Med anledning av propositionen 1978/79:170 med förslag till lag om finansbolag, m. m., jämte motioner

NU 1979/80:23

Näringsutskottets betänkande 1979/80:23

med anledning av propositionen 1978/79:170 med förslag till lag om finansbolag, m. m., jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1978/79:170 (ekonomidepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att antaga

1. förslag till lag om finansbolag,

2. förslag till lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,

3. förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

De båda förstnämnda lagförslagen har framlagts efter hörande av lagrådet.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas j det följande (s. 2).

Av skäl som anges i det följande (s. 17) har utskottets ställningstagande till lagförslagen 2 och 3 uppskjutits till våren 1980.

Företrädare för ekonomidepartementet, bankinspektionen och konsumentverket har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet. Bankinspektionen har också tillställt utskottet en skrivelse rörande den i propositionen föreslagna ändringen i kreditupplysningslagen. Konsumentverket har överlämnat en promemoria om tillsyn över kontokortsföretag. Synpunkter i ärendet har vidare inför utskottet framförts av Finansieringsföretagens förening, som därvid har överlämnat en skriftlig framställning och sedermera ytterligare två skrivelser. Dessutom har en skrivelse inkommit från AB Volvofinans.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Den lag om finansbolag som föreslås i propositionen innehåller bestämmelser om bl. a. offentlig tillsyn över sådana bolag till skydd för långivare och kunder. Lagen skall enligt förslaget omfatta företag som ägnar sig åt factoring, leasing och annan finansieringsverksamhet, om finansföretaget är bankägt eller om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten uppgår till minst 10 milj. kr. Lagen skall dock inte gälla bl. a. företag, vars verksamhet avser finansiering i samband med avsättning av tjänster eller varor från företaget eller annat företag i samma koncern.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 23

NU 1979/80:23

2 Verksamhet som omfattas av lagen får drivas endast av aktiebolag. Bolag som driver sådan verksamhet kallas finansbolag. I syfte att värna om finansbolagens soliditet föreslås en bestämmelse om att finansbolag skall ha eget kapital till visst lägsta belopp i förhållande till bolagets upplåning.

Finansbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Inspektionen skall godkänna finansbolags bolagsordning och får vid behov utse en revisor i bolaget. Reglerna om tillsyn har utformats efter förebild i bl. a. lagen (1963:76) om kreditaktiebolag.

Den föreslagna lagstiftningen skulle enligt propositionen - som avlämnades den 30 mars 1979 - träda i kraft den 1 januari 1980 med vissa övergångsbestämmelser.

Av lagförslagen återges förslaget till lag om finansbolag i det följande (s. 3-6). De båda övriga lagförslagen finns på s. 6 f. i propositionen.

NU 1979/80:23

3 Förslag till Lag om finansbolag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhet förstås i denna lag näringsverksamhet som har till ändamål att lämna kredit eller att medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.

2 § Denna lag gäller med de undantag som anges i 3 § företag som driver finansieringsverksamhet, om

!. företaget helt eller delvis ägs av bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller dotterbolag till sådant bankinstitut, eller

2. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner kronor och det inte finns anledning antaga att värdet därefter har nedgått under detta belopp, eller

3. det eljest är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger tio miljoner kronor.

3 § Lagen gäller inte företag som avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget eller av annat företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra stycket, eller

2. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och om medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn.

4 § Finns nära samband mellan två eller flera företag, skall vid tilllämpning av 2 § 2 och 3 hänsyn tagas till det sammanlagda nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära samband skall anses föreligga om företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företagens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

Finansbolag

5 § Företag, för vilket lagen enligt 2—4 §§ gäller, skall vara aktiebolag. Sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag skall genom beslut av bankinspektionen införas i en särskild förteckning hos inspektionen. Omfattas bolag inte längre enligt 2—4 §§ av lagen, skall det genom beslut av inspektionen avföras

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 23

NU 1979/80:23

ur förteckningen. Intill dess bolaget har avförts ur förteckningen anses det som finansbolag.

6 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet, om annat ej följer av denna lag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen (1975: 1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld och annan där angiven förpliktelse jämställas förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som avses i 1 §.

7 § Finansbolag skall ha eget kapital till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets upplåning. Det egna kapitalet anses betryggande, om upplåningen inte överstiger tolv och en halv gånger bolagets eget kapital. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger bolagets eget kapital.

Som eget kapital skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse gäller som eget kapital.

8 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn m. m.

9 § Finansbolag, som är upptaget i den i 5 § andra stycket angivna förteckningen, står under tillsyn av bankinspektionen.

10 § Finansbolags bolagsordning skall godkännas av bankinspektionen. Detsamma gäller ändring av bolagsordningen.

Godkännande enligt första stycket skall vägras, om bolagsordningen strider mot denna lag eller annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, eller innehåller sådan bestämmelse eller har sådan brist att en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet kan äventyras.

Har bankinspektionen vägrat godkänna finansbolags bolagsordning eller ändring av den och har bolaget ej inom skälig tid gjort sådan ändring som leder till godkännande, får inspektionen förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§.

