnyttjats, dels hur mycket investeringsvolymen har påverkats. De foretag som omfattas av undersökningen har fördelats bl. a. på sex storleksklasser. Andelen foretag som gjort investeringsavdrag minst ett av åren

1972 och 1974 varierar starkt mellan olika företagsstorlekar. Allmänt konstateras att de största företagen har kunnat utnyttja avdraget i mycket stor utsträckning, dvs. har erhållit den relativt sett största skattelättnaden, medan i fråga om stimulanseffekten gäller att de små och medelstora företagens investeringsnivå har påverkats mest.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

De förslag om utredning angående näringspolitikens verkningar på företag i olika storleksklasser och om åtgärder för att främja mindre och medelstora företag i förhållande till storföretag som framställs i motionen 1975:1637 har tidigare framförts i motioner vid

1973 och 1974 års riksdagar. Dessa motioner har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:54, 1974:36) och avslagits av riksdagen. I reservationer har det förra motionsyrkandet fått stöd av centerpartiets och moderata samlingspartiets - och 1973 även folkpartiets - representanter i utskottet, det senare enbart av centerpartiets representanter.

Motionen 1975:1642 - vari begärs en utredning om åtgärder för att stimulera småföretagen - hade förra året en motsvarighet i en motion (1974:1510) där det efterlystes initiativ för bevarande och utveckling av bygdeföretagen. Härmed avsåg motionären mindre företag, ofta i familjeföretagets form, förlagda utanför de större tätorterna. Näringsutskottet (NU 1974:36 s. 29) underströk småföretagens betydelse inte minst från regionalpolitisk synpunkt men fann det svårt att avgränsa en kategori bygdeföretag med speciella problem. Bygdeföretagen kan, framhöll utskottet, som andra mindre företag utnyttja företagareföreningarnas tjänster och det stöd som samhället i övrigt ger de mindre och medelstora företagen. Utskottet avstyrkte det förslag - om en framställning till Kungl. Maj:t i ämnet - som framlades i motionen. Denna avslogs av riksdagen.

Frågan om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande - som nu tas upp i motionen 1975:1657 - har tidigare aktualiserats genom motioner åren 1971 och 1973. Förstnämnda år begärdes en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag till stimulans av nyföretagande genom nya former för långsiktig finansiering. På förslag av näringsutskottet (NU 1971:9) hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t att motionen för övervägande skulle överlämnas till (dåvarande) delegationen för de mindre och medelstora företagen. Med anledning av en motion år 1973, enligt vilken Kungl. Maj:t borde förelägga riksdagen förslag till åtgärder

NU 1975:14

ägnade att förbättra villkoren för de mindre och medelstora företagen samt stimulera till ökat nyföretagande, erinrade utskottet (NU 1973:54) om olika åtgärder som vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora företagen samt om viss utredningsverksamhet, främst företagsskatteberedningens. Utskottet uttalade också att de förslag till åtgärder som framfördes i motionen var mycket generella till sin karaktär och omfattade insatser inom många skilda områden. Denna motion avstyrktes av utskottet, där dock centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig till förmån för motionärernas förslag. Riksdagen följde utskottet.

Motioner om utveckling av underleverantörssystemet i nä.- ringslivet har förekommit under en följd av år. Beträffande tid före år 1972 hänvisas till redogörelse i näringsutskottets betänkande 1972:13.1 en motion år 1972 betonades framför allt det värde som en effektiv förmedling av arbetserbjudanden till underleverantörer skulle kunna ha när det gällde att lösa regionala sysselsättningsproblem. Näringsutskottet (NU 1972:13) pekade på möjligheterna att aktualisera ämnet inom delegationen för de mindre och medelstora företagen. En utredning av den art som motionärerna önskade skulle enligt utskottets bedömning inte ha förutsättningar att leda till väsentligt förbättrade kontakter mellan uppdragsgivare och uppdragstagare på underleverantörsmarknaden och samtidigt medverka till avsedd regionalpolitisk styrning. Motionen avstyrktes alltså - men fick stöd i en reservation av centerpartiets och en av folkpartiets företrädare i utskottet - och avslogs av riksdagen. Med hänvisning till sitt uttalande föregående år avstyrkte utskottet år 1973 (NU 1973:54) enhälligt ett par motsvarande motionsyrkanden, vilka även avslogs av riksdagen.

En motion om utredning rörande utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner - med samma hemställan som nu i motionen 1975:1640 - avslogs år 1974 av riksdagen. Näringsutskottet (NU 1974:36), som avstyrkte motionen, hänvisade till företagens möjligheter att få bistånd på området från företagareföreningarna, till det särskilda stöd som ges till exportfrämjande åtgärder för vissa branscher och till Sveriges exportråds verksamhet. En sådan särskild utredning som föreslogs i motionen ansågs inte vara motiverad. Centerpartiets, moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. År 1973 avstyrkte näringsutskottet (NU 1973:54) och avslog riksdagen motionsyrkanden rörande ökad rådgivningsverksamhet från företagareföreningarnas sida på marknadsföringsområdet. Utskottet fäste uppmärksamheten på den förstärkning av företagareföreningarnas resurser för marknadsföring som skulle ske och uttalade att de företag som var i behov av det torde kunna på detta sätt tillföras rådgivning även på marknadsföringsområdet.

I anslutning till de motionsyrkanden - i motionerna 1975:1600 och 1975:1661 - som gäller utsträckning av företagareförening -

NU 1975:14

ärnäs låne- och rådgivningsverksamhet till att även omfatta serviceföretag bör erinras om behandlingen vid 1973 års riksdag av en motion vari yrkades på en utredning av frågan om utvidgning av dessa aktiviteter till att omfatta mindre företag inom åkeri-, entreprenör- och serviceverksamhet. Näringsutskottet (NU 1973:54) konstaterade att gällande bestämmelser inte innebär ett absolut hinder för företagareföreningarna att lämna service till företag som inte kan hänföras till hantverk eller småindustri. Företagareföreningarna har nämligen, framhöll utskottet, viss frihet vid avgränsningen av begreppet småindustri, och de i motionen nämnda branscherna var därför generellt sett inte utestängda ens från möjligheten att erhålla kreditstöd genom företagareföreningarna. Lån till exempelvis entreprenadföretag hade sålunda förekommit, förklarade utskottet. Utskottet ansåg dock att kreditstödet borde inriktas på hantverk och småindustri och avstyrkte sålunda motionen, som också avslogs av riksdagen.

Frågor om utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna Motionerna

1975:288, 1975:923, 1975:925, 1975:928, 1975:929, 1975:1652, 1975:1654, 1975:1674 och 1975:1687

I motionen 1975:1687, som till stor del refererats ovan (s. 39),anförs att produktutvecklingen - vid sidan av marknadsföringen - upplevs som ett av de största problemen i mindre och medelstora företag. Statens utvecklingsfond har, framhålls det, till uppgift att stödja projekt där den tekniska risken har nedbringats men den kommersiella kvarstår. Uppgiften att stödja tekniskt osäkra projekt förbehålls styrelsen för teknisk utveckling (STU). Även om STU får ökade resurser för sådant stöd återstår dock enligt motionärernas mening behovet av ett finansiellt produktutvecklingsstöd förmedlat av regionala organ. Studier av serviceutnyttjandet i mindre företag pekar nämligen, hävdar de, entydigt på att avståndet - i geografisk och psykologisk bemärkelse - utgör en viktig faktor. De föreslagna produktutvecklingslånen skulle i fråga om omfattning och utformning ha företagareföreningarnas s. k. direktlån som förebild. Det skulle ankomma på regeringen att fastställa beloppsgräns och utforma närmare anvisningar.

Innan s. k. direktlån från företagareföreningarna kan utbetalas måste föreskrivna säkerheter finnas, framhålls i motionen 1975:925, och många gånger kan därför lång tid förflyta mellan beslut och utbetalning. Föreningarna borde i dessa lägen ha speciella medel för att kunna förskottera lånebelopp helt eller delvis. Särskild kortvarig kredit borde också stå till buds exempelvis för att möjliggöra inköp av råvara i slutskedet inför en leverans eller för att förstärka ett företags likviditet innan betalning för genomförda leveranser kunnat erhållas.

NU 1975:14

54 Många nya foretag får likviditetssvårigheter redan efter mycket kort tid till följd av höga inkörningskostnader, anförs i motionen 1975:928. Antalet företagshaverier är också förhållandevis stort under de första verksamhetsåren. Reglerna för de lån som beviljas av företagareföreningarna borde därför ändras. De fem första åren borde kunna vara amorteringsfria med en följande amorteringstid av tio år. En annan möjlighet vore att lämna s. k. annuitetslån med en amorteringstid av tjugo år. En ytterligare åtgärd i samma syfte vore att göra de tre första åren av lånetiden räntefria.

De statliga kreditåtgärder som administreras av företagareföreningarna är klart företagsinriktade, och lån för personliga ändamål förekommer inte, framhålls i motionen 1975:1652. Likväl krävs utom säkerhet i form av inteckningar etc. praktiskt taget regelmässigt också en personlig borgen av företagsledaren och ofta också sådan borgen av hustru och eventuellt andra familjemedlemmar. Motionärerna menar att en klar skiljelinje i kreditsammanhang bör dras mellan företaget och den eller de enskilda personer som är företagsledare.

Liknande synpunkter framförs i motionen 1975:1674. Utom företagareföreningarnas lån anges etableringsstöd från arbetsmarknadsstyrelsen vara förenat med borgenskrav av nyssnämnda slag. Motionärerna anför att företagsledaren även borgen förutan ikläder sig betydande åtaganden: han satsar sin produkt, sitt sparkapital, sitt arbete och sitt förtroendekapital. Prövningen av låneansökningarna är dessutom mycket genomgripande. Kravet på borgensåtaganden sägs bidra till att avskräcka intresserade och kunniga privatpersoner från att bli företagare.

Samtidigt som statens kreditstöd ökat i omfattning och antal har kravet på insyn i och uppföljning av de företag som fått finansiellt stöd ökat, anförs i motionen 1975:923. Motionärerna redogör för hur detta uppföljningsarbete är organiserat. De åtgärder som bör genomföras i företagen kräver oftast medverkan av utomstående expertis, påpekas det. De belopp som krävs för dessa konsultinsatser betecknas som blygsamma med hänsyn till den samhällsekonomiska effekten av att sysselsättningen tryggas för de anställda. Det system med lån för konsultinsatser som motionärerna föreslår skulle, menar de, kunna jämföras med det stöd som tillkommit för att stimulera industrin till utveckling av nya produkter och idéer.

Många företag har ett växande behov av s. k. immateriella investeringar, och detta skapar ett svårbemästrat finansieringsproblem, sägs i motionen 1975:288. Dessa investeringar - som kan gälla inkörningskostnader, marknadsföring, administrativt systemarbete m. m. - kan normalt inte lånefinansieras. De är emellertid viktiga för att de mindre och medelstora företagen skall kunna hävda sig i konkurrensen. Den möjlighet att erhålla nytt riskvilligt kapital utifrån som tillkommit för sådana företag genom inrättandet av det halvstatliga Företagskapital AB har inte inneburit någon förbättring i de fall då företagarna är ovilliga att vidga ägarkretsen, anförs det vidare. Ytterligare vägar för att tillföra dessa företag riskvilligt kapital borde därför

NU 1975:14

prövas. Slutligen fäster motionärerna uppmärksamheten på att den växande gruppen tjänsteproducerande företag inte kan få lån och kreditgarantier från företagareföreningarna men ofta har samma svårigheter som mindre industriföretag att bli tillgodosedda på den ordinarie kreditmarknaden.

Många mindre aktiebolag, särskilt enmansföretagen, kommer att få stora svårigheter att under den fastställda övergångstiden fram till år 1979 höja sitt aktiekapital från den nuvarande lägsta gränsen 5 000 kr. till den nya gränsen 50 000 kr., anförs i motionen 1975:929. En förändring av associationsformen framtvingas då, men det kan också bli fråga om likvidering av företagen. En onaturlig företagsdöd kan således befaras. Förlusten av aktiebolagets formella fördelar kan, säger motionärerna, verka hämmande på de mindre företagens utveckling.

Frågan om stöd från företagareföreningarna till företag inom servicenäringarna tas upp även i motionen 1975:1654. Mot bakgrund av dessa näringars ökande betydelse borde enligt motionärernas uppfattning den statliga stödpolitiken överses i detta hänseende. Härvid borde beaktas den utbyggnad av företagareföreningarna som tar sikte på att dessa skall bli regionala serviceorgan för mindre och medelstora företag. Deras verksamhet borde då omfatta även servicenäringarna, så att föreningarnas resurser kan främja näringslivet i dess helhet.

Gällande bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri Av

bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550) bör följande nämnas i detta sammanhang.

Statligt kreditstöd lämnas för att främja ”hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet” (1 §). Om särskilda skäl föreligger får kreditstöd lämnas även i fråga om annan industriell verksamhet eller i fråga om anläggningsverksamhet eller sådan till jordbrukets binäringar hänförlig verksamhet som inte omfattas av särskilt stöd till jordbrukets eller trädgårdsnäringens rationalisering.

Kreditstöd får lämnas för ny-, till- eller ombyggnad eller inredning av lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger, förvärv av fabriksbyggnad eller anskaffning av omsättningstillgångar (2 §). Dessutom får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd lämnas till sammanslutning av utövare av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja avsättningen av deras produkter eiler för att möjliggöra tillkomsten av kollektiva verkstadsanläggningar.

Bland de omständigheter som skall beaktas vid prövning av ärende angående kreditstöd åt näringsidkare är bl. a. i vilken utsträckning eget kapital har insatts i rörelsen (3 §).

NU 1975:14

56 Den som erhåller kreditstöd skall ställa den säkerhet som kan påfordras med hänsyn till hans ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till omständigheterna i övrigt (4 §).

Lånegaranti får beviljas endast för lån som är avsett att återbetalas genom regelbundna avbetalningar under viss tid, högst tio år (9 §). Om det finns särskilda skäl får lånegaranti beviljas för lån med längre återbetalningstid, högst 20 år, och för lån med amorteringsfrihet under högst tre år.

Framställning från statens industriverk

Statens industriverk har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1974 föreslagit vissa ändringar i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550).

1 skrivelsen anförs att industriverket funnit att vissa förändringar i de regler som gäller för tillämpningen av kreditstödet skulle förbättra möjligheterna att uppnå de mål som stödet syftar till. En rad förändringar i betingelserna för den svenska industrin redovisas, såsom liberaliseringen av utrikeshandeln med skärpt konkurrens som följd, strukturomvandlingen inom industrin, den minskade självfinansieringsgraden och tillkomsten av nya finansieringsinstitut. Industriverket anger det som väsentligt att det kreditstöd som verket administrerar utformas så att det med bibehållet mål lätt kan anpassas till förändringarna inom näringslivet.

De förändringar som föreslås är bl. a. en vidgning av kreditstödet till att även omfatta viss serviceverksamhet (se s. 58), omarbetning av 2 § kungörelsen - angående ändamål för vilket kreditstöd får lämnas - så att den får en mera generell utformning, möjlighet att bevilja kortfristig garanti exempelvis för att lösa en tillfällig likviditetskris, översyn av reglerna rörande handläggningen på central nivå samt begränsning - av sekretesskäl - av krav på olika uppgifter i låneansökan.

Uttalanden om krav på säkerhet vid statlig kreditgivning till hemslöjd, hantverk och småindustri

I betänkandet (SOU 1959:7) Statligt kreditstöd till hantverk och småindustri m. m., vari framlades förslag om en samordning - genomförd år 1960 - av olika former av statlig kreditstödjande verksamhet för de nämnda näringsgrenarna, angavs bl. a. riktlinjer i fråga om de krav på säkerhet som skulle uppställas i företagareföreningarnas låneverksamhet. Det underströks att inte alltför stor vikt borde tillmätas kraven på säkerhet och att dessa måste kunna anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet. Rent allmänt angavs böra gälla att, därest godtagbara säkerheter inte kunde ställas, sökandens personliga kvalifikationer och förutsättningarna för rörelsens bestånd borde tillmätas större betydelse än beskaffenheten av de säkerheter som kunde erbjudas. Vanligen förekommande säkerheter, såsom fastighets -

NU 1975:14

och förlagsinteckningar samt borgen, borde godtas vid långivningen.

Frågan om och i så fall i vilken utsträckning borgen bör fordras av huvuddelägaren i sådana fall då lånesökanden är ett aktiebolag kan inte besvaras entydligt, hette det i betänkandet. Någon allmän skyldighet att kräva borgen av en eller flera aktieinnehavare synes inte böra krävas, men å andra sidan bör ej heller stadgas förbud mot att kräva borgen, uttalades det. Sådan borgen kan, anfördes vidare, exempelvis vara lämplig i de fall då innehavare av större aktieposter är aktivt verksamma inom det lånesökande företaget.

Vid remissbehandlingen av betänkandet gjorde företagareföreningarna inte några erinringar mot vad som föreslogs i fråga om säkerheter. Kommerskollegium ansåg att säkerheter för garantilån företrädesvis skulle krävas i lånesökandens realtillgångar och därjämte i regel i form av borgen av ägaren till lånesökande företag. Fråga om annan borgen borde bli beroende på en bedömning i det särskilda fallet under hänsynstagande till ifrågakommen borgensmans ställning i förhållande till lånesökanden eller det lånesökande företaget. Då detta var ett aktiebolag, borde borgen om sådan erfordrades i allmänhet inte krävas av annan än huvudintressent i företaget.

Chefen för handelsdepartementet gjorde i den proposition där betänkandet behandlades (prop. 1960:1 bil. 12 s. 156 f.) inte något särskilt uttalande i fråga om krav på säkerhet. Detta ämne togs inte heller särskilt upp vid riksdagsbehandlingen (SU 1960:10 s. 51).

Beslut och förslag i fråga om näringsgrensavgränsningen av företagareföreningarnas verksamhet

Bestämmelser om företagareföreningarnas kreditstödjande verksamhet finns, som ovan redovisats, i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550). Föreningarnas aktiviteter är sedan länge inriktade på dessa näringsgrenar. Frågan om en utvidgning av företagareföreningarnas verksamhetsområde har behandlats av riksdagen vid flera olika tillfällen. Med anledning av motioner vid 1967 års riksdag uttalade riksdagen på förslag av bankoutskottet att näringsgrensavgränsningen av det statliga kreditstödet till mindre företag borde omprövas i samband med utformningen av riktlinjerna för företagareföreningarnas verksamhet (BaU 1967:50). 1962 års företagareföreningsutredning (SOU 1967:70) föreslog ingen ändring av den dittills tillämpade tämligen stränga gränsdragningen mellan industriell och kommersiell verksamhet men ansåg att en viss liberalisering kunde vara lämplig. Vid remissbehandlingen yrkades från olika håll att den krets av näringsfång som omfattades av kreditstödet skulle utvidgas. 1 propositionen 1968:61, vari framlades förslag till riktlinjer för företagareföreningarnas organisation och verksamhet, hävdade chefen för inrikesdepartementet att generella utvidgningar av de slag som ifrågasatts skulle gå ut över föreningarnas allmänna syfte att främja produktionen och vara ägnade att i alltför hög grad splittra föreningarnas verk -

NU 1975:14

samhet. Departementschefen förordade att kreditstödet även fortsättningsvis skulle inriktas på hantverk och småindustri men att låneorganen, som utredningen förordat, skulle ha viss frihet vid avgränsningen även i detta sammanhang. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (SU 1968:102).

Statens industriverk har i en skrivelse till Kungl. Maj:t i september 1974 föreslagit vissa ändringar i kungörelsen om kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri. I denna framställning, som till större delen har refererats i ett tidigare avsnitt (s. 56), föreslås - med hänvisning till vad som gäller i fråga om lokaliseringsstöd - att det stöd som administreras av företagareföreningarna skall vidgas till att omfatta serviceföretag, vars verksamhet huvudsaklingen är inriktad på att utföra tjänster åt industrin, s. k. industriserviceverksamhet. Nu gällande avgränsning gentemot anläggningsverksamhet och jordbrukets binäringar föreslås kvarstå.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

De två senaste åren har motionsyrkanden med förslag om produktutvecklingslån, liknande det som nu framläggs i motionen 1975:1687, avvisats av näringsutskottet (NU 1973:54, 1974:36) och riksdagen, första gången i samband med att Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av statens utvecklingsfond tillstyrktes respektive bifölls. Enligt utskottets uttalande år 1973 saknades anledning att vid sidan av fonden införa särskilda utvecklingslån och lånegarantier. Det betydelsefulla syfte som motionärerna vill främja bör kunna tillgodoses inom ramen för de existerande stödformerna, anförde utskottet 1974.

Vid 1974 års riksdag förekom en motion vari bl. a. yrkades att reglerna för kreditstödet till mindre och medelstora företag skulle ses över, så att företagareföreningarna skulle få möjlighet att förmedla riskvilligt kapital, att medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d. och att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag. Motionsyrkandet avslogs av riksdagen. I sitt avstyrkande yttrande anförde emellertid näringsutskottet (NU 1974:36) att det är en viktig uppgift för industriverket att söka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka verket och företagareföreningarna är engagerade samt att det med hänsyn till att uppsättningen av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda stödåtgärder inte sällan förändras syntes naturligt att övervägandena om kreditstödets administration kombinerades med en fortlöpande översyn av reglerna för kreditstödet.

