Med anledning av motioner om näringspolitiken

NU 1977/78:55

Näringsutskottets betänkande 1977/78:55

med anledning av motioner om näringspolitiken Ärendet

I detta betänkande behandlas 14 motioner rörande bl. a. allmänna riktlinjer för näringspolitiken,

kapital- och kreditförsörjning för mindre och medelstora företag,

strukturfrågor inom industri och hantverk,

insyn för samhället i vissa företag,

skärpning av lagstiftningen mot konkurrensbegränsning,

tvångsförvaltning av vissa företag,

löntagarägda företag,

informationskampanj för köp av svenska varor.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika motionerna behandlas lämnas i bilaga (s. 38).

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning (s. 39).

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1977/78:344 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1977/78:348 av Olle Wästberg i Stockholm (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i syfte att underlätta för bildande av löntagarägda företag,

1977/78:600 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående inriktningen på framtida strukturförändringar inom svensk industri,

1977/78:807 av Nils Erik Wååg (s) och Lilly Hansson (s), vari hemställs att riksdagen uppmanar regeringen att låta genom industriverkets försorg, i samråd med IVA, utföra en kartläggning av svensk industris utvecklingsmöjligheter i framtiden,

1977/78:869 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandet (1) - med motivering i motionen 1977/78:867 -att riksdagen hos regeringen hemställer om en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta ett industripolitiskt program i enlighet med i motionen 1977/78:867 angivna riktlinjer.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 55

NU 1977/78:55

1977/78:1295 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna ges i uppdrag att utföra en regional utvärdering av de i motionen aktualiserade industribranscherna,

1977/78:1297 av John Johnsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att tvångsförvaltning av företag utreds, i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78:1301 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statens ansvar föratt befintlig industriell kapacitet tillvaratas i industripolitiken,

1977/78:1628 av Ylva Annerstedt (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en informationskampanj för att skapa en större medvetenhet om den betydelse som stödet från den enskilda människan har för svensk industri,

1977/78:1632 av Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen anmodar regeringen att i samband med beredningen av konkurrensutredningens förslag också aktualisera de synpunkter som framförts i motionen,

1977/78:1634 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om att det i utsikt ställda arbetet med att förbättra framför allt de mindre och medelstora företagens långa krediter påskyndas,

1977/78:1635 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en lagstiftning mot illojal konkurrens med hjälp av statliga subventioner,

1977/78:1640 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för näringspolitiken som förordats i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga styrelserepresentanter i vissa företag,

9. hos regeringen begär skyndsamt förslag om en kraftigt ökad investeringsverksamhet i de statliga företagen,

1977/78:1701 av Johan Olsson m. fl. (c, fp), vari - med motivering i motionen 1977/78:1700 - hemställs att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:1700 hos regeringen begär att en utredning, med uppgift att göra en utvärdering av hantverkets situation och framtidsutsikter, tillsätts.

Motionen 1977/78:869 har i övrigt behandlats i finansutskottets betänkande 1977/78:15.

NU 1977/78:55

3 Motionen 1977/78:1640 har delvis behandlats i finansutskottets betänkande 1977/78:15 och näringsutskottets betänkande 1977/78:42. Återstående delar av motionen tas upp av näringsutskottet i senare betänkanden.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1977/78:869 och 1977/78:1640

Huvuduppgiften för näringspolitiken måste vara att vidmakthålla och fortsätta att vidareutveckla det svenska näringslivets produktion och konkurrenskraft. På lång sikt är också förutsättningarna för detta goda. Detta fastslås inledningsvis i motionen 1977/78:1640, som i fortsättningen anger vissa förutsättningar för och krav på näringspolitiken. Bland förutsättningarna nämns en konstruktiv attityd hos de anställda till näringslivets utveckling och strukturförändring. Motionärerna pekar på olika tendenser som de finnér positiva och betonar att industrin i hög grad är beroende av samhällsinsatser på andra områden. De apostroferar den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av den offentliga sektorn och uttalar att ytterligare insatser måste göras på många områden. Den internationella ekonomiska utvecklingen har - med hänsyn till Sveriges exportberoende och till den starka importkonkurrensen för hemmamarknadsindustrin - avgörande betydelse för vår industri, understryker motionärerna. Genom en målmedveten satsning på utveckling, planering, framförhållning och effektivitet kan, anförs vidare, de problem som uppstår till följd av tekniska förändringar etc. vändas till nya möjligheter och framgångar. Som ett avgörande krav på industrin anges att den i alla regioner skall kunna erbjuda trygga och välbetalda arbetsplatser med god arbetsmiljö. Slutsatsen av detta och andra krav blir för motionärerna att en snabb produktions- och effektivitetsutveckling inom industrin är nödvändig.

De näringspolitiska riktlinjer som motionärerna förespråkar innefattar för det första att samhället bör få tillgång till näringspolitiska styrmedel av alla slag, alltifrån generella och selektiva stödinsatser till olika typer av tvingande medel baserade på lagstiftning. Regeringen bör vidare uppmanas att utnyttja statliga ägarengagemang inom näringspolitiken i all den omfattning som är nödvändig för att tillgodose viktiga samhällsintressen. Olika exempel ges på hittillsvarande åtgärder av dessa slag. Alla de olika medlen måste, deklarerar motionärerna vidare, komma till användning inom ramen för en aktiv näringspolitisk planering. En sådan planering skall omfatta både offensiva och defensiva insatser, t. ex. fastställande av ramar för industrins agerande, omstrukturering av branscher, samordnade och målinriktade satsningar på vissa branscher, produktionsområden eller regioner. Tyngdpunkten i näringspolitiken måste förskjutas till att stimulera utvecklingen på de områden där den svenska industrin kan uppvisa en överlägsen effektivitet och produktionsförmåga. Denna uppgift kan enligt motionärerna inte överlåtas på ”de fria marknadskrafterna", som främst drivs av intresset att

NU 1977/78:55

göra kortsiktiga vinster. Målet måste i stället nås genom att kraftfulla insatser görs för att stimulera forsknings- och utvecklingsarbetet inom företagen och genom att stora finansiella resurser avdelas för investeringar i näringslivet. Bl. a. bör en strukturfond inrättas och Sveriges Investeringsbank AB:s utlåningsförmåga ökas. Motionärerna anser också att de statliga företagens investerings- och utvecklingskapacitet bör stärkas väsentligt. I motionen ges vissa exempel på åtgärder som bör vidtas. Ett av dessa är en utbyggnad av Karlsborgsverken inom AB Statens Skogsindustrier(ASSI). Möjligheterna till alternativ produktion vid varven sägs böra tillvaratas bättre än för närvarande. Motionärerna föreslår också att bostadsbyggandet ökas kraftigt. Planerade statliga investeringar bör tidigareläggas, bl. a. på statens järnvägars, televerkets och vägverkets områden. Den rådande osäkerheten om Sveriges framtida energipolitik måste enligt motionärerna undanröjas eftersom den skapar osäkerhet i näringslivet när det gäller investeringsplaneringen. 1975 års energipolitiska beslut bör fullföljas. Utbyggnaden av Forsmark 3 och Ringhals 3 måste fortsättas i oförminskad takt.

1 motionen 1977/78:869 föreslås att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utarbeta ett industripolitiskt program. Motionärerna har angett utgångspunkten för ett sådant program i motionen 1977/78:867. Vägledande bör enligt dem vara att den industriella satsningen görs på sådan produktion som ställer den samhälleliga nyttan och den regionala rättvisan i centrum. Målet bör främst uppnås genom att man satsar på ökad förädlingsgrad inom landet. En sådan utveckling skulle enligt motionärerna ge såväl högre sysselsättning som bättre möjligheter till en klok resurs- och energihushållning. I första hand bör den statliga industriverksamheten utbyggas. Produktionen bör inriktas på avancerade maskiner och redskap och avse utrustning för t. ex. en effektiv kollektivtrafik, miljöskydd och energisnåla bostäder. En förutsättning för att industriplanen skall kunna förverkligas är enligt motionärerna att samhällsfonder under lönarbetarkontroll upprättas. Fonderna bör byggas upp genom att skatten på bolagsvinster och stora förmögenheter skärps och genom att en viss del av aktiekapitalet i de kapitalistiska bolagen årligen överförs till samhället. Andra åtgärder som krävs är att de privata affärsbankerna och försäkringsbolagen nationaliseras och att det sätts stopp för kapitalflykt och industriutflyttning. Sistnämnda krav skall enligt motionärerna ses mot bakgrund av att svenska kapitalister under år 1977 ansökte om tillstånd för direktinvesteringar i utlandet för mer än 4 miljarder kr. samtidigt som industriinvesteringarna inom landet minskade med 15 %. Motionärerna ger exempel på en hel del andra åtgärder som enligt deras mening måste vidtas. Flertalet förslag har närmare preciserats i andra vpk-motioner vid detta riksmöte. Motionärerna förklarar sig avslutningsvis vara medvetna om att de förslag de ställer kan genomföras endast genom en aktiv masskamp med lönarbetarna som främsta kraft. Kampen kommer till slut att gälla övergången till en socialistisk planekonomi. I motionen anförs att endast en sådan hushållning varaktigt kan avskaffa ekonomiska kriser, arbetslöshet och inflation.

NU 1977/78:55

5 Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motionsyrkanden om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning har behandlats av riksdagen vart och ett av åren 1973-1977. De har genomgående avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:54 s. 37 f., 1974:36 s. 35, 1975:14 s. 73 f., 1975/76:54 s. 46, 1976/77:30 s. 44 f.) och avslagits av riksdagen. År 1976 framställdes sådana yrkanden i partimotioner av centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. Dessa partiers representanter i näringsutskottet reserverade sig till förmån för ett uttalande till regeringen om vissa krav på näringspolitiken. Utskottsmajoriteten anförde att riktlinjer för näringspolitiken hellre borde få formen av beslut i specifika frågor än av allmänt hållna principuttalanden.

Yrkandet i motionen 1977/78:1640 motsvarar ett yrkande i en partimotion från socialdemokraterna år 1977. Motionsmotiveringen var till stor del identisk med den motivering som nu lämnas. Yrkandet avstyrktes av näringsutskottet (1976/77:30 s. 44 f.). Utskottet fann sig i det stora hela ingenting ha att invända mot motionärernas bakgrundsteckning och allmänna slutsatser om vikten av att industrins produktivitet och effektivitet utvecklas. Utskottet ansåg däremot att de riktlinjer som motionärerna ville att riksdagen skulle uttala sig för präglades av att statens medverkan i ägarfunktionen och som pådrivande kraft i strukturomvandlingen överbetonades. I betänkandet hänvisades till att det fanns aktuella regeringsförslag som gick ut på ökat statligt ägarengagemang och på branschrationalisering under statens ledning och att något generellt avståndstagande från sådana statliga insatser alltså inte kännetecknade den nya regeringens politik. Utskottet kunde emellertid inte godta motionärernas rekommendationer som allmänna, överordnade principer utan hänvisade till regeringsförklaringen, enligt vilken en kärnpunkt är att vårt lands ekonomi även i framtiden bör bygga på en socialt styrd marknadshushållning. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Näringspolitisk delegation

Statsministern har den 11 april 1978 tillsatt en särskild grupp, som skall bedöma hela den framtida inriktningen av det svenska näringslivet. Ordförande i gruppen är f. d. generaldirektör Bertil Bjurel och övriga ledamöter professor Sven Brohult, förbundsordförande Erik Lehman, professorerna Assar Lindbeck, Dick Ramström och Ulf af Trolle, direktör Arne Westerberg, f. d. riksbankschef Krister Wickman samt direktör Lars Dahlgren, som är huvudsekreterare.

I direktiven (Dir 1978:34) säger statsministern att delegationen skall arbeta med mycket stor handlingsfrihet. Med hänsyn till uppdragets bredd och problemens svårighetsgrad får det ankomma på delegationen själv att förutsättningslöst och efter egen bedömning avgöra vilka problemområden

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 55

NU 1977/78:55

som i forsta hand bör angripas och att lägga fram förslag till åtgärder. Arbetet bör bedrivas så att en redovisning av synpunkter och förslag kan ske vid årsskiftet 1978-1979, sägs det vidare. Arbetet skall ske i nära kontakt med regeringens ekonomiska och näringspolitiska råd. Delegationen bör också söka ta till vara erfarenheter och resultat som kommer fram genom Ingenjörsvetenskapsakademiens utredning rörande Sveriges tekniskt industriella kompetens. Gruppens förstahandsuppgifter skall vara att se hur nyföretagande kan stimuleras,att undersöka hur nya marknader kan erövras samt att se hur nya produkter kan utvecklas. I direktiven påpekas att det finns anledning att särskilt studera möjligheterna att stärka utvecklingsarbetet inom teknikområden som kan antas få en växande betydelse framöver.