11 § Bankinspektionen skall övervaka att finansbolag följer denna lag och annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag samt bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman eller styrelsen.

Det åligger bankinspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet följa finansbolags finansieringsverksamhet i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund utveckling av finansieringsverksamheten.

Bankinspektionen är ej skyldig att vaka över att sådana bestämmelser iakttages som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhållande till bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

NU 1979/80:23

12 § Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar, som finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen, och upplysningar som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat sätt.

Undersökning hos finansbolag skall äga rum när bankinspektionen anser det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

13 § Om bankinspektionen anser det behövligt, får inspektionen förordna en revisor att med övriga revisorer deltaga i revisionen av finansbolag. Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor.

Finansbolaget skall till revisor, som har förordnats enligt första stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

14 § Bankinspektionen får kalla till sammanträde med finansbolags styrelse eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen ej efterkommit sådan begäran, får inspektionen kalla till extra bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma samt deltaga i överläggningarna.

15 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

16 § Finansbolag skall på tid och sätt sorn bankinspektionen bestämmer 1.

hålla bolagets kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder,

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4. i övrigt lämna inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

17 § Har finansbolag fattat beslut som strider mot denna lag eller annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga bolaget att göra rättelse, om det kan ske.

Driver finansbolag verksamhet i strid med de i första stycket angivna reglerna för verksamheten, får bankinspektionen förelägga bolaget att inom viss tid göra rättelse, om det kan ske. Görs ej rättelse och föreligger missförhållande av så allvarlig beskaffenhet att det kan äventyra en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet, får inspektionen förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§.

18 § Bankinspektionen får meddela finansbolag skriftlig erinran, om inspektionen anser det påkallat för att avhjälpa allvarligt missförhållande i bolagets finansieringsverksamhet eller för att annars säkerställa en sund utveckling av denna..

NU 1979/80:23

19 § Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall finansbolag årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga fem tusendels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

20 § Om det kan antagas att ett företag driver sådan finansieringsverksamhet att denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga företaget att till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Företag som driver finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§ utan att vara aktiebolag, får av bankinspektionen meddelas förbud att driva sådan verksamhet. Innan sådant beslut fattas, skall företaget beredas skälig tid att överföra verksamheten till aktiebolag.

Vite

21 § Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får inspektionen utsätta vite.

Besvär

22 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om ej annat beslutas. ^

Tystnadsplikt

23 § Den som är eller har varit verksam hos finansbolag får ej obehörigen yppa vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med ärende enligt denna lag.

Straff

24 § Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gärningen ej är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma gäller den som med anledning av föreläggande enligt 20 § första stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 19S0. Bestämmelserna i 20 § första stycket, 21 och 22 §§, 23 § andra stycket och 24 § andra stycket träder dock i kraft den 1 oktober 1979.

2. Företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet och som inte uppfyller kravet på eget kapital enligt 7 § första stycket får utan hinder av detta fortsätta verksamheten till utgången av år 1982.

3. Bestämmelsen i 8 § tillämpas från och med första ordinarie bolagsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande.

4. Den som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet och inte är aktiebolag får utan hinder av 5 § första stycket fortsätta verksamheten till utgången av år 1982. Bestämmelserna i 9, 11—19 och 21—24 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om sådant företag.

NU 1979/80:23

7 Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är

1978/79:2487 av Anton Fågelsbo m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen beslutar

2. att lagen om finansbolag, oberoende av ägarförhållanden, skall vara tillämplig på alla företag som bedriver finansieringsverksamhet i sådan omfattning att balansomslutningen överstiger 5 milj. kr.,

3. att endast dessa företag skall ha rätt att i sin firmabeteckning använda ordet ”finansbolag”,

4. att avslå förslaget till ändring av 2 § lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,

5. att propositionen 1978/79:170 i övrigt bifalls med de motiv som i motionen anförts,

1978/79:2529 av Ivan Svanström m. fl. (c, m), vari hemställs att riksdagen avslår förslaget till lagom ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,

1979/80:26 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om avgränsning av lagens om finansbolag tillämpningsområde.

Den sistnämnda motionen har i övrigt (yrkandet 2) hänvisats till finansutskottet. Till detta utskott har näringsutskottet också överlämnat yrkandet 1 i motionen 1978/79:2487. Båda de nu avsedda yrkandena gäller frågan om tillämpning av kreditpolitiska medel på finansbolagen.

Utskottets ställningstagande till yrkandet 4 i motionen 1978/79:2487 och till motionen 1978/79:2529 har uppskjutits till våren 1980.

Motivering

Insyn i de större finansbolagens verksamhet är, hävdas i motionen 1978/79:2487, minst lika angelägen i fråga om bolag anknutna till producerande konglomerat eller till importgrossister som i fråga om bankägda finansbolag. De skäl för insyn och kontroll som framförs i propositionen torde, säger motionärerna, gälla för samtliga finansbolag: refinansiärerna på den fria kreditmarknaden har intresse av välordnade förhållanden i finansbolagen och kunderna har ett stort intresse av att finansbolagens avtal och affärsmetoder är seriöst utformade. Inspektionssystemet innebär en ”garanti” gentemot omvärlden och borde därför representera ett värde även för företagen själva. Det borde, menar motionärerna, förenas med ett auktorisationssystem av den typ som förekommer inom banksektorn.

