Med anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering, m. m., jämte motioner

SkU 1979/80:17

Skatteutskottets betänkande 1979/80:17

med anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:40 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. fastighetstaxeringslag,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering.

1 propositionen föreslås nya regler för allmän fastighetstaxering. Betydande formella ändringar föreslås, främst för att anpassa regelsystemet till den nya regeringsformens krav. De materiella reglerna har däremot i sina huvuddrag samma innehåll som vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

De grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering samlas i en ny fastighetstaxeringslag. Dessa regler avses bli kompletterade genom särskilda verkställighetsföreskrifter och anvisningar som skall utfärdas av regeringen eller riksskatteverket.

Beträffande indelningen av byggnader och mark föreslås några nyheter. Så skall t. ex. byggnader, som används på sådant sätt att skattefrihet generellt anses motiverad, utgöra en särskild byggnadstyp, kallad specialbyggnad. Beträffande mark införs några nya ägoslag, nämligen exploateringsmark, täktmark och skogsimpediment.

I fråga om skatteplikten föreslås att en huvudsaklighetsprincip införs. Det sätt på vilket byggnaden till övervägande del används skall vara avgörande för om skattefrihet skall medges. Kravet på att en byggnad skall ha viss ägare för att kunna bli skattefri begränsas i förhållande till gällande rätt.

Utvidgningar föreslås i fråga om skattefriheten. Så skall t. ex. vissa jordbruk som utnyttjas inom vårdområdet och skolväsendet undantas från skatteplikt liksom bl. a. byggnader som används för busstrafik. Inskränkning i nuvarande skattefrihet föreslås för bostadsbyggnader och för hotell-, restaurang- och administrationsbyggnader som hör till kommunikationsanläggning.

Den tidpunkt, vars prisnivå skall bestämma värdena vid fastighetstaxeringen, skall vara andra året före taxeringsåret, vilket motsvarar vad som i praktiken gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Den nuvarande delvärderedovisningen ändras på några punkter. Delvärdena värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt övervärde föreslås utgå.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

2 Byggnad eller byggnader inom samma tomt vilkas taxeringsvärde understiger 10 000 kr. skall inte åsättas något värde.

Vid värderingen av skogsmark och växande skog skall endast en metod tillämpas, den s. k. förenklade metoden.

I fråga om värderingen av vattenfallsfastigheter föreslås en avkastningsmetod. Vid nuvarande värdering används i huvudsak en produktionskostnadsmetod. Värderingen av kraftstationer och regleringsanläggningar samordnas.

Förslaget innefattar även viktigare organisations- och förfaranderegler. I det förstnämnda avseendet kan nämnas införande av nya bestämmelser för indelning i fastighetstaxeringsdistrikt. Taxeringsdistrikt skall delas in efter fastighetskategori på sådant sätt att lokal kännedom finns i fastighetstaxeringsnämnden. I fråga om organisationen i övrigt anpassas denna så långt möjligt till de regler som gäller för den nya taxeringsorganisationen i första instans (den s. k. RS-reformen). Vissa förändringar sker också i fråga om förberedelsearbetet förden allmänna fastighetstaxeringen. Bl. a. skall allmänhetens medverkan under detta arbete liksom under taxeringen utökas. Detta sker genom att antalet förtroendevalda ledamöter i nämnderna ökar från 3-6 till 5-8. Dessa ledamöter liksom suppleanter för dem skall ingå i de arbetsgrupper som under förberedelsearbetet bl. a. skall utföra en provvärdering för att pröva och utarbeta förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller som medför taxeringsvärden som svarar mot den bestämda taxeringsvärdenivån. Vidare skall förslag till riktvärdekartor m. m. hållas tillgängliga för allmänheten under viss tid året före taxeringsåret. Vissa ändringar sker i tidsplanen för förberedelsearbetet och under taxeringen i avsikt att bl. a. förbättra taxeringarna.

I propositionen föreslås även vissa följdändringar i taxeringslagen och kom munalskattelagen.

Insamling av uppgifter för kommunal och statlig energiplanering skall ske. Denna insamling skall göras gemensamt med den av riksdagen redan beslutade samordnade uppgiftsinsamlingen av uppgifter för 1981 års allmänna fastighetstaxering och 1980 års folk- och bostadsräkning.

De nya reglerna skall tillämpas första gången vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1979/80:17

1 Förslag till Fastighetstaxeringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskattningsnatur och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt.

2 § Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt likformiga och rättvisa.

3 § Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för vilket fastighetstaxering bestäms.

4 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall tillämpas även i fråga om byggnad som är lös egendom.

Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.

5 § Innehavare av fastighet, som enligt 47 § kommunalskattelagen (1928:370) jämställs med ägare eller är skyldig att i ägarens ställe betala skatt för garantibelopp för fastigheten, skall i denna lag anses som ägare.

6 § Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annat föranleds av föreskrifter om särskild fastighetstaxering, gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden).

2 kap. Indelning av byggnader och mark

1 § Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2-4 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning.

SkU 1979/80:17

2 § Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två

familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Hyreshus

Ekonomibyggnad

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme,som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus.

Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Industribyggnad

Specialbyggnad

Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet.

Med specialbyggnad avses

För- Byggnad som används för försvarsända svars-

mål eller ekonomisk försvarsberedskap,

bygg- om byggnaden inte är en fristående indunad striell anläggning. Även mässbyggnad

skall utgöra försvarsbyggnad.

Kommu- Garage, hangar, lokstall, terminal, sta nika-

tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänt tions-

hall, godsmagasin, reparationsverkstad

byggnad och liknande, om byggnaden används för

allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens järnvägars, luftfartsverkets, Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet.

Distri- Byggnad som ingår i överförings- eller dis butions-

tributionsnätet för gas, värme eller elek byggnad

tricitet.

SkU 1979/80:17

5 Renings anlägg ning Vård byggnad -

Bad-, sportoch idrottsanläggning Skol byggnad -

Kultur byggnad Ecklesia stikbygg nad -

Allmän

byggnad

Vattenverk, avloppsreningsverk, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anläggning.

Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barnavård, kriminalvård, arbetsvärd, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen.

Byggnad som används för undervisning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn.

Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.

Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande.

Kyrka eller annan byggnad som används för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats.

Byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affarsdrivande verksamhet.

SkU 1979/80:17

6 Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare

byggnad nämnda byggnadstyperna.

3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.

Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad.

Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomibyggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.

4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribygg nad,

specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m. m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt byggnadslov enligt byggnadslagen (1947:385).

Obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det

Exploaterings mark -

SkU 1979/80:17

7 Täktmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsimpediment Övrig mark

är uppenbart att exploatering ej kommer att genomföras eller kommer att avsevärt fördröjas.

Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1918:523). Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde förtäktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sandeller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

3 kap. Skatteplikt

1 § Fastighet är skattepliktig, om inte annat anges i 2-4 {

2 § Från skatteplikt skall undantas specialbyggnad, sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från skatteplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten. Från skatteplikt undantas även nationalparker.

SkU 1979/80:17

3 § Från skatteplikt skall undantas ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment och övrig mark samt markanläggning som hör till fastigheten, om denna till övervägande del används för

1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i vårdbyggnad

2. undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola som nämns vid skolbyggnad.

4 § Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana

1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar som avses i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928:370)

2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och

4. främmande makts beskickningar.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 § skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur

1 § Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. Fastighet skall utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

2 § Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena.

3 § För bildande av taxeringsenheter skall fastigheter och fastighetsdelar med samma ägare inom samma kommun föras samman. Den sammanförda egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat sägs i 4-9 §§.

4 § Taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom.

5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader,

SkU 1979/80:17

vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4.

täktmark och industribyggnad på sådan mark (industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

6 § I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet.

7 § Ligger exploateringsmark inom olika tätorter eller planområden skall mark inom varje tätort eller planområde utgöra en taxeringsenhet.

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt naturvårdslagen (1964:822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

8 § Taxeringsenhet skall omfatta ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment eller övrig mark som ingår i en brukningsenhet.

9 § Fastighet, som tillhör staten och som förvaltas av skilda myndigheter, får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden.

10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är en- eller tvåfamiljsfastigheter som avses i 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370). Detta gäller inte heller samfällig -

SkU 1979/80:17

het, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet om följande förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark 2.

småhusenheten eller hyreshusenheten ägs av arrendator till lantbruksenheten eller, om lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till densamma

3. byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för arrendatorn, ägaren eller deras arbetskraft.

Övriga taxeringsenheter skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde

Grunder för taxeringen m. m.

1 § Taxeringsvärde skall bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet.

2 § Taxeringsvärde skall bestämmas till det belopp som motsvarar 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde.

3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.

Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga förpliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande.

Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller för likartade fastigheter.

Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.

4 § Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret.

5 § Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningar i orten (ortsprismetoden). Härvid skall inte beaktas sådana försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande omständigheter har inverkat på priset.

Då fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs kan marknads -

SkU 1979/80:17

värdet beräknas med ledning av en avkastningskalkyl. Till grund för kalkylen läggs bl. a. byggnads återstående varaktighetstid och den förräntning av insatt kapital, som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag (avkastningsmetoden).

Ger inte heller avkastningskalkylen den ledning som behövs kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet (produktionskostnadsmetoden).

6 § Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen togs i drift (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

Delvärden m. m.

7 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.

För småhus-, hyreshus-, industri- och exploateringsenhet:

1. Byggnadsvärde

Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.

2. Markvärde

Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, exploateringsmark, täktmark och markanläggningar.

För lantbruksenhet:

1. Bostadsbyggnadsvärde

Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus och hyreshus som hör till taxeringsenheten.

2. Ekonomibyggnadsvärde

Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten.

3. Tomtmarksvärde

Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.

4. Jordbruksvärde

Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.

SkU 1979/80:17

5. Skogsbruksvärde

Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.

6. Skogsimpedimentsvärde

Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten.

8 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2-5 §§ angivna grunder.

Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

Tillhör delar av en taxeringsenhet olika församlingar skall anges hur stor del av taxeringsvärdet och delvärdena som skäligen belöper på varje sådan del av taxeringsenheten.

6 kap. Värderingsenhet

1 § Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet.

2 § Varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

3 § Varje hyreshusenhet skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning i två eller flera värderingsenheter får dock ske om det väsentligt underlättar värderingen.

4 § Varje modern ekonomibyggnad och annan ekonomibyggnad av större värde skall utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i regel sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

5 § Är en byggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får den indelas i två eller flera värderingsenheter om det underlättar värderingen.

6 § Utan hinder av vad som tidigare har sagts i detta kapitel skall saneringsbyggnad och annan byggnad för vilken värde inte har bestämts

SkU 1979/80:17

utgöra en värderingsenhet, om byggnaden helt eller delvis används som bostad.

7 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra stycket.

Föreligger byggnadsrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del av tomten, som omfattas av en byggnadsrätt, utgöra en värderingsenhet. Tomt för hyreshus skall indelas i två eller flera värderingsenheter om detta på grund av tomtens användningssätt är nödvändigt för värderingen.

8 § Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter med hänsyn till det användningssätt som anges i fastställd stadsplan eller byggnadsplan.

9 § All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet.

10 § Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

11 § Markanläggning skall ingå i samma värderingsenhet som den mark den hör till. Markanläggning skall dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

12 § Fastighets andelar i samfälligheter som skall värderas för sig skall utgöra en värderingsenhet för varje byggnadstyp och ägoslag. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

13 § Regler om värderingsenheter på vattenfallsenhet finns i 15 kap.

7 kap. Allmänna värderingsregler

Värdefaktorer

1 § Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

SkU 1979/80:17

14 Värdeomräden

2 § Riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag, som skall värderas med ledning av riktvärden.

Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Riktvärden m. m.

3§ För byggnader och ägoslag som avses i 8-15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.

Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

Riktvärde skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt.

4 § Riktvärde skall bestämmas så att det leder till taxeringsvärde som efter justering som avses i 5 § står i överensstämmelse med bestämmelserna i 5 kap. 2-5 §§.

Avvikelse får dock förekomma, om den föranleds av klassindelning av värdefaktorer eller anpassning till fastställda tabell- eller värdeserier.

5 § Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden.

Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden.

6 § Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms skall först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I fråga om skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som eljest skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna om de ligger inom samma värdeområde.

Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell eller värdeserie inte ske.

SkU 1979/80:17

15 Sedan det mot riktvärdet svarande värdet har bestämts skall efter en eventuell justering för säregna förhållanden det däremot svarande taxeringsvärdet fastställas.

7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdetabeller för de byggnadstyper och ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot sådant beslut får talan ej föras.

Byggnadsvärde

8 § Byggnadsvärde är det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Värde av byggnad som är lösegendom skall bestämmas som om byggnadens ägare ägde marken.

Markvärde

9 § Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och skogsimpedimentsvärde skall bestämmas som om taxeringsenheten var obebyggd, såvida inte saneringsbyggnad finns på taxeringsenheten.

10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt fastställd stads- eller byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

11 § Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsförbud och andra föreskrifter angående markens användning beaktas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall, oavsett om byggnadsförbud föreligger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.

Byggnad under uppförande, byggnadsminne m. m. och saneringsbyggnad

12 § Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av nedlagd kostnad. Kostnaden skall omräknas till det genomsnittliga kostnadsläge som gällde under andra året före taxeringsåret.

13 § Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt. Samma skall gälla byggnad som vid

SkU 1979/80:17

fastställande av stadsplan har angetts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt att den bör bevaras.

För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde.

14 § Finns saneringsbyggnad skall värdet av marken sättas ned med hänsyn till kostnaden i samband med rivning av byggnaden.

Va ttenfallsenhet

15 § 1 fråga om vattenfallsenheter gäller bestämmelserna i 15 kap. i stället för vad som sägs i 8-14 §§ samt i 11 och 12 kap.

Egendom för vilken värde inte bestäms

16 § För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas något värde

1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda taxeringsvärde ej skulle uppgå till 10 000 kronor

2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark

3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.

4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

8 kap. Riktvärde för småhus

1 § Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med tillhörande garage, förråd och liknande byggnader.

2 § Som riktvärde för ett småhus som är nybyggt, av normal storlek och standard, friliggande samt utgör det enda småhuset på en tomt som utgör självständig fastighet får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till småhusets

bostadsyta och dennas fördelning på olika våningar.

Storleksklassen för småhus med en storlek som motsvarar högst 200 kvadratmeter i ett plan får inte göras större än att den motsvarar 10 kvadratmeter bostadsyta.

Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstå ende

livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och

SkU 1979/80:17

17 Standard

Byggnadskategori

Fastighetsrättsliga förhållanden -

Värdeordning

ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst fem standardklasser.

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den tomtmark som småhuset är beläget på utgöt självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

9 kap. Riktvärde för hyreshus

1 § Värdet av hyreshus bestäms som skillnaden mellan värdet av en värderingsenhet bestående av hyreshuset och tillhörande mark och värdet av den eller de värderingsenheter som avser marken.

Riktvärde för en hyreshusenhet bestående av hyreshus och tillhörande tomtmark skall utgöra sammanlagda värdet av byggnader och mark.

2 § Som riktvärde för en hyreshusenhet med normalt förhållande mellan värderingsenhetens markvärde och dess hyra, bebyggd med ett modernt hyreshus, uppfört under åren 1950-1959 och med en hyra av 70 000-74 000 kronor, får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Hyra Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och

marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran skall bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån under det andra året före taxeringsåret. För värderingsenheter med en hyra under 100 000 kronor skall finnas minst 20 hyresklasser och för värderingsenheter med en hyra mellan 100 000 kronor och en miljon kronor minst 25 hyresklasser.

2 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

18 Ålder Åldern ger uttryck för hyreshusets sannolika återstå ende

livslängd. Denna bestäms med hänsyn till hyreshusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för värderingsenhet med en ålder motsvarande högst 40 år får inte göras större än att den motsvarar 10 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till hyreshusets

byggnadsmaterial och utrustning.

För värderingsenhet med en ålder motsvarande högst 40 år skall finnas minst tre standardklasser. Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värderingsenhetens markvärde och dess årliga hyra. För värderingsenhet med en ålder motsvarande minst 20 år skall för värdefaktorn markvärdeandel finnas minst tre klasser.

10 kap. Riktvärde för ekonomibyggnader

1 § Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad.

2 § Som riktvärde för en ekonomibyggnad avseende ett djurstall för mjölkkor som är byggt efter år 1969, är av normal beskaffenhet och har en storlek av 301-400 kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Byggnadskategori Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för.

Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till torkningsförmåga, beträffande silor med hänsyn till lagringsvolym samt i övriga fall med hänsyn till byggnadernas yta på marken.

Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingsenhetens skick.

Storlek

Ålder

Beskaffenhet

SkU 1979/80:17

11 kap. Riktvärde för industribyggnad och övrig byggnad

12 kap. Riktvärde för tomtmark, exploateringsmark och täktmark

Tomi wärk

1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad skall utgöra värdet av en kvadratmeter byggnadsrätt vid nybebyggelse eller värdet av en kvadratmeter tomtmark.

2 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan bebyggas omedelbart.

Som riktvärde får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Klassindelningen av värdefaktorer skall ske så att värdet för klassmitten svarar mot värdena i värdeserien.

Med de olika värdefaktorerna förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning

avlopp och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och

avlopp.

Fastighetsrättsliga förhållanden -

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomten utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Typ av bebyggelse -

Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell

belägenhet

Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t. ex. vid strand.

4 § Riktvärden för tomtmark för hyreshus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn typ av bebyggelse samt, om särskilda skäl föreligger, typ av våningsplan.

SkU 1979/80:17

20 Med de olika värdefaktorerna förstås:

Typ av Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggel bebyggelse

sen på tomtmarken är avsedd för, antingen bostäder

eller lokaler.

Typ av Med typ av våningsplan avses planets utformning och

våningsplan belägenhet inom byggnaden.

5 § Riktvärden för tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn typ av bebyggelse. Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggelsen på tomtmarken är avsedd för, såsom industribyggnad, växthus, bensinstation eller dylikt.

Exploateringsmark

6 § Riktvärde för exploateringsmark skall bestämmas genom att de riktvärden som har fastställts för tomtmark för småhus, hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad multipliceras med en exploateringsfaktor.

7 § Exploateringsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer

Väntetid

Exploaterings tid

Täktmark

8 § Riktvärde för täktmark skall beräknas som produkten av en brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, såsom sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter vid omedelbar brytning.

Kubikmetervärdet vid omedelbar brytning skall inom varje värdeområde bestämmas till marknadsmässigt arrendepris. Som kubikmetervärde får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

9 § Brytningsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen kan

beräknas börja.

Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken bryt ningen

kan beräknas pågå.

Med väntetid avses tiden innan exploateringen kan beräknas börja.

Med exploateringstid avses tiden under vilken exploatering kan beräknas pågå.

SkU 1979/80:17

13 kap. Riktvärde för åkermark och betesmark

Åkermark

1 § Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per hektar åkermark.

2 § Som riktvärde för åkermark som är tillfredsställande dränerad, av genomsnittlig godhet och med normala brukningsförhållanden får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Godhet

Brukningsför hållanden -

Dränering

Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga.

För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klasser, där mittklassen svarar mot genomsnittlig godhet inom värdeområdet.

Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med genomsnittlig godhet, dock lägst 500 kronor per hektar och högst 3 000 kronor per hektar.

För åker skall anges vilken eller vilka godhetsklasser som i huvudsak förekommer inom olika delar av värdeområdet.

Med brukningsförhållanden avses åkermarkens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs. fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder.

För värdefaktorn brukningsförhållanden skall finnas tre klasser där mittklassen svarar mot normala brukningsförhållanden inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med normala brukningsförhållanden, dock lägst 500 kronor per hektar och högst 3 000 kronor per hektar. För åker skall anges om det inom del av värdeområdet i särskilt stor utsträckning förekommer annan brukningsklass än den normala.

Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering.

För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.

SkU 1979/80:17

22 Betesmark

4 § Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per hektar betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark.

5 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden.

För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst tre klasser.

14 kap. Riktvärde för skogsmark med växande skog samt skogsimpediment Skogsmark

med växande skog

1 § Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per hektar skogsmark.

2 § Som riktvärde för skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Godhet Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande

förmåga.

Kostnad

Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.

Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet.

Virkesförråd

Med virkesförråd avses virkesförråd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. Därmed avses fast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark.

För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.

Trädslag

Trädslagen bestäms med hänsyn till skogens sammansättning. För värdefaktorn trädslag skall finnas klasserna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek).

SkU 1979/80:17

23 Grovskogs procent -

Med grovskogsprocent avses den andel av barrskogens virkesförråd som består av träd med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark.

För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser.

Skogsimpediment

4 § Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeområde för skog.

5 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion.

15 kap. Värdering av vattenfallsenhet

Allmänt

1 § Vattenfallsenhet är

dels taxeringsenhet med utbyggd kraftstation,

dels taxeringsenhet med regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut, dels taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

Värderingen av vattenfallsenheterna inom ett avrinningsområde skall samordnas. Vid värderingen bestäms först varje kraftstations och regleringsanläggnings totala värde i nybyggt skick. Totalvärdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret.

Värde av nybyggd kraftstation och regleringsanläggning

2 § Värdet av nybyggd kraftstation eller regleringsanläggning bestäms som produkten av kraftstationens eller regleringsanläggningens taxeringseffekt i kilowatt och av ett riktvärde.

3 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela året. Den bestäms för en kraftstation med tillhörande andelar i regleringsanläggningar genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet.

SkU 1979/80:17

24 Utnyttjandetid Utnyttjandetiden är lika med kvoten mellan normal årsproduktionen,

uttryckt i kilowattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt. Minst nio klasser skall finnas.

Regleringsmöjlighet Regleringsmöjligheten anger den utbyggda effektens relativa värde med hänsyn till möjligheterna till årsreglering. Minst fem klasser skall finnas. Belägenhet Belägenheten anger den utbyggda effektens värde vid

kraftstationen i förhållande till dess värde i Mellansverige. Minst fem klasser skall finnas.

4 § Taxeringseffekten forén kraftstation med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall delas upp i en del som avser kraftstationen och i en del som avser andelarna i regleringsanläggningar. Uppdelningen skall ske enligt de fördelningstal som bestäms för olika regleringsgrader. Fördelningstalen kan bestämmas olika för skilda typer av avrinningsområden.

Den taxeringseffekt som har bestämts för en kraftstations andelar i regleringsanläggningar skall delas upp mellan de regleringsanläggningar, som ligger uppströms kraftstationen i förhållande till anläggningarnas magasinsvolym.

En regleringsanläggnings taxeringseffekt är summan av de taxeringseffekter, som beräknats för anläggningen vid dessa uppdelningar.

5 § Riktvärdet för en kraftstation skall utgöra värdet per kilowatt taxeringsefTekt och bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskostnaderna beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt. Minst tre klasser skall finnas.

Riktvärdet skall utgöra det kapitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Årsnettot bestäms som skillnaden mellan bruttointäkten, beräknad enligt statens vattenfallsverks högspänningstariffer för mellansvenska området, och årskostnad för respektive godhetsklass. I årskostnaden skall inräknas normala drifts-, underhålls- och förnyelsekostnader.

De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

6 § Riktvärdet för en regleringsanläggning är lika med riktvärdet för en kraftstation med den godhet som är genomsnittlig för riket.

Byggnadsvärde och markvärde för vattenfallsenhet

7 § Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall

SkU 1979/80:17

ske enligt 5 kap. 6 §. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §.

8 § Markvärdet för en vattenfallsenhet är skillnaden mellan det enligt 2-6 §§ beräknade totala värdet och 75 procent av återanskaffningskostnaden för taxeringsenhetens byggnader. Om 75 procent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll.

Har kraftstationen inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första stycket minskas med en tredjedel. För regleringsanläggning som inte har tagits i bruk skall inte något markvärde bestämmas.

Andels- och ersättningskraft

9 § Värdet av andelskraft skall bestämmas till så stor del av kraftstationens mark- och byggnadsvärde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet.

Värdet av kraftstation skall minskas med värdet av förekommande andelskraft.