Strukturfrågor inom näringslivet

Motionerna 1977/78:600, 1977/78:807, 1977/78:1295. 1977/78:1301 och 1977/78:1701

I motionen 1977/78:600 tecknas inledningsvis bakgrunden till den kris som det svenska näringslivet f. n. kan sägas befinna sig i. Motionärerna framhåller att de problem som drabbat ett antal branscher som traditionellt har utgjort ryggraden i den svenska industrin inte bara är konjunkturbetingade utan även har sin orsak i strukturmässiga förändringar av mer djupgående slag, såsom vissa u-länders ökade konkurrenskraft, den tilltagande bristen på en del råvaror samt problemen med energiförsörjningen. Motionärerna erinrar om att staten för en mycket aktiv politik för att rädda sysselsättningen och skapa garantier för att nödvändiga strukturförändringar sker på ett från arbetsmarknadssynpunkt och social synpunkt godtagbart sätt. Det är enligt motionärerna nödvändigt att de statliga satsningarna förbinds med genomtänkta program för hur strukturförändringarna skall inriktas. Motionärerna uppställer vissa krav på ett sådant program. Förnyelseförmåga, bredd och flexibilitet måste stimuleras när det gäller produktval och produktutveckling. Produkterna måste utformas med krav på hög kvalitet, lång livslängd och möjligheter att återanvända råvaruinnehållet. Man bör satsa endast på produkter som i hög grad tillfredsställer faktiska mänskliga behov. Råvaror och energi bör användas på effektivaste möjliga sätt. Särskilt intresse bör ägnas åt produkter som kan underlätta en hushållning med energi och råvaror, t. ex. isolermaterial, värmeväxlare och ventilationsutrustningar. Motionärerna erinrar till sist om att regeringen enligt budgetpropositionen avseratt i ett senare skede lägga fram förslag till riktlinjer för näringspolitiken i ett längre perspektiv. De menar att de i motionen framförda synpunkterna bör beaktas i det sammanhanget.

Även yrkandet i motionen 1977/78:807 skall ses mot bakgrund av de strukturproblem som har drabbat svensk industri på senare år. Enligt motionärerna är det angeläget att en kartläggning av svensk industris framtid

NU 1977/78:55

kommer till stånd. Motionärerna hänvisar till att ett stort antal branschutredningar har gjorts inom statens industriverk och anser att dessa bör sammanställas och analyseras närmare. Analysen bör enligt motionärerna göras av industriverket och Ingenjörsvetenskapsakademien i förening.

I motionen 1977/78:1295 erinras om de på senare tid genomförda utredningarna avseende stål- och varvsindustrierna och den möjlighet till värdefull insyn i resp. branscher som dessa utredningar har inneburit. Motionärerna anser att det från samhällets sida måste framstå som angeläget att man får möjlighet att nu utvärdera även andra krisbranscher, i första hand då den träbearbetande industrin, skogsindustrin och gruvindustrin. Utvärderingen bör ske regionalt och göras av länsstyrelserna, eftersom dessa myndigheter i regel vet vilka företag inom länet som har problem. Motionärerna framhåller att länsstyrelserna enligt gällande regler inte kan angripa problemen om inte företagen själva begär bistånd.

Den svenska industrins nuvarande problem illustreras i motionen 1977/ 78:1301 med flera exempel från Södermanlands län,som enligt motionärerna är ett av de mest drabbade länen från sysselsättningssynpunkt. Motionärerna pekar bl. a. på att sysselsättningen, medan den i hela riket har ökat något mellan tredje kvartalet år 1976 och motsvarande kvartal år 1977, i Södermanland har minskat med 2 %. Endast två län visade i oktober 1977 en högre relativ arbetslöshet ån Södermanlands län, som under det gångna året kunnat registrera en befolkningsminskning. Enligt motionärerna är det en angelägenhet av riksintresse att en industriell kapacitet som byggts upp under åtskilliga decennier kan vidmakthållas och utvecklas vidare. Samhällsekonomiska bedömningar i vidare mening måste få bli vägledande för uppbyggnaden av den framtida industristrukturen. Beträffande åtgärder som bör genomföras hänvisar motionärerna till vad som anförts i de socialdemokratiska partimotionerna om den ekonomiska politiken, näringspolitiken och sysselsättningspolitiken. De understryker särskilt att ansvaret för industripolitiken inte får överlåtas på företagssammanslutningar och delegationer som handlar uteslutande med utgångspunkt i rent företagsekonomiska bedömningar.

Riksdagen bör begära en utredning som skall ha till uppgift att utvärdera hantverkets situation och framtidsutsikter. Detta yrkande framställs i motionen 1977/78:1701. Motiveringen återfinns i motionen 1977/78:1700, som i övrigt innehåller vissa synpunkter och önskemål i fråga om lärlingsutbildningen inom industrin. Motionärerna anför bl. a. att industrins nuvarande inriktning på stordrift har medfört att hantverkstraditioner övergetts och att det därmed kan riskeras att värdefull kunskap går förlorad. Ökad insikt om behovet av aktsamhet och hushållning kommer emellertid enligt motionärerna utan tvivel att leda till ett allt större behov av hantverksservice. 1 motionen påpekas att tillgång till en god sådan service skulle vara en fördel även från beredskapssynpunkt. Den begärda utredningens uppdrag bör vara trefaldigt. Den bör dels bedöma det framtida behovet av servicehantverk, dels

NU 1977/78:55

ge en bild av vilka hantverk som är på väg att försvinna, dels ge förslag till åtgärder som kan vidtas för att bevara och utveckla hantverkskunnandet.

Vissa näringspolitiska åtgärder, utredningar m. m.

De senaste årens utdragna internationella lågkonjunktur och det svaga konkurrensläget för många svenska företag har ställt mycket stora krav på en aktiv näringspolitik. Staten har vidtagit en rad åtgärder för att göra omställningen lättare inom flera industribranscher och för att medverka till att strukturförändringarna sker i en kontrollerad och godtagbar takt. En utförlig redogörelse för dessa åtgärder har lämnats i budgetpropositionen (prop. 1977/78:100 bil. 17). 1 propositionen framhålls bl. a. att näringspolitiken nu stegvis ses över. Ett första steg var beslutet om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (prop. 1977/78:40). I ett andra steg vidtas åtgärder för att underlätta de omställningar och strukturförändringar som är nödvändiga inom vissa branscher. Ett tredje steg utgör översynen av samhällets insatser för teknisk forskning och utveckling. Översynen har resulterat i den i mars 1978 framlagda propositionen 1977/ 78:111 om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. Slutligen kommer enligt industriministern i ett fjärde steg förslag till riktlinjer för näringspolitiken i ett längre perspektiv att läggas fram våren 1979.

Ett stort antal delegationer och utredningar är f. n. sysselsatta i det näringspolitiska planeringsarbetet. Inom näringspolitiska rådet, som består av företrädare för näringsliv, statlig förvaltning och de anställda, diskuteras övergripande och principiella frågor av långsiktig betydelse för näringspolitiken. Regeringen har den 1 december 1977 beslutat att inrätta en delegation för småföretagarfrågor. En särskild statlig delegation har vidare inrättats som skall svara för statens medverkan i strukturarbetet beträffande stålindustrin. 1 detta sammanhang kan nämnas att en särskild samrådsgrupp har bildats för att medverka vid överläggningarna mellan det nybildade Svenskt Stål AB och de mindre handelsstålverken. För löpande samråd mellan företagen, de anställda och berörda samhällsorgan har branschråd tidigare inrättats för byggnads-, skogs- och stålbranscherna. År 1977 har ett branschråd inrättats även för tekoindustrierna. Alternativa utvecklingsvägar för den svenska bilindustrin analyseras av en särskild utredare. En motsvarande undersökning pågår beträffande bryggeribranschen. En särskild utredare har vidare tillkallats för att behandla Statsföretag AB:s verksamhetsinriktning och mål.

Under föregående budgetår har statens industriverk avgett ett flertal utredningsrapporter rörande olika industribranscher, bl. a. (SIND 1977:2) Svensk gjuteriindustri,(SIND 1977:5) Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri samt (SIND 1977:7) Sågverks- och skivindustri. Härutöver har flera delrapporter redovisats beträffande bl. a. livsmedelsindustrin. Ett flertal liknande utredningar beräknas bli slutförda under innevarande budgetår.

NU 1977/78:55

9 Ytterligare undersökningar igångsätts under året.

Regeringen har nyligen uppdragit åt styrelsen för teknisk utveckling, i samarbete med statens industriverk, och åt Ingenjörsvetenskapsakademien att var för sig utreda frågor om Sveriges tekniska och industriella kompetens. Myndigheterna skall dock samverka när det gäller framtagandet av underlagsmaterial. Syftet med utredningsarbetet är bl. a. att ange branscher eller tekniska områden där Sverige har eller kan väntas få en fördelaktig ställning gentemot utlandet i industriellt hänseende. På motsvarande sätt bör utredningarna påvisa områden där den svenska konkurrenssituationen på lång sikt kan väntas bli så dålig att uppoffringarna i fråga om ekonomiska och personella resurser blir orimliga. Slutsatserna skall grundas bl. a. på analyser av hur existerande och framtida teknik kan utnyttjas med hänsyn till konsekvenserna fört. ex. miljön och energihushållningen. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt. Delrapporter bör kunna avlämnas.

1 detta sammanhang kan även nämnas en del åtgärder som har vidtagits på det regionalpolitiska området. Regionalpolitisk stöd har utom till industrier inom stödområdet lämnats dels till företag i vissa områden intill stödområdesgränsen, den s. k. grå zonen,dels till företag i orter med ensidigt näringsliv eller i orter som har drabbats av företagsnedläggelser. Sedan den 1 december 1977 jämställs temporärt vissa kommuner i södra Sverige med den grå zonen. Formerna för det fortsatta stödet utreds f. n. av sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: f. d. förbundsordförande Lars Sandberg). En ny fullständig länsplaneringsomgång inleds hösten 1978. Den innebär bl. a. att de statliga myndigheterna varje år före utgången av september månad skall för länsstyrelserna redovisa den planering av myndighetens verksamhetsområde som kan påverka utvecklingen i länet, allt i syfte att främja förutsättningarna för samverkan mellan myndigheterna när det gäller möjligheterna att erbjuda sysselsättning och service. Vidare pågår på grundval av en särskild överenskommelse med Sveriges industriförbund samråd mellan staten och de största industriföretagen i lokaliseringspolitiska frågor. Samrådet syftar till att skapa förutsättningar för att regionalpolitiska synpunkter beaktas på ett tidigt stadium vid industrins planering.

En utredning med viss ämnesmässig anknytning till det i motionen 1977/ 78:1701 framförda yrkandet har tillsatts förra året. Hemslöjdsutredningen (I 1977:05; särskild utredare: riksdagsman Anna Eliasson) skall se över gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Enligt sina direktiv skall utredningen överväga bl. a. om det statliga stödet även i fortsättningen bör begränsas till den ideella hemslöjdsverksamheten.

Insyn i och kontroll över företag

Motionerna 1977/78:1297. 1977178:1632. 1977/78:1635 och 1977/78:1640

I den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1640 erinras om att den förra regeringen under 1970-talet introducerade en rad instrument för att

NU 1977/78:55

möjliggöra en utbyggd näringspolitik. Ett sådant styrmedel utgörs av lagstiftningen om statliga styrelserepresentanter i vissa företag, som ger regeringen rätt att tillsätta styrelseledamöter i bl. a. ett antal större produktionsbolag. Motionärerna kritiserar den borgerliga regeringen för att den inte har utnyttjat denna möjlighet såvitt avser produktionsbolagen. De anser att det är angeläget att regeringen snarast begagnar detta sätt att skaffa samhället insyn i företagen. Kravet härpå gör sig enligt motionärerna särskilt starkt gällande i en period av omfattande strukturomvandling. De yrkar att riksdagen skall göra ett uttalande härom till regeringen.