Den i motionen 1975:288 berörda frågan om "investeringar i marknadsföring” har tidigare varit aktuell i skilda sammanhang. I en motion år 1973 framfördes tanken på ett halvstatligt institut för värdering av projekt avseende sådana investeringar. Näringsutskottet (NU 1973:54) erinrade först om att företagareföreningarnas resurser för rådgivning och konsultverksamhet kan utnyttjas också när det gäller marknadsföringsaktiviteter. Utskottet

NU 1975:14

betecknade det som något oklart vad motionärerna åsyftade med begreppet investeringar i marknadsföring. Delvis kunde det vara frågan om verkliga investeringar som kan ligga till grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen. I regel torde emellertid, sade utskottet, de avsedda utgiftsändamålen inte kunna klassificeras som investeringar. Det vore då naturligt att de måste finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital. Utskottet avstyrkte sålunda motionen, och riksdagen avslog denna.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:929 om tillhandahållande av lånemedel för ökning av ett företags aktiekapital till det fr. o. m. år 1979 gällande minimibeloppet 50 000 kr. kan erinras om vissa motioner år 1973 om särskilda åtgärder för att underlätta kapitalhöjningen. Ifrågavarande motionsyrkanden - vilkas tekniska innebörd här lämnas åsido - föranledde lagutskottet (LU 1973:41) till ett uttalande av i huvudsak följande innebörd. Utskottets principiella uppfattning var att en företagare som inte är beredd eller i stånd till en betydande kapitalinsats - minst 50 000 kr. - i företaget inte bör tillåtas att använda aktiebolagsformen för sin verksamhet utan vara hänvisad till någon annan företagsform, där han personligen svarar för företagets förbindelser. Föredragande statsrådet hade i propositionen med förslag till ändring i aktiebolagslagen framhållit att han efter samråd med chefen för finansdepartementet kommit till den slutsatsen att det inte fanns anledning för staten att genom olika stödåtgärder i realiteten skjuta till en del av det belopp som behövdes för höjningen av aktiekapitalet. Lagutskottet delade i likhet med majoriteten i skatteutskottet denna bedömning. Man borde sålunda enligt utskottets mening inte med konstlade medel stödja företag som kanske i och för sig inte hade ekonomiska förutsättningar för att fortsätta att verka som aktiebolag. I propositionen framhölls att en undersökning av den genomsnittliga storleken av småföretagens egna kapital dessutom gav vid handen att i de flesta branscher möjlighet redan fanns att inom flertalet rörelsedrivande bolag företa en erforderlig höjning. Utskottet framhöll vidare att en så pass lång övergångstid som fem år gjorde det möjligt för företagen att välja en även från skattesynpunkt lämplig tidpunkt för höjningen av aktiekapitalet.

Motionsyrkandena i ämnet avstyrktes alltså av lagutskottet - där dock centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig till förmån för en utredning om stödåtgärder i angivet syfte - och avslogs av riksdagen.

NU 1975:14

60 Frågor om vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:282, 1975:288, 1975:295, 1975:395, 1975:626, 1975:630, 1975:903, 1975:1603 och 1975:1636

Utgångspunkten för motionen 1975:288 är att de mindre och medelstora företagen i ökad utsträckning måste anlita externa finansieringskällor och därvid - med svårighet att hävda sig - måste konkurrera med de större företagen. Floran av hel- eller halvstatliga kreditinstitut och av speciella kreditstöd börjar nu bli något vildvuxen, säger motionärerna. De räknar till ett 25-tal institut och myndigheter som bidrar till förmedlingen av finansiella resurser till mindre och medelstora företag. Ett bestämt syfte eller behov ligger bakom varje organs medverkan, men det stora antalet organ kan bli besvärande för företagen genom att skapa tidsutdräkt och dubbelarbete, anför motionärerna. Överväganden bör därför ske i ett sammanhang med sikte på att föreliggande stödformer i största möjliga utsträckning bör koncentreras till ett organ.

Med hänsyn till kreditåtstramningen behöver åtminstone under första halvåret 1975 vidtas särskilda åtgärder för att de mindre företagen skall få sitt behov av kapital för investeringar tillgodosett, sägs det vidare i samma motion. Företag och kommuner har uppmanats att söka sig utomlands för att tillgodose detta behov, men en sådan aktion är för de mindre företagens del förenad med svårigheter. Staten eller en grupp av banker måste medverka. Statsmakterna borde känna ett speciellt ansvar härvidlag.

Flera olika aspekter på de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem behandlas i motionen 1975:295. De större industriföretagen tar allt större del av resurserna och prioriteras vid kreditrestriktioner, hävdar motionären. De nytillkomna kreditinstituten liksom arbetsmarknadsstyrelsen och företagareföreningarna ställer stränga krav på säkerhet, bl. a. i form av personlig borgen av rörelseidkaren. Motionären anser att all kommunal borgen till företag bör övertas av staten, att Sveriges investeringsbank bör avsätta särskilda medel för lån och garantier som skulle kräva mindre säkerhet, att affärsbankerna skall få ökade formella möjligheter att lämna blancokrediter - med viss höjning av den allmänna utlåningsräntan som kompensation -, att personlig borgen eller pantsättning av personlig egendom inte skall krävas och att lånevillkoren skall göras förmånliga med långa amorteringstider och räntebefrielse under en övergångstid.

De speciella kreditinstitut, baserade på medel ur allmänna pensionsfonden, som inrättats för att främja mindre och medelstora företags kapitalförsörjning fyller en viktig funktion, och det är därför angeläget att deras kreditkapacitet ökas, anförs det i motionen 1975:1020 till motivering för yrkandet i motionen 1975:1603 om s. k. mellanhandsinstitut. Allmänna pensionsfondens placeringspolitik måste bedrivas så att influtna medel tillförs de sektorer i ekonomin där de effektivast medverkar till fortsatt väl -

NU 1975:14

ståndsutveckling, och den slutliga kreditgivningen bör för undvikande av felbedömningar decentraliseras så långt som möjligt.

Frågan om mindre och medelstora företags upplåning utomlands tas upp även i motionen 1975:395. Motionären hänvisar till uttalanden av chefen för finansdepartementet i finansplanen 1975 och i en interpellationsdebatt hösten 1974 (se s. 63). Den vid sistnämnda tillfälle anvisade möjligheten av ett kollektivt agerande från de mindre företagens sida på utlandsmarknaden är inte till fyllest, menar motionären, om företagen vart för sig uppvisar brist på realsäkerhet. Skulle ett ömsesidigt borgenstecknande godtas vore det likväl tvivelaktigt på grund av de risker som det skulle vara förenat med. Samhället borde därför överta en viss del av det yttersta ansvaret för upplåningen. Arbetet med regionala samverkansgrupper inom kategorin mindre och medelstora företag borde företagareföreningarna få svara för.

I motionen 1975:903 framhålls inledningsvis att sysselsättningen hotas inte bara av brister i den regionala balansen inom landet utan också av obalans inom enskilda regioner. Näringslivets - och i första hand de mindre företagens - förutsättningar att bemästra dessa problem bör därför förstärkas, vilket bl. a. kräver en uppsökande verksamhet. De regionala utvecklingsoch finansieringsorgan som motionärerna föreslår i det angivna syftet skulle kombineras med en aktiv uppsökande verksamhet och företagsservice. Företagareföreningarnas utlåningsverksamhet skulle vara stommen i dessa utvecklingsfonder. Ett väl utvecklat samarbete med det regionala bankväsendet skulle eftersträvas. Medel till fonderna skulle tillföras dels över statsbudgeten, dels från allmänna pensionsfonden. Det regionala ledningsorganet skulle byggas upp av representanter för länsstyrelsen, landstinget och företagareföreningen i sambarbete med länsarbetsnämnden och arbetsmarknadens parter. Det skulle ha stor frihet i medelsanvisningen, där ett relativt omfattande risktagande skulle ingå.

Ett likartat förslag, om regionala utvecklingsbanker, framförs i motionen 1975:1636 under hänvisning till bl. a. koncentrationseffekter av allmänna pensionsfondens utlåning och aktieköp samt kreditrestriktionernas konsekvenser för de mindre företagen. Landet skulle delas upp i fem å sex områden med var sin utvecklingsbank. Dessa banker skulle ha till uppgift att tillhandahålla företag inom regionen riskvilligt kapital genom aktieteckning och långivning. Deras insatser skulle utom på företagsekonomiska kriterier baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Insatserna skulle göras i samverkan med företagareföreningarna; eventuellt kunde dessas utlåning inordnas i de regionala utvecklingsbankernas. I styrelsen för en sådan utvecklingsbank skulle ingå representanter för regionens samtliga landstingskommuner, fackföreningsrörelsen, näringslivet - inklusive producent- och konsumentkooperationen -, arbetsmarknadsmyndigheterna och staten. Medel skulle erIhållas ur allmänna pensionsfonden mot statsgaranti.

För den fond för främjande av det gotländska näringslivet som föreslås i motionen 1975:626 skulle Norrlandsfonden utgöra förebild. Motionärerna

NU 1975:14

jämför den gotländska kalkstenens roll som råvara med den som järnmalmen har i Norrbotten. Dessutom erinras om oljeletningen på Gotland. Gotland beräknas behöva ca 2 000 nya arbetstillfällen fram till år 1980, påpekas det. Med tanke härpå borde skapas ekonomiska möjligheter att stödja forskningsoch utvecklingsarbete som syftar till vidareförädling av gotländska råvarutillgångar eller eljest är av betydelse för det gotländska näringslivet. Motionärerna räknar med att fonden skulle få önskad effekt om exempelvis en krona per uttaget ton råvara avsattes till den.

Med åberopande av ett uttalande i årets finansplan, enligt vilket chefen för finansdepartementet räknar med att företagen använder sin goda likviditet till investeringar, berörs i motionen 1975:630 situationen för de mindre och medelstora företagen, vilka enligt motionärerna i allmänhet inte har resurser för nödvändiga investeringar. Motionärerna pekar på olika skattebestämmelser som möjliggör avdrag vid taxeringen för företag som verkställer investeringar. Nyetablerade företag och företag som tillfälligt inte kan uppvisa något överskott har, framhåller motionärerna, mycket begränsade möjligheter att få del av de ifrågavarande stödformerna även när den tilltänkta investeringen är mycket räntabel. Som komplement borde därför införas ett system byggt på bidragsprincipen. Bidragsprövningen borde kunna ske efter i stort sett samma grunder som redan tillämpas för lån från företagareföreningarna.

Den negativa utvecklingen av vår handelsbalans måste mötas med ökad exportaktivitet, uttalas det i motionen 1975:282. Det är därför viktigt, anförs det, att bristerna i fråga om möjligheter till marknadsinvesteringar undanröjs. Det finns, säger motionärerna, relativt goda möjligheter att lånefmansiera ett utvecklingsprojekt. Utveckling av nya marknader kan med avseende på angelägenhetsgrad och risk likställas med teknisk utveckling, fortsätter de. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet borde kunna ges för ändamålet, och statens utvecklingsfond vore lämplig myndighet att medverka vid lånefinansiering av marknadsaktiviteter.

Blancokrediter

En grundläggande princip för bankinstitutens kreditgivning är att lån får beviljas endast mot betryggande säkerhet. Säkerheten kan ställas genom pant i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Vissa undantag från principen finns. Kredit utan särskild säkerhet (blancokredit) får beviljas vissa kategorier av låntagare och därutöver till ett belopp - den s. k. generella blancokreditramen - motsvarande högst 3 % av summan av institutets eget kapital och inlåning. Bestämmelser i ämnet finns i 59 § lagen (1955:183) om bankrörelse och motsvarande lagrum för andra institut.

Graden av utnyttjande av medgiven blancokreditvolym har stigit betydligt under de senaste åren. Vid årsskiftet hade något mer än 60 96 av affärsbankernas medgivna volym tagits i anspråk (ca 2 250 milj. kr. av ca 3 600

NU 1975:14

milj. kr.).

Utrymmet för blancokrediter är olika utnyttjat i bankerna, av vissa affärsbanker till ca 80 %. Något under hälften av den utnyttjade blancokreditvolymen utgörs av sparlån, personlån etc.

I enlighet med en framställning från Svenska bankföreningen har regeringen i propositionen 1975:73 föreslagit att den angivna procentsatsen för den generella blancokreditramen skall höjas från 3 % till 5 %.

Uttalanden om mindre och medelstora företags upplåning utomlands

Chefen för finansdepartementet statsrådet Sträng besvarade den 5 december 1974 (RD 1974:136 s. 122) en interpellation av herr Sjönell (c), vilken frågat vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att tillgodose även de mindre och medelstora företagens behov av långfristigt kapital vid ökad upplåning i utlandet. 1 svaret erinrades inledningsvis om att kreditinstitutens möjligheter att tillgodose bl. a. de mindre och medelstora företagens behov av krediter varierar från tid till annan beroende på det allmänna konjunkturläget och de överenskommelser om likviditet och utlåningsvolym som träffas mellan kreditväsendet och riksbanken. Begränsningar av utlåningsmöjligheterna sker regelmässigt inte hårdare än att seriösa och livskraftiga företag erhåller de krediter som är erforderliga för verksamheten, sade statsrådet. Han underströk att vid upplåning i utlandet från de större företagens sida den inhemska krediten och kapitalmarknaden i motsvarande större utsträckning lämnas till de mindre och medelstora företagens behov. Kreditpolitiken är att betrakta som en helhet, framhöll statsrådet - kan den förstärkas genom upplåning utanför landet kommer sådana åtgärder hela kreditmarknaden till godo. En upplåning utomlands från statens sida borde enligt statsrådet ha en mycket tillfällig karaktär. Vid sidan av de större företagens upplåning på utlandsmarknaden hade under de gångna åren Sveriges investeringsbank vid skilda tillfällen förstärkt sin kreditkapacitet genom att ta upp utlandslån. Investeringsbanken lämnar sedan i sin tur lån även till mindre och medelstora industriföretag, påpekades det. Statsrådet sade sig utgå från att Investeringsbanken om den fick lämpliga erbjudanden om utlandslån skulle utnyttja den tidigare prövade möjligheten att förstärka sin kreditkapacitet på detta sätt och att även Svensk industrikredit och Svensk företagskredit, som tidigare inte tagit upp lån utomlands, skulle ta vara på denna möjlighet. Statsrådet betonade att han var medveten om att det kunde föreligga svårigheter för mindre företag att uppträda på internationella lånemarknader som enskilda enheter. Eftersom affärsbankerna kan lämna den affärsmässiga service som erfordras för en lånetransaktion i utlandet kunde man möjligen tänka sig en upplåning för de mindre företagen i kooperativ regi.

Frågan om upplåning utomlands har vidare berörts i årets finansplan (prop. 1975:1 bilaga 1 s. 19). Där uttalas att en fortsatt upplåning utomlands framstår

NU 1975:14

som erforderlig med hänsyn till behovet av valutapolitisk rörelsefrihet. Såväl staten som kommuner, kreditinstitut och foretag sägs böra komma i fråga som låntagare. Det betecknas som rimligt att näringslivet får ta på sig en relativt betydande del av utlandsupplåningen. Frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall få tillgång till de utländska lånemarknaderna får dock närmare övervägas, anförs det.

1 sitt betänkande med anledning av finansplanen uttalar finansutskottet (FiU 1975:1 s. 19) att det är angeläget att de mindre och medelstora företagen kan få sina kreditproblem lösta. Dessa företag har hittills endast i undantagsfall haft möjlighet till utländsk upplåning, och bl. a. av denna anledning drabbas de nu relativt sett hårdare av den åtstramning som för närvarande råder på kreditmarknaden, anförs det. Finansutskottet bedömer det som önskvärt att såväl staten som de kommuner och större företag som har förutsättningar härför deltar i den utländska upplåning som blir nödvändig. Det utrymme för kreditexpansion som på så sätt skapas på den svenska kreditmarknaden bör främst användas för att fylla näringslivets kreditbehov, och inte minst för att tillgodose de mindre och medelstora företagen, säger finansutskottet och tillägger att därutöver frågan om hur dessa företag skall få tillgång till de utländska lånemarknaderna bör närmare övervägas.

Vissa utredningar

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschefen Krister Wickman) verkställer en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. En av utredningens uppgifter är att pröva om nuvarande former för att kanalisera fondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga. I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. - Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1975.

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik Wärnberg) har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m. En av de frågor som skall prövas av utredningen är huruvida den nuvarande avvägningen mellan å ena sidan vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och nedskrivningsregler, å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som träffar företagen är den riktiga. I direktiven framhålls bl. a. att investeringsfonderna är väsentliga skattepolitiska instrument som står till förfogande för att påverka företagens investeringsaktivitet samt att vid sidan därav tillfälliga, extra avskrivningar använts för stimulans av investeringar i maskiner. Utredningen skall överväga om det föreligger skäl att ytterligare bygga ut denna stimulans. Systemet med konjunkturinvesteringsfonder har enligt direktiven en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att det bör inte bara bibehållas utan om möjligt byggas ut. Bland de frågor på detta område som utredningen skall överväga är huruvida några fördelar står att vinna genom att de skilda regelkomplexen för olika slag av fond -

NU 1975:14

institut vid beskattningen samordnas. Ett särskilt spörsmål anges på annat håll i direktiven vara i vad mån företagsbeskattningen kan utformas med hänsyn till rådande skillnader i lönsamhet mellan olika branscher och företag.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Yrkandet i motionen 1975:288 rörande bättre samordning av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen har haft motsvarighet i motioner vid 1973 och 1974 års riksdagar. Dessa motionsyrkanden har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:58, 1974:36) - år 1973 med reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare - och avslagits av riksdagen. År 1973 erinrades bl. a. om det utredningsmaterial i ämnet som framlagts av en utredningsgrupp inom industridepartementet i betänkandet (Ds 1 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd. Utskottet anförde 1974 att företagen på senare år otvivelaktigt fått ökade möjligheter att utnyttja adekvata stödformer men att vissa problem kunde ha uppkommit genom att överblicken över de olika möjligheterna hade försvårats. Företagareföreningarnas betydelse när det gällde att samordna stödet underströks. Utskottet betecknade det som en viktig uppgift för statens industriverk att söka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka verket och företagareföreningarna blivit engagerade.

Med här angiven motivering avstyrktes också en motion med samma hemställan som nu återfinns i motionen 1975:903. Denna avslogs liksom en likartad motion år 1973, vilken också avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:54), som då uttalade att erfarenheterna av den fastställda organisationen borde avvaktas innan ytterligare utredningar gjordes om företagareföreningarnas organisation och verksamhetsinriktning.

Förslag om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet behandlades år 1974 ett par gånger av näringsutskottet (NU 1974:13, 1974:36). Vid det första tillfället underströk utskottet mellanhandsinstitutens särskilda betydelse för de mindre och medelstora företagen och fäste uppmärksamheten på att 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest. Utredningen skall i det sammanhanget bl. a. överväga om organisationen med särskilda mellanhandsinstitut bör byggas ut. Utskottet uttalade att det förutsatte att utredningen strävade efter att utan dröjsmål kunna framlägga resultat av sina överväganden i fråga om mellanhandsinstituten och återlånesystemet. Med detta uttalande avstyrkte utskottet de då aktuella motionsyrkandena, vilka också avslogs av riksdagen. När frågan kom före på nytt hänvisade utskottet till vad det sagt tidigare och fann inte något ytterligare uttalande i ämnet erforderligt. Även denna gång avstyrktes ifrågavarande motionsyrkanden av utskottet och avslogs de av riksdagen.

5 Riksdagen 1975. 17 samt. Nr 14

NU 1975:14

66 Förslag rörande investeringsbidrag har tidigare förekommit åren 1971, 1972 (två gånger), 1973 och 1974. Vid de båda forsta tillfällena (NU 1971:2 y, 1972:1 y) påyrkades en omedelbar medelsanvisning för ändamålet. I övrigt har förslagen - liksom nu i motionen 1975:630 - gällt en utredning i ämnet (NU 1972:13, 1973:54, 1974:36). Motionerna har i samtliga fall avslagits. 1 motiveringen för sitt avstyrkande av motionen i ämnet år 1974 anförde näringsutskottet att förslaget om investeringsbidrag måste ses i relation till de skatteregler som motionärerna hänsyftade på. I den översyn av företagsbeskattningen som företagsskatteberedningen är sysselsatt med ingår bl. a., framhöll utskottet, att pröva vilka möjligheter företagen skall ha att göra vinstreglerande dispositioner genom av- och nedskrivningar, avsättning till investeringsfonder osv. Frågan om investeringsbidrag synes kunna aktualiseras i detta sammanhang, sade utskottet.

Frågor om detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:899 och 1975:1682

1 motionen 1975:899 erinras inledningsvis om den strukturförändring som varudistributionen undergått under de senaste årtiondena. En fortsatt rationalisering är nödvändig för att en ökad effektivisering och därmed en produktionsförbättring skall åstadkommas, säger motionärerna. De beräknar att inom dagligvaruhandeln erfordras nyinvesteringar av storleksordningen 450-500 milj. kr. per år. Kapitalanskaffning bedöms bli varuhandelns stora problem under 1970-talet. Partihandeln har, framhålls det, redan i dag ett starkt grepp om detaljistledet genom sina kapitalinsatser. Om inte finansieringsfrågan får en snabb lösning finns det enligt motionärerna risk för att den enskilda detaljhandeln blir helt beroende av partihandeln. Möjligheterna och följderna av ett förbud för partihandeln att äga detaljistföretag borde undersökas, menar motionärerna och pekar på den långtgående horisontella och vertikala integration - med tre starka block - som kännetecknar dagligvaruhandeln. Leverantörerna driver utvecklingen mot ett storbutikssystem, anförs det vidare. Till följd av att grossistföretagen medverkar vid anskaffning av lokaler i nya områden minskas detaljisternas självständighet vid varuköp etc. Motionärerna anser att samhället bör medverka i handelns kapitalförsörjning, exempelvis via allmänna pensionsfonden. Företagareföreningarnas låneverksamhet borde också utnyttjas inom varudistributionen.

Samverkan i block inom dagligvaruhandeln kan, anförs i motionen 1975:1682, medföra såväl fördelar som nackdelar för konsumenterna. Koncentrationen av resurser kan ge möjligheter att pressa ned kostnaderna. Blockbildningen kan emellertid också medföra ökad integration med producentledet, med påföljd att vissa märkesvaror säljs endast till ett block och prisjämförelser sålunda försvåras. De fristående enskilda livsmedelshandlarna får då, säger motionärerna, stor betydelse genom att de bidrar

NU 1975:14

till att hålla konkurrensen levande. Det betecknas som ett vitalt konsumentoch samhällsintresse att fria företagare fortsätter att verka inom dagligvaruhandeln. De måste då få stöd i fråga om finansiering och etablering. Motionärerna påpekar att distributionsutredningen arbetar med de problem som berör dagligvaruhandeln. Strukturförändringarna inom handeln går emellertid så snabbt att omedelbara åtgärder måste vidtas i syfte att stödja den fria sektorn, hävdar de.