10 § Ersättningskraft anges i kilowatt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft bestämmas med beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastigheten skall värdet per kilowatt taxeringseffekt bestämmas utifrån det värde ersättningskraften har för den mottagande fastigheten.

Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftstationens markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnadsvärde. Förmånen av ersättningskraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör.

16 kap. Särskild fastighetstaxering

17 kap. Om taxeringsorganisationen m. m.

1 § Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning.

Under benämningen taxeringsintendent inbegrips, förutom nämnda tjänstemän samt chef för besvärsenhet och taxeringsintendent, även den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent.

Om inte annat föreskrivs, får skattechefen uppdra åt chef för taxeringsen -

SkU 1979/80:17

het eller besvärsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare.

Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhet i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

2 § Län indelas i fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhus-, lantbruks-, hyreshus- och industrienheter. 1 distrikt för industrienheter taxeras även special- och exploateringsenheter.

Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i första stycket hänföras till annat fastighetstaxeringsdistrikt om det erfordras med hänsyn till behovet av lokalkännedom i nämnden eller eljest för taxeringsarbetet.

Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet, hänförs till samma fastighetstaxeringsdistrikt.

3 § Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhusenheter omfattar kommun eller del av kommun.

Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av lantbruks-, hyreshus- och industrienheter omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner.

Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt.

4 § För varje fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en fastighetstaxeringsnämnd, som inom distriktet verkställer taxering av de enheter distriktet avser.

5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i fastighetstaxeringsdistrikt.

6 § Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast den 15 september två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Därvid gäller vad som sägs i första stycket.

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förrättas före utgången av december månad två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om itlistriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.

SkU 1979/80:17

27 Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

8 § Antalet valda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen.

För varje vald ledamot skall väljas en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda.

9§ Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd och av länsstyrelse förordnad ledamot skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

10 § Valbar till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighetstaxeringsdistriktet.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på fastighetstaxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

11 § Fastighetstaxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot fastighetstaxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsstyrelsen.

12 § Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer utses ny ledamot eller suppleant för den tid som återstår.

13 § Av länsstyrelsen meddelat förordnande som ordförande eller som ledamot i fastighetstaxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger.

Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förhindrad att leda sammanträ -

SkU 1979/80:17

de med nämnden, förordnar länsstyrelsen, om det behövs, annan att vara ordförande för den tid hindret varar.

14 § Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7,8 eller 12 § anförs hos länsstyrelsen. I fråga om överklagandet skall i övrigt bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige tillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt första stycket får talan ej föras. Talan får ej heller föras mot beslut enligt 5 § eller mot länsstyrelsens beslut enligt 6-8 och 11-13 §§.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast den 15 september två år före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) att biträda fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han biträder.

Kommunstyrelsen får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.

16 § Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars anges, huvudsakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden.

Ordföranden skall avge yttranden i besvärsmål. Han får för sådant ändamål rådgöra med ledamot av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden får även för ändamålet kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.

Ordföranden får anlita skrivbiträde som tillkallas av honom.

17 § Konsulent för fastighetstaxering skall enligt skattechefens bestämmande medverka vid förberedelsearbetet inför den allmänna fastighetstaxeringen. Han skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra handlingar som nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom.

Konsulenten skall efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen. Han skall, i den omfattning nämndens ordförande finnér påkallat, i nämnden föredra ärenden i vilka han har avgivit utlåtande.

18 § Lokal skattemyndighet skall granska fastighetsdeklarationer och i

SkU 1979/80:17

övrigt åt fastighetstaxeringsnäm nden bereda ärenden och ombesörja göromål av expeditionell art. Den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten granskat.

19 § Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i fastighetstaxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid fastighetstaxeringen. Han skall även ansvara för att taxeringarna granskas i den omfattning som behövs, varvid särskilt skall uppmärksammas ojämnheter mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

20 § Skattechefen får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.

Skattechefen får kalla även den som av statens lantmäteriverk beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 §, konsulent för fastighetstaxering i länet och andra i fastighetsvärdering kunniga personer för att erhålla upplysningar av dem.

21 § Fastighetstaxeringsnämnden får, efter samråd med skattechefen, anlita biträde av sakkunnig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör. Sådant samråd skall ske även vid behov av tolk.

22 § Ordförande, av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd och konsulent för fastighetstaxering får ersättning av statsmedel.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer om ersättning enligt första stycket.

23 § Kostnad för sakkunnig eller tolk betalas av statsmedel med belopp, som bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

24 § Person, som skattechefen kallat med stöd av 20 § samt person, som kallats till instruktionssammanträde, som anordnats av riksskatteverket, statens lantmäteriverk eller länsstyrelse får för inställelsen betalt av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

25 § Ersättning till vald ledamot och suppleant i fastighetstaxeringsnämnd för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode och andra ekonomiska förmåner betalas av kommunala och landstingskommunala medel.

Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut enligt

SkU 1979/80:17

första stycket efter grunder som föreskrivs i 3 kap. 16 § kommunallagen (1977:179).

Ersättning fördeltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 19 kap. 2 §, betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder.

18 kap. Om allmän fastighetsdeklaration, m. m.

1 § Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan anmaning lämna deklaration (allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Deklaration skall dock inte lämnas för staten tillhörig försvarsfastighet som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 10 000 kronor. Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål skall dock deklaration lämnas. Deklarationsskyldighet gäller också för byggnad på annans mark om den används som stadigvarande bostad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadratmeter.

Efter anmaning är också den som inte på grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att avge fastighetsdeklaration.

2 § Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning

2. för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning 3.

för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten 4.

för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom

5. för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud samt

6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

3 § Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

SkU 1979/80:17

31 Blanketter till deklarationer, för vilka formulär fastställs, tillhandahålls kostnadsfritt.

4§ Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.

I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten. 1 deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt. Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år allmän fastighetstaxering äger rum.

5 § Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får där så är lämpligt lämnas för sådan skattefri fastighet som bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen förordnar. Deklarationen skall innehålla uppgifter enligt 4 § i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.

6 § Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än dem, som anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall lämnas skriftligen om annat inte har sagts i anmaningen.

7 § Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog på fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.

8 § Besiktning av fastighet får företas vid förfarande enligt 19 kap. 3 § och vid taxering om fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman som biträder nämnden kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning.

SkU 1979/80:17

9 § Allmän fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara lämnad senast den 18 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Länsstyrelse får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som skall lämnas till ledning för taxering inom länet.

10 § Överlåts fastighet efter det att allmän fastighetsdeklaration har lämnats men före taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller till länsstyrelsen.

Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

11 § Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet, som avses med beviljade byggnadslov.

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.

Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

12 § Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid allmän fastighetstaxering lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos anstalten försäkrade mot brandskada.

13 § För taxering erforderlig, i denna lag inte särskilt nämnd handling eller uppgift skall, när det begärs för taxeringskontroll, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Vad nu har sagts gäller ej handling, som avses i 1-4 §§ samt 31 och 33 §§ lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar och som ej får utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad därom är stadgat ej får utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs, av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, får handlingen eller uppgiften tillhandahållas allenast efter framställning av skattechef.

Finnes vid prövning av sådan framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för det allmänna eller med hänsyn till enskilds

SkU 1979/80:17

befogade intressen, lända till synnerligt men, får framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av skattechef får regeringen förordna, att handling eller uppgift skall tillhandahållas honom utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.

14 § Uppgiftspliktig, från vilken allmän fastighetsdeklaration eller annan uppgift inte har inkommit inom föreskriven tid, får anmanas att lämna sådan deklaration eller uppgift.

Är deklaration eller uppgift ej upprättad i enlighet med denna lag, får den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

15 § Allmän fastighetsdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, skall lämnas inom den tid, som anges i anmaningen. Skyldighet föreligger dock ej att på grund av anmaning lämna deklaration eller uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan anmaning.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer och uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering, får verkställas endast av

tjänsteman, som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar taxerings- eller skattekontroll, ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd, konsulent för fastighetstaxering,

tjänsteman som av statens lantmäteriverk beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § samt domstol, som skall bedöma innehållet i fastighetsdeklaration. Tjänsteman, som avses i 17 kap. 15 § tredje stycket, får ta del av fastighetsdeklaration i den omfattning som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

17 § För innehållet i fastighetsdeklaration får ej inom fastighetstaxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som behövs för taxeringen.

Fastighetsdeklaration får ej tas in i fastighetstaxeringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen behövs.

18 § Fastighetsdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin verksamhet bör erhålla del därav.

Fastighetsdeklaration får, på sätt regeringen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken regeringen ger uppdraget att utföra sådan bearbetning.

19 § Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om

3 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

viss fastighet äger ta del av allmän fastighetsdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.

Utöver vad som har sagts i forsta stycket och i 16-18 §§ får fastighetsdeklaration, om ej annat foijer av lag, inte vara för någon tillgänglig, utan att den, som har avgett deklarationen, lämnat skriftligt medgivande.

20 § Fastighetsdeklarationer skall förvaras hos länsstyrelsen, om ej denna förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit efter taxeringsårets utgång, skall deklarationerna förstöras, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.

21 § Vad i 16-20 §§ är sagt om fastighetsdeklaration gäller även beträffande andra uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering och beträffande av myndighet vid taxeringskontroll upprättade handlingar.

22 § Anmaning får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman eller konsulent för fastighetstaxering som biträder fastighetstaxeringsnämnden. Konsulent för fastighetstaxering får dock ej anmana någon att lämna allmän fastighetsdeklaration.

23 § Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att lämna fastighetsdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Vidare skall anmaningen innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat anmaningen.

24 § I anmaning, som utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsintendent, får vite föreläggas utom i fall som sägs i 7 §.

25 § Finner man beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd handling att det är av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer deklarationsskyldig eller annan till handa, skall handlingen delges honom, om det ej är känt att han inte kan anträffas.

26 § Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delges den som avses med föreläggandet.

27 § Vite, som föreläggs enligt denna lag, bestäms till belopp, som med hänsyn till den uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst till 500 kronor.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

SkU 1979/80:17

28 § Om uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av skattechefen eller chef för lokal skattemyndighet.

Finner man, då fråga uppkommer att döma ut vite, att ändamålet med vitet har förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet inte anses ha förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

Över beslut, varigenom vite förelagts, får talan ej föras.

29 § Innehållet i deklaration för, utom i de fall som anges i 19 §, inte yppas för annan än den som själv får ta del av deklarationen i fråga.

Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd.

30 § Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän fastighetsdeklaration dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

19 kap. Om förberedande åtgärder

1 § Senast den 15 december två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2 § Under förberedelsearbetet skall i varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden. Suppleanterna får delta i arbetsgruppens sammanträden i samma omfattning som vid taxeringen.

3 § Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark inom distriktet.

Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra stycket leder till

SkU 1979/80:17

taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §. Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.

4 § Förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller m. m. skall hållas tillgängligt för allmänheten under två veckor i maj året före taxeringsåret i lokaler som kommun skall tillhandahålla. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämnar närmare föreskrifter om detta förfarande.

5 § Arbetsgruppen skall senast den 15 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattechefen överlämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus. På samma gång skall arbetsgruppen föreslå ändringar i de förslag till föreskrifter som avses i 1 § andra stycket.

6 § På grundval av arbetsgruppernas förslag samt de upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senast den 1 augusti året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket lämnade förslagen till föreskrifter. Senast nämnda dag skall skattechefen till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus.

7 § Senast den 10 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.

20 kap. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.

1 § Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Finns det behov av medverkan av konsulent för fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Skattechefen och statens lantmäteriverk skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena.

2 § Är ledamot förhindrad att komma till sammanträde, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och även underrätta ordföranden härom.

3 § Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar.

Föredragande tjänsteman och konsulent för fastighetstaxering samt suppleant som inte har trätt i ledamots ställe får delta i nämndens överläggningar

SkU 1979/80:17

men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tjänsteman som av statens lantmäteriverk har beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat, får närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.

5 § Ägare av fastighet är berättigad att företräda inför fastighetstaxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning för taxering av fastigheten.

6 § Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i fastighetstaxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende, inte utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

7 § Om det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är fastighetstaxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1. beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak

2. beslut om fördelning av taxeringsvärde enligt 15 §

3. beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

8 § Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling.