Enligt motionen 1977/78:1297 bör det finnas möjlighet att tvångsförvalta företag i vissa situationer där detta nu inte är möjligt, t. ex. när en företagare av olika anledningar vägrar att vidareutveckla ett företag trots att möjligheter härtill finns eller när företagaren vill lägga ned sitt företag och förlägga produktionen till utlandet, allt för egen vinnings skull. Motionärerna hävdar att det finns många exempel på sådana för samhället och de anställda skadliga beteenden inom näringslivet. De på företagarhåll förekommande hänvisningarna till att löneläget i Sverige är för högt eller att lagen om anställningsskydd är ett hinder för fortsatt expansion är enligt motionärerna grundlösa. Rätten att förordna om tvångsförvaltning anser de böra tillkomma de anställda, kommunen och staten gemensamt.

Att ett företag överlåts till en ny ägare kan ofta fl tråkiga konsekvenser för den ort där det sålda företaget är beläget, särskilt om denna ort är liten, framhålls det i motionen 1977/78:1632. I den mån de nya ägarna inte gör någon utfästelse om att driften skall fortsättas i samma omfattning som tidigare blir resultatet inte sällan att verksamheten i det sålda företaget läggs ned. Motionären illustrerar detta med exempel från Jönköpings län. Under perioden 1969-1975 har 126 företag i Jönköpings län inom industri och partihandel bytt ägare. Av de 86 företag med 8 000 anställda som sålts till andra företag utanför länet har 11 företag med 1 200 anställda lagts ned efter försäljningen. Den information kommunen erhållit om företagets framtid stämmer ofta dåligt med den verkliga situationen, säger motionären. Han påpekar att man inte genom MBL-förhandlingar kan påverka försäljning av företag som sker genom aktieöverlåtelser, och erinrar om att enligt ett uttalande av riksdagen år 1977 (AU 1977/78:32, rskr 1977/78:319) denna fråga om aktieöverlåtelser skulle aktualiseras sedan konkurrensutredningen (H 1974:05) presenterat sitt betänkande. Detta har nyligen överlämnats till regeringen. Motionären anser att det är nödvändigt att man från samhällets sida vidtar åtgärder för att stoppa den negativa utveckling som nedläggning av företag innebär särskilt för små orter.

Ett mer renodlat konkurrensrättsligt spörsmål aktualiseras genom motionen 1977/78:1635. Motionärerna önskar en lagstiftning mot illojal konkurrens med hjälp av statliga subventioner. De framhåller att den gällande konkurrenslagstiftningen främst är inriktad på att motverka uppkomsten av karteller och monopol. De nuvarande ekonomiska svårighe -

NU 1977/78:55

terna inom näringslivet har, menar de, medfört att konkurrensen på lika villkor kommit att delvis sättas ur kraft genom samhällets egna åtgärder i form av bl. a. statliga lån och bidrag till krisdrabbade foretag. Företag med statligt stöd har kunnat bedriva en stark priskonkurrens mot självbärande och ofta välskötta företag. Detta förhållande är oacceptabelt, anser motionärerna. Snedvridningen leder bara till en överflyttning av arbetslösheten från ett foretag till ett annat. Det är enligt motionärerna viktigt att konkurrenslagstiftningen skyddar alla foretag från en samhälleligt subventionerad konkurrens.

1976 års lagstiftning om styrelserepresentation för samhället m. m.

Riksdagen antog år 1972 lagom uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagarna gällde till utgången av juni 1976. De ersattes då av de tre motsvarande lagar som anges i det följande.

Enligt lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor gäller att näringsidkare efter anmodan av myndighet som regeringen bestämmer är skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftligen till länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån översiktligt redovisa uppgifter om bl. a. produktionsoch sysselsättningsförhållanden, väntad ekonomisk utveckling av verksamheten, planerad eller väntad ändring i driften eller annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering. Uppgiftssky ldigheten får åläggas högst två gånger årligen och avse förhållanden längst fem år framåt i tiden samt i allmänhet endast arbetsställen med mer än femtio anställda. Uppgifterna får användas endast som underlag för statlig eller kommunal planering eller för liknande ändamål.

Lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser gäller till utgången av juni 1979. Enligt denna lag har staten rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för bl. a. aktiebolag eller ekonomisk förening som har särskild betydelse från allmän synpunkt, t. ex. genom att företaget har ett betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar får samtidigt omfattas av sådan representation. Vad gäller industriföretagen bör dock erinras om att regeringen i regeringsdeklarationen som avgavs i oktober 1976 (RD 1976/77:7 s. 43) förklarat sig inte ha för avsikt att placera statliga ledamöter i industriföretagens styrelser. I affärsbankernas styrelser finns offentliga styrelseledamöter enligt bestämmelser i lagen (1955:183) om bankrörelse.

Lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar ger arbetstagarna i aktiebolag eller ekonomiska föreningar med mer än 25 anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen och

NU 1977/78:55

en suppleant för varje sådan ledamot. Består företagets styrelse av endast en ledamot, har de anställda rätt att utse en arbetstagarledamot och en suppleant.

I aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar finns vissa bestämmelser avsedda att skapa garantier för att styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt att syftet med arbetstagarrepresentationen tillgodoses.

Viss lagstiftning om tvångsförvaltning

Den bolagsrättsliga lagstiftningen innehåller inga regler om tvångsförvaltning i den mening detta ord används i motionen 1977/78:1297. Konkursförvaltning kan i och för sig sägas utgöra ett slags tvångsförvaltning men är specifikt inriktad på att säkerställa att företag avvecklas med så små förluster som möjligt. Konkursreglerna torde därför vara av begränsat intresse i detta sammanhang.

Ett bättre exempel på tvångsförvaltning i svensk rätt erbjuder bostadsförvaltningslagen (1977:792). Lagen har ersatt 1970 års lag om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Den syftar till att förbättra samhällets och hyresgästernas möjligheter till ingripande mot fastighetsägare som missköter sin hyresfastighet. Åtgärder skall kunna vidtas så snart det visar sig att fastighetsägaren inte förvaltar fastigheten på ett objektivt godtagbart sätt. Detta innebär att ingripande kan ske på ett tidigare stadium än enligt den tidigare lagstiftningen.

Ingripande kan ske i två former, en mildare kallad förvaltningsåläggande och en strängare kallad tvångsförvaltning. Vid förvaltningsåläggande åläggs fastighetsägaren att inom viss tid lämna över förvaltningen till en av honom själv utsedd förvaltare. Hyresnämnden skall pröva dels om det ingångna förvaltningsavtalet har ett sådant innehåll att förvaltningen i fortsättningen kan fungera tillfredsställande, dels om förvaltaren har behövliga kvalifikationer för uppdraget.

Tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen bygger på det tidigare tvångsförvaltningsförfarandet men går i flera avseenden längre än detta. Fastighetsägaren kopplas så gott som helt bort från förvaltningen. I fråga om medel till förvaltningen skall förvaltaren i första hand hålla sig till den tvångsförvaltade fastigheten (hyror, lån i fastigheten). Om dessa medel inte räcker, är fastighetsägaren skyldig att tillskjuta behövliga medel ur sina samtliga tillgångar. Hyresnämnden kan ålägga fastighetsägaren att betala visst belopp.

Visar sig tvångsförvaltningen gagnlös har kommunen möjlighet att lösa fastigheten under expropriationsliknande former.

Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1978.

NU 1977/78:55

13 Medbestämmande för de anställda vid överlåtelse av företag

Lagen(1976:580)om medbestämmande i arbetslivet (MBL) innehåller bl. a. regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet, innebärande att arbetsgivaren är skyldig att själv ta initiativ till förhandling med arbetstagarorganisationerna innan han fattar beslut i frågor om bl. a. viktigare förändringar av verksamheten. Förhandlingsskyldigheten innefattar inte någon rättslig skyldighet att verkligen komma fram till en lösning, vare sig i form av kollektivavtal eller i annan form. Kan parterna inte enas i förhandlingsfrågan står det i princip arbetsgivaren fritt att fatta sitt beslut. Enligt uttalanden i lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 353) skall bl. a. frågor om nedläggning eller inskränkning av driften samt om överlåtelse eller upplåtelse av rörelsen föranleda förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL. Lagen gäller frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Tillämpat på frågor som rör samgåenden mellan företag innebär detta att lagen endast blir tillämplig i sådana fall där arbetsgivaren, dvs. det enskilda företaget, fattar beslut om att avhända sig rörelsen eller del därav. Säljs i stället aktierna i ett bolag finns inga vedertagna vägar för samråd. Försäljningsbeslutet fattas i ett sådant fall i princip inte av arbetsgivaren utan av aktieägaren. 1975 års aktiebolagslag kan sägas bygga på tanken att förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren och aktieägaren.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Ett med yrkandet 2 i motionen 1977/78:1640 i sak identiskt yrkande framfördes vid föregående riksmöte i en socialdemokratisk partimotion om näringspolitiken. Riksdagen borde enligt motionärerna uttala ett krav på att den möjlighet regeringen fått att utse styrelseledamöter i vissa företag snarast borde utnyttjas.

Näringsutskottet framhöll i betänkandet NU 1976/77:30 (s. 51) att lagen inte uppställer något krav på att statens möjligheter i det aktuella hänseendet skall utnyttjas till fullo. Det fick enligt utskottet ankomma på regeringen att bedöma i vilka fall ett statligt styrelseinträde kunde vara aktuellt. Något uttalande från riksdagens sida var enligt utskottets mening inte erforderligt, varför motionen avstyrktes i denna del. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för bifall till motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.

Frågan om i vilken utsträckning förhandlingsskyldighet inträder vid försäljning av företag genom överlåtelse av aktier har varit omdiskuterad och aktualiserades vid föregående riksmöte genom en socialdemokratisk partimotion. I motionen föreslogs att riksdagen hos regeringen skulle begära att förslag skyndsamt skulle läggas fram om krav på förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i handelsbolag. Motionen handlades av arbetsmarknadsutskottet. 1 sitt i denna del enhälliga och av riksdagen

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 55

NU 1977/78:55

godkända betänkande (AU 1976/77:32) erinrade utskottet om att konkurrensutredningen kunde väntas slutföra sitt arbete under hösten 1977. Utskottet antog att denna utredning inte skulle gå in på de renodlat arbetsrättsliga aspekterna på frågan men förutsatte att frågor av det slag som hade aktualiserats genom motionen skulle tas upp under den fortsatta behandlingen av kommitténs betänkande. Vidare förutsatte utskottet att regeringen vid behov skulle föranstalta om kompletterande utredning. Vad utskottet anfört i frågan gav riksdagen regeringen till känna som sin mening.

Konkurrensutredningens betänkande

len promemoria (Ds Ju 1976:17) från justitiedepartementet lades i slutet av år 1974 fram förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall. Tiden för remissbehandlingen blev utdragen på grund av att arbetsmarknadens parter upptog förhandlingar i frågan. Förhandlingarna avbröts utan att överenskommelse träffats. I slutet av år 1976 överlämnades promemorian jämte remissvaren till 1974 års konkurrensutredning. Denna har nyligen avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag.

Den nuvarande lagstiftningen mot konkurrensbegränsning har gjorts till föremål för en genomgripande översyn. I lagförslaget har de allmänna reglerna om konkurrensbegränsning kompletterats med ett system för kontroll av företagskoncentration (3 kap. Prövning av företagsförvärv).

Enligt förslaget i denna del skall företagsförvärv kunna prövas, när det förvärvade företaget har en viss minsta storlek. Regeringen föreslås få rätt att ingripa mot förvärvet med förbud eller åläggande, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Utredningen anser att det måste vara regeringen som fattar dessa beslut. Skälen för detta är bl. a. att besluten innebär en politisk avvägning mellan olika intressen och att i den förhandlingsverksamhet som kan föregå besluten regeringen bör vara det bedömande organet. Härigenom åstadkommes en samordning med annan närings- och konsumentpolitik, framhåller utredningen.

Det förvärv, vars tillåtlighet skall prövas, kan avse alla aktierna i ett företag eller hela den verksamhet som företaget bedriver men också en del därav. Sålunda omfattar prövningen förvärv av rörelse eller del av rörelse, av andel i handelsbolag och av aktier i aktiebolag samt vidare förvärv genom fusioner mellan aktiebolag eller mellan ekonomiska föreningar. Beträffande aktieförvärv har prövningsområdet avgränsats så att förvärv prövas endast om de leder till ett innehav av minst 10 % av det totala aktiekapitalet eller röstetalet för aktiebolag som noteras på fondbörsen och av minst 20 % för övriga bolag. När det gäller förvärv av andel i handelsbolag och aktie i aktiebolag förutsätts att ingripande skall komma i fråga endast när förvärvaren genom förvärvet får ett kontrollerande inflytande i det förvärvade företaget. Sådant inflytande

NU 1977/78:55

anses föreligga när förvärvaren kan bestämma innehållet i principbeslut om företagets ledning och framtid.