NU 1979/80:23

8 Härigenom skulle också opåkallade incitament till utländsk etablering av finansbolag i Sverige kunna undvikas.

I anslutning till vissa remissyttranden anför motionärerna att det är angeläget att den föreslagna lagstiftningen inte leder till att finansbolagens fortsatta produktutveckling och deras verksamhet i övrigt försvåras. De konstaterar att även föredragande statsrådet har givit uttryck åt denna uppfattning. Med den inställningen är det emellertid enligt motionärerna svårt att förena hans uttalande att finansbolag som är dotterbolag till bank endast skulle få bedriva verksamhet som skulle kunna drivas av banken. En sådan princip motsvarar, anser de, varken den hittillsvarande utvecklingen eller kravet på jämställdhet mellan de bankägda finansbolagen och dem som är anknutna till industri- eller grossistföretag.

I motionen 1979/80:26 - vari förespråkas en kreditpolitisk reglering av finansbolagen - anförs att den i propositionen föreslagna avgränsningen skulle leda till att betydande företag lämnas utanför lagens tillämpning. När det gäller inflytande på kreditmarknaden och på ränteutvecklingen är, fortsätter motionärerna, det avgörande inte om finansieringsföretagets rörelse är anknuten till en viss företagsgrupps försäljning utan vilken absolut storlek företaget har och om det uppträder på specialinlåningsmarknaden eller allmänt på marknaden utanför kreditinstituten. Ett finansieringsföretag av detta slag har nämligen helt andra möjligheter att agera än ett icke finansiellt företag som driver motsvarande verksamhet inom ramen för ett tillverkande företag.

Från denna utgångspunkt föreslår motionärerna att 3 § lagen om finansbolag får följande lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

3 §

Lagen gäller icke företag som avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten -

Lagen gäller icke företag som avses i 2 § 2 och 3, om medel för verksamheten inte anskaffas frän allmänheten och om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget eller av annat företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra stycket, eller

2. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och om medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn.

2. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap.

NU 1979/80:23

9 Framställningar till utskottet

Finansföretagens förening anför att pris- och konkurrensförhållandena i näringslivet och i kreditväsendet snabbt förändras om riksdagen antar det förslag till lag om finansbolag som läggs fram i propositionen. De företag som kan ordna sin säljfinansiering själva får en markant fördel i konkurrensen med de företag, främst mindre och medelstora, som ej kan göra det i egen regi. Dessa företag blir hänvisade till de finansbolag som kommer att lyda under lagen, och denna kommer att leda till såväl prishöjningar som till förändrade konkurrensförhållanden. Härtill kommer att de säljfinansierande företagen går helt fria från selektiv kreditpolitik, medan de finansbolag som faller under finansbolagslagen inte kan ställa motsvarande trygghet i utsikt för sina kunder.

Föreningens primära önskemål är att riksdagen skall avvisa lagförslaget, så att de nämnda förändringarna förhindras.

Om en lag om finansbolag ändå av allmänna skäl skulle anses erforderlig önskar föreningen att alla finansbolag som finansierar sin verksamhet på marknaden utom fordonsfinansierande företag skall omfattas av lagen oavsett ägarförhållanden. Det föreslagna generella undantaget för vad som kan kallas koncernfinansbolag kan nämligen, hävdar föreningen, beräknas bli omfattande och innebära svåra gränsdragningsproblem. Dessa koncernfinansbolag skulle också innebära att medel som i dag via finansbolagen når småföretag i stället skulle prioriteras till ändamål inom vederbörande koncerner. Lagens olika krav på finansbolagen skulle också innebära att koncernbolagen skulle få konkurrensfördelar gentemot de i allmänhet mindre kapitalstarka företag som även fortsättningsvis skulle vara hänvisade att utnyttja finansbolagens tjänster.

Det är inte heller rimligt, säger föreningen, att konsumenter vid köp av kapitalvaror skulle styras till ekonomiskt starka tillverkare eller detaljhandelsföretag därför att dessa i kraft av egna finansieringsbolag skulle kunna agera friare än sina mindre konkurrenter.

Att fordonsfinansiering bör undantagas från lagen motiveras enligt föreningen framför allt av den viktiga och särpräglade verksamhet, integrerad med två stora produktionsföretag, som Volvofinans och SaabScania Finans bedriver och av att bilkreditförordningen ger den möjlighet till reglering som kan vara befogad för branschen.

Om det skall vara någon mening med lagen örn finansbolag måste också beteckningen finansbolag förbehållas bolag som lyder under lagen, hävdar föreningen vidare. I annat fall riskerar man att bolag med helt annan bakgrund kan använda beteckningen finansbolag och därmed uppfattas som både solida och stående under allmän tillsyn.