Dagligvaruhandelns struktur

Av livsmedelsomsättningen i dagligvaruhandeln svarar kooperativa företag för en fjärdedel (1973: konsumentkooperationen - med ca 2 400 försäljningsställen - ca 23 96, producentkooperationen ca 1 96) och privata företag för tre fjärdedelar. Inom den privata sektorn finns dels kedjeföretag med minst fem försäljningsställen lokalt eller - såsom varuhuskoncernerna NK-Turitz och Åhlén & Holm med respektive ca 4 och ca 5 96 av livsmedelsomsättningen - över hela landet, dels andra företag, av vilka flertalet ingår i någon samverkande grupp, såsom ICA, Vivo eller Favör.

ICA är den största gruppen med en andel av ca 28 96 av den totala livsmedelsomsättningen i detaljhandeln år 1973. Antalet samarbetande företag var samma år ca 5 000. Samarbetet gäller främst inköp, marknadsföring, utbildning, butiksförnyelse och finansiering.

Vivo- och Favörkedjorna hade år 1973 en motsvarande omsättningsandel av ca 9 96. Vivo hade ca 750 och Favör ca 300 anslutna detaljhandelsföretag. Vivo är en ekonomisk förening, vari också några partihandelsföretag ingår, Favör ett aktiebolag, ägt till hälften av detaljhandelsföretagen, till hälften av några partihandelsföretag. Partihandelsföretagen har länge haft ASK som central inköpsorganisation. Vid årsskiftet 1972-1973 bildade flertalet av ASK:s medlemmar Dagligvarugrossisternas Intresse AB (Dagab) med syfte att på längre sikt föra samman fristående grossistföretag inom ASK-sektorn. Aktiemajoriteten i Dagab innehas genom ett särskilt bolag av Salén-, Johnson-, NK- och Åhlén-koncernerna. De båda sistnämnda utnyttjar nu Dagab som leverantör. Vivo och Favör har minoritetsintressen i Dagab.

Partihandelsfunktionen i detaljhandeln har på detta sätt i huvudsak blivit fördelad på tre block - KF, ICA och Dagab.

Partihandeln har i hög grad engagerat sig i omstruktureringen inom detaljhandelsledet. Detta gäller bl. a. bevakning av butikslägen och finansiering av nyetableringar.

Inom ICA förekommer detaljhandelsfinansiering genom reverslån och borgensförbindelser och dessutom genom butiksavtal och samägande av bolag. S. k. ICA-avtal innebär överenskommelse mellan en köpman och något av ICA:s tre regionföretag om bl. a. gemensamt ägande av aktiekapitalet. Köpmannen har från början 9 96 av aktiekapitalet och får vartefter som vinst uppstår förvärva ICA:s aktieinnehav så när som på en aktie.

NU 1975:14

68 Avtalet begränsar i olika avseenden köpmannens handlingsfrihet - bl. a. gäller att butikslokalen hyrs ut av ICA och att köpmannen inte får överlåta sina aktier till andra.

Partiföretagen inom Dagab-blocket använder ofta leasingsystem för butikslokaler och inventarier men är i regel inte delägare i rörelsen. För Vivo och Favör finns två särskilda kreditinstitut.

AB Handelskredit

AB Handelskredit ägs och stöds av den svenska livsmedelsindustrin och kemisk-tekniska industrin samt andra foretag och organisationer med intresse för detaljhandeln.

Handelskredit har till uppgift att främst genom kreditgivning bidra till en effektivisering av detaljhandeln. Långivningen inriktas därvid i forsta hand på att stödja enskilda köpmän som bedöms ha goda möjligheter att göra sig gällande i konkurrensen och som önskar utveckla sin rörelse genom ett fristående uppträdande i marknaden. Både fristående och i grupper ingående butiksenheter kan erhålla finansiering genom Handelskredit.

Parallellt med Handelskredit drivs - med utnyttjande av dess organisation - AB Järnhandelskredit, AB Textilkredit, AB Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Kiosk- och Servicehandelns Finansieringsinstitut AB.

Erforderligt kapital för sin verksamhet, utöver det egna kapitalet (aktiekapital, förlagslån och förlustreserv) erhåller Handelskredit genom upplåning från kreditinstitut, främst LantbrukskreditfLantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbrukarnas Sekundärkredit AB), AB Industrikredit och försäkringsbolag. Därtill kommer en checkräkningskredit hos affärsbank. Upplåningen från kreditinstituten sker mot bankgaranti, för vilken ett konsortium av affärsbanker svarar. Som säkerhet för Handelskredits förpliktelser gentemot bankkonsortiet ligger intressenternas garantiförbindelser samt hela lånestocken. En omläggning håller på att ske så till vida att möjligheter uppkommit att utan bankgaranti erhålla lån från AB Företagskredit och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB med intressenternas garantiförbindelser som säkerhet.

Handelskredits resurser har fortlöpande förstärkts genom ökade insatser från intressenternas sida. Handelskredit har härigenom kunnat tillgodose en starkt ökad efterfrågan på lån från detaljhandeln. Utlåningen år 1974 uppgick till 36,3 milj. kr., vilket innebar en ökning i förhållande till år 1973 med 11,5 milj. kr. Som mål för verksamheten har uppställts att Handelskredit bör kunna medverka vid ca 25 % av nyetableringarna inom den privata sektorn. Att hålla utlåningsräntan - som fr. o. m. den 1 februari 1975 satts till 10,75 % - så låg som möjligt anges vara en medveten strävan för Handelskredit.

Handelskredit meddelar i en skrivelse att företaget ”självfallet fortlöpande övervägt möjligheterna att få så fördelaktiga inlåningsvillkor som möjligt

NU 1975:14

och behovet av att säkerställa erforderliga resurser så att verksamheten successivt skall kunna utbyggas i takt med den ökade efterfrågan”. Därvid har också frågan om att söka få lån direkt från allmänna pensionsfonden aktualiserats. Handelskredit har emellertid avstått från att göra framställning härom, enär företaget utgått från att en sådan upplåning skulle förutsätta att det i likhet med AB Industrikredit m. fl. skulle bli underställt bankinspektionen med de strängare regler för utlåningsverksamheten som detta skulle medföra. Själva grunden för Handelskredits verksamhet är, framhålls det, att företaget skall vara ett komplement till bankerna och att en företagares lånebehov i första hand bör tillgodoses av dessa. Handelskredits utlåning får alltså i stor utsträckning karaktären av förtroendekredit, för vilken bankmässiga säkerheter som regel varken kan eller bör krävas.

Handelskredit uppger att några svårigheter att erhålla erforderligt kapital hittills inte har förelegat. Om nuvarande kreditrestriktioner blir bestående även efter halvårsskiftet 1975 kan det bli nödvändigt att fördröja utlämnandet av beviljade lån eller avstå från att ge lån som eljest skulle ha beviljats.

Distributionsutredningen

Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsman Anna Lisa Lewén-Eliasson) utreder varudistributionen och därmed förknippade problem. Utredningen skall enligt direktiven inriktas särskilt på de frågor som aktualiserats av handelns strukturutveckling och som har betydelse för konsumenterna. Tyngdpunkten i utredningsarbetet skall läggas på de konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. I görlig mån skall genom utredningen klarläggas vilka förutsättningar som kommer att gälla för varudistributionen i framtiden. Det finns enligt direktiven anledning att mot bakgrunden av en totalanalys, varvid även hushållens insatser beaktas, överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling. - Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1975.

Frågor om löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Motionerna 1975:1603, 1975:1662 och 1975:1671

En rad åtgärder i form av lagstiftning m. m. för ökad demokratisering av näringslivet har genomförts eller planeras, framhålls i motionen 1975:1662. Målet bör vara lika ställning för kapital och arbete, säger motionärerna. Det finns, anför de, en rad exempel på företag - bl. a. nedläggningshotade företag - som med gott resultat övertagits av de anställda. Tillkomsten av löntagarägda företag bör stimuleras målmedvetet, menar motionärerna och pekar på fördelar därmed - arbetsdemokrati finns inbyggd

NU 1975:14

i sådana företag, och koncentrationsutvecklingen motverkas. Som önskvärda åtgärder, vilka skulle kunna bidra till den avsedda utvecklingen, nämns: förköpsrätt för de anställda (efter mönster av kommunernas förköpsrätt i fråga om mark), tillhandahållande av medel från allmänna pensionsfonden (genom ett särskilt mellanhandsinstitut i anslutning till fjärde fondstyrelsen) till grupper av anställda som vill överta foretag, reduktion av arvsskatten vid företagsägares frånfälle under förutsättning av delägarskap för de anställda samt befrielse från arvsskatt för löntagarstiftelser i syfte att underlätta donation av familjeföretag.

Företagen har stora svårigheter att skaffa riskvilligt kapital, och det är därför angeläget att ta vara på olika möjligheter att öka företagssparandet, anförs det i motionen 1975:1671. Ett allmänt omfattat löntagarsparande i företagen sägs också skapa förutsättningar att på längre sikt åstadkomma en förändring av ägarstrukturen och en utjämning av förmögenhetsfördelningen, medan däremot aktieköp bedöms ha vissa nackdelar. Den i hemställan nämnda lösningen avses göra det möjligt att komma förbi svårigheterna. Beloppet för depositionsbevis skulle maximeras per person och år. Statliga stimulans- och trygghetsåtaganden - bl. a. vissa skatteförmåner - föreslås. Ett ”mellaninstitut” skulle inrättas som clearing-organ för löntagarsparare som byter arbete. En förutsättning för att systemet skall fungera är att staten ställer garanti för värdet av depositionerna plus ränta samt viss indexreglerad värdetillväxt. Depositionsbevisen skulle vara förknippade med ägarinflytande och rätt till andel i företagets substanstillväxt; vissa regler härvidlag föreslås.

I motionen 1975:1020 - som innehåller motiveringen till motionen 1975:1603 - anges en jämnare egendoms- och förmögenhetsfördelning vara önskvärd. I stället för en kollektivisering av ägande och sparande borde eftersträvas en spridning av det enskilda ägandet. Härigenom skulle uppnås ett större mått av enskilt oberoende och trygghet och även en bättre fungerande demokrati. Att de anställda blir delaktiga inte bara i företagens avkastning utan också i förmögenhetsbildningen skulle vara ägnat att begränsa eller upphäva gängse motsättningar mellan ”kapital och arbete”. Vinstandelssystemet kan, hävdar motionärerna, leda till att arbetstagarnas intresse av att företaget drivs rationellt och effektivt ökar. Erfarenheter främst från USA och Frankrike sägs vara positiva. En allmän tillämpning av ett vinstandelssystem erbjuder emellertid svårigheter av såväl teknisk som ekonomisk natur. Problematiken kring skilda vinstandelssystem bör därför enligt motionärernas mening studeras innan definitiv ställning tas.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

I en partimotion från folkpartiet år 1972 hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära att tillkomsten av löntagarägda företag skulle stimuleras. Näringsutskottet (NU 1972:18) påpekade att i motionen framhölls

NU 1975:14

att gällande lagstiftning inte förhindrade att löntagarägda företag bildades. I motionen gavs ingen specifikation av vilka åtgärder i det angivna syftet som skulle vara tänkbara, sade utskottet och avstyrkte motionen med uttalandet att utskottet inte fann det meningsfullt att riksdagen på grundval av motionen skulle rikta en allmänt hållen framställning av angivet slag till regeringen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig. Motionen och vissa andra motioner borde enligt deras mening ligga till grund för en utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande. Riksdagen följde utskottet.

I en motion 1973 hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Majit begära en kartläggning av de löntagarägda företagen och deras problem samt förslag till speciella stödåtgärder för denna typ av företag. Näringsutskottet (NU 1973:54) anförde att en rad åtgärder under senare år vidtagits från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för de mindre och medelstora industriföretagen. De kreditmöjligheter, serviceåtgärder etc. som samhället ställer till förfogande kan självfallet komma löntagarägda företag till del, sade utskottet. Enligt dess uppfattning fanns det ingen anledning att tillskapa speciella kreditmöjligheter eller speciella serviceformer för företag enbart därför att ägarförhållandet är speciellt. Utskottet avstyrkte motionen, som också avslogs av riksdagen.

Tre gånger tidigare, åren 1972-1974, har i motioner föreslagits en utredning beträffande ett system för lönsparande i företagen, grundat på köp av konvertibla obligationer enligt ett i motionerna beskrivet system. Motionerna har - liksom andra motioner om delägarsparande etc. - avstyrkts av näringsutskottet (NU 1972:18, 1973:58, 1974:25) med motivering att det borde få ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att, om de fann det erforderligt, ta initiativ till statliga åtgärder på lönsparandets område. År 1972 innefattades motionen i den ovan nämnda reservationen. Motsvarande reservationer med begäran om en utredning rörande löntagarsparande i företagen förekom 1973 och 1974; sistnämnda år hade dock folkpartiets representant en särskild reservation som utmynnade i begäran om en utredning angående lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning. Även de båda sistnämnda åren följde riksdagen utskottet.

Utredning angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen

Regeringen har i januari 1975 beslutat om tillkallande av en kommitté med uppdrag att utreda frågor om löntagarfonder. Ordförande är landshövding Hjalmar Mehr och ledamöter fil. dr. Rudolf Meidner, LO, bitr. direktör Karl-Erik Nilsson, TCO, direktörerna Erland Waldenström och Karl Erik Önnesjö samt riksdagsmännen Maj-Lis Landberg (s). Kjell Nilsson (s). Rolf Rämgård (c) och Rolf Wirtén (fp).

Om löntagarna får andel i företagens kapitalbildning skulle detta, anförs det i direktiven, kunna underlätta den solidariska lönepolitik som den

NU 1975:14

fackliga rörelsen driver och också kunna motverka risken för vidgade förmögenhetsklyftor.

Löntagarna kräver, framhålls det, med allt större styrka reellt inflytande på alla nivåer i företagen. För att nå detta mål måste man gå fram på flera olika vägar. En central linje är löntagarnas inflytande i företagen i deras egenskap av arbetstagare. Samtidigt är det i olika sammanhang aktuellt att ge löntagarna del i kapitalbildningen i företagen. De kan därigenom förvärva det inflytande som i allmänhet följer med ägande eller k red i t - givning. Det nämns att frågan om andel för löntagarna i företagens kapitalbildning f. n. utreds inom Landsorganisationen i Sverige och att även Tjänstemännens centralorganisation intresserar sig för frågan om löntagarfonder. En grundläggande fråga är, anförs det, i vilken ordning avsättningarna till löntagarfonder skall bestämmas.

De sakkunniga bör enligt direktiven inleda utredningsarbetet med en kartläggning av olika system för löntagarfonder, som har diskuterats i Sverige och utomlands, och - i mån av material - erfarenheter av befintliga system som kan vara av intresse. I de sakkunnigas arbete skall vidare ingå att konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna bör konstrueras så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Vid utformandet av modellerna bör inte bara principfrågor diskuteras utan också sådana tekniska frågor som grunderna för vinstberäkning, alternativa beräkningsgrunder för fondavsättning och former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Utredningen skall mot bakgrund av organisationernas ställningstaganden redovisa ett betänkande som beskriver tänkbara modeller. Efter sedvanlig remissbehandling får ståndpunkt tas till principfrågan om löntagarfonder. Först i en andra etapp - för vilken torde fordras tilläggsdirektiv - bedöms det bli aktuellt att närmare utreda vilka lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som krävs från samhällets sida.

Svar på fråga rörande lönragarägda företag

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 31 oktober 1974 (RD 1974:111 s. 6) en fråga av herr Hörberg (fp) huruvida han var beredd att stimulera tillkomsten av löntagarägda företag, t. ex. genom förköpsrätt för de anställda vid företagsförsäljningar. I svaret aviserades först den departementspromemoria med förslag till lag om företagsförvärv i vissa fall som har refererats i det föregående (s. 27).

När ett företag bjuds ut till försäljning kan ett alternativ för att öka tryggheten för de anställda vara att de själva övertar företaget, yttrade statsrådet vidare. Erfarenhetsmässigt är det emellertid ofta företag med akuta eller långsiktiga svårigheter som utbjuds till försäljning. Ett övertagande från de anställdas sida skulle därvid kunna leda till svårigheter. Erfarenheterna

NU 1975:14

från nuvarande löntagarägda företag, med de former man där valt, var enligt statsrådets bedömning blandade. Att generellt stimulera löntagarna att överta företag skulle därför enligt hans mening vara oansvarigt mot de anställda. I vissa fall kunde dock denna företagsform vara lämplig.

Statsrådet uttalade att man måste sträva efter mera övergripande lösningar av sysselsättningstryggheten och medbestämmanderätten. Redan gällande lag om styrelserepresentation för de anställda liksom en lösning av frågan om arbetstagarkonsulter utgör instrument som kan hjälpa de anställda i dessa för dem viktiga frågor, sade statsrådet till sist.

Utskottet

Ett stort antal motioner med näringspolitiskt innehåll behandlas i detta betänkande. Huvudparten av dem berör främst eller uteslutande de mindre och medelstora företagen. Frågor som aktualiseras är bl. a. dessa företags kapital- och kreditförsörjning, samhälleliga åtgärder i övrigt till stöd för dem, exempelvis när det gäller tekniskt utvecklingsarbete, och förutsättningarna för etablering av nya företag. Vidare tas här upp förslag om förstatligande av affärsbankerna och försäkringsbolagen, om ökad kontroll av företagsetableringar och företagsförvärv och om skärpta restriktioner för import från låglöneländer. Inledningsvis tar utskottet ställning till några motioner som utmynnar i krav på allmänna uttalanden om näringspolitiken eller utarbetande av ett näringspolitiskt handlingsprogram.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

I de tre partimotionerna 1975:1611 (c), 1975:1603 (m) - med motivering i motionen 1975:1020-och 1975:286 (fp) anges allmänna grunder som enligt motionärerna bör gälla för näringspolitiken. Gemensamt för motionerna är bl. a. att de kritiserar vissa drag i den näringspolitik som förts under senare år och att de särskilt poängterar de mindre och medelstora företagens betydelse i näringslivet.

1 de två sistnämnda motionerna föreslås uttalanden av riksdagen om mål för näringspolitiken. I båda fallen uppställs främjande av ett decentraliserat näringsliv som en viktig programpunkt. Motionen 1975:1603 fåren speciell udd genom att där främst pläderas för "bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi”.

Utskottet behandlar i det följande en rad konkreta förslag till förändringar och utredningar inom näringspolitikens område. Riktlinjer för näringspolitiken bör enligt utskottets mening hellre komma till uttryck i beslut rörande sådana frågor än få formen av allmänt hållna principuttalanden. Utskottet avstyrker de två nu berörda motionsyrkandena.

En något utförligare diskussion av näringspolitikens inriktning återfinns i motionen 1975:1611. Yrkandet i denna motion gäller i första hand den

NU 1975:14

institutionella formen för ett fortsatt näringspolitiskt programarbete. Liksom i en motsvarande motion förra året föreslås att sysselsättningsutredningen (A 1974:02) skall få i uppdrag att genomföra en övergripande näringspolitisk planering. Det avsedda näringspolitiska programmet skulle omspänna ett betydande antal områden som berörs i motionen.

Jämfört med sina föregångare tidigare år har den nu föreliggande motionen fått en i viss mån avvikande utformning. Den bär inte i samma grad prägeln av en uppräkning av många skilda programpunkter. Utskottets sammanfattande omdöme förra året kvarstår dock. Den föreslagna formen för ett fortsatt näringspolitiskt programarbete ter sig orealistisk. Sysselsättningsutredningen med sitt - som direktiven visar - mycket vidsträckta arbetsfält får förvisso ägna sig åt viktiga näringspolitiska bedömningar. Den framstår emellertid inte som ett lämpligt forum för att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram enligt motionärernas intentioner. Med erinran om sina tidigare uttalanden i ämnet, vilka utskottet inte finner vederlagda genom vad motionärerna anfört, avstyrker utskottet motionen 1975:1611.

Alla tre motionerna kan sägas understryka konkurrensbegränsningslagens betydelse som näringspolitiskt instrument. Denna lag är nu föremål för översyn genom en särskild utredning, vars direktiv lämnar stor frihet för förutsättningslösa diskussioner om konkurrensbegränsningslagstiftningens syften och utformning. I den nyss berörda motionen 1975:1603 begärs också att riksdagen skall anhålla hos regeringen att utredningen ”delges vad i motionen anförts” i ett avsnitt som behandlar struktur- och konkurrensförhållanden. Detta får uppfattas som ett yrkande om tilläggsdirektiv till utredningen att särskilt beakta ”den roll statens växande engagemang i näringslivet och inte minst den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen” och föreslå ”åtgärder i syfte att förekomma därav föranledda olägenheter”.

Av direktiven för utredningen framgår att den skall företa en genomgripande översyn, baserad på ett studium av de olika utvecklingstendenser som på senare år ändrat förutsättningarna för lagstiftningen mot konkurrensbegränsning. Med hänsyn härtill och till vad utskottet nyss anfört om direktiven anser utskottet att någon särskild framställning till regeringen inte erfordras för att de av motionärerna åsyftade förhållandena skall bli uppmärksammade av utredningen. Utskottet bortser i detta sammanhang från den kritiska undertonen i motionärernas resonemang.

I denna del av betänkandet finns också anledning att ta upp motionen 1975:1648, vari föreslås att regeringen skall anordna en konferens rörande ”samhällets syn på företagsamheten”. Utgångspunkten skulle vara de psykologiska problem som företagens företrädare enligt motionären upplever i sin yrkesroll till följd av en kritisk inställning hos omvärlden.

