Med anledning av huvuddelen av propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., jämte motioner

SoU 1979/80:45

Socialutskottets betänkande 1979/80:45

med anledning av huvuddelen av propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., jämte motioner

1 Propositionen

I propositionen 1979/80:6 har regeringen (socialdepartementet), såvitt nu är i fråga (momenten 1-3 och 5 i hemställan i propositionen), föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen framlagda förslag om

1. riktlinjer för socialstyrelsens uppgifter,

2. riktlinjer för socialstyrelsens organisation och personalresurser samt ikraftträdandet av den nya organisationen,

3. avveckling av de nuvarande socialkonsulent- och länsläkarorganisationerna samt inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna,

5. en central samordning av smittskyddsfrågor.

Propositionen i övrigt, nämligen ett förslag om att riksdagen skall godkänna att ett institut för psykosocial miljömedicin inrättas (moment 4 i hemställan i propositionen), har behandlats av riksdagen tidigare under 1979/80 års riksmöte (SoU 1979/80:23, rskr 1979/80:160). Riksdagen har därvid godkänt att det föreslagna institutet inrättas den 1 juli 1980.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels fem under allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner, dels en med anledning av propositionen 1978/79:118 om ändring i läkemedelsförordningen m. m. väckt motion, dels 14 med anledning av propositionen 1979/80:6 väckta motioner, dels ock fyra under allmänna motionstiden år 1980 väckta motioner.

I ärendet har utskottet uppvaktats av bl. a. vissa organisationer. Vidare har i ärendet inkommit ett amal skrivelser.

2 Motionerna

2.1 Under den allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner

I motionen 1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad läkemedelsproposition enligt i motionen anförda riktlinjer.

I motionen 1978/79:884 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om Apoteksbolagets uppgifter inom hälso- och sjukvårdsområdet,

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för läkemedelsinformationen.

I motionen 1978/79:1260 av Arne Gadd (s) och Anita Gradin (s) hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att regler fastställs för legitimation av psykodynamiker.

I motionen 1978/79:1639 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om ett program för att effektivt reducera de stora sociala och miljömässiga bristerna i samhället.

I motionen 1978/79:2114 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen uttalar sig för de i motionen skisserade riktlinjerna för det social- och miljöpolitiska arbetet inför 1980- och 1990-talen.

2.2 Med anledning av propositionen 1978179:118 om ändring i läkemedelsförordningen m. m. väckt motion

I motionen 1978/79:2319 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag syftande till

1. i huvudsak sådan inriktning av läkemedelskontrollens uppgifter som förespråkas i läkemedelskontrollutredningen,

2. snara åtgärder avseende rekrytering till och meritering vid läkemedelskontrollen i enlighet med läkemedelskontrollutredningens förslag,

3. sådan resursförstärkning att statens läkemedelskontroll med det snaraste kan bringas att fungera,

4. programbudgetering inom läkemedelskontrollen,

5. att läkemedelskontrollen omvandlas till ett statligt verk.

2.3 Med anledning av propositionen 1979180:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. väckta motioner

I motionen 1979/80:46 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar att former för legitimering av arbetsterapeuter bör införas och anhåller hos regeringen om åtgärder i enlighet härmed.

I motionen 1979/80:47 av Blenda Littmarck (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till legitimation eller behörighetsregistrering för arbetsterapeuter.

I motionen 1979/80:49 av Hans Alsén m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av att den utvecklings- och försöksverksamhet som sedan början av 1970-talet gemensamt bedrivits i Tierp av socialstyrelsen. Uppsala läns

SoU 1979/80:45

landsting och Tierps kommun samt i samverkan med bl. a. Uppsala universitet, utan avbrott kan fortsätta även efter den 1 juli 1980 i de nya former som då kan visa sig lämpliga.

I motionen 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande socialstyrelsens beredskapsfunktioner.

I motionen 1979/80:58 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nämnden för läkares vidareutbildning bör bevaras med nuvarande självständiga ställning och allsidiga sammansättning.

I motionen 1979/80:59 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i det fortsatta arbetet med omorganisation av socialstyrelsen beakta bl. a. de krav på placering av olika hälsoregister och deras utnyttjande som kan bli följden av pågående utredningsarbete m. m.

I motionen 1979/80:60 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den rättspsykiatriska organisationen.

I motionen 1979/80:61 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen uttalar att socialstyrelsens läkemedelsavdelning bör omvandlas till en självständig myndighet.

I motionen 1979/80:62 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar

1. att ingen ändring skall ske i principerna för läkemedelsnämndens ställning och arbetsformer,

2. att regeringen även fortsättningsvis skall utse ledamöter av nämnden för att understryka ledamöternas opartiskhet och självständighet i förhållande till skilda intressenter på läkemedelsområdet.

I motionen 1979/80:76 av Georg Andersson m. fl. (s, c, fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av att den utvecklings- och försöksverksamhet som sedan början av 1970-talet gemensamt bedrivits i Vilhelmina av socialstyrelsen, Vilhelmina kommun, Västerbottens läns landsting i samverkan med bl. a. Umeå universitet och högskolan i Östersund, utan avbrott kan fortsätta även efter den 1 juli 1980.

I motionen 1979/80:77 av Anders Gernandt (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande anstånd med ställningstagandet till socialstyrelsens krigsberedskapsfunktioner.

SoU 1979/80:45

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att inga ökade kostnader för krigssjukvården bör belasta landstingskommuner och kommuner utanför landsting i form av skattehöjning till följd av en förändrad ansvarsfördelning för krigssjukvårdsorganisationen.

I motionen 1979/80:78 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen avslår förslaget till förändrad sammansättning av socialstyrelsens styrelse.

I motionen 1979/80:79 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att avslå förslaget om ändring av socialstyrelsens uppgifter och organisation i avvaktan på att slutgiltigt beslut rörande socialtjänstens innehåll och form fattats och avtal rörande ändrat huvudmannaskap för institutioner inom ungdoms- och nykterhetsvården godkänts.

I motionen 1979/80:80 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avvisar propositionen i vad gäller avveckling av socialstyrelsens flyktingenhet och överförande av dess uppgifter på länsstyrelserna och invandrarverket,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en planmässig utveckling av socialstyrelsens avdelning för läkemedelskontroll,

3. att riksdagen uttalar att finansieringen av utbyggnaden av socialstyrelsens läkemedelskontroll bör ske genom avgiftsuttag från läkemedelsföretagen.

2.4 Under den allmänna motionstiden är 1980 väckta motioner

I motionen 1979/80:494 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar uttala att centralt utformad information om hälsoupplysning också fortsättningsvis utarbetas inom socialstyrelsen till ledning för kommuner och landsting.

I motionen 1979/80:854 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s, m. c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets organisation.

I motionen 1979/80:1205 av Elver Jonsson (fp) och Margot Håkansson (fp) hemställs att riksdagen inom ramen för den nya organisationen vid socialstyrelsen ger utrymme för en trafikmedicinsk enhet som kan göra insatser i det olycks- och skadeförebyggande trafiksäkerhetsarbetet.

I motionen 1979/80:1218 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar avslå förslaget om länsläkarorganisationens avveckling i avvaktan på riksdagens ställningstagande med anledning av kommande förslag rörande ny hälso- och sjukvårdslagstiftning.

SoU 1979/80:45

3 Yttrande från annat utskott

På hemställan av socialutskottet har försvarsutskottet avgivit yttrande över propositionen 1979/80:6, såvitt avser förslag om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och organisation för dessa, samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m) och 1979/80:77 av Anders Gernandt (c). Yttrandet, FöU 1979/80:1 y, fogas vid betänkandet som bilaga 1.

4 Bakgrund

4.1 Inrättandet av den nuvarande socialstyrelsen

Den nuvarande socialstyrelsen inrättades den 1 januari 1968 genom beslut av statsmakterna år 1967 (prop. 1967:68, SU 1967:105. rskr 1967:251).

Statsmakternas beslut innebar att den nuvarande socialstyrelsen skulle i huvudsak överta de arbetsuppgifter som ankommit på dåvarande socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Den allmänna målsättningen var att en myndighet skulle skapas som inom hela verksamhetsområdet stod i nära kontakt med utvecklingen och hade tillräckliga resurser och auktoritet för att utöva en allmän ledning och ta erforderliga initiativ i olika fackfrågor. De medicinska och sociala funktionerna inom verket skulle integreras. Som ett ytterligare led i den allmänna målsättningen ingick att säkerställa nära kontakt och förtroendefullt samarbete mellan den nya myndigheten och de kommunala huvudmännen.

Vid sidan av integrationssträvandena var planeringsfrågorna grundläggande för omorganisationen. 1 propositionen 1967:68 angavs att riksplaneringen i fråga om såväl hälso- och sjukvården som socialvården ytterst innebär en avvägning av resurserna mellan dessa vårdområden och övriga samhällssektorer. Det var därmed klart att riksplaneringen måste vara en statlig uppgift. Riksplaneringen skulle under socialdepartementet omhänderhas av socialdepartementets sjukvårdsdelegation (vars uppgifter ansågs böra utvidgas till att omfatta även socialvården) samt av socialstyrelsen på verksplanet. På socialstyrelsen skulle ankomma att handlägga frågor rörande riksplanering av verksamhetsgrenarnas omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad med beaktande särskilt av såväl de enskildas behov av vård som behovet av samordning av landets vårdresurser och tillgången på utbildad arbetskraft samt att följa och stödja den regionala och lokala planeringen. Som ett led i riksplaneringen skulle socialstyrelsen insamla, sammanställa och analysera av huvudmännen fastställda planer samt redovisa verkets uppfattning om såväl den totalbild som analysen lett fram till som de enskilda planerna.

I samband med att apoteksväsendet förstatligades år 1971 (prop. 1970:74, SU 1970:98, rskr 1970:223) sammanfördes ett antal enheter inom läkeme -

SoU 1979/80:45

delskontrollen, bl. a. statens farmacevtiska laboratorium, till en särskild läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen.

4.2 Socialstyrelsens uppgifter och organisation m. m.

Socialstyrelsen är enligt sin instruktion (1967:606) central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör socialvård, hälso- och sjukvård, läkemedelsförsörjning samt frågor om alkohol och andra missbruksmedel, i den mån det inte ankommer på annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Socialstyrelsen skall bl. a. handlägga frågor om riksplanering av de under styrelsen lydande verksamhetsgrenarnas omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad samt följa och stödja den regionala och lokala planeringen.

Socialstyrelsen skall vidare ta erforderliga initiativ i olika fackfrågor samt bedriva upplysningsverksamhet inom sitt ämnesområde.

Socialstyrelsen har omfattande tillsynsuppgifter. Styrelsen har sålunda tillsyn över den allmänna hälsovården, bekämpandet av smittsamma sjukdomar, den sjukdomsförebyggande vården, den öppna och slutna sjukvården, tandvården, vården av psykiskt utvecklingsstörda samt sjuktransportväsendet. Styrelsen skall även bevaka efterlevnaden av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och av läkemedelsförordningen.

Socialstyrelsen handlägger vidare ärenden om social omvårdnad, såsom vård av barn och ungdom, åldringar, handikappade, alkohol- och läkemedelsmissbrukare m. fl.

I fråga om krigsorganisationen för socialvården samt hälso- och sjukvården har socialstyrelsen särskilt att leda, övervaka och samordna den regionala och lokala planläggningen.

Socialstyrelsen leds av en styrelse och en generaldirektör som är styrelsens ordförande. I styrelsen ingår förutom generaldirektören nio av regeringen utsedda ledamöter. I styrelsen ingår även tre personalföreträdare. En överdirektör fungerar som generaldirektörens ställföreträdare.

Inom socialstyrelsen finns sex avdelningar, varav en för tandvård, social barna- och ungdomsvård m. m., en för hälsovård, akutsjukvård, nykterhetsvård m. m., en för långtidsvård, åldringsvård m. m., en läkemedelsavdelning, en planerings- och beredskapsavdelning samt en administrativ avdelning. Avdelningarna leds av avdelningschefer. Avdelningarna är uppdelade på totalt 22 byråer och ett läkemedelslaboratorium som är uppdelat på fyra laboratorieenheter. Byråerna leds av byråchefer som benämns medicinalråd i de fall de är legitimerade läkare, legitimerade tandläkare eller apotekare. Laboratorieenheterna förestås av professorer.

Som rådgivande organ har socialstyrelsen ett vetenskapligt råd och ett beredskapsråd. För handläggning av vissa ärenden finns ett rättsläkarråd, en

SoU 1979/80:45

nämnd för abort- och steriliseringsärenden, medicinalväsendets ansvarsnämnd, en läkemedelsnämnd och en nämnd för alkoholfrågor. Därutöver finns nämnder med särskilda uppgifter enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Antalet anställda vid det centrala ämbetsverket är drygt 1 000, vilket motsvarar ca 925 heltidstjänster.

Socialstyrelsen har såsom chefsmyndighet m. m. ett direkt ledningsansvar för tillsammans ca 115 statliga organ och institutioner, såsom statens rättskemiska laboratorium, statens rättsläkarstationer, statens rättspsykiatriska kliniker och stationer, länsläkarväsendet, ungdomsvårdsskolorna, vårdanstalter för alkoholmissbrukare, länsnykterhetsnämnderna, statens socialvårdskonsulenter samt den forskning och utbildning i öppen hälso- och sjukvård som bedrivs vid läkarstationen i Dalby. Antalet fast anställda vid socialstyrelsens underförvaltningar kan beräknas till omkring 2 000.

4.3 Utredningsarbete m. m. som föregått propositionen

Riksrevisionsverket (RRV) påbörjade år 1972 en förvaltningsrevisionen genomgång av socialstyrelsen, som bl. a. ledde till att RRV föreslogen intern översynsutredning inom socialstyrelsen. RRV påpekade bl. a. - liksom justitieombudsmannen Bertil Wennergren vid en inspektion av socialstyrelsen år 1974 - angelägenheten av att socialstyrelsens verksamhet koncentrerades på planering m. m. och att rutinärendena minskades.

Genom beslut i juni 1974 uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att med utgångspunkt i en revisionsrapport av RRV samt en skrivelse av socialstyrelsen göra en översyn av socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation.

För översynsarbetet (socialstyrelsens översynsutredning, ÖSoS) bildades inom socialstyrelsen en särskild ledningsgrupp och ett sekretariat. I utredningsarbetet och i ledningsgruppen deltog även statskontoret.

ÖSoS-utredningen framlade i början av år 1978 sin slutrapport. Socialstyrelsens framtida organisation och arbetsformer. Slutrapporten, som omfattade två delar, nämligen 1. Centrala verket och 2. Regional organisation, överlämnades av socialstyrelsen till regeringen i februari 1978. ÖSoSutedningen påpekade bl. a. att brister fanns i fråga om samordningen av socialstyrelsens verksamhet och att bristerna var svåra att avhjälpa med den befintliga organisationen. ÖSoS-utredningen påpekade vidare att socialstyrelsen borde minska detaljregleringen av kommunernas och landstingskommunernas verksamhet och decentralisera verksamheter. Socialstyrelsens arbetssätt borde enligt ÖSoS-utredningen i större utsträckning karakteriseras av övergripande uppgifter med inriktning på planering, kunskapsutveckling, allmänna råd och information.

SoU 1979/80:45

8 I april 1978 utsåg dåvarande chefen för socialdepartementet en särskild beredningsgrupp med uppgift att utarbeta beslutsunderlag för regeringens ställningstagande till socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation. Beredningsgruppen avgav i april 1979 rapporten Socialstyrelsen - roll, uppgifter, organisation.

4.4 Underlaget för propositionen

Propositionen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag som beredningsgruppen för socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation framlagt i rapporten Socialstyrelsen - roll, uppgifter, organisation. Beredningsgruppen har haft att behandla eller beakta utredningsarbete och utredningsförslag m. m. berörande socialstyrelsen, varom närmare uppgifter lämnas nedan.

Beredningsgruppen har i sitt arbete haft att ta ställning till ÖSoSutredningens slutrapport. Gruppen har vidare haft att behandla läkemedelskontrollutredningens (S 1977:18) betänkande (Ds S 1978:12) Den statliga läkemedelskontrollen i den del som avser den framtida ställningen för socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Slutligen har gruppen haft att ta ställning till decentraliseringsutredningens (Kn 1975:01) delbetänkande (Ds Kn 1977:6) Decentralisering av beslut om hälso- och sjukvårdens byggnadsinvesteringar.

Beredningsgruppen har vidare haft att i sitt arbete ta hänsyn till ett flertal utredningar som berör socialstyrelsen. I de fall utredningarna inte avslutatseller betänkande inte remissbehandlats - under den tid beredningsgruppen arbetat, har gruppen dragit preliminära slutsatser utifrån utredningarnas arbete och den politiska viljeinriktning som styrt arbetet. Gruppens förslag till bl. a. organisation och dimensionering av socialstyrelsen bygger sålunda till viss del på antaganden rörande utformningen av framtida politiska beslut.

I propositionen nämns i detta sammanhang följande utredningsarbete och utredningsförslag m. m.

De förhandlingar som inletts genom regeringens uppdrag den 29 december 1977 åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med landstingskommuner och kommuner om ändrat huvudmannaskap för de statliga ungdomsvårdsskolorna, statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt de erkända och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare (se numera prop. 1979/80:172).

Det av utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig i december 1978 avgivna huvudbetänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig, vilket remissbehandlats under våren 1979 och f. n. är föremål för beredning inom regeringskansliet.

Detavforskningssamverkanskommittén (U 1978:01, FOSAM) våren 1979

SoU 1979/80:45

avgivna betänkandet (Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning, vilket efter remissbehandling f. n. bereds inom regeringskansliet.

Hälso- och sjukvårdsutredningens (S 1975:04) arbete. Denna utredning, vilken haft i uppdrag att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården slutförde i oktober 1979 - efter det propositionen avgavs - sitt arbete med att avge betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälsooch sjukvården med förslag tili hälso- och sjukvårdslag.

Beredningsgruppen har även haft att ta hänsyn till det arbete inom regeringskansliet som ledde fram till den i maj 1979 beslutade propositionen 1978/79:220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. samt till arbetet med den i juni 1979 beslutade propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten.

Den förstnämnda propositionen behandlades av riksdagen i december 1979 (SoU 1979/80:16, rskr 1979/80:130).

Föredragande departementschefens överväganden i propositionen 1979/ 80:6 beträffande socialstyrelsens uppgifter inom den framtida socialtjänsten bygger på de förslag som framlagts i propositionen 1979/80:1. I denna proposition har föreslagits att nuvarande barnavårdslag, nykterhetsvårdslag och socialhjälpslag samt barnomsorgslag skall ersättas av en socialtjänstlag. Termen socialvård har föreslagits skola ersättas med termen socialtjänst. Propositionen jämte motioner behandlas av socialutskottet i det samtidigt härmed avgivna betänkandet SoU 1979/80:44.

