Med anledning av motioner om de homosexuellas situation
SoU 1976/77:37
Socialutskottets betänkande 1976/77:37
med anledning av motioner om de homosexuellas situation Motionerna
1 motionen 1976/77:139 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning innefattande
a) redogörelse för och analys av tillgänglig vetenskaplig information om homosexualitet och dess relation till sexuellt beteende i allmänhet,
b) en översikt av de homosexuellas situation i samhället,
c) förslag till åtgärder för att avskaffa diskrimineringen av homosexuella, varvid beaktas att diskriminering av personer på grund av deras sexuella inriktning står i strid mot gällande grundlag.
1 motionen 1976/77:725 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s) hemställs att riksdagen begär att regeringen utfärdar föreskrifter till statliga myndigheter i enlighet med vad som anförs i motionen om behovet av initiativ av statliga myndigheter för att förbättra de homosexuellas situation.
I motionen 1976/77:1099 av fru Bernström (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en allsidig översyn av samhällets stöd till homosexuella.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Förbundet för homosexuellas integration i samhället. Till skrivelsen har fogats material avseende de homosexuellas situation i samhället, m. m.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat motioner som tagit upp de homosexuellas situation i samhället i olika avseenden. Utskottet har i betänkandet SoU 1975/76:19 lämnat en utförlig redogörelse för riksdagens tidigare ställningstaganden och hänvisar därför till detta betänkande, såvitt avser tiden fram till utgången av år 1975.
Vid förra riksmötet behandlades två motioner, vari yrkades en utredning om de homosexuellas situation i samhället och förslag till åtgärder för att lösa de problem som de homosexuella möter i samhället. På hemställan av utskottet i ovannämnda betänkande avstyrkte riksdagen motionerna. Utskottet uttalade bl. a. följande:
Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare gett uttryck för uppfattningen att en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Riksdagen har också vid flera tillfällen understrukit angelägenheten av att de homosexuellas problem blir
1 Riksdagen 1976/ 77. 12 sami. Nr 37
SoU 1976/77:37
föremål för uppmärksamhet. Utskottet kan emellertid inte dela motionärernas åsikt att problemen bör göras till föremål för en övergripande utredning. Den attitydförändring motionärerna efterlyser måste växa fram som en samverkan mellan olika faktorer. En av de viktigaste normgivande faktorerna när det gäller samhällets och medborgarnas attityder i skilda hänseenden är den lagstiftning som råder. Den bästa grunden för att nå motionernas syfte måste därför enligt utskottets mening vara att fortlöpande på olika rättsområden skapa regler, vilka så långt det är möjligt inte leder till särbehandling av homosexuella. Samtidigt bör sådan upplysning ges som kan medverka till de önskvärda attitydförändringarna. Härvidlag är den upplysning som ges på olika stadier inom skolan av grundläggande betydelse. Det finns därför enligt utskottets mening skäl att vid den fortsatta beredningen av USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisningen ägna de homosexuellas situation uppmärksamhet. Någon riksdagens åtgärd i detta hänseende är dock inte påkallad.
Riksdagen har under hösten i fjol behandlat en motion med yrkande att regeringen skall utfärda instruktion till samtliga berörda myndigheter av innebörd att ekonomiska och andra förmåner, som normalt tillkommer heterosexuella samlevande, också skall utgå till homosexuella samlevande. Lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1976/77:7 att en sådan åtgärd skulle innebära ett ingrepp i förvaltningsmyndighets självständighet i den rättstillämpande verksamheten och strida mot bestämmelserna i 11 kap. 7 5 regeringsformen. Utskottet tilläde att utskottet i och för sig hade förståelse för syftet med motionen men att detta kunde uppnås endast genom författningsändringar. Utskottet utgick vidare från att man vid översyn av lagstiftningen inom berörda rättsområden kommer att i möjlig mån beakta även de homosexuellas villkor. På utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.
Justitieutskottet behandlar i betänkandet JuU 1976/77:37 fyra motioner angående åldersgränserna för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar, vilka motioner också väckts under den allmänna motionstiden.
Vissa utredningar m. m.
Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) avgav år 1974 betänkandet (SOU 1974:59) Sexualoch samlevnadsundervisning samt förslag till lärarhandledning. Utredningens förslag har inte föranlett proposition till riksdagen. Genom beslut den 18 december 1975 har regeringen överlämnat betänkandet och samtliga remissyttranden däröver till skolöverstyrelsen tillsammans med en inom utbildningsdepartementet upprättad promemoria och uppdragit åt skolöverstyrelsen att utforma mål och riktlinjer för samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan samt lärarhandledning för denna undervisning.