Företagens - och inte minst de mindre och medelstora företagens - situation är föremål för en fortlöpande uppmärksamhet från samhällets sida. Statens engagemang tar sig uttryck i verksamhet av många myndigheter

NU 1975:14

och organ, av vilka rådet för de mindre och medelstora företagen här kan särskilt nämnas, och i särskilda överläggningar med berörda parter om aktuella problem. I dessa sammanhang torde sådana psykologiska problem som motionären hänvisar till inte lämnas obeaktade, och förutsättningar finns givetvis att aktualisera dem ytterligare i den mån de framstår som en allvarlig realitet. Det finns därför enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att ge regeringen anvisning om ett sådant särskilt arrangemang som föreslås i motionen.

A ffärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället

Från olika utgångspunkter tas affärsbankernas ställning i samhället upp i motionerna 1975:1635 och 1975:290. Den förra motionen - som till större delen behandlas senare i detta betänkande - är riktad mot koncentrationstendenser inom näringslivet. Det näringspolitiska program för banksektorn som motionärerna önskar få till stånd skulle framförallt gå ut på att begränsa de stora affärsbankernas inflytande och åstadkomma ”en decentraliserad maktstruktur”. Den senare motionen ger i än högre grad uttryck för en kritisk inställning till affärsbankerna, vilka ses främst som instrument för storfinansens makt över produktionen. I denna motion förordas ett förstatligande av de privata affärsbankerna.

Utskottet delar inte den i motionen 1975:1635 framförda uppfattningen ”att samhället helt saknar deklarerad målsättning för banksektorn från näringspolitisk synpunkt”. Utvecklingen inom bankväsendet, inte minst tendenser till ökad koncentration, och bankernas allmänna roll som maktfaktor i näringslivet är föremål för uppmärksamhet i många olika sammanhang. Som utskottet vid liera tillfällen framhållit har staten skaffat sig insyn och kontrollmöjligheter genom riksbanken, bankinspektionen och offentliga styrelseledamöter. Genom den samordnade banklagstiftningen har staten sökt stärka sparbankernas och föreningsbankernas position och ge dem ökade möjligheter att hävda sig vid sidan av affärsbankerna. Samtidigt står det klart, vilket utskottet också anfört tidigare, att bankväsendet i vårt moderna samhälle för att kunna fungera väl måste innefatta även enheter av betydande storlek. Utskottet anser inte att en sådan framställning till regeringen som föreslås i det här aktuella motionsyrkandet är motiverad.

Förslag om överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo har tidigare avstyrkts av utskottet, som därvid anfört att ett tillfredsställande samhälleligt inflytande över bankväsendet och över näringslivet i stort inte förutsätter att affärsbankerna övertas av staten. I detta sammanhang kan påpekas att staten efter Post- och Kreditbankens bildande är ägare till den affärsbank som har den största omslutningen. Utskottet har inte funnit skäl att ändra sin uppfattning i frågan och avstyrker följaktligen nu motionen 1975:290.

NU 1975:14

76 Motionen 1975:291 präglas av samma synsätt som den senast behandlade motionen. Där förespråkas ett förstatligande av det privata försäkringsväsendet. I motiveringen framhålls i synnerhet den roll som försäkringsbolagen med sina stora ekonomiska resurser spelar på kapitalmarknaden.

Det resonemang som utskottet ovan fört i frågan om förstatligande av affärsbankerna kan - med hänvisning ytterligare till försäkringsinspektionens omfattande kontrollfunktion - föras också beträffande försäkringsbolagen. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975:291.

Åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande i näringslivet

De multinationella företagen har tilldragit sig stor uppmärksamhet under de senaste åren. Det torde råda enighet om att det är önskvärt med åtgärder som möjliggör en ökad kontroll över dessa företag från samhällets sida. Sådana åtgärder övervägs också i skilda sammanhang.

I syfte att de multinationella företagens möjligheter att utvidga sin verksamhet i Sverige omedelbart skall kunna begränsas föreslås i motionen 1975:1627 vissa förändringar i praxis vid tillämpningen av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och vid prövning - enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. - av frågor om tillstånd för stora utländska kapitalägare att förvärva aktier i svenska företag.

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag är i färd med en översyn av de nämnda lagarna. Utskottet avstyrker motionen 1975:1627.

I motionen 1975:1635 - som till en del har behandlats i det föregående - framförs flera förslag som dels riktar sig mot de multinationella företagen, dels har det vidare syftet att fusioner som leder till en ökad koncentration inom näringslivet allmänt skall motverkas.

Bland de faktorer som kan bidra till koncentrationsutvecklingen tar motionärerna först upp de reglersom möjliggöratt befrielse från realisationsvinst kan medges vid aktieförsäljningar i strukturrationaliseringssyfte. De har det långtgående önskemålet att ”ali gällande lagstiftning angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skattebefrielse eller på annat sätt” - vilket sistnämnda inte närmare preciseras - skall avskaffas. Det kan erinras om att en motion rörande en speciell fråga på detta område behandlades av riksdagen förra året. Skatteutskottet (SkU 1974:12) anförde då att den dispensregel som det rörde sig om var föremål för överväganden inom realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79). Motionen avstyrktes på denna grund och avslogs av riksdagen. Mera generellt har företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) anledning att syssla med de skattebestämmelser som åsyftas i motionen. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet det nyss refererade motionsyrkandet.

NU 1975:14

77 Vidare föreslås i motionen att riksdagen skall begära ett initiativ av regeringen för att främja en gemensam nordisk linje vid utarbetandet av olika slags uppförandekoder för multinationella foretag inför arbetet inom FN och OECD. På det nationella planet är systemet med uppförandekoder ett av de ämnen som den nyss omtalade utredningen om utländska övertaganden av svenska företag skall behandla. Internationellt har uppförandekodsfrågan tagits upp inom FN och OECD. Nordiska rådet rekommenderade vid sin samling i november 1974 ministerrådet att genomföra en undersökning av de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och därefter bedöma om undersökningen ger grundval för en gemensam nordisk lagstiftning eller andra åtgärder. Utskottet förutsätter att regeringen på detta som på andra områden eftersträvar ett nordiskt samarbete och finner inte anledning till någon framställning i ämnet från riksdagen till regeringen.

Ökade insatser för kontinuerlig taxeringsrevision inom större internationellt verksamma företag för kontroll av internprissättning, royalties och licenstransaktioner rekommenderas också i motionen.

Förslaget har samband med det komplicerade spörsmålet om de multinationella företagens beskattning, vilket är föremål för uppmärksamhet på skilda nivåer, bl. a. internationellt. Frågan om närmare anvisningar - beträffande inriktning och resursavvägning - för de svenska skattemyndigheternas kontrollåtgärder torde böra behandlas i ett sammanhang där den kan prövas mera generellt. Näringsutskottet är inte berett att förorda någon framställning till regeringen i denna fråga på grundval av motionsyrkande!.

En promemoria (Ds Ju 1974:12) med förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall framlades hösten 1974 av justitiedepartementet. Innebörden är att avtal om förvärv av företag - enligt huvudregeln företag som har minst 100 anställda - inte skulle bli giltigt förrän samråd skett med lokal arbetstagarorganisation och avtalet därefter anmälts till och lämnats utan erinran av chefen för industridepartementet. Regeringen skulle kunna förbjuda förvärvet om detta kan antas medföra väsentliga olägenheter från sysselsättningssynpunkt eller leda till en för konsumenterna skadlig monopolbildning. Remisstiden för promemorian skulle ursprungligen löpa ut i januari i år men har förlängts på begäran av Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Privattjänstemannakartellen, vilka meddelat att de inlett förhandlingar som har anknytning till lagförslaget. För dessa organisationer utgår remisstiden nu först den 30 juni 1975.

I motionen 1975:1635 framförs ytterligare det yrkandet att riksdagen nu skall - som ett provisorium för två år - anta promemorians lagförslag, dock inte i oförändrad form utan med i flera hänseenden skärpta bestämmelser. Sålunda skulle företag med ned till 50 anställda - mot 100 anställda enligt promemorian - beröras av lagstiftningen. 1 lagtexten skulle "maktkoncentration” nämnas som fusionshinder vid sidan av de ovan angivna. Från

NU 1975:14

principiell synpunkt särskilt värt att uppmärksamma är motionärernas förslag att ”regeringens beslut att godkänna fusioner där ena parten har mer än 500 anställda” skulle "anmälas till riksdagen inom viss tid för att där behandlas i vanlig ordning”.

Utskottet finner förslaget om provisorisk lagstiftning oantagbart. Den lagstiftningsuppgift det gäller är komplicerad redan därigenom att andra lagar, främst konkurrensbegränsningslagen, kan möjliggöra vissa åtgärder vid sidan av det samråds- och kontrollsystem som den nya lagstiftningen skulle ge upphov till. Promemorians lagförslag skulle av riksdagen ändras på väsentliga punkter, bl. a. genom införande av ett nytt förbudskriterium "maktkoncentration”, vilket inte behandlas i promemorian. Motionärernas förslag om riksdagsprövning av vissa fusionsbeslut synes vara konstitutionellt betänkligt och svårtolkat vad den praktiska utformningen beträffar. Att riksdagen skulle föregripa resultaten av remissbehandlingen och av pågående förhandlingar genom beslut nu synes dessutom inte lämpligt. Utskottet finner inte skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet.

Etableringskontroll

I enlighet med den näringsfrihetsprincip som sedan länge tillämpats i Sverige förekommer ganska få generella inskränkningar i rätten för svenska medborgare att etablera företag. Särskilda skäl, föranledda av verksamhetens art, anses böra föreligga för att krav på koncession, auktorisation e. d. skall uppställas. En följd av detta system är att även personer med otillräcklig kompetens och bristande ansvarskänsla kan starta och driva företag. Om inte förr så när ekonomiska påfrestningar uppstår händer det att sådana företagare åsidosätter regler som uppställts för företagens relationer till de anställda, till andra företag eller till samhället. Problem sammanhängande härmed tas upp i motionerna 1975:915 och 1975:907. 1 synnerhet berörs tendensen att anställningsförhållanden undviks och ersätts med entreprenadavtal. Härigenom kringgås åtskilliga bestämmelser som är knutna till arbetstagarbegreppet och syftar till att skydda arbetstagarna. 1 den förstnämnda motionen begärs en samlad översyn av frågor rörande etableringskontroll etc. och initiativ på grundval därav till åtgärder som kan stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. I den senare motionen föreslås att en inom statens industriverk pågående undersökning av etableringar och konkurser inom byggsektorn skall utvidgas till att omfatta även andra branscher. Syftet avses även i denna motion vara att de anställdas rättigheter skall bli bättre tillgodosedda.

Frågan om införande av etableringskontroll i större utsträckning än vad nu gäller har, såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående, på senare tid aktualiserats bl. a. genom framställningar till re -

NU 1975:14

geringen från olika arbetstagar- och branschorganisationer. En del i sammanhanget aktuella branscher är föremål för särskilda utredningar. Betydelsefullt är att en interdepartemental arbetsgrupp tillsatts hösten 1974 för att utreda problem rörande kringgående av arbetstagarbegreppet. Grundläggande frågor som avser principen om fri näringsutövning kommer under övervägande inom den hösten 1974 tillsatta utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen.

Utskottet vill betona att det för sysselsättningen och över huvud taget för den ekonomiska utvecklingen är väsentligt att näringslivet fortlöpande får ett tillskott av nya företag. Detta talar mot inskränkningar i den rådande etableringsfriheten. Samtidigt är det angeläget att i möjligaste mån söka undanröja och förebygga sådana missförhållanden inom företag som medför att de människor som är verksamma där inte får avsett skydd etc., att samhället går miste om skatt och avgifter och att även konsumenternas intressen skadas. Mot bakgrund av de förhållanden som motionärerna erinrar om finner utskottet det önskvärt att det kommer till stånd en samlad översyn av de problem som har med etableringsrätten att göra. Resultaten av de olika aktiviteter på området vilka som ovan antytts pågår eller planeras bör på så sätt kunna bli bättre utnyttjade över hela fältet. Självfallet bör emellertid dessa aktiviteter slutföras var och en för sig och få resultera i omedelbara reformer i den mån sådana visar sig önskvärda.

Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Liksom ett par gånger tidigare föreligger samtidigt två motioner vilka till utgångspunkt har den konkurrens som svenska företag utsätts för genom import från låglöneländer. I motionen 1975:916 möter på nytt ett krav som sedan 1967 årligen framförts i riksdagen. Vad motionärerna vill är att licensgivningen i fråga om importen från de nämnda länderna skall tillämpas på sådant sätt att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag inte äventyras. De fordrar en hård begränsning av denna import. I motionen 1975:1673 begärs en snabb utredning om åtgärder i syfte att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga. De önskemål som framförs i denna motion gäller sålunda inte så mycket handelspolitiken som näringspolitiken i stort.

Utskottet kan i år liksom tidigare belysa frågan om begränsning av lågprisimporten med en redogörelse av kommerskollegium för de handelspolitiska åtgärder som Sverige har vidtagit mot sådan import sedan frågan förra året var aktuell i riksdagen. På det hela taget har förhållandena inte ändrats. Vårt lands internationella förpliktelser begränsar möjligheterna till ingripanden mot marknadsstörande import. De möjligheter som finns utnyttjas i inte ringa utsträckning. Lågprisimporten är föremål för ständig uppmärksamhet från regeringens och kommerskollegiets sida. De importbegränsande åtgärderna kompletteras med företags- och branschfrämjande

NU 1975:14

åtgärder och exportfrämjande åtgärder som är avsedda att stärka den svenska industrins konkurrenskraft. Motionen 1975:916 haren väl protektionistisk prägel. Motionärerna har avstått från att redovisa någon närmare granskning av hur de tillgängliga handelspolitiska instrumenten har utnyttjats. Därför framstår motionen inte som ett konstruktivt bidrag till diskussionen om hur vår handelspolitik skall vara utformad. Utskottet avstyrker förslaget att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om skärpt importbegränsning.

De problem som tas upp i motionen 1975:1673 är i stor utsträckning generella för mindre och medelstora företag oavsett deras produktionsinriktning. Motsvarande gäller de förslag till åtgärder som motionärerna lägger fram. Utskottet kommer i det följande att behandla en rad olika uppslag till statliga insatser i syfte att förbättra de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor. En sådan utredning med vidsträckt uppdrag som motionärerna tänker sig vill utskottet inte förorda. Utskottet förutsätter liksom tidigare att statens industriverk och kommerskollegium fortlöpande följer utvecklingen inom de berörda branscherna och tar de initiativ som kan vara erforderliga.

Industriellt utvecklingsarbete

Gemensamt för motionerna 1975:1687, 1975:283 och 1975:1622 är syftet att 11 till stånd en stimulans av den tekniska utvecklingen inom svensk industri. Centrala uppgifter för näringspolitiken sägs vara att stödja utveckling och nyskapande inom industrin och underlätta etableringen av nya företag.

Otvivelaktigt är det för svensk näringspolitik viktiga frågor som motionärerna tar upp. De mindre och medelstora industriföretagens insatser på forsknings- och utvecklingsarbete är låga, vilket kan minska dessa företags konkurrenskraft. Detta framhålls också av chefen för industridepartementet i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 15 s. 135).

Departementschefen betonar att det är viktigt att insatser görs för att stimulera den mindre och medelstora industrins satsningar på industriellt utvecklingsarbete och kollektiv teknisk forskning. Utskottet ansluter sig till denna bedömning och utgår från att departementschefen vid behov föreslår sådana åtgärder som den kan föranleda. Vad nu sagts innebär också att utskottet i allt väsentligt har samma allmänna grundsyn som motionärerna.

Förslag till olika åtgärder för att främja industriell förnyelse och produktutveckling i näringslivet förs fram i motionen 1975:1687. Motionärerna vill att förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra (1UC) skall läggas fram för riksdagen under år 1976 och att en arbetsgrupp av fristående experter skall tillsättas för att utarbeta förslag till en mer innovationsfränijande närings- och forskningspolitik. Det föreslås också att sty -

NU 1975:14

reisen för teknisk utveckling (STU) skall få i uppdrag att lägga fram förslag om utbyggt stöd till innovationsverksamhet, att förutsättningarna för en sammanslutning av organisationer och enskilda inom områdena teknik, näringsliv och forskning med uppgift att sprida information om den tekniska forskningen och utvecklingen skall utredas och att kurser i kreativitetsträning på försök skall anordnas av SIFU-enheten inom statens industriverk.

Den hittillsvarande verksamheten vid industriellt utvecklingscentrum (1UC) i Skellefteå är för närvarande föremål för analys och utvärdering inom industriverket. Resultatet av denna utvärdering bör enligt utskottets mening avvaktas innan frågan om inrättande av nya utvecklingscentra kan aktualiseras. Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra en framställning till regeringen i denna fråga.

I anslutning till förslaget om kurser i kreativitetsträning vill utskottet framhålla att av den anslagsframställning som STU ingivit för budgetåret 1975/76 framgår att inom programmet rådgivnings- och förmedlingsverksamhet under budgetåret 1974/75 har anslagits 310 000 kr. för analyser av kreativitetens och innovationernas roll i forskning och utveckling samt gruppövningar i anslutning därtill. Motionärernas önskemål torde därför vara tillgodosett.

Vad avser förslaget om att STU skall få i uppdrag att lägga fram förslag om utbyggt stöd till innovationsverksamhet vill utskottet erinra om att STU:s resurser för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet under innevarande budgetår väsentligt ökats. STU:s bedömning att en fortsatt uppbyggnad av resurserna är motiverad har departementschefen anslutit sig till. Med hänvisning härtill och till att STU:s organisation och verksamhetsformer för närvarande utreds avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

Förslagen om tillsättande av en arbetsgrupp av fristående experter och om en utredning av förutsättningarna för ett informationsorgan för teknisk forskning och utveckling berör frågor som tillhör STU:s huvuduppgifter. Problemen behandlas för närvarande i ett flertal utredningar. STU undersöker i samarbete med företagareföreningarna och de kollektiva forskningsinstituten möjligheterna att förbättra servicen beträffande teknisk forskning och utveckling till de mindre företagen och enskilda uppfinnare. Den översyn som forskningsrådsutredningen (U 1972:02) gör av forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets område omfattar även dessa forskningsråds befogenheter och ställning i relation till andra forskningsråd samt myndigheter och organ som har att planera, stödja eller bedriva forskning.

STU-utredningen (I 1974:3)skall bl. a. göra en bedömning av STU:s verksamhet i större näringspolitiskt sammanhang och se över STU:s stödformer. Utredningen skall även överväga på vilket sätt STU:s uppgift att främja industrins innovationsverksamhet och tekniska kvalitet kan effektiviseras och samordnas med andra myndigheters och organisationers verksamheter inom samma område både på central och på regional nivå. Mot denna bak 6

Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

grund anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna önskar.

Förslag till olika åtgärder för att öka innovationsverksamheten i näringslivet förs fram i motionen 1975:283. Yrkanden som helt överensstämmer med de nu föreliggande har avstyrkts av utskottet vid 1973 och 1974 års riksdagar. Utskottet anser alltjämt att det inte finns anledning för riksdagen att göra de framställningar till regeringen som föreslås av motionären. Utskottet avstyrker alltså motionen.

1 motionen 1975:1622 föreslås utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten i syfte att åstadkomma större produktion och ökad sysselsättning inom näringslivet. Motionärerna lägger fram förslag till åtgärder som de anser böra övervägas.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om att under de senaste åren ett flertal myndigheter inrättats vilkas uppgifter i huvudsak täcker de önskemål som förs fram i motionen. Utskottet vill särskilt nämna statens industriverk som skall svara för kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet, STU som har att ta initiativ till och stödja teknisk forskning och utvecklingsarbete, statens utvecklingsfond som genom långivning skall stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system samt Nordisk fond för teknologi och industriell utveckling som skall främja tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete med industriell inriktning och av gemensamt intresse för två eller flera nordiska länder. Utskottet finnér - liksom vid sin behandling föregående år av likartade motionsyrkanden - att olika åtgärder vidtagits för att öka det statliga stödet till utvecklingsverksamheten inom industrin och anser följaktligen inte någon utredning av det slag som motionärerna föreslår vara motiverad.

Redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet

Genom motionen 1975:1651 fullföljs ett initiativ som tagit sig uttryck i motioner åren 1973 och 1974. Vad som då begärdes var en utredning om nuläge och aktuella tendenser i fråga om nyetablering av företag och inverkan härav på företagens utveckling och på sysselsättningen. Med anledning av att näringsutskottet vid dessa tillfällen hänvisat bl. a. till den utredningsverksamhet som äger rum genom statens industriverks försorg har motionärerna nu ändrat sitt yrkande till att avse en redovisning från industriverket i det angivna ämnet.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående (s. 45 och 50) ingår i industriverkets utredningsprogram bl. a. ett större projekt rörande företagsbildningen inom industrin. Detta projekt synes i det väsentliga svara mot det önskemål om en undersökning på området som motionärerna givit uttryck åt. Av den information som lämnats från industriverkets sida i saken framgår att det är förenat med betydande svårigheter att få fram

NU 1975:14

ett användbart material rörande etableringsutvecklingen. Utskottet, som ånyo vill understryka att det här rör sig om en väsentlig fråga, förutsätter att industriverkets utredningsplaner kommer att fullföljas och att undersökningsresultaten som eljest kommer att publiceras. Liksom förra året vill utskottet vidare erinra om att hithörande frågor är aktuella också i andra utredningssammanhang. Det ekonomiska långtidsutredningsarbetet och sysselsättningsutredningen bör särskilt nämnas. Någon framställning till regeringen enligt motionärernas hemställan finner utskottet inte motiverad.