Undantagna från prövningen är enligt förslaget förvärv inom en koncern, nyemissioner som i princip innebär oförändrade ägarförhållanden samt, i vissa fall, utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie.

Själva prövningen innebär enligt förslaget en vägning av för- och nackdelar från allmän synpunkt. Vid bedömningen skall särskilt beaktas hur förvärvet kan påverka

1. prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet,

2. sysselsättningen samt berörda arbetstagares och kommuners intressen,

3. konsumenternas intressen.

Vid prövningen skall också ägarnas intressen beaktas.

Som har nämnts faller förvärv av företag under en viss storlek utanför prövningsområdet. Prövning sker sålunda endast om det företag eller den verksamhet som förvärvet avser under det senaste verksamhetsåret har sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare eller omsatt minst 10 milj. kr., eller haft tillgångar om sammanlagt minst 20 milj. kr.

Det föreslås att prövningen sker i två steg. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) skall svara för en förberedande prövning. Denna får ta högst två månader. Prövningen inleds genom att anmälan av förvärv eller planerat sådant görs till NO. Berörda parter har rätt att genom frivillig anmälan sätta i gång prövningsförfarandet. Om part inte har gjort anmälan kan NO ålägga part i avtal om förvärvet att anmäla detta inom viss tid. Sådant åläggande får inte meddelas senare än två år från det avtal om förvärvet slöts. NO kan även, om särskilda skäl föreligger, ålägga viss juridisk eller fysisk person att göra anmälan, innan förvärv sker.

Om NO anser att ett företagsförvärv kan medföra allvarliga olägenheter från allmän synpunkt skall han överlämna ärendet till regeringen. Viktigare fall skall alltid lämnas till regeringen. Om ett ärende har överlämnats till regeringen kan denna, efter att ha hört parterna i avtal om förvärvet, antingen förbjuda förvärvet, om det vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande olägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller vid vite meddela förvärvare förbud eller åläggande för viss tid eller tills vidare, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Förbjudna förvärv blir ogiltiga. Regeringen skall meddela sitt beslut inom sex månader.

Förbud eller åläggande för att förhindra olägenhet av förvärvet kan avse t. ex. konkurrens-, konsument-, sysselsättnings- eller regionalpolitisk! betingade villkor. Enligt allmänna principer får sådana förbud eller ålägganden inte göras mer omfattande och betungande än som är nödvändigt för deras ändamål. De får inte heller sträcka sig utöver vad som är rimligt sett i förhållande till de ekonomiska resurser som förvärvaren har, den handlings -

NU 1977/78:55

frihet han besitter och den praktiska möjlighet som finns att efterkomma förbudet eller åläggandet.

Enligt utredningens bedömning kan det antas att förbud mot förvärv blir sällsynta i praktiken. Om ett förbud synes bli aktuellt är det enligt utredningen dessutom troligt att parterna avstår från planerna på förvärvet.

Utredningen framhåller vidare att frågor om alltför hög koncentration inom näringslivet kan bli aktuella också utan företagsförvärv. I betänkandet föreslås med hänsyn härtill att regeringen eller i vissa fall marknadsdomstolen under speciella omständigheter skall kunna ingripa mot ägarstrukturen i ett företag som har en dominerande ställning på marknaden.

Utredningen framför i betänkandet vissa synpunkter på frågan om samråd i samband med överlåtelse av aktier. Enligt utredningens uppfattning är det befogat att de anställda har en lagfäst rätt till förhandling vid företagsförvärv oavsett hur förvärvet juridiskt sett går till och oavsett vem som är förvärvare.

I betänkandet erinras om att arbetsmarknadens parter vid förhandlingar har funnit att det inte är tekniskt möjligt att enbart genom kollektivavtal reglera frågan om samråd i de fall MBL inte är tillämplig. Utredningen delar denna uppfattning och anser att en lagstiftning om samråd vid företagsförvärv erfordras för att komplettera MBL. En sådan lagstiftning skulle enligt utredningen innebära ett fullföljande av de tankegångar som har legat till grund för MBL-lagstiftningen. Med tanke på att MBL täcker samråd vid företagsförvärv i flertalet fall måste en sådan lagstiftning nära samordnas med MBL. F. n. pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om det kollektivavtal som enligt MBL bör slutas i inflytandefrågor. Utredningen anser att dessa förhandlingar bör slutföras innan en lagstiftning om samråd vid företagsförvärv genomförs. Frågor om hur avgränsningen av lagstiftningens tillämpningsområde skall göras, när förhandlingarna skall ske, vilken tid de bör få ta och hur samrådsproceduren bör organiseras kan enligt utredningens mening lättare överblickas när MBL har varit i kraft en tid och när kollektivavtalens innehåll är kända.

Eftersom frågan om samråd vid företagsförvärv faller inom arbetsrättens område ligger det enligt utredningen närmast till hands att lagstiftningsfrågorna i denna del i sin helhet tas upp av nya arbetsrättskommittén (A 1976:02).

I betänkandet (s. 182 f.) diskuterar utredningen också vilka konkurrenseffekter som kan uppstå genom andra statliga åtgärder av närings- och konsumentpolitisk natur.

Den form av konkurrensbegränsning som berörs i motionen 1977/78:1635 behandlas visserligen inte närmare i betänkandet, men utredningen erinrar bl. a. om ett uttalande av chefen för handelsdepartementet år 1956 i samband med att vissa ändringar gjordes i konkurrensbegränsningslagen. Handelsministern uttalade att det var tydligt att samhällsskadlighet inte kan anses föreligga då ofullständighet i konkurrensen är en omedelbar följd av naturlig

NU 1977/78:55

varuknapphet, lagstiftning eller statlig reglering. Utredningen framhåller att t. ex. arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som innebär stöd till visst foretag, bransch eller region - såsom utbildningsstöd, industribeställningar och allmänna beredskapsarbeten - kan ha direkta effekter för konkurrenssituationen. Åtgärderna kan leda till att strukturomvandlingen hejdas och att företag som annars skulle ha slagits ut blir kvar på marknaden. Härigenom kan förutsättningar skapas för en aktiv konkurrens, samtidigt som det finns en risk för minskad effektivitet, påpekas det. Åtgärder av detta slag som samhället vidtar bör enligt utredningens mening inte bedömas enbart från sysselsättnings- eller regionalpolitiska utgångspunkter. Hänsyn bör tas också till effekterna för konkurrensen mellan företag. Där så är möjligt bör således beaktas att åtgärderna utformas så att de blir konkurrensneutrala, sägs det i betänkandet (s. 185). Utredningen för ett likartat resonemang när det gäller konkurrensverkningarna av rent industripolitiska åtgärder till fromma för ett visst företag. Statliga krediter och kreditgarantier till små och medelstora företag, liksom olika typer av företagsservice till dessa företag, spelar enligt utredningen en väsentlig roll för att främja konkurrensen och är nödvändiga för att ett decentraliserat näringsliv på sikt skall kunna behållas (s. 189).

Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden utgår den 30 juni 1978.

Kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1977/78:344 och 1977/78:1634

Gemensamt för yrkandena i motionerna 1977/78:1634 och 1977/78:344 är att de syftar till att förbättra kreditförsörjningen för de små och medelstora företagen.

I den förstnämnda motionen yrkas att arbetet inom regeringen med att förbättra förutsättningarna för sådana företag att erhålla långa krediter skall påskyndas. Motionärerna framhåller att de mindre och medelstora företagen är av väsentlig betydelse för ett lands ekonomi och sysselsättning. Många av dessa företag har i dag betydande problem, särskilt med kapitalanskaffningen. Aktiemarknaden och obligationslånemarknaden är i allmänhet förbehållna de stora företagen. De små och medelstora företagens behov att kunna behålla vinstmedel i företagen blir därför särskilt stort. Enligt motionärerna är de åtgärder riksdagen beslutat om i samband med behandlingen av propositionen 1977/78:40 om de mindre och medelstora företagen inte tillräckliga. I motionen föreslås ytterligare åtgärder till stöd för småföretagsamheten. En sådan åtgärd är att tillåta avdragsgilla självfinansieringsfonder i företagen. Företag som inte har rätt till eller inte har gjort avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning skulle enligt förslaget få avsätta 20 % av årsvinsten till en sådan självfinansieringsfond intill dess att denna uppgår till maximalt belopp, förslagsvis 200 000 kr. En annan åtgärd vore att öppna möjligheter för små och medelstora företag att få krediter med

NU 1977/78:55

längre löptid än vad nu är fallet. Kredittiden skulle motsvara löptiden för ett obligationslån. Den utökade kreditrisken för kreditinstituten skulle enligt motionärerna eventuellt kunna kompenseras genom statliga kreditgarantier.

I motionen 1977/78:344 anförs bl. a. att för de arbetsgivare som samtidigt är egna företagare en konsekvens av medbestämmandelagens införande kan bii att företagaren kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer. Företagaren har, sägs det, ofta tvingats att med hus och hem gå i personlig borgen för att få de lån och krediter som företaget behövt, men med den inskränkta beslutanderätt han får till följd av medbestämmandelagen kommer han inte att personligen kunna svara för sina borgensåtaganden. Motionären anser att det bör utredas om inte kravet på borgen i lånesammanhang ”bör begränsas till att gälla endast företagsinteckningar och icke som för närvarande den egna företagarens personliga egendom”.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motionsyrkanden om införande av olika typer av fondavsättningar har varit vanligt förekommande under 1960- och 1970-talen. Yrkandena har i allmänhet avstyrkts av bevillnings- resp. skatteutskottet och avslagits av riksdagen.

År 1976 yrkades att riksdagen skulle begära utredning och förslag om införande av avdragsgilla forsknings- och självfinansieringsfonder. Skatteutskottet erinrade i sitt i denna del enhälliga betänkande (SkU 1975/76:49) om att riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat liknande motionsyrkanden med hänvisning till det utredningsarbete som pågick inom företagsskatteberedningen. Utskottet påpekade att beredningen hade till uppgift att bl. a. undersöka möjligheterna att inom investeringsfondssystemets ram åstadkomma avsättningar för investerings- och utvecklingsändamål i syfte att dels stabilisera lönemarknaden, dels skapa resurser för företagens fortsatta tillväxt. I avvaktan på beredningens betänkande avstyrktes motionen. Den avslogs av riksdagen.

I två motioner år 1977 föreslogs att produktutvecklingsfonder resp. företagsinterna forsknings- och utvecklingsfonder skulle få inrättas i företagen. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande (SkU 1976/77:27) avstyrkte skatteutskottet även denna gång motionsyrkandena med hänvisning till företagsskatteberedningens utredningsuppdrag. Utskottet erinrade i sammanhanget om att beredningen fått tilläggsdirektiv att slutföra sitt arbete under år 1977.

Frågan om de krav på säkerhet som tillämpas vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag togs upp i två motioner år 1975. Motionärerna vände sig mot det förhållandet att förutom annan säkerhet borgen kan krävas av företagaren och eventuellt också av medlem av dennes familj. Näringsutskottet redovisade hur frågan hade behandlats i förarbetena

NU 1977/78:55

till riksdagens beslut om den ordning som gäller. Utskottet ville inte (NU 1975:14 s. 90) uttala sig för en ändring av praxis hos de långivande organen. Erfarenheten torde visa, sade utskottet, att en företagares beredvillighet att prestera borgen ofta för kreditgivaren utgör ett betydelsefullt positivt kriterium vid riskbedömning i ett låneärende. Avsikten bakom det förhållandet att borgen, när låntagaren är gift, i vissa fall krävs även av dennes make, torde vara att skapa ett hinder mot att företagaren undandrar sig sitt personliga ansvar genom att föra över egendom på den andra maken. Centerpartiets och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för en översyn av principerna i fråga om krav på säkerhet. Riksdagen avslog motionerna.