Kapitaltäckningskraven har hämtats från bankernas motsvarande krav för placeringar av högsta riskklass, framhåller föreningen. Eftersom finansbolagen lånar upp medel från en begränsad krets av professionella placerare

NU 1979/80:23

borde de enligt föreningen få något liberalare regler, som också tar hänsyn till branschens heterogena karaktär.

I likhet med vad som gäller för bankerna borde från ett finansbolags redovisade upplåning undantagas det belopp som finns hos bolaget i dess kassa och vad som för bolagets räkning innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret eller inländsk bank. Vidare borde undantagas belopp som utlånats till annat finansbolag som omfattas av kapitaltäckningskravet. Föreningen framlägger ett detaljerat förslag till alternativ utformning av 7 §. Häri ingår en definition av eget kapital som enligt föreningen är anpassad till finansbolagen.

Av största betydelse är, säger föreningen, att den föreslagna tillsynen ej får hämma produktutvecklingen eller begränsa finansbolagen till nuvarande produktområden. Lika regler bör här gälla för hela kretsen av lagreglerade finansbolag, så att konkurrensen kan vara fri och produktutvecklingen fortsätta.

I två senare skrivelser tar Finansieringsbolagens förening upp frågorna om tillsyn enligt konsumentkreditlagen och om rätten att använda beteckningen finansbolag. I den senare frågan anför föreningen ytterligare bl. a. följande.

Det kan inte vara rimligt att ett större antal mindre företag med ett nettovärde på tillgångarna understigande 10 milj. kr. och svarande mot mindre än ca 10 % av finansbolagens marknad samt andra företag, som finner för gott att kalla sig finansbolag, skall kunna ge sken av den ”trygghetsgaranti” som bankinspektionens tillsyn medför. Något skäl för att bolag som vid sidan av t. ex. försäljande verksamhet har finansieringsverksamhet eller som ej alls driver någon sådan skall få kalla sig finansbolag kan föreningen inte finna. Det skulle vara till fyllest att skydda orden finansbolag och finansaktiebolag och sålunda inte vara nödvändigt att skydda alla avledningar.

AB Volvofinans redogör för sin inriktning och verksamhet och anför därvid bl. a. att företagets inlåning till större delen sker på penningmarknaden där professionella placerare tillsammans med företagets bankkonsortium bedömer verksamheten och kräver kapitaltäckning med hänsyn därtill. Statlig kontroll innebär enligt Volvofinans ökade kostnader. En kapitaltäckning av samma karaktär som för bankägda finansieringsföretag skulle öka företagets vinstbehov med mycket stora belopp. Resultatet skulle i sista hand bli ökade kostnader för konsumenterna.

NU 1979/80:23

11 Utskottet

Inledning

Vid sidan av bankernas rörelse har under senare år en kreditgivning av delvis ny art fått stor utbredning. Särskilda företag bedriver finansieringsverksamhet i form av bl. a. factoring (fakturabelåning eller fakturaköp), leasing (upplåtelse av nyttjanderätt till lös egendom), kontokortskrediter och avbetalningsfinansiering. En del av dessa företag är dotterbolag till banker och omfattas därmed av viss tillsyn från bankinspektionens sida. De övriga finansieringsföretagen är inte föremål för särskild samhällelig kontroll.

På grundval av finansieringsbolagskommitténs betänkande (SOU 1977:97) Finansieringsbolag föreslås i propositionen en lag om finansbolag. De företag som det gäller underkastas enligt den föreslagna lagen tillsyn av bankinspektionen. Bolagsordningen skall godkännas av bankinspektionen, och denna skall övervaka verksamheten. Till bankinspektionens befogenheter hör att om den anser det behövligt förordna en revisor, att förbjuda verkställighet av vissa beslut och att göra erinringar i syfte att avhjälpa missförhållanden. Något tillstånd för utövande av finansieringsverksamheten krävs inte. De företag som till följd av rörelsens art och omslutning omfattas av lagen måste drivas i aktiebolagsform. Genom beslut av bankinspektionen förs de in i en särskild förteckning över finansbolag. De blir därmed bl. a. underkastade ett kapitaltäckningskrav. Detta innebär att finansbolag skall ha eget kapital - definierat som i lagen (1955:183) om bankrörelse - till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets upplåning. Normalt fordras en kapitaltäckningsgrad av 8 %.

I finansieringsbolagskommitténs förslag ingick att vissa kreditpolitiska åtgärder enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skulle kunna tillämpas på finansbolagen. Detta föreslås inte i propositionen. Där förebådas emellertid att frågan kan komma att tas upp i annat sammanhang. Chefen för ekonomidepartementet har sedermera tillkännagivit att regeringen i början av år 1980 kommer att ta ställning till hur och i vilken utsträckning finansbolagens verksamhet bör inordnas i den allmänna kreditoch penningpolitiken. Uppenbarligen underlättas en kreditpolitisk reglering på området genom en sådan lagstiftning som nu föreslås. Ett par grundläggande förutsättningar för denna är enligt uttalanden av föredragande statsrådet att den inte motiveras av några missförhållanden i fråga om de nu verksamma finansföretagen och att den inte får innebära en detaljreglering som kan hämma och försvåra finansföretagens utveckling.