Ett närbesläktat yrkande finns i motionen 1975:919, där olika frågor rörande koncentrationsutvecklingen inom näringslivet tas upp. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära en kartläggning av den pågående strukturomvandlingen i näringslivet. Utskottet hänvisar till vad nyss sagts om bl. a. industriverkets utredningsverksamhet. Framför allt vill utskottet påminna om den omfattande beskrivning av industribranschernas struktur och utveckling som förra året publicerades som en delrapport (SOU 1974:11) från industristrukturutredningen inom industridepartementet. Som framgår av vad chefen för industridepartementet meddelar i budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 15 s. 30) fortsätter det arbete som påbörjats genom denna utredning nu inom industriverket. Målet är därvid att på längre sikt en mer sammanhållen analysmodell för den industriella utvecklingen i dess olika dimensioner skall åstadkommas. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Utredningar rörande mindre och medelstora foretag

I en rad motioner framförs önskemål om utredningar rörande de mindre och medelstora företagens existensvillkor. Syftet är i regel att dessa utredningar skall utmynna i förslag till åtgärder som i ett eller flera avseenden kan skapa gynnsammare förhållanden för denna företagskategori, vars särskilda värden motionärerna starkt betonar.

Smådriftsfördelarna underskattas ofta, hävdas det i motionen 1975:1641. Motionärerna vill att det skall göras en sammanställning och utvärdering av olika vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar inom olika branscher. Denna skall sedan läggas till grund för näringspolitiken. I motionen 1975:1637 ses de två huvudgrupperna av företag - mindre och medelstora företag respektive storföretag - främst som objekt för samhällets näringspolitik och ekonomiska politik. Effekterna av denna politik på företag inom de båda huvudgrupperna bör jämföras, menar motionärerna och begär en utredning som skall tillhandahålla en sådan jämförelse.

Den forskning och utredningsverksamhet som ägnas ekonomiska och andra förhållanden inom näringslivet är i inte ringa utsträckning inriktad på de mindre och medelstora företagen. Detta klargörs bl. a. genom den inventering av forskningen och debatten rörande dessa företag som förra

NU 1975:14

året publicerades av statens industriverk. Ett särskilt kapitel ägnas där åt storleksbetingade förhållanden, såsom produktionsmässiga skaleffekter och skillnader i fråga om kreditförsörjning och företagsdemokratiska relationer. Industriverkets egen utredningsverksamhet har i hög grad en sådan inriktning som nyss angivits. Synpunkter och önskemål på området tillförs verket bl. a. genom det råd för mindre och medelstora företag som är knutet till verket.

Utskottet förutsätter att de problem som tas upp i motionen 1975:1641 kommer att även fortsättningsvis belysas bl. a. genom industriverkets försorg. Motionärernas yrkande på en särskild framställning till regeringen avstyrks. De värderingar som präglar motionen - bl. a. en starkt kritisk inställning till vissa drag i regeringens näringspolitik - avstår utskottet från att diskutera i detta sammanhang.

Även vad beträffar det nämnda yrkandet i motionen 1975:1637 räknar utskottet med att utredningsverksamheten på området successivt avsätter resultat som i väsentliga avseenden tillgodoser motionärernas önskemål. Utskottet vill betona att den politik vars effekter motionärerna vill ha belysta spänner över ett brett register från helt generella till starkt selektiva åtgärder. En övergripande utredning på detta stora område finner utskottet inte skäl att förorda. Som ett exempel på specialundersökningar av en typ som kan vara av intresse från motionärernas utgångspunkt kan nämnas den studie av utnyttjande och effekter av det särskilda investeringsavdraget 1971-1973 som förra året lades fram av riksrevisionsverket.

1 den nu behandlade motionen kommer samma slags kritik till uttryck som i motionen 1975:1641. Det hävdas att det från samhällets sida förekommer en diskriminering av de mindre och medelstora företagen i förhållande till de större. I detta sammanhang tillskriver motionärerna statens industriverk vissa slutsatser i rapporten (S1ND 1974:2) Mindre och medelstor industri i förvandling, vilka det i rapporten klart anges att dess författare själv står för. Ett andra yrkande i motionen går ut på att riksdagen skall hos regeringen begära utredning och förslag om ”sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik”; syftet skall i första hand vara att "den nuvarande diskrimineringen” skall avskaffas.

Utskottet, som vid två tidigare tillfällen har tagit avstånd från motionärernas påstående om en diskriminering av de mindre och medelstora företagen, anser alltjämt att detta påstående är obestyrkt. Att det skulle ha stöd i de åberopade personliga kommentarerna i den nämnda rapporten från industriverket kan utskottet inte finna. Vad författaren där närmast pläderar för är en ökad differentiering av de statliga ingrepp som är speciellt inriktade på småföretagssektorn, detta därför att skillnaderna mellan enheter inom denna sektor enligt hans uppfattning är minst lika stora som skillnaderna mellan grupperna ”små” och ”stora” företag. En allmän princip för näringspolitiken bör enligt utskottets mening vara att den - även när det

NU 1975:14

gäller de selektiva inslagen - skall utformas så att företag tillhörande en storleksgrupp inte gynnas på bekostnad av foretag som tillhör en annan. Att en utredning skulle få direktiv att föreslå åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i förhållande till övriga företag - låt vara ”i första hand” för avskaffande av en påstådd diskriminering - finnér utskottet nu som förut uteslutet.

En utredning med uppdrag att föreslå olika åtgärder för att stimulera småföretagen begärs i motionen 1975:1642. Motionären tänker bl. a. på "bygdeföretagen” utanför de större tätorterna, vilka hon förra året ägnade en motion besläktad med den nu föreliggande. De åtgärder som skisseras är av växlande art. Särskilt uppmärksammas småföretagens kapitalförsörjning och marknadsföringsaktiviteter. Situationen för småföretag i Norrland anses böra speciellt beaktas.

Utskottet anser det inte motiverat med en särskild utredning i det angivna syftet. Det får anses i första hand ankomma på det till statens industriverk knutna rådet för mindre och medelstora företag att överväga behovet av sådana stimulansåtgärder som motionären avser och ta initiativ som kan befinnas erforderliga.

Även i motionen 1975:1657 framförs önskemål om en utredning som skulle föreslå åtgärder av olika slag med inriktning på mindre och medelstora företag. Målet skulle i detta fall vara att öka nyföretagandet. Viktiga komponenter i en politik för en god företagsmiljö - erforderlig för att etablering av nya företag skall uppmuntras - hör enligt motionärerna hemma på bl. a. arbetsmarknadspolitikens, utbildningspolitikens, trafikpolitikens och konsumentpolitikens områden.

Nyetableringsutvecklingen är, såsom framgår av den redogörelse utskottet lämnat i det föregående (s. 45), ämne för ett större utredningsprojekt inom statens industriverk. När detta projekt har genomförts kan underlag finnas för överväganden om åtgärder i det syfte som motionärerna anger. Inte heller då torde dock tillsättande av en särskild utredning med så mångskiftande uppgifter som de motionärerna skisserar böra komma i fråga. Det bör enligt utskottets mening i första hand ankomma på rådet för mindre och medelstora företag och andra redan befintliga organ, såsom utredningar med mera specifika uppgifter, att i det läget pröva om nya samhälleliga åtgärder är motiverade. Motionen 1975:1657 avstyrks sålunda av utskottet.

Många mindre och medelstora företag fungerar som underleverantörer.

1 motionen 1975:922 framhävs underleverantörssystemets värde, bl. a. från lokaliseringssynpunkt. Motionärerna anser att samhället borde söka bidra till att skapa ökade möjligheter att tillämpa underleverantörssystemet. Då måste emellertid också dess nackdelar klarläggas, menar de och föreslår en utredning om underleverantörernas ställning och sociala trygghet.

Utredningsarbete rörande underleverantörsfrågor pågår, enligt vad utskottet erfarit, på flera håll. Statens industriverk genomför en undersökning vars syfte anges vara att analysera de problem som försvårar etablerade

NU 1975:14

underleverantörssystems funktion. Frågan om hur affärsförbindelser mellan underleverantör och beställare skall kunna ordnas på ett för båda parter tillfredsställande sätt har behandlats av en kommitté inom Sveriges mekanförbund. En handbok är under utgivning som resultat av detta arbete, i vilket även industriverket har varit representerat. Styrelsen för teknisk utveckling och Sveriges industriförbund har också tagit upp ämnet med sikte på att intressera storföretagen för att i ökad utsträckning utnyttja underleverantörer.

Motionärernas önskemål kan enligt utskottets uppfattning bedömas vara i huvudsak tillgodosett genom de aktiviteter som här nämnts. Närmast bör nu den undersökningsrapport som utarbetas inom industriverket samt den aviserade handboken från Mekanförbundet avvaktas. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1975:922.

Åtgärder för att stimulera utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner förespråkas i motionen 1975:1640. Motionärerna önskar att en särskild utredning skall få till uppgift att utarbeta förslag till sådana åtgärder och betonar att de mindre och medelstora företagens problem särskilt bör beaktas i sammanhanget.

Utskottet underströk förra året (NU 1974:36 s. 28) att marknadsföringsfunktionerna är synnerligen väsentliga för de mindre och medelstora företagen och bör uppmärksammas mer än hittills. Såsom då framhölls kan företagen få bistånd på detta område från företagareföreningarna. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att en fortsatt utbildning av företagareföreningarnas personal kan öka föreningarnas möjligheter att göra en effektiv insats på detta område. Samordning på marknadsföringsområdet mellan olika företag kan underlättas av det stöd till omställningsfrämjande åtgärder inom vissa branscher som administreras av statens industriverk (prop. 1975:1 bil. 15 s. 71). För marknadsföringsåtgärder avseende exportmarknader skapas ökade förutsättningar genom den verksamhet som Sveriges exportråd och handelssekreterarna bedriver och genom det statliga stödet till exportfrämjande åtgärder, vilket är avsett främst för bransch- eller temabundna aktiviteter (prop. 1975:1 bil. 12 s. 31; NU 1975:9). På utbildningsområdet kan noteras den verksamhet med inriktning på exportkunskap som bedrivs av utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio och televison inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén). Till frågan om finansiering av marknadsföringsinsatser återkommer utskottet i det följande. Sammanfattningsvis finner utskottet inte behov föreligga av en sådan utredning rörande företagens marknadsföringsfunktioner som föreslås i motionen 1975:1640.

1 motionen 1975:919, som delvis har behandlats i det föregående, yrkas vidare att riksdagen skall hos regeringen begära förslag till åtgärder i syfte att motverka koncentrationen i näringslivet och åtgärder i syfte att underlätta för personer i familjeföretagskretsen, för anställda och över huvud taget för unga människor med företagarintresse att överta, etablera och driva fö -

NU 1975:14

retag. Delvis samma motionärer föreslår i motionen 1975:1661 att riksdagen skall anmoda regeringen att efter utredning lägga fram förslag rörande de mindre och medelstora företagens utveckling. Särskilt bör därvid, säger motionärerna, beaktas (1) de mindre och medelstora företagens betydelse för utveckling av ett mer decentraliserat samhälle, (2) åtgärder för underlättande av nyetablering och drift av nystartade företag, (3) åtgärder för ökad tillgång till riskkapital dels från allmänna pensionsfonden, dels genom nya former av aktier, andelar eller obligationer, (4) åtgärder för stöd till produktutveckling och marknadsföring,(5) förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare och anställda inom företagen samt (6) breddning av företagareföreningarnas verksamhet till att omfatta företag som arbetar inom industriservicesektorn.

I vad gäller de båda första av dessa punkter sammanfaller önskemålen i denna motion uppenbarligen i hög grad med dem som framförs i den här behandlade delen av motionen 1975:919.

Frågorna om koncentrationen inom näringslivet och om förutsättningarna för de mindre och medelstora företagens utveckling är näringspolitiska grundfrågor, åt vilka statsmakterna i åtskilliga olika sammanhang ägnar stor uppmärksamhet. Chefen för industridepartementet lämnar i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 15 s. 24 f.) en översikt över industrins utveckling som belyser detta. Koncentrationsutvecklingen har samband med bl. a. den ökade internationaliseringen inom näringslivet. Denna har, framhålls i industriministerns översikt, medfört betydande fördelar förden svenska ekonomin men samtidigt skapat delvis nya problem. Bland åtgärder och utredningar som har betydelse på detta område nämns i översikten de ändringar i valutalagstiftningen som vidtogs förra året, utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag och den arbetsgrupp som sedan 1973 sysslar med att följa frågor rörande multinationella företag. När det gäller den industripolitiska planeringen, särskilt den som avser olika branscher, betonas värdet av löpande samråd mellan berörda samhällsorgan och intressenterna inom näringslivet - företagen och de anställda -, en samrådsverksamhet som dock, framhålls det, inte kan bli föremål för ett slutgiltigt omdöme förrän den har prövats under ytterligare några år. Vikten av ett gott informationsunderlag för industripolitiska beslut understryks också. Härvidlag erinras om industristrukturutredningen och den fortsättning av dess arbete som statens industriverk svarar för.

Såvitt gäller frågan om åtgärder för att motverka koncentrationsutvecklingen inom näringslivet har utskottet i det väsentliga tagit ställning vid sin behandling i det föregående (s. 76 f.) av motionen 1975:1635; därvid har utskottet också berört konkurrensbegränsningslagen - som nu är föremål för översyn - och promemorieförslaget till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall. Med hänvisning till vad som anförts i det sammanhanget och till vad nyss sagts om samrådsverksamhet, utredningsaktiviteter m. m. avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1975:919 att regeringen skall anmodas lägga fram förslag i syfte att koncentrationen inom näringslivet skall mot -

NU 1975:14

verkas. Det återstående yrkandet i denna motion, vilket gäller åtgärder för att underlätta för presumtiva företagare att överta eller etablera företag, har ungefär samma innebörd som yrkandet i motionen 1975:1657, vilken har behandlats ovan (s. 85). Med erinran om ställningstagandet till det yrkandet avstyrker utskottet motionen 1975:919 i sistnämnda del.

I anslutning till den första punkten i yrkandet i motionen 1975:1661 vill utskottet allmänt erinra om de olika insatser som görs från samhällets sida till förmån för de mindre och medelstora företagen. Dessa insatser har delvis berörts i det föregående; i andra delar tas de upp vid behandlingen i det följande av motioner som gäller företagareföreningarnas verksamhet eller de mindre och medelstora företagens kapital- och kreditförsörjning i övrigt. Vad som nämns i de återstående punkterna i motionen 1975:1661 tas också upp i andra sammanhang. Frågan om hur nyetablering av företag skall kunna befrämjas har nyss berörts. Här kan tilläggas att åtgärder för att underlätta generationsväxlingen inom familjeföretag övervägs inom företagsskatteberedningen. Till kapitalförsörjningens problem återkommer utskottet i det följande. Frågor om åtgärder till stöd för produktutveckling och marknadsföring behandlas flerstädes i detta betänkande. I vad gäller utbildningsmöjligheter för företagare och anställda i företagen hänvisar utskottet till vad som anförs beträffande kursverksamheten vid statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU-enheten) i dels budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 15 s. 57), dels näringsutskottets betänkande över denna i angiven del (NU 1975:15). Till frågan om företag inom industriservicesektorn som objekt för företagareföreningarnas verksamhet återkommer utskottet likaledes i det följande. Sammanfattningsvis finnér utskottet inte skäl att tillstyrka en sådan hänvändelse till regeringen som föreslås i motionen 1975:1661.

Det sistnämnda förslaget i motionen 1975:1661 har en motsvarighet i motionen 1975:1600. I dess här aktuella del begärs att statens industriverk i ökad utsträckning skall uppmärksamma arbetsvillkoren för de mindre serviceföretagen och att företagareföreningarnas tåne-och rådgivningsverksamhet skall omfatta även dessa företag. Till den senast nämnda frågan återkommer utskottet, som nyss sagts, i det följande. Att industriverket betraktar serviceföretagens förhållanden som ett viktigt ämne och är inställt på att ägna dem skälig uppmärksamhet anser sig utskottet kunna utgå från. Någon framställning till regeringen i det ämnet finner utskottet därför inte vara erforderlig. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1975:1600, såvitt här är i fråga.

Utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna

Flera motioner innehåller förslag om ändrade regler för den garanti- och långivning som företagareföreningarna administrerar. Syftet skulle vara att täcka kreditbehov som inte kan tillgodoses enligt nuvarande bestämmelser eller att göra kreditvillkoren gynnsammare i olika avseenden.

NU 1975:14

89 När det gäller dessa motionsyrkanden vill utskottet först rikta uppmärksamheten på den framställning - refererad ovan på s. 56 - som statens industriverk har ingivit till regeringen med förslag till ändringar i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550). Utskottet vill också erinra om vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet anför i budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 13 s. 142, 150) om pågående överväganden inom regeringens kansli rörande företagareföreningarnas verksamhet. En arbetsgrupp har tillsatts för att bl. a. behandla frågan om företagareföreningarnas arbetsuppgifter inom regionalpolitiken och samordningen av dessa uppgifter mellan företagareförening, länsarbetsnämnd och länsstyrelse. Som ett led i detta arbete har industriverket påbörjat en genomgång av företagareföreningarnas verksamhet. I propositionen berörs i detta sammanhang också organisationen av uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag som har fått statligt stöd.

För att företagareföreningarna skall få möjlighet att finansiellt hjälpa enskilda innovatörer och mindre företag att få produktidéer överförda till ett stadium där deras funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas föreslås i motionen 1975:1687 - liksom i motsvarande motioner de två föregående åren - att en ny form av kreditstöd skall införas. Den skall innefatta särskilda produktutvecklingslån med de nuvarande lånen ur hantverks- och industrilånefonden som förebild. Vidare skall statsgaranti kunna lämnas för lån till produktutvecklingsändamål. För de direkta lånen föreslås en summa av 10 milj. kr. och för lånegarantierna en ram av 25 milj. kr.

De tidigare förslagen om ett kreditstöd av detta slag har utskottet avstyrkt med uttalande att det inte tycktes finnas skäl att förorda ytterligare en stödform vid sidan av de redan befintliga. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionen 1975:1687 i här aktuell del.

I motionen 1975:925 föreslås att varje företagareförening skall få en särskild mindre lånefond i storleksordningen 400 000 kr. att användas för förskottering av lån samt för kortfristiga lån i övrigt, exempelvis för råvaruinköp eller som tillfällig likviditetsförstärkning i allmänhet.

Utskottet avstyrker detta förslag. Att utöka den nuvarande organisationen med ytterligare en lånefond i varje län synes inte lämpligt. De angivna ändamålen är f. ö. sådana som närmast synes böra tillgodoses genom bankkrediter.

En utredning av möjligheterna att förbättra villkoren förde lån som ställs till förfogande genom företagareföreningarna föreslås i motionen 1975:928. Motionären för fram tanken på en längre amorteringsfri period, på räntefrihet under en första del av lånens löptid och på införande av ett system med annuitetslån.

Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa förslag, vilka delvis synes innebära att ett hittills inte avsett subventionsmoment förs in i det kreditstöd som handhas av företagareföreningarna. Ingenting hindrar emellertid att uppslag av denna art prövas vid den översyn av lånevillkoren som har

NU 1975:14

initierats genom ovannämnda framställning från industriverket. Utskottet vill också påminna om att utskottet förra året (NU 1974:36 s. 26) betecknade det som naturligt att reglerna för det statliga kreditstödet blir föremål för en fortlöpande översyn.

I motionerna 1975:1652 och 1975:1674 berörs de krav på säkerhet som tillämpas vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag. Motionärerna vänder sig mot att för lån till ett företag kan utom inteckningar etc. krävas borgen av företagaren och eventuellt också medlem av dennes familj.

Av förarbetena till riksdagens beslut år 1960 om den nuvarande organisationen av det statliga kreditstödet till småindustri etc. framgår - såsom närmare har redovisats i det föregående (s. 56 f.) - att det i stort sett har lämnats öppet i vilken utsträckning borgen skall krävas av huvuddelägaren i sådana fall då lånesökanden är ett aktiebolag. Det kan, uttalades det emellertid i det utredningsbetänkande som behandlade ämnet, vara lämpligt med borgen i de fall då innehavare av större aktieposter är aktivt verksamma inom det lånesökande företaget. Kommerskollegium anförde i sitt remissyttrande över det ifrågavarande utredningsbetänkandet att säkerhet för garantilån enligt kollegiets åsikt företrädesvis skulle krävas i lånesökandens realtillgångaroch därjämte i regel i form av borgen av ägaren till lånesökande företag. Fråga om annan borgen borde enligt kollegiet bli beroende på en bedömning i det särskilda fallet under hänsynstagande till ifrågakommen borgensmans ställning i förhållande till lånesökanden eller det lånesökande företaget. Då det lånesökande företaget är ett aktiebolag torde borgen, om sådan erfordras, i allmänhet inte böra krävas av annan än huvudintressent i företaget, sade kollegiet.

Utskottet är inte berett att uttala sig för en ändring av praxis hos de långivande organ som begär borgen i fall av här antydd art. Erfarenheten torde visa att en företagares beredvillighet att prestera borgen ofta för kreditgivaren utgör ett betydelsefullt positivt kriterium vid riskbedömningen i ett låneärende. Avsikten då det när företagaren är gift krävs borgen av båda makarna torde vara att förhindra att företagaren kan undandra sig sitt avsedda personliga ansvar genom att föra över sin egendom på den andra maken.

1 några motioner förordas att reglerna för företagareföreningarnas garantioch långivning skall ändras så att ytterligare kreditändamål kan tillgodoses. I samband med uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag som fått kreditstöd genom företagareförening visar det sig ofta, sägs det i motionen 1975:923, att företaget är i behov av medverkan av utomstående expertis. För genomförande av detta slags konsultinsatser borde enligt motionärernas mening företagareföreningarna kunna lämna villkorliga lån. I motionen 1975:288 föreslås att föreningarna skall få möjlighet dels att medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring och andra "immateriella investeringar”, dels att förmedla riskvilligt kapital till mindre

NU 1975:14

och medelstora foretag. Med hänvisning till de svårigheter som många mindre företag vilka drivs i aktiebolagsform har att under den fastställda övergångstiden fram till år 1979 höja sitt aktiekapital till den nya lägsta gränsen 50 000 kr. (mot förut 5 000 kr.) föreslås i motionen 1975:929 att företagareföreningarna temporärt skall få möjlighet att tillhandahålla lån förökning av aktiekapital till erforderligt minimibelopp.