5 Propositionens huvudsakliga innehåll

5.1 Förslagen i huvuddrag

I propositionen läggs fram förslag av i huvudsak principiell och övergripande natur om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation. 1 propositionen föreslås vidare att den nuvarande socialkonsulentorganisationen avvecklas och att det i stället på regional nivå inrättas en social enhet i länsstyrelsen samt att den nuvarande länsläkarorganisationen avvecklas och att bl. a. vissa av dess arbetsuppgifter överförs till landstingskommunerna. Härjämte föreslås en central samordning av smittskyddsfrågor på det sättet att den epidemiologiska avdelningen vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL) i sina huvudsakliga delar inordnas i socialstyrelsen.

En särskild organisationskommitté - organisationskommittén för socialstyrelsen (S 1979:12) vilken tillsatts under hösten 1979 - avses svara för detaljutformningen av socialstyrelsens organisation samt den framtida regionala organisationen.

Socialstyrelsens nya organisation föreslås i princip träda i kraft den 1 januari 1981. Ett fullt genomförande av alla förutsedda eller föreslagna personalförändringar, som innebär att antalet anställda vid det centrala

SoU 1979/80:45

verket minskar från ca 925 till ca 615, beräknas dock inte kunna ske förrän under budgetåret 1983/84.

I det följande redovisas överväganden av principiell natur som ligger bakom propositionsförslagen, de huvuduppgifter som socialstyrelsen föreslås ha, föreslagna förändringar m. m. av socialstyrelsens uppgifter samt den föreslagna organisationen för socialstyrelsen m. m.

I avsnittet Utskottet kommer i anslutning till behandlingen av motionerna m. m. en mera utförlig redovisning att lämnas av vissa förslag i propositionen.

5.2 Utgångspunkter för förslagen om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation

I propositionen påpekas bl. a. att såväl socialvården som hälso- och sjukvården har präglats av en stark utbyggnad under den dryga tioårsperiod som gått sedan socialstyrelsen tillkom och att utvecklingen sammantaget inneburit att kommuner och landstingskommuner fått ett allt större ansvar för att tillgodose olika sociala och medicinska vård- och servicebehov.

I takt med att socialvårdens och hälso- och sjukvårdens arbetsfält undan för undan vidgats och befintliga verksamhetsgrenar byggts ut har, anförs det vidare, även socialstyrelsen fått nya och utökade arbetsuppgifter genom beslut av riksdag och regering. Denna utveckling, där nya uppgifter successivt har ålagts socialstyrelsen, har dock inte i samma utsträckning motsvarats av en omprövning av befintliga verksamheter, och tillväxten i verksamheten har lett till att det blivit svårare att överblicka helheten, att samordna verksamhetens olika delar mot gemensamma mål och att vidmakthålla en tillräcklig flexibilitet i resursutnyttjandet. Till socialstyrelsens svårigheter att anpassa sin verksamhet till nya krav och förutsättningar har, sägs det vidare, starkt bidragit att socialstyrelsen inte bara omfattar det centrala ämbetsverket utan även ett stort antal underförvaltningar med sinsemellan mycket olikartade verksamheter, som är spridda över hela landet och som ställt stora krav på socialstyrelsen när det gäller såväl fackmässig som administrativ ledning och samordning. Sammanfattningsvis anförs det att de senaste årens utveckling synes ha lett till en viss oklarhet både i och utanför socialstyrelsen om myndighetens roll, ansvar och befogenheter.

I propositionen konstateras att den utbyggnad av den kommunala förvaltningsorganisationen, som skett och som inneburit att tillgången på kvalificerad sakkunskap för olika fackfrågor samt för planering och administration av den kommunala verksamheten ökat, successivt har skapat förutsättningar för en minskad statlig detaljreglering av den sociala samt den hälso- och sjukvårdande verksamheten och en decentralisering av beslut från centrala statliga organ till kommunala organ.

SoU 1979/80:45

11 Samhällsförändringarna - t. ex. den ökande andelen äldre människor i befolkningen, den ökande andelen förvärvsarbetande kvinnor med åtföljande krav på kraftig utbyggnad av barnomsorgen och den svåra situationen på arbetsmarknaden för äldre och partiellt arbetsföra - leder, framhålls det, till stora anspråk på samhällets insatser för social och medicinsk trygghet och omvårdnad i framtiden. Det konstateras att en bättre samordning av samhällets vårdresurser därvid framstår som nödvändig. Ökade ansträngningar för att komma till rätta med skadliga miljöförhållanden ställer, konstateras det vidare, krav på en utvecklad samverkan inte bara mellan sociala och medicinska verksamheter utan också mellan dessa och verksamheter inom andra samhällssektorer.

5.3 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden

I propositionen framhålls att utgångspunkten för socialstyrelsens framtida roll och uppgifter är statens med kommunerna och landstingskommunerna gemensamma ansvar för socialvårdens och hälso- och sjukvårdens omfattning, kvalitet och framtida utveckling. Departementschefen sammanfattar statens ansvar för socialvården och hälso- och sjukvården sålunda.

De uppgifter som följer av statens ansvar för socialvården och hälso- och sjukvården har sin grund i statens övergripande ansvar för den samlade välfärdspolitiken och för samhällsekonomin. Staten fullgör dessa uppgifter genom lagstiftning samt genom en betydande medverkan i vårdens försörjning med ekonomiska resurser och utbildad personal. Statens ansvar för socialvården och hälso- och sjukvården kan sägas omfatta ett övergripande planerings- och samordningsansvar som innebär att påverka omfattning och inriktning av socialvården och hälso- och sjukvården. Statsmakterna har vidare möjligheter att påverka den kommunala verksamheten inom ramen för den ekonomiska politiken och genom överläggningar med representanter för kommuner och landsting. Statsmakterna har slutligen ett tillsynsansvar som innebär att ytterst garantera de enskilda människornas trygghet och säkerhet såväl vad avser vårdens kvalitet som i rättsligt hänseende.

Kommunernas och landstingskommunernas ansvar sammanfattas så att de bär det närmaste ansvaret för att vården utformas med hänsyn till de rådande lokala och regionala behoven och förutsättningarna.

Enligt propositionen skall socialstyrelsen som statlig myndighet verka för att statsmakternas beslut och intentioner verkställs, och myndigheten skall fullgöra denna uppgift dels genom att medverka i planeringen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården, dels genom en aktiv tillsyn inom dessa områden.

Socialstyrelsen måste enlig vad som anförs i propositonen aktivt verka för att de mål och riktlinjer som fastställts av riksdag och regering förverkligas på regional och lokal nivå, men detta bör i huvudsak kunna ske i andra former

SoU 1979/80:45

än traditionell myndighetsutövning med detaljerad reglering och övervakning av den kommunala verksamheten och därigenom kunna förenas med kraven på förstärkt kommunal självstyrelse. Socialstyrelsen bör enligt departementschefen i ökad grad inrikta sin verksamhet på att ta fram kunskapsunderlag vad gäller vårdens innehåll, organisation och resursmässiga förutsättningar till vägledning för huvudmännens beslut.

Socialstyrelsens verksamhet föreslås mot den bakgrund som här redovisats i huvuddrag skola så långt möjligt koncentreras till vissa centrala uppgifter bland vilka tillsyn och planering särskilt framhålls. Vidare framhålls angelägenheten av att socialstyrelsen initierar framtagning av kunskapsunderlag för insatser inom socialtjänstens samt hälso- och sjukvårdens områden (den sociala sektorn).

Socialstyrelsens uppgifter beträffande tillsyn, planering och framtagning av kunskapsunderlag (forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet) behandlas ingående i särskilda avsnitt i propositionen. I det följande lämnas en kortfattad redovisning för föredragande departementschefens syn på hur dessa uppgifter skall fullgöras.

5.3.1 Tillsyn

Socialstyrelsen föreslås fullgöra sin tillsynsuppgift genom att utfärda föreskrifter och allmänna råd, genom att företa inspektioner - vilka i socialstyrelsens nuvarande verksamhet huvudsakligen fått formen av utbyte av information och erfarenheter - genom att följa huvudmännens planer och vidareförmedia kunskap som inhämtas därvid samt genom att påtala om lagar och förordningar inte följs på det sätt regering och riksdag avsett.

5.3.2 Planering

Socialstyrelsen föreslås när det gäller planeringen för socialtjänsten och hälso- och sjukvården ha till uppgift att

a) ta fram underlag såväl för statsmakternas vårdpolitiska beslut som för de kommunala huvudmännens planering av vårdsektorns utbyggnad,

b) yttra sig över planer för vårdsektorns utbyggnad till vägledning för huvudmännens beslut,

c) sammanställa och analysera dessa planer samt verka för att de så långt möjligt får en enhetlig utformning,

d) på central nivå följa upp behoven av en samordnad planering av socialtjänst och hälso- och sjukvård,

e) ta fram underlag som främjar socialsektorns medverkan i samhällsplaneringen,

f) medverka i personal- och utbildningsplanering med syfte att anpassa utbildning och personaltillgång till sektorns behov.

SoU 1979/80:45

5.3.3 Framtagning av kunskapsunderlag inom socialsektorn

Socialstyrelsen skall i princip inte bedriva egen forsknings-, utvecklingsoch försöksverksamhet men däremot ta initiativ till sådan verksamhet inom sitt ansvarsområde.

Det förordas att en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet skall pröva frågan om den framtida omfattningen av forskningsverksamheten m. m. vid vårdcentralen i Dalby samt socialstyrelsens engagemang i viss försöksverksamhet som sedan början av 1970-talet bedrivits i Tierps och Vilhelmina kommuner.

5.3.4 Socialstyrelsens övriga uppgifter Huvudmannaskap för olika institutioner m. m.

I propositionen påpekas bl. a. att det relativt detaljmässigt uppbyggda ledningsansvar som socialstyrelsen har för det stora antalet underförvaltningar försvårar en omställning mot mer övergripande uppgifter och en koncentration av verksamheten och att socialstyrelsen bl. a. med hänsyn härtill i princip inte bör vara huvudman eller ha det administrativa ansvaret för institutioner och andra organ som har olika driftuppgifter.

Det förutsätts - med hänvisning till ovannämnda förhandlingsuppdrag för statens förhandlingsnämnd - att huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna, statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt de erkända och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare skall kunna kommunaliseras i samband med att den nya socialtjänsten träder i kraft (jfr prop. 1979/80:172).

I propositionen förordas att huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska organisationen och för det rättsmedicinska undersökningsväsendet överförs till sjukvårdshuvudmännen.

Ekonomi- och personaladministrativa uppgifter beträffande statens rättskemiska laboratorium föreslås skola decentraliseras från socialstyrelsen till laboratoriet.

Vissa andra arbetsuppgifter

Det förutsätts eller föreslås också i propositionen att uppgifter skall flyttas från socialstyrelsen inom en rad arbetsområden, m. m.

Det förutsätts sålunda att vissa av socialstyrelsens beredskapsuppgifter på hälso- och sjukvårdens område skall föras över till sjukvårdshuvudmännen.

Decentralisering av uppgifter till de kommunala huvudmännen föreslås beträffande extern kursverksamhet och extern informationsverksamhet.

Vissa av socialstyrelsens statistiska funktioner föreslås bli överförda till statistiska centralbyrån och statens miljömedicinska laboratorium, som

SoU 1979/80:45

kommer att inrättas den 1 juli 1980.

Det föreslås att sjukvårdshuvudmännen tar på sig ökade uppgifter i fråga om hälsoupplysning och hälsorådgivning.

Olika delar av socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra invandrare föreslås skola övertas av arbetsmarknadsverket, statens invandrarverk och länsstyrelserna.

En översyn av bestämmelserna för legitimation av yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården förutskickas, och det förordas att handläggningen av behörighetsfrågor m. m. för hälso- och sjukvårdspersonal decentraliseras till sjukvårdshuvudmännen.

Bevakning av miljömedicinska och psykosociala frågor

I propositionen framhålls bl. a. att det i socialstyrelsens ansvar för förebyggande hälsofrågor ingår att bevaka såväl de fysiska som de psykosociala miljöfaktorernas effekter på hälsotillståndet hos befolkningen.

Det påpekas att inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen socialstyrelsen kommer att tillsammans med det blivande statens miljömedicinska laboratorium - för vilket socialstyrelsen skall vara chefsmyndighet - förfoga över erforderliga personalresurser för att kunna ta fram det underlag, som krävs för styrelsens tillsyns- och planeringsuppgifter.

I propositionen anförs att socialstyrelsens tillgång till psykosocial expertis emellertid är otillräcklig och behöver byggas ut. Det framhålls därför att ett nära samarbete med det blivande institutet för psykosocial miljömedicin kommer att bli av utomordentligt stort värde. Det har förutsatts att en representant för socialstyrelsen skall inneha posten som ordförande i institutets styrelse och att institutets basresurser till viss del skall stå till socialstyrelsens förfogande för bl. a. vissa utredningsuppgifter inom den psykosociala miljömedicinen. Socialstyrelsen föreslås emellertid även erhålla en direkt förstärkning för bevakning m. m. av psykosociala frågor genom att tillföras två tjänster för handläggare och en tjänst för en assistent.

Uppgifter beträffande byggande inom hälso- och sjukvården

Den 1 juli 1979 avskaffades en ordning som innebar att socialstyrelsen skulle pröva frågor om sjukhusbyggande som omfattade medicinska frågor av principiell räckvidd.

I frågor om prioritering av byggnadsinvesteringar inom hälso- och sjukvården har socialstyrelsen hitintills försett regeringen med beslutsunderlag med utgångspunkt i vårdpolitiska bedömningar.

Föredragande departementschefen konstaterar att den statliga på central nivå fastställda prioriteringen har fått minskad betydelse efter hand som planeringsdialogen mellan de centrala organen och sjukvårdshuvudmännen

SoU 1979/80:45

utvecklats. Han anser därför att den nuvarande på vårdpolitiska grunder utförda centrala prioriteringen av hälso- och sjukvårdens byggnadsinvesteringar kan avvecklas.

5.4 Socialstyrelsens organisation m. m.

Socialstyrelsen föreslås organiserad på fem avdelningar, nämligen en för förebyggande arbete och planering, en för socialtjänst, en för hälso- och sjukvård, en för läkemedelsärenden samt en för administration med sammanlagt 22 byråer eller motsvarande enheter. Vissa administrativa resurser föreslås bli överförda från den nuvarande administrativa avdelningen till de nya fackavdelningarna för att där bilda avdelningskanslier som stöd för fackavdelningarnas egen administration.

Det föreslås att antalet ledamöter i verksstyrelsen utökas med en och att i stället för de nuvarande två vetenskapliga företrädarna företrädare för de tre centrala fackliga huvudorganisationerna ingår i styrelsen.

Verksledningen (generaldirektören och överdirektören) föreslås tillsammans med avdelningscheferna bilda en rådgivande verksledningskonferens, där frågor av större räckvidd skall behandlas. Verksledningen föreslås även få en egen stab i form av ett verksledningssekretariat.

Titlarna medicinalråd och överinspektör för den psykiatriska vården för vissa chefer för byråer och motsvarande enheter föreslås bli avskaffade.

När det gäller socialstyrelsens nämnder och råd framhåller föredragande departementschefen att hans principiella uppfattning är att de beslutande funktioner som ankommer på socialstyrelsen bör utövas av verket och att i de fall, då det är rationellt att vissa av socialstyrelsens uppgifter bereds av nämnder eller råd, socialstyrelsen själv bör utse nämnden eller rådet. Med utgångspunkt i detta föreslås det att vissa nämnder och råd skall upphöra, erhålla ändrade uppgifter eller tillsättas i annan ordning än den som hittills gällt m. m. Det föreslås bl. a. en decentralisering av arbetet med läkares vidareutbildning från nämnden för läkares vidareutbildning till sjukvårdshuvudmännen.

SoU 1979/80:45

6 Utskottet

6.1 Vissa förutsättningar för prövning av propositionsförslagen om socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation

Propositionsförslagen om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation bygger bl. a. på de förslag beträffande socialstyrelsens uppgifter inom den framtida socialtjänsten som framlagts i propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten och på att huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna, statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt de erkända och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare skall kunna kommunaliseras i samband med att den nya socialtjänstlagen träder i kraft.

I motionen 1979180:79 av Göran Karlsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen skall avslå förslagen om ändring av socialstyrelsens uppgifter och organisation i avvaktan på att slutgiltigt beslut rörande socialtjänstens innehåll och form fattats och avtal rörande ändrat huvudmannaskap för institutioner inom ungdoms- och nykterhetsvården godkänts. Motionärerna anser att riksdagens slutliga överväganden rörande socialstyrelsens uppgifter och organisation bör anstå till dess riksdagen beretts tillfälle att slutgiltigt bestämma socialtjänstens framtida utformning, vilket enligt motionärerna torde vara möjligt först sedan riksdagen beretts tillfälle att godkänna förslag till avtal rörande huvudmannaskapet för nämnda institutioner.

Genom den i april i år avgivna propositionen 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m. har för riksdagens godkännande lagts fram en överenskommelse mellan staten samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om ändrat huvudmannaskap för de aktuella institutionerna. Enligt överenskommelsen skall berörda kommuner och landstingskommuner den 1 januari 1983 ta över dels huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna, dels de rättigheter och åtaganden som staten har i fråga om Margretelunds och Råby yrkesskolor, erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstalter samt inackorderingshem och behandlingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare.

Utskottet har i det samtidigt härmed avgivna betänkandet SoU 1979/80:44 bl. a. föreslagit riksdagen dels att godkänna ovannämnda överenskommelse, dels att med vissa ändringar, som inte påverkar de här aktuella förslagen i stort om socialstyrelsens uppgifter inom den framtida socialtjänsten, anta förslagen i propositionen 1979/80:1 till socialtjänstlag och lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Utskottet har föreslagit att den nya socialtjänstlagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1982.

Med hänsyn till det anförda är enligt utskottets mening motionens syfte numera tillgodosett. Motionen påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

SoU 1979/80:45

6.2 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden m. m.

Med utgångspunkt i det ansvar som staten gemensamt med kommunerna och landstingskommunerna har för omfattningen, kvaliteten och utvecklingen av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården bör som det framhålls i propositionen socialstyrelsens roll vara att såsom statlig myndighet verka för att statsmakternas beslut och intentioner beträffande de nämnda områdena verkställs. Detta bör som också framhålls i propositionen ske genom att socialstyrelsen medverkar i planeringen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt bedriver en aktiv tillsyn inom dessa områden. Planering och tillsyn bör således vara socialstyrelsens centrala uppgifter. Dessa uppgifter bör dock som det påpekas i propositionen kunna fullgöras i andra former än traditionell myndighetsutövning med detaljerad reglering och övervakning av den kommunala verksamheten och därmed kunna förenas med kraven på förstärkt kommunal självstyrelse. Härtill kommer att utbyggnaden av den kommunala förvaltningsorganisationen med ökad tillgång på kvalificerad sakkunskap för olika fackfrågor samt för planering och administration av den kommunala verksamheten skapat förutsättningar för en minskad statlig detaljreglering m. m.