I en motion år 1976 framfördes som ett nytt skäl mot kravet på personlig borgen av företagsledaren eller medlem av hans familj att den kommande lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet skulle öppna möjlighet för arbetstagarna att få del av beslutanderätt i företagsledningsfrågor. I en annan motion vände sig motionären mot näringsutskottets försvar för gällande regler i 1975 års betänkande och menade att ett krav på borgen av make inte kunde vara den enda möjligheten att förhindra attén företagare undandrar sig personligt ansvar genom att föra över egendom på andra maken. Med anledning av motionerna anförde utskottet (NU 1975/76:54 s. 59), efter att ha hänvisat till sitt uttalande föregående år, att frågan huruvida medbestämmandelagstiftningen skulle komma att förändra förutsättningarna för borgenskravet fick bedömas sedan riksdagen tagit ställning till det aktuella lagförslaget. Enligt utskottets mening fick det då ankomma på den vid denna tidpunkt arbetande företagareföreningsutredningen att överväga frågan. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning med ändamål att se över villkoren för statliga lån i vad gäller krav på personlig borgen. Riksdagen avslog motionerna.

En ny motion i ämnet väcktes vid förra riksmötet. Näringsutskottet framhöll (NU 1976/77:30 s. 53) bl. a. att frågan huruvida medbestämmandelagen i praktiken förändrar förutsättningarna för borgenskravet inte kunde bedömas med någon säkerhet på dåvarande stadium. Utskottet fann det dock inte osannolikt att en konsekvens av lagen kunde bli att företagsägarna blir mindre benägna att ikläda sig borgensåtaganden för företagets lån och ansåg mot denna bakgrund att ägarens borgensansvar borde kunna begränsas betydligt. Utskottet förutsatte att de med borgenskravet sammanhängande frågorna skulle komma att övervägas under remiss- och departementsbehandlingen av företagareföreningsutredningens då nyligen lämnade betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik. Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

NU 1977/78:55

20 Företagsskalleberedningens betänkande

Företagsskatteberedningen har i november 1977 överlämnat betänkandet (SOU 1977:86) Beskattning av Företag. 1 betänkandet framläggs bl. a. förslag till en lag om allmänna investeringsfonder och en lag om allmän investeringsreserv.

Den förstnämnda lagen, som skall ersätta lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning, innebär bl. a. att en större andel av årsvinsten än f. n. skall fä sättas av till investeringsfond. Härigenom kan man enligt beredningen (s. 403) förbättra företagens möjligheter att under tider med stark inflation finansiera reinvesteringarna med avskrivningsmedel. Enligt beredningens uppfattning bör utrymmet för fondavsättning höjas från 40 % till 50 % av årsvinsten. Användningsområdet för de medel som avsatts till investeringsfond vidgas jämfört med nuvarande bestämmelser.

Enligt förslaget till lag om allmän investeringsreserv skall en företagare - under förutsättning att han sätter in medel på en särskild bankräkning - få avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av till allmän investeringsreserv. Det belopp som avsatts får inte överstiga halva nettointäkten i förvärvskällan men skall uppgå till lägst 10 000 kr. Reserven får utnyttjas för investeringar i inventarier, byggnader och markanläggningar. Utnyttjandet skall i regel ske inom fem år från avsättningen och medför dels att medlen på bankräkningen blir disponibla, dels att avskrivningsunderlaget för den aktuella investeringen minskas med den del av investeringsreserven som tas i anspråk. Likheten med investeringsfondssystemet är sålunda påtaglig. Beredningen menar (s. 449) att det föreslagna systemet är ägnat att minska skillnaden i beskattningshänseende mellan i första hand aktiebolag och enskilda företagare. Systemet grundas på frivillighet och föreslås omfatta alla grupper av egenföretagare.

Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden utgår den 15 maj 1978.

Riksdagsbeslut om stöd dt mindre och medelstora företag

I december 1977 beslutade riksdagen en rad åtgärder till stöd för de mindre och medelstora företagen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/ 78:110). Dessa åtgärder innebär bl. a. följande. De näringspolitiska insatserna på regional nivå breddas kraftigt, framför allt genom att utvecklingsfonder uppbyggs länsvis i stiftelseform med stat och landsting som huvudmän. Fonderna skall ha till uppgift att ge service av olika slag till de mindre och medelstora företagen samt lämna lån på hög risknivå. Fonderna skall överta de uppgifter som företagareföreningarna nu har. Verksamheten startar den 1 juli 1978. För budgetåret 1978/79 tillförs utvecklingsfonderna för sin kreditverksamhet 322 milj. kr., vilket innebär en ökning med 200 milj. kr. i förhållande till de medel som har tillförts statens hantverks- och industrilånefond och statens utvecklingsfond under innevarande budgetår. Ramen för statlig garanti för lån till hantverks- och industriföretag beräknas för samma

NU 1977/78:55

period uppgå till 300 milj. kr.

Företagareföreningsutredningen hade i sitt betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik - vilket betänkande till stor del utgjorde grundvalen för propositionen 1977/78:40 - bl. a. tagit upp frågan huruvida säkerheterna för kreditstöd bör kompletteras med personlig borgen av ägaren/företagsledaren och andra medlemmar av hans familj. Utredningen ansåg att ägarens borgensansvar för lån borde kunna begränsas betydligt men att frågan om borgen borde få avgöras från fall till fall av den instans som beslutar om stöd. För en närmare redogörelse av utredningens uppfattning hänvisas till näringsutskottets betänkande NU 1976/77:30 s. 33.

Industriministerns uppfattning i denna fråga redovisades på s. 159 i propositionen. Enligt hans åsikt borde lånesäkerheterna även i fortsättningen fastställas från fall till fall av det organ som har att besluta om lån eller lånegaranti. Närmare föreskrifter och riktlinjer för tillämpningen av denna princip och i fråga om borgensvillkor skulle det ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela.

Olika former av villkorliga borgenskrav borde kunna tillämpas enligt industriministern. Som allmän riktlinje borde gälla att relativt svaga säkerheter och därmed betydande kreditrisker bör kunna accepteras. Lån till nyetablerade företag bör kunna förknippas med särskilt stora risker. Kravet på personlig borgen bör dock normalt kvarstå. När det befinns lämpligt bör emellertid en viss uppmjukning kunna ske. Det personliga borgensåtagandet bör inte ges en omfattning som ter sig oskälig sett mot bakgrund av borgenstecknarens ekonomiska situation.

Dessa uttalanden i propositionen lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen.

Kapitalmarknadsutredningens betänkande

1968 års kapitalmarknadsutredning tar i betänkandet (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi bl. a. upp frågan om hur de små och medelstora företagens långfristiga kreditförsörjning bör lösas i framtiden (s. 477 f.). Utredningen föreslår bl. a. följande åtgärder. Varje företag skall medges rätt att inom ramen för det s. k. återlånesystemet (angående detta, se s. 473 i betänkandet) låna högst 500 000 kr. Det ringa lånebeloppet torde enligt utredningen göra låneformen ointressant för medelstora eller större företag, vilket är en uttalad avsikt med systemet. Av summan av inbetalda ATPavgifter får 50 96 återlånas, och en ackumulerad återlånerätt för de senaste fem åren införs. Lånen binds på högst 15 år med lika amorteringar varje år. Fast ränta skall tillämpas, men räntan omprövas vart femte år med hänsyn till ränteutvecklingen enligt samma system som har introducerats på obligationsmarknaden under hösten 1977. Låntagarens bank står liksom nu ansvarig för lånens återbetalning till allmänna pensionsfonden. Enligt utredningens mening är det inte möjligt att på förhand beräkna hur stora

NU 1977/78:55

belopp sorn totalt kan komma att återlånas, eftersom någon liknande låneform f. n. inte står låntagarna till buds. Systemet bör dock enligt utredningen medföra att även de minsta företagens möjligheter att få tillgång till långfristiga, räntebundna lån ökar.

Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden utgår den 1 juni 1978.

Löntagarägda företag

Motionen 1977/78:348

Från liberal utgångspunkt är det värdefullt att det i Sverige finns en mångfald av ägandeformer inom näringslivet - privatägda, statliga, producent- och konsumentkooperativa företag. En ägandeform som i Sverige dock har spelat en helt undanskymd roll är de löntagarägda företagen. Dessa konstateranden görs i motionen 1977/78:348, som innehåller ett yrkande om att regeringen skall uppmanas föreslå åtgärder i syfte att underlätta bildandet av löntagarägda företag. Motionären framhåller att den lönekooperativa andelen av näringslivet är försvinnande liten. Enligt en i motionen refererad undersökning vid Göteborgs universitet fanns det år 1973 45 löntagarägda industriföretag, vilka sysselsatte ca 2 400 personer, samt en del löntagarkooperativa företag på tjänstesektorn, t. ex. vissa konsultföretag och reklambyråer. Det är enligt motionären inte sannolikt att siffrorna avsevärt ändrats under de senaste åren. Intresset för att stimulera en sådan form av företagsamhet tycks inte vara speciellt stort,anmärker motionären,som dock erinrar om att folkpartiet i en utredning år 1967 föreslog en ny företagsform där äganderätten ersatts med ett förvaltarskapssystem, s. k. F-företag. Motionären uppger vidare att statens industriverk och kooperationsutredningenfl 1977:01) nu studerar de löntagarägda företagens verksamhet. Enligt motionären bör man underlätta för de anställda att ta över företag, t. ex. genom att ge de anställda företrädesrätt vid försäljning av företag, genom att medge lättnader i arvs-, gåvo- eller realisationsvinstskattehänseende för den som vill sälja, skänka eller testamentera ett företag till de anställda eller genom att skapa en särskild företagsform för löntagarägda företag. En trolig effekt av en ökning av antalet sådana företag skulle enligt motionären vara att uppköpen av små företag skulle minska, en annan att de anställda skulle uppleva en större arbetstillfredsställelse genom att de själva äger det företag de arbetar i.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

I en partimotion från folkpartiet år 1972 hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära att tillkomsten av löntagarägda företag skulle stimuleras. Näringsutskottet (NU 1972:18) påpekade att i motionen framhölls att gällande lagstiftning inte förhindrade att löntagarägda företag bildades. I

NU 1977/78:55

motionen gavs ingen specifikation av vilka åtgärder i det angivna syftet som skulle vara tänkbara, sade utskottet och avstyrkte motionen med uttalandet att utskottet inte fann det meningsfullt att riksdagen på grundval av motionen skulle rikta en allmänt hållen framställning av angivet slag till regeringen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig. Motionen och vissa andra motioner borde enligt deras mening ligga till grund för en utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande. Riksdagen följde utskottet.

1 en motion år 1973 hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära en kartläggning av de löntagarägda företagen och deras problem samt förslag till speciella stödåtgärder för denna typ av företag. Näringsutskottet (NU 1973:54) anförde att en rad åtgärder under senare år vidtagits från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för de mindre och medelstora industriföretagen. De kreditmöjligheter, serviceåtgärder etc. som samhället ställer till förfogande kan självfallet komma löntagarägda företag till del, sade utskottet. Enligt dess uppfattning fanns det ingen anledning att tillskapa speciella kreditmöjligheter eller speciella serviceformer för företag enbart därför att ägarförhållandet är speciellt. Utskottet avstyrkte motionen, som också avslogs av riksdagen.

Frågan om löntagarägda företag återkom i en motion år 1975.1 motionen hemställdes att riksdagen skulle begära en utredning om åtgärder för att stimulera och underlätta tillkomsten av löntagarägda företag. Näringsutskottet (NU 1975:14) erinrade om sina tidigare uttalanden i frågan men tilläde att utskottet var medvetet om att det hade förekommit att företag, särskilt sådana som hotats av nedläggning, hade övertagits av de anställda, i flera fall med - såvitt kunde bedömas - gott resultat. Utskottet fann det dock uppenbart att sådana aktioner från de anställdas sida kunde vara förenade med avsevärda problem och risker. Utskottet fann inte anledning att ändra sitt ställningstagande från tidigare år och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.

Lån för förvärv av företag

Riksdagen har i december 1977 i samband med behandlingen av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling beslutat om vissa åtgärder, ägnade att underlätta för enskilda personer utan större förmögenhet att överta små och medelstora familjeföretag (NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Sålunda blir det möjligt för de regionala utvecklingsfonderna att lämna långa personkrediter vid nyetableringar och överlåtelser av företag. Enligt vad som uttalas i propositionen (s. 157) bör dock möjligheten till personlån utnyttjas med stor restriktivitet och endast i den mån ett företags gynnsamma utveckling är i betydande fara eller en angelägen nyetablering hotar att utebli utan sådant stöd. En allmän förutsättning bör dessutom vara att inga andra finansieringsalternativ står till

NU 1977/78:55

buds. Möjligheter har även öppnats för Företagskapital AB att lämna långa lån mot säkerhet bestående av bl. a. panträtt i ett företags aktier. En sådan möjlighet kan utnyttjas t. ex. av enskilda personer som är lämpliga att överta och driva mindre företag men som har begränsade egna tillgångar.