9 § Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot, föredragande tjänsteman eller konsulent för fastighetstaxering skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet.

Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet om skiljaktig mening i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

10 § Fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober året före taxeringsåret. Vid sammanträdet skall ordföranden lämna noggrann redogörelse för de föreskrifter och anvisningar angående taxeringen som berör distriktet.

11 § Fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 31 januari under taxeringsåret meddela beslut om taxering av fastighet, som ingår i distriktet.

12 § I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet och andra uppgifter enligt punkterna 4-6, nämligen

SkU 1979/80:17

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och riktvärde,

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde samt

6. nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort.

13 § I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala, enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.

För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.

14 § Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars under taxeringsåret underrätta ägare av fastighet om

1. innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering,

2. att ägaren senast den 10 april till fastighetstaxeringsnämndens ordförande får avge skriftliga erinringar mot beslutet,

3. att ny underrättelse kommer att sändas ut endast om ägaren har avgett erinringar mot beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar har avgetts, har beslutat åsätta annan taxering än som framgår av 11 § eller annars har frångått sådant beslut,

4. väd som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering,

5. innehållet i skiljaktig mening.

15 § Ingår i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter skall fastighetstaxeringsnämnden efter ansökan ange hur stor del av taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 § nämnda delvärden som belöper på fastighet eller fastighetsdel. Ansökan skall göras hos fastighetstaxeringsnämnden och får lämnas av ägare, arrendator, taxeringsintendent eller besvärsberättigad kommun.

16 § Fastighetstaxeringsnämnden skall ompröva beslut när fastighetsägaren avger erinringar eller skäl annars föreligger. Fråga om nytt beslut får inte prövas av nämnden efter den 5 maj under taxeringsåret.

SkU 1979/80:17

17 § Fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxeringen skall vara avslutat senast den 5 maj under taxeringsåret.

18 § Lokal skattemyndighet skall senast den 15 juni under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens avgörande enligt 16 §. Vidare skall lokal skattemyndighet senast samma dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 15 §.

Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering samt om innehållet i skiljaktig mening.

Underrättelse skall sändas till ägare som före utgången av mars månad under taxeringsåret inte erhållit underrättelse enligt 14 §. Ägaren skall senast den 25 april under taxeringsåret anmäla att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om fastighetstaxering.

19 § Underrättelser enligt 14 och 18 §§ skall sändas till ägare av fastighet i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delges ägaren.

20 § Fastighetstaxeringsnämndens beslut enligt 11 § skall föras in i stomme till fastighetslängd. Besluten skall med de ändringar som gjorts med stöd av 16 § föras in i fastighetslängd.

Nämndens beslut om byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock ej föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd.

Annan än staten tillhörig försvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt, skall inte föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd.

Närmare föreskrifter om fastighetslängd meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 § Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition. Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom.

22 § Fastighetslängden skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti under taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommunen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

23 § Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd

av

SkU 1979/80:17

1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen,

får den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Efter den 1 december under taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som avses i 19 § samt underrätta skattechefen och vederbörande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf får ej föras särskilt. Talan mot taxeringen får även i den del beslutet avser föras i den ordning som gäller för besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981. I fråga om lantbruksenhet skall vid 1981 års allmänna fastighetstaxering marknadsvärdet bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under tredje året före taxeringsåret.

2. Förordnande av ordförande och ledamot enligt 17 kap. 6§ samt konsulent enligt 17 kap. 15 § skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering ske före utgången av år 1979.

3. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering skall föreskrifter enligt 19 kap. 1 § första stycket fastställas och förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser småhus och tomtmark lämnas senast den 15 januari 1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering utfärdas senast den 30 april 1980.

5. Den som vid ingången av år 1980 ägde hyreshusenhet, som förvärvats under något av åren 1976-1979, är efter anfordran av länsstyrelse skyldig att till ledning för provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under år 1979.

6. Genom lagen upphävs skogsvärderingsinstruktionen (1973:1100). Bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas i fråga om fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

SkU 1979/80:17

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)’ dels att 131, 133, 135-145,147-156 och 170-173 §§ skall upphöra att gälla och att rubrikerna närmast före 131, 136, 143, 147, 170 och 172 §§ skall utgå,

dels att 2 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1 mom? I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt; allmän fastighetstaxe- allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, ring: sådan taxering av fastighet,

som enligt 12 § kommunalskattelagen som enligt / kap. 7 § fastighetstax skall

verkställas vart femte år; eringslagen (1979:000) skall verkstäl samt

las vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Lagen omtryckt 1971:399.

150 § 1 mom. 1973:1106

Senaste lydelse av

150 § 2 mom. 1974:773

131 § 1973:1106

150 § 3 mom. 1973:1106

133 § 1973:1106

151 § 1974:773

135 § 1973:1106

152 § 1973:1106

135 a § 1974:773

153 § 1973:1106

136 § 1 mom. 1974:773

154 § 1 mom. 1973:1106

136 § 2 mom. 1973:1106

154 § 2 mom. 1974:773

137 § 1973:1106

155 § 1974:773

138 § 1969:709

156 § 1979:175

139 § 1973:1106

170 § 1975:707

141 § 1974:773

172 § 1973:1106

142 § 1973:1106

173 § 1 mom. 1974:773

143 § 1973:1106

173 § 2 mom. 1973:1106

143 a § 1973:1106

173 § 3 mom. 1974:773

144 §1973:1106

173 § 4 mom. 1974:773

145 § 1973:1106

173 § 5 mom. 1973:1106

147 § 1979:175

lagens rubrik 1974:773

148 § 1 mom. 1973:1106

rubriken närmast före 170 § 1975:707

148 § 2 mom. 1969:709

148 § 3 mom. 1973:1106

2 Senaste lydelse 1979:490.

149 § 1973:1106

SkU 1979/80:17

42 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den årliga taxeringen hänförs också vad som enligt 68 § skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller formögenhetstaxering.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

SkU 1979/80:17

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)' dels att 5 och 7-13 §§ samt anvisningarna till 5, 7-10 och 13 §§ skall upphöra att gälla och att rubriken till 2 kap. samt rubrikerna närmast före 4,5, 9 och 12 §§ skall utgå, dels att 4 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 4 §2

Nuvarande lydelse

Underlag för beräkning av kommunal inkomstskatt såvitt gäller fastighet bestämmes vid fastighetstaxering, om ej annat föreskrives. Därvid beslutas även om och i vad man fastighet skall vara skattepliktig. Skatteplikt för fastighet innebär att garantibelopp enligt 47 § skall beräknas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet äga motsvarande tillämpning i fråga om byggnad, som är lös egendom, om ej annat föreskrives.

Underlag för beräkning av kommunal inkomstskatt såvitt gäller fastighet bestäms vid fastighetstaxering, om inte annat föreskrivs. Därvid beslutas även om fastighet skall vara skattepliktig. Skatteplikt för fastighet innebär att garantibelopp enligt 47 § skall beräknas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annatföreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till

1 Senaste lydelse av

5 § 1 mom. 1974:266 5 § 4 mom. 1965:120 5 § 5 mom. 1973:1099

7 § 1973:1099

8 § 1973:1099

9 § 1973:1099

10 § 1973:1099

11 § 1973:1099

12 § 1972:169

13 § 1 mom. 1976:844 13 § 2 mom. 1972:169 anvisningarna till 5 § punkt 2 1953:400 anvisningarna till 5 § punkt 5 1954:44 anvisningarna till 5 § punkt 6 1953:400 anvisningarna till 5 § punkt 8 1973:1099 anvisningarna till 7 § punkt 1 1973:1099 anvisningarna till 8 § punkt 1 1973:1099 anvisningarna till 8 § punkt 2 1973:1099 anvisningarna till 8 § punkt 3 1973:1099

2 Senaste lydelse 1973:1099.

anvisningarna till 8 § punkt 4 1973:1099 anvisningarna till 8 § punkt 5 1973:1099 anvisningarna till 9 § punkt 1 1973:1099 anvisningarna till 9 § punkt 2 1973:1099 anvisningarna till 9§ punkt 3 1974:1057 anvisningarna till 9§ punkt 6 1973:1099 anvisningarna till 10 § punkt 1 1973:1099 anvisningarna till 10 § punkt 2 1973:1099 anvisningarna till 10 § punkt 3 1973:1099 anvisningarna till 10 § punkt 4 1973:1099 anvisningarna till 13 § punkt 2 1972:169 anvisningarna till 13 § punkt 3 1972:169 anvisningarna till 13 § punkt 4 1972:169 anvisningarna till 13 § punkt 5 1972:169 anvisningarna till 13 § punkt 6 1972:169 rubriken till 2 kap. 1973:1099 rubriken närmast före 4 § 1973:1099 rubriken närmast före 5 § 1973:1099 rubriken närmast före 9 § 1973:1099

SkU 1979/80:17

44 Nuvarande lydelse

Fastighetstaxeringen skall, med iakttagande av 9,12 och 13 §§, ske på grundval av fastighets beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

Föreslagen lydelse

byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:000).

47 §3

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan menighet;

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;

d) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 53 § 1 mom. första stycket 0är skattskyldig för inkomst; samt

e) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:000), om nyttjanderätten har förvärvats mot engängsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c)omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord jamt

d) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 53 § 1 mom. första stycket 0 är skattskyldig för inkomst.

3 Senaste lydelse 1977:572.

SkU 1979/80:17

45 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

Garantibelopp beräknas icke för fastighet, som ägs av ideell förening, om föreningen jämlikt punkt 4 av anvisningarna till54 § är frikalladfrän skattskyldighet för inkomst av den förvärvskälla vari fastigheten ingär.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 4 och 47 §§ på beskattningsår för vilket taxering sker i första instans år 1982 och i övrigt i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

SkU 1979/80:17

4 Förslag till

Lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering Härigenom

föreskrivs följande.

1 § För kommunal och statlig energiplanering skall ägare av byggnadstyperna småhus, hyreshus och övriga byggnadstyper som innehåller bostäder lämna uppgifter enligt denna lag.

2 § Uppgifter skall lämnas om byggnads uppvärmningssätt, isolering och därmed jämförlig omständighet som har betydelse för kommunal och statlig energiplanering.

3 § Uppgifter enligt 2§ skall lämnas senast den 18 september 1980 på blanketten för allmän fastighetsdeklaration.

4 § För kommunal och statlig energiplanering och annan därmed jämförlig planering får kommun och statlig myndighet från länsstyrelsens register över fastighetstaxeringen, förutom de uppgifter som avses i 2 §, inhämta uppgifter om byggnads standard.

5 § Den som tagit befattning med uppgifter som avses i denna lag får inte obehörigen yppa deras innehåll.

6 § Anvisningar om förfarandet vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna lämnas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1979/80:17

47 Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:111 av Rune Torwald (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande villkoren för när vissa mindre fastigheter skall taxeras såsom jordbruksfastighet,

1979/80:119 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Göthberg (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar en särskild bestämmelse med innebörden att upplåten avverkningsrätt till skog, som ännu inte avverkats vid fastighetstaxeringstillfället, skall borträknas vid åsättande av skogsbruksvärde,

2. att riksdagen beaktar vad som anförts i motionen beträffande beskattningen av nyttjanderätt till täkt,

1979/80:120 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Göthberg (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att till underlag för fastighetsprisstatistiken skall ena halvan utgöras av släktköp,

1979/80:121 av Bertil Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering beslutar att taxeringen av skog och skogsmark sker i enlighet med de principer som anges i motionen,

1979/80:122 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för arvs- och gåvobeskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen,

1979/80:123 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av kortare intervall mellan de allmänna fastighetstaxeringarna,

2. hos regeringen begär utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdragen på jordbruksfastigheter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av längre tid för val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna,

dels de vid riksmötet 1978/79 väckta motionerna

1978/79:832 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändrade bestämmelser syftande till att skatt till kommuner med anläggningar för produktion av vattenkraft skall erläggas med hänsyn till avkastningsvärdet samt att vid kommande fastighetstaxering nämnda anläggningar skall värderas efter avkastningsvärdet,

SkU 1979/80:17

1978/79:1134 av Torsten Bengtson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att taxeringsnämnderna får möjlighet att klassificera kulturbyggnader så att de kan beskattas på annat sätt än som bostad.