Sexualbrottsutredningen avlämnade i februari 1976 sitt betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Betänkandet innehåller förslag till ändringar av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. Kritik mot utredningens
SoU 1976/77:37
förslag, främst i fråga om sexuellt tvång och koppleri, framfördes såväl vid remissbehandlingen som vid en uppvaktning i justitiedepartementet av ett femtontal kvinnoorganisationer samt genom upprop, namnlistor och andra opinionsyttringar. Utredningens förslag om att avskaffa de särskilda åldersgränserna för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar tillstyrktes dock allmänt av remissinstanserna. På grund av den starka kritiken mot utredningens förslag fann regeringen att detta inte borde läggas till grund för någon lagändring. Regeringen tillsatte i stället i början av året en ny utredning, 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03), som på grundval av sexualbrottsutredningens betänkande och remissyttrandena däröver skall göra en ny översyn av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. I direktiven anges att kommittén skall arbeta skyndsamt.
Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) kommer, enligt vad som uppgetts i lagutskottets betänkande LU 1975:8, att i sitt fortsatta arbete ta upp vissa frågor som rör sammanboende homosexuella på familjelagstiftningens område.
Utskottet
I motionen 1976/77:1099 av fru Bernström (fp) hemställs om en allsidig översyn av samhällets stöd till homosexuella. Motionären framhåller att homosexuellas sammanboende saknar allt stöd från samhället, trots att riksdagen förutsatt att homosexuella sammanboendes problem i praktiska frågor skall lösas inom ramen för pågående eller tilltänkta utredningar. De samhälleliga organen har enligt motionären ett stort ansvar när det gäller att i praktisk handling förändra de homosexuellas situation. Samhällets ställningstagande i dessa frågor har också stor betydelse för den allmänna opinionen och bidrar därför i dubbel mening till att underlätta situationen för de homosexuella.
Samhällets ansvar för att förbättra de homosexuellas villkor och motverka diskrimineringen av de homosexuella framhålls även i motionen 1976/77:725 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s). Motionärerna anför att de homosexuella diskrimineras i olika avseenden, t. ex. beträffande statliga bosättningslån, bostadssituation, anställningsfrågor, efterlevandeskydd och genom särskilda åldersgränser för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar. En åtgärd som skulle bidra till att förändra människors attityder mot de homosexuella skulle enligt motionärernas mening vara att begreppet homosexualitet utmönstras ur socialstyrelsens klassifikationsbok, där homosexualitet återfinns under rubriken Mentala rubbningar och således klassificeras som sjukdom. Motionärerna menar att de statliga myndigheterna inom sina respektive områden borde uppmärksamma de problem som kan innebära diskriminering av de homosexuella och hemställer att regeringen skall utfärda föreskrifter till dessa myndigheter om behovet av initiativ från myndigheternas sida för att förbättra de homosexuellas situation.
SoU 1976/77:37
4 Även i motionen 1976/77:139 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) framhålls att de homosexuella, som utgör en mycket stor grupp medborgare, är utsatta för både öppen och förtäckt diskriminering i samhällslivet. Motionärerna vill att staten skall klarlägga bakgrunden till fördomarna mot homosexualitet och homosexuella samt undersöka de homosexuellas situation i samhället. Detta bör ske genom en utredning som bl. a. bör innehålla en analys av tillgänglig vetenskaplig information om homosexualitet och dess relation till sexuellt beteende i allmänhet. Staten bör även enligt motionärernas mening klart ta ställning mot de konkreta formerna för diskriminering av homosexuella.
De homosexuellas situation i samhället i olika avseenden har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Riksdagens ställningstaganden har därvid grundats på det uttalande som gjordes av lagutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet LU 1973:20 (s. 116). Lagutskottet uttalade i detta betänkande att samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform. Socialutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975/76:19 framhållit att det är angeläget att de homosexuellas problem blir föremål för uppmärksamhet. Dessa frågor borde dock, enligt vad utskottet uttalade, behandlas och lösas inom ramen för pågående eller tilltänkta utredningar, och en attitydförändring måste växa fram som en samverkan mellan olika faktorer, där bl. a. ökad upplysning spelar en väsentlig roll.
I förevarande motioner framhålls att, trots riksdagens positiva grundinställning, inga konkreta lagstiftningsåtgärder ännu vidtagits för att förbättra de homosexuellas situation. Utskottet vill med anledning därav erinra om att det förslag som lagts fram av utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) fortfarande är föremål för behandling. USSU:s betänkande har, tillsammans med remissyttrandena däröver samt en inom utbildningsdepartementet upprättad promemoria, överlämnats till skolöverstyrelsen med uppdrag till denna att utforma mål och riktlinjer för samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan samt lärarhandledning för denna undervisning. Sexualbrottsutredningens betänkande samt remissyttrandena däröver övervägs f. n. av 1976 års sexualbrottskommitté, som tillsattes i början av februari i år. Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén behandlat frågan om särskilda åldersgränser för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar med förtur och kommer i dagarna att lägga fram ett förslag om avskaffande av dessa särskilda åldersgränser. Arbetet inom familjelagssakkunniga med bl. a. frågor rörande egendomsordningen inom äktenskapet pågår fortfarande. Resultatet av det nu redovisade arbetet bör enligt utskottets mening avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om lagstiftningsåtgärder på de aktuella områdena.