Planerings- och tillsynsuppgifterna ställer krav på att kunskapsunderlag för utveckling av socialtjänsten och hälso- och sjukvården tas fram och förs vidare. Som förordas i propositionen bör socialstyrelsen själv i princip inte bedriva egen forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet men däremot ta initiativ till sådan verksamhet inom sitt ansvarsområde och förmedla resultaten härav till statsmakterna samt till organ på central och lokal nivå m. fl. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att återföring och förmedling sker även av kunskaper och erfarenheter som socialstyrelsen erhåller i sitt planerings- och tillsynsarbete och som kan vara av betydelse för olika organs eller huvudmäns m. fl. verksamhet.

Riksrevisionsverket, JO och socialstyrelsens översynsutredning (ÖSoS) har som redovisats i det föregående framhållit angelägenheten av att socialstyrelsens verksamhet koncentreras till centrala uppgifter. Föredragande departementschefen konstaterar att socialstyrelsen inte kan fylla den för framtiden föreslagna rollen med nuvarande mångfald av uppgifter och åtföljande splittring av styrelsens resurser och påpekar att redan storleken av verksamheten i sig medför svårigheter att bedriva ett målinriktat och effektivt planerings- och tillsynsarbete. Utskottet ansluter sig till denna bedömning. Såsom föreslås i propositionen bör därför förändringar, decentralisering eller avveckling genomföras av flera av socialstyrelsens verksamheter.

Viss oklarhet föreligger beträffande ställning och ansvar i förhållande till socialstyrelsen för vissa nämnder och råd m. fl. organ som är knutna till socialstyrelsen. Såsom också föreslås i propositionen bör - bl. a. med utgångspunkt i att de beslutande funktioner som ankommer på socialstyrel -

2 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

sen bör utövas av myndigheten - förändringar ske av uppgifterna, sammansättningen och/eller anknytningen till socialstyrelsen m. m. för vissa av dessa organ.

Utskottet anser sammanfattningsvis att socialstyrelsens uppgifter och organisation m. m. i huvudsak bör förändras i enlighet med de i propositionen föreslagna riktlinjerna. Som framgår av de följande avsnitten har utskottet i vissa begränsade frågor en uppfattning som avviker från vad som föreslås i propositionen.

Utskottet behandlar i särskilda avsnitt frågor om socialstyrelsens framtida uppgifter, organisation och personalresurser med anledning av motionsförslag eller på grund av att frågorna aktualiserats inom utskottet vid beredningen av ärendet.

6.3 Vissa frågor om socialstyrelsens framtida uppgifter, organisation och personalresurser m. m.

Åtgärder mot sociala och miljömässiga brister i samhället

I motionen 1979/80:1639 (yrkandet 5) av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs ett program som skall effektivt reducera de stora sociala och miljömässiga bristerna i samhället. Programmet skall enligt motionärerna syfta till en offensiv på de samhällsområden där eftersläpning och underförsörjning råder med perspektivet 10-15 år framåt.

I motionen 1978/79:2114 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) framhålls bl. a. att ett nytänkande krävs inom social- och miljöpolitiken för att inte nuvarande negativa utveckling även fortsättningsvis och i ännu större skala skall medföra framtida ohälsa, mänskligt lidande och utslagning från arbetslivet och samhällsgemenskapen. Enligt motionärerna måste en omprioritering i miljö- och människovärden ske till förmån för förebyggande verksamhet som ett viktigt komplement till lindrande och botande verksamhet. Motionärerna anger de principer som bör prägla 1980-talets socialpolitik och innehållet i de förebyggande åtgärder som förordas. Det begärs att riksdagen skall uttala sig för de i motionen skisserade riktlinjerna för det social- och miljöpolitiska arbetet inför 1980- och 1990-talen (yrkandet 1).

Enligt den kommande socialtjänstlagen (5 § första stycket) skall socialnämnden bl. a. medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. Vidare skall enligt 5 § i hälso- och sjukvårdsutredningens förslag till hälso- och sjukvårdslag landstingskommunens planering och utveckling av hälso- och sjukvården bedrivas i samarbete med samhällsorgan, organisationer och enskilda. Vid sin medverkan i samhällsplaneringen skall landstingskommunen verka för en god hälsa hos befolkningen.

I propositionen framhålls i fråga om socialstyrelsen och samhällsplaneringen att socialstyrelsen bör ha en viktig funktion att fylla när det gäller att

SoU 1979/80:45

finna vägar för att utnyttja socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens kunskaper i planeringen på andra samhällsområden. Socialstyrelsens underlag för de kommunala huvudmännens planering bör, sägs det i propositionen, utformas så att det utgör ett stöd för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens medverkan i samhällsplaneringen på lokal och regional nivå. Socialstyrelsen bör genom att analysera och sammanställa uppgifter om hälsorisker och sociala problem i olika samhällsmiljöer kunna ge ett värdefullt underlag för motåtgärder och förebyggande insatser i vid bemärkelse inom olika områden, som t. ex. arbetsliv, skola och boende. Det nära samarbete som socialstyrelsen avses skola ha med statens miljömedicinska laboratorium och institutet för psykosocial miljömedicin skapar enligt föredragande departementschefen förutsättningar för en effektiv bevakning av den samlade miljöns inverkan på mänsklig hälsa.

I sin roll som central myndighet för socialtjänsten och hälso- och sjukvården skall socialstyrelsen vidare utifrån sina kunskaper och erfarenheter om sociala förhållanden i vid bemärkelse förse statsmakterna med underlag för vårdpolitiska beslut.

De båda motionerna representerar ett synsätt på insatserna på det sociala området i vid bemärkelse, som vuxit sig allt starkare och som innebär att allt större insatser måste göras för att förebygga missförhållanden och risker för sådana. Därmed skulle färre behöva riskera att hamna i sociala missförhållanden eller drabbas av ohälsa, och behovet av reparativa åtgärder skulle bli mindre. Utskottet delar detta synsätt och ansluter sig från denna utgångspunkt till motionernas allmänna synsätt.

Som utskottet redovisat ovan avses socialtjänsten och hälso- och sjukvården i framtiden såväl på det lokala planet som på det centrala planet engagera sig i samhällsplaneringen och därvid utifrån de kunskaper och erfarenheter som finns om förhållanden i samhället som ligger bakom sociala problem och ohälsa söka motverka uppkomsten av sådana förhållanden. Den offensiva inriktning som socialtjänsten och hälso- och sjukvården sålunda skall ha är enligt utskottets mening ägnad att tillgodose det konkreta syftet med motionerna 1978/79:1639 (vpk) och 1978/79:2114 (c) i här aktuella delar. Motionerna bör därför i dessa delar inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Viss utvecklings- och försöksverksamhet i Tierp och Vilhelmina

Riksdagen bemyndigade år 1963 regeringen att träffa avtal med Malmöhus läns landstingskommun angående deltagande från statens sida i uppförandet m. m. av en läkarstation i Dalby för forskning och försöksverksamhet i öppen vård. Syftet var att möjligheter skulle skapas för att med den sjukvårdande verksamheten förena inslag av medicinsk forskning och undervisning inom den öppna hälso- och sjukvården. Enligt senare träffat avtal mellan staten och landstingskommunen påtog sig staten att bidra till kostnaderna för

SoU 1979/80:45

uppförandet av läkarstationen, att svara för kostnaderna för den personal som uteslutande ägnade sig åt utbildning och forskning samt att svara för vissa förvaltningskostnader m. m. Läkarstationen, numera vårdcentralen, i Dalby togs i bruk år 1968. Riksdagen har anvisat medel för forsknings- och utbildningsverksamheten m. m. under anslag under femte huvudtiteln, vilka disponerats av socialstyrelsen, som leder verksamheten. Efter uppdrag av regeringen avgav socialstyrelsen år 1979 en rapport med redovisning av socialstyrelsens utvärdering av verksamheten.

Mot bakgrund av ett ökat intresse för frågor om samverkan mellan hälsooch sjukvård och socialvård startades under budgetåret 1970/71 i Tierp med socialstyrelsen, Tierps kommun och Uppsala läns landstingskommun såsom samverkande parter en försöksverksamhet, som syftade till samordning av det arbete som bedrivs inom bl. a. hälso- och sjukvården, socialvården, skolans elevvård samt kultur- och fritidsverksamhet med utgångspunkt i en helhetssyn.

Med socialstyrelsen, Vilhelmina kommun och Västerbottens läns landstingskommun såsom samverkande parter startades vidare under budgetåret 1973/74 i Vilhelmina en försöksverksamhet för utveckling av socialt och medicinskt arbete med tillämpning av helhetssynen. Det beräknades att verksamheten skulle ge erfarenheter till nytta för framtida hälso-, sjuk- och socialvård i främst glesbygdsområden.

De socialmedicinska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Umeå har bedrivit forskning i anslutning till Tierpsprojektet resp. Vilhelminaprojektet. Även högskolan i Östersund har medverkat i Vilhelmina. De statliga bidragen till projekten har till största delen finansierats med medel som anvisats under anslaget till forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet under femte huvudtiteln, vilket disponeras av socialdepartementet.

Föredragande departementschefen framhåller bl. a. att han delar den vid den ovan nämnda utvärderingen framkomna uppfattningen att forskningsverksamhet av den typ som bedrivs vid vårdcentralen i Dalby inte under obegränsad tid bör finansieras genom direkta anslag i statsbudgeten och att mycket talar för att forskning beträffande öppen sjukvård och allmänläkarvård bör ske inom universitetsorganisationen. Han förutskickar att en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet skall få i uppgift att pröva hela frågan om den framtida organisationen av primärvårdsforskning, den framtida omfattningen av forskningsverksamheten vid vårdcentralen i Dalby samt hur uppnådda forskningsresultat kan nyttiggöras i praktisk verksamhet m. m. Denna arbetsgrupp bör enligt föredragande departementschefen även bedöma projekten i Tierp och Vilhelmina.

I motionen 1979180:49 av Hans Alsén m. fl. (s), vilken avser Tierpsprojektet, och motionen 1979180:76 av Georg Andersson m. fl. (s, c, fp), vilken avser Vilhelminaprojektet, uttrycks farhågor för att statliga medel inte skall

SoU 1979/80:45

lämnas för fortsatt verksamhet efter utgången av innevarande budgetår. I motionerna framförs en rad skäl för att projekten skall få fortgå, och det begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionerna anförts om behovet av att projekten utan avbrott kan fortgå efter den 1 juli i år.

Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att den förutskickade arbetsgruppen inom socialdepartementet skall utses inom kort. Avsikten är att den skall bestå av representanter för social-, budget- och utbildningsdepartementen, socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet, humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet samt forsknings- och utbildningsverksamheten i Dalby. Arbetsgruppen skall med utgångspunkt i förslagen i propositionen pröva och lämna förslag på hur den framtida verksamheten i Dalby, Tierp och Vilhelmina skall organiseras och finansieras. Arbetsgruppen skall därvid bl. a. ta ställning till i vilka former verksamheten i Tierp och Vilhelmina kan fortsätta samt lämna förslag på hur och i vilken takt den nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamheten i Dalby, Tierp och Vilhelmina eller delar av denna kan överföras och integreras med universitets- och högskoleorganisationen.

Enligt vad utskottet vidare inhämtat bereds f. n. inom socialdepartementet frågorna om fortsatt medelstilldelning för Tierps- och Vilhelminaprojekten under nästa år.

Med hänsyn till det anförda påkallar motionerna 1979/80:49 (s) och 1979/80:76 (s, c, fp) inte någon åtgärd av riksdagen. Motionerna avstyrks således.

Huvudmannaskapet för statens rättspsykiatriska kliniker och stationer

Som nämnts i det föregående är socialstyrelsen chefsmyndighet för statens rättspsykiatriska kliniker och stationer. Vid dessa utförs rättspsykiatriska undersökningar i brottmål - vid rättspsykiatriska kliniker av såväl häktade som av icke häktade personer och vid rättspsykiatriska stationer av i regel icke häktade personer. Vid rättspsykiatriska kliniker meddelas även vård för dem som är föremål för undersökning och bedrivs rättspsykiatrisk forskning och utbildning. Stora svårigheter att rekrytera rättspsykiatrer föreligger.

1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande, vilken haft i uppdrag att göra en översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m. m., föreslog i sitt år 1977 avgivna betänkande (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare bl. a. att den rättspsykiatriska organisationen skulle få ökade vårduppgifter genom att överta vårduppgifter från den psykiatriska vården inom kriminalvården. Klinikorganisationen skulle bl. a. på grund härav byggas ut. Stationerna skulle avvecklas på sikt. Utredningen som övervägt olika alternativ rörande huvudmannaskap och driftansvar för den rättspsykiatriska organisationen stannade för att föreslå att staten skulle behålla resursansvaret - planera och bestämma vilka

SoU 1979/80:45

resurser organisationen skall ha samt erlägga ersättning för de faktiska kostnaderna - men att driftansvaret skulle läggas på landstingen. Utredningens förslag är efter remissbehandling föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet.

I propositionen påpekas att socialstyrelsen anser att driftansvaret för den rättspsykiatriska organisationen bör överföras till landstingen som ett första steg i ett förfarande som innebär att landstingen på sikt tar över hela huvudmannaskapet och att Landstingsförbundet förordar ett samlat landstingskommunalt huvudmannaskap för all psykiatrisk vård.

I propositionen anförs att starka skäl talar för en bättre integrering av rättspsykiatrin med den allmänpsykiatriska vården. Det framhålls att denna integrering bör bäst kunna uppnås om hela huvudmannaskapet läggs över på landstingen och att det får anses som principiellt riktigt att all psykiatrisk vård har samma huvudman. Det förutskickas att statens förhandlingsnämnd skall få i uppdrag att ta upp förhandlingar med berörda landstingskommuner om att dessa tar över huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska verksamheten.

I motionen 1979180:60 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) anförs bl. a. att det inte finns anledning till erinran mot förslaget att socialstyrelsens huvudmannaskap för den rättspsykiatriska organisationen skall upphöra men att det däremot måste ifrågasättas om landstingen ensamma skall svara för huvudmannaskapet. Motionärerna framhåller att, då domstolarna är huvuduppdragsgivare för rättspsykiatrin och frågan har nära anknytning till kriminalvården, det måste övervägas om inte huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska verksamheten måste förankras hos staten. Det understryks att en förändring av huvudmannaskapet för rättspsykiatrin inrymmer en mängd problem och frågekomplex som måste grundligt penetreras och bedömas före ett slutligt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan och att dessa frågor inte kan lösas genom förhandlingar. Härför krävs enligt motionärerna i stället en särskild utredning, som snarast bör tillsättas och tillföras bl. a. erforderlig rättspsykiatrisk expertis.

Med utgångspunkt i att socialstyrelsen bör ges möjlighet att i framtiden koncentrera sin verksamhet på centrala uppgifter har utskottet inte något att erinra mot att socialstyrelsen avlastas uppgiften att vara chefsmyndighet för den rättspsykiatriska organisationen. Först när klarhet vunnits om den rättspsykiatriska organisationen i framtiden skall ha i huvudsak nuvarande uppgifter eller tillföras ökade vårduppgifter bör dock enligt utskottets mening slutlig ställning tas i frågorna om och i vilken omfattning staten fortsatt bör ha ett ansvar för den rättspsykiatriska organisationen samt vilken myndighet ett statligt ansvar bör åvila. Det ankommer dock närmast på regeringen att avgöra formen för beredning av dessa frågor.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen

SoU 1979/80:45

1979/80:60 (m) anfört om den rättspsykiatriska organisationen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Huvudmannaskapet för statens rättsläkarstationer m. m.

I detta avsnitt behandlas i ärendet aktualiserade frågor beträffande statens rättsläkarstationer, statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium.

Statens rättsläkarstationer har till huvudsaklig uppgift att utföra rättsmedicinska undersökningar av olika slag såsom obduktioner, undersökningar av misshandlade eller för brott mistänkta personer samt laboratorieundersökningar. Rättsläkarstationer finns i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå och Linköping.

Statens rättskemiska laboratorium har till uppgift att utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva annan verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet är uppdelat på en kemisk avdelning och en blodgruppsserologisk avdelning. En år 1971 beslutad omlokalisering av laboratoriet från Solna till Linköping har numera genomförts beträffande huvuddelen av laboratoriet.

Statens kriminaltekniska laboratorium, som är beläget i Linköping, har till huvudsaklig uppgift att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar och att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde. Vid laboratoriet finns bl. a. en kemisk och biologisk avdelning, som är uppdelad på en kemisk sektion och en biologisk sektion.

Socialstyrelsen är som nämnts i det föregående chefsmyndighet för statens rättsläkarstationer och statens rättskemiska laboratorium. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för statens kriminaltekniska laboratorium.

I propositionen påpekas att ÖSoS aktualiserat frågan om ett överförande av driftansvar/huvudmannaskap för det rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen och att socialstyrelsen mot denna bakgrund hemställt att regeringen låter utreda bl. a. de organisatoriska formerna för det rättsmedicinska undersökningsväsendet. Mot denna bakgrund förutskickas i propositionen att en särskild utredningsman skall tillkallas med uppgift att skyndsamt kartlägga behovet och omfattningen av rättsmedicinsk service samt närmare utreda i vilka organisatoriska former denna service skall tillhandahållas och därvid särskilt undersöka och belysa förutsättningarna för att överföra det rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen.

I fråga om statens rättskemiska laboratorium anförs i propositionen bl. a. att förslag väckts om att laboratoriet skall delas upp på ett rättskemiskt och ett blodgruppsserologiskt laboratorium. Vidare påpekas att det pågår en försöksverksamhet med decentralisering av vissa rutinanalyser av rättske -

SoU 1979/80:45

misk art, vilken är förlagd till statens rättsläkarstation i Stockholm, samt en försöksverksamhet med användning av utandningsprov i stället för blodprov för kontroll av personer misstänkta för rattonykterhet. Mot denna bakgrund framhålls i propositionen att frågan om det rättskemiska laboratoriets organisation samt formerna för dess administration bör klaras ut. Det förordas att den utredningsman som avses bli tillkallad för frågor om det rättsmedicinska undersökningsväsendet även skall få i uppdrag att - i samverkan med organisationskommittén för socialstyrelsen - förbereda en decentralisering från socialstyrelsen till laboratoriet av ekonomi- och personaladministrativa uppgifter. Det förutsätts att socialstyrelsen dock även i fortsättningen skall fungera som chefsmyndighet för laboratoriet. Frågan om en eventuell delning av laboratoriet får, sägs det, prövas sedan försöksverksamheten avslutats och utvärderats.

I motionen 1979180:854 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s, m, c) anförs en rad skäl mot ett överförande av det rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen. Motionärerna understryker att verksamheten vid statens rättsläkarstationer är av rättsvårdande natur samt framhåller bl. a. att rättsläkarstationerna intimt samarbetar med bl. a. statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium i rättsärenden och att möjligheter bör finnas till en rationell samordning av olika verksamheter m. m. Motionärerna konstaterar emellertid att en sådan samordning inte går att genomföra, då de nämnda organen inte har en enhetlig ledning.