Utskottet ställer sig positivt till att den finansieringsverksamhet som det här gäller regleras genom en lag om finansbolag. Med de undantag som anges i det följande tillstyrker utskottet regeringens förslag till sådan lag. Följaktligen diskuteras detta här blott i de delar där utskottet vill förorda modifikationer i lagtexten eller dess motivering.

NU 1979/80:23

12 Lagens tillämpningsområde

En huvudfråga i lagstiftningsärendet är hur den nya lagens tillämpningsområde skall bestämmas. Enligt propositionen skall lagen omfatta dels bankägda företag som driver finansieringsverksamhet, dels andra sådana företag om nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten överstiger 10 milj. kr. Lagförslaget upptar emellertid väsentliga undantag från det senare ledet i denna huvudregel. En närmare granskning av dessa undantag föranleds bl. a. av yrkanden i ett par av de motioner som föreligger. Motionärerna - liksom Finansieringsföretagens förening i framställning till utskottet - vill att undantagen skall göras mindre vittgående.

En av motionerna, 1978/79:2487, riktar sig även mot huvudregeln. Enligt denna motion bör lagen om finansbolag omfatta alla finansieringsföretag med en viss minimistorlek. Gränsen bör därvid, menar motionärerna, sättas vid en balansomslutning av icke 10 milj. kr. utan 5 milj. kr. Utskottet finner inte en sådan sänkning av beloppsgränsen motiverad. Frågan om undantag från huvudregeln behandlar utskottet i det följande.

Utskottet tar därvid först upp frågan om en ändring i lagförslaget som något inskränker lagens tillämpningsområde. Från detta undantas-enligt 3 § första stycket 1 - icke bankägda företag som bedriver finansieringsverksamhet, om finansieringen sker endast i samband med avsättning av företagets tjänster eller varor eller i samband med annat, närstående företags avsättning av sina tjänster eller varor. Om nettovärdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet uppgår till 10 milj. kr. och företaget samtidigt ägnar sig åt att finansiera annans verksamhet, kommer företaget enligt propositionen att omfattas av lagen även om denna finansiering har mindre omfattning. Utskottet anser det emellertid rimligt att ett företag vars finansieringsverksamhet i huvudsak inriktas på den egna avsättningen eller närstående företags avsättning samtidigt kan finansiera annans verksamhet upp till en viss gräns utan att omfattas av lagen. Detta bör emellertid bara gälla de företag vilkas finansiering av annans verksamhet uppgår till högst den i propositionen föreslagna gränsen 10 milj. kr. Utskottet föreslår att en bestämmelse av här angiven innebörd förs in i lagen i form av ett tillägg till 2 §.

13 § första stycket 2 anges ytterligare ett undantag. Ett företag som enligt huvudregeln skulle tillhöra lagens tillämpningsområde undantas från detta om finansieringsverksamheten tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten. Mot denna bestämmelse har ingen invändning rests, och den tillstyrks också av utskottet.

Undantaget i 3 § första stycket 1 har däremot mött kritik. Som redan sagts bör enligt motionen 1978/79:2487 inget undantag från huvudregeln medges. Motionärerna menar att de skäl som talar för insyn i och kontroll över den krets av bolag som omfattas av förslaget i propositionen har samma bärkraft

NU 1979/80:23

när det gäller exempelvis bolag med anknytning till producerande konglomerat eller till importgrossister. I motionen 1979/80:26- vars huvudsyfte är att finansieringsföretagens verksamhet skall underkastas kreditpolitisk reglering - begärs att villkoret att medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten skall gälla även för den undantagskategori som det nu är fråga om.

Utskottet kommer vid sin bedömning av frågan om lagens tillämpningsområde fram till att det undantag som anges i 3 § första stycket 1 bör göras mindre vittgående. Därvid fäster utskottet vikt vid att gränsdragningen blir sådan att den i största möjliga mån medverkar till konkurrenslikställighet, oberoende av ägarförhållanden, mellan finansieringsföretag som bedriver likartad verksamhet och vänder sig till samma klientel.

Det nu berörda undantaget avser i första hand de företag som finansierar avsättningen av egna varor och tjänster. Enligt förslaget i propositionen undantas emellertid, som redan framhållits, också företag som finansierar andra, närstående företags avsättning av tjänster eller varor. I det senare fallet finns det, anser utskottet, anledning att göra skillnad mellan de företag som lånar upp medel för verksamheten från allmänheten och de företag som enbart använder egna överskottsmedel eller lånar upp medel i banker. Enligt utskottets uppfattning bör endast den sistnämnda gruppen av finansieringsföretag undantas från lagens tillämpningsområde. Det betyder att även de företag som finansierar närstående företags avsättning bör omfattas av lagen, om de lånar upp medel från allmänheten, dvs. från annan än kreditinstitut ‘ eller företag som ingår i samma koncern som finansbolaget eller eljest har nära samband med detta (enligt 4 § andra stycket). Ett företag som lånar från allmänheten och ägnar sig åt finansieringsverksamhet får antas i första hand använda de upplånade medlen i denna verksamhet. Om ett företag med blandad verksamhet, vilket normalt inte anskaffar medel från allmänheten, vid något tillfälle gör detta men därvid kan visa att lånet har direkt samband med någon annan verksamhet än finansieringsverksamheten bör lagen inte vara tillämplig på företaget. Ett exempel kan vara att företaget tar ett lån för en särskild investering. Det får ankomma på bankinspektionen som tillsynsmyndighet enligt lagen att avgöra om ett finansieringsföretag anskaffar medel från allmänheten i lagens mening.