Utskottet

Inledning

Reglerna om taxering av fastighet har successivt reformerats under den senaste tioårsperioden. Reformerna har gällt i stort sett alla områden inom fastighetstaxeringen och inneburit bl. a. nyreglering av fastighetsbegreppet i skatterätten, modernisering av reglerna om taxeringsenhet och beskattningsnatur samt ändring av värderingsgrunderna.

Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering föreslås i propositionen betydande formella ändringar i fastighetstaxeringens regelsystem, bl. a. i syfte att anpassa detta till den nya regeringsformens krav. De materiella reglerna har däremot i sina huvuddrag samma innehåll som vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Propositionen, som bygger på ett av 1976 års fastighetstaxeringskommitté avlämnat delbetänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81, innebär bl. a. att de grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering samlas i en ny fastighetstaxeringslag (FTL). Denna behandlar allmänna taxerings- och värderingsfrågor samt frågor om fastighetstaxeringens organisation och förfarandet vid allmän fastighetstaxering. FTL kompletteras genom särskilda verkställighetsföreskrifter och anvisningar. Dessa skall utfärdas av regeringen och riksskatteverket.

I fråga om mark införs nya ägoslag, exploateringsmark, täktmark och skogsimpediment. Byggnader som används på sådant sätt att skattefrihet generellt kan anses motiverad skall utgöra en särskild byggnadstyp, benämnd specialbyggnad. I fråga om skattefrihet införs en huvudsaklighetsprincip som innebär att det sätt på vilket byggnaden till övervägande del, dvs. till mer än hälften, används blir avgörande för om skattefrihet skall medges. 1 övrigt innebär förslaget såväl utvidgningar som inskränkningar i nu gällande skattefrihet. Sålunda undantas vissa jordbruk som utnyttjas inom vårdområdet och skolväsendet från skatteplikt och detsamma gäller byggnader som används i samband med busstrafik. Däremot upphör den nuvarande skattefriheten för hotell och restaurangbyggnader som tillhör järnväg samt för administrationsbyggnader för kommunikationsändamål.

Taxeringsvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i den genomsnittliga prisnivån två år före taxeringsåret. I fråga om jordbruks- och skogsbruksfastigheter skall emellertid taxeringsvärdenivån vid 1981 års taxering grundas på den genomsnittliga prisnivån 1978.

Bland viktigare organisatoriska förändringar kan nämnas att indelningen i taxeringsdistrikt föreslås ske efter fastighetskategori och på sådant sätt att

SkU 1979/80:17

man får en lämplig geografisk omfattning av varje distrikt med hänsyn till kravet på lokalkännedom. Om det är nödvändigt, t. ex. för att göra det möjligt att få den lokalkännedom som behövs inom taxeringsnämnden skall fastigheter av flera kategorier - främst lantbruk och småhus - kunna föras samman till ett distrikt. Utanför de större tätorterna bör enligt förslaget småhus med fördel kunna bilda distrikt tillsammans med lantbruk. Fastighetstaxeringsorganisationen anpassas så långt det är möjligt till den nya taxeringsorganisationen i första instans.

1 syfte att förbättra kvalitén på förberedelsearbetet föreslås också utsträckt tid för och ökade möjligheter för allmänheten att medverka i detta arbete.

Förslagen i propositionen innebär enligt utskottets mening påtagliga förbättringar av den allmänna fastighetstaxeringen såväl i materiellt som i formellt hänseende. Utskottet anser sig kunna i princip biträda de framlagda förslagen, men kommer i det följande att föreslå vissa mindre ändringar som aktualiserats i motioner och i en skrivelse från Lantbrukarnas skattedelegation. Dessförinnan tar utskottet emellertid upp en fråga som aktualiserats i samband med utskottsbehandlingen av propositionen.

En mycket väsentlig förändring i arbetet med inkomsttaxeringen som genomförts i samband med den nya taxeringsorganisationen är den s. k. tjänstemannagranskningen. Tjänstemän hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall biträda alla taxeringsnämnder med bl. a. granskning av deklarationer och andra beredande åtgärder. Enligt propositionen skall också granskningen av fastighetsdeklarationer utföras av tjänstemän. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering skall tjänstemannagranskningen med hänsyn till tillgängliga resurser omfatta endast 10 % av fastighetsbeståndet och inriktas på huvudsakligen småhus. RSV har beräknat den totala resursåtgången vid lokal skattemyndighet för den allmänna fastighetstaxeringen till 240 årsarbetskrafter för riket i dess helhet.

Vid en uppvaktning inför företrädare för utskottet har representanter för TCO-S och SACO/SR samt den lokala skattemyndigheten i Uppsala och länsstyrelsen i Uppsala län begärt att 1981 års fastighetstaxering uppskjuts ett år. Därvid har gjorts gällande att det bl. a. av resursskäl inte är möjligt att på den tid som återstår vidta de förberedande åtgärder som behövs för att 1981 års allmänna fastighetstaxering skall kunna genomföras.

Departementschefen har i propositionen utförligt motiverat varför han anser att nästa allmänna fastighetstaxering inte bör skjutas framåt i tiden. Han pekar bl. a. på att taxeringen redan uppskjutits ett år och att en engångsinsats av det slag en allmän fastighetstaxering innebär alltid måste betyda en påfrestning på de administrativa resurserna.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, anser att endast mycket tungt vägande skäl kan motivera uppskov med fastighetstaxeringen ytterligare ett år. Några sådana skäl föreligger enligt utskottets mening inte. En grundförutsättning för att fastighetstaxeringen skall kunna genomföras på ett för allmänheten och taxeringsmyndigheter godtagbart sätt är givetvis att

4 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

regeringen ställer erforderliga medel till förfogande. Utskottet förutsätter att så kommer att ske.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionerna och i samband därmed de delar av propositionen som berörs i dem och i två skrivelser.

Tidpunkt för allmän fastighetstaxering

Enligt 1 kap. 7 § FTL skall allmän fastighetstaxering äga rum vart femte

år.

1 motionen 1979/80:123 framhåller Erik Wärnberg m. fl. (s)att den snabba inflationen och de kraftiga värdestegringarna på reala tillgångar pekar på att 1981 års fastighetstaxering kommer att medföra kraftigt höjda taxeringsvärden i stora delar av landet. Detta i sin tur understryker enligt motionärernas uppfattning behovet att under perioder med snabb inflation förkorta tiderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. 1 motionen begärs ett riksdagsuttalande av innehåll att arbetet inom 1976 års fastighetstaxeringskommitté bör inriktas på ett system med kortare intervaller mellan fastighetstaxeringarna än de som förekommit under senare tid.

Av propositionen framgår att frågan om s. k. rullande taxeringar är föremål för prövning inom fastighetstaxeringskommittén och att kommittén räknar med att lämna förslag i frågan under 1980. Utskottet förutsätter att de i motionen aktualiserade frågorna kommer att noggrant prövas. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete, som bör bedrivas förutsättningslöst, bör riksdagen enligt utskottets mening inte göra något uttalande i den av motionärerna angivna riktningen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen i denna del.

Beskattningsnatur

Enligt 4 kap. 11 § FTL skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet under bl. a. den förutsättningen att enheten är belägen i anslutning till lantbruksenhet med minst fem ha åkermark, betesmark och skogsmark. Departementschefen framhåller i propositionen att en förutsättning för tillämpning av denna bestämmelse bör vara att den produktiva marken ligger i omedelbar anslutning till byggnaden.

Rune Torwald (c) framhåller i motionen 1979/80:111 - med hänvisning särskilt till förhållanden i Göteborg med omnejd - att det förekommer fastighetsbildningar och brukningssituationer som kan bereda taxeringsmyndigheterna problem. Såväl kommunerna som byggmästare förvärvade under 1960-talet ett stort antal jordbruksfastigheter. I samband därmed undan togs för de tidigare ägarnas räkning en avstyckning som i vissa fall inrymde fastighetens samtliga byggnader, i andra fall bara bostadsbyggnaden. Till följd härav finns stora jordbruksarealer, som antingen är obebyggda eller saknar bostadsbyggnad, eftersom brukaren bor på någon av de avstyckningar som

SkU 1979/80:17

gjorts i samband med försäljningen.

Motionären anser det med hänsyn till innehållet i 4 kap. 11 § FTL uppenbart att berörda avstyckningar bör taxeras som jordbruksfastighet om de bebos av arrendator som brukar enhet med minst 5 ha åker-, betes- och skogsmark. Han begär därför ett riksdagsuttalande av sådan innebörd.

Enligt utskottets mening bör byggnad jämte tomtmark kunna klassificeras som jordbruksfastighet om marken har sådant samband med produktiv mark att denna och tomtmarken utgör en naturlig brukningsenhet. Sådant samband kan - som motionären framhåller - föreligga också då den produktiva marken inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmarken. Utskottet anser således, i likhet med motionären, att uttrycket ”i anslutning till” bör kunna ges en vidare tolkning än som anges i propositionen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får motionen 1978/79:111 anses besvarad i motsvarande del.

I sammanhanget vill utskottet understryka att bedömningen av en fastighets beskattningsnatur också bör påverkas av om till fastigheten hör andel i samfällighet eller servitut och att hänsyn därvid bör tas till samfällighetens resp. servitutets karaktär. Detsamma bör gälla om samfälligheten utgör särskild taxeringsenhet.

Den geografiska gränsen för bildande av taxeringsenheter utgör enligt förslaget i propositionen kommungränsen. En fastighetsägare med flera fastigheter eller fastighetsandelar inom samma kommun får dessa sammanförda till en taxeringsenhet förutsatt att marken ingår i samma brukningsenhet. Detta innebär att ägaren inte behöver ha flera mycket små taxeringsenheter med beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

I nyssnämnda motion av Rune Torwald uttalas den meningen att taxeringsmyndigheterna bör ha möjlighet att taxera mindre fastigheter som jordbruksfastigheter även i det fall vissa brukningsarealer ligger i en angränsande kommun. När det gäller att söka komplettera mindre jordbruk med annan lämpligt belägen mark saknar - menar motionären - kommungränserna reell betydelse. De fall då en fastighetsägare har brukningsmark i mer än en kommun torde för fastighetstaxeringsnämndens ledamöter vara så välkända att de enligt motionären inte bör bereda några svårigheter i taxeringsarbetet.

Utskottet, som tidigare gett uttryck åt den uppfattningen att bostadsfastighet bör ha samma beskattningsnatur som produktiv mark med vilken den har ett naturligt samband, anser i likhet med motionären att fastigheter eller fastighetsdelar i olika kommuner bör klassificeras som jordbruksfastighet om de ingår i samma brukningsenhet. Utskottet föreslår därför att i 4 kap. 11 § FTL tas in en bestämmelse av innebörd att två eller flera fastigheter i olika kommuner, som skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de legat i samma kommun, skall klassificeras som om detta varit förhållandet. Utskottets ställningstagande innebär ett bifall till motionen 1979/80:111 även i denna del.

SkU 1979/80:17

52 Värderingsregler

Marknadsvärdenivå

Enligt 5 kap. 2 § FTL skall taxeringsvärdet bestämmas till ett belopp motsvarande 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Sistnämnda värde skall i första hand bestämmas enligt ortsprismetoden. Härvid skall inte beaktas sådana försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande omständigheter har inverkat på priset. Departementschefen erinrar i propositionen om att riksdagen, innan den fattade beslut om reglerna för 1975 års taxering, ingående prövade frågor avseende marknadsvärdets bestämmande och därvid intog den ståndpunkten att släktköp inte skulle ingå i den fastighetsprisstatistik som ligger till grund för marknadsvärdena. Departementschefen anser att sådana köp inte heller skall ingå i statistiken inför 1981 års taxering och åberopar till stöd härför statistiska centralbyråns (SCB) prisstatistik för bebyggda jordbruksfastigheter som sålts under 1976 och 1977. Av denna framgår att den genomsnittliga köpeskillingskoefficienten (= relationen mellan köpeskilling och taxeringsvärde) för år 1977 utgjorde 1,73 för släktköp och 3,78 för icke släktköp. Motsvarande procenttal var i 1976 års prisstatistik 1,54 för släktköp och 3,42 för icke släktköp.

Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg (båda c) anser att man för att få en riktigare bedömning av fastighetsvärdena bör ta med hälften av släktköpen i prisstatistiken och yrkar i motionen 1979/80:120 riksdagsbeslut av den innebörden. Motionärerna framhåller att släktköpen i regel är mer representativa för en realistisk bedömning av avkastningen, i synnerhet om försäljningen sker till en av flera släktingar. De fria köpen kommer att hänföra sig till perioden 1976-1978, dvs. innan den nya jordförvärvslagen trädde i kraft. De ofta höga priser som då betalades för jordbruksfastigheter bör enligt motionärernas mening inte påverka taxeringsvärdena.

Frågan om marknadsvärdet på skogsfastigheter tas upp i motionen 1979/80:121 av Bertil Jonasson (c) och i en skrivelse från Lantbrukarnas skattedelegation. Berti I Jonasson framhåller att en alltför okritisk användning av köpeskillingsstatistiken kan leda till en för skogsägarna mycket besvärande höjning av taxeringsvärdena. Lönsamhetsutvecklingen i skogsbruket kan enligt motionären f. n. inte bedömas bli särskilt positiv. Det förhållandet att det svenska skogsbruket är underkastat världskonjunkturens kraftiga växlingar bör, menar han, återspeglas i särskilda säkerhetsmarginaler vid taxeringen av skog och skogsmark, något som också skett vid de allmänna fastighetstaxeringarna alltsedan 1952. Motionären anser att köpeskillingsstatistiken är bristfällig och att marknadsvärdenivån för skog och skogsmark därför bör bestämmas till två tredjedelar av den nivå som framkommer via prisstatistiken. Riktvärdena bör sedan anpassas till 75 % av denna nedjusterade nivå. Med en liknande motivering som i motionen 1979/80:121 begär Lantbrukarnas skattedelegation ett uttalande om att köpeskillingsstatistiken efter skälighetsprövning bör kraftigt nedjusteras. Delegationen pekar på att

SkU 1979/80:17

priserna på skogsfastigheter enligt tillgänglig statistik stagnerat eller i vissa områden t. o. m. gått ned. Som orsak härtill anges bl. a. den nya jordförvärvslagstiftningen och den nya skogspolitiska lagstiftningen.

Bestämmelsen om att taxeringsvärdenivån skall utgöra 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde tillkom genom lagstiftning inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. Valet av denna taxeringsvärdenivå ansågs innefatta den säkerhetsmarginal som av försiktighetsskäl bedömdes lämplig vid fastighetstaxeringen. Någon särskild sådan marginal skulle därför inte användas vid bestämmande av marknadsvärdenivån.

Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår att en viss - dämpning av prisutvecklingen för jordbruks- och skogsbruksfastigheter kan antas komma att ske under 1979 och att omsättningen av sådana fastigheter kan komma att minska. Samtidigt torde det vara ställt utom tvivel att 1981 års fastighetstaxering kommer att medföra betydande höjningar av taxeringsvärdena och att detta särskilt gäller i fråga om skogsfastigheter. SCB:s köpeskillingsstatistik avseende 1977 omfattar endast 1 108 försäljningar av bebyggda jordbruksfastigheter. Vid de provtaxeringar som under 1980 skall företas av fastighetstaxeringsnämnderna kommer dessa att ha tillgång till statistik avseende 8 000 försäljningar från 1975 och framåt. Av de 1 108 försäljningar under 1977 avseende icke släktköp som redovisas i SCB:s prisstatistik ligger köpeskillingskoefficienten i en femtedel av fallen mellan 5 och 20, dvs. på en nivå mellan 5 och 20 gånger taxeringsvärdena.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av vad som anförts av motionärerna och av Lantbrukarnas skattedelegation anledning att gå fram med viss försiktighet när det gäller att använda köpeskillingsstatistiken som underlag vid bestämningen av marknadsvärde för skog och skogsmark.

Som utskottet har uppmärksammat i olika sammanhang har på grund av särskilda förhållanden efterfrågan på jordbruksfastigheter under senare år avsevärt överstigit tillgången på sådana fastigheter, och prisutvecklingen har på vissa håll legat avsevärt högre än som kan anses motiverat av fastighetens avkastningsförmåga. Även prisstatistiken för skogsfastigheter omfattar i viss utsträckning försäljningar till uppenbara överpriser. Utskottet instämmer därför i motionärernas uppfattning att statistiken bör bedömas med en viss försiktighet. Vid en närmare granskning finner man att prisnivån sänks med ca 10 % om man ur statistiken rensar bort den femtedel av det totala antalet försäljningar till utomstående som uppvisar de relativt sett högsta priserna. Samma resultat får man om man i underlaget tar med ca 15 % av släktförsäljningarna. Mot denna bakgrund anser utskottet sig böra förorda att man vid 1981 års fastighetstaxering utgår från den marknadsvärdenivå för lantbruksenheterna som erhålls om köpeskillingarna vid försäljningar till utomstående reduceras med 10 %. Vad utskottet anfört borges regeringen till känna. Genom sitt ställningstagande anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1979/80:120 och 121 samt skrivelsen från Lantbrukarnas skattedelegation i denna del.

SkU 1979/80:17

54 Undantag från marknadsvärdeprincipen m. m.

Grundläggande för värderingen vid fastighetstaxeringen är, som tidigare nämnts, marknadsvärdet. I gällande lagstiftning görs vissa undantag från marknadsvärdeprincipen, bl. a. därigenom att upplåten avverkningsrätt till skog inte beaktas vid värderingen. Däremot beaktas privaträttsliga förpliktelser på grund av servitut eller liknande vid värderingen av såväl den fastighet som belastas av servitutet som den fastighet till vars förmån servitutet gäller.

Propositionen innebär ingen annan ändring i detta avseende än att förpliktelser enligt tomträttskontrakt angående markens utnyttjande också skall beaktas vid värderingen.

Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg (båda c) pekar i motionen 1979/80:119 på att upplåtelse av avverkningsrätt till skog som inte avverkats vid fastighetstaxeringstillfället enligt gällande regler inräknas i skogsbruksvärdet och att till följd härav värdet av den upplåtna skogen måste dubbelredovisas i förmögenhetshänseende. Som förmögenhetstil Igång skall nämligen tas upp både fastighetens taxeringsvärde, vari den upplåtna skogen ingår, och köpeskillingen för skogen. Motionärerna begär att värdet av avverkningsrätt till skog som ännu inte avverkats vid taxeringstillfallet skall borträknas när skogsbruksvärde åsätts. Lantbrukarnas skattedelegation förordar en bestämmelse av motsvarande innehåll.

I samband med att riksdagen vid 1975/76 års riksmöte behandlade motionsyrkanden av liknande innebörd som det nu aktuella begärde riksdagen i enlighet med skatteutskottets hemställan (SkU 1975/76:44) förslag till sådana ändringar av bestämmelserna om fastighetstaxering att dubbelbeskattning av värdet av upplåten avverkningsrätt undanröjdes.

Fastighetstaxeringskommittén ansåg någon ändring av gällande ordning i fråga om upplåtna avverkningsrätter inte påkallad. Kommittén menade att den tid som skog till vilken avverkningsrätt upplåtits kvarstod oavverkad regelmässigt var begränsad. Vidare hade fastighetsägaren efter avverkningen möjlighet att begära ny taxering av fastigheten. Kommittén pekade också på att värdet av upplåtna avverkningsrätter kunde beaktas genom reglerna om förmögenhetsskattelättnader för småföretagare.

Utskottet vill inte bestrida att den av motionärerna och Lantbrukarnas skattedelegation påtalade dubbelbeskattningseffekten kan uppfattas som orättvis av dem som berörs därav. Man kan emellertid inte bortse från att ett undantag från marknadsvärdeprincipen i fråga om upplåten avverkningsrätt till skog kan användas i skatteundandragande syfte. Särskilt med hänsyn härtill måste enligt utskottets mening skälen mot att vid fastighetstaxeringen hänföra upplåtna avverkningsrätter till skog till sådana privaträttsliga förpliktelser som skall beaktas vid fastighetstaxeringen anses väga tyngre än den av motionärerna påtalade dubbelbeskattningseffekten. Utskottet anser sig därför böra avstyrka bifall till motionen 1979/80:119 yrkandet 1 och till skattedelegationens framställning i denna del.

SkU 1979/80:17

55 Markområde där täkt pågår av vissa fyndigheter eller som omfattas av täkttillstånd skall enligt förslaget i propositionen klassificeras som täktmark och bilda särskild taxeringsenhet. Den som mot engångsvederlag förvärvat nyttjanderätt till område som omfattar täkt skall ta upp garantibelopp som skattepliktig inkomst i stället för ägaren.

1 motionen 1979/80:119 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg framhåller motionärerna att det förekommer ett inte ringa antal fall där upplåtelser av nyttjanderätt till grustäkt m. m. skett till mycket låga arrendepriser och utan index. Nyttjanderättsavtalen gäller vanligen för längre tid och nyttjanderättshavaren har rätt att ta ut grus i den takt han önskar. Motionärerna anser att det skall vara möjligt att vid fastighetstaxeringen beakta upplåtelser av förevarande slag som säregna förhållanden och att till följd härav värdet bör nedsättas till skäligt belopp.

Liknande synpunkter har framförts av Lantbrukarnas skattedelegation. Enligt delegationens uppfattning bör även avtal om upplåtelse av nyttjanderätt till grustäkt mot periodisk ersättning kunna beaktas vid fastighetstaxeringen genom en justering för säregna förhållanden. Delegationen pekar på ett inte ringa antal fall avseende betydande fyndigheter där avtalen mestadels ingåtts långt tillbaka i tiden och där ersättningsbeloppen är låga och utan index.

Nyttjanderättsupplåtelse till grustäkt utgör sådan privaträttslig förpliktelse som hittills inte kunnat beaktas vid beräkning av en fastighets marknadsvärde. Regeln att privaträttsliga förpliktelser i allmänhet inte skall beaktas vid fastighetstaxeringen innebär ett avsteg från principen om marknadsvärdering. Skälet till denna specialregel är bl. a. svårigheterna att få kännedom om sådana förpliktelser som kan påverka marknadsvärdet och till de möjligheter som skulle öppnas att disponera över fastigheternas marknadsvärden om undantagsregeln slopas.

Utskottet vill inte bestrida att en upplåtelse av nyttjanderätt till grustäkt i vissa fall kan vara av den beskaffenheten att den bör påverka en taxeringsenhets marknadsvärde. Som framhållits av Lantbrukarnas skattedelegation torde det finnas avtal om nyttjanderättsupplåtelse mot periodisk ersättning som med hänsyn till giltighetstid och eljest ligger nära servitutet.

Motionärerna i likhet med skattedelegationen anser att nyttjanderättsupplåtelse av grustäkt i vissa fall bör kunna jämställas med sådan värdefaktor som vid värderingen bör föranleda justering för säregna förhållanden. Utskottet har viss förståelse för denna uppfattning. Därför anser utskottet den i motionen och skrivelsen aktualiserade frågan vara värd att närmare prövas inom ramen för den bestämmelse i 5 kap. 3 § FTL som anger vilka privaträttsliga förpliktelser som skall kunna beaktas i samband med fastighetsvärdering. En sådan prövning kan lämpligen ske inom ramen för fastighetstaxeringskommitténs utredningsuppdrag. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med sitt ställningstagande anser utskottet sig ha

SkU 1979/80:17

besvarat motionen 1979/80:119 yrkandet 2 och skrive'sen från skattedelegationen i denna del.

Justering för säregna förhållanden m. m.

Värderingen av en fastighet skall i fortsättningen, liksom hittills, ske individuellt. Klassificering av egendom sker i enlighet med de regler som i allmänhet gäller för värderingsenheten i fråga, varefter kontrolleras om det föreligger några värdefaktorer som inte har beaktats i riktvärdet och om dessa bör föranleda en justering av riktvärdet.