Enligt motionärerna bör staten även i fortsättningen vara huvudman för rättsläkarstationerna. Vidare bör enligt motionärerna utredningsmannen få i uppdrag att undersöka möjligheterna till dels en sammanslagning av rättsläkarstationerna, rättskemiska laboratoriet och kriminaltekniska laboratoriet till ett statligt organ, dels ett sammanförande av rättskemiska laboratoriets kemiska avdelning och kriminaltekniska laboratoriets kemiska sektion, dels ock ett överförande av resurser till rättsläkarstationerna så att rättskemiska och kriminaltekniska-kemiska undersökningar kan decentraliseras till dem. Det bör enligt motionärerna även utredas vilket statligt verk rättsläkarstationerna, rättskemiska laboratoriet och kriminaltekniska laboratoriet bör vara underställda.

Med hänsyn till att fråga om delning av det rättskemiska laboratoriet aktualiserats och till att ovannämnda försöksverksamhet kan leda till minskad rutinverksamhet vid laboratoriet finns det - mot bakgrund av de beröringspunkter verksamheten vid rättsläkarstationerna och det rättskemiska laboratoriet har med varandra - enligt utskottets mening skäl för att övervägandena om det rättsmedicinska undersökningsväsendets organisation inte bör ske isolerade från frågan om den framtida organisationen av verksamheten vid det rättskemiska laboratoriet. I överensstämmelse med vad som framhålls i motionen 1979/80:854 (s, m, c) finns det även anledning till att frågor berörande verksamheten m. m. vid det kriminaltekniska laboratoriet tas upp i anslutning till sådana överväganden. Utskottet vill

SoU 1979/80:45

därför förorda att det i propositionen förutskickade utredningsarbetet om det rättsmedicinska undersökningsväsendets organisation inte begränsas till att avse frågor om rättsläkarstationerna utan även får omfatta frågor om organisationen m. m. av statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium. Utredningsarbetet bör vara förutsättningslöst.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen 1979/80:854 (s, m, c) anfört beträffande utredningsarbete om statens rättsläkarstationer m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Beredskapsfrågor

För den civila hälso- och sjukvården i krig svarar sjukvårdshuvudmännen. Ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig utövas emellertid inom varje län av länsstyrelsen. Regionalt har civilbefälhavaren vissa uppgifter, och centralt utövas ledningen under regeringen av socialstyrelsen.

För socialtjänsten svarar kommunerna i krig liksom i fred.

Socialstyrelsens uppgifter i fråga om krigsorganisationen för hälso- och sjukvården omfattar bl. a. ledning, övervakning och samordning av den regionala och lokala planläggningen, krigsplacering och utbildning av medicinalpersonal samt anskaffning och lagring av materiel.

Socialstyrelsen meddelar anvisningar för planläggning och andra förberedelser av socialtjänsten i krig.

Socialstyrelsens arbete är till övervägande del inriktat på hälso- och sjukvårdens beredskapsfrågor.

Som rådgivande organ har socialstyrelsen bl. a. ett beredskapsråd. Vid två av socialstyrelsens byråer handläggs uteslutande beredskapsfrågor - vid den ena i huvudsak planerings-, organisations- och utrustningsfrågor, vid den andra i huvudsak utbildnings- och personalfrågor.

I utredningens om sjukvården i krig (USIK) huvudbetänkande (SOU 1978:83) Sjukvården i krig föreslogs med utgångspunkt i den s. k. totalförsvarsprincipen att ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig skall överföras från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen och att dessa skall ges ett ökat ansvar för förberedelserna i fred. Totalförsvarsprincipen - som framfördes av 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5) och som bekräftades av riksdagen år 1977 (FöU 1976/77:13 s. 17)-innebär att ansvar i fred för viss verksamhet bör följas av ansvar för att förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig. Någon ändring av socialstyrelsens centrala ledningsansvar föreslog USIK inte.

Föredragande departementschefen - som härvid uttalar att han inte avser att föregripa kommande konkreta ställningstaganden till USIK:s förslag - framhåller att följande två huvudlinjer bör gälla för de närmaste årens

SoU 1979/80:45

utveckling av socialstyrelsens ansvar och uppgifter beträffande beredskapsfrågorna, nämligen dels att en successiv decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör ske, dels att de olika fackenheterna inom socialstyrelsen bör få ett ansvar för beredskapsfrågorna som svarar mot resp. enhets ansvarsområde när det gäller den fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Han framhåller emellertid att det är nödvändigt att det inom socialstyrelsen finns en sammanhållande kompetens i form av en särskild resurs för beredskapsverksamheten. Det förordas att arbetet med decentralisering påbörjas snarast möjligt och läggs på en arbetsgrupp som regeringen tillsätter. Omfattningen av socialstyrelsens beredskapsuppgifter förutsätts skola närmare prövas i samband med att statsmakterna tar ställning till USIK:s förslag och till frågor om åtgärder för decentralisering. Frågan om den förordade samordnande resursen för beredskapsfrågor skall inordnas i socialstyrelsens framtida organisation som en särskild byrå eller som integrerad i andra enheter föreslås bli prövad av organisationskommittén för socialstyrelsen. En decentralisering av beredskapsuppgifterna beräknas i propositionen medföra en minskning med 35 tjänster hos socialstyrelsen.

I propositionen erinras om att regeringen i mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i den försvarsmedicinska materielberedskapen.

I motionen 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m) och i motionen 1979/80:77 (yrkandet 1) av Anders Gernandt (c) begärs det att riksdagen skall uttala att ställning inte nu bör tas till frågan om socialstyrelsens beredskapsfunktioner m. m. Det framhålls i motionerna bl. a. att ställning först måste tas till USIK:s förslag. I motionen 1979/80:77 (c) begärs det även (yrkandet 2) att riksdagen skall uttala sig för att inga ökade kostnader för krigssjukvården bör belasta sjukvårdshuvudmännen i form av skattehöjning till följd av en förändrad ansvarsfördelning för krigssjukvårdsorganisationen.

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen i här aktuella delar och motionerna från försvarsutskottet. I yttrandet (se bilaga 1) anför försvarsutskottet sammanfattningsvis att riksdagens ställningstagande inte bör innebära att man nu godkänner en avsevärd minskning av socialstyrelsens resurser för beredskapsuppgifter och att riksdagen beträffande socialstyrelsens organisation bör uttala att beredskapsfunktionen bör hållas samman inom myndigheten. Med anledning av yrkandet 2 i motionen 1979/80:77 (c) anför försvarsutskottet att det inte i här aktuellt sammanhang vill uttala sig om kostnadsansvaret för krigssjukvården.

Enligt socialutskottets mening bör socialstyrelsen även när det gäller beredskapen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården avlastas detaljfrågor och koncentrera sig på övergripande frågor. Som framhålls i propositionen bör därför socialstyrelsens befattning med beredskapsplanläggningen kunna förändras genom att socialstyrelsens nuvarande detaljan -

SoU 1979/80:45

visningar för denna ersätts av mer övergripande planeringsbestämmelser samt socialstyrelsens uppgifter beträffande utbildning, personalplanering och materiel- och försörjningsberedskap decentraliseras och förändras mot mer övergripande samordningsfrågor. Man bör vidare hos socialstyrelsen skapa större möjligheter för att beredskapsplaneringen anknyts till den fredsmässiga planeringen av hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Utskottet tillstyrker således i princip vad som förordas i propositionen om ändring av ansvar, uppgifter och organisation beträffande beredskapsfrågorna och om ordningen för förändringsarbetet. Organisationskommittén för socialstyrelsen bör i sitt arbete med beredskapsfrågorna beakta den ställning riksdagen kan komma att inta till USIK:s förslag. Utskottet vill - mot bakgrund av att 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5) påtalade att brister föreligger beträffande sjukvårdsresurserna i krig och under avspärrning - framhålla angelägenheten av insatser för beredskapen på hälso- och sjukvårdsområdet.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:57 (m) och motionen 1979/80:77 (c), såvitt avser yrkandet 1.

Frågor om ansvar för kostnader för beredskapen inom hälso- och sjukvården ligger inom ramen för de förutskickade förhandlingarna om sjukvårdshuvudmännens medverkan i den försvarsmedicinska materielberedskapen. Sådana frågor torde också aktualiseras i anslutning till ställningstaganden till USIK:s förslag. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte göra sådant uttalande som begärs i yrkandet 2 i motionen 1979/80:77 (c).

Utskottet avstyrker således de här aktuella motionerna.

Överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska laboratorium m. m.

De statistiska funktioner som föreslås bli överförda från socialstyrelsen till statens miljömedicinska laboratorium (SML), som inrättas den 1 juli i år, omfattar socialstyrelsens uppgifter beträffande cancerregistret, missbildningsregistret och registreringen av medicinska födelsemeddelanden. Föredragande departementschefen föreslår att dessa register med därtill knuten personal inordnas i SML:s epidemiologiska enhet. Härigenom bör denna enhet enligt föredragande departementschefen kunna utvecklas till ett centrum för den epidemiologiska forskningen i landet och verkningsfullt medverka i den löpande bevakningen av befolkningens hälsotillstånd.

I motionen 1979180:59 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m) anförs bl. a. att betydande fördelar är förenade med att ha nämnda register kvar hos socialstyrelsen. Motionärerna menar att anknytningen av registren till socialstyrelsen har fördelar i fråga om kvaliteten på primäruppgifterna till registren, sambanden mellan registren och de databaser om bl. a. patienter i sluten och öppen vård, som enligt propositionen förutsätts bli organiserade främst på landstingsnivå, samt registrens tillgänglighet för utomstående

SoU 1979/80:45

forskare. Motionärerna påpekar att konsekvenserna i dessa hänseenden av en överflyttning av registren inte belysts i propositionen. Vidare påpekas det att behovet av här aktuella register och andra liknande register för det hälsopolitiska utvecklingsarbetet f. n. prövas av den år 1979 tillkallade cancerkommittén (S 1979:07). Mot denna bakgrund finns det enligt motionärerna starka skäl för att man skall avvakta bl. a. denna utredning innan slutlig ställning tas i frågan om förläggningen av arbetet med cancerregistret, missbildningsregistret och registreringen av medicinska födelsemeddelanden.

Cancerkommittén, som har till uppgift att utreda frågor om cancerförebyggande åtgärder, skall enligt direktiven för utredningsarbetet bl. a. överväga den lämpliga resursfördelningen mellan olika åtgärdsområden samt pröva möjligheterna att samordna undersöknings- och forskningsverksamheten kring sambandet mellan miljöfaktorer och cancersjukdomar. Utskottet förordar därför att frågan om förläggningen av här aktuella register ytterligare bereds av organisationskommittén för socialstyrelsen efter hörande av cancerkommittén.

Beredningen av här nämnd fråga får inte hindra i propositionen föreslagen överflyttning av statistiska funktioner till statistiska centralbyrån.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen 1979/80:59 (m) anfört om överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska laboratorium m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Socialstyrelsen och hälsoupplysningen

I propositionen anförs sammanfattningsvis att hälsoupplysning primärt bör vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen samt att upplysningsarbetet i första hand bör ske genom de organisatoriska resurser som sjukvårdshuvudmännen förfogar över och genomföras inom ramen för en offensiv hälsopolitik. Det framhålls att kommunerna också har viktiga funktioner bl. a. när det gäller fysisk aktivitet. Socialstyrelsens uppgifter bör vara att på grundval av socialstyrelsens verksamhet samt nationella och internationella rön om hälsorisker och hälsobefrämjande åtgärder prioritera viktiga områden för hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med underlag för deras hälsoupplysning. Socialstyrelsen bör vidare stimulera sjukvårdshuvudmännens upplysningsverksamhet och verka för att innehållet uppfyller sakliga krav. Det påpekas att detta kan ske genom det material som socialstyrelsen tillhandahåller men också t. ex. genom inledande av rikskampanjer som följs upp av sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen bör enligt föredragande departementschefen också svara för en samlad uppföljning av hälsoupplysningens omfattning och inriktning samt medverka till att insatser på området i görlig mån utvärderas.

Det föreslås vidare i propositionen att hälsoupplysning skall vara en

SoU 1979/80:45

integrerad del av socialstyrelsens myndighetsfunktion och att dess innehåll och inriktning skall utformas av verksledningen/verksstyrelsen. Mot denna bakgrund föreslås att socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (hnämnden) skall upphöra och att nämndens kansli ombildas till en byrå inom socialstyrelsen.

I motionen 1979/80:494 av Lisa Mattson m. fl. (s) påpekas mot bakgrund av den upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor som hnämnden bedrivit-därvid bl. a. dets. k. Gotlandsprojektet nämns-att det, även om h-nämnden upphör, behövs centrala insatser för fortlöpande diskussion av metoder och innehåll i hälsoupplysningen samt utvecklingsarbete för att kunna ge impulser och kunskaper till det hälsoupplysningsarbete som sker på regional och lokal nivå. Det behövs också, påpekas det vidare, metodutveckling och centralt anordnad utbildning för att ge impulser och underlag till landsting och kommuner för deras planer för hälsoupplysningsverksamhet. Motionärerna begär mot denna bakgrund att centralt utformad information om hälsoupplysning också fortsättningsvis skall utarbetas inom socialstyrelsen till ledning för kommuner och landsting.

Som framhålls i propositionen torde hälsoupplysning komma att spela en alltmer framträdande roll i den framtida hälso- och sjukvårdspolitiken. Utskottet anser att verksamheten därför bör förankras hos sjukvårdshuvudmännen. Det kan här nämnas att hälso- och sjukvårdsutredningen i betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården också föreslagit att varje landstingskommun skall ha ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som är bosatta inom landstingskommunen. Bl. a. när det gäller upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor finns det numera ett omfattande material till ledning för sjukvårdshuvudmännens verksamhet på området. Utskottet utgår därför från att sjukvårdshuvudmännen kommer att föra utvecklingen av hälsoupplysningen vidare.

Utskottet har inte något att erinra mot den roll beträffande hälsoupplysningen som i propositionen föreslås för socialstyrelsen. De synpunkter på socialstyrelsens framtida uppgifter beträffande hälsoupplysningen som framförs i motionen 1979/80:494 (s) synes helt stå i överensstämmelse med propositionsförslaget. Då motionen således tillgodoses genom utskottets ställningstagande till propositionen i denna del påkallar den inte någon riksdagens åtgärd.

Socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra invandrare

I propositionen förordas att administrationen av ersättningar till kommunerna för socialhjälp m. m. till flyktingar m. fl. förs över från socialstyrelsen till länsstyrelserna och statens invandrarverk och att kontaktverksamheten och rådgivningen till kommunerna beträffande flyktingfrågor övertas av de i propositionen föreslagna sociala enheterna hos länsstyrelserna. Den familjepedagogiska verksamheten bland flyktingar m. fl. förutsätts bli utvärde -

SoU 1979/80:45

rad. Det bör enligt föredragande departementschefen övervägas om inte frågor om bostadsanskaffning m. m. åt flyktingar och lån till flyktingar för att anskaffa bostadsrätt kan omhänderhas av arbetsmarknadsverket. Det föreslås få ankomma på organisationskommittén för socialstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter göra de närmare övervägandena om överförande från socialstyrelsen av den här nämnda och viss annan verksamhet för flyktingar m. fl.

De föreslagna förändringarna av socialstyrelsens uppgifter beträffande flyktingar innebär enligt propositionen att det inte finns behov av någon särskild flyktingenhet inom socialstyrelsen. Det beräknas att 15 tjänster kan dras in. Det påpekas att tjänster motsvarande socialstyrelsens flyktingkonsulenter vid behov bör kunna inrättas vid länsstyrelsernas sociala enheter.

I motionen 1979180:80 (yrkandet 1) av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs det att riksdagen skall avvisa förslagen om att socialstyrelsens flyktingenhet skall avvecklas och att uppgifterna för denna skall överföras på länsstyrelserna och invandrarverket. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt att det finns en central myndighet som handlägger övergripande frågor om flyktingars och andra invandrares sociala förhållanden och att denna myndighet bör vara socialstyrelsen. Motionärerna framhåller vidare att det med hänsyn till risk för flyktingspionage finns större möjligheter att upprätthålla säkerhetskontrollen om en myndighet handlägger flyktingärenden än om flera myndigheter gör det.

Vissa av de i propositionen föreslagna överflyttningarna m. m. av arbetsuppgifter beträffande flyktingar och andra invandrare från socialstyrelsen har redan genomförts eller beslutats genom riksdagens ställningstaganden till i andra sammanhang framförda förslag. Sålunda skall länsstyrelserna fr. o. m. den 1 januari 1980 betala ut ersättningar till kommunerna för hjälp till flyktingar m. fl. och för hjälp till utlänningar som väntar på uppehållstillstånd, och statens invandrarverk skall lämna länsstyrelserna de uppgifter som behövs för att bedöma kommunernas rätt till ersättning (prop. 1979/80:38, SoU 1979/80:22, rskr 1979/80:111). Bestämmelser härom finns i förordningen (1979:1120) om ersättning för socialhjälp till flyktingar m. fl. Den familjepedagogiska verksamheten avseende flyktingar m. fl. har dock inte omfattats av nämnda förändringar. Här bör också nämnas att ersättningen från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på sjukvårdsinrättningar av flyktingar skall upphöra den 1 januari 1981 (prop. 1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287).

Statsmakterna fastslog år 1968 principen att den fackmyndighet som har ansvar för viss verksamhet i förhållande till svenska medborgare även skall ha motsvarande ansvar i förhållande till utlänningar som är bosatta i Sverige. Denna princip framgår även av förordningen (1976:310) om åtgärder för invandrare m. fl. där det bl. a. föreskrivits att statlig myndighet skall - i enlighet med de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som riksdagen har godkänt - inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta

SoU 1979/80:45

sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter och därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om nämnda grupper. Föredragande departementschefen framhåller också att det är en uppgift för varje fackbyrå inom socialstyrelsen att inom sitt arbetsområde ägna uppmärksamhet åt invandrarnas speciella problem. Det föreslås emellertid i propositionen att i arbetsuppgifterna för en byrå för social service inom den föreslagna avdelningen för socialtjänst skall ingå att svara för viss sammanhållande kompetens och samordning när det gäller socialstyrelsens åtgärder för flyktingar och andra invandrare.

Då sålunda överflyttning av arbetsuppgifter beträffande flyktingar från socialstyrelsen redan skett i vissa avseenden och utskottet inte har något att erinra mot propositionsförslagen i fråga om socialstyrelsens arbetsuppgifter i övrigt berörande flyktingar och andra invandrare m. m. avstyrker utskottet motionen 1979/80:80 (vpk) i här aktuell del.

Legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker m. m.