Riksdagen har, likaså i december förra året, beslutat att med verkan från den 1 januari 1978 vidga möjligheterna till lån ur ett aktiebolag för förvärv av aktier i bolaget (prop. 1977/78:41, LU 1977/78:8, rskr 1977/78:112). Som huvudregel gäller att aktiebolag inte får lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern eller till vissa släktingar och andra som är närstående till nämnda personer. Lån ur aktiebolag får inte heller lämnas i syfte att gäldenären eller honom närstående person skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Enligt 12 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) kan länsstyrelsen eller i vissa fall bankinspektionen medge dispens från låneförbudsbestämmelsen. En förutsättning för dispens var tidigare att synnerliga skäl att medge undantag från förbudet förelåg. Numera gäller att dispens kan meddelas om det är påkallat av särskilda omständigheter eller om det i annat fall föreligger synnerliga skäl. Genom denna ändring av villkoren har lagstiftaren velat dels underlätta generationsskiften inom familjeföretag, dels förbättra möjligheterna för mindre och medelstora företag att bestå som fristående enheter.

Vissa utredningar m. m.

Diskussionen om de anställdas medinflytande har efter medbestämmandelagens tillkomst i hög grad kommit att inrikta sig på frågan om s. k. löntagarfonder.

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten (ordförande: f. d. landshövding Hjalmar Mehr) tillkallades i januari 1975 för att utreda frågor om löntagarfonder. I direktiven anförs bl. a. att om löntagarna får andel i företagens kapitalbildning detta kan underlätta genomförandet av den solidariska lönepolitiken samtidigt som risken för vidgade förmögenhetsklyftor kan motverkas. En väg att uppnå denna effekt uppges vara att skapa s. k. löntagarfonder. Utredningen skall kartlägga de olika system för löntagarfonder som diskuterats samt konstruera en eller ett par modeller för fonder, som genom sin konstruktion skall vara ägnade att dels förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, dels stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Utredningsarbetet väntas inte vära avslutat under innevarande år.

Till detta bör läggas att det inom de politiska partierna och inom löntagarorganisationerna nu pågår ett omfattande utredningsarbete avseende utformningen av ett ev. framtida system med löntagarfonder.

Regeringen har år 1976 tillsatt en utredning, nya arbetsrättskommittén (A 1976:02; ordförande: f. d. förbundsordförande Åke Nilsson), för att utreda

NU 1977/78:55

vissa frågor på det arbetsrättsliga området. Enligt direktiven skall kommittén följa medbestämmandelagstiftningens introduktion och tillämpning och bl. a. utreda vissa frågor om den s. k. negativa föreningsrätten. Kommittén har i oktober 1977 avgett delbetänkandet (Ds A 1977:4) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Kooperationsutredningen (1 1977:01; ordförande: f. d. landshövding Lars Eliasson) har tillsatts för att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället. Enligt direktiven bör arbetet i första hand inriktas på en komplettering av den kartläggning och analys av konsument- och producentkooperationens uppbyggnad, omfattning och verksamhet som pågår inom utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. En fråga, som enligt direktiven bör belysas närmare, är kooperationens möjligheter att medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv. Utredningen bör också uppmärksamma tillkomsten av nya företag på kooperativ grund som ett betydelsefullt alternativ vid nyetableringar av företag, sägs det i direktiven. Enligt uppgift från utredningen är de löntagarkooperativa företagen f. n. föremål för en specialstudie inom utredningen. Undersökningen i denna del görs i samarbete med företagsekonomiska institutionen vid Umeå universitet. Studien kan beräknas vara slutförd omkring årsskiftet 1978-1979.

1 den under allmänna motionstiden i år väckta motionen 1977/78:1477 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära tilläggsdirektiv till kooperationsutredningen att även utreda frågan om särskild kooperativ företagsform för småföretag. Motionen har hänvisats till lagutskottet.

Informationskampanj för köp av svenska varor

Motionen 1977/78:1628

För att råda bot på underskottet i handelsbalansen och samtidigt bidra till en minskning av arbetslösheten bör, hävdas det i motionen 1977/78:1628, svenskarna i högre grad än nu välja svenska alternativ framför importerade varor - alternativ som enligt motionären många gånger är överlägsna i kvalitet, om än något dyrare. Motionen utmynnar i ett yrkande om att riksdagen hos regeringen anhåller om en informationskampanj som skall skapa en större medvetenhet om den betydelse som stödet från den enskilda människan har för svensk industri.

Vissa kampanjer för köp av svenska varor

Kampanjer på temat "Köp svenska varor” och liknande har förekommit och förekommer fortfarande i viss utsträckning.

På tekoområdet pågår sedan mitten av år 1977 en kampanj som har till huvudsyfte att få detaljhandeln att köpa och lansera konfektions- och

NU 1977/78:55

textilvaror som till övervägande del tillverkats i Sverige och som uppfyller vissa uppställda kvalitetskrav. Huvudman för kampanjen är Konfektionsindustriföreningen, som samarbetar med Textilrådet i frågan. Hittills har drygt 100 svenska konfektionsbolag anslutit sig till kampanjen, som finansieras av staten genom medel som har ställts till förfogande av statens industriverk. Kostnaden för kampanjen under år 1978 beräknas uppgå till drygt en miljon kronor.

En kampanj med liknande syfte pågår sedan några månader inom möbelbranschen i regi av Sveriges möbelindustriförbund och Sveriges möbelhandlares centralförbund, vilka har bildat en gemensam stiftelse för ändamålet. Kampanjen finansieras uteslutande av branschmedel. Under år 1978 görs i en första etapp satsningen helt på marknadsföringsåtgärder, bl. a. i form av informativa annonser om värdet av att köpa kvalitetsvaror. I de följande etapperna skall insatserna huvudsakligen göras på forsknings- och utbildningssidan. Totalt sett beräknas kostnaderna för kampanjen uppgå till mellan en och två miljoner kronor per år.

Utskottet

I detta betänkande behandlas en rad motioner med näringspolitiskt innehåll. Inledningsvis är det fråga om riktlinjer för näringspolitiken i stort. Därnäst behandlas fem motioner angående strukturfrågor inom näringslivet. Olika spörsmål rörande insyn i och kontroll över företag tas upp i flera motioner. Övriga motioner innehåller förslag om bl. a. mindre och medelstora företags kapital- och kreditförsörjning samt s. k. löntagarägda företag.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

En rad önskemål om speciella åtgärder på näringspolitikens område framställs i motionen 1977/78:1640. Motionen inleds med en bakgrundsteckning av den aktuella ekonomiska situationen. Förslag framläggs till riktlinjer för en aktiv näringspolitik, och motionärernas första yrkande är att riksdagen skall godkänna dessa riktlinjer. Ett krav är att samhället skall få tillgång till näringspolitiska styrmedel av alla slag, såväl generella och selektiva stödinsatser som olika typer av tvingande medel, baserade på lagstiftning. Ett annat önskemål från motionärernas sida är att regeringen bättre utnyttjar möjligheterna till statliga ägarengagemang inom näringspolitiken. Huvuddelen av de näringspolitiska insatserna måste förläggas till områden där den svenska industrin kan uppvisa en överlägsen effektivitet och produktionsförmåga. Målet för näringspolitiken bör enligt motionärerna nås genom en kraftig satsning på forsknings- och utvecklingsarbetet inom företagen och genom investeringar i näringslivet. I första hand börsatsningen inriktas på de statliga företagen. I motionen yrkas särskilt att riksdagen skall begära förslag om en kraftigt ökad investeringsverksamhet i dessa företag. Motionärerna ger

NU 1977/78:55

exempel på affärsdrivande verk och andra statliga företag i vilka de anser att åtgärder bör vidtas, t. ex. genom att planerade investeringar tidigareläggs. Vidare uttalar motionärerna att bostadsbyggandet bör ökas kraftigt och att 1975 års energipolitiska beslut bör fullföljas.

Näringslivet präglas, som motionärerna framhåller, f. n. av stora svårigheter, betingade både av konjunkturutvecklingen och av särskilda strukturproblem inom olika branscher. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en stark satsning på investeringar samt forsknings- och utvecklingsarbete inom näringslivet. Att de ekonomiska insatserna företrädesvis bör göras på områden där den svenska industrin i ett längre tidsperspektiv framstår som konkurrenskraftig är också uppenbart. Det är önskvärt och naturligt att staten tar aktiv del i den näringspolitiska planeringen. Under det gångna året har staten också spelat en ledande roll i arbetet på att rationalisera vissa krisbranscher, bl. a. varvs-, stål- och tekoindustrierna. Branschrationaliseringen under statens ledning väntas fortsätta. Något generellt avståndstagande från aktiva statliga insatser kännetecknar alltså inte regeringens politik. De riktlinjer som motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig för präglas emellertid enligt utskottets mening av att statens medverkan i ägarfunktion och som pådrivande kraft i strukturomvandlingen överbetonas. Vidare bör beaktas att behovet av flexibilitet i näringspolitiken är stort. Det måste enligt utskottets uppfattning vara att föredra att riksdagen inte nu begränsar handlingsfriheten genom generellt formulerade riktlinjerav den art som motionärerna föreslår utan står fast vid att statsmakterna från fall till fall bör fritt kunna avgöra i vilken form och under vilka förutsättningar statliga insatser bör ske. Utskottet kan därför lika litet som vid föregående riksmöte, när ett liknande yrkande framställdes, godta motionärernas rekommendationer som allmänna, överordnade principer. Av samma skäl kan utskottet inte heller ställa sig bakom motionskravet rörande ökad investeringsverksamhet i de statliga företagen. Utskottet erinrar också om att regeringen i dagarna tillsatt en näringspolitisk delegation med uppgift att före årsskiftet 1978-1979 bedöma den framtida inriktningen av det svenska näringslivet samt att regeringen bl. a. i årets budgetproposition har aviserat att den till våren 1979 tänker lägga fram förslag till riktlinjer för näringspolitiken i ett längre perspektiv. Förslaget bör inte nu föregripas genom uttalanden från riksdagens sida. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:1640 i nu angivna delar.

Frågan om ett allmänt näringspolitiskt program tas upp även i motionen 1977/78:869.1 denna yrkas att en parlamentarisk utredning ges i uppdrag att utarbeta ett sådant program. Vägledande för programmets inriktning skall vara att den industriella satsningen görs på ett sätt som ställer den samhälleliga nyttan och den regionala rättvisan i centrum. En ökad förädlingsgrad inom landet bör eftersträvas, anför motionärerna, som också anser att det i första hand är den statliga industriverksamheten som bör byggas ut. Ett system med samhällsfonder under lönearbetarkontroll bör

NU 1977/78:55

upprättas. Dessa fonder bör finansieras genom en skärpning av bolags- och förmögenhetsskatterna och genom en successiv överflyttning av aktiekapitalet i de privata bolagen till samhället. Banker och försäkringsbolag bör nationaliseras, hävdar motionärerna vidare. De kräver också att kapitalflykt och industriutflyttningar till utlandet skall förhindras.

Utskottet kan instämma i en del av motionärernas synpunkter när det gäller näringspolitikens utformning, såsom att en strävan bör vara att öka förädlingsgraden inom industrin och en annan att söka förhindra kapitalflykt till utlandet. Ett näringspolitiskt utredningsarbete, styrt av de direktiv som motionärerna anger, skulle emellertid ta sikte på en omgestaltning av näringslivet i en utsträckning som utskottet inte kan ställa sig bakom. Med hänsyn härtill och till att, som nyss framhållits, frågan om näringspolitikens utformning på längre sikt redan är föremål för utredning avstyrker utskottet motionen 1977/78:869.

Strukturfrågor inom näringslivet

Den pågående strukturomvandlingen av det svenska näringslivet behandlas i fyra motioner med i väsentliga avseenden lika innehåll.

I motionen 1977/78:600 framhålls att de problem som på sistone har drabbat flera svenska nyckelbranscher inte är enbart konjunkturbetingade utan till stor del har sin orsak i strukturmässiga förändringar av olika slag. Det är enligt motionärerna nödvändigt att de framtida statliga satsningarna förbinds med genomtänkta program för hur strukturförändringarna skall inriktas. Motionärerna anger vissa utgångspunkter för sådana program. Bl. a. bör särskilt intresse ägnas åt produkter som kan underlätta hushållning med energi och råvaror. Motionärerna vill att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till deras synpunkter.