Utskottet vill i övrigt framhålla följande. I såväl motioner under tidigare år som förevarande motioner kan man urskilja två olika typer av önskemål,
SoU 1976/77:37
nämligen dels att de homosexuella inte skall utsättas för diskriminering, t. ex. genom att utestängas från vissa yrken, dels att homosexuella sammanboende skall erhålla samma behandling som heterosexuella sammanboende, t. ex. i fråga om bosättningslån. I det förstnämnda fallet vill motionärerna sålunda motverka en diskriminering som har direkt negativa konsekvenser för de homosexuella. I det andra fallet vill motionärerna tillskapa regler som innebär samma, i huvudsak positiva, särbehandling av homosexuella som heterosexuella sammanboende vid jämförelse med andra personer som lever tillsammans. Det föreligger således en skillnad mellan dessa båda typer av önskemål och det kan därför vara motiverat att behandla dem var för sig.
Beträffande de yrkanden som syftar till att homosexuella sammanboende skall erhålla samma behandling som heterosexuella sammanboende kan anföras följande. Motionärerna vill i detta avseende åstadkomma en jämställdhet mellan homosexuella och heterosexuella. Ett genomförande av förslaget skulle därvid samtidigt innebära att homosexuella sammanboende i många fall skulle komma att få förmåner och rättigheter som inte tillkommer andra ensamstående personer som sammanbor. Det kan ifrågasättas om det är befogat att sammanboende homosexuella skall behandlas mer fördelaktigt av samhället än andra personer av samma kön som delar bostad, t. ex. mor och vuxen dotter, två vuxna syskon, två studerande.
Äkta makar som sammanlever har av ålder särbehandlats framför allt på familje-, skatte- och sociallagstiftningens områden. Denna särbehandling har till väsentlig del motiverats av förekomsten av barn i familjen. Man kan emellertid konstatera att utvecklingen nu allmänt går mot att den särbehandling som fortfarande finns skall upphöra. Vuxna människor skall behandlas som självständiga och av varandra ekonomiskt oberoende, och förmåner och bidrag skall i ökad omfattning knytas direkt till barnen. Mot bakgrund av kvinnornas starkt ökade förvärvsarbete utanför hemmet och alltmer självständiga ställning i samhället finns alla skäl att anta att den här berörda utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns därför anledning att ifrågasätta om det är lämpligt att genomföra en reform som skulle innebära att man utvidgar tillämpningen av ett regelsystem som bottnar i ett äldre synsätt på äktenskapet. Detta skulle sannolikt bidra till att konservera detta regelsystem, som man nu i olika avseenden söker omforma och anpassa efter utvecklingen. Ett bättre sätt att uppnå den likabehandling som motionärerna åsyftar är i stället att i takt med utvecklingen successivt avskaffa den särbehandling som fortfarande finns kvar beträffande heterosexuella sammanboende utan barn. Detta löser givetvis inte alla problem som en samlevnad mellan två eller flera människor kan medföra, men det innebär att man måste söka sådana lösningar på problemen som är neutrala i förhållande till olika samlevnadsformer.
Vad därefter avser frågan om diskriminering av de homosexuella framhåller motionärerna att de homosexuella är utsatta för både öppen och för -
SoU 1976/77:37
täckt diskriminering i samhället. Som exempel anförs i motionerna att det på arbetslivets område förekommer diskriminering inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Vissa motionärer anför att det är dokumenterat att homosexuella arbetstagare t. o. m. har utestängts från vissa yrken.
Som ovan anförts har riksdagen tidigare givit uttryck för uppfattningen att homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening självfallet att samhället bör söka motverka en sådan diskriminering som ovan anges. Det är emellertid svårt att få en överblick över omfattningen och sättet för den diskriminering som drabbar de homosexuella. För att få en uppfattning om problemen i detta avseende och behovet av åtgärder från samhällets sida erfordras en undersökning som belyser de homosexuellas situation i samhället. Utskottet förordar därför att det görs en sådan undersökning, vilken även innefattar frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella.
Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna 1976/77:139, 1976/77:725 och 1976/77:1099 anfört om en undersökning av de homosexuellas situation i samhället, m. m. bör ges regeringen till känna. Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:139, 1976/77:725 och 1976/77:1099 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en undersökning av de homosexuellas situation, m. m.
Stockholm den 17 maj 1977
På socialutskottets vägnar GABRIEL ROMANUS
Närvarande: herrar Romanus (fp), Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s)*, Bengtsson i Göteborg (c)*, Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp), fru Tillander (c), herr Biörck i Värmdö (m), fröken Öhrsvik (s), fru Mårtensson (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Ingemund Bengtsson i Varberg (s)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 55016 Stockholm 1977