Arbetsterapi utgör en del av de rehabiliterande insatserna inom bl. a. sjukvården. Utbildningen av arbetsterapeuter sker på arbetsterapeutlinjen inom den kommunala högskoleutbildningen och omfattar tre år (120 poäng). Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte biträtt ett förslag - ursprungligen framfört av utredningen Vård 77 - om att nuvarande arbetsterapeutlinje och sjukgymnastlinje den 1 juli 1982 förs samman till en linje, rehabiliteringslinjen, med två varianter (prop. 1978/79:197, UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100). En översyn av arbetsterapeututbildningen pågår.

Psykodynamisk behandling är en bland flera former av psykologisk behandling (psykoterapi) och syftar till att individen skall komma till rätta med sina inre konflikter genom att ledas till en fördjupad - både intellektuell och känslomässig - insikt i deras natur och uppkomst (insiktsterapi). Inom högskolan finns numera en påbyggnadslinje för utbildning i psykoterapi, som löper över sammanlagt nio terminer (90 poäng). För antagning till psykoterapi utbildningen krävs bl. a. tidigare utbildning i beteendevetenskapligt ämne eller i psykiatri.

I motionen 1979180:46 av Inga Lantz m. fl. (vpk) begärs att riksdagen skall uttala att former för legitimering av arbetsterapeuter bör införas och hos regeringen hemställa om åtgärder i enlighet härmed. I motionen 1979180:47 av Blenda Littmarck (m) begärs utredning och förslag syftande till legitimation eller behörighetsregistrering för arbetsterapeuter. I båda motionerna påpekas det bl. a. att motsvarande yrkesgrupper på vårdområdet har legitimation och att en förutsättning för att arbetsterapeuterna skall kunna fungera med den självständighet som krävs är att de har legitimation.

SoU 1979/80:45

32 I motionen 1978/79:1260 av Arne Gadd (s) och Anita Gradin (s) begärs att regler fastställs för legitimation som psykodynamiker. Motionärerna framhåller bl. a. att psykodynamiska behandlingsmetoder alltmer kommer till användning och att bristen på legitimation lämnar vägen öppen för allsköns geschäft.

Föredragande departementschefen anför i fråga om socialstyrelsens arbete med legitimationer för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården bl. a. att han ställer sig tveksam till nuvarande legitimationsordning, som innebär krav på ett särskilt auktorisationsförfarande utöver den sedvanliga utbildningskontrollen för att kompetensförklara vissa yrkesgrupper inom hälsooch sjukvården. Han anser att utbildningskontrollen och auktorisationen/ legitimeringen i flertalet fall bör kunna samordnas och utföras i ett sammanhang. Bevis om genomgången och godkänd utbildning - såväl teoretisk som praktisk - som utfärdas av de utbildningsansvariga organen bör enligt föredragande departementschefen kunna likställas med nuvarande legitimation. Mot denna bakgrund förordas det i propositionen att de nuvarande bestämmelserna för legitimation ses över. Det förutsätts att formerna för översynen skall anges av regeringen.

Hälso- och sjukvårdsutredningen erinrar i betänkandet (SOU 1979/80:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården om den förordade översynen och framhåller bl. a. att det skulle vara av stort värde om frågorna om behörighetsregler kunde underkastas ett samlat övervägande, som då också kunde omfatta bl. a. frågorna om behörighet på områden som f. n. inte är författningsreglerade - därvid utredningen som exempel anger arbetsterapeuterna.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att en översyn sker av bestämmelserna om legitimation. Då en sådan översyn förutskickats finns det inte skäl att nu ta ställning till frågor om legitimation för vissa yrkesgrupper. Utskottet avstyrker således motionerna 1978/79:1260 (s), 1979/80:46 (vpk) och 1979/80:47 (m).

Sammansättningen av verksstyrelsen m. m.

Socialstyrelsens styrelse består av generaldirektören och chefen för socialstyrelsen, ordförande, samt nio andra ledamöter som regeringen utsett. Två av ledamöterna representerar den vetenskapliga världen. I styrelsens arbete deltar dessutom tre s. k. personalföreträdare, dvs. representanter för de lokala arbetstagarorganisationerna.

Föredragande departementschefen anser att de två vetenskapliga företrädarna bör utgå ur styrelsen. Han påpekar att fackexpertis är direkt knuten till socialstyrelsen, bl. a. såsom medlemmar av socialstyrelsens vetenskapliga råd, för att fortlöpande stödja verket i dess arbete och att det mot den bakgrunden saknas skäl att tillföra verksstyrelsen särskild vetenskaplig

SoU 1979/80:45

expertis. Det förordas att företrädare för de tre centrala fackliga huvudorganisationerna i stället skall ingå i verksstyrelsen och att denna således skall utökas med en ledamot. Det framhålls i propositionen att en praxis utvecklats, som inneburit att de fackliga organisationerna blivit representerade i allt fler ämbetsverks styrelser och att organisationerna inom den samlade socialsektorn företräder inte bara berörda personalgrupper utan även stora konsumentgrupper. De fackliga organisationerna företräder, framhålls det vidare, kunskaper och intressen som utgör ett värdefullt tillskott till en verksstyrelse som förutsätts aktivt följa och påverka socialstyrelsens planerings- och tillsynsarbete inom socialtjänsten och hälsooch sjukvården. Föredragande departementschefen påpekar att de nuvarande personalföreträdarnas deltagande i verksstyrelsens arbete inte påverkas av den förordade ändrade sammansättningen av verksstyrelsen.

Som nämnts i det föregående föreslås det i propositionen att generaldirektören och överdirektören tillsammans med avdelningscheferna skall bilda en rådgivande verksledningskonferens, där frågor av större räckvidd skall behandlas, och att verksledningen skall få en egen stab i form av ett verksledningssekretariat.

Verksledningssekretariatet föreslås erhålla en viktig ställning när det gäller att biträda verksledningen i fråga om samordning av de olika delarna av socialstyrelsens verksamhet och beslut om verksamhetens inriktning samt prioriteringen av verkets resurser. Verksledningssekretariatet bör enligt propositionen följa arbetet inom socialstyrelsens olika verksamhetsgrenar och som verksledningens organ samordna socialstyrelsens interna resursplanering så att socialstyrelsens verksamhetsinriktning hela tiden står i nära överensstämmelse med de mål och riktlinjer som statsmakterna fastställt. Verksledningssekretariatet bör också verksamt kunna bidra till att underlätta verksstyrelsens arbete.

I motionen 1979/80:78 av Rune Gustavsson m. fl. (c) begärs att riksdagen skall avslå förslaget till förändrad sammansättning av socialstyrelsens verksstyrelse. Motionärerna anför olika skäl som talar för att de fackliga organisationerna inte bör bli representerade i verksstyrelsen. En principiell invändning framförs som bottnar i den i motionen 1978/79:403 (c) - behandlad i betänkandet KU 1979/80:32 (s. 17) - framförda uppfattningen att för verk med uppgifter inom centrala politiska områden det är angeläget att styrelsen får en sådan sammansättning att den återspeglar folkets i val uttryckta uppfattningar. Motionärerna anser att nuvarande sammansättning av socialstyrelsens styrelse bör bestå i avvaktan på att - i enlighet med krav som framförts i sistnämnda motion - en genomgripande belysning sker av frågor rörande ämbetsverkens ställning.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts om ett verksledningssekretariat.

Utskottet ansluter sig även till propositionsförslaget beträffande samman -

3 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

sättningen av socialstyrelsens styrelse. Motionen 1979/80:78 (c) avstyrks därför.

Resurser för trafikmedicinska frågor

I motionen 1979/80:1205 av Elver Jonsson (fp) och Margot Håkansson (fp) begärs att det inom ramen för den nya organisationen vid socialstyrelsen skall ges utrymme för en trafikmedicinsk enhet som kan göra insatser i det olycksoch skadeförebyggande trafiksäkerhetsarbetet. Motionärerna anför att socialstyrelsen har en central position inom trafiksäkerhetsarbetet och påpekar bl. a. att inom socialstyrelsens ansvarsområde ligger omhändertagandet och rehabiliteringen av offren vid trafikolyckor samt förebyggande åtgärder såsom utbildning och forskning kring medicinska faktorer som sätter ner förmågan hos fordonsförare och information om alkohol och mediciners inverkan på körning. Det påpekas att socialstyrelsen för denna verksamhet endast har en halvtidstjänstgörande föredragande i ämnet trafikmedicin.

Central förvaltningsmyndighet för ärenden, som rör säkerheten i trafiken och ej hör till annan myndighet, är trafiksäkerhetsverket. Det åligger verket bl. a. att verka för lämplig samordning av trafiksäkerhetsarbetet. Verket har för detta ändamål en planeringsnämnd, en rådgivande delegation samt arbetsgrupper av permanent eller tillfällig karaktär. Den år 1973 tillkallade utredningen (K 1973:07) rörande vissa trafiksäkerhetsfrågor skall bl. a. överväga trafiksäkerhetsverkets uppgifter inom ramen för en samlad bedömning av den lämpliga fördelningen av arbetet mellan de myndigheter och organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet. Härvid skall utredningen söka vägar att med bibehållet ansvar för trafiksäkerhetsverket öka verkets möjligheter att vidga samarbetet och samordna insatserna i det samlade trafiksäkerhetsarbetet. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under sommaren 1980.

Kraven i motionen 1979/80:1205 (fp) synes avse en samordningsfunktion inom socialstyrelsen för verkets trafiksäkerhetsarbete. Det ankommer därför på organisationskommittén för socialstyrelsen att vid sitt arbete med detaljorganisationen för socialstyrelsen närmare pröva frågan om formerna för socialstyrelsens samarbete med trafiksäkerhetsverket.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80:1205 (fp) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

Inrättande av ett läkemedelsverk

År 1977 tillkallades tre utredningar, som fick till uppgift att se över priskontrollen av läkemedel, utreda utformningen av läkemedelsinformationen resp. företa en översyn av läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering. Genom tilläggsdirektiv fick sistnämnda utredning (läkeme -

SoU 1979/80:45

delskontrollutredningen) i uppdrag att utreda även den framtida organisationen för socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Under år 1978 har utredningarna avlämnat sina betänkanden, nämligen Pillerpriser (Ds S 1978:11), Läkemedelsinformationen (Ds S 1978:13 och 14) och Den statliga läkemedelskontrollen (Ds S 1978:12). Betänkandena har remissbehandlats.

På grundval av läkemedelskontrollutredningens förslag föreslogs i propositionen 1978/79:118 vissa åtgärder för att göra läkemedelskontrollen effektivare. Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte antagit förslaget (SoU 1979/80:11, rskr 1979/80:33).

Frågan om verksamheten vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning behandlades särskilt i läkemedelskontrollutredningens betänkande. Utredningen föreslog att en självständig myndighet, statens läkemedelsverk, skulle inrättas. Det föreslagna läkemedelsverket skulle ha tillsyn över läkemedelsförsörjningens alla led. Även ansvaret för priskontroll av läkemedel skulle läggas på det föreslagna läkemedelsverket. Utredningen föreslog också att uppgifterna för den nuvarande läkemedelsnämnden skulle övertas av styrelsen för läkemedelsverket.

Enligt propositionen 1979/80:6 (s. 96) bör utredningens förslag om ett särskilt läkemedelsverk inte genomföras. Läkemedelskontrollen bör ligga kvar inom socialstyrelsen. Läkemedel skall inte ses isolerat utan i ett större medicinskt sammanhang. Det kommer i framtiden att krävas ett utvidgat samarbete mellan läkemedelskontrollen och övriga funktioner inom socialstyrelsen. Det är mot den bakgrunden inte rationellt att inrätta ett nytt verk, framhålls det i propositionen.

I den under den allmänna motionstiden 1979 väckta motionen 1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad läkemedelsproposition enligt i motionen anförda riktlinjer. Enligt motionärerna behövs en utökad och bättre läkemedelsinformation. För kontrollen av läkemedel behövs ett statligt läkemedelsverk. Motionärerna vill också att prisövervakningen på läkemedelsområdet förbättras.

Yrkanden om att det skall tillskapas ett särskilt läkemedelsverk framställs även i två andra motioner av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m), nämligen i motionen 1978/79:2319 yrkandet 5 och i motionen 1979/80:61. Enligt motionärerna skulle ett självständigt organ innebära förbättrad effektivitet och bättre möjligheter till extern vetenskaplig samverkan.

Socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter inom hälso- och sjukvården i framtiden är planering och tillsyn. Det kommer därför att krävas ett utvidgat samarbete mellan läkemedelskontrollen och övriga funktioner inom socialstyrelsen. Det är mot den bakgrunden inte rationellt att inrätta ett nytt statligt verk och därefter skapa samrådsorgan för att hålla kontakt mellan det nya verket och socialstyrelsen. Enligt utskottets mening bör det således inte inrättas något nytt läkemedelsverk. Det är i stället angeläget att samarbetet

SoU 1979/80:45

mellan läkemedelsavdelningen och övriga funktioner inom socialstyrelsen utvecklas och förstärks. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del, motionen 1978/79:2319 (m) yrkandet 5 samt motionen 1979/80:61 (m).

Läkemedelsavdelningens verksamhet m. m.

I motionen 1978/79:2319 (yrkandet 1) av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till sådan inriktning för läkemedelsavdelningens verksamhet som förespråkas av läkemedelskontrollutredningen.

Läkemedelskontrollutredningen konstaterade att utvecklingen inom läkemedelsområdet innebär att läkemedelskontrollen måste ha väsentligt andra och utökade uppgifter än för 20 - 30 år sedan. Tonvikten bör i framtiden inte ligga på rutinmässig laboratoriekontroll. Denna bör i huvudsak åvila läkemedelsproducenterna, vilkas åtgärder i detta avseende liksom hittills bör granskas av läkemedelsinspektionen. Läkemedelskontrollens huvuduppgift bör i stället vara att ständigt arbeta för att främja god läkemedelsanvändning i sjukvården. Det är då naturligt att läkemedelsavdelningen har överinseende över ett läkemedel under hela dess existens, från den första prövningen, över registrering och tillstånd till användning och analys av med läkemedlet förknippade biverkningar liksom studier över hur läkemedlet används i samhället.

I propositionen 1979/80:6 (s. 96) instämmer föredragande departementschefen i den målinriktning som utredningen förordat. Huvuduppgiften för läkemedelsavdelningen skall vara att kontinuerligt arbeta för att främja en god läkemedelsanvändning i sjukvården. Utskottet konstaterar således att yrkandet 1 i motionen 1978/79:2319 (m) tillgodoses genom propositionsförslaget. Yrkandet påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Inte heller ett yrkande i samma motion om programbudgetering inom läkemedelskontrollen (yrkandet 4) bör enligt utskottets mening föranleda någon riksdagens åtgärd. Även denna fråga berörs i propositionen (s. 97). Organisationskommittén för socialstyrelsen skall närmare pröva läkemedelsavdelningens inre organisation. Även en programindelning av verksamheten skall övervägas av organisationskommittén. Motionen 1978/79:2319 (m) yrkandet 4 avstyrks således.

Organisationskommittén skall också ägna personal- och rekryteringsfrågorna uppmärksamhet. Med hänsyn härtill påkallar yrkandet 2 i motionen 1978/79:2319 (m) inte något initiativ av riksdagen.

SoU 1979/80:45

37 Resursförstärkning för läkemedelskontrollen

I motionen 1978179:2319 (yrkandet 3) av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) begärs en sådan resursförstärkning att läkemedelskontrollen ”med det snaraste kan bringas att fungera”. I motionen 1979180:80 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs om åtgärder för en planmässig utveckling av socialstyrelsens avdelning för läkemedelskontroll (yrkandet 2). Finansieringen av utbyggnaden bör enligt motionärerna ske genom avgiftsuttag från läkemedelsföretagen (yrkandet 3).

Enligt beslut vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:150 bil. 3, FiU 1976/77:30, rskr 1976/77:341) skall fr. o. m. den 1 januari 1978 samtliga kostnader för den läkemedelskontroll som socialstyrelsens läkemedelsavdelning utövar täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter.

Riksdagen har godkänt vissa resursförstärkningar vid läkemedelsavdelningen såväl vid föregående som vid innevarande riksmöte. Medel har sålunda beräknats för vissa tjänsteomvandlingar och för vissa nya tjänster. Med hänsyn till den föreliggande balansen av registreringsärenden får läkemedelsavdelningen vidare använda besparade medel till tillfälliga personalförstärkningar så att handläggningstiderna kan minska (prop. 1979/80:100 bil. 8 s. 109). I den av riksdagen antagna propositionen 1978/79:118 har lagts fram förslag som syftar till att underlätta arbetet vid läkemedelsavdelningen. Läkemedelskontrollutredningen har i sitt betänkande konstaterat bl. a. att läkemedelsavdelningens arbete måste inriktas på att minska balanserna av registreringsärenden. Utredningen föreslår ett tiopunktsprogram för att effektivera arbetet med registreringen av farmacevtiska specialiteter, dvs. sådana standardiserade läkemedel som är avsedda att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Utredningen föreslår i detta hänseende viss omfördelning av personalen, förändrad organisation av registreringsarbetet och en vidare utveckling av de datarutiner som nu används som underlag för styrning och samordning av registreringsarbetet. Även en ökad delegering av beslutanderätten i registreringsärenden liksom nya former för användning av utomstående expertis anser utredningen skulle bidra till att göra registreringsarbetet effektivare. Vidare föreslås att arbetet med registreringsansökningar och kliniska prövningar samordnas. Dessutom framhålls att det är ytterst väsentligt att de anvisningar som socialstyrelsen utfärdar till ledning för den som ansöker om registrering av ett läkemedel hålls aktuella. Utredningen betonar också att det är nödvändigt att bestämmelsen om avvisning av ofullständiga ansökningar tillämpas i långt större utsträckning än vad som f. n. är fallet, liksom att ett ökat internationellt samarbete, särskilt med övriga nordiska länder, skulle vara av stort värde för läkemedelsavdelningen och minska riskerna för onödigt dubbelarbete i registreringsförfarandet. I propositionen 1978/79:118 (s. 9) framhåller föredragande statsrådet att de av utredningen föreslagna åtgärderna är väl ägnade att stärka och göra registreringsarbetet effektivare

SoU 1979/80:45

och att det är av största vikt att de snarast genomförs.

Som framgår av det nu anförda har under senare år successiva förstärkningar av läkemedelsavdelningen ägt rum. Enligt utskottets mening är det angeläget att de redan inledda effektiviseringsåtgärderna fortsätter. Med hänsyn till vad som ovan anförts är emellertid någon åtgärd av riksdagen inte påkallad. Motionen 1978/79:2319 (m) yrkandet 3 och motionen 1979/80:80 (vpk) yrkandet 2 avstyrks. Vad gäller önskemålet i motionen 1979/80:80 (vpk) yrkandet 3 om att en utbyggnad av iäkemedelskontrollen skall finansieras genom avgifter från läkemedelsföretagen får utskottet hänvisa till 1976/77 års riksmötes beslut att samtliga kostnader för Iäkemedelskontrollen skall täckas av inflytande avgifter. Yrkandet avstyrks.

Läkemedelsnämndens ställning m. m.