Utskottet vill i anslutning till motionen 1975:923 först påpeka att mindre och medelstora företags behov av förebyggande stöd- och utvecklingsinsatser rent allmänt i många fall torde kunna tillgodoses inom ramen för företagareföreningarnas administrativa resurser. Industriverket har i sin framställning om ändringar i kreditstödskungörelsen föreslagit att den paragraf som behandlar ändamålen med stödet skall få en mera generell utformning, så att kreditgivningen inte i samma utsträckning som nu innebär att medel specialdestineras till vissa användningsområden. Utskottet är inte berett att ta ställning för en ändring enligt förslaget i motionen 1975:923 utan avstyrker denna motion.

Vid en allsidig prövning av industriverkets förslag till ändring i bestämmelsen om för vilka ändamål kreditstöd får lämnas torde även de synpunkter som framförs i här aktuella delar av motionen 1975:288 komma under övervägande. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionärernas yrkande på en framställning till regeringen om översyn av reglerna för lån från företagareföreningarna.

Statsmakternas beslut om en höjning av minimibeloppet för aktiekapitalet i ett aktiebolag till 50 000 kr. innefattar en relativt lång övergångstid - t. o. m. år 1978 - innan äldre bolag behöver uppfylla det nya villkoret. Motionsyrkanden om särskilda åtgärder för att underlätta höjning av aktiekapital avslogs, såsom redovisats i det föregående (s. 59), när frågan om aktiekapitalets storlek behandlades år 1973. Att ett aktiebolag självt upptar lån för höjning av bolagets aktiekapital är inte förenligt med aktiebolagslagens bestämmelser. Önskemålet i motionen 1975:929 skulle således kunna tillgodoses endast genom införande av någon form av personliga lån till aktieägare, något som inger betänkligheter. Med hänvisning till lagutskottets uttalande år 1973 rörande höjning av aktiekapital och till vad här sagts avstyrker näringsutskottet motionen 1975:929.

Ytterligare föreslås i motionen 1975:288 en översyn av gällande bestämmelser som skall resultera i att företagareföreningarna får möjlighet att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag. Ett yrkande av ungefär samma innebörd - att företagareföreningarnas allmänna verksamhet och deras låneverksamhet skall kunna komma serviceföretagen till godo - framförs i motionen 1975:1654. Förslag om en ändring i kreditstödskungörelsen, innebärande att stöd till vissa serviceföretag möjliggörs, har lagts fram av industriverket i dess nämnda framställning. Något initiativ från riksdagens sida synes alltså inte motiverat. Utskottet avstyrker sålunda de båda senast angivna motionsyrkandena.

NU 1975:14

92 Vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstoraföretags kapital- och kreditförsörjning I

det föregående avsnittet har behandlats en rad förslag som i huvudsak avser det kreditstöd till mindre och medelstora företag som administreras av företagareföreningarna. Därutöver föreligger ett antal motionsyrkanden rörande dessa företags kapital- och kreditförsörjning vilka antingen är av mera allmän natur eller avser speciella åtgärder som till stor del ligger utanför företagareföreningarnas verksamhetsfält.

En framställning till regeringen om förbättrad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag begärs i motionen 1975:288. Motionsyrkanden av likartad innebörd har de två senaste åren enhälligt avstyrkts av näringsutskottet och därpå avslagits av riksdagen. Detta innebär dock inte att de har ogillats i sak. Förra året erinrade utskottet om att företagareföreningarna fått förstärkt ställning som regionala basorgan åt statens industriverk och underströk att det är en viktig uppgift för industriverket att försöka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka verket och företagareföreningarna är engagerade. I det sammanhanget anfördes - något som har berörts ovan - att det med hänsyn till att uppsättningen av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda stödåtgärder inte sällan förändras syntes naturligt att övervägandena om kreditstödets administration kombineras med en fortlöpande översyn av reglerna för kreditstödet.

Med sitt här återgivna uttalande har utskottet naturligtvis inte åsyftat att samordningssträvandena skulle begränsas snävt, med bortseende från institutioner som inte har nära relationer till industriverket. Utskottet har ansett och anser alltjämt att industriverket med sin överblick över de mindre och medelstora företagens förhållanden är väl lämpat för de samordnande insatser som är önskvärda i fråga om utformningen av de kreditstödjande organens fortsatta verksamhet. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1975:288 i här aktuell del.

Olika sätt att förbättra kreditmöjligheterna för mindre och medelstora företag berörs i motionen 1975:295. Motionären vill att riksdagen skall begära åtgärder och förslag i det angivna syftet av regeringen.

Praxis att personlig borgen av företagsledaren krävs vid kreditgivning till företag kritiseras i motionen. Härvidlag hänvisas till vad utskottet ovan anfört i detta ämne. Med sitt förslag att kommunal borgen till företag skall övertas av staten torde väl motionären inte så mycket avse att påkalla ett förbud mot sådan kommunal borgen som nu kan förekomma utan fastmer att - på ett ospecificerat sätt - plädera för en utvidgning av nuvarande möjligheter till statlig kreditgaranti. Utskottet finner inte något initiativ av riksdagen på denna punkt vara motiverat. Med anledning av önskemålet om viss kreditgivning av Sveriges investeringsbank till mindre och medelstora företag vill utskottet erinra om vad som i utskottets betänkande

NU 1975:14

1975:12 redovisats om nya åtaganden av Investeringsbanken till förmån för denna företagskategori. Ett annat önskemål gäller vidgad rätt för affärsbankerna att bevilja s. k. blancokrediter, dvs. lån utan formell säkerhet. Utskottet vill framhålla att bankernas möjligheter att lämna lån av detta slag inte har utnyttjats i full utsträckning, något som kan tyda på att en ändring av avsedd art i banklagstiftningen inte är tillräcklig för att tillföra de mindre och medelstora företagen en ökad volym av blancokrediter. Regeringen har nu i propositionen 1975:73 föreslagit en höjning av den generella blancokreditramen från 3 till 5 % av banks eget kapital och inlåning. Vid bifall till propositionen får motionärens önskemål i detta avseende anses ha blivit tillgodosett. Vad slutligen beträffar frågan om förmånligare amorteringstider och räntevillkor hänvisas till vad utskottet ovan (s. 89 f.) sagt härom när det gällde kreditgivningen via företagareföreningarna. Sammanfattningsvis finner utskottet inte anledning att föreslå en sådan framställning till regeringen som motionären påyrkar.

Ett ofta framfört önskemål beträffande de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning är att medel ur allmänna pensionsfonden skall ställas till dessa företags förfogande i ökad utsträckning. 1 det sammanhanget brukar - också av utskottet - de s. k. mellanhandsinstitutens roll som förmedlare av fondens resurser betonas. I motionen 1975:1603 hemställs nu att riksdagen av regeringen skall begära förslag som skall syfta till vidgade möjligheter för mellanhandsinstituten att förmedla krediter till näringslivet.

Som utskottet åtskilliga gånger erinrat om har 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för att kanalisera medel ur allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest och därvid bl. a. överväga om en utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motionen 1975:1603.

Upplåning utomlands har blivit ett uppmärksammat inslag i såväl näringslivets som andra låntagargruppers kreditförsörjning. Möjligheterna för mindre och medelstora företag att få del av de kreditresurser som blir tillgängliga på detta sätt behandlas i två motioner. I motionen 1975:288 föreslås att regeringen skall föranstalta om att ett utlandslån tas upp (dratt tillgodose kreditbehoven hos mindre och medelstora företag. Motionärerna utgår från det förhållandet att företag av denna kategori inte kan tänkas genomföra upplåning utomlands utan statens eller kreditinstituts medverkan. Med utgångspunkt i ett interpellationssvar i ämnet av chefen för finansdepartementet berörs samma fråga i motionen 1975:395. Här begärs en skyndsam utredning om en statlig garantigivning i samband med mindre och medelstora företags upplåning utomlands.

Såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående (s. 63) har uttalanden om de mindre och medelstora företagens möjligheter till upplåning utanför Sverige gjorts dels i den nyss omnämnda interpellation -

NU 1975:14

debaiten, dels i årets finansplan och finansutskottets betänkande med anledning därav. Frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall få tillgång till de utländska lånemarknaderna får närmare övervägas, sades det i finansplanen, och finansutskottet uttalade också att så borde ske. Näringsutskottet förutsätter att regeringen och berörda organ på kreditmarknaden gör sådana överväganden som ställts i utsikt och att de försöker finna metoder att tillgodose de mindre och medelstora företagens intressen på området. Samtidigt vill utskottet understryka att - som finansministern och finansutskottet framhållit - staten, kommunerna och de större företagen genom sin upplåning utomlands skapar utrymme för de mindre och medelstora företagen på den svenska kreditmarknaden. Om blott kreditmarknaden totalt kan tillfredsställa dessa företags behov spelar det uppenbarligen mindre roll från vilka källor krediterna till just denna företagskategori ytterst härrör. Framställningar till regeringen av den innebörd som anges i de här berörda motionsyrkandena finnér utskottet icke anledning att föreslå.

I motionerna 1975:903 och 1975:1636 framförs tanken på nya regionala utvecklingsorgan med vittgående funktioner. Enligt den förra motionen skulle företagareföreningarnas utlåningsverksamhet bilda stommen i utvecklingsfonder som skulle samarbeta med bankerna i regionen och som på basis av medel från statsbudgeten och från allmänna pensionsfonden skulle kunna engagera sig i relativt riskfyllda projekt. Enligt den senare motionen skulle utvecklingsbanker i ett mindre antal stora regioner bedriva en motsvarande verksamhet i samarbete med företagareföreningarna.

Som utskottet ovan framhållit (s. 89) pågår inom regeringens kansli överväganden om företagareföreningarnas arbetsuppgifter inom regionalpolitiken och om samordningen mellan företagareföreningarnas, länsstyrelsernas och länsarbetsnämndernas insatser på det området. Förslagen i de båda nyss refererade motionerna har nära samband med de frågor som aktualiseras vid dessa överväganden. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionsyrkandena om utredning rörande regionala utvecklings- och finansieringsorgan.

En utredning om inrättande av en fond för främjande av det gotländska näringslivet föreslås i motionen 1975:626. Denna fond skulle ha Norrlandsfonden som förebild och baseras på avgifter för utvinning av råvaror -1, ex. kalksten och olja - på Gotland.

Utskottet har förståelse för motionärernas önskan att ge anvisning av resurser varigenom det gotländska näringslivet skulle kunna få ytterligare stöd och stimulans. Det uppslag som de framför anser sig utskottet dock inte kunna tillstyrka. Norrlandsfonden (se därom NU 1975:13 s. 6 f.) har en speciell bakgrund och synes inte böra tjäna som mönster för en ny inrättning i en region som i hög grad skiljer sig från Norrland i vad gäller naturresurser och näringslivsstruktur. Frågan om åtgärder för en fortsatt industriell utveckling på Gotland är aktuell bl. a. i samband med det pågående länsplaneringsarbetet. Utskottet vill också erinra om att Gotland

NU 1975:14

i regionalpolitisk! hänseende tillhör det allmänna stödområdet och att - enligt riksdagsbeslut år 1974 - särskilt sysselsättningsstöd kan utgå till foretag på Gotland i samband med annat lokaliseringsstöd. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1975:626.

Företag som verkställer investeringar har enligt olika skattebestämmelser möjlighet att få vissa avdrag vid taxeringen. Liksom ett par gånger tidigare föreslås i motionen 1975:630 att ett system med investeringsbidrag skall inforas som komplement till avdragssystemet. Det framhålls att nyetablerade företag och foretag som tillfälligt inte uppvisar överskott är missgynnade därigenom att de inte kan tillgodogöra sig avdragsmöjligheterna.

Som utskottet tidigare framhållit synes det nödvändigt att förslaget om investeringsbidrag ses i relation till de skatteregler som motionärerna hänsyftar på. Dessa regler berörs av den översyn av företagsbeskattningen som företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) är sysselsatt med. Utskottet räknar med att frågan om investeringsbidrag kan komma upp i detta sammanhang och anser sig inte böra förorda en särskild utredning i ämnet.

I anslutning till en motion angående bestämmelserna om kreditstödet via företagareföreningarna har utskottet ovan (s. 90 f.) berört frågan om finansieringen av vad som kan kallas investeringar i marknadsföring. Frågan om lån för marknadsföringsaktiviteter tas upp också i motionen 1975:282. Där föreslås en utredning om en ny form av lån avsedd för detta ändamål och administrerad av statens utvecklingsfond.

Utskottet har förut i detta betänkande hänvisat till flera olika organ vilkas insatser har betydelse för de mindre och medelstora företagens möjligheter att bedriva en aktiv marknadsföring i andra länder. Det förslag som läggs fram i motionen 1975:282 anknyter till ett förslag av statens utvecklingsfond i dess anslagsframställning för budgetåret 1975/76. Detta förslag omnämns i budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 15 s. 168). Något ställningstagande till det redovisas inte i propositionen, men föredraganden erinrar om STUutredningen (1 1974:06) och framhåller att denna bl. a. skall undersöka om samverkan mellan utvecklingsfonden, styrelsen för teknisk utveckling. Sveriges investeringsbank och statens industriverk kan fördjupas till gagn för den industriella förnyelseprocessen.

Utskottet förutsätter att frågan om ytterligare insatser från fondens sida för att främja marknadsföringsaktiviteter tas upp i detta sammanhang och avstyrker med hänvisning härtill motionen 1975:282.

Detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Utöver de motioner om de mindre och medelstora företagens kapitaloch kreditförsörjning som har behandlats i de föregående avsnitten finns ett par motioner vari tas upp likartade problem med avseende på en speciell sektor inom näringslivet, nämligen detaljhandelsföretagen på dagligvaruområdet. I motionen 1975:899 föreslås en utredning om detaljhandelns ka -

NU 1975:14

pitalförsörjning och om relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen. Med sistnämnda formulering åsyftar motionärerna bl. a. att det skulle prövas om det är möjligt och lämpligt att förbjuda partihandelsföretag att äga detaljistföretag, ett uppslag som de för fram med hänvisning till den långtgående koncentration och blockbildning som numera kännetecknar dagligvaruhandeln. Samma utvecklingstendenser anges som bakgrund till yrkandet i motionen 1975:1682, vilket går ut på att riksdagen skall anmoda regeringen att tillse att AB Handelskredit får ökade resurser för sin kreditgivning, t. ex. från allmänna pensionsfonden. Detta företag, som ägs av livsmedelsindustrin, den kemisk-tekniska industrin och vissa andra intressenter med anknytning till detaljhandeln, har till uppgift att i effektiviseringssyfte lämna lån till enskilda köpmän inom dagligvaruhandeln.

De utvecklingstendenser inom detaljhandeln som motionärerna utgår från är otvivelaktigt betydelsefulla och värda uppmärksamhet från samhällets sida. Sedan flera år är också en särskild kommitté - distributionsutredningen (H 1970:14) - sysselsatt med att studera varudistributionen och därmed förknippade problem. Utredningen är särskilt inriktad på de frågor som strukturutvecklingen inom handeln aktualiserar - tyngdpunkten i dess arbete skall enligt direktiven läggas på de konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln. Utskottet räknar med att de problem som tas upp i motionen 1975:899 i inte ringa mån kommer att beröras av distributionsutredningen och finner det i varje fall uteslutet att innan denna avslutat sitt arbete påkalla ytterligare en utredning rörande förhållandena inom dagligvaruhandeln. Det är för övrigt bekant att näringsfrihetsombudsmannen (NO) följer utvecklingen inom denna bransch. På längre sikt har också arbetet inom utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen betydelse i detta sammanhang. Utskottet avstyrker med hänvisning till vad här sagts motionen 1975:899.

En redogörelse för AB Handelskredit och dess verksamhet har lämnats i det föregående (s. 68). Därav framgår att Handelskredit anser sig i allt väsentligt motsvara de krav som dess intressenter ställer på företaget, att det självt är inriktat på en successiv utbyggnad av verksamheten och att det inte har anmält något behov av speciella insatser från statens sida. Under dessa förhållanden anser utskottet att skäl saknas för riksdagen att överväga en sådan framställning till regeringen som föreslås i motionen 1975:1682. Denna avstyrks alltså av utskottet.

Löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Under en följd av år har inom riksdagen väckts motioner som på olika sätt berört frågan om de anställdas medverkan eller andel i företagens kapitalbildning. Perspektivet i dessa motioner har varierat. Huvudsyftet har än varit att företagens möjligheter att få sitt kapitalbehov tillgodosett skulle förbättras - och därvid har ökad privat kapitalbildning tillmätts särskilt värde

NU 1975:14

än att de anställda skulle få en enligt motionärernas mening rättmätig andel i den förmögenhetstillväxt som de bidragit till att skapa och i samband därmed ökat inflytande i företagen.

I år föreligger tre motioner på området, vilka utskottet behandlar i detta sammanhang.

I motionen 1975:1662 föreslås att riksdagen skall påkalla en utredning om åtgärder för att stimulera och underlätta tillkomsten av löntagarägda företag. Vad som i praktiken åsyftas belyser motionärerna med några exempel.

Utskottet har tidigare, när ett likartat motionsyrkande framfördes, erinrat om de olika åtgärder som vidtagits från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för de mindre och medelstora företagen och framhållit att dessa åtgärder självfallet kan komma även löntagarägda företag till del. Att speciella kreditmöjligheter och serviceformer skulle tillskapas för dessa företag fann utskottet inte motiverat. De åtgärder som motionärerna nu skisserar skulle till stor del vara inriktade på företagsägarna, dvs. grupper av anställda, snarare än på själva företagen. Utskottet är medvetet om att det har förekommit att företag - särskild sådana som hotats av nedläggning - har övertagits av de anställda, i flera fall med såvitt kan bedömas gott resultat. Samtidigt finner utskottet det uppenbart att sådana aktioner från de anställdas sida kan vara förenade med avsevärda problem och risker. Utskottet har inte av argumenteringen i den nya motionen i ämnet föranletts att ändra sitt tidigare ställningstagande. Följaktligen avstyrker utskottet motionen 1975:1662.

I motionen 1975:1671 framförs tanken på en lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i företagen, enligt vilken de anställda skulle erhålla rätt att på fördelaktiga villkor få ut en del av sin arbetsersättning i form av andelsrätter (depositionsbevis) i det egna företaget. Det tilltänkta systemet - som utgör en vidareutveckling av ett uppslag som presenterats i motioner tidigare år - beskrivs relativt utförligt i motionen, där det påyrkas att riksdagen skall begära förslag från regeringen till en lagstiftning av detta slag.

Vid ställningstagandet till motionen bör beaktas att - såsom närmare har redovisats i det föregående (s. 71) - en utredning nyligen tillkallats med uppgift bl. a. att kartlägga olika förekommande system för löntagarfonder och att konstruera en eller ett par modeller för sådana fonder. Utredningens betänkande, som förutsätts behandla bl. a. olika tekniska frågor, avses bli lagt till grund för ett principiellt ställningstagande som eventuellt kan föranleda ytterligare utredningsarbete om lagstiftningsåtgärder etc.

I utredningen, där huvudorganisationer på arbetsmarknaden och olika politiska partier är representerade, kan uppslag av den här aktuella typen tas upp och närmare diskuteras i samband med den föreskrivna kartläggningen av olika projekt som förekommit i svensk och utländsk debatt. Att riksdagen nu skulle begära förslag till lagstiftning om ett sådant system

7 Riksdagen 1975. 17 sam!. Nr 14

NU 1975:14

för löntagarsparande som anges i motionen 1975:1671 kan utskottet inte rekommendera. Denna motion avstyrks därför.

När motionen 1975:1603 avlämnades förelåg ännu inte direktiven för den nyssnämnda utredningen, vilken emellertid hade aviserats. Det <oreslås i motionen att riksdagen skall anmoda regeringen att ge utredningen sådana direktiv att även frågan om ett allmänt vinstandelssystem kan analyseras och förslag om ett sådant framläggas.