Fastighetstaxeringskommittén har inte ansett det lämpligt att i föreskrifter närmare precisera vilka värdefaktorer som skall anses som säregna förhållanden för en taxeringsenhet, endast lämnat exempel på olika omständigheter som kan utgöra sådana förhållanden och vilka av dessa som kan bedömas bli mer vanligt förekommande. Enligt kommitténs uppfattning, som delas av departementschefen, bör RSV eller skattechefen utfärda rekommendationer om vilka omständigheter som inom olika områden kan aktualisera en justering för säregna förhållanden och om den inverkan på marknadsvärdet som de omständigheterna kan ha.

Förslaget i propositionen innebär vidare att en fastighet liksom f. n. skall vara skattepliktig om den inte särskilt undantas från skatteplikt. Byggnader som används på sådant sätt att skattefrihet generellt anses motiverad skall utgöra en särskild byggnadstyp, benämnd specialbyggnad. Till specialbyggnad hänförs i propositionen kulturbyggnader. Hit hänförs biograf-, teater- och museibyggnad samt annan liknande byggnad. I förenklingssyfte skall gälla en huvudsaklighetsprincip i fråga om skatteplikten. En fastighet skall således antingen vara skattepliktig eiler skattefri och således inte delas upp i två delar. Huvudsaklighetsprincipen innebär att byggnaden till övervägande del, dvs. till mer än hälften, skall användas för det ändamål som motiverar skattefrihet. Används byggnaden för flera ändamål får det ändamål som dominerar vara avgörande.

Torsten Bengtson (c) tar i motionen 1978/79:834 upp frågan om taxeringen av slott. Han framhåller att slotten representerar kulturvärden väl värda att bevaras. Underhållet av dem är emellertid mycket betungande för många av ägarna. Ett sätt att underlätta svårigheterna skulle enligt motionärens mening vara att vid fastighetstaxeringen klassificera slotten som kulturbyggnader.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att byggnader som till mer än hälften används för vissa särskilt prioriterade ändamål enligt propositionen generellt undantas från skatteplikt. En slottsbyggnad som till mer än hälften

SkU 1979/80:17

används som museum eller liknande blir således i sin helhet skattefri.

Som tidigare nämnts gäller som huvudprincip vid värderingen av en fastighet, nu och i fortsättningen, att värderingen skall vara individuell för varje taxeringsenhet och att taxeringsvärdet skall åsättas under hänsynstagande till de säregna förhållanden som kan råda i enskilda fall. Vid taxeringen skall sålunda skälig hänsyn tas till sådana förhållanden som att en byggnad har en onormalt stor bostadsyta, att den kräver omfattande underhåll och liknande omständigheter. Generellt sett torde fastigheter med otidsenliga byggnader anses ha ett lågt marknadsvärde och därför åsättas låga taxeringsvärden, något som f. ö. bestyrks av kammarrättens praxis när det gäller värdering av kulturbyggnader.

Av det anförda framgår att utskottet anser syftet med motionen väl kunna tillgodoses inom ramen för FTL. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Värdering av vattenfallsenhet

Vattenfallsfastigheter har sedan länge varit taxerade efter en blandad produktions- och avkastningsmetod.

I propositionen föreslås regler för värdering av vattenfal Isenheter som grundas på en avkastningsmetod. Denna i sin tur bygger på en kapitalisering av den framtida produktionens nettovärde. Totalvärdet av en nybyggd anläggning beräknas så att enhetens s. k. taxeringseffekt, varmed förstås dess på föreskrivet sätt beräknade effekt i kilowatt, multipliceras med ett riktvärde som bestäms med utgångspunkt i kraftstationens lönsamhet. Enhetens markvärde utgör skillnaden mellan totalvärdet och 75 procent av kostnaderna för att uppföra en anläggning (återanskaffningskostnaden).

Per Petersson m. fl. (m) begär i motionen 1978/79:832 sådan ändring av gällande bestämmelser att skatt till kommuner med anläggningar för produktion av vattenkraft skall erläggas med hänsyn till avkastningsvärdet och att vid kommande fastighetstaxering sådana anläggningar skall värderas med utgångspunkt i ett sådant värde.

Av vad utskottet anfört framgår att syftet med motionen genom propositionen blivit tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Underskottsavdrag

Som huvudregel gäller f. n. att taxeringsenheter med bostadsbyggnader skall taxeras som jordbruksfastighet om den produktiva arealen uppgår till minst 5 ha. En motsvarande bestämmelse har intagits i FTL.

Erik Wärnberg m. fl. (s) framhåller i motionen 1979/80:123 att små jordbruksfastigheter erfarenhetsmässigt kommit att i allt större utsträckning fungera som objekt för utnyttjande av underskottsavdrag vid beskattningen

5 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 17

SkU 1979/80:17

och att jord- och skogsbruket fått en allt mindre betydelse. Motionärerna anser att åtgärder bör vidtas för att motverka en fortsatt utveckling i denna riktning och begär en utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett utnyttjande av avdrag för underskott på jordbruksfastighet. Ett sätt att lösa problemet med dessa avdrag skulle - menar motionärerna - vara att höja den arealgräns vid vilken fastighet skall klassificeras som jordbruksfastighet. En annan av motionärerna anvisad lösning är att göra rätten till avdrag för underskott i annan förvärvskälla beroende av att ägaren är stadigvarande bosatt på fastigheten och har sin huvudsakliga försörjning av denna. En kompletterande möjlighet skulle enligt motionärerna vara att beskatta bostaden särskilt enligt schablonmetoden.

Frågan om den i motionen aktualiserade arealgränsen har prövats av fastighetstaxeringskommittén. Kommittén uttalar den meningen att ett jordeller skogsbruk, för att vara någorlunda bärkraftigt, normalt kräver en större areal mark än som nu gäller som nedre arealgräns för åker alternativt produktiv mark vid bestämmande av beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Samtidigt konstaterar kommittén att varje höjning av gränsen, som inte endast är ringa, skulle medföra att ett ganska stort antal bostadsbyggnader på taxeringsenheter som nu är jordbruksfastigheter skulle få byta beskattningsnatur. Även om sålunda en mindre höjning av arealgränsen skulle få den effekten att vissa bostadsbyggnader på fastigheten som ägs av s. k. fritidsjordbrukare skulle få beskattningsnaturen annan fastighet, får man enligt kommittén räkna med att även mindre fastigheter för många har sitt största värde som just jordbruksfastigheter. En höjning av arealgränserna skulle därför kunna få mindre önskvärda effekter för dessa jordbrukare.

Vad särskilt angår den i motionen aktualiserade frågan om schablontaxering av bostäder på jordbruksfastighet innebär det i propositionen framlagda förslaget att en sådan beskattning genomförs för jordbruksfastigheter med en areal understigande 5 ha. När det gäller större jordbruksfastigheter visar remissutfallet av bostadsskattekommitténs betänkande att det är förenat med betydande tekniska och andra problem att ändra nuvarande regler.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening frågan om en begränsning av rätten till underskottsavdrag i förvärvskällan jordbruksfastighet lösas på annat sätt än genom en höjning av den arealgräns vid vilken en fastighet skall klassificeras som jordbruksfastighet eller genom en generell schablontaxering av bostadsdelen på sådan fastighet. Utskottet vill erinra om att 1972 års skatteutredning i sitt slutbetänkande (1977:91) uttalade den meningen att åtskillig kritik kunde riktas mot underskottsavdragen i deras nuvarande utformning. Utredningen ansåg sig, med hänsyn till de allvarliga erinringar som kunde riktas mot olika former av generella inskränkningar i rätten till avdrag för underskott och till den begränsade tid den haft till sitt förfogande, inte böra utarbeta några konkreta ändringsförslag men menade att ett fortsatt specialinriktat utredningsarbete var påkallat för att eliminera åtminstone de mera stötande effekterna av nuvarande regler. Någon

SkU 1979/80:17

utredning har ännu inte kommit till stånd.

Det torde inte kunna bestridas att rätten till avdrag för underskott i vissa fall utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett vid lagstiftningens tillkomst och att detta även gäller i fråga om förvärvskällan jordbruksfastighet. 1 likhet med motionärerna och 1972 års skatteutredning anser utskottet att möjligheterna att förhindra ett otillbörligt utnyttjande av avdragsrätten för underskott bör prövas närmare. Utredningsarbetet bör dock enligt utskottets mening inte begränsas till att avse uteslutande förvärvskällan jordbruksfastighet utan bedrivas enligt de riktlinjer som angetts av 1972 års skatteutredning.

Utskottet föreslår att frågan om underskottsavdrag - med beaktande av vad ovan anförts - blir föremål för en allmän förutsättningslös utredning. Utskottets ställningstagande innebär bifall till yrkandet 2 i motionen 1978/ 79:123.

Val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m.

Enligt 17 kap. 7 § FTL skall val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas före utgången av december månad två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

I motionen 1979/80:123 av Erik Wärnberg m. fl. (s) framhålls att tidsperioden förval till fastighetstaxeringsnämnd vid 1981 års fastighetstaxering, då valen skall ha skett före utgången av 1979, avsevärt förkortats och att detta medfört svårigheter att på sedvanligt sätt klara nomineringsprocessen. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande om att tidsperioden för val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd görs längre så att i fortsättningen ett sedvanligt nomineringsarbete hinner slutföras.

Förslaget i propositionen innebär att val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd skall ha skett före utgången av december månad under andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Bestämmelsen tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motionen och utskottet avstyrker därför motionen i denna del. Med hänsyn till att riksdagsbeslut i fråga om 1981 års fastighetstaxering kan meddelas först under december månad 1979 bör tidsperioden för val till fastighetstaxeringsnämnd vid denna taxering förlängas till utgången av januari månad 1980. Detta föranleder en ändring av punkt 2 i övergångsbestämmelserna. Utskottet vill emellertid framhålla det angelägna i att valet sker snarast möjligt för att undvika att förberedelsearbetet fördröjs. I förtydligande syfte föreslår utskottet också en redaktionell ändring av de författningsrum i FTL (17 kap. 6, 7 och 15 §§) som reglerar frågan om tillsättande av ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd och av fastighetstaxeringskonsulenter. En motsvarande ändring föreslås i fråga om 19 kap. 1 §.

Utskottet anser också att ytterligare ett tillägg bör göras till de föreslagna övergångsbestämmelserna. Det avser att underlätta en likformig taxering av de industrienheter för vilka värderingen grundas på hyresavkastningen. För

SkU 1979/80:17

sådana industrienheter bör samma regel gälla om insamling av uppgifter om uppburen hyra som föreslagits i punkt 5 av övergångsbestämmelserna.

Effekter av 1981 års fastighetstaxering

Av propositionen framgår att departementschefen nyligen tillkallat en kommitté för att se över beskattningsreglerna för familjeföretagen. Kommittén har enligt sina direktiv också att behandla frågan om de höjda taxeringsvärdenas inverkan på kapitalbeskattningen. Dessutom har fastighetstaxeringskommittén fått tilläggsdirektiv om att utarbeta förslag till ändrad villaschablon för att upphäva socialt oacceptabla effekter av höjda taxeringsvärden.

I motionen 1979/80:122 framhåller Bo Lundgren m. fl (m) att 1981 års fastighetstaxering kommer att kunna leda till kraftiga skärpningar av arvsoch gåvoskatterna på grund av dessa skatters starkt progressiva karaktär. Motionärerna begär därför förslag om ändrade regler för arvs- och gåvobeskattningen i syfte att undanröja orimliga effekter av denna beskattning till följd av höjda taxeringsvärden.

Lantbrukarnas skattedelegation tar i sin skrivelse upp frågan om fastighetstaxeringens följdeffekter i fråga om såväl kapital- som inkomstbeskattning och anser att skatteutskottet bör göra ett uttalande om att utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt så att riksdagsbeslut kan meddelas under år 1980.

Av tidigare redovisade uttalanden i propositionen framgår att frågan om fastighetstaxeringens effekter när det gäller kapitalbeskattningen i sin helhet, således även arvs- och gåvoskatterna, f. n. är föremål för särskild prövning. Med hänsyn härtill och då det måste förutsättas att pågående utredningsarbete för att tillgodose sitt syfte kommer att bedrivas skyndsamt anser utskottet att ytterligare åtgärder inte behöver vidtas. Utskottet avstyrker därför bifall såväl till motionen 1979/80:122 som till skattedelegationens framställning i denna del.