Läkemedelsnämnden handlägger enligt instruktionen för socialstyrelsen ärenden om registrering av farmacevtiska specialiteter och återkallelse av sådan registrering, farmakopéärenden samt övriga på styrelsen ankommande läkemedelsärenden i den omfattning generaldirektören bestämmer. Läkemedelsnämnden skall även besluta om pris på läkemedel i den mån överenskommelse mellan tillverkaren och Apoteksbolaget AB ej kunnat uppnås. Läkemedelsnämnden har en beslutande funktion och i förhållande till läkemedelsavdelningen en fristående ställning.

Nämnden består av sju av regeringen särskilt utsedda ledamöter samt av chefen för socialstyrelsens läkemedelsavdelning och de två byråcheferna vid avdelningen. Inom nämnden finns ett arbetsutskott, som består av den av regeringen i nämnden utsedde ordföranden, chefen för läkemedelsavdelningen och byråcheferna vid avdelningen.

Läkemedelsnämnden får uppdra åt såväl sitt arbetsutskott som till sin ordförande eller till tjänsteman vid styrelsen att avgöra ärenden, som inte är av den principiella betydelsen att prövningen bör ankomma på nämnden i dess helhet.

Läkemedelskontrollutredningen föreslog att - om förslaget om ett särskilt läkemedelsverk med gemensam styrelse och nämnd inte förverkligas - läkemedelsnämnden skulle få en i förhållande till socialstyrelsen rådgivande funktion. I propositionen 1979/80:6 (s. 97) framhålls att såväl beslutsansvar som resursansvar bör ligga på den myndighet som har att svara för samhällets läkemedelskontroll, dvs. ansvaret bör i sin helhet ligga på socialstyrelsen. Läkemedelsnämnden bör ha rollen av socialstyrelsens rådgivande expertorgan i registreringsfrågor. Det bör ankomma på socialstyrelsen att besluta om nämndens sammansättning och att tillkalla och utse dess ledamöter. Generaldirektören eller den inom verket som denne utser till sin ställföreträdare bör vara ordförande i läkemedelsnämnden.

SoU 1979/80:45

39 I motionen 1979/80:62 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att ingen ändring skall ske i principerna för läkemedelsnämndens ställning och arbetsformer (yrkandet 1). Motionärerna önskar också att regeringen även fortsättningsvis skall utse ledamöter i nämnden (yrkandet 2).

Utskottet har i ett tidigare avsnitt ställt sig bakom de i propositionen angivna principerna för den ställning m. m. som socialstyrelsens nämnder och råd m. fl. organ bör ha i framtiden. I enlighet med dessa principer och på grund av vad som anförs i propositionen (s. 97) om läkemedelsnämnden anser utskottet att nämndens beslutsfunktioner bör läggas på socialstyrelsen och att nämnden bör få en rådgivande funktion till styrelsen. På grund härav bör det också ankomma på socialstyrelsen att tillkalla och utse nämndens ledamöter. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen 1979/80:62 (m).

Läkemedelsinformationen

I motionen 1978179:884 (yrkandet 2) av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som sägs i motionen om riktlinjer för läkemedelsinformationen. Enligt motionärerna bör bl. a. läkemedelsindustrins inflytande över informationen minskas. På lång sikt bör Apoteksbolaget ta över huvuddelen av informationen. Också i motionen 1978179:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) uttalas, som tidigare angetts, önskemål om en utökad läkemedelsinformation. Ett särskilt läkemedelsinformationsråd bör inrättas.

I sin rapport angående läkemedelsinformationen (Ds S 1978:13) har utredningen om läkemedelsinformationen analyserat problemen i samband med information om läkemedel till allmänheten och patienter samt lagt fram en rad förslag som syftar till att förbättra den nuvarande informationen. Utredningen har föreslagit att den producentoberoende läkemedelsinformationen byggs ut. För informationsförmedlarna, främst läkare och övrig sjukvårdspersonal samt apotekspersonal men även andra yrkesgrupper, förordas en utbyggd utbildningsverksamhet. För att ett samarbete för en effektivare läkemedelsinformation skall åstadkommas mellan de många intressenterna på området och för att åtgärder inom försummade informationssektorer lättare skall initieras föreslår utredningen att ett läkemedelsinformationsråd inrättas, sammansatt av representanter för sjukvårdshuvudmännen, socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Apoteksbolaget AB och läkemedelsindustrin samt för berörda yrkesgrupper och för allmänheten.

Mot bakgrund av remisskritiken tillsattes en arbetsgrupp med representanter för bl. a. socialdepartementet, socialstyrelsen, Apoteksbolaget AB och läkemedelsindustrin för att närmare konkretisera ett samrådsorgans arbetsuppgifter, verksamhetsformer och sammansättning. I en promemoria (Ds S 1979:11) har arbetsgruppen redovisat resultaten av sina överväganden.

SoU 1979/80:45

40 Det föreslås att ett samrådsorgan kallat läkemedelsinformationsrådet inrättas.

Rådet skall inrättas efter en överenskommelse mellan staten, Landstingsförbundet, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI) och Apoteksbolaget AB. En sådan överenskommelse har träffats och enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan om inrättande av rådet att prövas av regeringen inom kort.

Enligt överenskommelsen skall läkemedelsinformationsrådet vara ett organ för samråd och samverkan mellan företrädare för olika intressen inom läkemedelsinformationsområdet. Målet för rådets verksamhet skall vara att öka läkemedelskunskapen i samhället och därigenom skapa förutsättningar för en bättre användning av läkemedel.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda konstatera att det finns anledning räkna med att ett läkemedelsinformationsråd kommer att tillsättas inom en nära framtid. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av de frågor som tas upp i motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del och motionen 1978/79:884 (s) yrkandet 2. Motionsyrkandena avstyrks.

Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m.

I motionen 1978/79:884 (yrkandet 1) av Göran Karlsson m. fl. (s) tas upp frågan om Apoteksbolagets uppgifter. Motionärerna erinrar om att det är bolagets uppgift bl. a. att svara för prisförhandlingar med läkemedelsproducenterna. Det är enligt motionärerna angeläget att Apoteksbolagets möjligheter att genom prisförhandlingar ta till vara samhällsintressena till fullo utnyttjas. I motionen 1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) framhålls bl. a. att priskontrollen bör åläggas en statlig myndighet och inte som nu Apoteksbolaget.

Apoteksbolaget fastställer dels priset på nya produkter, dels, genom årliga förhandlingar med läkemedelsföretagen, hur stora höjningar som skall tillåtas av gamla produkter. Vid dessa förhandlingar tar Apoteksbolaget ställning till begäran om ändring av de olika produkternas priser. Ställningstagandet baseras främst på jämförelse av det svenska priset med motsvarande pris på samma produkt i andra länder. För produkter som utvecklats i något avseende kan kostnaderna för detta också beaktas. För de tillverkande företagen i Sverige gör Apoteksbolaget, parallellt med de preparatsvisa bedömningarna, en beräkning av prishöjningsbehovet totalt med hänsyn tagen till företagens försäljnings- och kostnadsutveckling.

Priskontrollen av läkemedel har som tidigare angetts varit föremål för en särskild utredning, som presenterat sina förslag i betänkandet (Ds S 1978:11) Pillerpriser. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. I propo -

SoU 1979/80:45

sitionen 1979/80:6 (s. 108) aviseras att frågan om kontroll av läkemedelspriserna kommer att prövas närmare av regeringen efter beredning i en särskild arbetsgrupp.

Det är enligt utskottets mening angeläget att en ökad priskonkurrens uppnås inom läkemedelssektorn. Det måste även finnas en effektiv kontroll av läkemedelspriserna. Utskottet är emellertid inte berett att nu ta ställning till hur den framtida priskontrollen bör organiseras. Resultatet av den särskilda arbetsgruppens beredningsarbete bör avvaktas. Motionerna 1978/ 79:884 (s) yrkandet 1 (delvis) och motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del avstyrks därför. Detta innebär att utskottet - som i andra avsnitt behandlat de övriga delfrågor som tas upp i sistnämnda motion - inte anser att det är motiverat att riksdagen begär förslag till en samlad läkemedelsproposition.

Som framgår av det nyss anförda och av det föregående avsnittet har Apoteksbolaget betydelsefulla uppgifter när det gäller priskontrollen och läkemedelsinformationen. Apoteksbolagets verksamhet grundar sig på en överenskommelse år 1969 mellan staten och dåvarande Apotekarsocieteten. Som allmän förutsättning för överenskommelsen gällde att staten genom lagstiftning skulle införa principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och utöva sin ensamrätt genom ett för ändamålet bildat apoteksbolag. De grundläggande reglerna för Apoteksbolaget är enligt överenskommelsen att detta skall svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet, att bolaget skall bildas av staten och en av Apotekarsocieteten grundad stiftelse, att staten skall ha majoritet i bolaget och att det skall ge skälig förräntning av insatt kapital.

Enligt avtal i september 1970 mellan staten och Apoteksbolaget AB åtog sig bolaget att - med vissa undantag - under tiden den 1 januari 1971-31 december 1985 med ensamrätt driva detaljhandel med läkemedel renlighet med vad som anges i avtalet.

Bolaget förbinder sig i avtalet att i sin verksamhet fullfölja de allmänna riktlinjer för verksamheten som dragits upp vid riksdagsbehandlingen av frågan om ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m. (prop. 1970:74, 2LU 37, rskr 234, SU 98, rskr 223). Bolaget skall, som ovan nämnts, svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet. Verksamheten skall därvid bedrivas så att möjligheterna att utnyttja läkemedelsutvecklingens resultat främjas samtidigt som så låga läkemedelskostnader som möjligt upprätthålls. Bolaget bestämmer i vilken utsträckning apotek och andra försäljningsställen för läkemedel skall finnas och var de skall vara belägna. Det åligger bolaget att på begäran snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla läkemedel som skrivs ut av läkare, tandläkare eller veterinär. Bolagets priser på läkemedel skall vara enhetliga för hela landet. Sådana normer för prissättning av tillhandahållna varor och tjänster skall tillämpas att bolagets kostnader täcks och skälig förräntning av det i bolaget insatta kapitalet erhålls. Bolaget skall verka för utvecklingen av en god information på

SoU 1979/80:45

läkemedelsområdet och för fortlöpande produktion av statistik över läkemedelsförbrukningens art och omfattning.

I den ovan i viss utsträckning behandlade motionen 1978/79:884 tas upp frågan om Apoteksbolagets framtida ställning (yrkandet 1 delvis). Det är enligt motionärernas mening av stor betydelse att Apoteksbolaget inte i framtiden får en försvagad ställning utan ges möjlighet att ytterligare utveckla och stärka sin ställning med utgångspunkt i 1970 års riksdagsbeslut. Apoteksbolaget bör i samverkan med landstingen och socialstyrelsen även framgent ges möjlighet att driva en aktiv hälso- och sjukvårdspolitik inom läkemedelsområdet, framhåller motionärerna.

Utskottet framhöll hösten 1978 i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1978/79:15 att Apoteksbolaget även i fortsättningen måste ha en betydelsefull uppgift på läkemedelsområdet.

Enligt utskottet stod inte detta konstaterande i motsättning till det förhållandet att de utredningsförslag som då bereddes inom regeringskansliet - dvs. de i det föregående redovisade tre betänkandena - kunde leda till att uppgiften kom att i viss utsträckning förändras. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl att föregripa regeringens ställningstagande till utredningsförslagen eller att eljest göra något uttalande.

Socialutskottet vidhåller uppfattningen att Apoteksbolaget även i fortsättningen bör ha en betydelsefull uppgift på läkemedelsområdet. Då frågor uppkommer om att reglera förhållandena mellan staten och Apoteksbolaget för tiden efter 1985 får man ingående överväga i vad mån det är befogat att med anledning av vunna erfarenheter under den nu löpande avtalsperioden eller med hänsyn till förändringar på läkemedelsområdet göra förändringar i avtalet. Härutöver är det enligt utskottets mening inte erforderligt med något riksdagens uttalande med anledning av motionen 1978/79:884 i här aktuell del (yrkandet 1 delvis).

Nämndens för läkares vidareutbildning (NLV) uppgifter och ställning m. m.

Nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) har uppgifter beträffande läkarnas vidareutbildning efter läkarexamen. NLV skall bl. a. anordna dels prov för läkare som fullgör allmäntjänstgöring (AT), dels systematisk undervisning med kunskapsprov för läkare som genomgår allmänläkar- eller specialistutbildning (FV). NLV meddelar också beslut om godkänd allmäntjänstgöring, som utgör krav för legitimation som läkare, samt bevis om allmänläkar- och specialistkompetens. Ledamöterna av NLV utses av regeringen. I NLV är bl. a. socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), medicinska lärosäten och sjukvårdshuvudmännen representerade.

SoU 1979/80:45

43 I propositionen föreslås det att det skall ankomma på socialstyrelsen att avgöra inriktningen av läkares vidareutbildning och utbildningens innehåll. Uppgifterna att genomföra vidareutbildningen samt att meddela bevis om godkänd AT och bevis om allmänläkar- och specialistkompetens föreslås bli decentraliserade. Det förordas att socialstyrelsen i samråd med sjukvårdshuvudmännen och berörda myndigheter m. fl. skall utarbeta formerna för den framtida vidareutbildningen av läkare m. m. På sikt bör enligt propositionen en anslutning till resurser inom det ordinarie utbildningsväsendet eftersträvas.

NLV bör enligt propositionen i framtiden utgöra ett rådgivande expertorgan, som utses av socialstyrelsen, och det föreslås att socialstyrelsen skall närmare ange nämndens uppgifter.

Organisationskommittén för socialstyrelsen har hos regeringen anhållit om uppdrag att i stället för socialstyrelsen få pröva den organisatoriska uppläggningen av läkarnas vidareutbildning i vissa avseenden.

I motionen 1979180:58 av Anita Bråkenhielm (m) understryks att NLV:s huvuduppgift är att upprätthålla kvaliteten i läkarnas vidareutbildning och att avgöra vilken tjänstgöring och vilka sjukvårdsinrättningar, som ger ett fullgott utbildningsinnehåll. Motionären anser att socialstyrelsen inte har förutsättningar att överta kontrollen av vidareutbildningens kvalitet och att någon regional organisation som kan överta väsentliga uppgifter från NLV inte finns. Motionären framhåller bl. a. att NLV med sin nuvarande ställning och sammansättning kan åstadkomma en avvägning mellan sjukvårdspolitiska och utbildningsmässiga krav. Motionären begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att NLV bör bevaras med nuvarande självständiga ställning och allsidiga sammansättning

Den förstärkta roll för socialstyrelsen som föreslås när det gäller planering har beträffande personal- och utbildningsplanering i propositionen motiverats av behovet av en bättre samordning av vårdpolitik och utbildningspolitik. Med utgångspunkt i detta och i principen att socialstyrelsen själv bör utöva myndighetsfunktionen inom sitt ansvarsområde bör som föredragande departementschefen anför socialstyrelsen svara för inriktningen av och innehållet i läkarnas vidareutbildning och anpassa planeringen av verksamheten till rådande och förväntat behov av läkare med allmänläkarkompetens och specialistkompetens. Utskottet biträder således förslaget om förändring av NLV:s uppgifter och ställning. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen kommer att samråda med de medicinska fakulteterna och andra intressenter om utformningen av vidareutbildningen av läkare m. m.

Utskottet är inte berett att nu förorda en decentralisering av genomförandet av läkarnas vidareutbildning m. m. Antalet varje år utbildade inom främst de små specialiteterna är inte större än att en uppsplittring av planeringen av kurser och kunskapsprov skulle innebära vissa svårigheter. De olika regionernas kompetens bör kunna utnyttjas bättre genom en gemensam planering. En förändring av läkarnas vidareutbildning kan enligt

SoU 1979/80:45

utskottets mening genomföras först om det förutsatta utredningsarbetet visar att en decentralisering kan ske utan att utbildningens kvalitet försämras.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:58 (m).

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen anfört om NLV:s uppgifter och ställning m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.4 Socialstyrelsens arbetsuppgifter, organisation och personalresurser i övrigt, ikraftträdandet av den nya organisationen samt avveckling av socialkonsulentorganisationen och inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna Enligt

den föreslagna socialtjänstlagen skall landstingskommunerna och kommunerna ha ansvaret för alla de olika typer av institutioner som förekommer inom den nuvarande socialvården - såväl barn- och ungdomshem, ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter som övriga institutioner av inackorderings- eller behandlingskaraktär. Dessa institutioner skall kallas hem för vård och boende. Behovet av sådana hem och ansvaret för deras inrättande och drift skall redovisas i en plan för varje landstingskommun.

I propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten föreslogs att nämnda plan skulle ges in till länsstyrelsen och att länsstyrelsen skulle ha tillsynen över institutionerna. Förslagen i propositionen 1979/80:6 beträffande socialstyrelsens uppgifter och organisation har denna utgångspunkt. I propositionen 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m. har det föreslagits att planen skall ges in till socialstyrelsen och att socialstyrelsen skall ha tillsyn över institutionerna. I betänkandet SoU 1979/80:44 har utskottet emellertid avstyrkt detta förslag. Med hänsyn härtill finns det inte anledning anta att det kommer att ske någon förändring av omfattningen av socialstyrelsens tillsynsuppgifter m. m. i förhållande till vad som förutsatts i propositionen 1979/80:6.

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i de föregående avsnitten har de förslag om arbetsuppgifter, organisation och personalresurser för socialstyrelsen som framlagts i propositionen 1979/80:6 inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner förslaget i propositionen om avveckling av den nuvarande socialkonsulentorganisationen samt inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna.

Det bör här nämnas att utskottet i betänkandet SoU 1979/80:46 tillstyrkt ett i årets budgetproposition (bil. 8, s. 86) framlagt förslag om medelsanvisning för nästa budgetår till ett barnmiljöråd. Barnmiljörådet avses skola inrättas den 1 juli 1980 och ha till uppgift att svara för barnmiljöfrågor och

SoU 1979/80:45

barnsäkerhetsfrågor. Barnmiljörådet skall överta de frågor socialstyrelsens lekmiljöråd handlagt.

Med hänsyn till det omfattande förberedelsearbete som behövs för att genomföra förändringarna beträffande socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation m. m. kan utskottet inte biträda förslaget i propositionen om att socialstyrelsens nya organisation skall träda i kraft redan den 1 januari 1981. Utskottet anser att ikraftträdandet bör ske den 1 juli 1981. Utskottet har inte något att erinra mot de övergångsanordningar som föreslås i propositionen.