Utskottet föreslår att 3 § första stycket ändras i enlighet med vad här sagts. De önskemål som framställs i de båda nämnda motionerna tillgodoses därigenom i betydande grad.

Beteckningen finansbolag

Ett företag som omfattas av lagen kallas enligt 5 § finansbolag. Det anses som sådant intill dess det genom beslut av bankinspektionen har avförts ur den förteckning som tidigare har nämnts. Det sagda innebär inte att beteckningen finansbolag är reserverad för de företag som omfattas av lagen.

NU 1979/80:23

14 Mot detta riktas kritik i motionen 1978/79:2487. Motionärerna underkänner föredragande statsrådets motivering på denna punkt och föreslår att endast de företag på vilka lagen är tillämplig skall ha rätt att i sin firmabeteckning använda ordet finansbolag.

Utskottet föreslår inte att lagen om finansbolag kompletteras med en föreskrift av den innebörd som motionärerna önskar. Ett avgörande skäl är därvid följande. Som framgår av propositionen skulle en sådan föreskrift - om den inte modifierades genom en övergångsbestämmelse som i väsentlig mån skulle förta dess verkan - medföra att företag som nu har ordet finansbolag eller liknande i sin firmabeteckning tvingas ändra denna. Med hänsyn särskilt till att det inte krävs tillstånd för att upptagas i den krets av företag som enligt lagen skall bära den ifrågavarande benämningen synes det knappast skäligt att sådana konsekvenser skall uppstå.

Krav på kapitaltäckning

Den tidigare nämnda bestämmelsen - i 7 § - om krav på kapitaltäckning har fått sin föreslagna utformning efter lagförslagets behandling i lagrådet och på grundval av ändringar i kapitaltäckningsbestämmelserna för bankerna (prop. 1978/79:190, NU 1978/79:49). Lagrådsremissen upptog en ospecificerad bestämmelse om krav på eget kapital till betryggande belopp, kompletterat med bemyndigande för regeringen eller av den utsedd myndighet att meddela närmare föreskrifter om tillämpningen. Detta förslag aktualiserade ett konstitutionellt spörsmål. Som utskottet har berört i sitt betänkande NU 1978/79:50 rörande förslag till fondkommissionslag m. m. rådde det inom lagrådet delade meningar - två mot två - beträffande den föreslagna delegationsregelns grundlagsenlighet. Utskottet erinrar om sitt uttalande i det nämnda betänkandet att det förefaller angeläget att den rådande oklarheten i fråga om den konstitutionella bedömningen blir undanröjd.

I detta sammanhang vill utskottet beröra en passus i det inledande resonemang (s. 145 f.) där föredragande statsrådet kommenterar lagrådets yttrande i fråga om kapitaltäckningsregeln. Med anledning av ett uttalande av de båda ledamöter av lagrådet som var kritiska mot 7 § i dess utformning enligt lagrådsremissen framhåller föredraganden att regeringen har möjlighet att med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen (RF) meddela verkställighetsföreskrifter också till sådan lag som avses i 8 kap. 2 § RF - vilket det enligt dessa ledamöter var fråga om - eller överlåta åt annan myndighet att göra detta. Vad föredraganden sålunda anför torde få uppfattas som ett generellt påpekande om regeringens rätt - knappast bestridd av de båda lagrådsledamöterna - att meddela verkställighetsföreskrifter även i anslutning till sådan lag som avses i 8 kap. 2 § RF. I det yttrande av konstitutionsutskottet (KU 1978/79:2 y) som näringsutskottet åberopade i sitt betänkande om fondkommissionslagen hävdade såväl majoriteten som

NU 1979/80:23

minoriteten att reglerna om kapitaltäckning inte borde hänföras till verkställighetsföreskrifter.

Den huvudregel som i 7 § anges beträffande finansbolags kapitaltäckning är, som tidigare berörts, att ett finansbolag får låna upp medel som motsvarar högst tolv och en halv gånger dess eget kapital. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge att ett bolag får låna upp medel intill tjugo gånger det egna kapitalet. Utskottet tillstyrker att kapitaltäckningskravet utformas på detta sätt. Som exempel på en situation när medgivande om lägre kapitaltäckning än enligt huvudregeln kan medges nämns i propositionen (s. 147) det fallet att ett finansbolag som säkerhet vid kreditgivning har fått obligationer som getts ut av staten. Utskottet vill understryka att bankinspektionen bör kunna lämna sådant medgivande också när det i andra fall kan bedömas föreligga fullgod säkerhet.