Övriga frågor

Enligt 8 kap. 3 § FTL skall riktvärden för småhus bestämmas med hänsyn bl. a. till husets bostadsyta och dennas fördelning på olika våningar.

Bostadsstyrelsen, statens planverk och statistiska centralbyrån har i en gemensam skrivelse till skatteutskottet framhållit att begreppet primär bruksarea är fastlagt genom svensk standard. Avsikten är att denna term i nya författningar, föreskrifter och avtal successivt skall ersätta det äldre begreppet bostadsyta som beteckning för en ytas storlek. Det är därför - menar myndigheterna - olyckligt att i FTL ersätta termen primär bruksarea med termen bostadsyta.

Enligt utskottets mening kan det knappast anses lämpligt att i en svensk författning ersätta ordet bostadsyta med ett så föga lättillgängligt begrepp som

SkU 1979/80:17

primär bruksarea. Utskottet anser därför att framställningen inte bör föranleda någon åtgärd.

I samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering skall ske en samordnad insamling av uppgifter för fastighetstaxeringen, för 1980 års folk- och bostadsräkning och för kommunal och statlig energiplanering.

Departementschefen har föreslagit att frågor om utlämning av uppgifter för energiplanering m. m. skall regleras i en särskild lag om uppgifter för kommunal och statlig planering. Genom denna lag bör enligt departementschefen kommuner och statliga myndigheter för främst sin energiplanering få del av - förutom de uppgifter som anges i fastighetslängden om beslutet och beslutets grunder m. m. - också de uppgifter om standard, variabler och uppgifter för energiplaneringen som skall registreras i fastighetstaxeringsregistret. Departementschefen understryker att detta register inte innehåller någon annan personinformation än personnummer, namn och adress på fastighetens ägare. Dessa uppgifter är emellertid redan offentliga i fastighetslängderna och något hinder för att låta kommun eller statlig myndighet för sin planering ta del av nämnda uppgifter anser departementschefen inte föreligga. Han understryker emellertid att detta inte innebär en rätt att upprätta dataregister. Utskottet anser det angeläget att kommunerna får tillgång till de uppgifter som erfordras för energiplaneringen men vill erinra om att kommun som vill upprätta ett eget dataregister måste ansöka härom hos datainspektionen.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet föreslår som tidigare nämnts vissa ändringar i FTL. Utöver dessa föreslår utskottet ändringar i 18 kap. 16 §, 19 kap., 1, 2 och 6 §§ och 20 kap. 12 §.

Ändringen i 18 kap. 16 § motiveras av att de deklarationer och uppgifter, som avses i författningsrummet och som behövs för den allmänna fastighetstaxeringen hänför sig till inte bara den allmänna fastighetstaxeringen utan också särskild fastighetstaxering. 119 kap. 1 § andra stycket FTL föreslås - med hänsyn till det tidsschema som visat sig behövas för förberedelsearbetet - att senaste dag för RSV att lämna föreskrifter enligt 7 kap. skall vara den 1 mars året före taxeringsåret.

Av propositionen (s. 166) framgår att den arbetsgrupp som - tillsammans med lokala skattemyndigheten - har att upprätta förslag till riktvärdekarta för tomtmark m. m. skall bestå av samtliga ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnden. 1 enlighet härmed föreslås att ordet ”får” i 19 kap. 2 § FTL byts ut mot "skall”.

Föreskriften 19 kap. 6§ sista meningen bör utgå. Riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller får i stället meddelas i form av anvisningar för taxeringen.

I 20 kap. 12 § FTL lämnas föreskrifter om vad fastighetstaxeringsnämnds beslut skall innehålla. Av specialmotiveringen (s. 213) framgår att omfattningen av beslutsinnehållet bestämts med ledning av 73 § taxeringskungö -

SkU 1979/80:17

reisen som innehåller bestämmelser om vad som skall föras in i fastighetstaxeringslängden. I beslutet om fastighetstaxeringen bör emellertid endast redovisas de uppgifter som avser själva beslutet - dvs. indelningen i taxeringsenhet, beskattningsnatur, skatteplikt och värderingen - samt grunderna för det beslutet. Vilka övriga uppgifter som skall registreras bör bestämmas av riksskatteverket.

Enligt sista stycket i samma paragraf skall värdet av enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor och avrundning ske så att överstigande belopp som inte uppgår till fullt tusental faller bort. Enligt utskottets mening bör regeringen eller RSV kunna föreskriva att avjämning kan ske även enligt annan grund så att större värden anges med en noggrannhet som svarar mot noggrannheten i värderingen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidpunkt för allmän fastighetstaxering

att riksdagen avslår motionen 1979/80:123 yrkandet 1;

2. beträffande klassificering av byggnad jämte tomtmark i vissa fall

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:40 och motionen 1979/80:111 i motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

3. beträffande klassificering av fastigheter i skilda kommuner

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:111 i motsvarande del och med anledning av propositionen antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 4 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

Utskottets förslag

4 kap.

11 §

Föreslagen lydelse

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet om följande förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hek -

11 § Lantbruksenhet skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Vidare skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet om följande förutsättningar är uppfyllda

1. småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hek -

SkU 1979/80:17

63 Föreslagen lydelse Utskottets förslag

tar åkermark, betesmark och skogs- tar åkermark, betesmark och skogsmark mark

2. småhusenheten eller hyreshus- 2. småhusenheten eller hyreshusenheten ägs av arrendator till lant- enheten ägs av arrendator till lantbruksenheten eller, om lantbruksen- bruksenheten eller, om lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till den- heten är skattefri, av ägaren till densamma samma

3. byggnaden eller byggnaderna 3. byggnaden eller byggnaderna

behövs som bostad för arrendatorn, behövs som bostad för arrendatorn,

ägaren eller deras arbetskraft. ägaren eller deras arbetskraft.

Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras beskattningsnatur bestämmas som om detta hade varit förhållandet.

Övriga taxeringsenheter skall ha Övriga taxeringsenheter skall ha beskattningsnaturen annan fastig- beskattningsnaturen annan fastighet. het.

4. beträffande marknadsvärdenivå

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:120 och 1979/80:121 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

5. beträffande undantag från marknadsvärdeprincipen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:119 yrkandet 1 antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 5 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen;

6. beträffande upplåtelse av nyttjanderätt till grustäkt

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:119 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

7. beträffande kulturbyggnader

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1134;

8. beträffande värdering av vattenfallsenhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:832;

9. beträffande underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:123 yrkandet 2 hos regeringen begär utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdrag i enlighet med vad utskottet anfört;

10. beträffande val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:123 yrkandet 3 och propositionen antar den i propositionen föreslagna lydelsen av punkt 2 övergångsbestämmelserna till fastighets -

SkU 1979/80:17

taxeringslagen med den ändringen att författningsrummet erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

2. Förordnande av ordförande och ledamot enligt 17 kap. 6 § samt konsulent enligt 17 kap. 15 § skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering ske före utgången av år 1979.

Utskottets förslag

2. Förordnande av ordförande och ledamot enligt 17 kap. 6 §, val av ledamot och suppleant enligt 17 kap. 7 § samt förordnande av konsulent enligt 17 kap. 15 § skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering ske före utgången av januari månad 1980.

11. beträffande effekter av 1981 års fastighetstaxering att riksdagen avslår motionen 1979/80:122;

12. att riksdagen antar

A. de delar av det i propositionen framlagda förslaget till fastighetstaxeringslag som inte behandlats under 3, 5 och 10 ovan med de ändringar att 17 kap. 6, 7 och 15 §§, 18 kap. 16 §, 19 kap. 1,2 och 6 §§, 20 kap. 12 § samt punkt 5 av övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

6 § Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast den 15 september två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Därvid gäller vad som sägs i första stycket.

Utskottets förslag kap.

6§ Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast den 15 september andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Därvid gäller vad som sägs i första stycket.

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förrättas före utgången av december månad tvä år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en

7 § Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förrättas före utgången av december månad andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en

SkU 1979/80:17

65 Föreslagen lydelse

kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast den 15 september två dr före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) att biträda fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent för ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han biträder.

Kommunstyrelsen för förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.

Utskottets förslag

kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

15 § Länsstyrelsen förordnar senast den 15 september andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) att biträda fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han biträder.

Kommunstyrelsen får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.

SkU 1979/80:17

66 Föreslagen lydelse Utskottets förslag

18 kap.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer och uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering, får verkställas endast av tjänsteman, som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar taxerings- eller skattekontroll,

ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd, konsulent för fastighetstaxering, tjänsteman som av statens lantmäteriverk beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § samt domstol, som skall bedöma innehållet i fastighetsdeklaration.

Tjänsteman, som avses i 17 kap. 15 § tredje stycket, får ta del av fastighetsdeklaration i den omfattning som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

16 § Granskning av fastighetsdeklarationer och uppgifter, som lämnats till ledning vid fastighetstaxering, får verkställas endast av tjänsteman, som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar taxerings- eller skattekontroll,

ordförande, ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd, konsulent för fastighetstaxering, tjänsteman, som av statens lantmäteriverk beordats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 §, samt domstol, som skall bedöma innehållet i fastighetsdeklaration.

Tjänsteman, som avses i 17 kap. 15 § tredje stycket, får ta del av fastighetsdeklaration i den omfattning som behövs för arbetets utförande.

Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

19 kap.

1 § Senast den 15 december två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.

1 § Senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 1 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap.

75-

SkU 1979/80:17

67 Föreslagen lydelse

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2 § Under förberedelsearbetet skall i varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden. Suppleanterna får delta i arbetsgruppens sammanträden i samma omfattning som vid taxeringen.

6 § På grundval av arbetsgruppernas förslag samt de upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senast den 1 augusti året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket lämnade förslagen till föreskrifter. Senast nämnda dag skall skattechefen till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus.

Utskottets förslag

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

2§ Under förberedelsearbetet skall i varje fastighetstaxeringsdistrikt finnas en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden. Suppleanterna skall delta i arbetsgruppens sammanträden i samma omfattning som vid taxeringen.

6 § På grundval av arbetsgruppernas förslag samt de upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senast den 1 augusti året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket lämnade förslagen till föreskrifter.

20 kap.

12 § I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet och andra uppgifter enligt punkterna 4-6. nämligen 1.

fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

12 § I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4 och 5. nämligen

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande.

SkU 1979/80:17

68 Föreslagen lydelse

Utskottets förslag

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och riktvärde,

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde samt

6. nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort.

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av värdefaktor och riktvärde samt

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

Övergångsbestämmelserna

5. Den som vid ingången av år 1980 ägde hyreshusenhet, som förvärvats under något av åren 1976-1979, är efter anfordran av länsstyrelse skyldig att till ledning för provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under år 1979.

5. Den som vid ingången av år 1980 ägde hyreshusenhet och industrienhet, som förvärvats under något av åren 1976-1979, är efter anfordran av länsstyrelse skyldig att till ledning för provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under år 1979.

B. de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. lag om ändring i kommunalskattelagen,

c. lag om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering.

Stockholm den 6 december 1979

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:17

69 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s)*, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s)*, Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m)*, Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s). Olle Grahn (fp) och Ulla Orring (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:17

70 Innehåll

Propositionen 1

Lagförslag

1 Förslag till fastighetstaxeringslag 3

2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 41

3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 43

4 Förslag till lag om insamling av uppgifter för kommunal

och statlig planering 46

Motionerna 47

Utskottet

Inledning 48

Tidpunkt för allmän fastighetstaxering 50

Beskattningsnatur 50

Värderingsregler

Marknadsvärdenivå 52

Undantag från marknadsvärdeprincipen m. m 54

Justering för säregna förhållanden 56

Värdering av vattenfallsenhet 57

Underskottsavdrag 57

Val av ledamot i fastighetstaxeringsnämnd m. m 59

Effekter av 1981 års fastighetstaxering 60

Övriga frågor 60

Hemställan 62

GOT AB Stockholm 1979