6.5 Avveckling av länsläkarorganisationen

Länsläkarorganisationen (länsläkarväsendet) utgörs i varje län (länsläkardistrikt) av en länsläkare samt av biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter till det antal som regeringen bestämmer. Länsstyrelserna tillhandahåller lokaler och kansliresurser m. m. Länsläkarorganisationen har till huvudsaklig uppgift att verka för den allmänna hälsovårdens främjande, följa planeringen av den allmänna sjukvården, ha tillsyn över vissa inrättningar, den öppna sjukvården och personer, som yrkesmässigt utövar hälso- och sjukvårdande verksamhet, samt ge länsstyrelser och kommunala organ m. fl. råd och upplysningar i frågor som rör den allmänna hälsovården m. m. En viss prioritering av uppgifterna har gjorts - bl. a. av miljömedicinska frågor inom den allmänna hälsovårdens område och av tillsynen över privat utövad sjukvård inom tillsynsområdet. Socialstyrelsen är som nämnts i det föregående chefsmyndighet för länsläkarorganisationen.

Mot bakgrund av de förändringar av hälso- och sjukvården - med bl. a. vidgade sjukdomsförebyggande uppgifter för primärvården - som pågår eller föreslagits i olika sammanhang konstaterar föredragande departementschefen att väsentliga delar av det som i dag inryms i länsläkarfunktionen i framtiden normalt kommer att tillhöra landstingskommunernas arbetsfält och att många av länsläkarnas uppgifter redan är stadda i kraftig utveckling inom landstingen. Han anser att länsläkarorganisationen därför bör avvecklas och att vissa av dess arbetsuppgifter bör föras över till landstingskommunerna.

En regional hälsovårdsorganisation inom landstingen bör således enligt propositionen ersätta länsläkarorganisationens arbetsuppgifter inom områdena miljömedicin, omgivningshygien, epidemiologi och smittskydd. Tillsynsuppgifterna föreslås fördelade mellan socialstyrelsen, länsstyrelserna och deras sociala enheter samt landstingskommunerna. Länsstyrelsernas behov av medicinsk expertis för myndighetsutövning inom den allmänna hälsovården m. m. förutsätts kunna tillgodoses på olika sätt.

Organisationskommittén för socialstyrelsen förutsätts skola planera

SoU 1979/80:45

avvecklingen av länsläkarorganisationen i samarbete med länsstyrelser, landstingskommuner och berörda personalorganisationer. Avvecklingen föreslås ske på sådant sätt att länsläkarorganisationens kunskaper och erfarenheter tas till vara. Det förutsätts att behov av den kompetens, som de enskilda länsläkarna och biträdande länsläkarna har, kommer att finnas hos socialstyrelsen, landstingskommunerna och länsstyrelserna. Länshälsovårdskonsulenterna förutsätts övergå till länsstyrelserna. Organisatorisk inplacering skall övervägas närmare av organisationskommittén i samarbete med länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON).

I motionen 1979180:1218 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) begärs att riksdagen skall avslå förslaget om avveckling av länsläkarorganisationen i avvaktan på att riksdagen tar ställning till den av hälso- och sjukvårdsutredningen föreslagna nya hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

Motionärerna menar bl. a. att primärvårdens arbetsområde geografiskt och befolkningsmässigt är alltför begränsat för att ge tillförlitligt underlag för miljömedicinsk verksamhet, att det är osäkert om distriktsläkarna inom primärvården inom överskådlig tid kan få den utbildning som krävs för sådan verksamhet och att landstingskommunernas ansvar endast gäller den individinriktade hälso- och sjukvården och inte den allmänna befolkningsinriktade hälsovården, hälsoskyddet, för vilket kommunerna och länsstyrelserna har ansvaret. Motionärerna framhåller även kostnadsaspekten. De påpekar sålunda att landstingsalternativet måste kräva minst en fördubbling av det antal tjänster som i dag handlägger miljömedicinska frågor. Härutöver framhåller motionärerna bl. a. den särskilda kompetens som länsläkarna har då det gäller att biträda länsstyrelse och länsrätt med mediko-legala bedömningar av läkarutlåtanden m. m. i körkortsärenden.

Vid Landstingsförbundets kongress år 1979 presenterades en inom Landstingsförbundet utarbetad skrift, Hälsopolitik i praktiken - förutsättningar och krav. I skriften framhölls bl. a. att utöver vad som f. n. anses ingå i hälso- och sjukvårdens arbetsuppgifter det bör ankomma på hälso- och sjukvården att registrera fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet och i folkhälsan på ett sådant sätt att oroande trender kan upptäckas och förebyggande åtgärder vidtas. Det föreslogs bl. a. att som komplement till sjukvårdens nuvarande resurser ett regionalt hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk enhet - skulle inrättas på central nivå inom landstingen. Hälsooch sjukvårdsutredningen har också i sitt förslag till hälso- och sjukvårdslag föreslagit en ökad inriktning av hälso- och sjukvården på sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder m. m. Propositionsförslaget om att landstingskommunerna skall överta länsläkarorganisationens uppgifter inom miljömedicin m. m. ligger i linje med det anförda. Skäl att bibehålla länsläkarorganisationen för de tillsyns- m. fl. uppgifter som skulle återstå finns enligt utskottets mening inte. Utskottet biträder således propositionsförslaget om avveckling av länsläkarorganisationen. Utskottet vill emellertid framhålla betydelsen av att i samband med att länsläkarorganisationen

SoU 1979/80:45

avvecklas länsstyrelserna och länsrätterna även i fortsättningen tillförsäkras medverkan av medicinsk expertis.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80:1218 (s) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

6.6 Central samordning av smittskyddsfrågor

Statens bakteriologiska ‘laboratorium tSBL), som as beläget i Solna, har bl. a. till uppgift att biträda socialstyrelsen som expert- och serviceorgan i socialstyrelsens tillsyn över bekämpandet av smittsamma sjukdomar. Inom SBL utgör den epidemiologiska avdelningen med 13 tjänster basen för SBL:s smittskyddsverksamhet.

I propositionen konstateras att uppdelningen av de centrala uppgifterna på smittskyddsområdet mellan socialstyrelsen som utövar myndighetsfunktionen och SBL, som genom den epidemiologiska avdelningen bevakar epidemiläget i Sverige och utomlands, medför oklarheter i ansvars- och rollfördelningen. Det anförs att flera skäl talar för att socialstyrelsen före SBL bör ha det fulla och odelade ansvaret för smittskyddet på central nivå. Det förordas därför att det samlade ansvaret för samhällets smittskyddsverksamhet på central nivå läggs på socialstyrelsen. I konsekvens härmed föreslås att SBL:s epidemiologiska avdelning i sina huvudsakliga delar inordnas i socialstyrelsen. För att de omedelbara kontakterna mellan den epidemiologiska avdelningen och den mikrobiologiska verksamheten iom SBL:s övriga enheter skall kunna bibehållas förordas det att den epidemiologiska avdelningen blir kvar inom SBL:s lokaler. Det förutskickas emellertid att viss personal inom avdelningen kan behöva samlokaliseras med socialstyrelsen.

Frågor om SBL:s fortsatta verksamhet m. m. har sedan början av 1970-talet varit föremål för olika utredningar (se SoU 1978/79:27, s. 13-15). Utskottet framhöll i nämnda betänkande att det för SBL:s verksamhet och dess personal är ytterst angeläget att ett samlat ställningstagande till SBL:s framtid snarast kommer till stånd. Utskottet förutsatte att en översyn av SBL:s verksamhet och ekonomiska situation - som förutskickats - skulle ske med största skyndsamhet. I årets budgetproposition (bil. 8, s. 103) har det anmälts att en översyn av SBL:s fortsatta verksamhet och organisation pågår inom regeringskansliet.

Med hänsyn till den sålunda pågående översynen av SBL anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om inordnande av SBL:s epidemiologiska avdelning i socialstyrelsen. Denna fråga bör enligt utskottets mening beredas i anknytning till beredningen av frågan om SBL:s fortsatta verksamhet och organisation och föreläggas riksdagen inom ramen för förslag till ett samlat ställningstagande till SBL:s framtid.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen anfört om central

SoU 1979/80:45

samordning av smittskyddsfrågor bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.7 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa förutsättningar för prövning av förslagen om socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation att riksdagen avslår motionen 1979/80:79,

2. beträffande ett program mot sociala och miljömässiga brister i samhället att utskottet avslår motionen 1978/79:1639 yrkandet 5,

3. beträffande riktlinjer för social- och miljöpolitiken att riksdagen avslår motionen 1978/79:2114 yrkandet 1,

4. beträffande Tierps- och Vilhelminaprojekten att riksdagen avslår motionen 1979/80:49 och motionen 1979/80:76,

5. beträffande frågan om huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska organisationen att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80:60 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

6. beträffande frågan om utredningsarbete om statens rättsläkarstationer m. m. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80:854 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

7. beträffande beredskapsfrågor att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/80:57 och motionen 1979/ 80:77 yrkandet 1,

8. beträffande kostnader för krigssjukvården att riksdagen avslår motionen 1979/80:77 yrkandet 2,

9. beträffande frågan om överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska laboratorium m. m. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80:59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

10. beträffande socialstyrelsen och hälsoupplysningen att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/ 80:494,

11. beträffande socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra invandrare att riksdagen - i den mån verksamheten inte behandlats i de av riksdagen godkända betänkandena SoU 1979/80:22 och FiU 1979/80:25 - med bifall till propositionen avslår motionen 1979/80:80 yrkandet 1,

SoU 1979/80:45

12. beträffande legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker att riksdagen avslår motionen 1978/79:1260, motionen 1979/80:46 och motionen 1979/80:47,

13. beträffande sammansättningen av verksstyrelsen m. m. att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/ 80:78,

14. beträffande resurser för trafikmedicinska frågor att riksdagen avslår motionen 1979/80:1205,

15. beträffande frågan om inrättande av ett läkemedelsverk att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1978/ 79:721 delvis, motionen 1978/79:2319 yrkandet 5 och motionen, 1979/80:61,

16. beträffande läkemedelsavdelningens verksamhet m. m. att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1978/ 79:2319 yrkandena 1, 2 och 4,

17. beträffande resursförstärkning för läkemedelskontrollen att riksdagen avslår motionen 1978/79:2319 yrkandet 3 och motionen 1979/80:80 yrkandena 2 och 3,

18. beträffande läkemedelsnämndens ställning m. m. att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/80:62,

19. beträffande läkemedelsinformationen att riksdagen avslår motionen 1978/79:721 delvis och motionen 1978/79:884 yrkandet 2,

20. beträffande Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:721 delvis och motionen 1978/79:884 yrkandet 1,

21. beträffande frågan om NLV:s uppgifter och ställning m. m. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1979/80:58 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

22. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner de föreslagna riktlinjerna för socialstyrelsens uppgifter, organisation och personalresurser i den mån de inte behandlats i utskottets hemställan vid föregående moment,

23. beträffande frågan om ikraftträdande av socialstyrelsens nya organisation att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ikraftträdandet bör ske den 1 juli 1981,

24. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslagen om avveckling av den nuvarande socialkonsulentorganisationen samt inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna,

25. beträffande avveckling av länsläkarorganisationen att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/ 80:1218,

4 Riksdagen 1979180. 12 sami Nr 45

SoU 1979/80:45

26. beträffande frågan om central samordning av smittskyddsfrågor att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan.

Stockholm den 20 maj 1980

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s). Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s) och Anita Persson (s).

SoU 1979/80:45

7 Reservationer

1 Sammansättningen av verksstyrelsen m. m. (mom. 13)

Rune Gustavsson (c), Mårten Werner (m), Erik Larsson (c), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c) och Anita Bråkenhielm (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 33 med ”Utskottet ansluter sig även” och slutar på s. 34 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om att bereda de fackliga organisationerna representation i socialstyrelsens styrelse reser frågan vilka principer som skall gälla för ämbetsverkens ledningsfunktioner. Enligt utskottets mening kan det i en del fall vara befogat att låta organisationer vilkas intressen och medlemmar direkt berörs av ämbetsverks myndighetsutövning även ha representation i dessa verks styrelser. När det gäller socialstyrelsen med dess viktiga uppgifter inom socialsektorn har utskottet den principiella uppfattningen att styrelsen så långt som möjligt bör återspegla folkviljan såsom den uttrycks i de allmänna valen. Därigenom ges uttryck för principen att beslut och ansvar skall följas åt och att medborgarna skall kunna utkräva ansvar av de partier som är företrädda i ämbetsverkens styrelser. Ger man däremot representation för fackliga organisationer bygger man på korporativa principer, som utskottet i detta sammanhang inte kan acceptera. Enligt utskottets mening bör därför de fackliga organisationerna inte vara representerade i socialstyrelsens styrelse.

Nuvarande sammansättning av socialstyrelsens styrelse bör bestå i avvaktan på att en sådan genomgripande belysning sker av hela frågekomplexet rörande ämbetsverkens ställning som krävts i motionen 1978/79:403 (c). Detta innebär att även fortsättningsvis två företrädare för den vetenskapliga världen bör ingå i socialstyrelsens styrelse.

Utskottets ställningstagande syftar inte till att någon ändring i fråga om de tre personalföreträdarnas deltagande i styrelsens arbete skall ske.

Utskottet tillstyrker således motionen 1979/80:78 (c) och avstyrker propositionen i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sammansättningen av verksstyrelsen m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:78 avslår propositionen i här aktuell del,

SoU 1979/80:45

2 Inrättande av ett läkemedelsverk (mom. 15)

Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 35 med ”Socialstyrelsens huvudsakliga” och slutar på s. 36 med ”motionen 1979/80:61 (m)” bort ha följande lydelse:

Tillgången på effektiva och säkra läkemedel har stor betydelse för hälsooch sjukvården i Sverige. I patienternas intresse ligger såväl att nya verksamma läkemedel snarast tillförs hälso- och sjukvården som att läkemedlen kontrolleras noga med avseende på biverkningar och andra icke önskvärda effekter. Denna balans ställer stora krav på den offentliga läkemedelskontrollens (socialstyrelsens läkemedelsavdelning och läkemedelsnämnden) kompetens, effektivitet och oväld.

I dag finns problem vad gäller den offentliga läkemedelskontrollens funktion. Det mest påtagliga är eftersläpningen i registreringen av nya läkemedel. Orsaken till detta är väl belyst, främst genom utredningen om den statliga läkemedelskontrollen (DsS 1978:12). Där framhålls att åtgärder på tre plan behövs för att förbättra verksamheten:

1. Effektiviserad organisation

2. Förbättrad personalrekrytering

3. Ökade resurser.

Nödvändiga förändringar skulle vara lättare att genomföra om läkemedelskontrollen särskildes till ett självständigt verk. Denna uppfattning som kom till uttryck i läkemedelskontrollutredningen biträddes också av en majoritet av remissinstanserna. Särskilt de remissinstanser som själva har en direkt insikt i och erfarenhet av läkemedelskontrollens verksamhet tillstyrkte detta.

Redan i nuläget föreligger betydande skillnader i arbetsinriktning och arbetssätt mellan läkemedelsavdelningen och övriga delar av socialstyrelsen. Med de föreslagna förändringarna av socialstyrelsens verksamhet kommer denna skillnad att bli än mer markant. Läkemedelsavdelningens verksamhet måste med nödvändighet vara inriktad på en kvalificerad medicinsk och farmacevtisk bedömning baserad på hög vetenskaplig kompetens och i nära samarbete med medicinsk forskning. I arbetet krävs en djupgående kunskap om läkemedels funktionssätt liksom ett detaljkunnande om enskilda produkter. Socialstyrelsen i övrigt skall tvärtom inriktas på mer övergripande verksamheter av främst planerings- och tillsynskaraktär. Någon självständig forskningsverksamhet skall ej heller få bedrivas av socialstyrelsen. Denna inriktning är på alla punkter motstridande den som måste gälla läkemedelsavdelningen, vars verksamhet styrs av läkemedelsförordningens krav.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsens läkemedelsavdelning omvandlas till en självständig myndighet. Det bör dock understrykas att särskiljandet av läkemedelsavdelningen till särskilt verk inte i sig medför

SoU 1979/80:45

krav på ökade resurser för verksamheten. Tvärtom bör det vara möjligt att genom en effektivisering av verksamheten kunna uppnå en förbättrad läkemedelskontroll med oförändrad resurstilldelning.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1978/79:721 (m) delvis, 1978/79:2319 (m) yrkandet 5 och 1979/80:61 (m) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande frågan om inrättande av ett läkemedelsverk att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:721 delvis, motionen 1978/79:2319 yrkandet 5 och motionen 1979/80:61 samt med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

3 Läkemedelsnämndens ställning m. m. (mom. 18)

Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”motionen 1979/80:62 (m)” bort ha följande lydelse:

I proposition 1979/80:6 har som en princip införts att nämnder och råd inte skall ha beslutande funktioner.

Även när det gäller socialstyrelsens läkemedelsnämnd har denna princip tillämpats, utan att de effekter förslaget leder till kritiskt granskats. Inte heller synes regeringen ha observerat att säkerhetsskäl är bakgrunden till att regering och riksdag 1967 beslöt att ge läkemedelsnämnden en oberoende ställning och det slutliga ansvaret för godkännandet av nya läkemedel i Sverige. I propositionen 1967:68 finns många argument redovisade. Förslaget om en hög vetenskaplig kompetens och en särskild handläggningsordning för beslut om registrering av läkemedel byggde i stor utsträckning på erfarenheterna av neurosedynkatastrofen.

Svensk läkemedelslagstiftning och läkemedelskontroll anses internationellt sett ha hög kvalitet och har därför också varit normbildande för många länders lagstiftning liksom t. ex. för WHO:s och EFTA:s grundläggande syn på arbets- och ansvarsförhållanden vid produktion, hantering och värdering av läkemedel.

En fundamental princip är att de som svarar för läkemedelskontrollens utredningsarbete icke skall vara desamma som avgör om slutresultatet är bra eller dåligt. Det är bl. a. mot denna bakgrund som läkemedelsnämnden tillagts rätten att göra en gentemot läkemedelsavdelningen oberoende värdering av läkemedlet. Denna princip kommer bl. a. till uttryck i ”WHO Expert Committee on Specifications for Pharmaceutical Preparations” (Technical Report Series nr 567, WHO, Genéve) och i EFTA-konventionen

SoU 1979/80:45

om ”Basic Standards of Good Manufacturing Practice for Pharmaceutical Products”.

Enligt utskottets mening bör ingen ändring ske i principerna för läkemedelsnämndens ställning och arbetsformer. Regeringen bör även fortsättningsvis utse ledamöter av nämnden för att understryka ledamöternas opartiskhet och självständighet i förhållande till skilda intressenter på läkemedelsområdet.

Utskottet tillstyrker således motionen 1979/80:62 (m) och avstyrker propositionen i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande läkemedelsnämndens ställning m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:62 avslår propositonen i här aktuell del,

8 Särskilt yttrande

Avveckling av länsläkarorganisationen (mom. 25)

Anna-Greta Skantz (s) anför:

Utskottet biträder förslaget i propositionen 1979/80:6 om avveckling av länsläkarorganisationen. Utan att vilja reservera mig mot utskottets ställningstagande är jag för min del tveksam till riktigheten att nu genomföra en sådan förändring.