Utskottet anser inte att några tilläggsdirektiv för utredningen om löntagarfonder erfordras för att motionärernas önskemål skall kunna tillgodoses. Det synes stå utredningen fritt att vid sin kartläggning och presentation av olika tänkbara system ta upp också det alternativ som motionärerna anger.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken att riksdagen avslår

a) motionen 1975:286,

b)motionen 1975:1603 punkten 1,

2. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken att

riksdagen avslår motionen 1975:1611,

3. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 7,

4. beträffande konferens om samhällets inställning till företagsamheten att

riksdagen avslår motionen 1975:1648,

5. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 4,

6. beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna att riksdagen avslår motionen 1975:290,

7. beträffande förstatligande av det privata försäkringsväsendet att riksdagen avslår motionen 1975:291,

8. beträffande åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag att riksdagen avslår motionen 1975:1627,

9. beträffande upphävande av lagbestämmelser angående stimulans av fusioner

att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 1,

10. beträffande nordiskt samarbete i fråga om uppförandekoder för multinationella företag

att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 2,

NU 1975:14

11. beträffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag att

riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 3,

12. beträffande lagstiftning om kontroll av företagsförvärv i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 5,

13. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:915 och 1975:907 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en samlad översyn rörande rätten att etablera foretag,

14. beträffande importrestriktioner

att riksdagen avslår motionen 1975:916,

15. beträffande åtgärder till förmän för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin

att riksdagen avslår motionen 1975:1673,

16. beträffande vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet och industriell utveckling

att riksdagen avslår motionen 1975:1687 punkten C,

17. beträffande tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1975:283,

18. beträffande utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten att

riksdagen avslår motionen 1975:1622,

19. beträffande redovisning av nyetableringar inom näringslivet att riksdagen avslår motionen 1975:1651,

20. beträffande kartläggning av strukturomvandlingen i näringslivet att riksdagen avslår motionen 1975:919 punkten 1,

21. beträffande jämförelse mellan stordrift och smådrift att riksdagen avslår motionen 1975:1641,

22. beträffande utredning om näringspolitikens verkningar på företag i olika storleksklasser

att riksdagen avslår motionen 1975:1637 punkten 1,

23. beträffande utredning om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1637 punkten 2,

24. beträffande åtgärder för att stimulera småföretagen att riksdagen avslår motionen 1975:1642,

25. beträffande utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet att riksdagen avslår motionen 1975:1657,

26. beträffande utredning om underleverantörers ställning att riksdagen avslår motionen 1975:922,

27. beträffande åtgärder för att stimulera utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner

att riksdagen avslår motionen 1975:1640,

NU 1975:14

28. beträffande åtgärder för att underlätta nyetablering av företag, m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1975:919 punkterna 2 och 3,

b) motionen 1975:1661,

29. beträffande stöd till de mindre serviceföretagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1600 punkterna 1 och 2,

30. beträffande produktutvecklingslån

att riksdagen avslår motionen 1975:1687 punkterna A och B,

31. beträffande särskilda lånefonder hos företagareföreningarna att riksdagen avslår motionen 1975:925,

32. beträffande förbättrade villkor för lån från företagareföreningarna att riksdagen avslår motionen 1975:928,

33. beträffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till företag

att riksdagen avslår

a) motionen 1975:1652,

b) motionen 1975:1674,

34. beträffande län frän företagareföreningarna för konsultkostnader att riksdagen avslår motionen 1975:923,

35. beträffande utvidgat kreditstöd via företagareföreningarna

att riksdagen avslår motionen 1975:288 punkterna C 1 och C 2,

36. beträffande lån för ökning av aktiekapital att riksdagen avslår motionen 1975:929,

37. beträffande kreditstöd till serviceföretag att riksdagen avslår

a) motionen 1975:288 punkten C 3,

b) motionen 1975:1654,

38. beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1975:288 punkten B,

39. beträffande förbättrade kreditmöjligheter för mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1975:295,

40. beträffande förmedling av krediter från allmänna pensionsfonden genom mellanhandsinstitut

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 2,

41. beträffande mindre och medelstora företags upplåning utomlands att riksdagen avslår

a) motionen 1975:288 punkten A,

b) motionen 1975:395,

42. beträffande regionala utvecklings- och finansieringsorgan att riksdagen avslår

a) motionen 1975:903,

b) motionen 1975:1636,

NU 1975:14

43. beträffande fond för främjande av det gotländska näringslivet att riksdagen avslår motionen 1975:626,

44. beträffande investeringsbidrag

att riksdagen avslår motionen 1975:630,

45. beträffande lån för marknadsinvesteringar att riksdagen avslår motionen 1975:282,

46. beträffande utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:899,

47. beträffande AB Handelskredit

att riksdagen avslår motionen 1975:1682,

48. beträffande åtgärder för att främja tillkomsten av löntagarägda företag att

riksdagen avslår motionen 1975:1662,

49. beträffande löntagarsparande i företagen att riksdagen avslår motionen 1975:1671,

50. beträffande allmänt vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 6.

Stockholm den 3 april 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c) (p. 1-12, 16-18, 38-50), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s) (p. 1-37), Gustafsson i Byske (c) (p. 1-37), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp) (p. 1-45), Rask (s) (p. 1-12, 16-18, 38-50), Sjönell (c) (p. 13-15, 19-23, 38-50), Blomkvist (s) (p. 1-12, 16-18), Hovhammar (m) (p. 1-12, 16-18), Wååg (s), fru Hambraeus (c) (p. 13-15, 19-37), herrar Svensson i Malmö (vpk) (p. 2-8, 38-50), Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s) (p. 13-15, 19-50), herrar Nyquist (fp) (p. 46-50), Pettersson i Helsingborg (s) (p. 13-15, 19-50), Siegbahn (m)(p. 13-15, 19-50) och fru Oskarsson (c) (p. 1-12, 16-18, 38-50).

Reservationer

1. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet behandlar" och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

NU 1975:14

102 Det är väsentligt att riksdagen, innan den tar ställning till olika konkreta förslag rörande näringspolitiken, sammanfattar sin allmänna principinställning i ett klart programuttalande, som kan läggas till grund för fortsatt näringspolitiskt reformarbete. Det uttalande som föreslås i motionen 1975:1603 utgör enligt utskottets mening en god sammanfattning av ett antal centrala krav på näringspolitiken. Marknadshushållning med fri prisbildning, fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens måste även i framtiden vara näringspolitikens grundval. Den statliga styrningen av företagen måste begränsas och samhällets strävan inriktas på att ta till vara de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Detta bör på det sätt som motionärerna föreslår otvetydigt slås fast av riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1603 punkten 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mål för näringspolitiken,

b) avslår motionen 1975:286,

2. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken av herr Andersson i Örebro (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet behandlar” och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Det är väsentligt att riksdagen, innan den tar ställning till olika konkreta förslag rörande näringspolitiken, sammanfattar sin allmänna principinställning i ett klart programuttalande, som kan läggas till grund för fortsatt näringspolitiskt reformarbete. Det uttalande som föreslås i motionen 1975:286 utgör enligt utskottets mening en god sammanfattning av ett antal centrala krav på näringspolitiken. Den nuvarande koncentrationsutvecklingen måste energiskt motarbetas. Den statliga styrningen av företagen måste begränsas och de anställda få vidgad medbestämmanderätt. Den betydelsefulla sektorn av mindre och medelstora företag måste fä samhällets stöd genom åtgärder som håller företagens lönsamhet uppe och förbättrar deras soliditet. Detta bör på det sätt som motionärerna föreslår otvetydigt slås fast av riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:286 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mål för näringspolitiken,

b) avslår motionen 1975:1603 punkten 1,

NU 1975:14

3. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Jämfört med" och slutar med "motionen 1975:1611” bort ha följande lydelse:

I den föreliggande motionen liksom i dess föregångare visas klart att det finns ett starkt behov av ett övergripande näringspolitiskt handlingsprogram som utgår från en helhetssyn på de samhällsförhållanden som är av grundläggande betydelse för näringslivet. Nuvarande näringspolitiska åtgärder kännetecknas uppenbarligen av allvarliga brister och av otillräcklig samordning. Detta förhållande måste korrigeras, och en förutsättning härför är att de olika delar av samhällets verksamhet som har betydelse för näringslivet förenas till en resursskapande näringspolitik med generell inriktning. Det programarbete som erfordras härför innebär inte en närmare utredning av de många problemkomplex som berörs. Vad det är fråga om är i stället att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial som redan finns eller just håller på att framställas. Sysselsättningsutredningen är otvivelaktigt, som motionärerna anför, väl ägnad att i anslutning till sitt egentliga utredningsarbete genomföra den näringspolitiska planering som utskottet förordar. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975:1611, vars grundsyn utskottet i allo delar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1611 hos regeringen begär att sysselsättningsutredningen får i uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad utskottet anfört,

4. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen av herrar Regnéll (m)och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Av direktiven” och slutar med ”motionärernas resonemang” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas synpunkter angelägna och anser följaktligen att det bör särskilt uppdras åt utredningen att uppmärksamma de här berörda aspekterna och anvisa erforderliga åtgärder.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 7 hos regeringen begära» tilläggsdirektiv utfärdas för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen i enlighet med vad utskottet anfört,

NU 1975:14

5. beträffande konferens om samhällets inställning till företagsamheten av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 74 med ”Företagens - och” och slutar på s. 74 med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärens iakttagelse betydelsefull och delar hans uppfattning att en konferens av det skisserade slaget skulle kunna bidra till att skapa större förståelse för företagens och företagarnas situation. Därför tillstyrker utskottet förslaget att riksdagen skulle anmoda regeringen att föranstalta om en sådan konferens.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1648 hos regeringen begär att en konferens rörande samhällets inställning till företagsamheten anordnas i enlighet med vad utskottet anfört,

6. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”är motiverad” bort ha följande lydelse:

Koncentrationstendenserna inom bankväsendet har, såsom framhålls i motionen 1975:1635, flera oroande aspekter. Bankernas beslut i kreditgivningssammanhang har självklara återverkningar utanför de berörda företagen, på samhället i stort. Det är mot den bakgrunden angeläget att bankväsendet kan ges en mera decentraliserad struktur, innebärande bl. a. en starkare lokal och regional förankring. Nya vägar bör öppnas för inflytande från kundkretsen, från samhällets organ och från bankföretagens egna anställda. En sådan decentraliserad struktur kan åstadkommas och vidmakthållas endast på grundval av medvetna näringspolitiska åtgärder från statens sida. Utskottet tillstyrker därför det förslag i detta avseende som läggs fram i motionen 1975:1635.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1635 punkten 4 hos regeringen begär förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen till de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

7. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med "är motiverad" bort ha följande lydelse:

De åtgärder i syfte att bekämpa maktkoncentrationen till de stora af -

NU 1975:14

färsbankerna som föreslås i motionen 1975:1635 skulle i praktiken innebära ett återförande av maktstrukturen inom bankväsendet till den högre grad av decentralisering som rådde på ett tidigare utvecklingsstadium. En sådan åtgärd, genomförd inom det nuvarande borgerliga samhällets ram, skulle emellertid i längden visa sig illusorisk. Erfarenheter från andra länder visar att ett bestående resultat inte kan nås utan en grundläggande förändring av ägandeförhållandena. De finansgrupper som man avsett att upplösa formerar sig annars snabbt på nytt och återtar sina positioner, möjligen i annan, kanske mindre uppenbar men lika reell form. Det avgörande är med andra ord inte reformer inom det rådande ekonomiska systemets ram utan en nedbrytning av detta systems villkor. Med vad här anförts avstyrker utskottet det här aktuella yrkandet i motionen 1975:1635.

8. beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Förslag om” och slutar med ”motionen 1975:290” bort ha följande lydelse:

Skälen för ett överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo har ingalunda minskat i styrka sedan riksdagen för ett år sedan förra gången behandlade ämnet. De instrument som avsetts ge staten inflytande och kontroll över bankväsendet har, som man kunde vänta, visat sig verkningslösa när det gäller huvudsaken, att bryta ned de privata finansgruppernas makt över dominerande delar av det svenska näringslivet. De statliga kreditinsatserna har inte heller lett till någon reduktion av de privata affärsbankernas inflytande över industrin och servicenäringarna. Genom att under risktagande komplettera de privata bankinstitutens kreditgivning har dessa insatser snarast kommit att innebära en förstärkning av storfinansens position. En långtgående integration med personalunioner och svårgenomträngliga finansiella transaktioner ger de privata finansgrupperna en makt som statliga och kooperativa kreditinstitut inte kan uppnå ens med stor omslutning. Någon konkurrens att tala om förekommer inte de olika affärsbankerna emellan. Provinsbankerna avviker inte från det allmänna mönstret inom affärsbankväsendet. Kravet på ett förstatligande av hela affärsbankssektorn framstår alltså som välmotiverat.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1975:290 hos regeringen begär förslag om överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo,

9. beträffande förstatligande av det privata försäkringsväsendet av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Det resonemang” och slutar med ”motionen 1975:291” bort ha följande lydelse:

NU 1975:14

106 Mellan bankkapitalet och försäkringskapitalet finns, som påpekas i motionen 1975:291, ofta ett intimt samband. De skäl som talar för ett överförande av affärsbankerna i statlig ägo talar med samma styrka för att det privata försäkringsväsendet förstatligas. Trots att koncentrationsutredningen redan på 1960-talet klarlade försäkringsbolagens ekonomiska roll har staten bara i ringa mån sökt komma till rätta med de problem som följer härmed. Motionen 1975:291, som utskottet tillstyrker, anvisar en väg att påtagligt inskränka det privata storkapitalets maktposition.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975:291 hos regeringen begär förslag om förstatligande av det privata försäkringsväsendet,

10. beträffande åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utredningen (Ju 1973:17)” och slutar med "motionen 1975:1627” bort ha följande lydelse:

Utlandsägda företag fortsätter att vinna insteg och förstärka sin ställning i Sverige. De multinationella företagens ökande makt, deras politiskt präglade sätt att agera och de små ländernas alltmer påtagliga beroende av dessa företag gör det nödvändigt att konkreta åtgärder snabbt vidtas för att begränsa deras verksamhet. Det är värdefullt att utredning pågår om skärpt lagstiftning i detta syfte. Denna utrednings existens får emellertid inte åberopas som hinder för omedelbara insatser på området. Utan att utredningens slutresultat avvaktas bör de villkor som tillämpas vid prövning av om en utlänning skall få skaffa sig företagsintressen i Sverige kunna skärpas. Regeringen bör omgående föranstalta om att en sådan skärpning kommer till stånd.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1627 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag,

11. beträffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Förslaget har” och slutar med "av motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner en sådan förstärkning av skattemyndigheternas kontrollåtgärder angelägen och tillstyrker motionärernas förslag om en framställning härom till regeringen.

NU 1975:14

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11.att riksdagen med bifall till motionen 1975:1635 punkten 3 hos regeringen begär ökade insatser för kontinuerlig taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag i enlighet med vad utskottet anfört,

12. beträffande importrestriktioner av herr Regnéll (m) som anser

dets att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 79 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 80 med ”skärpt importbegränsning” bort ha följande lydelse: Statsmakterna

har - inom ramen för vad vårt lands internationella förpliktelser medger - vidtagit olika åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna för sådan industri som hotas av utländsk konkurrens och för att begränsa importen från länder vilka utövaren konkurrens som särskilt besvärar den svenska produktionen. Detta är tacknämligt. Utvecklingen av lågprisimporten har emellertid enligt utskottets uppfattning visat att det är nödvändigt med ytterligare åtgärder på detta område. Ett studium av den redogörelse för handelspolitiska skyddsåtgärder som kommerskollegium lämnat utskottet synes inte ge vid handen att möjligheterna till sådana åtgärder har utnyttjats fullt ut. Under alla omständigheter bör ingående prövas i vilken utsträckning en skärpning av skyddsåtgärderna är möjlig. Om - såsom är sannolikt - ett ytterligare manöverutrymme står till buds, är det enligt utskottets mening självklart att detta bör utnyttjas, så att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag inte äventyras.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1975:916 hos regeringen begär att frågan om åtgärder till skydd mot lågprisimport prövas i enlighet med vad utskottet anfört,

13. beträffande åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin av herrar Regnéll (m), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 80 som börjar med ”De problem” och slutar med "vara erforderliga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen 1975:1673 att situationen inom den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin har blivit sådan att en utredning behöver tillsättas för att gå igenom de problem och svårigheter som möter inom denna industrisektor. På grundval av denna utredning bör sedan kunna läggas fram förslag till åtgärder i syfte att öka de berörda företagens konkurrenskraft och ekonomiska stabilitet. De åtgärder som skall komma i fråga bör enligt utskottets mening i huvudsak vara av generell natur. Utskottet vill understryka att utredningsarbetet måste bedrivas skyndsamt.

NU 1975:14

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1673 hos regeringen begär utredning om åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin i enlighet med vad utskottet anfört,

14. beträffande vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet och industriell utveckling av herr Andersson i Örebro (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 81 med ”Den hittillsvarande” och slutar på s. 82 med ”motionärerna önskar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krävs insatser inom ett brett fält för att komma till rätta med problemen inom svenskt näringsliv. En central fråga för näringspolitiken är vad som kan göras för att stimulera till nyskapande och underlätta etableringen av nya företag. Visserligen har under senare år samhället gjort en rad insatser för att stödja och stimulera det svenska näringslivet. Ytterligare åtgärder är dock nödvändiga. Åtgärder enligt de konkreta förslag som förs fram i motionen 1975:1687 är enligt utskottets mening väl ägnade att öka innovationsverksamheten inom industrin. De torde även kunna bidra till en önskad nyetablering. Utskottet anser därför att riksdagen bör göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna önskar.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1687 punkten C som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om främjande av innovationsverksamhet och industriell utveckling.

15. beträffande tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora företag av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Förslag till” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

De förslag till olika åtgärder för att öka innovationsverksamheten inom näringslivet som förs fram i motionen 1975:283 har tidigare aktualiserats i motioner vid 1973 och 1974 års riksdagar. Liksom då konstaterar utskottet att de under senare år ökade samhällsinsatserna på området inte är tillräckliga. Det behövs förbättrade provnings-, rådgivnings- och dokumentationsresurser och en förstärkning av utrikesrepresentationens möjligheter att bistå svenska företag som vill inrikta sin produktion på export. Vidare bör undersökas olika möjligheter att underlätta för de mindre företagen att på lämpliga villkor erhålla långsiktiga krediter. Dessa krediter skulle kunna utnyttjas för välplanerade och väldokumenterade försäljningsinsatser

NU 1975:14

på utländska marknader. Utskottet anser att de frågor som aktualiseras i motionen bör utredas och tillstyrker alltså motionen.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1975:283 hos regeringen hemställer om utredning rörande tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora foretag i enlighet med vad utskottet anfört,

16. beträffande inledning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten av herrar Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Med anledning av” och slutar med "vara motiverad” bort ha följande lydelse:

De problem som tas upp i motionen 1975:1622 är enligt utskottets mening mycket viktiga. Visserligen har samhället under senare år ökat sina insatser för att stödja utveckling och förnyelse inom den svenska industrin. De åtgärder som vidtagits kan emellertid inte anses tillräckliga. De mindre och medelstora företagen har svarat för en stor del av nyskapandet inom industrin. Det är därför väl motiverat med ytterligare åtgärder för att förbättra denna företagssektors arbetsvillkor. Uppfinnare och idégivare måste få ytterligare ekonomiska bidrag. Insatserna bör avse såväl enskilda uppfinnare som utvecklingsarbetet inom företagen. Det är väsentligt att marknadsföringsfrågorna uppmärksammas. Kontakterna mellan forskningsinstitutioner och företag bör byggas ut. Utskottet anser att möjligheterna att öka innovationsverksamheten inom näringslivet bör prövas ingående. I denna prövning bör bl. a. de olika förslagen i motionen beaktas.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1622 hos regeringen begär utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

17. beträffande jämförelse mellan stordrift och smådrift av herrar Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

deis att det stycke i utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med ”detta sammanhang" bort ha följande lydelse:

De rapporter i vilka resultaten av de här åsyftade undersökningarna läggs fram uppmärksammas i mycket växlande grad och får sällan det inflytande på näringspolitiken som vore motiverat. Undersökningsresultaten borde tas till vara bättre. Det behövs, såsom framhålls i motionen 1975:1641, en sammanställning och utvärdering av dem. Vid ett sådant arbete skulle det antagligen visa sig att ytterligare undersökningar krävs för att luckor i sak -

NU 1975:14

materialet skall fyllas. Sammanställningen skulle möjliggöra en helhetsbedömning som skulle kunna bli av väsentlig betydelse för den fortsatta utformningen av näringspolitiken. Utskottet tillstyrker alltså en framställning till regeringen enligt motionärernas förslag.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1641 hos regeringen begär en sammanställning och utvärdering av vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i enlighet med vad utskottet anfört,

18. beträffande utredning om åtgärder/or att främja de mindre och medelstora företagen av herrar Gustafsson i Byske, Sjönell, fru Hambraeus och herr Petersson i Ronneby (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 84 med ”Utskottet, som” och slutar på s. 85 med "förut uteslutet” bort ha följande lydelse:

Det synes ställt utom tvivel att de mindre och medelstora företagen i en del väsentliga avseenden är missgynnade i förhållande till de större företagen. Det är angeläget att åtgärder vidtas varigenom detta missförhållande kan undanröjas. En utredning bör därför, som motionärerna föreslår, få i uppdrag att ange vilka åtgärder i detta syfte som bör komma i fråga.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1637 punkten 2 hos regeringen begären utredning rörande åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i enlighet med vad utskottet anfört,

19. beträffande utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Nyetableringsutvecklingen är” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: Det

är, som motionärerna framhåller, av stor vikt att tillräckligt många nya företag grundas, så att den nedläggning av företag som av olika skäl äger rum blir kompenserad. En väsentlig anledning till att etableringsfrekvensen har sjunkit under det senaste årtiondet är otvivelaktigt de brister i företagsmiljön som påtalas i motionen. Åtgärder för att komma till rätta med dem är angelägna. Som motionärerna påyrkar bör en särskild utredning tillsättas för att utarbeta förslag till sådana åtgärder. Genom den undersökning av etableringsutvecklingen som står på statens industriverks utredningsprogram bör den av utskottet förordade utredningen kunna förses med värdefullt basmaterial.