Som utskottet redan har anfört har regeringen för avsikt att lägga fram ett program med riktlinjer för näringspolitiken i ett längre perspektiv. En proposition i ärendet är aviserad till nästa år. Det kan tas för givet, att propositionen i stor utsträckning kommer att ägnas åt sådana frågor som har aktualiserats genom motionen 1977/78:600. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte föregripa propositionens innehåll genom uttalanden av den allmänna innebörd som föreslås i motionen. Denna avstyrks följaktligen.

Mot bakgrund av det stora antalet företagsnedläggelser på senare tid bl. a. i Södermanlands län betonas i motionen 1977/78:1301 särskilt att det är en angelägenhet av riksintresse att den befintliga industriella kapaciteten, som ofta har byggts upp under åtskilliga decennier, kan vidmakthållas och utvecklas vidare. Motionärerna menar att staten har ett stort ansvar i detta hänseende. De hänvisar till de olika socialdemokratiska partimotionerna med förslag till åtgärder för att styra strukturomvandlingen. Särskilt understryker de att ansvaret för industripolitiken inte får överlåtas på företagssammanslutningar och delegationer. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande om

NU 1977/78:55

statens ansvar för att befintlig industriell kapacitet tillvaratas i industripolitiken.

Vid överväganden i branschstrukturfrågor är det enligt utskottets uppfattning en självklar utgångspunkt att den befintliga industrins kapacitet bör utnyttjas i möjligaste mån. Om efterfrågeunderlaget för en viss tillverkning sviktar eller andra skäl, t. ex. den tekniska utvecklingen, talar för att en produktionsenhet tas ur drift, aktualiseras omedelbart frågan om hur de friställda resurserna skall kunna utnyttjas för annan produktion. Vid den ekonomiska bedömning som då görs måste hänsyn också tas till de samhälleliga resurser som har byggts upp kring den industriella produktionsapparaten. En rad beslut av statsmakterna bär vittne om att den angivna principen tillmäts stor betydelse. Mot bakgrund härav finner utskottet inte skäl för ett särskilt uttalande av riksdagen enligt motionärernas hemställan. Utskottet avstyrker alltså motionen 1977/78:1301.

Bl. a. den träbearbetande industrin samt skogs- och gruvindustrin bör göras till föremål för branschutredningar i stil med dem som hittills gjorts beträffande t. ex. stål- och varvsindustrierna, hävdas i motionen 1977/ 78:1295. Motionärerna yrkar att utredningsuppdraget ges åt länsstyrelserna, som de anser vara de myndigheter som bäst känner till problemen för industrin i resp. län.

Det kan i och för sig vara riktigt att, som motionärerna anför, länsstyrelserna är de myndigheter som bäst känner de lokala industriproblemen. Vad som behövs till ledning för den statliga investeringsverksamheten i bl. a. de branscher som berörs i motionen är dock enligt utskottets uppfattning inte i första hand utredningar med den begränsade målsättning som anges i motionen utan branschöversikter av den typ som sammanställs inom statens industriverk eller som görs av särskilda statliga utredningar. Den träbearbetande industrin har redan, som redovisats i det föregående (s. 8), gjorts till föremål för flera sådana översikter. Utskottet kommer inom kort att framlägga betänkanden som berör strukturfrågor inom skogs- och gruvnäringarna. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/ 78:1295.

I motionen 1977/78:807 anförs att det är angeläget att en kartläggning av svensk industris framtid kommer till stånd, lämpligen genom att det stora antal branschutredningar som har gjorts inom statens industriverk sammanställs och analyseras. Motionärerna yrkar att industriverket och Ingenjörsvetenskapsakademien skall få i uppdrag att göra en sådan kartläggning.

Som framgår av det föregående (s. 9) har regeringen nyligen tillsatt en näringspolitisk delegation och vidare uppdragit åt styrelsen för teknisk utveckling, i samarbete med statens industriverk, och åt Ingenjörsvetenskapsakademien att var för sig utreda frågor om Sveriges tekniska och industriella kompetens. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt. Enligt utskottets uppfattning får motionärernas önskemål härigenom i allt väsentligt anses vara tillgodosett. Något vidare uttalande från riksdagens sida synes i

NU 1977/78:55

dagens läge inte erforderligt. Motionen avstyrks därför.

I motionen 1977/78:1701 begärs en utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter. Motionärerna framhåller att industrins inriktning på stordrift har medfört att hantverkstraditioner har övergetts och att värdefull yrkeskunskap därigenom kan gå förlorad. De menar vidare att behovet av hantverksservice kommer att öka i takt med den ökande insikten om behovet av aktsamhet och hushållning. Även beredskapsskäl anses tala för att en god hantverksservice bibehålls. Den begärda utredningen skulle klarlägga hantverkets situation i dag, bedöma det framtida behovet av servicehantverk och föreslå åtgärder som är ägnade att bevara och utveckla hantverkskunnandet.

Det är enligt utskottets mening ovedersägligt att följderna av den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet har blivit allvarliga för hantverket. Som motionärerna anför är det av flera skäl angeläget att Sverige även i framtiden har tillgång till en väl fungerande hantverksservice. Utskottet räknar med att regeringen i den aviserade propositionen om näringspolitikens framtida inriktning tar upp även hantverkets situation till bedömning och att riksdagen i det sammanhanget kommer att få ta ställning till förslag om insatser från statens sida på hantverkets område. Mot den angivna bakgrunden finner utskottet det emellertid motiverat att hantverkets situation också görs till föremål för en särskild översyn med den allmänna och övergripande inriktning som föreslås i motionen. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1977/78:1701. Den avsedda utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Insyn i och kontroll över företag

I den här aktuella delen av motionen 1977/78:1640 kritiseras regeringen för att den inte har utnyttjat den möjlighet till ökad styrelserepresentation i större industriföretag som lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser erbjuder. Behovet av statliga styrelseledamöter är enligt motionärerna särskilt starkt i en period av omfattande strukturomvandling inom näringslivet. Riksdagen bör, anförs det, uttala ett krav på att den möjlighet regeringen har fått snarast utnyttjas.

Som har redovisats i det föregående avslog riksdagen våren 1977 ett motionsyrkande med samma innebörd som det som nu behandlas. Näringsutskottet påpekade då att lagen inte uppställer något krav på att statens möjligheter i det aktuella hänseendet skall utnyttjas till fullo och menade att det fick ankomma på regeringen att bedöma i vilka fall ett statligt styrelseinträde kunde vara aktuellt. Enligt utskottets mening har ingenting inträffat som bör föranleda riksdagen att ändra sin inställning. Motionen 1977/78:1640 avstyrks därför i angiven del.

NU 1977/78:55

31 Frågan om att införa regler om tvångsförvaltning av företag bör utredas, anförs det i motionen 1977/78:1297. Tvångsförvaltning genom statens, kommunens och de anställdas försorg bör enligt motionärerna kunna ifrågakomma, t. ex. när en företagare vägrar att vidareutveckla sitt företag, trots att möjlighet till utveckling finns, eller för egen vinnings skull vill lägga ned företaget och förlägga produktionen till utlandet. Motionärerna hävdar att det finns många exempel på nedläggningar av denna typ.

Utskottet vill ifrågasätta om sådana beteenden från företagares sida som beskrivs i motionen är särskilt vanliga. Att enstaka fall av företagsnedläggelser o. d. av den typ som motionärerna avser har förekommit är i och för sig antagligt, men detta förhållande kan enligt utskottets mening inte motivera införande av en lagstiftning om tvångsförvaltning med den generella syftning som avses i motionen. Motionen avstyrks följaktligen av utskottet.

Konkurrensutredningen har nyligen lagt fram betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag. Betänkandet remissbehandlas f. n. 1 motionen 1977/78:1632 framförs ett par synpunkter som motionären anser böra beaktas under den fortsatta behandlingen av betänkandet. Synpunkterna har att göra med de problem som kan uppkomma som en följd av företagsnedläggelser i mindre orter. När ett företag har överlåtits inträffar det inte sällan att företaget läggs ned kort efter överlåtelsen, påpekar motionären.

I småorter kan sådana nedläggningar medföra stora problem. Motionären illustrerar detta med exempel från Jönköpings län. Ofta är den information kommunen erhållit om företagets framtid dålig. Det är f. n. inte möjligt att genom MBL-förhandlingar påverka sådana försäljningar av företag som sker genom aktieöverlåtelser. Motionären anser det vara nödvändigt att samhället vidtar åtgärder för att stoppa nedläggningen av företag i småorter.

De frågor som motionären tar upp berörs - såsom framgår av redogörelsen i det föregående (s. 14 f.) - till en del i konkurrensutredningens betänkande. Här skall endast erinras om de av kommittén föreslagna reglerna rörande ett system för kontroll av företagskoncentration - systemet innebär bl. a. att sysselsättningssynpunkter och kommunala intressen skall beaktas vid prövningen av företagsförvärv - samt om kommitténs synpunkter på frågan om samråd vid aktieöverlåtelser. Utskottet tar för givet att dessa och näraliggande spörsmål kommer att tas upp under remissbehandlingen av kommitténs betänkande och vid den fortsatta beredningen inom regeringskansliet. Utskottet vill vidare erinra om att de pågående förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter om kollektivavtal i medbestämmandefrågor kan komma att beröra även frågan om information och samråd vid företagsöverlåtelser. Vad särskilt gäller frågan om den ofta bristande informationen från företagen till kommunen bör man ha i åtanke att lagen (1976:379) om uppgiftssky ldighet i planeringsfrågor (se ovan s. 11) varit i kraft endast en kortare tid. Enligt utskottets mening bör man avvakta den effekt lagen (år innan ytterligare lagstiftning om information övervägs. Någon anledning för riksdagen att, som föreslås av motionären, göra ett uttalande i

NU 1977/78:55

de berörda frågorna föreligger enligt utskottets mening inte. Motionen 1977/ 78:1632 avstyrks således.

Att företag med statligt stöd ofta kan bedriva en stark priskonkurrens mot självbärande och välskötta företag, vilket leder till snedvridning av konkurrensen, är ett oacceptabelt förhållande, anförs i motionen 1977/78:1635. Motionärerna anser att sådan konkurrens skall betraktas som illojal och önskar en lagstiftning mot konkurrens med hjälp av statliga subventioner.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är olyckligt om sådana stödåtgärder till företag som avses i motionen får till effekt att andra och i och för sig konkurrenskraftiga företag därigenom slås ut. Det är dock uteslutet att riksdagen generellt skulle betrakta ekonomiska stödåtgärder från stat eller kommun åt enskilda företag såsom innefattande någon form av illojal konkurrens. Det måste vara samhället obetaget att inom ramen för en av riksdagen godkänd näringspolitik på olika sätt stödja näringslivet med t. ex. regional- eller industripolitiska åtgärder och därvid ta hänsyn inte bara till konkurrenssynpunkter utan också till effekter för t. ex. sysselsättningen på olika orter. Utskottet vill emellertid, i likhet med konkurrensutredningen i dess tidigare nämnda betänkande Ny konkurrensbegränsningslag (s. 185), understryka att åtgärderna där så är möjligt måste utformas så att de blir konkurrensneutrala. Frågan om det näringspolitiska stödets utformning i framtiden kan det bli anledning att återkomma till i samband med riksdagens behandling av den aviserade propositionen om allmänna riktlinjer för näringspolitiken. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:1635.

Kapital- och kreditförsöijning

I motionen 1977/78:1634 begärs att regeringen skall påskynda arbetet med att förbättra de mindre och medelstora företagens kapital- och kreditförsörjning. Motionärerna framför vissa förslag i frågan. Ett sådant är att man tillåter sådana företag som inte har rätt till eller inte har gjort avsättning till investeringsfond att göra avdragsgilla avsättningar till s. k. självfinansieringsfonder i företagen. Avsättning skulle enligt motionärerna få ske med högst 20 % av årsvinsten till dess att fonden uppgår till maximalt belopp, förslagsvis 200 000 kr. Ett annat förslag är att möjligheterna för mindre och medelstora företag att fl långa krediter vidgas. Kredittiden skulle enligt motionärerna motsvara löptiden för ett obligationslån.