Finansbolagens verksamhet

Enligt det avsnitt i propositionen som rör tillsyn m. m. har finansbolag som är dotterbolag till bank ansetts i princip få driva endast sådan verksamhet som skulle kunna drivas av banken. Detta hänger samman med att skyddsreglerna i banklagstiftningen annars skulle kunna minska i betydelse genom att bankerna förlägger verksamhet till dotterbolag. Man har vidare i praxis strävat efter att åstadkomma en uppdelning mellan de båda företagstyperna, så att en bank inte fått till finansbolag flytta över delar av verksamheter som bör ligga kvar i banken, t. ex. personkrediter av vissa slag.

I motionen 1978/79:2487 anförs att det är ett vitalt intresse både för näringslivet och för samhället i övrigt att en utveckling mot mer ändamålsenliga kreditformer och mot mer rationella och kostnadsbesparande arbetsformer för näringslivet inte motverkas. Från den utgångspunkten riktar motionärerna invändning mot den nyss refererade principen i fråga om bankägda finansbolags verksamhet. Denna princip motsvarar, menar de, varken den hittillsvarande utvecklingen eller kravet på jämställdhet mellan finansbolag med olika slags ägarförhållanden.

Utskottet vill, i detta sammanhang liksom tidigare, framhäva betydelsen av en så långt möjligt konkurrensneutral behandling av finansbolagen. Det är också angeläget att produktutvecklingen i finansbolagen kan fortgå, särskilt med sikte på de mindre och medelstora företagens behov av finansieringstjänster. Några större avvikelser från den nyss berörda principen för bankägda finansbolags verksamhet har inte gjorts, och långtgående avvikelser från denna torde inte heller i framtiden kunna tillåtas. En bank bör t. ex. inte genom ett finansbolag kunna ägna sig åt sådan enligt banklagstiftningen förbjuden verksamhet som att förvärva aktier eller driva handel för egen räkning med aktier, fastigheter eller ädla metaller. När det gäller fördelningen av verksamheter mellan en bank och dess finansbolag har däremot efter tillstyrkan av bankinspektionen gjorts vissa avsteg från angiven praxis.

NU 1979/80:23

så t. ex. vid bankernas förvärv av aktier i kontokortsföretag. Det är enligt utskottets mening klart att ytterligare sådana avsteg bör kunna ske för att man skall undgå snedvridningar i konkurrensen, t. ex. i fråga om produktutvecklingen, och för att de bankägda finansbolagen skall kunna fylla den betydelsefulla funktionen att stödja de mindre och medelstora företagen med finansiering i för dem lämpliga former.

Tillsyn enligt annan lagstiftning

En betydelsefull fråga, inte minst med hänsyn till utvecklingen på kontokortsområdet, är hur kompetensfördelningen skall vara mellan bankinspektionen och konsumentverket när det gäller tillsyn enligt annan lagstiftning som kan ha avseende på finansbolags verksamhet.

Verksamhet som drivs av finansbolag faller f. n. i viss utsträckning under tillämpningsområdet för lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorslagen). Enligt den föreslagna lagen om finansbolag skall dessa bolag stå under tillsyn av bankinspektionen. Nuvarande lydelse av 2 § avtalsvillkorslagen undantar verksamhet som står under bankinspektionens tillsyn från avtalsvillkorslagens tillämpningsområde. I syfte att finansbolagens verksamhet alltjämt skall omfattas av denna lag föreslås i propositionen en ändring av 2 §. Härigenom får konsumentombudsmannen (KO) behålla sin befogenhet att ingripa mot finansbolags avtalsvillkor. Enligt propositionen bör det emellertid i praktiken ankomma på bankinspektionen att i samråd med konsumentverket övervaka att finansbolagen inte använder sig av oskäliga avtalsvillkor. Föredragande statsrådet hänvisar till att banklagsutredningen (Fi 1976:04) enligt sina direktiv skall uppmärksamma hur gränsen bör dras mellan bankinspektionens verksamhet och den verksamhet som utövas av de konsumentpolitiska organen. Slutlig ställning till frågan om avtalsvillkorslagens tillämpning på finansbolagen bör, säger han, tas först när banklagsutredningens förslag i detta hänseende föreligger. Förslaget till ändring i avtalsvillkorslagen avstyrks i motionerna 1978/79:2487 och 1978/79:2529.

i nisynen över efterlevnaden av konsumentkreditlagen (1977:981) tillkommer konsumentverket. Detta gäller dock inte om verksamheten står under tillsyn av bankinspektionen. Beträffande denna lag har regeringen inte föreslagit någon särbestämmelse för finansbolagens del. Tillsynen enligt konsumentkreditlagen över deras verksamhet kommer alltså att överflyttas på bankinspektionen.