NU 1975:14

lil

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1657 hos regeringen begär en utredning om åtgärder som bör verkställas för att öka ny företagandet,

20. beträffande utredning om underleverantörers ställning av herrar Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 86 som börjar med "Motionärernas önskemål” och slutar med "motionen 1975:922” bort ha följande lydelse:

De olika aktiviteter som utskottet här nämnt bär vittne om att motionärerna har tagit upp ett angeläget ämne. Utskottet finner en sådan utredning om underleverantörernas ställning och sociala trygghet som motionärerna vill fä till stånd väl motiverad och föreslår att riksdagen begär att regeringen föranstaltar om en utredning av detta slag.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. att riksdagen med bifall till motionen 1975:922 hos regeringen begär en utredning av underleverantörernas ställning och sociala trygghet,

21. beträffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till företag av herrar Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels au det stycke i utskottets yttrande på s. 90 som börjar med "Utskottet är” och slutar med "andra maken" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att personlig borgen av företagaren inte bör vara erforderlig när statligt lån eller statlig kreditgaranti ges till ett företag. Utskottet anser det rimligt att kreditgivaren - såsom synes ha förutsatts när kreditstödet till småindustri etc. fick sin nuvarande utformning - främst lägger vikt vid sin allmänna bedömning av företagets och företagarens möjligheter att uppnå ett gynnsamt resultat och att kraven på formell säkerhet sålunda reduceras. Mot denna bakgrund finner utskottet det önskvärt att regeringen föranstaltar om en översyn av nuvarande principer i fråga om krav på säkerhet i den statliga kreditstödsverksamheten.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33.att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1652 och 1975:1674 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i ämnet,

NU 1975:14

22. beträffande lån frän företagareföreningarna för konsultkostnader av herr Gustafsson i Byske, fru Hambraeus och herr Petersson i Ronneby (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med "denna motion” bort ha följande lydelse:

Förslaget i motionen 1975:923 står i god överensstämmelse med den nya princip som industriverket i sin ovannämnda framställning föreslagit i fråga om vilka ändamål som skall kunna tillgodoses genom kreditstödet. Den avsedda paragrafen i kreditstödskungörelsen bör, menar industriverket, fä en mera generell utformning, så att kreditgivningen inte i samma utsträckning som nu innebär att medel specialdestineras till vissa användningsområden. Utskottet finner motionärernas förslag att lån skall kunna utgå för genomförande av konsultinsatser för särskild uppföljning vara väl motiverat och anser således att kreditstödskungörelsen bör ändras så att långivning fördetta ändamål blir möjlig.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med bifall till motionen 1975:923 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i ämnet,

23. beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag av herr Andersson i Örebro (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 92 som börjar med "Med sitt” och slutar med ”aktuell del" bort ha följande lydelse:

Några påtagliga insatser i enlighet med utskottets här återgivna uttalande tycks inte ha förekommit under den tid av närmare ett år som har gått sedan uttalandet gjordes. Samordningsbehovet är emellertid lika angeläget som tidigare. Med hänsyn därtill förordar utskottet nu att riksdagen såsom föreslås i motionen 1975:288 gör en framställning i saken till regeringen.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. att riksdagen med bifall till motionen 1975:288 punkten B hos regeringen begär att förslag utarbetas om ökad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag,

24. beträffande lån för marknadsinvesteringar av herrar Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Utskottet förutsätter” och slutar med "motionen 1975:282" bort ha följande lydelse:

Förslaget om ett nytt slags lån, avsedda för finansiering av marknadsinvesteringar, är välmotiverat. Utskottet finner det angeläget att frågan om sådana lånemöjligheter prövas på ett mera aktivt sätt än det nyss återgivna

NU 1975:14

uttalandet i budgetpropositionen ger anledning att räkna med. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1975:282 om utredning i ämnet.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. att riksdagen med bifall till motionen 1975:282 hos regeringen begär att frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar utreds,

25. beträffande löntagarsparande i företagen av herrar Börjesson i Glömminge, Sjönell, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alia c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 97 med ”1 utredningen” och slutar på s. 98 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Utskottet (Inner motionärernas förslag principiellt tilltalande och praktiskt sett väl ägnat att ligga till grund för en lagstiftning om ett system som möjliggör en kombination av löntagarsparande och löntagarägande. Därför tillstyrker utskottet att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som motionärerna påyrkar.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1671 hos regeringen begär förslag till lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i företagen i enlighet med vad utskottet anfört,

26. beträffande allmänt vinstandelssystem av herrar Regnéll (m)och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 98 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motionärerna anger” bort ha följande lydelse: Utskottet finner det angeläget att det i utredningens direktiv klart slås fast att frågan om ett allmänt vinstandelssystem hör till dem som bör behandlas av utredningen. Därför föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för utredningen av denna innebörd.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 6 hos regeringen begär att för utredningen om löntagarfonder utfärdas tilläggsdirektiv rörande behandling av frågan om ett allmänt vinstandelssystem.

Särskilda yttranden

beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag (punkten 38 i utskottets hemställan)

1. av herrar Börjesson i Glömminge, Sjönell, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c):

8 Riksdagen 1975. 17sami. Nr 14

NU 1975:14

114 Vi delar i huvudsak den i motionen 1975:288 framförda uppfattningen beträffande behovet av bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag. I samband med behandlingen av ett liknande motionsyrkande förra året underströk riksdagen enhälligt, att det måste anses vara en viktig uppgift för statens industriverk att försöka åstadkomma en ökad samordning på detta område. Det finns enligt vår uppfattning dessutom anledning att avvakta 1968 års kapitalmarknadsutrednings kommande förslag, som enligt kommittéberättelsen kommer att läggas fram under år 1975, innan riksdagen tar några ytterligare initiativ.

beträffande löntagarsparande iföretagen (punkten 49 i utskottets hemställan)

2. av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m):

De tankegångar som redovisas i motionen 1975:1671 sammanfaller i långa stycken med moderata samlingspartiets förslag om ägandespridning och om inflytande för de anställda inom företagen. Vi anser det dock vara mindre lämpligt att man under pågående kartläggning av olika möjligheter binder sig för just det förslag som framförs i motionen 1975:1671.

3. av herr Nyquist (fp):

För att en långtgående ägande- och förmögenhetskoncentration i Sverige skall förhindras måste löntagarna tillförsäkras rätt till andel i förmögenhetsbildningen inom företagen. Enligt folkpartiets mening skall detta ske genom lagstiftning, vilket vi också hävdat i en rad riksdagsmotioner (senast motionen 1974:1495) utan att möta något gensvar. Det var därför en viktig framgång, när folkpartiet och socialdemokraterna förra året i samband med överenskommelsen om den ekonomiska politiken m. m. kunde enas om att frågan om löntagarandelar i företagen skulle bli föremål för utredning. Den tillsatta utredningen skall studera olika modeller för hur ett andelssystem kan utformas. Detta arbete bör sedan ligga till grund för en lagstiftning. 1 motionen 1974:1495 angav folkpartiet några grundläggande principer som bör vara vägledande i sammanhanget.

Den modell som förordas i motionen 1975:1671 är en av flera tänkbara och har såväl för- som nackdelar. Riksdagen bör därför inte binda sig för att en kommande lagstiftning skall utformas i enlighet med den utan avvakta resultatet av den tillsatta utredningen. Jag noterar emellertid med tillfredsställelse att folkpartiets krav på en lösning av frågan lagstiftningsvägen nu har stöd också inom andra partier.

4. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisterna är principiellt motståndare till strävanden att söka sammankoppla löntagarinflytande med aktiesparande och aktieägande. Sådana tankegångar är en rest av den under 1920-talet verksamma ”mondismen'' - en rörelse från storindustriintressen och konservativa grup -

Nll 1975:14

per riktad mot arbetarrörelsens strävanden.

Sedan länge har också kunnat konstateras att löntagaraktier helt saknat betydelse för de arbetandes inflytande. Löntagarandelarna har alltid förblivit obetydliga och haft en tendens att splittras, köpas upp eller genom fullmakter kontrolleras av stora aktieägare och styrelser. Denna process har beskrivits bl. a. av den amerikanske forskaren A. A. Berle.

De lönarbetandes kamp för inflytande kräver deras organiserade, solidariska enhet. Denna enhet splittras genom försök att med privat aktieägande eller vinstandelssystem lojalisera grupper av lönarbetare med företagsledningar och enskilda företag. Löntagarmakt som ekonomiskt och politiskt system kan utövas endast när privat äganderätt till produktionsmedlen avskaffats.

Det kan slutligen påpekas, att de kooperativt präglade andelssystem som uppstått ur folkrörelserna normalt tillämpat lika andelar och lika rösträtt och förkastat principen om individuella olikheter i andelar och rösträtt. Detta belyser problemets klasspolitiska natur. Aktieägandet är ett kapitalets försök till motoffensiv för att hindra verkliga ekonomiska maktförskjutningar i samhället.

NU 1975:14

116 Bilaga l

KOMMERSKOLLEGIUM 1975-03-12

Planeringssektionen

PM

Angående handelspolitiska åtgärder sorn Sverige vidtagit mot lågprisimport sedan våren 1974

Frågor rörande handelspolitiska åtgärder mot lågprisimport harav kollegiet tidigare behandlats i olika sammanhang. Här kan erinras om kollegiets skrivelse till Riksdagens bankoutskott den 4 april 1967, den 9 april 1968, den 25 mars 1969 och den 7 april 1970 samt till Riksdagens näringsutskott den 14 april 1971, den 29 mars 1973 samt den 21 maj 1974.

Den svenska licenspolitiken och principerna för denna har belysts av kollegiet bl. a. i ovannämnda skrivelser. Likaså har redogörelser lämnats för innebörden i de handelspolitiska förpliktelser som Sverige har att iaktta enligt olika internationella överenskommelser. I anslutning härtill kan följande förändringar vad gäller förutsättningarna för vidtagande av handelspolitiska skyddsåtgärder mot lågprisimport noteras.

Under 1974 trädde ett nytt textilavtal inom ramen för GATT i kraft. Det ersätter det drygt tioåriga bomullstextilavtalet. Dess tillämpningsområde är utvidgat till att omfatta förutom bomullsvaror även varor av ull och av syntetiska eller regenererade textilfibrer. Det nya avtalet har i stort sett samma målsättning som det gamla bomullstextilavtalet - liberalisering av den internationella handeln med textilvaror i en sådan takt att det inte orsakar marknadsstörning; en ökande avsättning för utvecklingsländerna av textilprodukter och en större u-landsandel i världshandeln med dessa produkter - och är också uppbyggt på samma principer som detta, dvs. det är ett ramavtal kring de bilaterala och multilaterala begränsningsavtal och åtgärder som finns och kan komma att upprättas. Det nya avtalet kan jämfört med det gamla bomullstextilavtalet allmänt betraktas som en skärpning av den internationella disciplinen för handeln med textilvaror. Det nya avtalet ger dock Sverige fortsatta möjligheter att temporärt ingripa mot marknadsstörande import. I avtalet förutses en sexprocentig ökning av begränsningskvoter om de behålls för längre tid än ett år mot fem procent i det gamla avtalet. Av särskild betydelse för svensk del kan den bestämmelse bli, som utsäger att beträffande länder med små marknader, hög importnivå och motsvarande låg inhemsk produktion skada skall undvikas på dessa länders minimiproduktion.

Vad gäller regleringen av importen från s. k. östländer är huvuddelen av importen från dessa länder frilistad. En ytterligare frilistning företogs vid årsskiftet 1974/75 omfattande bl. a. förbandsgas, vissa gummibelagda och vissa elastiska vävnader, markiser, segel, tält, luftmadrasser samt keramiska golv- och väggplattor - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 67 (KFS 1974:19). Frilistningen är unilateral till sin karaktär och har icke blivit föremål för avtalsmässiga bindningar i gällande över -

NU 1975:14

enskommelser med de berörda länderna. För den mindre del av varuområdet som alltjämt ligger under licenstvång - av marknadsstörningsskäl eller där särskilt intresse finns att hålla importutvecklingen under noggrann kontroll - har, i de fall kontingentavtal slutits, i allmänhet särskilda, avtalsbundna, kontingenter upprättats för sådana varor som är föremål för egentliga importbegränsningsåtgärder från svensk sida (vissa textilvaror, skodon, hushållsporslin och zinkvitt). Beträffande övriga licenspliktiga varor, de s. k. övervakningsvarorna, har fr. o. m. den 1 januari 1975 en ändring i den svenska licenspolitiken skett så till vida att man från svensk sida förklarat att import av dessa varor under normala marknadsförhållanden kommer att tillåtas utan kvantitativa restriktioner. Man har vidare utfäst sig att om marknadsstörning uppstår, eller omedelbart hot om marknadsstörning föreligger, och detta nödvändiggör införandet av kvantitativa restriktioner konsultera berörd regering rörande planerade åtgärder. I brådskande och kritiska lägen har Sverige förbehållit sig möjligheten att vidtaga åtgärder före konsultation.

I det följande belyses de ändringar i vad avser skyddet mot lågprisimport till Sverige som vidtagits inom ramen för olika bilaterala överenskommelser sedan kollegiets yttrande 1974-05-02 avgavs till Riksdagens näringsutskott. Beträffande importutvecklingen under de senaste åren hänvisas till bilagd statistik* avseende TEKO-området. Övervakningen av importutvecklingen för varor inom de industrisektorer som är mest utsatta förs. k. lågprisimport har fortsatt och resulterat i dels en överenskommelse om regleringsåtgärder med ännu ett land, nämligen Pakistan, dels i överenskommelser med vissa andra s. k. lågprisländer om ändringar av tidigare införda regleringsåtgärder. Vidare kan nämnas att importen av gummistövlar m. m. från Sydkorea och Taiwan är föremål för reglering. Nämnda förändringar belyses närmare i det följande.

Importen av textilvaror

Efter överläggningar i Hongkong under 1974 träffades en ny överenskommelse förtiden t. o. m. 30 juni 1975 dels om begränsning av exporten därifrån till Sverige av vissa textilvaror, dels om ett särskilt kontrollsystem för en del andra textilvaror - kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 58 (KFS 1974:10). Den nya uppgörelsen innebär vissa ändringar i förhållande till den tidigare, bl. a. i fråga om regleringens varumässiga omfattning. Bl. a. har vissa strumpor, skjortor, tröjor, rockar och kavajer tillförts exportbegränsningen, medan vissa trikåtröjor etc. samt dräkter och klänningar avförts från exportbegränsningen.

Tidigare överenskommelse mellan Sverige och Portugal om övervakning av exporten till Sverige av vissa textilvaror utlöpte den 14 juli 1974. Någon ny uppgörelse kom ej till stånd. I syfte att fortlöpande övervaka importen

* [Återges ej här.]

9 Riksdagen 797.5. 7 7 sand. Nr 14

NU 1975:14

från Portugal infördes fr. o. m. den 9 september 1974 ett importlicensförfarande för viss textilimport från Portugal - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 65 (KFS 1974:17).

Överläggningarna mellan Sverige och Portugal 1974 ledde till att en ny uppgörelse träffades dels om exportreglering av vissa textilvaror, dels om ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror, avsedda att levereras från Macao till Sverige - kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 59 (KFS 1974:11). Den nya överenskommelsen, som löper t. o. m. 14 juli 1975, innebär bl. a. att vissa underkläder tillfördes rapportsystemet.

Med Indien träffades en ny uppgörelse i början av detta år, som innebär fortsatt exportreglering av sänglinne, medan övriga varor (skjortor, blusar och jackor) som tidigare var exportbegränsade, överfördes till ett s. k. övervakningssystem. Från svensk sida övervakas denna import genom ett licensförfarande - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 69 (KFS 1975:2).

Den senaste överenskommelsen med Sydkorea om reglering av införseln därifrån av vissa textilvaror gäller fram till den 1 juli 1975. Jackor, byxor och övertrikå tillfördes exportregleringen fr. o. m. den 1 juli 1974-kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 57 (KFS 1974:9).

En överenskommelse med Singapore gäller för perioden 1 mars 1975-29 februari 1976 och innebären fortsatt reglering av exporten av skjortor därifrån till Sverige. Trikåunderkläder har avförts från exportregleringen - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 70 (KFS 1975:3).

Tidigare överenskommelse med Malaysia om exportreglering av vissa textilvaror förnyades genom förhandlingar i början av detta år för en adertonmånadersperiod fram till 1 september 1976.1 den nya överenskommelsen inkluderades även trikåskjortor - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 71 (KFS 1975:4).

Överenskommelse med Pakistan har för första gången träffats om exportreglering fr. o. m. den 1 mars 1975 av sänglinne, handdukar samt vissa under- och överkläder av trikå. Från svensk sida följes denna reglering upp genom ett licensförfarande - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 68 (KFS 1975:1).

Importen av gummistövlar

Importen från Sydkorea och Taiwan av gummistövlar och -kängor, som genom en unilateral svensk åtgärd lades under licenstvång och kvantitativ begränsning den 18 mars 1974, är fortfarande begränsad. Efter förhandlingar med Sydkorea uppjusterades begränsningsnivån för import från Sydkorea under löpande ettårsperiod (18 mars 1974-17 mars 1975).

Licenstvånget för import av vissa textilvaror från Jugoslavien hävdes fr. o. m. den 15 maj 1974 - kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 56 (KFS 1974:8).

NU 1975:14

Översikt över motionernas behandling

119 Bilaga 2

Motion

nr

Referat av

Utskottets

Utskottets hemställan

Motionen o

1975:

motiveringen

yttrande

finns (på s. 98-101)

fattas av re-

finns på s.

finns på s.

under punkten

servation nr

24 (s. 112)

80, 82

15 (s. 108)

1, 2 (s. 101

288 p.

A

41 P-

B

23 (s. 112)

P-

C

1, 2 54

90 f.

35 P-

C

8 (s. 105)

9 (s. 105)

12 (s. 107)

919 p.

20 P

2,

20 (s. lil)

90 f.

22 (s. 112)

1600 p.

1,

1603 p.

1, 2 (s. 101

P

40 P-

26 (s. 113)

P-

8 f

4 (s. 103)

3 (s. 103)

80, 82

16 (s. 109)

10 (s. 106)

1635 p.

9 P

76 f.

10 P

76 f.

11 (s. 106)

P-

6, 7 (s. 104)

P-

76 f.

1637 p.

83 f.

22 P-

18 (s. 110)

17 (s. 109)

5 (s. 104)

19 NU 1975:14

120 Motion nr 1975:

Referat av motiveringen finns på s.

Utskottets yttrande finns på s

Utskottets hemställan finns (på s. 98-101) under punkten

Motionen fattas av i servat ion

21 (s. lil)

19 (s. 110)

87 f.

25 (s. 113)

79 f.

13 (s. 107)

21 (s. lil)

1687 p. A, B

p. C

14 (s. 108)

NU 1975:14 121

Innehållsförteckning

sid.

Å rendel 1

Motionsyrkandena 2

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975:286, 1975:1603, 1975:1611 och 1975:1648 8

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 11

Sysselsättningsutredningen 12

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen 13

Frågor om a ffärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället

Motionerna 1975:290, 1975:291 och 1975:1635 13

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 14

Lag om kreditpolitiska medel 15

Några statistiska uppgifter om kreditinstitutens verksamhet 16

Uppgifter om försäkringsbranschen 16

Frågor om åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande i näringslivet

Motionerna 1975:1627 och 1975:1635 21

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 22

Vissa uppgifter om fusioner m. m 23

Bestämmelser om befrielse från realisationsvinstbeskattning i vissa

fall 23

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige 24

Vissa utredningar m. m 26

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall 27

Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975:907 och 1975:915 29

Gällande rätt m. m 30

Vissa överväganden inom regeringskansliet 31

Vissa utredningar 32

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området 33

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Motionerna 1975:916 och 1975:1673 34

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 35

Bestämmelser om importreglering 36

Redogörelse av kommerskollegium 37

NU 1975:14

sid.

Frågor om industriellt utvecklingsarbete

Motionerna 1975:283, 1975:1622 och 1975:1687 39

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete 41

Pågående utredningsarbete 41

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 43

Frågor om redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet

Motionerna 1975:919 och 1975:1651 44

Vissa utredningar 45

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 45

Frågor om utredningar rörande mindre och medelstora företag Motionerna 1975:919, 1975:922, 1975:1600, 1975:1637, 1975:1640,

1975:1641, 1975:1642, 1975:1657 och 1975:1661 46

Utredningsverksamhet rörande mindre och medelstora företag m. m. 49 Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 51

Frågor om utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna Motionerna

1975:288, 1975:923, 1975:925, 1975:928, 1975:929,

1975:1652, 1975:1674 och 1975:1687 53

Gällande bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk

och småindustri 55

Framställning från statens industriverk 56

Uttalanden om krav på säkerhet vid statlig kreditgivning till hemslöjd, hantverk och småindustri 56

Beslut och förslag i fråga om näringsgrensavgränsningen av företagareföreningarnas verksamhet 57

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 58

Frågor om vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:282, 1975:288, 1975:295, 1975:395, 1975:626,

1975:630, 1975:903, 1975:1603 och 1975:1636 60

Blancokrediter 62

Uttalanden om mindre och medelstora företags upplåning utomlands 63

Vissa utredningar 64

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 65

Frågor om detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:899 och 1975:1682 66

Dagligvaruhandelns struktur 67

NU 1975:14

sid.

AB Handelskredit 68

Distributionsutredningen 69

Frågor om löntagarägdaföretag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Motionerna 1975:1603, 1975:1662 och 1975:1671 69

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 70

Utredning angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen 71

Svar på fråga rörande löntagarägda företag 72

Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 73

Affärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället.... 75

Åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande

i näringslivet 76

Etableringskontroll 78

Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer.... 79

Industriellt utvecklingsarbete 80

Redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet 82

Utredningar rörande mindre och medelstora företag 83

Utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna 88

Vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital och

kreditförsörjning 92

Detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning 95

Löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem ... 96

Utskottets hemställan 98

Reservationer

1. Uttalande om mål för näringspolitiken (m) 101

2. Uttalande om mål för näringspolitiken (fp) 102

3. Utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (c) 103

4. Tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn

av konkurrensbegränsningslagen (m) 103

5. Konferens om samhällets inställning till företagsamheten (m) 104

6 Näringspolitiskt program för banksektorn (c) 104

7. Näringspolitiskt program för banksektorn (vpk) 104

8. Förstatligande av de privata affärsbankerna (vpk) 105

9. Förstatligande av det privata försäkringsväsendet (vpk)... 105

10. Åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag (vpk) 106

11. Taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag (c) 106

12. Importrestriktioner (1 m) 107

13. Åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemma marknadsindustrin

(c, m, fp) 107

NU 1975:14

sid.

14. Vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet och

industriell utveckling (fp) 108

15. Tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora

företag (c, fp) 108

16. Utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten

(c, fp) 109

17. Jämförelse mellan stordrift och smådrift (c, fp) 109

18. Utredning om åtgärder för att främja de mindre och me delstora

företagen (c) 110

19. Utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet (m)... 110

20. Utredning om underleverantörers ställning (c, fp) lil

21. Översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till företag

(c, fp) lil

22. Lån från företagareföreningarna för konsultkostnader (c).. 112

23. Samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

(fp) 112

24. Lån för marknadsinvesteringar (c, fp) 112

25. Löntagarsparande i företagen (c) 113

26. Allmänt vinstandelssystem (m) 113

Särskilda yttranden

1. Samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

(c) 113

2. Löntagarsparande i företagen (m) 114

3. Löntagarsparande i företagen (fp) 114

4. Löntagarsparande i företagen (vpk) 114

Bilagor

1. PM angående handelspolitiska åtgärder som Sverige vidtagit

mot lågprisimport sedan våren 1974 116

2. Översikt över motionernas behandling 119

GOTAB 75 9201 s Stockholm 1975