Motionsyrkanden om en utvidgning av möjligheterna för företagare att göra avsättningar till olika typer av fonder, bl. a. "självfinansieringsfonder”, har prövats och avslagits av riksdagen åtskilliga gånger under senare år. Senast vid riksmötet 1976/77 avslogs ett sådant yrkande med hänvisning till att företagsskatteberedningen kunde väntas behandla frågan i sitt då inom kort väntade slutbetänkande. Utredningens förslag - som har redovisats i det föregående (s. 20)-innebär bl. a. attén större andel av årsvinsten än f. n. skall

NU 1977/78:55

få sättas av till investeringsfond samt att möjligheter skapas för företagarna att göra ytterligare vinstavsättningar till en s. k. allmän investeringsreserv. Reserven skall få utnyttjas för investeringar i inventarier, byggnader och markanläggningar. Enligt vad utskottet har inhämtat avser regeringen att i höst avlämna en proposition om företagsbeskattning. Också 1968 års kapitalmarknadsutredning har - som redovisats ovan (s. 21 f.) — föreslagit en rad åtgärder för att förbättra småföretagens kreditförsörjning. Även dess betänkande remissbehandlas f. n. I detta sammanhang bör vidare nämnas att Sveriges Investeringsbank AB nyligen har beslutat att med verkan från den 11 april 1978 höja gränsen forsin del av de s. k. kombinationslån som banken administrerar i samarbete med företagareföreningarna (efter den 1 juli 1978 de regionala utvecklingsfonderna) från 500 000 kr. till 1 000 000 kr. Av det sagda framgår att - utöver de åtgärder riksdagen redan har beslutat med anledning av den s. k. småföretagarpropositionen - en rad åtgärder vidtagits eller förbereds av regeringen i syfte att förbättra de mindre och medelstora företagens kapital- och kreditsituation. Mot bakgrund härav anser utskottet att det inte finns någon anledning att göra ett sådant uttalande som yrkas i motionen 1977/78:1634. Denna avstyrks därför.

En konsekvens av medbestämmandelagen är, hävdas det i motionen 1977/ 78:344, att den arbetsgivare som samtidigt är egen företagare kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer, eftersom hans beslutanderätt är inskränkt genom lagen. Om han inte förmår uppfylla företagets förpliktelser kan han tvingas infria sina personliga borgensåtaganden, vilket kan leda till allvarliga konsekvenser för honom. Motionären anser att det bör utredas om inte kravet på borgen i lånesammanhang ”bör begränsas till att gälla endast företagsinteckningar och icke som för närvarande den egna företagarens personliga egendom”.

Riksdagen har vart och ett av de tre senaste åren avslagit motioner med yrkanden liknande det som nu framförts i motionen 1977/78:344. I sitt betänkande förra året erinrade näringsutskottet om innehållet i företagareföreningsutredningens då nyligen avlämnade betänkande. Utskottet förutsatte att de med borgenskravet sammanhängande frågorna skulle komma att övervägas under den fortsatta behandlingen av betänkandet. Regeringen har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 21), redovisat sin inställning i frågan i propositionen 1977/78:40 om åtgärder till stöd för de mindre och medelstora företagen. Vid riksdagsbehandlingen riktades ingen gensaga mot vad som anförts i propositionen i detta hänseende. Innebörden var sammanfattningsvis att lånesäkerheterna även i fortsättningen bör fastställas från fall till fall, att kravet på personlig borgen normalt bör kvarstå men att en viss uppmjukning av kravet bör kunna ske samt att det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utforma närmare riktlinjer för tillämpningen av lånebestämmelserna.

Genom riksdagens och regeringens ställningstaganden i samband med behandlingen av propositionen 1977/78:40 får enligt utskottets uppfattning

NU 1977/78:55

frågan om kravet på borgenssäkerhet vid lån till företag t. v. anses vara slutdiskuterad. Utskottet vill i detta sammanhang endast understryka det angelägna i att den i propositionen föreslagna uppmjukningen av reglerna kommer till stånd och att företagarna inte belastas oskäligt som en följd av sina borgensåtaganden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/ 78:344.

Löntagarägda företag

En ägandeform som i Sverige har spelat en undanskymd roll är de löntagarägda företagen. Motionen 1977/78:348 innehåller ett yrkande om att regeringen skall uppmanas föreslå åtgärder i syfte att underlätta bildandet av sådana företag. Detta skulle enligt motionären kunna ske genom att det görs lättare för anställda att ta över företag i samband med att dessa säljs och eventuellt genom att en särskild företagsform tillskapas för löntagarägda företag.

Motionsyrkanden om åtgärder för att stimulera tillkomsten av löntagarägda företag har med varierande motiveringar avslagits av riksdagen åren 1972, 1973 och 1975. Sedan riksdagen senast uttalade sig i denna sak har frågorna om inflytande och ägaransvar för löntagarna fått ökad aktualitet genom det pågående arbetet i utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten. De löntagarkooperativa företagen är vidare f. n. föremål för en specialstudie av kooperationsutredningen (I 1977:01). Denna utredning skall enligt sina direktiv uppmärksamma tillkomsten av nya företag på kooperativ grund som ett betydelsefullt alternativ vid nyetableringar av företag.

Utskottet anser att resultatet av det utredningsarbete som sålunda pågår bör avvaktas och avstyrker sålunda motionen 1977/78:348.

Informationskampanj för köp av svenska varor

1 motionen 1977/78:1628 föreslås att riksdagen skall ta initiativet till en informationskampanj ägnad att skapa en större medvetenhet om den betydelse som stödet från den enskilda människan har för svensk industri. Ett genomförande av förslaget skulle enligt motionären medföra positiva effekter för handelsbalansen och för sysselsättningen i landet.

Syftet med motionsyrkandet är i och för sig lovvärt. I ett par av de för utlandskonkurrens mest utsatta branscherna - teko- och möbelindustrierna - pågår också, såsom har redovisats i det föregående (s. 26 0, sedan en tid tillbaka kampanjer syftande till att öka avsättningen för svenska varor i landet. En kampanj med den innebörd som föreslås i motionen är emellertid enligt utskottets mening från såväl handelspolitisk som arbetsmarknadspolitisk utgångpsunkt ett alltför trubbigt instrument för att riksdagen skall ta det

NU 1977/78:55

initiativ som motionären efterlyser. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1977/78:1628.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:869 yrkandet 1,

b) avslår motionen 1977/78:1640 yrkandena 1 och 9,

2. beträffande inriktningen av framtida strukturförändringar inom industrin

att riksdagen avslår motionen 1977/78:600,

3. beträffande tillvaratagande av befintlig industriell kapacitet att riksdagen avslår motionen 1977/78:1301,

4. beträffande regional utvärdering av vissa industribranscher att riksdagen avslår motionen 1977/78:1295,

5. beträffande kartläggning av den svenska industrins utvecklingsmöjligheter att

riksdagen avslår motionen 1977/78:807,

6. beträffande utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter att

riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1701 hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande styrelserepresentation för staten i vissa företag att riksdagen avslår motionen 1977/78:1640 yrkandet 2,

8. beträffande tvångsförvaltning av vissa företag att riksdagen avslår motionen 1977/78:1297,

9. beträffande åtgärder mot nedläggning av vissa företag att riksdagen avslår motionen 1977/78:1632,

10. beträffande konkurrensbegränsningslagstiftningen att riksdagen avslår motionen 1977/78:1635,

11. beträffande mindre och medelstora företags kreditförsörjning att riksdagen avslår motionen 1977/78:1634,

12. beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden att riksdagen avslår motionen 1977/78:344,

13. beträffande löntagarägda företag

att riksdagen avslår motionen 1977/78:348,

14. beträffande informationskampanj för svenska varor att riksdagen avslår motionen 1977/78:1628.

Stockholm den 20 april 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:55

36 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Johan Olsson (c), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert Andersson (s) och Lars Ljungberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Sivert Andersson (alla s)

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Näringslivet präglas” och slutar med ”angivna delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt ansluta sig till vad motionärerna anför. De klargör på ett realistiskt sätt att näringspolitiken inte kan bli effektiv om inte alla slags styrinstrument, generellt lika väl som selektivt verkande, står till buds. De påminner med rätta om att statligt ägarengagemang - något som kan förekomma i många former - ofta är ett oundgängligt inslag i en politik som går ut på att finna varaktiga lösningar på särskilda branschers eller företags problem. De understryker den statliga planeringens betydelse och riktar välbefogad kritik mot en politik som innebär att samhället undandrar sig en väsentlig del av sitt ansvar för näringslivets utveckling. De framhåller att det är angeläget med en kraftigt ökad investeringsverksamhet i de statliga företagen. Det finns, anser utskottet, i dagens läge ett starkt behov av ett sådant näringspolitiskt programuttalande från riksdagens sida som motionärerna förordar. Utskottet tillstyrker alltså deras yrkande härom.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med bifall till motionen 1977/78:1640 yrkandena 1 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Det är” och slutar med ”bedrivas skyndsamt” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening inte meningsfullt att initiera en utredning med den allmänna målsättning som föreslås i motionen. Hantverkets

NU 1977/78:55

problem varierar från bransch till bransch. Frågan om hantverkets ställning bör därför hellre tas upp till bedömning branschvis, t. ex. i samband med den genomgång av olika branscher som nu sker inom statens industriverk. Något särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida anser utskottet inte vara erforderligt. Motionen 1977/78:1701 avstyrks därför.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1701,

3. beträffande styrelserepresentation för staten i vissa företag (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Sorn har” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av regeringens ovilja när det gäller att tillvarata lagens möjligheter att utse statliga styrelserepresentanter i produktionsbolagen vill utskottet understryka att den genom lagen givna möjligheten inte är avsedd att leda till statlig maktutövning utan till demokratisk kontroll. Lagens tillkomst är ett naturligt led i en strävan mot en fördjupad ekonomisk demokrati. De offentliga styrelseledamöterna bör i första hand fungera som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Offentlig styrelserepresentation i företag framstår som en ändamålsenlig form för samarbete och informationsutbyte. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen snarast utnyttjar den erbjudna möjligheten till insyn i företagen. Kravet härpå gör sig särskilt starkt gällande i en period som den nuvarande med ett stort antal företagsnedläggelser, ofta med allvarliga konsekvenser för samhälle och enskilda. På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1640 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1977/78:55

Översikt över motionernas behandling

38 Bilaga

Motion Referat av Utskottets Utskottets Reservation

1977/78: motiveringen yttrande hemställan nr

s. s. (på s. 35)

mom.

869:1

1 a

1640:1

1 b

1 (s. 36)

:2

3 (s. 37)

:9

1 b

1 (s. 36)

2 (s. 37)

NU 1977/78:55

39 Innehållsförteckning

s.

Åren del 1

Motionsyrkandena 1

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1977/78:869 och 1977/78:1640 3

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 5

Näringspolitisk delegation 5

Strukturfrågor inom näringslivet

Motionerna 1977/78:600, 1977/78:807, 1977/78:1295, 1977/78:1301

och 1977/78:1701 6

Vissa näringspolitiska åtgärder, utredningar m. m 8

Insyn i och kontroll över företag

Motionerna 1977/78:1297, 1977/78:1632, 1977/78:1635 och 1977/

78:1640 9

1976 års lagstiftning om styrelserepresentation för samhället m. m. 11

Viss lagstiftning om tvångsförvaltning 12

Medbestämmande för de anställda vid överlåtelse av företag 13

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 13

Konkurrensutredningens betänkande 14

Kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1977/78:344 och 1977/78:1634 17

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 18

Företagsskatteberedningens betänkande 20

Riksdagsbeslut om stöd åt mindre och medelstora företag 20

Kapitalmarknadsutredningens betänkande 21

Löntagarägda företag

Motionen 1977/78:348 22

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 22

Lån för förvärv av företag 23

Vissa utredningar m. m 24

Informationskampanj för köp av svenska varor

Motionen 1977/78:1628 25

Vissa kampanjer för köp av svenska varor 25

NU 1977/78:55

40 Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 26

Strukturfrågor inom näringslivet 28

Insyn i och kontroll över foretag 30

Kapital- och kreditförsörjning 32

Löntagarägda företag 34

Informationskampanj för köp av svenska varor 34

Utskottets hemställan 35

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för näringspolitiken (s) 36

2. Utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter (s) 36

3. Styrelserepresentation för staten i vissa företag (s) 37

Bilaga: Översikt över motionernas behandling 38

GOTAB 57930 Stockholm 1978