Utskottet har låtit de båda nämnda myndigheterna framlägga sina synpunkter på kompetensfördelningen dem emellan inom det område som här har berörts. Från konsumentverkets sida har därvid bl. a. hävdats att det från konsumentskyddssynpunkt är angeläget att verket får behålla sina nuvarande funktioner enligt konsumentkreditlagen på finansbolagens verksamhetsområde. Bankinspektionen har vänt sig mot denna uppfattning och

NU 1979/80:23

gjort gällande att den ordning som blir följden av propositionens förslag är lämpligast.

Utskottet har ägnat stort intresse åt frågan om kompetensfördelningen mellan de båda myndigheterna och bl. a. övervägt lämpligheten av en ändring i konsumentkreditlagen av nyss antytt slag. Det har emellertid inte tett sig möjligt för utskottet att komma fram till en bestämd och välgrundad ståndpunkt på basis av föreliggande material. Därför avstår utskottet från att nu ta ställning i frågan och låter behandlingen av förslaget till ändring i avtalsvillkorslagen anstå tills vidare. Det bör enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att under våren 1980 framlägga kompletterande beslutsunderlag - om möjligt på basis av banklagsutredningens arbete - i så god tid att det kan beaktas vid ett ställningstagande av utskottet som medger att den aktuella följdlagstiftningen till lagen om finansbolag kan träda i kraft samtidigt med denna. Utskottet vill peka på möjligheten av att denna komplettering lämnas i den aviserade propositionen om finansbolagens behandling i kreditpolitiskt hänseende. Det är angeläget att det begärda beslutsunderlaget berör såväl den formella kompetensfördelningen mellan myndigheterna som förutsättningarna för informell arbetsfördelning och annan praktisk samverkan dem emellan. Frågan om de båda myndigheternas personalresurser för verksamhet på det här aktuella området bör också belysas.

Till våren 1980 uppskjuter utskottet också sin slutliga behandling av det tredje lagförslaget i propositionen, vilket gäller ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173). Det kan noteras att en proposition på grundval av den översyn av bl. a. kreditupplysningslagen som har presenterats i promemorian (Ds Ju 1979:8) Kreditupplysning och inkasso torde vara att vänta under våren 1980.

Ikraftträdande m. m.

Lagen om finansbolag skulle enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1980. Sedan ärendets behandling uppskjutits från våren till hösten 1979 förordar utskottet nu att ikraftträdandet senareläggs till den 1 juli 1980. De bestämmelser - uppräknade i senare delen av punkten 1 i övergångsbestämmelserna - som har att göra med bankinspektionens befogenhet att förelägga företag att lämna upplysningar - bör träda i kraft den 1 februari 1980.

Med anledning av en motion uttalade utskottet i maj 1979 - i betänkandet NU 1978/79:39 rörande bl. a. anslag till bankinspektionen - att utskottet vid sin behandling av propositionen 1978/79:170 borde beakta frågan om ev. behov av ökade resurser hos bankinspektionen. Av vad som sagts framgår att mera omfattande nya uppgifter för inspektionen tillkommer den 1 juli 1980. Frågan om resursbehovet för det nya budgetår som då börjar torde i första hand få tas upp i den budgetproposition som snart skall avlämnas.

NU 1979/80:23

18 Betydelsefullt i sammanhanget är givetvis hur den nyss berörda frågan om kompetensfördelningen mellan bankinspektionen och konsumentverket kommer att lösas. I den mån de nya uppgifter som bankinspektionen får den 1 februari 1980 medför behov av resursförstärkning förutsätter utskottet att inspektionen själv och regeringen tar erforderliga initiativ.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande av regeringen föreslagna bestämmelser i lag om finansbolag

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:170 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2487 yrkandena 2 och 5 och motionen 1979/80:26 yrkandet 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om finansbolag, dock med ändrad lydelse av 2 och 3 §§ samt punkten 1 i övergångsbestämmelserna enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Denna lag gäller med de undantag som anges i 3 § företag som driver finansieringsverksamhet, om

1. företaget helt eller delvis ägs av bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller dotterbolag till sådant bankinstitut, eller

2. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner kronor och det inte finns anledning antaga att värdet därefter har nedgått under detta belopp, eller

3. det eljest är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger tio miljoner kronor.

I nettovärdet skall inte räknas in värdet av tillgångarna i finansieringsverksamhet som anges i 3 § första stycket.

§

Lagen gäller inte företag som avses i 2 § första stycket 2 och 3, om finansieringsverksamheten

1. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget, eller

2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs

Lagen gäller inte företag som avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget eller av annat företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra stycket, eller

NU 1979/80:23

19 Regeringens förslag

Utskottets förslag

2. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och om medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

eller säljs av annat företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Bestämmelserna i 20 § första stycket, 21 och 22§§, 23 § andra stycket och 24 § andra stycket träder dock i kraft den 1 oktober

1979.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Bestämmelserna i 20 § första stycket, 21 och 22 §§, 23 § andra stycket och 24 § andra stycket träder dock i kraft den I februari

1980.

2. beträffande rätt att använda beteckningen finansbolag att riksdagen avslår motionen 1978/79:2487 yrkandet 3,

3. beträffande visst kompletterande beslutsunderlag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 december 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m). Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson (m). Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Birgitta Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 64137 Stockholm 1979