Jämsides med den hälso- och sjukvård som landstingen erbjuder den enskilde har under senare år den samhällsinriktade och befolkningsorienterade hälsovården kommit att inta en alltmer framträdande roll. Denna arbetar inte enbart med tillbakablickande analyser av befolkningens sjuklighet och orsakerna härtill utan utnyttjar sin medicinska sakkunskap för planering av ett samhälle, där kemiska, fysikaliska och biologiska sjukdomsframkallande faktorer skall kunna elimineras eller hållas tillbaka för att tillförsäkra befolkningen en bättre hälsa. Denna samhällsinriktade hälsovård som benämns miljömedicin handhas i dag i sin praktiska del av länsläkarorganisationen.

Det hade från principiell synpunkt varit lämpligast att frågan om landstingen skall överta länsläkarorganisationens uppgifter inom miljömedicinen prövats i samband med en prövning av det av hälso- och sjukvårdsutredningen - i betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag till hälso- och sjukvårdslag - framförda förslaget om att landstingen skall ha ett totalansvar för hälso- och sjukvården. Vissa frågor som sammanhänger med ett överförande av de miljömedicinska uppgifterna till landstingen har vidare inte berörts i propositionen.

I propositionen presenteras sålunda ingen kostnadsberäkning för ett landstingsalternativ. Enligt propositionen är det nuvarande antalet tjänster

SoU 1979/80:45

inom länsläkarorganisationen inte tillräckligt för att lösa uppgifterna inom miljömedicinen även om alla andra uppgifter togs ifrån organisationen. Detta innebär för ett landstingsalternativ minst en fördubbling av det antal tjänster som i dag handlägger miljömedicinfrågor. Vidare är den enda vidareutbildning för läkare i Sverige, som är målinriktad för miljömedicin, den som krävs för erhållande av kompetens som länsläkare. Det är tveksamt om andra läkarkategorier, bl. a. distriktsläkarna, inom överskådlig tid kan få den utbildning som de miljömedicinska uppgifterna skulle kräva.

Min tveksamhet till att länsläkarorganisationen nu skall avvecklas har även annan grund än de miljömedicinska frågorna.

Ansvaret för den allmänna hälsovården - till vilken sådan miljömedicinsk verksamhet som är inriktad på den allmänna miljön för övrigt hör - åvilar kommuner och länsstyrelser. Detta fastslås även i den hälsoskyddslag, som hälsovårdsstadgeutredningen i betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd föreslagit skola ersätta nuvarande hälsovårdsstadga. Kommuner och länsstyrelser har inom den allmänna hälsovården behov av medicinsk sakkunskap. Ett överförande under de närmaste åren av länsläkarnas uppgifter till landstingen kommer att bryta kontinuiteten i det samarbete som länsläkarorganisationen har med de samhällsorgan, som ansvarar för den allmänna hälsovården. Detta samarbete kan inte ersättas med en enhet inom landstingen som konsult.

När det gäller länsläkarorganisationens tillsyn över läkarkåren bör det framhållas att erfarenheterna under framför allt senare år har visat att förutsättningen för ett meningsfullt tillsynsarbete är en god kännedom om de läkare som är verksamma inom länet. Enstaka smärre avvikelser från god läkarpraxis eller allvarligare tendenser till missbruk av sjukskrivnings- eller läkemedelsförskrivningsrätten kan lättare och tidigare upptäckas och förhindras av en tillsynsorganisation med denna goda lokalkännedom. En avveckling av länsläkarna skulle utgöra en uppenbar risk för att missförhållanden upptäcks alltför sent.

Svårigheter föreligger även då det gäller att ersätta länsläkarorganisationen i smittskyddsarbetet och dess expertfunktion i mediko-legala frågor (i körkortsärenden m. m.).

\

SoU 1979/80:45

56 Försvarsutskottets yttrande Bilaga i

1979/80:1 y

om socialstyrelsens beredskapsuppgifter

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 6 november 1979 beslutat hemställa om yttrande från försvarsutskottet över propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., såvitt avser förslag om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och organisation för dessa samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m) och 1979/80:77 av Anders Gernandt (c).

Utskottet

%

1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/ 77:311) innebar att riksdagen för första gången tog ställning till gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. I samband därmed konstaterades (FöU 1976/77:13 s. 18) att krigssjukvården är en för samhället gemensam angelägenhet. Som mål på detta område angavs att man i krig får ett samordnat och effektivt utnyttjande av alla tillgängliga resurser för hälsooch sjukvården samt för transport av skadade. Vidare borde - liksom inom totalförsvaret i övrigt - eftersträvas klara ansvars- och ledningsförhållanden.

I den svåra situation som uppstår om samhället skall ställas om för kris eller krig måste man så långt möjligt undvika ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt. Genom 1977 års försvarsbeslut bekräftades den s. k. totalförsvarsprincipen, enligt vilken bör eftersträvas att ansvar i fred för viss verksamhet följs av motsvarande ansvar i krig, om verksamheten då skall fortgå (FöU 1976/77:13 s. 17). Principen leder till att ett mycket stort antal myndigheter, organisationer och företag är engagerade i beredskapsplanläggning m. m. Detta ställer särskilda krav på ledning och samordning.

Utredningen om sjukvården i krig (USIK) lämnade i november 1978 betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83). Betänkandet remissbehandlades våren 1979 och utredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet. Förslagen är bl. a. (SOU 1978:83 s. 24-25)

- att det centrala, operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, bör åvila socialstyrelsen,

- att personer som i fred är verksamma inom det landstingskommunal området i erforderlig utsträckning krigsplaceras inom socialstyrelsen,

SoU 1979/80:45

- att nuvarande centrala sjukvårdsledning (CSL) ersätts med en central sjukvårdsberedning (CSB), bestående av bemyndigade beslutsfattare för socialstyrelsen, ÖB, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Apoteksbolaget AB,

- att anvisningar om samverkan på olika nivåer inom totalförsvarets hälso- och sjukvård utfärdas av socialstyrelsen i samråd med ÖB, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap och landstingsförbundet,

- att landstingskommunerna åläggs ett mer aktivt planläggningsansvar för sjukvården i krig,

- att ett nytt system för beredskapsplanläggning införes, så att planläggningen i så stor utsträckning som möjligt bedrivs i anslutning till den fredstida sjukvårdsplaneringen,

- att den medicinska katastrofberedskapen i fred ses som ett led i sjukvårdsberedskapen inför krig,

- att nuvarande centrala detaljreglering av beredskapsplanläggningen så långt möjligt är ersätts med övergripande ramar, som främst syftar till att planläggningen får en viss enhetlig, samordnad inriktning,

- att staten, liksom hittills, svarar för de merkostnader som landstingskommunernas beredskapsplanläggning medför,

- att utbildningen i försvars- och katastrofmedicin ges en naturlig anknytning till fredssjukvården,

- att landstingskommunerna får ett ökat ansvar för utbildningen för hälsooch sjukvård i krig,

- att landstingen får ett ökat ansvar för personalplaneringen för hälso- och sjukvården i krig,

- att statsbidrag helt skall täcka landstingens kostnader för beredskapsplanläggning (planläggning och personalplanering samt viss utbildning och information),

- att statsbidragskonstruktionen, bidragets storlek samt dess fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen fastställes efter förhandlingar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen.

Propositionen 1979/80:6 syftar till att så långt möjligt koncentrera socialstyrelsens verksamhet till vissa centrala uppgifter. Tillsyn och planering hör enligt föredragande statsrådets mening till de centrala uppgifterna. Socialstyrelsen avses även i framtiden svara för vissa planeringsuppgifter när det gäller den civila hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens verksamhet i krig. Styrelsen skall i krig utöva den centrala ledningen av den civila hälso- och sjukvården (prop. s. 20).

Beredskapsfrågor behandlas i propositionen särskilt på s. 64-65. Med hänvisning till USIK:s förslag framhåller föredragande statsrådet två huvudlinjer som uttryck för den målinriktning som bör gälla för de närmaste årens utveckling av socialstyrelsens ansvar och uppgifter vad gäller beredskapsfrågorna.

Den ena huvudlinjen syftar till en betydande decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från styrelsen till landstingen. Regeringen har i mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med landstingen om den framtida försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården. Detta beräknas medföra att mer än hälften av det nuvarande antalet

SoU 1979/80:45

tjänster för beredskapsuppgifter så småningom kan avvecklas. Omfattningen av styrelsens beredskapsuppgifter får enligt propositionen närmare prövas i samband med statsmakternas ställningstagande till bl. a.USIKrs förslag. Arbetet med en decentralisering av ansvar och uppgifter inom beredskapsområdet bör enligt statsrådets mening påbörjas snarast möjligt. Ansvaret för detta arbete avses läggas på en arbetsgrupp som regeringen tillsätter.

Enligt den andra huvudlinjen bör en konsekvent tillämpning av totalförsvarsprincipen få återverkningar på socialstyrelsens arbetssätt. De olika fackenheterna inom styrelsen bör enligt statsrådet ha ett ansvar för beredskapsfrågorna som svarar mot resp. enhets ansvarsområde när det gäller den fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Därutöver är det enligt hans mening nödvändigt att det inom styrelsen finns en sammanhållande kompetens i form av en särskild resurs för beredskapsverksamheten. Den närmare utformningen av denna resurs är han inte beredd att ta ställning till utan hänvisar till den organisationskommitté som avses svara för detaljutformningen av socialstyrelsens organisation.

Sammantaget innebär propositionsförslagen att antalet anställda vid socialstyrelsen minskar från ca 925 till ca 615. Av minskningen hänför sig 35 tjänster till den tilltänkta decentraliseringen inom beredskapsområdet. F. n. finns ca 50 årstjänster för styrelsens beredskapsuppgifter. Socialstyrelsens nya organisation föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

I motionerna 1979/80:57 och 77 framhålls att det finns många osäkra faktorer när det gäller utvecklingen för hälso- och sjukvården i krig. Enligt motionärerna ter det sig därför befogat att inte nu ta ställning till beredskapsfunktionerna och deras infogande i en ny organisation för socialstyrelsen. 1 motionen 1979/80:77 föreslås dessutom att riksdagen skall uttala sig beträffande kostnaderna för krigssjukvården.

Försvarsutskottet räknar liksom föredragande statsrådet med att landstingskommunerna kommer att få ett mer aktivt planläggningsansvar för sjukvården i krig. Detta har föreslagits av utredningen om sjukvården i krig (USIK) och stämmer överens med principen för ansvar inom de civila delarna av totalförsvaret, att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig.

Utskottet förutser också att det centrala, operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, skall åvila socialstyrelsen. Förskjutningen av ansvar till landstingen kommer att innebära bl. a. att socialstyrelsens uppgifter renodlas i riktning mot övergripande planerings- och samordningsfrågor. På sikt torde därför personalbehovet minska.

Nämnda utveckling är emellertid långtifrån säkerställd. Ekonomiska och andra konsekvenser är inte klarlagda. Förhandlingarna med landstingen har inte påbörjats. Den tilltänkta arbetsgruppen för decentraliseringsarbetet är inte tillsatt.

Mot denna bakgrund ter det sig inte välbetänkt att riksdagen nu godkänner

SoU 1979/80:45

en avsevärd reducering av socialstyrelsens kapacitet för beredskapsplanläggning. Det måste först klarläggas att landstingen är beredda att på rimliga villkor överta ett aktivt ansvar på området. Omfattningen av styrelsens beredskapsuppgifter kan heller inte bedömas förrän statsmakterna har tagit ställning till USIK:s förslag.

I propositionen åberopas ansvarsprincipen för totalförsvarets civila delar som stöd för tanken att inom socialstyrelsen sprida ansvar för beredskapsfrågor på olika fackenheter. Försvarsutskottet konstaterar att ansvarsprincipen syftar på uppgifter och ansvar för myndigheter, organisationer och företag som helhet. Principen är inte omedelbart tillämplig när det gäller en myndighets organisation och arbetssätt.

Fördelningen av ansvar och uppgifter för beredskapsfrågor inom en myndighet med omfattande fredsuppgifter påverkas av två önskemål som inte är motstridiga. Det ena gäller att varje tjänsteman bör vara medveten om beredskapsaspekterna på de fredsinriktade ärenden som handläggs av honom eller henne och dessutom beredd att anlägga totalförsvarssynpunkter på dem och kunna ta initiativ för samordning m. m. Det andra önskemålet är att myndigheten disponerar en kvalificerad och sammanhållen resurs som stöder verksledningen genom att leda och samordna arbetet med beredskapsfrågor inom verket samt underhålla intresse och kunnande på beredskapsområdet hos tjänstemän som huvudsakligen handlägger rent fredsinriktade ärenden. Denna resurs skall vid behov hävda kris- och krigsaspekterna i förhållande till fredsekonomiska och andra synpunkter. Den särskilda resursen skall också ge myndigheten kapacitet att samarbeta med andra myndigheter inom totalförsvaret och då företräda de intressen som myndigheten är satt att bevaka. Erfarenheten visar att en myndighets förmåga på beredskapsområdet är i hög grad beroende av den särskilda resursens kompetens och ställning inom myndigheten.

Sammanfattningsvis anser Försvarsutskottet att riksdagens ställningstagande till propositionen 1979/80:6 inte bör innebära att man nu godkänner en avsevärd minskning av socialstyrelsens resurser för beredskapsuppgifter. Beträffande styrelsens organisation bör riksdagen uttala att beredskapsfunktionen skall hållas samman inom myndigheten. Utskottet vill inte i detta sammanhang uttala sig om kostnadsansvaret för krigssjukvården.

Stockholm den 22 november 1979

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s), Hans Lindblad (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s), Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp) och Eivor Nilsson (c).

SoU 1979/80:45

60 Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag om bantning av socialstyrelsen är ett led i en decentralisering och önskan att minska central byråkrati. Dessa tankar har giltighet även i fråga om beredskapsuppgifterna. Ett väsentligt större ansvar än nu bör ligga på landstingen, som ju svarar för merparten av den fredstida sjukvården. Det följer av totalförsvarsprincipen att den som har ansvar i fred också skall ha det i krig. Det bör därför vara möjligt att väsentligt minska sådan detaljplanering och förvaltning som i dag ligger på socialstyrelsen när det gäller vård i krig. Förslag i denna riktning har lämnats av utredningen om sjukvården i krig (USIK). Innan dessa förslag har behandlats av statsmakterna finns inte underlag att exakt ange uppgifter för socialstyrelsen på dessa områden, vilket också påpekas i propositionen.

Socialstyrelsen bör på beredskapsområdet främst ägna sig åt planering och tillsyn. Utskottet anser att merparten av dessa uppgifter inom socialstyrelsen bör ligga på dess fackenheter. Dessa får därmed ett ansvar för beredskapsfrågorna som svarar mot varje enhets ansvarspmråde när det gäller den fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En fördel med detta jämfört med alternativet att beredskapsfrågorna i huvudsak ligger på en separat enhet är att man slipper dubblerad kompetens med åtföljande större kostnad. Denna uppläggning innebär också att medvetandet om beredskapsfrågorna förs ut i hela verksamheten, vilket kan vara svårare att åstadkomma om beredskapsfrågorna renodlas till en separat enhet. Integration mellan fredsverksamhet och verksamhet i krig underlättas, vilket är av största betydelse för att snabbt kunna göra nödvändiga omställningar.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsens uppgifter på beredskapsområdet i största möjliga utsträckning ligga på de olika fackenheterna. Liksom föredragande statsrådet anser utskottet dock att det på beredskapsområdet också finns behov av en samordnande funktion inom socialstyrelsen, bl. a. för att samverkan med det övriga totalförsvaret skall fungera på ett ändamålsenligt sätt.

SoU 1979/80:45

61 Innehållsförteckning

Sid.

1 Propositionen 1

2 Motionerna 1

2.1 Under den allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner 1

2.2 Med anledning av propositionen 1978/79:118 om ändring i läkemedelsförordningen m. m. väckt motion 2

2.3 Med anledning av propositionen 1979/80: 6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. väckta motioner 2

2.4 Under den allmänna motionstiden år 1980 väckta motioner 4

3 Yttrande från annat utskott 5

4 Bakgrund 5

4.1 Inrättandet av den nuvarande socialstyrelsen 5

4.2 Socialstyrelsens uppgifter och organisation m. m 6

4.3 Utredningsarbete m. m. som föregått propositionen ... 7

4.4 Underlaget för propositionen 8

5 Propositionens huvudsakliga innehåll 9

5.1 Förslagen i huvuddrag 9

5.2 Utgångspunkter för förslagen om socialstyrelsens framtida

uppgifter och organisation 10

5.3 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden 11

5.3.1 Tillsyn 12

5.3.2 Planering 12

5.3.3 Framtagning av kunskapsunderlag inom socialsektorn 13

5.3.4 Socialstyrelsens övriga uppgifter 13

Huvudmannaskap för olika institutioner m. m. 13

Vissa andra arbetsuppgifter 13

Bevakning av miljömedicinska och psykosociala

frågor 14

Uppgifter beträffande byggande inom hälso- och sjukvården 14

5.4 Socialstyrelsens organisation m. m 15

6 Utskottet 16

6.1 Vissa förutsättningar för prövning av propositionsförslagen om socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation 16

6.2 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden m. m. . . . 17

6.3 Vissa frågor om socialstyrelsens framtida uppgifter, organisation och personalresurser m. m 18

Åtgärder mot sociala och miljömässiga brister i samhället 18

SoU 1979/80:45

62 Viss utvecklings- och försöksverksamhet i Tierp och

Vilhelmina 19

Huvudmannaskapet för statens rättspsykiatriska kliniker

och stationer 21

Huvudmannaskapet för statens rättsläkarstationer m. m. 23

Beredskapsfrågor 25

Överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska laboratorium m. m 27

Socialstyrelsen och hälsoupplysningen 28

Socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra

invandrare 29

Legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker

m. m 31

Sammansättningen av verksstyrelsen m. m 32

Resurser för trafikmedicinska frågor 34

Inrättande av ett läkemedelsverk 34

Läkemedelsavdelningens verksamhet m. m 36

Resursförstärkning för läkemedelskontrollen 37

Läkemedelsnämndens ställning m. m 38

Läkemedelsinformationen 39

Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m 40

Nämndens för läkares vidareutbildning (NLV) uppgifter och ställning m. m 42

6.4 Socialstyrelsens arbetsuppgifter, organisation och perso nalresurser

i övrigt, ikraftträdandet av den nya organisationen samt avveckling av socialkonsulentorganisationen

och inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna .. 44

6.5 Avveckling av länsläkarorganisationen 45

6.6 Central samordning av smittskyddsfrågor 47

6.7 Utskottets hemställan 48

7 Reservationer 51

1 Sammansättningen av verksstyrelsen m. m. (m- och c ledamöterna)

2 Inrättande av ett läkemedelsverk (m-ledamöterna) .... 52

3 Läkemedelsnämndens ställning m. m. (m-ledamöterna) 53

8 Särskilt yttrande 54

Avveckling av länsläkarorganisationen (1 s-ledamot) 54

Bilagal, försvarsutskottets yttrande FöU 1979/80:1 y 56

GOTAB 65114 Stockholm 1980